Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

!

\ » STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1934:4 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

UTREDNING O C H FÖRSLAG RÖRANDE ORGANISATIONEN AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN PÅ VÄXT* OCH T R Ä D G Å R D S O D L I N G E N S OMRÅDE avgivet av tillkallade

utredningsmän

S T O C K H O L M 1 9

3 4

S t a t e 11 s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g ; a r 1 9 3 4 K r o n o l o g i s k

Arbetslöshetsulredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar, Av G. Myrdal. Norstedt xij, 279 s. S . Arbetslöshetsutredningens b e t a n k a n d e . 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen ocb arbetslösheten. A\ A. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S .

f o r t e c k n i n g '

1983 ars teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. K . Betänkande med u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens o m r ä d e . Kihlström. 198 s. J o .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, ur tryckorten Stockholm. Bokstäverna ined fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till del departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . — ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1B22 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr !>St utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag ined enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1934:4

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

UTREDNING O C H FÖRSLAG RÖRANDE ORGANISATIONEN AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN PÅ V Ä X T , OCH T R Ä D G Å R D S O D L I N G E N S OMRÅDE avgivet av tillkallade

utredningsmän

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B., Stockholm 1934 2047

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet Utredningens uppgifter A.

5 9

Försöksverksamheten på jordbruksområdet. Kap. 1. Jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land 12 Kap. 2. Svenska mosskulturföreningen och dess verksamhet 18 Kap. 3. Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och dess verksamhet 25 Kap. 4. Svenska betes- och vallföreningen och dess verksamhet 31 Kap. 5. Centralanstaltens och den lokala fältförsöksverksamhetens utveckling 37 Kap. 6. Hittillsvarande samarbete mellan statlig och statsunderstödd försöksverksamhet 48 Kap. 7. Redogörelse för till utredningsmännen remitterade och ingivna framställningar rörande jordbruksförsöksverksamhet ... 50 Kap. 8. Behovet och vikten av en utsträckt försöksverksamhet på växtodlingens område 55 Kap. 9. Huvudprinciperna för åstadkommande av en enhetlig organisation av jordbruksförsöksverksamheten 59 Kap. 10. Förslag till lantbruksförsöksanstaltens inre organisation och kostnaderna för densamma 70 Kap. 11. Förslag till organisation av statlig försöksverksamhet genom fasta försöksgårdar, fasta försöksstationer och fasta försöksfält 91 Kap. 12. Detaljförslag rörande inrättandet av vissa fasta försöksgårdar samt kostnaderna för det föreslagna försöksgårdssystemet ... 108 Kap. 13. Förslag till organisation av den lokala försöksverksamheten ... 123 Kap. 14. Generalplan över den föreslagna organisationen av landets statliga försöksverksamhet 135 Kap. 15. Sammandrag av kostnaderna för den föreslagna organisationen av statlig försöksverksamhet på jordbruksområdet 141 Kap. 16. Förslag till plan för genomförandet av den tilltänkta organisationen av jordbruksförsöksverksamheten 144 Kap. 17. Jordbruksförsöksverksamhetens organisation i Danmark, Norge och Finland 145

B. Försöksverksamheten på trädgårdsområdet. Kap. 18. Trädgårdsförsöksverksamhetens utveckling i vårt land 152 Kap. 19. Redogörelse för till utredningsmännen remitterade framställningar rörande trädgårdsförsöksverksamhet 159 Kap. 20. Behovet och vikten av en rationellt ordnad försöksverksamhet på trädgårdsområdet 160

Kap. 21. Huvudprinciperna för åstadkommande av en enhetlig organisation av försöksverksamheten på trädgårdsområdet 164 Kap. 22. Förslag till trädgårdsförsöksanstaltens inre organisation och kostnaderna för densamma 167 Kap. 23. Förslag rörande inrättandet av fasta trädgårdsförsöksstationer och kostnaderna härför 176 Kap. 24. Förslag rörande anordnandet av fasta försöksträdgårdar och lokala försök 181 Kap. 25. Förslag till organisation av trädgårdsförsöksverksamhetens fackliga ledning 183 Kap. 26. Sammandrag av kostnaderna för den föreslagna organisationen av statlig försöksverksamhet på trädgårdsområdet 187 Kap. 27. Förslag till plan för genomförandet av den tilltänkta organisationen av trädgårdsförsöksverksamheten 187 Kap. 28. Trädgårdsförsöksverksamhetens organisation i Danmark, Norge och Finland 189 Försöks- och forskningsverksamheten på växtpatologiens område. Kap. 29. Förslag till inrättandet av en filialstation utav statens växtsky ddsanstalt i Skåne 194

Sammandrag av utredningens viktigaste förslag

Till Herr statsrådet

och chefen för kungt.

jordbruksdepartementet.

Den 18 december 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning angående en mer enhetlig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Jämlikt detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 7 januari 1932 såsom utredningsmän föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt, professor B. O. H. Witte, vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap, godsägare O. A. Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening, fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöf, och t. f. föreståndaren vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, K. G. U. Sundelin, ävensom i vad utredningen avsåg trädgårdsodlingen trädgårdsföreståndaren vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, C. G. V. Dahl, varjämte åt Witte uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsmännens förhandlingar. Till sekreterare hos utredningsmännen utsåg departementschefen enligt vederbörligt bemyndigande den 22 mars 1932 föreståndaren för Lanna försöksgård, agronomen O. T. Perman. Utredningsmännen började sina sammanträden den 18 januari 1932 och hava sedermera med upprepade ajourneringar sammanträtt under tillsammans 62 dagar. Under utredningens gång hava utredningsmännen med vederbörligt medgivande företagit resor till olika delar av landet. Den 15 juni 1932 besökte Witte statens försöksgård Lanna och svenska betes- och vallföreningens kontrollgård Blombacka. Den 16—21 juni 1932 företogo utredningsmännen, förutom Dahl och Carlander, vilken senare av sjukdom var förhindrad, en resa till Skåne, varvid de dels i Hälsingborg deltogo i sammanträden med representanter för de skånska försöksringarna med besök vid en del ringförsök i Luggude

6 härad, dels besågo Alnarps egendom och överlade med professor L. Forsberg och förvaltare Ej. Nilsson samt dels gjorde ett besök i Kristianstads län, varvid besiktigades Önnestads lantmannaskolas försöksverksamhet och en del gårdar i kringliggande trakt samt konfererades med hushållningssällskapets sekreterare H. Henriksson och med jordbrukskonsulent C. Broddesson rörande möjligheterna att inom länet få reda på egendom lämplig till försöksgård på sandjord. Den 4—16 juli 1932 företogo utredningsmännen förutom Carlander, som fortfarande av sjukdom var förhindrad, en resa i Norrland. I Norbottens län besöktes kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå samt dess försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk, vidare Sveriges utsädesförenings filialstation vid Luleå samt besågs en del lokala fältförsök, varjämte konferens ägde rum med nämnda anstalts föreståndare, doktor A. Ulander, samt med hushållningssällskapets sekreterare, H. A. österman, och lantbrukaren A. Öberg. I Västerbottens län besöktes Degerfors lantmannaskola, Umeå lantbruksskola, hushållningssällskapets gård Brattby, svenska mosskulturföreningens försöksfält vid Sörbyn, svenska betes- och vallföreningens kultiveringsförsök på Brattby utskifte vid Spöland samt en del lokala fältförsök, varjämte överlades med hushållningssällskapets sekreterare, A. Granström. I Västernorrlands län besöktes statens försöksgård Offer, Sveriges utsädesförenings filialstation vid Holm, Nordviks lantbruksskola med svenska betes- och vallföreningens kultiveringsförsök, Själevads lantmannaskola och Söråkers trädgårdsskola samt konfererades med hushållningssällskapets ordförande, landshövding A. V. B. Wijkman, och med dess sekreterare, R. Crona, samt med jordbrukskonsulent R. Johansson. I Jämtlands län besöktes svenska mosskulturföreningens försöksgård Gisselås, Törsta lantmannaskola och Sveriges utsädesförenings filialstation. Under tiden den 20 juli—3 augusti 1932 företog Dahl en resa till utlandet för att studera försöksväsendet på trädgårdsområdet och besökte därvid en del större försöksanstalter, bl. a. i Wageningen och Breda i Holland, i Bonn, Geisenheim, Weihenstephan, Dahlem, Miincheberg och Pillnitz i Tyskland, i Wädenswil i Schweiz samt Pruhonice vid Prag i Tjeckoslovakiet. Den 9 november 1932 besökte utredningsmännen, förutom Dahl, Ultuna, varvid besågos Ultuna och Fyrislunds egendomar samt svenska betes- och vallföreningens institutionsbyggnad, varjämte en konferens ägde r u m med professor Chr. Barthel, förvaltare E. Sjögren och doktor A. Elof son. Den 11 november 1932 gjorde samtliga utredningsmän besök på några gårdar (Närlunda, Nibbla och Svartsjö) på Svartsjölandet för att utröna möjligheterna för lämplig förläggning av en trädgårdsförsöksstation. Den 6 och 7 december 1932 företogo utredningsmännen, förutom Dahl, en resa till Jönköping med besök vid svenska mosskulturföreningens för-

7 söksgård Flahult; härunder ägde överläggning rum med nämnda förenings föreståndare, fil. dr H. Osvald, samt kulturingenjörerna A. Bauman, O. Djurle och E. Hole. Den 18—20 juni 1933 företogo Witte, Carlander och Per man en resa till Östergötland för att söka utse en egendom lämplig till försöksgård och besiktigades härvid under ledning av Östergötlands läns hushållningssällskaps sekreterare, E. Engström, kronoegendomarna Vistena mellangård, Follinge postgård och Bränninge i Allhelgona socken, Gottlösa i Veta socken, Köpetorp i S:t Lars socken och Sjögestads länsmansboställe i Vretaklosters socken samt prebendehemmanet L : a Ullevi vid Linköping, ävensom den i privat ägo befintliga gården Borstad i Orlunda socken. Den 9—11 juli 1933 företog Dahl en resa till Göteborgstrakten för att taga reda på gård lämpad till trädgårdsförsöksstation; härvid besöktes kronoegendomarna Castellegården vid Kungälv och L : a Ryr i Lycke socken samt Malevik i Släps socken. Under denna resa höll Dahl i Göteborg vid ett av traktens trädgårdsodlare talrikt besökt möte föredrag rörande organisationen av försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Under tiden den 24 juli—6 augusti 1933 voro utredningsmännens sammanträden med vederbörligt medgivande förlagda till Ystad och gjordes därunder den 31 juli en resa till Kristianstadstrakten, varest utredningsmännen, med undantag av Åkerman och Dahl, under ledning av domänintendenten N. Larsson, sekreterare Henriksson och jordbrukskonsulent Broddesson besågo kronoegendomarna St. och L : a Köpinge boställen i Köpinge socken, Åsums häradshövdingeboställe i Norra Åsums socken, Vä boställe och Ängamöllan i Vä socken samt öllsjö nr 4, 9, 12 och 15 i Skepparslövs socken. Den 7 augusti besökte utredningsmännen Alnarp och konfererade i Malmö med Malmöhus läns hushållningssällskaps v. ordförande, A. Persson i Bramstorp, och dess sekreterare, B. Lanke. Den 23 augusti 1933 besökte Witte och Sundelin Ultuna och togo därvid under ledning av förvaltare Sjögren n ä r m a r e kännedom om de Ultuna egendom tillhöriga Hovstallängarna och Kungsängen samt besågo svenska betes- och vallföreningens nya försöksgård Sunnersta. Den 18—22 september 1933 företogo Witte, Carlander och Perman en resa till Gotland, varvid under ledning av jordbrukskonsulenten A. J. Eklund besiktigades den av svenska mosskulturföreningen till försöksgård föreslagna gården Oxarve i Hemse socken samt vidare Kodings i samma socken, Roma kungsgård och Stenstugu i Roma socken samt kronoegendomen Furubjers i Tingstäde socken, varjämte överläggningar ägde r u m med hushållningssällskapets ordförande, landshövding A. E. Rodhe, och dess sekreterare, A. G. Olofsson.

8 Den 6 oktober 1933 besökte Witte åter Åsums boställe i Kristianstads län och den 7 oktober under ledning av jordbrukskonsulenten L. Aronson kronoegendomarna Råby, Hospitalsgården och Hjärup i trakten av Lund. För övrigt hava utredningsmännen haft sammanträden dels med kommittén för hushållningssällskapens lokala fältförsök, dels med centralanstaltens »förstärkta nämnd», dels med representanter för trädgårdsodlingen (kungl. lantbruksakademiens trädgårdskommitté och representanter för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges trädgårdskonsulentförening, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förening, permanenta kommittén för fruktodlingsförsök m. fl.) och dels med föreståndare och tjänstemän vid Sveriges utsädesförening samt haft överläggningar med bl. a. professor Chr. Barthel, professor T. Björkman, Sveriges bränneriidkareförenings ordförande, greve Pontus De la Gardie, professor H. Edin, doktor A. Elofson, professor H. Flodkvist, agronom O. Franck, professor Nils Hansson, ryttmästare J. B. H. Hegardt, Kristianstadsortens nya slakteriförenings ordförande, godsägare S. B. Norup, fil. dr H. Osvald, byrådirektör N. Soneson, professor Alb. Tullgren, doktor A. Ulander och byråchefen G. von Zweigbergk. Undersökningar av markbeskaffenheten hos de till försöksgårdar föreslagna egendomarna hava utförts av tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning, statsgeologen fil. dr Simon Johansson och fil. dr G. Ekström. Med vederbörligt medgivande hava ritningar och kostnadsförslag till vissa av utredningsmännen föreslagna byggnader uppgjorts dels av arkitekten i byggnadsstyrelsen A. V. Fagerström och dels av arkitekten O. Hägg i Malmö. Utredningsmännen få härmed vördsamt överlämna ett betänkande, innefattande förslag till åtgärder för åstadkommande av en enhetlig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Med Kungl. Maj:ts medgivande avlämnas ifrågavarande betänkande tryckt. Stockholm den 16 december 1933. HERNFRID Olof Carlander. Gustav Sundelin.

WITTE. Å. Åkerman. Carl G. Dahl. Olof Perman.

9 Utredningens uppgifter. Då statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 18 december 1931 hemställde, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga honom att låta verkställa utredning angående en mera enhetlig organisation av försöksverksamheten på växtodlingens och trädgårdsodlingens område, anförde han till statsrådsprotokollet i huvudsak följande. Behovet av och riktlinjerna för utredningen. Försöksverksamheten på växtodlingens område är starkt splittrad. Den bedrives för närvarande dels genom vissa statens organ och dels genom några med statsmedel understödda enskilda organisationer. Till den förra kategorien höra avdelningen för jordbruk vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, statens båda fasta försöksgårdar — Lanna i Skaraborgs län och Offer i Västernorrlands län — statens centrala frökontrollanstalt samt Alnarps trädgårdsskola. Till den statsunderstödda försöksverksamheten äro att hänföra svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen, Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå samt till viss del jordbrukstekniska föreningen. Även hushållningssällskapen bedriva försöksverksamhet på växtodlingens område. På grund härav är åvägabringandet av större planmässighet samt genomförandet av mera enhetliga och rationella grunder för verksamhetens fortsatta bedrivande ett påtagligt önskemål. En större enhetlighet i organisationen bör alltså genomföras, vilket dock ej behöver hindra, att försöksverksamheten får utveckla sig med hänsynstagande till på olika orter och inom skilda grenar speciella behov. Strävan måste likväl gå ut på att inom lägsta möjliga anslagsram utvinna fördelaktigaste resultat, och bör därvid försöksverksamheten främst inriktas på sådana arbetsuppgifter, som inom en icke alltför lång tid kunna bliva det praktiska jordbruket ävensom trädgårdsodlingen till gagn. Försöksverksamheten bör även så organiseras, att dubbelarbete i möjligaste mån undvikes, samt att försöksresultaten komma landets jordbrukare till del på ett för dem lättillgängligt sätt. Dessa frågor skola alltså göras till föremål för en ingående, allsidig utredning, och denna skall även utsträckas att omfatta frågan om den allmänna organisationen av de enskilda institutioner, vilka beröras av utredningen. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om en sammanslagning av svenska moss-

10 kulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen och dessas ställning till staten. Med hänsyn bland annat till den, i samband med lantbrukshögskolans inrättande, förestående ombildningen av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet synes tidpunkten nu vara inne för en dylik utrednings igångsättande. Olika framställningar om utredning angående växtodlingsförsök. Departementschefen framhåller vidare, att behovet av en sådan allsidig utredning angående organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område påpekats i ett flertal framställningar och yttranden. I skrivelse av den 1 juni 1926 n : r 264 anhöll riksdagen med anledning av motionen I I : 200 om utredning, på vad sätt inom landet odlade rotfruktsstammar kunde underkastas officiell prövning angående deras odlings- och fodervärde samt rörande eventuellt behov av handledning för fröodlare vid uppdragning av stamfrö för rotfrukter. Därvid uttalade riksdagen, att denna fråga borde kunna tagas i övervägande vid den fortsatta beredningen av spörsmålet om ordnandet av den fasta försöksverksamheten på jordbrukets område. I skrivelse av den 3 mars 1930, närmast i anledning av uppkommet förslag om växtpatologisk och entomologisk forsknings- och försöksanstalt inom Malmöhus län, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet bland annat ansett sig böra framhålla önskvärdheten av att en allsidig utredning verkställes rörande det lämpligaste förhållandet — såväl i organisatoriskt hänseende som med avseende på fördelningen av förekommande olika arbetsuppgifter — mellan de statliga och de statsunderstödda institutionerna inom jordbruksförsöksverksamheten samt gjort framställning i sådant avseende. I skrivelse av den 27 november 1930, återgiven i Kungl. Maj :ts proposition n : r 5 — 1931, har lantbruksstyrelsen framhållit, att en allmän utredning borde komma till stånd angående försöksverksamheten på vallodlingens område för utrönande dels av vilken försöksverksamhet på förevarande område, som kunde under de närmaste åren ur jordbrukets synpunkt befinnas önskvärd och nödvändig, och vilka särskilda kostnader för staten, som därav kunde föranledas, dels ock hur denna försöksverksamhet skulle kunna på ett rationellt sätt uppdelas på vederbörande institutioner eller eventuellt komma till stånd genom samarbete dem emellan. I avgivet yttrande härom har styrelsen för centralanstalten instämt med lantbruksstyrelsen samt erinrat om sina tidigare gjorda, mera vidsträckta framställningar i ämnet. I nionde huvudtiteln till 1931 års riksdag har även gjorts ett uttalande, vari det framhållits, att svenska betes- och vallföreningens verksamhet hade viktiga beröringspunkter med den av svenska mosskulturföreningen

11 bedrivna, varför tanken på en sammanslagning av dessa båda föreningar framförts. I det utlåtande n : r 30, vari jordbruksutskottet vid nämnda års riksdag tillstyrkte vissa anslag till betes- och vallföreningen, uttalade utskottet nödvändigheten av en fullt klarläggande, allsidig utredning rörande hela försöksverksamheten på jordbruksområdet, vilken verksamhet för närvarande vore splittrad på flera olika myndigheter och institutioner, och rörande lämpligaste sättet för dess fortsatta bedrivande. I skrivelse av den 31 augusti 1931 har slutligen beträffande försöksverksamheten på växtodlingens område lantbruksstyrelsen anfört, hurusom i vissa trakter jordbrukare sammanslutit sig till s. k. försöksringar för utförande av gödslingsförsök. Under framhållande av den stora betydelsen för jordbruket av dylika försök uttalas önskvärdheten av ett understödjande från statens sida av denna verksamhet och hemställes i anslutning härtill om anvisande av särskilt anslag för ifrågavarande ändamål. Olika framställningar om utredning angående trädgårdsodlingsförsök. Beträffande försöksverksamheten inom trädgårdsodlingen har centralanstaltens styrelse begärt, att utredning måtte verkställas angående försöksoch förädlingsverksamheten på fruktodlingens område. För budgetåret 1932—1933 har vidare styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut anhållit om anslag till upprättande av en avdelning för försöksverksamhet omfattande frukt- och bärodling. Med anledning av denna senare framställning har lantbruksstyrelsen den 4 november 1931 avgivit infordrat yttrande, vilket utmynnar i hemställan om en allsidig utredning angående behovet och organisationen av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet. Stockholms gartnersällskap, Malmöhus läns trädgårdsodlareförening och Sveriges pomologiska förening m. fl. hava i särskilda skrivelser gjort framställningar i enahanda syfte. Direktiv. Av departementschefen framhålles i statsrådsprotokollet, att samtliga spörsmål, som avhandlats i de nu omnämnda framställningarna, böra uppmärksammas vid utredningen, och att densamma vidare skall verkställas i enlighet med de av departementschefen ovan angivna riktlinjerna.

12 A.

Försöksverksamheten på jordbruksområdet.

Kap. 1. Jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land. Försöksverksamhet under 1700-talet. Tillvägagångssättet att genom praktiska försök söka främja jordbrukets utveckling var känt i vårt land redan så tidigt som i början av 1700-talet. Första gången, som försöksverksamhet på växtodlingens område mera ingående omnämnes i den svenska lantbrukslitteraturen, torde nämligen vara i en år 1728 tryckt skrift, som bär titeln: »Christian Wolffs grundeliga Underrättelse om rätta Orsaken til Sädens underbara Förökelse på Tyska först utgifwen; men sedermera alla Hushållare i gemen, och i synnerhet Ultuna Laborator, til tienst; på Swenska öfwersatt ». Under hela 1700-talet, vilket som bekant var en blomstringstid för naturvetenskaplig forskning, spåras ett synnerligen starkt intresse för försök på växtodlingens område. Det var ju också då, som Carl von Linné och Johan Gottschalk Wallerius verkade vid Uppsala universitet, båda synnerligen varmt intresserade för det svenska jordbrukets förkovran. Samtida med dem voro också ett flertal andra framstående, för jordbruksforskning intresserade universitetslärare, såsom Anders Berch i Uppsala, Claes Trozelli i Lund samt Pehr Kalm och Pehr Adrian Gadd i Åbo. Omnämnas kan, att under nyssnämnde Berchs presidium framlade en värmlänning vid namn Tengman en akademisk avhandling om försöksverksamhet, betitlad »Almänna påminnelser vid hushåldsröns anställande». Vid mitten av 1700-talet väcktes även för första gången förslag om att med stöd av allmänna medel inrätta försöksgårdar i Sverige. Förslagsställaren, en kungsgårdsarrendator på Gripsholm, framlade sitt förslag i en liten skrift, kallad: »Tankar om spannemåls- och matvarors brist och thes afhielpande igenom gode inrättningar och drift vid landbrukets upodling». Lantbruksakademiens försöksgård vid Experimentalfältet. Några mer allvarliga planer på inrättandet av statliga försöksgårdar framkommo i vårt land likväl först vid tidpunkten för Kungl. lantbruksakademiens stiftande år 1813. Med anledning av ett förslag från Kungl. Maj:t om att för lantbruksakademiens räkning upprätta en försöksgård vid Drottningholm, yttrar akademiens lantbruksavdelning år 1813 bl. a. följande: »Sverige är kanske den enda bland policerande Stater, som ännu ej eger någon af Regering understödd allmän inrättning för Landtbrukets practiska för-

13 bättring. Konungen af England har för lång tid tillbaka, på Slottet Windsor, anslagit 1 400 tunnland jord, att för dess Egen räkning, fördelt uti 2 experimental-farmer, till olika odlingsmetoder och lantbruksförsök användas. Uti Italien, Spanien, Schweiz, Frankrike, Preussen och flera stater i Tyskland, Danmark och Ryssland finnas dylika inrättningar; äfven americanska Staterna hafva följt dessa exempel.» Detta yttrande åtföljdes även av ett detaljerat förslag till arbetsuppgifter för den blivande försöksgården samt ett preliminärt arbetsprogram för densamma. Emellertid kom någon försöksgård ej till stånd vid Drottningholm, utan i stället upplåts Skeppsbroäng på Norra Djurgården invid Stockholm till lantbruksakademien »till försöks anställande i landthushållning». Härmed hade landet fått sin första försöksgård, Experimentalfältet, och grunden lagts till en offentlig svensk försöksverksamhet. Övrig försöksverksamhet intill år 1850. Vid samma tidpunkt, som Experimentalfältet upprättades, framfördes även förslag om att våra båda universitet skulle förses med var sin experimentalfarm, ett förslag, som emellertid aldrig blev realiserat. En hel del hushållningssällskap intresserade sig även vid denna tid för ordnad försöksverksamhet, och i flera fall inrättades försöksgårdar och smärre »experimentalfält». Särskilt kan nämnas, att Örebro läns hushållningssällskap startade ett mönsterjordbruk vid Dyringe i närheten av Mosas, och att Skaraborgs läns hushållningssällskap påbörjade anläggningen av en »experimentalfarm» vid Storeberg i Saleby socken. Båda dessa ansatser till fast försöksverksamhet ledde ej till några påtagliga resultat, och redan år 1818 nedlades försöksdriften vid de nämnda egendomarna. Mindre försöksfält anordnades även av hushållningssällskapen i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Södermanlands och Västernorrlands län, men ej heller denna försöksverksamhet blev av bestående natur. Under större delen av 1800talet var det alltså endast den under lantbruksakademiens uppsikt arbetande försöksgården vid Experimentalfältet, som representerade landets med allmänna medel understödda försöksverksamhet på jordbruksområdet. Är 1844 importerades för första gången s. k. handels-gödselmedel till Sverige, då nämligen P. von Möller på Skottorp i Halland till försöks anställande införde peruguano från England, och från denna tid kan alltså frågan om lokal prövning av dylika gödselmedel anses vara aktualiserad. För att väcka intresse för en mer populärt lagd försöksverksamhet, beslöts vid tredje allmänna lantbruksmötet i Norrköping år 1848 att ingå till lantbruksakademien med hemställan om att denna måtte organisera en försöksverksamhet, som lämpade sig för hushållningssällskap, lantbruksskolor samt enskilda jordbrukare, d. v. s. att akademien skulle för-

anstalta om planläggandet av en lokal försöksverksamhet. ledde denna hemställan ej till någon positiv åtgärd.

Emellertid

Lantbruksinstitutens och lantbruksskolornas insats i försöksverksamheten under 1800-talet. Då i mitten av 1800-talet de båda statliga lantbruksinstituten grundades — Ultuna år 1848 och Alnarp år 1862 — kunde det tyckas, som om nya möjligheter borde öppna sig för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Vid Ultuna bedrevs också dylik verksamhet i viss omfattning fram till år 1892, då den avbröts för att ånyo upptagas i början på 1900-talet. Vid Alnarp däremot upptogs försöksverksamhet först vid sekelskiftet, trots att Hj. Nathorst redan år 1868 påyrkat, att en lantbruksförsöksanstalt borde förläggas dit. Beträffande lantbruksskolornas ställning till försöksverksamheten under denna tid kan nämnas, att första steget till en planmässig gödslingsförsöksverksamhet vid dessa torde återfinnas i lantbruksakademiens cirkulärskrivelse av den 14 februari 1873 till rikets samtliga lantbruksskolor. I denna skrivelse framlades förslag till försöksserier omfattande jämförande försök med naturlig gödsel och konstgödsel. Ehuru dylika försök endast synas hava kommit till utförande i mindre omfattning, föreligga dock intressanta resultat från sådana, publicerade av J. Arrhenius. Kemiens och växtfysiologiens anknytning till försöksverksamheten. I början av 1800-talet hade man emellertid i såväl Tyskland och Frankrike som England sökt grunda lantbrukets fortsatta utveckling mer på naturvetenskapliga rön än blott och bart på resultat från praktiska försök. Särskilt utnyttjades därvidlag den kemiska vetenskapen. Omkring år 1850 började man även i vårt land intressera sig för denna inriktning av jordbruksforskningen. Vid denna tid påyrkade nämligen Stockholms läns hushållningssällskap, att en agrikulturkemist måtte anställas inom länet, och samtidigt gjorde lantbruksakademien en liknande hemställan för egen räkning. År 1856 anställdes också en agrikulturkemist vid akademien. Nästa steg i denna riktning togs, då Stockholms läns hushållningssällskap i början av 1860-talet överenskom med akademien om upprättandet av en kemisk försöksanstalt vid Experimentalfältet. Samtliga hushållningssällskap i riket inbjödos att deltaga i anstaltens upprättande och underhåll, men endast 10 sällskap förklarade sig villiga härtill. Vid 1863 års riksdag beslöts, att den agrikulturkemiska verksamhet, som lantbruksakademien bedrivit i Stockholm, skulle utvecklas till en agrikulturkemisk anstalt och förläggas till Experimentalfältet. Verksamheten därstädes synes likväl ej hava tillfredsställt alla behov, ty vid västra Sveriges hushållningssällskaps allmänna lantbruksmöte i Vänersborg år 1872 beslöts hemställa hos Kungl. Maj:t om upprättandet av en agrikulturkemisk anstalt för denna

15 del av riket. Lantbruksakademiens förvaltningskommitté avstyrkte emellertid denna hemställan, men vid hushållningssällskapens ombudsmöte år 1874 upptogs frågan på nytt till behandling. Vid detta tillfälle framhölls bland annat, att »för en tidsenlig utveckling af jordbruket, med afseende å den ståndpunkt detsamma numera intagit i vårt land, erfordras handledning af vetenskapen, och företrädesvis kemien. Utan en sådan handledning af vetenskapen famlar jordbrukaren i ordets egentliga bemärkelse i mörkret. De försök, han på egen hand anställer, och hvilka ofta nog misslyckas, utan att han ens förmår inte orsakerna dertill, blifva för honom ruinerande, och åstadkomma denna, bland landtmän nog allmänna, förskräckelse för det s. k. rationella jordbruket.» Vidare påpekades, att i Sverige funnos då endast två institutioner, som hade till uppgift att lämna jordbrukare handledning på agrikulturkemiens område, nämligen lantbruksakademiens agrikulturkemiska försöksanstalt samt den s. k. försöksstationen vid Ultuna. Den agrikulturkemiska verksamheten vid dessa anstalter visade sig emellertid vid närmare granskning vara av mycket blygsam omfattning, och det utskott av ombudsmötet, som fick i uppdrag att närmare handlägga frågan, framhöll med skärpa, att det icke var antalet dylika försöksanstalter utan sättet, på vilket de förvaltas, som betingar den därav härflytande nyttan. Innan alltså någon ny försöksanstalt för jordbruket kunde ifrågasättas, borde lantbruksakademiens Experimentalfält och det därmed förenade agrikulturkemiska laboratoriet först ombildas till en verklig sådan anstalt. Det påpekades vidare, att det varit ett misstag, att försöksgården vid Experimentalfältet och den till samma plats förlagda agrikulturkemiska försöksanstalten tillåtits att få verka var för sig själv självständigt och i var sin riktning. På grund härav hemställde utskottet, att lantbruksakademien ville upprätta förslag till en för svenska förhållanden lämplig, fullständig agrikulturkemisk och växtfysiologisk försöksanstalt medels omorganisation av den på Experimentalfältet befintliga och därefter ingå till Kungl. Maj:t med framställning i ämnet. Såsom resultat av dessa framställningar kan nämnas, att 1876 års riksdag beviljade medel för anställande av en botanist vid lantbruksakademiens lantbrukskemiska anstalt, och att samtidigt statsbidrag anslogs till fyra kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behov, vid vilka redan från början jämväl anordnades frökontroll. Beträffande den växtfysiologiska forskningen vid akademiens agrikulturkemiska anstalt kan nämnas, att det redan år 1885 ansågs motiverat att skilja de båda forskningsgrenarna åt, varför vid Experimentalfältet då upprättades en särskild växtfysiologisk försöksanstalt. Begynnande specialisering på försöksområdet. Från nyssnämnda tidpunkt kan sägas, att den svenska försöksverksamhetens fortsatta utveck-

16 ling mer och mer präglas av specialisering, men samtidigt också ofta av därmed förknippad splittring i försöksarbetet. Är 1886 stiftades på enskilt initiativ de båda för svenskt jordbruk synnerligen betydelsefulla institutionerna, svenska mosskulturföreningen och Sveriges utsädesförening. Knappt tio år senare, år 1895, upprättades kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, och ungefär samtidigt, år 1897, inrättades med statsmedel en entomologisk försöksanstalt, förlagd till Experimentalfältets omedelbara närhet och sorterande under lantbruksstyrelsen. Den lokala försöksverksamhetens första organisation. År 1897 blev frågan om anordnandet av lokal försöksverksamhet i Sverige aktuell på nytt. Hushållningssällskapens ombudsmöte ingick nämligen då med en anhållan till lantbruksakademien om att densamma m å t t e : 1) utarbeta plan för anställande av lokala gödslingsförsök inom hushållningssällskapens resp. områden; 2) hos hushållningssällskapen göra framställning om nödiga anslag till försöken; samt, 3) om försöken komme till stånd, övertaga ledningen av desamma. I överensstämmelse med det förslag, som lantbruksakademien med anledning härav utarbetade, upprättades år 1900 centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök, vilken anstalt förlades å Nedre Runby gård vid Väsby nära Stockholm. Föreståndare för anstalten utsågs av lantbruksakademien, och överinseendet över dess verksamhet utövades av akademiens förvaltningskommitté. Tillkomsten av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Vad den statliga försöksverksamhetens vidare utveckling beträffar, hade redan år 1891 lantbruksakademien ingått med framställning till Kungl. Maj:t om att få till stånd försöksverksamhet på husdjursområdet, varvid akademien föreslog, att denna försöksverksamhet borde förläggas till Experimentalfältet. Är 1893 yttrade sig hushållningsssällskapens ombudsmöte härom, varvid mötet tillstyrkte förslaget i princip, men uttalade som sin åsikt, att det närmare borde undersökas, vilka fördelar, som kunde vinnas genom den ifrågavarande försöksanstaltens förläggning till annat lämpligt ställe än Experimentalfältet. Lantbruksstyrelsen utarbetade i överensstämmelse härmed ett förslag, enligt vilket den åsyftade anstalten borde uppdelas på två avdelningar, av vilka den ena skulle specialisera sig på utfodringsfrågor och förläggas till Ultuna, under det den andra skulle bedriva försöksverksamhet på mejeriområdet och förläggas till Alnarp. Förslaget föranledde emellertid ej någon åtgärd i föreslagen

17 riktning, men både vid 1899 och 1900 års riksdagar framlades motioner rörande utredning av en mer omfattande försöksverksamhet på jordbruksområdet. År 1900 tillsattes också en kommitté med uppdrag att utreda, vilka åtgärder staten borde vidtaga för detta ändamål, och ett år senare avlämnade kommittén sitt förslag, vars innehåll i stora drag var följande: Det system, som skulle läggas till grund för vårt lands försöksverksamhet, borde vara sådant, att nödig hänsyn kunde tagas till landets växlande lokala förhållanden, och att därvid redan befintliga jordbruksinstitutioner så mycket som möjligt komme till användning. Som sin främsta arbetsuppgift skulle försöksverksamheten hava att genom försök och utredningar lösa praktiska spörsmål. Alla undersökningar skulle utföras under enhetlig vetenskaplig ledning samt så bekantgöras, att därvid vunna resultat kunde skänka jordbruket största möjliga gagn. Första ledet i en sålunda organiserad försöksverksamhet skulle vara en central anstalt. Dennas uppgift skulle vara att leda och sammanhålla samt att utgöra medelpunkten för hela landets jordbruksförsöksväsen. Anstalten borde givas en sådan omfattning, att den så småningom skulle kunna bedriva försöksverksamhet inom jordbrukets alla verksamhetsgrenar. Utrustningen borde vara sådan, att anstalten vore i stånd att på ett fullt nöjaktigt sätt verkställa vetenskapliga och tekniska utredningar för lösandet av praktiska spörsmål. Anstaltens anknytning till jordbruket skulle åstadkommas genom praktiska försök, vilka skulle utföras hos jordbrukare på skilda ställen i landet, men planläggas, ledas och övervakas av anstalten, vilken även skulle bearbeta och publicera därvid vunna resultat. I samband härmed borde anstalten i samverkan med hushållningssällskapen anordna uppvisningsfält, vid vilka demonstrationer kunde anordnas och redogörelse lämnas om de resultat, som framgått ur försöken. I överenstämmelse med dessa principiella synpunkter framlade de sakkunnige ett förslag till inrättande av en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet. Denna skulle förläggas till Experimentalfältet, och i den skulle ingå lantbruksakademiens till denna plats redan förlagda försöksgård med lantbruksavdelning samt de agrikulturkemiska och växtfysiologiska försöksanstalterna. I centralanstalten skulle vidare ingå statens entomologiska anstalt samt centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök. Dessutom skulle upprättas en helt ny avdelning för försök på husdjursskötselns, mejerihanteringens och bakteriologiens områden. Sedan det framlagda förslaget godkänts av 1905 års riksdag, kunde centralanstalten för försökväsendet på jordbruksområdet år 1907 påbörja sin verksamhet. Inrättandet av centralanstalten måste betraktas som en mycket betydelsefull koncentration av landets resurser på jordbruksförsöksverksamhetens område. Likväl hava även efter centralanstaltens tillkomst nya, fristående jordbruksinstitutioner växt upp, och härvidlag kan särskilt nämnas den år 1916 på enskilt initiativ bildade svenska betes- och vallföreningen. 9

18 Kap. 2.

Svenska mosskulturföreningen och dess verksamhet.

Mosskulturen under 1700-talet och fram till mosskulturföreningens bildande. Intresse för mosskultur kan i vår lantbrukslitteratur spåras tillbaka till 1700-talet. Professorerna Kalm, Gadd och Berch hava samtliga författat skrifter häröver. Emellertid tycks det, som om man under detta tidsskede genom avdikning av torvmarker mer avsåg att förbättra klimatet och motverka frostländighet i sådana trakter, där vattensjuka torvmarker förekomma, än att vinna ny odlingsjord. I en akademisk avhandling, skriven under Berchs presidium vid Uppsala universitet av Carl Hisingh, framhålles likväl mossarnas stora odlingsvärde, och anföres ett flertal lyckade mossodlingar i Uppland. Författaren framhåller härvid även mossodlingens nationalekonomiska betydelse och framkastar tanken, att sådana åtgärder inom jordbruket som mossodling borde uppmuntras med allmänna medel. Mossodlingens nytta för den enskilde jordbrukaren framhålles även på ett mycket klart sätt av lagmannen över Södermanlands lagsaga, Carl Carleson, i hans år 1756 utgivna hushållslexikon. Han säger nämligen där bl. a.: »Nog har Swerige mer upptagen jord, än dubbelt så många Inwånare kunde medhinna at behöfligen häfda; dock så wida et kiärr, en myra eller massa finnes på ens ägor, som kan med lätthet aftappas, så finner man genom dess uppodling de bästa medel til de redan upptagna ägornes förbättring.» Trots att alltså redan så tidigt som i mitten av 1700-talet på vissa håll förefanns en ganska klar uppfattning om torvmarkernas stora betydelse ur jordbrukssynpunkt, var dock en sådan uppfattning vid denna tidpunkt långt ifrån allmän. Under slutet av 1700och början av 1800-talet såg man i mossodling alltjämt i första hand endast en åtgärd av sanitär betydelse för såväl människor och djur som växter. Ännu så sent som år 1866 säger också J. Arrhenius om mossodling följande: »Det är sålunda för vårt land en sak av stor vigt, att för det första undersöka i hvad mån den skada, som genom hvitmossarne — och i allmänhet genom kärr- och mosstrakterna — tillfogas jordbruket, må k u n n a förekommas; och för det andra huruvida och i hvad mån dessa olycksbringande och ofruktbara mossar må kunna förvandlas till fruktbärande fält.» Anledningen till att mosskulturen ur växtodlingssynpunkt ej vann större utbredning under förra delen av 1800-talet berodde emellertid utan tvivel till stor del på, att man då ej hade tillgång till för mossodling erforderliga ensidiga gödselmedel i form av konstgödsel. I den mån användningen av sådana gödselmedel under senare delen av 1800talet blev mer och mer allmän, ökades även i hög grad betingelserna för en mer omfattande och lönande mosskultur.

19 Mosskulturföreningens tillkomst, utveckling och nuvarande organisation. Är 1886 bildades på initiativ av dåvarande föreståndaren för kemiska stationen i Jönköping, bergsingenjör Carl von Feilitzen, »Föreningen till mosskulturens befrämjande inom mellersta och södra Sverige.» Föreningens uppgift skulle enligt stadgarna vara »att förena mosskulturens vänner för att kraftigare kunna verka i denna för vårt land så ytterst viktiga fråga; att genom föredrag, spridandet av skrifter, möten för överläggningar och diskussioner samt andra lämpliga medel sprida kunskap om mosskulturen, och att i den mån, föreningens tillgångar medgiva, understödja anställande av försök över olika mossodlingsmetoder, verkan av olika gödselmedel samt annan mera praktiskt ingripande verksamhet för befrämjande av mosskulturen. Med mosskultur menas här icke allenast mossars, kärrs och maders odling utan även deras användande till beredning av bränntorv, torvkol, torvströ samt deras tillgodogörande såsom jordförbättringsmedel». Är 1888 utvidgade föreningen sin verksamhet till att omfatta hela landet och antog då sitt nuvarande namn, svenska mosskulturfor eningen. Mosskulturföreningens utvecklingshistoria vittnar på ett talande sätt om föreningens utomordentliga livskraft. Är 1887 påbörjade föreningen kärlförsök på hushållningssällskapets gård i Jönköping. Två år senare anlades ett försöksfält på torvjord i närheten av nämnda stad, och år 1890 arrenderades för försöksändamål en större areal mossmark vid Flahult. Samma år anställdes vid föreningen en kulturingenjör och en kemist samt året därefter även en botanist och torvgeolog. År 1894 inköptes försöksfältet vid Flahult, och inrättades därstädes en försöksgård. 4 år senare anställdes ytterligare en kemist. År 1903 uppfördes å en av föreningen inköpt tomt i Jönköping en institutionsbyggnad. Året därpå inrättades ytterligare en kulturingenjörsbefattning. Är 1906 anskaffade föreningen sin andra försöksgård vid Torestorp, vid vilken verksamheten dock 1918 nedlades. 1910 anställdes en tredje kulturingenjör och 1913 en andre botanist. År 1920 påbörjades anläggningen av försöksgården Gisselås i Jämtland, och 1925 anskaffades som ersättning för Torestorps försöksgård ett försöksfält på kärrjord vid Svartökärr, vilket arrenderats från Norrahammas bruk för en tid av 49 år. År 1928 anlades slutligen ett större försöksfält vid Sörbyn i Västerbottens län. Ledningen av svenska mosskulturföreningen handhaves av en styrelse, som består av 7 för 3 år i sänder utsedda ledamöter, av vilka ordföranden och 3 ledamöter med 3 suppleanter förordnas av Kungl. Maj :t och 3 ledamöter och lika många suppleanter utses av föreningen. För närvarande förfogar alltså mosskulturföreningen för sin verksamhet dels över en huvudanstalt med botaniska och kemiska laboratorier samt vegetationsgård i Jönköping, dels över försöksgårdarna Flahult med

20 Svartökärr och Gisselås samt försöksfältet vid Sörbyn med härför erforderliga tjänstemän; för den lokala försöks- och upplysningsverksamheten finnas därjämte tre kulturingenjörsbefattningar. Föreningens verksamhet kan således uppdelas på tre grenar, den vetenskapliga forskningsverksamheten, den praktiska försöksverksamheten samt den rådgivande och upplysande verksamheten. Mosskulturföreningens forskningsverksamhet. Den vetenskapliga forskningsverksamheten är förlagd till huvudanstalten i Jönköping. Den ledes och övervakas av föreningens föreståndare, som dessutom till sitt förfogande har tvenne kemister, en botanist och en försöksassistent. Arbetena såväl på laboratorierna som i vegetationsgården äro i första hand inriktade på att stödja och underbygga den av föreningen bedrivna försöksoch upplysningsverksamheten, men dessutom bedrives speciell forskning rörande aktuella torvmarksproblem. På det kemiska laboratoriet har i stor utsträckning utförts kemisk analys av jordprov, vartill komma omfattande undersökningar av skördeprodukter från försöksgårdar och försöksfält. På det botaniska laboratoriet utföras dels mikroskopiska analyser av insända eller uttagna jordprov, dels botaniska analyser av höprov från försöken, varjämte botanisten verkställer botaniska anteckningar i försöken på försöksgårdarna. Mosskulturföreningens försöksverksamhet. För att fylla sin uppgift att verka för våra torvmarkers rationella utnyttjande, i första hand för odlingsändamål, har mosskulturföreningen sedan länge utfört noggrant kontrollerade försök rörande torvmarkers uppodling, brukning och växtodling, vilka försök äro förlagda till föreningens försöksgårdar och försöksfält. Försöken på respektive platser planläggas varje år av föreningens föreståndare i samråd med den på platsen stationerade försöksledaren, åt vilken försökens direkta skötsel är anförtrodd. Föreningens äldsta försöksgård är Flahult, belägen i Barnarps socken, 12 km söder om Jönköping. Försöksgården, som är väl bebyggd, omfattar med Svartökärr en sammanlagd areal av 127 ha, varav cirka 59 ha äro uppodlade. Den vid Flahult odlade jorden fördelar sig på följande jordslag: vitmossjord 30 ha, grund kärrjord och mycket mullrik sand 3,3 ha samt sandjord 7,5 ha. Åkerarealen vid Svartökärr utgöres av 18 ha djup kärrjord. Denna försöksgård har alltså möjlighet att utföra försök på de båda viktigaste torvjordstyperna. Beträffande försöksverksamheten vid Flahult och Svartökärr kan nämnas, att där för närvarande utföras jordförbättrings-, kalknings-, gödslings-, växtföljds-, sort- och stamförsök samt diverse såtids-, såmängdsm. fl. försök. Därjämte har härstädes sedan år 1910 bedrivits beteskontroll på torvjord.

21 Försöksgården Gisselås är belägen i Hammerdals socken av Jämtlands län invid Gisselås station på inlandsbanan, c:a 90 km. norr om Östersund. Försöksgården tillkom på riksdagens eget initiativ i syfte att tillgodose den norrländska myrodlingens behov av pålitliga försöksresultat från en under norrländska förhållanden arbetande fast försöksverksamhet. Försöksgårdens totalareal är 100 ha, varav för närvarande 55 ha äro uppodlade. Större delen av den odlade marken, c:a 53 ha, utgöres av en kalkoch kväverik torvjord, bestående dels av skogskärrtorv, dels av brunmossstarrtorv. En mindre del, 1,G ha, utgöres av sandig fastmarksjord. Gården är väl bebyggd. Försöksverksamheten vid Gisselås har till en mycket stor del omfattat försök rörande dikningsproblem på torvjord, och betydande arealer hava disponerats för detta ändamål. Bland övriga försök märkas växtföljds-, jordförbättrings- och gödslingsförsök samt sort- och stamförsök, varjämte även beteskontroll påbörjats vid denna försöksgård. Försöksfältet vid Sörbyn ligger i Hörnefors socken av Västerbottens län, 55 km söder om Umeå. Den gård, på vilken försöksverksamheten är förlagd, äges av Mo- och Domsjö aktiebolag och omfattar en areal av cirka 72 ha, varav 34 ha brunmoss- och vitmoss-starrtorv, 15 ha »svartmylla» på ler-, sand- och pinnmobotten, 20 ha mullrik sand- och lerjord och 3 ha sandjord. På dessa arealer får mosskulturföreningen bedriva en tämligen omfattande försöksverksamhet, som på ett utmärkt sätt kompletterar försöksverksamheten på den under andra klimat- och jordmånsförhållanden arbetande försöksgården Gisselås. För närvarande omfattar försöksverksamheten vid Sörbyn jordförbättrings-, gödslings-, sort- och stamförsök samt olika vallförsök. Som försöksledare fungerar förvaltaren vid egendomen. Mosskulturföreningens upplysningsverksamhet. Den rådgivande och upplysande verksamheten bedriver mosskulturföreningen i första hand genom sina tre agronomiskt utbildade kulturingenjörer, vilka tjänstgöra var och en inom sitt särskilda distrikt. Hela landet är därför uppdelat i tre kulturingenjörsdistrikt, nämligen södra distriktet omfattande Götaland utom Skaraborgs och Östergötlands län, mellersta distriktet omfattande Svealand jämte de nyssnämnda länen av Götaland samt norra distriktet omfattande de fem nordligaste länen. Kulturingenjörerna bedriva inom sina respektive distrikt i viss omfattning lokal försöksverksamhet, och alltsedan år 1887 har mosskulturföreningen haft lokala försök i snart sagt samtliga län. Huvudändamålet med dessa försök, vilka nästan uteslutande äro fleråriga och i en del fall hava pågått i årtionden, är att för mossodlarna i kringliggande trakter demonstrera de resultat, som föreningen tidigare vunnit i sin forsknings- och försöksverksamhet. År 1931 voro de

22 lokala försökens antal 118 på 88 platser i 21 län. De lokala försöken utgöras dels av gödslings-, växtföljds- och sortförsök m. m., dels av mönstervallsanläggningar för slätter och bete. En annan mycket väsentlig del av kulturingenjörernas arbetsuppgifter är att efter rekvisition av torvmarksägare på ort och ställe lämna råd och upplysningar rörande torvmarkers odling och skötsel, undersöka om marken lämpar sig för odling, för torvströ- eller bränntorvberedning, om redan utförda odlingar skötas på ett lämpligt sätt m. m. Med ledning av på platsen gjorda iakttagelser och på laboratorierna verkställda jordprovsundersökningar utarbeta kulturingenjörerna under vinterns lopp förslag till kulturplaner, kalknings- och gödslingsförslag samt utlåtanden över odlings- eller brukningsvärdet eller det tekniska värdet hos torvmarken i fråga. Rekvirenten erhåller dylik hjälp mot en avgift av 6 kr. per förrättningsdag, under det att föreningen bestrider övriga kostnader. Emellertid kan nämnas, att föreningen årligen lämnar 20 kostnadsfria förrättningsdagar till mindre jordbrukare inom ett län av varje kulturingenjörsdistrikt, en förmån, som de olika länen turvis få åtnjuta. Under de senaste åren har antalet förrättningsdagar för de tre kulturingenjörerna tillsammans uppgått till 300 ä 400 dagar per år, och därvid hinna de i regel besöka 450—500 rekvirenler. Sedan föreningens tillkomst hava nyssnämnda tjänstemäns förrättningar omfattat sammanlagt 247 955 ha torvmark (i medeltal för åren 1928—1932: 7 443 h a ) . Kulturingenjörerna bidraga även kraftigt till mosskulturföreningens upplysande verksamhet genom sina föredragsturnéer. Sedan år 1904 håller nämligen varje vinter var och en av dessa tjänstemän på föreningens bekostnad en serie föredrag om mosskultur i det län, varest påföljande sommar kostnadsfria förrättningar skola utföras. På liknande sätt bedriva kulturingenjörerna även sommartid upplysningsverksamhet, då de anordna demonstrationer vid lokala försöksfält. Förutom genom den av kulturingenjörerna bedrivna upplysningsverksamheten, propagerar föreningen för rationell mosskultur även genom sina två ordinarie årsmöten och genom s. k. mosskurser. Det ena ordinarie årsmötet hålles under sommaren i någon på torvmarker rik och för övrigt lämplig trakt, varvid utflykter anordnas för att sätta medlemmarna i tillfälle att bese intressanta mossodlingar, torvindustriella anläggningar, större sjösänknings- och utdikningsföretag m. m. Sommarmöten hava alltsedan år 1886 hållits, varvid samtliga län minst en gång och i flera fall 2 ä 3 gånger blivit besökta. Förutom nämnda sommarmöten håller föreningen årligen ett sammanträde under vinterhalvåret, under senare år vanligen vid den s. k. lantbruksveckan. Sedan år 1906 har mosskulturföreningen nästan årligen anordnat en tvådagars mosskurs för mindre jordbrukare. Till och med år 1923 hölls denna kurs regelbundet i Jönköping med utfärd till Flahult, varvid för-

söksgårdens verksamhet demonstrerades, samtidigt som kursdeltagarna fingo en allmän orientering i mosskulturfrågor. Från och med 1924 till 1929 hava sådana kurser vissa år även anordnats på Gisselås. Senare har utvecklingen gått därhän, att mosskurser hållits på lämpliga lokala försöksfält. Såsom ett ingalunda oviktigt led i mosskulturföreningens strävan att sprida upplysning i mosskulturfrågor kan nämnas föreningens publikationer. Dessa tjäna emellertid såväl försöks- och forsknings- som upplysningsverksamheten. Från och med 1887 har föreningen regelbundet utgivit en tidskrift med ett omfång av 400—500 sidor per år. De talrika resultat, som vunnits vid föreningens försöksgårdar, hava alltid först framlagts i dess tidskrift, och denna utgör således ett synnerligen värdefullt arkiv rörande mosskultur. Därjämte har under årens lopp ett stort antal småskrifter utgivits av föreningen. Mosskulturföreningens statsanslag och övriga inkomster. Av ovanstående redogörelse för mosskulturföreningens verksamhet framgår, att densamma från en ringa början utvecklats till en betydande omfattning. Detta har givetvis endast varit möjligt på grund av det ekonomiska stöd, föreningen erhållit framförallt från staten men även från hushållningssällskap och landsting. I tab. 1 lämnas en av mosskulturföreningen uppgjord tablå över samtliga inkomstposter för huvudanstalten med Flahult (tidigare även försöksgården Torestorp) och i tab. 2 motsvarande tablå för Gisselås. En dylik uppdelning är fullt berättigad, enär på grund av riksdagens beslut särskilda räkenskaper skola föras för den sistnämnda försöksgården. Av tab. 1 framgår, att statsanslag för första gången tilldelades mosskulturföreningen år 1888; nämnda anslag utgjorde då blott 600 kr., men detta stegrades snart till betydligt högre belopp och har för budgetåret 1931/32 uppgått till 104 000 kr. och för budgetåret 1932/33 till 100 000 kr.; i medeltal för de sista 10 åren 1923/24—1932/33 har statsanslaget i runt tal utgjort 99 000 kr. Till och med budgetåret 1932/33 har föreningen i statsanslag för sin drift uppburit ett sammanlagt belopp av 2 065 402 kr. Anslagen från hushållningssällskapen hava tidigare varit rätt avsevärda (1894—1909: 10 000—11000 kr.), men hava sedermera oavbrutet sjunkit för att 1931/32 uppgå till endast 3 900 kr. Landstingens bidrag hava varit jämförelsevis små, tillsammans c:a 3 000—4 000 kr. per år. Under tiden 1887—1932 har föreningen av hushållningssällskap och landsting åtnjutit anslag till ett sammanlagt belopp av 513 950 kr. Det torde k u n n a förväntas, att dessa anslag så småningom komma att helt försvinna. Mosskulturföreningens övriga inkomster t. o. m. 1931/32 hava huvudsakligen utgjorts av medlemsavgifter, tidskrift och försålda produkter från försöksgårdarna

24 Tab. 1. Svenska

mosskulturföreningens Anslag

staten

188G 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1868 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 7i-*7« 1928—29 1929—30 1930—31 1931-32 S:ma kr.

inkomster

från

hushålln.landsting sällskap

600 600 6,000 6,000 14,000 10,000 10,000 10,000 14,000 13,500 15,000 15,000 17,500 17,500 15,900 15,600 15,000 15,000 22,402 20,000 20,000 20.000 35,000 35,000 35,000 35,000 50,000 50,000 50,000 50,000 50,000 75,000 73,000 96,500 99,300 94,800 94,300 106,050 96,450 97,000 48,500 97,500 97,500 101,900 104,000

1,700 2,400 3,900 6,800 9,000 9,750 8,850 10,350 10,050 10,950 11,250 11,950 11,450 11,900 11,900 11,900 11,900 11,900 11,900 10,900 10,400 10,400 10,400 9,700 8,900 8,400 8,400 7,100 6,000 6,150 6,150 6,150 6,150 6,100 5,800 5,800 5,800 5,800 5,600 4,600 4,650 4,550 4,150 4,050 4,050 3,900

1,965,402 I

359,850

800 500 400 1,400 2,200 3,000 2,900 3,100 3,400 3,000 4,400 4,400 i 3,900 4,600 4,600 4,600 4,600 4,600 4,600 3,700 3,700 3,700 3,700 3,700 3 500 3 500 3 500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,500 3,300 3,300 2,900 3,300 3,300 3,100 2,900 154,100

Medlemsavgifter och tidskrift

under åren

1886—1932.

Övriga inkomster

Summa

569: 45 3,080: 41 4,016: 20 2,367: 72 3,334: 30 2,119: 60 2,739: 70 4,252: 60 3,869: 93 2,535: 33 2,662: 04 5,439: 25 3,657: 19 3,250: 05 10,900: 81 9,028: 39 6,574: 04 5,877: 88 5,475: 36 6,293: 97 11,417: 81 9,128: 54 7,511: 20 8,596: 71 9,462: 81 11,600: 73 9,798: 28 11,217: 28 12,620: — 17,121: 91 32,406: 84 43,133: 90 33,911: 69 36,673: 15 26,313: 72 17,789: 44 19,400: 34 19,235: 91 19,536: 40 26,525: 55 19,532: 33 6,144: 63 21,889: 72 24,934: 29 25,688: 96 27,650: 79

315: 75 5,061: 95 10,888: 91 14,997: 20 24,635: 62 31,453: 20 41,061: 40 36,421: 10 55,694: 80 39,158: 27 41,992: 63 43,635: 14 50,117: 54 49,361: 65 49,160: 20 56,642: 18 53,516: 07 52,418: 55 51,297: 04 50,775: — 56,635: 61 59,591: 86 56,157: 24 52,584: 70 67,023: 08 66,523: 12 67,650: 04 65,724: 28 79,720: 61 79,140: — 85,877: 19 103,563: 46 116,104: 38 131,044: 87 131,069: 38 142,805: 15 136,373: 88 132,176: 41 131,132: 63 142,900: 11 138,840: 59 132,257: 55 67,754: 23 134,577: 50 136,715: 27 141,315: 79 144,075: 26

481,299: 24 | 597,287: 15

3,557,938: 39

315: 75 1,992: 50 4,308: 50 6,081: — 8,067: 90 10,918: 90 12,191: 80 11,931: 40 27,992: 20 11,838: 34 11,507: 30 11,823: 10 13,328: 29 15,354: 46 11,910: 15 11,741: 37 12,087: 68 13,744: 51 13,919: 16 13,799: 64 13,339: 64 14,074: 05 12,928: 70 10,973: 50 10,026: 37 9,660: 31 9,149: 31 9,026: — 7,903: 33 7,020: — 9,105: 28 11,506: 62 13,320: 48 12,483: 18 11,796: 23 10,691: 43 9,984: 44 8,676: 07 8,296: 72 8,213: 71 7,965: 04 7,775: 22 5,659: 60 7,737: 78 6,930: 98 6,576: 83 5,624: 47

25 Tab. 2. Inkomster

vid Gisselås försöksgård Anslag från

A r

staten 10,000 4,700 7,300 17,500 6,200 8,360 9,950 15,800 5,000 14,500 17,000 17,000 17,600

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 7 ! - " / . 1928—29 1929—30 1930—31 1931-32 S:ma kr.

hushållningssällskap

under åren

1920—1932.

Övriga inkomster

S um ma

— —

1,200 1,200 1,200 1,200

2,105: — 3,797: 90 9,301: 67 3,593: 17 15,964: 60 13,791: 84 4,773: 22 10,477: 05 6,304: 92 8,403: 41 5,963: 46

10,000: — 4,700: — 9,405: •21,297: 90 15,501: 67 11,953: 17 27,114: 60 30,791: 84 9,773: 22 26,177: 05 24,504: 92 26,603: 41 24,763: 46

7,200

84,476: 24

242,586: 24

1,200 1,200

till ett sammanlagt belopp av 1 078 586 kr. I runt tal kan man beräkna, att mosskulturföreningens verksamhet under senare år till över 75 % bekostats av allmänna medel. Slutligen kan omnämnas, att föreningens tillgångar utöver skulderna (förutom donationsmedel) vid senaste bokslutet den 30 juni 1933 uppgingo till ett belopp av 6 731: 30 kr. I fråga om försöksgården Gisselås framgår av tab. 2, att av dess inkomster, som t. o. m. budgetåret 1931/32 uppgingo till ett sammanlagt belopp av 242 586 kr., hava 150 910 kr. erhållits i statsanslag och 7 200 kr. i anslag av Jämtlands läns hushållningssällskap. Återstoden, 84 476 kr., är nästan uteslutande inkomster av gårdens drift. I och för denna försöksgårds anläggning har erhållits ett statslån på 120 000 kr., vilket enligt riksdagens beslut skall vara ränte- och amortelingsfritt, så länge gården användes som försöksgård. Kap. 3.

Kemisk=växtbiologiska anstalten i Luleå och dess verksamhet.

Kemisk-växtbiologiska anstaltens tillkomst, utveckling och nuvarande organisation. Redan i början av 1880-talet hade Norrbottens läns hushållningssällskap i samband med frågan om inrättandet av en frökontrollanstalt inom länet dryftat frågan om upprättandet av en agrikulturkemisk anstalt. Frökontrollanstalten började sin verksamhet redan år 1889, men först år 1892 beslöto hushållningssällskap och landsting efter verkställd utredning att vardera lämna bidrag till inrättande och underhåll av en

26 kemisk-växtbiologisk anstalt, under förutsättning av att statsbidrag till visst belopp erhölles. Vid 1894 års riksdag beviljades också för angivet ändamål på extra stat ett årsanslag om 5 000 kr., under förutsättning att sammanlagt 3 000 kr. årligen — förutom anläggningskostnaderna — anvisades av landsting och hushållningssällskap. Den 24 januari 1895 utfärdade lantbruksstyrelsen reglemente för en kemisk-växtbiologisk anstalt i Norrbottens län, och skulle anstalten enligt detta hava till ändamål »dels att såsom kemisk station främja utvecklingen av jordbruk och andra näringar genom meddelande av upplysningar och råd samt medelst undersökningar av handelsvaror och andra ämnen, vilka för dessa näringars befrämjande äro av betydelse; dels att såsom praktisk försöksanstalt genom odling och förädling av sädesslag och foderväxter söka utröna, vilka av dessa äro för övre Norrland mest passande, samt i den mån befintliga tillgångar sådant medgiva, låta verkställa försök med artificiella gödningsmedel för utrönande, vilka slag av dylika ämnen bäst lämpa sig för övre Norrland, särskilt för Norrbottens läns moss- och myrmarker; dels ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt undersöka växternas liv och livsyttringar med hänsyn till de inom nämnda landsdel förhandenvarande livsbetingelser.» Anstalten började sin verksamhet den 1 januari 1895. Antalet fast anställda tjänstemän, utom föreståndaren, utgjorde år 1896 en, år 1904 fem samt från och med år 1908 till och med år 1924 sju. Sistnämnda år skedde emellertid en omorganisation av anstalten, varvid dess fyra jordbrukskonsulenter överflyttades till hushållningssällskapet. Visserligen hade anstalten redan från sin tillkomst börjat bedriva försöksverksamhet på ett mindre jordområde invid Luleå, men först år 1915 erhöll den sin första verkliga försöksgård, Sunderbyn, och år 1918 beviljades statsmedel till drivande av anstaltens andra försöksgård, Alträsk. Genom landstingsanslag från och med år 1919 har vidare anstalten satts i tillfälle att anordna fast försöksverksamhet vid länets båda lantmannaskolor, Gran och Matarengi. Styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten utgöres av Norrbottens läns hushållningssällskaps ordförande, vice ordförande och sekreterare samt 2 andra ledamöter. Kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhet. Såsom förut nämnts, är anstaltens ändamål att verka dels som kemisk station, dels såsom praktisk försöksanstalt och dels såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt. Anstaltens verksamhet såsom kemisk station har visserligen i jämförelse med andra kemiska stationers ej varit så omfattande, men därj ä m t e har anstaltens kemiska laboratorium utfört driftsanalyser för försöksverksamheten inom länet. Laboratoriet är liksom anstaltens övriga lokaler inrymt i hushållningssällskapets fastighet i Luleå.

27 Tyngdpunkten i anstaltens verksamhet är otvivelaktigt dess försöksverksamhet, vilken utgöres dels av fasta och dels av lokala försök. Anstaltens fasta försöksverksamhet är förlagd till Sunderbyns och Alträsks försöksgårdar, till de fasta försöksstationerna vid Gran och Matarengi samt slutligen i mindre omfattning till Hagalunds försöksfält vid Luleå. År 1904 överlämnades till kemisk-växtbiologiska anstalten av grosshandlare Seth Kempe och änkefru Lotten Bruzelius ett belopp av 30 000 kr. för anordnande av ett centralt försöksfält och för befrämjande av anstaltens försöksverksamhet. Ett par år senare erhöll anstalten av nämnda donatorer ytterligare 10 000 kr. för samma ändamål. År 1908 inköpte anstalten hemmanet 37/168 mantal Sunderbyn n : r 6 i Nederluleå socken, beläget vid Norra Sunderbyns järnvägsstation. Efter nödiga nybyggnads- och grundförbättringsarbeten kunde försöksverksamheten där taga sin början år 1915. År 1925 erhölls av grosshandlare Seth Kempe ännu en gåva av 35 000 kr. för utvidgning av Sunderbyns försöksgård, varigenom anstalten bereddes möjlighet att tillköpa 10 ha odlingsbar mark i gårdens omedelbara närhet. Den i samband med denna utvidgning uppgjorda planen för utökande av försökgårdens verksamhet upptager bl. a. genomförande av fullständig beteskontroll, utvidgade försök angående vallodlingens räntabilitet och teknik samt anläggning av försök rörande fröodling av vallväxter, vilken plan dock hittills endast i ringa omfattning blivit genomförd. Sunderbyns försöksgård disponerar för närvarande en areal av c:a 24 ha, varav c:a 20 ha äro odlade och 3 ha röjda för odling. Jordarten på försöksgården utgöres av lerblandad sandjord av något växlande mullhalt samt grund myrjord. Största delen av den först odlade arealen å försöksgarden upptages av försök med olika växtföljder. Därjämte hava i rätt stor omfattning utlagts dikningsförsök med olika dikesavstånd och olika dikesdjup för slåttervall. Av övriga försök märkas sortförsök med potatis samt försök med olika vallfröblandningar. För försöksgårdens skötsel finnes en förman anställd på platsen. Försöksgården är väl bebyggd med delvis nyuppförda ekonomibyggnader. Alträsks försöksgård är belägen å Alträsks kronopark inom överluleå socken vid Brännbergs järnvägsstation mellan Boden och Älvsbyn. Redan år 1909 påbörjades härstädes jordbrukskolonisation på ett större myrmarkskomplex. Ett av de här utstakade koloniområdena ansågs lämpligt till försöksgård, och år 1918 anvisade riksdagen medel till upprättande av en sådan. Området i fråga hade emellertid ursprungligen varit avsett till ett mönsterkolonat, och på bekostnad av löjtnant G. Frsenckel hade bostads- och ekonomihus blivit uppförda redan år 1917. Större delen av myrjorden är två meter djup, ställvis dock betydligt mäktigare; torven kan i stort sett betecknas såsom en klent förmultnad tuvdun-brunmoss-starrtorv med medelmåttig kalkhalt. År 1920 var all till gården hörande torv-

28 jord, c:a 11 ha, uppodlad. Då emellertid en utvidgning av försöksgården visade sig vara önskvärd, tilldelades densamma ännu ett kolonatområde, vars uppodling avslutades år 1925. Härigenom ökades gårdens odlade areal till 36 ha. Försöksverksamheten vid Alträsk omfattar förutom betes-, diknings- och växtföljdsförsök även en del sandkörnings-, kalknings- och gödslingsförsök. Liksom vid Sunderbyns försöksgård är för gårdens skötsel anställd en förman. Gårdens bebyggelse är för närvarande mindre tillfredsställande; för skördens förvaring finnas visserligen nödiga utrymmen i fyra större foderlador, men bostadshus och husdjursstallar äro däremot otillräckliga, och då därtill kommer, att byggnadsgrunden för dessa är olämplig, torde en ombyggnad i samband med förflyttning av husen snart bliva erforderlig; helt nyligen (1933) har Kungl. Maj:t också medgivit, att kemisk-växtbiologiska anstalten må av Norrbottens läns hushållningssällskap få upptaga ett lån av högst 8 500 kr. i och för inköp av en ytterligare areal om 19,5 ha, å vilken lämplig byggnadsplats finnes. Ett mellanting mellan försöken vid försöksgårdarna och de lokala försöken utgöra de fasta försöken vid de s. k. försöksstationerna, lantmannaskolorna Gran i Piteå socken och Matarengi i övertorneå socken. Av dessa båda skolor disponerar den förra över 14 ha och den senare över 24 ha åker, på vilka arealer anstalten alltså kan få utlägga en del fasta försök. För närvarande utföras därstädes gödslingsförsök med olika kvävegödselmedel, sortförsök med korn och havre, fröodlingsförsök samt vallanläggningsförsök. Kemisk-växtbiologiska anstaltens lokala försöksverksamhet är organiserad i samarbete med länets hushållningssällskap på sådant sätt att anstalten inspekterar och ombesörjer bearbetning och publicering av den lokala försöksverksamhetens resultat, under det att själva försöksarbetet omhänderhaves av hushållningssällskapets jordbrukskonsulenter. Anstalten indelar sina lokala försök, c:a 160—180 pr år, i tre kategorier, nämligen demonstrations-, gödslings- och växtodlingsförsök. Demonstrationsförsöken anläggas efter en mycket enkel plan och hava från försökssynpunkt ej så stort värde, men de hava dock bidragit till att väcka intresse för odlingen av nya växtslag och sorter. Större vikt bör emellertid tillmätas gödslingsförsöken, vilka utlagts både på myr- och fastmarksjord, och har genom dessa en hel del värdefulla slutsatser kunnat dragas, samtidigt som de väckt jordbrukarnas intresse för rationell gödsling. Med hänsyn till de mångåriga vallarnas betydelse för växtodlingen i övre Norrland utföras anstaltens gödslingsförsök till allra största delen i vall. Den försöksplan, som användes vid dessa senare försök, skiljer sig emellertid grundväsentligt från de försöksplaner, som användas i den lokala försöksverksamheten i övriga delar av landet. De lokala växtodlingsförsöken slutligen intaga en mera undanskymd plats i förhållande till gödslingsförsöken

29 och omfatta för närvarande sortförsök med korn och havre samt fröodlingsförsök. Den tredje grenen av anstaltens arbetsuppgifter, att tjänstgöra såsom en vetenskaplig växtbiologisk anstalt, är av obetydlig omfattning, då den fått träda i bakgrunden för de här förut omnämnda, praktiskt betonade verksamhetsgrenarna. Med stöd av försöksresultaten från sin mångåriga försöksverksamhet lämnar kemisk-växtbiologiska anstalten genom sina tjänstemän och hushållningssällskapets jordbrukskonsulenter råd och upplysningar i jordbruksfrågor av olika slag. Såsom ett led i anstaltens upplysningsverksamhet ingå också de demonstrationsdagar, vilka anstalten ett par gånger under sommaren anordnar vid försöksgårdarna. Anstalten utgiver icke någon årlig publikation utan offentliggör 5-årsberättelser över verksamheten. Kemisk-växtbiologiska anstaltens statsanslag. År 1896 erhöll anstalten för första gången statsanslag med ett belopp av 5 000 kr.; dylikt anslag har sedermera oavbrutet erhållits till tid efter annan stegrade belopp. För budgetåret 1932/33 utgjorde anslaget 28 400 kr. och för hela tiden till och med sistnämnda år har, som tab. 3 visar, anstalten uppburit statsanslag till ett Tab. 3. Kemisk-växtbiologiska

anstaltens

statsanslag

under åren

1896—1932. Kronor

Kronor

A r

5,000 5,000 5,000 6,250 6,250 6,250 6,250 6,250 11,250 11,250 11,250 11,250 18,750 18,750 18,750 18,750 18,750 21,250 21,250

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 Transport

227,500

Transport 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

I

S:ma kr.

227,500 21,250 21,250 22,500 22.500 22,300 22,300 33,000 33,000 28,000 20,000 25,250 22,250 22,750 24,550 26,300 27,000 27,700 28,400 677,800

30 sammanlagt belopp av 677 800 kr. Av statsanslaget har under senare år omkring 6 000 kr. åtgått för att täcka omkostnaderna (utom förmannens lön) för försöksgården Sunderbyn, och ungefär samma belopp har använts till övrig försöksverksamhet. Verksamheten vid Alträsks försöksgård bekostas uteslutande genom statsmedel, och hava anslagen härtill uppgått till följande belopp:

år

kr.

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

5 600 9 400 5 900 7 000 7 000 5 750 6 500 6 750 7 000 7 200 7 900 8 900 9 000

S:ma kr. 93 900 Dessutom har anstalten för denna försöksgårds upprättande och för vissa utvidgningsarbeten vid densamma uppburit statsanslag till följande belopp:

år

kr.

1919 1920 1926 1927

10 000 15 000 4 000 14 000

S:ma kr. 43 000 Kemisk-växtbiologiska anstalten har alltså under sin tillvaro åtnjutit statsanslag till ett sammanlagt belopp av 814 700 kr.; för budgetåret 1932/33 utgjorde driftsanslaget för anstalten med dess försöksgårdar 37 400 kr. Försöksverksamheten på växtodlingens område i Norrbottens län handhaves alltså helt och hållet av kemisk-växtbiologiska anstalten och är organiserad på ett helt annat sätt än i övriga delar av landet. Denna verksamhet har ej heller stått i någon närmare kontakt med annan statlig eller statsunderstödd försöksverksamhet, och den bedrives också efter i viss mån andra linjer. Anmärkningsvärt är bl. a., att något samarbete ej äger rum mellan kemisk-växtbiologiska anstalten och mosskulturföreningen, oaktat båda dessa hava försöksgårdar på torvjord.

31 Kap. 4.

Svenska betes» och vallföreningen och dess verksamhet.

Ängsskötseln under 1700-talet. Uppfattningen om ängens betydelse i den svenska lanthushållningen har urgamla anor. I byggningabalken av landskapslagen står också fastslaget, att äng är åkers moder. En god förklaring på innebörden i denna sats återfinnes i Strängnäsbiskopen Jacob Serenius år 1727 utgivna bok »Engelska åkermannen», vari bl. a. anföres följande: »Ängar och betesmark äro af så stor nytta och förmon för en Landtman, at de uti mångas tycke sättas framför sades- och åkerland och det, så wäl i anseende dertil, at dem et ringa efventyr, kostnad och arbete widkommer, som ock sedermera, at de lägga grunden til all den nytta, som af plogland wäntas kan, för den gödsels skull, som af boskapen åstadkommes.» Även statsmakterna insågo tidigt ängsskötselns betydelse, och i 1734 års lag stadgas i byggningabalkens 6: te kapitel, att »bonde bör så wäl sin åker häfda och sköta, som ängar rödja och wårda.» Att det likväl under 1700-talet ej alllid var så väl beställt med ängsskötseln inom landet framgår av dåtida lantbrukslitteratur. Den animala produktionens genombrott. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet påbörjades i Sverige emellertid en omläggning av lantbrukets produktion, bestående däri, att ängsmarkerna uppodlades, och foderväxtodlingen inrangerades i åkerkulturen, s. k. cirkulations- eller växelbruk. Från denna tid framträder även ett mer allmänt intresse för boskapsskötseln i vårt land, och de vägledande inom jordbruket började framhålla boskapsskötseln såsom lanthushållningens enda säkra grund, en uppfattning, som sedan allt mer och mer satt sin prägel på det svenska jordbrukets utveckling, ehuru den principiellt innebär en förväxling av mål och medel. En synnerligen träffande skildring av huru den animaliska produktionsriktningen utvecklade sig under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet återfinnes i professor Hj. von Feilitzens 1917 utgivna broschyr »Om betesvallar på torvjord». Han säger där nämligen: »Sedan den tiden har emellertid ladugårdsskötseln tagit jättesteg framåt. Tack vare ett ordnat premieringsväsen, införande av lämpligare kreatuisraser, en rationellare utfodring och individuell kontroll av djurens avkastningsförmåga samt användande av starkt äggvite- och fettrika fodermedel samt tillskott till ett näringsrikare fyllnadsfoder från bättre skötta och gödslade åkrar och vallar än den förr spartanska födan, har ladugårdarnas avkastning på den korta tiden av knappast ett halvsekel mer än fördubblats, ja på sina håll t. o. m. mångdubblats, och nötkreatursskötseln anses nu av djurägarne som en ganska räntabel affär och som det bästa sättet att omvandla fodret i säljbara produkter, i kött, mjölk, smör och ost. — Allt emellanåt höjas visserligen röster, som vilja framhålla, att nötkreaturen visst icke betala fodret, då produktionskostnaderna för mjölken resp.

köttet äro så höga i förhållande till dess realisationspris, men fullt övertygande hava dock ej dessa kalkyler verkat, trots den skärpa med vilken striden förts från de olika lägren. I sin iver att driva upp avkastningsförmågan till det högsta möjliga och utpressa så många liter mjölk eller kilo smörfett som sig göra lät för att kunna stoltsera med rekordsiffror och få bra betalt för påläggskalvar och avelstjurar efter sådana pampiga mödrar, har man dock på sina håll under denna tid gått för långt i kraftfodringen, vilket här och där redan torde förorsakat bakslag. För att ej riskera en om ock tillfällig nedgång i mjölkproduktionen gick man nämligen nu till den andra ytterligheten, i det korna ej alls släpptes på bete utan höllos på stall året runt med en möjligast likformig stark utfodring. Detta kunde j u lyckas med särdeles kraftiga individer, men i längden måste det dock bliva fördärvbringande, ty djuren äro inga maskiner, som opåtalt kunna hanteras hur som helst. Allt oftare upprepade omlöpningar, sterilitet och tuberkulos torde nog åtminstone till någon del få skrivas på denna rekordstallfodringens konto, även om man ej, såsom en del håller före, direkt kan giva de importerade oljekakorna skulden till dessa olägenheter.» Begynnande intresse för beteskultur. Mot detta nu skildrade system inträdde i början av 1900-talet en reaktion, som framförallt tog sig uttryck i propaganda för betesdrift. År 1913 anför dåvarande statskonsulenten i fröodling, A. Elof son, i sin berättelse över en med statsstipendium till Tyskland och Schweiz företagen studieresa, rörande betesfrågan i Sverige följande: »För att denna för jordbrukets räntabilitet så betydelsefulla fråga skall kunna föras framåt på grundval av inhemska beräkningar, erfordras emellertid att genom tillräckligt omfattande och med sakkännedom planlagda försök få klargjort: 1) betesvallarnas räntabilitet för växande djur och mjölkkor, 2) uppfödningens och vinterutfodringens inflytande på djurens förmåga att ekonomiskt utnyttja bete och voluminöst foder, 3) gödslingens betydelse för betesvallarnas avkastning, 4) de olika växtarternas lämplighet för betesvallar, vartill komma en en hel del spörsmål rörande betesmarkernas skötsel samt den för hötillgången icke oviktiga frågan om 5) betesvallarnas användbarhet till slätter och det inflytande de härav röna m. m.» Statskonsulenten Elofson framhöll vidare, att »för att en säker grund för betesfrågan skall kunna erhållas, behöves samverkan av alla intresserade, och i främsta rummet är det nödvändigt, att centralanstaltens husdjursavdelning bliver i tillfälle att under en följd av år upptaga de med betesfrågan närstående utfodringsspörsmålen på sitt program». — Under åren 1915 och 1916 anordnades också av centralanstaltens husdjursavdelning beteskontroll vid Valinge samt i samband därmed en jämförande kontroll vid Bjärka-Säby och Alnarp. Denna första åtgärd till igångsättande av ordnad

33 försöksverksamhet på betesområdet kunde emellertid ej tillfredsställa det nu framträdande intresset för betesfrågor. Betes- och vallföreningens tillkomst, utveckling och nuvarande organisation. Efter ett av statskonsulent Elofson under lantbruksveckan i Stockholm år 1916 hållet föredrag föreslogs tillsättandet av en kommitté med uppgift att söka åstadkomma åtgärder, ägnade att på ett effektivt sätt bidraga till betes- och vallfrågornas framförande i vårt land. Denna kommitté framlade sedermera förslag om »att en allmän, särskild institution skulle för betes- och vallfrågorna i sin helhet åstadkommas samt att en inbjudan härtill skulle utfärdas». Med anledning härav beslöts på ett sammanträde i Malmö den 25 nov. 1916 bildandet av svenska betes- och vallföreningen u. p. a., vars arbetsuppgifter enligt dess av Kungl. Maj:t fastställda stadgar skulle v a r a : 1) att verka för erhållandet av högre avkastning av våra betes- och ängsmarker genom införandet av bättre metoder för deras skötsel och utnyttjande, 2) att arbeta för att skogsmark allt mindre skall behöva tagas i anspråk för betesändamål, 3) att söka klarlägga hithörande frågor och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och erfarenheter, 4) att härom sprida upplysning till landets jordbrukare, samt 5) att överhuvudtaget verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags fodervall. Från och med föreningens stiftande tjänstgjorde statskonsulenten Elofson som dess sekreterare och ledare samt såsom föreståndare från den 1 juli 1925. År 1917 anställdes en konsulent och en ängsmästare, år 1918 ytterligare en konsulent och en ängsmästare, år 1920 en laborator och år 1925 en tredje konsulent, senare försöksledare, samt en extra ängsmästare. För uppförande av institutionsbyggnad erhöll föreningen år 1929 av lotlerimedel 200 000 kr. Påföljande år kunde också betes- och vallföreningen inflytta i sin nya, vid Ultuna uppförda institutionsbyggnad, vilken inrymmer expeditions- och arbetslokaler samt bostad för föreståndaren. Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen består av 7 ledamöter, utsedda på samma sätt som mosskulturföreningens styrelse. Betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I egenskap av centralt organ för klarläggande av alla betes- och vallkulturen berörande spörsmål kan föreningens uppgift sägas vara dels att genom en mera djupgående forsknings- och försöksverksamhet tillgodose behovet av grundläggande material för den fortgående upplysningsverksamheten på betesområdet, dels genom samlande av direkta iakttagelser, bl. a. genom s. k. beteskontroll, söka lösa betesproblem av olika slag. Föreningens verksamhet består alltså 3

34 å ena sidan i att framskaffa försöksresultat och kontrollerad erfarenhet och å andra sidan att genom upplysningsverksamhet sprida kännedom härom. Intimt förbunden med upplysningsverksamheten är föreningens konsulterande verksamhet. Beträffande denna senare verksamhet bör emellertid påpekas, att lantbruksstyrelsen enligt avgivet yttrande till 1925 års statsverksproposition uttalat önskvärdheten av att verksamheten i fråga borde överflyttas i första hand på hushållningssällskapen. Föreningen bedriver sin försöksverksamhet dels på Ultuna egendom, varest den disponerar en mindre jordareal jämte kärlförsöksgård, dels på spridda gårdar i olika delar av landet. Under år 1933 har den dessutom i den närbelägna, Uppsala universitet tillhöriga gården Sunnersta genom arrende förskaffat sig en egen försöksgård. Denna gård, som har en åkerareal av 21 ha, är avsedd att ordnas såsom ett jordbruk med utsträckt betesdrift, och därstädes skola utföras sådana försök, som ej lämpligen kunna förläggas till privata gårdar. På grund av starkt begränsad tillgång på försöksarealer vid Ultuna, har den huvudsakligaste delen av föreningens försöksverksamhet måst bedrivas på för ändamålet lämpliga gårdar i olika delar av landet. De gårdar, som på detta sätt längst hyst betes- och vallföreningens försöksverksamhet, äro Valinge, Hasselfors och Bjärka-Säby. Av övriga försöksgårdar kunna nämnas Blombacka, Svanå, Domnarvet och Koppom. De av föreningen utförda försöken äro huvudsakligast gödslings-, skördetids-, fröodlings-, kultiverings-, marktäcknings- och vallanläggningsförsök. För att främja beteskulturen i Norrland har betes- och vallföreningen från och med år 1931 av riksdagen erhållit särskilt anslag till två kultiveringsförsök därstädes, vilka försök utlagts vid Nordvik i Västernorrlands och vid Brattby i Västerbottens län. Om dessa försök säger föreningen: »Närmast skulle försöken ifråga avse att möjliggöra en jämförelse av resultaten vid anläggning av kulturbete genom 1) en billigare ytkultur med 2) fullständigare uppodling under iakttagande i båda fallen av 3) dräneringens verkan (åstadkommen reglering av grundvattenståndet). Givet är, att kalkningens, jordympningens och hjälpsåddens ekonomiska betydelse i ty fall skulle beaktas. För bedömande av resultaten bliva, utom särskilda jordmåns- och markbiologiska undersökningar, nederbörds- och temperaturobservationer samt botaniska och kemiska foderanalyser nödvändiga. För erhållande av praktiskt pålitliga resultat måste avkastningen bedömas genom betande djur, och för komplettering härav böra särskilda slåtterytor anordnas.» Betes- och vallföreningens beteskontroll. Jämförelsevis nära ansluten till försöksverksamheten är föreningens andra verksamhetsgren: samlandet och tillgodogörandet av på området för föreningens verksamhet gjorda prak-

35 tiska erfarenheter, särskilt med hänsyn till betes- och vallkulturens räntabilitet. Denna s. k. beteskontroll är en genom föreningen ledd avkastningskontroll över svenska betesmarker. På ett stort antal gårdar föras sedan år 1925 anteckningar över respektive betesmarkers beskaffenhet, gödsling, avkastning m. m. Med stöd härav hava i viss grad slutledningar kunnat dragas rörande vilka åtgärder, som under olika förhållanden böra vidtagas vid rationell betesskötsel. Vid 1930 års riksdag framfördes motionsvis förslag om vissa åtgärder för beteskulturens främjande, varvid bl. a. hemställdes om ett anslag av 42,000 kr. för anordnande av fyra s. k. kontrollgårdar. Med anledning härav yttrar betes- och vallföreningens styrelse i skrivelse den 7/11 1930 till lantbruksstyrelsen angående dylika gårdar bl. a. följande: »Ifrågavarande produktionsproblems praktiska prövning och kontroll bör sålunda inriktas på att åstadkomma tillförlitlig kännedom o m : 1) den rationella beteskulturens betydelse vid utfodringen av våra gräsätande djur, varvid särskilt mjölkproduktionen, ungdjursuppfödningen och köttproduktionen böra beaktas; 2) i vad mån genom vall av betestyp, för omväxlande betning och slätter, även äggviterikt vinterfoder av sådan beskaffenhet kan erhållas, att på grund därav kraftfoderbesparing blir möjlig; 3) huruvida och i vad mån dessa önskemål kunna främjas genom ändrade principer även för slåttervallarnas odling och tillgodogörande, varvid särskilt den tidigare höskördens betydelse bör beaktas; samt slutligen 4) i vad mån en rationell betes- och vallkultur ekonomiskt inverkar dels på den animaliska produktionen och dels på lanthushållningen i sin helhet. Vid genomförandet härav böra även andra erfarenheter av värde i praktiskt avseende erhållas. Tillfälle uppkommer givetvis också att pröva den viktiga frågan om användbarheten av rekommenderade metoder för bärgning (konservering) av dylikt foder, vilken fråga i samråd med svenska betes- och vallföreningen upptagits av jordbrukstekniska föreningen och centralanstaltens husdjursavdelning till mera ingående teknisk och vetenskaplig bearbetning. — Att härför inrätta av föreningen direkt ledda, egentliga försöksgårdar skulle troligen — huru önskvärda dylika för annat ändamål än kunde vara — anses för dyrbart. Det gäller nu också att så snart ske kan komma till resultat. Detta önskemål kan tillgodoses endast genom anlitande för ändamålet av sådana gårdar, vid vilka härför lämpliga odlingar i viss utsträckning redan finnas.» Vid 1931 års riksdag beviljades anslag för anordnande av två kontrollgårdar i mellersta Sverige, Boda i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län. Vid dessa kontrollgårdar pågår en skärpt betes- och utfodringskontroll i överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer, och har den första redogörelsen för härvid vunna resultat under år 1933 blivit offentliggjord.

36 Betes- och vallföreningens upplysningsverksamhet. Föreningens upplysningsverksamhet bedrives genom demonstrationsfält, beteskurser och föredragsturnéer samt genom konsultationsverksamhet. Sedan föreningen, som ovan anförts, under senare år koncentrerat sin försöksverksamhet till vissa speciella upgifter och platser, har den mer och mer börjat anordna särskilda demonstrationsfält inom skilda delar av landet i avsikt att därigenom främja lokal betespropaganda. Sedan år 1926 utsänder föreningen alltså för detta ändamål förslag och planer över demonstrationsfält till hushållningssällskapen med åtagande att förmedla anskaffning av gödselmedel härtill. Fälten skötas av vederbörande hushållningssällskaps konsulenter, och på en del av dem utövas även noggrann kontroll, varigenom avses, att demonstrationsfälten skola erhålla mer än ett tillfälligt värde. Från och med år 1919 har föreningen hållit 286 särskilda kurser i betesskötsel. Av sådana kurser hava årligen två anordnats med statsunderstöd och varit huvudsakligen avsedda för hushållningssällskapens tjänstemän. Jämte dessa kurser, som omfatta både föreläsningar och praktiska övningar, hava föreningens funktionärer spritt upplysning om bcteskulturen genom ett stort antal föredrag. Sedan några år tillbaka har föreningen även anordnat möten med konsulenter och länsjägmästare, varvid medelst föredrag och överläggningar frågor av gemensamt intresse för dessa kategorier av rådgivare klarlagts. Ehuru hushållningssällskapens konsulenter alltmer övertaga den undervisande och konsulterande verksamheten på betesområdet, så har emellertid hitintills betes- och vallföreningens insats på detta område spelat en betydelsefull roll. Till och med år 1931 hade föreningens konsulenter avlagt 1 700 besök på gårdar i skilda landsdelar och utarbetat 1 230 förslag och planer till vallanläggningar m. m. berörande en areal av 25 266 ha. Såsom ett sista led i föreningens upplysningsverksamhet ingår föreningens sedan år 1919 utgivna årsskrift. Denna har till väsentlig del omfattat populära framställningar i utfodrings- och betesspörsmål, till stor del författade av personer, som ej tillhöra föreningens tjänstemannastab. Betes- och vallföreningens statsanslag. Betes- och vallföreningen erhöll år 1919 för första gången statsanslag för sin verksamhet och har sedermera oavbrutet åtnjutit dylikt anslag till stegrade belopp, nämligen: år 1919 1920 1921 1922

kr. 8 000 — 10 000 — 20 000 — 20 000 —

Transport kr. 58 000 —

37 insport kr. 58 000 — 20 000 — 1923 1924 25 000 — 1925 38 400 — 1926 48 100 — 1927 52 700 — 1928 60 000 — 1929 68 100 — 1930 76 450 — 1931 83 750 — 1932 87 000 — S:ma kr. 617 500 — Dessutom erhöll föreningen för anordnandet och driften av tvenne kontrollgårdar i mellersta Sverige och tvenne kultiveringsförsök i Norrland för budgetåret 1931/32 ett statsanslag av 30 000 kr. samt för budgetåret 1932/33 i och för driften vid nyssnämnda företag ett anslag av 19 000 kr. Man torde approximativt kunna beräkna, att kostnaderna för betes- och vallföreningens verksamhet under senare år till nära 70 % täckts av statsmedel. Därjämte har föreningen, som redan tidigare anförts, av lotterimedel uppburit ett belopp av 200,000 kr. i och för uppförande av egen institutionsbyggnad.

Kap. 5.

Centralanstaltens och den lokala fältförsöksverksamhetens utveckling.

Centralanstaltens organisation och arbetsuppgifter. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet upprättades, såsom förut nämnts, år 1907. Den bestod då av fem avdelningar, men år 1912 tillkom en särskild avdelning i bakteriologi. Efter denna tid har centralanstalten alltså varit uppdelad i sex avdelningar representerande jordbruk, husdjursskötsel, lantbrukskemi, lantbruksbotanik, lantbruksentomologi och lantbruksbakteriologi. Centralanstaltens styrelse består av lantbruksakademiens preses såsom ordförande, akademiens sekreterare samt 3 av Kungl. Maj:t förordnade och 2 av akademien utsedda ledamöter. Centralanstaltens arbetsprogram framgår av dess stadgar, enligt vilka anstalten har till uppgift: 1) att genom i olika delar av landet anordnade försök och genom vetenskapliga undersökningar utreda för lantbruket och dess binäringar viktiga praktiska frågor; 2) att genom uppvisningar åskådliggöra vid försöksverksamheten erhållna resultat; samt

38 3) att i den mån lämpligen kan ske meddela allmänheten råd och anvisningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhet. Av intresse torde i detta sammanhang vara att omnämna, att centralanstalten även har såsom uppgift att årligen avgiva yttranden rörande planerna för försöksverksamheten vid Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen, Sveriges fröodlareförbund, kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå samt permanenta kommittén för fruktodlingsförsök. Av Kungl. Maj :ts instruktion för centralanstalten av den 18 juni 1926 framgår, h u r u samarbetet såväl inom anstalten som mellan densamma och andra lantbruksvetenskapliga anstalter tänkts ordnat. Nämnda instruktion föreskriver nämligen följande: »För att enhet och samverkan må vinnas mellan centralanstaltens olika avdelningar, bilda lantbruksakademiens sekreterare, såsom ordförande, samt avdelningsföreståndarna och överassistenterna vid anstalten en nämnd, vilken har att uppgöra och till styrelsen ingiva, före utgången av oktober, förslag till arbetsprogram för nästfoljande år samt, före utgången av mars, förslag till stat för nästföljande budgetår. Nämnden bör beredas tillfälle att till styrelsen avgiva yttrande angående frågor, som beröra centralanstalten i dess helhet, samt frågor, vilka avse planläggningen och organisationen av de enskilda avdelningarnas verksamhet. Härförutom har nämnden att i övrigt påkalla styrelsens uppmärksamhet i frågor, som beröra anstaltens verksamhet. Nämnden bör ock hava sin uppmärksamhet fäst på ernåendet av planmässighet i hela den försöksverksamhet, som på jordbruksområdet utövas inom riket, och skall därför i god tid före det sammanträde, vid vilket förslag till arbetsprogram uppgöres, anmoda landets hushållningssällskap samt andra för anstaltens försöksverksamhet intresserade institutioner att inom viss bestämd tid inkomma med förslag i fråga om anstaltens försöksverksamhet. Sedan arbetsprogram för anstaltens verksamhet blivit uppgjort, av styrelsen prövat och av Kungl. Maj:t fastställt, utarbetas av avdelningarnas och underavdelningarnas föreståndare planer för de lokala försökens utförande. Beträffande planerna för de till avdelningen för jordbruk och växtodling hörande lokala fältförsöken skola de lokala försöksledarna vid ett allmänt möte, som på kallelse av centralanstaltens styrelse årligen bör äga rum i Stockholm omkring den 1 februari, beredas tillfälle att yttra sig däröver. Vid det sammanträde med nämnden, vid vilket förslag till arbetsprogram för nästföljande år uppgöres, skall jämväl avgivas yttrande över inkomna förslag till arbetsplaner för försöksverksamheten vid andra lantbruksvetenskapliga anstalter.» Centralanstaltens försöksgårdsfråga. En kännbar brist i centralanstaltens organisation var emellertid saknaden av försöksgårdar. När centralanstalten inrättades och övertog den jord, som lantbruksakademien för

39 försöksändamål disponerade vid Experimentalfältet, fanns icke någon annan statlig försöksgård i vårt land. Då åkerjorden vid Experimentalfältet, som blott utgör 17 ha, därjämte mindre väl lämpade sig för försöksverksamhet, hemställde styrelsen hos Kungl. Maj:t redan år 1912 om anslag till upprättandet av tre fasta försöksgårdar. Denna anhållan bifölls visserligen ej då, men år 1918 beviljade riksdagen till centralanstalten ett årligt anslag av 8 000 kr. i och för anordnandet av s. k. fast försöksverksamhet vid lantbruks- och lantmannaskolor. Försöksverksamheten vid nämnda skolor visade sig emellertid i flera avseenden ej fullt tillfredsställande, och år 1920 väcktes därför i riksdagen motion om utredning rörande anordnandet av ett lämpligt antal fasta försöksgårdar (förslagsvis 25). Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj :t åt centralanstaltens styrelse att verkställa för denna frågas lösning erforderlig utredning, och uppdrog nämnda styrelse på grund härav år 1921 åt en kommitté att framlägga förslag i ärendet, vilket skedde år 1925 (statens officiella utredningar 1925: 32). Ifrågavarande förslag utmynnade i att för tillgodoseendet av landets behov av fast försöksverksamhet behövde 14 försöksgårdar inrättas, nämligen i : 1. Malmöhus län (för silurmorän på Skåneslätten); 2. Kristianstads län (för sandjordsområde inom nederbördsfattigare distrikt); 3. Hallands kustslätt (för sandjordsområde inom nederbördsrikare distrikt); 4. Kronobergs län (för urbergsmorän på sydsvenska höglandet) ; 5. Östergötlands län (för östra Sveriges kalkfattiga lerområden); 6. Gotland (för moränmark och moränlera på Gotland och Öland samt i Södra Kalmar l ä n ) ; 7. Skaraborgs län (för Västgötaslättens styva leror); 8. Älvsborgs län, Dalboslätten (för områden med kalkfattig, mjälig lera); 9. Närke eller Västmanland (för svämlerområden); 10. Uppland (för Upplandslerorna; ev. även husdjursförsöksgård); 11. Kopparbergs läns södra del eller Värmland (för Norra Bergslagen); 12. Jämtlands län (för silurområdet); 13. Västernorrlands län (för Norrlands nedre kustområde); och 14. Västerbottens län (för Norrlands övre kustområde). Av försöksgårdarna borde en väljas så att den lämpade sig jämväl för husdjursförsök. Kommittén föreslog emellertid, att till en början endast 5 dylika gårdar skulle komma till stånd. En av dessa skulle representera den styva leran och en sandjorden, förlagda till Skaraborgs, resp. Kristianstads län. För Norrlands vidkommande borde en försöksgård upprättas i Västernorrlands län och tjänstgöra som representant för mjälleran. Slutligen föreslogs en försöksgård förlagd till Målare- och Hjälmarebygdens lättlerområde, närmare bestämt till Örebro län. Den femte försöksgården skulle som huvudsaklig uppgift hava husdjursförsök på sitt program, och

40 borde densamma förläggas så nära Stockholm som möjligt. Genom detta förslag ansåg ifrågavarande kommitté, att såväl huvudtyperna för våra vanligaste jordarter som olika klimatförhållanden blevo representerade. För Kristianstads läns vidkommande hade kommittén ej kunnat finna lämplig gård, men för de andra jordbruksområdena avgavs även förslag till förläggningsplatser för de påtänkta försöksgårdarna, nämligen kronogården Lanna Borregård i Saleby socken av Skaraborgs län, Offers gård tillhörande Björkå bruk i Västernorrlands län samt kronobostället Dyringe i Örebro län. Vidare föreslogs, att av dessa ovan angivna fyra försöksgårdar tvenne omedelbart borde inrättas, nämligen Lanna Borregård och Offers gård. Kommittén yrkade samtidigt, att anslaget till de s. k. fasta försöksstationerna skulle höjas från 8 000 kr. till 13 000 kr. Efter dessa utredningsarbeten kunde Kungl. Maj:t framlägga ärendet till 1928 års riksdag och därvid hemställa, att riksdagen måtte besluta, att vid Lanna Borregård upprätta en fast försöksgård för jordbruket, vilket förslag även bifölls. Något ökat anslag till de s. k. fasta försöksstationerna äskades emellertid icke. Förslaget om Offers gård medtogs av kostnadsskäl ej vid detta tillfälle, men fattades beslut om upprättandet av denna statliga försöksgård vid 1930 års riksdag. Beträffande dessa försöksgårdars administration kan nämnas, att motionärerna redan vid sin framställning i frågan angivit vissa riktlinjer härför. Enligt deras åsikt borde den rent administrativa och tekniska ledningen av försöksgårdarna tilldelas styrelsen för centralanstalten för jordbruksförsök med vederbörande försöksgårdsföreståndare som föredragande expert. För att uppehålla kontakten med det praktiska jordbruket och tillgodose lokala intressen skulle dessutom finnas en mer lokal representation eller ett lokalt råd, vilket under den centrala ledningen skulle hava viss befogenhet och tillsyn över försöksgården. Förut nämnda utredningsmän ansågo i likhet med motionärerna, att den administrativa och tekniska ledningen av försöksgårdarna skulle överlämnas till centralanstaltens styrelse, under vilken emellertid den närmare ledningen borde handhavas av föreståndaren för centralanstaltens jordbruksavdelning. Nu gällande instruktion för föreståndare vid försöksgård föreskriver emellertid följande: »Försöksverksamheten vid försöksgården skall närmast ingå såsom ett led i den av centralanstaltens avdelning för jordbruk bedrivna verksamheten. Därjämte skola i den utsträckning, styrelsen kan finna lämpligt, andra avdelningar vid centralanstalten beredas tillfälle att vid försöksgården utföra försök, hörande till resp. avdelningars verksamhetsområde, varförutom jämväl försöksuppgifter av annan art må kunna upptagas till behandling. Det årliga förslaget till plan för försöksverksamheten vid gården skall av föreståndaren uppgöras i samråd med vederbörande avdelningsföreståndare vid centralanstalten. Vid försöksplanens uppgörande skall i den utsträckning, styrelsen finner lämpligt, lokala organisationer

41 beredas tillfälle avgiva förslag. Arbetsprogrammet för nästföljande års försöksverksamhet vid gården skall före utgången av oktober ingivas till styrelsen. Föreståndaren har att tillse, att jordbruksdriften vid försöksgården skötes på ett rationellt sätt med tillbörligt beaktande av kravet på bästa möjliga ekonomiska resultat av jordbruksdriften. Förslag till driftsplan för gården under nästföljande år skall av föreståndaren uppgöras i samråd med föreståndarna för centralanstaltens avdelningar för jordbruk och för husdjursskötsel samt före utgången av oktober ingivas till styrelsen. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för försöksgården uppgöres för varje finansår av föreståndaren i samråd med föreståndarna för centralanstaltens avdelningar för jordbruk och husdjursskötsel och ingives före utgången av mars månad till styrelsen. Föreståndaren åligger att till styrelsen varje år före februari månads utgång avgiva berättelse över den vid försöksgården bedrivna verksamheten och därvid vunna resultat under det föregående året. Föreståndaren har att efter överenskommelse med vederbörande avdelningsföreståndare vid centralanstalten utarbeta för offentliggörande avsedda meddelanden över vid undersökningar och försök vid försöksgården gjorda iakttagelser och vunna resultat. Manuskript till dylikt meddelande skall insändas till ifrågavarande avdelningsföreståndare, som har att med eget yttrande vidarebefordra manuskriptet till styrelsen. I de fall, då vid försöksgården vunna försöksresultat lämpligen bearbetas inom vederbörande avdelning vid centralanstalten, åligger det föreståndaren vid försöksgården att så snart ske kan ställa vid försöksgården förefintligt primärmaterial rörande ifrågavarande försök till avdelningens förfogande.» Den lokala fältförsöksverksamhetens vidare utveckling. Då centralanstalten upprättades, inträdde, såsom tidigare omnämnts, en ändring i den lokala försöksverksamheten såtillvida, att den förutvarande s. k. centralanstaltens för hushållningssällskapens lokala fältförsök verksamhet överflyttades till den nya centralanstaltens jordbruksavdelning. Samtidigt utvidgades den lokala försöksverksamheten till att ej endast omfatta gödslingsförsök utan även andra växtodlingsförsök. Till verksamheten skulle därjämte höra anordnandet av demonstrationsfält och fältbesiktning av växande grödor (s. k. utsädeskontroll). — För att bättre söka tillgodose hushållningssällskapens inflytande på den lokala försöksverksamheten blev denna år 1918 föremål för en utredning och ungefär samtidigt härmed, år 1919, utlovade ett konsortium, kallat Äger, representerande vissa gödselmedelsfirmor och ett antal utsädes- och kalkfirmor, att under fem års tid från och med år 1920 ställa ett årligt belopp av 85 000 kr. till centralanstaltens förfogande för att möjliggöra: 1) dels en kraftigare försöksverksamhet på gödslingsförsöksområdet; 2) dels en verksam kamp mot ogräset; och 3) dels en mera allmän undersökning av de svenska jordarnas behov av kalk.

42 Till detta anbud fogade nämnda konsortium löfte om ett engångsanslag av 10 000 kr. Kungl. Maj:t tillät centralanstalten att mottaga konsortiets erbjudande, dock på villkor att detta ej framdeles skulle medföra några ekonomiska förpliktelser för statsverket. På grund av anförda förhållanden företogos år 1920 vissa ändringar i organisationen av den lokala försöksverksamheten och år 1921 i samband därmed en omorganisation av centralanstaltens jordbruksavdelning. Hitintills hade nämligen denna avdelnings verksamhet i avseende på försökens ledning varit fördelad på fast och lokal försöksverksamhet, men från år 1921 uppdelades nämnda avdelning i tvenne underavdelningar, en för jordens bearbetning och gödsling m. m. och en för växtodling. Den ungefär samtidigt genomförda ändringen av den lokala försöksverksamheten innebar, att centralanstalten ej längre ensam skulle utarbeta planer för försöken och behandla alla till försöksverksamheten hörande frågor, utan skulle detta hädanefter göras av en kommitté, benämnd »Kommittén för hushållningssällskapens lokala fältförsök», och sammansatt av en representant för centralanstaltens styrelse, föreståndaren och överassistenten vid anstaltens jordbruksavdelning, professorerna i jordbrukslära vid Ultuna och Alnarps lantbruksinstitut samt fyra representanter för hushållningssällskapen, utsedda av det årligen hållna försöksledaremötet. Till denna kommitté få hushållningssällskapen och andra i denna försöksverksamhet intresserade före viss bestämd tid på hösten insända förslag och önskemål rörande verksamheten i fråga. Med ledning härav uppgör kommittén förslagsvis det i stora drag skisserade arbetsprogrammet. Vid det sammanträde, då kommittén avhandlar dessa spörsmål, bruka representanter för Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt närvara. I februari hålles därefter ett möte med de lokala försöksledarna, som därvid få tillfälle diskutera försöksplanerna och framföra sina speciella önskemål, varefter kommittén definitivt fastställer nämnda planer. Arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen och centralanstalten har efter omorganisationen även i någon mån ändrats. Sålunda behöva försöksledarna numera ej själva verkställa uträkningarna av försöksresultaten, utan har detta icke obetydliga arbete övertagits av centralanstaltens jordbruksavdelning. Vidare insändas jordprov från alla försöksjordar till nämnda avdelning, där de reaktionsbestämmas och klassificeras efter ensartade principer. Slutligen kan också nämnas, att centralanstalten alltsedan år 1921 regelbundet utgiver en särskild årsberättelse, där samtliga under året erhållna, tillförlitliga resultat av de lokala gödslingsförsöken äro sammanförda, och där även återfinnes en hel del viktiga upplysningar om förhållanden, som äro av vikt för försöksresultatens tolkning.

43 Försöksringar. På senare tid har man framför allt i Tyskland och Finland, närmast med de danska »Landbo»-föreningarna såsom förebild, organiserat en typ av lokal fältförsöksverksamhet under namn av försöksringar. Även i Sverige har ringförsöksverksamheten blivit aktuell. Ändamålet med dessa försöksringar är närmast den, att man därigenom velat försöka väcka större intresse bland lantmännen för den lokala försöksverksamheten, än de hittills haft, framför allt för att därigenom söka få till stånd ett större antal försök än förut, vilket skulle kunna möjliggöra en effektiv kontroll över växtodlingen i likhet med vad man genom kontrollföreningarna uppnått vid kreatursskötseln. Det kan nämligen icke förnekas, att man, trots den lokala försöksverksamhetens förträfflighet i åtskilliga avseenden, icke lyckats få det stora flertalet lantmän så direkt intresserade för växtodlingsförsök, som måste anses önskvärt, för att en rationell kontroll över växtodlingen därigenom skulle kunna uppnås. Försöksringarna hava därför upptagit såsom en viktig punkt på sitt arbetsprogram att försöka genom föredrag och demonstrationer väcka medlemmarnas intresse för växtodlingsförsök. Genom att de av ringarna anställda försöksledarna endast hava ett relativt litet arbetsområde, få dessa också tillfälle till en betydligt mera intim kontakt med lantmännen än jordbrukskonsulenterna med sina stora områden kunnat få, och ringledarna hava därigenom också möjlighet att på ett helt annat sätt intressera dem för försöksverksamheten än konsulenterna. Den 29 februari 1928 konstituerades vid ett möte i Hälsingborg den första försöksringen i vårt land, nämligen Södra Luggude härads försöksring. Något senare bildades även ett par försöksringar i Södermanlands län. Följande år tillkommo flera nya försöksringar i Malmöhus län, och antalet dylika har såväl här som på andra håll ökats med åren. I tre län, nämligen Malmöhus, Blekinge och Södermanlands, hava de lokala gödslingsförsöken numera helt överlåtits på försöksringarna. Enligt till utredningsmännen inkomna uppgifter skulle antalet försöksringar för närvarande uppgå till 28, fördelade på 8 olika län sålunda: län

Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands Östergötlands Gotlands Södermanlands Stockholms ...

antal försoksnngar

11 1 4 1 4 1 5 1 Summa 28

44 Varje försöksring ledes av en styrelse, vilken närmast svarar för verksamheten inom densamma. Såsom ledare av försöksverksamheten anställes en försöksledare, vanligen en agronom. I regel hava försöksledarna annan sysselsättning vid sidan om sin försöksverksamhet. Sålunda tjänstgöra vissa av dem såsom lärare vid lantmannaskolor, under det att andra under vintern hava arbete vid centralanstaltens jordbruksavdelning. I vissa fall hava flera ringar bildat en sammanslutning med gemensam försöksledare, vilken vid försökens utläggning och skörd biträdes av erforderligt antal assistenter. Inom Malmöhus län hava ringarna för tillvaratagande av gemensamma intressen sammanslutit sig till ett förbund med en särskild centralstyrelse. Kostnaderna för ringförsöksverksamheten täckas dels genom avgifter från jordbrukarna själva, dels genom bidrag från hushållningssällskap och från konstgödselfirmor. Beträffande publiceringen av resultaten från denna lokala fältförsöksverksamhet kan omnämnas, att försöksringarna numera inlett sådant samarbete med centralanstaltens jordbruksavdelning, att även resultaten från ringförsöken ingå i anstaltens publikation om hushållningssällskapens lokala fältförsök. Centralanstaltens ställning till lantbrukshögskolan. Då centralanstaltens verksamhet i flera avseenden var av sådan beskaffenhet, att dess inbördes ställning till en blivande lantbrukshögskola vid Ultuna fordrade närmare utredning, tillkallade Kungl. Maj:t år 1928 särskilda sakkunnige för klarläggande av detta spörsmål. År 1929 var utredningsarbetet avslutat och som resultat förelåg: 1) dels en redogörelse för fyra olika alternativ för anordnandet av försöksverksamhet på jordbruks-, husdjurs-, kemiska- och bakteriologiska områdena samt delvis botaniska området; 2) dels fyra alternativ för anordnandet av försöksverksamhet på mejeriområdet; samt 3) dels förslag om upprättandet av en växtskyddsanstalt antingen vid Experimentalfältet eller vid Ultuna. Utredningsmännen framhöllo därjämte som sin bestämda uppfattning, att frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kunde upptagas till avgörande utan hinder av att spörsmålet om försöksverksamhetens anknytning till den högre lantbruksundervisningen först vid en senare tidpunkt avgjordes. I den till 1930 års riksdag avlåtna propositionen angående den högre lantbruksundervisningens ordnande, stödde sig också dåvarande departe-

45 mentschefen på denna utredningsmännens uppfattning och yttrade därvid följande: »Frågan om centralanstaltens eventuella förflyttning borde i främsta rummet bedömas ur synpunkten av försöksverksamhetens egna krav och deras tillgodoseende. När det nu gällde att söka bedöma, huruvida fördelar eller nackdelar skulle kunna väntas överväga vid ett samordnande av undervisning och försöksverksamhet, torde det vara lämpligt att först något beröra frågan om försöksverksamhetens arbetsmetoder. Jordbruksavdelningen till exempel hade så gott som hela landet till sitt försöksområde. Lokala fältförsök under avdelningens ledning funnes anordnade i stort antal inom varje hushållningssällskaps område, och vid ett antal fasta försöksfält och försöksstationer, vilka sistnämnda vore förlagda till lantbruksoch lantmannaskolor i olika delar av landet, sökte avdelningen lösa försöksfrågor av mera allmän räckvidd. I den mån verkliga försöksgårdar bleve upprättade i olika delar av landet, bleve avdelningens natur av centralt organ för en omfattande, i hela landet spridd försöksverksamhet ytterligare befäst. Det vore tydligt, att vid sådant förhållande försöksverksamheten på avdelningens förläggningsplats måste tillmätas underordnad roll. För närvarande kunde avdelningen vid Experimentalfältet utföra försök endast i jämförelsevis ringa omfattning, och verksamheten där hade till stor del bestått i bearbetning av inom landets olika delar vunna försöksresultat samt i arbete med ledning och administration av den över hela landet spridda försöksverksamheten. Säkerligen vore det av värde för avdelningen att omedelbart äga tillgång till en lämplig försöksgård för lösande av olika mera försökstekniska uppgifter, men med hänsyn till vad ovan sagts om avdelningens organisation och arbetssätt, syntes det vara motiverat att icke tillägga en sådan anordning avgörande betydelse för avdelningens förläggning. Beträffande husdjursavdelningen gällde i stort sett detsamma, som nu sagts om jordbruksavdelningen. Jordbruksavdelningen och även husdjursavdelningen torde närmast med hänsyn till det stora antalet försöksplatser i landets olika delar och avdelningarnas stora administrativa arbetsbörda icke gärna kunna direkt införlivas med lantbrukshögskolan. Å andra sidan vore det emellertid i viss mån betänkligt att organisera ifrågavarande försöksavdelningar såsom en omedelbart intill högskolan förlagd fristående försöksanstalt. Det måste nämligen ställas utom allt tvivel, att avdelningarnas försöksverksamhet på förläggningsplatsen i sådant fall löpte fara att komma i konflikt med motsvarande högskoleinstitutioners verksamhet. Vid övervägande av frågan om centralanstaltens förflyttning torde jämväl böra beaktas, huruvida den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet, i dess nuvarande omfattning och inriktning vore tillfredsställande och ändamålsenlig och alltså lämpad att läggas till grund för ett beslut angående dess inbördes ställning till den högre lantbruksundervisningen. Det vore därför väl motiverat, att frågan om försöksverksamhetens lämpliga organisation och omfattning toges upp i ett större sammanhang, innan beslut om eventuell förflyttning av den nuvarande centralanstalten fattades. Det vore departementschefens avsikt att upptaga detta ärende till ytterligare prövning. Möjligen kunde det därvid visa sig, att centralanstalten genom vissa förändringar i organisatoriskt och annat hänseende skulle

k u n n a bliva i stånd att med i huvudsak bibehållande av nuvarande förläggning på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Måhända kunde det också befinnas ändamålsenligt, att vissa delar av centralanstalten brötes ut och införlivades med lantbrukshögskolan. Av skäl, som förut anförts, torde detta emellertid icke kunna tänkas gälla de mera praktiskt inriktade grenarna av försöksverksamheten. Det syntes icke erforderligt, att hela frågan om den högre lantbruksundervisningen skötes åt sidan i avvaktan på resultat av den utredning, som sålunda syntes böra företagas beträffande försöksverksamheten.» Gentemot propositionens ställningstagande hävdade emellertid 1930 års jordbruksutskott en helt avvikande mening. Utskottet erinrade, hurusom centralanstalten för jordbruksförsök ursprungligen avsetts att utgöra en praktisk försöksanstalt, men att den mer och mer övergått till att bli en anstalt för vetenskaplig jordbruksforskning. Då emellertid sådant forskningsarbete närmast tillkommer den högre undervisningsanstalten på området ifråga, var uppenbart, att en samorganisation borde äga rum mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten. Utskottet kunde alltså icke biträda Kungl. Maj :ts förevarande proposition utan föreslog, att Kungl. Maj:t borde underkasta ifrågavarande spörsmål ytterligare övervägande, vilket förslag också bifölls av riksdagen. I överensstämmelse härmed framlades år 1931 ny proposition till riksdagen angående den högre lantbruksundervisningens ordnande, samt hur därvid skulle förfaras med centralanstalten. Enligt propositionen och riksdagens senare fattade beslut är nu fastställt: 1) att centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar samt delvis dess botaniska avdelning införlivas med den till Ultuna förlagda lantbrukshögskolan; 2) att nämnda centralanstalts jordbruks- och husdjursavdelningar organiseras som en ävenledes till Ultuna förlagd, fristående försöksanstalt; 3) att den del av centralanstaltens botaniska avdelning, som förut sysslat med växtsjukdomar, och samma anstalts entomologiska avdelning tillsammans skola bilda en till Experimentalfältet förlagd växtskyddsanstalt; samt 4) att centralanstaltens avdelning för mejerihantering skall förflyttas till Alnarp, där mejeriförsöksverksamheten i form av en särskild institution organiseras i anslutning till den högre mejeriundervisningen. Även i 1931 års proposition återkommer den dåvarande departementschefen understundom till angelägenheter, vilka principiellt beröra försöksverksamheten på växtodlingens område. Han säger därvid bl. a. följande:

»Jag anser mig sålunda icke kunna förorda, att här i landet lantbrukshögskolan och centralanstalten förläggas å annan plats än de försöksfält, varöver de behöva förfoga. Å Ultuna torde möjligheterna att bereda lantbrukshögskolan och centralanstalten nödig tillgång till försöksarealer. ingalunda kunna betraktas som helt tillfredsställande. Att de dock äro i hög grad överlägsna, vad som i nämnda avseende kan åstadkommas vid Experimentalfältet, är obestridligt. Under Ultuna egendom höra c:a 340 ha, varjämte c:a 140 ha annan kronan tillhörig mark skulle kunna tagas i anspråk för de till Ultuna förlagda anstalternas behov. Om i samband med lantbrukshögskolans inrättande en reglering rörande markens användning genomföres, torde därför såväl lantbrukshögskolans som centralanstaltens behov av försöksarealer kunna i nödig utsträckning tillgodoses.» Vidare framhåller departementschefen på annat ställe i sagda proposition: »För jordbruksavdelningen gäller det att genomföra försök under olika klimatiska förhållanden, med avseende på olika jordmån m. m. Husdjursavdelningen har att pröva sina rön å olika kreatursraser och att taga hänsyn till det å skilda orter hemmaproducerade fodret m. m. dylikt. För dessa försöks planläggande, igångsättande och övervakande måste avdelningarnas föreståndare göra ett stort antal resor varje år. Dessutom torde dessa avdelningsföreståndare behöva hålla sig i viss kontakt med den försöksverksamhet som icke är direkt underställd centralanstalten, en uppgift som troligen kommer att ställa allt större krav på centralanstalten, desto mer denna försöksverksamhet utvecklas. Under dessa omständigheter lärer det få anses uteslutet, att föreståndarna för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle kunna med bibehållande av sina hittillsvarande uppgifter även övertaga ansvaret för undervisning och examination i huvudämnen vid högskolan. Då uppkommer givetvis en annan fråga, nämligen den, om det kan vara lämpligt att bibehålla nuvarande organisation av statens försöksväsende på jordbruksområdet, i vad avser jordbruksoch husdjursförsöken. Härvidlag skulle ju kunna tänkas, att den nuvarande starkt centraliserade ledningen av den statliga försöksverksamheten avskaffades samt att systemet med fasta försöksgårdar utbyggdes på så sätt, att dessa försöksgårdar gjordes mera självständiga, varvid försökens planläggning skedde i samråd mellan dessa olika försöksanstalter. Ett dylikt system saknar icke förebilder i vissa främmande länder, och det torde även äga vissa förtjänster. Härpå skall jag dock icke nu ingå, enär det icke synes mig rimligt, att vi här i landet övergå till en principiellt annan ordning i fråga om det statliga försöksväsendet på jordbruksområdet, innan vårt nuvarande system blivit utbyggt och prövat i praktiken under en icke allt för kort tid. Det skulle emellertid även kunna tänkas, att en förändring i fråga om de statliga jordbruks- och husdjursförsöken skedde så tillvida, att de rena forskningsuppgifterna avskildes och lades till högskolan, medan själva försöksverksamhetens mera tekniska handhavande ombesörjdes av en central försöksanstalt. Det synes dock, som om denna utväg icke skulle kunna beträdas. En dylik försöksanstalt bleve alltför beroende av impulser och initiativ utifrån, för att den skulle kunna fylla sin uppgift. Erfarenheten från andra länder synes också giva vid handen,

48 att försöksverksamhet måste vara förenad med forskning i detta egentliga bemärkelse för att gott resultat skall kunna vinnas.»

ords

Att dåvarande departemenschefen ej varit främmande för viss omläggning i fråga om ledareskapet av försöksverksamheten, framgår av hans yttrande om ett av förutnämnda utredningsmän framställt förslag om inrättandet av ett försöksråd. Försöksrådet skulle enligt förslaget utgöras av professorerna i allmän jordbrukslära, i växtodlingslära och eventuellt i kulturteknik samt därjämte av två eller tre på försöksområdet sakkunnige personer helst med direkt anknytning till det praktiska jordbruket. Försöksrådets uppgift skulle vara att åstadkomma enhetlig ledning av hela landets försöksverksamhet på växtodlingens område genom att handlägga alla därmed sammanhängande frågor av försöksteknisk art. Beträffande detta förslag säger nämligen departementschefen i propositionen följande: »Jag finner denna tanke hava sitt berättigande. Något förslag i detta syfte är jag dock icke nu beredd att framlägga, men det är min avsikt att, sedan riksdagen fattat beslut i förevarande fråga, upptaga spörsmålet om försöksverksamhetens anordning och statens förhållande därtill till allsidig prövning, varvid även förslaget om ett försöksråd bör tagas i beaktande.» Kap. 6.

Hittillsvarande samarbete mellan statlig och statsunderstödd försöksverksamhet.

I det föregående har redan ingående redogjorts för huru samarbetet mellan centralanstalten och hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet är organiserad. I detta samarbete hava även Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt deltagit, såväl då det gällt försöksplanernas utformning som försöksresultatens utnyttjande. I fråga om annan försöksverksamhet har emellertid samarbetet mellan centralanstalten och övriga lantbruksvetenskapliga anstalter organisatoriskt sett ofta visat sig vara mindre tillfredsställande. Det samarbete, som alltså förekommit mellan centralanstalten och andra jordbruksinstitutioner har nästan uteslutande berott på resp. försöksmäns personliga inititativ. Den uppgift, centralanstalten enligt sina stadgar har, nämligen att granska andra lantbruksvetenskapliga anstalters försöksplaner, har också intill allra senaste tid bedrivits på sådant sätt, att granskningen endast utförts medelst skriftväxling utan att giva resp. intressenter tillfälle till personlig diskussion. Denna anordning har emellertid visat sig ej vara tillfyllest. Såväl från statsmakterna som från enskilda hava framkommi krav på ett bättre samarbete institutionerna emellan i fråga om forsknings- och försöksarbetet på jordbruksområdet. Särskilt har framhållits, hurusom genom bristande samarbete s. k. dubbelarbete utföres i statlig och statsunderstödd försöksverksamhet.

49 Med anledning av ovan berörda förhållanden sammanträdde i Stockholm hösten 1931 på inbjudan av centralanstaltens nämnd representanter för de statliga och statsunderstödda försöksinstitutionerna på jordbruksområdet. Då församlingen av de därvid närvarande ansågs såsom en utvidgning av centralanstaltens nämnd, erhöll den benämningen »förstärkta nämnden». Denna »förstärkta nämnd» har, förutom vid detta tillfälle, sammanträtt tvenne gånger under år 1932 och en gång under år 1933, och den kan numera, så länge hittillsvarande organisation av försöksväsendet är rådande, anses såsom en årligen, minst en gång om året sammanträdande institution. Vid de hållna sammanträdena hava följande institutioner varit representerade: centralanstalten med dess olika avdelningar och de statliga försöksgårdarna, mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening, betes- och vallföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Vid nämndsammanträdena har prövats möjligheten att gemensamt utarbeta en generalplan för all försöksverksamhet på jordbruksområdet. Man har vidare sökt fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna, varvid samtidigt angivits var samarbete dem emellan äger rum eller kan komma att äga rum. Vid dessa förhandlingar hava försöken behandlats gruppvis genom fördelning på försöksgrenar berörande gödsling, växtförädling, sortprövning, vallväxtfröodling, entomologi och växtpatologi. I vissa fall hava kommittéer utsetts för att närmare utreda möjligheterna för samarbete inom ett visst arbetsområde. Således har tillsatts en kommitté för vallväxtförsök samt en kommitté för utarbetande av gemensamma analysmetoder inom försöksväsendet. »Förstärkta nämnden» har även ingående diskuterat möjligheten av att ställa de olika försöksgrupperna under en bestämd ledning. Bl. a. har därvid framhållits, att centralanstalten bör vara medelpunkten för all försöksverksamhet på jordbruksområdet, och att den därför antingen själv kan taga hand om resp. försöks ledning eller utse någon av specialinstitutionerna såsom sin ställföreträdare, vilken då skulle ansvara för genomförandet av ifrågavarande försöksuppgift. Då emellertid ordet ledning stött på viss opposition, beslöts, att frågan skulle ordnas genom att kommittéer allt efter behov bildades för grupper av försök på sådant sätt, att alla intressen blevo behörigen representerade. Såsom ordförande i resp. kommittéer skulle den försöksman fungera, vilken representerade den specialinstitution, som ifrågavarande försöksuppgift närmast gällde. Även om tillkomsten av »förstärkta nämnden» kan anses såsom ett framsteg i fråga om samarbetet mellan landets olika försöksinstitutioner, kan det icke jävas, att en dylik organisationsform är byggd på väl lösa grunder, då det gäller att samla alla inom försöksväsendet arbetande krafter till gemensamt och enhetligt arbete. Ur anslagsteknisk synpunkt stöter en sådan form för samarbete jämväl på stora svårigheter, då det endast ytterst säl4

50 lan kan tänkas inträffa, att en försöksinstitution med sitt begränsade anslag utför försök för annan institutions räkning. Det låter sig väl knappast heller göra, att en institution ställer en del av sitt anslag till annan institutions förfogande för försöks genomförande. En svaghet hos denna organisationsform för samarbete är också, att de förslag till dylikt, som diskuterats vid nämndens sammanträden, ej alltid i önskvärd grad på förhand dryftats och planlagts av de försöksmän, som i landets skilda delar närmast skola omhänderhava de försöksuppgifter, vilka skulle bliva föremål för samarbete. Ur »förstärkta nämndens» protokoll kan också utläsas, att med nuvarande organisation av försöksverksamheten på jordbruksområdet stora svårigheter för ett effektivt samarbete på vissa punkter förefinnas.

Kap. 7.

Redogörelse för till utredningsmännen remitterade och ingivna framställningar rörande jordbruksförsöksverksamhet.

Till utredningsmännen hava av Kungl. Maj :t remitterats yttranden berörande vissa delar av försöksverksamheten på växtodlingens område. Vidare hava under utredningsarbetets gång inkommit framställningar med förslag och önskemål beträffande ifrågavarande verksamhet. Innehållet i dessa framställningar och yttranden skall här nedan i korthet omnämnas. Prövning av inhemska rotfruktsstammar. Vid 1926 års riksdag väcktes motion ( I I : 200) om utredning av på vad sätt inom landet odlade rotfruktsstammar må kunna underkastas officiell prövning angående deras odlings- och fodervärde samt rörande eventuellt behov av handledning för fröodlare vid uppdragning av stamfrö för rotfrukter. Riksdagen beslöt i enlighet med motionärens hemställan, varefter Kungl. Maj :t den 9 j u n i nämnda år anbefallde styrelserna för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och för statens centrala frökontrollanstalt samt Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt att avgiva yttrande över ifrågavarande framställning. Samtliga nämnda myndigheter ävensom styrelsen för Skånes fröodlingsförening, vilken inkommit med ett yttrande i denna sak, vitsordade behovet av en mera ingående prövning av inom landet odlade rotfruktsstammars odlingsvärde. Däremot rådde skilj aktliga meningar om huru denna försöksverksamhet lämpligen borde organiseras. Styrelserna för centralanstalten och statens centrala frökontrollanstalt samt Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt ansågo, att dylik verksamhet principiellt borde handhavas av centralanstalten och, i den mån statliga, fasta försöksgårdar kommo till stånd, förläggas till dessa. Mot centrala frökontrollanstaltens yttrande ha-

51 de nämnda anstalts föreståndare reserverat sig och med bifogande av en ingående utredning föreslagit, att då berörda försöksverksamhet har anknytningspunkter med centrala frökontrollanstaltens fältkontrollavdelning, borde den inordnas såsom en särskild avdelning under nämnda anstalt, och beräknades årliga driftskostnaderna härför till 8 000 kr. Denna uppfattning biträddes också av styrelsen för Skånes fröodlingsförening. I nådig skrivelse av den 8 september 1926 överlämnade Kungl. Maj:t de ovan relaterade yttrandena till lantbruksstyrelsen med anmodan att avgiva yttrande häröver. I skrivelse av den 17 december 1930 föreslog nämnda styrelse, att ifrågavarande stamförsöksverksamhet skulle anordnas såsom en fristående organisation, underställd centralanstaltens styrelse, men under närmaste ledning av en särskild, sakkunnig nämnd, vari plats borde beredas föreståndaren för centrala frökontrollanstalten, varjämte lantbruksstyrelsen hemställde, dels att ett anslag av 9 500 kr. beviljades för ifrågavarande försöks genomförande, och dels att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt centralanstaltens styrelse att uppgöra förslag härtill. Beträffande nämnda yttrande har centralanstaltens styrelse i skrivelse av den 7 februari 1931 framhållit, att omförmälda försöksverksamhet snarast måtte upptagas och förläggas till statens försöksgårdar och i mån av behov till enskilda jordbruksegendomar. Någon proposition i nämnda ärende blev dock ej framlagd. Emellertid har under tiden Skånes fröodlingsförening, i avvaktan på åtgärder från statens sida, sökt åtminstone tills vidare tillgodose kraven på en dylik försöksverksamhet, i det den fr. o. m. år 1929 anordnat stamförsök med rotfrukter. Fast försöksverksamhet vid lantmannaskolor. Svenska lantmannaskolornas lärareförening upptog vid sammanträde i Skara den 19 och 20 augusti 1932 till behandling frågan om en utvidgad försöksverksamhet vid skolorna och beslöt enhälligt uppdraga åt styrelsen »att ingå till kommittén för försöksverksamhetens organisation inom jordbruket med en a n hållan, att kommittén vid utformandet av sitt förslag måtte taga i allvarligt övervägande och om möjligt gå in för en sådan anordning, att lantmannaskolornas jordbruk i väsentligt större utsträckning än hittills tages i anspråk för utförandet av statlig försöksverksamhet». Föreningen, som är varmt intresserad av denna angelägenhet, beslöt även uttala sin anslutning till de riktlinjer för försöksverksamheten vid skolorna, som av föreningens ordförande framlagts i tidskriften Landtmannen för den 18 juni 1932 i en artikel »Lantmannaskolorna och försöksverksamheten». Den åberopade tidskriftsartikeln innehåller bland annat följande: Den samverkan mellan försöksverksamhet och lantbruksundervisning, som hittills förekommit, bör utvidgas och fördjupas. För den skull föreslås, att flera lantmannaskolor och även lantbruksskolor, om dessa så

52 önska, utnyttjas i försöksverksamhetens tjänst. Organisatoriskt skulle dessa försöksstationer liksom förut stå direkt under centralanstaltens jordbruksavdelnings ledning, vilken som hittills skulle verkställa alla laboratorieundersökningar och bearbeta försöksresultaten. Skolorna skulle däremot själva svara för nödig försöksutrustning. Såsom försöksledare skulle någon av lärarekåren fungera, och bör denne försöksledare vara godkänd såsom sådan av centralanstaltens jordbruksavdelning. Beträffande anslagen till skolornas försöksverksamhet framhålles, att det nuvarande anslaget, 100 kr. per försök, är alltför knappt tilltaget. För ett försök med 25 —30 parceller bör anslag utgå med 200 kr. Efter denna beräkningsgrund skulle lämpligen kontrakt kunna upprättas mellan centralanstalten och skolorna om utförandet av ett normalt antal försök allt efter skolegendomens omfattning och lämplighet, t. ex. 5 (minimum), 10 eller 15 försök mot ett anslag av resp. 1 000, 2 000 och 3 000 kr. Eventuellt skulle anslaget kunna utgå efter antalet försöksparceller, t. ex. 8 kr. per parcell om 50 m 2 och 6 kr. per parcell om 25 m 2 . Anslaget borde utgå till skolornas styrelse att av densamma efter enhetliga grunder fördelas mellan skolan och försöksledaren samt jordbrukets innehavare. Med anledning av detta förslag hava utredningsmännen från samtliga lantmanna- som lantbruksskolor infordrat detaljerade uppgifter om deras möjligheter att bedriva fast försöksverksamhet under statlig ledning. Lantbruksstyrelsens förslag om statsunderstöd till s. k. försöksringar. I skrivelse av den 31 augusti 1931 har lantbruksstyrelsen i sitt förslag till anslagsäskanden inom sitt förvaltningsområde bland annat föreslagit, att statsunderstöd lämnas till den försöksverksamhet, som bedrives av försöksringarna. I anförda skrivelse framhåller lantbruksstyrelsen först den stora betydelsen, denna verksamhet visat sig hava för jordbruket, och ifrågasätter om tiden nu icke kunde vara inne »för en omläggning av den lokala försöksverksamheten i vad denna avser gödslingsförsök efter de nya linjer, som lantmännen själva funnit vara för dem ändamålsenliga». Enligt lantbruksstyrelsens förslag borde varje försöksring erhålla ett statsanslag på 400 kr. per år. Såsom villkor härför torde enligt styrelsens mening böra stadgas: att medlemmarnas sammanlagda areal av åker eller i kultur varande betesmark utgör minst 3 500 hektar; att årligen minst 35 gödslingsförsök utföras; att medlemmarna i fasta avgifter erlägga 10 öre per hektar innehavd åker eller kultiverad betesmark samt 10 kr. för varje utfört försök: att vederbörande hushållningssällskap eller landsting gemensamt eller var för sig bevilja bidrag till samma belopp som statsbidraget; att ringarnas försöksplaner underställas centralanstaltens för försöksväsendet pä jordbruksområdet prövning; samt

53 att försöksresultaten ställas till samma anstalts förfogande för utnyttjande i den allmänna jordbruksforskningens tjänst. Lantbruksstyrelsen ifrågasatte också, att till varje ring bör utbetalas ett organisationsanslag för anskaffning utav nödig försöksattiralj för högst 400 kr., under förutsättning bl. a. att hushållningssällskap eller landsting, vart för sig eller gemensamt, för ändamålet anvisat samma belopp. Lantbruksstyrelsens förslag har i skrivelse av den 16 september 1931 i huvudsak tillstyrkts av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som emellertid i anslutning härtill också föreslår, att medel jämväl borde ställas till förfogande för understödjande av hushållningssällskapens egen gödslingsförsöksverksamhet. Svenska mosskulturföreningens förslag om fast försöksgård på Gotland. Svenska mosskulturföreningens styrelse har i skrivelse av den 26 november 1932 föreslagit upprättandet av en försöksgård på Gotland, varvid bl. a. framhålles följande: Gotland är som bekant rikt på torvmark, icke mindre än 9 å 10 % av dess totalareal utgöres av torvjord av godartad beskaffenhet. Från tiden omkring 1890 fram till nuvarande tid hava avsevärda myrjordsarealer tagits under odling på Gotland. Den uppodlade myrjordsarealen därstädes torde numera uppgå till c:a 20 000 ha, och ytterligare c:a 6 000 ha torrlagd myrjord torde vara odlingsbar. För myrodling tillgängliga arealer skulle sålunda kunna beräknas till c:a 26 000 ha eller nära Vz av den odlade jorden. Gotlands säregna naturförhållanden hava emellertid frambragt torvjordar, som i många avseenden skilja sig från fastlandets, varför mosskulturen därstädes ej kan tillämpa andra orters erfarenheter. På Gotland råda också säregna klimatiska förhållanden, varför denna ö även i detta hänseende intager en särställning i vårt land. På grund av dessa förhållanden bör det gotländska jordbruket erhålla en egen försöksgård, och då erfarenheten på Gotland visat, att en gård, som endast består av myrmark, arbetar under mindre gynnsamma förhållanden, föreslås, att försöksgården väljes sålunda, att den samtidigt representerar myr- och fastmarksjord. Såsom fordringar på lämplig försöksgård på Gotland hava ställts: centralt läge, tillräcklig areal god fastmarksjord gränsande intill en stor och jämn myrareal samt relativt goda byggnader. Därjämte har såsom speciellt krav framhållits, att försöksgården bör vara så belägen, att man därifrån kan utföra försök på Mästermyr. Efter ingående undersökningar och besiktningar av flera gårdar har från hushållningssällskapets sida föreslagits Oxarve gård, belägen 2 km från Hemse vid stora landsvägen Hemse—Visby och omfattande en areal av c:a 30 ha åker. Vid senare av mosskulturföreningen utförd undersökning av myr jorden vid Oxarve har det emellertid visat sig, att denna är mycket grund och ligger på en botten till stor del bestående av hård och ogenomsläpplig morän, varför föreningen föreslår, att annan myrjordsareal av lämplig beskaffenhet, som finnes på något avstånd från Oxarve, i stället inköpes till den föreslagna försöksgården.

54 Kostnaderna för anläggningen av nämnda försöksgård frånsett inköp av särskild myrjordsareal har av mosskulturföreningen beräknats till 161 000 kr., varav för inköp av egendomen 45 000 kr., för uppodling m. m. av viss areal utav Mästermyr 9 000 kr., till inventarier 41 000 kr. och för uppförande och reparationer av byggnader 66 000 kr. Som årliga driftskostnader skulle erfordras 16 500 kr., varav 12 000 kr. till löner och 4 500 kr. till täckande av beräknat driftsunderskott. Framställning från Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott om anordnande av sortdemonstrationsförsök. Från Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har till utredningsmännen översänts följande utdrag ur protokoll från utskottets sammanträde den 14 juni 1932 jämte bilaga: »I skrivelse av den 26 maj 1932 hade konsulent H. Lundevall ingivit förslag om att sortförsöksverksamheten efter hand måtte nedläggas och ersättas av ett större antal demonstrationsförsök hos J. U. F.-avdelnigarna. Utskottet, som fann förslaget beaktansvärt, beslöt att bereda centralanstalten för jordbruksförsök och den kommitté under professor H. Witte, som fått i uppdrag att utreda försöksverksamhetens omläggning, tillfälle att yttra sig angående framställningen.» Jordbrukskonsulent Lundevalls förslag innehöll i korthet följande: Hushållningssällskapens lokala sortförsök böra efter hand nedläggas och ersättas med ett större antal demonstrationsförsök hos J. U. F.-avdelningarna. Härigenom skulle en större allmänhet bliva i tillfälle att direkt bilda sig en uppfattning om de olika sorternas odlingsegenskaper såsom vinterhärdighet, stråstyrka, motståndskraft mot sjukdomar, tidighet o. s. v. Med all sannolikhet är det just ovannämnda egenskaper, vilka kunna studeras under växandet, som äro bestämmande för sortvalet. Från växtförädlingsverksamheten utsläppes nämligen numera knappast någon ny sort i marknaden, utan att den fyller alla fordringarna i avkastningshänseende. Avkastningssiffror från dessa demonstrationsförsök skulle alltså vara överflödiga. Som exempel anföres, hurusom en efter liknande grunder bedriven sortprövning i rotfrukter bland Uppsala läns J. U. F.-föreningar i hög grad bidragt till val av rätt sort på rätt plats. Vid utförande av lokala sortförsök i avsikt att erhålla fullt tillförlitliga skördesiffror stöter man på så många hinder och svårigheter, att den åsyftade noggrannheten och fullständigheten ofta förryckes. De berättelser, som tryckas om dessa försöksresultat, läsas sedan ej av den publik, man velat nå, men utnyttjas dessa i stället ofta på mindre lämpligt sätt av utsädesförsäljare. Genom massdemonstration av växande försöksfält hos J. U. F.-föreningar skulle helt säkert bättre upplysning om rätt sortval uppnås. Den största kostnaden för dessa försök, utsädesanskaffningen, kunde lämpligen organiseras genom utsädesförökning inom föreningarna själva i samband med propaganda för bättre bärgningsmetoder och utsädeskontroll. Även om utredningsmännen ej vilja förneka, att demonstrationsodlingar av anfört slag skulle i upplysningsavseende kunna vara av värde, så måste

55 dock framhållas, att sådana »försök» ofta kunna leda till felaktiga slutsatser rörande en sorts verkliga odlingsvärde. Dylika försök kunna på intet sätt ersätta lokala sortförsök, i varje fall ej om dessa bliva organiserade på sådant sätt, som utredningsmännen i annat sammanhang komma att föreslå. Kap. 8.

Behovet och vikten av en utsträckt försöksverksamhet på växtodlingens område.

Innan någon officiell försöksverksamhet fanns, var jordbrukaren hänvisad till att själv utexperimentera allt, som rörde jordbruksdriften. Faktiskt fanns också såväl under 1700-talet som senare en del intresserade jordbrukare, vilka utförde växtodlingsexperiment av olika slag. Då emellertid jordbrukaren i regel ej besitter den försökstekniska skolning, som erfordras för att genomföra fullt klanderfria försök, och då för övrigt en privat jordbruksdrift svårligen kan ekonomiskt bära en mer omfattande försöksverksamhet, så har man alltmera kommit till insikt om att det bör vara det allmänna, som handhaver denna verksamhet. På det allmännas lott faller därvid även att söka på bästa sätt sprida de erhållna resultaten ut i praktiken, ty försöksverksamhet och upplysningsverksamhet måste gå hand i hand för att försöksverksamheten skall bliva jordbruket till verkligt gagn. Det är också ett synnerligen omfattande program, som försöksverksamheten i vårt land måste hava, ty det gäller att under vitt skiftande klimat- och jordmånsförhållanden söka utreda alla de spörsmål av olika art, vilka beröra icke blott växtodling utan även husdjursskötsel. För jordbrukaren är det ju av största vikt att få upplysning om, huru han mest ekonomiskt skall gödsla olika grödor på olika jordar, vilka sorter och stammar han under olika förhållanden skall odla, huru han skall anlägga betesvallar, vilken teknik han skall använda vid odlingar av olika slag, h u r u han bäst skall bekämpa ogräset på sina åkrar, vilka foderstater, som i olika fall äro ändamålsenligast och oändligt mycket annat. Man torde med fullt fog kuna säga, att jordbrukets ekonomi ytterst vilar på att jordbrukaren på rätt sätt använder sig av försöksverksamhetens rön och erfarenheter. I vårt land har visserligen sedan lång tid tillbaka en hel mängd olika försök blivit utförda, och onekligen har vårt jordbruk därav dragit stor nytta, men det återstår ännu mycket att göra. För övrigt uppdyka alltjämt nya problem och nya spörsmål, och sådana komma också i framtiden att allt fortfarande uppstå. I detta samband kan bl. a. omnämnas, hurusom försöksverksamheten för närvarande mer och mer börjat sysselsätta sig med de för jordbruksprodukternas värde och avsättning så betydelsefulla kvalitetsproblemen. Man förstår av det här anförda, att det för jordbruket är av största ekonomiska betydelse att hava tillgång till ett

56 väl utvecklat, enhetligt organiserat och i aktuella frågor snabbt verkande försöksväsen, vars resultat effektivt spridas i för varje jordbrukare lättbegriplig form. Utredningsmännen anse sig i detta sammanhang böra hänvisa till de uttalanden, som helt nyligen gjorts i en av särskilt tillkallade utredningsmän till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ingiven »Promemoria med vissa synpunkter beträffande statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran», varav torde böra anföras följande: »Det måste enligt utredningsmännens uppfattning anses som ett intresse av grundläggande vikt för vårt jordbruk, att dess försöksväsen erhåller en ändamålsenlig organisation och utrustas med de möjligheter i skilda hänseenden, som erfordras för att detsamma skall kunna nöjaktigt fylla sin uppgift. Utan ett tidsenligt ordnat och på jordbrukets aktuella problem och arbetsuppgifter inriktat försöksväsen kommer den praktiskt-vetenskapliga grund att i fundamentala delar saknas, å vilken jordbrukets yrkesundervisning och jordbruksarbetet måste byggas för att bli i verklig mening fruktbärande. — Utredningsmännen anse vidare, att försöksverksamheten på grund av dess delvis vetenskapliga karaktär och de viktiga allmänna intressen, densamma avser att tillgodose, är att räkna såsom ett av de främsta områden, å vilka det allmänna bör kraftigt ingripa för jordbrukets befrämjande. Det synes härvid böra framhållas, att liknande forsknings- och försöksarbete, avseende andra näringars intressen, i stor utsträckning utföres på det allmännas bekostnad samt att dylik medverkan av staten i särskild grad erfordras beträffande jordbruket, inom vilket förutsättningarna att organisera och bekosta en egen försöksverksamhet i brist på allmänna kapitalstarka sammanslutningar äro särdeles begränsade. Det kan också anses vara endast tack vare det allmännas bistånd, som jordbrukets försöksväsen kunnat uppnå sin hittillsvarande utveckling. — Utredningsmännen vilja även framhålla, att försöksverksamheten, på de områden där den hittills bedrivits, givit resultat av stort värde som vägledning för jordbrukets utövare. Å andra sidan äro utredningsmännen emellertid av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet icke i allo fyller måttet för nutida krav utan måste utvidgas och fördjupas för att kunna motsvara föreliggande behov. Nämnas må här, att man i vissa andra med Sverige jämförbara länder, såsom Danmark och Norge, offrat jämförelsevis mera än vi på förevarande område. Det torde kunna förväntas, att den pågående utredningen rörande försöksverksamhetens organisation i sinom tid kommer att närmare klargöra, på vilka vägar nyssberörda önskemål skola kunna förverkligas. Att ökade allmänna anslag komma att bli erforderliga för ändamålet torde vara att förutse, och utredningsmännen vilja här hava uttalat, att jordbrukets behov av en mera omfattande och bättre ordnad försöksverksamhet bör anses väl motivera en dylik ökning. I detta sammanhang må jämväl erinras om vikten av att försöksverksamhetens resultat i vidsträcktare grad bringas till jordbrukarnes kännedom, då detta tydligen är en förutsättning för deras praktiska nyttiggörande.»

57 De hushållningssällskap, som till lantbruksstyrelsen inkommit med yttranden över förevarande promemoria och därvid uttalat sig rörande försöksverksamheten, hava genomgående vitsordat den där framförda uppfattningen beträffande denna verksamhets betydelse för jordbruket samt vikten av ökade statsanslag för ifrågavarande ändamål. För att närmare belysa vad som i den ovan citerade promemorian anförts angående storleken av statsanslagen till jordbruksförsöksverksamheten i vårt land i jämförelse med de belopp, som utgå härför i våra grannländer, anse sig utredningsmännen böra anföra följande. Till försöksverksamhet i mera vidsträckt bemärkelse hava under budgetåren 1932/33 och 1933/34 statsanslagen i vårt land uppgått till följande belopp: 1933/34 1932/33 Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 340 000: — 289 500: 43 000: Statens försöksgårdar Lanna och Offer 45 300: — Fast försöksverksamhet vid lantmanna- och 6 000 lantbruksskolor 8 000: — 98 300 Statens växtskyddsanstalt 75 000: 15 000 Åtgärder för bekämpande av växtsjukdomar.... 20 000: — Svenska mosskulturföreningen med dess för109 700: 115 0 0 0 : söksgårdar ~ Kemisk-växtbiologiska anstalten med dess för34 000 37 400: söksgårdar 73 500 Svenska betes- och vallföreningen 87 000: 15 000 Åtgärder för beteskulturens befrämjande 19 000: 224 000 Sveriges utsädesförening 248 000: 65 000 Weibullsholms växtförädlingsanstalt 75 000: 973 000 S:ma kr. 1069 700 Av det för senaste budgetåret utgående anslagsbeloppet kunna dock svårligen mer än högst 500 000 kr. anses avse försöksverksamhet i egentlig mening på växtodlingens område. I nämnda belopp, som naturligtvis är ganska approximativt, bör man nämlign ej medräkna anslagen till växtförädlingsverksamheten samt ej heller viss del av anslagen till centralanstalten och kemisk-växtbiologiska anstalten. Ä andra sidan skulle man till ovannämnda belopp kunna lägga först och främst kostnaden för hushållningssällskapens lokala fältförsök, vilka ju till stor del bestridas medelst sällskapens statsanslag, samt vidare en del tillfälliga smärre statsbidrag, som åtminstone understundom utgå av reservationsanslaget för befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Det bör emellertid framhållas, att i det för direkt försöksverksamhet beräknade beloppet ingå dock ej oväsentliga kostnader för konsulterande verksamhet

58 (mosskulturföreningens kulturingenjörers och betes- och vallföreningens beteskonsulenters m. fl. verksamhet). Till jämförelse kan nämnas, att danska statens kostnader för statlig försöksverksamhet på växtodlingens område under senare år uppgått till c : a 800 000 kr., varav dock omkring 160 000 kr. komma på trädgårdsförsöken. Till lokal försöksverksamhet bidrager staten med c:a 500 000 kr. Den totala anslagssumma, som danska staten lämnar till växtodlingsförsök, skulle alltså, om man bortser från anslagen till trädgårdsförsöken, uppgå till omkring 1 140 000 kr. Dessutom åtnjuter »Det danske Hedeselskab» ett avsevärt statsanslag, vilket åtminstone till någon del användes för försöksverksamhet. Norska statens försöksgårdar betinga enbart en årlig kostnad av 350 000 kr., häri dock ej inberäknat kostnaderna för lantbrukshögskolans försöksgård. Dessutom åtnjuter bl. a. »Det norske Myrselskap» ett årsanslag, som 1932 uppgick till 23 300 kr. Finska statens kostnader för statlig försöksverksamhet på växtodlingens område uppgingo år 1931 till ett belopp av Fmk. 4 669 000, varjämte bl. a. Finska mosskulturföreningen åtnjöt ett statsanslag av Fmk. 600 000. I ovanstående belopp för de olika ländernas försöksverksamhet ingå ej kostnaderna för försök på husdjursskötselns område. För att k u n n a bedöma nämnda siffror måste man emellertid taga hänsyn till resp. länders åkerareal samt även i viss mån till hur arealen utnyttjas. En sådan sammanställning för de nordiska länderna visar följande: åkerareal a k e r a r e a l e n s användning i % i mill, ha m o g e n rotövr. växtsäd frukter slag o. träda

Sverige Danmark Norge Finland

3,72 2,79 0,78 2,24

43 48 23 35

7 19 8 4

50 33 69 61

Jämföras dessa siffror med vad resp. länder offrar på växtodlingsförsöksverksamhet, framgår det tydligt, att Sverige i förhållande till såväl åkerarealens omfattning som jordbrukets intensitetsgrad är det land, som sämst tillgodosett sin försöksverksamhet. Sveriges skiftande klimat- och jordmånsförhållanden borde nödvändiggöra en betydligt mera omfattande försöksverksamhet. Särskilt framträdande bliver önskvärdheten härav vid en jämförelse med Danmark, där förhållandena äro betydligt mera ensartade.

59 Kap. 9.

Huvudprinciperna för åstadkommande av en enhetlig orga= nisation av jordbruksförsöksverksamheten.

Allmänna synpunkter. Då det gäller att på ett rationellt sätt ordna försöksverksamheten på växtodlingens område, bör huvudvikten läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma en sådan organisation, att denna försöksverksamhets mångskiftande krav bliva på bästa sätt tillgodosedda. För att möjliggöra detta måste organisationen präglas av en sådan enhetlighet, att planmässighet erhålles, och att oekonomiskt dubbelarbete i möjligaste mån undvikes. Största svårigheten att åstadkomma en dylik organisation sammanhänger med den historiska utvecklingen av försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna, då den, som tidigare omnämnts, organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det är långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, har på enskilt initiativ en organisation, vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska stöd. Så småningom har verksamheten ifråga allt mer och mer utvecklat sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant sätt ha vi i vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex. svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, vilkas verksamhet nu till största delen bekostas av statsmedel och vilka för sin existens äro helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hör i viss mån även kemiskväxtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet är av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär. Oaktat det på intet sätt kan förnekas, att nämnda specialinstitutioner varit och fortfarande äro det svenska jordbruket till stort gagn, torde det dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet skall ske, den rätta tidpunkten är inne för att i en organisatorisk enhet söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas. Det kan nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete f.n. förekommer, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden på flera punkter gripa in i varandra. Med den del av betesspörsmålet, som gäller betenas utnyttjande och som till övervägande del är en utfodringsfråga, sysslar ej blott betes- och vallföreningen utan helt naturligt också central-

til)

anstaltens husdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen. I sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetar alltså delvis med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och mosskulturföreningen hava ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att lösa, ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar. Kemisk-växtbiologiska anstalten, vars försöksverksamhet mer och mer koncentrerats till dess försöksgårdar, har genom fastmarksförsöksgården vid Sunderbyn starka beröringspunkter med centralanstaltens jordbruksavdelning och genom torvjordsförsöksgården Alträsk beröringspunkter med mosskulturföreningen. Då vidare större delen av åkerarealen i Norrbotten användes till fodervallar, finnes även helt naturligt ett starkt fackligt föreningsband mellan kemisk-växtbiologiska anstalten och betesoch vallföreningen. Fristående, statsunderstödda eller helt statliga försöksorganisationer? Vid en utredning rörande försöksverksamhetens framtida organisation är det nödvändigt att först och främst överväga, huruvida man med det nuvarande systemet, dels helt statliga och dels statsunderstödda försöksinstitutioner, skulle kunna åstadkomma en sådan organisation, att hela systemet komme att fungera på ett fullt tillfredsställande sätt. Det skulle ju kunna tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna emellan de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående. Utredningsmännen hålla dock före, att en dylik styrelse skulle komma att möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan, då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden på många punkter gripa in i varandra. Man kan väl näppeligen förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens husdjursavdelning. Ej heller kan mosskulturföreningen överlämna till betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intager och måste intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation av hela landets försöksgårdsfråga, är, att nämnda institutioners försöksgårdar ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med statens försöksgårdar. Man kan nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna och samtidigt bibehålla institutionerna i sin nuvarande ställning, ty härigenom berövades ju dessa en stor

61 del av själva underlaget för sin verksamhet. På grund av vad anförts, kunna utredningsmännen ej finna, att man vid ett bibehållande av fristående institutioner skall kunna ernå den effektivitet och planmässighet i fråga om försöksverksamheten, som från skilda håll eftersträvats, och som utredningsmännen fått i uppdrag att söka åstadkomma. I detta sammanhang vilja utredningsmännen också beröra det av Kungl. Maj:t i statsrådsprotokollet den 18 december 1931 givna direktivet att undersöka möjligheterna för en sammanslagning av mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen. Styrelserna för nämnda båda föreningar hava på anmodan av utredningsmännen avgivit yttrande över ifrågavarande förslag. Sålunda har mosskulturföreningens styrelse i skrivelse av den 18 april 1932 lämnat en ingående redogörelse för, huru en dylik genom sammanslagning åstadkommen förening skulle kunna tänkas vara organiserad samt en beräkning av för densammas verksamhet erforderliga omkostnader. Nämnda styrelse anför på grund härav följande: »Då emellertid, som visats, besparingarna genom sammanslagningen bliva jämförelsevis obetydliga, torde det vara på sin plats att något närmare skärskåda fördelarna och nackdelarna av densamma. Man torde nämligen med skäl kunna fråga sig, om det för en sådan obetydlig vinst lönar sig att göra ett så kraftigt ingrepp i de båda föreningarnas verksamhet som en sammanslagning. Låt oss då först se, vad man skulle kunna vinna. Utom det, att en föreståndarebefattning skulle kunna indragas, kunna tydligen en del av kostnaderna för administrationen minskas liksom ock i någon mån kostnaderna för bibliotek och laboratorier. Därjämte skulle man uppnå, att det dubbelarbete, som hittills möjligen förekommit och som i den offentliga diskussionen ofta fått spela en alltför stor roll, skulle kunna undvikas. Det ifrågavarande dubbelarbetet består huvudsakligen av dubbelresor genom att tjänstemännen från de båda föreningarna nu resa över hela landet. I den mån intressekonflikter mellan de båda föreningarna hittills förekommit och inverkat störande på arbetet, skulle de också för framtiden komma att försvinna. Måhända kan man också antaga, att de resurser, som den nybildade föreningen komme att förfoga över, skulle kunna utnyttjas något effektivare än vad de båda nuvarande föreningarna kunnat göra. Därmed torde emellertid fördelarna vara genomgångna. Det låter sig helt visst icke förneka, att också en del olägenheter skola komma att följa med sammanslagningen. Man har sålunda anledning att befara, att de arbetsuppgifter, som representeras av den förening, som måste flytta, åtminstone under en relativt lång period närmast efter sammanslagningen skulle komma att bli lidande. Den väsentligaste anmärkningen, som kan göras emot det nu framlagda förslaget om sammanslagning mellan de båda föreningarna, är emellertid den, att en dylik lösning endast innebär en halvmesyr, emedan den endast avhjälper en liten del av olägenheterna hos den nuvarande organisationen. Då sålunda en sammanslagning vid en närmare undersökning visar sig medföra en ringa ekonomisk vinst och endast små fördelar och vissa obestridliga nackdelar, och då därjämte de flesta av de nuvarande olägenheterna komma att bestå,

62 vill mosskulturföreningens styrelse för sin del icke tillstyrka en omorganisation enligt detta alternativ.» Mosskulturföreningens styrelse har också redogjort för ett annat alternativ, nämligen att den del av de båda föreningarnas arbetsuppgifter, som avse försöks- och forskningsverksamhet, övertoges av staten och organiserades tillsammans med övrig av staten bedriven dylik verksamhet, och att sedan de båda föreningarna sammansloges till en i huvudsak konsulterande organisation. Härom anför styrelsen följande: »Emellertid torde det icke kunna bestridas, att det inom en dylik konsulterande förening måste te sig som en orimlighet, att den icke själv ägde möjligheter att genom försök och forskningar utreda sådana problem, som framställde sig under dess verksamhet ute i bygderna. Det vore en orimlighet också ur den synpunkten, att föreningens tjänstemän skulle behöva vända sig till andra institutioner för att erhålla upplysningar på områden, inom vilka föreningen gentemot jordbrukarna skulle representera sakkunskapen. Enligt mosskulturföreningens styrelses mening skulle sålunda detta alternativ innebära en mycket dålig lösning av det föreliggande organisationsproblemet.» Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen har i skrivelse av den 9 maj 1932 likaledes avstyrkt förslaget om en sammanslagning av de båda nämnda föreningarna, då den icke kan finna, »att någon fördel för merberörda arbetsuppgifters genomförande skulle kunna vinnas genom en sammanslagning med svenska mosskulturföreningen». Ehuru utredningsmännen ej kunna bestrida, att en sammanslagning av mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som nu bedrivas av dessa båda föreningar, så torde det vara klart, att de olägenheter med den nuvarande organisationen, som i det föregående påtalats, i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större enhetlighet inom landets försöksväsende härigenom ej vore att förvänta. Visserligen skulle väl genom en dylik sammanslagning någon besparing för statsverket kunna åstadkommas i fråga om den nya föreningens årliga driftskostnader, men i detta sammanhang bör beaktas, att då ingen av de båda föreningarna förfogar över en institutionsbyggnad, tillräckligt stor för en genom sammanslagning bildad förening, så bleve det utan tvivel nödvändigt att företaga en omfattande till- och ombyggnad av endera föreningens, väl närmast betes- och vallföreningens, nuvarande institutionsbyggnad. På grund av vad ovan anförts, anse sig utredningsmännen ej böra föreslå en sammanslagning av ifrågavarande föreningar till en fortfarande fristående, statsunderstödd institution. Ej heller anse emellertid utredningsmännen det vara lämpligt, att de båda föreningarna bibehållas såsom fristående statsunderstödda anstalter.

63 Visserligen kunna vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika halvstatliga anstalter ofta arbeta under friare former än helt statliga och på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunna upptaga inom deras resp. verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare kunna de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunna de också hava större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella försöksuppgifter. Trots detta anse sig emellertid utredningsmännen, som ovan redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjligöra eller i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens som betes- och vallföreningens verksamhetsområden gripa nämligen, såsom redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det är mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man kan väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor, som gälla torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen, och icke heller kan man vid densamma tänkas upphöra att syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem enligt vad som från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunna lösas i intimaste kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns område. En annan omständighet, som också talar till förmån för de ifrågavarande föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, är, att de olika organisationernas resurser ifråga om försöksgårdar, laboratorier, bibliotek m. m. kunna genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat sätt till verksamhetens fromma än som med hittillsvarande splittrade organisation varit möjligt. Vad slutligen beträffar den ovan påpekade större svårigheten för en statlig organisation än för en halvofficiell statsunderstödd sådan att få kontakt med det praktiska jordbruket, så äro utredningsmännen av den uppfattningen, att denna svårighet undanröjes i och med genomförandet av den organisation, som i det följande föreslås. Särskilt bör i detta sammanhang påpekas vikten och nödvändigheten av att tillräckligt stora reseanslag ställas till den statliga försöksverksamhetens förfogande. Statlig försöksverksamhet. Med stöd av ovan anförda skäl vilja utredningsmännen på det bestämdaste hävda, att den bästa lösningen av spörsmålet att söka åstadkomma en fullt effektiv organisation av landets försöksväsende är att upprätta en väl utrustad central, statlig försöksanstalt, lämpligen benämnd statens lantbruksförsöksanstalt, i vilken skulle inorga-

61 niseras icke blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för jordbruk och husdjursskötsel bedriva utan även mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens verksamhet. Till denna lantbruksförsöksanstalt bör anknytas ett system av fasta försöksgårdar, och i intimt samband med lantbruksförsöksanstalten och försöksgårdarna bör den statsunderstödda lokala fältförsöksverksamheten organiseras. Vid utbyggandet av försöksgårdssystemet föreslå utredningsmännen, att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå på sådant sätt inordnas i statens försöksverksamhet, att dess försöksgårdar ingå i organisationen. Vid en dylik omorganisation av landets försöksverksamhet kan även ifrågasättas, huruvida ej statens växtskyddsanstalt och Sveriges utsädesförening borde inordnats i den statliga försöksverksamheten. Då emellertid båda dessa anstalter var för sig representera väl avgränsade verksamhetsområden, anse utredningsmännen, att en sådan anordning för närvarande ej är behövlig, även om åtskilliga skäl kunna anföras därför. Närmast uppställer sig nu frågan, huruvida och på vad sätt mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens verksamhet skulle kunna inrangeras i den föreslagna lantbruksförsöksanstaltens organisation. För att besvara denna fråga måste man närmare skärskåda de försöks- och forskningsuppgifter, som utföras av de nämnda institutionerna. I fråga om mosskulturföreningen avse dessa uppgifter huvudsakligast torvjordarnas brukning, dränering, kalkning, gödsling och växtodling; med andra ord samma försöksuppgifter, som i fråga om övriga jordslag och delvis även i fråga om torvjordarna åvila centralanstaltens jordbruksavdelning. Vad åter angår betes- och vallföreningen, så kunna sådana försöksuppgifter som vallars anläggning, fröblandningar, gödsling m. m. sägas falla under nämnda jordbruksavdelnings verksamhetsområde, under det att försöksspörsmål rörande vallarnas utnyttjande måste betraktas som en utfodringsfråga, fallande inom husdjursavdelningens arbetsområde. Såväl mosskulturföreningens som betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet borde alltså utan större svårighet kunna inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten, i vilken centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skola utgöra grundstommen. I fråga åter om den omfattande och betydelsefulla upplysningsverksamhet, som bedrivits av nämnda institutioners kulturingenjörer resp. beteskonsulenter, kan med rätta ifrågasättas om ej numera en del av denna verksamhet, den rent konsulterande, skulle i rätt stor utsträckning kunna överlåtas på landets hushållningssällskap. I samband härmed vilja utredningsmännen framhålla, att styrelsen för svenska mosskulturföreningen för sin del föreslagit ett inordnande av föreningens verksamhet i en dylik lantbruksförsöksanstalt, då den i sin förutnämnda skrivelse av den 18 april 1932 framhåller, »att den mest

65 rationella lösningen av omorganisationsproblemet synes vara, att de försöks- och forskningsarbeten, som hittills utförts av centralanstalten, mosskulturföreningen, betes- och vallföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, sammanföras till en statlig institution samt att den konsulterande verksamhet, som bedrives av ovan nämnda institutioner, antingen organiseras under denna statliga institution eller överföres till hushållningssällskapen». Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen har däremot hävdat, att denna förening bör som hittills fortsätta sin verksamhet, men »att ännu mera än hittills bör ett samarbete kunna ordnas med olika institutioner såsom med Sveriges utsädesförening, då det gäller växtmaterialet, med svenska mosskulturföreningen vid torvmarkernas tillgodogörande genom betes- och vallkultur samt med centralanstalten för jordbruksförsök och måhända särskilt med dess husdjursavdelning, som har den avgörande uppgiften att medverka till ett rätt bedömande av betes- och vallkulturens värde ur utfodringssynpunkt.» Statens lantbruksförsöksanstalt. Upprättandet av den föreslagna lantbruksförsöksanstalten förutsätter emellertid en väsentlig utvidgning av det förslag, som i och med lantbrukshögskolans inrättande i Kungl. Maj :ts tidigare omnämnda proposition nr 143—1931 framlagts till anordnande av en ny, omorganiserad centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet. Enligt nämnda förslag skulle denna anstalts verksamhet omfatta tvenne avdelningar, den ena för jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök. Den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen nu framlägga förslag, bör nämligen förutom en jordbruks- och en husdjursavdelning även omfatta en administrations- och upplysningsavdelning. En sådan utökning av avdelningarnas antal torde utan allt tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade verksamhet, som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrations- och upplysningsavdelningen skulle därvid omhänderhava administrationen ej blott av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda lokala försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komma att på denna avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning, att det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de belastades härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av försöksanstaltens publikationer. Givetvis innebär det en stor fördel att på detta sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet samlad på en hand, i stället för att såsom nu sker, 5

dessa angelägenheter varit fördelade på ett flertal institutioner och därigenom gjort intrång på deras fackliga arbete. Vid uppgörandet av denna plan till organisation av lantbruksförsöksanstalten hava utredningsmännen ingående dryftat, huruvida det icke skulle vara lämpligt att inrätta en särskild avdelning för betes- och vallproblemen. Vid de diskussioner, som förts härom, har nämligen ofta framhållits nödvändigheten av att inom den blivande lantbruksförsöksorganisationen möjligheter beredas för att dessa problem bleve föremål för en speciell och central handläggning, ungefär på samma sätt som sker inom nuvarande betes- och vallföreningen. Lantbruksförsöksanstalten skulle i sådant fall uppdelas på avdelningar för administration och upplysning, för jordbruk, för betes- och vallodling samt för husdjursskötsel. Vid närmare prövning av en sådan organisationsplan har det emellertid visat sig, att den på intet sätt kan anses för rationell. Indelningsgrunden skulle nämligen då bliva sådan, att de olika avdelningarnas arbetsuppgifter ovillkorligen komma att alltför mycket gripa in i varandra. Ur denna synpunkt och särskilt med tanke på att undanrödja alla möjligheter till konflikter avdelningarna emellan och undvika dubbelarbete anse utredningsmännen det lämpligast, att lantbruksförsöksanstalten, förutom upplysnings- och administrationsavdelningen, endast kommer att bestå av en jordbruks- och en husdjursavdelning. Mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet föreslås alltså uppdelad på lantbruksförsöksanstaltens olika fackavdelningar på sätt, i annat sammanhang närmare kommer att behandlas. Nämnda föreningars upplysningsverksamhet överlåtes delvis på hushållningssällskapens konsulenter, delvis på lantbruksförsöksanstalten samt delvis på personal vid vissa försöksgårdar. Till lantbruksförsöksanstaltens utrustning måste vidare ovillkorligen höra ett driftslaboratorium såväl för kemisk som botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen föreslå därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättas ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kan tillgodose hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta fall innebär utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättas, varigenom allt arbete kommer att utföras efter enhetliga grunder. Det har givetvis varit en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet. Det har visserligen vid en tidigare utredning (statens officiella utredningar 1929: 19) ifrågasatts, att nyssnämnda analysarbeten åtminstone delvis skulle utföras på lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Då emellertid detta i första hand måste vara inriktat på forsknings- och under-

visningsuppgifter och därtill har att verkställa för högskolans egen försöksverksamhet erforderligt analysarbete, och då det i föreliggande fall gäller en försöksverksamhet av vida större omfattning än som förut avsetts, anse utredningsmännen en dylik anordning vara varken tillrådlig eller tillfyllest. Denna uppfattning delas för övrigt av de ledamöter i högskolans styrelse, med vilka utredningsmännen diskuterat denna fråga. Eftersom det approximativt kan beräknas, att minst 30 000 analyser av olika slag behöva utföras för försöksverksamhetens räkning, är det säkerligen icke blott ändamålsenligast utan även billigast, att försöksverksamheten förfogar över ett eget, för sitt ändamål avpassat driftslaboratorium. Angående lantbruksförsöksanstaltens förläggning vilja utredningsmännen i likhet med föregående utredning föreslå Ultuna såsom lämpligaste förläggningsplatsen och detta av flera anledningar. Vid lantbrukshögskolans upprättande och genom den därvid företagna omorganisationen av centralanstalten har den specialiserade vetenskapliga forskningen skiljts från anstaltens praktiska försöksverksamhet och införlivats med lantbrukshögskolan. Då emellertid en intim kontakt måste upprätthållas mellan vetenskaplig forskning å ena sidan och praktisk försöksverksamhet å den andra, nödvändiggör detta försöksanstaltens förläggning till Ultuna. Vid Ultuna finnes även tillgång på de försöksobjekt, som lantbruksförsöksanstalten kräver, nämligen jord och husdjur. Vid förläggning till Ultuna kan försöksanstalten, om den placeras i omedelbar grannskap av betesoch vallföreningens institution, med fördel utnyttja denna i sin verksamhet. Slutligen kommer lantbruksförsöksanstalten att vid Ultuna i sitt grannskap hava en av Sveriges utsädesförenings filialer. Fast försöksgårdssystem. Beträffande inrättandet av fasta försöksgårdar inom landet har, såsom förut nämnts, år 1925 avlämnats ett betänkande, i vilket föreslagits, att det inom landet med hänsyn till antalet olikartade jordbruksområden måtte upprättas 14 försöksgårdar. Då det emellertid på grund av statsfinansiella skäl kan ifrågasättas, huruvida ovanämnda förslag inom rimlig tidrymd kan slutgiltigt förverkligas, synes det utredningsmännen, som ingående tagit del av ifrågavarande förslag, lämpligast att med minsta möjliga utvidgningar och med utnyttjande av de försöksgårdar, som redan finnas, utbygga ett något mindre, men trots detta tillfredsställande försöksgårdssystem, kompletterat med försöksstationer och fasta försöksfält. För nämnda ändamål synes det utredningsmännen vara erforderligt att indela landet i vissa distrikt, omfattande ett lämpligt antal hushållningssällskaps områden. Förslagsvis hava utredningsmännen tänkt sig 7 dylika distrikt, vart och ett i görligaste mån tillgodosett med fast försöksgårdsverksamhet. Vid genomförande av detta förslag skall enligt utredningsmännens för-

68 menande såväl mosskulturföreningens som kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar liksom även betes- och vallföreningens nya försöksgård inordnas i det tilltänkta statliga försöksgårdssystemet. Därjämte ämna utredningsmännen föreslå inrättandet av nya försöksgårdar i första hand i Malmöhus, Kristianstads, Östergötlands och Västerbottens län samt en mera provisorisk anordning i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län, vartill kommer en försöksgård vid Ultuna. Genom upprättandet av ett sådant statligt försöksgårdssystem vinnas stora fördelar för landets försöksverksamhet. Man kan nämligen med fullt fog säga, att såväl nuvarande centralanstaltens som mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens vidare utveckling som försöksinstitutioner till stor del sammanhänga med resp. institutioners möjligheter till utökad och förbättrad försöksgårdsverksamhet. Då det emellertid av lätt förklarliga skäl ej låter sig göra, att staten ekonomiskt medverkar till att varje sådan institution erhåller var sitt försöksgårdssystem, så måste det utgöra en påtaglig fördel för all försöksverksamhet, om det under statlig ledning utrustas en enda försöksgårdsorganisation av sådan standard och omfattning, att var och en av de nu nämnda försöksgrenarna därigenom erhåller erforderliga försöksmöjligheter. Lokal fältförsöksverksamhet. De lokala fältförsöken böra enligt utredningsmännens mening liksom hittills handhavas av hushållningssällskapen och utföras antingen direkt av dessas jordbrukskonsulenter eller genom försöksringar. Beträffande Norrbottens län föreslås emellertid den ändringen, att de lokala fältförsöken därstädes, vilka ledas av kemisk-växtbiologiska anstalten, samorganiseras med de övriga hushållningssällskapens och ställas under lantbruksförsöksanstaltens överledning. I fråga om den lokala försöksverksamheten har stundom framkastats det förslaget, att särskilda försökskonsulenter borde anställas inom s. k. konsulentdistrikt, omfattande ett eller ett par hushållningssällskaps områden. Utredningsmännen anse dock, att denna anordning ej skulle bliva tillfredsställande, enär en dylik försökskonsulents arbete skulle alltför mycket bliva koncentrerat till vissa kortare perioder av året. Denna utredningsmännens åsikt delas också, efter vad som inhämtats, av de lokala försöksledare, vilka äro ledamöter i kommittén för hushållningssällskapens lokala fältförsök. Däremot vilja utredningsmännen förorda, att varje hushållningssällskap utser en särskild försökskommitté, vilken närmast skulle hava att svara för de åtgärder, som med hjälp av allmänna medel företagas för den lokala försöksverksamhetens främjande inom resp. sällskap. Vad angår försöksresultaten av alla lokala försök, böra dessa för enhetlighetens skull kontrolleras och, när så önskas, bearbetas av lantbruksförsöksanstaltens jordbruksavdelning. För kontroll av huru statens

69 anslag till den lokala försöksverksamheten användes inom resp. hushållningssällskap, bör vidare den lokala försöksverksamheten ställas under lantbruksförsöksanstaltens och försöksgårdarnas inspektion. Lokala försöksnämnder. För att inom de tidigare omnämnda försöksdistrikten åstadkomma ett mera intimt samarbete mellan de personer, som handhava försöksverksamheten, synes det utredningsmännen lämpligt, att inom varje distrikt föreståndare för försöksgårdar, ledare av lokala fältförsök, ledare av lantmanna- och lantbruksskolornas fasta försöksstationer, föreståndare för Sveriges utsädesförenings filialstationer m. fl., bildade en nämnd, som sammanträdde vid lämpliga tidpunkter för att dryfta för distriktet aktuella försöksspörsmål. I dessa nämnder bör dessutom ingå en representant för vart och ett till distriktet hörande hushållningssällskap, och skall denne utses av resp. sällskaps förvaltningsutskott. Genom anordningen med lokal försöksnämnd kommer tvivelsutan det lokala intresset för försöksverksamheten att främjas. Distriktsnämnd skulle äga att utse ett ombud med uppgift att vid nedan föreslagna jordbruksförsöksråds sammanträden bevaka distriktets intressen. För att åstadkomma en förbindelse mellan de olika försöksdistrikten och främja planmässigheten i försöksarbetet bör en representant för lantbruksförsöksanstalten om möjligt närvara vid varje nämnds sammanträde. Centrala försöksråd. Till främjande av det fackliga samarbetet mellan lantbruksförsöksanstalten, dess försöksgårdar och de lokala försöksnämnderna samt för att upprätthålla kontakten med andra i försöksverksamheten intresserade jordbruksinstitutioner föreslås upprättande av tvenne försöksråd, ett för jordbruksförsök och ett för husdjursförsök. I jordbruksförsöksrådet böra, förutom lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare, försöksledare och vissa dess andra tjänstemän, ingå professorerna i växtodlingslära, jordbrukslära och kulturteknik vid lantbrukshögskolan, föreståndarna för statens försöksgårdar, chefen för den i det följande föreslagna statens trädgårdsförsöksanstalt samt en representant för var och en av de lokala försöksnämnderna, för lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, Sveriges utsädesförening, Sveriges geologiska undersökning, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt jordbrukstekniska föreningen. I husdjursförsöksrådet böra, förutom lantbruksförsöksanstaltens under jordbruksförsöksrådet omnämnda tjänstemän, ingå professorerna i utfodringslära, avelslära och fysiologi vid lantbrukshögskolan, föreståndaren för mejeriförsöken och statskonsulenterna samt en representant för var och en av landets olika avelsföreningar, för lantbruksstyrelsen, lantbruks-

akademien, jordbrukstekniska föreningen och institutet för husdjursförädling. Såsom sammankallande och ordförande i försöksråden fungerar lantbruksförsöksanstaltens chef. Styrelse för försöksverksamheten. Högsta ledningen av den statliga försöksverksamheten icke blott på jordbruksområdet utan även på trädgårdsområdet bör enligt utredningsmännens åsikt uppdragas åt en styrelse, sorterande direkt under jordbruksdepartementet. I Kungl. Maj :ts proposition föreslås visserligen, att lantbrukshögskolans styrelse skulle fungera som styrelse även för den omorganiserade och till Ultuna förlagda centralanstalten, men då utredningsmännen föreslå tillsättande av en styrelse för hela landets försöksverksamhet, och då denna kommer att hava helt andra arbetsuppgifter än lantbrukshögskolans styrelse, anse utredningsmännen denna sistnämnda ej lämpad för ett dylikt uppdrag. Som emellertid centralorganet för jordbruksförsöksverksamheten, lantbruksförsöksanstalten, föreslås förlagd till samma plats som högskolan, och då alltså på vissa punkter ett samarbete emellan dessa båda styrelser måste äga rum, torde det vara tillfyllest, att lantbrukshögskolans rektor är ledamot i nämnda styrelse, liksom beslut redan fattats, att försöksanstaltens chef skall vara självskriven ledamot i högskolans styrelse. Anstaltens styrelse, som tillsättes av Kungl. Maj :t, bör förutom ordföranden bestå av 6 ledamöter, av vilka lantbruksförsöksanstaltens och trädgårdsförsöksanstaltens chefer samt lantbrukshögskolans rektor skola vara självskrivna; av övriga 3 ledamöter skola 2 representera praktiskt jordbruk och 1 praktisk trädgårdsskötsel. Till ordförande skall chefen för lantbruksstyrelsen vara självskriven. De båda försöksanstalternas chefer skola i sina anstalters angelägenheter vara föredragande inför styrelsen. Såsom styrelsens sekreterare tjänstgör lantbruksförsöksanstaltens sekreterare. Kap. 10.

Förslag till lantbruksförsöksanstaltens inre organisation och kostnaderna för densamma.

I det föregående hava utredningsmännen föreslagit, att den blivande lantbruksförsöksanstalten organiseras på 3 avdelningar, nämligen: 1. Administrations- och upplysningsavdelningen, 2. Jordbruksavdelningen, och 3. Husdjursavdelningen, vartill komma driftslaboratorier. Försöksanstaltens administrations- och upplysningsavdelning. Föreståndaren för denna avdelning skall fungera som hela anstaltens chef, och han bör därför vara en försöksman, som framför allt besitter administra-

tiv skicklighet och har god organisatorisk förmåga, och som är väl ägnad att inåt och utåt tillvarataga anstaltens intressen. Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att det i fråga om centralanstalten varit en brist i organisationen, att denna anstalt ej haft en verklig chef, som helt kunnat ägna sig åt densamma. Då den föreslagna lantbruksförsöksanstalten kommer att företräda en verksamhet av betydligt större proportioner än den förutvarande centralanstalten, torde det på grund härav vara fullt befogat, att det sörjes för behörigt chefskap. Utredningsmännen anse, att chefen bör hava överdirektörs tjänsteställning och härvid jämställas med överdirektören för statens provningsanstalt. Som sina närmaste män bör chefen hava en sekreterare och en kamrer samt därjämte kanslioch kontorsbiträden. Vid denna avdelning böra dessutom anställas dels en specialist på försöksmatematiska och försökstekniska frågor samt dels i och för propagandaverksamhet en betesinspektör och en kulturingenjör, den sistnämnde specialist i mosskultur. Sekreteraren skall främst handhava utgivandet av anstaltens publikationer. Som bekant offentliggöras nu försöksresultat i ett flertal olika publikationer såsom lantbruksakademiens handlingar och tidskrift, centralanstaltens meddelanden, svenska mosskulturföreningens tidskrift, svenska betes- och vallföreningens årsskrift, kemisk-växtbiologiska anstaltens 5-årsberättelse m. fl. Det vore utan tvivel fördelaktigt, om hädanefter alla försöksredogörelser publicerades på ett enda ställe. Utredningsmännen hava tänkt sig tvenne serier meddelanden, en för jordbruks- och en för husdjursförsök. Samtliga meddelanden tänkas sammanförda till en tidskrift, å vilken prenumeration kan verkställas. Försöksredogörelserna skola författas av den försöksman, som närmast handhaft ledningen av resp. försök eller också av den, som av anstaltens chef eller vederbörande avdelningsföreståndare fått i uppdrag att bearbeta viss försöksserie. Så snart en redogörelse befordrats till trycket eller i vissa fall dessförinnan, bör genom upplysningsavdelningens försorg ett kort, populärt sammandrag göras, helst av den person, som författat redogörelsen, och skall detta sedan i form av flygblad spridas i de vidaste kretsar. Därjämte böra av alla redogörelser korta utdrag införas icke blott i fackpressen utan även i landsortspressen. Det är också önskvärt, att genom denna avdelnings försorg populära broschyrer rörande olika, viktigare spörsmål utgivas; härigenom bör även en osund och tendentiös propaganda för konstgödsel, sorter m. m. kunna motverkas. Det gäller som en mycket viktig uppgift för ifrågavarande avdelning att laga så, att försöksverksamhetens resultat komma den jordbrukande allmänheten till hända i en lätt tillgänglig form och så snabbt som möjligt. Detta har ej alltid varit fallet med de publikationer, som utgått från centralanstalten, ett förhållande, som vid flera tillfällen påtalats. Det bör också åligga denna avdel-

72 ning att vid lantbruksmöten åskådliggöra försöksverksamhetens viktigare resultat. Inom modern försöksverksamhet spelar som bekant försöksmatematiken och försökstekniken en betydande roll, och inom varje försöksorganisation måste dessa frågor ägnas särskild uppmärksamhet. När det gäller såväl att uppgöra ändamålsenliga försöksplaner som att bearbeta försöksresultat och göra sammanställningar av serier utav sådana, är försöksmatematisk sakkunskap i hög grad av behovet påkallad. I allmänhet hinna emellertid ej försöksmännen, vilka arbeta med lösandet av speciella spörsmål, i sådan utsträckning ägna sig åt försöksmatematiska studier, att de med full kompetens behärska detta vidlyftiga ämne. Ur denna synpunkt anse utredningsmännen det vara fullt motiverat, att en särskild försöksmatematiker anställes vid lantbruksförsöksanstalten, vilken skall hava till uppgift att bistå såväl jordbruks- och husdjursavdelningarna som försöksgårdarna med råd och anvisningar i hithörande frågor. Även hör denne befattningshavare hava samma åligganden i fråga om trädgårdsförsöksanstalten. Vid Ultuna försöksgård erhåller en försöksmatematiker alldeles speciellt gynnsamma möjligheter att i samband med lantbruksförsöksanstaltens olika fackavdelningar upptaga försökstekniska frågor till närmare prövning. Såsom tidigare omnämnts, har såväl av mosskulturföreningen som betesoch vallföreningen bedrivits en intensiv och betydelsefull upplysningsoch propagandaverksamhet genom kulturingenjörer, resp. betes- och vallkonsulenter. Ehuru en hel del av denna upplysningsverksamhet av utredningsmännen tänkts ombesörjd av hushållningssällskapens konsulenter samt av lantbruksförsöksanstaltens och försöksgårdarnas försöksmän, så anse utredningsmännen det alltjämt av behovet påkallat, att i den nya försöksorganisationen bibehålla ett par tjänstemän, vilka skulle hava till speciell uppgift att helt ägna sina krafter åt sådana uppdrag. För detta ändamål föreslås alltså, att till administrations- och upplysningsavdelningen knytes en tjänsteman för upplysning och propaganda i betesoch vallfrågor samt en tjänsteman för liknande verksamhet i mosskultur. Tjänstemännen i fråga skulle benämnas betesinspektör, resp. kulturingenjör, och deras tjänstgöring skulle ordnas på sådant sätt, att de alltid stode i en intim kontakt med hushållningssällskapens rådgivare och det praktiska jordbrukets utövare. Dessa tjänstemän skola inrikta sig på att se problemen i ett större ekonomiskt sammanhang; särskilt betesinspektören bör söka samarbete med lantbrukssällskapets driftsbyrå samt för frågor rörande betesreglering med representanter för skogsvårdsintressena. I detta sammanhang kan omnämnas, att för utredningsmännen påpekats möjligheten av ett annat alternativ för ordnandet av upplysningsoch propagandaverksamheten på betesområdet, nämligen att betes- och

73 vallföreningen, sedan staten helt övertagit dess försöksverksamhet, fortfarande, dock endast tills vidare såsom en övergångsform, ägde bestånd för att fortsätta sagda del av sin nuvarande verksamhet. I sådant fall behövde naturligtvis ej någon betesinspektör anställas, men å andra sidan vore föreningen självfallet i behov av ett statsanslag till betydligt större belopp än som motsvarade kostnaderna för nämnda inspektörsbefattnings uppehållande. Administrations- och upplysningsavdelningen skall också samla och i arkiv förvara försöksresultaten på ett sådant sätt, att man, då bearbetning av en viss försökserie skall ske, har hela primärmaterialet lätt tillgängligt. Till denna avdelnings uppgifter skall vidare höra att omhänderhava vården av anstaltens bibliotek. Utredningsmännen anse nämligen, att försöksanstalten måste hava eget, lätt tillgängligt och väl utrustat handbibliotek. Inrättandet av ett eget bibliotek är desto lättare att åstadkomma som de institutioner, vilka föreslagits skola ingå i nämnda anstalt, redan nu besitta avsevärda boksamlingar. Vad till sist angår bokföringen, skall denna ombesörjas av omförmälde kamrer, som därjämte har att ansvara för vederbörlig registrering av inkomna och utgående handlingar. Bokföringen torde utan tvivel bliva så omfattande, att den ej lämpligen kan, såsom tidigare föreslagits, skötas av lantbrukshögskolans bokförare. Det gäller ju här ej blott räkenskaperna för försöksanstalten med dess olika avdelningar och de fasta försöksgårdarna utan även fördelningen av de statsmedel, som skola utgå för fasta försöksfält, för lokal försöksverksamhet o. d. Försöksanstaltens jordbruksavdelning. Lantbruksförsöksanstaltens jordbruksavdelning skall enligt förslaget i huvudsak arbeta med samma uppgifter, som förut tillkommit centralanstaltens jordbruksavdelning, men med den skillnaden, att avdelningen utökas på sådant sätt, att den jämväl med full kompetens behärskar såväl torvjords- som vallproblemen. Vid genomförandet av en sådan utvidgning av jordbruksavdelningen kunna olika grundprinciper följas. Utredningsmännen hava därvid ingående diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna, eller huruvida avdelningen bör uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd av en försöksledare. Även om den förra organisationsformen förefaller vara den smidigaste, särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas verksamhetsområden alltid i viss mån gripa in i varandra, finna utredningsmännen det dock lämpligast att välja den senare. Utredningsmännen anse nämligen, att alla behöriga intressen bäst tillgodoses, om avdelningen på ett rationellt sätt uppdelas på underavdelningar, och särskilt vilja utredningsmännen framhålla, att man därigenom torde få de bästa garantier för att

de speciella uppgifter, som förut åvilat mosskulturföreningen och betesoch vallföreningen, alltjämt komma att bliva tillgodosedda. Vid fastställandet av benämning på resp. underavdelningar hava utredningsmännen eftersträvat att orden »mosskultur» och »betes- och vall-» bliva bevarade, då j u allmänheten sedan decennier varit van att vända sig till institutioner med dessa n a m n . För att åstadkomma en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar föreslå utredningsmännen, att tvenne företräda jordbrukslärans område, varvid den ena inriktas på agrikulturfysikalisk och den andra på agrikulturkemisk försöksverksamhet, samt att två underavdelningar göras växtodlingsbetonade, den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning och den andra betes- och vallodling. I överensstämmelse med denna indelningsgrund skulle underavdelningarna benämnas: 1. underavdelning för kulturteknik och mosskultur, 2. » » gödsling och kalkning, 3. » » allmän växtodling och ogräsbekämpning, 4. » » betes- och vallodling. Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skall, såsom förut nämnts, arbeta med försöksproblem, huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen skall alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skall ifrågavarande underavdelning även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen i den mån de angå jordfysikaliska förhållanden, och skall den alltså i detta avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till underavdelningens uppgifter höra vidare att handhava den jordartsklassificering och det torvbotaniska analysarbete, som kräves för försöksverksamheten. Underavdelningen för gödsling och kalkning skall som sin uppgift hava att arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning. Till denna underavdelning höra även frågor om tillämpandet av kemiska metoder för bestämmande av jordens gödslingsbehov, och även markreaktionsproblemen äro att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen skall vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras. I detta samband bör påpekas, att underavdelningen skall, när så önskas, vara hushållningssällskapen behjälplig vid bearbetning av resultaten från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga sammanställning. Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skall arbeta med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågör av metodisk art (t. ex. såtids-, såmängds- o. d. försök). En betydande uppgift har denna underavdelning även i fråga om försök och undersökningar rörande ogräs-

75 bekämpning. Från underavdelningen skall vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten övervakas och kontrolleras, och densamma skall därvid i föreliggande avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika försöksdistrikt. Underavdelningen för betes- och vallodling avser att vara en fortsättning av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse härmed blir dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vallskötsel och vallfröodling. Till underavdelningen bör också höra att leda och övervaka det botaniska analysarbete, som försöksverksamheten kräver. Denna underavdelnings försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skall bedrivas i intimt samarbete med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det bör framhållas, att det är av stor vikt, att denna underavdelning organiserar en ordnad försöksverksamhet för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter och -stammar, som alltjämt tillföras praktiken. Såsom en synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skall vara att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utföras vid lantbrukshögskolan och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige som i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruksområdet snarast kunna prövas inom landets försöksverksamhet och i den mån, det visar sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare bör varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet. — Till jordbruksavdelningens förfogande skall stå en större vegetationsgård för kärlförsök, där resp. underavdelningar erhålla möjlighet att utföra vissa detaljundersökningar. En av underavdelningarna skall förestås av jordbruksavdelningens föreståndare, de övriga underavdelningarna av var sin förste försöksledare. Dessa förste försöksledare föreslås placerade i lönegraden B 28 av följande skäl. De uppgifter, som komma att åvila dem, äro fullt jämförbara med avdelningsföreståndarnas vid Sveriges utsädesförening och statens växtskyddsanstalt, och de böra därför hava samma tjänsteställning som dessa. Då nämnda försöksledare vidare, var och en inom sitt verksamhetsområde, böra representera försöksverksamhetens högsta sakkunskap, förutsätter detta för resp. befattningshavares del en så grundlig och dyrbar specialutbildning, att den föreslagna lönegraden torde vara väl motiverad. Försöksanstaltens husdjursavdelning. Visserligen ingår ej organisationen av husdjursavdelningens verksamhet i de till utredningsmännen givna direktiven, men då det för åstadkommandet av enhetlighet i försöksverksamheten först och främst gäller att organisera centralorganet för denna

verksamhet, lantbruksförsöksanstalten, och då för övrigt husdjursavdelningen i stor utsträckning måste medverka vid betes- och vallförsöksverksamhetens allmänna planläggning, kan denna avdelning i detta sammanhang ej utan vidare förbigås. Utredningsmännen anse nämligen, att det ankommer på denna avdelning att, förutom handhavandet av all försöksverksamhet beträffande utfodring och uppfödning av olika djurslag, ur utfodringssynpunkt försöksmässigt behandla betes- och slåttervallars rationella utnyttjande och att därvid särskilt upptaga betesförsökens metodik till närmare prövning. Då betes- och vallföreningen arbetat just med sådana spörsmål och nu föreslås införlivad med lantbruksförsöksanstaltens fackavdelningar, anse utredningmännen, att husdjursavdelningen utöver sin tidigare fastställda personal bör utökas med en förste försöksledare samt en förste assistent. Utöver denna utökning av husdjursavdelningen, vilken närmast kräves på grund av avdelningens betesförsöksverksamhet, hava utredningsmännen av föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning, professor Edin, erfarit att husdjursavdelningen är på grund av såväl sin försöks- som sin kontrollverksamhet i stort behov av ytterligare utökning av personalen. Då emellertid det av professor Edin framlagda förslaget till organisation av husdjursavdelningen är synnerligen omfattande, och då utredningsmännen finna, att detta förslag intimt berör dels den forsknings- och försöksverksamhet, som åvilar professuren i utfodringslära vid lantbrukshögskolan, samt dels den kontrollverksamhet, som bedrives vid institutet för husdjursförädling, anse utredningsmännen, att detta senare förslag om utökning av husdjursavdelningens verksamhet ej bör upptagas till behandling, förrän det varit föremål för närmare utredning antingen av särskilt tillkallade sakkunniga på husdjursområdet eller av céntralanstaltens styrelse. Dock bör förslag till ifrågavarande avdelnings organisation vara färdigt att framläggas samtidigt med organisationsplanen i sin helhet. Försöksanstaltens driftslaboratorium. Till försöksverksamheten måste som bekant höra utförande av en hel del för försökens rätta tolkning erforderliga kemiska analyser. Så t. ex. måste man genom markanalys skaffa sig säker kännedom om försöksjordens beskaffenhet i avseende på markreaktion, tillgång på för växterna tillgängliga mängder av vissa näringsämnen o. s. v. Vidare erfordras undersökningar av såväl konst- och kreatursgödsel som av fodermedel (för utfodringsförsök). Ävenledes skördeprodukterna måste ofta underkastas kemisk analys t. ex. rörande äggvitehalt och växttråd i hö och grönfoder, torrämneshalt i rotfrukter m. m. Det är helt naturligt en stor mängd dylika analyser, som för försöksverksamheten årligen måste utföras, och det måste framhållas, att det är noggrannheten och tillförlitligheten i detta analysarbete, som är

77 avgörande för försöksresultatens värde och rätta tolkning. I vissa fall kunna ju en del enklare analysarbeten utföras på de små laboratorier, som böra finnas vid försöksgårdarna, men i regel hava dessa ej tillgång på tillräckligt skolad arbetskraft för mera invecklade analyser. Utredningsmännen anse emellertid, att det ur försöksverksamhetens synpunkt sett är av största vikt att upprätthålla kravet på största möjliga enhetlighet i analysarbetet, och detta kan näppeligen ske, om ej detsamma förlägges till ett centralt, väl utrustat och med kvalificerad arbetskraft försett laboratorium. Detta driftslaboratorium, som bör sortera direkt under anstaltens chef, skall i mån av behov även utföra erforderliga analyser för trädgårdsförsöksverksamheten. Det torde ifrågasättas, om ej till detta laboratorium jämväl borde förläggas den tillverkning av bakteriekulturer för baljväxtodling, vilken tidigare omhänderhafts av centralanstaltens bakteriologiska avdelning, men nu, då denna avdelning uppgår i lantbrukshögskolan, knappast kan övertagas av denna senare institution. Såsom föreståndare för det kemiska driftslaboratoriet föreslå utredningsmännen, att en laborator anställes, enär det är nödvändigt att hava tillgång till en person med vetenskaplig utbildning på kemiens område. Vidare bör vid försöksanstalten finnas ett särskilt botaniskt laboratorium, å vilket mikroskopiska torvjordsanalyser kunna utföras och höanalyser m. m. verkställas. Någon särskild, fast anställd personal erfordras ej, då hithörande arbeten kunna, som förut nämnts, omhänderhavas av jordbruksavdelningens personal. Försöksanstaltens ordinarie befattningshavare och lönestat. Anstaltens behov av fast anställda befattningshavare, som böra uppföras på ordinarie riksstat, framgår av bifogade förslag till lönestat, och vilja utredningsmännen härom anföra följande. För administrationsoch upplysningsavdelningen erfordas, förutom anstaltens chef, som jämlikt vad förut anförts placerats i lönegrad A 2, först och främst en sekreterare, vilken i egenskap av chefens ställföreträdare bör uppföras i lönegrad B 28, vidare en försöksmatematiker, som jämställd med driftslaboratoriets laborator bör sättas i lönegrad B 26, vidare en betesinspektör och en kulturingenjör, den förre i lönegrad B 26, den senare i lönegrad B 24 samt en kamrer i lönegrad B 2 1 ; dessutom bör anställas en kansliskrivare, vilken såsom chefens korrespondent skall kunna behärska tyska, engelska och franska språken och därjämte skall vara så utbildad i bokföring, att hon vid förfall för kamreraren kan på förordnande sköta dennes åligganden; på avdelningen böra dessutom anställas 1 kontorsbiträde i lönegrad B 4, vilket vid behov skall kunna tjänstgöra på övriga avdelningar, samt 2 vaktmästare i lönegrad B 7, resp. B 5.

78 Jordbruksavdelningens ordinarie befattningshavare skola utgöras av föreståndare (lönegrad B 30), 3 förste försöksledare (lönegrad B 28), 2 andre försöksledare, en för lokala gödslingsförsöken och en för ogräsbekämpning (lönegrad B 24), 4 förste assistenter (lönegrad B 21) och 1 kontorsbiträde (lönegrad B 4). Husdjursavdelningens ordinarie personal skall utgöras av föreståndare (lönegrad B 30), 2 förste försöksledare (lönegrad B 28), 2 förste assistenter (lönegrad B 21) och 1 kontorsbiträde (lönegrad B 4). Kemiska driftslaboratoriets ordinarie personal skola vara en laborator (lönegrad B 26), 1 förste assistent (lönegrad B 21) och ett laboratoriebiträde (vaktmästare i lönegrad B 5). FÖRSLAG TILL LÖNESTAT FÖR STATENS LANTBRUKSFÖRSÖKSANSTALT. (Vid dessa beräkningar hava anstaltens chef samt samtliga v a k t m ä s t a r e ansetts vara bosatta på Ultuna i Bondkyrko socken (dyrortsgrupp D), övriga befattningshavare i Uppsala (dyrortsgrupp E ) ; lönebeloppen avse näst högsta löneklassen i resp. lönegrader.)

/. Administrationsoch upplysningsavdelningen: 1 överdirektör och chef (A 2) 14 100: — 1 sekreterare (B 28) 10 020: — 1 försöksmatematiker (B 26) 9 060: — 1 betesinspektör (B 26) 9 060: — 1 kulturingenjör (B 24) 8 100: — 1 kamrer (B 21) 6 768: — 1 kansliskrivare (B 11) 3 612: — 1 förste vaktmästare (B 7) 2 940: — 1 vaktmästare (B 5) 2 664: — 1 kontorsbiträde (B 4) 2 484:—

68 808:

//. Jordbruksavdelningen: I f ö r e s t å n d a r e (B 30) 3 förste försöksledare (B 28) å 10 020 kr 2 andre försöksledare (B 24) å 8 100 kr 4 förste assistenter (B 21) å 6 768 kr 1 kontorsbiträde (B 4)

10 980: — 30 060: — 16 200: — 27 072: — 2 484:—

86 796:

///. Husdjursavdelningen : 1 föreståndare (B 30) 2 förste försöksledare (B 28) å 10 020 kr 2 förste assistenter (B 21) å 6 768 kr 1 kontorsbiträde (B 4)

10 980: — 20 040: — 13 536: — 2 484:—

47 040:

IV. Kemiska driftslaboratoriet: 1 laborator (B 26) 1 förste assistent (B 21) 1 laboratoriebieträde (B 5)

9 060: — 6 768: — 2 664:—

18 492:

S:ma kr.

221 136: —

79 Lantbruksförsöksanstaltens ordinarie befattningshavare, till antalet 30, skulle alltså bliva följande: 1 överdirektör och chef A 2 2 avdelningsföreståndare B 30 1 sekreterare B 28 5 förste försöksledare B 28 1 laborator B 26 1 försöksmatematiker B 26 1 betesinspektör B 26 1 kulturingenjör B 24 2 andre försöksledare B 24 1 kamrer B 21 7 förste assistenter B 21 1 kansliskrivare B 11 1 förste vaktmästare B 7 1 laboratoriebiträde B 5 1 vaktmästare B 5 3 kontorsbiträden B 4 Försöksanstaltens behov av extra arbetskraft. Förutom ovannämnda ordinarie befattningshavare måste anstalten vidare hava till sitt förfogande dels ett flertal extra, hela året om anställda assistenter, dels vid vissa tillfällen erforderlig tillfällig arbetskraft, men då behovet härav kan växla, och då avlöningsbeloppens storlek på grund av konjunkturerna också k u n n a variera, anse utredningsmännen, att något bestämt antal extra personal med fastställda arvoden ej bör angivas, utan att i stället ett belopp för nämnda ändamål uppföres i anstaltens omkostnadsstat. Försöksanstaltens omkostnadsstat. Vid en beräkning av försöksanstaltens driftskostnader är det nödvändigt att taga hänsyn till, huruvida statens försöksverksamhet i viss utsträckning fortfarande bör upprätthållas genom privata medel, vilket under en följd av år särskilt varit fallet med centralstanstaltens jordbruksavdelning i fråga om de belopp, som tillskjutits av konsortiet Äger och andra. Utredningsmännen hålla före, att om en officiell försöksverksamhet i viss utsträckning måste bedrivas, bör staten ensam gälda härför erforderliga kostnader. Innan utredningsmännen framlägga förslag till omkostnadsstat för den föreslagna lantbruksförsöksanstalten, torde det vara nödvändigt att söka beräkna, till vilka belopp omkostnaderna för centralanstaltens jordbruksoch husdjursavdelningar uppgått. En sammanställning häröver har gjorts för budgetåret 1931/32, och hava härvid upptagits icke blott de kostnader, som bestritts genom ordinarie och extra statsanslag, utan även dylika, som täckts genom från privat håll erhållna medel. Hela omkostnadsstaten för centralanstaltens jordbruksavdelning under ifrågavarande budgetår utvisar följande:

80 stulsine del kr.

Lönestat

(ordinarie)

bidrag från Äger in. fl. k r .

30 650

Omkostnadsstat för själva avdelningen Extra assistenter och annan arbetskraft 2 000 — Uppvärmning och belysning 440 Inventariers underhåll 1 144 Resor 4 700 — Telefon 1498 Böcker och tidskrifter 1255 Årsberättelsens tryckning Skrivmaterialier, blankettryck 1 719 Analysavgifter Laboratoriet Ogräsförsök Diverse kostnader för fasta försöksstationer 1 865 Försöksledaremötet 800: — Diverse omkostnader 15 421:

s:m kr.

30 65C 20 705: — 4 212: — 5 700 590 — 3 626 1060 500 1 677: — 920: — 38 990: —

54 411

Omkostnader för försöksstationen vid Experimentalfältet (efter avdrag av inkomster)

13 570: —

13 570: —

Kostnader för försöksstationer, sortförsök och ogräsförsök

22 084: —

22 084:

lokala S:ma kr. 120 715: —

Som synes, uppgingo jordbruksavdelningens egentliga driftskostnader till 54 411 kr., varav 38 990 kr. eller något mer än 70 % tillskjutits av konstgödselfirmor. Försöksstationen vid Experimentalfältet har dragit en kostnad av 22 014 kr., varifrån dock avgår inkomster till ett belopp av 8 444 kr., så att nettokostnaden härför uppgått till 13 570 kr. Dessutom hava upptagits kostnaderna för fasta försöksstationer, lokala sortförsök och ogräsförsök med ett sammanlagt belopp av 22 084 kr.; dessa poster höra dock ej till avdelningens egentliga omkostnadsstat. Hela omkostnadsstaten för centralanstaltens husdjursavdelning under ifrågavarande budgetår utvisar följande: Lönestat (ordinarie) Omkostnadsstat för själva E. o. assistenter Extra assistenter Expensmedel Resor

36 800: — avdelningen: 12 096: — 7 575:— 15 0 6 7 : — 1500:—

19 671 • 1 R M 1 .

ib Ob/. —

3 6 23g.

_

81 Omkostnader för försöksstationen vid Experimentalfältet (efter avdrag av inkomster) : Ladugårdsföreståndaren, lön och förmåner .... 3 240: — Ladugården 2 700: —

5 940:

Omkostnader för svinkontrollen: Assistenter övriga kostnader

27 276:

8 890: — 18 3 8 6 : —

S:ma kr. 106 254: — Som synes, hava de direkta driftskostnaderna för själva husdjursavdelningen upgått till 36 238 kr., samt för verksamheten vid försöksstationen på Experimentalfältet till 5 940 kr. Därjämte hava upptagits kostnaderna för svinkontrollen med 27 276 kr., vilket belopp täckes genom särskilt statsanslag. Omkostnaderna bestridas i övrigt dels genom ordinarie statsanslag 69 196 kr., dels genom extra statsanslag 6 718 kr. och dels genom bidrag från privat håll 3 064 kr. Till de för jordbruks- och husdjursavdelningarna anförda kostnaderna bör givetvis också läggas viss del av den post, som i centralanstaltens stat är uppförd såsom »allmänna utgifter», och vilken omfattar reseersättningar, tryck, byggnaders och vägars underhåll, vatten och elektrisk belysning m. m. Av nämnda post har redan i ovan anförda sammanställningar upptagits föreliggande avdelningars resekostnader med ett belopp av 6 200 (4 700 + 1 500) kr., men dessutom torde nämnda avdelningar böra påföras ett belopp, som i förhållande till avdelningarnas andel i centralanstaltens omkostnadsstat approximativt beräknats till c:a 17 000 kr. För fullständighetens skull bör som omkostnader även upptagas värdet av de analyser, som de båda avdelningarna i enlighet med centralanstaltens organisationsplan hava rätt att få kostnadsfritt utförda vid nämnda anstalts kemiska avdelning och som hava ett sammanlagt värde av 10 200 kr. Kostnaderna för centralanstaltens båda nu nämnda avdelningar under budgetåret 1931/32 skulle alltså kunna sammanställas sålunda: avlöningar till ordinarie befattningshavare jordbruksavdelningen husdjursavdelningen avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare jordbruksavdelningen husdjursavdelningen övriga driftskostnader jordbruksavdelningen husdjursavdelningen

30 650: — 36 8 0 0 : —

67 450:

22 705: — 19 6 7 1 : —

42 376:

31706: — 16 5 6 7 : —

48 273:

Transport kr. 158 099: — 6

Transport kr. 158 099 försöksstationen vid Experimentalfältet jordbruksavdelningen husdjursavdelningen svinkontrollen andel i centralanstaltens »allmänna utgifter» kemiska analyser

13 570: — 5 940:—

IQ <si() 27 276 17 000 10 200

S:ma kr. 232 085: — I detta sammanhang bör även omnämnas, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 143-1931 beräknades omkostnaderna för den omorganiserade och till Ultuna förlagda centralanstalten till följande belopp: avlöningsstat 94 438: — omkostnadsstat: allmänna utgifter 42 000: — utgifter för jordbruksavdelningen 54 000: — utgifter för husdjursavdelningen 1 8 0 0 0 : — 1140OO S:ma kr. 208 438: — Vid uppgörande av förslag till omkostnadsstat för en vid Ultuna inrättad lantbruksförsöksanstalt bortse utredningsmännen i detta sammanhang från kostnaderna för en till samma plats förlagd försöksgård. Det är klart, att en anstalt av föreslagen omfattning måste för att fullt effektivt kunna bedriva sin verksamhet kräva ganska avsevärda omkostnader. Då dessa helt naturligt äro svåra att någorlunda exakt beräkna, innan anstalten någon tid bedrivit sin verksamhet, torde anslaget härtill böra utgå som förslagsanslag för att sedermera i behövlig grad justeras. I fråga om de olika posterna anföres följande. Av omkostnadsstatens allmänna utgifter (se sid. 84) utgöres den största posten av arvoden till assistenter och övrig arbetskraft, och denna post torde säkerligen ej kunna uppföras med lägre belopp än 55 000 kr., vilket beräknas fördela sig med 20 000 kr. på vardera av de båda försöksavdelningarna och 15 000 kr. på kemiska laboratoriet. Visserligen uppgår redan nu jordbruksavdelningens kostnader i anförda avseende till över 22 000 kr., men då avdelningen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare än förut, beräknas det föreslagna beloppet kunna vara tillfyllest. Husdjursavdelningens kostnader för assistenter utgöra för närvarande, frånsett dylik arbetskraft för svinkontrollen, nära 20 000 kr., varför detta belopp uppförts i staten. Kemiska driftslaboratoriet torde i arvoden för såväl ständiga som tillfälliga biträden kräva ett belopp av minst 15 000 kr. Det kan omnämnas, att centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar, förutom å egna laboratorier gjorda analyser, för närvarande låta utföra dylika för ett värde av 10 200 kr., och att mosskulturföreningens samt betes- och vallföreningens kemiska labora-

83 torier förfoga över en personal, vars sammanlagda löneförmåner torde uppgå till omkring 20 000 kr. Kostnaderna för tjänsteresor hava upptagits med ett belopp av 24 000 kr., vilket tankes fördelat med 8 000 kr. på administrations- och upplysningsavdelningen (för chef, betesinspektör och kulturingenjör), med 14 500 kr. på jordbruksavdelningen och 1 500 kr. för husdjursavdelningen. För sistnämnda båda avdelningar uppgår ifrågavarande omkostnadspost för närvarande till c:a 10 500 (9000 + 1500) kr., men därjämte förbrukas för samma ändamål avsevärda belopp, c:a 25 000—30 000 kr. årligen, av mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen. Den nya anstaltens reseanslag bör ej vara för snävt tilltaget, enär det är av synnerlig vikt, att befattningshavarna komma i kontakt med den lokala försöksverksamheten och det praktiska jordbrukets utövare. Anstaltens resekostnader böra dock i någon mån kunna komma att minskas, allteftersom nya försöksgårdar tillkomma och övertaga inspektionen av försöksstationer och lokala försök. Resekostnader för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder hava beräknats till 7 000 kr., varav för styrelsen 2 000 kr., för försöksråden 1500 kr. och för distriktsnämnder 3 500 (7X500) kr. Reseersättning för deltagande i försöksrådens och distriktsnämndernas sammanträden skall efter av styrelsen beslutade grunder endast utgå i förra fallet till det av varje distriktsnämnd utsedda ombudet och i senare fallet till försöksstationernas försöksledare. Reseersättning till övriga deltagande representanter skola betalas av vederbörande institution. För tryckning av meddelanden, flygblad o. d. har uppförts ett belopp av 20 000 kr., dock torde, om ifrågavarande publikationer utgivas såsom en tidskrift, vissa inkomster i form av prenumerationsavgifter kunna påräknas, förslagsvis 2 500 kr. av 500 prenumeranter å 5 kr. Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen uppbära för närvarande i medlemsavgifter c:a 8 700 kr. och man torde väl kunna förvänta, att om dessa föreningars tidskrifter upphöra, en del av desammas förutvarande medlemmar önskar prenumerera på den nya tidskriften. Meddelanden från centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar, den förstnämnda avdelningens berättelse över lokala gödslingsförsök, mosskulturföreningens tidskrift samt betes- och vallföreningens årsskrift synas för närvarande kräva en sammanlagd årlig kostnad av minst 27 000 kr. För byggnaders underhåll har något anslag ej upptagits, då desamma böra ställas under byggnadsstyrelsens vård. I fråga om expenserna är posten bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten, renhållning och städning svår att fastställa, då dess storlek i ej ringa grad är beroende av kemiska laboratoriets behov av elektrisk kraft och gas. Utgiften för telefon och telegram kan synas väl hög, men det uppförda be-

84 loppet, 4 000 kr., är erforderligt, då för anstalten erfordras en telefonväxel med åtminstone ett 15-tal anknytningar. För administrationsavdelningen har särskilt upptagits ett belopp av 3 000 kr., varav bl. a. 1 000 kr. för nyanskaffning av utställningsmaterial till de vart annat år återkommande distriktslantbruksmötena, i vilka det är av stor vikt, att anstalten på ett representativt sätt deltager. För jordbruksavdelningen har särskilt uppförts ett belopp av 12 000 kr., varav bl. a. 3 500 kr. för vegetationsgårdens kärlförsök. Detta sistnämnda belopp är endast tillfyllest, under förutsättning att anstaltens båda vaktmästare biträda vid skötseln av försöken. För husdjursavdelningen upptages blott 3 500 kr. eller samma belopp, som för närvarande är erforderligt. För kemiska driftslaboratoriet beräknas omkostnaderna till 13 000 kr., varav största delen åtgår för inköp av kemikalier och glasvaror. På grund av det anförda få utredningsmännen härmed avgiva följande FÖRSLAG TILL OMKOSTNADSSTAT FÖR STATENS LANTBRUKSFÖRSÖKSANSTALT. Allmänna

omkostnader:

Arvoden till assistenter och annan extra personal Tjänsteresor Resor för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder Tryckning av meddelanden, flygblad m. m Expenser: Bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten, renhållning och städning 14 000: — Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. m. 4 000: — Skrivmaterial, papper, blanketter .... 5 000: — Telefon och telegram 4 000: — Bokinköp, inbindning av böcker o.d. 3 000:— Administrationsoch upplysningsavdelningen: Diverse material för bokföring, registrering, arkivering o. d Fotografier, ljusbilder o. d Anskaffande och komplettering av utställningsmaterial Diverse omkostnader

55 000: — 24 000: — 7 000: — 20 000: —

£()000-

136 000:

500: — 1200: — 1 000: — 300: —

3 000: Transport kr. 139 000: —

85 Transport kr. 139 000: — Jordbruksavdelningen : Vegetationsgården 3 500: Frökontrollanalyser, cereala undersökningar m. m 3 000: Diverse förbrukningsartiklar (påsar m. m.) .... 2 500: — Diverse omkostnader (frakter o. d.) 3 000: — 12 000: — Husdjursavdelningen : Diverse förbrukningsartiklar Diverse omkostnader (frakter o. d.)

1000: — 2 500: —

Kemiska laboratoriet : Förbrukningsartiklar (kemikalier, glas m. m.) Underhåll och inköp av apparater Diverse omkostnader

10 000: — 2 500: — 500: — 13 000: — S:ma kr. 167 500: —

Från nämnda belopp bör dock avdragas dels inkomst av hyror för anstaltens chef och 3 vaktmästare med ett beräknat belopp av 4 000 (2 500 + 3 X 5 0 0 ) kr., dels förut nämnda prenumerationsavgifter 2 500 kr., varefter omkostnadsstaten alltså skulle belöpa sig till 161 000 kr. Engångskostnader för försöksanstaltens inrättande. I proposition nr 143-1931 beräknades kostnaderna för den omorganiserade centralanstaltens förläggning till Ultuna till följande belopp: institutionsbyggnad 278 000: — bostadsbyggnad för en vaktmästare .... 12 000: — försökslada 15 000: — försöksstall 40 000: — f försöksanläggning med betongparceller 25 000: — yttre ledningar, vägarbeten m. m 25 000: S:ma kr. 395,000: — Vad särskilt angår lokalutrymmet i den därvid föreslagna institutionsbyggnaden beräknades detta behöva vara följande: golvyta m 2

lokaler för jordbruksavdelningen » » husdjursavdelningen gemensamma lokaler: kemiskt driftslaboratorium botaniskt » bibliotek, fotografirum verkstad-, pann- och kolrum vaktmästarebostad

225 205 275 60 95 180 60 670 S:ma m 2 1 100

86 Fig. 1. Situationsplan

över förläggningen av statens stalt på Ultuna;

lantbruksförsöksan-

1 institutionsbyggnaden, 2 vaktmästarebostaden, 3 svenska betes- och vallföreningens institutionsbyggnad; a väg till lantbrukshögskolan.

Försöksanläggningen med betongparceller avsåg en med nät inhägnad vegetationsgård om 600 m 2 , ett växthus med en golvyta av 100 m 2 och ett enkelt förrådshus likaledes med en golvyta av 100 m 2 . Då det nu gäller att söka beräkna kostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens inrättande, kan man i detta sammanhang bortse från kostnaderna för försöksstall och försökslada, enär dessa kostnader komma att behandlas i samband med den till Ultuna förlagda försöksgården. Beräkningarna skola alltså avse institutionsbyggnad, vegetationsgård och bostadsbyggnad för vaktmästare. Enär den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen framlagt förslag, skall företräda en betydligt större försöksverksamhet och skall organiseras efter i viss mån andra linjer än vad som förut ifrågasatts, kräver densamma, även om betes- och vallföreningens nuvarande byggnad skulle kunna tagas i anspråk av staten, en betydligt större institutionsbyggnad än den för den ombildade centralanstalten föreslagna, samt av samma anledning också en större vegetationsgård och bostadsbyggnad för tvenne vaktmästare. Med vederbörligt medgivande hava utredningsmännen uppdragit åt arkitekten i byggnadsstyrelsen, A. V. Fagerström, att uppgöra ritningar och kostnadsförslag till institutionsbyggnad för försöksanstalten. Denna byggnad, som utredningsmännen vilja föreslå förlagd till åsen, omedelbart norr om betes- och vallföreningens förutnämnda byggnad, och med fasad mot öster (se fig. 1), skulle uppföras av tegel under tak av tegel i 3

n n n n n n n n n n n n n

DDDDDDJDDDDDD nnnnnnmn n n n n n nili n

3f*tA

t<35&d5cherr>3 Fig. 2.

Institutionsbyggnad

nnnnn nnnnn

för statens fasadschema.

i^aen/Trmi'

lantbruksförsöksanstalt;

våningar med källarvåning, på en basyta av 15,5X48 m (se fig. 2 ) . Byggnaden skulle disponeras på följande sätt (se fig. 3—6) : a. källarvåningen: botaniskt laboratorium, vitaminlaboratorium, rum för torrsubstansbestämningar i rotfrukter, arkiv för försöksrapporter, fotografirum, lager- och förrådsrum, verkstadsrum, pann- och kolrum m. m.; b. bottenvåningen: kemiska driftslaboratorier; c. våningen 1 tr. upp: tjänsterum för administrations- och upplysningsavdelningens samt för jordbruksavdelningens befattningshavare; d. våningen 2 tr. upp: tjänsterum för husdjursavdelningens befattningshavare; samlingssal, bibliotek, rum för »Meddelanden», blankettförråd, lunchrum m. m. Enligt beräkning skulle den effektiva golvytan i den föreslagna institutionsbyggnaden disponeras på ungefär följande sätt: tjänsterum: golvyta m' administrations- och upplysningsavdelningen 210 jordbruksavdelningen 250 husdjursavdelningen 160 g 2 0 laboratorier: kemiska 570 botaniskt 50 620 240 bibliotek, sessionsrum, arkiv o. d diverse: lager- och förrådsrum 185 verkstads-, pann- och kolrum 120 lunch och kapprum samt toaletter .... 115 420 S:ma m 2 1900

88 Bottenvåningen (rumsbeteckning): 101 trapprum, 102 korridor, 103 laboratorieverkstad och glasblåsning, 104 filtrering av jordprov, 105 jordanalyser, 106 gödselmedelsoch askanalyser, 107 mikro- och specialanalyser, 108 vågrum, 109 & 110 förste assistents skrivrum och laboratorium, 111 sedimentationsanalys (konst, temp.), 112 utskakning av jordprov (konst, temp), 113 kemikalieförråd, 114 biokemiskt och organiskt laboratorium, 115 & 116 laborators skrivrum och laboratorium, 117 Kjeldahl-rum, 118 fodermedels- och elementaranalys, 119 vågrum, 120 speciallaboratorium, 121 kapprum och toaletter samt städskrubb.

Källarvåningen (rumsbeteckning) : 1 trapprum, 2 korridor, 3 vindfång, 4 verkstad, 5 lager för fodermedel, 6 kemikalieförråd, 7 glasförråd och uppackning, 8 kemikalieförråd, 9 förrådsrum, 10 bränsleförråd, 11 pannrum, 12 apparatur för pannrumsanläggningen, 13 preparering av jordprov, 14 lager för jordprov och gödselmedel, 15 fläktkammare, 16 botaniskt laboratorium, 17 vitaminlaboratorium, 18 torrsubstansbestämning i rotfrukter och fotografirum, 19 mörkrum, 20 arkiv för försöksrapporter, 21 elektriska appater, transformator m. m.

Fig. 3 & 4. Institutionsbyggnad för statens lantbruksförsöksanstalt. (Skisser av kallar- och bottenvåningarna.)

89 Oåizi-ngen

2fr

Våningen 2 tr. upp ( r u m s b e t e c k n i n g ) : 301 t r a p p r u m , 302 korridor, 303 förste assistent, 304 förste försöksledare, 305 förste assistent, 306 kontorsbiträde, 307 föreståndare för husdjursavdelningen, 308 assistenter, 309 förste försöksledare, 310 & 311 l u n c h r u m med kök, 312 sessionsrum, 313 utställningsmaterial m . m., 314 blankettförråd, 315 vindstrappa, 316 & 317 bibliotek, 318 förråd av meddelanden, flygblad m. m., 319 assistent, 320 k a p p r u m och toaletter samt städskrubb.

r

Våningen lhWHO O

^f?))(ff^»^åj

(O

IS

3.Q

35 AO MT*

Våningen 1 tr. upp (rumsbeteckning) : 201 t r a p p r u m , 202 korridor, 203 förste assistent, 204 förste försöksledare, 205 förste assistent, 206 kontorsbiträde, 207 föreståndare för jordbruksavdelningen, 208 & 209 assistenter, 210 förste försöksledare, 211 & 212 förste assistenter, 213 förste försöksledare, 214 andre försöksledare, 215 telefonväxel, 216 andre försöksledare, 217 betesinspektör, 218 kulturingenjör, 219 försöksmatematiker, 220 kassavalv, 221 bokföring och registrering. 222 tidskrifts- och mottagningsrum, 223 chef, 224 kanslibiträde, 225 sekreterare, 226 k a p p r u m och toaletter samt s t ä d s k r u b b .

Fig. 5 & 6. Institutionsbyggnad för statens lantbruksförsöksanstalt. (Skisser av våningarna 1 & 2 tr. upp.)

90 Kostnaderna för institutionsbyggnaden skulle enligt det av arkitekt Fagerström uppgjorda förslaget bliva följande: byggnadskostnader (inklusive målning) 370 500: — värme, ventilation, lågtrycksånga 80 000: — vatten och avlopp, sanitära installationer m. m 40 000: — destillationsanläggning 5 000: — vattenavhärdningsfilter 3 0 0 0 : — 128 0 0 0 elektrisk installation (inklusive kabel) 55 000 fast inredning: skåp, hyllor, laboratoriebord 40 000 ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter 60 000 S:ma kr. 653 500: Till dessa egentliga byggnadskostnader komma dessutom följande kostnader för yttre ledningar inklusive schakt och återfyllning m. m., nämligen : gashuvudledning 5 500: omläggning delvis av befintlig kallvattenledning 2 200: avloppsledning med rensbrunn 3 000: planering m. m. omkring byggnaden 5 800: S:ma kr. 16 500: Vegetationsgården har, som nämnts, enligt tidigare förslag beräknats kräva en kostnad av 25 000 kr. Ehuru densamma nu givetvis måste göras större, torde dock kostnaden härför, bl. a. genom nu rådande materialkostnader (t. ex. på cement), ej behöva ökas mer än till 32 000 kr. Vaktmästarebostaden, som skall innehålla 2 lägenheter om 2 rum och kök, skulle uppförd av trä betinga en beräknad kostnad av 25 000 kr. Härtill komma givetvis vissa kostnader för anskaffning av apparater, särskilt för kemiska laboratoriet, samt andra inventarier, varvid beräknas att en del av dessa kunna förvärvas från de institutioner, som skola ingå i den nya anstalten. För nämnda ändamål ävensom för förflyttning av inventarier från Experimentalfältet torde erfordras ett belopp av 50 000 kr. Av det sagda framgår, att engångskostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens inrättande på Ultuna kunna beräknas till följande belopp: institutionsbyggnaden 653 500: yttre ledningar, planering m. m 16 500: vegetationsgård med lysimeteranläggning 32 000: bostadsbyggnad för vaktmästare 25 000: inventarier 50 000: S:ma kr. 777 000 Kostnaderna för den föreslagna lantbruksförsöksanstalten äro ju visserligen avsevärda, men utredningsmännen vilja framhålla, att härigenom erhåller det svenska jordbruket en centralpunkt för sin försöksverksamhet av sådan standard, att densamma under en avsevärd tidrymd

91 framåt bör fylla de anspråk, som kunna ställas på en institution av anfört slag. I det föregående har ej närmare berörts dispositionen av betes- och vallföreningens till stor del med av staten anvisade lotterimedel uppförda institutionsbyggnad och detta närmast av den anledningen, att detta spörsmål i viss mån är beroende av den särskilda utredning rörande husdjursavdelningens inre organisation, som utredningsmännen ifrågasatt. Skulle det härvid visa sig, att denna avdelnings verksamhet behöver utökas, kan nämnda avdelning givetvis ej inrymmas i den institutionsbyggnad, till vilken utredningsmännen i det föregående framlagt förslag. Ifrågavarande avdelning bör i så fall överföras till betes- och vallföreningens institutionsbyggnad, i vilken utredningsmännen tänkt sig, att dessutom bostäder skulle beredas för anstaltens chef och en vaktmästare. I nyssnämnda byggnad torde nämligen, bortsett från sagda bostadslägenheter, garage, pann- och kolrum, tvättstuga m. m., finnas lokaler med en effektiv golvyta av minst 350 m 2 . Vid en dylik disposition av denna byggnad bliva visserligen en del utrymmen disponibla i den föreslagna institutionsbyggnaden, men dessa kunna användas dels till bostäder för de båda vaktmästarna, i vilket fall särskild bostadsbyggnad för dessa ej torde behöva uppföras, samt dels till hospitantrum för elever från lantbrukshögskolan. Slutligen vilja utredningsmännen påpeka, att genom förflyttningen av centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar från Experimentalfältet bliva de av dem därstädes disponerade byggnaderna lediga. Den byggnad, i vilken bl. a. den sistnämnda avdelningen är inrymd, tillhör delvis lantbruksakademien och kommer måhända att återgå till denna. Vad åter beträffar jordbruksavdelningens nuvarande institutionsbyggnad, så vilja utredningsmännen ifrågasätta, om ej densamma ävensom en del uthus skulle kunna upplåtas till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, vilken institution för utredningsmännen uppgivit sig vara i stort behov av att erhålla lämpligare lokaler och bättre arbetsmöjligheter, än vad som för närvarande är fallet. I fråga om de åkerarealer vid Experimentalfältet, som disponeras av förutnämnda jordbruksavdelning, så torde dessa kunna överlåtas dels till statens växtskyddsanstalt, dels till lantbruksakademiens trädgårdsavdelning och dels vid eventuellt behov i framtiden i någon utsträckning till statens centrala frökontrollanstalt.

Kap. 11. Förslag till organisation a v statlig försöksverksamhet genom fasta försöksgårdar, fasta försöksstationer och fasta försöksfält. Principerna för organisationen av fast försöksverksamhet i landets olika delar. I det föregående är redogjort för, hurusom år 1925 den s. k. försöksgårdskommittén framlade ett förslag, enligt vilket landet lämpligen

92 borde indelas i 14 distrikt, vart och ett försett med sin försöksgård. Detta förslag avsåg huvudsakligast försöksgårdar på fastmarksjord, och någon hänsyn togs ej till de statsunderstödda föreningarnas försöksgårdar, enär dessa föreningar tänktes skola fortsätta sin verksamhet såsom fristående institutioner. Även om ifrågavarande förslag till ordnandet av landets försöksgårdsfråga tvivelsutan erbjuder vissa fördelar, anse utredningsmännen, såsom förut nämnts, att, då nämnda förslag på grund av statsfinansiella skäl svårligen inom rimlig tid kan komma att slutgiltigt genomföras, denna fråga dock bör kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt dels genom att ett mindre antal nya försöksgårdar inrättas, dels genom att de statsunderstödda föreningarnas försöksgårdar inordnas i systemet, samt slutligen dels genom att detta i mån av behov kompletteras genom anordnande av fasta försöksfält i första hand på därtill lämpliga lantmanna- och lantbruksskolor (s. k. fasta försöksstationer). För nämnda ändamål bör landet indelas i 7 distrikt, vartdera omfattande ett visst antal hushållningssällskapsområden. Det kan synas, som om det varit lämpligare, att dessa distrikt avgränsats efter s. k. naturliga jordbruksområden, men en sådan distriktsindelning skulle med all säkerhet stöta på stora svårigheter icke minst från administrativ och organisatorisk synpunkt. Utredningsmännen hålla före, att ifrågavarande försöksdistrikt bör hava följande omfattning: 1. Södra försöksdistriktet: Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Ble 1 kinge län; 2. Sydöstra försöksdistriktet: Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, östergötlands och Gotlands län; 3. Sydvästra försöksdistriktet: Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län; 4. Mälar- och Hjälmareområdets försöksdistrikt: Örebro, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och Västmanlands län; 5. Bergslagsområdets försöksdistrikt: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län; 6. Nedre Norrlands försöksdistrikt: Västernorrlands och Jämtlands län; samt 7. övre Norrlands försöksdistrikt: Västerbottens och Norrbottens län. Såsom ett synnerligen starkt skäl för denna distriktsindelning talar bl. a. den omständigheten, att indelningen i huvudsak överensstämmer såväl med de s. k. lantbruksmötesdistrikten som med distrikten för Sveriges utsädesförenings filialorganisation. I tab. 4 lämnas en sammanställning över, huru åkerareal och antal brukningsdelar fördela sig på de olika försöksdistrikten. Av densamma framgår, att de fyra förstnämnda distrikten hava något så när samma åkerareal,

93 Tab. 4. Åkerareal o. antal brukningsdelar

inom olika försöksdistrikt

Åkerareal ha 1.

S:ma

S:ma

Göteborgs & Bohus län 'S:ma

S.ma

S:ma

13,755 12,807 7,983 3,649

22,561 23,498 13,882 9,888

782,171

31,635

38,194

69,829

97,387 133,762 191,673 252,759 82,226

11,637 10,558 6,845 6,967 3,310

6,449 8,583 10,268 9,544 4,212

18,086 19,141 17,113 16,511 7,522

757,807

39,317

39,056

78,373

323,578 207,187 94,133

10,282 17,355 9,920

15,806 12,805 6,327

26,088 30,160 16,247

624,898

37,557

34,938

72,495

159,206 178,963 162,282 154,212 163,783

10,045 3,742 5,200 3,221 2,873

7,357 6,884 6,295 5,662 6,253

17,402 10,626 11,495 8,883 9,126

818,446

25,081

32,451

57,532

191,315 107,364 112,953

19,347 17,726 10,392

10,385 5,909 7,794

29,732 23,635 18,186

411,632

47,465

24,088

71,553

97,364 66,046

16,635 9,513

6,410 4,359

23,045 13,872

163,410

26,148

10,769

36,917

100,521 56,962

16,703 13,529

7,052 3,169

23,755 16,698

157,483

30,232

10,221

40,453

237,435

189,717

427,152

N e d r e Norrlands försöksdistrikt. J ä m t l a n d s län S:ma

7.

8,806 10,691 5,899 6,239

Bergslagsområdets försöksdistrikt. Värmlands län Kopparbergs län Gävleborgs lån

6.

337,975 237,733 143,428 63,035

Mälar= £x Hjälmareområdets försöks: distrikt.

Västmanlands län

5.

summa

Sydvästra försöksdistriktet. Skaraborgs län

4.

under 5 ha över 5 ha

Sydöstra försöksdistriktet. Jönköpings län

3.

Bru i n i n g sd elär

S ö d r a försöksdistriktet.

Blekinge län

2.

år 1927.

ö v r e Norrlands försöksdistrikt. Västerbottens län Norrbottens län S:ma Hela riket s:ma

3,715,847

94 under det att denna i Bergslagsdistriktet och framför allt i de båda Norrlandsdistrikten är avsevärt mindre. Antalet brukningsdelar är störst, c:a 70 000, i de tre först nämnda distrikten samt i Bergslagsdistriktet, under det att detta antal är något lägre, c:a 57 000, i Mälar- och Hjälmaredistriktet samt betydligt lägre, 36 000—40 000, i de båda Norrlandsdistrikten. Det gäller nu att i möjligaste mån söka ordna landets fasta försöksverksamhet så, att genom försöksgårdar, fasta försöksstationer och fasta försöksfält våra viktigaste klimat- och jordmånstyper bliva företrädda. I överensstämmelse härmed skulle till buds stående försöksarealer i första hand representera: inom södra distriktet: ler- och sandjordar; inom sydöstra distriktet: sand-, torv- och lerjordar; inom sydvästra distriktet: leroch sandjordar; inom Mälar- och Hjälmaredistriktet: ler-, sand-, sväm- och torvjordar; inom Bergslagsdistriktet och inom de båda Norrlandsdistrikten: mjäl-, sand- och torvjordar. För att erhålla en dylik representativ samling försöksplatser måste givetvis en del nya försöksgårdar inrättas och dessutom större delen av landets lantmanna- och lantbruksskolor tagas i anspråk såsom försöksstationer samt därjämte vissa fasta försöksfält anordnas, där behovet så påkallar. Förslag till organisationen av fast försöksverksamhet inom olika försöksdistrikt. Utredningsmännen vilja nu i det följande framlägga en ungefärlig plan, h u r u den fasta försöksverksamheten inom de olika försöksdistrikten lämpligen bör ordnas. I detta sammanhang måste dock framhållas, att de skolor, som för varje försöksdistrikt föreslås till försöksstationer, endast böra utnyttjas härtill i den mån, de vid närmare granskning befinnas lämpliga. 1. Södra försöksdistriktet (782 171 ha åker och 69 829 brukningsdelar) omfattar Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Blekinge län. I 1925 års försöksgårdsbetänkande föreslås, att inom detta område försöksgårdar borde inrättas i Malmöhus, Kristianstads och Hallands län. Den förstnämnda försöksgården skulle representera lerjordarna framför allt i Malmöhus län men även i Kristianstads och södra delen av Hallands län, varjämte de vid denna försöksgård vunna resultaten borde kunna hava sin tillämpning för dylika jordar även i Blekinge. Försöksgården i Kristianstads län skulle representera de omfattande sandjordsarealer, som förekomma i nordöstra Skåne och angränsande delar av Blekinge. Försöksgården i Hallands län skulle företräda detta läns sandjordsområde, som är mera nederbördsrikt än distriktets övriga delar. Utredningsmännen föreslå, att försöksgårdar snarast inrättas i de båda förstnämnda länen, under det att för Hallands län erforderlig försöksverksamhet bör kunna tillgodoses med ett fast försöksfält på lämplig sandjord.

95 Vad först angår försöksgården i Malmöhus län, anse sig utredningsmännen böra med skärpa hävda, att det är av största vikt, att en verklig försöksgård kommer till stånd i landets viktigaste jordbruksdistrikt, där det finnes icke blott en hel del allmänna utan även vissa speciella spörsmål, som vänta på sin lösning. Inom detta område bedrives visserligen försöksverksamhet av Sveriges utsädesförening, men det bör framhållas, att denna verksamhet avser huvudsakligast fastställandet av odlingsvärdet utav framställda förädlingsprodukter och har ringa beröringspunkter med en försöksgårds mångskiftande uppgifter. Vad angår förläggningen av en försöksgård i Malmöhus län, föreslogs i nyssnämnda försöksgårdsbetänkande till sådant ändamål kronoegendomen Stora Baby nr 1, 2 och 26 vid Lund, men tillika ifrågasattes, huruvida ej »områdets försöksgårdsfråga skulle kunna lösas genom utvidgning av den vid Alnarps lantbruksinstitut bedrivna försöksverksamheten». Utredningsmännen anse visserligen, att det från flera synpunkter varit lämpligast, om försöksgården i Malmöhus län hade kunnat förläggas till Alnarp eller till dess omedelbara grannskap, och de kunna motivera detta med att anföra, att Alnarp är allmänt känt som provinsens centralpunkt på jordbruksområdet. Alnarp är också kommunikativt välbeläget, varför en förläggning hit icke minst ur demonstrations- och upplysningssynpunkt skulle kunna erbjuda stora fördelar. Vidare skulle en till denna plats förlagd försöksgård kunna uppehålla visst samarbete med Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt tjäna som ett ingalunda oviktigt demonstrationsobjekt för eleverna vid nämnda instituts driftsledarekurs. Då det emellertid efter ingående undersökningar visat sig. att erforderlig areal med för försök tillräckligt j ä m n jord ej kan frånskiljas Alnarps egendom, och då någon annan lämplig gård i dess omedelbara närhet ej för måttliga kostnader torde kunna förvärvas, hava utredningsmännen, efter att hava tagit närmare kännedom om beskaffenheten av olika kronoegendomar i trakten av Lund, ansett sig böra till försöksgård föreslå ovannämnda St. Råby kronoegendom. Förutom de allmänna uppgifter, som skulle åvila denna liksom övriga försöksgårdar, bör till densamma överlämnas ledningen av de officiella, i det föregående omnämnda försöken med rotfruktsstammar (liksom i Danmark numera motsvarande försök ledas från statens försöksgård Lyngby). Som förut nämnts, upptogs anordnandet av dylika försök år 1929 av Skånes fröodlingsförening, och har ledaren av dessa försök, jordbrukskonsulenten L. Aronson, i »Berättelse över Skånes fröodlingsförenings stamförsök med foderrotfrukter 1929—1932» lämnat en ingående redogörelse för denna försöksverksamhets första 4-årsperiod. Dessa försök, som omfattat ett 40-tal stammar av foderbeta, kålrot och röva, hava varit förlagda till 5 å 6 olika gårdar i Malmöhus och Kristianstads län.

96 Oaktat försöken blivit utförda på ett fullt tillförlitligt sätt, torde i och med inrättandet av en försöksgård i Malmöhus län tidpunkten vara inne, att, som ursprungligen avsetts, giva dessa försök en mera officiell prägel; därjämte är det av vikt att utvidga desamma på sådant sätt, att dylika försök komma till utförande även utom Skåne. En omständighet, som måste föranleda staten att upptaga dessa viktiga försök, är också, att Skånes fröodlingsförening svårligen har ekonomiska möjligheter att utan förhöjt statsbidrag fullfölja denna verksamhet. Stamförsöken med rotfrukter böra under den nya ledningen utföras efter samma plan som hittills samt förläggas dels till ifrågavarande försöksgård, dels till ett antal skånska gårdar och dels, vad framför allt beträffar kålrot och röva, till vissa försöksgårdar och fasta försöksstationer i övriga delar av landet. Såsom andra speciella uppgifter för denna försöksgård kunna nämnas försöksfrågor rörande sockerbetsodling, fröodling m. m. Ävenledes bör försöksgården, i den mån det är möjligt, upptaga till prövning olika växtföljders ekonomiska bärighet. I fråga om den föreslagna försöksgården på sandjord i Kristianstads län vilja utredningsmännen framhålla, att det likaledes är av största vikt, att densamma snarast kommer till stånd, då det finnes en mängd viktiga spörsmål att lösa beträffande växtodlingen på sandjord i denna del av landet. Till försöksgård vilja utredningsmännen föreslå kronoegendomen Norra Åsum nr 3 och 22, vilken är synnerligen väl belägen, på ringa avstånd från Kristianstad, och vars åkerareal nästan uteslutande utgöres av sandjord. Huvudvikten i fråga om denna gårds försöksverksamhet bör läggas på olika spörsmål, som stå i samband med ifrågavarande områdes omfattande potatisodling, och därjämte bör densamma ävenledes på sitt program upptaga en del andra växtodlingsspörsmål, såsom dylika berörande växtföljder, kreatursgödselns användning samt odling av sådana sandjordsväxter som råg, tobak, humle, lupin, vissa vallväxter m. fl. Såsom en speciell uppgift för denna försöksgård kan även nämnas utförandet av en del utfodringsförsök, bl. a. för att utröna drankens ekonomiska värde. Det torde vara tydligt, att ortsintresset för inrättandet av nämnda försöksgård är mycket stort, vilket bl. a. framgår därav, att Sveriges bränneriidkareförening, om försöksgården kommer till stånd, garanterat ett belopp av 10 000 kronor till gårdens iordningsställande, och Kristianstadsortens nya slakteriförening lika stort belopp för anordnande av svinuppfödningsförsök på gården. Förutom dessa båda försöksgårdar bör den fasta försöksverksamheten kompletteras genom fasta försöksstationer vid följande lantmanna- och lantbruksskolor:

97 x

*Vilans lantmannaskola (Malmöhus län) : 30 ha lättlera; Fridhems lantmannaskola, Svalöf (Malmöhus län) : 23 ha moränlera; *Bollerups lantbruksskola (Kristianstads l ä n ) : 388 ha moränlera på skifferbotten ; *önnestads lantmannaskola (Kristianstads län) : 49 ha huvudsakligast mullrik ler- och sandjord samt även torvjord; Osby lantmannaskola (Kristianstads län) : 45 ha till större delen mullblandad sandjord och en del kärrjord; Katrinebergs lantmannaskola (Hallands l ä n ) : 7,5 ha dels sandjord, dels mull jord; och eventuellt Bräkne-Hoby lantmannaskola (Blekinge län) : 15 ha.

Det torde dessutom erfordras, att för lösande av vissa speciella spörsmål fasta försöksfält anordnas på den styva leran i trakten av Norra Vram (Malmöhus län) samt på sandjord dels i mellersta Halland och dels i västra Blekinge. 2. Sydöstra försöksdistriktet (757 807 ha åkerjord och 78 373 brukningsdelar) omfattar Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands och Gotlands län. Detta område har synnerligen växlande klimat- och jordmånsförhållanden. På småländska höglandet, Kronobergs och Jönköpings samt delar av Kalmar och Östergötlands län, utgöras de huvudsakliga odlings-' jordarna av sand- och torvjordar, och klimatet är synnerligast i de centrala delarna jämförelsevis hårt. I övriga delar är klimatet visserligen mildare, men östersjökusten samt Öland och Gotland äro synnerligen nederbördsfattiga. Inom Östergötlands och Kalmar läns fruktbara slättområden dominera lerjordar av skiftande beskaffanhet. På Gotland utgöres jordmånen till stor del av silurmorän, vartill komma betydande arealer torvjordar (myrjord) och en del sandjordar. I det förut nämnda försöksgårdsbetänkandet ifrågasattes för detta försöksdistrikt inrättandet av försöksgårdar på östgötaslätten, i Kronobergs län samt på Gotland. Utredningsmännen anse, att om Flahults försöksgård omändras till en statens försöksgård och utökas med någon areal fastmarksjord, behöva nya försöksgårdar endast upprättas på lerjord i Östergötlands slättbygd samt på ler- och torvjord på Gotland. Östergötlands läns hushållningssällskap har tidigare till försöksgård föreslagit bl. a. kronoegendomen Köpetorp, belägen nära Linköping, med övervägande mullrik, styv lera, s. k. dungjord. Utredningsmännen, som besökt nämnda gård, finna den såväl genom åkerjordens j ä m n a beskaffenhet som på grund av dess läge invid länets centralpunkt, Linköping, synnerligen väl lämpad till försöksgård. ' Med * utmärkta skolor användas redan såsom försöksstationer. 7

98 Av den förut omnämnda försöksgårdsutredningen föreslogs som nämnts, att en försöksgård på Gotland borde omfatta både fastmarksjord och torvjord, men däremot gavs ej anvisning på någon bestämd gård. Senare har mosskulturföreningen, som förut anförts, framlagt förslag om upprättandet av en försöksgård vid Oxarve i Hemse socken på södra delen av ön. Utredningsmännen hava på ort och ställe undersökt förhållandena och därvid kommit till det resultatet, att de för sin del ej kunna biträda nämnda förslag, dels på grund av den föreslagna gårdens mindre lämpliga belägenhet, dels på grund av torvjordens för försöksändamål olämpliga beskaffenhet. Utredningsmännen anse, att den fasta försöksverksamheten på Gotland i stället bör förläggas till trakten av Roma, som är öns förnämsta jordbruksbygd och därtill mest centralt belägen, blott c:a 20 km från Visby. Här finnas bl. a. tvenne gårdar med synnerligen jämn, bördig fastmarksjord och stora arealer myrmark, nämligen kronoegendomen Roma kungsgård och det svenska sockerfabfiksaktiebolaget tillhöriga Varplösa, båda belägna invid Roma järnvägsstation. Dessa gårdar äro emellertid alltför stora för att någon av dem i sin helhet skulle kunna användas till försöksgård. I stället skulle med innehavaren av någon av dessa gårdar träffas den överenskommelsen, att man mot ersättning för erforderliga arealer finge utlägga behövligt antal försök såväl på fastmarks- som torvjord. Ett annat alternativ vore, att av en annan i Roma socken belägen gård, Stenstugu lantbruk, inköpa vissa arealer fastmarks- och myr jord, c:a 30 ha, och å dessa inrätta en mindre försöksgård, men i så fall måste alla erforderliga byggnader uppföras. På vilketdera sättet den fasta försöksverksamhet, som förlägges till Roma-trakten, än ordnas, så bör den kompletteras med fasta försöksfält, framför allt på ett par av de större myrarna (bl. a. Mästermyr), enär i fråga om vissa av dessa en del viktiga odlingsspörsmål ännu äro olösta. Nämnda försöksgårdars verksamhet bör kompletteras genom fasta försöksstationer vid följande skolor: Grimslövs lantmannaskola (Kronobergs län) : 9 ha moränjord och sandblandad mulljord; St. Segerstads lantmannaskola (Jönköpings län) : 22 ha huvudsakligast mullhaltig sandig moränjord samt därjämte även ler-, mull- och torvjord; Högsby lantmannaskola (Kalmar l ä n ) : 26 ha moränjord och saltvattensgyttja; Bjärka-Säby lantbruksskola (Östergötlands län) : 293 ha ler- och sandjord; Lunnevads lantmannaskola (Östergötlands län) : 30 ha övervägande lerjord; och

99 Hemse lantmannaskola (Gotlands län) : 7,5 ha sand- och lerblandad mulljord. Dessutom torde det bliva nödvändigt att på Öland med dess säregna klimatförhållanden anordna ett fast försöksfält, exempelvis vid Mörbylånga. Ävenledes böra dylika försöksfält förläggas till Vadstenaslättens moränlera och Vikbolandets styva lera. Slutligen vore önskvärt, att på de karakteristiska, hedartade torvmarker, som förekomma i distriktets sydöstra del, anlades ett försöksfält, förslagsvis på fångkolonien Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län. 3. Sydvästra försöksdistriktet (624 898 ha åker och 72 495 brukningsdelar) omfattar Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. Övervägande delen av detta områdes åkerjordar utgöres av mellanleror och styva leror till största delen befintliga inom Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län; därjämte finnas inom områdets sydvästra delar sand- och lerartade svämbildningar och i de nordvästra delarna rätt betydande lättlerområden. I den tidigare omnämnda försöksgårdsutredningen föreslogs för detta område, att i första hand skulle en försöksgård upprättas på styv lera inom Skaraborgs läns slättbygd. Såsom lämplig försöksgård föreslogs kronoegendomen Lanna Borregård och såsom komplement till denna ett försöksfält förlagt till den s. k. Vadsboleran, antingen på Värings prästboställe eller på kronoegendomen Hagestad, på vilken sistnämnda gård centralanstalten redan har ett fast försöksfält för dräneringsförsök. I enlighet med detta förslag har, såsom tidigare omnämnts, inrättats statens försöksgård vid Lanna men däremot ej nämnda fasta försöksfält. Av Skaraborgs läns hushållningssällskap har emellertid senare framställning gjorts, att man nu i överensstämmelse med den tidigare utredningens förslag jämväl även måtte anlägga sagda försöksfält. Inom detta distrikt föreslog försöksgårdsutredningen vidare, att en försöksgård även skulle upprättas för områdets lättleror och förläggas till Dalboslätten. Utredningsmännen anse, att detta försöksdistrikts behov av fast försöksverksamhet blir nöjaktigt tillgodosett, om ett fast försöksfält upprättas på Dalboslättens lättlera samtidigt med att det tidigare föreslagna försöksfältet på Vadsboleran jämväl kommer till stånd. Såsom lämplig förläggningsplats för det förra vilja utredningsmännen föreslå egendomen Västergården, tillhörande landstingen i Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. Beträffande detta försöksdistrikts torvjordar, vilka till sin största utbredning förefinnas inom Älvsborgs läns södra del, vilja utredningsmännen framhålla, att de försöksresultat, som vinnas vid sydöstra distriktets försöksgård Flahult, äro fullt tillämpliga även för detta områdes torvmarker. Om slutligen den fasta försöksverksamheten vid Lanna försöksgård med de föreslagna kompletterande försöksfälten utökas med

100 fasta försöksstationer vid följande lantbruks- och lantmannaskolor, anse utredningsmännen det vara väl sörjt för detta distrikts fasta försöksverksamhet. Dessa skolor äro: 'Klagstorps lantbruksskola (Skaraborgs län) : 325 ha mjälblandad lättlera; *Fristads lantmannaskola (Älvsborgs l ä n ) : 14 ha mullhaltig sandjord; Sätila lantmannaskola (Älvsborgs l ä n ) : 85 ha mullrik lerjord; 'Dingle lantmannaskola (Göteborgs- och Bohus län) : 24 ha lättlera och melianlera. 4. Mälar- och Hjälmareområdets försöksdistrikt (818 446 ha åker och 57 532 brukningsdelar) omfattar Örebro, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och Västmanlands län. Jordmånen inom detta försöksdistrikt utgöres till övervägande del av leror. Vidsträckta slätter av styv lera finnas särskilt inom vissa delar av Uppsala och Västmanlands län. I den tidigare försöksgårdsutredningen föreslogs, att detta område med hänsyn till jordmånen borde uppdelas i två huvudtyper; en representerande områdets östra del, karaktäriserad av styva, mestadels kalkhaltiga leror och en representerande områdets västra del, karaktäriserad av kalkfattiga, stundom lättare leror. En försöksgård borde enligt nämnda förslag förläggas till den styva leran på någon av Uppsala- och Enköpingsslätterna, och en försöksgård för lättleror upprättas antingen på Närkesslätten eller i sydöstra Västmanland. I och med att lantbruksförsöksanstalten förlägges till Ultuna, och i samband härmed en försöksgård såväl för jordbruks- som för husdjursförsök upprättas därstädes, anse utredningsmännen, att detta områdes försöksgårdsfråga till väsentlig del lösts. Såsom ett komplement till nämnda försöksgård bör den tidigare omtalade, av betes- och vallföreningen nyligen upprättade försöksgården vid Lilla Sunnersta kunna tjäna. Emellertid måste försöksgården vid Ultuna ytterligare kompletteras genom försöksstationer och fasta försöksfält och i första hand bör därvid sörjas för att försöksanstalten får möjlighet att från Ultuna bedriva försöksverksamhet på torvjord. För vinnande av sådan möjlighet föreslå utredningsmännen, att ett fast försöksfält anlägges på någon lämplig närbelägen torvmark t. ex. på Bälinge mossar, 15 km från Ultuna. Vidare anse utredningsmännen, att ett fast försöksfält bör förläggas till Närkesslätten, förslagsvis till egendomen Aspholmen i Ånsta socken utanför Örebro. Då fasta försöksstationer kunna upprättas vid följande lantbruks- och lantmannaskolor, torde för detta område knappast ytterligare något fast försöksfält behöva ifrågakomma: *Fellingsbro lantmannaskola (Örebro län) : 34 ha mullhaltig, styv lera; Kävesta lantmannaskola tig lera;

(Örebro län) : 10 ha mer eller mindre mullhal-

101 "Ulvhälls lantbruksskola (Södermanlands län) : 216 ha lerjord; Berga lantbruksskola (Stockholms län) : 363 ha lerjord; *Tomta lantbruksskola (Västmanlands län) : 272 ha ler-, sand- och mulljord; och Sala lantmannaskola (Västmanlands län) : 15 ha mullrik lera. 5. Bergslagsområdets försöksdistrikt (411632 ha åker och 71 553 brukningsdelar) omfattar Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Större delen av åkerjorden utgöres av sand-, mo- och mjällera, och är jordmånen i regel kalkfattig. Undantag utgöra dock vissa delar av Kopparbergs län, där silur förekommer, samt södra delen av Gävleborgs län, inom vilka områden jordarna äro kalkrika. Torvmarkerna hava rätt stor utbredning inom området. I den tidigare utredningen om försöksgårdar omnämndes beträffande detta område, hurusom från Uddeholms bruks aktiebolag inkommit en skrivelse, vari bolaget framhåller vikten av att Bergslagsområdet erhåller en särskild försöksgård. Bolaget ställde också i utsikt, att för den händelse att en fast försöksgård skulle komma till stånd inom Bergslagen, för detta ändamål upplåta en av sina egendomar. Då detta erbjudande, efter vad utredningsmännen inhämtat, alltjämt kvarstår, och då särskilt betes- och vallföreningen i stor utsträckning bedrivit och alltjämt bedriver försöksverksamhet just på Uddeholms aktiebolags gårdar, föreslå utredningsmännen, att en försöksgård av samma typ och med samma organisation som den, som föreslagits för Gotland, upprättas vid någon av dessa. Vidare föreslå utredningsmännen, att i Gävleborgs län en liknande försöksgård inrättas. Såsom lämplig förläggningsplats för denna har länets hushållningssällskap föreslagit Kungsgården, belägen nära Storvik. Denna gårds försöksverksamhet bör kompletteras med ett fast försöksfält i norra delen av länet, t. ex. i Ljusnans dalgång. Det torde ej kunna bestridas, att den för Bergslagsområdets försöksdistrikt föreslagna anordningen måste betraktas såsom mera provisorisk, men anse utredningsmännen, att först sedan erfarenheter av densamma vunnits, är tidpunkten inne att inom distriktet söka få till stånd en fast försöksgård av samma typ som inom övriga distrikt. Inom Bergslagsdistriktet böra i första hand försöksstationer upprättas vid nedannämnda skolor: "Varpnäs lantbruksskola (Värmlands l ä n ) : 330 ha åker av olika jordslag, mestadels lättare lera; Västra Värmlands länt- och skogsmannaskola, Kyrkerud (Värmlands län) : 20 ha lättlera; *Vassbo lantbruksskola (Kopparbergs l ä n ) : 105 ha lättlera; och 'Mora lantmannaskola (Kopparbergs l ä n ) : 7,5 ha mo- och mjällera.

102 6. Nedre Norrlands försöksdistrikt (163 410 ha åker och 36 917 brukningsdelar) omfattar Västernorrlands och Jämtlands län. Åkerjorden inom detta område är av mycket växlande beskaffenhet och består till stor del av lerig morän samt av flodsediment utav sand, mo och mjäla, mer eller mindre lerblandade, varjämte området är rikt på odlade och odlingsbara torvjordar. Inom Jämtlands silurtrakter är jordmånen kalkrik, men för övrigt äro distriktets jordar mestadels kalkfattiga. Detta försöksdistrikt är redan nu väl tillgodosett med fasta försöksgårdar. Inom området ligga nämligen dels mosskulturföreningens försöksgård Gisselsås och dels statens försöksgård Offer. Utredningsmännen föreslå, att Gisselås försöksgård överföres till en statens föröksgård. Härmed torde detta områdes behov av fasta försöksgårdar vara tillräckligt tillgodosett, men anse utredningsmännen, att dessutom försöksstationer böra upprättas vid följande skolor: Hussborgs lantmannaskola (Västernorrlands län) : 30 ha av olika jordslag, dels fastmarksjord, dels torvjord; 'Nordviks lantbruksskola (Västernorrlands län) : 39 ha mullhaltig molera ; Själevads lantmannaskola (Västernorrlands län) : 20 ha mo- och mjällera; och 'Törsta lantmannaskola (Jämtlands län) : 12 ha moränlera. Inom detta distrikt bör på den i fjällbygden belägna, Jämtlands läns hushållningssällskap tillhöriga egendomen Medstugan anordnas ett mindre fast försöksfält i och för härdighetsförsök med olika grässtammar o. d.; betes- och vallföreningen har för övrigt därstädes redan påbörjat försök av angivet slag. 7. övre Norrlands försöksdistrikt (157 483 ha åker och 40 453 brukningsdelar) omfattar Västerbottens och Norrbottens län. Jordmånen inom detta distrikt utgöres företrädesvis av flodsediment utav sand, mo och mjäla samt av torvjordar. Även detta område är nu, särskilt i de nordligare delarna, tämligen väl tillgodosett med fast försöksverksamhet. Där finnas nämligen som bekant kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk, båda i Norrbottens län. I distriktets södra del bedrives fast försöksverksamhet å mosskulturföreningens försöksfält vid Sörbyn. Även i detta fall anse utredningsmännen, att denna fasta försöksverksamhet bör ställas undes statens ledning på sådant sätt, att en fast försöksgård upprättas vid Sunderbyn med försöksgården Alträsk såsom understation. För att tillgodose Västerbottens behov av fast försöksverksamhet bör därjämte en försöksgård upprättas på Brattby egendom; denna äges av Västerbottens län hushållningssällskap, vilket beslutat ställa densamma till statens förfogande

103 för fast försöksverksamhet. Såsom komplement till försöksgårdarna i detta distrikt kunna fasta försöksstationer anläggas vid följande lantbruks- och lantmannaskolor: 'Degerfors lantmannaskola (Västerbottens län) : 19,5 ha mo och mjäla samt torvjord; 'Umeå lantbruksskola (Västerbottens l ä n ) : 64 ha grovmo samt torvjord; 'Grans lantmannaskola (Norrbottens län) : 14 ha mo; och 'Matarengi lantmannaskola (Norrbottens l ä n ) : 24 ha sand- och torvjord. Enligt det förslag, utredningsmännen nu framlagt, skulle landet alltså erhålla ett försöksgårdssystem av följande omfattning och beskaffenhet (jfr kartan fig. 7) : Södra försöksdistriktet. 1. Råby försöksgård, Malmöhus län, moränlera; 2. Åsums försöksgård, Kristianstads län, sandjord; Sydöstra försöksdistriktet. 3. Flahults försöksgård, Jönköpings län, torv- och sandjord; 4. Köpetorps försöksgård, Östergötlands län, mullrik, styv lera (dungjord); 5. Roma försöksgård, Gotlands län, kalkrik moränlera och torvjord. Sydvästra försöksdistriktet. 6. Lanna försöksgård, Skaraborgs län, mullhaltig mellanlera. Mälar- och Hjälmareområdets försöksdistrikt. 7. Ultuna försöksgård, Uppsala län, styv lera, lättlera och svämlera; denna försöksgård skall jämväl utgöra en husdjursförsöksgård. Bergslagsområdets försöksdistrikt. 8. Uddeholms försöksgård, Värmlands län, sand och molera; 9. Kungsgårdens försöksgård, Gävleborgs län, lerjord. Nedre Norrlands försöksdistrikt. 10. Offers försöksgård, Västernorrlands län, mjällera; 11. Gisselås försöksgård, Jämtlands län, torvjord. övre Norrlands försöksdistrikt. 12. Brattby försöksgård, Västerbottens län, mullrik finmo och mjäla; 13. Sunderbyns försöksgård med Alträsk, Norrbottens län, sand- och mulljord samt torvjord. Av dessa försöksgårdar finnas redan förut 5, nämligen statens försöksgårdar Lanna och Offer, mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås samt kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgård Sunderbyn med Alträsk. Den vid Ultuna föreslagna försöksgården utgör endast en nödvändig ersättning för centralanstaltens nu vid Experimentalfältet bedrivna

104 Fig. 7.

Förslag

till förläggningsplatser för statens jordbruksområdet.

försöksverksamhet

på

1 Södra försöksdistriktet, 2 Sydöstra försöksdistriktet, 3 Sydvästra försöksdistriktet, 4 Mälar- & Hjälmareområdets försöksdistrikt, 5 Bergslagsområdets försöksdistrikt, 6 Nedre Norrlands försöksdistrikt, 7 Övre Norrlands försöksdistrikt.

105 försöksverksamhet, och för övrigt finnes därstädes också betes- och vallföreningens försöksgård Lilla Sunnersta. Av övriga föreslagna gårdar skulle de vid Roma, Uddeholm och Kungsgården vara av enklare typ och endast fordra relativt obetydliga engångskostnader. Det skulle alltså gälla att inrätta 3 nya försöksgårdar av ungefär samma typ som statens nuvarande, nämligen Råby, Åsum och Köpetorp, samt en mindre dylik gård, Brattby. Till kostnaderna för upprättandet av och driften vid nya försöksgårdar av olika slag återkomma utredningsmännen i annat sammanhang. Den ovan föreslagna försöksgårdsorganisationen torde, särskilt om den i vissa fall kompletteras med fasta försöksfält, komma att fylla rätt högt ställda anspråk på möjligheter till fast försöksverksamhet inom landets samtliga jordbruksområden. För lösande av vissa lokalbetonade försöksfrågor, såsom t. ex. sortprövning, växtföljdsfrågor, jämförelse emellan olika slag av gödselmedel m. m., erbjudes därjämte möjlighet att vid de inom försöksdistrikten befintliga lantmanna- och lantbruksskolorna komplettera försöksgårdarnas verksamhet (jfr kartan fig. 7). Visserligen kunna, som förut påpekats, omständigheter så foga, att ej alla här ovan angivna skolor komma till användning såsom försöksstationer, men utredningsmännen vilja dock framhålla nödvändigheten av att försöksverksamheten vid skolorna betydligt utökas och förbättras. Liknande synpunkter hava även framförts i en tidigare anförd skrivelse från lantmannaskolornas lärareförening. Likaledes har i den förut omnämnda promemorian beträffande understöds- och låneverksamheten till jordbruksnäringens förkovran vikten av försöksverksamhetens sammankoppling med den lägre lantbruksundervisningen starkt betonats, varvid anförts följande: »I detta sammanhang må jämväl erinras om vikten av att försöksverksamhetens resultat i vidsträcktaste grad bringas till jordbrukarnas kännedom, då detta tydligen är en förutsättning för deras praktiska nyttiggörande. Såsom ett första steg mot angivna mål synes erforderligt, att försöksväsendet närmare anknytes till eller införlivas med lantbruksundervisningen. Beslut rörande ett dylikt sammanförande, för så vitt det gäller statens centrala försöksverksamhet och den högre lantbruksundervisningen, har ju också, såsom ovan omnämnts, blivit fattat. En liknande kombination bör enligt utredningsmännens mening genomföras jämväl inom den lägre lantbruksundervisningen i större omfattning, än vad hitintills skett. Mera enkel och begränsad samt efter ortens behov inriktad försöksverksamhet i förening med demonstrationsfält för uppvisande av försöksresultat synes sålunda, i den mån det lokala behovet av försöks- och demonstrationsverksamhet icke tillgodoses på annat sätt, mera allmänt böra ordnas vid lantbruks- och lantmannaskolorna, vilkas lärare under sommartiden torde kunna omhändertaga ifrågavarande verksamhet och tillhandagå jordbrukarna med undervisning och demonstrationer å området.» På annat ställe i nämnda promemoria säges vidare: »Ovan har redan

106 framhållits, att åtskilligt måste anses brista ifråga om den lägre lantbruksundervisningens ändamålsenlighet och effektivitet samt att ifrågavarande brister göra sig kännbara bland annat med avseende på det praktiska tillgodogörandet av forsknings- och försöksverksamheten på jordbruksområdet. Om uppmärksamheten alltså först fästes vid sistberörda fråga, torde det ligga i öppen dag, att det allmännas insatser ifråga om försöksväsendet, evad det avser förbättrad gödsel- eller betesvård, vattenavledning och annan jordförbättring, förbättrad husdjursavel, höjande av jordbruksprodukternas kvalitet eller andra åtgärder för främjandet av jordbrukets produktion och avsättning, icke kunna i full utsträckning göras fruktbärande, därest icke jordbrukarna äga både möjligheter att under lämpliga former få del av verksamhetens resultat och tillräckliga kunskaper för att på ett tillfredsställande sätt tillämpa desamma. Vad då beträffar de mindre jordbrukarnas möjligheter att på ett snabbt och tillförlitligt sätt få del av försöksresultaten, torde utan överdrift kunna sägas, att dessa möjligheter nu i mycket hög grad äro beroende på den stora skaran undervisares egna initiativ. Uppskattar vederbörande lärare, konsulenter eller annan undervisare värdet av gjorda rön och erfarenheter, så kan han, om också icke utan besvär, tillgodogöra sig dem för sin undervisning. Är förhållandet det motsatta, lära försöksverksamhetens resultat länge bliva för den stora massan jordbrukare okända. Även om en stor del av våra moderna lantbrukslärare förstår värdet av den vetenskapliga forskningen och söker tillägna sig dess rön, lärer det för närvarande brista åtskilligt ifråga om planmässigt organiserad samverkan mellan vetenskapens utövare och den lägre lantbruksundervisningens målsmän.» I de här framförda synpunkterna vilja utredningsmännen på det kraftigaste instämma, men de vilja också med skärpa framhålla, att den försöksverksamhet, som anordnas vid lantbruks- och lantmannaskolor, bör i första hand hava till uppgift att framskaffa fullt tillförlitliga försöksresultat och bör först i andra hand tjäna demonstrations- och undervisningsändamål. Av denna anledning är det nödvändigt, att försöksstationerna vid skolorna ställas under strängaste kontroll, vilken billigast och mest effektivt kan utövas av närmaste försöksgård. Utredningsmännen hava därför för organisationen av denna försöksverksamhet tänkt sig tillämpa ett system, som i viss mån avviker från det som tidigare praktiserats. Förut har till centralanstaltens jordbruksavdelnings förfogande stått 8 000 kr. (budgetåret 1933—34 endast 6 000 kr.) att användas till fast försöksverksamhet vid lantmanna- och lantbruksskolor. Anslaget har använts på sådant sätt, att 16 skolor erhållit 500 kr. vardera med skyldighet att för jordbruksavdelningens räkning årligen utföra upp till 5 försök. Försöken vid skolorna hava stått under nämnda avdelnings direkta ledning och kontroll. Utredningsmännen anse emellertid, att sedan landet indelats i 7 försöksdistrikt, och varje dylikt distrikt erhållit minst en statlig försöksgård, det ur flera synpunkter vara lämpligast, att skolornas försöksverksamhet närmast ställes under försöksgårdarnas ledning och kontroll. Härigenom bör kontrollen bliva effektivare

107 och kostnaderna för densamma mindre. Vidare bör ersättningen till skolorna ej utgå såsom en fast summa per skola utan efter en beräknad kostnad per försök. Den, som leder och kontrollerar ifrågavarande försöksverksamhet, kan därigenom bättre utnyttja de för ändamålet mest lämpliga skolorna. Vidare bör ovillkorligen föreskrivas, att skola, som önskar anslag till utförande av sådana försök, skall förbinda sig att ej samtidigt för annans räkning åtaga sig försöks- eller demonstrationsverksamhet, såvida ej särskilt tillstånd därtill erhållits. Ej heller få resultaten från de statliga försöken utan vidare av skolan direkt publiceras. I enlighet med det förslag, som framförts i svenska lantmannaskolornas lärareförenings tidigare omnämnda skrivelse, anse även utredningsmännen det lämpligt, att skolorna själva få svara för nödig försöksteknisk utrustning. Likaså är det lämpligt, att någon av skolans lärarekår, helst läraren i jordbrukslära, fungerar som ledare för försöksstationens försök, och bör denne såsom sådan vara godkänd av lantbruksförsöksanstalten. Vad slutligen angår anslaget till denna försöksverksamhet, så utgår detta, såsom tidigare nämnts, för närvarande med 100 kr. per försök. Från förutnämnda förenings sida har påyrkats, att anslaget höjes till 200 kr. per försök. Även om man ej bör lämna samma ersättning för olika slag av försök, anse dock utredningsmännen, att man förslagsvis kan i medeltal räkna med 150 kr. per försök såsom skälig ersättning. Anslagen till försöksstationerna böra från lantbruksförsöksanstalten utbetalas till respektive skolors styrelser, vilka hava att efter lämpliga grunder fördela anslaget mellan skolan, markägaren och försöksledaren. Under förutsättning av att c:a 30 skolor utväljas till försöksstationer och på varje dylik årligen utläggas i medeltal 6 försök, skulle alltså den direkta kostnaden för denna försöksverksamhet uppgå till c:a 30 000 kr. per år. I den ovannämnda promemorian om understöds- och låneverksamheten till jordbruket har även uttalats önskvärdheten av att själva försöksgårdarna i största möjliga mån utnyttjas såsom demonstrations- och undervisningsobjekt. Där framhålles nämligen, att såsom ett led vid spridandet av kännedom om försöksresultaten bör ingå jämväl anordnande av studieresor för jordbrukare till lämpliga försöksgårdar o. s. v. med därtill knuten demonstration av försöken. Utredningsmännen vilja framhålla, att en sådan anordning är i hög grad önskvärd, och att den bör kunna anses som en lämplig utvidgning av den upplysningsverksamhet, som i form av mosskurser anordnas av mosskulturfnreningen vid dess försöksgårdar och försöksfält. I vissa fall böra även från försöksgårdarna, speciellt från dem som representera torvjordslagen, utövas konsulterande verksamhet inom resp. distrikt, motsvarande den verksamhet, som nu omhänderhaves av nyssnämnda förenings kulturingenjörer.

108 Kap. 12. Detaljförslag rörande inrättandet av vissa fasta försöksgårdar samt kostnaderna för det föreslagna försöksgårdssystemet. I det föregående hava utredningsmännen föreslagit, att då försöksgårdssystemet blivit genomfört, skulle inom landet finnas 13 försöksgårdar. Av dessa äro redan tvenne, statens egna gårdar Lanna och Offer, inrättade och i full verksamhet, och vidare kunna 3, nämligen Flahult, Gisselås och Sunderbyn med Alträsk, övertagas av staten. Av återstående 8 gårdar skulle 4 större, nämligen de i Malmöhus, Kristianstads och Östergötlands län samt den vid Ultuna ävensom en mindre i Västerbottens län, nyinrättas, och de övriga åtminstone tillsvidare ordnas på ett mera provisoriskt sätt. I verksamhet varande, till övertagande av staten föreslagna försöksgårdar. I fråga om de försöksgårdar, som utredningsmännen föreslå skola övertagas av staten, kan följande anföras. Flahults försöksgård är som bekant i full drift med erforderliga byggnader, inventarier o. d., varför i fråga om denna blott gäller att utreda under vilka villkor, mosskulturföreningen är villig att överlåta densamma till staten. Flahult är för närvarande taxeringsvärderad till 47 100 kr. och är i föreningens räkenskaper upptagen till 40,000 kr. Enligt samma räkenskaper av den 30 juni 1933 äro gårdens levande inventarier (4 hästar, 4 oxar, 1 tjur, 35 kor, 4 kvigor, 11 kalvar och 26 svin) uppförda med 14 640 kr. och de döda inventarierna med 7 662 kr. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, synes föreningen vara villig att överlämna gården efter verkställd värdering, men bör ifråga härom framhållas, att åtminstone i någon utsträckning hava statsmedel använts vid uppförandet av byggnader och vid inköp av inventarier, vilket vid värdering bör beaktas. Kostnaderna för gårdens förvärvande torde säkerligen ej komma att överstiga 70 000 kr. I fråga om det tillsammans med Flahult brukade kärrjordsområdet, Svartökärr, vilket mosskulturföreningen för en tid av 49 år, räknat från den 14 mars 1925, arrenderat av Norrahammars bruk för ett årligt belopp av 600 kr., erfordras ju endast, att arrendekontraktet överlåtes på staten. Vid försöksgården skall anställas en föreståndare och en förste assistent. Då det säkerligen torde vara erforderligt, att denna försöksgård kunde förfoga över någon areal av för småländska höglandet typisk fastmarksjord, torde det böra påpekas, att enligt inhämtade upplysningar skulle Norrahammars bruk vara villigt att utarrendera viss areal dylik jord på den närbelägna Flahultsgården; eventuellt kunna måhända försök få utläggas i nämnda gårds olika skiften.

109 Gisselås försöksgård, som är i full drift och väl bebyggd, kan lätt förvärvas av staten, enär på gården vila dels ett ränte- och amorteringsfritt statslån, som ju i så fall får avskrivas, och dels en skuld till mosskulturföreningen, som den 30/6 1933 uppgick till 32 761: 30 kr., och vilken staten med riksdagens medgivande redan åtagit sig att betala. Då gården iordningställts huvudsakligen medelst statsmedel, torde engångskostnaderna för dess övertagande inskränka sig till betalning av nämnda skuld, vilken den 1 juli 1937 beräknas belöpa sig till omkring 20 000 kr. Gisselås försöksgård är taxeringsvärderad till 50 000 kr.; per den 30 juni 1933 voro de levande inventarierna (1 häst, 1 tjur, 28 kor, 11 kvigor och 1 kalv) upptagna till ett värde av 7 950 kr. och de döda till 5 436 kr. För denna försöksgårds ledning och försöksverksamhet erfordras endast en föreståndare, under det att ev. behov av assistent under sommarmånaderna kan tillgodoses från lantbruksförsöksanstalten. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej försöksgårdens ladugård i framtiden borde tillbyggas, enär den nuvarande kreatursbesättningen, c:a 40 djur, är för liten för att kunna omsätta gårdens normala foderproduktion. Genom en större besättning skulle möjligheterna också ökas att fullfölja en utsträckt beteskontroll med djur av fjällras. Det bör vidare påpekas, att på gården finnes ej någon föreståndarebostad, men har den nuvarande föreståndaren på närbeläget, honom tillhörigt jordområde uppfört en bostad, som vid eventuellt behov i framtiden möjligen skulle kunna förvärvas av staten. Sunderbyns försöksgård med Alträsks substation. I fråga om dessa båda, kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå tillhöriga försöksgårdar bör ihågkommas, att inrättandet av Alträsk till största delen bekostats medelst av staten anvisade medel, 43 000 kr., under det att Sunderbyn har donationer att tacka för sin tillkomst. Kostnaderna för driftens uppehållande hava vid Alträsk helt och vid Sunderbyn till stor del täckts genom statsanslag. Taxeringsvärdet utgör för Sunderbyn, 27 700 kr., och för Alträsk, 34 500 kr.; levande och döda inventarier äro bokförda (d. 31/12 1932) till endast 2 500 kr. vid den förra gården, men äro ej särskilt redovisade vid den senare. Då det nu gäller att söka få till stånd ett hela landet omfattande och rationellt ordnat försöksgårdssystem, borde det vara kemisk-växtbiologiska anstalten angeläget att överlåta dessa båda försöksgårdar på staten, naturligtvis under förutsättning, att försöksverksamheten på desamma all framgent bedrives i tillbörlig omfattning, och att driften helt bekostas av statsmedel, samt att staten ersätter å nämnda gårdar belöpande skulder, vilka uppgå till ett sammanlagt belopp av 34 668 kr., varav dock statslån 14 000 kr.

110 Sunderbyn bör organiseras såsom statens övriga försöksgårdar med Alträsk som substation. Den närmare skötseln av dessa gårdar kan som hittills lämpligen handhavas av förmän, under det att ledningen av verksamheten utövas av en föreståndare. Denna tjänsteman bör vara bosatt i Luleå, dels emedan han under en stor del av året ej behöver vistas på försöksgården, dels emedan han från nämnda stad lättare kan handhava honom som försöksgårdsföreståndare tillkommande ledning och inspektion över länets lokala försöksverksamhet, och dels också emedan det kan ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt, att han ävenledes samtidigt mot särskilt arvode fungerade som föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten, vars verksamhet sedermera huvudsakligast komme att omfatta kemiskt analysarbete och frökontroll. I detta sammanhang torde emellertid böra påpekas, att även ett annat alternativ för lösande av försöksgårdsfrågan i Norrbottens län är tänkbart, nämligen att kemisk-växtbiologiska anstalten allt fortfarande äger sina båda försöksgårdar och handhaver ledningen av desamma samt härför åtnjuter statsanslag, dock endast under villkor att försöksverksamheten vid nämnda gårdar ställes under lantbruksförsöksanstaltens överledning. Nyinrättade, större försöksgårdar. I det föregående har redan omnämnts, hurusom utredningsmännen föreslå inrättandet av 4 större försöksgårdar. I ifråga om kostnaderna för dessa gårdars inrättande anse sig utredningsmännen böra framhålla, att det med undantag av försöksgården vid Ultuna på nuvarande tidpunkt ej låter sig göra att beräkna nämnda kostnader, då det här bl. a. gäller övertagandet av arrenden, i fråga om vilka avträdesbeloppens storlek ej kunna bestämmas, förrän saken i varje särskilt fall blir aktuell. Råby försöksgård. Till försöksgård å lerjord i Malmöhus län hava utredningsmännen föreslagit kronoegendomen Stora Råby (nr 1, 2 och 26) i St. Råby socken. Denna gård, som är belägen utmed landsvägen Lund-Dalby c:a 2 km från Lund, har en areal av 78,39 ha bördig jord i en vacker rektangulär figur (se fig. 8), på 3 sidor omgiven av vägar; hela gården har fullt genomförd dränering, verkställd under åren 1910— 1918. Gården, som är väl bebyggd med tillräckliga ekonomibyggnader och ett boningshus om 8 rum, har ett taxeringsvärde av 198 800 kr., och arrendet utgör 6 850 kr. per år. Enligt av fil dr G. Ekström utförd jordartsundersökning är jordmånen på 30 ha typisk för den i stora delar av Skåne förekommande baltiska moränleran; återstoden av åkerarealen består av sand, grovmo, finmo, glacial lera och svämlera. Dr Ekström, framhåller i sin beskrivning, att »det kan dock ur försökssynpunkt vara ganska fördelaktigt, att hava sandjord och svämlera representerade på gården; ur jordartsynpunkt måste

Ill

Fig. 8. Karta över Stora Råby boställe.

Fig. 9. Karta över Norra Åsums (Skala 1:16 000)

boställe.

ab landsväg Lund—Dalby. (Skala 1: 16 000)

därför St. Råby anses vara lämplig såsom försöksgård». På grund av det anförda torde denna gård ifråga om läge, jordmån m. m. synnerligen väl lämpa sig till försöksgård. Försöksgårdens fasta personal bör utgöras av en föreståndare och en förste assistent; för den förre kan bostad beredas på gården, under det att den senare utan olägenhet kan bo i Lund. Driftsunderskottet för denna försöksgård torde dock, oaktat bördig jordmån och gynnsamma avsättningsförhållanden, preliminärt böra beräknas något högre än för försöksgårdar i allmänhet, då på densamma kommer att utföras en stor del alldeles speciellt arbetskrävande försök. Därjämte bör i denna gårds omkostnadsstat ingå dels anslag till 2 fasta försöksfält, dels ett anslag av 4 000 kr. för bestridande av vissa kostnader för i det föregående anförda stamförsök med rotfrukter. Visserligen hava dessa försök hittills krävt större omkostnader än de föreslagna, men då försöken i mindre utsträckning än hittills komma att förläggas till enskilda gårdar, och torrämnesanalyserna väl delvis lämpligen kunna utföras vid lantbruksförsöksanstaltens driftslaboratorium, torde nämnda belopp vara tillfyllest, naturligtvis i viss mån beroende av huruvida, som för närvarande är fallet, en viss årlig avgift skall erläggas av den, som önskar få en stam prövad.

112 Vid ett inrättande av denna gård till försöksgård erfordras jämförelsevis ringa byggnadskostnader, men däremot tillkommer avträdesersättning till arrendatorn, vars arrendetid utgår först år 1952. Åsums försöksgård. Till försöksgård inom nordöstra Skånes och västra Blekinge sandjordsområde vilja utredningsmännen föreslå kronoegendomen Norra Åsum (nr 3 och 22), belägen invid allmän landsväg i Norra Åsums socken c:a 6 km från Kristianstad och c:a 1 km från Äsumtorps järnvägsstation. Gården har en areal av 75,58 ha åker, huvudsakligast sandjord av olika slag, och 16,40 ha ängs- och odlingsmark; fälten bilda en vacker koncentrisk figur med ganska centralt belägen byggnadsplats (jfr fig. 9). Ekonomibyggnaderna äro samtliga dåliga och behöva ombyggas; boningshuset är visserligen rymligt och av tillfredsställande beskaffenhet, men i behov av reparation. Gården, som har andelar i ett alldeles invid dess gräns beläget bränneri, är taxeringsvärderad till 77 000 kr., och arrendet utgör 2 380 kr. per år; arrendetiden utgår 1951. Enligt den jordartsundersökning, som verkställts av dr Ekström, utgöres den bästa sandjordstypen på gården av kalkrik, moig mellansand och grovmo, vilka jordarter hava stor utbredning inom området söder om Kristianstad. Denna jord är emellertid bördig och ej representativ för potatisjordar i allmänhet. Vidare finnes på gården grus samt sand och mellansand, vilka sistnämnda dock äro så grovkorniga, att de måste betraktas såsom sämre potatisjordar. Gården kan alltså ur jordartssynpunkt ej anses vara fullt lämplig som en försöksgård, där huvudvikten skall läggas på potatisodling, men å andra sidan odlas potatis i stor omfattning i trakten, och då därtill kommer, att gården är synnerligen välbelägen i förhållande såväl till Kristianstad som till bränneri, så torde den dock kunna väl fylla sin uppgift, om den kompletteras med fast försöksfält på mera kalkfattig sandjord, t. ex. i Listers härad av Blekinge län eller ev. annorstädes. Någon annan lämpligare kronogård torde av inhämtade upplysningar att döma ej finnas, men skulle något annat förslag framkomma, innan inrättandet av försöksgården blir aktuellt, bör detta givetvis tagas under omprövning. Slutligen kan framhållas, att den planerade svinförsöksstation, som tänkts förlagd till försöksgården och till vilkens inrättande visst belopp ställts till förfogande, ej bör förläggas på allt för långt avstånd från det utanför Kristianstad vid Långebro belägna svinslakteriet. För denna försöksgårds ledning torde endast erfordras en föreståndare; assistent bör anställas i samband med den försöksverksamhet, som ev. kommer att anordnas på gården av lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning. Det årliga driftsunderskottet kan beräknas till lägre belopp än för nyssn ä m n d a försöksgård i Malmöhus län.

113 Fig. 10. Karta över Köpetorps ( o m f a t t a r endast å k e r j o r d e n ) .

boställe;

(Skala 1:16 000.)

Engångskostnaderna för försöksgårdens upprättande komma att omfatta dels uppförande av nya ekonomibyggnader, dels omändring av bostadsbyggnaden till kontor m. m. samt till bostad för föreståndare och ev. assistent, samt dels avträdesersättning till arrendatorn. Till någon del täckas dock dessa kostnader av det belopp av 20 000 kr., som för nämnda ändamål ställts till statens förfogande (jfr sid. 96). Köpetorps försöksgård. Till försöksgård i Östergötland hava utredningsmännen föreslagit den av länets hushållningssällskap vid tvenne tillfällen förordade kronoegendomen Köpetorp i S:t Lars församling. Denna gård, som är belägen 2 km från Linköping, nära landsvägen till Norrköping, har en åkerareal av 57,85 ha lerjord, s. k. dungjord, vartill komma 2,34 ha ängsmark samt c:a 15 ha hagmark (jfr fig. 10). Åbyggnaderna äro genomgående av mycket underhaltig beskaffenhet, dock torde mangårdsbyggnaden efter grundlig reparation och tillbyggnad kunna användas till bostad för gårdens föreståndare, under det att samtliga ekonomibyggnader måste nyuppföras. Egendomen är taxeringsvärderad till 95 000 kr., och årliga arrendet uppgår till 3 300 kr.; arrendetiden utgår år 1940. På grund av den jordartsundersökning, som på uppdrag av utredningsmännen verkställts av statsgeologen, fil. dr Simon Johansson, framhåller denne bl. a. följande: »Jordarten är här till största delen en mullrik ishavslera; dungjorden, som icke bör saknas på en östgötsk försöksgård, är alltså rikligt företrädd. Dessutom finnes på de högre belägna delarna av fälten en mullhaltig styv eller medelstyv lera. Moränlera saknas visserligen icke helt och hållet, men har så liten utbredning, att den knappast torde kunna vara föremål för försök». Dessa uttalanden torde tillfullo visa, att gården är lämplig till försöksgård för Östergötlands län, men bör den 8

114 kompletteras med fasta försöksfält dels på Vadstenaslättens dels på Vikbolandets styva lera.

moränlera,

Behovet av ordinarie personal bör vid denna försöksgård tillgodoses på samma sätt som vid Råby försöksgård, d. v. s. med en föreståndare och en förste assistent, av vilka den senare utan olägenhet kan vara bosatt i Linköping. Driftsunderskottet vid denna gård torde kunna sättas till samma belopp som för Lanna försöksgård, varjämte tillkomma kostnader för trenne försöksfält. Då ifrågavarande gård ej skall tagas i anspråk förrän mot arrendetidens slut, kommer ej att erfordras någon eller i varje fall obetydlig avträdesersättning till arrendatorn, men engångskostnaderna för försöksgårdens inrättande torde ändock bliva ganska höga, då gården i det närmaste måste uppbyggas, en omständighet, som dock i sådant avseende är till fördel, som gården härigenom kan erhålla för sitt ändamål fullt lämpade ekonomibyggnader. Det torde böra påpekas, att domänstyrelsen inom den snaraste framtiden har för avsikt att uppföra erforderliga byggnader på denna gård. Ultuna försöksgård. Denna gård bör organiseras icke blott såsom en jordbruksförsöksgård utan även såsom en husdjursförsöksgård, i sistnämnda avseende närmast avsedd till försök för lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning. Av denna anledning kommer denna gård att erhålla en delvis annan karaktär än övriga försöksgårdar. Utredningsmännen anse sig i detta sammanhang böra framhålla, att det är nödvändigt, att en till Ultuna förlagd försöksgård helt avskiljes från Ultuna egendom. Försöksgården kommer nämligen då ej att göra något intrång i egendomens jordbruksdrift, vilken i stor utsträckning torde komma alt belastas med såväl lantbrukshögskolans som Sveriges utsädesförenings filials försöksverksamhet. Försöksgården skulle alltså komma att helt förfoga över sitt bestämda område, vilket naturligtvis ej behöver hindra annan institution att efter överenskommelse kunna erhålla rätt att å densamma utlägga vissa försök. Utredningsmännen anse, att denna försöksgård bör förläggas till de av Ultuna egendom disponerade Hovstallängarna, som hava en areal av 103 ha. Av dessa avskiljes för de egentliga jordbruksförsöken all öster om järnvägen belägen jord med en areal av c:a 50 ha (se fig. 11), eventuellt kompletterad genom inköp av ett mindre skifte styvare lerjord från den invid liggande, i privat ägo befintliga gården Fyrislund. Förutom nämnda arealer erfordras för anläggande av permanenta betesvallar för husdjursförsök enligt uppgift en så småningom till c:a 35 å 40 ha utökad areal, och skulle ifrågavarande betesdrift kunna förläggas till övriga delen av Hovstallängarna eller ev. också till någon del av Kungsängen.

115 Fig. 11. Karta över delar av Ultuna

egendom;

A Hovstallängarna, B Kungsängen. (Skala 1: 35 000)

På lämplig plats av den för jordbruksförsöken avsedda delen av försöksgården och samtidigt i närheten av betesarealerna bebygges gården. För jordbruksförsöksverksamheten erfordras uppförandet av en bostadsbyggnad för gårdens driftsledare, en arbetarebostad med rum för elever, en ekonomibyggnad inrymmande stall, försökslada, magasin, redskaps- och maskinrum samt slutligen ett vagnslider. I ovannämnda ekonomibyggnad är visserligen ej utrymme beräknat för gårdens samtliga grödor, men då vid gården även måste uppföras för husdjursförsöksverksamheten erforderliga byggnader, så bör åtminstone höskörden kunna inrymmas i dessa. Då utredningsmännen förutsätta, att särskild utredning kommer att föranstaltas rörande den inre organisationen av lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning, och i samband därmed också för huru försöksverksamheten på detta område vid föreliggande försöksgård bör ordnas, vilja utredningsmännen ej yttra sig rörande omfattningen och kostnaderna för de byggnader, som för ifrågavarande ändamål kunna behöva uppföras. Utredningsmännen anse sig dock redan nu böra framhålla, att en jämförelsevis stor nötkreatursbesättning är erforderlig för att tillförlitliga försök såväl i fråga om stallutfodring som beträffande betesdrift skola kunna anställas och genomföras. I detta sammanhang kan också erinras om, att de danska statens egna gårdar, Faurholm och Trollesminde, å vilka utfodringsförsök med nötkreatur utföras, hava besättningar om 230, resp. 150 djur. Kostnaderna för försöksgårdens inrättande kunna, evad de angå jordbruksförsök, beräknas till följande belopp:

116 bostadsbyggnad för driftsledare, kontor m. m arbetarbostad med elevrum ekonomibyggnad vagnslider anläggning av vägar m. m

22 000 19 000 35 000 2 000 5 000 S:ma kr. 83 000

I detta sammanhang bör påpekas, att i proposition nr 143-1931 upptogs bland andra kostnader vid centralanstaltens förläggning till Ultuna uppförandet av försökslada och försöksstall till ett sammanlagt belopp av 55 000 kr. Till det ovan beräknade beloppet komma dessutom kostnader för inköp av levande och döda inventarier till ett beräknat belopp av 25 000 kr., men då vid centralanstaltens jordbruksavdelning redan finnes en hel del såväl döda som levande inventarier, torde nämnda belopp kunna sänkas till 15 000 kr. Verksamheten vid försöksgården ledes direkt från lantbruksförsöksanstalten, men bör för den egentliga jordbruksdriften anställas en särskild inspektor. Beträffande den husdjursförsöksverksamhet, som skulle komma att bedrivas vid denna försöksgård, hava utredningsmännen tänkt sig, att den skulle ledas av personal från lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning, och att för skötseln av besättningarna vore anställd särskild arbetskraft. Driftskostnaderna för försöksgården vid Ultuna komma med all säkerhet att ställa sig högre än vid övriga försöksgårdar; försöksverksamheten måste nämligen därstädes bliva av större omfattning, alldenstund lantbruksförsöksanstaltens jordbruksavdelning skall använda denna gård för specialförsök av olika slag. För komplettering av försöksverksamheten vid Ultuna jordbruks- och husdjursförsöksgård torde det vara till fördel, att man fortfarande kunde få disponera över den av betes- och vallföreningen under en tid av 20 år från den 14 mars 1934 för ett årligt belopp av 500 kr. arrenderade, Uppsala akademi tillhöriga egendomen Sunnersta. Denna gård, som omfattar c:a 21 ha åkerjord, varav ungefär halva arealen inlagts till betesvallar, har av nyssnämnda förening dränerats och för övrigt iordningställts, varför densamma nu torde lämpa sig för vissa betesförsök samt i fråga om den återstående öppna jorden, som utgöres av styv lerjord, även för en del andra försök, övertagandet av denna gård behöver ej medföra några större kostnader, och driften av densamma kan ledas direkt från den närbelägna lantbruksförsöksanstalten. Inrättandet av en mindre försöksgård i Västerbottens län. Utredningsmännen hava föreslagit inrättandet av en försöksgård i Västerbottens län

117 B

Fig. 12. Karta över Brattby

egendom:

A »hemskiftet», B »mellanskiftet» (skala 1:8000).

på den länets hushållningssällskap tillhöriga egendomen Brattby, och har sällskapet på framställning från utredningsmännen den 18 november 1933 beslutat ställa nämnda egendom till statens förfogande, evad det gäller gårdens byggnader och hela åkerareal, men däremot ej skogen, allt under förutsättning att staten före 1936 års utgång fattar beslut om försöksgårdens upprättande. Brattby, som är belägen i Umeå landsförsamling invid allmän landsväg c:a 22 km väster om Umeå nära Brattby anhaltsstation, omfattar 11,5 ha mullrik finmo eller mullrik mjäla, en i Västerbotten allmänt förekommande jordart. Till gården höra dessutom ett på 1,5 k m : s avstånd beläget skifte om 3,5 ha samt ett utskifte (3 km) om 15 ha, vilket sistnämnda huvudsakligast användes som betesmark och till vilket ett av betes- och vallföreningens kultiveringsförsök är förlagt. För ledningen av denna försöksgårds verksamhet erfordras endast en föreståndare i förste assistents tjänsteställning, och bör denne ävenledes övervaka verksamheten på det fasta försöksfältet vid Sörbyn. Driftsunderskottet vid denna försöksgård beräknas till 5,000 kr.

torde

approximativt

kunna

118 Engångskostnaderna för försöksgårdens inrättande komma att inskränka sig till inköp av inventarier för förslagsvis 12 000 kr., alldenstund gårdens byggnader äro fullt tillräckliga och i gott skick. Inrättandet av provisoriska försöksgårdar. I fråga om övriga försöksgårdar, nämligen de i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län, vilja utredningsmännen endast föreslå, att tillsvidare en sådan provisorisk anordning företages, att med innehavarna av de föreslagna gårdarna träffas den överenskommelsen, att försök i viss omfattning få utföras i resp. gårdars olika skiften, och att såsom föreståndare en assistent stationeras på dessa gårdar i och för ledningen och skötseln av försöken. Driftskostnaderna för denna försöksverksamhet, frånsett nämnda tjänstemans avlöning, kunna först fastställas efter avtal med vederbörande jordbruksinnehavare, men man torde preliminärt endast böra räkna med ett belopp av högst 4 000 kr. för gården på Gotland och 3 000 kr. för var och en av de båda övriga. Lönestat för försöksgårdarnas personal. Då det gäller att uppgöra en lönestat för försöksgårdarna, måste man överväga, i vilka lönegrader de olika befattningshavarna böra inordnas. Vad först angår föreståndarna för större försöksgårdar, så bör nämnas, att föreståndarna för statens nuvarande försöksgårdar, Lanna och Offer, äro uppförda i lönegrad B 24. Vid upprättande av den förstnämnda försöksgården föreslog visserligen centralanstaltens styrelse, att dylik föreståndare borde uppföras i lönegrad B 26, men avstyrktes detta förslag av lantbruksstyrelsen, som ansåg, att nämnda befattningshavare borde jämställas med statskonsulent och alltså placeras i lönegrad B 24. Vid inrättandet av Offers försöksgård vidhöll centralanstaltens styrelse sitt förutnämnda förslag, men blev det oaktat föreståndaren för nämnda försöksgård uppförd i lönegrad B 24. Även om vissa motiv kunna åberopas för att försöksgårdsföreståndare erhåller högre tjänsteställning än för närvarande, anse sig dock utredningsmännen ej nu böra föreslå någon ändring i hittills tillämpad praxis. Vad åter förste assistent beträffar, så finna utredningsmännen det motiverat, att dylik tjänsteman, i likhet med vad fallet är vid Lanna försöksgård, uppföres i lönegrad B 21. Utredningsmännen vilja alltså föreslå, att föreståndarna för fasta försöksgårdarna Råby, Åsum, Flahult, Köpetorp, Lanna, Offer, Gisselås och Sunderbyn placeras i lönegrad B 24, under det att föreståndarna vid de provisoriska försöksgårdarna Roma, Uddeholm och Kungsgården samt även Brattby placeras i lönegrad B 21 på extra stat, samt att förste assistenterna vid Råby, Flahult, Köpetorp, Lanna och Offer placeras i lönegrad B 21.

119 På grund av vad ovan anförts, skulle alltså lönestaten för samtliga föreslagna försöksgårdar bliva följande: 1. Råby försöksgård (ortsgr. A) : 1 föreståndare (B 24) 7 140: — 1 förste assistent (B 21) 5 8 8 0 : — 13 020: • 2. Åsums försöksgård (ortsgr. B) : I f ö r e s t å n d a r e (B 24) 7 380: — 3. Flahults försöksgård (ortsgr. A) : 1 föreståndare (B 24) 7 140: — 1 förste assistent (B 21) 5 8 8 0 : — 13 020: 4. Köpetorps försöksgård (ortsgr. D) : 1 föreståndare (B 24) 7 860: — 1 förste assistent (B 21) 6 546: — 14406: 5. Roma försöksgård (ortsgr. A) : 1 föreståndare (arvode motsvarande B 21) 4860: — 6. Lanna försöksgård (ortsgr. A) : 1 föreståndare (B 24) 7 140: — 1 förste assistent (B 21) 5 8 8 0 : — 13 020 7. Ultuna försöksgård (ortsgr. D) : 1 inspektor (arvode) 3 600 8. Uddeholms försöksgård (ortsgr. A) : 1 föreståndare (arvode motsvarande B 21) 4 860 9. Kungsgårdens försöksgård (ortsgr. B) : 1 föreståndare (arvode motsvarande B 21) 5 058 10. Offers försöksgård (ortsgr. C) : 1 föreståndare (B 24) 7 620: — 1 förste assistent (B 21) 6 3 2 4 : — 13 944 11. Gisselås försöksgård (ortsgr. C) : 1 föreståndare (B 24) 7 620 12. Brattby försöksgård (ortsgr. B) : 1 föreståndare (arvode motsvarande B 21) 5 058 13. Sunderbyns försöksgård (Luleå: ortsgr. G ) : I f ö r e s t å n d a r e (B 24) 8 580 S:ma kr. 114 426 Försöksgårdarnas lönestat, då systemet är fullt utbyggt, skulle alltså (exklusive ev. dyrtidstillägg) uppgå till 114 426 kr., vilket belopp fördelar sig på a) redan befintliga statens försöksgårdar (inklusive Ultuna försöksgård) 30 564: b) redan befintliga statsunderstödda försöksgårdar 29 220: c) föreslagna fasta försöksgårdar 39 864: d) föreslagna provisoriska försöksgårdar 14 778: S:ma kr. 114 426

120 Försöksgårdarnas omkostnadsstater. Det är ju självfallet svårt att något så när exakt beräkna driftskostnaderna för olika försöksgårdar. En viss ledning härutinnan torde man emellertid hava i de omkostnadsstater, som under budgetåret 1932/33 gälla för statens försöksgårdar Lanna och Offer; dessa visa följande: Utgifter: Rättare, ladugårdsskötare och övrig arbetskraft.... Kraftfoder, utsäde, konstgödsel, kalk Bränsle, elektr. ström, telefon, kontor och laboratorium Underhåll av byggnader och inventarier Skatter och onera Diverse utgifter Täckdikning

Lanna 9 700: — 4 100:—

Offer 9 800: •— 4 300: —

2 350:— 2 500:— 750:— 1300:— 2 500:—

2 750: — 3 500: — 700: — 1272: — —

S:makr.

23 2 0 0 : —

22 322: —

11100:— 1400:—

12 750: — 300: —

12 5 0 0 : —

13 050: —

Inkomster: Försålda produkter Hyresersättningar S:makr.

Frånsett löner och dyrtidstillägg för befattningshavare vid nämnda försöksgårdar skulle alltså föreligga driftsunderskott av 10 700, resp. 9 272 kr. att täckas med statsmedel. Anställer man motsvarande beräkningar rörande omkostnaderna för mosskulturföreningens försöksgårdar under budgetåret 1932/33, varvid naturligtvis ej medtagas försöksgårdsföreståndares lön, amortering av skulder, räntor, försäkringar m. m., erhåller man följande resultat: Utgifter: Arbetskraft (inkl. tillfällig assistent) Kraftfoder, konstgödsel, utsäde o. d Bränsle, elektrisk ström o. d Underhåll av byggnader och inventarier Skatter Kostnader för ladugården Diverse omkostnader Arrende av Svartökärr S:ma kr. Inkomster: Försålda produkter Diverse inkomster S:ma kr.

Flahult 14 3 2 9 : — 6 004:— 1 308: — 1 721: — 399:— 1033:— 1356:— 600:—

Gisselås 6 225: — 2 831: — 1 219: — 1 410: — 795: — 514: — 1173: — —

26 7 5 0 : —

14 167: —

17 7 2 6 : — 319:—

7 221: — 120: —

18 0 4 5 : —

7 341: —

121 Som synes, har det verkliga driftsunderskottet för försöksgårdarna Flahult och Gisselås blott uppgått till 8 705, resp. 6 826 kr., men i fråga om den sistnämnda gården är härvid att märka, att försöksverksamheten måst inskränkas på grund av rådande konjunktur. Vid kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försökgårdar, Sunderbyn och Alträsk, synes sammanlagda driftsunderskottet hava uppgått till c:a 15 000 kr. Av det anförda torde framgå, att man för en försöksgård av ordinär storlek, c:a 50—60 ha, för närvarande måste räkna med ett driftsunderskott (frånsett befattningshavares avlöningar) av minst 8 000—10 000 kr. Utredningsmännen vilja härvid framhålla, att de nedan beräknade driftsunderskotten torde få anses vara mycket låga. Som jämförelse kan anföras, att de danska försöksgårdarna, Tystofte, Lyngby och Tylstrup, vilka ägas av staten och alltså ej erlägga något arrende, utvisade för budgetåret 1932/33, frånsett befattningshavarnas avlöningar, ett driftsunderskott av i genomsnitt c:a 27 000 kr. per gård. Det inses ju också utan vidare, att en försöksgård ej kan lämna ekonomisk vinst. En dylik gårds främsta uppgift skall naturligtvis vara att bedriva en oklanderlig försöksverksamhet, och en sådan kräver givetvis dryga kostnader, och dessa stegras självfallet i samma mån som försöksverksamheten tilltager i omfattning. Därför kunna naturligtvis vanliga driftsekonomiska synpunkter endast i viss grad göras gällande på en försöksgård. Det ligger ju i sakens natur, att det ekonomiska resultatet av en försöksgårds drift måste bliva väsentligt olika under olika år och under olika förhållanden. På grund därav anse utredningsmännen obetingat, att en försöksgårds omkostnadsstat bör vara av sådant förslagsanslags natur, att det i tvingande fall, dock endast med Kungl. Maj:ts särskilda medgivande, finge överskridas, enär det eljest lätt skulle kunna inträffa, att under en lågkonjunktur försöksverksamheten bleve lidande genom att inkomsterna för försålda jordbruksprodukter bleve lägre än som från början beräknats. Det låter sig naturligtvis svårligen göra att på detta stadium uppgöra omkostnadsstater för olika försöksgårdar. Nämnda stat för Lanna försöksgård torde dock kunna tjäna som utgångspunkt för en dylik stat, och hava sedermera efter av utredningsmännen kända sakförhållanden omkostnaderna för de olika försöksgårdarna blivit beräknade. I samband härmed hava också upptagits belopp för anordnande av föreslagna fasta försöksfält; kostnaden för dylikt har beräknats till 500 kr. utom vad beträffar det till Örebro län förlagda, vilket bör vara mera omfattande och därför ansetts kräva en kostnad av 1 000 kr. Som preliminärt beräknade omkostnader efter avdrag av inkomster vilja utredningsmännen sålunda approximativt uppföra nedanstående belopp:

122 1. Råby försöksgård driftsunderskott 11000 2 fasta försöksfält 1 000 stamförsök med rotfrukter 4 000 2. Åsums försöksgård driftsunderskott 9 000: — 1 fast försöksfält 500: — 3. Flahults försöksgård driftsunderskott 9 000: — 1 fast försöksfält 500: — 4. Köpetorps försöksgård driftsunderskott 10 000: — 3 fasta försöksfält 1 500: — 5. Roma försöksgård driftsanslag 6. Lanna försöksgård driftsunderskott 10 000: — 2 fasta försöksfält 1000:— 7. Ultuna försöksgård med Sunnersta driftsunderskott 15 000: — 2 fasta försöksfält 1500:— 8. Uddeholms försöksgård driftsanslag 9. Kungsgårdens försöksgård driftsanslag 10. Offers försöksgård driftsunderskott 11. Gisselås försöksgård driftsunderskott 12. Brattby försöksgård driftsunderskott 5 000: — 1 fast försöksfält 500:— 13. Sunderbyns försöksgård med Alträsks substation driftsunderskott

16 000: —

9 500:

9 500.:

11500: 4 000: —• 11 0 0 0 - -

ifi 500 3 000 3 000 10 000 7 500 5 50010 000: —

S:ma kr. 117 000: — Förutom de ovan anförda belopp, som erfordras för försöksgårdarnas drift, är det nödvändigt, att lantbruksförsöksanstalten disponerar över ett anslag av 9 000 kr. att i mån av behov användas av försökgårdarnas befattningshavare i och för resor dels för inspektion av försöksverksamheten inom resp. distrikt, dels till andra försöksgårdar och dels till jordbruksförsöksrådets sammanträden. Det är nämligen givetvis mycket betydelsefullt, att ifrågavarande befattningshavare ej bliva isolerade, utan att de komma i kontakt med andra försöksmän och den jordbrukande allmänheten.

123 De ovan anförda beräkningarna visa alltså, att de årliga kostnaderna för upprätthållandet av försöksverksamheten vid ett försöksgårdssystem av den omfattning, som utredningsmännen föreslagit, skulle fordra följande belopp: till avlöningar för befattningshavare 114 426: — » täckande av driftsunderskott o. d 117 000: — » befattningshavares resor 9 000: — S:ma kr. 240 426: — eller i runt tal c:a 18 000 kronor, för varje försöksgård, dock med vida växlingar beroende på försöksverksamhetens omfattning, gårdens storlek och andra omständigheter. Engångskostnader för försöksgårdarnas inrättande. Det har redan förut framhållits, att engångskostnaderna för de olika försöksgårdarnas inrättande och iordningsställande ej vid nuvarande tidpunkt exakt kunna beräknas. Man synes dock kunna förvänta, att för inrättandet av försöksgårdarna Råby, Åsum och Köpetorp torde för uppförande av byggnader, för inköp av levande och döda inventarier samt ev. avträdesersättning till arrendator o. d. erfordras ett belopp av 80 000—100 000 kr. till varje gård. Försöksgården vid Ultuna kräver ungefär samma belopp, men härtill komma kostnaderna för byggnader, erforderliga för husdjursförsöksverksamheten. För försöksgården Brattby erfordras endast inköp av inventarier till ett belopp av c:a 12 000 kr. För försöksgårdarna Roma, Uddeholm och Kungsgården torde knappast erfordras mer än anskaffandet av försöksteknisk utrustning för ett belopp av c:a 2 000 kr. per gård.

Kap. 13. Förslag till organisation av den lokala försöksverksamheten. Hushållningssällskapens försöksverksamhets nuvarande organisation. Inom landet förekomma, som tidigare omnämnts, för närvarande tvenne skilda typer av lokal fältförsöksverksamhet, nämligen hushållningssällskapens och försöksringarnas. Den äldsta av dessa är hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet, vilken omhänderhaves av sällskapens tjänstemän och är organiserad i form av ett frivilligt samarbete mellan sällskapen och nuvarande centralanstalten för jordbruksförsök. Genom denna försöksverksamhets försorg utföras till övervägande del allmänna gödslingsförsök och sortförsök. I försöksplanerna för hushållningssällskapens fältförsök finnas dock intagna planer för en stor mängd specialförsök i såväl gödslings- som växtodlingsfrågor. Den ledande tanken för denna försöksverksamhets organisation är att försöken, speciellt gödslingsförsöken, i första hand skola lämna resultat

124 Tab. 5. Omfattningen

och kostnaderna

för hushållningssällskapens

lokala

Antal försök av olika slag pr

Försöksdistrikt och hushållnings-

3 °S

sällskaps områden

(ii:

^3

O: pr

O: pr

1. Södra försöksdistriktet. Malmöhus 1 ) Kristianstads Hallands Blekinge S:ma

34 20 23 5

101 128 47 26

28 6 1

25 21 38 4 31 4

108 51 48 15 85 21

12 9 18 1 11 3

10 1

19 21 14 22

205 36 39 83

27 5 14 30 3

75 19 31 41 49

42 28 21

151 35 42

33 40 22

8 17

2. Sydöstra försöksdistriktet. Kronobergs .. Jönköpings Kalmar södra Kalmar norra Östergötlands Gotlands S:ma 3. Sydvästra försöksdistriktet. Skaraborgs Älvsborgs södra Älvsborgs norra Göteborgs- & Bohus. S:ma

4. Mälar & Hjälmareomr. försöksdistr. Örebro Södermanlands Stockholms ... Uppsala Västmanlands S:ma 5. Bergslagsområdets försöksdistrikt. Värmlands Kopparbergs Gävleborgs S:ma 6. Nedre Norrlands försöksdistrikt. Västernorrlands Jämtlands

54 62 S:ma

116 Övre Norrlands försöksdistrikt. Västerbottens Norrbottens S:ma S:ma s:marum

15 3

110 108

1,770

I 201

65 65 |

2,601

') För Malmöhus län har, på grund av att under senare år försöksringarna övertagit en hel kostnadernas fördelning och antalet förrättningsdagar.

125 försöksverksamhet

i medeltal

Antal förrättningsdagar för t*. jr o O -1

<

s o.

3*3

si 2.»

8 5rt era

w rr

s:ma

OJ'

3 r+

för åren

1927—1931.

Approximativa kostnader för försöksverksamheten Beräknad andel i diverse costnad resekostlöner för s:ma omkostper nader förrättnader försök ningsmän kr. kr. kr. kr. kr.

— 38;

280 108 56

2,920 1,644 294

1,829 1,500 1,135

800 490 69

7,420 5,549 3,634 1,498

55 32 46 45

4,858

4,464

1,359

18,101

178 72 155 13 290 39

2,309 1,125 2,500 194 1,363 731

2,014 974 536 165 3,036 663

288 252 32 2,181 145

4,323 2,387 3,288 391 6,580 1,539

30 28 32 20 48 51

8,222

7,388

2,898

18,508

163 40 84 208

171 59 86 208

2,001 800 856 2,107

769 1,212 1,345 1,957

3,346 296 300 458

6,116 2,308 2,501 4,522

27 40 42 43

5,764

5,283

4,400

15,447

32 15 15 9 8

2,120 308 1,260 1,243 864

2,560 276 1,286 1,383 367

1,821

95 148 88

206 15 110 157 96

338 308 404

6,501 584 2,884 2,934 1,635

50 24 64 41 31

5,795

5,872

2,871

14,538

50 8 32

262 192 231

312 200 263

2,496 1,710 2,468

2,276 1,093 866

300 580 2,181

5,072 3,383 5,515

22 30 54

6,674

4,235

3,061

13,970

21 25

52 115

73 140

848 1,220

1,013 2,210

1,137 450

2,998 3,880

49 60

2,068

3,223

1,587

6,878

67 84

292 75

359 159

3,935 2,010

1,830 3,652

1,361 1,242

7,126 6,904

48 39

5,945

5,482

2,603

14,030

35,947

18,779

101,472

24 52 18

256 56

59 24 17 13 42 27

119 48 138 106 12

8 19 2

2,954

—

—

—

180 ]

3,805

39,326

del av den lokala försöksverksamheten, ej några bestämda uppgifter kunnat erhållas om

126 till ledning för den, hos vilken försöken utläggas, d. v. s. för försöksvärden. I andra hand räknas med att sammanställningar av dylika försöksresultat skola kunna bliva av värde för jordbruket i gemen och alltså gagna även sådana jordbrukare, hos vilka försök ej varit utlagda. På grund av dessa förhållanden anses det rättvist — i varje fall då det gäller gödslingsförsök — att försöksvärden, vilken har största nyttan av försöksresultatet, bestrider en del av kostnaderna, under det att det allmänna, representerat av ifrågavarande hushållningssällskap och staten, betalar återstoden. Av de flesta hushållningssällskap tillämpas därvid den principen, att försöksvärden genom det arbete och de besvär, försöket vållar honom, ansetts hava betalt sin andel i försökskostnaderna. Denne behöver alltså i regel icke bidraga med kontanta medel till den lokala gödslingsförsöksverksamheten. I några län får emellertid försöksvärden betala en mindre avgift, och en kombination mellan systemen har ibland tillämpats på sådant sätt, att jordbrukaren erhåller kostnadsfritt två försök per år, men får för överskjutande antal erlägga viss avgift. Såsom ett villkor från statens sida för att densamma skall deltaga i kostnaderna gäller, att hushållningssällskapen tillse, att försöken utläggas i överensstämmelse med de planer, centralanstalten och hushållningssällskapen gemensamt utarbetat. För lokala sortförsök tillämpa hushållningssällskapen delvis andra bestämmelser än för gödslingsförsöken. I regel kunna sådana försök icke rekvireras av jordbrukaren, utan i stället utläggas desamma på särskilt utvalda gårdar. För de besvär, dessa försök åsamka jordbrukaren, erhåller emellertid denne numera en viss ersättning, hittills c:a 30 kr. per försök. Centralanstalten, som utbetalar nämnda ersättning, förfogar härför över ett belopp, som i anstaltens stat för budgetåret 1932/33 uppförts med 14 500 kr. Vad angår omfattningen av och kostnaderna för hushållningssällskapens försöksverksamhet, så hava utredningsmännen från samtliga sällskap härom införskaffat uppgifter, vilka i tab. 5 blivit sammanställda. Som synes, hava i medeltal för åren 1927—1931 utförts 2 601 sådana försök, vilka fördela sig med 54 % på Götaland, 25 % på Svealand och 21 % på Norrland. Av försöken utgöras det övervägande antalet eller 1 770 av gödslingsförsök, vartill komma 476 sortförsök, 201 ogräsförsök och 154 andra försök av olika slag. Oaktat de lämnade eller av utredningsmännen i vissa fall beräknade kostnaderna för den lokala försöksverksamheten måste betraktas såsom synnerligen approximativa och i vissa fall något ofullständiga, så torde de dock giva en viss upplysning i berörda avseende. Hushållningssällskapens totala kostnader, som snarare beräknats för lågt än för högt, uppgå som synes till något över 100 000 kr., vilket motsvarar en genomsnittlig kostnad av 39 kr. per försök med vida växlingar från 20 kr. i Kalmar läns norra del till 64 kr. i Stockholms län. Givetvis äro dock de genomsnittliga kostnaderna olika icke blott för olika slag av försök (t. ex. större för sortförsök än

127 för gödslingsförsök), utan även i olika delar av landet (i regel högre i Norrland än i södra Sverige). Försöksringarnas nuvarande organisation. Den andra typen av lokal försöksverksamhet bedrives inom de s. k. försöksringarna, för vilka i annat sammanhang utförlig redogörelse lämnats. Av denna framgår, att försöksverksamheten i detta fall organiserats såsom en föreningsrörelse. Jordbrukarna inom ett mindre, begränsat område hava därvid sammanslutit sig till en förening, en försöksring, vilken genom en försöksledare låter utlägga försök, huvudsakligast gödslingsförsök, hos ringens medlemmar, vilka för den nytta dessa kunna draga av försöksresultaten härför få erlägga viss avgift. Kostnaderna för ringarnas verksamhet hava hittills huvudsakligen täckts, dels genom s. k. areal- och försöksavgifter, dels genom anslag från hushållningssällskapen. Enligt de upplysningar, utredningsmännen införskaffat, uppgår arealavgiften, som erlägges av alla medlemmar, vanligen till 10 öre per hektar åkerjord, och försöksavgiften har i allmänhet varit 10 kr. per försök, dock förekommer i vissa ringar en dylik avgift av 12 eller 15 kr. Då medlemmarna i en ring genomsnittligt hava en åkerareal på tillsammans omkring 4 000 ha, och antalet försök kan beräknas till 40, hava medlemmarnas avgifter uppgått till i runt tal 800 kr. per ring och år. Dessutom hava ringarna erhållit årliga bidrag från hushållningssällskapen, varierande emellan 200 och 500 kr., samt i en del fall även mindre belopp från den eller de underavdelningar (häradskommittéer, hushållningsgillen) av dessa, inom vilken eller vilka ringen har sin verksamhet. Härtill komma slutligen också bidrag av växlande belopp från konstgödselfirmorna. Den samlade årsintäkten inom en försöksring torde i medeltal kunna beräknas uppgå till omkring 1 500 kr. Detta belopp får emellertid anses vara för litet för att ringarna skola kunna fortsätta sin gagnande verksamhet, och det har därför från skilda håll ifrågasatts, om icke föreliggande slag av försöksverksamhet kunde beredas understöd av statsmedel. Förslag till organisation av den lokala försöksverksamheten. Beträffande den lokala försöksverksamhetens framtida organisation anse utredningsmännen, att man på grund av landets växlande jordbruksförhållanden ej kan framhålla en särskild organisationsform såsom den ur alla synpunkter bästa. I vissa delar av landet, framför allt i de större jordbruksdistrikten, synes det vara lämpligt med försöksringar, i andra, t. ex. i Norrland, Bergslagen och annorstädes, torde en dylik organisation knappast med fördel kunna genomföras. Därför bör det lämnas varje hushållningssällskap fritt att själv avgöra, vilken organisationsform, som inom resp. områden är den ändamålsenligaste. För att hushållningssällskapen

128 med tillräcklig saklighet skola kunna avgöra denna fråga, bör, som förut föreslagits, av varje sällskap utses en särskild försökskommitté, där sådan icke förut finnes. En dylik kommitté bör framlägga förslag om de närmare detaljerna för den lokala försöksverksamhetens organisation inom sällskapets område, ävensom om, i vilken utsträckning s. k. demonstrationsförsök (beträffande beteskultur, mosskultur, ogräsbekämpning m. m.) böra anordnas. Lokala gödslingsförsöken. Då en lämplig gödsling är av största betydelse för växtodlingens lönsamhet, anse utredningsmännen, att det är av synnerlig vikt att lokala gödslingsförsök dels utföras i större utsträckning och dels erhålla en jämnare fördelning över hela landet, än vad hittills varit fallet. En dylik åtgärd skulle naturligtvis bliva jordbruket till stor fördel, men då man naturligtvis ej kan förständiga hushållningssällskapen att inom ramen av sina hittillsvarande anslag bekosta ett större antal lokala gödslingsförsök, hava utredningsmännen tänkt sig, att varje sällskap skulle för varje försök erhålla en ersättning av förslagsvis 20 kr., dock med den begränsning att inom varje hushållningssällskaps område statsbidrag endast lämnades för ett visst maximiantal försök. Hushållningssällskapen skulle alltså komma att själva få bidraga med minst halva kostnaden för den lokala gödslingsförsöksverksamheten. I tab. 6 lämnas ett förslag till det antal gödslingsförsök, för vilket anslag skulle kunna utgå, och har antalet beräknats så, att det motsvarar i runt tal ett försök per 1 000 ha åkerjord med viss ökning för det nordligaste försöksdistriktet. Som synes, skulle alltså ersättning komma att lämnas för sammanlagt högst 3 755 försök, vartill alltså erfordras ett statsanslag av c:a 75 000 kr. Utredningsmännen vilja dock framhålla, att för att hushållningssällskap skall kunna erhålla anslag för anordnande av lokala gödslingsförsök, bör villkoret vara dels att försöken utföras efter av lantbruksförsöksanstalten godkänd plan och dels att försöksverksamheten vid inspektion av nämnda anstalt eller av försöksgård befinnes vara handhavd på ett fullt tillfredsställande sätt. Inom de län, där försöksverksamheten helt eller delvis handhaves av försöksringar, skall varje dylik genom hushållningssällskapets förmedling erhålla statsbidrag till sådant belopp, som på sätt ovan sagts, motsvarar verksamhetens omfattning, dock med det villkor att hushållningssällskap eller landsting eller båda gemensamt lämna anslag av samma storlek som statsbidraget. Härigenom anse utredningsmännen, att alla behöriga intressen i fråga om den lokala gödslingsverksamheten böra bliva tillgodosedda. I fråga om de lokala gödslingsförsöken bör vidare framhållas, att försöksresultaten från varje försök skola insändas till lantbruksförsöksanstaltens jordbruksavdelning i och för kontrollering och registrering; i de fall, då så önskas, skall nämnda avdelning bearbeta och bedöma dessa resultat, var-

129 Tab. 6. Förslag till antal ersättningsberättigade om olika hushållningssällskaps områden.

lokala gödslingsförsök

in-

Antal försök Föreslaget efter åker- maximiantal försök areal. 1. Södra försöksdistriktet. Malmöhus län ... Kristianstads län . Hallands län Blekinge län S:ma 2. Sydöstra försöksdistriktet. Kronobergs län Jönköpings län Kalmar län, södra delen » » norra » Östergötlands län Gotlands län S:ma

340 240 140 60

350 250 150 50

100 130 190 250 80

100 125 125 75 250 75

320 210

3. Sydvästra försöks distriktet. Skaraborgs län Älvsborgs län, södra delen » » norra » Göteborgs- & Bohus län S:ma

300 125 75 100

160 180 160 150 160

150 175 150 150 150

190 110 110

200 100 100

100 70

100 80

100 60

150 100

4. Mälars &. Hjälmareområdets försöksdistrikt. Örebro län Södermanlands län Stockholms län Uppsala län Västmanlands län S:ma Bergslagsområdets försöksdistrikt. Värmlands län Kopparbergs län Gävleborgs län S:ma 6. Nedre Norrlands försöksdistrikt. Västernorrlands län. Jämtlands län S:ma 7. Övre Norrlands försöksdistrikt. Västerbottens län Norrbottens län

9 S:ma

250 S:ma s:marum

130 efter de återsändas till resp. hushållningssällskap för att tillställas vederbörande försöksvärd. Lantbruksförsöksanstalten skall årligen låta sammanställa försöksresultaten för varje försöksdistrikt samt offentliggöra desamma på lämpligt sätt. För längre tidrymder, t. ex. för 5-årsperioder, böra dessutom överskådliga sammanställningar publiceras över de viktigaste resultaten i fråga om olika jordar, olika grödor m. m. Det torde i detta sammanhang vara anledning påpeka, att då av den årliga försöksberättelsen separatupplagor för olika distrikt eller även för ännu mindre områden k u n n a tagas, borde det härigenom bliva överflödigt för resp. hushållningssällskap att i sina tidskrifter införa redogörelser för ifrågavarande försök. Vad beträffar anskaffningen av för försöksverksamheten erforderlig konstgödsel, så hava som bekant landets konstgödselfirmor hittills ställt avsevärda mängder till olika försöksinstitutioners förfogande. Enligt från konsortiet Äger, Chilesalpeter A.-B. och Kalksalpeter I. G. och vissa försöksorganisationer inhämtade upplysningar utlämnades sålunda under år 1932 kostnadsfritt nedan angivna konstgödselmängder till följande beräknade belopp: kg kr av kvävehaltiga konstgödselmedel » fosforsyrehaltiga » » kalihaltiga »

92 847 109 615 69 697

15 962: 8 404: — 9 300: —

S:ma 272 159 kg 33 666: — kr. Dessa mängder fördelade sig på olika försöksinstitutioner sålunda: kg

Centralanstalten och lokala försöken Svenska mosskulturföreningen Svenska betes- och vallföreningen Kemisk-växtbiologiska anstalten S:ma

kr

148 513 62 971 41 560 19 115

18 133: 7 789: 5 101 2 643

272 159 kg

33 6 6 6 : — kr.

Oaktat de lämnade uppgifterna i vissa fall äro approximativa och sannolikt något för låga, torde de dock giva en rätt god bild av förhållandena. Hela denna konstgödselmängd åtgår dock ej enbart till försöksverksamhet; åtminstone någon del torde även hava använts för jordbruksdriften på de statsunderstödda försöksinstitutionernas försöksgårdar. Utredningsmännen hålla emellertid före, att om försöksverksamheten utvidgas på sätt, som i det föregående föreslagits, torde även för direkt försöksverksamhet avsevärt större mängder än för närvarande vara erforderliga. Det är ej osannolikt, att härför skulle krävas en sammanlagd konstgödselmängd av c:a 400 000 kg, vilken kan beräknas motsvara ett värde av c:a 45 000 kr. Även om konstgödselfirmorna i regel med största beredvillighet kostnadsfritt ställt erforderliga mängder konstgödsel till såväl statlig som statsunderstödd försöksverksamhets förfogande, och även om nämnda firmor med säkerhet äro villiga att också för en avsevärt utökad försöksverksamhet lämna kostnadsfri konstgödsel, hålla dock utredningsmännen

131 före, att det vore riktigast, att staten inköpte all för försöksverksamhet erforderlig konstgödsel. Då emellertid ett dylikt förslag måste innebära en rätt avsevärd kostnad för statsverket, skulle utredningsmännen vilja ifrågasätta införandet av en accis på försåld konstgödsel, om möjligt företrädesvis på importerad vara. En dylik anordning torde ej vara svår att genomföra. Enligt av centralanstaltens jordbruksavdelning inhämtade uppgifter skulle den årliga, inhemska förbrukningen av konstgödsel f. n. kunna uppskattas till följande ungefärliga mängder: av kvävehaltiga konstgödselmedel 1 300 000 dt » fosforsyrehaltiga » 1 950 000 » » kalihaltiga » 550 000 » S:ma 3 800 000 dt Om nu en accis infördes av 2 öre på kväve- och kalihaltiga och 1 öre på fosforsyrehaltiga konstgödselmedel, allt per dt, skulle på sådant sätt erhållas ett belopp av c:a 56 000 kr., vilket mer än väl skulle täcka kostnaderna för inköp av konstgödsel. Det är föga troligt, att en dylik åtgärd skulle behöva stegra konstgödselprisen, ty redan nu måste väl de firmor, som försälja konstgödsel, kalkylera med de kostnader, som de åsamkas genom ifrågavarande och andra bidrag till försöksverksamheten. Höjes accisen till respektive 6 och 3 öre per dt kan staten därigenom skaffa en inkomst av ungefär samma storlek, som det anslag konstgödselförsöksverksamheten föreslås erhålla. Utredningsmännen vilja för sin del tillstyrka en sådan utväg till försöksverksamhetens finansiering, därest statsfinansiella skäl skulle nödvändiggöra detta. Lokala sortförsöken. I fråga om de lokala sortförsöken bör med skärpa framhållas vikten av, att nu en fullt tillfredsställande organisation gives åt den försöksverksamhet, som skall hava till uppgift att under skilda jordmåns- och klimatförhållanden fastställa odlingsvärdet av de sorter och stammar, som tillföras landets växtodling. Från jordbrukets synpunkt sett vore det naturligtvis ett verkligt önskemål, att ingen sort eller stam finge utföras i marknaden, förrän dess odlingsvärde genom officiella försök blivit fastställt, och växtförädlingsverksamheten, såväl den statsunderstödda som den privata, har berättigade anspråk på att deras förädlingsprodukter bliva underkastade en fullt allsidig och tillförlitlig bedömning. I detta samband vilja utredningsmännen påpeka, att sortprövningsverksamheten inom landet kan bedrivas efter förenklade riktlinjer, om denna verksamhet intimt samarbetar med landets växtförädlingsanstalter, företrädesvis med Sveriges utsädesförening. Det bör nämligen uppställas som ett önskemål, att de förädlingsprodukter, som från förädlingsanstalterna överlämnas till sortprövning, åtföljas av noggranna, specificerade uppgifter om resp. sorters egenskaper. Vidare bör i första hand Sveriges utsädes-

132 förening med dess filialer hava på sin lott att pröva de utländska sorter, vilka kunna tänkas få betydelse för jordbruket. De resultat, som härvid uppnås, böra snarast bringas till lantbruksförsöksanstaltens kännedom. Genom en sådan arbetsfördelning besparas anstalten en hel del onödigt försöks- och analysarbete. Då det emellertid ligger i sakens natur, att marknaden alltjämt kommer att tillföras ett stort sortiment av olika växtslag, blir det närmast försöksverksamhetens uppgift att fastställa, vilken eller vilka av dessa sorter, som med största ekonomiska fördel kan odlas inom olika områden. Huru stor betydelse en sådan utgallring av sorter har för jordbruket, framgår bl. a. av följande utdrag ur ett nyligen utkommet betänkande angående standardisering av lantmannaprodukter: »Standardiseringsbehovet för spannmål begränsar sig emellertid givetvis icke till de specialområden (rymdvikt och vattenhalt)', å vilka åtgärder i berörda syfte hittills vidtagits. Tvärtom kan om ifrågavarande åtgärder anses galla, att de i stort sett icke tagit direkt sikte på den uppgift som måste vara den centrala vid en standardisering, nämligen att åvägabringa spannmålens saluförande i partier av enhetliga sorter och bestämda kvahtetsklasser. Att stort behov av standardisering i angivna avseende föreligger är en väl känd sak, och otvivelaktigt skulle på denna väg fördelar vinnas av stor ekonomisk betydelse för så väl producenter som konsumenter. Då standardiseringsarbetet likväl icke inriktats på nyssberörda huvuduppgift, äger detta sin naturliga förklaring i särskilda med landets odlingsoch marknadsförhållanden sammanhängande svårigheter. Sålunda utgör spannmålsodlingens splittring på ett stort antal olikartade sorter av samma spannmålsslag ur standardiserings- och klassificeringssynpunkt en ogynnsam faktor. — Ehuru sålunda en standardisering å spannmålsmarknadens område tydligen möter betydande svårigheter, bör den viktiga uppgift som enligt utredningsmännens uppfattning här föreligger, icke lämnas ur sikte Visserligen ligger det i sakens natur, att arbetet här måste ställas på lång sikt och att mera betydande resultat endast så småningom kunna påräknas men det synes därför icke mindre angeläget, att arbetet snarast planlägges och kommer till målmedvetet utförande. 1 stort sett torde ifrågavarande standardiseringsarbete böra koncentreras till två huvudområden, nämligen dels själva spannmålsodlingen, dels spannmålens marknadsförande. Med avseende på odlingen synes böra uppställas såsom ett mål, att densamma begränsas till ett relativt fåtal goda, för landets behov samt för dess jordmån och klimat väl lämpade sorter, vilka naturligen delvis kunna vara olika för olika landsdelar. Försöks- och förädlingsverksamheten pa växtodlingens område äger för angivna syfte betydelsefulla uppgifter att fylla, men å andra sidan må framhållas, att jordbruket som sådant icke bor syssla med experimentartade odlingar utan använda sig av spannmålssorter, vilkas lämplighet ur olika synpunkter blivit av erfarenheten pålitligt ådagalagd.» Utredningsmännen anse, att sortförsöksverksamheten bör kunna organiseras på följande sätt. I fråga om försöken med strå- och trindsäd skulle förekomma tvenne olika storleksklasser, större och mindre försök. De förra skola omfatta ett större antal sorter och jämväl sådana, som visser-

ligen vore avsedda att utföras i praktiken, men ännu ej blivit saluförda; den, som önskar få en sort av sistnämnda kategori prövad, bör dock framlägga försöksresultat, som visa att sorten inom distriktet i fråga torde kunna få viss betydelse, ty utan en dylik inskränkning skulle försöken komma att bliva alltför omfattande, och växtförädlarna skulle kunna tänkas komma att använda dessa försök i och för urval bland ett flertal närstående linjer, en sak, som är förädlarens egen uppgift att ombesörja. De större sortförsöken skola förläggas till fasta försöksgårdar och fasta försöksstationer, där de kunna göras till föremål för fortlöpande iakttagelser under hela vegetationsperioden. Innan samtliga försöksgårdar blivit inrättade, torde dock för nämnda ändamål ett eller annat fast försöksfält få anskaffas. De mindre sortförsöken skulle däremot endast omfatta ett mycket begränsat antal av de för vederbörande område viktigaste sorterna, förslagsvis högst 5; i dessa försök skulle en nyutkommen lovande sort prövas i jämförelse med en eller ett par av de förutvarande bästa. De mindre sortförsöken skola förläggas till lämpliga gårdar och där göras stationära för minst 3 år i följd. För dessa sistnämnda försök skall vederbörande försöksvärd liksom för närvarande åtnjuta ersättning, som förslagsvis kan sättas till 30 kr. Antalet dylika försök torde för landet i sin helhet böra uppgå till c:a 400, vartill alltså skulle åtgå ett statsanslag av 12 000 kr. Sort- och stamförsöken med vallbaljväxter och vallgräs böra däremot endast förläggas till fasta försöksgårdar och fasta försöksfält men ej till enskilda gårdar, enär dessa försök kräva mera omsorg och f. ö. ofta äro till stort hinder i en vanlig jordbruksdrift. Stamförsöken med rotfruktsväxter böra som nämnts handhavas av Råby försöksgård och förläggas dels till denna och dels till en del andra försöksgårdar ävensom till vissa fasta försöksstationer samt i mån av behov även till en eller annan lämplig enskild gård. Resultaten från sortförsöksverksamheten böra ej årligen offentliggöras, utan först efter sedan vederbörande sort eller stam ingått i försöken i minst 3 å 4 år. Som redan förut framhållits, borde ej en sort eller stam få utföras i praktiken, såvida den ej vore av framstående odlingsvärde i kvalitativt eller kvantitativt avseende, men då det emellertid ej låter sig göra att förbjuda saluförandet av utsädesvaror utav mindervärdiga sorter eller stammar, bör åtminstone föreskrivas, att så ej får ske i fråga om de förädlingsprodukfer, som utgå från statsunderstödd förädlingsverksamhet, samt att ingen utsädesvara får statsplomberas som »original», om ej vederbörande sort eller stam blivit godkänd av en utav styrelsen för statens försöksverksamhet utsedd nämnd av tre personer; i denna nämnd skola dock föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt och ledaren av den lokala sortförsöksverksamheten vara självskrivna ledamöter. En bestäm-

134 melse av liknande slag finnes redan nu, då i § 19 av lantbruksstyrelsens kungörelse angående statsplombering av frövara den 21 oktober 1932 föreskrives bl. a. följande: »Frövara må i plomberingsbevis av centrala frökontrollanstalten betecknas såsom original, därest varan är av en genom svensk förädling uppdragen sort, som efter att hava ingått i ett tillräckligt antal tillförlitliga, om möjligt officiella försök, blivit av en nämnd, bestående av föreståndarna för statens centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening samt en av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utsedd ledamot, förklarad av betydelse för svensk odling.» I samband med sortförsöksverksamhetens organisation vilja utredningsmännen omnämna, att de utredningsmän, som avgivit »Betänkande med utredning rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna» (statens officiella utredningar 1931:34), redan förordat anordnandet av officiell sortprövning, enär dylik prövning utgör »ett synnerligen viktigt led i det allmännas åtgärder på växtodlingens främjande». Nämnda utredningsmän föreslogo, att sortprövningen, förutom till statens försöksgårdar och annan statlig eller statsunderstödd försöksverksamhet, även skulle förläggas till vissa nyupprättade sortprövningsstationer, och skulle i så fall till dylika ombildas en del av Sveriges utsädesförenings filialstationer. Ehuru detta förslag ej blivit realiserat, då det utan tvivel skulle hava lett till en ej önskvärd minskning i effektiviteten av utsädesföreningens verksamhet, så är det ju klart att inrättandet av sortprövningsstationer säkerligen skulle hava varit till fördel för sortprövningsfrågan. Särskilt hade så varit fallet, så länge ett tillräckligt antal försöksgårdar ej funnits, men på det sätt, utredningsmännen nu tänkt sig den fasta försöksverksamheten ordnad, behöva dylika sortprövningsstationer ej inrättas. Det vore dock naturligtvis fördelaktigt, om även utsädesföreningens filialstationer med deras stora erfarenhet på hithörande område hade kunnat ingå i sortprövningsorganisationen, men detta låter sig ej göra, ty av lättförklarliga skäl vill en firma, som bedriver växtförädling, ej gärna låta sina förädlingsprodukter prövas av en institution, som utför sortuppdragning för en konkurrerande firma. Även om filialföreståndarnas objektivitet ej behöver dragas i tvivelsmål, så kan det dock ligga nära till hands, att om annan förädlares ej marknadsförda sort ingår i sortförsök, förlagt till filial, någon dess tjänsteman kan använda sig av nämnda sort för förädlingsändamål, ett förhållande, som svårligen genom några föreskrifter kan förhindras. Under nuvarande förhållanden bör emellertid i stället ett intimt samarbete upprätthållas emellan utsädesföreningens tjänstemän och de statens befattningshavare, som skola handhava sortprövningen. I samband med omorganisationen av den officiella sortförsöksverksamheten vilja utredningsmännen framhålla, att då det är icke blott av stör-

135 sta vikt utan helt enkelt nödvändigt, att utsädet av samtliga i dylika försök ingående sorter är producerat under samma förhållanden, måste man söka ordna så, att försöksutsädet, framför allt av strå- och trindsäd (särskilt vårsäd) samt av potatis och ev. även av andra växtslag, inom varje distrikt odlats på en och samma försöksgård eller ev. annan gård inom distriktet i fråga. Det är nödvändigt att detta ingalunda lättlösta spörsmål ägnas tillbörligt beaktande och att resp. försöksgårdar lämnas i uppdrag att ordna denna sak på ett fullt tillfredsställande sätt. Lokala ogräsförsöken. Då alla åtgärder för bekämpande av ogräs äro av stor betydelse för jordbruket, anse utredningsmännen, att det vore av vikt, att lokala försök, huvudsakligast i demonstrationssyfte, anordnades för att visa, huru ett dylikt bekämpande mest effektivt bör ske. Redan tidigare har härför utgått ett statsanslag av 4 000 kr., och vilja utredningsmännen föreslå, att ett anslag på nämnda belopp ställes till lantbruksförsöksanstaltens förfogande för ifrågavarande ändamål. Försöksteknisk utrustning. Det har flerstädes i det föregående påpekats, att vid bedrivande av försöksverksamhet, av vad slag det vara må, det är av största vikt att hava tillgång till en fullgod försöksteknisk utrustning, ty försöksresultatens tillförlitlighet är naurligtvis i hög grad beroende härav. I fråga om statens försöksgårdar är det ju självfallet, att dylik utrustning skall finnas, och i fråga om de fasta försöksstationerna hava ju vederbörande skolor lovat att sörja för anskaffandet härav. I fråga om den lokala försöksverksamheten ställer sig dock saken något svårare att ordna, särskilt vad beträffar tröskning av strå- och trindsädesförsök. Man kan ju härvid tänka sig olika tillvägagångssätt antingen med ambulerande försökströskverk eller att tröskningen förlägges till plats, försöksgård eller försöksstation, där dylikt tröskverk skall finnas. Det bör emellertid åligga hushållningssällskapen och deras försökskommittéer att på ett tillfredsställande sätt söka ordna ifrågavarande spörsmål. För att statsbidrag till lokal försöksverksamhet må kunna utbetalas, bör uppställas det villkoret, att den därvid använda försökstekniska utrustningen blivit godkänd av lantbruksförsöksanstalten. Kap. 14.

Generalplan över den föreslagna organisationen av landets statliga försöksverksamhet 1 .

I det föregående hava utredningsmännen redogjort för de principer, som böra vara de ledande vid åstadkommandet av en enhetlig, planmässig och effektiv organisation av landets försöksverksamhet på jordbruksområdet 1

Schematiska planer häröver återfinnas i fig. 13 och 14 sid. 136—7.

i Iti

i

a

£ « •» =

,'11

II 1

=-3

4!

m

OL

•» * 1 1 1 * 1 1 § |

•g

|

c c

s •§ -a ;

_ 'ii

IL i t

S3 o \

B

i

e"

N

<a

t

i

w

£•'-:

'-' --

u - 31 B l i

•

; = t f i 11

B,

= i^Ti i\& -a t | | l i l

o

JS..E 2

" «

-> ^ 1 s s \S i

• a

f

s

\ ..

•

I".

K

©

£

tel

• 4W£ w

II

1 Wall (j

j

K

*

i 2 g

»III

A

£

<8l

O Jl

<a

« _^

.5J3 «. ca j

i- -e ~

.O

zllllll

?

Z

ä -

i. o B

B

" . i ö| •

1J i -S u: £ £ Q

M

c

"

å

g

sw

is a

tj

Ji

Ei

a 2 -o' X\ •<

B5

.-

f#1 ^

£ o» £ z £|*il

j

: J 3J ii: ' »" •

n

a

j,

• •

: ; •

a

•

o Ll

M

ti

t i rfl

=1?

J

.

> £ a: J(B£j o a o

" -°

9- 5 =o

*S

^ x

ära

*,

•c B

« S

ft) i

a

-

i "l

=c

B

fl i B

>-. SO c-i

.2

p

ft>

• **1^

"O

B

g o 1

ft)

,2 •3

J

B

1 ä d .4di i , 1 3 1 I P £ 2£ £

B *s

r | | ! | |t| | // ~ ZCLtic

B i»

t\,'

i i « ä

'/rf

O B

ft)

I, i I

•B

> j ; ä •* ä

B C

ft) C O

^

\ X \ ' V " 7 / ' / 111

c

B B) •. B

m ft> c N

//VA w ./vW

_B

"5. B

i'/11 L£v*-*r\ ' • V

s

II .*•.

ft) •c ft>

- Il

// ,-

'

138 och framlagt förslag i sådant syfte. Av detta förslag framgår, att utredningsmännen tänkt sig den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet fördelad dels på en statens lantbruksförsöksanstalt, dels på ett statligt försöksgårdssystem, kompletterat med fasta försöksstationer och fasta försöksfält, och dels på en statsunderstödd lokal fältförsöksverksamhet. Centralpunkten i denna organisation skall vara lantbruksförsöksanstalten, vilken skall hava till uppgift att leda statens hela försöksverksamhet på jordbruksområdet samt att upptaga och utreda frågor av allmän och principiell innebörd. Då härför erfordras utförandet av mångåriga försök under olika klimat- och jordmånsförhållanden, och dessa ofta kräva dyrbara försöksanordningar och för försökens rätta genomförande kvalificerad personal, måste anstalten hava till sitt förfogande ett system av försöksgårdar i landets olika delar. Lantbruksförsöksanstalten skall genom sina högt kvalificerade specialavdelningar leda och bistå icke blott försöksverksamheten vid försökgårdarna utan även den statsunderstödda lokala fältförsöksverksamheten, varjämte anstalten slutligen skall vara en förbindelseled emellan den vid lantbrukshögskolan bedrivna vetenskapliga jordbruksforskningen och den praktiskt inriktade försöksverksamheten. De statliga försöksgårdarna skola utgöra centralpunkter för försöksverksamheten, var och en inom sitt distrikt, samt skola hava till uppgift att dels biträda vid lösandet av spörsmål av allmängiltig innebörd och dels upptaga till utredning frågor av mera lokalbetonad betydelse. Den statsunderstödda lokala försöksverksamheten slutligen skall i första hand hava till uppgift att lämna den enskilde jordbrukaren upplysningar rörande en del utpräglat lokala spörsmål, men den bör därjämte också i sin mån medverka vid lösande av frågor av mera allmän natur. Från upplysningssynpunkt har denna lokala försöksverksamhet en viktig uppgift att fylla, då den sammanför försöksmännen med jordbrukets praktiska utövare. Det gäller emellertid att söka åstadkomma, att den sålunda organiserade försöksverksamheten bringas i så intimt samarbete, att full planmässighet och enhetlighet ernås i denna verksamhet både i administrativt och i fackligt hänseendeUr administrativ synpunkt skall under styrelsen för statens försöksverksamhet sortera såväl lantbruksförsöksanstalten som den i det följande föreslagna trädgårdsförsöksanstalten med sina underlydande organ. Nämnda styrelse skall i första hand hava till uppgift att behandla försöksverksamheten berörande frågor av administrativ och ekonomisk art, och den skall sålunda icke tjänstgöra såsom någon slags facklig överledning, utan denna uppgift bör i stället överlämnas till försöksråden. Under styrelsen blir det närmast lantbruksförsöksanstaltens administrationsavdelning, som skall svara för administrationen av hela den statliga

139 försöksverksamheten på jordbruksområdet. Under anstaltens chef skall alltså sortera icke blott anstaltens olika avdelningar utan även försöksgårdarna och den fasta försöksverksamheten vid försöksstationer och försöksfält, varjämte det bör åligga anstalten att fördela statsanslaget till den lokala fältförsöksverksamheten. Det fackliga samarbetet inom den statliga försöksverksamheten på jordhruksområdet anse utredningsmännen böra ordnas på följande sätt. Inom lantbruksförsöksanstalten utarbetas förslag till arbetsplaner för de olika underavdelningarna av resp. försöksledare i samråd med vederbörande avdelningsföreståndare; underavdelningen för gödsling och kalkning skall därjämte uppgöra förslag till försöksplaner för den lokala gödslingsförsöksverksamheten och underavdelningen för allmän växtodling liknande förslag för den lokala sortförsöksverksamheten. Förslag till arbetsplaner vid försöksgårdarna utarbetas av resp. försöksgårdsföreståndare i samråd med lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare. Innan planerna definitivt fastställas, skola de föredragas inför de föreslagna rådgivande organisationerna: de lokala försöksnämnderna och försöksråden. Försöksnämnd skall hava till uppgift dels att främja samarbetet emellan försöksmännen inom resp. distrikt, dels att yttra sig beträffande planerna för distriktets såväl fasta som lokala försöksverksamhet och dels att framkomma med förslag i fråga om för distriktet aktuella försöksspörsmål. Försöksråden skola hava till uppgift att yttra sig över och preliminärt fastställa planerna för hela landets försöksverksamhet, samt att i sådant syfte låta verkställa erforderliga utredningar beträffande olika hithörande spörsmål. Genom sin sammansättning komma försöksråden att i sig till gemensamt samarbete förena alla på jordbruksområdets forskningsoch försöksverksamhet arbetande krafter. Då särskilt jordbruksförsöksrådet kommer att bestå av ett flertal personer, bör det lämpligen uppdela sig på sektioner för olika fackfrågor. Det slutliga fastställandet av försöksplanerna sker av styrelsen för statens försöksverksamhet, vilken därvid företrädesvis har att taga hänsyn till dessa planers ekonomiska konsekvenser. För att övervaka att statens försöksverksamhet sedermera bedrives i överensstämmelse med fastställda planer och med tillbörlig noggrannhet skall lantbruksförsöksanstalten utöva inspektion över såväl försöksgårdarnas verksamhet som all fast och lokal försöksverksamhet, men bör anstalten i sistnämnda fall för nedbringande av resekostnader i största möjliga utsträckning utnyttja försöksgårdarnas personal. Försöksgårdsföreståndare skall hava skyldighet att utöva inspektion över inom sitt distrikt belägna fasta försöksstationer. Organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsområdet skall enligt det förslag, som i det följande kommer att framläggas, i viss mån motsvara

140 den angivna organisationen av samma verksamhet på jordbruksområdet, då den föreslås fördelad dels på en statens trädgårdsförsöksanstalt, dels på fasta trädgårdsförsöksstationer och dels på lokal försöksverksamhet, varom i annat sammanhang närmare redogörelse lämnas. Vid nämnda försöksverksamhets sida skall stå ett trädgårdsförsöksråd, och ävenledes skola lokala trädgårdsförsöksnämnder inrättas. Samarbetet emellan jordbruksförsöksverksamheten och trädgårdsförsöksverksamheten torde huvudsakligast böra bestå i att denna senare skall hava rättighet att anlita lantbruksförsöksanstaltens driftslaboratorier och försöksmatematiker, varjämte i vissa fall lokala trädgårdsförsök kunna förläggas till en del jordbruksförsöksgårdar. Det synes jämväl vara lämpligt, att representant för lantbruksförsöksanstalten deltager i trädgårdsförsöksrådet, liksom representant för trädgårdsförsöksanstalten i jordbruksförsöksrådet. Naturligtvis är det av största vikt, att hela landets försöksverksamhet blir så fast och enhetligt organiserad som möjligt, men därjämte är det också av utomordentligt stor betydelse, att denna verksamhets resultat komina jordbrukets och trädgårdsskötselns utövare till del på ett snabbt och lättfattligt sätt. Detta skall ske genom upplysnings- och konsultationsverksamhet. Ett led i denna riktning är inrättandet av särskilda upplysningsavdelningar vid de båda försöksanstalterna. Genom dessa avdelningars försorg skola försöksresultaten genom ett väl tillrättalagt publikationssystem effektivt spridas, och genom dessas initiativ böra anordnas dels kurser för jordbruks- och trädgårdskonsulenter och dels demonstrationsmöten för allmänheten vid försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält. Propagandan och upplysningsverksamheten komma därvid särskilt att främjas av att de båda försöksanstalterna förlagts till resp. förläggningsplatser för den högre lantbruks-, resp. trädgårdsundervisningen. I samma riktning komma också de till flertalet av landets lantmanna- och lantbruksskolor förlagda försöken att verka, ty de av dessa skolors lärare, som komma att handhava dessa försök, bliva därigenom mera initierade i dylik verksamhet och böra då även få ökade förutsättningar att i sin undervisning nyttiggöra försöksresultaten. Vad slutligen beträffar den konsulterande verksamheten, så bör denna som hittills huvudsakligast handhavas av hushållningssällskapens konsulenter, men därjämte skola även den statliga försöksverksamhetens tjänstemän i största möjlig utsträckning söka tillhandagå den jordbrukande allmänheten med råd och upplysningar. 1 fråga om mera speciella spörsmål t. ex. berörande mosskultur och beteskultur skall även försöksanstalten bedriva egen konsulterande verksamhet genom särskilda tjänstemän. Även hava utredningsmännen räknat med att personalen vid försöksgårdarna, särskilt de på torvjord, i viss utsträckning skall kunna bedriva konsulterande verksamhet.

141 Kap. 15. Sammandrag av kostnaderna för den föreslagna organisationen av statlig försöksverksamhet på jordbruksområdet. Årliga driftskostnader. Då den av utredningsmännen föreslagna omorganisationen av försöksväsendet på jordbruksområdet blivit fullt genomförd, torde de årliga driftskostnaderna kunna beräknas utgöra följande: Statens lantbruksförsöksanstalt: lönestat 221 136: — omkostnadsstat 1 6 1 0 0 0 : — 382 136Statens fasta försöksgårdar: lönestat 114 426: — omkostnadsstat ( efter avdrag av inkomster) 117 000: — resekostnader 9 0 0 0 : — 240 426Fasta försöksstationer vid skolor 30 000: — Lokal försöksverksamhet: gödslingsförsök 75 000: — inköp av konstgödsel 45 000: — sortförsök 12 000: — ogräsförsök 4 0 0 0 : — 136 000S:ma kr. 788 562: — Då den ifrågavarande omorganisationen för sitt genomförande naturligtvis kräver en följd av år, bliva givetvis de årliga kostnaderna under de första åren i motsvarande grad lägre än de här ovan beräknade. Det torde nu kunna vara av intresse att anställa en jämförelse emellan de ovan anförda kostnaderna och de statsanslag, som för närvarande utgå eller beräknats skola utgå till de olika slag av försöksverksamhet, som inbegripas i den föreslagna organisationen; härför har valts budgetåret 1932/33, enär under nu löpande budgetår anslagen på grund av statsfinansiella skäl måst nedpressas. Som synes, skulle den föreslagna lantbruksförsöksanstalten för sin årliga drift erfordra ett belopp av 382 136 kr. För närvarande uppgå kostnaderna för centralanstaltens avdelningar för jordbruk och husdjursskötsel, frånsett kostnaderna för försöksstationen vid Experimentalfältet och svinkontrollen, till ett belopp av 185 299 kr., men kostnaderna för den till Ultuna förlagda, omorganiserade centralanstalten beräknades dock enligt proposition nr 143-1931 till 208 438 kr. De båda föreningarna, som skola ingå i lantbruksförsöksanstalten, uppburo i statsanslag, mosskulturföreningen (exklusive kostnaderna för försöksgården Flahult) c:a 89 000 kr. och betes- och vallföreningen 87 000 kr. Tillsammans utgöra dessa belopp 208 438 + 89 000 + 87 000 = 384 438 kr., vilket är nästan exakt samma belopp som det för den nya lanbruksförsöksanstalten av utredningsmännen

142 beräknade. Utredningsmännen anse sig emellertid i detta sammanhang böra påpeka, att, om verksamheten vid mosskulturföreningen och betesoch vallföreningen skulle fortgå på samma sätt som hittills, skulle dessa föreningar med stor säkerhet nödgas ställa krav på ökade statsanslag. I realiteten skulle den föreslagna lantbruksförsöksanstalten ej behöva kräva större driftskostnader än de institutioner, som föreslås skola ingå i densamma, samtidigt som svenskt försöksväsende vunne betydande fördelar i fråga om enhetlighet och effektivitet. Det föreslagna försöksgårdssystemet innebär en årlig kostnad av 240 426 kr., under det att de nuvarande kostnaderna äro betydligt lägre, nämligen för statens försöksgårdar Lanna och Offer 43 300 kr., för mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselsås 26 000 kr., för kemiskväxtbiologiska anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk 15 000 kr. samt slutligen för försöksstationen vid Experimentalfältet 19 510 kr. eller tillsammans 103 810 kr., till vilket belopp ev. också skulle kunna läggas kostnaderna för betes- och vallföreningens kontrollgårdar 19 000 kr. Det bör även i detta sammanhang framhållas, att såväl mosskulturföreningen som framför allt betes- och vallföreningen säkerligen komma att ställa krav på ytterligare anslag för anordnande av försöksgårdar. Det är ju klart, att utredningsmännens förslag till försöksgårdar innebär en avsevärd kostnadsökning, men det innebär också den högst betydande fördelen, att man erhölle verklig planmässighet i hela den fasta försöksverksamheten samt en väsentligt ökad effektivitet till gagn för vårt jordbruk. För anordnandet av försöksstationer vid lantbruks- och lantmannaskolor skulle erfordras ett belopp av c:a 30 000 kr. mot för närvarande endast 8 000 kr., men denna utökning torde bliva synnerligen betydelsefull icke blott för erhållande av ökade försöksmöjligheter utan också för ett bättre spridande av försöksverksamhetens resultat. Vad slutligen den lokala försöksverksamheten angår, så innebär utredningsmännens förslag en kostnad av i runt tal 136 000 kr. (mot för närvarande av direkta statsmedel blott 14 500 kr. till sortförsök), vilket belopp emellertid mer än väl skulle täckas, om den av utredningsmännen föreslagna accisen för importerad konstgödsel bleve genomförd; denna accis borde nämligen lågt beräknat giva en årlig inkomst av 150 000 kr. På grund av det sagda skulle alltså kunna uppställas följande tablå: Föreslagna

kostnader: Lantbruksförsöksanstalten Försöksgårdarna Försöksstationerna Lokala försöksverksamheten Avgår konstgödselaccis

382 136: — 240 426: — 30 000: — 136 0 0 0 : — 788 öö 9 150 000: — Återstår kr. 638 562: —

143 Nuvarande

kostnader: Centralanstalten, mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen 384 438 Försöksgårdarna 122 810 Försöksstationerna 8 000 Lokala försöksverksamheten 14 500

529 748: —

S:ma kr. 529 748: — Utredningsmännens förslag innebär alltså, då organisationen i hela sin utsträckning blivit fullt genomförd, en årlig kostnadsökning av i runt tal något mer än 100 000 kr., vilket belopp torde få betraktas som mycket obetydligt i förhållande till de fördelar, som vårt jordbruk härigenom obestridligen skulle komma att vinna. Engångskostnader. Vad slutligen angår engångskostnaderna för den utav utredningsmännen föreslagna organisationen av försöksverksamheten på jordbruksområdet, så äro desamma, som i det föregående vid olika tillfällen framhållits, i vissa fall hart när omöjliga att på nuvarande stadium exakt beräkna. Utredningsmännen vilja dock för överskådlighetens skull approximativt upptaga dessa kostnader på nedanstående s ä t t : Statens lantbruksförsöksanstalt Statens försöksgårdar: Råby: byggnadskostnader, inventarier, avträde till arrendatorer m. m 75 000: — Åsum: byggnadskostnader, inventarier, avträde till arrendator (efter avdrag av utlovade bidrag) 75 000: — Flahult: inköp av gård med inventarier.... 70 000: — Köpetorp: byggnadskostnader och inventarier 100 000: — Ultuna: byggnadskostnader och inventarier för jordbruksförsöksverksamheten 98 000: Gisselås: betalning av skuld 20 000: Brattby: inköp av inventarier 12 000: Sunderbyn med Alträsk: betalning av skuld 20 000: — Roma, Uddeholm och Kungsgården: inköp av försöksteknisk utrustn. å 2 000 kr. 6 000: —

777 0 0 0 : —

47g QQQ .

S:ma kr. 1 253 000: — Av detta belopp, 1 253 000 kr., torde ungefär 975 000 kr. avse byggnadskostnader och c:a 175 000 kr. inköp av inventarier. Det torde vara anledning påpeka, att de för försöksgårdarna Råby, Åsum, Köpetorp och Sunderbyn upptagna beloppen äro mera approximativa än för övriga gårdar.

144 Kap. 16.

Förslag till plan för genomförandet av den tilltänkta orga= nisationen av jordbruksförsöksverksamheten.

Under förutsättning av att det framlagda organisationsförslaget kommer att föreläggas 1935 års riksdag och vinner dennas bifall, vilja utredningsmännen föreslå, att detsamma genomföres efter följande plan: budgetåret 1935/36: från och med den 1 juli förordnas styrelse för statens försöksverksamhet och tillsättes lantbruksförsöksanstaltens chef; uppförandet av nämnda anstalts institutionsbyggnad och vaktmästarebostad ävensom för jordbruksförsöksverksamheten vid Ultuna försöksgård erforderliga byggnader påbörjas; budgetåret 1936/37: försöksanstaltens och Ultuna försöksgårds byggnader fullbordas; från och med 1 januari 1937 överflyttas centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar till Ultuna, varvid för lantbruksförsöksanstaltens verksamhet erforderlig personal i mån av behov anställes; från den 14 mars 1937 övertagas Råby, Åsums och Brattby gårdar och anställes för desamma avsedd personal; den nya organisationen av försöksstationer vid lantbruks- och lantmannaskolor samt av lokal försöksverksamhet genomföres; budgetåret 1937/38: från och med den 1 juli överföres mosskulturföreningens verksamhet till lantbruksförsöksanstalten och övertagas denna förenings försöksgårdar samt anställes härför avsedd personal; vid Råby och Åsums försöksgårdar erforderliga byggnadsarbeten utföras; budgetåret 1938/39: från och med den 1 juli överföres betes- och vallföreningens verksamhet till lantbruksförsöksanstalten och anställes härför avsedd personal; från och med den 14 mars 1939 övertages Köpetorps gård och anställes personal vid densamma; budgetåret 19391'40: vid Köpetorps försöksgård utföras erforderliga byggnadsarbeten; kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar övertagas (eller eventuellt ställas under lantbruksförsöksanstaltens ledning) och provisoriska försöksgårdar i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län inrättas, varvid personal för verksamheten vid sagda gårdar anställes. Utredningsmännen vilja framhålla, att vid omorganisationens genomförande bör tillses, att samtliga tjänstemän, som under minst 10 år haft fast anställning vid de institutioner, som skola inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten, beredas plats i den nya försöksorganisationen. Detta synes också låta sig göra, varför ett överförande av någon dylik tjänsteman på indragningsstat sålunda knappast synes bliva erforderligt. Då samtliga ifrågavarande befattningshavare torde vara delaktiga i statens pensionsanstalt, bör det tillåtas dem, som så önska, att fortfarande få kvarstå i densamma.

145 Kap. 17.

Jordbruksförsöksverksamhetens organisation Norge och Finland.

i

Danmark,

1. DANMARK. Försöksverksamheten på växtodlingens område i Danmark är organisatoriskt sett av tvenne skilda slag, nämligen dels försök, som stå under direkt statlig ledning, och dels försök, som ledas av privata jordbruksorganisationer, men åtnjuta statsbidrag. De förra benämnas statliga eller stationära försök, de senare lokala; båda äro av förhållandevis gammalt ursprung och kunna sägas leda sin uppkomst tillbaka till 1890-talet. Mellan de båda slagen av försöksverksamhet finnes icke något fast organiserat samarbete, utan består ett dylikt huvudsakligen endast i gemensamma sammankomster, s. k. planteavlsmöten, vid vilka försöksfrågor diskuteras. Förbindelselänken mellan statens stationära och föreningarnas lokala försöksverksamhet är i verkligheten blott den, att anslagen till båda passera genom samma administrativa organ: Statens Planteavlskontor. Den statliga danska försöksverksamheten på växtodlingens område omfattar för närvarande jordbruksförsök, trädgårdsförsök, försök med bekämpande av växtsjukdomar samt kemiska och bakteriologiska laboratorieundersökningar. För att driva denna verksamhet har danska staten till sitt förfogande: a) 7 försöksgårdar, av vilka 4 uteslutande arbeta med jordbruksförsök och 3 huvudsakligast med trädgårdsförsök, och därjämte 4 större fasta försöksfält; b) en institution för bekämpande av växtsjukdomar, d. v. s. en växtskyddsanstalt; samt ;j c) ett drifts- och forskningslaboratorium för sådana kemiska och bakteriologiska undersökningar, som stå i samband med försöksverksamheten. Karaktäristiskt för dej* statliga danska försöksverksamheten är, att en mycket stor frihet lämnas försöksgårdsföreståndarna, beroende på att organisationen saknar någon facklig central överledning. Den fackliga ledningen av danska statens försöksverksamhet utövas nämligen på sådant sätt, att försöksledarna själva vid årligen hållna möten gemensamt utarbeta en arbetsplan för verksamheten vid resp. försöksgårdar och försöksinstitutioner. Även ledning och överinseende över de olika försöksgrupperna fördelas mellan försöksledarna. När sedan samtliga försöksresultat från en dylik grupp föreligga färdiga, bearbetas dessa, och utarbetas försöksberättelsen av den försöksledare, som handhaft ledningen av ifrågavarande försök. Innan försöksberättelsen emellertid publiceras, skola övriga försöksledare hava godkänt densamma. I detta sammanhang bör påpekas. att samtliga försöksledare förfoga över så stora reseanslag, att de årligen få tillfälle att minst en gång besöka landets övriga försöksgårdar och förlo

söksinstitutioner. Genom detta i detalj genomförda samarbete ifråga om försöksuppgifterna har Danmarks statliga försöksverksamhet, trots sin fria organisation, kommit att präglas av en utomordentlig enhetlighet. Totala kostnaderna för den statliga försöksverksamheten uppgå till c:a 800 000 kr. Den lokala försöksverksamheten i Danmark är organiserad i form av landboföreningar och husmandsföreningar — mindre jordbrukssammanslutningar vanligen omfattande en jordbruksbygd av ungefär ett härads storlek — vilka på sitt program bl. a. upptagit även försöksverksamhet. Denna lokala försöksverksamhet skiljer sig principiellt ifrån den stationära därigenom, att ett lokalt försök i regel avser att lösa försöksfrågor av strängt begränsad räckvidd, under det att de stationära försöken upptaga till behandling frågor av mer allmängiltig natur. Principen härvid har varit, att ett försök av begränsad räckvidd närmast bör betalas av resp. jordbrukare, under det att försök av mera allmängiltig betydelse skola bekostas av staten; till ett försök av det förra slaget bör därför större anslag lämnas än till ett lokalt dylikt. Landbo- och husmandsföreningarnas försöksverksamhet är organiserad i provinsiella sammanslutningar på sådant sätt, att Själland, Jylland, Fyen och Lolland-Falster var för sig bilda ett försöksdistrikt med sitt »Planteavlsudvalg» och sin överkonsulent, vilken sammanhåller försöksarbetet inom distriktet efter enhetliga grunder, samtidigt som han ombesörjer utgivandet av en gemensam försökspublikation. Till den lokala försöksverksamheten lämnas statsbidrag på sådant sätt, att varje landbo- och husmandsförening erhåller i statsanslag 50 % av de kostnader, som utgå till löner, resor och kontorsarbete samt 30 % av de direkta kostnaderna för försöksverksamheten. För närvarande utbetalar danska staten för nämnda ändamål en summa av 500 000 kr. över såväl den statliga som den lokala försöksverksamheten utövas den högsta administrativa myndigheten av Statens Planteavlsudvalg. Detta udvalg består av 5 medlemmar, vilka utes av lantbruksministeriet efter förslag av resp. Den Kgl. Veterinär- og Landbohöjskole, Det Kgl. danske Landhusholdningsselskab och De samvirkende danske Haveselskaber efter samråd med Alm. dansk Gartnerforening. Udvalgets ordförande förordnas likaledes av lantbruksministeriet. Till udvalgets arbetsuppgifter hör bl. a. att godkänna de olika försöksgårdarnas och försöksinstitutionernas arbetsplaner samt att fastställa deras budgetförslag. Udvalget har därigenom i sin makt att på ett tidigt stadium, alltså innan statsanslagen fastställts, i viss mån dirigera försöksverksamhetens planläggning, men det kan däremot ej beordra resp. försöksgårdar eller försöksinstitutioner att upptaga nya försöksfrågor till behandling. Udvalgets expedition, det s. k. Planteavlskontoret, som förestås av en fast anställd kontor- eller byråchef, fungerar som

udvalgets verkställande organ. Såsom förut nämnts, ombesörjer detta administrativa organ distributionen av statsanslagen till hela försöksverksamheten. Genom Planteavlskontoret uppsamlas och arkiveras därjämte försöksresultaten från samtliga försöksgårdar och försöksinstitutioner. Vidare handhaver Planteavlskontoret den tekniska delen av försöksberätlelsernas redigering och utgivande i tryck, vilket sker i form av en tidskrift, »Tidsskrift for Planteavl». Alla försöksberättelser från statens försöksverksamhet, som ingå i denna tidskrift, utgivas även såsom särtryck i form av meddelanden. För att försöksresultaten skola få största möjliga spridning bland landets jordbrukare, utgivas även korta sammandrag av nämnda resultat i form av flygblad, vilka i mycket stora upplagor spridas bl. a. genom tidningarna över hela landet. Av sådana flygblad utgivas lör närvarande två olika typer, nämligen dels sådana, som innehålla försöksresultat och dels sådana, vilka endast innehålla korta upplysningar och vägledningar. Slutligen kan omnämnas, att Planteavlskontoret ombesörjer utarbetandet av standardiserade väggtavlor över försöksresultat, avsedda att användas vid utställningar, kurser och föredrag. 2. NORGE. Den norska försöksverksamheten röjer en viss likhet med den danska. Den är nämligen till övervägande del baserad på försöksverksamhet vid ett system av försöksgårdar, representerande landets olika, mer betydande växtodlingsområden. Det statliga norska försöksväsendet har för närvarande, inklusive lantbrukshögskolans försöksgård, till sin disposition 8 försöksgårdar. Förutom den försöksverksamhet, som bedrives vid dessa försöksgårdar, förekommer mer eller mindre statsunderstödd försöksverksamhet även hos de under »Det Kgl. Selskapet for Norges Vel» sorterande lokala lantbruksorganisationerna, hos »Det norske Myrselskap», som disponerar en egen försöksgård, samt hos det s. k. Felleskjöpet (en kooperativ jordbruksorganisation) i samband med dess utsädesförädling. »Selskapet for Norges Vel» bedriver dessutom särskild försöksverksamhet, specialiserad på beteskultur och fröodling; en betesförsöksgård ingår som ett led i denna verksamhet. Förutom de växtodlingsförsök, som genom lantbrukshögskolans försorg bedrivas vid dess försöksgård, ligger även under högskolans ledning ambulerande försök i »jordkultur» och ogräsbekämpande. Slutligen kan nämnas, att en del lantbruksskolor har särskilda små försöksjordbruk, ibland dock ganska omfattande. Liksom i Danmark finnes ej heller i Norge någon facklig central överledning för den statliga försöksverksamheten, och försöksgårdsföreståndarna hava en nästan oinskränkt frihet ifråga om försöksverksamhetens planläggning. Visserligen finnes en nämnd, det s. k. »Åkerbruksforsökenes

148 Fellesråd»: bestående av samtliga försöksgårdsföreståndare sam{ ledaren av lantbrukshögskolans ogräsförsök, vilken nämnd minst en gång om året sammanträder för att diskutera, vilka försöksplaner lämpligen skola komma till utförande på samtliga försöksgårdar. Någon absolut skyldighet för försöksgårdsföreståndarna att upptaga dessa försök på resp. gårdars arbetsprogram finnes emellertid icke. Anledningen till denna ovanligt stora frihet är, att man anser, att varje tvång i detta avseende skulle inverka menligt på den enskilde försöksledarens initiativ och därigenom hämma försöksverksamheten. En annan säregenhet i den norska försöksverksamheten är vidare, att så gott som all statsunderstödd lokal försöksverksamhet, som bedrives inom det område, vilket en försöksgård representerar, är underkastad dennas kontroll och överledning. En hel del av de lokala försöksresultaten publiceras också i försöksgårdarnas berättelser. Man skiljer emellertid mellan två olika slag av lokala försök. 1 en del fall disponerar försöksgården över större lokala försöksarealer, där mera omfattande, ofta mångåriga försök utläggas. Stundom skötas dessa större försök direkt från försöksgården, men oftare överlämnas skötseln av dem till någon lantbruksskolelärare, jordbrukskonsulent eller vandringsrättare. Försök av detta slag benämnas av en del försöksgårdar för »bygdefält», av andra däremot för »undersökande försöksfält». I regel strävar varje försöksgård efter att få åtminstone ett sådant försöksfält placerat i varje mer betydande jordbruksbygd av sitt distrikt. Det andra slaget av lokala försök utgöres av mindre fältförsök, som utläggas hos sådana jordbrukare, vilka önska få försök utförda. Utläggningen av dessa försök ombesörjes av jordbrukarna själva, men försöksplaner, instruktion för försökens utläggning och erforderliga mängder konstgödsel och utsäde erhåller försöksvärden genom försöksgårdens försorg. Såväl för de större som för de mindre försöken betala försöksgårdarna viss gottgöreise, så snart fullständigt försöksresultat framlagts. Varje försöksgård tillhandahåller också sitt distrikts jordbrukare i och för dessas deltagande i försöksarbetet synnerligen utförliga vägledningar med försökstekniska instruktioner och rapportformulär. I varje försöksgårds arbetsuppgifter ingår även att hos jordbrukare övervaka och leda s. k. »statens demonstrationsfält». Genom dessa demonstreras för jordbrukarna nyttan av olika växtodlingsåtgärder såsom ogräsbekämpande, sådd med gott eller dåligt, betat eller obetat utsäde, tidig eller sen sådd, m. m. Till försöksgårdarnas arbetsuppgifter hör även att bedriva växtförädling. Till en viss del sker denna förädling efter moderna principer, och därvid nedlägges också ett säkerligen mycket betydelsefullt arbete på att ute i bygderna uppspåra sedan gammalt odlade lokalsorter av såväl sädesslag som foderväxter.

149 Varje försöksgård bearbetar själv sina försöksresultat, vilka sedan publiceras i en årsberättelse. Tid efter annan utgives också en liten broschyr benämnd »erindringsliste», i vilken förekomma sammanställningar av de försöksresultat och erfarenheter, som samlats vid försöksgårdarna. Broschyren ingår bland lantbruksdepartementets småskrifter och utarbetas av »Äkerbruksforsökenes Fellesråd». För det kemiska analysarbete, som den statliga försöksverksamheten kräver, finnes ett nyinrättat driftslaboratorium, vilket sorterar under professuren i kemi vid lantbrukshögskolan. Vidare har vid en av försöksgårdarna, Möjstad, inrättats ett mindre kemiskt laboratorium, vilket är avsett dels att svara för de kemiska analyserna vid denna försöksgård, dels även att vara andra försöksgårdar behjälplig med analysarbeten. Norska statens kostnader för försöksgårdarnas verksamhet uppgår till c:a 350 000 kr., vartill komma de kostnader, som åtgå för lantbrukshögskolans försöksgård och försöksverksamhet. Administrativt sorterar försöksverksamheten direkt under lantbruksdepartementet. 3. FINLAND. Finlands statliga försöksverksamhet består dels av en starkt centraliserad, på olika avdelningar specialiserad försöksanstalt, liknande den svenska centralanstalten, och dels av försöksgårdar, organiserade efter danskt mönsteBiDen finska försöksanstalten var under tiden 1898-1924 samorganiserad hied den högre lantbruksundervisningen på sådant sätt, att för de olika avdelningarna förordnades vederbörande ämnesprofessorer såsom föreståndare. Denna försöksorganisation befanns emellertid mindre lämplig, bl. a> därför att den icke nådde önskvärd kontakt med det praktiska jordbruket. Försöksanstalten var också närmast att betrakta såsom ett stöd förxden högre lantbruksundervisningen. Är 1911 tillsattes en kommitté för omorganisation av försöksväsendet, och år 1916 avgav densamma ett betänkantte, i vilket föreslogs dels upprättandet av en fristående central försöksanstalt för lantbruksvetenskaplig forskning, dels upprättandet av ett visst ;antal försöksgårdar. Emellertid ansågs detta förslag alltför dyrbart, och 1920 tillsattes en ny utredning, varefter riksdagen 1923 fattade beslut om inrättandet av en från den högre lantbruksundervisningen helt skild lantbruksförsöksanstalt samt upprättandet av försöksgårdar, förslagsvis 11. d. v. s. en inom vart och ett av landets mera betydande jordbruksdistrikt. Den sålunda upprättade lantbruksförsöksanstalten uppdelad på följande avdelningar: 1. Avdelningen för agrikulturkemi och -fysik. 2. » » markforskning. 3. » » växtodling.

är för

närvarande

150 4. 5. 6. 7. 8.

» » » » »

» » » » »

växtförädling. växtsjukdomar. skadedjur. husdjursförädling. husdjursskölsel.

Lantbruksförsöksanstalten, som har till uppgift att bedriva lantbruksvetenskaplig forskning, är förlagd till Änäs vid Dickursby; ett undantag utgör dock avdelningen för växtförädling, vilken bedriver sin verksamhet på Jockis egendom, som äges av staten. För att tillgodose den mera praktiskt lagda, stationära försöksverksamheten hava för närvarande av de 11 föreslagna försöksgårdarna 8 redan inrättats. I de jordbruksdistrikt, där försöksgårdar ännu ej tillkommit, utläggas s. k. fasta försöksfält. Dessa försöksfält sortera tillsvidare under lantbruksförsöksanstaltens avdelning för agrikulturkemi och -fysik. Under denna avdelning finnes vidare ett driftslaboratorium, som dels är avsett att betjäna lantbruksförsöksanstalten, dels även skall utföra analysarbeten åt försöksgårdarna. Förutom nämnda försöksinstitutioner finnes under statlig ledning en särskild organisation för de lokala försöken ävensom för betesförsöksverksamheten, vardera underställd sin speciella inspektör. I detta sammanhang bör även lämnas en kort redogörelse över organisationen av landels lokala försöksverksamhet, vilken är av rätt säregen natur. Lokala försök utläggas dels av lantbruks- och hushållningssällskap samt småbrukarförbund, dels av det s. k. försöksföreningarnas förbund. Lantbrukssällskapens och småbrukareföreningarnas försök utläggas och övervakas av resp. organisationers konsulenter eller jordbruksinstruktörer. Försökens planläggning, distribution av försöksgödsel och försöksutsäde, försöksresultatens bearbetning och publicering samt inspektion av försöken m. m. åligger däremot en särskild tjänsteman, benämnd inspektören för statens lokala fältförsök. Varje försöksgårdsföreståndare erhåller årligen meddelande om vilka lokala försök, som blivit utlagda inom hans distrikt, och han har härigenom möjlighet att inspektera dessa försök samt att underkasta försöksresultaten en föreberedande granskning. Denna statens lokala försöksverksamhet, vilken kostnadsfritt står den enskilde jordbrukaren till förfogande, samarbetar i viss mån med den privata men statsunderstödda verksamhet, som bedrives av försöksföreningarnas förbund. Genom detta samarbete vinnes bl. a., att försöksresultaten från denna senare verksamhet ställes till den statliga försöksverksamhetens förfogande. Förutom av försöksföreningarnas förbund utföres statsunderstödd försöksverksamhet av Centralandelslaget Hankkija, som bedriver växtföräd-

151 ling, samt av finska mosskulturföreningen. Särskilt den sistnämnda har på försöksverksamhetens område gjort en stor insats och har för närvarande tre försöksgårdar till sitt förfogande. Såsom högsta ledning för Finlands statliga försöksverksamhet fungerar ett s. k. centralutskott. Detta centralutskott består av representanter för försöksverksamhetens olika grenar. Till medlemmar i centralutskottet utser lantbruksministeriet för tre år i sänder en representant förslagen av den högre lantbruksundervisningen, en föreslagen av lantbruksstyrelsen, två på förslag av det s. k. jordbruksutskottet och en på förslag av det s. k. utskottet för husdjursskötsel. Bland dessa medlemmar förordnar ministeriet ordförande och vice ordförande. Som fackliga underavdelningar under centralutskottet fungera jordbruksutskottet, utskottet för husdjursskötsel, lörsöksråden för resp. försöksgårdar samt inspektörerna för den lokala försöksverksamheten och betesförsöksverksamheten. För behandling av vissa ärenden kan centralutskottet fördela sig på sektioner, till vilka experter kunna inkallas. Exempel på en sådan sektion av mer permanent art är centralutskottets sektion för de fasta försöksfälten. Centralutskottet åligger att utöva högsta fackliga och administrativa ledningen över landets statliga försöksverksamhet. Efter detta utskotts granskning och genom dess försorg utgivas alla publikationer från den statliga försöksverksamheten. Publikationerna utkomma i tvenne serier, nämligen dels såsom »Vetenskapliga publikationer», dels såsom »Meddelanden», vilka senare skola avfattas i populär form för att direkt kunna utnyttjas av det praktiska jordbruket. Vad särskilt beträffar nyssnämnda jordbruksutskott, kan nämnas, att detsamma skall bestå av 9 ledamöter, nämligen föreståndarna för lantbruksförsöksanstaltens avdelningar för agrikulturkemi och -fysik samt för markforskning, vidare 2 gemensamma representanter för samma anstalts avdelningar för växtodling, växtförädling, växtsjukdomar och skadedjur, en representant för lantbruksstyrelsen, en av samma styrelse förordnad representant för verksamhet berörande torrläggning och jordbearbetning, en representant för mosskulturföreningen och 2 representanter för lantbruksoch hushållningssällskapens centralorganisationer. Utskottet åligger bl. a. att till centralutskottet avgiva utlåtande över av resp. avdelningsföreståndare vid lantbruksförsöksanstalten uppgjorda arbetsprogram samt yttra sig om budgetförslag m. m. Vidare äger jordbruksutskottet rätt att själv inkomma med nya förslag beträffande försöksverksamheten. För varje försöksgård tillsättes en särskild direktion eller ett försöksråd, bestående av minst tre medlemmar. 1 detta råd skola sitta försöksgårdens föreståndare och en representant för varje inom distriktet verksamt lantbruks- och hushållningssällskap. Finnes endast en sådan organisation inom området, utser denna två representanter. Detta råd har till

152 uppgift att övervaka försöksverksamheten vid försöksgårdén ävensom den lokala försöksverksamheten inom dess distrikt, och det ,: skall bl. a. till centralutskottet avgiva utlåtanden och förslag angående frågor rörande dessa verksamhetsgrenar. Finska statens utgifter för den statliga försöksverksamheten upptages för år 1931 med följande belopp: Centralutskottet Lantbruksförsöksanstalten Försöksgårdarna Lokala försök

230 900: 2 512 900 1 300 700: 1169 200: S:ma Fmk

5 213 700

Av nämnda belopp utgår Fmk 544 000 till husdjursförsök.

B.

Försöksverksamheten på trädgårdsområdet. Kap. 18.

Trädgårdsförsöksverksamhetens utveckling i vårt land.

Lika länge som trädgårdsodling bedrivits i Sverige, lika länge hava utövarna av denna odling ansett det vara för deras verksamhet nödvändigt att utföra försök av olika slag. I äldre tider spelade därvid s. k. acklimatiseringsförsök en stor roll, varvid man prövade utländska växters förmåga att trivas inom landet. I flera fall studerades även inhemska vilda växters nytta, och upptogos olika odlingsmetoder till experimentell behandling. I 1700-talets litteratur återfinnes en hel mängd »ekonomiska rön», såsom resultat från dylika försök och undersökningar. Ehuru denna försöksverksamhet alltså var rätt omfattande, har den dock ej haft någon grundläggande betydelse för trädgårdsförsöksverksamhetens utveckling. Anledningen härtill torde vara, att försöksverksamheten vid denna tid utfördes helt och hållet utan samarbete de olika försöksanställarna emellan, samt att resultaten bekantgjordes på ett för allmänheten så splittrat och svårtillgängligt sätt, att de ej kommo till mer allmän kännedom. Bergianska trädgårdens försöksverksamhet. 1 början av 1800-talet organiserades emellertid vid Bergianska trädgården i Stockholm ett slags fast trädgårdsförsöksverksamhet av jämförelsevis betydande omfattning. År 1784 hade nämligen bröderna P. J. och B. Bergius till Kungl. Vetenskapsakademien donerat bl. a. sin trädgård om c:a 7 ha med åbyggnader. På detta jordområde hade donatorerna skapat en trädgård, som, vad fruktträdsbeståndet angick, vid donationens överlämnande år 1791 ansågs som den förnämsta i Mellansverige. Avsikten med donationen var »at Bergielund — dåtida namnet på trädgården — nu och i framtiden skall blifva

153 en schola för Iförtikulturen i riket, och at naturalhistorien, i synnerhet studium botahicum, genom denna inrättning vinner årlig tillväxt». Trädgården, som var belägen vid Karlbergs allé, utarrenderades 1822 till Anders LuÄdström, en framsynt och kunnig man, som i nära 40 år skötte anläggningarna på ett sätt, som gagnade både honom själv och Bergianska stiftelsen. Bl. a. utförde han rätt vidlyftiga försök med odling av trädgårdsfrö, vilka försök utföllo så lyckligt, att han, såsom framgår av den berättelse, vilken stiftelsens inspectores avgåvo år 1836, kunde skörda omkr. 55 hl ärter, 130 kg bondbönor, 400 kg spenat o. s. v., allt moget frö, användbart till utsäde. Det bör påpekas, att dessa försök utfördes på Lundströms eget initiativ och utan offentligt understöd. Denna framgångsrika fröodling blev dock av kort varaktighet, och produktionen av trädgårdsfrö inom landet torde hastigt hava gått tillbaka. Försök vid lantbruksakademiens trädgårdsavdelning. Lantbruksakademien, som stiftats år 1813 och tre år senare erhöll lägenheten Skeppsbroäng vid norra ändan av Djurgården för anställande av försök inom lanthushållningen, avskilde år 1835 på nämnda plats ett område omfattande 4 ha för att användas dels till trädgård, dels till försöksmark. Under 1840- och 1850-talen bedrev man här en för nämnda tid icke så obetydlig försöksverksamhet i och för bedömning av olika frukt-, bär- och köksväxtsorter; man sökte också draga upp nya sådana sorter samt prövade olika grundstammar för fruktträd och olika metoder för förökning av växter m. mv Ännu mera omfattande försök utfördes emellertid därstädes efter år 1863, då Eric Lindgren blev föreståndare för akademiens trädgårdsavdelning. Han intresserade sig framför allt för införandet av nya frukt- och bärsorter från utlandet, och för att möjliggöra prövningen av dessa anlade han en ny fruktträdgård. Värdefulla redogörelser för försöken infördes efter hand i akademiens handlingar och tidskrift. Icke mindre viktigt var, tätt Lindgren insamlade och odlade vissa svenska lokalsorter, och de bä&ta av dessa hava sedan sänts ut från akademiens plantskolor och ingått som viktiga led i serien av i Sverige odlingsvärda fruktsorter. Sedan G. Lind år 1900 efterträtt Lindgren, fortsattes prövningen av frukt- och bärsorter. Tämligen omfattande försök anställdes med torkning och annan konservering av frukt och grönsaker samt med förvaring av dylika trädgårdsprodukter i färskt tillstånd. Jämförelser gjordes med odling av köksväxter efter svenskt och utländskt utsäde. I stor utsträckning utfördes undersökningar i och för utrönande av fruktträdens befruktningsförhållanden och blombiologi. Bland försök på bärodlingens område må nämnas en undersökning av avkastningen hos olika hallonsorter. Även beträffande elektricitetens användning för uppvärmning av drivbänkar och växthus hava gjorts ganska omfattande undersökningar, delvis i samarbete

154 med tjänstemän vid centralanstalten och vid vattenfallsstyrelsen. För de sistnämnda försöken har anlagts en bänkgård av betydande storlek. Till flera av de nämnda försöken hava statsanslag erhållits. Redogörelser för försöksresultaten hava offentliggjorts i serien »Meddelanden utgivna av K. Lantbruksakademiens experimentalfälts trädgårdsavdelning», delvis även i serien »Meddelanden från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök». Svenska trädgårdsföreningens försöksverksamhet. Svenska trädgårdsföreningen, stiftad 1832, skaffade sig redan år 1833 en trädgård på arrenderad mark i Stockholm (vid Norrtullsgatan), tre år senare ännu en sådan (Stora barnhusets trädgård), och år 1861 arrenderades trädgårdsanläggningarna vid Rosendals lustslott på 50 år. Redan under de första åren av sin verksamhet lät föreningen bedriva försök med odling av prydnads- och gagnväxter, och efter utflyttningen till Rosendal gjordes mera omfattande sådana försök, även med fruktsorter. Föreningens verksamhet av detta slag har otvivelaktigt varit till nytta för den svenska trädgårdsodlingen, även om den icke förtjänar att betecknas som försöksverksamhet i mera modern mening. Dr Eneroths undersökningar rörande fruktsorter. Medan tidigare försök på trädgårdsskötselns område haft ett direkt praktiskt ändamål, kan det arbete, som under 1860- och 1870-talen bedrevs på pomologiens område av dr Olof Eneroth, betecknas som en inledning till försökverksamhet av mera vetenskaplig läggning. Denne ägnade sig med mycken energi åt att bringa reda i de inom landet odlade fruktsorterna, och han studerade dessa under upprepade resor genom landet samt medförde ympkvistar till Rosendal, där han under några år tjänstgjorde som föreståndare för svenska trädgårdsföreningens odlingar och trädgårdsskola. Icke mindre värdefull blev hans prövning av utländska fruktsorter, som han i stort antal anskaffade från Tyskland, England, Frankrike och Ryssland. Av dessa sattes provympar in i äldre träd i trädgårdarna vid Vibyholm och Hörningsholm i Södermanland, Adelsnäs i Östergötland och Kvistrum i Småland (Tjust). De värdefullaste resultaten erhöllos på den förstnämnda platsen. En redogörelse för undersökningarna av de främmande fruktsorterna utgavs under titeln »Bihang till svensk Pomona. Pomologiska anteckningar efter undersökningar af profympfrukter å omkring 800 varieteter från Europa och N. Amerika åren 1862—1875». Försöksverksamheten vid Alnarp före år 1910. I samband med upprättandet av lantbruksinstitutet vid Alnarp anlades därstädes under åren 1859 —1863 betydande trädgårdar, och dessa utvidgades under de följande åren. Trädgårdarnas uppgift var av flerdubbel art, och bl. a. skulle i desamma

155 utföras prövning av nya växter. Mycket stora samlingar hopbragtes av prydnads- och gagnväxter. År 1881 hade man kommit upp till över 1 100 olika fruktsorter, nära 400 sorter av bär och nötter o. s. v., och i parken, som anlades och planterades under åren 1879—82, fanns ett synnerligen stort antal prydnadsväxter, såväl löv- och barrträd som buskar och örtartade växter. Åtskilliga av de prövade fruktträden, bärbuskarna och prydnadsväxterna visade sig hava värde för odling inom Sverige, och de hava därefter blivit spridda över landet. Den försöksverksamhet på trädgårdsskötselns område, som pågått vid Alnarp efter år 1910, skall beröras senare. Sveriges pomologiska förenings försöksverksamhet. Då Sveriges pomologiska förening år 1900 bildades, framhölls som en av föreningens viktigaste uppgifter upprättandet av en »pomologisk trädgård», med andra ord en anstalt för fruktodlingsförsök, och en framställning gjordes snart till Kungl. Maj:t i denna fråga. Enär statsmakterna icke då ville intressera sig för en lösning av ifrågavarande spörsmål, beslöt föreningen att själv anordna en försöksverksamhet om ock av mera provisorisk natur och förlagd till i allmän eller enskild ägo befintliga trädgårdar på olika håll inom landet. För detta ändamål insamlades en del medel, man tillsatte ett utskott för att utarbeta en plan för fruktodlingsförsök, och på våren 1910 kunde föreningen anställa docenten Th. Wulff som försöksledare. Tyvärr tjänstgjorde denne endast till årets slut, men han hade dessförinnan satt igång en icke obetydlig försöksverksamhet, däribland gödslingsförsök, undersökningar över tiderna för de olika fruktsorternas blomning o. s. v. De sistnämnda undersökningarna fullföljdes under tre års tid i ej mindre än 65 olika trädgårdar, fördelade över hela landet, och gåvo ett mycket viktigt bidrag till kännedom om hithörande förhållanden. Under de närmast följande åren förlades de viktigaste försöken till Alnarp och vissa större fruktträdgårdar i södra Sverige, men olägenheterna av att man icke hade tillgång till planteringar, direkt anordnade för en dylik verksamhet, gjorde sig alltjämt kännbara, och pomologiska föreningen gjorde därför ny framställning till Kungl. Maj :t om upprättande av en trädgårdsförsöksanstalt, vilken borde organiseras närmast i form av en särskild avdelning av centralanstalten för jordbruksförsök. Framställningen remitterades till lantbruksakademien och centralanstaltens styrelse, vilka båda avgåvo tillstyrkande utlåtanden i ärendet. Även lantbruksstyrelsen tillstyrkte föreningens framställning, men denna kom likväl icke att föranleda någon proposition till riksdagen. Efter det att i olika motioner inom riksdagen begärts, att frågan om trädgårdsförsöken skulle bliva föremål för utredning, beslöt 1917 års riksdag anhålla hos Kungl. Maj:t, att en sådan utredning skulle verkställas, och påföljande år framlades av tillkallade sakkunniga ett betänkande (av den 16 mars 1918), vari bl. a.

156 föreslogs, att försöksverksamhet på trädgårdsodlingens område skulle i enlighet med framlagd plan anordnas vid trädgårdsavdelningen vid Alnarp, att för försöksverksamheten erforderliga byggnader m. m. skulle uppföras och att viss personal (en överassistent och en trädgårdsassistent) skulle anställas för denna verksamhet. Icke heller detta förslag föranledde någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Sveriges pomologiska förenings fruktodlingsförsök fortsattes emellertid om än med betydande svårigheter och under olika försöksledare. De utfördes dels vid Alnarp, dels vid Experimentalfältet, dels även vid några andra trädgårdar. Då man arbetade med mycket knappa anslag, blev en omorganisation nödvändig, och förslag till en sådan utarbetades år 1922 av en kommitté, tillsatt av lantbruksakademien. Enligt förslaget skulle akademien, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt Sveriges pomologiska förening samarbeta bl. a. på det sätt, att vardera parten tillsatte en ledamot i »permanenta kommittén för fruktodlingsförsök». Denna kommitté skulle utöva ledningen över fruktodlingsförsöken och uppehålla två försöksstationer inom landet, den ena vid Alnarp, den andra vid Experimentalfältet. Den summa av 6 500 kr, som pomologiska föreningen erhöll av statsmedel till upprätthållande av denna försöksverksamhet, ställdes till permanenta kommitténs förfogande, och större delen därav fördelades mellan Alnarp och akademiens trädgårdsavdelning vid Experimentalfältet. En ledare för försöken utsågs, och tvenne assistenter, en vid Alnarp och en vid Experimentalfältet, antogos. En hel del försök hava satts i gång, och redogörelser för de vunna resultaten införas i Sveriges pomologiska förenings årsskrift; därjämte hava separattryck utsänts under beteckningen »Meddelanden från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök». Denna organisation kan i stort sett anses hava fungerat på ett tämligen tillfredsställande sätt, men verksamhetens omfattning har hela tiden hämmats av att man varken vid Alnarp eller vid Experimentalfältet haft tillgång till fruktträdgårdar, anlagda på sådant sätt, som erfordras för att de mera direkt skulle kunna lämpa sig för rationella försök; så har man t. ex. saknat ett tillräckligt stort antal träd av varje sort för att erhålla jämförelsematerial vid besprutnings- och gödslingsförsök o. s. v. Detta har föranlett styrelsen för Alnarpsinstitutet att ingå till Kungl. Maj :t med upprepade framställningar om anslag till anläggandet av en försöksfruktträdgård. En sådan framställning av år 1927 tillstyrktes av såväl lantbruksstyrelsen som styrelsen för centralanstalten, men statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet fann sig dock av sparsamhetsskäl förhindrad att tillstyrka det begärda anslaget. Alnarps trädgårdars försöksverksamhet. Redan vid ett möte på Svalöf den 13 juli 1908 hade representanter för trädgårdssällskap m. fl. intresse-

157 rade uttalat sig för nödvändigheten av att en försöks- och förädlingsverksamhet på trädgårdsskötselns, företrädesvis på köksväxtodlingens, område kom till stånd snarast möjligt. Man tänkte sig därvid närmast, att detta skulle kunna ske genom att Sveriges ulsädesförening upprättade en avdelning vid Svalöf med sådan uppgift, men då föreningens styrelse icke önskade vidtaga åtgärder härför, kunde planen icke realiseras. Upprepade gånger framhölls emellertid vid kongresser och andra tillfällen, att svensk köksväxtodling hade mycket stort behov av att förädling av köksväxter sattes igång inom landet, och man pekade med allt skäl på det ofta högst undermåliga köksväxtfrö, som stod svenska odlare till buds. För att i någon mån söka avhjälpa de rådande missförhållandena beslöt Alnarps styrelse att om än i blygsam skala låta påbörja en förädlings- och försöksverksamhet med köksväxter inom trädgårdarna vid Alnarp. Denna verksamhet sattes igång år 1914 och pågick under några år på sådana arealer, som tillfälligtvis voro lediga i plantskolor eller eljest i trädgårdarna. Försökens omfattning ökades efter hand, och år 1920 disponerades 2.5 ha jord för detta ändamål. Under tiden hade man funnit, att vissa andra frågor (prövning av i handeln befintliga sorter och stammar av köksväxter, avvissa kulturmetoder etc.) hade mera omedelbart intresse för den svenska köksväxtodlingen än förädlingsarbetet. Det var också så mycket större skäl att inskränka detta arbete, som både firman VV. Weibull och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöf hade börjat bedriva förädling av köksväxter i ganska omfattande skala. Den senare firman upphörde emellertid snart härmed. År 1921 förflyttades köksväxtförsöken från Alnarps trädgårdar till Alnarps utgård Mellangård och utvidgades därvid till 3.n ha, en omfattning, som sedermera endast obetydligt ökats. Försöken ingingo t ett fyraårigt skiftesbruk, men av den till 17.5 ha uppgående arealen kunde också några hektar upplåtas till plantskolor. Redan år 1921 disponerades ett anslag av 5 000 kr till reparationer, vilka fortsattes under de följande åren dels med särskilda anslag, dels på trädgårdarnas bekostnad. Engångskostnaderna, som utgått av direkt anvisade medel (delvis för laboratorieutrustning), uppgå till 16 500 kr. Ärsanslagen till uppehållande av verksamheten hava växlat i hög grad. År 1916 erhölls 1 200 kr., och f. n. utgår anslaget med 18 000 kr. I medeltal för 17 år har anslaget utgått med något mer än 12 000 kr. per år. Fr. o. m. år 1919 hava försök anordnats på ett flertal platser inom landet, dels i rent upplysnings- och propagandasyfte, dels för kontroll av de vid Alnarp erhållna resultaten. Vissa av försöken hava utförts utan annan kostnad för försöksverksamheten, än att frön eller plantor sänts till varje försöksvärd; i andra fall har till denne, då det gällt viktigare och mera omfattande försök, därjämte lämnats viss kontant ersättning. Jämförelsevis mera omfattande lokala försök hava utförts vid Svartsjö, Norrlands trädgårdsskola (först i Härnösand, senare i Söråker), Täng (Jämtland) och Luleå.

158 De försök, som bedrivits vid Alnarps trädgårdars försöksverksamhet med köksväxtcr, kunna hänföras till olika grupper. Viktigast är prövningen av sorter och stammar och fastställandet av dessas odlingsvärde, så att odlarna kunna erhålla fullt pålitliga uppgifter härom. Denna del av verksamheten är förbunden med den kontroll av sort- och stamäkthet, som verkställes för statens centrala frökontrollanstalts räkning, och i samband härmed utföres en noggrann undersökning av de olika stammarnas och sorternas morfologiska och i övrigt karakteristiska egenskaper. Såväl gödslingsförsök som försök med olika odlingsmetoder hava utförts; likaså har man prövat olika metoder för vinterförvaring av köksväxter. Undersökningar hava gjorts över markreaktionens inverkan på olika köksväxter samt över tillväxthastigheten hos rotfrukter. Även frågor av försöksteknisk art hava undersökts. Arbete med förädling har pågått under hela verksamhetstiden och fortsattes ytterligare. Redogörelser för försöken publicerades under de första åren i olika trädgårdstidningar eller botaniska tidskrifter och spredos därjämte i form av särtryck ur dessa; senare hava de tryckts antingen i »Årsskrift från lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp» eller i den årsbok, som utkommit fr. o. m. år 1927. Samtliga separat och årsböcker hava gått under beteckningen »Meddelanden från Alnarps trädgårdars försöksverksamhet». Förutom nu nämnda slag av försök hava vid Alnarp även anordnats vissa tillfälliga bänkodlingsförsök. Genom dem avsågs att belysa värdet av olika metoder för uppvärmning av drivbänkar, och i samband därmed har man undersökt betydelsen av kolsyrehalten i bänkluften och dennas beroende av de olika uppvärmningssätten och av vissa inblandningar av mullbildande ämnen i bänkjorden. Till dessa undersökningar, som pågått åren 1930—33, hava anslag erhållits dels av staten, dels av Malmöhus läns hushållningssällskap. Resultaten äro publicerade i institutets årsskrift och delvis även i trädgårdstidningar. övrig försöksverksamhet. Till försök på trädgårdsodlingens område kan man också hänföra sådana, som avse att utforska nya metoder till bekämpande av trädgårdsväxternas fiender bland skadedjur och parasitsvampar eller att för praktiskt ändamål pröva redan bekanta metoder för sådant ändamål. Att dylika försök utförts vid centralanstaltens avdelningar för entomologi och botanik, har länt den svenska trädgårdsskötseln till stort gagn, och det är givetvis önskvärt, att sådana försök framgent komma att upptagas på programmet för statens växtskyddsanstalts verksamhet. På skilda håll inom landet hava vissa föreningar och sällskap anordnat eller understött trädgårdsförsök. Inom olika lokalavdelningar av jordbrukarungdomens förbund har man sålunda sysslat med en del enkla försök, väl närmast i demonstrationssyfte. Inom försöksringar, åtminstone

159 inom Mälardalen, hava utförts försök av olika slag, bl. a. med gödsling av trädgårdsväxter. Här och där har förekommit, att hushållningssällskap understött sådana försök, som planlagts av sammanslutningar av trädgårdsmän, och bl. a. har detta varit fallet med några bär- och fruktodlingsförsök inom Västernorrlands län. Som ett exempel på försöksverksamhet, igångsatt av ett trädgårdssällskap, må nämnas, att Norrköpings trädgårdsodlareförening år 1909 påbörjade en rad av försök, huvudsakligen omfattande gödsling och kalkning av trädgårdsväxter samt jämförande prövning av vissa rotfruktsväxter, kål och ärter. Försöken utfördes inom ett antal handelsträdgårdar i Norrköpings-trakten under ledning av en kommitté, inom vilken agronom Gösta Eriksson, Bosstorp, Kneippbaden, var den drivande kraften. Försöken omfattades med livligt intresse av försöksvärdarna och pågingo flera år, fr. o. m. år 1915 dock endast i liten skala. Resultaten publicerades dels i tidningen Trädgården, dels i ortstidningarna, ävensom i av kommittén utgivna, egna berättelser. Det mest påtagliga värdet av dessa försök torde bestått däri, att kalkbehovet klarlades för de trädgårdar, i vilka försöken utfördes, men dessa gåvo också vissa hållpunkter för bedömning av kali- och kvävegödslingens betydelse för odlingarna.

Kap. 19.

Redogörelse för till utredningsmännen remitterade framställ» ningar rörande trädgårdsförsöksverksamheten.

Till utredningsmännen har av Kungl. Maj:t remitterats en del framställningar och yttranden rörande försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område, och skola desamma i det följande i korthet refereras. I skrivelse av den 24 augusti 1931 hava Stockholms gartnersällskap, Stockholms trädgårdsodlareförbund, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund, Stockholms handelsträdgårdsmästareförening och Mälaröarnas trädgårdsodlareförening med instämmande från ett flertal sammanslutningar på trädgårdsodlingens område hos Kungl. Maj:t anhållit om en allsidig utredning för ett enhetligt ordnande av försöksverksamheten på trädgårdsskötselns område. I skrivelse av den 18 oktober 1931 hava Malmöhus läns trädgårdsodlareförening och Skånska trädgårdsföreningen samt 17 andra skånska trädgårdsmannasammanslutningar anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av en utredning rörande organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område och därvid framhållit, att huvudstationen och därmed den viktigaste delen av försöksverksamheten på nämnda område bör förläggas till Alnarp, enär dels dylik verksamhet bedrivits därstädes sedan 15 år, och dels den högre trädgårdsundervisningen kommer

att förläggas dit. Vidare framhålles, att erforderlig försöksverksamhet i landets olika delar bör handhavas av lokala trädgårdsförsöksstationer, ställda under huvudanstaltens vid Alnarp ledning. Slutligen uttalas vikten av ordnad upplysningsverksamhet och av att ett »driftsråd» för trädgårdsförsöksverksamheten upprättas. Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstilutet vid Alnarp har i skrivelse av den 20 oktober 1931 anfört, att Alnarp har av olika .anledningar »de allra bästa förutsättningar för att tjänstgöra som central anstalt för hela landets trädgårdsförsök», enär en dylik anstalt bör förläggas till en plats med de bästa möjliga förutsättningar, alltså där jorden är godartad och jämn samt klimatet tillräckligt milt för att möjliggöra odling av alla landets trädgårdsväxter. Nämnda styrelse ansåg, »att en väl utrustad fruktodlingsavdelning måste upprättas vid Alnarp, och att den redan befintliga köksväxtavdelningen bör bibehållas, försök i växthus och drivbänkar möjliggöras». Fastän en utredning om huru ifrågavarande verksamhet skall ordnas ännu ej förelåg, men då en fruktodlingsavdelning för att tjäna som övnings- och demonstrationsfält för undervisningen i den högre trädgårdskursen snarast måste komina till stånd, anhöll nämnda styrelse för budgetåret 1932—1933 om ett anslag av 10 000 kr. i och för anläggning av en dylik avdelning. Lantbruksstyrelsen, som i skrivelse av den 4 november 1931 yttrat sig över Alnarpsstyrelsens framställning, fann det vara angelägel, att försöksverksamhet på frukt- och bärodlingens område snarast organiseras under statlig ledning, och föreslog, att Kungl. M a j : t ' m å t t e föranstalta om verkställande av en allsidig utredning rörande behovet och organisationen av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet. Styrelsen för Sveriges pomologiska förening har i skrivelse av den 5 november 1931 till Kungl. Maj:t inkommit med en framställning i enahanda syfte som Alnarpsstyrelsen, och har lantbruksstyrelsen häröver i yttrande av den 16 november 1931 hänvisat till sitt i omförmälda skrivelse av den 4 november avgivna förslag. Samtliga dessa framställningar giva klart och tydligt vid handen,, att vida kretsar av vårt lands trädgårdsmän anse det vara av behovet påkallat, att en ordnad statlig organisation av försöksverksamheten på trädgårdsområdet snarast kommer till stånd.

Kap. 20.

Behovet och vikten av en rationellt ordnad försöksverks samhet på trädgårdsområdet.

I praktiskt taget alla kulturländer bedrivas numera försök på trädgårdsodlingens olika områden, och i vissa av dem nedläggas mycket stora kostnader på rent vetenskaplig utredning av de för trädgårdsodlingen vikti-

161 gaste spörsmålen. De rön, som därvid göras, prövas genom praktiska försök i större skala. Då man nu vet, att så mycket arbete lägges ned på denna verksamhet vid olika anstalter i skilda länder, skulle man möjligen kunna tänka sig, att svenska trädgårdsodlare blott hade att tillgodogöra sig de resultat, som efter hand bliva kända, och att det därför vore mindre nödvändigt att upprätta en svensk försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Det har emellertid ofta visat sig, att de nya metoder, som framgått ur utländsk försöksverksamhet på detta område, icke utan vidare kunnat tillämpas i Sverige, och det är därför lätt att förstå betydelsen av att de utländska försökens viktigaste resultat kontrolleras inom landet, innan de förordas för svenska trädgårdsodlare. De säregna naturförhållanden, under vilka de senare hava att arbeta, göra ofta helt andra problem aktuella än dem, som i sydligare och i klimathänseende lyckligare lottade länder påkalla försöksorganisationernas intresse. Man må för övrigt blott erinra sig, att det stora flertalet av de kulturformer, som odlas i våra trädgårdar, icke äro uppdragna inom landet utan hava framkommit i sydligare länder. De egenskaper, som gjort, att de tagits upp till odling, framträda kanske ej lika tydligt i vårt klimat som längre söderut. Därför bör en var nyare trädgårdsväxtsort, det må nu vara en köksväxt-, en frukt- eller en bärsort, först prövas noggrant under svenska förhållanden och jämföras med äldre, goda sorter av svensk eller utländsk härkomst, innan den förordas till allmän odling hos oss. Detta är en av anledningarna till att en svensk försöksverksamhet icke ens skulle kunna ersättas av försöksresultat från våra närmaste grannländer. Uppfattningen om den inhemska försöksverksamhetens betydelse har också efter hand blivit allt mera erkänd av såväl yrkesodlare som innehavare av husbehovsträdgårdar. Därom vittnar ej minst de i det föregående relaterade framställningar, som gjorts från olika sällskap och föreningar rörande ordnandet av en rationell försöksverksamhet på trädgårdsskötselns område. Om behovet av en väl ordnad försöksverksamhet sålunda framträtt med stor tydlighet under senaste tid, har frågan härom fått ett ännu mera aktuellt intresse i och med att en högre undervisningsanstalt i trädgårdsskötsel skall upprättas vid Alnarp. En sådan undervisning bör nämligen framför allt grundas på resultaten av de försök på trädgårdsodlingens område, som utföras såväl inom som utom landet. Utredningsmännen finna det därför följdriktigt, att frågan om försöksverksamhetens organisation löses med hänsyn till de krav, som komma att ställas på ifrågavarande försöksverksamhet i dess egenskap av ett viktigt grundlag för den högre trädgårdsundervisningen. Produktionen inom landet av frukt, bär och köksväxter har under de senare decennierna tagit sådan omfattning och bedrivits under sådana former, att den kan sägas hava fått en större nationalekonomisk betydelse 11

162 än tillförne. Visserligen saknas ännu tillförlitliga statistiska uppgifter om storleken av denna produktion, men så mycket är dock känt genom jordbruksräkningen av år 1927, att antalet fruktträd då uppgick till omkring 7,5 millioner och att den areal, som användes till frukt- och grönsaksodling, omfattade c:a 40 000 ha. På de allra sista åren har en mängd nya fruktodlingar anlagts, i synnerhet i Skåne. Sättes produktionen av frukt till genomsnittligt 10 kg per träd och år, kommer man sålunda till en årsproduktion av 75 millioner kg, en siffra som antagligen är för hög, dock ej därför att träden i vårt klimat icke skulle kunna giva en genomsnittsskörd av 10 kg per år, utan snarare därför, att blott en ringa del av de svenska fruktodlingarna skötes på ett fullt rationellt sätt. Det är ett känt faktum, att intresset för en mera rationell fruktodling och kännedom om de metoder, som en sådan kräver, till mycket väsentlig del härleda sig från de resultat, som erhållits i den av Sveriges pomologiska förening igångsatta försöksverksamheten rörande fruktodling. Denna omständighet talar mycket kraftigt för en fortsättning och utvidgning av fruktodlingsförsöken, ty utan tvivel äro dessa ett ytterst verksamt medel för att egga odlarna till bättre vård av fruktträdgårdarna. Härigenom skulle produktionen hastigt ökas med milliontals kg frukt per år och behovet av importfrukt minskas, bl. a. emedan man icke längre behövde räkna med så ofta återkommande år med mer eller mindre felslagna fruktskördar. Av stor betydelse är vidare, att den skördade fruktens kvalitet och hållbarhet i väsentlig grad befordras genom rationell odling, och det är just av denna anledning av särskild vikt, att landets fruktodlare få se resultaten av förbättrade odlingsmetoder. I stort sett råda enahanda förhållanden inom köksväxtodlingen. Visserligen har den redan igångsatta försöksverksamheten medfört påtagliga resultat, och samarbetet mellan denna och statens centrala frökontrollanstalt har bl. a. föranlett mycket viktiga framsteg i fråga om det numera använda odlingsmaterialet. Dock kräves det ett stort och målmedvetet arbete, innan flertalet av landets köksväxtodlare hava insett nödvändigheten av att allmännare tillämpa rationella odlingsmetoder och använda de för våra förhållanden lämpligaste kulturformerna. Av naturliga skäl äro de odlare, som bedriva köksväxt- och blomsterodling under glas, mindre beroende av en inom landet lokalt bedriven försöksverksamhet än de nyss nämnda kategorierna av trädgårdsodlare. De förstnämnda äro nämligen ofta utbildade till verkliga specialister inom sitt fack och äga, innan de börja större, egna odlingar, en lång praktik inom sitt speciella gebit, ofta förvärvad genom arbete i andra länder. Under sådana förhållanden är av intresse att påpeka, att just dylika specialodlare vid upprepade tillfällen på det allra kraftigaste uttalat sig för önskvärdheten av att de grenar av trädgårdsodling, åt vilka de ägna sig, få

163 stödet av en inom landet bedriven försöksverksamhet. Tyvärr saknas pålitliga uppgifter om den produktion av trädgårdsalster, som det i detta fall gäller, men man kan ej betvivla, att denna är högst betydande, och att den förtjänar uppmärksammas. Endast om den hålles uppe på en hög nivå, kan den taga upp konkurrensen med andra länders odlingar och utestänga eller åtminstone minska en import av blommor och grönsaker, som uppgår till betydande värden. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att anställa en jämförelse mellan Sverige och dess närmaste grannländer. Som av det följande (jfr sid. 189) framgår, har Danmark låtit upprätta tre stora och väl utrustade stationer för trädgårdsförsök av olika slag och dessutom en fjärde, speciellt avsedd för växthusförsök. Både Norge och Finland hava också grundat statsanstalter för trädgårdsförsök om än av något mindre mått än de danska. Även i ett annat nordligt land med klimatiska förhållanden jämförliga med våra egna, nämligen i Canada, är trädgårdsförsöksverksamheten synnerligen väl organiserad med en central försöksanstalt i Ottawa och ett system av substationer, fördelade över alla de provinser, i vilka trädgårdsodling kan bedrivas. En närmare undersökning av förhållandena skulle utan tvivel visa, att en väl organiserad försöksverksamhet på trädgårdsområdet är ännu mera nödvändig i vårt land än i Danmark. Olikheterna i jordmån och klimat äro betydligt mindre framträdande inom nämnda lands olika delar än i vårt vidsträckta land, och man skulle på goda grunder kunna påstå, att svensk trädgårdsodling därför behövde minst dubbelt så många försöksstationer som den danska. Endast för Norrlands vidkommande kunna de högst olikartade odlingsförhållandena motivera anläggandet av minst tre större trädgårdsförsöksstationer. Vår större folkmängd borde även utgöra ett skäl till en mera omfattande försöksverksamhet på trädgårdsområdet, men i ännu högre grad motiveras en sådan av det välkända förhållandet, att stora delar av det svenska folket föra en ensidig och olämplig diet. Redan av socialhygieniska skäl bör trädgårdsskötseln och användningen av trädgårdens produkter befrämjas genom statliga åtgärder. Det bör därför vara ett viktigt mål för den föreslagna försöksverksamheten att ej blott visa, att värdefulla trädgårdsprodukter kunna frambringas i alla delar av landet, ej minst i Norrland, utan också att sprida kännedom om huru dessa böra behandlas och förvaras för att komma till bästa nytta i hushållet. På senaste tid har framställning gjorts, att staten skulle upprätta en lånefond för befrämjande av ekonomisk fruktodling i Sverige. Det är sannolikt, att en sådan lånefond skulle kunna göra åtskillig nytta, men för att man skall kunna bedöma, i vilka fall en planerad fruktodling har utsikter till ekonomisk framgång och sålunda förtjänar att stödjas och

uppmuntras, bör man i första hand hava tillgång till ekonomiska beräkningar över fruktodlingens räntabilitet i olika landsdelar. Pålitliga undersökningar härom föreligga ännu icke, och det är ej sannolikt, att de kunna erhållas, förrän man genom rationellt anlagda och planmässigt fullföljda försöksodlingar kan framlägga utförliga räntabilitetsberäkningar. Slutligen kan beträffande vikten av en rationellt ordnad försöksverksamhet på trädgårdsområdet framhållas, att de synpunkter angående avsättningsförhållandena, vilka framförts i betänkandet angående standardisering av lantmannaprodukter, i högsta grad gälla trädgårdsprodukterna. För en handelsträdgårdsmästare måste det ju vara av allra största betydelse, att han endast odlar sådana sorter, som röna allmännare efterfrågan på marknaden. Därigenom kan han påräkna säkrare avsättning för sina alster till relativt goda priser. I den mån, allt flera trädgårdsodlare tillämpa liknande synpunkter och gemensamt hålla en jämn och ensartad produktion av hög kvalitet, förefinnas de bästa förutsättningar för att svensk trädgårdsodlings produkter på hemmamarknaden kunna tränga undan utländsk vara. För att inom rimlig tid åvägabringa en sådan utveckling är det absolut nödvändigt, att svenska trädgårdsodlare erhålla sakkunnig vägledning från en väl organiserad trädgårdsförsöksverksamhet.

Kap. 21. Huvudprinciperna för åstadkommande av en enhetlig organisation av försöksverksamheten på trädgårdsområdet. Allmänna synpunkter. Under det att åstadkommandet av en enhetlig organisation av lantbrukets försöksverksamhet i vårt land i ej ringa grad försvåras därigenom, att olika slag av sådan verksamhet redan bedrives inom landet av olika anstalter och sammanslutningar, förenklas möjligheterna att få till stånd en enhetlig organisation av försöksverksamheten på trädgårdsområdet i hög grad därav, att endast tvenne slag av en mera permanent försöksverksamhet på ifrågavarande område finnas, nämligen köksväxtförsöken vid Alnarps trädgårdar och Sveriges pomologiska förenings fruktodlingsförsök, ävenledes i stort sett förlagda till samma plats. Det kan därför ej gärna bliva tal om annat än att på grundval av den redan igångsatta verksamheten bygga upp den organisation, som bör omfatta all försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Innan planen för en sådan organisation närmare behandlas, torde det dock vara nödvändigt att först överväga, huruvida trädgårdsförsöksverksamheten lämpligen bör inordnas i den av utredningsmännen förordade organisationen av försöksverksamheten på jordbruksområdet. Oaktat dessa båda olika slag av försöksverksamhet hava många beröringspunk-

165 ter med varandra, och oaktat ett visst samarbete dem emellan endast kan vara till stort gagn, torde dock en i väsentliga avseenden skild organisation vara nödvändig för trädgårdsförsöksverksamheten redan av den anledningen, att centralpunkten för denna ovillkorligen måste förläggas till en betydligt sydligare ort än Ultuna, dit lantbruksförsöksanstalten föreslås förlagd. Beträffande försöksverksamheten på trädgårdsområdet anse utredningsmännen, att det är nödvändigt att åstadkomma ett centralorgan för denna verksamhet och förorda av denna anledning inrättandet av en huvudanstalt, lämpligen benämnd statens trädgårdsförsöksanstalt. I anslutning till denna anstalt böra vidare 3 fasta trädgårdsförsöksstationer inrättas och en lämplig lokal fältförsöksverksamhet organiseras. Statens trädgårdsförsöksanstalt. Den trädgårdsförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen nu framlägga förslag, bör uppdelas på trenne avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en fruktodlingsavdelning och en köksväxtavdelning. Trädgårdsförsöksanstalten bör av följande skäl förläggas till Alnarp: 1) centralorganet för landets trädgårdsförsöksverksamhet bör om möjligt förläggas till samma plats som den högre trädgårdsundervisningen; 2) den hittillsvarande statliga försöksverksamheten med köksväxter är redan förlagd till Alnarp, varest den förfogar över lämpliga lokaler och för ändamålet lämpliga jordarealer, vilka i mån av behov kunna utökas ined närbelägna områden; 3) för fruktodlingsförsök finnes lämplig jord i omedelbar grannskap av trädgårdsinstitutet och det egentliga trädgårdsområdet; 4) lämpligt utgångsmaterial för utläggandet av vissa försök finnes redan i Alnarps trädgårdars stora och värdefulla samling av växter, och plantskolorna på platsen kunna användas för uppdragning av vissa fruktträd och buskar, av vilka ett för jämförande försök behövligt material endast med avsevärda kostnader och stora svårigheter skulle kunna anskaffas från annat håll; 5) även om moderna fruktodlingar, lämpliga för mera omfattande försök, ännu saknas vid Alnarp, finnes dock ett antal träd, som skulle kunna utnyttjas för vissa iakttagelser och experiment under den tid, som kommer att förflyta, innan en ny fruktträdgård hunnit växa upp; i de redan befintliga odlingarna har försöksverksamhet redan pågått, och på platsen finnes tränad personal om också ännu endast i mera tillfällig anställning; 6) klimatet vid Alnarp är, frånsett de för havsvinden mest utsatta platserna, fördelaktigt för odling av de flesta slags trädgårdsväxter, och så

166 gott som alla inom landet förekommande sorter av dylika k u n n a odlas därstädes; 7) Alnarp är beläget i en trakt med högt uppdriven trädgårdsodling, och yrkesmän och amatörer inom trädgårdsodlingen äro redan vana att vända sig dit för att erhålla råd och upplysningar eller taga del av pågående försök; 8) vid Alnarp finnes redan ett ej obetydligt trädgårdsbibliotek, och ett sådant är otvivelaktigt ett viktigt stöd för en försöksanstalt. Statens fasta trädgårdsförsöksstationer. Lika litet som hela försöksverksamheten på lantbrukets område kan koncentreras till en enda plats, lika litet bör detta bliva förhållandet i fråga om trädgårdsförsöken. Det erfordras även här en lokal försöksverksamhet, vilken bör ledas från det centrala organet, trädgårdsförsöksanstalten. Det skulle ju kunna ifrågasättas, huruvida ej statens försöksgårdar vore lämpliga som filialer även för trädgårdsförsök, och givetvis bör man, i den mån sådant kan ske, förlägga vissa typer av försök till dem, i varje fall sådana, som kunna hava värde genom att för jordbrukare demonstrera betydelsen av ett rationellt sortval, av nyare odlingsmetoder o. s. v., men de redan befintliga försöksgårdarna ligga icke i distrikt med någon mera omfattande trädgårdsodling, och detta kommer knappast att bliva fallet med någon av de försöksgårdar, som föreslås skola inrättas. På grund härav är det nödvändigt att upprätta särskilda fasta trädgårdsförsöksstationer, och böra dessa förläggas till landets viktigaste trädgårdsodlingsdistrikt. Det synes utredningsmännen vara tillräckligt, att 3 dylika stationer t. v. inrättas, nämligen en i Stockholmstrakten, en i närheten av Göteborg och en tredje i Sundsvallstrakten. Var och en av dessa stationer skall subordinera under huvudanstalten, men bör dessutom tjänstgöra som central för viss lokal försöksverksamhet inom det omgivande distriktet. Dessa försöksstationer komma alltså inom trädgårdsförsöksverksamheten att motsvara jordbrukets försöksgårdar. Lokal trädgårdsförsöksverksamhet. Den lokala försöksverksamhet, som redan tidigare anordnats vid vissa trädgårds-, folkhög- och lantmannaskolor, seminarier och enskilda trädgårdar, bör ej blott fortsättas u t a n även utvidgas. Man kan visserligen endast i undantagsfall påräkna, att dylika försök skola lämna mera värdefulla resultat till lösande av ett eller annat spörsmål, men de hava utan tvivel en mycket viktig uppgift att fylla såsom demonstrationsfält, å vilka traktens trädgårdsodlare kunna få se resultaten av nyare odlingsmetoder eller lära känna nyare, mera värdefulla sorter av trädgårdsväxter. De. likaledes påbörjade försöken inom vissa försöksringar äro värda all uppmärksamhet, och i den mån så på-

167 fordras, böra också de ledas av personal från eller försöksstationerna.

trädgårdsförsöksanstalten

Trädgårdsförsöksverksamhetens ledning. För att tillgodose trädgårdsodlingen inom landets skilda delar med resultat från försök, anpassade efter olika odlingsförhållanden, bör landet indelas i 4 trädgårdsförsöksdistrikt. Inom varje distrikt bör en särskild lokal trädgårdsförsöksnämnd upprättas, vilken närmast skall hava till uppgift att planlägga trädgårdsförsöksverksamheten inom distriktet. För att främja samarbetet inom den statliga trädgårdsförsöksverksamhelen samt möjliggöra gemensamma försöksplaners genomförande och organisera samarbete mellan trädgårdsförsöksverksamheten och annan närstående försöks- och forskningsverksamhet bör ett trädgårdsförsöksråd inrättas. Högsta ledningen över trädgårdsförsöksverksamheten i administrativt avseende utövas av den tidigare föreslagna styrelsen för statens försöksverksamhet. Såsom förut omnämnts, skall i denna styrelse trädgårdsförsöksanstaltens chef och en praktisk trädgårdsodlare ingå såsom medlemmar. Kap. 22.

Förslag till trädgårdsförsöksanstaltens inre organisation och kostnaderna för densamma.

Försöksanstaltens olika avdelningar. I överensstämmelse med vad som föreslagits ifråga om lantbruksförsöksanstalten, vilja utredningsmännen såsom förut omnämnts föreslå, att trädgårdsförsöksanstaltens verksamhet uppdelas på trenne olika avdelningar, nämligen: 1. Administrations- och upplysningsavdelningen, 2. Fruktodlingsavdelningen och 3. Köksväxtavdelningen. Den förstnämnda avdelningens verksamhet skulle omfatta ungefär samma arbetsuppgifter som motsvarande avdelning vid lantbruksförsöksanstalten, d. v. s. administration av landets hela trädgårdsförsöksverksamhet, redigering av anstaltens publikationer, försöksberättelser och flygblad, bokföring icke blott för själva anstalten utan även för försöksstationer och försöksfält, arkivering av försöksresultat, skötseln av anstaltens bibliotek, upplysning om vunna resultat genom deltagande i utställningar m. m. Det skulle j u kunna tänkas, att lanbruksförsöksanstaltens administrations- och upplysningsavdelning skulle kunnat övertaga en del av dessa uppgifter, men utredningsmännen vilja häremot anföra, att detta skulle till övervägande del medföra nackdelar, då de båda anstalterna bliva belägna på så vitt skilda platser, och då lantbruksförsöksanstalten ej kommer att förfoga över någon befattningshavare med kvalifikationer i trädgårdsskötsel.

^ 168 Som chef för hela trädgårdsförsöksanstalten bör föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut tjänstgöra, då en dylik anordning åtminstone under nuvarande förhållanden synes vara mest ändamålsenlig, icke blott för att ett önskvärt samarbete mellan försöks- och undervisningsverksamheten skall k u n n a upprätthållas, utan också för att denne tjänstemän skall kunna representera försöksverksamhetens intressen i nämnda instituts styrelse, i vilken han är självskriven ledamot. Han bör tillika vara föreståndare för den nyss nämnda administrations- och upplysningsavdelningen, och till sitt biträde i denna bör han hava dels en sekreterare, som förutom att vara chefens ställföreträdare bl. a. skall redigera anstaltens publikationer, anordna utställningar och bedriva upplysningsverksamhet, dels en kansliskrivare, tilllika bokförare och registrator, samt dels ett kontorsbiträde för maskinskrivning och för att därjämte vara behjälplig vid vården av bibliotek, arkiv o. d. Den till Alnarp förlagda försöksverksamheten bör som nämnts uppdelas på tvenne avdelningar, av vilka den ena, fruktodlingsavdelningen, skall handhava försöksverksamhet rörande fruktträd och bärbuskar och den andra, köksväxtavdelningen, hava motsvarande uppgifter ifråga om köksväxter. Denna sistnämnda skulle sålunda fortsätta den verksamhet, som med särskilt statsanslag för närvarande bedrives vid Alnarps trädgårdar. Vardera avdelningen bör hava sin försöksledare, och bör på dylik ställas den fordran, att han avlagt akademisk examen med botanik som huvudämne och därjämte besitter ingående kännedom om trädgårdsskötsel. Vid vardera av de båda nu nämnda försöksavdelningarna böra dessutom anställas en förste assistent, en trädgårdsmästare, en extra assistent och ett extra skrivbiträde. Det har nämligen redan nu visat sig omöjligt för en försöksledare och en assistent att hinna bearbeta de försök, som f. n. utföras vid Alnarps trädgårdars avdelning för köksväxtförsök. Förste assistenten på fruktodlingsavdelningen behöver dock ej anställas, förrän man har tillgång till en något uppvuxen försöksfruktträdgård, enär det torde kunna förutses, att det viktigaste arbetet på denna avdelning tillsvidare skall kunna medhinnas av försöksledaren och en extra assistent. Försöksverksamhet rörande prydnadsväxter. Med de nu nämnda båda försöksavdelningarna vid Alnarp tillgodoses visserligen de två viktigaste grenarna av ekonomisk trädgårdsodling, men det bör ej förbises, att även odlingen av prydnadsväxter har en utomordentligt stor betydelse inom den svenska hortikulturen, och att dylik odling alltför väl behöver stödet av en ordnad försöksverksamhet, vilket ofta påpekats av svenska trädgårds-

169 män. Tyvärr skulle det vara förenat med så stora kostnader att upprätta en fullt modern avdelning för den försöksverksamhet, som i sagda avseende kunde krävas, att m a n icke under nuvarande förhållanden kan förvänta, att riksdagen skulle bevilja härför erforderligt anslag. Trädgårdsodlarnas intressen i detta avseende skulle dock i viss mån kunna främjas med jämförelsevis enkla åtgärder. Sålunda skulle en del smärre försök kunna utföras vid institutets trädgårdsavdelning, och bland dessa försök må i främsta rummet nämnas prövning av nyare arter och sorter av prydnadsväxter under glas. Likaså skulle man kunna pröva prydnadsbuskar och vissa träd samt en hel del ett- och fleråriga prydnadsväxter på kalljord. Visserligen fordras härtill ett visst anslag av statsmedel, då inköpspriset på sådana växter ej sällan är jämförelsevis högt, men förmodligen skulle dock ett anslag av 2 000 kr. årligen härtill vara tillräckligt under de första åren. Däremot behövde ingen särskild personal t. v. anställas för sådana prövningar, utan detta arbete kunde överlåtas till vederbörande lärare vid institutet. Försöksanstaltens befattningshavare och lönestat. Anstaltens behov av fast anställda befattningshavare, som böra uppföras på ordinarie riksstat, framgår av bifogade förslag till lönestat, och vilja utredningsmännen härom anföra följande. För administrations- och upplysningsavdelningen erfordras förutom anstaltens chef, vilken dock endast bör åtnjuta ett arvode av 2 000 kr., alldenstund han är föreståndare för Alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning, en sekreterare (lönegrad B 24), en kansliskrivare tillika bokförare (lönegrad B 11) och ett kontorsbiträde (lönegrad B 4). Var och en av de båda försöksavdelningarna skall hava en försöksledare (lönegrad B 26) och en förste assistent (lönegrad B 21). Utredningsmännen få alltså framlägga följande

FÖRSLAG TILL LÖNESTAT FÖR STATENS TRÄDGÅRDSFÖRSÖKSANSTALT. (Samtliga befattningshavare hava ansetts vara bosatta på Alnarp [dyrortsgrupp B] ; lönebeloppen avse näst högsta löneklassen i resp. lönegrader.)

I. Administrations-

II.

och

upplysningsavdelningen:

1 föreståndare tillika anstaltens chef (arvode) 1 sekreterare (B 24) 1 kansliskrivare (B 11) 1 kontorsbiträde (B 4)

2 000: — 7 380: — 3 198: — 2 196:—

Fruktodlingsavdelningen: 1 försöksledare (B 26) 1 förste assistent (B 21)

8 340: — 6 102: —

14 442: —

Transport kr.

29 216: —

14 774: —

170 III.

Köksväxtavdelningen: 1 försöksledare (B 26) 1 förste assistent (B 21)

Transport kr. 8 340: 6 102:

S:ma kr. Den ordinarie personalen kommer alltså att utgöras av: 1 föreståndare 2 försöksledare 1 sekreterare 2 första assistenter 1 kansliskrivare 1 kontorsbiträde

29 216: —

43 658: —

arvode R 26 R 24 R 21 B 11 B 4

För bedrivande av anstaltens verksamhet i tillbörlig omfattning erfordras emellertid dessutom 2 trädgårdsmästare, en på vardera försöksavdelningen, och 1, ev. 2 assistenter och 2 skrivbiträden, men kommer av samma anledning som i detta sammanhang anförts beträffande lantbruksförsöksanstalten ett särskilt belopp härför att uppföras i omkostnadsstaten . Förläggningen av försöksanstaltens olika avdelningar på Alnarp. Innan förslag till omkostnadsstat för trädgårdsförsöksanstalten framlagges, torde det emellertid vara nödvändigt att lämna en närmare redogörelse för huru utredningsmännen tänkt sig anstaltens förläggning på olika delar av Alnarps egendom. Vad först angår fruktodlingsavdelningen, så kan nämnas, att visserligen försök av det slag, denna avdelning skall utföra, bedrivits på Alnarp, men verksamheten har ej förfogat över någon egen areal, utan den har måst förläggas till de delar av ekonomiträdgårdarna, som därtill kunnat upplåtas. Nu måste emellertid för denna avdelning anslås visst markområde, och hava utredningsmännen tänkt sig, att dessa försök borde förläggas till den del av det norr och nordväst om parken befintliga skiftet I, som är beläget öster om järnvägen Malmö—Lomma. Det är naturligtvis viktigt, att den nya försöksfruktträdgården förlägges i omedelbar närhet till institutets undervisningslokaler, så att den med fördel även kan tjäna som förevisningsfält vid undervisningen i fruktodling vid såväl trädgårdsskolan som den högre trädgårdskursen. Det är också viktigt, att den nya institutionsbyggnaden uppföres i närheten av trädgårdsavdelningens lokaler, då, enligt utredningsmännens förslag, föreståndaren för institutets trädgårdsavdelning även skall tjänstgöra som chef för trädgårdsförsöksanstalten, något som svårligen läte sig göra, om denna anstalts tjänstelokaler komme att förläggas på längre avstånd från institutet. Genom förläggning på den föreslagna platsen vinnes även, att vatten- och elektriska

171 ledningar lätt k u n n a framdragas till den nya institutionen. Då utredningsmännen hava t ä n k t sig, att produkterna från frukt- och bärodlingsförsöken skulle k u n n a försäljas genom institutets trädgårdsavdelning, skulle denna försäljning i hög grad underlättas, om försöksträdgården förlades till nu föreslagen plats. Det vore fördelaktigt, att det för fruktodlingsförsöken avsedda området från början ej avgränsades, utan att areal i mån av behov ställdes till förfogande. Man torde dock kunna beräkna, att inom de närmaste 5 ä 6 åren c:a 8 h a bliva erforderliga för plantering av fruktträd och bärbuskar. På nämnda område skulle uppföras dels en institutionsbyggnad, inrymmande erforderliga lokaler icke blott för fruktodlings- utan även för administrations- och upplysningsavdelningen, dels en trädgårdsmästarebostad och dels en mindre uthusbyggnad för förvaring av maskiner och redskap, varjämte försöksområdet måste inhägnas och förses med erforderliga skyddsplanteringar. Köksväxtavdelningen däremot skulle förläggas till den av Alnarps trädgårdars nuvarande avdelning för köksväxtförsök disponerade utgården Mellangård, vilken omfattar 17.5 ha, och å vilken finnas en del byggnader. Nämnda areal, som delvis upptages av plantskolor, är emellertid otillräcklig för köksväxtavdelningen, varför utredningsmännen vilja förorda, att för nämnda ändamål i viss utsträckning tages i anspråk en Alnarps egendom tillhörig arrendegård, östergård, vilken gränsar intill Meliangårds södra gräns och ligger alldeles i närheten av nämnda gårds byggnader. Det är icke blott önskvärt utan nödvändigt, att köksväxtavdelningen efter hand erhåller dispositionsrätten över hela östergårds areal om c:a 15 ha, enär härigenom arbetena i hög grad skulle underlättas. Bortre delen av Mellangårds ägor äro nämligen belägna på betydligt större avstånd än östergårds ägor från institutionsbyggnaden räknat, och till denna måste ju alltid skördeprodukterna i och för undersökning fraktas. Så snart erforderlig areal av östergård överlämnats till köksväxtavdelningen, kan denna avstå de mest avlägset belägna delarna av Mellangård till institutets trädskoleavdelning, vilken under alla förhållanden måste erhålla tillgång till ytterligare arealer för att k u n n a bedriva uppdragning av vissa träd och buskar på ett ekonomiskt sätt. En betydande fördel innebure övertagandet av östergård även i sådant avseende, att bostadshuset å nämnda gård kunde användas till bostad för avdelningens trädgårdsmästare, för vilken eljest bostad måste uppföras. Av byggnaderna på Mellangård kan den nuvarande bostadsbyggnaden avses till bostad åt förste assistenten och en extra assistent samt den nuvarande institutionsbyggnaden efter grundlig reparation fortfarande användas som sådan. Däremot är det nödvändigt att vid Mellangård uppföra tvenne större växthus, avsedda dels för olika försök och dels för stamprövningar

172 av gurka, tomat m. m. Dylik stamprövning har hittills försiggått i de växthus, som tillhöra trädgårdsskolan, men då desamma nu ovillkorligen måste disponeras för annat ändamål, sedan den högre kursen i trädgårdsskötsel inrättats vid institutet, måste nya växthus uppföras, och givetvis böra de förläggas i närheten av institutionsbyggnaden. I detta sammanhang bör påpekas, att Mellangård och östergård ej äro elektrifierade. Av det ovan anförda framgår, att utredningsmännen tänkt sig, att trädgårdsförsöksanstalten för sin föreslagna verksamhet skulle vid Alnarp disponera över dels ett sammanhängande markområde av 8 ha norr om parken med institutionsbyggnad för administrations- och fruktodlingsavdelningarna, trädgårdsmästarebostad och uthus samt dels större delen av utgårdarna Mellangård och östergård med institutionsbyggnad för köksväxtavdelningen, tvenne växthus och bostadshus för förste assistent och trädgårdsmästare. Som synes, hava utredningsmännen icke föreslagit uppförande av bostadshus för de båda försöksavdelningarnas försöksledare och fruktodlingsavdelningens förste assistent, men då goda förbindelser finnas med Lund, Lomma, Åkarp eller Arlöv, torde dessa befattningshavare åtminstone tillsvidare utan olägenhet kunna bo på någon av dessa platser. Försöksanstaltens omkostnadsstat. Då utredningsmännen nu framlägga en omkostnadsstat för den föreslagna trädgårdsförsöksanstalten, inse de till fullo svårigheterna att för en nybildad anstalt som denna med säkerhet angiva beloppen för vissa poster, men det oaktat anse utredningsmännen, att det föreslagna anslagsbeloppet som helhet betraktat bör vara tillfyllest för anstaltens drift. Som synes, upptages omkostnadsstaten till 70 000 kr., varifrån dock kommer att avgå inkomster dels för hyror c:a 1 000 kr., dels för försålda produkter; sistnämnda belopp beräknas för närvarande till c:a 4 000 kr. Däremot har bland inkomsterna ej upptagits den avgift, som centrala frökontrollanstalten skall erlägga för kontrollodling av olika köksväxter, alldenstund ifrågavarande avgift endast beräknas täcka trädgårdsförsöksanstaltens självkostnader för nämnda kontrollodling. På grund av gjorda beräkningar vilja utredningsmännen framlägga nedanstående FÖRSLAG TILL OMKOSTNADSSTAT FÖR STATENS TRÄDGÅRDSFÖRSÖKSANSTALT. Allmänna omkostnader: Arvoden till assistenter, trädgårdsmästare skrivbiträden Tjänsteresor Resor för försöksrådet

och 16 000: 4 000: 1000:

r 173 Tryckning av meddelanden, flygblad o. d Underhåll av byggnader, bänkgård, stängsel o. d. Underhåll och nyanskaffning av yttre inventarier Skatter o. d

3 800: — 2 000: — 1 500: — 1400: —

Expenser: Rränsle, elektrisk kraft, städning .... 3 000: — Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner o. d 1 000: — Skrivmaterialer, papper, blanketter o. d 1000: — Telefon, telegram och annonser .... 800: — Inköp och inbindning av böcker, tidskrifter o. d 2 000:—

7 800-

o^ =nn

Administrationsoch upplysningsavdelningen: Utställningsmaterial Fotografier, ljusbilder o. d Diverse omkostnader

1 000: — 500: 500:

2 000: —

Fruktodlingsavdelningen : Diverse arbetskostnader Förbrukningsartiklar Gödselmedel Inköp av plantskolealster Diverse omkostnader

3 200: 1 500: 2 000: — 800: — 500:^—

8000: —

Köksväxtavdelningen : Diverse arbetskostnader (inkl. dragare) Förbrukningsartiklar Gödselmedel (inkl. naturlig gödsel) Inköp av frö Diverse omkostnader Försök med prydnadsväxter

12 000: — 2 700: — 4 500: — 600: 700: S:makr.

20 500: — 2 000: 70000: —

Av det anförda framgår alltså, att de årliga kostnaderna för trädgårdsförsöksanstalten skulle utgöra till löner för ordinarie befattningshavare 43 658: till övriga omkostnader 70 000 : S:ma kr. 113 658: — Från nämnda belopp avgå dock inkomster för försålda produkter och hyror, vilka beräknats uppgå till 5 000 (4 000 + 1 000) kr. Efter ett visst antal år skulle man dessutom kunna räkna med en del inkomster från fruktodlingsavdelningen genom försäljning av frukt och bär, men det är för närvarande svårt att beräkna, vilken inkomst härav kan komma att erhållas.

dess fruktodlingsavdelning

:

Rumsbeteckning: 1 chef, 2 bibliotek och sessionsrum, 3 r u m för grövre arbeten, 4 laboratorium, 5 försöksledare, 6 assistent, 7 kontor och 8 sekreterare.

Engångskostnader för försöksanstaltens inrättande. Som redan tidigare framhållits, erfordras för trädgårdsförsöksanstaltens inrättande uppförande av vissa byggnader, reparation av andra, elektrifiering av Mellangård och östergård, uppförande av stängsel omkring försöken med fruktträd och bärbuskar, inventarier m. m. För administrations- och upplysningsavdelningen samt för fruktodlingsavdelningen måste uppföras en institutionsbyggnad, inrymmande bibliotek, tillika sessionsrum, och 3 kontorsrum för den förstnämnda avdelningen samt 4 rum för den senare avdelningen. I byggnadens källare måste finnas kylrum samt rum för förvaring och packning av frukt, och på vinden bör inredas fotografi- och mörkrum samt bostadsrum för assistent och städerska. Kostnaderna för ifrågavarande byggnad (enl. förslag fig. 15) inklusive fast inredning hava av arkitekt O. Hägg, Malmö, beräknats till 82 700 kr. Ett annat, ej fullt så ändamålsenligt förslag skulle betinga en lägre kostnad, 72 200 kr. Vidare måste rid fruktodlingsavdelningen uppföras en materialbod och ett bostadhus för avdelningens trädgårdsmästare. Vid köksväxtavdelningen erfordras tillvidare dels uppförande av ett växthus av den storlek, bifogade ritning (se fig. 16) utvisar, för en av bemälde

i—i—i—i—i—t-

Fig. 16.

Skiss av växthus

-if

vid statens trädgårdsförsöksanstalts avdelning:

köksväxt-

1 arbetslokaler, 2 tomathus och 3 gurkhus.

Högg beräknad kostnad av 28 600 kr. och dels reparation av vid Mellangård och östergård befintliga byggnader. Elektrifieringen av Mellangård och östergård, som fordrar en ledning om c:a 1950 m längd samt transformator, har av Södra Sveriges ångpanneförening beräknats kräva en kostnad av 12 000 kr. Inhägnad av fruktodlingsavdelningcns försöksfält c:a 1800 m torde draga en kostnad av 5 kr. per m eller tillsammans 9 000 kr. För inköp av träd och buskar samt för planering och anläggning av vägar å fruktodlingsavdelningens försöksfält torde erfordras ett belopp av 10 000 kr. Inköp av inventarier (möbler, skriv- och räknemaskiner, redskap, apparater m. m.) torde sammanlagt för de olika avdelningarna kunna beräknas till 25 000 kr. Engångskostnaderna för trädgårdsförsöksanstalten kunna alltså uppföras med följande belopp: Institutionsbyggnad för administrations- och fruktodlingsavdelö mngarna ^ '""• 6 800: Materialbod Rostad för trädgårdsmästare 14 000: 2 6 Växthus f nn: Reparation av byggnader på Mellangård 5 000: Reparation av byggnader på östergård 4 000: Elektrifiering av Mellangård och östergård 12 000: Transport kr. 153 100

176 Transport kr. 153 100: — Inhägnad av fruktodlingsavdelningens försöksfält 9 000: Inköp av träd och buskar; planering och anläggning av vägar m- m 10 000: — Inköp av inventarier och redskap 25 000: S:a kr. 197 100: — Alternativt kunna kostnaderna nedbringas till 186 600 kr., om det enklare förslaget till institutionsbyggnad följes. I samband härmed vilja utredningsmännen hava uttalat, att de föreslagna växthusen i framtiden torde komma att visa sig vara otillräckliga för försöksverksamhetens behov, men utredningsmännen anse sig ej nu vilja framlägga ytterligare förslag härom, då de vid överläggning med lantbruksakademiens trädgårdskommitté erfarit, att denna kommitté tänkt sig, att akademien under vissa förutsättningar skulle kunna uppföra ett större växthuskomplex vid Experimentalfältet, lämpat för försök rörande blomster- och köksväxtodling. Utredningmännen kunna för sin del endast uttala, att det vore mycket lyckligt om härtill lämpliga växthus kunde uppföras och en försöksverksamhet av antydd art inrymmas i dem, utan att statsverket betungades med de stora engångskostnader, som uppförandet av ett större växthuskomplex skulle medföra. Då det emellertid ännu ej kan avgöras, huruvida dessa växthus komma att uppföras, än mindre vilken omfattning ett sådant företag skulle få, kan anslutningen av denna akademiens tilltänkta verksamhet till den organisation, som nu föreslås, icke bliva föremål för prövning. Kap. 23. Förslag rörande inrättandet av fasta trädgårdsförsöksstationer och kostnaderna härför. I det föregående hava utredningsmännen föreslagit, att tillsvidare skulle för trädgårdsförsöksverksamheten inrättas trenne fasta försöksstationer, nämligen en i närheten av vardera Stockholm och Göteborg samt en vid Söråker i Västernorrlands län. Utredningsmännen hava vid val av platser för dessa försöksstationer i främsta rummet sökt finna smärre jordegendomar, som redan äro i statens ägo, bl. a. av det skäl att man i sådant fall icke har att räkna med ett kontant utlägg för jorden, som eventuellt skulle kunna bliva rätt betydande. Tyvärr har det emellertid visat sig omöjligt att i Stockholmstrakten finna en staten tillhörig egendom, som kan anses fullt lämplig för försöksverksamhet av föreliggande slag. Försöksstationen i Stockholmstrakten. Utredningsmännen, som i trakterna väster om Stockholm besökt olika gårdar, vilja i första rummet till

177 försökstation föreslå den Stockholms stad tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken, med goda bussförbindelser till Stockholm ( c : a 20 k m ) . Egendomens sammanlagda areal utgör 109,4 ha, varav blott c:a 25 ha åkerjord och 3 ha tomter och äng. Åkerjorden, som till största delen utgöres av godartad, sandblandad lättlera på lerbotten, är belägen i ett sammanhängande, mot söder sluttande skifte samt är väl hävdad och täckdikad. En fruktträdgård, omfattande c:a 4 ha, är belägen i den övre delen av åkerskiftet och visar oförtydbart, att marken är synnerligen lämplig för fruktodling. Man har också anledning att betrakta stora delar av den lägre liggande jorden som karakteristisk för de jordar, som på Mälaröarna användas till odling av köksväxter. Gården är väl bebyggd med mangårdsbyggnad av timmer under tegeltak om 8 rum och kök, 3 statbyggnader om tillsammans 5 rum jämte kök, ladugård med stall och loge, magasin, svinhus, smedja m. m. Denna gård skulle synnerligen väl lämpa sig till trädgårdsförsöksstalion, och kostnaderna för dess inrättande torde bliva jämförelsevis små, då bostäder för stationens personal kunna beredas genom reparation och tillbyggnad av redan befintliga byggnader. Enligt inhämtade upplysningar är det emellertid föga sannolikt, att Stockholms stad är villig att sälja denna gård, men däremot synes staden vara benägen att utbyta den del av egendomen, c:a 35 å 40 ha, som skulle erfordas till försöksstation, mot annan fastighet, som nu befinner sig i statens ägo. Om överenskommelse härom ej skulle kunna träffas, vore antagligen ej omöjligt att förvärva annan med Nibbla jämförlig egendom. Avståndet från Nibbla till Svartsjö kungsgård är ej större än att vissa försök, anlagda på den senare platsen, skulle kunna ledas av föreståndaren för försöksstationen vid Nibbla. Det vore nämligen önskvärt, att parallellserier av vissa försök anordnades dels vid Nibbla, dels vid Svartsjö, då den förra platsen med avseende på klimat och jordmån torde överensstämma med de bästa trädgårdslägena i Mälardalen, medan Svartsjö i nämnda avseenden snarare företer likhet med det inre av Uppland, stora delar av Södermanland o. s. v. Utredningsmännen anse det därför önskvärt, att årligen omkring ett hektar av därtill lämplig åkerjord vid Svartsjö upplåtes till nyssnämnda parallellförsök. Vidare bör tillstånd utverkas att utföra vissa försök i fruktträdgården vid Svartsjö. Försöksstationen i Göteborgstrakten. Vid val av försöksstation för Göteborgstrakten hava utredningsmännen låtit undersöka den staten tillhöriga gården Lilla Ryr i Lycke socken omkring 30 km norr om Göteborg med god bussförbindelse. Det hade visserligen varit önskvärt, att m a n kunnat finna en lämplig gård n ä r m a r e Göteborg, men förvärvandet av en sådan skulle givetvis medföra en betydande kostnad för inköp, då marken i sta12

178 dens omedelbara närhet står i högt pris. Det bleve antagligen svårt att anskaffa en mindre egendom med jordmån av sådan beskaffanhet, som är önskvärd för försöksverksamhet. Om icke händelsevis något gynnsamt tillfälle skulle erbjuda sig att förvärva lämpligare egendom, vilja utredningsmännen därför föreslå, att nyssnämnda gård tages i anspråk till försöksstation omedelbart efter utgången av nu gällande arrendekontrakt (våren 1936) eller senast 1937. Åkerjorden utgör omkring 12 ha, mestadels sandblandad lermylla, delvis styvare lera, vartill kommer en betesmark (tidigare åker) om c:a 3 ha med godartad mulljord, vilken efter utförd dränering bör väl lämpa sig för köksväxtförsök. Förträffligt skydd finnes mot väster, och en god del av området är även i andra avseenden lämplig för fruktodling, vilket bl. a. framgår därav, att redan planterade fruktträd äro väl utvecklade. All jord är väl skött och anmärkningsvärt fri från svårartade ogräs. Uthusen äro till stor del nyuppförda och befinna sig i gott stånd. Boningshuset innehåller 4 rum och kök samt lämpar sig väl till trädgårdsmästarebostad. Drängstuga finnes. Däremot måste uppföras en byggnad med bostad för försöksledaren jämte arbets- och kontorslokaler. Nuvarande arrendatorn, som erlägger ett årligt arrende av 700 kr., har enligt egen uppgift nedlagt 6 000 kr. på vissa byggnader och begär skälig ersättning för dessa vid sitt frånträdande av gården. Vid vardera av dessa båda försöksstationer böra försöksodlingarna utläggas efter hand. Början kan omedelbart (vid Lilla Ryr efter dränering) göras med köksväxtförsök, men huru stor areal, som bör beräknas för dessa, kan för närvarande svårligen avgöras. Säkerligen är dock ett hektar den minsta areal, som årligen bör upptagas av dylika försök. Så snart förhållandena det medgiva, utplanteras fruktträd och bärbuskar i erforderligt antal. En god del av åkerjorden kommer i varje fall att drivas i 4-årig växtföljd, bl. a. för att köksväxtförsöken ej för ofta skola återkomma på samma fält. Härav framgår, att vid båda dessa försöksstationer måste i viss utsträckning även vanlig jordbruksdrift förekomma, och härigenom vinnes också bl. a., alt den stadigvarande arbetskraft, som måste anställas för försöksverksamheten, under vissa tider på året kan sysselsättas på annat, mera ekonomiskt fördelaktigt sätt. Ledaren för en försöksstation av anfört slag måste vara en tränad försöksman med goda insikter i naturvetenskapliga och hortikulturella ämnen. Han bör icke blott leda de försök, som planlagts från huvudanstalten, utan h a n bör också själv planlägga och efter vederbörligt godkännande och fastställande sköta sådana. Dessutom bör han hava till uppgift att uppm u n t r a till och upprätthålla samarbete med trädgårdsodlare inom den del av landet, inom vilken han har sin verksamhet. I den mån sådant kan ske, bör han även övervaka den lokala försöksverksamhet, som anordnas inom distriktet, samt bör han därvid särskilt ägna sitt intresse åt J. U. F.-

179 avdelningarnas trädgårdspropaganda och de försöksringar, som arbeta med trädgårdsförsök. För att man skall kunna erhålla kompetent person till dylik befattning, bör avlöningen utgå efter lönegrad B. 24. Till biträde bör försöksledaren hava en extra assistent, varjämte en trädgårdsmästare måste anställas. Försöksstationen för Norrland. I fråga om försöksstationen för Norrland vilja utredningsmännen föreslå, att densamma förlägges till trädgårdsskolan vid Söråker, och kunna de, efter det besök på platsen, som avlades under sommaren 1932, vitsorda, att nämnda plats synes hava mycket stora naturliga förutsättningar för att tjäna den norrländska trädgårdsodlingens intressen. Fördelaktigt är, att staten redan är ägare av mark och byggnader. Givetvis måste här alla egentliga fruktodlingsförsök bortfalla, och för många köksväxter är sommaren alltför kort. Detta gör, att programmet för försöksverksamheten kan förenklas och personalbehovet inskränkas. Enligt de underhandlingar, som förts med styrelsen för skolan, skulle en befintlig byggnad, förut använd som stall, kunna inredas till lämplig lokal for försöksverksamheten för en kostnad av omkring 10 000 kr. En tillräckligt stor areal finnes tillgänglig för att köksväxtförsök å c:a 0,5 h a årligen skola kunna utföras i en lämplig cirkulation. Läge och jordmån kunna betraktas som synnerligen fördelaktiga för köksväxtodling. Som försöksledare skulle antagas den person, som vid skolan bestrider undervisningen i köksväxtodling, dock först efter det denne under någon tid tjänstgjort vid huvudanstalten eller vid de redan nu pågående köksväxtförsöken på Alnarp, så att han fått tillfälle att närmare sätta sig in i försöksarbeten av olika slag. Då emellertid blott omkring fjärdedelen av n ä m n d a persons tjänstgöringstid skulle komma att upptagas av försöksverksamhet, beräknar skolans styrelse, att endast 25 % av hans avlöning bör ingå i de beräknade kostnaderna för försöken. För skötseln av dessa måste skolan anställa en trädgårdsmästare, för vilken bostad kan beredas i den omtalade byggnaden. Försöken vid Söråker böra framför allt omfatta köksväxtodling, men i den omfattning så kan ske, böra även anställas försök med olika typer av bärodling, vidare eventuellt frosthärdighetsförsök med vissa fruktträd, prydnadsbuskar och fleråriga blomsterväxter samt sådana andra försök, som kunna få särskild betydelse för nordsvensk trädgårdsodling. Försöksledaren skulle i likhet med vad som framhållits för motsvarande tjänstemän vid övriga fasta försöksstationer, hava skyldighet att leda vissa lokala försök inom de norrländska länen. Vidare kan påpekas, att vissa försök lämpligen kunna förläggas till Offers och Brattby försöksgårdar. Försöksstationernas lönestat. På grund av vad ovan anförts, skulle lönestaten för personalen vid de båda förstnämnda försöksstationerna bliva följande:

180 Nibbla försöksstation (ortsgr. C) : 1 försöksledare (B 24) 1 trädgårdsmästare (arvode) 1 assistent (arvode)

7 620 3 000 3 600

Lilla Ryrs försöksstation (ortsgr. B ) : 1 försöksledare (B 24) 1 trädgårdsmästare (arvode) 1 assistent (arvode)

7 380: — 3 000: — 3 600:—

1 3 9 8 0 . _

S:ma kr.

28 200: -

För den fasta försöksstationen i Söråker har avlöning åt personalen icke ansetts böra upptagas i denna beräkning, då personalen därstädes antages av trädgårdsskolans styrelse och delvis tjänstgör vid skolan. Avlöningarna ingå i den summa, för vilken skolans styrelse åtagit sig att sköta försöken. Försöksstationernas omkostnadsstat. Omkostnaderna för de båda försöksstationerna Nibbla och Lilla Ryr äro naturligtvis, innan driften kommit i gång, ytterligt svåra att med säkerhet fastställa, men man torde dock kunna utgå ifrån, att dessa, ehuru trädgårdsförsök för ett rationellt genomförande kräva större arbetskostnader än jordbruksförsök, ej böra visa mycket större driftsunderskott än jordbruksförsöksgårdarna. Av denna anledning anse utredningsmännen, att driftsunderskottet bör kunna uppföras för vardera av dess försöksstationer med approximativt 11 000 kr., vartill bör komma ett belopp av 800 kr. för försöksledarens resor till försöksrådets sammanträden, till lokala försöksfält o. d. För Söråkers försöksstation har därvarande trädgårdsskolas styrelse åtagit sig att för ett belopp av 5 000 kr. årligen ombesörja försöksverksamheten, men synes detta belopp vara alltför lågt beräknat, varför detsamma bör höjas till 6 000 kr.; härtill bör läggas ett belopp av 1 000 kr. för resor av samma slag som angivits för övriga stationers föreståndare. Av det anförda framgår, att de årliga kostnaderna för omförmälda 3 försöksstationer skulle utgöra till löner åt befattningshavare 28 200: — till omkostnader (11800 + 11800 + 7 000) 30600: — S:ma kr.

58 800: —

Engångskostnader för försöksstationernas inrättande. Engångskostnaderna för trädgårdsförsöksstationerna äro naturligtvis svåra att för närvarande beräkna, dock torde man approximativt kunna räkna med nedanstående belopp. I fråga om Nibbla måste man, om egendomen kan förvärvas genom byte med annan staten tillhörig fastighet, verkställa reparation och tillbyggnad

181 av mangårdsbyggnaden och uppförande av fruktkällare med kylanordning samt inköpa erforderliga levande och döda inventarier. Vad åter beträffar Lilla Ryr, så fordras uppförande av en byggnad innehållande bostad för föreståndaren samt kontors- och laboratorielokaler, vidare ersättning till arrendatorn för av honom ägda byggnader samt liksom i föregående fall inköp av inventarier m. m. Ifrågavarande kostnader kunna uppföras på följande sätt: engångskostnader för försöksstationern a Lilla Ryr Nibbla kr. kr.

Byggnadskostnader Ersättning till arrendator Inre inventarier Yttre, levande och döda inventarier Motorspruta 200 drivbänksfönster Fruktträd och bärbuskar Stängsel S:ma kr.

22 000: — 3 500 11 000 1 200 3 000 1 500 1 500 43 700

52 000: 6 000: 3 500: 9 000: 1200: 3 000: 1 500: 1 500: 77 700

För inrättande av Söråkers försöksstation skulle engångskostnaden, som redan anförts, uppgå till 10 000 kr., och för samtliga föreslagna 3 försöksstationer skulle alltså totala engångskostnaden uppgå till ett approximativt belopp av 131400 (43 700 + 77 700 + 10 000) kr.

Kap. 24.

Förslag rörande anordnandet av fasta försöksträdgårdar och lokala försök.

Fasta försöksträdgårdar. Även om resp. förläggningsplatser valts på sådant sätt, att den viktigaste delen av landets trädgårdsodling förefinnes koncentrerad till omgivningarna närmast omkring trädgårdsförsöksanstalten och de tre föreslagna försöksstationerna, måste dock ihågkommas, att sådan odling pågår i ej ringa omfattning även inom andra områden, för vilka på platsen rationellt bedrivna trädgårdsförsök skulle hava mycket stor ekonomisk betydelse. Även om utredningsmännen — närmast med hänsyn till de kostnader, som en utökad försöksverksamhet skulle vålla statsverket — f. n. icke anse sig hava skäl att förorda anläggandet av ännu flera fasta försöksstationer än de ovan nämnda, måste de dock framhålla, att en sådan, speciellt i fråga om fruktodlingsförsök, skulle vara väl motiverad exempelvis i Östergötland. Man kan därför fråga sig, om det icke vore lämpligt att en fruktträdgård av ungefär samma slag som Danmarks »Iagttagelseplantninger» förlades till någon statsegendom på lämplig plats i östergöt-

land, och utredningsmännen tänka härvid närmast på Alvastra kungsgård. För anläggandet och skötseln av en sådan fruktträdgård behövde ej anställas försökspersonal i vanlig mening utan blott en trädgårdsmästare, som under ledning av en försöksman från trädgårdsförsöksanstalten anlade trädgården och därefter skötte denna efter givna anvisningar. Kostnaderna för inköp av inventarier och anläggning samt för skötsel under den tid, som förgår intill dess träden komma i bördighetsåldern, bleve föga betungande och skulle dessutom kunna nedbringas, genom att trädgårdsmästaren delvis sysselsattes med skötseln av vissa bär- och grönsaksodlingar, som gåve en del inkomster. Sedan fruktträden kommit i bördighetsåldern, torde de kunna giva så stor avkastning, att odlingen icke borde kräva annat understöd av statsmedel än trädgårdsmästarens avlöning, och försöksdriften komme antagligen att vissa år giva ett kontant överskott. Värdet av de i en sådan trädgård utförda försöken bestode i att man bl. a. erhölle en mera pålitlig kännedom om vissa mindre vanliga, men antagligen odlingsvärda fruktsorters betydelse för odling i trakter med likartade klimatiska förhållanden som de på försöksplatsen rådande. Åtskilliga andra problem skulle kunna lösas, och trädgården bleve ett värdefullt demonstrationsfält för traktens fruktodlare. Det vore utan tvivel önskvärt, att även möjligheterna för rationell odling av vissa trädgårdsväxter på Öland bleve föremål för en särskild undersökning, och att ett, om också blott provisoriskt, försöksfält upprättades på lämplig plats, exempelvis i trakten av Mörbylånga. Man har anledning förmoda, att Öland genom sin solrika om också torra sommar skulle kunna erbjuda gynnsamma betingelser för odling av å ena sidan gurkor och tomater, å den andra även tobak, och det är ej osannolikt, att öns fruktodling skulle kunna giva en helt annan och värdefullare avkastning genom att rationella metoder för trädens skötsel prövades och gjordes allmänt kända. I viss mån, åtminstone vad angår köksväxtförsök, skulle detta behov kunna tillgodoses i samband med det fasta försöksfält för jordbruksförsök, som utredningsmännen i annat sammanhang föreslagit förlagt till Öland. Lokala trädgårdsförsök. Det är jämförelsevis lätt att organisera sådana försök, som kunna förläggas till skolor och andra statsunderstödda eller statliga institutioner av olika slag. Lokala trädgårdsförsök böra nämligen förekomma vid varje statsunderstödd trädgårdsskola, och det borde i fråga om dylik skola för åtnjutande av statsbidrag vara föreskrivet, att skolan efter anvisning av trädgårdsförsöksanstalten och under dennas ledning vore skyldig att i viss omfattning utföra trädgårdsförsök. Av lätt insedda skäl är det nämligen högst önskvärt, att utbildning av trädgårdsmästare försiggår vid landets trädgårdsskolor under sådana former, att eleverna få tillfälle att .se efter moderna principer anlagda trädgårdsförsök.

183 Vidare böra enklare försök kunna förläggas till folkhögskolor, lantmannaskolor, seminarier och i vissa fall även till privata trädgårdar, där lämplig jord kan upplåtas, och där personal finnes, som kan sköta försöken på sätt, som föreskrives från försöksanstalten. I vart och ett av dessa fall bör försöksvärden förbinda sig dels att icke samtidigt utföra försök med trädgårdsväxter för enskild persons eller firmas räkning samt dels att ställa uppgifter om försöksresultaten m. m. direkt till försöksanstaltens förfogande. Varje sådant försök bör betalas efter viss, av trädgårdsförsöksanstalten uppgjord taxa, som dock i särskilda fall må kunna avpassas efter olika landsdelar. Utredningsmännen vilja föreslå, att ett årligt anslag av 4 000 kr. beräknas för anordnande av dylika lokala försök.

Kap. 25.

Förslag till organisation av trädgårdsförsöksverksamhetens fackliga ledning.

Lokalt samarbete i försöksnämnder. För organisationen av trädgårdsförsöksverksamheten är det naturligtvis av allra största vikt, att den genomföres på ett sådant sätt, att trädgårdsodlarna i landets skilda delar känna sitt samband med verksamheten i fråga. Därför böra försöken planläggas så, att nödig hänsyn tages till landets olikartade odlingsförhållanden. Med anledning härav vilja utredningsmännen föreslå, att landet indelas i 4 försöksdistrikt (jfr fig. 17), nämligen: / . Södra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs och Jönköpings län samt Kalmar läns södra del; 2. östra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Kalmar läns norra del samt Östergötlands, Gotlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och Västmanlands län; 3. Västra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län; samt //. Norra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande hela Norrland. Inom det första försöksdistriktet är trädgårdsförsöksanstalten, och inom vart och ett av de övriga en trädgårdsförsöksstation belägen. Oaktat distrikten äro mycket omfattande, synes det dock vara lämpligt, att det i analogi med vad som föreslagits rörande jordbrukets försöksdistrikl inrättades distriktsnämnder, vardera sammansatt av försöksstationens (eller i södra distriktet huvudanstaltens) tjänstemän, lärare vid trädgårdsskolor, hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter, föreståndare för resp. distrikts jordbruksförsöksgårdar m. fl. Varje nämnd skulle samman-

184 Fig. 17. Förslag till förläggningsplatser för statens het på trädgårdsområdet;

fasta

försöksverksam-

1 södra, 2 östra, 3 västra, 4 norra trädgårdsförsöksdistriktet.

träda vid lämpligt tillfälle, minst en gång årligen, helst på den inom distriktet befintliga försöksstationen (i södra distriktet på huvudanstalten) för att taga del av vunna resultat och diskutera spörsmålen om sådana försök, som synas äga större intresse för distriktets trädgårdsodling. Inbjudan till sådant sammanträde utfärdas inom första distriktet av chefen för trädgårdsförsöksanstalten, inom övriga distrikt av vederbörande försöksstations föreståndare. Distriktsnämnd äger att utse ett ombud med uppgift att vid sammanträde med nedan föreslaget trädgårdsförsöksråd bevaka distriktets intressen. Distriktsombud må äga att uppbära ersättning för resa till försöksrådets möte högst en gång årligen av härtill beräknat anslag, upptaget i trädgårdsförsöksanstaltens omkostnadsstat. För att åstadkomma en förbindelse mellan de olika distrikten bör en representant för huvudanstalten (chefen eller försöksledare) deltaga i varje försöksnämnds sammanträde.

185 Samarbete med annan försöksverksamhet. För att försöksverksamheten på trädgårdsområdet skall få den betydelse, som är önskvärt, fordras ovillkorligen, att denna verksamhet står i samarbete med andra institutioner. Såsom redan vid flera tillfällen antytts, bör ett intimt samarbete pågå mellan försöks- och undervisningsverksamheten vid Alnarp, och föreståndaren för institutets trädgårdsavdelning bör åtminstone de närmaste åren även vara chef för trädgårdsförsöksanstalten. I institutets nu gällande instruktion har stadgats, att försöksledaren för köksväxtavdelningen skall meddela undervisning vid institutets trädgårdsavdelning och vara medlem av samma avdelnings lärarekollegium, och det torde vara önskvärt, att även efter den nya organisationens genomförande dessa bestämmelser fortfara att gälla samt att liknande tjänstgöring ålägges försöksledaren för fruktodlingsavdelningen. Viss försöksverksamhet torde också komma att bedrivas av ämneslärarna vid institutet, och särskilt bör läraren i blomsterodling hava en viktig uppgift att fylla genom att med till buds stående medel leda de försök, som kunna utföras på hans område, däribland icke minst prövningen av nyare typer av prydnadsväxter. I ej ringa utsträckning bör försöksverksamheten kunna draga nytta av de i Alnarps trädgårdar befintliga, rätt betydliga samlingarna av frukt- och bärsorter, och för utplantering såväl vid Alnarp som vid de fasta försöksstationerna kunna trädskolorna på platsen uppdraga behövligt växtmaterial i avsevärd mängd. De hjälpmedel av olika slag, som redan finnas vid institutet eller senare komma att anskaffas, böra få användas för försöksverksamhetens behov i sådan omfattning, som är möjligt utan att detta skadar undervisningen eller institutets ekonomiska intressen. I åtskilliga fall bör ett visst samarbete med jordbruksförsöksverksamheten kunna ifrågakomma, bl. a. i sådant avseende, att såsom redan antytts vid de fasta försöksgårdarna anläggas små mönsterträdgårdar, vilka kunna tjäna som demonstrationsfält, och i något fall kan man också tänka sig smärre försök, närmast berörande köksväxtodling, förlagda till dylik försöksgård. Därjämte kan förekomma, att man i vissa försöksringar önskar utföra enklare försök med t. ex. gödsling av köksväxter, vilket för övrigt redan skett. Av stor betydelse är det också, att ett samarbete organiseras med lantbruksförsöksanstaltens kemiska och i visst avseende kanske även med dess botaniska driftslaboratorium. Visserligen måste trädgårdsförsöksanstalten vara utrustad för utförande av enklare kemiska undersökningar, och varje försöksstation bör likaledes hava en mindre laboratorieutrustning, i varje fall för bestämning av torrsubstans, men de mera krävande undersökningarna av jordprov och av skördeprodukter m. m. måste dock utföras på ett speciallaboratorium med rutinerad personal och med alla vetenskapliga

186 hjälpmedel för snabb och säker analys. En lämpligare anstalt härför än lantbruksförsöksanstaltens kemiska driftslaboratorium kommer säkerligen ej att stå till buds. Av synnerlig vikt är också samarbete med statens växtskyddsanstalt. Till undvikande av dubbelarbete bör i förväg bestämmas, att trädgårdsförsöksverksamheten på sitt program icke upptager undersökningar av rent entomologisk eller mykologisk art, men däremot bör den kunna undersöka och pröva den praktiska tillämpningen av olika metoder till bekämpande av skadedjur och parasitsvampar och därvid erhålla hjälp av växtskyddsanstaltens personal. I den utsträckning, det låter sig göra utan olägenhet för trädgårdsförsöksverksamheten, bör tillfälle beredas för växtskyddsanstaiten att på egen bekostnad låta utföra sådana undersökningar och försök inom växtpatologiens område, som förhållandena kunna göra önskvärda. Detta bör kunna ske såväl vid huvudanstalten som på de fasta försöksstationerna. Ett samarbete av anfört slag torde bliva desto lättare att åstadkomma, som utredningsmännen i det följande komma att föreslå, att en filial av växtskyddsanstalten förlägges just till Alnarp. Redan tidigare har ett samarbete mellan statens maskin- och redskapsprovningsanstalter och trädgårdsavdelningen vid Alnarpsinstitutet anordnats på sådant sätt, att arbetsprov med olika slags trädgårdsredskap utförts dels i ekonomiträdgårdarna vid Alnarp, dels i avdelningarna för köksväxtoch fruktodlingsförsök. Det är utan tvivel till allmän nytta, att så fortfarande sker. Det redan omnämnda samarbetet med statens centrala frökontrollanstalt måste givetvis också fortgå efter samma principer, som hittills varit gällande vid den av Alnarps trädgårdars försöksverksamhet för frökontrollanstaltens räkning utförda kontrollen över sort- och stamäkthet hos köksväxter. Trädgårdsförsöksrådet. I och för planläggningen av hela landets försöksverksamhet på trädgårdsområdet bör inrättas ett trädgårdsförsöksråd, som på kallelse av chefen för trädgårdsförsöksanstalten sammanträder minst en gång årligen på Alnarp. I detta råd bör förutom nyssnämnde chef ingå ordinarie ämneslärare vid trädgårdsavdelningen av Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, föreståndarna för de fasta trädgårdsförsöksstationerna, representanter för lantbruksförsöksanstalten, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt samt ombud för trädgårdsdistriktsnämnderna. Därjämte böra vissa trädgårdsmannasammanslutningar, omfattande hela landet, erhålla rätt att låta sig representeras inom försöksrådet. Till underlättande av försöksrådets arbete torde detta vid behov kunna uppdelas på sektioner, t. ex. för fruktodlingsförsök, för köksväxtförsök, för växthus-

187 försök m. m. Särskild reseersättning till försöksrådets sammanträde utgår ondast till distriktsombuden. Försöksrådets viktigaste uppgift bör vara att årligen upprätta förslag till försöksplaner, varjämte rådet bör äga befogenhet att behandla även andra frågor, som synas vara av betydelse för försöksverksamhetens upprätthållande och utveckling. Av särskild vikt torde därvid vara att främja och organisera samarbetet med andra institutioner. Styrelse. Högsta ledningen av trädgårdsförsöksverksamheten skall som nämnts handhavas av styrelsen för statens försöksverksamhet, i vilken chefen för trädgårdsförsöksanstalten skall vara självskriven ledamot samt föredragande ifråga om alla ärenden rörande anstaltens arbetsområde. Kap. 26. Sammandrag av kostnaderna för den föreslagna organisationen av statlig försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Årliga driftskostnader. De årliga kostnaderna för trädgårdsförsöksverksamheten skulle, då den föreslagna organisationen blivit fullt genomförd, alltså uppgå till följande belopp: Trädgårdsförsöksanstalten : lönestat omkostnadsstat (efter avdrag av inkomster) 3 fasta trädgårdsförsöksstationer : lönestat omkostnadsstat Lokal försöksverksamhet

43 658:— 65 000:— 28 200 : — 30 6 0 0 : — S:ma kr.

108 658:

58 800: 4 000: 171 458: —

Engångskostnader. Engångskostnaderna kunna approximativt upptagas till nedanstående belopp: Trädgårdsförsöksanstalten 197 100: Nibbla trädgårdsförsöksstation 43 700: Lilla Ryrs trädgårdsförsöksstation .... 77 700: Söråkers trädgårdsförsöksstation 10 000: S:ma kr. 328 500 Kap. 27. Förslag till plan för genomförandet av den tilltänkta organisationen av trädgårdsförsöksverksamheten. Ehuru det är av stor vikt, att hela den föreslagna trädgårdsförsöksverksamheten snarast träder i verksamhet, så är det utan tvivel mest brådskande, att den planerade försöksfruktträdgården vid Alnarp eller i varje fall

188 viss del av densamma genast anlägges. Det egentliga arbetet med fruktträdsförsök kan nämligen i allmänhet icke sättas igång, förrän träden nått en viss ålder, i många fall först sedan de kommit in i bördighetsåldern. Skulle man vänta med att plantera träden intill dess att institutionsbyggnaden uppförts, personalen anställts o. s. v., finge den senare knappast full sysselsättning under den första tiden, och det droge om så mycket längre, innan de första resultaten förelågo av försöken. Utredningsmännen hava så mycket mindre anledning att betvivla lämpligheten av att man redan nu börjar plantera vissa fruktträdskvarter, som de anse, att alla förutsättningar finnas för att detta arbete skall kunna utföras på det sätt, som bäst gagnar de avsedda försöken. Det område, som föreslagits för fruktodlingsavdelningen, kan när som helst göras tillgängligt. Vidare finnas i plantskolorna vid Alnarp dels ett betydande antal fruktträd, tillhörande för ändamålet värdefulla sorter och uppdragna på sådana grundstammar, som göra träden särskilt lämpliga för jämförande försök, dels andra träd, uppdragna ur kärnsådd efter planmässigt utförda korsningar. Slutligen bör framhållas, att det för undervisningen i fruktodling vid institutets högre kurs i trädgårdsodling är av eminent betydelse, ej blott att fruktodlingsförsöken påbörjas så snart som möjligt för att de vunna resultaten skola utgöra ett värdefullt stöd för undervisningen, utan även för att den nyanlagda fruktträdgården som sådan skall komma att utgöra ett synnerligen viktigt undervisnings- och demonstrationsobjekt. Utredningsmännen, som erfarit, att styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut begärt ett anslag av 8 000 kr. för ifrågavarande ändamål, vilja därför hemställa, att redan av 1934 års riksdag begäres ett anslag av nyssnämnt belopp att under budgetåret 1934—1935 utgå till påbörjande och skötsel av försöksfruktträdgården vid Alnarp. Under förutsättning av att frågan om försöksverksamhetens organisation i sin helhet framlägges för 1935 års riksdag och vinner dennas bifall, vilja utredningsmännen föreslå följande plan för organisationens genomförande : budgetåret 1935/36: chef för trädgårdsförsöksanstalten tillförordnas från den 1 juli; för anstaltens administrations- och fruktodlingsavdelning föreslagna byggnader uppföras; ytterligare fruktträdsodlingar anläggas och inhägnas; den 1 januari 1936 träda anstaltens samtliga avdelningar i verksamhet och anställes härför erforderlig personal; samtidigt börjar försöksstationen vid Söråker sin verksamhet; budgetåret 1936/37: för trädgårdsförsöksanstaltens köksväxtavdelning föreslagna byggnader uppföras eller repareras och i samband därmed elektrifieras Mellangård; byggnad vid Söråker iordningställes; den 14 mars 1937

189 övertages Lilla Ryr, och anställes för denna försöksstation erforderlig personal; lokal försöksverksamhet påbörjas; budgetåret 1937/38: föreslagna byggnadsarbeten vid Lilla Ryr utföras; den 14 mars 1938 övertages Nibbla gård och anställes för denna försöksgård erforderlig personal; budgetåret

1938/39: föreslagna byggnadsarbeten vid Nibbla utföras;

budgetåret

1939/40: försöksverksamhet med prydnadsväxter påbörjas;

budgetåret 1940141: försöksträdgård anlägges ev. vid Alvastra; försöksfält anordnas ev. vid Mörbylånga.

Kap. 28.

Trädgårdsförsöksverksamhetens organisation i Danmark, Norge och Finland. I. DANMARK.

I den tidigare (sid 145) lämnade redogörelsen för jordbruksförsöksverksamhetens organisation i Danmark har även anförts, att försöken på trädgårdsområdet ingå i den allmänna statliga försöksverksamheten. Dock kan omnämnas, att trädgårdsförsöksverksamhet från början upptogs och under en lång följd av år bedrevs av olika trädgårdssällskap, vilka därtill erhöllo understöd av staten. Man hade t. o. m. upprättat flera försöksträdgårdar, och den viktigaste av dessa, Spangsbjerg vid Esbjerg, anlades så sent som år 1908. En år 1911 tillsatt kommitté kritiserade emellertid skarpt denna lösliga organisationsform och påyrkade statens övertagande av all försöksverksamhet, varvid föreslogs, att denna ordnades efter de principer, som nu ligga till grund för Statens Planteavlsudvalgs verksamhet. Är 1914 framlade sagda udvalg ett detaljerat förslag, enligt vilket staten borde upprätta tre fasta trädgårdsförsöksstationer, nämligen en på Fyen och två på Jylland, och beräknades engångskostnaderna för dessa till 291 840 kr. På grund av rådande ekonomiska förhållanden ville emellertid riksdagen icke anslå medel till inköp av de föreslagna egendomarna utan beslöt i stället, att dessa skulle arrenderas på 30—40 år med förköpsrätt för staten till vissa belopp; för övrigt bifölls i huvudsak det framlagda förslaget, och den statliga organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsområdet började genomföras år 1915. De hittills nedlagda engångskostnaderna för byggna-

190 der, utrustning, planteringar m. m. vid de tre trädgårdsförsöksstationerna beräknas hava uppgått till omkring 200 000 kr. Danmarks största försöksstation för trädgårdsväxter är Blangsted (nära Odense), vilken av staten arrenderats intill år 1955. Nämnda försöksstation, som har en areal av 60 ha, användes dels till trädgårds- och dels även i viss utsträckning till jordbruksförsök. Rland de förra äro fruktodlingsförsöken de viktigaste, men man utför även omfattande försök med t. ex. jordgubbar, hallon m. m. samt med köksväxter. Av alla viktigare växtslag förekomma dels sortförsök, dels olika slags kulturförsök (berörande t. ex. gödsling, besprutning, bevattning o. s. v.), i många fall även lagringsförsök. För dessa olika undersökningar har stationen blivit särdeles väl utrustad, och många viktiga undersökningar hava redan slutförts. Den redan omnämnda försöksstationen vid Spangsbjerg övertogs av staten 1915 och arrenderades därvid på 30 år. Denna försöksstation, som omfattar 21 ha, användes i övervägande grad till försök med köksväxter, uppdragning av bär- och köksväxtsorter m. m. Danmarks tredje trädgårdsförsökstation är belägen i norra Jylland vid Hornum i Himmerland och upprättades år 1916. Sedan år 1928 befinner sig denna station, som omfattar en areal av 33 ha, i statens ägo. Även här utföras i första hand försök med köksväxter och bär, men även jordbruksförsök förekomma. Stationens närmaste uppgift är att utföra sådana undersökningar, som i främsta rummet hava intresse för norra Jylland. Stationen för växthusförsök vid Lyngby har tillkommit på enskilt initiativ. Sedan de danska handelsträdgårdsmästarna länge känt behovet av en sådan anstalt, satte sig Almindelig dansk Gartnerforening i spetsen för en insamling, vilken inbragte en summa av 36 000 kr. Föreningen tillsköt därpå 14 000 kr., varefter man alltså disponerade ett sammanlagt belopp av 50 000 kr. Med detta belopp som grundplåt till stationens upprättande övertog staten verksamheten år 1928. Tvenne stora växthus uppfördes samma år, ett gurkhus (50X4 m) och ett tomathus (50X10 m ) ; därjämte bar till stationen skänkts av Dansk Chrysanthemumselskab ett växthus, huvudsakligen avsett till försök med bekämpande av parasiter i odlingar under glas. Denna försöksstation är även utrustad med en större bänkgård, delvis med artificiell uppvärmning, samt förfogar över ett betydande område öppen jord. Stationens uppgift är närmast att arbeta med försök inom köksväxtodlingens område. En kommitté, benämnd Vaeksthusudvalget, har till uppgift att t. v. bistå Statens Planteavlsudvalg vid behandlingen av frågor rörande växthusförsökens allmänna uppgifter, utformning och omfattning. Anslagen till de nämnda försöksstationerna under budgetåret 1932—33 hava utgått med följande belopp:

191 Blangsted

Spangsbjerg kr.

kr.

Avlöningar 13 778: Arrenden 16 917: Driftsutgifter 93 600: Resor 800: Representationskostnader 320: Kr. 125 415 Avgår beräknade inkom54 0 0 0 : — ster Rest att fyllas genom statsanslag 71 415: eller tillsammans 160 622 kr.

Homum kr.

Växthusförsök i Lyngby kr.

5 381: —

13 608 8 600 31 700 700 240

7 338 1550 36 000 — 850 240

36 000: —

54 848

45 9 7 8 : —

41381:

14 000:

19 0 0 0 : —

20 000: —

40 848: —

26 978:

21381:

Innan de ovan omtalade försöksstationerna trätt i verksamhet, hade några av de större sammanslutningarna av trädgårdsodlare satt igång ett antal s. k. »Iagttagelseplantninger af frugtsorter», ett slags privata försöksträdgårdar, anlagda efter anvisningar av en särskild kommitté. De organisationer, som grundade dessa planteringar, lämnade också vissa bidrag till deras anläggning och vård, och betydande anslag erhöllos från staten. Från och med budgetåret 1928—29 har staten lämnat visst mindre understöd (uppgående till omkring 40 procent av trädgårdsorganisationernas kontanta utlägg) till sådana »Iagttagelseplantninger». För närvarande finnas 21 dylika, förlagda till olika delar av Danmark; arealen för en sådan plantering växlar från 0,34 till 1,5 ha. I allmänhet har man planterat minst 10 olika fruktsorter av varje fruktart, som skall undersökas, och minst 4 träd av varje sort; även bärbuskar ingå i dessa försök. En särskild kommitté har till uppdrag att utöva tillsynen över samtliga lokala »Iagttagelseplantninger», som åtnjuta statsunderstöd. Den summa, som utgår i understöd till denna verksamhet, har utgjort omkring 4 000 kr. om året. Danska statens kostnader för försöksverksamheten på trädgårdsområdet synas alltså för närvarande utgöra c:a 164 000 kr. 2. NORGE. Redan år 1865 anlades vid lantbrukshögskolan i Ås en försöksfruktträdgård, en första början till statlig försöksverksamhet på trädgårdsområdet, och man har efter denna trädgårds tillkomst gjort värdefulla iakttagelser över olika fruktsorters bördighet, härdighet o. d. Den första anstalt i Norge, som upprättats helt och hållet för försök på trädgårdsområdet, grundades år 1911 vid Berg i Asker (sydväst om Oslo) av sällskapet Havedyrkningens Venner och ställdes under ledning

192 av den verksamme och framstående försöksmannen, havebrukskandidat Karl Weydahl, som under sin tyvärr allt för korta levnad dels medhann att utföra ett stort antal värdefulla försök och dels lyckades väcka ett utomordentligt livligt intresse för försöksverksamheten på detta område inom landet. Redan tidigare hade dock ovannämnda sällskap fått till stånd åtskilliga smärre observationsplanteringar av fruktträd på ett stort antal platser över hela landet ända upp till 69 gr. n. br. Den nuvarande organisationen av den norska trädgårdsförsöksverksamheten, som daterar sig från år 1919, står helt under statens ledning. Någon särskild central administration för denna verksamhet finnes icke, och den är vidare strängt uppdelad på de olika fackgrenarna. Sålunda äro försöksledarna både i fruktodling och i köksväxtodling helt självständiga i sin verksamhet. De bilda var för sig centralledningen inom sitt område och disponera förutom var sin centralstation ett omfattande system av spridda försöksfält, vilka äro förlagda till substationer, trädgårds- och lantbruksskolor samt privata anläggningar över hela det vidsträckta och olikartade landet. Vid statens övertagande av försöksverksamheten med trädgårdsväxter vidtog en omorganisation på sådant sätt, att försöken med köksväxter flyttades över till Ås och centralpunkten för fruktodlingsförsöken förlades till Hermansverk (Njös) i Sogn, en härtill mycket lämplig plats. Försöksstationernas läge, utrustning, budget o. s. v. framgår av följande. Statens försöksstation för fruktodling på Njös har en areal av 7 ha odlad jord, vartill komma relativt stora, delvis odlingsbara markområden. Anläggningskostnaderna för denna station hava uppgått till 170 000 kr. De årliga driftskostnaderna äro f. n. 35 600 kr., varav 10 000 kr. bestridas med inkomster av försålda produkter; härtill kommer försöksledarens lön, 8100 kr., varför alltså nettokostnaden, förutom ränta på anläggningskostnaderna och egendomens inköpsvärde, belöper sig till 33 700 kr. Den fasta personalen utgöres av 1 försöksledare, 2 assistenter, 1 kontorist m. fl. Vid stationen bedrives allsidig försöksverksamhet beträffande fruktoch bärodling, både kulturförsök, sortförsök och växtförädling. Därjämte ledes från stationen ett stort antal lokala försök i skilda delar av landet. Köksväxtförsöken vid Norges lantbrukshögskola hava en areal av 3,2 ha, varjämte ytterligare mark i mån av behov får disponeras å högskolans jordbruk. Härtill kommer ett stort antal lokala försök, som utlagts i landets olika delar. Anläggningskostnaderna härför, som omfattat uppförandet av assistentbostad och kontorsbyggnad jämte inköp av en del material, hava uppgått till 38 000 kr. Jorden tillhör högskolan, och försöksledaren åtnjuter i egenskap av professor vid denna såväl tjänstebostad som lön. De årliga drifts-

193 kostnaderna utgöra f. n. 16 400 kr., varav 5 200 kr. bestridas av inkomster från odlingarna. Härtill kommer endast avlöning av fast assistent. Vid Ås pågår omfattande försöks- och förädlingsverksamhet med köksväxter. På senare tid hava även försök med prydnadsväxter påbörjats under ledning av docenten i blomsterodling vid lantbrukshögskolan. Bland andra norska försöksstationer märkas följande: Statens försöksstation på Kjevik (Tveit, Vest-Agdar) har på sitt program också anordnandet av köksväxt-(och fröodlings-) försök i sydvästligaste delarna av landet. Kvithammer försöksgård (Stjördal, Nord-Tröndelag), som äges av staten, är delvis inrättad som en särskild trädgårdsförsöksstation för »nordenfjeldske» Norge, men på grund av ekonomiska förhållanden har man ännu icke kunnat giva den en mera självständig organisation, varför den tillsvidare under statskonsulenten i åkerbruk drives som substation i samarbete med nämnda huvudstationer. För närvarande kostar denna försöksgård staten årligen endast c:a 1000 kr. i nettodriftsutgifter.

3. FINLAND. Försöksverksamheten på trädgårdsområdet i Finland ledes av centralutskottet för lantbrukets försöksverksamhet enligt samma grunder som j ordbruksförsöksverksamheten. 1 Finland finnes tillsvidare en försöksstation på trädgårdsområdet, nämligen Sydvästra Finlands växtodlings- och trädgårdsförsöksstation i Piikkiö. Vid denna försöksstation utföras såväl trädgårds- som jordbruksförsök; för de förstnämnda finnes en särskild direktion, bestående av 5 ledamöter. Försöksstationen, som är förlagd till ett kronohemman om c:a 29 ha öppen jord och som är belägen på ett avstånd av 23 km från Åbo, började sin verksamhet i mars 1927. Den har en personal bestående av föreståndare, assistent, trädgårdsmästare m. fl. Förutom behövliga bostadsoch ekonomibyggnader har försöksstationen ett välutrustat, nyuppfört laboratorium. Försöksstationen utför för närvarande såväl sort- och gödslingsförsök med köksväxter och jordgubbar som försök med bärbuskar och fruktträd (inkl. grundstammar). Den pomologiska observationsstationen Hinnonmäki, som är förenad med Stjärnsunds (numera Lepaa) trädgårdsinstitut (Tavastehus) och som skötes av en försöksledare med biträde av en trädgårdsmästare, sorterar även under trädgårdsförsöksstationen. 13

194 C. Försöks= och forskningsverksamheten på växtpatolo* giens område. Kap. 29.

Förslag till inrättandet av en filialstation utav statens växt« skyddsanstalt i Skåne.

I skrivelse av december 1929 hemställde Malmöhus läns hushållningssällskap hos Kungl. Maj:t om inrättandet av en växtpatologisk och entomologisk forsknings- o. försöksanstalt i Malmöhus län. Häröver har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, efter hörande av föreståndarna för anstaltens avdelningar för lantbruksbotanik och lantbruksentomologi, i skrivelse av den 3 mars 1930 avgivit ett yttrande, i vilket bl. a. uttalades önskvärdheten av att en utredning rörande försöksverksamhetens organisation komme till stånd, och att i samband därmed föreliggande spörsmål toges under övervägande. Växtskyddsanstaltens organisationsförslag för en filialstation i Skåne. Utredningsmännen hava anmodat styrelsen för statens växtskyddsanstalt att avgiva yttrande i nämnda spörsmål, och har densamma vid sammanträde den 28 september 1933 vitsordat önskvärdheten av att en dylik anstalt, lämpligen förlagd till Alnarp, inrättades samt bifogat en av växtskyddsanstaltens nämnd avgiven utredning i föreliggande ärende. Sagda n ä m n d förordar, att en filial av anstalten upprättas på Alnarp, och att därstädes ställas till filialens förfogande erforderliga lokaler, samt att i närheten av desamma uppföras dels ett mindre växthus och dels ett insektarium. Filialens fasta personal skulle endast utgöras av en föreståndare, förslagsvis benämnd inspektör, under det övrig för verksamheten erforderlig personal skulle vid behov beordras till filialen från huvudanstalten. Då emellertid denna sistnämndas personal är otillräcklig för sagda ändamål, föreslås, att vid densamma anställes ytterligare tvenne förste assistenter. Årliga omkostnaderna för filialen, frånsett befattningshavarnas löner, beräknas till 13 360 kr., vartill komma engångskostnader dels för anskaffande av erforderliga inventarier, 10 000 kr., dels för uppförande av växthus och insektarium, 10 000 kr. Behovet av en filialstation av växtskyddsanstalten i Skåne. Utredningsm ä n n e n vilja framhålla, att det är av synnerlig vikt, att en dylik anstalt, naturligtvis organiserad som en filial av växtskyddsanstalten, kommer till stånd just i Skåne. Det är ju nämligen en känd sak, att en intensivt bedriven växtodling medför stora risker för skadegörelser av parasitsvampar och skadeinsekter, och gäller detta icke minst i fråga om sådana skador,

195 som med ett gemensamt namn benämnas växtföljdssjukdomar. Vidare finnes i Skåne en hel del odlingar, såsom exempelvis fröodlingar av rotfruktsväxter och vissa vallväxter, vilka ej förekomma i mellersta Sverige. Slutligen bedrives i denna landsända en utsträckt odling av trädgårdsväxter. Det är ju självfallet, att en till Stockholm förlagd växtskyddsanstalt svårligen kan med erforderlig effektivitet bedriva forskningar och försök i Skåne för bekämpandet av där uppträdande växtskador utan att därstädes för sin verksamhet hava en fast stödjepunkt, varifrån undersökningarna kunna ledas. Filialstationens förläggning. I fråga om sagda filials förläggningsplats anse utredningsmännen i likhet med växtskyddsanstaltens styrelse, att densamma bör förläggas till Alnarp, och detta dels emedan till denna plats föreslås förlagd statens trädgårdsförsöksanstalt, vilken kommer att få stort behov av samarbete i fråga om växtskador, och dels emedan filialen kommer att bliva kommunikativt välbelägen i förhållande icke blott till stora importhamnar för de växter och växtdelar, som skola stå under växtskyddsanstaltens kontroll, utan även i övrigt till områdets olika delar. Vad beträffar anskaffandet av lokaler för denna filials verksamhet, hava utredningsmännen inhämtat, att i Alnarpsinstitutets byggnader ej kan beredas erforderligt lokalutrymme, men däremot hava utredningsmännen funnit, att i den byggnad, som disponeras av statens centrala frökontrollanstalts filial och som är belägen i närheten av Äkarps järnvägsstation, skulle kunna iordningställas tillräckliga lokaler. I nämnda byggnad kan nämligen, om så erfordras, så gott som hela den rymliga vindsvåningen, som har en golvyta av 12X22 m inredas för ifrågavarande ändamål. I närheten av nämnda byggnad finnes också möjlighet att erhålla för försök erforderliga jordarealer.

Filialstationens organisation. Växtsskyddsanstaltens filialstation bör organiseras i intim kontakt med huvudanstalten, och vid densamma bör hela året om vara stationerade en föreståndare och en assistent. Utredningsmännen anse det vara nödvändigt, att filialen förutom föreståndaren har tillgång till ytterligare en tjänsteman, enär det vid förfall för den förstnämnde måste finnas någon ersättare, emedan i annat fall, då t. ex. föreståndaren är borta på tjänsteresor, ej finnes någon, som kan sta allmänheten till tjänst med råd och upplysningar. Därjämte bör, då så påfordras för undersökning och utredning av visst spörsmål, befattningshavare från huvudanstalten under erforderlig tid beordras att tjänstgöra vid filialen. En sådan anordning torde dock förutsätta anställandet av ytterligare personal vid huvudanstalten i Stockholm.

196 Filialstationens kostnader. Filialstationens lönestat skulle alltså bliva följande: 1 föreståndare (B 24) 7 380: — 1 assistent (arvode) 4 800: — S : m a k r . 12 180: — Omkostnadsstaten är naturligtvis ej lätt att exakt beräkna, i all synnerhet som vissa kostnader såsom för uppvärmning, städning m. m. k u n n a uppdelas mellan denna filial och statens centrala frökontrollanstalts filial. Utredningsmännen anse emellertid, att nämnda kostnader kunna uppföras med nedanstående belopp: Tjänsteresor (inklusive resor för tjänstemän från huvudanstalten Försök och undersökningar Skriv- och laboratoriebiträde Förbrukningsartiklar Expenser: värme, elektrisk ström, städning, renhållning 1 500: — skrivmaterial, papper m. m 600: — inköp och underhåll av möbler, skrivmaskin m. fl. inventarier 1 000: — telefon 400: — inköp och bindning av böcker o. tidskrifter 500:—

3 000 4 000 1 200 800

4 000

S:ma kr. 13 000: — De årliga kostnaderna för den föreslagna filialen skulle alltså, exklusive eventuella dyrtidstillägg för befattningshavare, uppgå till 25180 kr. (12 180+13 000 k r . ) . Engångskostnaderna för filialens upprättande fördela sig på följande approximativt beräknade poster: inredning av lokal uppförande av växthus och insektarium nyanskaffning av inventarier S:ma kr.

15 000 10 000 10 000 35 000

Filialstationens samarbete med andra institutioner. Utredningsmännen vilja slutligen framhålla, att det är av synnerlig vikt, att denna filialstation står i intimt samarbete framför allt med statens trädgårdsförsöksanstalt, statens skånska försöksgårdar samt Sveriges utsädesförening, icke minst i och för anordnande av lokal försöksverksamhet inom sitt verksamhetsområde. Det bör i detta sammanhang påpekas, att statens växtskyddsanstalt bör bedriva lokal försöksverksamhet även i andra delar av landet.

197 SAMMANDRAG AV UTREDNINGENS VIKTIGASTE FÖRSLAG. De av utredningsmännen i det föregående framlagda förslagen till åstadkommande av en rationell och på samma gång mera enhetlig och planmässig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens samt därjämte även i viss mån på husdjursskötselns område, kunna i korhet sammanfattas på följande sätt: 1 :o) inrättandet av en styrelse för hela landets statliga försöksverksamhet på såväl jordbruks- som trädgårdsområdet med under densamma sorterande försöksråd för resp. jordbruks-, h u s djurs- och trädgårdsförsök; 2:o) indelning av landet i dels 7 jordbruksförsöksoch dels 4 trädgårdsförsöksdistrikt, varje med sin, av distriktets ledande försöksmän bestående, under resp. försöksråd sorterande försöksnämnd; 3:o) inrättandet av en till Ultuna förlagd statens lantbruksförsöksanstalt, vars verksamhet huvudsakligast skall omfatta de arbetsuppgifter, som för närvarande handhavas såväl av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelningar för jordbruk och husdjursskötsel som även av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, och vid vilken anstalt kemiska och botaniska driftslaboratorier för landets hela statliga försöksverksamhet skola finnas; 4:o) inrättandet av en till Alnarp förlagd statens trädgårdsförsöksanstalt, vars verksamhet huvudsakligast skall omfatta en avsevärd utvidgning av de arbetsuppgifter, som för närvarande handhavas av Alnarps trädgårdars försöksverksamhet och permanenta kommittén för fruktodlingsförsök; 5:o) upprättandet av ett system av fasta jordbruksförsöksgårdar, i vilket system skall, förutom statens nuvarande försöksgårdar, ingå svenska mosskulturföreningens, svenska betes- och vallföreningens samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgårdar, varjämte dessutom skola inrättas dels 4 större försöksgårdar i Malmöhus, Kristianstads och Östergötlands län samt vid Ultuna, dels en mindre försöksgård i Västerbottens län och dels tillsvidare mera provisoriska försöksgårdar i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län; 6:o) komplettering av det under 5:o) omförmälda försöksgårdssystemet dels med ett erforderligt antal, av resp. försöksgårdar skötta fasta försöksfält och dels genom upprättande av fasta

198 försöksstationer vid flertalet av landets lantmanna- och lantbruksskolor; 7:o) upprättandet av ett system av fasta trädgårdsförsöksstationer, kompletterat med av dessa anordnade lokala försök vid trädgårdsskolor, jordbruksförsöksgårdar m. fl.; 8:0) anordnandet av en väsentligt utvidgad och med statsmedel understödd lokal gödslingsförsöksverksamhet, fortfarande under hushållningssällskapens ledning; 9:o) genomförandet av en väl organiserad, officiell sortprövning, däri inbegripet stamförsök dels med vallväxter och dels med rotfruktsväxter; 10 :o) åstadkommandet av en effektiv upplysningsverksamhet dels genom inrättandet av särskilda upplysningsavdelningar vid lantbruksförsöks- resp. trädgårdsförsöksanstalten med bl. a. välordnad publikationsverksamhet, dels genom anordnande av kurser och demonstrationsmöten vid försöksgårdar, försöksstationer, fasta försöksfält m. m., och dels genom bedrivande i viss utsträckning av konsulterande verksamhet från lantbruksförsöksanstalten ; 11 :o) inrättandet av en till Alnarp förlagd filialstation utav statens växtskyddsanstalt; och 12:o) föranstaltande av en specialutredning rörande husdjursförsöksverksamhetens inre organisation.

s

Statens offentliga utredningar 1934 S y s t e m a t i s k

för

t e c k n i n g

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den k r o n o l o g i s k a förteckningen.)

Allmän l a g s t i f t n i n g . R ä t t s s k i p n i n g . Fångvård.

Fast e g e n d o m . J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med u t r e d n i n g och förslag rörande brga nisattonen av försöksverksamheten på viixt- oel trädgårdsodlingens o m r å d e . [4]

Statsförfattning. Allmän s t a t s f ö r v a l t n i n g . VattenvHsen. S k o g s b r u k . Bergsbruk.

Industri.

Kommunalförvaltning.

H a n d e l och sjöfart. Staten», och k o m m u n e r n a s linans väsen. K o m m u n i k a t i o n s ^ itscn.

1'oliti. Bank-, k r e d i t - och penningi »sen.

Pörsäkringsväsen.

Socialpolitik. Arbétslöshelsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbétslöshelsutredningens betänkande. 2. B b a n d 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2]

K y r k o v ä s e n . UndervisningsvHsen. A n d l i g o d l i n g i övrigt. 1933 års leaterutrednings b e t ä n k a n d e . Oel 1. De fasta statsunderstödda t e a t r a r n a . [3]

Hälso- och sjukvård.

Försvarsväsen. AUmlint n ä r i n g s v a s e n . Utrikes ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B., Stockholm 1934 •JIM 7