Utredning och förslag rörande de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1934:40 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH

FÖRSLAG RÖRANDE

DE EXTRA ORDINARIE LÄRARNAS VID DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN ANSTÄLLNINGSFÖRHÅLLANDEN M. M. AVGIVNA AV

SAKKUNNIGA, TILLKALLADE ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

S T O C K H O L M 1 9

3 4

INOM

Statens offentliga utredningar 1934 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

21. 1. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. 2. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av Å. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S. 3. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 B. E. 4. Betänkande med utredning och förslag rörande organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Kihlströin. 198 s. J o . 6. Betänkande med förslag angående frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. Idun. 208 s. II. 6. Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. Lindström. 56 s. J o . 7. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. Marcus. 54 s. Fi. 8. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. Norstedt. 130 s. H. 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. Marcus. 66 8. S. 10. Utlåtanden över utredningen angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonrlikter m. m. Norstedt. 214 s. S. 11. Utredning angående åtgärder för bekämpande uv ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2), 176 8. S. 12. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av B. Ohlin. Norstedt, viij, 176 s. S. 13. Stadshypotekssakkuunigas betänkande med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. Marcus. 102 s. Fi. 14. Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. S. 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. Marcas. 88 s. Fi. 16. Betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. Norstedt. 106 8. S. 17. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1984. Norstedt. 56 s. K. 18. 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Beckman, vij, 862 8. S. 19. Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Beckman. 26 s. S. 20. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. ra. Marcus. 54 s. F i .

1933 års teaterutrednings betänkande. Del 2. Utredning rörande teaterförhållaudena i riket. Norstedt. 139 s. 8 pl. E. Betänkande angående den slutna kroppssjnkvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. Norstedt. (2), 753 s. S. Betänkande med förslag angående bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning angående svenska handelsflottans bemanning år 1931. Norstedt. 174 s. H. Förslng till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala, Almqvist & Wiksell. viij, 704 8. E. Förslng till alternativa koraler. Centraltryckeriet. (4), 31 s. E. Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel, ilarcus. 48 s. K. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 1. Vägar. Hasggström. 434 s. K. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 3. Avgivna utlåtanden. Hasggström. 47 s. K. 1930 års pensionssakknnniga. Betänkande rörande familjepmsionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. Norstedt. 167 s. Fi. Utlåtande över betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. in. (Trettonmann:ikommissionens betänkande.) Norstedt. 227 s. S. Betänkande angående omorganisation av landsfogdetjänsterna. Norstedt. 111 s. J u . Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. Marcos. 188 s. J o . Järnvägs- och automobiltrafik. Tullberg. (2), ix, 260 s. K. Varntrafiken med bil samt statistisk och kartografisk översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm under maj månad 1932. Av O. Jonasson. Separatbilaga till 1932 års trafikutrednings betänkande den 19 jan. 1934. Tullberg. 52, 44 s. K. Betänkande med utredning och förslag angående sänkning av läkemedelspriseina, revision av apoteksvarastadgan m. m. Marcus, vj, 612 s. S. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet. Norstedt. 253 s. Fi. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom, m. rn. Beckman. 147 s. J o . Betänkande angående arbetsfördelning m. m. för tulltaxerings- och kontorsgöromål vid tullverket. Marcus. 227 s. Fi. Betänkande med förslag till spritdrycksförordning m. m. Norstedt. 710 s. F i . Utr dning och förslag rörande de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden m. m. Norstedt, vj, 160 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, nnder vilket utredingen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. - jordbrukadepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A E

1934:40

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH

FÖRSLAG RÖRANDE

DE EXTRA ORDINARIE LÄRARNAS VID DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN ANSTÄLLNINGSFÖRHÅLLANDEN M. M. A V G I V N A AV

SAKKUNNIGA, TILLKALLADE INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

STOCKHOLM 1934 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNEB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Skrivelse till departementschefen Y Inledning -t Kap. I. Bestämmelser angående de icke ordinarie ämneslärarna vid de allmänna läroverken g Kap. II. Återblick på extralärarfrågan 9 Kap. III. Allmänna synpunkter på de sakkunnigas uppgift 23 1. Omfattningen av de sakkunnigas uppdrag 23 2. Extralärarsystemet 26 3. Läroverksorganisationens utveckling efter år 1927 29 Kap. IV. Den nuvarande extralärarkåren 38 1. Antal, personliga förhållanden m. m 38 2. Provisorisk arvodesförhöjning för försenad befordran 43 Kap. V. Proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare vid de allmänna läroverken 5Q 1. Undersökningsmetoder 50 2. Grundprinciper för undersökningen 52 a. Omständigheter, som påverka lärjungantalet och därmed läroverkens omfång 53 b. Läroverksorganisationens elasticitet 56 3. Utredning och förslag 59 Kap. VI. Tillsättning av föreslagna nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken g4 Kap. VII. Verkningarna av de sakkunnigas förslag 70 Kap. VIII. Upprätthållandet av den föreslagna proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare 74 Kap. IX. Undersökning rörande de icke ordinarie lärarnas anställningsvillkor och tjänsteställning samt därmed sammanhängande förslag 76 1. Anställningsvillkor 7g 2. Tjänsteställning 82 Kap. X. Kostnadsberäkningar 91 1. Beräkningar angående arvodesförhöjning för försenad befordran . 91 2. Kostnadsberäkningar för de sakkunnigas förslag om inrättande av nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken 107 3. övriga kostnader för genomförande av de sakkunnigas förslag . . 1 1 5 De sakkunnigas förslag och önskemål Hg

Bilagor. 1. Antal extralärare vid de allmänna läroverken läsåren 1927—1936 119 2. Antal lärare (exkl. rektorer) och klassavdelningar vid de allmänna läroverken 1927—1935 122 3 a—i. Exempel på undersökning och bedömning av de allmänna läroverken . 124 4. De allmänna läroverkens utveckling läsåren 1926—1936 133 5. Förslag till nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken 134 6. Beräkningar rörande de allmänna läroverkens organisation läsåren 1935—1939 140 7. Särskilda motiveringar för de sakkunnigas förslag till nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken .146

Till Herr Statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet.

Genom nådigt beslut den 24 maj 1934 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att dels tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom nämnda departement verkställa utredning och avgiva förslag angående de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden m. m. med uppdrag tillika för en av de sakkunniga att som ordförande leda utredningsarbetet, dels, i den utsträckning så funnes påkallat, tillkalla särskilda experter för att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och samråd, dels ock, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla särskild sekreterare eller uppdraga åt en av de sakkunniga att tillika tjänstgöra såsom sekreterare. I anledning härav tillkallade Herr Statsrådet den 26 maj 1934 för ändamålet undertecknade Sandberg, Pehrson, Fast och Nyblom samt uppdrog åt undertecknad Sandberg att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Såsom sekreterare hos de sakkunniga har jämlikt Herr Statsrådets förordnande tjänstgjort extra andre kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet H. J . Dillner. De sakkunniga hava upprepade gånger hållit längre eller kortare sammanträden. Därjämte har en inom de sakkunniga utsedd subkommitté, bestående av undertecknade Sandberg och Pehrson, varit oavbrutet sysselsatt med att jämte sekreteraren verkställa erforderliga utredningar och avfatta förslag till de sakkunnigas betänkande. Under arbetets gång har jämlikt medgivande av Herr Statsrådet rektorn vid Vasa realskola i Stockholm H. V. A. Grimlund under fjorton dagar i egen-

VI

skåp av expert biträtt de sakkunniga vid beräkning av antalet extralärare vid de allmänna läroverken och vissa därmed sammanhängande förhållanden, varjämte de subkommitterade vid olika tillfällen överlagt med flera personer angående vissa till de sakkunnigas uppdrag hörande spörsmål. Till de sakkunniga har för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det dem lämnade uppdraget överlämnats transumt av ett av allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 13 juni 1934 avgivet utlåtande angående lönetursrätt för vissa statsanställda lärare. Vidare hava de sakkunniga den 10 augusti 1934 avgivit infordrat utlåtande över en av teckningslärarnas riksförbund gjord framställning om att jämväl de extra ordinarie teckningslärarnas (övningslärarnas) vid de allmänna läroverken ställning måtte utredas. Sedan de sakkunniga numera slutfört sitt arbete, få de härmed vördsamt överlämna, sitt betänkande jämte därtill hörande bilagor. Stockholm den 31 oktober 1934. F R . SANDBERG. PONTUS PEHRSON.

ERIK FAST.

GEORG NYBLOM. Johannes

Dillner.

Inledning. Under lång tid har, såsom närmare kommer att framgå av den följande historiska återblicken, den s. k. extralärarfrågan varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet och åtgärder. Att en definitiv lösning av densamma likväl icke ernåtts, lärer i första hand hava sin grund i den utomordentligt snabba utveckling, som undervisningsväsendet under samma tid undergått. Åtgärder, som vid en viss tidpunkt vidtagits av statsmakterna i syfte att tillfredsställande ordna de icke ordinarie lärarnas förhållanden, hava därför inom kort tid visat sig otillräckliga. Extralärarfrågan har nu åter aktualiserats därigenom, att centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening i underdånig skrivelse den 21 april 1934 anhållit, att Kungl. Maj :t ville ägna uppmärksamhet åt vissa i skrivelsen framförda synpunkter och till 1935 års riksdag avlåta de förslag, som kunde befinnas erforderliga, för att extralärarnas arbetsförhållanden måtte bliva mera tillfredsställande än för närvarande. Föreningen har därvid inledningsvis erinrat om att de arvodesförhöjningar, som beviljats extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken och de statliga folkskoleseminarierna genom beslut av 1928 och 1931 års riksdagar, haft allenast provisorisk karaktär och skulle upphöra att utgå, så snart den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet genomförts, eller med utgången av läsåret 1934—1935. Då sålunda nu den tid nalkades, anför föreningen, då statsmakterna hade att åter taga ställning till frågan om extralärarnas förhållanden, hade extralärarkåren gripits av förklarlig oro i ovissheten om vad som skulle komma att beslutas. Det hade därför synts föreningen nödvändigt att vid detta för kåren så betydelsefulla tillfälle framlägga vissa synpunkter såväl på dessa arvodesförhöjningar som även på andra extralärarnas förhållanden, helst som denna lärargrupps sedan många år bestående svåra ställning syntes i högsta grad förtjänt av statsmakternas uppmärksamhet med hänsyn både till lärarna själva och till effektiviteten av det omorganiserade högre skolväsendet. Härefter övergår extralärarföreningen till en ingående behandling av de två huvudspörsmålen i framställningen, nämligen dels frågan om arvodesförhöjningarnas eventuella bibehållande och gestaltning i framtiden och dels extralärarnas arbets- och befordringsförhållanden. Sedan därvid först en översikt lämnats beträffande arvodesförhöjningarnas tillkomst samt de för desamma gällande bestämmelserna, förebringar föreningen en på omfattande statistiska

undersökningar stödd utredning angående förhöjningarnas nuvarande fördelning å lärarpersonalen. Med stöd av denna utredning vill föreningen göra gällande, att vid de nuvarande bestämmelserna för arvodesförhöjning låda brister, som medfört en icke rättvis avvägning av de icke ordinarie lärarnas inbördes löneförmåner. Under erinran vidare, att arvodesförhöjningen tillkommit såsom kompensation för den försening i befordran, som 1927 års skolbeslut förutsatts komma att medföra för lärarpersonalen till och med utgången av läsåret 1934—1935, framhåller föreningen härefter, att de ogynnsamma befordringsutsikter, som dessa lärare alltfort stode inför, måste anses hava sin grund i statsmakternas egna åtgöranden, nämligen däri, att den av 1927 års riksdag utlovade proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare vid läroverken icke hållits. Av denna anledning finner föreningen det ofrånkomligt, att därest icke åtgärder vidtagas för att i högst väsentlig grad förbättra befordringsförhållandena, arvodesförhöjning alltjämt får utgå i enlighet med vissa i framställningen närmare angivna grunder. Beträffande extralärarfrågans behandling under de senaste decennierna anför föreningen till en början vissa uttalanden av riksdagen och myndigheter härom. I skrivelse nr 172 uttalar 1904 års riksdag, att »riksdagen instämmer med föredragande departementschefen i hans uttalade mening, att det endast finns ett effektivt sätt att förbättra de extra ordinarie lärarnas ställning, nämligen att förse läroverken med ett tillräckligt antal ordinarie platser», samt att »riksdagen ansett sig kunna förutsätta, att även framdeles för sådant ändamål komma att beviljas nödiga anslag, så att de för lärarnas befordran ogynnsamma förhållanden, som tidtals varit rådande, ej åter inträda». I 1927 års riksdagsskrivelse nr 262 heter det: »Som synes bygga de verkställda beräkningarna på en väsentlig inskränkning av extralärarsystemet; i genomsnitt skulle icke fullt en extralärare komma på varje läroverk, och längre har riksdagen icke ansett det praktiskt möjligt att gå i sina strävanden efter extralärarsystemets avveckling.» När så föreningen härefter övergår till en undersökning av det nuvarande faktiska läget i förevarande avseende, nödgas föreningen emellertid konstatera, att de år, som förflutit — i varje fall sedan år 1927 — knappast uppvisat några spår av ett begynnande förverkligande av de uttalade uppfattningarna, ty »till dato har praktiskt taget ingenting gjorts för att slutgiltigt lösa problemet». I stället för att, såsom 1927 års riksdag beräknat, antalet extralärare i egentlig mening skolat minskas från dåvarande 205 till sammanlagt 120, motsvarande omkring 7 extra lärare på 100 ordinarie, hade antalet tvärtom stigit till över 300, motsvarande omkring 26 extra lärare på 100 ordinarie. I samband härmed hade befordringsmöjligheterna så försämrats, att medelåldern vid första befordran till ordinarie tjänst för närvarande vore över 40 år. Extralärarföreningen lämnar härefter en karakteristik över extralärarnas ställning och kommer därvid till den slutsatsen, att densamma kan betecknas med ordet »otrygghet». För att åskådliggöra detta framhåller föreningen särskilt, att extralärarens gärning icke är knuten till någon viss skola. »Någon helgjuten, konsekvent utförd, kontinuerlig lärargärning har han svårt

8 att utöva, då han ofta med korta mellanrum skjutsas från det ena samhället till det andra. Inom läroverket intar han en osjälvständig ställning, som genom en hel del förändringar i de olika skolorganens verksamhet kan under olyckliga förhållanden spoliera hans karriär vid vilken tidpunkt som helst under hans lärarbana.» Den personligt svaga ställning, extraläraren sålunda intager, och vilken föreningen med stöd av en ingående argumentering vill karakterisera såsom rättslös, försvagas, anser föreningen, än mer därav, att skolöverstyrelsen icke såsom tidigare har tillfälle att verkställa täta inspektioner av läroverken, varvid »på ett personligt och föga uppseendeväckande sätt skolöverstyrelsens representanter kunde rätta till, vad som brustit». I detta sammanhang pekar föreningen vidare på det hot mot de manliga extralärarna, som ämneslärarinneinstitutionen skulle utgöra. Denna institution anser föreningen icke kunna betecknas annat än som en genväg för de kvinnliga extralärarna att nå befordran före sina manliga kolleger via befattningar, vilka manliga extralärare icke kunna söka. »Det synes», fullföljer föreningen denna del av sin framställning, »som om den s. k. ämneslärarinnefrågan låge så klar, att 1935 års riksdag utan svårighet kunde fatta beslut i saken.» Sedan föreningen vidare närmare utvecklat den ekonomiska sidan av extralärarnas problem, varvid föreningen framhållit, att inkomsterna för en äldre extralärare med familj, om hänsyn toges till nödig förräntning och amortering av studieskulder, vore alldeles otillräckliga, behandlar föreningen i korthet det otillfredsställande i att rekryteringen av extralärarna sker genom halvprivata institutioner. Rektorerna hade, erinrar föreningen, sålunda nu att vid behov av extra lärarkrafter främst vända sig till extralärarbyrån i Stockholm, som stode helt utanför skolöverstyrelsen. »Skolöverstyrelsen går härigenom», anför föreningen, »i viss mån miste om den direkta kontakten med läraraspiranterna. Centraliserad, planmässig sovring bland dem från överstyrelsens sida försvåras. E t t urval kunde ju provåret tänkas medföra och avse. Men provar genomgås numera först efter många terminers lärartjänstgöring, och på ett så sent stadium blir urvalet antingen omöjligt eller onödigt smärtsamt.» Även för lärarnas del, fortsätter föreningen, vore nuvarande rekryteringsformer icke tillfredsställande. Deras anställning bleve slumpartad, såväl till varaktighet som tjänstgöringsort. Mången gång visste ej extralärarna förrän några dagar, ja, timmar före en termins början, var de skulle hamna, och måste ofta på telegrafisk order stå färdiga att flytta vart som helst. Med den sammansättning, extralärarkåren numera hade, vore detta en stor olägenhet. Planlösheten i det nuvarande systemet vore för extralärarna så mycket mera kännbar, som resorna mellan läroverken finge ske på lärarnas egen bekostnad. Innan föreningen så slutligen går att sammanfatta sina yrkanden, behandlar den i korthet orsakerna till att extralärarf rågan ej blivit löst tidigare. Det påvisas därvid, att denna fråga liksom ock andra för extralärarna i deras ställning såsom sådana vitala frågor fallit, därför att hopkoppling skett med andra frågor i ett större sammanhang, utan att detta egentligen bort vara nödvändigt. Sålunda erinras om att extralärarproblemet 1899 hopkopplades med

skolreformen 1904, oaktat inga bekymmer behövt hysas för ett upprättande av de erforderliga ordinarie tjänsterna redan vid en tidigare tidpunkt, då läroverksorganisationen 1904 redan från början varit för trång. Samma var förhållandet, då längre fram väntan på skolkommissionens förslag fördröjde frågans behandling i mer än 10 år. För att söka förebygga, anför föreningen därför vidare, ett nytt uppskjutande av förevarande frågor efter utgången av provisoriet med arvodesförhöjningen, hade föreningen i sin föreliggande framställning framfört frågan om extralärarnas arbets- och befordringsförhållanden isolerad, i förhoppning att den på detta sätt måhända skulle undgå att ytterligare undanskjutas till obestämd framtid. Allra minst anser sig föreningen kunna underskriva den uppfattningen, att just den nuvarande svåra tiden nödvändiggör vidare uppskov. Ifrågavarande lärare hade nämligen burit sin del av depressionens börda och trycket av statens sparsamhetsbehov, kanske i långt större omfattning, än som i allmänhet framträtt inför offentligheten, och långt innan andra samhällsgrupper fått känna av det nuvarande konjunkturläget. Extralärarna kunde därför icke känna det rättvist, att de nödvändiga besparingar, staten måste göra beträffande läroverken, skulle uppbäras av lärarkårens ekonomiskt svagaste skuldror. Den gängse föreställningen, att kostnaderna för extralärarnas befordran skulle bliva anmärkningsvärt stora, anmärker föreningen slutligen, syntes icke vara riktig. Vid en beräkning av desamma komme man nämligen icke till ur statsfinansiell synpunkt höga siffror. Slutligen sammanfattar extralärarföreningen sin framställning i det uttalandet, att det syntes föreningen ofrånkomligt med hänsyn till det nära sambandet mellan frågan om fortsatt arvodesförhöjning för extralärare med försenad befordran och frågan om förbättrade befordringsförhållanden för dessa lärare, att befordringsfrågan och vad därmed sammanhängde upptoges till behandling av 1935 års riksdag och då slutgiltigt avgjordes. För att möjliggöra detta ifrågasatte föreningen en särskild sakkunnigutredning, under vilkens handläggning skulle komma huvudsakligen följande spörsmål: 1) Frågor rörande arvodesförhöjning vid försenad befordran: Utredning, huruvida och i vad mån arvodesförhöjning kunde bortfalla i samband med en inskränkning av extralärarsystemet. Ändrade bestämmelser för eventuell fortsatt arvodesförhöjnings fördelning och omfattning. 2) Frågor rörande befordran till ordinarie tjänst: Undersökning av möjligheterna för extralärarsystemets snara inskränkning till en genomsnittsproportion av 7 extralärare på 100 ordinarie. Förslag till nya ordinarie befattningars inrättande och till eventuella åtgärder i syfte att på grund av sådana förhållanden bereda extralärarna möjlighet att utan tidsutdräkt komma i åtnjutande av för deras befordran inrättade tjänster vid de allmänna läroverken. Undersökning av kostnaderna för inrättandet av erforderligt antal ordinarie tjänster och av möjligheterna till dessa kostnaders nedbringande. 3) Frågor rörande förbättring av extralärarnas tjänsteställning:

5 Förslag till åtgärder i syfte att bereda fastare och mindre otrygg tjänsteställning åt de extralärare, som även efter tillkomsten av nya ordinarie tjänster i ovan antydd omfattning komme att kvarstå i obefordrad ställning, resp. i framtiden komme att inträda i sådan ställning vid läroverken. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 24 maj 1934 av extralärarföreningens framställning, i samband varmed bemyndigande lämnades statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla de sakkunniga, anförde departementschefen bland annat följande: »Det komplex av frågor, som sålunda bragts under Kungl. Maj:ts prövning och som ofta sammanfattas under beteckningen extralärarfrågan, är enligt min mening av den betydelse, att det icke kan skjutas åt sidan. Förhållandena på här ifrågavarande område hava under senare år utvecklat sig i en närmast för den kår, som härav beröres, så ogynnsam riktning, att man lärer böra se till vad som kan göras för att vinna verklig förbättring i avseende å de extra ordinarie lärarnas arbets- och anställningsförhållanden. Frågan är emellertid ej endast omfattande utan innesluter ock i sig spörsmål, som tarva ingående specialundersökningar. För verkställande av dessa undersökningar och för bedömande av frågan i hela dess vidd med hänsyn såväl till extralärarkårens berättigade krav som till läroverkens välförstådda intressen erfordras en närmare utredning, som synes mig böra verkställas av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Dessa torde böra vara högst fyra till antalet. Skulle de sakkunniga i ett eller annat avseende behöva anlita särskilda experter, torde chefen för ecklesiastikdepartementet böra bemyndigas att tillkalla sådana. Då det är av vikt, att här ifrågavarande spörsmål så snart ske kan vinna sin lösning, bör utredningsarbetet bedrivas så raskt, att förslag i ärendet må kunna om möjligt föreläggas 1935 års riksdag.»

Kap. I. Bestämmelser angående de icke ordinarie ämneslärarna vid de allmänna läroverken. Enligt § 119 läroverksstadgan den 17 mars 1933 skola vid de allmänna läroverken till det antal, som för varje särskilt läroverk är bestämt, vara anställda följande ämneslärare, nämligen vid högre allmänt läroverk och lyceum: rektor, lektorer och adjunkter, samt vid realskola: rektor och adjunkter. Vid samläroverk och läroverk för flickor skola jämväl finnas anställda en eller flera ämneslärarinnor. Vid läroverk, där antalet ordinarie ämneslärare befinnes otillräckligt för undervisningens behöriga uppehållande, skall det, enligt § 120, åligga rektor att före den 1 maj med avseende på nästföljande läsår eller viss del därav till skolöverstyrelsen inkomma med förslag å det antal lärare utöver läroverkets ordinarie lärarpersonal (d. v. s. extralärare i egentlig mening; i det följande benämnda extralärare i motsats till timlärare och vikarier), som han, med hänsyn till den av Kungl. Maj:t för läroverket fastställda organisationsplanen samt med tillämpning i övrigt av läroverksstadgans bestämmelser, finner vid läroverket erforderligt. Efter prövning av de inkomna förslagen bestämmer skolöverstyrelsen härefter inom av Kungl. Maj:t för varje år på framställning av överstyrelsen bestämda gränser, om och till vilket antal extra lärare skola anställas vid de särskilda läroverken, samt meddelar i sammanhang därmed föreskrifter i fråga om lärjungarnas antal och fördelning i klassavdelningar; och äger överstyrelsen därjämte, där förhållandena vid något läroverk synas påkalla ändring i den för läroverket fastställda organisationsplanen eller göra inrättandet av ny ordinarie lärartjänst erforderligt, därom göra framställning hos Kungl. Maj :t. Om sättet för icke ordinarie lärares förordnande stadgas i § 122 läroverksstadgan. Sådan lärare förordnas enligt nämnda paragraf, i fall då förordnandet blir erforderligt genom av rektor beviljad ledighet, av rektor, i andra fall, efter förslag av rektor, av skolöverstyrelsen; dock att rektor äger förordna vikarie å vakant tjänst, därest förordnandet ensamt för sig eller tillsammans med förordnande, som läraren omedelbart förut innehaft vid läroverket, avser högst en termin, över beslut i sådant ärende må klagan ej föras. Det föreskrives vidare i § 123 av samma stadga, att rektor skall på tider, som av skolöverstyrelsen bestämmas, till överstyrelsen insända meddelande angående av honom fattade beslut rörande ledigheter och förordnanden, samt

7•

att han i övrigt är skyldig att vid sådana ärendens behandling ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som överstyrelsen kan finna skäl meddela. En för de frågor, med vilka de sakkunniga hava att syssla, viktig bestämmelse återfinnes slutligen i läroverksstadgan § 133 mom. 4, där det föreskrives, att vikarierande och extra lärare äro förpliktade att varje vecka lämna undervisning under samma antal undervisningstimmar, som åligger ordinarie lärare med motsvarande tjänstgöring. Jämväl vid vissa andra statliga läroanstalter, nämligen vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken, kunna finnas extralärare, vilka i huvudsak hava enahanda tjänsteställning som de vid de allmänna läroverken anställda. Slutligen bör erinras om att lärare med samma utbildning som de vid ovannämnda läroanstalter anställda i relativt stort antal finnas även vid vissa kommunala och under skolöverstyrelsens inseende ställda enskilda skolor. I de avseenden, som här äro av intresse, gäller, att dessa lärare för befordran vid statliga läroanstalter få räkna sig till godo sin tjänstgöring vid sistnämnda skolor, vilket däremot icke är fallet, då fråga är om lönetursberäkning och andra förmåner av ekonomisk natur. Beträffande härefter löneförmånerna för de icke ordinarie ämneslärarna kunna de sakkunniga inskränka sig till att i det följande lämna en kort redogörelse för de huvudsakliga bestämmelser, som i sådant avseende gälla för extralärarna vid de allmänna läroverken, varvid bör erinras om att nämnda bestämmelser gälla även för vikarierande lärare. Enligt kungörelsen den 22 juni 1918, nr 660, angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken i dess lydelse enligt kungörelsen den 2 juni 1933, nr 251, åtnjuter manlig extralärare med full tjänstgöring arvode av 3 300 kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk (i det följande kallad kompetent extralärare) samt eljest 2 900 kronor, kvinnlig lärare resp. 3 000 kronor och 2 600 kronor, allt för år räknat. Förutom dyrtidstillägg, vartill de sakkunniga senare återkomma, åtnjuter emellertid extralärare utöver nämnda löneförmåner vissa avlöningsförhöjningar, som tillkommit dels i avvaktan på ny lönereglering för lärarpersonalen vid läroverken, dels av andra orsaker. Sedan år 1919 hava sålunda extralärarna uppburit tillfällig löneförbättring. För budgetåret 1934/1935 beräknas denna löneförbättring — jämlikt kungörelsen den 15 juni 1934, nr 347, angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1934/1935 för viss personal inom den civila statsförvaltningen — enligt de i propositionen nr 200 till 1925 års riksdag meddelade grunder. Enligt denna proposition skall den tillfälliga löneförbättringen bestämmas å orter, som tillhöra dyrortsgrupperna A och B till 15 %, å C-orter till 18 %, å Dorter till 22 % samt å E-, F- och G-orter till 25 % av nu utgående avlöning, dock att den tillfälliga löneförbättringen ej må utgå för manlig och kvinnlig

8 lärare med högre belopp än 470 respektive 420 kronor å A- och B-orter, 580 respektive 530 kronor å G-orter, 690 respektive 640 kronor å D-orter samt 800 respektive 750 kronor å E-, F- och G-orter. Jämlikt kungörelsen den 5 juli 1929, nr 240, angående provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier m. fl., i dess lydelse enligt kungörelsen den 30 juni 1932, nr 317, uppbära vidare sådana extralärare, som äro bosatta å F- och G-orter dylik avlöningsförbättring med 300 kronor i Stockholm, Luleå och Kiruna samt med 180 kronor å övriga orter. Av skäl, som de sakkunniga i det följande få tillfälle att närmare beröra, utgå slutligen grundarvodena till vissa extralärare med förhöjda belopp. Denna ökning i arvodena är dock avsedd att vara provisorisk, i det att densamma enligt hittills meddelade bestämmelser skall upphöra att utgå vid den tid, då 1927 års skolreform beräknats fullständigt genomförd, eller med utgången av läsåret 1934—1935. I kungörelsen den 29 juni 1928, nr 274, angående avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller statens folkskoleseminarium, i den lydelse denna kungörelse har enligt kungörelsen den 15 maj 1931, nr 112, föreskrives sålunda, att extra eller vikarierande ämneslärare vid nämnda läroanstalter med full kompetens, vilken med nit och skicklighet under minst sex terminer bestritt full tjänstgöring vid någon av dessa läroanstalter, skall åtnjuta arvode, manlig lärare med 3 650 kronor och kvinnlig lärare med 3 250 kronor, allt för år räknat. Vidare skall emellertid dylik lärare, som under ytterligare minst sex terminer med enahanda vitsord bestritt sådan tjänstgöring, erhålla arvode, manlig lärare med 4 000 kronor och kvinnlig lärare med 3 500 kronor för år. Ifrågavarande arvodesförhöjning uppgår således till 350 kronor, resp. 700 kronor. Såsom redan tidigare nämnts, utgår slutligen å här ovan nämnda löneförmåner dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder.

Kap. II. Återblick på extralärarfrågan. Sedan årtionden tillbaka hava förslag framlagts och åtgärder vidtagits till förbättrande av extralärarnas ställning. Därvid har man syftat till att så mycket som möjligt inskränka extralärarsystemet genom att bereda lärarna ordinarie anställning men även till att göra ställningen tryggare och bättre för innehavarna av sådana lärartjänster, som ansetts böra fortfarande vara placerade å icke ordinarie stat. Den problemställning, som återfinnes i extralärarföreningens ovan relaterade framställning, är alltså av gammalt datum, varom till exempel ett uttalande av rikets ständer år 1858 vittnar. Ständerna yttra sålunda i sin skrivelse angående reglering av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel i huvudsak följande. Enär det för vart och ett läroverk behövliga antalet lärare beror av flera omständigheter, »hava rikets ständer funnit antagandet av ett för alla dessa läroverk gemensamt, städse oföränderligt antal lärare icke vara lämpligt. Då det heller icke kan vara undervisningen gagneligt, att allt för många lärare äro endast såsom tillfälliga biträden vid skolan i tjänstgöring, hava rikets ständer ansett sig, vid bestämmandet av lärareantalet vid vart läroverk, böra i möjligaste måtto avse det verkliga, för handen varande behovet av lärarekrafter sådant det visar sig ådagalagt av nu befintligt lärjungeantal. Då i dessa läroverk, om vilkas större frekvens man, genom en längre tids erfarenhet, äger mera stadgad visshet, antalet lärjungar stiger till 200, torde ett normalantal av 16 lärare böra antagas. Då det nu uppgivna antalet lärjungar tillökas med 30 till 40, torde en lärare utöver detta antal böra påräknas — och må då anställas med samma rättigheter och skyldigheter som de övriga». För att emellertid bibehålla möjligheten av att vid behov jämka lärarantalet även nedåt, föreskrev riksdagen samtidigt, »att städse de 2:ne yngste lärarne vid varje skola, i händelse de genom framdeles inträffande förändringar skulle finnas umbärlige, måtte förklaras skyldige att inträda i tjänstgöring vid annan skola, helst inom stiftet». I och med detta uttalande av ständerna har sålunda redan år 1858 den principen av riksdagen godtagits, att sådana lärarplatser, som måste anses konstant behövliga, böra tillsättas på ordinarie stat. I överensstämmelse med nyssnämnda grundsats, som av riksdagen i det hela synes hava fasthållits under de två följande årtiondena, beviljades anslag såväl till inrättande av nya läroverk som huvudsakligen till utvidgande av de befintliga genom tilläggande av en mängd nya ordinarie lärarkrafter.

10 Så steg vid läroverken de ordinarie lärarbefattningarnas antal — som år 1824 utgjort 362 — år 1858 till 528, 1864 till 613,^1873 till 756 och 1882 till 808. Oaktat den raska stegringen av de ordinarie lärarnas antal kunde emellertid extralärare ej undvaras. Visserligen minskades understundom deras antal ganska betydligt, då ett större antal fasta platser tillkommit, men steg snart åter. Antalet av statsmedel avlönade duplikanter och extralärare utgjorde år 1824 14, år 1853 70, år 1864 44, år 1873 74 och år 1882 116. Från början av 1880-talet förändra sig emellertid förhållandena på lärarbanan snabbt .till det sämre. Förutom att antalet aspiranter till lärarplatser betydligt ökades, varigenom konkurrensen om de ordinarie platserna väsentligt skärptes, minskades helt plötsligt antalet lärarbefattningar. Sådana föreskrifter meddelades nämligen vid skilda tillfällen, att slutligen ett stort antal ordinarie tjänster kom att uppehållas genom vikarier. Därjämte indrogos under åren 1890—1893 flera tjänster, så att år 1894 de ordinarie lärartjänsterna uppgingo till 15 mindre än vid slutet av år 1882. Följderna härav visade sig däri, att år 1894 nära 30 procent av lärarpersonalen voro extra ordinarie lärare. Samtidigt steg också medelåldern vid första gången vunnen befordran avsevärt. För adjunkter var medelåldern 1868—72 29-9 år, för att därefter successivt stiga 1876—81 till 33-1 år, 1881—86 till 35-3 år, 1886—91 till 377 år och 1891—93 till 3 9 l år. En bidragande omständighet till denna försening i befordran torde emellertid otvivelaktigt hava legat däri, att åtskilliga lärare vid inträdet på lärarbanan icke ägt föreskriven kompetens. I detta avseende förbättrades emellertid förhållandena väsentligt framemot 1890-talet. Under samma tid gjordes härutöver en hel del ansträngningar att höja lärarpersonalens låga inkomster, således även de extra ämneslärarnas. I samband med att under 1880- och 1890-talen icke mindre än fem gånger löneregleringsförslag vid de allmänna läroverken förelades riksdagen — vilka emellertid icke vunno riksdagens bifall, till följd av att lönefrågorna förknippades med spörsmål av organisatorisk art — föreslog sålunda Kungl. Maj:t riksdagen år 1887, bland annat, att extralärarnas arvoden, som då utgjorde 1 500 kronor, om de genomgått provar, men eljest 1 200 kronor, skulle höjas till 1 800 kronor respektive 1 500 kronor. Propositionen hann emellertid icke slutbehandlas, innan riksdagen upplöstes, och frågan fick därefter ytterligare vila. Vid 1891 års riksdag väcktes emellertid motionsvis förslag om att till ordinarie ämneslärarbefattning kompetenta extralärare skulle erhålla förhöjt arvode med 2 000 kronor antingen genast eller efter 5 års tjänstgöring. Riksdagen stannade dock vid det i 1887 års proposition framlagda förslaget. Lärarlönefrågorna och övriga spörsmål i samband härmed förblevo emellertid aktuella även under tiden efter 1891. År 1893 ingåvo sålunda ett antal lärare, såväl ordinarie som extra ordinarie, till Kungl. Maj:t en petition, i vilken de hemställde, huruvida icke åt de extra ordinarie lärarna, vilka genom riksdagens omförmälda beslut fått sina löneförmåner icke obetydligt förbätt-

11 rade, även borde och kunde beredas en annan och mera betryggad samt för såväl lärarkåren som staten mera värdig ställning än dittills. För detta ändamål föreslogs, att ytterligare ordinarie lärarbefattningar skulle inrättas och att vid befordringar till ordinarie större betydelse måtte — i likhet med vad förhållandet vore på andra tjänstemannabanor — inrymmas åt tjänstgöringsmeriter. Vidare anhöllo petitionärerna, att åt de extra ordinarie lärare, som det oaktat fortfarande behövdes, måtte beredas en fastare och mera betryggad ställning, helst på det sätt att de erhölle förordnande på längre tid samt av ecklesiastikdepartementet, ävensom att dem måtte beredas skäligt understöd vid sjukdom, eller när de av ålder urståndsatts att tjänstgöra. Ifrågavarande petition remitterades omedelbart till den för utarbetande av förslag till stadga för rikets allmänna läroverk den 6 juni 1890 förordnade kommittén, som i utlåtande den 4 december 1893 inledningsvis yttrade bland annat följande för ifrågavarande spörsmål belysande: »Kommitterade äro övertygade, att, såsom i petitionen finnes angivet, orsaken till det ogynnsamma läge, vari de extra ordinarie ämneslärarna befinna sig med avseende på utsikten till ordinarie anställning, närmast är att söka i det förhållandet, att behovet av ökade lärarkrafter vid de allmänna läroverken under längre tid och i stor utsträckning tillgodosetts genom anställande av extra lärare, vilka med hänsyn till tjänstgöring varit likställda med de ordinarie lärarna men som förordnats blott för en termin eller ett år i sänder. Forskar man åter efter grunden till detta förfaringssätt, torde man finna den i den hos oss sedan gammalt gängse uppfattningen, att alla inträdessökande, som uppfyllt villkoren för intagning i viss klass vid allmänt läroverk, också där böra mottagas. Tydligt är nämligen, att tillämpningen av denna grundsats måste föranleda, att understundom lärjungeantalet i vissa klasser av de särskilda läroverken vid början av en lästermin visar sig vara så stort, att det icke längre kan undervisas av samme lärare, varför dessa klasser måste delas i parallellavdelningar och nya lärarkrafter i hast anskaffas. Detta har skett genom anställande av duplikanter och extra lärare. Då de nya lärarplatser, som sålunda uppkommit, föranletts av ett tillfälligt behov, skulle de försvinna, då behovet upphört. Så har också på somliga ställen ägt rum; men på andra ställen har tilloppet av lärjungar under en längre tid varit lika stort eller ökats, och i följd härav har extralärarnas antal vid dessa läroverk måst bibehållas oförändrat eller ökas, till dess man beslutit sig för att anse behovet av ökade lärarkrafter vid nämnda läroverk konstant och med anledning härav inrättat nya fasta lärarplatser vid desamma eller upprättat helt och hållet nya läroverk för att upptaga de lärjungar, som icke finge platser vid de äldre. Har en dylik reglering av ett eller annat skäl uteblivit under en längre tid, varunder lärjungeantalet betydligt vuxit eller förändrade undervisningsmetoder gjort det nödvändigt att minska lärjungeantalet i de särskilda avdelningarna, uppstår tydligen småningom en talrik skara av extra lärare, som år efter år anställas och användas, och som i själva verket utgöra en konstant lärareklass med lägre avlöning och utan de förmåner i övrigt, som tillkomma ordinarie lärare.» 2—342920

12 I fortsättningen ingår kommittén på en närmare redogörelse för petitionens innehåll samt framhåller i samband därmed, att det förhållandet, att en så betydande del av lärarpersonalen vore extra ordinarie, finge anses ytterst ofördelaktigt såväl för undervisningen som för lärarkåren i dess helhet, men i synnerhet för de extra ordinarie lärarna. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, har här för första gången uppmärksamheten riktats på att extralärarna fullgöra i stort sett samma lärargärning som ordinarie lärare men trots detta uppbära lägre lön än de ordinarie och intaga en otryggare ställning än dessa. Det är också av intresse att konstatera, att från och med denna tid frågor om inrättande av nya lärartjänster behandlas i lika hög grad ur synpunkten av de icke ordinarie lärarnas berättigade intressen som med hänsyn till läroverkens behov av ordinarie lärare. Vad 1890 års kommittés utlåtande vidare beträffar, föreslås i första hand, att ett betydande antal vakanssatta samt några redan tidigare beviljade tjänster skulle ledigförklaras, men därutöver ett successivt inrättande av ett 60tal nya ordinarie lärarbefattningar. Vid bifall härtill beräknades, att antalet icke ordinarie lärare skulle sjunka avsevärt. Därjämte hemställde kommittén, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som av vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel lästermin eller därutöver med full tjänstgöring men som av vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att bestrida sin tjänst, skulle, därest han före detta förordnande tjänstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd, motsvarande hälften av det arvode, som skulle tillkommit honom på grund av förordnandet för den tid, han varit ur stånd att tjänstgöra, dock att understödet icke skulle få utgå för längre tid än ett läsår. Däremot avstyrktes petitionärernas hemställan, i vad den avsåg de extra ordinarie lärarnas anställande. Beträffande förslaget, att förordnande skulle meddelas av ecklesiastikdepartementet anförde därvid kommittén, att det vore föga formenligt, att de extra ordinarie lärarna tillsattes av sagda departement, under det att de ordinarie lärarna tillsattes av konsistorierna, ävensom att departementet icke ägde insikt i de speciella behov av lärarkrafter, som för tillfället vore att fylla, samt saknade personlig kännedom om de sökande. I fråga om anställningstiden framhöll kommittén såsom stöd för sitt avstyrkande, att behovet av extra ordinarie lärare på olika tider vore olika stort och att det därför låge i sakens natur, att icke alla vid en viss tidpunkt anställda extra lärare kunde hava utsikt att få fortsatt oavbruten anställning och ännu mindre vid samma läroverk. »Då vidare», anför kommittén, »en extra ordinarie lärare icke kunde övertaga vilken undervisning som helst, måste understundom inträffa, att i och för en speciell tjänstgöring en yngre eller mindre meriterad föredrages framför en äldre eller i det hela mera meriterad.» Kommitténs förslag föranledde emellertid icke någon annan omedelbar åtgärd, än att proposition förelades 1894 års riksdag beträffande tillsättning av omförmälda redan beviljade lärarbefattningar samt om de föreslagna sjukunderstöden. Däremot ansågs förslaget, i vad det avsåg tillsättande av de

vakanssatta tjänsterna, skola lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig lösning av den vid ifrågavarande tid på dagordningen stående frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas ombildning, varför förslaget ställdes på framtiden. Även frågan om nya lärartjänster förklarades i propositionen skola återupptagas framdeles. Propositionen blev sedermera bifallen av riksdagen, varigenom sjukunderstöd tillerkändes de extra ordinarie lärarna. Bestämmelserna om dessa understöd gälla enligt kungörelse den 12 maj 1933 (nr 253) alltfort i huvudsak oförändrade, dock att understödet höjts till två tredjedelar av arvodet. Därvid är emellertid att märka, att detsamma numera beräknas även å de vederbörande lärare tillkommande särskilda löneförhöjningarna. I det läge, som uppstått därigenom, att kravet på bättre befordringsförhållanden för de extra ordinarie lärarna icke uppfyllts, funno sig ett antal sådana lärare i Stockholm år 1898 föranledda att till Kungl. Maj :t ingiva en ny petition i ämnet, däri de under erinran om den tidigare framställningen hemställde om åtgärders vidtagande för de rådande missförhållandenas avhjälpande. De anförde därvid, att genom den höjning av de vikarierande och extra lärarnas arvoden, som kommit till stånd genom ovannämnda beslut, deras ställning väsentligen förbättrats och att vad som i sådant hänseende för tillfället billigtvis kunde ifrågasättas blivit gjort, men att den meningen vore ännu mera stadgad, att de extra ordinarie lärarnas ställning i ett annat avseende vore långt ifrån tillfredsställande. Det syntes nämligen i hög grad oroväckande, att en lärare i allmänhet först efter långvarig tjänstgöring och vid ganska framskriden ålder vunne befordran till ordinarie plats. Grunden härtill vore, uttala petitionärerna, känd. Den vore att söka i den inom läroverken införda och bibehållna proportionen mellan antalet tjänstgörande extra ordinarie lärare och antalet ordinarie lärarbefattningar; och det enda effektiva botemedlet vore ock påvisat: ökandet av de ordinarie befattningarnas antal. Härom anföres slutligen, att detta vore en fråga, ej uteslutande av intresse för de extra ordinarie lärarna utan av avgörande vikt för lärarkåren i dess helhet. Petitionen jämte framställningar från åtskilliga myndigheter dels om upprättande av nya läroverk och dels inrättande av ett ökat antal ordinarie lärarbefattningar vid redan befintliga läroanstalter ävensom en ytterligare petition år 1900 överlämnades till en av Kungl. Maj:t den 26 maj 1899 tillsatt kommitté för utarbetande av fullständigt förslag till ny läroverksorganisation. Det syntes nu bland de därav berörda hava uppstått starka farhågor för att den ånyo väckta frågan om de ordinarie lärarbefattningarnas antal skulle förknippas med de läroverksfrågor av större räckvidd, varmed kommittén var sysselsatt, och att dess lösning därigenom liksom år 1894 skulle uppskjutas på obestämd tid. Härom uttalas i den sistnämnda petitionen följande. Det vore naturligt, att de extra ordinarie lärarna med stort bekymmer iakttagit denna sakens utveckling. De insåge väl, att en definitiv lösning av den nuvarande extralärarfrågan ej kunde äga rum annat än i samband med själva läroverksorganisationen, då ju antalet lärarkrafter, som vid en förändring av

14 läroverken vore behövlig, ej på förhand kunde beräknas, och ej heller fördelningen av lärarkrafterna på de olika ämnena kunde bestämmas. Emellertid syntes det dem, som vore det ej omöjligt att redan nu med full bestämdhet uttala, att åtminstone för skolans undre stadier ingen minskning av lärarkrafterna och endast en jämförelsevis ringa förändring av deras fördelning kunde komma att äga rum. Om denna deras uppfattning vore riktig, skulle alltså redan nu utan men för den stundande läroverksreformen ett större antal av extralärarplatser kunna förvandlas till ordinarie. Härigenom skulle även, enligt petitionärernas mening, den fördel vinnas, att man undginge nödvändigheten att, när äntligen den nya läroverksorganisationen skulle genomföras, på en gång tillsätta ett oproportionerligt stort antal lärarbefattningar, utan dessa skulle successivt under en följd av år kunna tillsättas. De farhågor, som sålunda hysts för ett förnyat uppskov, visade sig emellertid denna gång ogrundade. Frågan om inrättande av nya ordinarie lärartjänster upptogs redan i 1901 års statsverksproposition, under det att de skolorganisatoriska frågor i övrigt, som hänskjutits till kommittén, vunno sin lösning först vid 1904 års riksdag. I nämnda statsverksproposition konstaterade departementschefen till en början, å ena sidan att elevantalet vid läroverken oupphörligt stigit (sedan 1892 med 2 741 elever) och å den andra att extra lärarnas antal under den sista femårsperioden likaså varit i ständigt och hastigt stigande. Antalet av staten avlönade extra lärare hade sålunda vuxit med 59 och antalet av kommuner och enskilda avlönade med 10, så att det år 1900 utgjorde 219 (vikarier ej inberäknade), därav 183 statsavlönade. Och dock skulle, yttrar departementschefen vidare, detta antal ytterligare hava ökats, därest icke bristande tillgångar gjort det nödvändigt att neka anställande av extra lärare vid åtskilliga läroverk, varifrån framställning därom på goda skäl gjorts. — Sedan departementschefen härefter på närmare angivna skäl kommit fram till att antalet ämneslärare vid läroverken — 965 ämneslärare, varav 815 ordinarie och vikarier samt 150 extralärare, varav 124 statsavlönade — vore det minsta, som för framtiden kunde bliva erforderligt, och att detta behov i själva verket vore vida större, uttalar han sig beträffande omfattningen sålunda: »Då alla de av statsverket avlönade 124 extra lärarna äro anställda vid fullständiga eller stora femklassiga läroverk, angående vilkas bibehållande såsom statsläroverk olika meningar icke torde råda, måste den minsta ökning av de ordinarie ämneslärarbefattningarnas antal, som kan ifrågasättas, därest avsikten är, att det konstanta behovet av lärarkrafter skall tillgodoses genom ordinarie lärare, utgöra 124.» Härefter anför departementschefen vidare, att det stode honom klart, att snara åtgärder vore erforderliga för ökande av de ordinarie ämneslärarnas antal och att det icke vore rådligt att låta anstå därmed, till dess 1899 års kommitté blivit färdig med sitt arbete. Då det »fullt konstanta behovet av ökade lärarkrafter för våra läroverk måste uppskattas till vida över hundra ämneslärare, så har jag ansett, att åtminstone ett 80-tal fasta ämneslärarbefattningar skulle kunna inrättas, utan att genomförandet av kommitténs förslag därigenom på något sätt skulle hindras eller försvå-

15 ras. Om nämligen de nya lärarbefattningarna uppfördes på en särskild för de allmänna läroverken gemensam stat och det medgåves Kungl. Maj:t rätt att bestämma deras fördelning på de särskilda läroverken och tiden för deras tillsättning, så skulle en var av dessa lärare, därest han befunnes överflödig eller på grund av sina undervisningsämnen mindre lämplig vid det läroverk, där han först blivit anställd, kunna förflyttas till annat, där han behövdes eller befunnes lämplig. Ty att den nya skolorganisationen skulle komma att verka därhän, att lärjungeantalet skulle i stället för att, såsom för närvarande äger rum, oupphörligt växa, komma att minskas så, att mer än 120 av de nu erforderliga lärarkrafterna skulle bliva överflödiga, kan lika litet antagas, som att undervisningsämnena skulle komma att så förändras, att lärare, tillsatta i de hittills gällande ämnesgrupperna, skulle bliva oanvändbara.» Härefter föreslår departementschefen inrättandet av 15 nya lektors- och 65 nya adjunktsbefattningar med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma såväl angående dessa befattningars fördelning som om tiden för deras tillsättning. Detta blev ock sedermera riksdagens beslut, som samtidigt anvisade de härför erforderliga medlen. Vid 1901 års riksdag fastslogs sålunda ånyo den principen, att det konstanta behovet av lärare skulle tillgodoses med ordinarie lärare, även om med hänsyn till 1899 års kommittés väntade utredning en större säkerhetsmarginal bibehölls än som eljest skulle hava varit erforderlig. I detta sammanhang bör därjämte nämnas, att ifrågavarande lärare vid 1901 års riksdag erhöllo ytterligare en förmån, i det att på förslag av Kungl. Maj :t dyrtidstillägg tillerkändes samtliga ämbets- och tjänstemän med tio procent av den kontanta avlöningen. Extralärararvodena höjdes sålunda till 1 980 kronor för fullt kompetenta och 1 650 kronor för övriga extralärare. Den 8 december 1902 avgav härefter 1899 års kommitté sitt huvudbetänkande, som innehöll förslag till ny läroverksorganisation, innefattande bland annat nyinrättande av ytterligare ett stort antal ordinarie tjänster, ävensom till lönereglering för läroverkslärarna. För extralärarnas del föreslogs därvid, att kompetent extra ordinarie lärare skulle åtnjuta årligt arvode av 2 000 kronor. Ofullständigt kompetenta lärare ansågos fortfarande böra erhålla ett något lägre arvode, vilket sattes till 1 800 kronor. Även vikarierande lärare, vilka tidigare åtnjutit ett något högre arvode än extralärarna i egentlig mening, föreslogos erhålla samma arvoden som de sistnämnda. 1899 års kommittés utredning framlades för 1904 års riksdag genom proposition den 31 december 1903 (nr 50). Därvid föreslogs i samband med frågan om läroverkens organisation nyinrättande av 14 lektorat, 80 adjunkturer och 54 ämneslärarinnebefattningar, varigenom lärarantalet vid läroverken efter fullt genomförd omorganisation skulle utgöra 241 lektorer, 680 adjunkter och 54 lärarinnor. Tillsättandet av befattningarna skulle ske successivt under de närmast följande åren. I fråga om de extra ordinarie lärarnas avlöning anslöt sig departementschefen därvid till kommitténs förslag. E t t i samband härmed gjort uttalande torde här vara av intresse: »Att, såsom från vissa håll föreslagits, för de extra ordinarie lärarna upprätta en andra lönegrad

16 finner jag oegentligt och för ifrågavarande lärare av tvivelaktigt värde. En dylik åtgärd måste nämligen anses innebära en strävan att göra extralärarsystemet till en fast institution och vara ägnad att förrycka dess egentliga karaktär av ett tillfälligt medel att ge läroverken vederbörlig möjlighet till utvidgning. Enligt min mening finnes endast ett effektivt och staten fullt värdigt medel att förbättra de extra ordinarie lärarnas ställning, nämligen att |örse läroverken med ett tillräckligt antal ordinarie platser. På denna väg kan riksdagen under de senare åren sägas ha slagit in genom beslutet år 1901 om anslag till inrättande av 80 nya lärarbefattningar samt genom att bevilja anslag år 1902 till 18 adjunktsbefattningar för upprättande av tre femklassiga läroverk och år 1903 till 5 lektorsbefattningar för utvidgning av Östermalms femklassiga läroverk i Stockholm till fullständigt realläroverk. Beviljas nu i sammanhang med den nya organisationens genomförande, såsom jag ämnar föreslå, ytterligare 94 ämneslärarplatser — 14 lektorat och 80 adjunktsbefattningar — att under de närmaste åren tillsättas, bliva härigenom de extra ordinarie lärarnas utsikter till befordran i avsevärd mån förbättrade. Skulle sedermera tillväxten av lärjungarnas antal vid de allmänna läroverken, trots terminsavgifters införande, som hittills komma att fortgå, böra naturligen, i den mån en dylik tillväxt visar sig konstant, nya lärarplatser föreslås till upprättande. Och med de senare årens erfarenhet för ögonen vågar jag i ett sådant tillvägagående se bästa och säkraste medlet att tillgodose både läroverkens och lärarnas intressen.» Mot vad departementschefen sålunda föreslagit hade 1904 års riksdag ingen erinran. För fyllande av den av departementschefen till statsrådsprotokollet framlagda normalstaten beviljades sålunda för år 1905 medel på ordinarie stat till 7 lektors- och 25 adjunktsbefattningar, att fördelas på de olika läroverken i enlighet med de av departementschefen angivna grunder. Extralärararvodena, i vad de här äro av intresse, bestämdes vidare i enlighet med den framlagda propositionen. Genom det sålunda av 1904 års riksdag antagna förslaget om nyinrättande av ordinarie lärartjänster vid de allmänna läroverken, vilket till sin första etapp också genomfördes av samma riksdag, avsåg man att slutligt lösa den av 1901 års riksdag på allvar upptagna frågan om, såsom ecklesiastikministern i debatten i andra kammaren år 1904 uttryckte sig, avskaffande av »extralärareländet», som han ock förutsatte icke skola för framtiden återkomma. Enligt de verkställda beräkningarna skulle nämligen, efter det samtliga de föreslagna nya tjänsterna uppförts på ordinarie stat, allenast omkring 30 extralärare i egentlig mening bliva behövliga för undervisningens upprätthållande i sådana dubbla avdelningar, vilka icke med säkerhet kunde beräknas bliva permanenta, motsvarande omkring 3 extra lärare på 100 lärare. För en extra ordinarie lärare beräknades vidare väntetiden på ordinarie befattning bliva i genomsnitt fem år. Att likväl icke, oaktat riksdagarna 1904—1908 beviljade ökade anslag till inrättande av alla de här omförmälda tjänsterna, frånsett vissa av lärarinnetjänsterna, »extralärareländet» i verkligheten blev avskaffat, hade sin grund •

17 i det ännu gällande och tidigare påpekade förhållandet, att undervisningsväsendet varit och fortfarande är statt i en kraftig och tidvis mycket snabb utveckling. Härav har uppkommit behov av ett ständigt ökat antal lärare. Då nya ordinarie tjänster icke inrättats i tillnärmelsevis samma omfattning som det ökade behovet framträtt, har, såsom här nedan kommer att framgå, extralärarantalet avsevärt ökats. En erinran härom återfinnes redan i 1906 års åttonde huvudtitel, där under punkten om arvoden åt extra och vikarierande lärare följande av departementschefen gillade uttalanden av skolöverstyrelsen återfinnes, överstyrelsen hyste den förhoppningen, att antalet extra lärare småningom skulle låta sig nedbringa för att ersättas med ordinarie lärarkrafter, en åtgärd, vari överstyrelsen såge ett verksamt medel till att främja ej blott lärarnas utan även och framför allt läroverkens och lärjungarnas bästa. Men under den fortgående ombildning, vari de allmänna läroverken för närvarande befunne sig, uppstode ofta nya, mer eller mindre tillfälliga behov, som genast måste fyllas, och under sådana förhållanden hade överstyrelsen — då den år 1904 av riksdagen gillade normalstaten först borde genomföras och för övrigt de verkningar, den nya läroverksorganisationen och de under läsåret 1904—1905 höjda terminsavgifterna kunde komma att utöva på lärjungefrekvensen, avvaktas, innan något definitivt steg toges till en större ökning av den ordinarie lärarpersonalen — funnit nödigt att begära ökade medel till arvoden åt extra lärare och vikarier. På grund härav hemställde överstyrelsen om ökat anslag för ifrågavarande ändamål, vilket ock sedermera av riksdagen beviljades. Även till 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till nyinrättande av tjänster i enlighet med 1904 års normalstat, för vilka tjänster riksdagen jämväl anvisade erforderliga medel. Redan vid denna riksdag gjorde sig emellertid krav gällande på inrättande av ytterligare tjänster, detta givetvis förorsakat av den ständigt ökade lärjungetillströmningen till läroverken. I sina anslagsäskanden framhåller nämligen skolöverstyrelsen, hurusom det kunde sättas i fråga att, utöver normalstaten, av riksdagen begära anslag till ytterligare ett antal tjänster, enär vid ett stort antal läroverk missförhållande rådde mellan antalet ordinarie och extra ordinarie lärare. Då en närmare utredning härom icke hunnit verkställas, ville emellertid överstyrelsen för det dåvarande icke göra något förslag i ämnet. I detta sammanhang kom emellertid till synes ytterligare ett uttryck för att förhållandena i fråga om extralärarna icke utvecklat sig i enlighet med 1904 års riksdags avsikter. Representanter för den extra ordinarie kåren gjorde nämligen med hänsyn till de alltfort dåliga befordringsförhållandena framställning om ett efter fem års tjänstgöring till 3,000 kronor förhöjt arvode jämte rätt att räkna sig till godo alla därefter följande år för lönetursberäkning. Skolöverstyrelsen tillstyrkte det förhöjda arvodet men avstyrkte framställningen i vad den avsåg lönetursberäkning. Föredragande departementschefen fann det emellertid icke påkallat att av riksdagen begära ökade anslag vare sig för det ena eller andra ändamålet. I samband härmed uttalade

18 departementschefen, att en förutsättning för att awarandet av rätten till lönetursberäkning icke skulle kännas för tung, givetvis vore, att vederbörande ej allt för länge finge vänta på befordran till ordinarie lärarbeställning. En viktig faktor i detta hänseende vore inrättande tid efter annan av nya lärarbefattningar. »Denna utväg att komma de extra ordinarie lärarna till hjälp», uttalar departementschefen vidare, »har riksdagen på sätt överstyrelsen anfört själv anvisat. Och jag betvivlar ej, att riksdagen skall befinnas redobogen a,tt motsvara de berättigade krav, som i detta hänseende kunna komma att ställas på densamma såsom anslagsbeviljande myndighet. Då jag tagit i moget övervägande de extra ordinarie lärarnas anspråk på förbättrad ställning, har jag för min del kommit till den övertygelsen, att det för den extra ordinarie lärarkåren är fördelaktigast att trygga sig vid de utsikter, som riksdagens omförmälda uttalande lämnar. Den grundsats, som däri göres gällande, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att, till fromma för såväl läroverken som de extra ordinarie lärarna, upprätthålla.» E t t belägg för riksdagens redobogenhet i det av departementschefen antydda avseendet gavs redan av samma års riksdag, i det att riksdagen i anledning av en väckt motion medgav inrättande utöver de i statsverkspropositionen berörda tjänsterna i enlighet med 1904 års normalstat av ytterligare högst 75 adjunktstjänster, att av Kungl. Maj:t efter verkställd utredning disponeras i mån av behov av platser och tillgång på kompetenta lärare. Genom beslut den 23 augusti 1907 förordnade härefter Kungl. Maj:t angående inrättandet av sammanlagt 59 av ovannämnda 75 tjänster. Kraven på ytterligare ordinarie tjänsters inrättande återkommo emellertid alltjämt med ökad styrka. I sina anslagsäskanden till 1908 års riksdag uttalar sålunda skolöverstyrelsen — under erinran om- att riksdagarna ända sedan år 1858 funnit det enda sättet att förbättra extralärarnas ställning vara inrättande av nya ordinarie tjänster — följande. Den nya normalstaten hade redan från början visat sig vara allt för snävt tillmätt. Detta hade sin grund däri, att nämnda stat vilade på läroverkskommitténs år 1902 uppgjorda beräkning av lärjungantalet vid läroverken, som med användning av ett 10årigt medeltal för åren 1891—1900 upptagits till 15 194. Detta antal hade emellertid, redan då kommitténs betänkande avgavs, överskridits med mer än 2 000 lärjungar och hade sedan dess oavbrutet vuxit, så att lärjungantalet år 1906 utgjorde 20 290 eller fulla 33 % mer än det till grund för kommitténs beräkning lagda antalet. En följd härav hade blivit, att extralärarantalet vårterminen 1907 stigit till 168 eller ett antal, som föga understeg antalet 182 under läsåret 1903—1904. På grund av vad som sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t riksdagen inrättandet av ytterligare 7 lektors-, 10 adjunkts- och 13 ämneslärarinnebefattningar, vilket ock blev riksdagens beslut. Även vid 1909, 1910 och 1911 års riksdagar beslöts under åberopande av enahanda skäl inrättande av ytterligare lärarbefattningar förutom de enligt 1904 års normalstat återstående ämneslärarinnebefattningarna. Sammanlagt beviljades av dessa riksdagar medel till 5 lektors- och 8 adjunktstjänster. Vid 1912 års riksdag framlades återigen förslag om inrättande av nya

10 tjänster. Departementschefen påpekar sålunda under punkt 32 i 1912 års åttonde huvudtitel, att extralärarnas antal syntes vilja hålla sig vid en siffra, som med omkring 100 översköte den av 1899 års läroverkskommitté beräknade, trots en ökning av de ordinarie lärarnas antal vida utöver 1904 års normalstat. Fortfarande funnes alltså, yttrar departementschefen, från denna synpunkt skäl att, med iakttagande av den av riksdagen hyllade grundsatsen, att bästa sättet att förbättra och tillgodose extralärarnas ställning vore att inrätta nya lärartjänster, taga frågan i övervägande. De förslag i förevarande hänseende, som framlades för 1912 års riksdag, grundade sig på en av skolöverstyrelsen i skrivelse den 30 september 1911 framlagd utredning, överstyrelsens utredning hade i sin tur föranletts av ett av riksdagen i samband med ovanberörda beslut år 1911 om nyinrättande av tjänster i skrivelse till Kungl. Maj:t gjort uttalande av följande lydelse: »Såsom —•••— av en i riksdagens skrivelse intagen, av överstyrelsen utarbetad tabell med all tydlighet framgår, uppehälles för närvarande en så stor del av undervisningen vid de allmänna läroverken av extra ordinarie lärare, att häri måste anses ligga ej mindre en fara för undervisningens behöriga bedrivande än även en betydande inskränkning i de befordringsutsikter, som med 1904 års läroverksreform voro avsedda att för den extra lärarpersonalen öppnas. Den väsentligaste orsaken till att icke under de senare åren flera ordinarie lärarplatser, till undvikande av dessa olägenheter, inrättats än som skett, har legat i den omständigheten, att tillgången på formellt kompetenta aspiranter varit så ringa, att, därest tillsättning i något större antal av ordinarie tjänster skolat äga rum, man icke haft tillfälle att göra det urval bland de sökande, som måste anses nödvändigt för tillgodoseende av läroverkens intresse att erhålla de bäst möjligt kvalificerade lärarkrafterna. Emellertid är, såsom ovan antytts, denna fråga av den natur, att goda skäl synas föreligga för verkställande av en fullständig utredning angående sättet för avhjälpande av de nuvarande olägenheterna.» Vid den i följd härav verkställda utredningen tog överstyrelsen hänsyn såväl till behovet av nya lärartjänster som till möjligheterna av att fylla detta behov. För resultatet av denna omfattande utredning är utförligt redogjort i 1912 års åttonde huvudtitel. Överstyrelsens förslag gick ut på nyinrättandet av sammanlagt 15 lektors- och 17 adjunktstjänster, varav under 1913 7 lektors- och 10 adjunktstjänster. I enlighet härmed framlade departementschefen även förslag i 1912 års statsverksproposition. Vid ärendets anmälan i konselj yttrade därvid departementschefen i huvudsak följande, överstyrelsens yrkande »står i samklang med den uppfattning, som under de senaste åren gjort sig gällande i fråga om angelägenheten av nya tjänsters inrättande i mån av lärjungantalets stegring vid de allmänna läroverken. Från olika håll har man beklagat den oerhört starka tillströmning av elever till våra allmänna läroverk, som vållat denna stegring och som bland annat synes leda till att statsbudgeten vart femte år måste ökas med omkring 320 000 kronor för nya lärartjänsters inrättande. I alldeles ofantlig grad skulle denna tillströmning givetvis komma att växa, i fall det under senaste tiden allt oftare

20 hörda yrkande skulle vinna godkännande, som avser att öppna allmänna läroverken för kvinnliga lärjungar likaväl som för manliga. Måhända blir det inom kort nödvändigt att förberedelsevis överväga, huru staten bör ställa sig till de krav, för vilka detta yrkande är ett uttryck, samt att omsorgsfullt pröva, huruvida och på vad sätt de lämpligen kunna tillgodoses.» Vad departementschefen föreslagit blev ock riksdagens beslut. Emellertid började redan nu frågan om en blivande utredning i fråga om läroverksorganisationen att kasta sin skugga framför sig. En minoritet inom statsutskottet reserverade sig mot utskottets tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag och framhöll därvid bland annat, att de fortfarande väl hölle före, att den genom 1904 års läroverksreform i utsikt ställda förbättringen av extra lärarnas ställning borde i möjligaste mån tillgodokomma dem, men att reservanterna å andra sidan med hänsyn till den svävande ställning, vari hela läroverksfrågan för det dåvarande befunne sig, och den allmänna revision av hithörande förhållanden, som inom en ganska snar framtid syntes bliva en nödvändighet, måst för sig uppställa frågan, om icke denna förbättring borde beredas ifrågavarande extra personal på annat sätt än genom inrättande av en mängd nya ordinarie tjänster, som vid den blivande revisionen måhända komme att visa sig icke fullt behövliga. Den stämning emot att inför en ny utredning i fråga om läroverksorganisationen inrätta ytterligare ordinarie lärarbefattningar, som sålunda kommit till uttryck inom 1912 års riksdag, hade den omedelbara följden, att varken överstyrelsen i sina anslagsäskanden eller Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen till 1913 års riksdag fann sig böra föreslå anvisande av medel till mera än 4 lektorsbefattningar och 1 adjunktsbefattning av de återstående, av överstyrelsen i omförmälda skrivelse 1911 föreslagna tjänsterna. I stället framlades förslag om beredande av provisorisk löneförbättring för läroverkslärarna med tillgodoseende särskilt av de extra ordinarie lärarna. Beträffande först de nya tjänsterna, beviljade riksdagen visserligen därför erforderliga medel men gjorde samtidigt det uttalandet, att riksdagen icke »kunnat för sig fördölja, att genom den under senare åren inträffade starka stegringen i antalet ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunna uppstå vid den allmänna revision av hela läroverksfrågan, som icke allt för länge torde kunna undanskjutas». Löneförbättringen för läroverkslärarna kom till stånd allenast för extralärarna. Kungl. Maj:t hade i detta hänseende föreslagit ett tilläggsarvode till kompetent extralärare med 700 kronor och till övriga med 500 kronor. Riksdagen ansåg emellertid ej — under framhållande av den oavbrutet fortgående prisstegringen — att dessa belopp borde utgå såsom provisoriska löneförbättringar, utan beslöt höjning av extralärararvodena med nämnda belopp till 2 700 kronor respektive 2 300 kronor. I samband med Kungl. Maj:ts beslut om de beviljade tjänsternas inrättande föreskrevs emellertid härefter — på grund av ett uttalande av 1913 års riksdag — i kungörelse den 4 juli 1913, att innehavare av de nya lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller senare uppfördes å ordinarie stat för de all-

21 manna läroverken, skulle vara skyldiga att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring ansåges lämpligare böra förläggas till annan med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställda, underkasta sig dylik förflyttning. Härigenom ansåg man sig hava skapat korrektiv mot att en eventuell lokal sänkning av elevantalet vid läroverken på grund av inrättande av statsunderstödda kommunala mellanskolor skulle göra de nya ordinarie lärarna vid läroverken överflödiga. Trots tillkomsten av de kommunala mellanskolorna visade det sig emellertid, att lärjungantalet i läroverken oavbrutet växte och att i följd härav behovet av lärarkrafter ständigt ökades. Den tvekan, som sedan 1912 gjort sig gällande i riksdagen, huruvida ytterligare ordinarie tjänster borde inrättas, tilltog likväl år från år. Visserligen beviljades under åren fram till 1920 årligen medel till i genomsnitt sex nya ordinarie tjänster. En blick på antalet extra lärare under samma period visar dock, att antalet nyinrättade tjänster ej stod i proportion till det på grund av ökat lärjungantal växande lärarbehovet. Extralärarantalet, som höstterminen 1914 uppgick till 151, steg sålunda under samma tid successivt till 176 under läsåret 1920—1921. Orsaken till denna riksdagens förändrade politik var, som antytts, den väntade utredningen angående omorganisation av undervisningsväsendet. Sedan denna utredning igångsatts genom tillsättande den 31 december 1918 av den s. k. skolkommissionen, inträdde i förevarande avseende åter en ny period för läroverken. Från och med läsåret 1921—1922 fram till läsåret 1926 —1927 beviljade riksdagen icke anslag till inrättande av någon enda ny ordinarie tjänst, oaktat lärjungantalet fortsatte att oavbrutet stiga. Man ansåg ' det nämligen icke välbetänkt att inrätta nya ordinarie lärarbefattningar, om vilkas framtida behövlighet man med hänsyn till den pågående utredningen då saknade möjlighet att avgiva ett säkert omdöme. I anledning härav steg antalet extra lärare under denna tid ytterligare. Från att höstterminen 1921 hava utgjort 187, däri inberäknat timlärare med sammanlagt 81 veckotimmar, motsvarande ungefär 3 extra lärare, steg det sålunda under läsåret 1923—1924 '• till 200, 1925—1926 till 220 och 1926—1927 till 222. År 1927 fattade riksdagen beslut om omorganisation av det högre skolväsendet. Den nya organisationen förutsatte ett successivt inrättande av ett så stort antal ordinarie lärarbefattningar vid läroverken, att extralärarantalet skulle högst avsevärt nedbringas. Enligt de verkställda, av riksdagen godkända beräkningarna skulle sålunda antalet av dessa lärare vid fullt genomförd nyorganisation hava sjunkit till 120. Härom yttrar riksdagen följande: »Såsom synes, bygga de verkställda beräkningarna på en väsentlig inskränkning av extralärarsystemet; i genomsnitt skulle icke fullt en extralärare komma på varje läroverk, och längre har riksdagen icke ansett det praktiskt möjligt att gå i strävandena efter extralärarsystemets avveckling.» I detta sammanhang gjorde emellertid riksdagen ytterligare, ett uttalande, som må här anföras: »Om sålunda riksdagen i nu berörda hänseende ansett sig kunna medverka till en avsevärd förbättring i fråga om extralärarsyste-

mets förekomst vid statsläroverken, har riksdagen dock icke kunnat förbise, att vissa svårigheter under övergångstiden kunna uppstå för de nuvarande extralärarna i så måtto, att ordinarieblivande och därmed följande förbättrad löneställning kan komma att uppskjutas på ett sätt, som för den enskilde läraren kan te sig såsom betungande eller obilligt. Riksdagen håller därför före, att åtgärder böra vidtagas för att bereda sådana extralärare, som en avsevärdare tid komma att upprätthålla extra ordinarie lärarbefattning vid de allmänna läroverken, särskild arvodesförhöjning, detta så mycket mer som de genom vakanssättning av lärartjänster uppstående besparingarna säkerligen skulle bliva avsevärt större än kostnaden för den ifrågasatta arvodesförhöjningen. Givetvis skulle en sådan anordning erhålla allenast provisorisk karaktär och omfatta en begränsad tid.» Riksdagen fann sig emellertid icke beredd att utan föregående utredning fatta ett positivt beslut i sistnämnda fråga utan inskränkte sig till att uttala sin förväntan, att Kungl. Maj :t vid den fortsatta handläggningen av skolorganisationens genomförande skulle taga under omprövning, vilka framställningar till riksdagen, som finge anses påkallade för ordnande av denna angelägenhet. I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört framlade Kungl. Maj:t i 1928 års statsverksproposition förslag om beredande till och med budgetåret 1934— 1935, då omorganisationen beräknades vara avslutad, av provisorisk arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämneslärare vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller statens folkskoleseminarier. I anledning av nämnda förslag medgav riksdagen, att icke ordinarie lärare vid nämnda läroanstalter, vilken förvärvat behörighet för anställning såsom ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk och med nit och skicklighet under minst tolv terminer bestritt full tjänstgöring vid någon av sagda läroanstalter, finge åtnjuta arvode, manlig lärare med 3 800 kronor och kvinnlig lärare med 3 400 kronor för år räknat. I enlighet med detta beslut utfärdades ock kungörelse den 29 juni 1928 (nr 274). Såsom framgår av 1931 års åttonde huvudtitel, väcktes snart fråga om ändring i grunderna för utgåendet av ifrågavarande arvodesförhöjning, varom Kungl. Maj:t också framlade förslag i proposition till riksdagen den 13 februari 1931, nr 97. Samma års riksdag beslöt ock (se riksdagens skrivelse 1931: 128) sådan förändring av berörda grunder, att här ifrågavarande lärare, som under minst sex terminer bestritt full tjänstgöring vid någon av ovan nämnda läroanstalter, skulle åtnjuta arvode, manlig lärare med 3 650 kronor och kvinnlig lärare med 3 250 kronor, varjämte efter ytterligare sex terminers full tjänstgöring arvodet till den manlige läraren skulle utgå med 4 000 kronor och till den kvinnliga med 3 500 kronor för år. Härom utfärdades kungörelse den 15 maj 1931 (nr 112). Hur utvecklingen gestaltat sig för extralärarna under den tid, som förflutit efter 1927 års riksdag, därtill återkomma de sakkunniga i annat sammanhang.

Kap. III. Allmänna synpunkter på de sakkunnigas uppgift. 1. Omfattningen av de sakkunnigas uppdrag. Ett studium av extralärarfrågans historia, i korthet återgiven i det föregående, liksom även av extralärarföreningens framställning giver vid handen, att berörda fråga icke nämnvärt ändrat karaktär under den tid, som förflutit, sedan den första gången framträdde i offentliga handlingar. Icke blott äro extralärarnas nuvarande önskemål så gott som identiska med de av extralärarna år 1893 framförda, utan Kungl. Maj:ts och riksdagens ståndpunkt synes även hava varit i allt väsentligt densamma vid olika tidpunkter. Av allt att döma hava statsmakterna i allmänhet intagit en välvillig hållning gentemot extralärarnas önskemål. Ingenstädes finner man något uttalande om att extralärarnas förhållanden skulle ansetts tillfredsställande. I det föregående har omnämnts, att orsaken till att de åtgärder, som tid efter annan vidtagits av statsmakterna till förmån för extralärarna, visat sig icke tillfyllestgörande, närmast torde vara att söka i läroverksorganisationens snabba utveckling. I och med de sakkunnigas tillkallande synas emellertid extralärarnas förhållanden för första gången hava gjorts till föremål för en särskild granskning utan hopkoppling med större läroverksproblem. Extralärarfrågans periodiska framträdande under en lång följd av år tyder enligt de sakkunnigas mening på förekomsten av ett konstant irritationsmoment, skadligt såväl för läroverken som för extralärarna. De sakkunniga hava därför sett sin uppgift ligga i att söka utvägar till borteliminerande av detta irritationsmoment, icke blott för en kortare tidrymd utan så vitt möjligt mera varaktigt. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, gäller i såväl Danmark som Norge den bestämmelsen, att ingen kan utnämnas till ordinarie lärare vid de hojere almenskoler, förrän han fullgjort aspiranttjänstgöring, resp. — i Norge — varit »konstituerad» som lektor eller adjunkt under två år. Efter denna tids förlopp skall han antingen erhålla fast anställning eller frånträda befattningen. Av allt att döma besväras sålunda grannländernas högre skolväsen icke av missförhållanden, motsvarande de i extralärarföreningens framställning påtalade. Någon »extralärarfråga» synes aldrig hava existerat i någotdera av de båda länderna, även om under de sista åren aspiranttjänstgöringen resp. förordnandet i en del fall utsträckts ett eller annat år utöver ovan nämnda tvåårsperiod. I viss utsträckning beror detta dock uppenbarligen på en i många av-

seenden olikartad organisation av det högre skolväsendet i dessa länder i jämförelse med svenska förhållanden. Det system för lärarrekrytering, som tilllämpas i Norge och Danmark, förefaller dock synnerligen enkelt och effektivt, och det skulle för de sakkunniga ligga nära till hands att för ett slutgiltigt lösande av det svenska extralärarproblemet föreslå liknande bestämmelser. Många skäl tala dock emot ett sådant förslag. Det kan nämligen ifrågasättas, huruvida ett inympande av ett dylikt system på den svenska skolorganisationen låter sig genomföras utan olägenhet. E t t eventuellt förslag i denna riktning förutsätter i varje fall ett ingående studium av systemets praktiska verkningar i hemlandet, och därtill hava de sakkunniga icke varit i tillfälle. Mot ett förslag i nyss angiven riktning talar vidare den omständigheten, att detsamma skulle draga med sig behov av ändrade bestämmelser på många områden inom vårt högre skolväsen, vilka det ligger utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag att undersöka, såsom beträffande lärarutbildningen — såväl de akademiska examina som provåret — och lärarnas avlöningsförhållanden. De extralärare, som de sakkunnigas utredning i främsta rummet har till föremål, äro för övrigt i stor utsträckning sådana, som redan avslutat sin utbildning och tjänstgöra vid läroverken, och dessa komme icke att beröras av sådana organisatoriska förändringar i avseende på lärarrekryteringen som de ovan berörda. Även om sålunda de sakkunniga ansett sig sakna anledning att taga ställning till möjligheten och lämpligheten av en omläggning av nu rådande förhållanden efter mönstret av ett norskt eller danskt system, vore det dock måhända önskvärt, att dessa system mera ingående undersöktes i annat sammanhang, t. ex. vid en allmän lönereglering för läroverkslärarna eller vid en omläggning av lärarutbildningen. I extralärarföreningens framställning upptagas, såsom förut antytts, till behandling ett flertal spörsmål, vilka de sakkunniga finna i och för sig beaktansvärda. Resultaten av de sakkunnigas utredning vitsorda också i allt väsentligt riktigheten av de synpunkter, föreningen framfört. Det utredningsmaterial, varmed extralärarna själva i sin framställning bidragit, har även varit av stort värde för de sakkunniga vid deras arbete. Hur rimliga och berättigade än extralärarnas synpunkter i stort sett äro, hava de sakkunniga dock icke funnit det lämpligt att taga föreningens framställning till utgångspunkt och grundval för sin undersökning av frågan. Extralärarna äro icke såsom kår skarpt avgränsade från övriga lärare vid läroverken. Många av deras problem måste därför ses i större sammanhang. E n fullständig utredning av alla de frågor, som på ett eller annat sätt angå extralärarna, skulle föra till en undersökning av hela den nuvarande läroverksorganisationen och har därför enligt de sakkunnigas uppfattning av sitt uppdrag icke kunnat ifrågakomma. Vissa spörsmål synas emellertid vara av den betydelse, att de kunna och böra undersökas med hänsyn främst till extralärarna, och de sakkunniga hava därför begränsat sin utredning därhän samt i möj-

25 ligaste mån sökt undvika frågor, som kräva ett ingående på större läroverksproblem. De lärare, vilkas förhållanden de sakkunniga haft att undersöka, äro de icke ordinarie ämneslärarna vid de allmänna läroverken. Visserligen hava de icke ordinarie övningslärarna hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att de sakkunniga måtte få upptaga även deras anställningsförhållanden till omprövning. De sakkunniga, som anbefallts att avgiva utlåtande över nämnda framställning, hava i sitt yttrande anfört, att de icke ansett berörda förhållanden tillhöra deras uppdrag, så mycket mindre som övningslärarnas svårigheter varken till omfattning eller karaktär förete några likheter med de extra ämneslärarnas. Det synes beträffande övningslärarna röra sig om förhållanden, som direkt orsakats av statliga besparingsåtgärder på senaste tid. Genom minskning av timantalet i övningsämnen hava vissa icke ordinarie övningslärare fått sin tjänstgöring beskuren. Övningslärarnas svårigheter äro alltså av helt annan art än dem, som de sakkunniga ansett tillhöra utredningen. Genom beslut den 31 augusti 1934 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Om ock de sakkunnigas utredning begränsas till de icke ordinarie ämneslärarna, finnes dock även inom denna ram ett antal frågor, som av ett eller annat skäl måst antingen helt avföras från utredningen eller endast ofullständigt beröras. Ur viss synpunkt sett kan t. ex. frågan om ökning av antalet klassavdelningar genom sänkning av det maximiantal lärjungar, som må i en avdelning undervisas — för närvarande 35 i realskolan och 30 å gymnasiet — sägas vara en extralärarfråga. Därest en sänkning av lärjungantalet per klassavdelning komme till stånd, skulle nämligen därigenom ett större antal lärare kunna anställas vid de allmänna läroverken. De sakkunniga anse emellertid, att detta väsentligen är en fråga, som icke berör den lärargrupp, utredningen avser, nämligen de redan vid läroverk anställda extralärarna, utan endast sådana personer, vilka hava för avsikt att söka anställning såsom läroverkslärare men ännu icke erhållit sådan anställning. E n lämplig lösning av frågan om en omorganisation av lärarutbildningen kan säkerligen även, såsom redan i annat sammanhang antytts, bidraga till att förbättra extralärarnas ställning, men enär denna fråga för närvarande är under utredning inom skolöverstyrelsen, hava de sakkunniga lämnat densamma helt å sido. Detsamma gäller frågan om rätt för ordinarie lärare att tillgodoräkna tidigare tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg. Endast i den mån denna fråga haft direkt samband med de sakkunnigas arbete, har den av dem beaktats. E t t för extralärarna viktigt spörsmål är utan tvivel deras lönefråga. Denna sammanhänger emellertid så intimt med frågan om en allmän lönereglering för de allmänna läroverkens befattningshavare, att de sakkunniga finna den böra behandlas i sammanhang med denna större fråga. Beträffande en lönefråga har emellertid undantag gjorts, nämligen i fråga om den provisoriska arvodesförhöjning för försenad befordran, som tillerkänts extralärarna. Denna

26 lönedetalj saknar motsvarighet inom andra lärargrupper och kan därför enligt de sakkunnigas mening utan olägenhet behandlas oberoende av en eventuell allmän lönereglering. Särskilt på senare år hava extralärarna tid efter annan beklagat sig över den menliga inverkan på deras befordringsutsikter, som inrättandet av nya ämneslärarinnetjänster vid de allmänna läroverken medfört. Det kan knappast förnekas, att den s. k. ämneslärarinnefrågan, sedd ur denna synpunkt, kan sägas vara ett spörsmål, som på det närmaste berör extralärarna. Av skäl, som nedan i annat sammanhang närmare anföras, hava de sakkunniga likväl ansett sig böra avstå från en närmare utredning även på denna punkt. Med ovan antydda begränsningar synes omfattningen av de sakkunnigas utredning kunna i huvudsak angivas på följande sätt. Frågan om upprätthållande av en lämplig proportion mellan de ordinarie lärarna och extralärarna vid de allmänna läroverken och den därmed sammanhörande frågan om möjligheten att förbättra de extra ämneslärarnas befordringsutsikter har av de sakkunniga underkastats en ingående undersökning. I sammanhang härmed hava de sakkunniga sökt utröna, huruvida den sedan ett antal år till vissa extralärare vid läroverken utgående provisoriska arvodesförhöjningen för försenad befordran alltfort bör utgå eller tilläventyrs ersättas med andra anordningar. För läroverken och de extra ämneslärarna synes det även vara av vikt, att de förhållanden, under vilka nämnda lärare arbeta, göras så tillfredsställande som möjligt inom ramen av den givna läroverksorganisationen, och de sakkunniga hava därför undersökt, vad som kan göras till förbättrande av extralärarnas tjänsteställning.

2. Extralärarsystemet. Innan de sakkunniga mera detaljerat ingå på de i det föregående nämnda huvudspörsmålen, synas några ord böra ägnas extralärarsystemet ur principiell synpunkt. Det är icke fullt riktigt att härvidlag tala om ett verkligt »system», enär såsom av den historiska översikten framgår, duplikanter och andra mera tillfälligt anställda lärare vid läroverken ursprungligen tillkommo som en följd av oförutsedd ökning av antalet klassavdelningar. Ökningen av extralärarkåren står därför otvivelaktigt i nära samband med läroverksorganisationens tillväxt i omfång. Det kan ifrågasättas, huruvida och i vilken omfattning en ökning av lärarbehovet bör tillgodoses genom inrättande av nya ordinarie tjänster eller genom anställande av extralärare. Lärarnas krav och önskemål kunna givetvis icke vara utslagsgivande härvidlag, utan frågan bör ses ur läroverkens och statens synpunkt. Då emellertid lärarnas tjänsteställning icke kan undgå att utöva

27 inflytande på deras tjänstutövning, sammanfalla i viss utsträckning statens och lärarnas intressen. I vissa hänseenden måste extralärarsystemet anses vara till gagn. Det är oundgängligt, att läroverkens organisation kan anpassas efter ett skiftande lärjungantal. Extralärarna utgöra den del av lärarkåren, som genom sin mindre fasta anställning tillgodoser detta behov av anpassning, även om de icke äro det enda »rörlighetsmomentet». Vidare måste det anses vara till både läroverkens och lärarnas fördel, att de senare icke omedelbart vid sitt inträde på lärarbanan knytas till ett läroverk såsom ordinarie befattningshavare. En viss aspiranttid, under vilken den blivande läraren får tillfälle att pröva sin lämplighet, måste sägas vara nödvändig. De erfarenheter, som en aspirant samlar vid olika läroanstalter, torde ej vara utan betydelse för hans framtida tjänstutövning såsom ordinarie. Det kan för övrigt ej förnekas, att anställandet av extralärare i stället för ordinarie lärare ur rent statsfinansiell synpunkt har sina fördelar. Statens utgifter för lärarlöner bliva lägre, om lärarbehovet tillgodoses med extralärare, än om ordinarie befattningshavare anställas. Staten erhåller med andra ord ett större antal icke ordinarie lärare för samma kostnad som ett mindre antal ordinarie lärare. Gentemot extraläraren ikläder sig staten icke heller samma förpliktelser som beträffande den ordinarie läraren, vilket ävenledes medför en besparing. Ur såväl läroverkens som lärarens synpunkt är emellertid extralärarsystemet förenat med allvarliga olägenheter. Å ena sidan försvåras genom detta system direkt läroverkens arbete på grund av de täta lärarombyten, som därav äro en följd och som verka störande på undervisningsarbetets kontinuitet. Å andra sidan berör systemet indirekt undervisningsarbetet, i det att den icke ordinarie lärarens tjänstutövning ogynnsamt påverkas av osäkerheten i hans tjänsteställning. Den trygghet och fasthet i anställningen, som den ordinarie tjänsteställningen innebär, äger utan tvivel den största betydelse och bidrager väsentligt till ett gott resultat av lärarens arbete. De förmåner, som staten tillerkänner den ordinarie läraren, måste anses hava till syfte att skapa möjlighet för läraren att helt koncentrera sitt intresse på den honom åliggande uppgiften och så vitt möjligt borteliminera sådana faktorer, som kunna verka hämmande eller splittrande. Då extraläraren icke tillerkännes motsvarande förmåner, synes detta sammanhänga med att extralärartiden principiellt sett är att anse såsom en aspiranttjänstgöring av begränsad varaktighet. Såsom sådan är extralärartiden nödvändig och ur flera synpunkter önskvärd. I annat sammanhang har omnämnts, att aspiranttjänstgöringens längd i Norge och Danmark genom lag begränsats till två läsår, och att efter denna tid ett avgörande träffas, huruvida aspiranten är lämplig att bekläda en ordinarie lärarbefattning eller bör avgå. Någon motsvarande begränsning av extralärartidens längd finnes icke i vårt land. Om övergångstiden utsträckes utöver vad som av ovan anförda skäl är önskvärt och lämpligt, förlorar den icke ordinarie tjänsteställningen 3—342920

28 karaktären av aspiranttjänst och övergår till att bliva en självständig befattningsform vid läroverken. Det kan då ifrågasättas, huruvida den anställningsform, som är naturlig för en läraraspirant, även är lämplig och ändamålsenlig efter den egentliga aspiranttidens slut. De sakkunniga anse sig med hänsyn till vad ovan anförts om betydelsen för läraren och läroverken av den ordinarie tjänsteställningen och med hänsyn till de osäkerhetsmoment i fråga om anställningens varaktighet och tjänstgöringsort, som äro utmärkande för den icke ordinarie lärarens tjänsteställning, böra besvara denna fråga nekande. En blick på läroverkens arbete och lärarnas ställning synes giva ökat stöd för de sakkunnigas uppfattning. Läroverken intaga i många avseenden en särställning inom statsförvaltningen. Arbetet är av hänsyn till lärjungarna diskontinuerligt. Den icke ordinarie läraren anställes endast för den tid, undervisningen pågår, och tillhör under ferierna icke läroverken. Arbetsuppgifternas fördelning är inom t. ex. ämbetsverken helt annorlunda än vid läroverken. Inom de förstnämnda får en nyinträdande sig vänligen ålagda enklare arbetsuppgifter, och först så småningom anförtros honom tjänsteplikter av mera komplicerad natur att utföras på eget ansvar. Vid ett läroverk åter äro arbetsuppgifterna för de olika lärarna i allt väsentligt desamma, och samma ansvar för arbetsresultatet påvilar både de icke ordinarie och de ordinarie befattningshavarna. Redan med hänsyn härtill synes det olämpligt, att — frånsett en skälig övergångstid — lärare med samma utbildning och kvalifikationer i övrigt arbeta under så olika betingelser som den obefordrade och den befordrade. Den statsfinansiella synpunkten bör givetvis beaktas, men denna kan i själva verket med samma fog anläggas på samtliga statens ämbeten och tjänster. Den torde så mycket mindre böra vara utslagsgivande i det föreliggande fallet, som en besparing motväges av ogynnsamma återverkningar på läroverkens arbete. Av det sagda framgår, att extralärarsystemet har sitt berättigande väsentligen såsom ett medel att tillförsäkra läroverkens organisation nödig anpassning. Det är därför tydligt, att ett fullständigt borteliminerande av detsamma icke är möjligt. Dock måste det anses ofördelaktigt för både läroverken och lärarna — samt ur de senares synpunkt därjämte i viss mån obilligt — att extralärare av andra skäl bibehållas såsom befattningshavare utan de förmåner, som tillkomma de ordinarie, men med samma arbetsuppgifter och samma tjänsteansvar som dessa. I den mån det kan uppvisas, att extralärarsystemet vid läroverken har en osund omfattning, böra åtgärder vidtagas för en lämplig beskärning av detsamma. De sakkunniga komma att i kap. V nedan söka uppvisa, huruvida de nuvarande förhållandena inom läroverken motivera åtgärder i syfte att begränsa extralärarsystemets nuvarande omfattning.

29 3. läroverksorganisationens utveckling efter år 1927. Såsom i den historiska återblicken nämnts, avsåg 1927 års riksdag att i samband med omorganisationen av den högre undervisningen söka nedbringa antalet extralärare vid de allmänna läroverken till vad som kunde anses motsvara läroverkens oundgängliga behov av rörliga lärarkrafter. Det kan därför vara av intresse att närmare skärskåda den utveckling, som ägt rum efter år 1927, särskilt med avseende på lärarantalet. Vid omorganisationens början funnos 205 extralärare anställda vid läroverk, och detta antal skulle enligt de uppgjorda planerna bringas att nedgå till 120 vid fullbordad omorganisation, alltså i och med ingången av läsåret 1935— 1936. Sistnämnda antal extralärare motsvarade enligt planen i genomsnitt knappt en extralärare per läroverk. I förhållande till hela det beräknade antalet lärare för nämnda läsår skulle extralärarantalet kommit att utfföra icke fullt 7 %. ' Av följande uppställning framgår, hur förhållandena gestaltat sig i jämförelse med de år 1927 uppgjorda planerna. Enligt 1927 års plan Läsår

Antal läroverk

I verkligheten

Antal lärare ordinarie

extra

Extra Antal lärare Extra lärare i % lärare i % extra av hela av hela ordi- (inkl. timSamma antalet Summa antalet narie lärarlärare lärare timmar)

1927—1928

15 %

1 140

15 %

1928—1929

13 %

14 %

1929—1930

11 %

13 %

1930—1931

11 %

16 %

1931—1932

10 %

18 %

1932-1933

8%

20 %

21 %

1933-1934

8 %

1934-1935

7%

2 029

21 %

1935—1936

7 %

2103 |

24 %

Anm. Siffrorna för 1927 års plan upptaga icke efter nämnda år vidtagna jämkningar i den ursprungliga planen. De äro hämtade från en av skolöverstyrelsen gjord uppställning, som återfinnes å sid. 318 i åttonde huvudtiteln till 1928 års riksdag. I det verkliga extralärarantalet för läsaret 19da—193b ingår även begärd reserv å 25 extralärare.

Utvecklingen har som synes i fråga om extralärarantalet vid de allmänna läroverken gått i rakt motsatt riktning mot vad som år 1927 avsågs. Orsakerna härtill hava varit flera och förtjäna att i detta sammanhang något närmare beröras. Såsom flerstädes tidigare anförts, går en ökning i antalet extralärare vanligen parallellt med en ökning av lärjungetillströmningen till läroverken. En sådan ökning låter sig också utan svårighet konstatera för tiden efter år 1927.

30 Av efterföljande uppställning framgår, att lärjungantalet vid de allmänna läroverken enligt den officiella statistiken stigit från omkring 28 000 höstterminen 1927 till c:a 45 000 höstterminen 1934. Stegringen under omorganisationstiden utgör omkring 60 %. Motsvarande stegring i lärarantalet — från 1 345 lärare läsåret 1927—1928 till 2 029 läsåret 1934—1935 — utgör c:a 50 %. Sistnämnda ökning står alltså i proportion till den ökade lärjungetillströmningen. Det förtjänar påpekas, att ökningen av lärjungantalet kommit till stånd parallellt med den beskärning av läroverkens klassbestånd, som ägt rum på grund av 1927 års riksdags beslut om den 6-åriga realskolans förvandling till 5-årig resp. 4-årig och om införande av 3-årigt gymnasium. Lärjungantalet vid de allmänna läroverken åren 1924—1934.

Gossar

Flickor

Gymnasiet (inkl. lyc. o. komm. gymu.)

Realskolan

Summa

1924 1925

27 866

1 852

8 068

29 718

27 479

8 246

29 392

26 726

7 929

20 622

28 551

7 404

20 490

27 894

25 246

2 874

6 731

28 120

24 667

4 380

6 807

22 247

29 047

25 290

6 390

7 341

24 339

1931 1932 1933

26 781

8 600

7 983

27 398

35 381

28 382

10 694

8 819

30 257

39 076

29 874

12 644

9 805

32 713

42 518

30 877

13 860

10 293

34 444

44 737

Höstterminen år

1934 E t t närmare skärskådande av ovanstående uppställning giver vid handen, att ökningen i lärjungantalet icke fördelar sig lika på gossar och flickor. Medan gossarnas antal stigit från c:a 26 000 höstterminen 1927 till c:a 31000 höstterminen 1934 eller med c:a 19 %, har flickornas antal samtidigt stigit från c:a 1800 höstterminen 1927 till c:a 14 000 höstterminen 1934 eller med c:a 678 %. . Ej heller är ökningen lika stark på läroverkens olika stadier. Den ojämförligt starkaste ökningen företer, som synes, lärjungetillströmningen till realskolan, medan gymnasiets lärjungantal relativt obetydligt stegrats. (Jfr även bil. 4.) Det synes i betraktande av det föreliggande statistiska materialet kunna med ganska stor sannolikhet hävdas, att den ökade tillströmningen till de allmänna läroverken och det på grund därav stegrade behovet av lärare fallit väsentligen inom realskolans stadium och till största delen orsakats av en ökad tillströmning av flickor. Av den stora ökningen i lärjungetillströmningen skulle man lätt kunna förledas till den slutsatsen, att en långt större del än förr av landets ungdom söker sig till de teoretiska bildningsvägarna. En sådan slutledning

31 är dock utan tvivel oriktig. Den stora ansvällningen i lärjungantalet är i själva verket i stor utsträckning en direkt följd av de beslut om omorganisation av läroverken, som fattades år 1927. Dessa beslut medförde bland annat en avveckling av ett antal privata flickskolor. De bildningsvägar, som genom flickskolorna tidigare stodo öppna för flickorna och av flertalet av dem användes, förträngdes härigenom. Då samtidigt läroverken i långt större utsträckning än tidigare öppnades för flickor, leddes strömmen av kvinnliga lärjungar helt naturligt över till dessa läroanstalter. Även på annat sätt ökades flickornas antal i de allmänna läroverken. I 1927 års riksdags beslut ingick såsom ett led, att 54 kommunala mellanskolor skulle förstatligas. Såsom framgår av sistnämnda bilaga, ökades antalet av staten upprätthållna läroverk härigenom från 77 vid omorganisationstidens början till 137 fr. o. m. läsåret 1934—1935, motsvarande en ökning med nära 78 % (i antalet år 1934 äro även innefattade sådana läroverk, som upprättats genom särskilda beslut av riksdagen efter år 1927). De av staten övertagna skolorna voro samskolor och sålunda redan före statsövertagandet öppna för flickor. I många av dessa kommunala mellanskolor var antalet kvinnliga lärjungar ganska stort, ofta 50 % eller mer av hela lärjungantalet. Ökningen i tillströmningen till läroanstalter, som meddela undervisning över folkskolans stadium, enkannerligen de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, är i och för sig anmärkningsvärd nog. Då ökningen är ägnad att även kasta något ljus över läroverkens sannolika vidare utveckling i framtiden, hava de sakkunniga uppmärksammat densamma. Ett studium av lärjungantalets växlingar under olika tider visar, att en lågkonjunktur inom näringslivet i regel åtföljes av en större eller mindre stegring av lärjungantalet vid högre bildningsanstalter. Det torde därför vara riktigt att anse åtminstone en del av den reella ökningen av antalet lärjungar vid läroverken efter år 1927 såsom orsakad av en sådan lågkonjunktur och således till sin varaktighet direkt beroende av i vad mån näringslivet är och blir i stånd att sysselsätta ungdom i de åldersklasser, som undervisas i sådana läroanstalter. En annan omständighet, som kan tänkas öva inflytande på lärjungantalet vid skolorna, är nativiteten. En sjunkande nativitet, såsom vårt land sedan en lång följd av år uppvisat, bör ögonskenligen påverka lärjungantalet i sänkande riktning. De sakkunniga vilja icke här närmare ingå på denna fråga utan återkomma till densamma i annat sammanhang. Det måste dock redan här påpekas såsom anmärkningsvärt, att den sedan länge pågående minskningen i nativiteten gått parallellt med en i stort sett oavbruten ökning i lärjungantalet vid läroverken. Ej heller kunna för närvarande skönjas några tecken, som tyda på att lärjungantalet vid läroverken skulle komma att ens stagnera, än mindre minskas. För de sakkunnigas uppgift har det vidare varit av vikt att klargöra, hur den utveckling, som följt på 1927 års omorganisationsbeslut, inverkat på sammansättningen av läroverkens lärarkår.

32 I den historiska översikten har det framhållits, att redan före år 1927 under en följd av år så gott som inga nya ordinarie tjänster inrättades. Vad lärarkåren angår, utgjorde läsåren närmast före år 1927 därför icke en normal utgångspunkt. 1927 års riksdagsbeslut innebar även vissa förändringar för lärarnas del. Den i det föregående omnämnda planerade inskränkningen av extralärarantalet borde i och för sig hava medfört förbättrade befordringsmöjligheter för dessa lärare. Så blev dock ej fallet. Parallellt med sänkningen av extralärarantalet beslöts en utökning av antalet ordinarie lärare på ett område, som icke stod helt öppet för de extra lärarna att utnyttja för att vinna befordran. Enligt riksdagens beslut skulle nämligen antalet ämneslärarinnor, vilket före år 1927 uppgick till 47, under tiden t. o. m. läsåret 1935—1936 höjas till 320. Detta innebar en ökning med 273 nya ordinarie ämneslärarinnebefattningar, varjämte enligt de av riksdagen gjorda beräkningarna antalet extralärare skulle under samma tid nedbringas från 205 till 120, motsvarande en minskning med 85 lärare. För de kvinnliga extralärare, som avlagt de prov, vilka erfordras för erhållande av ordinarie ämneslärarinnebefattning vid läroverken, öppnade sig en ny möjlighet att vinna befordran och även erhålla kvinnlig adjunkts lön, därest deras kompetens berättigade dem därtill. Av det planerade antalet ämneslärarinnetjänster voro emellertid icke alla i verklig mening nya, 128 tjänster skulle tillsättas genom överflyttning till statstjänst av ämneslärarinnor vid de kommunala mellanskolor, som skulle förvandlas till statliga realskolor. Redan år 1928 påpekade emellertid skolöverstyrelsen, att det beslutade antalet nya ämneslärarinnetjänster vid läroverken vore för stort och att bärande skäl icke kunde sägas föreligga att frångå den proportion mellan manliga och kvinnliga ordinarie lärare vid läroverken, som gällt före år 1927. På grund härav beslöt riksdagen 1928 en inskränkning i det år 1927 beslutade antalet ämneslärarinnetjänster, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigades att inom den sistnämnda år beslutade ramen för läroverksorganisationen i varje särskilt fall avgöra, huruvida en ledig ämneslärarinnetjänst skulle inrättas såsom sådan, förvandlas till adjunktstjänst eller indragas. Detta bemyndigande har sedan undan för undan av riksdagen förnyats. De verkligt nya adjunktstjänster, som inrättats efter år 1927, torde i största utsträckning hava varit sådana, som ursprungligen ingingo i 1927 års plan såsom ämneslärarinnetjänster men sedermera i enlighet med nyssnämnda bemyndigande år 1928 av Kungl. Maj:t förvandlats till adjunktstjänster. Vid en tillbakablick på läroverkens utveckling under de år, som förflutit sedan 1927 års beslut om omorganisation fattades, kan konstateras, att de planer, som uppgjordes för den nya läroverksorganisationen, och det lärarbehov, som avsågs för denna, beräknats väl snävt. Vidare torde den stora ökning i lärjungantalet, som av ovan antydda orsaker började göra sig starkt kännbar redan från och med år 1931, icke hava kunnat förutses. Den nyhet för gymnasiets del, som infördes år 1927 genom beslut om differentierade lin-

33 jer i de högsta ringarna, har tydligen krävt avsevärt större antal lärarkrafter, än som från början beräknats. Bortses från de nya ordinarie tjänster, vilka tillkommit vid sådana läroverk, som nyupprättats genom särskilda beslut av riksdagen efter år 1927, har inrättandet av nya ordinarie tjänster under omorganisationstiden uteslutande skett i enlighet med 1927 års specialplaner. Det ökade behov av lärare utanför planernas ram, som framträtt i och med den oförutsett stora ökningen i lärjungantal, har därför uteslutande tillgodosetts genom anställande av icke ordinarie lärare. Redan tidigt fann sig skolöverstyrelsen föranlåten att påpeka det betänkliga i en sådan anordning. I ett flertal uttalanden har överstyrelsen givit uttryck å den uppfattningen, att ökningen av lärarkrafter till den nya läroverksorganisationen icke borde ske enbart i form av extralärare. Sålunda anför skolöverstyrelsen i ett utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande bland annat följande: »Slutligen tillåter sig överstyrelsen fästa uppmärksamheten därvid, att inga åtgärder för förbättrande av de icke ordinarie lärarnas ställning böra få undanskymma den grundsatsen, att det konstanta lärarbehovet vid olika slag av läroanstalter skall i största möjliga utsträckning tillgodoses med ordinarie lärartjänster . Överstyrelsen vill framhålla, att det nyss angivna procenttalet (de ovan nämnda 7 %, de sakkunnigas anmärkning), vilket ligger långt under det för närvarande gällande, torde kunna betraktas såsom ganska väl avpassat och icke bör överskridas. Men härav följer, att om det sammanlagda behovet av lärare ökas, ökningen icke får förläggas allenast till de icke ordinarie lärarna, utan antalet ordinarie tjänster bör ökas i den grad, som är erforderlig för uppnående och bevarande av den angivna proportionen. Liknande förhållanden föreligga givetvis vid andra slag av läroanstalter. Och överstyrelsen tillåter sig uttala den livliga förhoppningen, att statsmakternas omsorg om de icke ordinarie lärarnas ställning framför allt måtte taga sig uttryck i inrättandet av det antal ordinarie tjänster, som motsvarar på en gång läroanstalternas verkliga behov och de icke ordinarie lärarnas skäliga anspråk | på att inom rimlig tid vinna befordran till ordinarie.» I skolöverstyrelsens anslagsäskanden till 1932 års riksdag heter det: »I detta sammanhang anser sig överstyrelsen böra påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för det förhållandet, att antalet extralärare vid många läroverk är påfallande stort. Den avsevärda förbättring i fråga om extralärarsystemets förekomst vid statsläroverken, vilken 1927 års riksdag ansåg sig ha åvägabragt, har sålunda, trots det betydande antal ordinarie ämneslärartjänster, som sedan dess inrättats, blivit väsentligen illusorisk. Då beräknades, att efter omorganisationens genomförande endast skulle finnas i genomsnitt icke fullt en extralärare vid varje läroverk eller sammanlagt 120 extralärare mot 205 vid omorganisationens början. Under budgetåret 1931/1932 och 1932/ 1933 beräknades nedgången hava fortskridit till 161 resp. 141 extralärare. I själva verket är nämnda antal budgetåret 1931/1932 omkring 330, alltså mer än dubbelt så stort som tidigare beräknats, och det torde under budgetåret 1932/1933 komma att uppgå till omkring 400 eller inemot tredubbla antalet

34 mot det tidigare beräknade och dubbla antalet mot det vid omorganisationens början förefintliga. — Men vilka orsakerna i de enskilda fallen än äro, är det uppenbart, att förhållandet är förenat med allvarliga olägenheter, icke blott för de obefordrade lärarna, vilka få vänta oskäligt länge på befordran — i vissa ämneskombinationer kan befordran till adjunkt icke påräknas förrän efter 10 a 15 tjänsteår — utan även för undervisningen, då denna måste bli lidande på de ständiga lärarombytena.» Många hinder hava emellertid under den gångna tiden upprest sig mot ett tillrättaläggande av förhållandena i enlighet med de i skolöverstyrelsens uttalanden anförda synpunkterna. Inrättandet av det antal ordinarie tjänster, som motsvarar den vidgade läroverksorganisationens krav, har därför icke under omorganisationstiden kommit till stånd. Statsfinansiella svårigheter på grund av den depression inom näringslivet, som inträdde år 1931, hava utgjort ett svåröverstigligt hinder. Det har vidare ansetts lämpligt att med inrättande av nya ordinarie tjänster låta anstå, intill dess omorganisationen av läroverken vore avslutad och därmed tillräcklig erfarenhet vunnits rörande de nya förhållanden, under vilka de omorganiserade läroverken arbeta. Med ingången av läsåret 1935—1936 är omorganisationen av läroverken fullbordad, och dessa gå av allt att döma mot en period av i organisatoriskt hänseende mera konstanta förhållanden. Det synes därför de sakkunniga, att tidpunkten för ett tillgodoseende av lärarbehovet vid läroverken efter mera stabila linjer nu är kommen. Även ur synpunkten av extralärarnas önskemål om bättre anställnings- och befordringsförhållanden synes tidpunkten vara väl vald. De sakkunnigas utredning lämnar stöd för den uppfattningen, att förhållandena inom läroverken numera utvecklats därhän, att omedelbara och kraftiga åtgärder beträffande lärarna därstädes icke utan allvarliga olägenheter kunna uppskjutas. Hade — såsom under normala förhållanden — år för år så småningom vidtagits nödiga ändringar och förbättringar, hade förmodligen åtgärderna vid omorganisationstidens utgång icke behövt bliva särskilt omfattande. De sakkunniga hava emellertid haft att taga hänsyn till att redan före år 1927 på grund av omorganisationen statliga åtgärder uteblivit, och att det sålunda ankommit på de sakkunniga att på en gång föreslå åtgärder, som under andra förhållanden skulle hava kunnat delas upp på ett tjugutal år. En stabil läroverksorganisation kräver enligt de sakkunnigas mening en så vitt möjligt stabil lärarkår, och de sakkunniga anse därför åvägabringandet av ordnade och tillfredsställande förhållanden beträffande lärarorganisationen såsom ett led i de åtgärder, som år 1927 beslötos med syfte att åt läroverken förläna en modernare struktur och större effektivitet än den gamla. Eörst i och med ett slutgiltigt lösande av lärarfrågorna för läroverkens del kan i själva verket omorganisationsarbetet anses avslutat. Förverkligandet av syftet med omorganisationen är nämligen direkt beroende av de lärare, som verka inom läroverken. De sakkunniga hava därför väsentligen inriktat sitt arbete på att söka så långt deras uppdrag sträcker sig föreslå åtgärder i nämnda syfte. Extralärarnas anställnings-, arbets- och befordringsförhållan-

35 den intaga härvid av flera skäl främsta platsen, även om vissa spörsmål, som beröra de ordinarie lärarna, jämväl förtjäna beaktande och även av de sakkunniga uppmärksammats, i den mån desamma fallit inom ramen för deras uppdrag. Översikt av det beräknade lärarbeståndet vid de allmänna läroverken höstterminen 1936. 1. Antal ordinarie ämneslärarbefattningar (exkl. rektorer) Antal extralärare enl. skolöverstyrelsens riksdagsäskanden för läsåret 1935 —1936, oavsett begärda nya ordinarie tjänster (433 + — _ + 10 + 15) . 24 2. Antalet extralärare enl. skolöverstyrelsens riksdags äskanden i procent av hela antalet ämneslärartjänster (exkl. rektorer) = 501:2 103 3. Förutom ovan angivna lärare kommer att finnas ett antal vikarier, vilkas antal icke på förhand kan beräknas. Senaste kända siffra är enl. läroverkslärarnas riksförbunds årsbok höstterminen 1933 Dessutom tjänstgjorde höstterminen 1933 enligt samma källa,såsom timlärare utan full tjänstgöring . . . Det ungefärliga antalet personer, som tjänstgöra vid läroverken skulle med användande av de två sista uppgifterna utgöra: 1 423 ord. lärare (exkl. rektorer), 179 vikarier å ord. tjänster, 433 extralärare samt 56 timlärare eller sammanlagt Av hela antalet skulle under samma förutsättning 179 + 433 + 56 vara obefordrade, sammanlagt alltså Antalet obefordrade i procent av hela antalet 668 : 2 091 Antalet obefordrade i procent av antalet ordinarie lärare 668:1423 .

1 602 501 24 % 179 56

2 091 668 32 % 47 %

Såsom framgår av ovanstående uppställning, beräknas extralärarantalet komma att alltfort stiga och för läsåret 1935—1936 utgöra icke mindre än 501, därest icke åtgärder vidtagas till ett minskande av antalet. Antalet extralärare kommer alltså att nämnda läsår utgöra en fjärdedel av hela antalet ämneslärare, rektorerna oräknade. Tages däremot hela antalet vid läroverken verksamma icke ordinarie lärare i betraktande, finner man, att detta är långt större eller c:a 670. Förhållandet mellan vid läroverken sysselsatta icke ordinarie och ordinarie lärare skulle för läsåret 1935—1936 komma att ställa sig så ogynnsamt, att så gott som var tredje lärare vore icke ordinarie. I betraktande av de olägenheter, som enligt vad ovan antytts, äro förbundna med användande av icke ordinarie lärare vid läroverken, låta sig enligt de sakkunnigas mening de av extralärarna framförda synpunkterna och önskemålen väl förena med de krav, som från statens sida måste ställas på effektiviteten av den nya läroverksorganisationen. Nedanstående tablå ger en föreställning om extralärarnas fördelning på läroverken höstterminerna 1933 och 1935. Timlärartimmar, höstterminen 1935 motsvarande 43 extralärare, äro ej medräknade, ej heller den av skolöverstyrelsen för samma termin beräknade, men vid tidpunkten för de sakkunnigas utredning ännu ej placerade reserven av 25 extralärare. Minst 106 läroverk eller 77 % av samtliga komma sålunda att hava extralärare höstterminen 1935, i genomsnitt 3 extralärare per läroverk. Härtill komma 43 -f- 25 extralärare, alltså sammanlagt 501, d. v. s. nära 4 extra-

36 Antal läroverk

Antal extra lärare per läroverk

ht. 1933

ht. 1935

31 25 21 14 18 9 6 5 3 3

28 17 23 16 16 12 8 6 6

—

1 2 1 1

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 16

—

1 Summa extra lärare ht. 1933

ht. 1935

25 42 42 72 45 36 35 24 27 0 11

17 46 48 64 60 48 42 48

—

10 22 12 16 433

— — 359

lärare per läroverk, eller 4 gånger den av 1927 års riksdag avsedda proportionen av i genomsnitt knappt 1 extralärare per läroverk. De ovan lämnade uppgifterna om de nuvarande förhållandena vid läroverken visa, att extralärare användas i långt större omfattning, än som kan anses gagneligt för dessa läroanstalter, och med rätta kunna betecknas såsom för extralärarna mycket otillfredsställande. Särskilt svåra förhållanden råda vid vissa läroverk. Följande exempel må här anföras. Ordinarie befattningar (exkl. rektorer)

Extralärare (exkl. timlärare och vikarier)

29 35

16 12

13 11 23 25 26 17 17 20

7 7 h 8 8 8 11 11

Provarsläroverk. Göteborg, h. realläroverket Stockholm, h. allm. lärov. å Södermalm . Högre allmänna

läroverk.

Göteborg, h. allm. lärov. för flickor . . . Hälsingborg, h. allm. lärov. för flickor . Halmstad Kalmar Karlskrona Kristinehamn Stockholm, h. allm. lärov. för flickor . . Umeå Realskolor. Arvika Bollnäs Haparanda Hässleholm Skellefteå

37 Då den ovan omnämnda arvodesförhöjningen till vissa extralärare för försenad befordran enligt riksdagens beslut skulle upphöra att utgå i och med ingången av läsåret 1935—1936, har ett alldeles särskilt skäl tillkommit för undersökning av extralärarnas ställning. De sakkunniga hava sökt utröna, huruvida tillräckliga skäl för ett förlängande av tiden för denna arvodesförhöjnings utgående kunna sägas vara för handen, eller om arvodesförhöjningen till större gagn för det allmänna och för lärarna till äventyrs skulle kunna och böra ersättas med andra anordningar. Till detta spörsmål återkomma de sakkunniga i det följande.

Kap. IY. Den nuvarande extralärarkåren. 1. Antals personliga förhållanden m. m. Den föregående undersökningen har bildat utgångspunkten för de sakkunnigas närmare utredning och förslag. Innan de sakkunniga nu gå att närmare redogöra för de resultat, till vilka deras utredning lett, torde det vara lämpligt att lämna ytterligare några meddelanden om extralärarna. I närmast föregående framställning hava dessa av de sakkunniga betraktats såsom en enhetlig grupp. Emellertid är, såsom i det föregående angivits, extralärarkåren icke till sin sammansättning enhetlig. Vid läroverken tjänstgöra icke ordinarie ämneslärare dels såsom vikarier, dels såsom timlärare och dels såsom extralärare. I viss mening benämnas alla dessa lärargrupper i dagligt tal »extralärare». Då de sakkunniga i det följande använda detta ord, betecknas därmed, såsom förut påpekats, endast obefordrad lärare med full tjänstgöring, vilken icke tjänstgör såsom vikarie. En sådan lärare skiljer sig alltså från timläraren därutinnan, att hans tjänstgöring är densamma som en ordinarie lärares, och från vikarien därutinnan, att den tjänst han uppehåller icke är uppförd på ordinarie stat. Icke blott i fråga om tjänstgöringens art och omfång kunna olika kategorier av icke ordinarie lärare urskiljas. Även deras utbildning är av skiftande beskaffenhet. Frånsett icke ordinarie kvinnliga lärare med utbildning vid högre lärarinneseminarium, har det stora flertalet avlagt akademisk examen. Härmed är dock dessa lärares utbildning icke avslutad. Först sedan läraren även genomgått stadgad provårskurs, är han berättigad att söka ordinarie ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken. Då möjligheten att genomgå provårskurs är starkt begränsad, kan avsevärd tid — för närvarande i medeltal 4 tjänsteår — förflyta, innan möjlighet kan beredas läraren att avsluta sin utbildning med provårskurs. På grund härav samt av andra skäl finnas ständigt vid läroverken icke provårsutbildade lärare anställda till icke obetydligt antal. I den mån de sakkunniga i det följande föreslå åtgärder till förbättrande av de icke ordinarie lärarnas ställning såsom sådana, beröras givetvis alla icke ordinarie lärare därav. Då fråga är om åtgärder för åstadkommande av bättre befordringsmöjligheter för de icke ordinarie lärarna, kunna givetvis endast de till ordinarie ämneslärartjänst vid läroverken kompetenta tagas i betraktande. Till extralärarföreningens framställning finnes fogat ett rikt statistiskt material, berörande denna sistnämnda grupp av lärare. De sakkunniga hava till sitt förfogande haft den namnförteckning, upptagande samtliga vid skolor

39 anställda kompetenta obefordrade lärare, på vilken extralärarföreningens statistik bygger. Denna namnförteckning upptager för varje lärare uppgifter om levnadsålder, antal tjänsteterminer i statliga, kommunala och privata läroanstalter och sammanlagd tjänstgöring, ävensom uppgift om eventuellt utgående arvodesförhöjning för försenad befordran, civilstånd och för gifta barnantal. De sakkunniga hava låtit komplettera och kontrollera förteckningen. Endast sådan tjänstgöring, som enligt läroverksstadgan § 177 mom. 8 får tillgodoräknas för vinnande av befordran, har medtagits. Samtliga uppgifter å förteckningen avse förhållandena vid slutet av vårterminen 1934. Tack vare denna namnförteckning har det blivit de sakkunniga möjligt att bilda sig en ingående uppfattning om de kompetenta obefordrade lärarnas personliga förhållanden. I följande uppställning hava samlats de viktigaste uppgifter, som kunna hämtas ur denna förteckning. De obefordrade kompetenta lärarna äro enligt läroverksstadgan berättigade att söka ordinarie ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken, oavsett om de äro anställda vid läroverk eller icke. Det är därför nödvändigt att vid bedömande av lärarnas befordringsförhållanden taga hänsyn icke blott till de kompetenta lärare, som för tillfället hava sin tjänstgöring förlagd till statliga läroanstalter, utan fastmer till hela antalet sådana lärare. Huruvida alla dessa lärare verkligen också komma att söka lediga ordinarie tjänster vid läroverken, undandrager sig givetvis varje bedömande. Av nedanstående uppställning framgår, hur de obefordrade kompetenta lärarna fördela sig efter levnadsålder och med avseende på olika slag av läroanstalter. Med lärarkandidater avses sådana lärare, som under vårterminen 1934 genomgingo provårskurs. Antal, levnadsålder och fördelning på läroanstalter. Å l d e r s k l a s s e r Läroanstalter 25—30 år

31-35 år

36—40 år

41—45 år

46-49 år

50 år och däröver

120 39

8 1

4 Allmänna läroverk

35 Lärarkandidater

17 Folkskoleseminarier

2 Kommunala skolor

2 Högre folkskolor

16 2

Tekniska gymnasier Övriga läroanstalter Summa lärare

306 74 6

39 2

1 Arméns underofficersskola . . .

Summa lärare

8 2

1 22

I

17 449

De obefordrade kompetenta lärarnas antal är, som helhet sett, anmärknings12 värt stort, och överskrider antalet vid de allmänna läroverken anställda extra-

40 lärare (oberoende av kompetens) för samma tid. Detta sistnämnda antal var läsåret 1933—1934 enligt skolöverstyrelsens riksdagsframställningar 403. Av olika skäl hade ett antal kompetenta lärare icke anställning vid någon skola vid utgången av vårterminen 1934. Dessa äro icke upptagna å namnförtecknihgen. Medtagas även de, blir hela antalet obefordrade provårsutbildade lärare närmare 500. Av de kompetenta lärarna hade de ojämförligt flesta sin tjänstgöring förlagd till statliga läroanstalter, allmänna läroverk och folkskoleseminarier eller undergingo provårskurs vårterminen 1934. Sammanlagt utgöra dessa grupper lärare omkring 85 % av hela antalet. Med avseende på levnadsåldern kunna även vissa slutsatser dragas av ovanstående uppställning. Åldersgruppen 31—35 år är visserligen den största, men icke mindre än 47 % av hela antalet (449) äro 36 år och däröver, och nära 23 % äro 41 år eller däröver. Vidare framgår, att de höga åldersgrupperna till övervägande delen uppträda inom den grupp av lärare, som äro anställda vid de allmänna läroverken, vilket tyder på att befordringsförhållandena där äro ogynnsammast. Av de 306 vid läroverk anställda obefordrade kompetenta lärarna voro nämligen vid utgången av vårterminen 1934 omkring 22 % 41 år och däröver. Av intresse är även att belysa de kompetenta lärarnas förhållanden ur synpunkten av kön och civilstånd. Å1 d e r s k l a s s

e r

Kön och civilstånd.

50 år och däröver

Summa lärare

25—30 år

31—35 år

36—40 år

41—45 år

46-49 år

Gifta män

13 6

38 22

7 Ogifta män

—

—

—

69 110

13 9

5 12

243 Summa män Gifta kvinnor

15 Ogifta kvinnor Summa kvinnor

18 14

Gifta lärare

43 Ogifta lärare Summa lärare

49 111

27 68

449 Det mest iögonenfallande i denna uppställning är otvivelaktigt det stora antalet kvinnliga lärare, 24 % av hela antalet kompetenta lärare. Detta visar enligt de sakkunnigas mening, att ett upprätthållande av ämneslärarinneinstitutionen med seminarieutbildning såsom kompetens åtminstone icke synes erforderligt ur synpunkten av en befarad bristande tillgång på kvinnliga lärare vid läroverken. Den genomsnittligt lägre levnadsåldern för de kvinnliga lärarna synes även tyda på att befordringsförhållandena för dessa varit gynnsammare än för de manliga, vilket bestyrkes av vad tidigare anförts angå-

41 ende de åtgärder, som år 1927 vidtogos för tillgodoseende av behovet av ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken. Vad beträffar civilstånd, framgår av uppställningen, att nästan varannan lärare är gift. Då de i det föregående antydda olägenheter, som äro förbundna med den icke ordinarie anställningen, av allt att döma framträda i skärpt form för gifta lärare med deras i många avseenden mera komplicerade levnadsförhållanden, synes ovan angivna proportion förtjäna beaktande. Ännu känsligare för svårigheterna måste de gifta lärare vara, som jämväl hava barn att försörja. För dessa torde framför allt förflyttningar från ort till annan kännas betungande. De gifta kompetenta lärarnas familjeförhållanden framgå av nedanstående uppställning. De gifta lärarnas familjeförhållanden. Å l d e r s k l a s s e r Gifta

> > > >

2 3 4 5

lärare

> > > > Gifta lärare med barn Gifta lärare utan barn Summa gifta lärare

25-30 år

31-35 år

36-40 år

41—45 år

2 1

23 7 1

17 11 2

3 11 14

31 38 69

30 32 62

12 5 8 2 2 29 12 41

50 år 46—49 och därår över 1 4 3 1 1 10 3 13

1 1 1 3 4 7

Summa lärare

56 28 15 4 3 106 100 206

De kompetenta lärarnas tjänstgöring vid olika slag av läroanstalter ävensom deras sammanlagda tjänstgöringstid åskådliggöras här nedan. Tjänstgöring rid statliga läroanstalter. Antal lärare med tjänsteterminer enligt läroverksstadgan § 177. 8 Anställning vårterminen 1934

Allmänna läroverk . . . Lärarkandidater . . . . Folkskoleseminaricr . . Kommunala skolor . . . Högre folkskolor . . . . Tekniska gymnasier . . Arméns underofficersskola övriga läroanstalter . . Summa läiare

0 1-5 6 - 1 1 12—17 1 8 - 2 4 2 5 - 2 9 3 0 - 3 5 mer än termi- termi- termi- termi- termi- termi- termi- 35 terner ner ner ner ner ner ner miner 5 25

89 29

16 1

115 17 3 6

47 3 1

i

1 9 5G

1 9

1 Summa lärare

306 74 6 39 2 1 4 17 449

42 Tjänstgöring vid kommunala läroanstalter. Antal lärare med tjänsteterminer enligt läroverksstadgan § 177. 8 Summa 1—5 6—11 12—17 18-24 2 5 - 2 9 3 0 - 3 5 mer än lärare 0 termi- termi- termi- termi- termi- termi- termi- 35 terner miner ner ner ner ner ner ner

Anställning vårterminen 1934

146 45 3

Allmänna läroverk . . . Lärarkandidater . . . . Folkskoleseminarier . . Kommunala skolor . . . Högre folkskolor . . . . Tekniska gymnasier . . Arméns underofficersskola Övriga läroanstalter . . Summa lärare

1 3 10 208

97 18 1 15

2 133

45 9 1 8 2 1 1 66

15 1 1 11

3 1 3

—

1 9

1 2

—

306 74 6 39 2 1 4 17 449

Tjänstgöring rid privata läroanstalter. Antal lärare med tjänsteterminer enligt läroverksstadgan § 177. 8 Anställning vårterminen 1934

Allmänna läroverk . . . Lärarkandidater . . . . Folkskoleseminarier . . Kommunala skolor . . . Högre folkskolor . . . . Tekniska gymnasier . . Arméns undcrofficersskola Övriga läroanstalter . . Summa lärare

1—5 6—11 1 2 - 1 7 1 8 - 2 4 25—29 30—35 mer än 0 termi- termi- termi- termi- termi- termi- termi- 35 terminer ner ner ner ner ner ner ner 231 63 3 27 1 1 4 4 334

59 7 3 10 1

12 4

— 3 83

1 3

1 Summa lärare

306 74 6 39 2 1 4 17 449

Sammanlagd tjänstgöring vid läroanstalter enligt läroverksstadgan § 177. 8. Antal lärare med tjänsteterminer enligt läroverksstadgan § 177. 8 Anställning vårterminen 1934

Allmänna läroverk . . . Lärarkandidater . . . . Folkskoleseminarier . . Kommunala skolor . . . Högre f o l k s k o l o r . . . . Tekniska gymnasier . . Arméns underofficersskola Övriga läroanstalter . . Summa lärare

1—5 6 - 1 1 12—17 18—24 25—29 30—35 mer än 0 termi- termi- termi- termi- termi- termi- termi- 35 terminer ner ner ner ner ner ner ner

— 10

34 24 1 4

— 1 64

106 33 2 13 1 1 6 162

72 6 12 1

62 1 2 5

5 75

—

—

— 2 3 96

1 2 32

1 7

3 Summa lärare

306 74 6 39 2 1 4 17 449

43 I synnerhet den sista av dessa tabeller synes de sakkunniga ägnad att belysa vissa förhållanden, som de sakkunniga haft anledning särskilt beakta vid sin utredning. Även i denna tabell framträda de höga siffrorna för läroverkens del skarpt i jämförelse med de andra och bestyrka ytterligare de ogynnsamma befordringsförhållandena vid dessa läroanstalter. De flesta obefordrade kompetenta läroverkslärare synas hava en tjänstgöring av 6—11 terminer, men en vida längre tjänstgöring i obefordrad ställning är icke sällsynt. 166 lärare av de 306 vid läroverk anställda, eller drygt 54 %, hava en tjänstgöring av 12 terminer eller däröver, och en tjänstgöringstid i obefordrad ställning av ända till 25 å 35 terminer eller 12 a 17 år hava ej mindre än 32 lärare eller mer än 10 % av hela antalet. Sammanställas dessa siffror med dem, som ovan angivits beträffande lärarnas levnadsålder, måste läroverkens befordringsförhållanden betecknas såsom mycket ogynnsamma. Enligt tillgänglig officiell statistik håller sig den genomsnittliga levnadsåldern vid första befordran till adjunktstjänst kring 40 år och antalet tjänstgöringsterminer vid sådan befordran omkring 20 terminer. Inom de ämnesgrupper, som omfatta främmande levande språk, håller sig den genomsnittliga tjänsteåldern vid första befordran enligt uppgift omkring 30 terminer eller 15 år. De sakkunniga vilja i detta sammanhang bringa i erinran vad ovan anförts om förhållandena i våra grannländer, där befordringstjänsteåldern är i lag fastställd till 2 år eller 4 terminer. En jämförelse med härovan ådagalagda förhållanden utfaller avgjort till vårt lands nackdel.

2. Provisorisk arvodesförhöjning för försenad befordran. Under framhållande av att åtgärder borde vidtagas för att bereda sådan extralärare, som en avsevärdare tid komme att upprätthålla extra ordinarie lärarbefattning vid de allmänna läroverken, särskild arvodesförhöjning som kompensation för försenad befordran, uttalade 1927 års riksdag sin förväntan, att Kungl. Maj:t toge under omprövning, vilka framställningar till riksdagen som kunde anses påkallade för ordnande av denna angelägenhet. I ovan lämnade översikt av det historiska sammanhanget hava omnämnts de närmare omständigheterna vid tillkomsten av den sålunda ifrågasatta arvodesförhöjning, som genom beslut av riksdagen åren 1928 och 1931 tillerkändes vissa obefordrade lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier. Arvodesfprhöjning skulle enligt de ursprungliga bestämmelserna tilldelas de icke ordinarie lärare, vilkas befordran kunde anses genom omorganisationen av läroverken bliva avsevärt försenad. Hur orsaken till försenad befordran skulle utrönas, framgår icke av riksdagens beslut. I praktiken har icke någon orsaksundersökning gjorts, utan arvodesförhöjning har tilldelats sådan kompetent lärare, som med goda vitsord tjänstgjort ursprungligen 12, sedermera, från år 1931, 6 resp. 12 terminer vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller statligt folkskoleseminarium. E t t åtskiljande mellan försenad befordran på grund av omorganisationen och av andra skäl torde också vara förbundet med stora praktiska svårigheter. 4—342920

44 Med stöd av den ovannämnda namnförteckningen hava de sakkunniga kunnat fastställa, hur denna arvodesförhöjning fördelade sig på lärarna vid utgången av vårterminen 1934. Detta framgår av nedanstående två uppställningar, av vilka den första åskådliggör arvodesförhöjningens fördelning på lärarna med hänsyn till levnadsålder, kön och skolor, den andra med hänsyn till kön, skolor och tjänsteterminer vid statliga läroanstalter. Eör korthetens skull benämnes såväl i uppställningarna som i de sakkunnigas framställning i övrigt den arvodesförhöjning, som får åtnjutas efter 6 terminers väl vitsordad tjänstgöring, första arvodesförhöjning, och den, som åtnjutes efter 12 terminers tjänstgöring, andra arvodesförhöjning. Arvodesförhöjning vid läroverk och folksboleseminarier. Vårterminen 1934. Åldersklasser Arvodesförhöjning

Vid Första

50 år 2 5 - 3 0 31—35 36—40 4 1 - 4 5 46—49 och där år år år år år

läroverk.

arvodesförhöjning.

Män med 350 kr Kvinnor med 250 kr Lärare med första arvodesförhöjning

33 16

17 6

9 3

25 1

55 44 21 120

49 16 9 74

44 6 2

15 1 1

55 65 120

51 25

45 9 54

15 2 17

Andra arvodesförhöjning. Män med 700 kr Kvinnor med 500 kr Lärare med andra arvodesförhöjning Lärare med arvodesförhöjning . . . | män

{kvinnor

8 16 11

Summa lärare

>

utan

>

Vid

folkskoleseminarier.

Första

arvodesförhöjning.

Män med 350 kr Kvinnor med 250 kr Lärare med första arvodesförhöjning Andra arvodesförhöjning. Män med 700 kr Kvinnor med 500 kr Lärare med andra arvodesförhöjning Lärare med arvodesförhöjning . . . > utan > . . . Summa lärare Summa lärare med arvodesförhöjning >

>

utan

>

Summa lärare

2 2 8 29 37

45 i r v o d e s f ö r h ö j n i n g >id läroverk och folkskoleseminarier vårterminen 1934 i förhållande t i l l antalet tjänsteterminer vid statliga läroanstalter. Tjänsteterminer vid statliga läroanstalter enligt läroverksstadgan § 177. 8. Arvodesförhöjning 0 terminer

1-5 terminer

6-11 terminer

summa 12—17 1 8 - 2 4 2 5 - 2 9 30—35 lärare termi- termi- termi- termi ner ner ner ner

Vid läroverk. Första arvodesförhöjning. Män med 350 kr. Kvinnor med 250 kr

60 23

68 30

Lärare med första arvodesförhöjning

98 Andra arvodesförhöjning. Män med 700 kr Kvinnor med 500 kr Lärare med andra arvodesförhöjning Lärare med arvodesförhöjning . . 83 Lärare utan arvodesförhöjning, män och kvinnor 2 + 3 = 5 56 + 3 3 - 8 9 25 + 7 = ; Summa lärare

2 +0=2

1 + 0=1

27 2

3 +0 = 3 47

79 177 129

306 Vid folkskoleseminarier. Första arvodesförhöjning. Män med 350 kr Kvinnor med 250 kr. . . Lärare med första arvodesförhöjning

—

Andra arvodesförhöjning. Män med 700 kr Kvinnor med 500 kr. . . . Lärare med andra arvodesförhöjning Lärare med arvodesförhöjning . . Lärare utan arvodesförhöjning, män och kvinnor . . . . Summa lärare Läroverk och folkskoleseminarier. Första arvodesförhöjning. Män med 350 kr Kvinnor med 250 kr Lärare med första arvodesförhöjning

62 23 85

Andra arvodesförhöjning. Hän med 700 kr Kvinnor med 5U0 kr. . . . . [ järare med andra arvodesförhöjning Järare med arvodesförhöjning . . järare utan arvodesförhöjning, män och kvinnor 2 + 3=5158 + 33=91 Summa lärare

5 I

9 7 16

71 30 101

27 2

77 2

1 + 7 = 3 33 + 0 = 3 118 48

4G I extralärarföreningens framställning hava gällande grunder för fördelningen av arvodesförhöjning påtalats. Föreningen gör bland annat gällande, att bestämmelserna lett till orättvisor olika extralärargrupper emellan. De sakkunniga hava på grund av sitt nedan närmare behandlade allmänna^ ståndpunktstagande icke ansett sig hava anledning ingå på denna fråga. Vissa uttalanden av skolöverstyrelsen tyda dock på att ett visst fog icke kan frånkännas kritiken. Till belysande härav må följande uttalande av skolöverstyrelsen i dess framställningar till 1929 års riksdag anföras: »Överstyrelsen är fortfarande av den åsikten, att det vore billigt, om de obefordrade lärarnas tjänstgöring för nu ifrågavarande avlöningsförhöjning finge räknas dem till godo oberoende av arten av den läroanstalt, vid vilken de varit förordnade. Det gäller nämligen här en ersättning för de genom den pågående omorganisationen av de allmänna läroverkan minskade befordringsutsikterna, och den tjänstgöring, som en lärare fullgjort vid t. ex. kommunal mellanskola, skulle vid tillsättning av en ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk som befordringsmerit hava räknats honom till godo i lika mån som om tjänstgöringen varit förlagd till en statens läroanstalt.» I riksdagen hava motioner väckts i syfte att få till stånd ändrade bestämmelser, nämligen vid 1929 års riksdag av herr Källman och vid 1934 års riksdag av herr Sjödahl m. fl. i första kammaren och herr O. Nilsson i Göteborg m. fl. i andra kammaren. . Riksdagen synes icke hava ställt sig helt avvisande till önskemålen om ändrade bestämmelser. Statsutskottet vid 1929 års riksdag yttrar i denna fråga bland annat: »Vad härefter beträffar det. av Kungl. Maj:t framlagda forslaget om utvidgning av rätten till arvodesförhöjning ävensom de motionsvis framförda yrkandena i samma riktning, anser utskottet visserligen, att åtskilliga skal kunna andragas för en utsträckning av denna rätt, men för bedömande av denna fråga synes det vara nödvändigt att genom en allsidig utredning fa sporsmålet belyst i hela dess vidd och från olika synpunkter. Med hänsyn härtill och jämväl med beaktande av den ståndpunkt riksdagen så sent som ar 1928 intog i denna fråga, har utskottet funnit sig icke kunna förorda vare sig den mera begränsade utvidgning, som av Kungl. Maj:t föreslagits, eller den mera vittgående utsträckning av berörda rätt, som i herr Källmans motion ilragaDet synes de sakkunniga vara riktigast att betrakta frågan om arvodesförhöjning ur principiell synpunkt. De sakkunnigas ståndpunkt kan i korthet sammanfattas på följande sätt. P å grund av de ogynnsamma befordringsförhållanden, som hade ratt under ett flertal år efter år 1915, inkommo extralärarna redan år 1920 med en framställning om förhöjt arvode av liknande natur som den arvodesförhöjning vilken sedermera år 1928 av riksdagen beviljades. Denna framställning blev emellertid av 1921 års riksdag avslagen. ,,-,.. ; Vid tidpunkten för 1927 års riksdagsbeslut om omorganisation av det högre skolväsendet hade de ogynnsamma befordringsförhållandena ytterligare förvar-

47 rats, därigenom att under åren efter år 1920 över huvud taget inga nya ordinarie ämneslärartjänster inrättades, dock med undantag för ett fåtal år 1926. I samband med sitt beslut om omorganisation av de allmänna läroverken uttalade sig 1927 års riksdag rörande extralärarnas befordringssvårigheter på sätt de sakkunniga ovan (sid. 21) anfört. Huru den befarade ytterligare försämringen av befordringsförhållandena vid läroverken skulle komma att visa sig framgår icke av riksdagens uttalande. Sammanställes emellertid riksdagens nyssberörda uttalande med den samtidigt beslutade nedskärningen av extralärarantalet under omorganisationstiden, synes det sannolikt, att riksdagen syftat på de befarade verkningarna av detta beslut. I Kungl. Maj:ts till 1928 års riksdag avlåtna proposition rörande provisorisk arvodesförhöjning yttrar departementschefen bland annat: »Jag finner mycket starka skäl tala för den åtgärd, som nu föreslagits, och anser den överensstämma med rättvisa och billighet» »Den åtgärd, vars genomförande jag nu senast tillstyrkt, avser som nämnts de extra ordinarie lärare, som kunna räkna en längre tjänstetid. Naturligtvis är den försämring i de extra ordinarie lärarnas ställning, som den nya skolorganisationen lärer komma att medföra, ej inskränkt till dessa äldre lärare utan drabbar praktiskt taget alla icke ordinarie och, som jag i det följande får tillfälle antyda, främst de manliga lärarna. Mest angeläget anser jag det emellertid vara att i den mån så är möjligt tillgodose dels de lärare, som längre tid måste förbliva i icke ordinarie tjänsteställning, dels sådana, som äro familjeförsörjare, och på den grund kunna — oavsett deras längre eller kortare tjänstetid — göra anspråk på att skäligt beaktande ägnas åt deras anställningsförhållanden.» Departementschefen grundade uppenbarligen Tsin uppfattning på den befordringsförsämring, som ansågs bliva en direkt följd av inrättandet av nya ordinarie ämneslärarinnetjänster, alldenstund de manliga lärarnas försämrade befordringsutsikter i uttalandet särskilt framhävas. Då riksdagen 1928 förlänade sitt beslut om arvodesförhöjning provisorisk karaktär och begränsade tiden för dess utgående till vårterminen 1935, eller den tidpunkt, då den nya läroverksorganisationen skulle vara fullt genomförd, måste detta enligt de sakkunnigas mening hava inneburit, att riksdagen ansåg befordringssvårigheterna vid denna senare tidpunkt såsom övervunna och normala förhållanden uppnådda. Av det föregående har emellertid framgått, att befordringsförhållandena under omorganisationstiden fortgående försämrats och vid dennas slut komma att vara avgjort sämre än före 1927 års beslut. Ej heller har extralärarnas antal nedgått, såsom år 1927 beräknades, utan kommer av allt att döma att vid ingången av läsåret 1935—1936 nå en höjd, som icke tidigare uppnåtts. (Jfr bil. 2 och uppställningen å sid. 35.) Det synes emellertid de sakkunniga, som om i 1927 års riksdags uttalande och 1928 och 1931 års riksdagars beslut om arvodesförhöjning låge en — låt vara tyst — utfästelse, att befordringsförhållandena vid omorganisationstidens slut skulle vara om icke gynnsamma så åtminstone sådana, att befordran i allmänhet icke skulle kunna betecknas såsom försenad. Om denna tankegång är riktig, måste de sakkunniga konstatera, att den tysta utfästelsen icke hållits.

48 De förutsättningar, som ledde till riksdagens beslut om arvodesförhöjning, måste därför anses alltfort och i högre grad än tidigare vara för handen. Därest icke åtgärder vidtagas, som undanröja dessa förutsättningar, synes det de sakkunniga ofrånkomligt, att arvodesförhöjning även efter läsåret 1935— 1936 utgår för samma ändamål. Den hittills utgående arvodesförhöjningen har åtminstone formellt betecknats såsom orsakad av läroverkens omorganisation. I och med att denna är fullbordad, bortfaller denna motivering. Som följd härav skulle det otvivelaktigt bliva erforderligt att ändra hittills gällande bestämmelser efter de nya förutsättningarna, vilket enligt de sakkunnigas mening komme att leda till väsentligt ökade kostnader för statsverket. 3 Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en arvodesförhöjning överhuvudtaget kan anses utgöra en kompensation för utebliven befordran till ordinarie tjänst. Att densamma, rent ekonomiskt sett, varit till stort gagn för de lärare, som kommit i åtnjutande av densamma, är otvivelaktigt, men det bör dock beaktas, att arvodesförhöjningen icke ekonomiskt kompenserar för skillnaden mellan en ordinarie lärares och en icke ordinaries löner, och detta än mindre, om hänsyn tages till att denna skillnad förstoras, därigenom att den obefordrade läraren icke äger rätt att tillgodoräkna sig ålderstillägg. Än mindre tillfredsställande ter sig arvodesförhöjningen såsom kompensation för utebliven befordran i andra avseenden. Med den ordinarie tjänsteställningen äro förenade många fördelar, som icke direkt kunna ekonomiskt uppskattas, men som dock måste anses vara av största värde. Kan det således anses fastslaget, att arvodesförhöjningen, sedd ur lärarens synpunkt, icke kompenserar honom för de olägenheter, som äro förbundna med den icke ordinarie tjänsteställningen, måste arvodesförhöjningen, sedd ur läroverkens och statsnyttans synpunkt, anses i ännu högre grad otillfredsställande. Extralärarsystemets brister drabba, såsom ovan klargjorts, både direkt och indirekt läroverken och undervisningen. Även om det vore möjligt att genom förhöjt arvode kompensera en lärare för alla olägenheter av utebliven befordran, kan arvodesförhöjningen dock icke undanröja de skadliga verkningar, extralärarsystemet utövar på läroverkens arbete. Ur statens synpunkt tala även andra tungt vägande skäl emot ett system med arvodesförhöjning som kompensation för försenad befordran. Med det material, som stått till de sakkunnigas förfogande, har det blivit dem möjligt att beräkna både det antal lärare, som enligt nu gällande grunder skulle komma att under vart och ett av de närmaste läsåren bliva berättigade till arvodesförhöjning, och det totalbelopp, till vilket denna arvodesförhöjning skulle komma att uppgå. De sakkunniga hänvisa till uppställningarna å sid. 97 ff. i sitt betänkande. Denna beräkning visar, att den kostnad, som arvodesförhöjningen åsamkar statsverket, redan år 1935 skulle komma att avsevärt stegras och efter några år stiga till belopp, som måste anses allt för stora, både absolut sett och i synnerhet i betraktande av den relativt ringa fördel för staten och lärarna, som därmed vinnes. Denna stegring är, ytligt sett, ägnad att överraska. Under de år, som förflutit, sedan beslutet om arvodesförhöjningens införande fattades år 1928, har

49 det för detta ändamål av riksdagen beviljade årliga anslaget icke nämnvärt ökats. Dess storlek under åren 1928—1935 framgår av nedanstående uppställning, ökningen år 1931 är tydligen en direkt följd av de ändrade bestämmelser för arvodesförhöjnings utgående, som fattades av samma års riksdag. Den beräknade sänkningen av anslaget för budgetåret 1934—1935 kommer förmodligen icke att kunna förverkligas. För läsåret 1935—1936 har även skolöverstyrelsen beräknat en avsevärd anslagsökning, vilken emellertid enligt de sakkunnigas beräkningar torde komma att visa sig för låg. Budgetåret 1928—1929 kr. 77 500: — 1929-1930. ] i »' 55 OOo": — 1930-1931 , 55000:1931—1932.. » 95 000: — 1932-1933 , 95 0 0 0 : 1933-1934 > 90000:1934-1935 » 75 000: > 1935—1936 (enligt skolöverstyrelsens framställning) > 112 000: — Tages emellertid hänsyn till att den stora ökningen i lärjungetillströmningen och det därav föranledda ökade behovet av lärarkrafter vid de allmänna läroverken inträdde i och med läsåret 1931—1932, blir en framtida stark stegring av det belopp, som erfordras för arvodesförhöjning till vissa extralärare, fullt förklarlig. De lärare, som började sin tjänstgöring vid läroverken år 1932 och senare, hava då uppnått den tjänsteålder, som erfordras för erhållande av arvodesförhöjning. Från år 1931 har extralärarantalet oavbrutet och hastigt stegrats, medan befordringsutsikterna försämrats. På grund härav är en stark stegring av anslaget till arvodesförhöjning tre läsår senare ofrånkomlig. Vidare må icke förbises, att de obefordrade kompetenta lärare, som år 1932 eller senare fingo första arvodesförhöjning, skulle komma att läsåret 1935— 1936 och därefter uppbära andra arvodesförhöjning, varigenom det till dem utgående beloppet komme att fördubblas. Den befordran, som kan tänkas äga rum till ordinarie tjänster, som bliva lediga genom innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder, c:a 25 per läsår, är allt för obetydlig för att uppväga den av antydda orsaker oundvikliga ökningen av arvodesförhöjningsanslaget. De sakkunniga återkomma nedan till denna fråga men vilja av skäl, som ovan anförts, avstyrka ett fortsatt utgående av arvodesförhöjning för försenad befordran. E t t borttagande av den förmån, som genom arvodesförhöjningen tillerkänts vissa icke ordinarie »kompetenta lärare, kan dock icke ske, med mindre samtidigt åtgärder vidtagas, som i största möjliga utsträckning ersätta den förlust, ifrågavarande lärare genom borttagandet komme att lida. I det följande skola de sakkunniga söka klargöra, hur detta enligt deras mening lämpligen bör ske.

Kap. Y. Proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare vid de allmänna läroverken. 1. Undersökningsmetoder. Av i det föregående anförda skäl hava de sakkunniga varit förhindrade att till behandling upptaga frågan om införandet av helt nya principer för lärarrekryteringen vid de allmänna läroverken och därför sökt finna en lösning inom gränserna för de bestämmelser, som för närvarande gälla för läroverkens lärare. Med hänsyn till att extralärarfrågan under mycket lång tid stått olöst, hava de sakkunniga ansett sitt uppdrag innefatta en utredning, utmynnande i sådana förslag till åtgärder från statsmakternas sida, som leda till en så vitt möjligt slutgiltig lösning av problemet. Staten torde nämligen lika litet som lärarna vara betjänt med ett provisorium efter utgången av omorganisationstiden. En begränsning av extralärarsystemet vid våra läroverk kan icke åvägabringas på annat sätt än genom inrättande av nya ordinarie tjänster i den omfattning, som motsvarar läroverkens behov. Det torde här ännu en gång böra erinras om att under de senaste 20 åren av olika skäl antalet nyinrättade ordinarie tjänster vid läroverken icke stått i proportion till läroverkens behov, och att sålunda vid omorganisationens slut förefinnes ett under lång tid ackumulerat behov av sådana tjänster. Är sålunda enligt de sakkunnigas uppfattning behovet av nya ordinarie tjänster starkt och oomtvistligt, uppställer sig dock frågan, i vilken omfattning ett nyinrättande av sådana tjänster bör äga rum. Att låta alla icke ordinarie tjänster vid läroverken försvinna är och förblir under alla omständigheter omöjligt med hänsyn till att grundvalen för läroverken icke är oföränderlig utan utgöres av ett år från år skiftande lärjungantal. Att å andra sidan låta extralärarsystemet svälla utan gräns vare sig med eller utan kompensation till de icke ordinarie lärarna genom arvodesförhöjning eller andra liknande åtgärder synes de sakkunniga lika orimligt. En lämpligt avvägd proportion mellan den ordinarie och den icke ordinarie lärarkåren vid läroverken måste därför vara det mål, som bör ständigt eftersträvas och så vitt möjligt uppnås. Vid ett första betraktande synes den rätta proportionen vara objektivt sett obestämbar, enär det närmast är en subjektiv omdömesfråga, var gränsen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare skall dragas. En naturlig utgångspunkt för ett bedömande av den riktiga proportionen trodde sig de sakkunniga emellertid hava funnit genom att ställa de nuva-

51 rande förhållandena i jämförelse med de år 1927 uppgjorda specialplanerna för läroverken. Vad av 1927 års riksdag uttalades, innebar för extralärarnas del, att dessas antal skulle nedbringas till 120 lärare vid omorganisationens slutförande läsåret 1935—1936. I förhållande till hela det för samma läsår beräknade lärarantalet (exkl. rektorer) utgöra dessa 120 extralärare 6-9 %. Enligt detta betraktelsesätt skulle problemet kunna lösas på rent aritmetisk väg. Är 1927 stodo emellertid extralärarnas svårigheter icke i centrum för utredningen. Orsakerna till fastställandet av just det nämnda antalet extralärare såsom eftersträvansvärt och lämpligt, framgå icke av handlingarna från 1927 års utredning och hava icke heller av de sakkunniga kunnat utrönas. Redan på ett tidigt stadium av utredningen måste de sakkunniga därför konstatera, att de icke funno denna utgångspunkt tillräckligt motiverad, detta så mycket mindre som utvecklingen av läroverksorganisationen i många andra avseenden följt andra vägar än dem, som år 1927 ansågos sannolika. Det framstod därför för de sakkunniga såsom nödvändigt att underkasta läroverksorganisationens utveckling under tiden efter år 1927 en närmare granskning för att möjligen därigenom finna en hållbarare grund för sina förslag. Genom ett studium av de växlingar, som extralärarantalet under nämnda tid undergått vid varje läroverk, skulle möjligen kunna framgå, vilka och hur många sådana extralärartjänster som vore att anse såsom permanenta (jfr bil. 1). Ej heller denna väg visade sig framkomlig. Vid åtskilliga läroverk har nämligen extralärarantalet vissa år nedgått, andra år stigit, varigenom stora svårigheter uppstå vid bedömandet av det mera konstant behövliga antalet. De sakkunniga funno sig därför föranlåtna att mot varandra ställa 1927 års plan för varje läroverk årsvis med avseende på såväl antal klassavdelningar som lärarbehov för dessa och motsvarande faktiska uppgifter om utvecklingen under samma tid (se tablå I och I I å sid. 124—132). Genom att jämföra planens uppgifter med de faktiska siffrorna skulle möjligen kunna utläsas, i vad mån verkligheten avvikit från planen och i proportion därtill lärarbehovet uträknas för varje läroverk. Det befanns emellertid vid denna jämförelse, att många läroverk, trots ett lika antal avdelningar, företedde ett annat och större lärarbehov för dessa, än 1927 års specialplan för läroverket upptog. Den slutsats, som härav kunde dragas, var uppenbarligen den, att lärarbehovet ursprungligen beräknats för snävt, och att oförutsedda omständigheter, t. ex. verkan av differentieringen på gymnasiet, förorsakat ett ökat behov av lärarkrafter. Extralärarantalet blev härigenom för många läroverk större, än som enligt 1927 års plan motiverades av antalet klassavdelningar. Ej heller kunde med säkerhet uppställas någon fast norm för lärarbehovet för ett visst antal klassavdelningar, då även detta varierade från läroverk till läroverk. Dessa försök att finna en objektiv grundval för beräknande av den lämpliga proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare ledde de sakkunniga till den slutsatsen, att som grundval för bedömandet måste läggas karaktären av de klassavdelningar, varje läroverk omfattar. Om t. ex. ett läroverk under

52 hela tiden efter år 1927 omfattat 20 avdelningar, ansågo de sakkunniga detta tyda på att dessa 20 avdelningar vore att anse såsom konstanta och borde förses med ett motsvarande antal ordinarie lärare. Ej heller denna beräkningsmetod visade sig dock fullt tillförlitlig. Även vid ett konstant antal avdelningar var nämligen icke visshet vunnen om varje sådan avdelnings konstanta karaktär. E t t exempel åskådliggör detta förhållande. E t t läroverk, som under tre år uppvisar 18 klassavdelningar, kan det ena året hava en parallellavdelning i det treåriga gymnasiets första ring, nästa år i andra ringen och det tredje året i tredje ringen, utan att härigenom det totala antalet avdelningar förändras. Uppenbart är emellertid, att denna parallellavdelnings bestånd icke är konstant, i det att det fjärde året ingen av gymnasiets ringar kommer att hava parallellavdelning. För att konstatera, om en avdelning vore konstant eller icke, bleve det därför nödvändigt att för varje år från 1927 följa denna avdelning genom skolans klasser. Om nämligen läroverket i fråga har en parallellavdelning i ring I och därefter bibehåller denna parallellavdelning i samma ring, synes med visshet kunna antagas, att en parallellavdelning i denna ring är konstant. Tack vare det detaljerade studium av varje läroverk, vartill de sakkunniga av ovan antydda skäl funnit sig föranledda, tro de sig emellertid hava uppnått en möjligast objektiv grundval för sitt bedömande av läroverkens lärarbehov. I det följande skall närmare redogöras för de sakkunnigas slutliga undersökningsmetod och de resultat, till vilka densamma lett.

2. Grundprinciper för undersökningen. Principiellt anse de sakkunniga, att klassavdelningar, som kunna med visshet bedömas vara konstant behövliga för ett läroverk, böra så långt ske kan få sitt lärarbehov fyllt med ordinarie lärare. Denna princip är icke ny utan förekommer, såsom i den historiska översikten omnämnts, redan långt tillbaka i tiden i offentliga uttalanden i läroverksfrågor. Principen synes de sakkunniga icke kunna rubbas, alldenstund den uppenbarligen utgör grunden för upprätthållandet av ordinarie tjänster överhuvud taget. Hur riktig nämnda grundsats än är, leder den dock utan tvivel till ohållbara resultat i tillämpningen, därest den icke kompletteras av en annan, för läroverken lika oeftergivlig. På grund av läroverkens beroende av det växlande elevantalet, är det nämligen ofrånkomligt, att desamma hava tillräcklig elasticitet i organisationen för att kunna förminskas resp. förstoras i överensstämmelse med lärjungantalets växlingar. Emellertid synes hänsyn till elasticiteten icke behöva tagas i de fall, då ett läroverk har minimiorganisation, d. v. s. enkla avdelningar i samtliga klasser. Då någon gräns nedåt icke finnes bestämd för ett läroverks lärjungantal, kan, teoretiskt sett, detta antal vid ett läroverk av sistnämnda typ nedgå till en lärjunge i varje klass, praktiskt sett till en punkt, då staten finner sig hava anledning att taga under övervägande, huruvida en skola fortfarande skall upprätthållas eller om den bör nedläggas. Detsamma gäller i själva verket även större läroverk, vid vilka

53 parallellavdelningar finnas, men där dessa icke synas under några omständigheter kunna undvaras. Detta är fallet t. ex. med många läroverk i de största städerna, där särskilda förhållanden medföra ett konstant behov av läroverk med större omfång. För vissa läroverk, kunna åter hänsyn till särskilda omständigheter nödvändiggöra en starkare beskärning av de icke ordinarie befattningshavarnas antal, än som vid andra visar sig erforderligt. Så är exempelvis fallet med provårsläroverken. För dessas del äro nackdelarna av extralärarsystemet särskilt stora med hänsyn till provårsutbildningens rätta handhavande. Att sådan utbildning ombesörjes av icke ordinarie lärare, synes av många skäl icke böra ifrågakomma. a.

Omständigheter, som påverka lärjungantalet omfång.

och därmed läroverkens

Även med tillämpande av de i det föregående nämnda principerna synas icke fullt betryggande resultat kunna nås. Även de mest noggranna undersökningar av den utveckling, som läroverksorganisationen varit underkastad under de förflutna åren, giva ej fullt säkra utgångspunkter för ett exakt bedömande. Vissa omständigheter kunna nämligen i framtiden påverka läroverkens omfattning. Eftersom alla framtidsberäkningar måste till sin natur vara mer eller mindre osäkra, hava de sakkunniga ansett nödvändigt att undersöka, vilka de viktigaste omständigheter äro, som påverka läroverkens lärjungantal och därmed antalet klassavdelningar och lärarbehovet för dessa, samt att såvitt möjligt söka utröna arten och graden av denna påverkan. Omständigheter, som påverka lärjungetillströmningen i stegrande riktning, synas därvid kunna lämnas ur räkningen, alldenstund en stegrad tillströmning alltid kan mötas med rörliga lärarkrafter, intill dess stegringen i varje särskilt fall visar sig vara av så konstant natur, att den bör motsvaras av en ökning av den ordinarie lärarpersonalen. Så mycket viktigare synas däremot de omständigheter vara, som påverka lärjungetillströmningen i sänkande riktning. Några av dessa hava redan på annat ställe berörts men komma här att närmare behandlas. De viktigaste av dessa omständigheter torde vara den sjunkande nativiteten och konjunkturläget inom näringslivet. Intresset för högre bildning påverkar även i sin mån läroverkens omfattning, men då bildningsintresset icke låter sig direkt mäta, nödgas de sakkunniga lämna dess inverkan ur räkningen. I de flesta fall stå växlingarna i detta intresse i samband med uppkomsten av nya bildningsmål, vilka i sin tur kunna giva anledning dels till omorganisation av läroverkens inre arbete, dels till framväxande av nya skolor och skolformer. I intetdera fallet torde lärarbehovet på grund härav kunna antagas komma att minskas. Nativitetsminskningen. En sjunkande nativitet är ett gammalt fenomen i vårt land. Dess verkningar äro icke plötsliga och kunna uppskattas, endast om en längre tidsperiod tages i betraktande. Vid en utredning, som tager sikte icke blott på de nuvarande förhållandena utan avser en längre framtid, kunna

54 emellertid dess verkningar icke förbises. I ett nyss avgivet yttrande hava 1932 års seminariesakkunniga ingående behandlat detta spörsmål och lämnat ett rikligt statistiskt material för bedömande av nativitetsminskningens allmänna verkningar med särskild hänsyn till folkskolan. Nu förevarande sakkunniga hava därför saknat anledning att mera ingående befatta sig härmed utan begränsat sig till att söka utröna, om och i vad mån dessa verkningar även för läroverkens del kunna vara av betydelse. En jämförelse med folkskolans förhållanden är ägnad att belysa detta. En djupgående skillnad är iögonenfallande. För folkskolans del gäller, att alla landets barn vid en viss ålder äro pliktiga att deltaga i dess undervisning. ( I detta sammanhang kan bortses från de barn, som åtnjuta annan liknande undervisning.) E t t sjunkande barnantal måste därför .proportionellt påverka lärjungetillströmningen till folkskolorna. Man skulle därför hava kunnat vänta sig, att folkskolorganisationen med hänsyn till detta förhållande skulle vara uppbyggd på ett sätt, som tillåter en ganska stor elasticitet, med andra ord att antalet icke ordinarie och alltså rörliga lärarkrafter vid folkskolan skulle vara avsevärt större än vid läroverken, inom vilka verkningarna av en nativitetsminskning av skäl, som nedan skola anföras, måste uppträda i försvagad form. Det rakt motsatta är emellertid fallet. Orsakerna härtill äro förvisso flera. Dels sammanhänger förhållandet otvivelaktigt med att staten beträffande läroverken under en lång följd av år ansett sig böra begränsa eller helt inställa inrättandet av ordinarie tjänster av andra skäl än hänsynen till den sjunkande nativitetens verkningar, dels torde det förhållandet hava inverkat, att statens inflytande på tillsättandet av ordinarie tjänster för läroverkens del är centraliserat, medan i fråga om folkskolan beslutanderätten ligger hos kommunala myndigheter. Sedan många år tillbaka hava befordringsförhållandena inom folkskolan i stort sett saknat motsvarighet till vad som inom läroverken karakteriserats såsom »extralärarsystemet», och kunnat i jämförelse med läroverkens betecknas såsom mycket goda. Befordran till ordinarie folkskollärartjänst har kunnat vinnas vid mycket lägre såväl levnads- som tjänsteålder än vad fallet varit och är vid läroverken. Folkskollärarkåren har med andra ord i långt större utsträckning än läroverken rekryterats med ordinarie lärarkrafter. Först på allra senaste år har lärarproblemet inom folkskolan blivit av sådan natur, att det måst av statsmakterna uppmärksammas. För läroverkens del träda befordringssvårigheterna för de där anställda lärarna i förgrunden. Inom folkskolan åter uppstå på grund av nativitetsminskningen å ena sidan svårigheter för nyutexaminerade folkskollärare att erhålla anställning, å andra sidan visar sig antalet ordinarie lärare flerstädes för stort med hänsyn till det minskade barnantalet. Möjligheten till förflyttning av ordinarie folkskollärare är mycket begränsad, vilket bidrager till en skärpning av de genom nativitetsminskningen uppkomna svårigheterna. Den vid folkskolan inträdda situationen har föranlett de sakkunniga att noggrant studera de eventuella verkningarna av den sjunkande nativiteten för läroverkens del och iakttaga största försiktighet i sina förslag, på det att

55 icke en liknande situation som inom folkskolan må där inträda av samma orsaker. Det har ovan i annat sammanhang i korthet påpekats, att några spår av den sjunkande nativitetens verkningar på lärjungetillströmningen till läroverken icke hittills kunnat skönjas. Många samverkande orsaker hava uppenbarligen bidragit härtill, i icke ringa omfattning sammanhängande med förändringar i samhällets allmänna struktur under senare år. Betingelserna för lärjungetillströmningen till läroverken äro också väsentligen andra än för folkskolan. Som nämnts är den sistnämnda grundad på allmän skolplikt, inträdande vid viss levnadsålder. Av de barn, som undervisas i folkskolan, fortsätter endast en del sina studier vid läroverk eller andra högre läroanstalter, under det de allra flesta avsluta sin teoretiska utbildning i folkskolan. Den del av folkskolans lärjungar, som tillföres läroverken, har emellertid under de senare decennierna oavlåtligt ökats. Den höjda allmänna levnadsstandarden har för ett större antal medborgare än förr gjort det möjligt att låta barnen fortsätta sin utbildning i läroverken. I själva verket hava läroverken långt mer än för blott några tiotal år sedan blivit i den meningen allmänna, att barn av alla samhällsklasser söka sig dit. Att den nya skolorganisationen av år 1927, vilkens huvudsyfte var att göra folkskolan till bottenskola, härtill bidragit, är otvivelaktigt. Såsom ett anmärkningsvärt faktum måste det anses, att den fortgående ökningen av läroverkens lärjungantal, såsom i det föregående anförts, gått parallellt med en beskärning av läroverken nedåt med en a två klasser. En annan orsak till ökning av lärjungantalet vid läroverken kan •— hur paradoxalt detta än må förefalla — i själva verket tänkas ligga i själva nativitetsminskningen. I den mån barnantalet i en familj är litet, är det för föräldrarna lättare att sörja för varje barns utbildning. Inom stora familjer lägga försörjningssvårigheter ofta hinder i vägen härför, och resultatet blir icke sällan, antingen att endast något eller några av barnen kunna beredas förmånen av fortsatta studier, eller att alla nödgas avstå därifrån för att genom förvärvsarbete bidraga till familjens uppehälle. Ehuru nu antydda förhållanden av naturliga skäl icke kunna bevisas, är det dock en allmän uppfattning bland personer, som äga närmare kännedom om läroverken, att nativitetsminskningens inverkan på dessa skolor är den rakt motsatta mot vad fallet är beträffande folkskolan, d. v. s. tenderar till att öka läroverkens lärjungantal. Oaktat nativitetsminskningen sålunda icke synes ägnad att ingiva farhågor beträffande den framtida lärjungetillströmningen till läroverken, är dock osäkerheten i alla omdömen härom tillräckligt skäl till försiktighet vid inrättande av nya ordinarie tjänster inom läroverken. Det förtjänar dock i detta sammanhang påpekas, att på grund av läroverkselevernas högre ålder de eventuella verkningarna av ett sjunkande barnantal göra sig gällande inom läroverken vida senare än beträffande folkskolan. Konjunkturerna. Det har redan i det föregående anförts, att det allmänna läget inom landets näringsliv kan tänkas utöva ett visst inflytande på lärjunge-

56 tillströmningen till läroverken. Här bör endast tilläggas, att verkningarna av dessa skiftningar i konjunkturläget icke äro av större omfattning, än att den elasticitet, läroverkens organisation normalt äger, förefaller fullt tillräcklig för att neutralisera dem. Inga tecken tyda på att konkurrensen om förvärvsmöjligheterna för ungdomen tenderar att minska, snarare tvärtom, och så länge en god skolutbildning tillmätes samma betydelse som hittills, synes konkurrensen under vilka konjunkturer som helst komma att även i framtiden påverka lärjungetillströmningen till landets högre läroanstalter i stegrande riktning. b.

Läroverksorganisationens elasticitet.

Oaktat de sakkunnigas undersökning av de omständigheter, som kunna tänkas påverka lärjungetillströmningen till läroverken, icke giver stöd för antagandet, att en minskning i tillströmningen är sannolik i framtiden, vore det dock uppenbarligen oklokt att vid beslutandet av åtgärder, som till sin natur äro ägnade att för framtiden knyta ett större antal lärare än hittills fastare vid läroverken och därmed minska dessa senares elasticitet, icke även räkna med en eventuell framtida minskning i läroverkens lärjungantal. I varje fall synes det de sakkunniga högst sannolikt, att den starka ökning av lärjungantalet, som under tiden för omorganisationen av läroverken ägt rum och alltjämt synes fortfara, icke för framtiden kan bliva beståndande. Antagligen kommer graden av ökning att år från år minskas, intill dess en viss stabilitet i lärjungantalet inträder eller eventuellt en minskning gör sig märkbar. Emellertid är de ovan antydda faktorernas inverkan obestämbar och åtminstone beträffande den sjunkande nativiteten omtvistad. Ej heller kan graden av inverkan vare sig på läroverksorganisationens omfattning i dess helhet eller på varje särskilt läroverk ens tillnärmelsevis förutses eller uppskattas. Detta har föranlett de sakkunniga att söka säkrare bedömningsgrunder, och de hava trott sig finna dessa i en undersökning av de faktorer, som tillsammantagna kunna betecknas såsom läroverksorganisationens elasticitet. Dessa faktorer äro av skilda slag. Läget vid läroverken synes för närvarande vara sådant, att det antal lärjungar, som söker sig dit, är större än det som läroverken kunna emottaga. Flerstädes, särskilt i de större städerna, måste årligen ett stort antal inträdessökande avvisas trots godkända inträdesprov. I mindre samhällen synas däremot liknande svårigheter icke hava uppstått, och bland realskolorna finnas ganska många med ett relativt obetydligt lärjungantal. Detta är emellertid ofrånkomligt, alldenstund de olika skolorna draga till sig lärjungar endast från den närmaste omgivningen. E t t överflyttande av lärjungar från en skola till en å annan ort belägen är åtminstone för realskolornas del i regel icke möjligt. En inträdande minskning i antalet barn, som hava för avsikt att studera vid läroverken, gör sig i första hand märkbar genom ett försvinnande av de

57 avvisade inträdessökande. Möjligen kommer minskningen att ännu tidigare märkas i de privatskolor, till vilka de från läroverken avvisade vanligen söka sig. Men även om avvisande av lärjungar skulle komma att helt försvinna, påverkar detta på intet sätt läroverksorganisationen, vilken de avvisade ju icke tillhöra. En starkare minskning av lärjungetillströmningen till läroverken komme utan tvivel att minska antalet i begynnelseklasserna undervisade lärjungar. I själva verket kan dock en ganska betydande minskning äga rum, utan att detta berör läroverkets omfång. Ovan har anförts, att lärjungantalet vid en skola utan parallellavdelningar praktiskt taget kan sjunka hur långt som helst, utan att detta inverkar på klassavdelningarnas antal. Skulle detta sjunka allt för långt, torde resultatet bliva hela skolans nedläggande. Vid skolor med parallellavdelningar ställer sig saken annorlunda. Det högsta antal lärjungar, som enligt gällande läroverks stadga får undervisas i en klassavdelning i realskolan, är 35 men uppgår ej sällan till 37 a 38 vid de större läroverken. Om vid ett läroverk klass 1 är delad på två parallellavdelningar, vardera med 35 lärjungar, måste sålunda lärjungantalet sjunka med 50 % eller till 35, innan parallellavdelningen kan försvinna. Först om så sker, kommer lärjungantalets minskning att påverka läroverkets lärarbehov. Det ligger i sakens natur, att risken för en sammanslagning av klassavdelningar är större i de högre klasserna av realskola och gymnasium, där på grund av föregående gallring lärjungantalet minskats, än i begynnelseklasserna. De två ovannämnda avdelningarna av klass 1 uppvisa måhända efter flyttning till klass 2 — varvid dock minskningen genom kvarsittning i klass 1 och avgång från skolan kompenseras av kvarsittare i klass 2 från föregående läsår — en numerär av 50 lärjungar. Klassen måste då fortfarande delas. I avslutningsklassen åter kan lärjungantalet hava nedgått så långt, att de två avdelningarna kunna sammanslås till en. Fortbeståndet av två parallellavdelningar i en begynnelseklass är uppenbarligen direkt beroende av det antal elever, vardera avdelningen har. I den mån detta antal ligger under maximum, inträder sammanslagningen tidigare, än om vardera avdelningens lärjungantal är det högsta tillåtna. Vid skolor, där olika typer av realskola, 5- och 4-årig, förefinnas parallellt med varandra, uppvisar ofta någondera av dessa typer ett mindre antal lärjungar än de andra. Följden härav blir, att ej sällan en sammanslagning sker av t. ex. klass 5 av 5-årig och klass 4 av 4-årig realskola. De sakkunniga benämna en sådan sammanslagning i det följande »samläsning». I enstaka fall förekommer en annan form av sammanslagning, s. k. förenad linje. Ehuru en minskning i lärjungetillströmningen enligt vad av det föregående framgår måste vara ganska avsevärd, innan den påverkar avdelningarnas antal och därmed lärarbehovet, kommer med sannolikhet en sådan minskning att verka högst olika på olika läroverk. En minskning av så stor omfattning, att den påverkar även lärarbehovet, kan sålunda väl lokalt uppkomma med eller utan direkt samband med de allmänna omständigheter, som ovan anförts. Elasticitet i lärarbehovet bör därför vara för handen, där sådan kan av

58 en eller annan anledning anses erforderlig med hänsyn till en tänkbar framtida nedgång av klassavdelningarnas antal. I själva verket samverka många faktorer till ett upprätthållande av denna elasticitet. Dessa faktorer kunna betecknas såsom läroverkets »rörlighetsmoment». Den rörliga delen av lärarkåren representeras, såsom ovan antytts, väsentligen av extralärarna. I den mån år från år klassavdelningarnas antal växlar, kan en motsvarande växling åvägabringas i det antal extralärare, som vid läroverken anställes. Dessförutom tilldelas läroverken årligen ett antal timlärartimmar, som motsvarar de mindre växlingarna i lärarnas tjänstgöring. I den mån timlärartimmarna uppgå till det antal, som motsvarar en extralärares tjänstgöring, kunna de, därest ämnesfördelningen det tillåter, förvandlas till en extralärartjänst. Numera uppehållas timlärarbefattningar i växande utsträckning av särskilda timlärare, delvis på grund av svårigheten för läraraspiranter att från början erhålla befattningar med full tjänstgöring. I andra fall fördelas timlärartimmarna på de vid skolan tjänstgörande ordinarie och extra lärarna. Det kan i regel icke, förrän skolarbetet kommit i gång, avgöras, på vilket av ovannämnda sätt timlärartimmarna komma att disponeras. Gränsen mellan timlärartimmarna och extralärartjänsterna är därför flytande. I sin årliga redogörelse för lärarbehovet vid de allmänna läroverken brukar därför skolöverstyrelsen omräkna timlärartimmarna till extralärartjänster genom att dividera antalet timmar med 24, motsvarande det genomsnittliga timantalet för en lärare med full tjänstgöring. Timlärartimmarnas antal har ökats under övergångstiden. Vid tiden för 1927 års beslut utgjorde de blott några hundratal, men efter år 1930 har antalet år efter år hållit sig omkring 1 000. För läsåret 1935—1936 har skolöverstyrelsen beräknat antalet timlärartimmar till 1 037, motsvarande 43 extralärare. Timlärartimmarna måste sålunda sägas utgöra ett ganska kraftigt rörlighetsmoment och ökar den elasticitet, de egentliga extralärarna representera. Jämväl de ordinarie lärartjänsterna vid läroverken rymma vissa rörlighetsmoment, som befordra organisationens elasticitet i icke obetydlig grad. Även . om hänsyn tages endast till de ordinarie lärare, som årligen avgå på grund av uppnådd pensionsålder, synes denna avgång möjliggöra en ganska betydande inskränkning av läroverksorganisationens omfattning. I själva verket ligger i antalet avgående lärare måhända den bekvämaste regulatorn för lärarbehovet. En indragning av timlärar- resp. extralärarbefattningar leder vanligen till arbetslöshet eller till förflyttning av ifrågavarande lärare. Om däremot efter en ordinarie lärares avgång hans tjänst vakanssättes eller förflyttas till annat läroverk, har detta icke för lärarkåren samma menliga verkningar. De sakkunniga hava därför ansett sig böra taga särskild hänsyn till avgången av ordinarie lärare vid sin bedömning av lärarbehovet och möjligheten att inrätta nya ordinarie tjänster. Även frånsett avgången är icke den ordinarie lärarkåren vid läroverken på långt när så orörlig, som fallet är med folkskollärarkåren. Från början voro de ordinarie lärarna vid läroverken visserligen i stort sett bundna vid ett visst läroverk. Genom olika beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen "har emellertid

59 skyldighet för ordinarie lärare att i händelse av behov underkasta sig förflyttning till annat läroverk stadgats, till en början endast för den sist utnämnde lektorn eller de två sist utnämnda adjunkterna vid varje läroverk, men sedan år 1913 för innehavare av de nya lärartjänster, som år 1914 eller senare uppfördes å ordinarie stat vid de allmänna läroverken. Härigenom synes risken för att en lokal minskning av klassavdelningarnas antal kunde medföra en för stor ordinarie lärarkår helt eliminerad. De ordinarie lärarna äro alltså numera principiellt sett lika rörliga som de icke ordinarie, även om förflyttningsskyldigheten icke tages i anspråk annat än i de fall, då förflyttning är oundviklig. Dylika förflyttningar äro nämligen förbundna med kostnader både för staten och för lärarna. Förflyttningsskyldigheten måste dock anses kraftigt bidraga till läroverksorganisationens elasticitet, även om den icke kan tagas i anspråk i andra fall, än då ett utnyttjande av andra, bekvämare utvägar icke är möjligt. Med hänsyn tagen till alla i det föregående anförda omständigheter finna de sakkunniga, att elasticiteten i läroverksorganisationen under inga omständigheter kan betecknas såsom otillräcklig och att ingenting talar för att den inom avsevärd tid kommer att bliva det. Det återstår a andra sidan att tillse, att elasticiteten icke är större än det syfte kräver, vilket den avser att tillgodose. En allt för stor elasticitet måste enligt de sakkunnigas mening, med hänsyn till vad i annat sammanhang anförts om olägenheterna av extralärarsystemet, anses icke blott såsom överflödig utan såsom direkt skadlig för läroverkens arbetsresultat. De sakkunnigas strävan att finna en så vitt möjligt objektiv och säker utgångspunkt för sin bedömning av den lämpliga omfattningen av extralärarsystemet har som synes lett till en ingående undersökning av läroverksorganisationens struktur i ett flertal avseenden. Vid den utredning av befordringsfrågan, som de sakkunniga företagit och för vilken nedan närmare skall redogöras, hava samtliga i det föregående anförda omständigheter tagits i betraktande.

3. Utredning och förslag. I och med det ovan sagda är de sakkunnigas .undersökningsmetod i allt väsentligt klargjord. Det återstår att något beröra undersökningens utformning och vissa andra förhållanden. Det torde härvid icke vara nödvändigt att i detalj redogöra för undersökningen av varje läroverks förhållanden. Några exempel torde giva en tillräckligt klar bild av densamma. (Se bil. 3 a—i.) De sakkunniga hava sålunda för varje läroverk i första hand tagit i betraktande den för läroverket under omorganisationstiden gällande specialplanen beträffande klassavdelningarnas antal och lärarbehovet enligt tablå I samt därefter jämfört denna uppställning med de samlade uppgifterna rörande den faktiska utvecklingen i nämnda båda avseenden enligt tablå I I . Därefter har med ledning av tablå I I I utvecklingen av läroverkets parallellavdelningar ingående granskats, hänsyn tagits till tänkbar 5—342920

60 framtida samläsning i avslutningsklasserna, förenad linje o. s. v. Därest minsta tvekan uppstått med avseende på en parallellavdelnings karaktär av konstant eller tillfällig, hava läroverkets förhållanden gjorts till föremål för en ännu mera ingående granskning med ledning av de senare årens kataloger. Med tillhjälp av de uppgifter om lärjungantalet i de olika avdelningarna, som innehållas i desamma, hava de sakkunniga sökt sluta sig till den sannolika omfattningen av det framtida lärjungantalet och det antal klassavdelningar, detta kunde anses motsvara. Därest även den sistnämnda undersökningen icke givit full visshet, har ifrågavarande klass avdelning ansetts såsom tillfällig. Den största försiktighet har sålunda iakttagits i varje särskilt fall, innan den slutliga bedömningen kommit till stånd. För varje läroverk har efter ovannämnda undersökning uppsatts en sammanfattande tablå över undersökningens resultat. Detta återfinnes å tablå IV. Efter de grunder, som nyss angivits, hava de sakkunniga uppdelat den beräknade organisationen för läsåret 1935—1936 i två delar: den konstanta organisationen och den icke konstanta organisationen. Den förra delen hava de sakkunniga ansett kunna och böra i sin helhet få sitt lärarbehov tillgodosett genom ordinarie lärare, under det att den senares lärarbehov bör tillgodoses med extralärare och timlärare. För enkelhetens skull har i allmänhet en lärare med full tjänstgöring ansetts motsvara en klassavdelning. Efter att hava beaktat alla ovan angivna rörlighetsmoment, av vilka de viktigaste angivits å tablån, och tagit hänsyn till andra omständigheter av allmän eller lokal art, som kunde tänkas inverka på läroverkets sannolika framtida omfattning, hava de sakkunniga därefter fastställt det antal ordinarie lärare, som lämpligen bör motsvara den konstanta organisationen samt försett varje tablå med en kortfattad men så vitt möjligt allsidig motivering för sitt förslag ävensom angivit den elasticitet, läroverket utan hänsyn till förflyttning av ordinarie lärare skulle komma att äga, därest de sakkunnigas förslag godtages. De särskilda motiveringarna för varje läroverk finnas samlade i bil. 7 till betänkandet. Uppgifterna å tablå I V finnas sammanställda i bil. 5 och 6, till vilka de sakkunniga hänvisa. Resultaten av de sakkunnigas utredning framgå av sammanställningarna å sid. 61. Såsom framgår av den första av omförmälda uppställningar, faller det stora flertalet av de nya tjänsterna på de högre allmänna läroverken. Detta sammanhänger med att extralärarsystemet där har sin största omfattning, och förslagen stå i direkt proportion därtill. Vissa detaljer förtjäna påpekas. De föreslagna nya tjänsterna äro av två olika slag, dels sådana, som betecknats såsom fallande inom 1927 års plan, dels sådana, som anses böra tillkomma utanför planen. Vid den tidpunkt, då de sakkunnigas arbete utförts (juni—oktober 1934) har omorganisationen icke varit avslutad, även om de sakkunniga haft tillgång till skolöverstyrelsens beräkningar för läsåret 1935—1936. Enligt dessa beräkningar tillsammans med uppgjorda specialplaner för de genom särskilda riksdagsbeslut efter år 1927 tillkomna läroverken — allmänna läroverket för flickor i Örebro, gymnasiet vid

61 Förslag till nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken. (Sammandrag.) F ö re si a g n a

nya

Realskolor f. gossar

Högre allm. läroverk

tjänst er

Samrealskolor

Lektorer Adjunk- Ämnes- Adjunk- Adjunk- Ämnester lärarinnor ter ter lärarinnor

1935—1936: inom 1927 års plan . utanför J > » .

7 S:a

1936—1937: inom 1927 års plan . . utanför > » > S:a Efter

ord n a r i e

8 84

11 77 88

9 Summa lärare

14 22

38 112

2 25

—

23 110

—

—

—

—

1936—1937:

inom 1927 års plan utanför > > >

. . . . . . S:a

—

—

—

13 Summa summarum

•

De allmänna läroverkens organisation läsåren 1935—1939. (Sammandrag.) De 1935—1936 L ä r o v e r k

Konstant organisation

s a k k u n n i g a

Ej konstant org.

Klass- Lärar- Klass- Lärar- Klassavd. behov avd. behov avd.

Högre allm. läroverk 1118

Rörlighetsmoment AvTim- Kvarstående lärar- extra- gående ord. timmar lärare lärare

Möjlig minskning med avd.

till avd. 955

177 Realskolor för gossar

68 Samrealskolor . . .

456 Sammanlagt ll 742 2 2 0 3 5 |

högre allmänna läroverket i Kristinehamn samt högre allmänna läroverket i Bromma, Stockholm — återstå till inrättande av riksdagen redan i princip beslutade nya ordinarie tjänster till ett sammanlagt antal av 74. Fördelningen av nämnda tjänster på olika läroverk framgår av bil. 5. Ifrågavarande tjänster skulle sålunda komma att inrättas, även om de sakkunnigas utredning icke förefunnes. De sakkunnigas förslag i egentlig mening utgöras sålunda av de 222 nya tjänster, som tillkomma utanför 1927 års plan med senare företagna 1 Frånsett ännu icke fullt utbyggda läroverk. Vid fullt utbyggd organisation tillkomma 14 klassavdelnmgar. 2 Frånsett extralärare, som böra beräknas för högre allmänna läroverkets i Bromma fullständiga utbyggande. °

62 jämkningar. Då det synts de sakkunniga lämpligt att utgå från en i alla avseenden fullt utbyggd läroverksorganisation, som kunde tänkas för framtiden komma att bestå, hava även de nämnda 74 nya ordinarie tjänsterna inom 1927 års jämkade plan för fullständighetens skull medtagits och ingL även i nedan upptagna kostnadsberäkningar. Även om sålunda de sakkunnigas förslag går ut på ett nyinrättande av 296 ordinarie tjänster, utgöra endast 222 av dessa verkligt nya, tidigare icke planerade tjänster. De sakkunnigas utredning rörande befordringsfrågan avsåg ursprungligen endast att uppnå ett möjligast samvetsgrant beräknat totalantal nya ordinarie tjänster för läroverksorganisationen som helhet betraktad. Det har emellertid av flera skäl ansetts önskvärt att närmare precisera, vid vilka läroverk de föreslagna nya tjänsterna borde inrättas, ävensom tjänsternas art. Det ligger emellertid i sakens natur, att de sakkunniga genom sina detaljberäkningar icke avsett att föregripa den utredning i berörda hänseende, som tillkommer och åligger skolöverstyrelsen. De sakkunniga förutsätta därför, att jämkningar kunna behöva vidtagas beträffande placeringen av de nya tjänsterna, särskilt som förhållandena under tiden fram till den föreslagna tidpunkten för inrättandet kunna undergå, förändringar, vilka icke kunna för närvarande förutses. ^ Beträffande såväl placeringen som graderingen av de 74 nya tjänsterna inom 1927 års plan hava de sakkunniga i allt väsentligt följt skolöverstyrelsens beräkningar. Däremot hava de sakkunniga beträffande de av dem föreslagna 222 nya ordinarie tjänsterna icke ansett sig kunna eller böra närmare ingå på frågan, huruvida desamma skola utgöras av lektors-, adjunkts- eller ämneslärarinnetjänster, utan föreslagit och kostnadsberäknat desamma såsom adjunktstjänster. Emellertid vilja de sakkunniga framhålla, att detta icke skett helt utan avsikt. Några ord hava redan i annat sammanhang ägnats frågan om ämneslärarinneinstitutionen vid läroverken, och de sakkunniga hava därvid uttalat, att det med hänsyn till att av det nuvarande antalet kompetenta obefordrade lärare omkring en fjärdedel utgöres av kvinnliga lärare med full kompetens till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk, åtminstone ur synpunkten av läroverkens tillgodoseende med kvinnliga lärarkrafter inga nya ämneslärarinnetjänster synas erforderliga. Enligt vad skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden till 1935 års riksdag uppgiver, är för närvarande behovet av ämneslärarinnor, sådant detsamma beräknats av 1928 års riksdag, så gott som helt fyllt. Skolöverstyrelsen synes för sin del icke komma att föreslå nya ämneslärarinnetjänster-utöver det fåtal, som återstår för utfyllande av 1927 resp. 1928 års plan, utan synes snarast benägen för ett avvecklande av hela ämneslärarinneinstitutionen, närmast av samma skäl, som ovan anförts. De sakkunniga anse därför, att inga av de 222 nya tjänsterna böra inrättas såsom ämneslärarinnetjänster. • . Beträffande lektorstjänster föreligga andra förhållanden. Skolöverstyrelsen uttalar även om dessa, att det år 1927 och därefter beräknade behovet

63 får anses fyllt, på vissa undantag när. De sakkunniga hava vid upprättandet av sitt förslag till nya tjänster inom 1927 års plan tagit hänsyn härtill, och placeringen av dessa nya lektorstjänster överensstämmer så gott som fullständigt med skolöverstyrelsens förslag i detta hänseende. Det enda undantaget utgör måhända en ny lektorstjänst vid högre realläroverket i Göteborg, vilken de sakkunniga föreslagit med hänsyn till det fullt utbyggda lyceets behov. Det har på senare år av olika orsaker visat sig svårt att besätta lediga lektorstjänster med kompetenta innehavare, och dessa svårigheter torde ännu icke vara övervunna. Av nedanstående uppställning framgår, att under åren 1935—1939 37 lektorstjänster bliva lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder. Läggas härtill de nya lektorstjänster, som sannolikt komma att inrättas de närmaste åren, finnas sålunda under denna femårsperiod ej mindre än i genomsnitt 10 lektorstjänster att årligen besätta. Det synes med hänsyn till de redan rådande svårigheterna att erhålla kompetenta sökande till lektorstjänster icke tillrådligt att i större omfattning än som ovan nämnts tillskapa sådana, ty även om en viss stegring i det antal studerande vid universitet och högskolor, som förbereda sig för vinnande av doktorsgrad, på senare tid kunnat förmärkas, torde detta antal dock vara för litet för att giva möjlighet till ett tillräckligt urval bland sökande till nya lektorstjänster utöver det angivna antalet. På grund av uppnådd pensionsålder avgående ordinarie lärare åren 1935—1939. Är 1935 1936 1937 1938 . . • 1939

Lektorer 4 8 7 13 5 Summa 37

junkter 16 15 15 11 15 72

Amneslärannnor 3 4 2 4 3 16

Sumn 23 27 24 28 23 125

I fråga om lektorstjänster torde enligt de sakkunnigas mening vissa andra omständigheter böra ägnas särskilt beaktande. Såsom tidigare nämnts och av bil. 4 närmare framgår, har den ökning av läroverkens omfattning, som ägt rum under omorganisationstiden, till övervägande delen berört realskolans stadium. Redan med hänsyn härtill synes det de sakkunniga naturligt, att de nya tjänster, som de sakkunniga föreslå, inrättas såsom adjunktstjänster. Vidare är det uppenbart, att ett inrättande utöver ovan angiven omfattning av nya lektorstjänster, sett ur synpunkten av ett avsett förbättrande av de obefordrade läroverkslärarnas befordringsmöjligheter, skulle te sig obilligt, i det att dessa lektorstjänster icke skulle kunna sökas av mer än ett fåtal bland de obefordrade lärarna och därtill måhända komme att av brist på kompetenta sökande en längre tid stå vakanta. Av dessa skäl anse sig de sakkunniga böra förutsätta, att de av dem till nyinrättande föreslagna 222 tjänsterna inrättas såsom adjunktstjänster. Härvid liksom i fråga om placeringen bör det ankomma på skolöverstyrelsen att för varje särskild tjänst avgöra, hur vid tidpunkten för inrättandet lämpligast bör förfaras.

Rap. VI. Tillsättning av föreslagna nya ordinarie tjänster yid de allmänna läroverken. I fråga om tillsättningen av de föreslagna nya tjänsterna hava de sakkunniga ansett sig böra överväga några därmed nära sammanhängande spörsmål. Med hänsyn till extralärarnas väntan på befordran vore det utan tvivel önskvärt, om de föreslagna tjänsterna kunde inrättas redan med ingången av läsåret 1935—1936. Detsamma kan sägas gälla, om — såsom de sakkunniga gjort i sin utredning — till utgångspunkt tages läroverkens behov av nya ordinarie tjänster. De sakkunniga hava genom sin utredning funnit ådagalagt, att omorganisationen icke kan sägas vara fullbordad, förrän nödvändiga åtgärder för läroverkens förseende med ordinarie lärarkrafter i full utsträckning åvägabragts. Då behovet av ordinarie tjänster icke på mycket lång tid tillgodosetts, måste vid omorganisationstidens slut ett ackumulerat och vid denna tidpunkt mycket starkt behov på kort tid fyllas. Även om ett omedelbart inrättande av de föreslagna nya tjänsterna kan anses starkt motiverat, är detta dock ej genomförbart beträffande några av dem. Detta gäller framför allt en del tjänster vid de genom riksdagsbeslut efter år 1927 upprättade läroverken, särskilt högre allmänna läroverket i Bromma. I detta fall kunna de nya tjänsterna icke tillkomma i hastigare takt, än den, som angives av läroverkets successiva utbyggande. Detsamma gäller om högre realläroverket i Göteborg. Det av 1927 års riksdag för detta läroverk beslutade lyceet, som skulle hava successivt inrättats från och med läsåret 1928—1929, kom icke till stånd förrän läsåret 1933—1934 och kan därför ej beräknas vara fullt utbyggt förrän med ingången av läsåret 1938— 1939. Men bortsett från dessa speciella förhållanden tala, som nämnts, starka skal för ett omedelbart inrättande av de nya tjänsterna i så stor utsträckning som möjligt. Ovan hava de sakkunniga avstyrkt ett fortsatt utgående av arvodesförhöjning efter omorganisationstidens utgång såsom varande ett ur flera synpunkter otillfredsställande system och icke lämpat för normala förhållanden. Skulle emellertid arvodesförhöjningen slopas redan med ingången av läsåret 1935—1936, kan det ifrågasättas, huruvida detta icke i själva verket vore obilligt mot extralärarna. Även om alla de föreslagna tjänsterna inrättades från den 1 juli 1935, komme en längre eller kortare tid, sannolikt i genomsnitt bortåt ett halvt år, att förflyta, innan en obefordrad lärare verkligen komme att tillträda den ordinarie tjänsten. Detta skulle komma att innebära en icke obetydlig

65 ekonomisk förlust för de obefordrade lärare, som åtnjutit arvodesförhöjning. Även om man måste erkänna, att ett inrättande av ett så stort antal ordinarie tjänster, som de sakkunniga föreslagit, innebär en avsevärd förbättring av befordringsförhållandena, är dock, ur den enskilde lärarens synpunkt, detta inrättande icke mer än en förhoppning om befordran. Befordringsförbättringen inträder med andra ord för den enskilde läraren icke, förrän han blivit befordrad. Visserligen kan häremot invändas, att intet garanterar läraren en sådan befordran, därest t. ex. hans meriter icke möjliggöra en sådan, men detta måste anses vara undantagsfall. Efter vad de sakkunniga hava sig bekant, torde extralärarnas ekonomiska ställning i allmänhet vara så pass svag, att även en temporär nedskärning av lönen med 10 resp. 20 %, motsvarande den hittills utgående arvodesförhöjningens belopp jämte dyrtidstillägg därå, skulle vara mycket kännbar och måhända på många håll orsaka svårigheter, på vilka även läroverken indirekt bleve lidande. Dessutom kunna de sakkunniga, i vilkas uppdrag bland annat ingår att finna utvägar till ett förbättrande av de icke ordinarie läroverkslärarnas anställnings- och arbetsförhållanden, icke anse annat än att ett förslag, som innebär en så stark beskärning av de utgående lönerna utan kompensation i form av befordran, stämmer illa överens med de sakkunnigas uppgift. Av det följande torde vidare framgå, att den tid, som kommer att förflyta, innan de obefordrade läroverkslärarna komma i åtnjutande av den ordinarie tjänsteställningen, i själva verket blir längre och mera obestämd, än vad härovan förutsatts. De sakkunniga hava även ansett sig böra överväga, huruvida icke de rådande förhållandena påkalla särskilda åtgärder för att i full utsträckning göra de föreslagna nya ordinarie tjänsterna tillgängliga för de obefordrade lärarna. Åtgärder av flera slag hava därvid dryftats. Det vore tänkbart att vid tillsättningen avvika från gällande principer för att uppnå detta i sig självt önskvärda mål. Ansökningsproceduren skulle kunna beträffande de av de sakkunniga föreslagna nya tjänsterna suspenderas och ersättas med ett direkt utnämningsförfarande, antingen så, att viss lärare av Kungl. Maj:t utsåges till viss ordinarie tjänst, eller så, att ett antal extralärare vid ett läroverk direkt befordrades till ordinarie vid läroverket. På detta sätt skulle en avsevärd förenkling och därmed en önskvärd tidsvinst kunna åstadkommas vid tillsättningen. Emellertid tala starka skäl emot ett sådant förfarande. Bland annat skulle det bliva ofrånkomligt att helt bortse från det uttryck för egna önskemål från lärarens sida i fråga om tjänstgöringsort, som den frivilliga ansökan i sig innesluter, och ett utnämningsförfarande skulle därför utan tvivel icke av lärarna själva anses såsom för dem fördelaktigt. Vad närmast beträffar det förstnämnda förfaringssättet, innebär det därjämte, att skolöverstyrelsen skulle bliva nödsakad att icke blott gradera alla obefordrade lärare i rangordning inbördes utan även värdesätta anställningen vid de olika läroverken. Eran statens synpunkt måste alla läroverk anses likvärdiga, och en sådan rangordning läroverken emellan är därför icke möjlig. En direkt befordran av en extralärare vid det läroverk, där han för tillfället befinner

66 sig, synes lika olämplig och därtill obillig. Varje obefordrad kompetent lärare har enligt gällande bestämmelser rätt att söka varje ledig ordinarie tjänst, oavsett om han har anställning eller var han är anställd. Denna rätt skulle vid ett förenklat utnämningsförfarande av sistnämnda art förvägras alla utom den för tillfället vid ett visst läroverk anställde. Det skulle vidare medföra, att endast de obefordrade lärare, som för tillfället innehava extralärarfjänst, kunde ifrågakomma. Härigenom skulle uteslutas bland andra de kompetenta obefordrade lärare, som tjänstgöra såsom vikarier å ordinarie tjänster, vilket vore uppenbart obilligt. E t t utnämningsförfarande av det ena eller andra slaget måste därför enligt de sakkunnigas mening lämnas ur räkningen såsom ogenomförbart. Även andra liknande åtgärder äro av väsentligen samma skäl, som nu anförts, otänkbara. Det ligger emellertid i sakens natur, att de sakkunniga med sitt förslag till nya tjänster särskilt tagit sikte på ett förbättrande av befordringsmöjligheterna, och det förefaller därför rimligt, att de obefordrade i första hand komma i åtnjutande av de föreslagna nya ordinarie tjänsterna. Som ovan antytts, sammanhänger detta även intimt med möjligheten till ett snabbt avvecklande av systemet med arvodesförhöjning. De sakkunniga hava därför ansett sig böra överväga, huruvida icke de föreslagna nya tjänsterna borde på annat sätt helt reserveras för de obefordrade lärarna. Förutom de obefordrade äga enligt gällande läroverksstadga även redan befordrade lärare rätt att söka lediga ordinarie tjänster och därigenom uppnå en önskvärd förflyttning till annan tjänstgöringsort. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke hänsyn till syftet med de föreslagna tjänsterna kunde anses tala för att lärare, som redan erhållit befordran till ordinarie tjänst, s. k. transportsökande, borde avstängas från ansökningsrätt till de nu ifrågavarande tjänsterna. Det står för de sakkunniga klart, att en icke obetydlig försening eljest är oundviklig. Till många av de föreslagna tjänsterna komma troligen även transportsökande att anmäla sig, därest ansökan göres fullt fri. Visserligen kan det invändas, att någon allvarlig olägenhet ej härigenom uppstår för den obefordrade läraren, alldenstund den transportsökandes innehavda ordinarie tjänst i sin tur blir till ansökan ledig, därest han erhåller den nya tjänsten. Emellertid bör härvid beaktas, att varje befordringsärende måste beräknas i genomsnitt draga en tid av bortåt ett halvt år. Om en av de föreslagna nya tjänsterna ledigförklaras den 1 juli 1935, kan den sålunda beräknas vara tillsatt den 1 januari 1936. Har därvid en transportsökande utnämnts, blir hans förut innehavda tjänst i bästa fall tillsatt den 1 juli 1936. E t t helt år kan alltså hava förflutit, innan en obefordrad lärare tillträder en ordinarie tjänst. Det är emellertid ingalunda säkert, att icke även den efter den transportsökande ledigblivna tjänsten kommer att tillsättas med en ny transportsökande den 1 januari 1937 och dennes tjänst slutligen möjligen med en obefordrad den 1 juli 1937. Vissa särskilt »begärliga» tjänster komma möjligen att uppvisa en ännu längre serie tillsättningar, innan en obefordrad på grund av nyinrättandet erhåller befordran.

67 De sakkunniga hava ansett dessa olägenheter vara av så allvarlig art, att de tagit under noggrant övervägande, huruvida icke på grund av desamma en »transportspärr» borde anordnas beträffande de nya tjänsterna, åtminstone för de 222 tjänster, som skulle tillkomma på grund av de sakkunnigas eget förslag. De sakkunniga kunna icke blunda för det faktum, att den tidsutdräkt, som oundvikligen måste bliva följden av ett ansökningsförfarande i vanlig ordning, i hög grad försvagar den omedelbara verkan på förhållandena vid läroverken, som de sakkunniga med sitt förslag avsett. Dock hava de sakkunniga nödgats frångå även tanken på en begränsning av antydd art i ansökningsrätten till de ifrågavarande tjänsterna. Ej heller andra förändringar av gällande befordringsgrunder hava de sakkunniga ansett sig kunna förorda. Resultatet av de sakkunnigas överväganden har därför blivit, att ingen begränsning eller särskild anordning beträffande tillsättandet av de nya tjänsterna låter sig genomföra. Grundlagens bestämmelse om att varje tjänst skall tillsättas med hänsynstagande till de sökandes förtjänst och skicklighet, synes de sakkunniga icke kunna eller böra rubbas, hur önskvärt detta än må synas i det förevarande fallet. Däremot anse sig de sakkunniga med hänsyn till samtliga ovan klargjorda förhållanden böra bestämt förutsätta, att det syfte, som inrättandet av de av de sakkunniga föreslagna nya ordinarie tjänsterna avser inom gränserna för gällande befordringsgrunder tillgodoses och att transportsökande sålunda föredragas framför obefordrade sökande, endast därest starka sakskäl så bjuda. Den tidsutdräkt, som på sätt ovan anförts måste anses oundvikligen förbunden med själva tillsättningsproceduren, gör det än angelägnare än eljest, att inrättandet av de nya tjänsterna icke onödigtvis fördröjes. Önskvärdheten av arvodesförhöjningens snara avveckling pekar i samma riktning. De sakkunniga anse det emellertid icke välbetänkt, att alla de nya tjänsterna inrättas på en gång 1935, men fördelningen bör sträcka sig över så kort tidrymd som möjligt. De sakkunniga hava därför stannat vid att, såsom av i det föregående (sid. 61) återgivna uppställningar framgår, föreslå en fördelning på två budgetår. Av de av de sakkunniga föreslagna 222 nya ordinarie tjänsterna skulle nämligen enligt de sakkunnigas förslag 112 inrättas från och med budgetåret 1935—1936 och 110 från och med budgetåret 1936—1937. Härtill komma för utfyllande av 1927 års jämkade plan 38 budgetåret 1935—1936, 23 budgetåret 1936—1937 och slutligen ytterligare 13 nya ordinarie tjänster efter sistnämnda budgetår enligt den detaljerade fördelning, som återfinnes i bil. 5. Sammanslås dessa senare tjänster med de av de sakkunniga föreslagna, skulle sålunda budgetåret 1935—1936 komma att inrättas 150, budgetåret 1936— 1937 133 och efter sistnämnda budgetår 13 eller sammanlagt 296 nya ordinarie tjänster. (Jfr uppställning å sid. 61.) Enär denna fördelning av inrättandet av de nya tjänsterna såväl som övriga ovan anförda omständigheter synas göra en icke obetydlig försening i genomförandet av de föreslagna åtgärderna oundviklig, hava de sakkunniga, vilka ursprungligen strävat efter ett resultat av sina undersökningar, som kunnat möjliggöra ett omedelbart slopande av det provisoriska systemet med arvodes-

68 förhöjning till de obefordrade lärarna såsom kompensation för försenad befordran, icke ansett sig kunna vidhålla denna sin ståndpunkt. Det kan enligt de sakkunnigas uppfattning icke anses förenligt med rättvisa och billighet, att den kompensation, som ansetts böra tillkomma vissa obefordrade lärare vid de allmänna läroverken på grund av genom statens egna åtgärder orsakad försenad befordran, indrages före den tidpunkt, då befordran för den enskilde läraren verkligen förbättrats, och denna tidpunkt inträder, såsom de sakkunniga ovan ådagalagt, faktiskt icke förrän han utnämnts till innehavare av ordinarie tjänst. Å andra sidan anse de sakkunniga ett system med provisorisk arvodesförhöjning så olämpligt under normala förhållanden och, enligt vad i kostnadsberäkningarna närmare skall visas, ekonomiskt så oförmånligt för det allmänna, att tidpunkten för dess slutliga borttagande dock icke bör göras beroende av den enskilde lärarens vilja och förmåga att förskaffa sig en ordinarie lärartjänst. Med hänsyn till nu anförda omständigheter hava därför de sakkunniga ansett, att beträffande arvodesförhöjningen ett avvecklingsförfarande under begränsad tid är det lämpliga och riktiga, helst som kostnaderna för den fortsatta arvodesförhöjningen bliva begränsade till en relativt kort tidrymd och därefter helt bortfalla. Emellertid vilja de sakkunniga i detta sammanhang ånyo understryka, att de icke kunna föreslå vare sig ett borttagande över huvud taget eller en avveckling under begränsad tidrymd av arvodesförhöjningen under annan förutsättning, än att nya ordinarie tjänster inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. E t t beskärande av det föreslagna antalet nya tjänster måste komma att leda till att befordringsförhållandena för många icke befordrade lärare alltfort komma att vara sådana, att arvodesförhöjning av samma skäl som hittills måste anses ofrånkomlig såsom kompensation för de kvarstående otillfredsställande befordringsmöjligheterna. De sakkunniga hava i annat sammanhang omnämnt, att ett borttagande av arvodesförhöjningen utan motsvarande kompensation i form av befordran icke kan undgå att få allvarliga verkningar för läroverken och lärarna. E t t sådant förfaringssätt torde icke heller stå i god överensstämmelse med rådande praxis vid införande av förändringar, som äro förbundna med ogynnsamma ekonomiska konsekvenser för de befattningshavare, vilkas förhållanden regleras. Därest emellertid av statsfinansiella skäl ett val skulle bliva oundgängligt mellan ett bibehållande av arvodesförhöjningen tills vidare utan inrättande av nya tjänster och ett slopande av arvodesförhöjningen från och med höstterminen 1935 i samband med beslut om inrättande av nya ordinarie tjänster i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, synes det de sakkunniga både med hänsyn till de stora kostnader, som, enligt vad i kostnadsberäkningarna närmare klargöres, äro förbundna med den förra utvägen, liksom även med hänsyn till angelägenheten av ett snabbt ordnande av förhållandena den senare utvägen vara att föredraga. På grund av vad i det föregående anförts föreslå de sakkunniga, att arvodesförhöjning fortfarande utgår till de lärare, som före ingången av läsåret 1935—

69 1936 uppburit sådan. All arvodesförhöjning därutöver bör borttagas, och skulle sålunda alla de lärare, som skolat höstterminen 1935 eller därefter för första gången komma i åtnjutande av arvodesförhöjning, icke komma att uppbära sådan. Uppflyttning till högre arvodesförhöjning för dem, som även efter utgången av vårterminen 1935 komma att uppbära arvodesförhöjning, synes de sakkunniga böra äga rum liksom hittills, oaktat vissa skäl tala för att även uppflyttningen borde inställas. Enär de sakkunniga föreslå en mycket begränsad övergångstid och de lärare, som därunder bliva berättigade till sådan uppflyttning, fått vänta på sin befordran under rätt avsevärd tid, hava de sakkunniga likväl ansett det enklast och rättvisast, att gällande grunder för arvodesförhöjnings utgående — med ovan angivna begränsning •—• kvarstå oförändrade t. o. m. läsåret 1936—1937. Vid sistnämnda tidpunkt bör arvodesförhöjning helt upphöra att utgå. En lönesänkning på grund av utebliven arvodesförhöjning från och med läsåret 1937—1938 är visserligen att förutse för de lärare, som komma att under övergångstiden åtnjuta fortsatt arvodesförhöjning och icke före nyssnämnda tidpunkt erhållit befordran, men de sakkunniga anse det likväl vara angeläget, att staten snarast möjligt befrias från kostnader för detta ändamål. Vid denna tidpunkt skulle de sakkunnigas förslag till nya ordinarie tjänster komma att i stort sett vara genomfört. De kvarstående obefordrade, som under övergångstiden åtnjutit arvodesförhöjning, torde vid tidpunkten för dennas totala borttagande vara så få, att staten icke av hänsyn till dem kan anses böra längre utsträcka avvecklingstiden. Extralärarna hava även under normala förhållanden möjlighet till befordran, utan att nya tjänster för den skull behöva tillskapas, enär genom ordinarie lärares avgång ett antal tjänster årligen bliva till ansökan lediga. Det torde av kostnadsberäkningarna framgå, att de sakkunniga icke förbisett denna omständighet. Orsaken till att den icke återfinnes i den föregående utredningen är den, att utredningen avsett att utröna en lämplig proportion mellan ordinarie och icke ordinarie lärare vid läroverken. Dessa i vanlig ordning lediga tjänster utgöra visserligen ur de obefordrade lärarnas synpunkt befordringsmöjligheter, men enär tjänsterna redan äro inrättade, inverkar deras besättande med ny innehavare, även om denne tidigare varit obefordrad, icke på nämnda proportion. På grund av ordinarie lärares avgång vid uppnådd pensionsålder komma enligt uppställningen å sid. 63 omkring 25 tjänster att bliva lediga under vart och ett av åren 1935—1939. Hänsyn har ej kunnat tagas till tjänster, som av annan orsak än ovan nämnts bliva lediga, enär antalet av dessa icke kan med någon grad av säkerhet på förhand uppskattas.

Kap. TIL Verkningarna av de sakkunnigas förslag. Det synes de sakkunniga vara nödvändigt att åskådliggöra, hur de föreslagna åtgärderna påverka förhållandena vid läroverken, liksom även att tillse, huruvida åtgärderna stå i överensstämmelse med de ovan anförda principerna och uppfylla de fordringar, som med dessa såsom utgångspunkt böra ställas på utredningen. Emellertid bör redan från början betonas, att det är ytterst svårt att på förhand bedöma de framtida verkningarna, enär i framtiden omständigheter kunna inverka, vilka icke kunnat förutses vid utredningen. Så är det exempelvis icke möjligt att förutse, i vad mån antalet extralärare under de närmast följande åren kommer att förändras, och de sakkunniga utgå därför vid alla sina framtidskalkyler ifrån att lärarkårens totala numerär förblir densamma som beräknats för läsåret 1935—1936. Extralärarantalet skulle — därest inga nya tjänster inrättas — för läsåret 1935—1936 fördela sig på följande sätt: Extralärare i egentlig mening Timlärartimmar, evalverade

433 lärare '

Reserv för oförutsedda behov För upprättande av nya parallellavdelningar m. m.

•

10 » 15 » Summa 501 lärare

Därest de sakkunnigas förslag godtages, skulle förhållandena komma att gestalta sig såsom nedanstående uppställning visar: Extralärare ht. 1935 enligt uppställning ovan Härav skulle enligt de sakkunnigas förslag befordras: läsåret 1935—1936 150 läsåret 1936—1937 133 efter läsåret 1936—1937 • 13 Kvarstående extralärare efter fullständigt genomförande av de sakkunnigas förslag

296 205

För att vinna överensstämmelse mellan de sakkunnigas förslag och verkningarna därav på extralärarnas antal, måste hänsyn tagas till att högre allmänna läroverket i Bromma icke är fullt utbyggt under den tidsperiod, som

71 här avses. P ä grund härav måste 13 extralärartjänster tänkas där tillkomma. Antalet kvarstående extralärare blir därför i stället 218. (Jfr noten till tablån nedan.) Befordringar till ordinarie tjänster, vilka blivit lediga på grund av innehavarens avgång, minska icke antalet extralärare, enär den befordrade under förutsättning av konstant organisation måste ersättas med en ny extralärare. I hela sin omfattning framgå verkningarna av de sakkunnigas förslag av följande tablå:

Lärarantalets fördelning vid de allmänna läroverken dels oavsett de sakkunnigas förslag, dels under förutsättning att förslaget godtages. Det totala lärarbehovet förutsattes för framtiden = behovet 1935—1936. Enligt de sakkunnigas förslag Ökning + minskAv skolöverning styrelsen Utani jämf. m. beräknat för organilärarbehov Till utfyllande av Sum1927 sationen 1935—1936 1927 års plan ma års 1935— plan 1936 Lektorer

367 + 1 9 =

987 + 44 = 1031

248 + 11 =

3S6 222

+

+ 266 1

+

-

283 Timlärartimmar evalverade

. . . . .

43 Reserv för oförutsedda behov

. . . .

10 För nya parallellavdelningar m. m. .

15 Summa ordinarie lärare (exkl. rektorer)

1 602 + 74 = 1 676 1

222 1898

Summa extralärare

-

283 Summa lärare

211Ö

+

+ 296

Extralärare i % av hela antalet lärare 24'*

10 %

-14%

Som synes komme under ovan angivna förutsättningar de sakkunnigas åtgärder att medföra en nedgång i extralärarantalet från det för läsåret 1935— 1936 — oavsett tillkomsten av nya ordinarie tjänster — beräknade, eller 501, till 218. Om inga nya tjänster tillkomme läsåret 1935—1936, skulle antalet extralärare, vikarier oräknade, då komma att utgöra 24 % av hela lärarantalet (exkl. rektorer). Genom de sakkunnigas förslag skulle procenten under förutsättning av konstant totalantal lärare komma att nedgå till 10 %. Som synes är denna procentsiffra avsevärt högre än den 1927 beräknade, 6*9 %, vilket torde ådagalägga, att de sakkunniga iakttagit försiktighet vid sin bedömning. Un1 Att nedgången i extralärarantalet icke blir exakt lika stor som antalet föreslagna nya tjänster beror på att högre allmänna läroverket i Bromma ännu.ej är fullt utbyggt. Förslaget upptager för detta läroverk vid fullständig organisation 22 nya ordinarie tjänster jämte 1 kvarstående extralärare, sammanlagt 23 nya lärarkrafter, av vilka för närvarande endast 10 finnas vid läroverket såsom extralärare.

der det att det av 1927 års riksdag beräknade procenttalet skulle komma att motsvara ungefär en extralärare per läroverk, motsvarar det av de sakkunniga nyss angivna, 10 %, genomsnittligt l - 5 extralärare per läroverk. Det för läsåret 1935—1936 beräknade antalet extralärare, oavsett nya ordinarie tjänster, eller 501, motsvarar icke mindre än i genomsnitt nära 4 extralärare per läroverk (jfr sid. 35 och 36). Det återstår att åskådliggöra, huruvida den elasticitet, som enligt vad ovan sagts är ett oeftergivligt villkor för läroverksorganisationen, icke tilläventyrs blir för liten, om de sakkunnigas förslag genomföras. Detta torde framgå av nedanstående uppställning: 1. Avgående ordinarie lärare under läsåren 1933—1939

125 1 0^7

2.

Timlärartimmar 1935: 1 037, evalverade till extra lärare-7TT— . . . .

3. 4. 5.

E x t r a lärare » > » . »

1935 1935, reserv för oförutsedda behov 1935, för nya parallellavdelningar Summa lärare

150 10 15 343

På grund av den elasticitet, som representeras av lärarna i punkterna 1, 2 och 3 ovan, kan, såsom framgår av bil. 6, läroverksorganisationen i fall av behov minskas med 277 klassavdelningar. Lärarna i punkterna 4 och 5 ovan representera, om varje lärare beräknas i genomsnitt motsvara en klassavdelning, en ytterligare möjlighet till minskning med 25 klassavdelningar. Sammanlagt skulle sålunda 1935 års läroverksorganisation på grund av den elasticitet, som inneslutes i punkterna 1—5 ovan, kunna minskas med 302 klassavdelningar. Beräknas en klassavdelning i genomsnitt omfatta 25 lärjungar, skulle ovan angivna elasticitet medgiva en sänkning i lärjungetillströmningen till de allmänna läroverken till och med vårterminen 1939 med ungefär 25 X 302 eller med omkring 7 500 lärjungar. Det nuvarande lärjungantalet (höstterminen 1934) är 44 737 lärjungar. Lärjungantalet skulle sålunda kunna nedgå till omkring 37 000 lärjungar till och med vårterminen 1939, utan att det av de sakkunniga föreslagna antalet ordinarie lärare behöver minskas. En så stark minskning av lärjungantalet vid de allmänna läroverken på ett fåtal år synes de sakkunniga ytterst osannolik. Det förtjänar nämnas, att i ovanstående framställning hänsyn icke tagits till alla de elasticitetsmoment, som faktiskt finnas. Beträffande dessa hänvisas till den redogörelse, som ovan lämnats å sid. 53—59 angående omständigheter, som påverka lärjungetillströmningen till läroverken. De sakkunniga anse i allt fall för sin del, att den elasticitet, som förut uppvisats, är fullt tillräcklig och betryggande för att möta varje tänkbar minskning i lärjungetillströmningen till läroverken under de närmaste fem åren.

73 En annan fråga, som måhända uppställer sig i detta sammanhang, är, huruvida icke till äventyrs ett tillsättande av så många ordinarie lärartjänster under en så kort tidsperiod, som de sakkunniga föreslagit, kunde ogynnsamt inverka på urvalet bland de sökande till dessa nya tjänster. Nedanstående uppställning torde giva full klarhet om urvalsmöjligheterna. Den omständigheten bör ej heller förbises, att de allra flesta av de lärare, som komma i fråga till nämnda tjänster, äro personer med lång tjänstgöring bakom sig och därtill även i fortsättningen komme att permanent utöva sin verksamhet såsom lärare vid läroverken, även om de nya ordinarie tjänsterna ej komme till stånd. De sakkunnigas förslag i förhållande till antalet obefordrade kompetenta lärare. Antal obefordrade kompetenta lärare vårterminen 1934 449 Under läsåren 1934—1935, 1935—1936 och 1936—1937 avsluta c:a 90 lärarkandidater per läsår sitt provar Sålunda tillkomma intill höstterminen 1937 3 x 90 . . . . 270

719 Enligt de sakkunnigas förslag skulle befordras:

1935-1936 1936-1937

;

Dessutom beräknas komma att befordras till ordinarie tjänster, lediga på grund av förre innehavares avgång, c:a 25 per läsår, alltså 3 x 25 Höstterminen 1937 skulle sålunda finnas obefordrade, kompetenta lärare till ett antal av Anm.

150 133 75

353 361

Provårskursen förutsattes icke omorganiserad.

Hur de sakkunnigas förslag komma att påverka den genomsnittliga levnadsresp. tjänsteåldern vid första befordran, är givetvis vanskligt att förutsäga. Därest med anledning av det relativt stora antalet nya tjänster kan förutsättas, att tjänsteåldern i stort sett blir avgörande för placeringen, torde en föreställning härom kunna erhållas genom studium av uppställningarna å sid. 39, 41 och 42 ovan. Under nyss givna förutsättning skulle den genomsnittliga levnadsåldern vid första befordran komma att sjunka till ungefär 33 år, vilket icke kan anses vara en allt för låg befordringsålder. År 1915 var nämligen genomsnittsåldern vid första befordran 30-8 år. Den genomsnittliga tjänsteåldern skulle under samma förutsättning komma att bliva omkring 8 terminer. Emellertid äro dylika förhandsberäkningar mycket osäkra och i båda de angivna fallen beroende av tillfälligheter, vilka icke ens tillnärmelsevis kunna på förhand beaktas. De sakkunniga anföra därför dessa summariska beräkningar med all nödig reservation.

Kap. VIII. Upprätthållandet av den föreslagna proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare. Ovanstående redogörelse visar, att de sakkunniga vid sina försök att fastställa en lämplig proportion mellan de ordinarie och de icke ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken icke kommit fram till något fast procenttal, som kunde tänkas vara permanent tillämpligt på läroverken. De hava tvärtom ansett, att -ett dylikt procenttal kan fastställas med hänsyn till de skiftningar i läroverksorganisationen, som ständigt göra sig gällande. De sakkunnigas utredning har i stort sett kommit ätt följa riktlinjer, som redan för lång tid sedan utstakats genom uttalanden av Kungl. Maj:t och riksdagen. Resultatet har också i allt väsentligt blivit detsamma som vid tidigare utredningar av liknande spörsmål: förslag om ett antal nya ordinarie ämneslärartjänster vid de allmänna läroverken. Icke heller kan det antal nya tjänster, som.de sakkunniga föreslå, sägas vara anmärkningsvärt stort, särskilt om hänsyn tages till att det gällt att föreslå åtgärder för att täcka behov, som av olika skäl under nära 20 år icke eller blott ofullständigt tillgodosetts. Jämföras de sakkunnigas förslag till nya tjänster med de åtgärder, som vidtogos i samband med beslutet om omorganisation av de allmänna läroverken år 1904, är antalet föreslagna nya tjänster snarare ganska litet. Det antal nya tjänster, som inrättades i anledning av eller i nära samband med 1904 års beslut, uppgår till omkring 250. Sett mot bakgrunden av dåtida förhållanden var det då inrättade antalet tjänster i själva verket vida större än det nu föreslagna. Vid tidpunkten för denna tidigare skolreform funnos 77 läroverk med ett sammanlagt antal ordinarie lärare av c:a 870. Den procentuella ökningen av de ordinaries antal genom de ovannämnda nyinrättade tjänsterna var c:a 28 %, under det att de nu av de sakkunniga föreslagna nya tjänsterna, inräknat dem, som tillkomma för utfyllande av 1927 års jämkade plan, innebära en ökning av den ordinarie lärarkåren med endast omkring 18 %. Vad som egentligen skiljer de sakkunnigas utredning från tidigare verkställda är, att densamma på grund av omständigheterna blivit mera djupgående än dessa, vilket till stor del berott på att de sakkunniga haft att arbeta med detta problem isolerat, medan tidigare andra läroverksfrågor samtidigt dryftats. Enligt de sakkunnigas mening har detta varit till fördel för utredningens resultat. Det enda verkligt nya i de sakkunnigas utredning av ifrågavarande spörsmål synes vara, att extralärarfrågan av de sakkunniga frigjorts från en rad ovidkommande omständigheter och förankrats vid en objektiv grund, näm-

75 ligen läroverkens behov, sådant detta framträder i form av antalet klassavdelningar av mera permanent art. Såväl tillskapandet av en under alla förhållanden tillämplig fast procentsats för proportionen mellan de ordinarie och de icke ordinarie lärarna som ett mätande av behovet av ordinarie tjänster efter extralärarnas mer eller mindre berättigade krav på bättre befordringsförhållanden synas nämligen de sakkunniga vara otillfredsställande lösningar, främst emedan de icke taga hänsyn tiU det enligt de sakkunnigas mening enda väsentliga och utslagsgivande, nämligen läroverkens behov av ordinarie tjänster. Visserligen kan emot de sakkunnigas utredning måhända invändas, att densamma endast för en viss begränsad tid giver tillfredsställande resultat och alltså icke slutgiltigt och för all framtid bringar extralärarfrågan ur världen såsom läroverksproblem. Efter utgången av den tid, de av de sakkunniga föreslagna åtgärdernas genomförande kräver, kunna förhållandena åter glida tillbaka i de gamla hjulspåren och en ny »extralärarkris» inom icke allt för avlägsen framtid uppträda. De sakkunniga finna en sådan invändning som den ovanstående berättigad men måste ändock anse, att deras metod för lösande av det föreliggande problemet erbjuder så stor säkerhet och så stora fördelar, att den likväl bör fasthållas. Emellertid kräver densamma för att kunna giva bestående resultat oundvikligen en komplettering. Denna skulle enligt de sakkunnigas mening bestå däri, att skolöverstyrelsen, som givetvis i enlighet med sitt åliggande oavlåtligt följer utvecklingen av förhållandena inom läroverken, med vissa bestämda mellanrum upprepar den nu gjorda utredningen efter väsentligen samma grunder, som de sakkunniga tillämpat, och framlägger de resultat, vartill densamma leder, vare sig detta går ut på en minskning av de ordinarie tjänsternas antal genom indragning eller på en ökning av desamma på grund av tillkomsten av eventuella nya klassavdelningar av permanent natur. Härigenom torde utan svårighet kunna undvikas såväl uppkomsten av en för stor kår av ordinarie lärare vid läroverken som en ökning av de icke ordinarie lärarkrafterna utöver vad som motiveras av elasticitetsbehovet, representerat av antalet tillfälliga klassavdelningar. De åtgärder, de sakkunniga nu föreslagit, kunna anses fullt tillräckliga till och med läsåret 1939—1940. Den första allmänna revisionen från skolöverstyrelsens sida skulle sålunda lämpligen kunna ske vid utgången av nämnda läsår och då avse en ny femårsperiod. De sakkunniga finna för sin del, att deras nuvarande förslag, kompletterat med en sådan vart femte år av skolöverstyrelsen företagen omprövning av lärarbehovet, är bättre ägnat att tillförsäkra läroverksorganisationen lämplig grad av smidighet än andra åtgärder, som avse längre tid. På detta sätt blir det även möjligt att följa och eliminera verkningarna av en minskad lärjungetillströmning på grund av en fortgående sänkning av nativiteten.

6—342920

Kap. IX. Undersökning rörande de icke ordinarie lärarnas anställningsvillkor och tjänsteställning samt därmed sammanhängande förslag. 1. Anställningsvillkor. Även om, såsom de sakkunniga föreslagit, ett avsevärt antal nya ordinarie lärartjänster kommer att upprättas och extralärarkåren till följd därav kommer att väsentligen minskas, bliva givetvis icke ordinarie lärare för framtiden erforderliga i ej ringa antal vid de allmänna läroverken. Tillfälliga klassavdelningar medföra ett behov av extra lärare, stundom också av timlärare, och behov av vikarier förefinnes ständigt. Enligt § 122 läroverksstadgan liksom ock enligt förut gällande bestämmelser förordnas, såsom förut nämnts, extra och vikarierande lärare av skolöverstyrelsen, sedan vederbörande rektor inkommit med förslag i ämnet. Tidigare skedde tillämpningen av denna föreskrift i regel så, att en lärare anmälde sig hos en rektor, som för sitt läroverk behövde extra lärarkraft. överenskommelse, till formen preliminär, träffades så mellan rektor och läraren, varefter rektor insände sitt förslag till skolöverstyrelsen, som i de allra flesta fall stadfäste förslaget. Ännu kan anställandet av extra lärare äga rum på detta sätt, men under senare år har den s. k. extralärarbyrån i allt större omfattning kommit att fungera som förmedlingsanstalt. Extralärarbyrån upprättades år 1891 av styrelsen för det dåvarande Svenska läraresällskapet, numera benämnt Läroverkslärarnas riksförbund, i syfte att förmedla extra ordinarie lärares anställning vid de allmänna läroverken. Sedan år 1892 utgår till byrån statsunderstöd, numera uppgående till 3 000 kronor årligen. Byrån, som är förlagd till Stockholm, förestås av en extra ordinarie läroverkslärare. För att giva ett begrepp om omfattningen av byråns nuvarande verksamhet må några siffror lämnas. Under redovisningsåret den 1 juli 1933—den 30 juni 1934 anmäldes på byrån 893 sökande (465 manliga och 428 kvinnliga), 822 rekvisitioner å förslag till platser ingingo, 3 782 lärare och lärarinnor föreslogos, och antalet in- och utgående expeditioner var 8 018. Dessutom rådfrågas byrån i alltjämt stigande grad rörande allehanda spörsmål inom undervisningsväsendet, dels skriftligen, dels vid personliga besök. Byråns verksamhet för förmedlande av anställning vid läroverken utövas huvudsakligen på följande sätt. Lärare och läraraspiranter insända av betygsavskrifter åtföljd ansökan till byrån. Rektorerna anmäla där sitt behov av icke ordinarie lärare, och byrån lämnar rektorerna för-

slag å lämpliga personer. Givetvis kan även skolöverstyrelsen i samband med sitt arbete med fördelningen av icke ordinarie lärare från byrån inhämta upplysningar i ena eller andra hänseendet, liksom andra intresserade kunna vid behov vända sig dit. Ehuru byråns huvudsakliga — och ursprungliga - • verksamhetsområde omfattar de allmänna läroverken, förmedlar den anställning även vid folkskoleseminarier samt kommunala och enskilda läroanstalter. Byråns växande betydelse för läroverken framgår, utom av ovannämnda siffror, därav att skolöverstyrelsen i cirkulär den 15 maj 1933 till rektorsämbetena vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet angående anvisningar i fråga om ärenden rörande tjänstledigheter och förordnanden meddelat, att rektor, då behov uppstår av förordnande för längre tid än fjorton dagar, bör — med visst undantag — å byrån omedelbart efterhöra aspiranter å förordnandet. En grupp av ärenden angående förordnande av icke ordinarie lärare är undantagen från skolöverstyrelsens handläggning, i det att enligt § 121 läroverksstadgan rektor äger att åt lärare bevilja tjänstledighet för sammanlagt högst en termin, om ledigheten är föranledd av vederbörligen styrkt sjukdom, i andra fall för högst fjorton dagar, samt enligt § 122 har att förordna vikarie för sålunda tjänstledig lärare. Såsom förut omnämnts, förordnas extralärare enligt nuvarande ordning för en tid av en termin eller högst ett läsår. Det förra är enligt nu tillämpad praxis regel för lärare, som icke genomgått provar. Förordnande vid visst läroverk kan givetvis förlängas år efter år, såvida behov av extralärare fortfarande föreligger vid läroverket och rektor alltjämt föreslår läraren i fråga. I annat fall måste läraren för vinnande av anställning vid annat läroverk upprepa anmälningsproceduren. I sämsta fall nödgas han längre eller kortare tid gå utan anställning. Vikarierande lärare förordnas givetvis för den tid, vederbörande lärares tjänstledighet varar. Den nu lämnade redogörelsen visar enligt de sakkunnigas mening, att vissa brister finnas beträffande sättet för de icke ordinarie lärarnas anställande. Först och främst synes det anmärkningsvärt, att en så betydelsefull del av skolöverstyrelsens verksamhet som anställandet av en lärarkategori, för närvarande uppgående till ej mindre än omkring 30 procent av hela lärarkåren, är i avsevärd grad beroende av en enskild institution, extralärarbyrån. Ehuru denna byrå numera på ovan antytt sätt tagits och tages i anspråk av vederbörande statsmyndighet, är det tydligt, att ingen garanti för dess fortsatta tillvaro finnes. Skulle den nedläggas, måste dess nuvarande uppgifter fyllas på annat sätt. Det är vidare tydligt, att med nuvarande system skolöverstyrelsen saknar möjlighet att vid varje tidpunkt fullt överblicka det föreliggande behovet av lärarkraft samt att fördela förordnandena efter fullt enhetliga grunder. Enligt nu gällande bestämmelser är som nämnts redan en hel grupp av förordnanden undantagen från överstyrelsens handläggning, nämligen den som omfattar av vederbörande rektorer meddelade förordnanden.

78 Det förhållandet, att de icke ordinarie lärarnas anställande i så hög grad är beroende av vederbörande rektorers förslag, kan vidare för den dock under eget ansvar arbetande läraren medföra ett icke önskvärt beroende av rektor och innebära en allt för hög grad av osjälvständighet hos läraren. Och för det allmänna kan det ej vara likgiltigt, att sättet för åtskilliga statstjänares anställande formellt icke utesluter möjligheten av ett visst godtycke vid valet. Såsom en brist måste det slutligen betecknas, att lärarna själva sakna möjlighet att erhålla tillräcklig överblick över vilka förordnanden som ett följande läsår kunna väntas bliva tillgängliga. Det händer säkerligen ej så sällan, att en rektor vid slutet av ett läsår ej kan med visshet veta, huruvida medel för en extralärare kunna vara att påräkna för hans läroverk för nästföljande läsår, och således ej anser sig kunna ställa förnyat förordnande i utsikt för läraren. Denne vågar då i regel ej dröja med att söka nytt förordnande utan anmäler sig vanligen hos extralärarbyrån för erhållande av ny anställning. Byrån sänder lärarens ansökningshandlingar till rektorer, som behöva extralärare, och då läraren i regel ej vågar avslå ett givet erbjudande, blir hans placering tydligen fullkomligt slumpartad. Det kan sedan visa sig, att den förstberörda extralärarfjänsten fortfarande kan erhållas eller att eventuellt någon annan å närbelägen ort står till buds, men ett ombyte av extralärare vid ifrågavarande läroverk blir dock oundvikligt till olägenhet för önskvärd kontinuitet i undervisningen och till onödig kostnad för läraren. Av det anförda framgår enligt de sakkunnigas mening, att de uppvisade bristerna äro en följd av det nuvarande systemet för de icke ordinarie lärarnas anställande, enligt vilket ej mindre än tre olika faktorer, rektorerna, extralärarbyrån och skolöverstyrelsen, i regel äro verksamma för nämnda ändamål. Att undanröja de angivna olägenheterna synes därför icke vara möjligt, med mindre än att den nämnda tredelningen försvinner. De sakkunniga anse det nödvändigt, att skolöverstyrelsen, vilken enligt gällande bestämmelser har att som regel svara för de icke ordinarie lärarnas förordnanden, övertager allt bestyr härmed, även det mera förberedande, som nu utföres av rektorerna och extralärarbyrån. Detta innebär, att byråns verksamhet överflyttas till överstyrelsen. Den enhetlighet vid förordnandenas fördelning, som är önskvärd, skulle härigenom till gagn för läroverken kunna komma till stånd, och därjämte finge skolöverstyrelsen en möjlighet att i god tid företaga ett urval bland de unga läraraspiranter, som efter avlagd examen söka anställning vid läroverken. Det måste vara en fördel, om på detta sätt personer, som visa sig i ena eller andra avseendet olämpliga för lärarkallet, kunna redan på ett tidigt stadium bringas att lämna en bana, för vilken de sakna vissa förutsättningar. Att åt provåret överlåta ett dylikt urvalsförfarande lärer icke kunna lämpligen ske med den organisation, provåret för närvarande har, och det synes för övrigt vara mest skonsamt att i tid hindra en person från att slå in på en olämplig levnadsbana. Då skolöverstyrelsen ju redan har att verkställa fördelningen av extralärartjänsterna, synes det också lämpligast, att överstyrelsen får ensam handhava frågor om lärarnas placering på dessa tjänster.

79 Även för den enskilde läraren är det av värde, att förordnandena av icke ordinarie lärare helt ombesörjas av skolöverstyrelsen. För honom kan det medföra en känsla av större trygghet, om han är utan någon mellanhand anställd av och har direkt förbindelse méd vederbörande centrala myndighet, han är mindre beroende av olika rektorers önskemål och känner sig vara direkt anställd av staten och ej av en rektor. Slutligen torde förflyttningsrisken för läraren förminskas. Detta förhållande är av ej ringa betydelse, så mycket mer som läraren har att helt bära kostnaderna för flyttning från en ort till en annan. Det har från extralärarhåll ifrågasatts, att nämnda kostnader skulle ersättas av staten i de fall, då förflyttningen sker utan lärarens egen begäran. För en åtgärd i denna riktning kunna enligt de sakkunnigas mening starka skäl anföras, och Kungl. Maj:t har ock i enstaka undantagsfall beviljat resebidrag till lärare, som förordnats att för en kortare tid uppehålla vikariat å ort på stort avstånd från lärarens boningsort. Det kan utan allt tvivel vara mycket betungande för den icke ordinarie läraren att bestrida här ifrågakommande utgifter, vilka åsamkas honom, utan att han själv kan därpå inverka, medan å andra sidan staten givetvis ej kan avstå från sin rätt att placera läraren, där läroverkens intressen så fordra. De sakkunniga hava dock ansett sig böra upptaga denna fråga till omprövning endast beträffande ersättning för själva resekostnaden för läraren och — därest han är gift — för hans familj. Dessa kostnader torde böra ersättas av statsmedel, givetvis som nämnts under förutsättning att förflyttningen skett utan lärarens egen begäran, och de sakkunniga vilja alltså tillstyrka åtgärder i nu angivet syfte. Medgivandet torde dock böra avse allenast de icke ordinarie lärare, som, på sätt här nedan angives, erhållit förordnande tills vidare. Kostnaderna torde icke bliva betydande, enär genom den av de sakkunniga ovan föreslagna centraliseringen av ärenden rörande förordnande av icke ordinarie lärare antalet förflyttningar av här ifrågavarande art torde komma att väsentligt reduceras. Såsom ovan påpekats, äger vederbörande rektor att bevilja lärare tjänstledighet, om ledigheten är föranledd av sjukdom eller av offentligt uppdrag, för högst en termin, i andra fall för högst fjorton dagar, och rektor har då också rätt att förordna på grund av dylik tjänstledighet erforderlig icke ordinarie lärare ävensom vikarie å vakant tjänst, därest förordnandet ensamt för sig eller tillsammans med förordnande, som lä.aren omedelbart förut innehaft vid läroverket, avser högst en termin. Dessa bestämmelser hava införts först genom en den 22 juni 1932 beslutad ändring i 1928 års läroverksstadga och återfinnas i 1933 års stadga. Tidigare gällde, att rektor ägde att för högst två veckor bevilja lärare tjänstledighet och förordna vikarie. Ändringen torde hava företagits i syfte att lätta skolöverstyrelsens arbetsbörda och har utan tvivel bidragit härtill. Skulle nu en centralisering av hithörande ärenden genomföras på ovan föreslaget sätt, kan det dock ifrågasättas, om ej en begränsning av rektorernas förordnandebefogenhet är önskvärd. E t t exempel torde kunna närmare belysa denna sak. Centraliseringen åsyftar ju att bereda överstyrelsen möjlighet att avpassa förordnandena på ett så vitt möjligt rättvist och

80 Ut läroverkens synpunkt lämpligt sätt, så att å ena sidan en lärare med längre föregående tjänstgöringstid och i övrigt goda meriter ej får stå tillbaka för en yngre, och å andra sidan att största möjliga kontinuitet i förordnandena bibehålies. Om nu en rektor förordnar en vikarie för en hösttermin och detta förordnande behöver förlängas att avse även vårterminen, kan skolöverstyrelsen • - som enligt gällande bestämmelser har att meddela sistberörda förordnande _ ange s i g böra rättvisligen utbyta höstterminens vikarie mot en annan med större meriter. En dylik förändring skulle hava undvikits, därest överstyrelsen haft att utfärda även höstterminens förordnande. Ä andra sidan är det uppenbart, att det för överstyrelsen är en lättnad att undslippa en mängd ärenden om kortare förordnanden, och det synes därför lämpligt, att rektorernas förordnanderätt bibehålies i viss utsträckning, exempelvis avseende en tid ev högst en månad. Det kan i detta sammanhang påpekas, att för motsvarande läroanstalter i Norge gäller, att rektor antager vikarier för en tid av intill en månad, medan längre tids vikariat tillsättas av »overstyret». De vidgade uppgifter i fråga om förordnande av de icke ordinarie lärarna, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma skolöverstyrelsen, torde icke utan vidare kunna påläggas överstyrelsen. Dess arbetsbörda är redan nu så betydande, att en så väsentlig utökning av densamma enligt de sakkunnigas mening icke är tänkbar utan personalförstärkning. Det synes alltså de sakkunniga vara nödvändigt, att överstyrelsen för ifrågavarande ändamål får till sitt förfogande en särskild tjänsteman. Vad dennes kvalifikationer angår, •bör det betonas, att man icke lärer kunna nöja sig med t. ex. en amanuens. Ifrågavarande tjänsteman skulle hava att självständigt förbereda och inför vederbörande avdelningschef föredraga ärenden angående icke ordinarie lärare, en uppgift, vilken ej blott torde bliva kvantitativt omfattande nog utan även feomme att för sitt rätta utförande kräva erfarenhet, omdöme och kännedom #m läroverkens och de icke ordinarie lärarnas förhållanden i en omfattning, som näppeligen kan i regel förutsättas hos en befattningshavare vid början av hans fcana. Det är angeläget att åt dessa ärenden tillförsäkra en kontinuitet i bedömandet, som icke kan förväntas, om behandlingen av dem överlämnas åt mera tillfälliga befattningshavare. Enligt de sakkunnigas mening torde man för att få tillräcklig garanti för behövlig kapacitet ej heller kunna stanna för en tjänsteman i den lägsta ordinarie tjänstegraden utan böra för uppgiften förutsätta en tjänsteman i sekreterares tjänsteställning. Det förefaller, som om en läroverkslärare skulle ur flera synpunkter bäst lämpa sig för denna befattning. Av flera skäl synes det lämpligast, att ifrågavarande tjänst åtminstone för närvarande uppföres på extra stat. De sakkunniga anse sig därjämte böra föreslå, att tjänsten må kunna tillsättas genom förordnande för viss tid, exempelvis fem år i sänder. Är den förordnade ordinarie lärare, synes samma tillvägagångssätt då böra tillämpas, som nu i fråga om förordnande av rektorer vid de allmänna läroverken. Hans läroverkslärarbefattning skulle då tillsättas med ny ordinarie innehavare med skyldighet för denne att träda i tjänstgöring vid det läroverk, som i författningsenlig ordning bestämmes, därest tjänstemännen skulle komma att återtaga sin lärarbefattning.

81 Ifrågavarande tjänstemans arbetsuppgifter komma tydligen att något ojämnt fördela sig över året. Huvudparten av arbetet med förordnanden o. dyl. kommer att koncentreras på senare delen av vårterminen, därpå följande sommarferier och början av höstterminen samt torde då bliva ganska betungande. Även på nyåret komma utan tvivel hithörande ärenden till behandling. Dessutom bör tjänstemannen som antytts få på sig överlåtna andra ärenden rörande icke ordinarie lärare av dem, som nu äro fördelade på olika rotlar inom skolöverstyrelsen. Härigenom kunde vederbörande undervisningsråd i motsvarande mån befrias från åtskilligt arbete till fromma för deras verksamhet i övrigt, ej minst deras inspektionsuppgift. Den nu föreslagne tjänstemannen skulle givetvis handlägga ärenden angående icke ordinarie lärare jämväl vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken, i den mån sådana ärenden handläggas av skolöverstyrelsen. De nya uppgifter, som sålunda skulle tillkomma skolöverstyrelsen, komme givetvis att medföra ett omfattande expeditionsarbete, som skulle kräva tillgång till ett särskilt tjänstebiträde åt den föreslagne sekreteraren. För nämnda uppgift torde erfordras en person med de kvalifikationer, som förutsättas hos en amanuens, dels med hänsyn till arbetets art, dels enär det är önskvärt, att lämplig vikarie finnes för sekreteraren. E t t godkännande av de sakkunnigas förslag i fråga om skolöverstyrelsens handläggning av ärenden angående förordnande av icke ordinarie lärare medför tydligen ändring av vissa paragrafer i läroverksstadgan. Så vitt de sakkunniga kunnat finna, beröras § 121 mom. 2 och § 122. Dessa lagrum skulle förslagsvis kunna erhålla följande lydelse: § 121. 2. Rektor äger att åt annan lärare bevilja ledighet, som ensam för sig eller tillsammans med omedelbart förut åtnjuten ledighet omfattar, om ledigheten är föranledd av vederbörligen styrkt sjukdom eller av offentligt uppdrag, högst en månad, i andra fall högst fjorton dagar. §122. Icke ordinarie lärare förordnas, i fall då förordnandet bliver erforderligt genom av rektor beviljad ledighet, av rektor, i andra fall av skolöverstyrelsen. Över beslut i sådant ärende må klagan ej föras. Det bör här ytterligare tilläggas, att överflyttandet till skolöverstyrelsen av de uppgifter, som för närvarande fyllas av extralärarbyrån, skulle medföra, att denna byrås verksamhet upphörde — i varje fall i vad den avsett statliga läroanstalter. Därmed skulle också förutsättningarna för utgående av ovan omnämnt statsbidrag till byråns verksamhet försvinna. Emellertid synes detta bidrag ej böra omedelbart indragas. Om de sakkunnigas förslag godtages och en särskild tjänsteman inom skolöverstyrelsen för handläggning

82 av ärenden angående förordnanden m. m. tillkommer från och med den 1 juli 1935, torde det knappast vara möjligt för denne att så kort före det nya läsårets början, då arbetet med förordnanden o. dyl. är mest brådskande och omfattande, organisera arbetet så, att byråns medverkan omedelbart blir överflödig. Enligt de sakkunnigas mening bör man därför utgå ifrån att byrån uppehälles även under det senare halvåret 1935, och att statsanslag till densamma utgår för samma tid. Till frågan om de kostnader, som skulle föranledas av de sakkunnigas förslag i nu omförmälda hänseenden, få de sakkunniga tillfälle att återkomma i det följande. i

2.

Tjänsteställning.

Vid flera tillfällen har från skolöverstyrelsens och extralärarnas sida framhållits önskvärdheten av åtgärder för att bereda nämnda lärare en stärkt tjänsteställning. Det har påpekats, att dessa lärare, ehuru de fylla ett permanent behov och icke kunna undvaras, likväl individuellt taget hava en synnerligen osäker ställning. Deras förordnande varar för varje gång högst ett läsår, varigenom de själva under mellanterminerna ej hava någon som helst anställning dtan äro att anse som privatpersoner. Om de under mellantermin bliva sjuka och ej kunna vid terminens början inträda i tjänstgöring, mista de förordnandet. De hava ej, i varje fall ej alla, någon absolut säker garanti för att följande läsår erhålla nytt förordnande utan riskera ständigt att nödgas flytta till en ny ort. Extralärarnas anställningsförhållanden hava betecknats med ordet »otrygghet». Skolöverstyrelsen berörde denna fråga i sitt utlåtande över lärarelönekommitténs den 15 augusti 1923 avgivna betänkande, och spörsmålet upptogs sedermera av 1928 års lönekommitté dels i dess den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, dels i betänkande den 27 maj 1931 med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. ra. Lönekommitténs förslag i nu förevarande hänseende överensstämmer väsentligen med vad skolöverstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande anfört, och ansluter sig till den princip, som kommittén vid sitt arbete på detta område hade att följa, nämligen undervisningsanstalternas inarbetande i det lönesystem, som sedan åtskilliga år gäller för den civila statsförvaltningen i övrigt. I enlighet härmed föreslår kommittén — som tänker sig de icke ordinarie lärarna uppdelade i tre olika slag, extra ordinarie, närmast motsvarande dem, som nu benämnas extralärare, extra lärare och timlärare — att de statliga icke ordinarie lärarna skulle vid anställandet inregistreras såsom extra ordinarie inom undervisningsväsendet, på sätt Kungl. Maj:t komme att närmare föreskriva, samt antagas till extra ordinarie lärare i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits rörande extra ordinarie tjänstemän inom den civila statsförvaltningen i övrigt. Skolöverstyrelsen skulle kunna till extra ordinarie lärare antaga den, som fullgjort tjänst-

83 göring som extra lärare under minst två år och i övrigt fyllde kompetensvillkoren för motsvarande ordinarie befattning. Läraren skulle erhålla skriftligt antagningsbevis och kunna entledigas efter skriftlig uppsägning om möjligt senast tre månader före anställningens upphörande. För anställning som extra lärare skulle fordras att vederbörande avlagt föreskriven examen. Extra ordinarie lärare skulle få antagas endast för full tjänstgöring under helt läsår, extra lärare för full tjänstgöring under kortare tid. Skolöverstyrelsen har den 20 november 1930 och den 15 september 1931 avgivit utlåtanden över kommitténs betänkanden och därvid i väsentliga delar tillstyrkt kommitténs förslag. De sakkunniga hava övervägt de sålunda framlagda förslagen och funnit de förordade organisatoriska åtgärderna i och för sig ägnade att giva ifrågavarande lärare en känsla av ökad trygghet och en närmare samhörighet med sitt verksamhetsområde. Jämväl för det allmänna måste det, synes det de sakkunniga, vara ett intresse, att den för undervisningen behövliga icke ordinarie lärarkåren är fastare knuten vid undervisningsväsendet än nu. Emellertid anse de sakkunniga, att berörda önskemål i viktiga delar vinnes genom realiserandet av det av de sakkunniga ovan framställda förslaget att till skolöverstyrelsen helt och hållet förlägga behandlingen av alla frågor rörande förordnande av icke ordinarie lärare m. m. utom dem, som skulle fortfarande handläggas av vederbörande rektorer. Denna anordning förutsätter tydligen, att läraraspiranterna anmäla sig hos överstyrelsen för erhållande av förordnande och samtidigt insända vederbörliga betygsavskrifter. Nu gällande bestämmelser stadga icke någon maximilängd för en icke ordinarie lärares förordnande; § 122 läroverksstadgan säger allenast, att sådan lärare förordnas av skolöverstyrelsen resp. rektor, överstyrelsen lärer alltså vara oförhindrad att vid fördelningen av förordnandena bestämma, huruvida dessa skola avse bestämd tid eller gälla tills vidare, och överstyrelsen torde således också kunna förordna en lärare att tills vidare vara extralärare vid rikets allmänna läroverk med tjänstgöringsskyldighet vid det läroverk, överstyrelsen bestämmer. En dylik lärare kan tydligen påräkna att oavbrutet erhålla förordnande, även om han givetvis måste vara beredd på att, om så erfordras, övergå till annat läroverk. De lärare, som erhölle förordnande tills vidare, skulle, synes det de sakkunniga, komma i den mera fasta tjänsteställning, som åsyftats med det ovanberörda förslaget om inskrivning av extra ordinarie lärare. De sakkunniga förutsätta, som nyss nämnts, att vissa lärare skulle komma att av överstyrelsen förordnas för bestämd tid och ej tills vidare. I regel torde dessa utgöras av yngre lärare, bland vilka överstyrelsen kan, på sätt ovan framhållits, göra det urval, som synes vara behövligt för vinnande av bästa möjliga rekrytering av lärarkåren. E t t förordnande tills vidare lärer innebära, att läraren är anställd i läroverkens tjänst även under mellanterminerna. Detta förhållande torde av lärarna själva räknas som en viktig ideell förmån: de kunna därigenom känna sig som permanent statsanställda, ej blott som tillfälliga befattningshavare, och

84 som knutna vid läroverken på ett fastare sätt än hittills. Från de icke ordinarie lärarnas sida har ifrågasatts, att för de lärare, som förordnades tills vidare, arvodet skulle utgå för helt år och ej för lästid, d. v. s. med en tolftedel för månad. De sakkunniga anse detta önskemål utgöra ett spörsmål, som bör prövas och avgöras i samband med en lönereglering för läroverkens lärare, och finna sig således icke hava anledning att närmare beröra detsamma. Dock vilja de sakkunniga framhålla, att rätt att även under ferietid uppbära arvode givetvis skulle bidraga till att åt lärarna skänka en känsla av större ekonomisk trygghet och att önskemålet därför är värt allt beaktande. Det kan måhända ifrågasättas, huruvida icke de lärare, som erhålla förordnande tills vidare, borde få en tjänstetitel, som närmare än den nuvarande benämningen »extralärare» angåve deras ställning. Skulle detta anses lämpligt, kunde för ifrågavarande lärare bestämmas titeln »extra ordinarie adjunkt». I detta sammanhang vilja de sakkunniga beröra en fråga, som är av betydelse för de icke ordinarie lärarna. För närvarande äro, såsom i det föregående omnämnts, alla dylika lärare anställda allenast på förordnande för lästiden. Härav följer att om en lärare blir sjuk eller av annan anledning hindrad att uppehålla sin befattning, hans förordnande automatiskt upphör under frånvarotiden och därefter åter automatiskt träder i kraft. En icke ordinarie lärare kan med andra ord ej erhålla tjänstledighet utan entledigas. Detta förhållande uppmärksammades av de inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, som den 17 december 1931 avgåvo betänkande med förslag angående den ekonomiska förvaltningen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter och därmed sammanhängande frågor. Nämnda sakkunniga uttalade den meningen, att tillräckliga skäl icke förelåge att upprätthålla nyssberörda ordning i fråga om extra ordinarie lärare, och föreslogo en ändring i gällande bestämmelser, som byggde på den grundsatsen, att tjänstledighet kunde beviljas samtliga läroverkets lärare, oavsett om de innehade ordinarie eller extra ordinarie anställning. (Betänkandet sid. 133.) I utlåtande den 30 mars 1932 över nämnda betänkande anförde skolöverstyrelsen, bland annat, att överstyrelsen hade för avsikt att, därest icke ifrågavarande bestämmelser skulle erhålla en lydelse, som uteslöte, att — på sätt berörda sakkunniga föreslagit — dylika lärare beviljades tjänstledighet, eller Kungl. Maj :t på annat sätt skulle meddela anvisning i annan riktning, från och med nästföljande budgetår övergå till av nämnda sakkunniga förordad anordning i nu ifrågavarande avseende. Överstyrelsen framhöll vidare, att en dylik anordning skulle medföra, att icke ordinarie lärare för pension finge tillgodoräkna sig all den tid, han på grund av sjukdom eller av annan i 17 § i civila pensionslagen angiven anledning varit förhindrad tjänstgöra. I anledning av skolöverstyrelsens utlåtande avgav statskontoret den 16 juni 1932 yttrande, däri anfördes, bland annat, att det icke vore lämpligt att i den omfattning, som då blivit ifrågasatt, beträffande lärare utsträcka rätten att för pension tillgodoräkna även tid, varunder de såsom icke ordinarie ej tjänst-

85 gjort, samt att genomförande av en ny praxis i nu ifrågavarande avseende knappast syntes böra vidtagas annat än i samband med utfärdande av ny pensionslag. Statskontoret framhöll slutligen, att skolöverstyrelsen icke utan särskilt bemyndigande torde kunna bevilja icke ordinarie lärare tjänstledighet i stället för att entlediga dem. Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 3 september 1932 anfört, att överstyrelsen på grund av statskontorets nyssberörda uttalande funnit sig förhindrad att utan uttryckliga bestämmelser i ämnet övergå till den ifrågasatta nya praxis. Därjämte har överstyrelsen framlagt förslag till bestämmelser i syfte att för de icke ordinarie lärare, vilka åtnjuta sådan provisorisk arvodesförhöjning, som omförmäles i kungörelserna den 29 juni 1928 (nr 274) angående avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller statens folkskoleseminarium och den 15 maj 1931 (nr 112) om ändrad lydelse av mom. 1 i nämnda kungörelse och varom de sakkunniga i det föregående talat, bereda rätt till erhållande av tjänstledighet vid inträffande hinder att upprätthålla givet förordnande. över denna skolöverstyrelsens framställning avgav statskontoret den 8 november 1932 utlåtande, däri anförts följande. Även om det icke kunde förnekas, att billighetsskäl talade för att dessa lärare vid tjänstgöringsförhinder meddelades tjänstledighet, under det att andra icke ordinarie lärare i dylika fall, som dittills entledigades, ansåge sig statskontoret böra vidhålla sin i nämnda utlåtande uttalade uppfattning, att ny praxis i nu förevarande avseende knappast borde införas annat än i samband med utfärdande av ny pensionslag. Denna uppfattning syntes numera kunna med än större fog göras gällande, sedan 1930 års pensionssakkunniga den 5 september 1932 framlagt förslag till ny pensionslag (civilt tjänstepensionsreglemente), vilket förslag kunde förväntas bliva inom de närmaste åren förelagt riksdagen. Beträffande skolöverstyrelsens då framlagda förslag ville statskontoret framhålla, att riksdagens medverkan vore erforderlig för genomförande av detsamma. Det av statskontoret åsyftade förslaget till ny pensionslag framlades som bekant för 1934 års riksdag och blev i väsentliga delar av riksdagen bifallet, varefter nytt tjänstepensionsreglemente utfärdades den 30 juni 1934. Detta reglemente avser emellertid icke lärarna vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, för vilka 1907 års pensionslag alltjämt gäller. Den ovan berörda frågan om beviljande av tjänstledighet för icke ordinarie lärare är alltså fortfarande olöst. I likhet med. skolöverstyrelsen måste de sakkunniga finna denna fråga vara av stor vikt för berörda lärare. Det kan icke vara med billighet överensstämmande, att dessa lärare, även de, som hava en mångårig tjänstgöring bakom sig, i nu förevarande hänseende skola befinna sig i en väsentligt sämre ställning än andra icke ordinarie befattningshavare, och de sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att ifrågavarande spörsmål varder så snart ske kan upptaget till omprövning i syfte att åt de lärare, som erhålla förordnande tills vidare, bereda den ifrågasatta förmånen.

86 Ännu en fråga, som berör även de icke ordinarie lärarna, bör här omnämnas. I § 1 kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 273) med ändrade bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst föreskrives, att om den, som från icke ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans rätt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning. Då dessa bestämmelser med krav på anställnings fortlöpande i en följd visade sig innebära betydande olägenheter för läroverkslärarna, vidtogos efter beslut av 1932 års riksdag vissa modifikationer i bestämmelserna, innefattade i kungörelse den 28 juli 1932 (nr 379) om ändring i vissa delar av nyssnämnda kungörelse. Här stadgas, dels att sådant avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av genomgående av provar eller tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens inseende ställd enskild eller kommunal läroanstalt, icke må utesluta rätt för lärare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst, dels ock att för lärare, som avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen, sådant avbrott i tjänstgöringen intill högst ett år, varunder han avlagt disputationsprov, icke må utesluta dylik rätt. Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att statsmakterna beaktat de speciella förhållanden i nu berörda avseende, som råda på undervisningsväsendets område. Det har dock visat sig, att komplikationer ännu kunna uppstå. Avbrott i tjänstgöringen kan exempelvis inträffa av den anledningen, att lärarens förordnande icke börjar omedelbart med en termins början utan först några dagar in på terminen. Därigenom uppstår ett mellanrum på några dagar, som är tillräckligt för att beröva läraren rätten att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna den tid, som eventuellt föregår avbrottet. Exempel på nu omnämnda förhållande giva två till Kungl. Maj :t ingivna ansökningar från läroverksadjunkter, av vilka den ene erhöll förordnande som vikarierande adjunkt från och med den 3 september, den andre från och med den 1 september. Båda hade tidigare tjänstgjort som icke ordinarie lärare under resp. 5 år 6 månader och 4 år. Skolöverstyrelsen har ansett det tveksamt, huruvida ifrågavarande avbrott skulle anses bryta kontinuiteten i de sökandes anställning och föranleda, att deras tjänstgöring före avbrotten ginge för dem förlorad i löneturshänseende, och har därför hänskjutit ärendena till Kungl. Maj:t för avgörande eller, om så ansåges erforderligt, för proposition till riksdagen. Statskontoret, som den 15 februari 1934 avgivit yttrande över framställningarna, har förordat proposition till riksdagen. Sedermera har allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 13 juni 1934 avgivit utlåtande i ärendet, däri lönenämnden anfört, bland annat, följande. Lönenämnden, som i förevarande ärenden haft samråd med en representant för skolöverstyrelsen, hade därvid inhämtat, att enligt av skolöverstyrelsen numera följd praxis sådant avbrott om högst 14 dagar av vad anledning det än må vara, vilket infölle under tiden

87 för ett förordnande, icke föranledde, att tjänstetiden dessförinnan bortfölle vid lönetursberäkningen. Ej heller avbrott av längre varaktighet än nyss nämnts uteslöte rätt att tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring, därest nämligen avbrottet vore föranlett av sjukdom. I sistnämnda fall avdroges emellertid sjukledigheten från tillgodoräknandetiden. I de nu omhandlade fallen hade de förekomna korta avbrotten i tjänstgöringen uppstått därigenom, att nytt förordnande icke omedelbart följt på ett redan tilländalupet förordnande. De svårigheter, som på grund härav uppkommit vid lönetursberäkningen, vore enligt nämndens mening mindre att hänföra till avfattningen av gällande lönetursbestämmelser än till den säregna anställningsform, som tillämpades i fråga om de statsanställda icke ordinarie lärarna, i det att såsom i det föregående anförts förordnande utfärdades endast för en lästermin eller ett läsår i sänder och att icke ordinarie lärare, som icke omedelbart erhölle förnyat förordnande, ansåges såsom entledigad under mellantiden. Då lönenämnden funne det knappast var med billighet överensstämmande, att ett så kort avbrott i tjänstgöringen som de i skolöverstyrelsens föreliggande framställningar omhandlade skulle kunna föranleda ett uteslutande vid lönetursberäkningen av en måhända mångårig tjänstgöring dessförinnan, ansåge lönenämnden, att en lösning närmast borde sökas i en ändring av den för de icke-ordinarie lärarna tillämpade anställningsformen. Efter erinran om 1928 års lönekommittés ovan omförmälda betänkande den 21 juli 1930 anför lönenämnden vidare, att skolöverstyrelsen i skrivelse till nämnden föreslagit utfärdande av särskilda bestämmelser av följande lydelse: »För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter må sådant avbrott i tjänstgöringen av vad orsak det vara må, som icke överstiger 14 dagar, icke utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.» Lönenämnden ansåg det vara uppenbart, att en tilläggsbestämmelse av nyss angivna innehåll skulle undanröja åtskilliga av de olägenheter, som för lärares vidkommande kunde uppstå vid tillämpning av nu gällande lönetursbestämmelser. Å andra sidan kunde det enligt lönenämndens mening ifrågasättas, huruvida icke de statsanställda lärarna skulle genom det föreslagna stadgandet komma att i vissa fall intaga en gynnsammare ställning i löneturshänseende än andra statens befattningshavare. Emellertid hade lönenämnden icke funnit skäl att underkasta det föreslagna stadgandet någon närmare granskning, enär hela det förevarande spörsmålet numera kommit i ett i viss mån ändrat läge genom tillkallandet av särskilda sakkunniga för extralärarfrågans utredande. Då sålunda frågan om de statsanställda icke ordinarie lärarnas anställningsförhållanden kunde förväntas bliva föremål för ingående prövning redan vid 1935 års riksdag, syntes det lönenämnden, att någon åtgärd till författningsändring i den av skolöverstyrelsen angivna riktningen nu icke lämpligen borde ifrågakomma. I stället ville nämnden föreslå, att överstyrelsens förevarande framställningar överlämnades till nämnda sakkunniga. Sedermera har Kungl. Maj:t till de sakkunniga överlämnat transumt av lönenämndens yttrande att tagas i över-

88 vägande vid fullgörandet av det de sakkunniga lämnade uppdrag. Till de sakkunnigas kännedom har därjämte kommit ett likartat fall. E n lärare hade under en hösttermin varit anställd som vikarierande adjunkt vid ett läroverk. I början av januari underrättades läraren om a t t den tjänstledige läraren skulle återinträda i tjänstgöring vid vårterminens början. Trots hänvändelse till extralärarbyrån kunde läraren ej erhålla ny anställning förrän från och med den 1 februari. Att en fråga av den innebörd, som nu nämnda ansökningar avse, över huvud kunnat uppkomma, beror givetvis på de särskilda omständigheter, som råda i fråga om de icke ordinarie lärarnas tjänstgöring. Man torde kunna utgå från att de i förstnämnda kungörelse givna bestämmelserna om tjänstgöringens fortgående »i en följd» såsom villkor för dess tillgodoräknande vid erhållande av ålderstillägg ursprungligen tagit sikte på tjänstemän vid den civila statsförvaltningen i vanligen använd bemärkelse och icke avsett lärare vid de allmänna läroverken och andra dylika statliga läroanstalter. Vid de s. k. centrala verken och med dem jämförliga statsinstitutioner fortgår arbetet normalt utan avbrott året om, medan vid läroverken arbetsåret är uppdelat på terminer. Denna skillnad har beaktats vid tillämpningen av författningens bestämmelser, men däremot har sådant beaktande ej ansetts kunna givas åt förhållanden sådana som de ovan relaterade. Det bör därför starkt framhållas, ätt man i detta avseende ej kan rimligen ställa samma fordringar på tjänstgöringsförhållandena vid läroverken som inom statsförvaltningen i övrigt. Och det är då också obilligt, att den enskilde läraren skall bliva lidande genom omständigheter, som hava sin grund i själva skolorganisationen och över vilka han icke i något avseende kan själv råda. Det synes därför de sakkunniga nödvändigt, att åtgärder vidtagas i syfte att förekomma sådana fall, som de ovan nämnda. Lönenämnden har ansett detta kunna ske genom en ändring av den för de icke ordinarie lärarna tillämpade anställningsformen. Såsom framgår av vad ovan anförts, hava de sakkunniga ansett sig kunna förutsätta, att redan nu gällande bestämmelser ej lägga hinder i vägen för att extralärare erhålla förordnande tills vidare, och de sakkunniga hava därför ej funnit det erforderligt, att särskilda åtgärder vidtagas i syfte att tillskapa nya anställningsformer för de icke ordinarie lärarna. Nu ifrågavarande spörsmål synes alltså ej böra förknippas med frågan om formen för nämnda lärares anställning. Det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget har av lönenämnden ansetts kunna i vissa fall bereda lärarna en i löneturshänseende gynnsammare ställning än andra statliga befattningshavare. De sakkunniga hava icke kunnat finna denna farhåga bekräftad, men även om nämndens förmodan skulle i något enstaka fall bliva besannad, synes däri ej böra få sökas ett skäl till att undanskjuta detta spörsmål. De säregna tjänstgöringsförhållanden, som måste råda i fråga om läroverkens lärare, göra det enligt de sakkunnigas mening berättigat, att särskild hänsyn tages härtill.

89 Det har vid olika tillfällen ifrågasatts, att lärare vid de allmänna läroverken skulle för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna — förutom tjänstgöring såsom icke ordinarie befattningshavare i statens tjänst — tjänstgöring vid kommunala och enskilda läroanstalter. Frågan upptogs av 1927 års riksdag, och Kungl. Maj:t anbefallde i anledning därav den 18 juni 1927 skolöverstyrelsen att till Kungl. Maj :t inkomma med utredning och förslag i nämnda hänseende. Innan överstyrelsen kunnat fullgöra det sålunda givna uppdraget, erhöll 1928 års lönekommitté till uppgift att uppgöra förslag till ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, varvid även berörda spörsmål kom under övervägande. Det av lönekommittén framlagda löneregleringsförslaget upptog bestämmelser, som skulle lösa frågan. Sedermera har styrelsen för kommunala mellanskolornas lärarförening med instämmande av Sveriges extralärarförening och centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen anhållit om förslag till riksdagen i syfte bland annat att lärare vid allmänt läroverk skulle för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring vid kommunal mellanskola och kommunal flickskola. I sitt den 16 februari 1934 häröver avgivna utlåtande har skolöverstyrelsen framhållit, att den sålunda väckta frågan knappast kunde isoleras från det större spörsmålet om rätt att för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna tjänstgöring vid kommunala och enskilda läroanstalter överhuvud taget, vilket spörsmål överstyrelsen av Kungl. Maj:t anbefallts att utreda i dess helhet. Då det vore ovisst, när ifrågasatt lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken kunde komma till stånd, bleve det nödvändigt att träffa provisoriska anordningar rörande lönetursrätten, varigenom denna reglerades på ett sätt, som stode i närmare överensstämmelse med de bestämmelser, vilka gällde för civila befattningshavare å reglerade tjänster. Det vore emellertid också nödvändigt att därvid kunna någorlunda överskåda de ekonomiska konsekvenserna av de åtgärder, som kunde ifrågakomma. överstyrelsen hade icke då haft tillfälle att verkställa denna omfattande utredning, och överstyrelsen funne sig under sådana förhållanden icke kunna föreslå framställning i av styrelsen för de kommunala mellanskolornas lärarförening begärd riktning redan till 1934 års riksdag. Överstyrelsen hyste emellertid vissa förhoppningar att, därest icke särskilda omständigheter trädde hindrande emellan, kunna färdigställa den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen och före 1935 års riksdag för Kungl. Maj:t framlägga resultaten av densamma jämte förslag till de åtgärder, som kunde därav föranledas. Erinras bör även om de motioner, som väcktes vid 1934 års riksdag, i första kammaren av herr Sjödahl m. fl. (nr 97) och i andra kammaren av herr Nilsson i Göteborg m. fl. (nr 173), däri hemställdes till riksdagen att besluta, att de bestämmelser, som angåves uti kungörelsen av den 15 juni 1922 (nr 373) om ändrade bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst, även måtte göras tillämpliga på icke ordinarie befattningshavare vid kommunala mellanskolor, vilka vunne befordran till ordinarie befattning vid statliga läroverk. Statsutskottet yttrade angående motionerna, att vissa skäl onekligen kunde anföras till förmån för en lindring av nu gäl-

90 lande bestämmelser om lönetursrätt i den av motionärerna angivna riktningen. A andra sidan ville utskottet framhålla, att ett bifall till motionerna kunde tänkas medföra konsekvenser, vilka icke då i brist på utredning kunde överblickas. Utredning saknades vidare om de kostnader för det allmänna, som skulle bliva en följd av ett dylikt bifall. Enligt utskottets förmenande kunde här förevarande fråga icke lämpligen av riksdagen företagas till avgörande, innan utredningar av nu antydd art förelåge. Med hänsyn härtill funne sig utskottet böra avstyrka motionerna. Dessa avslogos sedan av riksdagen. Den fråga, för vilken nu redogjorts, är givetvis av stor betydelse ej blott för dem, som närmast beröras av densamma eller de ordinarie lärarna, utan ock för de kompetenta icke ordinarie, och de sakkunniga hava därför ej kunnat underlåta att här erinra om densamma. Med hänsyn därtill, att — såsom framgår av det föregående — frågan för närvarande är föremål för utredning inom skolöverstyrelsen och att resultatet av utredningen torde vara att snart nog förvänta, kunna de sakkunniga inskränka sig till att framhålla sakens vikt och önskvärdheten av att bestämmelser i det av 1927 års riksdag angivna syftet så snart ske kan komma till stånd.

Kap. X. Kostnadsberäkningar. 1. Beräkningar angående arvodesförhöjning för försenad befordran. Av det föregående har framgått, att vid de sakkunnigas bedömande av frågan om åstadkommande av en lämplig proportion mellan de ordinarie och de icke ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken den provisoriska arvodesiorhojning för försenad befordran, som enligt gällande bestämmelser utgår t. o m. vårterminen 1935 till vissa icke ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier även kommit under behandling. De sakkunniga hava därvid kommit till den slutsatsen, att ett fortsatt utgående av sådan arvodesförhöjning efter vårterminen 1935 ar principiellt olämpligt, och att arvodesförhöjningen bör ersättas med beiordran i enlighet med de förslag, de sakkunniga i det föregående närmare angivit. Emellertid synes det de sakkunniga lämpligast, att arvodesförhöjningen icke omedelbart borttages utan avvecklas under en övergångstid av Joar fnotT ° C h a U t S å k ° m m e a t t h d t b o r t f a l l a i och med utgången av läsåret lydo—1937. För att möjliggöra ett bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas förslag har det därför blivit erforderligt att söka närmare utröna, hur arvodesförhöjningen skulle komma att under olika förutsättningar utveckla sig under de närmaste åren. En sådan framtidsberäkning måste alltid bliva osäker och är det i hög grad, då det gäller en kostnadsfråga som intimt sammanhänger med lärarnas tjänsteålder och befordran. De sakkunnigas beräkningar beträffande arvodesförhöjningens framtida gestaltning hava icke kunnat göras utan vissa teoretiska förutsättningar och presumtioner De sakkunniga hava utgått från den i det föregående omnämnda namnförteckningen över samtliga kompetenta obefordrade lärare vid slutet av vårterminen 1934. I denna finnes även en kolumn, i vilken angives, huruvida vederbörande lärare vid utgången av vårterminen 1934 uppbar första, resp. andra arvodesförhöjning eller icke uppbar arvodesförhöjning. På grundval av namniorteckningen har det belopp, som vid slutet av nämnda vårtermin utgick för detta andamål, kunnat fastställas. Fördelningen av arvodesförhöjningen och de utgående beloppen framgå av följande uppställning. Det bör emellertid bemärkas vid jämförelse med de uppställningar, som gälla framtiden, att i uppställningen för slutet av vårterminen 1934 icke äro upptagna andra lärare an de, som vid denna tidpunkt innehade sådan anställning, som berättigade till arvodesforhöjnmg. De lärare, som under läsåret 1933—1934 befordrats, äro 7—342920

92 icke upptagna i förteckningen. Totalbeloppet, 87 000 kronor, avser därför icke alla arvodesförhöjningar under hela läsåret, vilket däremot är fallet beträf- j fande uppställningarna för de följande läsåren. Kostnader för arvodesförhöjning till extralärare vid utgången av vårterminen 1934. (Läroverk och folkskoleseminarier.) Första arvodesförhöjning. 350 kr. uppbäres av 71 män med sammanlagt 250 » > » 2 9 kvinnor » » • • • • • • Summa Andra arvodesförhöjning. 700 kr. uppbäres av 77 män med sammanlagt 500 > » » 2 kvinnor » » • • • • • • Summa Sammanlagt uppbars sålunda vid slutet av vårterminen 1934 arvodesförhöining av 179 personer med ett sammanlagt bellopp av — . . . .

24 850 kr. 7 250 » 32 100 kr. 53 900 kr. 1000 » 54 900 kr.

87000 kr.

I fråga om beräkningarna för läsåren 1935—1936 och därefter har visserligen även namnförteckningen bildat grundval för beräkningarna, men vissa tillägg och justeringar hava blivit nödvändiga, olika allt efter den synpunkt, ur vilken arvodesförhöjningen skärskådats. Det bör vid bedömande av kostnadsberäkningarna i denna del ihågkommas, att enligt gällande bestämmelser (återgivna ovan å sid. 8) endast lärare vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statliga folkskoleseminarier kunna komma i åtnjutande av arvodesförhöjning. Inga andra lärare hava därför medtagits. En särskild grupp lärare intaga en särställning, nämligen de,^ som vårterminen 1934 genomgingo provar eller komma att framdeles så göra. De sakkunniga hava nödgats göra det antagandet, att alla dessa komma att efter avslutat provar tillföras läroverken, resp. andra läroanstalter, där arvodesförhöjning utgår. Vidare har med ledning av namnförteckningen konstaterats, att av de lärarkandidater, som genomgingo provar vårterminen 1934, omkring % omedelbart efter avslutat provar vid tjänstgöring vid sådana skolor, där arvodesförhöjning förekommer, bliva berättigade till arvodesförhöjning. Det har beräknats, att första arvodesförhöjning med 350 kronor, motsvarande vad manlig lärare erhåller, kommer att uppbäras av dessa lärarkandidater. Vidare hava de sakkunniga bortsett från att lärarkandidater avsluta sin provårskurs såväl hösttermin som vårtermin, och beräknat provåret såsom sammanfallande med ett läsår. 90 lärarkandidater hava beräknats i genomsnitt varje läsår avsluta sitt provar. De sakkunniga hava i övrigt icke gått utanför namnförteckningen utan sålunda förutsatt, att kåren av till arvodesförhöjning berättigade icke undergår

93 annan förändring än genom tillkommande lärarkandidater. Särskilda förutsättningar beträffande befordran och dennas inverkan på arvodesförhöjningsbeloppet angivas nedan i annat sammanhang. Därest överhuvud taget ingen befordran skedde under de närmaste tre åren från och med höstterminen 1935, skulle arvodesförhöjningen komma att fördela sig på följande sätt: Kostnader för arvodesförhöjning enligt nuvarande grunder, oavsett all befordran ht. 1935—vt. 1938. Läsåret 1935-1936. Höstterminen 1935: 118 män a 175 kr 20 650 43 kvinnor ä 125 » 5 375 116 män å 350 » 40 600 14 kvinnor ä 250 » 3 500 90/3 lärarkandidater från vt. 1935 ä 175 kr. 5 250 75 375: Vårterminen 1936: 116 män a 175 kr , 20 300 48 kvinnor a 125 » , 6 000 126 män a 350 » 44100 15 kvinnor å 250 » 3 750 90/3 lärarkandidater från vt. 1935 ä 175 kr. 5 250 79 400: — S:a kronor 154 775: Läsåret 1936-1937. Höstterminen 1936: 20 300 116 män ä 175 kr 6 000 48 kvinnor å 125 » 51 100 146 män å 350 » 6 250 25 kvinnor å 250 » 2 x 90/3 lärarkandidater (90/3 från vt. 1935 + 90/3 från vt. 1936) 10 5 0 0 : 94150:Vårterminen 1937: 108 män å 175 kr 18 900 45 kvinnor å 125 > 5 625 168 män a 350 > 58 800 34 kvinnor ä 250 » 8 500 2 x 90/3 lärarkandidater ( = ht. 1935 ovan) . . . 10 500 102 325: — S:a kronor 196 475: Läsåret 1937-1938. Höstterminen 1937: 104 män ä 175 kr 18 200 46 kvinnor å 125 > 5 750 195 män å 350 > 68 250 40 kvinnor å 250 > 10 000 3 x 90/3 lärarkandidater från vt. 1935, vt. 1936, vt. 1937 ä 175 kr 15 750: — 117 950:

94 Vårterminen 1938: 77 män ä 175 kr 42 kvinnor ä 125 > 222 män a 350 » 44 kvinnor å 250 > 3 x 90/3 lärarkandidater ( = ht. 1937)

13 475 5 25 77 70 n

° °

15 75

• ° — S:a kronor

123175: — 241 125: —

Sammanfattning. Kostnad för arvodesförhöjning, oavsett all befordran. Läsåret 1935—1936 > 1936—1937 1937-1938

154 775 196 475 • • • -. 241 125

z_j_i S:a kronor

592 375

Ovanstående uppställning har lagts till grund för beräkning av arvodesförhöjningens belopp under olika förutsättningar. Arvodesförhöjningen innebär givetvis, så länge den utgår, en kostnad for statsverket. Denna kostnad blir dock aldrig så stor, som uppställningen harovan visar, alldenstund befordran sker till tjänster, som blivit lediga pa grund av innehavarens avgång efter uppnådd pensionsålder, enligt uppställningen a sid 63 uppgående till i genomsnitt 25 tjänsteår. Avgång sker dock även av andra orsaker, men då dessa icke låta sig på förhand beräkna, hava de sakkunniga nödgats helt bortse från tjänster, som bliva lediga av sådana andra skäl Vidare äger befordran rum i de fall, då nya ordinarie tjänster inrättas. I bägge dessa fall inbesparas den arvodesförhöjning, som eventuellt eljest skolat utgå till ifrågavarande lärare, därest han icke befordrats. E n rent budgetmässig kostnadsberäkning kan icke göra full rättvisa åt denna besparings betydelse, enär sammanhanget vid en sådan fördunklas av många ovidkommande omständigheter. Det är emellertid tydligt, att varje befordran taktiskt blir billigare, därest samtidigt arvodesförhöjning inbesparas. E t t exempel visar detta. E n manlig kompetent extralärare, som icke åtnjuter arvodesförhöjning, åtnjuter i lön 3 300 kronor, medan en adjunkt i första lönegraden åtnjuter en lön av 4 300 kronor (i båda fallen frånses tillägg av olika slag, som båda åtnjuta). Kostnaden för en befordran är i sådant fall 1 000 kronor. Uppbär däremot den obefordrade andra arvodesförhöjning med 700 kronor, kostar hans befordran icke mer än 300 kronor. För att kunna åskådliggöra betydelsen av arvodesförhöjningen för befordringskostnaden hava de sakkunniga avstått från den rent budgettekniska vägen, vilken för övrigt icke utan stora svårigheter kan följas mer än ett budgetår framåt i tiden, och i stallet valt ett mera bokföringsmässigt system för sina beräkningar. E t t bedömande av dessa beräkningar förenklas, om man föreställer sig arvodesförhöjningen såsom en fond, vilken tillföres nya tillskott år för år, vare sig någon arvodesiorhojning utbetalas ur densamma eller ej. Denna fond skulle — om mgen som helst

95 befordran ägde rum — varje år tömmas helt, men dess sammanlagda belopp för tiden höstterminen 1935 till och med vårterminen 1938 skulle komma att utgöra det ovan angivna, 592 375 kronor. Man kan vidare antaga, att denna fond kan användas på två olika sätt, dels för utbetalande av arvodesförhöjning, dels i den mån så icke sker — till minskande av kostnaderna för befordran till ordinarie tjänst. Såsom ovan nämnts, är sådan befordran av två slag, dels till redan inrättade tjänster, dels till sådana, som nyinrättas. Emellertid är det av vikt att beakta skillnaden mellan den besparing av arvodesförhöjning, som i de båda fallen äger rum. Beträffande en nyinrättad tjänst kan man säga, att den arvodesförhöjning, den befordrade till äventyrs skulle hava åtnjutit såsom obefordrad, ^användes till att förbilliga befordringskostnaden, såsom ovan antytts. I fråga om en i vanlig ordning ledig tjänst ter sig saken annorlunda. E t t ^exempel åskådliggör resultatet av en sådan befordran. Adjunkten A. avgår och hans tjänst ledigförklaras. Bortses från den tid, som förflyter mellan avgången och återbesättandet av tjänsten, inträder sålunda den obefordrade B. omedelbart i A:s ställe och kommer i åtnjutande av hans löneförmåner (från skillnaden mellan A:s och B:s lönegrader bortses, ehuru denna skillnad innebär en besparing för statsverket å ålderstilläggsanslaget med i genomsnitt 1 000 kronor per tjänst). I extraläraren B:s ställe måste en ny extralärare, C , anställas. Någon besparing resp. kostnadsökning uppkommer sålunda icke genom denna befordran, i det att endast en personväxling äger rum. Hade emellertid extraläraren B. t. ex. andra arvodesförhöjning med 700 kronor per läsår, under det att den nytillkomne C. icke uppbär sådan — vilket sistnämnda vanligen torde vara fallet i verkligheten — besparas visserligen B:s arvodesförhöjning, men denna besparing blir en nettobesparing, enär den icke kan tänkas åtgå till att minska kostnaderna för hans befordran. Såsom kommer att framgå av det följande, är denna principiella skillnad mellan de två olika slagen av befordran av betydelse för bedömande av kostnadsberäkningarna. All befordran tankes ske vid början av ett budgetår. Den försening, som nödvändigtvis i verkligheten måste inträda, innan en obefordrad tillträder en ledig tjänst, inverkar emellertid på storleken av för budgetåret beräknat arvodesförhöjningsbelopp. De sakkunniga hava emellertid ansett sig kunna bortse från denna försening av följande skäl. Den genom förseningen uppkommande kostnadsökningen beträffande utgående arvodesförhöjning kompenseras i stor utsträckning av den besparing, som uppkommer därigenom, att lön till innehavare av de ordinarie tjänsterna icke kommer att utgå under förseningstiden. Under tiden från resp. budgetårs början till läsårets början, c:a 2 månader, besparas härigenom hela lönen, emedan vikarie å den vakanta tjänsten ej avlönas under ferierna, medan för den återstående tiden fram till tidpunkten för tjänstens besättande inbesparas skillnaden mellan den ordinarie tjänstinnehavarens löneförmåner och vikariens. Med hänsyn till nu nämnda omständigheter hava de sakkunniga, för att icke onödigtvis komplicera kostnadsberäkningarna, bortsett från såväl kostnadsökningen som besparingen.

96 De sakkunnigas kostnadsberäkningar avse att visa kostnaden för inrättande av nya tjänster vid tiden för inrättandet. E t t följande år återkomma sålunda icke kostnaderna för de året förut inrättade ordinarie tjänsterna. Detta innebär beträffande arvodesförhöjningen, att det belopp av denna art, som under ett följande budgetår skulle utgått till de föregående år befordrade, tankes fortfarande disponerat för minskande av kostnaderna för dessa lärare såsom ordinarie. Såsom bruttokostnad för ett visst läsår betraktas sålunda det belopp som återstår, sedan den arvodesförhöjning, som detta år tankes falla pa de föregående år befordrade, avdragits. Endast detta bruttobelopp tankes sålunda kunna användas till arvodesförhöjning resp. minskande av kostnaderna för de under' det löpande budgetåret befordrade. All befordran har tänkts såsom ägande rum bland de äldsta, som innehava arvodesförhöjning under det ifrågavarande budgetåret. Eftersom arvodesforhöjningen stiger efter tjänsteålder, blir härigenom det belopp, som tankes disponerat för de föregående budgetår befordrades del, ett senare år större eller i varje fall endast tillfälligtvis detsamma som föregående budgetar. De sakkunniga äro medvetna om att förutsättningen, att all befordran sker ef ter t j ansteålder bland dem som uppbära arvodes förhöjning, icke är med verkligheten överensstämmande. Befordran sker icke undantagslöst efter tjänstea der. l ä ges emellertid i betraktande, att det här gäller ett relativt stort antal tjänster torde de sakkunnigas antagande ur denna synpunkt icke vara oberättigat. Allvarligare synes en annan tänkbar invändning vara, nämligen att befordran dock icke sker blott bland dem, som äro berättigade till arvodes förhöjning. Ansökningsrätten till en ledig ordinarie tjänst är fri för alla lärare med kompetens för tjänsten och sålunda icke inskränkt till dem, som tjänstgöra vid statliga läroanstalter. Vissa skäl tala dock även i detta avseende for de sakkunnigas förutsättning. Uppställningen å sid. 39 visar, att de ojämförligt flesta av de kompetenta lärarna antingen äro läroverkslärare eller lärarkandidater Särskilt påfallande är dessas allmänna överlägsenhet i tjanstealder. Även om sålunda alla kompetenta lärare sökte alla lediga tjänster, vilket ar osannolikt, skulle det stora flertalet nya innehavare av ordinarie tjänster komma att utgöras av f. d. obefordrade lärare vid de allmänna läroverken Därtill kommer, att vissa ogynnsamma förhållanden beträffande rätt att tillgodoräkna icke statlig lärartjänstgöring för erhållande av ålderstillägg såsom ordinarie vid läroverken sannolikt kommer att avhålla många lärare utanför läroverken — och isynnerhet sådana med många tjänsteår — från att söka de nu ifrågavarande ordinarie tjänsterna. Av dessa skäl hava de sakkunniga ansett sig kunna våga den förutnämnda presumtionen. Med utgångspunkt från ovan angivna förutsättningar hava de sakkunniga anställt en jämförelse mellan olika möjligheter för lärarförhållandenas ordnande i framtiden, sedda ur kostnadssynpunkt. E t t viktigt moment härvid utgöra olika avvecklingsmetoder beträffande arvodesförhojnmgen. Följande tre alternativ hava undersökts: . Alternativ I. Arvodesförhöjning bortfaller helt från och med höstterminen 1935.

97 Alternativ II. Arvodesförhöjning bibehålles under läsåren 1935—1936 och 1936—1937 för de obefordrade lärare, som under vårterminen 1935 uppburo arvodesförhöjning, men bortfaller för alla övriga. Alternativ III. Arvodesförhöjning utgår även framdeles i full utsträckning. Kostnaderna för arvodesförhöjning ställa sig i de olika alternativen såsom nedanstående uppställningar visa: Alternativ

I.

Emedan arvodesförhöjningen skulle helt och hållet slopas fr. o. m. höstterminen 1935, uppstå enligt detta alternativ inga kostnader för detta ändamål. I stället uppstår en besparing. Läsåret 1935—1936 blir denna uppenbarligen = bruttokostnaclen för arvodesförhöjning, därest sådan utgått. Den arvodesförhöjning, som — därest ingen befordran skett — läsåret 1936—1937 skulle ha fallit på de 150 läsåret 1935—1936 befordrade lärarna, tankes disponerad till minskande av kostnaden för dem såsom ordinarie lärare. Detsamma gäller 283 lärare läsåret 1937—1938. Läsåret 1935-1936. Besparing av hela bruttokostnaden för arvodesförhöjning . . . . Läsåret 1936—1937. Bruttokostnad för arvodesförhöjning, därest sådan utgått . . . . Härifrån avgår kostnaden för arvodesförhöjning till 150 befordrade lärare 1935—1936, räknade bland de äldsta med arvodesförhöjning: Höstterminen 1936 52 100: Vårterminen 1937 52 500: — Återstoden utgör besparing 1936—1937 Läsåret 1937-1938. Bruttokostnad för arvodesförhöjning, därest sådan utgått . . . . Härifrån avgår kostnaden för arvodesförhöjning till 150 befordrade lärare 1935—1936 och 133 befordrade lärare 1936—1937, räknade bland de äldsta med arvodesförhöjning: Höstterminen 1937 86 650: — Vårterminen 1938 91 675: — Återstoden utgör besparing 1937—1938

154 775: _

196475: —

1 0 4 600: —

91 875: — 241 125: —

1 7 g 325.

62 800: —

A l t e r n a t i v II. Enligt detta alternativ skulle arvodesförhöjning inhiberas för dem, som ej före höstterminen 1935 åtnjutit sådan, men bibehållas för dem, som före

98 höstterminen 1935 åtnjutit arvodesförhöjning, och för dessa utgå enligt tidigare gällande grunder. I och med utgången av läsåret 1936—1937 skulle arvodesförhöjning helt upphöra att utgå. Läsåret 1935-1936.

A. Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett all befordran, B. Enligt förutsättningen skulle arvodesförhöjning fortfarande utgå till följande 266 lärare med nedanstående belopp: Höstterminen 1935: 106 män ä 175 kr 30 kvinnor å 125 kr 116 män å 350 kr 14 kvinnor å 250 kr Vårterminen 1936: 96 män å 175 kr 29 kvinnor ä 125 kr 126 män a 350 kr 15 kvinnor ä 250 kr

C.

D.

18 550: — 3 750: — 40 600: — 3 500: —

154 775: —

QQ 400: —

• . . 16 800: — 3 625: — 44 100: — 3 750:— Sammanlagt under läsåret

68 275: — 134 675: — Härifrån avgår enligt D. nedan 105 775: — Nettokostnad för arvodesförhöjning 1935—1936 28 900: — Enligt förutsättningen skulle arvodesförhöjning inhiberas för följande lärare med nedanstående belopp: Höstterminen 1935: 12 män ä 175 kr 13 kvinnor ä 125 kr 90/3 lärarkandidater från vt. 1935 å 175 kr. .

2 100: — 1 625: — 5 250: —

8 975: —

Vårterminen 1936: 20 män ä 175 kr 19 kvinnor ä 125 kr. 90/3 lärarkandidater ( = ht. 1935) å 175 kr. .

3 500: _ 2 375: — 5 250: —

n 125: —

Sammanlagt under läsåret Arvodesförhöjning besparas genom- befordran under läsåret av följande lärare, räknade bland de äldsta med fortsatt arvodesförhöjning: 1) 25 lärare, som befordras till ordinarie tjänst på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1935 Vårterminen 1936 . .

20 100: —

8 750: — 8 750: —

99 2) 150 lärare, som befordras till nyinrättade ordinarie tjänster: Höstterminen 1935 43 225 Vårterminen 1936 45 050 S:a besparad fortsatt arvodesförhöjning 105 775 Sammanfattning'. B. Nettokostnad för fortsatt arvodesförhöjning 28 900 C. Inhiberad arvodesförhöjning 20 100 D. Besparad fortsatt arvodesförhöjning 105 775 Bruttokostnad för arvodesförhöjning enl. A. 154 775 Läsåret 1936—1937. A.

Bruttokostnad, oavsett all befordran, för arvodesförhöjning enligt nuvarande grunder 196 475: Från bruttokostnaden bör avdragas det arvodesförhöjningsbelopp, som läsåret 1936—1937 skulle hava utgått till 150 extralärare, vilka befordrats 1935—1936. (Detta arvodesförhöjningsbelopp tankes disponerat för minskande av kostnaderna för dem såsom ordinarie under läsåret 1936— 1937): Höstterminen 1936 52 100: — Vårterminen 1937 52 500: — 104 600:

Av bruttokostnaden kvarstår sålunda för läsåret 1936—1937 B.

91 875:

Enligt förutsättningen skulle arvodesförhöjning fortfarande utgå till följande 266 lärare med nedanstående belopp: Höstterminen 1936: 76 män a 175 kr 19 kvinnor ä 125 kr 146 män ä 350 kr 25 kvinnor å 250 kr

13 300: — 2 375: — 51 100: — 6 250: —

Vårterminen 1937: 54 män å 175 kr 10 kvinnor å 125 kr 168 män ä 350 kr 34 kvinnor å 250 kr

9 450 1 250 58 800 8 500

Sammanlagt under läsåret Härifrån avgår enligt A. ovan 104 600: — » » » D. nedan 46 425: — Nettokostnad för arvodesförhöjning 1936—1937

73 025: —

78 000: — 151 025: 151 025:

100 C.

D.

Enligt förutsättningen skulle arvodesförhöjning lärare med nedanstående belopp:

inhiberas

för följande

Höstterminen 1936: 40 män å 175 kr 7 000: — 29 kvinnor å 125 kr 3 625: — 2 x 90/3 lärarkandidater från vt. 1935 och vt. 1936 a 175 kr 10 500: —

21 125: -

Vårterminen 1937: 54 män ä 175 kr 9 450 35 kvinnor ä 125 kr 4 375 2 x 90/3 lärarkandidater ( = ht. 1936) å 175 kr. 10 500: -

24 325: --

Sammanlagt under läsåret

45 450: —

Arvodesförhöjning besparas genom befordran av följande lärare, räknade bland de äldsta obefordrade med fortsatt arvodesförhöjning: 1) 25 lärare, som befordrats 1935—1936 till ordinarie tjänst på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1936 7 000: — Vårterminen 1937 7 000: — 14 000: — 2) 25 lärare, som befordras 1936—1937 till ordinarie tjänst på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1936 4 375: — Vårterminen 1937 6 250: — 10 6 2 5 : 3) 66 av de lärare, som befordras till nyinrättade ordinarie tjänster: Höstterminen 1936 10 600: — Vårterminen 1937 . . 11200:— 21800: — S:a besparad fortsatt arvodesförhöjning Sammanfattning. B. Nettokostnad för fortsatt arvodesförhöjning C. Inhiberad arvodesförhöjning D. Besparad arvodesförhöjning A. För särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning . Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett all befordran,

46 425: —

— 45 450 46 425 104 600 196 475

Läsåret 1937—1938.

Bruttokostnad, oavsett all befordran, för arvodesförhöjning enligt nuvarande grunder, därest sådan utgått

241125: —

101 B.

F r å n bruttokostnaden bör avdragas det arvodesförhöjningsbelopp, som läsåret 1937—1938 skulle hava utgått till de 150 + 133 = 283 extralärare, vilka befordrats 1935—1936 och 1936—1937. (Detta arvodesförhöjningsbelopp tankes disponerat till minskande av kostnaderna för deras löner såsom ordinarie under läsåret 1937—1938): Höstterminen 1937 86 650: — Vårterminen 1938 91675:— Av bruttokostnaden kvarstår sålunda för läsåret 1937—1938

178 325: 62 800: —•

Enär enligt förutsättningen fr. o. m. höstterminen 1937 ingen arvodesförhöjning vidare skulle utgå, är hela det kvarstående bruttobeloppet inhiberat, alltså

62 800: —

Sammanfattning ay arvodesförhöjningsberäkningen enligt alternativ II. Läsåret 1935—1936: B. Nettokostnad för fortsatt arvodesförhöjning C. Inhiberad arvodesförhöjning . . D. Besparad fortsatt arvodesförhöjning Läsåret 1936—1937: B. Nettokostnad för fortsatt arvodesförhöjning C. Inhiberad arvodesförhöjning . . D. Besparad arvodesförhöjning . . . A. För särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning Läsåret 1937—1938: B. Inhiberad arvodesförhöjning . . A. För särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning Summa S:a nettokostnader för fortsatt arvodesförhöjning . . . . S:a inhiberad arvodesförhöjning S:a besparad arvodesförhöjning S:a för särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning . . Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett all befordran,

28 900: — 20100: — 105 775: — —: — 45 450: — 46 425: — 104 600: — 62 800: — 178 325: — 592 375 28 900 128 350 152 200 282 925 592 375

I själva verket bliva kostnaderna för arvodesförhöjning enligt detta alternativ större än de ovan angivna. De sakkunniga hava nämligen vid beräkningen förutsatt, att samtliga ordinarie tjänster — både de, som blivit lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder, och de, som nyinrättas enligt de sakkunnigas förslag — komma att besättas med ordinarie innehavare redan vid resp. budgetårs början. P å grund av den försening med besättandet, som enligt vad flerstädes anförts, måste anses oundviklig, komme enligt alternativ I I fortsatt arvodesförhöjning — liksom även lön etc. — att

102 utgå under en del av resp. läsår även till de extralärare, som bliva befordrade. Förseningen nödvändiggör sålunda, att anslag för arvodesförhöjning upptages i budgeten även för året 1936—1937, oaktat de sakkunnigas beräkningar icke upptaga något belopp härför. Alternativ

III.

Enligt detta alternativ tankes arvodesförhöjning även framdeles utgå enligt nuvarande grunder i full utsträckning. Inga andra nya ordinarie tjänster tänkas tillkomma än de, som inrättas för utfyllande av 1927 års jämkade plan, alltså 38 läsåret 1935—1936, 23 läsåret 1936—1937 och 13 läsåret 1937-—1938 eller sammanlagt 74 nya ordinarie tjänster. Besparing i fråga om arvodesförhöjning skulle under denna förutsättning komma att uppstå, endast i samma mån som extralärare bliva befordrade antingen till ovannämnda 74 nya ordinarie tjänster eller till ordinarie tjänster, som bliva lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder. Läsåret 1935-1936. A. Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett all befordran, B. Härav besparas: 1) den arvodesförhöjning, som skulle hava uppburits av 25 extralärare, som befordras till ordinarie tjänster, lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder, räknade bland de äldsta, som uppbära arvodesförhöjning: Höstterminen 1935 8 750: — Vårterminen 1936 8 750: — 17 50O: — 2) den arvodesförhöjning, som skulle hava uppburits av 38 extralärare, som befordras till nyinrättade ordinarie tjänster: Höstterminen 1935 13 300: — Vårterminen 1936 13 300: — 26 600: — C.

A.

Återstoden utgör nettokostnad för arvodesförhöjning 1935— 1936 Läsåret 1936-1937. Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett befordran, . . Från bruttokostnaden avgår den arvodesförhöjning, som läsåret 1936—1937 skulle hava uppburits av de 38 extralärare, vilka befordrats till nyinrättade ordinarie tjänster läsåret 1935—1936, men som anses disponerad till täckande av kostnaderna för dem som ordinarie 1936—1937:

154 775: —

44 100: — 110 675: — 196 475: —

103 Höstterminen 1936 Vårterminen 1937

B.

C.

13 300: 13 300: —

26 600: —

Återstoden utgör bruttokostnad för arvodesförhöjning 1936—1937

169 875: —

Följande arvodesförhöjningsbelopp besparas: 1) Den arvodesförhöjning, som skulle utgått till de 25 extralärare, vilka läsåret 1935— 1936 befordrats till ordinarie tjänster, lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1936 8 750: — Vårterminen 1937 8 750: — 2) Den arvodesförhöjning, som skulle utgått till de 25 extralärare, vilka läsåret 1936— 1937 befordras till ordinarie tjänster, lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1936 8 750: — Vårterminen 1937 8 750: — 3) Den arvodesförhöjning, som skulle utgått till de 23 extralärare, vilka läsåret 1936— 1937 befordras till nyinrättade ordinarie tjänster: Höstterminen 1936 8 050: — Vårterminen 1937 . . . . 8050:-

17 500: —

17 50O: —

16 1 0 0 : -

5 1 10o:

Summa besparing

51100 Om från bruttokostnaden enligt A avdragas besparingarna enligt B . . . . blir återstoden nettokostnad för arvodesförhöjning 1936—1937

169 875 51 100 118 775

Sammanfattning läsåret 1936—1937. B. Besparad arvodesförhöjning C. Nettokostnad för arvodesförhöjning A. För särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning . . . . Bruttokostnad för arvodesförhöjning 1936—1937, oavsett all befordran, Läsåret 1937—1938. A. Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett befordran, . . Från bruttokostnaden a v g å r . den arvodesförhöjning, som. läsåret 1937 — 1938 skulle hava uppburits av dels 38 extralärare, vilka be-

51 100 118 775 26 600 196 475: —

241125: . .. .'

104 fordrats till nyinrättade ordinarie tjänster läsåret 1935—1936, dels 23 extralärare, som befordrats till nyinrättade ordinarie tjänster läsåret 1936—1937, men som anses disponerad till täckande av kostnaden för dem såsom ordinarie läsåret 1937—1938: Höstterminen 1937 Vårterminen 1938

B.

C.

21350: — 21 350: —

42 700:

Återstoden utgör bruttokostnad för arvodesförhöjning 1937—1938

198 425:

Följande arvodesförhöjningsbelopp besparas: 1) Den arvodesförhöjning, som skulle utgått till de 25 extralärare, vilka läsåret 1935— 1936 befordrats till ordinarie tjänster, lediga genom innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1937 8 750: — Vårterminen 1938 8 750: —

17 500: —

2) Den arvodesförhöjning, som skulle u t g å t t till de 25 extralärare, vilka läsåret 1936— 1937 befordrats till ordinarie tjänster, lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1937 8 750: — Vårterminen 1938 8 750: —

17 500: —

3) Den arvodesförhöjning, som skulle utgått till de 25 extralärare, vilka läsåret 1937— 1938 befordras till ordinarie tjänster, lediga på grund av innehavarens avgång vid uppnådd pensionsålder: Höstterminen 1937 8 750: — Vårterminen 1938 8 750: —

17 500: —

4) Den arvodesförhöjning, som skulle uppburits av de 13 extralärare, vilka läsåret 1937—1938 befordras till nyinrättade ordinarie tjänster: Höstterminen 1937 4 550: — Vårterminen 1938 4 550: —

9 1QQ: —

Summa besparing

61 600: —

Om från bruttokostnaden enligt A avdragas besparingarna enligt B blir återstoden nettokostnad för arvodesförhöjning 1937—1938

198 425: 61 600; 136 825:

105 Sammanfattning. B. C. A.

Besparad arvodesförhöjning 61 600: Nettokostnad för arvodesförhöjning 136 825: — För särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning . . . 42 700: — Bruttokostnad för arvodes förhöjning 1937—1938, oavsett all befordran, 241 125: —

Sammanfattning av arvodesförbbjningsberäkningen enligt alternativ III. Läsåret 1935—1936:

C. B. C. B. A.

Nettokostnad för arvodesförhöjning . . 110 675: — Besparad arvodesförhöjning 44 100: — Läsåret 1936—1937: Nettokostnad för arvodesförhöjning . . 118 775: — Besparad arvodesförhöjning 51100: — För särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning 26 600: — Läsåret 1937—1938: C. Nettokostnad för arvodesförhöjning . . 136 825: — B. Besparad arvodesförhöjning 61600: — A. F ö r särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning 42 700: — S:a nettokostnader för arvodesförhöjning 366 275: — S:a besparad arvodesförhöjning 156 800: S:a för särskilt ändamål disponerad arvodesförhöjning . 69 300: — Bruttokostnad för arvodesförhöjning, oavsett all befordran, 592 375: —

Anm. Försening inverkar även enligt detta alternativ på liknande sätt, som angivits vid alternativ II.

106 1 v 2

-£

t j

1=1 eS «H

fc-s «S O cfl

^

CO

C

JM cS t/2

1—1 M 1—i

>

r-1

'O ^

•

c*

i

-Ö ^

(V

>

in

in

in

»•»

;M i-i

*s

CO

in .—i

i-H T U

CT> i—(

CM

©1 OS liS

in

in

rT «H

in CM

>f3

rr»

T H

"* in

CD OS

TH

T-l

i—l

CM

OS ©1 OS KS

l 8 .-.

CO CO CM

fa t i a ^ a b : ° co B e l

-fj

i

A, :cr

W)

O

O

o

o T-l 1—1

" £ > "-= 2 W

P , cS ^ CO

:o

VH

O

OS

in

in

m

I O

t

> -i->

e3

:e3

u

'3 IS eS S

in

fa u a rs a £ £ :c« :c3 °2 O « " " co gp,

CI

^

ts ja

"3 . «U O CiO :c? t» J3 W g>

<

P < OS co

-*ge o

:0 <£t

rH CD OS

in CM CO

I© ©1 OS ©1 00 ©1

T H

O in

o o CO

o

CM CO

GO ©J ©2 iH

o

in

CM

TJl

in

m (M -<CM

in

l

>

CO >

In

OS

rH . f i •H CD

H (j

.a 1x1

®

>

g . CS 00

00 . — » O

©1 1 © »©

o cs J4 «

o o cs

00 PH U

in CM r-i

T—1

I© 1» OS ©1

CM

I©

in CM CO

t© ©1

co

©1 00 ©1

f3 2 cS

cS

CO T*

in

in t^ t»

rCO

in

i—t OS

£^ i—l O O CO CM CO

cs

o

3 Cd

o

CO

>*•»

™

r) O

CH

j-ft-a gå* 1

o i-H

fl

ca g £ ,g -g . s

ocS

1 1

^^=1 i

»:

o

O

S O ,

to -a a• b a> 6> <*-. a

^ «*

fa £ a -^ a *-" =o co

:cS"S

co «* •* "# e» i-i

s i

c S ^

I©

CO ©J

in t^

:cS M> ^^ : 0

1 8

CO

CO CM

cS

"

co

*-t

•«*

in f» t~

©1 OS

O O CD Tji

o o 1—1

o o Ci

t t OS

\o

1-1

^ t3

-#

!>• ©1

CM

O

J ; ™ cs " 2 a

:0

CM i—1 i—1

1©

1—1

O

. »J 2 «5

H

T ^

i—i

fcfi

CO

in t~

T-1

m i—i

OS >•

o

1—1

co 1—1

T *

»J ' Ö

O O CO

in

«>• »^

CO

a

1 CO

r~

c3

:0

OS OS (O

O i—l

fCD

lis

I-H

8 CM

nO CM CO CD

in

©

O O

" -^

cS o

«<4

!>•

eS a

i-H

1 I

O : 0 •**

a S3 > «s o a

»»

rT— H

Tft

t>

1=1

T j

Ö

'

1 1

1 |

1 CO OS

t" co OS

i-H

co

i-i

m co OS

CO

i-H

co os i-H

CO CO OS —H

t-CO OS T-l

rö -Ö

Ö 0

cS

a a a

P<

a

a

02 SS

2.

Kostnadsberäkningar för de sakkunnigas förslag om inrättande av nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken.

Under de förutsättningar, som ovan närmare angivits beträffande arvodesförhöjningen, komma kostnaderna för ovannämnda tre alternativ att ställa sig på följande sätt. A l t e r n a t i v I. Förutsättning: All arvodesförhöjning till extra lärare för försenad befordran upphör att utgå från och med höstterminen 1935. Sammanlagda lärarantalet höstterminen 1935 förutsattes oförändrat. Bruttokostnad för inrättande av 296 nya ordinarie ämneslärartjänster, därav 1) . 74, som äro direkt föranledda av den år 1927 och senare beslutade läroverksorganisationen och 2) 222 av de sakkunniga föreslagna därutöver. Bruttokostnad 1935—1936 för 150 nya ord. tjänster, 1) 38 + 2) 112 842 570: — 1936—1937 » 133 » > » 1) 23 + 2) 110 735 500: — 1937—1938 » 13 > » >. 1) 13 + 2) 0 71 600: — Bruttokostnad för inrättande av 296 ord. tjänster 1 ö49 670: — Besparingar för bestridande av bruttokostnaderna: 1935—1936: kostnaden för 150 e.l. (å samma ort som de bef.) 618 700 1936—1937: » > 133 > (> » » » » » ) 551 290 1937—1938: > » 13 » (» » » » » ») 55 960 Arvodesförhöjning, som skolat utgå 1935—1936 (enl. specinkat.) 154 775 * » » > 1936-1937 ( > > ) 91875 » » » » 1937—1938 ( » » ) 62 800 Summa besparingar 1 535 400 Sammanfattning. Bruttokostnad \ (549 579 Besparingar 1535 400 Nettokostnad för inrättande av 296 nya ord. tjänster 114 270 A l t e r n a t i v I. Kostnadsberäkning per läsår. Läsåret 1935—1936. Bruttokostnad för 150 nya ord. tjänster, 1) 38 + 2) 112 . . . . Besparing för 1) löner m. m. åt 150 extralärare . . 618 700: — 2) arvodesförhöjning (enl. specifikation) 154 775:—

773 475. __

Nettokostnad

69 095: —

8—342920

842 570: —

108 Läsåret 1936—1937. Bruttokostnad för 133 nya ord. tjänster, 1) 23 + 2) 110 . . . . Besparing för 1) löner m. m. åt 133 extralärare . . 551 290: — 2) arvodesförhöjning (enl. specifikation) 91 875: —

735 500: — 643 165: —

Nettokostnad

92 335: — Läsåret 1937—1938. Bruttokostnad för 13 nya ord. tjänster, 1) 13 + 2) 0 71 600: — Besparing för 1) löner m. m. åt 13 nya extralärare . 55 960: — 2) arvodesförhöjning (enl. specifikation) 62 800:— 118 760: — Nettobesparing 47 160: — Sammanfattning. Netto Besparing Kostnad Läsåret 1935—1936 69 095: 1936—1937 92 3 3 5 : 1937—1938 47 160: — Nettokostnad för inrättande av 296 nya ord. tjänster 114 270: — A l t e r n a t i v II. Förutsättning: Arvodesförhöjning till extra lärare avvecklas under två budgetår på det sätt, att från och med höstterminen 1935 inga nya arvodesförhöjningar beviljas, under det att de lärare, som redan före nämnda tidpunkt åtnjuta arvodesförhöjning, fortfarande få åtnjuta sådan enligt nuvarande grunder, intill dess de befordras, dock högst intill utgången av läsaret 1936—1937. Sammanlagda lärarantalet höstterminen 1935 förutsattes oförändrat. Bruttokostnad för inrättande av 296 nya ordinarie ämneslärartjänster, därav 1) 74, som direkt äro föranledda av den 1927 och senare beslutade läroverksorganisationen, och 2) 222 av de sakkunniga föreslagna därutöver. Bruttokostnad 1935—1936 för 150 nya ord. tjänster, 1) 38 + 2) 112 842 570: — » 1936-1937 » 133 » » » 1)23 + 2)110 735 500: — 1937—1938 » 13 » > » 1) 13 + 2) 0_ 71600: — Bruttokostnad för inrättande av 296 ordinarie tjänster 1 649 670 Härtill kommer nettokostnad för fortsatt arvodesförhöjning åt 266 extralärare: 1935—1936 (enligt specifikation) 28 900 1936—1937 ( > » ) — : Summa bruttokostnad 1 678 570: — Besparingar för bestridande av bruttokostnaderna: 1935—1936: kostnaden för 150 extralärare 1936—1937: > »133 » 1937—1938: » »13 »

618 700: — 551290: — 55 960: —

109 Arvodesförhöjning, som besparats och inhiberats: 1935 —1936 (enl. spec.) 1936—1937 ( » > ) 1937—1938 ( » » )

125 875 91875 62 800

Summa besparingar 1 506 500 Sammanfattning. Bruttokostnad Besparingar

1 67g 570: 1506 500: Nettokostnad för inrättande av 296 nya ordinarie tjänster och arvodesförhöjning

A l t e r n a t i v II. Kostnadsberäkning per läsår. Läsåret 1935—1936. Bruttokostnad för 150 nya ordinarie tjänster, 1) 38 + 2) 112 . » » arvodesförhöjning åt extralärare (enl. spec.) Summa bruttokostnad Besparing för 1) löner m. m. åt 150 extralärare . . 618 700: — 2) arvodesförhöjning, som besparats resp. inhiberats (enl. specifikation). 125 875:— Nettokostnad Läsåret 1936-1937. Bruttokostnad för 133 nya ordinarie tjänster, 1) 23 + 2) 110 . » > arvodesförhöjning åt extralärare (enl. spec.) Summa bruttokostnad Besparing för 1) löner m. m. åt 133 extralärare . . 551 290: — 2) arvodesförhöjning, som besparats resp. inhiberats (enl. specifikation) 91 875: — Nettokostnad Läsåret 1937—1938. Bruttokostnad för 13 nya ordinarie tjänster, 1) 13 + 2) 0 . . . Besparing för 1) löner m. m. åt 13 extralärare . . 55 960: — 2) arvodesförhöjning, som inhiberats (enl. specifikation) 62 800:— Nettobesparing

172 070: —

842 570: — 28 900: — 871 470: —

744 575: 126 895: — 735 500: — — 735 500

643 165: 92 335: — 71 600: —

118 760: 47 160: —

Sammanfattning. Netto Besparing Läsåret 1935—1936 1936-1937 » 1937—1938

47 160: — Nettokostnad för inrättande av 296 nya ordinarie tjänster och för arvodesförhöjning

Kostnad 126 895: — 92 3 3 5 : -

172 070: —

110 Alternativ III. Förutsättning: Arvodesförhöjning till extralärare för försenad befordran fortfar att utgå även efter utgången av budgetåret 1934—1935 enligt nuvarande grunder. Inga andra nya ordinarie tjänster inrättas än de, som äro direkt betingade av riksdagens beslut 1927 och senare beträffande den nya läroverksorganisationen. Sammanlagda lärarantalet förutsattes oförändrat. Bruttokostnad för inrättande av 74 nya ordinarie ämneslärartjänster: Bruttokostnad 1935—1936 för 38 nya ord. tjänster (inkl. 1 ål214 570: derstillägg) c:a Bruttokostnad 1936—1937 för 23 nya ord. tjänster (inkl. 1 ål150 900: — derstillägg) c:a Bruttokostnad 1937—1938 för 13 nya ord. tjänster (inkl. 1 ål77 400: derstillägg) Bruttokostnad för inrättande av 74 nya ord. tjänster 442 870: Härtill kommer nettokostnad för arvodesförhöjning till extralärare: 1935—1936 (enligt specifikation) 1936-1937 ( > » ) 1937—1938 ( » » ) Summa arvodesförhöjning Summa bruttokostnader

HO 675 118775 136 825 366 275 809 145

Besparingar: 1) Löner m. m. till extralärare: 1935—1936 motsvarande 38 befordrade 155 8 8 0 : 1936—1937 motsvarande 23 befordrade 97 6 6 0 : 1937—1938 motsvarande 13 befordrade 55 960:—

309 500: —

2) arvodesförhöjning till extralärare: 1935—1936 (enligt specifikation) . . 1936—1937 C » * ) . . 1937—1938 (• i ) • •

44 100 51100 61600 —

156 800: — 466 300:

Bruttokostnad för 74 befordrade (inkl. ett ålderstillägg) + arvodesförhöjning Besparingar . Nettokostnad för inrättande av 74 nya ord. tjänster och för arvodesförhöjning

809 145: 466 300: 342 845: —

Ill Alternativ I I I . Kostnadsberäkning per läsår. Läsåret 1935—1936. Bruttokostnad för 38 nya ord. tjänster (inkl. 1 ålderstillägg). . Nettokostnad » arvodesförhöjning (enligt specifikation) . . .

214 570: — 110 675: —

Summa bruttokostnad Besparingar: 38 extralärarlöner + tillägg Arvodesförhöjning (enligt specifikation) Summa besparingar Bruttokostnad Besparingar

325 245: — 155 880: — 44 100: — 199 980; — 325 245: 199 980: —

Nettokostnad

125 265: —

Bruttokostnad för 23 nya ord. tjänster (inkl. 1 ålderstillägg) . . Nettokostnad » arvodesförhöjning (enligt specifikation) . . .

150 900: — 118 775:

Summa bruttokostnad Besparingar: 23 extralärarlöner + tillägg Arvodesförhöjning (enligt specifikation) Summa besparingar Bruttokostnad Besparingar .

269 675: — 97 660: — 51100: — 148 760: — 269 675: 148 760: —

Nettokostnad

120 915: —

Bruttokostnad för 13 nya ord. tjänster (inkl. 1 ålderstillägg) . . Nettokostnad > arvodesförhöjning (enligt specifikation) . . .

77 400: — 136 825: —

Summa bruttokostnad Besparingar: 13 extralärarlöner + tillägg Arvodesförhöjning (enligt specifikation)

214 225: — 55 960: — 61 600: —

Summa besparingar

117 560: — 214 225: 117 560: —

Nettokostnad

96 665: —

Läsåret 1936-1937.

Läsåret 1937—1938.

Bruttokostnad Besparingar Sammanfattning. Läsåret 1935—1936 i 1936—1937 . > 1937-1938 V..] Nettokostnad för inrättande av 74 nya ord. tjänster och för arvodesförhöjning

Nettokostnad 125 265-— 120 915-— 96 6 6 5 . 342 845: —

112 Jämförande

tablå över kostnadsberäkningarna för inrättande ar nya ordinarie tjänster enligt alternativen I, II och III. Alternativ II Alternativ III Alternativ III Alternativ I Alternativ II Alternativ I I I i jämförelse i jämförelse i jämförelse med med med + = netto- + — netto- + = nettoalternativ I alternativ II alternativ I kostnad kostnad kostnad + = mer+ = mer+ = mer— = netto- — = netto- — = nettokostnad kostnad besparing kostnad besparing besparing

1935—1936 1936—1937 1937—1938 Summa

69 095: — + 126 895: 92 335: — + 92 335: 47160: — - 47 160: + 1 1 4 2 7 0 : - + 172070:

+ + -

1 630: + 125 265: — + 156 170: — + 28 580: + 0 + 120 915: — + 143 825: + 0 + 96 665: — + 342 8 4 5 : - + 56170: — + 170 775:

+ 56170: + 28 580: + 143 825: + 228 5 7 5 : -

Förutom vad som anförts i samband med kostnadsberäkningarna för arvodesförhöjning, böra några korta upplysningar lämnas angående sattet tor beräknande av de ovan angivna beloppen. Bruttokostnaden för de ordinarie tjänsterna omfattar löner och tjanstgoringspenningar, tillfällig löneförbättring, provisorisk avlönmgsforbattring a F- och G-orter, särskilda arvoden till lärare vid provårsläroverk samt ålderstillägg. Beloppen av samtliga ovanstående avlöningsförmåner utom ålderstillägg framgår av följande sammanfattning. Sammanfattning av kostnadsberäkning för 296 nya ordinarie tjänster. Summa ÅldersSärProvisoLön + inom Summa Summa tjänst- Tillfällig risk av- skilda ar til J ägg resp. summaper görings- löneför- lönings- vodenvid enligt utanför budgetår rum pen- bättring förbätt- provårs- specifi- 1927 års läroverk kation ring ningar plan

Kostnader budgetåret 1935—1936. Inom 1927 års plan . Utanför 1927 års plan

160 400

28 490

19 000

214 570

28 000

628 000 842 570

150 900

481 600

94 200

19 700

4 500

110 900 473 000

20 800

6 500

17 B00

1200 3000

Kostnader budgetåret 1936—1937. Inom 1927 års plan . Utanför 1927 års plan

584 600 735 500

Kostnader efter bud getåret 1936—1937. 71600 900 5 200 54 600 10 900 Inom 1927 års plan . 71600 1 649 670 Utanför 1927 års plan 1649670 58 500 53 880 11100 Summa 1280500 245 690 i Såsom svnes av uppställningarna beträffande arvodesförhöjning, innebar alternativ I ett sloriande ånAodMfBrhöiningen, vilken betraktas såsom besparing, under det att enligt alternativ II K k o Ä S ^ o d S h l j n u i g npptagits med 28 900 kr. Skillnaden mellan de två alternativen s k u U e d å b l i v a 57 80CTkr V f d a n de befordrade räknats efter tjänsteålder, blir skillnaden emellertid icke exakt den nämnda.

113 ^Beträffande ålderstillägg hava de sakkunniga icke verkställt beräkningarna på sedvanligt sätt. I allmänhet upptages vid beräkning av kostnaden för nyinrättade ordinarie lärartjänster ett ålderstillägg för manlig befattningshavare och 0-8 ålderstillägg för kvinnlig befattningshavare. Vid sina beräkningar av ålderstilläggen hava de sakkunniga använt den namnförteckning över obefordrade kompetenta lärare, som ovan flerstädes omnämnts. Med stöd av densamma har följande uppställning gjorts. Antal befordrade, som skulle komma att omedelbart erhålla ålderstillägg, och därav föranledda kostnader. Antalsberäkning.

Anställning vårtermine n 1934

Läroverk Lärarkandidater

. . . .

m.

kv.

m.

-

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

— —

—

2 Folkskoloseminarier . . . Kommunala skolor . . .

— —

— — -

—

1 Arméns underofficersskola

3 Su ni na

Anm.

1 ålders- 2 ålders- 3 ålders- 1 åldersSumma Summa tillägg tillägg tillägg tillägg ht. 1935 ht. 1935 ht. 1935 ht. 1936 ht. 1935 ht. 1936

— — — — 14 —

—

—

1 1 1

— — — 20

_

4 5

—

5 Samtliga förutsättas bliva berättigade till uppflyttning i högre lönegrad såsom ordinarie samma år de erhålla befordran. Kostnadsberäkning.

1 ålderstillägg ht. 1935 till 63 män = 63 x 500 2 > > > 14 » = 14 x 1 000 3 > > > 1 man = 1 x 1 500 1 > » 1936 20 män = 20 x 500 1 > > 5 kvinnor = 5 x 300

Kronor 31 500: — 14 000 1 500 10 000 1 500

S:a kronor

47 000: —

11 500: — Summa kronor 58 500:

Såsom tidigare nämnts, avse de sakkunnigas beräkningar att visa kostnaden för inrättande av ett antal ordinarie tjänster vid tiden för inrättandet. Det har då icke synts de sakkunniga lämpligt, att i en sådan beräkning upptaga ålderstilläggen högre, än som kan beräknas verkligen behöva utgå vid nämnda tidpunkt. Därtill kommer, att ovanstående uppställning tydligt giver vid handen, att den sedvanliga beräkningen — som otvivelaktigt är fullt berättigad, då fråga är om ett relativt litet antal nya ordinarie tjänster — icke gärna kan användas beträffande det större antal, som här är i fråga, utan att giva till följd ett missvisande kostnadsresultat. Såsom ovan anförts i samband med kostnadsberäkningarna för arvodesförhöjning, har ej heller hänsyn tagits till den besparing, som uppkommer på grund av lönegradsskillnaden mellan en avgående och en nybefordrad lärare vid besättande av genom

114 innehavarens avgång ledig ordinarie tjänst. Ålderstilläggen hava alltså beräknats i enlighet med ovanstående uppställning under iakttagande av den i det föregående anförda principen, att de i fråga om tjänsteålder äldsta tänkas först bliva befordrade. Beträffande beräkningen av besparing i fråga om löneförmåner till de extralärare, som befordras, hava samma grunder tillämpats som beträffande de ordinarie lärarna. Extralärarnas löneförmåner, i den mån desamma växla efter anställningsort, hava beräknats för de orter, å vilka de motsvarande ordinarie tjänsterna tänkas inrättade. Dock utgår till extralärare varken särskilda arvoden vid provårsläroverk eller ålderstillägg. På vad sätt arvodesförhöjningen beräknats enligt de olika alternativen har i det föregående klargjorts. Det har i det föregående nämnts, att ovanstående kostnadsberäkningar icke utvisa den budgetmässiga kostnadsökningen. Den budgetmässiga behandlingen av de sakkunnigas förslag — därest detsamma förelägges riksdagen — hava de sakkunniga ansett böra ankomma på vederbörande myndigheter, skolöverstyrelsen och statskontoret, att utföra. Den väsentligaste skillnaden ligger emellertid däri, att arvodesförhöjningens borttagande medför denna anslagsposts försvinnande ur budgeten. Den budgetmässiga minskningen utgöres dock icke av det belopp, som skolat för samma budgetår utgå, utan av det förslagsanslagsbelopp, som finnes upptaget i riksstaten för det föregående budgetåret. Skulle sålunda exempelvis arvodesförhöjning helt bortfalla fr. o. m. höstterminen 1935, komme anslaget för detta ändamål att försvinna, d. v. s. det belopp, som förslagsvis beräknats utgå för läsåret 1934—1935, komme att utgöra budgetminskningen på denna anslagspost. Förslagsanslaget till arvodesförhöjning för budgetåret 1934—1935 utgör 75 000 kronor. Enligt de sakkunnigas beräkningar kommer emellertid det verkliga beloppet för nämnda budgetår att bliva avsevärt högre än 75 000 kronor. Men icke nog därmed: i det påföljande årets budget skulle i nu ifrågavarande fall intet belopp upptagas till arvodesförhöjning, varigenom kostnaden för ordinarie tjänster detta senare budgetår komme att skenbart bliva så mycket högre, som motsvarar den arvodesförhöjning, som samma år bort utgå. Att sålunda i detta fall det budgetmässiga beräkningssättet icke giver en verklighetstrogen bild av kostnaderna, torde utan vidare framgå av det nu sagda. En närmare undersökning av ovanstående tre alternativa kostnadsberäkningar giver vid handen, att den relativt kostsammaste utvägen uppenbarligen är att fortsätta arvodesförhöjningen enligt nuvarande grunder utan att samtidigt inrätta det av de sakkunniga föreslagna antalet nya ordinarie tjänster. Kostnaderna enligt alternativ I I I äro så gott som dubbelt så stora som enligt det alternativ, vilket de sakkunniga tidigare förordat. Beträffande de framtida ålderstilläggens inverkan på kostnaderna få de sakkunniga hänvisa till vad därom i det föregående anförts. Skillnaden mellan en avveckling av arvodesförhöjningen under två budgetår och ett totalt slopande av densamma från och med höstterminen W35 synes ekonomiskt sett vara obetydlig och hänför sig väsentligen till läsåret 1935—

115 1936, även om hänsyn tages till försening i tillsättandet av de föreslagna nya tjänsterna. Härigenom synas de skäl, de sakkunniga ovan å sid. 64 ff. anfört för en övergångstid på två budgetår i fråga om arvodesförhöjningens avveckling, vinna i styrka. För budgetåret 1936—1937 komma de båda alternativen att så gott som helt sammanfalla, och budgetåret 1937—1938 komme ingen arvodesförhöjning att utgå enligt någotdera alternativet.

3. Övriga kostnader för genomförande av de sakkunnigas förslag. I kap. IX hava de sakkunniga närmare redogjort för vilka åtgärder som enligt deras mening böra vidtagas till ett förbättrande av de obefordrade läroverkslärarnas ställning såsom sådana, och därvid föreslagit, att extralärarbyråns arbete skulle överflyttas till skolöverstyrelsen, som skulle för de nya arbetsuppgifterna erhålla förstärkning av sina arbetskrafter med en sekreteterare och ett biträde till denne. Ifrågavarande sekreterare bör enligt de sakkunnigas mening uppföras i samma lönegrad som överstyrelsens övriga sekreterare, dock tills vidare å extra stat. Jämlikt de nya principer, som från och med budgetåret 1935/1936 skola tillämpas för riksstatens uppställning, böra anslagsmedlen för denne sekreterare beräknas till 8 580 kronor. Det synes de sakkunniga ur flera synpunkter önskvärt, att, såsom tidigare framhållits, det biträde, som är erforderligt för nämnde befattningshavare, äger de kvalifikationer, som förutsättas hos en amanuens. Arbetsuppgifterna för nämnde amanuens komma till en del att utgöras av sådana göromål, som redan handhavas av skolöverstyrelsen, men han skulle i övrigt komma att, liksom sekreteraren, syssla med frågor, som hittills i viss mån legat utanför överstyrelsens arbetsområde. I anledning härav synas de till överstyrelsens förfogande ställda anslagsmedlen böra något ökas, och de sakkunniga vilja därför föreslå, att ett belopp av 1 000 kronor årligen ställes till skolöverstyrelsens förfogande för att jämte erforderligt belopp av för överstyrelsen i övrigt tillgängliga medel användas till avlöning åt ett särskilt tjänstebiträde med nämnda kompetens. -Kostnaderna för dessa sistnämnda förslag framgå av nedanstående uppställning: Kostnad för sekreterare å extra stat inom skolöverstyrelsen . 8 580: — Bidrag till täckande av kostnad för biträde åt sekreteraren . . 1 000: —S:a kostnad 9 580: — Avgår: Indragning av anslag till extralärarbyrån 3 000: — Nettokostnad 6 580: — Såsom de sakkunniga i kap. I X omnämnt, bör anslag till extralärarbyrån utgå jämväl för förra hälften av budgetåret 1935—1936. Dyrtidstillägg ingår ingenstädes i de sakkunnigas kostnadsberäkningar.

De sakkunnigas förslag och önskemål. Det har synts de sakkunniga lämpligt att sammanföra sina i det föregående framställda förslag och vissa där uttalade önskemål. Under åberopande av vad de sakkunniga i vederbörligt sammanhang anfört, få de sakkunniga hemställa om förslag till 1935 års riksdag att besluta inrättande av tillhopa 296 ordinarie ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken att upprättas i följande ordning, nämligen: under budgetåret 1935—1936 7 lektorstjänster, 134 adjunktstjänster och 9 ämneslärarinnetjänster, under budgetåret 1936—1937 9 lektorstjänster, 123 adjunktstjänster och 1 ämneslärarinnetjänst samt under tiden efter sistnämnda budgetår 3 lektorstjänster, 9 adjunktstjänster och 1 ämneslärarinnetjänst, samt bevilja härför erforderliga medel; att, under förutsättning av bifall härtill, medgiva sådan arvodesförhöjning, som avses i kungörelserna den 29 juni 1928 (nr 274), angående avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller statens folkskoleseminarium och den 15 maj 1931 (nr 112) om ändrad lydelse av mom. 1 i nämnda kungörelse, må utgå — efter i övrigt oförändrade grunder — under vartdera av budgetåren 1935—1936 och 1936—1937 till sådan extra ordinarie lärare, som före budgetåret 1935—1936 kommit i åtnjutande av dylik arvodesförhöjning; att medgiva, att icke ordinarie lärare, som, på sätt de sakkunniga förutsätta, av skolöverstyrelsen erhållit förordnande att tills vidare vara extralärare vid de allmänna läroverken och som utan egen begäran av överstyrelsen förflyttas från ett läroverk till ett annat, må erhålla ersättning för kostnaden för resa mellan de båda läroverksorterna för sig och, därest han är gift, för sin familj; att för anställande inom skolöverstyrelsen av en extra sekreterare för handläggning av ärenden rörande icke ordinarie lärare öka de för överstyrelsen avsedda anslagsmedlen med 8 580 kronor; att medgiva, att nämnde sekreterare må kunna förordnas för en tid av högst fem år i sänder samt att, därest till sekreterare förordnas en ordinarie lärare vid allmänt läroverk, dennes lärartjänst må i vanlig ordning tillsättas med skyldighet för den nye tjänstinnehavaren att, i fall sekreteraren återtager sin lärartjänst, träda i tjänstgöring vid det läroverk, som i författningsenlig ordning bestämmes; samt att ställa ett belopp av ettusen kronor årligen till förfogande av skolöverstyrelsen för att jämte erforderligt belopp av för överstyrelsen i övrigt tillgängliga medel användas till avlöning åt ett särskilt tjänstebiträde åt förenämnde sekreterare.

117 Bland de önskemål, åt vilka de sakkunniga ovan givit uttryck, må följande här anföras. 1. De sakkunniga anse sig böra förutsätta, att vid tillsättande av de av de sakkunniga föreslagna nya ordinarie lärartjänsterna det syfte, som inrättandet av nämnda tjänster avser, inom gränserna för gällande befordringsgrunder tillgodoses, och att transportsökande sålunda föredragas framför obefordrade sökande, endast där starka sakskäl så bjuda. 2. För att den nu föreslagna proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie lärare må för framtiden upprätthållas, är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att skolöverstyrelsen exempelvis vid utgången av läsåret 1939 —1940 och sedermera vart femte år företager en utredning i förenämnda hänseende efter väsentligen de grunder, som de sakkunniga tillämpat, och för Kungl. Maj :t framlägger det resultat, vartill utredningen leder. 3. De sakkunniga anse det önskvärt, att skolöverstyrelsen med redan angivet undantag övertager allt bestyr med förordnande av icke ordinarie lärare, även det mera förberedande, som nu utföres av rektorerna och extralärarbyrån. I samband härmed torde den enligt gällande läroverksstadga rektorerna tillkommande rätten att bevilja lärare tjänstledighet, föranledd av vederbörligen styrkt sjukdom eller av offentligt uppdrag, böra begränsas till att avse en tid av högst en månad. I läroverksstadgan torde böra vidtagas de ändringar, som kunna föranledas av de i denna punkt framställda önskemålen. 4. De sakkunniga finna det önskligt, att spörsmålet om rätt för icke ordinarie lärare att — vid inträffande hinder att upprätthålla ett förordnande — erhålla tjänstledighet måtte så snart ske kan upptagas till omprövning i syfte att åt de lärare, som erhållit förordnande att tills vidare vara extralärare, i lämplig utsträckning bereda ifrågavarande förmån. 5. Det synes de sakkunniga erforderligt, att åtgärder vidtagas i syfte att tillförsäkra ordinarie lärare rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst utan hinder av kortare avbrott i denna tjänstgöring av den art, som de sakkunniga ovan (sid. 86 ff.) omnämnt.

BILAGOR Bil. 1. Antal extralärare vid de allmänna läroverken läsåren 1927—1936. (Timlärartimmar ej inräknade.) Antal

extralärare

läsåret

L ä r o v e r k 1927 —28

1928 —29

1929 -30

1930 —31

1931 —32

1932 -33

1933 —34

1934 1935-36 —35 prel.

3 1 2

1 1 5

2 2 6 1 1 1 6 6 5 1 1 5 2 3 4 4 5 3 3 4 4 3

3 3 7 1 3 3 5 6 5 1 3 4 4 4 4 5 4 7 6 3 3

4 2 7 2 3 5 6 8 5 2 3 8 4 5 5 4 5 4 7 8 4 4

5 1 7 4 4 5 4 11 8 4 7 5 5 4 7 6 6 6 9 7 4 4

1 12 2 1 1 3

2 8 2 1 1 4

4 6 2 1 1 4

3 2 6 5 6 7 6 16 8 2 7 4 5 5 8 8 5 5 8 7 3 4 5 8 5 2 1 4 4 10 11 7 12 7

I. Högre allmänna läroverk. Eksjö l Falun Gävle Göteborg, för flickor 2 . . . . > högre latinlärov. > högre reallärov. . . Halmstad Hudiksvall Hälsingborg, för flickor 2 . . > för gossar . . . Härnösand Kalmar Karlskrona Karlstad Kristianstad Kristinehamn 3 Landskrona 4 Linköping Malmö, för flickor2 Norrköping Skara Skövde l Stockholm, Bromma 6 . . . . * för flickor2 . . . > Kungsholmen 4 . . > Södermalm . . . . » Östermalm . . . . > h. latinlärov. å Norrmalm . . . > h. reallärov. å Norrmalm . . . > nya elementarsk.8 . Strängnäs Sundsvall 1 Södertälje Uddevalla» Umeå Visby

8 1 2 2 1

— —

—

—

— 6 5 8

1 10 6 8

5 9 5 6

9 8 8 6

3 2 6 5 5 7 7 10 8 3 7 4 5 4 7 8 5 5 8 7 4 4 1 6 7 2 1 3 6 3 9 6 10 5

3 4

3 3

3 3

3 2

—

—

—

—

3 1 1 4 8 3 11 6 1

«3>

10 4 3

8 5 3 1

7 8 3 1

—

—

—

5 4 6 2 5 4 3 5 4 2 3 2

10 1 3

5 6 6

3 4 2 5 2

1 1

3 2 4 2 3 4 2 5 3 2 2 2

7 1 2

4 8 6

3 5 1 5 1 1

3 1 4 1 3 3 1 3 3 1 1 1

4 7 7

2 5 3 5 1 2

— 10

— 1 2 2

2 6 2 6 2 2

Q

1 4 7 4 6 3

—

1 3 8 6 8 4 1

1 3 7 4 9 4 1

—

1 3 8 3 11 5 1

120 Antal

extralärare

L ä r o v e r k 1927

Vänersborg . . . . Västervik . . . . Västerås Växjö Ystad Örebro, för flickor7 > för gossar . Östersund . . . . II.

Realskolor

för

gossar

Göteborg, västra . . * östra . . . Malmö Stockholm, Katarina » Vasa . . III.

Samrealskolor.

Alingsås Anderslöv 8 Arboga Arvika Askersund Avesta 9 Boden 10 Bollnäs 10 Borgholm u Domnarvet 10 Enköping Eslöv 1 0 Falkenberg 10 Falköping Filipstad Gudmundrå u Hallsberg » Haparanda Hedemora u Huskvarna n Hässleholm 10 Höganäs 10 Hörby 9 Karlshamn Karlskoga 10 Katrineholm 10 Kiruna 1 2 Klippann Köping Laholm 9 Leksand 12 Lidingö 10 Lidköping Ljungby 1 0 Ludvika 9 Lysekil 1 0 Malmberget 12 Mariestad Mjölby 8

1928 -29

1929 —30

1930 -31

1931 —32

1932 -33

läsåret 1933 —34

1934 1935-36 —35 ( prel.

121 Antal

extralärare

läsåret

L ä r o v e r k 1927 —28 Mora 8 . . . Motala 10 . . Mönsterås 10 Nederkalix 8 Norrtälje . . Nässjö 10 . . Oskarshamn Piteå . . . Ronneby 10 . Sala . . . . Sandviken 9 Simrishamn 9 Skellefteå . Skurup n Sollefteå 10 . Ström 1 0 . . Strömstad . Sundbyberg 12 Sunneu . . Svedala 12 . Säffle 15 . . Söderhamn . Söderköping 9 Sölvesborg 9 Tidaholm 12 Tomelilla 8 . Tranås» . . Trollhättan 10 Trälleborg . , Ulricehamn 8 Vadstena . . , Vara 1 0 . . . . Varberg . Vaxholm 8 . , Vetlanda 12 . . Vimmerby . . Värnamo 12 . , Åmål . . . , Åstorp 12 . . . Ängelholm . . Örnsköldsvik .

1928 -29

1929 -30

1930 —31

_ 2

1 1

3 1

2 1

2 1

—

2 1 3

2 1 2

—

—

— 2 1

3 1

2 3 2 1 2

3 4 2 1 2

1 -

—

1 1

1 2

1 2

1 1

—

—

1 2

2 1 4 4

1 2 4 3

1 3 4 2

209 21 91

236 16 107 359 133

255 19 112 386 120

— 1

3 3

2 2

2 3

2 3

Högre allmänna läroverk Realskolor för gossar. . Samrealskolor

155 25 25

130 22 35

Summa Enligt 1927 års plan . . . . Verkliga antalet extralärare (utom timlärartimmar) i % av det enligt 1927 års plan avsedda antalet

124 17 33 174 172

153 16 46 215 179

188 23 67 278 161

1933 1934 -34 —35

3 6

I. II. III.

1932 —33

321 141

100 % 103 % 101% 120% 172% 227% 3

!69% 322%

Gymnasiet övertaget 1928. — * Upprättat 1929. — Gymnasiet övertaget 1931. — 4 Gymnasiet övertaget 1929. — 6 Upprättat 1934. — 6 Omorganiserad 1934. — 7 Upprättat 1931. — 8 Övertagen fr. o. m. h.t. 1929. — 9 Övertagen fr. o. m. h.t. 1930. — 10 Övertagen fr. o. m. h.t. 1928. — u Övertagen fr. o. m. h.t. 1931. — 12 Övertagen fr. o. m. h.t. 1932. — 1S Övertagen fr. o. m. h.t. 1928. Oräknat handelslinjen. — 14 Häri inräknade 2 extralärare för den praktiska linjen vid Vasa realskola i Stockholm.

122 Antal lärare (exkl. rektorer) och klass-

I.

Plan

Katalog

Plan

Katalog

Plan

285 808 47 205

285 808 47 205

1140 1345 15 %

1140 1345 15 %

13 %

13 %

11 %

346 777

346 777

1296 Befattningshavare.

1. Lektorer 2. Adjunkter 3. Ämneslärarinnor 4. Extralärare 5. Summa ordinarie lärare 6. Summa ordinarie och extralärare . . 7. Extralärare i % av hela antalet (6) . II.

Klassavdelningar.

1. Gymnasiet 2. Realskolan 3. Lyceet 4. Summa klassavdelningar III.

—

285 632

_

_

Befattningshavare och skolor. A.

Högre

allmänna

läroverk.

1. Lektorer 2. Adjunkter

• •

3. Ämneslärarinnor 4. Extralärare • . • 5. Summa ordinarie lärare 6. Summa ordinarie och extralärare . . . 7. Extralärare i % av rubr. 6) B.

— — —

298 632 _ I

155 917

23 130 953

1072 14 %

10S3

12 %

Realskolor.

— — — — —

176 47 50 223 273

18 %

18 %

1. Gymnasiet

2. Realskolan

1. Adjunkter 2. Ämneslärarinnor 3. Extralärare 4. Summa ordinarie lärare 5. Summa ordinarie och extralärare . . . 6. Extralärare i % av rubr. 5) IV.

70 57 265

Klassavdelningar och skolor.

A.

Högre

allmänna

läroverk.

3. Lyceet Summa klassavdelningar B.

Realskolor

Anm. Anm.

1. 2.

390 I extralärarantalet ingå icke timlärartimmar och för h.t, 1935 ej heller begärd reserv Med >plan> avses 1927 års special planer.

123 Bil. 2.

avdelningar vid de allmänna läroverken 1927—1935. 1930

1932 Plan

Katalog

Plan

Katalog

1935 Plan

Katalog

Plan

Katalog

Plan

Skolöverst.

Plan

Skolöverst. prel.

922 320 433

367 916

367 986

263,

928 196

321 1522

120 1593

133 1570

278 1472

215 1411

320 121

10 %

16 %

8 %

8 %

19 %

1988 7 % 19 5 %

13 %

1843 17 %

11 %

2035 21 %

427 1091

7 %

410 1024

3 1409

—

—

—

—

— 652 62 — — 153 — 1053 — 1206 ~ 13 % — — — —

247 111 62 358 420 15 %

—

666 68

— 1082 — 1270 — 15 % — — — — — —

— — — — —

262 128 90 390 480 19 %

— _

209 1100 1309

— —

16 %

135 112 422 534 21 %

83 236 1104 1340 18 %

— — — —

— — — — — —

— — — — —

152 123 456 579 21 %

664 88 255 1119 1374 19 %

— — — — —

21 %

160 131 482 613

561 i

417 521

975 !

38 991

4 1029

447 !

522 :

580 i

610 L 25 extralärare.

d-34 2920.

540 !

479 1254

__ — —

— —

124 U

-*> s

uo

iO •H i—l

»*i

1 CM

CM rji

•>* ^

CO -tfl

Ci i*

l>

o1—1

CM i—l

1 1

t»

CO -M

-*J 03 CO

CO

-=«

r— • « *

iO •*ti

CO "*l

-* •V

co

r-

iO

CO

a o

pq •<s>

t> o ,4

o CO

CO

rO

"cd**

03 :o3

s a>

:oi

-a ©

a H

IT» CS

bfi

©

o

1 1 1 1

lO CM

iO CM

CD CM

GO CM

co CM

CO CM

co

<M

-H

i-H

i—l i—l

i-H i—l

i-H i-l

-H TH

^-i

<-(

~H

i-H TH

CO CO

CM

CO CO

CD

co

co co

CO CO

r— co

«^ co

CD CO

-H

CM

co

• > *

»o

CO

CO

CO

rr-i--

t> —1

ti—l-»

CO i—i

Ci i—i

CO TH

CO 1-1

iO i-H

"*

CO

"*

-rti

in

us

IO

m

CO

co

CO

co

CM

(M

CM •!»•

CM -31

1—1 -«*l

i-H •«*l

CO

CO

CM CM

• *

-fj

:0

1 CM

co

•+=>

y-i

cö

cc

bo a

ao Pn

03 O

>->

> c3

cS &f) S3

as

ft

6 M

-u

bO

a

a> .-4

:©

cp

03 CO

*£ © 4-5

Ä u o :© GO

E

i> O 5-i :cS i—i CO

a a

<* -* "* **

o

oo

t»»

|

tCM Ci i-H

ci

> o .a

":o3"'

at

.2

a •a

i—i PH

t-r

o

Pi

f—I

"<S1

~Cv

a

6£

W

CD

"* -*

iO

1—1

|

|

h5

u 03

•

CM

f-i •eS

co

•M

S ©

o3

,H

a

^4 0 n

• O CM

CO CM

t^CM

t— CM

rCM

rCM

,_, ^H •—( i-H

_l iH

i-H TH

_4 i-l

1-4 i-H

i-H i—l

T_l

^

i—l

co

O CO

O

CO

CD

1*1 CM

i-H

T-l

i-\

CO

CO

CM CO

co

co

a3

a o

Co

-09»^

H

CO

iO CM

^

co

I-I bO

a a

>>

i-H

CM

CO

Ttt

iT5

CD

CD

.

r~

t-

1^-

r-

t»

cc

iO

• ^

CO

-*

co

— i

o

O

O

O

co

as

CM

KO

co Ci

co Ci

CO CO Ci

•»

CM Ci

o co <r.

__^

Ci

CO Ci

Ci

>

OS bD »H

C/J

O

w

**

bC

J-.

°<

as

o

co

125 o o o

-O

CM 03

CO

i-H

•*

in

CO

CD

s

1—1

|__,

I—l

1 CO

C

,ä

C

I—l

I—l

h-1

bO

I—I

I—l

|

hH

1 i—i

1 l-H I—l

MS

CO

Ci

a +»

+ J

o

. O

i—l I—l

|

03 I—l

l-H

1—1

l-H

0 B o3 09

fr

,0

i—1

OS

I—l

oo3

I-H

>

>

t>

•**

O

HH

M

>.

0 I—l

•+=>

>

Xi

h-1

1 03

s •—i

> l-H

!> l—l

>

>

>

1 I—l

ffc

I—l

>

l-H

l-H

>

> I—l

> • I—l

1 O

>

ti-

>

l-H

l-H

1 I—l

l—I

l-H

>

t> l-H

l-H

>

>

t—1

fil-H

>

7 O

bO «S

^ 3

-i 03

o3

CM O

—i

—1

O _bp

'C oo3

•S

CM

,0

1—1

in 03

o3

o

i-l

M IO Ci

_bC

'C °c3

i O

i£5

i O

i-H

-* | r H

i-H

co

-Hl

in

in

i-H

i-H

i O

HO

o

co

|

• ^

|

"tfl

'CD

co

co

CO

1 »*

1 rCi

i—l

CM

CM

co

CD

CD

co

—I

|

CM

|

co

CO <M Ci

Ci CM Ci

O co Ci

i-l

CM

CO Ci

co Ci

|

|

in

i

0 gg

CO

1 T»l

in

CD

t

i-H

CM

*H 03

CO

1 "-1 *# 1

r j l

T H

CD

CD

^ j

1 CM

co

CO

1—1

r Q

CD

l-H

•a

•""

bu

CO

| -*

1*

1 Ico

1 2

in -^ co CO Ci

-*

co Ci

in Ci

126 Bil.

3 c.

Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö. Tablå IV. I.

Klassavdelningar. De

Drganisation 1935

s a k k u n n i g a Icke konstant org.

Konstant org. b

s:a

c

s:a

a

Gymn. 4-år. latin . . . I-IV I-IV » real 3-år. latin I-III I - I I I I—II » real 1-6 Lyceum . . . . Realsk. 5-årig . 1-5 1-5 1-4 4-årig . Su ni n i a

8 I-IV I - I V

3 5 6 14

I-III I-III 1-6 1-5

3 3 6 14

a

II.

III.

b

IV.

a

c

b

1-11

s:a

34 1.

a.

ä-1.

e-1.

s:a

t. t:r

—

31 ~2

42 2

beräkningar:

A. 1. Lärarbehov för den konstanta organis. . 2. > » » ej > > B. Nya ordinarie tjänster: 1. inom 1927 års plan med jämkningar . . 2. utanför > > > » » Summa nya ordinarie tjänster C.

1-4

36 Lärarbehov. Av skolöverstyr. beräknat lärarbehov 1935—36 De sakkunnigas

1-5

c

Tillsättning av nya ord. tjänster: 1. 1 9 3 5 - 3 6 2. 1936—37 3. därefter .

—

—

— —

—

—

2 1

—

2 1

—

—

—

—

De sakkunnigas motivering. A. Rörlighetsmoment: 1. timlärartimmar 1935 enl. I I I . A. 2 2. kvarståenda extralärare 3. avgående ordinarie lärare: 1935. . 1936. . 1937. . 1938. . 1939. .

16 t:r 2 lärare

6 lärare

8 lärare Rörlighetsmomenten IV. A. 1—3 medgiva minskning av organisationen 1935 med 8 klassavdelningar till 28 klassavdelningar, utan att förflyttning av ordinarie lärare behöver ifrågakomma. Särskild motivering. b-avdclning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—5. c-avdelniug > » » > > > » » » 1—4. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser otänkbar med hänsyn till den utomordentligt starka elevtillströmningen till läroverket. Ring I—II b av 3-årigt realgymnasium ej med säkerhet konstant. Synnerligen riklig avgång av ordinarie lärare 1935—1939. De sakkunnigas förslag till konstant organisation beträffande realskolan = 1927 års plan.

127 CO i-H

CO -H

i-H CM

O CM

O CM

CO i-H

CM CM

C i C i C O t - C O C O r ^ C O C O

C O C O C M - H C M C M i - H C M C M

I

I

I

C O C D C O C O C D C O C O C O C O

t - - h - r > - c o r -

t ~ - c o c o t - -

ba SH

o <D i > t - c - c D f - t - . c o ; o r -

O

O

M

PI CO

o C i C i C i C i G O l > - C O C O C D

co i—t

c3

CD ?H

e o c o e o c o c o c M i - i i - H i - H

cS u +3

CQ :CÖ

I

I

c o c o c o c D i n i n i n i n i n

CS

N

N

(

^

N

(

O

i

n

T

t

l

T

}

i

T

)

l

P - N N N t O i O T j l T t i T l l

rCM Ci

CO CM Ci

Ci CM Ci

o co Ci

CM

co Ci

CO

"** in

co co co Ci Ci Ci

co Ci

128 o -IJ

o s o CO

4=

h5

o o3 4=

CJ M

o3

-IJ

bO '»-i «S

co

Ci

a -•-3

+^>

c

*0

03 CO 03

a QC U O

S

CD

c5

Ci

03 42 CD

•o 03

«S

a

d

CO I—l

O

42 M

H

CO r—I

O

•HI

«•>

cS

o3

cS

o3

CD U

aS

u

O

+-> 03 :<XJ

bC oo3

"<j1

03 CM

CO

1 i-H

03 O

CO

co3

CM i-H

in 03

in O

SP °E

4=

oo3 CO OS

i-

CM

1 co 1 M3

t 2

co "

CM

CO

i-H

1 I-H

in

m

-CM

co

CO

i—i

CM

in

i-H

lo

i-HiO

-SI

CD

CD

CD

CD

i-H

i-H

CM

1 >*

CO

co

CD

CO

CO

1 i-H

TH

1 i-l

1 CM Ci i-H

CO CM Ci i—i

Ci CM Ci i-H

CO

CO

1 CO i-H :a3

i-H

1 il — •* .

-111

' C O

bO

co

CM

H

1 d

• 0

r-v

-*

1 i-H

in

1-

in

iO

i n S rin

in

i-H

i-H

i 1 —in

+

CD1

H l O CD

CO .CO

CO

1 CM

co

1 "«1

O CO Ci

-H

iCM n

co

co

Ci -—I

Ci i-H

in co co Ci l-H

CD

TJI

n

CO Ci i—l

CO Ci i-H

129 Bil.

3f

Västra realskolan i Göteborg. Tablå IV. I.

Klassavdelningar. De

Organisation 1935

Gymn. 4-år. latin . . . > real . . . 3-år. latin . . . » real . . . Lyceum Realsk. 5-årig . . . . 4-årig . . . .

Konstant org.

b

c

s:a

a

b

c

s:a

1-5 1-4

l-(5)

1-4

13 4

1-5 1-4

l-(5)

1-4

13 4 17

1.

a.

ä-1.

e-1.

s:a

t. t:r

—

17 1

b

c

De sakkunnigas

s:a

beräkningar:

A. 1. Lärarbehov för den konstanta organis. . . 2. > » ej » > B. Nya ordinarie tjänster: 1. inom 1927 års plan med jämkningar . . . 2. utanför » » » > » . . .

17 Summa nya ordinarie tjänster

—

1 Tillsättning av nya ord. tjänster: 1. 1935—36 . . 2. 1936—37 . . 3. därefter . . .

—

—

—

—

C.

IV.

a

Lärarbehov. Av skolöverstyr. beräknat lärarbehov 1935—36

III.

Icke konstant org.

a

Summa

II.

s a k k u n n i g a

1 De sakkunnigas motivering. A. Rörlighetsmoment: 1. timlärartimmar 1935 enl. III. A. 2 2. kvarstående extralärare 3. avgående ordinarie lärare: 1935 1936 1937 1938 1939 B.

C.

—

22 t:r 1 lärare

.

1 — 2 — —

3 lärare

5 lärare Rörlighetsmomenten IV. A. 1—3 medgiva minskning av organisationen 1935 med 5 klassavdelningar till 12 klassavdelningar, utan att förflyttning av ordinarie lärare behöver ifrågakomma. Särskild motivering. 1935 års organisation bör förutsättas konstant. 1 extralärare bör kvarstå med hänsyn till eventuell minskning av klassavdelningarnas antal i framtiden. 14 avdelningar ingå i 1927 års plan, samtliga tillhörande 5-årig realskola. 4-årig realskola från och med höstterminen 1931, varför även dess 4 avdelningar ingå i planen för denna skola.

130 tH

-)^>

in CM

1^

Ci

CO

^

l-H

«*

co

co

CM

CM

CM

CM

"*

t^

r^

CO

O

|

|

CM

co

1 CM

CM

CM

Fi

- H

-1

i

1 Ö5 o3

CO

CO

CD

CM

"H

sa

fe

0 O

43 O

—

42 03

-|J

u :o3

co

:cs

cs

"—i

bC

03 CD

iO

in

CO

CD

CD

CD

CD

co

CO

CD

r^

CO

O

*-

CM

CO

co

co

CD

r-

CO

O

i-H

CM

co

co

CO

CD

i>-

CO

CO

QO

CO

CO

co

fr, cs

*i

O

44 a>

'~-(

M co

•-

rt

bC a

o3

bD

ö "o

P=R

fl

•r-l

fe»

fe

••o

CO

o3

M bO

cS

r-H

CO

O

m

r~

l-H

„;

CM Ci

CD fH

si

fe o 43 4d 2

cö

m

03 tH :o3

a

:o3

3 Ci <o

1 1

i-H

CM

CO

CO

co

co

co

co

co

m

in

in

in

in

in

m

in

CO

CD

r~

co

CO

co

co

co

co

co

CD

r-

CO

CO

CO

co

co

CO

00 CM Ci

Ci CM Ci

i-H

CM

CO Ci

co Ci

Ci

CO CO Ci

^h

CM Ci •-I

i-H

1-1

i-H

- H

T H

i—i

in CO Ci i-H

ca -|j 44

_i 0

*"-"

v 42 cS

H

03 00

o o +=

(H 0} bO

a a

0 Si na

OS

fe

bC

CO CO

tH

fe. tH

S3

O

5 bO

<

o

co

co Ci

•*8

GO

1-3

a ••-i

:0 T3

Ö

•gj

i-H

O

4T cS

X

H

m

i-H

CO CD SH

S

cti

fa

fa

1 cl

^ H :o3

S :o3

CM a

•*

CM„

4 CO

co ,

+ I 1 >o a 1

1 CO

( °ä

- 1 * i-H in e o ^ I TH -M

I

132 Bil.

3 i.

Samrealskolan i Lidköping. Tablå IV. I.

Klassavdelningar. De

Organi sation iy35

Gymn. 4-å-r. latin > real 3-år. latin > real Lyceum . . . . Realsk. 5-årig . 4-årig .

a

b

1-5 1-4

1-4

c

Su m na

s a k k u n n i g a Icke konstant org.

Konstant org. s:a

a

b

9 4

l-(5) 1-4

1-3

c

a

b

7 4

(5)

(4)

s:a

c

2 2

• 1.

s:a

a.

ä-l.

e-1.

s:a

t. t:r

13 A. 1. Lärarbehov för den konstanta organis. . . 2. > » > ej > B. Nya ordinarie tjänster: 1. inom 1927 års plan med jämkningar . . . 2. utanför > > » > * . . .

2 + (l)i

l2

10} l2

(l) 1

Summa nya ordinarie tjänster

(l) 1

2 + d)1 2 + CL)1

Tillsättning av nya ord. tjänster: 1. 1935-36 . . 2. 1936—37 . . 3. därefter . . .

1 1 (l) 1

1 1 (l) 1

II.

Lärarbehov. Av skolöverstyr. beräknat lärarbehov 1935—36

III.

De sakkunnigas

C.

IV.

beräkningar:

De sakkunnigas motivering. A. Rörlighetsmoment: 1. timlärartimmar 1935 enl. III. A. 2. kvarstående extralärare . . . . 3. avgående ordinarie lärare: 1935 1936 1937 1938 1939

13 t:r 1 lärare

1 1 lärare

2 lärare Rörlighetsmomenten IV. A. 1—3 medgiva minskning av organisationen 1935 med 2 klassavdelningar till 11 klassavdelningar, utan att förflyttning av ordinarie lärare behöver ifrågakomma. C. Särskild motivering. Den nya ämneslärarinnetjänsten bör upprättas genom förflyttning av sådan tjänst från annan skola med övertaliga ämneslärarinnor. b-avdelning i 5-årig realskola konstant i klass 1—3; klass 4 b ej konstant. Sam läsning 55—44 förutsattes. B

1 2

Se särskild motivering. Kvarstår i avvaktan på åtgärd enl. l .

133 .—.

|

-«*•

.

bO q

P^

3 •44 a 0 .-H a 0)

tH

.

tH

O

^a

1 CC

j^

I

1 bo

tH

cS ca*

bO

O —i T-H

O

CC

"T" CC

X i-H i-H

CD

(M

Ci

l-H

*"

CC 9

CO

iC

Ci

T*

ci —

CM

1-

CM iT T-

•

r^

- H

cc

CM Ci

—

i—i

X

co c c co co cc

1 1 1 1 1

a

ej

i T

CM CM

1 1

_

Tji

r> t*

in CM

1 iC CC

1 X

^r

i

lC.

en

-H

-*

»+

CO CD

+

+ + + + +

co co

x

co

CO i-H

CC i-

C C

CM CM

CM i-H

t^ CM

t— Ci

•>* iC

ifl

1 1

CM fll

fl >r i n cc "— > r^

1 1

1 1

1 1

X CC

1 1

+ 1 + + + + + +

bO

CO

CC

i—i

i-H

+

'3 44 O

co

1 1 + + + + + +

a M

-t

1 •

1 1

c

t^

4 Ci !>i

in

».

CC in

co

A

o i O

o

o

iO

^c

Ci ir: CM

Ci

1 -

O 4-a

Ci

A

03 H

'~

ev

-ö

_bp

°e3

fe

tH

CO

s

a -

a

tH

CC

g

!>i t--

-H; -J

t^ Ci

<C C

r^

t^

co co

0!

CO

iT

en c cc 0

• *

->Si

i—

in CM

r~ • *

i-H

i—

—

i-H

iC

h-

X

Ci

Ci

CM \C. TT

X CC

Ci t^

CO Ci

^r

^ i

c•« i in C i-H

i

—i CD

Ci

r^

• *

^ CD

1 1

> i

i—

CM

CC

"B?

t^ CM

c

T}-

fl

1 CM i—

CM l-H

icc X

CM O 1—c

>

o3

-1

bO

—

cc xCO

•^

cc

cc

CC »H

CM

C 00

l>i N t^

cc

Ci

rH

r^ co

— -tf

3? c

CO Ci CM

cc

irt X

O Ci

CC rr CC

M

—

CC

"tf r - cc c CO cc c; c> LC i^ n fl fl fl. 2

CC

iC

«. CM

fl!

O CD

Wt

os

co

1—1 CO

CM in rH

M CM

CD CO

«k

co co

0 o3

O)

%

S

tH oo3 hCM Cl

•

t» © t-

m

tH

r«

!>i

CM

cc <T

CM

CC •<*

T—

1 -

cc CD co <tf »C o o c c O —

CM

CM X CM

CC

iC

i-H

1H X CM

^.

T *

CD CO

c ^H

1 1

e in

Q in

CM

CC

M CD CO

i-H

bo S3

>>

X * i-H

sg

C

CM

cc

in

i *

er — Tf

"#

t« tK

cc cc co cc

I

t-

te

-t-t CC

co

)>• • * o

T j,

1 X CC

"^ *t

in

o

O in

• *

O

c

-H

—

ff <«

i-H •^M

X CM

Tt

t^

sa bO

P

3 JL 44

cc cc cc

cc

r-

• >

CC

i>

t-

en

-t

H)

3 .S

O

i-H

cc i—

t-

f-

cc

co

o

CD

•A

i£

X

-<t

^°-

r> cc T*

X

co

o

co

gs •

A X

l>

E?

Si

tt

X

S3 CO

fl co

? tH

:o3 tH O .Q

0CS

CO

:o3

•"• r-i

HI

03 C T—

i

CC CM (T. T—

cc 5 c

O er 5 Ccoi

CC C

i-H

r-

Ci CM Ci

-.r

c

CM CC C T -

1 1 1 1 J cc C

t; fy er i -

9 er

"~

i-H

*~~

cc c 1 -

CC

cc

"t CC

CD %c er CO

er en 1 i -

C i—

cc

-t

CM

er cT -

Ci

1 1

CC

cr c en i -

'"

CM Ci

co

CM: Ci T-H

fl

¥1

ocS tH SlH

bO

fl

in CO Ci

•fl

T-H

O

fl

03 bO tH O

bO bO

CO CM Ci

43 CO CM Ci i—i

fl

fl

ocs

fl

^R

+= 3

< N

C • ö "J

t>

«tH

bO

_fl 'fl M O

w

134 Förslag till nya ordinarie tjänster I n o m 1927 å r s j ä m k a d e p l a n Läroverk

1935—1936 1.

Högre

a.

ä.

1936—1937 s:a

1.

a.

ä.

Summa tjänster inom 1927 8:a å r s p l a n

E f t e r 1936—1937 s:a

1.

a.

2 1

ä.

all m 1 'ir o r er k.

Borås . . Eksjö . . Eskilstuna Faluu . . . Göteborg, fö r Ut sk )r la tii 1 » re al Halmstad Hudiksvall H ä l s i n g b o r g f ör flie] ;oi > f ör g os sa 1 Härnösand Jönköping

2 3

2 3 1

2 1

4 7 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 Karlskrona Kristianstad Kristineham i Landskrona Linköping

1 1

Malmö, för fl i ik sr » för 50 IMIV Norrköping Nyköping Skara . . S t o c k h o l m , I5rc m m. i f år fl c l or I M Ig ih j l i ac 1 . g ÖC er m ilr 1 C st er ma In 1 [01 n 1a m »Il itin > k r<;al » n ii e le m. sk Strängnäs Sundsvall Södertälje Uddevalla Umeå . . Uppsala . Visby . . Vänersborg Västervik Västerås . Växjö . . Ystad . .

—' —

1 2 1

1 3 1

5 1

8 1

1 20 2

2 3 1

1 1

135 Bi laga 5.

vid de allmänna läroverken. Utanför 1927 års jämkade plan 1935--1936

1936—1937

i.

a.

ä.

s:a

1.

—

—

—

2 2 2 3

2 2 2 3

— . — — — — —

— — — — — 4 — 3 —

— — — — — 4 — 3 —

— — — — — — — — — —

3 1 2 1 2 2 1 2 3 2 1 1 1 3 2

— — — — — — — — — —

3 1 2 1 2 2 1 2 3 2 1 1 1 3 2

— — — — — — —

1 1 2 4 2 4 2 2 2

— —

— — — —

1 3 1 4 2

— — — —

—

— —

2 2 1

—

•

—

—

— — — — — — — — — — —

Efter 1936—1937

a.

ä.

s:a

1 3 1 2 3 1 3 3

E

— — — — — —

1 3 1 2 3 1 3 3

2 1 1 1 3 3 2 2 3 2

— — — — — — — — — —

2 1 1 1 3 3 2 y 3 2

—

1.

a.

ä.

—

— —

— — —

— —. —

— — — — — —

— —

—

— — — —

— — — — — — — — — —

— — — — — _ — — — —

— — — — — — — — — —

• —

s:a

— — — — — — — — — —

Antal föreslagna nya tjänster

Kvarstående extra lärare (1935)

1 1 5 3 4 6 1 7 6

1 1 5 3 4 6 5 14 7

5 2 3 2 5 5 3 4 6 4 1 1 2 6 3

6 2 3 3 6 5 3 4 7 5 1 1 3 7 3 1 2 3 22 10 3 11 5 4 2 1

2 1 1 2 2 1 1 2 1 2 1 2 2 2 2 3 2 1 1 2 2 3 2 1 2 1 1 2 1 1 1 4 1 2 2 1 (1) 1 1 2 1 2

Summa tjänster utanför planen

—

—

— —

—

1 3 1

—

—

— —

— —

1 1

— —

— —

— — — —

2 2

—

1 3 1

— —

1 1

— — — —

4 1 4 3 2

— — — —

4 1 4 3 2

— — — —

— — — —

— — — —

— — — —

8 3 8 5 4 2

1 3 1 4 2

— — — —

2 3 1 5

-— — —

2 3 1 5

— — — —

— — — —

— — — —

— — — —

3 6 2 9

—

—

—

—

—

— —

2 2 1

— —

2 3 2

— —

2 3 2

— —

— —

—

— — — —

1 1 2 4 2 4 2 2 2

Q

3 6 2 9 3

— —

1 3

— — — —

4 5 3

6 5 3

1 1 2

i)

Q O

136 Inom 1927 års jämkade plan Läroverk 1. Örebro, för flickor > för gossar

Realskolor

. . . . . .

1 Summa

för

gossar.

Göteborg, västra > östra

. . . .

a.

ä.

s:a

1.

a.

ä.

Summa tjänster inom 1927 s:a års plan

Efter 1936—1937

1936—1937

1935—1936

s:a

1.

a.

ä.

51 Stockholm, Katarina . . > Vasa . . . . Summa Samrealskolor.

1 2

1 2

1 2

2 Hedemora Hässleholm Höganäs

1 Ljungby

137 Utanför 1927 års jämkade plan 1935—1936 1.

ä.

s:a

1.

a.

ä.

Efter 1936—1937 s:a

1 1 1 1 2

1 1 1 1 2

2 1 2 3

2 1 2 3

1 1

1 1

1 1 1

1 1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

—

1 1 1

1 1

—

1 1 1

~1 1 1 1 1

1 1 1

1 1

s:a

1 1

2 1

1 3 2 3 5

1 3 2 3 5

11 1111 11 1 11 111 11111 11 11 1l + l 11 1I I 11i l 11 I I

ä.

111 11 1

1 1

a.

1 1

1.

Summa tjänster utanför planen

IM

—

a.

1936—1937

Antal föreslagna nya tjänster

Kvarstående extra lärare (1935)

3 1 82

1 2 1 1 (2) 5

—

1 3

1 3

1 1 1

1 2 1 1

2 2 1

1 1 1

1 1 2 1 1 2

1 1

2 2 3 2

1 1 2

2 2

(-D 1

(1)

1 2

2 2 1 2 1 2 1

2 1 2 2

1 1 2 3 (2) 1

138 Inom 1927 års jämkade plan Läroverk 1.

Mönsterås Nederkalix Norrtälje Nässjö Oskarshamn Piteå

a.

ä.

s:a

1.

a.

ä.

Summa tjänster inom 1927 s:a års plan

Efter 1936—1937

1936—1937

1935—1936

s:a

1.

a.

ä.

1 Sala . . . Simrishamn Skellefteå Sollefteå Ström Sundbyberg Sunne Svedala Säffle Söderhamn Söderköping Sölvesborg Tidaholm Tranås Trollhättan Trälleborg

(-D Var.a Vaxholm Vetlanda Vimmerlty Värnamo Åmål Åstorp Ängelholm Örnsköldsvik Samma

1 1 1

1 1

2 1 2

2 1 2

17 Högre allmänna läroverk . Realskolor för gossar . . Samrcalskolor

8 14

21 Summa summarum

2 9

2 1

74 Häri ingå icke timlärartimmar (— 43 extralärare) och beräknad reserv (25 extralärare).

139 Utanför 1927 års jämkade plan 1935—1936 1.

a.

ä.

Efter 1936—1937

1936—1937 s:a

1.

a. 1

ä.

s:a

1.

a.

ä.

s:a

Summa tj änster utanför planen 1

1 Antal föreslagna nya tjänster

Kvarstående extra lärare (1935)

1 2

1 1

—

—

(2)

2 1 1

1 1

1 1

1 1

—

—

1 1

( + D (-D —

(1)

2 1 1

1 3

2 1 3 1

2 1 2 1

(+1) (-D

2 1 1 1 1

2 2

2 3 2

84 6 22 112

84 6 22 112

77 8 25

77 8 25

161 14 47

82 5 63

212 14 70 296

10—342920.

aso

140 Beräkningar rörande de allmänna läroAv skolöverstyrelsen beräknad organisation 1935-1936 Läroverk

Högre allm.

Klassavdeln.

Lärarbehov

Klassavdeln.

iy-

a. ä-1. e-1.

iy.

läroverk.

Borås Eksjö Eskilstuna Falun Gävle Göteborg, för flickor . > latin . . . > real . . . . Halmstad Hudiksvall Hälsingborg, för flickor > t gossar Härnösand Jönköping Kalmar Karlskrona . . . . . Karlstad Kristianstad Kristinehamn . . . . Landskrona Linköping Luleå Lund Malmö, för flickor . . > > gossar . . Norrköping Nyköping Skara

•

Skövde Stockholm, Bromma . > för flickor . > Kungsholmen i Södermalm . > Östermalm . > Norra latin. >

> Strängnäs Sundsvall Södertälje Uddevalla Umeå Uppsala Visby Vänersborg

r.

>

real .

nya elem.sk.

— — — 6 — —

13 8 12 11 15 7 14 14 13 8 7 14 9 12 15 13 12 12 12 11 15 10 9 7 14 12 8

—

—

14 9 13 13 17 8 .15 14 14 10 8 16 11 13 17 16 13 13 13 13 17 12 9 8 14 13 9

21 16 20 20 24 14 30 31 24 17 14 23 18 24 27 27 24 23 20 20 27 20 22 14 36 23 17

15 9 10 11 13 5 23 20 12 9 4 17 8 17 14 14 18 14 9 10 21 11 16 4 28 17 9

26 19 25 26 30 20 39 45 31 19 18 28 22 30 33 34 32 29 25 24 34 23 29 19 44 27 18

12 21 25 35 29 29 22 17

1 9 6 11 10 10 10 9

1 6 18 24 20 21 17 13

10 11 7 12 7 6 3 1

13 28 31 47 37 37 30 23

12 21 21 16 25 27 16 23

5 7 6 6 6 10 6 7

7 12 10 7 12 20 8 11

1 4 8 3 11 6 1 6

15 27 27 19 31 36 17 26

— — — — — — 6 — — — —

— — — —

8 8

— —

— — — — —

12 7 15 17 13 13 10 ö 8

8 12 13 9 15 12 8 10

verkens organisation läsåren 1935—1939. s a c k n n n igas

b e r ä k a i n gar Ej konstant Drganidation

organisation

Rörlighetsmoment Anmärkningar

Lärarbehov 1.

a.

6 6 6 7 7 6 10 10 8 6 6 7 7 9 8 8 9 7 6 6 10 6 9 6 11 9 6

16 10 15 14 17 11 28 33 18 9 9 19 11 19 19 19 21 18 15 14 22 12 18 10 31 17 9

6 8

14 16 21 35 25 25 19 9 14

5 7 6 6 6 10

7 15 16 9 21 23 8 14

s:a

2 2 3 3 4 2

24 18 24 24 28 19 38 43 30 17 17 26 20 28 31 31 30 28 24 22 32 20 27 18 42 26 17

— — 4 2 2

— 2 — 4 4

— 3 3 2

— 2 — 2

— —

11 8

7 9 6 11 10 10 10 9 9

i7

ä-1.

Klassavde n.

4 2

— — — — — — 2 4 3 3 2

— 2 2|

iy.

r.

P a.

3 -

— — 1 — — 21 — — 2 — — 1 — — — — 1 2 — — — — 1 — — 21 — — — — 22 — — 1 — 1 — — 2 — — 3 1 — 1 — — 1 — — 21 — — 2 — — 1 — 2 2 — — — — 1 2 — — — — 1 — — 1

1 1 1 2 2 1 1 2 1 2 1 2 2 2 2 3 2 1 1 2 2 3 2 1 2 1 1

25 27 27 46 35 35 29 »23 14 26 25 18 29 33 16 231

— — — — — — 1 1 1 — — 1 — — 1 1 — — 2 2 2 — 1 3 — — — — — — 3 3

19 8

ra p*

s:a

— 2 2 — 1 1 — — — — 1 — — 1 2 — 2 4 1 — — 1 2 — — 2 1 — 1 2 — — e1 ö1 — — l l

2 8

g.

«-Ö B g.

8 6 19

16 10 3

2 1 1 2 2 1 1 2 1 2 1 2 2 2 2 3 2 1 1 2 2 3 2 1 2 1 1

— — 3 9 8 16 13 15 1 20 22 15 5 7 22 7 14 17

— 2

—

—

8 15 12 4 20 2 9 9 12

— — 16 16 5 12 71

8 Möjlig minskn.

3£

ra era

gä med i Ig? avd 1 2 2

6 1 3

3 3 4 2 4 1 4 3 2 3 1 8 5 5 5 5 3 7 1 2 4 3 6 1 8 2 4

1 1 4 1 2 2 1

— 1 1 2 1 2 3 1 3

— 2 3 1 1 1

— 6 2 2 3 2 1 5

— 2 4

—

— 1 — 7 2 2 5 9 2 2 1 1

— 2 1 1

3 8

1 2 4 8 4 5 6 9 2 3 2 2 2 2 5 2 4

till avd.

18 U 3 1 Mindre än 15 avd. förut16 sätter förenad linje i 18 realsk. 20 13 24 34 Lyceet förutsattes fullt 22 utbyggt. 2 14 2 Under 15 avd. förutsätter 13 förenad linje i realsk. 15 15 19 22 22 21 3 16 3 Under 18 avd. förutsätter 19 förenad linje i realsk. 18 23 17 *16 4 Under 19 avd. förutsätter 13 förenad linje i realsk. 28 21 5 13 6 Under 16 avd. förutsätter förenad, linje i realsk. 8 15 8 Under 19 avd. förutsätter förenad linje i realsk. 7 13 7 Under 15 avd. förutsätter förenad linje i realsk. 8 19 8 Organisation 1934 i ut19 byggt skick. 21 27 25 24 16 9 18 9 Organisation 1934 i utbyggt skick. 10 9 10 Under 12 avd. förutsätter 19 förenad linje i realsk. 19 14 23 22 ii 14 11 Under 16 avd. förutsätter 19 förenad linje i realsk. 1

142 D e Av skolöverstyrelsen beräknad organisation 1935-1936 Konstant Läroverk

4 Västervik Västerås . • 11 7 Växjö 7 Ystad 4 Örebro, för flickor . . . » > gossar . . . 11 8 Östersund Summa 479 Realskolor

för

Klassavdeln.

Lärarbehov

iy-

a.

ä-1.

8 13 11 9 3 20 13 630 1118 367 664

2 3 2 2 2

8 13 13 13 4 16 12

12 24 20 20 8 27 20

4 8 7 6 3 9 6

Klassavdeln. iy.

7 6 5 2 4 1

4 88 281

4 10 7 7 4 10 8 1400 464 12 14 31 26 22 10 33 24

gossar.

Göteborg, västra . . > östra . . Malmö Stockholm, Katarina > Vasa . . Summa

17 20 17 18 '18

16 17 16 15 15

18 2 22 5 19 3 4 19 x 5(7) 20(22) 98 19

Samrealskolor. Alingsås Anderslöv Arboga Arvika Askersund Avesta Boden Bollnäs Borgholm Domnarvet Enköping Eslöv Falkenberg Falköping Filipstad Gudmundrå Hallsberg Haparanda Hedemora <. Huskvarna " Hässleholm Höganäs Hörby Karlshamn Karlskoga Katrineholm Kiruna Klippan Köping Laholm Leksand Lidingö Lidköping

11 4 6 7 9 8 7 8 8 4 12 7 8 8 7 4 4 4 11 13

10 4 4 13 4 5 8 9 4 8 8 9 8 10 4 6 7 9 8 7 9 8 4 12 7 8 8 7 4 4 4 12 11

143 8 a k k u n n i g a s

b e r ä k oin gar Ej konstant organisation

organisation

Rörlighetsmoment Anmärkningar

Lärarbehov

Klassavdeln.

c*- 1 ^

1.

a.

ä-1.

4 9 7 6 4 9 6 386

8 17 16 12 4 21 13 853

2 4 2 2 2

14 30 25 20 10 30 4 23 92 1331

— — — — 21 — 56 77

— — — ~~

17 20 18 18 20

__ — — — —

— — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

6 2 2 10 2 2 6 6

•> 6 6 6 5 7 2 2 3 4 4 5 6 6 2 8 4 6 4 3 2 2 2 8 8

s:a

17 20 18 18 20

r.

s:a

— — — — 1 — — 2 — 1

1 l 2

g-

iy.

— 1

o

2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 J 2

8 4 4 12 4 4 8 8 4 8 8 8 7 9 4 4 5 6 6 7 8 8 4 10 6 8 6 5 4 4 4 11 l 10

1 7 16 9 17 19 484

*i »-i P 00 p : px

>

P

3 cre 4j re

So

Möjlig minskn.

med a ra CO p : avd B "2 ra co • 1 1 2 3 1

_

1 4

2 5 2

— 1

3 3

12 Minimiorganisation. 22 15 18 8 Minimiorganisation. 24 17 ;

1 2 1 1 — !(2)

3 4 4 2 3

5 6 5 3 3

12 14 12 15 15 1 Skolö:n har ej medräknat 2

— — 2 2 — — — —

— 2 2 — 1 1 — 1 1 — M2) M2) 4

_

till avd.

89 177

93 2 2 2

3 B g* c* P

o t*

22 11 5 11

2 — 2 — — — — 2

_ 1 1 — — — — — — —

3 21

—

— —

18 14

— — — —

1 2

1 2

— 22 — — 3 — 2 — .—

2 2 3 2

— — — — —

1 1

— 8 11 16 11

—

1 1 1

1 1 1

— 1 1

2 2 3 2

—

2 2 2

— 2 2 3 2

— — — —

— —

2 1

— -— 2 2 — — 1 1 — — — — — — 2 2 '— — 2 2

13 14 12 17 11

2 1

— —

2 1

2 2

—

2 2

— — "

1 2

1 2

15 13

1 1

—

—

1 2

avd. och 2 extralärare för den praktiska linjen. Medräknas dessa, blir det beräknade antalet avd. 20 och an t. extralärare 7 och s:a lärare 22.

8 4 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. 12 4 Minimiorganisation. 4 6 7 4 Minimiorgan isation. 7 8 6 6 9 4 Minimiorganisation. 4 5 6 6 7 6 7 4 Minimiorganisation. 10 6 8 6 5 4 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. 4 Mi n imiorgan i sation. 10 1 11 1 ä.-l.tjänst bör inrättas genom överflyttning, varigenom de ord. lärarna bli 11. Samtidigt försvinner e-1.

144 D e Av sknlöverstvrelsen beräknad oreanisation 1935-1936 Konstant Läroverk

g- iy.

—— — — — — — — — —

1.

s:a

r. 4 8 4 7

4 8 4 7

— — — — —

Skellefteå

z

Säffle

Trollhättan

Åmål

Summa Högre allm. läroverk . . Realskolor för gossar. . Summa 1

a.

ä-1. e-1.

2 2 2 2

2 2 2 2

—

s:a

g-

4 8 4 7 8 4 6 7 4 6 4 10 8 5 7 4 7 4 14 4 7 4 5 4 b 4 7 9 4 4 4 7 8 9 9 b b 4 8 6 7 4 4 8 6 12 10 537

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

3 1 2 5 8 8 4 4 2 2 2 6 6 2 2 7 7 — 4 2 1 — — 4 4 — 2 2 — — — 6 6 — 2 2 2 — — 4 2 4 2 — 3 10 5 10 2 8 8 — 6 2 — — — 3 2 5 5 2 3 2 7 — 7 2 2 4 4 — — 3 2 2 7 7 4 4 — 2 2 — — — 13 — 6 2 6 — — 13 4 4 — 2 2 — — — t 7 — — — 3 2 2 2 2 4 4 — — 3 5 2 5 4 4 2 1 1 — — 5 5 1 2 2 4 4 — 1 1 2 — — 7 7 — 2 2 3 — 9 9 — 6 2 1 — — 4 4 — 2 2 — — — 4 4 — 2 2 — — — 4 4 — 1 1 2 — — 7 7 — 2 2 8 — — 8 8 — 2 2 4 — — 8 8 — 5 2 2 — — 9 9 — 6 2 1 — — 5 b — 3 1 1 — — 5 5 — 3 2 — — — 4 4 — 2 2 — — — 8 8 — 6 2 — — — 6 6 — 1 3 2 — — 7 7 — 1 1 b — — 4 4 — 2 2 — — — 4 4 — 1 1 2 — — 8 — 5 2 1 8 — 1 1 4 6 — 6 — — 11 — 6 2 4 — — 11 10 — b 3 2 — — 10 — — 534 534 — 244 160 183 630 1118 367 664 88 281 1400 479 9 90 90 — 79 — 19 98 — — 534 534 — 244 160 133 2 b37 479 9 1254 *1742 367 987 248 433 2 0 3 5

z

Piteå

Klassavdeln.

Lärarbehov

Klassavdeln.

z

iy.

r.

s:a

4 4 6 6 4 4 4 4 8 8 4 4 b b 7 7 4 4 4 4 4 4 8 8 8 8 b b 6 6 4 4 6 6 4 4 — — 12 — — 12 4 4 — — 6 6 — — 4 4 — — b b 4 4 —— 4 4 4 4 — — b b — — 9 9 —— 4 4 —— 4 4 —— 4 4 — — b b — — 7 7 — — 8 8 — — 8 8 — — 4 4 — — b b — — 4 4 — — 8 8 — — 4 4 — — b b — — 4 4 — — 4 4 — — 8 8 — — 4 4 — — 9 9 — — 8 8 — — — — 475 475 b79 lObb 464 12 86 — — 86 — — 47b 475 464 12 1140 1616

Frånsett ännu icke fullt utbyggda läroverk. Vid fullt utbyggd organisation tillkomma 14 1 Frånsett 13 extralärare, som böra beräknas för högre allmänna läroverkets i Bromma full-

145 sak

ka n n igas

b e r ä k n i n gar Ej konstant organisation

organisation

Klassavdeln.

Lärarbehov 1.

— — — — — — — — — — — —

a.

ä-1. 2 4 2 2

s:a

2 2 2 2

i'=

H <

25 < >

<Tt- P p 00 p : P=

to o

Anmärkningar Möjlig minskn.

iy-

r.

s:a

B P= «° 3

— —

—

— —

•'9

—

g4 6 4 4

Rörlighetsmoment

"?

«-« ra E£ 3. med till P B l _ e r avd avd. ra fj. 4 Minimiorganisation. 6 4 Minimiorganisation. 4 fSkolö:ns beräkning av 7 \ avd. torde vara för hög. 7 4 Minimiorganisation. 5 6 4 Minimiorganisation. 4 4 Minimiorganisation. 7 7 5 Minimiorganisation. 6 4 Minimiorganisation. 6 4 Minimiorganisation. 12 4 Minimiorganisation. 6 4 Minimiorganisation. 5 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. 4 4 Minimiorganisation. b 9 4 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. b 6 7 6 4 5 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. 8 4 5 4 Minimiorganisation. 4 Minimiorganisation. 8 4 8 8 456

6 2 8 — — — — 9 — 1 1 2 2 4 3 2 5 — — 1 1 5 1 — 1 5 2 7 — — — — 12 1 1 2 2 4 2 2 4 — — 2 2 9 2 — 2 2 2 4 — — — — 2 — — — 6 2 8 — — 2 2 23 2 — 3 6 8 — — — — 2 1 7 — 1 o 3 5 4 2 6 — — 1 1 9 1 _ 1 — 2 2 4 2 6 — 4 1 1 11 1 — 1 2 4 2 9 2 11 — — 1 1 — — 3 — 1 2 2 4 — 4 2 6 — — 1 1 14 1 — 1 — 2 2 4 — 3 2 b — 2 2 4 — 2 2 4 — — 1 1 7 1 — 1 — 2 o 4 — n 3 2 b — — 2 2 12 2 — 2 — 7 2 9 — — — — 14 — — — — 2 2 4 2 4 2 — 2 4 2 3 2 b — — 2 2 8 2 — 2 — 5 2 7 — — 1 1 22 1 — 2 — 6 2 8 — — — — — — 1 — 1 6 2 8 — — 1 1 1 1 19 3 — 2 2 4 — — 1 1 1 — 2 1 — 3 2 1 — b — 2 2 4 — 6 2 8 — — — — 12 — — — — 2 2 4 — — 2 2 2 — 7 2 — 3 2 b — — 2 2 2 — 8 2 — 2 2 4 2 — — 2 2 4 6 2 8 — — — — 11 — — — — 2 2 4 — — 2 2 8 2 — 2 — 7 2 9 — — 2 2 1 3 1 3 — 6 2 8 — — 2 2 2 2 1 2 — — 313 161 474 — — 59 59 504 63 20 78 386 853 92 1331 21 — 56 77 484 82 89 177 955 49 5 16 22 68 — 93 — 93 — — 4 4 — 313 161 474 — — 59 59 504 63 20 78 456 386 1259 253 1898 21 — 119 1140 1037 150 125 277 1479 —

•

klassavdelningar, ständiga utbyggande.

Bil. 7.

Särskilda motiveringar för de sakkunnigas förslag till nya ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken. 1. Högre allmänna läroverk. Borås. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. b-avdelning i 4-årig realskola tillfällig. Samläsning 55—4* omöjlig med hänsyn till lärjungantalet. Gymnasiet utan parallellavdelningar. 1927 års plan förutsätter 12 avdelningar i realskolan. Eksjö. b-avdelning i 5-årig realskola tillfällig. Samläsning 5B—4* förutsattes. " . Rörlighetsmomentens fulla utnyttjande förutsätter förenad linje i realskolan. En sådan utveckling ar osannolik. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Eskilstuna. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Samläsning 55—44 förutsattes som tänkbar. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Falun. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Samläsning 55—44 förutsattes såsom tänkbar. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Gävle. b- och c-avdelningar i 5-årig realskola under ett flertal år; klass 4c mindre säker. Samläsning 55—44 förutsattes som tänkbar. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Göteborg, för flickor. Fullständiga dubbla linjer av 4-årig realskola erforderliga. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till att läroverket är nyinrättat. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Göteborg, latinläroverket. b- och c-avdelningar å 4-årigt latingymnasium konstanta. b-avdelning i realskolan konstant i klass 1—5. c-avdelning i klass 1—4. d-avdelning i realskolan tillfällig. Enligt 1927 års plan skulle adjunktsantalet ökas från 21 till 27 pa grund av planerat lyceum. Emellertid hava — trots att lyceet ej blivit inrättat — 2 nya adjunktstjänster inrättats. Emedan skolans organisation utan lyceum

147 är lika stor som beräknats inkl. lyceum, hava de sakkunniga beräknat de återstående 4 adjunkturer, som ursprungligen avsetts för lyceet, såsom fallande inom 1927 års plan. Tillströmningen till läroverket är för närvarande så stark, att ett privat läroverk upprättats höstterminen 1935 för de elever, som måst avvisas vid inträdesprövningen. Göteborg, realläroverket. Läroverket är provårsläroverk. Med hänsyn härtill bör lärarbehovet i största utsträckning tillgodoses med ordinarie lärare. Antalet extralärare för läsåret 1935—1936 abnormt stort (16 lärare, motsvarande 36 % av hela lärarantalet, exkl. rektor). De 7 nya ordinarie tjänsterna inom 1927 års plan motsvara lyceets behov. Med hänsyn till provårsundervisningen anse de sakkunniga, att ett relativt stort antal av de föreslagna nya ordinarie tjänsterna bör tillsättas redan 1935 —1936. Halmstad. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Samläsning mellan 5a och 5b tänkbar men föga sannolik. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Hudiksvall. .Klass 3b i 5-årig realskola tillfällig. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser förutsattes. Gymnasiet utan parallellavdelningar. De ^ sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Hälsingborg, för flickor. Fullständiga dubbla linjer av 4-årig realskola erforderliga. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till att läroverket är nyinrättat. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Hälsingborg, för gossar. • c-avdelning av 5-årig realskola tillfällig. 3 avslutningsklasser nödvändiga med hänsyn till elevtillströmningen till läroverket. Gymnasiet utan parallellavdelningar. År 1927 beräknad indragning av en adjunktur 1935 bör icke verkställas. Härnösand. Klasserna 3b och 4b tillfälliga. Förenad linje förutsattes sannolik även för framtiden. Samläsning mellan avslutningsklasserna i realskolan förutsattes icke. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Jönköping. b-avdelning i den 5-åriga realskolan under ett flertal år i klass 1—4. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser förutsattes såsom tänkbar. Ring Ib av 3-årigt realgymnasium tillfällig. 1927 års plan upptager 13 avdelningar i realskolan. Kalmar. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. c-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—2. 1 Of—342920.

148 c-avdelning i 5-årig realskola i klass 3—4 mindre säker. Samläsning i realskolans avslutningsklasser ej tänkbar. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Karlskrona. c-avdelningen i 5-årig realskola tillfällig, b-avdelningen i 4-årig realskola tillfällig. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser knappast tänkbar. Gymnasiet utan parallellavdelningar. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Karlstad. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4, klass 4b dock mindre säker. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser föga sannolik. Ring l i b av 3-årigt realgymnasium tillfällig. 1927 års plan upptager 13 avdelningar i realskolan. Kristianstad. 1927 beräknad indragning av en adjunktur bör ej verkställas, b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser tänkbar. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Kristinehamn. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4, klass 4b dock mindre säker. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser ej tänkbar. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Landskrona. b-avdelning i 5-årig realskola sedan ett flertal år i klass 1—4, klass 4 dock mindre säker. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser tänkbar. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Linköping. Av 5-årig realskola torde organisationen för framtiden sannolikt bliva a: 1—5; b : 1—5; c: 1—4. Emellertid synes konstansen av klass 5b samt klasserna 3c och 4c böra ytterligare prövas, innan ordinarie lärartjänster för dem inrättas, varför 2 extralärare torde böra tills vidare kvarstå. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser otänkbar med hänsyn till elevtillströmningen till läroverket. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Luleå. b-avdelning i 5-årig realskola sedan ett flertal år i klass 1—3, klass 3 dock mindre säker. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser kan komma att visa sig möjlig. Ring I I I av 3-årigt latingymnasium tillfällig. Lund. Provårsläroverk. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Ring I — l i b av 4-årigt realgymnasium ej med säkerhet konstant.

149 Malmö, för flickor. Fullständiga dubbla linjer av 4-årig realskola erforderliga. Gymnasiet utan parallellavdelningar. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till att läroverket är nyupprättat. Malmö, för gossar. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—5. c-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser otänkbar med hänsyn till den utomordentligt starka elevtillströmningen till läroverket. Ring I — l i b av 3-årigt realgymnasium ej med säkerhet konstant. Synnerligen riklig avgång av ordinarie lärare 1935—1939. De sakkunnigas förslag till konstant organisation beträffande realskolan överensstämmer med 1927 års plan. Norrköping. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4; konstansen av klass 4b torde dock böra ytterligare prövas. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser föga sannolik. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Nyköping. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser förutsattes framgent komma att äga rum. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. E t t förutsatt nyinrättande av ännu en adjunktur vid läroverket synes de sakkunniga icke böra ifrågakomma med hänsyn till läroverkets nuvarande omfattning. • ' ,, En ny ämneslärarinnetjänst, som hittills ställts på framtiden, bör ej inrättas utan förvandlas till adjunktstjänst och flyttas till högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm. Skara. b-avdelning i 5-årig realskola tillfällig. Samläsning mellan realskolans avslutningsklasser förutsattes komma till stånd. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Skövde. 5 5 och 4* förutsättas eventuellt samläsa. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Stockholm, Bromma. Elevtillströmningen till detta läroverk har redan höstterminen 1934 visat sig så stark,^att 1934 års plan torde få anses beräknad i underkant. E t t bibehållande av 3 extralärare synes därför de sakkunniga obefogat. I stället böra ytterligare 2 adjunkturer redan nu förutses. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1934 års plan. Stockholm, för flickor. b-avdelning i 4-årig realskola med säkerhet konstant i klass 1—3. Dubbla linjer av 4-årigt latingymnasium I—IV konstant erforderliga. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till att läroverket är nyinrättat.

150 De två nya adjunktstjänsterna inom 1927 års plan hava tillkommit genom överflyttning av två för samrealskolan i Malmberget beräknade men där ej behövliga adjunktstjänster. Stockholm, Kungsholmen. b- och c-avdelningarna i 5-årig realskola tillhöra 1927 års organisation och äro konstant erforderliga; däremot anse de sakkunniga klasserna 3d och 4d tillfälliga. Ring I — I I av 3-årigt realgymnasium tillfälliga. I avvaktan på erfarenhet rörande läroverkets i Bromma inverkan på lärjungetillströmningen böra 4 extralärare tills vidare kvarstå. Stockholm, Södermalm. Provårsläroverk, därför ordinarie lärare i största utsträckning erforderliga. Stor avgång av ordinarie lärare tillförsäkrar tillräcklig elasticitet i organisationen. Extralärarantalet abnormt stort (12 lärare = c:a 26 % av hela lärarantalet exkl. rektor). b-avdelning i 5-årig realskola tillhör 1927 års organisation och är konstant erforderlig i klass 1—4. c-avdelning är konstant erforderlig i klass 1—4. Samläsning mellan 55 och 44 ej tänkbar med hänsyn till elevtillströmningen. b-linje av 4-årigt realgymnasium I—IV konstant erforderlig; då R IVb dock torde vara mindre säker, bör med hänsyn härtill en extralärare tills vidare kvarstå. De 3 nya adjunktstjänsterna inom 1927 års plan hava tillkommit genom överflyttning av 2 adjunktstjänster i Nyköping och 1 adjunktstjänst i Strängnäs, vilka beräknats i 1927 års plan för dessa läroverk, men som där äro obehövliga. Stockholm, Östermalm. b- och c-avdelningar i 5-årig realskola tillhöra 1927 års organisation och äro konstant erforderliga i klass 1—4. b-avdelning av 4-årigt realgymnasium tillhör läroverkets organisation. c-avdelning av 4-årigt realgymnasium beräknas konstant i ring I — I I ; I I I och IV mindre säkra (relativt nyinrättade). De sakkunnigas förslag till konstant organisation för realskolan överensstämmer med 1927 års plan. Stockholm, latinläroverket å Norrmalm. Provårsläroverk. 5-årig realskola a: 1—5; b : 1—4; c: 1—4 tillhöra 192.7 års organisation och äro konstant erforderliga. Klass 35d tillfällig. Fullständiga dubbla linjer av 4-årigt latingymnasium tillhöra 1927 års organisation och äro konstant erforderliga. Ringarna I—IVc torde även vara konstant erforderliga för framtiden, ring I I dock mindre säker. De sakkunnigas förslag till konstant organisation för realskolan överensstämmer med 1927 års plan. Stockholm, realläroverket å Norrmalm. Provårsläroverk. b-avdelning i 5-årig realskola tillhör 1927 års organisation och är konstant erforderlig i klass 1—5. Klass 45c tillfällig. b-avdelning av 4-årigt realgymnasium tillhör 1927 års organisation och är konstant erforderlig i ring I—IV.

151 Stockholm, Nya elementarskolan. Lärjungetillströmningen till det omorganiserade läroverket torde komma att bliva så stark, att 1934 års plan torde få anses beräknad i underkant. Bibehållandet av en extralärare för denna organisation synes därför de sakkunniga obefogat. Extralärare torde i framtiden tillkomma i samband med utvidgning av organisationen utöver 1934 års plan. Strängnäs. Realskolan har för närvarande minimiorganisation. Den samläsning mellan 5 5 och 44, som nu äger rum, beräknas komma att fortsätta. Med hänsyn till eventuellt uppkommande behov av förenad linje i realskolan bör en extralärare kvarstå. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. En enligt 1927 års plan till. indragning 1935 föreslagen lektorstjänst bör bibehållas. En i 1927 års plan för detta läroverk beräknad ny adjunktstjänst blir härigenom obehövlig och bör flyttas till högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm. Sundsvall. b-avdelning i 5-årig realskola under ett flertal år i klass 1—4. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till eventuell framtida minskning i lärjungetillströmningen till läroverket. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Södertälje. Dubbla avdelningar i 5-årig realskola erforderliga, dock förutsattes samläsning mellan 55b och 4 4 . Ring Ib av 3-årigt realgymnasium tillfällig. Uddevalla. b-avdelning i 5-årig realskola tillfällig. Samläsning 55—44 ej sannolik. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Umeå. b-avdelning i 5-årig realskola i klass 1—4 konstant erforderlig. b-avdelning i 4-årig realskola i klass 1—2 konstant erforderlig. Klasserna 55b och 34b äro för närvarande osäkra. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Abnormt stort antal extralärare (11 lärare = c:a 35 % av hela lärarantalet, exkl. rektor). Uppsala. Provårsläroverk. b-avdelning i 5-årig realskola tillhör 1927 års organisation och är konstant erforderlig i klass 1—4. Samläsning 55—4* förutsattes. _ Ring I 4 b förutsattes konstant behövlig med hänsyn till lärjungetillströmningen. L III 4 b och R II 4 b mindre säkra. Enligt 1927 års plan skulle adjunktsantalet ökas från 19 till 21 på grund av planerat lyceum. Trots att lyceet ej kommit till stånd, har en ny adjunkts-

152 tjänst inrättats. Emedan skolans organisation utan lyceum för närvarande är lika stor som beräknats inkl. lyceum, hava de sakkunniga ansett en adjunktstjänst, som ursprungligen avsetts för lyceet, såsom fallande inom 1927 års plan. Visby. Minimiorganisation i såväl realskolan som å gymnasiet. Samläsning 55—44 förmodligen konstant. Med hänsyn till att samläsning i ett flertal ämnen äger rum, bör en extralärare kvarstå. Vänersborg. b-avdelning i 5-årig realskola konstant 1—2; 3—4 tillfälliga. Samläsning mellan 55 och 44 förutsattes såsom sannolik. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. Västervik. Nuvarande organisation förutsattes konstant i överensstämmelse med 1927 års plan. Västerås. b-avdelning i 5-årig realskola konstant erforderlig i klass 1—4. Samläsning 55—44 ej tänkbar med hänsyn till lärjungantalet. R i n g R F b tillfällig. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Växjö. b-avdelning i 5-årig realskola förutsattes konstant erforderlig i klass 1—3; klass 4b mindre säker. Samläsning 55—44 ej sannolik i framtiden. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Riklig avgång av ordinarie lärare 1936—1939. Planerad indragning av en adjunktstjänst bör ej verkställas. Ystad. b-avdelning i 5-årig realskola förutsattes konstant i klass 1—3; klass 4b mindre säker. Samläsning 55—44 förutsattes. Gymnasiet utan parallellavdelningar. Örebro, för flickor. Minimiomfattning 1935. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till att läroverket är nyinrättat. Örebro, för gossar. 13 avdelningar i realskolan ingå i 1927 års plan. c-avdelning i 5-årig realskola tillfällig. Ring I 3 b tillfällig. 1927 års plan upptager 16 avdelningar i realskolan. Östersund. Nuvarande organisation förutsattes konstant. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till tänkbar minskning av antalet b-avdelningar i 5-årig realskola. Gymnasiet saknar parallellavdelningar. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan.

153 2. Realskolor för gossar. Göteborg, västra realskolan. 1935 års organisation bör förutsättas vara konstant. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till eventuell minskning av klassavdelningarnas antal i framtiden. 14 avdelningar ingå i 1927 års plan, samtliga tillhörande 5-årig realskola. 4-årig realskola fr. o. m. höstterminen 1931, varför även dess 4 avdelningar ingå i planen för denna skola. Göteborg, östra realskolan. Lärarbehovet vid detta läroverk synes de sakkunniga högt vid jämförelse med liknande skolor. De sakkunniga hava emellertid ej funnit anledning avvika från hittills tillämpat beräkningssätt. Den rikliga avgången av ordinarie lärare synes dock de sakkunniga möjliggöra en eventuellt erforderlig framtida jämkning. 17 avdelningar ingå i 1927 års plan. Malmö. 16 avdelningar ingå i 1927 års plan. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till tänkbar minskning av c-avdelning av 5-årig realskola i framtiden. Riklig avgång av ordinarie lärare. Stockholm, Katarina realskola. 14 avdelningar i 1927 års plan. Nuvarande organisation bör förutsättas konstant. En extralärare bör kvarstå med hänsyn till eventuellt tänkbar minskning i antalet d-avdelningar. Stockholm, Vasa realskola. 14 avdelningar ingå i 1927 års plan. Nuvarande organisation bör förutsättas konstant. Med hänsyn till att den vid detta läroverk inrättade praktiska linjen tills vidare har försökskaraktär, anse de sakkunniga, att 2 extralärare böra kvarstå, tills mera permanenta förhållanden inträda. Någon minskning i skolans omfattning i övrigt synes ej de sakkunniga sannolik. Riklig avgång av ordinarie lärare medger tillräcklig elasticitet i organisationen. 3. Samrealskolor. Alingsås. b-avdelning av 5-årig realskola tillfällig. Samläsning 55—44 förutsattes. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Änder slöv. Minimiorganisation. Arboga. Minimiorganisation. Arvika. Abnormt stort antal extralärare flera år (1935 5 lärare av 13 = c:a 40 %). b-avdelning i 5-årig realskola konstant i klass 1—3; klass 4b mindre säker. Samläsning 55—44 ej tänkbar med hänsyn till lärjungantalet.

154 Askersund. Minimiorganisation. Avesta. b-avdelning tillfällig.

I övrigt minimiorganisation.

Boden. Nuvarande organisation uppenbart konstant. Bollnäs. Permanent dubbellin jig organisation. Borgholm. Minimiorganisation. Domnarvet. Nuvarande organisation uppenbart konstant. Den föreslagna nya adjunktstjänsten tidigare beräknad, men dess inrättande har uppskjutits i avvaktan på erfarenheter om lärjungetillströmningen till skolan. Enköping. 45b tillfällig. Samläsning 55—44 normal. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Eslöv. De sakkunniga hava beräknat lärarbehovet i överensstämmelse med beräkningarna för andra liknande skolor (Boden, Domnarvet m. fl.). En extralärare synes därför böra kvarstå. Falkenberg. Permanent dubbellinjig organisation. Samläsning i avslutningsklassen förutsattes. Den föreslagna nya adjunktstjänsten inom 1927 års plan tidigare beräknad, men dess inrättande har uppskjutits i avvaktan på erfarenheten om lärjungetillströmningen till skolan. Falköping. De sakkunniga beräkna läroverkets minimiomfattning till 9 klassavdelningar och lärarbehovet härför till 9 ordinarie lärare. Härigenom kommer en extralärare att kvarstå. Filipstad. Minimiorganisation. Gudmundrå. b-avdelning tillfällig. Hallsberg. b-avdelning i klass 1 konstant, övriga klasser i b-avdelning tillfälliga. Haparanda. 6 avdelningar konstanta. 3 avdelningar icke konstanta. Hedemora. b-avdelning konstant i klass 1—2; klass 3—4b mindre säkra. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan.

155 Huskvarna. 7 avdelningar ingå i 1927 års plan och hava varit konstanta, sedan skolan förstatligats, och även tidigare. Hässleholm. Permanent dubbellinjig organisation. En extralärare bör kvarstå såsom »rörlighetsmoment». Höganäs. Permanent dubbellinjig organisation. Hörby. Minimiorganisation. Karlshamn. b-avdelning konstant i 5-årig realskola i klass 1—2; klass 3—4b mindre säkra. Samläsning 55—4* förutsattes för framtiden. Karlskoga. b-avdelning i 5-årig realskola konstant i klass 1—2; klass 3b mindre säker. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Katrineholm. För vinnande av överensstämmelse med andra skolor av samma typ (t. ex. Boden, Domnarvet m. fl.) bör vid lämpligt tillfälle en ämneslärarinnetjänst förvandlas till adjunktur. Permanent dubbellinjig organisation i överensstämmelse med 1927 års plan. Den föreslagna nya adjunktstjänsten inom 1927 års plan tidigare beräknad, men dess inrättande har uppskjutits i avvaktan på erfarenheter om lärjungetillströmningen till skolan. Kiruna. b-avdelning konstant i klass 1—2; klass 3—4 mindre säkra. 1927 års plan upptager 7 avdelningar. Klippan. b-avdelning konstant i klass 1; klass 2—3b mindre säkra. 1927 års plan upptager 5 avdelningar. Köping. Minimiorganisation. Laholm. Minimiorganisation. Leksand. Minimiorganisation. Lidingö. 1927 års plan upptager 10 avdelningar. Av nu befintliga 7 ämneslärarinnetjänster böra 4 vid inträffande vakanser förvandlas till adjunkturer. Lidköping. Den nya ämneslärarinnetjänsten bör upprättas genom författning av sådan tjänst från annan skola med övertaliga ämneslärarinnor.

156 b-avdelning i 5-årig realskola konstant i klass 1—3; klass 4b ej konstant. Samläsning 55—44 förutsattes. Ljungby. Minimiorganisation. Ludvika. b-avdelning konstant i klass 1—2; 3—4b mindre säkra. Lysekil. Minimiorganisation. Malmberget. För denna skolas vidkommande anse de sakkunniga, att endast 4 klassavdelningar kunna med säkerhet anses konstanta. 1927 förutsattes 7 avdelningar med 6 ordinarie lärare (utom rektor). De sakkunniga anse, att inrättandet av ytterligare 2 adjunktstjänster, såsom avsetts 1935, icke bör äga rum; dessa tjänster böra inrättas såsom fallande inom 1927 års plan vid högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm. Rektors adjunktstjänst bör alltså förläggas till annan skola än Malmbergets. Mariestad. Nuvarande organisation förutsattes konstant. Enligt den 1928 ändrade planen av 1927 skulle ytterligare en ämneslärarinnetjänst inrättas. Denna har hittills ställts på framtiden med hänsyn till osäkerheten beträffande två självständiga avslutningsklasser. De sakkunniga förutsätta 8 avdelningar konstanta. Därför bör ifrågavarande ämneslärarinnetjänst ombildas till adjunktur, vilken senare därför av de sakkunniga föreslagits såsom fallande inom 1927 års plan. Mjölby. Minimiorganisation. Mora. b-avdelning konstant i en klassavdelning. Motala. Nuvarande organisation konstant överensstämmande med 1927 års plan. Mönsterås. Minimiorganisation. Nederkalix. b-avdelning ej konstant. Norrtälje. Minimiorganisation. Nässjö. 2 extralärare böra kvarstå med hänsyn till att vid skolan inrättad praktisk linje för närvarande befinner sig på försöksstadium. 1927 års plan upptager 8 avdelningar. Den föreslagna nya adjunktstjänsten tidigare beräknad, men dess inrättande har uppskjutits i avvaktan på erfarenheter om tillströmningen till skolan. Oskarshamn. 1927 års plan upptager 8 avdelningar liksom de sakkunniga. Piteå. Minimiorganisation.

157 Ronneby. b-avdelning konstant i klass 1—2; klass 3b mindre säker. 1927 års plan upptager 7 avdelningar. Den föreslagna nya adjunktstjänsten tidigare beräknad, men dess inrättande har uppskjutits i avvaktan på erfarenheter om lärjungetillströmningen till skolan. Sala. Minimiorganisation. Sandviken. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Simrishamn. Minimiorganisation. Skellefteå. b-avdelning i 5-årig realskola i klass 1—3; klass 4b mindre säker. De 2 nya ämneslärarinnetjänsterna böra upprättas genom förflyttning av övertaliga sådana tjänster vid andra skolor. Skurup. Minimiorganisation. Sollefteå. b-avdelning konstant i klass 1—2; klass 3b mindre säker. Ström. Minimiorganisation. Strömstad. Minimiorganisation. Sundbyberg. Minimiorganisation. Vid den förstatligade delen av denna skola finnes en adjunkt med adjunktskompetens (överflyttad den 1 juli 1934). Vid den icke förstatligade delen finnas 2 lärare, vilka skola överflyttas den 1 juli 1935. Om detta sker, skulle den helt förstatligade skolan få (förutom rektor) 3 adjunkter och en ämneslärarinna. För vinnande av överensstämmelse med andra skolor av samma typ, vid vilka skola finnas 2 adjunkter och 2 ämneslärarinnor, bör enligt de sakkunnigas mening den 1 juli 1935 den adjunktskompetente adjunkt, som överflyttats den 1 juli 1934, förflyttas till annat läroverk och hans tjänst vid skolan förvandlas till ämneslärarinnetjänst fr. o. m. samma tidpunkt. Sunne. b-avdelning tillfällig. Svedala. Minimiorganisation. Säffle. Med hänsyn till att den praktiska linje, som upprättats vid detta läroverk, tills vidare är att anse som ett försök, böra 2 extralärare kvarstå. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan.

158 Söderhamn. Samläsning 55—44 ej sannolik. Söderköping. Minimiorganisation. Sölvesborg. Minimiorganisation. Tidaholm. Minimiorganisation. Tomelilla. b-avdelning i 4-årig realskola konstant, klass 2—3b tillfälliga. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Tranås. b-avdelning konstant i klass 1—3; klass 4b mindre säker. Trollhättan. Permanent dubbellinjig organisation i överensstämmelse med 1927 års plan. En extralärare bör kvarstå som »rörlighetsmoment». Den föreslagna nya adjunktstjänsten tidigare beräknad, men dess inrättande har uppskjutits i avvaktan på säkrare erfarenheter om lärjungetillströmningen till skolan. Trälleborg. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Ulricehamn. b-avdelning tillfällig. En adjunktur bör indragas och en ämneslärarinnetjänst inrättas vid lämplig tidpunkt för uppnående av överensstämmelse med andra skolor av samma typ. Vadstena. Minimiorganisation. Vara. Minimiorganisation. Varberg. Nuvarande organisation konstant överensstämmande med 1927 års plan. Vaxholm. b-avdelning icke konstant. För uppnående av överensstämmelse med andra skolor av samma typ bör vid inträffad vakans en ämneslärarinnetjänst förvandlas till adjunktur. Vetlanda. b-avdelning konstant i klass 1; klass 2—3b mindre säkra. De sakkunnigas förslag till konstant organisation överensstämmer med 1927 års plan. Vimmerby. Minimiorganisation. Värnamo. Minimiorganisation.

159 Åmål. Den nuvarande organisationen konstant överensstämmande med 1927 års plan. Den ifrågavarande nya adjunkturen förutsattes av riksdagen 1928 men har ännu ej inrättats. Åstorp. b-avdelning icke konstant. Angående motivering och förslag i övrigt se Sundbyberg. Ängelholm. b-avdelning icke konstant. Samläsning 55—44 för närvarande otänkbar. Den föreslagna nya ämneslärarinnetjänsten förutsattes böra upprättas genom förflyttning av sådan tjänst från skola med övertaliga ämneslärarinnor. Örnsköldsvik. b-avdelning i 5-årig realskola icke konstant. Samläsning 55—44 förutsattes. Den ämneslärarinnetjänst, som genom innehavarens pensionering blir ledig 1938, bör icke återbesättas utan förvandlas till adjunktur för uppnående av överensstämmelse med övriga skolor av denna typ.

Statens offentliga utredningar 1934 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning.

Fångvård.

Utlåtande över utredningen ang. tredje mans rätt till .neutralitet i arbetskontlikter m. m. [10] Betänkande med förslag till las ang- vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [16] Utlåtanden över betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärdcr m- m. [30] Statsförfattning. Allmän

statsförvaltning.

Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lnntbruksprodukter m. ni. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande rörande familjepensionoring för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. [29] Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänsterna. [81]] Kommunalförvaltning.

Fast egendom.

Jordbruk m e d binäringar.

Betänkande med utredning och förslå? rörande organisatio nen av försöksverksamheten på växt- och trädgård sod" lingens område. [4] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. [6] Jonlbrnkskreditutredningen. Betänkande med förslag til förordning ang. statens lånefond för sekundärlån mot in teckning i jordegendom m. m. [37] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [32] Industri. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. [17] Handel o c h sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärdei till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5' Betänkande med förslag till sjö.irbotstidslag. [8] Betänkande med förslag ang. bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning ang. svenska handelsflottans bemanning år 1931. [23] Kommunikationsväsen.

Statens o c h kommunernas

flnansväsen.

Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamnsväsendet. [36] Betänkande ang. arbetsfördelning m. m. för tulltaxeringsoch kontorsgöroraål vid tullverket. [38] Politi. Betänkande med förslag till spritdrycksförordning m. m [39] Socialpolitik.' Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbetslöshetsntredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14]

Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. De 1. Vägar. [27] "Del 3. Avgivna utlåtanden. [28] Järnvägs- och automobiltrafik. [33] Varutrafiken med bil samt statistisk och kartografisk över sikt av totala varutrafiken till och från Stockholm unde: maj månad 1932. [84] Bank-, kredit- o c h penningväsen. Betänkande i fråga om inrättande av ett institnt för medel lång och långfristig kreditgivning åt företag inom nä ringslivet. [7] Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till för ordningar ang konungariket Sveriges stadshypotekskassi samt ang. grunderna för stadshypoteksföroningars bildand! och verksamhet m. ra. -[13] Utredning i fråga om användandet av postsparbankens me del. [26] Försäkringsväsen.

1928 års pensionsförsäkringskommitté. Betänkande med för slag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkrin gen. [18] Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning a^ 1928 års pensionsförsäkringskommittös förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19]

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. [9] Betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Betänkande med utredning och förslag ang. sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarastadgan m. m. 135]

1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta stats understödda teatrarna. [3] Del 2. Utredning rörande tea terförhållandena i riket. [21] Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] Förslag till alternativa koraler. [25] Utredning och förslag rörande de extra ordinarie Järarna vid de allmänna läroverken anställningsförhållande] m. m. [40] Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1934. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner

342920 Internationell rätt.