Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201

R.

S, o STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:36

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

TILL

Ä N D R A D E BESTÄMMELSER R Ö R A N D E

FRIHAMNSVÄSENDET .

A V G I V E T D E N 15 OKTOBER 1 9 3 4 av

19 31 års

frihamnssakkunniga

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1934 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

i

A r b e t s l c s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2 . Bilagor b a n d ' 2 . Finanspolitikens e k o n o m i s k a v e r k n i n g a r . A v toM y r d a l . Norstedt, x i j , 279 s. S . 2 Arbetslcshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, b a n d 3. l ö n e u t v e c k l i n g e n och a r b e t s l ö s b e t e n . Av A . J o h a n s s o n . Norsted-j. v i , 162 s. 1 bil. S . _. 8 193*3 års t e a t e r u t r e d n i n ^ s b e t ä n k a n d e . Del 1. D e fasta 8 statsunderstödda t e a t r a r n a . N o r s t e d t . 164 - * " 4. Betänkande med n t r e d n i n g och forslag r ö r a n d e o r g a n i sat.oner. av försöksverksamheten på växt- och t r ä d g å r d s odlingens o m r å d e . K i h l s t r ö m . 198 s. J o . 5. B e t E d ° e m m e d förslag a n g å e n d e . f r å g a n o m l a m p l g a å t g ä r d e : till skydd för sjöman vid besök i u t l a n d s k a 6. D t S a g ^ d & » å t g ä r d e r för å s t a d k o m m a n d e

medellång och långfristig k r e d i t g i v n i n g å t företog i n o m närings.ivet. Marcus. 54 s. F i . „<.„/!+ 8. B e t ä n L n d e m e d förslag till sjöarbetstidslag. N o r s t e d t . 9. M e V c i t y r e l s e n s förslag till nya M * ^ * g » g £ melser angående s t a t s b i d r a g t i l l a v l ö n i n g å t d i s t r i k t s sköterskor m. m . M a r c u s . 66 s. a . _ 10. U t l å t a n d e över u t r e d n i n g e n a n g å e n d e tredje m a n s r a t t till n e u t r a l i t e t i arbetskonilikter m . m . N o r s t e d t . 214 11

Utredning angående åtgärder för bekämpande a v ungdomsarbetslösheten. B e c k m a n . (2), 176 s. S.. 12. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, 1band t Penuingpolitik, offentliga a r b e t e n ^ v e n t u m e r och t u l l a r Eom medel m o t a r b e t s l ö s h e t . A v B. Ohlin. N o r 13. Ä * b T T p o t e k s 6 s a k k u ; n i g a s b e t ä n k a n d e med förslag till förordningar a.igående k o n u n g a r i k e t Sv.-nges stadshypotekskasTsamt "angående g r u n d e r n a f ^ j t a d s h y p o t e k s f ö r e n i n j a r s b i l d a n d e o c h v e r k s a m h e t m . m . Marcus. 14. Undersökningar a n g å e n d e det sociala h j ä l p k l i e n t e l e t . A v T. Jacobsson. N o r s t e d t . 228 s. a . Ä„„J„ 15 Betänkande m e d förslag t i l l bestämmelser angående u p p h a r d l i n g av l a n t b r u k s p r o d u k t e r m . » • * ° ' » * * » • och k o m m u n a l a i n r ä t t n i n g a r s b e h o v Marcus. 88 i. t i . 16. Betänkand. med förslag t i l l lag ing&ende vissa ekonom i s k a s t r i d s å t g ä r d e r m . m . N o r s t e d t . 106 s. a . 17. Statliga c e m e n t - o c h betongbestammelser a v å r 1934. 18. m S ^ å r s ^ p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g s k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med förslag r ö r a n d e revision av d e n a l l m ä n n a pensionsforsäkringen. B e c k m a n , v i j , 362 s. a .

Anm.

Om särskild t r y c k o r t ej ^ U det.departement, ^ "

S n l n ^ i

S

n Ä e t U g Ä

"

> ^

™ X

«

^ ^ Ä

Pensionsförsäkringsreformen. K o r t f a t t a d framsitällning I av 1928 års p e u s i o n s f ö r s ä k r i n g s k o m m i t t é s fonslag r o - I r a n d e revision a v d e n a l l m ä n n a p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g e n . I ? e t ä . T a n d e 6 m e d ' förslag t i l l b e s t ä m m e l s e r a ^ p å e n d e I u p p h a n d l i n g a v i n h e m s k t b r ä n s l e for s t a t e n s staitiouara I u n l ä u e u i n e a r m . m . Marcus. 54 s. t i . 1933 g !rs teaterutrednings b e t ä b k a n d e . Del 2 ^ r e d n i n g r ö r a n d e t e a t e r f ö r h å l l a n d e n a i riket. N o r s t e d t . 139 8. j Betänkande angående den slutna kroppssjnkvården i riket j ä m t e vissa d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e s p ö r s m å l . N o r s t e d t ' 2 ) , 753 s. S . B e t ä n k a n d e med förslag a n g å e n d e b e m a n n i n g a v svenska fartyg j ä m t e s t a t i s t i s k u t r e d n i n g angående svetuska h a n delsflottans b e m a n n i n g å r 1931. N o r s t e d t 174 s H . 24. Förslag till psalmbok för svenska k y r k a n . Uppsalia, A l m qvist & Wiksell. viij, 704 s. E . 25. Förslag till a l t e r n a t i v a koraler. C e n t r a l t r y c k e n e t . (4), U t r e d n i n g i fråga o m a n v ä n d a n d e t a v p o s t s p a r b a n k e n s 26. medel. Marcus. 48 s. K . Teknisk-.-konomiska u t r e d n i n g a r r ö r a n d e v a g v a s e n d e t . 27. Del 1. Vägar. Hseggström. 434 s. K . Teknisk-ekonomiska u t r e d n i n g a r r ö r a n d e v a g v a s e n d e t . 28.' Del 3. A v g i v n a u t l å t a n d e n . Haeggstroni. 47 s. K . 1930 års pensionssakkunniga. Tietänkande r ö r a n d e fa- I 29. " miljepensionering för t j ä n s t e m ä n vid den c i ^ a s t a t s förvaltningen o c h för a r b e t a r e i s t a t e n s t j ä n s t . N o r - | Ä a n d e n 8 ' öve*r b e t ä n k a n d e med förslag till l a g angå- j ende vissa ekonomiska s t r i d . a t g a r d e r m . m . I T r e t t o n m a n n a k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e . ) N o r s t e d t . 227 s. a . Betänkande angående omorganisation a v landsfogde31. tjänsterna. Norstedt. 111 s. J u . B e t ä n k a n d e med förslag t i l l l a g om v i r k e s m ä t n l n g m . m . 83. ^ n v ä g s - 8 o 8 c h a J utomobiltrafik. T u l l b e r g . (2), i * , 260 s. 33. 30.

Varutrafiken m e d b i l s a m t statistisk och kartografisk 84. översikt a v t i a varutrafiken till och från S t o c k h o l m ota n n d r m a j m t n a d 1932. A v O. Jonasson Separatbilaga till 1882 å t * t r a f i k u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e d e r , 19 j a n . 35

B e t ^ k l n d f n f e d u t r e l n i n g ^ o c h förslag a n g å e n d e sänkn i n g a v läkemedelspriserna, revision a v apoteksvart!

88 S Ä & m e d t a g r a n d e frihamnsväsendet.

S i ^ ^ ^ U m m e l s e r N o r s t e d t . 2Bd s. i n .

rö-

B o k s t ä v e r n a - med fetstil utgöra begynnelsebok„ % ?t "ö^* ^ ; V. — e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . — j o r d b r u k s l ^ ^ u t r e d n i n g a r s y U r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a ,

för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR FINANSDEPARTEMENTET

1 9 3 4 : 36.

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

TILL

ÄNDRADE BESTÄMMELSER

RÖRANDE

FRIHAMNSVÄSENDET A V G I V E T DEN 15 O K T O B E R 1934 av 1931

års

frihamnssakkunniga

STOCKHOLM 1934 KUN6L. BOKTRYCKERIET.

P . A. NORSTEDT & SÖN KR

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl.

Sid. 7

finansdepartementet

Författningsförslag. 1

Förslag till frihamnsförordning Förslag till ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen Förslag- till ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförhjudna varor m. m Förslag till frihamnsstadga Förslag till ändringar i tullstadgan Förslag till tillägg till kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel Förslag till tillägg till kungörelsen den 15 november 1912 (nr 299) med vissa föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager Förslag till frihamnsreglemente Utkast till frihamnstullordning

11 14 14 15 43 44 44 45 53

Motivering. FÖRSTA KAPITLET. Inledning De sakkunnigas uppdrag. Sid. 71. — Gällande frihamnsförfattningar. 73. — De sakkunnigas förslag till frihamns för fattning ar. Sid. 74. ANDRA

71 Sid.

KAPITLET.

Frihamnsväsendets ändamål och allmänna utveckling 75 F r i h a m n s l a g s t i f t n i n g e n s n ä r i n g s p o l i t i s k a syften 75 Frilagers- och frihamnskommittén. Sid. 75. — Kommerskollegium och generaltullstyrelsen år 1896. Sid. 77. — Frilag ersfr åg an vid riksdagen ar 1900. Sid. 78. — Frihamns- och frilagersfrågorna vid riksdagen år 1907. Sid. 78. Frihamnsväsendets u t v e c k l i n g 81 Frihamnarnas inrättande. Sid. 81. — Vissa ändringar i det näringspolitiska utgångsläget. Sid. 81. — Frihamnarnas användning. Sid. 83. — Utvecklingen ur lagstiftningssynpunkt. Sid. 90. — Ändrad behandling av inrikes sjöfarten. Sid. 90. — Ändrade förtullningsregler. Sid. 91. — Frihamnarnas uppgift i importhänseende. Sid. 92. — Näringspolitiska intressemotsättningar. Sid. 93. — Behovet av tullpersonal. Sid. 95. TREDJE

KAPITLET.

Huvuddragen av de sakkunnigas förslag 97 Frihamnsväsendet. Sid. 97. — Frihamns inrättande m. m. Sid. 97. — Frihamnsinstitutionens innebörd. Sid. 97. — Industriell verksamhet. Sid. 97. — Kon-

4 Sid. sumtionsförbudet. Sid. 98. — Detaljhandelsförbudet. Sid. 98. — Skeppsförådshandel. Sid. 99. — Med tulltaxeförordningens tillämpning sammanhängande Börsmal. Sid. 99. — Importrestriktioners tillämpning Sid. 100. — Allmän tillyn i frihamn. Sid. 100. — Formerna för tullklarering av gods m. m. Sid. 10". — Genomgående gods. Sid. 100. — Trafikordningen. Sid. 101. — Tullkredit. Sid. 101. — Särskilda förtullningsspörsmål. Sid. 102. — Förrättningskostnaden. Sid. 103. — Förhållandet mellan frihamn och trafiken. Sid. 103. — Frilag er svisendet. Sid. 104. FJÄRDE

KAPITLET.

Industriell verksamhet i frihamn 106 Gällande bestämmelser. Sid. 106. — Hittillsvarande tillämpning. Sid. 10. — Frågan om tullättnader. Sid. 108. — Framställning år 1923. Sid. 108. — framställning år 1926. Sid. 109. — Utredning genom kommerskollegium och gcBraltnllstyrelsen. Sid. 113. — Förnyade framställningar. Sid. 120. — De sakkunniga. Sid. 120. — Frågan om tullättnader. Sid. 120. — Villkoren i övrigt. Sid. 13.

FEMTE

KAPITLET.

Konsumtions- och detaljhandelsförbuden Konsumtionsförbudet Huvudregel om konsumtion viantartiklar för fartyg.

. 124

inom frihamn. Sid. 124.

Sid. 124. — Förnödenhets-

• • 1-" ochpro-

128 Detaljhandelsförbudet Detaljhandelsfrågans allmänna innebörd. Sid. 128. — Hittillsvarande besämmelser. Sid. 131. — De sakkunniga. Sid. 132. Skeppsförrådshandel 135 Gällande bestämmelser och praxis. Sid. 135. — Framställningar om ändrini av bestämmelserna. Sid. 137. — De sakkunniga. Sid. 144. — Oförtullat ;ods. Sid. 144. — Förtullat gods. Sid. 148. — Kontrollföreskrifternas tillämplighet. Sid. 148. SJÄTTE

KAPITLET.

Med tulltaxeförordningens tillämpning sammanhängande spörsmål I n f ö r s e l av b r u t t o f ö r t u l l n i n g u n d e r k a s t a d e v a r o r Hittillsvarande bestämmelser. Sid. 150. — De sakkunniga.

. . .

150 Sid. 153. 155

T u l l f r i h e t för m a t e r i e l l t i l l f r i h a m n s a n l ä g g n i n g m. m T u l l f r i h e t vid å t e r i n f ö r s e l Tidsfristen. Sid. 156. — Särskilt

156 villkor för

SJUNDE

tullfrihet.

Sid. 157.

KAPITLET.

Tillämpningen av särskilda införsel- och utförselbestämmelser m. m 159 Införselbestämmelser. Sid. 159. — Oriktig urspruvgsbeteckning. Sid. 161 — Utförselbestämmelser. Sid. 162. — Förpackning m. m. av tobaksvaror, bid.lb^.

ÅTTONDE

KAPITLET.

Grunderna för friliamnstrafikens ordnande i tullhänseende Allmänna principer . * ' . ' ' ' Tullkontrollen. Sid. 164. — Formerna för tullklarering av gods i frihimn Sid. 166. — Utförsel till frihamn av utrikes gods och restitutionsgods. Sid. 168. — Genomgående gods. Sid. 169.

5 Sid. Sjötrafik 173 Trafik mellan frihamn och utlandet. Sid. 173. — Trafik mellan frihamn och tullområdet i övrigt. Sid. 173. — Trafik från tullinlandet till frihamn. Sid. 173. — Trafik från frihamn till tullinlandet. Sid. 175. — Trafik från en frihamn till annan. Sid. 179. — Anmälnings- och passhandlingar för fartyg. Sid. 179. Landtrafik 179 Järnvägstrafik. Sid. 179. — Annan landväga trafik. Sid. 182. Lufttrafik 184 Posttrafik 184 NIONDE KAPITLET. Tullkredit 186 Tullkredit enligt tullstadgan. Sid. 186. — Tullkreditens utveckling. Sid. 186. — Nederlagsavgifter. Sid. 190. — Tullkredit enligt gällande frihamnsstadga. Sid. 193. — Framställningar om utsträckt tullkredit i frihamn Sid. 193. — Framställning år 1922. Sid. 193. — Framställning år 1929. Sid. 195. — De sakkunniga. Sid. 197. — Tullkredit m. m. Sid. 197. — Varusäkerhet. Sid. 200. TIONDE

KAPITLET.

Särskilda spörsmål rörande förtullning i frihamn 201 T i l l ä m p n i n g av olika taxor och författningar 201 Hittillsvarande bestämmelser. Sid. 201. — 1907 års bestämmelser. Sid. 201. — 1921 års bestämmelser. Sid. 202. — 1923 års bestämmelser. Sid. 204. — 1930 års bestämmelser. Sid. 205. — De sakkunniga. Sid. 206. Befrielse från a v g i f t s s k y l d i g h e t m. m 210 Förstört eller förkommet gods. Sid. 210. — Återtagande av förtullningsanmälan. Sid. 211. Godsets uttagande från t u l l v e r k e t 213 Uttagande för användning i frihamnen. Sid. 213. — Införsel. Sid. 213. — Allmänna regler. Sid. 213. — Förlängd anståndstid. Sid. 216. ELFTE

KAPITLET.

Förrättningskostnaden

219 TOLFTE KAPITLET. Speciell motivering till författningsförslagen Förslaget t i l l frihamnsförordning Förslaget t i l l frihamnsstadga F ö r s l a g e t t i l l frihamnsreglemente Övriga författningsförslag

221 221 225 240 249

Särskilt yttrande av O. Stendahl

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 12 juni 1931 givna bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 3 juli 1931 f. d. häradshövdingen K. Dahlberg, f. d. konsuln H. P . Th. Alpen, dåvarande tulldirektören, numera byråchefen K. F . Leander och civilingenjören O. Stendahl såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet. Tillika uppdrogs åt Dahlberg att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete, varjämte till sekreterare åt de sakkunniga förordnades t. f. sekreteraren V. M. J . E anländer. De sakkunniga hava antagit benämningen 1931 års frihamnssakkunniga. Den 29 oktober 1931 entledigades Alpen på egen begäran från uppdraget. De sakkunniga hava tagit del av följande hos Kungl. Maj:t eller hos chefen för finansdepartementet gjorda framställningar jämte däröver avgivna yttranden och övriga tillhörande handlingar, nämligen: gemensam framställning av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare om revision av frihamnsförfattningarna ; särskilda framställningar av Stockholms frihamns aktiebolag i fråga om dels förtullning i samband med industriell verksamhet i frihamn, dels formerna för landväga införsel från frihamn, dels ock ändring av vissa formaliteter vid sjöväga införsel av i frihamn förtullat gods ; gemensam framställning av Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnsaktiebolag i fråga om tullkredit vid förtullning i frihamn; särskilda framställningar av Stockholms handelskammare och Stockholms frihamnsaktiebolag om ändring av vissa bestämmelser angående skeppsförrådshandel i frihamn; samt framställning av Svenska skofabrikantföreningen rörande behandlingen av visst emballage vid förtullning i frihamn. Generaltullstyrelsen har till de sakkunniga överlämnat handlingar, avseende dels en år 1929 hållen konferens i frihamnsfrågor, dels behandling av restitutionsgods vid utförsel till frihamn, dels ock export av tobaksvaror från frihamn. Styrelsen har vidare tillställt de sakkunniga en av Stockholms frihamnsaktiebolag gjord framställning om förenklat förfarande vid viss varuförsändning jämte däröver avgivna yttranden.

8 Kommerskollegium har till de sakkunniga överlämnat en av Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnsaktiebolag gjord framställning angåeide förpackning m. m. av tobaksvaror i frihamn jämte ett däröver införskaifat yttrande. Efter att hava slutfört sitt uppdrag få de sakkunniga härmed v5rdsamt överlämna betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet. Betänkandet åtföljes av ett särskilt yttrande av ledamoten Stendahl. Stockholm den 15 oktober 1934. K. D A H L B E R G .

KARL LEANDER.

OLOF STENDAHL. Vidar

Fahlcnder.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

U

11 Förslag till frihamnsförordning. 1 §• Med frihamn förstås sådan under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell verksamhet avsedd anstalt, varom i denna förordning stadgas. 2 §•

Frihamn skall utgöras av ett till sina gränser bestämt område, som inrymmer hamn med därintill beläget landområde och är på betryggande sätt avspärrat från angränsande mark. I frihamn skola finnas nödiga anordningar för lossning, lastning och lagring av gods samt erforderliga tjänstelokaler för tullverket. 3 §.

Tillstånd att inrätta och driva frihamn meddelas av Konungen. Ej må frihamn inrättas annorstädes än å tullplats, där distrikttullanstalt finnes, eller, om ortsförhållandena därtill föranleda, i närheten av sådan plats. Tillstånd må ej meddelas annan än den kommun, där tullplatsen är belägen, eller för ändamålet bildat aktiebolag. Konungen äger vid tillståndets meddelande bestämma de villkor, under vilka tillståndet må tillgodonjutas. Skulle innehavaren av tillståndet icke ställa sig till efterrättelse de sålunda bestämda villkoren, eller skulle, där innehavaren är aktiebolag, detta försättas i konkurs, äger Konungen återkalla tillståndet.

4§. Konungen äger att i enlighet med denna förordning och övriga gällande föreskrifter meddela de närmare bestämmelser, vilka rörande trafiken till och från frihamn eller eljest finnas erforderliga för betryggande av kronans rätt samt ordning och säkerhet inom frihamn. Eör frihamn skall finnas av Konungen, efter förslag eller hörande av frihamnens innehavare, fastställt reglemente, innehållande de särskilda bestämmelser rörande ordningen för trafiken inom frihamnen samt förhållandet mellan frihamnsinnehavaren och trafikanterna, vilka erfordras utöver vad i allmänna författningar är stadgat.

5§. Eör frihamn skall finnas av dess innehavare utsedd och av generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, vilken har att övervaka iakttagandet av de för frihamnen gällande föreskrifter och är behörig att tala och svara i alla angelägenheter, som röra frihamnen. 6 §.

Frihamn skall, såvitt angår tull- och andra införselavgifter samt tillverkningsavgifter, anses såsom utrikes ort. Dock må enligt Konungens förordnande inrikes gods kunna med bibehållande av sin egenskap av inrikes föras genom frihamn. 7 §.

Inom frihamn må byggnad eller lägenhet icke utan Konungens medgivande upplåtas till eller användas såsom bostad; dock att härbärge för den vid frihamnen anställda tullbevaknings- och arbetspersonalen må utan sådant medgivande anordnas. Till förtäring eller eljest till personligt bruk må inom frihamn allenast användas varor, vilka i frihamnen förtullats eller såsom inrikes gods dit utförts utan därav följande rätt till tullrestitution eller därmed jämförlig förmån. I fråga om rätt att ombord å fartyg, som befinner sig i frihamn, till personligt bruk använda andra förnödenhets- och proviantartiklar än i nästföregående stycke avses samt angående rätt att ombord å fartyg, som befinner sig på resa till eller från frihamn, förbruka eller nyttja förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods, förordnar Konungen. 8§. För rätt att inom frihamn idka industriell verksamhet fordras särskilt tillstånd av Konungen. Dylikt tillstånd må icke avse verksamhet, som i följd av gynnsammare produktionsvillkor är ägnad att å den inhemska marknaden avsevärt skada verksamhet av enahanda slag, vilken här i landet idkas annorstädes än i frihamn, ej heller verksamhet, som kan anses menlig för ordningen eller säkerheten inom frihamnen. Under industriell verksamhet inbegripes icke arbete, som utan självständigt förvärvssyfte utföres i samband med lagerrörelse, såsom rensning, sortering eller avhjälpande av under transport eller lagring uppkommen skada. 9 §.

.

Inom frihamn må ej idkas detaljhandel med där befintliga varor; dock äger Konungen under de villkor, som prövas nödiga, medgiva sådan handel med förnödenhets- och proviantartiklar för fartyg. Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som finnas erforderliga för lämpligt avgränsande av det i första stycket stadgade förbud samt dess vidmakthållande. Där Konungen icke i särskilt hänseende annat förordnar,

J3

skall såsom detaljhandel i frihamn anses försäljning därstädes av varor till annan än den, som idkar handel med eller i tillverkningsrörelse använder varor av samma eller liknande slag, så ock där befintliga varors utställande för allmänheten eller förevisande i handelssyfte för annan än rörelseidkare, som nyss nämnts, eller ombud för honom. 10 §. Vara, för vilken enligt tulltaxan tullen skall beräknas efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, må icke från frihamn införas annorledes än för försändning i oförtullat skick till ort utom tullområdet, med mindre varan är emballerad på sådant sätt, som eljest vid införsel av varor av enahanda slag är brukligt, eller det visas, att ändring av emballeringen icke vidtagits inom frihamnen. 11 §• Tulltjänsteman äger, där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, verkställa undersökning av byggnad, öppet område, transportmedel och gods inom frihamn samt låta å person inom frihamn företaga kroppsvisitation i den ordning, som stadgas i lagen om straff för olovlig varuinförsel. 12 §. Bryter någon mot föreskrifterna i 7—9 §§, straffes med dagsböter. Böterna tillfalla kronan och tullstatens enskilda pensionsinrättning med hälften vardera. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. Åtal för förseelse, som nu sagts, anhängiggöres av tullverkets åklagare vid tullmålsdomstol. Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken dag förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn skall upphöra att gälla.

14 Förslag till ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen. 5 §. Tullfrihet åtnjutes för: s) inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut förtullade utländska varor, när de efter utförsel återinföras i oförändrat skick; dock skall härvid iakttagas: att tullfrihet icke må åtnjutas, med mindre återinförseln äger rum inom tio år från utförseln, ägande likväl generaltullstyrelsen, där varan nyttjats inom svensk frihamn, medgiva tullfrihet vid återinförsel efter längre tids förlopp; att därest varan förut förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till samma frihamn, tullfrihet må åtnjutas allenast för så vitt antingen återutförseln ägt rum tidigast trettio dagar efter det varan i samband med förtullningen lämnat frihamnens område eller ock antagas må, att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel; att i händelse tullrestitution •— -— •—• person.

Förslag till ändrad lydelse ar 1 § förordningen den 10 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna varor m. m. 1 §• Vara, som enligt stadgande i särskild författning ej får till riket införas eller får dit införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, må utan hinder av dylikt stadgande transiteras eller eljest under tullverkets kontroll befordras eller uppläggas å tullager eller i frihamn. Har stadgandet meddelats med hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av alkoholmissbruk eller djur- eller växtsjukdom, skall dock det i första stycket lämnade medgivandet gälla allenast uppläggning i frihamn av vara, beträffande vilken genom stadgandet införselrät:en förbehållits åt vissa personer eller sammanslutningar, ävensom sjöväga befordran av sådan vara mellan frihamn och utrikes ort eller annan frihamn. Vad i första och andra styckena är stadgat skall äga tillämpning : den mån ej annat följer av bestämmelse i författning, som där avses, eller eljest av Konungen meddelad föreskrift.

15 Förslag till frihamnsstadga. 1 KAP. Inledande bestämmelser.

De i tullstadgan nyttjade beteckningarna skola, där de i denna stadga före- Beteckningar, komma, hava enahanda innebörd, som angives i tullstadgan. Dock skall beteckningen tullgods icke hava avseende å inrikes gods, som vid försändning är underkastat tullkontroll allenast medan det befinner sig i frihamn. I denna stadga förstås med tullinlandet: Sveriges tullområde med undantag av frihamnsområdena; utrikes frihamnstrafik: trafik till eller från tullområdet med anlöpande av en eller flera frihamnar samt med eller utan anlöpande av ort inom tullinlandet; inrikes frihamnstrafik: till utrikes frihamnstrafik ej hänförlig trafik från en frihamn till annan eller från frihamn till ort inom tullinlandet eller omvänt; genomgående gods: inrikes gods och tullklarerat utrikes gods, då godset utan förändring av sin egenskap i tullhänseende försändes genom frihamn; samt frihamnskontrollgods: gods, som inom frihamn är underkastat tullkontroll vid ankomst till frihamnen eller vid försändning från eller genom frihamnen. 2 §.

^ Med tullhamn förstås i denna stadga, såvitt angår tullplats, där frihamn finnes, den del av tullplatsen, som utgör tullinland.

Tullhamn.

Vad i denna stadga sägs om trafik mellan frihamn och ort inom tullinlan- Trafik mellan det, skall, där ej annorlunda föreskrives, äga tillämpning jämväl å trafik ^ a ^ a n d e mellan frihamn och vidliggande tullhamn, ändock att frihamnen och tull- ^uilhamn.6 hamnen äro belägna å samma ort.

IG Genomgående

4§. Inrikes gods må såsom genomgående gods medföras å fartyg eller luftfartyg eller, efter tullanstaltens medgivande, å annat transportmedel vid besök i frihamn, under villkor att godset därvid icke lossas eller, där lossning äger rum, att godset utan dröjsmål återinlastas å transportmedlet. Sådant gods må jämväl med post försändas genom frihamn såsom genomgående gods. Till frihamn ankommet inrikes gods, bestämt till tullinlandet, må jämväl i andra fall än i första stycket sägs, behandlas såsom genomgående gods, då det ankommit till frihamnen med fartyg eller luftfartyg så ock, efter tullanstaltens medgivande, då det ankommit med bantåg. Likaledes må dylikt gods, som på annat sätt ankommit till frihamn, såsom genomgående gods befordras vidare, om transporten från frihamnen sker med fartyg eller luftfartyg eller, efter tullanstaltens medgivande, med bantåg. Vad i första stycket sägs om inrikes gods äger motsvarande tillämpning å utrikes gods, som undergått tullklarering. Har till frihamn med fartyg eller luftfartyg ankommet utrikes gods i avsändningsorten tullklarerats för försändning till den vid frihamnen liggande tullhamnen, må godset med vilket transportmedel som helst befordras vidare till tullhamnen såsom genomgående gods. Till frihamn ankommet utrikes gods, som i vidliggande tullhamn undergått tullklarering för befordran till ort inom tullinlandet, må, oavsett med vilket transportmedel det befordrats till frihamnen, försändas vidare med fartyg eller luftfartyg såsom genomgående gods. Då försändning genom frihamn sker på annat sätt än i första eller tredje stycket avses, gäller såsom ytterligare villkor för godsets behandling såsom genomgående gods, att erforderliga åtgärder för dess befordran från frihamnen vidtagas omedelbart efter det godset ankommit dit och i förekommande fall lossats ur fartyg eller luftfartyg eller utlämnats från järnvägsstation eller postanstalt. Tullanstalten äger dock, då skäl därtill äro, medgiva kortare tids uppskov med åtgärdernas vidtagande.

2 KAP.

Om tullkontrollen. 1. Tullkontrollens omfattning.

Transportmedel.

5 §• Transportmedel, som går i frihamnstrafik, skall inom tullområdet under färd och uppehåll för lossning, lastning eller annat ändamål vara underkastat tullkontroll till förhindrande av att otillåten trafik bedrives med transportmedlet. Dock skall fartyg, som enligt tullstadgan är befriat från tullkontroll vid inrikestrafik, ävensom luftfartyg åtnjuta befrielse från tullkontroll vid inri-

17 kes frihamnstrafik, utom då det befinner sig inom frihamn eller icke tullklarerat utrikes gods befordras i transportmedlet annorledes än med post. Annat transportmedel än fartyg eller luftfartyg skall, då det går i inrikes frihamnstrafik, vara befriat från tullkontroll utom då det befinner sig inom frihamn. 6§. Utrikes gods, som efter tullklarering avsänts till frihamn från ort inom tull- Till frihamn inlandet eller från annan frihamn, skall inom bestämmelsefrihamnen under- n t r j k e s g o ds kastas tullkontroll till utrönande av godsets behöriga framkomst. och utrikes Utrikes genomgående gods skall inom frihamn vara underkastat tullkontroll °J^ g en till betryggande av godsets behöriga försändning genom frihamnen. 7 §•

Gods, som förtullas i frihamn, skall i anslutning därtill vara underkastat Gods, som tullkontroll till förhindrande av obehörigt förfogande över godset samt till be 'lklareras frihamn. tryggande av fullgörandet av de förpliktelser gentemot tullverket, vilka sammanhänga med förtullningen. Gods, som eljest tullklareras för försändning från frihamn, skall i anslutning till tullklareringen vara underkastat tullkontroll till förhindrande av att obehörig försändning sker.

Spritdrycker, vin, exportöl och tobaksvaror, utgörande utrikes gods, vilka Förnödenhetssåsom proviant medhavas å till frihamn ankommande transportmedel, skola proviantinom frihamnen vara underkastade tullkontroll till förhindrande av obehörigt förfogande. Andra förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods, vilka skola medföras å fartyg, som i utrikes frihamnstrafik avgår från frihamn med bestämmelse till ort inom tullområdet, skola inom frihamnen vara underkastade tullkontroll till förhindrande av obehörig användning under resan. 9§. Inrikes genomgående gods skall inom frihamn vara underkastat tullkontroll Inrikes gods. till betryggande av godsets behöriga försändning genom frihamnen. Vad i 11 § andra och fjärde styckena tullstadgan föreskrivits i fråga om tullkontroll vid försändning av inrikes gods från en ort till annan inom tullinlandet skall äga tillämpning jämväl då inrikes gods annorledes än med post försändes med fartyg eller luftfartyg i inrikes frihamnstrafik. Den omständigheten, att i fartyg eller luftfartyg befordras icke tullklarerat utrikes gods, skall dock, utom i fall som i nästföljande paragraf sägs, icke föranleda, att till frihamn bestämt inrikes gods, som tillika befordras i transportmedlet, underkastas tullkontroll. 2—342787

18 10 §. Restitutions- Där enligt stadgande i särskild författning inrikes gods skall vid itförsel gods och där- v a r a u n ( j e rkastat tullkontroll med hänsyn därtill, att utförseln gruncar rätt gods* * till tullrestitution eller därmed jämförlig förmån, skall vid försändung till frihamn godset vid ankomsten dit underkastas tullkontroll till utrönmde av att det ankommit såsom inrikes gods samt, där godset skall i frihamien undergå särskild tullundersökning, till betryggande av undersökningens verkställande. Godset skall jämväl under forslingen till frihamnen vara underkastat tullkontroll, där sådant betingas därav, att godset före avsändandet ur.dergått tullundersökning, så ock då godset annorledes än såsom postförsändtlse befordras i fartyg eller luftfartyg, vari tillika ännu icke tullklarerat utrikes gods befordras annorledes än med post. 11 §• Ansvaret för Tullverket åligger att svara för tullkontrollen å såväl utrikes som inrikes tullkontrollen g Q ( ^ v i i k e t befinner sig i frihamn eller försändes i frihamnstrafik. Dock skall ansvaret, medan gods är under befordran, vila å postverket, då godset försändes med post men ej utgöres av utrikes gods, som tullklarerats för försändning till ort inom tullinlandet, samt å vederbörande järnväg, då godset försändes med bantåg från frihamn till ort utom tullområdet. Ansvaret för tullkontrollen å gods, vilket ankommit till frihamn med post, skall övergå från postverket till tullverket, då godset i samband med utlämnande från postanstalt hålles tullverket till hända. Ansvaret för tullkontrollen å gods, som av tullanstalt överlämnas till postanstalt för att såsom inrikes gods befordras från frihamn, skall övergå från tullverket till postverket, då godset sålunda överlämnas. Ansvaret for tullkontrollen å gods, som med bantåg försändes från frihamn till ort utom tullområdet, skall övergå från tullverket till järnvägen, då godset lämnar avsändningsfrihamnens område. 2. Tullkontrollens utövande. 12 §. Allmän före- I fråga om tullkontrollens utövande skola, med iakttagande av vad nedan skrift, i 1 3 — 1 7 gg föreskrives, bestämmelserna i 2 kap. 2 avd. tullstadgan i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 13 §. Vidtagande Till betryggande av tullkontrollen är tullverket berättigat att, utöver vad säkerhets- ^ 1 7 § tullstadgan sägs, efter frihamnsförvaltningens hörande förordna, att under vissa tider av dygnet trafiken över frihamnsgränsen må ledas allenast längs en del av de för trafiken eljest avsedda vägarna. Sådan tillfällig avstängning, varom i nämnda paragraf förmäles, må omfatta kaj, väg eller annat öppet område inom frihamnen.

av

19 14 §. I fråga om åsättande av tullbevakning enligt 18 § tullstadgan skall fartyg, Säkerhetssom i inrikes frihamnstrafik befordrar icke tullklarerat utrikes gods, behand- b^faffen^het i las som om fartyget medfört berörda gods från ort utom tullområdet. P å tull- vissa fall. anstalts prövning ankommer, huruvida tullkontroll å fartyg, som i inrikes frihamnstrafik befordrar tullklarerat utrikes gods från frihamn till vidliggande tullhamn eller omvänt, må utövas annorledes än genom medföljande tullbevakning, ändock att fartygets nettodräktighet understiger trettio ton. Vad i 18 § tullstadgan föreskrives angående säkerhetsåtgärder, då tullgods med post utföres från tullområdet utan tullanstalts förpassning, skall äga motsvarande tillämpning, då tullgods med post utföres till frihamn utan sådan förpassning. 15 §. Tulltjänsteman är berättigad att avfordra envar, som besöker frihamn, för tullkontrollen erforderliga upplysningar om hans person och resa eller ärende samt om det gods, som medföres.

Förhör,

16 §. I fråga om rätt för tulltjänsteman att verkställa undersökning av byggnad, Visitation, öppet område, transportmedel och gods inom frihamn samt att låta å person inom frihamn företaga kroppsvisitation gäller vad i frihamnsförordningen är stadgat. 17 §. Lås, plomb eller sigill, som åsatts av svensk tullmyndighet, må i frihamn Brytande av icke brytas av annan än tulltjänsteman. försegling.

3 KAP. Om ordningen för frihamnstrafiken. 1. Trafikens bedrivande, a) Sjötrafik. 18 §. Till frihamn ankommande fartyg skall, där allmänt giltigt hinder ej föreligger, omedelbart föras till anvisad förtöjningsplats. Under färden dit må förbindelse från eller till fartyget icke äga rum i vidare mån än som betingas av offentlig myndighets åtgärder.

Infart i fnhamn -

19 §. Befälhavare å fartyg, som ankommer till frihamn, är skyldig att för tull- Tullklarering v d nk klarering anmäla sig hos tullanstalten. ^ a °mst till frihamn.

20 20 §. Persontrafik Därest till frihamn ankommet fartyg medför last av frihamnskontrollgods, «n fwi^™^ vilket ej försänts såsom tullgods, må, intill dess tulltjänsteman komnit tilltill frihamn. städes, personlig förbindelse från eller till fartyget icke äga rum i vidire mån än som betingas av offentlig myndighets åtgärder. För upprätthållande av detta förbud svarar fartygets befälhavare. Utan hinder av förbudet må befälhavaren lämna fartyget, därest hanomedelbart anmäler sig hos tulltjänsteman. 21 §. Lossning i frihamn.

Ur fartyg, som ankommit till frihamn, må frihamnskontrollgods ick* lossas, innan tullanstalten på befälhavarens anmälan lämnat tillstånd därtill och tulltjänsteman kommit tillstädes. 22 §.

LastningsInnan frihamnskontrollgods må inlastas i fartyg, som skall avgå från frivisitation och fullständig hamn, skall fartyget underkastas undersökning av tullpersonal i den omfattvisitation. ning, som erfordras för utrönande av att lastningen icke kommer att föranleda

eller underlätta döljande av i fartyget befintligt, icke tullklarerat utrites gods (lastning svisitation). Fartyg, som skall avgå från frihamn till ort inom tullinlandet eller ti.l annan frihamn utan att därvid befordra icke tullklarerat utrikes gods, skal underkastas undersökning av tullpersonal till utrönande, huruvida lönnrum eller förstucket gods finnes i fartyget (fullständig visitation). Innan visitation, som i denna paragraf sägs, påbörjas, skall befälhavaren avlämna skriftlig uppgift angående i fartyget förefintliga lönnrum, varjämte, då fullständig visitation skall äga rum, å fartyget anställda skola på anfordran lämna uppgift å nyförvärvade eller av dem icke begagnade föremål, som de medföra. Fartyg, som utan att befordra icke tullklarerat utrikes gods ankommit till frihamn från ort inom tullinlandet eller från annan frihamn och skall utan avsevärt uppehåll utöver vad som erfordras för lossning eller lastning ånyo avgå, må, i den mån sådant med hänsyn till eljest vidtagna tullkontrollåtgäider finnes kunna ske, av tullanstalten befrias från visitation, som i denna paragraf sägs. 23 §. Lastning i frihamn.

I fartyg, som skall avgå från frihamn, må frihamnskontrollgods icke inlastas, innan tillstånd därtill lämnats av tullanstalten och för tullkontroll erforderlig tulltjänsteman kommit tillstädes. I fartyg, som skall avgå från frihamn, må, därest fartyget innehar frihamnskontrollgods, inlastning av annat gods icke verkställas, innan befälhavaren gjort anmälan därom hos tullanstalten. Sådan lastning må av tu.lanstalten förbjudas, såvida genom lastningen avsevärd olägenhet eller risk skulle uppstå för statsverket.

21 21 §. Befälhavare, som vill från frihamn föra fartyg, är skyldig att för tullkla- Tullklarering rering anmäla sig hos tullanstalten. Ej må tullklarering ske, innan till tullan- fr™d £[g äng stalten ingivits skriftlig förklaring av frihamnsförvaltningen, att hinder från dess sida ej möter för avgången. 25 §. Vid försändning från frihamn till ort utom tullområdet av kaffe, kakao- Deposition pulver eller annat varuslag, som enligt särskild föreskrift är att i förevarande * w försänd avseende därmed likställa, med fartyg, vars nettodräktighet understiger trettio " ^gods™ ton, skall vad i 52 § tullstadgan sägs äga motsvarande tillämpning. 26 §.

Fartyg, som skall avgå från frihamn till ort inom tullinlandet eller till an- Utvisitatiou. nan frihamn och därvid befordra icke tullklarerat utrikes gods, skall före utlöpandet ur frihamnen underkastas undersökning av tullpersonal i den omfattning, som finnes erforderlig för utrönande, i vilken man särskilda åtgärder böra vidtagas till betryggande av tullkontrollen under fartygets resa (utvisitation). Innan visitationen påbörjas, skall befälhavaren avlämna skriftlig uppgift angående dels den last samt de förnödenhets- och proviantartiklar, som icke förvaras vare sig i det egentliga lastrummet eller i andra rum, där varor kunna instuvas, dels ock belägenheten av sistnämnda rum och tillgångarna till dem. Skall fartyget avgå till den vid frihamnen liggande tullhamnen, äger tullanstalten medgiva, att uppgiften allenast lämnas muntligt. 27 %.

Tulltjänsteman äger förbjuda av omständigheterna icke påkallad personlig Förbindelse förbindelse från eller till i frihamn befintligt fartyg, som undergått fullständig " ^ J ^ f i visitation eller jämlikt 22 § sista stycket är fritaget från sådan visitation. Då från frihamn avgående fartyg, som i första stycket sägs, lämnat förtöjningsplatsen eller då fartyg undergått utvisitation, må inom frihamnen förbindelse från eller till fartyget icke äga rum i vidare mån än som betingas av offentlig myndighets åtgärder. 28 §.

Angående ordningen för bedrivande sjöledes av frihamnstrafik utanför fri- Frihamnshamns område skola föreskrifterna i 3 kap. 1 avd. tullstadgan om sjötrafik tra ^ h ^ a n n g för lända till efterrättelse med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. område. Då fartyg från frihamn befordrar icke tullklarerat utrikes gods, skall i fråga om ordningen för bedrivande av trafiken så anses, som om godset medförts i fartyget från ort utom tullområdet. Jämväl eljest skall, då fartyg avgått från frihamn med bestämmelse uteslutande till ort utom tullområdet, i nu angivna hänseende anses, som om fartyget befunne sig på resa från sådan ort.

22 Då fartyg skall avgå från ort inom tullinlandet till frihamn och därvid befordra icke tullklarerat utrikes gods, skall, innan last av annat gods in tullgods intages i fartyget för befordran till frihamnen, befälhavaren görL anmälan om lastningen hos tullanstalten i avgångsorten. I fråga om förbuc i visst fall mot lastens intagande samt villkoren för lossning därav å anloppsort inom tullinlandet skall gälla vad i 50 § och 55 § andra stycket tullstadgan ir föreskrivet beträffande gods, som är avsett att utföras eller blivit inlastat för utförsel till ort utom tullområdet. b) Landtrafik. 29 §. Tullklarering Befälhavare å bantåg eller förare å fordon, som från tullinlandet ankommer till Mhånm til1 f r i n a m n ' s a o c k c l e n s o m u t a n s ä r s k i l t transportmedel dit ankommer, åligger, såvida gods medföres, att för tullklarering anmäla sig hos tullanstalten. Befälhavarens anmälan må ske genom järnvägsstationen i orten. 30 §.

KlareringsVad i 77 § andra och tredje styckena tullstadgan föreskrives angåenle tullåliggande för k i a r e r i n g v i ä tullanstalt i gränsort av gods, som medföres å inkommande banJan tåg och är bestämt till annan ort, skall äga tillämpning jämväl i fråga om tullklarering i frihamn av gods, som dit medförts å med färja från ort utom tullområdet ankommet bantåg, såvida godset är bestämt att vidarebefordras från frihamnen, 31 §. Tullklarering Befälhavare å bantåg eller förare å fordon, som skall avgå från frihamn till vid avgång tullinlandet, så ock den som utan särskilt transportmedel skall begiva sig från från frihamn. f r i h a m n j a l i g g e r > s åvida gods medföres, att för tullklarering anmäla sig hos tullanstalten. 32 §. Förvaring*I fråga om förvaring av gods i bantåg, som skall avgå från frihamn till tullställen å ° a v - i n l a n d e t g k o l a bestämmelserna i 67 § tullstadgan lända till efterrättelse, gående bantåg-

Invisitation.

'

33 | . Då bantåg eller fordon skall avgå från frihamn till tullinlandet, skall transportmedlet underkastas invisitation, som i 75 § tullstadgan sägs. Invisitation av bantåg, som med färja ankommer till frihamn från ort utom tullområdet, må äga rum, medan resan till frihamnen pågår samt änder dess fortsättning till vidliggande tullhamn. Jämväl må invisitationen uppskjutas, om och i den mån sådant finnes erforderligt till undvikande av att medföljande resandes nattro stores. 34 §.

Passerande av Då från frihamn avgående fordon anlänt till frihamnsutgång, skail, vare sig frihamns- ^ g meo lföres eller icke, föraren utan anmaning avvakta tulltjänstemans meclgränsen vid °

. »„

j

avgång från givande att fortsätta tarcien. frihamn.

23 35 §. Förare å fordon, med vilket utrikes gods försäncles från frihamn till vidlig- Forsling av gande tullhamn eller omvänt, är pliktig att verkställa forslingen på kortaste "^uan ttV väg och utan onödigt uppehåll. hamn och vidliggande tullhamn.

36 §.

Vid försändning av gods med fordon från frihamn till ort utom tullområdet Deposition skola bestämmelserna i 81 och 82 §§ tullstadgan lända till efterrättelse. kontrolTvld Vid försändning av utrikes gods med fordon från ort inom tullinlandet till försändning frihamn eller omvänt eller mellan två frihamnar skola bestämmelserna i 84 § x v l s s a falL tullstadgan lända till efterrättelse, dock att, då försändningen sker från frihamn till vidliggande tullhamn eller omvänt, tullanstalten må, där sådant med hänsyn till vidtagna tullkontrollåtgärder finnes kunna ske, medgiva varuhavaren befrielse från i första stycket av nämnda paragraf stadgad skyldighet. 37 §.

Vad enligt 83 och 85 §§ tullstadgan gäller i fråga om tullklarering vid av- Tullklarering gång från eller ankomst till ort inom tullinlandet i inrikestrafik skall äga ^JjJjJt!" motsvarande tillämpning vid avgång från eller ankomst till sådan ort i frihamnstrafik. c) Lufttrafik. 38 §.

Angående ordningen för bedrivande av frihamnstrafik med luftfartyg skola, Trafik inom Mami1, i den mån trafiken äger rum inom frihamn, föreskrifterna i 19—24 §§ samt 26 § första stycket och 27 § äga motsvarande tillämpning. 39 §. Angående ordningen för bedrivande av frihamnstrafik med luftfartyg utan- Frihamnsför frihamns område skola föreskrifterna i 3 kap. 1 avd. tullstadgan om luft- t r a £ r ^ a n n f r trafik lända till efterrättelse med iakttagande av följande särskilda bestäm- område, melser. Då luftfartyg från frihamn befordrar icke tullklarerat utrikes gods, skall i fråga om ordningen för bedrivande av trafiken så anses, som om godset medförts i luftfartyget från ort utom tullområdet. Jämväl eljest skall, då luftfartyg avgått från frihamn med bestämmelse uteslutande till ort utom tullområdet, i nu angivna hänseende anses, som om luftfartyget befunne sig nå resa från sådan ort. Gods, vilket inom tullinlandet inlastats i luftfartyg för försändning annorledes än såsom tullgods till frihamn, må, där luftfartyget jämväl befordrar icke tullklarerat utrikes gods, icke åter lossas å anloppsort inom tullområdet under andra villkor än som gälla för lossning av det icke tullklarerade utrikes godset.

24 d) Posttrafik. 40 §. Behandling Med avseende å posttrafik till eller från frihamn skola, såvitt angår icke ^landeTav" tullklarerat utrikes gods, bestämmelserna i 113—115 §§ tullstadgan lända till vfssaVst- efterrättelse, med iakttagande av att vad där sägs beträffande tullområdet försändelser. g k a l l i s t ä u e t g ä l l a beträffande tullinlandet. 2.

Anmälnings- och. passhandlingar m. m. 41 §.

AnmälningsDen som till frihamn förer från ort utom tullområdet kommande fartyg fadtingochÖr eller luftfartyg eller till frihamn i inrikes frihamnstrafik förer fartyg eller luftluftfartyg! fartyg med till frihamnen bestämt, icke tullklarerat utrikes gods och enligt 19 eller 38 § skall vid ankomsten till frihamnen anmäla sig för tullklarering, åligger att till tullverket avgiva för tullklareringen erforderlig skriftlig anmälan rörande transportmedlet och vad däri föres (fartygs- eller luftfartygsanmälan). Enahanda skyldighet åvilar den som vill från frihamn till ort utom tullområdet föra fartyg eller luftfartyg och enligt 24 eller 38 § skall anmäla sig för tullklarering. Den som till frihamn förer fartyg eller luftfartyg med last från tullinlandet till frihamnen av annat gods än tullgods och enligt 19 eller 38 § skall vid ankomsten till frihamnen anmäla sig för tullklarering, åligger att till tullverket avgiva för tullklareringen erforderlig skriftlig anmälan rörande lasten (lastanmälan). Anmälan, som ovan i denna paragraf nämnts, behöver icke upptaga gods, som försändes med post. Den skall hava det närmare innehåll samt avlämnas i den ordning, som generaltullstyrelsen bestämmer. Den som till tullinlandet i inrikes frihamnstrafik förer fartyg eller luftfartyg med dit bestämt, icke tullklarerat utrikes gods och enligt 28 eller 39 § skall vid ankomsten till bestämmelseort inom tullinlandet anmäla sig för tullklarering, är skyldig att i den ordning, som generaltullstyrelsen bestämmer, till tullverket avgiva sådan anmälan, som i 116 § tullstadgan föreskrives i fråga om fartyg eller luftfartyg, vilket föres till tullområdet.

ha

42 §.

Postanmälan.

Beträffande postanmälan för icke tullklarerat utrikes gods, som med post inkommer från frihamn till tullinlandet, skall iakttagas vad enligt 116 § tullstadgan gäller i fråga om gods, som med post inkommer till tullområdet. 43 §.

PasshandDen som från frihamn till ort utom tullområdet förer fartyg eller luftfartyg fan8arodi e l l e r i a n n a t f a l 1 ä n i n ä s t f ö l J a n c l e s t y ° k e s ä g s mellan orter inom.tullområdet luftfartyg, i inrikes frihamnstrafik förer fartyg och enligt 19, 24, 28 eller 38 § skall anmäla sig för tullklarering, skall medföra och förete tullverkets pass för transportmedlets resa.

25 Den som mellan orter inom tullområdet i frihamnstrafik förer från ort utom tullområdet kommande fartyg eller luftfartyg eller från frihamn förer fartyg eller luftfartyg med till tullinlandet eller annan frihamn bestämd last av icke tullklarerat utrikes gods och enligt 19, 24, 28, 38 eller 39 § skall anmäla sig för tullklarering, skall medföra och förete särskilt bevis över att resan företages med tullverkets vetskap och tillstånd. Vad i andra stycket sägs om icke tullklarerat utrikes gods har icke avseende å gods, som försändes med post. 44 §. Den som mellan orter inom tullområdet i inrikes frihamnstrafik med fartyg Förpassning å eller luftfartyg forslar tullgods, utgörande inrikes gods eller tullklarerat ut- tull s° ds rikes gods, och enligt 19, 24, 28, 38 eller 39 § skall anmäla sig för tullklarering, skall medföra och förete tullanstalts särskilda förpassning å godset. Enahanda skyldighet åvilar den som från frihamn till ort utom tullområdet med fordon eller mellan orter inom tullområdet i inrikes frihamnstrafik med bantåg eller fordon forslar tullgods och enligt 29, 31 eller 37 § skall anmäla sig för tullklarering. Förpassning skall jämväl medföras av den som med bantåg forslar utrikes gods från frihamn till ort utom tullområdet och enligt 31 § skall anmäla sig för tullklarering. Postverket skall medföra och förete förpassning å utrikes gods, som av tullanstalt överlämnats till postanstalt för befordran från frihamn till ort inom tullinlandet. Förpassning skall av postverket jämväl medföras för tullgods, som av tullanstalt överlämnats till postanstalt för befordran från ort inom tullinlandet till frihamn, dock ej där godset av postverket återfordrats enligt 115 § tullstadgan. 45 §. Den som enligt medgivande, varom i 4 § första stycket sägs, över frihamns Passhandling område med bantåg eller fordon forslar inrikes genomgående gods, skall med- ffr f n h a m n s " °

Ö

J

kontrollgods,

föra och förete av tullanstalten utfärdad passhandling för godset. som ej utgöres Sådan passhandling skall ock inom frihamn medföras och företes av den a v tull g° ds som i annat fall än nyss nämnts med bantåg eller fordon eller utan särskilt transportmedel till eller från frihamnen forslar frihamnskontrollgods, vilket ej utgöres av tullgods. Dock vare passhandling ej erforderlig beträffande till frihamn ankommet gods, vilket är avsett att med bibehållen egenskap av inrikes gods i frihamnen tagas ombord å fartyg såsom förnödenhets- eller proviantartiklar. Då gods av tullanstalt överlämnas till postanstalt för att såsom inrikes gods befordras från frihamn, skall av tullanstalten utfärdad passhandling åtfölja godset. 46 §. Angående skyldighet för befälhavare å fartyg eller luftfartyg, vilket under Nationalitetstullkontroll går i frihamnstrafik, att förete nationalitets- och andra handlingar n a n d l l n g a r rörande transportmedlet eller medfört gods skola bestämmelserna i 118 § tullstadgan gälla.

26 47 §. AnmälningsDen som från ort inom tullinlandet till frihamn avsänder tullgods, sr plikföTtfu^ds t i g a t t til1 tullanstalten i avsändningsorten för tullklarering avgiva skriftlig anmälan rörande godset (varuanmälan). Sådan anmälan skall till tullanstalten jämväl avgivas av den som från frihamn avsänder inrikes genomgående gods såsom tullgods, så ock av den som annorledes än med post därifrån avsänder utrikes gods med bantåg eller fordon eller med fartyg eller luftfartyg, i vilket tillika befordras last av a m a t genomgående gods än tullgods eller postförsändelser. Den som eljest vill låta gods underkastas tullklarering i frihamn för att såsom utrikes gods befordras till ort inom tullinlandet eller annorledes In med post till annan frihamn eller till ort utom tullområdet, så ock den som vill låta gods underkastas förtullning i frihamn, har likaledes att till tullanstalten avgiva dylik anmälan. I fråga om gods, som av resande införes i anna: ändamål än handelssyfte, må anmälan, som avgives av den resande, göras muntligt. 48 §. AnmälningsDen som vill erhålla i 4 § första stycket avsett medgivande till forslkg över för annatSds f r i h a m n s område med bantåg eller fordon av inrikes genomgående gods, skall än tallgods. till tullanstalten avgiva skriftlig varuanmälan. Sådan anmälan skall ock avgivas av den som från ort inom tullinlandet till frihamn avsänder frihamnskontrollgods, som ej utgöres av tullgods. Anmälan skall avlämnas hos tullanstalten i bestämmelseorten eller, om godset avsändes med bantåg eller post, antingen hos nämnda tullanstalt eller hos järnvägsstationen eller postanstalten i avsändningsorten för vidarebefordran till tullanstalten. Dock vare anmälan ej erforderlig beträffande gods, som-avsändes annorledes än med post, såvida godset är avsett att med bibehållen egenskap av inrikes gods i frihamnen tagas ombord å fartyg såsom förnödenhets- eller proviantartiklar. Den som från ort inom tullinlandet till frihamn avsänder annat gods än tullgods eller frihamnskontrollgods, skall jämväl avgiva skriftlig varuanmälan, vilken skall avlämnas, om godset avsändes med bantåg eller post, hos järnvägsstationen eller postanstalten i avsändnings- eller bestämmelseorten för vidarebefordran till tullanstalten i bestämmelseorten men eljest hos nämnda tullanstalt. Dock vare anmälan ej erforderlig, där godset i annat ändamål än handelssyfte medföres av person, som skall medfölja från frihamnen avgående fartyg eller luftfartyg, eller där godset avsändes med post och har ett värde, som understiger tjugo kronor. Ej heller erfordras anmälan beträffande gods, som avsändes annorledes än med post, såvida godset utgöres av förnödenhets- eller proviantartiklar för fartyg, som befinner sig i frihamnen; är avsett att inom frihamnen användas för personligt bruk; utgöres av byggnadsmaterialier eller andra föremål, avsedda att ingå i byggnad eller anläggning inom frihamnen eller att stadigvarande nyttjas såsom

27 utrustningsartiklar eller inventarier för därstädes bedriven verksamhet; eller är avsett att inom frihamnen tillfälligtvis nyttjas för utförande av arbete och därefter återföras till tullinlandet. 49 §. Varuanmälan skall, utöver vad i 184—186 §§ tullstadgan för där avsedda Varuanmälans fall sägs, hava det närmare innehåll samt avlämnas i den ordning, som genem- m raltullstyrelsen bestämmer. 3.

Särskilda bestämmelser för vissa transportmedel. 50 §.

Fartyg, vars nettodräktighet understiger tio ton, äger icke tillträde till fri- Smärre farhamn med mindre generaltullstyrelsen det medgiver. ^ fr^amn6 Dock må utan hinder av vad sålunda stadgats svenskt fartyg av mindre nettodräktighet användas för befordran av gods inom frihamn eller mellan frihamn och vidliggande tullhamn eller för bogsering till, från eller inom frihamn, under villkor att fartygets ägare för varje år, under vilket fartyget skall användas i dylik trafik, till tullanstalten avgiver försäkran på tro och heder, att fartyget är avsett att under året huvudsakligen användas för godsbefordran inom eller mellan nämnda hamnar eller för bogsering. Fartyg, som nu nämnts, må icke utan tullanstaltens medgivande användas i frihamnstrafik å annan tid av dygnet än då full dager råder. Det i första stycket stadgade förbudet skall ej äga tillämpning beträffande verkstadsfartyg eller annat därmed jämförligt fartyg eller pontonkran. 51 §. Befälhavare å bogserfartyg skall, då fartyget går i inrikes frihamnstrafik Bogserfartyg mellan frihamn och vidliggande tullhamn utan att medföra annat gods än för fartyget eller därå ombordvarande personer avsedda förnödenheter, utgörande inrikes gods, vara fritagen från skyldighet att anmäla sig för tullklarering vid ankomst till eller avgång från frihamnen. I nu angivna fall må fartyget avgå från frihamnen, ändock att visitation enligt 22 § icke ägt rum. Befälhavare å fartyg, vilket går i inrikes frihamnstrafik mellan frihamn och vidliggande tullhamn uteslutande i ändamål att tillföra i frihamnen liggande fartyg vatten, bränsle eller andra för driften avsedda förnödenheter, utgörande inrikes gods, och därvid, utom dylika förnödenheter, icke medför annat gods än i första stycket sägs, skall vara fritagen från skyldighet att anmäla sig för tullklarering vid ankomst till eller avgång från frihamnen. Dock skall befälhavaren före avgång från frihamnen inhämta tulltjänstemans medgivande därtill i enlighet med av tullanstalten meddelade anvisningar. Bestämmelserna ovan i denna paragraf skola äga tillämpning allenast under förutsättning att å fartyget medföres särskilt pass (trafikpass). Sådant pass

28 utfärdas av tullanstalten på därom gjord ansökning och efter prövning av föreliggande omständigheter att gälla tills vidare för kalenderår. 52 §. VerkstadsBefälhavare å verkstadsfartyg eller därmed jämförligt fartyg eller pontonartyg m. . j c r a n gkall, då fartyget går i inrikes frihamnstrafik mellan frihamn och vidliggande tullhamn utan att medföra annat gods än. erforderlig arbetsmateriell samt för fartyget eller därå ombordvarande personer avsedda förnödenheter, allt utgörande inrikes gods, vara fritagen från skyldighet att anmäla sig för tullklarering vid ankomst till eller avgång från frihamnen. Dock skall befälhavaren före avgång från frihamnen inhämta tulltjänstemans medgivar.de därtill i enlighet med av tullanstalten meddelade anvisningar. 53 §. Pråmar.

Tullanstalt å ort, där frihamn finnes, äger att, på därom gjord ansökning, beträffande pråm, som går i inrikes frihamnstrafik och enligt tullstadgan är befriad från tullkontroll vid inrikestrafik, medgiva, att, då fartyget vid ankomst till frihamnen medför allenast inrikes gods, som ej utgöres av tullgods eller frihamnskontrollgods, befälhavaren skall vara fritagen från skyldighet att anmäla sig för tullklarering; samt att, då fartyget skall avgå från frihamnen utan att medföra tullgods, befälhavaren skall vara fritagen från skyldighet att anmäla sig för tullklarering ävensom att, med mindre sådant i särskilt fall påfordras, avgiva skriftlig uppgift, som i 22 § tredje stycket sägs; dock under villkor att befälhavaren i enlighet med av tullanstalten meddelade anvisningar inhämtar tulltjänstemans medgivande till avgången. Tullanstaltens medgivande skall gälla tills vidare under tid, som av tullanstalten bestämmes. Om medgivandet skall bevis utfärdas med angivande jämväl av den eller de varuhavare, för vilkas räkning godsbefordran med fartyget till eller från frihamnen må äga rum, samt varuslag, vilka sådan befordran må avse. 54 §.

Statliga transportmedel.

De i detta kap. givna trafikbestämmelser äro icke tillämpliga beträffande i 123 § tullstadgan avsedda statliga transportmedel. För dylika transportmedel gäller vad särskilt stadgas. 55 §.

BärgningsDe i 124 § tullstadgan beträffande bärgningsfartyg medgivna lättnader i fartyg. trafikhänseende må under i paragrafen angivna förutsättningar åtnjutas jämväl vid frihamnstrafik. Befälhavare å sådant fartyg åligger därvid att, då fartyget ankommit till eller skall avgå från frihamn, lämna tullanstalten muntligt meddelande om färden.

29 4.

S ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r för viss trafik. 56 §.

I f r å g a om r ä t t till k u s t f a r t och insjöfart s a m t v a r u u t f ö r s e l från inlandsv a t t e n med f r ä m m a n d e f a r t y g s k a l l frihamn l i k s t ä l l a s med tullinlandet.

Kust- och insjöfart.

57 §. F r i h a m n s t r a f i k med fordon, som tillhör j ä r n v ä g , skall anses såsom t r a f i k Av järnväg mprl banta obedriven formed Dantag. donstrafik. • 58 §. B a n t å g , som å färja a n k o m m i t till frihamn från ort utom tullområdet, må, A färja ankommande d ä r s å d a n t överenskommits mellan generaltullstyrelsen och j ä r n v ä g e n s stybantåg. relse, f o r t s ä t t a resan till t u l l i n l a n d e t u t a n a t t t u l l k l a r e r i n g eller visitation a v b a n t å g e t ä g t r u m och u t a n a t t f ö r p a s s n i n g u t f ä r d a t s å gods, som i b a n t å g e t medförts f r å n ort utom tullområdet. Under resans f o r t s ä t t n i n g skall i s å d a n t fall med t r a n s p o r t m e d l e t och godset så förfaras, som om b a n t å g e t inkommit direkt till t u l l i n l a n d e t . 5.

Nödläge. 59 §.

V a d i 132 t u l l s t a d g a n sägs b e t r ä f f a n d e avvikelse från de i n ä m n d a stad- Avvikelse PO frän trafikg a meddelade trafikbestämmelser skall äga motsvarande tillämpning i i r a g a bestämmelser. om avvikelse från t r a f i k b e s t ä m m e l s e r n a i denna s t a d g a .

4 KAP. Om tullklareringen inom frihamn av utrikes gods. 60 §. U t r i k e s gods må inom f r i h a m n förtullas för a t t såsom i n r i k e s gods försändas till tullinlandet eller, i s ä r s k i l t fall d ä r så finnes erforderligt, för a t t förb r u k a s eller n y t t j a s inom frihamnen. U t r i k e s gods må j ä m v ä l inom frihamn t u l l k l a r e r a s för u p p l ä g g n i n g å tulll a g e r inom t u l l i n l a n d e t ävensom för t r a n s i t e r i n g . Om b e h a n d l i n g av gods, som skall u p p l ä g g a s å p r o v i a n t e r i n g s f r i l a g e r i den vid f r i h a m n e n liggande tullhamnen, ävensom a v till riket i n k o m m a n d e tobaksvaror ä r s ä r s k i l t s t a d g a t .

Tullklareringssätt.

61 §. T u l l t a x e r i n g skall ä g a rum, då gods förtullas eller skall f ö r s ä n d a s från fri- Avgiftsh a m n för a t t u p p l ä g g a s å t u l l n e d e r l a g inom tullinlandet. I f r å g a om verk- bestämning. ställande av t u l l t a x e r i n g e n s a m t p å f ö r a n d e vid förtullning av t u l l eller a n n a n införselavgift skall i t i l l ä m p l i g a delar i a k t t a g a s v a d i 145 § a n d r a och tredje s t y c k e n a t u l l s t a d g a n är föreskrivet.

30 62 §.

Tillämpning

Vid förtullning i frihamn skola, där ej nedan i denna paragraf elhr eljest annorlunda förordnas, de taxor och författningar tillämpas, som gilla den förtullning. dag, då tullklareringsattest å godset utfärdas, eller, om godset dessiörinnan efter behörig förtullningsanmälan bortförts från frihamnen eller fö] sådant ändamål intagits i transportmedel eller överlämnats till järnvägsstation eller postanstalt eller utlämnats till förbrukning eller nyttjande inom fri.iamnen, den dag, då detta skett. Därest varuhavaren vid eller efter godsets anmälan till förtullning nen före tidpunkt, som i första stycket sägs, sådant skriftligen yrkar, skall gocset förtullas efter de taxor och författningar, som gälla den dag, då yrkandet f:amställes, under villkor att vid yrkandets framställande godset finnes så tillgängligt, att tullkontroll därå kan utövas, eller ock frihamnsförvaltningen skriftligen förbundit sig att hålla erforderlig tillsyn å godset, intill dess detsamma, ställes under tullkontroll, och på anfordran hålla godset tullverket till hand&. På skriftligt yrkande av varuhavaren, framställt vid eller efter godsets anmälan till förtullning men före vidtagandet av i första stycket angiven åtgärd och senast inom trettio dagar efter den dag, då godset ankommit till frihamnen, skall godset förtullas efter de taxor och författningar, som gällde den dag, då godset ankommit. Sådant yrkande må med laga verkai framställas allenast under villkor, som i andra stycket sägs, samt under förutsättning tillika, att antingen godset från ankomsten varit underkastat tullkontroll eller ock varuhavaren medelst intyg av frihamnsförvaltningen stj'rker, dels med vilken lägenhet godset ankommit, dels ock att godset under tiden från ankomsten och intill dess detsamma ställts under tullkontroll eller förbindelse avgivits, icke varit föremål för åtorärd, som enligt 63 § är förbjuden beträffande där avsett gods. Godsets ankomst skall, om detsamma vid ankomsten skolat vara upptaget å fartygs- eller luftfartygsanmälan eller åtföljts av förpassning, anses hava skett den dag, då tullanstalten erhållit anmälan eller förpassningen.

av oh a o r m m ^

63 §.

Till förtullning anmält gods, vilket befinner sig under tullkontroll eller . under sådan tillsyn av frihamnsförvaltningen, som i 62 § sägs, må, utom i fall anmält gods. som i 64 § avses, icke underkastas annan behandling än sådan, som erfordras för godsets bevarande och icke avser förändring av själva varan eller av emballage. Dock må, i den mån så kan ske utan olägenhet för tullverket, godset efter tulltaxeringen men i omedelbart sammanhang därmed stortås eller fördelas i flera kolli ävensom underkastas emballering eller utbyte av emballage. Förfogande över till

64 §. Befrielse från avgift.

Befinnes till förtullning anmält gods, vilket ställts under tullkontroll eller under sådan tillsyn av frihamnsförvaltningen, som i 62 § avses, nen vilket ännu icke utlämnats från tullverket, vara skadat eller förskämt cch varder

31 det under tullkontroll förstört, må befrielse från därå belöpande obetald tull eller annan införselavgift åtnjutas. Visas, att dylikt gods genom olycka förstörts eller gått förlorat, må enahanda befrielse åtnjutas. Har det förkommit utan varuhavarens vållande men föreligger icke omständighet, som medför befrielse från tull eller annan införselavgift, skall sådan avgift, ändå att den skall utgå för godset, likväl icke uttagas av varuhavaren. 65 §. Försändelse, som med post befordrats från tullinlandet till frihamn men där- Frihet från efter, utan att hava inom frihamnen utlämnats från postverket, befordras åter till tullinlandet, är fritagen från förtullning, såvida försändelsen vid befordran till frihamnen icke utgjordes av tullgods. Gods, som från tullinlandet försänts till frihamn för att där tillfälligtvis nyttjas för utförande av arbete, må, där godset vid försändningen till frihamnen icke utgjordes av tullgods eller frihamnskontrollgods, efter tullanstaltens medgivande utan förtullning återföras till tullinlandet. 66 §.

I fråga om förtullning av transportmedel, som i trafik går från frihamn Förtullning av till tullinlandet, skola bestämmelserna i 148 § tullstadgan äga motsvarande medenPtrafik tillämpning. Dock skola under de villkor, generaltullstyrelsen finner skäligt föreskriva, luftfartyg och fordon, som i trafik förts från tullinlandet till frihamn och därvid icke behandlats såsom tullgods eller frihamnskontrollgods, vara fritagna från förtullning, då de i oförändrat skick återföras i trafik till tullinlandet. 67 §. I fråga om villkoren för utbekommande från tullverket av gods, som för- Villkor för tullas i frihamn, skola bestämmelserna i 152—154 §§ tullstadgan i tillämpliga ^ " ' ^ delar lända till efterrättelse. "förtuilas. 68 §. Det åligger varuhavare att utan anfordran till tullverket inbetala tull och Betalning och annan införselavgift, som skall av honom utgivas för gods, vilket anmälts a v h a m t m i l Still förtullning. Varuhavare åligger jämväl att utan anmaning ombesörja, att gods, som skall efter förtullning försändas till tullinlandet, i behörig ordning bortföres från frihamnen eller för sådant ändamål intages i fartyg eller luftfartyg eller överlämnas till järnvägsstation eller postanstalt, så ock att gods, som skall efter förtullning förbrukas eller nyttjas inom frihamnen, uttages från tullverket. 69 §. I fråga om dels tid för uppskov med fullgörande av skyldighet, som i 68 § Anståndstid m m sägs, dels uttagande av tullkreditavgift och anståndspenningar, dels ock på- följd vid överskridande av anståndstid skall, med iakttagande av vad nedan

i 70—72 §§ stadgas, i tillämpliga delar gälla vad i 157—164, 166 och 167 §§ tullstadgan är föreskrivet med avseende å betalning av tull och annan införselavgift samt bortförande från allmänt upplagsställe av till direkt förtullning anmält gods, som finnes under tullverkets tillsyn. 70 §.

Utgångspunkt Anståndstid, som i 69 § avses, räknas från den dag, då tullklareringsattest for anstånds- ^ g 0 ( j g e t utfärdats, eller, där tidigare med någon del av godset vidtagits åtgärd, som i 62 § första stycket sägs, från den dag, då sådant skett. Dock skall anståndstiden räknas, där yrkande enligt 62 § andra stycket framställts beträffande godset, från den dag, då yrkandet framställts; samt där yrkande enligt 62 § tredje stycket framställts beträffande godset, från den dag, då godset ankommit till frihamnen. 71 §. Särskilda regler om anståndspenningar.

Därest i 68 § andra stycket föreskriven åtgärd icke vidtages sist å dagen efter tullklareringsattestens utfärdande eller, om nämnda dag infaller på söndag eller annan allmän helgdag, å nästa söckendag, skola, även om sådant ej föranledes av ovan meddelade bestämmelser, anståndspenningar erläggas för varje därefter följande dag, varunder uppskov förekommer. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning i fall, som i 163 § tullstadgan avses, ej heller då godset förvaras under tullverkets lås eller, efter tullanstaltens medgivande, å annat ställe under sådana omständigheter, att erforderlig tullkontroll kan bekvämligen utövas. Om medgivande, som nu avses, skall anteckning göras å varuanmälan. 72 §.

Förlängning Där särskilda skäl föreligga, äger generaltullstyrelsen eller efter dess beav anstånds- m y n c i i g a i l c i e tullanstalt medgiva förlängning intill högst sex månader av tiden för anstånd med vidtagande av i 68 § andra stycket föreskriven åtgärd.

5 KAP. Om transiteringen till och från frihamn m. m. 73 §.

Transitering må ske mellan frihamn och ort inom tullinlandet, till och från Transiteringsorter. vilken transitering enligt tullstadgan må äga rum, ävensom från frihamn till annan frihamn eller till ort utom tullområdet. 74 §. BefordringsUtrikes gods må försändas till och från frihamn med användande av vilket sändnln ^ v transportmedel och befordringssätt som helst, utrikes gods.

6 KAP. Särskilda bestämmelser angående förfogande över gods m. m. 75 §. Spritdrycker, vin och exportöl, som införts till frihamn, skola, där enligt sär- införsel av skild författning varuhavaren icke äger verkställa dylik införsel annorledes v i s s a v a r a " Slag än för befordran med fartyg till annan frihamn eller till ort utom tullområdet, ' på varuhavarens bekostnad hållas i frihamnsförvaltningens förvar i avvaktan på vidarebefordran. Godset må i nu avsedda fall icke underkastas förändring till kolli eller beskaffenhet. 76 §. Utrikes gods, bestående av spritdrycker, vin, exportöl eller tobaksvaror, må Tullklareicke utan föregående tullklarering försändas från frihamn till ort inom eller rin.g9PUkt ^ utom tullområdet eller i frihamn ombordtagas å fartyg eller luftfartyg såsom ^'Sag*™" proviant. Vad ovan stadgats om försändning har icke avseende å försändning med post. I fråga om utlämnande av gods från provianteringsfrilager till fartyg är särskilt stadgat. 77 §. Ombord å fartyg, som befinner sig i frihamn, må andra förnödenhets- och Förfogande proviantartiklar än i 7 § andra stycket frihamnsförordningen avses användas ^JéS™^ 1 1 ' till personligt bruk allenast då fartyget på resa i utrikes frihamnstrafik an- proviantkommit till frihamnen och där icke upplagts eller då fartyget skall avgå på ait^T m* sådan resa och anmälan för tullklarering av fartyget avgivits. Ombord å far" 7S ' tyg, som befinner sig på resa till eller från frihamn, må förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods, förbrukas eller nyttjas allenast under villkor att fartyget går i utrikes frihamnstrafik samt, i den mån resan pågår mellan orter inom tullområdet, att artiklarna av tullmyndighet prövats erforderliga för fartyget och därå ombordvarande personer. Utgöras varorna av spritdrycker, vin, exportöl eller tobaksvaror, må de icke heller i fall, då sådant enligt första stycket är medgivet, förbrukas ombord, med mindre de medförts i fartyget från ort utom tullområdet och, där fartyget anlöpt ort därinom, av tullmyndighet prövats erforderliga. ^ Angående förfogande över gods, som utlämnats från provianteringsfrilager, så ock angående gods, som medföres i vissa statliga transportmedel, är särskilt stadgat. 78 §. Där hinder ej möter i särskild författning, må med iakttagande av stadgan- Försäljning dena i 79—81 §§ inom frihamn idkas detaljhandel med där befintliga varor a v förnödenför att tillgodose dels fartyg i frihamnen med förnödenhets- och proviantar- Jovian? 3—342787

artiklar för fartyg.

34 tiklar, dels ock annorstädes liggande fartyg med dylika artiklar utgörance utrikes gods. Stadgandena i 79—81 §§ skola i fråga om försäljning av i frihamn befintlig vara för ändamål, som i första stycket sägs, lända till efterrättelse, oavsett huruvida försäljningen är att anse såsom idkande av detaljhandel inon frihamn eller icke. 79 §. Försäljning Vid försäljning enligt 78 § må vara, som är avsedd att i frihamnen tagas aV od? 63 o m b ° r d såsom utrikes gods, utlämnas endast efter skriftlig rekvisition, egenhändigt undertecknad av fartygets redare eller befälhavare eller befullnäktigat ombud för endera av dem, och skall rekvisitionen företes för tullanstilten. Det åligger säljaren, där ombordtagandet ej må ske utan tullklarering, att vidtaga härför erforderliga åtgärder samt i annat fall att före ombordtigandet göra anmälan om försäljningen hos tullanstalten och tillse, att varan ombord omhändertages av rätt person. Har fartyget ankommit till frihamnen på resa i inrikes frihamnstrafik eller där varit upplagt, må varan ej av sä-jaren utlämnas utan tullanstaltens medgivande, såvida icke fartyget skall avgå i utrikes frihamnstrafik och anmälan för tullklarering av fartyget avgivits. Skall försåld vara tagas ombord å fartyg annorstädes än i frihamnen, skall med varan vid dess försändande från frihamnen och efter ombordtagandet förfaras på sätt är föreskrivet angående annat utrikes gods, som tages ombord såsom förnödenhets- eller proviantartiklar. 80 §. Försäljning i A r vid försäljning enligt 78 § varan avsedd att efter förtullning tagas om8 förtuUni™^ k ° r d å fartyg i frihamnen, åligger det säljaren att vidtaga erforderliga åtgärder för förtullningen. 81 §. InskränkTullanstalten äger i särskilda fall, efter samråd med frihamnsförvaltningen, ? * f51" föreskriva de inskränkningar i fråga om den i 78 § omförmälda försäljning,

nin ar

S ä l j Q 111 g, s

rätten.

^

som finnas påkallade för hindrande av uppenbara missbruk. 82 §.

Tillsynsplikt Det åligger frihamnsförvaltning att, i den mån frihamnstrafiken icke är ^rvaltning9" underkastad tullkontroll, utöva tillsyn å efterlevnaden inom frihamaen av gällande föreskrifter till förhindrande av smittsamma sjukdomars iniörande genom transportmedel eller därå medföljande personer eller lossningsmanskap samt om förbud mot eller inskränkning i rätten till införsel eller utförsel av varor. Frihamnsförvaltningen har därvid att, närhelst fråga är om sådant förfogande över gods eller annat förfarande, som kan antagas möta Hnder i berörda föreskrifter, så ock då särskild åtgärd kan antagas vara erforderlig till betryggande av föreskrifternas efterlevnad, så snart ske kan inclerställa ärendet tullanstaltens prövning.

35 7 KAP. Om statistiska uppgifter. 83 §. I fråga om skyldighet att vid införsel från och utförsel till frihamn avgiva uppgifter för statistiskt ändamål gälle vad i 7 kap. tullstadgan är föreskrivet. 84 §. Det åligger frihamnsförvaltning att före den femtonde i varje månad till Frihamnsgeneraltullstyrelsen avlämna statistisk redogörelse över rörelsen vid frihamnen förvaltnings uppgiftsunder nästföregående månad i den omfattning, som kommerskollegium efter skyldighet. samråd med generaltullstyrelsen äger att bestämma.

8 KAP.

Om förrättningskostnaden. 85 §. Vad i 191—194 samt 196 och 197 §§ tullstadgan är föreskrivet i fråga om Tullkontrolloch tullfastställande av tullkontrolltid och tullklareringstid samt om extra tullförrätt- tid klareringstid ning och kostnaden därför skall i tillämpliga delar gälla beträffande frihamn, samt extra med iakttagande att nedan angivna tullförrättningar inom frihamn skola anses tullförrättning. såsom extra tullförrättningar, nämligen: tullförrättningar, utförda å övertid; tullbevakningsförrättningar, utförda å tullkontrolltid men i lokal eller å öppet område, som upplåtits för enskild verksamhet, dock med undantag av förrättningar å transportmedel; samt tullklarering av gods, verkställd å tullklareringstid men i lokal eller å öppet område, som upplåtits för enskild verksamhet, eller å fartyg. 86 §. För följande inom frihamn eller eljest i samband med frihamnstrafik ut-Befrielse från förda tullförrättningar må förrättningskostnad icke påföras, ändå att förrätt- fö"ättningsi ,, . . . . T kostnad, nmgarna skett a0 övertid: a) utvisitation av fartyg, som skall avgå från frihamn till vidliggande tullhamn, ävensom visitation av fartyg, som äger åtnjuta i 51—53 eller 55 § avsedda lättnader i trafikhänseende; b) visitation av bantåg och fordon ävensom tullförrättning i samband med befordran landvägen från frihamn av gods, för vilket passhandling tidigare utfärdats; c) tullklarering, som innefattar påteckning av pass för fartyg i inrikes frihamnstrafik eller utfärdande av pass, gällande allenast för fartygs färd mellan frihamn och vidliggande tullhamn;

36 d) tullklarering av till frihamn ankommande fartyg eller luftfartyg, då tullklareringen icke innefattar mottagande av annan anmälningshandling för transportmedlet än lastanmälan; e) tullklarering av färja; samt f) tullbevakning av till förtullning i frihamn anmält gods under dess förvaring i lokal eller å öppet område, som icke upplåtits för enskild verksamhet, i den mån tullbevakningen äger rum under tiden från påbörjandet av godsets tulltaxering till början av den tullkontrolltid, som infaller å första sockendagen efter den dag, då tullklareringsattest å godset utfärdats, eller ock under tid, för vilken medgivande enligt 71 § andra stycket lämnats. För tullklarering inom frihamn av partigods å tullklareringstid ombord å lossande fartyg, vilket ligger vid kaj, tillhörande område, som icke är upplåtet för enskild verksamhet, må förrättningskostnad icke påföras. 87 §. Förbud mot Angående förbud mot att bjuda, fordra eller mottaga extra gottgörelse för extra gott- a v tulltjänsteman under tjänstgöring vidtagen åtgärd gälle vad i 198 § tullgörelse. . stadgan är föreskrivet. 9 KAP.

Om besvär. Lokal tullI fråga om klagan över beslut eller åtgärd av lokal tullmyndighet angående myndighets aämne, bestämmelse givits givit i eller med stöd av frihamnsförordningen eller m n e vvarom a r 0 m bestämmelse u 8slut eller . åtgärd. denna stadga, gälle vad i 211 § tullstadgan är med avseende å tillämpningen av sistnämnda stadga föreskrivet.

10 KAP. Straffbestämmelser. 89 §. Försvårande Var som underlåter att på tillsägelse lämna tulltjänsteman tillträde till av tullkon- b v f&f ff fe n a c i öppet område, transportmedel eller gods inom frihamn eller att lämna trollen.

^

> *.»

- . - . - . r o t

i

t

av tulltjänsteman med stöd av 15 § begärd upplysning, eller eljest mot tjänsteman, som har att inom frihamn eller vid frihamnstrafik utöva tillsyn till bevakande av tullverkets intressen, gör sig skyldig till förseelse på sätt i 213 § tullstadgan sägs, straffes med dagsböter. 90 §. Avvikelser Bryter befälhavare eller förare eller den, som utan särskilt transportmedel ^rafikSäm- D e f o r d r a r £° ds > m o t i 3 k a P - 1 a v d - meddelat förbud eller underlåter h a n att melser. ställa sig till efterrättelse vad honom enligt där givna bestämmelser åligger,

37 straffes, utom i fall som i 93 och 95 §§ avses, med dagsböter; och vare, där ej omständigheterna äro synnerligen mildrande, lägsta bot tio dagsböter. Till samma straff vare annan å fartyg eller luftfartyg anställd än befälhavare förfallen, som underlåter att, där sådant är föreskrivet, före påbörjande av visitation av transportmedlet lämna uppgift å nyförvärvade eller av honom icke begagnade föremål, som han medför. Ä r med förseelse, vilken sålunda är belagd med ansvar, förenad olovlig varuinförsel eller försök därtill, skall, utom straff för sådant brott, särskilt ansvar för överträdelsen av denna stadga ådömas. 91 §. Beträdes befälhavare å främmande fartyg i frihamnstrafik med olovlig Olovlig kustkustfart eller olovlig insjöfart eller med olovlig varuutförsel från inlands- e l l e r ins J 8fart vatten, vare lag som i 216 § tullstadgan sägs. 92 §. Underlåter befälhavare å fartyg ejler luftfartyg att, efter vad i 41 § stadgas, avgiva fartygs-, luftfartygs- eller lastanmälan eller underlåter befälhavare å bärgningsfartyg att lämna, i 55 § föreskrivet meddelande, bote från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Vid underlåtenhet att avgiva i 41 § sista stycket avsedd anmälan vare dock lägsta bot femtio kronor.

Underlåten anmälan.

93 §. Underlåter befälhavare å fartyg eller luftfartyg att i anmälan, som i 41 § Förtigande sista stycket sägs, lämna uppgift om i transportmedlet varande lönnrum eller av lönnrum o. d. hemlig tillgång till lasten eller att i fall, varom i 22 eller 38 § förmäles, lämna uppgift om lönnrum, vare lag som i 218 § tullstadgan sägs. 94 §. Befinnes vid utvisitation i frihamn eller därefter, att befälhavare å fartyg Oriktig aneller luftfartyg underlåtit att i anmälan, som i 41 § sista stycket sägs, upp- m ä jJJ t o m taga icke tullklarerat utrikes gods, som medhaves, bote, om godset eller någon del därav är fullbelagt och icke finnes så förstucket eller undandolt, att olovlig införsel därav uppenbarligen är tillämnad, högst ett mot dubbla tullavgiften svarande belopp, dock icke under tio kronor, eller, om godset är tullfritt, från och med tio till och med tvåhundra kronor. Har han i dylik anmälan upptagit gods, som icke återfinnes i transportmedlet, straffes, där ej rättelse skett, innan fartyget lämnat frihamnen, med böter, ej under fem dagsböter. Finnes skälig anledning antaga, att bristande överensstämmelse mellan anmälan och gods icke beror på svårare omständighet än försumlighet av befälhavaren, äge tullanstalten pröva, huruvida förhållandet är av betydelse att böra föranleda åtal.

38 95 §. Oriktig lastAvgiver befälhavare å fartyg vid utvisitation oriktig sådan uppgift, som i uStation. 2 6 § a n d r a s t y c k e t sa S s > straffes med dagsböter. Finnes skälig anledning antaga, att uppgiften icke avgivits mot bättre vetande, äge tullanstalten pröva, huruvida förhållandet är av betydelse att böra föranleda åtal. 96 §. Avgång utan Avgår befälhavare eller förare med transportmedel utan att vara försedd passhandling me^ p a g s e j i e r d ä r e m o t svarande bevis för transportmedlet, då sådan handling givande, erfordras, eller fullgör han icke honom åliggande skyldighet att förete dylik handling, bote från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Åsidosätter någon honom åliggande skyldighet att medföra passhandling för gods, som av honom forslas, eller att förete sådan handling, straffes på sätt nyss är sagt. Till enahanda ansvar vare befälhavare å fartyg förfallen, som underlåter att före avgång från frihamn inhämta tulltjänstemans medgivande därtill, då sådant enligt bestämmelse i 51—53 §§ åligger honom. 97 §. Undanhåilan- Om ansvar för undanhållande av i 46 § avsedda handlingar, som bestyrka de av hand- f a r t y g s eller luftfartygs nationalitet, gälle vad i 221 § tullstadgan är förelingar. , . skrivet. 98 §. Olovlig Befälhavare, som överträder det i 50 § stadgade förbud mot smärre fartygs fartygstrafik. t m t r a d e t m f r ih a mn, straffes med böter från och med tjugo till och med trehundra kronor. 99 §. Olovlig Har någon utan tillstånd av befälhavare eller förare eller av tulltjänsteman persontrafik. e l l e r d e n s o m ä r j tulltjänstemans ställe personlig förbindelse från eller till transportmedel, då sådan förbindelse enligt denna stadga icke må äga rum, straffes med böter från och med tjugo till och med trehundra kronor. Samma straff skall följa, om någon mot förbud av tulltjänsteman beträder inom frihamn beläget område, som enligt 13 § blivit av tullverket tillfälligt avstängt. 100 §. Olovlig Låter annan än befälhavaren eller föraren bringa gods från transportmedel godstrafik. e l l e r i n t a g a ffods däri, då sådant enligt denna stadga icke må ske, straffes med dagsböter. 101 §. Försummad Saknas för gods, som försänts från eller över frihamn till ort inom tullförpassning. i n i a n ( j e t j förpassning, där sådan enligt 44 § skolat finnas, eller finnes förpassning men utrönes vid anställd kontrollundersökning, att godset till antal eller

39 mängd med mera än fem procent överstiger, vad förpassningen upptager, vare lag som i 224 § tullstadgan sägs. 102 §. I fråga om ansvar och åtal, då utrikes gods förkommit, medan det omhänder- Förlust av hafts av järnväg eller postverket eller av befälhavare eller förare å annat u t n k e s &odstransportmedel än bantåg, gälle vad i 225 § tullstadgan är föreskrivet. 103 §. Förfogar någon i strid mot 75 § över spritdrycker, vin eller exportöl, som Olovligt förinförts till frihamn, straffes med dagsböter. fogande över °

spritdrycker m. m.

104 §. Den som förfogar över varor i strid mot vad i 77 § är stadgat, Olaga koneller vid försäljning av förnödenhets- och proviantartiklar för fartyg bryter 8 " m t l ° n . och mot vad i 79 eller 80 § är stadgat eller mot föreskrift, som tullanstalt enligt 81 § meddelat, vare underkastad ansvar, som i frihamnsförordningen sägs. 105 §. Angående ansvar för olovligt brytande av lås, plomb eller sigill, som är Brytande av åsätt av tullmyndighet, samt för bristande vård om sådan försegling gälle iQTSee^Svad i 227 § tullstadgan är föreskrivet. 106 §. I fråga om ansvar för varuhavare vid underlåtenhet att inom därför utsatt tid lämna föreskriven uppgift för statistiskt ändamål eller vid lämnande av oriktig sådan uppgift vare lag som i 228 § tullstadgan sägs.

Underlåten ell r + ti°*;k£lg

uppgift.

107 §. Den som bjuder, fordrar eller mottager gottgörelse, då sådant enligt 87 § Förbjuden icke må ske, straffes på sätt i 229 § tullstadgan sägs. "eördfe**" 108 §. Åsidosätter någon föreskrift, som generaltullstyrelsen med stöd av denna Förseelse mot stadga meddelat i avseende å tullkontrollen eller trafiken, och är ej annan på- föreskrifter, följd därå särskilt satt, straffes med böter, högst trehundra kronor. 109 §. Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna stadga eller i enlighet därmed meddelad föreskrift, samma förseelse, skall han, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till det straff, som är stadgat för sådan förseelse.

Fortsatt -

forseelse

40 110 §. Straff enligt allmän lag.

Till straff enligt denna stadga må ej, utom i fall som i 90 § sägs, dömas, där förseelsen enligt allmän lag eller särskild författning är belagd med strängare straff. 111 §•

Åtal.

Åtal för förseelse mot denna stadga eller i enlighet därmed meddelad föreskrift ankommer på tullverkets åklagare. Mål angående sådan förseelse skall anhängiggöras vid tullmålsdomstolen för den plats, där förseelsen skett eller blivit upptäckt. 112 §.

Fördelning Böter, som ådömas enligt denna stadga, skola tillfalla och förvandenskilda pensionsinrättning med hälften vardera. ling av böter.

kronan och tuilstatens

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. 11 K A P .

Tilläggsbestämmelser. 113 §. Där med avseende å viss trafik eller i särskilda fall omständigheterna sådant påkalla, må generaltullstyrelsen meddela föreskrifter om jämkning i tullkontrollens omfattning enligt 2 kap. ävensom om inskränkning i eller utvidgning av rättighet och befrielse från skyldighet, som är fastställd genom de i 3 kap. 1—3 avd, givna trafikbestämmelser. Finnas i allmänhet eller för särskilda fall närmare föreskrifter erforderliga i ämne, varom denna stadga förmäler, äger generaltullstyrelsen med iakttagande av de i stadgan angivna grunder meddela sådana föreskrifter. 114 §. Denna stadga samt de i anslutning därtill utfärdade allmänna föreskrifter skola hos tullanstalt finnas kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten. De skola därjämte hos tullanstalt å ort, där frihamn finnes, kunna erhållas till skäligt pris, som fastställts av generaltullstyrelsen.

12 K A P .

Övergångsbestämmelser. 115 §. Ikraft-

Denna stadga träder i kraft den

radande.

r\

i

L I

-I ..

brenom denna stadga upphävas: frihamnsstadgan den 23 september 1919 (nr 626) ;

41 kungl. skrivelsen till generaltullstyrelsen den 23 september 1919 (nr 629) angående villkoren för vissa smärre transport- och bogserfarkosters användning i frihamnstrafik; kungl. brevet till generaltullstyrelsen den 27 februari 1925 angående bestämmelser i fråga om transitförsändning till frihamn av visst med bantåg till gränsort ankommande gods; samt ^ kungörelsen den 30 maj 1930 (nr 179) angående den tidpunkt, då införsel från frihamn skall anses vara verkställd, m. m.; så ock vad eljest i allmän, av Kungl. Maj :t meddelad föreskrift finnes stridande mot bestämmelserna i denna stadga. 116 §. Där i särskild författning förekommer hänvisning till författningsrum, som Hänvisning ä ersatts genom bestämmelse i denna stadga, skall hänvisningen avse den nya £torlattning. ° annan i ... -i ° ° bestämmelsen. 117 §. I stället för de i denna stadga meddelade föreskrifter om beräkning av tid för fullgörande av förpliktelse mot tullverket och om påföljd för uraktlåtenhet att fullgöra sådan förpliktelse skola, där utgångspunkten för beräkningen infallit före stadgans ikraftträdande, de vid ikraftträdandet i motsvarande hänseenden gällande föreskrifter fortfarande tillämpas. Beträffande gods, som före ikraftträdandet ankommit till frihamn, skola i stället för bestämmelserna i 62 § tredje stycket motsvarande tidigare gällande bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Anstånd m. m.

42 Innehållsförteckning. 1 kap. 2 kap.

3 kap.

4 kap. 5 kap. 6 kap. 7 kap. 8 kap. 9 kap. 10 kap. 11 kap. 12 kap.

1 4 Inledande bestämmelser 89 Om tullkontrollen: 5 1. Tullkontrollens omfattning 11 §§ 12— 2. Tullkontrolleus utövande ' 1 7 §§ Om ordningen för frihamnstrafiken: 1. Trafikens bedrivande: 18 a) Sjötrafik — 2 8 §§ 2 9 b) Landtrafik ~ 3 7 §§ 3 8 c) Lufttrafik ~ 3 9 §§ 40 d) Posttrafik § 2. Anmälnings- och passhandlingar m. m 41 49 §§ 3. Särskilda bestämmelser för vissa transportmedel . . . . 50 55 §§ 4. Särskilda bestämmelser för viss trafik 56 58 §§ 59 5. Nödläge § Om tullklareringen inom frihamn av utrikes gods 60— 72 §§ Om transiteringen till och från frihamn m. m 7 3 — 74 §§ Särskilda bestämmelser angående förfogande över gods m. m. 75— 82 §§ 83 Om statistiska uppgifter 84 gg 85 87 Om förrättningskostnaden §3 8 Om besvär 8 9 — 1 1 2 Straffbestämmelser ' • §§ 113 114 Tilläggsbestämmelser §§ 115 117 övergångsbestämmelser 89

43 Förslag till ändringar i tull stadgan. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 177 § och 242 § första stycket tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391) skola upphöra att gälla ävensom att 157 och 230 §§ samma stadga skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 157 §. Betalning av 169 § sägs. Anståndstid. Uppskov må dock förekomma under högst en tid av a) etthundrafem dagar i fråga om betalning, såvida tullen eller annan införselavgift för det gods, som upptagits i den för förtullningen avgivna varuanmälan, eller i förekommande fall dessa avgifters sammanlagda belopp uppgår till minst femhundra kronor; b) nittio dagar stadgat; samt c) ett år eller luftfartyg. För åtnjutande av den ovan under a) stadgade anståndstiden skall till tullverket erläggas särskild avgift (tullkreditavgift), beräknad till en procent av det belopp, med vars betalning uppskov förekommer. Sådan avgift skall erläggas eller deponeras inom trettio dagar från dag, som i 168 eller 169 § sägs, vid äventyr att den längre anståndstiden eljest icke må tillämpas. Om uttagande, utöver vad ovan sägs, av särskild avgift för viss del av anståndstiden och tid därefter är nedan stadgat. 230 §. Åsidosätter någon föreskrift, som generaltullstyrelsen med stöd av denna Förseelse mot stadga meddelat i avseende å tullkontrollen eller trafiken, och är ej annan på- f . s ä r l k l -^ a följd därå särskilt satt, straffes med böter, högst trehundra kronor. Denna kungörelse träder i kraft den . Dock skola de vid ikraftträdandet gällande föreskrifter om tid för uppskov med betalning av tull och annan införselavgift fortfarande tillämpas i fall, då utgångspunkten för beräkning av tiden infallit före ikraftträdandet.

44 Förslag till tillägg till kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel. 11 §• Vad ovan är stadgat angående transportmedels behandling i tullhänseende vid resa till eller från tullområdet skall äga tillämpning jämväl då transportmedlet på sådan resa ankommer till eller avgår från frihamn. Dock må gods, som från svenskt krigsfartyg lossas i frihamn, behandlas på enahanda sätt som eljest i frihamn lossat gods. Utrikes gods, som skall i frihamn tagas ombord å svenskt krigsfartyg, skall vara underkastat tullklarering.

Förslag till tillägg till kungörelsen den 15 november 1912 (nr 299) med vissa föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager. §10 a. I fråga om dels angivning av i frihamn befintligt gods till uppläggning å provianteringsfrilager i den vid frihamnen liggande tullhamnen och tullbehandling av sålunda angivet gods, dels bortförande av godset från frihamnen och tid för anstånd därmed, dels ock anståndspenningar vid uppskov med bortförandet samt påföljd vid överskridande av anståndstiden gälle i tillämpliga delar vad i frihamnsstadgan är i motsvarande hänseenden beträffande förtullning föreskrivet.

45 För slag till frihamnsreglemente. AVD. 1. Inledande bestämmelse. §1. I detta reglemente förstås med frihamnsförvaltning: frihamnsinnehavarens förvaltningsorgan så ock, där frihamnsinnehavaren överlåtit handhavandet av viss del av frihamnsrörelsen till särskilt bolag, det förvaltningsorgan, som för sådant bolag handhar dess frihamnsrörelse; allmänt frihamnsupplag: lokal eller öppet område inom frihamn, som av frihamnsförvaltning disponeras för lagring av gods; enskilt frihamnsupplag: lokal eller öppet område inom frihamn, som av frihamnsförvaltning upplåtits för enskild verksamhet; allmänt trafikområde: till frihamn hörande vatten samt för allmänt begagnande avsedda kajer och trafikleder, i den mån de ej användas såsom frihamnsupplag; samt varuhavare: den som på grund av äganderätt eller eljest är berättigad att förfoga över vara. AVD. 2.

Om ordningen för trafiken. § 2.

Med iakttagande av vad i detta reglemente finnes särskilt stadgat skall angående ordningen för fartygstrafiken i frihamn samt lossning från och lastning i fartyg därstädes i tillämpliga delar gälla vad därom föreskrives i stadens hamnordning.

§3. Trafik till och från frihamn samt lossning och lastning därstädes må, med de inskränkningar, som ur tullsynpunkt eller eljest stadgats, äga rum å vilken tid som helst. Frihamnsförvaltningens kontorstid bestämmes efter hörande av ortens handelskammare.

46 § 4. Befälhavare å fartyg, som ankommer till eller avgår från frihami, åligger att till frihamnsförvaltningen avgiva skriftlig anmälan, innehållande ds uppgifter, som erfordras för frihamnsförvaltningens befattning med fartyget och vad däri föres. Den som vill upplägga gods å frihamnsupplag eller därifrån utlaga gods eller försända gods från frihamn, har att därom hos frihamnsförvaltnhgen göra skriftlig anmälan, innehållande de uppgifter, som erfordras för friianmsförvaltningens befattning med godset. Anmälningar, varom i denna paragraf förmäles, skola hava det närmare innehåll och avlämnas i den ordning, som frihamnsförvaltningen bestämmer. När omständigheterna därtill föranleda, må frihamnsförvaltninger medgiva undantag från nu omförmälda anmälningsskyldighet. AVD. 3.

Om handräckning. § 5. Frihamnsförvaltningen är förbehållet att, i den mån ej annat är eller varder bestämt, i frihamn utföra lossnings- och lastningsarbete samt transrorter och annan handräckning, dock med undantag beträffande: a) sådan förrättning för statens räkning, som icke är hänförlig till frihamnstrafik; b) lossning och lastning, som enligt fraktavtal åligga järnväg; c) utförande genom fartygs besättning av arbeten, som för fartyget erfordras ; d) forsling av gods över frihamnens område direkt till eller från dess gräns, däri likväl ej inbegripen lossning eller lastning å allmänt frihamnsupplag eller allmänt trafikområde; och e) arbete inom enskilt frihamnsupplag. § 6. Handräckningsarbete, som är frihamnsförvaltningen förbehållet, skall av förvaltningen, sedan vederbörlig anmälan inkommit, förrättas så skyndsamt som omständigheterna det medgiva. Finner frihamnsförvaltningen sig böra av allmänt giltig orsak avstå från handräckningens besörjande, vare dock förvaltningen berättigad därtill, skolande beställaren ofördröjligen härom underrättas, om hans adress är känd.

§7. Beträffande person, som anlitas för handräckning, varom förmäles i § 5 d) och e), eller för handräckning, från vars utförande frihamnsförvaliningen jämlikt § 6 avstått, äger frihamnsförvaltningen pröva, huruvida han nå med hänsyn till det allmännas intresse godkännas för handräckningens utförande.

§8. För handräckning, som besörjes av frihamnsförvaltningen, skall ersättning utgå enligt taxa, som, på förslag av frihamnsinnehavaren och efter hörande av vederbörande sammanslutningar av representanter för handel och sjöfart, fastställes i Stockholm av överståthållarämbetet och annorstädes av länsstyrelsen. Ändring i taxan må icke träda i kraft tidigare än en vecka efter fastställandet.

AVD. 4.

Om allmänt frihamnsupplag. N

§ 9. För uppläggning av gods å allmänt frihamnsupplag skall användas lokal eller öppet område inom frihamnen, som av frihamnsförvaltningen för ändamålet anvisats eller godkänts. § 10. Därest till frihamn ankommet gods, som ej befinner sig i statsmyndighets vård, icke inom femton dagar efter ankomsten eller den kortare tid, frihamnsförvaltningen må hava bestämt, intagits å enskilt frihamnsupplag eller bortförts ur frihamnen, skall godset anses vara anmält till uppläggning å allmänt frihamnsupplag, ändå att anmälan för sådan uppläggning icke gjorts. §11. Uppläggning av gods å allmänt frihamnsupplag må av frihamnsförvaltningen vägras, när allmänt giltig anledning därtill prövas föreligga. Om sådan vägran skall underrättelse ofördröjligen meddelas vederbörande, därest hans adress är känd. § 12. Gods, som upplagts å allmänt frihamnsupplag, skall av frihamnsförvaltningen särskilt förtecknas. över sådant gods åligger frihamnsförvaltningen att, när varuhavaren det begär, utfärda mottagningsbevis. I beviset skall frihamnsförvaltningen vara uttryckligt förbehållen rätt att utlämna godset även utan återställande av eller kvittering å beviset. § 13. Frihamnsförvaltningen åligger att förmedla försäkring av å allmänt frihamnsupplag upplagda varor, där skriftlig anhållan därom göres med uppgift, mot vilka faror, för vilken tid och till vilket belopp försäkring önskas. Förvaltningen vare dock icke skyldig att förmedla försäkring annorstädes än i svensk försäkringsanstalt, som förvaltningen finner lämplig.

48 § 14. Då gods uttages från allmänt frihamnsupplag, skall varuhavaren antingen återställa det för godset utfärdade mottagningsbeviset, försett med kvitto över godsets utbekommande, eller ock avlämna särskilt kvitto.

AVD. 5.

Om enskilt frihamnsupplag. § 15. Då frihamnsförvaltningen upplåter lokal eller öppet område att nyttjas såsom enskilt frihamnsupplag, skall angående upplåtelsen träffas skriftligt hyresavtal. Jämte annat, som finnes erforderligt, skall i avtalet angivas det ändamål, för vilket förhyrningen sker, därvid skall iakttagas, att, för den händelse upplaget skall användas även för annat ändamål än lagring av gods för hyresgästens räkning, såsom för industriell verksamhet, upplagsrörelse eller idkande av handel, noggranna uppgifter skola meddelas härom. I avtalet skall finnas föreskrivet, att hyresgästen icke må utan särskilt, skriftligt tillstånd till annan överlåta någon del av det förhyrda, ävensom att, där hyresgästen i väsentlig mån underlåter att fullgöra honom enligt avtalet åliggande skyldigheter eller där han bryter mot de för frihamnen gällande stadganden eller genom försummelse av tillsyn å av honom använd personal föranleder underlåtenhet eller överträdelse, som nu sagts, hyresgästen skall, där frihamnsförvaltningen sådant yrkar, hava förverkat hyresrätten och vara pliktig att genast utrymma vad av honom förhyrts. § 16. Hyresgäst vare skyldig att lämna frihamnsförvaltningen uppgift angående sin hemvist och postadress samt rätten att teckna hyresgästens firma. Ändring härutinnan eller i själva firman eller rörande dennas innehavare skall ofördröjligen och sist inom åtta dagar hos frihamnsförvaltningen anmälas. § 17. Det åligger hyresgäst att angående sin verksamhet inom upplaget och angående gods, som införes dit eller uttages därifrån, hålla bokföring, som frihamnsförvaltningen och tullanstalten äga att granska. Hyresgästen vare skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bokföringen, vilka tullanstalten efter samråd med frihamnsförvaltningen finner skäligt meddela.

49 AVD. 6. Om vissa frihamnsförvaltningens befogenheter med avseende å gods. § 1 8

' Gods, som icke är intaget å enskilt frihamnsupplag, må, om det befinnes å plats, som ej är av frihamnsförvaltningen för ändamålet anvisad eller godkänd, eller om godset å platsen, där det befinnes, kvarligger längre än medgiven tid, genom förvaltningens försorg på varuhavarens kostnad och risk flyttas till annan plats, som förvaltningen bestämmer. § 19.

,

Å gods, som finnes inom frihamnens landområde, äger frihamnsförvaltningen när som helst företaga undersökning. Kostnaden för sådan undersökning skall, om därvid utrönes, att anmälan, som enligt § 4 ingivits angående godset, innehåller oriktiga uppgifter, gäldas av den som gjort anmälan. § 20. Mom. 1. Såsom villkor för bortförande av gods från frihamnen eller intagande av gods på enskilt frihamnsupplag äger frihamnsförvaltningen fordra erläggande av förvaltningen tillkommande avgifter för transport och lagring av godset samt gottgörelse för särskilt utlägg för godset och för av godset åstadkommen skada så ock hamnavgift. Mom. 2. Uppgår i mom. 1 omförmäld skuld, som är till betalning förfallen, till mera än hälften av godsets värde eller har skulden stått ute längre än tre månader efter förfallodagen, vare frihamnsförvaltningen berättigad att sälja så mycket av godset, som beräknas erforderligt för skuldens gäldande. Försäljningen skall förrättas å offentlig auktion eller ock i fråga om vara, ; som avses i 1 § förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, genom hembud för inlösen av den som enligt 10 § 1 mom. samma förordning är berättigad till införsel av dylika drycker. Minst en vecka före auktionen eller hembudet skall varuhavaren, om han och hans adress äro kända, skriftligen underrättas om den avsedda försäljningen. Mom. 3. Löper i frihamnen befintligt gods, som icke är intaget å enskilt frihamnsupplag, fara att förstöras, vare frihamnsförvaltningen berättigad att, på sätt i mom. 2 sägs, låta sälja godset. Försäljning må dock ej äga rum, innan åtgärden blivit av ojäviga, sakkunniga personer efter besiktning av godset tillstyrkt. Finnas omständigheterna påkalla brådska, må försäljningen ske utan iakttagande av föreskriften i tredje stycket av mom. 2. Mom. 4. Har försäljning enligt denna paragraf ägt rum, skall, efter gäldande av den på godset belöpande skuld jämte sex procents ränta därå från förfallodagen ävensom kostnaderna för godsets besiktning och försäljning, möjligen överskjutande försäljningsbelopp tillhandahållas varuhavaren samt i 4—342787

50 avvaktan å beloppets lyftande för honom göras räntebärande genom insärtning i bankinrättning. Inställer varuhavaren sig ej inom fem år efter försäljningsdagen, tillfälle beloppet jämte därå upplupen ränta frihamnsinnehavaren. § 21. övergivet spillgods och dylikt avfall, som i frihamn anträffas annorstädes än å enskilt frihamnsupplag, tillfälle frihamnsinnehavaren. AVD. 7.

Om ansvarighet för gods. § 22. För gods, som upplagts å allmänt frihamnsupplag, svare frihamnsinnehavaren såsom för i förvar lagt gods. Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, vare frihamnsinnehavaren eljest icke ansvarig för det i frihamnen befintliga godset. § 23. Är frihamnsförvaltningen ej i stånd att utlämna gods, som mottagits å allmänt frihamnsupplag, skall godset, sedan en månad förflutit efter det vederbörlig begäran gjorts om dess utlämnande, anses vara förlorat, om varuhavaren det påyrkar. § 24. Den som har gods upplagt å allmänt frihamnsupplag, vare gentemot frihamnsinnehavaren ansvarig för genom lagringen åsamkad skada. Dock vare han från ansvar fri, där skadan är av beskaffenhet att i allmänhet vara förbunden med lagring av dylikt eller liknande gods samt fel eller försummelse icke ligger honom till last. § 25. Där frihamnsinnehavaren överlåtit handhavandet av viss del av frihamnsrörelsen till särskilt bolag, skall, i den mån bolagets verksamhet därtill föranleder, vad i §§ 22 och 24 är sagt om frihamnsinnehavaren äga motsvarande tillämpning i fråga om bolaget. AVD. 8.

Allmänna bestämmelser. § 26. Anmälningar, varom förmäles i § 4, skola göras å frihamnsförvaltningens kontorstid, och äger förvaltningen föreskriva, att därvid skola användas blanketter, som av förvaltningen till självkostnadspris tillhandahållas.

51 § 27. Lagringsavgift, försäkringspremie samt ersättning för handräckning eller annat biträde eller för begagnande av anordning, som frihamnsförvaltningen tillhandahåller, skola, om förvaltningen det påfordrar, erläggas i förskott. § 28. Mom. 1. Envar, som uppehåller sig i frihamn, vare skyldig att ställa sig till efterrättelse frihamnsförvaltningens i ordnings- eller kontrollsyfte meddelade anvisningar. Mom. 2. I den mån frihamnsförvaltningen så finner nödigt, skall under uppehåll i frihamnen av förvaltningen fastställt tjänstetecken eller legitimationskort bäras av den som har arbete inom frihamnen eller anställning på dar befintligt fartyg. Hyresgäst och befälhavare å fartyg vare skyldiga att på begäran tillställa frihamnsförvaltningen förteckning å sin personal. Vad nu sagts om legitimationskort och personalförteckning skall jämväl gälla för fartygs passagerare. Mom. 3. Trafik inom frihamn av personer eller med fordon, som icke vidkommer frihamnsrörelsen, må av frihamnsförvaltningen förbjudas. Mom. 4. Person, som i sitt förhållande till frihamn ådagalagt oredlighet eller synnerlig opålitlighet eller som gjort sig skyldig till förseelse mot ordningen inom frihamnen eller mot tullförfattning, må av frihamnens föreståndare förbjudas att vistas inom frihamnen. Är person, som är förbjuden att vistas inom frihamn, anställd å fartyg, skall förbudet, medan fartyget finnes i frihamnen, avse endast dennas landområde, och må förbudet ej heller utgöra hinder för personen att i trängande angelägenhet passera landområdet på väg till eller från någon av frihamnens utgångar. § 29. Upplysningar angående i frihamn befintligt gods må icke av frihamnsförvaltningen eller dess personal lämnas åt annan än den som visar sig vara behörig att erhålla sådana. § 30. De hos frihamnsförvaltningen anställda må icke i sin tjänstgöring under någon som helst form mottaga eller betinga sig belöning eller sportel. § 31. Frihamnsförvaltningen vare fri från ansvar för utförande av uppdrag, som trafikerande lämnar direkt till personalen i stället för genom förvaltningens vederbörande expedition. § 32. Erfordras, utöver vad i detta reglemente eller eljest är föreskrivet, ordningseller säkerhetsföreskrifter rörande trafiken inom frihamn, utfärdas sådana

52 i Stockholm av överståthållarämbetet och annorstädes av länsstyrelsen efter förslag eller hörande av frihamnsinnehavaren. § 33. Hos frihamnsförvaltningen skola exemplar av detta reglemente, gällande taxor och med stöd av § 32 utfärdade föreskrifter finnas för allmänheten tillgängliga. AVD. 9.

Straffbestämmelse. § 34. Bryter någon mot ordningsföreskrift, som är meddelad i eller i enlighet med detta reglemente, straffes med böter från och med tio till och med trehundra kronor. Böterna tillfalla kronan och skola vid saknad av tillgång till deras gäldande förvandlas enligt allmän strafflag. Ätalet anhängiggöres vid polisdomstolen i orten av allmän åklagare efter angivelse av frihamnsförvaltningen eller tullanstalten. Detta reglemente träder i kraft den , från och med vilken dag de särskilda reglementena för Stockholms frihamn den 23 september 1919 (nr 628), för Göteborgs frihamn den 1 augusti 1922 (nr 443) och för Malmö frihamn den 28 augusti 1922 (nr 462) skola upphöra att gälla.

53 Utkast tiU frihamnstullordning. 1 KAP. Inledande bestämmelse. De i frihamnsstadgan nyttjade beteckningar skola, där de i denna frihamns- Beteckningar, tullordning förekomma, hava enahanda innebörd, som angives i nämnda stadga.

2 KAP. Om ordningen för frihamnstrafiken. 1.

Trafikens bedrivande. 2 §.

Vad i 11 § tullordningen föreskrives skall äga tillämpning jämväl i fråga Förfogande om tullgods, som för försändning i frihamnstrafik överlämnats från tullverket 8v^r *ygä~ till järnväg eller postverket och befinner sig inom tullområdet, dock med undantag beträffande till järnväg överlämnat gods, vilket förts till frihamn.

6HQ6 i å r n -

vägs- och postgods.

2. Anmälnings- ocli passhandlingar m. m. för transportmedel. a) Sjötrafik. 3 §•

Fartygsanmälan för fartyg, som föres till frihamn från ort utom tullområ- Inkommande det eller i inrikes frihamnstrafik föres till frihamn med dit bestämt, icke f a r t yp1 TI TT1 *i 11T1

tullklarerat utrikes gods (inkommande fartygsanmälan eller frihamnsrulla), skall innehålla redovisning för fartyget och den last, som däri föres till tullområdet eller utgöres av i inrikes frihamnstrafik försänt gods, som nyss nämnts, ävensom för till tullområdet medförda proviantartiklar, bestående av spritdrycker, vin, exportöl eller tobaksvaror. Anmälan skall i fråga om fartyget redovisa för dess namn, slag, nettodräktighet och hemort ävensom för antalet å fartyget anställda samt fartygets avgångs- och bestämmelseorter. Är fartyg, som kommer från ort utom tullområdet, svenskt och understiger dess nettodräktighet tjugo ton, skall an-

54 mälan jämväl innehålla uppgifter å registreringsnumret och det tulldistrikt, där fartyget är hemmahörande. I fråga om lasten skall anmälan upptaga antingen antalet kolli jämte deras slag, märken och nummer samt kollis innehåll, där detta är känt, ävensom beskaffenhet och myckenhet av löst förvarat gods eller ock antalet konossement eller andra handlingar rörande lasten samt dennas sammanlagda myckenhet. 4 §.

Inkommande Inkommande fartygsanmälan för fartyg, som inkommit till frihamn, skall, fart gsa y ^_ där den icke omedelbart efter fartygets ankomst ingives direkt till tullanstallämnandeVi ten, av befälhavaren på anfordran avlämnas till tulltjänsteman, som tillstädes- i frihamn. k o m m i t j för a t t a v denne vidarebefordras till tullanstalten. 5 §• Inkommande Då fartyg, som i frihamnstrafik inkommer till tullområdet, är bestämt till fartygsan-^ f l e r a Q r t e r a ä r i n o n i e u e r till orter både inom och utom tullområdet, skall med SämmeVse tiii avseende å inkommande fartygsanmälningars avgivande och behandling samt flera orter. u t f a r d a n d e av inklareringsbevis förfaras i tillämpliga delar enligt föreskrifterna i 13 och 14 §§ tullordningen. Innan fartyget avgår från frihamn för att fortsätta resan till bestämmelseort inom tullområdet, skola i frihamnen ombordtagna förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods, tillskrivas å fartygsanmälan för bestämmelseorten. 6§. Nationalitets- Befälhavare å fartyg, som från ort utom tullområdet inkommit till frihamn, handlingar ^ i ^ s e n a s t då inkommande fartygsanmälan avgives, till tullanstalten mläminkommlnde na de nationalitets- och mätningshandlingar, som utfärdats för fartyget, till frihamn.

7 §• Inkommande Då fartyg skall från frihamn i inrikes frihamnstrafik befordra icke tullfartygsan- k i a r e r a t utrikes gods, skall befälhavaren, senast då fartyget är färdigt att SrikesVfri- avgå, till tullanstalten avlämna särskilda inkommande fartygsanmälningar för hamnstrafik. ^ Q i y ^ bestämmelseorterna inom tullområdet. I avseende å behandlingen av anmälningarna samt utfärdande av inklareringsbevis skall därefter i tillämpliga delar förfaras som i fall, då till tullområdet inkommande fartyg är bestämt till flera orter därinom. Innan befälhavare å främmande fartyg i fall, som nu avses, må erhålla inklareringsbevis, skall visas, att den sjöfart, vartill beviset erfordras, må bedrivas med fartyget. 8 §. Omlastning Då vid frihamnstrafik icke tullklarerat utrikes gods enligt 28 § frihamnsv d viss * stadgan och 45 § tullstadgan å bestämmelseort inom tullinlandet omedelbart fr trafik.9~ omlastas för befordran till annan ort, skola i avseende å godsets behandling

55 föreskrifterna i 19 § tullordningen äga tillämpning, med iakttagande att vid omlastning från eller till fartyg, som från frihamn befordrar icke tullklarerat utrikes gods, skall så förfaras, som om fartyget medfört godset från ort utom tullområdet.

9§. Lastanmälan för fartyg, som föres till frihamn med last från tullinlandet Lastanmälan, till frihamnen av annat gods än tullgods, skall i fråga om nämnda last innehålla enahanda uppgifter som enligt 22 § andra stycket tullordningen skola i utgående fartygsanmälan lämnas i fråga om last, som i författningsrummet avses. Lastanmälan skall ingivas till tullanstalten i bestämmelseorten, innan fartyget avgår därifrån, dock senast å första söckendagen efter det lossningen av godset avslutats. 10 §. Fartygsanmälan för fartyg, som skall föras från frihamn till ort utom tull- Utgående området (utgående fartygsanmälan), skall, senast då fartyget är färdigt att anrnähui avgå från frihamnen, avlämnas till tullanstalten. Anmälan skall innehålla redovisning för fartyget och den last, som för befordran från tullområdet intagits i frihamnen. Förnödenhets- och proviantartiklar för fartyget, utgörande utrikes gods, vilket icke vederbörligen utlämnats till förfogande ombord, skola jämväl upptagas i anmälan, där de utgöras av spritdrycker, vin, exportöl eller tobaksvaror, så ock, oavsett varuslaget, där fartyget skall under resan anlöpa annan ort inom tullområdet. I fråga om fartyget skall redovisningen upptaga enahanda uppgifter som i 22 § första stycket tullordningen föreskrivas beträffande där avsedd utgående fartygsanmälan. Redovisningen av lasten skall i fråga om gods, som i frihamnen underkastats tullklarering, upptaga enahanda uppgifter som enligt 22 § andra stycket tullordningen skola i utgående fartygsanmälan lämnas i fråga om last, som i författningsrummet avses. Beträffande annat gods skall redovisningen upptaga antingen sådana uppgifter, som nu sagts, eller ock uppgifter å antalet konossement eller andra handlingar rörande lasten samt å dess sammanlagda myckenhet. 11 §• Befälhavare å fartyg, som skall avgå från frihamn till ort utom tullområdet, Nationaiitetshar att, senast då utgående fartygsanmälan avgives, till tullanstalten inlämna n an dhn g ar r T I • i .,, m. fl. vid aviartygets nationalitets- och mätningshandlingar. gång från frihamn.

12 Har för fartyg, som skall avgå från frihamn till ort utom tullområdet, fullgjorts vad jämlikt frihamnsstadgan och särskilda föreskrifter gäller såsom villkor för rätt till avgången, äger befälhavaren av tullanstalten utfå i frihamnsstadgan föreskrivet pass för resan (tullpass). Passet skall jämväl inne-

Tullpass.

56 hålla förteckning å det gods, som i frihamnen tullklarerats för befordran med fartyget till ort utom tullområdet, samt i fråga om annat medfört gods innehålla enahanda uppgifter som angående detsamma skola förefinnas i utgående fartygsanmälan. Har före anlöpandet av frihamnen tullpass utfärdats för resan från tullområdet, skall i stället detta pass av tullanstalten fullständigas med anteckning om anlöpandet samt med förteckning och uppgifter, som nyss nämnts. 13 §. Arspass.

Angående utfärdande av årspass för fartyg, som går i inrikes frihamnstrafik i annat fall än i 28 § andra stycket frihamnsstadgan avses, samt angående uppvisande av sådant pass skola bestämmelserna i 25 § första och andra styckena tullordningen lända till efterrättelse. Befälhavare å fartyg, som enligt tullstadgan är befriat från tullkontroll vid inrikestrafik, skall vid färd från tullinlandet till frihamn vara fritagen från skyldighet att innehava årspass för fartyget. 14 §.

Anmälan för Fartygs- eller lastanmälan för bogserat fartyg, som saknar särskild befälfartyK * havare, skall avgivas av befälhavaren å det bogserande fartyget. 15 §. FartygsanVad i 26 § tullordningen föreskrives i fråga om inkommande fartygsanmälan utresa ftån ^ ö r ^a r t yg> som under inrikestrafik förts till ort utom tullområdet och därefter tullområdet förts till tullplats, skall äga tillämpning jämväl då fartyget gått i inrikes fri^frihamns"53 hamnstrafik i annat fall än i 28 § andra stycket frihamnsstadgan aivses. trafik.

b) Särskilda bestämmelser angående sjötrafik mellan frihamn och vidliggandö tullhamn. 16 §. Inkommande Vid trafik, som i 5 eller 7 § avses, må, där tullanstalten ej annat bestämmälanygmnm mer, fartyg föras från frihamn till vidliggande tullhamn eller omvänt, ändock att icke för medförande därvid avsedd inkommande fartygsanmälan, som ingivits till tullanstalten, blivit jämte inklareringsbevis återställd till befälhavaren. Vid trafik, som i 7 § avses, må jämväl, där tullanstalten ej annat bestämmer, fartyg föras från avgångsfrihamnen till vidliggande tullhamn utan att inkommande fartygsanmälan för tullhamnen eller annan bestämmelseort inom tullområdet ingivits till tullanstalten och utan att inklareringsbevis utfärdats. Med avseende å fartygsanmälan och i förekommande fall inklareringsbevis skall därefter i tullhamnen så förfaras som om fartyget ankommit dit direkt från ort utom tullområdet.

57 17 §. Fartyg, som skall avgå till ort utom tullområdet, må föras från frihamn utgående fartill vidliggande tullhamn utan att utgående fartygsanmälan avgivits och utan tygsanmälan att tullpass medföres. Innan fartyget i sådant fall må tullklareras för fortsättande av resan, skall fartygsanmälan hava avgivits i frihamnen, och skall därstädes utfärdat eller påtecknat tullpass företes för fullständigande i tullhamnen. P å motsvarande sätt må förfaras, då fartyg skall avgå från tullhamnen till ort utom tullområdet och därvid anlöpa frihamnen. 18 §. I fall, som avses i 16 eller 17 §, skall fartygets befälhavare medföra sär- Hamnpass. skilt av tullanstalten för färden mellan frihamnen och tullhamnen utfärdat pass (hamnpass). Hamnpass skall innehålla uppgifter om fartygets bestämmelse samt huruvida fartyget innehar icke tullklarerat utrikes gods. Passet skall i ankomsthamnen avlämnas till tulltjänsteman. c) Lufttrafik.

«

19 §. Luftfartygsanmälan för luftfartyg, som föres till frihamn från ort utom Inkommande tullområdet eller i inrikes frihamnstrafik föres till frihamn med dit bestämt, ^ t f ^ f ^ 6 icke tullklarerat utrikes gods (inkommande luftfartygsanmälan), skall inne- anmälningar m- m> hålla enahanda uppgifter som i 29 § tullordningen avsedd motsvarande anmälan. Dock må lasten redovisas på sätt ovan i 3 § sägs. Luftfartygsanmälan för luftfartyg, som skall föras från frihamn till ort utom tullområdet (utgående luftfartygsanmälan), skall, senast då luftfartyget är färdigt att avgå från frihamnen, avlämnas till tullanstalten. Den skall innehålla enahanda uppgifter som i 35 § tullordningen avsedd motsvarande anmälan. Dock må lasten redovisas på sätt ovan i 10 § sägs. Vad ovan i 4, 5, 7—9 och 12 §§ är stadgat i fråga om frihamhstrafik med fartyg skall i tillämpliga delar gälla vid frihamnstrafik med luftfartyg. Vid avlämnande av vederbörlig luftfartygsanmälan skola i 33 och 37 §§ tullordningen omförmälda handlingar ingivas till tullanstalten. Bestämmelserna i 39 och 40 §§ tullordningen skola i tillämpliga delar gälla även vid frihamnstrafik med luftfartyg. d) Posttrafik. 20 §. I fråga om den postanmälan, som postverket skall avgiva, då till tullinlandet Inkommande från frihamn inkommande postförsändelser, utgörande icke tullklarerat utrikes postaumälan. gods, överlämnas till tullanstalt (inkommande postanmälan), gäller vad i 42 § tullordningen beträffande där avsedd inkommande postanmälan stadgas.

58 3.

Anmälnings- och passhandlingar m. m. för gods. a) Utförsel från tullinlandet till frihamn. 21 §.

Utförsel med Vid försändning med fartyg av tullgods från ort inom tullinlandet till frif r f ftfgrtller hamn skall, utöver vad angående avgivande av uppgifter för statistisrt ändamål är stadgat, iakttagas vad i 56 och 57 §§ tullordningen är föreskrivet angående inrikes försändning med fartyg. Den varuanmälan, som varuhavare har att till tullanstalten i bestämmelseorten avgiva vid försändning med fartyg av annat gods än tullgods från ort inom tullinlandet till frihamn, skall avlämnas i ett exemplar samt hne hålla enahanda uppgifter som i 50 § tullordningen föreskrivas beträffande utgående varuanmälan vid utförsel med fartyg av inrikes gods. Anmälan skall tillställas fartygets befälhavare, som åligger att vidarebefordra densamma "ill tullanstalten, då fråga är om frihamnskontrollgods senast då lossningsrillstånd begäres, och eljest samtidigt med att lastanmälan för fartyget avgives. Dock skall, där befälhavaren på grund av medgivande enligt 53 § frihammstadgan är fritagen från skyldighet att vid ankomsten till frihamnen anmäla sig för tullklarering, varuanmälan senast vid ankomsten direkt eller genom befälhavaren avlämnas till tullanstalten. Bestämmelserna i denna paragraf skola i tillämpliga delar gälla iven då försändningen sker med luftfartyg. 22 §.

Utförsel med Vid försändning med bantåg eller fordon av tullgods från ort inom tullinfordon eUer i a n d e t till frihamn skola, utöver vad angående avgivande av uppgifter för stautan särskilt tistiskt ändamål är stadgat, bestämmelserna i 58 §, 59 § första stycket samt ^medei*" ^0 o c ^ ^1 §§ tullordningen angående inrikes försändning med bantåg eller fordon äga tillämpning, med iakttagande av vad i 36 § andra stycket frihamnsstadgan är föreskrivet. Innan varuhavaren må förfoga över godset i bestämmelsefrihamnen, skall det uppvisas för tullanstalten och förpassningen avlämnas till denna. Den varuanmälan, som varuhavare har att till järnvägsstation eller till tullanstalt avgiva vid försändning med bantåg eller fordon eller utan särskilt transportmedel av frihamnskontrollgods, som ej utgöres av tullgods, från ort inom tullinlandet till frihamn, skall avlämnas i ett exemplar samt innehålla uppgifter, utöver vad för statistiskt ändamål erfordras, om godsets beskaffenhet och myckenhet samt kollis slag, märke och nummer. Då annat gods än tullgods eller frihamnskontrollgods med bantåg eller fordon eller utan särskilt transportmedel försändes från ort inom tullinlandet till frihamn, skall den varuanmälan, som varuhavaren har att avgiva vid försändning med bantåg till järnvägsstation och eljest till tullanstalt, avlämnas i ett exemplar och innehålla de uppgifter, som erfordras för statistiskt ändamål.

59 23 §. Då frihamnskontrollgods, som ej utgöres av tullgods, med bantåg eller for- Passhandling don eller utan särskilt transportmedel förts till frihamn och varuanmälan rö- l7n ldo m t r a n s P o r t n • i o frihamn rande godset kommit tullanstalten till hända, äger den som forslar godset utfå av dit utfört g av tullanstalten utfärdad passhandling för detsamma. Det åligger honom att utan uppskov överföra godset i oförändrat skick till den plats inom frihamnen, där det skall avlämnas, och att därefter omedelbart återställa passhandlingen till tullanstalten. 24 §. Vid försändning med post av tullgods från ort inom tullinlandet till fri- Utförsel med p hamn skola bestämmelserna i 55 § första och andra styckena tullordningen angående utförsel med post äga tillämpning, med iakttagande att i förekommande fall utfärdad förpassning skall vara ställd till tullanstalten i bestämmelseorten. Den varuanmälan, som varuhavare har att till postanstalt eller till tullanstalt avgiva vid försändning med post av frihamnskontrollgods, som ej utgöres av tullgods, från ort inom tullinlandet till frihamn, skall avlämnas i ett exemplar samt innehålla uppgifter, utöver vad för statistiskt ändamål erfordras, om godsets beskaffenhet och myckenhet samt kollis slag, märke och nummer. Då godset i frihamnen utlämnas från postanstalt, skall det hållas tullanstalten till hända för vidtagande av på tullanstalten ankommande åtgärder med godset. Skall annat gods än tullgods eller frihamnskontrollgods med post försändas från ort inom tullinlandet till frihamn, skall den varuanmälan, som varuhavaren har att avgiva till postanstalt, avlämnas i ett exemplar och innehålla de uppgifter, som erfordras för statistiskt ändamål. 25 §. Den varuanmälan, som varuhavare har att avgiva för utrikes gods, då det Inkommande skall transiteras från ort inom tullinlandet till frihamn, innefattar jämväl i v a r u a n m a antullordningen föreskriven inkommande varuanmälan. b) Förtullning och införsel från frihamn till tullinlandet. 26 §. Den varuanmälan, som varuhavare har att till tullanstalt avgiva, då han vill Varuanmälan låta gods underkastas förtullning i frihamn, skall avlämnas i två exemplar V1 n°*n och innehålla uppgifter, utöver vad för statistiskt ändamål erfordras, om godsets beskaffenhet och myckenhet samt kollis slag, märke och nummer ävensom, där så erfordras, om godsets tullvärde. Är godset avsett att försändas till tullinlandet, skall varuanmälan jämväl innehålla uppgifter om den lägenhet, med vilken godset skall avgå, samt, då godset skall försändas såsom tullgods, om dess bestämmelseort och mottagare. Är godset avsett att inom frihamnen förbrukas eller nyttjas, skall sådant uppgivas i varuanmälan.

GO I fråga om uppgivande och bekräftande av tullvärde skola bestämnelserna i 47 § tullordningen lända till efterrättelse. 27 §.

Förändring Sedan tid för anstånd med fullgörande av de med förtullning sammankaUeiseTv ^ a n ^ a n d e förpliktelser mot tullverket börjat löpa, må varuanmälan för förvamanmäian tullningen icke förändras eller återkallas under andra förutsättningar än som t0F ningtUl1 beträffande inkommande varuanmälan stadgas i 49 § tullordningen. 28 §.

Införsel med Skall i frihamn förtullat gods försändas såsom tullgods med fart/g från luftfartyg^av ^ h a m n e n till ort inom tullinlandet, äger befälhavaren, sedan de för godsets förtullat gods. utlämnande från tullverket föreskrivna villkoren fullgjorts, utfå tullanstaltens förpassning å godset. I avseende å förfarandet med godset och förpassningen skall iakttagas vad i 57 § andra och tredje styckena tullordningen stadgas i fråga om inrikes försändning med fartyg av tullgods. Bestämmelserna i denna paragraf skola i tillämpliga delar gälla Lven då försändningen sker med luftfartyg. 29 §. Införsel med Då i frihamn förtullat gods skall med bantåg eller fordon eller utan särskilt doiTeiier utan transportmedel försändas från frihamnen till tullinlandet, äger, sedan de för särskilt trans- godsets utlämnande från tullverket stadgade villkoren fullgjorts, den som skall förtullat godsV ^ e ^ o r c ^ r a ^ o d s e t u t f å a v tullanstalten utfärdad passhandling för detsamma. Det åligger den som åtagit sig befordran av godset att utan uppskcv bortföra detsamma i oförändrat skick från frihamnen och att, då godset lämnar frihamnens område, återställa passhandlingen till tullanstalten. 30 §.

Införsel med Är i frihamn förtullat gods avsett att med post försändas från frihamnen tuiiat^ods" till tullinlandet, äger, sedan de för godsets utlämnande från tullverket stadgade villkoren fullgjorts, postanstalten utfå av tullanstalten utfärdad passhandling för godset samt mot kvitto till tullanstalten omhändertaga godset för befordran. 31 §. Varuanmälan Varuanmälan, som varuhavare har att till tullanstalt avgiva, då gods skall meVfStyg e ^ e r tullklarering i frihamn med fartyg eller luftfartyg försändas såsom uteller luftfar- rikes gods till ort inom tullinlandet, skall avlämnas i tre exemplar och innetyS a JrJ s tnkeS håJQa uppgifter, utöver vad för statistiskt ändamål erfordras, om godsets myckenhet, kollis slag, märke och nummer, ort vartill och lägenhet med vilken godset skall avgå samt mottagaren.

61 Beträffande gods, som är avsett att uppläggas å tullnederlag, skall varuanmälan jämväl innehålla uppgifter om beskaffenheten och, där så erfordras, tullvärdet, och skall anmälan, där godset är avsett att före avsändandet förändras till kollital eller emballage, redovisa för godset i dess skick såväl före som efter förändringen. I fråga om uppgivande och bekräftande av tullvärde skola bestämmelserna i 47 § tullordningen lända till efterrättelse. Då utrikes gods skall efter tullklarering i frihamn försändas därifrån med fartyg till vidliggande tullhamn och där omedelbart omlastas i annat fartyg för vidarebefordran till ort utom tullområdet, må varuanmälan, där den upptager förstnämnda fartygs hela last, avse jämväl godsets vidarebefordran. I sådan anmälan skola uppgifter lämnas särskilt å ort vartill och lägenheten med vilken vidarebefordran skall äga rum, men erfordras icke uppgivande av mottagare. 32 §. Sedan varuanmälan för försändning med fartyg eller luftfartyg av utrikes Förpassning gods från frihamn till ort inom tullinlandet avlämnats till tullanstalt och, där v i d infö J sel godset är avsett att uppläggas å tullnederlag, tulltaxering av godset ägt rum, eller luftäger befälhavaren utfå tullanstaltens förpassning å godset, såvida ej enligt faT*yg a ^ gällande bestämmelser hinder möter för godsets befordran. Det åligger befälhavaren att till tullanstalten avlämna kvitto å godsets mottagande, tecknat å ett exemplar av anmälan, ävensom att utan uppskov överföra godset i oförändrat skick till bestämmelseorten och avlämna förpassningen till därvarande tullanstalt. Har under godsets befordran bestämmelsen förändrats till att avse annan ort inom tullområdet än den, som upptagits i förpassningen, skall med avseende å godsets överförande och förpassningens avlämnande så förfaras som om förpassningen ursprungligen upptagit den nya bestämmelseorten. Avser varuanmälan försändning med fartyg till den vid frihamnen liggande tullhamnen för vidarebefordran med annat fartyg till ort utom tullområdet, skall, sedan godset behörigen överförts till tullhamnen och förpassningen därstädes avlämnats till tullanstalten, i avseende å vidarebefordran av godset så förfaras som i fråga om utförsel med fartyg av utrikes gods från ort inom tullinlandet är föreskrivet. 33 §. Varuanmälan, som det åligger varuhavare att till tullanstalt avgiva vid för- Varuanmälan sändning med bantåg eller fordon av utrikes gods från frihamn till ort inom ^ed^anta» tullinlandet, skall avlämnas vid försändning med bantåg i fyra exemplar och eller fordon av u t k e s vid försändning med fordon i tre exemplar. " Anmälan skall innehålla enahanda uppgifter som i 31 § föreskrivas beträffande motsvarande anmälan vid försändning med fartyg. Vid försändning med bantåg av styckegods, som avsändes från frihamnen i sluten eller eljest betryggande täckt järnvägsvagn till endast en mottagare, må vagnens innehåll anmälas såsom ett kolli, under villkor att varuhavaren till tullanstalten avläm-

62 nar uppgift i två exemplar å godsets beskaffenhet och myckenhet sant kollis slag, märke och nummer. Då utrikes gods skall från frihamn försändas med fordon till vidliggande tullhamn för att omedelbart befordras vidare med fartyg, bantåg elbr post, må varuanmälan avse jämväl godsets vidarebefordran. Anmälan skall : sådant fall avgivas i fyra exemplar, där godset skall befordras vidare med bantåg till ort inom tullområdet, och eljest i tre exemplar samt innehålla uppgifter särskilt å ort vartill och lägenhet med vilken vidarebefordran skall ä^a rum. Skall godset befordras vidare till ort inom tullinlandet eller annorledes än med post till annan frihamn, skall uppgift om godsets mottagare avse mottagaren i den slutliga bestämmelseorten. Är godset avsett att försändas till ert utom tullområdet eller med post till annan frihamn, erfordras icke uppgivinde av mottagare. 34 §. Förpassning Har varuanmälan för försändning med bantåg eller fordon av utrikes gods r n meYtontåg ^ ^ frihamn till ort inom tullinlandet avlämnats till tullanstalt och, cär godeller fordon set är avsett att uppläggas å tullnederlag, tulltaxering av godset ä^t rum, aV JodskeS och har tillika, där sådant föranledes av bestämmelse i 36 § frihamnsstadgan, deposition verkställts eller förbindelse avgivits, äger den som skall lefordra godset utfå tullanstaltens förpassning å detsamma, såvida ej enligt fällande bestämmelser hinder möter för godsets befordran. Det åligger den som åtagit sig befordran av godset att till tullanstalten avlämna kvitto å godsets mottagande för befordran, tecknat å ett exemplar av varuanmälan, ävensom att utan uppskov överföra godset i oförändrat skick till bestämmelseorten och avlämna detsamma jämte förpassningen till därvarande tullanstalt. Avser varuanmälan försändning med fordon till den vid frihamnen liggande tullhamnen för vidarebefordran med fartyg, bantåg eller post, skall förpassningen omfatta jämväl godsets vidarebefordran, utom i fall då godset skall med fartyg föras från tullområdet. Sedan godset behörigen överförts till tullhamnen och därstädes jämte förpassningen avlämnats till tullanstalten, skall i avseende å vidarebefordran av godset samt i förekommande fall avlämnande av kvitto å dess mottagande för sådan befordran ävensom medförande och företeende av förpassningen så förfaras som i fråga om försändning med fartyg, bantåg eller post av utrikes gods från ort inom tullinlandet är föreskrivet. 35 §. Införsel med Skall gods efter tullklarering i frihamn med post försändas såsom utrikes utrikes ^ds ^ oc ^ s * ^ o r ^ i n o i r i tullinlandet, skall den varuanmälan, som varuhavaren därvid har att avgiva till tullanstalten, avlämnas i tre exemplar samt innehålla enahanda uppgifter som i 31 § föreskrivas beträffande motsvarande anmälan, då gods skall annorledes än såsom ppstförsändelse avgå med fartyg från frihamn till ort inom tullinlandet. Efter det anmälan avlämnats och, där godset är avsett att uppläggas å tull-

63 nederlag, tulltaxering av godset ägt rum, äger postanstalten utfå tullanstaltens förpassning å godset, såvida ej enligt gällande bestämmelser hinder möter för godsets befordran. Det ankommer på postanstalten att meddela kvitto å godsets mottagande, tecknat å ett exemplar av anmälan. Postverket har därefter att snarast möjligt överföra godset i oförändrat skick till bestämmelseorten och till därvarande tullanstalt avlämna förpassningen. c) Försändning av genomgående gods. 36 §.

Den varuanmälan, som skall till tullanstalt avgivas, då inrikes genomgående Försändning bantåg gods är avsett att med bantåg eller fordon föras över frihamns område utan med eller fordon lossning eller allenast med tillfällig lossning och återinlastning, skall avlämnas av inrikes gods utan i ett exemplar och innehålla uppgifter om godsets beskaffenhet och myckenhet omlastning. samt kollis slag, märke och nummer. Medgives försändningen, äger den som befordrar godset utfå av tullanstalten utfärdad passhandling för detsamma. Det åligger honom att utan dröjsmål återföra godset i oförändrat skick från frihamnen och att därvid återställa passhandlingen till tullanstalten. 37 §.

Den varuanmälan, som varuhavare har att till tullanstalt eller till järnvägs- Försändning station eller postanstalt avgiva, då inrikes gods annorledes än såsom tullgods cr0&sm<iå försändes till frihamn för att enligt 4 § andra stycket frihamnsstadgan där- omlastning, ifrån försändas vidare såsom genomgående gods, skall avlämnas i två exemplar samt innehålla uppgifter om godsets beskaffenhet och myckenhet, kollis slag, märke och nummer samt den lägenhet, med vilken godset skall befordras från frihamnen. Skall godset försändas vidare såsom tullgods, skall anmälan jämväl innehålla uppgifter om den ort, dit godset är bestämt, samt mottagaren. Den varuanmälan, som varuhavare har att avgiva vid avsändande från frihamn av inrikes genomgående gods såsom tullgods, innefattas i fall som nu nämnts i den vid försändningen till frihamnen avlämnade anmälan. Där godset med bantåg eller fordon eller utan särskilt transportmedel förts till frihamnen, skall vad i 23 § föreskrives äga tillämpning. Med post ankommande gods skall, då det i frihamnen utlämnas från postanstalt, hållas tullanstalten till hända. Då inrikes gods såsom tullgods ankommit till frihamn för att enligt 4 § andra stycket frihamnsstadgan efter lossning befordras vidare såsom genomgående gods, skall den i avsändningsorten utfärdade förpassningen avlämnas till tullanstalten i ankomstorten. Skall godset befordras vidare annorledes än såsom tullgods, har mottagaren eller den som ombesörjt godsets befordran till frihamnen att å den till förpassningen hörande varuanmälan teckna uppgift om den lägenhet, med vilken godsets vidarebefordran skall äga rum, varjämte till tullanstalten skall avlämnas en duplett eller avskrift av varuanmälan. Är godset avsett att befordras vidare såsom tullgods, skall den varuanmälan, som varuhavaren har att för sådant ändamål avgiva till tullanstalten, avlämnas i

64 två exemplar samt innehålla enahanda uppgifter som i första styclet föreskrivas beträffande där avsett gods, vilket skall befordras vidare från frihamn såsom tullgods. Sedan vad ovan stadgas blivit fullgjort, skall i avseende å godsets bifordran från frihamnen förfaras i enahanda ordning som vid införsel efter för;ullning. 38 §.

Försändning Då utrikes genomgående gods med fartyg eller luftfartyg ankommil till friav utrikes h a m n fö r a ^ e fter lossningö befordras vidare till vidliggande tullhann, skall

gods till den

vid frihamnen den till tullanstalten i avsändningsorten avlämnade varuanmälan anses gälla liggande jämväl godsets vidarebefordran. Det åligger befälhavaren att till tuilanstaltullhamnen. " ° „ , ten i ankomstorten avlämna den av honom mottagna iörpassnmgen a godset. Å denna äger befälhavaren eller mottagaren teckna uppgift om den lägenhet, med vilken godset skall befordras till tullhamnen. Därjämte skall till tullanstalten avlämnas duplett eller avskrift av varuanmälan röraide godset i två exemplar, då godset skall befordras till tullhamnen med bantåg, och eljest i ett exemplar. Sedan jämväl, där sådant föranledes av bestämmelse i 36 § frihannsstadgan, deposition verkställts eller förbindelse avgivits, äger den som ålagit sig att befordra godset från frihamnen utfå av tullanstalten utfärdad ny förpassning å godset, varvid det åligger honom att å en duplett eller avskrift av varuanmälan teckna kvitto å godsets mottagande för befordran. I avseende å godsets överförande till tullhamnen samt avlämnande därstädes av förpassningen skall iakttagas vad i fråga om motsvarande försändning av utrikes gods efter tullklarering från frihamn till ort inom tullinlandet är stadgat. 39 §. Försändning Då utrikes gods skall avsändas till frihamn från vidliggande tullhimn för ods fråifden a t t såsom genomgående gods inlastas i fartyg eller luftfartyg och vidarebevid frihamnen fordras till ort inom tullinlandet, skall den varuanmälan, som varuhavaren liggande tull- j i a r ^ a v g i v a ^ill tullanstalten i avsändningsorten, avse såväl godsets försändning till frihamnen som dess vidarebefordran. Anmälan skall avlämnas vid försändning till frihamnen med bantåg i fyra exemplar och eljest i tre exemplar. Den skall innehålla enahanda uppgifter rörande godset och dess försändning till bestämmelseorten inom tullinlandet samt i övrigt vara så beskaffad som i 56 § tullordningen sägs beträffande varuanmälan vid inrikes försändning med fartyg av utrikes gods. Därjämte skall anmälan innehålla uppgift å den lägenhet, med vilken godset skall försändas till frihamnen. Sedan anmälan avlämnats och, där sådant föranledes av bestämmelse i 36 § frihamnsstadgan, deposition verkställts eller förbindelse avgivits, äger den som åtagit sig godsets befordran till frihamnen utfå tullanstalteis förpassning å godset, såvida ej enligt gällande bestämmelser hinder möter för godsets befordran. Förpassningen skall omfatta jämväl godsets befordran från frihamnen.

I fråga om kvitto å godsets mottagande för befordran till frihamnen samt verkställande av befordran och avlämnande i frihamnen av förpassningen skall galla vad beträffande utförsel av utrikes gods från ort inom tullinlandet till frihamn är stadgat, dock med iakttagande av att även vid försändning till frihamnen med post förpassningen skall därstädes avlämnas till tullanstalten bedan godset behörigen överförts till frihamnen och förpassningen avlämnats till tullanstalten, skall i fråga om kvitto å godsets mottagande för befordran frän frihamnen samt verkställande av befordran ävensom medförande och företeende av förpassningen så förfaras som beträffande försändning med fartyg eller luftfartyg av utrikes gods efter tullklarering från frihamn till ort mom tullinlandet är stadgat. d) Försändning från frihamn till annan frihamn eller till ort utom tullområdet. 40 §. Z

^

Z

^

I

T

Z

^

™

^

*

*

«J ' » J " *

™ >

^

gods Skall Varuanmälan

efter tullklarering i frihamn med fartyg eller luftfartyg försändas såsom ut- vid försändning med rikes gods till annan frihamn eller till ort utom tullområdet, skall avlämnas fartyg eller vid forsandning till frihamn i tre exemplar och vid försändning till ort utom luftfartyg. tullområdet i två exemplar. Anmälan skall innehålla uppgifter om godsets myckenhet kollis slag, märke och nummer samt ort vartill och lägenhet med vilken godset skall avgå. Vid försändning till frihamn skall anmälan jämväl innehålla uppgift å mottagaren. 41 §. Sedan varuanmälan för försändning med fartyg eller luftfartyg av utrikes Förpassning gods frän en frihamn till annan avlämnats till tullanstalt, äger befälhavaren vid försändutta tullanstaltens förpassning å godset, såvida ej enligt gällande bestämmel- ning med fartyg eller ser hinder möter för godsets befordran. luftfartyg. Det åligger befälhavaren att till tullanstalten avlämna kvitto å godsets mottagande tecknat å ett exemplar av anmälan, ävensom att utan uppskov överfora godset i oförändrat skick till bestämmelseorten och avlämna förpassningen till därvarande tullanstalt. Har under godsets befordran bestämmelsen förändrats till att avse annan ort mom tullområdet än den frihamn, som upptagits i förpassningen, skall med avseende a godsets överförande och förpassningens avlämnande så förfaras som om forpassningen ursprungligen upptagit den nya bestämmelseorten 42 Varuanmälan som det åligger varuhavare att till tullanstalt avgiva vid Varuanmälan lorsandnmg med bantåg eller fordon av utrikes gods från frihamn till annan v i d försänd nhamn eller till ort utom tullområdet, skall avlämnas vid försändning till b a Ä i fordoQ frihamn med bantåg i fyra exemplar och med fordon i tre exemplar samt eljest i tva exemplar. 5—342787

66 Anmälan skall innehålla enahanda uppgifter som i 40 § föreskrinas beträffande motsvarande anmälan vid försändning med fartyg. Vid försindnmg med bantåg av styckegods, som avsändes i sluten eller eljest betrygganle täckt järnvägsvagn, må vagnens innehåll anmälas såsom ett kolli, under vilkor att varuhavaren till tullanstalten avlämnar uppgift i två exemplar å godsets beskaffenhet och myckenhet samt kollis slag, märke och nummer. 43 §. Förpassning Har varuanmälan för försändning med bantåg eller fordon av utrit.es gods vid försänd- f r a n f r i i i a m n till annan frihamn eller till ort utom tullområdet avlamiats till Ä l tullanstalt och har, där sådant föranledes av bestämmelse i 36 § fnhamnsfordon. s t a d g a n , deposition verkställts eller förbindelse avgivits, äger den scm skall befordra godset utfå tullanstaltens förpassning å detsamma, såvida ej enligt gällande bestämmelser hinder möter för godsets befordran. Är godset bestämt till ort utom tullområdet, skall förpassningen vara så beskaffad som i 52 fe tullordningen för motsvarande fall föreskrives. Det åligger den som åtagit sig befordran av godset att till tullanstalten avlämna kvitto å godsets mottagande för befordran, tecknat å ett exemplar av varuanmälan, ävensom att utan uppskov föra godset i oförändrat stick till bestämmelsefrihamnen eller från tullområdet i enlighet med vad i forpassningen angivits. Vid försändning till frihamn har den som åtagit sig befordran av godset jämväl att i bestämmelseorten uppvisa godset för darvarar.de tullanstalt och till denna avlämna förpassningen.

3 KAP.

Om blanketter. Blanketttvång -

Blankettkostnad.

44 §. Tillhandahåller tullverket blankett till handling, som enligt frihamnsstadsan eller denna frihamnstullordning skall avlämnas av trafikant, f a ; u l l m y n " dighet kunna vägra mottaga dylik handling, som ej avfattats a blanketten eller blankett, som noga överensstämmer med denna till såväl innehall som format, färg och hållbarhet. I sådant fall skall anses som om trafikanten försummat ingiva handlingen. Vägran att mottaga inkommande fartygsanmälan eller inkommande luttfartygsanmälan, som avfattats annorledes än å blankett, varom nu nämnts må dock icke förekomma, därest handlingen eljest är upprattad i enlighet med föreskrifterna i denna frihamnstullordning. 45 §. För blankett, som tullverket tillhandahåller, skall ersättning i förekommande f a l l u tgivas med belopp, som generaltullstyrelsen fastställer.

67 46 §. Inom för tullklarering avsedd lokal skall tillfälle vara allmänheten berett Ifyllande a att avfatta för tullklarering erforderliga handlingar. blankett. För ifyllande av blankett till handling, som trafikant skall avlämna till tullverket, äger trafikanten på begäran kostnadsfritt erhålla de anvisningar av tulltjänsteman, som denne kan meddela. Denna frihamnstullordning träder i kraft den 3 från och med vilken dag de av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter, som äro stridande mot frihamnstullordningen, skola upphöra att gälla.

68 Innehållsförteckning. 1 kap. 2 kap.

3 kap.

Inledande bestämmelse Om ordningen för frihamnstrafiken: 1. Trafikens bedrivande 2 Anmälnings- och passhandlingar m. m. för transportmedel:

» ^9

3 a) Sjötrafik ~ 1 5 §§ b) Särskilda bestämmelser angående sjötrafik mellan frihamn 16 och vidliggande tullhamn ~ 18 §§ 19 § c) Lufttrafik 20 § d) Posttrafik 3. Anmälnings- och passhandlingar m. m. för gods: 25 §§ a) Utförsel från tullinlandet till frihamn 2135 §§ b) Förtullning och införsel från frihamn till tullinlandet . . 2639 36_ §§ c) Försändning av genomgående gods d) Försändning från frihamn till annan frihamn eller till ort -43 §§ utom tullområdet -46 §§ 44Om blanketter

MOTIVEEING

FÖRSTA

KAPITLET.

Inledning. De sakkunnigas uppdrag. D e s a k k u n n i g a s u p p d r a g f r a m g å r av följande utt a l a n d e a v s t a t s r å d e t och chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t till statsrådsprotokollet den 12 j u n i 1 9 3 1 : »Med den omarbetning av tullförfattningarna, som ägt rum genom tillkomsten av tullstadgan av den 7 oktober 1927, tullordningen av den 17 oktober 1927, tulltaxeförordningen av den 4 oktober 1929 samt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen av den 29 november 1929, har i första hand avsetts att ernå en mera smidig anpassning av bestämmelserna rörande tullförfarandet till grafikens växlande krav samt införandet av enhetliga beteckningar i avseende å de olika förfarandena i tullhänseende ävensom en revision av författningarna i systematiskt hänseende, därvid bland annat i huvudförfattningarna bibehållits och sammanförts för de olika förfarandena i tullhänseende mera konstitutiva bestämmelser, medan bestämmelser av mera sekundär art fått plats i särskilda, till huvudförfattningarna anknutna tillämpningsförfattningar. De författningar, som reglera frihamnsväsendet, i första hand förordningen om frihamn den 15 november 1907 samt frihamnsstadgan den 23 september 1919, äro i terminologiskt och tekniskt hänseende i stort sett avfattade i anslutning till de vid tiden för dessa författningars tillkomst gällande tullförfattningarna. Visserligen vidtogos år 1929 vissa av den nya tulltaxeförordningen föranledda ändringar i frihamnsförordningen. De sålunda utfärdade nya föreskrifterna utgjordes dock i huvudsak allenast av sådana, som direkt och omedelbart påfordrades av den nya tulltaxeförordningen. Med den mera genomgripande omarbetning av författningarna rörande frihamnsväsendet, som påkallades av att i de nya tull författningarna införts nya och enhetliga beteckningar för åtskilliga förfaranden i tullhänseende, har däremot hittills fått anstå. Att så blivit fallet torde hava berott på att behov av en revision av dessa författningar jämväl u r andra synpunkter gjort sig gällande men att tillika ytterligare erfarenhet rörande frihamnsväsendets utveckling och anordning inom ramen för nu gällande bestämmelser ansetts önskvärd. Emellertid torde tidpunkten nu vara inne, då frågan om en revision av de bestämmelser, som reglera frihamnsväsendet, bör upptagas till behandling. _ Redan i skrivelse den 27 augusti 1929 till dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet hava Stockholms handelskammare, Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för en revision av det författningskomplex, som är avsett att reglera verksamheten i frihamnarna. över denna framställning hava utlåtanden sedermera avgivits dels av generaltullstyrelsen dels ock av kommerskollegium, av det senare ämbetsverket efter inhämtande av yttranden från frihamnsaktiebolagen i Stockholm, Göteborg och Malmö ävensom från hamnstyrelsen i Göteborg.

72 De ämbetsverk och korporationer, som sålunda i ärendet hörts, hava understött handelskamrarnas framställning. E n revision av författningarna rörande frihamns väsendet synes i främsta rummet böra hava till syfte dels en omarbetning i terminologiskt och tulltekniskt hänseende av dessa författningar sålunda, att de i nämnda avseende bringas i överensstämmelse med gällande tullförfattningar, dels ock omarbetning i sakligt hänseende under beaktande av den utveckling frihamnsrörelsen undergått sedan dessa författningars tillkomst, den inriktning verksamheten i frihamnarna erhållit och kan förväntas erhålla för framtiden samt de förändringar i övrigt, som i författningshänseende eller eljest sedan frihamnsförfattningarnas tillkomst inträffat, av den beskaffenhet att de kunna äga betydelse för avfattningen av hithörande bestämmelser. Härvid torde böra ägnas särskild uppmärksamhet åt det förhållandet att frihamnarna icke i första hand kommit till användning för det ändamål, för vilket de ursprungligen avsetts, eller för befrämjande av transitohandeln, u t a n i stället till övervägande del tagits i anspråk såsom upplags- och lagringsplatser för import- och exporthandeln. Frihamnarna hava sålunda i viss utsträckning övertagit uppgifter, som tidigare fyllts av tullhamnarna. E n viss motsatsställning mellan frihamns- och tullhamnsintresset har till följd härav uppstått. E t t avvägande av sålunda med varandra konkurrerande intressen torde, under hänsynstagande till allmänt näringspolitiska synpunkter, böra äga rum. Vidare synes böra undersökas, huruvida och i vilken utsträckning, under iakttagande av de grundsatser, som böra gälla för verksamhet i frihamn, större frihet kan och bör beredas den i frihamnarna bedrivna rörelsen. Vad nu anförts torde utvisa, att den utveckling den i frihamnarna bedrivna rörelsen ernått liksom den förändrade inriktning denna rörelse antagit, påkallar överväganden i ett flertal hänseenden. Såsom exempel på spörsmål, som i anslutning till vad nu anförts synas böra bliva föremål för utredning, må framhållas villkoren för förtullning, för detaljförsäljning och utställning av varor i frihamn, för förbrukning i frihamn av icke förtullad vara, för fartygs tillträde till frihamn samt för bedrivande av industriell verksamhet i frihamn. Jämväl ur annan synpunkt hava anmärkningar framförts mot nu gällande bestämmelser i ämnet. Klagomål hava sålunda anförts dels över den tid och den omgång, som äro ofrånkomliga för vinnande av nödiga ändringar i gällande författningsbestämmelser, dels ock över långsamhet i handläggningen av ärenden å förevarande område, vilka tarva statlig myndighets prövning och avgörande. För att i största möjliga utsträckning tillmötesgå kravet på att föreskrifterna rörande frihamnsväsendet må kunna snabbt anpassas efter tidens fordringar och växlande förhållanden torde böra undersökas i vilken omfattning bestämmelser, som för närvarande äro inrymda i den efter riksdagens hörande tillkomna frihamnsförordningen, må kunna överflyttas till av Kungl. Maj:t ensam utfärdad författning, i första hand till frihamnsstadgan. I berörda avseende synes böra eftersträvas, att i frihamnsförordningen allenast intagas sådana bestämmelser, som kunna anses vara av konstitutiv n a t u r för reglerandet av frihamnsväsendet, ävensom bestämmelser i övrigt av sådan art, att riksdagens medverkan är för deras tillkomst erforderlig. I frihamnsstadgan däremot torde böra sammanföras sådana stadganden berörande frihamnsväsendet, som hava karaktär av verkställighetsföreskrifter till i huvudförfattningen fastslagna regler. I detta sammanhang synes ock böra övervägas, huruvida ej vissa i frihamnsförfattningarna förekommande^ bestämmelser, t. ex. rörande i frihamn tjänstgörande tullpersonal, lämpligen böra överföras till tullförfattningarna. I syfte att i övrigt möjliggöra en snabbare handläggning av ärenden berörande frihamnsväsendet, vilka erfordra statlig myndighets avgörande, och

73 en mera smidig anpassning av den i frihamnarna bedrivna rörelsen efter rådande förhållanden synes böra övervägas möjligheten och lämpligheten av att i större utsträckning än för närvarande är fallet åt generaltullstyrelsen överlämna avgörandet av dylika ärenden, däri jämväl inbegripet medgivandet av undantag från gällande foreskrifter. Den utredning, som enligt det ovan anförda omedelbart bör äga rum torde få uppdragas at särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, förslagsvis högst fem till antalet. Till de sakkunniga torde böra överlämnas till Kungl. Maj:t eller departementschef en _ inkomna framställningar eller yttranden i ämnen, som beröra området för utredningen.» De grundläggande reglerna om frihamns( Gällande frihamnsförfattningar. institutionens innebörd samt om förutsättningarna och villkoren för frihamns inrättande och begagnande äro meddelade i förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn, vilken ändrats genom förordningar den 20 december 1912 (nr 352), den 4 juni 1913 (nr 161), den 18 september 1916 (nr 545) den 25 juni 1917 (nr 403), den 16 juli 1919 (nr 448), den 14 maj 1920 (nr 217), den 19 augusti 1921 (nr 502), den 8 juni 1923 (nr 198), den 22 april 1927 (nr 124) och den 4 oktober 1929 (nr 317). Författningen innehåller vid sidan av de konstitutiva reglerna åtskilliga verkställighetsföreskrifter och andra bestämmelser av mera begränsad räckvidd, avseende bland annat olika tullkontroll- och tullklareringsspörsmål. I övrigt gällande tullföreskrifter rörande frihamnstrafiken återfinnas huvudsakligen i frihamnsstadgan den 23 september 1919 (nr 626), vilken undergått ändringar genom kungörelser den 22 juni 1923 (nr 254), den 20 juni 1924 (nr 279) samt den 20 april och den 24 november 1928 (nr 87 och 458). Vissa ordningsföreskrifter äro meddelade i generaltullstyrelsens cirkulär den 26 september 1919 angående tulltjänstordning för frihamn (Tullverkets författningssamling 1919: 465), vilket cirkulär till sitt huvudinnehåll innefattar tjänstgonngsbestämmelser för tullpersonalen. Ett i förordningen om frihamn behandlat speciellt tullklareringsspörsmål är närmare reglerat i särskild av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse den 30 maj 1930 (nr 179) angående den tidpunkt, då införsel från frihamn skall anses vara verkställd, m. m. De av Kungl. Maj:t fastställda reglementena för Stockholms frihamn den 23 september 1919 (nr 628), för Göteborgs frihamn den 1 augusti 1922 (nr 443) och för Malmö frihamn den 28 augusti 1922 (nr 462) förete sinsemellan endast smärre, huvudsakligen av organisatoriska förhållanden betingade skiljaktigheter. Reglementena innehålla dels bestämmelser om olika rättsförhållanden, som uppkomma mellan å ena sidan frihamnarnas innehavare och förvaltningsorgan samt å andra sidan trafikanterna vid begagnandet av frihamnarnas anstalter och utrymmen för lossning, lastning och lagring m. m., dels ock ordningsregler, som därvid skola iakttagas. Därjämte förekomma i reglementena en del tilläggsföreskrifter till frihamnsförordningen, såsom angående rätt till införsel av vissa varor samt till idkande av provianthandel, ävensom enstaka tullföreskrifter. Slutligen må i detta sammanhang erinras om de föreskrifter, som intagits

74 i de av Kungl. Maj:t meddelade resolutionerna om frihamnars inrättande och ändringar i deras områden. De sakkunnigas förslag till frihamnsförfattningar. I de sakkunnigas förslag till frihamnsförordning hava i enlighet med de givna direktiven allenast intagits sådana bestämmelser, som ansetts vara av konstitutiv natur for reglerandet av frihamnsväsendet, samt regler, vilkas fastställande eljest forutsatts kräva riksdagens medverkan, de sistnämnda i den mån de icke funnits bora för sammanhangets skull inflyta i andra av Kungl. Maj:t med riksdagen beslutade författningar. - , . . , . *« I förslaget till frihamnsstadga hava sammanförts de administrativa föreskrifter rörande frihamnstrafikens reglering i tullhänseende, vilkas utfärdande förutsatts böra ankomma på Kungl. Maj:t. Utom egentliga tullforesknfter innehåller förslaget regie* i ett par ämnen, som tidigare behandlats i frihamnsreglementena, nämligen angående förfogande över vissa, införselrestriktioner underkastade varor samt angående provianthandel. Dessa regler hava, såsom mera omedelbart berörande statliga intressen, ansetts böra meddelas i samma ordning som tullföreskrifterna. Förslaget till frihamnsstadga har saval vad angår uppställningen som för övrigt i formellt hänseende utformats i närmast möjliga anslutning till gällande tullstadga av den 7 oktober 1927 (nr 391). Frihamnsstadgan är avsedd att i likhet med tullstadgan kompletteras med av generaltullstyrelsen utfärdade föreskrifter eller sålunda med en motsvarighet till den av styrelsen den 17 oktober 1927 utfärdade tullordningen (Tullverkets författningssamling 1927: 241). I syfte närmast att åskådliggöra, huru de sakkunniga för sin del tänkt sig genomförandet av vissa i förslaget till i n hamnsstadga innefattade principer, hava de sakkunniga ombesörjt ett utkast till här åsvftade tilläggsförfattning, förslagsvis benämnd frihamnstullordning. Då de sakkunnigas förslag till frihamnsstadga innebär avskiljande Iran i n hamnsreglementena av vissa däri behandlade ämnen och en omarbetning av reglementena även ur andra synpunkter ansetts påkallad, hava de sakkunniga vidare upprättat ett förslag till gemensamt reglemente för frihamnarna. * orslaget upptager i huvudsak bestämmelser angående förhallandet mellan trihamnsimiehavarna och trafikanterna tillika med ordningsregler. 1 ullverkets befattning med frihamnsrörelsen beröres icke av förslagets bestämmelser i vidare mån, än att däri åt tullmyndighet inrymts speciella befogenheter, som stå i nära samband med i förslaget behandlade ämnen.

75 ANDRA

KAPITLET.

Frihamnsväsendets ändamål och allmänna utveckling. Frihaninslagstiftningens näringspolitiska syften. Till belysande av de allmänna näringspolitiska förhållanden, under vilka 1907 års frihamnslagstiftning tillkommit, och de syften, som frihamnsväsendet med utgångspunkt från dessa förhållanden förutsatts skola tjäna, skall nedan lämnas en redogörelse för vissa under förarbetena till lagstiftningen gjorda uttalanden. Frilagers- och frihamnskommittén. I det år 1895 av frilagers- och frihamnskommittén avgivna betänkandet med förslag till förordning om frilager och frihamn angavs frihamnsinstitutets innebörd på följande sätt: »Med frihamn i den bemärkelse, ordet i den moderna tullagstiftningen äger, avser man ett till sina gränser noga bestämt och genom yttre anstalter eller bevakningsanordningar avskilt område, omfattande dels en för större och djupgående fartyg särskilt lämpad hamn, där fartygen kunna in- och utlöpa samt lossa och lasta utan att vara underkastade sådant visitationstvång och sådan tillsyn från tullverkets sida, som eljest är fartygstrafiken i tullhänseende ålagd, dels ock ett till hamnen stötande landområde, där varor kunna intagas, uppläggas, bearbetas och i övrigt behandlas, som om de i avseende å ej mindre tull- än även tillverkningsavgifter befunne sig utom riket.» I betänkandet framhölls, hurusom frihamn tack vare sina egenskaper i tullhänseende i första hand medförde samma fördelar som i betänkandet betecknats såsom förenade med frilager, nämligen att gagna dels transithandeln, dels den grosshandelsrörelse, som bestode i att intaga stora partier varor för att i mindre poster sprida dem till konsumtionsorterna, dels ock exporttillverkningen av sådana varor, vid vilkas bearbetande eller kompletterande utländska ämnen erfordrades eller varav vissa delar måste hämtas från utlandet. Men frihamnens syfte, anförde kommittén vidare, sträckte sig härutöver: under det att frilagrets inflytande på sjöfarten finge betraktas såsom något mera sekundärt, vore i frihamnsbegreppet åter tanken på sjöfartens höjande mera framträdande. Vad särskilt angick frihamnens användning inom utrikeshandeln, anförde kommittén: »Frihamnen tänker man sig såsom den punkt, över vilken exporten utgår till och importen inkommer från andra länder och särskilt avlägsnare trakter av världen. Dit skall utförselgodset samlas för att på stora oceanångare befordras till trakter, där man har bruk för exportlandets alster, och till frihamnen skall vad

76 hemlandet och dess närmaste handelsområde behöva av kolonial- och andra varor, som där ej kunna frambringas, införas från berörda trakter för att sedermera därifrån spridas såväl inom landet självt som inom det avsättningsområde därutanför, som må kunna med hjälp av gynnsamma tullinstitutioner och utvecklade kommunikationer förvärvas.» F r å n o v a n n ä m n d a u t g å n g s p u n k t e r u p p s t ä l l d e k o m m i t t é n s p ö r s m å l e t om de ekonomiska betingelserna i allmänhet för f r i h a m n a r i v å r v ä r l d s d e l och y t t rade härom: »För omedelbar konsumtion eller för vidare bearbetning och förädling hava vi behov av råämnen, alstrade i länder under varmare luftstreck än vårt. Dessa länder åter begära Europas produkter, alstren av dess mera utvecklade industri, dess större konstfärdighet. För att förmedla den varuförsel, som härav föranledes, fordras stora ångfartyg, vilka för fraktkostnadernas nedbringande böra kunna forsla betydande myckenheter varor på en gång samt avgå och ankomma regelbundet, så att exportörer och importörer kunna på förhand träffa nödiga uppgörelser. Med hänsyn till dessa fartygs dyrbarhet och de stora fordringar på hamnarna, som för desamma krävas, kan man icke på så synnerligen många ställen anordna för ifrågavarande varuförsel lämpliga linjer eller låta medelst dessa kostsamma fartyg besörja spridandet till flera orter av importgodset eller insamlandet i flera hamnar av gods till återförsel. Så småningom hava till följd härav danats vissa trafikcentra, varifrån transoceanlinjerna utgå, där exportrörelsen från ett visst område sammanlöper och varifrån importen tillbaka sprider sig. A t t inom eget land bilda ett sådant trafikcentrum och att åt detsamma erövra ett stort handelsområde måste uppenbarligen vara ett eftersträvansvärt mål för varje stat, då denna dymedelst samlar den huvudsakligaste vinsten av handel och sjöfart inom sina egna landamären och även bereder direkt fördel åt sin industri, i det att denna får billigare transportkostnader, j u närmare den ligger en sådan medelpunkt för trafiken. Och är ett land icke sådant, att det kan närmast ^ uppställ a besörjandet av den direkta transmarina varuförseln från ett större område såsom ett medel för höjande av sitt ekonomiska liv, bör det dock, utgående^ från wmma principer, som nyss uttalats, kunna åtminstone samla sig ett trafikområde av, förutom landet självt, länder, till läget mindre gynnsamt lottade, och taga i sin hand varuförseln mellan det området och någon större medelpunkt för världshandeln. Sker så, skall man visserligen icke åstadkomma en frihamn av den stora betydelse för handeln och sjöfarten, som ovan antytts, men även en sådan till sitt syfte mindre frihamn torde dock bereda dessa näringsgrenar avsevärda förmåner.» D å det gällde a t t med h ä n s y n till v å r t land göra en t i l l ä m p n i n g a v de sål u n d a a n f ö r d a s y n p u n k t e r n a , fäste k o m m i t t é n u p p m ä r k s a m h e t e n d ä r å , att, enligt v a d v e r k s t ä l l d u t r e d n i n g visade, v å r a direkta handels- och sjöfartsförbindelser med f r ä m m a n d e länder h u v u d s a k l i g e n vore i n s k r ä n k t a till h a m n a r vid Östersjön och Nordsjön, u n d e r det a t t v å r export till och i m p o r t från avlägsn a r e l ä n d e r försigginge n ä s t a n u t e s l u t a n d e genom mellanhänder. D e t framhölls, a t t T y s k l a n d , som l ä n g e t ä v l a t med E n g l a n d om besörjandet av de nord i s k a l ä n d e r n a s import och export, genom frihamns- och d ä r m e d l i k s t ä l l d a i n s t i t u t i o n e r i H a m b u r g och B r e m e n allt mer t i l l v ä l l a t sig den m e r k a n t i l a hegemonien i norden och, b l a n d a n n a t i syfte a t t y t t e r l i g a r e b e f ä s t a denna sm s t ä l l n i n g , a n o r d n a t kanalförbindelse mellan Östersjön och Nordsjön. E f t e r a t t h a v a e r i n r a t , h u r u s o m k a n a l a n l ä g g n i n g e n varit den y t t r e anledningen till inr ä t t a n d e t a v K ö p e n h a m n s f r i h a m n , y t t r a d e kommittén v i d a r e :

77 »I fråga härom bör uppmärksamheten riktas på ett förhållande, som på det närmaste berör vårt land. Under överläggningarna om inrättande av frihamn i Köpenhamn räknade man nämligen med den faktorn, att Sverige samt övriga skandinaviska och östersjöländer ävensom delar av Ryssland skulle tillhöra frihamnens trafikområde^ och den skandinaviska halvön betecknades såsom Köpenhamns 'naturliga uppland'. Till ledning för bedömandet av riktigheten av denna beräkning och av den verkan, som Köpenhamns frihamn skall komma att utöva på våra handels- och sjöfartsförhållanden, föreligger väl ännu ingen som helst erfarenhet. Men om det j u också måste erkännas, att i visst avseende, i vad transportkostnaderna rörer, det kan anses vara för Sverige fördelaktigare att hava att tillgå ett centrum för världshandeln i det närbelägna Köpenhamn än å avlägsnare ort, är dock därvarande frihamn utan tvivel både genom sitt läge och de friheter den bjuder ägnad att tillfoga den svenska grosshandeln, såvitt densamma icke inom landet beredes tillfälle till de lättnader, som frilagers- och frihamnsinstitutionerna innebära, och även den under trycket av höga umgälder arbetande svenska sjöfarten ansenligt avbräck. Att frihamnar till äventyrs kunna komma att inom en ej avlägsen framtid inrättas i Norge och östersjöprovinserna är även en omständighet, som icke får lämnas u r räkningen. ^ Dessa nya anläggningar, Nord-östersjökanalen och Köpenhamns frihamn, jämte de frihamnar, som ytterligare kunna komma till stånd inom området för Sveriges direkta handels- och sjöfartsförbindelser, böra alltså allvarligt mana den svenske lagstiftaren att utan dröjsmål tillse, huru även i vårt land må kunna lämpligast inrättas tidsenliga institutioner till handelns och sjöfartens främjande. Med dessa institutioner skall avses icke blott att stärka våra affärsmäns ställning i kampen mot medtävlarna på deras arbetsfält, utan även att framkalla och underlätta deras strävan att inom vårt eget land bilda centra för transit- och exportrörelsen, antingen nu till och från dylika centra komma att besörjas direkta transmarina transporter eller de endast skola spela den mera förmedlande roll, som ovan antytts. Ty mäkta vi än icke, åtminstone till en början, åstadkomma en mera fullständig frigörelse från det beroende av andra länder, vari vår handel och sjöfart i många avseenden befinna sig, bör detta icke avhålla oss från att tillägna oss dylika institutioner i^ den utsträckning givna förhållanden tillåta. Det är att hoppas att dymedelst vårt land skall, jämte det att för oss naturliga handelsområden förvärvas, så småningom kunna med egna krafter uppträda på världsmarknaden. Visserligen anser kommittén det första och för närvarande viktigaste steget härtill vara införandet av den av kommittén tillstyrkta frilagersinstitutionen; men huru gagnande och nödvändig denna enligt kommitténs bestämda övertygelse än ar, gör den dock icke den friaste av tullupplagsinstitutionerna, frihamnen, överflödig.» I f r å g a om det t r a f i k o m r å d e , som k u n d e p å r ä k n a s för svenska f r i h a m n a r , u t t a l a d e kommittén sig med viss förbehållsamhet, då f r å g a n a n s å g s bero a v m y c k e t osäkra faktorer. Om ock kommittén ställde g a n s k a b e s t ä m d a förhoppn i n g a r p å ett d e l t a g a n d e från Sveriges sida i t r a n s i t h a n d e l n p å olika g r a n n länder, f r a m g å r det r e d a n a v ovan å t e r g i v n a u t t a l a n d e n , a t t k o m m i t t é n t ä n k t sig såsom en f ö r s t a h a n d s u p p g i f t för frihamnsväsendet a t t m e d v e r k a till frig ö r a n d e av v å r egen import- och e x p o r t h a n d e l från u t l ä n d s k a m e l l a n h ä n d e r . Kommerskollegium och generaltullstyrelsen år 1896. Med f r i h a m n s f r å g a n s f r a m l ä g g a n d e för r i k s d a g e n kom a t t a n s t å till 1907 å r s r i k s d a g . U p p skovet torde n ä r m a s t h a v a föranletts av e r i n r i n g a r från kommerskollegii och generaltullstyrelsens sida mot k o m m i t t é n s förslag i denna del. I

78 gemensamt utlåtande den 30 maj 1896 tillstyrkte ämbetsverken införandet av frilager men uttryckte tvivel, huruvida den viktigaste förutsättningen för att anläggningen av frihamn skulle uppfylla det därmed avsedda ändamål, eller tillräckligt utländskt uppland, fförefunnes för en sådan anläggning inom vårt land. Ämbetsverken ansåge uppenbart, att avsättningen av det egna landets produkter, ävensom införandet dit av produkter, som där skulle förbrukas, icke kunde hava fördel av frihamn i annan mån, än såvida denna verkligen bleve, på sätt kommittén föreställt sig skola bliva fallet, ett centrum för mera omfattande transit- och exporthandel, vilket åter förutsatte tillgången till något avsevärt utländskt uppland. Ämbetsverken hölle dock före, att tillräckligt sådant, vad Sverige beträffade, icke funnes, var helst en frihamn här i landet bleve anlagd, i synnerhet som trafiken på det största för vårt land påräkneliga utländska trafikområdet, nämligen Finland och Ryssland, icke syntes med avseende på befintligheten av Köpenhamns och Tysklands frihamnar kunna antagas bliva på långt när odelad. Visserligen kunde ämbetsverken för denna sin uppfattning lika litet åberopa några på tillförlitliga beräkningar grundade skäl som kommittén för sin motsatta åsikt; men erfarenheten från Köpenhamns frihamn, där enligt ämbetsverkens uppfattning trafiken dittills näppeligen motsvarat förväntningarna, oaktat därstädes Sverige kunde såsom utländskt uppland påräknas, syntes dock giva stöd för ämbetsverkens mening. Ämbetsverken uttalade sig icke i princip emot frihamnars inrättande men ansågo frågan om förutsättningarna och villkoren därför, särskilt med hänsyn till dess samband med spörsmål om uppoffringar från statsverkets sida i form av lättnader i sjöfartsavgifter, personalkostnader m. m., böra, i den mån anledning därtill gåves, prövas från fall till fall. Frilagersfrågan vid riksdagen år 1900. Frilagersfrågan gjordes till föremål för proposition (nr 2) till 1900 års riksdag. Propositionen blev emellertid avslagen. Liksom vid tidigare tillfällen, då frågan varit aktuell, rådde enighet om frilagrens värde såsom medel till befrämjande av transithandel och exportindustri, och gällde meningsskiljaktigheten deras verkningar i importhänseende. De betänkligheter, som framfördes av motståndarna till frilagersinstitutionen, voro av såväl fiskal som näringspolitisk art. I sistnämnda hänseende uttrycktes farhågor för att frilagers inrättande skulle dels öka svårigheterna för de affärsmän, som dreve handel i mindre skala, att bestå i konkurrensen med den större partihandeln, dels leda till en överhandtagande utländsk konkurrens med den svenska jordbruksnäringen och på hemmamarknaden arbetande industrien. Frihamns- och frilagersfrågorna vid riksdagen år 1907. Förnyade yrkanden på inrättande av frihamn och frilager föranledde frågans återupptagande vid 1907 års riksdag, då förordningen om frihamn blev antagen, under det att antagandet av bestämmelser om frilager blev uppskjutet i avvaktan på en revision av tulltaxan. Till stöd för nyssnämnda yrkanden hade, liksom tidigare, de ifrågavarande institutionernas betydelse för transithandel, sjöfart och export-

79 industri åberopats, men hade fortfarande jämväl angelägenheten av att understödja grosshandeln i konkurrensen från utlandet på den svenska marknaden framhållits såsom ett förgrundsintresse. Såsom en sammanfattning av de synpunkter, vilka härvid anfördes, torde få åberopas de uttalanden av Stockholms köpmannaförenings handelskammare, vilka återgivas i Kungl. Maj:ts proposition nr 109 till 1907 års riksdag. Handelskammaren framhöll, hurusom de år, vilka förflutit, sedan frilagersfrågan förra gången utgjorde föremål för statsmakternas prövning, ytterligare bekräftat det oavvisliga behovet av friare former för tullfri uppläggning och behandling av utländskt tullpliktigt gods, än de som medgåves i vår nuvarande tullagstiftning. De institutioner, som i detta avseende för närvarande erbjöde sig, nederlag, transitupplag och tullrestitution, lämnade varuägaren alltför begränsad dispositionsrätt över sitt gods och vore därjämte bundna genom alltför betungande kontroller, för att de skulle kunna sätta vår handel i stånd att upptaga konkurrensen med utlandet. De danska och tyska engrosfirmorna hade i allt större omfattning icke blott slagit under sig den handel på våra grannländer, som eljest kunnat tillkomma oss, utan även vunnit allt större inflytande jämväl på den inhemska marknaden, som dock borde vara vår egen handels första och naturligaste avsättningsfält. Inom åtskilliga viktiga branscher, såsom t. ex. kolonial- och textilvaror samt spannmål och foderämnen, hade den svenska handeln på de senare åren haft att uthärda en alltjämt växande konkurrens med utländska grosshandelsfirmor, vilka från sina lätt tillgängliga upplag inom Köpenhamns eller Hamburgs frilager och frihamnar kunde med fördel sälja på vårt land. — A t t detta förhållande innebure en betydlig ekonomisk förlust för vårt land, kunde enligt handelskammarens mening ej bestridas, då man betänkte, dels att först och främst den större omsättning och köpmansvinst, som eljest kunnat tillfalla vår handel, för närvarande i stället komme de utländska köpmännen till godo; dels vidare att, medan de svenska köpmännens lager städse innehölle en hel del inhemska produkter och fabrikat, så förde de främmande köpmännen helt naturligt uteslutande utländska varor; samt dels slutligen att den försvagade ställning, som vår handel sålunda intoge inom vårt eget land, måste hämma dess kraft att arbeta även på utlandet, varav åter följde, att jämväl den svenska industrien måste se sin avsättning utom landet i väsentlig mån försvårad. Erhölle handeln hos oss däremot till sitt förfogande enahanda institutioner som i utlandet, så skulle den ock sättas i tillfälle att på ett helt annat sätt, än för närvarande vore möjligt, utnyttja de företräden, som förhållandena kunde erbjuda densamma i konkurrensen med utlandet på de oss närmast belägna avsättningsområdena. Vår handel på Finland och Ryssland t. ex., vilken ännu ej hade den omfattning, den borde och kunde hava, skulle kunna i vida högre grad än för närvarande tillgodogöra sig förmånen av de täta och snabba kommunikationerna, vilka medgåve export från lager i Stockholm på vida kortare tid, än som vore möjligt från vare sig Köpenhamn eller Hamburg. Då vidare särskilt den finska marknaden vore i fråga om konsumenternas vanor och behov i hög grad likartad med vår egen, skulle även häri för oss ligga en väsentlig

80 fördel framför våra konkurrenter i utlandet. Den svenske exportören skulle i likhet med t. ex. den danske hava förmånen att kunna använda ett och samma lager för arbete både inom och utom sitt eget land. De svenska lagren skulle ock, därest frihamn eller frilager inrättades här i landet, kunna göras vida mera sorterade än för närvarande vore möjligt. Förutom de inhemska fabrikaten, vilka till större delen kunde betecknas som medelkvaliteter, skulle våra köpmän även kunna föra både de helt billiga och de dyrare kvaliteterna, vilka för närvarande måste tagas från utlandet. — Vad därefter särskilt beträffade industrien, erinrade handelskammaren om de fördelar, som vid frihamns och frilagers införande i vårt land skulle beredas densamma därigenom att handeln bleve satt i tillfälle att skaffa ökad avsättning för våra industriprodukter. Detta vore en omständighet, som förtjänade att noga beaktas särskilt i en tid, då vår industri på mer än ett håll måste anlägga sin produktion efter en måttstock, för vilken vår begränsade inhemska marknad vore långt ifrån tillräcklig. Men därtill komme, att all den fabrikation, för vars bedrivande måste i större eller mindre omfattning användas utländska tullpliktiga materialier, genom de nya institutionerna skulle kunna utveckla sig på ett sätt, som för närvarande icke vore möjligt. Exempelvis kunde anföras, att utan tvivel tillverkning av sammansatta beklädnadsartiklar och kemisk-tekniska produkter, maskinindustri samt punschfabrikation skulle kunna inom en frihamn eller ett frilager anläggas för export i vida större skala än hittills. Nya industrigrenar skulle ock kunna uppstå. Förädlingen av våra skogsbär och trädgårdsprodukter t. ex., vilken för närvarande så gott som uteslutande ägde rum utom landet, skulle kunna med fördel förläggas till vårt eget land. — Genom den tillväxt i varuomsättningen, vilken skulle framkallas av verksamheten inom de ifrågasatta nya institutionerna, komme ock sjöfarten att tillskyndas betydande förmåner. In- och utgående frakter skulle erbjuda sig i större omfattning än hittills, och för tillgodoseende av den ökade trafikens krav skulle förbättrade anordningar för lastning och lossning komma till stånd. Det uppsving, som den danska sjöfarten hade att uppvisa allt ifrån inrättandet av Köpenhamns frihamn, erbjöde ett nära till hands liggande exempel på den betydelse en frihamnsanläggning ägde för sjöfartens utveckling. I propositionen erinrades om att såsom ett av skälen mot inrättande av frihamnar och frilager ofta framhållits, att vår tullagstiftning redan i tillräcklig grad erbjöde möjlighet både att tullfritt upplägga varor för framtida avsättning vare sig utom eller inom landet och att vid tillverkning för export av varor, för vilkas framställande erfordrades utländskt tullpliktigt material, undgå tullumgälder för vad sålunda måste importeras. De utvägar, som härvid åsyftades, voro nederlag, transitupplag, provianteringsfrilager och tullrestitution. I propositionen fanns intagen en redogörelse för berörda institutioners dåtida innebörd och användning. I anslutning därtill uttalade föredragande departementschefen såsom sin uppfattning, att det icke syntes kunna vidhållas, att vår dåvarande tullagstiftning erbjöde tillräckliga vederlag för frihamns- eller frilagerinstitutionen. Icke någon av de institutioner, som hos oss skulle speciellt tjäna till att befrämja den utrikes handeln och exportindu-

81 stnen, hade visat sig mäktig av en högre utveckling. I stället för att följa med framåtskridandet av handel och industri hade samtliga dessa institutioner utvisat stillastående eller tillbakagång. Det låge då nära till hands att antaga, att de ej längre motsvarade tidens krav, utan att de behövde kompletteras eller ersättas med anstalter, som erbjöde friare former för varuomsättningen. Efter en granskning av föreliggande uppgifter om trafiken i bland andra Köpenhamns och Hamburgs frihamnar framhöll departementschefen, hurusom talande bevis förelåge för att en betydande del av Sveriges varuomsättning med Danmark och Tyskland gällde varor, som transiterade sistnämnda länder och beträffande vilka dessa länder sålunda intoge ställningen av mellanhänder för Sveriges import- och exporthandel. Med dessa förhållanden för ögat måste man enligt departementschefens uppfattning giva målsmännen för vår handel, industri och sjöfart rätt, då de framhölle angelägenheten därav, att även hos oss sådana institutioner infördes, som kunde sätta dem i tillfälle både att åt de svenska näringarna bevara den inhemska marknaden och att med större framgång arbeta jämväl på främmande avsättningsområden.

Frihamnsväsendets utveckling. Frihamnarnas inrättande. Det första medgivandet att inrätta frihamn gällde Malmö frihamn och lämnades genom Kungl. Maj:ts resolution den 12 maj 1917. Motsvarande medgivanden lämnades beträffande Göteborgs frihamn den 11 oktober 1918 och i fråga om Stockholms frihamn den 31 januari 1919. Stockholms frihamn öppnades för användning år 1919, Göteborgs och Malmö frihamnar år 1922. Vissa ändringar i det näringspolitiska utgångsläget. D å frihamnarna togos i bruk, hade världskriget och därmed sammanhängande förhållanden åstadkommit politiska och ekonomiska omgestaltningar, av vilka även Sveriges deltagande i den internationella samfärdseln rönt inverkan. Men redan från ett tidigare skede äro att anteckna märkbara tendenser till en förändring av det allmänna näringspolitiska läge, som återspeglats i de ovan återgivna uttalandena i förarbetena till frihamnslagstiftningen. Vid tillkomsten av 1895 års kommittébetänkande hade den svenska sjöfartsnäringen sedan 1870-talet genomgått en period av stillastående i utvecklingen. Vid mitten av 1890-talet inträdde emellertid en expansion, vilken sedermera inpå det nya århundradet antog betydande omfattning och framför allt kännetecknades av grundandet av stora transoceana fartygslinjer. Till belysning av här åsyftade förhållanden lämnas i tab. 1 en redogörelse för omfattningen under vissa tidsperioder av sjöfarten mellan Sverige och utlandet samt Sveriges andel i dess uppehållande. Utvecklingen av landets sjöfartsförbindelser med utomeuropeiska länder framgår av tab. 2. De i tabellen intagna uppgifterna för åren 1889/1893 hava sammanställts med ledning av en tabellbilaga till 1895 års betänkande och torde vara i huvudsak jämförbara med övriga uppgifter, vilka hämtats från den allmänna sjöfartsstatistikens redogörelser för direkt och kombinerad sjöfart på olika länder. Q—342787

82 Tab. 1.

Fartyg i direkt fart mellan Sverige och u t l a n d e t under vissa tidsperioder. År

Summan av inklärerat och utklarerat tonnage Nettoton

Därav svenskt tonnage Procent

8 431035 9 868 816 11901956 15 575 716 17 785 344 20 274 658 27 528 638 24 576 964 31399 259 29 620 024

360 35-0 33 7 37'3 46-0 50-2 49-6 459 465 48-4

1881/85 i medeltal 1*86/90 > > 1891/95 » » 1896/1900 > » 1901/05 > » 1906/10 » > 1913 1923 1928 1932 Tab. 2.

Sj'ofart på utomeuropeiska länder. , Fartyg ankommande från och avgående till utomeuropeiska lander

Ar

1889/93 i medeltal 1 1913 1923 192S 1932

,

Förhållandet till totalgiffran

för

kombinerad olika

direkt sjofart

Qch p&

lander

Nettoton

Procent

226 588 1526 084 3 780 314 5196140 5 591254

2-0 5"2 13-9 15-2 17'0

Såsom naturligt är, har utvidgandet av de direkta sjöfartsförbindelserna motsvarats av en fortgående frigörelse från beroendet av utländska mellanhänder i varuutbytet med främmande länder. E t t av de mera påtagliga uttrycken härför utgöra de statistiska uppgifterna rörande införseln av den för Sveriges importhandel mest betydande kolonialvaran, nämligen kaffe. Såsom av tab. 3 framgår, förmärkes även härutinnan ett omslag i förhållandena på ett ganska tidigt stadium. Tab. 3. Införsel från vissa länder och total införsel av orostat kaffe. I n f ö r s e l Ar

från

Danmark

Tyskland

Brasilien

Ton

Ton

Ton

Övriga Sydoch Mellan-

Total

införsel

amerika Ton

Ton

1900 4829 15597 — 25500 1905 3 479 15 905 * 4 477 300 30 056 1910 ' 2262 9432 11858 928 29487 1913 3 623 7 942 15 021 2 242 34 087 1923 3 078 2181 25108 5 804 42 099 1933 2086 1930 28 419 8558 45054 1 Uppgifterna för dessa år avse fartyg ankommande från och avgående till utomeuropeiska länder med undantag av asiatiska medelhavsländer.

83 Förhoppningarna om en expansion av transithandeln — vilka torde hava i viss mån aktualiserats under världskrigets tidigare skede — hava däremot icke uppfyllts. Såsom känt är, utgör transithandeln alltjämt endast en obetydlig del av varuutbytet med utlandet. Då frihamnarna togos i bruk, hade efter de politiska omvälvningarna på andra sidan Östersjön möjligheterna för en uppblomstrande transithandel snarare minskats än ökats, och frihamnarnas egenskap att vara speciellt lämpliga för dylik rörelse har naturligen icke kunnat ersätta de uteblivna ekonomiska grundbetingelserna för densamma. Över huvud synes utvecklingen inom världshandeln gå i riktning mot en beskärning av möjligheterna för verklig transithandel, d. v. s. den transiteringsrörelse, som är förenad med särskilda försäljningsoperationer. Såsom förut berörts, har Sverige självt med framgång strävat att frigöra sig från utländsk förmedling i förbindelserna med olika produktions- och avsättningsområden, och detta lärer icke kunna betraktas såsom någon för vårt land säregen företeelse. Fastmer är det en allmän tendens inom varuutbytet att söka undvika omvägar i förbindelserna mellan produktionen och konsumtionen, och denna tendens förmärkes icke minst i handeln olika länder emellan, där utom de rent affärsekonomiska faktorerna nationella intressen och synpunkter komma i betraktande. Även de främmande länder, vilka på sin tid ansetts möjligen kunna påräknas såsom verksamhetsfält för svensk transithandel, lära sålunda se som sin uppgift att vidga och befästa sina omedelbara handelsförbindelser och att, i den mån det geografiska läget hindrar eller försvårar direkta transporter, inskränka mellanliggande länders medverkan till omlastning och spedition. Frihamnarnas användning:. Angående omfattningen av fartygstrafiken till och från frihamnarna lämnas i tab. 4 en redogörelse avseende åren 1928 och 1932. Tabellen är utarbetad med ledning av sjöfartsstatistiken, vilken emellertid ej redovisar fartyg och pråmar om 10 tons dräktighet och därunder, ej heller trafiken mellan frihamn och vidliggande tullhamn. Fördenskull kommer exempelvis största delen av den för Göteborgs frihamn karakteristiska pråmtrafiken icke till synes i redogörelsen. I ett följande sammanhang (tab. 8) lämnas en i dessa avseenden fullständigare sammanfattning, upptagande fartygens antal med fördelning efter olika tullklareringssätt. Tab. 5 innefattar en redogörelse för omfattningen av den sjöväga utrikes varutrafiken i frihamnarna åren 1928 och 1932, likaledes upprättad med ledning av sjöfartsstatistiken. Tabellens uppgifter äro av intresse i synnerhet vad angår de kvantitativa förhållandena mellan import och export men giva även en föreställning om huru trafiken fördelar sig på olika större varugrupper. En jämförelse mellan siffrorna för lossade och för lastade kvantiteter inom de olika varugrupperna visar, huru frihamnstrafiken är huvudsakligen inriktad på emottagande av importvaror och avsändande av svenska exportprodukter. I Stockholms och Malmö frihamnar är importrörelsen den dominerande, under det att i Göteborgs frihamn de största siffrorna komma på exporten. Huru den sjöväga införseln från frihamnarna till tullinlandet under år 1932

84 Tab. 4.

Skepps- och pråmfarten i frihamnarna åren 1928 och 1932.

Anm. Fartyg och pråmar om 10 tons dräktighet och därunder redovisas icke, ej heller trafik mellan frihamn och vidliggande tullhamn. Frihamnen

i Malmö

Göteborg

Stockholm 1928

808 133 158 1 84 279 20 353

1218 141 226

1354 476 202

1340 561127

99 97 449

119 8 218 195 14 969

217 7 306

604 25 759

56 3 337

49 75 857 41 2 366

Inrikes fart Ankomna ång- och motorfartyg . j ™ t J,t 0 n segelfartyg (inkl. med f antal hjälpmaskin) . . . \ nettoton | antal ' \ nettoton

1 36

10 350

summa antal

nettoton

153 595

951 305 837 1 84

1324 251 686 112 7 555

1261 292 193

1267 464 120

62 86 781

96 96 869

587 24172

84 4 781

77 3 973

281 20 573

195 14 969

222 7 500 10 350

summa antal

nettoton

312 387 591

334 563 615 11 1138

Avgångna ång- och motorfartyg . [ ^ o t o n segelfartyg (inkl. med f antal hjälpmaskin) . . . \ nettoton „ f antal Pråmar \ nettoton

1 36 147

173 100842

310 821 691

348 882 783

51 51 338

83 59 588

27 1302

42 2 031

138 6 686

60 3 423

1 276

328 Utrikes fart Ankomna ång- och motorfartyg . j ^ J ^ t o n segelfartyg (inkl. med f antal hjälpmaskin) . . . \ nettoton f antal Pråmar \ nettoton

1 812

summa antal

netto ton

388 403

564 753

337 822993

390 884814

169 216 384

231 455 834

403 995 428

18 1801

19 1112

420 975 678 63 3 451

Avgångna ång- och motorfartyg . { ^ o t o n segelfartyg (inkl. med I antal hjälpmaskin) . | nettoton i antal pråmar ' \ nettoton summa antal nettoton

58 300

44 42150

33 35 436

121 6 079

55 3 068 2

1 276

1 812

457 635

996 540

85 Tab. 5.

D e n sjöväga utrikes varutrafiken i frihamnarna åren 1928 och 1932.

F r i h a m n e

Lossade

och lastade

Stockholm

Göteborg

Malmö

lossade lastade

lossade lastade

lossade lastade

varor.

Levande djur, st

|J^|

50 Ladugårdsalster, ton

i|S}||

2 458 1105

34 33

81 171

11928 \1932 Spannmål, mjöl, gryn, bröd J1928 m. m.,1 ton . , , . . \1932 Socker, sirap, tobak, kaffe och /1928 specerier,* ton \1932

1327 216

28 101

28 500 43 272

111 3165 1439 225

59 354 55 896

65 Fisk, kräftor m. m., ton

.

Kraftfoder, betmassa, hö, halm /1928 m. m.,3 ton \1932

23 908 15 227

63 29 180 104

188 50

280 66

18 501 16 541

2 875 660

12 646 10 016

1604 99 2 345 10

5 030 29 930

76 127

16 620 2 384

869 261

125 9

1810 2 049

och grönsa- J1928 \1932

3116 12 408 1864 1648

Frukt, bär, växter, bark och /1928 garvämnen, 5 ton \1932

19 667 32 543

876 818

34125 31706

5 799 2

5 487 7 273

Spirituösa, öl och läskedrycker, /1928 ton ^1932

294 1286

8 23

164 33

67 50

Spånadsämnen, m. m., ton

17 51

781 54

Hudar, hår, ben m. m. och fabri- f 1928 kat därav, ton \ 1932

372 898 1208 722

135 101 1124 2 623

44 223

1393 1824

916 1258

100 1203 441 1303

9 48 39

Oljor, tjära, gummi och fabrikat /1928 därav, ton \1932

5 295 5 007

6 40

Trävaror, oarbetade, sågade m. m., /1928 kbm \1932

64 875 189 84

2 978 2 036 741 188

Potatis, rotfrukter ker, 4 ton

garn, vävnader 11928 \1932

(1928 • * -\1932 Pappersmassa, papp och papper, / l 928 ton \1932 Arbeten av trä, ton

173 118 4 519 3 412 356 82 5 359 10139

Gödningsämnen, ton

!IQ« o

1230 651

Tändstickor, ton

j j | |

128 110

38 Koksalt, svavel och prod, av ke- 11928 misk-teknisk industri, ton . . \ 1932

302 1480 56 887 72 837

70 303

Stenkol och koks. 6 ton

Trä

^*

/1928 \1932

{gg

1200 1726 582 2 761 164 180 142 1750 123 997 41 4 655 14 911 3 802 168 182 9 041 159 596 1363 103 54 40 89 667 352

1691 83

101 99

2 314

6 1 631 47 8115 1587

247 686

15 831 3 963

9180 9 907

342 1873 7 571 23 958

76 47 1 103 284 27

1 9 2 8 : 80Cker sira 3 iqi. t'J„^ T i 1der, Th 0 \ hka l m*'m g r y n ' b r 0 d . m ' m - ' P> t o b a k och specerier. frntf L t l °, ' V - ™. - * 1928: potatis, rotfrukter och vitbetsmassa. - * 1928frukt, bar, bark, färg- och garvämnen. - • 1928: stenkol, brunkol och koks

86 F r i h a m n e n

{

Malmer och mineraliskt slagg,1 f 1928 ton 11932 Metaller, oarbetade och arbetade, J1928 ton 11932 Maskiner, redskap och verktyg, J1928 ton \1932 A • * J1928 Övriga varor, ton \1932

Malmö

Göteborg

Stockholm

Asfalt, cement, lera, sand, torv 11928 m. m., ton \1932 Glas, porslin, kakel och tegel, 11928 ton . . \1932 1928 1932

i

lossade i lastade

lossade

lastade

lossade

lastade

494 1193

4 12 18 2

1910 5221

2 207 770

76 119 169 67

1842 2 091

2 567 2 459 4 278 3 647 2136 337 5 000 1680

2 203 2 905 10 396 20

3 233 11406 271 3 864

2 505 1826 4 518 827

136 274

97 51

2 209 5 907

2115 740 3 72 7 73

1043 2 1 150 707 9 033

26 365 18 924

3 585 1915

1 156

6 781 3 317

360 573

1 4

3 537 349

2100 197

873 1329

fördelat sig på oförtullat och förtullat gods, belyses i viss mån av nedanstående ur tullverkets förvaltningsberättelse för nämnda år hämtade uppgifter, vilka dock av det oförtullade godset upptaga endast sådant, som underkastats förpassning vid försändningen till tullinlandet, men icke det gods, som k. märkrulla medförts från frihamnen: a s.

Transiteringsgods:

Förtullat

gods:

varuanmälningar partier kolli varuanmälningar partier kolli

Från Stockholm

frihamnen Göteborg

1151 47 258011 1 196 1 046 28216

366 7 105 865 1156 649 376 046

i Malmö 228 4 31831 55 24 45 801

Omfattningen av den landväga godstrafiken till och från frihamnarna framgår av tab. 6, vilken likaledes är upprättad med ledning av tullverkets förvaltningsberättelse för år 1932. Såsom tabellen utvisar, går vad beträffar Stockholms och Malmö frihamnar den landväga godstrafiken övervägande i riktning från respektive frihamn till tullinlandet, medan för Göteborgs frihamn det motsatta förhållandet synes råda. Det från frihamn till tullinlandet avgående godset utgöres till största delen av förtullat gods. Det gods, som från frihamn landvägen införes till tullinlandet för vidarebefordran till utlandet, representeras i tabellen dels av siffrorna för till tullinlandet avgående transiteringsgods, vilka dock jämväl avse transitering till inrikes orter, dels ock av siffrorna för gods, som avgår till tullinlandet för utförsel över vidliggande tullhamn. 1

1928: malmer.

87 Tah. 6.

Landtraflken t i l l och från frihamnarna år 1932.

Antal till och från frihamnen i Stockholm

Göteborg

Från tullinlandet ankomna: lastade järnvägsvagnar > fordon

1289 9 659

14 039 20 985

362 3 059

Till tullinlandet avgångna: lastade järnvägsvagnar > fordon

3 643 116 532

2 823 27 990

1756 24 655

7 472 425 395 884

16 706 1023 3 084151

4 877 82 65 596

4 858 261 136 981

5 505 171 233 767

4 541 59 45 235

2 614 164 258 903

11201 852 2 850 384

336 23 20 361

39 580 4 323 2 596 456

16 542 1U29 1 272 351

11977 771 408 385

3174 99 177 609

3 000 10 154 230

1401 19 15 475

43 562

2 5 476

938 74 766

816 69 616

274 14139

34 235 4 224 2 300 519

11674 1019 986 719

9 437 750 373 295

Från tullinlandet ankomna: varuanmälningar partier kolli '.'.'.'.'.'.'. Därav: tullkontroll underkastat gods: varaanmälningar partier kolli '.'.'.'.'.'. inrikes gods: varuanmälningar partier kolli '..'.'.'..'.'. Till tullinlandet avgångna: varuanmälningar partier eller vagnslaster kolli . ! . ! Därav: transiteringsgods: varuanmälningar partier eller vagnslaster kolli ] goda för utförsel över vidliggande tullhamn: varuanmälningar partier eller vagnslaster . . . . kolli gods för uppläggning å tullnederlag i vidliggande tullhamn: varuanmälningar . . kolli förtullat gods: varuanmälningar . . . partier eller vagnslaster kolli

Malmö

Anmärkas bör, att den stora övervikten i parti- och kolliantal för det från frihamnarna avgående, förtullade godset i förhållande till det därifrån avgående transiteringsgodset till en del, och beträffande partigodset huvudsakligen, är att hänföra till tullfria varor. Till en jämförelse med siffrorna för det från frihamnarna avgående transiteringsgodset lämnas här en översikt över från olika platser inom tullinlandet under år 1932 avgånget sådant gods:

88 Från Stockholms tullhamn Göteborgs > Malmö > Trälleborg Hälsingborg Haparanda, Mon, Charlottenberg, Storlien, Kiruna Övriga orter

Antal såsom transiteringsgods avgående vagnslaster . ,j. och partier 39 273 644 226 7© 233 157 161200 4448 297 758 155 47 494 1472 41226 455 1C5 253

Frihamnarnas betydelse som förtullningshamnar belyses av tab. 7. vilken innehåller en jämförande översikt för åren 1928, 1932 och 1933 över debiterade uppbörden av tull och andra införselavgifter i frihamnarna samt i vidliggande tullhamnar och å vissa andra större tullplatser, översikten har i väsentlig mån sin prägel av den allmänna nedgången i tulluppbörden undei de senaste åren, men såsom anmärkningsvärt kan antecknas, att frihamnarnt, kunna uppvisa en ökning av tulluppbörden från år 1932 till år 1933, under det att minskning föreligger för både de vidliggande tullhamnarna och riket såsom helhet. Tabellen avser, förutom uppbörden av införselavgifter, jämväl uppbörden av fyr- och båkavgift. Frihamnarnas andel i importrörelsen är naturligen i första hand att hänföra till en överflyttning av trafik från respektive städers tullhamnai. Särskilt märkes i detta hänseende den alltjämt tilltagande andel i importen över Stockholm, som kommer på stadens frihamn. De omständigheter, som äro bestämmande i fråga om trafikfördelningen mellan frihamnarna och vidliggande tullhamnar, äro av växlande art, och det kan knappast göras gällande, att frihamnarnas särskilda egenskap i tullhänseende har den huvudsakliga betydelsen härutinnan. Väl förmärkes en tydlig gruppering till frilamnarna av sådan importrörelse, som företrädesvis är beroende av möjlighet till lagring av det inkommande godset i oförtullat skick. Det gäller härvid särskilt sådana varor, som dels äro underkastade jämförelsevis hög införselbeskattning och dels införas i större partier för distribution efter hand under förloppet av längre eller kortare tid. Men en stor del av importrörelsen i frihamnarna omfattar gods, som utan att taga deras särskilda tullförmåner i anspråk passerar därigenom ungefär på samma sätt som om det lossats i tullhamn, däribland även betydande mängder tullfritt gods. Till en del sammanhänger naturligen detta förhållande därmed, att en del till frihamn inkommande fartyg, vilka medföra gods av såväl ena som andra slaget, i frihamnen lossa hela den till orten bestämda lasten. Emellertid är fördelningen av trafiken mellan frihamn och vidliggande tullhamn därjämte i stor utsträckning beroende av sådana omständigheter som de olika hamnarnas lämplighet med hänsyn till läge och teknisk utrustning för betjänande av olika grenar av sjötrafiken samt över huvud av vad vederbörande hamnförvaltning finner lämpligt för utnyttjandet av stadens hamnanläggningar såsom helhet betraktade.

89 . 7. Uppbörd ay införselavgrifter samt fyr- och båkavgift Tid vissa större tullanstalter åren 1928, 1932 och 1933. Automobilgummiringskatt 1000 kr.

Tull Tullanstalt

1 000 kr. 1928

1928 1932 1933

Oljekakskatt 1 1 000 kr

Fyr- och båkavgift 1 000 kr.

1928 1932 1933

Bensinskatt 1 000 kr. 1928

1932 Stockholms tullhamn . frihamn .

52 785 38 151 31604 1523 1475 1933 10 932 9 640 10 339 3 323 2 284 3 491

9 341 22 348 23 035 127 1 146

199 54

Jöteborgs tullhamn . frihamn .

440 35

391 73

421 81

28 319 22 884 19 045 3 680 2 874 3 325

196 182

198 67

279 179

3 248

6 547

6 556

111 93

473 243

511 270

560 261

95 252

2 935

4 621

4 949 175

237 18

146 16

121 13

129 17

3 367

2 633

515!

3 290

120 Norrköping .

2 639

4 400

'rälleborg .

4 660

5 779

5 575

4 819

lälsingborg

192 62 1 12 10 1 4

135 99

rävle . . .

13 276 10 263 2 266 1654 3 390 3 233

lalmö tullhamn . frihamn .

9118 1788

lalmstad

. 18 4 125 96 1872 1226 1018 Hela riket 159 513 124 508 10915ö| 5902 4415 6354 18 733 42 737 44867

53 1616

35 26 26 3120| 2610 2 987

Den del av rikets tulluppbörd, som belöper på Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammantagna, uppgick för år 1933 till omkring 69 procent. Någon starkare förskjutning härutinnan har,i stort sett icke ägt rum under de senare decennierna. Sedan sekelskiftet har de nämnda tre städernas andel i tulluppbörden utgjort i stort sett två tredjedelar, varvid dock kan iakttagas en minskning under åren före världskriget men en ökning under de senaste åren. Vad beträffar frihamnsstädernas betydelse som förmedlare av inkommande transiteringsgods, framgår av föreliggande statistiska uppgifter, att dessa städer, jämte de järnvägstrafik förmedlande gränsorterna, intaga en dominerande ställning i sådant hänseende. Frihamnarna utgöra obestridligen, såsom jämväl deras syfte varit, ett verksamt stöd vid fullföljandet av de ifrågavarande tre städernas uppgift att utgöra samlingspunkter för utrikes sjöfarten och särskilt förbindelserna med avlägsnare länder. Bland de faktorer, som äro bestämmande för importtrafikens fördelning mellan olika orter, torde dock frihamnarna endast hava sekundär betydelse. Vad som i främsta rummet är bestämmande härutinnan, torde vara utvecklingen och organisationen av sjöfarts- och handelsförbindelserna med främmande länder. Det ligger i den långväga importtrafikens natur att söka sig till stora centralhamnar, och i den mån importhandeln med t. ex. kolonialvaror, från att hava låtit tillförseln förmedlas av grannländer, med vilka ett flertal svenska orter hava direkta sjöfartsförbindelser, övergår till att söka förbindelse med produktionsländerna själva, inträder givetvis en viss koncent1

Utgår fr. o. m. den 15 juni 1933.

90 ration av importtrafiken i denna del. På importtrafikens fördelning lära vidare exempelvis sådana omständigheter som sammanslagning av affärsföretag, koncernbildning och upprättande av centrala inköpsorganisationer inom olika branscher utöva en mer eller mindre påtaglig inverkan. Exporthandeln är, i vad den omfattar svenska produkter, icke i någon högre grad beroende av frihamnsväsendet. För den exporttillverkning, som är förenad med restitutionsrätt, är väl utförsel över frihamn förenad med vissa fördelar, men dessa hava icke kunnat föranleda någon allmännare förläggning av utskeppningen till frihamnarna. Huvudmassan av vår export söker sig av kända orsaker icke till centrala omlastningshamnar. Av frihamnarna är endast Göteborgs frihamn en mera utpräglad exporthamn, och denna får även i exporthänseende karakteriseras närmast såsom ett bihang till stadens tullhamn. I motsats till vad ursprungligen antagits skola bliva fallet, har någon nämnvärd industriell verksamhet icke kommit till stånd inom frihamnarna. Utvecklingen ur lagstiftningssynpunkt. Ändrad behandling av inrikes sjöfarten. De praktiskt viktigaste spörsmål om ändringar i frihamnslagstiftningen, vilka tid efter annan uppkommit, hava gällt frihamnarnas närmare anpassning till att tjäna sådana ändamål, som de hava gemensamt med tullhamnarna. I främsta rummet har det härvid varit fråga om formerna för fartygstrafiken mellan frihamnarna och andra inrikes orter samt om förtullning i frihamn. Redan innan frihamnarna togos i bruk, förutsågs, att de icke, såsom ursprungligen antagits skola bliva fallet, skulle kunna giva tillräckligt underlag för en inrikes sjöfart med syfte enbart att ombesörja distributionen av dit inkommet importgods och uppsamlingen av för utskeppning därifrån avsett exportgods. Det har sedermera också visat sig, att frihamnarna blivit beroende av att kunna i samma mån som tullhamnarna användas såsom angöringshamnar i den allmänna kustfarten. Den härav betingade grundläggande författningsändringen vidtogs vid 1917 års riksdag, då beslut fattades om upphävande av det i frihamnsförordningen stadgade förbudet för fartyg, som avgått från en tullhamn med last till annan tullhamn, att under färden besöka frihamn. Förbudet hade, i vad det avsåg inrikes varuförsändnmg via frihamn, tillkommit såsom en motsvarighet till det enligt tullförfattningarna gällande förbudet för fartyg i inrikestrafik att anlöpa utländsk ort. Ännu i gällande frihamnsstadga behandlas sjötrafik mellan frihamn och tullhamn i avseende å såväl tullklarerings- som tullkontrollformaliteter, utom i vissa undantagsfall, såsom utrikestrafik. I enlighet härmed äro frän frihamn till tullinlandet ankommande fartyg och deras från frihamnen medförda last underkastade samma behandling som från utlandet inkommande fartyg och däri medförd last, och är inrikes gods, som via frihamn föres mellan olika tullhamnar, underkastat förpassningstvång på samma sätt som da det torsändes med fartyg, vilket ännu innehar i utlandet intagen last Härutinnan hava emellertid för särskilda fartyg, som i inrikes fart anlöpa frihamn, lätt-

91 Tab. 8. I frihamnarna under åren 1928 och 1932 tullklarerade fartyg. Antal Stockholm

Ankomna fartyg . . . . direkt från utrikes ort från vidliggande tullhamn därav å tull- eller hamnpass . . . . årspass andra1 från annan tull- eller frihamn . . därav å tullpass årspass andra

vid

frihamnen

Göteborg

i Malmö

4 789

3 870

144 1222 158 209

3 874 171 331

3385 296 3 3 086

73 63 10

94 8 72 14

72 60 77

157 58 4

133 31

19 32 41

141 127 127

Avgångna fartyg . . . . 1390 1876 4 783 3864 428 335 direkt till utrikes ort 41 74 334 376 176 95 till vidliggande tullhamn 1241 1580 4347 3264 90 60 därav å tull- eller hamnpass . . . . 1119 278 1467 330 76 23 årspass 1451 14 323 19 1210 122 1483 18 2 557 92 andra1 108 222 102 224 162 180 till annan tull- eller frihamn . . . 105 177 53 99 140 34 därav å tullpass 3 35 49 118 67 22 årspass 10 7 79 andra n å d e r m e d g i v i t s . D e s s a g å i h u v u d s a k u t p å a t t de i f r å g a v a r a n d e f a r t y g e n vid u p p e h å l l i frihamnen hållas u n d e r tullverkets tillsyn och a t t det oförtullade gods, som d ä r i n l a s t a s i f a r t y g e n , u n d e r k a s t a s t u l l f ö r p a s s n i n g liksom vid f ö r s ä n d n i n g från en t u l l h a m n till annan, v a r v i d i stället dels f a r t y g e n u n d e r resans^ f o r t s ä t t n i n g b e h a n d l a s i stort sett såsom g å e n d e i i n r i k e s t r a f i k och dels v i a frihamnen medfört inrikes gods befrias f r å n f ö r p a s s n i n g s s k y l d i g h e t . D y l i k a dispenser h a v a u n d e r årens lopp meddelats i s å d a n omfattning, a t t h u v u d d e l e n a v k u s t f a r t e n via f r i h a m n a r n a f ö r s i g g å r i nu a n g i v n a o r d n i n g . Genom å r 1928 u t f ä r d a d e generella lättnadsföreskrifter, v i l k a till en börj a n g ä l l d e för år 1929 men sedermera erhållit f o r t s a t t g i l t i g h e t tills v i d a r e , h a v a t u l l f o r m a l i t e t e r n a vid viss f a r t y g s t r a f i k mellan f r i h a m n och t u l l h a m n y t t e r l i g a r e n ä r m a t s till v a d som gäller vid t r a f i k mellan t u l l h a m n a r . # U p p g i f t e r n a i tab. 8 l ä m n a en a n t y d a n om den o m g e s t a l t n i n g av t u l l k l a r e ringsförhållandena, som d ä r a v blivit en följd. Ändrade förtullningsregler. E t t f r i h a m n a r n a berörande förtullningsspörsmål, som framför a n d r a v a r i t aktuellt, avser t i l l ä m p n i n g e n vid förtullning i f r i h a m n a v n y a eller ä n d r a d e bestämmelser om införselbeskattning. D e n u r 1

1928: pråmsedel.

92 sprungliga regeln, att förtullning i frihamn skulle ske efter de taxor och författningar, som gällde, då varan lämnade frihamnsområdet, har underkastats jämkningar dels i form av ändringar åren 1921 och 1923 i frihamnsförordningen och dels genom föreskrifter, som i anslutning därtill av Kungl. Maj :t utfärdats vid olika tillfällen, senast år 1930. Härvid har för vinnande av större likhet med förhållandena i tullhamn i viss utsträckning genomförts principen, att en importör kan genom att underkasta sig inskränkningar i rätten till fritt förfogande över i frihamn befintlig vara försäkra sig om tillämpning vid varans förtullning av de beskattningsregler, som gällt vid en tidpunkt före den ovan angivna. Frihamnarnas uppgift i importhänseende. De med import och förtullning sammanhängande frihamnsfrågorna hava väl fått ökad aktualitet därigenom, att frihamnarnas verksamhet av omständigheterna hänvisats till att i väsentlig mån inrikta sig på dylik rörelse. Det ligger emellertid i sakens natur, att oavsett huru frihamnsrörelsen i sin helhet gestaltar sig, huvudparten av densamma berörande lagstiftningsspörsmål kommer att hänföra sig till förbindelserna mellan frihamnarna och tullinlandet. Det är dessa förbindelser som påkalla en mera ingående reglering såväl ur tulltekniska synpunkter som för åstadkommande av en skälig avvägning av olika allmänna och enskilda intressen, under det att svaren på de spörsmål, som sammanhänga med frihamnarnas förbindelser med utlandet, i stort sett giva sig själva. Då det gäller att i lagstiftning reglera frihamnsväsendet med hänsyn tagen till dess olika uppgifter, bör uppmärksamheten fästas därå, att även om de ekonomiska betingelserna för transithandel över frihamnarna vore betydligt gynnsammare än hittills varit fallet, man icke skulle undgå att räkna med importen såsom en bland frihamnsrörelsens huvudgrenar. Det kan nämligen icke förutsättas, och har synbarligen icke heller från början förutsatts, att utrikes sjöfarten till en frihamn av den storleksordning, varom i vårt land kan bliva fråga, skulle begränsa sig till att huvudsakligen eller övervägande omfatta gods, som vore föremål för transithandel. Väl ligger det i frihamnsrörelsens begrepp, att frihamnarna böra vara ägnade att mottaga det för återutförsel avsedda godset, och bör det under alla omständigheter tillses, att frihamnsrörelsen i tullhänseende regleras med beaktande härav. Om man emellertid även i gynnsammaste fall måste utgå från att de till en frihamn inkommande fartygslasterna komma att till avsevärd del utgöras av importgods, är det för rörelsen i dess helhet av vikt, att frihamnen må kunna samtidigt tjäna såsom lämplig lossningshamn för sådant gods, och detta även till den del godset är avsett att passera genom frihamnen utan anlitande av de särskilda tullförmåner, den erbjuder. Redan ur här anförda synpunkter bör det tillses, att behandlingen av frihamnarna såsom importhamnar såvitt möjligt hålles oberoende av överväganden, huruvida rörelsen därstädes skulle kunnat och bort inrätta sig företrädesvis för andra, mera typiska frihamnsändamål. Vad härefter angår de säregna uppgifter i importhänseende, som torde böra tilläggas frihamnsväsendet, har det väl visat sig, att de nationalekonomiska

93 syften, vilka härutinnan förknippats med frihamnslagstiftningen, till en del vunnits på andra vägar. Det kan dock icke bestridas, att även under nu rådande förhållanden inom det internationella varuutbytet för vissa grenar av importhandeln föreligger behov av frihamnsväsendet såsom en tullupplagsinstitution med större rörelsefrihet vid förfogandet över oförtullat importgods än tullagren kunna erbjuda. Det är härvid icke fråga endast om vidtagande med godset av sådana åtgärder som sortering, ompackning, fördelning, blandning o. s. v. I de hamnar, till vilka de större sjöfarts- och handelsförbindelserna äro anknutna, erfordras vid sidan av de olika affärsföretagens enskilda lagerlokaler publika lagerhus, inrättade för lagring i större skala och efter rationella metoder samt så belägna, att gods kan med minsta möjliga kostnader och tidsutdräkt uppläggas och uttagas vid lossning och lastning. För anordnande härav äro frihamnarna de lämpliga platserna med hänsyn såväl till sin särskilda egenskap i tullhänseende som till de former, under vilka den allmänna lagringsrörelsen därstädes enligt meddelade föreskrifter bedrives. För den importhandel, som är beroende av möjlighet till uppläggning i vare sig allmänna eller enskilda lokaler av oförtullat gods, vars lagring kräver fortlöpande tillsyn eller särskilda tekniska anordningar, t. ex. för temperaturreglering, erbjuda frihamnarna möjligheter, vilka över huvud knappast kunna stå till buds i tullhamnarna. De fördelar, frihamnsväsendet sålunda bereder importhandeln, äro ur nationalekonomisk synpunkt förtjänta av beaktande icke mmst i den mån det kan förutsättas, att importhandeln, som av tidsförhållandena föranledes till rationalisering och ökat aktgivande på alla möjligheter till nedbringande av kostnaderna, skulle vid saknad av tillfredsställande anordningar för lagring av oförtullat importgods inom landet söka sig ersättning därför i utländska omlastningshamnar. I detta hänseende är förefintligheten av närbelägna utländska frihamnar alltjämt en faktor att räkna med. Näringspolitiska intressemotsättningar. De betänkligheter, som på sin tid ur synpunkten av den inhemska produktionens intressen anfördes mot frihamnarnas användning för importhandel, sammanfattades i antagandet, att frihamnarna skulle komma att bilda stödjepunkter inom landets gränser för den utländska konkurrensen med det svenska näringslivet. Dessa betänkligheter, vilka torde få betraktas såsom i princip övervunna i och med frihamnslagstiftningens tillkomst, få väl ock anses, relativt sett, förlora i betydelse, i den mån avstånden mellan länderna minskas genom kommunikationsväsendets utveckling. I förarbetena till lagstiftningen förekomma uttalanden, som avse att framhålla, att syftena med införselbeskattningen, vare sig de äro av protektionistisk eller fiskal natur, böra tillgodoses genom skattesatsernas avvägande men icke få utgöra hinder för sådana åtgärder, som bereda handelsrörelsen lättnader i det tvång och de olägenheter, som påläggas densamma genom beskattningens uttagande och den för uppbördens tryggande nödiga kontrollen. Denna synpunkt har sedermera allt tydligare kommit till uttryck inom tullagstiftningen, där åvägabringandet av möjliga förenklingar och lättnader i tullformaliteterna numera anses såsom ett lika naturligt önskemål som fullkomnandet av de tekniska samfärdsmedlen, och detta även i

94 tider, då den inhemska produktionen anses vara i behov av verksamt skydd i form av höjd införselbeskattning och importreglering. I enlighet härmed böra de föreskrifter, av vilka frihamnarnas användbarhet som kommunikationsanstalter främst är beroende, nämligen verkställighetsföreskrifterna rörande tullkontroll, trafikordning och tullklarering, även i vad de avse importrörelse anpassas uteslutande med hänsyn tagen till trafikens behov å ena sidan samt kravet på betryggande av tulluppbörden och efterlevnaden i övrigt av gällande författningar å den andra. Något annat lärer icke heller hava varit avsett med de nu gällande föreskrifterna i dessa ämnen. Däremot innehåller frihamnslagstiftningen i andra hänseenden föreskrifter, avsedda att till skydd för såväl det inhemska näringslivet som fiskala intressen förebygga frihamnarnas användning för vissa ändamål, som äro främmande för frihamnsväsendets syfte. I avseende härå må särskilt erinras om villkoren för industriell verksamhet, förbuden mot detaljhandel och mot användande av obeskattade varor för personligt bruk samt behandlingen av bruttoförtullning underkastade införselvaror. Såvitt erfarenheten givit vid handen, hava dessa föreskrifter på det hela taget fyllt sin uppgift att undanröja de olägenheter, vilka i synnerhet befarats skola följa med import över frihamn av varor, avsedda till förbrukning inom landet. De ovan anförda synpunkterna torde böra anläggas även då det gäller att bedöma frågan om hänsynstagandet till den motsättning mellan frihamnarnas och tullhamnarnas intressen, som kan yppa sig såsom följd av att frihamnarna i viss utsträckning övertagit jämväl tullhamnsuppgifter. En särskild uppmärksamhet synes böra ägnas denna fråga vid övervägandet av en del föreliggande spörsmål om lättnader i trafikavgifter samt om andra till sina verkningar därmed jämförliga eftergifter från statsverkets sida.^ Ursprungligen var det ett med frihamnslagstiftningen förbundet önskemål, att statsverket skulle bland annat genom dylika lättnader lämna frihamnsrörelsen ekonomiskt understöd. Närmast kom härvid sjöfarten mellan frihamnarna och utlandet i betraktande, och till skapande av gynnsammare betingelser härför befriades genom åren 1922 och 1924 utfärdade bestämmelser fartyg, ^som på resa till och från utlandet anlöpte enbart frihamn eller endast i sådan hamn lossade eller lastade, från erläggande av lastpenningar. Sedan denna avgift numera i sin helhet borttagits, intaga frihamnarna icke längre någon särställning i fråga om sjöfartsavgifter. I gällande frihamnsstadga behandlas frihamnsrörelsen, såvitt angår rätten till avgiftsfria tullförrättningar, gynnsamt i förhållande till vad som gällt för tullhamnarnas del, men även härutinnan har en viss utjämning ägt rum genom de eftergifter från statsverkets sida, som innefattas i 1927 års tullstadga. Under förhandenvarande omständigheter synes det för ett rättvist avvägande av frihamns- och tullhamnsintressena vara av vikt att, särskilt vad importtrafiken angår, största möjliga likställighet åvägabringas i de hänseenden, där frihamnarnas och tullhamnarnas förhållanden över huvud äro sinsemellan jämförbara. Någon anledning att genom särskilda ekonomiska eftergifter från statsverkets sida bereda frihamnarna företräde i den verksamhet, de hava

95 gemensamt med tullhamnarna, lärer icke föreligga, liksom det å andra sidan uppenbarligen icke kan leda till ett ur någon synpunkt tillfredsställande resultat att av konkurrenshänsyn söka neutralisera frihamnarnas särskilda förmåner i importhänseende genom restriktioner, som eljest ej vore påkallade. Behovet av tullpersonal. Som frihamnsrörelsen gestaltat sig, har behovet av tullpersonal i frihamnarna blivit avsevärt större i förhållande till rörelsens omfattning än ursprungligen förutsatts. Härvid hava emellertid andra tullverkets avdelningar frigjorts från arbetsuppgifter, som eljest skulle åvilat dem. I vad man dessa förskjutningar i personalbehovet uppväga varandra, torde knappast kunna statistiskt påvisas. Uppenbart är emellertid, att de förenklingar i tullformaliteterna, som frihamnarnas egenskap av utrikes ort i tullhänseende medför även för importtrafiken, komma jämväl tullverket till godo, och allmänt sett torde väl frihamnsväsendet kunna under lämpliga lokala förhallanden erbjuda ur tullteknisk synpunkt väl så fördelaktiga betingelser för lösandet även av de med import och förtullning sammanhängande spörsmålen som tullhamnsväsendet. _ Behovet av tullpersonal i frihamnarna är främst beroende av dels omfattningen av den inrikes sjötrafiken samt sättet för dennas behandling i tullkontroll- och tullklareringshänseende, dels ock omfattningen av förtullningsarbetet. De tidigare omnämnda lättnader för fartygstrafiken, vilka gå ut på att åt fartyg, som i trafik mellan svenska orter anlöpa frihamn, bevara de trafikformaner, vilka äro förbehållna den inrikes sjöfarten, hava visserligen medfört en betydande ökning av tullbevakningen inom frihamnarna men å andra sidan möjliggjort en förenkling av den ifrågavarande trafikens behandling mom tullinlandet. Den omgestaltning av frihamnstrafiken, som betingats därav, att tillträde till frihamnarna måst lämnas den allmänna kustfarten, har med de sålunda vidtagna anordningarna kunnat genomföras på ett även ur statsverkets synpunkt tillfredsställande sätt. Vad angår förtullning i frihamn, innebär det en avsevärd lättnad i tullarbetet, att godset vid ankomsten till frihamnen icke behöver såsom i tullhamn upptagas i någon godsredovisning och, om det ankommer med fartyg direkt från utlandet, över huvud icke behöver bliva föremål för åtgärd från tullverkets sida, innan det anmäles till förtullning. Å andra sidan har avvecklingen av det förhållande mellan tullverket och trafiken, som inledes med förtullnmgsanmälan, visat sig utgöra en mera invecklad procedur, än från början synes hava varit beräknat. I huvudsak sammanhänger detta därmed, att det till införsel efter förtullning avsedda godset icke kan ställas till varuhavarens förfogande på den plats, där det befinner sig vid företagandet av förtullningen, utan måste hållas under fortlöpande kontroll, intill dess detsamma lämnar frihamnens område. Tulltaxeringen av de varupartier, som landvägen införas över frihamnarna, har, för undvikande av dyrbara transporter och omlastningar, måst förläggas till själva lagringsplatserna eller deras omedelbara närhet och äger alltså rum på längre eller kortare avstånd från utgångarna vid frihamnsgränsen. Härtill kommer, att godsets bortförande ofta till

96 följd av transportförhållanden eller av andra orsaker icke äger rum i omedelbart sammanhang med tullklareringen. Dessa omständigheter hava tillika med de för frihamnarna speciella komplikationer i förtullningshänseende, som sammanhänga med tid efter annan inträdande ändringar i införselbeskattningen, givit upphov till åtskilliga både viktiga och svårlösta spörsmål.

97 TREDJE

KAPITLET.

Huvuddragen av de sakkunnigas förslag. Frihamnsväsendet. Frihamns inrättande m. m. De gällande principerna i fråga om frihamns kommersiella ändamål, om beskaffenheten av de yttre anordningarna vid frihamn samt om de allmänna förutsättningarna och villkoren för dess inrättande och drivande ligga till grund jämväl för de sakkunnigas förslag i dessa ämnen, om ock en i vissa avseenden förenklad författningsreglering funnits möjlig med hänsyn därtill, att frihamnar numera blivit inrättade å de platser, där frågan därom från början varit aktuell. Frihamnsinstitutionens innebörd. Likaledes har den gällande grundsatsen, att frihamn skall med avseende å införsel- och tillverkningsbeskattning anses såsom utrikes ort, tagits till utgångspunkt för den av de sakkunniga föreslagna regleringen av frihamnsväsendet. Att märka är emellertid, att det icke är vare sig möjligt eller önskvärt att driva konsekvenserna av denna frihamnarnas egenskap så långt, att varje av fiskala hänsyn betingat befattningstagande från statsverkets sida med rörelsen uteslutes från frihamnsområdena. Såsom det här väsentliga anse de sakkunniga, att den frihamnstrafik, som icke närmare berör tullområdet i övrigt, och det i frihamn förvarade godset, så länge dess förflyttning över frihamnsgränsen icke ifrågasattes, äro fritagna från de inskränkningar i rörelsefriheten och den tillsyn, som inom tullområdet i övrigt föranledas av varubeskattningen. Industriell verksamhet. Såsom förut omförmälts, har någon nämnvärd industriell verksamhet icke kommit till stånd i frihamnarna. De sakkunniga hava haft att överväga framställda yrkanden om tullättnader i en eller annan form i syfte att vidga möjligheterna för en på hemmamarknaden arbetande frihamnsindustri. Den föreliggande utredningen i detta ämne giver vid handen, att betydande svårigheter möta för att genomföra dylika lättnader utan åsidosättande av den i frihamnslagstiftningen fastslagna grundsatsen, att industriell verksamhet icke må i frihamn drivas under sådana produktionsvillkor, som leda till en för industrien i tullinlandet menlig konkurrens. Väl kunna måhända omständigheterna i särskilda fall vara sådana, att tullättnader för ett till frihamn förlagt men på hemmamarknaden arbetande industriföretag finnas kunna medgivas utan förfång för något inhemskt näringsintresse, men några allmänna riktlinjer för prövning av dessa fall kunna enligt de sakkunnigas mening icke på förhand uppdragas. Frågan har vid sådant förhållande av de sakkunniga ansetts kunna begränsas till att gälla, huruvida det för framtiden bör överlåtas till Kungl. Maj:t att i administrativ ordning pröva hithö7—342787

98 rande spörsmål och träffa därav föranledda avgöranden. Redan den omständigheten, att de uppkommande spörsmålen avse jämkningar i grundläggande principer för frihamnslagstiftningen och tulltaxeförordningen, har föranlett de sakkunniga att icke framställa förslag om sådant bemyndigande för Kungl. Maj:t. Enligt de sakkunnigas förslag skola bestämmelserna om industriell verksamhet icke gälla sådana arbeten, som utan självständigt förvärvssyfte utföras i samband med lagerrörelse. Konsumtions förbudet. Det hittillsvarande förbudet mot användande av oförtullade utländska varor av avgiftspliktigt slag och vissa inhemska varor till personligt bruk inom frihamn har upptagits i de sakkunnigas förslag, dock med vissa jämkningar, varibland må nämnas, att förbudet ansetts böra för betryggande av dess efterlevnad utvidgas till att gälla även utländska varor av icke avgiftspliktigt slag. De föreslagna bestämmelserna i ämnet förutsätta möjligheten av att förtullning skall vid behov äga rum i frihamn för konsumtion därstädes. I fråga om rätten att ombord å fartyg i frihamn använda obeskattade varor till personligt bruk såväl som beträffande rätten att ombord å fartyg på resa till eller från frihamn använda förnödenhets- och proviantartiklar, som utgöra utrikes gods, äro enligt de sakkunnigas mening inskränkningar påkallade, särskilt med hänsyn till den omläggning av fartygstrafiken, som ägt rum och enligt de sakkunnigas förslag ytterligare genomföres. På grund av sitt samband med trafikordningsreglerna anses nu åsyftade spörsmål böra regleras i administrativ ordning. De föreslagna reglerna gå i huvudsak ut på att den rätt, varom fråga är, begränsas till fartyg i trafik från eller till utlandet. Beträffande särskilda varuslag, nämligen spritdrycker, vin, exportöl och tobaksvaror, har förfoganderätten även för den utrikes sjöfartens del ansetts böra inskränkas, för att den skärpta kontroll, som är påkallad av beskattnings- och restriktionslagstiftningen rörande dylika varor, skall kunna genomföras utan eftersättande av den allmänna rörelsefriheten för denna trafikgren. Detaljhandels förbudet. De nuvarande bestämmelserna om förbud mot detaljhandel i frihamn hava visserligen, enligt vad de sakkunniga funnit, i stort sett fyllt sitt syfte. Emellertid har i praktiken en märkbar osäkerhet i fråga om förbudets räckvidd gjort sig gällande. De sakkunniga hava särskilt funnit det olägligt, att den närmare tillämpningen icke i någon mån kan regleras genom bestämmelser i administrativ ordning utan är ytterst beroende av domstols prövning i mål angående ansvar för överträdelse av förbudet. En ändring härutinnan är enligt de sakkunnigas mening nödvändig för att de principer, på vilka detaljhandelsförbudet är grundat, skola kunna på ett tillräckligt smidigt sätt genomföras i praktiken. De sakkunnigas förslag upptager en allmän definition av begreppet detaljhandel inom frihamn, vilken i sak ganska nära ansluter sig till de nuvarande bestämmelserna, dock att såsom detaljhandel skall anses jämväl försäljning till köpare, som visserligen är näringsidkare men icke idkar handel med eller i tillverkningsrörelse använder

99 de varuislag, om vilka fråga är. Denna definition är likväl icke avsedd att vara orygglig, utan skall befogenhet finnas för Kungl. Maj:t att, i den mån sådant finnes påkallat, meddela närmare bestämmelser för lämpligt avgränsande av förbudet liksom ock för dess vidmakthållande. Den i förordningen meddelade regeln kommer sålunda att gälla, i den mån Kungl. Maj:t icke i Bärskilt; hänseende annorlunda förordnar. Någon med detaljhandelsförbudet sammanhängande inskränkning i införselrätten, motsvarande den nu gällande, har ickie upptagits i de sakkunnigas förslag. Skeppsförrådshandel. De av de sakkunniga föreslagna reglerna om handel inom frihamn med förnödenhets- och proviantartiklar för fartyg avvika i betydande mån från vad som för närvarande gäller. Enligt förslaget må den ifrågavarande detaljhandeln omfatta försäljning dels till fartyg i frihamnen, oavsett om artiklarna äro avsedda att ombordtagas såsom utrikes gods eller i förtullat skick, dels ock till annorstädes liggande fartyg, för så vitt artiklarna utgöras av utrikes gods. Beträffande försäljning till fartyg annorstädes än i frihamn skall iakttagas, att varorna vid försändandet från frihamnen och i avseende å rätten till förfogande över dem efter ombordtagandet skola behandlas på samma sätt som annat utrikes gods, vilket tages ombord såsom förnödenhets- och proviantartiklar. De villkor i övrigt, under vilka försäljningen må ske, hava avsevärt förenklats. Härvid har särskilt inverkat den omständigheten, att i fråga om vissa varor, som lätt kunna bliva föremål för missbruk i form av olaga konsumtion eller smuggling, det ur andra synpunkter befunnits nödvändigt att föreslå särskilda inskränkningar i förfoganderätten, vartill kommer, att allmänna inom riket gällande försäljningsrestriktioner äro tillämpliga även i frihamn. De sakkunniga föreslå bland annat borttagande av fordran på särskilt tillstånd till rörelsens idkande samt uteslutande av nu gällande föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över de i handelslager intagna varorna för annat ändamål än skeppsförrådshandel. Med tulltaxeförordningens tillämpning sammanhängande spörsmål. Till undanröjande av vissa olägenheter, som varit förenade med det nuvarande förbudet mot införsel från frihamn av varor, som enligt tulltaxan äro underkastade bruttoförtullning men som icke äro emballerade på eljest vid införsel brukligt sätt, föreslå de sakkunniga undantag från förbudet i de fall, då det visas, att ändring av emballeringen icke vidtagits inom frihamnen. Enligt förslaget skola bestämmelserna i ämnet gälla vid all införsel från frihamn av varor av ifrågavarande slag annorledes än för försändning i oförtullat skick till utlandet. De sakkunniga hava fått anledning uppmärksamma den olägenhet, som upprätthållandet av det i tulltaxeförordningen för rätt till tullfri återinförsel stadgade villkoret, att denna skall äga rum inom tio år efter utförseln, är ägnat att medföra i fråga om inventarier och andra utrustningsartiklar, som utförts till frihamn för att nyttjas därstädes men sedermera finnas böra återföras till tullinlandet. Med hänsyn härtill framlägges förslag till ändring av tulltaxeförordningen, varigenom generaltullstyrelsen lämnas befogenhet att i

100 här avsedda fall medgiva undantag från berörda villkor. Å andra sidan hava de sakkunniga i samband med övervägande av spörsmål rörande förtullning i frihamn funnit det vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas till förekommande av visst användande i frihamnarna av rätten till tullfri återinförsel, vilket är främmande för ändamålet med tullfrihetsbestämmelsen och dessutom innebär påtagliga olägenheter för tullverket. I sådant syfte föreslås ett särskilt villkor för rätten till tullfri återinförsel i de fall, då varan utförts till frihamn mom viss kort tid efter det den i samband med förtullning lämnat frihamnens område. , Importrestriktioners tillämpning. Med hänsyn till sambandet mellan a ena sidan de i gällande frihamnsförordning upptagna bestämmelserna om tillämpning av införselrestriktioner och å andra sidan föreskrifterna i förordningen angående transitering av införselförbjudna varor m. m. framlägga de sakkunniga förslag till inarbetande i transiteringsförordnmgen av förstnämnda bestämmelser, i den mån de äro av beskaffenhet att böra meddelas i administrativ ordning. De sakkunniga föreslå härjämte obligatorisk tullklarermgsskyldighet för de fall, då restriktionsvaror av vissa slag skola försändas frän frihamn annorledes än med post eller därstädes tagas ombord såsom proviant. Allmän tillsyn i frihamn. Oavsett frihamns egenskap av utrikes ort i tullhänseende måste inom densamma uppehållas, utom tullkontroll i egentlig mening en allmän tillsyn till förhindrande av olovlig varumförsel och överträdelse av åtskilliga andra föreskrifter än de i tullhänseende gällande trafikföreskrifterna. Till betryggande av den tillsyn, som sålunda avilar tullverket skall enligt de sakkunnigas förslag vederbörande tullpersonal aga en allmän befogenhet att, då förhållandena det påkalla, inom frihamn verkstal a såväl undersökning av byggnader, öppna områden, transportmedel och gods som kroppsvisitation. Vad sålunda föreslagits innebär ett fullstandigande av tullpersonalens hittillsvarande befogenheter särskilt därutmnan, att ratten till kroppsvisitation icke inskränkes till att avse person, som lämnar frihamnen En utvidgad befogenhet.! detta hänseende har ansetts påkallad redan med hänsyn till efterlevnaden av de föreskrifter, som äro avsedda att galla i fråga om rätten att inom frihamn förfoga över dit införda spritdrycker. Formerna för tullklarering av gods m. m. Vad angår de olika formerna for tullklarering av gods i frihamn, upptager de sakkunnigas förslag, jämte förtullning, följande former för uttagande av oförtullat gods, nämligen dels uppäggning å Jullager i vidliggande tullhamn eller annorstädes och dels transitering Enligt förslaget skall transitering kunna äga rum jamval mellan frihamn och vidliggande tullhamn. Nu gällande inskränkningar i ratten att u f Z gods till frihamn utan mellankommande tullklarering i vidliggande^tullhamn skola enligt förslaget bortfalla, varjämte det f ö r u t s a t t e s ^ erforderlig tullundersökning av restitutionsgods skall kunna aga rum jamval i frihamn. ^ ^ L i g a framlägga vidare förslag till ändring av ^ ^ ^ ^ provianteringsfrilager i syfte att möjliggöra tullklarering av gods i frihamn för unnläffgning å sådant lager i vidliggande tullhamn. oZomgLd! gods. De sakkunniga hava såväl med hänsyn till tratikens

101 behov som ur kontrollsynpunkt funnit det vara erforderligt, att de spörsmål, som sammanhänga med försändning av gods genom frihamn utan förändring av godsets egenskap i tullhänseende, ägnas en mera ingående reglering än för närvarande är fallet. De bestämmelser, som i detta hänseende föreslås, äro i stort sett byggda på hittillsvarande praxis. Trafikordningen. Beträffande ordningen för sjötrafiken mellan frihamn och utlandet hava de sakkunniga icke funnit anledning ifrågasätta några större förändringar, i varje fall icke beträffande den trafik, som försiggår utan att tillika beröra andra svenska hamnar. I 2 kap. av betänkandet hava berörts vissa grunder för behandlingen i tullhänseende av fartygstrafiken mellan frihamn och tullområdet i övrigt dels enligt gällande allmänna författningsbestämmelser och dels enligt meddelade lättnadsföreskrifter. De sakkunniga föreslå, att lättnadsföreskrifterna inarbetas i författningarna under vidtagande av åtskilliga jämkningar och kompletteringar, föranledda därav, att föreskrifterna skola erhålla allmän giltighet. Härvid hava beträffande trafiken från tullinlandet till frihamn de principer, som ligga till grund för lättnadsföreskrifterna, fått helt träda i stället för de tidigare tillämpade. Vad åter angår trafiken från frihamn till annan svensk hamn, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna tillråda borttagande av möjligheten att behandla denna trafik efter de äldre principerna, utan går förslaget ut på att trafiken skall kunna alltefter omständigheterna behandlas antingen på nyssnämnda sätt eller ock efter en metod, som utarbetats i anslutning till lättnadsföreskrifterna. Tillämpningen av sistnämnda förfaringssätt har icke såsom hittills gjorts beroende av att fartygen befinna sig i trafik uteslutande mellan svenska hamnar. Det för närvarande tillämpade utklareringsförfarandet med utfärdande av tullpass är avsett att komma till användning endast vid trafik till utlandet. I fråga om smärre fartygs tillträde till frihamn föreslås regler, som frånsett några jämkningar ansluta sig till de gällande. Vissa slag av hamntrafik och annan mera speciell sjötrafik hava liksom i gällande författningar upptagits till särskild reglering, ehuru från utgångspunkter, som i följd av den allmänna trafikordningens omläggning äro olika de nuvarande. De sakkunniga föreslå jämväl vissa tillägg till gällande särskilda föreskrifter om statliga transportmedels behandling i tullhänseende. Reglerna om ordningen för landtrafik och posttrafik till och från frihamn hava omarbetats med iakttagande av de principer, som ligga till grund för den nya tullstadgan. Särskilt må nämnas, att de gällande villkoren för rätt till transport av gods å forsedel enligt de sakkunnigas förslag skola ersättas med ett kontrollsystem, vilket nära motsvarar vad i tullstadgan är föreskrivet i fråga om fordonstransport av utrikes gods. Bestämmelser om frihamnstrafik med luftfartyg hava införts i de sakkunnigas förslag. Tullkredit. De sakkunniga, som haft att taga ställning till ett framställt yrkande om medgivande vid förtullning i frihamn av utsträckt tullkredit, motsvarande den, som beviljas vid förtullning från tullnederlag, hava därvid fun-

102 nit vägande skäl föreligga för beredande av möjlighet till längre kreditfrist vid förtullning överhuvud taget, detta icke minst med hänsyn till det anlitande av tullnederlagsväsendet enbart för tullkreditens skull, som för närvarande i stor utsträckning förekommer. Emellertid hava de nuvarande bestämmelserna om tullnederlagskredit funnits icke vara i allo anpassade för en dylik utsträckt tillämpning. Det har funnits anmärkningsvärt, att med nyssnämnda kredit icke är förenad någon skyldighet att erlägga ränta eller annan ersättning till statsverket än bokföringspenningar. De sakkunnigas förslag går ut på att för samtliga förtullningsformer skola gälla enhetliga regler om betalningsanstånd, innebärande att tillfälle beredes till förlängning av anståndstiden från trettio till etthundrafem dagar, då belöpande införselavgift uppgår till minst femhundra kronor, dock alltid under villkor att varuhavaren erlägger en särskild avgift, motsvarande skälig ränta å kreditbeloppet och bestämd till en procent därå. I samband härmed föreslås borttagande av bokföringspenningarna för såväl tullnederlags- som transitupplagsgods. Särskilda förtullningsspörsmal. I fråga om tillämpligheten vid förtullning i frihamn av nya eller ändrade beskattningsföreskrifter böra enligt de sakkunnigas mening fiskala eller näringspolitiska hänsyn icke få utgöra hinder för att, med ytterligare fullföljande av de principer, som ligga till grund för under de senare åren meddelade bestämmelser, likställighet åvägabringas mellan frihamn och tullhamn, i den mån sådant är praktiskt möjligt. De sakkunniga föreslå såsom huvudregel, att vid förtullning i frihamn de taxor och författningar skola tillämpas, som gälla den dag, då tullklareringsattest å godset utfärdas. Regeln jämkas, liksom nu av praktiska skäl, genom bestämmelser, enligt vilka, därest godset före nämnda dag förts över frihamnsgränsen eller gjorts till föremål för vissa därmed jämförliga åtgärder, de taxor och författningar skola tillämpas, som gällde, då detta skedde. Vid sidan av huvudregeln anvisas möjlighet att efter särskilt yrkande erhålla tillämpning antingen av de taxe- och författningsbestämmelser, som gälla den dag, då yrkandet framställes, eller ock av de bestämmelser, som gällde den dag, då godset ankom till frihamnen. Den sistnämnda regeln är avsedd att, i olikhet mot den nu gällande, däremot svarande bestämmelsen, tillämpas oavsett huru godset försänts till frihamnen och huruvida detsamma där varit upplagt för lagring. Emellertid förutsattes för regelns tillämpning, att yrkandet skall hava framställts inom trettio dagar efter ankomsten. Reglerna i dessa ämnen stå i det närmaste samband med reglerna om det definitiva inträdet av varuhavares med förtullning sammanhängande förpliktelser gentemot tullverket ävensom reglerna om utgångspunkten vid beräknande av tid för anstånd med fullgörandet av dessa förpliktelser. Hithörande spörsmål äro i förslaget mera ingående reglerade än i de nuvarande författningarna. Särskild uppmärksamhet hava de sakkunniga haft anledning ägna de frågor, som sammanhänga med bortförandet från frihamn av förtullat gods. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan en för såväl tullverket som trafiken tillfredsställande reglering av dessa frågor åvägabringas endast genom införande av en mot anståndspenningarna vid uppskov med avhämtning i tullhamn svarande

103 avgift. De sakkunniga föreslå två varandra kompletterande regler om anståndspenningar vid uppskov med vidtagande av vederbörliga åtgärder för godsets uttagande, nämligen dels att sådan avgift skall liksom i tullhamn beräknas för de sista femton dagarna av en till trettio dagar bestämd anståndstid och dels att i varje fall endast tiden till och med första söckendagen efter dagen för utfärdandet av tullklareringsattest skall vara fri från anståndspenningar, dock med möjlighet till undantag från den sistnämnda regeln, där godset förvaras på visst ur tullverkets synpunkt lämpligt sätt. Att i fall av behov denna möjlighet merendels skall komma till användning, förutsattes. En längre frist, än nu sagts, med bortförande av gods kan emellertid under särskilda omständigheter erfordras. De sakkunniga hava i detta sammanhang icke kunnat bortse från de störningar i den inom frihamnarna förekommande lagringsrörelsen, som sammanhänga därmed, att förestående eller förmodade höjningar i införselbeskattningen föranleda ett påskyndande av varors förtullning i frihamn och därmed även av deras uttagande från frihamnslagren. E t t undanröjande så långt det är möjligt av nu antydda olägenheter måste betraktas såsom en angelägenhet av synnerlig vikt för rörelsens rationella bedrivande. Å andra sidan måste behörig hänsyn tagas till statsverkets intresse, att tullmyndigheterna icke alltför mycket betungas med tillsyn å gods, som efter tulltaxering kvarligger i frihamn. Såsom en framkomlig väg föreslå de sakkunniga, att, där särskilda skäl föreligga, generaltullstyrelsen eller efter dess bemyndigande tullanstalt skall äga medgiva förlängning intill högst sex månader av tiden för anstånd med vidtagande av föreskrivna åtgärder för uttagande av till förtullning anmält gods. Förrättningskostnaden. Vid övervägande av frågan om skyldighet för trafiken att utgiva ersättning för av tullpersonalen utförda tjänstförrättningar hava de sakkunniga funnit det böra beaktas, att redan den omläggning av frihamnstrafikens ordnande i tullhänseende, som hittills försiggått, medfört en väsentlig ökning av tullkontrollens omfattning i frihamn, liksom även att med avseende å den trafik, till vilken behovet av tullkontroll huvudsakligen hänför sig, frihamnarna numera icke kunna sägas intaga en sådan särställning, som innefattar vägande skäl för särskilda eftergifter i förevarande hänseende. De sakkunnigas förslag i ämnet går ut på att i fråga om förrättningskostnaden åvägabringa en närmare anslutning till de principer, som gälla enligt tullstadgan. Härutöver har en viss skärpning av trafikens avgiftsskyldighet vid tullbevakning av gods ansetts påkallad. Förhållandet mellan frihamn och trafiken. De bestämmelser, som för närvarande gälla i fråga om fastställelse av taxor å avgifter för begagnande av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn eller av där befintliga anordningar, hava uteslutits i de sakkunnigas förslag, då det ansetts önskvärt, att hithörande spörsmål regleras i den ordning, som tillämpas för de vidliggande tullhamnarna. Då det huvudsakliga syftet med frihamnsreglementets bestämmelser bör vara att reglera rättsförhållandena mellan frihamnsinnehavarna och trafikanterna, hava de sakkunniga icke funnit anledning att i förslaget till reglemente upp-

104 taga till behandling de inbördes förhållandena mellan de olika förvaltningsorgan, som för vederbörande städers och särskilda bolags räkning handhava frihamnsrörelsen. En begränsning av reglementets innehåll har ock vidtagits sålunda, att sådana trafikfrågor, som äro gemensamma för tull- och frihamnarna, överlämnats till reglering i städernas hamnordningar. De sakkunniga ifrågasätta i övrigt icke några genomgripande ändringar i de hittillsvarande reglementsbestämmelserna. I syfte att fylla en ofta påtalad brist i gällande reglementen föreslås emellertid införande av föreskrifter, som giva frihamnsförvaltning en allmän befogenhet att i fråga om dels ankommande och avgående fartyg, dels ock gods, vilket göres till föremål för vissa förfoganden, fordra skriftliga anmälningar. Bestämmelserna om frihamnsförvaltnings ensamrätt till utförande av vissa arbeten inom frihamn hava sammanförts och i visst hänseende förtydligats. En utsträckning av frihamnsförvaltnings rätt att undersöka gods till att omfatta allt inom frihamnens landområde förvarat gods har ansetts påkallad med hänsyn särskilt till förvaltningens åliggande att, i den mån trafiken ej är underkastad tullkontroll, utöva tillsyn å efterlevnaden av gällande särskilda in- och utförselbestämmelser. De nuvarande reglerna om frihamnsförvaltnings övervakning av persontrafiken hava omarbetats i syfte att möjliggöra en smidigare och samtidigt effektivare tillämpning. Frilagersväsendet. Då de med frihamnsväsendet sammanhängande spörsmålen till stor del hava motsvarighet inom frilagersväsendet, sådant detta enligt frilagersförfattningarna är avsett att fungera, hava tidigare företagna ändringar i frihamnsförfattningarna plägat åtföljas av ändringar i bestämmelserna om frilager. Gällande allmänna bestämmelser om frilager återfinnas dels i förordningen den 20 december 1912 (nr 351) om frilager, vilken ändrats genom förordningar den 18 september 1916 (nr 546), den 16 juli 1919 (nr 449), den 14 maj 1920 (nr 218) och den 4 oktober 1929 (nr 318), dels i frilagersstadgan den 4 mars 1921 (nr 166), vilken ändrats genom kungörelser den 22 juni 1923 (nr 255) och den 20 april 1928 (nr 88), dels ock i generaltullstyrelsens cirkulär den 26 april 1921 angående tulltjänstordning för frilager (Tullverkets författningssamling 1921: 160). Någon frilagersrörelse har icke kommit till stånd. Visserligen har under år 1917 medgivande att inrätta frilager lämnats Göteborgs stad, och har reglemente för Göteborgs frilager av generaltullstyrelsen fastställts genom kungörelse den 26 april 1921 (nr 167), men den därstädes uppförda frilagersbyggnaden har icke blivit tagen i bruk för det därmed avsedda ändamålet. De sakkunniga skola icke här närmare ingå på anledningarna till att någon frilagersrörelse icke kommit till utveckling. Nämnas må allenast, att denna rörelse förmenas sakna förutsättningar att bära såväl de egna anläggningsoch administrationskostnaderna som statsverkets kostnader för tullbevakning, bokföring och expedition, vilka senare enligt § 3 i frilagersförordningen skola ersättas av anstaltens innehavare. En framställning om avlåtande av proposition till riksdagen om ändring av förordningen i bland annat denna del

105 har enligt beslut den 3 april 1925 icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Under förhandenvarande omständigheter torde det icke kunna anses påkallat att nu verkställa en mot revisionen av frihamnslagstiftningen svarande omarbetning av frilagersförfattningarna, utan synes det snarare böra tagas i övervägande, huruvida icke sistnämnda författningar böra upphävas, något som givetvis icke utesluter ett framtida återupptagande av frilagersfrågan, därest denna skulle bliva aktuell. Vid avfattningen av de sakkunnigas förslag till frihamnsförfattningar har fördenskull hänsyn icke tagits till bestämmelserna om frilager.

106 FJÄRDE

KAPITLET.

Industriell verksamhet i frihamn. Gällande bestämmelser. Rätten att i frihamn idka industriell verksamhet har i frihamnsförordningen gjorts beroende av särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Dylikt tillstånd må enligt förordningen ej avse vare sig boktryckerirörelse eller annan verksamhet, som i följd av gynnsammare produktionsvillkor är ägnad att å den inhemska marknaden avsevärt skada inom riket annorstädes än i frihamn eller å frilager driven enahanda verksamhet, ej heller verksamhet av beskaffenhet att kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna varor. Vid frihamnslagstiftningens tillkomst förutsattes, att den industri, som komme att förläggas till frihamnarna, skulle bliva inriktad på export men icke uppträda såsom medtävlare till tullinlandsindustrien på den inhemska marknaden. Av frilagers- och frihamnskommittén framhölls detta såsom en naturlig följd därav, att i frihamn framställda varor komme att vid införsel därifrån förtullas i sitt vid införseln föreliggande, förädlade skick samt att tullen å helfabrikat borde vara och i regel också vore högre än tullen å däri ingående råvaror och halvfabrikat. Emellertid föranledde den omständigheten att, enligt vad kommittén funnit, tullsatserna icke blivit på dylikt sätt avpassade beträffande boktryckerialster, intagande i kommitténs förslag av ett ovillkorligt förbud mot drivande av boktryckerirörelse i frihamn. Vid 1907 års riksdag anmärktes, att den möjligheten icke vore utesluten, att^även andra industrier understundom kunde befinna sig i det läge, att tullen å den färdiga varan icke vore rätt väl avpassad efter tullen å erforderliga råvaror och beredningsämnen, i följd varav sådana varors framställande inom frihamn skulle kunna medföra en för andra tillverkare ojämn och i viss mening illojal konkurrens vid varans avsättning å den inhemska marknaden. I överensstämmelse med riksdagens beslut fastslogs därför i förordningen, att ingen sådan industriell verksamhet, som i följd av gynnsammare produktionsvillkor vore ägnad att å den inhemska marknaden avsevärt skada inom tullinlandet driven enahanda verksamhet, finge medgivas. Att prövningen av frågor om tillstånd till industriell verksamhet i frihamn ansågs böra förbehållas åt Kungl. Maj:t, motiverades av frilagers- och frihamnskommittén med den omfattning, vari sådan verksamhet kunde tankas komma att utövas därstädes, och särskilt den stora personal, som för andamålet ofta måste äga tillträde till anstalten, ävensom de mångahanda andra,

107 icke tullverket ensamt berörande omständigheter, som härför borde komma under omprövning och ordnas. I riksdagspropositionen år 1907 framhölls härutinnan, att verksamheten kunde för den övriga industrien inom landet få en sådan betydelse, att meddelandet av tillstånd borde föregås av en mera allsidig prövning, än som förutsattes kunna ske, därest frågorna skulle avgöras av underordnad myndighet. Hittillsvarande tillämpning. Industritillstånd hava endast i ett fåtal fall sökts och meddelats. Bland de slag av verksamhet, tillstånden avse, må nämnas renskärning av sulläder, röstning av kaffe, sammansättning av velocipeder, reparationsverksamhet i anslutning till lagerrörelse omfattande automobiler och reservdelar därtill, tillverkning av halsdukar samt tillverkning av segelsömmerialster. I vissa fall hava tillstånden begränsats till att avse tillverkning för utförsel. Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter utnyttjades den medgivna rätten då endast av det företag, som i Stockholms frihamn driver den ovannämnda reparationsverksamheten i anslutning till automobillagerrörelse, samt av ett företag, som i Göteborgs frihamn driver exporttillverkning av'segelsömmerialster. Såsom ett av de typiska föremålen för industriell verksamhet i frihamn framhölls på sin tid beredning av punsch och andra spritdrycker för export. Ansökningar om tillstånd härtill hava vid åtskilliga tillfällen gjorts men avslagits. De hinder, som ansetts föreligga för bifall till dessa ansökningar, hänföra sig till förhållanden, som sammanhänga med gällande rusdryckslagstiftning. Vad som framför allt begränsat möjligheterna för en på förädling av utländska varor grundad industri inom frihamnarna, har uppenbarligen varit den omständigheten, att denna blivit hänvisad till att praktiskt taget uteslutande söka sig avsättning för sina produkter i utlandet och sålunda icke kunnat räkna med det stöd, som möjligheten till avsättning på hemmamarknaden utgör. Med den osäkerhet, som kännetecknar det nuvarande läget inom betydande delar av exportmarknaden, måste det naturligen vara förenat med vissa vanskligheter för en industriidkare att så helt sätta sin lit till exportmöjligheterna, att han förlägger sin rörelse till en frihamn. Detta är nämligen liktydigt med att han icke blott tills vidare får avstå från att söka avsättning inom landet utan även får räkna med betydande svårigheter för en omläggning av rörelsen i sådan riktning, därest tullhöjningar eller andra oberäkneliga händelser i utlandet skulle avstänga eller beskära exportförsäljningen. Såsom vid flera tillfällen framhållits, äro de jämförelsevis höga markkostnaderna i frihamnarna och den efter dyrortsförhållanden avpassade arbetslönenivån i frihamnsstäderna ägnade att ytterligare begränsa förutsättningarna för frihamnsindustrien. _ Frihamnarna hava vidare fått en allt mäktigare konkurrent i tullrestitutionsväsendet, vilket numera och särskilt genom 1929 års bestämmelser blivit i vida högre grad ägnat att tillgodose industriens behov av tullättnader

108 vid utländska varors användande till exporttillverkning, än vad fallet var vid frihamnslagstiftningens tillkomst. Frågan om tullättnader. Framställning år 1923. Under år 1923 ingick Stockholms frihamnsaktiebolag till chefen för handelsdepartementet med en framställning, avseende anläggning i någon svensk frihamn av en verkstad, i vilken importerade automobildelar skulle sammansättas till färdiga automobiler. Bolaget hemställde, att vid införsel till tullinlandet från frihamnen av de vid sådan verkstad sammansatta, färdiga automobilerna desamma måtte tullbeskattas endast efter de tullsatser, som skolat tillämpas, om automobilerna införts i delar. En sådan eftergift med avseende å tullbeskattningen förmenades kunna lämnas av Kungl. Maj:t med stöd av § 19 frihamnsförordningen i dess lydelse efter samma år vidtagen ändring. Sedan ärendet remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen, införskaffade ämbetsverken yttranden från Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, två automobilindustriföretag samt de lokala tullmyndigheterna i Stockholm. I samtliga yttrandena avstyrktes bifall till framställningen. Förutom att författningsenligt hinder ansågs föreligga för bifall i den form frihamnsbolaget åsyftat, anfördes jämväl principiella betänkligheter. Sålunda yttrade exempelvis handelskammaren: Enligt handelskammarens mening måste i största möjliga utsträckning städse fasthållas därvid, att en frihamn skulle i tullhänseende betraktas såsom utländskt område. Åtgärder, vilka i någon mån kunde innebära ett frångående av denna princip, borde följaktligen endast vidtagas, där detta vore av omständigheterna oundgängligen påkallat. I det föreliggande fallet syntes inga som helst skäl föreligga for ett avsteg från nämnda princip, särskilt som vederbörande givetvis kunde anlita den till buds stående utvägen att vid återutförsel av här monterade automobiler erhålla restitution av det å de särskilda delarna belöpande tullbeloppet. De båda i ärendet hörda fabriksföretagen framhöllo bland annat, hurusom den svenska automobilindustrien arbetade under tryckta förhållanden, delvis till följd av att tullskyddet i Sverige vore avsevärt lägre än i utlandet. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen avstyrkte i gemensamt utlåtande den 10 januari 1924 likaledes bifall till framställningen. Ämbetsverken yttrade härvid: »Såsom frihamnsbolaget framhållit, skulle förläggandet till svensk frihamn av en sammansättningsverkstad utav den omfattning, varom har synes vara iraga, innebära bättre fraktutsikter för den svenska sjöfarten och större möjlighet till arbetsförtjänst för våra verkstadsarbetare, vartill, i händelse av medgivande av begärd lättnad med avseende å tullbeskattningen, måhända skulle komma billigare pris å de i frihamnen sammansatta bilarna för den inhemska handelns och industriens behov. Emellertid kan ifrågasättas, om dessa fördelar skulle uppväga de olägenheter, som skulle bliva en följd, därest en med nyss nämnt medgivande förenad verksamhet av omförmält slag förlades till svensk frihamn. I sistnämnda avseende vilja ämbetsverken icke underlåta att särskilt iramnalla de betänkligheter ett sådant medgivande är ägnat att inge med hänsyn till^ gynnande av importen av utländska automobiler. Ämbetsverken syfta da dels pa den

109 ofördelaktiga inverkan det skulle utöva på vår handelsbalans, dels på den skärpning av den redan synnerligen svåra konkurrensen med den inhemska automobilindustrien, som förslagets genomförande skulle förorsaka.» E f t e r att hava närmare utvecklat dessa synpunkter förklarade ämbetsverken sig: vidare anse det i framställningen åberopade stadgandet i § 19 frihamnsförordningen icke vara tillämpligt i det föreliggande fallet och anförde slutligen : _ »Om sålunda det åberopade stadgandet icke är tillämpligt i fråga om tullbeskattningen i förevarande fall, är däremot en annan paragraf i frihamnsförordningen, nämligen § 13 mom. 2, tillämplig med avseende å själva sammansättningen av automobilerna i frihamn. En dylik sammansättning är nämligen utan tvivel att anse såsom sådan industriell verksamhet, som i omförmälda paragraf avses, och för vars idkande erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd. Sammanfattas vad ovan anförts, framgår, att Kungl. Maj:t icke torde äga befogenhet att medgiva den ifrågasatta lättnaden med avseende å tullbeskattning av automobiler, som införas från frihamn. Ämbetsverken anse sig ej heller kunna tillstyrka, att framställning göres till riksdagen i syfte att erhålla sådana lättnader. Däremot tillåta sig ämbetsverken såsom sin uppfattning uttala, att, därest framdeles, efter vederbörlig ansökning, tillstånd att i frihamn anordna sammansättningsverkstad för automobiler skulle av Kungl. Maj:t medgivas, vid ett dylikt tillstånd torde böra fästas sådana villkor, att verkstaden ej, på grund av frihamnsområdes undantagsställning i tullhänseende, erhåller gynnsammare produktionsvillkor än den inhemska automobilindustrien.» Enligt ämbetsskrivelse till kommerskollegium den 25 januari 1924 föranledde framställningen icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Framställning år 1926. I en år 1926 ingiven framställning anhöll Stockholms frihamnsaktiebolag hos Kungl. Maj :t om vidtagande av åtgärder i syfte närmast, att tullavgiften för kaffe, som rostats inom frihamn, måtte vid införsel från frihamnen beräknas för råvaran. I framställningen ifrågasattes sådan ändring av frihamnsförordningen, att varor, som enligt meddelat tillstånd förädlats inom frihamn, skulle kunna efter särskilt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande vid införsel därifrån förtullas efter de tullsatser, som gällde för varorna i oförädlat skick. De huvudsakliga synpunkterna i framställningen voro följande: Vid frihamnslagstiftningens införande hade förutsatts tillkomsten av en betydande industriell verksamhet i frihamnarna. Samtliga frihamnar hade omfattande landområden, avsedda för detta ändamål. Den industriella verksamhetens utveckling hade emellertid motverkats av åtskilliga omständigheter. Varor, som fabricerats i svensk frihamn, vore uteslutna från konsumtion i tullinlandet dels på grund av att helfabrikat tullbeskattades högre än råvaror och halvfabrikat, dels till följd av de högre markkostnaderna inom frihamnen, dels till följd av högre arbetslöner, då frihamnarna vore belägna å dyrorter. Fabrikation uteslutande för export vore i följd av sistnämnda omständigheter icke heller konkurrensduglig; här inverkade särskilt den allmänna lönenivån i Sverige hindrande. Vad särskilt beträffade kafferostning, erinrades om skillnaden i tullsatser för rostat och för orostat kaffe. Marginalen sades vara med avsikt tilltagen för att hindra import av rostat kaffe och hava till syfte att skydda dels den

110 svenska arbetskraften och företagarverksamheten, dels konsumenterna för förfalskad vara. Den uteslöte emellertid icke blott import från utlandet utan även import från frihamn. Kaffeimporten vore i hög grad koncentrerad till frihamnarna, och röstningen skulle där kunna drivas på det nationalekonomiskt rationellaste sättet. Särskilt framhölls härvid besparingen i transportkostnader. Vidare berördes önskvärdheten av ett bättre utnyttjande av frihamnarna och antyddes möjligheten av export till länderna på andra sidan Östersjön. I praktiken kunde saken enligt framställningen ordnas antingen så, att med hjälp av näringsidkarens bokföring uträknades den råkaffemängd, som åtgått för det rostade kaffets framställande, varefter tullen beräknades på den förbrukade råkaffemängden, eller ock så, att allt råkaffe förtullades vid intagandet i rosteriet. Sedan framställningen remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen för avgivande av gemensamt utlåtande, inhämtade ämbetsverken yttranden från vederbörande lokala tullmyndigheter i Stockholm, Göteborg och Malmö ävensom från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, Göteborgs frihamns aktiebolag, Malmö frihamnsaktiebolag, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund. De lokala tullmyndigheterna, utom tulldirektören i Malmö, avstyrkte bifall till framställningen, varvid framhölls, hurusom denna innebure en ny princip, vilken avveke från grunderna för frihamnsinstitutet och vars konsekvenser säkerligen icke i allo vore önskvärda samt i varje fall vore svåra att överblicka. Tulldirektören i Malmö uttalade sig däremot i princip för bifall till framställningen under framhållande därav, att stora kapital vore bundna i frihamnarna och att stora områden där låge outnyttjade. Stockholms handelskammare tillstyrkte likaledes i princip bifall till framställningen. Vad särskilt anginge kafferostning, angavs förmånen av dess bedrivande i frihamn på de i framställningen åsyftade villkoren främst bliva den kommersiella bekvämligheten och den omedelbara tillgången till ett tullfritt lager, vartill komme inbesparing av fraktkostnader tack vare viktminskning vid röstningen. Handelskammaren framhöll tillika, att framställningen åsyftade ett betydande avsteg från principen, att frihamn skulle i tullhänseende betraktas såsom utrikes ort, samt erinrade, hurusom handelskammaren tidigare uttalat, att man i största möjliga utsträckning borde städse fasthålla vid denna princip och att åtgärder, vilka möjligen kunde innebära ett frångående av densamma, följaktligen endast borde vidtagas, där detta vore av omständigheterna oundgängligen påkallat. Emellertid borde enligt handelskammarens mening möjligheterna att i vissa fall utöva industriell verksamhet i frihamn icke alldeles beskäras, och handelskammaren hade därför icke velat motsätta sig en författningsändring i den riktning, som i framställningen avsåges. Handelskammaren förutsatte härvid, att regeln i § 13 mom. 2 frihamnsförordningen bibehölles oförändrad, i följd varav ett eventuellt industritillstånd borde föregås av en synnerligen noggrann prövning, att den, som i frihamn dreve industriell verksamhet även för avsättning inom tullinlandet,

Ill ej i mera avsevärd mån komme i bättre ställning och åtnjöte förmånligare produktionsbetingelser än tillverkare inom tullinlandet. Handelskammaren förutsatte vidare, att vid dylik prövning näringslivets representanter — rikets handelskamrar och Sveriges industriförbund — varje gång erhölle tillfälle att yttra sig. I yttrandet föreslogs följande tillägg till § 19 mom. 1 frihamnsförordningen: »Utan hinder av ovannämnda bestämmelser äger Konungen vid industriell verksamhet, som bedrives enligt § 13 mom. 2 denna förordning, medgiva att, på de villkor och i den utsträckning Konungen för varje särskilt fall bestämmer, industriprodukten ma vid införsel från frihamn förtullas mot erläggande av tullen för till densamma vid fabrikationen använda råmaterial, halvfabrikat och delar av utländskt ursprung.» Handelskammaren i Göteborg uttalade sig i motsatt riktning. Det hade ditintills varit den allmänna uppfattningen, att de industrier, som anlades i frihamn, skulle söka sin avsättning i utlandet, och att, om avsättning till tullinlandet ägde rum, produkterna skulle betraktas såsom införda från utlandet och bära de vanliga tullsatserna. Handelskammaren kunde icke annat än finna den ifrågasatta anordningen med tillskapande inom frihamn av ett tullinland för de industrier, som önskade avsättning inom landet, mycket betänklig. Handelskammaren ansåge uppenbart, att ett förfaringssätt sådant som i framställningen angivits, eller att tullen för det färdigrostade kaffet skulle erläggas först då detta överginge till fri disposition och med ett belopp som motsvarande tullavgiften för den använda råkaffemängden, icke vore förenligt med principen, att i frihamn bedriven industriell verksamhet icke finge vara pa grund av gynnsammare produktionsvillkor ägnad att skada den inhemska verksamheten. Handelskammaren hade härvid fäst avseende vid det räntefria uppskovet med erläggande av tullen, intill dess tillverkningsprodukten vore färdig för distribution. Icke heller vid det andra i framställningen föresla-na alternativet ansåge handelskammaren full likställighet föreligga, då inom frihamn finge användas oförtullade byggnadsmaterialier, maskiner och verktyg, i följd varav anläggningskapitalet och i viss mån även driftkostnaderna komme att ställa sig lägre inom frihamn än i tullinlandet. Skånes handelskammare medgav, att det med hänsyn till regeln i § 13 mom. 2 frihamnsförordningen, såvitt för det dåvarande kunde bedömas, icke ur synpunkten av tullinlandsindustriens intressen kunde resas några betänkhgheter mot att i Kungl. Maj:ts hand lägga avgörandet av hithörande frågor. Handelskammaren befarade emellertid, att sådana svårigheter att rätt väga olika intressen mom vissa verksamhetsgrenar skulle yppa sig, vilka föranledde en viss tvekan om lämpligheten av att, i varje fall utan en närmare utredninoav frågan, vidtaga den påyrkade författningsändringen. Den verksamhet — röstning av kaffe — som föranlett framställningen, utgjorde just ett belysande exempel härpå. Vad anginge en så anordnad tullbehandling, att tullen vid fardigfabnkatets införsel till tullinlandet skulle erläggas efter en beräknad myckenhet förbrukad råvara, mötte en exakt beräkning av råvaruåtgången svårigheter. För att icke en industriidkare inom frihamn skulle otillbör-

112 ligt gynnas på sina inlandskonkurrenters bekostnad, krävdes därför en kontroll, som, om den än kunde bliva effektiv, säkerligen komme att ställa sig tämligen dyrbar. Den andra utvägen, att låta förtulla råvaran trots dess kvarblivande i frihamnen för framtida bearbetning, ansåge handelskammaren under inga omständigheter kunna ifrågakomma. Förutom att ett dylikt system syntes stå i strid mot själva frihamnsinstitutets grundprinciper, skulle det kräva ett övervakande av så besvärlig och kostsam art, att det även på denna grund finge anses uteslutet. Handelskammaren ansåge därför förslaget i sitt dåvarande knapphändigt utredda skick icke böra genomföras. Göteborgs frihamns aktiebolag uttalade visserligen, att varje lättnad, som, utan att skada annan svensk industri, vore ägnad att öka möjligheterna för industriers uppkomst i frihamnarna, borde hälsas med tillfredsställelse, icke minst med hänsyn till förräntningen av de stora kapital, som vore nedlagda i desamma. Då emellertid den föreslagna lättnaden för kafferosteri enligt bolagets mening möjligen skulle skada liknande industri i tullinlandet, avstyrkte bolaget bifall till framställningen. Malmö frihamnsaktiebolag instämde i syftet med framställningen men ifrågasatte lämpligheten och allmängiltigheten av den föreslagna formen för stimulering av företagsamheten inom frihamn, gentemot vilken invändes, att den i själva verket innebure etablerande av ett stycke tullinland inom frihamnens gränser I stället förordade bolaget införande av specialtullar för frihamnsindustrien, varvid det skulle läggas i Kungl. Maj:ts hand att i samband med beviljande av industritillstånd fastställa den tullsats, som skulle tillämpas vid de framställda produkternas införsel till tullinlandet. Bolaget ansåge sannolikt, att i sådant fall flera industrigrenar, vilka nu vore stängda for svensk företagsamhet, småningom kunde upptagas inom frihamnarna baserade på sammansättning och komplettering eller bearbetning av tullpliktiga utländska delar, halvfabrikat eller råvaror. Om dessa industrier skulle hanvisas endast till export, antoges de söka sig till andra länder. Det uppgaves sålunda hava varit till stor del dylika efter de särskilda förhållandena anpassbara tullbestämmelser, som föranlett amerikanska automobilfirmor att i vart sydvästra grannland inrätta stora filialfabriker. Sveriges industriförbund avstyrkte på det bestämdaste den ifrågasatta författningsändringen. Förbundet hävdade, att någon rubbning av principen om frihamn såsom utrikes ort i tullhänseende icke finge göras, då en dylik rubbning med största sannolikhet skulle i ett stort antal fall kunna medföra ogynnsamma verkningar för i tullinlandet belägna konkurrerande industrier. Att utan närmare undersökning vidtaga den påyrkade genomgripande förändringen i frihamnsväsendet syntes fördenskull icke kunna komma i fråga Därest en ändring i visst fall kunde påvisas bliva till fördel för industriell produktion inom frihamnsområde utan att därför medföra skada för i tul inlandet bedriven enahanda verksamhet, vore enligt förbundets förmenande det riktigaste och lämpligaste, att ändringen begränsades till att endast omfatta dylika specialfall. Sveriges köpmannaförbund

, , .» n förklarade sig likaledes bestämt avstyrka bifall

113 till framställningen. Förbundet anmärkte därvid bland annat, att den föreslagna ändringen strede mot principen, att frihamn i tullhänseende skulle betraktas såsom utrikes ort, och att dess konsekvenser näppeligen kunde på förhand överblickas. Förbundet ställde sig jämväl tvivlande i fråga om ändringens värde ur nationalekonomisk synpunkt och ansåge det såsom en uppenbar orättvisa, därest en del företag skulle gynnas framför andra genom att kunna uppskjuta erläggandet av tull, intill dess råvaran eller halvfabrikatei toges under bearbetning eller eventuellt såsom helfabrikat infördes till tulliulandet. Sveriges g ros sist förbund förklarade sig däremot biträda framställningen. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgåvo gemensamt utlåtande i ärendet den 12 februari 1926. I utlåtandet framhölls, att det ifrågasatta medgivandet skulle innebära ett betydande avsteg från grunderna för frihamnsinstitutionen och jämväl en avvikelse från den i § 1 av då gällande tulltaxeunderrättelser (numera 2 § tulltaxeförordningen) uttryckta grundsatsen, att vara skulle förtullas i det skick, vari den inkomme. Emellertid uttalade ämbetsverken såsom sin uppfattning, att det i händelse av ändringar i föreslagen riktning icke skulle komma att möta större svårighet att anordna den kontroll, som erfordrades ur tulladministrativ synpunkt. Kontrollen syntes kunna anordnas efter i huvudsak enahanda grunder som tillämpades i fråga om industrirestitution. Ämbetsverken räknade visserligen med möjligheten av komplikationer i följd av tulltaxeändringar, men arisågo även för dylika fall tillräcklig kontroll kunna anordnas, åtminstone då tullättnad för inom frihamn förädlad vara åstadkommes genom en särskild tullsats för sådan vara eller i den form att råvaran förtullades före bearbetningen. Ämbetsverkens utlåtande utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om verkställande av utredning av frågan ur olika i utlåtandet närmare utvecklade fiskala och näringspolitiska synpunkter. Utredning genom kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Genom remiss den 19 mars 1926 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium och generaltullstyrelsen att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning beträffande de i utlåtandet avsedda spörsmålen. I anledning därav infordrade kommerskollegium yttranden i ärendet från rikets auktoriserade handelskamrar, varjämte kollegium beredde Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Göteborgs frihamns aktiebolag, Malmö frihamnsaktiebolag, Göteborgs hamnstyrelse och hamndirektionen i Malmö tillfälle att inkomma med yttrande. Samtliga de nämnda institutionerna avgåvo yttrande med undantag av Sveriges grossistförbund. Av de ånyo hörda institutionerna inskränkte sig Sveriges köpmannaförbund till en förklaring, att förbundet vidhölle sin tidigare uttalade ståndpunkt i frågan. Sveriges industriförbund upptog i sitt yttrande frågan om konkurrensen mellan frihamns- och tullinlandsindustri till ingående behandling. Till en 8—342787

början erinrades, hurusom de dittillsvarande bestämmelserna tydligen vore inriktade på att förhindra, att den till frihamnarna förlagda industriella verksamheten skulle genom särskilda privilegier i jämförelse med annorstädes i landet belägen industri lockas att söka avsättning för sina produkter i tullinlandet. Att berörda bestämmelser varit en bidragande orsak till att den industriella verksamheten inom frihamnarna blivit av ringa betydelse, skulle visserligen icke förnekas. Men även om detta förhållande i och för sig kunde anses beklagligt särskilt med hänsyn till att dylik verksamhet givetvis skulle öka frihamnarnas räntabilitet, måste dock hållas i minnet, att man vid frihamnarnas anläggande uppenbarligen icke varit berättigad räkna med att industri, som sökte avsättning på hemmamarknaden, skulle komma att i nämnvärd mån dit förläggas. Förbundet upptog därefter till besvarande frågan, huruvida det kunde anses ur olika synpunkter lämpligt att vidtaga någon förändring i den dittills tillämpade industriella frihamnspolitiken. Härvid erinrades om förbundets tidigare uttalande, att bestämmelsen i § 1 frihamnsförordningen om att frihamnsområde i fråga om tullavgifter skulle räknas som utrikes ort måste anses utgöra själva hörnpelaren i hela frihamnsinstitutionen, som icke utan tvingande skäl borde rubbas, och att ett avsteg från denna princip ej finge göras annat än i sådana undantagsfall, då en tullättnad kunde påvisas bliva till fördel för industriell produktion inom frihamnsområdet utan att medföra skada för i tullinlandet bedriven enahanda verksamhet. Förbundet anförde härefter: »Förbundet vill fortfarande bestämt hävda, att någon åtgärd i förevarande hänseende icke får vidtagas, varigenom den i tullinlandet belägna industrien skulle bringas i ogynnsam ställning gentemot produktion i frihamn. Och det gäller härvid, enligt förbundets förmenande, ej blott att tillse, att tulltaxeringen av inom frihamn tillverkade, för tullinlandet avsedda varor ej anordnas efter sådana grunder, att tullinlandsindustrien blir direkt missgynnad. Innan en tullnedsättning för viss vara genomföres, måste först konstateras, vilka speciella förmåner och nackdelar, som kunna vara förenade med dess produktion i frihamn, så att^ frihamnsindustrien ej heller genom gynnad ställning med avseende å produktionskostnaderna blir tullinlandsindustrien överlägsen. Såsom exempel på de förmåner, som kunna vara förenade med frihamnsindustri, hava ämbetsverken framhållit den rådande tullfriheten för maskiner^ redskap och andra artiklar, som erfordras för rörelsens bedrivande i frihamn, vilken förmån givetvis ingalunda får underskattas. Vidare torde kunna framhållas bekvämare transportförhållanden för råvarorna samt i de fall, då dessa äro tullbelagda, tullfrihet för dessa, intill dess att färdigfabrikatet föres över frihamnsgränsen. En inom frihamnen arbetande industri lärer heller aldrig behöva riskera att få erlägga tull för materialier, som vid fabrikationen av en eller annan anledning gå_ förlorade eller vid bearbetningen visa sig felaktiga och oanvändbara. Vidare bör i detta sammanhang erinras om, att inom frihamn arbetande industri beträffande exportmarknaden är befriad från alla de besvär och de rätt avsevärda kostnader, som äro förenade med tullkontrollen för tullrestitutionsförfarande, ett förhållande, som givetvis kan medföra en extra lättnad för det fall frihamnsföretaget söker avsättning för en del av sin produktion å tullinlandsmarknaden. Mot ovan skisserade fördelar för frihamnsindustrien har såsom en nackdel för densamma framhållits, att hyrorna inom frihamn ställa sig högre än utanför frihamnsområdet. Även om detta för närvarande är fallet, kunna givetvis några bestämda beräkningar svår-

115 ligen byggas härpå, alldenstund dessa förhållanden kunna ändras allt efter den hyrespolitik, som vederbörande frihamnsbolag finner med sin fördel förenligt att Givetvis vore tet fördelaktigt, om en ingående undersökning kunde verkställas röran ae de formaner och nackdelar, som äro förbundna med frihamnsindustri, varigenom desamma siffermässigt skulle kunna vägas emot varandra. E n allmängiltig dylik utredning torde emellertid vara omöjlig utföra med hänsyn till de vitt skilda produktionsförhållanden, som äro rådande inom olika industrier Och att verkställa en forhandsundersökning vara efter vara torde av lämplighetsskäl icke heller bora komma i fråga. Enligt den uppfattning, förbundet kunnat bilda sig i tragan, torde det nämligen endast vara ett synnerligen begränsat antal tillverkningar, som, förlagda till frihamn, ej skulle komma i gynnsammare ställning än motsvarande industri i tullinlandet under förutsättning av likställighet i tullhänseende beträffande den inhemska marknaden. Då det sålunda endast torde vara fråga om rena undantagsfall, i vilka den ifrågasatta tullättnaden kunde ifrågakomma, synes det förbundet vara olämpligt att u p p d r a g a några allmänna bestämmelser och riktlinjer beträffande tullättnad tor i frihamn tillverkade varor, som införas i tullinlandet, utan torde dessa frågor eiter framställning böra prövas och avgöras från fall till fall.» Stockholms handelskammare anförde efter en h ä n v i s n i n g till sitt tidigare yttr a n d e och det förslag, som d ä r i f r a m s t ä l l t s : »I vilken omfattning statliga åtgärder i övrigt böra vidtagas för befrämjandet av n u nämnd verksamhet inom frihamn är emellertid en fråga, som enligt handelskammarens formenande näppeligen kan lösas efter generella riktlinjer Tvärtom kräver densamma ett noggrant och ingående skärskådande från fall till fall ror att alla de omständigheter och spörsmål, som här kunna komma i betraktande' skola bliva pa ett allsidigt och tillfyllestgörande sätt belysta. Exempelvis bör i sådant hanseende beaktande ägnas åt beskaffenheten av den för tillverkning avsedda varan, de maskinella anordningar, som härför erfordras, storleken av vederbörande tullsatser samt i allmänhet produktionsförhållandena inom tullinlandet jämförda med dem inom frihamnsområdet. E n ä r det sålunda icke synes möjligt att i vidare mån än vad ovan skett avgiva ett allmänt avfattat omdöme i föreliggande fråga, anser sig handelskammaren icke kunna i ärendets nuvarande läge ingå på ett ytterligare bedömande av densamma. Da emellertid hithörande spörsmål måste ur skilda synpunkter tillmätas S , / S r e k o n o m i 6 k räckvidd, hemställer handelskammaren att efter hand erhålla tilltaile att avgiva yttrande över varje förekommande särskilt fall, då spörsmål av nu ifrågavarande art komma under omprövning.» Handelskammaren i Göteborg a v s t y r k t e v i d t a g a n d e av y t t e r l i g a r e å t g ä r d e r i ärendet. H a n d e l s k a m m a r e n befarade, a t t sådana å t g ä r d e r kunde medföra ett b e s k ä r a n d e a v den frihet från tulltillsyn, som i f r i h a m n a r n a vore för handeln och sjöfarten a v så stor betydelse. V i d a r e anförde h a n d e l s k a m m a r e n : »Den nationalekonomiska vinst, som skulle uppstå genom inrättandet av företag av föreslagen art mom frihamnarna, angives i huvudsak ligga i de besparingar, som i transporthanseende stode att vinna. Ävenledes har hänvisats till, att i StockHolm tomtområde, vilket kunde förvärvas för industriellt ändamål, icke skulle finnas tillgängligt i närheten av frihamnen. Så vitt handelskammaren har sig bekant omsluta emellertid frihamnsområdena både i Stockholm och Malmö högst betydliga tomtområden, vilka icke tagits i bruk för frihamnsändamål och knappast heller aro behövliga därför inom översebar tid. Det synes under sådana omständigheter handelskammaren lämpligast, att dessa tomter avsöndrades från fri-

116 hamnsområdet, tillades tullområdet samt upplätes till de avsedda for inlandets marknad arbetande industrier, varigenom den nationalekonomiska vinsten av korta transporter skulle bliva dem tillförsäkrade, samtidigt som frihamnsbolagen skulle kunna ekonomiskt tillgodogöra sig de obegagnade områdena utan att for själva frihamnarna skadliga ingrepp genom för dem främmande former for bedrivandet av rörelsen behövde ske. Den del av de avsedda industriernas produktion, som vore avsedd för export, finge i detta fall liksom annan övrig svensk industri, som bearbetar utländskt material, för export använda sig av den tullrestitution, som tor dylikt fall medgives. E n dylik utväg synes handelskammaren vara vida att föredraga framför den av Stockholms frihamnsaktiebolag föreslagna, och da själva de tullättnader, som belägenheten inom frihamnsområdet innebär, icke få medföra några speciella fördelar för industrien, som arbetar på den inhemska marknaden, torde genom ett sådant förfarande industrien också uppnå, vad den rimligen kan begära med avseende på avsättningen på den inhemska marknaden. Det torde, enligt handelskammarens mening, med den uppfattning som for närvarande råder angående tullfrihet för redskap och maskiner avsedda for verksamhet inom frihamnarna, vara omöjligt att åstadkomma den likställighet meLan industrien inom och utom frihamnarna, som är påbjuden. Visserligen har det anförts, att priset för det upplåtna markområdet vore större i frihamnen an for utom densamma belägna, varigenom denna antydda tullfrihet skulle kompenseras, en uppfattning som handelskammaren i Göteborg dock ställer sig mycket tvivlande till Alldeles oavsett svårigheten att kunna beräkna den behövliga kompensationen torde, vid det förhållandet att de bolag, vilka hava att upplåta marken för industrier inom de svenska frihamnarna, samtidigt i andra avseenden draga ekonomisk fördel av rörelsen i frihamnarna, det vara antagligt, att dessa bolag skola befinnas villiga att upplåta mark åt ett företag, som i andra avseenden giver dem ekonomiska fördelar, betydligt under de priser, som för liknande mark skulle betingas utom frihamnarna, ja, rent av kunna finna det ekonomiskt fördelaktigt att kostnadsfritt upplåta sådan mark till vissa industrier. Det är möjligt eller rent av antagligt, att vid tillverkning av den del av produkterna, som äro avsedda för export, det nu tillämpade tullrestitutionsförfarandet icke lämnar samma bekvämlighet som om en produktion företoges mom frihamnen. Men oavsett den möjligheten, att tullrestitutionsförfarandet kan genom ändrade bestämmelser göras mindre betungande för industrien, vill handelskammaren hava anfört, att inom frihamnen den både för utländsk och inhemsk marknad arbetande industrien måste, därest förslaget genomföres, för den del av produktionen, som avses för den inhemska marknaden, underkastas en tulluppsikt, som val näppeligen kan göras mindre sträng än den uppsikt, som för utförsel arbetande industri nu i tullirdandet är underkastad för beviljandet av tullrestitution. Under alla omständigheter torde, därest en industri av avsett slag bedreve sm verksamhet i frihamnen, densamma icke kunna komma i åtnjutande av hela den frihet, som ensamt på utländsk marknad arbetande industri kan göra räkning pa, utan måste alltid i sin verksamhet hämmas av tullföreskrifter och uppsikt på samma satt, som om den vore belägen utom frihamnsområdet, med endast den skillnaden att i törsta fallet det är de för den inhemska marknaden bestämda varorna, som föranleda till uppsikten, i det senare fallet de för den utländska marknaden avsedda. Handelskammaren kan under sådana omständigheter icke finna, att för industrien något verkligt värdefullt skulle vara att uppnå genom den föreslagna förändringen, tor så vitt lämpligt tomtområde kan beredas industrien antingen genom förändring av de nuvarande, frihamnsområdena eller utan en sådan.» Göteborgs hamnstyrelse åberopade såsom eget u t l å t a n d e ett av h a m n d i r e k tören d ä r s t ä d e s avgivet y t t r a n d e , vilket u t m y n n a d e i u t t a l a n d e t , a t t för Goteborgs v i d k o m m a n d e icke vore n å g o t a t t e r i n r a mot v i d t a g a n d e av de i ärendet

117 ifrågavarande lättnaderna i frihamnsförordningen, under förutsättning att de olägenheter, som av handelskammaren i Göteborg befarats därvid uppkomma, visades bliva undanröjda. Göteborgs frihamns aktiebolag betonade ånyo fördelarna av varje lättnad i frihamnsf orordningen, som, utan att skada annan svensk industri, vore ägnad att öka möjligheterna för frihamnarnas användning. Bolaget förklarade sig därför icke avstyrka en ändring i liberalare riktning av bestämmelserna för industris bedrivande i frihamn men framhöll det betänkliga i varje åtgärd, som kunde verka förryckande på själva frihamnsidén. I sammanhang därmed uttryckte bolaget farhågor, att det skulle möta svårigheter att samtidigt med de ifrågasatta lättnaderna bevara den vidsträckta rörelsefrihet för handeln, som för närvarande funnes. Bolaget ifrågasatte vidare, huruvida icke de i ärendet närmast avsedda industrierna skulle bliva bättre hjälpta genom lättnader i dåvarande tullrestitutionsbestämmelser i förening med beviljande av tullkredit, liksom vid tullnederlag, för från frihamn införtullade varor. Skånes handelskammare anförde bland annat: »Redan av principiella skäl ställer sig handelskammaren mycket tveksam till det framkomna förslaget. Även om nationalekonomisk vinst skulle stå att skörda på en lättnad i gällande bestämmelser om förtullning av i frihamn förädlad råvara, något som säkert är ytterst vanskligt att på förhand bedöma, torde likväl lämpligheten av sådana åtgärders vidtagande vara beroende av särskilt två omständigheter. Dels bör det i enlighet med den regel, som kommit till uttryck i § 13 mom. 2 frihamnsförordningen och som självfallet alltid måste upprätthållas, vara fullt klart, att lättnaderna för frihamnsindustrien ej bliva ägnade att skada enahanda industri mom landet, och dels bör det vara utrett, att de åsyftade fördelarna icke kunna nås på en enklare och mindre riskabel väg. Den första och helt visst viktigaste förutsättningen är ävenledes den mest svårbedömbara. Den mångfald av faktorer, som härvid spela in och som givetvis växla från fall till fall, gör det helt enkelt omöjligt att på förhand vinna en överblick över problemet. — Såsom nyss är nämnt och i enlighet med vad handelskammaren redan i sitt den 30 januari detta år till kollegium avgivna yttrande över Stockholms frihamnsaktiebolags framställning uttalat, måste med nödvändighet mycket stora svårigheter uppstå att i förevarande fråga rätt väga olika intressen mot varandra. Redan erfarenheten från prövningen av hittills jämlikt § 13 mom. 2 frihamnsförordningen gjorda ansökningar om tillstånd till bedrivande av industriell verksamhet i frihamn torde hava visat detta. Handelskammaren har därför vid den förnyade prövning av frågan, kammaren i anledning av nu föreliggande remiss företagit, stannat vid den uppfattningen, att någon ändring i nuvarande principer för bedrivandet av industriell verksamhet i frihamn ej torde böra ske.» En omständighet, som enligt yttrandet, jämte de antydda betänkligheterna, vant avgörande för handelskammarens ståndpunktstagande, var den, att de nationalekonomiska fördelar, man velat ernå genom de ifrågasatta lättnaderna för industriell verksamhet i frihamn, syntes stå att vinna på en annan och lämpligare väg, nämligen genom ändring av dåvarande bestämmelser om restitutionsförfarandet, så att detta bleve tillräckligt smidigt och även mindre betungande för industrien. Hamndirektionen i Malmö instämde i clet av Skånes handelskammare först avgivna yttrandet i ärendet.

118 Malmö frihamns aktiebolag anförde bland a n n a t : »I den mån kontrollen kunde anordnas på annat sätt än genom en mot frihamnsinstitutionens väsen stridande tullbevakning inom frihamnsområdet, skulle det otvivelaktigt öka möjligheterna att draga reexportindustri till frihamnarna, om därstädes tillverkade varor — i den mån de införas till tullområdet — komme i åtnjutande av en tullnedsättning, som skäligen svarade mot tullskyddet på det i frihamnen nedlagda och av staten i annan ordning beskattade arbetet. Att utarbeta och i frihamnsförordningen införa en allmängiltig regel för beviljande på administrativ väg av sådan tullnedsättning torde emellertid stöta på oöverstigliga svårigheter. Bolaget fruktar därför, att den anbefallda utredningen kommer att giva negativt resultat, och anser, att syftet med framställningen bättre uppnås genom att det efter utredning i varje särskilt aktuellt fall för riksdagen framlägges förslag till erforderliga ändringar i berörda tullsatser för de varor, som införas från frihamn och tillverkats därstädes.» Östergötlands och Södermanlands handelskammare a v s t y r k t e , a t t industriell verksamhet i f r i h a m n för a v s ä t t n i n g å den i n h e m s k a m a r k n a d e n komme i åtnjutande av n å g r a förmåner utöver dem, som frihamnsinstitutionen nu beredde handeln. H a n d e l s k a m m a r e n åberopade h ä r v i d den inverkan, d y l i k a å t g ä r d e r skulle u t ö v a å t r a f i k e n över de städer, som s a k n a d e f r i h a m n a r . F l e r t a l e t övriga handelskamrar u t t a l a d e sig i a v s t y r k a n d e r i k t n i n g . Kommerskollegium och generaltullstyrelsen h a v a i g e m e n s a m t u t l å t a n d e den 2 februari 1929 a n f ö r t bland a n n a t : »Enligt ämbetsverkens mening är det uppenbart, att man vid frihamnsinstitutionens införande i vårt land icke räknat med tillkomsten inom dessa hamnar av en för hemmamarknaden arbetande industri. Tvärtom har man, i medvetande om de nackdelar, som genom en dylik industriell verksamhet kunde uppstå for motsvarande industrier i tullinlandet, uppställt särskilda villkor för bedrivande överhuvud taget av industriell verksamhet i frihamn. Det kan enligt ämbetsverkens uppfattning icke heller förnekas, att frihamnsinstitutionens egentliga syfte mera hanför sig till ett befrämjande av den utåtriktade kommersiella företagsamheten, eyad densamma avser ren handelsverksamhet eller därjämte omfattar en förarbetning av produkterna för export eller reexport. Om man sålunda torde kunna utgå ifrån, att en sådan utveckling av frihamnsrörelsen, som nu är i fråga, icke varit åsyftad vid frihamnsinstitutionens tillkomst och icke heller numera anses förenlig med institutionens egentliga syften, ar därmed naturligen icke bevisat, att icke de praktiska och nationalekonomiska fordelarna av en sådan utveckling måhända äro av den betydelse, att de påkalla en utvidgning av frihamnsändamålet i angiven riktning. Vid bedömandet av denna fråga har man att mot varandra väga å ena sidan de fördelar, som därav skulle uppstå för frihamnarna själva till allmänt gagn för den kommersiella verksamhet, som finnes baserad på dessa hamnar, ävensom för de industrier, vilka skulle kunna inom frihamnen arbeta för den inhemska marknaden, och å andra sidan de nackdelar som skulle kunna uppstå för motsvarande industrier i tullmlandet. ^ Vad då först angår frihamnsinstitutionen såsom sådan är det ganska påtagligt, att varje åtgärd, som är ägnad att för frihamnarnas vidkommande medföra lättnad i den av tullarna orsakade belastningen och de av tullsystemet betingade kontrollanordningarna, i sin mån medverkar till ett allmänt befrämjande av den kommersiella företagsamheten inom frihamnarna. , ,.. • , . • n Av det sagda torde framgå att, även om lättnader i tullhänseende for industriell drift i frihamn skulle vara ägnade att verka befrämjande på den kommersiella livaktigheten i allmänhet i dessa hamnar, det dock synes kunna befaras, att de

119 väntade fördelarna åtminstone i viss mån bleve neutraliserade genom den hämsko på rörelsefriheten, som skulle följa genom införande i vidare mån av tullkontroll inom själva frihamnsområdet. • Vad därefter angår de praktiska fördelarna för industrien utav att kunna förlägga sin verksamhet inom frihamnarna föreligga onekligen vissa omständigheter, som därvid synas vara värda beaktande. Till en början är det tydligt, att ett industriföretag inom frihamn är synnerligen väl tillgodosett i vad gäller såväl tillförseln av utländska råvaror som den producerade varans avsättning. Vidare måste frihamnarnas karaktär av utland i tullhänseende i olika avseenden vara till fördel för industriell drift inom dessa hamnar. Maskiner och verktyg få sålunda tullfritt införas och disponeras, likaså råmaterialier och förnödenheter av skilda slag. I motsats mot en inlandsindustri behöver ett industriföretag inom frihamn, även om oavkortad tull för färdigfabrikatet måste erläggas vid avsättning på hemmamarknaden, likväl icke vidkännas någon tullkostnad för råämnesförlust och annat spill vid fabrikationen. För vissa industriers vidkommande skulle detta otvivelaktigt innebära en relativt betydande ekonomisk fördel. Beträffande en på export arbetande industri torde böra erinras om att denna, om den bedrives inom frihamn, icke^ måste, såsom industrien i tullinlandet, för att undvika den genom tullsystemet åstadkomna belastningen vidkännas extra kostnader i samband med tullrestitution. Emot dessa fördelar för industriell drift inom frihamn står, såvitt ämbetsverken kunnat finna, egentligen endast den merkostnad, som eventuellt kan uppstå genom högre hyra för tomtmark inom frihamnen, samt den olägenheten, att frihamnens begränsade utrymmen i längden måhända kunna lägga vissa hinder i vägen för önskvärda utvidgningar av produktionen. Ävenså torde frihamnsområdets karaktär av slutet område med tullgräns medföra vissa besvärligheter för den anställda personalen med hänsyn till tullkontrollen. Beträffande de nackdelar, som skulle uppkomma för industrien inom tullinlandet av en på hemmamarknaden inriktad, mera utvecklad industriell drift inom frihamnarna, torde det, i belysning av vad ovan anförts om de fördelar av olika slag, varav frihamnsindustrierna skulle kunna draga nytta, icke behöva närmare utvecklas, att sistnämnda industrier otvivelaktigt äga gynnsammare konkurrensbetingelser redan på grund av sin belägenhet inom frihamn. För den händelse särskilda lättnader i tullhänseende eller på annan väg härutöver skulle beredas den industriella företagsamheten inom frihamnarna, varigenom denna företagsamhet skulle bringas till större livaktighet, synes med fog kunna befaras, att allvarliga konsekvenser härigenom skulle uppstå för motsvarande industrier inom tullinlandet. 1 de yttranden, som avgivits av de hörda näringskorporationerna, har denna uppfattning också kommit till klart uttryck, och flertalet handelskamrar har av detta skäl ställt sig avvisande till några åtgärder i angiven riktning. Även ämbetsverken hava vid övervägande av ovan angivna, på frågan inverkande omständigheter kommit till den slutsatsen, att särskilda åtgärder av allmängiltig natur icke torde böra vidtagas från statens sida för beredande av lättnader åt industriella företag inom frihamn i syfte att befrämja avsättningen av deras produkter på hemmamarknaden. Avgörande härvidlag har i främsta rummet varit den ovan påvisade omständigheten, att frihamnsindustrien redan under nuvarande förhållanden äger vissa praktiska fördelar framför industrien i tullinlandet sant att sistnämnda industri sannolikt skulle orsakas väsentliga olägenheter, därest jenom det allmännas medverkan ytterligare förmåner gåves åt inom frihamn belägen industri. Ämbetsverkens ståndpunkttagande har emellertid påverkats jämväl av de under senare lid vidtagna och föreslagna lättnaderna med avseende å tullrestitutionsförfarandet. Nu avsedda lättnader i avseende å möjligheten till tullrestitution synas ämbetsverken i detta sammanhang så till vida erbjuda intresse, som

tullrestitutionsförfarandet uppenbarligen är ägnat att åtminstone i tullhänseende bereda likställighet mellan exportindustrier inom tullinlandet och motsvarande industrier inom frihamn. Om nu — då tullrestitutionsinstitutet är på väg att göras till ett smidigt och mera än förut användbart medel för befrämjande av tuilinlandsindustriens avsättningsmöjligheter på exportmarknaden — särskilda åtgärder samtidigt skulle vidtagas till ytterligare lättnad för industriell verksamhet inom frihamn, skulle, även om de föreslagna lättnaderna i tullrestitutionsavseende i full utsträckning genomfördes, påtagligen en förskjutning ånyo inträda till förmån för dylik industriell verksamhet. Detta skulle otvivelaktigt även bliva fallet, om de särskilda lättnaderna med avseende å frihamnarna begränsades till avsättningen inom landet, eftersom det måste anses vara till fördel för en exportindustri att kunna räkna med det stöd i konkurrensen, som ligger i möjlighet till avsättning jämväl på hemmamarknaden. På grund av vad sålunda anförts få ämbetsverken i underdånighet avstyrka, att några åtgärder av allmängiltig beskaffenhet må varda vidtagna för beredande av särskilda lättnader åt inom frihamn belägna industriföretag i syfte att befrämja avsättning av företagens produkter på hemmamarknaden. Huruvida det kan av olika hänsyn vara befogat och lämpligt, att staten i enstaka fall genom lättnader i tullhänseende eller på annan väg söker främja avsättningen på hemmamarknaden av inom frihamn tillverkade produkter i syfte att stärka fabrikationens konkurrenskraft på exportmarknaden, torde böra prövas från fall till fall, då fråga härom uppkommer. Några allmänna riktlinjer beträffande den innebörd och omfattning, som lämpligen bör givas åt dylika lättnader för industriell verksamhet i frihamn, kunna på grund av de olikartade förhållanden, som i varje särskilt fall kunna vara att taga i betraktande, icke av ämbetsverken angivas. Av samma orsak synas några allmänna bestämmelser i ämnet — innefattande exempejvis rätt för Kungl. Maj :t att medgiva tullnedsättning — icke kunna ifrågakomma, utan torde avgörande i dylika spörsmål lämpligen böra träffas av Kungl. Maj :t eller av Kungl. Maj :t och riksdagen alltefter omständigheterna i varje särskilt fall.» Förnyade framställningar. Stockholms frihamnsaktiebolag har under åren 1928 och 1930 hos Kungl. Maj:t gjort förnyade framställningar, åsyftande i första hand åvägabringande av möjlighet att till frihamn förlägga sammansättningsverkstäder för automobiler. De sakkunniga. Frågan om tullättnader. De olika uppfattningarna beträffande frågan om tullättnader vid införsel från frihamn av där framställda varor hava i princip det gemensamt, att den i frihamn bedrivna industriella verksamheten förutsattes under alla förhållanden icke skola försättas i en ur konkurrenssynpunkt gynnsammare ställning än tullinlandsindustrien. Skulle det vara praktiskt genomförbart att åstadkomma en fullständig utjämning sålunda att förtullningssvårigheterna för frihamnsindustrien undanröjdes på sådana villkor, som innefattade ett avstående från alla med förläggningen till frihamn sammanhängande fördelar, förefaller det emellertid som om slutresultatet, sett ur den enskilde industriidkarens synpunkt, borde te sig skäligen intresselöst. Den föreliggande utredningen visar till fullo de svårigheter, som möta redan då det gäller att åstadkomma den klassificering och värdesättning av olika i konkurrensavseende verksamma omständigheter, som erfordras för att man

121 skall kunna överväga de åtgärder, vilka vid genomförandet av tullättnader skulLe vidtagas för vinnande av likställighet i produktionsvillkoren inom och I utom frihamnarna. Beträffande sättet för tullättnadernas eventuella genomförande synes man hava att välja närmast mellan å ena sidan förtullning vid införseln från frihamn av den färdiga varan men med hänsyn tagen endast till däri ingående importerade råvaror och halvfabrikat, samt å andra sidan förtullning av råvarorna och halvfabrikaten, innan desamma komme att ingå i fabrikationen. Vilkendera metoden man än väljer, är det likvisst, såsom i utredningen betonas, nödvändigt att, därest den avsedda likställigheten skall förverkligas, vid tullättnadernas värdesättning taga hänsyn även till andra omständigheter, varibland icke minst den friare förfoganderätt över importvarorna före användandet, som tillkommer industriidkaren i frihamnen i jämförelse med konkurrenten i tullinlandet. E t t särskilt spörsmål, som jämväl berör likställigheten i tullhänseende, är huruvida den industriidkare, som i frihamn dreve rörelse med avsättning både inom och utom landet, borde i fråga om exporttillverkningen få utnyttja de med frihamnsväsendet sammanhän; gande tullförmånerna oförminskade, samtidigt som han åtnjöte de ifrågasatta lullättnaderna för den för tullinlandet avsedda verksamheten. Även om det kan synas ligga nära till hands att besvara denna fråga jakande, får man vid dess övervägande dock icke lämna den omständigheten ur räkningen, att verksamheten på den ena marknaden kan utgöra ett kraftigt stöd i konkurrensen på den andra. Otvivelaktigt är i varje fall, att för åstadkommande av verklig likställighet i produktionsavseende mellan frihamns- och tullinlandsindustrien den i frihamn verksamme industriidkarens frihet att göra omläggningar i rörelsen, upptaga nya verksamhetsgrenar och eljest gestalta rörelsen efter affärsmässiga metoder måste bliva på ett kännbart sätt begränsad. Huru som helst komme han att arbeta under ganska osäkra förhållanden, då till äventyrs inträffade ändringar i införselbeskattningen kunde rubba förutsättningarna för det honom lämnade tillståndet till verksamhetens drivande och medföra krav på nya garantier mot obehörig konkurrens. Särskilt det sistnämnda förhållandet gör, att frågans lösning kompliceras även i fall, som eljest kunde synas jämförelsevis enkla, nämligen då det gäller förädling av tullfria importvaror. Om man emellertid skulle kunna på ett eller annat sätt åvägabringa en utjämning av produktionsvillkoren, såvitt angår tullförhållandena och vad därmed direkt sammanhänger, bleve de återstående betingelserna för uppkomsten av en på hemmamarknaden arbetande frihamnsindustri att söka i frihamnarnas överlägsenhet i fråga om kommunikations- och lagringsmöjligheterna. Någon åtgärd för neutralisering av de fördelar i konkurrensavseende, frihamnarna härutinnan erbjuda, synes principiellt icke böra ifrågasättas. Emellertid är det obestridligt, att frihamnarnas utveckling till särskilt värdefulla kommunikations- och lagringsanstalter står i närmaste samband med deras särställning i tullhänseende. Såsom förut blivit antytt, har förslaget om tullättnader en väsentlig grund i önskemålet att bereda ökade tillfällen till utnyttjande av frihamnarna med

122 däri ingående, till industritomter avsedda områden. Det har ur denna synpunkt gjorts gällande, att en gynnsammare ställning för frihamnsindustrien vore motiverad av åtskilliga omständigheter. Sålunda har åberopats, att frihamnarna lede av den olägenheten, att de vore förlagda till dyrorter med arbetslöner och byggnadskostnader, som överstege det annorstädes vanliga. Emellertid gäller samma förhållande för den industri, som är förlagd vid eller i närheten av frihamnsstädernas tullhamnar. Försök att genom tullättnader eller anordningar i dylik riktning kompensera industriföretagen i landet för olägenheter av nu antydd beskaffenhet skulle otvivelaktigt leda till orimliga konsekvenser. Vidare har framhållits, att stora kapital nedlagts på att utrusta frihamnarna med moderna och högklassiga trafikanordningar, och att det låge i det allmännas intresse, såväl att de nedlagda kapitalen bleve förräntade som att frihamnarna bleve i möjligaste mån tillgängliga för kommersiellt utnyttjande. Erinras må emellertid, att detta allmänna intresse i allt fall icke får tillgodoses på bekostnad av ett annat allmänt intresse, nämligen iakttagandet i möjligaste mån av rättvisa i statens ställning till det inhemska näringslivet och dess särskilda företag. Jämväl må påpekas, att de tre frihamnarna ägas av samma kommuner som vidliggande tullhamnar. Den båtnad, som respektive kommun må vänta sig av förläggning av en industri till platsen, bör kommunen kunna bereda sig, oavsett huruvida industrien erhåller plats inom eller utom frihamnsområdet. För övrigt torde utnyttjandet av de vid frihamnarna belägna tullhamnarnas betydligt större industriutrymmen vara ur kommunernas synpunkt ett intresse, vid sidan varav frihamnarnas användande till enahanda ändamål har endast underordnad betydelse. I den mån det måste antagas, att frihamnarnas industriutrymmen icke kunna inom överskådlig tid finna användning för industri, som är inriktad på export, är det givetvis i och för sig ett beaktansvärt önskemål, att dessa utrymmen må kunna nyttiggöras på annat sätt. Det skall icke heller bestridas, att omständigheterna i särskilda fall kunna vara sådana, att tullättnader för ett till frihamn förlagt men på hemmamarknaden arbetande industriföretag finnas kunna medgivas utan förfång för något inhemskt näringsintresse. Den föreliggande utredningen lärer emellertid hava ådagalagt, att några allmänna riktlinjer för prövning av dylika fall icke kunna på förhand uppdragas. Frågan gäller därför till slut egentligen endast, huruvida det för framtiden bör överlåtas till Kungl. Maj :t att i administrativ ordning pröva hithörande spörsmål i hela deras vidd och träffa därav föranledda avgöranden. Härvid bör ihågkommas, att de åtgärder, som kunna komma i fråga, innebära en jämkning i grundläggande principer för frihamnslagstiftningen och tulltaxeförordningen. Vidare bör betänkas, att varje dylik åtgärd kan vara ägnad att åstadkomma rubbning i den genom lagstiftningen åvägabragta avvägningen av de olika näringarnas och näringsföretagens inbördes intressen. En sådan åtgärd bör fördenskull icke vidtagas utan grundlig utredning och de olika intressenternas hörande. De härmed sammanhängande spörsmålen lära sålunda i all-

123 mänhet icke vara ägnade för ett så skyndsamt avgörande, som betingar en rent administrativ handläggning. Med hänsyn såväl härtill som till frågornas stora principiella betydelse synes det vara riktigast, att därest på grund av i särskilt fall verkställd utredning undantag från ifrågavarande, av Kungl. Maj:t med riksdagen beslutade författningar finnes påkallat, ärendet underställes riksdagens prövning. I enlighet härmed upptaga de sakkunnigas författningsförslag icke några bestämmelser i förevarande ämne. Villkoren^ i övrigt. De sakkunniga hava icke heller i övrigt funnit anledning föreslå några större förändringar av de hittills gällande reglerna om industriell verksamhet i frihamn. Måhända kunde det ifrågasättas, att under en viss förutsättning dylik verksamhet borde få drivas oberoende av särskilt tillstånd, nämligen då verksamheten uteslutande avser tillverkning för export. Den omständigheten, att hinder ansetts föreligga för medgivande av en sådan verksamhet som beredning av alkoholhaltiga drycker för export, är i och för sig icke av någon betydelse härutinnan, då denna verksamhet i allt fall förutsatt dispens från författningsbestämmelser vid sidan av den nu ifrågavarande. Emellertid synes det bland annat ur ordnings- och säkerhetssynpunkt vara erforderligt, att även beträffande exporttillverkning möjlighet till en prövning i varje särskilt fall fortfarande hålles öppen. Vid olika tillfällen har behov av en närmare precisering av begreppet industriell verksamhet gjort sig märkbart. Särskilt har det härvid varit fråga om huruvida tillstånd skolat anses vara erforderligt beträffande en del med lagringsrörelse sammanhängande bearbetnings- och andra åtgärder av enklare art och ofta endast tillfälligtvis förekommande. Beträffande åtgärder, som icke kräva någon nämnvärd teknisk utrustning och som kunna anses ingå i sedvanlig tillsyn å lagrade varor, exempelvis rensning och sortering i vissa fall, har väl i praktiken någon tvekan icke behövt råda därom, att tillstånd icke erfordras. I andra fall däremot, då dylika arbeten utföras med maskinella hjälpmedel, liksom även exempelvis då med lagringsrörelse äro förenade reparationsarbeten, som kräva fullständig verkstadsrörelse med maskiner och redskap, ställer sig saken i varje fall mera tveksam. I den mån den verksamhet, som nu avses, icke har självständigt kommersiellt syfte utan endast utgör ett mer eller mindre nödvändigt bihang till lagerrörelse, synes emellertid tillräcklig anledning icke föreligga att göra densamma beroende av särskilt tillstånd. E t t förtydligande i denna riktning torde lämpligen kunna ske genom införande i författningen av en negativ bestämning av industribegreppet sålunda, att under dylik verksamhet icke skall inbegripas arbete, som utan självständigt förvärvssyfte utföres i samband med lagerrörelse, såsom rensning, sortering eller avhjälpande av under transport eller lagring uppkommen skada.

124 FEMTE

KAPITLET.

Konsumtions- och detaljhandelsförbuden. Konsumtionslörbudet. Huvudregel om konsumtion inom frihamn. Enligt § 15 gällande frihamnsförordning må inom frihamn till förtäring eller eljest till personligt bruk icke användas utländska varor av tullpliktigt slag, med mindre de förut blivit i riket behörigen införtullade, liksom ej heller sådana svenska varor, for vilka restitution av tull- eller tillverkningsavgifter eller befrielse från tullavgift blivit vid varornas intagande i frihamnen ifrågasatt. Förbudet tillhör de försiktighetsmått, genom vilka lagstiftaren velat till skydd för såväl statsverkets fiskala intressen som det inhemska näringslivet förebygga frihamnarnas utnyttjande för ändamål vid sidan av deras egentliga syfte I fråga om konsumtionsförbudet är det naturligen det fiskala intresset, som kommer i främsta rummet. De med ifrågavarande föreskrift åsyftade varorna angåvos av frilagers- och frihamnskommittén utgöras av livs- och njutningsmedel samt gångkläder och andra beklädnadsartiklar. Förbudet har upptagits jämväl i de sakkunnigas förslag till frihamnsförordning dock med vissa jämkningar. Sålunda har förbudet ansetts bora utvidgas till att gälla även utländska varor av icke avgiftsbelagt slag. Även om konsumtion av sådana varor icke i och för sig kan anses innebära en kränkning av något materiellt intresse, synes det av ordningsskäl och for vinnande av garanti mot verkligt missbruk böra föreskrivas, att inga som helst otortullade utländska varor må inom frihamn användas till personligt bruk. Att något praktiskt behov icke eftersattes genom ändringen, torde vara uppenbart. . „ ., I förslaget är förutsatt, att förtullning för konsumtion mom frihamn ma kunna äga rum därstädes. I det ovan åberopade stadgandet är detta icke direkt angivet, och gällande frihamnsstadga innehåller icke heller någon bestämmelse om förtullning i frihamn annorledes än för införsel till tullinlandet. Att möjlighet beredes till förtullning av varor i frihamn för användning därstädes har ansetts påkallat bland annat därav, att, såsom nedan närmare angives rätten till användande å fartyg i frihamnstrafik av oförtullade utländska varor föreslås skola avsevärt begränsas. I vilken omfattning dylik förtullning må äga rum, torde böra regleras i samband med frihamnsstadgans bestämmelser om tullklarering i frihamn. Förnödenhets- och proviantartiklar för fartyg. I gällande frihamnsförordning åtföljes konsumtionsförbudet av ett stadgande, varigenom det lämnas besatt-

125 ning å fartyg i frihamn obetaget att ombord förbruka även oförtullade proI viantartiklar, som enligt förordningens regler om provianthandel inköpts inom I frihamnen eller som i fartyget dit medförts. Vad beträffar rätten till användande ombord av obeskattade varor annorledes än för personligt bruk, beröres denna icke av konsumtionsförbudet, utan är densamma i princip lika oinskränkt som rätten till användande av obeskattade varor annorstädes inom frihamnen. Vidare åtnjuta i nu angivna hänseenden fartyg, som befinna sig på resa till eller från frihamn, principiellt samma förmåner som fartyg i trafik till eller från utlandet. Även härutinnan är nämligen regeln om frihamns egenskap av utrikes ort i tullhänseende tillämplig, så länge icke något stadgande i motsatt riktning finnes meddelat. I praktiken är dock sjöfarten mellan frihamnarna och andra svenska orter icke i större utsträckning i tillfälle att begagna sig av dessa förmåner, då respektive fartyg mestadels vid anlöpandet av frihamn åtnjuta särskilda trafiklättnader, i vilkas förutsättningar ingår, att utrikes gods ej må medföras eller ombordtagas under sådana former, som medgiva dess användande ombord. Då den trafikordning, de sakkunniga föreslå för den inrikes sjöfarten till och från frihamn, går ut på lagfästande och ytterligare fullföljande av de principer, som ligga till grund för de nu åsyftade lättnadsmedgivandena, har det för de sakkunniga synts ganska självfallet att föreslå jämväl en häremot svarande begränsning av rätten till användande av obeskattade förnödenheter ombord å fartyg i inrikes frihamnstrafik. En dylik åtgärd synes även ur mera allmänna synpunkter väl motiverad. Som den ifrågavarande sjöfarten med avvikelse från de ursprungliga förutsättningarna gestaltat sig, intager den praktiskt sett icke någon utpräglad särställning i förhållande till den sjöfart, som äger rum uteslutande mellan tullhamnar. Den inrikes frihamnstrafiken behandlas för närvarande till största delen såsom ren inrikestrafik, och detta kommer jämväl att, om möjligt i än större utsträckning, bliva förhållandet vid lagfästande av de sakkunnigas förslag. Under sådana omständigheter måste det anses såsom en tämligen opåkallad privilegiering på statsverkets bekostnad av den inrikes frihamnstrafiken, om anlöpandet av frihamn skulle under uppehållet därstädes samt under resa till och från frihamnen medföra de förmåner i fråga om användande av obeskattade förnödenheter, som äro medgivna beträffande trafik till och från utlandet. Med hänsyn till det stora antalet fartyg, som i följd av trafikens omläggning i tullhänseende under sina inrikes resor anlöpa frihamn för allenast intagande av lastfyllnad eller lossning av smärre godspartier, har det föreliggande spörsmålet fått en större betydelse ur fiskal synpunkt, än tidigare kunnat förutsättas. De sakkunniga anse fördenskull åtnjutandet av de nu ifrågavarande förmånerna böra bero på arten av den trafik, i vilken fartyg ankommer till eller avgår från frihamn. Vad först beträffar sjöfarten mellan frihamn och utlandet, synes det uppenbart, att denna bör i princip bibehållas vid sina hittills åtnjutna förmåner i förevarande hänseende. I överensstämmelse härmed bör konsumtionsförbudet inom frihamn fortfarande icke gälla förbrukning av

126 förnödenhets- och proviantartiklar ombord å fartyg, som på resa från utlandet ankommit till frihamnen eller som skall avgå därifrån till utlandet. Ombord å fartyg, som från utlandet ankommit till frihamn, må enligt de sakkunnigas förslag obeskattade dylika artiklar förbrukas under hela uppehållet i frihamnen, även om fartyget skall avgå därifrån i inrikestrafik. Undantag från nu angivna regler har emellertid ansetts böra göras för de fall, då fartyg upplagts i frihamn. I fråga om den konsumtion, som må äga rum å upplagt fartyg, synes icke finnas skäl att anlägga andra synpunkter än beträffande konsumtion inom frihamn i allmänhet. Någon svårighet att vid tillämpningen särskilja fall av uppläggning från de fall, då fartyg endast kvarligger någon tid i avvaktan på befraktning eller av annan tillfällig anledning, synes icke behöva befaras, då vissa yttre kännetecken regelmässigt pläga angiva, när ett fartyg tages ur trafik. Vad beträffar rätten till konsumtion av obeskattade förnödenhets- och proviantartiklar ombord å fartyg, som skall avgå från frihamn till utlandet, bör denna rättighet, om fartyget ej ankommit från utlandet eller tidigare under resan tullklarerats för avgång dit, göras beroende av att fartygets bestämmelse blivit fastslagen genom anmälan till tullklarering för avgång. I konsekvens med vad nu anförts bör förbrukning eller nyttjande av förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods, ombord å fartyg på resa till eller från frihamn medgivas allenast då fartyget därvid befinner sig i trafik mellan Sverige och utlandet. För denna rättighets åtnjutande bör vidare, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för närvarande gäller, uppställas det villkor, att varorna skola, i den mån resan pågår mellan svenska orter, vid i vanlig ordning verkställd kontrollförrättning hava av tullmyndighet prövats erforderliga för fartyget och därå ombordvarande personer. Enligt förslaget kommer alltså förbudet att inom frihamn använda obeskattade varor till personligt bruk att gälla även ombord å därstädes upplagda fartyg samt å fartyg, som ankommit till frihamnen på resa uteslutande från svenska hamnar, i den mån de icke i frihamnen eller tidigare under resan anmälts till tullklarering för avgång till utlandet. Vidare komma fartyg, som befinna sig på resa till eller från frihamn, då resan sträcker sig enbart mellan svenska hamnar, att i fråga om medförda förnödenhets- och proviantartiklar behandlas såsom vid trafik enbart mellan svenska tullhamnar. Det sistnämnda innebär förbud i här avsedda fall icke blott mot användande till personligt bruk av varor, som icke få på dylikt sätt användas inom själva frihamnen, utan över huvud mot användande av sådana förnödenhets- och proviantartiklar, som enligt författningarna äro att betrakta såsom utrikes gods. Härutinnan innebär förbudet alltså en begränsning i den rätt till tullfrihet, som följer av frihamns egenskap av utrikes ort i tullhänseende. De ovan angivna villkoren äro avsedda att gälla för rätten till användning ombord å • fartyg av därtill ämnade förnödenheter i allmänhet. Emellertid har beträffande särskilda varuslag, nämligen spritdrycker, vin, exportöl och tobaksvaror, förfoganderätten även för den utrikes sjöfartens del ansetts böra i vissa avseenden inskränkas. De sakkunniga hava nämligen icke kunnat und-

127 gå att taga hänsyn därtill, att en oinskränkt förfoganderätt ombord å fartyg i frihamn, särskilt vad angår rusdrycker och tobaksvaror, lätt kan föranleda missbruk i form av ilandförsel för konsumtion inom frihamnen eller för insmuggling till tullinlandet, liksom även medförandet av dylika varor å fartyg i frihamnstrafik kan medföra påtagliga risker för olovlig införsel, med mindre försändningen sker under enahanda kontroll som vid avsändande från tullhamn. De sakkunnigas förslag beträffande ovannämnda varuslag går i första hand ut på att dylika varor, vilka såsom proviant medförts i fartyg från utlandet, skola i frihamn på samma sätt som i tullhamn deklareras och ställas under tullverkets tillsyn för att i mån av behov utlämnas till förfogande ombord. ^ Vidare har tullklareringsplikt föreslagits såsom obligatorisk, då varor av ifrågavarande slag såsom utrikes gods skola ombordtagas å fartyg i frijhamn, vare sig de äro avsedda till proviant eller att försändas till svensk eller utländsk ort. Såsom en följd härav komma dylika i frihamn ombordtagna varor icke att bliva tillgängliga för förbrukning ombord under uppehållet i frihamnen, ej heller under resa därifrån, innan fartyget lämnar tullområdet. I dessa avseenden kommer alltså enligt förslaget behandlingen i frihamn att i praktiken bliva densamma som i tullhamn. Det förbises icke, att förslaget härutinnan innebär en viss inskränkning av den frihet från tulltillsyn, som sjöfarten mellan frihamnarna och utlandet hittills åtnjutit. Emellertid bör, vad rusdrycker beträffar, erinras, att rusdryckslagstiftningen efter frihamnsförordningens tillkomst fått ett innehåll, som i hög grad ökat behovet av effektiva åtgärder till förhindrande av lagöverträdelse, och att de intressen, denna restriktionslagstiftning vill tillgodose, böra bevakas i frihamnarna såväl som inom tullinlandet. I avseende å inskränkningar i rätten till införsel av särskilda varuslag intaga för övrigt frihamnarna principiellt icke någon särställning i förhållande till riket i övrigt. Även vad angår tobaksvaror har en beskattnings- och införsellagstiftning mellankommit, som förutsätter skärpt kontroll å förfogandet över obeskattade utlandska varor. Enligt vad erfarenheten visat, är också faran för olovlig införsel av tobaksvaror över frihamnarna en faktor, vars betydelse icke får forringas. Teoretiskt sett kunde det väl förefalla, som om det vore till ringa nytta att begränsa rätten till förfogande över tobaksvaror å fartyg i frihamn, då i allt fall dylika varor få i vanlig ordning införas till och fritt disponeras i frihamnen av vilken importör som helst. I verkligheten förhåller det sig likvisst tvivelsutan så, att det är på fartygsbesättningarnas okontrollerade innehav en betydande del av risken kommer, varför en skärpt tillsyn härutinnan ingalunda lärer bliva utan verkan. Då en reglering efter ovan angivna riktlinjer förutsätter varjehanda bestämmelser, vilkas närmare innehåll till en del blir beroende av de administrativa ordningsföreskrifterna rörande fartygstrafiken, synes det lämpligt, att de i förevarande ämne erforderliga föreskrifterna i sin helhet meddelas i administrativ ordning. I enlighet härmed har i förslaget till frihamnsförordning upptagits ett stadgande, varigenom det överlåtes till Kungl. Maj:t att för-

ordna i fråga om rätt att ombord å fartyg, som befinner sig i frihamn, till personligt bruk använda oförtullade utländska och därmed jämställda svenska förnödenhets- och proviantartiklar samt angående rätt att ombord å fartyg, som befinner sig på resa till eller från frihamn, förbruka eller nyttja förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods. De härmed åsyftade administrativa föreskrifterna hava upptagits i förslaget till frihamnsstadga. I fråga om rätt till användande av förnödenheter å andra transportmedel i frihamnstrafik än fartyg hava de sakkunniga icke ansett erforderligt föreslå särskilda föreskrifter.

Detaljhanuelsförbiidet. Detaljhaudelsfrågans allmänna innebörd. Frågan om förbud mot detaljhandel har städse tillhört de mest omstridda och svårlösta spörsmålen inom frihamnslagstiftningen. Den har också bland de nu aktuella frihamnsfrågorna det närmaste sambandet med de tvisteämnen, till vilka på sin tid diskussionen om frihamns- och frilagersinstitutionernas införlivande med lagstiftningen koncentrerades. Striden stod härvid mellan två meningsriktningar, av vilka den ena ville se ett hinder för institutionernas införande, eller i varje fall för deras upplåtande till importändamål, i de olägenheter desamma befarades komma att medföra i form av skärpt utländsk konkurrens samt ogynnsamma rubbningar även i de inrikes konkurrensförhållandena, under det att den andra, segrande meningsriktningen ansåg dessa farhågor vara överdrivna och olägenheterna kunna tillfredsställande förebyggas genom särskilda, restriktiva lagstiftningsåtgärder, som dock lämnade de önskade fördelarna med frilagersoch frihamnsväsendet orubbade. E t t uttryck för den senare meningsriktningen gav frilagers- och frihamnskommittén i motiveringen till sitt författningsförslag, där kommittén till bemötande upptog en tidigare framställd invändning mot införande av frilager, vilken gick ut på att »frilagret skulle varda en välkommen upplagsplats för utlandets överproduktion, i synnerhet av manufakturvaror och kram, varav landet skulle till skada för den inhemska industrien översvämmas». Kommittén, som enligt vad i betänkandet angives i detta hänseende anlade gemensamma synpunkter på frilagers- och frihamnsfrågorna, yttrade: »Mot dem, som framställa denna anmärkning, må emellertid erinras, att, på sätt förut påpekats, tulltaxans bestämmelser icke i något avseende eftergivas vid frilagrets gräns mot inlandet. Avsättas dessa varor inom landet, betalas således tor desamma tull, liksom om de direkt införts. Och någon olägenhet av att de^ mnan de ingå till förtullning, hållas upplagda på ett frilager härstädes, larer svar igen kunna utfinnas. Det synes för övrigt icke heller lätt att inse, vilken fordel skulle vinnas av att bekosta införsel av sådana varor, innan detta visat sig behövligt, och i avvaktan därpå hålla dem, mot gäldande av magasinshyra eller andra omkostnader upplagda å frilager. Oenom ompackningar i andra emballage skulle, enligt vad kommittén redan antytt, någon tull icke kunna inbesparas. Säkerligen skulle hitförandet av dylika varor, vilka väl endast ingå såsom styckegods a de reguljärt trafikerade ångbåtslederna eller å järnväg och ångfärja, med fullt ut lika stor ,ordel ske allt efter som de behövdes för avsättning inom landet,

129 F r å g a n om frilagrens nyttjande för utländska manufakturvaror har dock även en a n n a n sida. Den faran låge, har man invänt, nära till hands, att å frilagren skulle hallas provlager av dylika varor, vilka där kunde i detalj avyttras. Denna fara kan dock genom lagbestämmelser förebyggas. Kommittén anser det nämligen bora, i överensstämmelse med vad i vissa främmande författningar skett förbjudas a t t å frilager idka detaljförsäljning av eller så kallad minuthandel med varor frän bod eller annat upplagsställe, där varorna finnas upplagda eller prov därå forevisas. For övrigt bör den anmärkning här förutskickas, att enligt kommitténs torslag i ämnet lokal inom frilager ej må upplåtas till a n n a n än den, som blivit såsom frilagershavare godkänd. I strid mot gällande traktater med främmande makter kan val icke utländsk undersåte, som undfått r ä t t att här i riket idka handel eller annan näring, förbjudas, på den grund att han är utlänning, att nyttja frilager. Men vid den prövning av personens lämplighet, som enligt kommitténs forslag skulle av myndighet företagas, bör tagas i övervägande jämväl, huruvida mot den rörelse, som denne vill å frilagret idka, kan vara något att anmärka. Och imnes fniagersratt, som redan medgivits, brukad till sådant provlager med detaljforsaljnmg, går frilagershavaren sin r ä t t förlustig. Invändningen föranleder alltså icke heller i denna del till förkastande av frilagersinrättningen, men till lagstiftningsåtgärder angående densamma.» D e n s t r ä n g a r e m e n i n g s r i k t n i n g e n h ä v d a d e s med särskild s k ä r p a i ett u n d e r f r i l a g e r s f r å g a n s b e h a n d l i n g vid r i k s d a g e n å r 1900 av bevillningsutskottet avg i v e t b e t ä n k a n d e ( n r 3 0 ) . U r b e t ä n k a n d e t , till den del det n ä r m a s t berör det a l j h a n d e l n , må h ä r å t e r g i v a s följande: »Vad först beträffar importhandeln, är det tydligt, att väsentliga fördelar skulle beredas densamma genom frilagersinstitutionen. Importören skulle nämligen vara befriad frän att erlägga tull för varan, innan den från frilagret uttoges; han skulle aga a frilagret fritt förfoga över godset, ompacka det i andra emballage eller helt och hållet befria det från sådant samt sortera, dela och bearbeta detsamma efter g o t t l m n a n d e ; han skulle kunna å frilagret upplägga och för allmänheten förevisa stora sortiment av utländska varor, varigenom dessas avsättning inom landet skulle betydligt underlättas, och slutligen skulle han vinna den avsevärda fördelen, att hans risk minskades, i det att han, i händelse en vara icke kunde säljas till den myckenhet, som införts, kunde återföra varan utan avsevärt större kostnad än returfrakten. Detta gäller icke endast partihandeln med manufaktur- och lyxvaror utan även åtskilliga andra varuslag. Nämnda fördelar torde dock ej komma handeln i dess helhet till godo och skulle i andra avseenden medföra högst skadliga verkningar. Det ligger i sakens natur, att, om de med frilagersinstitutionen avsedda fordelarna skola vinnas, denna institution kommer till användning endast for affärer i stor skala och således, med undantag för ett eller annat fall, varder mrattad allenast på några få större platser inom landet, och även å dessa platser T * ? . , . „ a g e r s a n n o l i k t komma att användas endast av kapitalstarka affärsmän. 1 förhållande till dessa komme därför de affärsmän, som driva mindre partihandel i en alltför ogynnsam ställning genom ökad svårighet att bestå i konkurrensen med de sålunda gynnade större affärsmännen. För minuthandeln skulle i detta hanseende beredas ännu större svårigheter. Enligt förslagets 16 § får väl inom frilagret ej idkas försäljning av varor från bod eller annat upplagsställe, där varorna finnas upplagda eller där prov därå förevisas, genom vilket stadgande naturligtvis avsetts att förhindra, att de handelsidkare, som begagna sig av frilager, skulle genom lättheten att å frilagret avsätta sina varor till billigare pris komma i en alltför gynnsam ställning gentemot andra handelsidkare. Även av dem, som äro livligt intresserade för frilagersinstitutionen, har medgivits, att ett sådant förbud måste förefinnas. Tydligt är dock, att ett dylikt förbud icke kan göras effek9—342787

130 tivt, utan lätteligen kan kringgås, därest rättighet medgives att från frilager uttaga varor till inhemsk förbrukning. Även om upptagande av order å själva frilagret kan förhindras, kan en försäljning i allt fall äga rum till och med i de minsta kvantiteter, i det att den, som å frilagret utvalt någon vara bland ett därstädes upplagt sortiment, sedermera kan hos varuägaren eller dennes agent rekvirera den önskade varan, varefter denna från frilagret uttages och förtullas samt tillställes kunden. Ej heller kan ett eventuellt förbud för andra än frilagershavaren eller dennes biträde att besöka frilagret i detta avseende göra till fyllest, enar ett sådant förbud icke behövde föranleda till annat, än att provlager å varorna hölies tillgängligt för allmänheten å något kontor utom frilagret i stället för mom detsamma. Dylika förfaranden kunna tydligen icke förhindras, och verkningarna därav bliva i huvudsak desamma som om detaljhandel å frilagret ägt rum. Det lägre pris, vartill utländska varor från frilager skulle kunna försäljas, skulle verka tryckande å såväl den inhemska detaljhandeln som industrien inom landet, och det tullskydd, som blivit industrien berett, skulle i väsentlig mån förlora sm verkan. Det' vore i själva verket att flytta den utländska konkurrensen in på livet, att för utländska köpmän och industriidkare — vilka väl ej skulle äga rätt att själva här i landet inrätta frilager, men lätteligen kunde härstädes for vinnande av dylik förmån anlita svenska undersåtar såsom ställföreträdare — bereda tillfälle att för utländska varor vinna avsättning på förmånligaste villkor inom vårt land, vars industri i följd av naturliga förhållanden icke kan utan tillbörligt skydd bestå i konkurrensen med de stora industriländernas. Denna omständighet har såväl i kommitténs som i Kungl. Maj:ts förslag beaktats i fråga om jordbruksnäringen, i det att förbud meddelats mot att å frilager intaga spannmål.» Då betänkligheterna mot frihamnsväsendets införande blivit i princip övervunna, gällde det att genom speciella författningsföreskrifter så effektivt som möjligt förebygga de olägenheter, som likvisst fortfarande befarades kunna vara därmed förenade. Det var därvid en given utgångspunkt, att drivande inom frihamn av detaljhandel borde såsom oförenligt med institutionens syfte och skadligt för det inhemska näringslivet förhindras. Emellertid rådde från början ovisshet om i vilken omfattning och på vilket sätt denna princip skulle genomföras i praktiken. De härmed sammanhängande spörsmålen ansågos icke vara definitivt lösta i och med frihamnsförordningens antagande utan gjordes till föremål för fortsatt utredning. Det har vid ett tillfälle framhållits, att de härvid mötande svårigheterna berodde icke minst på skiljaktigheter i uppfattningen i fråga om de missbruk av frihamnsinstitutionen i förevarande hänseende, som vore att befara. Också har redan preciseringen av det eller de omedelbara syften, detaljhandelsförbudet borde tjäna, hört till de omdiskuterade frågorna. Med stöd av vad som förevarit vid tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna i ämnet kan emellertid motivet för dessa bestämmelser sägas ligga i den inhemska detaljhandelns och i viss mån även industriens farhågor för obehörig konkurrens. I verkligheten fyller förbudet även ett annat, högst väsentligt syfte, nämligen att hindra uppkomsten av en den egentliga frihamnsrörelsen ovidkommande trafik, som, därest den hade fritt spelrum, skulle inverka märkbart störande på ordningen inom frihamnarna såväl som statsverkets säkerhet. ' E t t spörsmål, som i det tidigare lagstiftningsarbetet vållat betydande svårighet, har varit preciserandet av detaljhandelns begrepp. Man har därvid haft att röra sig med två kännetecken på detaljhandel, av vilka likväl intet-

131 dera kunnat göra anspråk på ovillkorlig allmängiltighet, nämligen dels detaljhandelns egenskap att avse försäljning direkt till konsumenter och dels dess egenskap att omfatta smärre varukvantiteter. E t t annat spörsmål, som icke minst vid tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna givit anledning till tveksamhet, gäller detaljhandelns lokalisering till frihamn, d. v. s. frågan om de yttre kännetecknen på detaljhandeln såsom en inom frihamn idkad rörelse. Hittillsvarande bestämmelser. Det vid 1907 års riksdag framlagda förslaget till frihamnsförordning innehöll i § 14 det nu gällande huvudstadgandet om detaljhandelsförbudet, nämligen att inom frihamn ej må idkas detaljförsäljning av därstädes befintliga varor. Formuleringen angavs i propositionen avse att inom frihamn förhindra minuthandel eller försäljning till konsumenter, medan däremot försäljning i parti, d. v. s. till återförsäljare borde därstädes'vara tillåten. Till komplettering härav innehöll förslaget ett sedermera i § 19 mom. 3 intaget stadgande, enligt vilket införsel från frihamn av gods i sådana kvantiteter och under sådana omständigheter i övrigt, att bestämmelsen i § 14 uppenbarligen komme att därigenom kringgås, icke finge medgivas. Vid antagandet av förordningen anmärkte riksdagen, under hänvisning till en i ämnet väckt motion, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida dessa bestämmelser bleve till fyllest, då någon allmän föreskrift om vad som borde förstås med detaljhandel icke funnes. Riksdagen anhöll därför om verkställande av utredning angående en i motionen väckt fråga om fastställande av vissa J minimikvantiteter, i vilka varor skulle få på en gång införas från frihamn. Detaljhandelsfrågan upptogs ånyo i hela sin omfattning i proposition (nr 187) till 1916 års riksdag, då bestämmelserna i ämnet till den huvudsakliga delen fingo sitt nuvarande innehåll. Frågan om fastställande av minimikvantiteter för införsel fick nu förfalla, och jämväl det nyssnämnda stadgandet i § 19 mom. 3 borttogs. I stället infördes nya bestämmelser till komplettering av huvudstadgandet i § 14. Sålunda intogs i § 19 mom. 3 en föreskrift, vilken med viss år 1917 vidtagen jämkning J innehåller, att vara, som upplagts inom frihamn, icke må därifrån uttagas för införsel i landet av annan än sådan näringsidkare, som driver handel med eller eljest i sin rörelse använder varor av samma eller liknande slag. Bestämmelsen avsåg närmast att undanröja bristen på en definition av begreppet detaljhandel. Den anmärkningen låge, yttrades i propositionen, visserligen här nära till hands, att det skydd nämnda föreskrift skänkte så till vida vore tämligen illusoriskt, att en privatperson endast genom att såsom mellanhand anlita en »näringsidkare, som driver handel med eller eljest i sin rörelse använder» en viss vara, skulle bliva i tillfälle att från frihamn förskaffa sig densamma i så stor eller så liten myckenhet han önskade. Trots detta, och om också den prakdska betydelsen av denna föreskrift i och för sig kunde antagas vara skäligen ringa, hade densamma dock ansetts böra införas i lagstiftningen, där sakniden av en formell definition på detaljhandel onekligen utgjort en lucka.

132 Såsom en ur praktisk synpunkt mera betydelsefull åtgärd erhöll § 14 det tilllägg, att varor ej finge inom frihamn utställas eller eljest öppet inför allmänheten utbredas. Vidare infördes i § 13 bestämmelser, som bland annat gingo ut på att skapa garantier för att den förmån, som innefattades i rätten att upplägga varor inom frihamn, icke komme att åtnjutas av annan än person, som härför borde anses fullt kvalificerad. I sådant syfte uppställdes såsom villkor för att upplåtelse av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn skulle få äga rum, att hyresgästen blivit av generaltullstyrelsen godkänd. Bestämmelserna härom borttogos emellertid redan vid 1917 års riksdag, och av de år 1916 tillagda föreskrifterna i § 13 kvarstår numera endast regeln, att den, åt vilken upplåtes byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn, skall vara skyldig att underkasta sig de närmare ordningsföreskrifter, som må kunna av Kungl. Maj :t meddelas till förekommande av försäljning, utställande eller utbredande av varor, som enligt § 14 icke må äga rum inom frihamnen. Den Kungl. Maj:t sålunda tillerkända befogenheten avsåg, enligt vad av riksdagen uttryckligen framhölls, endast meddelandet av bestämmelser, som rörde kontrollen å de i § 14 intagna föreskrifternas efterlevnad. I anslutning till den i § 19 mom. 3 stadgade införselrestriktionen äro i frihamnsstadgan föreskrifter meddelade om skyldighet att i varuanmälan rörande gods, som skall i frihamn förtullas eller tullklareras för uppläggning å tullnederlag, avgiva försäkran av följande alternativa innehåll, nämligen: att godset icke varit inom frihamnen upplagt i för lagring avsedd lokal eller å för sådant ändamål anvisad upplagsplats; eller att godset icke är avsett för annan än sådan näringsidkare, som driver handel med eller eljest i sin rörelse använder gods av samma eller liknande slag. Till en del betingade av detaljhandelsförbudet äro även de i § 18 i frihamnsreglementena meddelade bestämmelserna om bokföringsskyldighet och bokföringsgranskning. I § 19 i reglementena förekomma bestämmelser om bemyndigande för generaltullstyrelsen att utfärda närmare ordningsföreskrifter till tryggande av detaljhandelsförbudets efterlevnad. De sakkunniga. De hittillsvarande bestämmelserna om detaljhandelsförbudet torde väl få anses hava i stort sett fyllt sitt ändamål att förebygga därmed åsyftade, icke önskvärda former av handelsrörelse inom frihamn. De i frihamnsförordningen förekommande, synnerligen stränga bestämmelserna om påföljd vid överträdelse av förbudet lära också hava verksamt bidragit till att dylika överträdelser endast ganska sällan förekommit till beivran. Emellertid har i praktiken en märkbar osäkerhet i fråga om förbudets räckvidd gjort sig gällande, vilket tagit sig uttryck bland annat i tid efter annan gjorda framställningar om erhållande av förhandsbesked eller vidtagande av andra åtgärder från förvaltningsmyndigheternas sida för reglering av förbudets tillämpning. Ovissheten gäller såväl själva detaljhandelsbegreppet som med detaljhandelns lokalisering till frihamn sammanhängande spörsmål. Vad först angår detaljhandelns begrepp, framhålles i ett i 1916 års propo-

133 [ sition återgivet yttrande av kommerskollegium såsom avgörande den ifråga| varande transaktionens ekonomiska karaktär, med andra ord dess uppgift i distributionsprocessen. Detaljhandel blir enligt yttrandet allenast den handel, : som avser att bringa den färdiga varan direkt till konsumenten, vare sig från producent, förädlare eller sista mellanhand, under det att all annan handel, vare sig från producent till förädlare eller mellanhand eller från en tidigare till en senare mellanhand, är partihandel. Huruvida transaktionen omfattar en större eller mindre kvantitet av varan, angives i yttrandet såsom en omständighet av sekundär betydelse, även om det måste ligga i sakens natur, att detaljhandeln i regel kommer att röra sig med mindre kvantiteter. Denna synpunkt på detaljhandelsbegreppet torde få anses vara av stats| makterna godkänd. A t t planen att grunda detaljhandelsbegreppet på kvantitetsbestämningar en gång avböjts såsom ogenomförbar, lärer icke utesluta, att det bör anses berättigat att vid bedömandet av olika fall taga någon hänsyn även till kvantitetssynpunkten. I kommerskollegii yttrande angives kvantiteten såsom en omständighet av, låt vara sekundär, betydelse. Och ganska säkert torde vara, att beaktandet i viss mån av kvantitetssynpunkten överensstämmer med en allmän och naturlig uppfattning. Vad beträffar detaljhandelns lokalisering, är först att märka, att frihamnsj förordningen icke talar om »detaljhandel» utan om »detaljförsäljning», ett uttryck, som närmast för tanken på själva försäljningsavtalet. Då frågan om lagrummets tillämpning ställts på sin spets, hava ock uttalanden förekommit, som j giva vid handen, att man ansett, att vid bedömandet, huruvida detaljförsälj| ning inom frihamn ägt rum, platsen där köpslutet skett borde vara helt avi görande. Det har sålunda i ett uppkommet fall gjorts gällande, att den omständigheten att fråga ej vore om någon inom frihamn avslutad försäljning utan endast om en leverans från lager i frihamnen, borde föranleda till den slutsats, att sådan detaljhandel, som i lagrummet vore åsyftad, icke förelåge. Att fota lagstiftningen uteslutande på avgörandet av en ofta nog praktiskt så svårutredd och juridiskt så subtil fråga som den rörande platsen för ett köpeavtals avslutande skulle emellertid uppenbarligen vara föga tillfredsställande. Därest, såsom riktigt torde vara, förbudet riktas icke mot »försäljning» utan i stället mot »idkande av handel», bör enligt de sakkunnigas mening spörsmålet bliva praktiskt mera hanterligt. Uppenbart torde vara, att i begreppet »idkande av detaljhandel» ingå även andra väsentliga faktorer än själva försäljningsavtalets avslutande. En sådan väsentlig faktor är varornas utbjudande och vad därmed sammanhänger, således butikens öppethållande samt varornas utställande och förevisande för de besökande kunderna. Om en person inom frihamnen både förevisar sina varor för kunderna och säljer varorna till dem, är det självklart, att ifrågavarande handel idkas inom frihamnen. Om han i frihamnen, utan att där förevisa sina varor, har ett kontor, varest han vid personliga sammanträffanden med kunder eller per korrespondens eller telefon försäljer varor, måste han ock anses idka handel inom frihamnen. Har han å andra sidan en lokal i frihamnen, varest han förevisar och utbjuder varor för kunder, lärer det ävenledes få anses, att han i frihamnen

134 idkar handel, även om det icke kan ådagaläggas, att han där träffar några köpslut angående varorna. Därest detaljhandelns principiella och lokala bestämning bedömes från nu antydda synpunkter, torde resultatet i stort sett bliva med den nuvarande lagstiftningens intentioner tämligen överensstämmande. Men det kan ej undvikas, att tveksamhet och inadvertenser stundom komma att framträda, särskilt såvitt angår konsumentbegreppet. Om man skulle fastslå, att försäljning av vara till någon, som har användning av densamma i och för sin rörelse, aldrig finge anses såsom detaljhandel, komme man till det resultat, att exempelvis försäljning av en gummiring till en droskägare ej finge betraktas såsom detaljhandel. Detta torde icke överensstämma vare sig med bestämmelsernas syfte eller med den gängse uppfattningen. E t t mera skäligt resultat torde vinnas, därest begreppet rörelse bleve begränsat till att avse allenast handelsoch tillverkningsrörelse. Härvid skulle emellertid, om man ej samtidigt toge någon som helst hänsyn till försäljningarnas kvantitet, exempelvis en koifirmas försäljningar av kol till offentliga institutioner och ägare av hyreshus alltid bliva att bedöma såsom detaljhandel, eftersom kolen ej vore avsedda för användning i handels- eller tillverkningsrörelse. Möjligheterna att på ett smidigt sätt anpassa detaljhandelsförbudets tillämpning efter praktiska hänsyn skulle givetvis vara helt andra, om den närmare tillämpningen kunde regleras i administrativ väg i stället för att, såsom förhållandet är, vara ytterst beroende av domstols prövning i mål angående ansvar för överträdelse av förbudet, varvid en i författningen lämnad definition av begreppet »idkande av detaljhandel inom frihamn» måste följas, även om avgörandet i det särskilda fallet skulle bliva mindre tillfredsställande. Efter övervägande av frågan ur ovan anförda synpunkter hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå en reglering efter följande riktlinjer. Till en början meddelas i frihamnsförordningen den grundläggande regel, att inom frihamn ej må idkas detaljhandel med där befintliga varor. Därefter lämnas i förordningen en allmän definition av begreppet detaljhandel i frihamn. Om ock denna är avsedd att vara anpassad efter vad som i allmänhet bör anses vara riktigt, är den likväl icke ämnad att vara orygglig, utan bör befogenhet finnas för Kungl. Maj :t att, i den mån sådant finnes påkallat, meddela närmare bestämmelser för lämpligt avgränsande av förbudet liksom ock för dess vidmakthållande. Den allmänna bestämningen kommer att gälla, i den mån Kungl. Maj:t icke i särskilt hänseende annorlunda förordnar. Genom definitionens innehåll och anvisningen, att bemyndigandet åt Kungl. Maj:t må begagnas endast för åstadkommande av erforderlig jämkning i särskilt hänseende, lärer det få anses vara tillfredsställande sörjt för att de närmare bestämmelser, som eventuellt utfärdas, komma att motsvara syftet med huvudstadgandet. Den föreslagna allmänna definitionen, som utgör en motsvarighet till den nuvarande definitionen i § 19 mom. 3 i förening med utställningsförbudet i § 14, går ut på att såsom detaljhandel i frihamn skall anses försäljning därstädes av varor till annan än den, som idkar handel med eller i tillverknings-

135 rörelse använder varor av samma eller liknande slag, så ock där befintliga varors utställande för allmänheten eller förevisande i handelssyfte för annan än rörelseidkare, som nyss nämnts, eller ombud för honom. Att märka är, huruisom förslaget innebär, att försäljning till köpare, som visserligen är näringsidkare men icke driver handels- eller tillverkningsrörelse med ifrågavarande slags varor, anses såsom detaljhandel. Såsom framgår av ett tidigare anföirt exempel, vilket lätt nog kan mångfaldigas, kan dylik försäljning ofta innebära ett uppenbart åsidosättande av detaljhandelsförbudets syfte. Den nu nämnda begränsningen synes så mycket hellre kunna förordas, som möjlighet enligt förslaget föreligger att i sådana fall, då förhållandena anses böra berättiga till en annan tillämpning, göra denna tillåtlig genom beslut i administrativ ordning. Såsom exempel på handel, som borde kunna sålunda medgivas, har nämnts försäljning av kontorsutensilier och dylikt till i frihamn etablerade affärskontor. D'et nuvarande införselförbudet i § 19 mom. 3 har icke upptagits i förslaget. Förbudet, vilket redan vid tillkomsten erkändes vara föga effektivt i praktiken, ingriper å andra sidan på ett osmidigt sätt i träfikens rörelsefrihet och medför därvid stundom införselhinder i fall, då över huvud fråga icke är om någon försäljning. För övrigt kommer vid genomförande av de sakkunnigas förslag tillfälle att finnas att, i den mån särskilda ingripanden till förebyggande av olämpligt förfarande skulle finnas erforderliga, mera än hittills anpassa desamma efter det aktuella behovet. Såsom en följd av införselförbudets borttagande komma jämväl de nu erforderliga försäkringarna i varuanmälningar till förtullning och uppläggning å tullnederlag att bortfalla.

Skeppsförrådshandel. Gällande bestämmelser och praxis. I § 14 i gällande frihamnsförordning har gjorts det undantag från detaljhandelsförbudet, att efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t försäljning av proviantartiklar och andra skeppsförnödenheter må inom frihamn idkas under de villkor, som av Kungl. Maj:t föreskrivas. A t t dylik försäljning endast skulle få omfatta förnödenheter för i frihamn liggande fartyg, är icke uttryckligen angivet men torde likväl hava förutsatts. I frilagers- och frihamnskommitténs motivering betecknas stadgandet såsom ett av sjöfartsrörelsen inom frihamn påkallat undantag. Den angivna förutsättningen ligger även till grund för de föreskrifter, vilka i § 20 i frihamnsreglementena fastställts såsom allmänna villkor för drivande av skeppsförrådshandel efter tillstånd av Kungl. Maj:t. För dessa föreskrifter särskilt utmärkande är den stränga begränsningen i skeppshandlares rätt att förfoga över det lager, som avses för rörelsen. Berörda lager får användas endast för leveranser till fartyg efter skriftliga rekvisitioner och för import till tullinlandet efter förtullning för handlandens egen räkning. Denne är vidare skyldig att hålla bokföring över lagret och att låta detta underkastas inventering från tullverkets eller frihamns förvaltningens

136 sida. Om vid dylik inventering upptäckes brist, vars tillkomst prövas icke kunna härröra av allenast varas beskaffenhet, är handlanden skyldig att till tullverket inbetala de avgifter, som vid förtullning skolat belöpa å den bristande varumängden. Av anförda bestämmelser följer bland annat, att handlanden icke är berättigad att exempelvis till utlandet i vanlig ordning utföra någon del av det gods, som tillhör lagret. Till iakttagande jämte de allmänna föreskrifterna hava i de olika tillståndsresolutionerna särskilda villkor intagits, vilka i allmänhet haft följande innehåll, nämligen: att försäljningen icke må omfatta varuslag, vilka enligt utfärdade författningar må till riket införas endast av vissa närmare angivna personer eller samfälligheter, för så vitt sökanden icke styrker sig vara behörig att verkställa sådan införsel; att försäljningen i varje fall icke må omfatta tobaksvaror eller varor, som avses i 1 § av gällande förordning angående försäljning av rusdrycker; att, därest inom tullinlandet försäljning av viss vara är underkastad särskilda ordnings- eller säkerhetsföreskrifter, dessa föreskrifter i tillämpliga delar iakttagas även vid den ifrågavarande försäljningen av varan inom frihamn; att försäljningen icke bedrives annorstädes än i särskild, jämväl för affärens varulager inom frihamnen bestämd lokal, som blivit för ändamålet av frihamnens innehavare upplåten och av föreståndaren för tullförvaltningen i frihamnen ur tullsynpunkt godkänd; att i sagda lokal icke intagas andra varor än sådana, som äro för den ifrågavarande försäljningen avsedda; att försäljningen icke utan särskilt tillstånd av föreståndaren för tullförvaltningen i frihamnen äger rum å annan tid än den för nämnda tullförvaltning gällande allmänna expeditionstid; att försäljningen, omedelbart efter det varorna ombordförts å vederbörande fartyg, anmäles hos tullförvaltningen i frihamnen; att den bokföring, som enligt reglementet för vederbörande frihamn åligger sökanden, ständigt hålles för vederbörlig granskning tillgänglig i frihamnen; att sökanden hos tullförvaltningen i frihamnen skriftligen anmäler, när försäljningsrörelsen skall taga sin början; samt att sökanden skall vid bristande iakttagande av vad sålunda blivit föreskrivet vara underkastad de i §§ 21 och 22 förordningen om frihamn stadgade påföljder i tillämpliga delar, där ej enligt annan författning strängare straff bör å förseelsen följa. I fråga om grunderna för de särskilda inskränkningarna beträffande tobaksvaror och rusdrycker torde få hänvisas till följande uttalande av kommerskollegium, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen i gemensamt utlåtande den 28 juni 1922 över en ansökning om skeppshandelstillstånd: »I fråga om vilka slag av varor, som må hos skeppsförrådshandel inom frihamn försäljas, synes en viss begränsning bliva av nöden, särskilt för den händelse det av ämbetsverken nu tillstyrkta medgivandet till försäljning oberoende av fartygs resa varder lämnat. Sålunda synes det icke böra ifrågakomma, att varor, vilkas försäljning inom tullinlandet må omhänderhavas allenast av vissa personer eller samfälligheter, skola inom frihamn få såsom skeppsförrådsartiklar avyttras även av annan än sådan, som inom tullinlandet vore behörig att försälja desamma. Den karaktär av utland, som förlänats åt frihamn, skulle icke stödja ett medgivande i sådan riktning, enär, principiellt sett, berörda egenskap tillerkänts ifrågavarande institution endast i tullhänseende. För den lojala trafiken skulle för övrigt ett dylikt medgivande säkerligen på det hela taget bliva av föga betydelse.

137 Ty dels äro vissa av de varuslag (apoteksvaror, giftiga ämnen m. fl.), vilkas försäljning är begränsad på omförmält sätt, icke av beskaffenhet att behöva ofta förekomma till inköp i större omfattning, dels lärer upphandling inom frihamn för fartygs räkning av monopoliserade varor i allmänhet komma att vid resor annorledes än på utrikes ort inskränkas till det minsta möjliga på grund av de svårigheter med avseende å införtullningen av förrådsöverskott, som måste komma att yppa sig i tullinlandet vid det tillfälle, då fartyget ville förändra sin resa till inrikes fart. Om ämbetsverken sålunda anse, att i fråga om försäljning av monopoliserade yaror samma krav på detaljförsäljaren böra ställas i frihamn som i tullhamn, hysa ämbetsverken icke därmed den mening, att handel för skeppsbehov med vilka som helst dylika yaror bör ens av därtill enligt den allmänna lagstiftningen berättigade bedrivas inom frihamn. Kontroll styrelsen har i utlåtande den 18 mars 1922 ställt sig i viss mån tveksam till behovet av att åtminstone för närvarande anordna försäljning av rusdrycker i Göteborgs frihamn, medan tullförvaltningen i Stockholms frihamn framhållit, att artiklar sådana som rusdrycker och tobaksvaror, vilka särskilt kunde förväntas giva anledning till missbruk i frihamn, helst icke borde göras till föremål för detaljförsäljning åt fartyg i frihamn, och på det bestämdaste avstyrkt, att detaljförsäljning av rusdrycker till skeppsbehov bleve för närvarande tillåten i Stockholms frihamn. Även kommerskollegium och generaltullstyrelsen anse försiktigheten bjuda, att rusdrycker och tobaksvaror tills vidare under alla omständigheter undantagas från de förnödenhetsartiklar, vilka skulle få försäljas från skeppsförrrådshandel i frihamn. Först därest ur trafiksynpunkt ett verkligt behov av sådan försäljning kan visas föreligga, torde det böra övervägas, huruvida under särskilda villkor må medgivas avyttring av dessa varuartiklar genom därtill enligt allmänna lagstiftningen berättigad säljare, därvid jämväl synes böra tagas under omprövning, huruvida ett eventuellt medgivande bör inskränkas till att omfatta försäljning endast till fartyg av viss storlek och stadda i viss trafik.» ^ Under de senaste åren hava, i viss mån med avsteg från tidigare följda principer, tillstånd i en del fall lämnats till proviantförsäljning av exportöl inom frihamnarna. Härvid har kunnat åberopas bland annat, hurusom 1923 års lagstiftning om exportöl begränsat möjligheterna att genom leveranser från tullinlandet tillgodose det ostridigt föreliggande legitima behovet av hållbara maltdrycker till skeppsproviant. Tillstånden gälla endast försäljning till fartyg, vilkas nettodräktighet uppgår till minst 1 000 ton och vilka tillika äro bestämda att avgå till utrikes ort, direkt eller via en eller flera svenska tulleller frihamnar. Villkoren för ölprovianteringen avvika även i andra delar från de sedvanliga. Sålunda skall den försäkran, som enligt § 20 i frihamnsreglementena skall tecknas å beställningssedel, innehålla, att den beställda varan är avsedd att förbrukas ombord å fartyget, sedan detsamma lämnat tullområdet. Vidare skall försäljningen, innan varan ombordföres å fartyget, anmälas hos frihamnstullförvaltningen, som har att låta införsegla varan ombord å fartyget och göra anteckning därom å det för fartyget utfärdade tullpasset. Framställningar om ändring av bestämmelserna. I underdånig framställning den 12 juni 1928 har Stockholms handelskammare anhållit om ändring av § 20 i frihfc,mnsreglementena. Handelskammaren har därvid framhållit, att i de städer, där såväl frihamn som provianteringsfrilager vore inrättade, möjligheterna

138 givetvis icke borde ställa sig sämre vid fartygs förseende med förnödenheter från frihamnen än vid anlitande av provianteringsfrilager men att så likväl syntes vara fallet till följd av de alltför tyngande villkoren i nämnda paragraf. I underdånig framställning samma dag har Stockholms frihamnsaktiebolag avgivit närmare förslag i ämnet. E t t av huvudsyftena med framställningarna är en utvidgning av skeppshandelsrätten till att omfatta jämväl leveranser till fartyg i tullhamn. Frihamnsaktiebolagets förslag går i denna del ut på att förrådsartiklar skulle få utlämnas till fartyg, som avses i § 4 av förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager. Enligt denna paragraf må förnödenheter från dylikt lager utlämnas till fartyg av viss minimidräktighet, under förutsättning att detsamma utklarerat till utrikes ort, vare sig direkt eller via en eller flera andra svenska hamnar, eller ock befinner sig på resa mellan utrikes orter, och ankommer det på Kungl. Maj:ts medgivande, huruvida sådant utlämnande m å ske bland annat jämväl till fartyg, som inkommit från utrikes ort med destination till annan svensk hamn. Enligt de resolutioner angående provianteringsfrilagersrätt, som av Kungl. Maj :t meddelats på ansökningar av olika städer, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö, har sådant medgivande lämnats på det villkor, att fartyget icke i respektive ankomstort avslutar sin resa och avgår till svensk plats i inrikestrafik. De föreliggande framställningarna gå vidare ut på medgivande av en friare förfoganderätt över de för skeppsförrådshandel avsedda varorna. Frihamnsaktiebolagets förslag härutinnan innebär borttagande av föreskrifterna om särskild lagerredovisning och därmed sammanhängande skyldighet för handlande att erlägga införselavgifter för gods, som disponerats annorledes än för utlämnande till fartyg eller införtullning. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava den 26 april 1929 avgivit gemensamt utlåtande i ärendet och därvid jämväl överlämnat yttranden från handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, Göteborgs hamnstyrelse, Göteborgs frihamns aktiebolag, Malmö frihamnsaktiebolag samt tullmyndigheter i Stockholm, Göteborg och Malmö. Handelskammaren i Göteborg har i sitt yttrande instämt i att de åsyftade bestämmelserna borde erhålla en så smidig avfattning som möjligt, så att provianteringslager i frihamnar komma att erhålla största möjliga användbarhet, men samtidigt framhållit betydelsen av att det för frihamnarna utmärkande kännetecknet att i tullhänseende betraktas som utland beaktades vid den ifrågasatta förändringen av bestämmelserna och att följaktligen de för tullinlandet avsedda bestämmelserna för provianteringsfrilager endast i de delar finge tilllämpning inom frihamnarna, som icke stode i strid med frihamnarnas allmänna karaktär. Skånes handelskammare har framhållit såsom uppenbart, att handeln med skeppsproviant och andra skeppsförnödenheter i frihamn, såvitt icke frihamnarnas särskilda ställning annat föranledde, icke borde vara sämre ställd än motsvarande utom frihamn bedriven rörelse. I den mån därför frihamnsförfattningarna uppställde strängare regler för denna handel än de, som funnes

intagma i förordningen om provianteringsfrilager, borde en revision av förstnämnida bestämmelser tagas under övervägande. Handelskammaren har emellertid avstyrkt borttagande av föreskriften om skyldighet i vissa fall för handlande i frihamn att erlägga införselavgifter för vid inventering föreliggande lagerbrist, varvid handelskammaren hänvisat till att en häremot svarande förpliktelse åvilade innehavare av provianteringsfrilager jämlikt § 5 provianteringsfrilagersförordningen. Handelskammaren har i föreliggande sammanhang uttalat såsom sin övertygelse, att utan möjlighet att förse provianterande fartyg med rusdrycker en skeppshandel inom frihamn i varje fall hade föga utsikt att upptaga konkurrensen med de inhemska skeppshandlarna utom frihamn eller med utländska firmor i branschen. Göteborgs hamnstyrelse har såsom eget utlåtande åberopat ett av hamndirektören därstädes avgivet yttrande, ur vilket här må återgivas följande: »Det är även beträffande härvarande frihamn ett önskemål, att röreken däri icke hämmas genom onödigt stränga bestämmelser. Vad särskilt angår nu ifrågakomnia verksamhet — detaljförsäljning av skeppsproviant och andra skeppsförnödenheter — är det givetvis angeläget, att bestämmelserna därom bliva smidigt avfattade, på det att frihamnen må kunna erbjuda sådana betingelser för verksamheten i fråga, att skeppsfournerarna finna sig kunna etablera sig därstädes. De i sådant avseende gjorda framställningarna finner jag böra understödjas. Vid eventuell revision av gällande bestämmelser bör emellertid tillbörligen beaktas den stora betydelsen av att alltjämt bibehålla det för frihamnen utmärkande kännetecknet att i tullhänseende intaga ställningen såsom utland. Slutligen får jag framhålla, att de lättnader, som blivit ifrågasatta för detaljförsäljning från frihamn av skeppsproviant och andra skeppsförnödenheter, icke synas vara tillfyllest för att det skulle befinnas lämpligt, annat än i speciella fall, att etablera dylik rörelse i frihamn. Enligt här vunnen erfarenhet är förnämsta hindret härför, att försäljning av sprit och tobaksvaror undantagits från ifrågavarande rörelse, när densamma bedrives i frihamn.» Göteborgs frihamns aktiebolag har bland annat anfört: ^ »Frihamnsbolaget delar Stockholms handelskammares uppfattning, att försäljning av skeppsförnödenheter från frihamn icke bör omgärdas med strängare bestämmelser än de som äro gällande för provianteringsfrilager. — Frihamnsbolaget vill även tillstyrka, att paragrafens punkt 7, som bestämmer att tull och övriga allmänna avgifter skola betalas för den eventuella brist, som vid^ inventering av lagret förefinnes, utgår. Bestämmelsen i fråga är nämligen, enligt frihamnsbolagets mening, stridande mot den allmänna princip som uppbär frihamnsinstitutionen, och är dessmera obehövlig, som andra tillämpliga straffbestämmelser finnas för den händelse handlanden skulle förfara svikligt i tullhänseende. Enligt vad frihamnsbolaget erfarit kommer emellertid den skeppshandlare, som hittills erhållit Konungens tillstånd att bedriva skeppshandel i Göteborgs frihamn, icke att begagna sig härav så länge som försäljning av sprit- och tobaksvaror till fartygsbruk är förbjuden inom frihamn. En ändring av frihamnsreglementets § 20, även i den utsträckning som Stockholms handelskammare hemställer om, kommer alltså icke att medföra att skeppshandel öppnas inom Göteborgs frihamn.» Jämväl Malmö frihamnsaktiebolag har uttalat sig för borttagande av föreskriften om skyldighet att i vissa fall erlägga införselavgift.

140 Kommerskollegium och generaltullstyrelsen h a v a i sitt u t l å t a n d e väsentligen a n s l u t i t sig till det av tulldirektören i Stockholm avgivna yttrandet, ur vilket, till de delar det avser h u v u d f r å g o r n a i ä r e n d e t , m å anföras följande: »Såsom det viktigaste av de yrkanden, som i ovan berörda tvenne skrivelser blivit framställda, torde få anses handelskammarens anhållan om sådan utsträckning av enligt § 14 frihamnsförordningen lämnat tillstånd till detaljförsäljning av proviantartiklar och andra skeppsförnödenheter från lager i frihamn, att försäljningen må kunna ske även till fartyg, som befinner sig i den invid frihamnen liggande tullhamnen. E n dylik utvidgad verksamhet i frihamn torde emellertid ur konkurrenssynpunkt, då fråga är om andra varor än rusdrycker, få anses erhålla betydande företräden framför en i tullhamn bedriven provianteringsfrilagersrörelse. Det torde härvid vara tillfyllest att erinra därom, att ägare av provianteringsfrilager har att i provianteringsfrilagersavgift till tullverket erlägga en krona för varje varupost, som anmäles till uppläggning å frilagret, att gods, som skall uppläggas å dylikt lager måste därförut i vederbörlig ordning tulltaxeras och att, innan uppläggning må äga rum, skall ägaren hos tullmyndigheten ställa vederbörlig säkerhet för de tullavgifter, som belöpa på varorna enligt vid uppläggningstillfället gällande tulltaxa ävensom för anståndspenningar, vartill ägaren kan göra sig förfallen. Bestämmelser av sådan innebörd, som här ovan angivits, och åtskilliga andra för provianteringsfrilager gällande, vilka otvivelaktigt äro för rörelsen betungande, äga icke någon motsvarighet bland föreskrifterna för detaljförsäljning enligt § 14 frihamnsförordningen. E h u r u tulldirektören sålunda håller före, att en detaljförsäljning enligt § 14 frihamnsförordningen med den utvidgade rätt, som av handelskammaren ifrågasatts, skulle erhålla en i vissa avseenden ur affärssynpunkt betydligt förmånligare ställning än en provianteringsfrilagersrörelse i tullhamnen, har tulldirektören ingen anledning att av sådant skäl motsätta sig det föreliggande förslaget, då detta framburits av handelskammaren, som representerar köpmannaintresset i allmänhet. Någon anledning att ur tullsynpunkt avstyrka handelskammarens förslag anser tulldirektören heller icke förefinnas. Slutligen har frihamnsbolaget genom sitt förslag velat utesluta jämväl sjunde punkten, enligt vilken handlande förpliktas att i fall av brist i varubehållningen ofördröjligen till tullkassan inbetala de tull- och andra allmänna avgifter, som skolat vid införtullning belöpa å den bristande varumängden. Till stöd för ett uteslutande av denna punkt, gentemot vilken även handelskammaren riktat anmärkning, kan måhända anföras, att vad där finnes föreskrivet om inbetalning i förekommande fall till tullkassan av tull- och övriga allmänna avgifter icke står i överensstämmelse med stadgandena i § 1, andra stycket, av frihamnsförordningen, att brist i varumängden lätteligen kan fyllas från annat lager i frihamn och att vissa svårigheter kunna anses föreligga att i efterhand bestämma de belopp, som eventuellt skola till tullkassan inbetalas. Å andra sidan lärer för ett bibehållande av betalningsskyldigheten kunna framhållas, att motsvarande skyldighet förefinnes för ägare av provianteringsfrilager och att kontrollen över J a g r e t genom en sådan bestämmelse erhåller en helt annan och värdefullare innebörd än om bestämmelsen borttoges. Beträffande de ovan berörda invändningarna mot bibehållandet av här ifrågavarande föreskrifter må erinras om bestämmelserna i § 15 frihamnsförordningen, där det stadgas, att, med vissa angivna undantag, inom frihamn icke må till förtäring eller eljest till personligt bruk användas utländska varor av tullpliktigt slag, med mindre de förut blivit i riket vederbörligen införtullade, liksom ej heller svens-

141 ka^ varor, för vilka restitution av tull- eller tillverkningsavgifter eller befrielse från tullavgift blivit vid varornas intagande i frihamnen ifrågasatt. Det torde vara ur synpunkten av dessa bestämmelser, som föreskrifterna i ovanberörda punkt 7 i § 20 frihamnsreglementena angående inbetalning till tullkassan av tull- och övriga avgifter för den brist i varumängden, som förefinnes i handlandens lager, tillkommit, och dessa föreskrifter stå alltså i full överensstämmelse väl icke med stadgandena i § 1 frihamnsförordningen men med stadgandena i § 15 av samma förordning. I fråga om möjligheten för handlande att från a n n a t lager i frihamn fylla hos honom uppkommen brist torde få framhållas, att hyresgäst, som i frihamn fått åt sig upplåten lokal eller öppet område för uppläggning av gods, är skyldig att enligt bestämmelserna i § 18 frihamnsreglementena hålla sådan bokföring över godset, att därav tydligt framgår, till vilken varje från lokalen eller området uttagen varukvantitet blivit avyttrad, att denna bokföring kan när som helst bliva föremål för granskning på sätt i andra stycket av nämnda § 18 är stadgat, att från allmänt upplag i frihamn gods icke kan utbekommas utan frihamnsförvaltningens kännedom och a t t även beträffande annat i frihamnen intaget gods tillförlitliga upplysningar därom torde kunna erhållas genom de godset rörande handlingar, som måste ingivas till frihamnsförvaltningen. Beträffande svårigheten att i efterhand debitera umgälder för gods, som icke längre finnes i behåll, torde endast behöva erinras om, att sådan debitering ofta måste äga rum exempelvis i fråga om gods, som under transport förkommit, då omständigheterna icke varit sådana, att befrielse från avgifter får åtnjutas.» Kommerskollegium och generaltullstyrelsen h a v a föreslagit följande ä n d r a d e lydelse a v § 20 f r i h a m n s r e g l e m e n t e n a : »För den detaljförsäljning av skeppsproviant och andra skeppsförnödenheter, som enligt förordningen om frihamn må efter särskilt tillstånd av Konungen äga rum, skall, utöver vad i varje särskilt fall kan vid lämnandet av sådant tillstånd eller eljest behörigen varda föreskrivet, i allmänhet gälla: 1) att förrådsartiklar, som ovan avses, må för proviantering eller utrustning utlämnas till sådana i frihamn eller angränsande tullhamn liggande fartyg, till vilka, enligt vad särskilt är stadgat, gods må kunna för motsvarande ändamål utlämnas från provianteringsfrilager; 2) att dylika förrådsartiklar icke må av handlanden avyttras, med mindre till honom avlämnats särskild beställningssedel därå, egenhändigt utställd av vederbörande fartygs redare eller befälhavare eller av befullmäktigat ombud för någon av dessa; handlanden obetaget att, där hinder på grund av andra bestämmelser ej därför möta, för egen räkning i vanlig ordning låta förtulla och till tullinlandet införa å sitt lager intaget gods; 3) att beställningssedeln jämväl skall innehålla dels av utställaren på tro och heder avgiven försäkran, att varorna äro avsedda att förbrukas ombord å fartyget, och iels av utställaren tecknat kvitto över varornas mottagande; 4) att, då förrådsartiklarna äro avsedda för fartyg i frihamnen, handlanden skall utöva tillsyn därå, att de mot beställningssedeln utlämnade varor vederbörligen föras ombord och där omhändertagas av rätt person; 5) att, då förrådsartiklarna äro avsedda för fartyg i tullhamnen, motsvarande förfarande skall i tillämpliga delar iakttagas, som i § 51 frihamnsstadgan är för där ivsedda fall föreskrivet, dock att angivningsinlaga, som där sägs, skall avlämnas i tre exemplar och innehålla specifik uppgift i överensstämmelse med beställningssedeln över de försålda förrådsartiklarna; och skall, sedan godsets inlastning blivit verkställd, ett exemplar av angivningsinlagan med vederbörande tullbevakningstjänstemans anteckning därom återställas till handlanden för att såsom verifikation biläggas beställningssedeln;

142 6) att, innan förrådsartiklar ombordtagas i frihamnen eller därifrån avsändas för ombordtagande i tullhamnen, handlanden skall i likhet med vad som enligt § 11 i kungörelsen den 15 november 1912 (nr 299) gäller vid utlämnande av förrådsartiklar från provianteringsfrilager hos tullförvaltningen i frihamnen vederbörligen styrka, att det fartyg, till vilket varorna skola utlämnas, befinnes statt på sådan resa och är av sådan dräktighet, att utlämnandet må, enligt vad ovan sägs, äga rum; 7) att vad i frihamnsstadgan föreskrives i avseende å tullbevakningskontroll vid fartygs avgång från frihamn ävensom vad i tullstadgan är fastställt rörande tullkontroll å förnödenhets- och proviantartiklar, som utgöra utrikes gods och medföras å transportmedel för användning därå, i förekommande fall vederbörligen iakttages; 8) att handlanden skall över de å hans lager intagna och» etc. (8—13 punkterna i förslaget lika med nuvarande 4—9 punkterna). I u n d e r d å n i g f r a m s t ä l l n i n g den 11 juni 1929 h a r Stockholms handelskammare erinrat, a t t i ämbetsverkens u t l å t a n d e de f r a m s t ä l l d a a n m ä r k n i n g a r n a mot vissa p u n k t e r i § 20 delvis k v a r s t o d e obeaktade. H a n d e l s k a m m a r e n h a r därvid anfört följande: »Enligt ämbetsverkens förslag skulle koncessionerad skeppshandlare i frihamn erhålla rätt att antingen mot särskild på visst sätt utställd beställningssedel avyttra sina varor såsom 'skeppsproviant' eller såsom 'andra skeppsförnödenheter' till fartyg i frihamn och angränsande tullhamn eller ock i vanlig ordning låta förtulla och till tullinlandet införa å sitt lager intaget gods. Det synes emellertid önskvärt, att han jämväl tillerkännes möjlighet att tullklarera godset på samtliga de sätt, som stå andra varuägare och provianteringsfrilagershavare till buds, nämligen att kunna reexportera godset, transitera detsamma och upplägga det å nederlag. Av särskild betydelse torde vara rätten att reexportera varor, som kunna förväntas snart bliva okuranta. Emot en sådan anordning skulle dock kunna invändas, att kontrollen över skeppshandlarna skulle bli mindre effektiv. Det torde emellertid icke möta hinder att vid reexport från skeppshandlares lager eller vid transitering utöva behövlig kontroll, och torde bestämmelser härom kunna inflyta i de särskilda villkor, på vilka koncessionen beviljas. Vidare skulle enligt ämbetsverkens förslag gälla den bestämmelsen, att om brist upptäckes vid inventering, handlanden skall betala tull för den bristande varumängden. Det sålunda föreslagna stadgandet synes knappast stå i god överensstämmelse med grunderna för § 1 i frihamnsförordningen, enligt vilken frihamn skall i tullhänseende betraktas såsom utland. I övrigt må erinras, att, därest en brist upptäckes vid inventeringen, denna kan bero på följande olika omständigheter, vilka alla synas vara av beskaffenhet att ej påkalla en bestämmelse av den innebörd, som ämbetsverken under denna punkt föreslagit. Först och främst kan dylik brist härröra från svinn eller läckning, i vilket fall någon tull givetvis ej bör erläggas för vad som på detta sätt avgått. Brist kan även synas föreligga på grund av förbiseende eller felaktighet vid bokföring eller journalisering utan att följaktligen i sådant fall en reell brist uppstått. Vidare kan en uppkommen brist tänkas bero därpå, att varan konsumerats inom frihamnsområdet, i vilket fall dock srraff utkräves såväl av den, som konsumerat varan, på grund av föreskriften i § 15 frihamnsförordningen, som av lagerinnehavaren jämlikt § 15 och eventuellt § 14 samma förordning. Slutligen föreligger här den möjligheten, att varan kan hava insmugglats till tullinlandet. Risken härför är dock tämligen liten i betraktande av dels de vid våra frihamnar träffade bevaknings- och avspärrningsanordningarna och dels de straffsatser, som här komma till tillämpning enligt de allmänna bestämmelserna för olovlig varuinförsel.

143 De straffbestämmelser, som enligt vad ovan anförts gälla för olovlig förtäring ' eller insmuggling, synas redan i och för sig innebära en viss garanti mot förekommande missbruk. H ä r t i l l kommer, att enligt sista punkten av frihamnsreglementets § 20, jämförd med § 22 i frihamnsförordningen, handlande — vid bristande iakttagande av vad honom åligger enligt reglementets § 20 — för alltid förverkat sin rätt att inom frihamn eller frilager innehava eller begagna byggnad, magasinsrum eller^ upplagsplats. E t t strängare straffhot torde här icke behövas. ^ Under åberopande av vad ovan anförts får Stockholms handelskammare i underdånighet hemställa, att i ämbetsverkens förslag till ny formulering av § 20 i gällande reglementen för Stockholms, Göteborgs och Malmö frihamnar måtte vidtagas följande ändringar, nämligen 1 :o) a t t de i punkt 2 förekommande orden 'förtulla och till tullinlandet införa' ersättas med ordet 'tullklarera' såsom omfattande även reexport, transitering och förtullning till nederlag samt 2:o) att punkt 11 måtte helt utgå. Emot övriga delar av ämbetsverkens förslag har handelskammaren ingen erinran.» Tulldirektören i Stockholm h a r i y t t r a n d e häröver e r i n r a t om bestämmelserna i 5 § a v g ä l l a n d e f ö r o r d n i n g om p r o v i a n t e r i n g s f r i l a g e r samt i 13 § av kungörelsen den 15 november 1912 ( n r 299) med vissa föreskrifter angående rätt i g h e t a t t hålla p r o v i a n t e r i n g s f r i l a g e r . Tulldirektören h a r v i d a r e a n f ö r t : »I berörda § 5 stadgas bl. a., att för å provianteringsfrilager upplagt gods, vilket av ägaren disponeras annorledes än till fartygs proviantering eller utrustning, ävensom för gods, som å sådant frilager undergår förskämning eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat, skall ägaren vidkännas belöpande tullavgift u t a n något avdrag, och i sagda § 13 finnes uttryckligen föreskrivet, att varor ej må överföras från provianteringsfrilager till nederlag liksom ock att dylika varor ej heller må överflyttas till provianteringsfrilager i annan stad. Transitering av å provianteringsfrilager upplagda varor är givetvis utesluten redan av den grund, att tullbehandling av varorna skall hava verkställts före uppläggningen. Det torde i detta sammanhang måhända även förtjäna nämnas, att Kungl. Maj :t enligt resolution av den 6 november 1925 lämnat utan bifall en av en ägare till provianteringsfrilager gjord anhållan om tillstånd att för försäljning till utlandet få från lagret utföra vissa därå liggande partier rusdrycker . Genom ett bibehållande av nu gällande bestämmelser i punkt 1 (förslagets punkt 2) av förenämnda § 20 komma således varor, som idkare av detaljförsäljning av skeppsproviant och andra skeppsförnödenheter i frihamn för sådant ändamål intagit i sitt lager, icke att i tullhänseende bliva underkastade mindre förmånlig behandling än varor å provianteringsfrilager. Med hänsyn härtill och då handelskammarens yrkande i denna del, innebärande en betydligt utvidgad förfoganderätt över förrådsartiklar, som detaljhandlare tillfört sitt lager i frihamn för försäljning till fartyg, icke torde kunna sägas stå i överensstämmelse med innebörden i bestämmelserna i 14 § frihamnsförordningen, kan tulldirektören icke tillstyrka den av handelskammaren ifrågasatta ändringen i förslagets punkt 2).» Beträffande f r å g a n om b o r t t a g a n d e a v bestämmelsen om skyldighet a t t erlägga införselavgifter i a n l e d n i n g av vid inventering föreliggande lagerbrist h a r t d l d i r e k t ö r e n v i d h å l l i t sitt t i d i g a r e u t l å t a n d e . E f : e r hörande j ä m v ä l av vederbörande t u l l m y n d i g h e t e r i Göteborg och Malmö l a r generaltullstyrelsen i u t l å t a n d e den 27 februari 1930 a v s t y r k t han-

delskammarens yrkanden. Beträffande det nyssnämnda spörsmålet har styrelsen därvid yttrat följande: »I den föreliggande framställningen hava till stöd för yrkandet om den ifrågavarande uteslutningen av punkten 7 i § 20 frihamnsreglementena åberopats vissa skäl, sammanförda i fyra olika punkter. Den i författningsstycket avsedda bristen skulle, anför handelskammaren först, kunna härröra från svinn eller läckning, i vilket fall handelskammaren förmenar, att någon tull ej borde erläggas för vad på sådant sätt gått förlorat. Häremot torde emellertid kunna invändas, att förlust av anledning, som nu nämnts, icke friar vederbörande från skyldighet att erlägga tull, då fråga är om provianteringsfrilager (se andra stycket av § 5 i förordningen om provianteringsfrilager). Vidare skulle enligt handelskammaren en uppkommen brist kunna på grund av förbiseende eller felaktighet vid bokföring eller journalisering vara blott skenbar och ej reell. Är felet att söka i handlandens egen försumlighet i fråga om de honom åliggande bokföringsåtgärderna, synes detta icke i och för sig böra fritaga från den förpliktelse, varom nu är fråga. Att felet skulle kunna ha sin grund i oriktigt journaliseringsförfarande — vilket väl förutsattes skola hava ägt rum från tullverkets sida — förefaller egendomligt, då godset icke före förlusten journaliseras av tullverket. I såväl det ena som det andra fallet gäller givetvis, att ett förelupet fel av nu angivna beskaffenhet bör, om detsamma påvisas och dess beskaffenhet och omfång tillförlitligen utrönes, kunna rättas, varigenom påföljd, varom nu är fråga, torde upphävas. Därefter gör handelskammaren gällande, att straffhotet för olaglig konsumtion inom frihamn vore så pass strängt, att detsamma borde i och för sig verka tillräckligt avskräckande för en dylik lagöverträdelse. Oavsett detta synes det vara principiellt riktigt, att tull utgår för vara, som under avsedda förhållanden varit föremål för konsumtion inom frihamns område. Vad sist sagts torde gälla jämväl beträffande det av handelskammaren slutligen angivna fallet, då varubristen haft sin orsak i insmuggling till tullinlandet.» De sakkunniga. Frågan om villkoren för skeppsförrådshandel i frihamn befinner sig i mycket i ändrat läge, då den nu upptages i sammanhang med en allmän revision av frihamnsförfattningarna. I detta sammanhang förefinnes större rörelsefrihet vid den omreglering, som må finnas önskvärd, vilket gör, att nya synpunkter kunna anläggas på vissa av de föreliggande spörsmålen. Av betydelse för regleringen av skeppsförrådshandeln äro även de tidigare omnämnda försiktighetsmått, som föreslagits beträffande vissa slags varor, vilka i synnerhet kunna befaras bliva föremål för illojalt förfogande. Med de inskränkningar i rätten att å fartyg i frihamnstrafik använda oförtullade förnödenheter, som likaledes föreslagits, sammanhänger ett nytt spörsmål, nämligen angående försäljning av förnödenheter, avsedda att ombordtagas i förtullat skick. Oförtullat gods. Vad först angår skeppsförrådshandeln med oförtullat, gods, förtjänar det framhållas, att denna ur näringspolitisk synpunkt skiljer sig från den detaljhandel, som närmast åsyftas med detaljhandelsförbudet. Beträffande den nu ifrågavarande skeppsförrådshandeln föreligger icke i samma mån anledning att ur konkurrenssynpunkt beakta den inhemska detaljhandelns eller industriens intressen. Huvudvikten ligger i stället vid det fiskala intresset av att förhindra missbruk i form av olaga konsumtion och

145 smuggling, som äro att befara, om handelsvaror kunna i frihamn förvärvas I av andra än personer, som hava legitimt behov därav i sin näringsutövning 1 t råga om skeppsförrådshandel med oförtullat gods uppställa sig följande huvudspörsmal till övervägande, nämligen dels frågan om proviantering av iartyg utom frihamn, dels behandlingen av restriktionsvaror, dels de i allmänhet erforderliga kontrollvillkoren, dels ock frågan om koncessionssystemets bibehållande. Av dessa spörsmål äro naturligen de tre sistnämnda nära beroende av varandra. De sakkunniga biträda i princip det tidigare framlagda, av kommerskollegmm och generaltullstyrelsen tillstyrkta förslaget om utsträckning av försäljningsrätten till att avse jämväl proviantering av fartyg i den vid frihamnen liggande tullhamnen och anse dessutom, att utsträckningen bör kunna utan olagenhet avse även fartyg, som befinna sig annorstädes än i sagda tullhamn. Framhållas må emellertid, hurusom i följd av bestämmelser i 5 § tulltaxeforordnmgen den allmänna regel får anses gälla, att å fartyg medförda förnödenheter må inom tullinlandet tullfritt användas allenast i den mån de medförts frän utrikes ort. Det innebär sålunda en modifikation i denna allmänna regel, att bestämmelserna om provianteringsfrilager tillåta ombordtagande av gods från dylikt lager för omedelbar användning. Det motsvarande är icke tillåtet beträffande tullager- eller transiteringsgods, vilket måste såsom annat exportgods föras från tullområdet, även om det ombordtagits såsom förnödenheter för fartyget. Enligt de sakkunnigas förmenande kommer man till den naturligaste lösningen av frågan angående proviantering från frihamn av annorstädes liggande iartyg, om man å ena sidan medgiver själva försäljningstransaktionen men a andra sidan låter godset tullklareras för utförsel över den hamn, där fartyget ligger, och i övrigt behandlas på samma sätt som exempelvis tullagergods vi ket tages ombord för här avsett ändamål. Om det är tillåtet att utföra tullagergods såsom proviant med fartyg, bör det motsvarande vara tilllatet for frihamnsgods, men därutöver bör man icke gå, i varje fall icke utan en revision av samtliga bestämmelser om proviantering i den riktning, att vilket utrikes gods som helst får ombordtagas å fartyg och där omedelbart användas under samma villkor som provianteringsfrilagergods. En så omfattande ändring av dessa bestämmelser, vilken tarvar särskild utredning har icke ansetts böra i detta sammanhang tagas under prövning I fråga om vissa varor, vilka lätt kunna bliva föremål för olaga konsumtion eller smuggling, nämligen spritdrycker, vin, exportöl och tobaksvaror hava de sakkunniga, såsom tidigare nämnts, föreslagit särskilda inskränkningar i förfoganderätten av innebörd dels att varorna icke må försändas med fartyg frän frihamn till vare sig svensk eller utländsk ort utan att hava undergått tullklarering; dels att varorna icke må utan tullklarering i frihamn ombordtagas såsom proviant; dels att varorna icke må konsumeras ombord å iartyg i frihamn eller i frihamnstrafik, med mindre de medförts från utlandet samt, dar fartyget anlöpt svensk hamn, deklarerats och av tullverket utlämnats till förfogande ombord. 10—342787

146 De sålunda föreslagna åtgärderna komma att begränsa provianthandeln i frihamn med de uppräknade varorna till att avse endast export utan ratt till omedelbar förbrukning av varorna vare sig i frihamn eller annorstädes mom tullområdet. \. .,, Vidare äro de allmänna inom riket gällande försäljningsrestriktionerna tilllämpliga även i frihamn. . . Vad beträffar rusdrycker, lärer det därför icke vara tillätet for näringsidkare i allmänhet att därmed driva någon provianthandel i frihamnarna. A andra sidan torde det med den givna utgångspunkten icke vara någon anledning att uppställa särskilda restriktioner för den provianthandel med rusdrycker, som enligt de allmänna inom riket gällande föreskrifterna ma kunna bedrivas av därtill berättigade företag. Provianthandeln med exportöl har, såsom nämnts, hittills v a n t begränsad till export med fartyg av minst 1 000 tons nettodräktighet. Tontalsbegransningen, som torde vara fastställd med tanke på att de större fartygen under sina längre resor hava behov av hållbara maltdrycker, lärer innerst syfta till att inskränka själva hanteringen i frihamnarna med exportöl till vad som ar nödvändigt ur angivna synpunkt. Vid genomförande av ett av de saUnmmga i ett följande sammanhang framställt förslag av innebörd, att expor ol skall i frihamn vara upplagt å allmänt upplag på samma sätt som rusdrycker, torde den väsentligaste förutsättningen för tontalsbegränsnmgen bortfalla. I fråga om tobaksvaror äro farorna för olaga konsumtion och ^ s m u g g ling särskilt framträdande. Själva handhavandet av tobaksvaror i detaljhandelssyfte innebär alltid i viss mån en risk, då det för med sig att varorna lagras och i övrigt hanteras i detalj förpackningar i stället för i slutna kollin Ur denna speciella synpunkt har emellertid ett förbud mot provianthandel ganska ringa betydelse, då det ju ej är i allmänhet förbjudet att uppacka varor i frihamn. Den risk för missbruk, som hänför sig till att varan blir lättare tillgänglig ombord å fartyg, får anses bliva väsentligen undanröjd genom tullklareringsskyldigheten, varjämte särskilda ytterligare kontrollåtgärder kunna vidtagas till förhindrande av försäljning i någon form til besättningsman. De sakkunniga anse fördenskull några egentliga betänkligheter icke behöva möta mot ett medgivande av försäljning av tobaksvaror i den begränsade omfattning, varom under angivna förutsättningar kan bliva fråga E t t vagande skäl mot att förbjuda sådan försäljning är, att förbudet lätt kan kringgås, då själva försändandet ej möter hinder i författningarna och, enligt vad erfarenheten visat, svårigheter möta, då det gäller att kontrollera, vilken ekonomisk transaktion som ligger bakom försändandet. /;.. Vad beträffar andra varor, som få införas och försäljas endast av vissa företagare, t. ex. starkare gifter, synes anledning ej föreligga att uppställa särskilda restriktioner för den försäljning, som må kunna drivas av sådana ^ D t t e t ' k n a p p a s t torde vara möjligt att genom kontrollåtgärder fullständigt hindra smyghandel, bör det tillses, att de villkor, som stipuleras for den legala

147 Vla

tha

deIn

' 17 " " ' ' * e Böras så rigorösa, att de innebära en frestelse för hand e l n a t t söka sig andra, mera svårkontrollerade vägar. Vad angår de före skrifter sona innefatta inskränkning i handlandens rätt att förfoga över i handelslagret intagna varor ooh skyldighet för honom att erlägga belöpande inforselavgifter vid brist i varubehållningen, torde de mera f o l e l l a skäl som tidigare anförts mot borttagande av dessa föreskrifter, h T p p a s t ägä giltighet, da nu tillfälle gives till en allsidig prövning av de på frågan nver kände omständigheterna. Några avgörande sakliga betänkligheter möt föreskrifternas borttagande torde ieke heller vara a t t andraga. Som nämnts hava desamma en motsvarighet i vad som gäller beträffande provianteringsfrilager men förutsättningarna i de båda fallen äro så motsatta, att någo X a v en

L T Ä s t Ä nfippelirkan vinnas- De sakkuani*a fa " -

nskranka sig till att erinra, hurusom anordnandet av varuredovisningen vid provianteringsfrilager har sina ofrånkomliga betingelser däri, att T d v l i l t lager upplagda varor, med undantag endast av rusdrycker, äro tällda d varuhavarens förfogande i den fria rörelsen liksom förtullat gods vilket iek

r.and°el

* " ^ ** f r i h a m n s * ° d s . «>» ** f-mål för" skeppstråds-

Vad angår bokföring oeh granskning därav torde vid medgivande av den ores agna ratten till fritt förfogande över lagret de allmänna föreskrifter som förutsa tas komma att ingå i frihamnsreglementena, bliva tillfyllest

ut naTttl , 0 n t r 0 !Tr k T i I t , ! t ' S ° m aV d e s a k k a n n ! « a «*«»«. rf i övrigt ut pa att försäljning till fartyg i frihamnen må ske endast efter skriftlig re kvisition av fartygets redare eller befälhavare eller befnllmäktigat ombud ftr S k a U fÖICteS fÖP taI ttltS^ ^-"tenf samt alt s t h jaren yrd sådan försäljning skall, om varan är av tullklareringspliktigt slag ombesörja tullklareringen men i annat fall före ombordtagandef göra anmälan om försäljningen hos tullanstalten ooh tillse, att varan ombord omhänderteges

din1; afTa* / / - f a l l / a ; f r i h r n b e f m t l i g t f a r t y * ^

te

«—

Sts

dan trafik, att det ar undantaget från konsumtionsförbudet, gäller enligt förtTniTZm h 1 ft U t l l T a i d e OT f 8 r S a l d ™ r a ' a " ^ - t ä l t e n s medgivande därtill inhämtats. Ytterligare har i förslaget upptagits det hittills, varande bemyndigandet för tullanstalt att efter samråd med frihamns örval ningen föreskriva tillfälliga inskränkningar i försäljningsrätten a m n S i ° r V d l t ie fÖrdeI d ä r U t i n a a n a t t Jsonlig ^ pålitlighet S S ^ bor £kunna " e n ersätta ° b e S t r i d Ien ' mer * "eller < * I *mindre Perdel fordringar på betungande kontro Ivillkor. De nu föreslagna kontroflvillkoren torde å ena si

latt der

? T ar°a *»*»• «*- *-*«* "

t::7l:ivTi:

*

vara sa beskaffade, att, om de över huvud iakttagas, det i själva verket ieke borde finnas något större utrymme för illojalt förfarande. Det förhål andet rad " Z i L I Z ff 1 C k \ h a r f u U t e f f e k t i ™ m e d e l a « « « * « * • o k o n e e s l n e rad provianthandel, gor koncessionssystemets värde i viss mån problematiskt o e 0 man reno d ar systemet så att det T skilda kontrollformaliteter. I den mån man har anledning förutsätta, att en

"k :n tr oTif

;?:

!,

«-*-«- ^

-£

148 person kominer att idka försäljning i någon utsträckning, vare sig han erhåller koncession eller icke, är det sannolikt bättre att låta honom komma i tillf alle att förfara efter de legala metoderna än att hindra honom därifrån I de flesta fall skulle han måhända finna sig väl till rätta med att följa villkoren, och vad beträffar den person, som har direkt uppsåt att befrämja olaga konsumtion eller smuggling, är det föga effektivt att förbjuda honom speciellt at idka skeppsförrådshandel, då han ändock har fria händer att hälla varulager i frihamnen under åberopande av olika anledningar. En reservation får här göras så till vida som provianthandeln under vissa förutsättningar kan vara den enda förevändningen att hälla varulager i frihamn I praktiken torde väl detta dock vara fallet endast beträffande en sådan vara som exportöl, vilken skulle få i viss utsträckning säljas såsom proviant men samtidigt icke är föremål för import och knappast heller for^transithandel I fråga om denna vara hava emellertid särskilda försiktighetsmått föreslagits, vilka få anses under alla omständigheter bliva tillräckligt betrygga

Med hänsyn till anförda omständigheter hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå borttagande av fordran på särskilt tillstånd till rörelsens drivande. Förtullat gods. Medgivande av allmän rätt till försäljning av fornodenheter avsedda att i förtullat skick ombordtagas å fartyg i frihamn, torde ej möta' några betänkligheter, under förutsättning att säljaren göres ansvarig för att förtullningen sker före ombordförandet. I betraktande av sjöfartens intressen härutinnan torde de näringspolitiska hänsyn, som ligga til grund tor detaljhandelsförbudet, icke böra stå hindrande i vägen för ett dylikt medgivande I fråga om denna försäljning torde tullanstalt böra erhålla enahanda bemyndigande att föreskriva tillfälliga inskränkningar, som förut nämnts. Frågan om motsvarande försäljning till fartyg i tullhamn synes däremot icke böra bedömas annorlunda än den allmänna detaljhandelsfragan •Detaljhandel inom frihamn för tillgodoseende av fartyg i tullhamn med fortullade förnödenheter bör därför enligt de sakkunnigas uppfattning vara förbjuden. Kontrollföreskrifternas tillämplighet. De sakkunnigas förslag till t n hamnsförordning upptager, i anslutning till förbudet mot i d k a n d e m o t , . f r i hamn av detaljhandel med där befintliga varor, föreskriften att Kungl. Maj .t äger under de villkor, som prövas nödiga, medgiva sådan handel med förnödenhets- och proviantartiklar för fartyg. De bestämmelser, som innefatta dylika villkor, äro upptagna i förslaget till frihamnsstadga Enligt dessa bestämmelser må den ifrågavarande detaljhandeln omfatta försäljning dels fell fartyg i frihamnen, oavsett om artiklarna äro avsedda att ombordtagas såsom utrikes gods eller i förtullat skick, dels ock till annorstädes liggande fartyg av artiklar utgörande utrikes gods. Av synnerlig vikt ur kontrollsynpunkt är, att de föreskrifter, som enligt forslaget skola iakttagas vid den sålunda medgivna detaljhandeln, tillämpas vid all försäljning av i frihamn befintliga varor för ändamål, som nu angivits, och sålunda även om till äventyrs i något fall försäljningen icke skulle m-

149 rymmas under den allmänna definitionen av inom frihamn idkad detaljhandel En foreskrift med sådant syfte har upptagits i förslaget till frihamnsstadga. Foreskriften hämtar sitt stöd från det i förslaget till frihamnsförordning upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, med avvikelse i särskilda fall från den allmanna definitionen, meddela närmare bestämmelser för lämpligt avgränsande av detaljhandelsförbudet.

150 SJÄTTE

KAPITLET.

Med tulltaxeforordningens tillämpning sammanhängande spörsmål. Införsel av bruttoförtullning underkastade varor. Hittillsvarande bestämmelser. Under förarbetena till ett vid 1886 års riksdag framlagt förslag till lagstiftning om frilager anmärktes, att då varuägare skulle äga oinskränkt rätt att å frilager ompacka sina varor, dessa ofta komme att därifrån utgå i helt andra emballage och på helt annat sätt inpackade än vid uppläggningen å frilagret, varigenom sådana varor, i vilkas vikt enligt tulltaxan avdrag ej finge äga rum för omslag och inlägg m. m., kunde undgå en del av det avsedda tullbeloppet. Såväl vid nämnda riksdag som vid senare riksdagar, då frilagers- och frihamnsfrågor voro under övervägande, upptogs det anmärkta förhållandet som ett av de oftare åberopade argumenten mot dessa institutioners införande. Till undanröjande av den befarade olägenheten ifrågasatte frilagers- och frihamnskommittén sådana ändringar i tulltaxan, att vid vissa rubriker föreskriften om bruttoförtullning borttoges och tullsatserna höjdes i motsvarande mån. Då frilagersfrågan gjordes till föremål för proposition till 1900 års riksdag, fanns emellertid däri upptaget ett annat förslag till frågans lösning av innebörd, att en del varor, som enligt tulltaxan förtullades efter bruttovikt, skulle beläggas med en särskild tilläggsavgift, då de över frilager infördes oemballerade eller endast i pappersomslag. P å detta sätt ansågs antalet av de artiklar, frågan gällde, kunna avsevärt begränsas, vilket angavs bero därpå att ett icke ringa antal artiklar, som förtullades efter bruttovikt, redan såsom regel infördes utan eller med endast helt lätt emballage, varför särskild anledning att ålägga dem tilläggsavgift vid införsel över frilager icke förefunnes. „ Frilagersförslaget mötte vid riksdagen motstånd även pa denna punkt. .Bevillningsutskottet uttalade farhågor, att vid införsel över frilager av åtminstone en del av de i Kungl. Maj :ts förslag ej upptagna artiklarna ett sådant oberättigat tillvägagående, som vore i fråga, skulle kunna äga rum till förlust för statsverket och till förminskande av det skydd, som med tullarna varit avsett att bereda inhemsk industri. Med anledning av ett yttrande i propositionen, att i händelse av framtida missbruk rättelse kunde ske genom ökning av antalet tilläggstull underkastade artiklar, erinrade utskottet, att innan sådana rättelser hunne verkställas, kunde skadliga verkningar inträda,

151 vilket, liksom ock utsikten att hava dylika frågor ständigt på dagordningen vore agnat att väcka ej ringa betänklighet. De med propositionen nr 109 till 1907 års riksdag framlagda förslagen till forordningar om frihamn och om frilager innefattade ett förslag i ämnet som var olika bägge de tidigare. Såsom en särskild anledning till övergivande* av tanken pa tilläggsavgifter angavs i propositionen den omständigheten, a t t tlertalet av de varor, som ansåges härvid kunna ifrågakomma, hade sina tullsatser bundna genom den då gällande handels- och sjöfartstraktaten med Tyska riket. Vidare hänvisades till de vid 1900 års riksdag gjorda anmärkningarna. 1 torslaget till frihamnsförordning upptogs i stället den bestämmelse att varor, beträffande vilka i tulltaxan vore stadgat, att avdrag i vikten ej skulle göras for askar, fodral, omslag, kartor m. m., icke skulle få från frihamn uttagas for uppläggning å nederlag eller för att efter förtullning införas i landet, med mindre de vore emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor vore brukligt. Vid riksdagsbehandlingen ändrades bestämmelsen sålunda, att den vid införsel efter förtullning blev tillämplig endast såframt varorna icke vid förtullning frän frihamn vore underkastade särskild förhöjd tullavgift I riksdagsskrivelsen (nr 183) anfördes: »Riksdagen vill _ med avseende å det föreslagna stadgandet om bruttoförtullning underkastade varors behandling vid införsel från frihamn framhålla, a v den a f r f ö r a ~ v ^ J W * \ T w 6 g^ }?Sni^en * ^ a synes vara ägnad att meda r S k l U P å g r U n d EV d e n d ä r m e d f ö r e n a d e tv l r Zu • \? I- t åsikten till r^delsn^«- a n t t u l ^ f n d l ^ t e m a °<* varuägare om vad som borde förstås med handelsmassigt emballage. Detta måste nämligen enligt sakens natur antagas, vara av olika beskaffenhet alltefter den våglängd, varan fraktats, då den införts Här vid bor ock erinras, att då man väl måste förutsätta, att de i frihamn införda varorna ganska allmänt därstädes uppackas och sorteras ävensom i vissa fall bearbetas, man ock har att räkna därmed, att det emballage, vari varorna blivit till frifShamnm ** detsamma, som sedermera användes vid deras införsel från frå?a\ b a; t r E f /^ K* f ^ f f a + m s t ä l l d a förslaget att genom tilläggstullar lösa denna iraga, har Eders Kungl. Maj:t ansett gällande handelstraktat med Tyska riket läffffa ÄtidXkt f °^ en 1 dyh!gik .,r 18TdinS - ,Dfta Mnder lärer e m " iokewS agens beslut L V T ' , ? ! * . frihamn skulle få öppnas för användftntär ^ and f a S l d a * h a r *>.<* »eke ens ifrågasatts att tillämpa dylika tullar annat an foi ett mindre antal artiklar. Att märka är dessutom, att tilläggstullar svårligen kunna tillämpas med avseende å gods, som uttages för att uppläggas på nederlag; och har det under sådana förhållanden synts lämpligt, att det nu före slagna stadgandet bibehålies men suppleras med bestämmelser om tilläggstullar varom forslag alltså förutsattes komma att utarbetas.» laggstunar, De tilläggsavgifter, som förutsattes vid frihamnsförordningens antagande genomfördes vid 1912 års riksdag, då även frilagersförordningen antogs Vid ett fyrtiotal rubriker i 1911 års tulltaxa tillades en anmärkning av följande innehall: »Vid förtullning från frihamn eller frilager av varor, hänförliga till denna rubrik, skall, om varorna äro oemballerade eller endast försedda med pappersomslag, tullavgiften förhöjas med för varje kilogram » Vid 1921 års riksdag erhöllo anmärkningarna tillägget: »dock att, därest

152 till denna rubrik hänförlig vara eljest vanligen införes oemballerad eller endast i pappersomslag, berörda förhöjning icke skall utgå». Av Kungl. Maj:ts proposition nr 268 till 1921 års riksdag framgår, att närmaste anledningen till ändringen var ett inträffat fall, då en del av ett varuparti — automobilrmgar i pappersomslag — vid förtullning i frihamn belagts med tilläggstull, medan en annan del av samma parti i tullhamn förtullats efter vanlig tullsats. I ärendet hade alternativt ifrågasatts att inskränka befrielsen från tullförhojning till de fall då varan vid förtullning från frihamn förekomme i samma emballage, vari den dit inkommit. Häremot hade emellertid erinrats, att en dylik inskränkning skulle inkräkta på den frihet med avseende å ompacknmg och dylik behandling av varor, som utgjorde en av de väsentligare fördelarna med trihamnsväsendet. OK „ Tilläggsavgifterna uteslötos i 1929 års tulltaxa efter förslag av 1925 ars tulltaxerevision. I motiveringen till förslaget framhölls, att enligt inhämtade uppo-ifter antalet fall, då man begagnat sig av möjligheten att genom erläggande av tilläggstull få införa varor oemballerade eller endast försedda med pappersomslag, vore mycket obetydligt. Något större behov att i trafikens intresse bibehålla bestämmelserna i fråga hade alltså knappast synts föreligga Än mindre hade det ansetts ur statsverkets synpunkt vara någon anledning att låta bestämmelserna kvarstå, alldenstund den i frihamnsförordningen intagna allmänna bestämmelsen, enligt vilken varorna icke finge införas / r a n frihamn utan att vara förpackade på eljest brukligt sätt, i och för sig utgjorde tillräcklig garanti mot att trafikanterna i frihamn skulle få någon gynnad ställning i förhållande till andra. I § 19 mom. 2 frihamnsförordningen gjordes vid 1929 ars riksdag, förutom den jämkning som föranleddes av tilläggsavgifternas bortfallande, jämväl e t tillägg, varigenom uttrycklig fordran på handelsbrukligt emballage uppstå h des även vid uttagning av varor från frihamn för försändning i oförtullat sk ek till inrikes ort. Förslag härom hade framställts av generaltullstyrelsen under följande motivering: »Bestämmelserna om förbud mot uttagning från frihamn för W * ^ * *™ derlag eller förtullning av vara av ifrågavarande slag, som a ; ^ S n a fuUt erledes än eliest är brukligt, måste, såvida syftet med desamma skall kunna fullt er nås tydligen så tillämpas, att förbudet kommer att upprätthållas beträffande varan, äv n ! — fö" uppläggningen å nederlag eller förRullningen förandes„ oförtullat skick till annan ort inom riket. Denna sm uppfattning ha p* fo«k«n men anledning styrelsen delgivit tullmyndigheterna genom cirkulär den 13 oktober ™ 0 Ä e A ^ f 8 r f a t t a i n g 8 . « « i l i n g nr 380 år 1920). Ur praktisk synpunkt och L ? det givelvis är av lika vikt att förhindra sådan tillämpning av ifrågavarande b ttämmeher att varan med i frihamnen förändrat emballage forsandes i oförtullat kick exempelvis genom transitering, till annan stad och där upplagges pa ransitupplag fö"a edermera därifrån förtullas, torde det bliva lämpligast i detta sammanhaVgomredigera förevarande § 19 mom. 2 sålunda, att varor av omformat S a Ä 2 från frihamn uttagas vare sig för uppläggning å nederlag eller förtullning eller för försändning i oförtullat skick till inrikes ort.» Tillämpningen av de i ämnet vid olika tider gällande bestämmelserna har endast i ett jämförelsevis ringa antal fall dragits under prövning i högre in-

153 stans.. E t t praktiskt fall, där frågan om vad som skall förstås med brukligt emballage bragts på sin spets, gäller införsel av skodon, som saknat det vid utlämnande i detaljhandeln vanliga emballaget av pappkartonger. I en år 1929 hos chefen för finansdepartementet gjord framställning av Svenska skofabrikantföreningen fästes uppmärksamheten därå, att under senaste tiden skodom införts från frihamn utan dylikt emballage, samt hemställdes om åtgärder för vinnande av rättelse. Häremot gjorde en skoimportör erinringar, varefter i den därvid uppkommande skriftväxlingen diskussionen rörde sig huvudsakligen om vad som vore det vanliga emballaget vid införsel av skodon av de typer, som voro i fråga. Sedan handlingarna remitterats till generaltullstyrelsen, införskaffades yttranden från vederbörande lokala tullmyndigheter, varvid framkom, att olika meningar i frågan även på detta håll gjort sig gällande. I sitt den 11 mars 1930 avgivna utlåtande ställde general tullstyrelsen sig i den aktuella tillämpningsfrågan på den strängare ståndpunkten, och av utlåtandet framgår vidare, att styrelsen med anledning av den olikhet i tullbehandlingen, som förekommit, låtit delgiva tullmyndigheterna denna sin uppfattning. Emellertid uttalade styrelsen, att vad anginge bestämmelsen i § 19 mom. 2 frihamnsförordningen lämpligheten av densammas avfattning kunde ifrågasättas i det hänseendet, att det ej sällan måste vara vanskligt att över huvud avgöra, vad i det särskilda fallet vore att anse såsom bruklig emballering. Såsom av de remitterade skrifterna i förevarande ärende framginge, kunde redan bland sakkunniga meningarna i en sådan fråga divergera. Det sade sig då självt, vilken svårighet måste föreligga för vederbörande tulltjänsteman att vid tullbehandlingen träffa ett rätt avgörande. Styrelsen uttalade fördenskull önskemålet, att bestämmelsen underkastades en omarbetning i sammanhang med den allmänna revision av frihamnsförfattningarna, varom fråga vid denna tid blivit väckt. I ett den 24 mars 1930 avgivet yttrande i ärendet förklarade kommerskollegium sig jämväl vara av den meningen, att vid en blivande revision av frihamnsförfattningarna ökad klarhet i nu förevarande avseende kunde ernås genom lämplig jämkning och komplettering av frihamnsförordningen. Kollegium konstaterade emellertid samtidigt, att i det då föreliggande ärendet, såsom av generaltullstyrelsens yttrande framginge, rättelse stode att vinna även utan författningsändring. Bland önskemålen i de yttranden, som föregått de sakkunnigas uppdrag, återfinnes ett av Stockholms frihamnsaktiebolag, med instämmande av Malmö frihamnsaktiebolag, framställt förslag av innebörd att införsel från frihamn skulle, även om emballeringen icke vore av handelsbrukligt slag, medgivas, därest varorna vid införseln vore emballerade på samma sätt som vid ankomsten till frihamnen. De sakkunniga. Bedömandet av den föreliggande frågan lärer böra ske med ledning av principen om största möjliga likställighet mellan frihamn och tullhamn. Ä ena sidan bör det tillses, att möjligheten till transport från frihamn av varor utan emballage eller med mindre emballage, än som erfordras vid de i allmänhet längre transporterna från utlandet, icke utnyttjas i syfte att kringgå

154 tulltaxans bestämmelser. Men å andra sidan bör det härvid, så långt det är praktiskt möjligt, undvikas, att de vidtagna försiktighetsmåtten få karaktären av allmänna restriktioner, vilka belasta importen från frihamn även i de fall, då missbruk i angivna riktning ej är i fråga. Det torde ligga i sakens natur, att en praktiskt användbar verklig precisering av begreppet handelsbruklig emballering knappast kan åstadkommas. A t t grunda regleringen av hithörande spörsmål på en katalogisering av olika tänkbara fall, likartad med den, som låg till grund för bestämmelserna om tilläggsavgifter, synes icke heller kunna förordas. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör fördenskull även i fortsättningen den nuvarande allmänna definitionen i princip läggas till grund för bestämmelserna i ämnet. Till jämförelse må nämnas, att motsvarande för Hamburgs frihamn gällande bestämmelser likaledes bygga på en allmänt hållen bestämning. I frihamnens Zollsicherungsordnung förbjudes verkställande av uppackning och ompackning av varor i syfte att inbespara tullavgift vid införsel till det tyska tullområdet. I en not till själva författningstexten angivas därjämte, synbarligen i exemplifieringssyfte, särskilt en del uppräknade åtgärder såsom förbjudna, t. ex. omtappning av spritvaror ur originalkärl i icke handelsbrukliga kärl med särskilt tunna väggar. Mot bestämmelsen i § 19 mom. 2 frihamnsförordningen kan emellertid anmärkas, att den medför en viss, för den lojala trafiken besvärande osäkerhet så till vida att den kan, i fall då varor äro osedvanligt lätt emballerade redan vid ankomsten till tullområdet, medföra införselhinder i frihamn, vilka icke hava någon motsvarighet i tullhamn. Det egentliga syftet med bestämmelsen är att hindra uppackning och ompackning i frihamn för inbesparing av tullavgift, eller sålunda detsamma som direkt angivits i det tyska stadgandet. Men bestämmelsen i frihamnsförordningen verkar dessutom såsom innefattande en presumtion, att i de fall, då en vara vid införsel från frihamn icke är på sedvanligt sätt emballerad, detta beror på att emballeringen ändrats i frihamnen. Denna presumtion överensstämmer icke alltid med det verkliga förhållandet. Metoden att förhindra obehörig ompackning genom att göra rätten till införsel beroende av varans emballering vid införseltillfället får otvivelaktigt anses såsom den mest praktiska åtminstone för våra förhållanden. Detta utesluter dock ej, att om det i särskilt fall upplyses, att emballeringen icke ändrats i frihamnen, hänsyn rättvisligen bör tagas därtill. Enligt de sakkunnigas mening bör därför den hittillsvarande regeln jämkas sålunda, att införsel oavsett emballeringens beskaffenhet tillätes, om dylik bevisning förebringas. Någon egentlig svårighet att, då ändring av emballeringen icke vidtagits, därom åstadkomma utredning, som må kunna godtagas såsom tillförlitlig, torde merendels, då så erfordras, icke föreligga. Genom en dylik anordning synes därför osäkerheten för trafiken, vilken osäkerhet torde vara särskilt kännbar i fråga om varor, som vid import passera genom frihamn utan vare sig lagring eller ompackning, bliva till väsentlig del undanröjd. Enligt de sakkunnigas förslag göres alltså rätten till införsel beroende av

155 att antingen varan är emballerad på sådant sätt, som eljest vid införsel av varor av enahanda slag är brukligt, eller det visas, att ändring av emballeringen icke vidta,gits inom frihamnen. Förslaget innebär vidare, att bestämmelsen i ämnet göres tillämplig över huvud då fråga är om införsel från frihamn av varor av ifrågavarande slag annorledes än för försändning i oförtullat skick till utlandet. Den ändring, som Ihärutinnan föreslås, är betingad därav, att de sakkunniga förutsätta, att den nuvarande begränsningen med avseende å de former, under vilka införsel från frihamn till tullinlandet må äga rum, skall bortfalla.

Tullfrihet för materiell till frihamnsanläggning m. m. På sätt närmare framgår av ett i regeringsrättens årsbok årg. 1922 under nr 12 intaget referat, har i ett hos Kungl. Maj:t fullföljt mål uppställts frågan, huruvida tullavgift borde utgå för ett antal portalkranar, som efter öppnandet av frihamn införts dit från utlandet för att inom frihamnen användas för lossning och lastning av fartyg. Vid målets avgörande i regeringsrätten fann flertalet ledamöter skäligt förklara, att, enär frihamnen vore att i fråga om tullavgift anse såsom utrikes ort och den omständigheten, att kranarna vore avsedda för själva frihamnsanläggningen, icke borde i tullavseende föranleda, att de behandlades annorlunda än övriga till frihamn införda varor, tullavgift för kranarna icke skulle under förhandenvarande förhållanden utgå. Såväl i nämnda mål som vid vissa andra tillfällen hava synpunkter andragits, som kunna giva anledning till övervägande, huruvida icke en jämkning av lagstiftningen i denna del vore påkallad. Det har härvid framhållits, att den rätt till tullfritt förfogande, som vore en följd av att frihamn skall anses såsom utrikes ort i tullhänseende, borde antagas gälla endast de varor, som i transiterings- eller annat med frihamns inrättande åsyftat ändamål passera frihamnen, och ej sådana varor, som av frihamnens ägare införas dit för att där kvarstanna och begagnas för själva frihamnsanläggningen. Det har även ansetts ostridigt, att utländska varor, som införts för dylika ändamål, icke skulle, därest de inkommit före anläggningens öppnande för användning, vara fritagna från tullavgift. Det sålunda rådande läget har i en del fall medfört, att tillfälligheter, som sakligt sett borde vara utan betydelse härutinnan, blivit avgörande i fråga om tullfrihetens åtnjutande. Från näringshåll har framhållits såsom principiellt befogat, att för de i frihamns utrustning ingående kranar och andra maskinella anordningar tullavgifter uttoges i samma mån som i tullhamnar. Härvid har gjorts gällande, att de inhemska industriföretagen vid konkurrens om leverans av utrustningsartiklar för frihamnarna icke borde vara sämre ställda, än då fråga vore om kommunala anläggningar i allmänhet. Den föreliggande frågan har emellertid större räckvidd än av det hittills anförda framgår. Samma synpunkter kunna anläggas även på inventarier och annan utrustning för de till frihamn förlagda företagen såväl som på

156 förbrukningsartiklar, vilka användas för frihamnsanläggningarnas och företagens drift. Vid ett strängt logiskt betraktelsesätt kan givetvis ifrågasättas riktigheten av att exempelvis ett på vanlig importhandel grundat företag åtnjuter tullfrihet för inom frihamn disponerade inventarier och andra förnödenheter. Det kan härvid förtjäna att påpekas, att i diskussionen rörande frågan om tulllättnader för på hemmamarknaden arbetande frihamnsindustri icke synes hava förutsatts annat än att användande av inhemska eller förtullade maskiner, verktyg och annan utrustning borde utgöra ett villkor för sådana lättnaders åtnjutande. Vad åter angår de företag, som syssla med mera typisk frihamnsrörelse, ställer sig saken obestridligen annorlunda. Någon avsevärd betydelse ur fiskal synpunkt kan näppeligen tillmätas det ifrågavarande spörsmålet utom vad angår för själva frihamnsanläggningarna avsedd materiell, och i detta hänseende torde det väl för närvarande mestadels röra sig om förnyelser och kompletteringar. För det inhemska näringslivets del torde frågan icke heller hava någon större vikt. De föreliggande möjligheterna till tullfritt användande av importerad materiell synas för övrigt i praktiken ej hava begagnats i så stor utsträckning, som måhända kunnat väntas. I varje fall hava svenska företag i stor omfattning fått ombesörja leveranserna till frihamnsanläggningarna, och de i frihamnarna arbetande handelsföretagen torde av olika skäl endast i mycket begränsad omfattning begagna sig av tullfrihetsförmånen för sina driftsförnödenheter. Vid ett eventuellt genomförande av den ifrågasatta tullplikten torde man icke kunna upprätthålla någon skillnad mellan de fall, då saken har någon mera nämnvärd betydelse, och de bagatellartade fallen. Olägenheter ur kontrollsynpunkt skulle fördenskull knappast kunna undvikas. Svårligen torde ock någon skillnad kunna göras mellan sådana typiska frihamnsföretag, som borde bibehållas vid hittillsvarande förmåner, och andra företag. Om ock vissa skäl kunna anföras för en ändring av det rådande rättsläget i denna del, hava likväl de sakkunniga, icke minst av rent praktiska hänsyn, funnit sig böra förorda ett bibehållande av den ordning, som får anses vara fastslagen i den nuvarande lagstiftningen och som jämväl torde hava motsvarighet i utländska frihamnar. De sakkunnigas förslag upptager sålunda icke några särskilda bestämmelser i förevarande ämne.

Tullfrihet vid återinförsel. Tidsfristen. Enligt 5 § s) tulltaxeförordningen åtnjutes under angivna betingelser tullfrihet för inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut förtullade utländska varor, när de, efter att hava utförts till utlandet, inom tio år från utförseln återinföras i oförändrat skick. Detta stadgande är tilllämpligt även vid återinförsel från frihamn av dit utförda varor. Sedan numera tio år förflutit efter frihamnarnas inrättande, hava fall av återinförsel

157 från frihamn inträffat, som givit anledning till önskemål om undantag från villkoret, att återinförseln skall äga rum inom tio år från utförseln. Ur billighetssynpunkt ligger det nära till hands att i dylika fall beakta den omstiändigheten, att varorna vid utförseln till frihamn likvisst icke lämnat landet. Principiellt torde man likväl böra fasthålla vid, att frihamn även i nu berörda hänseende är att betrakta såsom utrikes ort. De skäl, som böra antagas ligga till grund för tioårsbegränsningen, torde göra sig i stort sett gällajide vid återinförsel från frihamn i samma mån som vid återinförsel från utlanidet. I såväl ena som andra fallet försvagas vid en längre tids förlopp möjligheten till kontroll å lämnade uppgifter om förhandenvaron av förutsättningarna för tullfrihet, liksom det även ligger i sakens natur, att det bevisvärde, som kan tillmätas dylika uppgifter, allmänt sett minskas, i den mån förhållandena ligga längre tillbaka i tiden. Emellertid kan det icke bestridas, att det ifrågavarande villkoret är ägnat att medföra en kännbar olägenhet särskilt i fråga om inventarier och andra utrustningsartiklar, som utförts till frihamn för att nyttjas därstädes men sedermera av olika anledningar finnas böra återföras till tullinlandet. Det har även visat sig, att fall kunna uppkomma, då trots den långa tidens förlopp något tvivel skäligen icke behöver råda om att förutsättningarna i övrigt för tullfrihet äro för handen, och då även billighetsskäl tala för tullfrihetens beviljande. Av skäl, som förut anförts, synes icke böra ifrågasättas vare sig ett allmänt undantag från det ifrågavarande villkoret eller en utsträckning av tidsfristen för frihamnarnas del. Däremot anse de sakkunniga, att möjlighet bör öppnas till medgivande av undantag i sådana fall, då ett påtagligt praktiskt behov därav föreligger, nämligen i fråga om föremål, som nyttjas i frihamnarna. Sådant medgivande bör bero på prövning av omständigheterna i varje särskilt fall och synes böra lämnas av generaltullstyrelsen. Förslag till ändring av 5 § s) tulltaxeförordningen i enlighet härmed har av de sakkunniga upprättats. Erinras må, att i 9 § tulltaxeförordningen en tidsfrist är fastställd beträffande återinförsel av vara, som i utlandet undergått reparation eller annan bearbetning. Någon jämkning härutinnan hava de sakkunniga icke funnit anledning föreslå. Särskilt villkor för tullfrihet. Med återinförsel från frihamn är ännu ett spörsmål förknippat, vilket torde böra komma under övervägande i detta sammanhang. I tullagstiftningen har man från början icke haft anledning att betrakta den tullfria återinförseln annat än såsom en undantagsföreteelse. Kontrollen för tillvaratagande av statsverkets säkerhet i samband därmed bildar också ett undantag från de allmänna principerna så till vida, att tullverket i allmänhet endast har av enskilda personer lämnade uppgifter, s. k. returintyg, att lägga till grund för prövningen av frågan om tullfriheten. I jämförelse med eljest tillämpade metoder för uppbördens tryggande får returintygsförfarandet anses såsom en nödfallsutväg, betingad därav, att några effektivare kontrollmedel av lätt insedda skäl i regel icke stå till buds.

158 De spörsmål, som äro förbundna med återinförsel, hava efter frihamnarnas tillkomst fått ökad betydelse genom att återinförseln från frihamn tagit en icke förutsedd omfattning. Då till frihamn utförda varor äro undandragna tullverkets tillsyn i samma mån som om de utförts till utlandet, är även kontrollen vid återinförsel från frihamn beroende av returintygsförfarandet. Behovet av en rätt till tullfri återinförsel från frihamn har belysts genom det ovan omtalade fallet, då i frihamn nyttjade varor återföras till tullinlandet. E t t annat exempel utgöra de exportvaror, som utföras till frihamn i avvaktan på vidarebefordran till utlandet men sedan av någon mellankommande anledning behöva återtagas. Någon beskärning av rätten till tullfri återinförsel från frihamn för de normala fall, då ett legitimt behov av dess åtnjutande föreligger, bör givetvis icke ifrågasättas. Emellertid hava de sakkunniga fått anledning uppmärksamma en användning av tullfrihetsrätten, som tidvis satts i system och som går ut på att importör, som vill efter att hava förtullat ett varuparti i frihamn hava partiet fortfarande lagrat i frihamnen, förskaffar sig tillfälle därtill genom att låta detsamma passera frihamnsgränsen men därefter omedelbart återföras till lagret i frihamnen i avvaktan på förnyad införsel mot företeende av returintyg. Förutom att dylikt förfarande innebär ett missbrukande av en av lagstiftningen för helt andra ändamål medgiven rätt, innebär det allvarliga olägenheter för tullverket dels genom ökat arbete i samband med den upprepade införseln och dels med hänsyn därtill, att returintyg därigenom i icke avsedd omfattning komma att få läggas till grund för beviljande av tullfrihet. De sakkunniga upptaga i samband med andra frågor rörande förtullning i frihamn till behandling även spörsmålet om beredande av möjlighet för varuhavare att i frihamn lagra därstädes förtullad vara och framlägga därom förslag. Erhåller därigenom, såsom de sakkunniga hålla före, detta spörsmål en ur trafiksynpunkt tillfredsställande lösning, synes det vara så mycket mera anledning, att åtgärd vidtages för förhindrande av det nu påtalade förfarandet. Med sådant syfte hava de sakkunniga till förslaget till ändrad lydelse av 5 § s) tulltaxeförordningen fogat en bestämmelse av innehåll, att då utförseln till frihamn ägt rum inom trettio dagar efter det varan i samband med den tidigare förtullningen lämnat frihamnens område, tullfrihet icke må åtnjutas, med mindre det må antagas, att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel.

159 SJUNDE

KAPITLET.

Tillämpningen av särskilda införsel- och utförselbestämmelser m. m. Införselbestämmelser. Tillämpningen i frihamn av gällande bestämmelser angående förbud mot eller inskränkning i rätten till införsel av särskilda varuslag är reglerad i § 16 i gällande frihamnsförordning. Där stadgas dels förbud mot införsel till frihamn av varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande av smittsamma sjukdomar å människor eller djur eller av annan dylik anledning äro till införsel i riket förbjudna, dels ock skyldighet att i fråga om varor, som endast under iakttagande av vissa försiktighetsmått få införas i riket, iakttaga dessa försiktighetsmått även vid införsel till frihamn. Författningsrummet innehåller vidare bestämmelser angående de förutsättningar, under vilka här avsedda varor må medföras å fartyg vid inlöpande i frihamn och där omlastas för återutförsel. I samma paragraf regleras vidare rätten att till frihamn införa sådana varor, som enligt särskilda författningar må till riket införas endast av vissa närmare angivna personer eller samfälligheter, såsom alkoholhaltiga varor, gifter, apoteksvaror, tobak m. m. Dylika varor må, för så vitt ej annorlunda uttryckligt stadgas i vederbörande specialförfattning, av vem som helst införas till frihamn, dock utan rätt till införsel till tullinlandet. Den sålunda medgivna införselrätten har ansetts vara påkallad för att sätta frihamnarna i stånd att tjäna såsom omlastnings- och lagringshamnar för den internationella handeln med de åsyftade varorna. Emellertid har i författningsrummet förbehållits åt Kungl. Maj:t att beträffande varor, som avses i 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen, meddela särskilda införselföreskrifter. Dylika föreskrifter återfinnas i frihamnsreglementena och gå ut på dels att rusdrycker, som införas till frihamn av annan än den, som enligt 10 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen är berättigad till införsel av sådana drycker, skola i och med lossningen i frihamnen anses vara anmälda för lagring under frihamrsförvaltningens vård, dels ock att införseln må äga rum endast för återutförsel av varorna i till kolli och beskaffenhet oförändrat skick sjöledes till utrikes ort eller annan svensk frihamn. De för frihamn gällande införselbestämmelserna hava beträffande tullinlandet motsvarighet i 1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna varor m. m. I detta författningsrum skiljes melkn å ena sidan sådana införselrestriktioner, som i allmänhet icke skola anses utgöra hinder för varas befordran under tullverkets kontroll såsom transiteringsgods eller eljest, ej heller för dess uppläggning å tullager för återut-

160 försel, samt å andra sidan sådana införselrestriktioner, vilka i regel skola anses såsom hinder även för de nu angivna åtgärderna. Den senare grupper utgöres av restriktioner, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård ellei allmän säkerhet eller såsom försiktighetsmått mot djur- eller växtsjukdomai eller till förekommande av missbruk av spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas såsom berusningsmedel. De för frihamn gällande bestämmelserna skilja sig således från transite ringsförordningens regler huvudsakligen därutinnan, att monopoliserade varoi må, med vissa inskränkningar beträffande rusdrycker, av vem som helst in föras till frihamn, även om varorna tillhöra de kategorier, som falla under transiteringsförordningens förbud mot försändning och uppläggning å tulla ger. Vidare torde av bestämmelserna i frihamnsförordningen följa, att de monopoliserade varorna må, oavsett nyssnämnda försändningsförbud, med far tyg befordras mellan olika frihamnar såväl som mellan frihamn och utlandet. För tullhamnarna äro icke meddelade några allmänna bestämmelser motsva rande frihamnsförordningens regler angående rätt för fartyg, medförande restriktionsvaror, att inlöpa i hamn och där omlasta dylika varor. I fråga om de varor, som må transiteras och uppläggas å tullager, ligger naturligen redan i denna rättighet ett medgivande, att varorna må införas i tullhamn samt där lossas och omlastas. Vad åter angår de varor, som i transiteringsförordningen behandlas efter den strängare regeln, torde man i förevarande hänseende knappast kunna draga den motsatta slutsatsen av förordningens bestämmelser, utan lärer frågan, i vilken mån varorna få medföras till samt lossas eller omlastas i tullhamn, böra bedömas uteslutande efter vad som är uttryckligen föreskrivet i eller eljest får anses följa av vederbörande specialförfattning. Med hänsyn till det nära sambandet mellan de för frihamn och de för tullinlandet gällande införselbestämmelserna anse de sakkunniga det vara lämpligast, att dessa sammanföras i en gemensam författning. De sakkunniga hava fördenskull upprättat förslag till inarbetande i 1 § transiterings förordningen av gällande frihamnsförordnings regler i ämnet. Avfattningen av detta förslag är avsedd att i sak noggrant ansluta sig till vad som för närvarande gäller. De nuvarande bestämmelserna angående medförande av restriktionsvaror å fartyg, som inlöper i frihamn, samt angående omlastning därav hava emellertid icke influtit i förslaget, enär de sakkunniga för sin del ansett det icke vara erforderligt eller lämpligt, att särskilda regler härom äro fastställda enbart för frihamnarnas del. I förslaget till frihamnsstadga hava beträffande rusdrycker upptagits föreskrifter, motsvarande de ovannämnda, i gällande frihamnsreglementen meddelade. Såsom tidigare nämnts, hava dessa föreskrifter i förslaget utsträckts till att avse även exportöl, vilket innebär en återgång till vad som gällde, innan lagstiftningen om exportöl år 1923 utbröts ur rusdrycksförsäljningsförordningen. I detta sammanhang må vidare erinras om den likaledes tidigare berörda nyheten i förslaget till frihamnsstadga, att bland annat rusdrycker och exportöl, utgörande utrikes gods, städse skola underkastas tullklarering

161 såväl vid försändning annorledes än med post från frihamn till svensk eller utländsk ort som vid ombordtagande i frihamn såsom proviant. Oriktig ursprungsbeteckning. I § 1 i gällande frihamnsförordning är stadgat, a t t frihamn skall anses såsom utrikes ort jämväl beträffande tillämpningen av bestämmelserna angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning. Stadgandet har tillagts i förordningen samtidigt med tillkomsten av lagen den 4 juni 1913 (nr 159) med bestämmelser i berörda ämne. I lagen meddelas förbud mot att från utrikes ort hit till riket för försäljning införa vara, därå finnes anbragt beteckning, som giver varan sken av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige, dock med undantagbiand annat för de fall, då det ådagalägges, att varan verkligen är frambragt eller tillverkad i Sverige och förut blivit utförd ur riket. Under vissa omständigheter må enligt lagen tillämpas jämväl förbud mot införsel av varor med oriktig utländsk ursprungsbeteckning. I fråga om beslag å vara med oriktig ursprungsbeteckning är i lagen föreskrivet, att därest sådan vara ankommer hit till riket, densamma skall vid införseln tagas i beslag av tullpersonalen. I motiveringen till förslaget till nu nämnda tillägg till § 1 i frihamnsförf ordningen, vilket på sin tid framställdes av patentlagstiftningskommittén, an| fördes följande: »Av bestämmelserna i 16 § av förordningen om frihamn synes framgå, att vid j införsel av gods i frihamn detsamma ej må undersökas för utrönande därav, huru| vida godset är försett med oriktig ursprungsbeteckning. Sådant gods torde därför, i likhet med vad som måste anses gälla i fråga om gods, vilket intages å transitoupplag eller omedelbart transitoförsändes, icke kunna tagas i beslag på grund av i oriktig ursprungsbeteckning, förrän detsamma angives till tullbehandling för inhemsk förbrukning eller överföres till nederlag eller obehörigen utan tullangivI ning avföres från frihamnen. Med hänsyn till den i 1 § av förordningen givna bestämmelse om, i vilka avseenden frihamn skall anses såsom utrikes ort, framgår i emellertid icke oförtydbart av förordningen, att denna bör så förstås, som nyss anj givits, och har kommittén i anledning härav funnit sig böra föreslå, att i förord| ningen bestämt uttalas, att frihamn, även såvitt rörer tillämpningen av gällande |. bestämmelser angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, är att anse som utländsk ort.» Nu ifrågavarande bestämmelse i frihamnsförordningen har uteslutits i de sakkunnigas förslag. Någon saklig ändring är givetvis icke härvid åsyftad. Enligt de sakkunnigas mening bör det även utan direkt föreskrift i ämnet vara ställt utom tvivel, att i frihamn befintligt gods liksom exempelvis transitupplagsgods icke är underkastat beslag under annan förutsättning än i patentlagstiftningskommitténs motivering åsyftas. I avseende å den nuvarande bestämmelsen i frihamnsförordningen må för övrigt erinras, att den ordagrant läst leder till föreställningen, att icke heller en med vederbörligt tillstånd i frihamn tillverkad vara må införas därifrån med svensk ursprungsbeteckning, något som icke kan antagas vara avsett. 11—342787

162 Utförselbestämmelser. D e s a k k u n n i g a s förslag till frihamnsförordning u p p t a g e r lika litet som den n u v a r a n d e förordningen någon bestämmelse om tilllämpligheten i frihamn av g ä l l a n d e f ö r f a t t n i n g a r angående förbud mot utförsel av s ä r s k i l d a v a r u s l a g . D e föreskrifter i sådant hänseende, som s y n a s erforderliga, äro meddelade i förordningen den 3 m a r s 1916 ( n r 49) om straff för olovlig v a r u u t f ö r s e l m. m. med d ä r i v i d t a g n a ä n d r i n g a r . Förpaeknlng m. m. av tobaksvaror. I en år 1933 hos kommerskollegium gjord f r a m s t ä l l n i n g h a v a Stockholms frihamnsaktiebolag, Göteborgs frihamns aktiebolag och Malmö f r i h a m n s a k t i e b o l a g anhållit om u t v e r k a n d e av s å d a n ä n d r i n g av g ä l l a n d e författningsbestämmelser, att u t s t y r s e l och f ö r p a c k n i n g av t o b a k s v a r a s a m t å s ä t t a n d e d ä r å av n a m n eller beteckning, ä g n a d a t t utm ä r k a d e n s a m m a såsom särskild v a r a , bleve tillåtna i frihamn. D e n n a framställning j ä m t e ett av styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet däröver avgivet y t t r a n d e h a r kollegium delgivit de s a k k u n n i g a med a n h å l l a n , a t t b e r ö r d a spörsmål m å t t e b e a k t a s vid fullgörandet av s a k k u n n i g u p p d r a g e t . F r a m s t ä l l n i n g e n h a r följande i n n e h å l l : »Lagstiftningen angående den svenska frihamnsinstitutionen avser att bereda svensk köpenskap stöd och lättnad vid deltagande i den internationella handeln. I vissa avseenden kunna svenska köpmän dock icke utnyttja de förmaner frihamnen annars bereder handeln, bl. a. när det gäller handel med tobaksvaror av utländsk tillverkning I kungl. förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket given den 15 december 1914, inrymmes bland monopolrättigheterna icke blott varje bearbetning av tobak, u t a n jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara. På grund av denna bestämmelse är en handelsfirma i tobaksbranschen utestängd från möjligheten att i svensk frihamn förpacka och etikettera tobaksvara på sådant sätt, som olika marknader kunna fordra. _ Förutom förenämnda olägenhet lägger tobaksmonopolförordnmgen även hinder i vägen för ett tillvaratagande av tobaksvara, som ankommer skadad e ler bliver skadad under lagring i frihamn. Vi tillåta oss belysa detta förhallande med ett konkret exempel. ... . .. nm Nyligen skadades delvis ett parti cigarrer och andra tobaksvaror därigenom att larver, härstammande från ett i närheten lagrat parti kakaobönor i Goteborgs frihamn, inträngde i tobakslagret och förpuppade sig emellan eller inuti cigarrer o d Lagerhavaren utsorterade då den oskadade varan för att i annan forpackning söka sälja densamma. Detta förfarande blev emellertid förbjudet av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet under hänvisning till att åtgärden innebar ett brott emot monopolförordningen. E n tobakshandlare skulle sålunda bliva nödsakad att utföra varan till annat land och där verkställa omforpacknmgen, vilket även skett vid upprepade tillfällen. E t t sådant förfarande kan dock draga sa höga kostnader, att det blir ekonomiskt outförbart. Visserligen har tobaksmonopolet i nu omnämnda fall ställt sig mycket tillmötesgående och lorklarat sig villigt medverka vid utförandet av den behövliga ompackningen, men en sådan medverkan kommer dock att åsamka varuägaren extra kostnader. Under alla omständigheter kvarstå osäkerhetsmoment och en onödig inskränkning i köpmannens ratt att ompacka varor i de svenska frihamnarna. , Under hänvisning till vad här ovan anförts få vi vördsamt anhålla att kungl. kommerskollegium, på sätt som kungl. kollegium finner lämpligt, matte vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan ändring av tobaksmonopolförordnmgen

163 och/elher frihamnsförordningen, som är behövlig för att utstyrsel eller förpackning \av tobaksvara eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara, skall bliva tillåten inom frihamn. Enligt vår mening kommer ett sådant medgivande icke att minska statens inkomster av tobaksmonop.olet eller möjliggöra icke önskvärda manipulationer med tobaksvaror, men däremot att bereda de svenska köpmännen den frihet och hjälp av frihamnarna, som även aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet i sin skrivelse till Kungl. Maj-t den 135 mars 1919 angående lydelsen av § 16 mom. 3 frihamnsforordning'en anser onsklig for att möjliggöra ett deltagande i den internationella tobakshandeln.» I s i t t y t t r a n d e h a r styrelsen för aktiebolaget S v e n s k a tobaksmonopolet anfört: »Då i 1 § av förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgas, att såsom tillverkning av tobaksvara skall anses utom varje bearbetning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara' har därmed säkerligen i främsta hand avsetts att säkerställa, att en tobaksvara endast skall förekomma till försäljning inom riket i originalförpackning, d v s den förpackning, som genom monopolets utövares försorg försetts med priskurantpris och vederbörlig kontrollstämpel. Vad beträffar de i frihamn lagrade tobaksvarorna, bliva ju dessa varor emellertid icke förrän vid införseln till riket från frihamnen föremål för licensbehandling med dylikt åsättande av priskurantpris och kontrollstämpel. ,.. S „ å v i t , t s t y r e l s e n f or sin del kan finna, synes det ur tobaksmonopolets synpunkt darior knappast kunna befaras, att någon menlig inverkan skulle uppstå, om gällande bestämmelser skulle underkastas sådan jämkning, som den remitterade framställningen åsyftar. Under alla förhållanden synes det styrelsen rimligt, att något hinder icke skulle toreligga for en varuägare att själv få tillvarataga och ompacka en tobaksvara som ankommer skadad eller bliver skadad under lagring i frihamn.» ^ Såsom i ärendet ä r förutsatt, l ä r a gällande bestämmelser a n g å e n d e tillverkning inom riket a v tobaksvaror böra anses t i l l ä m p l i g a j ä m v ä l inom frihamn, v a r a v följer, a t t s å d a n a å t g ä r d e r , som enligt monopolförordningen äro a t t bet r a k t a såsom t i l l v e r k n i n g av tobaksvaror, icke få a v a n n a n än monopolets u t ö v a r e v i d t a g a s i frihamn, även om de falla u t a n f ö r begreppet industriell v e r k s a m h e t i den mening detta h a r i f r i h a m n s l a g s t i f t n i n g e n . J ä m v ä l de s a k k u n n i g a anse det v a r a med f r i h a m n s l a g s t i f t n i n g e n s syfte överensstämmande, a t t större frihet i förevarande hänseende beredes beträffande förfogandet över tobaksvaror i frihamn. U n d e r f ö r u t s ä t t n i n g emelf lertid, att detta finnes böra ske genom ä n d r i n g av monopolförordningen, vilket de s a k k u n n i g a förorda såsom det l ä m p l i g a s t e t i l l v ä g a g å n g s s ä t t e t , torde f r i h a m n s f ö r f a t t n i n g a r n a icke beröras av spörsmålet.

164 ÅTTONDE

KAPITLET.

Grunderna för friliamnstraflkens ordnande i tullhänseende. Allmänna principer. Tullkontrollen. Stadgandet i § 1 av gällande frihamnsförordning, att frihamn skall i fråga om tull- och tillverkningsavgifter anses såsom utrikes ort, åtföljes av bestämmelsen, att såväl fartyg som gods inom frihamn icke skola vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras för utövande av kontroll å efterlevnaden av de angående frihamn meddelade allmänna eller särskilda föreskrifter. I vad mån denna bestämmelse bör betraktas såsom ett av statsmakterna gjort principuttalande, avsett att tjäna såsom bindande rättesnöre vid utformandet av trafikföreskrifterna för frihamnarna, må lämnas osagt. Säkert är, att den ofta åberopats under de diskussioner, som uppkommit i anledning av sådana förslag, som gått ut på att av olika praktiska hänsyn utvidga tullformaliteterna inom frihamnarna. Emellertid hava förhållandena och erfarenheten tydligt nog ådagalagt nödvändigheten i både det allmännas, näringslivets och ej minst frihamnarnas eget intresse av att uttalandet icke gives en sådan tydning, som skulle vara ägnad att binda utvecklingens frihet. Erinras må, att redan i den ursprungliga frihamnslagstiftningen det befanns av praktiska skäl omöjligt att driva konsekvenserna av frihamns egenskap av utrikes ort så långt, att all av tullbeskattningen betingad tillsyn bleve utesluten från frihamnsområdena. Såsom tidigare i detta betänkande omförmälts, har utvecklingen härutinnan fortgått. E t t avgörande steg togs, då frihamnsförordningens förbud mot inrikes sjöfart via frihamn upphävdes. ."'.', ,, • s- i Den nu omförmälda bestämmelsen har icke upptagits i de sakkunnigas förslag till frihamnsförordning. Den grundläggande definitionen av frihamn såsom utrikes ort synes även med den utveckling, som frihamnstrafikens ordnande i tullhänseende tagit, få anses såsom både teoretiskt hållbar och praktiskt användbar. Det väsentliga härutinnan är, att dels den frihamnstrafik, som icke närmare berör tullområdet i övrigt, d. v. s. huvudsakligen sjöfarten mellan frihamn och utlandet, och dels det i frihamn förvarade godset, så länge dess förflyttning över frihamnsgränsen icke ifrågasattes, äro fritagna från den tillsyn, som inom tullinlandet betingas av tullbeskattningen. Vad åter angår förbindelserna mellan frihamn och tullområdet i övrigt, får spörsmålet, i vad mån tyngdpunkten av tullverkets befattning med denna del av frihamnstrafiken bör förläggas till ena eller andra sidan av frihamnsgränsen, betraktas såsom en lämplighetsfråga, vilken, därest den löses på skäligt sätt, icke berör det centrala i frihamnsbegreppet.

165 I detta sammanhang bör erinras, att i frihamn måste, oavsett dess egenskap av utirikes ort, uppehållas, utom tullkontroll i teknisk mening, jämväl en allmän ttillsyn till förhindrande av olovlig varuinförsel och överträdelse av åtskilliga andra föreskrifter än de i tullhänseende meddelade trafikföreskrifterna, såsom detaljhandels- och konsumtionsförbuden. Gällande frihamnsförordlning innehåller vissa bestämmelser angående de befogenheter, som härutinnan tillkomma tullpersonalen. Sålunda stadgas i § 2 dels att tillträde till frihamns särskilda delar icke under någon förevändning må förvägras tullverkets vederbörande personal, dels ock att vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill förefinnas, låta å en var, som lämnar frihamnen, verkställa kroppsvisitation i den ordning lagen om straff för olovlig varuinförsel föreskriver. Vidare stadgas i samband med reglerna i § 16 angående tillämpligheten av införselrestriktioner, att om anledning finnes till antagande, a t t varor i obrutna omslag äro av den beskaffenhet, att de icke eller endast under vissa villkor få i frihamn införas, vederbörande tulltjänsteman äger att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta bryta omslagen. Till betryggande av den tillsyn, som ur berörda synpunkter är oundgänglig, bör enligt de sakkunnigas mening generell befogenhet tilläggas vederbörande tullpersonal att, då förhållandena det påkalla, inom frihamn verkställa såväl undersökning av byggnader, öppna områden, transportmedel och gods som kroppsvisitation. Vad angår kroppsvisitation, innebär förslaget till frihamnsförordning den ändring, att sådan visitation må verkställas, oavsett var den ifrågavarande personen anträffas inom frihamnen. Några principiella betänkligheter mot en dylik utsträckning av visitationsrätten synas knappast behöva möta, då det här rör sig om ett begränsat område av en i jämförelse med tullområdet i övrigt säregen karaktär. En utsträckt befogenhet härutinnan för tullpersonalen har ansetts påkallad icke minst till förebyggande av olovligt förfogande över spritdrycker, som medföras å till frihamn från utlandet ankommande fartyg. Väl kan ilandförande av gods inom frihamn, även om det sker i syfte att förfoga över godset i strid mot gällande föreskrifter, icke i och för sig anses såsom vare sig fullbordad olovlig varuinförsel eller försök därtill. Emellertid följer av i förslaget till frihamnsstadga intagna bestämmelser, för vilka tidigare redogjorts, att bland annat spritdrycker, som ilandföras i frihamn, skola, där de icke införas av i allmänhet införselberättigad person eller företag, hållas i frihamnsförvaltningens förvar, och förfogande i strid häremot är enligt förslaget kriminaliserat. Redan med hänsyn till dessa föreskrifters efterlevnad torde den utsträckta, visitationsrätten få anses vara motiverad, samtidigt som den är ägnad att underlätta tullpersonalens arbete till förhindrande av olovlig införsel till tullinlandet och olaga konsumtion. Vad angår den egentliga, av trafiken till och från frihamn betingade tullkontrollen, hava i de sakkunnigas förslag till frihamnsstadga samma principer följts som i 1927 års tullstadga. Tullkontrollen behandlas såsom ett strängt avgränsat tekniskt begrepp. E t t väsentligt moment i systematiken

166 utgör preciserandet av de fall, då tullkontroll skall utövas. Föreskrifter meddelas jämväl om de olika slagen av åtgärder vid tullkontrollens utövande. Däremot angivas endast i begränsad utsträckning vissa dylika åtgärder såsom obligatoriska i olika fall. En betydande rörelsefrihet lämnas härutinnan åt tillämpningen. Detta är i stort sett fallet beträffande den praktiskt viktiga frågan, huruvida tullkontroll skall utövas genom bevakning eller genom andra säkerhetsåtgärder. Begreppet tullkontroll förutsätter för övrigt icke med nödvändighet oavbruten direkt tillsyn, och tullkontrollen må i vissa fall utövas av annan än tullmyndighet, såsom järnvägsförvaltning eller postverket. Formerna för tullklarering av gods i frihamn. De former, under vilka gods må efter tullklarering i frihamn försändas därifrån, äro i gällande författningar starkt begränsade. I frihamnsförordningen, där formerna för landväga införsel från frihamn äro angivna, finnas däremot icke några bestämmelser om tullklarering för sjöväga försändning därifrån. Enligt vad av frilagers- och frihamnskommitténs motivering framgår, har frånvaron av bestämmelser om såväl förtullning som annan tullklarering för sjöväga införsel från frihamn sin grund däri, att det ursprungligen ansetts såsom självfallet, att dylika åtgärder skulle vidtagas först i bestämmelseorten på samma sätt som vid sjöväga införsel från utlandet. Vid frihamnsstadgans tillkomst ansågs emellertid, särskilt med hänsyn till att förbudet mot inrikes sjöfart via frihamn då borttagits ur förordningen, hinder icke böra möta att i stadgan intaga bestämmelser om förtullning i frihamn för sjöväga införsel till tullinlandet. Sedermera hava enligt de tidigare omnämnda lättnadsmedgivandena för olika fartyg tullklareringsmöjligheterna ökats sålunda, att gods må i frihamn tullklareras för försändning från frihamnen under tullförpassning med här avsedda fartyg, då godset är avsett. antingen att uppläggas å tullnederlag i vidliggande tullhamn eller att försändas till samma tullhamn för omedelbar vidarebefordran därifrån sjövägen till utlandet eller landvägen till Norge eller ock att försändas till tullhamnen i annan svensk stad med transitupplagsrätt än den, i vilken frihamnen är belägen, eller till annan frihamn. Beträffande landväga införsel är tullklarering i frihamnen en nödvändig förutsättning för att godset skall få föras över frihamnsgränsen, utom då godset försändes under postverkets kontroll, i vilket fall det inom tullinlandet behandlas på samma sätt som från utlandet inkommande postförsändelser. De former, under vilka tullklarering för landväga införsel må äga rum, äro reglerade i § 18 mom. 2 frihamnsförordningen. Bland de inskränkningar i tullklareringsmöjligheterna, som följa av detta författningsrum, må särskilt nämnas, dels att gods icke kan i oförtullat skick försändas från frihamn till vidliggande tullhamn för annat ändamål än uppläggning å frilager eller tullnederlag eller omedelbar vidarebefordran i viss ordning, dels att transitering från frihamn ej kan ske direkt till utlandet utom till Norge. Den sistnämnda inskränkningen sammanhänger därmed, att enligt äldre tullstadgebestämmelser icke heller sådan försändning från tullinlandet kunde ske på annat sätt, än

167 att gjodset i avsändningsorten tullklarerades för försändning till svensk gränsort och där underkastades förnyad tullklarering för utförseln. Yirkande på utsträckning av möjligheterna till landväga försändning från frihamn av oförtullat gods har framställts och hänskjutits till de sakkunnigas övervägande i samband med den allmänna revisionen av frihamnsförfattningarna. Vid upprättande av sitt förslag till frihamnsstadga, i vilken författning hithörande spörsmål torde böra för framtiden regleras, hava de sakkunniga följt principen, att några författningshinder icke böra uppställas för trafikens rörelsefrihet i annan mån än då det skäligen kan anses påkallat för undvikande av olägenheter för statsverket. I en del fall är härvid fråga om trafikformer, som visserligen få antagas vara av jämförelsevis ringa betydelse men å andra sidan icke medföra någon egentlig olägenhet. Då det gällt att i dylika fall välja mellan att antingen icke tillåta en viss trafik eller ock genom författningsbestämmelser reglera densamma såsom tillåten, hava de sakkunniga ansett det vara riktigast att stanna vid det senare alternativet. F r å g a n i vilken mån enligt förslaget tullklarering för försändning från frihamn skall eller må äga rum med hänsyn tagen till det befordringssätt som anlitas vid försändningen, skall i erforderlig omfattning beröras i ett följande sammanhang. Vad angår de olika tullklareringssätten, upptager förslaget till frihamnsstadga, jämte förtullning, följande former för uttagning av oförtullat gods från frihamn, nämligen dels uppläggning å tullager i tullinlandet och dels transitering. Tullklarering för uppläggning å tullager förutsattes kunna äga rum, vare sig godset skall uppläggas i den vid frihamnen liggande tullhamnen eller å annan ort. Beträffande gods, som är avsett att uppläggas å tullnederlag annorstädes än i vidliggande tullhamn, torde det nämligen under vissa förhållanden vara av värde för varuhavaren att kunna låta den för uppläggningen erforderliga tulltaxeringen verkställas i frihamnen i stället för att, såsom för närvarande är fallet, vara hänvisad till att låta godset transiteras till bestämmelseorten och där tulltaxeras för uppläggningen. Några olägenheter för tullverket lära icke härav föranledas, utan snarare får det ur kontrollsynpunkt anses vara väl så fördelaktigt, om tulltaxeringen verkställes före försändandet. Nämnas bör, att varuhavare i tullhamn kan bereda sig möjlighet att låta godset tulltaxeras före avsändandet genom att anmäla det till uppläggning å tullnederlag i avsändningsorten och därefter, utan att avföra godset till nederlagsmagasin, anmäla detsamma till förflyttning till tullnederlag å bestämmelseorten. Transitering må enligt förslaget ske såväl till ort inom tullinlandet, dit enligt tullstadgan transitering må äga rum, som till annan frihamn och till utlandet. Såsom allmän princip gäller enligt förslaget, att trafik mellan frihamn och den i samma stad liggande tullhamnen behandlas såsom trafik mellan obka orter, och i enlighet härmed förutsattes transitering kunna ske jämväl mellan dessa hamnar. Man torde böra räkna med att behov kan föreligga att försända gods i oförtullat skick från frihamn till vidliggande tullhamn även

168 för annat ändamål än uppläggning å tullager eller omedelbar vidarebefordran. Någon anledning att avskära möjligheten att låta exempelvis en till förtullning avsedd vara försändas från frihamnen i oförtullat skick till tullhamnen för tulltaxering därstädes synes icke föreligga. För övrigt är det även vad beträffar de fall, då från frihamn avgående gods skall efter omlastning vidarebefordras från vidliggande tullhamn, en icke ringa praktisk fördel, att möjlighet till transitering från frihamnen till tullhamnen står öppen. Givetvis bör fortfarande i lämplig utsträckning vid dylik försändning användas den hittillsvarande metoden att låta den i frihamnen verkställda tullklareringen avse såväl befordran till tullhamnen som vidarebefordran därifrån. Vid den försändning, varom nu är fråga, kunna emellertid ett flertal kombinationer av befordringssätt förekomma, och vid en del av dessa, t. ex. försändning från frihamn med bantåg för vidarebefordran från vidliggande tullhamn med fartyg, synes det knappast medföra någon praktisk fördel att anordna gemensam tullklarering i frihamnen för de olika befordringsleden. I dylika fall torde det vara det naturliga tillvägagångssättet, att godset först transiteras till tullhamnen och där underkastas förnyad tullklarering, avseende vidarebefordran. Genom att sålunda alltid utvägen att transitera till vidliggande tullhamn står öppen, kunna de jämförelsevis invecklade bestämmelserna om gemensam tullklarering i frihamn för olika på varandra följande befordringssätt begränsas till de praktiskt viktigare fallen, utan att därigenom själva försändningsmöjligheterna för andra fall avskäras. Enligt kungörelsen den 15 november 1912 (nr 299) med vissa föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager torde endast i tullhamn befintligt gods kunna uppläggas å sådant lager. Då det emellertid synes önskvärt, att frihamnsgods må kunna tullklareras för uppläggning å provianteringsfrilager i vidliggande tullhamn utan att behöva dessförinnan transiteras till tullhamnen, och några svårigheter att ordna de härmed sammanhängande tullformaliteterna icke torde behöva möta, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå ett tillägg härom i nämnda kungörelse. Utförsel till frihamn av utrikes gods och restitutionsgods. Enligt § 20 mom. 1 i gällande frihamnsförordning må direkt utförsel landvägen till frihamn annorledes än med järnväg av utrikes gods och restitutionsgods endast äga rum från den stad, där frihamnen är belägen. Stadgandet föranleder, att försändning av till frihamn bestämt dylikt gods med fordon från annan ort endast kan ske sålunda, att godset i avsändningsorten tullklareras för försändning till frihamnsstadens tullhamn och där underkastas ny tullklarering, avseende utförsel till frihamnen. Enligt förordningens ursprungliga lydelse gällde detsamma vid försändning med järnväg, men ändring härutinnan vidtogs vid 1919 års riksdag. De sålunda föreskrivna formaliteterna sammanhänga med de tidigare nämnda, äldre tullstadgebestämmelser, enligt vilka landväga utförsel till utlandet i motsvarande fall endast kunde ske efter försändning till gränsort och tullklarering därstädes.

169 V a d angår utförsel av restitutionsgods, torde stadgandet vidare innebära att vederbörlig tullundersökning för fastställande av mängden och beskaffenheten av godset skall verkställas av tullmyndighet i tullinlandet. I enlighet med denna förutsättning äro de administrativa frihamnsbestämmelserna i förevarande ämne avfattade. Liknande bestämmelser gälla även beträffande sjövaga utförsel. A t t frihamnsförordningen icke innehåller några föreskrifter angåemde sistnämnda utförsel, beror givetvis därpå, att det ansetts vara självfallet, att godset därvid skulle i allo underkastas samma formaliteter i avsändningsorten som vid sjöväga utförsel till utlandet. Det år 1928 lämnade generella lättnadsmedgivandet för viss sjöväga frihamnstrafik innebär bland annat ändrade former för utförseln till frihamn men medför icke möjlighet att överflytta den ifrågavarande tullundersökningen till frihamnen. De sakkunnigas förslag till frihamnsförfattningar innehålla, redan med hänsyn till de i nya tullstadgan fastslagna principerna, icke någon motsvarighet till den ovannämnda bestämmelsen i § 20 mom. 1 frihamnsförordningen Hithörande spörsmål äro reglerade i förslaget till frihamnsstadga, som medgiver landvaga direkt utförsel till frihamn med järnväg eller annorledes av utrikes gods och restitutionsgods även från andra orter än vidliggande tullhamn I förslaget förutsattes, att tullundersökning av restitutionsgods må kunna ske efter ankomsten till frihamnen. E t t dylikt medgivande lärer visserligen icke kunna betraktas såsom en omedelbar följd av de ovan åsyftade principerna i tullstadgan men är otvivelaktigt påkallat för vinnande av en ur såväl tullverkets som varuhavares synpunkt ändamålsenlig behandling av den ifrågavarande trafiken. Allmänt sett får det anses såsom en onödig inskränkning i rörelsefriheten, om de tullavdelningar, som i allt fall måste vara förlagda till frihamn, icke skulle kunna anlitas för nu berörda tullförrättningar Särskilt vid landväga utförsel med fordon är det en olägenhet, att godset måste vara underkastat tullkontroll under den transport till frihamn, som följer efter undersökningen i tullinlandet. Vid uppskjutande av undersökningen till intagningen i frihamnen behöver däremot tullkontroll anordnas först i och med att godset passerar frihamnsgränsen. Den praktiska betydelsen härav har föranlett, att i rådande praxis jämkningar vidtagits för åstadkommande i viss utsträckning av en dylik anordning. Jämväl vid utförsel med fartyg, järnväg eller post lärer det av de sakkunniga föreslagna medgivandet vara av värde, framför allt i de fall, då tullundersökningen icke lämpligen kan verkställas i avsändningsorten. Genomgående gods. E n fullständigt genomförd tillämpning av principen, att frihamn i tullhänseende betraktas såsom utrikes ort, skulle beträffande det gods, som från tullinlandet föres över frihamnsgränsen, städse medföra, att godset bleve att i tullhänseende likställa med det till frihamnen från utlandet ankomna godset. Inrikes gods skulle sålunda alltid förlora sin egenskap av inrikes och icke kunna återföras till den fria rörelsen i tullinlandet utan föraning liksom vid återinförsel från utlandet. Utrikes gods åter, som i tull-

170 inlandet tullklarerats exempelvis för uppläggning å tullnederlag, skulle förlora sin genom tullklareringen erhållna egenskap och återfå denna endast genom förnyad tullklarering. I frihamnsförordningen erkännes icke uttryckligen någon möjlighet till undantag härutinnan. Till frihamn från inrikes ort inkomna varor skola enligt § 1 å ena sidan i fråga om rätt till restitution av tull- och tillverkningsavgifter ävensom till befrielse från tullavgift samt i övrigt i tullhänseende betraktas såsom från riket utförda men å andra sidan vid återinförsel behandlas lika med annat gods, som från frihamn införes. I verkligheten har likväl en modifikation härutinnan gjorts genom borttagandet ur förordningen av förbudet mot «jöväga inrikes varuförsändning via frihamn, vilken åtgärd haft till omedelbart syfte att göra det möjligt för fartyg att vid anlöpande av frihamn medföra inrikes gods och tullklarerat utrikes gods för befordran från en ort inom tullinlandet till annan, utan att godsets egenskap i tullhänseende därvid underginge någon förändring. Gällande frihamnsstadga innehåller också regler om behandlingen av trän tullhamn avsänt gods, som är avsett att med bibehållande av sm vid framkomsten till frihamnen havda egenskap vidarebefordras genom frihamnen. 1 stadgan finnas sålunda föreskrifter om tullklarering av inrikes och utrikes gods för befordran med fartyg från en tullhamn till annan via frihamn. De lättnadsmedgivanden, som lämnats beträffande vissa fartyg, hava till ett av sina huvudändamål en förenkling av formaliteterna vid dylik försändning av inrikes gods. I fråga om behandlingen i frihamn av sådant gods, varom nu ar fråga, omförmäles i stadgan särskilt, förutom det fall då godset utan lossning eller omlastning medföres i fartyg, som anlöper frihamnen, jämväl det fall da godset i frihamnen ur ankommande fartyg lossas för vidarebefordran landvägen ur frihamnen eller omlastas för fortsatt sjöväga befordran. Vidare bör omnämnas, att i praxis hinder ansetts icke föreligga för medgivande i viss omfattning av försändning genom frihamn under enahanda villkor i en del andra fall, såsom då inrikes gods landvägen ankommer till frihamnen för inlastning i fartyg med bestämmelse till tullinlandet eller för samlastning i järnvägsvagn med annat gods, eller då godset medföres å järnvägsvagn som tillfälligt växlas in på frihamnens område, eller å fordon, som besöker frihamnen för avhämtande eller avlämnande av annat gods. Med hänsyn till de knapphändiga föreskrifterna i ämnet har emellertid en viss osäkerhet i fråga om tullmyndighets befogenhet i vissa fall att medgiva eller förbjuda dylik forsandning gjort sig gällande. . Den ovannämnda bestämmelsen i § 1 av gällande frihamnsförordning har uteslutits i de sakkunnigas förslag till ny förordning. Av den grundläggande regeln om frihamns egenskap av utrikes ort lärer nämligen följa, att utförsel till frihamn, i den mån ej annorlunda stadgas, skall i avgiftshänseende och sålunda även i fråga om restitution och behandling vid återinförsel anses såsom utförsel till utlandet. Härav lärer då ock följa, att i frihamnsförordningen bör uttryckligt iastsfas möjligheten i mån av behov till sådana undantag från den allmänna regeln, att

171 inrikes gods skall kunna med bibehållen egenskap av inrikes försändas genom frihamn. För att den detaljerade reglering av med dylika undantag sammanhängande spörsmål, som visat sig vara nödvändig, skall kunna ske i administrativ/ ordning, synes det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att förordna i ämnet. E t t stadgande i enlighet med det nu sagda har intagits i förslaget till frihamnsförordning. Något motsvarande stadgande rörande försändning genom frihamn av tullklarerat utrikes gods med bibehållande av dess vid tullklareringen erhållna egenskap har det däremot icke funnits behövligt att intaga i förordningen, eftersom tullklareringsformaliteterna för dylikt gods icke, såsom behandlingen av det inrikes godset, hava samband med tulltaxeförordningens tillämpning utan uteslutande innefatta spörsmål av beskaffenhet att falla under Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning. I förslaget till frihamnsstadga, varest de erforderliga bestämmelserna i nu behandlade ämnen upptagits, användes specialbenämningen genomgående gods i fråga om inrikes gods och tullklarerat utrikes gods, då godset utan förändring av s;in egenskap i tullhänseende försändes genom frihamn. Medgivande av en oinskränkt rätt att under vissa former få gods i frihamn behandlat såsom genomgående gods hava de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda. Framhållas bör, att dylik behandling innebär ett undantag från en för frihamnsväsendet grundläggande princip, varför det bör tillses, att den ifrågavarande trafiken icke erhåller en utsträckning, varigenom den nämnda principen skulle förryckas. Då godsets behandling såsom genomgående måste förutsätta, att det under uppehållet i frihamnen hålles under fortlöpande tullkontroll, kan vidare en alltför utsträckt användning av ifrågavarande metod åsamka tullverket ett övervakningsarbete, som icke står i skäligt förhållande till det verkliga trafikbehov, som det är avsett att tillgodose. Visserligen kan beträffande inrikes gods gentemot det nu sagda göras gällande, att den fortlöpande tillsyn, som ägnas detsamma i dess egenskap av genomgående gods, dock innefattar en mera betryggande kontroll än den, som erhålles, om godset vid ankomsten till frihamnen övergår till utrikes gods för att sedermera tullfritt återinföras mot företeende av returintyg. Härtill synes emellertid böra genmälas, att det med hänsyn till de besvär och kostnader för varuhavaren, som äro förenade med tullklarering vid återinförsel, icke kan antagas föreligga en sådan benägenhet att anlita detta förfaringssätt, att det kan anses påkallat att åstadkomma begränsning av detsamma genom att utsträcka reglerna om genomgående gods utöver vad som i och för sig finnes skäligt. I de sakkunnigas förslag skiljes mellan två huvudfall av försändning av genomgående gods, nämligen å ena sidan det fall, då godset med ett och samma transportmedel befordras via frihamnen från en ort till annan och sålunda, frånsett tillfällig lossning för omedelbar återinlastning i samma transportmedel, icke göres till föremål för lossning, lastning eller omlastning i frihamnen^ samt å andra sidan det fall, då någon av sistnämnda åtgärder vidtages i frihamnen. Behovet av att gods må kunna såsom genomgående gods utan lossning eller omlastning medföras å transportmedel vid dess besök i frihamn bör givetvis

172 liksom enligt nuvarande bestämmelser i främsta rummet tillgodoses för fartygstrafikens del. Vad beträffar landväga transportmedel lärer möjligheten till sådan försändning väl icke böra uteslutas, men synes det böra överlämnas åt lokal tullmyndighet att efter omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida försändningen må medgivas. Vid dylik prövning torde hänsyn böra tagas till huruvida godtagbar anledning till försändningen föreligger och huruvida densamma kan försiggå utan avsevärd olägenhet för tullverket. ^ Förslaget är i nu berörda del så avfattat, att godset må behandlas såsom genomgående gods, även om det är bestämt att befordras till utlandet med det transportmedel, vid vars besök i frihamnen godset medföres. I fråga om anledningen till detta medgivande, som i praktiken endast har betydelse för sjöfarten, må i detta sammanhang allenast nämnas, att medgivandet ansetts påkallat av samma omständigheter, som föranlett cle sakkunniga att föreslå beredande av tillfälle till tullklarering i frihamn av gods för försändning därifrån med fartyg till utlandet. Sistnämnda spörsmål skall nedan närmare behandlas. Vad åter beträffar gods, som lossas, lastas eller omlastas i frihamn, finnes ej anledning att sträcka dess behandling såsom genomgående gods lika långt. Här är nämligen förefintligheten av sådana fall, vid vilka möjlighet till dylik behandling är av verkligt behov påkallad, mera begränsad. I fråga om till frihamn ankommande tullklarerat utrikes gods kan härvid förutsättas, att en eventuell förnyad tullklarering i samband med inlastningen i frihamnen merendels icke innebär någon avsevärd olägenhet. Beträffande inrikes gods innehåller förslaget till en början, att dylikt gods må i här avsedda fall behandlas såsom genoingående gods, då det antingen ankommit eller skall avgå från frihamnen med fartyg. Förslaget åsyftar härutinnan att, i anslutning till gällande bestämmelser och praxis, tillgodose behovet av att fartyg, som på resa mellan inrikes orter anlöper frihamn, må kunna lossa det till tullinlandet bestämda inrikes godset utan att fördenskull behöva förflyttas till vidliggande tullhamn, samt att fartyg, som skall avgå från frihamn till svensk ort, må kunna, utan att anlöpa vidliggande tullhamn, ombordtaga inrikes gods för befordran till bestämmelseorten. En motsvarighet till detta behov föreligger för järnvägstrafikens del främst därutinnan, att det kan för en godsavsändare, vilken från frihamn till ort inom tullinlandet befraktar hel järnvägsvagn, vara ett önskemål att kunna däri samlasta vanligt inrikes gods med frihamnsgods och härvid, för att undvika de ofta ganska betydande kostnaderna för vagnsväxling, låta det förstnämnda godset föras till frihamnen och där inlastas i järnvägsvagnen. Såsom förut nämnts, har i hittillsvarande praxis samlastning i angivna ordning ansetts kunna tillåtas, och de sakkunniga hava icke anledning härutinnan ifrågasätta någon skärpning men anse det dock böra bero av tullmyndighets prövning i varje särskilt fall, huruvida förfaringssättet bör tillåtas. I enahanda ordning torde vid de enstaka tillfällen, då sådant kan erfordras, tillfälle böra beredas till lossning ur järnvägsvagn i frihamn av inrikes samlastningsgods för vidarebefordran såsom genomgående gods över frihamnens landgräns.

173 V a d slutligen angår tullklarerat utrikes gods, som försändes via frihamn med lossning, lastning eller omlastning därstädes, synas praktiska skäl tala för att förnyad tullklarering i frihamnen icke nödvändiggöres i de fall, då gods, som ur fartyg lossas i frihamnen, enligt tullhandlingarna är bestämt till vidliggande tullhamn, eller då gods avsänts från sagda tullhamn för att med från frihamnen avgående fartyg befordras till ort inom tullinlandet. En förutsättning för att här avsedda lättnad skall kunna från tullverkets synpunkt medgivas, är naturligen, att godset utan dröjsmål befordras vidare efter ankomsten till frihamnen, något som för övrigt gäller samtliga de fall, då gods skall med lossning, lastning eller omlastning i frihamn försändas såsom genomgående gods.

Sjötrafik. Trafik mellan frihamn och utlandet. Det ligger i sakens natur, att sjötrafiken mellan frihamn och utlandet endast i begränsade hänseenden påkallar åtgärder från tullverkets sida. Det gods, som därvid befordras, behöver i princip icke vid ankomst till eller avgång från frihamnen underkastas de formaliteter, som mom tullinlandet betingas av tullbeskattningen, och även till den del trafiken försiggår å till tullinlandet hörande vatten, är behovet av säkerhetsåtgärder mindre framträdande, särskilt för de fall då fartygen icke tillika anlöpa svenska tullhamnar. Då frihamn även i vad angår handelsstatistiken betraktas såsom utrikes ort, bortfalla vid denna trafik de formaliteter, som inom tullinlandet sammanhänga med uppsamlandet av uppgifter för sådan statistik. . Grunderna för den ifrågavarande trafikens ordnande i tullhänseende giva sig fördenskull i stort sett själva, och de sakkunniga hava härutinnan icke anledning foreslå några ändringar av principiell eller eljest avsevärd betydelse, utom vad angår vissa spörsmål, som sammanhänga med att trafiken kan jamval beröra svenska tullhamnar. Dessa spörsmål komma att i erforderlig omfattning nedan behandlas i sammanhang med sådana frågor, som avse trafiken frän frihamn till tullinlandet. Traflk mellan frihamn och tullområdet i övrigt. En mera ingående reglering i tullhanseende kräver sjötrafiken mellan frihamn och övriga delar av tullområdet. De sakkunnigas förslag i denna del innebär i formellt hänseende betydande ändringar i de hittills gällande allmänna reglerna, men det bör betonas, att ändringarna reellt sett i väsentlig mån utgöra ett fullföljande av principer, som ligga till grund för de tidigare lämnade lättnadsmedgivandena samt att med hänsyn till den omfattning, i vilken dessa principer redan för närvarande tillämpas, några genomgripande praktiska förändringar på förevara]

! r ° ? " å d e * S j ä l v a V G r k e t i c k e k o m m a a t t f ö l J' a a v årslagets genomförande. lrafik från tullinlandet till frihamn. Vid försändning med fartyg av vanligt exportgods från tullinlandet till frihamn har tullverket liksom vid utförsel till utlandet att upptaga handelsstatistiska uppgifter rörande godset

174 lämnade i avsändarnas utförselanmälningar. Till kontroll å uppgiftsskyldighetens fullgörande erfordras en av fartygets befälhavare avgiven förteckning å det i fartyget inlastade godset. I gällande frihamnsstadga behandlas sjötrafiken till frihamn i detta hanseende efter samma regler som sjötrafiken till utlandet. Sålunda skola till tullanstalten i avgångshamnen avlämnas såväl utförselanmälningar rörande godset som utgående fartygsanmälan, upptagande bland annat lastförteckning. Enligt de år 1928 meddelade generella lättnadsföreskrifterna har for närmare angivna fall medgivits, att nämnda handlingar i stället må efter ankomsten till frihamnen avlämnas till därvarande tullmyndighet. Vad åter beträffar sjöväga försändning från tullinlandet av tullgods, varunder bland annat innefattas utrikes gods samt sådant inrikes gods, vilket såsom restitutionsgods är underkastat tullkontroll, bör bemärkas den praktiskt sett väsentliga skillnad mellan försändning till frihamn och till utlandet som är föranledd därav, att vid försändning till frihamn godsets behöriga framkomst kan kontrolleras av därvarande tullmyndighet. Det bör av denna anledning ligga nära till hands att vid försändning till frihamn av tullgods tilllämpa samma kontrollmetod som vid försändning mellan tullhamnar. Kontrollen vid sistnämnda försändning inrymmer följande tre huvudmoment, nämligen dels utfärdande av tullförpassning å godset, avsedd att tillställas tullanstalten i bestämmelseorten, dels kontroll vid avsändandet av godsets överensstämmelse med förpassningen, dels ock motsvarande kontroll vid framkomsten. Vid försändning till utlandet däremot inskränka sig tullverkets åtgärder i regel till kontroll vid inlastningen och godsets upptagande å det tullpass, som utfärdas för fartygets resa från tullområdet. > I gällande frihamnsstadga behandlas visserligen sjöväga forsandning av tullgods till frihamn på samma sätt som sjöväga försändning till utlandet så till vida som godset skall upptagas å tullpass, men vid framkomsten till frihamnen skall enligt stadgan godset underkastas kontroll, och tullpasset kommer härvid att tjäna såsom en gemensam förpassning för godset i stallet för de förpassningar, som vid trafik mellan tullhamnar utfärdas för varje särskild varuanmälan. Genom 1928 års föreskrifter har i viss utsträckning genomförts en förpassningsmetod, motsvarande den som tillämpas vid forsandning mellan tullhamnar. I såväl detta som andra hänseenden är syftet med lättnadsföreskrifterna att möjliggöra tullklarering av fartyget under de former, som i tullförfattningarna äro föreskrivna för inrikestrafik och att sålunda undgå det omständligare utklareringsförfärandet med utfärdande av tullpass.

,

„

.

.

<» P.. i

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör enhetlighet åvägabringas pa lorevarande område, och lära härvid några betänkligheter icke behöva föreligga mot en generell övergång till de år 1928 införda principerna, vilka innebära vissa fördelar med hänsyn till fartygsklareringen och torde fa anses tillgodose tullverkets intressen i lika mån som de i frihamnsstadgan tillämpade De sakkunnigas förslag innebär alltså, att vid sjöväga utförsel av annat gods an tullgods till frihamn varuanmälan rörande godset skall avlämnas i frihamnen,

175 varjämte fartygsbefälhavaren skall därstädes avgiva en förteckning å godset, benämnd lastanmälan, samt att vid motsvarande utförsel av tullgods detsamma skall befordras under tullförpassning liksom vid försändning mellan tullhamnar. För likformighetens skull äro de sålunda föreslagna reglerna avsedda att, i olikhet med 1928 års föreskrifter, gälla även om fartyget är slutligt bestämt till utlandet. Enligt vad från frihamnshåll anmärkts, kan det vara förenat med vissa svårigheter för befälhavarna å de fartyg, med vilka exportgods föres till frihamnarna för utskeppning, att vid de oftast kortvariga besöken därstädes ombesörja ingivande av fullständiga utförselanmälningar. I anledning därav har framkastats spörsmålet, huruvida icke avlämnandet av de exportstatistiska uppgifterna lämpligen borde överflyttas till utskeppningen från frihamnarna. De sakkunniga förutsätta emellertid, att de åsyftade olägenheterna kunna väsentligen undanröjas genom att, där så erfordras, anstånd med lämnande av föreskrivna uppgifter för statistiskt ändamål beviljas på sätt i 187 § tullstadgan sägs. Nämnda paragraf är, såsom av 83 § i de sakkunnigas förslag till frihamnsstadga framgår, ämnad att gälla även i här avsedda fall. Trafik från frihamn till tullinlandet. Reglerandet av sjötrafiken från frihamn till tullinlandet kan ske efter två olika principer, varvid tyngdpunkten av tullformaliteterna enligt den ena förlägges till bestämmelseorten i tullinlandet och enligt den andra till avgångsfrihamnen. Enligt huvudreglerna i gällande frihamnsstadga förläggas tullformaliteterna huvudsakligen till bestämmelseorten i tullinlandet. Det gods, som skall i oförtullat skick medföras i fartyg från frihamn till tullinlandet, underkastas icke tullklarering för att försändas under tullförpassning och inlastas sålunda utan tullkontroll. Fartyget underkastas före avgången icke visitation i vidare mån än att undersökning verkställes i huvudsakligt syfte att utröna, vilka säkerhetsåtgärder i form av försegling av lasttillgångar m. m., som erfordras vid resan till bestämmelseorten. I övrigt behandlas fartyget på i huvudsak sammi sätt som då ett från utlandet till tullhamn inkommet fartyg skall fortsätta resan till annan tullhamn med i utlandet intagen last. Befälhavaren skall sålunda till tullmyndigheten i avgångsfrihamnen avlämna en för tullanstalten i bestämmelseorten avsedd märkrulla, vilken återställes till honom jämte bevis över ingivandet och av tullmyndigheten vidtagna åtgärder med fartyget (inklareringsbevis). Dessutom utfärdas tullpass. I fråga om nu nämnda formaliteter äro vissa modifikationer stadgade beträffande trafik från frihann till vidliggande tullhamn, vilka dock icke beröra själva principen. Faityget och dess last behandlas sedermera under resan till bestämmelseorten och vid framkomsten dit i trafikhänseende såsom inkommande från utlande-,. De begränsningar i fråga om exempelvis rätten att under resan anlöpa indra orter än tullplatser och att för tullklarering lossa gods vid smärre tullplatser, vilka gälla för fartyg som inkomma från utlandet, gälla även för det fiån frihamnen kommande fartyget. I bestämmelseorten underkastas fartyget visitation enligt tullstadgans föreskrifter för inkommande utrikestrafik. Vid det nu avsedda förfaringssättet måste det inrikes gods, som medförts

176 till frihamnen och skall såsom genomgående gods kvarbliva ombord under resans fortsättning till bestämmelseorten, vara underkastat tullförpassning för att i bestämmelseorten kunna identifieras såsom inrikes gods. Detsamma gäller det gods, som inlastas efter förtullning i frihamnen. Härutinnan råder alltså samma förhållande, som då inrikes gods försändes mellan tullhamnar med fartyg, som samtidigt från utlandet medför ännu icke tullklarerat gods. Enligt den andra av de tvenne principerna underkastas det gods, som skall i oförtullat skick medföras till tullinlandet, tullklarering i frihamnen för befordran under tullförpassning. Fartyget göres före avgången till föremål för visitation i samma omfattning som ett från utlandet till tullhamn inkommet fartyg, vilket i tullhamnen avslutar sin utrikes resa. Om fartyget under resan till frihamnen behandlats enligt tullstadgans regler för inrikestrafik, kan dock visitationen ersättas med särskild tillsyn under uppehållet i frihamnen. Fartyget kan under angivna förutsättningar vid avgången tullklareras under former motsvarande dem, som i tullstadgan föreskrivas för inrikestrafik, samt under resan utom frihamnens område behandlas som om det komme från tull hamn. Då det från frihamnen medförda oförtullade godset kan med erfor derlig säkerhet identifieras med ledning av de för detsamma utfärdade för passningarna, erfordras icke förpassning vare sig å medfört inrikes genom gående gods eller å gods, som inlastats efter förtullning i frihamnen. 3 Den nu angivna metoden är i gällande frihamnsstadga upptagen endast så till vida, som fartyg, vilket utan last skall avgå från frihamn, må därstädes underkastas sådan visitation, som nyss nämnts, samt tullklareras såsom vid trafik mellan tullhamnar. Däremot gå de lättnadsmedgivanden, som lämnats för särskilda fartyg, ut på en mera genomgående tillämpning av metoden med iakttagande bland annat av att fartygen i stället för att undergå visitation alltid skola hållas under tullbevakning under uppehållet i frihamnen. A t t sist omförmälda metod bör erhålla definitivt erkännande genom dess upptagande i frihamnsstadgan, torde i betraktande av de gångna årens utveckling vara ställt utom tvivel. Emellertid föreligga starka skäl för att samtidigt bibehålla möjligheten att tillämpa det motsatta förfaringssättet. Det bör nämligen ihågkommas att, då fråga är om tullklarering av gods, utgångsläget är ett helt annat i frihamn än i tullhamn. Det av tullanstalt i tullinlandet mottagna utrikes godset måste alltid inom en begränsad frist underkastas tullklarering i någon form. Godset upptages av tullanstalten vid mottagandet i en redovisning, så beskaffad att varje såsom inkommet uppfört varuparti skall förr eller senare kunna angivas såsom tullklarerat för uttagande i fria rörelsen, för vidareförsändning eller för annat i tullförfattningarna medgivet ändamål. Den tullklarering, som i tullhamn verkställes i samband med försändning till annan ort, har sålunda icke blott till syfte att åvägabringa den erforderliga kontrollen vid transporten utan fyller jämväl uppgiften att avveckla det mellanhavande mellan varuhavaren och tullanstalten i avsändningsorten, som uppkommit i och med godsets mottagande av tullanstalten. Den tullklarering åter, som gods underkastas för att i oförtullat skick befordras från frihamn, har principiellt icke någon annan betydelse än såsom ett moment i kontrollen

177 £• transporten från frihamnen. Ur denna synpunkt sett kan emellertid under kissa omständigheter tullklareringen i förening med kontrollen vid inlastningen bereda trafiken och tullverket ett besvär, som icke för någondera parten uppväges av någon egentlig fördel i avseende å trafikens behandling inom tullinlandet. Framför allt torde detta gälla i flertalet fall, då fartyg vid resa från frihamn jämväl medför last, som intagits i utlandet och sålunda ännu icke undergått tullklarering. Fartyget kommer då under alla förhållanden att inom tullinlandet behandlas såsom inkommande från utlandet, så länge den i utland«et intagna lasten medföres. Vidare kan tullklarering i frihamnen förefalla skäligen onödig exempelvis då ett fartyg därstädes inlastar partigods för transport direkt till bestämmelseorten och betryggande säkerhet kan vinnas genom försegling av lasttillgångarna samt förhållandena dessutom äro sådana, att fartyget icke kan genom särskild tillsyn i frihamnen befrias från visitation. I all synnerhet vid trafik från frihamn till vidliggande tullhamn torde dylika fall inträffa. Att genom generella regler särskilja de fall, då den ena eller andra metoden bör användas, skulle enligt de sakkunnigas mening möta stora svårigheter och synes icke vara påkallat ur statsverkets synpunkt. Fastmer torde det vara för såväl tullverket som trafiken ändamålsenligt, att valfrihet mellan de olika metoderna medgives. Uppenbarligen finnes icke någon anledning till antagande, att trafiken onödigt kommer att besvära sig själv och tullverket med tullklarering av gods i här avsedda fall. De sakkunnigas förslag till frihamnsstadga bereder sålunda i princip valfrihet i fråga om tullklarering av gods för försändning från frihamn till tullmlandet med fartyg. Undantag har gjorts, utom beträffande vissa tidigare omförmälda varuslag, jämväl för de fall, då fartyget tillika innehar icke tullförpassad last, bestående av inrikes genomgående gods. Förutsättningen för det genomgående godsets försändning utan förpassning bör nämligen anses hava förfallit, därest icke tullklarerat gods inlastas i frihamnen. Det kunde måhända ifrågasättas att inskränka valfriheten ytterligare sålunda, att det till inlastning i frihamn avsedda godset skulle antingen i sin helhet eller ock icke till någon del underkastas tullklarering. Någon egentlig anledj ning att kräva en dylik inskränkning synes dock icke föreligga ur statsverkets | synpunkt, och obestridligen kan en viss rörelsefrihet här vara av värde för trafiken. Såsom exempel må anföras det fall, att ett fartyg skall avgå från Stockholms frihamn direkt till Gävle och där lossa det i frihamnen inlastade godset utom några kolli styckegods, som skola medföras till Luleå. I ett dylikt fall kan det vara mest praktiskt, att lasten till Gävle befordras utan tullklarering, men om fartyget under resan från Gävle till Luleå skall anlöpa en eller flera icke-tullplatser, är det önskvärt, att fartyget må kunna därvid behandlas som om det komme enbart från tullhamn, vilket i sin tur förutsätter, att det för Luleå avsedda godset försändes under tullförpassning. Av liknande skäl hava de sakkunniga ansett rätten till tullklarering för befordran under förpassning böra stå öppen, även om fartyget medför last från utlandet. Erinras må i detta sammanhang, att enligt gällande frihamnsstadga inlast12—3427S7

178 ning medgives i ett och samma fartyg av såväl förtullat som icke tullklare-s rat gods. Naturligen får inom frihamn lika litet som i tullhamn gods av olika kategorier vid lastning blandas på sådant sätt, att därigenom avsevärd olägenhet eller risk uppstår för statsverket. I samband med det lastningstillstånd, som städse skall utverkas för tullklarerat gods, och genom kontrollen vid lastningen bör tullmyndigheten tillvarataga statsverkets intressen härutinnan. De sakkunniga hava emellertid ansett det böra uttryckligt föreskrivas, att inlastning av tullklarerat gods skall föregås av undersökning i den omfattning, som erfordras för utrönande av att lastningen icke kommer att föranleda eller underlätta döljande av i fartyget befintligt, icke tullklarerat utrikes gods. Denna undersökning, benämnd lastningsvisitation, kan dock i vissa fall eftergivas med hänsyn till å fartyget utövad särskild tillsyn under uppehållet i frihamnen. Ifrågavarande bestämmelser kompletteras genom föreskrifter, som med föra möjlighet för tullmyndigheten att förhindra jämväl inlastning av icke tullklarerat gods, om det skulle finnas vara nödvändigt för undvikande av olämplig sammanblandning med annat gods. Rätten för fartyg att på resa från frihamn till tullhamn behandlas enligt tullförfattningarnas föreskrifter för inrikestrafik har i förslaget formellt grundats på förutsättningen, att fartyget icke befordrar utrikes gods, som ej undergått tullklarering. Detta nödvändiggör, att verkställande före avgången av sådan visitation, som enligt gällande frihamnsstadga förekommer beträffande fartyg utan last samt i tullstadgan motsvaras av in- och slutvisitation, under angivna förutsättning föreskrives såsom obligatorisk utom i de fall, då sådan undersökning är onödig med hänsyn till å fartyget utövad tillsyn under uppehållet i frihamnen. Den ifrågavarande visitationen benämnes i förslaget fullständig visitation. Den visitation, som enligt förslaget skall i närmare angivna fall verkställas å fartyg, som skall avgå från frihamn med last av icke tullklarerat gods, utvisitation, har samma, mera begränsade syfte som den visitation, vilken i motsvarande fall verkställes enligt nuvarande bestämmelser. De lättnadsmedgivanden, som bereda tillfälle till tullklarering av gods i frihamn, gälla endast vid trafik uteslutande mellan svenska hamnar. Någon möjlighet till dylik tullklarering av gods för försändning i oförtullat skick med fartyg till utlandet finnes icke. E t t behov av sådan möjlighet föreligger emellertid särskilt för den linjetrafik, som bedrives mellan svenska kusthamnar med anslutning till norska, danska och tyska hamnar. I denna trafik befordras bland annat dels gods till utlandet och dels inrikes gods mellan de svenska hamnarna. Av vikt är, att det sistnämnda må kunna försändas utan tullförpassning, vilket dock förutsätter, att fartyget icke befordrar annat utrikes gods än sådant, som undergått tullklarering. Vid anlöpande av frihamn är det därför ett önskemål, icke blott att därvid medfört inrikes gods och ^tullklarerat utrikes gods, även om det är bestämt till utlandet, behandlas såsom genomgående gods för att icke i och med ankomsten till frihamnen övergå till icke tullklarerat utrikes gods, utan även att det gods, som i frihamnen inlastas

179 för befordran till utlandet, må kunna underkastas tullklarering och uppföras å fartygets tullpass. Av sistnämnda anledning har i förslaget rätt till tullklarering av gods i frihamn för befordran i oförtullat skick med fartyg lämnats även för de fall, då godset är bestämt till utlandet. I sammanhang härmed må nämnas, att fullständig visitation i frihamn enligt förslaget förutsattes i förekommande fall skola äga rum oavsett att fartyg, som skall avgå till svensk hamn, är slutligt bestämt till utlandet. En dylik anordning har ansetts närmast överensstämma med såväl de principer, vilka ligga till grund för förslaget i övrigt, som grunderna för tullstadgans bestämimelser om visitation. Trafik från en frihamn till annan. De synpunkter, som ovan anförts beträffande sjötrafik från frihamn till utlandet, göra sig i stort sett gällande även i fråga om sjötrafik från en frihamn till annan, vilket förhållande i förslaget beaktats. Anmärkas må, att tullklarering i frihamn av gods för försändning med fartyg till annan frihamn och därmed sammanhängande åtgärder i avgångsfrihamnen å ena sidan kunna i många fall vara erforderliga med hänsyn till a t t trafiken samtidigt berör tullhamn, men å andra sidan givetvis endast under speciella förutsättningar kunna medföra någon fördel i avseende å behandlingen i bestämmelsefrihamnen. Anmälnings- och passhandlingar för fartyg. De sakkunnigas förslag innebär jämväl vad angår formerna för tullklarering av fartyg ett fullföljande av principer, som ligga till grund för lättnadsföreskrifterna, närmast 1928 års föreskrifter. I detta hänseende må särskilt nämnas, att enligt förslaget utklareringsförfarandet med utfärdande av tullpass är avsett att komma till användning endast vid trafik till utlandet. Landtrafik. Järnvägstrafik. Enligt bestämmelser i tullstadgan, vilka icke hava någon motsvarighet i gällande frihamnsförfattningar, skall, då gods utföres från tullområdet med bantåg, ansvaret för tullkontrollen å godset, medan det befinner sig under befordran inom tullområdet, åvila vederbörande järnväg, och skall ansvaret övergå från tullverket till järnvägen vid den tidpunkt, då godset av tullanstalt överlämnas till järnvägsstation. Av denna och därmed sammanhängande regler i tullstadgan följer, att vid berörda tidpunkt tullverkets befattning med godset upphör, så att varken godset eller för detsamma utfärdad tullförpassning sedermera behöver uppvisas för tullanstalt i gränsort eller annorstädes inom landet. Vid inrikes försändning däremot gäller huvudregeln, att tullverket ansvarar för tullkontrollen å godset jämväl då det befordras med bantåg. Den tullförpassning, som i avsändningsorten utfärdats för godset, skall sålunda jämte godset tillställas tullanstalten i bestämmelseorten. Regeln, att järnväg svarar för tullkontrollen vid utförsel med bantåg, bör uppenbarligen gälla även vid försändning från frihamn till utlandet. Såsom

180 en följd härav kunde ifrågasättas, att dylik försändning skulle få ske utan att någon tullklarering i avsändningsfrihamnen ägde rum. Till jämförelse må nämnas, att sådant gods, som med bantåg från utlandet inkommit till gränsort för att på enahanda sätt befordras vidare till utlandet, må omhändertagas av järnvägen för utförsel utan att varuanmälan avgivits och utan tullförpassning. Att vid försändning från frihamn godset upptages å en tullhandling av något slag, är emellertid erforderligt framför allt med hänsyn till den visitation, som från frihamn avgående bantåg bör liksom vid inkommande från utlandet underkastas, och i viss mån även till undvikande av olägenheter, som eljest skulle uppkomma, därest avsändaren med stöd av järnvägstrafikstadgan skulle begära godsets utlämnande inom landet. Såsom dylik tullhandling torde väl kunna vid avgång från frihamn godtagas en bantågsanmälan motsvarande den, som i gränsort skall avgivas för från utlandet inkommande bantåg. ^ De sakkunniga antaga dock, att en sådan anordning icke skulle medföra någon fördel för trafiken utan måhända snarare motsatsen. Fördenskull innebär förslaget till frihamnsstadga, att även i här avsedda fall varuanmälan för försändningen skall avgivas samt tullklarering verkställas och förpassning utfärdas i frihamnen. De sakkunniga hava vidare haft att överväga spörsmålet, huruvida regeln om järnvägs ansvarighet för tullkontrollen bör erhålla tillämpning jämväl vid utförsel till frihamn. En följd härav skulle bliva, att tullmyndighet i bestämmelsefrihamnen icke skulle hava att kontrollera godsets framkomst och att järnvägen skulle behålla den i avsändningsorten utfärdade tullförpassningen. E n dylik anordning skulle väl medföra en viss förenkling i trafikens behandling. Emellertid hava de sakkunniga icke kunnat bortse ifrån att det härvid rör sig om ett undantag från en grundläggande princip i fråga om tullkontrollen, för vilket icke, såsom beträffande försändning till utlandet, kan åberopas såsom skäl, att det är nödvändigt med hänsyn till att svensk tullmyndighet ej finnes i bestämmelseorten. Härtill kommer, att det visat sig vara önskvärt, att för den allmänna tillsynen över frihamnsrörelsen tillgång inom frihamn finnes till förpassningarna å med järnväg ankommet utrikes gods, liksom tillgång till ankomsthandlingar rörande sjövägen försänt gods finnes eller kan beredas genom frihamnsförvaltningens medverkan. På anförda skäl hava de sakkunniga funnit sig icke böra på denna punkt föreslå någon ändring. Såsom allmän regel bör uppenbarligen gälla, att från frihamn avgående bantåg bör, innan det passerar frihamnsgränsen, behandlas sålunda, att det inom tullinlandet kan i tullhänseende likställas med bantåg i inrikestrafik. I ett specialfall, som dock hittills icke varit och väl knappast under den närmaste framtiden blir aktuellt, nämligen då bantåg med färja ankommit till frihamnen från utlandet, kan det emellertid för undvikande av uppehåll vara erforderligt, att tullklarering och därmed sammanhängande åtgärder med bantåget och däri medfört gods må kunna uppskjutas intill ankomsten till den vid frihamnen liggande tullhamnen. I gällande frihamnsstadga finnas också regler i sådan riktning meddelade. De sakkunniga hava icke funnit anledning föreslå närmare undantagsbestämmelser för detta fall utan hava ansett det

181 vara tillfyllest, att i frihamnsstadgan upptages en bestämmelse, varigenom det överlämnas åt generaltullstyrelsen och järnvägens styrelse att träffa överenskommelse i ämnet. Enligt gällande frihamnsstadga skall vid landväga utförsel till frihamn av vanligt exportgods utförselanmälan avlämnas hos tullmyndigheten i frihamnen. Vid utförsel från tullinlandet till utlandet gäller däremot enligt tullstadgan, att utförselanmälan skall avlämnas hos järnvägsstationen i avsändningsorten för vidarebefordran till generaltullstyrelsen. Den sistnämnda anordningen innebär i allmänhet en fördel ur såväl trafikens som tullverkets synpunkt och bör därför kunna användas även vid utförsel till frihamn. Emellertid bör beaktas, att de industriföretag, som avsända exportgods till frihamn, stundom hava särskilt kontor i den stad, där frihamnen är belägen, vilket kontor anlitas för ombesörjande av formaliteterna vid export. Ofta är det måhända också vid avsändandet icke bestämt, huruvida godset skall lossas i frihamnen eller i vidliggande tullhamn. Fördenskull bör möjlighet fortfarande hållas öppen att ingiva utförselanmälan i bestämmelseorten. De sakkunnigas förslag går sålunda ut på att utförselanmälan för gods, som vid försändning med bantåg till frihamn icke skall vara underkastat tullkontroll vare sig under transporten eller efter framkomsten, skall avlämnas hos järnvägsstationen i avsändnings- eller bestämmelseorten för vidarebefordran till tullmyndigheten i frihamnen. Vid mottagande av dylikt gods bör järnvägsstationen i bestämmelseorten hava att tillse, att utförselanmälningar avgivas i den mån de ej åtfölja godset, varigenom erforderlig kontroll å anmälningspliktens fullgörande kan vinnas utan att tullverket behöver taga befattning med försändningen. Att varuanmälan rörande tullgods, som med bantåg utföres till frihamn, bör avlämnas hos tullanstalten i avsändningsorten, framgår av vad förut anförts i fråga om dylik utförsel. I förslaget till frihamnsstadga omförmäles en tredje kategori av gods, som utföres till frihamn, nämligen inrikes gods, vilket ej under transporten till frihamnen men väl efter ankomsten dit skall vara underkastat tullkontroll. Hit hör bland annat restitutionsgods, som skall i frihamnen underkastas föreskriven tullundersökning. Varuanmälan rörande här avsett gods skall enligt försaget kunna avlämnas direkt hos tullmyndigheten i frihamnen, men det har ansetts böra även i dylikt fall lämnas avsändaren obetaget att ingiva anmälan till järnvägsstationen i avsändningsorten för befordran jämte godset till frihamnen, detta särskilt med hänsyn till angelägenheten därav, att anmälan är tillgänglig, då godset passerar frihamnsgränsen. Någon olägenhet med hänsyn till kontrollen å anmälningsskyldighetens fullgörande torde härvid icke behöva uppkomma, då det ligger i avsändarens eget intresse, att godset vid frankomsten underkastas vederbörlig behandling från tullverkets sida. Villkoren för landväga försändning av gods till och från frihamn ställa sig i vissa hänseenden olika, allteftersom försändningen sker med bantåg eller med fordon. En mellanform mellan dessa befordringssätt föreligger, då styckegodSj som i frihamn avlämnats till järnvägsexpedition för befordran, genom järnvägens försorg med fordon transporteras från frihamnen för att inom tullinlan-

182 det inlastas i järnvägsvagn. Motsvarande befordringssätt förekommer även i motsatta riktningen. Då godset i dessa fall vid fordonstransporten befinner sig under järnvägens vård, torde det få anses riktigast, att den ifrågavarande trafiken behandlas enligt ordningsreglerna för järnvägstrafik. Härigenom vinnes även en förenkling vid godsets tullklarering. Beträffande de passhandlingar, som böra användas vid järnvägstrafik, må här allenast nämnas, att de synpunkter, som nedan anföras i fråga om passhandlingar för bland annat med fordon till frihamn ankommande restitutionsgods, som skall där undersökas, och från frihamn avgående förtullat gods, göra sig gällande även vad angår järnvägstrafik. Annan landväga trafik. Vid reglerandet av den övriga landväga frihamnstrafiken har man främst att taga hänsyn till fordonstrafiken. De fall, då forsling av gods utan särskilt transportmedel förekommer, torde icke förete några principiella skiljaktigheter från vad som gäller om transport med fordon. I avseende å de villkor, under vilka tullkontroll underkastat gods må befordras med fordon, har man att särskilja tre olika slag av transporter, nämligen dels transporter uteslutande inom frihamnens område, dels transporter över frihamnsgränsen i de fall, då godset endast inom frihamnens område är underkastat tullkontroll, dels ock transporter över frihamnsgränsen, då godset är underkastat tullkontroll jämväl inom tullinlandet. Gällande frihamnsstadgas bestämmelser om villkoren för verkställande av fordonstransporter under tullkontroll gå ut på användande av en särskild passhandling, benämnd forsedel, såsom ett alternativ till anordnande av tullbevakning eller, i vissa fall, vidtagande av andra tullkontrollåtgärder. I tullstadgan däremot äro tullförpassningar å gods, i de fall då de förekomma, föreskrivna såsom obligatoriska, och behandlas frågan om beskaffenheten av säkerhetsåtgärderna med själva godset såsom ett fristående spörsmål. Denna metod har följts även i förslaget till frihamnsstadga. Vad angår det först omförmälda slaget av transporter, nämligen befordran uteslutande inom frihamn, bör enligt de sakkunnigas uppfattning frågan om de åtgärder, som därvid böra från tullverkets sida vidtagas med tullkontroll underkastat'gods, överlämnas åt tullmyndighetens bestämmande, liksom fallet är beträffande transporter inom tullhamn. Några speciella regler om dylika transporter hava därför icke upptagits i förslaget till frihamnsstadga. Vid sådan transport till och från frihamn, som endast inom frihamnen är underkastad tullkontroll, skall enligt förslaget inom frihamnen städse medföras en passhandling för godset, även om detta åtföljes av tullbevakning. För ankommande gods, d. v. s. bland annat restitutionsgods, som skall i frihamnen underkastas föreskriven tullundersökning, skall passhandlingen, om den ock i en del fall icke är i och för sig oundgängligen nödvändig för kontroll å själva transporten, vid godsets vidarebehandling inom frihamnen och sedermera i redovisningshänseende tjäna till verificering av att godset ankommit till frihamnen såsom inrikes gods, vilket i här avsedda fall utgör en förut-

183 : sättning för godsets tillämnade behandling. För avgående gods återigen, d. v. s. i regel sådant gods som förtullats i frihamnen, bör passhandlingen vid frihamnsgränsen tjäna till bevis därom, att föreskrivna villkor för passerandet fullgjorts. I övrigt överlämnas enligt förslaget åt tullmyndighet att vid nu ifrågavarande transporter vidtaga i varje särskilt fall erforderliga säkerhetsåtgärder. Vad härefter angår transporter med fordon till och från frihamn av gods, som även inom tullinlandet är underkastat tullkontroll, exempelvis transitgods och i tullinlandet undersökt restitutionsgods, äro för närvarande bestämmelser därom meddelade endast såvitt angår trafik mellan frihamn och vidliggande tullhamn samt utförsel till Norge. I de sakkunnigas förslag medgivas sådana transporter från och till såväl vidliggande tullhamn som andra orter inom tullområdet ävensom till utlandet. Vid transport mellan frihamn och vidliggande tullhamn må enligt gällande frihamnsstadga forsedel användas i stället för särskild bevakning allenast då fråga är om emballerat gods och transporten tillika omhänderhaves av svensk åkeriägare, som enligt av tullmyndigheten i frihamnen på ansökan meddelat tillstånd må ombesörja dylik transport. För erhållande av transporttillstånd skall avgivas förbindelse om iakttagande av vissa ordningsföreskrifter, överträdelse därav medför skyldighet att efter generaltullstyrelsens åläggande och oavsett om överträdelsen haft samband med brott, vara straff annorledes följt, till tullkassan inbetala ett belopp av från och med femtio till och med ettusen kronor. Före meddelande av transporttillstånd skall tullmyndigheten avfordra sökanden penningdeposition intill sistnämnda belopp eller annan betryggande säkerhet för fullgörandet av eventuell betalningsskyldighet. I tullstadgan har, delvis i anslutning till äldre bestämmelser om varu| förseln landvägen mellan Sverige och Norge, beträffande försändning med fordon av utrikes gods en annan metod kommit till användning, enligt vilken varuhavaren skall vid inrikes försändning och i vissa fall vid utförsel dej ponera eller ställa säkerhet för ett belopp, motsvarande å varan belöpande 1 införselavgift eller vid utförsel en i visst förhållande till införselavgiften i Sverige eller i bestämmelselandet beräknad summa. Är varuhavaren boende i avsändningsorten och vederhäftig ansedd, äger tullanstalten dock medgiva, att försändandet må ske mot varuhavarens förbindelse, att godset skall behörigen framkomma till bestämmelseorten och anmälas hos vederbörande tullmyndighet därstädes. I såväl ena som andra fallet kunna de ifrågavarande beloppen uttagas, därest det icke skulle inom i stadgan avgiven tid visa sig, att transporten behörigen ägt rum. Beträffande försändning med fordon av utrikes gods mellan frihamn och annan ort än vidliggande tullhamn, synes det uppenbart, att de i tullstadgan fastslagna principerna böra tillämpas. För enhetlighetens skull är det önskAärt, att samma principer i möjligaste mån erhålla tillämpning även för transporter av utrikes gods mellan frihamn och vidliggande tullhamn. Då det härvid, liksom i de i tullstadgan åsyftade fallen, närmast gäller att skydda

184 statsverket mot förlust av införselavgift, lärer berörda förfaringssätt ock få anses vara fullt tillfredsställande ur statsverkets synpunkt. Den invändningen kan väl måhända framställas, att detsamma kan vid den jämförelsevis täta trafiken mellan frihamn och vidliggande tullhamn i vissa fall vara för trafiken mera betungande än de gällande villkoren för rätt till forsedelstransport. Emellertid synes det för den ifrågavarande trafikens del utan olägenhet ur statsverkets synpunkt kunna stadgas, att kravet på deposition eller säkerhet eller avgivande av förbindelse må eftergivas, då tullanstalten med hänsyn till beskaffenheten av vidtagna tullkontrollåtgärder finner sådant kunna ske. Med en dylik modifikation bör enligt de sakkunnigas uppfattning en motsvarighet till tullstadgans bestämmelser i förevarande fall innebära även för trafiken tillfredsställande villkor. Vad härefter angår fordonstransport av inrikes tullgods till frihamn, hava de sakkunniga icke funnit erforderligt föreslå särskilda formaliteter vid sidan av förpassningsförfarandet och allmänna tullkontrollåtgärder. De fall, då oförtullat gods försändes med fordon från frihamn till vidliggande tullhamn för vidarebefordran därifrån med annat transportmedel, hava icke upptagits till särskild behandling i förslaget till frihamnsstadga. I princip rör det sig härvid om två skilda transporter, vilka var för sig böra verkställas enligt frihamnsstadgans och tullstadgans ordningsföreskrifter för vederbörande befordringssätt. Såsom förut blivit antytt, avser de sakkunnigas förslag icke att härutinnan frångå de principer, enligt vilka till tullmyndigheten i frihamnen avlämnad varuanmälan må gälla även vidarebefordran från tullhamnen och erforderliga passhandlingar för transporten till bestämmelseorten utfärdas av nämnda tullmyndighet. Härmed sammanhängande spörsmål förutsättas bliva reglerade i frihamnstullordningen, liksom även de i viss mån likartade spörsmålen beträffande gods, vilket försändes till frihamn för att såsom genomgående gods där inlastas i transportmedel för vidarebefordran. Lufttrafik. Gällande frihamnslagstiftning innehåller icke några bestämmelser om lufttrafik. Det synes visserligen antagligt, att föreskrifter i frihamnsförfattningarna om sådan trafik icke för den närmaste tiden komma att få nämnvärd praktisk betydelse. Med hänsyn till utvecklingen inom denna trafikgren bör man dock räkna med att dylik trafik till och från frihamn kan framdeles komma till stånd. I de sakkunnigas förslag hava fördenskull bestämmelser om lufttrafik upptagits, vilka så långt det lämpligen kunnat ske erhållit formen av hänvisningar till bestämmelserna om sjöväga trafik.

Posttrafik. Enligt gällande bestämmelser omhänderhaves tullkontrollen å gods, som befinner sig under befordran med post till och från frihamn, av postverket. Ursprungligen kunde gods, som med post skulle försändas från frihamn till

185 tullinlandet, icke inom frihamnen tullklareras i någon form, utan skulle detsamma överlämnas till tullanstalt inom tullinlandet för tullklarering i samma ordning som vid inkommande från utlandet. Numera är dock förtullning i frihamn för införsel med post medgiven. I de sakkunnigas förslag lämnas jämväl möjlighet till tullklarering av gods i frihamn för försändning därifrån i oförtullat skick med post till tullinlandet. Denna möjlighet har naturligen ytterst ringa praktisk betydelse, men densamma har likväl med hänsyn till de fall, då varuhavare vill låta gods underkastas tulltaxering i frihamn för uppläggning å tullnederlag annorstädes än i vidliggande tullhamn, ansetts icke böra uteslutas. I fråga om avlämnande av utförselanmälan vid försändning med post till frihamn av annat gods än tullgods innehåller förslaget bestämmelser motsvarande dem, som föreslås beträffande utförsel med bantåg.

186 NIONDE

KAPITLET.

Tullkredit. I fråga om den tid, inom vilken belöpande införselavgifter skola erläggas för gods, som anmälts till förtullning, samt de villkor, under vilka godset må före avgifternas erläggande uttagas i fria rörelsen, äro reglerna för frihamnarna delvis desamma som för tullhamnarna. De vid förtullning i frihamn gällande bestämmelserna om tiden för anstånd med avgifternas erläggande motsvara närmast vad som inom tullinlandet gäller vid direkt förtullning. Yrkanden om utsträckning av tullkrediten i frihamn till samma längd, som gäller för betalningsanståndet vid förtullning från tullnederlag, hava vid olika tillfällen gjorts, och en framställning i sådant hänseende har överlämnats till de sakkunniga att övervägas i samband med fullgörandet av deras uppdrag. På grund av dessa spörsmåls inbördes sammanhang hava de sakkunniga funnit erforderligt att till enhetlig granskning upptaga tullkreditinstitutet för såväl tullhamnarnas som frihamnarnas del. Tullkredit enligt tullstadgan. Tullkreditens utveckling. Ännu enligt 1860 års tullstadga gällde såsom den allmänna regeln vid direkt förtullning, att belöpande tull skulle vara betald, innan varan fick utlämnas till ägaren. E t t undantag fanns meddelat beträffande ett fåtal varuslag av ömtåligare beskaffenhet, vilka fingo uttagas mot deposition av tullavgiften. Vidare var det i fråga 'om vissa uppräknade varuslag tillåtet att, innan tull erlades, ur fartyg låta utlossa intill halva lasten, men fick vidare lossning ej ske, innan tullavgift för hela lasten blivit erlagd eller deponerad. Den avgiftsfria anståndstiden för betalning av tull utgjorde trettio dagar, räknade från utgången av den frist, som var föreskriven för tullangivning av inkommande gods. Jämväl vid förtullning från nederlag var stadgad trettio dagars avgiftsfri anståndstid, räknad från dagen för angivningen till förtullning. Uppgick tullen till minst 100 riksdaler, fick godset utlämnas mot säkerhet i kvarliggande nederlagsgods av lika eller annat slag, en förmån som dittills åtnjutits endast i vissa städer på grund av särskilda medgivanden. 1860 års tullstadga innehöll även upprinnelsen till den nuvarande längre krediten för nederlagsgods. Då varuägare på en gång inbekommit och till nederlag angivit vissa minimikvantiteter av i stadgan uppräknade varor, fick hälften av dessa kvantiteter efter varuundersökningen utlämnas till hans fria disposition. Vidare fick, då även efter sålunda skedd uttagning den å nederlag kvarliggande mängden av berörda varor uppgick till minst de bestämda minimikvantiteterna,

187 fortsatt uttagning av högst hälften medgivas. För betalning av tullavgiften i dessa fall var en avgiftsfri anståndstid av tre månader från angivningsdagen medgiven. Såsom villkor gällde härvid, att den kvarliggande varumängden prövades utgöra full säkerhet för avgifterna å såväl det uttagna som det kvarliggande godset. Där så befanns icke vara fallet, var tullmyndigheten berättigad att avfordra ägaren antaglig säkerhet för vad vid varupantens försäljning kunde däri brista. De sålunda meddelade bestämmelserna hade tillkommit i anslutning till förslag i ett år 1856 avgivet kommittébetänkande, vilket i övrigt avsåg en revision av tulltaxan. I betänkandet anfördes: »I Norge, likasom i Danmark, är det handlande medgivet att disponera inkommande varor utan erläggande av belöpande tullavgifter förr än efter viss tid, därunder avsättning av varorna kan antagas hava ägt rum och medel till tullavgifternas erläggande sålunda influtit. Det lider icke något tvivel, att synnerligen i ett land såsom Sverige, varest stora iager^ måste under seglationstiden intagas för bearbetning eller förbrukning under den årstid, då sjöfarten är stängd, en sådan rättighet som den i Danmark och Norge samt flera andra länder medgivna skulle för den stora handeln och fabrikstillverkningen minska behovet av förlagskapital och sålunda bliva av ganska väsentlig betydelse. Och någon fara för tullkassans säkerhet förefinnes icke, då, enligt kommitterades tanke, en upplagd vara skulle, likasom nu är stadgat, utgöra pant för tullavgiften även å den disponerade, samt godsägaren tillika vara förbunden att, där den upplagda varan icke utgjorde fullgod pant för tullbeloppen, därför ställa ytterligare säkerhet, som av tullkammaren godkännes.» Även kommitterade förutsatte, att varje på kredit uttagen kvantitet skulle motsvaras av en å nederlag såsom pant kvarliggande kvantitet av samma varuslag. Annan säkerhet, frånsett kontant deposition, ansågs varken av kommitterade eller i 1860 års tullstadga kunna godtagas såsom självständig säkerhet för tullavgift. A t t tullkrediten från början kombinerades med nederlagsinstitutet, synes sålunda till väsentlig del hava betingats därav, att författningarna ännu ej erkände annan form för tullsäkerhet än varupant vid sidan I av den kontanta depositionen. Nederlagsinstitutet innefattade, såsom nedan skall visas, även en form för reglerande av frågan om särskild gottgörelse för den medgivna förmånen. I 1860 års tullstadga hade emellertid befogenhet inrymts för generaltull[ styrelsen att medgiva av lokala förhållanden betingade avvikelser från tullklareringsordningen vid direkt förtullning. I enlighet härmed tillät styrelsen i särskilda fall, att tullbehandlade varor finge genast, eller innan tullräkning kunnat erhållas och likvideras, av ägaren disponeras, under villkor att kronans säkerhet för tullavgifternas erläggande vore betryggad antingen genom konj. tant deposition eller genom avlämnade godkända säkerhetshandlingar. I 1877 års tullstadga fastslogs såsom allmän regel, att obligationer och andra värdehandlingar ävensom annan säkerhet kunde godtagas vid tullkredit. Då samtidigt tullkreditsystemet ytterligare utbyggdes, skedde detta likväl fortfarande i anslutning till nederlagsinstitutet. Vid direkt förtullning utgjorde den avgiftsfria fristen för betalning enligt 1877 års tullstadga trettio

188 dagar, räknade från ankomstdagen. Vid förtullning från nederlag var, Oavsett varuslaget, den avgiftsfria anståndstiden nittio, trettio eller åtta dagar från angivningsdagen, varvid trettiodagarstiden gällde för tullbelopp från och med etthundra till femhundra kronor. I 1904 års tullstadga ändrades den avgiftsfria betalningsfristen vid direkt förtullning till tjugo dagar. Såväl i detta fall som vid förtullning från nederlag beräknades efter den avgiftsfria fristens utgång en likaledes till tjugo dagar begränsad frist, under vilken »böter», d. v. s. en motsvarighet till de nuvarande anståndspenningarna, utgingo. I fråga om den säkerhet, som fick godtagas vid sidan av kontant deposition och säkerhet i nederlagsgods, infördes en viss begränsning. E t t under förarbetena till 1927 års tullstadga inom finansdepartementet utarbetat förslag innebar inskränkningar i olika hänseenden av möjligheten till tullkredit vid förtullning från tullnederlag. Bland annat ifrågasattes, att krediträtten skulle göras beroende av att godset under en tid av minst trettio dagar förvarats å tullnederlag. Härmed åsyftades undanröjande av det proformabruk av nederlagsrätten, vilket gick ut på att inkommande gods, som omedelbart skulle uttagas i fria rörelsen men beträffande vilket ägaren önskade komma i åtnjutande av den för nederlagsgods medgivna längre kreditfristen, anmäldes till uppläggning å nederlag och därefter, utan att avföras till nederlagsmagasin, anmäldes till förtullning. Förslaget mötte emellertid härutinnan motstånd. Sålunda anförde Stockholms handelskammare, ^ att de dittillsvarande möjligheterna att under nämnda period komma i åtnjutande av kredit blivit i hög grad utnyttjade även för sådant gods, som upplagts å verkligt nederlag och sålunda ej blott undergått proformauppläggning, samt att för övrigt importörerna ditintills haft att erlägga en fullt tillbörlig betalning för proformauppläggningen. Kommerskollegium anmärkte i utlåtande den 5 mars 1927, att den föreslagna bestämmelsen skulle i väsentlig mån förringa det värde, nederlagsinstitutionen hade för handeln. Bestämmelsen inflöt icke i tullstadgan. I sitt nyssnämnda utlåtande över det inom finansdepartementet utarbetade förslaget upptog kommerskollegium frågan om tullkredit i tullhamnarna till behandling ur allmänna synpunkter och anställde därvid även en jämförelse med frihamnarnas förhållanden. Kollegium yttrade: »Det torde vara otvivelaktigt, att det svenska nederlagsinstitutet haft och alltjämt har en mvcket stor ekonomisk betydelse för handel och industri. Under de senaste femtio årens utveckling på den speciella tullagstiftningens områdehar vid upprepade tillfällen bekräftats, att tullkrediten spelar en väsentlig roll i aiiarslivets beräkningar och utgör en viktig förutsättning för partihandeln i vart relativt kapitalfattiga land med dess stora utsträckning och dess på grund av klimatiska förhållanden för sjöfart, åtminstone i vissa trakter, tidvis stängda hamnar. Visserligen hava statsmakterna medgivit inrättande av frihamnar och frilager. Men huru stora framsteg ur författningssynpunkt dessa båda institut an i och för sig representera, torde dock få erinras därom, att frihamnar, bland annat pa grund av de stora kostnader, som äro förenade med deras upprättande och drift, icke kommit till stånd annorstädes än i rikets tre största stapelstäder — fetocknolm,

189 • Göteborg och Malmö — samt att de förmåner, som frilageridéns förverkligande väntades bereda näringslivet, hittills uteblivit, då de villkor, som av det allmänna uppställts för inrättande av frilager, i praktiken ingenstädes visat sig kunna med ekonomisk fördel uppfyllas. Varken beträffande frihamn eller frilager medgives emellertid tullkredit vid tullpliktiga varors uttagande till tullinlandet. Fördelarna för näringslivet äro i båda fallen huvudsakligen förbundna med varuägarens relativt fria disposition över sina där placerade varor. Då problemen om frihamn och frilager på 1880talet började tagas under allvarligt övervägande, väcktes väl förslag om inrättande av s. k. kreditupplag efter danskt och norskt mönster, men något sådant institut har icke upptagits i den svenska tullagstiftningen. Den utomordentligt hårda konkurrens och de vanskliga förhållanden i övrigt, som utmärka den nutida situationen på handelns område, har, såsom i åtskilliga av de inkomna yttrandena i ärendet betonas, medfört bland annat att tullkrediten för köpmännen blivit av ännu större betydelse än förut. Det är därför naturligt, att nederlagsrörelsen och dess kreditmöjligheter allt mera begagnas. Nederlagsinstitutet erbjuder ju faktiskt den enda normala utvägen att erhålla den mer än någonsin behövliga ackommodation, som ligger i ett skäligt uppskov med erläggande av föreskriven tull utan deposition av särskild säkerhet. Men även en annan omständighet torde bidraga att öka intresset för varors uppläggande på nederlag. Det har på senare tid gjorts gällande, att förefintligheten av frihamnar i de tre största handelsstäderna vore ägnad att bereda köpmän, som utövade sin verksamhet i med frihamn icke försedd stapelstad, en ogynnsammare ställning än förut i förhållande till frihamnsstädernas affärsidkare. H u r u vida och i vilken utsträckning så kan vara förhållandet lärer väl icke utan en mera ingående undersökning kunna fastställas, men kollegium har icke kunnat undgå j det intrycket, att ett visst fog förefinnes för det framkomna påståendet, och att en av • anledningarna till sagda företeelse sannolikt är frånvaron av frilagersI inrättningar i de mindre stapelstäderna. Sådana skulle nämligen antagligen hava verkat som en viss lokal motvikt mot alltför stark konkurrens från på frihamn ! baserad affärsrörelse. Som det nu är torde man på sina håll helt naturligt söka ersättning i en utvidgning av nederlagsrörelsen. Vissa nyare företeelser hava medverkat till att nederlagsrörelsen på senare tid i praktiken i viss mån ändrat karaktär. Samfärdselns utveckling, lättheten att från utlandet på kort tid erhålla beställda varupartier samt den snabbare distribution, som trafikens motorisering medfört, bidraga till att göra varurörelsen mera II jämnt flytande än förr. De enskilda å nederlag inlagda varuposterna såväl som varuuttagen få därigenom en naturlig tendens att ökas till antal och minska i storler. Enligt vad kollegium inhämtat, skulle det mera intensiva utnyttjandet av nederlag-sinstitutet hava medfört en från tullverkets synpunkt ovälkommen ökning av nederlagskontorens arbetsbörda, särskilt på större tullplatser, varför det framstått^ som ett önskemål att inskränka nederlagsrörelsens och i synnerhet nederlagsj krediiens omfattning. Vissa företeelser, såsom den enligt uppgift numera icke 0Van :ga metoden att l anmäla vara till intagning å nederlag för att omedelbart j därpå uttaga och förtulla densamma, hava, ehuru formellt oangripliga, från samma synpunkt betecknats såsom mindre väl förenliga med nederlagsinstitutets syfte och snsetts i själva verket innebära ett i sak oberättigat sätt att förskaffa sig längre uppskov med erläggande av tullbeloppet än vad vid direkt förtullning kan författningsenligt medgivas. Koumerskollegium kan emellertid icke finna det tillrådligt att, på sätt som föreslagits, begränsa nederiagskrediten, vilken dock är en hävdvunnen, för både handel och industri betydelsefull rättslig förmån, vars begagnande icke förminskar statsverkets säkerhet i fråga om tillbörliga tullbelopps utbekommande och där-

190 jämte av trafiken betalas genom erläggande av nederlagsavgiften. Innan ^sålunda ifrågasatta restriktioner vidtagas, synas i alla händelser hithörande förhållanden böra göras till föremål för en närmare utredning, ty utan en sådan lärer det icke vara möjligt vare sig att till fullo överblicka behovet av ingripandet i fråga och dess konsekvenser eller att bedöma, huruvida det genom författningsförslaget uttryckta syftet till äventyrs icke kunde nås på andra lämpliga vägar.» I 1927 års tullstadga sammanfattas den avgiftsfria och den avgiftsbelagda betalningsfristen under benämningen anståndstid. De sista femton dagarna av anståndstiden äro belagda med anståndspenningar. Anståndstiden utgör såväl vid direkt förtullning som enligt den beträffande förtullning från tullnederlag gällande huvudregeln trettio dagar, räknade i förra fallet från den dag, då godset mottagits av vederbörande tullanstalt, och i senare fallet från dagen för förtullningsanmälan. Vid förtullning från tullnederlag medgavs enligt den nya tullstadgans ursprungliga lydelse en förlängd anståndstid av sjuttiofem dagar, såvida tullen för det gods, som upptagits i förtullningsanmälan, uppgick till sammanlagt minst fyrahundra kronor. Genom en efter yrkande från näringshåll år 1931 vidtagen ändring har emellertid anståndstiden vid förtullning från tullnederlag bestämts till fyrtiofem dagar, såvida tullen jämte i förekommande fall annan införselavgift för det gods, som upptagits i förtullningsanmälan, uppgår till sammanlagt minst etthundra kronor, samt etthundrafem dagar, såvida avgifterna uppgå till sammanlagt minst femhundra kronor. I fråga om den säkerhet, som må godtagas vid tullkredit, äro tullstadgans bestämmelser av i huvudsak enahanda innebörd som de enligt 1904 års tullstadga gällande. Säkerheten skall bestå i sådan värdehandling eller av bank eller försäkringsbolag utfäst borgen, som generaltullstyrelsen prövat kunna för ändamålet godkännas. Vid förtullning från tullnederlag kan jämväl å tullnederlaget kvarliggande gods i den omfattning och under de förutsättningar, generaltullstyrelsen bestämmer, godtagas såsom säkerhet. Närmare föreskrifter i dessa hänseenden äro meddelade i tullordningen. Nederlagsavgifter. Begagnandet av tullnederlag har hittills varit förenat med skyldighet att erlägga särskild avgift. Denna har under olika tider beräknats efter skiftande grunder. Närmast före 1860 års tullstadga utgick avgiften såsom »rekognition» med en fjärdedels procent av varuvärdet såväl vid uppläggande å nederlag som vid återutförsel. I 1856 års kommittébetänkande föreslogs utan närmare motivering avgiften skola beräknas till en procent av tullen, att erläggas dels vid uppläggande och dels vid återutförsel. Detta förslag lades till grund för 1860 års tullstadgas bestämmelser i ämnet, ehuru generaltullstyrelsen ifrågasatt borttagande av den inkommande nederlagsavgiften och i stället höjning av nederlagsavgiften vid återutförsel till två procent av tullavgiften. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1877 års tullstadga utgick nederlagsavgiften likaledes med en procent av tullen vid såväl uppläggande som återutförsel. Avgiften vid utförsel borttogs år 1895. I det av generaltullstyrelsen år 1900 avgivna betänkandet med förslag till ny tullstadga behandlades frågan om nederlagsavgiftens fullständiga borttagande. Styrelsen yttrade härvid:

191 »Vad slutligen angår nederlagsavgiften har generaltullstyrelsen sig visserligen bekant, att dess borttagande anses på vissa håll såsom ett önskningsmål, men har icke därav funnit anledning till något förslag i berörda syftning. Så väl bevaknings- som kontorsgöromål, föranledda av nederlagsrörelsen, tillskynda statsverket ganska avsevärda kostnader, vilka städse, och som det vill synas med fullt skäl, ansetts böra drabba den trafik, som betjänar sig av ifrågavarande inrättning. Denna uppfattning har inom Riksdagen senast funnit uttryck vid behandlingen ar 1895 av frågan om upphörande av utgående nederlagsavgiftens utgörande, varvid bevillningsutskottet utan meningsskiljaktighet framhöll, att, då staten måste vidkännas kostnader för nederlagsinstitutionen, syntes det ock vara billigt, att importören i varje fall, och således även om varan återutfördes, utgjorde den ringa ersättning för nederlagsrättens begagnande, som innefattades i den inkommande nederlagsavgiften. Nederlagsavgiften, uppgående för hela riket år 1899 till 200 410 kronor, lärer icke heller, avsedd som den är att drabba huvudsakligen den större handeln, kunna i avsevärd mån hämma denna näringsgrens t r e \ n a d och utveckling samt torde för övrigt till väsentlig del motvägas av den kredit för belöpande tull, vilken så väl enligt förslaget som enligt gällande tullstadga beviljas vid förtullning från nederlag, och för vilken kredit under nutidens kommunikationsförhållanden näppeligen samma skäl som fordom kunna åberopas. Kunna sålunda icke tillräckliga skäl anföras för nederlagsavgiftens fullständiga borttagande, lärer ännu mindre någon nedsättning i denna avgift böra ifrågakomma, då den, från statsverkets sida sedd, måste såsom ekvivalent redan med sitt nuvarande belopp anses skäligen otillfredsställande. Endast i Stockholm uppgingo avlöningskostnaderna för den vid därvarande nederlag sysselsatta tullpersonal under år 1899 till mer än 50 000 kronor. Slutligen lärer icke heller böra förbises, att nederlagsavgiftens nedsättning och naturligtvis ännu mera dess fullständiga borttagande skulle för statsverket medföra icke allenast den jämförelsevis mindre betydande direkta förlusten utan ock den påföljd, att nederlagsrätten komme att tagas i anspråk i stor utsträckning endast och allenast för erhållande av förlängd tullkredit, vilket förhållande därjämte komme att hava till följd ökat behov av tullpersonal för göromålens bestridande. Där städerna själva tillhandahålla nederlagsmagasin, komme väl ock nederlagsavgiftens borttagande att medföra den verkan, att utrymme å nederlaget ofta saknades för just den trafik, för vilken nederlagsinrättningen egentligen är avsedd.» E n l i g t 1904 å r s t u l l s t a d g a u t g i c k sålunda f o r t f a r a n d e nederlagsavgift vid u p p l ä g g n i n g med en procent a v tullbeloppet. B e t r ä f f a n d e varor, för v i l k a såväl tull som a n n a n införselavgift utgick, b e r ä k n a d e s nederlagsavgiften endast å tullbeloppet. Såväl nederlagsavgiften som den enligt 1904 å r s t u l l s t a d g a utgående, efter bruttovikt b e r ä k n a d e t r a n s i t u p p l a g s a v g i f t e n h a v a i 1927 å r s t u l l s t a d g a ersatts med en avgift, vilken i s t a d g a n u t t r y c k l i g e n betecknas såsom e r s ä t t ning för tullverkets s ä r s k i l d a bokföring över tullagerrörelsen. D e n n a avgift, benämnd bokföringspenningar, u t g ö r en k r o n a för varje v a r u p o s t , som i tulllagerrörelsen anmäles till förtullning, överlåtelse, f ö r p a n t n i n g , f ö r f l y t t n i n g , överföring, utförsel eller a n n a n u t t a g n i n g . Den å r 1932 t i l l s a t t a g r a n s k n i n g s n ä m n d , vilken skulle såsom förberedelse till 1933 års statsverksproposition v e r k s t ä l l a u n d e r s ö k n i n g rörande möjligheterna till b e s p a r i n g a r i statens utgifter, framhöll i en den 23 maj 1932 avlämnad promemoria, a t t det borde t a g a s i övervägande, h u r u v i d a icke en viss ökning av tullverkets inkomster och en s ä n k n i n g a v dess u t g i f t e r för m a g a -

192 sinsbevakning m. m. skulle kunna ske genom att den tid, under vilken infört gods finge kostnadsfritt kvarligga hos tullverket, avsevärt nedsattes, ävensom genom andra motsvarande åtgärder. Häröver yttrade sig generaltullstyrelsen i samband med sitt den 20 september 1932 avgivna förslag till utgiftsstater för budgetåret 1933/34 och behandlade i sammanhang därmed bland annat frågan om ändring av tullstadgans bestämmelser om bokföringspenningar för tullagergods. I utlåtandet lämnades följande uppgifter å den under åren 1927—1931 debiterade uppbörden av nederlagsavgift respektive från och med den 1 maj 1928 bokföringspenningar för tullnederlagsgods: år 1927 315 587 kr. » 1928 157 644 » » 1929 110 587 » » 1930 102 839 » » 1931 103 625 » Det anmärktes emellertid, att bestämda slutsatser ej kunde dragas av en jämförelse mellan de debiterade beloppen av nederlagsavgift å ena sidan och av bokföringspenningar å andra sidan, enär nederlagsavgiften kunde anses delvis motsvara nu utgående ersättningar för bevakning vid alla uppläggningar och uttagningar för första gången av tullnederlagsgods, vilka förrättningar varit avgiftsfria enligt 1904 års tullstadga. Styrelsen anförde vidare: »Uppbörden av bokföringspenningarna kräver något mera arbete än upptagandet av den förut stadgade nederlagsavgiften. De kostnader, som avsetts skola delvis täckas genom särskild avgift för nederlagsrättens begagnande, bliva emellertid med de nu gällande bestämmelserna om bokföringspenningar fördelade mellan varuhavarna på ett mera rättvist sätt än förut, då avgiften utgick i förhållande till tullavgiften. Med hänsyn härtill och då vidare, såsom ovan omförmälts, minskningen i bokföringspenningarna i förhållande till nederlags- och transitupplagsavgifterna i viss mån motsvaras av ökning av ersättningarna för bevakning av tullagergods, torde någon ändring av bestämmelserna om bokföringspenningar icke för närvarande vara påkallad.» Beträffande näringslivets synpunkter på frågan må ur ett av Stockholms handelskammare i ärendet avgivet yttrande anföras följande: Av statistiken syntes framgå, att den debiterade uppbörden inom detta område avsevärt nedgått, sedan de nya bestämmelserna trätt i kraft. Skulle det visa sig, att denna nedgång varit en följd av det nya systemets tillämpning och att sålunda tullverkets inkomster av rörelsen minskats samtidigt med att dess arbete ökats, förefölle det handelskammaren, som om en omläggning här vore berättigad. Då det nya systemet ej heller av trafikanterna hälsats med odelad tillfredsställelse, ville handelskammaren för sin del icke motsätta sig en återgång till den uppbördsform, som tillämpats före den nuvarande tullstadgans tillkomst. Kommerskollegium biträdde i avgivet utlåtande vad handelskammaren anfört. Enligt beslut den 20 oktober 1933 fann Kungl. Maj:t vad sålunda, förekommit icke föranleda vidare åtgärd.

193 Tullkredit enligt gällande frihamnsstadga. Det av generaltullstyrelsen år 1918 avgivna förslaget till frihamnsstadga innehöll icke någon bestämmelse, som medgav utlämnande av avgiftspliktigt gods annorledes än efter betalning av belöpande avgifter, ej heller någon bestämmelse om anståndstid för betalningen. Emellertid yrkades från näringshåll beredande av möjlighet att för gods, som förtullades i frihamn, deponera tullbelopp eller nedsätta säkerhet på sätt tullstadgan medgåve vid förtullning i tullinlandet. Det framhölls, att ett sådant medgivande skulle för både tullverket och godsets mottagare bereda en avsevärd lättnad, i synnerhet då det gällde varor, som förtullades efter den ordinarie expeditionstidens slut. Det underströks härvid även, att den fördel, importörer i tullhamnarna åtnjöte genom att få ställa säkerhet för tullavgifterna och därefter disponera godset, borde kunna utan betänkligheter medgivas dem, som importerade över frihamn. De bestämmelser, som i anledning härav inflöto i frihamnsstadgan, innebära, att till förtullning i frihamn anmält gods i fråga om rätt till uttagning efter deposition eller ställande av säkerhet samt i fråga om betalningsanstånd och anståndspenningar behandlas efter de grunder, som gälla vid direkt förtullning i tullinlandet. Anståndstiden räknas dock från den dag, då förtullningsanmälan rörande godset avlämnats. Framställningar om utsträckt tullkredit i frihamn. Framställning år 1922. I en år 1922 gjord underdånig framställning anhöll Stockholms frihamnsaktiebolag bland annat om sådan ändring av frihamnsstadgan, att i fråga om gods, som varit upplagt till lagring i frihamn hos frihamnsinnehavaren, måtte, i likhet med vad som gällde för nederlagsgods, medgivas tullkredit i nittio respektive trettio eller åtta dagar. I en sedermera gjord tilläggsframställning åberopade bolaget ett vid 1923 års riksdag av bevillningsutskottet gjort uttalande om angelägenheten därav, att icke för frihamnarna gällde, med avseende å förtullning av varor bestämda för den inhemska marknaden, ofördelaktigare bestämmelser än de, som reglerade förtullningen vid införsel genom tullhamn. Bolaget framhöll vidare, hurusom en stor del av de varor, som infördes från frihamn, för tullkreditens skull anmäldes till tullnederlag, innan de uttoges i fria marknaden, ett förhållande, som vore olägligt icke minst för tullverket. Sedan ärendet remitterats till kommerskollegium och generaltullstyrelsen, införskaffades yttranden bland annat från vissa handelskamrar samt vederbörande lokala tullmyndigheter. Stockholms handelskammare tillstyrkte bifall till framställningen och framhöll därvid särskilt, att därest en frihamn skulle kunna tillfyllest tjäna ett av sina ändamål, nämligen att vara en distributionsplats för transoceanskt importgods, avsett för det svenska upplandet, det vore erforderligt, att trafikanterna vid lagring av gods därstädes åtnjöte samma förmåner i tullhänseende som vid nederlag. Jämväl handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare yttrade sig tillstyrkande. Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren i Gävle avstyrkte däremot bifall till framställningen under framhållande av 13—342787

194 den förskjutning i f r i h a m n a r n a s och t u l l h a m n a r n a s inbördes ställning, som d ä r a v skulle bliva en följd. Tullförvaltningarna i Stockholms och Göteborgs frihamnar y t t r a d e sig i a v s t y r k a n d e r i k t n i n g u n d e r u t t a l a n d e b l a n d a n n a t , a t t den u t s t r ä c k t a tullk r e d i t r ä t t e n komme a t t medföra ekonomiska u p p o f f r i n g a r för statsverket s a m t i n v e r k a störande p å trafikfördelningen mellan f r i h a m n a r n a och t u l l h a m n a r n a . Tull förvaltning en i Malmö frihamn t i l l s t y r k t e d ä r e m o t bifall till framställningen. T u l l f ö r v a l t n i n g e n gjorde h ä r v i d g ä l l a n d e , a t t den i n s k r ä n k n i n g i a n v ä n d a n d e t av nederlagsrörelsen, som en u t s t r ä c k n i n g a v tullkrediten i frih a m n a r n a k u n d e v ä n t a s medföra, skulle v a d b e t r ä f f a d e Malmö innebära en ekonomisk vinst för statsverket, då n e d e r l a g s a v g i f t e n icke t ä c k t e tullverkets k o s t n a d e r för nederlagsrörelsen. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhöllo i gemensamt u t l å t a n d e den 2 maj 1925, a t t l i k s t ä l l i g h e t mellan t u l l h a m n och frihamn r å d d e så till v i d a som vid d i r e k t förtullning från det ena såväl som det andra slaget av h a m n s a m m a t i d s t u l l k r e d i t åtnjötes s a m t möjlighet förelåge a t t på nederl a g u p p l ä g g a gods, v a r e sig det infördes över t u l l h a m n eller frihamn, och därmed k o m m a i å t n j u t a n d e a v den vid n e d e r l a g s f ö r t u l l n i n g g ä l l a n d e längre k r e ditfristen. Ämbetsverken yttrade vidare: »Den olikställighet, som sökanden anser föreligga, skulle då egentligen bestå däri, att nederlagsmagasin i regel ej finnas tillgängliga i frihamnarnas närhet, i följd varav kostnaderna för godsets avförande från frihamn till nederlag bliva större. , .'•'•*•• Å andra sidan bör emellertid betonas, att den, som har sitt gods liggande i frihamn, åtnjuter åtskilliga förmåner, vilka icke komma tullhamnstrafikanten till del. I sådant hänseende må erinras, hurusom ägaren av i frihamn upplagt gods är berättigad att därstädes efter gottfinnande ompacka godset samt följaktligen i tillfälle att av detsamma, medan det befinner sig i frihamnen, försälja just de kvantiteter han önskar. H a n behöver ej förtulla godset förr än han uttager det till omedelbar leverans och behöver således ej drabbas av några extra förlagskostnader i form av på förhand erlagda tullavgifter. Under sådana förhållanden skulle han, om för godset finge efter förtullningen åtnjutas samma anstånd som för nederlagsgods, icke utan skäl kunna sägas komma i förmånligare ställning än den, som från nederlag uttoge sitt gods u t a n att hava kunnat dessförinnan med godset vidtaga sådana förberedande åtgärder, som kunde erfordras för dess omedelbara leverans till köparen. En ingalunda oväsentlig olikhet till frihamnens favör förekommer ock i fråga om direkt förtullning så till vida, att kreditfristens utgångspunkt i frihamnen är tiden för godsets angivning, i tullhamnen däremot tiden för avlämnande av märkrulla för vederbörande fartyg. Dessa tidpunkter kunna givetvis vara avsevärt åtskilda. Efter dessa jämförelser, vilkas resultat får anses vara, att frihamn näppeligen kan i förevarande avseende anses missgynnad i förhållande till tullhamn, övergå ämbetsverken till behandlingen av det av sökanden framställda yrkandet, nämligen om utsträckning av kredittiden för gods, som varit upplagt till lagring i frihamn hos frihamnsinnehavaren. Till en början må framhållas, att ett bifall till nämnda yrkande givetvis skulle medföra en ränteförlust för statsverket jämte minskad uppbörd av nederlagsavgifter. Bifall till yrkandet skulle vidare, på sätt ett flertal av de hörda myndigheterna

195 och korporationerna framhållit, kunna verka i den riktningen att trafiken mer och mer droges från tullhamnarna till frihamnarna. De menliga verkningar, som en sådan förskjutning av trafiken skulle medföra för de hamnstäder, som sakna frihamnar, t. ex. Gävle och Norrköping, torde icke böra lämnas obeaktade. Uteslutet är icke, att antydda hamnstäder skulle komma att framställa krav på kompensation — sådana framskymta redan i handelskammarens i Gävle yttrande i form av nederlagsavgiftens borttagande eller en allmän utsträckning av tullkreditfristen. Därest dessa framställningar skulle beaktas, innebure detta emellertid ytterligare uppoffringar för statskassan. Inom de städer, som hava frihamn, komme genom bifall till sökandens yrkande vissa förskjutningar att inträda i fråga om utnyttjandet av frihamn och av nederlag. Det är ganska givet, att nederlagsinstitutionen skulle härigenom komma att mer och mer avtyna. Huruvida detta skulle för det allmänna innebära en fördel eller en nackdel, därom hava delade meningar yppats. Tullförvaltningen i Malmö frihamn har med skärpa förfäktat, att fördelarna skulle vara på statsverkets sida, då nämligen den nuvarande nederlagsavgiften — en procent å tullbeloppet — ingalunda täckte statens utgifter för nederlagsrörelsen. Tullförvaltningens påståenden härutinnan hava emellertid från andra håll motsagts. I detta sammanhang har tillika bragts i erinran ett stundom förekommande proformabruk av nederlagsinstitutionen, bestående däri att gods angives till uppläggning på nederlag men ej dit avföres utan i stället omedelbart förtullas, vilken manipulation ger till resultat att varuemottagaren kommer i åtnjutande av nederlagskredit mot den uppoffring, som ligger i nederlagsavgiftens betalning.» Under framhållande vidare, att den föreliggande frågan av närmare anförda skäl syntes ej lämpligen kunna lösas isolerad, hemställde ämbetsverken, att framställningen för det dåvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Genom beslut den 18 september 1925 fann Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda vidare åtgärd. | Framställning år 1929. Under år 1929 hava Stockholms frihamnsaktiebolag, Göteborgs frihamns aktiebolag och Malmö frihamnsaktiebolag gjort framställning hos Kungl. Maj:t om sådant tillägg till frihamnsstadgan, att tullstadgans dåvarande bestämmelser om den längre kreditfristen vid förtullning från tullnederlag erhölle motsvarande tillämpning vid förtullning i frihamn av gods, tillhörande varuslag, som generaltullstyrelsen förklarat kunna tjäna som varupant enligt tullstadgan och tullordningen. Bolagen hava härvid j anfört i huvudsak följande synpunkter: Frihamnarna vore rikets mest betydande upplag för utländska oförtullade varor. När gods införtullades från J dessa upplag, komme varuhavaren i sämre ställning, än när godset införtullades från tullnederlag, vilket icke kunde anses rimligt. Genom olikheten i tullkredithänseende hindrades naturlig lagring av varor i frihamnarna, och tvingades varuhavare, som behövde anstånd med tullens erläggande, i icke ringa utsträckning att transportera varorna till tullnederlag i tullhamnarna. Härvid förorsakades såväl köpmännen som tullverket onödigt arbete och kostnad. För åtnjutande av den nuvarande tullkrediten i frihamn fordrades säkerhet för avgiftsbeloppet. E n utsträckning av anståndstiden medförde icke någoa ökning av tullverkets arbete. Genom att den längre anståndstiden blott finge åtnjutas, när tullbeloppet uppginge till minst 400 kronor, skulle det

196 i praktiken endast bliva grosshandeln, som komme i åtnjutande av förmånen, alltså den handelsverksamhet frihamnarna vore avsedda att tjäna. Sedan numera nederlagsavgiften borttagits, hade frihamnarna icke längre härutinnan någon fördel framför tullnederlagen, som kunde motivera olikhet i kredittiderna. Efter remiss har generaltullstyrelsen, med överlämnande av yttranden från tullmyndigheterna i frihamnsstäderna, uttalat sig för frågans hänskjutande till den allmänna revisionen av frihamnsförfattningarna. Bland de synpunkter, som i de lokala tullmyndigheternas yttranden anförts, må här nämnas följande. Tulldirektören i Stockholm har gentemot framställningen erinrat, att även efter nederlagsavgiftens borttagande kostnaderna för nederlagsrörelsen i icke ringa utsträckning åvilade nederlagshavarna, som nu i stället hade att erlägga bokföringspenningar. Dessutom hade nederlagshavare numera i större utsträckning än under 1904 års tullstadgas giltighetstid att erlägga ersättning för av nederlagsrörelsen betingade tullbevakningsförrättningar. Den utsträckta tullkrediten skulle medföra betydande ränteförluster för statsverket. Under de senare åren hade såväl nederlags- som transitupplagsrörelsen i Stockholm avsevärt minskats, vilket antagligen finge till väsentlig del tillskrivas förhandenvaron av frihamn och de förmåner, som denna beträffande där befintligt gods erbjöde varuhavare framför nederlag och transitupplag. Tulldirektören har i samband härmed berört det tidigare omnämnda proformabruket av nederlagsinstitutionen och därvid framhållit, att, sedan bokföringspenningar trätt i stället för nederlags avgift, varuhavare vid förtullning från tullnederlag efter en proformauppläggning kunde erhålla kredit för i regel betydligt lägre kostnad än förut, då nederlagsavgift med en procent av tullbeloppet måste erläggas. Sålunda kunde exempelvis ett stort ensartat varuparti även med hög införselavgift proformauppläggas och från tullnederlag förtullas för en kostnad, motsvarande en enda bokföringsavgift eller en krona. Under sådana förhållanden syntes det icke vara otroligt, att proformauppläggningar skulle kunna avsevärt tilltaga i omfattning med stegrad ränteförlust för statsverket. Tullförvaltningen i Göteborgs frihamn har gjort gällande, att jämviktsläget mellan frihamn och tullnederlag undergått en förskjutning genom bortfallandet av nederlagsavgiften och genom de särskilda förmåner beträffande ompackning m. m., som numera inrymts i tullstadgans bestämmelser om tullnederlag. Tullförvaltningen har vidare givit uttryck åt uppfattningen, att en jämförelse mellan det gods, som lagrades i frihamn, och tullnederlagsgods ur olika synpunkter utfölle sålunda, att det i frihamn lagrade godset finge anses vara försatt i sämre ställning än tullnederlagsgodset. Beträffande frågan om ränteförlusten för statsverket har tullförvaltningen erinrat, att det i realiteten icke vore fråga om någon ny förmån för importen över frihamnarna, då ägaren av i frihamn befintligt gods för närvarande kunde anlita den visserligen för rörelsen besvärliga omvägen att vid uttagningen av godset från frihamn anmäla detsamma till uppläggning å tullnederlag och såmedelst kom-

197 ma i åtnjutande av den för tullnederlagsgods stadgade tullkrediten. Fastmera ville det synas, som om förevarande problem skulle kunna förenklas till ett övervägande, huruvida det icke finge anses skäligt att i stället för den nu till buds stående omgången träffa anordningar, som bättre motsvarade det moderna affärslivets krav på smidighet och anpassning. Tulldirektören i Malmö har förklarat sig anse det ligga i statsverkets eget intresse att i görligaste mån beakta framställningen. I och med öppnandet av en frihamn ådroge sig statsverket vissa ofrånkomliga administrations- och bevakningskostnader, men dessa ökades ej, såsom i tullhamnarna, i samma grad som trafiken tilltoge. Tullnederlagsrörelsen vore däremot dyrbar för staten, enär bokföringspenningar och bevakningsersättning endast till mycket ringa del täckte tullverkets kostnader. De sakkunniga. Tullkredit m. m. Den föreliggande utredningen giver enligt de sakkunnigas uppfattning vid handen, att det med tullnederlagsväsendet förenade särskilda kreditsystemet med avseende å såväl avgränsningen som sättet för dess anordnande vilar på förutsättningar, vilka föga överensstämma med nu rådande förhållanden. Såsom tidigare blivit antytt, synes en väsentlig anledning till att tullkrediten ursprungligen anknutits till tullnederlagsväsendet hava varit, att någon annan form av säkerhet för tullavgift än pantsättning av under tullverkets tillsyn liggande gods icke då kommit till erkännande. Emellertid bör ock antagas, att den importhandel, för vars främjande tullkrediten var avsedd, vid den tiden så allmänt hade behov av tullnederlagsväsendet, att kreditförmånen såsom förbunden med denna institution kunnat anses i stort sett komma berörda handel i dess helhet till godo. Otvivelaktigt föreligger för den större importhandelns del fortfarande ett beaktansvärt önskemål att i samband med varors uttagande i fria rörelsen kunna erhålla anstånd med införselavgifternas erläggande under en frist, vilken kan antagas i genomsnitt motsvara den tid, som åtgår för avsättning av varorna och inflytande av likvid för dem. Detta önskemål har ock vunnit erkännande i den nu gällande tullstadgan lika väl som i tidigare tullagstiftning. Lika otvivelaktigt är emellertid, att den större importhandeln numera mindre än förut har anledning att begagna sig av tullnederlag för lagring av inkommande gods. Dels tjäna frihamnarna samma ändamål, och dels är vid nutida kommunikationsförhållanden importhandeln i tillfälle att beträffande många varuslag jämnare fördela tillförseln utifrån efter avsättningen mom landet, vilket leder till att importvarorna i större omfattning passera såväl tullhamnarna som frihamnarna utan att uppläggas till lagring i of örtulla*; skick. Dessa omständigheter synas berättiga till slutsatsen, att en utsträckning av den med tullnederlagsväsendet förenade krediträtten, om en sådan skall medgivas, bör gälla vid förtullning över huvud, oavsett om den äger rum i tullhamn eller i frihamn. Det bör anmärkas, att något hinder härför icke möter i nu gällande föreskrifter om beskaffenheten av den säkerhet, som erfordras. Under de tidigare övervägandena har uttalats, att i betraktande av den före-

198 fintliga möjligheten till proformauppläggning å tullnederlag en utsträckning av krediträtten i realiteten icke kunde anses innebära någon ny förmån för trafiken, utan att frågan snarast gällde åstadkommande av en förenkling i såväl tullverkets som trafikens intresse av de formaliteter, med vilka krediten vore förenad. Uppenbarligen bör det ock betraktas såsom mindre tillfredsställande, att, därest förlängd kredit anses böra beredas även i de fall, då verklig uppläggning icke förekommer, åtnjutandet av denna längre kredit skall bero av ett anlitande av tullnederlagsinstitutionen, vilket är främmande för dennas syfte och jämväl medför onyttigt besvär för tullmyndigheterna och trafiken. Beträffande den nuvarande tullkrediten vid förtullning från tullnederlag hava de sakkunniga vidare särskilt fäst sig därvid, att den icke är förenad med skyldighet att erlägga ränta eller någon däremot svarande gottgörelse till statsverket. Den sålunda medgivna räntefriheten avviker från vad som är allmän sed inom affärslivet och kan enligt de sakkunnigas förmenande ej heller anses vara förenlig med ett rationellt ordnande av införselbeskattningen. Vid sidan av kreditens syfte att frigöra importhandeln från det kapitalbehov, som eljest skulle betingas av att denna får gentemot statsverket vidkännas de införselavgifter, vilka i sista hand skola åvila konsumtionen, verkar räntefriheten såsom en ganska godtycklig nedsättning av själva införselbeskattningen. För importhandeln såsom helhet betraktad kan en dylik skattenedsättning knappast innebära någon reell fördel av betydelse. Huru obetydligt det pekuniära värdet av räntefriheten i gynnsammaste fall är, framgår därav, att om exempelvis den vid förtullning från tullnederlag medgivna längsta avgiftsfria kreditfristen av nittio dagar skulle vid all förtullning få åtnjutas i stället för den normala fristen av femton dagar samt ett allmänt begagnande av en sålunda utsträckt krediträtt vore praktiskt möjligt, resultatet närmast skulle bliva liktydigt med en sänkning av själva skattesatsen med omkring en procent. Då importhandeln ekonomiskt sett endast uppträder som förmedlare av uppbörden av den konsumtionen åvilande beskattningen, finge väl dessutom denna vinst antagas komma konsumtionen snarare än importhandeln till godo. Ä r däremot den räntefria krediten begränsad sålunda, att den endast får åtnjutas vid visst slag av förtullning, kan räntefriheten naturligen för den enskilde importören vara av värde så till vida som den därav föranledda kostnadsbesparingen försätter honom i en ur konkurrenssynpunkt fördelaktigare ställning i förhållande till de importörer, som icke haft tillfälle att begagna sig av motsvarande förmån. E t t dylikt sakernas tillstånd kan emellertid icke rimligtvis betraktas såsom önskvärt för importhandeln i dess helhet. Vid bedömande av sådana tullförmåner, vilka omedelbart eller medelbart verka såsom avgiftsnedsättningar, bör det icke bortses ifrån, att dylika förmåner, även om de icke allmänt åtnjutas inom den därav berörda branschen, kunna påverka prisbildningen på ett för branschen i dess helhet kännbart sätt. För importhandeln såsom förmedlare av skatteuppbörden bör det fördenskull vara ett intresse framför andra, att fullständigast möjliga likformighet tillämpas vid beskattningens uttagande från statsverkets sida, så att konkurrensförhål-

199 landema icke beröras av med beskattningen sammanhängande biomständigheter avr mer eller mindre svårberäknelig inverkan. Den räntefria tullkreditens betydelse ur denna synpunkt får naturligtvis icke överdrivas, men ihågkommas bör, a t t under den alltmer skärpta konkurrensen inom affärslivet även jämförelssevis obetydliga ökningar eller minskningar i kostnaderna kunna utgöra faktorer, som i längden måste tagas med i beräkningen. I praktiken saknas ej heller tendenser i den riktningen, att importhandeln med varor, som äro underkastade förhållandevis hög införselbeskattning, föranledes till allmänt begagnande av den utsträckta tullkrediten i direkt syfte att minska omkostnaderna genom räntevinsten. E n dylik konsekvens av tullkreditbestämmelserna kan enligt de sakkunnigas uppfattning icke ur någon av de synpunkter, som böra anläggas på frågan, anses såsom önskvärd. A v ovan anförda skäl hava de sakkunniga funnit sig böra förorda, att för samtliga former av förtullning införas enhetliga regler om betalningsanstånd, grundade på principen, att tillfälle till förlängning av den under alla omständigheter tillgängliga anståndstiden skall beredas beträffande all slags förtullning, dock alltid under villkor att skälig ränta erlägges å kreditbeloppet. Förslag till ändring av tullstadgan i enlighet härmed har av de sakkunniga upprättats, och de nya reglerna i denna författning äro avsedda att genom hänvisning till dem i den föreslagna frihamnsstadgan bliva tillämpliga jämväl vid förtullning i frihamn. Vad beträffar förslagets närmare innebörd, hava de sakkunniga ansett tillfyllest, att det jämte den allmänna anståndstiden av trettio dagar fastställes en förlängd anståndstid av etthundrafem dagar, att tillämpas, därest belöpande införselavgift uppgår till minst femhundra kronor samt under förutsättning tillika, att en särskild avgift, i förslaget benämnd tullkreditavgift, erlägges eller deponeras före den allmänna anståndstidens utgång. Berörda avgift bör så bestämmas, att den innefattar en skälig räntegottgörelse för den tid av sjuttiofem dagar, som förlängningen omfattar. Den har i förslaget upptagits till en procent av införselavgiftens belopp. I samband härmed föreslå de sakkunniga borttagande av de nuvarande bokföringspenningarna för såväl tullnederlags- som transitupplagsgods. E n dylik åtgärd är väl icke någon logiskt nödvändig följd av tullkreditavgiftens införande, då det härvid rör sig om vederlag i helt skilda hänseenden. Vad angår bokföringspenningarna för tullnederlagsgods, hava emellertid de sakkunniga ansett den omständigheten böra beaktas, att förslaget rörande kreditvillkoren innebär en viss inskränkning av de i tullnederlagsväsendet innefattade förmånerna. Även om denna ur en synpunkt sett uppväges av den utsträckta tullkrediten vid direkt förtullning, har det likväl, med hänsyn tagen till den handelsrörelse, som har behov av verklig uppläggning å tullnederlag och som inrättat sig efter de nuvarande bestämmelserna, ansetts såsom skäligt, att skärpningen av kreditvillkoren åtföljes av en eftergift i fråga om bokföringspenningarna. Vid förtullningar i större skala innebär naturligen de sakkunnigas förslag i allt fall en ekonomisk fördel för statsverket. Beträffande de smärre förtullningarna åter må erinras, att bokföringspenningarna kommit att

200 jämförelsevis tungt belasta denna del av tullnederlagsrörelsen, vilket i förening med förekommande bevakningskostnader på ett kännbart sätt minskat tullnederlagsväsendets användbarhet. Vad härefter angår bokföringspenningarna för transitupplagsgods, innebär denna avgifts borttagande endast en obetydlig uppoffring för statsverket, vilken för övrigt delvis torde komma att uppvägas av en minskning i tullverkets uppbörds- och redovisningsarbete. Varusäkerhet. Enligt de sakkunnigas förslag äro tullstadgans bestämmelser om rätt att utbekomma till förtullning anmält gods mot deposition av eller ställande av säkerhet för belöpande avgifter till tullverket avsedda att liksom hittills i tillämpliga delar gälla även vid förtullning i frihamn. I samband med de ovan berörda frågorna om tullkredit i frihamn har vid olika tillfällen framhållits önskvärdheten av att därstädes befintligt gods kunde ställas såsom säkerhet för avgifter till tullverket. Därvid har uttalats den uppfattning, att en utgångspunkt för bestämmelser i sådan riktning skulle erhållas genom lagstiftning om s. k. warrants. Genom tillkomsten av lagen den 21 maj 1931 om upplagshus och upplagsbevis har frågan fått aktualitet, och dess praktiska betydelse torde avsevärt ökas vid genomförande av de sakkunnigas förslag till ändrade tullkreditbestämmelser. Ställt i samband med warrantlagstiftningen gäller emellertid det föreliggande spörsmålet icke det i frihamn befintliga godset såsom sådant. Vad det närmast rör sig om torde vara ett tillägg till tullstadgans bestämmelser om tullsäkerhet, åstadkommande möjlighet att få gods, vilket här i riket upplagts i enlighet med föreskrifterna i 1931 års lag, godtaget såsom dylik säkerhet. De sakkunniga anse sig vid sådant förhållande icke hava anledning att ingå på utredning av frågan men hava velat i detta sammanhang framhålla frågans betydelse för importhandeln över såväl tullhamnarna som frihamnarna ävensom önskvärdheten av att densamma med det snaraste erhåller en lämplig lösning.

201 TIONDE

KAPITLET.

Särskilda spörsmål rörande förtullning i frihamn. Tillämpning av olika taxor och författningar. Hittillsvarande bestämmelser. 1907 års bestämmelser. I det under förarbetena till frihamnsförordningen inom finansdepartementet upprättade författningsförslaget var intaget ett stadgande av innehåll, att gods, som infördes från frihamn, skulle förtullas efter de taxor och författningar, som gällde, då godset angåves till förtullning. I yttrande över förslaget förordade kommerskollegium och generaltullstyrelsen det tillägg, att Kungl. Maj :t skulle äga befogenhet att för särskilda fall annorledes förordna. Syftet därmed angavs vara att förhindra, att vid inträffande tullförhöjningar större kassaartiklar, t. ex. spannmål, skulle kunna införtullas från frihamn mot lägre tullsatser, blott varorna hunne angivas till förtullning, innan de högre tullsatserna trätt i kraft. Emellertid innehöll det med propositionen till 1907 års riksdag framlagda förslaget i stället stadgandet, att förtullning av gods, som infördes från frihamn, skulle ske efter de taxor och författningar, som vore gällande, då införseln ägde rum. I propositionen anfördes: »Visserligen synes åtskilligt tala för att de nya tullupplagen i möjligaste mån ansluta sig till redan bestående institutioner av enahanda art; varjämte bör beaktas, att, då beträffande nederlagsgods det för närvarande är angivningsinlagans inlämnande, som är bestämmande i fråga om den tull, som skall tillämpas, så kommer frihamns- eller frilagersgods, därest en dylik bestämmelse ej införes även tor de nya institutionerna, onekligen att vid inträffande tullförhöjningar bliva mindre lätt tillgängligt för användning på den inhemska marknaden än nederlagsgodset. Men även med risk att därigenom undanhålla de nya institutionerna en förmån,: som är förbunden med nederlagsinstitutionen, anser jag dock, att den spekulation i tullförändringar, vilken måhända eljest skulle kunna äga rum och vilken ingalunda torde vara i den mera legitima handelns intresse, bör i möjligaste mån förhindras. Åt det ifrågavarande stadgandet har fördenskull givits sådan avfattning, att vid inträffande tullförhöjning vederbörande importör skall för frihamns- resp. frilagersgods kunna tillgodogöra sig den lägre tullsatsen endast i den mån, som godset hinner införas, innan den högre tullen träder i kraft. Genom denna bestämmelse kommer införseln från frihamn eller frilager att i själva verket mindre än annan import lämpa sig för tillfälliga spekulationer i tullförhöjnmgar; och vad särskilt angår spannmål, blir av samma föreskrift en följd, att vid en tullförhöjning de kvantiteter spannmål, som kunna befinna sig inom en frihamn eller ett frilager, icke på långt när komma att spela en sådan roll för den inhemska marknaden, som den spannmål, vilken vid ett sådant tillfälle är upplagd på nederlag.» Det i propositionen föreslagna stadgandet inflöt i § 19 mom. 1 i frihamnsförordningen.

202 Beträffande de senare tillkomna bestämmelserna i förevarande ämne må förutskickas, att dessa tillhöra två skilda grupper. De till den ena gruppen hörande bestämmelserna avse behandlingen av det gods, som med fartyg införes till frihamn och utan lagring därstädes passerar genom frihamnen på liknande sätt som vid direkt förtullning av till tullhamn inkommet gods. Bestämmelserna inom den andra gruppen äro i första hand avsedda för sådant gods, som lagrats i frihamn, men gälla över huvud i de fall, då tillämpning av den första gruppens bestämmelser icke kommer i fråga. 1921 års bestämmelser. I en år 1921 hos Kungl. Maj:t gjord framställning anhöll Stockholms frihamnsaktiebolag om vidtagande av åtgärder i syfte att varuägare måtte beredas möjlighet att vid inträffande tullförhöjning kunna med fartyg över frihamn införa till honom ankommande gods på i stort sett samma villkor som över tullhamn. Beträffande den praxis, som gällde för tullhamn, må erinras, att tillämpningen av olika taxor vid direkt förtullning av med fartyg inkommet gods ansågs bero av den dag, då efter fartygets ankomst till tullplats, vederbörlig märkrulla enligt åtecknat bevis ingivits till därvarande tullanstalt. I sin förenämnda framställning anförde bolaget bland annat, att med hänsyn till ett av riksdagen fattat beslut om införande av glidtullar å spannmål, vilka skulle kunna ändras varje månad, samt till ett flertal framställda förslag till ändringar i tulltaxan påkallades sådan ändring av gällande bestämmelser om tullavgifts beräknande, att icke för gods, som anlänt samtidigt till Stockholm, en lägre tullsats bleve tillämplig i tullhamnen och en högre i frihamnen. Resultatet av de dåvarande bestämmelserna bleve nämligen enligt bolagets förmenande, att till förfång för frihamnsrörelsen ej någon varuägare, som med fartyg väntade gods, vilket kunde drabbas av förestående tullförhöjning, komme att tillåta, att fartyget inginge i frihamnen. Frams! ällningen remitterades till generaltullstyrelsen, som efter hörande av tullförvaltningen i Stockholms frihamn och Stockholms handelskammare samt i likhet med dessa institutioner uttalade sig till förmån för framställningen, om ock med betonande av att det härvid rörde sig om ett avsteg från principen om frihamn såsom utrikes ort. Av reservanter inom styrelsen framhölls emellertid bland annat, att den påyrkade ändringen sannolikt skulle giva upphov till anspråk på ytterligare avsteg från nämnda princip, vilka anspråk måhända svårligen kunde avvisas, samt att möjlighet till en dylik utveckling^ i strid mot frihamnsinstitutionens i lagstiftningen fastslagna natur och de vid denna institutions införande av statsmakterna gjorda uttalanden och förbehåll icke borde öppnas. Av reservanterna uttalades jämväl farhågor för att en sådan utveckling kunde medföra ökade personalkostnader för statsverket, varjämte anmärktes, att den ifrågasatta ändringen syftade till att i viss mån neutralisera verkningen av de glidande tullsatserna för spannmål. Därefter upptogs frågan av bevillningsutskottet vid 1921 års riksdag. I utskottets memorial nr 54 anfördes: »Ehuru vid frihamnslagstiftningens tillkomst i vårt land såsom ett av de bärande motiven för inrättande av frihamnar framhölls nämnda institutioners för-

203 u t s ä t t n i n g a r att giva vår transithandel ett välbehövligt uppsving, har erfarenheten bekräftat det ävenledes från början insedda förhållandet, att frihamnstrafiken icke kan existera uteslutande på transithandel u t a n även måste stödja sig på handel på inlandet. Till frihamn inkommande fartygslaster bestå givetvis både av transitgods och för vårt eget land avsedda varor, vilka samtliga måste lossas inom frihamnen. De kostnader, som äro förenade med fartygs förflyttning till olika lossningsplatser, utgöra i och för sig ett hinder för frihamnarnas användning uteslutande såsom transithamnar. Vid sådant förhållande är det givetvis av vikt att tillse, att frihamnslagstiftningen icke innehåller bestämmelser, som lägga hinder i vägen för frihamnarnas utnyttjande vid handel på inlandet. Av synes otvetydigt framgå, att nu gällande bestämmelser på ifrågavarande område i berörda avseende icke kunna anses fullt tillfredsställande. Det lär nämligen icke kunna bestridas, att den omständigheten, att, vid tillämpning av bestämmelsen i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen, högre tullsatser kunna komma att gälla beträffande från frihamn införda varor än för samtidigt till tullhamn inkommet gods, måste lända frihamnstrafiken till förfång. Behovet av en förändring i nu berörda avseende har blivit än mera framträdande genom införandet av glidande tullsatser för spannmål. Därest en ändring av ifrågavarande bestämmelse i frihamnsförordningen kan genomföras, utan att berättigade intressen härigenom trädas för nära, synes det därför önskligt, att en sådan ändring kommer till stånd. De betänkligheter, som uttalats mot den ifrågasatta förändringen, synas, såsom generaltullstyrelsen anfört, i första rummet härröra från den fiktion om frihamn såsom utrikes ort, vilken vunnit uttryck i § 1 av frihamnsförordningen. I likhet med majoriteten inom nämnda styrelse håller utskottet före, att dessa principiella betänkligheter icke böra tillmätas avgörande betydelse vid frågans behandling. Beträffande det befarade behovet av en utsträckning av tullverkets kontroll över godset inom frihamnen och därav föranledda ökade kostnader, vilken kontroll skulle avse att fastställa tiden för godsets ankomst till frihamn och att utröna, huruvida detsamma där varit lagrat, synas farhågorna i detta avseende överdrivna, då man torde kunna räkna med att frihamnsbolagen i eget intresse skola hålla en u r fiskalisk synpunkt fullt tillfredsställande bokföring, över vilken därjämte tullverket, enligt tullförvaltningens i Stockholms frihamn förslag, skulle äga att utöva kontroll. Vad slutligen angår det anförda skälet, att förändringen skulle kunna neutralisera verkningen av de glidande tullsatserna för spannmål och sålunda medföra, jämte minskade tullavgifter, även minskning av det skydd, de glidande tullsatserna äro avsedda att bereda den inhemska jordbruksnäringen, kan utskottet ej heller tillerkänna detta skäl praktisk betydelse. Bibehållas de nuvarande bestämmelserna oförändrade, blir säkerligen, såsom Stockholms frihamnsaktiebolag i sin skrivelse anfört, följden den, att, då en tullförhöjning väntas, sådana varor, som beröras därav, komma att införas till tullhamn, där vid direkt förtullning de tullsatser tillämpas, som gällde vid tiden för överlämnandet till tullforvaltningen av fartygets märkrulla. Anmärkningen träffar sålunda i lika hög grad de bestämmelser, som i det ifrågavarande avseendet gälla vid vanlig förtullning. Någon fara för att den ifrågasatta förändringen skulle kunna menligt inverka på berättigade näringsintressen synes således icke förefinnas.» I enlighet med u t s k o t t e t s h e m s t ä l l a n infördes i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen ett s t a d g a n d e , v a r i g e n o m K u n g l . Maj:t b e m y n d i g a d e s medgiva, a t t p å de villkor, K u n g l . M a j : t b e s t ä m d e , gods, som direkt från u t r i k e s ort införts med f a r t y g till f r i h a m n och d ä r icke v a r i t u p p l a g t för l a g r i n g , finge f ö r t i l l a s efter t a x o r och f ö r f a t t n i n g a r , som gällde vid visst tillfälle före in-

204 förseln men efter fartygets ankomst till frihamnen. Dylikt medgivande lämnades av Kungl. Maj:t beträffande Stockholms frihamn genom skrivelse den 19 augusti 1921 (nr 503) och utsträcktes under år 1922 till Göteborgs och Malmö frihamnar. Enligt detsamma gjordes tillämpningen av olika taxor och författningar i de i frihamnsförordningen avsedda fallen beroende av den tidpunkt, då i frihamnsstadgan föreskrivet, av frihamnens tullbevakningskontor utfärdat bevis om gjord anmälan av fartygets ankomst avlämnats till därvarande tullkammaravdelning. Villkoren för medgivandet gingo i huvudsak ut på att varuhavaren icke skulle hava på något sätt förfogat över godset efter dess ankomst till frihamnen och intill förtullningen, samt att förtullningsangivningen och godsets uttagande i fria rörelsen skulle hava skett inom viss tid motsvarande den avgiftsfria fristen för enahanda åtgärders vidtagande vid direkt förtullning i tullhamn. Uttryckliga bestämmelser voro även meddelade i syfte att i här avsedda fall göra förtullningsanmälan bindande för varuhavaren, så att denne icke bleve i tillfälle att taga en väntad tullförhöjnings uteblivande till anledning att frångå förtullningsanmälan och förfoga över godset i frihamnen. 1923 års bestämmelser. Under framhållande av att den vid 1921 års riksdag beslutade författningsändringen och i anslutning därtill meddelade bestämmelser icke vore tillfyllest för att vid inträdande tullförhöjningar upphäva nackdelarna vid införsel över frihamn i jämförelse med införsel över tullhamn, gjorde Stockholms frihamnsaktiebolag samma år hos Kungl. iMaj:t framställning om sådan ändring av § 19 mom. 1 frihamnsförordningen, att förtullning av gods, som infördes från frihamn, måtte ske efter de taxor och författningar, som vore gällande, då godset angåves till förtullning. Bolaget åberopade härvid, att en dylik regel gällde vid förtullning från nederlag ocb transitupplag. Liknande framställningar gjordes sedermera av Göteborgs frihamns aktiebolag och Malmö frihamnsaktiebolag. I utlåtande den 20 februari 1922 föreslog generaltullstyrelsen sådant tillägg till huvudregeln i § 19 mom. 1 om förtullning efter vid införseln gällande taxor och författningar, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i fråga om tidpunkten, då införseln skulle anses vara verkställd. Styrelsen anförde därvid, att i saknad av särskilda tolkningsbestämmelser införseln finge anses vara verkställd först i och med att godset efter tullbehandling förts över gränsen för frihamnsområdet. Såsom en icke önskvärd följd härav framhölls, att svårigheter i trafikhänseende, över vilka importören ej kunnat råda, kunde få avgörande betydelse för tullbeskattningen. Styrelsens förslag upptogs i en motion vid 1923 års riksdag. I betänkande nr 13 hemställde bevillningsutskottet om bifall till motionen. Utskottet framhöll såsom uppenbart, att en importör, som i frihamn lagrade för den inhemska marknaden avsedda varor, komme, därest under tiden för lagringen tullförhöjning å de införda varorna inträdde, i en sämre ställning än den, som införde varor genom tullhamn. På grund av de förhållanden, som rått alltsedan frihamnarna i vårt land öppnats, hade dessa hamnar endast i mycket begränsad omfattning kunnat komma till användning för utrikes transithandel; verk-

205 sammeten inom frihamnarna hade sålunda i övervägande mån måst omfatta varor, avsedda för förbrukning inom landet. Vid sådant förhållande hade det synts utskottet angeläget, att icke för frihamnarna gällde, med avseende å förtulllningen av varor bestämda för den inhemska marknaden, ofördelaktigare bestämmelser än de, som reglerade förtullningen vid införsel genom tullhamn. Utskottet hade därför funnit önskvärt, att ändring åstadkommes i den praxis, som p å sätt generaltullstyrelsen omnämnt, tillämpades i fråga om bestämmandet av den tidpunkt, då införsel från frihamn skulle anses äga rum. ^ I enlighet med utskottets hemställan beslöts ett tillägg till frihamnsförordningen av den innebörd, generaltullstyrelsen föreslagit. Kungörelse med närmare bestämmelser i ämnet utfärdades den 8 juni 1923 (nr 199). Dessa bestämmelser gingo i huvudsak ut på att införseln skulle anses vara verkställd den dag, då tullbehandlingsattest å godset utfärdats eller godset dessförinnan mot säkerhet för tullavgiften ställts till vederbörandes förfogande. D å dagen för utfärdandet av tullbehandlingsattest gjordes i första hand normerande, skedde detta med hänsyn till att en liknande regel förutsattes skola, efter antagande av ett vid ifrågavarande tid av generaltullstyrelsen avgivet förslag till ny tullstadga, komma att gälla inom tullinlandet vid direkt förtullning och förtullning från transitupplag. Den nya tullstadgan kom emellertid icke att medföra någon ändring i de tidigare inom tullinlandet härutinnan tillämpade principerna. Sålunda beror enligt tullstadgan tillämpningen av olika taxor och författningar, där ej annorlunda förordnas, vid direkt förtullning på den tidpunkt, då godset mottagits av vederbörande tullanstalt, d. v. s. i regel då tullanstalten erhållit fartygsanmälan eller däremot svarande handling, å vilken godset varit uppfört, eller förpassning, som åtföljt godset, medan vid förtullning från såväl tullnederlag som transitupplag tidpunkten för förtullningsanmälan är avgörande. 1930 års bestämmelser. Under år 1927 anhöll föreståndaren för Stockholms frihamn hos generaltullstyrelsen om avlåtande av förslag till sådan ändring av bestämmelserna i 1923 års kungörelse, att införseln av gods, som förtullades från frihamn, skulle anses hava ägt rum, när godset angivits och ställts till tullmyndighetens förfogande. Såsom motiv härför anfördes huvudsakligen, att frågan om den tullsats, som skulle tillämpas, borde vara oberoende av den tid, som åtginge för förtullnings verkställande, och omfattningen av de anordningar, som av tullmyndighet kunde hava vidtagits för att möta en infor tullförhöjning inträdande trafikanhopning, ävensom att genom ändringens genomförande skulle åstadkommas största möjliga överensstämmelse med vad som gällde i fråga om förtullning från tullager. Styrelsen framställde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 november 1929 förslag i ämnet. Förslaget innehöll i huvudsak de bestämmelser, som sedermera utfärdades i kungörelsen den 30 maj 1930 (nr 179) och ersatte de tidigare i anslutning till § 19 mom. 1 frihamnsförordningen meddelade föreskrifterna. I fråga om förtullning av gods, som direkt från utrikes ort med fartyg inforts till frihamn och där icke varit upplagt för lagring, är 1930 års kungörelse grundad på samma principer som de av Kungl. Maj:t åren 1921 och 1922

206 meddelade föreskrifterna. D ä r e m o t föreligga b e t y d a n d e avvikelser från regl e r n a i 1923 å r s kungörelse. E n l i g t 1930 å r s bestämmelser gäller såsom huvudregel, a t t införsel a v gods, som angivits till förtullning från frihamn, skall anses v a r a v e r k s t ä l l d vid den t i d p u n k t , då godset l ä m n a r frihamnsområdet. D e v i k t i g a s t e u n d a n t a g e n h ä r i f r å n gå u t p å dels a t t då godset för befordran från f r i h a m n s o m r å d e t i n l a s t a t s å f a r t y g , j ä r n v ä g s v a g n eller fordon, införseln s k a l l anses h a v a ä g t r u m den d a g , då inlastningen a v s l u t a t s , dels ock a t t då godset i s a m b a n d med angivningen ställts u n d e r tullverkets kontroll eller viss särskild tillsyn a v frihamnsförvaltningen, införseln s k a l l anses h a v a ä g t r u m den d a g , då angivningen skett. U r generaltullstyrelsens motivering till b e s t ä m m e l s e r n a m å h ä r återgivas följande: »Det skulle kunna ifrågasättas, om icke godsets ställande under särskild kontroll kunde göras obligatoriskt vid all angivning av gods i frihamn, eller, med andra ord, att inlaga å gods ej skulle få av tullmyndigheten mottagas, med mindre godset samtidigt presterades antingen faktiskt eller i form av ett å detsamma av frihamnsförvaltningen utställt bevis. — Emellertid lär den sålunda ifrågasatta utvägen icke kunna anses framkomlig i praktiken; den skulle nämligen föranleda därtill, att i många fall angivning ej kunde ske, förrän ett fartyg helt slutlossats och man därmed hade visshet om att ifrågakommande gods till beräknad myckenhet medförts i fartyget. Den återstående av nyss avsedda utvägar innebär, att man uppställer en annan subsidiär tidpunkt än tiden för tullklareringsattestens utfärdande. Denna subsidiära tidpunkt bör då, principiellt sett, vara den tid, då godset lämnar frihamnsområdet. Praktiska skäl torde emellertid härvid göra någon jämkning erforderlig. Om man tänker sig det fall, att gods efter skedd tullklarering inlastats i en i frihamn stående järnvägsvagn och denna vagn genom dröjsmål från järnvägsmyndigheternas sida föres från frihamnsområdet först någon dag senare än som bort ske, skulle det tydligen vara hårt för varuhavaren, om han bleve drabbad av en under tiden inträdd tullförhöjning. Än tydligare kommer kanske detta fram i ett annat exempel: en tullfri vara har inom frihamn inlastats i ett fartyg för att därmed införas till tullinlandet; annat gods har sedan lastats över detsamma i fartyget; skulle nu en bestämmelse, innebärande varuslagets åsättande med tull, föranleda, att hela lasten måste åter upplossas för förstberörda varas tullklarering, skulle säkerligen varuhavaren äga berättigad anledning till missnöje. F ö r undvikande av dylika eventualiteter torde vara nödvändigt att — — •— taga särskilt sikte på de fall, då gods för befordran från frihamnsområdet inlastats å fartyg, järnvägsvagn eller fordon. I dessa fall torde såsom avgörande tidpunkt kunna upptagas den dag, då inlastningen avslutats. Skäligen bör dock härvid fordras, att den avsedda transporten från frihamnsområdet verkligen visas äga rum i nöjaktig anslutning till inlastningen.» De sakkunniga. Såsom av den föregående redogörelsen f r a m g å r , äro de synp u n k t e r , v i l k a u n d e r senare år a n l a g t s p å f r å g a n om t i l l ä m p n i n g av olika taxor och f ö r f a t t n i n g a r vid förtullning i frihamn, m o t s a t t a dem, som voro bestämm a n d e för frihamnsförordningens u r s p r u n g l i g a a v f a t t n i n g . U n d e r det a t t den t i d i g a s t e bestämmelsen i ämnet h a d e till direkt syfte a t t genom en i viss mån r e s t r i k t i v b e h a n d l i n g a v importen över frihamn s k ä r p a effektiviteten a v b e s l u t a d e höjningar av införselbeskattningen, h a r det v a r i t en u p p g i f t för den senare lagstiftningen a t t h ä r u t i n n a n å v ä g a b r i n g a största möjliga l i k s t ä l l i g h e t

207 mellam frihamn och tullhamn. Då omständigheterna påkalla en skärpt tillI lämpraing vid övergången till ökad beskattning, hava statsmakterna ock möjligheter att, utan eftersättande av likformigheten, i det särskilda fallet träffa J för änadamålet tillräckliga anordningar. Sålunda förekommer det stundom, att de nya skattebestämmelserna förklaras skola i större eller mindre utsträckning tillämpas jämväl å sådant gods, som enligt de allmänna reglerna skulle hava undgått höjningen men som likväl ännu icke blivit uttaget i fria rörelsen, och under särskilda omständigheter anlitas även utvägen att underkasta i den fria nörelsen befintliga lager en särskild skatt, motsvarande höjningen av införselavgiften. I betraktande av de medel till skärpning av en beskattningshöjnings effektivitet, vilka sålunda stå till buds, kunna icke några vägande fiskala eller näringspolitiska intressen anses påkalla en för importen över frihamn särskilt restriktiv behandling i förevarande hänseende. Ä andra sidan har erfarenheten visat, att tillvaron av sådana regler, som kunna föranleda, att en över frihamn införd vara drabbas av en beskattningshöjning, vilken den skulle hava undgått, om den i stället införts över tullhamn, är ägnad att vålla kännbara störningar i frihamnsrörelsen icke blott vid själva övergångstiden utan även eljest, så snart frågor om beskattningshöjning äro eller tros vara aktuella. Om det sålunda är ostridigt, att likställighet mellan frihamn och tullhamn bör eftersträvas i fråga om tillämpligheten av beskattningsändringar, ligger det dock i sakens natur, att detta syfte endast inom vissa gränser kan fullföljas i praktiken. Det måste under alla omständigheter fasthållas vid att införseln till frihamn icke skall i och för sig medföra några varuhavarens förpliktelser gentemot tullverket och följaktligen icke heller några av tullverket påfordrade inskränkningar i varuhavarens rätt att förfoga över varan. Emellertid har lösandet i förevarande sammanhang av de spörsmål, som angå tillsynen för tillvaratagandet av statsverkets intressen, i väsentlig mån underlättats därigenom, att det kunnat överlämnas åt frihamnsförvaltning att i vissa fall utöva denna tillsyn. Tack vare denna anordning torde ur övervakningssynpunkt hinder icke behöva föreligga att giva de nya principerna den allmännare tillämpning, som synes önskvärd. A t t frihamnarnas och tullhamnarnas regler på ifrågavarande område måste sinsemellan förete vissa skiljaktigheter, är likväl ofrånkomligt. Under det att exempelvis en vara, som före inträdet av en tullhöjning inkommit till tullhamn, utan vidare undgår att drabbas av höjningen, måste beträffande en samtidigt till frihamn inkommen vara, som förtullas först efter höjningens ikraftträdande, varuhavaren för vinnande av samma förmån underkasta sig att iakttaga vissa särskilda föreskrifter. Dessa avse emellertid i stort sett endast ett avstående från en förfoganderätt, som icke heller är medgiven i tullhamnen. Ä andra sidan beredes åt importören i frihamn förmånen av en valrätt, vilken medför, att han vid en efter varans ankomst till frihamnen inträdande tullsänkning kan låta varan förtullas efter den nya tullsatsen, under det att vid direkt förtullning i tullhamn den å ankomstdagen ännu gällande, högre tullsatsen måste tillämpas. Även denna skillnad mellan frihamn och tullhamn är dock av övervägande formell natur, eftersom importören i tullhamn under de nämn-

da omständigheterna kan tillgodogöra sig tullsänkningen genom att före varans förtullning anmäla den till uppläggning å tullager. Enligt tullstadgan sammanfaller den tidpunkt, som är bestämmande för tilllämpningen av taxor och författningar vid förtullning i tullhamn, med den tidpunkt, från vilken anstånd med fullgörande av de med förtullningen sammanhängande förpliktelserna gentemot tullverket räknas. Detsamma bör enligt de sakkunnigas mening bliva fallet vid förtullning i frihamn. Om ock en förtullningsanmälan i frihamn icke behöver vara i och för sig bindande, måste, då förtullningsproceduren fortskridit till en viss punkt, tullverkets anspråk på varuhavarens fullgörande av de med förtullningen sammanhängande prestationerna bliva ovillkorligt, så att varuhavaren därefter ej kan utan särskilt medgivande frånträda förtullningsanmälan och förfoga över godset i frihamnen. Tullverkets ifrågavarande anspråk gäller, såsom i ett följande sammanhang skall närmare utvecklas, icke blott betalningen av å godset belöpande avgifter utan även godsets bortförande från frihamnen eller vidtagandet av vissa andra, därmed jämställda åtgärder. Vid den nu avsedda tidpunkten, från vilken jämväl anståndstiden bör räknas, skall varans beskattning kunna definitivt fixeras, och därefter inträffande omständigheter böra följaktligen icke få någon inverkan på beskattningen. Om det skall lämnas varuhavaren öppet att, innan förtullningen efter den normala gången kommit till angivna stadium, efter särskilt yrkande försäkra sig om tillämpning av de taxe- och författningsbestämmelser, som äro gällande vid tidpunkten för yrkandets framställande, bör redan då yrkandet göres tullverket erhålla anspråk på förtullningsanmälans fullföljande. Från den tidpunkt, då sålunda varuhavarens förpliktelser i samband med förtullningen bliva definitiva, bör även i detta fall tiden för anstånd med deras fullgörande Därest slutligen principen om likställighet med tullhamn skall fullföljas därhän, att varuhavare även erhåller möjlighet att påyrka tillämpning av ankomstdagens taxa, måste härvid fordras, att säkerhet skall vara beredd för att varan icke under tiden efter ankomsten underkastats någon förändring eller över huvud sådan behandling, som varit utesluten, därest varan från början befunnit sig under tullverkets tillsyn. Det får vidare anses följdriktigt, icke blott att varuhavaren genom yrkandet ådrager sig skyldighet att fullfölja förtullningen utan även att hans förpliktelser härutinnan betraktas som om de inträtt redan å ankomstdagen, och att sålunda anståndstiden i nu avsedda fall räknas från nämnda dag. A t t förtullningsanmälan blir bindande i och med att varuhavaren begagnar sig av rätten att särskilt påkalla tillämpning av de vid en viss tidpunkt gällande bestämmelserna, är, såsom redan vid tillkomsten av 1921 års föreskrifter beaktats, nödvändigt ur den synpunkten, att det icke kan anses vara förenligt med vare sig likställighetsgrundsatsen eller statsverkets intressen, om en varuhavare, som begagnar sig av denna rätt för att undgå en väntad tullhöjning, samtidigt kan räkna med möjligheten att inhibera förtullningen, om tullhojningen skulle utebliva.

209 Då de i ämnet erforderliga bestämmelserna få anses hava karaktären av verkställighetsföreskrifter, vilka böra i likhet med motsvarande för tullhamn gällande stadganden meddelas i administrativ ordning, hava bestämmelserna upptagits i förslaget till frihamnsstadga, utan att i förslaget till frihamnsförordning meddelats någon föreskrift om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna i ämnet. De föreslagna bestämmelserna gå direkt ut på angivande av de tidpunkter, vilka skola vara avgörande i fråga om tillämpningen av olika taxor och författningar. Den nuvarande metoden att för vissa fall anknyta leglerna härom till en bestämning av den tidpunkt, då införseln skall anses vara verkställd, har sålunda icke kommit till användning i de sakkunnigas förslag till frihamnsstadga. Enligt förslagets huvudregel skola vid förtullning i frihamn de taxor och författningar tillämpas, som gälla den dag, då tullklareringsattest å godset utfärdas. I och med dennas utfärdande bliva varuhavarens med förtullningen sammanhängande förpliktelser definitiva, och skall följaktligen anståndstid räknas senast från dagen för nämnda åtgärd. Huvudregeln är i förslaget jämkad genom bestämmelser, enligt vilka, därest godset före nämnda dag förts över frihamnsgränsen eller intagits i transportmedel, de taxor och författningar skola tillämpas, som gällde, då detta skedde. Härvid har den modifikation av reglerna i 1930 års kungörelse vidtagits, att det för tillämpningen av en tidigare gällande taxa å inlastat gods icke kräves, att inlastningen av det parti, till vilket godset hör, blivit avslutad. Det praktiskt viktigaste skälet för att taga hänsyn till inlastningen, nämligen önskvärdheten av att undvika upplossning av inlastat gods för omtulltaxering^ synes göra sig gällande, även om annat gods, tillhörande samma parti, återstår till inlastning. De olägenheter, som kunna vara förenade med tillämpning av olika beskattningsgrunder för olika delar av ett varuparti, torde i allmänhet icke uppväga olägenheterna av en upplossning, i varje fall icke därest, såsom naturligen bör kunna förutsättas, beslut innefattande ny eller höjd beskattning kommit till tullmyndighetens kännedom senast under den tullförrättningstid, efter vars utgång beslutet i överensstämmelse med reglerna om övertidsförrättningar skall iakttagas. Med inlastning har i förslaget jämställts godsets överlämnande till järnvägs- eller postexpedition i frihamnen fir befordran därifrån. Tidpunkten för nu åsyftade åtgärders vidtagande utgör enligt förslaget också utgångspunkt för anståndstid. Vid sidan av den huvudregel, för vilken nu redogjorts, anvisar förslaget två särskilda möjligheter att anlita andra regler. Den ena möjligheten avser att berättiga varuhavaren att, efter yrkande vid eller efter godsets anmälan till förtullning men före den genom huvudregeln fastställda tidpunkt, erhålla tillänpning av de taxor och författningar, som gälla den dag, yrkandet framställes. Med anlitande av denna utväg följer icke blott, såsom enligt nu gällande bestämmelser, att varuhavaren blir bunden av förtullningsanmälan, utan även att anståndstid räknas från den nu åsyftade, tidigare tidpunkten. Med hänsyn till de sålunda inträdande rättsföljderna har det ansetts riktigt att fordn, att yrkandet, för att vinna avseende, skall vara uttryckligt och i skrift14—142787

210 lig form framställt. Då förtullningsanmälan icke i och för sig har någon rättsverkan och det icke heller ur praktisk synpunkt är erforderligt, att yrkandet framställes och därav föranledda kontrollåtgärder vidtagas vid förtullningsanmälans avlämnande, kan enligt förslaget yrkandet framställas även därefter, så länge icke tullklareringsattesten utfärdats eller den enligt huvudregeln eljest avgörande tidpunkten infallit. Den andra av undantagsreglerna avser att berättiga varuhavaren att erhålla tillämpning av de taxor och författningar, som gällde den dag, då godset ankom till frihamnen. Även i detta fall fordras uttryckligt, skriftligt yrkande av varuhavaren, vilket skall framställas vid eller efter godsets anmälan till förtullning men före vidtagandet av åtgärd, som avses med huvudregeln. Då det därjämte kräves, att yrkandet skall för att kunna godtagas vara framställt senast inom trettio dagar efter ankomstdagen, motiveras detta därmed, att anståndstiden skall vid tillämpning av denna regel räknas från nämnda dag. Några reella betänkligheter hava icke ansetts möta mot att medgiva tillämpning av ankomstdagens taxor oavsett huru godset försänts till frihamnen. Förslagets regler härutinnan gälla sålunda även om godset ankommit annorledes än med fartyg och oberoende av huruvida godset ankommit direkt från utlandet eller icke. Ej heller har det ansetts vara erforderligt eller lämpligt att såsom villkor för tillämpning av ankomstdagens bestämmelser upptaga den nu gällande regeln, att godset icke får hava varit upplagt för lagring i frihamnen. Genom föreskriften om anståndstidens beräknande i här avsedda fall synes den likställighet med förhållandena i tullhamn, som skäligen bör fordras, vara åvägabragt. Erinras må ock, att en uppläggning av inkommet gods även för endast några dagars förvaring under frihamnsförvaltningens vård eller å enskilt lager kan vara erforderlig för godsets bevarande. I fråga om gods, som varit upplagt å enskilt lager, torde emellertid tillämpningen av ankomstdagens bestämmelser i de flesta fall bliva utesluten därigenom att sådan bevisning om godsets oförändrade skick, som enligt förslaget erfordras, icke kan förebringas.

Befrielse från avgiftsskyldighet m. m. Förstört eller förkommet gods. Såsom i nästföregående avdelning av detta kapitel omförmälts, inträder vid ett tidigare eller senare led i förtullmngsförfarandet inom frihamn en definitiv skyldighet för varuhavaren att fullfölja förtullningsanmälan och sålunda bland annat erlägga belöpande avgifter för det till förtullning anmälda godset. Senast vid denna tidpunkt skall godset, om det ej redan utlämnats till varuhavarens förfogande mot säkerhet för avgifterna, vara ställt under tullverkets kontroll eller under särskild tillsyn av frihamnsförvaltningen, varigenom tullverket tillförsäkras möjlighet att, i händelse avgifterna ej erläggas inom föreskriven tid, uttaga dem genom godsets försäljning å tullauktion.

211 Om. godset skulle under tiden förstöras eller förkomma, uppstår spörsmålet huru detta bör inverka på avgiftsskyldigheten. Härutinnan böra samma synpunkter anläggas som beträffande till tullhamn inkommet gods, vilket ännu ej fram tullverket utlämnats till varuhavarens förfogande. De förutsättningar, rnnder vilka i dylikt fall tullverkets avgiftsrätt upphör eller åtminstone varuhiavaren för sm del fritages från avgiftsskyldigheten, äro särskilt angivna i tulllstadgan. Sålunda åtnjutes befrielse från införselavgift bland annat i de falll då någon låter under tullkontroll förstöra skadat eller förskämt gods som kvarhgger i tullverkets omedelbara förvar eller å tullager, samt då det visas, att gods, som ej ställts till varuhavarens förfogande, genom olycka förstörts eller gått förlorat. Vidare skall enligt tullstadgan införselavgift för gods, som utan varuhavarens vållande förkommit, medan det befunnit sig i tullverkets omedelbara förvar eller å tullager, icke uttagas av varuhavaren, även <om sådana omständigheter icke föreligga, att tullverkets avgiftsrätt förfallit. Enahanda regler hava i förslaget till frihamnsstadga upptagits beträffande till förtullning anmält gods, vilket ställts under tullkontroll eller särskild tillsyn a v frihamnsförvaltning. Återtagande av förtullningsanmälan. I tullstadgan äro vidare bestämmelser meddelade om s. k. returförtullning, varmed förstås, att befrielse från införselavgift må åtnjutas, därest gods, som anmälts till direkt förtullning eller förtullning från transitupplag och underkastats tulltaxering, under tullkontroll återutföres, innan godset utlämnats från tullverket. Dessa bestämmelser äro, liksom motsvarande regler i 1904 års tullstadga, närmast avsedda för de fall, då varuhavaren efter varans undersökning i samband med tulltaxeringen icke vill åtnöjas med densamma eller då varan befinnes vara underkastad högre beskattning, än varuhavaren förutsatt. Emellertid är returförtullningsrätten ej beroende av att varuhavaren förebringar något särskilt skäl för återutförseln. A t t för frihamnarnas del införa en motsvarighet till returförtullningen är uteslutet redan av den anledningen, att godset vid förtullningen i frihamn ännu befinner sig utanför tullinlandet, varför någon utförsel ej kan ifrågakomma. Beträffande till förtullning i frihamn anmält gods gäller frågan enbart rätten till franträdande av förtullningsanmälan. Av vad som förut anförts framgår a ena sidan, att en i frihamn gjord förtullningsanmälan icke i och för sig medför några förpliktelser för varuhavaren, men å andra sidan, att vid tullklarenngsattestens utfärdande eller i vissa fall dessförinnan anmälan blir bindande, så att varuhavaren ej kan ensidigt inhibera förtullningen. Att varuhavaren, sedan anmälan väl blivit bindande, blir i viss mån strängare bunden vid de med förtullningen sammanhängande förpliktelserna än i tullhamn, där möjligheten till returförtullning står till buds, är, såsom likaledes förut framhållits, nödvändigt med hänsyn till den för importen över frihamn säregna rätten att påfordra, tillämpning av vid viss tidpunkt gällande taxor och författningar. Av viss betydelse är givetvis också, att det korrektiv mot retur-

212 förtullningsrättens användning i en onödig och ur ordningssynpunkt olämplig utsträckning, vilket ligger däri att varuhavaren måste underkasta sig kostnaderna för en återutförsel, icke har samma motsvarighet, då det gäller återtagande av en förtullningsanmälan i frihamn. Emellertid kan en varuhavare i tullhamn, även utan att verkställa återutförsel, fritagas från skyldigheten att fullfölja en verkställd förtullningsanmälan därigenom, att tullverket efter prövning i det särskilda fallet medgiver förtullningsanmälans återtagande. Föreskrifter angående lokal tullmyndighets befogenhet att lämna dylikt medgivande äro meddelade i tullordningen. I detta avseende kan och bör naturligen likställighet mellan frihamn och tullhamn åvägabringas. Redan de nu gällande föreskrifterna om tillämpning vid förtullning i frihamn av olika taxor och författningar förutsätta möjligheten av varuanmälans återtagande efter särskilt medgivande, och föreskrifter i sådan riktning torde böra inflyta i frihamnstullordningen. Liksom fallet är i fråga om inkommande varuanmälan i tullhamn, böra dessa föreskrifter gå ut på att tullmyndighet skall äga att inom vissa gränser pröva, i vad mån omständigheterna motivera återtagandet Vad beträffar förutsättningarna för medgivande att återtaga förtullningsanmälan i frihamn, erfordras av skäl, som förut anförts, i vissa fall en särskilt noggrann prövning av de av varuhavaren förebragta omständigheterna, nämligen då varuhavaren med hänsyn till en förmodad skattehöjning yrkat tillämpning av vid en viss tidpunkt gällande taxor men någon höjning sedermera icke kommit till stånd. Även i ett dylikt fall bör emellertid återtagande medgivas, om godtagbara skäl föreligga, t. ex. om godset befunnits icke vara i nöjaktigt skick. Särskilt må härvid erinras, att då tillämpning av ankomstdagens bestämmelser påyrkas, varuhavaren icke har större möjlighet än i tullhamn att före tulltaxeringen undersöka godsets beskaffenhet, och att följaktligen här föreligger samma förhållande, som utgör en av huvudgrunderna för returförtullningsrätten. Även eljest torde det kunna förekomma, att varu havaren icke lämpligen kunnat verkställa någon mera ingående undersök ning av godset före tulltaxeringen. I sådana fall åter, då något samband mellan förtullningsanmälan och en förmodad beskattningsändring icke synes föreligga, behöva överhuvud taget några stränga krav icke ställas på beskaffenheten av de omständigheter, som påkalla återtagande av förtullningsanmälan. Enligt vad erfarenheten visat, äro de fall, då någon mellankommande omständighet av vad slag det vara må gör det önskvärt för varuhavaren att få inhibera förtullningen, ej så ofta förekommande, att de olägenheter, som i samband därmed åsamkas tullverket i form av onyttigt tullklareringsarbete och extra bokföringsåtgärder, bliva av större betydelse. Det är också huvudsakligen av ordningshänsyn som prövningsrätt även i dessa fall bör vara förbehållen tullverket.

213 Godsets uttagande från tullverket. Uttagande för användning i frihamnen. Såsom vid behandlingen av frågan om konsumtionsförbudet omnämnts, har det ansetts vara erforderligt att medgiva förtullning av gods i frihamn för förbrukning eller nyttjande därinom. Att medgivandet kan giva upphov till en mängd småförtullningar för den egentliga frihamnsrörelsen ovidkommande behov, torde väl i och för sig knappast v a r a att befara. Bestämmelsen i ämnet har emellertid i förslaget till frihamnsstadga erhållit en avfattning, som är avsedd att giva tullmyndigheterna möjlighet att hindra uppenbart onödig användning av medgivandet. F Ö F att icke tillvaron av den nu berörda förtullningsrätten skall vålla svårigheter vid tillämpningen av bestämmelserna om förfarandet med gods som förtullas för införsel, bör det vid förtullning redan från början vara bestämt, huruvida förtullningen skall äga rum för ena eller andra ändamålet. Uppgift härom bör därför vara intagen i förtullningsanmälan. Det bör dock icke vara uteslutet, att ändring av anmälan i denna del vidtages efter vederbörligt medgivande. Av skäl som nyss nämnts böra vidare i fråga om skyldighet för varuhavare att inom viss tid från tullverket uttaga till användning i frihamnen avsett gods enahanda principer tillämpas som i fråga om införsel. Införsel. Allmänna regler. Till de med förtullning i tullhamn sammanhängande förpliktelserna för varuhavare hör enligt tullstadgan att befria tullverket frän tillsynen å det till förtullning anmälda godset genom att uttaga dets a m m a i fria rörelsen. För fullgörandet härav är, liksom för betalningen i allmänhet av införselavgift, fastställd en anståndstid av trettio dagar, av vilka de senaste femton dagarna äro belagda med anståndspenningar. Överskridande av anståndstiden för godsets uttagning är förenat med samma påföljd som underlåtenhet att erlägga införselavgift. I gällande frihamnsstadga äro de med godsets bortförande vid förtullning sammanhangande spörsmålen icke på motsvarande sätt reglerade. Beträffande sjoväga införsel gäller enligt frihamnsstadgan, att godsets inlastning i Iartyg skall ske i omedelbart sammanhang med tullbehandlingen, dock att kortare tids uppskov med inlastningen kan medgivas, för så vitt godset i avvaktan pa denna förvaras under tullverkets lås i därför särskilt avsedd och iamplig lokal eller ock på annat sätt, som tullmyndigheten finner ur tullverkets synpunkt betryggande. I fråga om landväga införsel är i förevarande hanseende allenast stadgat, att godset skall, sedan efter verkställd tulltaxering belöpande införselavgift erlagts eller säkerhet därför ställts eller där sådan avgift ej förekommer, frisedel utfärdats, avföras från frihamnen. Beträffande införsel med post gäller, att godsets överlämnande till postverket skall ske i omedelbart sammanhang med tullbehandlingen. Särskilda påföljder vid dröjsmål med vidtagande av de sålunda föreskrivna åtgärderna äro icke stadgade. Erfarenheten har visat, att en ingående reglering av hithörande spörsmål är lika nödvändig i frihamn som i tullhamn. Såväl i ena som andra fallet måste

214 godset intill uttagandet hållas under tullkontroll, och är det fördenskull ett intresse för tullverket, att uttagandet sker utan onödigt dröjsmål, samtidigt som det är av vikt för trafiken att kunna räkna med ett skäligt rådrum. Såsom tidigare nämnts, kompliceras förhållandena vid införsel efter förtullning i frihamn därigenom, att godset, såsom befintligt utanför tullinlandet, icke kan ställas till varuhavarens förfogande på den plats, där det förvaras efter tulltaxeringens verkställande, i följd varav godsets uttagande icke kan ske enbart genom avlämnande och godtagande av varuhavarens kvitto å godset. Det kunde måhända synas ligga nära till hands, att den föreliggande frågan reglerades endast på det sätt, att om varuhavaren icke inom viss tid efter tulltaxeringen begagnade sin rätt att införa godset, tullverkets tillsyn därå indroges, vilket i praktiken finge till följd, att den på förtullningen grundade rätten till införsel förfölle. Emellertid är att märka, att godset, där det är belagt med införselavgift, i allt fall måste hållas under tillsyn, till dess avgiften erlagts eller säkerhet därför ställts. Av hänsyn till trafikens intressen vore förfaringssättet, i betraktande av den rättsförlust det kan medföra för varuhavaren, oantagbart med mindre en jämförelsevis lång frist för införseln utmättes. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan en för båda parter tillfredsställande reglering av uppskovet med införseln åvägabringas endast genom införande av en mot anståndspenningarna vid uppskov med avhämtning i tullhamn svarande avgift. Sker så, blir, eftersom godset bör häfta för denna avgift liksom för införselavgift, följden, att tullverkets och varuhavarens mellanhavande i sista hand avvecklas på samma sätt som i tullhamn, d. v. s. genom att godset försäljes å tullauktion. De sakkunnigas förslag till frihamnsstadga innehåller således förpliktelse för varuhavaren att inom viss tid vidtaga erforderliga åtgärder för införsel av till förtullning anmält gods. Dessa åtgärder äro vid sjöväga införsel godsets intagande i fartyg, vid införsel med järnväg eller post dess överlämnande till järnvägsstation eller postanstalt samt vid annan landväga införsel dess förande över frihamnsgränsen. Utgångspunkten för anståndstiden är enligt förslaget densamma som i fråga om erläggande av införselavgift. Vad beträffar anståndstidens längd, har denna för de normala fallen upptagits till detsamma som i tullhamn eller trettio dagar, liksom även grunderna för beräkning av anståndspenningarnas dagsbelopp angivits genom hänvisning till tullstadgan. Däremot hava de sakkunniga funnit sig icke kunna stanna vid att till frihamnsstadgan överföra tullstadgans regel, att anståndspenningarna skola utgå för de sista femton dagarna av anståndstiden, utan har en skärpning härutinnan ansetts påkallad. Väl kan det göras gällande, att med hänsyn särskilt till den arbetsbespanng, som kommer tullverket till godo därigenom att till frihamn inkommet gods icke behöver göras till föremål för någon tullverkets åtgärd före förtullningen, det vore skäligt att trafiken i förevarande hänseende icke belastades med större skyldigheter än tullhamnstrafiken. Emellertid torde det vara obestridligt, att

215 impoirten i frihamn till följd av de större möjligheterna att välja den lämpliga tidpunkten för förtullningen i allmänhet icke har behov av lika långt avgiftsfritt uppskov med godsets uttagande som importen över tullhamn, och bör diet givetvis här som eljest tillses, att statsverket icke betungas med bevakningskostnader utöver vad som betingas av trafikens verkliga behov. Uppmärksammas bör också, att tillsynen å tulltaxerat gods i frihamn ofta är förenad med särskilda svårigheter, vilka icke hava någon motsvarighet i tullhamn, där importgodset i regel är upplagt i under tullverkets lås stående lokaler eller å platser, där ständig tillsyn i allt fall är anordnad. I frihamn är det icke minst beträffande de stora mängder partigods, som tulltaxeras i de allmänna lagringslokalerna, ur anförda synpunkt av största intresse för tullverket, att bortförandet efter tulltaxeringen icke onödigtvis fördröjes. Visserligen kan i många fall tullverkets tillsyn väsentligt underlättas genom särskilda säkerhetsåtgärder från frihamnsförvaltningens sida i avseende å godsets förvaring, men att såsom allmän regel förutsätta några omfattande förpliktelser för frihamnsförvaltningen härutinnan torde icke låta sig göra. Ä andra sidan kan det även under normala förhållanden inträffa, att ett icke alltför kortvarigt uppskov med godsets uttagande är behövligt även vid förtullning i frihamn. Detta gäller exempelvis i de icke sällan förekommande fall, då tulltaxeringen av ett inkommet varuparti finnes lämpligen böra verkställas redan i samband med lossningen, antingen av tekniska skäl eller därför att enligt handelsbruk den utlossade kvantiteten i allt fall då skall fastställas. Och naturligen kan i många fall även någon tids förvaring i frihamnen efter tulltaxeringen äga rum utan någon egentlig olägenhet ur övervakningssynpunkt. Detta är framför allt förhållandet, då godset under tiden förvaras under tullverkets lås eller då godset är av beskaffenhet att ej kräva mera stadigvarande tillsyn eller då det förvaras å plats, där stående bevakning hålles, eller då tillsynen kan ordnas under lämplig medverkan av frihamnsförvaltningen. Jämväl lärer det stundom, då hinder av allmängiltig beskaffenhet för godsets bortförande föreligger, kunna vara skäligt, att tullverket vidkännes besväret med att anordna särskild bevakning av godset i avvaktan på bortförandet. Ur anförda synpunkter hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå två varandra kompletterande regler om anståndspenningar vid uppskov med vidtagande av föreskrivna införselåtgärder, nämligen dels att sådan avgift skall liksom i tullhamn beräknas för de sista femton dagarna av anståndstiden och dels att i varje fall endast tiden till och med första söckendagen efter dagen för tullklareringsattestens utfärdande skall vara fri från anståndspenningar, dock att den sistnämnda regeln enligt förslaget icke skall tillämpas, då godset förvaras under tullverkets lås, ej heller då tullanstalten i viss ordning medgivit godsets fortsatta förvaring å annat ställe under sådana omständigheter, att erforderlig tullkontroll kan bekvämligen utövas. Vad angår tillämpningen av bestämmelsen om särskilt medgivande till godsets förvaring, bör fasthållas vid att syftet med anståndspenningarna uteslutande är att förebygga onödigt och samtidigt för tullverket påtagligen olägligt uppskov med fullgörandet

216 av en varuhavaren åvilande förpliktelse. Under förutsättning att denna synpunkt blir vägledande för tillämpningen, lära tullmyndigheterna icke finna anledning att förvägra begärt medgivande, som nu avses, under sådana omständigheter, att trafikens verkliga behov av rörelsefrihet därigenom inskränkes. Förlängd anståndstid. Om de ovan omförmälda tidsfristerna få anses vara under vanliga förhållanden tillräckliga, hava de sakkunniga likväl icke kunnat bortse från att i undantagsfall en längre tids uppskov med vidtagande av föreskrivna införselåtgärder kan vara av omständigheterna påkallat. I det föregående har såsom exempel på behovet vid vissa tillfällen av en icke alltför kortvarig frist anförts, hurusom det av olika skäl kan befinnas lämpligt, att tulltaxeringen av ett inkommet varuparti verkställes redan i samband med lossningen. Under dylika omständigheter inträffar naturligen stundom, att efter tulltaxeringen en avsevärd tid hinner förflyta, innan varupartiet i sin helhet behöver disponeras i fria rörelsen, och kan det därvid, om det för importören är angeläget att kunna förlägga den erforderliga lagringen av godset till frihamnen, innebära en olägenhet, att förtullningens verkställande i samband med lossningen nödvändiggör ett tidigare bortförande av varupartiet. E t t likartat förhållande föreligger, då det för vinnande av önskvärd arbetsbesparing befinnes erforderligt, att ett till frihamn inkommet större parti sorteringsgods tulltaxeras på en gång med ledning av förefintliga specifikationer i stället för att tulltaxering av dess olika delar verkställes i den mån desamma behöva disponeras i fria rörelsen. Nämnas må, att omständigheter av sistberörda art föranlett dispens från nuvarande frihamnsstadgas förtullningsbestämmelser beträffande av visst företag införda automobildelar. De sakkunniga hava jämväl fått anledning uppmärksamma de stundom ganska omfattande störningar i den inom frihamnarna bedrivna lagringsrörelsen, som sammanhänga därmed, att förestående eller förmodade höjningar i införselbeskattningen föranleda ett påskyndande av varors förtullning i frihamn och därmed även av deras uttagande från frihamnslagren. Såsom förut i detta betänkande framhållits, äro frihamnarna särskilt ägnade att fylla importhandelns behov av för allmänt bruk tillgängliga lagerhus, där lagring av inkommande gods kan ske i större skala och efter rationella metoder. Betydelsen av frihamnarnas lagringsmöjligheter är icke minst framträdande, då under lagring en mera ingående tillsyn eller särskilda tekniska anordningar erfordras för godsets bevarande. Att dessa för handeln värdefulla lagringsmöjligheter må kunna utnyttjas i full utsträckning, är icke blott för importrörelsen utan även ur allmän nationalekonomisk synpunkt ett önskemål. Olägenheterna av den vid väntade beskattningshöjningar framträdande oron i lagringsrörelsen drabba givetvis frihamnarna själva i särskilt hög grad. De betydande kostnader, som nedlagts för att sätta frihamnarna i stånd att tillhandahålla importhandeln de önskade lagringsmöjligheterna, göra det till en angelägenhet av synnerlig vikt, att sådana icke avsedda biverkningar av be-

217 skattningsförhållandena, som taga form av utrymning tid efter annan av stora delar av frihamnslagren, i möjligaste mån undvikas. Statsverket å sin sida har varken i de nu åsyftade fallen eller eljest något annat intresse av att gods efter förtullning i frihamn bortföres därifrån, än att i och med bortförandet tullmyndigheten befrias från den tillsyn å godset, som är nödvändig i samband med förmaningen. Om en importör, som begagnar sig av sin rätt att beträffande i frihamn befintligt gods försäkra sig om förtullning enligt en vid viss tidpunkt ännu gällande taxa, därigenom ådrager sig skyldighet att inom viss tid bortföra godset från frihamnen, är således detta förhållande betingat av statens önskan att begränsa behovet av tillsyn å godset men bör icke motiveras med något fiskalt intresse av att inskränka användandet av den ifrågavarande rättigheten. Då det gäller att sörja för effektiviteten av en beslutad beskattningshöjning, har, såsom tidigare framhållits, statsverket andra medel att tillgripa. Givet är, att med hänsyn till den övervakning, som inom frihamn erfordras beträffande där kvarliggande, för införsel tulltaxerat gods, sådana lättnader i fråga om godsets bortförande, som helt och hållet undanröja de ovan påtalade olägenheterna, svårligen kunna genomföras. Lika visst är emellertid, att åvägabringandet av de jämkningar härutinnan, som ur övervakningssynpunkt äro möjliga, är en förutsättning för att de för frihamnarna säregna förtullningsspörsmålen skola i sin helhet kunna anses på ett tillfredsställande sätt lösta. De sakkunnigas förslag i detta ämne går ut på att, där särskilda skäl föreligga, generaltullstyrelsen eller efter dess bemyndigande tullanstalt skall äga medgiva förlängning intill högst sex månader av tiden för anstånd med vidtagande av föreskrivna åtgärder för införsel av till förtullning anmält gods. Erinras må, att dispens från nu gällande bestämmelser om skyldighet att vidtaga dylika åtgärder av Kungl. Maj:t medgivits, förutom i det ovan omförmälda fallet, där dispensen innefattar ett längre gående medgivande än som nu är i fråga, jämväl i ett under år 1934 inträffat fall, där genom särskilda beslut uppläggning av vissa till Stockholms och Göteborgs frihamnar inkomna och därstädes förtullade fruktpartier för lagring under närmare angiven tid medgivits. De särskilda skäl, som böra motivera i förslaget avsett medgivande, torde böra antagas huvudsakligen hänföra sig till behovet av att. för de varor, om vilka fråga är, anlita frihamnarnas tekniska utrustning eller i allmänhet bättre anordningar för lagring. Det torde vidare ligga i sakens natur, att dylikt medgivande bör kunna påräknas endast då det gäller lagring i jämförelsevis stor skala, eller sålunda beträffande partigods och därmed i lagringshänseende jämförligt styckegods, men icke i bagatellartade fall. Vid prövningen torde böra mot vartannat vägas det påvisade behovet av förlängt anstånd samt de olägenheter ur övervakningssynpunkt, detsammas tillgodoseende kan åsamka tullverket. I huvudsak torde det komma att röra sig om uppläggning i de av frihamnsförvaltningarna disponerade lagerlokalerna, och bör det härvid förutsättas, att genom medverkan i lämplig form från frihamnsförvaltningarnas sida

218 utövandet av erforderlig tullkontroll å godset blir i väsentlig mån underlättat. En dylik medverkan av frihamnsförvaltning har en viss motsvarighet i den tillsyn, frihamnsförvaltning äger utöva enligt bestämmelserna om tillämpning av olika taxor och författningar, och har även föreskrivits i samband med de nyssnämnda dispenserna i fråga om lagring av i frihamn förtullade fruktpartier. Erforderliga föreskrifter i sådant hänseende liksom beträffande övriga särskilda villkor för medgivandet torde böra meddelas med hänsyn tagen till omständigheterna i de särskilda fallen.

219 ELFTE

KAPITLET.

Förrättningskostnaden. I fråga om skyldigheten att utgiva ersättning för av tullpersonalen utförda tjänstförrättningar innebär gällande frihamnsstadga ganska långt gående eftergifter från statsverkets sida. Väl äro de principer, som ligga till grund för reglerna om ersättningsskyldighet vid tullklareringsförrättningar, väsentligen desamma som för tullhamn, och är alltså ersättningsskyldigheten i stort sett beroende av huruvida förrättningarna äro förlagda till fastställd tullklareringstid samt till därför avsedda allmänna lokaler och lossningsställen eller icke. Vad angår bevaknings- och visitationsförrättningar, äro däremot dylika förrättningar, som förekomma inom allmänna lokaler och områden i frihamn, liksom även bevakning vid landväga transport mellan frihamn och vidliggande tullhamn avgiftsfria oavsett å vilka tider de äga rum. Förutom bevakning, som förrättas å enskilt område i frihamn, äro allenast vissa bevakningsförrättningar å fartyg under resa till och från frihamn avgiftsbelagda. Emellertid har bland villkoren för de lättnader i trafikhänseende, som medgivits för särskilda fartyg, föreskrivits skyldighet för befälhavare att gottgöra alla därmed sammanhängande kostnader. Den omläggning av frihamnstrafikens ordnande i tullhänseende, som försiggått efter frihamnarnas tillkomst och som i de sakkunnigas förslag ytterligare fullföljes, har medfört en väsentlig ökning av tullkontrollens omfattning i frihamn. Med avseende å den trafik, till vilken behovet av tullkontroll huvudsakligen hänför sig, kunna frihamnarna numera icke sägas intaga en sådan ställning i förhållande till tullhamnarna, som innefattar vägande skäl för eftergifter i form av avgiftsfria förrättningar i samband med frihamnstrafiken. De grundläggande reglerna i de sakkunnigas förslag i förevarande ämne gå ut på tillämpning beträffande såväl tullkontroll- som tullklareringsförrättningar av principer motsvarande de enligt tullstadgan gällande. Enligt förslaget äro sålunda även tullkontrollförrättningar, som utföras å de allmänna områdena inom frihamn eller vid landväga transporter till och från frihamn, i allmänhet avgiftsbelagda, om de äga rum å övertid. I tullstadgan förekommer en undantagsregel av stor praktisk räckvidd, nämligen att tullbevakning av gods under dess förvaring å allmänt upplagsställe är avgiftsfri, även om den sker å övertid. Detta undantag har i de sakkunnigas förslag icke fått en lika vidsträckt motsvarighet. Den tullbevakning, som åsättes gods under dess förvaring i frihamn, är i främsta rummet sådan som erfordras i samband med förtullning. I fråga om skyldighet för trafi-

220 ken att ersätta dylik bevakning böra i viss mån samma synpunkter anläggas som beträffande anståndspenningar vid uppskov med bortförande av till förtullning anmält gods. Särskilt bör hänsyn tagas till den omständigheten, att varuhavare i frihamn har väsentligt större möjlighet än varuhavare i tullhamn att genom sina åtgärder begränsa den tid, under vilken importvaran behöver vara underkastad tullkontroll. Om varuhavare i samband med yrkande om tillämpning av vid viss tidpunkt gällande taxe- och författningsbestämmelser beträffande till förtullning i frihamn anmält gods låter ställa godset under tullkontroll redan före tulltaxeringens påbörjande och tullbevakning under tiden erfordras, får det enligt de sakkunnigas mening anses skäligt, att ersättning för bevakningen uttages, i den mån den äger rum å övertid. Detsamma synes gälla, om övertidsbevakning erfordras till följd av sådant uppskov med godsets bortförande efter tulltaxeringen, som enligt tidigare berörda regler föranleder påförande av anståndspenningar. Beträffande övriga fall av godsbevakning må särskilt framhållas det skäliga i att övertidsbevakning av genomgående gods gottgöres tullverket. På nu anförda skäl hava de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå annat undantag från avgiftsskyldigheten för övertidsbevakning av gods under förvaring i frihamn, än att befrielse må åtnjutas beträffande till förtullning anmält gods under tiden från påbörjandet av tulltaxeringen till början av den tullkontrolltid, som infaller å första söckendagen efter den dag tullklareringsattest å godset utfärdats, så ock under tid, för vilken särskilt medgivande lämnats till godsets fortsatta förvaring utan skyldighet att erlägga anståndspenningar. De sakkunnigas förslag innebär jämväl ersättningsskyldighet för övertidsvisitation å fartyg i frihamn, varvid emellertid beträffande lastningsvisitation och utvisitation förutsattes, att vid fastställande av ersättningens belopp hänsyn tages till dessa förrättningars begränsade omfattning. Vad slutligen angår ersättningsskyldighet vid tullklarering av transportmedel och gods, innefattar förslaget icke några större avvikelser från principerna i gällande frihamnsstaclga, vilka som nämnts ganska nära överensstämma med vad som härutinnan gäller inom tullinlandet.

221 TOLFTE

KAPITLET.

Speciell motivering till författningsförslagen. Förslaget till frihamnsförordning. 1 5 §§. Dessa paragrafer innehålla de grundläggande reglerna om frihamns kommersiella ändamål, om yttre anordningar vid frihamn samt om allmänna förutsättningar och villkor för dess inrättande och drivande. Förevarande del av förslaget motsvarar §§ 1—11 i gällande frihamnsförordning. Åtskilliga av de i sistnämnda paragrafer förekommande bestämmelserna hava emellertid ansetts kunna uteslutas. Till en del rör det sig härvid om bestämmelser, vilka enbart haft karaktären av verkställighetsföreskrifter till de grundläggande reglerna. Förslagets utformning har emellertid även påverkats av den omständigheten, att sedan frihamnar numera blivit inrättade å de platser, där från början förutsättningar därför ansetts föreligga, en del spörsmål, som äro förknippade med en frihamns tillkomst, väsentligen förlorat sin aktualitet. En häremot svarande förenkling av författningsregleringen har ansetts så mycket mindre behöva möta betänkligheter, som det under alla förhållanden bör framdeles såsom hittills ankomma på Kungl. Maj :t att, i händelse tillstånd till inrättande av ny frihamn skulle ifrågakomma, efter omständigheterna förordna om de villkor för sådant tillstånd, som erfordras vid sidan av de allmänna föreskrifterna. I 1 § har upptagits en inledande bestämmelse, vilken har till sitt främsta syfte att angiva frihamnarnas kommersiella ändamål. Denna bestämmelse innebär, liksom motsvarande föreskrift i § 1 första stycket i gällande förordning, ett uttryckligt fastslående av att frihamn skall vara avsedd för allmänt bruk och sålunda ieke må inrättas enbart till tjänst för särskilt handels- eller industriföretag. Reglerna i 2 § gälla beskaffenheten av de yttre anordningarna vid frihamn. Det allmännas fordringar härutinnan hava för de förefintliga frihamnarnas del preciserats i och med att framlagda planer för deras inrättande och ändringar i deras områden genom särskilda av Kungl. Maj :t meddelade resolutioner fastställts med eller utan tillägg och jämkningar. Förevarande paragraf, som innehåller de grundläggande principerna i förevarande hänseende, överensstämmer frånsett uteslutandet av vissa detaljföreskrifter med motsvarande delar av §§ 1 och 2 i gällande förordning. De ovan inledningsvis anförda synpunkterna hava i synnerhet gjort sig

222 gällande vid avfattningen av bestämmelserna i 3 § om tillstånd till frihamns inrättande och drivande. Enligt förslaget skall dylikt tillstånd kunna lämnas antingen den kommun, där vederbörande tullplats är belägen, eller för ändamålet bildat aktiebolag. Det i § 3 i gällande förordning föreskrivna särskilda villkoret beträffande styrelse och delägare i dylikt aktiebolag har utelämnats i förslaget. De nuvarande frihamnarna, till vilkas inrättande tillstånd meddelats de olika städerna, äro fortfarande, ehuru rörelsen helt eller delvis fått omhändertagas av särskilda aktiebolag, praktiskt taget att betrakta såsom kommunala inrättningar, då aktiebolagen dels med hänsyn till aktieinnehavet och dels i följd av de angående omhändertagandet upprättade kontrakten stå under en ingående kommunal kontroll. Därest fråga om inrättande av ny frihamn skulle uppkomma, lärer det även vid frånvaro av särskilt stadgande därom komma att tillses, att koncession icke lämnas annat företag än sådant, som i ovan angivna och andra hänseenden kan anses skickat för rörelsens handhavande. Av den föreslagna lydelsen framgår, att för överlåtelse av rätten att driva frihamn erfordras särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. Förslagets 4 § utgör en motsvarighet till § 8 i gällande förordning. ^ Beträffande principerna för de här åsyftade bestämmelsernas fördelning på frihamnsstadga och frihamnsreglemente må hänvisas till vad ovan i 1 kap. därom anförts. Förslaget innebär i fråga om ordningen för frihamnsreglementes fastställande, att detta skall kunna ske icke blott efter förslag av frihamnsinnehavare utan även efter dennes hörande över annorledes framkommet förslag. Då i reglementet bland annat vissa allmänna ordningsfrågor behandlas samt de däri förekommande bestämmelserna även i vad de omedelbart angå frihamnsinnehavarens och trafikens inbördes förhållanden kunna ganska nära beröra statsverkets intressen, synes det riktigt, att initiativ till åvägabringande av nya eller ändrade reglementsbestämmelser skall kunna tagas även från statsförvaltningens sida. I § 8 mom. 16 i förordningen den 31 december 1907 (nr 137) angående taxor å hamnavgifter är beträffande hamnavgift i frihamn hänvisat till vad därom särskilt stadgas. I gällande frihamnsförordning är emellertid härutinnan endast föreskrivet, att den i § 4 av förordningen omförmälda ansökan om tillstånd att inrätta frihamn skall vara åtföljd av förslag till hamntaxa för frihamnen. Dylik taxa skall sålunda enligt frihamnsförordningen fastställas av Kungl. Maj:t i likhet med vad som enligt hamnavgiftsförordningen gäller beträffande hamntaxor i allmänhet. Då någon anledning att i de nya frihamnsförfattningarna upptaga specialbestämmelser i ämnet icke föreligger, synes den ovannämnda hänvisningen i hamnavgiftsförordningen böra utgå, varav utan vidare följer, att förordningen kommer att gälla jämväl frihamnarnas hamntaxor. I § 9 av gällande frihamnsförordning äro bestämmelser meddelade om taxa å avgifter för begagnande av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn eller av där befintliga anordningar. Sådan taxa skall fastställas av överståthållarämbetet eller länsstyrelse för en tid av fem år i sänder. Någon

223 motsvarighet till dessa bestämmelser har icke upptagits i de sakkunnigas förslag. Det har nämligen visat sig vara av behovet påkallat, att härutinnan möjlighet beredes till en närmare anpassning efter växlande förhållanden, än de nuvarande reglerna medgiva. Vad beträffar de ifrågavarande städernas tullhamnar, där motsvarande taxespörsmål äro i huvudsak reglerade i hamnordningarna, tillämpas delvis olika praxis i fråga om sättet för fastställande av taxor å avgifter för uppläggning av gods samt för begagnande av hamnmateriell. Med hänsyn till sambandet mellan tullhamnarnas och frihamnarnas förvaltningar synes det önskvärt, att regleringen av dessa spörsmål även för frihamnarnas del överlämnas åt enahanda praxis. Till jämförelse må erinras, att enligt lagen om upplagshus och upplagsbevis taxa å avgifter för förvaring, som i nämnda lag avses, bestämmes av upplagshållaren. Bestämmelser om taxor för sådana inom frihamn förekommande handräckningsarbeten, som utföras genom frihamnsförvaltningens försorg, återfinnas i gällande frihamnsreglementen och hava även upptagits i de sakkunnigas förslag till reglemente. Förslagets 5 § överensstämmer frånsett en obetydlig formell jämkning med § 10 i gällande förordning. Såsom motivering för sistnämnda stadgande anförde frilagers- och frihamnskommittén, att vid frihamn behövde finnas en vederbörligen befullmäktigad, av generaltullstyrelsen godkänd person, till vilken vederbörande myndigheter och tjänstemän kunde vända sig, i'händelse något brott eller fel begåtts inom anstalten, och vilken personer, som eljest med densamma hade beröring, ägde anlita för erhållande särskilt av erforderliga upplysningar eller för vinnande av biträde eller rättelse, i händelse frihamnens personal låtit någon försumlighet komma sig till last. De sakkunniga anse bestämmelsen vara erforderlig icke minst med hänsyn därtill, att statens myndigheter böra kunna i de löpande ärenden, som beröra frihamnsförvaltningen, förhandla med bestämd person, som under alla omständigheter kan förutsättas vara därtill behörig. Givetvis innebär bestämmelsen icke, att frihamnsföreståndaren skall äga att självständigt besluta i samtliga de ärenden, i vilka han företräder frihamnsförvaltningen, utan beror hans befogenhet härutinnan av de instruktioner, han har att följa såsom funktionär hos vederbörande kommunalförvaltning eller aktiebolag. 6 §. Innehållet av denna paragraf har berörts i samband med i 8 kap. behandlade allmänna spörsmål. Skälen för uteslutandet av det i § 1 andra stycket av gällande frihamnsförordning förekommande stadgandet, att frihamn skall anses såsom utrikes ort, då fråga är om tillämpning av gällande bestämmelser angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, hava angivits i 7 kap. 7 §. Första stycket har avfattats i överensstämmelse med § 12 i gällande förordning, dock med den avvikelse, att villkoret om användande av särskild byggnad för härbärge åt tullbevaknings- och arbetspersonal ansetts kunna utan olägenhet eftergivas.

224 I fråga om bestämmelserna i andra och tredje styckena angående konsumtionsförbud m. m. få de sakkunniga hänvisa till vad i 5 kap. därom anförts. De i tredje stycket avsedda föreskrifterna återfinnas i 77 § av förslaget till frihamnsstadga. 8 §. Med industriell verksamhet i frihamn sammanhängande spörsmål hava behandlats i 4 kap. 9 §. Motivering till de föreslagna bestämmelserna om detaljhandel i allmänhet och om skeppsförrådshandel har lämnats i 5 kap. De närmare föreskrifterna om skeppsförrådshandel hava upptagits i 78—81 §§ av förslaget till frihamnsstadga. 10 §. Rörande denna paragraf få de sakkunniga hänvisa till vad i 6 kap. anförts i fråga om införsel av bruttoförtullning underkastade varor. Beträffande vara, som i oförtullat skick försändes från frihamn, kan det inträffa, att sådant införselhinder, som i paragrafen omförmäles, av tullmyndighet konstateras först vid tullklarering i ankomstorten. I sådant fall lärer av den föreslagna bestämmelsen följa, att varan icke må i ankomstorten uttagas i fria rörelsen eller uppläggas å tullager, ej heller därifrån försändas vidare till annan ort än avsändningsfrihamnen eller ort utom tullområdet. 11 §. Innehållet av denna paragraf har i 8 kap. berörts i samband med allmänna tullkontrollspörsmål. 12 §. Ansvarsbestämmelserna i denna paragraf äro, på sätt inhämtas av 104 § i förslaget till frihamnsstadga, avsedda att gälla även överträdelse av de i sagda förslag upptagna föreskrifter om användande ombord å fartyg av obeskattade förnödenhets- och proviantartiklar samt om skeppsförrådshandel, vilka skola meddelas av Kungl. Maj : t De sakkunniga hava icke ansett någon ansvarsbestämmelse böra meddelas för de fall, som avses i 10 §. En dylik bestämmelse får anses utesluten redan med hänsyn därtill, att varuhavare icke kunna förutsättas allmänt äga^ mera ingående kännedom om de tulltaxeringsförhållanden, som inverka på emballagebestämmelsens tillämpning. E t t stadgande om ansvar i här avsedda fall skulle icke heller hava någon reell uppgift att fylla, då tullmyndigheterna hava tillfälle att i samband med tullklareringen utöva den kontroll, som erfordras till förhindrande av att syftet med 10 § åsidosattes. Något annat torde icke heller hava varit avsett med de nu gällande bestämmelserna i ämnet. I avseende å överträdelse av detaljhandelsförbudet stadgas i gällande frihamnsförordning, förutom ett jämförelsevis högt bötesstraff, dels att det gods, varmed olovlig befattning tagits, skall vara förverkat, dels att innehavare av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn, som blivit förvunnen till dylik överträdelse, skall för alltid hava förverkat rätt att inom frihamn innehava eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och vara skyldig att genast utrymma sitt lager. De sistnämnda påföljderna hava

225 icke upptagits i de sakkunnigas förslag. I allmänhet torde dessa påföljder få anses vara mindre väl lämpade efter beskaffenheten av nu ifrågavarande förseelser, och i synnerhet torde fall kunna inträffa, då det för all framtid gällande förbudet mot att innehava eller begagna lagerutrymme inom frihamn icke står i rimligt förhållande till den ådagalagda brottsligheten. Up-, penbart är, att beträffande personer, som genom att överträda gällande föreskrifter visat sig vara påtagligen olämpliga såsom trafikanter i frihamn, möjlighet bör finnas att vidtaga sådana åtgärder, som betaga dem tillfälle till vidare missbruk av frihamnsinstitutionen. Tillräckliga sådana möjligheter lära emellertid kunna beredas genom de bestämmelser i sådant syfte, som böra innehållas i frihamnsreglementet och återfinnas i de sakkunnigas förslag till dylikt reglemente. I fråga om förverkande av gods må jämväl erinras, att en dylik påföljd synes vara så mycket mindre ägnad att tillämpas vid överträdelse av detaljhandelsförbudet, som det under vissa förhållanden kan vara vanskligt att fastställa identiteten och mängden av det gods, vilket skall anses på det sätt berört av förseelsen, att det bör vara förverkat. De sakkunnigas förslag innehåller icke heller någon motsvarighet till övriga i gällande frihamnsförordning förekommande bestämmelser om särskilda påföljder i vissa fall vid sidan av bötesstraff. Beträffande vissa förut i detta kapitel icke berörda föreskrifter i gällande frihamns för ordning, vilka sakna motsvarighet i förslaget till ny förordning, må här göras följande erinringar. Bestämmelserna i § 16 mom. 1 och 3 angående införselrestriktioners tilllämpning i frihamn äro enligt de sakkunnigas förslag avsedda att ersättas genom tillägg i transiteringsförordningen, varom hänvisas till motiveringen i 7 kap. Motsvarigheter till bestämmelserna i § 17 om smärre fartygs tillträde till frihamn och i § 18 mom. 1 om kustfart återfinnas i 50 och 56 §§ av förslaget till frihamnsstadga. I § 18 mom. 2 och § 20 mom. 1 avsedda spörsmål regleras i förslaget till frihamnsstadga efter riktlinjer, som angivits i 8 kap. Bestämmelsen i § 20 mom. 2 har icke erhållit någon motsvarighet i de sakkunnigas författningsförslag, enär det ifrågavarande spörsmålet får anses vara i erforderlig mån reglerat genom bestämmelser i tullstadgan. Vad slutligen angår stadgandet i § 19 mom. 1 om tillämpning av olika taxor och författningar vid förtullning i frihamn, hava detta stadgande och därtill anslutna föreskrifter fått sin motsvarighet närmast i 62 § av förslaget till frihamnsstadga, för vars innehåll i denna del motivering lämnats i 10 kap.

Förslaget till frihamnsstadga. 1 §. I enlighet med tullstadgans terminologi avser den i förslaget använda beteckningen tullanstalt, då fråga är om tullplats med frihamn, ortens centraltullkammare, av vilken tullförvaltningen i frihamnen är en avdelning. I 15—342757

226 vad mån ärendenas handläggning skall ankomma på nämnda avdelning av centraltullkammaren, reglerar förslaget lika litet som tullstadgan angiver göromålens fördelning på en centraltullkammares olika avdelningar i tullhamnen. Denna fråga bör anses vara av rent instruktioneli natur. Att beteckningen frihamnsförvaltning i förslaget till frihamnsstadga har den innebörd, som närmare angives i förslaget till frihamnsreglemente, har ansetts icke behöva nämnas i författningstexten. Då den omständigheten, att frihamn är att i avseende å införselavgifter betrakta såsom utrikes ort, endast i begränsad omfattning medför, att trafiken mellan frihamn och tullområdet i övrigt behandlas på samma sätt som i tullstadgan är föreskrivet för trafik till och från tullområdet, bör beteckningen utrikestrafik vara förbehållen åt trafiken till och från det geografiska utlandet. Fördenskull är enligt förslagets terminologi utrikes frihamnstrafik ett slag av trafik mellan Sverige och utlandet samt inrikes frihamns trafik ett slag av trafik mellan svenska orter. Av grundläggande betydelse för tillämpningen av de föreslagna trafikordningsreglerna är särskiljandet av begreppen tullgods och frihamnskontrollgods. Beteckningen tullgods har samband med den tullkontroll, som förekommer inom tullinlandet, antingen enligt tullstadgan beträffande utrikes gods och i vissa fall inrikes gods eller ock enligt frihamnsstadgan i vissa fall beträffande inrikes gods. Beteckningen frihamnskontrollgods avser endast det gods, som enligt frihamnsstadgan är underkastat tullkontroll inom frihamn. De fall, då gods skall vid förvaring eller försändning vara underkastat tullkontroll i frihamn eller — utan att sådant omedelbart framgår av tullstadgan — inom tullinlandet, äro uttömmande preciserade i 2 kap. 1 avd. av förslaget. Till belysning av skillnaden mellan de förevarande begreppen må nämnas, hurusom gods, vilket i fartyg medföres från utlandet till frihamn, väl är att enligt tullstadgan betrakta såsom tullgods under resan inom tullområdet till frihamnen men icke utgör frihamnskontrollgods. Såsom ytterligare exempel må anföras, att gods, som förtullas i frihamn, är att betrakta såsom frihamnskontrollgods men försändes såsom tullgods endast i vissa fall, nämligen i huvudsak de fall då avgiftsbelagt gods avgår med fartyg, som tillika medför icke tullklarerat utrikes gods. De i tullstadgan förekommande beteckningarna allmänt lossnings- eller lastningsställe, allmänt upplagsställe, allmän tullklareringslokal och allmänt tullklareringsområde äro icke använda i förslaget till frihamnsstadga. Vissa motsvarigheter till de därmed åsyftade begreppen äro nämnda i 13 samt 85 och 86 §§ av förslaget. 3 §. Genom denna paragraf fastslås såsom allmän regel, att frihamn och vidliggande tullhamn skola i trafikhänseende betraktas såsom skilda orter. Vissa härmed sammanhängande spörsmål hava berörts i 8 kap. av detta betänkande. Exempel å undantag från den allmänna regeln utgöra slutbestämmelsen i 36 § samt vissa föreskrifter i 50—52 §§.

227 4 §. En redogörelse för de principer, vilka ligga till grund för bestämmelserna om genomgående gods, har lämnats i 8 kap. av detta betänkande. Vid sidan av de i paragrafen meddelade reglerna om försändning av genomgående gods med olika slag av transportmedel har för fullständighetens skull upptagits en föreskrift, varigenom dylik försändning genom frihamn med post tillätes utan några inskränkningar. Gällande frihamnsstadgas bestämmelser om inrikes genomgående gods avse endast gods av tullpliktigt slag, och detsamma är förhållandet med den bestämmelse i tullstadgan, enligt vilken inrikes gods skall vara underkastat tullkontroll i vissa fall, då det försändes tillsammans med icke tullklarerat utrikes gods. Från förslagets utgångspunkter är det emellertid erforderligt, att även gods av icke avgiftspliktigt slag må kunna behandlas såsom genomgående gods. Medan bestämmelserna i första och tredje styckena äga tillämpning oavsett huruvida det till frihamn ankomna godset är bestämt till tullinlandet eller till annan frihamn eller till ort utom tullområdet, gälla bestämmelserna i andra och fjärde styckena endast gods, som är bestämt till tullinlandet. Beträffande i andra stycket avsett inrikes gods, bestämt till tullinlandet, må påpekas, att såsom villkor för dess behandling som genomgående gods icke kräves, att godset redan vid avsändandet varit bestämt till tullinlandet. E t t dylikt villkor skulle medföra bevisningssvårigheter, där godset, såsom oftast torde bliva fallet, icke åtföljes av tullförpassning, och för övrigt bör den omständigheten, att godset till äventyrs ursprungligen varit avsett för utförsel till frihamnen eller till utlandet, i och för sig icke utgöra hinder att behandla godset såsom genomgående gods. Under alla omständigheter måste det givetvis fasthållas vid, att om inrikes gods i frihamn behandlas såsom genomgående gods, dess ankomst till denna frihamn ej kan grunda rätt till tullrestitution eller därmed jämförlig förmån, eftersom förutsättningen för dylik förmån är, att godset i verklig mening utförts till frihamnen, d. v. s. vid ankomsten dit förlorat sin egenskap av inrikes gods. Den härav betingade kontrollen torde utan svårighet kunna ordnas på instruktionell väg. 6 §. Bestämmelsen i första stycket innebär så till vida en avvikelse från vad i § 6 i gällande frihamnsstadga är föreskrivet beträffande fartygstrafik, som tullkontrollen enligt förslaget skall avse enbart ett fastställande därav, att godset i behörigt skick framkommit till frihamnen, och sålunda icke jämväl omfatta lossningen. Ofta nog är tullkontroll vid lossning ur fartyg eller annat transportmedel erforderlig för konstaterande av godsets behöriga framkomst, mer. detta förhållande berör ej själva principen. Visserligen kan, då fartyg tillika medför genomgående gods, tullkontroll vara erforderlig till förhindrande av sammanblandning, men denna kontroll avser principiellt endast det genomgående godset och har för övrigt till syfte att förebygga dettas sammanblandning icke blott med det ifrågavarande, till frihamnen bestämda utrikes godset utan ock med gods, som till äventyrs ombordtages i frihamnen. I)et kunde måhända anses motiverat att från tillämpningen av första styc-

228 ket undantaga de fall, då utförseln till frihamn sker med post. Med hänsyn till reglerna i 11 § om ansvaret för tullkontrollen i dylika fall har emellertid berörda fråga endast teoretiskt intresse, varför de sakkunniga ansett den kunna lämnas å sido. 7 §. Den i andra stycket föreskrivna tullkontrollen är erforderlig till betryggande av det avgående godsets överensstämmelse med utfärdad passhandling. De förseglings- och andra säkerhetsåtgärder, som företagas i samband med utvisitation av fartyg, vilket skall avgå från frihamn med last m icke tullklarerat utrikes gods, avse, såsom jämväl i 26 § uttalas, att betrygga den tullkontroll, som enligt tullstadgan skall vara anordnad under resan utanför frihamnens område, och behandlas i förslaget icke såsom någon inom frihamnen utövad tullkontroll å lasten. 8 §. De spörsmål, som sammanhänga med denna paragraf samt 75—77 §§, hava behandlats i 5 och 7 kap. av detta betänkande. Den i andra stycket stadgade tullkontrollen erfordras i samband med det utlämnande av förnödenhets- och proviantartiklar, utgörande utrikes gods, som i här åsyftade fall enligt 77 § utgör villkor för att varorna skola få användas ombord under resan mellan frihamnen och annan svensk hamn. Vid resa från frihamn till utlandet utan anlöpande av annan svensk hamn erfordras enligt nämnda paragraf dylikt utlämnande endast beträffande spritdrycker, vin, exportöl och tobaksvaror. Vad åter beträffar resa i inrikes frihamnstrafik, följer av samma paragraf, att å dylik resa utrikes gods ej kan medföras såsom förnödenhets- och proviantartiklar. Den tillsyn, som tullverket har att utöva å efterlevnaden inom själva frihamnen, ombord å fartyg eller eljest, av det därstädes gällande konsumtionsförbudet, behandlas i förslaget icke såsom tullkontroll i teknisk mening. 9 §. I förslaget har genomförts principen, att vid sjöväga inrikes försändning av inrikes gods via frihamn liksom vid sjöväga införsel av i frihamn förtullat gods förpassningskontroll skall erfordras endast under samma förutsättningar som vid försändning mellan tullhamnar. Sådan kontroll ifrågakommer således i huvudsak endast då godset utgöres av avgiftsbelagt varuslag och annorledes än såsom postförsändelse befordras i fartyg, vari tillika ännu icke tullklarerat utrikes gods befordras annorledes än med post. Vid sjöväga utförsel till frihamn av vanligt exportgods är förpassningskontroll lika litet erforderlig som vid sjöväga utförsel till utlandet. 10 §. Reglerna om tullkontroll vid utförsel till frihamn av restitutionsgods äro väsentligt olika allteftersom godset före avsändandet undergått föreskriven undersökning till utrönande av dess mängd och beskaffenhet eller icke. Har tullundersökning verkställts i avsändningsorten, bör utförseln ske under enahanda tullkontroll som utförsel av utrikes gods. I motsatt fall föreligger i regel icke någon anledning att underkasta godset tullkontroll under transpor-

229 ten till frihamnen. Det måste dock ihågkommas, att om utförseln skall kunna medföra restitutionsrätt, det måste vara fastslaget, att det utförda godset utgjorts av inrikes gods. Fördenskull måste, om restitutionsgodset befordras till frihamnen sjövägen tillsammans med icke tullklarerat utrikes gods, förpassningskontroll anordnas liksom vid inrikes försändning. Vidare är det, om tullundersökning skall verkställas i frihamnen, icke tillräckligt, att godsets egenskap av inrikes gods konstateras vid framkomsten till frihamnen, utan måste godset till förebyggande av förväxling med annat gods hållas under fortsatt tullkontroll intill tullundersökningens verkställande. I enlighet härmed hava bestämmelserna i förevarande paragraf avfattats. Bestämmelserna äro tilllämpliga även vid utförsel, som verkställes i enlighet med gällande föreskrifter om temporär tullfrihet. ^ 11 §. Med reglerna i denna paragraf sammanhängande förhållanden hava, såvitt angår järnvägs- och posttrafik, berörts i 8 kap. av detta betänkande. Bestämmelsen i andra stycket gäller i främsta rummet de fall, då restitutionsgods eller därmed likställt gods med post utförts till frihamnen för att där underkastas föreskriven tullundersökning. Det praktiska syftet med reglerna om postverkets ansvarighet för tullkontrollen i dessa fall är, att postverket skall äga att, på varuhavarens begäran, vid godsets utlämnande i frihamnen hålla detsamma tullverket till hända med vitsordande av att det ankommit såsom inrikes gods. En dylik anordning medför, att godset icke behöver ställas under tullpersonalens tillsyn redan vid överskridandet av frihamnsgränsen. Förevarande bestämmelse är tillämplig jämväl i ett annat fall. som dock knappast är av praktiskt intresse, nämligen då inrikes gods med post ankommit till frihamn för att med anlitande av annat befordringssätt försändas vidare såsom genomgående gods. Föreskriften i första punkten av tredje stycket gäller dels i frihamn förtullat gods och dels inrikes genomgående gods, som annorledes än med post ankommit till frihamnen. Att ansvaret för tullkontrollen å gods, som med bantåg försändes från frihamn till ort utom tullområdet, enligt föreskriften i sista punkten övergår till järnvägen först då godset lämnar avsändningsfrihamnens område och icke redan då godset mottages av järnvägen för befordran, sammanhänger därmed, att enligt förslaget bantåg liksom annat landväga transportmedel skall vid avgång från frihamnen vara underkastat kontroll från tullverkets sida, varvid det skall tillses, att vederbörliga tullhandlingar för medfört gods förefinnas. 13 §. Första stycket utgör en motsvarighet till senare delen av § 5 mom. 1 i gillande frihamnsreglementen. U §. Av bestämmelserna i 12 § samt i första stycket av förevarande paragraf följer, att anordnande av tullbevakning å fartyg under trettio ton, som i krikes frihamnstrafik befordrar utrikes gods, skall vara obligatoriskt i de fal, då godset försändes under tullförpassning mellan frihamn och annan

230 hamn än den vidliggande tullhamnen, men bero av tullmyndighets prövning i andra fall. Bestämmelserna sammanhänga därmed, att enligt 28 § i förslaget fartyg i inrikes frihamnstrafik skall med avseende å ordningen för trafikens bedrivande inom tullinlandet behandlas enligt tullstadgans regler för inrikestrafik, därest fartyget icke befordrar annat utrikes gods än sådant som undergått tullklarering, men eljest enligt samma stadgas regler för inkommande utrikestrafik. 17 §. Motsvarigheter till denna bestämmelse återfinnas i § 3 mom. 2, § 21 mom. 1 och § 37 första stycket av gällande frihamnsstadga. 20 §. Bestämmelsen i denna paragraf gäller inrikes gods, som i frihamnen skall vara underkastat tullkontroll men som medföres dit utan tullförpassning, vilket kan vara fallet beträffande dels inrikes genomgående gods, dels ock restitutionsgods och därmed likställt gods, som icke underkastats tullundersökning före avsändandet. Den omständigheten, att godset icke åtföljes av några tullhandlingar, som kunna tjäna till ledning vid dess identifiering, medför behov av skärpt tillsyn i frihamnen till förebyggande av förblandning med annat gods. 21 §. Förevarande bestämmelse åsyftar att sätta tullanstalten i tillfälle att före eller vid lossningen kontrollera godsets behöriga framkomst samt att anordna den fortsatta tillsyn, som erfordras beträffande utrikes eller inrikes genomgående gods ävensom beträffande restitutionsgods och därmed likställt gods, vilket skall undersökas i frihamnen. Däremot har det ansetts icke vara erforderligt att, då frihamnskontrollgods finnes ombord, fordra lossningstillstånd jämväl för annat medfört gods. Enligt 20 § erfordras i fall, som där avses, under alla omständigheter att tulltjänsteman tillstädeskommit, innan lossning ur fartyget må företagas, varför det föreliggande spörsmålet om lossningstillstånd för sådant gods, som icke är frihamnskontrollgods, har reell betydelse endast då utrikes eller inrikes förpassningsgods medföres. Syftet med den ankomstkontroll, som är föreskriven beträffande sistnämnda slag av gods, blir enligt de sakkunnigas uppfattning i erforderlig mån tillgodosett genom föreskriften om lossningstillstånd för frihamnskontrollgodset i förening med bestämmelserna i 17 § om brytande av försegling och i 23 § om villkoren för lastning. 22 §. Då fullständig visitation förekommer, är givetvis den normala gången, att denna verkställes, innan lastning påbörjas, varvid lastningsvisitationen och den fullständiga visitationen sammanfalla. Med hänsyn till bestämmelsen i sista stycket behöver visitation endast undantagsvis förekomma vid den trafik, som kommer att motsvara den nuvarande s. k. lättnadstrafiken. I den mån de i sådan trafik gående fartygen inom frihamn anlita ur övervakningssynpunkt lämpliga förtöjningsplatser, lärer den erforderliga kontrollen, då lossning eller lastning ej pågår, i all-

231 mänhet kunna utan anordnande av särskild bevakning upprätthållas genom den allmänna, för trafiken kostnadsfria tillsyn, som det åligger tullpersonalen att utöva. 24 §. Enligt gällande frihamnsstadga skall tullbevakningskontoret i frihamn utfärda bevis om gjord anmälan av fartygs ankomst till frihamnen. Efter det tullklareringen i samband med ankomsten ägt rum, skall beviset tillställas frihamnens hamnkontor. Innan fartyget sedermera må tullklareras för avgång från frihamnen, skall i regel anmälningsbeviset uttagas från hamnkontoret och ingivas till tullförvaltningen. Enligt § 26 mom. 2 i stadgan må emellertid hamnkontoret vägra utlämnande av anmälningsbeviset, intill dess för fartyget förefintliga förpliktelser mot frihamnsförvaltningen blivit iakttagna eller trygghet för deras uppfyllande vunnits. Dessa bestämmelser ersättas, i vad de avse att bereda säkerhet åt frihamnsförvaltningens anspråk, genom bestämmelsen i andra punkten av förevarande paragraf, enligt vilken för tullklarering av fartyg för avgång från frihamn erfordras skriftlig förklaring av frihamnsförvaltningen, att hinder från dennas sida ej möter för avgången. Den föreslagna bestämmelsen förutsätter lika litet som den nuvarande, att tullanstalten skall äga pröva befogenheten av eventuell vägran av frihamnsförvaltning att lämna sitt medgivande till avgången. 25 §. Denna paragraf överensstämmer med en år 1928 i § 25 mom. 2 i gällande frihamnsstadga införd bestämmelse. De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida tullklareringsplikt borde stadgas i här avsedda fall liksom i de i 76 § omförmälda, men funnit tillräcklig anledning icke föreligga för ett sådant stadgande. 27 §. Då fullständig visitation ägt rum, måste fartyget hållas under tullverkets tillsyn intill avgången. Sådan tillsyn är jämväl nödvändig för att befrielse från sådan visitation skall kunna i förekommande fall medgivas. Bestämmelsen i första stycket avser att möjliggöra ett förhindrande därav, att tillsynen onödigt försvåras genom trafik till och från fartyget, som icke betingas av i vederbörlig ordning medgiven lastning av frihamnskontrollgods eller eljest skäligen kan anses erforderlig. 28 §. Enligt första stycket gäller såsom huvudregel, att vid sjöväga frihamnstrafik, till den del den äger rum inom tullinlandet, föreskrifterna i 3 kap. 1 avd. tullstadgan skola tillämpas, vilket innebär, att föreskrifterna om utrikestrafik skola gälla beträffande utrikes frihamnstrafik och föreskrifterna om inrikestrafik beträffande inrikes frihamnstrafik. I andra stycket stadgas det viktiga undantag, att då fartyg från frihamn befordrar icke tullklarerat utrikes gods, fartyget och godset skola inom tullinlandet behandlas enligt föreskrifterna om inkommande utrikestrafik. Enahanda undantag stadgas beträffande fartyg, som utan att befordra dylikt gods avgår från frihamn direkt till utlandet. Sistnämnda undantagsstadgan-

232 de är betingat därav, att sådant fartyg enligt 22 § ej skall vara underkastat fullständig visitation före avgången. Framhållas må i detta sammanhang, att då behandlingen i tullhänseende enligt förslaget göres beroende av huruvida fartyg från frihamn befordrar icke tullklarerat utrikes gods, under sådan befordran uppenbarligen icke inbegripes medförande av förnödenhets- och proviantartiklar, vilka av tullmyndighet underkastats för sådana artiklar föreskriven kontroll. I 45 och 46 §§ tullstadgan är bland annat medgivet, dels att gods, som med fartyg inkommit till tullområdet, må i bestämmelseorten omedelbart omlastas i annat fartyg för befordran till ort utom tullområdet, dels ock att till tullområdet inkommet fartyg må från bestämmelseorten avgå till ort utom tullområdet med ännu icke lossat gods, som varit avsett för förstnämnda ort. Även dessa föreskrifter skola enligt 28 § andra stycket i förslaget äga tillämpning vid sjöväga försändning från frihamn av icke tullklarerat utrikes gods. Varken ur fiskal eller -handelsstatistisk synpunkt torde hinder möta härför vid förevarande slag av frihamnstrafik. Vad åter beträffar gällande inskränkningar i rätten till utförsel av vissa varor, beröres deras tillämpning uppenbarligen icke av de nu ifrågavarande föreskrifterna, varför ett föreliggande hinder för utförsel från frihamn till utlandet kommer att utgöra hinder även för utförsel efter omlastning eller omdestination, varom nu är fråga. Bestämmelserna i tredje stycket av förevarande paragraf innebära modifikationer i tillämpningen av den enligt första stycket gällande regeln, att sjötrafik från tullinlandet till frihamn skall i avseende å ordningen för dess bedrivande inom tullinlandet likställas med inrikestrafik. De i 50 § och 55 § andra stycket tullstadgan reglerade spörsmål, som sammanhänga med befordran av icke tullklarerat utrikes gods tillsammans med annat gods, vilket inlastats för utförsel, synas nämligen kräva en motsvarande reglering, då fråga är om utförsel till frihamn av sådant gods som, oaktat det befordras tillsammans med icke tullklarerat utrikes gods, försändes utan tullförpassning, d. v. s. vanligt inrikes exportgods. Däremot har anledning icke ansetts föreligga att för de fall, då utförsel av gods under tullförpassning till frihamn äger rum i kombination med befordran av icke tullklarerat utrikes gods, fastställa annan ordning för trafikens bedrivande inom tullinlandet än som enligt tullstadgan tillämpas vid kombination av inrikestrafik och inkommande utrikestrafik. 29 och 31 §§. Bestämmelserna i dessa paragrafer äro betingade av skyldigheten för vederbörande att, alltefter omständigheterna, avlämna varuhavares utförselanmälningar eller medföra och förete passhandlingar för godset. 35 och 36 §§. Av skäl, som i 8 kap. av detta betänkande angivits, skola de i 81 och 84 §§ tullstadgan föreskrivna villkoren för rätt till försändning med fordon av utrikes gods enligt förslaget äga tillämpning jämväl vid försändning från och till frihamn, dock med viss i 36 § av förslaget angiven modifikation vid transporter mellan frihamn och vidliggande tullhamn. Emellertid

233 hava de sakkunniga ansett det böra, i viss överensstämmelse med vad som för närvarande enligt § 65 frihamns stadgan gäller beträffande forsedelstransporter, särskilt i fråga om trafik mellan frihamn och vidliggande tullhamn inskärpas, att transporterna skola — oavsett den tidsfrist som avses i 84 § tullstadgan — verkställas på kortaste väg och utan onödigt uppehåll. Sådan särskild tidsfrist, som nyss nämnts, kan nämligen, då utsättande därav över huvud ifrågakommer, av lätt insedda skäl icke tillmätas så knappt, att den svarar mot normal befordringstid vid de korta transporter, varom nu är fråga. Huruvida tidskontroll bör anordnas genom anteckning å passhandling om avgångs- och ankomsttider i likhet med vad som förekommer beträffande forsedelstransporter, är ett spörsmål, som torde böra i erforderlig mån regleras genom instruktionella föreskrifter. 41—49 §§. Huru de i dessa paragrafer fastslagna principerna äro avsedda a t t genomföras i den praktiska tillämpningen, framgår av utkastet till frihamnstullordning, där bestämmelserna om anmälnings- och passhandlingar samt därmed sammanhängande förhållanden utgöra det huvudsakliga innehållet. 41 §. Den i andra stycket avsedda lastanmälan skall upptaga inrikes gods, som utan föregående anmälan och tullförpassning avsänts med fartyget till frihamnen, således även till den del godset skall i frihamnen underkastas tullkontroll såsom genomgående gods, restitutionsgods eller därmed likställt gods. Då ett från utlandet till tullhamn inkommande fartyg medför gods, som är bestämt till utlandet, skall enligt gällande tullordning det för utlandet avsedda godset upptagas å en särskild inkommande fartygsanmälan. Denna regel skall enligt utkastet till frihamnstullordning tillämpas även då från utlandet till frihamn inkommande fartyg medför last till utlandet. I de fall däremot, då fartyg från frihamn befordrar icke tullklarerat utrikes gods med bestämmelse till utlandet och under resan skall anlöpa annan svensk hamn, behöver inkommande fartygsanmälan för den eller de utländska bestämmelseorterna icke avgivas, då den dit bestämda lasten i stället upptages å utgående fartygsanmälan och tullpass. Till sistnämnda förhållande har tagits hänsyn vid avfattningen av första och fjärde styckena i förevarande paragraf. 47 §. Sista stycket har avseende bland annat å de fall, då tullklarering av gods i frihamn för befordran därifrån i oförtullat skick är valfri, nämligen dels då godset, där det ej är sådant som i förslagets 76 § omförmäles, skall försändas med fartyg eller luftfartyg, i vilket icke tillika last av inrikes genomgående gods befordras annorledes än under tullförpassning eller såsom postförsändelse, dels ock då godset skall befordras med post till ort inom tullinlandet. 48 §. De i andra punkten av tredje stycket stadgade undantagen från skyldighet att avgiva utförselanmälan hava motsvarigheter i 119 § andra stycket tullstadgan.

234 De i övrigt angivna särskilda undantagen från anmälningsskyldighet hava synts motiverade med hänsyn såväl till behovet av förenkling i formaliteterna som till den omständigheten, att ifrågavarande utförsel knappast kan anses vara av beskaffenhet att böra inverka på handelsstatistiken eller i varje fall saknar nämnvärd betydelse i sådant hänseende. Att undantagen ej föreslås att gälla utförsel med post, motiveras med att dylik utförsel för de ändamål, som här avses, är av alltför ringa betydelse för att böra föranleda ett frångående av likformigheten i postverkets befattning med förändringen. 50 §. Enligt § 17 gällande frihamnsförordning är tillträde till frihamn förbjudet för däckat fartyg, vars nettodräktighet icke överstiger tio ton, och öppen båt, såvida dylika farkoster icke under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, användas för forsling av gods inom frihamn eller mellan frihamn och tullhamn i eller vid samma stapelstad eller för bogsering av fartyg till och från frihamn eller inom sådan hamn. Stadgandet har till syfte att förebygga de olägenheter ur övervakningssynpunkt, som skulle vara förenade med obehindrat tillträde till frihamn för smärre fartyg. Tontalsgränsen för däckade fartyg utgjorde ursprungligen fyrtio ton men sänktes år 1917 till tjugo och år 1927 till tio ton. De villkor, under vilka dylika smärre fartyg må användas i viss frihamnstrafik, hava av Kungl. Maj:t fastställts genom skrivelse den 23 september 1919 (nr 629). Villkoren äro: att vederbörande farkost är av svensk nationalitet; att farkostens ägare för varje år i god tid före farkostens användning i ifrågavarande trafik första gången under året hos frihamnens tullförvaltning avlämnar på tro och heder avgiven försäkran ej mindre därom, att farkosten är avsedd att under året huvudsakligen tjäna något av de ändamål, som i förenämnda § 17 frihamnsförordningen sägs, än även därom, att de rörande fart med utländskt oförtullat gods i svenskt farvatten givna allmänna föreskrifter i tillämpliga fall icke skola vid färder av farkosten i nyssberört syfte överträdas; samt att farkosten icke, med mindre tillstånd därtill meddelats av föreståndaren för frihamnens tullförvaltning, i ifrågavarande trafik användes å annan tid av dygnet än då full dager råder. I 50 § av förslaget till frihamnsstadga har såsom huvudregel föreskrivits, att fartyg, däckat eller odäckat, vars nettodräktighet understiger tio ton, icke äger tillträde till frihamn. E t t fortsatt förbud för odäckade fartyg av större dräktighet har ansetts icke vara erforderligt. Då möjlighet till dispens från förbudet i en del fall av mera speciell beskaffenhet, enligt vad erfarenheten visat, är önskvärd och meddelande av dylik dispens synes lämpligen böra ankomma på generaltullstyrelsen, har en bestämmelse med sådan innebörd införts i förslaget. Därjämte upptager förslaget ett allmänt medgivande att under särskilda villkor, som delvis överensstämma med de ovannämnda, av Kungl. Maj:t meddelade, använda smärre fartyg för befordran av gods inom frihamn eller mellan frihamn och vidliggande tullhamn eller för bogsering till, från eller inom

235 frihamn. Villkoren hava jämkats bland annat sålunda, att de ifrågavarande fartygen icke behöva förutsättas hava sin huvudsakliga användning i sådan frihamnstrafik, som här avses, utan må erhålla tillträde till frihamn, om de enligt avgiven försäkran huvudsakligen användas för godsbefordran inom respektive städers hamnområden eller för bogsering överhuvud taget. Nämnas må, att i praxis sådan försäkran, som föranletts av 1919 års skrivelse, ansetts böra godtagas även då den beträffande fartygets användning för de i § 17 i gällande frihamnsförordning omförmälda ändamål innehållit reservationen »i den mån trafikens omfattning så betingar». Meddelande av föreskrift därom, att fartygen skola vara av svensk nationalitet, har ansetts icke vara erforderligt. Ytterligare har ett allmänt undantag från förbudet funnits vara erforderligt och utan olägenhet kunna medgivas för vissa fartyg, som användas för hamnbyggnadsarbeten m. m. Detta undantag gäller enligt förslaget verkstadsfartyg och därmed jämförliga fartyg samt pontonkranar. 51 och 52 §§. Bestämmelserna i dessa paragrafer avse vissa slag av hamntrafik och hava till en del motsvarigheter i gällande frihamnsstadgas föreskrifter om trafik å bogserpass och å pråmsedel, vilken sistnämnda passhandling enligt stadgan förekommer utom för pråmar jämväl för pontonkranar. I avseende å berörda trafik må hänvisas särskilt till §§ 14—16, 31, 32 och 39 i gällande frihamnsstadga, varjämte må erinras, att samma trafik är undantagen från tillämpningen av §§ 17 och 33 i stadgan. Då emellertid utgångspunkten för den särskilda behandlingen av förevarande slag av trafik är väsentligt annan i förslaget till frihamnsstadga än i den gällande stadgan, äro bestämmelserna i 51 och 52 §§ i förslaget endast i begränsad mån jämförliga med de motsvarande äldre bestämmelserna. En förutsättning för åtnjutande av de i 51 och 52 §§' föreslagna lättnaderna är, att de ifrågavarande fartygen endast medföra gods för närmare angivna ändamål och över huvud icke medföra utrikes gods. För samtliga här avsedda slag av fartyg gå lättnaderna ut på befrielse från tullklareringsskyldighet och därmed från skyldighet att medföra i allmänhet erforderliga passhandlingar. Bogserfartyg skola därjämte enligt förslaget kunna fritagas från visitation enligt 22 §, utan att detta föranleder, att de måste underkastas fortlöpande tillsyn i frihamnen. För i 51 § andra stycket och 52 § avsedda vattenbåtar, verkstadsfartyg m. fl. är däremot enligt förslaget undantag från de allmänna reglerna om visitation icke medgivet, utan är, till betryggande av att fartygen icke undgå föreskriven visitation, skyldighet ålagd vederbörande befälhavare att före avgång från frihamnen inhämta tulltjänstemans medgivande därtill. Rätten till åtnjutande av de i 51 § avsedda lättnaderna förutsattes icke vara ovillkorlig utan skola bero av tullanstaltens medgivande, lämnat i form av särskilt pass med giltighet tills vidare för kalenderår. 53 §. Förslagets bestämmelser angående pråmtrafik äro av väsentligen annan innebörd än de gällande allmänna föreskrifterna om trafik å pråmsedel.

236 Förslaget ansluter sig däremot i viss mån till föreskrifterna i ett av generaltullstyrelsen den 19 oktober 1925 meddelat beslut, genom vilket styrelsen med stöd av § 69 i gällande frihamnsstadga medgivit vissa lättnader i tullhänseende vid närmare angivna slag av pråmtrafik till och från Göteborgs frihamn. De i förslaget stadgade lättnaderna äro åsyftade att efter vederbörande tullanstalts medgivande åtnjutas vid transport med pråmar till och från frihamn av massgods, tillhörande bestämda varuslag och befordrat för bestämda exportörers eller importörers räkning. I avseende å trafik till frihamn gå lättnaderna ut på att vid export av inrikes gods, som ej är föremål för anspråk på tullrestitution eller därmed jämförlig förmån, fartygsbefälhavaren fritages från skyldighet att för tullklarering avgiva lastanmälan, varvid det förutsattes, att utförselanmälan rörande godset avgives omedelbart vid ankomsten till frihamnen. En föreskrift i sistnämnda hänseende har intagits i 21 § andra stycket i utkastet till frihamnstullordning. Vad beträffar trafik från frihamn, är den praktiska innebörden av förslaget, att då intet gods eller endast förtullat gods medföres, fartygsbefälhavaren skall vara fritagen från tullklareringsskyldighet och följaktligen även från skyldighet att medföra passhandling ävensom i allmänhet åtnjuta befrielse från avgivande av skriftlig uppgift vid visitation i frihamnen. 54 §. De sakkunniga hava ansett det vara närmast förenligt med de principer, som kommit till uttryck i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel, att bestämmelserna i denna kungörelse erhålla tillämpning jämväl vid frihamnstrafik. Dock synes anledning icke föreligga att behandla det gods, som i frihamn lossas ur svenskt krigsfartyg, på annat sätt än gods, som eljest lossas i frihamn. I överensstämmelse med den i kungörelsen fastslagna principen, att från utlandet i svenskt krigsfartyg medfört gods skall vara underkastat tullklarering å första anloppsplatsen, torde det vidare böra föreskrivas, att utrikes gods, som i frihamn ombordtages i sådant fartyg, skall vara underkastat tullklarering. I enlighet med vad sålunda anförts hava de sakkunniga upprättat förslag till tillägg till nämnda kungörelse. 57 och 58 §§. I fråga om innehållet av dessa paragrafer hänvisas till vad därom anförts i 8 kap. av detta betänkande. 60—72 §§. Allmän motivering till denna del av förslaget har lämnats i 8— 10 kap. av betänkandet. 62 §. Från förslagets utgångspunkter har det ansetts icke vara erforderligt att däri upptaga någon motsvarighet till de i § 2 c) och § 4 av kungörelsen den 30 maj 1930 (nr 179) förekommande bestämmelserna om taxetillämpningen i de fall, då gods försäljes genom tullverkets försorg, och om skyldighet i visst fall att utan oskäligt uppehåll från frihamn bortföra i transportmedel inlastat gods. Ej heller innehåller förslaget någon motsvarighet till bokfö-

237 ringsföreskrifterna i § 5 av kungörelsen. Bestämmelser om ändring och återkallelse av förtullningsanmälan återfinnas i 27 § av utkastet till frihamnstullordning. Då mottagandet av varuhavares skriftliga yrkande om viss taxetillämpning får anses såsom en tullförrättning, följer av 85 § i förslaget, jämförd med 193 § tredje stycket tullstadgan, att där sådant yrkande framställts utom tullklareringstid, detsamma skall i avseende å taxetillämpningen betraktas såsom framställt å närmast följande tullklareringstid, därest minskning i kronans avgiftsrätt eljest skulle uppstå. 63 §. Det i andra punkten föreslagna medgivandet är, enligt vad erfarenheten visat, av praktiska hänsyn påkallat. Då ett varuparti skall efter förtullning försändas från frihamn uppdelat i smärre poster, exempelvis för att distribueras i ett flertal postpaket, skulle det ofta medföra stor olägenhet för varuhavaren och även försvåra tulltaxeringen, om partiet skulle behöva framföras till tulltaxering i de förpackningar, som avses för befordran från frihamnen. Medgivandet överensstämmer med för närvarande tillämpad praxis. De kontroll- och redovisningsspörsmål, som sammanhänga därmed, att förtullningsanmälan bör avse godset i dess skick före tulltaxeringen, under det att den passhandling, som i förekommande fall utfärdas för godsets bortförande från frihamnen, måste avse godset i dess skick vid bortförandet, böra enligt de sakkunnigas mening regleras genom instruktionella föreskrifter. 64 §. Med avseende å bestämmelsen i tredje stycket må anmärkas, att den omständigheten, att gods, beträffande vilket frihamnsförvaltning avgivit sådan förbindelse, som i 62 § sägs, sedermera saknas, då det skall tillhandahållas tullverket, icke i och för sig kan anses medföra skyldighet för frihamnsförvaltningen att erlägga därå belöpande införselavgift. Sådan skyldighet bör icke kunna göras gällande, med mindre förvaltningen brustit i tillsynen. Någon anledning att över huvud ifrågasätta införselavgiftens erläggande bör icke förefinnas, om det göres sannolikt, att bristen är att tillskriva felräkning eller dylikt misstag och att följaktligen förtullningsanmälan och förbindelsen rätteligen icke bort avse det saknade godset. I fråga om uttagande av införselavgift, som debiteras för utrikes gods vilket förkommit under transport inom tullinlandet i frihamnstrafik, torde bestämmelserna i 152 § tredje stycket tullstadgan vara omedelbart tillämpliga. 65 och 66 §§. Bestämmelsen i 65 § första stycket, vars betydelse vid sidan av reglerna om inrikes genomgående gods är ganska begränsad, utgör i viss man en motsvarighet till 147 § andra stycket tullstadgan. Aren föreskrifterna i 65 § andra stycket och 66 § andra punkten hava enahanda syfte som reglerna om inrikes genomgående gods, nämligen att i vissa fall rrigora trafiken från de formaliteter, som vid återinförsel äro förenade med förtullning och fullgörande av de i tillämpningsföreskrifterna till mlltaxeförordnmgen föreskrivna villkoren för tullfritt utlämnande. Vad beträf-

238 far de fall, då arbetsredskap o. d. skola återinföras efter tillfälligt nyttjande i frihamn, böra i allmänhet några svårigheter för anordnande av en efter förhållandena lämpad kontroll icke föreligga. Då härtill kommer, att det här är j fråga om ett mycket speciellt slag av återinförsel och att tillämpningen är avsedd att vara beroende av tullanstaltens medgivande, synes bestämmelsen icke behöva möta några betänkligheter. Det i 66 § andra punkten lämnade medgivandet, som har sin största betydelse i fråga om motorfordon i frihamnstrafik, är av lätt insedda skäl nödvändigt och står även i överensstämmelse med vad som för närvarande tilllämpas. I fråga om den erforderliga kontrollen har en viss praxis utbildats. Därest emellertid särskilda kontrollföreskrifter skulle finnas erforderliga, lärer meddelandet därav kunna ankomma på generaltullstyrelsen. 71 §. Lydelsen av andra stycket utgör ej hinder för att medgivande, som där avses, lämnas även om framställning i sådant syfte göres först efter det anståndspenningar enligt första stycket börjat belöpa å godset. I sådant fall böra de föreslagna bestämmelserna så tillämpas, att anståndspenningarna beräknas för tiden till och med den dag, då medgivandet enligt å varuanmälan gjord anteckning blivit lämnat. 72 §. I de fall, då förlängning av anståndstiden enligt denna paragraf förekommer, lärer det, särskilt beträffande gods som är upplagt i frihamnsförvaltningens lagerlokaler, kunna inträffa, att godset göres till föremål för överlåtelse under den fortsatta förvaringen i frihamnen. Nämnda förhållande behöver emellertid icke inverka på tullverkets befattning med godset. Oavsett överlåtelsen häftar godset för de med förtullningen sammanhängande förpliktelserna, och ur övervakningssynpunkt är det utan betydelse, huruvida föreskrivna åtgärder för godsets bortförande ombesörjas av den som gjort förtullningsanmälan, eller av annan. 73 §. I fråga om transitering mellan frihamn och vidliggande tullhamn hänvisas dels till den allmänna motiveringen i 8 kap. av betänkandet och dels till vad ovan anförts vid 3 § i förslaget. 74 §. Denna paragraf utgör en motsvarighet till 175 och 181 §§ tullstadgan. 75 81 §§. Med bestämmelserna i dessa paragrafer sammanhängande spörsmål hava behandlats i 5 och 7 kap. av betänkandet. 82 §. Såsom i 8 kap. av betänkandet omnämnts, har tullverket att vid sidan av den egentliga tullkontrollen utöva en allmän tillsyn å efterlevnaden inom frihamn av åtskilliga andra föreskrifter än de i tullhänseende meddelade trafikföreskrifterna. Bestämmelserna i denna paragraf avse den mera

239 omedelbara övervakning, vilken för vissa ändamål måste av frihamnsförvaltning utövas beträffande trafik, som icke inbegripes under den egentliga tullkontrollen. Häremot svarande bestämmelser äro för närvarande meddelade i § 27 i frihamnsreglementena. 84 §. stadga.

Denna paragraf överensstämmer med § 67 i gällande frihamns-

85 och 86 §§. En redogörelse för de allmänna principer, som ligga till grund för bestämmelserna om extra tullförrättningar, har lämnats i 11 kap. av betänkandet. I fråga om stadgandet i 86 § b) må erinras, att för närvarande icke någon ersättning påföres för utlämnande å övertid av gods, för vilket forsedel blivit utfärdad. Denna praxis har med hänsyn bland annat därtill, att ifrågavarande förrättningar i allmänhet taga ringa tid i anspråk, ansetts icke böra rubbas. Övriga bestämmelser i paragrafen äro till en del uttryck för enahanda principer, som ligga till grund för reglerna i 195 § tullstadgan, och till en del betingade av önskemålet att bibehålla vissa slag av specialtrafik vid den avgiftsfrihet, som ingått i de för sådan trafik hittills medgivna förmånerna. 89—112 §§. Förslagets straffbestämmelser äro, frånsett de formella avvikelser, som betingas av nu gällande allmänna regler om bötesstraff, i allmänhet så nära som möjligt anslutna till motsvarande föreskrifter i tullstadgan. Överensstämmelse i förevarande hänseende är framför allt nödvändig, då brottsrekvisiten enligt de båda författningarna sammanfalla, såsom exempelvis kan vara förhållandet beträffande överträdelser, som avses i 89 91 §§. I en del av dessa fall har hänvisning gjorts till tullstadgan, särskilt i fråga om de ämnen, där denna innehåller mera ingående föreskrifter. I andra fall åter hava påföljderna bestämts i överensstämmelse med tullstadgans regler, sådana dessa med hänsyn tagen till dagsbotssystemet numera skola tillämpas. Emellertid har straffet för åsidosättande av föreskrift, som generaltullstyrelsen med stöd av frihamnsstadgan meddelat i avseende å tullkontrollen eller trafiken, i 108 § i förslaget satts till böter, högst trehundra kronor, vilket innefattar en avvikelse från den motsvarande bestämmelsen i 230 § tullstadgan. De nu ifrågavarande överträdelserna äro nämligen i huvudsak att betrakta såsom ordningsförseelser, vilka synas böra enligt de allmänna principerna inom bötesstraffets område vara undantagna från tillämpningen av dagsbotssystemet. De sakkunniga hava funnit sig böra föreslå, att likformighet härutinnan åvägabringas genom ändring av nämnda paragraf i tullstadgan. 113 §. Denna paragraf, som motsvarar § 69 första stycket i gällande frihamnsstadga, har avfattats i överensstämmelse med 235 § tullstadgan.

240 117 §. Övergångsbestämmelsen i andra stycket är betingad därav, att enligt första stycket de nya föreskrifter om anståndstid m. m., som stå i samband med tillämpningen av 62 § tredje stycket, icke skola tillämpas beträffande gods, som före ikraftträdandet ankommit till frihamn.

Förslaget till frihamnsreglemente. Inledning. Enligt 4 § i förslaget till frihamnsförordning skall frihamnsreglemente innehålla de särskilda bestämmelser rörande ordningen för trafiken inom frihamnen samt förhållandet mellan frihamnsinnehavaren och trafikanterna, vilka erfordras utöver vad i allmänna författningar är stadgat. Huvudinnehållet av förslaget till frihamnsreglemente utgöres av reglerna om de rättsförhållanden mellan frihamnsinstitutionerna och trafikanterna, som härflyta av frihamnarnas begagnande som kommunikations- och lagringsanstalter samt upplåtandet av lokaler och områden därinom för enskild verksamhet. De vid sidan härav förekommande bestämmelserna i förslaget avse att reglera trafiken inom frihamnarna ur allmänna ordningssynpunkter. De i nuvarande frihamnsreglementen meddelade bestämmelser, som utgöra t i l lämpningsföreskrifter till grundstadgandena i frihamnsförordningen^eller avse frihamnstrafikens behandling i vissa tullhänseenden, hava icke någon motsvarighet i förslaget till nytt reglemente, då hithörande ämnen i stället upptagits till behandling i förslaget till frihamnsstadga. Sedan tillstånd att inrätta frihamnar i Stockholm, Göteborg och Malmö lämnats vederbörande kommuner, har frihamnsrörelsens handhavande i större eller mindre utsträckning överlåtits till för ändamålet bildade aktiebolag. Sålunda har rätten att driva frihamn överlåtits av Stockholms stad med stöd av Kungl. Maj:ts resolutioner den 20 september 1919 samt den 3 oktober och den 19 december 1924 till Stockholms frihamnsaktiebolag och av Malmö stad med stöd av Kungl. Maj :ts resolution den 28 augusti 1922 till Malmö frihamnsaktiebolag. Vad beträffar Göteborgs frihamn, har magasinsrörelsen därstädes i viss omfattning överlåtits till Göteborgs frihamns aktiebolag, mot vilken överlåtelse Kungl. Maj :t enligt beslut den 1 augusti 1922 förklarat hinder från Kungl. Maj:ts sida icke möta. Nämnas må i detta sammanhang vidare, att ombesörjandet av vissa på innehavaren av sistnämnda frihamn ankommande handräckningsarbeten uppdragits åt ett särskilt entreprenadföretag, Aktiebolaget godsemottagning i Göteborgs hamn. Såsom tidigare framhållits, hava emellertid de nu omförmälda dispositionerna i realiteten icke medfört, att frihamnarna förlorat karaktären av kommunala institutioner, utan omhänderhaves frihamnsdriften i närmaste anslutning till vederbörande städers hamnförvaltningar. De sakkunniga, vilka föreslå, att för frihamnarna skall gälla ett för dem samtliga gemensamt reglemente, hava icke funnit det vara påkallat, att i detta reglemente till behandling upptagas de inbördes förhållandena mellan de olika förvaltningsorgan, som hava befattning med frihamnsrörelsen. Huru förvalt-

241 ningsbefogenheterna fördelas mellan de här åsyftade förvaltningsorganen — frihamnsföreståndaren, förvaltningsorganen i det eller de särskilda bolag, till vilka handhavandet av rörelsen eller vissa delar därav överlåtits, samt de kommunala hamnmyndigheterna — är enligt de sakkunnigas mening en inre angelägenhet, som bör vara ordnad genom kommunala bestämmelser samt avtal mellan städerna och vederbörande bolag. De rättigheter och skyldigheter för trafiken gentemot frihamnsinstitutionerna, vilkas reglerande är det huvudsakliga ändamålet med förslagets bestämmelser, äro icke beroende av i vilka olika gestaltningar dessa institutioners förvaltning framträder. ^ I detta sammanhang må nämnas, att frihamnsinnehavares karaktär av antingen stad eller aktiebolag uppenbarligen gör det överflödigt att meddela föreskrift om bokföringsskyldighet för frihamnsinnehavare. Föreskriften härom i § 29 i gällande reglementen, vilken i varje fall icke lämpligen synes hava sin plats i reglementet, har därför helt utelämnats. § 1. I enlighet med de synpunkter, som nyss anförts, användes i förslaget en gemensam beteckning, frihamns förvaltning en, för de förvaltningsorgan, som handhava frihamnsrörelsen, vare sig de äro kommunala myndigheter eller utgöra förvaltningsorgan för särskilda bolag. Då nämnda beteckning sålunda icke avser de ifrågavarande rättssubjekten själva utan endast deras förvaltningsorgan, har det emellertid i vissa fall, exempelvis i fråga om reglerandet av det civilrättsliga ansvaret för vidtagna åtgärder, funnits nödvändigt att uttryckligt hänvisa till vederbörande förvaltningsorgans huvudman. A t t förvaltningsorganen gemenligen icke uppträda själva utan genom sina för olika göromåls handhavande befullmäktigade befattningshavare, är självfallet. Beteckningarna allmänt frihamnsupplag och enskilt frihamnsupplag hänföra sig, såsom avfattningen giver vid handen, icke till de ifrågavarande lokalernas och områdenas beskaffenhet eller läge utan till sättet för deras användning. Beteckningarnas tillämplighet kan fördenskull växla, allteftersom en lokal eller ett öppet område tidvis disponeras av frihamnsförvaltningen för lagring av gods och tidvis upplåtes för enskild verksamhet. Beteckningen enskilt frihamnsupplag användes i förslaget oavsett huruvida den enskilda verksamheten består av lagerrörelse eller annan verksamhet. Definitionen av varuhavare, vilken sammanfaller med den i tullstadgan förekommande, har intagits i förslaget, enär det icke synts självfallet, att denna beteckning skulle i reglementet hava samma innebörd som i 'tullstadgan. § 2. Enligt § 2 mom. 3 i gällande frihamnsreglementen skall, utöver vissa i mom. 1 och 2 av samma paragraf meddelade föreskrifter, beträffande ordningen för lossning och lastning samt därmed sammanhängande förrättningar inom frihamn i tillämpliga delar gälla vad i sådant avseende är föreskrivet i hamnordningen för vederbörande stad. Genom förslaget lämnas större utrymme för tillämpning av hamnordningarna, vilka enligt förslaget skola med 16—342787

242 huvudsakligen de undantag, som föranledas av frihamns förvaltnings ensam- •, rätt till lossning och lastning, gälla beträffande ordningen för såväl fartygstrafiken i frihamn som för lossning från och lastning i fartyg därstädes. Då frihamnarna hava samma ägare som vidliggande tullhamnar, anse de sakkunniga det vara naturligt, att sådana trafikspörsmål, som äro iöi de olika slagen av hamnar gemensamma, regleras i enahanda ordning, något som givetvis icke utesluter, att i ett eller annat hänseende särskilda ordningsregler kunna fastställas för en frihamn lika väl som för andra delar av stadens hamninrättning. I enlighet härmed hava de i §§ 1—4 i nuvarande frihamnsreglementen förekommande särskilda ordningsregler, som icke äga avseende å frihamnsförvaltningens ensamrätt till arbetens utförande, uteslutits i förslaget. Av skäl, som förut angivits, åsyftar förevarande bestämmelse i förslaget icke att reglera frågan angående vilken funktionär eller vilket förvaltningsorgan, som skall äga utöva hamnmyndighet i frihamn. § 3. Bestämmelser i här omhandlade ämnen äro för närvarande meddelade i § 5 i frihamnsreglementena. § 4. Enligt § 8 mom. 1 och § 9 mom. 2 i gällande frihamnsreglementen har den som önskar genom frihamnsinnehavarens försorg erhålla i § 6 och § 9 mom. 1 i reglementena avsedd handräckning, att därom hos frihamns förvaltningen göra skriftlig anmälan, innehållande vissa närmare föreskrivna uppgifter. E n liknande anmälan skall enligt § 10 mom. 1 göras av den som önskar få gods för lagring upplagt i allmänna byggnader, magasinsrum eller upplagsplatser inom frihamnen. Vid uttagning från sådant upplag skall godsets ägare antingen till frihamnsförvaltningen återställa det vid uppläggningen enligt § 12 utfärdade mottagningsbeviset eller ock ingiva en särskild, med kvitto försedd uttagningssedel rörande godset. I praxis har en utsträckning av anmälningsskyldigheten utöver vad sålunda är stadgat visat sig vara nödvändig. I främsta rummet sammanhänger detta förhållande därmed, att frihamnsförvaltningarna beträffande frihamnstrafiken övertagit vissa av de funktioner, som i tullhamnarna ankomma på tullverket. Sålunda hava frihamnsförvaltningarna såväl för övervakandet av gällande införselrestriktioner som för utövandet av tillsyn därå, att med fartyg inkommande importgods efter lossning icke utlämnas till annan än behörig emottagare, varit nödsakade att avfordra befälhavarna å från utlandet inkommande fartyg specificerade godsförteckningar, motsvarande de i tullhamn förekommande märkrullorna. Bestämmelserna i förevarande § 4 i förslaget hava till syfte att giva frihamnsförvaltning en allmän befogenhet att i fråga om dels ankommande och avgående fartyg, dels ock gods, vilket upplägges å frihamnsupplag eller uttages därifrån eller försändes från frihamn, fordra skriftliga anmälningar,

243 innehållande de uppgifter, som erfordras för frihamnsförvaltningens befattning med fartygen och godset. I vissa av de sålunda åsyftade fallen äro anmälningarna erforderliga redan för de mottagnings-, utlämnings- eller handräckningsåtgärder, som ankomma på frihamnsförvaltningen. I övrigt skola anmälningarna sätta förvaltningen i tillfälle att övervaka efterlevnaden av gällande införsel- och utförselrestriktioner samt att kontrollera uppbörden av förvaltningen tillkommande avgifter. De med anmälningsskyldigheten sammanhängande detaljspörsmålen synas böra inom de olika frihamnarna regleras med hänsyn tagen till lokala organisations- och andra förhållanden. Då det uppenbarligen ligger i frihamnsförvaltningarnas eget intresse, att trafiken icke betungas med anmälningsskyldighet utöver vad som erfordras ur ovan anförda synpunkter, har det ansetts kunna i reglementet överlämnas åt dessa förvaltningar att meddela erforderliga bestämmelser* om såväl anmälningsskyldighetens närmare omfattning som ordningen för dess fullgörande. § 5. I denna paragraf hava sammanförts bestämmelserna om den ensamrätt till utförande av vissa arbeten, som tillkommer frihamnsförvaltning. De nu gällande föreskrifterna i detta ämne återfinnas i § 2 mom. 1 samt §§ 3 och 6 i frihamnsreglementena. I nämnda § 2 mom. 1 angives ensamrätten, vad angår lossning och lastning av fartyg, omfatta överförandet av gods från fartyg till kaj eller omvänt. Denna avfattning kunde synas innebära, att omlastning direkt från ett fartyg till annat icke vore inbegripen under ensamrätten. Då någon anledning att göra undantag för ifrågavarande slag av omlastning icke kan anses föreligga, har förslaget avfattats sålunda, att även detta arbete omfattas av ensamrätten. ^ Det nyssnämnda författningsrummet innehåller vidare förbehållet, att lossning och lastning av fartyg skola ombesörjas av frihamnsförvaltningens personal endast där förvaltningen finner så utan olägenhet kunna ske. Med detta förbehåll synes icke hava åsyftats annat än att bereda möjlighet för vederbörande att i det särskilda fallet träffa överenskommelse, varigenom frihamnsförvaltningen avstår från arbetets utförande. Då emellertid dylik möjlighet även utan särskild föreskrift därom står öppen men det å andra sidan får anses följa av ensamrätten, att frihamnsförvaltningen icke utan allmänt giltig orsak bör kunna, frånsett överenskommelse, undandraga sig att ombesörja sådant arbete, som inbegripes under berörda rätt, har det ifrågavarande förbehållet icke upptagits i förslaget. Bestämmelsen om anlitande av lyft- och transportanläggningar, tillhörande frihamnsanläggningen, har jämväl ansetts kunna uteslutas, detta så mycket hellre som den gäller allenast under förbehåll av fartygsbefälhavares godkännande. Dt, det får anses självfallet, att tillvaron av frihamnsförvaltningens ensamrätt icke kan undanröja de skyldigheter med avseende å lossning och lastning, som enligt allmän lag åvila bortfraktare, har icke heller någon motsvarighet till stadgandet i senare delen av § 2 mom. 1 i gällande frihamnsreglementen upptagits i de sakkunnigas förslag.

244 § 6. Denna paragraf utgör en motsvarighet till § 8 mom. 2 i gällande frihamnsreglementen. §7. Den nu gällande bestämmelsen i detta ämne är meddelad i § 9 mom. 1 i frihamnsreglementena. Förslaget innebär en utvidgning av frihamnsförvaltnings prövningsbefogenhet till att avse även personer, som anlitas för forsling av gods till och från frihamn eller för utförande av arbete, som faller under förvaltningens ensamrätt men från vars utförande förvaltningen enligt nästföregående paragraf avstått. Förevarande bestämmelse i förslaget har å andra sidan fått sådan avfattning, att den icke, med mindre förvaltningen själv finner anledning föreskriva förhandsgodkännande, behöver tillämpas på annat sätt, än att förvaltningen genom förbud i särskilda fall äger förhindra mindre pålitliga personers'anlitande för ifrågavarande handräckning. § 8. Mot denna paragraf svarande bestämmelser återfinnas i gällande frihamnsreglementen i § 7 och § 9 mom. 2. Den nuvarande bestämmelsen om kungörande av handräckningstaxa har ansetts lämpligen kunna ersättas med en i § 33 i förslaget införd bestämmelse om skyldighet att hålla taxan tillgänglig för allmänheten. Till jämförelse må erinras, att enligt 4 § i lagen om upplagshus och upplagsbevis taxa å avgifter för förvaring av upplagda varor endast behöver genom anslag eller annorledes hållas tillgänglig å lokal i upplagshuset, där allmänheten betjänas. Den tid, inom vilken ändring i handräckningstaxa tidigast må träda i kraft, har i förslaget nedsatts till en vecka efter fastställandet. . § 10. Denna paragraf innehåller regler om s. k. automatisk lagring, vilka regler i huvudsak hämtats från § 10 mom. 1 tredje stycket i gällande reglementen. Det har varit ifrågasatt att inskränka tillämpningen av förevarande bestämmelser till från utlandet inkommande gods, så att från inrikes ort avsänt gods icke i något fall utan föregående anmälan skulle anses såsom upplagt å allmänt frihamnsupplag. Därvid har hänvisats till den beträffande exportgods förekommande praxis, att frihamnsförvaltning allenast på begäran anvisar plats, där dylikt gods i avvaktan på utskeppning får uppläggas på varuhavarens risk och utan att frihamnsförvaltningen tager vidare befattning med godsets lagring. De sakkunniga hava på denna fråga anlagt följande synpunkter. Enligt § 22 i förslaget skall för gods, som upplagts å allmänt frihamnsupplag, frihamnsinnehavaren svara såsom för i förvar lagt gods. Denna bestämmelse är dock icke att betrakta såsom en tvingande regel utan lämnar frihet för avtal. Om sålunda en exportör vill i frihamn upplägga ett varuparti men ej vill vidkännas kostnaderna för lagring enligt den vanliga taxan för uppläggning å allmänt frihamnsupplag, bör det vara frihamnsförvaltningen obetaget att mot en lägre taxa anvisa ett område, där godset må uppläggas utan skyldighet för förvaltningen att ansvara för dess vård. I övrigt böra emellertid även i ett dylikt fall reglerna i avd. 4 av förslaget om uppläggning

245 å allmänt frihamnsupplag i tillämpliga delar gälla. Därest åter ägaren till ett i frihamn lossat eller eljest avlämnat varuparti varken träffar överenskommelse av ovan angivna innebörd eller på annat sätt förfogar över godset, får det, oavsett varifrån godset kommer, anses ligga i såväl ägarens som frihamnsförvaltningens intresse, att frågan om godsets vård inom en kort tid automatiskt regleras, så att frihamnsförvaltningen blir ansvarig för vården och därmed även befogad att på ägarens bekostnad vidtaga erforderliga åtgärder för godsets bevarande. Förevarande § 10 i förslaget gäller alltså även från inrikes ort ankommet gods. Den tid, efter vilken den automatiska lagringen inträder, är i förslaget förlängd till femton dagar, varvid det fortfarande överlämnas åt frihamnsförvaltning att föreskriva en kortare frist. § 11. Denna paragraf har sin nuvarande motsvarighet i § 10 mom',. 1 andra stycket i frihamnsreglementena. § 12. Stadgandet i första stycket svarar mot innehållet av § 10 mom. 2 i gällande reglementen. Erinras må, att här icke åsyftas all uppläggning av gods å utrymme, vilket disponeras såsom allmänt frihamnsupplag, utan endast den uppläggning, som äger rum efter vederbörlig anmälan eller ock automatiskt inträder enligt § 10 i förslaget. Andra stycket av förevarande § 12 i förslaget motsvarar § 12 i nuvarande reglementen. I ett av kommerskollegium den 6 augusti 1919 avgivet utlåtande har beträffande det i sistnämnda paragraf omförmälda mottagningsbeviset framhållits, att beviset avser allenast godsets slag och kvantitet vid mottagandet av detsamma och ej kan medföra något ansvar för godset i berörda hänseenden under tiden för uppläggningen, samt att ett så beskaffat bevis kan vara av betydelse för avsändaren av godset eller annan, som därmed tagit befattning, i det att denne kan genom beviset få styrkt, huru mycket av ett visst slags vara, som en gång inkommit i frihamnen. Avfattningen av de hittillsvarande bestämmelserna har särskilt angivits vara avsedd att förebygga, att mottagningsbevisen användas såsom warrants. Dessa synpunkter ligga även till grund för de sakkunnigas förslag. Att mottagningsbeviset icke skall fylla annan uppgift än såsom bevismedel i fråga om den skedda uppläggningen, har emellertid ansetts komma till ett enklare och mera adekvat uttryck genom förslagets regel, att i beviset skall frihamnsförvaltningen vara uttryckligt förbehållen rätt att utlämna godset även utan återställande av eller kvittering å beviset. Förslaget innehåller icke någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen, att frihamnsinnehavaren endast i fall, då särskild undersökning av godset föregått utfärdandet av mottagningsbevis, skall vara ansvarig för riktigheten av de i beviset förekommande uppgifter angående godsets slag och kvantitet. Denna bestämmelse torde icke åsyfta annat än att reglera fördelningen av bevisbördan i de fall, då godset efter uppläggning befinnes icke överensstämma med beviset och tvist uppstår, huruvida skiljaktigheten upp-

246 kommit under lagringen eller icke, samt möjligen därjämte att reglera frågan om skyldighet att till annan än uppläggaren utgiva ersättning för skada, som vid överlåtelse må hava åsamkats denne genom felaktighet i beviset. Dylika spörsmål torde emellertid helt och hållet böra bedömas med ledning av allmänna rättsgrundsatser. Även efter uteslutandet av den ifrågavarande bestämmelsen föreligger givetvis ej hinder att liksom hittills i mottagningsbevis angiva, huruvida däri förekommande uppgifter grunda sig allenast på gjord anmälan eller därjämte på företagen särskild undersökning av godset. Enär det kan förutsättas, att varuhavaren ofta har tillräckliga bevis för uppläggningen i andra tillgängliga handlingar, behöver enligt förslaget mottagningsbevis utfärdas endast när varuhavaren det begär. § 13. Nu gällande bestämmelser i förevarande ämne äro meddelade i § 13 i frihamnsreglementena. § 14. Denna paragraf utgör en motsvarighet till § 14 första stycket i gällande frihamnsreglementen. §§15—17. Dessa paragrafer motsvara §§ 16—18 i nuvarande reglementen. De särskilda bestämmelser, som enligt förslaget skola gälla i fråga om hyresavtals innehåll, äro i främsta rummet avsedda att förebygga missbruk av hyresrätten till förfång för det allmännas intressen. I sådant avseende är det enligt de sakkunnigas mening av grundläggande betydelse, dels att i hyresavtal noggrant bestämmes, för vilken verksamhet upplåtelsen sker, så att avtalsvillkoren i övrigt kunna inrättas i förhållande därtill, dels att upplåtelse i andra hand ej må ske utan att frihamnsförvaltningen fått tillfälle att pröva vederbörandes lämplighet såsom hyresgäst ur synpunkten av det allmännas intressen samt föreskriva de villkor för upplåtelsen, som ur denna synpunkt erfordras, dels ock att åsidosättande av hyresgästs avtalsenliga skyldigheter och överträdelse av gällande författningsbestämmelser skola kunna föranleda hyresrättens förverkande icke blott då sådant ligger hyresgästen omedelbart till last utan även då förhållandet är att tillskriva försummelse av tillsynen å den av honom använda personalen. § 18. Bestämmelsen i denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande frihamnsreglementen, utgör ett självfallet komplement till de föreskrifter av liknande innebörd, vilka förekomma i vederbörande hamnordningar. § 19. Paragrafen motsvarar § 11 i nuvarande frihamnsreglementen. Med hänsyn särskilt till frihamnsförvaltnings åliggande att övervaka efterlevnaden av gällande särskilda in- och utförselbestämmelser har det ansetts vara påkallat att utsträcka förvaltningens undersökningsrätt till att omfatta inom frihamnens landområde befintligt gods överhuvud taget. § 20. Till denna paragraf hava med vissa jämkningar och kompletteringar överförts bestämmelserna i § 15 i gällande frihamnsreglementen. Till ledning

247 vid paragrafens avfattning i vissa delar har tjänat 17 § i lagen om upplagshus och upplagsbevis. Bland de i mom. 1 avsedda fordringarna har upptagits, utom vederbörliga avgifter och gottgörelse för särskilda utlägg, jämväl ersättning för av godset åstadkommen skada. De sakkunniga hava ansett det vara följdriktigt, att erläggandet av sådan ersättning, i den mån frihamnsförvaltningen är berättigad därtill, liksom betalningen av övriga fordringar med avseende å godset göres till villkor för rätten att förfoga däröver, oavsett huruvida den personliga ansvarigheten för skadeersättningen åvilar den som önskar förfoga över godset, eller annan. Spörsmålet om dylik ansvarighet beröres i fråga om gods å allmänt frihamnsupplag nedan i motiveringen till § 24. I övrigt må beträffande de vidtagna ändringarna endast erinras, att den nuvarande bestämmelsen, att gods skall i förekommande fall avyttras såsom oförtullat, ansetts vara obehövlig och även mindre lämplig därutinnan, att ett vid försäljning lämnat tillkännagivande av sådant innehåll kan leda till missuppfattning i sådana fall, då fråga är om försäljning av inhemsk eller tidigare förtullad vara. § 21. Denna paragraf har sin nu gällande motsvarighet i § 25 i frihamnsreglementena. §§ 22—25. De nu gällande bestämmelserna i förevarande ämnen återfinnas i §§ 21—23 i frihamnsreglementena. En förlängning av den i § 23 avsedda tidsfristen från nuvarande fjorton dagar till en månad är enligt vad erfarenheten visat av behovet påkallad. Vid uppläggning av exempelvis större fruktlaster, innehållande ett flertal för olika mottagare avsedda partier med sinsemellan snarlika och stundom otydliga märken, är det praktiskt taget omöjligt att undvika felsortering av enstaka kolli. Att i dylika fall inom den kortare tidsfristen verkställa den omsortering, som erfordras för tillrättaskaffande av ett eller annat kolli, vilket förblandats med gods tillhörande annat parti, skulle ofta vara förenat med oskäliga kostnader. Den i § 24 avsedda ansvarigheten har ansetts böra, i olikhet med vad i § 23 i gällande reglementen är stadgat, åvila envar, som har gods upplagt å allmänt frihamnsupplag, vare sig han anmält godset till sådan uppläggning eller icke. Den nuvarande bestämmelsen torde innebära, att ansvar under här åsyftade förhållanden skall åvila uppläggaren, oavsett huruvida han enligt allmanna rättsregler är att betrakta såsom vållande till den uppkomna skadan eller icke. Från denna utgångspunkt föreligger enligt de sakkunnigas mening icke tillräcklig anledning att, där varan överlåtes under tiden för lagringen, göra den ursprunglige uppläggaren ansvarig för sådan skada, som uppkommer, medan varan är upplagd för den nye varuhavarens räkning, utan får det anses skäligt, att den senare drabbas av ansvaret för dylik skada. Ej heller bör det vara av betydelse för frågan om ansvar, huruvida godset blivit upplagt efter föregående anmälan eller enligt bestämmelsen om automatisk uppläggning.

248 Där frihamnsinnehavaren överlåtit handhavandet av lagringsrörelsen till särskilt bolag, bör uppenbarligen detta i stället för frihamnsinnehavaren vara part i de civilrättsliga ansvarsförhållanden, som avses i §§ 22 och 24 i förslaget. En bestämmelse härom har intagits i § 25. Särskilda bestämmelser i det ämne, som avses i § 24 i gällande frihamnsreglementen, hava ansetts icke vara erforderliga. § 27.

Denna paragraf motsvarar § 28 i gällande frihamnsreglementen.

§ 28. I § 30 mom. 2—4 i gällande reglementen är användande av särskilt tjänstetecken eller legitimationskort föreskrivet såsom obligatoriskt för vid frihamnsförvaltning fast eller tillfälligt anställd trafikpersonal och för personal hos hyresgäst i frihamn ävensom för att annan än hos frihamnens myndigheter tjänstgörande person skall erhålla tillträde till inom frihamn förefintliga lagerlokaler eller åt enskilda upplåtna andra lokaler eller öppna områden. Upprätthållandet av dessa fordringar har visat sig möta svårigheter, varjämte förmärkts olägenheter i form av missbruk särskilt av tjänstetecken, som tilldelats tillfälligtvis anställd personal. De sakkunniga hava fördenskull ansett erforderligt, att möjlighet beredes till en friare tillämpning härutinnan, men samtidigt funnit vissa kompletteringar av kontrollsystemet påkallade. Enligt de sakkunnigas förslag överlämnas det åt frihamnsförvaltning att bestämma om användande av tjänstetecken eller legitimationskort såväl i de ovan angivna fallen som ock eljest, då någon har anledning att vistas i frihamnen för utförande av arbete eller ock såsom anställd eller resande å fartyg. Till fullständigande av kontrollen skall enligt förslaget hyresgäst och fartygsbefälhavare vara skyldig att på begäran tillställa frihamnsförvaltningen förteckning å anställd personal respektive besättning och passagerare. Det ligger i sakens natur, att förslagets föreskrifter icke hava avseende å statsmyndighets personal. Den i mom. 3 förekommande bestämmelsen, vilken saknar motsvarighet i gällande reglementen, är enligt vad erfarenheten visat erforderlig såsom ett komplement till bestämmelserna om legitimationskort m. m. Beträffande sjötrafiken vinnes samma syfte genom bestämmelserna i förslaget till frihamnsstadga om smärre fartygs tillträde till frihamn. Enligt § 30 mom. 1 i gällande reglementen har föreståndaren för frihamnsförvaltningen att tillse, att personer, som gjort sig skyldiga till olovlig in- eller utförsel av gods eller idkat otillåten detaljförsäljning inom frihamn, icke anlitas för lämnande av handräckning eller utförande av annat arbete inom frihamnen, ävensom att eljest, på yrkande av föreståndaren för frihamnens tullförvaltning, förbjuda mindre pålitliga personer att vistas inom frihamnen. I tilllämpningen hava dessa bestämmelser medfört, att ovillkorligt förbud mot tillträde till frihamn ansetts böra meddelas även såsom följd av jämförelsevis obetydliga förseelser och under i övrigt sådana förhållanden, att förbudet knappast kunnat anses erforderligt för tillvaratagande av det allmännas intressen. För en person, som har anställning eller arbete, som nödvändiggör vistelse

249 inom frihamnen, kan förbudet dessutom innebära en påföljd, som icke står i rimlig proportion till förseelsen. De i förslaget upptagna bestämmelserna i detta ämne hava därför ändrats sålunda, att det skall ankomma på frihamnens föreståndare att i här avsedda fall pröva, huruvida med hänsyn tagen till föreliggande omständigheter ett förbud skall anses påkallat. Till undvikande av onödiga svårigheter för fartygstrafiken i frihamn hava jämväl införts bestämmelser om undantag i vissa hänseenden från tillämpningen av meddelat förbud, som gäller å fartyg anställd person. §§ 29—33.

Dessa paragrafer motsvara §§ 31—35 i gällande reglementen.

§ 34. Straffet för överträdelse av reglementets föreskrifter har bestämts med hänsyn därtill, att dylika överträdelser i huvudsak äro att betrakta endast såsom ordningsförseelser.

Övriga författningsförslag. Förslaget till ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen. Angående detta förslag hänvisas till den allmänna motiveringen i 6 kap. De sakkunniga förutsätta, att tillfyllestgörande utredning om de förhållanden, som avses med de föreslagna villkoren för rätt till tullfrihet vid återinförsel av i frihamn tidigare förtullad vara, i allmänhet skall kunna förebringas genom uppgifter i försäkran, som föreskrives i 36 § kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen i dess lydelse enligt kungörelse den 10 juni 1932 (nr 193). Förslaget till ändrad lydelse av 1 § förordningen angående transitering av inför self örbjudna varor m. m. Motivering till detta förslag har lämnats i 7 kap. Förslaget till ändringar i tullstadgan. Motivering till förslaget, i vad det avser ändring av 157 § samt upphävande av 177 § och 242 § första stycket, har lämnats i 9 kap. Nämnas må, att de sakkunniga ansett borttagandet av bokföringspenningarna för tullagergods icke böra föranleda ändring av bestämmelserna om provianteringsfrilagersavgift i § 2 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager samt 242 § andra stycket tullstadgan. I fråga om den föreslagna ändringen av 230 § tullstadgan hänvisas till den speciella motiveringen till 89—112 §§ i förslaget till frihamnsstadga. Förslaget till tillägg till kungörelsen angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel. Beträffande detta förslag hänvisas till den speciella motiveringen till 54 § i förslaget till frihamnsstadga. Förslaget till tillägg till kungörelsen med vissa föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager. Detta förslag har i 8 kap. behandlats i samband med allmänna spörsmål om formerna för tullklarering av gods i frihamn.

250 Erinras må slutligen, att borttagande av en i § 8 mom. 16 förordningen angående taxor å hamnavgifter meddelad hänvisning ifrågasatts i den speciella motiveringen till 1—5 §§ i förslaget till frihamnsförordning. Ävenledes må erinras, att genomförandet av de sakkunnigas förslag kan antagas föranleda vissa jämkningar i stämpelförordningen.

251 Särskilt yttrande av O. Stendahl. Beträffande vissa delar av de sakkunnigas motivering i 4 kap. till sin ståndpunkt i fråga om den industriella verksamheten i frihamn och resumén beträffande samma sak i 3 kap. får jag anmäla avvikande mening. Emot de sakkunnigas förslag till lydelse av själva industriparagrafen i frihamnsförordningen har jag intet att invända. När de sakkunniga konstaterat, att industriell verksamhet praktiskt taget icke utövats i rikets frihamnar, och icke heller kunnat utövas, huvudsakligen på grund av att dylik industri icke kunnat sälja sina produkter på hemmamarknaden till följd av att produkterna tullbeskattats hårdare än motsvarande produkter, tillverkade i tullinlandet, hade de sakkunniga enligt min mening bort utreda och komma med detaljerat förslag, huru en ändring härutinnan formellt skulle kunna åvägabringas. Då i de sakkunnigas motivering talas om att det begärts »tullättnader» för frihamnsindustri, ger detta enligt min mening en fullkomligt missvisande bild av frågan. Vad som begärts från särskilt Stockholms frihamnsaktiebolags sida är, att industriprodukter, som efter Kungl. Maj :ts tillstånd tillverkas i frihamn, icke skola vid införseln till tullinlandet belastas hårdare än samma produkter tillverkade i tullinlandet. Det är alltså krav på jämställdhet och icke på någon preferens, som rests. De sakkunnigas förslag, att dylika frågor böra prövas från fall till fall av riksdagen, står enligt min mening icke i överensstämmelse med gällande praxis, att riksdagen har hand om den grundläggande tullbeskattningen och dess former men att det överlåtes till Kungl. Maj :t att efter hörande av näringslivets organisationer handlägga det enskilda fallet administrativt. Från dessa utgångspunkter anser jag, att de sakkunniga bort föreslå de tillägg i tulltaxeförordningen, som äro nödvändiga förutsättningar för industri i frihamn. Det rör sig om 2 och 9 §§ samt 5 § s) i dess av de sakkunnigas majoritet föreslagna nya lydelse. Tulltaxeförordningens 2 § föreskriver, att en vara skall tulltaxeras i det skick, vari den inkommer. Undantag från denna bestämmelse skulle behöva stadgas för vara, som efter vederbörligt tillstånd tillverkats i frihamn. Denna vara skulle kunna införas på de villkor, Stockholms handelskammare i yttrande den 9 februari 1926 över en av Stockholms frihamnsaktiebolag gjord framställning föreslagit, nämligen mot erläggande av tullen för till varan vid fabrikationen använda råmaterial, halvfabrikat och delar av utländskt ursprung.

252 I 9 § bestämmes bl. a., att i utlandet reparerad eller bearbetad vara i vissa fall får återinföras i stort sett tullfritt men mot erläggande av värdetull på det utförda reparationsarbetet. Lika litet som någon anser det rimligt att kräva förtullning av grönsaker och frukt, som växt i en frihamn, då de skola konsumeras eller införas till tullinlandet, lika litet finns det några bärande skäl, att industriarbete, som utföres inom ett frihamnsområde, skall tullbeskattas, därest industriprodukten införes till tullinlandet. Industriarbete, utfört i frihamn, lyder under svenska sociala lagar, blir skattskyldigt efter svensk lag, arbetskraften och företagen äro svenska, sannolikt ofta t. o. m. i högre grad än i tullinlandet, beroende på koncessionsförfarandet. Vill man för fullständigande av jämställdheten mellan industri i frihamn och i tullinlandet föreskriva, att endast inhemska eller införtullade byggnadsmaterialier, maskiner m. m. må komma till användning, därest industrien skall få arbeta på hemmamarknaden, ligger det i den koncessionslämnande myndighetens hand att bestämma härom. Enligt min uppfattning bör alltså i 2 § tulltaxeförordningen göras förslagsvis följande tillägg, nämligen: »Konungen äger medgiva att, på de villkor och i den utsträckning Konungen bestämmer, i frihamn framställd vara må vid införsel från frihamnen förtullas mot erläggande av tullen för till framställningen använda råmaterial, halvfabrikat och delar av utländskt ursprung.» . E t t motsvarande tillägg i 9 § synes böra erhålla lydelsen: »Utan hinder av vad ovan stadgas äger Konungen medgiva att, på de villkor och i den utsträckning Konungen bestämmer, vara, som utföres till frihamn för att där undergå reparation eller annan bearbetning, må återinföras från frihamnen mot erläggande av tullen för till reparationen eller bearbetningen använda råmaterial, halvfabrikat eller delar av utländskt ursprung.» I samband med dessa tillägg i tulltaxeförordningen måste man tillse, att det blir möjligt att i frihamnen förtulla varor och låta dem kvarbliva därstädes för användning i industri, utan att dessa varor utsättas för risken att ånyo beläggas med tull, därest industriprodukten införes till tullinlandet. Den av de sakkunnigas majoritet föreslagna nya formuleringen av 5 § s) i tulltaxeförordningen torde lägga ett visst hinder i vägen härför. De sakkunnigas förslag i denna punkt avser att hindra omedelbar återutförsel till frihamn av därstädes förtullade varor. J a g anser emellertid en paragraf med en sådan bestämmelse som att »antagas må att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel» alltför vag. Bestämmelsen avser att hindra en s. k. rundkörning av gods, ett förfarande, som även jag anser olämpligt. J a g anser emellertid, att detta förfarande icke skall stäckas genom ett förbud utan genom att man undanröjer premisserna för detsamma, Man bör fastslå former för huru varor, som förtullats, åter må kunna uppläggas till lagring i frihamn utan att föras ur densamma. Skulle en sådan möjlighet missbrukas av trafiken på så sätt, att antalet dylika varuposter bleve så stort, att det bleve betungande för frihamnsförvaltningarna, ligger det i dessas hand

253 att genom taxebestämmelser reglera hithörande förhållanden. Det kam nämligen aldrig ligga i frihamnsförvaltningarnas intresse att få ett stort antal dylika småpartier att hålla reda på. I 60 och 68 §§ frihamnsstadgan borde enligt min mening införas bestämmelser om att gods, som utlämnats från tullverket för avhämtning, i stället för att avhämtas, åter må uppläggas hos frihamnsinnehavaren med rätt till införsel på sätt i 5 § s) i tulltaxeförordningen sägs utan erläggande av förnyade införselavgifter för godset. Dessa av mig förordade bestämmelser komma icke att rubba reglerna i förslaget till frihamnsstadga om tid för anstånd med godsets uttagande från tullverket och vad därmed sammanhänger.

Statens offentliga utredningar 1934 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning.

Fångvård.

Utlåtande över utredningen ang. tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. [10J Betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [16] Utlåtanden över betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [30]

Fast egendom.

Jordbruk m e d binäringar.

Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- ooh trädgårdsodlingens område. [4] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. [6] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [32]i Statsförfattning. Allmän

statsförvaltning.

Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande familjepeusionering för tjänstemän vid d n civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. [29) Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänsterna. [31] Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

finansväsen.

Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet. [36]

Industri. Statliga cement- och betongbestämmelser av åi 1934. [17] Handel och sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [8] Betänkande med förslag angående bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska handelsflottans bemanning är 1931. [23] Kommunikationsväsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 1. Vägar. 127] Del 3. Avgivna ntlåtanden/[28J Järnvägs- och automobiltrank. [33] Varutrafiken med bil samt statistisk och kartografisk översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm under maj månad 1932. [34] Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi.

Socialpolitik. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Ariietxlöshetsntredningens betänkande. 2. Bilagor, band 8. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner ooh tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14]

Hälso- o c h sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. re] Betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Betänkande med utredning och förslag ang. sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan m. m. L35J

Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. [7] Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar ang. konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt ang. grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. [13] Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. [26] Försäkringsväsen. 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [18] Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19] Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. [3] Del 2. Utredning rörande teaterförhållandena i riket. [21] Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] Förslag till alternativa koraler. [25] Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden.

f tockholm 1934. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 342787

Internationell rätt.