Betänkande med förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom, m. m.

ON c

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

^ .

DAV,

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 4 : 37 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

JORDBRUKSKREDITUTREDNINGEN

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING ANGÅENDE STATENS LÅNEFOND FÖR SEKUNDÄRLÅN MOT INTECKNING I JORDEGENDOM, M. M. A V G I V E T DEN 8 OKTOBER 1934

S T O C K H O L M 19 3 4

Statens offentliga utredningar 1934 Kronologisk Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. IS. Arbets<öshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av A. Johansson. Norsteit. vj, 162 s. 1 bil. S. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E. Betänkande med utredning och förslag rörande organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Kihlström. 198 s. Jo. Betänkande med förslag angående frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. Idun. 208 s. H. Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. Lindström. 56 s. Jo. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. Marcus. 54 s. Fi. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. Norstedt. 130 s. H. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. Marcus. 66 s. S. Utlåtanden över utredningen angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonfiikter m. m. Norstedt. 214 s. S. Utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2), 176 s. S. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, baud 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av B. Ohlin. Norstedt, viij, 176 s. S. Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. Marcus. 102 s. Fi. Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. S. Betäntande med förslag till bestämmelser angående upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. Marcus. 88 s. Fi. Betäntande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. Norstedt. 106 s. S. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. Norstedt. 56 s. K. 1928 åis pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med •förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Beckman, vij, 362 s. S. Pensicnsförsäkringsref ormen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Beckman. 26 s. S.

förteckning Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar ni. m. Marcus. 54 s. Fi. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 2. Utredning rörande teaterförhållandena i riket. Norstedt. 139 s. 8 pl. K. Betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. Norstedt. (2), 753 s. S. Betänkande med förslag angående bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska handelsflottans bemanning år 1931. Norstedt. 174 s. H. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala, Almqvist & Wiksell. viij, 704 s. E. Förslag till alternativa koraler. Centraltryckeriet. (4), 31 s. E. Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. Marcus. 48 s. K. Teknisk-ekonomieka utredningar rörande vägväsendet. Del 1. Vägar. Hseggström. 434 s. K. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 3. Avgivna utlåtanden. Hseggström. 47 s. K. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. Norstedt. 167 s. Fi. Utlåtande över betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. (Trettonmaimakommissionens betänkande.) Norstedt. 227 s. S. Betänkande angående omorganisation av landsfogdetjänsterna. Norstedt. 111 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. Marcus. 188 s. J o . Järnvägs- och automobiltrafik. Tullberg. (2), ix, 260 s. K. Varutrafiken med bil samt statistisk och kartografisk översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm under maj månad 1932. Av O. Jonasson. Separatbilaga till 1932 års trafikutrednings betänkande den 19 jan. 1934. Tullberg. 52, 44 s. K. Betänkande med utredning och förslag angående sänkning av läkemcdelspriserna, revision av apoteksvarustadgau m. ni. Marcus, vj, 612 s. S. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihanmsväsendet. Norstedt. 253 s. Fi. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlan mot inteckning i jordegendom, m. m. Beckman. 147 s. Jo.

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna ti 1 det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 4 : 37 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

JORDBRUKSKREDITUTREDNINGEN

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING ANGÅENDE STATENS LÅNEFOND FÖR SEKUNDÄRLÅN MOT INTECKNING I JORDEGENDOM, M. M. A V G I V E T DEN 8 OKTOBER 1934

STOCKHOLM 1934 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1521 34]

%

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

5 Förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom

7 Förslag till kungörelse med närmare föreskrifter angående användningen av statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom

12 Allmän motivering

14 Specialmotivering

35 Särskilda yttranden av herr Adler, herr Dahlberg och herr Svensson

54 Bil. I. Tabeller rörande jordbrukets skuldsättning år 1933 inom vissa delar av riket

c«

Bil. I I . Affärsbankernas krediter till jordbrukare m. m. den 20 augusti 1934, affärsbankernas räntesatser vid krediter till jordbrukare i slutet av augusti 1934 samt jordbrukskassornas räntesatser i oktober 1934

103 Bil. I I I . Redogörelser för i vissa främmande länder genomförda eller föreslagna statsingripanden för lättande av jordbrukarnas skuldbörda m. m.... 111

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet. Genom beslut den 15 december 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla fem utredningsmän för att, i enlighet med av departementschefen angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande formerna för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen såsom utredningsmän ledamoten av riksdagens första kammare, generaltulldirektören N. R. Wohlin, tillika ordförande, verkställande ledamoten i Svenska jordbrukskreditkassan, lantbrukaren N. Adler, assessorn, sedermera hovrättsrådet i Göta hovrätt A. L. Ramfors, tillika sekreterare, bankdirektören N. A. V. Brolén samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svensson. Jämlikt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 24 juli 1934 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet såsom ytterligare utredningsman verkställande direktören i Svenska bankföreningen, f. d. häradshövdingen Knut Dahlberg. P å begäran av Ramfors entledigades denne från och med den 15 september 1934 från uppdragen att vara utredningsman och sekreterare. Enligt beslut den 20 augusti 1934 medgav chefen för jordbruksdepartementet, att vid utredningens bedrivande finge anlitas biträde av sekreteraren hos sparbanksinspektionen Yngve Ericsson. ^ Utredningsmännen — vilka antagit benämningen jordbrukskreditutredningen — få härmed överlämna ett betänkande med förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom samt till kungörelse med närmare föreskrifter angående användningen av statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom. Särskilda yttranden av undertecknade Adler, Dahlberg och Svensson bifogas. Vid betänkandet äro såsom bilagor fogade dels av statistiska centralbyrån utarbetade tabeller rörande jordbrukets skuldsättning år 1933 inom vissa

6 utvalda mindre områden av riket, dels vissa uppgifter beträffande bankernas och jordbrukskassornas utlåning till jordbruket och dels på utredningens uppdrag upprättade redogörelser för i en del främmande länder vidtagna eller föreslagna statliga åtgärder för lättande av jordbrukarnas skuldbörda m. m. Stockholm den 8 oktober 1934. NILS WOHLIN NILS ADLER

NILS BROLÉN

K. DAHLBERG

HJALMAR SVENSSON

7 Förslag till

Förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom. Härigenom förordnas som följer: Fondens ändamål. §1Statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom har till ändamål att i enlighet med bestämmelserna i denna förordning lämna lån mot säkerhet av inteckning i jordegendom. Med jordegendom förstås i denna förordning självständig, å marken bestämbar fast egendom, vara jordbruk eller jordbruk jämte skogsbruk bedrives. Fondens förvaltning. §2. Fonden förvaltas av riksgäldskontoret. §3. Medel, som av staten anvisats till fonden, skola, så länge de ej tagas i anspråk för lånerörelsen, innestå hos riksgäldskontoret. Av inkomsten av lånerörelsen skall till riksgäldskontoret gäldas ränta å de i anspråk tagna medlen enligt räntefot, som efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret fastställes av Konungen och ej må understiga den ränta, till vilken medlen av staten upplånats eller skäligen bort kunna upplånas. Lånerörelsens organisation. §4. Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en nämnd med säte i Stockholm. Nämnden utgöres av fem ledamöter. Två ledamöter jämte två suppleanter för dem förordnas av Konungen, som tillika förordnar en av dessa ledamöter till ordförande i nämnden. En ledamot, som skall vara vice ordförande, jämte en suppleant för honom förordnas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank och styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan utse vardera en ledamot jämte en suppleant för honom.

§5. Under nämndens ledning och tillsyn besörjes utlåningen från fonden och vården av de utlämnade lånen av låneförmedlare. Såsom låneförmedlare äger nämnden anlita hypoteksföreningar och centralkassor för jordbruks-

8 kredit samt de ytterligare kreditinrättningar, som Konungen kan finna skäl bestämma. Ej må låneförmedlare, med mindre därom med nämnden träffats avtal, i sin verksamhet för fondens räkning gå utöver det distrikt, som för hans egentliga verksamhet är bestämt. Anlitas bankaktiebolag såsom låneförmedlare, skall genom avtal mellan nämnden och bolaget bestämmas det eller de kontor, vilka skola för låneförmedlingen användas, och det område, som härutinnan skall utgöra sådant kontors distrikt. §6. Där så erfordras, äger nämnden anlrta jordbrukskassor och sparbanker ävensom av nämnden utsedda kommittéer av två eller tre personer att såsom lånebiträden bisträcka nämnden eller av nämnden angivna låneförmedlare. Lånebiträde må icke besluta om beviljande av lån, ej heller handhava vård av utlämnat lån. Omkostnaderna och säkerhetsfonden. Av varje års inkomst av lånerörelsen skall, innan ränta till riksgäldskontoret erlägges, dels gäldas omkostnaderna under året för lånerörelsens bedrivande dels ock till en för fonden avsedd säkerhetsfond avsättas ett belopp, motsvarande en femtedels procent av det högsta belopp, vartill de från fonden utlämnade lånens sammanlagda kapital vid någon tid av året uppgått. Vad av inkomsten må återstå, sedan all utestående och vid årets utgång förfallen ränta till riksgäldskontoret blivit erlagd, skall likaledes tillföras säkerhetsfonden. I den mån så erfordras för fullgörande av förräntningsskyldighefcen till riksgäldskontoret, skall för tiden till utgången av år 1938 avsättning till säkerhetsfonden ej äga rum.

§ 8-

Arvoden åt nämndens ledamöter bestämmas av Konungen. I den mån Konungen icke bestämmer de arvoden eller andra ersättningar, som skola utgå till av nämnden anlitade låneförmedlare eller lånebiträden eller till personer, som eljest med lånerörelsens bedrivande erhålla befattning, äger nämnden att därom träffa avgörande. §9. Säkerhetsfonden må ej användas i lånerörelsen utan skall av nämnden hållas innestående på räntebärande räkning i riksgäldskontoret eller ock placeras i svenska statens obligationer. Säkerhetsfonden må av nämnden tagas i anspråk endast för täckande av kapitalförlust, som drabbat lånefonden. Lånerörelsens bedrivande. § 10. Medel till utlåning skola av nämnden i mån av behov och tillgång tillhandahållas låneförmedlarna, vilkas styrelser äga att under iakttagande av

9 gällande föreskrifter och i vederbörlig ordning meddelade anvisningar besluta angående utlåningen. ^ Låneförmedlare, vars styrelse beviljat lån, har att till låntagaren utlämna lånebeloppet och att, där ej nämnden annat bestämmer, handhava vården av lånet, så länge någon del därav utestår ogulden. §11Med nämndens medgivande må låneförmedlares styrelse överlåta åt ett inom styrelsen utsett arbetsutskott, bestående av minst tre ledamöter, att besluta i fondens ärenden eller vissa av dem. Jämväl må med nämndens medgivande sådan befogenhet av styrelsen för bankaktiebolag, som är låneförmedlare, överlåtas åt styrelsen för kontor, som för låneförmedlingen användes. § 12. I behandlingen inom låneförmedlares styrelse så ock inom arbetsutskott eller kontorsstyrelse, varom i § 11 förmäles, av fonden rörande ärenden skall såsom ledamot deltaga ett ombud för statsverket, som förordnas av Konungen. Mot ombudets mening må lån ej beviljas. §13. I fondens ärenden skola hos nämnden och låneförmedlarna föras räkenskaper, som skola avslutas för kalenderår. Vid behandling därstädes av dylika ärenden skola föras protokoll. Fonden tillhöriga medel, som nämnden eller låneförmedlare innehar, böra i avbidan på deras användande för med dem avsett ändamål hållas insatta på räntebärande räkning i bank. Låneförmedlares styrelse har att enligt anvisning av nämnden lämna nämnden fortlöpande redovisning för hos låneförmedlaren vidtagna åtgärder i fondens ärenden. § 14. De till fonden för erhållna lån avgivna förbindelser med tillhörande säkerhetshandlingar skola hos vederbörande låneförmedlare eller annan, som nämnden för ändamålet anlitar, förvaras i brandfritt och i övrigt betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en nyckel skall innehavas av ett av nämnden därtill förordnat ombud. § 15. Ledamöter av nämnden eller av låneförmedlares styrelse eller i fall, varom i § 11 förmäles, kontorsstyrelse, vilka genom att överträda denna förordning eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda fonden skada, svare för skadan en för alla och alla för en. Ej vare låneförmedlare ansvarig för skada, som av styrelseledamot eller annan tillskyndas fonden.

10 Revisionen. § 16. Nämndens räkenskaper och förvaltning skola årligen granskas av tre revisorer, av vilka två jämte två suppleanter för dem förordnas av Konungen, medan den tredje jämte en suppleant för honom förordnas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Låneförmedlarnas i fondens ärenden förda räkenskaper samt styrelsernas för låneförmedlarna förvaltning av sagda ärenden skola årligen granskas av samma revisorer, som utsetts för motsvarande granskning rörande låneförmedlarnas egna ärenden; skolande i den fonden rörande revisionen hos varje låneförmedlare jämväl deltaga en revisor, som förordnats av Konungen. § 17Låneförmedlares revisorer rörande fonden skola, så snart ske kan efter det deras granskning av sistförflutna årets räkenskaper och förvaltning fullbordats, insända berättelse över granskningen till nämndens revisorer. Dessa äga, där i berättelsen finnes framställd anmärkning eller omständigheterna eljest därtill föranleda, infordra yttrande av låneförmedlarens styrelse. Nämndens revisorer skola senast den 1 juli till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse över sin granskning av sistförflutna årets räkenskaper och förvaltning, vilken berättelse skall vara åtföljd av de av låneförmedlarnas revisorer avgivna berättelser jämte de yttranden, som må hava infordrats och bekommits. I varje av revisionsberättelserna skall angivas, huruvida ansvarsfrihet tillstyrkas eller avstyrkes för de personer, vilkas förvaltning granskningen avsett. Angående ansvarsfrihet beslutar Konungen efter att hava inhämtat utlåtande av fullmäktige i riksgäldskontoret. § 18Revisorer, som i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare ansvariga för fonden därigenom tillskyndad skada, en för alla och alla för en. Fondens utlånings villkor. § 19Lån, som utlämnas från fonden, skola förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna skall, där ej Konungen annat föreskriver, vara en halv procent högre än den räntefot, efter vilken enligt Konungens senast meddelade beslut rörande förräntning av medel, som från fonden tagas i anspråk, ränta skall till riksgäldskontoret erläggas.

11 §20. Lån från fonden må meddelas till högst sjuttiofem procent av det av vederbörande låneförmedlare fastställda belåningsvärdet å den jordegendom, varom fråga är. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande skog. Egendoms belåningsvärde skall fastställas efter värdering med iakttagande av att detsamma ej må bestämmas högre än som motsvarar egendomens vid senaste taxering åsatta jordbruksvärde. Där så erfordras, skall värdering verkställas genom besiktning på ort och ställe men må eljest ske allenast med ledning av befintliga handlingar. För besiktning må, där så finnes lämpligt, särskilda sakkunniga anlitas. Har egendom besiktigats vid tidigare lånevärdering, bör härtill tagas hänsyn vid avgörandet, huruvida eller i vad mån besiktning skall anses behövlig. Det åligger nämnden att meddela de ytterligare bestämmelser, som erfordras rörande fastställande av egendoms belåningsvärde. §21. Till säkerhet för lån skola till minst lånets belopp till fonden pantförskrivas i den belånade egendomen fastställda inteckningar för fordran, liggande inom ett belopp, som, efter avdrag för samtliga fordringsinteckningar med bättre rätt, icke understiger lånebeloppet. Lån må ej från fonden beviljas, med mindre fordringsinteckningarna med bättre rätt äro placerade på sätt, som må anses vara för fonden betryggande. Innan beviljat lån utlämnas, skola samtliga fordringsinteckningarna med bättre rätt pantförskrivas jämväl till säkerhet för fonden. §22. Lån utan fastställd amortering må icke från fonden meddelas. Reglementariska föreskrifter. §23. Närmare föreskrifter rörande nämndens arbete meddelas av Konungen. De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga rörande låneförmedlarnas och lånebiträdenas arbete samt villkoren för utlåning från fonden och vad därmed har samband, meddelas, där ej Konungen därom förordnar, av nämnden. Denna förordning träder i kraft den

.

12 Förslag till

Kungörelse med närmare föreskrifter angående användningen av statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom. Härigenom förordnas som följer: §1. Den nämnd, som för statens räkning handhar fondens lånerörelse, skall sammanträda så ofta sådant erfordras för behandling av föreliggande ärenden. Till sammanträde skola nämndens samtliga ledamöter eller, vid förfall, erforderligt antal suppleanter kallas. Det vid sammanträde förda protokoll skall justeras på sätt nämnden bestämmer. §2. Nämnden är beslutför, då fyra ledamöter äro tillstädes; dock må, ändå att allenast tre ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden eller dennes suppleant, äro närvarande, beslut fattas, där samtliga äro ense om beslutet. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Ledamot äger ej deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. §3. Närmast under nämnden skall ledningen av lånerörelsen handhavas av en direktör, som förordnas av Konungen. De övriga befattningshavarna antagas och entledigas av nämnden. I mån av behov skall nämnden utfärda instruktion för befattningshavarna. §4. Lån från fonden må lämnas endast till ägare av den jordegendom, vari den eller de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för lånet, äro upplåtna. Med ägare av jordegendom likställes i denna kungörelse den, som innehar egendom såsom fideikommiss. §5Egendom må belånas endast så framt för drivande av jordbruk nödiga åbyggnader finnas å egendomen eller, där fråga är om samfällt lån å flera egendomar, å någon av dem. Sådana åbyggnader skola hållas mot brandskada nöjaktigt försäkrade i svensk försäkringsanstalt, som finnes erbjuda betryggande säkerhet.

13 §6. Å flera egendomar i en ägares hand må kunna meddelas samfällt lån, därest den eller de såsom säkerhet för lånet lämnade inteckningarna gälla i samtliga egendomarna gemensamt. Övergår någon av de sålunda belånade egendomarna till ny ägare eller delas belånad egendom, och vilja ägarna av de särskilda fastigheterna övertaga sina andelar i lånet, vare detta tillåtet, såvida varje fastighet är sådan, att särskilt lån kan meddelas å densamma. §7. Då belånad egendom övergått till ny ägare, vare denne pliktig, om han vill behålla lånet, att inom ett år hos den, som handhar vården av lånet, anmäla sig till lånets övertagande. Underlåtes det, må lånet kunna uppsägas till betalning inom ett år från uppsägningsdagen. §8. H a r belånad egendom genom vanvård eller annorledes undergått sådan förändring, att anledning är att betvivla säkerhetens tillräcklighet, eller yppas andra omständigheter, som inverka till minskning av säkerheten, skall tagas under omprövning, huruvida lånet, helt eller delvis, bör från fondens sida uppsägas till betalning inom ett år från uppsägningsdagen, såvida låntagaren ej åstadkommer tillräcklig förstärkning av säkerheten. §9. Vill låntagare i förtid inbetala lånet eller del därav, bör sådant icke förvägras honom, med mindre nämnden med hänsyn till omständigheterna annat bestämmer.

§ io. Låntagare vare i mån av verkställd kapitalavbetalning berättigad att förfoga över mot denna svarande del av inteckningssäkerheten antingen genom återbekommande av den av flera inteckningar, som har sämsta rätten, eller genom dödning av inteckning eller genom intecknings uppdelning i flera och bekommande av den bland dem, som har sämsta rätten. § IlSärskild kostnad, som är förbunden med beviljande eller vård av lån, såsom för besiktning eller inteckningsåtgärd, vare låntagaren pliktig gälda. § 12. Försummar låntagare att på avtalad tid gälda honom åvilande ränta, kapitalbetalning eller kostnad, skall vad sålunda är förfallet i laga ordning uttagas; och vare den försumlige därjämte pliktig att enligt grunder, som i låneavtalet böra finnas angivna, erlägga dröjsmålsränta. Denna kungörelse träder i kraft den

.

Allmän motivering. Jordbrukskreditutredningen får inledningsvis erinra om innehållet i det anförande till statsrådsprotokollet för den 15 december 1933, vari chefen för jordbruksdepartementet angivit riktlinjerna för utredningens uppdrag. Departementschefen har till en början framhållit, hurusom under rådande krisförhållanden frågan om jordbrukets skuldsättning vore värd särskild uppmärksamhet, ävensom hänvisat till den hjälpverksamhet, som staten från och med budgetåret 1932/1933 bedrivit på förevarande område genom utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare. I anslutning härtill har departementschefen anfört följande: »Emellertid är det uppenbart, att denna stödverksamhet ej bör bliva permanent. Förhållandena måste utveckla sig dithän, att jordbruket skänker sina utövare uppehälle och möjliggör nöjaktig förräntning av jordbrukskapitalet. Dylik balans kan uppnås genom att priserna å jordbrukets produkter så stegras, att det nu i jordbruket nedlagda kapitalet förräntas; eller ock ernås icke prisstegring i dylik omfattning med påföljd att viss del av jordbrukskapitalet ej längre kan förräntas utan måste avskrivas. Huruvida det ena eller andra av dessa alternativ skall inträffa sammanhänger med jordbrukets konjunkturutveckling. Denna kan ej med säkerhet bedömas. Man har dock anledning befara, att den nu i världen allt mer tillämpade handelspolitiken, som avser att förbehålla avsättningen av livsmedel åt^ den inhemska produktionen, kommer att skärpas åtminstone de närmaste åren. Detta torde för vårt land i första hand medföra minskade exportmöjligheter, och det svenska jordbruket får allt mer lita till avsättningen inom landet av sin produktion. Går utvecklingen i denna riktning, lärer jordbrukets inkomster näppeligen kunna bringas upp till vad de voro före nu rådande kristillstånd, och frågan om en nedskrivning av det i jordbruket investerade kapitalet torde bliva aktuell. I sådant fall kommer jordbrukets kreditfråga i ett kritiskt läge. Om fordringsägarna i större utsträckning tillgrepe lagsökningar, uppkomme svåra sociala och ekonomiska verkningar. Skulle de av tvångsåtgärderna berörda jordbrukarna verkligen få lämna sina ställen, torde uppstå en befolkningsgrupp, åt vilken det bleve svårt att finna utkomstmöjligheter. Det torde emellertid, såsom erfarenheten från Norge visar, i många fall ej lyckas for fordringsägarna att skaffa köpare till de jordbruk, som frånhänts de nuvarande ägarna. Följden bleve väl då, att fordringsägarnas åtgärder e] ledde till resultat. Borgenärerna finge i stället behålla sina fordringar infrusna, och jordbrukarna sutte tillsvidare kvar å sina gårdar med tyngande skulder och ovissa framtidsutsikter. I sådant läge bleve ett ingripande från statens sida sannolikt ofrånkomligt. . m •', För närvarande kan ej bedömas huruvida, när och i vilken omfattning ett dylikt ingripande bör ske. Genom den utredning om jordbrukets skuldsättning, till vilken uppgifter insamlas i samband med 1934 års inkomsttaxering, bör klarhet vinnas om storleken av jordbrukets skuldbörda och dennas beskaffenhet, fördelning m. m. Vid årsskiftet 1934/35 böra huvud-

15 resultaten av utredningen föreligga. Då torde jämväl större klarhet beträffande jordbrukets konjunkturutveckling hava vunnits. Även om sakfrågan alltså knappast kan slutligt prövas förrän om ungefär ett år, är det likväl önskvärt och av förtänksamhet påkallat, att man under tiden utreder frågan samt färdigställer förslag rörande de former, vari det eventuella statsingripandet bör ske. Vid den av mig förordade utredningen bör man utgå från, att utlämnande av de inledningsvis omnämnda stödlånen, såvitt ej oförutsedda omständigheter annat betinga, upphör med utgången av budgetåret 1934/35 samt att i syfte att såvitt möjligt bibehålla de nuvarande innehavarna vid sina jordbruk statens ingripande för direkt lättande av jordbrukets skuldbörda därefter gives starkare effektivitet. Vid utredningen bör övervägas, huruvida möjligheten att erhålla ackord bör underlättas genom särskild lagstiftning, därvid olika alternativ böra utarbetas, enär läget kan komma att kräva mer eller mindre långt^ gående åtgärder i detta avseende. Möjlighet till erhållande av ackord bör i lika mån föreligga, om borgenären är enskild person, penninginstitut, samfällighet eller staten. Principiellt bör alltså statens ingripande, enligt vad nu sagts, ske i överensstämmelse med de för ackordslån gällande grundlinjerna, därvid dock förutsattes en hjälpaktion av betydligt större omfattning och effektivitet. Härutöver torde även böra prövas, i vad mån och under vilka betingelser och former skäligt bistånd kan lämnas åt jordbrukare, som utsatts för utmätning eller försatts i konkurs ; Bland övriga åtgärder, som vid utredningen böra övervägas, torde också frågan om beredande av möjlighet överhuvudtaget för jordbrukarna till konvertering av på ogynnsamma villkor erhållna krediter i långfristiga lån med fördelaktigare räntesatser och amorteringsvillkor bliva föremål för prövning. De här ifrågasatta statsåtgärderna böra ej omhänderhavas av de nuvarande, till stor del med hänsyn till stödlåneverksamheten upporganiserade lånenämnderna, utan torde verksamheten böra skötas av mera bankmässiga organ och på ett smidigare sätt. Övervägas bör, om jordbrukskasseorganisationen kan anlitas. Skulle så ej befinnas lämpligt, bör övervägas inrättandet av särskilt finansinstitut, vilket dock om möjligt bör samverka med jordbrukskasseorganisationen, sparbanker och andra penninginrättningar beträffande de lokala arbetsuppgifterna. Vidare torde böra utredas, på vad sätt för kreditrörelsen erforderligt kapital skall kunna erhållas, därvid säkerligen statens medverkan i ena eller andra formen befinnes erforderlig, ävensom vilka åtgärder i övrigt, som må erfordras för att möjliggöra här avsedda ingripande för lättande av jordbrukets skuldbörda. Slutligen bör övervägas, huruvida icke den verksamhet, varom här är fråga, kunde i viss utsträckning behöva fortgå även sedan dess egentliga uppgift genomförts, nämligen för att tillgodose jordbrukets behov av gynnsam sekundär- och driftskredit.» Enligt vad departementschefen slutligen anförde, borde utredningsarbetet så bedrivas, att förslag i förevarande ämne kunde, därest åtgärder funnes böra vidtagas, föreläggas 1935 års riksdag. Jordbrukskreditutredningen kommer att, av skäl som anföras i det följande, bland de i ovan återgivna statsrådsprotokoll upptagna frågorna här behandla spörsmålet om särskilda anordningar till förbättrande av villkoren för jordbrukets sekundärkrediter mot inteckning i fast egendom.

16 Den deflationskris, som rådde i vårt land under de första åren av 1920talet fram emot år 1924 och som kännetecknades av en stark stegring av penningvärdet och i anslutning därtill ett häftigt prisfall icke minst å jordbrukets produkter, medförde synnerligen stora svårigheter för jordbrukarna inom riket. Särskilt hårt drabbades de, som under den föregående inflationstiden inköpt jordegendom till höga priser och som i sammanhang härmed eller eljest ådragit sig mera avsevärda skulder. Om ock jordbrukskonjunkturerna efter nämnda deflationskris och fram till 1929/1930 i åtskilliga avseenden förbättrades, var likväl under denna period prisläget å jordbrukets produkter icke så tillfredsställande — särskilt vid jämförelse med priserna å flertalet av för jordbruket och dess utövare viktiga industriprodukter — att vårt lands jordbrukare under dessa år kunde återvinna sin tidigare ekonomiska styrka. De mötte följaktligen den under åren efter 1929 inträdande ekonomiska krisen med en i allmänhet jämförelsevis svag ekonomisk ställning. Verkningarna av det våldsamma prisfallet å jordbrukets produkter efter år 1929 äro allmänt kända, och jordbrukskreditutredningen finner så mycket mindre anledning att närmare ingå på detta ämne, som de senaste årens utveckling på jordbrukets område finnes klarlagd i talrika härom verkställda offentliga utredningar. Statsmakterna i vårt land hava, medvetna om jordbruksnäringens betydelse, på olika vägar sökt bringa denna näring hjälp i dess svårigheter. De sålunda vidtagna statsåtgärderna hava i första rummet haft till syfte att främja avsättningen av jordbrukets produkter samt att åstadkomma en höjning och stabilisering av priserna på dem. Bland statsingripanden av detta slag må erinras om åtgärderna för den inhemska sockerbetsodlingens stödjande, inmalnings- och inblandningstvånget samt de av staten garanterade inlösningspriserna för brödspannmål, de s. k. mjölkavgifterna för höjandet av det inhemska smörpriset m. m., införandet av accis respektive höjd tull å margarin, införselregleringen med avseende å ägg, åtgärderna till åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter ävensom införselavgiften å havre och majs m. m. samt skatten å kli. Statsingripanden hava emellertid jämväl ägt rum i ändamål att genom åtgärder på kreditväsendets område lindra sådana jordbrukares svårigheter, som till följd av krisen kommit i bekymmersamt läge, i vilket avseende må nämnas utlämnandet från statens sida av ackords- och stödlån åt behövande jordbrukare, räntelättnader för låntagare hos statliga utlåningsfonder, exempelvis egnahemslånefonden, samt anstalter för att genom stöd åt jordbrukskasseorganisationen ernå en förbättring av kreditförhållandena inom jordbruket. Som följd av dessa statsåtgärder har vårt jordbruks ekonomiska läge under de två senaste åren utan tvivel ej oväsentligt förbättrats. Härvid må jämväl erinras om de sista årens goda skördar samt om den allmänna konjunkturförbättring, som sedan en tid tillbaka gjort sig gällande. Uppenbart är emellertid, att intet med bestämdhet kan sägas om den internationella jordbrukskonjunkturens utveckling för framtiden, samt att svårigheter för

17 upprätthållandet av en nöjaktig prisnivå å jordbrukets produkter ävensom en skälig levnadsstandard för dess utövare alltjämt kunna komma att framträda. En icke ringa ovisshet råder följaktligen med avseende å vår jordbruksnärings framtid, och jordbrukskreditutredningen finner det — oavsett huruvida prisbildningen å jordbrukets produkter kommer att utveckla sig i en mer eller mindre gynnsam riktning samt huru den i övrigt förda politiken å jordbrukets område kan komma att gestaltas — vara av den största vikt, att det för denna närings ekonomi så betydelsefulla spörsmålet om gynnsammare kreditvillkor åt jordbruket finner en snar lösning. Jordbrukskreditutredningen vill betona, att de av utredningen nedan föreslagna åtgärderna på kreditväsendets område ingalunda böra i och för sig anses göra statens prisstödjande ingripanden mindre behövliga. Fastmera bör det ur synpunkten av statens intresse uppmärksammas, att de med de här ifrågasatta anordningarna förenade riskerna naturligen skulle ökas, i den mån jordbrukarnas allmänna ekonomiska ställning framdeles komme att försämras. Med avseende å det svenska jordbrukets skuldsättning och härmed sammanhängande förhållanden hänvisar jordbrukskreditutredningen till de vid betänkandet fogade bilagorna I och I I . Utredningen vill till dessa allenast anknyta följande anmärkningar och reflexioner. Sedan Kungl. Maj:t, i anledning av beslut vid 1933 års riksdag, den 10 november samma år utfärdat kungörelse (nr 605) om uppgifter angående jordbrukets skuldsättning samt sådana uppgifter, avseende skuldsättningen vid slutet av år 1933 eller närmast motsvarande räkenskapsår, blivit avlämnade i samband med självdeklarationerna för år 1933, äro ifrågavarande uppgifter föremål för statistisk bearbetning hos statistiska centralbyrån. Denna bearbetning kan väntas bliva slutförd först under år 1935. Med hänsyn härtill och då en statistik rörande jordbrukets skuldsättning självfallet är av synnerligen stort värde vid bedömandet av de utav jordbrukskreditutredningen behandlade spörsmålen, har statistiska centralbyrån verkställt en preliminär bearbetning av det statistiska materialet för delar av vissa områden, vilka kunna anses representativa för de olika förhållanden, varunder jordbruket bedrives inom skilda trakter av landet. De områden, vilka sålunda gjorts till föremål för undersökning, äro följande sju, nämligen Östergötlands läns norra skogsbygd, samma läns slättbygd och likaledes samma läns södra skogsbygd, Malmöhus läns slättbygd, Skaraborgs läns slättbygd, Västernorrlands läns inland samt Västerbottens läns kustland. För varje område hava uppgifterna enligt vissa i förklaringarna till desamma angivna grunder fördelats på fem olika ägaregrupper. Dessutom har för ett vart område lämnats en för ägaregrupperna gemensam sammanställning. Alltefter taxeringsvärdena å de av uppgiftslämnarna ägda eller brukade fastigheterna äro uppgifterna vidare fördelade på sex storleksgrupper. Totala antalet uppgiftslämnare i de undersökta områdena uppgår till 12 846. Huru detta antal procentuellt fördelar sig efter skuldprocent för jordbrukets behov (skulder för jordbrukets behov i procent av tillgångar för jordbrukets behov), framgår av följande tablå. 1521 31

18 Skuldprocent för jordbrukets behov

Samtliga områden

23-4 12-o 23-s

7-8

5o

25-o 305 30-7

4-1 43 92 7-o 8-2

6-6

15G

Over 100

11-6 13-7 11-7

19-9 19i 15-9 18-3 l8o 18o 18-5

12o

18 2

111 13-2 12-5

7-4 12-o 15-4 95

17-5

12-3 168 13-4 18-3 11-8 94 9-o

Ila

18-0

18-i 21-9 14-9 22-7 14-8 11-7

9-G

9-7 3-8

Summa ooooooo

Östergötlands läns norra skogsbygd » » slättbygd » » södra skogsbygd Malmöhus läns slättbygd Skaraborgs läns slättbygd Västernorrlands läns inland

75— 100

0—10 10—25 25—50 50—75

©

0 O o ooooooo ooooooo

O m r å d e

Härav framgår, att för samtliga undersökta områden 41 "3 % av uppgiftslämnarna visa en skuldprocent för jordbrukets behov, som överstiger 50. Av de olika områdena förete Östergötlands läns slättbygd och Malmöhus läns slättbygd den starkaste skuldbelastningen, då där icke mindre än 50" 7 % resp. 505 % av uppgiftslämnarna uppvisa en skuldprocent av över 50. Västernorrlands läns inland och Västerbottens läns kustland intaga bland de undersökta områdena den gynnsammaste ställningen, då i dessa områden skuldprocenten överstiger 50 hos endast 30'8 % resp. 30 9 % av uppgiftslämnarna. Skuldprocenten för jordbrukets behov och den totala skuldprocenten (sam tliga skulder i procent av samtliga tillgångar) beräknade för alla ovannämnda ägaregrupper, uppgå inom de olika områdena till följande tal: Område

Östergötlands läns norra skogsbygd » » slättbygd » » södra skogsbygd Malmöhus läns slättbygd Skaraborgs läns slättbygd Västernorrlands läns inland Västerbottens läns kustland Samtliga områden

Skuldprocent fö: jordbrukets beho

Total skuld procent

42-7 54-4 38-5 51-8 398 30-9 27-8 46-5

36-5 48-8 32-o 45'o 34-5 27-5 24-5 40-6

Även av denna sammanställning framgår, att den starkaste skuldbelastningen förefinnes i Östergötlands och Malmöhus läns slättbygder, under det att Skaraborgs läns slättbygd i förevarande avseende intager en gynnsammare ställning. Skogsbygderna i Östergötlands län utvisa ungefärligen samma siffror som Skaraborgs läns slättbygd. Västernorrlands läns inland och Västerbottens läns kustland förete den minsta skuldsättningen. Undersökas förhållandena inom de olika storleksgrupper, mellan vilka uppgifterna äro fördelade efter fastigheternas taxeringsvärden, kan i allmänhet konstateras, att de lägsta och högsta storleksgrupperna visa en större skuldsättning än de däremellan liggande storleksgrupperna. Särskilt tydligt framträder detta förhållande i Östergötlands läns södra skogsbygd, Skara-

19 borgs läns slättbygd, Västernorrlands läns inland och Västerbottens läns kustland. Malmöhus läns slättbygd avviker emellertid i detta hänseende från de övriga undersökta områdena, i det att den lägsta och den högsta storleksgruppen här visa en något mindre skuldsättning än mellangrupperna. Vid en jämförelse mellan de skilda ägaregrupperna framträder likaledes en viss olikhet i skuldsättningen. För jordbrukare, vilka ej bruka av dem ägda fastigheter, är skuldprocenten i allmänhet avsevärt lägre än för jordbrukare, som själva bruka sina fastigheter. Skuldprocenten för arrendatorerna är i regel högre än för jordägarna. Beträffande fördelningen av skulderna för jordbrukets behov på olika slag av krediter framgår av de statistiska sammanställningarna, att den övervägande delen av skulderna är grundad på säkerhet i fastighetsinteckning. Under det att lånen mot borgen utan annan säkerhet och mot inventarieinteckning o. dyl. samt växelskulderna uppgå till förhållandevis mindre betydande belopp, är däremot beloppet för övriga krediter, d. v. s. i första rummet skulder till anhöriga och andra enskilda utan särskild säkerhet, ganska avsevärt. Jordbrukskreditutredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att, där inom en viss grupp endast förefinnes ett mindre antal uppgiftslämnare, av en enstaka jordbrukare lämnade uppgifter helt naturligt kunna väsentligt förrycka de sammanlagda siffrorna för d°enna grupp, varför uppgifterna i dylika fall böra läsas med försiktighet. I förevarande sammanhang torde det vara lämpligt att något beröra de uppgifter, som finnas tillgängliga beträffande placeringen av jordbrukets krediter. I en av särskilda sakkunniga den 9 maj 1934 avgiven utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel är införd en tablå, enligt vilken kreditgivningen till jordbruket från postsparbanken och de enskilda sparbanker, vilka lämnat uppgifter till ifrågavarande utredning och vilka representerat något mer än 95 % av samtliga sparbankers insättarbehållning, kan beräknas vid 1932 års slut hava uppgått till följande belopp, varvid bortses från den mera indirekta utlåningen i form av inköp av obligationer i Sveriges allmänna hypoteksbank samt lån till Svenska jordbrukskreditkassan och andra kassor för jordbrukskredit. Postsparbanken Kronor

Lån mot fastighetsinteckning inom halva taxeringsvärdet 1,322,893 Lån mot fastighetsinteckning över halva taxerings värdet Lån mot fastighetsinteckning jämte borgen » » borgen Summa kronor

1,322,893

De enskilda sparbankerna Kronor

< 365,889,914 69,813,842 65,411,640 95,195,208 596,310,604

Härtill kommer ifrågavarande kreditinrättningars kreditgivning till jordbruket mot icke angiven säkerhet. Beloppen härav äro icke fixerade och torde knappast vara mera betydande.

20 Utlåningen från jordbrukskassorna uppgick enligt balansräkningar per den 31 december 1933 (beträffande ett centralkasseområde per den 30 oktober 1933) till följande belopp: Lån mot fastighetsinteckning inom 60 % av taxeringsvärdet kronor 9,196,000 Andelskredit mot reverser, säkerställda av högre liggande inteckning, annan realsäkerhet eller borgen » 14,954,000 Andelskredit mot växlar » 10,687,000 Övrig utlåning » 109,000 Summa kronor 34,946,000 Vad slutligen angår affärsbankernas utlåning till jordbruket har jordbrukskreditutredningen från Svenska bankföreningen mottagit sammanställningar över bankernas krediter den 20 augusti 1934 dels till jordbrukare och dels till jordbrukets ekonomiska föreningar. Dessa sammanställningar, vilka fogas såsom bilaga I I vid betänkandet, utvisa följande: Krediter till jordbrukare Kronor

Krediter till föreningar Kronor

55,570,173 Av jordbrukare (förening) diskonterade växlar Växlar, som äro accepterade av jordbrukare (förening) och som icke redovisas under föregående 68,139,594 rubrik Mot fastighetsinteckning inom halva taxeringsvärdet 44,839,397 Mot fastighetsinteckning över halva taxeringsvärdet men utan borgen eller annan ytterligare säkerhet 33,995,538 Mot fastighetsinteckning över halva taxeringsvärdet jämte borgen eller annan ytterligare säkerhet ... 34,266,064 673,391 Mot pant i spannmål 32,820,041 Mot enbart borgen 13,919,805 Mot annan säkerhet Summa kronor 284,224,003

25,498,464

5,677,430 1,200,893 1,409,000 2,411,201 635,768 7,876.294 1,307.730 46,016,780

Det bör beaktas, att samma växelkrediter delvis falla in under såväl krediterna till jordbrukare som krediterna till föreningar, varav följer att en sammanslagning av de båda kategorierna av lån icke giver en rättvisande bild av den totala utlåningen. Vad här anförts om jordbrukets skuldbörda samt dennas fördelning m. m. hänför sig till vissa näraliggande tidpunkter men giver icke någon föreställning om utvecklingen av jordbrukets skuldsättning under tiden efter världskriget liksom ej heller någon jämförelse med förhållandena före 1914. I avsaknad av sådant statistiskt material, som för ändamålet skulle behövas, äro utredningar härom ej möjliga att verkställa. Dock lärer det få betraktas såsom otvivelaktigt, att siffran för jordbrukets sammanlagda skuldsättning

21 betydligt stegrats under de senaste årtiondena, bland annat i samband med den i ej oväsentlig omfattning genomförda rationaliseringen av jordbruksdriften. Jordbrukskreditutredningen vill emellertid här, med bortseende från den nu berörda faktiska stegringen av skuldsättningens belopp, erinra om de betydande förändringar i penningvärdet, vilka ägt rum under den tidsperiod varom nu är fråga, och vilka i och för sig varit ägnade att medföra avsevärda förskjutningar i jordbrukets reala skuldbörda. Utan att ingå på frågan om dessa variationer under den bakom liggande tiden inskränker sig jordbrukskreditutredningen till att framhålla, hurusom de statliga stödåtgärderna på jordbrukets område icke kunnat återföra prisläget å jordbrukets produkter till 1929 års nivå samt att den svenska kronans inrikes köpkraft, mätt av den allmänna prisnivån inom landet, för närvarande är icke oväsentligt större än vid tiden för den senaste deflationskrisens utbrott. Härav måste den slutsatsen dragas, att jordbrukets verkliga skuldbörda — i den mån denna bestämmes av penningvärdet — nu är större än för fem år sedan. I skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet av den 3 februari innevarande år har jordbrukskreditutredningen erinrat om dessa förhållanden och riktat uppmärksamheten på den betydelse desamma enligt utredningens mening böra tillmätas vid övervägandet av de allmänna riktlinjerna för vår penningpolitik. Även i detta sammanhang anser sig utredningen böra understryka, att bland åtgärderna för lättande av jordbrukets skuldbörda ingen i betydelse kan mäta sig med den, som avser att åstadkomma en måttlig stegring i den inhemska partiprisnivån och särskilt i prisnivån å jordbrukets produkter. Enligt de för jordbrukskreditutredningen lämnade direktiven ankommer det emellertid icke på utredningen att närmare inlåta sig på detta ämne. På sätt framgår av de i bilaga I I I vid betänkandet lämnade redogörelserna för i vissa främmande länder genomförda eller föreslagna statsingripanden för lättande av jordbrukarnas skuldbördor, hava dessa statsåtgärder varit av mycket skiftande natur och omfattning. Bland de länder, som företagit de mest genomgripande åtgärderna på området, må särskilt nämnas Tyskland och Amerikas Förenta Stater. Sålunda har i det förra landet eftersträvats en skuldnedskrivning i egentlig mening, d. v. s. ett nedbringande genom det allmännas mellankomst av skuldernas kapitalbelopp och i sammanhang därmed ett förhindrande av ny skuldsättning över vissa som rimliga ansedda gränser. Även i Förenta Staterna hava särskilda bestämmelser utfärdats om moratorium och skuldnedskrivning med avseende å jordbrukare, som ej kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser. I Danmark — för att nämna ett tredje land — har förslag framlagts om en genomgripande reglering av penningmarknaden med syfte att skapa förutsättningar för en konvertering av högt förräntade lån samt att åstadkomma räntelättnader ävensom slutligen att under vissa förutsättningar möjliggöra moratorium beträffande jordbrukets skulder. Detta förslag har emellertid icke lett till något resultat.

22 De ingripande åtgärder, som sålunda på sina håll i utlandet vidtagits eller varit föremål för övervägande, må möjligen hava varit motiverade med hänsyn till förhållandena i vederbörande land. Emellertid har det stått klart för jordbrukskreditutredningen, att dylika statsingripanden icke utan synnerligen starka skäl böra komma i fråga för vårt lands vidkommande. Det må framhållas, att verkningarna av dem icke skulle kunna undgå att förgrena sig ut över hela det ekonomiska livet och svårligen skulle låta sig överblicka på förhand. Sålunda skulle en nedskrivning av jordbrukets skulder eller ett moratorium beträffande dem förutsätta betydande uppoffringar från statens sida och omfattande anordningar för att icke därigenom kreditinrättningarnas och andra långivares ställning skulle alltför starkt rubbas. Även en tvångsvis genomförd nedsättning av utlåningsräntan till en lägre nivå än som betingas av det rådande läget på penningmarknaden skulle hava liknande djupt ingripande innebörd. Sådana åtgärder, som nu berörts, borde dessutom logiskt åtföljas av föreskrifter, varigenom jordbrukarnas möjligheter att ikläda sig nya skulder skulle bliva underkastade regleringsåtgärder. Enligt de för jordbrukskreditutredningen lämnade direktiven faller frågan om jordbrukets primärkredit icke under det utredningen lämnade uppdraget. I övrigt har utredningen fattat direktiven sålunda, att alla former av jordbrukarnas upplåning och skuldsättning må bliva föremål för uppmärksamhet. Utredningen har följaktligen ansett sig hava att behandla ej endast den sekundära inteckningskrediten utan ock den däröver liggande inteckningskrediten liksom även krediterna mot annan säkerhet, såsom borgenslån och växelkrediter. De frågor, som anknyta sig till de olika formerna av kreditgivning till jordbrukarna, tillhöra visserligen ett gemensamt komplex med ett nära inre sammanhang. Detta förhållande synes emellertid icke göra det vare sig omöjligt eller mindre lämpligt att underkasta endast en del av detta komplex av frågor en fristående reglering. Som känt är hava tidigare särskilda, fristående anordningar träffats för tillgodoseende av såväl landsbygdens som städernas behov av primärkredit ävensom för tillgodoseende av det särskilda behov av sekundärkredit, som förefinnes för bostadsbyggandet. Jordbrukskreditutredningen har vid behandlingen av de åt utredningen uppdragna frågorna funnit, att spörsmålet om jordbrukets sekundära inteckningskredit utan olägenhet kan behandlas självständigt. De i det följande föreslagna åtgärderna med avseende å ordnandet av jordbrukets sekundärkrediter påverka nämligen icke formerna för ordnandet av kreditväsendet i övrigt och röna ej heller någon inverkan av dem. Vad som föreslås bildar jämväl i organisatoriskt hänseende ett fristående helt. Särskilt vill utredningen redan i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att den lånerörelse, varom nu är fråga, bör hava en ledning, åt vilken icke tillika lånerörelse med mera riskfyllda krediter är anförtrodd. Det skulle enligt jordbrukskreditutredningens mening vara ägnat att försvåra den i det följande föreslagna organisationens verksamhet med avseende å sekundärbelåningen och samarbete

23 med förefintliga kreditinrättningar, därest densamma även skulle omhänderhava utlåningsrörelse mot sämre säkerheter än dem, varom i förevarande sammanhang är tal. I all synnerhet har utredningen, med hänsyn till den såväl principiella som även praktiskt viktiga skillnad, som består mellan belåning, som grundas på bankmässiga säkerheter, samt annan, mera socialt inriktad utlåning, funnit det angeläget, att ledningen av den i förevarande betänkande behandlade verksamheten med den sekundära inteckningskrediten icke får i uppdrag att syssla jämväl med verksamhet av det senare slaget. På grund av det nu anförda har jordbrukskreditutredningen funnit sig böra begagna sig av möjligheten att ur det föreliggande frågekomplexet utbryta och till särskild behandling upptaga nämnda spörsmål. Det låter sig visserligen icke göra att här lämna en mera ingående statistisk redogörelse för den jordbrukets skuldsättning, som lämpligen bör betecknas som sekundär inteckningskredit. Även om man, på sätt jordbrukskreditutredningen föreslår, sätter den övre gränsen för denna kredit vid 75 % av jordbruksfastigheternas belåningsvärden och härmed erhåller fasta gränser för den sekundära inteckningskrediten såväl nedåt i förhållande till den av hypoteksföreningarna bedrivna primärbelåningen som uppåt, möjliggör tillgängligt material icke ett mera exakt fastställande av den nu behandlade skuldsättningens omfattning. Emellertid vill jordbrukskreditutredningen med avseende å beloppet, placeringen och utlåningsvillkoren för nuvarande sekundära inteckningskrediter till jordbruket mera allmänt taget hänvisa till de uppgifter rörande olika kreditinstitutioners utlåning till jordbruket, vilka i det föregående återgivits. Härvid är dock att märka, att dessa uppgifter icke grundas på samma gränsdragning för sekundärkrediterna som nyss angivits och att desamma böra läsas med hänsynstagande härtill. Av nämnda uppgifter framgår, att utlåningen mot säkerhet av inteckning över halva taxeringsvärdet från sparbanker och affärsbanker uppgår till ganska betydande belopp. Sålunda belöpte sig utlåningen mot enbart inteckning av nyssnämnda slag från sparbanker, som inbegripits i beräkningen, till omkring 69 8 milj. kronor, vartill kommer utlåning mot inteckning jämte borgen till ott sammanlagt belopp av ungefär 65'4 milj. kronor. Vad affärsbankerna angår uppgick dessas utlåning till jordbrukare mot inteckning över halva taxeringsvärdet till omkring 34'o milj. kronor samt mot inteckning jämte borgen till omkring 34'3 milj. kronor. Beträffande jordbrukskassornas utlåning mot sekundärinteckning finnas inga specificerade siffror tillgängliga. Denna kreditgivning ingår i det förut angivna beloppet av omkring 9'2 milj. kronor för jordbrukskassornas utlåning mot fastighetsinteckning inom 60 % av taxeringsvärdet och i den gemensamma summan av omkring 15"o milj. kronor för jordbrukskassornas andelskrediter mot reverser, säkerställda av högre liggande inteckning, annan realsäkerhet eller borgen. Från postsparbanken utlämnas icke sekundärkrediter i någon nämnvärd utsträckning. Däremot måste beaktas, att skulder till enskilda personer mot inteckningar i sekundärläge förefinnas till avsevärda belopp.

24 Vad angår räntevillkoren för ifrågavarande utlåning må till en början beträffande sparbankerna hänvisas till att enligt statistiska uppgifter beträffande sparbanker med insättarbehållning av 3 milj. kronor och däröver, införda i Svensk sparbankstidskrift, den genomsnittliga räntan för borgenslån i de av statistiken omfattade sparbankerna den 1 oktober 1934 kan beräknas hava utgjort 4-2 7 %. Om man bland nämnda sparbanker endast tager hänsyn till dem, vilkas inteckningsbelåning till övervägande del synes avse jordbruksfastigheter, torde man böra räkna med ett något högre procenttal eller ungefär 4-4 5 %. Emellertid bör det icke bortses från, å ena sidan att den i sparbankstidskriften införda statistiken endast omfattar 171 av landets 480 sparbanker och att de icke medräknade sparbankerna, vilka i stort sett utgöras av landsbygdssparbanker med ringa omslutning, kunna antagas hava bibehållit en genomsnittligt något högre räntenivå än de i statistiken redovisade större sparbankerna, men å andra sidan att räntan å sekundära inteckningslån i genomsnitt torde ligga något lägre än borgenslåneräntan. Av en från Svenska bankföreningen till jordbrukskreditutredningen överlämnad promemoria angående affärsbankernas räntesatser vid krediter till jordbrukare enligt uppgifter i slutet av augusti 1934 (Bilaga II) framgår, att de av dessa banker tillämpade räntesatserna växla ganska betydligt såväl mellan de olika bankerna inbördes som särskilt med hänsyn till kreditriskerna i de olika fallen, lånetidens längd m. m. Sålunda variera de uppgivna räntorna för sekundära inteckningslån mellan lägst 3" 5 % och högst 5" 5 %. Ungefär med dessa räntesatser förräntas även de från jordbrukskassorna utlämnade sekundära inteckningslånen (Bilaga II). Även om de anförda uppgifterna om de nuvarande räntevillkoren med avseende å hos olika kreditinrättningar upptagna sekundära inteckningslån icke medgiva en mera ingående analys av det rådande läget, torde likväl därav framgå, att jordbrukets sekundärlån, om ock räntebördan naturligen minskats efterhand som den allmänna räntenivån sjunkit, i icke ringa omfattning löpa med räntesatser, vilka i betraktande av det nuvarande läget på penningmarknaden måste betecknas som relativt höga. Härtill kommer som en annan synnerligen viktig omständighet, att de av ovannämnda kreditanstalter utlämnade sekundärlånen äro kortfristiga och att jordbrukarna följaktligen icke äga någon trygghet med avseende å eventuella räntestegringar i en närmare eller avlägsnare framtid. Beträffande utlåningen från såväl jordbrukskassorna som sparbankerna och affärsbankerna gälla nämligen vissa inskränkningar i fråga om tiden för utlämnade lån. Sålunda stadgas i § 26 i förordningen om jordbrukets kreditkassor, att av medel, vilka centralkassa anskaffat genom upptagande av lån, högst en fjärdedel må utlämnas såsom lån å längre tid än ett år och att minst sex tiondelar av de hos kassan insatta medlens sammanlagda belopp skola redovisas i kassareserv av angiven beskaffenhet eller i lån å återbetalningstid, som ej överstiger ett år. Enligt § 49 i samma förordning må lån från jordbrukskassa ej utlämnas på längre återbetalningstid än den kassan själv åtnjuter. I allmänhet tillämpas för dessa lån en återbetalnings- eller uppsägningstid av tre månader. Vad

25 sparbankerna angår stadgas i 26 § sparbankslagen, att, om lån, för vilket kommun eller dylik samfällighet ej är ansvarig i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman, icke är ställt att betalas inom tre månader eller, där fråga är om lån, för vilket säkerheten utgöres av inteckning i fast egendom, inom sex månader, sparbanken skall förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom tid, som sålunda för varje fall angivits. Ytterligare är i de särskilda av Kungl. Maj:t för affärsbankerna fastställda bolagsordningarna föreskrivet, att lån må beviljas på högst sex månaders tid eller, om realsäkerhet blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders uppsägning, ävensom att kreditiv och kredit i räkning må meddelas på högst ett år! Slutligen må beträffande den vissa banker under senare år lämnade rätten att bevilja s. k. avbetalningslån med en löptid av högst tio år erinras, att sådana lån må beviljas endast intill viss del av grundfonden samt under villkor bland annat att återbetalningstiden icke må utgöra mer än tio år, att det årliga avbetalningsbeloppet skall i skuldebrevet bestämmas i förhållande till den tid, för vilken lånet beviljats och att banken skall förbehålla sig rätt att, om den så finner skäligt, uppsäga lånet till återbetalning inom tre månader. Härtill kommer, att räntan enligt bestämmelserna i skuldebreven mestadels ej är fast utan växlande, i regel i anslutning till förändringarna i riksbankens diskonto. Det är uppenbart, att de begränsningar, som sålunda stadgats med avseende å återbetalningstiden för lån från jordbrukskassorna, sparbankerna och affärsbankerna, ur synpunkten av dessa institutioners intressen äro motiverade av att kapitalanskaffningen för utlåningsrörelsen till väsentlig del utgöres av inlåning från allmänheten eller eljest sker med förbehåll om mer eller mindre kort uppsägningstid. Att under sådana förhållanden binda utlåningen för längre tid och med fast ränta skulle utan tvivel innebära risker för sagda kreditinrättningar såväl med avseende å likviditeten som även med hänsyn till ändringar av ränteläget. Jämväl vid begagnandet av de omförmälda möjligheterna att i viss utsträckning bevilja lån på längre tid pläga fördenskull dessa kreditinrättningar i lånereverserna förbehålla sig rätt att ändra räntan efter penningmarknadens fluktuationer. Då jordbrukskreditutredningen, på sätt ovan framhållits, å ena sidan funnit de nuvarande räntesatserna å jordbrukets sekundärkrediter i betraktande av det för närvarande rådande läget på penningmarknaden åtminstone mångenstädes vara jämförelsevis höga och å andra sidan ansett det ur låntagarnas synpunkt vara en angelägenhet av vikt att kunna liksom i fråga om primärlånen hos hypoteksföreningarna erhålla för längre tid bundna och med fast ränta löpande sekundärlån, har utredningen — i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet gjorda uttalanden — funnit en konvertering av jordbrukets sekundärkrediter i långfristiga lån mot lägre och fasta räntesatser vara ett viktigt led i regleringen av jordbrukarnas skuldsättning. Utredningen har ansett, att det nu rådande ränteläget bör utnyttjas för en dylik konvertering. För att detta syfte i största utsträckning skall kunna ernås, bör konverteringen åstadkommas genom en så bred

26 aktion som möjligt under kortast möjliga tid. E t t ytterligare önskemål, som i detta sammanhang kommer i betraktande, är, att de ifrågavarande långfristiga lånen förbindas med för jordbrukarna möjligast fördelaktiga amorteringsvillkor. Då jordbrukskreditutredningen i anslutning till det här anförda haft att söka lösningen till de nu uppställda problemen, hava olika utvägar underkastats en ingående omprövning. Härvid har jordbrukskreditutredningen måst övergiva tanken på genomförandet av en konvertering av angivet slag medelst reguljära åtgärder från de kreditinstitutioners sida, vilka hava hand om den nuvarande sekundärbelåningen. Som av det nyss anförda framgår, medgiva icke grunderna för dessa kreditanstalters verksamhet den för konverteringens verkställande erforderliga långfristiga upplåningen liksom ej heller den långfristiga utlåning, varom här är fråga. E n ändring av nämnda grunder åter innebure en alltför genomgripande åtgärd med alltför vittgående konsekvenser på hela kreditväsendets område för att här kunna ifrågasättas. Det har vid sådant förhållande synts jordbrukskreditutredningen, som om i övrigt tre huvudlinjer stode öppna för problemets lösning, nämligen dels skapandet av en helt ny kreditorganisation för handhavandet av den långfristiga utlåning, som nyss blivit ifrågasatt, dels anförtroendet av denna åt en eller flera av de redan nu förefintliga kreditinstitutionerna såsom särskild uppgift vid sidan av den reguljära verksamheten och dels slutligen en kombination i någon form av dessa båda linjer. Jordbrukskreditutredningen vill till en början betona, att en utlåningsrörelse, som avser tillhandahållande av långfristiga lån mot inteckning i jordegendomar, liggande så högt som sjuttiofem procent av egendomsvärdet vid utlåningstillfället, av sina verkställande organ kräver stor erfarenhet och kunnighet, för att de med rörelsen förenade riskerna skola kunna hållas inom måttliga gränser. Med hänsyn till att rörelsen såvitt möjligt bör bära sig själv och utlåningsräntorna tillika böra hållas låga, är det jämväl angeläget, att organisationen av rörelsen blir så billig som möjligt. Dessa synpunkter liksom önskvärdheten av att överorganisation på kreditgivningens område undvikes tala för att tanken på inrättande av ett nytt särskilt institut för ifrågavarande lånerörelse icke upptages under annan förutsättning än att det finnes ådagalagt, att en lösning av organisationsfrågan icke kan vinnas på grundval av medverkan från redan förefintliga kreditinstitutioners sida. Av de nuvarande kreditinstitutioner inom landet, som i större utsträckning meddela jordbrukskredit, nämligen hypoteksbanken med hypoteksföreningarna, jordbrukskreditkassan med central- och jordbrukskassorna samt sparbankerna och affärsbankerna, synas de båda förstnämnda organisationerna äga företräde framför de övriga redan ur den synpunkten, att de var för sig stå under enhetlig ledning, som skulle kunna övertaga ansvaret för den förevarande utlåningsrörelsen. Vad vidare till en början angår hypoteks-

banken och hypoteksföreningarna bör uppmärksammas, att dessa äro de enda kreditinstitutioner, som meddela långfristig, bunden kredit mot inteckning i jordbruksegendom, och att hos dem alltså finnes företrädd särskild erfarenhet på detta område. Beskaffenheten av förevarande organisation för den primära jordbrukskrediten och det nära sambandet mellan den primära och den sekundära inteckningskrediten skulle även kunna antagas föranleda, att skötseln av den sekundära kreditgivningen borde kunna av hypoteksbanken åstadkommas förhållandevis billigt. Vid utlåningsrörelsens överlämnande till hypoteksbanken skulle först den möjligheten kunna tänkas, att banken anskaffade de för utlåningen erforderliga medlen genom egen upplåning mot obligationer. Hypoteksbanken skulle i så fall komma att utgiva två slag av obligationer av inbördes helt olika typer, den ena avsedd att svara mot primärbelåningen och den andra mot sekundärbelåningen. Förstnämnda obligationer äro säkerställda av de förskrivningar med åtföljande säkerheter, som hypoteksföreningarna för erhållna lån avgivit till banken, vartill komma föreningarnas och deras medlemmars solidariska ansvarighet samt den av staten ställda garantifonden å 60 milj. kronor. För de obligationer, som skulle utgivas för sekundärbelåningen, erfordrades säkerligen en betydligt mera omfattande statsgaranti. Att hypoteksbanken sålunda skulle hava att utgiva två slag av i olika omfattning statsgaranterade obligationer vore en anordning, som i och för sig synes mindre lycklig och som skulle kunna tänkas medföra att de mot primärkrediten svarande, allenast i ringa utsträckning statsgaranterade obligationerna bleve mindre begärliga an nu är fallet och att banken för den upplåning, som avses för sistnämnda kreditgivning, till äventyrs skulle nödgas betala samma eller till och med högre ränta än för den för sekundärkreditgivningen erforderliga upplåningen. Men vidare är att märka, att, även om staten iklädde sig fullt ansvar gentemot köparna av vissa obligationer, hypoteksbanken uppenbarligen i första hand komme att svara för betalningen av desamma. Dessa obligationer skulle motsvaras av en utlåning mot sämre säkerheter än som hittills legat till grund för utlåningen från banken. Det torde vid sådant förhållande icke kunna undvikas, att, huru än ansvaret för hypoteksbankens förbindelser uppdelades på hypoteksföreningarna och deras delägare eller i övrigt anordnades, hypoteksbankens och hypoteksföreningarnas ställning utåt skulle påverkas i försämrad riktning genom de nyss antydda åtgärderna. Bedan risken för att förtroendet för t^poteksbanksrörelsen och dess förmåga att tillhandahålla billig primärkredit sålunda skulle kunna rubbas genom den avsedda konverteringsaktionen anser jordbrukskreditutredningen vara ett avgörande skäl mot den ifrågasatta anordningen. Det nu sagda är i stort sett tillämpligt även för det fall, att staten upplånade de erforderliga medlen och hypoteksbanken i sin tur mottoge desamma av staten såsom lån med skyldighet att svara för desammas återbetalande. Däremot skulle förhållandet bliva ett annat, därest staten för ifrågavarande utlåningsrörelse ställde av staten anskaffade medel till hypoteksbankens förfogande med åtagande från statens sida av ansvar för utlåningen. Staten förbleve alltså

ägare av medlen, under det att hypoteksbanken allenast skulle såsom syssloman handhava deras utlåning för statens räkning. Banken komme vid en sådan anordning icke att stå någon risk för utlåningen. En dylik lösning bleve givetvis icke förenad med ovan anförda olägenheter. Emellertid synas befogade erinringar organisatoriskt sett kunna riktas jämväl mot denna sistnämnda linje. Hypoteksbankens lokala organisation torde varken vara tillräckligt utbyggd å de olika orterna eller representera tillräcklig smidighet, för att den här avsedda utlåningsrörelsen, därest den anförtroddes enbart åt hypoteksbanken och hypoteksföreningarna, skulle kunna bliva i önskvärd grad effektiv. Enligt jordbrukskreditutredningens mening bör, såsom redan förut anförts, verksamheten anordnas på så bred front, att den avsedda konverteringsaktionen kan med utnyttjande av nuvarande låga ränteläge genomföras på en förhållandevis kort tid. Med hänsyn härtill anser jordbrukskreditutredningen handhavandet av utlåningsrörelsen på de olika orterna ute i landet böra anförtros åt en organisation av större omfång än den som hypoteksbanken och hypoteksföreningarna representera. Beträffande därefter möjligheterna att anförtro den föreslagna utlåningsverksamheten åt jordbrukskasserörelsen må till en början erinras om att jordbrukskassornas utlåning till stor del grundas på säkerheter bestående av inteckningar i jordbruksegendom. Jordbrukskasseorganisationen företräder följaktligen en betydande erfarenhet på förevarande område. I likhet med hypoteksbanken och hypoteksföreningarna skulle alltså även jordbrukskasserörelsen ur nu berörda synpunkt kunna anses lämpad att handhava ifrågavarande utlåning. Jämväl vid dennas överlämnande till jordbrukskasseorganisationen borde den upplåning, som skulle erfordras för ändamålet, av hänsyn såväl till organisationens normala upplåning som till dess delägare, vilka hava begränsad solidarisk ansvarighet för rörelsens förbindelser, böra ombesörjas av staten, varvid även räntevillkoren kunde bliva de bästa möjliga. Emellertid torde vad nyss anförts gentemot tanken på utlåningens överlämnande till hypoteksbanken och hypoteksföreningarna även böra göras gällande mot dess anförtroende åt jordbrukskasserörelsen i så måtto, att icke heller denna rörelse för närvarande synes vara tillräckligt utbyggd för att ensam kunna handhava förevarande utlåning. Jordbrukskreditutredningen utgår nämligen från att jordbrukskassorna av olika skäl i allmänhet icke torde vara lämpade att självständigt ombesörja sådan utlåning, varom här är fråga, utan att denna skulle handhavas av centralkassorna. Jordbrukskreditutredningen har sålunda å ena sidan utgått från att uppbyggandet av en helt ny kreditorganisation för ifrågavarande utlåningsrörelse i möjligaste mån bör undvikas, och å andra sidan funnit, att de redan förefintliga kreditorganisationer, som stå under sådan enhetlig ledning, att det skulle kunna ifrågakomma att åt någon av dem anförtro utlåningsrörelsen, icke var för sig torde kunna handhava denna uppgift. Utredningen har fördenskull upptagit till övervägande, huruvida icke rörelsen skulle kunna omhändertagas gemensamt av flera av de befintliga kreditinstitutionerna, varvid

29 dock nödvändigtvis ett centralt organ måste skapas med uppgift att sörja för en enhetlig ledning av rörelsen. Jordbrukskreditutredningen har efter därom framställd begäran fått mottaga vissa yttranden från vederbörande kreditinstitutioner och anser sig på grund av dessa yttrandens innehåll kunna förutsätta, att hypoteksbanken och centralkassorna för jordbrukskredit samt i viss utsträckning även sparbanker och affärsbanker skola vara villiga att lämna sin medverkan vid den ifrågavarande lånerörelsen, under förutsättning att nämnda institutioner icke åläggas ansvar för de utlånade medlen. Denna de låneförmedlande institutionernas frihet från ansvar för de utlånade medlen utgör även en förutsättning för att en eljest oundgänglig omarbetning av kreditanstalternas konstitution skall kunna undvikas. Visserligen kan i förenämnda hänseende någon tveksamhet förväntas hos sådana kreditinstitutioner, som själva bedriva utlåning mot sekundära säkerheter, men enligt jordbrukskreditutredningens mening böra dessa likväl icke hava anledning befara något mera betydande intrång i sin verksamhet. Det lärer nämligen kunna antagas, att låntagarna med hänsyn till kreditbehovens art i icke ringa utsträckning föredraga korta lån framför långfristiga och följaktligen i många fall kvarstanna hos sina nuvarande långivare. Även om dessa sistnämnda komma att erfara ett visst tryck på sina utlåningsräntor, bör å andra sidan uppmärksammas, att de kunna vinna vissa fördelar genom att medverka i den här ifrågasatta utlåningsrörelsen. Sålunda kan det ligga i en banks intresse, att en låntagare, som har såväl primärlån som sekundärlån och högre liggande inteckningskredit eller krediter mot namnsäkerhet placerade hos banken, får sin sekundärkredit ordnad på mera fördelaktigt sätt, i det att möjligheterna för låntagaren att bättre sköta sina övriga krediter härigenom ökas. Detta bör självfallet icke få föranleda och behöver ej heller befaras medföra, att en kreditinstitution, som åtagit sig uppgiften som förmedlare för de här ifrågasatta lånen, utnyttjar denna sin ställning på sådant sätt, att lån av beskaffenhet att ej rätteligen böra beviljas av statens medel likväl överflyttas. Såvitt jordbrukskreditutredningen kunnat finna, skulle rörelsen genom ovan angiven medverkan från olika håll kunna i tillräckligt omfång vinna önskvärd kontakt med låntagarna samt ernå sådan effektivitet, som är nödvändig för att densamma skall medföra åsyftat resultat. De nämnda kreditinrättningarnas medverkan bör enligt jordbrukskreditutredningens mening anordnas enligt följande grunder. Handhavandet av utlåningen samt vården av de utlämnade lånen böra anförtros åt låneförmedlare, vilka i första hand böra utgöras av hypoteksföreningarna och centralkassorna för jordbrukskredit. Emellertid utgår jordbrukskreditutredningen från att det för vinnande av en tillräcklig omfattning av den ifrågavarande konverteringsaktionen är önskvärt att jämväl andra kreditinrättningar må, efter Konungens bestämmande, kunna anlitas såsom låneförmedlare, i vilket avseeende utredningen tänker på större sparbanker med mera omfattande verksamhet på landsbygden, ett mindre antal stora jordbrukskassor samt möjligen affärsbanker,

30 som i mera avsevärd omfattning ägna sig åt kreditgivning till jordbrukare. Jordbrukskassor samt mindre sparbanker böra eljest kunna anlitas såsom lånebiträden för att lämna bisträckning av olika slag. Jordbrukskreditutredningen vill i detta sammanhang framhålla, att det icke bör möta hinder för att, där så finnes lämpligt, mer än en låneförmedlare utses för samma område. Att genomföra en indelning av riket i distrikt, inom vilka allenast en låheförmedlare medgives vara verksam, skulle nämligen — på sätt närmare utvecklas i den speciella motiveringen — bliva mer eller mindre konstlat och kunna leda till att den konverteringsoperation, utredningen i första rummet åsyftar, komme att försvåras och fördröjas. Vad angår det centrala organ, som vid val av nu angivna alternativ skall hava den enhetliga ledningen av rörelsen, må framhållas, att frågan härom står i visst sammanhang med spörsmålet, huru de för rörelsen erforderliga medlen skola anskaffas. Även vid den nu behandlade lösningen kunna tre alternativ för medlens anskaffande tänkas, nämligen antingen självständig upplåning från det nya organets sida och eget ansvar för utlåningsrörelsen eller anlitande av medel, som av staten ställas till förfogande för ändamålet, likaledes med eget ansvar för det centrala organet, eller slutligen ianspråktagande av medel, som staten ställer till förfogande, och utlåning på statens ansvar. Säkerheten för en självständig upplåning skulle tydligen först och främst utgöras av de för utlämnande lån ställda hypoteken, vilket emellertid skulle förutsätta, att det i § 5 förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank meddelade monopolet för denna bank att utgiva obligationer mot säkerhet i jordbruksfastigheter begränsades till att gälla upplåning mot säkerhet av primärinteckningar. Enligt jordbrukskreditutredningens uppfattning borde med hänsyn till utlåningens natur icke här liksom gäller för hypoteksbanken och jordbrukskreditkassan solidariskt ansvar för upplåningen åläggas låntagarna. Däremot anser jordbrukskreditutredningen, att det för ernående av så låg ränta som möjligt vore nödvändigt att förse obligationerna med full statsgaranti. Uppenbarligen vore det för detta syfte icke tillräckligt, att staten endast meddelade garanti för en del av upplåningen eller såsom säkerhet för densamma ställde till förfogande en garantifond till begränsat belopp. Vid sådant förhållande synes det utredningen, som om det ur statens synpunkt icke skulle innebära någon reell fördel, om de för utlåningsrörelsen erforderliga medlen upplånades av ett särskilt kreditinstitut i stället för av staten. Ä andra sidan kunde genom att staten direkt sörjde för medelsanskaffningen vinnas, såväl att lån kunna ställas till låntagarnas förfogande mot lägsta möjliga räntor som att uppgifterna för det antydda gemensamma organet för rörelsen — vilket alltså icke behöver självständigt befatta sig med upplåning eller med vård och förvaltning av för sådan upplåning ställda hypotek — kunna betydligt begränsas och därmed organisationskostnaderna för detsamma avsevärt reduceras. En viss, eljest möjlig konkurrens med statens upplåning i övrigt kan också på detta sätt undvikas. Härtill kom-

31 mer, att vid upplåning genom statens försorg icke större kapital behöver bindas i rörelsen än som vid varje tillfälle erfordras för densamma och att staten alltså för andra ändamål kan använda återstående för verksamheten avsedda medel. Möjligheterna att medgiva låntagare att i förtid återbetala lån skulle härigenom ökas. Jordbrukskreditutredningen återkommer till sistnämnda fråga i den speciella motiveringen. Av nu nämnda skäl har jordbrukskreditutredningen funnit sig böra förorda, att medelsanskaffningen för ifrågavarande utlåningsrörelse ombesörjes av staten, som överför de erforderliga medlen till en särskilt för ändamålet bildad statlig lånefond, samt att rörelsens ledande organ icke anordnas såsom ett självständigt kreditinstitut utan såsom en nämnd med ledande, sammanhållande och övervakande uppgifter. Utredningen, som i det följande närmare återkommer till frågan om medelsanskaffningen och vad därmed äger samband, vill sammanfatta det resultat, vartill utredningen kommit beträffande organisationen av den föreslagna utlåningsverksamheten, sålunda, att^ ledningen av lånerörelsen bör handhavas för statens räkning av en särskild nämnd med nyssnämnda huvudsakliga uppgifter, samt att utlåningen och vården av utlämnade lån böra under nämndens ledning och tillsyn besörjas av låneförmedlare, vilka böra utgöras av hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit samt de ytterligare kreditinrättningar, som Konungen kan finna skäl bestämma, i sin verksamhet i lämplig omfattning bisträckta av sparbanker, jordbrukskassor och särskilda kommittéer i egenskap av lånebiträden. Sedan den konvertering av jordbrukets sekundärkrediter i långfristiga lån, som med den ifrågasatta verksamheten åsyftas, under loppet av ett antal år genomförts, torde man hava att räkna med att utlåningsrörelsen kommer att nedgå i omfattning och att verksamheten till stor del kommer att utgöras av vård av utlämnade lån. Jordbrukskreditutredningen, som med hänsyn härtill utgår från att den föreslagna organisationen icke blir av permanent natur, anser det böra framdeles, när den egentliga konverteringsaktionen i huvudsak avslutats, av statsmakterna tagas under övervägande, huruvida icke rörelsen bör överflyttas till någon av de redan förefintliga kreditinstitutioner, som hava till ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov. Enligt jordbrukskreditutredningens mening bör staten för de medel, som placeras i den ifrågavarande lånerörelsen, erhålla en räntegottgörelse som varken överstiger eller understiger den för statens motsvarande upplåning utgående räntan. A ena sidan bör nämligen staten icke erhålla någon vinst av rörelsen, vilken ju tillkommer för att bringa jordbrukarna lättnad i deras skuldbördor, och å andra sidan bör det vara ett önskemål, att staten icke heller skall behöva göra förluster på denna rörelse. Den utlåningsränta, som skall tillämpas i fråga om lån från fonden, bör beräknas sålunda, att, förutom gottgörelse för fondens ränteutgifter, även

32 inbegripes ersättning för förvaltningskostnaderna för utlåningsrörelsen ävensom därutöver — på sätt nedan närmare utvecklas — skälig avsättning till en säkerhetsfond. Frågan om förvaltningskostnadernas storlek låter sig av naturliga skäl icke närmare på förhand bedöma. Dessa kostnader komma att utgöras dels av utgifter för nämndens verksamhet, dels av ersättningar till låneförmedlare m. fl. samt dels av med revisionsverksamheten förenade utgifter. Jordbrukskreditutredningen har funnit sig med en viss grad av säkerhet kunna utgå från att förvaltningskostnaderna icke kunna nedbringas lägre än till O25 —0"30 % av rörelsens omslutning. Under de första åren av verksamheten komma de sannolikt att bliva större än under de efterföljande åren, och troligen lära de icke under denna första tid kunna hållas inom nyss angivna gräns. Jordbrukskreditutredningen anser med hänsyn till det nu sagda försiktigheten bjuda, att förvaltningskostnaderna under de första åren, förslagsvis till och med år 1938, beräknas uppgå till omkring 0'5 % av omslutningen, men förutsätter, att de sedermera, då verksamheten till stor del kommer att bestå av vård av utlämnade lån, skola kunna reduceras till ungefär 0'3 %. Då även vid ett försiktigt handhavande av den utlåningsverksamhet, varom här är fråga, kapitalförluster kunna förutses komma att inträffa, anser jordbrukskreditutredningen viss avsättning av medel till en säkerhetsfond icke kunna underlåtas. Därest nämligen icke sådana fonderade medel komma att finnas tillgängliga för förlusternas täckande, måste antingen räntemarginalen vid den tid, då dylika förluster befaras skola inträffa, beräknas tillräckligt hög för att täcka förlusterna eller ock avskrivning å riksgäldskontorets kapitalfordran till motsvarande del förr eller senare verkställas med anlitande av skattemedel. Vid jämförelse med det förra av dessa förfaringssätt medför bildandet av en säkerhetsfond fördelen av en jämnare fördelning av uppkomna förluster. Den andra nyssnämnda utvägen skulle innebära, att förlusterna å rörelsen komme att överskjutas på statsverket samt att utlåningsräntorna icke i någon mån skulle innesluta riskpremie och alltså bleve lägre än som rätteligen vore av förhållandena betingat. Då jordbrukskreditutredningen icke kan förorda en sådan anordning, finner utredningen uppläggandet av en säkerhetsfond med angivet ändamål erforderligt. I fråga om de hittillsvarande statliga utlåningsfonderna förekommer visserligen icke någon motsvarande anordning. Om en dylik lånefond lider en kapitalförlust, inträffar tills vidare intet annat än att fonden lever vidare med minskat kapital. Endast om eller när statsmakterna så finna behövligt, vidtagas åtgärder i anledning av det timade genom att nya medel anvisas till fyllande av den uppkomna bristen i fondkapitalet. Beträffande här ifrågavarande lånefond åter kommer läget att bliva detsamma först i den mån säkerhetsfonden icke lämnar tillgång till förlustens täckande. Avsättning till säkerhetsfonden föreslås av jordbrukskreditutredningen skola årligen ske med ett belopp, motsvarande 0'2 % av de utlämnade lånens sammanlagda kapital. Man torde kunna utgå från att kapitalförluster i nämnvärd utsträckning icke komma att uppstå under de första åren av verk-

33 samheten. Vid sådant förhållande har jordbrukskreditutredningen ansett sig kunna förorda, att avsättning till säkerhetsfonden icke skall behöva ske förrän i bokslutet för år 1939, varigenom vinnes, att marginalen mellan uppoch utlåningsräntorna under de första åren liksom i fortsättningen kan begränsas till 0-5 %. Till säkerhetsfonden bör, utöver den fastställda avsättningen, även föras vad som av årsinkomsten må återstå, sedan all utestående och vid årets utgång förfallen ränta till riksgäldskontoret blivit erlagd samt förvaltningskostnaderna blivit täckta. Därest det framdeles skulle visa sig, att de här gjorda beräkningarna av förvaltningskostnaderna samt avsättningen till säkerhetsfonden behöva modifieras i någon riktning, lära statsmakterna få träffa härav föranledda dispositioner. Med hänvisning till specialmotiveringen i vad det gäller bestämmandet av den övre gränsen för de sekundära inteckningslånen, principerna för fastställandet av jordbruksfastigheternas belåningsvärden samt övriga delar av de här framlagda författningsförslagen, inskränker sig utredningen i förevarande sammanhang till att vidkommande förslagens fördelar för jordbruksnäringen samt följder med avseende å den statliga upplåningen göra följande allmänna anmärkningar. Såsom allmänt är känt och i det föregående anmärkts kännetecknas penningmarknaden för närvarande av ett osedvanligt lågt ränteläge. Jordbrukskreditutredningen, som uttalat sig för att kapitalanskaffningen för den ifrågavarande utlåningsrörelsen skall ske genom upplåning från statens sida, får erinra om att köpkursen å 3 5 % obligationer av statsräntetyp under större delen av innevarande år utgjort 97 eller 98 och för närvarande överstiger pari. Under förutsättning att den av utredningen förordade konverteringsaktionen kan komma till stånd senast vid utgången av första halvåret 1935, torde man, om icke oförutsedda omkastningar inträffa, kunna utgå från att den för ändamålet erforderliga upplåningen skulle kunna av staten verkställas till en räntefot icke överstigande 36 %. Därest man sålunda utgår från att de ifrågavarande medlen skulle kunna anskaffas mot nu nämnd räntesats samt att marginalen mellan upplånings- och utlåningsräntorna skulle uppgå till 0'5 %, borde man kunna räkna med en räntesats för de här omhandlade sekundära inteckningslånen av omkring 4 %. En sådan räntesats, bunden för ett antal år framåt, skulle, i betraktande av de i det föregående påpekade för närvarande förekommande högre räntesatserna för sekundärlån, vara ägnad att medföra en lättnad för vårt lands skuldsatta jordbrukare. Vid stigande räntesatser å den allmänna penningmarknaden skulle uppenbarligen ett bindande vid nyss antydda ränteläge av räntesatsen å jordbrukets sekundärlån medföra betydande fördelar. Skulle åter det nuvarande gynnsamma ränteläget under en längre tid fortbestå eller räntan ytterligare nedgå, ligger det i sakens natur, att fördelarna komme att förminskas. För den händelse förhoppningar till äventyrs skulle hava gjort sig gällande bland jordbrukets utövare om ännu lägre räntesatser å de sekundära intecknings1521 34

34 lånen än den utlåningsränta, med vilken jordbrukskreditutredningen enligt vad ovan sagts i nuvarande ränteläge räknar, bör framhållas att sådana förhoppningar, därest ej ränteläget ytterligare sjunker, svårligen kunna infrias, försåvitt den nu ifrågavarande låneverksamheten, på sätt utredningen avser, skall kunna skötas efter sunda principer. Därjämte bör understrykas, att man uppenbarligen icke genom statliga åtgärder bör eftersträva en sådan lösning av det här omhandlade ränteproblemet att räntesatsen å jordbrukets sekundärlån — även om så hade varit möjligt — nedbringas till samma nivå som den ränta, som bör gälla för primära inteckningslån i jordbruksfastigheter med fast ränta. Den å sekundärlånen belöpande räntesatsen bör av naturliga skäl något överstiga räntan å primärlånen. Med avseende å den här tänkta konverteringsaktionens omfattning och den därmed sammanhängande frågan om storleken av den statliga upplåning, som för ändamålet kan bliva behövlig, saknas helt naturligt närmare hållpunkter för mera ingående bedömanden och beräkningar. Konverteringsaktionens omfattning blir uppenbarligen beroende av den allmänna uppfattningen om de fördelar i fråga om ränte- och andra lånevillkor, som komma att erbjudas, samt av den aktivitet, som från den centrala ledningens men framförallt de lokala låneförmedlarnas sida kommer att utvecklas för att göra jordbrukarna inom landet bekanta med de sålunda erbjudna fördelarna. Det är givetvis ett önskemål, att så många som möjligt av de jordbrukare, som behöva ordna sina sekundärkrediter genom upptagande av lån från fonden och som kunna ställa tillfredsställande säkerhet, beredas de fördelar som med fonden avses. Ä andra sidan finnas skäl att förmoda, att jordbrukarnas efterfrågan på de föreslagna långfristiga lånen kommer att hålla sig inom tämligen måttliga gränser. Sålunda är det givet, att den nuvarande låga räntenivån och ännu mera en fortsatt tendens till sänkning av densamma måste verka återhållande på många av dem, för vilka här ifrågavarande lån äro avsedda. Vidare kan antagas, att en icke oväsentlig del av nuvarande krediter mot sekundärinteckningar med hänsyn till de ändamål, för vilka lånen sökts, ej önskas konverterade i långa amorteringslån. Som redan tidigare påpekats torde säkerligen även många jordbrukare föredraga att bibehålla sina lån hos hittillsvarande bankförbindelser. Vid övervägande av föreliggande olika omständigheter och med tagen hänsyn till i det föregående meddelade statistiska uppgifter om de sekundära inteckningskrediternas sannolika ungefärliga omfattning och fördelning på olika slag av långivare har jordbrukskreditutredningen stannat vid att föreslå, att i riksstaten för nästkommande budgetår beräknas ett belopp av 40 milj. kronor, att utgå av lånemedel, för kapitalavsättning till den lånefond som här föreslås. Jordbrukskreditutredningen vill emellertid icke underlåta att framhålla, att det vid tidpunkten för statsmakternas ställningstagande till förevarande förslag kan visa sig motiverat att med hänsyn till då rådande förhållanden beräkna den erforderliga kapitalavsättningen till annat belopp än som sålunda av utredningen angivits.

35 Specialmotivering. Förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom. §1Denna paragraf avhandlar fondens ändamål, vilket i första stycket angives vara att i enlighet med bestämmelserna i förordningen lämna lån mot säkerhet av inteckning i jordegendom. Jämlikt andra stycket skall med jordegendom förstås självständig, å marken bestämbar fast egendom, vara jordbruk eller jordbruk jämte skogsbruk bedrives. Ehuru fondens ändamål i författningsförslaget angivits så generellt som skett, bör uppenbarligen i tillämpningen den med fondens medel utövade låneverksamheten begränsas med hänsyn till kreditbehovens art samt lånesökandens person och ekonomiska omständigheter. Det är, som i den allmänna motiveringen framhållits, jordbrukets intresse av att erhålla billig och ändamålsenligt ordnad kredit, som är avsett att tillgodoses genom ifrågavarande låneverksamhet. Med jordbruket bör härvid jämställas i samband därmed drivet skogsbruk. I den mån detta sistnämnda kan anses utgöra ett led i en av skogsägaren bedriven industriell verksamhet, synes emellertid kredit icke böra ställas till förfogande från fondens sida. Industriföretag böra hänvisas till andra utvägar för tillgodoseende av sina kreditbehov. Over huvud taget böra aktiebolag och andra juridiska personer icke kunna påräkna kredit av fondens medel, om ock under vissa omständigheter undantag bör kunna ifrågakomma, exempelvis för familjebolag. Det ligger vidare i sakens natur, att lån icke bör lämnas, där låntagaren är fastighetshandlare eller lånet eljest kan antagas ingå såsom led i spekulationsaffärer. Låneansökningarna skola bedömas från fall till fall, och lån bör icke lämnas under annan förutsättning än att lånet synes ägnat att i sin mån lända till fromma för jordbruksnäringen. Den, som saknar förutsättningar att på tillfredsställande sätt sköta sitt jordbruk eller skogsbruk, bör icke komma i åtnjutande av lån. Det måste hållas i minnet, att det här — i motsats till vad som är fallet beträffande hypoteksföreningarna, vilkas låntagare samtidigt äro delägare i sin förening — icke föreligger rätt för någon att, om de formella förutsättningarna för ett lån från fonden äro för handen, tilldelas ett sådant lån. Av skäl, som närmare utvecklas under § 20, bör enligt jordbrukskreditutredningens mening växande skog icke bliva föremål för belåning från fondens sida. Med hänsyn härtill finner utredningen icke heller motiverat, att egendom, som allenast består av skogsmark och där sålunda enbart skogs-

36 bruk bedrives, skall kunna över huvud taget tjäna till belåningsobjek:. Det bör bemärkas, att den omständigheten, att skogsmark, som jämte jordbruksmark ingår i en egendom, ligger avskild från egendomen i övrigt, icke bör utgöra hinder för dess belånande tillika med den övriga egendomen. §2. Liksom andra statens utlåningsfonder torde även denna fond böra förvaltas antingen av statskontoret eller av riksgäldskontoret. Jordbrukskreditutredningen har vid valet dem emellan funnit sig böra föreslå, att förvaltningen skall ankomma på riksgäldskontoret. Härvid har utredningen tagit hänsyn dels till att fondens medel förväntas skola anskaffas medelst upplåning genom riksgäldskontorets försorg och dels till att viss samverkan med riksgäldskontoret även i andra hänseenden kommer att erfordras. Den förvaltning, som skall handhavas av riksgäldskontoret, innefattar bokföring av fondens kapital, dess inkomster och dess utgifter samt den statliga redovisningen härför ävensom utlämnandet av erforderliga medel för lånerörelsen samt mottagandet av de för densamma icke längre behövliga medlen och den räntegottgörelse, som skall tillkomma staten. Däremot skall riksgäldskontoret icke hava några åligganden med avseende å den utlåningsrörelse, som drives med fondens medel. §3. Då i första stycket av denna paragraf stadgas, att medel, som av staten anvisats till fonden, skola så länge de ej tagas i anspråk för lånerörelsen, innestå hos riksgäldskontoret, innebär detta även, att, i den mån hos nämnden uppstår mera betydande kassaöverskott, som tills vidare icke kan i utlåningsrörelsen nyttiggöras, dylika överskottsmedel skola kunna efter överenskommelse återställas till riksgäldskontoret. Såsom tidigare betonats, bör grundprincipen för den med fonden avsedda verksamheten vara, att denna skall, såvitt möjligt, bära sig själv. Detta innebär bland annat, att de medel, som för fondens lånerörelse tagas i anspråk, böra förräntas efter en räntefot, som motsvarar statens verkliga eller beräknade kostnad för medlens anskaffande, varken mera eller mindre. Det innebär jämväl, att om medel anvisas och för lånerörelsen tagas i anspråk vid olika tidpunkter med olika räntelägen, vissa delar av fondens kapital komma att förräntas efter en räntefot, andra efter en annan. Detta förhållande förutsätter, att, såsom riktigt är, hänsyn till skiftningar i anskaffningsvillkoren för kapitalet tages jämväl vid bestämmande av utlåningsräntorna. Mot bakgrunden av dessa synpunkter bör läsas stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf, att räntan till riksgäldskontoret å de i anspråk tagna medlen skall utgå enligt räntefot, som Konungen efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret fastställer under iakttagande av att denna ej må understiga den ränta, till vilken medlen upplånats eller skäligen bort kunna upplånas. Att endast den undre gränsen för räntan nämnts är uteslutande

37 beroende av den faktiska omöjligheten att i varje fall fullt exakt fastställa statens aktuella låneränta. I nämnda paragraf stadgas jämväl, att det skall vara av inkomsten av lånerörelsen, som räntan till riksgäldskontoret skall gäldas. Skulle den inkomst, som för gäldandet av ränteskulden står till förfogande, beräknad på sätt i § 7 sägs, något år icke förslå till full ränta åt riksgäldskontoret, erhåller riksgäldskontoret en räntefordran, vilken bör täckas av eventuella överskott under följande år. I den mån icke heller i fortsättningen sådan täckning kan ske, torde staten böra anvisa skattemedel till ersättande av den uppkomna räntefordringen. Det torde icke böra ifrågakomma att beräkna ränta å sådan ränteskuld till riksgäldskontoret, varom nu är fråga. Om det skulle befinnas sannolikt, att även för framtiden räntebetalningen till riksgäldskontoret i viss omfattning måste eftersättas, lärer i enlighet med gällande principer fonden böra anses hava lidit en kapitalförlust motsvarande den del av densamma, som bör antagas icke bliva förräntad, och bör denna förlust täckas av skattemedel, försåvitt fonden anses böra bibehållas vid sin dittillsvarande storlek. Den nu antydda åtgärden kan givetvis undvikas genom att utlåningsräntorna höjas i tillräcklig mån, eller ock staten anvisar bidrag till bestridande av kostnaderna för lånerörelsen.

§4. Handhavandet av lånerörelsen skall enligt förslaget anförtros åt en nämnd med säte i Stockholm. Nämnden torde böra bestå av fem ledamöter. Med hänsyn till det allmännas intresse i förevarande verksamhet böra enligt utredningens mening två ledamöter jämte två suppleanter för dem förordnas av Konungen, som tillika bör förordna en av dessa ledamöter till ordförande i nämnden, medan en ledamot, tillika vice ordförande, förordnas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Det samarbete, som enligt vad tidigare anförts förutsattes skola komma till stånd mellan nämnden å ena sidan och andra kreditinrättningar å den andra, har föranlett förslaget, att styrelserna för de tvenne för jordbrukskredit särskilt inrättade anstalterna, nämligen Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska jordbrukskreditkassan, skola utse vardera en av de återstående två ledamöterna i nämnden jämte suppleant för honom. Av lånerörelsens ändamål följer, att sakkunskap om jordbrukets förhållanden bör vara representerad i nämnden. Det torde sålunda böra tillses, att en eller flera ledamöter i nämnden äro jordbrukare. § 5. Förslaget förutsätter, att nämndens låneförmedlare — liksom även de i § 6 omförmälda lånebiträdena — skola anställas genom därom träffad överenskommelse mellan vederbörande och nämnden. Låneförmedlarnas uppgift angives i § 5 vara att under nämndens ledning och tillsyn besörja utlåningen från fonden och handhava vården av de utlämnade lånen.

38 Att jordbrukskreditutredningen anser, att såsom låneförmedlare böra i första hand ifrågakomma hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit, har tidigare omförmälts. Med hänsyn bland annat till det förhållandevis ringa antalet av dylika inrättningar föreslås, såsom jämväl nämnts, att, efter Konungens bestämmande, även andra kreditinrättningar skola kunna antagas till låneförmedlare. De inrättningar jordbrukskreditutredningen härmed åsyftar äro sparbanker, bankaktiebolag och jordbrukskassor. För att den åsyftade konverteringen av jordbrukarnas sekundärkrediter skall kunna med utnyttjande av nuvarande låga ränteläge genomföras på kort tid, bör enligt jordbrukskreditutredningens mening, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, utlåningsverksamheten organiseras på bred front. Det synes följaktligen vara att förorda, att icke antalet låneförmedlare blir alltför ringa. I varje fall bör icke något område av landet lämnas helt utanför organisationen. Vidare bör tillses, att de låneförmedlan de institutionerna äro belägna på sådant sätt, att förbindelserna emellan dem och lånesökandena i möjligaste mån underlättas. Jordbrukskreditutredningen finner det icke vara obefogat, att inom ett och samma område utlåningen besörjes av flera än en låneförmedlare. Detta kan i första hand vara motiverat ur den synpunkten, att de befintliga kreditinrättningarna vända sig till olika kategorier av låntagare, vilka föredraga att i fråga om nu berörda krediter förhandla med en viss institution. Men vidare kan under vissa omständigheter som skäl för en sådan anordning även åberopas, att där konvertering av ett betydande antal lån, som äro placerade hos olika kreditinrättningar, är att förutse, det kan visa sig lämpligt, att envar av dessa utan förmedling av de övriga besörjer konverteringen av de egna lånen. A andra sidan anser jordbrukskreditutredningen det vara uppenbart, att nämnden icke bör utse ett större antal låneförmedlare än som av lokala och andra praktiska skäl befinnes påkallat. Det måste nämligen uppmärksammas, att förvaltningskostnaderna och därmed svårigheterna att hålla en låg utlåningsränta ökas, i den mån organisationen växer. Vidare skulle en alltför stark konkurrens mellan olika låneförmedlare möjligen kunna föranleda dessa att bedöma inkommande kreditansökningar med mindre noggrannhet än som vore tillbörligt. Härtill kommer att anlitandet av ett stort antal låneförmedlare skulle försvåra överblicken av rörelsen och vidmakthållandet av önskvärd enhetlighet. Jordbrukskreditutredningen vill i detta sammanhang framhålla, att det bör tillses, att en jordbrukare ej erhåller möjlighet att ingiva ansökningar om lån till flera låneförmedlare för att sedermera vid eventuella skiljaktigheter i värderingarna upptaga lånet hos den låneförmedlare, som värderat högst. På grund härav lärer i den blankett till ansökan om lån, som utredningen förutsätter skola fastställas av nämnden för obligatoriskt bruk vid långivningen, böra angivas plats för uppgift, om lån sökts hos annan låneförmedlare. Med hänsyn till att de olika kreditinrättningarna av naturliga skäl hava den bästa kännedomen om förhållandena inom det egna reguljära verksamhetsområdet, har utredningen i sitt förslag upptagit bestämmelse om att

39 låneförmedlare ej må, med mindre därom träffats avtal med nämnden, i sin verksamhet för fondens räkning gå utöver det distrikt, som för hans egentliga verksamhet är bestämt, samt att, om bankaktiebolag anlitas såsom låneförmedlare, genom avtal mellan nämnden och bolaget skall bestämmas det eller de kontor, vilka skola för låneförmedlingen användas, och det område, som härutinnan skall utgöra sådant kontors distrikt. Det torde böra erinras om att enligt §§ 20 och 21 i kungl. förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, dessa icke äga rätt att »annan utlåningsrörelse bedriva, än som består uti de för dess räkning av eller genom allmänna hypoteksbanken upplånta medlens fördelning såsom lån på föreningens delägare». Huruvida detta förbud bör anses innefatta jämväl sådan förmedling av lån, som nu föreslås, synes tveksamt, varför en förtydligande bestämmelse måhända är påkallad.

§ 6. De olika slag av bisträckning åt nämnden eller av nämnden angiven låneförmedlare, som bör kunna påräknas av de i förevarande paragraf omförmälda lånebiträdena, har det icke ansetts behövligt att närmare angiva. Såsom exempel på sådan bisträckning må nämnas meddelande av upplysningar och råd, tillhandahållande av formulär och blanketter samt uppbörd av räntor och amorteringar. Att lånebiträde ej må bevilja lån eller handhava vården av beviljat lån, vilka uppgifter ankomma på låneförmedlarna, är utan vidare klart. Medan jordbrukskassorna och sparbankerna i regel icke torde böra ifrågakomma såsom låneförmedlare, torde det däremot ofta kunna vara lämpligt, att de anlitas såsom lånebiträden. För samma ändamål bör nämnden kunna utse särskilda kommittéer. Där en kreditinrättning icke önskar ställa sig till förfogande såsom lånebiträde, kan det befinnas möjligt, att två eller tre av dessa styrelseledamöter åtaga sig att utgöra en dylik kommitté.

§7. Denna paragraf meddelar föreskrifter om användningen av den vid lånerörelsen årligen uppkommande bruttoinkomsten. Denna skall enligt förslaget användas dels till bestridande av förvaltningskostnaderna för rörelsen, dels till räntebetalning till riksgäldskontoret för det i rörelsen disponerade kapitalet samt dels till avsättning till en säkerhetsfond. Jordbrukskreditutredningen får beträffande nu berörda spörsmål hänvisa till den närmare redogörelse, som lämnats i den allmänna motiveringen. I fråga om säkerhetsfonden vill jordbrukskreditutredningen här allenast tillägga, att någon föreskrift om begränsning av säkerhetsfondens tillväxt, sedan den nått visst, såsom betryggande ansett belopp, icke synts behövlig. I själva verket är den föreslagna avsättningen till säkerhetsfonden så obetydlig, att även under oväntat gynnsamma omständigheter en lång tidsperiod måste förflyta, innan fonden kan anses hava uppnått önskvärd styrka. Först

40 då detta inträffar, torde tiden vara inne att taga under övervägande, vilka åtgärder som i anledning därav böra vidtagas. §8. De ersättningar, som böra utgå till låneförmedlarna, böra främst bestämmas med hänsyn till omfattningen av det med låneförmedlingen förenade arbetet. Denna omfattning lärer i första hand bliva beroende av antalet inkommande låneansökningar men påverkas naturligtvis även av andra omständigheter. Gottgörelserna åt lånebiträden och övriga funktionärer inom rörelsen böra bestämmas efter omständigheterna. Det är svårligen möjligt att nu närmare än skett ingå på förevarande ämne. Den framtida regleringen av ersättningarna lärer få grundas ej minst på de erfarenheter, som under den första tiden komma att vinnas beträffande ifrågavarande verksamhets bedrivande. §9. Att säkerhetsfonden, om den skall vara till avsett gagn, ej må användas i lånerörelsen, synes självfallet. Stadgande härom har införts i första stycket av förevarande paragraf, vilken även upptager en föreskrift, att de fonderade medlen skola hållas innestående på räntebärande räkning i riksgäldskontoret eller ock placeras i svenska statens obligationer. Säkerhetsfonden bör allenast få tagas i anspråk för täckande av kapitalförlust, som drabbat lånefonden, men däremot icke av ränteförlust. Ovan har under § 3 behandlats spörsmålet om täckning av fondens ränteskulder till riksgäldskontoret. §10. I denna paragraf angivas befogenheterna för låneförmedlarna och deras styrelser. Styrelserna skola äga att under iakttagande av gällande föreskrifter och i vederbörlig ordning meddelade anvisningar besluta angående utlåningen. Låneförmedlarna skola, sedan lån beviljats, till låntagarna utlämna lånebeloppen och, där ej nämnden annat bestämmer, handhava vården av vederbörande lån, så länge någon del därav utestår ogulden. Stadgandet angående vården av lånen har givits en sådan avfattning, att därigenom å ena sidan säkerställes erforderlig permanens i förvaltningen, i det att låneförmedlare ej må utan nämndens medgivande upphöra med vården av ett av honom beviljat lån, och å andra sidan nämnden alltid äger tillfälle att, om så finnes önskvärt för åstadkommande av sammandragning av låneorganisationen eller av annan anledning, avlyfta vården av lån från en låneförmedlare. Det torde i detta sammanhang vara lämpligt att ånyo fästa uppmärksamheten på att låneförmedlarna i den här avsedda verksamheten intaga en helt annan ställning än i sin reguljära rörelse. I sin sistnämnda funktion äro låneförmedlarna självständiga, ehuruväl av gällande författningar reglerade institutioner, som driva rörelse med på eget ansvar disponerade medel. I sin verksamhet såsom handhavare av lånefondens rörelse hava låneförmed-

41 larna däremot ställning såsom sysslomän åt staten. Härmed sammanhänger, att låneförmedlarnas delägare eller huvudmän varken å stämmor eller annorledes få anledning att taga befattning med fondens rörelse i vidare mån än detta kan anses ske genom de vid stämmorna förrättade valen av styrelseledamöter och revisorer. Såsom handhavare av fondens rörelse komma låneförmedlarna att uteslutande företrädas av sina styrelser. Till frågan om dessas ställning och ansvar återkommer jordbrukskreditutredningen under S 15 här nedan. § 11. Då det är av betydelse, att ifrågavarande utlåningsrörelse, vilken åtminstone under de första åren torde komma att kräva talrika sammanträden med vederbörande styrelser, göres såvitt möjligt lätthanterlig, samt utlåningen hos många kreditinrättningar inom vissa gränser handhaves av särskilda arbetsutskott, föreslås, att även beslutanderätten angående utlåningen från fonden skall kunna överlåtas på sådant arbetsutskott. Detta bör bestå av minst tre ledamöter. § 12. Även om tvivel ej bör råda om låneförmedlarnas känsla av ansvar gentemot det allmänna vid handhavandet av fondens angelägenheter, torde dock lämpligheten bjuda, att vid handläggning av dylika ärenden i vederbörande styrelse såsom ledamot deltager en i låneförmedlarens egen rörelse icke verksam person, som är för ändamålet förordnad av Konungen och i denna sin egenskap har särskild anledning att känna sig såsom företrädare av statsnyttans intresse. Det bör bland annat åligga denne att övervaka, att erforderlig utredning förefinnes till grund för låneärendenas avgörande, samt att i övrigt noggrannhet iakttages vid lånerörelsens bedrivande. Det lärer även ankomma på honom att vid behov i särskild mån göra sig till talesman för försiktighet vid utlåningen. I strid mot detta statliga ombuds mening bör lån icke få beviljas. § 13. I paragrafens första stycke hava bestämmelser upptagits om förande av räkenskaper och styrelseprotokoll. Bland annat stadgas, att fondens räkenskaper skola avslutas för kalenderår. Tillräcklig anledning torde icke förefinnas att här låta räkenskapsåret sammanfalla med det statliga budgetåret. Enligt andra stycket i samma paragraf böra i anspråk tagna fondmedel, i avbidan på deras användande för avsett ändamål, göras räntebärande genom insättning i bank. Med bank avses varje institut, som enligt lag äger rätt att driva bankrörelse, sådan denna finnes angiven i 1 § lagen om bankrörelse. Hinder bör icke möta för låneförmedlare att insätta medlen på räntebärande räkning i den egna bankinrättningen. Jordbrukskreditutredningen önskar särskilt understryka vikten av att nämnden aktgiver på, att medel icke onödigtvis uttagas från fonden eller nämnden, innan desamma erfordras för utlämnande av lån, liksom även sörjer för att till låneförmedlarna gjorda inbetalningar utan dröjsmål inlevereras till nämnden. Bestämmelser härom böra meddelas i särskild instruktion. I tredje stycket har föreskrivits, att låneförmedlares styrelse skall hava

42 att enligt anvisning av nämnden lämna denna fortlöpande redovisning för hos låneförmedlaren vidtagna åtgärder i fondens ärenden. Sådan redovisning bör utgöras icke allenast av bokföringsmässiga sammanställningar utan jämväl av de uppgifter i övrigt, som kunna vara erforderliga för att möjliggöra för nämnden att överblicka och följa lånerörelsens gång och behöriga handhavande. Detta synes även vara en förutsättning för att nämnden skall kunna sörja för tillämpandet av enhetliga principer vid utlåningsrörelsen.

Bestämmelserna i § 14 angående förvaring av de för fondens räkning mottagna lånereverserna och säkerhetshandlingarna äro så avfattade, att, om låneförmedlare till äventyrs icke själv förfogar över säkert kassavalv, handlingarna enligt beslut av nämnden må förvaras hos annat kreditinstitut, som disponerar sådant valv. Beträffande förslaget, att en av de särskilda nycklarna till förvaringsrummet för ifrågavarande handlingar skall innehavas av ett av nämnden därtill förordnat ombud, torde böra uppmärksammas, att det icke bör möta hinder att till sådant ombud förordnas person, som är anställd hos låneförmedlaren eller tillhör dess styrelse eller ock, beträffande hypoteksförening, den person, som är förordnad att handhava vården av nyckel till förvaringsrummet för säkerhetshandlingar för lån av hypoteksbanksmedel. § 15Såsom förut framhållits, kunna kreditinrättningarna icke förväntas vilja åtaga sig uppdraget att handhava fondens rörelse under annan förutsättning än att det står klart, att de icke med sina medel bliva ansvariga för de i fondrörelsen vidtagna åtgärderna. Det har jämväl framhållits, att kreditinrättningarnas delägare eller huvudmän icke bliva i tillfälle att å sina stämmor taga befattning med fondens angelägenheter. Det blir vederbörande styrelse, som kommer att vidtaga åtgärderna och fatta besluten i fondens ärenden, och det blir de styrelseledamöter, vilka genom uppsåtligt fel eller vårdslöshet orsakat fonden skada, men icke institutet självt, som få bära påföljden av det förelupna. Det är självfallet, att, om någon hos kreditinrättningen anställd person, som ej tillhör styrelsen, skulle genom förgripligt handlingssätt tillskynda fonden skada, fonden alltid må med sitt skadeståndsanspråk vända sig mot denne och därjämte äger söka styrelsen, därest denna skulle befinnas hava uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat i det skedda. I de här dryftade ersättningsfrågorna kommer således fondens förhållande till den, som handhar dess lånerörelse, och dennes medhjälpare att vara detsamma som om rörelsens handhavande anförtrotts åt en statsmyndighet. De stadganden, som synts erforderliga för att klarlägga det nu berörda rättsläget, hava meddelats i § 15. § 16. Beskaffenheten av ifrågavarande lånerörelse liksom även den omständigheten att densamma förutsätter anlitande av icke statliga institutioners med-

43 verkan, gör det enligt jordbrukskreditutredningens mening självfallet, att särskilda anordningar vidtagas för åstadkommande av en för staten betryggande revision av rörelsen. Att så sker torde kunna ytterligare motiveras med de låneförmedlande styrelsernas befogade anspråk på att erhålla ett på en inom fastställd tid företagen revision grundat avgörande av dechargef rågan. Regler angående förordnande av nämndens revisorer innehållas i första stycket av § 16. Vad angår revisorerna av låneförmedlarnas förvaltning, om vilka stadgas i paragrafens andra stycke, synes det jordbrukskreditutredningen lämpligt, att de ordinarie revisorerna hos låneförmedlarna även granska förvaltningen av fondens ärenden. Därigenom vinnes bland annat, att revisionen kommer att utföras av personer, som äga en för dess effektivitet betydelsefull förtrogenhet med ortens förhållanden. I revisionen bör emellertid, på grund av statens ekonomiska intresse i förevarande rörelse, deltaga ytterligare en revisor, som förordnas av Konungen. Den intima förbindelsen mellan de ärenden, som röra de av kreditinrättningarna själva meddelade jordbrukskrediterna, och motsvarande ärenden rörande fondkrediterna gör det i ömsesidigt intresse önskvärt, att dessa ärenden bliva underkastade en såvitt möjligt enhetlig granskning. De i författningarna förekommande bestämmelser, att enskilds förhållanden till kreditinrättning icke må i oträngt mål yppas, lägga givetvis ej hinder i vägen för den ståtlige revisorn att vid behov jämväl erhålla del av kreditinrättningens egna krediter, i den mån dessa hava sammanhang med från fonden utlämnade lån. § I?De i denna paragraf meddelade bestämmelserna angående fondrörelsens revision äro så avfattade, att revisionen av låneförmedlarnas verksamhet skall hinna avslutas och resultatet därav delgivas nämndens revisorer, innan dessa senare fullborda sin revision. Den ledande ställning för nämndens revisorer i förhållande till revisorerna inom de låneförmedlande kreditinrättningarna, som är motiverad av att dessa i fondens angelägenheter fungera såsom biträden åt nämnden, har i bestämmelserna erhållit uttryck. Att utlåtande av riksgäldsfullmäktige, som handhava fondens förvaltning, skall inhämtas före Konungens avgörande av dechargefrågan, synes självfallet. § 18. Stadgandena i förevarande författningsrum om ansvar för revisorerna torde ej påfordra särskild motivering. § 19. Beträffande innehållet i denna paragraf hänvisas till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. §20. I första stycket av förevarande paragraf stadgas den begränsningen av utlåningen från fonden, att lån må meddelas till högst 75 % av det utav

44 vederbörande låneförmedlare fastställda belåningsvärdet å den jordegendom, varom fråga är, och enligt paragrafens andra stycke må detta värde icke överstiga egendomens vid senaste taxering åsatta jordbruksvärde. En sådan gräns, som nu sagts, synes jordbrukskreditutredningen å ena sidan böra i skälig omfattning tillgodose förefintliga behov och å andra sidan vara av beskaffenhet att icke göra de med utlåningen förbundna riskerna alltför omfattande. Genom år 1930 vidtagna författningsändringar har det medgivits hypoteksföreningarna att vid sina värderingar av fastigheter i belåningsvärdet inräkna, förutom jordvärdet, jämväl värdet å växande skog. Utvecklingen hittills gör det sannolikt, att tidigare gjorda antaganden om behövligheten av denna lättnad varit i någon mån överdrivna. Skogsbelåning från hypoteksföreningarnas sida har förekommit i endast mycket ringa omfattning. Icke allenast detta förhållande utan framför allt de stora risker, vilka måste vara förenade med att till en så hög gräns, som i fråga om sekundärbelåningen är föreslagen, belåna en sådan tillgång som växande skog, torde böra föranleda till att beträffande lån från fonden icke ifrågasätta skogens inräknande i egendomsvärdet. Det bör ihågkommas, att sekundärlånen äro avsedda att vara mångåriga, och att erfarenheten visar, att rotprisen för skog äro underkastade starka växlingar. Skulle det i fråga om primärbelåningen lämnade medgivandet utsträckas att gälla jämväl lånen från fonden, måste detta föranleda en motsvarande utvidgning av 1930 års lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet. Enligt denna lag äger skogsvårdsstyrelsen, då hypoteksförening meddelar lån mot inteckning i fastighet med växande skog och mellan fastighetsägaren och föreningen överenskommelse träffas, att viss inskränkning skall gälla i rätten att avverka skogen, på begäran av föreningen meddela föreskrift, att de överenskomna bestämmelserna skola lända till efterrättelse, samt därefter utöva uppsikt över föreskriftens efterlevnad. Har lånet infriats eller häftar fastigheten eljest ej längre därför eller har föreningen förklarat sig icke vidare påfordra föreskriftens tillämpning, ändå att fastigheten alltjämt svarar för lånet, skall föreskriften upphöra att gälla. Då i förordningen angående allmänna grunder för hypoteksföreningarnas verksamhet stadgas, att föreskriftens tillämpning ej må upphöra förrän lånet nedgått till det belopp, som kunnat beviljas även utan skogens belåning, bör detta stadgande antagas å andra sidan förutsätta, att föreskriftens tillämpning skall upphöra, så snart omständigheterna göra det möjligt. Skulle emellertid den växande skogen bliva föremål även för sekundärbelåning, är det uppenbart, att ifrågavarande föreskrifter, vilkas övervakande ju bekostas av låntagarna, måste förbliva i tilllämpning under hela den tid, någon del av sekundärlånet återstår ogulden. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jordbrukskreditutredningen i § 20 första stycket av förslaget upptagit förbud mot att vid lämnande av lån från fonden i belåningsvärdet inräknas värdet å växande skog. I § 20 andra stycket meddelas föreskrifter om det fastställande av egen-

45 doms belåningsvärde, som skall föregå beviljandet av lån. Såsom redan nämnts, bör belåningsvärdet icke få bestämmas högre än som motsvarar egendomens vid senaste taxering åsatta jordbruksvärde. För utförande av värdering anvisar förslaget två olika vägar, nämligen värdering efter besiktning på ort och ställe och värdering allenast med ledning av befintliga handlingar. Åt låneförmedlarna har överlämnats att bestämma, vilketdera sättet som i varje särskilt fall skall tillämpas. Framhållas bör emellertid, att besiktning alltid måste äga rum, då icke på annan väg tillförlitlig kännedom kan vinnas rörande de på värdet inverkande faktorerna, bland annat hävden, som ju är av särskilt stor betydelse, då det gäller en relativt hög belåning. I fråga om lån av mera avsevärd storlek torde endast under speciella omständigheter besiktning böra underlåtas. I andra fall än nu avsetts synes värderingen kunna med tillräcklig trygghet grundas på befintliga handlingar, såvida icke omständigheter föreligga, som kunna göra sålunda tillgängliga uppgifter otillräckliga eller mindre tillförlitliga. Om egendom besiktigats vid tidigare lånevärdering, bör hänsyn härtill tagas vid avgörandet, huruvida besiktning skall anses behövlig. Det torde vara lämpligt, att hos hypoteksföreningar eller andra kreditinrättningar, där framför liggande inteckningar äro belånade, söka inhämta sådana uppgifter rörande vederbörande fastighet, vilka därifrån kunna ställas till förfogande. Någon motsvarighet till den i § 4 andra stycket av grunderna för hypoteksföreningarna upptagna regeln, att vid värdering med ledning endast av förefintliga handlingar ej må tillämpas högre värderingstariffer än sådana, som med minst tio procent understiga vid värdering å marken tillämpade tariffer, har jordbrukskreditutredningen icke ansett erforderligt att införa såsom uttrycklig föreskrift. Synnerligast där en framförliggande inteckning redan är belånad hos hypoteksförening, lärer det emellertid ofta ställa sig naturligt, att den till grund för sistnämnda lån fastställda värderingen, särskilt om densamma är av förhållandevis näraliggande datum, kommer att tjäna till ledning för den nya belåningen. Det skall åligga nämnden att meddela de bestämmelser, som utöver de i förlattningen upptagna erfordras rörande fastställande av egendoms belåningsvärde. Nämnden erhåller härigenom och genom sin granskning av inkommande uppgifter i fråga om utlåningsrörelsen tillfälle att verka för att såvitt möjligt enhetliga principer — dock lämpade efter olika landsdelars skilda förhållanden — komma att tillämpas vid värderingarna, vilket synes jordtrukskreditutredningen vara av den största betydelse. De av hypoteksföreningarnas styrelser fastställda värderingstarifferna torde härvid kunna bliva till viss ledning. I letta sammanhang vill jordbrukskreditutredningen även fästa uppmärksamheten på att låneförmedlarna böra i möjligaste mån sörja för ensartade värderingsprinciper inom sina verksamhetsområden, bland annat genom att då sa lämpligen kan ske anlita samma besiktningsmän från fall till fall.

46 §21. I första stycket av § 21 lämnas föreskrift om den mot beviljat lån svarande pant av fordringsinteckningar i den belånade egendomen, varmed fondens fordran skall säkerställas. I andra stycket av § 21 har, i huvudsaklig anslutning till vad som gäller för bostadskreditföreningarna, upptagits en bestämmelse, enligt vilken lån ej må beviljas från fonden, med mindre fordringsinteckningarna med bättre rätt äro placerade på sätt, som må anses vara för fonden betryggande. Från fondens synpunkt torde det i allmänhet vara fördelaktigast, att fastighetens primärlån är placerat hos vederbörande hypoteksförening. Att uppställa en oavvislig fordran härå har dock ej synts lämpligt. Men det bör förutsättas, att vid ifrågavarande konvertering även primärbelåningen ägnas synnerligt beaktande och att tillfället begagnas att söka få jämväl denna ordnad på bästa sätt. I tredje stycket av samma paragraf föreskrives såsom villkor för beviljat låns utlämnande, att samtliga inteckningar i egendomen med bättre rätt skola pantförskrivas jämväl till säkerhet för fonden. Sistnämnda föreskrift åsyftar att hindra fastighetsägarna från att, om ägarehypotek finnes eller uppkommer å en framförliggande inteckning, belåna detta på sätt, som exempelvis med hänsyn till risk för uppsägning kan medföra olägenheter för efterföljande inteckningshavare. Däremot bör föreskriften icke användas till att hindra, att en låntagare, som verkställt en avbetalning å ett inteckningslån hos en kreditanstalt, erhåller nytt lån därstädes mot den genom avbetalningen frigjorda inteckningen. Under förutsättning att ökad risk genom minskning av fastighetsvärdet icke uppkommit, bör givetvis från fondens sida icke vägras medverkan till dylik åtgärd. Det förtjänar omnämnas, att vid genomförandet av ett av lagberedningen upprättat utkast till lagstiftning om skuldebrev det nuvarande förfarandet för åstadkommande av pantsättning av överhypotek kommer att förenklas. §22. Det synes icke böra ifrågasättas annat än att den belåning, varom här är fråga, utan undantag skall vara förbunden med skyldighet till amortering enligt fastställd plan. Fastställandet av sådan skyldighet överensstämmer med långivningens syftemål och är jämväl betingat av den förhållandevis höga gränsen för belåningen. Att amorteringsplan således alltid skall finnas, behöver dock icke betyda, att oundgängligen varje år av lånetiden skall vara betungat med amortering. Fastmera bör tillfälle finnas att uppgöra amorteringsplaner av skiftande slag, som i möjligaste mån ansluta sig till de individuella behoven, således exempelvis innefattande ett eller annat amorteringsfritt år. Jordbrukskreditutredningen har haft under övervägande att i denna paragraf införa en bestämmelse om den högsta tid, för vilken lån må utlämnas från fonden.

47 Enligt utredningens mening är det ur ekonomiska och sociala synpunkter önskvärt att jordbrukarna under normala förhållanden i största utsträckning undvika att belåna sina egendomar till den jämförelsevis höga gräns, som här avses, och att ifrågavarande krediter i varje fall icke bliva av längre varaktighet än nödigt. Dylik belåning bör icke utgöra en varaktig belastning å jordbrukarnas fastigheter, utan bör allenast anlitas, då omständigheterna med nödvändighet påkalla densamma. Även om det sålunda principiellt bör eftersträvas, att för de högt liggande sekundärlånen fastställes en förhållandevis stark tidsbegränsning, är det dock icke möjligt att vid en konverteringsoperation, då det gäller att utbyta redan förefintliga krediter mot fördelaktigare ordnade sådana, strängt uppehålla nämnda princip. Man måste nämligen härvid taga hänsyn till att en kort lånetid nödvändigtvis medför större amorteringar och därmed kan reducera eller helt äventyra fördelarna för jordbrukarna av den ifrågasatta aktionen. Storleken av de annuiteter, som på grundval av en räntesats av respektive 4 och 42 5 % skulle vid varje års slut erläggas för ett lån å 1000 kronor vid en amorteringstid av alternativt 20 år, 25 år och 30 år, framgår av följande sammanställningar: Amorteringstid 20 år. Räntefot 4 % Ar

Kapitalskuld vid årets

Amortering

kr.

kr.

kr.

Summa amortering och ränta kr.

1000 950 900 850 800 750 700 650 600 550 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50

50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50

40 38 36 34 32 30 28 26 24 22 20 18 16 14 ' 12 10 8 6 4 2

90 88 86 84 82 80 78 76 74 72 70 68 66 64 62 60 58 56 54 52

början

1 2 3 4 5 6 7 8 9 ... 10 11 VI 13 14 15 16 17 18 19 20

Ränta

Räntefot 4"25 %

Ränta kr.

42 50 40 38 38 25 36 13 34 00 31 88 29 75 27 63 25 50 23 38 21 25 19 13 17 00 14 88 12 75 10 63 8 50 6 38 4 ^5 2 13

Summa amortering och ränta kr.

92 90 88 86 84 81 79 77 75 73 71 69 67 64 62 60 58 56 54 52

50 38 25 13 00 88 75 63 50 38 25 13 00 88 75 63 50 38

°5 13

48 Amorteringstid 25 år. Räntefot 4'2 5 %

Räntefot 4 %

lr

Kapitalskuld Yid årets början

Amortering

kr.

kr.

kr.

1000 960 920 880 840 800 760 720 680 640 600 560 520 480 440 400 360 320 280 240 200 160 120 80 40

40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40

40 38 36 35 33 32 30 28 27 25 24 22 20 19 17 16 14 12 11 9 8 6 4 3 1

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

l

Ränta

Summa amortering och ränta kr.

Ränta

80 78 76 75 73 72 70 68 67 65 64 62 60 59 57 56 54 52 51 49 48 46 44 43 41

42 40 39 37 35 34 32 30 28 27 25 23 22 20 18 17 15 13 11 10 8 6 5 3 1

00 40 80 20 60 00 40 80 20 60 00 40 80 20 60 00 40 80 20 60 00 40 80 20 60

Summa amortering och ränta kr.

kr.

00 40 80 20 60 00 40 80 20 60 00 40 80 20 60 00 40 80 20 60 00 40 80 20 60

50 80 10 40 70 00 30 60 90 20 50 80 10 40 70 00 30 60 90 20 50 80 10 40 70

82 80 79 77 75 74 72 70 68 67 65 63 62 60 58 57 55 53 51 50 48 46 45 43 41

50 80 10 40 70 00 30 60 90 20 50 80 10 40 70 001 30 60 90 20 50 80 10 40 70

Bestämmes, att lånet skall gäldas genom fasta annuiteter vid varje års slut, lika för varje år, blir dylik annuitet för ett lån å 1 000 kronor följande i nedan angivna fall: Årlig annuitet. Amorteringstid

20 år

25 »> 30 »

Räntefot

4% 73 58 64 01 57 83

Räntefot 4-25 %

75 22 65 71 59 60

Trots att amorteringarna, såsom av det ovanstående framgår, vid en amorteringstid av 20 år bliva tämligen stora och under vissa förhållanden kunna tänkas verka nog så betungande, skulle jordbrukskreditutredningen dock av förut angivna principiella skäl vara benägen att föreslå nämnda amorteringstid såsom maximum, varvid emellertid borde förutsättas, att denna tid i särskilda fall skulle kunna överskridas. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna med bestämdhet göra gällande, att nämnda gräns är den ur olika synpunkter lämpligaste och har vid sådant förhållande stannat vid

49 Amorteringstid 30 år. Räntefot 4 %

År

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

Kapitalskuld vid årets början

Amortering

kr. 00 966 67 933 34 900 00 866 67 833 34 800 00 766 67 733 34 700 00 666 67 633 34 600 00 566 67 533 '-H 500 00 466 67 433 34 400 00 366 67 333 34 300 00 266 67 233 34 200 00 166 67 133 34 100 00 66 67 33 34

1000 Räntefot 4'2 5 %

Ränta

Summa amortering och ränta

Ränta

Summa amortering och ränta

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 M 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34 33 33 33 33 33 34

40 00 38 67 37 33 36 00 34 67 33 33 32 00 30 67 29 33 28 00 26 67 25 33 24 00 22 67 21 33 20 00 18 67 17 33 16 00 14 67 13 33 12 00 10 67 9 33 8 00 6 67 5 33 4 00 2 67 1 33 1

73 33 72 00 70 67 69 33 68 00 66 67 65 33 64 00 62 67 61 33 60 00 58 67 57 33 56 00

42 50 41 08 39 67 38 25 36 83 35 42 34 00 32 58 31 17 29 75 28 33 26 92 25 50 24 08

75 83 74 41 73 01 71 58 70 16 68 76 67 33 65 91 64 51 63 08 61 66 60 26 58 83 57 41

54 67 53 33

22 67 21 25

56 54

52 00 50 67 49 33 48 00 46 67 45 33 44 00 42 67 41 33 40 00 38 67 37 33 36 00 34 67

19 83 18 42 17 00 15 58 14 17 12 75 11 33 9 92 8 50 7 08 5 67 4 25 2 83 1 42

53 16 51 76 50 33 48 91 47 51 46 08 44 66 43 96 41 83 40 41 39 01 37 58 36 16 34 76 I

01 58

att icke i sitt förslag upptaga någon fixerad maximitid. Därest vid ärendets fortsatta behandling material skulle framkomma, som kan möjliggöra upptagandet i förordningen av en föreskrift i förevarande ämne, synes intet vara att erinra mot att på grundval därav dylik föreskrift kommer till stånd. Om så ej sker, bör det ankomma på nämnden att söka åstadkomma en praxis i nu ifrågavarande hänseende, som tillgodoser jordbrukarnas rimliga behov utan att strida mot sunda ekonomiska principer. Oavsett om en maximitid upptages i författningen eller icke, anser jordbrukskreditutredningen, såsom redan antytts, att amorteringstidens närmare bestämmande bör bero av en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall — bland annat den tillämnade användningen av de upplånade medlen — och att densamma icke bör bestämmas längre än som är erforderligt. Om en högsta amorteringstid fixeras i författningen, bör denna icke bliva den normalt tillämpade, utan böra lånen i allmänhet meddelas för kortare tid än den sålunda angivna maximitiden. 1521 34

50 §23. De föreskrifter, som utöver de i denna förordning upptagna erfordras till reglering av utlåningsverksamheten, torde böra, i den mån de avse nämndens arbete eller äro av mera grundläggande art, utfärdas av Konungen. Jordbrukskreditutredningen har upprättat ett förslag till kungörelse i detta ämne. Föreskrifter av annan beskaffenhet än som nu nämnts rörande låneförmedlarnas och lånebiträdenas arbete samt villkoren för utlåning från fonden och vad därmed äger samband synas böra meddelas av nämnden. Såsom exempel på dylika föreskrifter må nämnas sådana, som avse lånetidens längd, amorteringsplanernas anordnande, bedömandet av i egendom befintliga tysta förmånsrätter och inteckningar för annat än fordran, låntagares skyldighet att ersätta särskilda lånekostnader samt fastställande av formulär till lånereverser och andra handlingar.

51 Förslag till kungörelse med närmare föreskrifter angående användningen av statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom. De i detta förslag upptagna bestämmelserna ansluta sig i stora delar till motsvarande föreskrifter för hypoteksföreningarna och även i viss omfattning till föreskrifterna för Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna. §§ 1 och 2. Bestämmelserna i dessa paragrafer torde ej påkalla särskild motivering. §3. Med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av det arbete, varom fråga är, synes det erforderligt, att ledningen av lånerörelsen närmast under nämnden anförtros åt en på jämförelsevis fasta villkor anställd person, av jordbrakskreditutredningen benämnd direktör. Ävenledes synes det i'betraktande av statens intresse i rörelsen påkallat, att denne förordnas av Konungen. I övrigt synes handhavandet av personalfrågorna böra ankomma på nämnden. Bestämmelser i enlighet med det sagda föreslås i § 3. §4. Enligt § 2 i grunderna för hypoteksföreningarna kan såsom delägare i o sådan förening allenast den vinna inträde, som styrker sig vara ägare av självständig jordlägenhet eller som är innehavare av fideikommissegendom, och enligt § 10 i samma grunder kan lån utlämnas endast till delägare, som vederbörligen styrker sin uteslutande rätt att äga eller besitta samt ined laga verkan låta in teckna uppgiven egendom. I anslutning härtill föreslår jordbrukskreditutredningen, att lån må lämnas endast till ägare av den jordegendom, vari den eller de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för lånet, äro upplåtna, därvid tillägges, att med ägare av jordegendom likställes den, som innehar egendom såsom fideikommiss. §5. De här meddelade stadgandena överensstämma i tillämpliga delar med § 5 första och sista styckena i grunderna för hypoteksföreningarna. ^ Det faller av sig självt, att låneförmedlare har att tillse, att brandförsäkring å belånad egendom icke förfaller. §6. Detta författningsrum ansluter sig till §§ 7 och 8 i nyssnämnda grunder.

Föievarande paragraf motsvarar § 11 i grunderna för hypoteksföreningarna.

52 §8. Innehållet i denna paragraf överensstämmer i sak med § 12 i ovan berörda grunder. Bland de »andra omständigheter, som inverka till minskning av säkerheten» och som kunna föranleda uppsägning av lån från fondens sida, lärer det icke kunna undgås att inbegripa sådana, som hava sammanhang med en allmän konjunkturnedgång med försämrade villkor för jordbruket. Då en mera utpräglad dylik konjunkturnedgång torde få mötas med statliga åtgärder av extraordinär beskaffenhet, anser jordbrukskreditutredningen sig icke hava anledning att här närmare uppehålla sig vid en tänkt konjunkturförsämrings konsekvenser med avseende å förevarande låneverksamhet. I detta sammanhang vill jordbrukskreditutredningen fästa uppmärksamheten på att låneförmedlarna måste, för att erhålla kännedom om eventuella minskningar i säkerheternas värden, följa egendomarna genom periodisk föredragning av alla lån och genom inhämtande av upplysningar från i orten bosatta personer om hävden m. m. med avseende å egendomar, som icke äro närmare kända av vederbörande låneförmedlare. §9. Angående rätt att å annan tid än vid låns utlämnande blivit avtalat inbetala lånet eller del därav finnas bestämmelser meddelade i de för hypoteksföreningarna gällande författningarna, varav framgår, att sådan rätt skall, såvitt angår uppsägning av lån innan tio år av lånetiden förflutit, vara beroende av årligt beslut å allmän ordinarie sammankomst med hypoteksbankens delägare. Det är väsentligen av hänsyn till hypoteksbankens bundenhet av villkoren för de av banken upptagna obligationslånen, som det funnits nödvändigt att i fråga om de av hypoteksföreningarna beviljade lånen intaga denna stränga hållning. Den omständigheten att fondens medel skola anskaffas av staten, som ju oavlåtligt driver en omfattande finansverksamhet och för den skull bör kunna vida lättare än hypoteksbanken nyttiggöra inflytande medel, bör enligt jordbrukskreditutredningens mening motivera ett större tillmötesgående i förevarande avseende, såvitt angår de av fondens medel lämnade lånen. Från synpunkten av det intresse, som fondens lånerörelse avser att tillgodose, är det uppenbarligen önskvärt, att låntagare, som snabbare än väntats blivit i tillfälle att förbättra sin ekonomiska ställning och i följd därav önska att redan före avtalad lånetids utgång befria sig från åtagen skuld, såvitt möjligt beredas tillfälle därtill. Å andra sidan finnes givetvis icke anledning att medverka till att låntagarna vid ett plötsligt sänkt ränteläge omplacera sina lån för ernående av en tillfällig räntelättnad, som måste köpas på bekostnad av tryggheten för lånens framtida bibehållande. Ej heller bör anledning vara att endast för tillgodoseende av önskningar av oväsentlig betydelse tillstädja rubbningar i amorteringsplanerna med därav följande besvär. Med beaktande av dessa synpunkter har i kungörelseförslagets § 9 stadgats, att, därest låntagare vill i förtid inbetala sitt lån, eller del därav,

53 sådant icke bör förvägras honom, med mindre nämnden med hänsyn till omständigheterna annat bestämmer. Dylikt bestämmande av nämnden bör kunna erhålla uttryck antingen i en prövning av det särskilda fallet eller, vilket i regel torde vara lämpligast, i allmänna anvisningar till låneförmedlarna. § 10. Detta författningsrum motsvarar § 17 första stycket i grunderna för hypoteksföreningarna. §11I överensstämmelse med gällande praxis bör låntagare vara pliktig att gälda särskild kostnad, som är förbunden med beviljande eller vård av lån, såsom för besiktning eller inteckningsåtgärd. För att icke de av olika låneförmedlare debiterade kostnaderna för besiktningar skola variera alltför mycket, synes det lämpligt att nämnden fastställer grunderna för dessa kostnaders beräknande. § 12. Förevarande paragraf motsvarar § 15 i grunderna för hypoteksföreningarna. De här givna bestämmelserna böra självfallet icke anses innebära hinder att bevilja skäligt anstånd. Härutinnan liksom över huvud taget i fråga om indrivningen av ej i rätt tid inbetalade belopp torde böra tillämpas vad som kan betecknas såsom god bankpraxis.

54 Särskilda yttranden: av herr Adler: Tillkomsten av en ny låneförmedlare för jordbrukskredit kan enligt mitt förmenande komma att medföra ökade svårigheter för redan befintliga kreditförmedlare, särskilt i vad avser möjligheterna att ingående följa kreditgivningen till varje enskild jordbrukare. Detta kan i sin tur medföra den konsekvensen, att kreditförmedlare nödgas bliva i hög grad restriktiva beträffande affärs- och driftskredit. Genom att primär- och sekundärkrediten enligt det föreliggande förslaget i viss omfattning kommer att fördelas på olika låneförmedlare, vilka vid en eventuell exekutiv fastighetsförsäljning var för sig kunna hava fordran för två års oguldna räntor å kapitalet, komma nämligen de säkerheter, som ställas för den högst liggande affärs- och driftskrediten, att bliva mycket svårbedömliga. Hårt skuldsatta jordbrukare ha behov av att kunna få en noggrann bedömning av sin kreditvärdighet for att så långt möjligt få sitt kreditbehov tillgodosett med en välordnad kredit samt dessutom bliva satta i tillfälle att i första hand nedamortera sina högst liggande krediter. E t t praktiskt genomförande av anförda synpunker förutsätter därför, att sådan låntagare får hela sitt lånebehov ordnat genom en och samma låneförmedlare. Nu berörda svårigheter kunna i viss mån övervinnas, om den kreditförmedlare, som har att svara för affärs- och driftskredit, har möjlighet till förmedling jämväl av här föreslagna sekundärlån. Jag förutsätter därför, att jordbrukskasserörelsen äger rätt att gentemot lånesökande såsom villkor for ett åtagande av förmedlingen av affärs- och driftskredit uppställa övertagandet av förmedlingen jämväl av sekundärlån. Genom en dylik anordning viimes också, att låntagare icke erhåller möjlighet att genom konkurrensen mellan olika låneförmedlare tillpressa sig allt för höga sekundärlån. Nyssangivna förfarande giver emellertid icke tillfredsställande enhetlighet i sådana fall, då primärkredit och eventuellt även, sedan förevarande förslag genomförts, sekundärlån förmedlas av hypoteksförening. I detta fall borde ett intimt samarbete etableras mellan å ena sidan nämnda föreningar och å andra sidan de kreditorgan, som ha att förmedla affärs- och driftskrödit. Enligt mitt förmenande borde utredningen hava ägnat detta spörsmål en ingående uppmärksamhet. Då detta icke skett torde ett överväganda av frågan äga rum, innan ärendet bringas till slutligt avgörande. Utredningens förslag innebär vidare, att staten skall svara för de kapitalförluster, som kunna uppstå på den tilltänkta lånerörelsen. Denna princip har jag ansett betänklig, även om man kan hänvisa till att staten redan i viss omfattning tillämpar densamma vid utlämning av en del lån för täckdikning, förbättrad gödselvård, nyodling m. m. Den utlåning, som nu föreslås, är dock avsedd att få en avsevärt större omfattning än de regelmässiga förbättringslån, som staten utlämnar, och borde därför behandlas efter en annan princip.

55 iav herr Dahlberg: J a g delar de övriga utredningsmännens mening om önskvärdheten av att tillfälle beredes jordbrukets utövare att omlägga sina kortfristiga och med föränderlig ränta löpande krediter mot säkerhet av sekundära inteckningar till långfristiga amorteringslån med fast ränta, utgående efter så låg räntefot,, som vid tiden för lånens beviljande kan åstadkommas. Med hänsyn till d e n utomordentliga talrikheten i vårt land av lokala bankkontor av olika slag — tillhörande banker, sparbanker och jordbrukskasseorganisationen — sanat de förefintliga kreditinstitutens uppgift såsom uppsamlare av befolkningens sparmedel håller jag före, att riktigast vore att i första hand möjligheterna undersöktes att tillgodose det ifrågavarande önskemålet inom ranaen för den nuvarande kreditorganisationen. Det synes mig ganska sannolikt;, att det därvid skulle visa sig, att den utvidgning av kreditinstitutens nuvarande arbetsuppgifter, vara syftas, skulle kunna åstadkommas genom att dem lämnades rätt till långfristig utlåning inom viss begränsning i kombination med skyldighet för dem att sörja för en däremot svarande, för ändamålet avskild långfristig inlåning. Det beslut, som statsmakterna innevarande år fattat om inrättande av en väsentligen statlig kreditanstalt för medellånga ocli långfristiga krediter åt andra näringar än jordbruket, synes mig emellertid giva vid handen, att för närvarande något intresse för den av mig antydda undersökningen icke är för handen. För den skull är jämväl jag av dem mening, att den praktiskt framkomliga vägen för lösandet av det jordbrukets kreditintresse, varom nu är fråga, är den väg, som jordbrukskreditutredningen i föreliggande betänkande förordar. Att ett behov föreligger, vars tillgodoseende på lämpligt sätt är ett allmänt intresse, må vara skäligen oomtvistligt, Av vikt synes det mig emellertid vara, att vid övervägandet av detta behov storleken och aktualiteten av detsamma icke överskattas. Först må erinras om att en icke oväsentlig del av de jordbrukskrediter, som äro utlämnade mot säkerhet av sekundärintecknirigar, torde vara rena driftskrediter, vilka säkerställts med sådana inteckningar, som funnits tillgängliga. Att ifrågasätta omläggning av dylika krediter till långfristiga lån är givetvis icke avsett eller önskvärt. Vidare bör beuktas, att i nuvarande tid, då räntan sedan länge är stadd i sjunkande rörelse och då den allmänna uppfattning synes alltmera rotfästad, att vi gå mot en lång period med mycket låga räntor, det näppeligen kan påräknas något större intresse hos gäldenärerna för konvertering av deras korta krediter till långa lån med fast ränta. Det båtar icke att framhålla, att spådomarna t u u n a visa sig felaktiga och att en katastrof eller annan oväntad händelse kan komma att helt förändra situationen; för närvarande är läget tvivelsutan sådant som antytts. Den omständigheten att kreditinstitutens tillgång på likvida medel är utomordentligt riklig, föranleder givetvis, att hos dem finnes ett starkt intresse att genom erbjudande av gynnsamma kreditvillkor söka bibehålla och även öka sin utlåning mot nöjaktig säkerhet. Härvid förekommer jämväl överflyttning från hypoteksföreningarna av lån mot primärinteckningar, då lånen kunna uppsägas. Vissheten om att dessa rörelser på krediternas område komma att vid andråt ränteläge och ändrad penningställning avstanna, synes mig väl moti-

56 vera, att redan nu möjligheter skapas för att utan svårighet omhändertaga, och på gynnsamma villkor binda de för närvarande synnerligen lösa krediterna. Härtill kommer, att den oavlåtliga förefintligheten av sådana möjligheter naturligen bör vara ägnad att i sin mån i för låntagarna gynnsam riktning påverka ränteläget för det slag av krediter, varom i detta sammanhang är fråga. I ett viktigt avseende nödgas jag anmäla mig skiljaktig från beredningens majoritet, nämligen i fråga om organisationen av den utlåningsrörelse, som är avsedd att bedrivas med den föreslagna lånefonden. Beredningens förslag går ut på att utlåningen skall, för att den avsedda konverteringen skall kunna åstadkommas genom en så bred aktion som möjligt under kortast möjliga tid, anförtros åt ett avsevärt antal av de existerande kreditinstituten av olika slag, nämligen, förutom hypoteksföreningarna, centralkassorna för jordbrukskredit samt sparbanker och affärsbanker. Såväl sparbankerna och de till jorbrukskasseorganisationen anslutna kassorna som affärsbankerna hava emellertid till uppgift, bland annat, att lämna kredit mot säkerhet av sekundära inteckningar i jordbruksfastigheter. Ifrågavarande kreditgivning utgör för dessa institut ett naturligt och önskvärt led i deras verksamhet. Och i nuvarande tidsläge sträva de, såsom nämnts, med särskild iver att ej blott h o s sig behålla de redan förefintliga krediterna av dylik natur, i den mån de äro att anse såsom goda, utan ock att i möjligaste mån erhålla tillfällen att utlämna nya sådana krediter. Dessa omständigheter tala enligt min mening mot att den organisation, varom nu är fråga, i någon väsentlig mån bygges på de här avsedda kreditinstitutens medverkan. Låt vara, att dessa finna sig i princip icke böra undandraga det allmänna sin medverkan, då så påkallas, självfallet synes mig dock vara, att de därigenom bliva försatta i en föga rimlig ställning. Medan de med ena handen arbeta för bibehållande och utvidgande av sin kreditgivning, skulle de samtidigt hava att med andra handen söka åstadkomma krediternas bortflyttande. Bedan från förtroendesynpunkt bör avrådas från en sådan anordning. Om låneförmedlingen icke komme att giva det väntade positiva resultatet, komme det säkerligen att göras gällande, att hos förmedlarna intresset för det egna företaget övervägt intresset för utvecklingen av fondens lånerörelse. Om förmedlingen skulle föranleda överflyttningar, som sedermera komme att bereda fonden förluster, komme det antagligen att misstänkas, att det egna intresset att skilja sig från riskabla engagemang inverkat. Genomförandet av den konvertering av de sekundära inteckningskrediterna, vilken med hänsyn till krediternas ändamål är önskvärd, bör överlämnas åt för lånefondens räkning arbetande institut, vilkas egna arbetsuppgifter och intressen icke äro av beskaffenhet att kunna föranleda konflikter mellan dem och det mottagna uppdraget. Talrikheten och spridningen över landet av kreditinstitut, som i mer eller mindre mån tillhandagå med jordbrukskrediter, i förening med den förhållandevis begränsade omfattningen av den uppgift, varom här är fråga, bör självfallet utesluta varje tanke på att för ändamålet uppbygga ytterligare en lokal kreditorganisation vid sidan av de existerande. I stället bör enligt min mening den nya uppgiften helt överlåtas till den organisation med uteslutande ändamål att tillhandahålla långfristiga inteckningskrediter åt jordbrukare, som sedan gammalt finnes, näm-

57 ligen Sveriges Allmänna Hypoteksbank med de till densamma anslutna hypoteksföreningarna. Därest styrelserna för hypoteksbanken och hypoteksföreningarna skulle, såsom jag hoppas, åtaga sig ifrågavarande uppdrag, skulle därmed vinnas den fördelen, att ett särskilt centralorgan för ledning av lånerörelsen icke skulle behöva skapas; styrelsen för hypoteksbanken, i vilken finnes såväl sakkunskap om jordbrukets förhållanden som ett betydande statligt inslag, skulle handhava ledningen. Det författningsutkast till frågans lösning på det av mig förordade sättet, som inom beredningen utarbetats, giver vid handen, att särbestämmelser av endast ringa omfattning och betydenhet härvid skulle erfordras för att inom ramen för hypoteksbanksorganisationen på nöjaktigt sätt tillgodose de särskilda synpunkter, som böra beaktas. Nu förordade förslag har av beredningens majoritet avböjts under anförande av att hypoteksbankens lokala organisation varken torde vara tillräckligt utbyggd å de olika orterna eller representera tillräcklig smidighet för att den här avsedda lånerörelsen, därest den anförtroddes enbart åt hypoteksbanken och hypoteksföreningarna, skulle kunna bliva i önskvärd grad effektiv. De sålunda gjorda anmärkningarna synas mig endels bottna i en enligt min mening överdriven uppfattning om omfattningen av den kreditoperation, som kan antagas komma att äga rum, och om den snabbhet, varmed den kan antagas komma att försiggå. Därjämte må framhållas, att det av mig förutsattes, att hypoteksbanken skulle äga att, i den mån omständigheterna skulle göra det påkallat, vidtaga särskilda lokala anordningar för låneförmedlingen. Och slutligen må erinras om att för några månader sedan åt sakkunniga lämnats uppdrag, bland annat, att företaga granskning av hypoteksbanksorganisationen och framlägga sådana förslag, som därav må föranledas. Frågan om denna organisations lokala utformning och arbetssätt är således redan under övervägande och, såvitt jag nu kan bedöma, borde näppeligen något hinder vara mot att denna specialfråga bleve skyndsamt utredd. Vad som framför allt talar till förmån för uppdragets överlåtande åt hypoteksbanksorganisationen är, att denna organisation äger en utomordentlig erfarenhet om långfristig kreditgivning mot inteckning i jordbruksegendom, att dess egen arbetsuppgift är strikt begränsad till den primära belåningen, vadan ingen som helst intressekonflikt mellan den egna uppgiften och det nya uppdraget kan ifrågakomma, samt att det torde ligga i sakens natur, att hypoteksföreningarna böra hava ett verkligt intresse av att nitiskt arbeta för befordrande av fondens lånerörelse, eftersom de samtidigt därmed böra kunna verka för och åstadkomma utvidgning av sin primärlånerörelse. De båda intressen, som vederbörande låneförmedlare komme att representera, äro helt och hållet sammanfallande och ägnade att stimulera varandra. Många angelägenheter, såsom rörande värdering, granskning och förvaring av handlingar, pantförskrivning, revision, erhålla genom den här förordade anordningen en enkel lösning. Över huvud taget åstadkommer den omständigheten att en organisation med sammanfallande uppgifter finnes tillgänglig att utan vidare övertaga den nya uppgiften givetvis, att på detta sätt skötseln av fondens lånerörelse bör kunna bliva enklare och billigare än på något annat sätt. Det bör ihågkommas, att varje minskning av för-

58 valtningskostnaden är till direkt fördel för låntagarna under förutsättning att sådan kostnad icke skall läggas på statsverket, vilket ju bör undvikas. av herr Svensson, med instämmande av herr Adler: I stora delar av landet är skogen av avgörande ekonomisk betydelse för jordbrukarna. Detta gäller icke endast Norrland utan även betydande delar av Småland, Värmland, Västmanland och Dalarna samt i viss utsträckning andra landskap. I dylika trakter av vårt land äro jordbrukarna ofta mera beroende av inkomst från skogen än från den odlade jorden, varav även framgår att egendomarnas skogsvärde är av minst lika stor betydelse som jordvärdet. Att rotvärdet å växande skog kan variera starkt är riktigt, men å andra sidan torde detta värde sett på längre sikt kunna anses i stort sett ganska konstant. Vad beträffar risken vid belåning av skog, som brukas i förening med jordbruk, är denna enligt min mening icke större än vid belåning av jord, om behöriga säkerhetsåtgärder vidtagas. Liksom det ligger i jordbrukarens intresse att väl hävda sin jord, är det i hans intresse att vårda skogen, för att denna skall ge så god och varaktig avkastning som möjligt. Om motsatsen konstateras, bör och måste ett lån uppsägas, vare sig belåningsvärdet utgöres av jord eller av skog. Att skog i och för sig icke skulle vara ett lämpligt objekt för långfristig kredit kan jag för min del icke finna. Snarare borde skogen med sin långa omloppstid vara särskilt lämpad som underlag för dylik kredit. Genom en fördelaktig låneform skulle möjligheter öppnas framförallt för de mindre jordbrukarna att låta skogen växa till dess den mest lämpliga awerkningstiden är inne, och då skogen är en av vårt lands värdefullaste naturtillgångar, är detta en fördel, som icke bör underskattas vare sig ur den enskildes eller ur det allmännas synpunkt. Kostnaden för övervakning i samband med skogsbelåning torde icke behöva bli avsevärd, då redan nu en allmän uppsikt enligt skogsvårdslagen äger rum. För vinnande av ökad trygghet torde även utan olägenhet kunna föreskrivas skyldighet att brandförsäkra belånad skog. Utan att möjlighet beredes att som grund för belåning medtaga skogsvärdet skulle stora grupper av vårt lands jordbrukare gå miste om de fördelar i kredithänseende, som föreliggande förslag är avsett att bereda dem. Med hänsyn härtill har jag icke kunnat biträda den formulering, som § 20 erhållit i förslaget. Enligt min mening bör ifrågavarande paragraf — på ovan anförda grunder — erhålla följande lydelse: §20. Lån från fonden må meddelas till högst sjuttiofem procent av det av vederbörande låneförmedlare fastställda belåningsvärdet å den jordegendom, varom fråga är. Egendoms belåningsvärde skall fastställas efter värdering med iakttagande av att detsamma ej må bestämmas högre än som motsvarar summan av det jordbruks- och det skogsvärde, som vid senaste taxering åsatts egendomen. Där så erfordras, skall värdering verkställas lika med förslaget egendoms belåningsvärde.

Bilaga I.

TABELLER RÖRANDE

JORDBRUKETS SKULDSÄTTNING ÅR 1933 INOM VISSA D E L A E AV E I K E T

UTARBETADE AV

STATISTISKA CENTRALBYRÅN

60 Förklaringar. De statistiska uppgifterna angående jordbrukets skuldsättning ha här bearbetats efter den kommun, inom vilken fastigheten helt eller till större delen är belägen. Då emellertid primärmaterialet inkommit, ordnat efter den uppgiftsskyldiges mantalsskrivningskommun, och sortering efter fastigheternas läge ej h u n n i t slutföras för riket i dess helhet, omfattar materialet ej samtliga deklarerade fastigheter inom de undersökta områdena. Uppgifterna äro preliminära även av den anledningen, a t t rättelser, på grund av från de uppgiftsskyldiga särskilt infordrade upplysningar, ej hunnit införas. Undersökta områden. Östergötlands läns norra skogsbygd: 3 kommuner i Finspånga läns härad. Östergötlands läns slättbygd: Samtliga kommuner i Björkekinds, Äkerbo, Aska och Dals härader. Östergötlands läns södra skogsbygd: Samtliga kommuner i Ydre härad. Malmöhus läns slättbygd: Samtliga kommuner i Rönnebergs, Vemmenhögs och Ljunits härader. Skaraborgs läns slättbygd: Samtliga kommuner i Kinnefj är dings och Skånings härader samt 6 kommuner i Vadsbo härad. Västernorrlands läns inland: Samtliga kommuner i Ramsele och Resele tingslag. Västerbottens läns kustland: 2 kommuner i Nysätra tingslag. Ägaregrupper, 1. Ägare, som ej brukar fastighet, »ren ägare». 2. Ägare, som brukar endast ägd fastighet i dess helhet, »ren ägare-brukare». 3. Brukare, som ej äger fastighet, »ren arrendator». Övriga, »blandade ägare-arrendatorer», sålunda:

ha efter fastighetsvärdena uppdelats

4. Huvudsakligen ägare. 5. Huvudsakligen arrendator. Juridiska personer ha ej medtagits vid denna undersökning. Skuldprocent för jordbrukets behov: Summa skulder för jordbrukets behov i procent av summa tillgångar för jordbrukets behov. Total skuldprocent: Samtliga skulder i procent av samtliga tillgångar.

61 A. Del av Östergötlands läns norra skogsbygd. Ägaregrupp 1. Storleks grupp er i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 000— 25 000

25 000— 50 000

50 0 0 0 100 000

Summa

Över 100 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 5 0 - 75 75—100 över 100

6 1 1 4 1

16 6 9 5 4 4 1

8 1 5 7 6 2 2

1 1

Tillgångar för jordbrukets behov, .kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier

14 400

94 500

Summa

1950 Skulder för jordbrukets

Summa för

2 1

33 8 17 19 15 11 4

1 3 3

2 1

765 600 1 081 900 400 100 1000 4 200 150 2 000

456 100 1 004 700 700 4 900 3 500

3417 200 1200 10100 5695

94 545

770050 1085300

456100 1 0 1 3 800

3 434195

7 600

153 608

256 132

240 044

623 005

1282 339

3 300

15 000

40 700

10 000

3 000

14 500

200 300

4 970

300 23 029

3 000 80 065

4 000

4100 45 000

7600 157 364

16 220

192 937

382 897

258 544

8 924

17 398

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning l ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

Skuldräntor

jordbrukets

19 850

be148 14400

110 044 1167 017 1 642 122

3 450

16 220

290 388

436 679

Mot fastighets inteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

56-5

67»

87-4 7-8

77-5

5-8 8-7

30G

0-2 11-9

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

32 931

72 041

534100 1296 250

4 763 933

258 544

698 805

92-8

92-8 i-s

88-0 4-s

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

-

20 3

29-o

2'2

0-5

5-G

0-8 0-8

1-6

0-e 6-6

05 102

20-9

lOOo

lOOo

lOOo

be24-o

17-2

25-1

35-3

56-7

67-3

44 7

24-o

14-7

24-9

26-6

48-4

53-9

62 A (forts.).

Del av Östergötlands läns norra skogsbygd.

Ägaregrnpp 2.

Storleksgrupper i kron<jr efter taxeringsvärdet 5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 000— 50 000

50 0 0 0 100 000

16 4 3 4 5 6 4

12 11 11 24 19 13 7

25 8 17 31 20 15 3

3 3 13 9 2

Högst 5 000

Summa

Över 100 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 10— 25 25— 50 50— 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Summa Skulder för jordbrukets

Summa för

jordbrukets

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

1 3 2 3 2 1

2t 37 75 56 39 15

1 1

162 700 18 231 7 795 4 082

717 000 1 870 600 1 065 600 244 583 96 388 135 775 41280 107 300 72 600 25184 70 990 49 829

770 000 104170 60 000 51738

245 800 28 080 18 000 12 000

4 831700 627 227 306 975 213 823

879 852 2 293473 1 323 804

5 979 725

50 652

240 990

503 303

405 565

352 178

6 200

12 000

26 250

48 000

32 650

72 000

7 920

20 956 2 873 1625 107 159 385 603

36 400 8100 7199 243 210 824462

4 315 117 980

20 350 1550 6162 41843

26 441

98 419 12 523 20052 546 580

454 733

2 518 587

17 604

37 761

751 9 947 75470

be22 668

10 990

267 772

943 584 2 638 383 1 404 744 1170 988

645 004

7 070475

125 091

400 242

845 115

586 860

454 733

191 459

2 603500

75-3 8-2

65-6 3-i

64-2 3»

77-3 8a

84-e l'2

85-3 37-6

73l 7-8

10-5

44 l-o 0-9 29-5

lo 132 lOOo

54 0-8 0-4 27-s

4-5 0'3 1-4 9-2

lOOo

39-i 46-7

2 920 Samtliga

80S

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växel skulder Övriga

Skuldräntor

kr

Relativa tal. Procentuell fördelning av skiddema för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

0-9

89 05 Os 21 7

lOOo

0'7 20-1 lOOo

100 o

13-8 lOOo

lOOo

43-8

35-9

44-3

46-i

63-0

42i

42-4

32o

41-s

38-8

29-7

be-

63 A (forts.).

Del av Östergötlandn läns norra skogsbygd.

Ä g a r e g r u p p 3.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 000— 100 000

26 6 7 13 10 9 9

28 6 9 16 19 13 12

15 6 5 10 17 10 10

2 2 5 6 9 1 2

Över 100 000

Absoluta tal. 82

Antal uppgifter Därav med skuldprocent för j o r d b r u k e t s behov a v : 0 0- 10. 10- 25. 25- 50. 50- 75. 75—100. över 100.

1 4

Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m.

59 370 19 385 8 877

100 365 40 003 20 766

224 871 89 830 54130

262 300 120 580 83 030

207 800 112 200 61530

67 750 38 500 35 800

Summa

87 632

368 831

142 050

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

8 065 1290 1981 21595

13 033 5 355 2195 35 495

32 274 21465 7 033 107 344

70 240 19 805 12 488 144 384

61975 11200 13 425 98150

47 000

Summa

82 931

246 917

184 750

75 890

Skulder för jordbrukets behov, kr.

Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

16 890 12 000

be1313

2 311

7 608

10 400

9 220

4 786

Samtliga

tillgångar,

kr.

110 737

217 225

423 204

544 283

419 270

142 050

Samtliga

skulder, kr. ...

33 226

56 760

247 542

188 750

75 890

Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

24-5 3-9 6-o 65-6

23-2

28-4 8-0 5-i 58-5

335 6-i 7-3 53i

61-9 22-s 15-8

Summa

100 o

3"9 63-3 lOOo

19-2 12-3 4-2 63-8 lOOo

lOOo

lOOo

37-6

34-8

45-6

53o

48-4

53-4

30o

26-i

40-7

45-5

45-o

534 Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

be-

64 A (forts.).

Del av Östergötlands läns norra skogsbygd.

Ä g a r e g r u p p 4.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 — 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 — 100 000

8 Summa

Över 100 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 2 5 - 50 50— 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. ' Ägda jordbrukfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m. , Summa Skulder för jordbrukets behov, kr Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n a n n a n säker het Mot inventarieinteckning o. d Yäxelskulder Övriga , Summa Skuldräirfor hov, kr

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

2 1

— 2 1 1

1 1 1

2 2

2 2

2 1 2 1

15 750 450 75 25

82 600 14170 6 600 3 000

112 800 13100 6 500 5 825

579 600 1 734 300 97 520 46 320 89 200 24 475 53175 14 950

138 225

665345 1974195

34 000

52 900

144 000

527 758

-

4 000

10 000

7 701

7 365

9 500

1600 3 600 2 000 17 500

2100 246 710

178 700

784 269

8 763

32 614

3 800

be-

kr

3 410

16 300

340 592

140 505

785 708 2 528 168

152 505

66 400

178 700

843 177

75-3

85-7 6-o

86-2 5'6

68-3

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säker het Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

100-0

Summa Skuldprocent hov Total

för jordbrukets

skuldprocent

8-4

I-o

0-9 2-o

lOOo

9-8 1000

0-2 31-5 lOOo

42-5

48-o

26-9

39-7

44-8

47'3

22'7

33-4

Ii 16-3

14-3

lOOo

lOOo

10-7 10-7

be-

65 A (forts.).

Del av Östergötlands läns norra skogsbygd.

Ägaregrupp 5.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000 Antal

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 00050 000

50 000100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov a v : 0 0 - 10 1 0 - 25 25— 50 50— 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov .kr. ' Ägda jordbruksfastigheter .. Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

23 500 5 969 2 500 1745

27 400 10 180 4 000 4 000

80 500 37 925 16 500 24 000

131400 54 074 23 000 29 745

Summa

33 714

158 925

238 219

39 000

65 000

115 200

Skulder för jordbrukets

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o.d. Växelskulde r Övriga

17 075

Summa

29475 Slmldräntor hov, kr.

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

kr.

39 000

18 000

35 075

83 000

be-

..

2 050

3 650

6 835

33 714

46 080

158 925

238 719

29 475

39 000

83 000

42-1 4"!

100-0

78-3

76-8

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o.d. Yäxelskulder Övriga

57-9

21-7

232 Summa

lOOo

lOOo

lOOo

100 o

87-4

85-6

52-2

87-4

84-e

52-2

635 Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent 1521 34

be

A (forts.).

Del av Östergötlands läns norra skogsbygd.

Samtliga ägaregrupper

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Summa

5 000— 10 000

10 000— 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

81]

45 9 10 20 16 19 9

45 18 20 41 30 22 16

71 21 35 53 44 34 18

23 10 13 32 33 15 12

6 4 10 11 14 6 4

1 2 4 10 4 1

9^ 161 14; 1(K 6(

Högst 5 000 Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50. . 50— 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier ... . Summa Skulder för jordbrukets

Summa för

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

827 250 2 742 300 2 260 300 1833 100 3 065 300 10 905 35( 231 975 1776 517 489 693 411 575 197 203 368 470 167 100 200 680 210 430 887 42ä 81358 200 675 128 475 140 684 130 015 590371 46 020 132 218 294 840 1151831 3 572 438 3 013 239 2 534463 3 592 S50 14159661 177 100 77 601 27180 12 959

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o.d. Växelskulder Övriga

Skuldräntor hov, kr

jordbrukets

be-

kr.

52 602

250 340

702 111

714 597

775 222 1 306 988

3 80186C

6 200

15 300

42 450

92 700

42 650

89 701

16 985 1290 2 932 31842

48 793 34 339 73 474 84 240 98 425 8 228 29 565 19 805 16 350 23 090 3 820 14 532 19 803 21587 348 151 147 624 398 023 351 929 161 493 459651 1260155 1283074 1115 727 1816 723

356 25( 75 23c 85 764 143906.

111 851

6 047 181

84 971 57 386 28039? 20 885 54 450 58 322 4 381 392 909 1 287 153 4 602 910 3 731 654 2 956 146 4 770 397 17 741161 474 972 1489 580 1 337 481 1119 727 1 892 331 6 475 85c 161 767

Relativa tal. Procentuell fördelning av sktdderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o.d. Växelskulder Övriga . Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

525 5"5

57-8 3'3

59-1 3'4

62-9 7-*

73-3 3-8

15-2 1-2 2-6 28-5 lOOo

7-5 1-8 0-8 32i

5-8 2-3 1-2 31*6

6-G 1-6 1-5 27-4

8-8 1-5 1-9 14-5

lOOo

be-

100-0

76-8 4'9

677 4-8

1-3

5-9 12 1-4 23 8

19-2

lOOo

lOOo

37-9

39-9

35-3

42-6

44-o

50-6

42 7

41-2

36-9

32-4

35-8

37-9

39-7

67 B. Del av Östergötlands läns slättbygd. Ägaregrupp 1. Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000 Antal

Absoluta tal. uppgifter

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 — 100 000

Över 100 000

18 Summa

294 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25 25— 50 5 0 - 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov. kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

70 475 15

284 700 1 714 049 2 604 766 3 150 200 2 648 800 10472 990 2 480 255 1930 7 995 6 325 19 000 1550 2100 2 600 3 748 10 375 20 373 400 275 625 4 000 1700 7 000

286 905 1718 904 2 609921 3165 943 2667 200 10 519 363

10 700

79 685

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. V äxelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

60 21 73 65 45 17 13

för jordbrukets

2 450

387 80 772

14 040

422 495

753 125 1 037 497

791 371

3 094 873

72 650

10 000

85 615

30 000

198 265

2 050

26 900

101 678

13 500

145 718

1140 33 439

2 050 60 408

8 600 111 648

2 000 16 000

13 790 224 332

531 774

852483 1345 038

852 871

3676 978

be559

Samtliga

tillgångar,

kr.

94 324

Samtliga

skulder, kr. ..

14 073

3 851 25 953 40 449 64 810 40192 175 814 444 651 2 272 190 3 291 333 4 617 659 3 846 665 14 566 822 80 772 580 915 899 445 1 407 125 1 028 564 4 010894

76-2

98-6

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga Summa

6-3

93i

89-5

I3'7

1-2

0-4

3-2

83-5

96-3

6-4

3'5

896 5-4

7-6

1-6

0-2

0-6 8-3

0-2 1-9

lOOo

04 6i 1000

0-9

17-5

0-5

0-2

lOOo

6-3

7-1

lOOo

lOOo

Skuldprocent för jordbrukets behov

19-9

28-2

30-9

32-7

42-5

32-o

Total skuldprocent

14-9

18-2

25-6

27-3

30-5

26-7

35-o 275

68 B (forts.).

Del av Östergötlands läns slättbygd.

Ägaregrupp 2.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst

5 000

Över

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

100 000

37 Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 25— 50... 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa

4 5 16 7 5

582 700 1180 100 4 493 000 5 234 132 5 789 666 6 640 700 723 900 674 600 646 435 55 118 138 810 551 742 387 806 435 963 283 710 316 725 14 610 53 966 340 928 12161 32 221 174 678 244 580 311 366 664 589 1405 097 5 503130 6 441872 7 212 738 8092191

Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

för jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

264 207

634 490 2 179 740 2 800 986 2 934 827 3 942 185

26 725

64 397

28 945 1225 2 907 40 639 364648

271 343 256 448 346 700 226 026 31205 48 460 19 290 27150 28 500 12 502 92 626 124 481 61436 32 914 9 572 318 619 363 058 459 944 584 718 91890 844 056 2 949484 3 759 221 4138 607 5 500252

15 554

165 035

258 003

be138 310

170 608

256 050

184 555

549 025

250 971

889 272 1 492 940 6 176 786 6 998 201 7 686 135 10 299 318 410 489 852 671 2 963 747 3 813 869 4 189 943 6 689 286

kr.

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning.. Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

79-8 7'3

82-8 7-6

79-5 5-6

81-4 6-9

77-1

81-7

6-2

IOo

7-9 0-3 0-8 11-2

3-7 1-5 1-1 10-9

7-7 0-9

6-8 0-5 1-6

8-4 1-2

10-8

9-7

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

Skuldprocent för jordbrukets behov

54-9

60-1

53-6

Total

46-2

57-1

48-o

skuldprocent

1-1

2-a 111

0-5 2-3 10-6

lOOo

58-4

57-4

68-o

54-5

54-5

64-9

69 B (forts.).

Del av Östergötlands läns slättbygd.

Ägaregrupp 3.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000 Absoluta tal. Antal uppgifter

5 000— 10 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

51 15 32 58 77 85 76

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 25— 50 50— 75 75-100 över 100

11 16 13 18

Tillgångar för jordbrukets behov .kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

14 942 3 255 1590

36 200 10 345 7 645

318 805 135 849 99189

Summa

19 787

54190 Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säker het Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelsknlder Övriga

9 215 1800 2 378 5 715

Summa

191081 Skulder för jordbrukets

Skuldräntor hov, kr

för

Summa

10 0 0 0 25 000

3 11 8

530 599 268 586 246 416 956 514 1045 601

512 135 1916 527 225 500 901315 166 293 716021 903928 3 533 863

6 440 2 750 3157 12 552

114 396 16 353 28 558 152 149

224 985 36 681 32 462 319 120

311 456

613 248

284 003 68 350 72 687 350 487 775527

249 350 888 389 69 475 195 409 58 025 197 267 406 649 1246672 783499 2 527 737

503 846 257 780 194 888

behov, kr,

jordbrukets

be748|

1170 Samtliga

tillgångar,

kr.

32 907!

67 115

13 988 26 631 33 492 32 572 108 601 625 634 1195 048 1 228 426 1 018 242 4167 372

Samtliga

skulder, kr. ...

29 399

315 057

623 251

794 234

802 239 2 585 288

Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

48-2 9-4 12-5 29-9

25-9 llo 12-7 50-4

36-7 5-2 9-2 48-9

36-7 6-o 5-3 52-0

36-6 8-8 9-4 45-2

31-8 8-9 7-4 51-9

352 7-7 7-8 49 3

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

Skuldprocent för jordbrukets behov

96-«

45-9

56 2

64-i

74-2

86-7

715 Total skuldprocent

64i

43-8

50-4

52-2

64-7

78-8

62o

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

70 B (forts.).

Del av Östergötlands läns slättbygd.

Ä g a r e g r u p p 4.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

2b

Över 100 000

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25 2 5 - 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, .kr, Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager rn. m

5 700 500

Summa Skidder för jordbrukets

Summa för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skidder, kr.

27 500 4 465 1450 325

224 325 34 285 16 722 12 443

6 275

33 740

287 775

491 282 1 280 134 2 260 700 146 115 219 400 54 213 74 820 117 900 34 250 53 335 89 900 21855 601600 1554404 2 687 900

17 779

107 513

237 069

571 434 1120 934

14 983

43 700

15 500

1500 23 886 138 059

6 350 36 766 310 668

49 950 66 915 1500 43 400 11693 102 297 59103 754 345 1424 368

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga

Skuldräntor hov, kr

300 1250

3 270

19 329

be-

kr

107 787

6 536

6 275

33 740

310 642

3 270

19 329

138 239

68 670 36 457 14 591 713 013 1 770 869 2 795 335 806 945 1 493 973 311 293

67-9

92o

78-6 o-7

81-i 4-8

81-6 5-8

86-3 7-6

3-o

5-o

3-5

l-i 17-3

2-i 11-8

8-9 0-2 1-5 7-8

lOOo

lOOo

3o 7-2 1000

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

3i-2

1-6 32i

6-5

lOOo

lOOo

52-i

57-3

48-o

51-6

48-5

53-o

52-i

57-3

44-5

43-7

45-6

53-4

be

71 B (forts.).

Del av Östergötlands läns slättbygd.

Ägaregrupp 5.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000 Antal

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

Absoluta tal. uppgifter

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

Summa

40 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 10— 25 25— 50 50— 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov. kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

2 3 5 10 12 5 3

18 225 7 768 2 290 1660

55 400 14 855 5 500 4150

127 108 53 250 23 950 16 025

171 691 47 840 15 200 13 400

110 900 51 900 23 897 11150

4S3 324 175 613 70 837 46385

29 943

220 333

197 847

4 301

15 375

60 490

57 310

190 576

9 700

12 000

32 000

3 900 7 000 1740 39 348 122178

19 600

900 12 090 101900

119 800

36 300 10062 3040 100 813 397 141

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

4 500 3 062 400 4 775

11400 Summa

19 6S8

33 575

Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

2 650 6 800

33 200

be804

5 777

4 017

4 543

kr.

95 980

244 322

269 571

310 635

kr....

23 732

33 575

122 178

106 400

173 062

458 947

35-s

45-8

57'5

68-o

7Lo 26-7

62 2

IT8

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder,

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

22-9 15-5 2-o 24-3

Summ a

lOOo

Skuldprocent för jordbrukets behov Total

skuldprocent

14-2

19-2

1-3

9i 25

34-o

3-2 5-7 1-4 32-2

0-9 11-9

27-7

lOOo

lOOo

100 o

lOOo

lOOo

65-8

42-o

55-5

41i

60-6

75-5

35o

50o

39-5

55-7

48-2

20-2

0-8

72 B (forts.).

Del av Östergötlands läns slättbygd.

Samtliga ägaregrupper.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet 50 000— ! Över 100 000 100 000

Summa

5 000— 10 000

10 000— 25 000

25 000— 50 000

45 14 24 41 27 17 43

38 14 26 42 40 39 35

62 28 84 94 125 86 45

35 18 44 65 94 73 34

15 8 32 57 51 43 30

5 2 10 19 28 23 13

20fl 84j 22a 318 365 281 200

Högst 5 000 Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 10— 25... 25— 50 5 0 - 75 75-100.... Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter .. Levande inventarier Döda inventarier Summa

658 875 1 510 525 6 486 774 8 457 288 10 391691 11 661100 39166 253 187 498 922 167 1 259 674 1 456 449 1 464 360 5 360 723 70 575 813 635 2 730 447 635 305 750 160 69 601 443 881 17 865 609 971 2 063 273 477 973 628 517 42 251 290 735 13 826 14 549066 49320696 10830 240 13226 817 1809 875 8143557 761141

Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr Samtliga

för

jordbrukets

276 107

736 255 2 725 123 3 851 670 4 601 068 5 907 590 18 097 813

27 745

67 047

39 050 3 025 5 285 49 854 401066

818 896 585 643 2 367 599 42 845 527 733 353 432 344 098 118 310 43 503 62 971 97 975 18 314 601 276 186 506 64112 104 038 227 906 13 429 993 272 1 142 864 3 655 037 539 493 818 700 110 854 988 744 3 964348 5 657 798 7 115 417 8 680 790 26 808163

16 989

44 804

238 685

292 686

be186 547

258 056

397 365

323 331

718 812

396 948

1742 340

1 226 675

1 022 778 2 069 864 9 481 232 12 441917 15 572 660 18 270 195 58 858 64C 448 940 1 005 903 4 031 533 5 770 036 7 304 647 10 187 124 28 748183

skulder, kr. ... Relativa tal.

Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

75-8 6-9

81-3 6'8

74-8 6-o

73-3 5'*

70-3

76-4 83

74o 6-5

9-7 0-8 1-3 12-4 lOOo

4-3 1-8 1-4 Ila lOOo

8-9 1-1 le 13-6

11-5 1-7 2-6 13-9

6-7 Ii 26 132

8-8 18 23 136

9-3 l-i 1-8 14-5 lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

52-7

54-6

48-7

52-2

53-8

59-7

54 4

46-4

46-9

55" 8

48-8

be43'9

48-6

73 C. Del av Östergötlands läns södra skogsbygd. Ägaregrupp 1. Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

Summa

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 000— 50 000

50 000— 100 000

12 1 9 4 3 1 6

33 2 19 4 13 4 3

19 4 10 7 4 1 1

8 1 4 1

80 8 43 20 23 9 12

Över 100 000

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 10— 25 25— 50 50— 75 75—100 över 100

1 4 3 1 2

2 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

70 060

277 959 1 310 840 1 479 600 1 036 100 1200 100 200 600 650 650 1300 500 225

Summa

280 259 1311590 1480 475 1037 600

67 463

239 775

38 535

16 600

24 053

Skulder för jordbrukets

—

—

4174 559 1500 3 200 725 4179984

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

293 308

22 300 7 200

783 259

161 516

—

72 535 82 000

3 000

10 956

19 700

54 362

106 719

320 208

218 563

1108 189 997

4 917 13 060 14 741 9 368 337 523 1 870 341 2 315 680 1 471 700

58 687

116 619

396 395

389 289

219 639

1180629 Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

84-i

74-2

S6-n

91G

84-i

II-o

I2o

10-2

862 7'3

15-5

7-5

15-2

8-3

11-9

10-3

5-9

6-2

0-7

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

36-o

38-i

24-5

21-6

21i

30-y

34-6

21-2

16-8

14-9

Summa Sladdräntor

för

jordbrukets

be43194

—

6185 241

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

4-o

2-2

be-

—

55 lOOo

—

23 7 191

74 C (forts.). Del av Östergötlands läns södra skogsbygd. Ägaregrupp 2. Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet c 5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 000— 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

—

8 1 2 12 9 12 20

5 2 5 7 7 6 9

11 5 14 30 24 13 5

4 1 6 5 6 3 1

792 300 102 315 53 607 35 556

114 000 13 900 3100 3 500

—

274 691

299 300 1 610 700 40 730 202 430 14 300 81 745 13 990 68 745 368 320 1963620

983 778

134 500

—

134 182

137 076

569 227

283 610

14 392

10 320

13 265

65 500

28 040

36 975 400 2 505 15 694 200 076

16 590

3 009 35 054

95 850 3100 6115 133 927

1 165 40 490

3 000

873 719

17 392

8 983

38 622

Högst 5 000 Absoluta tal. Anta l uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10... 10— 25 25— 50 50— 75 75—100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier

Summa Skidder för jordbrukets

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr.

för

225 700 29 905 8 955 10131

— 1

jordbrukets

be-

—

16 834

323 633

396 661 2 115172 1145 102

215 625

216 876

205 194

877 899

392 603

17 392

Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

72-3 5-*

73-4 6-s

72-6 7'5

83-3 7-s

82-8

18-5 0-2 1-2 7-s

8-1

5-6

1-4 17-i

ll-o 0-4 0-7 15-3

0-3 10-8

17-2

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

100 o

72-8

55-7

44-5

38-i

12-9

67-0

51-7

41-5

34-3

8-i

Samtliga

8 934

tillgångar,

kr.

—

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent, hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

be-

—

—

75 C (forts.).

Del av Östergötlands läns södra skogsbygd.

Ägaregrupp 3 .

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 — 25 000

25 0 0 0 — 50 000

50 0 0 0 — 100 000

29 3 9 16 21 28 27

11 2 3 6 9 16 16

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

136 D ä r a v med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 2 5 - 50 5 0 - 75 75-100 över 100

100 16 32 56 55 73 89

Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

81 220 28 245 23 641

76 830 29110 24 330

282 897 109 731 91045

231 947 83 465 64101

76 025 26 925 25 385

36 560 11600 12 500

785 479 289076 241002

Summa

130 270

379 513

128 335

1315 557

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

24180 3 841 5 384 31669

34 156 1750 3 750 39 417

136 183 20 309 12 981 137 822

163 595 7 300 14 341 100 434

33 875

8 280 570 3 800

Summa

65 074

79 073

307 295

285 670

5195 44 610 83680

400 269 33 200 42 221 357 752

12 650

833442 Skulder för jordbrukets

Skuldräntor hov, kr

för

behov, kr.

jordbrukets

be2 593

3 499

12 991

12 469

3 639

35 838

204 967

158 576

543 190

515 673

143 773

60 660

1626 839

65 529

79 073

307 295

323 887

83 680

12 650

872114 Mot fastighetsinteckning . ... Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet, Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

37-i 5-9 8-3 48-7

43-2 2-2 47 49-9

44-s 6-c

40-6

65-5

4-2 44-9

6-2 53-3

4-5 30o

48o 4o 5i 429

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

57-3 25 5-o 35-2 1000

lOOo

lOOo

100-0

Skuldprocent för jordbrukets behov Total skuldprocent

48-9

60-7

, 63-5

75-3

65-2

20-9

32-o

49-9

56-6

62-8

58-2

20-9

536 Samtliga tillgängetr, kr. Samtliga skulder, kr Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

76 C (forts.).

Ägaregrupp 4.

Del av Östergötlands läns södra skogsbygd.

Storleksgrupp er i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

Summa

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 000— 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

2 1 3 2

1 1 2

4 3 10 14 9 4 1

Absoluta tal. 1

Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 . 50— 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ...

Summa Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighets inteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor

Samtliga

för

jordbrukets

1 1 1

2 6 1 2

2 2 2 4 5 2 1

2 000 800 200 200

13 800 3 000 1100 1050

190 700 18 255 6 975 5 625

590 905 53 010 26 865 17 870

450 916 26 800 10 700 8 000

554 150 23 800 12 200 10 210

1802 471 125 665 58 040 42 955

3 200

18 950

688 650

496 416

2 029131

—

3 000

76 227

198 404

70 735

225 175

573 541

14 000 5 000

2 527 77 339

46 750 1000 3 857 169 735

3 520

24 550 1000 1330 72 576

6 520

309 060

89 735

305 041

7 400

be-

skulder, kr

3 664

13 211

3 200

18 950

224 205

738 247

12 424 4 457 575 287 1 060 598

2 620487

6 520

94 927

309 060

99 735

375 810

—

46-o

80-3

678 3'6

78-8

73-8

72-5

15-6 5-6

0-8 25-4

5-8 Öl 05 21l

100-0

lOOo

34108 Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

1-4

54-o

11-9

8-o 0-3 0-4 23-5

lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

25-o

34-4

42-8

44-9

18-i

50-8

39 7

25o

34-4

42-3

41-9

17-3

35-4

lOOo

7-8

be-

77 C (forts.).

Del av Östergötlands läns södra skogsbygd.

Ägaregrupp 5 .

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal uppgifter

15 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25. 25— 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

1000 500 75 125

1300 295

Summa

1700 Skulder för jordbrukets

28145 12 650 5 400 3 850

15150 10 200 3 325 3 300

66 800 20 565 9 300 6160

13100 4 500 1000 1000

125 495 48 710 19100 14835

102 S25

9 500

47 800

17 550 25 250 7 640 10 045

108 285

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övrij

150 1200

3 000

3 000 25 250 7 490 3 600

Summa

14 850

9 250

70940 Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

6 700

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr. ...

6 250

be75

Samtliga

7 500

kr.

3 452

5G 435

47 286

107 765

19 600

234 781

14 850

9 250

70 940

10 000

44-5

95-0

44i

5-0

16.2 233 7i 93

lOOo

lOOo

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov Mot fastighetsiDteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

22-s 8-6 68-6

73-2

4-4

32-4

4-2 35-6 10-6 5-i

Summa

lOOo

lOOo

100-0

lOOo

lOOo

Skuldprocent för jordbrukets behov Total skuldprocent

102-9

74-9

29-7

28-9

69o

51-o

52o

102-9

74-9

26-3

19-6

65-8

51-o

45-i 26-8

50-5

67-6

78 C (forts.).

Del av Östergötlands läns södra skogsbygd.

Samtliga ägaregrupper.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 000— 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

48 Över 100 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 50— 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter.... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder,

60 7 16 35 26 26 51

29 7 21 24 18 17 31

76 11 44 56 60 48 35

298 760 112 425 37 475 34 097

592 359 3 140 385 2 877 955 1 667 816 397 472 137 490 122 055 516 332 167 912 51325 45110 204 501 121 052 43 045 40 270 169 265

567 250 64 860 24 800 23 710

482 757

799 794 4 030 483 3 564 391 1899676

680 620

155 379

207 539

891 929

775 322

278 243

10 320

24 965

104 035

39 240

22 300

63 355 4 241 8 039 51563

222 665 8 300 16 836 236 200 39S 801 1612 260 1 298 563

84 022 25 250 12 685 57 810

3 097 81639

327 691

57 687

13 521

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr.

292 897

67 746 1750 6 759 90 042

270 986 23 409 19 096 302 805

be-

kr

kr

68 969

234 675

8 280

12 735

17 793

723 497 343 642

913 705 4 809 343 4 761 988 2 514 150 1140 858 398 460 408 901 1 691 366 1 424 089 491 386

56-6 35

58-3 6-3

61-8 6-s

62-7 3'°

62-6 4'7

71-6

21-6 1-5 2-7

16-s 1-4 1-2 18-8 1000

17-2 0-6 1-3

17-5 5-3 2-6 12o

2-6 To 24-9

lOOo

17-o 0-4 1-7 22-6 lOOo

lOOo

lOOo

60-7

49-9

40o

36-4

25-3

48-i

47-5

43-7

35-2

29-9

19-5

34-9

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning ... Därav j ä m t e annan säkerhet. Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov Total

för jordbrukets

skuldprocent

17-G

be-

18-2

79 D. Del av Malmöhus läns slättbygd. Ägaregrupp 1. Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

52 Över 100 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

294 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0- 10. 10- 25. 25- 50. 50— 75. 75—100. över 100.

99 25 33 49 43 34 11

Tillgångar för jordbrukets behov. kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m.

198 400 220 380 20

Summa Skulder för jordbrukets

483 600

7 906 764 19 575 13188 1460

327 850 1181 579 2 296 135 3 419 200 2 030 2 450 14 875 175 500 3 900 8 233 — 40 1400 328 025 1184149 2 302 485 3 443 70S

483 600

7 940 987

33 328

69 043

346 289

188 725

2 821286

4 400

7 500

22 200

91 673

2 850

10 900

119 665

9 800

5 620

13 748 88 891

1250 42 388 400 277

4 100 27 221

1150 62 843

6 500 156 920

588 787 1934866

203 625

3 256 729

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga Summa jordbrukets

40 283

524 366 1 659 535

126 808

Skuldräntor hov, kr

för

be-

Samtliga

tillgångar,

kr.

423 316

Samtliga

skulder,

kr....

50 749

3 636 17 884 27 173 85 989 8 663 145 229 570 270 1 795 652 3 861 953 4 189 527 1175 545 12 016 263 95 935 445 212 750 885 2 007 927 229 705 3 580 413

85-3

82-6

1884 Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning D ä r a v j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

4"9

88-4 1-9

1-9

0-7

14o

15-5

10'G

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

Skuldprocent för jordbrukels behov

20-2

27-1

Total skuldprocent

12-o

16-8

92-9 3-8

90-5 4?

92-7

90s 3"9

6-2

4-8

2-6

0-7

0-7

o-i

4-6 100-0

32 1000

33-8

25-6

56-2

42-i

41o

24-8

19-4

47-9

19-5

29-8

0-3

2-5

4-8 1000

80 D (forts.).

Del av Malmöhus läns slättbygd.

Agaregrupp 2

Storleksgrupp er i kronor efter taxeringsvärdet Summa

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 000— 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

2 311

113 20 51 89 92 66 60

56 20 52 106 148 102 61

40 23 77 128 166 147 53

20 8 50 72 99 90 19

10 9 22 42 74 61 17

1 4 11 18 18 3

23! 81 254 441 59! 4& 213

Högst 5 000 Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50. 50— 75 75—100 över 100

Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... 1 844 600 3 901 200 10 460 250 12 624 000 15 755 880 11 732 620 56318 55( 418 996 1 233 701 1 300 061 1 550 082 1176 844 5 845 971 166 289 Levande inventarier 544 972 2 733 554 739 473 671 779 160 220 587 300 29 810 Döda inventarier 383 693 1619614 341 008 476 523 292 684 90 893 34 813 Summa 2075 512 4 571309 12 573935 14936848 18 521958 13838129 66 517 691 Skulder för jordbrukets

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor för jordbrukets hov, kr. . Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

721 043 1 926 497 5 489 721 6 467 585 8 610 085 7 427 933 30 642 864 61920

139 723

383 165

538 418

844 090

390 275

2 357 591

258 491 1588 67' 387 870 397 628 167 002 298 370 79 316 231 480 400 351 39 484 10 975 37140 72 630 8 650 125 764 418 28( 72 823 29 510 76 877 107 864 5 448 696 156 3 535 32S 753 901 718 217 946 956 114 971 305 121 991 348 2 578828 7 003 490 8 269839 10969495 9130099 38 943 09!

be45 656

117 907

320 267

381 090

528 135

414 054

1807 10!

2 869 030 5 570 308 14112 814 17 057 242 20 640 406 15 535 031 75 784 83' 1 027 845 2 631 253 7120 481 8 382 931 11 033 149 9 281105 39 476 76'

kr

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

78-9 6-a

80-2 5'5

83-9 5's

84-7 6-s

86-2 7-7

85-7 4'3

84-7 6o

8-o 0-9 0-G 11-6

6-5 0-4 11 11-8

4-3 0-5 Ii 10-2

4-8 0-5 0-9 9i

3-5 0-7 lo 8-6

2-8 2-5 1-4 7-6

4l lo Ii 91

100-0

lOOo

100-0

lOOo

47-8

56-4

55-7

55-4

59-2

66-o

58-5

35-8

47-2

50-5

49-i

53-5

59-7

be-

lOOo

81 D (forts.).

Del av Malmöhus läns slättbygd.

Ägaregrupp 3.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

Summa

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 — 100 000

Över 100 000

175 30 61 82 75 65 85

Absoluta tal. Antal uppgifter

49 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25 25— 50 5 0 - 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, .kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

Summa för jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

76 672 29 820 16 595

353 835 176 615 70 705

552 885 251 445 132 245

900 240 369 361 231 368

2 671180 1146024 664685

936 575 1288963 1 500 969

1995 1030 1230 19 033

15 220 1500 3 748 25 425

47 720 14 408 19 571 99 568

155 316 48 296 56193 206 344

185 840 49 490 83 643 396 541

423 959 45 000 183 583 486 511

830050 159 724 347 968 1 233 422

23 288

45 893

715 514 1139 053

2 571164

7 664

20 088

32 378

764 288 314 298 210 377

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen- u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

Skuldräntor hov, kr

23 260 4 485 3 395

be-

kr.

58 616

119 018

206 850

828 246 1 478 338 1 988 610 2 035 290

49 293

184 878

479 850

736 699 1160 423

8-6 4-4 81-7

33i 3-3 8-2 55-4

26s 8-o 10-8 54-9

lOOo

lOOo

lOO-o

33-3 10-4 12-1 44-2 lOOo

26-o 6-9 11-7 554 1000

2 638 270

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning. D ä r a v jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säker het Mot inventarieinteckning o. d V äxelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov Total 1521 34

för jordbrukets

skiddprocent.

37-2 4o 16i 42-7

32 3 62 135 48-0

lOOo

lOOo

be74-

37-3

30-2

49-8

55-5

75-9

57-4

22-

23-8

22-3

32-5

37-o

57o

82 D (forts.).

Del av Malmöhus läns slättbygd.

Ägaregrupp 4.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet

Summa 5 00010 000

Högst

5 000

10 0 0 0 — 25 000

25 00050 000

50 0 0 0 — 100 000

Över 100 000

26 Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 25— 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa

913 100 2 215 661 16 492 148 88 940 258 034 672 161 337 862 49 975 125 421 249 313 86 579 30163

26150 2 750 450 500

630 933 78 705 35 950 21547

29 850

767 135 1082178 2 685695 17 751484

12 800

279 143

451 585

960 026 4 993 282

26 800

27 900

2 470

17 404

308 340

800 67111

15 918

375 848

39 500 69 530 86 050 10 000 7 626 109 357 250 997 136 134 608 464 1211216 5 604386

17 639

28 746

4 000 450

Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr.

be

kr

125 200

50147 2 519 1683 75 730

235 391

4 680

38 600

2 000

15 918

885 439 1 318 079 3 098 555 21 406 598 380 448 608 464 1250 816 6 600 258

75o

80-4

77-3

78-c

81-c

91-3

3°

4'4

2-3

2-2

15-c

4-G

5-7 0-8

0-2 17-9

11-3

0-7 1-5 2-o 4-5

lOOo

1-9 2-i 100 o

8-2 0-4 0-3 12 5

lOOo

lOOo

lOOo

lOOo

42-7

53-3

49-o

56-2

45i

31-6

43o

46-2

40-4

30-8

Relativa tal. Procentuell fördelning av skul derna för jordbrukets behov Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet ... Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

25-0

be42-7

41-2

Oo

83 D (forts.).

Del av Malmöhus läns slättbygd.

Ägaregrupp 5 .

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50000

50 0 0 0 100 000

21 Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

54 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 25— 50 50— 75

75-100

8 2 5 11 15 9 4

Z.ZZZ

över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

3 800 500 400

64 417 15 410 7 910 3 060

103 497 43 685 21500 13160

4 700

90 797

320 112 1 251 900 141 430 347 026 62 375 132 325 37 030 117 688 560947 1848 939

30 400

50 784

135 164

654 301

870 649

33 700

5 500

39 800

34 928 30 000 15 300 63 407

20 901 118 797

799 499

51228 35 000 39 401 221692 1257 770

13 332

37 093

57100 3 243662

2 687 225

behov, k r

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

2150 5 800

10 900 5 000 1050 32 438

Summa

43 750

100 772

Skuldräntor hov, kr

1 743 726 548 051 224110 171338

5 400

för jordbrukets be45

4 638

Samtliga

tillgångar,

kr.

4 700

126 547

228 964

Samtliga

skulder, kr. ...

45 450

100 772

666 139 2 217 312 483 499 816 469

69-r,

51-o

54o

0-6

10-8 5-o l-o 32-2 lOOo

11-2 9-G 4-9

14-9

4i 2-8 3i 17-0

20-3

lOOo

43-2

46 8

36-8

44-6

1 447 440

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov Mot fästighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa

Skuldprocent för jordbrukets behov Total skuldprocent

82-5 o?

12-3 lOOo

4-9 13-3

lOOo

lOOo

26-6

48-2

55-4

lOOo 55-7

26-c

35-9

44o

72-6

2-G

72-4 3'2

84 D (forts.).

Del av Malmöhus läns slättbygd.

Samtliga ägaregrupper.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent föi jordbrukets behov a v : 0 0— 10 1 0 - 25 2 5 - 50 5 0 - 75 75—100 över 100

161 27 59 101 101 75 71

102 26 64 123 159 112 73

127 44 112 174 221 185 62

85 24 80 115 135 124 46

49 19 52 86 116 92 51

3 394

531 146 383 622 769 621 322

Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... 2 047 000 4 259 000 12 337 179 15 936 732 21 710 85329 960 268 86 251032 498 918 1 683 681 1 988 021 2 728 709 3 096 271 10185 819 190 219 Levande inventarier 190 665 808 275 998 599 1 249 800 1 384 520 4 666 534 34 675 Döda inventarier 811 909 982 062 2 845429 38 458 108 388 388 036 516 576 Inneliggande lager m. m Summa 2 310 352 5056971 15 217171 19 439928 26 501271 35423121 103948814 Skulder för jordbrukets

behov, kr

Mot fastighetsinteckning 755 871 2 008 340 6 145 553 7 494 320 11364 810 13 264 241 41033135 u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning 62 955 144 123 402 055 588 018 997 363 520 975 2 715 489 j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säker797 833 731 750 2 794 221 186 392 371 744 624 891 81611 het 693 (552 12 475 Mot inventarieinteckning o. d. 95 299 162 120 362 530 51 548 9 680 931929 33 566 Växelskulder 100 648 135 849 215 583 439 605 6 678 Övriga 140 124 345 884 933 084 1 095 634 1 605 881 1 557 561 5 678168 Summa 1056 919 2 730 780 8 004632 10 034011 15143 590 16 876662 53 846 594 Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

be48 416

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

124 219

365 446

461 735

711 689

753 817

2 465 322

3 416 044 6 390 728 17 748 69823 944 576 30 583 237 42 369 776 124453 059 1107 721 2 793 649 8 176 469 10 322 902 15 512 090 18 087 960 56000 791

kr

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen utan a n n a n säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

77-ö 6o

78-8

7-7 0-9 OG

68 0-5 1-2 127

5-3

80-6 5'9

81c 6-6

81-7 3-'

81-2 5'°

4o

6-s

0-G

0-9 1-4 10-9

5-3 l.i 1-4

4-3 2-i

52 13 17 106 lOOo

81-8 5'°

100 o

1-8 11-7 lOOo

lOOo

45 7

54-o

52-G

51-6

57i

47-6

32-4

43-7

46i

43i

50-7

42-7

13-3 lOOo

be-

10-o 1000

2-G

9-3 1000

518 45o

85 E.

Del av Skaraborgs läns slättbygd.

Ägaregrupp 1.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 — 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 — 100 000

12 Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

412 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 2 5 - 50 5 0 - 75 75-100 över 100

207 47 46 47 36 16 13

Tillgångar för jordbrukets behov kr. ' Ägda jordbruksfastigheter .., Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

225 716 705 360 510

Summa Skulder för jordbrukets

Summa för

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder,

282 400

7 310096 5152 13 525 1224

718 630

2S2 400

7 329997

40 950

107 939

278 720

483 441

253 192

192 632

1356 874

2 981

2 970

24 750

8 000

38 701

4 370

9 760

29 630

24 700

68 460

870 3186

2 930 19 240

3 695 57181

8109 117 109

1700 15 600

52 357

142 839

393 976

6 449

17 524

28 614

behov, kr,

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

Skuldräntor hov, k r

716 500 30 2100

227 291

644 330 2 615 650 2 825 500 1307 1025 2 085 2 400 2 750 5 915 258 300 156 648 295 2619 725 2 833656

jordbrukets

17 304 212 316 192 632

1693 655

be-

kr.

kr.

12 578

9 800

77 079

359 305

990385 3 732 715 3 526 313 1 049 761

282 400

53 357

144 932

433 289

642 609

330 840

192 632

1 797 659

83-9 5'7

77-i 6-3

76-e

93-

100-0

82-4

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning D ä r a v jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o.d. Y axels kulder Övriga Summa Skuldprocent hov

2-i

8-3 1-7

6i 100 o

7-5

68 2o 13-5 lOOo

4i

39 0-9 14-5

1-3

0-6 5-8

lOOo

18-2

lOOo

100-0

lo 125 lOOo

lOOo

för jordbrukets be-

Total skuldprocent

2-3 la

23-o

22o

15-o

22-6

37-6

68-2

23i

14-9

14-6

11-6

18-2

31-5

68-2

86 E (forts.).

Del av Skaraborgs läns slättbygd.

Ägaregrupp 2.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

13 Absoluta tal. Antal

uppgifter

D ä r a v med skuldprocent för j o r d b r u k e t s behov av: 0 0 - 10. 10— 25. 2 5 - 50. 50— 75. 75 100. över 100.

161 44 61 86 70 71 91

102 56 62 111 76 62 74

124 84 89 131 117 78 27

Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter .. Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

1 907 777 3 996 864 10 467 920 6 176 816 2 334 500 3 630 600 513 578 296 210 268 769 591 620 1 570 669 886 469 139 465 239 836 86 321 254 425 746 800 401 346 100 027 185 841 280 762 198 876 580 419 84147

Summa

2 347 014 5 041 785 13 365808 7 745393 2 870202 4 569855

Skulder för jordbrukets

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet . Mot inventarieinteckniDg o. d Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr.

för

jordbrukets

637 399 1 365 366 2 751 492 1 911 783 75 006

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr. ...

266 599

175 443

150 790

208 450

113 001 492 071 290 149 111385 134 596 238 055 18 500 17 510 34 050 7 300 50 809 33 941 80 576 81092 151103 43 400 194 465 199 507 420 891 1148 106 700 804 246 071 1 1 4 3 772 2 265127 4 843 421 3177 255 1 4 7 5 0 3 8 1875488

be 51875

Samtliga

142 213

984 457 1 303 721

99 071

212 963

135 908

65 713

94 266

2 903 176 5 864 365 15 294 480 8 726 829 3 092 844 5 874 630 1 1 7 5 956 2 294 365 4 930 294 3 214 033 1 482 863 2 040 838

kr.

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov 62-s 6-6

66 6 6-3

62-3 5's

65-7 5's

76-9

80-6

IO'a

iii

10-5 0-7 3-6 18-6 lOOo

10-2 0-7 3i 23-7

6o

2-3 13-2

lOOo

9-i 0-6 2-5 22-1 lOOo

7-6

Summa

11-8 0-6 3-8 21-5 lOOo

lOOo

2-7 10-7 lOOo

1000 Skuldprocent för jordbrukets behov

48-7

44-9

36-2

41-o

51-4

41-o

32-2

36-8

47-9

34-7

363 Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

Total skuldprocent

...

40-5

39i

87 E (forts.).

Del av Skaraborgs läns slättbygd.

Ägaregrupp 3 .

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000 Antal

Absoluta tal. uppgifter

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 — 100 000

24 Över 100 000

Summa

645 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 10— 25. 25— 50 50— 75 75-100 över 100

144 29 60 110 105 105 92

Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m.

86 380 20 405 21349

130 629 44 960 35175

685 868 308 745 221 555

248 687 97 061 66 781

110 410 49 800 71674

1840 789 767 326 603 641

Summa

210 764 1012 277 1 216168

3 211 756

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

13 405 3 050 11875 42 358

30 905 11000 18 308 67 229

144 767 36 785 67 001 227 601

262 365 50 676 77 848 287 466

89 456 20 000 18 732 93 063

36 783 35 000 32 855 96 983

577 681 156 511 226619 814 700

Summa

70 688

127 442

678 355

221 251

1775 511

5 408

30 229

Skidder för jordbrukets

Skuldräntor hov, kr.

för

578 815 246 355 187 107

behov, kr

jordbrukets

be2 724

10 443

5 704

75856 Samtliga

tillgångar,

kr.

210 980

229 847 1 229 952 1393 589

538 280

241 560

3844208 Samtliga

skulder, kr. ...

79 466

484 954

684 625

223 751

201 621

1802 606

Mot fastighetsinteckning D ä r a v j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

19o 4-3 16-8 59-9

24-2 8-6 14-4 52-8

30-4 7-7 14i 47-8

38-7 7-4 11-5

40-4 9o 8-5 42i

18 17 16 48

32 5 8-8 128 45 9

Summa

lOOo

100-0

lOOo

lOOo

lOOo

55-2

60-5

47-o

55-8

53-6

86-9

37-7

55-8

39-4

49i

41-6

83-6

469 Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent hov

42-4 lOOo

för jordbridcets be-

Total skuldprocent

88 E (forts.). Del av Skaraborgs läns slättbygd. Ägaregrupp 4. Storleksgrupp er i kronor efter taxeringsvärdet 5 00010 000

10 000— 25 000

25 000— 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000 j

6 1 2 2 3 1

18 5 3 7 1 4 3

1 8 3 8 5 1

19 000 6 366 2 620 1440

91200 14 650 4 625 4 675

548 775 91095 47 590 33 550

786 850 121 840 53 050 33 200

29 426

2 806

15 384

Högst 5 000 Absoluta tal. Därav med skuldprocent fö] jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 50— 75 75—100 Tillgångar för jordbrukets behov > kr. Ägda jordbruksfastigheter .. Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

Summa

Samtliga

t 1

3 3 3

2 6

1 1 I 1

4 014 3* 538 6, 253 7( 18135

680 475 1 888 025 209 360 95 340 106 880 39 000 76 641 31850 846665 2 280906

161 030

208 085

906 423

1379&

17 500

2 000

123 000

142 51

7 700

700 5 800

400 9178

14100 119 005

9 731

32 662

11550 71282 207 751

8 750 23 000 5 725 61442 58 330 127 314 288 666 1249929

968 23 0i 93 9 39091 2127 0

53151 13 505 15 171 8 350 957 765 1183 739 1 042 717 2 523 889 343 617 1 315 613 415 755 211447

5 864 4

4988 0,

behov, ki

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning ,. j ä m t e annan säkerhet . Mot borgen u t a n annan säkei het Mot inventarieinteckning o. ct.

Skuldräntor hov, kr.

1 6

för jordbrukets

—

bt

skulder, kr

32 996

123 326

9 783

32 662

28-8 —

47i

49-9 8-4

44 — 7-2 59c

23-6

10-2

1-2 28i

5-6 34-3

lOOo

lOOo

lOOo

33i 29-6

28-4 26-5

338 279

16 526

918 2 3288

Relativa tal. Procentuell fördelning av sku lderna för jordbrukets beho' ) . Mot fastighetsinteckning.... Därav j ä m t e annan säkerhe t Mot borgen u t a n annan säke het Mot inventarieinteckning o. <1.

Summa Skuldprocent

för jordbrukets

b s-

48-2

72i

82-4 9'9

716 6-7

5-7

45 11 44 18-4 lOOo

4-2 35-2 lOOo

lOOo

0-7 1-8 4-9 10-2 lOOo

28-8

34-o

34i

54-8

22-1

35i

33o

52i

39 7

12-4

2-o 20-2

89 E (forts.).

Del av Skaraborgs läns slättbygd.

Ägaregrupp 5.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000 Antal

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 — 100 000

Över 100 000

2 Absoluta tal. uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov a v : 0 0— 10 10— 25 25— 50 5 0 - 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets

1 1 1 1 1

behov,

Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

6 000 2 275 300 500

12 500 6 035 1970 1820

112 433 52 260 21265 15 085

104 035 51165 19 800 19 125

41000 44150 19 845 19 672

89 800 59 800 21500 23 700

Summa

9 075

22 325

194 125

2 200

18 950

28 400

18 000

63 900

9 145 750 1756 2 530 16 381

4 570

9 600

2 400 17 690

5 800 29 605

17 200 10 332 6128 44 494

42 100 61375

38 610

73 405

167 375

Skulder för jordbrukets

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckuing j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr.

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr.

3 600 1085 290 4 975

be-

kr

2 950

4 904

8 398

9 075

22 325

368 281

241 745

135 472

212 900

4 975

16 381

76 310

73 405

122 154

184 775

36i

38-7

18-7

38-2

11-9

13i

6-2 45-8

7-9 40-3

25-1 36-7

lOOo

lOOo

17-9 10-7 6-4 46-3 lOOo

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning D ä r a v jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga

72-4 21-8 5-8

55-8 4-6 10-7 15-5

Summa

lOOo

lOOo

Skuldprocent för jordbrukets behov Total skuldprocent

54-8

73-4

19-2

37-8

77-i

85-9

54-8

73-4

20-7

30-4

90-8

86-8

lOOo

90 E (forts.).

Del av Skaraborgs läns slättbygd.

Samtliga ägaregrupper,

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet 5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

260 52 77 115 96 92 119

171 71 84 147 97 87 100

279 125 133 207 173 122 58

Högst 5 000 Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10. 1 0 - 25. 2 5 - 50. 5 0 - 75. 75-100. över 100. Tillgångar

för jordbrukets

1 3 3 3 12 6 4

behov,

kr. '

Ägda jordbruksfastigheter ... 2 158 493 4 744 894 13 744 778 9 893 201 3 772 475 5 890 825 364 495 744 241 2 293 864 1 747 427 684 417 893 148 Levande inventarier 297 471 418 016 110 006 308 380 1 064 760 788 856 Döda inventarier 357 856 218 330 554 798 107 946 240 804 816 461 Inneliggande lager m. m Summa 2 740 940 6038 319 17 919863 12 984 282 4 972 693 7 559 845 Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet 681155 1 490 889 3 130 281 2 584 654 1 463 734 2 466 676 Mot fastighetsinteckning 150 790 331 450 308 849 185 443 77 987 145 183 j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säker158 534 628 958 234 567 692 338 156 396 295 565 het 30 332 69176 10 350 58 000 Mot inventarieinteckning o. d. 70 835 29 260 66 226 186 433 57 930 187 206 Yäxelskulder 104 486 235 749 297 705 485 179 Övriga 519 068 1 521 860 1 253 989 405 952 Summa 1281 523 2 584 451 5959912 4 908653 2 351601 3687 045 Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

be57 228

Samtliga

tillgångar,

kr.

Samtliga

skulder,

kr—

113 037

262 013

212 872

107 143

171 319

3 515 532 7 230 248 21 583 193 15 072 215 5 859 074 9 135 379 1 323 537 2 616 529 6 136 294 5 030 427 2 503 225 3 935 479

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säker het Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga Summa Skuldprocent

för

hov Total skuldprocent

jordbrukets

j

63-3 5'6

577 5'*

56-5 3-8

68-6

75-9

9°

12-8 1-4 3-s 25-5

lOOo

lOOo

11 6 1-2 4-o 25-5 lOOo

10-o

23-2

ll-i Ii 4i 20-1

lOOo

43 1-8 5i 13i 1000

46-8

42-8

33-3

37-8

47-3

48-s

37-6

36-2

28-4

33-4

42-7

43i

593 6-i

12-2 0-8

1-3 2-8 17-3

be

1)1 F.

Del ay Västernorrland» läns inland.

Ägaregrupp 1.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 — 25 000

25 0 0 0 50 000

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent föi j o r d b r u k e t s behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 2 5 - 50 50— 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter .. Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

34150 100

77 800

66 866

Summa

34 250

77 800

66 866

2 200

4 000

22 500

Skulder för jordbrukets

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e a n n a n säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Yäxelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, k r

för

jordbrukets

2 500

1400 2 573 2 200

7 973

7 645 500 33145

be132

1858 Samtliga

tillgångar,

kr.

121 340

34 250

88 700

Samtliga

skulder,

kr....

59 390

7 973

33145 Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Yäxelskulder Övriga .'

lOO-o

50-2

75-4 7's

17-6 32-2

23-i 1-5

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

18 8

23-3 23-3

37-4

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent hov Total

för jordbrukets

skuldprocent

be48-9

42-6

72 982

50 0 0 0 — 100 000

Över 100 000

92 F (forts.).

Del av Västernorrlands läns inland.

Ägaregrupp 2.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet 5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 000— 50 000

50 000— 100 000

177 31 75 120 73 70 88

84 30 40 53 53 29 14

63 19 48 34 19 12 6

28 7 9 12 4 5

8 4 1 2 1 1 1

Högst 5 000

Summa

Över 100 000

Absoluta tal. Därav med skuld procent för jordbrukets beh<jv av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 50— 75 75—100 över 100 Tillgångar

för jordbrukets

o

Summa för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder,

36C 91 17S 221 151 117 112

o 148 050 10974 659 671806 2 200 431 540 4 000 3 000 230 oea 157 250 12 308 074

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet . Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder

Skuldräntor

behov,

Ägda jordbruksfas tigheter ... 1 894 800 2 103 650 3 307125 2 371 934 1149 100 24150 179 723 89 675 186 070 189 988 Levande inventari 21250 134 175 77 978 106 133 88 010 Döda inventarier . 11925 30 288 65 387 62 676 56 787 Inneliggande lageit m. m Summa 2 225 667 2 462 447 3686410 2 569 875 1206425 Skulder för jordbrukets

be-

kr kr

97 600

2 339 757

627 994

553 435

549 653

350 075

161 000

49 940

85 639

45 000

108 400

350 268

45 400 7 260 84 872 145 889 972 705

27 807 4 152 68 802 142 363 846 499

41300 1200 113 472 151 585 942 849

38 384 750 65 726 116 610 616 545

25 400

97 600

178 291 13 362 347 172 588 642 3 817 493

4 883

14 300 32195 341295

10 641 47 661 28 216 39 052 45 713 2 599 705 2 914 329 4 374 757 3 279 645 1 406 666 342 795 983 759 695 469 877 867 1018191

191000 14 766105 124 600

4042 681

100 0

70s

Relativa ti il. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e a n n a n säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent

för jordbrukets

1 Total skuldprocent

70 9 63

71-3 5'9

67M

9*

64-i 7'3

79-o 31 8

4-7 0-7 8-7 15-o 100-0

3-3 0-5 8-2 16-8

4-4 0i 12-0 16i

62 0i 10-7 18-9

7-4

lOOo

43-7

34-4

39-a

30-1

be-

9-2

100 o

4-2 94 100 0

lOOo

47 03 9l 154 lOOo

25-6

24-o

28-s

62-1

31o

22-5

21-2

24-4

65-2

93 F (forts.).

Del av Västernorrlands läns inland.

Ägaregrupp 3 .

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst

5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 — 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över

Summa

100 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

127 D ä r a v med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25 25— 50 50— 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Agda jordbruksfastigheter Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m.... Summa Skulder för jordbrukets

48 4 12 23 9 12 19

37 254 14 670 6 418

23 823 12 200 5 390

14 076 11288 2 325

1200 600

500 300

1000 300 600

77 853 39 358 14 733

58 342

27 689

700 2 800 4 041

500 500 3 400

5 390 2 200 14 599 33659

7 541

55 848

2 246

3 900

57 887

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d, Växelskulder Övrig-a

5 065 12 813

1000 6 234 13 405

Summa

20639 Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

5 390

be1083

23 378

20 639

9 470

9-s 37-i 53-e

lOOo

21-8 55i

4-8 30-2 65-o

Summa

lOOo

lOOo

lOOo

lOO-o

Skuldprocent för jordbrukets behov

39-9

49-

27-2

27-8

Total skuldprocent

25-7

39-

26-7

27-8

Samtliga

tillgångar,

kr.

Samtliga

skulder, kr

800 Relativa tal. Procentuell fördelning av skul derna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning ... Därav jämte annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

.:

23i

128 87-2 lOOo

97 39 26 i 60s lOOo

205s 205-s

42s 316

94 F (forts.).

Del av Västernorrlands läns inland.

Ägaregrupp 4.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst

5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 1 0 - 25 2 5 - 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, .kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier. Inneliggande lager m. m Summa Skulder för jordbrukets

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

5 400 700 500 500

68150 5 600 3 600 1900

106 700 5 300 5 500 3 000

65 500 500 500 600

120 500

13 000

2 000

25 000

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e a n n a n säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

4 100 850 300 50

2 000

3 200

be-

kr

5 450

7 000 8 400 4 900

18 950

25 000

162 650

159 900

3 200

47 900

23 500

25 000

62-B

68- c

8-9

lOO-o

7100 Relativa tal. Procentuell fördelning av skul derna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning... Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga Summa

2-o 28-8

31-4 37-7 22-o

lOOo

lOOo

100 o

Skuldprocent för jordbrukets behov

60-4

23-9

18-5

37-s

Total

39-5

29-4

14-7

37-3

skuldprocent

37-5

Över

100 000

95 F (forts.).

Del av Västernorrlands läns inland.

Ägaregrupp 5.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 — 25 000

25 0 0 0 — 50 000

50 0 0 0 — 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

15 Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 10— 25 2 5 - 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier... Inneliggande lager m. m Summa

1500 350 350

9 300 3 250 1700 965

27 900 7 235 4 350 3 660

13 600 3150 3190 700

5 600 600 350 150

57 900 14 585 9940 5475

15 215

6 700

87 900

7 650

3 000

2 000

12 650

Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr.

för

jordbrukets

4 500

3 735 875 880

1002 1650

2052 4 030

8 490

27 267

8 235

be15

385 Sumlliga

tillgångar,

kr.

2 200

15 215

43145 Samtliga

skulder, kr. ...

52-7

7 820

8 490

27 267

35-3

92o

84 240

Relativa tal. Procentuell fördelning av skul derna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning... Därav jämte annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d V axel skulder Övriga Summa

Skuldprocent för jordbrukets behov Total skuldprocent

2'o i-i

29-8

44-o

8-o

10-9

10-3 10-4

lOOo

lOOo

lOOo

7-5 148 lOOo

302 lOOo 100-0 68-2

99-3

19-7

32-5

31o

99-s

19-7

27-8

90 F (forts.).

Del av Västernorrlands läns inland.

Samtliga ägaregrupper.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

21 Över 100 000

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10. 1 0 - 25. 2 5 - 50 50- 75. 75-100. över 100.

33 7 10 14 4 5 3

217 33 80 130 79 77 103

Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter ... 1 912 100 2 152 500 3 480 975 2 559100 1 220 200 25 750 206 634 99 325 217 861 224 524 Levande inventarier 22 400 153 413 87 268 120 533 103 330 Döda inventarier 12 675 73 272 33 988 69 531 63 255 Inneliggande lager m. m Summa 2 303 209 2 560425 3914 294 2 779681 1281025 Skidder för jordbrukets

för

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning 632 194 u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning 61290 j ä m t e a n n a n säkerhet Mot borgen utan annan säker50 790 het 7 260 Mot inventarieinteckning o. d. 91137 Växelskulder 160 202 Övriga Summa 1002 873 Skuldräntor hov, kr

148 050 3 200 4 300 3 600

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skidder, kr. ...

be

kr.

565 085

588 153

352 075

188 000

50 240

45 000

108 400

45 535 32 307 1900 5152 124 792 77 438 162 456 159 991 890 213 1010975

38 384 8 250 74126 121 510 639 345

25 400

97 600

14 475 32 195

500 3 400

368 470

12 278 28 616 51106 40 755 46 943 2 822 397 3 022 807 4 704 704 3 538 567 1 482 386 369 970 1 105 659 921 581 1 082 764 719 469

192 900

4 908 128 500

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa

Skuldprocent för jordbrukets behov Total skuldprocent

96-2

66-9 8-7

62i 7'°

80s

6-o

6-9

ll-o 19o

3-9 8-7

0-5 3-3

4-5 0-2 12-3 16-i 1000

lOOo

lOOo

43-5

34-8

25-8

23o

28-8

63-8

39-2

30-5

23o

20-3

25-0

66-6

69i

69-i

6-i

5-6

5-i 0-7 9-i 16-o lOOo

3-6

Oo 8-7 18-0

29-4

1-3

97 Gr. Del av Västerbottens läns kustland. Ägaregrupp 1. Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 000— 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för j o r d b r u k e t s behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter \ Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m.

48 600 1440 1300 900

48 600 1440 1300 900

Summa

52 240

17 900

17 900

250 3 900

250 3 900

22 050

Skulder för jordbrukets

behov, kr

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

be1043

1043 Samtliga

tillgångar,

kr.

52 240

52 240

Samtliga

skulder, kr. ...

22 050

22 050

81-2

81-2

l-i 17-7 lOOo

Ii 177 lOOo

42-2

42-2

422 Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov Total

för jordbrukets

skuldprocent

1521 34

be-

98 G (forts.).

Del av Västerbottens läns kustland.

Ägaregrupp 2.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 000— 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10. 1 0 - 25. 25- 50. 50- 75. 75—100. över 100.

128 21 48 66 89 76 48

164 53 77 142 117 53 6

137 44 38 50 39 9 1

Tillgångar för jordbrukets behov, kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... 1 519 150 4 513 900 4 130 600 449 630 551 285 176 485 Levande inventarier 271 389 80 612 332 650 Döda inventarier 269 030 326 491 104 951 Inneliggande lager m. m Summa 1881198 5 724326 5120649 Skulder för jordbrukets

för

181 500 17 915 9 700 11120 220 235

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

kr.

Samtliga

skulder,

kr....

be-

443 669

817 891

441 799

33 700

28 330

15 185

67 688 52 367 3 355 1850 20 895 10 773 339 205 823 277 881564 1 761436

28 400 1700 7 440 425 257 919 781

5 600

8 500 8 300 22 400

34187 66 254 33 621 2 330 803 6 507 783 6 023 426 909 444 1 793 736 966 241

269 985

25-o

1040 22 400

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga Summa

Skuldprocent för jordbrukets behov Total

skuldprocent

49s

54i

48-o

3 -8

16 I-7

6o

3-9 0-2 1-2 467

3-i 0-2 0-8 46-2

37-9

37-i

02 11 44 5

lOOo

lOOo

lOOo

46-9

30 8

18-o

10-2

39-0

27-6

16o

8-3

0-2 1-2 38-5

99 G (forts.).

Del av Västerbottens läns kustland.

Ägaregrupp 3 .

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 000— 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal

uppgifter

D ä r a v med skuldprocent för j o r d b r u k e t s behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 5 0 - 75 75—100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

1 080 300 660

1500 600 200

4 525 2 200 2140

7105 3100 3 000

Summa

2 040

2 300

8 865

13 205

Skulder för jordbrukets behov, kr. Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

4 300

4 300

Summa

4 300

4 300

Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

be-

Samtliga

tillgångar,

kr.

17 681

Samtliga

skulder, kr. ...

4 660

12 300

8 865

38 846

4 300

8960 Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov, Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säker het Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga

lOO-o

lOOo

Summa

lOOo

lOOo

32 c

48-5

23 i

Skuldprocent hov Total

för jordbrukets

skuldprocent

be26-4

100 G (forts.).

Del av Västerbottens läns kustland.

Ä g a r e g r u p p 4.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 000— 10 000

10 0 0 0 25 000

Absoluta tal. Antal

uppgifter

D ä r a v med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25 25— 50 5 0 - 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m.

2 200 320 50 270

5 500 375 350

23 900 3 665 2150 1560

Summa

2 840

6 225

31275 Skulder för jordbrukets

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga Summa Skuldräntor hov, kr

för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

3 000

10 774

13 774

2 840

17 325

2 600

13 774

be-

kr

743 Relativa tal. Procentuell fördelning av skul derna för jordbrukets behov Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen utan annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d Växelskulder Övriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

21-8

•100-0

78-2

lOOo

lOOo

be-

44-o

19-9 19-9

15o

44o

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

Summa

101 G (forts.).

Del av Västerbottens läns kustland.

Ägaregrupp 5.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

5 00010 000

10 0 0 0 25 000

25 0 0 0 50 000

50 0 0 0 100 000

Över 100 000

Summa

Absoluta tal. Antal uppgifter Därav med skuldprocent för jordbrukets behov av: 0 0 - 10 1 0 - 25 25— 50 50— 75 75-100 över 100 Tillgångar för jordbrukets behov, kr. ' Ägda jordbruksfastigheter ... Levande inventarier Döda inventarier Inneliggande lager m. m

7100 1800 300

7100 1800 300

9 200

9 200

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

100 2 000

Summa

100 2 000 2100

Summa Skulder för jordbrukets

Sladdräntor hov, kr

för

behov, kr.

jordbrukets

be100

9 200

9 200

2100 Mot fastighetsinteckning Därav jämte annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Övriga

4-8 95-2

4-8 95 2

Summa

lOOo

100 o

22-

22-8

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr

kr

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov.

Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

be22-8

102 G (forts.).

Del av Västerbottens läns kustland.

Samtliga ägaregrupper.

Storleksgrupper i kronor efter taxeringsvärdet Högst 5 000

Summa

5 00010 000

10 000— 25 000

25 0 0 0 50 000

50 000— 1 Över 100 000 100 000

.

131 21 49 66 89 76 48

168 53 77 143 121 53 6

137 44 39 54 40 9 1

—

43S 11$ 16^ 264 25( 13$ 5?

Absoluta tal. Därav med skuldpi-ocent för jordbrukets behov av: 0 0— 10 10— 25 25— 50 5 0 - 75 75-100

2 1

Tillgångar för jordbridcets behov, kr. Ägda jordbruksfastigheter ... 1 521 350 4 568 000 4 161 600 459 620 Levande inventarier 177 885 554 600 276 039 Döda inventarier 80 962 334 550 272 730 105 881 327 941

181 500 17 915 9 700 11120

1886 078 5 785 091 5169 989

220 235

5 600

Summa Skulder för jordbrukets

Summa för

jordbrukets

Samtliga

tillgångar,

Samtliga

skulder, kr.

— —

— -

10432 45(1 1 210 02C 701 251 717 672 13061393

behov, kr.

Mot fastighetsinteckning u t a n annan säkerhet Mot fastighetsinteckning j ä m t e annan säkerhet Mot borgen utan a n n a n säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Ö vriga

Skuldräntor

—

835 791

444 799

33 700

28 330

67 688 52 367 3 355 1850 21145 10 773 827 177 339 770 882 129 1 783 486

28 400 1700 7 540 442 331 939955

22 400

—

—

33 621

—

—

—

67 297

— 8 300

2 351 324 6 589 648 6 072 766

269 985

986 415

22 400

25-o

914 669 1 818 386

77 211

8 500

be-

kr

1729 85$

443 669

156 95? 6 90J 3945$ 1 617 57$ 3 627 97( 137 14, 15 283 72(

—

—

3 74187(

Relativa tal. Procentuell fördelning av skulderna för jordbrukets behov. Mot fastighetsinteckning Därav j ä m t e annan säkerhet Mot borgen u t a n annan säkerhet Mot inventarieinteckning o. d. Växelskulder Ö vriga Summa Skuldprocent hov

för jordbrukets

Total skuldprocent

54i

48-5

48-9

3-8

1-6

1-6

5-9 0-2 1-2 38-6 1000

3-8 0-2 1-2 46-3 lOOo

3-o 0-2 0-8 47-1 1000

46-8

30-8

38-9

27-6

498 2-i

37-9

—

—

40 23 11 446

lOOo

—

—

18-2

10-2

—

—

16-2

8-3

37-1

be-

27-s

24ö

Bilaga II.

AFFÄRSBANKERNAS

KREDITER

T I L L J O R D B R U K A R E M. M. DEN 20 A U G U S T I 1934,

AFFÄRSBANKERNAS VID K R E D I T E R T I L L

RÄNTESATSER JORDBRUKARE

I SLUTET AV AUGUSTI 1934 SAMT

JORDBRUKSKASSORNAS I OKTOBER 1934

RÄNTESATSER

104 r l M B - t l O O t - B O O H M f f l ^

N

ffl

ffl

Cl N

»

l O N a O C C O O i O C O N N H H C C N i O H i O i O - ^ O O H iTJ GM CM -<# CO c o o i r j < ? 3 c o - r t < r ^ r - . c o c o c o - > c f i c x > - ' # c o c o o c o o e < } . CO o O C O N • ^ N t ^ t c H N N O i N T f i n c o c o H r i - ^ c c a i t o c o O T - i i n GM CM O N H C O N 0 0 1 C O f ^ N O a J - I H T j ( J 5 ( £ > O X ( N co T - I o W C O N f f i t ^ 0 0 1 ^ 0 ! D N i O N - * C I 5 N O a > i O t ' c o i o co o- o o - * c c * 0 5 a 5 t o i n o r i i O M ( » 0 3 C O H C 3 N N O o GM T-H CO • * i o ^ i o o ( M t o i a i o < 0 3 0 ' - i ( M ' * c T-l o NCM ' * ryH: Q O C 3

<N

o o co —'iDOioxcooio-'*-HioocococooinocOffQincM

t-mnftOiOCOiNOtD^iOMCljaOOJMOOCDifiTHTfiHIMOM

-*-Hcoco-^oo-^cot>t^cxjiOcoir:c>Qcocor-icT5Ln-r--icocoic N^COOiOOCOOOiO-^rHTtf-^CO^OCOClOOOSMTHCOCOH o i - * H o o o o c o c o a j o - H i o x H ( M c : o ) b . a ! t D i o o c o t " i - i •^COOCOCOGMGMCOTHGMCOCOGMC>*t^CT:OTCOGNlGMCO--HGM y-i 1-1 C* l O c o j i c o N c c a i i n ^ o i o o N O i O H N c o o o o N m - H 0 5 O T - * C O - - i H ( N - * L O - * N X f f l i O C O N O ; O H O H X r H O O 0 0 0 5 C D W N - * a n n H t D C O C D l M H » H O i t ^ i O ( M r - i C O O N C C coo5-r-HOOTcoin-^OOT'^^OTt?Qj-^i>.-^cMC7iOTo-*'-it-~o OJt-^HrHIMCOXi-^OONiOiO-HiniM^COiM-JQCO-^NTX H C i H f l J ^ C T i O ^ O f f l C O Q r i N t D C O O O O H r o f M a i n i O O T-i t - l CM rH T-l N H GM CO CM rH iH H r t

O O O O OiMOO

C O O X) CO o o o 1OOHI-.1O J 1 X OJ O GM CO CO CO C75 tOCJ'X»

O O O O co O O O

H H I M t O

C O O T co t I O N - * - I

GM

1-1 fM

.8 £ P S H o O H

^ £ o

.* •

hr

-g c ®

ä) | ä J*

^

:c

f->

rQ

C

rt . 0 fl o = So g BO

W)-^

,.=ä S

—I

m

N H H

N N H

T-H

COCMCMT-I

I O C O - ^ I C O - ^ I C O C O O C O C O O I O I C I C D O C T J C O C M T - H C O O T - I O - ^ I O

$

0 5 C 0 C C 0 1 N O N N X ) C 0 N 0 5 i n C 0 N N C 0 X a 5 C D - * O W l C 0 O

COrHSlKlcCrHCOOiJJNOT-iOOlMOinSQNmiOmCJCOiOT-i »Ä9 c o ^ i ^ o c o O T - ^ c o o ^ - ^ T - i c T i - ^ o i n t ^ c o o - ^ - ^ - ^ r ^ i o c o ÖS CO T - I T-H

TH

TH

T-I

TH

<M

T-I

CO CX» CM T - I

C}

o -S "3 t e -g £ i B Ä . 2 rS ! p M d o :Ö

1? ,2 g M " Ä fl 2 s

TH

CM CM GM GM CO T—I

5 C

CO CO T t i O N T j i O r ^ C D N O S H H I ^ N Q O a i O O C N C i O S - ^ C O O T-l C - T-I r ^ c o c o t - - f - C M o Tti » o •<# o c o o c o c o - t i c o 1 0 c o c o c o o

T* ÖS »a as M rH X

,

S

8 H N

O O O i O i O O O - ^ O N i O i O O O r K H r t W a i O i O N N - i i O O C O O H H H M t O H O N t D N O i O f f i f K D C C M X f f l N ' J O a D C O O ( M O C O C O i O H 0 3 0 N X i O H i O - * C O r - i N W O O i O C O i Q C O N 3 0 2 N H c o N x o 5 c O T j i O i n - * H c o c o - * a c > i n i o ^ - * c ) o o 5 N o o N f ^ T f t i M H c o a o i ' c o - ^ c o c o o o J H O i a i O J H o i a j ' H i o i y ) ot--»OOTc><coOTcoOTcoOTO-^r--cKj-i-ia53DxococT3cocoLO

^

O

«J

S-o fl _s ^

S &' Z

T-l

o i o a i i o o o o o i - ^ c o o c i f i n c i H N O i O T i i T t i i r . oO"*io O-^tiO-*C0CM^JC0I^C—OOOCO—iO-*-rjTCN»iOCOTf<T-ii--(-~

I* =«

ET! ° ^

ja

O J N O H O l i O O X C O O O O N O O O O N N O J l N C O C O - * * - i N a i O T t i o o c o c ^ N o a j i i o c o x c O Ä r - N - i c o - ^ O i n c D C O K I O ( M 0 5 0 N t - - < * t O H t - . i n i O C C ( N C O i O N C O N ^ N N O H ( D i O O T 0 0 f f l o r » O H i O i O ^ O O H N l N < * ^ N 0 5 ( N S i O ocoiMCNicoTHcor-as^iOLOcocc-rtio^ticno^coi^cocofM COOCO^COiO£---cOTtiOTCOCMiOT-ICN)fM-<cHCOT-icOCOiOO-*CTl

03 fl ä

g

*<2 ?3

fl

H

*

t-

S

_

fl

=*

<! fl J * :S H

H H T - I I N H C O

M

O

H

c o to • ^ i N i o s i i i c c o a i o o i n o c o o c D o i c C Q O i o a s i Q f f ä N N i o OS l O c o o - ^ c o c N ) c M i - - . a 5 c o i o - ^ i T t i - * o c M c o c o i r 5 c T : c M O c o c T 5 T-H t ^ - t r - i N f f - . C O - T j i N i O O l C O C D l N C O c D - D i i C i O i C - ^ O i n ^ N OJ CM N C D C O a 5 M i O - * i O r - , H H C O N ( N C O ^ ( M N C O i O C O H ^ H - * M J } H ( M H H - * J Q - * H N C D N T - I M H r . H r-H-H i n i n O O - * - * i N K - * X t - N C O N O ( M r f O C O ' * C O C C r ) i r ( i ' * (MCOCOfflt^TjlNONINai-^OCDOJinNiOHIMiOCCQOCOH -*coiocoiOcor^cocMcoi>.co-rticTi-^icocoai-<*OiOiQOT-H(> m o o c o N c i N o o t - o m c D ^ c o c o i N H i o i n o o o i i n c o i n m i o T)i^ti^coco-*o-*ico'>>iOfMcocococoi--.co<>JOt^iOffQcria3 t ^ N H N N T . 0 2 H - < l i a : 0 > r - O C O N a ) l M C O O O N i O C O t T H T H C Q C O H N H C O r H H ( N H T j 1 H N r - l T H N ^ I N a j H ( M

d

a <fl

d

is 03

CC

T) rl g

jij 6

rl

03 :o3

a ?

i»

III 1 fl

a d

d J»0 «, r 2 - < r2

§ - 2 - ^ f j S r Q r O g ' - J f H

*

d

" ^ d r 2 1—1 *"* T^ w 03 :c3 r j O rt 2 sfl d T 3 03

"S .5 cu ""'

M

- :*

ö

pq

ö TH r l '-, 03 fl Bl P . f J a a = s „ r 5

' o "o 3

3 O-r

S

W) M

"

NJil

KÖ O

d p^jD ca 52 r-r?J Or? MM CD pq M S W Ö:<J co f > 0"OJ P-l > "03 fl

«

OJ

CO

• *

>~

te

»•

oo c»

0 T-l

(M

OS Td

O

(O

«8 O :<ä :cö . 2 TH

«* i f t - cc ren> MOCM OCMr 0<l>d hCC 91 CM 94

105 H M « T j ( i a ( f l t . O O ( ! ) O H O T » - ^ i n ( ö t * O O C n O r N C O H I I f l

ctj

B

fi

t»

fl

s1i1 § I""

cc

O

SH

U

-

o

(X

fl

rn ^ £ fl a

Mot •

i»

rH

W

8 O

P -5 .3

00 r~ os O

| '

T

J

I

S

O

N

I

S

>

*

:

O

o o I *:— i ' o '

i '

o © i co ' ^

1 !

O

C

»

K-,

1 C3

TQ

>

O

O

O

3 H

1 1 I. I

1 I

I '

'

T-H

O

I

O

O

o os 1-* 1 1 I - I n

CO T-H T f i r H CM

O OS

'

O O I O

O O O O O O l O O - i - H

' 0 0 CM

'COUOOS r H CO i-i

o eo l> tO eO

M

O

O

O

T*I

O

©

CM © r~ CO

1 I

1 I

1 1

1 1

\G

c© © f ,CO ©

1 O O O O O O I O C O I O

O O O O O O I O O G M

O O O r H O O O O O O iO o o o l O i O O i O O O O

'

'

'

'

l O C O O <M T f i CO

I ^ O N CO OS » O Tfi

O N

r-i o CM

CM O CO CM O CO CM CO O CO O QO CO CO T-H CO

TH i—1 TH

CM

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

L

O

O

O

O

*

'

'

ae

M

*>

CO O O r H CO CO

' C O O © r H CM O

O

'

* 7 !

'

O O O T* o o o o I O O O i GM 1 ' O O C O ' C O 1 CO CM T f i rH

-

' - * '

'

'

'

O O

O

O

O

O

O

O

O

© o

I

CM O

'

O O O i i O CO » O - ^ T f i T-H T-H

©

'

'

© © T?I

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5 0 O 50 o m o o c o o o o o o c o o o © l O i O O i O O O O O i Q O O O J N I O CO ' in OOOCOGMGMOSCOCOrHGM'cO© T-H CO r H OS r H CO CO CO GM l O -rH GM T-I

© CM

i t ) 0 - i O C C I > C O i Q C C i n 0 1 N O N C O i O O » M O O N C C c 0 0 0 0 0 5 0 X 3 ) i O O i O C O i O H C ( 5 » N » 0 0 0 1 T f i CM CO CO l O CM r H CM T f i l O T - I CM O CM O T f i C CO CM t — CO CO

'cMosorHt^rHcoosoTfiioocoost^cococoiocooco

'

'

OS T-i

GM CO OS CO CO T f i OS CO r H y-i »Ti GM T f i O r H GM

>H

I

| K 3 | '

CO rH

fl w

O GM

CO r H

o o

O

O

l O O O I i O G M O O l 1

CM CO CO r H GM CO CO CO rH

© 50 T*

t!>• ©

TH

I ©

O OS \0 r-i iO y-i O CO CO Tfi r H CO O t » OS co r— r~- CO TT O T-H GM O GM T H o co os T X O co o o s Tfi t ^ t-- CM o os r - o c o c o c o co i o co —- c o c o © 0 S O C 0 0 S 0 S O O ! > - C 0 C 0 C 0 C » C 0 C 0 i 0 O C 0 t n c 0 C 0 G M 0 5 C M C M C 0 -TW lOt-.MrlwiXlHjINCDCniOCOiOh.CDiOCnfOiOOOCDasCO 00 Tfi CO

C M C S T f i O S i O T f i ^ - T f i O S C O - - I N I O O N T H H T-HCMCO CO CO CO CO r H OS CO CO l O GM CO

CM y-<

T-H

CO t > OS O —I rH CO

T f i T-H

© TH »© CM

O d o H 44

d 03

u _o

o M M a

CO CM

| '

l >

a o _fl "fl

CO GM

o o o o o o I c o r - m ' N i o »

O i-H

m

Av förening Växla diskonterade som ä växlar(m.a.o. accept et växlar för av föreu vilka valutan och som av banken redovi lämnats till under k föreningen)

o H

K-

O

O O O

M

fastigh inteckn inom h taxerin värde

H2

a a

T-H T j i

o o o o O I O ' CO ' l O

iH

CO

Mot Mot fastighets- fastighetsinteckning inteckning över halva över halva taxeringstaxeringsvärdet men värdet jämte utan borgen borgen eller eller annan annan ytterligare ytterligare säkerhet säkerhet

M

r H T-H ?-H. GM

O O O O o o c o o O O O O ' H C C t ^ r l

O ^ O i O H / t C C O N r i i O C i C r . f f l O N C S i n i N O N C B C D O O i Q N H C J C 0 < * f f ) M N ( N N O 0 0 O H O N O - * H l ^ t - N H O N -SiiO^ONHTjlTliTjlTjicsoSQTHinOiQCOCOlMOiOHHCO T-H O J H N H O GM Tfi Tfi OS CM GM CO CO rH r H rH CO

t -

O

rj

O O o o I O N ' ICIO

rH

4»~ a

1>.

1 '

o

CD

M

CO r H CM

O

o •g-2

U

O O O O o m o o I O I H I O O ' OJ ' O O »

o o o c o i c o c o o i o o o o i n o o o i o o o o - * r H O o o

fl ofl be

O O o o O O ifllM

rH

"g r= fl

XHiiooocÄcoNTHascnHTX-^asifliONT-icMttiNCMOcfi o t ^ t o N i o n . x c o o ^ i O M M O i n o c n a i r i i C H t o c o - n o m co c o N H X X i O i O o o c o a i c n o - < j i O Q O i o c o i C f f 3 C D - * 0 ( M m tCO CO CM Os O CO •>* CO GM Tfi CM OS i-H l > CO T * i f l Tfi l O T-H Tfi r H O OS QO CO HNWCOI>CCiQ(NCOI>l003COC(5a3HOOCDC»»05<M03rlCD TH CM fficcaiNiOr-iincMMONcocDaiajtBNcoN-*-*'* o CO CM r H i-H CO r H CO Tfi GM © rH <44

tå-

d xi

d rfiJ o pq

d a

a

d d ••Ti

fl

e

a Ja :fl i «( (fl fl oa a «: »J :- P 03 1 1 rf c * bi »a in a »8 ° ^ s rt ^ o a rt 2 >S £ a a d d 1» r 3 C % s "5 s ° s rOM 't -O > > r>h e 5'A w 'C cc

d

as

o-

o-

"c

"c

c 0 c c HJ CO CO

p 0.

d 03 •al -Ti P ga _cj b .-i HJ C O oi bl •— CO rb< ^J G m :Q

d

A

d

d

gg

d

d

C

03 H-J

CO

rH cS

O rH

b

e

o

r<

CD

,

0] Ti

CD

J

gg r£) T J o! C O

ce

b

d N cS yO ^Q rK :cä CD 03

Sa

a

d

d

03 i tH O r^

gg •:.i

o

d

03 K

^

d

CD

H

d 4 J CD O rfl O fCD - a

bj N O IH - a

CH

CD

B P

(H

CCS

CD

:cS

r^

O

H H ( 0 * « ! 1 0 l . C ( ) C 9 0 H M » l < K l ( J t . » C l O r l t l B * C

d

co

106 P. M. angående affärsbankernas räntesatser vid krediter till jordbrukare enligt uppgifter i slutet av augusti 1934.') Där de olika slagen av krediter äro betecknade med siffror, avse 1 och 2 krediter i växelform, nämligen: 1. av jordbrukare diskonterade växlar, m. a. o. växlar, för vilka valutan av banken lämnats till jordbrukare, och 2. växlar, som äro accepterade av jordbrukare och som icke redovisas under 1; medan 3—8 avse andra krediter än växelkrediter mot följande slag av säkerhet, nämligen: 3. mot fastighetsinteckning inom halva taxeringsvärdet, 4. mot fastighetsinteckning över halva taxeringsvärdet men utan borgen eller annan ytterligare säkerhet, 5. mot fastighetsinteckning över halva taxeringsvärdet jämte borgen eller annan ytterligare säkerhet, 6. mot pant i spannmål, 7. mot enbart borgen och 8. mot annan säkerhet. Bankerna äro delade i tre grupper, varav grupp I innefattar de största bankerna, grupp I I de medelstora bankerna och grupp I I I de minsta bankerna. Grupp I. En bank lämnar följande uppgifter: P e r 3 mån.

1 2 3 4 5 6 7 8

21/,—5 % 2Vo~5 % 31/,—5 % 3V,-5 % 372-5 % 37o—5 % 370—5% 3 ~—b%

P e r 6 mån. och omsättnim

3 — 5 V2 % 3 -o1/, % 4V2—5 % r\\!1 4V 2 —5 /, O, 472—572 % 472-57'2 % 372-572 %

Dessa räntesatser äro i allmänhet gällande, men i enstaka undantagsfall tillämpas en något högre räntesats i förhållande till säkerhetens värde. CheckräkningsJcrediter: Förutom ränta beräknas provision å 1 % per a. E n bank lämnar följande uppgifter: 1 21/,—6 % 2 27 2 —5 % 3 3 —5 % 4 3 —5 % l

5. 6. 7. 8.

) Promemorian är u p p r ä t t a d av Svenska bankföreningen.

3 —5 % 4%

31 ',—5 % 3 —5 %

107 Denna bank tillägger följande: Bäntesatserna ligga å latituden mellan ovan angivna siffror och variera med hänsyn till dels säkerhetens art och värde, dels kreditens form. De högre satserna tillämpas, t. ex. då säkerheten är sådan att större kreditrisk anses föreligga, då krediten utnyttjas i form av växlar eller lån å små belopp, som fordra mera arbete, då det gäller krediter på lång sikt med obetydliga amorteringar o. s. v. I enstaka fall, som här berörts, tillämpas även i nuläget 57 2 %> E n bank lämnar följande uppgifter: 1. 5 % 5 472 % 2 4V2 % 6 — 3 4V„ % 7 47 2 % 4. 47,% 8 47 2 % Banken meddelar, att dessa räntesatser avse tremånaderskrediter och att räntan vid sexmånaderskrediter är 7 2 % högre. Vidare meddelar banken, att de ovan förtecknade räntesatserna äro sådana som i allmänhet tillämpas för omsättningskrediter, medan n}ra krediter å såväl tre som sex månader i allmänhet utlämnas till en räntesats, som är 1/2 % lägre. "Växlar, accepterade av jordbrukare, som icke avse omsättning, pläga diskonteras till lägre räntesats än den ovan angivna, lägst 3 %. Beträffande kredit i räkning tillkommer en bokföringsavgift av 1 %. Grupp II. En bank lämnar följande uppgifter: 1. och 2. varuväxlar 2 J / 2 —37 2 % 1. » 2. omsättnings- och låneväxlar 3 —5 % 3 37,-47,* 4 4 —5 % 5 47,-5 % 6 37 2 % utan förhöjning vid omsättning 7 4 —5 % 8 4 —5 % Banken tillägger: Den lägre av förestående räntesatser tillämpas för nya krediter per tre månader. Vid längre tid än tre månader uttages i regel 7 2 % högre ränta än den per tre månader gällande. Vid omsättning höjes i regel räntan minst 1 /, % utom beträffande spanniriålslån. För krediter i räkning debiteras 1 % provision, varvid provision och ränta tillsammans högst uppgå till 47 2 %• En bank lämnar följande uppgifter: 1 3 —5 %. Är det fråga om växlar till grund för vilka ligger en verklig handelsaffär tillämpas i regel icke högre räntesats än 3V2 %• Är det fråga om rena låneväxlar i allmänhet 4—5 % med understundom 7 2 % förhöjning vid omsättning. 2 27o—5 % enligt grunder som ovan 3 3V-472 % 4 4 —5 % 5 4 —5 % 6 37,-4 % 7 47,—5 % 8 372—5 %

108 För samtliga krediter inom grupperna 2, 4, 5, 7 och 8 tillämpas vid omsättning i vissa fall 72 % högre ränta än vad som här angivits, detta i synnerhet då lånen icke skötas punktligt utan få ligga över förfallotiden, i vilket fall straffränta icke beräknas, utan lånet omsattes per 3 månader från den ursprungliga förfallodagen och gottgörelse för den för sent erlagda räntan icke utkräves. E n bank skriver följande: Beträffande för dylika krediter tillämpade räntesatser bedja vi få meddela, att vi för lån mot fastighetsinteckning inom halva taxeringsvärdet debitera ränta efter 372—4 %, med hänsyn tagen till de räntesatser, som tillämpas av sparbankerna å resp. platser, mot fastighetsinteckning över halva taxeringsvärdet 4—472 %, mot inteckning och borgen eller enbart borgen 47 2 % och vid diskontering av växlar 27'2 —5 %. Den sistnämnda räntesatsen tilllämpas beträffande krediter på längre tid än tre månader samt vid omsättningar. Ränta vid checkräkning 37 2 % samt alltid provision i enlighet med Svenska Bankföreningens tariffer. En bank lämnar följande uppgifter: P å hö Kredit i växelform: gst 3 mån. På längre tid Ny kredit grundad på varuleverans (affärsväxlar) 27 2 %—4 % 3 %•— 4 % Kredit i form av låneväxlar 4 %—5 % 4 7 2 %— 5 % Omsättning av tidigare kredit 4 %— 5 % 4 7 2 %— 5 % Andra Jcrediter: Lån mot fastighetsinteckning inom halva taxeringsvärdet 4 %—472 % 4 7 , %— 5 % Lån mot fastighetsinteckning över halva taxerings- 1 värdet med eller utan borgen 4 /, %—5 % 5 % Lån mot enbart borgen 4 1 / 2 %—0% 5 % Spannmålslån 4% (Från den 1 september tillämpas för lån mot spannmål av 1934 års skörd 37 2 %•) För lån mot »annan säkerhet» är räntesatsen beroende på säkerhetens karaktär. Kredit i raiming: Officiella räntesatsen 37'2 % jämte avgift 1 % pera. En bank lämnar följande uppgifter: Växeldiskontering: Affärsväxlar, vilka grunda sig på trassentens egen produktion per 3/ni 27 2 % » av annat slag » » 3 % Nya låneväxlar » » 4 % Omsättningsväxlar, som anses fullt prima » » 47 2 % » » » medföra större risk » » 5 % Lån: Mot hypotek av fastighetsinteckning inom halva taxeringsvärdet, såväl nya som omsättning: I goda jordbruksgårdar » » 3l/2% I gårdar av lägre kvalitet samt skogsgårdar » » 4 % Mot hypotek av fastighetsinteckningar över halva taxeringsvärdet med eller utan borgen samt mot borgen, nya lån » » 47 2 % Omsättning » » 472ä5 % Mot hypotek av spannmål, såväl nya som omsättning » » 4 %

109 Kredit i checkräkning 37;2 % varjämte tillkommer 1 % i bokföringsavgift. För v;tx ar och lån med längre löptid än tre månader beräknas respektive räntesatser efter l/2 % högre. En banl: lämnar följande uppgifter: 1. På högst 3 månader 4 %, på högst 6 månader 47 2 %•> vid omsättning 4 1 / 2 %. 2. P å högst 3 månader 3—4 %, på högst 6 månader 37 2 —47 2 %• 3. På högst 3 månader 37 2 %, på högst 6 månader 4 %. 4—8. P å högst 3 månader 4 %, på högst 6 månader 4 7 , %• Ä krediter enl i g t punkt 8 i vissa fall även 3 x / 2 %. Ä krediter i räkning beräknas, förutom ränta, provision efter 1 % per år. De uppgifter, som lämnats av de övriga bankerna i grupp II, röra sig inom ramen för de nu återgivna uppgifterna. Grupp III. En bank lämnar följande uppgifter: 3 mån.

1 2 3 4 5 6 7

47, % 3—4 % 4 % 4<±1 /, % 5 % 2

6 mån.

%

Vid omsättning Vi % högre ränta » » » Vi % » » samma ränta » » » » » » -» »

37v-47) % »

4 % 5 % 5V2 %

» / % 5 % 5 % 5 % » Checkräkning 3 1 /, % jämte avgift 1 % per år. K)

•}

» »

» »

» »

En bank lämnar följande uppgifter: Växeldiskonto per 3 mån 4 % » » 6 » 41/2 % Lån mot säkerhet av inteckning över halva taxeringsvärdet eller borgen per 3 mån 4 % D:o » 6 » 47, % Vid omsättning av ovanstående krediter betingas i regel 7 2 % högre ränta. Lån mot inteckning under halva taxeringsvärdet 37 2 %• Checkräkning med kredit utlämnas mot 37 2 % ränta och 1 % avgift. En bank lämnar följande uppgifter: för lån » växlar

3 -5 % 27,-5 %

Omsättning av dessa krediter betingar i regel 72—1 % högre ränta. Ifråga om krediter i räkning debiteras förutom ränta provision minimum 1 % per år. De här återgivna uppgifterna från banker i grupp I I I synas tämligen typiska för samtliga uppgifterna från denna grupp. Det må anmärkas, att kreditsumman hos bankerna i grupp I I I utgör en mycket ringa andel av samtliga bankernas kreditsumma.

110 Jordbrukskassornas räntesatser i oktober 1934.]

Centralkasseområde

Primärlån (intill 60 % av taxeringsvärdet)

Ande

mot reverser

l s k r e d i t e r mot växlar (utom spannmålsväxlar)

mot spannmålsväxlar

% Gävleborgs läns

4—4.25

4-5-5

4—4-5

Malmöhus läns

o6

3-5—3-75

Mellersta Norrlands.

4-4-5

4-5-5

4-5-5

Mellersta Sveriges

.

3- c

4-5

3-5

Mälarprovinsernas

..

2-7 5

2-5—3-25

4l5

4-75

3-25—4-5

Skaraborgs läns

4-5—4-75

4-5—4-75

4 Södra Sveriges

3-5

2-5—3

Östergötlands

4-2 5

1 Sammanställningen är grundad på uppgifter från Svenska jordbrukskreditkassan.

Bilaga

III.

REDOGÖRELSER FÖR I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER GENOMFÖRDA ELLER FÖRESLAGNA STATSINGRIPANDEN FÖR LÄTTANDE AV JORDBRUKARNAS SIvULDBÖRDA M. M.

113 Danmark. I Danmark har jordbrukskrisen gjort sig särskilt starkt gällande. Att så blivit fallet, har, såvitt man kan bedöma, till icke ringa del berott därpå, att det danska jordbruket redan före krisens inträde varit starkt överkapitaliserat. Det har till och med sagts, att för jordbrukarna gällande kreditsystem varit en av huvudorsakerna till jordbrukskrisen och att systemet rent av inbjudit jordbrukarna att belåna sina egendomar. Det timade prisfallet å jordbruksprodukter och importrestriktionerna på de utländska avsättningsmarknaderna hava försatt jordbrukarna i ett synnerligen brydsamt läge. De hava härvid tvingats att sätta sig i ytterligare skuld för att bestrida driftskostnader och andra löpande utgifter. Många jordbrukare hava kommit i en sådan belägenhet, att de icke kunnat betala sina räntor och fullgöra amorteringarna å sina skulder, utan löpt risk att nödgas lämna sina gårdar. Eör att lindra de skuldsatta jordbrukarnas svårigheter hava därför från statens sida åtskilliga åtgärder vidtagits. Till en början, då man trodde att svårigheterna skulle vara av snart övergående natur, lämnades hjälp huvudsakligen genom ackords- och moratorielagstiftning, men sedan det blivit tydligt, att jordbrukskrisen skulle komma att sträcka sig över en lång tid, blev en hjälp på längre sikt nödvändig, och understödsverksamheten koncentrerades väsentligen kring räntelättnader. En kort redogörelse för de viktigaste av ifrågavarande åtgärder skall nedan lämnas, varvid början göres med ackords- och moratorielagstiftningen. Genom lag den 12 april 1927 infördes, såsom tillägg till den allmänna lagen om tvångsackord, en bestämmelse om att det för varje rättskrets skulle upprättas en nämnd, kallad Ketskredsudvalg, med uppgift att bistå ägare av jordbruk med att få till stånd ackord. Den jordägare, som önskade hjälp härutinnan, hade att vända sig till udvalgets ordförande. Udvalget skulle omedelbart införskaffa uppgifter om jordägarens ekonomiska förhållanden samt sätta sig i förbindelse med fordringsägare och borgensmän. Udvalget kunde visa ärendet ifrån sig, om det syntes omöjligt att få ackord till stånd eller om gäldenären vägrade att lämna erforderliga upplysningar eller om gäldenären företog dispositioner, som avsågo att skada fordringsägare eller att o gynna någon borgenär på de övrigas bekostnad. Ar 1928 upprättades »Erhvervenes Laanefond» med ett disponibelt kapital av 26 milj. kronor. Ändamålet med fonden var att tillhandahålla medel för utlåning till driftslåneföreningar för ägare av jordbruksegendomar, för driftslån _ till industriverksamhet och till hantverkare samt för utlåning till ägare av jordbruksegendomar för uppnående av ackord. Fondens medel anskaffades genom statsgaranterade lån. Förräntning och återbetalning av fondens egen upplåning skulle täckas, såvitt möjligt, genom räntor och amorteringar å de utlämnade lånen. Eventuella förluster såväl som administrationskostnader skulle betalas av staten. Genom lag den 31 mars 1928 bemyndigades jordbruksministern att, med viss tidsbegränsning, använda viss del av fondens medel för utlåning till banker och sparbanker för att av dessa i sin tur utlånas till jordbrukare såsom hjälp till erhållande av tvångsackord eller frivilligt ackord med bistånd av Retskredsudvalget. Enligt lagen skulle bankerna och sparbankerna själva avgöra, om de ansågo sig kunna mot erbjuden säkerhet bevilja lån. Vid beviljande av lån skulle följande bestämmelser iakttagas: 1) Lånet skulle vara tillstyrkt av Retskredsudvalget. 1521 34

114 2) Lånet kunde som regel icke överstiga 5 % av egendomens taxeringsvärde. 3) För lånet fick ej begäras högre ränta än 1 / 4 % utöver den ränta, som banken eller sparbanken skulle betala till fonden. Fonden skulle bära 25 % av den förlust, som banken eller sparbanken kunde åsamkas på grund av beviljandet av lån enligt förestående regler. I visst fall kunde dock fondens risk förhöjas intill 50 %. Det visade sig, att lagen den 31 mars 1928 fick ytterst liten betydelse. Detta ansågs till väsentlig del bero på att utlåningen skedde genom banker och sparbanker, vilka själva skulle bära en del av risken och som därför voro obenägna att låna ut medel utan fullgod säkerhet. Den 28 april 1931 utfärdades med hänsyn härtill en ny lag om » Udlaan af Erlivervenes Laanefond till Ej ere af Landbrugsejendomme til Opnaaelse af Åkkor d». Denna lag blev sedermera vid upprepade tillfällen föremål för ändring och ersattes den 18 december 1933 med en ny lag i samma ämne. Den sistnämnda lagen, vilken i sina huvuddrag överensstämmer med 1931 års lag, är — bortsett från de särskilda regler som gälla Sönderjylland — av följande innehåll. Lånen från förevarande fond beviljas av ett udvalg av sex personer, bestående av ordföranden i Erhvervenes Laanefond och fem av jordbruksministern utnämnda ledamöter. För att bistå sistberörda udvalg utses inom varje amt en nämnd på fyra medlemmar (Amtsudvalg). Ordföranden utses av jordbruksministern, övriga medlemmar av vissa angivna näringsorganisationer. För beviljande av lån uppställer lagen följande villkor: 1) Ackordsförslaget skall — där fråga icke är om frivilligt ackord eller moratorium — vara tillstyrkt av Retskredsudvalget. 2) Lånet skall vidare vara tillstyrkt av Amtsudvalget. Amtsudvalgets tillstyrkan skall innehålla en redogörelse för gäldenärens personliga förhållanden och ett uttalande om hans förmåga att uppfylla de honom efter ackordet åvilande förpliktelserna. Utlåtandet skall vara åtföljt av ett yttrande från vederbörande kommunalstyrelse. 3) Lån kan icke beviljas för genomförande av ackord, genom vilket fordringsägare, som deltaga i ackordet, utfå mer än 35 % av sina samlade tillgodohavanden. I sådana fall, då gäldenär beviljats moratorium, kan vid avgörandet av om gäldenärens skulder nedbragts till nämnda gräns bortses från den av moratoriet omfattade gälden. 4) Samtliga skulder skola genom ackordet åtminstone nedbringas till ett belopp, som svarar mot egendomens taxeringsvärde med tillägg av värdet av besättning och inventarier. Besättning och inventarier värderas av Amtsudvalget. Därest Amtsudvalget finner, att saluvärdet avviker från taxeringsvärdet med tillägg av besättning och inventarier, har udvalget rätt att höja eller sänka värderingssumman med motsvarande belopp, dock högst med 10

%

-

5) För en fjärdedel av lånebeloppet skall ställas av det lånebeviljancle udvalget godkänd borgen. För lånet skall vidare lämnas inteckning i egendomen. Efter enhällig tillstyrkan från Amtsudvalget kan emellertid det lånebeviljande udvalget frånfalla kravet på borgen för den del av ackordslånet, som i förening med framförvarande inteckningar icke överstiger taxeringsvärdet med tillägg av värdet å besättning och inventarier. 6) Lånet får icke överstiga 10 % av egendomens taxeringsvärde, dock kan härtill läggas ett belopp av 400 kronor. Lånet får i intet fall överstiga 8 400 kronor. Då gäldenär beviljats moratorium, nedsättes ackordslånets maximibelopp i förhållande härtill.

115 Låntagare skall förbinda sig att till hos honom fast anställda utbetala lön, kostpengar och andra jämförliga tillgodohavanden med fulla belopp. Lånen förräntas med den räntefot, som till envar tid gäller för Erhvervenes Laanefond. De äro amorteringsfria i 3 år och amorteras därefter med 7 „ om året. Den, som en gång erhållit lån av fonden, kan icke ånyo få lån därifrån. Från den tidpunkt, då en gäldenär sökt hjälp för uppnående av ackord, och intill dess ärendets behandling avslutats, dock högst för en tid av 16 veckor, kan gäldenärens egendom icke bliva föremål för utmätning eller konkursförfarande. Under denna tid kan egendomen icke heller intecknas eller utan Amtsudvalgets eller skifterättens tillstånd försäljas. Vad angår statens kostnader för den här avsedda ackordslåneverksamheten må nämnas, att för ifrågavarande ändamål en utökning skett av Erhvervenes Laanefond samt att härför ställts till förfogande ett sammanlagt belopp av 20 milj. kronor. Den 13 mars 1933 utfärdades en lag om moratorium för jordbrukare, vilken lag erhöll karaktären av ett tillägg till förberörda lag den 28 april 1931. Då sistnämnda lag sedermera den 18 december 1933 ersattes av en ny lag, inflöt även i denna bestämmelser om moratorium. I motiveringen till 1933 års moratorielagstiftning — redan tidigare hade vissa bestämmelser varit meddelade om betalningsanstånd — framhölls nödvändigheten av att för jordbrukare, som icke kunnat uppnå frivilligt ackord med sina borgenärer, skapades möjlighet att erhålla moratorium beträffande den gäld, som översteg egendomsvärdet. Förslaget motiverades därmed, att det under tiden närmast före lagförslagets framläggande inträffat en icke oväsentlig prisstegring på en rad av lantbrukets viktigaste produkter. Denna prisstegring hade medfört en viss återhållsamhet hos jordbrukarnas kreditorer, då det gällt att biträda ackord, som definitivt avförde en del av deras tillgodohavanden. Borgenärerna skulle nu få välja mellan att medgiva ackord eller att underkasta sig moratorium. Bestämmelserna angående moratorium äro av följande huvudsakliga innehåll: Moratorium kan beviljas för en tid av 3 år och kan omfatta såväl den inteckningsgäld, som överstiger egendoms taxeringsvärde med tillägg av värdet av besättning och inventarier, som ock den gäldenären endast personligen åvilande gälden. Berättigad till erhållande av moratorium är envar ägare av jordbruksegendom, som 1) uppfyller de personliga förutsättningarna för att kunna uppnå tvångsackord enligt lagen om tvångsackord utanför konkurs; 2) förgäves gjort försök att ernå frivilligt ackord enligt därför gällande bestämmelser; samt 3) styrker, att han trots ansträngningar icke kunnat åvägabringa medel för gottgörande av sina borgenärer. Därest frivilligt ackord icke uppnås, kan gäldenären begagna utvägen att begära tvångsackord. Anlitar gäldenären denna utväg, har man ansett det riktigast, att han bör vara avskuren från rätten att anhålla om moratorium. Gäldenären har sålunda att träffa ett val mellan tvångsackord och moratorium. En bestämmelse härom har influtit i lagen. Ansökning om moratorium skall ställas till vederbörande Amtsudvalg. Därest detta finner, att gäldenären genom att uppnå moratorium sättes i stånd att fortsätta egendomens drift, att han trots ansträngningar icke kunnat anskaffa medel för gottgörande av sina borgenärer samt att moratoriet jämväl med hänsyn till övriga omständigheter är att anbefalla, skall udvalget till skifterätten insända ansökningen jämte översikt över gäldenärens ställ-

116 ning samt det tidigare upprättade ackordsförslaget. Sedan skifterätten mottagit ansökningen, åligger det denna att inkalla de borgenärer till sammanträde, vilka icke hos Amtsudvalget avgivit förklaring om att de biträda ackordsförslaget. Därest ackordsförslaget icke vid sammanträdet biträdes av de inkallade borgenärerna, har skifterätten att avgöra, om gäldenären uppfyller de personliga förutsättningarna för att kunna irppnå tvångsackord. Uppfyller gäldenären dessa förutsättningar, skall skifterätten medgiva gäldenären moratorium för en tid av 3 år beträffande den del av förenämnda gäld, varom ackord icke kunnat uppnås. Beträffande vissa slag av fordringar äro emellertid undantagsbestämmelser meddelade. Sålunda skall skifterätten, när borgenär begär det och Amtsudvalget tillstyrker detta krav, från moratoriet undantaga gäld för levererade varor och utfört arbete för upprätthållande av egendomens drift och för gäldenärens och hans familjs underhåll, såvida gälden stiftats inom 3 månader före det begäran om ackord gjordes. Anhållan om moratorium skall av skifterätten avslås om gäldenären meddelat bristfälliga eller oriktiga upplysningar om sina ekonomiska förhållanden eller om gäldenärens med honom samlevande hustru har förmögenhet av en sådan storlek, att gäldenären, såframt denna förmögenhet tillhörde honom, vore avskuren från rätten att erhålla moratorium. I och med att skifterätten meddelat beslut om moratorium träder ackordet i kraft för de borgenärers vidkommande, som biträtt detsamma. Samtidigt nedsättes den av moratoriet omfattade inteckningsgälden i fråga om förmånsrätt efter ackordslånet. Därest moratoriet jämväl omfattar oprioriterad gäld, skall denna givas prioritet i egendomen efter den inteckningsgäld, som omfattas av moratoriet. Under den tid, moratoriet gäller, bortfaller gäldenärens skyldighet att betala och förränta den av moratoriet omfattade gälden. I fråga om förräntningen av gälden göres dock det undantaget från huvudregeln, att om det under moratorietiden under något halvår inträder en stegring av genomsnittspriset på smör och fläsk, jämfört med genomsnittet av veckonoteringarna under år 1932, gäldenären skall allt efter prisstegringens omfattning förränta hela eller vissa delar av gälden halvårsvis med 27 4 %. Beträffande eventuella borgensmäns ställning stadgas bland annat, att dessa under moratorietiden — utom för vissa undantagsfall — befrias från förpliktelsen att betala den gäld, moratoriet omfattar. Deras skyldighet att förränta gälden beröres däremot icke av moratoriet. De vid moratoriet knutna rättsverkningarna bortfalla, därest egendomen under den tid, moratoriet är gällande, säljes eller göres till föremål för exekutiva åtgärder från inteckningshavare, vilkas fordringar helt eller delvis falla utanför moratoriet, eller om det konstateras, att gäldenären har lämnat bristfälliga eller oriktiga uppgifter om sina ekonomiska förhållanden eller förminskar eller försummar sin egendom. Sedan redogörelse nu lämnats för ackords- och moratorielagstiftningen i Danmark, torde en översikt böra meddelas rörande övriga åtgärder till jordbrukets stödjande i kreditavseende. Den 16 november 1931 utfärdades en lag angående uppskov med tvångsauktioner å lanibrnksegendomar. Lagens giltighetstid blev förlängd först till utgången av 1933 och sedan till utgången av 1934. Enligt nämnda lag kan uppskov med begärd tvångsauktion å lantbruksegendom äga rum, när gäldenären styrker, att han söker uppnå ackord eller annan uppgörelse med sina borgenärer eller att inom en kortare tid väsentlig förbättring i hans ekonomiska förhållanden kommer att inträda. Dylikt uppskov kan medgivas intill tre månader och, när särskilda skäl tala därför, under ytterligare någon

117 kortare ^ tid. Samtidigt med att beslut om uppskov meddelas, skall gäldenären åläggas att icke företaga eller underlåta något, varigenom pantens värde förringas eller borgenärernas rättsställning försämras. Uppskovet kan efter omständigheterna göras beroende av att gäldenären ställer säkerhet eller underkastar sig de bestämmelser i fråga om egendomens skötsel, som av en tillsatt övervakare meddelas. Uppskovet medför icke någon inskränkning i inteckningshavares panträtt för räntor och liknande fordringar. Under rubriken »Lov om ekstraordinsere Foranstaltninger i Anledning av Landbrugskrisen» utfärdades den 19 oktober 1931 en lag, enligt vilken ett belopp av 30 milj. kronor ställdes till förfogande för provisorisk lindring av skatter och räntor för ägare och brukare av lantbruksegendomar. Av de sålunda anslagna medlen skulle understöd utgå i huvudsak enligt följande grunder. At ägare av jordbruk, vars sammanlagda skuld översteg jordbrukarens egen förmögenhet, lämnades understöd med högst 2 % av det belopp, varmed skulden översteg förmögenheten. I det enskilda fallet gällde som maximum ett understödsbelopp av 2 000 kronor. Understödet utbetalades till vederbörande lands- eller stadskommun samt användes i första hand för bestridande av vissa kommunalskatter. Den del av understödet, som icke åtgick för skatter till kommunen, disponerades för täckande av egendomen åvilande skatter till landstinget samt eventuellt för betalning av skatter till staten. Belopp, som härefter kunde återstå, skulle användas för betalning av ränta å botteninteckningar. Mottaget understöd skulle återbetalas under loppet av två år från den 11 december 1936, under förutsättning att^ priset å smör och fläsk enligt veckonoteringarna under åren 1932—1936 i genomsnitt kom att ligga minst 30 % över genomsnittet av motsvarande noteringar under andra halvåret 1931. I en ny lag av den 23 juni 1932 har lantbruksministern bemyndigats att till ytterligare understöd, som kunde komma att lämnas ägare och brukare av lantbruksegendomar enligt bestämmelserna i lagen den 19 oktober 1931 med däri genom den nya lagen vidtagna ändringar, använda vad som därför erfordrades utöver förenämnda belopp av 30 milj. kronor. Lagen av den 10 februari 1934 angående förmånsrätt i 1934 års skörd för skuld, som ägare och brukare av lantbruksegendomar iklätt sig för inköp av utsäde, frö och konstgödsel, är avfattad i överensstämmelse med tidigare lagar i samma ämne av den 16 februari 1932 och den 24 februari 1933. Enligt ifrågavarande lagbestämmelser kan till säkerhet för betalning av skuld, som en jordbrukare iklätt sig under våren 1934 för inköp av utsäde, frö och konstgödsel, säljaren få förmånsrätt i årets skörd. Den 1 maj 1933 utfärdades en lag om upprättande av en krisfond och om sänkning av räntan å i banker och sparbanker insatta medel m. m. Ändamålet med ( krisfonden, för vars storlek ingen gräns blivit satt, har angivits vara att till näringslivets stöd skapa betingelser för ökad likviditet, normal kreditgivning och lägre räntenivå. Sålunda kan av krisfondens medel bland annat utlämnas lån till kredit- och hypoteksföreningar i den omfattning dessa föreningars gäldenärer på grund av moratorium icke betala räntor och amorteringar å sina lån, ävensom företagas uppköp av obligationer med inteckningssäkerhet (jfr nedan). I fråga om räntan å i banker och sparbanker insatta medel föreskrives, att den årliga räntan icke utom i särskilda undantagsfall får överstiga 3 %, där återbetalning sker på anfordran eller efter kortare uppsägningsfrist än 3 månader, och 37 2 % vid längre uppsägningstid. Denna räntenedsättning gäller icke blott banker och sparbanker utan även andra kreditinstitut samt föreningar och privata personer, vilka mottaga penningar till förräntning. För att de minskade ränteutgifterna skola komma låntagarna till godo, stadgas, att utlåningsräntan

118 skall sänkas minst i samma omfattning, som föreskrives i fråga om inlåningsräntan. Den 16 december 1933 utfärdades en lag om ändringar i lagen den 27 mars 1912 om räntebevillningar. Förstnämnda lag äger tillämpning på skuldebrev, som intecknas efter lagens ikraftträdande. I densamma stadgas, att å lån mot säkerhet i fast egendom icke får utan särskilt tillstånd betalas eller uppbäras högre årlig ränta än 4 % och att för framtiden tillstånd icke må lämnas att å sådana lån erlägga högre ränta än 5 %. I de fall, då redan innestående inteckningsskuld övertages av ny gäldenär, kan dock tillstånd meddelas att erlägga samma ränta som dittills utgått. Den, som i strid med lagens bestämmelser uppbär eller utfäster sig att betala högre årlig ränta än 4 %, straffas med böter. Den mest betydelsefulla av de krislagar, genom vilka stöd åt jordbruket lämnats, är lagen av den 16 december 1933 om räntelättnad vid konvertering m. m. av kreditföreningslån i fast egendom. Lagens syfte är att på ett effektivt sätt lämna snabb hjälp till låntagare i kreditföreningar genom att underlätta en frivillig konvertering av 5 och 4 1 /, % kreditföreningslån till lägre förräntade lån med förmånligare amorteringsvillkor. Konverteringen är avsedd att äga rum på frivillighetens väg. Det eftersträvas att ersätta de 47 2 och 5 % lånen med 4 % lån. En sådan konvertering underlättas genom att Nationalbanken och krisfonden medelst uppköp å marknaden hålla kreditföreningarnas 4 % obligationer uppe i en kurs, som ligger mycket nära kursen på föreningarnas 47 2 % obligationer. En låntagare hos en kreditförening, som efter uppköp av obligationer av sistnämnda slag med dessa likviderat sin skuld till föreningen och i stället erhållit ett nytt lån i 4 % obligationer, kan således sälja dessa obligationer till föga lägre kurs än den, efter vilken han inköpt de högt förräntade obligationerna, och ernår på detta sätt en konvertering av sin skuld på förmånliga villkor. Härtill kommer, att lånets belopp samtidigt kan utökas i viss begränsad omfattning samt att amorteringsvillkoren kunna bliva föremål för jämkning. Till 1934 års riksdag framlade regeringen ett lagförslag rörande lantbrukets skuldförhållanden m. m. av synnerligen vittgående natur. Ehuru detta förslag avvisats av riksdagens landsting och sålunda förfallit, torde det vara befogat att något beröra dess innehåll. Lagförslaget avsåg bland annat dels en allmän räntekonvertering, dels en individuell räntelättnad i form av understöd, som skulle utbetalas från krisfonden, och dels slutligen viss omläggning av moratorieförfarandet. Vad till en början angår bestämmelserna om räntekonverteringen skulle enligt förslaget inrikesministern bemyndigas att ålägga kreditföreningarna, kreditkassorna och hypoteksföreningarna att uppsäga samtliga 5 och 4 7 , % obligationer till återbetalning. Vid utbyte av dessa obligationer mot lägre förräntade sådana skulle vederbörande förening erlägga viss konverteringsgottgörelse. Vidare skulle räntan å lån mot inteckning i jordbruksfastighet, bortsett från kredit- och hypoteksföreningslån och lån från Overformynderiet, begränsas till 4 % för lånebelopp, som låge inom 60 % av taxeringsvärdet, och till 47 2 % för lånebelopp över nämnda gräns. Amorteringarna å kreditföreningslån skulle under fyra år framåt nedsättas i viss omfattning. Slutligen skulle enligt förslaget jämväl rätten till nybelåning av jordegendom inskränkas. Detta ansågs nödvändigt för genomförandet av en i och för sig önskvärd begränsning av egendomars belåning samt även för upprätthållandet av en hög kurs på kredit- och hypoteksföreningsobligationerna. Under de närmaste två åren skulle nya lån, som ökade den intecknade gälden, icke få utlämnas från föreningarna i andra fall än då lånet skulle

119 användas för täckande av kostnader för nybyggnad eller annan påvisbar förbättring av egendomen. Den individuella räntelättnaden skulle kunna lämnas dels för alla kreditföreningslån och dels för lån från hypoteksföreningar, banker, sparbanker och andelskassor med säkerhet inom ett efter närmare angivna grunder beräknat värde. Räntelättnaden skulle för vartdera av åren 1934 och 1935 kunna uppgå intill ett belopp av Is % av skuldsumman men skulle icke lämnas generellt till alla jordägare utan göras beroende av dessas förmögenhets- och inkomstförhållanden. Avdrag från den eljest utgående räntelättnaden skulle sålunda äga rum med dels 4 % av jordägarens nettoförmögenhet utöver 2 000 kronor och dels det belopp, med vilket dennes inkomster överstege 2 500 kronor med tillägg av 1 % av egendomsvärdet. Från och med år 1936 skulle den årliga räntelättnaden nedsättas med 1 promille för varje promille, varmed lantbrukets förräntningsprocent i förhållande till handelsvärdet under närmast föregående kalenderår överstigit S'2%. Räntelättnaden skulla utbetalas från krisfonden. Lagförslagets moratoriebestämmelser, vilka även inneslöto regler angående ackord, överensstämde i stora delar med de gällande föreskrifterna på förevarande område. Emellertid uttalades i motiveringen till regeringsförslaget den uppfattningen, att den dittills bedrivna ackordslåneverksamheten borde avvecklas och att saneringsarbetet i stället borde inriktas på att amorteringsoch förräntningsskyldigheten beträffande fordringar, som låge över egendomens värde, bragtes att upphöra. I fråga om bestämmandet av detta värde meddelades närmare bestämmelser i lagförslaget. Beträffande de fordringar, vilka låge över det egendomen åsatta värdet och för vilka täckning således icke funnes, kunde moratorium medgivas. Om gäldenären skulle anse, att egendomens värde vore för högt beräknat, kunde han angiva ett lägre pris, till vilket han ville behålla egendomen. Ansåge däremot någon av fordringsägarna, att av vederbörande udvalg eller av gäldenären åsätt värde vore för lågt, kunde han meddela, att han själv eller en av honom anskaffad köpare vore villig att övertaga egendomen till högre pris. Det bud skulle antagas, varigenom största delen av gälden täcktes. Om ingen borgenär eller annan övertoge egendomen, skulle gäldenären beviljas moratorium för en tid av fem år. Slutligen bör nämnas, att handelsministern enligt förslaget skulle bemyndigas att ytterligare nedsätta inlåningsräntorna för banker och sparbanker m. fl. Vad dessa sålunda inbesparade på grund av minskad räntebetalning till insättarna skulle tillföras krisfonden och jämte vissa andra medel användas till bestridande av förenämnda räntelättnader för jordbrukarna.

Norge. Av beräkningar, som av Norges statistiska centralbyrå verkställts på grundval av skattedeklarationerna över tillgångar och skulder per den 1 januari 1932, har framgått, att jordbrukets sammanlagda skuldbelopp från 1914 till 1932 ökats med 72"ö % eller från 791 milj. år 1914 till 1 391 milj. år 1932, samtidigt som skuldprocenten ökats från 37 9 till 45'2. Enligt deklarationerna äro över 10 % eller 15 709 av landets jordbrukare insolventa, i det att deras skulder överstiga tillgångarna. Vidare hava 13" 7 % eller 20 833 jordbrukare en skuldbörda, som ligger mellan 75 och 100 % av tillgångarna. Förhållandena äro mycket växlande i olika delar av landet. I stort sett har det konstaterats, att de bästa jordbruksdistrikten hava den relativt största skuldbördan.

120 De anordningar för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter, som vidtagits i Norge, utgöras huvudsakligen av medgivna lättnader för låntagare hos Hypoteksbanken och hos Småbruk- (Arbeiderbruk) og Boligbanken samt av särskild kreditgivning genom för ändamålet inrättad lånekassa för jordbrukare. Lättnader för låntagare hos Hypoteksbanken. Hypoteksbanken, vilken är en halvstatlig kreditinstitution med ändamål att utlämna lån mot säkerhet i jordbruksfastigheter, har icke kunnat undgå att erfara verkningarna av den inträffade försämringen i jordbrukets ekonomiska läge. Låntagarnas betalningsförmåga har blivit väsentligt nedsatt av krisen, med påföljd att erläggandet till Hypoteksbanken av behöriga räntor och avbetalningar blivit eftersatt. Banken har även nödgats i ökad omfattning anlita tvångsåtgärder gentemot låntagarna. Till belysning härav må återgivas följande siffror rörande av Hypoteksbanken tvångsvis försålda egendomar: X

Antal försålda egendomar

H ä r a v köpta av hypoteksbanken

1920 1925 1930 1931 1932 1933

3 64 958 1121 1825 2014

0 8 522 791 1400 1514

Ett väsentligt antal av de egendomar, som Hypoteksbanken nödgats inköpa har sedermera försålts till den tidigare ägaren eller hans anhöriga. År 1933 återköptes sålunda 81*7 8 % av antalet fastigheter. Under senare år har Hypoteksbanken haft stora underskott väsentligen som följd av förluster å jordbruksegendomar, vilka banken nödgats övertaga. Den belastning, för vilken banken sålunda utsatts, kan avläsas i årsresultaten. För, år 1933 måste banken sålunda vidkännas ett underskott av omkring 3'7 milj. kronor. Under de fem senaste budgetåren, från och med 1930/31 till och med 1934/35, hava till bankens förfogande ställts sammanlagt 2 350 000 kronor, därav för sistnämnda budgetår ett belopp av 500 000 kronor, att efter individuell prövning användas till räntelättnad för behövande låntagare i banken. För de två senaste budgetåren har även öppnats möjlighet för banken att — likaledes efter individuell prövning — befria vissa nödställda låntagare från skyldighet att erlägga amortering, som förfaller till betalning under respektive budgetår. I särskilda fall kan amorteringsfrihet medgivas även för amorteringar, som förfallit till betalning tidigare. Därest dylik befrielse från erläggande av amortering meddelas, förlänges lånets löptid med så lång tid, som svarar mot befrielsen. De närmare reglerna för amorteringsfriheten hava liksom övriga tillämpningsbestämmelser fastställts av bankens direktion i samråd med finansdepartementet. Utöver nu nämnda räntelättnader för behövande låntagare har i regeringens till 1934 års storting framlagda krisprogram ingått även en nedsättning av bankens utlåningsränta från den 1 juli 1934 till 47 2 % för samtliga lån, för vilket ändamål anvisats ett belopp av 1*8 milj. kronor. Slutligen må nämnas, att Hypoteksbankens utlåning vid slutet av år 1933 utgjort omkring 134'i milj. kronor till 47 2 %, 314*4 milj. kronor till 5 % och 19*6 milj. kronor till 57 2 %.

121 Lättnader för låntagare hos Småbruk- (Arbeiderbruk-J og Boligbanken. Lån i nämnda bank, vilka till stor del grundas på kommungaranti, beviljas till låg ränta. Uppkommande ränteunderskott tillsammans med utgifterna för bankens administration täckas av statsmedel. För vartdera av budgetåren 1933/34 och 1934/35 hava för detta ändamål anslagits omkring 2 milj. kronor. Dessutom hava under budgetåren från och med 1927/28 till och med 1933/34 till bankens förfogande ställts sammanlagt 10*6 milj. kronor till hjälp för behövande låntagare i banken. Medlen hava använts dels i form av räntenedsättning till 3 % och dels som direkta bidrag till låntagare i sämre ställda kommuner för full inbetalning av förfallna räntor och amorteringar. Till 1934 års storting har emellertid framlagts förslag om att de nu nämnda direkta bidragen skola avskaffas men att låntagare i särskilt bekymmersamt läge i stället skola kunna få räntor och amorteringar nedsatta till hälften, varvid den andra hälften skulle täckas av staten. Bankens sammanlagda utlåning överstiger något 200 milj. kronor. Antalet låntagare utgör omkring 50 000. Kreditgivning genom Lånekassan för jordbrukare. Genom provisoriska lagar den 26 juni 1929 och den 16 maj 1930 kompletterades den norska ackordslagstiftningen med vissa tilläggsbestämmelser, som togo sikte på att få till stånd ett enklare och billigare ackordsförfarande för jordbrukare. Vidare ställdes medel till förfogande för kreditgivning till underlättande av ackord samt för annan hjälp åt behövande jordbrukare. Dessa åtgärder fingo dock ej någon större räckvidd. Sedermera tillsattes år 1931 en kommitté med uppdrag att utreda frågan om bistånd åt jordbrukare, vilkas egendomar voro överintecknade och som på grund därav icke kunde fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. På grundval av denna kommittés förslag utfärdades den 30 juni 1932 lag om en lånekassa till hjälp för jordbrukare och anvisades av statsmakterna medel för ifrågavarande långivning för budgetåret 1932/33. Emellertid visade det sig, att lånekassan fick en jämförelsevis ringa betydelse för lösandet av jordbrukets skuldproblem. Sålunda hade till den 30 maj 1933 inkommit 510 ansökningar om lån och av dessa hade vid samma tid allenast 85 med ett sammanlagt lånebelopp av 233 000 kronor beviljats. Det tillsattes med hänsyn härtill en ny kommitté med uppgift att framkomma med förslag till de ändringar i förenämnda lag, som betingades av vunna erfarenheter om den dittills bedrivna låneverksamheten. Det av denna kommitté avgivna betänkandet lades till grund för en ny lag i ämnet, utfärdad den 6 juli 1933, i samband varmed även för budgetåret 1933/34 medel beviljades för ifrågavarande lånerörelse. Ehuru genom sistnämnda lag i det stora hela funnits en tjänlig form för kassans verksamhet, har man likväl ansett, att lagen icke varit tillräckligt effektiv för att ernå en till botten gående sanering av jordbrukarnas ekonomiska ställning. Regeringen framlade därför till 1934 års storting förslag till utbyggnad av lånekassan. Förslaget antogs av stortinget med en del vidtagna ändringar, och den 29 juni 1934 utfärdades i ämnet en provisorisk lag om gäldsordning för jordbrukare m. fl. Lagen trädde genast i kraft, och samtidigt därmed upphävdes 1933 års lag om lånekassan för jordbrukare. Enligt den nya lagens bestämmelser skall densamma upphöra att gälla den 1 juli 1937. 1932 och 1933 års lagar om en lånekassa för jordbrukare innehöllo bland annat följande bestämmelser, som voro gemensamma för de båda lagarna. De medel, varmed kassan bildats, hava beviljats av stortinget och tillhöra

122 staten. Hypoteksbankens direktion utgör styrelse för kassan. Lån ur kassan kunna utlämnas dels till ägare av jordbruk, vilka träffa ackordsuppgörelse med sina fordringsägare angående nedsättning av sina skulder, dels ock till den, som vill söka förvärva eller behålla jordbruksegendom, som från honom själv eller nära släkting sålts eller begärts försåld på exekutiv auktion eller övertagits av panthavare. Lån ur kassan medgives endast, om lånesökanden kan antagas icke äga möjlighet att på annan väg erhålla lån på rimliga villkor och lånets beviljande är motiverat ur allmänna synpunkter. Styrelsen avgör, om en låneansökan skall beviljas. Innan avgörande träffas, skall i allmänhet ärendet hava behandlats av ett låneombud (gjeldsmeglingsmann) och en värderingsnämnd, den senare bestående av två medlemmar, vilka utses av styrelsen, sedan yttrande inhämtats från vederbörande lantbrukssällskap. Låneombud utses av häradsrätten, och den utsedde är, utom för vissa särskilt angivna fall, skyldig att åtaga sig uppdraget. Det åligger ombudet att bistå gäldenären med åvägabringande av ackord m. m. Styrelsen kan påfordra, att samtliga kända fordringsägare uppgiva sina fordringar vid äventyr beträffande fordringsägare, som icke hava pant eller annan förmånsrätt i egendomen, att de skola anses hava biträtt ackordet. Bestämmelser hava vidare meddelats för att förekomma, att mot gäldenär företagas exekutiva åtgärder, medan ackordsförhandlingen pågår. Lån utlämnas icke, innan det konstaterats, att lånesökandens skuldförhållanden bliva ordnade på sätt som i författningarna förutsattes. Skiljaktigheterna mellan de båda lagarna hänföra sig framför allt till reglerna för ackordslånebeloppets bestämmande och de särskilda villkoren för lånets erhållande. Enligt 1932 års lag skall som säkerhet för lån lämnas inteckning i låntagarens jordbruksegendom, och får lånet icke överstiga 30 % av egendomens efter särskilda grunder uppskattade värde och ej uppgå till högre belopp än 8 000 kronor. Lånet jämte framförvarande inteckningar får ej heller överstiga 90 % av värdet. Innehavarens sammanlagda skulder inklusive ansvarsförbindelser få, sedan lånet utbetalats, icke överstiga egendomens värde med mera än 20 %. Till grund för värderingen av en jordbruksegendom lägges egendomens bruksvärde, så att den inkomst egendomen genonrsnittligen kan antagas giva blir bestämmande för värdet. Rörande förräntningen och amorteringen av lånen äro särskilda bestämmelser meddelade. Enligt dessa löpa lånen med 5 % ränta. De äro amorteringsfria de första 5 åren, efter vilken tid de amorteras med 3 % årligen av det ursprungliga lånebeloppet. Sedan 10 år förflutit från lånets upptagande kan hela utelöpande delen därav uppsägas till betalning efter 6 månader. Enligt 1933 års lag, § 10, kunna lån beviljas: l:o) till anskaffande av driftsinventarier och för genomförande av ackord beträffande den gäld, som icke omfattas av egendomens efter särskilda grunder uppskattade värde, med högst 15 % av detta värde; 2:o) till lånekassetillägg beträffande den inteckningsgäld, som ligger inom 15 % över egendomens värde och som bortfaller genom ackordet, med högst 1*6 % av värdet; samt 3:o) till betalning av förfallna prioriterade räntor. Högsta beloppet för lån enligt de två första punkterna utgör 3 000 kronor och för lån enligt samtliga tre punkter 3 700 kronor. När särskilda omständigheter föreligga, kan lån enligt § 11 i lagen meddelas för inlösning av inteckningsgäld med högst 30 % av egendomens värde, dock ej till högre belopp än 6 000 kronor. En och samma lånesökande kan icke erhålla lån enligt både 10 och 11 §§. Lån enligt 10 § l:o) kan dock helt eller delvis användas till inlösning av inteckningsgäld, liggande inom egendomens uppskattade värde. Sedan lånet utbetalats, få ägarens sammanlagda skulder inklusive ansvarsförbindelser i allmänhet icke överstiga

123 egerdomens värde med mera än 167 2 %• För erhållet lån skall lämnas inteckning i egendomen jämte inventarier. Lån enligt 10 § 3:o) och 11 § skola grundas på inteckningssäkerhet inom egendomens värde. Värdet av en egendom fastställes till det belopp, som egendomen framdeles vid försvarlig drift anttges kunna förränta. Lån enligt 10 § äro räntefria ett år och förräntas därefter med 4 %. Lån enligt 11 § förräntas med 5 % årligen. Räntorna erläggas halvårsvis i efterskott. Lånen äro amorteringsfria de första 5 åren, varefter de amorteras under loppet av 25 år, dock med uppsägningsrätt efter 10 ,ir från lånets upptagande. Enligt lagen den 30 juni 1932 hava till den 2 maj 1934 beviljats sammanlagt 198 lån om tillhopa 547 600 kronor, varav utbetalats 327 100 kronor, motsvarande 106 lån. Jämlikt lagen den 6 juli 1933 hava till samma tidpunkt beviljats 303 lån till ett belopp av 729 800 kronor. Härav hava utbetalats 148 900 kronor, motsvarande 49 lån. Genom 1934 års provisoriska lag om gäldsordning for jordbrukare m. /?. har lånekassan för jordbrukare efter att tidigare hava utgjort en organisation för beviljande av lån av statsmedel omdanats till en självständig institution, som anskaffar för lånerörelsen erforderliga medel genom egen upplåning ehuru under statsgaranti. Kassan har uppdelats på två avdelningar, av vilka den ena har att genom sin långivning medverka vid genomförande av gäldsordningar för jordbrukare och den andra att utlämna lån för konvertering av jordbrukares skulder. Dessa avdelningar hållas räkenskapsmässigt åtskilda, de hava var sin grundfond, varje avdelning erhåller sitt eget lånekapital genom utställandet av obligationer och den ena avdelningens medel skall icke kunna användas till uppfyllandet av den andra avdelningens förpliktelser. Båda avdelningarna stå emellertid under ledning av gemensam styrelse, vilken består av tre medlemmar, utnämnda av Konungen för en tid av tre år. A v d e l n i n g e n för g ä l d s o r d n i n g a r , vars uppgifter närmast motsvara dem som tidigare ankommit på den förutvarande lånekassan, har såsom nyss antytts till ändamål att bistå jordbrukarna med att få till stånd gäldsordningar i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen. För nu ifrågavarande avdelning hava statsmakterna ställt till förfogande en grundfond å 10 milj. kronor, för vilken fond kassan icke behöver erlägga ränta till staten. För anskaffande av de för avdelningens verksamhet erforderliga kapital kan lånekassans styrelse utställa obligationer, garanterade av staten, intill det fyrdubbla beloppet av avdelningens grundfond. De i lagen meddelade bestämmelserna om frivillig gäldsordning, vilka jämväl äga tillämpning, när en gäldsordning kommer till stånd genom ackord enligt lagen om offentlig ackordsförhandling, överensstämma i stora delar med motsvarande föreskrifter i 1933 års lag. I fråga om grunderna för värderingen av gäldenärens egendom har sålunda ingen ändring vidtagits, i följd varav värdet skall fastställas till den summa, som egendomen framdeles vid försvarlig drift må antagas kunna förränta. I 1933 års lag angivna detaljerade stadganden rörande villkoren för erhållande av lån ha i den nya lagen ersatts med mera smidiga bestämmelser. Det föreskrives i lagen, att lån kan beviljas den som driver jordbruk, under förutsättning att lånet användes till genomförandet av ackord, till inlösning av gäld i sådana fall, då gäldenären eljest riskerar att genom exekutiva åtgärder bliva fråntagen sin fasta egendom eller ock slutligen till återköp av fast egendom, vilken gått honom förlustig genom exekutivförfarande. När en jordbrukare mistat eller står nära att mista sin egendom, kan lån beviljas även hans närmaste anhöriga. E n del av lånet kan jämväl användas till anskaffande av drifts-

124 inventarier och till nödvändig reparation av åbyggnader. Beviljat lån får icke överstiga 15 000 kronor och må ej heller utgöra mera än 30 % av egendomens uppskattade värde. I särskilda fall kan i samband med konvertemgslån gränsen för lånet höjas till 35 % av värdet. Sedan lånet blivit utlämiat, får låntagarens samlade inteckningsgäld och andra förpliktelser icke ^ara större än att det må antagas, att han framdeles kan reda sig, och i allmänhet icke överstiga värdet av låntagarens fasta egendom med mera än 20 %. Lånet skall vara grundat på pantsäkerhet inom 15 % över egendomms värde. De av avdelningen för gäldsordningar beviljade lånen äro amo:teringsfria under 5 år, varefter lånen amorteras under 25 år, dock med uppsägningsrätt efter 10 år från utlämnandet. Lånen äro räntefria under 3 år. Härefter löpa de med 3 % ränta. Sedan 5 år förflutit från låns utlämnande kan räntan regleras efter den utveckling, som ränte- och prisförhållandena undergått. Därest en jordbrukare icke kan få till stånd ett ackord med anlitande av nu antydda bestämmelser kan lånekassans styrelse besluta, att tvungen nedsättning av fordringar må sökas enligt vissa i detta ämne i lagen meddelade regler. Villkoret härför är, att gäldenären erbjudit sina borgenärer en gäldsordning, som lånekassans styrelse finner skälig, samt att inteckningsgälden är större än det antagliga saluvärdet å egendomen. Sedan kassans styrelse beslutat, att tvungen nedsättning av fordringar må äga mm, skall värderingsnämnden fastställa, huru stor del av inteckningsgälden, s m må antagas bliva täckt av egendomsvärdet. Såsom grund för värderingen angives saluvärdet, vartill lägges ett belopp, motsvarande ersättningen för det möjliga intresse inteckningshavare kan hava av att uppskjuta tvångsauktion. Värderingsnämnden bestämmer likaledes, huru stor del av c.en oprioriterade gälden, inberäknat den inteckningsgäld, som icke täckes av egendomens värde, som gäldenären antages kunna betala. Värderingsnämncen träffar sitt avgörande utan att någon förhandling med intressenterna är nödvändig. Avgörandet kan av gäldenären eller av borgenär hänskjutas till rättslig värdering, som ombestyres av domaren i orten, där egendomen ligger, med biträde av därtill utsedda värderingsmän. Denna värdering kan icke göras till föremål för ändring genom värdering av högre instans men kan påyrkas upphävd bland annat på grund av formella fel i behandlingen. Sedan värdet å egendomen blivit slutgiltigt fastställt, kan lånekassan bevilja lån enligt de regler, som gälla för frivilliga gäldsordningar. När lånekassan beviljat lån och den del av en icke intecknad fordran, som gäldenären anses kunna likvidera, blivit betald, bortfaller återstoden av fordringen. Inteckningar, vilka falla utom det fastställda egendomsvärdet, upphöra att häfta vid egendomen. Reglerna i förevarande kapitel förutsättas endast undantagsvis kunna komma till tillämpning. Åstadkommande av ackord på frivillighetens väg anses alltjämt komma att bliva det normala. Jordegendom, som utgjort grundval för gäldsordning, kan därefter icke intecknas utöver 15 % över värderingssumman. Ej heller kan utmätning ske i egendomen för krav, som icke omfattats av gäldsordningen, såvida egendomen därigenom skulle bliva behäftad utöver 15 % över värdet. Inskränkningar av nu ifrågavarande slag, vilka skola kungöras, gälla i 10 år efter det att gäldsordningen blivit av lånekassan stadfäst. A v d e l n i n g e n för k o n v e r t e r i n g s l å n har tillkommit för att övertaga inteckningslån i jordegendom, försåvitt detta anses nödvändigt för att jordbrukaren skall kunna behålla sin fasta egendom, eller ock för att möjliggöra för honom att inlösa inteckningsgäld, som löper med högre ränta, än han mäktar betala. Lån får icke överstiga 25 000 kronor och må ej utgöra mera än 30 % av egendomens uppskattningsvärde. För lånet skall beredas pant i

125 låntagarens fasta egendom med prioritet inom 80 % av värdet. Lån för ernående av ackord samt konverteringslån må tillsammans icke överstiga 25 000 kronor. Ansökning om lån förberedes av låneombudet. Konverteringslånen löpa med en ränta av 4 % och amorteras under 35 år, dock med uppsägningsrätt sedan 10 år förflutit från låns utlämnande. För anskaffande av de för nu ifrågavarande avdelnings verksamhet erforderliga medlen kunna obligationer utgivas, garanterade av staten, intill fyrdubbla beloppet av den statliga grundfonden. Denna uppgår till 5 milj. kronor, för vilket belopp kassan har att erlägga ränta till staten efter 4 %. Då underskott väntats uppstå på lånekassans rörelse, hava statsmakterna anvisat särskilda medel för täckande härav. Lagen om gäldsordning för jordbrukare m. fl. äger även tillämpning å jordbruks- och skogsarbetare, såvida vederbörande innehar eget hus, som endast begagnas till bostad för honom själv och hans familj eller han har gått förlustig sådant hus på grund av exekutiv åtgärd. Lån, som beviljas jordbruks- eller skogsarbetare, skall vara grundat på inteckning inom egendomens uppskattade värde.

Finland. Den verksamhet för konsolidering av det finska jordbrukets skulder, som föranleddes av den under de sista åren av 1920-talet inbrytande krisen, omhänderhades till en början huvudsakligen av Finlands Hypoteksförening samt av jordbrukets andelskassor och deras centralorgan, Andelskassornas CentralIcreäitanstalt Aktiebolag. Särskilt sistnämnda kreditinstitut verkställde under å r e n 1930 och 1931 för ifrågavarande ändamål en betydande upplåning mot statsgaranterade obligationer. Till belysande av omfattningen av den av dettta institut bedrivna utlåningsverksamheten må nämnas, att från början av augusti 1930 till samma tid 1931 från institutet utlämnades fasta lån å ett sannmanlagt belopp av omkring 223 milj. mark till ungefär 6 000 innehavare av jordbruksfastigheter. Härtill kommo lån om tillhopa över 100 milj. mark, villka beviljades men icke utlämnades under nämnda tid. Då det emellertid ansågs kunna bliva nödvändigt att för övervinnandet av det svåra krisläget i vissa fall bevilja större lån mot inteckningssäkerhet än nyssnämnda kreditanstalter jämlikt villkoren för de av dem upptagna obligationslånen och de för dem gällande stadgarna kunde utlämna, framkom ömskemålet att få till stånd en kreditanstalt, som skulle bevilja fastighetskreedit jämväl mot icke förstklassig säkerhet. Detta syfte ansågs kunna ernås gemom en utvidgning av Landsfastighetsbanken Aktiebolag, en år 1916 grundad bamk, vilken redan i viss mån idkat kreditgivning mot inteckning i landsfas?tigheter. I enlighet med ett av regeringen för 1931 års riksdag framlagt föreslag, vilket antogs av riksdagen, utfärdades den 2 oktober 1931 en lag omi statsverkets deltagande i utvidgandet av Landsfastighetsbanken Aktiebolag bemämnda bankbolags verksamhet för stabilisering av lanthushållningens skidder. I motiveringen för regeringsförslaget framhölls bland annat, att en av de sviåraste olägenheter, som vidlådde jordbruket vore den rikliga förekomsten av lån på kort sikt och mot hög ränta. Till belysning härav meddelades, attt enligt verkställd undersökning totalbeloppet av jordbrukets skulder vid årssskiftet 1929/30 uppskattats till 5 920 milj. mark, därav knappt 20 % lårngfristiga krediter. Av återstående c:a 80 % beräknades c:a 34 % ligga i afflars- och sparbankerna, c:a 16 % utgöra kort kredit hos jordbrukets andelska^ssor, c:a 27 % vara placerade hos enskilda och resten, c:a 3 %, vara kortfristig statskredit. Räntan för affärsbankernas kredit utgjorde i medeltal 10*>*9 %, för sparbankernas 9*5 %, för andelskassornas 8*8 %, för av enskilda

126 beviljade lån 8 % samt för de av staten utlämnade lånen 5*1 %. För lättandet av jordbrukets kreditkris ansågs det vara en angelägenhet av största vikt att eftersträva en konvertering av jordbrukarnas kortfristiga krediter till fasta lån på lång sikt och mot låg ränta. En dylik uppgift skulle enligt förslaget påläggas Landsfastighetsbanken Aktiebolag. För möjliggörandet härav skulle dennas aktiekapital ökas från 4 till 20 milj. mark, därvid vissa penninginrättningar m. fl. enligt åtagande skulle teckna 8 milj. mark och staten återstoden. För den händelse Finlands hypoteksförening, som ägde rätt att inom 10 år inlösa de av penninginrättningarna m. fl. övertagna aktierna, icke begagnade sig av denna rätt, skulle staten vara skyldig att efter 10 års utgång inlösa dessa aktier till deras nominella värde. Efter höjningen av aktiekapitalet skulle banken bliva berättigad att öka de av banken utgivna obligationernas sammanlagda belopp till 200 milj. mark. Staten skulle ställa sig såsom garant för obligationerna och dessa skulle bliva skattefria. Jordbrukarnas kreditgivare antogos vilja tillbyta sig sådana obligationer mot överlåtande på banken av sina fordringar. Det förutsattes, att obligationerna icke skulle behöva löpa med högre ränta än 67 2 %, varvid utlåningsräntan skulle kunna beräknas till 7 %. Bankens utlåningsverksamhet planlades i regeringsförslaget på följande sätt: Banken skulle kunna lämna såväl stående lån med föreskriven ömsesidig uppsägningstid som amorteringslån med för dessa fastställda villkor. Inteckningslån skulle kunna utlämnas till 70 % av belånad fastighets värde och dessutom till 30 % av den s. k. värdeskogens samt 30 % av jordbruksinventariernas värde. Det förutsattes, att kredittagarna skulle intill 5 % av lånebeloppet ikläda sig proprieborgen för den förlust bankens kreditgivning möjligen kunde hava till följd. Vid beviljandet av lån ägde banken fordra full utredning om vederbörande lånesökandes ekonomiska ställning och jämväl om hans borgensförbindelser. Till låneansökningarna skulle fogas förord från lokal kreditanstalt, exempelvis andelskassa, sparbank eller bankfilial, och lånesökanden skulle för banken förete förbindelse av den lokala skogsvårdsnämnden att åtaga sig övervakningen av att skogens användning skedde på sätt i låneavtalet nämndes. Till bankens uppgifter skulle icke höra stabiliseringen av sådana lån, som redan kunde anses konsoliderade, såsom av andelskassor och försäkringsanstalter beviljade amorteringslån ävensom av andelskassor och sparbanker beviljade stående lån samt av enskilda personer beviljade enahanda lån, försåvitt dessa icke av en eller annan orsak uppsagts till betalning. Stabiliseringen skulle sålunda huvudsakligen gälla kortfristiga skulder med hög ränta, såsom växlar, kassakreditivlån samt redan uppsagda enskilda lån. Till bankens uppgift skulle ej heller höra beviljandet av lån åt sådana sökande, som kunde erhålla stående lån från andelskassor, sparbanker, försäkringsanstalter eller Finlands Hypoteksförening. Banken skulle sålunda med ifrågavarande långivning, som var avsedd att bliva av tillfällig natur, icke komma att konkurrera med de kreditinrättningar, vilka handhade den egentliga jordbrukskrediten. Bankens verksamhetsprogram skulle ej heller omfatta stabilisering av sådana jordbrukares skulder, vilkas ställning icke stode att rädda genom stabilisering av skulderna eller vilka inlåtit sig på för lantbruket och skogshushållningen främmande affärsföretag. De i avseende å Landsfastighetsbankens verksamhet sålunda vidtagna åtgärderna ledde emellertid icke till beräknat resultat. Det visade sig nämligen, att bankens obligationer icke rönte tillräckligt gynnsamt mottagande hios vederbörande kreditinrättningar. Vissa inrättningar förklarade sig visserligen i princip villiga att godtaga obligationerna som betalning men förbehöllo s i g att pröva frågor härom från fall till fall, andra åter ställde sig helt avvisande. På grund härav befanns det erforderligt att genom särskilda, mera tvånjgs-

127 artade åtgärder möjliggöra ifrågavarande konsolidering. I en den 11 mars 1932 utfärdad lag om stabilisering i vissa fall av lanthushållningens skulder stadgades bland annat följande. Hade jordbrukare på grund av jordbrukets ekonomiska konjunkturer samt i följd av de krediter han iklätt sig på kort tid och mot hög ränta råkat i betalningssvårigheter och vore det sannolikt, att han genom skuldernas stabilisering kunde förhjälpas ur svårigheterna, kunde Landsfastighetsbanken under vissa förutsättningar åtaga sig stabilisering av skulderna genom meddelande av inteckningslån. Borgenär skulle vara skyldig att såsom betalning för skuld, för vars stabilisering Landsfastighetsbanken beslutat bevilja lån, mottaga av banken med statsgaranti utfärdade 672 ^ obligationer till deras nominella värde. Undantag från berörda skyldighet medgavs dock, därest borgenären förband sig att mot säkerhet, som skolat pantförskrivas för det av banken beviljade lånet, låta skuldens kapitalbelopp kvarstå såsom stående lån intill utgången av år 1935 mot ränta, som av banken godkändes och stode i skäligt förhållande till gängse depositionsränta. Skyldighet att såsom betalning för fordran emottaga obligationer eller att utfärda förbindelse att låta skulden kvarstå skulle dock ej gälla beträffande försäkringsavgifter eller andra därmed jämförliga årliga betalningar, ej heller ifråga om skuld, som hänförde sig till under år 1931 eller senare köpta varor eller som avsåg arbetslön. Från sagda skyldighet befriades jämväl boirgenär, som i följd av stadgandets tillämpning själv kunde råka i betalninigssvårigheter. Funnes för skuld, vilken skulle kvarstå såsom stående lån, borgensförbindelse, som preskriberades före utgången av år 1935, och vägrade borgensmannen att lämna ny förbindelse för skulden och ville ej heller borgenären befria borgensmannen från hans förbindelse, skulle frågan om stabilisering av dylik skuld förfalla. En mot sistnämnda bestämmelse svaranide föreskrift fanns jämväl för det fall, att skulden utgjordes av växelskrald. Skulle borgenär vägra att mottaga obligationer eller att avgiva skriftlig förbindelse om skuldens ouppsägbarhet, kunde obligationerna för hans räkning deponeras hos överexekutor. Enligt meddelade direktiv för Landsfastighetsbankens verksamhet, vilka i ;stora delar överensstämde med nyssnämnda i 1931 års regeringsförslag anjgivna riktlinjer, fingo stabiliseringslån beviljas jordbrukare endast försåvitt demnes skulder kunde stabiliseras genom ett inteckningslån, som enligt bamkens värdering uppginge till högst 70 % av den intecknade fastighetens väirde samt därutöver efter bankens prövning till högst 30 % av värdet av dem skog, som utgjorde föremål för skogsinteckning, och till högst 30 % av väirdet av de lantbruksinventarier, i vilka lösöreinteckning kunde meddelas. Däirest den gäld, som överstege sagda belopp avsåg försäkringsavgift eller anman därmed jämförlig årlig utlaga, arbetslön eller betalning för under år 191-31 eller senare köpta varor, kunde banken det oaktat stabilisera de övriga skiulderna, såframt banken prövade det vara sannolikt, att gäldenären kunde skcöta de nyss angivna skulderna utan stabiliseringsåtgärd av banken. Om i övirigt en jordbrukares gäld vore större än förenämnda belopp, kunde han ickce av banken erhålla lån för stabilisering av sina skulder. Länge dröjde det icke, förrän frågan om stabilisering av jordbrukets skulde?r åter upptogs till behandling. På hösten 1932 framlade regeringen sålumda ytterligare en proposition i samma ämne. I propositionen meddelades, attt intill den 22 oktober 1932 till Landsfastighetsbanken ingått inalles 9 678 låmeansökningar, av vilka 3 011 bifallits. Bland sökandena hade funnits c:a 3 0000 jordbrukare, vilkas skulder ej inom ramen för dittills gällande lag kunnaxt stabiliseras, men vilka sannolikt kunnat räddas, om hjälp stått att erhålla. Dåå det ur samhällets synpunkt ansågs särdeles viktigt, att de fortgående saimmanbrotten av jordbrukarehushållen förhindrades, föreslogs i proposi-

128 tionen till motverkande av svårigheterna, att Landsfastighetsbankens stabiliseringsverksamhet skulle utvidgas. Sedan riksdagen meddelat sitt besitt i anledning av propositionen, utfärdades den 17 februari 1933 dels lag om stabilisering i vissa fall av lanthushållningens skulder dels ock en ny lag om statens deltagande i utvidgandet av Landsfastighetsbanken Aktiebolag benämnda bankbolags verksamhet för stabilisering av lanthushållningens skulder. Samtidigt därmed upphävdes tidigare i ämnet utfärdade lagar. Den förstnämnda av de båda lagarna innehöll i huvudsak följande. Banken berättigades att för stabilisering av sådana jordbrukares skulder, vilka på grund av lågkonjunkturen inom jordbruket och sina mot hög ränta på kort tid upptagna lån råkat i betalningssvårigheter, utlämna inteckningslån, som enligt bankens värdering uppginge till högst 90 % av värdet å gäldenärens inteckningsdugliga egendom. Stabiliseringsåtgärden borde dock tillämpas endast med avseende å sådana jordbrukare, vilkas totala skuldbelopp ej vore större än att de efter stabiliseringsförfarandet med framgång kunde fortsätta sin verksamhet. Stabiliseringsförfarandet reglerades i lagen och därtill anslutna direktiv på ungefär enahanda sätt som jämlikt 1932 års bestämmelser. I regeringens proposition förutsattes, att räntan å de utlämnade lånen skulle utgöra högst 7 % och att amorteringstiden skulle uppgå till 40 år. I lagen upptogos även nya regler för det fall, att gäldenär, sedan han gjort ansökan om lån, försattes i konkurs. Sålunda bestämdes, att, därest banken upptagit ansökningen till behandling och därom underrättat konkursförvaltningen, fastigheten ej finge försäljas annorledes än i utmätningsväg. Skulle fastigheten försäljas å exekutiv auktion, vore banken berättigad att å auktionen inropa eller inom viss tid efter dennas förrättande för anktionssumman inlösa fastigheten och att erlägga köpeskillingen med obligationer, såframt ej borgenär, vilkens fordran varit säkerställd genom inteckning i fastigheten, till banken utfärdade skriftlig förbindelse, vari han utfäste sig att låta skuldens huvudstol innestå till utgången av år 1935 såsom stående lån mot ränta, som stode i skäligt förhållande till gängse depositionsränta. Banken berättigades vidare att för fastighetens drift å auktionen inropa lantbrukslösöre och att erlägga priset härför antingen i penningar eller i obligationer. Sedan fastighet av banken inropats eller inlösts, kunde denna besluta, att fastigheten eller en del därav jämte erforderliga lösören skulle överlåtas till fastighetens förre ägare eller till hans hustru eller nära anförvant, såframt nämnda personer vore därtill lämpliga och deras avsikt vore att genom fastighetens brukande skaffa sig sin huvudsakliga utkomst. I annat fall borde fastigheten för samma pris som banken erlagt överlåtas till staten för kolonisationsändamål. Lagen skulle äga tillämpning beträffande låneansökningar, vilka banken före utgången av år 1934 beslutat taga under behandling. För att kunna möta de ökade krav, som genom antagandet av den nya lagen om stabilisering i vissa fall av lanthushållningens skulder kunde komma att ställas på Landsfastighetsbanken, höjdes enligt den senare av ovannämnda den 17 februari 1933 utfärdade båda lagar bankens aktiekapital med 10 milj. mark till 30 milj. mark. Det härför erforderliga beloppet tillsköts av staten. Banken blev härigenom berättigad att utgiva obligationer till ett belopp av sammanlagt 300 milj. mark. Liksom ifråga om tidigare av banken utgivna obligationer garanterade staten även de nya obligationerna, vilka jämväl förklarades skattefria. I betraktande därav, att banken i sin utvidgade stabiliseringsverksamhet komme att bevilja inteckningslån intill 90 % av värdet på gäldenärens inteckningsdugliga lantbruksegendom och bankens säkerhet för lånen sålunda avsevärt försvagades i jämförelse med vad tidigare varit förhållandet, stadgades, att statsverket

129 skulle ersätta banken den förlust, som uppkomme av att banken nödgades stabilisera skulder utöver 70 % av fastighetens samt över 30 % av värdeskogens och över 30 % av det på fastigheten befintliga lantbrukslösörets värde. I förenämnda under hösten 1932 framlagda proposition ingick bland annat förslag till ett stadgande av innehåll, att Landsfastighetsbanken skulle äga rätt att med gäldenärens samtycke även emot borgenärers och inteckningshavares vilja och utan deras medverkan låta i exekutiv väg försälja gäldenärens egendom, därest denne vore så skuldsatt, att hans skulder ej i enlighet med lagens föreskrifter kunde stabiliseras. Sagda förslag hade föranletts av den i praktiken gjorda iakttagelsen, att inteckningshavare underläto att utsöka sina fordringar ur fastighet, som vore intecknad över dess nuvarande värde, enär rådande konjunkturförhållanden rätt ofta verkade därhän, att vid auktion ej inflöte betalning eller åtminstone ej full betalning för utsökt fordran. Fördenskull föredroge inteckningshavare att avvakta en tidpunkt, då fastigheten stigit i värde. I den avfattning nämnda stadgande hade uti ifrågavarande förslag väckte detsamma hos riksdagen betänkligheter och blev/ därför förkastat. Då det emellertid ansågs vara av vikt, att fastigheter, som belånats över sitt nuvarande saluvärde, befriades från i dem innestående värdelösai inteckningar, framlade regeringen redan på våren 1933 en ny delvis modifierad proposition med förslag till ändring i lagen den 17 februari 1933 om stabiliserimg i vissa fall av lanthushållningens skulder. Denna proposition godkändes nu av riksdagen i huvudsak, och den 2 juni 1933 stadfästes de beslutad© ändringarna. Dessa inneburo, att en gäldenär själv kunde hos utmätningsman anhålla om försäljning av sin egendom i exekutiv väg; tidigare hadie blott borgenär haft en sådan rätt. Det ålåge gäldenären att till sin skriftliga, anhållan hos utmätningsmannen foga av banken utfärdat bevis, att hans gälcd vore så stor, att den ej enligt de dittillsvarande bestämmelserna i stafoiliseringslagen kunde stabiliseras, ändå att de allmänna förutsättningarma för stabilisering beträffande gäldenärens person och anledningen till hams betalningssvårigheter vore för handen. Vid auktionen kunde därefter, såscom framgår av det föregående, egendomen inköpas av banken, varvid egemdomen befriades från värdelösa inteckningar. Sedermera kunde densamma ånyro överlåtas på den tidigare ägaren. Bestämmelser inflöto vidare i lagen, åsyfftande att förbehålla inteckningshavarna och löftesmännen tillfälle att bevraka sina intressen vid av gäldenären själv begärd auktion. Samtidigt med nu berörda ändringar i lagen den 17 februari 1933 om stalnilisering i vissa fall av lanthushållningens skulder nedsattes räntan å Ljandsfastighetsbankens obligationer från tidigare 61/2 % till 5 7 , %. Vidare stadlgades, att för den händelse den allmänna depositionsräntan nedginge, statcsrådet vore berättigat att med samma belopp sänka räntan å de obligatiomer, som därefter av banken utfärdades. IC detta sammanhang må ytterligare nämnas, att enligt en lag den 10 maj 193/2 Kolonisationsstyrelsen bemyndigats att till staten inlösa fastigheter, somi skolat säljas på exekutiv auktion, eller inom viss tid från auktionstillfälleet inlösa fastigheter, som sålts i exekutiv väg, men att sedermera Landsfasttighetsbanken, vilken på sätt framgår av det föregående enligt 1933 års lag om stabilisering i vissa fall av lanthushållningens skulder ålagts motsvarrande uppgift med avseende å fastigheter tillhörande lånesökande hos baniken, jämlikt en lag den 10 januari 1934 bemyndigats att handhava ifrågavaraande inlösningsverksamhet i dess helhet. BBeträffande Landsfastighetsbankens verksamhet för stabilisering av lanth u s h å l l n i n g e n s skulder under de senaste åren intill årsskiftet 1933/34 må följande sifferuppgifter här anföras. Till banken hade ingått omkring 15521 34

130 14 500 ansökningar om stabiliseringslån. Sådana hade beviljats till c:a 4 800 lantbrukare, varförutom bankens värderingsmän hade c:a 1500 och banken själv 21 ärenden under behandling vid årsskiftet. De övriga låneansökningarna hade antingen återtagits, avslagits eller överflyttats till Finlands Hypoteksförening. Den dittills beviljade totala lånesumman hade uppgått till 324*5 milj. mark. Jämsides med den av Landsfastighetsbanken bedrivna verksamheten i och för stabilisering av lanthushållningens högprocentiga skulder hava åtgärder vidtagits i syfte att exekutiva auktioner i största möjliga utsträckning måtte förhindras eller uppskjutas, till dess förhållandena måhända åter förbättrats, eller vederbörande låntagare på annat sätt hunnit ordna sin ekonomi. •• . Den 10 maj 1932 utfärdades sålunda en lag om reglering av betalningen av lantbrukares skulder i vissa fall, den s. k. moratorielagen, vars giltighetstid emellertid utlöpte den 1 november 1933. Enligt nämnda lag kunde person, som erhölle sin huvudsakliga utkomst genom att idka lantbruk eller därjämte genom avlönat arbete och som ej vore i stånd att i behörig tid gälda sina skulder, på ansökan beviljas anstånd med deras betalning, dock ej för längre tid än till nyss angivna tidpunkt. Anstånd beviljades endast, om på grund av i ärendet förebragt utredning, innefattande bland annat även yttranden från borgenärernas sida, kunde anses sannolikt, att sökanden, därest anstånd meddelades, vore i stånd att förnöja sina borgenärer. Hade anstånd beviljats, ansågs förfallotiden för alla skulder, som av anståndet berördes och förfölle till betalning efter det ansökning om anstånd gjorts, hava framskjutits till den dag, då anståndet upphörde att gälla. Åtskilliga avgifter och skulder omfattades ej av anståndet, så t. ex. skatter, arbetslöner, underhållsbidrag, ränta å gäld och avbetalning å amorteringslån med en amorteringstid av minst 15 år ävensom gäld, som tillkommit efter lagens ikraftträdande. Under anståndstiden kunde utmätning av gäldenärens egendom eller hans försättande i konkurs ej ske för annan gäld än sådan som ej berördes av anståndet. ' Vidare märkes lagen den 5 januari 1934 om reglering av golds betalning i samband med utmätning av fast egendom, vilken lag gäller till utgången av år 1934. Lagen äger " allmän tillämpning utan åtskillnad med avseende å fastighetsägarnas yrken eller sociala ställning samt oavsett om fastigheten är belägen på landet eller i stad. I lagen föreskrives ett medlingsförfarande, i händelse gäldenärs fasta egendom blivit utmätt. Den exekutiva mynchghet, kronofogde på landet och magistrat i stad, som i regel förrättar auktion å fastighet, ålägges att på ansökan av gäldenär åtaga sig att såsom förlikningsman söka få överenskommelse till stånd mellan gäldenären och borgenären beträffande gäldens betalning. H a r överenskommelse mellan sakägarna träffats, skall den av förlikningsmannen fastställas. Efter sådan faststallelse är fullföljandet av utmätningsåtgärd underkastat de inskränkningar, överenskommelsen innehåller. Där underhandlingarna ej leda till önskat resultat eller om gäldenären ej finner skäl att ens försöka få en överenskommelse till stånd, vill lagen på annat sätt bereda gäldenären en tillräcklig frist för en sådan reglering av sina affärer, att tvångsförsäljning kan undvikas. I sådant hänseende stadgas, att kronofogde på landet och magistrat i stad äga befogenhet att på ansökan av gäldenär och efter borgenärens hörande bevilja anstånd med verkställigheten för viss tid, som dock ej får utlöpa senare än 8 månader från början av de i utsökningslagen eljest stadgade tider. Anstånd må kunna beviljas, där det antages, att gäldenären därigenom blir i stånd att genom avbetalningar eller annorledes gälda sin skuld utan fortsatt verkställighet samt att anståndet

131 ej äventyrar borgenärens ekonomiska ställning eller vållar honom annat avsevärt förfång. Vid ansökningens avgörande skall hänsyn tagas till grunden för gälden ävensom till sakägarnas förmögenhetsvillkor samt förhållandet mellan den fördel för gäldenären och det förfång för borgenären anståndet medför. Särskilt bör anstånd beviljas, där gäldenären genom intyg av Landsfastighetsbanken eller annan offentlig kontroll underkastad kreditanstalt visar, att gäldenärens skulder genom sådan kreditanstalts förmedling sannolikt kunna bliva reglerade. I utsökningslagen omnämnd syssloman eller på anfordran av borgenären förordnad särskild tillsyningsman skall tillse, att nettoinkomsten från fastigheten, efter avdrag av kostnaderna för gäldenärens och hans familjs nödtorftiga underhåll, kommer borgenärerna till godo. Så länge anstånd varar, kan gäldenär ej åläggas att avträda sin egendom till konkurs på grund av dom, vars verkställighet enligt denna lag uppskjutits. Den 8 april 1932 hava lagar utfärdats om ändring av utsökningslagen och om temporär ändring av samma lag. Dessa båda lagar, av vilka åtminstone den sistnämnda har avseende å jordbrukets krisläge, föreskriva vidgad utmätningsfrihet beträffande lös egendom. Sålunda innebär den temporära lagändringen bland annat, att för jordbruksfastighets brukande oumbärligaste husdjur, foder, utsäde, inventarier, arbetsredskap och maskiner ej må tagas i mät, förutom där de tillhöra annan än den, som å fastigheten bedriver lantbruk eller utmätning sker för uttagande av underhållsbidrag. Den 12 februari 1932 har vidare utfärdats en lag om temporär ändring av konkursstadgan, och den 10 maj samma år en lag om ackord. Genom förstnämnda lag hava möjligheter beretts att genomföra tvångsackord i samband med konkurs. Enligt den senare lagen, vilken har till förebild motsvarande lagstiftning i de skandinaviska länderna, kan ackord komma till stånd jämväl utom konkurs. Då en revision av Finlands konkurslagstiftning är under beredning, har stadgats, att de båda lagarna skola gälla allenast till utgången av år 1934. Slutligen må anmärkas, att riksdagen i februari 1934 hemställt, att regeringen skyndsamt ville taga under omprövning frågan om stabilisering av lantbrukets skulder till lån på lång sikt, vilkas räntesats stode i överensstämmelse med lantbrukets bärkraft, samt till riksdagen avlåta proposition i detta ämne.

Tyskland. I Tyskland hava under senare år omfattande åtgärder vidtagits för jordbrukets stödjande i kreditavseende. Ifrågavarande åtgärder gällde emellertid till en början icke hela Tyskland utan voro i stort sett begränsade till den del av riket, som är belägen norr och öster om Elbe, d. v. s. till landets egentliga jordbruksprovinser. På grund därav brukade dessa åtgärder sammanfattas under benämningen Osthilfe. I den mån åtgärderna hänföra sig till tiden före mitten av första halvåret 1932 må hänvisas till jordbruksutredningens den 12 april 1932 avgivna betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter, sid. K)—12 (St. of?, utredn. 1932: 12), där en kortfattad redogörelse för berörda åtgärder lämnats. Såsom av nämnda redogörelse framgår, utfärdades den första Osthilfelagen, lag om hjälpåtgärder för de nödlidande områdena i öster, den 31 mars 1931. Lagen avsåg framförallt att genomföra en avlösning av jordbrukarnas skulder. Under år 1932 och början av år 1933 utkommo flera förordningar med syfte att påskynda ifrågavarande avlösning. Genom dessa förordningar utbyggdes och kompletterades det dittills tillämpade ackordsförfarandet, och ökades statens penninginsats för skuldavlösningsförfarandets fullföljande m. m.

132 Osthilfeförfarandet har sedermera anknutits till den allmänna lagstiftningen om reglering av jordbrukets skulder. De nuvarande bestämmelserna på detta område hava tillkommit genom lagen den 1 juni 1933 om reglering av jordbrukets skulder. Genom denna lagstiftning har man velat åstadkomma en grundlig sanering av jordbrukarnas skulder. Saneringen skall ernås genom att skulderna återföras till en höjd, som möjliggör för den enskilde jordbrukaren att med en enkel livsföring fortsätta sin näring och därav vinna sin utkomst. Med hänsyn till den ifrågavarande lagens genomgripande betydelse för ordnandet av det tyska jordbrukets skuldförhållanden skall i det följande lämnas en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i densamma. Jordbrukets ekonomiska förhållanden, orsakerna till dess svåra läge och utsikterna för åstadkommande av räntabilitet hava ansetts vara av så skiftande natur, att några enstaka åtgärder exempelvis i form av räntesänkning och minskning av offentliga utlagor icke skulle vara tillräckliga för att säkerställa jordbruksnäringens utövare. De i nyssnämnda lag meddelade bestämmelserna avse ett allmänt skuldregleringsförfärande, varigenom en jordbrukares skulder nedbringas till en ur räntabilitetssynpunkt lämplig nivå (Entschuldung). De personer, vilka av skuldregleringsförfarandet beröras, äro först och främst jordbrukarna i egentlig mening. Med jordbrukare likställes emellertid innehavare av trädgårdsodling eller skogsbruk. Även den som utarrenderar sitt jordbruk är behörig söka skuldreglering. Förutom fordran på att jordbruket skall utgöra sökandens huvudsakliga näring, uppställas två grundläggande förutsättningar för rättigheten att taga skuldregleringsförfarandet i anspråk. Sökanden skall för det första sakna möjlighet att av egna medel kunna nedbringa sina skulder, varvid hänsyn skall tagas bland annat till familjens möjlighet att lämna hjälp, och för det andra skall sökandens person och förmåga att sköta ett jordbruk utgöra en borgen för att det med förfarandet avsedda syftet ernås. För jordbrukare, som tager skuldregleringsförfarandet i anspråk, gälla avsevärda inskränkningar i hans förfoganderätt över egendomen. Ä andra sidan stadgar lagen ett särskilt skydd för honom mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida under den tid förfarandet pågår. Skuldregleringsförfarandet åsyftar att så småningom inskränka skuldsättningen inom viss gräns (Grenze der Mundelsicherheit), i det följande betecknad såsom b e l å n i n g s g r ä n s e n . Denna gräns motsvarar 2/3 av egendoms driftsvärde. Driftsvärdet åter står i visst förhållande till det för egendomen fastställda skatteenhetsvärdet. Med ett enhetsvärde av 40 000 RM och mera utgör driftsvärdet 90 % av enhetsvärdet och stiger med ett lägre enhetsvärde till 135 % av detta. Om, för att taga ett exempel, en egendoms enhetsvärde utgör 150 000 RM, så uppgår driftsvärdet till 90 % av nämnda värde och utgör följaktligen 135 000 RM. Belåningsgränsen blir i detta fall 90 000 RM. Med hänsyn till förefintligheten av olika slag av jordnaturer lämnar lagen möjlighet att inom vissa bestämda gränser ändra den relation mellan enhetsvärde och driftsvärde, som här angivits. Fordringar med säkerhet inom belåningsgränsen bliva genom skuldregleringsförfarandet icke föremål för nedskrivning. Däremot kunna, såsom i det följande kommer att beröras, ändringar ske i de för krediterna fastställda återbetalnings- och räntevillkoren. Utöver det nu sagda gäller för skuldregleringsförfarandet i huvudsak följande bestämmelser. Varje innehavare av jordbruk, som icke med egna medel kan nedbrigna sina skulder, kan hos behörig domstol (Amtsgericht) före den 1 juli 1934 begära, att han underkastas ett skuldregleringsförfarande.

133 Sedan en begäran därom framställts, skall domstolen pröva, huruvida förutsättningar härför äro för handen. Avslås ansökningen, kunna besvär anföras mot beslutet. Föreligga ej skäl att avslå ansökningen, beslutar domstolen, att skuldregleringsförfarande skall inledas och utser samtidigt en kreditinrättning, kassa eller jämförlig sammanslutning att såsom »Entschuldungsstelle» mot gottgörelse från statens sida genomföra skuldregleringen. Uppvisar gäldenären förklaring från ett godtagbart kreditinstitut, att det är villigt att åtaga sig sådant uppdrag, skall detta institut utses för ändamålet. I annat fall har domstolen att, sedan gäldenären hörts i ärendet, utvälja en lämplig kreditanstalt. Jordbruksministern kan vid fall av behov ålägga ett kreditinstitut att åtaga sig uppgiften att vara »Entschuldungsstelle». Öppnandet av förfarandet liksom namnet å det kreditinstitut, som skall handhava skuldregleringen, skola offentliggöras, och beslutet om densamma skall tillställas nämnda institut ävensom gäldenären och inteckningshavarna. Beslutet träder i kraft i och med att detsamma delgives gäldenären. Anteckning om beslutet skall ske i fastighetsboken. Borgenärerna hava att efter det offentliga tillkännagivandet anmäla sina fordringar inom en härför bestämd frist. Frivillig skuldreglering. Anser vederbörande kreditinstitut en frivilligt åstadkommen skuldnedskrivning vara genomförbar, skall institutet uppgöra en skuldregleringsplan (Entschuldungsplan) och förelägga domstolen denna för fastställelse. I denna plan skola samtliga fordringar, tillhörande i förfarandet deltagande borgenärer, upptagas. För de bestämmelser, vilka gälla i fråga om inom belåningsgränsen liggande fordringar, redogöres i senare sammanhang. Rörande fordringar, belägna utom sagda gräns, finnes följande föreskrivet. 1) Fordringar, uppkomna före den 13 juli 1931, skola, såvida de icke redan aro ouppsägbara och ställda på amortering, omvandlas till sådana fordringar. Räntan, inklusive eventuellt utgående förvaltningsbidrag, skall utgöra 4 7 , %, dock icke mera än den överenskomna räntesatsen. H a r borgenären tidigare uppburit högre ränta, kan han under de tre första åren efter skuldregleringsplan ens fastställande från vederbörande kreditinrättning av å riksstaten anvisade medel erhålla skillnaden mellan den överenskomna och den i förfarandet fastställda räntan, dock icke högre belopp än en procent av fordringsbeloppet. Amorteringarnas storlek skall bestämmas efter överenskommelse och kan röra sig mellan 7 2 och 5 % årligen. Kan någon enighet icke uppnås, skall ärendet hänskjutas till domstolen, som för sådant fall dock icke kan fastställa högre amorteringsbelopp än 2 %. De årliga amorteringarna skola av gäldenären för borgenärernas räkning — såvida dessa icke utgöras av staten eller statsinstitution, stiftelse eller kreditanstalt — betalas till vederbörande »Entschuldungsstelle». Amorteringsbeloppen utbetalas till borgenären, först sedan fordringen är slutamorterad. Det förutsattes, att jordbruksministern kommer att meddela bestämmelse om att den kreditinrättning, som genomför skuldregleringen, skall, när en fjärdedel av amorteringstiden gått till ända, bevilja borgenären lån å så stort belopp, som svarar mot de inbetalade amorteringarna. Räntan å sådant lån får icke överstiga 5 %. 2) Fordran, som uppkommit den 13 juli 1931 eller senare, kan borgenären antingen låta kvarstå såsom ett ouppsägbart amorteringslån, i enlighet med bestämmelserna under 1) här ovan, eller ock begära inlöst genom engångsbetalning, vilken efter kreditinrättningens bestämmande sker omedelbart eller inom loppet av ett år. Räntan å fordringen får därvid icke beräknas till högre räntesats än 5 %. Skulle det visa sig, att borgenären erhållit högre ränta, skall fordringen minskas med ett motsvarande belopp.

134 Från fordrade beloppet skall därjämte vid kontantbetalning avdragas 10—20 % för att tillföras statskassan. Detta avdrag anses borgenären böra vidkännas på grund av att hans fordran blivit kontant betald, vilket sannolikt ej kunnat ske, om skuldregleringsförfarande ej kommit till stånd. 3) E n del fordringar (löner och arvoden samt hantverkar- och leverantörfordringar i den mån desamma tillkommit efter viss angiven tid) skola städse utbetalas kontant. Vidare kunna jordbruksministern och finansministern bestämma, att även andra fordringar helt eller delvis skola hava sådan privilegierad ställning. Även i övrigt kunna modifikationer göras under särskilda förhållanden. Om kreditinrättningen betalar en fordran, övergår denna till inrättningen samt amorteras och förräntas enligt upprättad plan. Skuldnedskrivning genom tvångsackord. Anser det för skuldregleringens handhavande utsedda kreditinstitutet, att en dylik reglering endast kan ske genom tvångsackord, skall institutet med gäldenärens medgivande hos domstolen anhålla om tillstånd att få avsluta ett tvångsackord. Föreligga icke skäl för avslag, skall tillstånd meddelas av domstolen, som därvid uppdrager åt institutet att uppgöra ett ackordsförslag (Zwangsvergleick). Under den tid förfarandet pågår, skall kreditinstitutet övervaka det sätt, varpå gäldenären sköter sina affärer och sitt jordbruk. Institutet skall vidare fastställa visst underhåll åt gäldenären och hans familj. Rörande användningen av influtna medel skall en särskild plan uppgöras. Enligt denna skola först betalas vissa förfallna skulder till arbetare och andra hos gäldenären anställda, liksom ock utgifter för jordbrukets drift. För betalning av övriga fordringar gäller under ackordsförfarandet en fastställd ordningsföljd. Sedan ackordsförslaget uppgjorts, skall det överlämnas till domstolen, som delgiver borgenärerna förslaget under samtidigt utsättande av en frist om minst 10 dagar för framställande av invändningar. Om borgenärer med ett sammanlagt fordringsbelopp, överstigande halva beloppet av de över belåningsgränsen liggande, av förfarandet berörda fordringarna, motsätta sig ackord, skall ackordsförslaget avslås. Domstolen kan även i vissa andra fall vägra fastställelse, bland annat om någon borgenärs fordran nedskrivits med större belopp än som rätteligen bort ske eller när förslaget eljest innehåller någon obillig bestämmelse. Vid uppgörandet av ackordsförslag må iakttagas, att beträffande de utom belåningsgränsen liggande skulderna sådan reglering vidtages, att därefter egendomens hela återstående skuldsumma kan förräntas och amorteras med egendomens nettoavkastning. För att detta skall kunna ske, måste antingen skuldernas kapitalbelopp avkortas, eller ock måste räntesatsen och amorteringsbeloppen sänkas, i vilket sistnämnda hänseende motsvarande bestämmelser gälla som nyss återgivits beträffande frivillig skuldreglering. Såsom förut blivit antytt, kunna de inom belåningsgränsen belägna fordringarna icke avkortas. Övriga fordringar däremot kunna nedskrivas med högst 50 % av fordringsbeloppen. E n fordran, som endast delvis ligger inom belåningsgränsen kan nedskrivas blott med hälften av det sagda gräns överskjutande beloppet. Förmågan att betala räntor och amorteringar (Zinsleistungsgrenze) anses utgöra 1 / M av driftsvärdet. Skulderna måste alltså regleras på ett sådant sätt, att ränta och amortering understiga nu nämnda gräns. För ernåendet av detta mål får en avkortning av skulderna endast utgöra sista medlet. Lagen föreskriver nämligen uttryckligen, att i stället för avkortning man i första hand skall försöka att så nedbringa räntan och amorteringarna, att det finnes anledning antaga, att egendomen kan bära skulderna. Det fallet kan också tänkas, att en borgenär avstår från förräntning av sin fordran,

135 tills jordbrukets räntabilitet blivit återställd. Spörsmålet, efter vilka grunder fordringar skola avkortas, beröres endast helt allmänt i lagen. Till avkortning ifrågakomma främst fordringar, vilkas tillkomst varit för jordbrukets drift ovidkommande, därnäst släktfordringar ävensom fordringar, vilkas storlek delvis beror därpå, att räntorna anhopats och lagts till kapitalet. Det har nämligen konstaterats, att jordbruket under senare år fått betala räntor upp till 20 % och mera. Lagen föreskriver vidare, att skulder, vilka ur jordbrukets synpunkt äro att betrakta såsom likartade, skola i förevarande hänseende om möjligt behandlas lika. Vid avgörandet av frågan, vilka skulder som skola avkortas, bör i fråga om sinsemellan likartade fordringar hänsyn tagas till säkerhetens värde. Fordringar, för vilka säkerheten är mindre god, skola först avkortas. Emellertid uppräknas i lagen åtskilliga grupper av fordringar, vilka alldeles oberoende av den lämnade säkerhetens beskaffenhet icke kunna bliva föremål för avkortning. Till sådana fordringar hänföras, bland andra, anspråk på ersättning för utsäde, konstgödsel och fodermedel, fordran på grund av lämnad kredit, som erfordrats för täckande av jordbrukets utgifter för tiden efter den 30 juni 1931, samt fordran på skatter och andra offentliga utlagor, däri inbegripet utgifter för social- och arbetslöshetsförsäkring, såvida dessa utgifter förfallit till betalning efter den 31 januari 1933. I fråga om kontant inlösen av avkortade fordringar gälla motsvarande regler, för vilka redogjorts vid behandlingen av det frivilliga skuldregleringsförfarandet. Skuldnedskrivning genom jordavträdelse. I enlighet med den ledande grundtanken i lagen, att jordbrukaren i första hand skall försöka att med egna medel frigöra sig från sina skulder, upptager lagen en bestämmelse om att skuldreglering jämväl kan äga rum genom jordavträdelse. En dylik form för skuldnedskrivning förekommer såsom regel jämsides med frivillig skuldnedskrivning eller tvångsackordsförfarande. Principiellt beror det på gäldenären själv, om en skuldnedskrivning i denna ordning kommer till stånd. Det ankommer sålunda på gäldenären att själv göra hemställan i berörda avseende samt därom träffa överenskommelse med »Entschuldungsstelle» eller vissa andra anstalter. Emellertid kommer gäldenären att utsättas för ett starkare tryck till förmån för en skuldreglering på denna väg, i samma mån som borgenärernas utsikter att göra sina rättigheter gällande därigenom ökas. I dylika fall skall vederbörande »Entschuldungsstelle» påfordra, att egendomsavträdelse skall äga rum. Vägrar gäldenären att medgiva detta, skall skuldnedskrivningsförfarandet genom beslut av domstolen inställas. Genomförandet av en skuldnedskrivning genom jordavträdelse sker i praktiken på det sätt, att vederbörande kreditinrättning övertager de avträdda jordområdena och därefter försäljer dem för kolonisationsänclamål. För att möjliggöra försäljningen med uppbringande av minsta möjliga kontanta belopp, föreskrives, att priset för jorden skall betalas med skuldförbindelser. Bestämmelser för fordringar inom belåningsgränsen. Av det föregående framgår, att vid skuldregleringsförfarande avkortning icke kan ske beträffande fordringar inom belåningsgränsen men att däremot vissa modifikationer kunna vidtagas i fråga om ränte- och återbetalningsvillkoren. I dessa hänseenden gälla följande regler: 1) I fråga om ouppsägbara, på amortering ställda fordringar, vilka uppkommit före den 13 juli 1931, stadgas, att räntan icke må utgöra mer än 4 %, vartill under vissa omständigheter kan komma ett förvaltningskostnads-

136 bidrag intill 0*5 %. Beträffande uppsägbara amorteringslån, som tillkommit före nyssnämnda tidpunkt, föreskrives, att de skola omvandlas till att vara ouppsägbara. För förräntning och amortering av dylika fordringar gäller följande. Räntan skall utgöra 4 %, dock icke mera än den överenskomna räntesatsen. Härjämte kan ett förvaltningskostnadsbidrag upp till 0*6 % utgå. Storleken av amorteringarna får utan gäldenärens medgivande icke uppgå till högre belopp än 0*5 % av fordringsbeloppet. Under vissa förhållanden kan borgenären påfordra, att hans fordran övertages av en hypoteksinrättning, som därvid har att till borgenären utställa skuldförbindelse å beloppet. Sådan förbindelse löper med 4 % ränta, och räntesatsen må icke ändras under de närmaste 10 åren. För att borgenärerna skola med användande av dessa förbindelser kunna skaffa sig kontanta medel, skall riksregeringen träffa försorg om att förbindelserna må på förmånliga villkor kunna pantsättas. 2) Fordringar, som uppkommit efter den 12 juli 1931 och äro säkerställda genom hypotek inom belåningsgränsen, skola omvandlas till ouppsägbara amorteringslån, såvida de icke redan äro av denna natur. Beträffande förräntning och amortering liksom ifråga om övertagande av fordran mot utfärdande av skuldförbindelse gäller det under 1) här ovan sagda. Vill borgenär ej finna sig uti, att hans fordran omvandlas till en ouppsägbar amorteringsfordran, kan han inom en härför bestämd frist påfordra, att fordringen inlöses kontant, varvid inlösningsbeloppet bestämmes på samma sätt som i motsvarande fall gäller enligt föreskrifterna för utom belåningsgränsen liggande fordringar. Till dessa föreskrifter torde även få hänvisas i fråga om kontant betalning av löner m. m. Inskränkningar i rätten att med gäld belasta jordegendom. Av det föregående framgår, att skuldsättningen för jordbruk, som varit föremål för skuldreglering, efter hand skall inskränkas till belåningsgränsen. Med utgångspunkt från att den reglering, som sålunda åvägabringas, icke bör kunna göras om intet genom ny skuldsättning, har i lagen upptagits en bestämmelse, att skuldreglerad egendom blott får skuldbelastas inom belåningsgränsen och endast med krediter, som icke äro uppsägbara och som avamorteras med minst 0*5 % om året. Skuldreglering i begränsad omfattning. Även utan att de förut återgivna bestämmelserna om skuldreglering i sin helhet träda i tillämpning, kan jordbrukare enligt lagen komma i åtnjutande av vissa lättnader (Selbstentschuldung). Såsom villkor härför gäller att jordbruksegendomen utom belåningsgränsen endast är besvärad av fordringar, vilka icke löpa med högre ränta än 4 5 % och vilka äro ouppsägbara och ställda på amortering. Nyss angivna villkor i avseende å räntan anses emellertid uppfyllt, när den årliga annuiteten ej överstiger 97 2 % av fordringsbeloppet. Därest sistnämnda procentsats ej överskrides, är det likgiltigt, huru densamma i det särskilda fallet fördelar sig på ränta och amortering. Jordbrukare, som nu nämnts, kan efter beslut av vederbörande domstol med avseende å fordringar inom belåningsgränsen komma i åtnjutande ay samma ränte- och övriga lättnader, som enligt det föregående tillämpas i fråga om motsvarande fordringar i fall, där skuldregleringen kommer till stånd. Härvid måste jordbrukaren emellertid även underkasta sig de nyss angivna inskränkningarna i rätten att belåna honom tillhörig egendom.

137 Slutligen må nämnas, att såväl före som efter utfärdandet av lagen den 1 juni 1933 om reglering av jordbrukets skulder andra bestämmelser tillkommit beträffande ackordsåtgärder och räntelättnader för jordbruket men att dessa bestämmelser i jämförelse med nyssnämnda lagstiftning endast torde vara av mindre intresse.

Polen. Den 24 mars 1933 utfärdades i Polen en lag om understöd åt kreditinstitut, vilka medgiva sina gäldenärer lättnader i fråga om beviljad jordbrukskredit. De i nämnda lag angivna stödåtgärderna avse dels en mera direkt utgående statshjälp och dels inrättandet av en bank, Bank Akceptacyjny, med uppgift att bland annat bereda acceptkredit åt vissa bankinrättningar m. fl. företag. I lagen uppdragas allenast vissa allmänna riktlinjer för hjälpåtgärderna. P å finansministern ankommer att giva detaljföreskrifter och att meddela närmare bestämmelser rörande lagens tillämpning. Den direkta statshjälpen angives ordnad enligt följande grunder. Finansministern bemyndigas att till särskilda i lagen uppräknade kreditinstitutioner samt i undantagsfall även till företag, som icke bedriva bankverksamhet, lämna _ viss hjälp under villkor, att nämnda institut och företag träffa avtal med sina gähienärer angående uppdelning av amorteringen och nedsättning av räntan å deras skulder. För ändamålet ställas 75 000 000 zloty till förfogande. Med dessa medel avses att delvis täcka den förlust, som kan uppkomma för nämnda kreditinstitut och företag på grund av sålunda ingångna avtal. I enlighet med vad ovan anförts åligger det finansministern att fastställa de närmare villkoren för erhållandet av ifrågavarande statshjälp. Denne skall sålunda bestämma, bland annat, vilka förutsättningar som måste uppfyllas för att understöd skall kunna utgå, betingelserna under vilka avtal med gäldenärerna skola slutas, vad som enligt lagens mening är att betrakta såsom förlust, på vad sätt denna förlust skall fastställas samt vilka krediter som skola betraktas såsom jordbrukskrediter. Statsbidraget kan göras beroende av att de fordringar, vilka enligt fastställda grunder måste avskrivas såsom förlust, utan gottgörelse överlåtas på statsverket. Oavsett vad sålunda föreskrivits kan finansministern för det med lagen i denna del avsedda ändamålet lämna hjälp åt statsbanker med anlitande av hos sådana banker innestående statliga medel. Den 26 juni 1933 utfärdade finansministern en förordning angående förutsättningarna för meddelande av hjälp åt sådana kreditinstitut, vilka medgiva sina gäldenärer lättnader med avseende å beviljad jordbrukskredit. Förordningen stadgar i huvudsak följande. De åtgärder, som den i det föregående omnämnda direkta statshjälpen påkallar, skola med visst undantag ombesörjas av Bank Akceptacyjny, som för ändamålet biträdes av en s. k. konverteringskommitté, bestående av tre ledamöter jämte suppleanter för dessa, vilka samtliga utses av finansministern i samråd med jordbruksministern. Kommitténs verksamhet bestämmes genom ett av finansministern fastställt reglemente. Sådana kreditinstitut och andra företag, vilka ha för avsikt att taga statens hjälp i anspråk, måste sluta avtal, s. k. konverteringsavtal, med sina gäldenärer rörande samtliga jordbrukarlån av beskaffenhet att ägna sig för konvertering enligt bestämmelserna i förordningen. Avtalen skola godkännas av kommittén, som därvid prövar, huruvida de motsvara förordningens bestämmelser. Gäldenär, med vilken sådant avtal icke slutits, kan vädja till kommittén. Sedan konverteringsavtal med gäldenärerna kommit till stånd, har vederbörande kreditinstitut eller företag att träffa avtal med Bank Akceptacyjny rörande den hjälp, som från statens sida kan

138 påräknas. Sistnämnda slag av avtal skola för att bliva gällande fastställas av finansministern. Konverteringsavtal kunna icke komma till stånd i följande fall, nämligen: 1) när gäldenär på grund av sin stora skuldsättning eller av andra orsaker icke kan uppfylla villkoren i avtalet, och framför allt när gäldenärens samlade hypoteksskuld överstiger 75 % av egendomens uppskattade värde; 2) när gäldenärens samlade skuld icke överstiger: A. beträffande lantbruk med en areal intill 100 hektar från 25 till 50 zloty per hektar beroende på de lokala förhållandena; B. beträffande lantbruk med en areal av mer än 100 hektar 35 % av egendomens uppskattningsvärde; 3) när gäldenärens samlade skuld hos det ifrågavarande kreditinstitutet icke överstiger: A. i fråga om lantbruk med en areal av intill 50 hektar 150 zloty; B. i fråga om lantbruk med en areal av 50—100 hektar 500 zloty; C. i fråga om lantbruk med en areal av över 100 hektar 2 000 zloty. Från konvertering undantagas fordringar, vilka ej äro möjliga att indriva eller vilka utan genomförande av konvertering kunna betalas eller för vilka i förordningen angiven säkerhet icke kan ställas. I fråga om den säkerhet, som kräves utöver den personliga fordringsrätten, gäller följande. Värdepapper godtagas intill 85 % av börsvärdet eller, där de ej äro börsnoterade, av det värde, som fastställes av styrelsen. Inteckningar godkännas såsom säkerhet, i den mån de ligga inom 75 % av fastighets värde, varvid värdet beräknas enligt de grunder, som tillämpas av kreditinstituten för långfristig agrarkredit. Slutligen kunna även andra säkerheter godtagas, om styrelsen anser desamma vara tillfredsställande. Härvid fordras emellertid även finansministerns medgivande. Förutom de nu angivna villkoren gäller, att konverteringsavtal icke kunna slutas rörande fordringar, som uppkommit efter den 1 juli 1932. Konverteringsavtalet avslutas principiellt på 7 år, dock kan denna tid i samförstånd med gäldenären förkortas. Under det första året, eventuellt de två första åren, påfordras icke någon amortering. Under de därpå följande 6 respektive 5 åren sker återbetalningen med vissa procent årligen av det ursprungliga lånebeloppet enligt stigande skala. Räntesatsen å den gäld, som omfattas av konverteringsavtalet, fastställes av finansministern. För de båda första åren av den tid, varunder avtalet gäller, utgör räntan 674 %Med statshjälpen avses att täcka hälften av den kapitalförlust, som kan uppstå för vederbörande kreditinstitut eller företag på grund av ingånget konverteringsavtal. Härutöver bisträcker emellertid staten institutet eller företaget under de två första åren efter avtalets ikraftträdande med vissa ytterligare belopp såsom gottgörelse för de ränteförluster, som föranledas av konverteringsavtalet. Vad härefter angår ovannämnda bank för acceptkredit, så har finansministern genom förberörda lag den 24 mars 1933 bemyndigats att teckna en del av eller hela bankens grundkapital och att inbetala detsamma antingen kontant eller medelst överlämnande av värdepapper. Banken har bildats såsom ett aktiebolag. Bankens samtliga förpliktelser få icke uppgå till mer än tjugo gånger beloppet av bankens eget kapital (grund- och reservkapital). Staten övertager ansvarigheten intill 30 % av totalbeloppet av bankens förpliktelser enligt fastställt likvidationsförslag, dock ej till högre belopp än 75 000 000 zloty.

139 För banken har upprättats ett särskilt reglemente. Enligt detta reglemente åligger det banken att lämna acceptkredit genom att acceptera dragna växlar eller att utställa egna växlar, vilka överlämnas åt kredittagarna. Acceptkredit kan lämnas åt vissa kreditinstitut eller andra företag för att sätta dem i stånd att betala sina skulder till Polens Bank eller för att därmed underlätta deras möjligheter att erhålla kredit hos denna bank. Endast sådana kreditinstitut kunna erhålla acceptkredit, vilka åtaga sig att, på villkor som förmälas i nyssnämnda förordning av den 26 juni 1933, sluta avtal med sina gäldenärer rörande samtliga jordbrukarlån. Som underlag för acceptkrediten tjäna de fordringar med tillhörande säkerheter, beträffande vilka avtal träffats med gäldenärerna. De med bankens underskrift försedda växlarna utställas på 6 månader och skola vid förfallotiden utbytas mot nya växlar. I anslutning till vad som enligt det föregående gäller i fråga om återbetalningstiden för de konverterade jordbrukarkrediterna är även för acceptkrediterna föreskrivet, att de under det första året, eventuellt de två första åren, icke behöva amorteras men att de under de därpå följande 6 respektive 5 åren skola återbetalas med vissa procent årligen av det ursprungliga lånebeloppet enligt stigande skala. Acceptkrediten löper med ränta, som svarar mot Polens Banks diskonto. Härjämte äger acceptbanken rättighet att av kredittagaren årligen uppbära provision motsvarande 1 / 8 % av det oguldna kapitalbeloppet.

Amerikas Förenta Stater. Det amerikanska jordbrukets samlade hypoteksskuld uppgavs år 1929 utgöra 9 000 milj. dollars, varemot svarade ett samlat värde av jordbruksegendom å 57 000 milj. dollars, innefattande värdet å jord, byggnader samt levande och döda inventarier. Uppgifter från senare tidpunkt utvisa en något lägre hypoteksskuld, nämligen 8 500 milj. dollars. Härtill komma andra skulder, som bringa jordbrukets totala skuldsumma upp till 12 000 milj. dollars. Vid en jämförelse mellan jordbrukets tillgångar, sådana desamma beräknats år 1929, och dess skulder måste emellertid hänsyn tagas till den katastrofala minskning, som sedan nyssnämnda år drabbat alla realvärden i Förenta staterna. Vidare är att märka, att skulden fördelar sig ganska ojämnt på olika delar av landet och på de enskilda jordbruken. Något mindre än hälften (45 %) av samtliga amerikanska jordbruk hava beräknats häfta för intecknad gäld. Av de intecknade jordbruken har något mer än en tredjedel eller 36*7 % uppgivits hava en hypoteksskuld uppgående till halva värdet av bruken och därutöver, en sjättedel av bruken eller 15*7 % häfta för tre fjärdedelar av värdet och därutöver samt 5 % vara intecknade till mer än hela värdet. Den största skuldsättningen påträffar man i de stora majs- och vetedistrikten, nämligen nordvästra centraldistriktet med 7*6 % överintecknade bruk och 22*3 % bruk intecknade för mer än tre fjärdedelar av värdet samt nordöstra centraldistriktet med 5*2 % överintecknade bruk och 17*6 % bruk intecknade för mer än tre fjärdedelar av värdet. Det väsentligen på mejeriprodukter baserade jordbruket i New-Englandstaterna uppvisar den lindrigaste skuldsättningen med 1*4 % överintecknade bruk och 4*1 % bruk intecknade för mer än tre fjärdedelar av värdet. De här lämnade uppgifterna, hänförande sig till den 1 januari 1932, voro enligt i november 1933 meddelade upplysningar från jordbruksministeriet i stort sett även tillämpliga å de vid sistnämnda tidpunkt rådande förhållandena. Det allmänna återhämtningsprogram i vad avser jordbruket, som framlagts i Förenta staterna, innefattar — bortsett från vidtagna åtgärder på penningväsendets område till höjande av prisnivån — dels en produktionsreglering

140 och dels en kreditreglering. Avsikten med den senare är att genomföra icke blott en omreglering av hypoteksskulden till den del gäldenärerna äro i mest trängande behov av lättnader utan även en reorganisation av kreditförmedlingen. Tidigare ombesörjdes kreditgivningen till jordbruket av ett stort antal offentliga och halvt offentliga anstalter. Numera har emellertid presidenten Roosevelt indragit en del av dessa institutioner, sammanslagit och ombildat andra, varjämte genom en i mars 1933 utfärdad förordning samtliga jordbrukskreditanstalter sammanförts under en enhetlig ledning, F a r m C r e d i t A d m i n i s t r a t i o n (FCA) med en nästan diktatorisk myndighet. Denna organisation är uppdelad på fyra huvudavdelningar med var sin c o m m i s s i o n e r med uppgift att hava överinseendet över olika grenar av jordbrukets kreditgivning. Under nu nämnda organisation sortera till en början de unionella hypoteksbankerna, vilka handhava den långfristiga utlåningen, vidare institutionerna för produktionskredit och kreditorganisationen för långivningen till kooperativa inköps- och försäljningsföreningar samt slutligen kreditanstalterna för medellång kreditgivning. Av genomgripande betydelse för den amerikanska jordbrukskrediten hava varit en den 12 maj 1933 utfärdad jordbrukslag (Agricultural Adjustment Act and Emergency Farm Mortgage Act), vars andra del åsyftar att bringa lättnad i den skuldbörda, som påvilar det amerikanska jordbruket, samt en den 16 juni samma år utfärdad jordbrukskredittag (Farm Credit Act), vilken avser att genomföra en nyorganisation av kreditförmedlingen på kooperativ grund. Sett ur en annan synpunkt kan den förra lagen huvudsakligen sägas innefatta bestämmelser om hypotekslån och den senare regler angående driftskredit. I anslutning härtill kommer i det följande att under särskilda avdelningar behandlas å ena sidan kreditgivningen från hypoteksbankerna m. m. och å andra sidan driftskrediten åt jordbruket. Kreditgivning från hypotekslbankerna m. na. Hypotekskrediten till det amerikanska jordbruket har tidigare till övervägande del besörjts av försäkringsbolag, banker, hypoteksbolag och enskilda samt endast till en mindre del av de unionella hypoteksbankerna (Federal Land Banks). Den nya lagstiftningen avser att göra de unionella hypoteksbankerna till förnämsta organ för hypoteksbelåningen. Dessa banker, till antalet tolv och fördelade på olika distrikt, upprättades 1916. Deras sammanlagda kapital uppgick den 30 juni 1933 till $ 188 514 499. De för utlåningen erforderliga medlen hava anskaffats genom försäljning av bankens obligationer till belopp av $ 1 147 897 220. Lån från de unionella hypoteksbankerna utlämnas antingen genom förmedling av j o r d b r u k s k r e d i t f ö r e n i n g a r (National Farm Loan Associations) eller ock, på platser där jordbrukskreditföreningar saknas, d i r e k t till vederbörande låntagare. Jordbrukskreditföreningarna äro själva ansvariga för de lån de förmedla. Föreningarnas medlemmar utgöras uteslutande av låntagande jordbrukare, vilka måste teckna andelar i vederbörande förening upp till 5 % av lånets belopp; medlemsansvarigheten är numera begränsad till de tecknade andelarnas belopp, medan tidigare tillkom ytterligare ansvarighet för ett lika stort belopp. De tecknade andelarna tjäna som kollateral säkerhet för de genom föreningen förmedlade lånen. Föreningen tecknar i sin ordning andelar till lika stort belopp i de unionella hypoteksbankerna, vilka andelar likaledes tjäna som säkerhet för lånen. Av hypoteksbankernas sammanlagda kapital per den 30 juni 1933 ägdes <$ 62 847 380 av jordbrukskreditföreningarna. Vid lån d i r e k t från hypoteksbankerna teckna låntagarna andelar i bankerna likaledes upp till 5 % av lånets belopp, vilka andelar sedermera vid förenings

141 bildande övertagas av denna, medan låntagaren i stället tecknar andelar till motsvarande belopp i föreningen. I hypoteksförskrivningen tages sikte på bildandet av en jordbrukskreditförening bland låntagarna, så snart dessa nått tillräckligt antal; för att uppmuntra sammanslutningsidén lämnas utfästelse om räntenedsättning vid lån genom förmedling av på dylikt sätt bildad förening. För lån förmedlade genom jordbrukskreditföreningar erlägges en ränta, som med högst 1 % får överstiga räntan å bankens obligationer; för direkta lån erlägges ytterligare 7i %• I förenämnda jordbrukslag hava bestämmelser meddelats, enligt vilka de unionella hypoteksbankerna bemyndigas att under en tid av högst två år utgiva obligationer till ett sammanlagt belopp av 2 000 milj. dollars till anskaffande av medel för utlämnande av nya lån och för inlösning av hypotek hos andra kreditgivare m. m. Obligationerna — vilkas emittering delvis ombesörjes av ett särskilt för ändamålet bildat bolag — äro skattefria och löpa med 4 % årlig ränta. Både kapital och ränta garanteras av unionen. Lån av ifrågavarande medel utlämnas för inköp av jord, inventarier, gödningsämnen m. in. Väsentligen är dock emissionen "avsedd för omreglering av hypoteks- eller annan skuld. Mer än nio tiondelar av utlämnade lån ha tjänat detta syfte. Lånen kunna uppgå till % 25 000 och i särskilda fall till % 50 000. Företräde lämnas emellertid lån understigande % 10 000. Lån utlämnas endast mot första inteckning inom 50 % av egendomens »normala» värde och 20 % av därå gjorda permanenta förbättringar. Det »normala» värdet räknas på basis av genomsnittliga priset för jordbruksprodukter 1909—1914, med hänsyn dock tagen till ökade skatter och andra omkostnader samt till »förändringar i det ekonomiska läget för produkterna». I praxis antages »normala» värdet komma att stanna ungefär halvvägs mellan värdet 1909—1914 och nuvarande värde. Återbetalningen sker efter amorteringsplan, sträckande sig över en längre följd av år, vanligen 30—40 år, stundom dock även 20 år. Amorteringsplanen kan omregleras och återbetalningstiden förlängas för ytterligare 40 år. För att uppmuntra de unionella hypoteksbankerna att prolongera förfallande jordbrukskrediter bemyndigas finansministern att teckna kapital i bankerna till belopp svarande mot beloppet av beviljade prolongationer; härför har ställts ett anslag av % 50 000 000 till finansministerns förfogande. Under en tid av 5 år, räknat från den 11 juli 1933, nedsättes räntan å hypotekslån, som utlämnats genom förmedling av jordbrukskreditföreningar, till 47 2 %; gällande detta såväl utestående lån som nya, vilka utlämnas före den 12 maj 1935. För direkta lån från hypoteksbankerna blir den reducerade räntan 1/2 % högre. Vidare bestämmes, att om låntagaren icke brustit i fullgörandet av övriga förpliktelser, någon amortering icke skall krävas under en tid av fem år fram till den 11 juli 1938 å utestående lån och å nya lån, som utlämnas före den 12 maj 1935. I de fall, då förluster kunna drabba hypoteksbankerna på grund av räntenedsättningen, föreskrives ersättning härför ur ett särskilt anslag å $ 15 000 000. I sammanhang med den kreditgivning, som bedrives från hypoteksbankerna, må nämnas, att chefen för den under FCA sorterande avdelningen för överinseendet över nyssnämnda banker genom förmedling av dessa från en särskild fond å % 300 000 000 meddelar amorteringslån för följande ändamål, nämligen till omreglering av jordbrukares skuldförhållanden, vare sig för skulden ställts säkerhet eller icke, till driftskapital för jordbruket samt till återförvärv av egendom, som sålts exekutivt efter den 1 juli 1931 (och före den nya lagens ikraftträdande). Lånen utlämnas icke blott mot första in-

142 teckning såsom vid hypoteksbankslån utan även och företrädesvis mot andra hypotek inom 75 % av egendomens »normala» värde; supplerande säkerhet kan ställas i lös egendom, såsom kreatur, inventarier och skördar. Lånen få uppgå till högst $ 5 000 och förräntas med 5 %. Är beloppet icke tillräckligt för att täcka jordbrukarens utestående skuld, förutsattes, att han med kreditorerna träffar överenskommelse om sådan jämkning, att 25 % av egendomsvärdet lämnas skuldfritt. Med amorteringen beviljas uppskov under de tre första åren av lånets löptid. För lån mot första och andra inteckning i fast egendom för nedsättning och omreglering av redan existerande lån utgör amorteringstiden högst 40 år, för andra lån högst 10 år efter amorteringens början. Ytterligare har ställts till förfogande en fond å % 50 000 000 såsom hjälp åt jordförbättringsdistrikt för omreglering eller nedsättning av utestående skuld å fullbordade jordförbättringsföretag (torrläggning, bevattning m. m.), vilka efter värdering befinnas vara ekonomiskt bärkraftiga. Därjämte meddelas bestämmelser om förskottering av medel för fullbordandet av liknande företag, som för närvarande äro under utförande, med anlitande av en enligt tidigare lagstiftning upprättad jordförbättringsfond. Huvudsyftet med de ovan antydda åtgärderna har varit att på en mera varaktig basis och mot förmånligare villkor omreglera jordbrukarnas skuldförhållanden och sätta dem i stånd att likvidera varuskulder, erlägga skatterestäntier o. s. v. Att ett inskridande på detta område varit av högsta nöden, belyses av en i en kommuniké från FCA lämnad uppgift, att ett överraskande stort antal med den nya lagstiftningens hjälp ordnade skulder dragit sådana räntor som 36 % och 42 % om året, vilket möjliggjordes genom flera delstaters lagstiftning om »small loans». Vid sidan härav har igångsatts ett omfattande arbete i syfte att lätta skuldbördan genom frivilliga uppgörelser med kreditorerna. I åtskilliga stater hava särskilda nämnder tillsatts med uppgift att få till stånd godvilliga uppgörelser (County Farm Debt Adjustment Committees). Driftskrediten åt jordbruket. Av måhända än större betydelse för jordbrukskrediten äro de föranstaltningar, som träffats enligt jordbrukskreditlagen den 16 juni 1933. Berörda lag skapar ett helt nytt system för förmedling av kredit dels till kooperativa produktionsföreningar, dels till kooperativa inköps- och försäljningsföreningar. Enligt lagen bemyndigas chefen för FCA att upprätta fyra olika slag av kreditanstalter, nämligen: 1) kreditbolag för produktionskredit (Production Credit Corporations); 2) kreditföreningar för produktionskredit (Production Credit Associations); 3) en centralbank för kooperativa föreningar (Central Bank for Cooperatives); samt 4) distriktsbanker för kooperativa föreningar (Banks for Cooperatives). E n ä r en del av den för ifrågavarande kreditanstalters verksamhet erforderliga kapitalanskaffningen sker genom upplåning hos unionsbankerna för medellång kredit (Federal Intermediate Credit Banks) torde här böra nämnas, att dessa sistnämnda banker, vilka äro reglerade av en förordning av år 1923, äro tolv till antalet och belägna i samma städer som hypoteksbankerna. De hava till uppgift att bereda krediter, som äro anpassade efter jordbrukets olika kreditbehov under skilda delar av året och som med hänsyn härtill äro kortfristigare än hypotekslånen men däremot mera långfristiga än de vanliga banklånen. Ifrågavarande banker mottaga icke insättningar och utöva över huvud taget icke bankverksamhet i vanlig mening. Icke heller hava de rätt att utlämna lån till enskilda lånesökande.

143 A.

Produktionskrediten.

Br oduktionskr editbolag. Tolv kreditbolag hava upprättats, ett i varje stad där en unionell hypoteksbank har sitt säte, med ett begynnelsekapital för varje bolag av % 7 500 000, vilket å unionens vägnar tecknas av chefen för FCA. För ändamålet användes en rörlig fond å % 120 000 000. Kreditbolagen hava — liksom unionsbankerna för medellång kredit och de nyupprättade distriktsbankerna för kooperativa inköps- och försäljningsföreningar — gemensam styrelse med de unionella hypoteksbankerna. P å detta sätt ernås en centralisering av jordbrukskreditgivningen. Kreditbolagens uppgift består i att 1) organisera produktions kreditföreningar, 2) förse dessa med erforderligt grundkapital och 3) biträda med tillsynen över föreningarna. De skulle kunna betecknas som »holding companies» i förhållande till föreningarna. För erhållande av driftskredit till produktionen, exempelvis för uppförande av mejerier, lagerlokaler för potatis, spannmålselevatorer o. s. v. voro de amerikanska jordbrukarna förut hänvisade till affärsbankerna eller, sedan 1923, till bildandet av jordbrukskreditbolag (Agricultural Credit Corporations) med % 10 000 minimikapital, genom vilkas förmedling den önskade driftskrediten kunde erhållas från unionsbankerna för medellång kredit. Affärsbankerna, särskilt i farmardistrikten, kommo att till stor del dragas med i det allmänna kreditsammanbrottet — antalet minskades från 27 000 år 1928 till 16 000 år 1933 — och jordbrukskreditbolagen voro icke lämpade för en på bredare basis lagd kreditförmedlingsrörelse. I detta läge skola de nya kreditbolagen träda hjälpande emellan genom att upporganisera ett verkligt system av lokala produktionskreditföreningar och genom att till dessa förmedla kredit från unionsbankerna för medellång kredit. Kreditbolagen hava rätt att förvärva andelar av s.k. A-typ i kreditföreningar, bildade inom deras resp. distrikt, till belopp ungefär svarande mot 20 % av föreningarnas utestående lånesumma, dock så att detta belopp må höjas av chefen för FCA. Föreskrifter meddelas om bestridandet av utgifter och förluster å verksamheten samt om bildandet av en reservfond svarande mot minst 25 % av bolagets inbetalta kapital. Reservfonden skall investeras i unionsobligationer eller i andelar av A-typ i kreditföreningar. Broduktionskr editförening ar. Kreditföreningarna, vilka stå under tillsyn och ledning av chefen för FCA, kunna bildas av tio eller flera jordbrukare för erhållande av lån enligt lagens bestämmelser. Föreningarnas andelskapital bildas av två serier andelar med ett nominalvärde av $ 5 för varje andel. Andelarna av A-typen, vilka delvis övertagas av kreditbolagen, medföra icke rösträtt inom föreningarna men de äga däremot prioritetsrätt vid likvidation och äro lika berättigade till utdelning med övriga andelar. Andelar av B-typen, med vilka är förenad rösträtt efter en röst för varje delägare oberoende av antalet ägda andelar, övertagas av låntagare i föreningarna. Varje andelsägare av B-typen skall, inom två år efter det han upphört vara låntagare, utbyta sina andelar, efter ett bokfört värde icke överstigande det nominella, mot andelar av A-typen. Andelar av B-typ kunna endast överlåtas till annan medlem eller till låneberättigad jordbrukare, och fordras för överlåtelse föreningsstyrelsens godkännande. Samtliga andelar äro berättigade till lika utdelning, men föreningens styrelse kan efter eget beprövande använda utdelning, tillkommande andelsägare av B-typen, till likvidering av andelsägarnas skuld till föreningen.

144 Så länge ett kreditbolag är andelsägare i en förening, skall valet av föreningens styrelse vara underställt godkännande av ordföranden i kreditbolaget, vilken ock när som helst kan avlägsna föreningens styrelsemedlemmar och dess tjänstemän. Utdelningen å andelarna är begränsad till 7 %. Innan utdelning får ske, skall förening hava uppsamlat en garantifond svarande mot minst 25 % av föreningens inbetalda andelskapital. Garantifonden skall placeras enligt bestämmelser, som utfärdats av vederbörande kreditbolag. Lån utlämnas av föreningarna för produktiva jordbruksändamål i allmänhet, sålunda bland annat för bärgning av skördar samt uppfödning av kreatur för avel och slakt. Vid låns beviljande kommer i betraktande icke endast säkerhet i form av panträtt i kreatur, inventarier och gröda utan även den lånesökandes karaktärsegenskaper och förmåga att gälda lånet med inkomsten av produkternas försäljning. För lån skola gälla sådana villkor, räntesatser och säkerhetsbestämmelser, som föreskrivas av vederbörande kreditbolag. Utlämnat lån må icke understiga % 50. Ej heller får lånebelopp överstiga 20 % av föreningens andelskapital och garantifond, dock att lån må lämnas upp till 50 % av andelskapitalet och garantifonden, därest av kreditbolaget godkänd säkerhet ställts, samt utöver 50 %, om lånet godkänts av vederbörande avdelning inom FCÄ. Av låntagaren fordras, att han vid tiden för lånets utlämnande skall vara innehavare av andelar av B-typen till ett belopp svarande mot 5 % av lånets storlek efter ett bokfört värde å andelarna icke överstigande det nominella. Lånen utlämnas i allmänhet för en tid av högst 1 år och i intet fall för längre tid än 3 år. Föreningarna äro berättigade att för lån och rediskontering anlita unionsbankerna för medellång kredit. Endast med tillstånd av chefen för FCA kunna föreningarna vända sig till annan anstalt. Låneräntans storlek blir i stort sett beroende av, på vilka villkor medel kunna anskaffas av unionsbankerna, vilka i öppna marknaden försälja debentures med högst 5 års löptid samt belåna föreningarnas förskrivningar. Föreningarnas utlåningsränta får med högst 3 % överstiga den ränta bankerna betinga sig, vilken på senare tiden växlat mellan 3 % och 37 2 %• Debentures hava kunnat säljas mot c:a 2 % ränta. Produktionskreditföreningar hava bildats till ett antal av 400, av vilka många trätt i verksamhet. B.

Kreditförmedlingen

till k o o p e r a t i v a i n k ö p s - och försäljningsföreningar. Kreditförmedlingen till kooperativa inköps- och försäljningsföreningar ombesörjes av den nyupprättade centralbanken och av under densamma sorterande 12 distriktsbanker. Centralbanken. Denna bank bildades i september 1933. Styrelsen för banken består av sju medlemmar med chefen för vederbörande avdelning inom FCA såsom ordförande. De övriga sex styrelsemedlemmarna utses, med vissa undantag, av chefen för FCA. Bankens uppgift är att lämna lån dels till kooperativa inköps- och försäljningsföreningar för de ändamål och på de villkor, som angivas i lagen om försäljning av jordbruksprodukter (Agricultural Marketing Äct), dels ock till distriktsbankerna under form av diskonteringslån m. m. samt på de villkor, som fastställas av styrelsens ordförande.

145 Storleken av aktiekapitalet — vilket vid bankens inrättande utgjorde $ 50 000 000 och helt ägdes av unionen — fastställes av chefen för FCA allt efter behovet av medel för utlåningsrörelsen. Aktierna lyda å $ 100. U r en till förfogande ställd rörlig fond kan FCA:s chef för unionens räkning teckna aktier i centralbanken. För erhållande av lån från centralbanken skola kooperativa inköps- och försäljningsföreningar vid tiden för lånets upptagande vara ägare av aktier i banken till bokförda värdet, svarande mot 5 % av lånets belopp. Vid lånets återbetalning skola dessa aktier inlösas av centralbanken till inköpsvärdet med eventuellt avdrag för inträdd minskning i kapitalvärde. I fråga om kooperativa föreningar, som enligt den särstatliga lagstiftningen äro förhindrade att teckna aktier i centralbanken, meddelas bestämmelser om aktieteckningens ersättande med inbetalning till en garantifond. Rörelsekapitalet anskaffas genom utgivande av debentures till belopp icke överstigande fem gånger det inbetalade aktiekapitalet jämte reservfonden. Som säkerhet för debentures tjäna kassamedel, unionsobligationer samt skuldförskrivningar och andra obligationer till belopp svarande mot utestående debentures. För att en kooperativ inköps- och försäljningsförening skall kunna erhålla lån erfordras — förutom nyssnämnda aktieinnehav — att föreningen består av jordbruksproducenter, att föreningens verksamhet avser medlemmarnas gemensamma bästa, att försäljningen till andra än medlemmar icke överstiger 50 % av hela omsättningen, att utdelning å andelskapitalet är begränsad till 8 % per år samt att varje medlem är berättigad till en röst. Lån utlämnas för följande två huvudändamål, nämligen för bestridande av löpande omkostnader (»working capital loans») samt för uppförande och förvärv genom inköp eller arrende av lokaler, redskap m. m. för framställande, förvaring, lagring, förädling och saluförande av jordbruksprodukter och därav tillverkade livsmedelsartiklar (»facility loans»). För lån av det senare slaget gäller som särskilda villkor, att lånet icke får överstiga 60 \ av lokalernas värde och att inköpssumman eller hyran av chefen för FCA befinnes skälig. Vidare gäller, att endast försäljningsföreningar, däremot icke inköpsföreningar komma i fråga till sådant lån. Föreningar, som erhållit lån för löpande omkostnaders bestridande, skola tid efter annan avgiva finansiella rapporter rörande sin verksamhet; minst en gång om året skall fullständig revision av föreningens räkenskaper äga rum. Låneräntan utgjorde i januari 1934 för lån av förra slaget 4 %, av senare slaget 47 2 %. I lagen stadgas härom, att i förra fallet räntan skall med så nära som möjligt 1 % överstiga gällande diskonto i unionsbanker för medellång kredit, i det senare överensstämma med gällande ränta å hypotekslån till medlemmar i jordbrukskreditföreningar. Som säkerhet tjänar panträtt i fastigheter, redskap, inventarier m. m. Lån av det förstnämnda slaget lämnas i allmänhet för en försäljningssäsong, lån av det senare slaget för längre tid, upp till 10 år, allt efter storleken av lånesökandens omsättning, inkomst och andra förhållanden inverkande på betalningsförmågan. Av inkomsten å verksamheten skall minst 25 % anslås till uppläggning och vidmakthållande av en reservfond svarande mot minst 25 % av aktiekapitalets och garantifondens belopp. Återstoden kan, med tillstånd av ordföranden i styrelsen, användas till utdelning å aktiekapitalet och garantifonden, dock högst upp till 7 % per år. Utdelning å aktiekapital tillhörigt unionen skall gottskrivas den förut omnämnda av chefen för FCA disponerade rörliga fonden.

146 Distriktsbanker. Distriktsbanker skola upprättas i var och en av de tolv städer, där unioneli hypoteksbank finnes. Bestämmelserna om aktieteckning (inklusive sådan för unionens räkning), disposition av inkomst å verksamheten, reservfond och utdelning sammanfalla så gott som fullständigt med bestämmelserna för centralbanken, dock så att de befogenheter, som enligt dessa bestämmelser tillkomma centralbanksstyrelsen, utövas av distriktsbankernas styrelser. För distriktsbankerna gäller likaså, att kapitalets storlek av chefen för FCA fastställes till belopp svarande mot behovet bland låntagarna. Lån utlämnas till kooperativa inköps- och försäljningsföreningar för de ändamål, som avses i lagen om försäljning av jordbruksprodukter, samt på de villkor, som fastställas av bankstyrelsen med godkännande av chefen för FCA. Det kunde tyckas, att distriktsbankernas verksamhet skulle kollidera med centralbankens, eftersom båda hava till uppgift att utlämna lån till kooperativa inköps- och försäljningsföreningar. I verkligheten torde dock någon sammanblandning icke komma att äga rum, emedan chefen för FCA i lagen uttryckligen bemyndigas att avgränsa de kategorier av låntagare, till vilka kredit utlämnas, och beloppen av de individuella lånen, till förekommande av dubbelarbete och tryggande av största möjliga effektivitet i långivningen. Meningen är att avgränsa resp. anstalters verksamhet på sådant sätt, att lån överstigande % 500 000 falla på centralbanken och lån understigande detta belopp på distriktsbankerna; samtliga ansökningar om lån till mer än $ 300 000 skola emellertid ställas till centralbanken. Härförutom är att nämna, att kooperativa inköps- och försäljningsföreningar kunna erhålla varulån från u n i o n s b a n k e r för m e d e l l å n g k r e d i t mot säkerhet av lagerbevis, konossement m. m. Dessa lån lämnas i allmänhet upp till 60 ä 70 % av säkerhetens värde samt avse att sätta föreningarna i stånd att lämna sina medlemmar förskott för tiden mellan leverans och försäljning, att finansiera transporter och lagring m. m. Bankernas ränta för dylika lån utgör för närvarande i allmänhet 3 %, Det kan tilläggas, att anordningar träffats för att jordbrukskrediten huvudsakligen endast skall komma de jordbrukare till godo, vilka sluta sig till regeringens produktionsplan. För detta ändamål är en omfattande kontrollapparat under upprättande med särskilda organ. Den härförut lämnade översikten har huvudsakligen berört sådana för jordbrukets stödjande vidtagna åtgärder, rörande vilka bestämmelser blivit meddelade i ovannämnda under år 1933 utfärdade lagar. Även under år 1934 hava emellertid anstalter i lagstiftningsväg träffats för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. Sålunda antog kongressen den 18 juni 1934 ett lagförslag om nya lättnader i jordbrukarnas skuldbördor, varigenom särskilda bestämmelser om moratorium och skuldnedskrivning bliva tillämpliga å jordbrukare, som ej kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser. Lagen, som betecknar en genomgripande nyhet i fråga om avveckling av äldre skulder, undertecknades av presidenten den 28 i nämnda månad. Dittills genomförda ändringar i konkurslagstiftningen hade endast haft till syfte att möjliggöra en skuldreglering genom ackord eller betalningsanstånd i de fall, då minst 75 % av fordringsägarna lämnade sitt samtycke. Enligt den nya lagen gäller, att en jordbrukare, som ej lyckats utverka en tillfredsställande nyreglering av sina betalningsförpliktelser eller ser sig ur stånd att fullgöra en härom träffad uppgörelse, hos vederbörande domstol kan begära att bliva försatt i konkurs med tillämpning av ett särskilt förfarande. Domstolen skall föranstalta om en ny värdering av egendomen till rimligt belopp, vilket ej nödvändigtvis behöver vara det gällande marknadsvärdet vid tiden för

147 värderingen. Jordägaren behåller besittningen av sin egendom. Med samtycke av de förmånsberättigade borgeuärerna kan han återköpa egendomen till det av domstolen fastställda värdet inom en tid av sex år. Under de första fem åren skall han erlägga amorteringar å sammanlagt 15 % av detta värde, under det sjätte året verkställes slutlikvid. Gäldenären betalar under denna period en årlig ränta av 1 % och svarar för alla skatter. Om någon förmånsberättigad fordringsägare motsätter sig denna anordning, skall domstolen fatta beslut om ett moratorium på fem år. Under denna tid är gäldenären fortfarande berättigad att bruka egendomen mot erläggande av ett skäligt arrende till fordringsägarna. När som helst under den tid moratoriet gäller kan gäldenär inbetala det av domstolen fastställda värdet för egendomen och därmed återvinna full äganderätt. En förmånsberättigad fordringsägare äger emellertid påkalla förnyad värdering, och det därvid fastställda värdet skall iakttagas vid avvecklingen av konkursförfarandet. Lagen äger tillämpning endast å sådana skulder, som härröra från tiden före dess ikraftträdande.

Statens offentliga utredningar 1934 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Kättsskipning. Fångvård. Utlåtande över utredningen ang. tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. [10) Betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [16] Utlåtanden över betänkande med förslag till lag ang. vissa . ekonomiska stridsåtgärder m. m. [30]

Kast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. [4] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. [G] .Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till förordning ang. statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom, m. m. [37]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Betänkande ined förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. [29] Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänsterna. [31]

Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [32]

Vattenväsen.

K o ni in ii ii alfö r T al t n i n g.

Statens och kommunernas fiiiansväsen. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet. [36] Toliti.

Socialpolitik. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang, det sociala hjälpklientelet. [11]

Hälso- ocli sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. [9] Betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Betänkande med utredning och förslag ang. sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan m. m. [35]

Skogsbruk.

Itergsliriik.

Industri. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. [17] Handel ocli sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [81 Betänkande med förslag ang. bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska handelsflottans bemanning år 1931. [23] Kom m ii n i k» tion s väsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 1. Vägar. [27] Del 3. Avgivna utlåtanden. [28] Järnvägs- och automobiltrafik. [33] Varutrafiken med bil samt statistisk och kartografisk översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm under maj månad 1932. [34] llmik-, kredit- och peiiiiingväNen. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. [7] Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar ang. konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt ang. grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. [13] Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. [26] Försäkringsväseii. 1928 års"' pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [18] . Pensionsförsäkringsretormen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. [3] Del 2. Utredning rörande teaterförhållandena i riket. [21] Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] Förslag till alternativa koraler. [25] Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Allmänt näringsväsen.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr. 1521 34

Internationell rätt.