Utredning och förslag angående rundradion i Sverige

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1935:10 K'OMJlUNIKATIOJfSDEPAETBMENIET

UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

RUNDRADION I SVERIGE 0

A V G I V N A AV

INOM KOMM VNIKATIONS TILLKALLADE

UBPABTE3IBNTJET

VTBBDNIWGSMÄJSf

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. J o . 2. Betänkande med förBlag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. 86*, 265 B. S. 3. Kortfattad framställning av organisationasakkunnigss betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. 4. Promemoria angående tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. J u .

f ö r t e c k 11 i 11 g 5, Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänni handlingars offentlighet. Norstedt, 79 s. J a . B. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mo arbetslöshet. Norstedt, x, 338, 32' s. S. 7. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet Del 2. Broar. Hteggström. 130 s. K. 8. Betänkande med förslag augående åtgärder mot stats fientlig verksamhet. Idun. 406 e. J u . 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den hÖgr< skogsundervisningen. Peréns. 164 B. J O . 10. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K.

Anm. Om Bärskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil ntgöra begynnelsebok, stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) ntgivai utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935 : 10 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

RUNDRADION I SVERIGE AVGIVNA AV

INOM

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET TILLKALLADE

UTREDNINGSMÄN

STOCKHOLM 1935 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

INNEHÅLLSFÖRTECKNING-. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet I. II. III.

Sid. 5

Rundradions utbredning Programmet Speciella frågor 1. Radioteatern 2. Musiken i radio 3. Väderlekstjänsten Rundradion och Stim Dagsnyheterna 4. Skolradion 5. Rundradion och politiken 6. Radiostörningarnas bekämpande Ekonomiska synpunkter Rundradion och staten . . . .' Sammanfattning av rundradioutredningens förslag

7 15 31 31 36 40 42 45 47 49 52 54 71 82

Särskilt yttrande av herrar Ljungqvist och Reuterswärd

84 Särskilt yttrande av herr Ljungqvist

86 IV. V. VI.

Bilagor. 1. Redogörelse för rundradion i Sverige och i vissa främmande länder på uppdrag av Rundradioutredningen utarbetad av utredningens sekreterare (innehållsförteckning till bilaga 1 sid. 88) 87 2. Beräkningsprinciper rörande ersättning för disposition av riksledningar vid överföring av radioprogram 181 3. Redogörelse för telegrafstyrelsens verksamhet för radiostörningarnas bekämpande 1925—1934 187 Kartbilagor (förteckning över kartbilagor sid. 202) 201

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Kommunikationsdepartementet.

Genom beslut den 26 juni 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla fem personer för att inom nämnda departement, med beaktande av vad departementschefen till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag anfört, biträda med verkställande av utredning beträffande rundradioverksamheten, omfattande även frågan huruvida och på vad sätt staten bör beredas ökat inflytande över denna verksamhet. Jämlikt detta bemyndigande beslöt departementschefen samma dag att uppdraga åt undertecknade Olsson, Wagnsson, Nyblom, Ljungqvist och Reuterswärd att i egenskap av utredningsmän inom kommunikationsdepartementet biträda med verkställande av nämnda utredning, med uppdrag åt Olsson att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete. Tillika uppdrogs åt rektorn Yngve Hugo att vara sekreterare hos utredningsmännen. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen Rundradioutredningen, hade sitt första sammanträde den 28 juni 1933. Sedan dess har utredningens arbete med vissa avbrott pågått dels genom sammanträden, dels genom fördelning av olika arbetsuppgifter utredningsmännen emellan. Att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget hava till rundradioutredningen överlämnats dels en från Fredrika Bremerförbundet samt från Svenska kvinnoföreningars radiokommitté gjord framställning att kvinnliga sakkunniga måtte anlitas att biträda vid utredningen rörande rundradioverksamheten, dels från Thor Andersson angående rundradions förläggande under ecklesiastikdepartementet. Dessutom ha direkt till rundradioutredningen från sammanslutningar och enskilda personer framförts olika önskemål och synpunkter. Utredningen har vid fullgörandet av sitt uppdrag bl. a. konfererat med 1933 års teaterutredning samt med representanter för Svenska kvinnoföreningars radiokommitté. I underdåniga skrivelser har rundradioutredningen till Kungl. Maj:t avgivit följande utlåtanden: den 27 november 1933 i anledning av remiss den 22 november 1933 rörande en av telegrafstyrelsen gjord framställning om bemyndigande att ombygga

rundradiostationen i Motala till 150 k W antenneffekt ävensom att för ändamålet av medel från telegrafverkets förnyelsefond använda ett belopp av högst 1 400 000 kronor; den 14 april och den 29 september 1934 i anledning av remisser den 1 mars och den 9 juni 1934 rörande 1933 års teaterutrednings betänkande respektive del I och del I I ; den 27 juni 1934 i anledning av remiss den 28 november 1933 rörande en från N. E. Bruggen gjord framställning om tillstånd att i Stockholm anlägga en radiomottagningscentral. I skrivelse till departementschefen den 12 april 1934 har rundradioutredningen i anledning av remiss den 2 mars 1934 avgivit yttrande över ett från Nationernas förbunds generalsekreterare till regeringen översänt förslag till internationell överenskommelse angående rundradions användande i fredens tjänst. Dessutom har rundradioutredningen i skrivelse den 12 maj 1934 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet föreslagit att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga telegrafstyrelsen att med A.-B. Radiotjänst träffa överenskommelse i fråga om ökad rundradioutsändning. Särskilda yttranden av herrar Ljungqvist och Reuterswärd bifogas. Sedan utredningsmännen numera fullgjort sitt uppdrag få de härmed vördsamt till herr statsrådet överlämna betänkande med förslag i ärendet. Stockholm den 30 december 1934. OLOF OLSSON. RUBEN WAGNSSON.

GEORG NYBLOM.

SETH LJUNGQVIST.

GUSTAF REUTERSWÄRD.

/

Yngve

Hugo.

I. Rundradions utbredning. Alltsedan rundradioverksamhetens början i Sverige visar antalet radiolicenser en jämn stegring, såsom framgår av kurvan å sid. 8, och uppgick den 1 oktober 1934 till en siffra av 714 000 i runt tal eller 115 licenser per 1 000 invånare. Efter allt att döma har utvecklingen ännu icke nått sin kulmen. En jämförelse med utlandet den 1 oktober 1934 anger följande siffror för licenstätheten i de 15 länder i Europa, som nått längst i detta avseende: Danmark 152'o Belgien 67V Storbritannien 140*6 Norge 52'6 Sverige 115'o Tjeckoslovakien 43'o Nederländerna 104'o Frankrike 38-32 Tyskland 85"5 Ungern 37'7 Island 84"o Finland . . . 33'3 Schweiz 80'8 Lettland 28-63 Österrike 79'o Beträffande dessa siffror, som ytterligare belysas av kurvorna å sid. 9, är att märka, att Danmark och Storbritannien i radiohänseende äro alldeles särskilt gynnade gentemot Sverige, vars ringa befolkningstäthet och stora areal erbjuda stora svårigheter för landets radioförsörjning; befolkningstätheten i Danmark utgör sålunda 84 invånare per km 2 , i England 190, i Sverige däremot endast 14 per km 2 . Det kan i detta sammanhang nämnas, att i Nederländerna, som kommer närmast Sverige, något licenssystem i vanlig mening icke existerar utan att rundradioverksamheten där bygger på frivilliga bidrag. För att få en åskådlig bild av den relativa licenstätheten i olika delar av landet och hur denna utvecklat sig under årens lopp, har utredningen låtit utarbeta de grafiska kartor, som föreligga i kartbilagan I a—f. A dessa betecknar helsvart 100 licenser per 1 000 invånare eller däröver. Till jämförelse har en grafisk bild av befolkningstätheten i de olika länen tillfogats (se kartbilagan I I ) . Dessa kartor ådagalägga icke allenast den snabbhet, med vilken rundradion utbrett sig, de ge också vid handen, att licenstätheten — något som var att vänta — är högst olika inom olika områden av landet, ehuru tendens till en utjämning förefinnes. Så kommer vid slutet av vart och ett av åren 1925—1933 och den 1 oktober 1934 på 100 licenser per 1 000 invånare i det redovisningsområde, som uppvisade den största licenstätheten, 1 ! s

Siffran avser den 31 augusti 1934. > > > 31 juli 1934. > > 30 juni 1934.

8 Antal radiolicenser i Sverige. 300OOO

700 000

400 000

wo coo

Ar.

t<325

1927 I92S

oo

^2

o o

o

K

O O

o

o

IG 3

o ro

o

o

ö

fe

o o

O

o>

o co

o N

o VO

o lo

o

*

o K)

o W

10 nedan angivna antal inom det redovisningsområde, som samtidigt utvisade den lägsta tätheten: 1925 1926 1927 1928 1929

0'6 licenser 2"2 » 4'2 » 5'9 » 6'4 >

1930 6'9 licenser 1931 9'8 > 1932 12'6 » 1933 13'4 » och den l/lO 1934 15'o »

Den olika licenstätheten i landet beror i första hand på sändarstationernas större eller mindre hörbarhet inom de olika områdena. J u större denna är, desto enklare och billigare apparater kan man använda och desto mera störningsfri och njutbar blir också mottagningen. Licenstätheten är därför mer eller mindre en direkt funktion av den hörbarhet, som på varje plats är förhanden. Men orsakerna till den olika licenstätheten äro också andra. Inom områden av landet, där elektrisk ström icke är förhanden, är man hänvisad till apparater med strömmatning från ackumulatorbatterier och torrelement. De förra skola emellertid laddas och — särskilt vad avlägsnare orter beträffar — stöter detta i många fall på både praktiska och ekonomiska svårigheter. Ekonomiska skäl synas jämväl böra tillskrivas ett visst inflytande på licenstätheten. Detta exemplifieras bl. a. av det mindre gynnsamma resultat, som vunnits med den s. k. linjeradion i Tornedalen. I byarna Juoksengi, Kuivakangas, övertorneå, Hedenäset, Karungi, Luppio och Risudden har telegrafverket låtit uppsätta centralförstärkare, över vilka rundradioprogrammet från Boden per tråd framföres och fördelas till abonnenterna med en effekt, tillräcklig att driva högtalare. För abonnemang härå betalas en inträdesavgift av 20 kronor och en årsavgift av 20 kronor att erläggas med 10 kronor per halvår; betalning med 5 kronor per kvartal har i vissa fall måst medgivas. Årsavgiften inkluderar alla kostnader för lyssnaren, således även för erforderlig högtalare. Den har satts så lågt, därför att man ansett det hela som ett försök och samtidigt som en kulturuppgift i denna avlägsna del av landet. Abonnentantalet, som för samtliga stationer utom övertorneå utgjorde 1/10 1929 1/10 1930 1/10 1931

272 st. 256 » 236 »

l/lO 1932 l/lO 1933 l/lO 1934

221 st. 212 » 207 » ,

visar sålunda en jämn nedgång. I övertorneå, där levnadsförhållandena måhända — på grund av att platsen utgör ändpunkten för järnvägen — äro av en något annan natur än på de övriga platserna, har nedgången varit mindre. När rörelsen den 1 april 1931 kom i gång, var abonnentantalet där 112 och utgjorde den 1 oktober 1934 109. En iakttagelse, som man tror sig ha gjort under den hittills gångna tiden, är att licensbeståndet i sådana områden, som ha en koncentrerad bebyggelse av industribefolkning, ökats snabbare än i sådana områden, där befolkningen bor glesare och industriarbetarnas antal är förhållandevis mindre. Det är

11 möjligt, att orsaken härvidlag är att söka i den större eller mindre tillgången på likvida medel. Såsom framgår av de grafiska kartorna finner man inom de två nordligaste länen den minsta licenstätheten. Där har man också att söka den glesaste befolkningen. En jämförelse mellan siffrorna för dessa län och det övriga Sverige sådan den kommer till synes i efterföljande tabell visar dock att, ehuru licenstätheten här endast är hälften av det övriga Sveriges, den dock relativt sett hållit jämna steg med utvecklingen i landet i övrigt. Tabell 1. L i c e n B t ä t h e t e n

i r

i Västerbottens och Norrbottens län i % av det övriga Sverige

i Västerb. + Norrb. län °/oo

i övriga Sverige °/oo

w/a 1925

7-6 20-9 27-7

21-7 41-4

35-0

1926 1927 1928 1929

55-8

49-6

30-8 32-4

64-8 72-7

81-4

1931 1932

353 41-0 46-8

476 44-6 43-4

1933 Vio 1934

54-0 61-4

929 102-4

lll-o 118-9

50-6

44-1 45-7 48-4 51-6

Det ligger i sakens natur, att man vid rundradionätets utbyggnad i första hand haft att taga hänsyn till de tätare bebyggda delarna av landet. Härigenom betjänade man den absolut taget största befolkningsmängden och därmed följde den större licensinkomst, som givit rundradiorörelsen dess självständiga ekonomi. Emellertid har fråga väckts om vad som kan göras för att förbättra lyssningsförhållandena även för sådana områden, inom vilka dessa nu icke äro de bästa. I 1933 års riksdagsskrivelse betonas detta särskilt; det borde undersökas, heter det, i vad mån möjligheter förefunnos att bättre tillgodose vissa avlägsna landsdelars önskemål i fråga om utsändarstationer. Anläggande av nya stationer vore naturligtvis radikalmedlet. Men såsom framgår av redogörelsen i våglängdsfrågan, som lämnas i bilaga 1, stå våglängder för nya stationer icke till förfogande. Samköming av stationer på samma våglängd är visserligen en teknisk möjlighet, som telegrafstyrelsen också tillämpat på en del stationer, men denna utväg har hitintills endast förelegat för stationer med en mindre sändningseffekt •—• lokala stationer. Emellertid sker på detta område en år från år snabbt fortgående utveckling, och skulle redan nu påstådda laboratorieresultat kunna omsättas i praktiken, torde

12 samdrift av flera stationer med högre effekter än hittills framdeles icke ställa sig omöjlig. Så som förhållandena av i dag föreligga har man för varje sändarstation att räkna med ett inre område, där den direkta markstrålningen kan avlyssnas. I kartbilagan I I I a—c har detta grafiskt framställts. Där utanför vidtar ett område, där interferensen mellan yt- och rymd strålningen inverkar förstörande på mottagningens kvalitet. Sedan markvågen utdämpats och endast rymdstrålningen återstår, lämnar denna på nytt en möjlighet till avlyssning på långa avstånd från stationen. Det är sålunda rymdstrålningen. som gör att utländska stationer med sådan framgång kunna avlyssnas i Sverige, och det är för övrigt detta förhållande, som inger allmänheten den felaktiga föreställningen, att dessa stationer ha större räckvidd än våra egna. Med rymdstrålningen följer emellertid den s. k. »fadingen», som ger sig tillkänna i perodiskt varierande ljudstyrka. De moderna mottagarapparaterna med s. k. automatisk volymkontroll verka i viss mån utjämnande på dessa variationer, och i den mån dessa bliva bättre, göra de mottagningen av den indirekta strålningen allt mera njutbar. Skulle nu — såsom från vissa håll föreslagits — en med Motala likvärdig station med samma våglängd förläggas i övre Norrland, komme för Motalastationens vidkommande genom interferens mellan strålningen från de båda stationerna den inre mottagningszonen med god hörbarhet att minskas med ett område, inom vilket inemot 1 000 000 människor bo, under det att den acceptabla mottagningen kring stationen i övre Norrland skulle inskränka sig till ett område med ett invånarantal, som knappast överstege 100 000 personer (se kartbilaga V I ) . Dessutom skulle de stora delar av Norrland utanför den norrländska stationens inre mottagningszon, vilka nu ha om ej förstklassiga, så dock drägliga mottagningsförhållanden med moderna apparater, få denna möjlighet förstörd. Utredningen har sålunda funnit, att med de tekniska hjälpmedel som för närvarande stå till buds denna väg icke är framkomlig. Den möjligheten att nedlägga någondera av stationerna i Stockholm eller Hörby, vilka arbeta på egna exklusiva våglängder, i avsikt att använda den härigenom frigjorda våglängden för en större station i Norrland, kan utredningen av naturliga skäl ej tillstyrka. Däremot skulle en utbyggnad av det nuvarande stationsnätet med större stationer föra med sig verkliga fördelar. En sådan är också redan planerad inom telegrafstyrelsen. Hörby, Sundsvall, Göteborg och Falun avses, så snart sig göra låter, att utbyggas till 100 kW, d. v. s. det effektbelopp, som internationellt blivit fastställt som maximum för stationer inom de våglängdsband, där dessa stationer ligga. Med utnyttjande av den moderna teknikens hjälpmedel i fråga om förbättrade strålningssystem m. m. torde ej blott vinnas en utökad inre mottagningszon för respektive stationer utan jämväl och framför allt en bättre kvällsmottagning med de möjligheter, rymdstrålningen ger. Dagmottagning borde sålunda kunna bliva möjlig över hela landet, och kvällsmottagning med mottagare, försedda med automatisk volymkontroll, över betydligt större områden än vad nu är fallet. I fråga om stationerna i Göteborg, Sundsvall och den

13 sändare, som framdeles skall ersätta den nuvarande Falustationen, bliva förhållandena mindre gynnsamma, då dessa stationer skola dubblera våglängd med stationer i andra delar av Europa och rymdvågen tidvis sålunda kan komma att bli onjutbar. Samma är förhållandet med Boden och Östersund, vilkas effekt är begränsad till högst 10 k W enligt nu gällande internationella regler. Den grafiska framställningen i kartbilagan I V ger en ungefärlig bild av lyssningsförhållandena efter en genomförd ombyggnad av de nuvarande statliga stationerna så som förhållandena te sig. Samkörningen av smärre stationer, avsedda för begränsade lokala behov, har visat sig ändamålsenlig i den omfattning hittills skett. Så har telegrafstyrelsen nu i ett par år drivit Malmö, Trollhättan, Karlstad och Norrköping på samma våglängd med gott resultat. För dylika stationer förfogar man endast över 2 relativt korta våglängder, till vilka det kan ställa sig svårt att sammanföra samtliga nuvarande privata stationer. För närvarande är emellertid telegrafstyrelsen sysselsatt med att ersätta de privata stationerna i Hudiksvall, Örnsköldsvik och Umeå med moderna för synkrondrift avsedda stationer. Det är ej uteslutet, att några nu befintliga privata stationer kunna utan nackdel nedläggas i den mån det statliga stationsnätet utbygges. Huruvida samtidigt nya småstationer kunna uppföras å andra platser är svårt att avgöra, innan ytterligare erfarenheter vunnits om samkörningen. Rundradion har i tekniskt avseende under sin hittillsvarande ej stort mer än tioåriga tillvaro passerat olika utvecklingsskeden, sett ur både nationell och internationell synpunkt. I vad mån utvecklingen kommer att fortsätta på den nu inslagna vägen med uppförande av allt starkare stationer eller om den kommer att växlas in på nya banor, kan utredningen icke uttala sig om. Säkert är emellertid att därest nya stationer komma att byggas i samma takt som hittills och nya krav sålunda komma att ställas på rätten till utrymme i etern, komma i motsvarande grad försämrade möjligheter för rundradiolyssningen att inträda ej blott i vårt land utan överallt. Det dryftas fördenskull även i tekniska kretsar vilka utvägar, som böra tillgripas för att stabilisera förhållandena. En metod är att övergå till ultrakorta våglängder — under 10 meter — vilka icke vålla internationella störningar. Med denna metod äro emellertid vissa olägenheter förknippade, varför densamma ännu ej blivit någonstädes tillämpad. E t t annat sätt är att distribuera programmen över ledningar, den förut berörda linjeradion. Utredningen har beträffande denna metod inhämtat, att telegrafstyrelsens försöksanläggningar i Tornedalen visserligen slagit mindre väl ut men att styrelsen likväl avser att på andra platser i landet verkställa förnyade försök. Linjeradiodrift bedriven i sådan form, att möjlighet till val av olika program föreligger, innebär enligt utredningens uppfattning så stora fördelar för radions popularisering, att de förslag, telegrafstyrelsen härutinnan kan komma att framlägga, böra vinna statsmakternas beaktande. Det gäller naturligtvis i första hand att finna den för våra förhållanden bäst lämpade tekniska lösningen av problemet. Kostnaden för linjeradioanläggningar kan, därest distribution av programmet skall ske över ledning, ställa sig betydande och ökar givetvis i långt snabbare tempo än de

14 inkomster, anslutningen kan beräknas ge med nu gällande licensavgift, speciellt i fråga om avlägset belägna orter. Möjligheten av trådlös mottagning medelst en centralmottagare i byarna och med tråddistribution till gårdarna torde därför jämväl böra undersökas. I de allra glesast befolkade delarna av landet, där gårdarna ligga spridda och enstaka, torde emellertid vara tvivel underkastat, huruvida ens linjeradio lämpligen kan anordnas. Utredningen har haft under övervägande möjligheten att till sådana avlägset boende, som av ekonomiska skäl själva äro urståndsatta att anskaffa radiomottagare, verkställa utdelning av radioapparater. Hur behjärtansvärd denna tanke är, torde den i många fall stöta på svårigheter att realisera. Utredningen vill emellertid uttala sin anslutning till tanken att om möjligt inlänka avlägset boende obemedlade i radions kulturkrets och vill därför tillstyrka, att medel i begränsad utsträckning ställas till telegrafstyrelsens förfogande i angivna syfte. Av vad ovan anförts ställer det sig med hänsyn till teknikens skiftande utvecklingsfaser icke möjligt för utredningen att uppdraga generella riktlinjer för rundradionätets framtida utbyggnad. Det måste givetvis i varje särskilt fall avvaktas, vad telegrafstyrelsens göranden härutinnan ha till följd, innan bestämda slutsatser kunna dragas. Dock vill utredningen såsom sin uppfattning framhålla, att då dessa spörsmål främst äro beroende på vad den tekniska utvecklingen förmår åstadkomma, telegrafstyrelsen får erforderliga medel till sitt förfogande, och att intet åsidosattes, som främjar rundradions fortsatta utbredning. Härvid framstår det såsom en angelägenhet av vikt, att telegrafstyrelsen lämnas möjlighet att bereda den personal, som har att ombesörja det tekniska arbetet för rundradion, den ställning och därmed de förmåner som motiveras av dess betydelsefulla insats.

15 II. Programmet. i. Inom rundradion är programmet av naturliga skäl det centrala för radiolyssnarna. Rundradions strävan måste sålunda gå ut på att bjuda lyssnarna ett program, som är så väl sammansatt som möjligt. Vad som menas med ett väl sammansatt program är svårt att avgöra. Radiolyssnarna ha synnerligen olika uppfattningar om hur ett sådant program skall vara beskaffat. Intressena och önskemålen äro mångahanda. En del önska mera underhållning, andra ett rikare inslag av folkbildande art; en del sätta värde på den klassiska musiken och den allvarliga dramatiken, andra åter vilja ha en lättare musik och mera roande teater; somliga fordra aktualitet i första rummet, utförligare kommentarer till dagshändelserna, råd och anvisningar i livets praktiska förhållanden, medan för andra den andliga förkunnelsen är det väsentliga. Rundradioutredningen är medveten om att en avsevärd ändring i detta hänseende icke är att förvänta inom en överskådlig framtid; radiolyssnarnas tycken och smak komma alltid att mer eller mindre gå isär. Utredningen tror därför icke att det skulle vara till någon båtnad, därest den sökte fastställa regler och anvisningar för programmets sammansättning. Radioprogrammets innehåll måste dag för dag växla, dess utformning måste uteslutande ske på radioledningens ansvar och denna måste därför ha fria händer att forma det efter de alltjämt skiftande kraven och möjligheterna. Utredningen finner det dock tillhöra dess uppdrag att utveckla några principiella synpunkter på denna fråga. Antalet licensinnehavare har för närvarande stigit till över 700 000. Detta torde innebära, att 2 ä 2 % miljoner av landetsi invånare äro i tillfälle att mer ' eller mindre regelbundet lyssna i radio. Även om man räknar med, att ett avsevärt antal personer inom alla samhällslager livligt uppskatta radions folkbildande inslag, råder det väl ändå knappast något tvivel om, att de flesta lyssnarna framför allt önska underhållning och förströelse. Då därtill kommer, att även de som sätta värde på folkbildningsprogrammen också ha intresse av programmets underhållande inslag, kan man utan överdrift säga, att rundradions primära uppgift .är att skänka god underhållning och förströelse. Det synes därför utredningen naturligt att programledningen i första hand tillgodoser behovet av god underhållning i programmet. Det finns ingen anledning att mera vidlyftigt gå in på detta radions underhållningsprogram, till vilket ju programtjänstens samtliga avdelningar bidraga.

16 Det är endast vid en punkt, som utredningen anser sig böra dröja, nämligen vid de lättare underhållningsprogram, som gå under benämningen kabaré. Det ligger ingenting märkligt i, att dessa för det mesta äro en källa till bekymmer och av programledningen räknas till de mera vanskliga punkterna i programarbetet. T y svårigheterna äro uppenbara. Dessa sammanhänga delvis med radions konstitutionella svaghet, nämligen den att vara blind. Det lider nämligen icke något tvivel om att hela denna art av underhållning i hög grad är beroende av synintryck. Redan härigenom är radiokabarén från början handikappad. Svårigheterna bli emellertid ännu mera kännbara då dessa kabaréer i radio gärna bedömas efter samma eller liknande normer, som läggas på det nutida nöjeslivet i dess helhet. Detta nöjesliv är en blandning av gott och ont, och många av dess yttringar äro av olika skäl mindre lämpade för radio. Förströelseprogram böra — enligt utredningens mening — såväl till innehåll som form vara anpassade just för radio; de böra komponeras med tanke på att de skola avlyssnas i familjekretsen och icke av publiken i en nöjeslokal. Det svaras från programledningens sida, att detta önskemål icke under nuvarande förhållanden kunnat realiseras annat än i en begränsad omfattning. Det är en personfråga och en ekonomisk fråga. Radion är nu huvudsakligen hänvisad till samma begränsade krets av medverkande som anlitas av revyteatrar, folkparker och andra nöjesetablissemang. Dessa medverkande erhålla där honorar, med vilka radion dessutom haft svårt att konkurrera. En förnyelse av radiokabarén enligt ovan angivna riktlinjer måste emellertid även innebära att man söker vidga medarbetarekretsen. Detta förutsätter dock ekonomiska resurser, som hittills icke stått programledningen till buds. Utredningen är fullt medveten om, att det icke är någon lätt uppgift att ge underhållning av denna art i radio så länge den florerande nöjesindustrien i samma grad som nu anpassar sig efter en vulgär publiksmak. Men utredningen håller före, att vad som kan göras också bör göras. J u s t mot bakgrunden av denna nöjesindustri skulle det vara ingenting mindre än en kulturgärning att skapa en fullgod radiounderhållning. Även om detta säkerligen kommer att draga betydande kostnader, så rättfärdigas dessa av uppgiftens betydelse. Är 1928 hemställdes i motion i andra kammaren, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en »utredning om och på vad sätt en av staten understödd bildningsverksamhet med nyttjande av rundradio må komma till stånd». I motiveringen hänvisades bl. a. till den stora utbredning, som radion erhållit i vårt land, hurusom den nått fram till en mängd fjärrbelägna, i fråga om kommunikationer för övrigt mer eller mindre isolerade hem och hurusom härigenom nya uppgifter syntes ha blivit ställda för den av samhället ledda eller understödda bildningsverksamheten. Dessa uppgifter preciserades längre fram i motionen såsom en kunskapsmeddelelse, som anknöte sig till den i folk- och fortsättningsskolan lagda grunden och ginge ut på att dels öka allmänbildningen, dels meddela kunskaper. »Många äro de», säger motionären, »som, anställda t. ex. i jordbruks- eller industriarbete, hava intresse och gagn för sitt arbete

17 och fortkomst därav, att de få ökad teoretisk kännedom om de företeelser och lagar inom fysikens, kemiens m. fl. områden, vilka äro grundläggande eller bestämmande för deras egen dagliga gärning. Direkt skulle givetvis ock det praktiska arbetet i olika yrken kunna befrämjas.» Framför allt syntes det motionären, som om serier av föredrag och kurser skulle vara lämpliga härtill. Framställningen ledde inte till något resultat. I sitt utlåtande framhöll kammarens första tillfälliga utskott, att folkbildningsverksamheten redan fått en uppmärksammad ställning inom radioverksamheten och att därför ännu någon tids erfarenhet syntes böra vinnas, innan ytterligare åtgärder till densammas befrämjande sattes i fråga. Utskottet funne det därjämte betänkligt att förorda åtgärder, som måhända kunde draga med sig ett ökat byråkratiserande av radioverksamheten — alldeles frånsett, att den ekonomiska sidan av saken nog också torde böra tagas med i betraktande. »Rundradions betydande omkostnader», säger utskottet, »täckas som bekant för närvarande uteslutande av licensmedel. För att bevara och öka antalet licenser, som för närvarande närmar sig 360 000, torde den rena underhållningsdelen av programmen vara av minst lika stor betydelse som den verksamhet, vilken direkt åsyftar att främja folkupplysning och folkbildning. En mera avsevärd programförskjutning till förmån för denna senare verksamhet skulle utan tvivel få ekonomiskt oförmånliga återverkningar för hela radiorörelsen.» Utskottet avböjde således — och kammaren senare med utskottet — att upptaga frågan till någon närmare prövning. Man ansåg sig icke behöva klarlägga huruvida motionärens önskemål i och för sig voro rimliga eller kunde tänkas ligga innanför gränserna av radions naturliga uppgifter. Det förefaller emellertid utredningen, som om ett sådant klarläggande skulle ha sin betydelse. I en av paragraferna i den överenskommelse, som från början träffades mellan telegrafstyrelsen och A.-B. Radiotjänst, heter det bl. a. att »rundradiorörelsen skall så bedrivas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas». En sådan bestämmelse är både naturlig och nödvändig, ty vill man, att radioprogrammen undan för undan skola nå upp till en hög kulturell nivå, får man icke förglömma, att de svårligen kunna nå detta, för den händelse de icke samtidigt kunna bygga på en stigande allmän och god folkbildning. Men meningen kan icke ha varit och får heller icke vara, att denna senare skall främjas därigenom, att rundradion i större eller mindre utsträckning förvandlas till en pedagogisk institution, någonting som ofelbart skulle ske, därest motionären år 1928 såge sina önskningar uppfyllda. För övrigt är det väl så, att folkbildningsarbetet i modern mening avser någonting annat än ett skolmässigt meddelande av kunskaper; detta gäller redan nu sådan för de vuxna avsedd bildningsverksamhet, som äger rum exempelvis genom folkbibliotek, föreläsningsanstalter, studiecirklar och dylikt. I den mån folkskolan blivit bättre, har man nämligen inom detta folkbildningsarbete icke längre ansett det nödigt att befatta sig med den elementära undervisningen utan mer och mer koncentrerat sig på att bibringa de vuxna en allmänt kulturell och medborgerlig bildning. Men i och med detta har folkbildningsarbetet också ändrat karak2—360S 67

18 tär och metoder. Det har i allt större utsträckning blivit ett självbildningsarbete, där deltagarna på egen hand bedriva självstudier med hjälp av de böcker och föreläsningar samt de studie- och litteraturanvisningar, som de olika bildningsorganisationerna ställa till förfogande. Det är utredningens uppfattning, att rundradion — därest man frånser skolradion — bör begränsa sin andel i det aktiva folkbildningsarbetet till en för radio lämpad verksamhet av det mera moderna slag, som här ovan angives. De hundratusentals lyssnare, som genom sina licensavgifter garantera såväl radions existens som dess vidare utveckling, ha enligt utredningens mening berättigade anspråk på att programmen såvitt möjligt i dess samtliga punkter skola vara allmängiltiga, d. v. s. att lyssnarna i allmänhet och icke endast smärre grupper skola kunna ha glädje av dem. Men detta utesluter i princip specialprogrammen; smärre grupper böra icke då och då få omvandla radion till skolsal. Och nog måste det väl sättas i fråga huruvida en eller annan procent av de mer än 700 000 betalande lyssnarna för sina speciella språk- eller fackintressen skall kunna lägga beslag på värdefulla eftermiddagstimmar. Sådana kurser få emellertid icke förväxlas med föredrag, föredragsserier eller teaterföreställningar, som kombineras med cirklar och lyssnargrupper. De förra inkräkta på programmen för alla andra lyssnare, de senare äro avsedda för alla. kunna följas av alla, och ingen lyssnare berövas således någonting av vad honom tillkommer. Skillnaden mellan dessa och andra föredrag är den, att programledningen genom litteraturanvisningar, studiebrev eller annorlunda på förhand orienterar sådana lyssnare, som vilja ha en större behållning av radiotimmarna. Skulle av en eller annan anledning specialkurser eller därmed sammanfallande programinslag vara önskvärda eller påkallade, böra de förläggas till tider, då det stora flertalet ej har behov av att lyssna i radio. På grund av rundradions eget väsen är det ett självklart krav att programmen skola präglas av en viss aktualitet. Det är sålunda uppenbart att ett kom• • munikationsmedel, genom vilket man på en gång når miljoner människor, skall tjänstgöra som nyhetsförmedlare. Dagsnyheter och väderleksrapporter höra också till de äldsta inslagen i radioprogrammet. Programledningen har i övrigt på olika sätt sökt möta kraven på aktualitet — i reportage, föredrag och föredragsserier, krönikor, dialoger och diskussioner. I detta avseende torde väl radioreportaget, som ger lyssnarna en redogörelse för händelser i samma ögonblick de försiggå, vara det mest aktuella inslaget i radioprogrammet, och utredningen vill med tillfredsställelse konstatera att dylika inslag under årens lopp icke endast ökat i antal utan även vad formen beträffar successivt förbättrats. De tidigare veckovis återkommande programpunkterna »Aktuellt föredrag», »Veckans plattform» och »Idag», i vilka genom korta föredrag på 10 ä 15 minuter lämnades kommentarer till aktuella händelser, ha däremot numera avförts ur programmen. Det har sagts, att systemet var för stelt — en sådan kommentar bör komma omedelbart och ej såsom då ofta hände flera dagar efter händelsen — och även att det visat sig svårt att finna fackmän, som voro i stånd att efter endast några timmars eller någon

dags förberedelse leverera vederhäftiga dylika föredrag. De ha därför ersatts med mera sporadiskt förekommande föredrag av samma typ. Utredningen är för sin del fullt på det klara med de svårigheter, som förelegat och som uppenbarligen alltjämt föreligga. Men utredningen håller ändå före, att det skulle vara ett lyckligt grepp, därest programledningen — om också ofullständigt — kunde i större utsträckning än nu förverkliga sina intentioner i detta stycke. Vid diskussioner om rundradioprogrammet är det en ganska vanlig företeelse, att endera parten ställer i motsatsförhållande till varandra »landsorten» och »Stockholm» eller »landsbygden» och »städerna». Det har synts utredningen önskvärt att söka klarlägga, huruvida realiteter av någon betydelse äro till finnandes bakom problemställningar av detta eller liknande slag. A t t de ofta innebära långt gående förenklingar torde vara lika obestridligt som att de förr i tiden givit uttryck åt verkliga och mycket prononcerade motsatsförhållanden. Den fråga, som det här gäller att besvara, är sålunda i vilken grad motsatsförhållanden av ovannämnda slag fortfarande existera, om de äro på väg att utjämnas eller skärpas och huru de — därest de fortfarande finnas — böra inverka på den svenska rundradions organisation och arbetsmetoder, enkannerligen runclradioprogrammets sammansättning. Först torde då ännu en gång böra erinras därom att rundradion numera samlat över 700 000 lyssnare. Man måste därför kunna utgå ifrån, att rundradion verkligen brett ut sig till den stora allmänheten. Hur lyssnarallmänheten för närvarande är sammansatt kan man icke säkert säga. Sannolikt är väl att licenserna nu fördela sig på de olika samhällsklasserna ungefärligen proportionellt med samma klassers förekomst inom det svenska samhället. Denna utredningens uppfattning ändras icke därav, att den undersökning av rundradions spridning till olika socialklasser, som 1928 utfördes av telegrafstyrelsen i samråd med Radiotjänst, i viss mån gav ett härifrån avvikande resultat. 1 Vid bearbetning av de inkomna svaren på den rundfråga till lyssnarna, som då utsändes, gjordes en indelning av de manliga svaren i tre socialklasser, benämnda arbetare, medelklass och överklass. Redan när dessa siffror voro aktuella, hade man emellertid anledning att behandla dem med försiktighet, då man ju icke kunde bilda sig en alldeles bestämd uppfattning om den procentuella svarsfrekvensen inom de olika klasserna. Då vidare lyssnarantalet sedan 1928 i det närmaste fördubblats, torde siffrorna i fråga numera ha ett mycket begränsat värde. Men i ett hänseende torde resultatet av rundfrågan år 1928 ge värdefulla utgångspunkter, nämligen för en jämförande undersökning av den uppskattning, som ägnas programmen inom olika befolkningslager. Särskilt synas de upplysningar, som utfallet av rundfrågan kan lämna angående variatio1 En utförlig redogörelse för denna undersökning, som grundade sig pä 154 519 av radiolyssnare insända svarsblanketter, återfinnes i publikationen >Radiotjänst, en bok om programmet och lyssnarna» (Stockholm 1929).

•JO

Tabell 2. Telegrafstyrelsens och Radiotjänsts enquéte 1928. Indextal för tre manliga socialklasser.

Programpunkter Arbetare Operor Symfonikonserter . . . . Operetter Allvarlig orkestermusik . Solosång

585 701 834 800 773

Modern dansmusik . Diktuppläsning Militärmusik Underhållningsmusik Körsång Radioteater Kabaré Gammal dansmusik . Allmogemusik Dragspelsmusik . .

582 984 1136 1080 994

. . . .

. . . .

Pedagogiäka kurser . . . Föredrag Gudstjänster Dagsnytt Barnprogram Vso Medeltal , Antal röstande män . . Per 100 röstande av samtliga socialklasser . . .

1150 1249 1317 1215 1268 768 1194 865 1157 1023

480 436 470 549 583 649 601 600 669 790 740 783 783 745 821 641 751 766 777 712 514 442 496 559 966 932 1005 1009 1138 1241 1156 1156 999 1092 964 1027 895 960 986 988 1135 1063 1097 1119 1286 1251 1236 1248 1314 1305 1 295 1297 1291 1247 1282 1289 1346 1333 1324 1268 725 703 709 628 1187 1137 1198 1188 964 907 1001 946 1136 1151 1190 1178 1044 1029 998 1007

1148 1027

969 1058 1196 1303 1294 1177

743 1173

973 1197 1024

970 948 949 971 956 985 3 983 2 682 2 371 6 291 1907 2 354 28-0

38-2

346 Operor . Symfonikonserter . . . . Operetter Allvarlig orkestermusik . Solosång

719 776 896 875 779

566 672 867 738 737

641 718 859 830 764

Modern dansmusik . . Diktuppläsning Militärmusik Underhållningsmusik . Körsång Radioteater Kabaré Gammal dansmusik . . . Allmogemusik Dragspelsmusik . . . ,

575 965 1137 1046 935 1096 1148 1168 1087 1086

Pedagogiska kurser . . , Föredrag Gudstjänster Dagsnytt Barnprogram . . . .

515 959 1152 1026 897 1114 1244 1199 1170 1192 763 1215 1001 1127 970

808 843 1181 1209 972 949 1142 1148 984 987 966 972 956 6 935 3 219 3 330

V» Medeltal Antal röstande män Per 100 röstande av samt liga socialklasser . .

425 648 633 860 720 447 945

48-7

45'9

40-2

43-6

37-4

435 562 622 872 738

420 611 608 923 701

514 941 1161 985 970 1013 1179 1352 1343 1341

488 925 1119 994 989 962 1137 1324 1347 1316

706 1133 998 1199 1029 955 4153

730 710 1121 1149 997 972 1222 1199 1019 1039 957 945 3 780 865

38-9

457 712 618 969 726

527 706 672 921 769

M e d e 1k 1 a 9 S 532 562 538 512 685 706 752 671 729 761 733 664 864 896 908 924 762 788 747 754 427 500 419 446 543 941 1000 991 966 939

1218 1172 1173 1070 958 1002 933 942 973 1038 1055 1076 1191 1142 1147 1189 1173 1188 1152 1198 1213 1142 1153 1113

48-7

450 595 611 880 708 470 978 1122 903 975 1015 1205 1370 1378 1356

433 408 930 944 1156 1177 1140 1140 997 985 948 909 977 991 1017 1005 1022 976 915 998 1103 1070 1025 1066 1196 1265 1251 1246 1199 1280 1287 1296 1105 1206 1181 1208

771 777 779 1200 1193 1205 1045 1056 1051 1191 1216 1190 1011 1006 1019 951 963 954 954 942 954 7 476 1948 3148 5 702 4 697 1554 765

1 234 1218 1219 1041 1004 1025 1183 1168 1192 1000 1000 999

47-8

44-5

49-9

50-4

21 Programpunkter

H

Operor Symfonikonserter . Operetter Allvarlig orkestermusik Solosång

876 884 940 940 835

Modern dansmusik . Diktuppläsning . . . Militärmusik . . . . Underhållningsmusik Körsång

545 946 1069 977 877

I

818 831 937 934 849

Ö v e r k l a s s 761 781 783 746 696 739 653 818 828 865 853 814 830 836 882 853 859 825 797 711 745 945 985 977 1031 1011 1038 1085 856 827 850 829 797 856 792

515 521 925 945 1113 1132 981 968 909 916 1067 1010 1124 1055 1061 1048 1045 1022 968 854

447 465 447 489 468 385 415 960 954 966 919 898 880 881 1107 1110 1096 1158 1128 1154 1176 930 945 960 969 961 921 966 904 890 925 932 979 966 1020 1010 982 1036 937 997 862 976 1006 961 940 1007 983 935 897 1021 982 1035 1090 1150 1094 1162 1030 1033 1024 1101 1156 1123 1177 863 830 801 918 992 878 960

747 779 929 842 800

Radioteater . . . 1025 Kabaré . . . . 999 Gammal dansmusik 1040 Allmogemusik . . 961 Dragspelsmusik . 855 Pedagogiska kurser 888 853 872 Föredrag . . . . 1246 1254 1229 Gudstjänster . . . 992 953 1003 Dagsnytt . . . . 1112 1122 1122 Barnprogram . . . 929 945 957 V«o Medeltal 948 950 947 Antal röstande män . . 3 315 1112 1145 Per 100 röstande av samtliga socialklasser . . . 16-7 23-3 15-1 A = Stockholm. B = Göteborg. C = Större skånska städer. E = Övriga större städer i Götalandskapen. D = Större mälarsamhällen (utom Stockholm).

895 900 860 824 868 796 878 1267 1252 1275 1237 1199 1211 1201 1023 1026 1019 1028 1004 1050 1050 1139 1134 1147 1149 1178 1127 1178 950 958 944 953 969 956 965 934 946 951 947 936 941 940 527 802 825 839 159 430 1873 12-0

12-7

7-7

6-1

8-1

F = Större städer i Nordsverige. G = Mindre mälarsamhällen. H = Mindre nordsvenska samhällen. I = Spridd bebyggelse i mälarlandskapen. J = Spridd bebyggelse i Nordsverige.

nerna av uppskattningen av olika programinslag inom olika samhällsklasser från trakter med skilda levnadsbetingelser — stad eller landsbygd etc. — vara av värde. Även om resultaten från 1928 säkerligen ej fullt motsvara förhållandena nu ligger nämnda år dock tillräckligt nära för att det då samlade och bearbetade statistiska materialet i här berörda hänseende skall kunna utgöra ett användbart studieobjekt ännu i dag. Rundfrågan 1928 blev stickprovsvis mycket grundligt bearbetad i vissa avseenden. Man sökte bl. a. komma fram till miljöns och klassens inflytande på den svenska allmänhetens inställning gentemot radioprogrammen, vilka — det bör här anmärkas — redan 1928 hade fått den allmänna struktur, som de ännu ha, många förbättringar och förändringar till trots. Resultatet av denna bearbetning framgår av tabellen 2. Vad som genast faller i ögonen vid en granskning av dessa tabeller är den stora likformigheten inom var och en av de olika socialklasserna. Miljöns inverkan tyckes icke vara alltför stor, då det gäller uppskattningen av de olika programinslagen. Att vissa mer svårtillgängliga och på programmet ganska sällsynta konstformer •— exempelvis opera och operett — uppenbarligen uppskattas högre av arbetarklassen i Stockholm än av motsvarande

22 m

samhällslager, som lever och verkar under »spridd bebyggelse i Nordsverige», har sin naturliga förklaring däri, att i huvudstaden större delen av de vuxna åtminstone någon gång torde ha bevistat en scenföreställning av detta slag, och därigenom ha bättre förutsättningar att tillägna sig radioutförandet. Men även då man jämför tablåer, som gälla olika samhällsklasser, visar det sig, att smaken inom lyssnarkretsen är förvånande likformig. En jämförelse mellan de kolumner, som gälla överklassen i Stockholm och arbetare i »spridd bebyggelse i Nordsverige», visar sålunda många påtagliga likheter och under alla omständigheter äro likheterna mer påfallande och genomgående än skiljaktigheterna. Det är många faktorer, som under en följd av år inverkat befordrande på den allmänna smakutjämning, som här kommer till synes. Radions eget inflytande härvidlag är visserligen av ungt datum men kan knappast överskattas. Utvecklingen av landsbygdens kommunikationsväsende, framför allt buss- och personbilstrafiken, har betytt och betyder en hel del i detta hänseende. Det mindre lantbrukets gradvisa övergång från natura- till penninghushållning, som kräver organisation och utbildning, har spelat en stor roll för att upphäva lantbrukshemmens andliga isolering. Kurserna av olika slag vid lantmanna- och folkhögskolor, som år från år bli allt vanligare såsom led i den yngre lantbrukarbefolkningens utbildning, föreningslivets uppblomstring — icke minst beträffande olika slag av ekonomiska sammanslutningar — allt detta jämte mycket annat verkar i samma riktning. Men kanske lika viktigt torde vara, att man icke kan finna något förhållande i modernt, svenskt samhällsliv, som bestämt verkar i motsatt riktning. Man torde av det ovanstående kunna draga den allmänna slutsatsen, att de breda folklagren över hela landet —• där radion har sin stora publik — stå varandra ofantligt mycket närmare nu än förr, samt att den här skisserade utvecklingen mot större nationell jämbördighet sannolikt kommer att fortgå. Men om detta är förhållandet, då har man icke att räkna med ett motsatsförhållande mellan »Stockholm» och »landsorten» eller »städerna» och »landsbygden» av en så djupgående beskaffenhet, att det måste taga alldeles särskilda uttryck i programmets sammansättning. Utredningen anser därför, att den hittills följda anordningen med ett enhetligt riksprogram och mera tillfälliga lokalprogram är riktig. Detta utesluter naturligtvis icke, att vid enhetsprogrammets sammansättning skälig hänsyn tages till de skiljaktigheter, som fortfarande tvivelsutan kunna finnas såväl mellan olika socialklasser som mellan befolkningen i olika landsändar. 2.

Den organisation, som har att sammanställa och inför mikrofonen effektuera rundradions program, är ett synnerligen sammansatt och i sina olika delar säreget instrument. Det är icke tillräckligt att sända ut färdiga, av utomstående komponerade program; man måste själv bit för bit bygga upp de skiftande programmen, engagera den stora staben av medverkande samt över-

vaka, att dessa åstadkomma ur rundradiosynpunkt bästa möjliga prestation. Programtjänsten är sålunda icke en huvudsakligen reproducerande verksamhet, utan en självständigt producerande kulturinstitution. Utvecklingen av denna programtjänstens inre organisation kan också karakteriseras som en fortskridande specialisering för olika arbetsuppgifter. Antalet av de personer, som liksom kuggar ingå i maskineriet, har därför måst ökas år från år. Medan hela verksamheten under de första åren sköttes av en enda avdelning, finns det numera fyra — en programavdelning, en kansliavdelning, en tidskriftsavdelning och en studioavdelning — av vilka programavdelningen i sin tur är uppdelad i särskilda avdelningar för respektive föredrag, musik, teater och diverse program. Utredningen finner ingen anledning vara förhanden att söka föreskriva, hur denna inre organisation skall vara sammansatt eller hur den bör fullgöra sitt arbete. Sådan den nu är, har den danats av erfarenheten och den tvingande nödvändigheten och bär på grund därav ändamålsenlighetens prägel; det synes klokt och rimligt, att den i framtiden får regleras av samma faktorer. Ty om ett instrument av denna beskaffenhet skall kunna utföra sitt arbete med önskvärd framgång, måste det kunna formas och omformas efter de olika krav, som olika tider och situationer ställa på detsamma. I en punkt anser sig likväl utredningen böra föreslå en ändring, och detta i fråga om programorganisationens högsta ledning. Det vill nämligen förefalla utredningen, som om de nuvarande förhållandena icke längre skulle vara helt tillfredsställande. I verksamhetens början, då hela programarbetet kunde skötas av en programchef, var det givetvis ej nödvändigt att styrelsens verkställande ledamot var helt anställd. Det var den tiden naturligt, att programchefen var den, som skulle hålla ihop arbetet och även utåt svara för verksamheten. Programchefens arbete har emellertid måst uppdelas på flera händer, och intensifieringen av programarbetet har gjort, att allt flera administrativa och organisatoriska uppgifter måst överflyttas på verkställande direktören. I den mån nya avdelningar vuxit fram, har det också i allt större utsträckning visat sig nödvändigt, att verkställande direktören är den sammanhållande kraften. Utredningen föreslår därför, att man konfirmerar den ordning, som på detta sätt så småningom arbetat sig fram, d. v. s. att den verkställande direktören helanställes, och att högsta ledningen i alla avseenden lägges i hans händer. De modifikationer med avseende på riksprogramchefens ställning och uppgifter, som härav bli en följd, torde -— liksom frågan angående övriga tjänstemäns anställning och hela arbetsfördelningen — böra avgöras av programorganisationens styrelse. Det produktiva programarbetet utföres inom de olika programavdelningarna. Programmets utveckling och anpassning till lyssnarnas behov och önskningar är beroende av de initiativ, som tagas av programcheferna, de förbindelser dessa kunna skaffa sig med ledande personligheter inom skilda kulturområden samt den för radion speciellt lämpade utformningen, som de förmå att ge åt de olika programinslagen. Det ligger i sakens natur, att en program-

chef icke ensam kan utföra detta omfångsrika arbete; han måste ha tillgång till goda medhjälpare inom företaget, vilka äro kvalificerade att utföra det dagliga gransknings- och sovringsarbetet. Men han måste även i viss utsträckning taga i anspråk krafter utanför detsamma, d. v. s. enskilda experter, som anlitas i speciella frågor, och rådgivande konferenser, som tillkallas för att diskutera programangelägenheter av större omfattning. Utredningen har härvid i synnerhet fäst sig vid de rådgivande konferenser, som med jämna mellanrum tillkallas för att dryfta olika delar av föredragsprogrammet. Även beträffande andra grenar av programarbetet förekomma, ehuru mera sporadiskt, konferenser av detta slag. Det är uppenbart, att dylika konferenser ha betydelse ur många synpunkter. Programchefen får härigenom möjlighet att konfrontera sina idéer med sakkunskap av olika slag samt med representanter för skilda intressegrupper och lyssnarkategorier. För den stora lyssnarallmänheten måste dessutom denna grundliga behandling innebära en förvissning om noggrannhet och objektivitet och samtidigt skänka garantier för skäligt aktgivande på allmänhetens önskemål. Rundradion behöver dessutom för sin sunda utveckling saklig och vederhäftig kritik även utanför den, som förekommer i tidningsspalter och lyssnarpost. Erfarenheten från hittills hållna konferenser av detta slag har givit vid handen, att kritiken i regel varit positiv och ofta lämnat värdefulla bidrag till programarbetet. Utredningen vill därför rekommendera, att konferenser mer regelbundet anordnas även beträffande andra grenar av programverksamheten, exempelvis för musik- och teaterprogrammen, för det religiösa inslaget, för barnprogrammen, idrotten o. s. v. I bilaga 1 lämnas en redogörelse för den landsortsorganisation, som Radiotjänst för närvarande arbetar med. Det framgår av denna redogörelse att programledningen på åtskilliga platser i landet har programtjänstemän och ombud, som ha till uppgift dels att tjänstgöra som programledare vid utsändningar från respektive stationer, dels att tillföra riksprogrammet goda inslag från det område, de representera. När denna organisation trädde i verksamhet år 1925 voro de tekniska förutsättningarna helt andra än vad de senare blivit, vilket naturligtvis icke var utan betydelse för den valda organisationsformen. Man började med fem mindre utsändningsstationer — Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Boden — av vilka man väntade sig ganska regionalt betonade lyssningsmöjligheter. Man utgick vidare ifrån, att befolkningen inom de olika landsändar, där dessa stationer verkade, skulle göra anspråk på en viss provinsiell prägel på programmen. Inför de på många håll uttalade farhågorna, att rundradion skulle bli en ny kraft till spridande av huvudstadskulturen på bekostnad av det andliga liv, som har sina rötter i de gamla landskapens särskilda kynnen och miljöer, ville man dessutom inom organisationens ram ge en betryggande ställning åt de sistnämnda. Med anledning härav organiserades å de platser, där utsändarstationer uppförts, lokala programkommittéer, vilka försågos med erforderliga möjligheter för programarbete, i första hand tjänstemän, studiolokaler och penningmedel. De

25 filialorganisationer, som uppstått och utvecklats i Göteborg, Malmö, Sundsvall och Boden, härleda sig från denna tid. Det visade sig emellertid, att allmänhetens inställning var en helt annan än man väntade. De trehundra timmar årligen, som av varje lokalorganisation enligt den ursprungliga planen skulle användas för lokala program, blevo aldrig uttagna; den lyssnande allmänheten uppskattade icke dessa programinslag, vilka av naturliga skäl i regel voro av enklare beskaffenhet, än vad Stockholms programavdelning samtidigt kunde bjuda, och det var nog — inom parentes sagt —• icke utan att både medverkande och publik ansågo det på något sätt deklasserande, då ett lokalt inslag icke fick gå ut över hela landet. Idén om ett gemensamt riksprogram, sammansatt av bidrag från hela landet, trängde igenom och blev snart den ledande tanken såväl för programledningens verksamhet som för organisationens utformning. Den ursprungliga landsortsorganisationen kvarstår emellertid i det stora hela oförändrad, även om dess huvudsakliga uppgift numera är att ordna bidrag till riksprogrämmet. Det bör i detta sammanhang tilläggas, att ju mera antalet utsändningstimmar ökas, dess starkare har en annan synpunkt framträtt, som talar för ett enhetsprogram: om riksprogrammet skall hållas på en önskvärd standard måste praktiskt taget alla för radioutsändning användbara kulturella resurser i hela landet tagas i anspråk för detsamma. En splittring av dessa på olika delprogram måste bli till nackdel för det hela. Landsortsorganisationen erhöll kort efter sin start ett välbehövligt komplement därigenom, att stationsföreståndarna för de privata stationerna i stor utsträckning kommo att tjänstgöra såsom Radiotjänsts ombud inom respektive orter. Radiotjänst har dessutom under de senare åren kompletterat ombudsorganisationen genom att direkt anställa ombud på en del platser. I flera fall ha i samband härmed provisoriska studiolokaler kommit till stånd, i regel på så sätt, att för andra ändamål avsedda lokaler inrättats så, att de i förekommande fall kunna tagas i anspråk såsom inspelningslokaler för radioutsändning. Den svenska rundradions nuvarande organisation i landsorten är sålunda sammansatt av tre olika delar, nämligen de ursprungliga filialerna, stationscheferna vid de privata stationerna samt Radiotjänsts kompletterande ombudsorganisation. Det är enligt utredningens mening en klok och naturlig åtgärd, då man i ett land som Sverige med dess begränsade programresurser, koncentrerar de befintliga tillgångarna på ett program. Utvecklingen på det tekniska området har vidare medfört, att radiostationer och landsändar numera icke på samma sätt höra ihop som från början var fallet. Motalastationen tillgodoser sålunda lyssningsbehovet i så skilda landskap som Öster- och Västergötland, en betydande del av Småland, de östra mälarlandskapen, södra Värmland och vissa delar av Norrland. Redan på grund härav kunna lokalprogram med det för dem avsedda syftet, nämligen att tillgodose vissa landsdelars specifika programkrav, icke bli en allmän institution för den svenska rundradion; de böra dock givetvis fortfarande förekomma överallt, där stationernas huvudsakliga verksamhetsområden i stor sett sammanfalla med begränsade landsdelar.

26 Utredningen har sålunda den uppfattningen, att landsortsorganisationen vad programarbetet beträffar i främsta rummet bör ha till uppgift att tillföra riksprogrammet inslag från landsorten. Vid denna frågas behandling torde man lämpligen böra skilja på personalorganisationen och studioorganisationen. I mån som de lokala programmen steg för steg reducerats och man ute i landet trätt in för uppgiften att arbeta huvudsakligen inom riksprogrammets ram, har det blivit naturligt för den verkställande ledamoten inom kommittén att direkt samarbeta med vederbörlig avdelningschef vid Radiotjänsts huvudkontor och att mer eller mindre bestämt skjuta kommittén såsom sådan åt sidan. Så har i praktiken så gott som överallt blivit fallet. Då dessutom enligt utredningens uppfattning, som här nedan närmare skall klarläggas, antalet ombud högst väsentligt bör ökas och då det knappast kan tillfredsställande motiveras, varför exempelvis ombudet i Boden har stöd av en programkommitté medan ombuden i de stora mellan- och sydsvenska städerna sakna detta, vill utredningen föreslå, att de bestående lokala programkommittéerna i samband med den förestående allmänna omorganisationen avvecklas. I övrigt är utredningen som nämnts av den meningen, att ombudsorganisationen bör avsevärt utvecklas. Den bör vidare i samband med förstatligandet av de privata sändarstationerna göras helt oberoende av den tekniska organisationen och uteslutande anpassa sig efter tvenne önskemål, nämligen dels att landsortens programresurser så rationellt som möjligt utnyttjas för riksprogrammet, dels att varje landsända med bestämd särprägel erhåller en representant inom programtjänsten. Ombudens uppgift bör nämligen vara tvåfaldig: de skola tillgodogöra rundradion landsortens programresurser, men de skola också — och detta blir för många ombud den viktigaste uppgiften — vara rundradions öra inom sin landsdel och i denna sin egenskap söka att åstadkomma en bestående kontakt mellan radioledningen och de stora lyssnarskarorna. Rapportering av allt anmärkningsvärt i detta hänseende bör visserligen ske oavbrutet, men det synes utredningen mycket viktigt, att ombuden med jämna mellanrum även få tillfälle att gemensamt överlägga med den centrala ledningen. Utredningen har på en särskild karta (se kartbilagan V) angivit de platser, där enligt dess uppfattning programledningen bör hålla egna ombud. Studioorganisationen bör likaledes ordnas i stort sett oberoende av utsändningsstationernas fördelning inom riket. Studios böra finnas där man kan vänta goda programinslag, de skola med ett ord utan att slaviskt följa ombudsorganisationen smidigt anpassa sig efter denna. Att eljest ge några bestämda regler för dessa studios synes icke nödvändigt. Meningen är ju icke, att den nya institutionen skall fulländas omedelbart. Programledningen bör låta den växa fram successivt, allteftersom behoven göra sig gällande. I det arbete, som enligt kommunikationsministerns anförande till statsrådsprotokollet skulle åligga rundradioutredningen, ingick också en allsidig utredning rörande »rundradions förhållande till andra statliga och privata organi-

-27

sationer, vilkas arbete i en eller annan form tillgodogjordes radioprogrammet — särskilt beträffande pressen, konsertinstitutioner, teatrar, bildningsinstitut av olika slag, kyrkosamfund, ideella sammanslutningar, organ för nyhetstjänst, väderlekstjänst, institutioner för lantbruk, fiske och andra näringar samt för filantropiska ändamål — så att klarhet skapades beträffande ömsesidiga skyldigheter och rättigheter». Den rika exemplifieringen av organisationer såväl som ordalagen i övrigt leda lätt tanken på ett system av regelbundet återkommande obligatoriska inslag i radioprogrammen från de verksamhetsområden, som dessa och andra närbesläktade organisationer representera. Utredningen ställer sig synnerligen tveksam inför ändamålsenligheten av ett sådant system. Det är uppenbart, att radion har behov av en fastare samverkan och en sådan på lång sikt med ett flertal institutioner, och detta gäller alldeles särskilt sådana, vilka framför andra ingå som delägare så att säga i det förut nämnda allmängiltiga programmet. Utredningen kommer därför också i fortsättningen att mera ingående yttra sig om dessa. Men beträffande sådana statliga eller privata institutioner, som ligga utanför denna trängre krets, har samarbetet hittills ingenting annat inneburit, än att programledningen anlitat den sakkunskap, som institutionen i fråga representerar, antingen så att denna gett anvisning på personer, lämpliga att medverka i radioprogrammet, eller också att programledningen med vederbörande diskuterat någon viss fråga. I enstaka fall har samarbetet resulterat i, att inom institutionen ett radioutskott blivit tillsatt för att sköta samarbetet. Det finnes, enligt utredningens uppfattning, ingen anledning att i dessa ting frångå de former för samarbete, som under årens lopp visat sig tillfredsställande. E t t mera reglerat samarbete, en rad av bestämmelser, skulle vara till förfång för en programledning, vilken för sitt arbetes skull behöver vara så fri och obunden som möjligt. Den bör visserligen söka råd och taga råd, men detta rådgörande får icke innebära, att den på annan överlåter ett ansvar, som den ensam har att bära. Det framhölls vid rundradioutredningens tillsättande, att den borde undersöka möjligheten att genom rundradions organisation skapa garantier för att berättigade kulturella önskemål och'folkupplysningssynpunkter bleve beaktade och att på samma gång jämväl hänsyn toges till befogade önskemål från de breda lagren av Sveriges jordbrukarbefolkning och arbetare. Det är sannolikt fåfäng möda att genom organisatoriska föranstaltningar söka åstadkomma detta; det blir ändå till sist en uppgift för den centrala ledning, som har att handha programverksamheten. Men i den mån, som organisation har någonting att betyda, förefaller det utredningen som om två ting kunde vinnas genom vad som här ovan föreslagits och rekommenderats. Därigenom att målsmännen för det kulturella livet i dess mångahanda förgreningar i allt större utsträckning inbjudas att träda i samarbete med programledningen skapas en borgen för att programmet kommer att hållas uppe på en önskvärd kulturell nivå. Och därigenom att ombuden från de olika landsde-

28 larna tagas till råds vid konferenser och annorledes, lämnas garantier för att programledningen icke kommer att släppa kontakten med radiolyssnarnas breda lager och således heller icke kan undgå att taga nödig hänsyn till deras önskningar. 3. Enligt den överenskommelse, som träffades mellan telegrafstyrelsen och A.-B. Radiotjänst, skulle vid sidan av bolagets styrelse finnas ett programråd, vars uppgift från början betecknades vara av »rådgivande natur, skolande rådet i sådant avseende biträda med upprättande och granskning av radioprogrammen». Det skulle sammanträda på kallelse av bolagets verkställande direktör eller dess egen ordförande i samråd med verkställande direktören samt under vintersäsongen i regel sammanträda en gång i månaden. Det visade sig snart, att de givna föreskrifterna icke voro tillfredsställande; de voro icke endast oklara — i visst avseende varandra motsägande — utan kunde dessutom lätt nog föra med sig bestämda olägenheter. Rundradioprogrammen utgjorde ju huvudföremålet för bolagets verksamhet. Dess styrelse och arbetsutskott kunde därför icke underlåta att utöva en kontinuerlig förhandskontroll av själva programsättningen och vad därmed sammanhängde. En ytterligare lika ingående kontroll av programrådet kunde under sådana omständigheter icke utan vidare vara till gagn. Bolagets styrelse framhöll i en skrivelse till Kungl. Maj :t rörande denna fråga, att därest rundradion skulle kunna fylla en av sina viktigaste uppgifter, nämligen att giva en god och aktuell återspegling av landets allmänna och kulturella liv, måste det arbete, som lades ned på upprättandet av program, smidigt anpassa sig efter dagshändelserna. Om kontrollen av programchefens arbete skulle utövas av två fristående myndigheter, bleve den säkerligen i praktiken mycket betungande för honom och detta till men för radioprogrammens aktualitet och det rationella utnyttjandet av förefintliga möjligheter i föreliggande avseende. Den påvisade oklarheten ledde till att Kungl. Maj :t i den nya instruktionen för rådet, vilken utfärdades år 1926, preciserade dess ställning och verksamhet på sätt som följer: Programrådet har till uppgift att vara ett vid sidan av aktiebolaget Radiotjänsts styrelse stående organ för samtliga svenska rundradioprograms granskning och bedömande från allmänna synpunkter. Rådet äger befogenhet att självständigt granska programmen, att taga del av de anmärkningar mot desamma, som kunna inkomma till bolaget eller till innehavare av enskild rundradiostation samt att till Kungl. Maj:t eller bolagets styrelse inkomma med de framställningar beträffande programmens innehåll eller i fråga om riktlinjer för programverksamheten, vartill rådet finner anledning. Det åligger icke rådet att taga direkt befattning med det löpande arbetet för programmens anordnande och sammansättning eller att bära ansvar för programvalet. Bolagets styrelse äger påkalla överläggningar med rådet i de frågor, som falla under rådets bedömande, ävensom att infordra rådets yttrande i dylika frågor. Rådet har även att på anmodan avgiva utlåtande till Kungl. Maj:t eller telegrafstyrelsen.

29 Genom denna närmare precisering skildes således programrådet från det dagliga arbetet med upprättande av program. Det hänvisades till en efterhandsgranskning allenast och kom i fortsättningen mera att fungera som en slags rundradions opinionsnämnd. Det kan sägas utan överdrift, att programrådet varit av verklig betydelse för rundradioverksamhetens utveckling i vårt land. Redan från början hjälpte det till, att verksamheten lades på rätt bog. I många av de lämplighetsfrågor och frågor av mera principiell innebörd, som programledningen haft att taga ställning till under de gångna åren, har rådets omdöme varit vägledande. Dess sakliga kritik har vid mer än ett tillfälle varit en hälsosam motvikt till de ofta ovederhäftiga, alltid mer eller mindre subjektivt färgade uttalanden om radion och dess verksamhet, som kommit från skilda håll. Men å andra sidan kan det icke förnekas, att programrådets betydelse i olika stycken blivit mindre allteftersom åren gått; man märker detta, när man tager del av rådets årsberättelser. Principfrågorna bli färre, lämplighetsfrågorna likaså, och programmen ge mindre ofta anledning till anmärkning — detta säkerligen icke minst tack vare de erfarenheter, som samlats hos programledningen. Rundradions egen utveckling och förbättring för med sig, att en kontrollverksamhet av det slag, som rådet i enlighet med sin instruktion närmast företräder, så småningom blir överflödig. Rådet självt tyckes också redan tidigt ha varsnat denna utvecklingens gång. År 1930 anförde en kommitté, som inom rådet tillsatts för att övertänka dess verksamhet, att rådets funktion under de senare åren hade visat en tendens att antaga en huvudsakligen negativ inriktning. Verksamheten hade sålunda alltmer inskränkts till att rådet tagit del av i främsta rummet i pressen förekommande anmärkningar mot enstaka program och med anledning därav gjort uttalanden, som i vissa fall publicerats. Det synes emellertid önskvärt, fortsatte man, att rådet i framtiden gåve en mera positiv inriktning åt sin verksamhet. Framför allt måste rådet beredas tillfälle att diskutera och om så ansåges erforderligt i princip uttala sig om de allmänna riktlinjerna för programverksamheten. För detta ändamål borde fullständiga översikter (statistiska uppgifter, förteckning över föredrag, redogörelser för evenemang m. m.) för en gången säsong samt redogörelse för de stora linjerna för en kommande säsongs programverksamhet regelbundet föreläggas rådet. Härigenom bleve det lättare för rådet att bilda sig en uppfattning om arbetets läggning, varjämte tillfälle bereddes att med anknytning till konkreta fall med Radiotjänsts representanter diskutera de intressen, som de olika rådsmedlemmarna hade att bevaka. Denna omläggning kom också till stånd. Det har framhållits i det föregående, att de olika programpunkterna av allt att döma med varje år bli bättre avvägda och med större omsorg utarbetade. Det kommer säkerligen att höra till sällsyntheterna, att det om någon punkt kan sägas, att den är sakligt undermålig eller sårande för känslan eller annars representerar sådant, som borde höra till det förgångna — alldeles frånsett naturligtvis att olika lyssnare ha olika omdömen om punkternas värde i

30 och för sig. Utredningen har därför svårt att tänka sig, att det i fortsättningen skulle behövas en korporation av programrådets karaktär för att vid sidan av programledningen syssla med anmärkningar i pressen eller från annat håll, och detta så mycket mindre som alla anmärkningar av detta slag under de senare åren så gott som utan undantag kunnat läggas till handlingarna. Däremot har rådet tvivelsutan rätt däri, att de allmänna riktlinjer, efter vilka radions verksamhet bedrives, tid efter annan behöva skärskådas; det torde såväl ur radiolyssnarnas synpunkt som ur programledningens egen innebära en viss trygghet, att verksamheten då och då blir underkastad granskning av omdömesgillt folk. E n sådan mera allmän omprövning bör emellertid icke företagas alltför ofta. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att det nuvarande programrådet bör ombildas till en något större församling benämnd radioråd eller radionämnd, som minst en gång varje år eller eljest, när Kungl. Maj:t finner det skäligt, har att pröva, huruvida programverksamheten i stort sett handhafts i enlighet med gällande föreskrifter. Rådet bör utses av Kungl. Maj:t för den tid, koncessionen gäller, och medlemsantalet bör icke överstiga femton personer.

81 III. Speciella frågor. Rundradioutredningen sammanför här nedan en del frågor, som alla i olika avseenden beröra radioprogrammet och som äro av den beskaffenheten att de kräva en särskild behandling.

1.

Radioteatern. I sitt yttrande över »1933 års teaterutrednings betänkande, del I» framhöll rundradioutredningen, att den ansåge det synnerligen önskvärt, att det samarbete, som för närvarande ägde rum mellan radion och Kungl. dramatiska teatern, finge fortgå och vidare utvecklas. Utredningen framhöll därjämte, att detta samarbete måste få en särskild inriktning, därför att man så småningom genom långvarigt och flitigt experimenterande vunnit erfarenhet om betingelserna för utsändning i radio av dramatiska verk och således numera finge betrakta radioteatern som en självständig konstform med sina säregna uttrycksmedel och sin speciella teknik. Då emellertid yttrandet på denna punkt var skäligen knapphändigt, torde en närmare utveckling av utredningens synpunkter icke vara ur vägen. Utredningen vill till en början konstatera, att inom radioprogrammet hos oss ett utrymme ägnas åt framförandet av dramatiska arbeten av olika slag, som har få motstycken inom andra länder, samt att radioteatern i sitt val av repertoar målmedvetet sökt sträcka sig ut över snart sagt alla områden, där dramatisk framställning med fördel kan komma till användning. Sedan en särskild teateravdelning upprättats inom programavdelningen, har den expansiva tendensen beträffande denna art av programinslag år från år blivit alltmer betonad. Av alla tecken att döma har radiopubliken ställt sig sympatisk inför radioteaterns utveckling. Det vill förefalla, som skulle radions teaterprogram hos det stora flertalet lyssnare vunnit i uppskattning, ju mer förtrogenheten med den i början ovana framställningsformen vuxit. Den kritik, som förekommit, kan heller icke sägas ha riktat sig mot verksamheten som sådan utan snarare endast tagit sikte på vissa sidor av densamma. Förhållandet att radioteatern söker sin publik i hemmen medför åtskilliga spörsmål av ömtålig natur, och det är ofrånkomligt, att en pjäs, som skall framföras i radio, måste uppfylla

särskilda krav, som icke på samma sätt gälla för andra grenar av offentliga nöjen, för scenen eller för filmen. Naturligtvis ha pjäser uppförts i radio, vilka i detta avseende lämnat rum för berättigade anmärkningar; det bör likväl icke förglömmas att det här varit fråga om enstaka fall, och att dessa varit fåtaliga i förhållande till verksamhetens omfattning och den snabba utvecklingen. Då man emellertid på en del håll ur en i viss mån ytlig hemtrevnadssynpunkt synes vilja göra gällande, att dramatik med tragiska händelseförlopp eller över huvud taget allvarlig syftning helt bör bannlysas från radioteatern — detta torde vara den egentliga innebörden i den kritik, som sammanfattas i slagordet »skräckdramatik» — har utredningen svårt att finna en sådan åtgärd riktig eller på något sätt motiverad. Säkerligen skulle den i mer än ett avseende begränsa radioteatern i dess möjlighet att gagna det allmänna bildningsarbetet. Framförandet av ett dramatiskt verk i radio innebär i vissa hänseenden en radikal förenkling av de dramatiska uttrycksmedlen, vilka hur än tekniken utvecklas — vi frånse här televisionen — ställer en radioföreställning på ett annat plan än en scenföreställning. Det visuella i ett scendrama faller sålunda bort och måste omsättas i ord eller ljud. Kulisser, dekorationer och övrig rekvisita, som hjälpa teaterbesökaren att på förhand orientera sig snart sagt i varje scen, falla utom ramen för denna konstform och kunna ersättas endast med beskrivande inlägg i replikerna, s. k. ljudkulisser eller andra utvägar av mer eller mindre prononcerad nödhjälpsnatur. Ännu värre är att radiolyssnaren icke ser skådespelarna. Allt som kan uttryckas med åtbörder och minspel, genom de agerandes inbördes rörelser och grupperingar ligger i stort sett utom radioteaterns räckvidd, och för detta finnes knappast något ersättningsmedel av betydelse. Vad radioteatern kan återge av ett scendrama är sålunda huvudsakligen handlingens gång och författarens ord, tolkade av skolade skådespelare. Men för en stor del av den dramatiska litteraturen •— och detta gäller särskilt de verk, som syfta högst •— är den dramatiska texten det väsentligaste. E t t verks tanke och stämningsinnehåll, de dramatiska gestalternas replikskiften nå ofta t. o. m. mer oförmedlat ut till publiken i radio än vid en scen framställning, där uppmärksamheten ej sällan dragés bort från orden genom mängden av synintryck. Trots frånvaron av många moment, som bidraga till totalbilden vid en scenisk framställning, lämnar sålunda radioteatern med sina begränsade medel åt sina lyssnare en verklig tolkning av det framförda verket, en tolkning som — rätt utförd — måste avsevärt hjälpa lyssnaren till en fördjupad uppfattning av författarens intentioner och verkets konstnärliga värden. Radioteaterns begränsning kan i vissa fall vara en styrka. Det finnes exempel på att radioteatern, som i olikhet med scenen icke är underkastad tvånget att åskådligt gestalta varje led i ett händelseförlopp, därigenom fått möjlighet att gripa sig an med uppgifter, som för den sceniska konsten äro otacksamma eller svårgenomförbara. Den här uppdragna jämförelsen mellan scenen och radioteatern gäller naturligt nog endast i den mån som den sistnämnda för sin repertoar är beroen-

de av den dramatiska litteratur, som skrivits för scenen. Helt annorlunda ställer det sig, då radioteatern har möjlighet att arbeta med för radio skrivna verk, där författaren kunnat från början anpassa sig efter radions form och tillgodogöra sig dess speciella uttrycksmedel. I sådana fall kan radioteatern icke sällan nå ett betydande konstnärligt egenvärde. J u mer det lyckas radioteatern att erhålla en originalrepertoar efter dess egna förutsättningar och därigenom frigöras från beroendet av scendramatiken, desto klarare kommer dess ställning som en gentemot teatern fri och självständig konstart att framträda. Detta är emellertid ett problem på lång sikt, vars lösning delvis är avhängig av ekonomiska faktorer, och tillsvidare är radioteatern hänvisad att i stor utsträckning välja sina pjäser ur den existerande teaterlitteraturen. En väsentlig förmån, som radioteatern äger framför dess äldre kollega, scenteatern, ligger i att den efter rundraclionätets utbyggande utan kostnader och särskilda organisationsåtgärder kan distribuera sin produktion till en snart sagt obegränsad publik. Detta har intet direkt samband med radioteatern såsom konstform, vilken skulle vara densamma, även om klientelet vore mera exklusivt; det är helt och hållet en praktisk sak, ett faktum, som nu en gång föreligger. Det synes emellertid rundradioutredningen som om detta faktum vore av avgörande betydelse, då det gäller att klarlägga radioteaterns relativa existensberättigande samt riktlinjerna för dess fortsatta utveckling. I stort sett har nämligen scenteatern mycket små möjligheter att tränga ut till den breda allmänheten. Antalet goda skådespelarkrafter är begränsat, och den stora publikens ekonomiska möjligheter äro också i regeln begränsade. Även det bäst planlagda system av turnéverksamhet och publikorganisation kan endast ge en ringa del av den svenska allmänheten möjlighet att tillgodogöra sig teater av konstnärligt värde, och ju mera extensivt denna verksamhet lägges, dess mindre bli de smakbitar, som komma på varje enskild teaterväns lott i de samhällen, som icke äro tillräckligt stora att erbjuda ekonomisk jordmån för fasta scener eller för oftare återkommande turnéer. Utredningen är av den meningen, att rundradiorörelsens snabba utveckling till betydande del beror därpå att nu för tiden alla samhällslager ha ett kontinuerligt behov av att upprätthålla och utveckla andliga intressen av olika slag. Det sätt varpå radioteatern, trots konstformens relativa svårtillgänglighet, mottagits av allmänheten synes vara ett levande bevis för förekomsten av ett allmänt utbrett intresse hos lyssnarna, om icke för teater i egentlig mening så dock för de komplex av mänskliga problem och konflikter, inom vilka dramat sedan gammalt har sina naturliga rotfästen. Med alla sina ofullkomligheter har radioteatern såsom här ovan påvisats — bortsett ifrån dess inneboende utvecklingsmöjligheter som självständig konstform — stora förutsättningar att tillfredsställande tolka betydande delar av den förefintliga dramatiska litteraturen. Radioteaterns möjlighet att hålla en repertoar, som är oändligt mycket rikare och mera nyanserad än den, som en scenteater av ekonomiska och andra skäl kan åstadkomma, gör den alldeles särskilt skickad att bli en värdefull introduktör och vägvisare i den dramatiska diktningens 3 — 350S07

34 rika värld för alla lyssnare med intressen i här angiven riktning och i all synnerhet för dem, vilka sällan eller aldrig ha tillgång till god scenkonst. När utredningen ser på de gångna årens repertoar, finner den, att ledningen för radioteatern fattat sin uppgift på detta sätt. Antalet dramatiska stycken som årligen givas uppgår till cirka 130. Man har genom en repertoar, som sökt förena nödvändigheten att bjuda god underhållning med kravet på hög konstnärlig standard, velat tillmötesgå skiftande smakriktningar hos de många lyssnarna. Svenskt och utländskt, klassiskt och modernt finner man ha omväxlat i programmen, varvid särskilt må framhållas ett par längre serier från de senaste säsongerna: Det moderna dramat, omfattande pjäser av bl. a. Becquc. Curel, Shaw, Wilde, Hauptmann och Tjechov, Strindbergsserien Från Mäster Olof till Stora landsvägen samt Shakespeareserien med Romeo och Julia, Köpmannen i Venedig, Hamlet, Macbeth och Stormen. I detta sammanhang må även erinras om den teatercirkelverksamhet, som radioteatern sedan några år tillbaka organiserar i anslutning till vissa av sina program, och som mottagits med stort intresse. Med utgångspunkt från den nyss nämnda Shakepeareserien arbetade sålunda våren 1934 ej mindre än 431 teatercirklar från olika delar av landet med ett sammanlagt deltagarantal av omkring 3 500. Genom omfattningen av sin verksamhet, genom mångsidigheten i sin repertoar och genom sin direkta kontakt med en ur alla samhällsklasser rekryterad publik, kan radioteatern sägas ha mer än något annat företag realiserat tanken på en stor, för hela det svenska folket tillgänglig teater. Utredningen har på grund av det ovanstående kommit till den uppfattningen, att radioteatern i fortsättningen liksom hittills har en synnerligen viktig uppgift att fylla, och önskar därför här framhålla vikten av att förutsättningarna för radioteaterns verksamhet bli så gynnsamma som förhållandena medgiva. På grund av omständigheter, som nedan skola klarläggas, måste dessa förutsättningar skapas dels genom organisatoriska m. fl. åtgärder inom Radiotjänst, dels genom ordnandet av ett för radioteatern tillfredsställande samarbete med den övriga svenska teatervärlden. Radiotjänst bör sålunda inom sin programorganisation ha en med tillräckliga och kompetenta arbetskrafter utrustad teateravdelning. Denna bör förfoga över erforderliga penninganslag, dels till pjäsinköp, varvid i synnerhet svenska författare böra uppmuntras att bidraga till radiorepertoaren, dels till regissörs- och skådespelararvoden av sådan storlek, att de möjliggöra nödigt antal repetitioner, samtidigt som de i någon mån kunna konkurrera med filmanbud och andra erbjudanden, som stå särskilt de användbaraste artisterna till buds. Dessutom bör avdelningen ha tillgång till tekniska hjälpmedel och rekvisita av modernaste slag. Vidare böra bolagets studioutrymmen ha sådan storlek och studioutrustningen vara av sådan beskaffenhet, att repetitioner och föreställningar kunna äga rum i möjligaste mån obehindrade av den övriga verksamheten och under förhållanden, som skapa förutsättningar för bästa tänkbara resultat ur konstnärlig och teknisk synpunkt. Orsaken till att ett gott samarbete måste ordnas med övriga teaterföretag inom landet är framför allt att söka i radioteaterns skådespelarproblem. Teore-

I

tiskt skulle detta lösas enklast därigenom, att Radiotjänst skaffade sig en egen skådespelartrupp; man skulle då för repetitionsarbete och föreställningar vara oberoende av utomstående institutioner, och de enskilda medlemmarna av truppen skulle kunna utbildas med särskild hänsyn till radioteaterns säregna uttrycksmedel. E t t försök i mindre skala, som Radiotjänst en gång gjort i denna riktning, har emellertid visat, att en sådan lösning har många praktiska olägenheter. Vid upprepad användning i olika roller förbrukas nämligen en skådespelare fortare vid radioteatern än på scenen. Publiken tröttnar även på en god radioartist, om han framträder för ofta. Detta sammanhänger med att en skådespelare i radio saknar alla de yttre variationsmöjligheter, i fråga om kostymering, maskering, plastik e t c , vilka scenen kan erbjuda. Visserligen kunde denna olägenhet neutraliseras därigenom att rundradion hölle en motsvarande större skådespelarensemble till sitt förfogande, men även om detta skulle kunna ske utan att spränga rundradions ekonomiska ram — det skulle under alla omständigheter utgöra en hård belastning — måste denna utväg avstyrkas ur allmänna synpunkter. Den skulle nämligen utan tvivel leda till en hård konkurrens om de bättre skådespelarkrafterna mellan rundradion och — framför allt — de statsunderstödda teatrarna, vilket i sin tur skulle resultera i ökade kostnader för alla parter i förening med en sänkning av den konstnärliga nivån överallt, där teaterverksamhet av något slag bedrives i vårt land. Enligt utredningens förmenande kan man av ovan anförda synpunkter endast draga en slutsats, nämligen att man så länge som möjligt bör söka lösa radioteaterns skådespelarproblem enligt nuvarande praxis, d. v. s. att radioteatern mot skälig ersättning använder sig av skådespelare i den utsträckning och på tider, då deras sceniska arbete medgiver dem att mottaga engagemang. Det är utredningens uppfattning, att denna praxis trots därmed förenade olägenheter fortfarande är den riktigaste. Radioteaterns arbetssätt skiljer sig nämligen i det avseendet från scenteatrarnas, att ett verks upptagande på repertoaren i vanliga fall innebär, att det uppföres endast vid en föreställning. De få repriser, som förekomma, skiljas i regel genom avsevärda tidsperioder från pre: miärerna och kunna därför i detta sammanhang betraktas såsom fristående föreställningar. Att en skådespelare deltager i ett radioteaterprogram betyder sålunda blott, att han en enda kväll, cl. v. s. den kväll, då radioföreställningen äger rum, är förhindrad spela å sin ordinarie teaterscen. Repetitionsarbetet för en radioföreställning är dessutom både mindre och lättare att koncentrera i till en kort tidsperiod än samma arbete för en scenföreställning, detta bl. a. beroende därpå, att många moment, som ha betydelse för en scenföreställning, såsom ovan påpekats icke ingå i radioföreställningen, vartill kommer, att fullständig memorering av rollerna icke är nödvändig vid sistnämnda slag av föreställningar, där manuskriptet kan användas såsom stöd. Med god vilja å ömse sidor bör sålunda mellan teatrarna, enkannerligen de statsunderstödda scenerna, och radioteatern ett samarbete kunna etableras, ett samarbete, vilket utan förfång för de förra fullt tillgodoser den senares behov av skådespelarkrafter. Utredningen anser sig emellertid i detta sammanhang böra fästa uppmärk-

samheten på att vissa av de förslag, som nyligen framlagts av de teatersakkunniga, utan tvivel komma att ha till följd, att rekryteringen av skådespelare för radioteatern högst väsentligt försvåras. Den av sakkunniga anbefallda turnéverksamheten för landets statsunderstödda talscener kommer sålunda att medföra en väsentlig decimering av antalet artister, som bli tillgängliga för engagemang i radio. Det är nämligen uppenbart, att den vid moderscenerna kvarvarande delen av personalen i större utsträckning än vanligt måste tagas i anspråk för dessa sceners behov. Skulle svårigheter av här antydd art komma att göra sig gällande i större omfattning, kan radioteatern möjligen bli tvungen att gå sin egen väg och engagera egna skådespelare. Den är en alltför betydelsefull del av den riksomspännande rundradion, för att man skulle vilja tillbakasätta dess intressen till förmån för andra institutioner, vilka endast kunna uppvisa en bråkdel av rundradions nationella omslutning. Innan saken drives så långt, bör man emellertid undersöka, om icke en sammanjämkning kan utfinnas mellan ovan påpekade ytterlighetslösning — att radioteatern anställer egna skådespelare — och den nu tillämpade formen för samarbete. E t t samarbete av ovan angiven karaktär måste medföra, att ekonomiska mellanhavanden av olika slag uppkomma mellan de samverkande parterna. Utan att vilja ingå på detaljer, vilka väl böra regleras av den blivande rundradioorganisationens styrelse, önskar utredningen för sin del framhålla, att den under de gångna åren vunna erfarenheten säkerligen kan ge vägledning vid behandlingen av de spörsmål, det här gäller. Utredningen anser sålunda att det nu rådande samarbetet — successivt utbyggt i den mån förhållandena så påkalla — bör fortsätta tillsvidare. Endast på en punkt bör en principiell utvidgning ske, nämligen beträffande Dramatiska teaterns elevskola. Det synes som om, oberoende av en eventuell omorganisation, antalet läroämnen vid elevskolan borde utökas med ett — förslagsvis benämnt radioframställning — eller, om så skulle anses mera lämpligt, undervisning härutinnan meddelas eleverna i samband med undervisningen i exempelvis talteknik. Utredningen anser, att om så blir fallet, och om Radiotjänst dessutom blir satt i tillfälle att genom representation i elevskolans styrelse bevaka radioteaterns intressen beträffande elevutbildningen, intet hinder bör föreligga mot att skolan i fråga erhåller ett anslag av licensmedel, förslagsvis uppgående till 4 000 kronor per år. 2.

Musiken i radio. Radiotjänsts musikprogram upptog år 1933 4255 % av den totala sändningstiden; sedan utsändningarna på vardagsförmiddagarna tillkommit, torde denna siffra ha stigit till omkring 50 °/°. Kostnaderna för dessa program utgjorde samma år 50'58 % av de totala programkostnaderna. Då således musiken utgör såväl det största som det dyraste inslaget i radioprogrammet, finner utredningen sig här böra något mera ingående behandla denna gren av Radiotjänsts verksamhet.

37 Utredningen har tidigare framhållit som sin uppfattning, att rundradions främsta uppgift bör vara att skänka god och värdefull underhållning. Då musiken måste- tillerkännas ett betydande underhållningsvärde såsom programinslag, synes det välbetänkt, att riklig tid tillmätes åt de musikaliska programmen. Det förtjänar därjämte framhållas, att svensk rundradio i jämförelse med radion i andra länder ägnar ett relativt mindre utrymme åt musik. Utredningen har rörande programmet i dess helhet icke ansett sig kunna eller böra ingå på någon detaljgranskning eller värdesättning av olika delar av detsamma och anser sig icke heller ha anledning att underkasta musikprogrammet en sådan granskning. Den avvägning exempelvis, som måste göras mellan olika arter av musik, mellan solistiska inslag i radiokonserter, klassisk repertoar och ren underhållningsmusik o. s. v., torde endast kunna utföras av en ansvarig programledning, som under långvarigt programarbete förvärvat sig erfarenhet bl. a. om lyssnarnas sätt att reagera för de olika slagen av musik. Utredningen önskar i detta sammanhang understryka vikten av att ledningen av radions musikverksamhet vinnlägger sig om musikprogrammets lämpliga och allsidiga sammansättning, att den vidmakthåller goda förbindelser med landets musikvärld, och att den genom konferenser med representanter för lyssnarna får möjlighet att bilda sig en uppfattning om dessas önskemål och förutsättningar. Den musik, som utsändes i radio, består dels av sådana program, som sammanställas av Radiotjänst och i regel utföras på studion, dels av sådana konserter, som äga rum utanför studion och anordnas av Kungl. teatern, orkesterföreningar, sång- och musiksammanslutningar av olika slag eller enskilda konser tgivare. Studiokonserterna äro och komma förmodligen alltid av programtekniska skäl att bli den vanligaste formen av musikutsändning i radio; denna form erbjuder dessutom större förutsättningar för en fullgod teknisk-akustisk kvalitet. Å andra sidan får man icke förbise, att återutsändning av offentliga konserter i flera avseenden kan innebära en värdefull tillgång för programmen. Redan den omväxling, som ligger i att lyssnarna vid återutsändning av sådana konserter förflyttas till en annan akustisk miljö, torde verka uppfriskande och stimulerande. Därtill kommer för den enskilde lyssnaren känslan av att vara en del av en publik. Konsertsalens atmosfär av glad förväntan inför det program, som skall bjudas, meddelar sig i viss mån också till den, som lyssnar i radio, och till och med det skenbart oväsentliga sorlet från publiken bidrar att väcka känslan av samhörighet med konsertbesökarna och med andra lyssnare. Det är också obestridligt, att närvaron av en publik har en påtagligt eggande inverkan på de medverkande konstnärerna. Icke minst för orkestrar av olika storlek är detta en psykologisk faktor att räkna med. Säkerligen är det erfarenheter av detta slag, som föranlett många radioföretag att i sina studiolokaler inrymma plats för en större eller mindre publik. Betydelsen av att återutsändning av offentliga konserter i en viss utsträckning äger rum ligger emellertid enligt utredningens uppfattning framför allt

38 däri, att lyssnarna genom radio kunna komma i kontakt med och känna sig delaktiga i vad som händer och sker på det musikaliska området. Liksom radion i allmänhet bör återspegla det, som rör sig i landets kulturella liv, så hör det också till dess uppgifter att till lyssnarna landet runt förmedla de konstnärligt viktigaste tilldragelserna i landets musikliv. Radiotjänsts musikledning synes ha varit medveten om de krav, som i detta avseende kunna ställas på den, och i syfte att tillgodose dessa krav inlett permanent samarbete såväl med enskilda konsertinstitutioner som med Kungl. teatern och med statsunderstödda orkesterföreningar. Utredningen finner det synnerligen önskvärt och för alla parter betydelsefullt, att det samarbete, som för närvarande äger rum, får fortgå och vidare utvecklas. I fråga om samarbetet mellan rundradion och Kungl. teatern har utredningen tidigare i sina den 14 april och 29 september d. å. avgivna yttranden till Kungl. Maj:t över »1933 års teaterutrednings betänkande» redogjort för sin uppfattning härutinnan; den anser sig därför i detta sammanhang endast behöva framhålla några huvudsynpunkter. Rundradion kan, enligt dess uppfattning, betraktas som det instrument, varigenom Kungl. teatern kan förverkliga sin nationella uppgift att till den stora publiken sprida den operakonst, för vars upprätthållande det allmänna anser sig böra göra betydande ekonomiska uppoffringar. Det kan också icke råda någon meningsskiljaktighet i fråga om önskvärdheten av, att den stora allmänheten över hela landet får tillfälle att genom radion i lämpliga former komma i åtnjutande av dess arbete. Med hänsyn till, att en operautsändning, i vilken gestalt den än sker, utgör en av de mest komplicerade och svårast tillgängliga formerna för radiounderhållning, är det å andra sidan nödvändigt, att operautsändningar icke förekomma i större utsträckning än att radioprogrammet såsom helhet erhåller önskvärd balans med avseende på de olika programinslagens bildnings- och förströelsevärde. De böra därför åtminstone ännu så länge vara relativt fåtaliga. Beträffande frågan om honorar och ersättningsbelopp förutsätter utredningen, att alla de insatser av skilda slag, som av Kungl. teatern komma att göras i rundradioprogrammet, ekonomiskt uppskattas uteslutande efter deras betydelse såsom programinslag, och att sålunda inga ersättningar få en sådan storlek, att de kunna betraktas såsom mer eller mindre maskerade subventioner. En redogörelse för Radiotjänsts samarbete med de statsunderstödda orkesterföreningarna lämnas i bilaga 1. Av denna redogörelse framgår bl. a. dels att Radiotjänst med Konsertföreningen i Stockholm träffat överenskommelse, enligt vilken Radiotjänst förbinder sig att genom radiering tillförsäkra föreningen minst 13 000 kronor per säsong enligt viss taxa för olika slag av konserter, dels att Radiotjänst med Göteborgs orkesterförening träffat ett muntligt avtal, enligt vilket efter enahanda grunder som med Konsertföreningen i Stockholm Radiotjänst förbinder sig att tillsvidare radiera konserter av orkesterföreningen för 7 ,000 kronor per säsong, dels ock att med orkesterföreningarna i Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle uppgörelse i allmänhet träffas för varje radiering. Normalpriset är härvidlag 1 000 kronor för hel konsert.

39 Under säsongen 1933—1934 ha utsändningar skett från Konsertföreningen i Stockholm 14 gånger, därav 6 gånger halva konserter; från Göteborgs orkesterförening 8 gånger, varav 5 halva konserter; från Stiftelsen Malmö konserthus 3 gånger, från Gävleborgs läns orkesterförening samt från orkesterföreningarna i Norrköping och Hälsingborg vardera 1 gång. Till rundradioutredningen har i skrivelse från Norrköpings orkesterförening, Gävleborgs läns orkesterförening och Nordvästra Skånes orkesterförening hemställts, att »vid behandlingen av de statsunderstödda orkesterföreningarna eventuellt samarbete med en mer eller mindre statligt betonad rundradioverksamhet hänsyn tages till nämnda orkesterföretags ställning i förhållande till staten och vårt offentliga musikliv». I skrivelsen ifrågasattes att anslag utgår av rundradions överskottsmedel till dessa föreningars verksamhet. Utredningen anser sig icke ha befogenhet att yttra sig över de statsunderstödda orkesterföreningarnas betydelse för vårt kulturliv eller att ingå på någon diskussion angående de utgående statsanslagens tillräcklighet. Däremot anser den sig böra uttryckligen framhålla nödvändigheten av, att man vid behandlingen av dessa orkestrars ekonomiska förhållanden mycket noga särskiljer deras betydelse för respektive landsändar och den betydelse, de kunna ha för radions riksprogram. Det måste anses vara en uppgift för respektive landsändars kommunala myndigheter eller för statsmakterna att ombesörja, att dessa orkesterföreningar erhålla sådana anslag, som göra det möjligt för dem att hålla verksamheten på en fullt tillfredsställande nivå. Avgiften för radierade konserter bör därför närmast vara av samma art som allmänhetens inträdesavgifter och måste liksom dessa till sitt belopp bli beroende av orkestrarnas prestationer. Lika olämpligt som det vore att införa obligatoriska konsertbesök, lika olämpligt vore det att genom beslut av statsmakterna göra orkesterföreningarnas konserter obligatoriska för radiolyssnarna. Utredningen anser sig sålunda angående samarbetet mellan Radiotjänst och de statsunderstödda orkesterföreningarna vilja framhålla, att det är önskvärt, att sådant samarbete äger rum, men att förutsättningen härför måste vara dels att endast kvalitativt fullgoda och för radions publik lämpade konserter radieras, dels att ersättningen för dessa radierade konserter utgår med belopp, som motsvara deras värde i radioprogrammet. De principer, som utredningen här framhållit, böra icke allenast gälla för samarbetet mellan Radiotjänst och de statsunderstödda orkesterföreningarna, utan även reglera samarbetet med alla övriga sång- och musiksammanslutningar, med vilka Radiotjänst samarbetar och vilkas musikprestationer äro av sådan betydelse, att de böra rundradieras. Utsändningar från offentliga konserter kunna emellertid endast i relativt ringa utsträckning fylla radions musikprogram. Det är också av andra skäl uppenbart, att studiomusiken måste utgöra ett väsentligt inslag i radions musikverksamhet. Med hänsyn till radiopublikens heterogena sammansättning, dess skiftande intressen och önskemål är det nödvändigt och önskvärt, att rund-

40 radion har tillfälle att göra en självständig insats på det musikaliska området. Detta kan endast ske genom direkta studiokonserter, vilka musikledningen genom ett planmässigt programval kan anpassa efter lyssnarnas förutsättningar och efter radions specifika möjligheter. Därjämte kan studiomusiken, såsom redan framhållits, i högre grad än vid återutsändningar från offentliga konserter göras akustiskt-tekniskt så god som med nuvarande tekniska resurser över huvud taget är möjligt. Det är sålunda önskvärt, att det omfattande arbete med repetitioner och placeringar inför studions mikrofoner, som under de gångna åren ägt rum, än ytterligare utvecklas. Det kan i detta sammanhang nämnas, att de nuvarande studiolokalerna i Stockholm visat sig vara otillräckliga för större orkestrar, varför Radiotjänst sett sig nödsakat att förhyra konsertlokaler utanför studion. Då sådana förhyrda, för andra ändamål avsedda lokaler, knappast kunna fylla sådana krav, som uppställas av den moderna radioakustiken, anser sig utredningen kunna tillstyrka, att radioledningen vid lämpligt tillfälle får fullfölja sina planer att — såsom skett i ett flertal andra länder — bygga ett eget hus, inrymmande för radions speciella krav fullt tjänliga studiolokaler. Utredningen önskar till sist understryka, att den ledande principen för rundradions hela musikverksamhet, både beträffande studiomusiken och återutsändningar av offentliga konserter, bör vara, att varje programpunkt, antingen den har karaktären av förströelse eller framträder med högre konstnärliga anspråk, får ett så gott utförande som de konstnärliga, radiotekniska och ekonomiska tillgångarna över huvud medgiva. Det är sålunda av vikt, att endast goda förmågor inom olika områden av musikalisk verksamhet anlitas, och att radioorkestern erhåller en sådan sammansättning och numerär, att någon avsevärdare inskränkning i valet av repertoar icke behöver ifrågakomma, och att därjämte dess samlade klang blir tillfredsställande. Med hänsyn till rundradions internationella karaktär är det ur många synpunkter av stor betydelse för vårt land, om den svenska radiomusiken kan hållas någorlunda på samma nivå som i andra europeiska länder. På grund av de ständigt växande kraven på musikprogrammens kvalitet förutser utredningen en successiv ökning av kostnaderna för dessa program. Man synes härvid också böra räkna med den omständigheten, att Radiotjänst genom sin säregna ställning och verksamhet kan tänkas i sitt samarbete med mera fast organiserade sammanslutningar på det musikaliska området möta situationer, som medföra ekonomiska konsekvenser. Även ur denna synpunkt är det av vikt, att kostnadsramen för radions musikaliska verksamhet icke är alltför snävt tilltagen. 3.

Väderlekstjänsten. Före rundradions tillkomst distribuerades de av statens meteorologisk-hydro• grafiska anstalt sammanställda, för allmänheten avsedda meteorologiska tele-

41 grammen dels genom samarbete med statens järnvägar, dels genom samarbete med telegrafverket. Genom samarbete med statens järnvägar uppsattes de meteorologiska telegrammen på järnvägsstationerna. Telegrammen distribuerades till järnvägsstationerna genom järnvägens telegrafnät; telegrafverket tog sålunda ingen del i befordringen av dessa telegram, vilken för övrigt skedde avgiftsfritt. Denna verksamhet upphörde den 31 oktober 1928. Samarbetet med telegrafverket innebar, att anstaltens väderleksprognoser under åren 1918—1925 distribuerades genom verkets försorg. Prognoserna benämndes »jordobs» och utsändes per telefon med användande av en särskild code, som tillställdes abonnenterna och vari varje särskild väderlekstyp angavs medelst ett codeord. Abonnemangsavgiften å jordobs, som från början var 1 krona per månad, dock minst 7 kronor per år, höjdes under årens lopp och utgjorde från den 1 april 1923 2 kronor per månad och 15 kronor per år. De influtna avgifterna tillföllo dels telegrafverket, dels meteorologiska anstalten; från år 1922 erhöll telegrafverket hela inkomsten. Dennas storlek och fördelning framgår av nedanstående tabell. Tabell 3. i r

191.8 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925

Abonnemangsavgifter Antal måtillfallande nadsabonnemang telegrafverket met. anst. Kr. Kr. 59 682 22139 23 001 13 428 4 953 5 352 4 005 2 741

18 255: 50 10 381: 15 10 535: 90 8 826: 43 8164:19 7 650: — 5 730: 3 920: —

41 720: — 11757:85 12 465:10 4 601:57

— — — —

59 975 50 22139 — 23 001 — 13 428 — 8164 19 7 650 — 5 730 — 3 920 —

Utsändningen av meteorologiska förutsägelser per rundradio började i februari 1924 och har sedan varit ett dagligt återkommande inslag i radioprogrammet. Under de första åren utsändes två väderleksrapporter, från april 1931 utökades dessa med ännu en rapport, som läses två gånger med två timmars mellanrum, och från och med maj 1934 utsändes under tiden maj— september en fjärde väderleksrapport kl. 8 fm. Under de första åren ifrågasattes icke, att någon ekonomisk ersättning skulle utgå till den ena eller andra parten, då det nämligen ansågs att spridandet genom radio av väderleksrapporterna låge i bägge parternas intresse. Radiotjänst har dock lämnat de tjänstemän, som utom tjänsten verkställde uppläsningen av rapporterna, en mindre ersättning för detta arbete, från 1934 uppgående till 4 100 kronor.

42 Från och med 1932 har den ändringen inträtt, att Radiotjänst enligt beslut av Kungl. Maj :t till statsverket har att erlägga ett belopp av 48 000 kronor för de tre av byrån utarbetade rapporterna. För den 1934 tillkomna sommarrapporten har dessutom till anstalten erlagts 1 300 kronor. Radiotjänsts utgifter för väderleksrapporterna uppgå under år 1934 sammanlagt till 53 400 kronor. Utredningen anser sig — efter denna redogörelse för de olika sätt på vilka väderlekstelegrammen från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt blivit distribuerade — med rätta kunna konstatera, att det först är med rundradions hjälp, som byrån haft möjlighet att i verkligt betydande omfattning nyttiggöra sina rapporter. De spridningsmetoder, som förut användes, torde — i alla händelser vid jämförelse med rundradiering — ha visat sig föga effektiva. Det måste sålunda i hög grad ligga i anstaltens intresse, att landet på sätt som nu sker genom rundradion får tillgodogöra sig resultaten av dess verksamhet. Under sådana omständigheter kunde det väl ifrågasättas, huruvida icke anstalten utan ersättning borde ställa sina rapporter till rundradions förfogande. •

Rundradion och Stim. Nu gällande lag om rätt till litterära och musikaliska verk fastslår, att författare och kompositörer äga med vissa i detta sammanhang relativt betydelselösa inskränkningar uteslutande rätt att utsända sina verk genom radio. Den svenska lagstiftningen baserar sig i detta fall på den av Sverige biträdda Bernkonventionen, sådan den framgick efter den senaste revisionen i Rom våren 1928. Denna konvention säger»i artikel 11 bis: 1. Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk hava uteslutande rätt att låta verken offentliggöras genom radioutsändning. 2. Det tillkommer unionsländernas inre lagstiftningar att fastställa villkoren för utövandet av den i första stycket avsedda rätten, dock skall verkan av sådana villkor vara strängt begränsad till det land, som uppställt desamma. Dessa villkor få icke i något fall göra ingrepp i författarens eller konstnärens personliga rätt eller i hans rätt att bekomma skälig ersättning, som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av kompetent auktoritet. Redan innan den sista revisionen av denna konvention ägde rum, hade' tonsättarna sammanslutit sig i stora internationella organisationer, vilka bevakade de s. k. utförande- och radiorätterna för sina medlemmars räkning. Svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim) bildar det svenska ledet i denna organisation och förenar inom sin ram praktiskt taget alla svenska rättsinnehavare till musikaliska verk eller arrangemang av dylika verk. Stim är dessutom representant i Sverige för de utländska systerföretagen och bevakar i denna sin egenskap de otaliga radiorätter för musikaliska verk, som dessa inneha. Redan vid sin start hade Radiotjänst, som presumerade, att den då gällande författarrätten beträffande det offentliga utförandet av mu-

43 sikaliska verk hade sin tillämpning på radioutförandet, slutit en överenskommelse med Stim, varigenom bolaget förvärvade rätten att utföra de av Stim bevakade svenska och utländska musikaliska verken. När den svenska lagstiftningen skulle revideras för att bringas i överensstämmelse med de i Rom beslutade ändringarna i Bernkonventionen, slöto de båda parterna, d. v. s. Radiotjänst och Stim, ett avtal om ett obligatoriskt skiljedomsinstitut, som automatiskt skulle träda i kraft, därest de icke kunde enas om den avgift, som Radiotjänst skulle ha att erlägga till Stim. Ändamålet med detta avtal var att undvika, att man för Sveriges del skulle behöva taga i anspråk den nationella lagstiftningsrätt, som är medgiven enligt konventionens artikel 11 bis, punkt 2. Vid de förhandlingar, som senare under år 1931 fördes angående det ersättningsbelopp, som Radiotjänst hade att betala till Stim, kunde de båda parterna icke enas, varför skiljedom påkallades. Enligt det utslag, som då fälldes och som ännu gäller, skulle Radiotjänst för uteslutanderätten att genom svenska rundradiostationer utsända alla de musikaliska verk, till vilka Stim ägde eller under avtalstiden kunde komma att äga sådan rätt, till Stim erlägga en ersättning per licens och kvartal med 6 öre för högst 300 musiktimmar samt 0'28 öre för överskjutande fullt 20-tal musiktimmar; dock skulle vid beräkningen av antalet överskjutande timmar Radiotjänst äga att fråndraga musiktid, använd för utsändning av tonsättningar, som icke genom den av 1931 års riksdag antagna lagen voro skyddade. Den bestämmelse i lagen om rätt till litterära och musikaliska verk m. m., som i det föregående åsyftas, tillkom år 1931 och föregicks av en motivering från riksdagens sida, där det bl. a. hette: »Att tonsättarna lika väl som författarna böra hava rätt till ersättning av clen allmänhet, som tillgodogör sig deras verk, kan icke bestridas. Den omständigheten att detta tillgodogörande i fråga om tonsättarnas verk — i motsats till vad som är fallet med litterära verk — väsentligen sker genom verkens åhörande, icke genom inköp av tryckta exemplar av verken, har emellertid medfört att tonsättarna haft vida svårare än författarna att vinna förståelse för sin rätt till ersättning. Erkännandet av denna rätt torde också i viss mån ha försvårats därigenom, att tonsättarna enligt sakens natur icke kunnat bevaka sina rättigheter till verkens utförande annat än genom att sammansluta sig i organisationer, vilkas anspråk haft svårare att vinna allmänhetens gillande än anspråk från tonsättarna själva. A andra sidan innebär det tydligen ofta en fördel för dem, som offentligt utföra musik, att för vinnande av tillstånd härtill hava en enda organisation att förhandla med. Endast om det skulle visa sig, att denna organisation missbrukar sin ställning genom framställande av oskäliga anspråk eller annorledes, bör någon inskränkning göras i de tonsättares befogenheter med avseende å deras verks utförande, som — huvudsakligen genom 1919 års lagstiftning — beretts tonsättarna.» Det är icke utredningens mening att bestrida det rättmätiga i lagens bestämmelser; tvärtom måste dessa betraktas såsom i hög grad önskvärda och

44 nyttiga. Utredningen vill endast ifrågasätta, huruvida icke rundradions sociala och kulturella betydelse något mera borde komma i -beaktande vid den skälighetsprövning, som enligt riksdagens mening uppenbarligen förutsattes. Tankar i denna riktning ha förut varit uppe. I den proposition till 1927 års riksdag, vari uteslutande rätt för författare att offentligen föredraga sina verk föreslogs, anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, att rundradiorörelsens ställning till den ifrågasatta lagändringen förtjänade en särskild uppmärksamhet, enär denna rörelse •— sådan den bedreves — icke kunde jämställas med ett vanligt affärsföretag utan torde få betraktas på samma sätt som en eljest under statlig kontroll utövad kulturell verksamhet. Detta innebure icke att rundradiorörelsen borde göras helt oberoende av författarrätten, men det kunde motivera vissa föreskrifter i syfte att reglera förhållandet för den händelse en författare skulle vägra att lämna medgivande till uppläsning av sitt verk eller därför fordrade oskäligt hög ersättning. »Motsvarande spörsmål», heter det vidare, »möter för övrigt jämväl med avseende på musikaliska verk. Medan sålunda rundradiorörelsen för fyllandet av sina program knappast kan vara så beroende av nu ifrågavarande alster av författarverksamheten, att rörelsen är helt hänvisad till författarens godtycke, kunna de musikaliska verken i allmänhet icke undvaras vid utsändningar för underhållning genom rundradio. Det spörsmål synes därför vara förtjänt av ett närmare övervägande, huruvida icke en jämkning i nu förevarande hänseende vore påkallad även i tonsättarens utföranderätt.» Anförandet syftar, som synes, icke direkt på den nu föreliggande frågan men belyser den i en väsentlig punkt. Vad som närmast föranleder utredningen att framhålla dessa synpunkter, är den rätt tunga belastning, som avgifterna till Stim utgöra på radions musikprogram. Ar 1933 uppgingo de samlade utgifterna för årets musikprogram till 599 890 kronor. Drager man härifrån den avtalsenliga ersättningen till Stim samma år eller 157 322 kronor, återstå 442 568 kronor, vilka således utgöra programmets egentliga musikutgifter. Men på denna summa utgör ersättningen till Stim en belastning av icke mindre än 35-5 %. I årets budget beräknas musiken draga en kostnad av 610 691 kronor samt ersättningen till Stim 169 300. Göres även här en motsvarande beräkning visar det sig, att nämnda belastning stigit till 38-3 % av musikkostnaderna. I belysningen av dessa siffror torde det kunna sägas, att Radiotjänsts avtal med Stim ger de tonsättare, vilkas radiorätter tagas i anspråk för rundradions musik- och underhållningsprogram, en väl riklig ersättning. Utredningen vill visserligen icke taga någon direkt ställning till frågan, då ju programledningen bör ha fullt fria händer i denna angelägenhet. Men skulle sådana omständigheter inträda, att Stim i full utsträckning kunde göra gällande sin faktiska monopolrätt över de lagligt skyddade svenska och utländska radiorätterna beträffande musikaliska verk, måste enligt utredningens uppfattning statsmakterna taga i anspråk den möjlighet, som anvisas av Bernkonventionen, och reglera förhållandena på området genom lagstiftning.

45 Dagsnyketerna. Enligt nu gällande bestämmelser skola dagsnyheter och därmed jämförliga meddelanden i radio tillhandahållas genom Tidningarnas Telegrambyrå (T. T.) eller annat av telegrafstyrelsen och Radiotjänst godkänt organ. Ända sedan verksamhetens början har denna del av programmet varit överlåten på T. T., vilken genom kontrakt förbundit sig att varje dag utsända nyheter under sammanlagt 15 minuters tid, förlagda enligt Radiotjänsts önskan mellan tiderna kl. 19 och kl. 22. I praktiken har denna överenskommelse under de senare åren tillämpats så, att T. T. utsänt två dagliga nyhetskommunikéer, den första kl. 19-20, den senare kl. 21-50, vardera med en längd av 9 ä 10 minuter. Vidare har T. T. varje börsdag kl. 12-50 utsänt rapport från Stockholms fondbörs samt riksbankens — eller de enskilda bankernas — valutanoteringar. Tidningarnas Telegrambyrå äges av den svenska pressen. Dess nyhetsanskaffning är också beträffande det inhemska nyhetsmaterialet till betydande del baserad på de svenska tidningarnas lokala nyhetsorganisationer. Medan byrån i Stockholm, Göteborg och Malmö själv verkställer nyhetsinsamling, erhållas nyheterna från det övriga landet genom den svenska landsortspressens förmedling. I T. T:s kontrakt med denna återfinnes en bestämmelse, som förpliktigar varje tidning — i händelse T. T. så påfordrar — att uppdraga åt en redaktionsmedlem att till T. T. vidarebefordra varje viktig lokal nyhet. De tidningar, som äga korrespondentskyldighet, åtnjuta lättnader i fråga om arvodets storlek. Sina utländska nyheter erhåller T. T. genom sitt medlemskap i den världsomfattande organisationen »les Agences Alliées», vars hörnpelare är Reuters, Hävas, Deutsches Nachrichtenbiiro och Associated Press (New York), och för vars nyhetsmaterial T. T. äger ensamrätt för Sveriges vidkommande. Detta medlemskap pålägger byrån dels betydande direkta kostnader i form av arvoden och porton, dels skyldighet till motprestation i form av leverans av svenska nyheter till utlandet. Vidare håller byrån i nyhetstjänstens intresse en redaktion i Berlin. T. T:s material tillkommer sålunda dels genom verksamheten vid byråns egna organ och dess utländska förbindelser, dels därigenom att byrån förvärvat sig rätten att utnyttja resultaten av de svenska landsortstidningarnas lokala nyhetsarbete. Kostnaderna för verksamheten vid T. T. uppgingo 1933 till sammanlagt 1 145 463: 08 kronor. Det är utredningens mening, att förbindelserna mellan rundradion och T. T. också i fortsättningen böra upprätthållas. Detta måste få anses som det mest rationella både ur radions och pressens synpunkt. Att etablera en egen nyhetsbyrå, såsom från visst håll ifrågasatts, skulle för radion icke endast bli en dyrbar affär utan också en tämligen onödig sådan. Men det nu gällande avtalet torde böra undergå en revidering. Det har tid efter annan framförts kritik huvudsakligen i två avseenden mot den nuvarande ordningen. Man har varit missnöjd med å ena sidan den inskränkning till tvenne nyhetsutsändningar, som för närvarande äger rum, och å andra si-

46 dan i vissa fall även med nyhetskommunikéernas utformning med hänsyn till de särskilda synpunkter, som göra sig gällande vid all radioutsändning. Det förefaller utredningen, som om de framförda anmärkningarna icke alldeles kunna förbises. Den blivande programledningen synes därför böra överväga, huruvida icke överenskommelsen mellan rundradion och T. T. borde ändras därhän, att radion erhölle T. T:s nyhetsmaterial i samma utsträckning som de dagliga tidningarna för att sedan själv bestämma, i vilken form det skulle distribueras till lyssnarna. Detta vill med andra ord säga, att T. T:s roll för framtiden endast skulle bli nyhetsleverantörens, medan programledningen i egen redaktion och på eget ansvar verkställde uppläsningen av dagsnyheterna. Vidare är det rimligt, att dagsnyheterna utökas med en middagsutsändning. Slutligen vill utredningen i detta sammanhang något beröra frågan om det arvode, som lämpligen synes böra utgå till T. T. för nyhetsförmedlingen. De grunder, efter vilka ersättningen från Radiotjänst till T. T. utgår för nyhetsbulletinerna, ha under årens lopp undergått modifikationer av olika slag. De ha dock städse varit intagna i gällande överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst (§ 13) och ha sålunda successivt godkänts av Kungl. Maj :t. Den nu gällande överenskommelsen säger härom, att bolagets ersättning till T. T. för anskaffande av nyhetsmaterial ej må överstiga ett belopp svarande mot 16-5 öre per licens och år för de 500 000 första licenserna samt 8-25 öre för överskjutande licenser. Under årens lopp ha till T. T. utbetalts följande belopp av licensmedel. Tabellen anger även hur mycket årsbeloppen utgöra, fördelade per licens. Tabell 4. Å r

Årsbelopp Kr.

1925 1926

22 562: 60 34 896:25

1927 1928 1929

50 006:21 61505: 42 69 073: 42

77 625:38 89072:83 98 496: 60

1933 1934

98 496:60 96 225: 36

Medellicenstal för året

Belopp per licens öre

112 671

209 411 300 037

16-7

369 033 [414 441 465 752 534 437 591 146 648 347 712 000 (ber.)

16-7 18-7 16-7 16-7 16-7 16-7 15-2 13-5

Utredningen anser, att det bör ankomma på den nya styrelsen att söka uppnå en överenskommelse med T. T. enligt de här skisserade linjerna. Under förutsättning att T. T. visar tillmötesgående i ovan angivna båda hänseenden har utredningen intet att erinra emot, att ersättningen för nyhetsmaterialet även fortsättningsvis utgår i enlighet med nu gällande bestämmelser.

4. Skolradion. Så snart rundradion dokumenterat sin möjlighet att befrämja folkupplysningen och folkbildningsarbetet, var det naturligt att man inom pedagogiska kretsar skulle intressera sig för att utnyttja den i skolundervisningens tjänst. Då dessutom Radiotjänst fann, att skolradioutsändningar kunde anses falla inom bolagets verksamhetsområde, mötte man de från lärarhåll framförda önskemålen med förståelse och ställde sig till förfogande för desammas genomförande. Under hela den tid, skolradioutsändningar ägt rum, har ersättning av licensmedel genom Radiotjänst utgått till föreläsare, tryckningskostnader för programhäften m. m. — om man undantager de programhäften, som bekostades av överstyrelsen under försöksperioden 1928. Från och med den 1 juli 1929 hade arvodet till den sakkunnige ledaren av skolradioprogrammen, vilket arvode ursprungligen bestreds av Kungl. Maj :t, likaledes övertagits av Radiotjänst. Skolradion har under den jämförelsevis korta tid, som förflutit sedan dess början, vunnit en vidsträckt utbredning. Sedan 1929 har antalet deltagande högre skolor varit i det närmaste konstant (cirka 9 0 ) ; motsvarande siffror för folkskolan ha däremot visat en oavbruten stegring. Medan man hösten 1929 endast i 203 folkskolor åhörde radiolektioner, hade antalet hösten 1934 stigit till cirka 2 000. 1 Detta förhållande har sin naturliga förklaring. De högre skolorna ha ämneslärarsystem, varigenom deras arbetsordning fastlåses. De många skrivningarna på lärorummet begränsa också i viss mån lyssningsmöjligheterna, och för övrigt ha de högre skolorna med sina specialutbildade lärare icke i samma grad som folkskolan behov av skolradion. Dessa förhållanden ha också bidragit till att större delen av programmen måst anpassas efter folkskolans kurser och efter mottagligheten och behovet hos eleverna på den allmänna barndomskolans stadium. En sådan omläggning påbörjades redan under läsåret 1929—1930, då sändningarna till de högre skolorna inskränktes till ett mindre antal föredrag på tyska, engelska och franska samt norska och danska under det att de övriga sändningarna voro i huvudsak avsedda för folkskolan. I skrivelse till Kungl. Maj:t (juli 1928) angående tillkallande av sakkunnig ledare av skolradioprogrammen framhöll skolöverstyrelsen bl. a., att den svenska rundradion numera erbjöde möjlighet att från centrala orter till landets olika skolor sprida kvalitativt högtstående program. Det låge i rundradions natur, hette det, att den med upphävande av avstånden gjorde det möjligt för eleverna i de mest avlägsna landsbygdsskolor att få åhöra lektioner eller föredrag av landets bästa fackmän och pedagoger. Den utökning av skolornas lärarstab, som detta innebure, hade överallt där skolradion prövats visat sig medföra en uppskattad omväxling i det dagliga skolarbetet. Rundradion tillförde skolorna nya röster, nya synpunkter och nya impulser. Självklart vore, att skolradion icke på något sätt kunde göra den enskilde läraren överflödig, 1 Oppgifterna avse skolor eller skoldistrikt. Antalet lyssnande läraravdelningar torde efter antalet rekvirerade programhäften att döma uppgå till minst det dubbla.

48 dess uppgift vore i stället att komplettera dennes undervisning, och den borde begränsa sin insats till områden, inom vilka den vanliga undervisningen icke kunde ge något motsvarande. Utredningen finner det för sin del önskvärt, att rundradion, liksom i flertalet andra länder, även i vårt land prövas i undervisningens tjänst, och ansluter sig i huvudsak till skolöverstyrelsens här relaterade synpunkter. Den praktiska utformningen av dessa torde emellertid under de närmaste åren framåt och alldeles som hittills böra ägnas åt undersökningar och experiment, och det förefaller utredningen, som om erfarenheten redan skulle ha visat, att vissa fördelar erbjuda sig vid en anordning, som liksom nu uppdelar arbetet med skolradion. Det nu gällande avtalet härom mellan skolöverstyrelsen och Radiotjänst är av följande innehåll. Radiotjänst åtager sig 1. att ansvara för arbetet med programmens uppgörande och för samtliga därmed förenade kostnader, liksom för kostnaderna för programmens utförande; 2. att bekosta tryckning av de programhäften, som kunna bli erforderliga, samt att ställa dessa till skolornas förfogande gratis eller till självkostnadspris för tryckningen; 3. att bekosta den extra arbetskraft, som kan bli erforderlig för distribution av programhäftena. Skolöverstyrelsen åtager sig 1. att lämna A.-B. Radiotjänst alla upplysningar, råd och anvisningar, som kunna vara erforderliga för skolradioprogrammens anpassning efter olika skolformer; 2. att före fastställandet av programmen granska och godkänna dessa; 3. att, i likhet med vad som förut varit fallet, ombesörja utsändandet av programhäften till skolorna. Enligt utredningens mening torde detta avtal också i fortsättningen kunna ligga till grund för samarbetet mellan skolöverstyrelsen och Radiotjänst. För att ett program med behållning skall kunna avlyssnas är det nödvändigt, att det finns tjänliga och goda mottagningsapparater. Barnen måste tydligt och utan ansträngning kunna uppfatta vad som meddelas. Apparatfrågan har emellertid hittills i de flesta fall fått lösas av den enskilde läraren, som ställt sin privata mottagare till skolans förfogande antingen så, att han placerat den i skolsalen eller tagit klassen med in i sin bostad. I ett mindre antal fall ha de kommunala myndigheterna låtit anskaffa apparat, och någon gång har vederbörande skolrote efter insamling bland intresserade målsmän, genom fester och aftonunderhållningar samlat in de för ändamålet nödiga medlen. Vid ett antal läroverk och högre skolor har av tillgängliga fonder för undervisningsmaterial apparat kunnat inköpas. I ett stort antal skoldistrikt torde emellertid saknaden av mottagningsapparater utgöra det avgörande hindret för ett tillgodogörande av skolradion. Utredningen har därför den uppfattningen, att det för skolradions framtid och vidare utveckling skulle vara önskvärt, att skolorna och enkannerligen folkskolorna bereddes ekonomisk hjälp till anskaffning av mottagningsapparater.

49 Genom en centralförmedling synes priset kunna nedbringas. Men därutöver torde ekonomisk hjälp böra bringas skolorna genom direkta bidrag av licensmedel för apparaters anskaffning. Fördenskull föreslår utredningen, att ett belopp av högst 25 000 kronor årligen måtte få utgå av licensmedel till inköp av mottagningsapparater för skolbruk på så sätt, att vid inköpet tre fjärdedelar falla på licensmedlen och den återstående fjärdedelen på skoldistriktet. Beloppet bör utgå av de av telegrafverket omhänderhavda licensmedlen. Det kan tilläggas, att hjälp till apparatanskaffning för skolor lämnas i bl. a. England, Tyskland och Danmark. 5.

Rundradion och politiken. När den statliga rundradion i England startade, fick dess styrelse en anmaning av regeringen att avhålla sig från att själv förfäkta några meningar i sådana ting, som gällde eller tangerade den allmänna politiken. Den borde därjämte undvika att i programmen införa föredrag eller tal, där man berörde politiska, religiösa eller ekonomiska stridsfrågor. Man ville icke släppa in de politiska kontroverserna i radio under den förklaringen, att hade politiken väl en gång kommit in i radion, kunde man vara viss om, att radion heller icke kunde hållas utanför politiken. Det gick emellertid icke i längden att hålla de politiska meningsbrytningarna utanför; redan 1931 måste den engelska regeringen tillkännage, att den icke längre hölle på den ursprungliga anmaningen i dess senare del. Till denna utveckling mot en friare uppfattning i fråga om politiken i radio finner man en parallell i vårt eget land. I programrådets handlingar kan denna utvecklings förlopp bäst följas. När programrådet år 1925 hade att taga ställning till ett förslag om utrikes- och inrikeskrönikor i radio, hade rådet ingenting emot, att rundradion försöksvis utsände översikter över politiska händelser och förhållanden i utlandet under den bestämda förutsättningen, att dessa strängt hölle sig till det rent sakliga och voro fullt objektivt avfattade. »Däremot anser programrådet», hette det vidare, »att någon utsändning av inrikespolitiska krönikor icke bör äga rum, åtminstone icke för närvarande, enär det, huru sakligt de än läggas, torde vara hart när omöjligt att utforma dem på sådant sätt, att de icke ge anledning till meningskonflikter rörande deras innehåll, i synnerhet när det gäller angelägenheter av särskilt ömtålig politisk innebörd och rundradion måste stå utanför och över alla politiska meningsstrider.» I rådets årsredogörelse tre år senare läser man, att rådet ingalunda i och för sig hade något att invända mot att ämnen av politisk natur toges upp på radioprogrammet, givetvis under förutsättning att ämnets behandling ej hade karaktären av en direkt propaganda. Efter ytterligare tre år heter det vid behandlingen av den kritik, som riktats mot radieringen av studentdiskussionen »Amerikanismen och vår tid», att rundradiering av verkliga diskussioner i ämnen av allmänt intresse borde utgöra ett värdefullt inslag i programmet, och 4—350887

50 att man därvid icke borde vara alltför ängslig för uttalanden av politisk innebörd. Och slutligen år 1932 beslöt programrådet att göra följande uttalande : »Programrådet, som till diskussion upptagit frågan om radion och dagspolitiken, vill i princip och utan att i detta samband gå in på frågans detaljer såsom sin mening uttala, att de för radioverksamheten gällande stadgandena icke utgöra hinder för radiering av uttalanden i dagspolitiska ämnen, under förutsättning, att det därvid står öppet för skilda meningsriktningar att framföra sina åsikter. Om de behandlade frågorna sålunda erhålla den belysning från olika sidor, som rundradions opartiskhet kräver, synes det stämma väl överens med dess uppgift såsom förmedlare av upplysning i aktuella och för allmänheten intresseväckande spörsmål, att den, då anledning därtill förekommer, i lämplig form och med iakttagande av de regler, som kunna befinnas påkallade, förmedlar sådan upplysning jämväl i betydelsefulla dagspolitiska frågor. Liksom i vissa främmande länder, där radion kommit till användning för nämnda ändamål, torde rundradion även i Sverige ha en viktig uppgift att fylla på detta område.» För utredningen synes denna utveckling vara helt naturlig; det låter sig svårligen göra att ur radion bannlysa allt sådant, som innebär vad engelsmännen kalla »controversial matters». Åtgärder i denna riktning vore detsamma som att avstänga rundradiorörelsen från kontakten med betydelsefulla områden av samhällets liv. Det är utan vidare klart, att programledningen icke har rätt att själv driva propaganda av något slag. Det är också självfallet att heller ingen annan får driva proselytmakeri; radion är ett alltför mäktigt medel, när det gäller att forma den allmänna opinionen, för att den skulle kunna utlämnas åt en ensidig agitation. Däremot bör programledningen kunna låta. motsatta meningar komma till tals. Likväl måste det kravet alltid ställas på de olika meningarnas förfäktaTe, att de orubbligen hålla sig till sak och ingen annans mening beljuga eller misstänkliggöra. Det är utan tvivel ett önskemål från många håll, att de politiska synpunkterna på viktiga samhällsfrågor oftare än nu få framträda i radioprogrammet, där de för närvarande representeras huvudsakligen av de regelbundet återkommande utrikes- och riksdagskrönikorna. Utrikeskrönikan jämte andra liknande inslag torde tillsvidare kunna betraktas som tillfyllestgörande för sitt område. Vad inrikespolitiken angår fyller riksdagskrönikan en viktig uppgift i den politiska upplysningens tjänst, men den behöver kompletteras. Den politiskt intresserade önskar nämligen, efter allt att döma å ena sidan att erhålla en objektiv framställning av mera ingående beskaffenhet av den fråga det gäller, å andra sidan att få frågan belyst av representanter för de olika politiska intressena. Lyssnaren önskar med andra ord få förnimma något av det personliga, som kan ge färg åt frågan. Programledningen har under de senare åren sökt sig fram på båda de nämnda vägarna, och det förefaller utredningen, som om man borde fullfölja dessa strävanden. När någon viktig landsfråga — till sådana frågor torde radion böra begränsa sig — kommer upp på dagordningen, bör denna först erhålla en

51 rent objektiv behandling och sedan bli föremål för diskussion mellan representanter för de olika riksdagspartierna. Diskussionsformen är härvidlag bättre än ett flertal partiföredrag; den tar mindre tid, den stimulerar de deltagande och håller lyssnarnas intresse säkrare fånget. I valtider har den politiska radion på sina håll utanför Sverige vållat en del besvärligheter, partierna ha haft svårt att komma överens om hur framträdandena i radion skulle fördelas dem emellan. En bidragande orsak härtill har varit, att man av olika skäl begränsat sig till enbart fristående anföranden. I vårt land, där man vågat sig på diskussionsformen, har problemet lösts på ett mycket tillfredsställande sätt, och det har också visat sig, exempelvis vid de senaste politiska valen, att en radiodiskussion mellan landets partiledare vid slutet av en lång valkampanj innebär en kraftig stimulans för det politiska intresset. Erfarenheten har emellertid givit vid handen att deltagarna i en sådan diskussion ha svårt att under ett kortare inledningsföredrag ge en tillräckligt klar uppläggning av de program, som deras partier företräda, i valstriden. I varje fall röjde den senaste diskussionen svagheter på denna punkt. Utredningen anser därför, att diskussionen borde kompletteras med att varje parti på ett tidigare stadium av valkampanjen bereddes tillfälle att i ett radioföredrag mera utförligt lägga fram sina synpunkter. Med »parti» avser utredningen likväl icke i detta sammanhang alla tänkbara partibildningar utan endast sådana partier, som i riksdagen på grund av sin numerär intaga en mera betydelsefull och ansvarig ställning.

Motioner om riksdagsförhandlingarnas radiering ha vid åtskilliga tillfällen väckts i riksdagen. Motionärerna ha i allmänhet haft den uppfattningen, att det inom stora grupper av radiolyssnare skulle finnas en önskan att en och annan gång få i radio åhöra en riksdagsdebatt i någon viktigare fråga. Riksdagsförhandlingarna äro offentliga, och allmänheten äger tillträde i den mån åhörarläktarna ge utrymme; genom radion skulle dessa utrymmen så att säga vidgas. Riksdagen har emellertid avslagit dessa motioner, varvid man framhållit vissa praktiska olägenheter som måste anses förknippade med riksdagsradiermg. Att anpassa en frågas behandling i någondera av kamrarna efter förut annonserade tider innebure en avsevärd svårighet; skulle en riksdagsradiering kunna väcka intresse, måste den utgöra en sammanhängande debatt. Man hade vidare att taga hänsyn till att icke alla talare vore lämpade för mikrofonen och att man sålunda kunde riskera svårförståeliga anföranden — frånsett naturligtvis att ingen kan tvingas att tala i radio. Även om således stora svårigheter föreligga för riksdagsradiering få dock, enligt utredningens mening, dessa icke överskattas och det bör icke anses vara uteslutet att sådan radiering kan ske. Kommer den till stånd, måste emellertid de förhandlingar, som skola radieras, på något sätt ordnas med hänsyn till radieringen. Föredragningslistorna måste läggas tillrätta och talarlistorna likaså. Måhända ger en sådan radiering icke en bild av riksdagen i vardagslag;

52 det blir mer eller mindre en uppvisning, om vars värde man kan ha olika mening, men även om så är fallet har dylik radiering sitt stora intresse, i främsta rummet för de många radiolyssnare, som aldrig bli i tillfälle att bevista en riksdagsdebatt. E t t alldeles särskilt värde har emellertid riksdagsradieringen då folkrepresentationen i en för landet viktig angelägenhet har anledning att inåt eller utåt manifestera sin samstämmiga mening och fasta enighet. Även om denna fråga om riksdagsradiering måste vara en riksdagens egen angelägenhet, har utredningen dock velat i någon mån belysa densamma, eftersom den kan anses sammanhänga med problemet rundradion och politiken.

6.

Radiostörningarnas bekämpande. I en av herr Pettersson i Hallbäcken år 1934 i andra kammaren väckt motion hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till lagstiftning mot obehöriga störningar vid rundradioavlyssning. Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande härom bl. a.: »Det är uppenbart, att frågan i vad mån störningar för rundradiolyssnarna kunna undvikas är av synnerlig betydelse för radioverksamhetens utveckling. Med hänsyn härtill synes det med säkerhet kunna förväntas, att de tillkallade utredningsmännen ägna jämväl den speciella frågan om åtgärder till förhindrande av radiostörningar sin uppmärksamhet. Utskottet hyser för övrigt den övertygelsen, att icke heller telegrafstyrelsen eller A.-B. Radiotjänst skall underlåta att så snart tillräckliga rön vunnits på området göra framställning om de åtgärder, som därav kunna föranledas.» Utskottet hemställde, att den förevarande motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev jämväl andra kammarens beslut. Med anledning av denna motion samt första lagutskottets utlåtande har utredningen behandlat frågan om lagstiftning mot radiostörningar. Enligt vad utredningen erfarit, har lagstiftningsfrågan vid flera tillfällen varit uppe för behandling inom Samarbetsdelegationen mot radiostörningar, vilken består av representanter för telegrafstyrelsen, kommerskollegium, Svenska elektricitetsverksföreningen och Svenska teknologföreningen. Delegationen har emellertid varit enig i sin uppfattning, att åtgärder i form av lagstiftning icke böra tillgripas, innan problemets tekniska ävensom dess ekonomiska förutsättningar och konsekvenser blivit föremål för allsidig utredning. Under tiden har Samarbetsdelegationen bedrivit förhandlingar med Svenska elektricitetsverksföreningen, Sveriges elektriska entreprenörförening, Svenska radiointressentförbundet, Svenska spårvägsföreningen, vissa kraftverksförvaltningar, industrier m. fl., vilket resulterat i överenskommelser angående åtgärder mot radiostörningarna. Den viktigaste av dessa torde vara Svenska elektricitetsverksföreningens förslag till sina medlemmar att i sina kontrakt med förbrukare av elektrisk ström intaga bestämmelse om att »för nyanskaffade störande apparater och maskiner bör generellt fordras, att innehavaren på egen bekostnad anbringar störningsskydd i den mån kostnad och andra olägenheter stå i rimlig

53 proportion till nyttan». E t t flertal elektricitetsverk ha redan anslutit sig till denna uppfattning, och ytterligare andra väntas följa, i den mån gällande kontrakt om elektrisk energi komma att omarbetas. En^ fullständigare redogörelse för telegrafstyrelsens och samarbetsdelegationens åtgärder lämnas i bilaga 3. I likhet med samarbetsdelegationen anser utredningen att frågan om lagstiftning ännu icke är mogen för lösning men vill rekommendera ett fortsättande av det undersöknings- och utredningsarbete, som telegrafstyrelsen och samarbetsdelegationen bedriva i samarbete med de myndigheter, som av frågan äro ekonomiskt eller i annat hänseende berörda. Störningsfrågan sammanhänger så intimt med rundradiorörelsens problem i övrigt och är av den vikt och betydelse för radiolyssnarna att utredningen anser sig böra ansluta sig till den från många håll framkastade tanken att licensmedlen i viss begränsad omfattning borde få, efter telegrafstyrelsens prövning i varje särskilt fall, användas såsom bidrag till kostnaden för avhjälpandet av radiostörningar.

54 IV. Ekonomiska synpunkter. i. Rundradioverksamheten i vårt land finansieras genom de licensavgifter, som erläggas för rätten att inneha radiomottagningsapparat. Enahanda är förhållandet i de skandinaviska grannländerna såväl som i flertalet andra europeiska länder. I Norge kombineras licensavgiften med en stämpelavgift på radiomateriel, i Italien med skatt på mottagare och apparatdelar; andra kombinationer förekomma också. I Amerikas förenta stater är däremot den ekonomiska grundvalen för rundradion annonser och reklam; dess omkostnader bestridas sålunda i sista hand från de annonserande företagens reklamanslag. Det har framhållits, att vissa ekonomiska fördelar stode att vinna, därest den svenska rundradion ville slå in på en liknande väg och utnyttja sina möjligheter såsom reklam- och annonsorgan; därigenom skulle ökade medel erhållas för programmen och rundradionätets utbyggande. Enligt nu existerande överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst får annonsering eller reklam i rundradioprogrammen »icke äga rum under annan form än att, därest person eller firma bestrider kostnaden för program och — i förekommande fall — för den därmed förenade utsändningen eller lämnar bidrag till privat rundradiostations drift, detta må göras till föremål för ett omnämnande». Denna i hög grad modifierade reklam förekom sporadiskt under de första åren, men har numera helt upphört. Det förefaller rundradioutredningen som om den nuvarande ordningen vore den för våra förhållanden enda riktiga. Förespråkarna för en rundradio mer eller mindre beroende av annonsering och reklam förbise nämligen — något som programrådet redan för tio år sedan klarlagt — att detta helt enkelt skulle innebära en degradering av programmen. Beroendet av annons- och reklammarknaden skulle begränsa programledningens handlingsfrihet och därmed försvåra radions möjligheter att förverkliga sin kulturella uppgift. Därtill kommer att metoden, vilket erfarenheter från utlandet givit vid handen, kan ge inkomster av betydelse endast därigenom, att reklamen och annonseringen i viss utsträckning få göra intrång i programmen under bästa programtid. * Men om annonsering och reklam i vanlig mening icke förekommer och heller icke bör förekomma i radioprogrammen, finner man i stället vissa omnämnanden, som påminna om reklam och som också då och då påtalats som sådan. Utredningen syftar bl. a. på de litteraturanvisningar, som ges i samband med

55 vissa radioföredrag och särskilt i litteraturkrönikorna. Omnämnanden av denna art äro emellertid en nödvändig betingelse för att rundradion skall kunna förverkliga sina intentioner. Vill man ge kunskaper, måste man också ge anvisning på var kunskaper stå att finna. Naturligtvis förutsattes här, att endast rent sakliga och objektiva synpunkter göra sig gällande vid dessa omnämnanden. Det är säkerligen också nödvändigt, att bestämda gränser dragas för föredragshållarnas rörelsefrihet i dessa fall. 2.

Licensavgiften utgår för närvarande med 10 kronor per år; den fastställdes ursprungligen, d. v. s. år 1925, till 12 kronor men sänktes redan året därpå till 10 kronor och har allt sedan bibehållits vid detta belopp. När verksamheten började, var licensstocken 39 808. Vid slutet av år 1929 hade licenstalet stigit till 427 564 stycken, år 1933 till 666 368 och beräknas vid slutet av 1934 uppgå till omkring 730 000 stycken. I genomsnitt har licensernas antal under de sex sista åren ökats med 56 372 per år. Studerar man sammanställningen tabell 5 finner man, att under de nio verksamhetsåren 1925—1933 inkomsterna av licensmedel uppgått till ej mindre än 36 678 078 kronor, innebärande en stegring från 1 352 050 år 1925 till 6 483 467 år 1933. Av dessa medel har telegrafstyrelsen för den tekniska organisationen använt 13 392 452 kronor samt därutöver till förnyelsefonden avsatt 2 282 138 eller tillsammans 15 674 680 kronor, d. v. s. cirka 42 % av de samlade licensmedlen. Radiotjänsts medelstilldelning har under de nio åren belöpt sig till sammanlagt 11 598 838 kronor, vilket betyder en ökning från 513 815 kronor, som utTabell 5. Liccnsmedlens förvaltning.

i r

1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

Reserverade Överskott Kostnader- medel hos RadioLicensna för den telegrafstyrel- Till staten I medeltal i % av det tjänsts avgif- Licens- tilldelning tekniska överlämnat disp.kap.- disponetens inkomster (dispone- organisa- sen (avsätt- överskott ökn.medel rade ning till storlek kapitalet rade medel) tionen förnyelsefond) 12 10 10 10 10 10 10 10 10

1 352 050 ' 5 1 3 815 690 682 2 094 105 990123 3 000 373 3 690 325 1 217 807 4 144 405 1 367 654 4 657 523 1530 484 5 344 370 1679 000 5 911 460 1 780 000 6 483 468 1 829 230

457 72G 964 643 1306 980 1 459 617 1 604 973 1 769 006 1871266 1930815 2 028040

8756 62 470 104 430 159 516 365 552 383 560 383 560 394 734 419 560

265 820 376 310 598 840 853 385 806 226 974 473 1410 544

271 256 654 906 1421 951 1 667 110 1890 353 1917 800

1 799 911 2 206 638

2 040 051 2 097 800

1 935 924

98-0 57-5 421 51-2 42-7 50-8 72-9 88-2 1052

1 1 Radiotjänsts rörelse för ar 1925 uppstod ett överskott av 105 933: 11 kronor, vilket belopp Kungl. Maj:t ställt till telegrafstyrelsens förfogande för bestridande av avgifter för radiolicenser till vissa obemedlade blinda. Beloppet ingår ej i 513 815:—.

56 gick 1925, till 1 829 229, som var slutsumman för år 1933. Denna tilldelning, som 1925 utgjorde 38 % av hela licenssumman, höll sig åren 1926—1929 vid jämna 33 % för att sedan via procenttalen 32-9, 31-4 och 30 - l sjunka ned till procenttalet 28'2 för år 1933. Tilldelningsförhållandena i detalj framgå av följande tabell: Tabell 6. Radiotjänsts medelstilldelning Å r Summa Kr.

Per licenB Kr.

1 217 807 1367 654

3-30

1930 1931

1530 484

3-29 3-14

1 780 000 1 829 230

1928 1929

1679 000

3-30

3-01 2-82

Vi finna således, att programtjänsten visserligen sett sina inkomster stiga med ökat licenstal, men att samtidigt dess andel i radiolicensen blivit mindre. Under tiden 1925—1933 har telegrafstyrelsen till staten överlämnat ett överskott av 9 292 670 kronor, en summa som utgör något mera än */4 av licensintäkterna. Under det sista året steg andelen till cirka 34 %. I detta överskott ingår ränta å det i radionätet investerade kapitalet. 3. Alltifrån rundradioverksamhetens början har telegrafstyrelsen omhänderhaft den tekniska organisationen. Den har dessutom haft om hand indrivningen och förvaltningen av licensmedlen. Telegrafstyrelsens utgifter för dessa verksamhetsgrenar under sexårsperioden 1928—1933 ha av utredningen i tabell 7 fördelats under åtta rubriker, nämligen licensrörelsen, ledningshyror, driftsbidrag till de privata relästationerna, radiobyråns allmänna utgifter och administration, personalkostnaderna vid de statliga stationerna, strömkostnader vid samma stationer, trafik- och underhållskostnader samt licensinventering. Som synes uppvisa kostnaderna för den tekniska organisationen i sin helhet en jämn stegring, som naturligt sammanhänger med den fortskridande utvecklingen av radioverksamheten, tillkomsten av nya sändarstationer, förstärkning av de gamla, ökning av antalet sändningstimmar o. s. v. Stegringen är dock icke genomgående för alla under de olika rubrikerna upptagna kostnaderna; under ett par rubriker — såsom i fråga om radiobyråns allmänna utgifter och driftsbidragen till privata relästationer — har minskning i kostnaderna kunnat äga rum, i det senare fallet huvudsakligen på grund av förstatligandet av tre stationer.

.K

Tabell 7. Summa kostnader för den tekniska organisationen 1928 Licensrörelsen

. .

Ledniugshyror . . Driftsbidrag till de privata relästationcrna . . . . Radiobyråns allin. utgifter, administration . . . .

276 774: 38 310 830: 38 251 501: 90

349 314:19 400 827: 75 443 359:50 486 260: 06 285 457: 50 315 153:05 339 052: 90 333 848:95 363 961: 90

260 148: 69

283 942: 58 282 014:26

264 324:01 248 622:15

233 317:91

129 640: 81

162 450: 22

165 833: 82

135 507: 76

138 506: 29

117 562: 30

Personalkostnader vid de statliga stationerna . . .

246 370:59

277 673: 06

331857: 78 349 584:83 373055:37

387 825: 57

Strömkostnader vid de statliga stationerna

43 950:03

63 088: 71

96 051:96

118 906: 57

120 425: 92

127 211: 55

218 420: 40

218 147: 42

259 107:37

268 929: 16

—

—

—

—

246 682: 26 240 445: 44 32 314:08 71 454: 89

Trafik- och underhållskostnader . Licensinventering .

Summa Kr. 1459 616:31 1604 973:47 1769006:37 369 032 414 440 465 752

Medellicenstal Per licens

3:96

3:87

3:80

1871266:03 534 437 3:50

1936814:52 591146

2028039:62

3:28

648 347 3:13

Den största utgiftsposten — för år 1933 uppgående till 486 260:06 kronor — kommer på licensrörelsen, d. v. s. tillhandahållandet av radiolicenser och därmed förenat expeditions-, bokförings- och övervakningsarbete. För denna verksamhet har telegrafstyrelsen årligen tillgodoräknat sig i genomsnitt 75 öre per licens. Då det kan vara av intresse att veta, vilka faktorer det är, som spela in vid beräkningen av nämnda debitering, har utredningen låtit utarbeta en specifikation (tabell 8). Tabell 8. Beräknad kostnad för licensrörelsens handhavande i Stockholm. . Medellicensantalet för Stockholm, beräknat för år 1934, 127 000 stycken, för hela landci 712 000 stycken. Försäljning: 15 öre per licens (häri ingår för de licenser, som försäljas av telegrafverket, kostnad för distribution av blanketter och licenstecken samt handhavandet, redovisningen och kontroll av dessa å förrådsbyrån och stationerna) 15'00 öre Porto: Första påminnelsen ä 5 öre för hela licensstocken

5'00 öre

Andra påminnelsen ä 15 öre för 30 % av licensstocken

4'60 >

Tredje påminnelsen å 15 öre för 12 % av licensstocken

1-80 >

Sändningar av licensuppgifter

2 x l 400 x 15

ev

»

A, . , » diverse skrivelser

127 000 3500x15 127 000

0-33 > n i , 0 - 41 »

12-<U «w ° e

y6 u

58 Avlöningar m. m.: Personalen å licensavdelningen (exkl. ass.) 11 729: 52 : 127 000 17-8 A licensavdelningen belöpande del av ass:s lön 4 855: 41 x -TQQ : 127 000 .

9-24 öre 0'68 »

Inläggning av licenser 455: 44 : 127 000 Mantalskontoret 909:40 : 127 000 Inkasseringar (avlöningar och resor) 1 242: 42 : 127 000

036 > 072 > 0'98 >

9 Hyra, belysning m. m. (9 % av Rb:s kostnad) 36 872:— x j ^ : 127 000 •

2-61 >

14.59 8 r e

Blanketter: Licenstecken: Märken ä 0 2 öre för 75 % av licensstocken Kort ä 1-575 öre för 25 % av licensstocken Första påminnelsen (hela licensstocken) form. nr 553 ä 0-140 öre, form. nr 564 a/b ä 0790 öre, kuvert 4 R å 0585 öre per st Andra påminnelsen (30 % av licensstocken) form. nr 554 ä 0 7G0 öre, form. nr 564 a/b ä 0-790 öre, kuvert 4 R ä 0'585 öre per st Tredje påminnelsen (12 % av licensstocken) form. nr 562 a 0300 öre, kuvert 4 R ä 0'585 öre per st Nya utskrifter av form. nr 564 a/b på grund av adressförändringar och 15 inkassering (15 % av licensstocken) 0-790 x TQQ

012 >

10 % spill av form. nr 564 a/b ä 0-790, 554 ä 0'7G0, 562 ä 0-300 och 4 R ä 0-585 öre per st •

0'2* >

Kostnad för licensinventering beräknas såsom medeltal för hela landet till

0-15 öre 0'39 > l - 52 > 0'64 > O'll >

. . . .

Administration, personalens sjukvård, telefonsamtal, affärsvinst och avrundning c:a 35%

3-17 öre 44-80 öre H'OO » 55-80 öre 19'20 » 75-00 öre

En annan mera avsevärd ökning i utgifterna har rubriken ledningshyror att uppvisa. Då utredningen ansett det vara av värde att i detta fall, liksom beträffande licensrörelsen, kunna närmare angiva de faktorer, som äro avgörande vid beräkning av ledningshyrorna för rundradion, har utredningen från telegrafstyrelsen inhämtat nödiga uppgifter. I bilaga 2 redogöres från telegrafstyrelsens sida för såväl den princip, enligt vilken ersättningar utgått för disposition av riksledningar för överföring av radioprogram, som också dess tilllämpning. Utredningen har intet att erinra mot telegrafstyrelsens förfarande i detta fall. I fråga om radiobyråns allmänna utgifter företer en närmare specifikation följande: Radiobyråns administration. På rundradiorörelsen fallande andel: Löner och pensionsutgifter 55 301: 60 Hyra, uppvärmning, belysning och städning av radiobyråns lokaler 13 853: 60 Postavgifter, skrivmateriel 1 980: 50 Internationella byrån i Bern 1 855: 73 Del i telegrafstyrelsens utgifter i övrigt 11 883:—

84 874:43

59 Reklam Internationella byrån i Bern Fria licenser till personal Blindlicenser Experimentkostnader m. m Samarbetsdelegation mot radiostörningar . .

13 500: — 1265: — 2 470: — 4 880: — 9 300: 07 . . . . . 1272:80 Summa Kr. 117 562: 30

* Utredningen vill i detta sammanhang upptaga till behandling de s. k. blindlicenserna, d. v. s. de fria radiolicenser, som utlämnas till obemedlade blinda. Hos oss ha dylika licenser utlämnats sedan år 1927. Efter framställning från olika organisationer erhöll nämligen telegrafstyrelsen detta år Kungl. Maj:ts bemyndigande att av överskottet å Radiotjänsts rörelse för år 1925 — 105 f'33:11 kronor —, vilket belopp tidigare överlämnats till telegrafstyrelsen,' få taga i anspråk en summa av högst 25 000 kronor för bestridande av utgifterna för dylika licenser. De skulle kunna tilldelas obemedlade blinda personer över skolåldern, vilka icke vore intagna å ålderdomshem eller annan jämförlig anstalt. Hösten 1928 begärde och erhöll telegrafstyrelsen Kungl. Maj:ts bemyndigande att för blindlicenser disponera även återstoden av ovannämnda, hos telegrafstyrelsen deponerade överskott. I november 1933 framhöll telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att blindlicensmedlen snart skulle vara förbrukade, och att det vore önskvärt, att de blinda även i fortsättningen kunde erhålla kostnadsfria radiolicenser i samma utsträckning som dittills. Telegrafstyrelsen begärde fördenskull Kungl. Maj:ts bemyndigande att utfärda dylilia licenser. Detta beviljades också samma år på sådant sätt, att Kungl. Maj ± medgav att, sedan återstående medel i sin helhet förbrukats, telegrafstyrelsen skulle äga att utfärda ytterligare 1 500 stycken fria blindlicenser. Sedan det i detta senare bemyndigande medgivna antalet licenser utfärdats, hemställde telegrafstyrelsen ånyo till Kungl. Maj:t den 23 oktober 1934 om rätt itt utfärda radiolicenser för blinda utan kostnad för dessa. Kungl. Maj :t biföll framställningen på så sätt, att det högsta antal fria blindlicenser vid varje tidpunkt fixerades till 2 500 stycken. Utredningen anser i likhet med telegrafstyrelsen, att starka skäl tala för ett bibellllande av blindlicenserna. När Kungl. direktionen över institutet och förslolan för de blinda, De blindas förening och Kronprinsessan Margaretas arbelsnämnd för de blinda i december 1926 hos Kungl. Maj:t gemensamt hemställde om inrättande av fria licenser för obemedlade blinda — den hemställan som närmast föranledde Kungl. Maj:ts beslut i frågan — anförde de bl. a. följaide: »Genom avsaknad av synen och därav följande bristande rörelsefrihet och stor isolering äro de blinda i saknad av många tillfällen till förströelser och inhämtande av kunskaper, vilka stå andra till buds. Under dessa omständigheter har radion bivit för dem en ovärderlig källa till glädje och nytta. Alltsedan radions införande ha de blinda därför oavlåtligt framhållit dess utomoidentliga betydelse och uttryckt sin livliga önskan att bli i tillfälle att dragi nytta av densamma. Men tyvärr äro de flesta blindas ekonomiska för-

60 hållanden sådana, att även om de till billigt pris eller som gåva bli i besittning av en radioapparat, den årliga licensavgiften bereder oöverkomliga svårigheter, och att de av denna anledning nödgas undvara den.» Dessa skäl för fria licenser åt de blinda ha alltjämt giltighet. Utredningen anser vägande skäl föreligga att utsträcka förmånen av fria licenser jämväl till andra invalidkategorier än de blinda. Så har redan skett i Danmark och Norge. Utredningen tänker i främsta rummet på sådana kroniskt sjuka och vanföra, som äro medellösa, och som ej på annat sätt kunna få tillgång till radio, samt på åldringar, som i ekonomiskt avseende äro i liknande situation. Det blir säkerligen svårt att genom bestämmelser dra de rätta och nödvändiga gränserna för att utesluta missbruk, men detta bör icke få hindra, att de verkligt behövande hjälpas. Utredningen har ingenting att erinra mot, att de medel, som behövas för bestridande av kostnaden för de fria licenserna, fortfarande tagas ur den årliga licensintäkten. Dock torde det vara lämpligt, att de fria licenserna icke inräknas i det licenstal, efter vilket programtjänsten erhåller sin medelstilldelning. Vid sådant förhållande skulle — frånsett den minskning i licensintäkten, som möjligen kan antagas uppstå därigenom, att någon del av de nuvarande licensinnehavarna erhålla befrielse från avgiften — den reella kostnaden för varje fri licens icke bli större än den genomsnittskostnad per licens, som telegrafstyrelsen debiterar för licensrörelsen. Någon säker beräkning rörande den minskning i licensintäkterna, som kan komma att uppstå vid genomförande av fria licenser i den utsträckning, utredningen har förordat, kan av lätt insedda skäl icke göras. 4. Den ekonomiska ram, inom vilken rundradions programtjänst haft att röra sig, framgår av följande tabell: Tabell 9. Licensinkomster Å r

i sin helhet

Tilldelning till programtjän sten

utgörande ökning från föregående år totaliter

procentuellt

i sin helhet

utgörande ökning från föregående år totaliter

procentuellt

1929 . . .

4 144 405

1930 . . .

4 657 523 5 344 370

513 118 686 847

12-4 147

1530 484

162 830

1679 000

5 911 460 6 483 467

567 090

106 9-7

1780 000 1829 230

148 516 101 000

11-9 9'7 60

49 230

2-8

1931 . . . 1932 . . . 1933 . . .

1367 654

572 008

i % av samtliga licensinkomster 33-0 32-9 31-i 30-1 28-2

Under de sista fyra åren har således programtjänsten — i fråga om tilldelning av licensmedel — kunnat räkna med en genomsnittlig ökning per år av något mer än 115 000 kronor. De föregående fyra åren uppgick den genom-

snittliga ökningen per år till mera än 210 000 kronor. Dessa årliga tillskott utöver de föregående årens tilldelning kunna synas betydande, men de ha utgjort förutsättningen för att Radiotjänst kunnat i någon mån tillmötesgå de alltjämt ökade kraven från radiolyssnarnas sida. Genom programverksamhetens starka utveckling synes en viss årlig kostnadsökning ofrånkomlig även under de närmaste åren, detta naturligtvis under förutsättning att licensökningen fortsätter. Skulle så ej ske torde det bli nödvändigt att i viss mån fixera programutgifterna i en normalbudget. För att få en närmare inblick i programverksamhetens ekonomiska förhållanden och vinna klarhet i vilka faktorer det är, som inverka på kostnadsökningen, har utredningen låtit verkställa en jämförande undersökning av utgifterna under 4-årsperioden 1930—1933. Dessa ha därvid uppdelats i tvenne stora huvudgrupper, den ena omfattande allt, som kan räknas till företagets egen organisation (administration, personal, lokaler o. s. v.), samt programmens sammanställning och den andra avseende programmens effektuering (honorar till medverkande, ersättning för utföranderätter o. s. v.). En allmän överblick ter sig, som följer: Tabell 10. Programtjänstens

utgifter

organisationen

År

1930 1931 1932 1933 . •

programmet

utgörande ökning från föregående år

i dess helhet

510 433 548 366 595 353 600 914

för

totaliter

procentuellt

37 933

7-4

46 986 5 560

8-5 09

i dess helhet

1017 396 1133 241 1179 330 1 216 968

utgörande ökning från föregående år totaliter

procentuellt

115 845 46 089 37 637

11-4 4-1 3-2

Av tabellen framgår, som synes, att den ena tredjedelen av tilldelningen i stort sett regelbundet tillfaller »organisationen» och de två tredjedelarna »programmet». De små variationer som förekomma belysas av nedanstående tabell: Tabell 11. Procentuell fördelning av Radiotjänsts licensmedel Å r

1930 1931 1932 1933

Organisationen

Programmet

33-3 32-6 33-4 330

667 67-4 66-6 670

(52 Granskar man mera i detalj de fyra årens utgifter, finner man, att det pä organisationssidan är vissa utgiftsposter, som ständigt ökas. Dit höra exempelvis avgifterna för post, telefon och telegram, för blanketter och skrivmateriel m. m. Men framför allt är det kostnadsökningarna för arvoden och pensionsavgifter, som falla i ögonen. Organisationssidans hela utgiftsökning belöper sig under de fyra åren till 90 481 kronor och av dessa falla 65 % på löne- och pensionskontona. Det är härvidlag icke endast fråga om förhöjda löner (ålderstillägg etc.) och pensionsavgifter utan huvudsakligen om nyanställningar. Vad löneförhöjningarna beträffar, ligger det, enligt utredningens mening, ingenting anmärkningsvärt i, att sådana nu förekomma i relativt stor utsträckning, ty såsom fallet ofta är med nya företag, är det jämförelsevis ungt folk, som äro sysselsatta i Radiotjänst; man måste följaktligen räkna med en kontinuerlig stegring av lönekontot en tid framåt, till dess personalbudgeten hinner stabiliseras genom att avgång och nyanställning balansera varandra. Vad programsidan angår lämnar nedanstående tabell en översikt över medlens fördelning på programmets olika grenar. Tabell 12. Riksprogramkostnadernas fördelning på olika programavdelningar Musik Å r totaliter

1930 . . .

499 256

1931 . . . 1932 . . .

567 993 564 381 599 890

1933 . . .

Teater

Föredrag

Div. program

i % av sam ti. progr.kostn.

totaliter

i % av sam ti. progr.kostn.

totaliter

i % av sam ti. progr.kostn.

totaliter

i % av sam ti. progr.kostn.

51-5 51-8 49-4 50-6

222 494 254 400 253 923 256 098

22-9 23-2 22-2 21-6

82 555 83 039 86 608 83 927

85 7-6 7-G 7-1

167 060 191362 238 341 216 059

17-1 17-4 208 20-7

Det framgår av tabellen, att musikavdelningen fått huvudparten; av ele nytillkomna medlen, som under 4-årsperioden uppgå till 214 609 kronor, falla 110 634 kronor, d. v. s. något mer än 50 %, på denna avdelning. Detta innebär dock icke en motsvarande ökning av musikinslaget. Underhållningsmusiken har visserligen fått ökad tilldelning, och solistprogrammen ha blivit bättre tillgodosedda. Men annars innebär den höga siffran, att musikerförbundet, som 1930 hade att uppbära 8 600 kronor, tre år senare uppbar 24 000 kronor, samt att Stim under samma tid sett sina intäkter från Radiotjänst stiga från 90 692 till 157 322 kronor, vilket innebär en ökning av mer än 73 %. Inom teateravdelningen, som kunnat räkna med en ökning av 33 604 kronor, har den större delen eller 81 % gått till kabarén, operetten och revyn. För övrigt lägger man märke till att den s. k. diverseprogramavdelningen sett sina utgiftssiffror avsevärt stiga i höjden; under de fyra åren från 167 059 kronor till 246 058. Detta beror därpå, att i utgiftsökningens 78 999 kronor ingå dels den förut omnämnda nya tilldelningen till meteorologisk-hydrogra-

fiska anstalten av 48 000 kronor, dels den med stigande licenstal ökade avgiften till T. T., från 77 625 till 98 496 kronor. Det finns ännu en fördyrande faktor, nämligen sändningstidens förlängning. Ar 1926 räknade man en sändningstid av 1 938 timmar; år 1927 steg denna till 2 096 timmar. Ökningen från år 1927 framgår av följande tabell: Tabell 13. Sändningstimmar antal

ökning + minskning — från föreg. år

2 317 2 610 2 910 3 089 2 986 3 036

+ 221 + 293 + 300 ' + 179 -103 + 50

Å r

1928 1929 1930 1931 1932 1933

Det ständiga kravet på förbättring av programmets innehåll medför med nödvändighet behov av ökade licensmedel. De nya hundratusentalen licensbetalare, som under årens lopp tillkomma, förse visserligen rundradion med ökade medel, men de ge också möjlighet åt lyssnarpubliken att med ständigt större eftertryck göra sina önskemål gällande. I rundradions början var det en jämförelsevis lätt sak att tillfredsställa lyssnarna. Programstoffet hade de första åren ständigt nyhetens behag; man rörde sig på jungfrulig mark och fick rikt utbyte för varje ansträngning. Numera måste de olika programinslagen på ett helt annat sätt uppsökas och bearbetas och därav följer, att samtidigt som utgifterna stiga för programmet, stiga de också för organisationen. Numera ställa programmen större krav på organisationen än förr och de stigande utgifterna för korrespondens, konferenser och ny personal äro i grunden endast programkostnader. Hur utvecklingen rörande arbetet att mer och mer förbättra programmet fortskridit, kan man avläsa på säridningstimmarnas genomsnittliga fördyring, som framgår av nedanstående tabell. Tabell 14. År

1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

Genomsnittliga kostnaden per sändningstimme 472 525 524 525 543 595 602

64 Under sju år har således den genomsnittliga kostnaden per sändningstimme ökats med 130 kronor eller 275 %. Det har vid olika tillfällen hörts klagomål såväl över programledningens höga löner som över de höga gager, den betalar. Det är alltid en svår och besvärlig sak att bestämma en löns storlek eller skälighet i sådana fall, där en persons mera säregna kvalifikationer för befattningen enbart måste vara bestämmande. Det är säkerligen icke uteslutet, att vissa jämkningar skulle kunna göras här och där i lönestaten, men å andra sidan är det av en utomordentligt stor betydelse, att rundradion kan förvärva åt sig de bästa krafter, som för dess egenartade uppgifter stå att uppbringa, och utredningen föreställer sig, att lönesättningen måste lämpas härefter. Ungefär enahanda är förhållandet i fråga om gagerna. Programledningen har icke endast att välja och betala, vad den finner rimligt; den har att konkurrera med andra institutioner på olika områden och måste inrätta sig därefter. Även om utredningen anser att programledningen bör iakttaga all möjlig försiktighet och varsamhet, så att varken löner eller gager hållas högre än nödvändigt, finner den likväl föga troligt, att några större besparingar på dessa båda poster stå att vinna.

Då således besparingar icke äro troliga på de punkter, där man möjligen tänkt sig kunna göra sådana, och då vidare kostnadsökningar på åtskilliga andra punkter äro ofrånkomliga, har utredningen måst taga till förnyad omprövning frågan om vilken tilldelning av licensmedel, som måste anses nödvändig för programtjänsten. Eftersom den nya organisation, som längre fram kommer att föreslås, på grund av de nu gällande kontraktsbestämmelserna först kan träda i verksamhet från och med ingången av år 1936, och utredningen vidare tänkt sig att storleken av programtjänstens medelstilldelning bör prövas vart tredje år, kan beräkningen i detta sammanhang begränsas till åren 1936, 1937 och 1938. Grundläggande för en sådan beräkning blir givetvis en beräkning av licensstocken under de tre åren i fråga. I detta avseende har man en viss erfarenhet från de senaste årens licensökning, vilken framgår av följande: 1930 Antal ökning

1934 (c:a)

482 305 549 857 608 624 666 368 730 000 67 552 58 767 57 744 63 632

Härvid är emellertid att märka, dels att licensstegringen måste tendera till att bli mindre i samma mån som marknaden mättas, dels att utredningen föreslagit en avsevärd utveckling av systemet med fria invalidlicenser. Det sistnämnda kan givetvis träda i kraft endast i den mån som invaliderna i fråga få tillgång till radioapparater. Man torde därför icke behöva räkna med att det för Sverige möjliga antalet sådana licenser, vilket med ledning av de danska erfarenheterna beräknas till cirka 50 000, uppnås omedelbart; sannolikare är att möjligheten till befrielse från licensavgiften successivt tages i

65 anspråk under den treårsperiod, som här föreliggande beräkning gäller. På grund av det ovanstående har licensökningen per år under treårsperioden beräknats till 40 000, vilket ekonomiskt torde motsvara ett årsmedeltal av 30 000 betalda licenser. Om samma ökning beräknas under år 1935, blir licensstocken vid periodens början 770 000 stycken. Under år 1936 har man sålunda att räkr.a med en medellicens av 770 000 + 30 000 = 800 000. Licensantalet vid årets slut är då 810 000. Med samma beräkningsgrund bliva under 1937 och 19S8 medellicenstalet respektive 840 000 och 880 000. Licenstalet vid perioders slut skulle då vara 890 000 stycken. Det sammanlagda antalet inbetalda årslicenser blir för treårsperioden i dess helhet 2 520 000 stycken.

Då man övergår till att göra en överslagsberäkning över utgiftssidan under här behandlad treårsperiod, torde det vara riktigast att i anslutning till Radiotjänsts nuvarande bokföring uppdela kostnaderna i organisationskostnader samt egentliga programkostnader. Härvid inräknas bland de förra — vad som recan tidigare framhållits — allting som berör Radiotjänsts egen permanenta organisation ävensom andra kostnader, som stå i samband med förberedelsearbetet på programavdelningen, under det att bland de senare uppföras alla de kostnader, som gälla medverkande, ävensom utbetalningar till organisationer utanför Radiotjänst i den mån dessa utbetalningar direkt ha med ruidradioprogrammet och dess effektuerande att göra. Beträffande organisationskostnaderna har det visat sig lämpligast att skilja ut och lör sig behandla kostnaderna för inredningar och inventarier. De senaste åiens besparingspolitik har nämligen i viss mån gått ut just över dessa poster och det torde därför vara riktigast att behandla dem särskilt. Under åren 1930—1934 ha organisationskostnaderna — utom inventarier och inredningar — uppgått till följande belopp i kronor: 1930 440 400

1931 500 800

1932 513 100

1933 563 200

1934 (ber.) 604 300

Dennt, post har sålunda på fyra successiva årsbudgeter höjts med 163 900 kronor, vilket ger ett medeltal av 41 000 kronor om året. Av många olika anledningar har man, enligt utredningens mening, att förutse en liknande utveckling såvil under 1935 som under här avsedd treårsperiod. Den strävan i riktning met en grundligare bearbetning av de olika programinslagen före deras effektuerande, vilken huvudsakligen förorsakat organisationens ökning de senare åren, kan icke avbrytas utan skada för berättigade lyssnarintressen. Man kan också förutse att nya krav efterhand komma att anmäla sig. Utredningen har därJör ansett sig nödsakad räkna med att organisationskostnaderna under vart och ett av åren 1935—1938 ökas med 30 000 kronor. För år 1935 träder dessuton i kraft den extra utökning av organisationen, som föranletts av förmiddagsutsändningarna och vilken beräknas draga en sammanlagd årlig kostnad av 10 000 kronor. Undei år 1935 böra sålunda kostnaderna för organisationen beräknas till 5—350/67

66 654 000 kronor. För perioden 1936—1938 skulle de årliga kostnaderna för organisationen — i den bemärkelse detta ord här användes — bliva: 1936 1937 1938 684 000 714 000 744 000 Studioinredningar — vilka även innefatta de ombyggnader av studios, som på grund av teknikens utveckling och vunna erfarenheter tid efter annan måste företagas — samt inventarier, vari ingå anskaffning och förnyelse av tekniska apparater, musikinstrument, notmaterial, grammofonskivor o. dyl., har under de förflutna fem åren uppgått till följande belopp i kronor: 1930 1931 1932 1933 1934 70 000 47 600 82 200 37 700 56 900* (ber.) Såsom tidigare påpekats har de senare årens knappa medelstillgång skjutit i bakgrunden en hel del inrednings- och inventariebehov, ett faktum, som icke kan vara utan betydelse för de belopp, som böra avsättas för detta ändamål under den treårsperiod, som beräkningen avser. Härtill kommer att landsortsorganisationens realiserande — varom mera framdeles — kräver en del ökade kostnader för nyinredning av studiolokaler i olika landsortsstäder. Utredningen har därför icke ansett sig kunna upptaga denna post till ett lägre belopp än 90 000 kronor under vart och ett av de tre år, som beräkningen gäller. Till de nuvarande organisationskostnaderna bör vidare läggas ett belopp avseende Radiotjänsts förlagsverksamhet. Tidskriften Röster i Radio, vilken är av stor betydelse för Radiotjänsts folkbildande och allmänbildande verksamhet, torde av naturliga skål någon tid framåt komma att dragas med underskott; skrifter av olika slag i upplysningssyfte samt en del andra såsom önskvärda betraktade broschyrer och handböcker rörande olika med rundradioprogrammet sammanhängande ämnen kunna icke alltid beräknas giva sådan inkomst, att de täcka de med dem förenade utgifterna. Det ligger i lyssnarnas intresse, att de utkomma och tillhandahållas till minsta möjliga pris. ^ Man torde därför böra beräkna, att ett belopp av 30 000 kronor om året åtgår för detta ändamål. Slutligen har utredningen, såsom på annat ställe i detta betänkande framhållits, föreslagit en avsevärd utökning av Radiotjänsts landsortsorganisation. Organisationen i fråga måste givetvis omfatta dels en nyorganiscrad central avdelning i Stockholm, vars sammanlagda kostnad knappast kan sättas lägre än 25 000 kronor om året, dels en successiv utbyggnad av den nuvarande ombudsorganisationen. Om denna organisation skall kunna göra avsedd insats i programarbetet och icke stanna som en ineffektiv pappersskapelse kunna genomsnittskostnaderna för varje plats, där ombud finnes — ombudets arvode och resor, studiohyra, där studio förekommer, jämte övriga omkostnader i detta sammanhang — icke beräknas till lägre belopp än 3 000 ä 4 000 kronor om året. Man torde emellertid böra utgå ifrån, att ombudsorganisationen utbygges successivt, och det har därför här antagits, att under 1936 14 nya ombud äro i verksamhet, under 1937 därutöver 6 och under 1938 ytterligare 3. Kostnadsökningen för denna landsortsorganisation — utöver de summor, som re-

dan äro upptagna i förut nämnda siffror — skulle sålunda uppgå till följande belopp under nedanstående år: 1936 1937 1938 75 000 95 000 105 000 Den sammanlagda kostnad, som motsvarar de nuvarande organisationskostnaderna, skulle således för treårsperioden 1936 till 1938 bliva följande: 1936 Allmänna organisationskostnader 684 000 Inventarier och inredningar 90 000 Förlagsverksamhet 30 000 Landsortsorganisation . . . . . . . . . . 75 000 Summa Kr. 879 000

1937 714 000 90 000 30 000 95 000 929 000

1938 744 000 90 000 30 000 105 000 969 000

Utredningen övergår så till de egentliga programkostnaderna. Härvid torde man i första hand böra räkna bort avgiften till Stim, vilken ju utgår med ett visst belopp per licens. Under åren 1930—1934 belöpte sig de egentliga kostnaderna för programtjänsten i den omfattning denna hade före förmiddagsutsändningarnas början i augusti 1934 till följande summor: f-1930, 1931 1932 1933 1934 1 £J 928 000 1005 000 1038 300 1061400 1049 900 För år 1935 skulle den nu utgående tilldelningen icke medgiva att mer än 1 022 000 kronor disponerades för detta ändamål. De från och med ovanstående tidpunkt införda förmiddagsutsändningarna beräknas komma att draga egentliga programkostnader till ett belopp av 145 000 kronor per år. Det framgår härav, att de egentliga programkostnaderna praktiskt taget stagnerat. I betraktanle av rundradiorörelsens snabba expansion synes detta vara en mycket allvarlig sak. Programledningen har också understrukit, att under de sista åren många initiativ och idéer fått ligga orealiserade, beroende på den allmänna niedelsknappheten. Utredningen, som i andra delar av sitt betänkande påpekat olika avdelningars omedelbara expansionsbehov, anser därför, att den nu :'ör program disponerade summan är otillräcklig och bör ökas redan för år 1935 i enlighet med vad utredningen senare föreslår. Vidare är det också utredningens uppfattning, att om rundradioprogrammen skola je radiolyssnarna full valuta för sina ekonomiska utlägg beträffande appa:at och licens samt om det svenska rundradioprogrammet skall upprätthållas på en åtminstone godtagbar internationell standard — vilket enligt utredningens uppfattning har en viss nationell betydelse — så bör för detta ändamål under den treårsperiod, som beräkningen gäller, avses betydligt större summor än nu. Utredningen vill i detta sammanhang betona, att enligt dess uppfattning nya förhållanden under treårsperioden kunna inträffa, som avsevärt öka Ridiotjänsts kostnader för det enskilda programinslaget. Det torde emellertid sv många anledningar böra ordnas så, att denna utveckling sker successivt, och utredningen vill därför föreslå, att tilldelningen från och med 1936 beräkias på så sätt, att de egentliga programkostnaderna under dessa tre

OS år kunna ökas med 100 000 kronor om året. Dessa kostnader bli enligt utredningens beräkning för treårsperioden: 1936 1937 1938 1470 000 1570 000 1670 000 Till dessa belopp komma utgifterna till Stim, och med beräkning att avgiften per licens och år i medeltal kommer att uppgå till 27 öre, bli de sammanlagda summorna av dessa avgifter för de olika åren: 1936 1937 1938 216 000 227 000 238 000 Tilldelningen till programledningen bör sålunda för åren 1936—1938 täcka följande utgiftsbelopp: 1936 1937 1938 Organisationskostnader 879 000 929 000 969 000 Egentliga programkostnader 1 470 000 1 570 000 1 670 000 216 000 227 000 238 000 Stim Summa Kr. 2 565 000 2 726 000 2 877 000 Det sammanlagda beloppet för treårsperioden uppgår således till 8 168 000 kronor. Sammanlagda medellicenstalet för samma period har enligt ovan beräknats till 2 520 000 stycken. Den andel av licensmedel, som utredningen sålunda anser böra komma programverksamheten till godo, är, räknat per licens och år, 3 : 30 kronor. Härvid har tilldelningen beräknats utgå på medellicenstalet för året. Utredningen anser ävenledes nödvändigt, att A.-B. Radiotjänst för att kunna sköta programtjänsten efter de riktlinjer, som utredningen i sitt betänkande förordat, bör för 1935 erhålla medelstilldelning efter samma grunder som ovan angivits. 5. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 20 juni 1924 (nr 281) angående rätt att innehava radiomottagningsapparat, är innehavare av dylik apparat underkastad den avgiftsskyldighet, som Kungl. Maj:t föreskriver. Avgiften har således varit knuten till innehavet av en mottagningsapparat. Från denna apparat har sedan kunnat utdragas ledningar till andra än licensinnehavaren, varvid det således varit möjligt att genom en och samma apparats förmedling avlyssna programmet på flera håll utan att avgift för mer än en apparat behövt erläggas. Denna rättighet har också utnyttjats i viss utsträckning i synnerhet i Stockholm, där genom centraldistribution från en mottagningsapparat hyresgästerna i ett huskomplex kunnat, på ett billigare sätt än som avsetts, komma i åtnjutande av radioprogrammet. Detta har av telegrafstyrelsen tidigare observerats, men förhållandena ha icke hittills ansetts böra påkalla någon ändring. Emellertid vill det förefalla utredningen som om en ändring vore påkallad. Licensavgiften, som utgör den ekonomiska grundvalen för radiorörelsen,

69 bör enligt utredningens mening erläggas av varje hushåll, som tillgodogör sig radioprogrammet, och med samma belopp oavsett om detta sker direkt genom egen mottagningsapparat eller genom förmedling a r en central sådan. Enligt vad utredningen inhämtat från telegrafstyrelsen, kommer denna att hos Kungl. Maj:t göra framställning om ändring av gällande licensbestämmelser i detta syfte. 6. Såsom tidigare framhållits har staten under åren 1925—1933 haft ett överskott å randradiorörelsen av sammanlagt 9 292 670 kronor, vilka medel ingått i telegrafstyrelsens till statsverket inlevererade överskottsmedel. Det årliga överskottet uppvisar en i det närmaste oavbruten stegring och utgjorde 1933 inte mindre än 34 % av de samlade licensintäkterna. Samtidigt har av statens kapitalökningsmedel disponerats inalles 2 097 800 kronor för anläggning av radiostationer. Man kan om denna statens anläggningsverksamhet säga, att den fört med sig en synnerligen hög förräntning av de i anspråk tagna kapitalökningsmedlen, något som närmare framgår av tabell 15. Tabell 15. Å r

1925 . . . .

I medeltal disponerad-i kapitalökningsmodel

Till staten överlämnat överskott

271 256 654 906

265 820

376 310 598 840

57-50 4210

853 385

51-20 42-70

1926 1927 1928

1 421 951 1 667 110

1 890 353

1930 1931 1932

1 917 800 1 935 924 2 040 051

1410 544 1 799 911

2 097 800

2 206 638

806 226 974 473

Överskott i % av det disponerade kapitalet

50-80 72-90 88-20 10520

Hur kapitalökningsmedlen disponerats under de olika åren framgår av tabell 16. Från många, håll har man uttryckt sina tvivelsmål om, huruvida det kunde vara rätt, att staten på sätt som hittills skett för sina egna mycket olika behov använde upp till en tredjedel av de inflytande licensmedlen. Man går härvid ut ifrån det resonemanget, att licensavgifterna äro till för att bära upp den svenska rundradiorörelsen och att licensbetalarna icke avsett att med sina avgifter bekosta eller underhålla sådant, som bör påvila landets samtliga skattedragare. Utredningen hyser den meningen, att licensinkomsterna i så stor utsträckning som möjligt böra gå till randradiorörelsen för att tillfredsställa dess egna behov, och det torde vara denna synpunkt, som varit avgörande, när

70 Tabell 16.

Summa kronor i medeltal per år, disponerade för radiostationsanläggning i

k r

Stockholm

Göteborg

Malmö

ÖsterSundsBoden sund vall

Motala

Karlstad Hörby Norrköping Trollhättan

271 256 654 906 1 421 951

19 215 82 459 84 890 64 054 20 638 96 550 136 744 123491 112 073 48 861 6125 131 062 1927. . 130 000 139 000 126 000 114 000 51472 53 375 808 104 53 000 56 000 977 160 71950 1928. . 1 001 783 270 570 1929. . 1 005 300 294 500 1930. .

1925. . 1926. .

1931. . 1932. . 1933. .

Summa

18124 122 251 180 000

1 667 110 1890 353 1917 800 1935 924 2 040 051 2 097 800

licensavgiftens storlek bestämdes. Det förefaller emellertid utredningen — då ju rundradions hela verksamhet är baserad på ett statens monopol — att staten med en viss rätt kan göra anspråk på någon ersättning för att detta monopol ställes till radiolyssnarnas förfogande. Men denna ersättning bör icke uttagas på sätt som nu sker. Den anpart av licensmedlen, som bör tillkomma staten, kan man lämpligen ge formen av en monopolavgift inom den nuvarande licensavgiftens ram. Enligt utredningens mening bör emellertid denna avgift begränsas till ett belopp per licensavgift understigande en krona. Då det ligger i statens intresse att rundradion får den bästa möjliga ekonomiska omvårdnad, bör rundradion icke belastas med tyngre pålagor än som kan anses skäligt. Det överskott av licensmedel, som uppstår sedan ovan angivna utgifter täckts, bör enligt utredningens mening överföras till en särskild reservfond, vars uppgift skall vara att befrämja rundradions vidare utveckling. Det kan mycket väl tänkas, att den närmaste framtiden kan komma att ställa sådana krav på utbyggnad och omläggning av hela verksamheten, att en dylik reservfond måste anses vara synnerligen väl motiverad. Rundradion befinner sig allt fortfarande i stark expansion; den trådlösa bildöverföringen skymtar redan som ett måhända nödvändigt komplement, och även i andra hänseenden kunna sådana behov uppstå, som fordra rätt avsevärda engångskostnader. Anslag ur fonden böra dock endast utgå efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Skulle det emellertid visa sig att några större krav på fonden icke anmäla sig, bör en sänkning av licensavgiften med anlitande av fondens medel tagas under övervägande.

71 V. Rundradion och staten. i. I skrivelse den 26 maj 1903 anförde telegrafstyrelsen bl. a. och i huvudsak, att den tid ej syntes långt avlägsen, då telegraferingen utan tråd komme . att intaga ett viktigt rum i den allmänna samfärdseln. På grund av teknikens utveckling inom ifrågavarande område vore det emellertid nödvändigt att vid inrättandet av stationer för ombesörjande av telegrafering utan tråd noga tillse, att de anlades så, att de icke störande kunde inverka på varandra. Detta syntes icke kunna ske på annat sätt än att staten, därest den icke för sig • förbehölle rätten att anlägga och betjäna dylika stationer, utövade en viss kontroll över desamma. Genom kungörelsen den 20 april 1883, varuti förordnats, att å kronans mark eller- inom området för allmän landsväg, statens eller enskild järnväg, som åtnjöte förbindelse med statens telegrafnät, av enskild person eller bolag icke finge upprättas telegraf-, telefon- eller liknande förbindelse, såframt icke Kungl. Maj:t därtill lämnat nådigt tillstånd, hade staten erhållit kontroll över de anläggningar av ifrågavarande slag, som voro av längre utsträckning, och därjämte möjlighet att vid tillståndets medgivande föreskriva sådana villkor, som staten funne för sig ändamålsenliga. Det syntes därför telegrafstyrelsen lämpligt, att staten förbehölle sig liknande rättigheter beträffande de anläggningar, som av enskilda kunde komma att anordnas för telegrafering utan tråd. Staten erhölle härigenom möjlighet att, när så vore erforderligt, själv anordna de stationer för telegrafering utan tråd, vilka av en eller annan orsak icke lämpligen borde av enskilda upprättas och begagnas, och kunde även, när så vore av nöden, å dessa förbindelser erhålla en ersättning för den nu brukliga telegraferingen, då dennas ledningar eller kablar av en eller annan anledning blivit tillfälligtvis obrukbara. Då det kommit till telegrafstyrelsens kännedom, hette det vidare, att enskilda personer vore betänkta att upprätta stationer för telegrafering utan tråd, och att man icke lätt torde kunna förmå sådana anläggningar, om de en gång kommit till stånd, att upphöra med sin verksamhet eller inordnas under framdeles meddelade allmänna föreskrifter, hade telegrafstyrelsen ansett sig böra med stöd av bl. a. det ovan anförda, vilket även syntes i det stora hela äga tillämplighet beträffande den jämväl under utveckling varande uppfinningen att telefonera utan tråd, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes utfar-

72 da stadgande därom, att av enskild person eller bolag icke finge inom riket upprättas eller begagnas stationer för telegrafering eller telefonering utan tråd, såframt icke Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. För egen del anförde föredragande departementschefen, chefen för justitiedepartementet bl. a. följande: Den fråga, som sålunda blivit av telegrafstyrelsen väckt, syntes förtjäna det största beaktande. Inom vårt eget land hade uppfinningen elittills endast kommit i bruk inom flottan. Det kunde emellertid med visshet förutses, att det ej komme att dröja länge, innan jämväl här i landet den enskilda företagsamheten komme att göra sig till godo denna uppfinning. I likhet med telegrafstyrelsen fann statsrådet det vara välbetänkt, att det nya kommunikationsmedlet icke lämnades att — alldeles oberoende av statsmyndigheterna — fritt utveckla sig. Till de skäl, som telegrafstyrelsen härför åberopat, komme yttermera hänsj-n till den nya uppfinningens stora betydelse i fråga om den internationella samfärdseln. Med anledning härav hade redan under år 1903 en konferens mellan åtskilliga av Europas stater ägt rum för förhandlingar angående vissa bestämmelser, som borde meddelas för gnisttelegraferingen. En ny konferens, till vilken även Sverige mottagit inbjudan, vore avsedd att senare hållas. E t t godkännande från Sveriges sida av bestämmelser, som sålunda i den internationella samfärdselns intresse kunde komma att föreslås, skulle emellertid förutsätta en viss inskränkning i friheten att göra anläggningar för trådlös telegrafering. Vad innehållet av den ifrågasatta lagstiftningen anginge, syntes det lämpligast att inskränka sig till ett förbud för anläggningar av ifrågavarande art med mindre Kungl. Maj:t givit sitt tillstånd därtill. Kungl. Maj:t bleve då i tillfälle att i varje särskilt fall pröva huruvida, från det allmännas synpunkt, hinder för anläggningen finge anses förefinnas, ävensom föreskriva de särskilda villkor för anläggningens inrättande, som ur sådan synpunkt kunde befinnas nödiga. Tillstånd borde lämpligen icke givas mera än på viss tid och det torde vara lämpligast, att det förbehölles Kungl. Maj:t att bestämma om dess längd. I § 1 av det till berörda proposition fogade förslaget till lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd stadgas, att om någon här i riket vill utföra elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, till allmänt eller enskilt bruk, han skall söka Konungens tillstånd till företaget. Enligt § 3 finge sådant tillstånd av Konungen meddelas endast för viss tid. Vid tillstånds meddelande skulle Konungen föreskriva — under förbehåll av enskild rätt — på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen finge utföras och nyttjas. I detta sammanhang synes det påpekande vara av visst intresse, som vid lagens behandling i lagrådet gjordes och som sedermera föranledde ändring i lagtexten, nämligen att enligt det ursprungliga förslaget den, som obehörigen utförde eller nyttjade anläggning eller inrättning, varom här vore fråga, icke skulle drabbas av annan påföljd än straff '(böter) och att själva anläggningen alltså skulle kunna bibehållas i oförändrat skick. Då detta icke vore

lämpligt, borde i förslaget inrymmas bestämmelse om åtgärd, varigenom framtida bruk av sådan anläggning eller inrättning omöjliggjordes. Lagförslaget bifölls av riksdagen och lagen blev av Kungl. Maj :t utfärdad . den 26 april 1905. Vid propositionens behandling i riksdagen gjordes mot densamma ingen egentlig erinran. På förekommen anledning gjorde emellertid chefen för justitiedepartementet en förnyad hänvisning till en liknande lag av 1883 om elektriska ledningar. Sedan den ovan antydda internationella konferensen hållits år 1906 i Berlin samt Sverige för sin del biträtt de därvid fattade besluten och anslutit sig till den i anledning därav ingångna internationella överenskommelsen i syfte att närmare reglera telegraf förhållandena för fartyg, framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1907 års riksdag förslag om ändringar i vissa delar av 1905 års lag. Denna lags 1 och 2 §§ erhöllo enligt förslaget följande lydelse: (§ 1.) Vill någon här i riket på land eller på stationärt fartyg utföra elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd, till allmänt eller enskilt bruk, söke Konungens tillstånd till företaget. (§ 2.) Konungens tillstånd skall ock sökas, då någon vill å svenskt fartyg, som ej är stationärt, utföra anläggning, som i § 1 avses, till allmänt eller enskilt bruk. Vederbörande departementschef anförde bl. a., att det framginge av vad i propositionen framförts, att de då nyligen ingångna internationella avtalen för Sveriges del förutsatte lagstadganden, som förbjödo enskilda att utan Kungl. Maj:ts tillstånd eller i strid med föreskrifter, som vid meddelande av tillstånd givits, inrätta eller nyttja kuststation för allmänt bruk eller fartygsstation å svenskt fartyg för varje enskilt eller allmänt bruk. Propositionen bifölls av riksdagen och lag utfärdades den 31 augusti 1907 om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd. Därjämte utfärdades samma dag kungörelse angående vad med avseende å främmande fartyg i vissa fall bör iakttagas i fråga om nyttjande i riket av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd. Till Kungl. Maj:t hade under år 1922 samt början av år 1923 inkommit åtskilliga framställningar om tillstånd att i större eller mindre omfattning idka sådan radioverksamhet, som i de anglosaxiska länderna var känd under benämningen »broadcasting» och här i landet ginge under benämningen »rundradio». Med anledning härav framlade telegrafstyrelsen i utlåtande den 21 februari 1923 förslag till allmänna riktlinjer för ordnande av denna verksamhet inom landet. Vederbörande intresserade ämbetsverk fingo tillfälle yttra sig i frågan, varjämte skrivelser inkommo från radioklubbar och andra intresserade. Telegrafstyrelsen utgick i sitt berörda yttrande från den allmänna grundsat- • sen, att rundradion i likhet med annan radioverksamhet skulle stå under statens kontroll. Staten skulle sålunda förbehållas rätten att anlägga avsändningsstationer för rundradioändamål. Dessa stationer skulle därefter uthyras till ett hela riket omfattande monopolbolag med uppgift att under statens kon-

74 troll lämna allmänheten tillfälle att med på närmare antytt sätt kontrollerade mottagningsapparater upptaga radiomeddelanden av olika slag till nytta och nöje. I den mån så erfordrades, skulle stationerna utnyttjas av staten såsom reservationer för den allmänna korrespondensen eller för utsändandet av sådana meddelanden, vilka staten kunde finna lämpligt att på sådant sätt sprida till allmänhetens kännedom. I yttrande till statsrådsprotokollet uppdrog därefter chefen för kommunikationsdepartementet vissa riktlinjer för rundradioverksamheten. Då dessa representera statsmakternas första ställningstagande till rundradion i dess nuvarande form, torde ett återgivande av uttalandets huvuddelar vara motiverat. Statsrådet framhöll, att det numera vore radioteknikens användning för den trådlösa telefonien, radiotelefonien, som här närmast vore av intresse, och i främsta rummet dess användning som överförare av tal och musik från en centralpunkt till ett godtyckligt antal för enbär mottagning apterade apparater inom visst av avsändningsstationens och mottagarapparaternas beskaffenhet bestämt område eller med andra ord radiotelefoniens användning för rundradioändamål. Med tillämpning av 1907 års lag hade tillstånd för viss tid i ett rätt stort antal fall lämnats för radioanläggningar såväl för avsändning som för mottagning. De meddelade tillstånden hade i regel avsett anläggningar för experimentändamål; dock hade i åtskilliga fall tillstånd lämnats för offentliga radiokonserter. För sin egen del ansåge departementschefen, att betydelsen av det nya kommunikationsmedlet väl torde motivera, att staten ingrepe för att söka genomföra ett ändamålsenligt ordnande av ifrågavarande verksamhet och att denna verksamhet redan från början ställdes under statens kontroll. A t t med stöd av den då föreliggande utredningen i detalj taga ståndpunkt till frågan torde visserligen icke vara möjligt, men vissa allmänna riktlinjer borde genast fastslås för att tjäna till ledning vid frågans fortsatta behandling. Vad till en början de för rundradioprogrammens utsändande erforderliga stationerna beträffade, torde övervägande skäl tala för att staten ombesörjde stationernas uppförande och att dessa stannade i statens ägo. Med hänsyn till de vidsträckta möjligheter som förefunnes att från avsändningsstationerna nå allmänheten med meddelanden av alla slag vore det angeläget att staten tillförsäkrade sig rätt att övervaka och träffa avgörande i fråga om stationernas konstruktion och användning för rundradioändamål. En dylik kontroll, som även vore nödvändig med hänsyn till de störningar stationer med olämplig konstruktion eller användning kunde medföra för den kommersiella eller militära radiokorrespondensen, vore uppenbarligen lättare att effektivt genomföra, därest stationerna vore i statens ägo än om, såsom ock ifrågasatts, desamma skulle få uppföras och ägas av enskilda företag. Såsom ytterligare ett skäl för statens övertagande av stationerna — en anordning som i övrigt skulle bäst överensstämma med utvecklingen å telefon- och telegrafväsendets område i allmänhet — kunde åberopas stationernas ifrågasatta användning för undervisningsändamål, för spridande av meddelanden från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt eller andra officiella meddelanden av olika slag. Även om

75 staten alltså borde förbehålla sig rätten att anlägga de avsändningsstationer, som kunde befinnas erforderliga för ifrågavarande ändamål, syntes staten ej böra omhändertaga den egentliga rundradioverksamheten, vilken åtminstone till en början kunde antagas till huvudsaklig del få karaktären av förströelseunderhållning. Utövandet av denna verksamhet torde lämpligen för viss tidsperiod böra överlämnas till den enskilda företagsamheten, därvid statens stationer på lämpliga tider ställdes till förfogande för ändamålet. För rätten att inneha mottagarapparater rekommenderades licensförfarande. Däremot avvisades tanken på förstatligande av apparatframställningen, ej minst med hänsyn till svårigheten av effektiv kontroll över experimentverksamheten. Det vore vidare nödvändigt att staten finge möjlighet till en effektiv kontroll rörande arten av de meddelanden, som utsändes till allmänheten, och att garantier erhölles för opartiskhet och saklighet vid urvalet av nyhetsmeddelanden. Jämväl vore det av vikt att tillse, att samarbete skedde med pressen på sådant sätt, att en illojal konkurrens med dess nyhetsorganisation undvekes. För vinnande av klarhet rörande de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för rundradioverksamhetens ordnande enligt de av statsrådet framlagda riktlinjerna torde det vara nödvändigt att föranstalta om underhandlingar med det eller de företag, som kunde befinnas villiga övertaga rundradioverksamheten. Möjlighet borde därför beredas vederbörande att inkomma med anbud och förslag i frågan. Vid dessa förhandlingar, vilka torde böra uppdragas åt telegrafstyrelsen, borde särskilt till närmare övervägande upptagas frågan om storleken av de årliga avgifterna för mottagarapparater ävensom den andel därav, som borde tillkomma staten för tillhandahållandet av avsändningsstationer. Vidare borde tagas under förnyad omprövning, huruvida rundradioverksamhetens bedrivande borde överlämnas för hela landets vidkommande åt ett enda företag eller om en eventuell uppdelning på flera företag borde komma till stånd. Genom de avvikelser från telegrafstyrelsens förslag i ämnet som i förslaget förordats, hade nämligen de skäl, som anförts för ett monopolbolag för hela riket, i viss mån förfallit. E t t ordnande av rundradioverksamheten enligt förslaget förutsatte emellertid, vad rätten att inneha mottagningsapparater beträffar, sådan ändring i 1907 års lag, att Kungl. Maj :t finge befogenhet att på administrativ väg utfärda generella bestämmelser rörande rundradioverksamheten. Med bifall till framställningen fann Kungl. Maj :t för gott att med godkännande av de av departementschefen framlagda riktlinjerna för ordnandet av rundradioverksamheten inom landet, anbefalla telegrafstyrelsen dels att efter de förberedande utredningar, som kunde finnas erforderliga, på lämpligt sätt infordra anbuel om rätt till utövande av rundradiorörelse, dels ock att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag i ämnet, vartill på grund av eventuellt ingivna framställningar eller eljest kunde finnas anledning m. m. Innan ännu de underhandlingar, varom här ovan talats, blivit slutförda, gjorde telegrafstyrelsen i skrivelse den 11 februari 1924 framställning till Kungl. Maj:t att, i avbidan på underhandlingarnas slut, vidtaga sådana för-

fattningsändringar, som erfordrades för rundradioverksamhetens ordnande. I skrivelsen anförde styrelsen bl. a., att då rundradioverksamheten, huru den än komme att ordnas, måste förutsätta ett statligt licensförfarande även beträffande sådana enkla anordningar, beträffande vilka tvekan kunde råda, huruvida de vore att anse som anläggningar enligt 1907 års lag, borele enligt styrelsens mening nämnda lag kompletteras med sådant tillägg, att den komme att bli gällande beträffande varje slag av anordning, medelst vilken trådlösa signaler, meddelanden och dylikt kunde mottagas. Nämnda tillägg borele därvid så avfattas, att det bleve tillämpligt för såväl telefoniska som telegrafiska meddelanden, enär en och samma anordning kunde nyttjas för mottagande av båda slagen av meddelanden. Vidare föreslog telegrafstyrelsen tilläggsbestämmelser av innehåll, att Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet dels att generellt uppdraga åt telegrafstyrelsen att utfärda tillstånd enligt 1907 års lag beträffande anordningar för enbart mottagande av trådlösa signaler och meddelanden, dels ock att fastställa avgift till telegrafverket för innehav av anläggningar eller anordningar av ifrågavarande slag. De lagändringar, som påkallades av rundradioverksamhetens ordnande, sammanhängde närmast med frågan om rätten att inneha anordningar för mottagande av radioutsändning samt skyldigheten för innehavare av dylika anordningar att bidraga till kostnaderna för nämnda verksamhet. I en i anledning av telegrafstyrelsens framställning avlåten proposition till 1924 års riksdag framhöll departementschefen, att det torde framgå, att man för närvarande måste utgå ifrån att rätten att inneha mottagaranordningar skulle vara beroende av särskilt tillstånd, ehuru sättet för erhållande av sådant tillstånd borde i möjligaste mån förenklas. Att genom lagstiftning fastslå, huru denna fråga praktiskt borde lösas, vore uppenbarligen ej lämpligt. E t t bemyndigande i sådan riktning borde av skäl, som telegrafstyrelsen anfört, ges sådan avfattning, att detsamma komme att omfatta icke blott anläggningar i egentlig mening utan varje för mottagande av radioutsändning användbar anordning. Det ansågs icke heller lämpligt att i lag fastlåsa licensavgifternas storlek utan överlåta denna befogenhet på Kungl. Maj:t. Redan på frågans dåvarande ståndpunkt torde det vara klart, att de avgifter, som kunde av Kungl. Maj :t föreskrivas, skulle för statens räkning genom telegrafverkets försorg inkasseras. Det borde emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, huru stor andel av dessa avgifter, som borde tillkomma företaget som ersättning för dess ombesörjande av rundradioprogrammens tillhandahållande. I riksdagen lämnades propositionen och lagförslaget utan erinran. Dock ansåg sig andra lagutskottet böra uttrycka önskvärdheten av att de avgifter, som kunde komma att av Kungl. Maj:t fastställas för rätten att innehava radiomottagningsanordningar, ej måtte sättas högre, än att praktiskt taget envar måtte kunna beredas möjlighet att inneha dylika anordningar. Lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd utfärdades den 16 maj 1924. Denna lag, som upphävde 1907 års lag, trädde i kraft den 1 juli 1924 och gäller ännu.

77 De underhandlingar, som enligt vad ovan antytts anbefalldes år 1923, resulterade i ett avtal mellan telegrafstyrelsen å ena sidan och å andra sidan ett för ändamålet bildat företag, A.-B. Radiotjänst, som erhöll koncession å rundradions programverksamhet från och med den 1 januari 1925. Därmed' upphörde den programverksamhet i mera begränsad omfattning, som telegrafstyrelsen mera på försök hade utövat under ett par år tidigare. I detta sammanhang vill utredningen endast tillägga, att bolaget har ett aktiekapital av 180 000 kronor, fördelat på aktier med en intill 7 % garanterad utdelning. Av aktiestocken innehavas två tredjedelar av pressen, och den återstående tredjedelen av representanter för firmor, som idka handel med radioapparater. Kungl. Maj :t äger rätt att utse ordförande och ytterligare en ledamot i bolagets styrelse jämte en suppleant. Av dessa ledamöter skall den ena representera huvudsakligen telegrafverkets intressen och den andra huvudsakligen kultur- och bildningsintressen. Kungl. Maj:t äger dessutom utse en av de två revisorer, som enligt bolagsordningen ha att granska bolagets räkenskaper, ävensom en suppleant för denne. För att biträda med granskning av radioprogrammen finns vid sidan av bolagets styrelse ett programråd med den närmare uppgift och sammansättning, som Kungl. Maj:t efter förslag av bolaget bestämmer. Av telegrafstyrelsen uppförda eller från enskilda övertagna rundradiostationer ställas av styrelsen till bolagets disposition för rundraclioändarnål under viss närmare angiven tid, varjämte styrelsen anskaffar och underhåller all den tekniska materiel, som erfordras för rundradioprogrammens upptagande m. m., ävensom betjäningspersonal i viss utsträckning. Slutligen ombesörjer och bekostar telegrafstyrelsen inkasseringen av licensavgifter samt tillhandahåller bolaget för rörelsens bedrivande m. m. erforderliga medel i viss omfattning. Vad beträffar sådana privata rundradiostationer (»klubbstationer»), som erhållit tillstånd till bedrivande av rundradiorörelse i begränsad omfattning, tillhandahåller styrelsen på sin bekostnad erforderliga telefonledningar, varjämte styrelsen bestrider de kontanta bidrag till dessa stationers drift, som tillerkännas dem. För dessa uppgifter äger telegrafstyrelsen tillgodoräkna sig viss ersättning av inflytande licensmedel. # Den redogörelse för rundradions tidigare utveckling, som lämnats i det föregående, har fått en så bred uppläggning huvudsakligen därför, att de olika skiftningarna i de på varandra följande ståndpunkterna skulle komma till sin rätt. Den ger vid handen, att man icke från början tänkt sig ett monopol. Man utgick ifrån, att det nya kommunikationsmedlet måste ställas under statens kontroll; det finge icke lämnas att alldeles oberoende av statsmyndigheterna fritt utveckla sig. Man bestämde därför, att stationer för telegrafering och telefonering utan tråd icke finge upprättas eller begagnas av enskilda eller bolag, såframt icke Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Meningarna försköto sig så småningom, och när det år 1923 gällde att taga en mera bestämd ståndpunkt till rundradion, var uppfattningen den, att det ur många-

73 hända synpunkter — man tänkte sig därvid också stationernas användande i framtiden för undervisningsändamål — vore bäst, att avsändningsstationerna uppfördes av staten och stannade i statens ägo. Däremot ansåg man det lämpligare, att den egentliga rundradioverksamheten, d. v. s. programverksamheten, överlämnades till den enskilda företagsamheten, och ännu så sent som 1924 var man på regeringshåll tvehågsen, huruvida detta borde ske genom ett eller flera bolag. Telegrafstyrelsen hade i sin skrivelse år 1923 förordat det förra. A t t styrelsen intog denna ståndpunkt motiverades bland annat därmed, att en decentralisering av verksamheten skulle förhindra eller åtminstone försvåra en med teknikens framsteg tänkbar utsändning från en centralstation med relästationer å olika platser av ett för hela landet gemensamt program. Departementschefen delade emellertid icke alldeles denna uppfattning. När han 1923 — för vinnande av klarhet rörande de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för rundradioverksamhetens ordnande efter hans egna linjer — förordade, att förhandlingar upptogos »med det eller de bolag», som kunde befinnas villiga att övertaga denna verksamhet, rekommenderade han samtidigt vissa frågor till närmare övervägande. I detta sammanhang yttrade han: »Vidare torde böra tagas under förnyad omprövning, huruvida rundradioverksamhetens bedrivande bör överlämnas för hela landets vidkommande åt ett enda företag eller om en eventuell uppdelning på flera företag bör komma till stånd. Genom de avvikelser från telegrafstyrelsens förslag i ämnet, som jag ansett mig böra förorda, hava nämligen de skäl, som anförts för ett monopolbolag för hela riket, i viss mån förfallit.» Den anordning i fråga om rundradiorörelsen, som senare under året träffades och som bestämt förordades av telegrafstyrelsen, var likväl tvivelsutan ett utslag av monopoltanken, och de senare årens utveckling har också lett fram till ett faktiskt monopol. 2.

Det förefaller som en naturlig konsekvens av de givna förhållandena, att rundradion erhållit karaktären av ett statligt monopol. Rundradion berör alltför många människor och innebär alltför rika möjligheter på såväl gott som ont, för att den skulle få vara en fri och av staten okontrollerad rörelse eller enbart handhavas av någon enskild sammanslutning, som direkt eller indirekt arbetade för sina egna intressen. För en verksamhet som denna bör staten ensam bära ansvaret. Den fråga som det därför närmast gäller att taga ställning till är således, hur rundradion lämpligen bör handhavas. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har staten hittills över. lämnat åt telegrafstyrelsen att bygga och underhålla alla större och mera betydande rundradiostationer samt över huvud att ombesörja den tekniska delen av rundradion; verksamheten med riksprogrammet har däremot överlämnats till ett enskilt bolag, låt vara med viss kontroll från det allmännas sida. I ett antal fall har tillstånd beviljats enskilda sammanslutningar att anlägga smärre

70 rundradiostationer, huvudsakligen avsedda för återutsändning av riksprogrammet. Emellertid ha från dessa enskilda stationer även förekommit lokala utsändningar, som i regel icke ha varit unelerkastade förhandskontroll av riksprogramledningen. Utredningen anser det vara en fråga av vikt att samt- • liga rundradiostationer befinna sig i statens ägo, de privata stationerna böra således övertagas av telegrafstyrelsen. Inom utredningen ha sympatier förelegat för att ordna rundradiorörelsen efter engelskt mönster, d. v. s. att centralisera hela verksamheten i ett enda företag. Det är otvivelaktigt att skäl tala för en sådan lösning. Men å andra sidan tala många och icke minst praktiska skäl för den nuvarande uppdelningen. Telegrafstyrelsen har för övrigt på ett tillfredsställande sätt skött sin anpart av arbetet, och några, olägenheter ha icke yppat sig, som motivera att rundradionätet utbrytes från telegrafverket. Utredningen har därför den uppfatt- , ningen, att telegrafstyrelsen fortfarande bör handha såväl den tekniska delen av radioverksamheten som licensrörelsen. Under sådana omständigheter kommer organisationsfrågan att inskränka sig till frågan om programverksamheten. Om man undantager den mera begränsade lokala programverksamhet, som bedrivits av de privata stationerna, har denna som nämnt varit anförtrodd åt ett enskilt aktiebolag med ett aktiekapital av 180 000 kronor och en maximiutdelning av sju procent per år. Det har satts i fråga, huruvida detta vore den lämpligaste formen, och det är i det sammanhanget av intresse att taga del av de tankar, som redan tidigt sysselsatte telegrafstyrelsen. I 1923 års skrivelse framhöll den, att det bleve en ofrånkomlig nödvändighet att basera rundradiorörelsen på årliga bidrag från innehavare av mottagningsapparater. Men avgiftsplikten för dylika innehavare skulle icke kunna genomföras utan statens medverkan i en eller annan form. Det låge under sådana omständigheter nära till hands, att staten, som ju ombesörjer all annan telegraf- och telefonsam färdsel, också omhändertoge rundradiorörelsen i landet. Det var emellertid i England som den — enligt utredningens mening — mest bärande synpunkten framfördes. I detta land, som i mycket varit ett mönster- och föregångsland vad rundradion beträffar, började man med ett enskilt bolag — en sammanslutning av radioapparatfabrikanter —• med en begränsad utdelning. Men det dröjde icke länge, förrän hela rörelsen överläts åt en statlig korporation. Förklaringen var härvidlag denna, att den äldre organisationsformen icke längre motsvarade de nationella kraven eller den nationella ansvarsskyldigheten. Utredningen anser för sin del att principiella skäl tala för en omläggning. • Rundradion är icke något affärsföretag i vanlig mening. Hos oss finansieras den uteslutande genom den tilldelning av licensmedel, som årligen äger rum. Storleken av dessa årstilldelningar framgår av den ekonomiska redogörelse, som tidigare lämnats; under nioårsperioden 1925—1933 utgjorde de sammanlagt något mer än 11 V2 miljoner kronor. Det är förklarligt, om de 180 000 kronorna aktiekapital bland dessa många miljoner aldrig kommit att spela någon roll; de ha i stort sett icke använts i rörelsen utan varit innestående i bank. Om någon gång under årens lopp något eller några tiotusental kronor tagits i

80 bruk, har detta berott därpå, att programledningen av en eller annan anledning gått utanför den givna medelstilldelningens ram. Utredningen finner alltså, att det enskilda intresset icke hör hemma inom randradiorörelsen och att därför det mest rationella vore, att staten själv övertoge en verksamhet, som på grund av sin kulturella och folkuppfostrande betydelse i en så eminent grad måste betraktas som en statens angelägenhet. Detta behöver icke betyda, att staten skulle övertaga verksamheten på så sätt, att den dreve den i egen regi, alldeles som den genom sina ämbetsverk driver skilda slag av rörelse. Rundradion är på grund av sin egenart bäst betjänt av att få arbeta under fria och jämförelsevis obundna former. Följaktligen bör verksamheten hellre överlåtas åt en särskild organisation — ett särskilt rättssubjekt — däri staten äger hela inflytandet. Det vill tyckas, som om en kungavald styrelse, som för en viss tid och på eget ansvar övertoge rundradiorörelsen, skulle vara den organisationsform, som låge närmast till. Genom en lag eller förordning skulle Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande kunna meddela bestämmelser om en sådan styrelses organisation och verksamhet. Men då bolagsformen är enklare att genomföra och erbjuder samma fördelar har utredningen föredragit denna form. Under hänvisning till det ovan sagda föreslår således utredningen, att ett aktiebolag bildas av staten i syfte att övertaga programverksamheten. Då aktiekapitalets storlek icke spelar någon roll, torde detsamma kunna inskränkas till det lägsta belopp, som aktiebolagslagen medger, d. v. s. 5 000 kronor, förslagsvis uppdelat i aktier ä 100 kronor. Då vidare antalet aktieägare enligt lag icke får understiga fem, bör i bolagsordningen intagas bestämmelse därom, att bolagets aktier må tillhöra endast staten och fyra andra aktieägare, vilka Kungl. Maj:t godkänner i denna egenskap. Detta bolag bör beviljas koncession för en tid av sex år för programverksamhetens bedrivande samt därefter i sexårsperioder, därest det anses lämpligt, att bolagets rörelse fortsattes. Koncessionen bör omfatta all verksamhet inom riket med utsändning av radioprogram. Rörande bolagets inre organisation tänker sig utredningen, att styrelsen bör bestå av nio ledamöter med tre suppleanter, alla utsedda av Kungl. Maj :t genom bolagsstämman. Det jämförelsevis stora antalet styrelseledamöter motiveras av önskemålen, dels att landsorten därigenom skulle bli i tillräcklig omfattning representerad, dels också att styrelsen inom sig kunde utse ett arbetsutskott; genom detta arrangemang skulle nämligen beslut endast i större och mera betydelsefulla frågor kräva hela styrelsens närvaro. Styrelseledamöterna torde väljas för tre år och tredjedelen därav ställas under omval varje år. De bestämmelser, enligt vilka rundradion för närvarande i stort sett ordnats, äro upptagna i den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelse, som träffats mellan telegrafstyrelsen och A.-B. Radiotjänst. Enligt dessa bestämmelser har staten å ena sidan fastställt de båda institutionernas egna, centrala uppgifter och å andra sidan reglerat det samarbete — med inbördes rättigheter och skyldigheter — som måste förekomma dem emellan. I denna ordning är det

81 icke nödvändigt att företaga några andra större förändringar än sådana, som äro betingade därav att programbolaget kommer att lyda direkt under Kungl. Maj :t — i detta fallet väl naturligast under Kungl. Maj :t i ecklesiastikdepartementet. De reglerande bestämmelser, som beröra programbolaget, torde således böra innefattas i avtalet mellan detta och staten, och de som avse telegrafstyrelsen meddelas i föreskrifter från Kungl. Maj :t till denna styrelse. Den avveckling av det nuvarande bolagets verksamhet, som måste äga rum, innan det nya programbolaget kan träda i verksamhet, synes böra ske i enlighet med den ordning, som finnes föreskriven i § 19 i den ovannämnda mellan telegrafstyrelsen och A.-B. Radiotjänst träffade överenskommelsen.

6—350867

82 YL Sammanfattning av rundradiontredningens förslag. De förändringar i fråga om den svenska rundradion, som utredningens förslag innebära, äro icke många och heller icke genomgripande. Det blir fortfarande telegrafstyrelsen och ett programbolag, som gemensamt ha att svara för verksamheten — det senare under iakttagande av den gamla föreskriften, att radioprogrammen skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå, vara av växlande art, skänka god förströelse samt över huvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio. Och den förändring i fråga om bolagsformen, som utredningen föreslagit, är -— såsom det framhävts — mera av principiell betydelse och innebär icke något underkännande av det nuvarande bolagets verksamhet, vilken enligt utredningens förmenande varit berömvärd. Under försöken att komma till rätta med de förelagda uppgifterna har det hos utredningen funnits en strävan att beträffande allt som genom radion når allmänheten lägga ansvaret på programledningen och på denna ensam —• en strävan som visserligen icke kunnat mynna ut i något direkt förslag men som likväl på grund av sakens betydelse förtjänar ett omnämnande. E t t sådant ansvar hos programledningen förutsätter emellertid, att denna får handla under frihet utan störande ingrepp utifrån. Den bör kontrolleras såväl i fråga om arbetet som syftemålet men i övrigt vara fri från onödig inblandning. Programledningen kan naturligtvis misstaga sig, när den beträder nya vägar, men detta är bättre än att i ängslan ingenting nytt våga. * Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslå alltså utredningsmännen följande: beträffande rundradions organisation i dess helhet: att telegrafstyrelsen i samma utsträckning som hittills bibehålies vid sin befattning såväl med den tekniska delen av rundradioverksamheten och vad därmed sammanhänger som med licensrörelsen; att ett statligt programbolag bildas i enlighet med vad i betänkandet närmare preciserats samt att på grund härav telegrafstyrelsen erhåller i uppdrag att före den 1 juni 1935 uppsäga den till och med den 31 december 1935 gällande överenskommelsen med A.-B. Radiotjänst; att programbolaget erhåller koncession å rundradions programtjänst under sexårsperioden 1936—1941; att telegrafstyrelsen erhåller i uppdrag att successivt övertaga de privata rundradiostationerna; samt

83 att det nuvarande programrådet ombildas till ett radioråd i enlighet med utredningsmännens förslag; beträffande licensmedlen: att av influtna licensmedel en viss del tillfaller statskassan i form av monopolavgift; att tilldelningen till programtjänsten bestämmes till 3:30 kronor per licens, beräknat å medellicenstalet för det löpande året, och att medelstilldelningen till A.-B. Radiotjänst för år 1935 jämväl må utgå efter samma grunder; att av de av telegrafstyrelsen förvaltade licensmedlen årligen från och med 1935 anslås ett belopp av 25 000 kronor till skoldistrikt som bidrag vid inköp av radioapparater; att telegrafstyrelsen bemyndigas att utfärda frilicenser, dels som nu sker till obemedlade blinda, dels ock till andra liknande kategorier i enlighet med utredningsmännens förslag; samt att sedan ovanstående utbetalningar gjorts och sedan telegrafverket tillgodoräknat sig ersättning för den tekniska driften av rundradion och vad därmed sammanhänger samt för licensrörelsen, vad som återstår avsattes till en radiofond, som efter Kungl. Maj:ts prövning må användas för särskilda rundradioändamål.

84 Särskilt yttrande av herrar Seth Ljungqvist

och Gustaf

Reutersivärd.

Undertecknade, som anmält avvikande mening beträffande den av utredningens majoritet under rubriken »V. Rundradion och staten» föreslagna formen för rundradions programorganisation, och som därför icke deltagit i utformningen av ifrågavarande avdelning av betänkandet, få härmed anföra följande: Rundradioutredningen, som haft tillfälle att taga del av hur Radiotjänsts verksamhet under de gångna tio åren utvecklats, har, såvitt vi kunnat finna, icke påvisat vare sig att ett ökat statsinflytande över programledningen vore nödvändigt för ernåendet av ett gott arbetsresultat eller att en statlig organisation skulle garantera ett bättre sådant. Ur denna synpunkt är sålunda en ändring av organisationen — fortfarande enligt vår åsikt — icke påkallad. Vid de debatter, som föregingo beslutet om riksdagens skrivelse angående utredningen av denna fråga, gjordes emellertid i olika sammanhang sådana uttalanden, att man måste antaga, att ett bestämmande inflytande över rundradion på många håll betraktas såsom en prestigefråga för statsmakterna. Då dessutom utvecklingen i utlandet synes gå i riktning mot ett ökat statsinflytande över rundradioverksamheten, kan man vänta, att denna fråga, därest den icke löses i detta sammanhang, inom kort åter kommer upp på dagordningen. Enligt vår uppfattning behöver den svenska rundradion nu arhetsro under en längre tid framåt. Av denna orsak anse vi oss böra tillråda, att en förändring av organisationsformen i ovan antydd riktning nu kommer till stånd. Däremot kunna vi icke instämma i majoritetens förslag, att Radiotjänst skall avlösas av ett nytt, helt statligt företag. Staten torde nämligen kunna beredas ett övervägande inflytande över rundradioverksamheten redan inom ramen av det nuvarande bolaget. Om så får ske, anse vi starka skäl tala för att programverksamheten även i fortsättningen skötes av detta företag. Enligt vår uppfattning stå inga bestämda fördelar att vinna genom att steget nu tages ut till ett helt förstatligande. Såsom framgår av betänkandet, föreslår utredningen icke någon mera betydelsefull förändring beträffande verksamhetens bedrivande utan förordar dess fortsättande i stort sett i samma banor som det nuvarande företaget utstakat. Redan detta talar emot en fullständig omdaning av ledningen för programverksamheten. Därtill kommer, att den good-will, som Radiotjänst under sin tioåriga verksamhet förvärvat, uppenbarligen kan äventyras genom ett alltför radikalt ingrepp. E n helt ny ledning kan icke i detta hänseende utan vidare ta arv av den gamla. Den bråda utveckling på en mångfald områden, som kännetecknat Radiotjänsts verksam-

85 het, kräver dessutom, enligt vårt förmenande, att man vid den förestående omorganisationen beaktar vikten av kontinuitet icke minst beträffande företagets ledning. Inom den nuvarande styrelsen har under årens lopp samlats en fond av praktisk erfarenhet beträffande rundradiorörelsens handhavande, som måste tillmätas ett betydande värde och som man icke utan tvingande skäl bör avhända sig. Ävenså förefaller det oss klokt, att man söker säkerställa, att de inflytelserika intressen, som hittills varit engagerade i rörelsen, också i fortsättningen giva densamma sitt välvilliga stöd. Majoritetens förslag innebär åtskilliga andra olägenheter. Övergången skulle komma att medföra besvär och kostnader. Många av de avtal och överenskommelser av olika slag, som Radiotjänst slutit med enskilda och institutioner, utlöpa i och med att bolagets verksamhet upphör. Om Radiotjänst däremot får fortbestå, äga dessa givetvis alltjämt gällande kraft. En radikal förändring inom ledningen kan också tänkas komma att gå ut över bolagets personal, varibland flera ända sedan rundradions första år ägnat hela sin arbetskraft åt det krävande och i många fall otacksamma programarbetet. Man kan nämligen knappast förvänta, att ett nytt företag i samma grad som det gamla skall vara känsligt för de förpliktelser, som rundradion har mot de medarbetare, vilka gjort betydelsefulla insatser under den första tioårsperioden av rörelsens tillvaro. Vi kunna vidare icke dela majoritetens uppfattning att frågan om aktiekapitalets storlek är utan betydelse. Det företag, som omhänderhar programverksamheten, kan, såsom utredningen i sitt betänkande påpekar, lätt komma att utsättas för oväntade påkänningar av ekonomisk art. Det är sålunda ingalunda uteslutet, att ett årsresultat kan uppvisa underskott. Om icke staten i detta fall åsidosätter aktiebolagslagens bestämmelser beträffande bolags skyldighet att under vissa omständigheter träda i likvidation — vilket vi icke kunna förutsätta — bör aktiekapitalet ha den storlek, att ett måttligt underskott icke åstadkommer sådan verkan. I betraktande av rörelsens år från år ökade omfattning ha vi i vårt förslag ansett lämpligt att aktiekapitalet bestämmes till 270 000 kronor. Ett om också blott till formen enskilt bolag lärer dessutom knappast kunna undgå skatteskyldighet för uppkommande överskott. Även ur denna synpunkt är det av betydelse, att aktiekapitalet icke sättes till ett alltför lågt belopp. Vi ha intet att invända mot majoritetens förslag att bolagsstyrelsen skall utökas från nuvarande sju till nio ledamöter för att bereda möjlighet till ökad representation åt landsorten. Då det torde böra ankomma på de statliga myndigheterna att tillse, att landsortens representation ordnas på ett lämpligt sätt, föreslå vi, att sex av de nio styrelseledamöterna utses av Kungl. Maj:t. För att säkerställa programledningens oberoende av varje politisk maktkonstellation, vilket riksdagen i sin skrivelse i frågan framfört såsom ett önskemål, föreslå vi att de sex statliga ledamöterna utses för en tid av sex år. Om en successiv förnyelse av styrelsen anses önskvärd kan detta tillgodoses därige-

86 nom, att två ledamöter avgå vartannat år. Av den första uppsättningen ledamöter skulle i detta fall två jämte en suppleant utses for två år, två ledamöter jämte en suppleant för fyra år samt slutligen två ledamöter jämte en suppleant för sex år. De styrelseledamöter, som utses av innehavarna av preferensaktierna, torde i vanlig ordning böra väljas för ett år i sänder vid ordinarie bolagsstämma. • Under hänvisning till det ovanstående få vi föreslå, att förhandlingar upptagas med A.-B. Radiotjänst i ändamål att åvägabringa en ombildning av bolaget enligt följande linjer: Det nuvarande aktiekapitalet — 180 000 kronor — nedskrives till hälften genom återbäring till aktieägarna samt förvandlas till ett preferensaktiekapital med rätt till 4 % utdelning. Staten beredes tillfälle att ingå i bolaget med ett stamaktiekapital å 180 000 kronor. I styrelsen insätter staten sex ledamöter jämte tre suppleanter och innehavarna av preferensaktierna tre ledamöter jämte två suppleanter. Det så ombildade bolaget beviljas koncession å rundradions programverksamhet för sexårsperioden 1936—1941.

Särskilt yttrande av herr Seth

Ljungqvist.

Undertecknad har icke kunnat biträda utredningens förslag om monopolavgift på rundradiorörelsen. Utkrävandet av en sådan är enligt min mening liktydigt med att rundradiorörelsen pålägges en skatteskyldighet, som den, med dess lika obestridliga som obestridda kulturuppgift i samhället, borde vara befriad ifrån. När den tidpunkten kommer, och den kan redan nu skönjas, då hela licensintäkten — och sålunda även den inom den nuvarande licensavgiftens ram föreslagna monopolavgiften — behöves för rörelsens egna skiftande behov, på vilka det föreliggande betänkandet ger talrika exempel, bör denna intäkt också vara tillgänglig för detta och endast för detta ändamål. Så länge ett överskott finnes, bör detta enligt min mening fördelas mellan staten, som vid rörelsens start iklädde sig den ekonomiska risk, som då ansågs föreligga, och rundradiorörelsen, förslagsvis på så sätt, att hälften av överskottet för varje år fonderas och bildar en rörelsens speciella reservfond för tryggandet av dess lugna utveckling och avsedd att användas när och på sätt Kungl. Maj:t bestämmer. Fonden, vars maximistorlek bestämmes av statsmakterna, bör, sedan den en gång nått bestämd storlek, fortlöpande fyllas i den mån medel därur tagas i anspråk och överskott föreligga.

Bilaga 1

REDOGÖRELSE FÖR RUNDRADION 1 SVERIGE OCH I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER PÅ UPPDRAG AV RUNDRADIOUTREDNINGEN UTARBETAD AV UTREDNINGENS SEKRETERARE.

88 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. A.

Inledning.

K o r t historik

B.

Rundradion

i Sverige

C

•

89 91

I.

D e svenska s t a t s m a k t e r n a och r u n d r a d i o n Rundradiorörelsens uppkomst och organisation s. 91. — Programrådet s. 100. — Rundradion i riksdagen s. 103.

91 II.

R u n d r a d i o n s t e k n i s k a organisation Rundradion i telegrafstyrelsen s. 111. — Rundradions tekniska personal s. 111. — Radiostationerna s. 111. — De svenska våglängderna s. 111. — Av rundradion disponerade ledningar s. 112. — Radiostörningarnas bekämpande s. 113. —• De privata rundradiostationerna s. 113.

111 III.

D e n ekonomiska g r u n d e n för r u n d r a d i o n i Sverige Licensavgifter s. 114. — Licensmedlens förvaltning s. 114. — Radiotjänsts andel och budget s. 115.

114 IV.

Programorganisationen Allmän organisation s. 117. — Föredragsavdelningen s. 118. — Mnsikavdelningen s. 124. — Teateravdelningen s. 125. — Avdelning för diverse program s. 129. — Programstatistik s. 132.

117 V.

E u n d r a d i o n s s a m a r b e t e m e d a n d r a i n s t i t u t i o n e r och organisationer . . Rundradion och pressen 9. 134. — Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt s. 136. — Religiösa institutioner s. 136. — Skolöverstyrelsen s. 137. — Lantbrnksstyrelsen s. 139. — Kungl. teatern s. 139. — Orkesterföreningarna s. 140. — Stim s. 141. — Svenska musikerförbundet s. 142. — Dramatiska teatern s. 143. — Sveriges författareförening s. 144.

134 Rundradion i vissa främmande länder Inledande översikt s. 146. — Danmark s. 147. — Finland s. 151. — Norge s. 158. — Belgien s. 163. — England s. 164. — Frankrike s. 166. — Italien s. 168. — Polen s. 169. — Schweiz s. 171. — Sovjetunionen s. 172. — Tjeckoslovakien s. 174. — Tyskland s. 175. — Ungern s. 176. — Österrike s. 177. — Amerikas förenta stater s. 179. — Japan s. 180.

89 A. Inledning. De första radiotelegrafiska överföringarna utfördes 1897 av Marconi. 25 år senare hade också radiotelefonien utvecklats därhän att den var lämpad för en sådan programutsändning, som senare fått benämningen rundradio. De första praktiska försöken i större skala genomfördes i U. S. A. under 1921. Den första ordnade randradiorörelsen i Europa kom till stånd i England, da British Broadcasting Company där började sin verksamhet den 1 januari 1923. I Sverige utförde telegrafverket de första praktiska försöken vintern 1921—1922. Under' åren 1923—1924 gjordes de första regelbundna försökssändningarna från Stockholm, Göteborg och Boden, den 3 oktober 1924 bemyndigade Kungl. Maj:t telegrafstyrelsen att med A.-B. Radiotjänst sluta avtal angående rundradiorörelsens ordnande i Sverige och den 1 januari 1925 började A.-B. Radiotjänst sin verksamhet. Under det senaste decenniet har rundradiorörelsen utvecklats med stor hastighet i alla jordens länder. Antalet radiostationer världen runt — som framgår av tabellen 17 — utgjorde den 1 januari 1934 1 472 med en antenneffekt av cirka 9 000 k W . De europeiska stationernas antal var 293 med en totalstyrka av cirka 4 800 kW. Det största antalet stationer finns i U. S. A., som har icke mindre än 639 stationer. I Sovjetunionen finnas 85 stationer, i Chile 71, i Australien 57, i Japan 25. Näst efter Ryssland har i Europa Sverige det största antalet stationer, nämligen 31. De internationella frågorna inom radioområdet regleras på världskonferenser mellan av de olika staternas regeringar utsedda ombud, varvid besluten sammanfattas till en konvention, som i vederbörlig ordning underställes vederbörande regeringar för ratificering. Den nu gällande konventionen antogs av den radiokonferens, som sammanträdde i Madrid år 1932. För studiet av de radiotekniska frågorna sammanträder mellan de stora internationella konferenserna en likaledes internationell rådgivande teknisk kommitté. För uppdelning av de europeiska rundradiofrekvenserna mellan 150 och 1 500 kc/s (2 000—200 meters våglängd) har under våren 1933 en statlig konferens sammanträtt i Luzern. Besluten på sistnämnda konferens, som Sveriges ombud dock med hänsyn till frågan om våglängden för Motala icke ansåg sig kunna biträda, trädde i kraft den 15 januari 1934. Jämte de mellanstatliga radiokonferenserna äger också ett internationellt samarbete rum mellan de olika ländernas rundradioorganisationer. Dessa

90 Tabell 17. Antalet rundradiostationer på jorden den 1 januari 1934. 293 Afrika

Europa Belgien Bulgarien Danmark Danzig Estland Finland Frankrike Irland Island Italien Jugoslavien Lettland Lithauen Luxembourg Nederländerna Norge Polen Portugal Rumänien Schweiz Sovjetunionen Spanien Storbritannien Sverige Tjeckoslovakien Turkiet Tyskland Ungern Österrike

Asien Brittiska Indien Ceylon Filippinerna Hong-Kong Indokina Japan Kina Malajstaterna Siarn

Algeriet Egypten Kanarieöarna Kenya Madagaskar Marocko Reunion Sydafrikanska unionen Tunisien

9 1 3 1 2 8 25 3 1 • . • • 14 3 2 1 1 3 14 7 1 2 6 85 8 16 31 6 1 25 7 7

Nord- och Centralamerika Alaska Costa Rica Dominikanska republiken Förenta staterna Guatemala Haiti Honduras Kanada Kuba Mexiko Panama Porto Rico Salvador Terre Neuve

25 10 1 • . • 3

847 2 7 1 639 2 1 2 70 52 58 6 1 1 5

Sydamerika 48

4 1 3 1

15 1 2 1 1 1 1 1 6 1

Argentina Bolivia Brasilien Chile Paraguay Peru Uruguay Venezuela

177 39 1 22 71 4 ,...8 36 1

Oceanien Australien Nya Zeeland

92 57 35

sammanslöto sig 1925 till radiounionen'— Union Internationale de la Radiodiffusion. Aktiva medlemmar i denna äro så gott som alla europeiska nationella rundradioorganisationer och den räknar dessutom som korresponderande medlemmar ett stort antal av de andra kontinenternas viktigaste rundradioföretag. U. I. R. står under ledning av ett förvaltningsråd (Conseil d'Administration), vilket består av en representant för varje aktiv medlem. Rådet räknar för närvarande 21 medlemmar och sammanträder i regel en gång om året. Det handlägger frågor av teknisk, juridisk, ekonomisk och konstnärlig art. För frågor rörande fördelningen av våglängder har unionen tillsatt en teknisk kommission samt upprättat en särskild kontrollstation i Bryssel.

91 B. Rundradion i Sverige. I. De s v e n s k a s t a t s m a k t e r n a och r u n d r a d i o n . Rundratliorörelsens uppkomst och organisation. A r 1921 började, som tidigare framhållits, telegrafstyrelsen med vissa försökssändningar, vilka på hösten 1923 övergingo i ' regelbundna utsändningar vissa dagar i veckan och för vilka telegrafstyrelsen själv handhade programtjänsten. I februari 1923 hade telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t sökt — så långt det då var möjligt — uppdraga konturerna för en rundradioorganisation i Sverige. Med anledning av denna framställning anbefallde Kungl. Maj:t den 29 juni 1923 telegrafstyrelsen dels att efter de förberedande utredningar, som befunnos erforderliga, på lämpligt sätt infordra anbud om rätt till utövande av rundradiorörelsen enligt av Kungl. Maj:t skisserade riktlinjer, dels ock att inkomma med de förslag i ämnet, vartill på grund av eventuellt ingivna framställningar eller eljest kunde finnas anledning. I den med anledning av detta Kungl. Maj:ts uppdrag inlämnade framställning den 20 augusti 1924 angående rundradiorörelsens i Sverige ordnande förordade telegrafstyrelsen A.-B. Radiotjänst, då endast bestående av tidningsföretag, såsom lämplig institution att handhava programtjänsten. Enligt styrelsens åsikt erbjöde intet annat företag större garantier gentemot staten och allmänheten för ett vederhäftigt och lojalt handhavande av denna än det av den svenska pressen grundade företaget. Å andra sidan voro den svenska pressens direkta medverkan i rundradiorörelsen genom det av densamma bildade bolaget av ett värde, som icke borde åsidosättas. E t t annat om tillståndet konkurrerande företag, fabrikant- och radiohandlarintresset, fick efter de därpå följande förhandlingarna inträda med en tredjedel i det företag, fortfarande benämnt A.-B. Radiotjänst, som erhöll enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande koncession att omhänderha programtjänsten. I den mellan detta bolag och telegrafstyrelsen träffade överenskommelsen, som skulle reglera samarbetet dem emellan och vilken överenskommelse godkändes av Kungl. Maj:t jämlikt brev den 3 oktober 1924, gjordes vissa ändringar den 22 juni 1926. Den 8 juni 1927 träffades en ny överenskommelse som alltjämt är gällande med ändringar och tillägg av den 26 augusti 1932 och den 14 augusti 1934. Här återgives dels den nu gällande överenskommelsen sådan den föreligger efter införandet av dessa ändringar, dels den nu gällande bolagsordningen för A.-B. Radiotjänst.

92 överenskommelse

mellan

telegrafstyrelsen

och

Radiotjänst,

Mellan Kungl. Telegrafstyrelsen, här nedan kallad styrelsen, och Aktiebolaget Radiotjänst, h ä r nedan kallat bolaget, är följande överenskommelse träffad rörande rundradiorörelsens i Sverige ordnande. § 1. Med rundradiorörelse förstås utsändandet från trådlösa sändarestationer — rundradiostationer — av sång, musik, tal, nyheter, tidssignaler, väderleksrapporter, föredrag, predikningar, språklektioner o. dyl. av allmänt och aktuellt intresse, vilken utsändning är avsedd att av den därav intresserade allmänheten avlyssnas medelst radiomottagningsapparater. § 2. Under den tid, denna överenskommelse gäller, äger bolaget bedriva rundradiorörelse i Sverige på de villkor, som här nedan angivas. § 3. Av styrelsen uppförda eller från enskilda övertagna rundradiostationer ställas av styrelsen till bolagets disposition för rundradioändamål under sammanlagt cirka 3 600 timmar per år och station. Dessa stationer underhållas och betjänas av styrelsen på sätt och i den omfattning nedan sägs. i Styrelsen anskaffar och underhåller all den tekniska materiel, som erfordras för rundradioprogrammens upptagande, ävensom ledningar från de av bolaget anordnade ordinarie upptagningslokalerna (se punkt 4), dels till sändarstationerna å resp. platser, dels ock till sådana av bolaget anordnade mera permanenta upptagningsplatser, som ligga inom stationsortens frikrets (se telefonreglemeiitet § 11). Styrelsen tillhandahåller erforderlig betjäningspersonal för de förstärkningsanordningar, som eventuellt komma att behövas i samband med ovannämnda upptagninslokaler. Styrelsen upplåter, i den mån rikstelefonnätet låter tekniskt utnyttja sig därtill, erforderliga reläledningar under cirka 3 600 timmar per år för överförandet av rundradioprogrammen sändarstationerna emellan. Styrelsen äger dock att ersätta dessa ledningar med andra likvärdiga överföringsanordningar. Styrelsen ombesörjer och bekostar inkasseringar av de i punkt 5 här nedan omnämnda avgifter, som innehavare av radiomottagningsapparater hava att erlägga, samt tillhandahåller bolaget för rörelsens bedrivande m. m. erforderliga medel i enlighet med vad i punkterna 5 och 6 närmare bestämmes. Styrelsen äger avgöra om och i vad mån särskilda åtgärder skola vidtagas för inkasserande av sådana avgifter, som icke godvilligt erläggas, men bolaget är oförhindrat att till styrelsen inkomma med framställningar och förslag i sådan fråga. Styrelsen förbinder sig att tillse, att stationerna hållas i jämnhöjd med teknikens framsteg, samt att för rundradiorörelsens utveckling och förkovran ombesörja försök och experiment, allt om och i den mån styrelsen så prövar erforderligt samt denna gren av telegrafverkets rörelse därtill lämnar tillgång. I n n a n beslut fattas om anordnande av ny rundradiostation eller övertagande av privat sådan skall bolagets mening h ä r u t i n n a n inhämtas. Vad beträffar sådana privata rundradiostationer, som jämlikt punkten 10 här nedan lämnats tillstånd till bedrivande av rundradiorörelse i viss omfattning, tillhandahåller styrelsen på sin bekostnad de ledningar för programmens överförande till dem, som styrelsen prövar erforderliga, varjämte styrelsen bestrider de kontanta bidrag till dessa stationers drift, som må komma att tillerkännas dem. § 4. Det åligger bolaget att anordna och bekosta rundradioprogram vid samtliga stationer för rundradioändamål, vilka drivas av styrelsen, samt att i den mån styrel-

93 sen prövar så böra ske bekosta erforderliga, av styrelsen godkända upptagningslokaler för varje dylik station, jämte dessa lokalers inredning ävensom i samband därmed behövliga utrymmen för nödiga förstärknings- och kontrollapparater. Bolaget skall hålla och avlöna erforderlig personal i upptagningslokalerna för programmens utförande. Rundradioprogrammen, som i regel böra uppgöras för vecka, skola genom bolagets försorg på lämpliga tider i förväg tillställas pressen för offentliggörande. P r i v a t a rundradiostationer äga att utan ersättning till bolaget använda sig av bolagets rundradioprogram. § 5. Tillstånd (licens) att innehava radiomottagningsapparat meddelas av styrelsen med stöd av Kungl. Maj :ts brev till styrelsen den 26 mars 1926 eller i enlighet med de ändrade grunder, som framdeles kunna varda av Kungl. Maj :t fastställda. Bolaget äger av styrelsen utfå vad som erfordras för täckande av de med bolagets rörelse förenade kostnader samt dessutom såsom gottgörelse för sin medverkan till rundradiorörelsens bedrivande vad som utöver egna intäkter erfordras till nödiga avskrivningar, avsättningar till skatte- och reservfonder samt utdelning till aktieägarna (jämför punkterna 14 och 15) dock tillsvidare sammanlagt för kalenderår räknat högst ett belopp, svarande mot kronor 3: 30 per licens för de 600 000 första licenserna samt kronor 1: 65 för de nämnda antal överskjutande licenserna; skolande ifrågavarande ersättningsbelop beräknas efter det för 4:e kvartalet nästföregående år gällande licensantalet. 1 Bolaget är berättigat att erhålla alla upplysningar, som styrelsen kan lämna, angående licensbeståndet och därmed sammanhängande frågor. Det är Kungl. Maj:t förbehållet att bestämma, för vilka radiomottagningsapparater licensavgift skall erläggas eller icke. § 6. Jämlikt punkten 5 utgående belopp utbetalas, efter rekvisition, i mån av behov. Under en och samma kalendermånad må dock bolaget äga utbekomma högst 1/1„ av det bolaget jämlikt punkt 5 tillkommande högsta medelsbeloppet jämte vad bolaget för tidigare månader under samma år enligt nu angivna grunder ägt utbekomma men icke uttagit, med den jämkning däri, som kan betingas av maximibeloppets höjande jämlikt punkt 5. H a r bolaget under räkenskapsåret utbekommit mera än vad som enligt punkt 5 rätteligen bort till bolaget utbetalas, skall sådant överskott till styrelsen återbäras. Bolaget är skyldigt att ställa av styrelsen godkänd säkerhet för de penningmedel, som bolaget för bedrivande av sin rörelse kan komma att förskottsvis uppbära av styrelsen. § 7. Rundradioprogrammen, vilka skola vara av växlande art och skänka god förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå, och vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. 1 I överenskommelsen av den 8 juni 1927 kvarstår här oförändrad följande bestämmelse, vilken sålunda alltjämt äger formell giltighet: Skulle det nuvarande licensbeståndet, beräknat till 288 000 licenser för år, nedgå och det till bolaget enligt nyssnämnda grunder utgående maximibeloppet icke förslå till fortsatt upprätthållande av bolagets verksamhet på i huvudsak oförändrat sätt, må maximibeloppet på så sätt höjas, att till grund för detsammas beräkning lägges nyssberörda licensantal.

94 Rundradiorörelsen skall så bedrivas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas. Bolaget skall i nu angivna hänseenden meddela direktiv åt de privata rundradiostationerna. De allmänna riktlinjerna för rundradioprogrammens läggning och för rörelsens bedrivande skola uppgöras i samförstånd med styrelsen. Bolaget skall vara underkastat de bestämmelser om kontroll över rundradioprogrammen, som Kungl. Maj :t kan komma att utfärda. § 8. Bolaget är beträffande rundradioprogrammen ansvarigt för att enskild r ä t t ej kränkes. § 9. Rundradioprogrammen må ej innehålla andra dagsnyheter eller därmed jämförliga meddelanden än sådana, som tillhandahållas genom Tidningarnas Telegrambyrå aktiebolag eller annat av styrelsen och bolaget godkänt organ. Annonsering eller reklam får i rundradioprogrammen icke äga rum under annan form än att, därest person eller firma bestrider kostnaden för program och — i förekommande fall — för den därmed förenade utsändningen eller lämnar bidrag till privat rundradiostations drift, detta må göras till föremål för ett omnämnande. § 10. Vid meddelande av tillstånd till utförande eller nyttjande av radioanläggning eller radiomottagningsapparat kommer att stadgas, att innehavaren icke äger att genom vidarebefordran eller reproduktion kommersiellt utnyttja det nyhetsmaterial, som utsändes medelst rundradio. Såsom villkor för erhållande av Kungl. Maj :ts tillstånd till utförande eller nyttjande av radioanläggning kommer vidare att föreskrivas, att rundradiorörelse från anläggningen icke må bedrivas i annan mån än styrelsen, efter bolagets hörande, sådant medgiver. Vad i denna punkt är stadgat äger icke avseende å meddelande från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt eller annan statsinstitution. § 11. Bolaget skall utan anspråk på ersättning vara skyldigt att ombesörja utsändande, i samband med utsändandet av rundradioprogrammen, av sådana statliga meddelanden, som styrelsen bestämmer, ävensom på anmodan av kuststation av meddelanden om nödsignaler från sjön. Bolaget skall vidare utan anspråk på gottgörelse ställa sig till efterrättelse av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter om ändring i utsändningstider eller inskränkningar i desamma, ävensom på anmodan av kuststation avbryta pågående utsändning, som stör nödsignaler från sjön. Bolaget äger icke framställa ersättningsanspråk gentemot styrelsen, därest utsändningarna på grund av fel å ledningar eller stationer fördröjas eller helt eller delvis förhindras eller förfelas. § 12. Utsändningarna, som skola vara dagliga och per år uppgå till cirka 8 600 timmar, skola förläggas å tid, som av styrelsen godkännea.

95 Å tid utöver 3 600 timmar per år och station må bolaget nyttja stationerna endast efter medgivande av styrelsen och mot den ersättning per timme och station varom överenskommelse träffas. Det är styrelsen obetaget att å annan tid nyttja stationerna jämte upptagningslokaler för sådan utsändning, som är avsedd för skolor och läroanstalter eller eljest för undervisningsändamål, ävensom för spridande av statliga kungörelser och meddelanden samt för telegrafverkets räkning. § 13. Bolaget förpliktar sig att tillse, att de medel som inflyta till bolaget bliva på ändamålsenligaste sätt och med iakttagande av god ekonomisering använda för rundradiorörelsens direkta bedrivande. Bolaget förbinder sig att icke använda influtna medel till täckande av annonskostnader för programmen, i vidare mån än som för särskilda undantagsfall kan av bolagets styrelse genom för varje gång enhälligt fattat beslut bestämmas. Bolagets ersättning till Tidningarnas Telegrambyrå för anskaffande av nyhetsmaterial må ej överstiga ett belopp, svarande mot 16-5 öre per licens och år för de 500 000 första licenserna samt 8-25 öre för de nämnda antal överskjutande licensern a ; skolande ifrågavarande ersättningsbelopp beräknas efter det för 4:e kvartalet nästföregående år gällande licensantalet. § 14. Å bolagets inbetalta aktiekapital må till aktieägarna utdelas högst 7 % för år, dock att, därest under ett eller flera år denna-högsta utdelning ej kunnat lämnas, av senare års utdelningsbara vinst må utbetalas, vad däri brustit. § 15. Till reservfond må sammanlagt icke avsättas mer än att fonden vid varje särskild tid uppgår till 10 % av aktiekapitalet. § 16. Kungl. Maj :t skall äga rätt att utse ordförande och ytterligare en ledamot i bolagets styrelse jämte en suppleant. Av dessa ledamöter skall den ena representera huvudsakligen telegrafverkets intressen och den andra huvudsakligen kultur- och bildningsintressen. Kungl. Maj :t skall dessutom, för tiden från och med 1928 års ordinarie bolagsstämma med bolaget, äga utse en av de två revisorer, som enligt bolagsordningen hava att granska bolagets räkenskaper, ävensom en suppleant för denne; åliggande det bolaget att föranstalta om härför erforderlig ändring i bolagsordningen. För att biträda med upprättande och granskning av radioprogram skall vid sidan av bolagets styrelse finnas ett programråd med den närmare uppgift och sammansättning, som Kungl. Maj:t efter förslag av bolaget bestämmer. Av Kungl. Maj :t utsedd styrelseledamot och suppleant samt revisor ävensom ledamot av programrådet skall äga att av bolaget uppbära ersättning enligt grunder, som, därest överenskommelser ej kan träffas, av Kungl. Maj :t bestämmes. § 17. Styrelsen skall äga full tillgång till bolagets räkenskaper, när helst styrelsen så fordrar.

96 § 18. F ö r e maj månads ingång varje år skall frågan om eventuell ändring av de belopp, som bolaget jämlikt punkterna 5 och 6 äger att av styrelsen utbekomma, göras till föremål för gemensam behandling av styrelsen och bolaget. Resultatet härav skall, därest ändring ifrågasattes från någondera sidan, underställas Kungl. Maj :t som äger bestämma därom. Om Kungl. Maj :ts beslut härutinnan meddelas efter maj månads utgång, skall bolaget utan hinder av den i punkt 22 fastställda uppsägningstiden äga rätt frånträda överenskommelsen med årets utgång, därest meddelande om bolagets önskan därom lämnas styrelsen 14 dagar efter erhållen del av Kungl. Maj :ts beslut. § 19. Därest bolaget försättes i konkurs eller på grund av bestämmelserna i punkt 21 här nedan skiljes från rundradiorörelsens handhavande eller efter denna överenskommelses upphörande nedlägger densamma, är bolaget skyldigt, att hembjuda styrelsen till inlösen de möbler, musikinstrument och anordningar i övrigt, som anskaffats för rörelsen, varvid, därest godvillig överenskommelse ej kan träffas om storleken av lösenbeloppet, detsamma skall bestämmas av tre värderingsmän, valda på sätt gällande lag om skiljemän föreskriver, att u t a n särskilt vederlag på styrelsen överlåta gällande hyreskontrakt rörande bolagets upptagningslokaler, vilka kontrakt styrelsen är pliktig att övertaga, i den mån de blivit av styrelsen för tecknandet godkända; att omedelbart till styrelsen inbetala, vad av till bolaget förskottsvis utbetalade medel belöper på den eventuellt återstående delen av den löpande månaden; att omedelbart träda i likvidation, efter vars avslutande det belopp, varmed bolagets tillgångar må överstiga summan av det inbetalda aktiekapitalet jämte aktieägarnas utdelningsrätt och bolagets övriga skulder, inbetalas till styrelsen. § 20. Tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse må icke dragas inför domstol utan skall, förutom i fall som i punkt 21 avses, därest den icke kan i godo biläggas, hänskjutas till skiljemän enligt gällande lag. § 21. Skulle styrelsen finna, att bolaget så brustit i sina förpliktelser, att styrelsen anser bolaget böra skiljas från rundradiorörelsens handhavande, gör styrelsen framställning därom till Kungl. Maj:t, som äger besluta i frågan. I n n a n sådan framställning sker, skall frågan om, mot vilka förpliktelser bolaget brustit samt i vad mån så kan anses ha varit fallet, hava varit föremål för utredning av en nämnd, sammansatt på sätt gällande lag om skiljemän föreskriver. § 22. Denna överenskommelse träder i kraft fr. o. m. den 15 augusti 1934 1 och gäller tillsvidare under samma tid som överenskommelsen den 8 juni 1927. § 23. Bolaget äger icke utan Kungl. Maj:ts medgivande på annan överlåta denna överenskommelse. 1 Överenskommelsen av den 14 augusti 1934 beträffande ändring i överenskommelsen av den 8 juni 1927 trädde i kraft den 15 augusti 1934. I huvndavtalet av don 8 jnni 1927 har § 22 följande lydelse: Denna överenskommelse skall anses hava trätt i kraft den 1 januari 1927, från och med vilken dag överenskommelsen den 27 november 1924 med däri den 22 juni 1926 gjorda tillägg och ändringar Bkall anses hava upphört att gälla. Överenskommelsen förblir gällande intill utgången av år 1929. Om den icke uppsäges till upphörande från någondera sidan minst sju månader före sistnämnda tidpunkt, anses densamma förlängd på ytterligare ett år och så allt framgent.

97 Bolagsordning

för A.-B.

Radiotjänst.

1. Detta bolag, vars firma är Aktiebolaget Radiotjänst, är grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910. 2. Bolagets verksamhet har till ändamål idkandet av rundradiorörelse jämte annan därmed förenlig verksamhet. 3. Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm. 4. Bolagets aktiekapital skall utgöra minst Etthundratusen (100 000) kronor och högst Trehundratusen (300 000) kronor. 1 5. Aktie skall lyda å Etthundra (100) kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man. Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot avlämnande av talongen, behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal, och förfares på samma sätt allt framgent. C. Alla aktier medföra samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst. 7. H a r aktiebrev förlorats och ägaren därom hos bolagets styrelse gjort anmälan samt styrkt, att efterlysning skett minst tre gånger i allmänna tidningarna och därjämte i minst två andra i Stockholm utkommande dagliga tidningar, må bolaget, efter det att ett år förflutit, sedan efterlysning sista gången varit införd utan att aktiebrevet tillrättakommit, låta utfärda nytt aktiebrev under benämning »dublettaktiebrev», försett med samma nummer som det förlorade och ställt till den, som enligt bolagets aktiebok är ägare av aktien; ägande styrelsen därvid att iakttaga de åtgärder och föreskriva de villkor, som kunna anses erforderliga till bolagets skyddande mot förlust i händelse det såsom förlorat ansedda aktiebrevet tillrättakommer och anspråk lagligen kan på detsamma mot bolaget grundas. 8. H a r annorledes än genom giftorätt, arv eller testamente aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas förutvarande aktieägare till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas, samt, där äganderätten övergått genom köp, uppgift lämnas om den betingade köpesumman. N ä r aktie sålunda till inlösen hembjudits, skall styrelsen därom underrätta bolagets förutvarande aktieägare på sätt som om meddelande till aktieägarna är föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, att skrifth g e n anmäla sig hos styrelsen inom fjorton dagar därefter. Anmäla sig flera, 1

Aktiekapitalet bestämdes från början till 180 000 kronor.

7—351)887

98 skall företrädesrätten dem emellan bestämmas genom lottning, verkställd av notarius publicus, dock att, därest samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först, så iångt ske kan, skola jämnt fördelas bland dem, som vilja lösa. Därest överenskommelse ej kan träffas om lösens belopp, skall detta belopp, motsvarande akties verkliga värde, dock högst dess nominella värde, bestämmas av tre skiljemän, utsedda enligt gällande lag av den 28 oktober 1887, utan rätt för p a r t som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten under rättens prövning. Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller, sedan lösebeloppet å dylik aktie i behörig ordning fastställts, aktien ej inom fjorton dagar därefter inlöses, äger den, som hembudet gjort, att bliva för aktien registrerad. 9. Av bolagets aktier må allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 § 2 stycket av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i r ä t t e n att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; dock att u t a n hinder av det nu gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 § av berörda lag. 10. Bolagets styrelse består av sju ordinarie ledamöter med det antal suppleanter för dem som bolagsstämman äger besluta. Kungl. Maj:t äger av dem utse två ordinarie ledamöter och en suppleant för dessa, övriga ledamöter och suppleanter skola väljas vid ordinarie bolagsstämma för ett år i sänder. Avgående ledamot eller suppleant kan återväljas. Styrelsen är beslutför, när fyra ledamöter äro tillstädes. Avgår styrelseledamot innan den tid, för vilken han blivit vald, gått till ända, må, även om suppleant ej finnes, med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie bolagsstämma, därest styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter. Kungl. Maj:t äger att till styrelsens ordförande förordna en av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Styrelsen, som inom eller utom sig utser en verkställande direktör, sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören. Styrelsens ledamöter och suppleanter åtnjuta för sin förvaltning arvoden, vilka bestämmas av bolagsstämman; de av Kungl. Maj:t utsedda ordinarie ledamöterna av styrelsen och suppleanten för dem äga dock r ä t t underställa arvodesbeslutet, i den del beslutet berör dem, Kungl. Maj:ts prövning. 11. Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman. 12. Granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall verkställas av två revisorer, för vilka lika antal suppleanter skola finnas. Av dessa utses den ene jämte suppleant för honom av Kungl. Maj:t och den andre jämte suppleant för honom av aktieägarna å ordinarie bolagsstämma.

99 13. Bolagets räkenskaper skola den 31 docember varje år i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes. 14. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året inom maj månads utgång. A denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte vinst- och forlustraknmg och balansräkning för det förflutna räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen. Utom de övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas, skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling förekomma nämligen: ' 1. fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revisorernas utlåtande avser; 2. fråga om fastställelse av balansräkningen för det gångna räkenskapsåret3. fråga om användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit, 'samt därest vinstutdelning beslutas, när densamma får av aktieägarna lyftas4. val av styrelse; samt 5. val av revisor och revisorssuppleant för tiden intill nästa ordinarie bolags15. - V i d bolagsstämma må ej någon, vare sig för egna eller för andras aktier, rösta tor mer an J / 10 av antalet vid stämman företrädda aktier. 16. Av till utdelning tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst sju procent av aktiebeloppet; dock må aktieägarna, därest under ett eller flera år ovan angivna högsta tillåtna utdelning ej kunnat lämnas, av senare års utdelningsbara vmst bekomma, vad däri brustit.

17. Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom v W s t ä m m a n 0 * ** S t y r e l S 6 n '

varefter

av

närvarande röstberättigade välja ordförande

Omröstning vid stämman sker öppet, dock att, därest sluten omröstning påkallas av någon aktieägare, omröstningen skall ske på dylikt sätt.

18. S

mS!f K

till bol

.

^sstämmja

^ I L T J Z ^ ^ ^

ävBUaom andra meddelanden till aktieägarna skola ske

fÖrSänd<3lSe

' *?*" ** W l « * t o » Se*ast **

100 Programrådet. I enlighet med den överenskommelse, som träffats mellan telegrafstyrelsen och A.-B. Radiotjänst, skulle vid sidan av bolagets styrelse för biträde med upprättande och granskning av radioprogram finnas ett programråd med den närmare uppgift och sammansättning som Kungl. Maj :t efter förslag av bolaget bestämde (§ 16). I en den 28 november 1924 dagtecknad skrivelse underställde Radiotjänst Kungl. Maj :ts prövning ett av bolaget upprättat förslag till bestämmelser rörande omförmälda programråd. Enligt detta förslag skulle programrådets uppgift vara »av rådgivande natur», skolande rådet i sådant avseende biträda med upprättande och granskning av rundradioprogrammen. Programrådet skulle sammanträda på kallelse av bolagets verkställande direktör eller programrådets ordförande i samråd med verkställande direktören. Under vintersäsongen borde programrådet i regel sammanträda en gång i månaden. Genom beslut den 12 december 1924 godkände Kungl. Maj:t detta förslag och förordnade, att rådet skulle bestå av högst fem ledamöter, varav Kungl. Maj:t skulle utse en samt telegrafstyrelsen och musikaliska akademien vardera en. Därjämte skulle stadskollegiet i Stockholm äga utse en ledamot samt Folkbildningsförbundet och Arbetarnes bildningsförbund gemensamt en ledamot. Sedan dessa föreskrifter tillämpats under år 1925, första året av programrådets verksamhet, meddelade programrådet i sin till Kungl. Maj :t inlämnade årsredogörelse för 1925, att det efter vunna erfarenheter icke funnit föreskrifterna tillfredsställande, och föreslog därför vissa förändringar. Häri instämde A.-B. Radiotjänsts styrelse, som framhöll, att programrådets svävande bestämmelser hade sin förklaring däri, att man vid rådets tillsättande saknade praktisk erfarenhet angående olika organisationsformers lämplighet, samt föreslog att den praxis som utbildat sig under första året — nämligen att programrådets uppgift begränsats till att vara ett slags radions opinionsnämnd — skulle av Kungl. Maj :t konfirmeras. Med anledning av programrådets och Radio' tjänsts skrivelser utfärdade Kungl. Maj:t en ny instruktion för programrådet i kungl. brev av den 15 oktober 1926 enligt följande: § 1Programrådet har till uppgift att vara ett vid sidan av aktiebolaget Radiotjänsts styrelse stående organ för samtliga svenska rundradioprograms granskning och bedömande från allmänna synpunkter. Rådet äger befogenhet att självständigt granska programmen, att taga del av de anmärkningar mot desamma, som kunna inkomma till bolaget eller till innehavare av enskild rundradiostation, samt att till Kungl Maj:t eller bolagets styrelse inkomma med de framställningar betraifande programmens innehåll eller i fråga om riktlinjer för programverksamheten, vartill rådet kan finna anledning. Det åligger icke rådet att taga direkt befattning, med det löpande arbetet för programmens anordnande och sammansättning eller att bära ansvar för programvalet.

101 Bolagets styrelse äger påkalla överläggningar med rådet i de frågor, som falla under rådets bedömande, ävensom att infordra rådets yttrande i dylika frågor. Rådet har även att på anmodan avgiva utlåtande till Kungl. Maj:t eller telegrafstyrelsen. § 2. Programrådet skall utgöras av högst nio ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj :t en ledamot, tillika ordförande, samt en ledamot såsom representant för de enskilda sammanslutningar, vilka med vederbörligt tillstånd driva rundradiostationer. Vidare utses en ledamot av telegrafstyrelsen och en av musikaliska akademien, varjämte stadskollegiet i Stockholm äger utse en ledamot samt Folkbildningsförbundet och Arbetarnes bildningsförbund gemensamt en ledamot. Ytterligare ledamöter intill fastställt antal utser Kungl. Maj:t efter förslag av programrådet. Ledamot eller suppleant i bolagets styrelse må ej vara medlem av programrådet. § 3.

Bolagets verkställande direktör och programchef böra och styrelsens ledamöter och suppleanter äro berättigade bevista programrådets sammanträden samt deltaga i däri förekommande överläggningar men ej i besluten.

§4. Programrådet sammanträder på kallelse av ordföranden eller efter kallelse av bolagets verkställande direktör i samråd med ordföranden. Under tiden september—maj bör programrådet i regel sammanträda minst en gång i månaden. över programrådets förhandlingar skall föras protokoll. Arbetsordning i övrigt äger rådet självt fastställa. § 5. Programrådets ordförande åtnjuter arvode av 1000 kronor för år och annan ledamot en ersättning av 20 kronor för bevistat sammanträde. Ledamot, som har sin verksamhet förlagd utom Stockholm, åtnjuter därjämte vid bevistande av sammanträde reseersättning och dagtraktamente efter samma grunder, som gälla för ledamot av bolagets styrelse.

§6. Lokal för programrådets sammanträden anskaffas och bekostas av bolaget, som jämväl bestrider kostnaden för protokollsföring och övriga dylika utgifter. D e n n a instruktion äger a l l t j ä m t giltighet. Den 25 november 1926 a n t o g p r o g r a m r å d e t en a r b e t s o r d n i n g som med vissa ä n d r i n g a r av den 13 j a n u a r i och den 20 maj 1930 a l l t j ä m t gäller. Programrådets arbetsordning h a r följande lydelse: § 1. Under tiden september—maj sammanträder programrådet den tredje tisdagen i varje månad. Mellan dessa ordinarie sammanträden anordnas extra sammanträden

102 i mån av behov. Kallelse till extra sammanträde bör utgå om möjligt fyra dagar före sammanträdets avhållande och sker i vanligt brev med allmänna posten.

§ 2.

Vid ordinarie sammanträden skall utom andra eventuellt förekommande ärenden företagas granskning av föregående månads program samt de uttalanden •— dock ej anonyma •—• om programmen, som kunna hava inkommit till bolaget eller till innehavare av enskild rundradiostation. För att möjliggöra sådan granskning skola samtliga i Sverige utförda rundradioprogram genom sekreterarens försorg kalendermånadsvis samlas och snarast möjligt efter månadens slut tillställas programrådets ordförande. Under månaderna maj, juni och juli utförda program granskas vid septembersammanträdet, därest och i den mån detta icke skett vid under sommaren anordnat extra sammanträde. § 3.

F ö r a t t förbereda ärenden, som skola underställas programrådet, samt i undantagsfall å rådets vägnar handlägga ärenden av särskilt brådskande natur tillsätter rådet ett arbetsutskott. Arbetsutskottet består av rådets ordförande samt ytterligare tvenne ledamöter av rådet, vilka väljas för löpande kalenderår. Utskottet är beslutmässigt, då två av dess medlemmar äro närvarande och om beslutet ense. Vid utskottets sammanträden äga verkställande direktören och programchefen i Aktiebolaget Radiotjänst att närvara och deltaga i förekommande överläggningar.

§ 4.

Inom programrådet fattas beslut med enkel majoritet. Vid lika rösttal gäller ordförandens mening. Rådet är beslutmässigt, då minst fem ledamöter äro närvarande. § 5. Sekreteraren i Aktiebolaget Radiotjänst tjänstgör såsom rådets sekreterare samt ombesörjer i denna egenskap protokollföring ävensom förvaring av rådets handlingar. Vidare ombesörjer sekreteraren utfärdandet av kallelser till rådets sammanträden. I början a v 1930 u t s å g r å d e t en kommitté för u t a r b e t a n d e av riktlinjer för dess v e r k s a m h e t . D e n n a kommitté framlade följande f ö r s l a g : Den av programrådet tillsatta kommittén för utredning av riktlinjerna för rådets verksamhet får härmed avgiva följande rapport. Rådets funktion har under de senare åren visat en tendens att antaga en huvudsakligen negativ inriktning. Verksamheten har sålunda alltmer inskränkts till att rådet tagit del av i främsta rummet i pressen framkommande anmärkningar mot enstaka program och med anledning därav gjort uttalande, som i vissa fall publicerats. Då rådet alltid måste uppmärksamma offentliga anmärkningar mot enstaka programpunkter, kommer denna programkontroll att även i framtiden förbliva nödvändig. Det synes emellertid önskvärt, att rådet i framtiden ger en mera positiv inriktning åt sin verksamhet. Framför allt måste rådet beredas tillfälle att diskutera och om så anses erforderligt i princip uttala sig om de allmänna riktlinjerna för

103 programverksamheten. För detta ändamål böra fullständiga översikter (statistiska uppgifter, förteckning över föredrag, redogörelse för evenemang m. m.) för en gången säsong samt redogörelse för de stora linjerna för en kommande säsongs programverksamhet regelbundet föreläggas rådet. Härigenom blir det lättare för rådet att bilda sig en allmän uppfattning av arbetets läggning, varjämte tillfälle beredes att med anknytning till konkreta fall med Radiotjänsts representanter diskutera de intressen, som de olika rådsmedlemmarna bevaka. Rådets verksamhet omlades i enlighet med kommitténs förslag. Rundradion i riksdagen. Den första lagstiftningen rörande anläggningar för telegrafering eller telefonering utan tråd tillkom 1905 och avsåg att skapa förutsättningar för en statlig kontroll över det trådlösa elektriska kommunikationsmedlet, vilket då stod i början av sin utveckling. I 1905 års lag genomfördes 1907 ändring, avseende att möjliggöra Sveriges anslutning till den konvention som antagits vid en år 1906 hållen internationell kongress rörande telegrafering utan tråd. "Vid 1924 års riksdag beslutades vissa tillägg till denna lag påkallade av rundradioverksamhetens ordnande, närmast rörande »rätten att innehava anordningar för mottagande av radioutsändning samt skyldighet för innehavare av dylika anordningar att bidraga till kostnaderna för nämnda verksamhet». Härvid gav riksdagen uttryck för önskvärdheten av att de avgifter, som komme att av Kungl. Maj :t fastställas för rätten att innehava radiomottagningsanordningar, ej måtte sättas högre, än att praktiskt taget envar måtte kunna bereda sig rätt att innehava dylika anordningar. Det första anslaget till radiostationer äskades i 1924 års statsverksproposition, vari Kungl. Maj:t efter framställning från telegrafstyrelsen föreslog, att telegrafstyrelsen skulle till byggandet av radiostationer få använda någon, icke bestämt fixerad del av det till 17 500 000 kronor upptagna reservationsanslaget för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. Riksdagen biföll vad i statsverkspropositionen föreslagits. Vid behandlingen av dessa frågor anförde kommunikationsministern bl. a. följande: Beträffande den av telegrafstyrelsen berörda frågan angående rundradioverksamhetens ordnande torde böra erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1923 godkänt vissa av mig föreslagna riktlinjer för ordnande av denna verksamhet. Enligt dessa riktlinjer skulle anordnandet av för rundradioändamål avsedda avsändarstationer ankomma på staten, som jämväl skulle förbehålla sig äganderätten till stationerna. Utövandet av den egentliga rundradioverksamheten skulle emellertid överlämnas åt den enskilda företagsamheten, därvid statens stationer på lämpliga tider och villkor skulle ställas till förfogande för ändamålet. Genom rundradio verksamhetens ordnande på nu antytt sätt skulle staten beredas möjlighet att på ett tillfredsställande sätt övervaka och träffa avgörande i fråga om stationernas konstruktion och användning för rundradioändamål, vilket ansetts angeläget med hänsyn till de vidsträckta möjligheterna att från avsändarstationerna nå allmänheten med meddelanden av alla slag. Vidare skulle staten på detta sätt kunna giva stationerna sådan konstruktion och belägenhet, att de med fördel vid behov kunde brukas såsom reservstationer för telegrafverkets korrespondens eller militära ändamål. Såsom ett skäl för statens övertagande av stationerna

•

'

'

'

104 har även åberopats deras ifrågasatta användning för undervisningsändamål, för spridande av meddelanden från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt eller andra officiella meddelanden av olika slag. Enligt uppgift från telegrafstyrelsen skulle tio stationer med en kilowatts antennenergi kunna tillgodose landets behov av avsändarstationer för rundradioändamål. Nu berörda riktlinjer förutsätta vidare, att ifrågavarande verksamhet åtminstone till en början i ekonomiskt hänseende baseras på bland annat årliga bidrag från innehavare av mottagningsapparater för avlyssnande av rundradioutsändning. För att möjliggöra uttagandet av dessa bidrag har det ansetts nödvändigt att fasthålla krav på särskild licens för rätt att innehava mottagningsapparater. För erhållande av dylik licens, vilken skulle gälla allenast ett år i sänder, skulle erläggas viss avgift, varav en del skulle tillfalla staten och återstoden det företag, som komme att övertaga rundradioverksamheten. Anskaffandet av licens skulle emellertid i möjligaste mån underlättas och har man tänkt sig, att allmänheten skulle beredas tillfälle att allenast mot lämnande av de uppgifter, som kunde finnas erforderliga för statens kontrollverksamhet, samt erläggande av den avgift, som kunde bliva fastställd, erhålla dylik licens, vilken i så fall syntes böra tillhandahållas genom telegrafverkets försorg, eventuellt även genom bemedling av andra institutioner. I samband med godkännandet av dessa riktlinjer har Kungl. Maj :t anbefallt telegrafstyrelsen att efter de förberedande utredningar, som kunna finnas erforderliga, på lämpligt sätt infordra anbud å r ä t t till bedrivande av rundradiorörelee samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag i ämnet, vartill kan finnas anledning. E t t ordnande av rundradioverksamheten på sätt ovan antytts förutsätter emellertid, vad r ä t t e n att innehava mottagningsapparater beträffar, sådan ändring av nu gällande lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering utan tråd den 31 augusti 1907, att Kungl. Maj :t får befogenhet att i administrativ väg utfärda generella bestämmelser rörande rundradioverksamheten. Förslag till sådan lagändring torde komma att föreläggas årets riksdag. Med anledning av Kungl. Maj :ts ovannämnda beslut är telegrafstyrelsen för närvarande sysselsatt med utredning angående ordnandet av rundradioverksamheten såväl i ekonomiskt som i tekniskt avseende. H u r u än resultatet av denna utredning må bliva, torde under budgetåret 1924—1925 icke komma i fråga att uppföra mera än ett fåtal avsändarstationer. Kostnaderna, som beräknas till omkring 115 000 kronor för station, torde böra bestridas från anslaget till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. V i d 1925 års riksdag v ä c k t e s i a n d r a k a m m a r e n tvenne motioner om u t s ä n dande p e r r a d i o av a n d r a k a m m a r e n s f ö r h a n d l i n g a r . I motion a v h e r r a r W a r ner R y d é n och E l i e l L ö f g r e n (nr 125) föreslogs » a t t a n d r a k a m m a r e n för sin del m å t t e medgiva, a t t t e l e g r a f s t y r e l s e n m å i k a m m a r e n s plenisal u p p s ä t t a anordningar, som möjliggöra å t e r g i v a n d e genom s. k. r u n d r a d i o av k a m m a r e n s f ö r h a n d l i n g a r , ävensom u p p d r a g a å t k a m m a r e n s p r e s i d i u m a t t b e s t ä m m a , n ä r sådan r a d i o u t s ä n d n i n g m å ä g a r u m » . I motion a v h e r r H a g m a n ( n r 126) h e m s t ä l l d e motionären, a t t a n d r a k a m m a ren m å t t e u t t a l a » a t t från k a m m a r e n s s i d a i n g a e r i n r i n g a r äro a t t g ö r a mot a t t s å d a n a a n o r d n i n g a r v i d t a g a s , a t t k a m m a r e n s ö v e r l ä g g n i n g a r k u n n a , då så anses l ä m p l i g t , å h ö r a s per r a d i o » . A n d r a k a m m a r e n s femte tillfälliga u t s k o t t hemställde a t t i f r å g a v a r a n d e motioner icke m å t t e till någon a n d r a k a m m a r e n s å t g ä r d föranleda, och k a m m a r e n

105 biföll med 115 röster mot 60 utskottets hemställan (andra kammarens protokoll nr 11). Vid 1928 års riksdag hemställde herr Adolf Wallerius i motion i andra kammaren (nr 382) »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning om och på vad sätt en av staten understödd bildningsverksamhet med nyttjande av rundradio må kunna komma till stånd, samt om de förslag till riksdagen som därav kunna föranledas». Andra kammarens första tillfälliga utskott — som berett Radioprogramrådet, A.-B. Radiotjänst och Svenska radioklubbarnas förbund tillfälle att uttala sig i frågan — hemställde att motionen ej måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda. I sin motivering anförde utskottet bl. a.: »Då folkbildningsverksamheten genom rundradio redan i viss mån tillgodoses, och då vidare ännu någon tids erfarenhet synes böra vinnas, innan ytterligare åtgärder till densammas befrämjande ifrågasättas, finner sig utskottet — med allt erkännande av motionärens goda avsikter och i insikt om att på en senare tidpunkt en utredning i motionens syfte kan bliva behövlig — böra för närvarande avstyrka motionen.» Utskottets hemställan blev av kammaren bifallen (andra kammarens protokoll nr 31). Vid 1929 års riksdag hemställde herr M. Västberg i motion i andra kammaren »att andra kammaren för sin del måtte medgiva att Kungl. telegrafstyrelsen må i kammarens plenisal uppsätta anordningar, som möjliggöra återgivande genom s. k. rundradio av kommarens förhandlingar, ävensom uppdraga åt kammarens presidium att bestämma, när och under vilka former sådan radiosändning må ske». Motionen hänsköts till kammarens femte tillfälliga utskott, som i sitt utlåtande nr 7 hemställde »att herr Västbergs ifrågavarande motion icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda». Till utlåtandet fogades en reservation av herrar Västberg, Laurin m. fl., som hemställde om bifall till motionen. Kammaren beslöt i enlighet med utskottets hemställan (protokoll nr 29). Vid 1930 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar — i första kammaren av herr John Sanden och i andra kammaren av herr Bertil Mogård m. fl. — tvenne likalydande motioner, vari hemställdes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt ett över- * förande av rundradion i statens händer helt skulle kunna ske». (Motionen återfinnes i tryck bland första kammarens handlingar under nr 60.) Första kammaren remitterade för sin del motionen till sitt första tillfälliga utskott, som i sitt utlåtande nr 3 avstyrkte motionen med följande motivering: Det torde vara en allmän mening, att A.-B. Radiotjänst på ett i det hela tillfredsställande sätt omhänderhaft ledningen av radioverksamheten i vårt land. Motionären har icke heller såvitt av motionen framgår ansett anledning föreligga att i berörda avseende framställa någon anmärkning. Tvärtom har motionären uttalat, att det vore »orätt att förneka, att den för programval och utsändning ansva-

106 riga ledningen för A.-B. Radiotjänst i stort sett på ett synnerligen objektivt och taktfullt sätt omhänderhaft sin ansvarsfyllda maktbefogenhet». Sitt yrkande om rundradions överförande i statens händer grundar motionären i stället dels på behovet av en enhetlig och objektiv ledning av radioverksamheten och dels på dess landsomfattande betydelse. Såvitt utskottet kunnat finna, kan någon anmärkning för bristande enhetlighet i ledningen av radioverksamheten icke med fog framställas. Själva radioverksamheten och programanskaffningen ligga nämligen helt i händerna på bolagets styrelse och dess organ, och endast den rent tekniska sidan av radioverksamheten ombesörjes av ett statens organ, telegrafstyrelsen, men sistnämnda förhållande har givetvis icke någon inverkan på enhetligheten i själva verksamhetens ledning. Hänsynen till behovet av en objektiv ledning synes icke heller kräva ett förstatligande av rundradioverksamheten. Enligt den erfarenhet, som hittills kunnat vinnas härom, har i nämnda hänseende några missförhållanden, som kunna åberopas till stöd för motionärens yrkande, icke förekommit, och motionären själv har, såsom ovan nämnts, för sin del vitsordat, att den hittillsvarande ledningen omhänderhaft verksamheten på ett i stort sett synnerligen objektivt sätt. Om sålunda å ena sidan sådana missförhållanden, som kunna motivera ett förstatligande av rundradion, icke synas föreligga, torde, å andra sidan, några bestämda fördelar av statens övertagande av rundradioverksamheten åtminstone icke för närvarande stå att vinna och hava icke heller av motionären påvisats. Däremot synes icke uteslutet, att rundradions övertagande av staten skulle, såsom telegrafstyrelsen antytt, kunna äventyra den hittills gynnsamma utvecklingen av rörelsen. Utskottet vill slutligen erinra om den kontroll från statens sida, som ledningen av A.-B. Radiotjänst är underkastad. Såsom av telegrafstyrelsens yttrande framgår utgöres bolagets styrelse av sju personer. Av dessa utses två, däribland ordföranden, av Kungl. Maj:t. E n av bolagets tvenne revisorer utses likaledes av Kungl. Maj:t. I det s. k. programrådet, som för närvarande består av nio ledamöter, utser Kungl. Maj:t fem. Av övriga ledamöter utse telegrafstyrelsen, musikaliska akademien och stadskollegiet i Stockholm vardera en ledamot, samt Folkbildningsförbundet och Arbetarnes bildningsförbund tillsammans en ledamot. Tillfredsställande garantier för ett objektivt och i övrigt lämpligt handhavande av radiorörelsen finnas således även under nuvarande organisationsform. T i l l u t s k o t t s u t l å t a n d e t fogades en reservation av h e r r W a g n s s o n m. fl., som h e m s t ä l l d e om bifall till motionen. F ö r s t a k a m m a r e n beslöt i enlighet med v a d u t s k o t t e t föreslagit (protokoll nr 24). A n d r a k a m m a r e n r e m i t t e r a d e för sin del motionen till sitt första tillfälliga u t s k o t t , som i sitt u t l å t a n d e n r 7 a v s t y r k t e motionen med s a m m a motivering som första k a m m a r e n s första tillfälliga u t s k o t t . Reservation a v g a v s av h e r r M o g å r d m. fl., som hemställde om bifall till motionen. K a m m a r e n beslöt a t t i enlighet med u t s k o t t e t s förslag a v s l å motionen men v i d t o g p å förslag av uts k o t t e t s ordförande, herr Mosesson, den förändringen i motiveringen a t t följ a n d e m e n i n g b o r t t o g s : » D ä r e m o t synes icke uteslutet, a t t r u n d r a d i o n s övert a g a n d e a v staten skulle, såsom telegrafstyrelsen a n t y t t , k u n n a ä v e n t y r a den h i t t i l l s v a r a n d e g y n n s a m m a utvecklingen av rörelsen.» H e r r Mosesson anförde a t t d e n n a m e n i n g kommit med a v m i s s t a g vid t r y c k n i n g e n och a t t den icke fanns med i det j u s t e r a d e u t l å t a n d e t (protokoll nr 2 6 ) .

107 V i d 1932 års riksdag hemställde herr Nils F l y g i en motion i a n d r a k a m m a r e n ( n r 396) a n g å e n d e de kungl. t e a t r a r n a s ekonomiska och k o n s t n ä r l i g a v e r k s a m h e t och skötsel bl. a. om »en allsidig, av t e a t e r s a k k u n n i g a personer utförd u t r e d n i n g om disponerandet av r a d i o v e r k s a m h e t e n s överskottsmedel». R ö r a n d e syftet med denna u t r e d n i n g anförde motionären i sin motion: » E n f r å g a , som under den senaste tiden v a r i t föremål för offentlig diskussion, ä r disponerandet av de överskottsmedel, som u p p s t å p å A . - B . R a d i o t j ä n s t s verksamhet. H ä r h a r tanken framförts a t t dessa medel skulle k o m m a t e a t e r v e r k - samheten till godo. Mot detta h a r man från a n n a t håll h a f t i n v ä n d n i n g a r a t t göra. R i k s d a g e n k a n väl k n a p p a s t u t a n vidare b l u n d a för detta s p ö r s m å l och l å t a vederbörande företag h ä r bestämma efter g o t t f i n n a n d e . F r å g a n bör ä g nas en u n d e r s ö k n i n g och ett förslag framläggas.» Motionen blev föremål för behandling i a n d r a k a m m a r e n s första t i l l f ä l l i g a utskott, som y t t r a d e sig över densamma i sitt u t l å t a n d e nr 5. I f r å g a n om disponerandet av » A . - B . Radiotjänsts överskottsmedel» anförde u t s k o t t e t till k l a r l ä g g a n d e av spörsmålet om detta bolags s t ä l l n i n g följande: Bolaget utövar sin verksamhet på grund av en överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och bolaget, vilken slöts den 8 juni 1927 och som blivit av Kungl. Maj:t godkänd. Enligt denna överenskommelse äger bolaget av telegrafstyrelsen utfå vad som erfordras för täckande av de med bolagets rörelse förenade kostnaderna samt dessutom såsom gottgörelse för sin medverkan till rundradiorörelsens bedrivande vad som utöver egna intäkter (räntor etc. cirka 12 000) erfordras till nödiga avskrivningar, avsättning till skatte- och reservfonder (högst 10 % av kapitalet 180 000 kronor) samt utdelning till aktieägarna (högst 7 %), dock tillsvidare sammanlagt för kalenderår räknat högst ett belopp, svarande mot 33 % av influtna, på året belöpande licensavgifter. Bolaget äger enligt överenskommelsen icke r ä t t att i något avseende utsträcka sin verksamhet utöver vad som står i direkt samband med rundradiorörelsen. Härav torde framgå, att bolaget icke disponerar andra överskottsmedel av sin verksamhet än vad som erfordras för att utbetala tillåten utdelning samt verkställa i aktiebolagslagen fastställd fondering. I den mån överskott uppstår å rundradiorörelsen i dess helhet ingår detta bland telegrafmedlen och disponeras av riksdagen på samma sätt som övriga inkomster från statens affärsdrivande verk. H ä r t i l l fogade u t s k o t t e t följande a v s t y r k a n d e y t t r a n d e i i f r å g a v a r a n d e punkt: Av vad ovan anförts rörande aktiebolaget Radiotjänst torde framgå, att, åtminstone med nuvarande organisation av rundradioverksamheten, några möjligheter ej förefinnas att disponera penningmedel i avsevärd utsträckning och för ändamål, som i motionen angivas. Huruvida åter en förändring av rundradions organisation och ställning kan anses påkallad för tillgodoseende av nya uppgifter, torde utskottet sakna anledning uttala sig om, då detta faller utanför motionens ram. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang hava framhållit, att om rundradion —- trots ständigt stegrade krav på densamma i fråga om program och teknisk fullkomning — komme att uppvisa någon mera avsevärd vinst, det synes ligga närmare till hands att — då den i förhållande till licenshavare med skäl torde kunna anses som ett kooperativt företag — man toge under övervägande en mot inkomstökningen svarande sänkning i licensavgifterna. U t s k o t t e t hemställde ä t t motionen icke m å t t e till någon a n d r a k a m m a r e n s å t g ä r d föranleda, och k a m m a r e n beslöt i enlighet med u t s k o t t e t s h e m s t ä l l a n .

108 Vid 1933 års riksdag väcktes tre motioner angående randradiorörelsen. I motionen i första kammaren (nr 238) hemställde herr Mauritz Västberg »att första kammaren måtte uttala, att från kammarens sida hinder ej möta att sådana anordningar vidtagas, att kammarens förhandlingar kunna rundradieras, då presidiet i samarbete med Radiotjänst så anser lämpligt». Första kammarens första tillfälliga utskott hemställde att motionen icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda och kammaren beslöt i enlighet med utskottets hemställan (första kammarens protokoll nr 26). I motion i första kammaren (nr 222) hemställde vidare herr Ruben Wagnsson med instämmande av herr Wilhelm Björck »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning om på vad sätt rundradion lämpligast bör överföras i statens händer». Första kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, hemställde — sedan utskottet inhämtat yttrande över motionen från skolöverstyrelsen, programrådet för rundradioverksamhet, styrelsen för A.-B. Radiotjänst, telegrafstyrelsen och Centralstyrelsen för svenska radioklubbarnas förbund — »att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en allsidig utredning av rundradioverksamheten, omfattande frågan huruvida och på vad sätt staten bör beredas ökat inflytande över denna verksamhet» (första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7). Första kammaren biföll med 37 röster mot 35 utskottets hemställan (första kammarens protokoll nr 33). Minoriteten röstade för en av herr Tamm till utskottsutlåtandet avgiven reservation med yrkande att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda. Den motivering, som utskottet anfört och som genom första kammarens beslut godkändes utan förändringar, var av följande lydelse: Utskottet anser icke de av motionären framlagda motiven vara av den beskaffenhet, att riksdagen innan en allsidig och förutsättningslös utredning av den svenska rundradioverksamheten företagits bör taga ställning till frågan om radions förstatligande. Av skäl, som utvecklats dels i den föreliggande motionen, dels i vissa med anledning av denna motion till utskottet infordrade yttranden, synes en undersökning av radioproblemets olika faktorer dock böra igångsättas. När år 1924 grundlinjerna för den svenska rundradioverksamheten uppdrogos, hade man, naturligt nog, ganska vaga föreställningar om det nya kommunikationsmedlets utvecklingsmöjligheter. Visserligen kunde erfarenheter från Amerika och England berättiga till en viss optimism beträffande publikens intresse för rundradion. Men försiktigheten bjöd, att man räknade med ett tämligen begränsat antal radiolicenser. För år 1925 beräknades dessa till 60 000. Redan vid slutet av nämnda år hade siffran stigit till 125 000, för att senaste årsskifte uppgå till 608 000. Denna utveckling har givit radion en kulturell och ekonomisk räckvidd, som för nio år sedan icke kunde förutses. Samtidigt som denna kvantitativa utveckling fortgått har radion som tekniskt instrument fullkomnats i avsevärd grad såväl beträffande utsändningens kvalitet och styrka som i fråga om mottagningsapparaternas standard. Radioprogrammet har också kunnat givas en vidare omfattning och djupare betydelse och syftar numera icke endast till kulturell förströelse. Den tid har gått till ända, då såsom skolöverstyrelsen anfört i sitt till utskottet avgivna yttrande,

109 Tundradioverksamheten avsåg uteslutande underhållning av förströelsekaraktär. Radio har numera en mycket viktig uppgift att fylla i folkupplysningens och undervisningens tjänst. Radioprogrammet har på ett lyckligt sätt kunnat anknyta till det fria folkbildningsarbetet och i samarbete med förefintliga organisationer kunnat utveckla en verksamhet, som för betydande delar av landet löser det alltid svåra problemet att bringa landets bästa föreläsare och kulturellt ledande personer i kontakt med den intresserade allmänheten. Även som ett led i skolundervisningen har radion kunnat ådagalägga sina möjligheter och räknar nu en anslutning från cirka 1 300 skolor. Särskilt landsbygdens skolor hava genom skolradion tillförts nya och livgivande impulser. Litteraturens och musikens klassiska verk och aktuella nyheter hava genom radion kunnat nå hundratusentals människor, vilka tidigare saknat möjlighet att stifta bekantskap därmed. Med den här omnämnda utvecklingen har faktiskt ett nytt läge inträtt och man kan knappast längre nöja sig med den ytterst allmänt hållna definitionen av rundradion och dess uppgifter, som givits i överenskommelsen mellan telegrafverket och A.-B. Radiotjänst. Rundradion framstår nu som ett mäktigt instrument för utbildandet av våra dagars människor. Hela vår generations medvetande fylles genom radion med ett rikt skiftande innehåll, som påverkar den inre bildningen och inställningen till andliga värden hos hela vårt folk. Därmed har radion vuxit upp till en betydande samhällsangelägenhet. Det måste enligt utskottets mening anses påkallat att efter de första 10 åren av försök taga den nuvarande organisationen av rundradion under allsidig och förutsättningslös omprövning. I Sverige har radion icke varit föremål för någon dylik statlig undersökning. Tillräcklig erfarenhet torde nu ha vunnits för ett bedömande av problemet, om det nuvarande systemet är det mest ändamålsenliga. Undersökningen är icke avsedd att ha karaktären av någon kritik mot vare sig telegrafverkets eller A.-B Radiotjänsts skötsel av radion utan bör göras helt förutsättningslös. Att därvid i främsta hand uppmärksamhet bör riktas på radions kulturella och folkuppfostrande uppgifter synes utskottet naturligt. I likhet med motionären finner utskottet det vara en statsangelägenhet av vikt att rundradions nästan obe- • gränsade möjligheter i förutnämnda avseende utnyttjas i upplysningssyfte. E n utredning synes likaledes böra inrikta sig på frågan om sambandet mellan den statsunderstödda musik-, sång- och teaterverksamheten samt rundradion. Frågan om statsinflytandet över radioverksamheten påkallar också uppmärksamhet ur ekonomisk synpunkt. I licensavgifter inflyta för närvarande över sex miljoner kronor. Utskottet anser sig icke på grundval av det material, som stått till utskottets förfogande, kunna eller böra göra något uttalande rörande den kritik, som framförts mot A.-B. Radiotjänsts ekonomiska engagemang. Det torde i varje fall kunna sägas, att några så avsevärda besparingar i fråga om programkostnaderna icke kunna ernås, att licensavgifterna därigenom skulle kunna nedbringas. Utskottet ansluter sig emellertid till skolöverstyrelsens uppfattning, att när sträng kontroll erfordras för all verksamhet, om statsbidrag till verksamheten skall utgå, »förefaller det skäligt, att staten också får ett direkt medinflytande på den folkbildningsverksamhet, som bedrives i radio, då denna bekostas med medel, som staten inkasserar, och eventuellt uppkommande överskott skall återbäras till statsverket». Av intresse synes också vara, att klarhet skapas över frågan om huru mycket av radiolioensavgifterna som bör komma radioverksamheten i dess helhet till del. Det kan icke anses rätt, att eventuella vinstbelopp utan vidare tillföras telegrafverket. Licensavgiften erlägges av den enskilde för att han skall komma i åtnjutande av de fördelar, radion bjuder. Utskottet fäster emellertid största vikt vid att en undersökning kommer till stånd rörande möjligheten av att genom radioverksamhetens organisation skapa de bästa garantier för att den ansvariga ledningen av programtjänsten alltid lägges i sådana händer, att berättigade kulturella önskemål och folkupplysningssynpunkter

bli beaktade, samtidigt som tillbörlig hänsyn måste tagas till befogade önskemål från de breda lagren av Sveriges jordbrukarbefolkning och arbetare. Rundradions kulturmission är av största vikt för de befolkningslager, som äro spridda på landsbygden och i industrisamhällen. Det torde böra undersökas, i vad mån möjligheter förefinnas att bättre tillgodose vissa avlägsna landsdelars önskemål i fråga om utsändarstationer. En allsidig utredning synes utskottet också böra omfatta rundradions förhållande till andra statliga och privata organisationer, vilkas arbete i en eller annan form tillgodogöres radioprogrammet. Utskottet anser det såväl ur statsmakternas synpunkt som för rundradion själv vara av största intresse, att klarhet skapas beträffande ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Utskottet anser att härvid särskild uppmärksamhet bör ägnas pressens förhållande till rundradion liksom rundradions ställning till konsertinstitutioner, teatrar, bildningsinstitut av olika slag, kyrkosamfund, ideella sammanslutningar, organ för nyhetstjänst, väderlekstjänst, institutioner för lantbruk, fiske och andra näringar samt för filantropiska ändamål. Även för rundradions förhållande till politiken torde i detta sammanhang riktlinjer böra uppdragas, åsyftande att säkerställa på samma gång rundradions politiska opartiskhet och oberoende av politiska maktkonstellationer. Ett ställningstagande till problemet om ökat inflytande på rundradioverksamheten synes utskottet böra föregås av en allsidig och förutsättningslös utredning av de frågor utskottet ovan berört. Denna utredning synes vara av stor betydelse för ett bedömande av frågan om statens ställning till rundradioverksamheten. I samband därmed torde uppmärksamhet också böra ägnas frågan om rundradioverksamheten i andra länder och de erfarenheter, som där vunnits. Jämlikt § 63 i riksdagsordningen delgavs andra kammaren det beslut, som första kammaren kommit till. Andra kammaren hänsköt efter delgivningen frågan för yttrande till kammarens första tillfälliga utskott, dit kammaren tidigare under riksdagen remitterat en av herr Georg Nyblom väckt motion, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en allsidig, förutsättningslös utredning av frågan om rundradioverksamhetens rationella ordnande. Utskottet upptog båda motionerna till samtidig behandling och beslöt att biträda första kammarens i ärendet fattade beslut under anslutning till vad som i själva sakfrågan kommit till uttryck i första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7. Härigenom ansåg utskottet även herr Nybloms motion vara besvarad, och hemställde i sitt utlåtande nr 7 till andra kammaren att biträda första kammarens beslut. Utskottets hemställan bifölls av kammaren med 77 röster mot 58. Minoriteten röstade för en av herr Mosesson m. fl. till utskottsutlåtandet fogad reservation, vari hemställts »att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda» (andra kammarens protokoll nr 42). Med anledning av kamrarnas beslut anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1933 (nr 259) om föranstaltande av en allsidig utredning av rundradioverksamheten, omfattande frågan huruvida och på vad sätt staten bör beredas ökat inflytande över verksamheten i fråga.

Ill

II. R u n d r a d i o n s t e k n i s k a o r g a n i s a t i o n . Rundradion i telegrafstyrelsen. Den tekniska delen av rundradion och därmed sammanhängande frågor jämte licer.srörelsen ha alltifrån början omhänderhafts av telegrafstyrelsen genom dess radiobyrå. Byrån handlägger i övrigt alla ärenden, som röra statens radioverksamhet. Ridiobyrån och dess underavdelningar på olika platser i landet bilda en administrativ enhet, radiodistriktet. Inom byrån är arbetet fördelat på tre huvudavdelningar: kansliavdelningen, fartygsstationsavdelningen och landsstationsavdelningen. Till kansliavdelningen hänföras utom kassa- och bokförirgsärenelen allmänna administrations-, personal- och trafikärenden. Till fartygsstationsavdelningen hänföras i huvudsak tekniska ärenden rörande fartygsätationerna och till landsstationsavdelningen de tekniska ärendena rörande rundradiostationerna, de fasta stationerna för den kommersiella radion och radiopejlstationerna.

Rundradions tekniska personal. Inom telegrafverket är ett hundratal personer sysselsatta med rundradioverksamhet. De äro statsanställda och åtnjuta samma löne- och pensionsförmåner som tjänstemän inom telegrafverket. Vid de privata stationerna äro sysselsatta 60 ä 70 personer. Av dessa ha endast ett mindre antal uteslutande tjänstgöring vid stationerna under det att de övriga ha denna anställning som bisyssla.

Radiostationerna. För närvarande finnas i vårt land 31 sändarstationer, därav 11 statliga, nämligen i Stockholm, Motala, Göteborg, Malmö, Hörby, Sundsvall, Östersund, Boden, Norrköping, Trollhättan och Karlstad samt 20 privata i Hälsingborg, Halmstad, Varberg, Borås, Uddevalla, Säffle, Karlskrona, Kalmar, Jönköping, Eskilstuna, Örebro, Kristinehamn, Uppsala, Gävle, Falun, Hudiksvall, Örnsköldsvik, Umeå, Gällivare och Kiruna.' De svenska väglängderna. Vid den europeiska radiokonferensen i Prag år 1929 tilldelades Sverige 6 exklusiva våglängder; för internationellt gemensamt bruk avsattes samtidigt ' 10 våglängder, till vilka sålunda Sverige också hade tillgång. Vid konferensen i Luzern år 1933 erhöll Sverige dels 4 exklusiva våglängder, dels 6 våglängder gemensamt med utländska stationer; dessutom avsattes för internationellt gemensamt bruk 4 våglängder. Fördelningen av dessa för Sverige

112 Tabell 18.

1. 2. 3.

I. Exklusiva svenska Motala Stockholm, Gällivare Hörby

4.

Karlstad, Malmö, Norrköping, Trollhättan . . . II.

Våglängder

tillsammans stationer.

1.

Boden (Slovaqnie)

2.

Östersund (Voronej)

3. 4.

Sundsvall (Athén, Harocco) Göteborg (Alger)

5.

Falun (Zagreb)

6.

(Bulgarien) 1 III.

Internationellt

Våglängd meter

Antenneffekt kW

216 704

1389 426-1 265-3 228-7

30 (150) 55 (Stklm) 10

våglängder.

med,

1131 1312

utländska 392 413-6

gemensamma

601 941 1086 1402

765 726 499-2 318-8 276'2 214-0

2-50 för Malmö 0-25 för övriga 0-6 06 10 10 2 0-5-1-0

våglängder.

1 2 3. 4.

Frekvens kc/s

Uppsala Kristinehamn

1348 1429 1492 1500

222-6 209-9 201-1 200

0-20 0-20

tillgängliga våglängder mellan de svenska stationerna framgår av tabell 18, även upptagande frekvens och antenneffekt. De övriga småstationerna ligga för närvarande å andra våglängder, men måste snarast sammanföras till de åt Sverige anvisade våglängderna i den mån ej även de gemensamma internationella våglängderna kunna användas.

AT rundradion disponerade ledningar. För överföring av rundradioprogrammet från den plats, där det exekveras, till sändarstationerna användes det kommersiella telefonnätet, varvid dock speciella anordningar måst vidtagas med detsamma (förstärkare, andra elektriska data, ökad tillsyn e t c ) . I nya interurbankablar inläggas numera speciella rundraclioledningar, som äro konstruerade särskilt med hänsyn till rundradioöverföringen. Kostnaderna för byggandet av dessa ledningar bestridas å anslaget för kapitalökning till utveckling av statens telefon- och telegrafväsende, och belastar riksnätet. För användandet av ledningarna debiteras rundradiorörelsen viss avgift i telegrafstyrelsens räkenskaper. 1 Skall användas av stationerna i Hudiksvall, Umeå och Örnsköldsvik, som nu övertagis av telegrafverket.

113 I nedanstående tabell lämnas uppgift över antalet kilometer disponerade ledningar, inedeltal utsändningstid i timmar för de statliga stationerna samt ledningskostnaderna under åren 1925—1933. Tabell 19. Ledningskostnader Kr.

Antal kilometer disp. ledningar

86 531

224 351 296 448

2 097

1914 2 043

År

1927 1928 1929 1930 1931

251 502 285 457 315153 339053

333 849

366 363

5 766 5 766

Medeltal utsändningstid för de stat]. stationerna (timmar)

2 287

6 040

2 659

6 040 6 074

2 896 3 089

5 680 4 952

2 988 2 988

Radiostörningarnas bekämpande. För bekämpande av racliostörningar utövar telegrafstyrelsen inspektions- och upplysningsverksamhet. Ar 1929 bildades en samarbetsdelegation mot radiostörningar, vilken består av representanter för telegrafstyrelsen, elektricitetsverksföreningen, kommerskollegium, teknologföreningen. Denna delegation har bl. a. med anslag från telegrafstyrelsen utgivit en serie meddelanden, innehållande anvisningar för störningsskydd vid olika slag av maskiner och apparater. Delegationen har hållit sig ä jour med störningsfrågans utveckling i utlandet och har deltagit i det internationella samarbetet för radiostörningarnas undertryckande. En utförlig redogörelse för radiostörningarnas bekämpande lämnas i bilaga 3 (sid. 187).

De privata rundradiostationerna. Dessa stationer ha tillkommit på initiativ av lokala radioklubbar eller andra för saken intresserade föreningar. De erhålla genom radiobyrån bidrag av licensmedel för sin drift enligt av Kungl. Maj st fastställda grunder. Från och med år 1930 utgår detta bidrag med högst 5 kronor per år för varje inom vederbörande stations verksamhetsområde löst licens; det totala årsbidraget må dock icke överstiga för stationen i Falun 23 000 kronor samt för var och en av övriga stationer 15 000 kronor eller undantagsvis efter telegrafstyrelsens särskilda prövning 16 000 kronor. Bland villkoren för bidragets erhållande gäller bl. a. att samtliga avlöningar för stationens drift (till föreståndare, stationsskötare och eventuellt andra funktionärer) icke få överstiga 3 kronor per programtimme. Antalet privata rundradiostationer samt utbetalda driftsbidrag under tiden 1925—1933 framgår av tabell 20: 8—350867

114 III. Den ekonomiska grunden för rundradion i Sverige. Licensavgifter. Den år 1924 kompletterade lagen angående rundradioutsändning lade i Kungl. Maj :ts hand att bestämma avgift för rätt till innehav av mottagningsapparat. Dessa avgifter utgöra den ekonomiska grunden för rundradioverksamheten. Licensavgiften fastställdes 1925 till 12 kronor per år, men nedsattes från och med den 1 januari 1926 till 10 kronor, vilket belopp alltsedan eless bibehållits. Den 1 januari 1925, då den ordnade rundradiorörelsen började, uppgick licensstocken till 39 808 och har sedan dess alltjämt vuxit, så att den vid utgången av år 1934 överskred 730 000.

Licensmedlens förvaltning. Licensmedlens användning för olika ändamål framgår av tabell 21. Av influtna medel har en del hos telegrafstyrelsen avsatts till en förnyelsefond, ursprungligen 10 %, från 1929 20 %. Av till förnyelsefonden avsatta medel till och med år 1932, sammanlagt 1 862 578 kronor, ha använts för utbyggande av följande rundradiostationer: Göteborgs rundradiostation Kr. 222 800 Sundsvalls » » 220 000 Stockholms » » 1 311 000 Malmö » » 78 790 Summa Kr. 1 830 590 Tabell 20. Stationer

i r

1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

vid årets slut 10 21 23 24 23 23 23 20 20

Utbetalda under driftsbidrag antal månader 29 182 270 276 276 276 276 254 240

10142 121 710 241 004 260108 284 057 282 014 264 324 248 622 233 318

Innehållna bidrag

15 000 37 433 24 620 32 592

Antal licenser inom stationernas verksamhetsområde 15 875 67 724 78 983 84 560 84187 84 892 88 729 81694 84 230

Driftsbidrag per licens

0-64 1-80 3-06 3-08 3-37 3-32 2-98 304 2-77

115 Tabell 21. Licensmedlens förvaltning 1925—193S. År

Licensavgiftens storlek

Licensinkomster

Reserverade Radiotjänsts Kostnaderna för den medel hns tele- Till staten tilldelning tekniska grafstyrelsen överlämnat (disponerade organisa(avsättning till överskott medel) tionen förnyelsefond)

1925 . . . 1926 . 1927. 1928. 1929 . 1930. 1931 . 1932 . 1933.

12 10 10 10 10 10 10 10 10

1 352 050 2 094 105 3 000 373 3 690 325 4 144 405 4 657 523 5 344 370 5 911 460 6 483 467

513 815 690 682 990 123 1 217 807 1 367 654 1530 484 1 679 000 1780 000 1 829 229

457 726 964 643 1306 980 1 459 617 1 604 973 1 769 006 1871266 1 930 815 2027 516

8 756 62 470 104 430 159 516 365 552 383 560 383 560 394 734 419 560

265 820 376 310 598 840 853 385 806 226 974 473 1410 544 1 799 911 2 207161

A Radiotjänsts rörelse år 1925 uppstod ett överskott å 105 933:11 kronor, vilket belopp Kungl. Maj:t ställt till telegrafstyrelsens förfogande för bestridande av utgifterna för radiolicenser till vissa obemedlade blinda. Beloppet har disponerats så: År 1927 . . . . Kr. 11240:— » 1928 . . . . » 15390:— » 1929 . . . . » 15 210:— » 1930 . . . . » 15 900: —

År 1931 . . . . » 1932 . . . . * 1933 . . . .

Kr. 16 790: — » 17 290: — » 14113:11

A r 1933 bemyndigades telegrafstyrelsen av Kungl. Maj:t att också i fortsättningen utfärda ett visst antal sådana blindlicenser. R a d i o t j ä n s t s andel och budget. Radiotjänst uppbar från början för sin verksamhet halva licensbeloppet. Med detta hade Radiotjänst att bestrida förutom programkostnaderna jämväl kostnaderna för sändarstationernas drift utöver i då gällande överenskommelse med telegrafstyrelsen fixerade 1 200 timmar per år, ävensom viss del av driftsbidragen till de privata stationerna. År 1927 omräknades bidraget till de 3:30 kronor per licens, som motsvarade Radiotjänsts programkostnader enbart. Från och med 1933 minskades medelstilldelningen så, att för det antal licenser, som översteg 500 000, tilldelningen skulle bli endast 1: 65 kronor. Angående användningen av den andel Radiotjänst erhåller av licensmedlen hänvisas till följande redogörelse för sistförflutna räkenskapsår. Tab. 22. A.-B. Radiotjänsts inkomster och utgifter 1933. Inkomster: I anspråk tagna licensmedel R äritor Utländska program

1 829 229: 60 6 266: 17 12 434: 36 Summa Kr. 1 847 930: 13

116 Utgifter: Centralförvaltning nistration)

(styrelse, programråd, utländsk representation, admi101592:96

Programorganisation (löner, hyror, inventarier, div. omkostnader): Stockholm 361 426: 99 Göteborg 33 961: 64 Malmö 24 054: 32 Sundsvall 13 749:78 Boden 10 010: 21 övriga stationer i riksprogrammet . 23 086: 63 466 289: 57 Org. av lantbruksföredrag. (Totala kostnaden Kr. 3 000: —. Här upptagas arvoden till lantbrukskommittén. Se även Programkostnader, Föredrag) 1 000: Skolradio. (Totala kostnaden Kr. 41 458: 50. Här upptagas löner och tryckning av program häften. Föredragsgage se Programkostnader, Föredrag) 32 031: 50 Programkostnader: F ö r e d r a g ( I 6 0 1 % av hela programtiden, 7'o8 % av totala programkostnaderna). Direkta programkostnader 72 499: 83 Org. av lantbruksföredrag (arvode till sakkunniga) 2 000: — Skolradio (föredr.gage) 9 427:— M u s i k (42'5 5 % av hela programtiden, 50'58 % av totala programkostnaderna). Direkta programkostnader 395 817:96 Musikerförbundet 24 000: — Operan (5 å 3 500, 4 å 1 750) . . 24 500: — Stim 155 572:44 T e a t e r (11'17 % av hela programtiden, 21'59 % av totala programkostnaderna). Direkta programkostnader: teater . . 181 922: 98 D:o uppläsning 17 620: — Ersättning till teaterföretag . . . . 9 827: 25 Ersättning till författare . . . . . 46728:25 D i v e r s e p r o g r a m (30'27 % av hela programtiden, 20'7 5 % av totala programkostnaderna). Direkta programkostnader 54 662: 40 T. T 98 496: 60 Väderlekstjänst 51 635: — Lokala program. Direkta programkostnader 29 947: — Ersättning till författare . . . . 272:— Tekniska kostnader. Betalda av Radiotjänst (Härav för lokala program Kr. 775: —) Röster i Radio Vinst (Härav utdelning Kr. 12 600:—)

499 321: 07

83 926: 83

599 890: 40

256 098: 48

204 794: —

30 219: — 42 039: 66 1 216 968: 37 1? 436: 70 12 611:03 Summa kr. 1 847 930:13

117 IV. Allmän organisation.

Programorganisationen.

N ä r R a d i o t j ä n s t började 1925, utgjordes hela kontorspersonalen av en programchef, två medhjälpare och en m a s k i n s k r i v e r s k a . 1927 h a d e a n t a l e t helt a n s t ä l l d a vuxit till 20 och 1934 sysselsattes d a g l i g e n över 30 personer. R a d i o t j ä n s t s organisation och arbetsfördelning f r a m g å r av följande s a m m a n ställning : Verkställande direktör. I. Kansliavdelning: Sekreterare, kassörska, 2 kvinnliga biträden samt vaktmästare och springpojkar. I I . Programavdelning: Riksprogramchef, programsekreterare, 2 kvinnliga biträden. 1. Föredragsavdelning: Avdelningschef, 2 amanuenser (för föredrag och skolradio), 2 kvinnliga bitriiden. 2. Musikavdelning: Avdelningschef, 2 amanuenser, bibliotekarie, 2 kvinnliga biträden, varav ett vid grammofonarkivet. 3. Teateravdelning: Avdelningschef, 3 amanuenser (för teater, kabaré och uppläsning), 2 kvinnliga biträden. 4. Avdelning för diverse program: 2 amanuenser. I I I . Studioavdelning: Studiochef, assistent, 6 programtjänstemän (hallåmän), vilka även tjänstgöra som amanuenser på programavdelningen (se ovan). I V . Tidskriftsavdelning: Redaktionssekreterare, kamrer, assistent, ett kvinnligt biträde. A n s k a f f n i n g e n och förberedandet av de p r o g r a m , som tillföras r i k s p r o g r a m m e t från landsortsstationerna, verkställes genom den sedan R a d i o t j ä n s t s tillk o m s t existerande ombudsorganisationen. V i d de älsta s t a t l i g a stationerna i Göteborg, Malmö, Sundsvall och Boden finnas sedan 1925 p r o g r a m k o m m i t t é e r , som genom a n s t ä l l d a tjänstemän h a n d l ä g g a p r o g r a m f r å g o r vid dessa s t a t i o n e r ; i Göteborg och Malmö äro dessa tjänster h e l a n s t ä l l n i n g a r , i S u n d s v a l l och Boden p a r t i e l l a a n s t ä l l n i n g a r . V i d de s t a t l i g a stationerna i Östersund, N o r r k ö p i n g och K a r l s t a d s a m t i L i n k ö p i n g h a r R a d i o t j ä n s t s ä r s k i l d a o m b u d ; den s t a t l i g a stationen i T r o l l h ä t t a n skötes i vad som rör p r o g r a m t j ä n s t e n av R a d i o t j ä n s t s p r o g r a m t j ä n s t e m a n i Göteborg. Såsom ombud vid de s t a t l i g a station e r n a i H ö r b y och Motala samt vid de 20 p r i v a t a r u n d r a d i o s t a t i o n e r n a f u n g e r a i de flesta fall vederbörande stationsföreståndare.

'

118 P r o g r a m t j ä n s t e m a n n e n ©clh o m b u d e n v i d die i s t a t l i g a s t a t i o n e r r n a i n k a l l a s a v [ R a d i o t j ä n s t e n å t v å g å n g e r om å i e t t i l l k o n f e r e n s e ? i S t o c i k h o i m r ö r a n d e piroigrammets riktlinjer. D e n å r l i g a u t s ä n d n i n g e n o m f a t t a d e 1 9 3 3 o m k r i n g :3 OOlO tirmma.r. (Sedan m i d d a g s u t s ä n d r u i n g a r t i l l k o m m i t b e i ä l k n a s dem å r l i g a sänidninigistiiden u p p g å till o m k r i n g 3 600 t i m r a a r . ) Arbetsfördelning-em m e l l a n d e oliika programavd e l n i n g a r n a f r a m g å r a v n e d a n s t å e n d e s t a t i s t i k l ö i a n d e d e n piroceentuella förd e l n i n g e n a v den totala s ä n d n i n g s t i d e n . U p p g i f t e r n a g a l l a år 1 9 3 3 . 1.

2.

S.

4.

Föredrags avdelningen. ATitoella föredrag och krömikor . övriga föredrag Pedagogiska k u r s e r och skolradio

% 1'9 4 1'0 12 3'35

Musik a IB delningen. Konstnärlig musik. Symfonier oc-.h oratorier . . . . 1 63 Allvarlig o r k e s t e r m u s i k . . . . 3 i65 KannrrnarmusLk 1 46 InstrumentalsoLo 2 76 R o m a n s e r , arior o. dyl 1 i6 7 Operor . - O'^ 8 Underhållnin^smusila och, dansmusik'. Lättare orkestermusik 7 33 Militärmusik 193 Körsång 1 60 AllrnogemusiJk 0 34 Grarnmial dansmusik, dragspel . . 1 76 Modern d a n s m u s i k 3 80 G5ra.mimo>foinrnusik . . . . . . 13'oi T e at e r av d el n in g em. Drama 1 67 Lustspel 2^90 Litterär uppLäsming 2 48 Operett 0 33 Kabaré 4" 12 Avdelningen för diver sm Religiösa p r o g r a m 8 7 3. Biarnprogram 2 97 Repiortage 254 Dagsmyhieter, noteringar och väderleksrapporter 1 2 5 8Utlandsproignami 1 08 Gymnastik 2'3T

%

:16'OI

1L1"85.

30 "37/

42'22

11'5 o program.

3(0'2! 7 110(0'cio

Fö r^dragsavdednii ngen. A t t d e t t a l a d e o r d e t j ä m t e m u s i k e n skinlle b l i e t t b e t j ^ d e l s e f u l l l t imslag i rundr a d i o p r o g r a m m e t s t o d f r å n b ö r j a n k l a i r t . A^v ( o v a n s t å e n d e fraimsfälllning framg å i , a t t u n g e f ä r h ä l f t e n a v p r o g r a m m e t u t g ö i r e s a v f ö r e d r a g , , t e a t e r , litterär nppläsning, reportage och lapporter.

119 R e d a n u n d l e r R a d i o t j ä n s t s f ö r s t a ; å r a n o r d n a d e s 260) f ö r e d r a g . A n t a l e t h a r sedan m e d vsarje å r s t i g i t , s å a t t dlettta. uineler 1 9 3 4 , d å mid d a g s u t s ä n d n i n g a . T n a börjat, b e r ä k m a s u p p g å t i l l inemot; 11 0'0O. D e n 1 juili 1 9 3 1 i n r ä t t a d e H a d i o f ; j ä n s t e n s ä r s k i l d J f ö r e d r a g s a v d e l n i n g , s o m h a r a t t h a n d l l ä g g a a l l a f r å g o r röramdie f ö r e d r a g , ku.rs«er o e h s k o l r a d i o . . U t v e c k l i n g r e n a v f ö r e d r a g s v e r k s a r m h i e t i e n umdeT de g r å n g n a a x e n f r a m g å r a-v följande s a . n n m a n . s t ä l l n i n g : 1925 1926 1927 1928 1929

2!60) föredrag; 429) » 4144 » 594 » 6i23i »

1930 19 31 1932} 19 33;

607 föredrag 795 » 919' » 9 22

F ö r e l ä s n l n j g a r n a s f ö r d e l n i n g på o d i k a ä m i n e s o m r å d e j n f r a m g å r a v f ö l j a n d e tabell, u p p t a t g a n d e a n t a l e t a n o r d n a i d e iföiredrag u n d e i r å r e n 1 9 3 2 o.ch 1 9 3 3 . H ä r t i l l ä m p a t s i h u t v u d s a k d e t k l a s t s i f i k a t i o n s s y s t e m . , ssom u t a r b e t a t s a v S v e riges a l l m ä n n i a bilblloteksf ö r e n i n g oicln s<onn t i l l ä m p a s i dee s t a t s u n d e r s t ö d d a f o l k biblioteken s a i m t i F o l k h i l d n i m g s f ö r b i u n d e t s f ö r e l ä s n i n g f s k a t a l o g . Antal föredrag 19132 19(33 2 4 12 11 29 29 10 2 75 50 50 56 13 29 47 38 22 21 2 4 51 52 43 21 41 20 113 82

AB. C. D. E. F. G. H. I. J. K. L. M. N. O.

Bok-- ock biblioteksväsen Föreedrag a-v allimäint oeh blanidait inmehålll . . . . . . . . . Religgion Filossofi och psykologi Folktbildrning-iuppfosfcran, undejrvisming Språlkvetenskap Litteeratu.rveteaskap Skönalitteratur (iinkl. liitteraturrknönikor) Konsst, musik, t e a t e r Formkunskaip Histcoria Levmadsskilldringair Antrropologi cch f<omm.innesfo>rslkniing; Geoggrafi och reseskildringar „ Samlhälls- och rätitsvetcenska.p ((miedl natiiorualcekonomii och stratistik) 185 P. Tekmologi 2:1 Q. Ekonaomi (med handel,, indiasttri och kcormm unikatitoner)) 110 R. Gymmastiik, sport, lek och speel 29 T. Matewnatilk 2 U. Natun-vetenskaip 44 V. Fysicologi,, hiälsol.ära och sjukvfård 18 Skolradio 11 _ . . . (105) Surmma

'919

134 28 121 11 58 3!2 119 9 2! 2

Som f ö i e l ä s s a r e h a vandei ä r 1932 jan.litat.s 4 4 1 p e r s o m e r , n n d e r å r 1 9 3 3 499* Föreläsarna r r e p r e s e n t e r a följande saimhällsistiälllningar: 1

De 105 skolraadioföiredlragem u.ndffir 1932 ;äro> u.ppideliad» p>å ;respektiwe ämmem.

1932 40 35 38 18 10 22 75 13 6 13 48 25 98

Universitetslärare Lärare vid andra högskolor Lärare vid elementarläroverk . . . . Lärare vid folkhögskolor Lärare vid folk- och fortsättningsskolor Jordbrukare Andra praktiska yrken Läkare Jurister Präster • Ämbetsmän • . . Tidningsmän och författare övriga yrken

1933 48 43 43 15 11 35 43 21 10. 21 42 21 146

Antalet kvinnliga föreläsare var under år 1932 29, under år 1933 27. Utom föredrag ha även anordnats dialoger och diskussioner. Under år 1933 anordnades sålunda 9 större diskussioner. Sedan 1932 ha även politiska diskussioner förekommit i radioprogrammet. Sändningstiden för de flesta föredragen har varit 30 minuter, vilket är överensstämmande med praxis i de flesta europeiska länder med liknande föredragsverksamhet som i Sverige. Man har sålunda stannat vid en kortare tid än som är vanligt vid andra föredrag. Detta motiveras med att elet är mera tröttande att lyssna, när man ej ser talaren. En och annan gång har man emellertid utsträckt tiden för ett radioföredrag; detta är exempelvis fallet vid de direkt från Uppsala och Lunds universitet radierade föredragen, vilka ha den för akademiska föreläsningar vanliga tiden 45 minuter. En del diskussioner ha givetvis tagit betydligt längre tid i anspråk. Liksom i föreläsningsanstalterna äro de flesta föredragen enstaka. Även serier av föredrag förekomma emellertid. Vid planläggningen av dessa eftersträvas dock, att de olika föredragen i en serie såvitt möjligt bli fristående och oberoende av varandra. Seriernas längd voro 1932 och 1933: Antal serier 1932 1933 2— 5 föredrag 5—10 » 10—17 >

68 7 2

57 4 1

De långa serierna, vilka sträcka sig över en hel termin eller ett helt vinterhalvår, äro särskilt avsedda för lyssnargrupper. Aktuella frågor behandlas, utom i föredrag och diskussioner, i de regelbundet återkommande krönikorna, vilka avse att ge en fortlöpande behandling av företeelser inom det kulturella livet, inom in- och utrikespolitiken o. s. v. Älst av dessa var den »kulturkrönika», som fil. dr Göran Lindblad började hösten 1925 och som sedermera förgrenades i en teater- och en litteraturkrönika, vilka pågingo till 1928. Efter ett års uppehåll återupptogs litteratur-

121 krönikan våren 1929; denna anordnas numera av teateravdelningen, som även ombesörjer de litterära uppläsningarna. Utrikeskrönikan började 1927 och sköttes av fil. dr Verner Söderberg intill hans död 1933, då fil. dr Yngve Lorents övertog densamma. Riksdagskrönikan började också 1927 och har hela tiden varit anförtrodd åt redaktör Torvald Sachs. Lagstiftningskrönikan, som tillkom på hösten 1928, har alltsedan dess hållits av kammarrättsrådet C. W . U. Kuylenstierna, År 1925 började sekreterare Hugo Heyman sina redogörelser för »Levnadskostnadsindex vid kvartalsskiftet», år 1931 i november började civilingenjör Frithiof Holmgren sina en gång i månaden återkommande »Tekniskt nytt» och från och med början av år 1933 har överdirektör Axel Wallén månatligen lämnat en väderlekskrönika. Folkbildningsverksamhet. Att föredragen icke endast skulle bli ett värdefullt inslag i radions underhållningsprogram utan också få betydelse för folkbildningsarbetet, stod ävenledes från första stund klart såväl för statsmakterna som för Radiotjänsts programledning. I telegrafstyrelsens överenskommelse 1924 med A.-B. Radiotjänst föreskrives sålunda, att »rundradiorörelsen skall så bedrivas, att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas». Statsmakternas uppfattning av denna rundradions betydelse för folkbildningsarbetet kommer också till synes i den instruktion för programrådet, som Kungl. Maj:t utfärdade 1926 och vari föreskrives, att Folkbildningsförbundet och Arbetarnes bildningsförbund äga att gemensamt utse en ledamot och en suppleant i programrådet. E t t direkt samarbete mellan folkbildningsorganisationerna och Radiotjänst kom också tidigt till stånd. Redan 1927 upplät Radiotjänst åt Arbetarnes bildningsförbund plats i programmet för föredrag och meddelanden angående förbundets verksamhet; denna »A. B. F:s halvtimme» har så småningom utvecklats till att bli ett forum för samtliga genom skolöverstyrelsen statsunderstödda folkbildningsorganisationer, nämligen (utom A. B. F.) Jordbrukarungdomens förbund ( J . U. F . ) . Nykterhetsorganisationernas bildningsförbund ( I . O. G. T., N. T. O. och B. B.) och Sveriges kristliga bildningsförbund. Radiotjänsts föredragsavdelning anordnar även själv folkbildningsföredrag, vid vilka bl. a. bibliotekskonsulenter i skolöverstyrelsen samt representanter för folkhögskolan, folkbiblioteken och föreläsningsorganisationerna medverkat. r Från och med vårterminen 1931 har föredragsavdelningen anordnat särskilda föredragsserier, avsedda för studiecirklar, och har också direkt tagit initiativ till bildande av lyssnargrupper. Dessa lyssnargrupper organiseras i huvudsak efter samma principer som de olika folkbildningsorganisationernas studiecirklar; de flesta av de till Radiotjänst anmälda grupperna tillhöra också de statsunderstödda studiecirkelförbunden. Föredragsavdelningen utsänder sedan vårterminen 1932 särskilda studiebrev i anslutning till de olika föredragen och lämnar dessutom i Röster i Radio utförliga föThandsorienteringar och litteraturanvisningar. Dessutom har Radiotjänst somrarna 1932 och 1933 anordnat särskilda utbildningskurser för ledare av lyssnargrupper. Här nedan följer en tablå över den för lyssnargrupper avsedda verksamheten.

122 A n t a l Föredrag

Höstterminen: »Den moderna bostadens problem» . . .

16 14 13

Studiebrev 6

14 14 161

171 Lyssnargrupper 298 530 650 1212

A r 1929 började Radiotjänst i samarbete med Folkbildningsförbundet publicera särskilda programhäften för radioföredragen; denna publikation »Röster i Radio», som att börja med utgavs terminsvis, under 1933 månadsvis, utkommer från och med 1934 som veckotidskrift. Den nu utkommande veckotidskriften avser att vara ett komplement till det radierade programmet; den innehåller sålunda fullständiga svenska och utländska program och dessutom förhandsorienteringar och vägledande artiklar rörande de olika programpunkterna. Från och med hösten 1931 utsänder Radiotjänst regelbundet till de statsunderstödda folkbiblioteken förteckningar över litteratur i anslutning till radioföredragen. Från och med hösten 1932 anordnas årligen konferenser med representanter för de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna. Vid dessa konferenser äger överläggning rum bl. a. angående de föredragsserier, som främst äro avsedda för landets studiecirkelverksamhet. Också med universiteten och högskolorna har Radiotjänst samarbete, och ett stort antal universitetslärare ha ställt sig till förfogande som radioföreläsare. Sedan detta samarbete från hösten 1933 tagit formen av direkta utsändningar från universiteten, kan det sägas ha utvecklats till ett nytt slags »University extension». Fr ammande språk. Den första språkundervisningen i radio ägde rum våren 1925, då Göteborgsstationen för egen räkning startade en kurs i engelska, vilken stod under ledning av doktor G. E. Fuhrken och huvudsakligen vände sig till dem, som ägde någon förkunskap i språket. Samma station gav utrymme i sina program även åt franskan genom att höstterminen detta år anordna uppläsningar av M:lle Suzanne Pillet. I riksprogrammet tillgodosågs språkintresset till att börja med genom föredrag på främmande språk. Hösten 1925 begynte den första mera systematiska radiokursen i språk, då Radiotjänst uppdrog åt rektor J . Kjederqvist att leda en kurs i engelska för nybörjare; denna kurs upprepades med smärre förändringar tre säsonger i följd. Den engelska undervisningen utökades 1926 med en fortsättningskurs av Mr. C. S. Allwood. Han har sedan varje år givit lektioner för mera försigkomna till hösten 1933, då han påbörjade en nybörjarkurs i engelska. Hösten 1933 tillkom en fortsättningskurs i engelska med lektor S. J . Charleston som ledare. År 1926 började en kurs i tyska för mera försigkomna med prosten Th. Tiedje och sedermera också med läro-

123 verksadjukt G. Ageberg som ledare. Efter ett uppehåll i den tyska undervisningen under läsåret 1932—1933, påbörjade lektor Martin Tamsen hösten 1933 en ny fortsättningskurs i tyska, vilken pågick till hösten 1934, då professor Erik Wellander började en nybörjarkurs i tyska. Från våren 1929 t. o. m. våren 1933 pågick en nybörjarkurs i franska, vari ledarna, lektorerna V. Bladin och Paul Tisseau, liksom i den tyska kursen provade dialogformens metodiska värde. Hösten 1933 påbörjade madame Rose Osvald-Sirén en konversationskurs i franska. Under de senaste terminerna ha även anordnats kurser i modersmålet. Under läsåret 1933—1934 har Radiotjänst inbjudit särskilda studiegrupper, vilka i studion avlyssna de olika radiolektionerna och med vilka respektive kursledare efteråt kunna pröva effekten av sin undervisning. Till inspektor för Radiotjänsts språkundervisning har från och med hösten 1933 tjänstgjort undervisningsrådet Karl Kärre. Skolradio. Den svenska skolradioverksamheten, som började 1926 (se härom närmare V : 2), inordnades från den 1 juli 1931 i den då nyorganiserade föredragsavdelningen. Skolradions utveckling framgår av följande siffror, som visa antalet deltagande skolor. Skolradio 1929-1934. T e r m i n

Folkskolor o. fortsättningsskolor

Högre skolor

S:a skolor

80 87 55 84 76 86 87 83 89 118

283 Våren 1929 Hösten 1929 Våren 1930

203 295

Hösten 1930 Våren 1931

401 Hösten 1931 Våren 1932 Hösten 1932

735 669 1149 1005

Våren 1933

1222 Hösten 1933 Våren 1934

1357 1956

382 456 819 745 1237 1092 1305 1446 2 074

De lägre talen för höstterminerna 1931 och 1932 i förhållande till föregående vårterminer finna sin förklaring däri, att på höstterminerna inga fortsättningsskolor deltagit, emedan program för dessa endast anordnats under vårterminerna. För att förbereda såväl lärare som elever på de olika sändningarna ha varje termin utsänts särskilda programhäften, nämligen dels för de svenska föredragen, dels för de danska och norska uppläsningarna, dels ock för hörövningar i främmande språk.

124 Musik-avdelningen. Musiken, som i Radiotjänsts program år 1933 upptog 42-22 % av hela sändningstiden, är det kvantitativt betydelsefullaste inslaget i radioprogrammet. Denna musikens förhärskande betydelse finner man i alla länders radioprogram. Av den utsända musiken utgör ungefär en treeljedel musik av högre konstnärligt värde och de två övriga tredjedelarna underhållningsmusik av olika nyanser. Till den högre musiken räknas kammarmusik, soloprestationer av instrumentala och vokala artister samt operor. För utsändning av symfonisk musik har Radiotjänst ända från början av sin verksamhet samarbetat med de största orkesterföreningarna i landet. Sedan säsongen 1927—1928 har en viss ordning tillämpats: från Stockholm 13 konserter, från Göteborg 7, från Malmö 4, samt från Hälsingborg, Norrköping och Gävle vardera 2. Under 1934 har den förändringen vidtagits, att orkesterföreningarna i Hälsingborg, Norrköping och Gävle endast deltagit med 1 konsert vardera under spelåret. Sporadiskt ha även förekommit utsändningar från andra orkesterföreningar (vid jubileer, konserthusinvigningar och dylikt). Radiotjänst har vidare tagit i anspråk medverkan i radioprogrammet av en rad av amatörer sammansatta orkestersammanslutningar, såsom Akademiska orkestern i Lund, Hofors musiksällskap, Kammarorkestern i Stockholm, Svenska ungdomsringens orkester och Söderhamns blåsorkester. I februari 1925 anställde Radiotjänst en egen orkester. Den bestod till en början av 8 man, men omfattar nu 32 fast anställda samt brukar vid behov ytterligare förstärkas. Radioorkestern deltager i programmet i regel 10 gånger i månaden med en sammanlagd sändningstid av 16 timmar. Härigenom framstår den som ryggraden i Radiotjänsts musikaliska verksamhet. Utom för ovannämnda insatser för komplettering av den repertoar, som närmast uppbäres av orkesterföreningarna, har radioorkestern nyttjats för att bereda solister tillfälle att framträda med verk, där orkestern förutsattes som ackompanjemang till soloprestationer. En viss del av Tadioorkesterns program ägnas åt den värdefullare underhållningsmusiken. I regel en gång i veckan har radioorkesterns framträdande haft karaktären av populärkonsert, E n annan framträdande uppgift för radioorkestern är odlandet av den svenska orkestermusiken. Sedan flera år ha varje månad åtminstone två svenska orkesterkonserter anordnats. Ett komplement till radioorkestern har varit den mindre orkester, som med en viss regelbundenhet (cirka 2 gånger i månaden under säsongen) spelat i studion i Göteborg. Den har sammansatts av musiker ur Göteborgs symfoniorkester. Av utländska artister ha — efter beslut i varje särskilt fall av styrelsens arbetsutskott — engagerats endast sådana, som varit av obestridlig internationell klass eller kunnat förmedla värdefulla och intressanta verk, vilka icke kunnat komma till utförande genom inhemska krafter. För de vokala artisternas del har särskilt intresse ägnats år den nordiska romansen. De instru-

125 mentala solisternas insatser ha ofta gällt den klassiska och romantiska sonatlitteraturen och står därmed kammarmusiken nära. För utförandet av kammarmusikprogrammen har Radiotjänst haft medverkan av samtliga i vårt land mer eller mindre regelbundet verkande ensembler. Radiotjänst har även föranlett bildandet av tillfälliga ensembler för utförandet av vissa kammarmusikverk. Med Folkkonsertförbundet i Stockholm, som till största delen ägnar sig åt anordnandet av kammarmusikkonserter, har Radiotjänst sedan 1931 haft samarbete i form av utsändandet av delar av ett antal förbundets konserter i Konserthusets lilla sal. Numera företagas 12—15 operautsändningar per år. Flertalet av dessa äro återutsändningar från Kungl. teatern i Stockholm, med vilken Radiotjänst kontrakterat om 8 operaföreställningar per säsong, vilka föreställningar även kunna uppdelas på »halva föreställningar», bestående av en eller ett par akter. Vid enstaka tillfällen ha utsänts föreställningar från Lyriska teatern i Göteborg och från Radiotjänsts studio i Stockholm. Den del av Radiotjänsts musikprogram, som i första hand avser underhållningen, utgöres av radioorkesterns lättare repertoar, militärmusik och musiken av olika smärre emsembler. Dit räknas i statistiken även all körsång samt grammofonmusiken. Körsången i radio bestrides till övervägande del av olika amatörkörer landet runt. Därvid har den blandade körsången mer och mer gjort sig gällande. Radiotjänst har beträffande en del av dessa program stått i kontakt med ledningen av Sveriges körförbund. Den mest krävande delen av körlitteraturen har i regel utförts av den s. k. radiokören, som består av 16 fackutbildade sångare och sångerskor under ledning av en av Radiotjänst utsedd dirigent. Inom folkmusiken har radioprogrammet odlat såväl det moderna dragspelet som den urgamla svenska allmogemusiken på fiol. Vad den senare beträffar har programvalet följt två linjer: dels att ge dessa låtar ett förstklassigt utförande av musikaliskt utbildade personer — vilka i några fall ha kunnat förena sitt spel med små kåserier om gammal folkmusik — dels att till mikrofonen locka fram spelmän, vilkas låtsamlingar ansetts böra spridas till en större allmänhet, Beträffande dansmusiken må anmärkas, att den moderna dansmusiken undantagslöst plägar förläggas till tiden efter kl. 10 em. Den s. k. gamla dansmusiken har, med hänsyn till att dess publik i allmänhet kan antagas ha tidiga kvällsvanor, i regel förlagts till en tidigare del av lördagsaftonen.

Teateravdelningen. Den 11 januari 1925 uppfördes den första teaterpjäsen i radio: Kungens amour av Brita von Horn. Man fortsatte med ansatser i olika riktningar, med Mäster Olof, Det gamla spelet om Envar och åtskilliga smärre sketcher. Är 1926 följde Peer Gynt, scener ur Kärlekens komedi, Kung Oidipus, Julius Caesar och Köpmannen i Venedig. Samma år framfördes ett par mindre radiodramatiska skisser, prisbelönade i en tävlan, som utlysts av en huvudstadstidning. De voro de första svenska pjäser, som skrivits direkt för

126 radio. Följande år utlyste Radiotjänst en egen pristävlan i syfte att kunna införliva några nya svenska radiodramer med radioteaterns repertoar. Den 1 juli 1929 organiserade Radiotjänst en särskild teateravdelning. Sedan dess har radioteatern snabbt utvecklats. Nya initiativ ha prövats, nya former utexperimenterats och repertoaren vidgats, icke minst genom tillkomsten av ett stort antal svenska original, skrivna uteslutande med tanke på radio. Den svenska rundradion bereder numera större plats i programmet åt teater än de flesta andra länder. Utvecklingen och den nuvarande omfattningen av radioteaterns verksamhet framgår av nedanstående översikt över sändningstiden för teater under femårsperioden 1929—1933. 1929 1930 1931 1932 1933

125 tim. 35 min. 120 » 55 > 127 » 15 * 136 » 20 > 132 » 10 »

Sändningstiden för teater — operetter icke inräknade — utgjorde under år 1933 4-57 % av den sammanlagda sändningstiden. Till jämförelse kan nämnas, att enligt senast tillgängliga uppgifter motsvarande siffror äro för Tyskland 1-9 %, England 2-1 %, Ungern 3-5 %, Österrike 3"5 % och Danmark 2-8 %. Programledningen har i första hand tagit sikte på två uppgifter. Den ena är att skapa gehör för svensk dramatik, särskilt genom att uppmuntra svenska författare att bidraga till repertoaren med nya för radion skrivna arbeten. Den andra väsentliga uppgiften har varit att presentera för lyssnarna ett urval av äldre och nyare utländsk dramatik och därvid särskilt fästa uppmärksamheten på sådana verk, som av olika orsaker sällan eller aldrig komma till uppförande på svenska scener. Inom den ram för verksamheten, som utstakas av hänsyn till dessa syften samt till radions tekniska krav, tillgången på lämpliga skådespelarkrafter och ekonomiska faktorer, har ledningen sökt bjuda en så rikt och mångsidigt sammansatt repertoar som möjligt. Det har varit gammalt och nytt, tragedi och lustspel, problemdramer och folkskådespel, enaktare och helaftonstycken. Repertoarens sammansättning med hänsyn till avvägningen mellan drama och komedi framgår av följande siffror för åren 1930—1933 (procent av sammanlagda sändningstiden): 1930 1931 1932 1933

Drama 1*64 1*67 I'M 1 67

Komedi 2'68 2'65 2'96 2'90

Svensk dramatisk litteratur har fått komma till tals så ofta det varit möjligt av radiotekniska och andra skäl. Särskild uppmärksamhet har ägnats våra mest betydande författare på dramats område, August Strindberg, Tor Hedberg, Per Hallström, Hjalmar Bergman, Sigfrid Siwertz, Pär Lagerkvist och Vilhelm Moberg. Bland de nu nämnda förtjänar särskilt Hjalmar Berg-

127 man att nämnas för sin banbrytande insats, som utom en rad smärre radiopjäser omfattade de båda komedierna Hans Nåds testamente och Markurells i Wadköping, vilka tillkommo på Radiotjänsts uppdrag och sedermera visat sig livsdugliga även på scenen. Radioteaterns svenska repertoar har också upptagit en hel rad verk av nu levande äldre och yngre författare, Ove Ekelund, Herbert Grevenius, Waldemar Hammenhög, Eyvind Johnson. Harry Martinsson, Hertha Oeleman, Ivan Oljelund, Margit Palmaer, Oscar Rydqvist, Dicte Sjögren, Marika Stiernstedt, Ivar Thor Thunberg, Elin Wägner, Rudolf Värnlunel m. fl. Det klassiska dramat har likaså varit rikt representerat. Av de antika tragöderna och komediförfattarna har radiopubliken kunnat stifta bekantskap med Aischylos, Sofokles, Euripides och Aristofanes, och flera av de tolkningar, som framförts, ha tillkommit på Radiotjänsts initiativ. Shakespeare har varit företrädel vid många olika tillfällen; vårsäsongen 1934 har programmet upptagit en hel serie av hans mest kända verk. I övrigt saknas på repertoarlistan knappast något av världslitteraturens stora namn. Av den franska teatertraditionens främsta kan nämnas: Moliére, Racine, Musset; av Tysklands: Lessing, Schiller, Goethe, Kleist; av Rysslands": Gogol, Tolstoj och Tjechov; och av Danmarks och Norges: Holberg, Heiberg, Ibsen och Björnson. Modern dramatik har fått sig tillmätt ett betydande utrymme, och här ha ett flertal författare för första gången mött svenska folket genom radion. Många av de pjäser, som radioteatern uppfört, ha varit nyheter icke bara för Sverige och Skandinavien, utan även för Europa. Som exempel kan anföras Gapoks R. U. R. och Makropulos, Sidney Howards Hennes majestät modern, Gerhart Hauptmanns Före solnedgången, cle Curels Den nya avguden och Släkter som dö, Maxwell Andersons Natt över Taos, Franz Werfels Maximilian och Juarez och framför allt O'Neills Klaga månde Elektra. Dessutom har radioteaterns spelplan upptagit ett urval av den dramatik, särskilt tysk och engelsk, som skrivits uteslutande med tanke på radio. ^ Radioteatern har för sina utsändningar så gott som undantagslöst varit hänvisad till professionella skådespelare. Med hänsyn till önskvärdheten att äga tillgång till artister, som under alla omständigheter äro disponibla för medverkan i radio, organiserades från och med hösten 1929 en liten trupp av fast engagerade skådespelare (en dam och tre herrar). Denna upplöstes emellertid successivt under 1932. Erfarenheten gav nämligen vid handen, att tillgången till denna fasta ensemble endast delvis underlättade rollbesättningen. I detta sammanhang kan nämnas, att rekryteringsproblemet för radioteaterns del blivit försvårat därigenom, att man av både konstnärliga och teknisktakustiska skäl icke annat än i undantagsfall kan överföra dramatiska verk direkt från talscenen. De experiment, som vid olika tillfällen gjorts med sådana utsändningar, ha icke utfallit tillfredsställande. Däremot har radioteatern i vissa fall sökt samarbeta med teatrarna i syfte att som studioföreställmngar kunna framföra vissa dramatiska verk i huvudsakligen samma rollbesättning som på scenen.

128 Med Kungl. dramatiska teatern och ett flertal andra teatrar har Radiotjänst träffat överenskommelser, innebärande tillstånd att för medverkan i radio engagera artister, som tillhöra vederbörande teaterpersonal. Antalet vid radioteaterns föreställningar medverkande skådespelare utgjorde år 1932 251 och år 1933 268. Med hänsyn till den arbetslöshet inom skådespelaryrket, som under senare år gjort sig gällande, har Radiotjänst lagt vikt vid att i möjligaste mån söka bereda arbete åt artister, som varit utan engagemang. I syfte att bereda teaterintresserade lyssnare tillfälle att bättre tillgodogöra sig några av radioteaterns viktigare program tog teateravclelningen hösten 1932 initiativ till bildandet av s. k. teatercirklar. Man utgick därvid från tanken att en radioföreställning kunde vinna i värde om lyssnarna förberedde åhörandet genom att gruppvis läsa dramat med rollerna fördelade mellan deltagarna och i anslutning därtill diskutera författaren och hans verk. För att uppmuntra denna nya form av bildningsarbete har Radiotjänst först kostnadsfritt, numera mot en mindre avgift, ställt pjäsexemplar i begränsat antal till sådana teatercirklars förfogande och dessutom utsänt studiebrev, innehållande studieplaner, diskussionsförslag, arbetsuppgifter, litteraturanvisningar m. m. Medan under hösten 1932 antalet teatercirklar uppgick till 54, är motsvarande siffra för säsongen 1933—1934 430; sammanlagda antalet cirkeldeltagare närmade sig då 4 000. Verksamheten har varit organiserad i anslutning till vissa av radioteaterns program, vilka ansetts särskilt lämpliga för ändamålet. Under spelåret 1932—1933 voro sålunda cirklarnas studier knutna till programmen i en serie, kallad Det moderna dramat, vilken inneslöt verk av bl. a. Shaw, Strindberg och Hauptmann. Säsongen 1933—1934 ha teatercirklarna på motsvarande sätt haft tillfälle att följa föreställningarna i radioteaterns Strindbergs- och Shakespeare-serier. Den på förhand uppgjorda studieplanen räknar med i regel en föreställning per månad; cirklarna sammanträda en gång i veckan, varvid tre sammanträden i månaden ägnas åt läsning och analys av dramat, och ett sammanträde åt diskussion av föreställningen. För att på nära håll kunna följa och samla erfarenheter av den nya arbetsformen, har teateravdelningen sedan verksamhetens början varje säsong organiserat två teatercirklar i Stockholm, för vilka Radiotjänst utsett studieledare och ställt lokaler till förfogande. Litterär uppläsning. Sändningstiden för detta programinslag var 86 tim. 45 min. under år 1931, 86 tim. under år 1932 och 73 tim. 20 min. under år 1933. Sändningstiden för 1933 utgjorde 2-48 % av sammanlagda programtiden. Jämförelsesiffrorna äro för Tyskland 2-3 %, Österrike 3-6 %, England 0'9 %, Danmark 3 l %, Ungern 4-9 %. Urvalet av det lästa har verkställts med tanke på att skänka lyssnarna god och bildande förströelse och har inneslutit såväl lyrik och novellistik — i enstaka fall även romankapitel — som reseskildringar och memoarer. Huvudparten av uppläsningarna har bestått av kortare noveller och berättelser av äldre och yngre författare, företrädesvis svenska. Lyriken har varit mera

129 sparsamt företrädd. Större utrymme har beretts åt reseminnen och kulturhistoriska skildringar. Där så varit lämpligt ha vissa ämnesgrupper sammanhållits under serierubriker. En serie, Tider och typer, har sålunda meddelat utdrag ur kända memoarer, i en annan serie, Resor och raster, har givits ett representativt urval av svenska reseskildringar från Linné till Sven Hedin, en tredje har presenterat De stora äventyrsromanerna, en fjärde erinrat om Glömda poeter o. s. v. För uppläsningarna anlitas i regel skådespelare, i vissa fall ha dock författarna själva valt att framföra sina verk. Slutligen må nämnas, att Radiotjänst under år 1932 träffade överenskommelse med Sveriges författareförening om en normaltaxa för ersättning till författare vid uppläsning av tryckta litterära verk. Avdelning för diverse program. Nyhetstjänsten. Radiotjänst började redan under sitt första verksamhetsår, 1925, att utsända dagsnyheter, och träffade härför en överenskommelse med den svenska pressens kooperativa nyhetscentral, Tidningarnas Telegrambyrå (T. T.). Enligt denna överenskommelse sammanställer och redigerar T. T. det för radion avsedda nyhetsmaterialet samt ombesörjer jämväl uppläsningen. Beträffande urvalet av nyheter och redigeringens art bestämmer den gällande överenskommelsen, att de utsända nyheterna skola »präglas av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet». Dessutom stadgas att T. T. i denna sin verksamhet skall vara underkastat de bestämmelser om kontroll över rundradioprogrammen, som Kungl. Maj:t kan komma att utfärda för Radiotjänst. Till att börja med utsändes dagsnyheterna, vilkas uppläsande skulle räcka i regel 15 minuter, endast en gång dagligen, nämligen omkring kl. 9 em. Efter några månader fixerades tiden till kl. 915. För att tillmötesgå kravet på tidigare dagsnyheter, ävensom för att för radiolyssnarna nyttiggöra de viktiga utlandstelegram T. T. erhöll omkring kl. 9'30, uppdelades T. T.-rapporten från och med den 14 september 1931 på två kortare rapporter, den första kl. 7-15 em., den andra kl. 9'45 em. Då viktigare händelser (val o. dyl.) inträffa, anordnas enligt avtalet extra nyhetsutsändning. T. T:s inrikesmaterial (inklusive de officiella meddelandena) erhålles dels genom eget nyhetsarbete (i Stockholm, Göteborg och Malmö), dels i samarbete med landsortspressen, i det att varje till T. T. ansluten tidning är skyldig uppdraga åt kompetent person inom sin redaktion att vara T. T:s platskorrespondent med skyldighet att så snart viktigare nyhet inkommit till redaktionen inrapportera denna till T. T. T. T:s utrikesmaterial erhålles genom dess medlemskap dels i sammanslutningen »Les Agences Alliées», vilken består av den ledande telegrambyrån i varje europeiskt land, dels i Associated Press i U. S. A. T. T:s verksamhet fortgår under normala förhållanden mellan kl. 6 fm. och kl. 2 på natten. De senaste middagstidningarna betjänas av T. T. till kl. 330 em. De nyheter, som inkomma till T. T. mellan kl. 3"30 och 9-50 em., publiceras sålunda i regel först i radio. Fördelningen mellan förut i pressen publi9—350867

.

130 cerade och genom radion först publicerade nyheter i de bägge nyhetsbulletinerna framgår av följande statistik för tiden Vi—31/i2 1932: Antal Rader I pressen redan publicerade nyheter . . 1 670 13 165 Genom radio först publicerade nyheter . 5 606 43 966 Denna statistik utvisar, att under denna tid utsänts sammanlagt 7 276 nyheter, av vilka nära 78 % icke tidigare kunnat publiceras genom någon svensk tidning. Utom denna utsändning av dagliga nyheter ombesörjer T. T. på förmiddagen alla vardagar utsändning av riksbankens valutakurser samt i viss utsträckning dagens noteringar på Stockholms fondbörs. Väderlekstjänsten. En annan gren av den dagliga nyhetsförmedlingen genom radio utgöres av väderleksrapporterna. Dessa ombesörjas av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (Väderlekstjänsten). Till en början utsändes väderleksrapporten kl. 12-30 fm. och kl. 9-30 em.; den förra baserad på väderleksobservationer kl. 8 fm., den senare på observationer kl. 7 em. På Radiotjänsts initiativ och med ekonomiskt stöd av Radiotjänst började Väderlekstjänsten i mitten av april 1931 att för prognos utarbeta även observationerna kl. 2 em., vilka dittills icke tillgodogjorts i någon praktisk form. Denna nya väderleksrapport uppläses kl. 5 em. och upprepas i sina väsentliga delar kl. 7-15 em. i samband med dagens första nyhetsbulletin. Från den 1 maj 1934 utsändes en fjärde väderleksrapport kl. 8 fm. under tiden maj—september. Denna nyhetsförmedling, som ombesörjes av T. T. och Väderlekstjänst och sålunda icke tar någon personal inom Radiotjänst i anspråk, fyller en betydande del av radions programtid. Den sammanlagda tiden är ungefär en timme om dagen, vilket motsvarar 12"3 % av hela programtiden. Till nyhetsförmedlingen kan räknas även den dagliga utsändningen kl. 1 em. av Nauens tidssignal. Den upptages i Stockholm medelst en särskild radiomottagare och återutsändes därifrån över samtliga i förmiddagssändningarna deltagande stationer. I rundradio förekomma också av polismyndigheter begärda efterlysningar, ävensom uppläsning av telegram till sjöfarande och personer utan känd adress. Antalet dylika upplästa meddelanden under tiden 7i— 3I /s 1934 framgår av följande sammanställning (en del formulär uppläsas två eller flera gånger). Antal formulär Från polismyndigheter (efterlysningar) 205 st. Från Kungl. telegrafstyrelsens radiobyrå (radiotelegrafen) 191 » Från Kungl. utrikesdepartementets arvsbyrå 32 » Från Kungl. lantbruksstyrelsen (spannmålsmeddelanden och kräftpest) . . . 4 * Från Kungl. telegrafstyrelsens radiobyrå (licensmeddelanden) 6 » Från Svenska livräddningssällskapet 24 Från Kungl. Automobil Klubben (trafikmaningar) 36 » Från Stockholms stads gatukontor (isränna) 1 » Från Kungl. kommerskollegium Från Statistiska centralbyrån » * Rörande kronoutskylder (eget initiativ)

131 Antal formulär

Från olika artilleriregementen (skarpskjutningar) . Från länt- och sjöförsvarens kommandoexpeditioner Från Svenska brandskyddsföreningen Från Kungl. järnvägsstyrelsen Från Svenska jägarförbundet Från Statens växtskyddsanstalt

8 4 1 2 1 1

st. » » i. » »

Summa 521 st. En form av nyhetsförmedling, som upptar en betydande del av sändningstiden (1933 2-54 %), utgör radioreportaget. Det kan sägas vara den snabbaste nyhetsförmedlingen, då det nämligen lämnar lyssnarna redogörelse för händelser, medan de pågå. Radioreportage äger bl. a. rum från större nationella fester och tilldragelser (Nobelfesten, riksdagens högtidliga öppnande), från socialt och industriellt arbetsliv (institutioner, verkstäder, utställningar), ävensom från idrottstävlingar, framför allt vissa större idrottsevenemang. Religiösa program. Redan under radions första försökstid i Sverige under telegrafstyrelsens omedelbara egid gjordes utsändningar från gudstjänster. Sedan har det gudstjänstliga inslaget blivit en beståndande del av det svenska radioprogrammet. När Radiotjänst började sin verksamhet, gjordes till regel att varje söndag utsända två gudstjänster, i viss mån alternerande från statskyrkor och från frikyrkor. Man skapade inom kort den regeln att av fyra söndagar statskyrkan skulle ha tre utsändningar å högmässotid och en aftonsång, medan frikyrkorna enligt frikyrkliga samarbetskommitténs förslag skulle dela de övriga guclstjänsttillfällena, en förmiddags- och tre aftongudstjänster. Endast vid kyrkans stora högtider ha statskyrkans intressen i viss grad fått träda i förgrunden. Den ordningen äger alltjämt bestånd och har såsom lämplig och rättvis vitsordats både av statskyrkans män och frikyrkofolket. E t t stort antal kyrkor och gudstjänstlokaler ha under årens lopp utrustats med möjligheter till radioutsändning. I början av år 1934 var sammanlagda antalet 67, av vilka 39 tillhörde statskyrkan och 28 olika frikyrkosamfund. De 39 statskyr ko templen äro fördelade på 28 orter, av rikets domkyrkor saknas endast de i Skara, Strängnäs och Visby. Vid sidan av söndagarnas gudstjänster har Radiotjänst sedan 1927 en veckodag anordnat andaktsstunder. Under de senaste åren ha en del av dessa andaktsstunder ersatts av föredrag i religiösa ämnen. Alltsedan hösten 1930 utsändes varje morgon kl. 7'45 (om somrarna kl. 8 fm.) en kortare andakt om 15 minuter. Barnprogram. Under nästan hela sin verksamhetstid har Radiotjänst anordnat särskilda barnprogram. Ungefär 3 % av utsändningstiden togs i anspråk härför under 1933. Programmen, av vilka en del äro avsedda för de minsta, en del för de mera vuxna barnen, omfatta bl. a. sång och musik, föredrag och uppläsningar, sagoaftnar och sagospel. Bland mera regelbundna inslag må nämnas föredrag för medlemmar i scoutrörelsen samt farbror Svens och Efraim Alexanders pratstund.

132 Statistik över A.-B. Radiotjänsts riksprogram 7i—3% 1934. Trocent av hela sändningstiden beräknad efter jämnt 4 veckor per månad. Jan. Sändningstid

Kebr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

i tim. och min. . 23S-00 242-3 i 23920 233-20 238-55 213-26 216-50 243-35

Konstnärlig musik: Symfonier (inkl. oratorier) . . . Allvarlig orkestermusik . . . . Kammarmusik Instrumentalsoli Eomauser och arior Operor

1-1 2'9 2-5 4-2 1-7 0-4

2-5 35 2-0 2-9 22 0-9

2-2 3-1 1-2 28 1-6 0-6

12-8

14o

6-4 1-8 1-5 0-9 120 22-6

5-5 1-9 0-4 0-5 12-0

7-2 2-4 13

3-2 2-9 0-5 26 1-5 0-6 113

0-6 2-1 1'8 2-7 2-1 0-9

0-8 4-5 1-0 3-4 1-6

33 1-4 29 16

4-3 0-6 4-5 2-3 0-5

10 2

11-3

9-2

12 2

96 2-5 1-2

12-1 21 1-1

13-7 1-9 11-0

13.1 264

14-6

15-0

29-9

316 Underhållningsmusik: 5-8 1-5 1-5 0-7 12-7

20-3

12-6 235

22'2

6-1 2-7 2-3 0-8 125 244

4-1 0-7 1-2 3-6 9-6

3-8 0-7 1-6 33 94

29 0-4 1-7 33 8-3

2-9 0-9 1-8 3-9 9-5

2-8 0-4 2-0 4-5 97

3-4 0-6 21 4-0 10 1

32 0-6 2-0 4-1 9-9

2-8 0-4 2-2 3-4 8-8

2-3 1-6 3-4 7-8

1-5 2-6 2-6 6-6

33 2-8 2-7

2-8 2-1 2-1

0-4 2-5 30

0-6 31 32

0-5 2-3 3-0

0-6 2-6 41

7-0

5-9

6-8

5-8

7-3

9-7 1-9

8-7 1-6

9-5 1-5

7-4 16

8-6 20

13-8 0-5

11-1 0-5

0-7 1-8 2-8

1-4 33 2-4

3-0 3-0 1-1

1-7 0-9

0-5 0-8

0-4 0-4

16 9

17-3

1-2 2-9 3-8

l-o 34 35 18-9

12-4

Gudstjänster

9-2

7-8

18-4

8-7

9-3

8-3

7-6

Barnprogram

2-8

9-6

2-9

3-5

2-1

2-6

2-6

4-8

30 0-7

1-9

3-0

4-2

2-7

12-6 0-4 1-6 2-5 18-2

12-7 0-4 0-7 3-2 21-8

12-2 0-4 0-8 2-8

12-9 0-5 1-1 31

14-1 0-5 2-2

13-8 0-3

o-i

12-1 0-3 2-4

16-9

12-4 0-3 2-1 31 20-9

21-8

18-4

17-5

Lättare orkestermusik Militärmusik Körkonserter Operetter Grammofonmusik Kabaré

och

dansmusik:

Kabaré (vis- och kuplettsång samt lättare uppläsning) Allmogemusik Gammal dansmusik, dragspel Modern dansmusik Teater

och

uppläsning:

Drama Lustspel Litterär uppläsning Föredrag och kurser: Föredrag Krönikor Diskussioner, dialoger och. intervjuer Pedagogiska kurser Skolradio

Diverse: Reportage, blandade program . Dagsnyheter, noteringar och väderleksrapporter Praktisk kvart Utlandsprogram Gymnastik

8-8 8-7 1-8

133 Statistik över A.-B. Radiotjänsts riksprogram Vi—S0/9 1934. S ä n d n i n g s t i d e n mellan k l . 7.30-9.45 em. f ö r d e l a r sig p å följande sätt. Procent av motsvarande sändningstid per månad.

Konstnärlig

. . . . . . . .

Underhållningsmusik: Lättare orkestermusik Militärmusik Körkonserter Operetter Grammofonmusik och

Febr.

Mars

1-1 11-2

8-4 10-2 3-1 38 15 2-9 29-9

April I Maj

Juni

Juli

Ang.

6-4 7-4 20 2-6 2-0 2-5

10-5 8-1 1-5 1-8 2-4 0-8

5-6 2-5 7-3 38 3-7

3-0 154

11-9

3-4 1-9

6-5 09

23 2

25-1

22'9

17-4 0-6 5-3 32 1-9 28-4

2-6

2-5 4-3 2-7 11

1-9 18-8

10-6

32 6-3 3-6 3-0 1-8 17-9

lö-o

7-4

9-0

5-2 1-3 13-9

3-9 1-2 14 i 1-8 8-7 33 138

Sept.

musik:

Symfonier och oratorier Allvarlig orkestermusik Kammarmusik Instrumentalsoli Romanser och arior Operor

Kabaré

Jan.

7-3 19 1-8 233 3-1 5-6 3-0 35 10 16-2

35 4-6 15 1-9 0-4

dansmusik:

Kabaré (vis- och kuplettsång samt lättare uppläsning) Allmogemusik Gammal dansmusik, dragspel Modern dansmusik Teater och uppläsning: Drama Lustspel Litterär uppläsning Föredrag och kurser: Föredrag Krönikor Diskussioner, dialoger och intervjuer Pedagogiska kurser Skolradio

65 7-8

19-3 6-9 31 2-6 2-4

7-6 4-7

4-1 110 2-4 4-2 2-6 24-3

3o

4-4 6-0 2-3

5-2 20-5

19o

8-0 5-9 23 1-5 2-2 19-9

3-0

3-6 1-2 13 5

5-2 1-2 9-9

3-o

1-7 7-9 5-8

2-5 10-2 30 157

16-5

18-6 1-6

16-7 2-2

6-3

9-9 12 19

9-1

7-5

3-5

2-7

13o

4-9 3-5 171

5-6 9-8 5-0 20-4

92 94 2-3 20-9

18-2

1-9 9-6 66 18-0

19-0 3-3

16-9 2-6

15-0 4-7

18-7 4-6

14-0 3-0

15-6 3-7

22-1

1-2

2-6

3-8

3-1

1-9

23-5

26-4

22-3

23-6

24-0

5-8

5-8

1-5

0-4

1-2

2-9

7-3

.6-8

23 5

6-5 11 4-4 1-2 132 10-1 7-3 0-8

60 7-1 6-0 34

45 Gudstjänster Barnprogram Diverse: Reportage, blandade program . Dagsnyheter, noteringar och väderleksrapport Praktisk kvart Utlandsprogram Gymnastik

1-2

1-7

1-9

3-7

1-2

1-6

1-4

1-5

0-8 0-4 1-6

04 3-4

0-7 0-8 6-7

5-0

9-8

4-1 6-9

3-4

134 V. Rundradions samarbete ined andra institutioner och organisationer. Rundradions programorganisation har vid programmets sammanställning och effektuering ett mer eller mindre permanent samarbete med ett stort antal institutioner och organisationer. Här lämnas en redogörelse för sådant mera varaktigt samarbete, för vilket särskilda avtal ingåtts. Som exempel på sådant samarbete, för vilket här ej särskild redogörelse lämnas och för vilket i allmänhet inga avtal föreligga, må nämnas föredragsavdelningens samarbete med universiteten och med folkbildningsorganisationerna, musikavdelningens samarbete med musikaliska akademien och med olika musikorganisationer samt teateravdelningens samarbete med de icke statsunderstödda teatrarna.

Rundradion och pressen. Då Kungl. Maj:t år 1923 gav telegrafstyrelsen i uppdrag att anordna en svensk rundradioverksamhet inrycktes i uppdraget bl. a. att detta borde ske i samförstånd med pressen och under hänsynstagande till dess berättigade krav. Pressens intressen blevo som förut nämnts tillgodosedda på så sätt att i det bolag, som på telegrafstyrelsens förslag erhöll koncession på programverksamheten, erhöll pressen rätt att förvärva 2/3 av aktierna samt att tillsätta 3 av styrelsens 7 medlemmar. Bolagets styrelse har vidare till verkställande direktör utsett en av pressens representanter i styrelsen. Samarbete mellan pressen och radion äger även rum därigenom att Radiotjänst träffat överenskommelse med den av pressen ägda Tidningarnas Telegrambyrå om utredigering och uppläsning av radions nyhetsbulletin. I överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst stadgas ( § 9 ) att rundradioprogrammen ej må »innehålla andra dagsnyheter eller därmed jämförliga meddelanden än sådana, som tillhandahållas genom Tidningarnas Telegrambyrå eller annat av telegrafstyrelsen och bolaget godkänt organ». I enlighet därmed träffade Radiotjänst 1924 följande överenskommelse med T. T., vilken med senare företagna ändringar är av följande lydelse: Mellan Tidningarnas Telegrambyrå Aktiebolag, här nedan kallat T. T. och Aktiebolaget Radiotjänst, här nedan kallat bolaget, har denna dag följande överenskommelse träffats: 1. T. T. åtager sig att genom de av bolaget disponerade rundradiostationerna utsända dagsnyheter och därmed jämförliga meddelanden i den omfattning och mot den ersättning, som här nedan närmare bestämmes. 2.

T. T. utsänder dagligen dels på förmiddagen riksbankens valutakurser samt fondbörslistan, allt i den omfattning, som bolaget anser önskvärt,

135 dels på kvällen vid den tidpunkt mellan 7—10 em. som bolaget äger bestämma, inländska och utländska allmänna dagsnyheter i så stor omfattning, att uppläsningen av desamma upptager en tid av ungefär */» timme. Då viktigare händelser (val o. s. v.) väntas inträffa, anordnas extra utsändning. 3.

I regel uppläsas dessa nyheter från T. T:s huvudkontor i Stockholm och överföras medelst tråd eller annat av bolaget använt mekaniskt överföringsmedel såväl till utsändningsstationen i Stockholm som till övriga av bolaget för detta ändamål utnyttjade rundradiostationer. Bolaget skall utan kostnad för T. T. införa härför erforderliga mikrofoner och ledningar i T. T:s lokaler. T. T. förbinder sig att tillse, att för uppläsningen användes personal med för ändamålet lämpade utförsgåvor. Därest hinder skulle möta att med tråd överföra förmiddagsutsändningarna till utanför Stockholm belägna rundradiostationer, åtager sig T. T. att på de platser, där T. T. har filialer, med egen personal under samma förhållanden, som ovan anförts beträffande huvudstationen i Stockholm, verkställa uppläsningen av sagda nyhetsprogram, ävensom att till övriga platser, där av bolaget disponerade rundradiostationer finnas, från huvudkontoret uttelefonera erforderliga sakuppgifter till bolagets eller Telegrafstyrelsens där befintliga personal, vilken sedan äger verkställa själva uppläsningen. Ilärigenom uppkommande telefonkostnader bestridas av bolaget. 4.

T. T. tillser, att dagsnyheter, som av T. T. sålunda utsändas genom bolagets rundradiostationer, präglas av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. 5. Såsom ersättning för sina ovan preciserade prestationer erhåller T. T. årligen en summa svarande mot 16-5 öre per licens för de 500 000 första licenserna samt 8-25 öre för de nämnda antal överskjutande licenserna, skolande ifrågavarande ersättningsbelopp beräknas efter det för 4:e kvartalet nästföregående år gällande licensantalet. Detta belopp skall utbetalas till T. T. månadsvis i efterskott med en tolftedel vid varje utbetalning. 6.

T. T. skall vara underkastat de bestämmelser om kontroll över rundradioprogrammen, som Kungl. Maj:t kan komma att utfärda för bolaget. 7.

Varken T. T. eller bolaget kan utan den andra kontraktsslutande partens medgivande på annan överlåta denna överenskommelse. 8. Därest endera av de kontraktsslutande parterna skulle upphöra med sin rörelse, är detta kontrakt genast upphävt och berättigas den andra alltså att i sådant fall med annan träffa avtal av innehåll såsom i detta kontrakt. 9. Tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse må icke dragas inför domstol, utan skall, därest den icke kan i godo biläggas, hänskjutas till skiljemän enligt gällande lag.

136 10. De grunder, efter vilka ersättningen från Radiotjänst till T. T. utgår för nyhetsbulletinerna, ha intagits i överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst (§ 13) och äro sålunda även godkända av Kungl. Maj:t. För 1934 uppgår denna ersättning till 96 225 kronor.

Statens nieteorologisk-hydrografiska anstalt. Någon formell överenskommelse mellan Radiotjänst och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har visserligen ej träffats, men ett intimt samarbete har dock ägt rum alltsedan Radiotjänsts tillkomst. Då det ansågs ligga i bägge parternas intresse att de av byrån upprättade väderleksrapporterna genom radion finge en betydligt större spridning än vad som tidigare var fallet, ansågs under de första åren att någon ekonomisk ersättning till den ena eller andra parten ej borde utgå. Radiotjänst lämnade endast ett mindre belopp till de tjänstemän inom anstalten, som utom tjänsten verkställde uppläsningen av rapporterna (100 kronor i månaden för varje rapport). Under de första åren utsändes två väderleksrapporter men från april 1931 utökades dessa med ytterligare en, som upprepades tvenne gånger, med två timmars mellanrum. Från och med den 1 januari 1932 har Radiotjänst enligt beslut av Kungl. Maj :t att till statsverket erlägga ett belopp av 48 000 kronor för de tre av byrån utarbetade väderleksrapporterna. Någon motivering härför förekommer ej i Kungl. Maj:ts skrivelse. Från den 1 maj 1934 utsändes försöksvis en fjärde väderleksrapport, nämligen kl. 8 fm. under tiden maj—september. Ersättning för denna utgår med 260 kronor per månad till anstalten och med 100 kronor per månad till tjänstemännen. För 1934 äro Radiotjänsts utgifter för väderleksrapporterna följande: Anslag till anstalten rapport 1—3 för 12 mån 48 000 » » > » 4 » 5 » 1 300 Anslag till personalen » 1—3 » 1 2 » 3 600 4 » 5 » 500 » > Summa Kr. 53 400

Religiösa institutioner. Vid-1929 års biskopsmöte diskuterades frågan om de radierade gudstjänsterna och mötet beslöt att anmoda Svenska kyrkans diakonistyrelse att tillsätta en kommitté med uppgift att biträda Radiotjänst vid fördelningen av dessa gudstjänster. På grund härav bildades inom diakonistyrelsen ett radioutskott, vilket alltsedan dess fördelar på olika kyrkor och präster de gudstjänsttillfällen som Radiotjänst ställer till statskyrkans disposition. Fördelningen av de gudstjänsttillfällen, som Radiotjänst ställer till frikyrkornas förfogande, sker av frikyrkliga samarbetskommittén, vilken utgör en

137 sammanslutning mellan Svenska missionsförbundets, Metodistkyrkans och Baptistsamfundets församlingar i Stockholm. Den alltsedan hösten 1930 utsända morgonandakten ordnas i samråd med Radiotjänsts programledning av en under K. F . U. M:s ledning bildad kommitté.

Skolöverstyrelsen. Med skolöverstyrelsen har framför allt samarbete ägt rum vid organisationen av skolradion. Den första skolradioutsänclningen i Sverige utgick från Sundsvall den 26 oktober 1926 och avlyssnades av några läroverk i mellersta Norrland. Två år senare upprepades försöket, som då gällde hela landet. Den 16—26 april 1928 utsändes från alla statliga stationer sju program, som vände sig dels till folkskolan, dels till läroverken. Försöken hade föregåtts av underhandlingar mellan skolöverstyrelsen, telegrafstyrelsen och Radiotjänst. Radiotjänst hade därvid förklarat sig villigt att bekosta arvoden till de medverkande, telegrafstyrelsen att utsända programmen genom sina stationer, medan skolöverstyrelsen åtog sig att anordna program och trycka programhäften. Efter försökstidens slut ingingo från skolorna rapporter av sådan art, att skolöverstyrelsen ansåg fortsatta försök motiverade. Den 30 juli 1928 ingick skolöverstyrelsen med skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan, att sakkunnig person måtte tillkallas att inom ecklesiastikdepartementet förbereda fortsatta skolradioförsök. I skrivelsen meddelades, dels att telegrafstyrelsen förklarat sig villig att under läsåret 1928—1929 ställa de statliga rundradiostationerna med behövliga ledningar till förfogande under fyra halvtimmar i veckan, dels att Radiotjänst förklarat sig berett att bestrida program- och organisationskostnaderna för försökssändningar under samma tid och under villkor, att planläggningen av programmen utfördes av skolöverstyrelsen i samråd med bolaget och med tillhjälp av lämplig skolman. Skolöverstyrelsens framställning bifölls av Kungl. Maj:t. Under läsåret 1928—1929 var sålunda skolradion anordnad av ecklesiastikdepartementet och arvodet till den sakkunnige under denna tid bestreds av Kungl. Maj:t. Hösten 1929 erhöll emellertid skolöverstyrelsen i uppdrag att anordna fortsatta försökssändningar samt att inkomma med förslag angående en mera permanent ordnad skolradioverksamhet. Efter fortsatta skolradiosändningar läsåren 1929—1930 och 1930—1931 ingick skolöverstyrelsen den 1 september 1931 med Radiotjänst följande avtal, vilket sedermera av Kungl. Maj:t godkänts: A.-B. Radiotjänst åtager sig tillsvidare att anordna skolradioutsändningar i samma omfattning som under läsåret 1930—1931 och att därvid 1. ansvara för arbetet med programmens uppgörande och för samtliga därmed förenade kostnader, liksom för kostnaderna för programmens utförande; 2. att bekosta tryckning av de programhäften, som kunna bliva erforderliga, samt att ställa dessa till skolornas förfogande gratis eller till självkostnadspris för tryckningen; samt

138 3. bekosta den extra arbetskraft, som. kan bliva erforderlig för distribution av programhäftena. Skolöverstyrelsen åtager sig 1. att lämna A.-B. Radiotjänst alla upplysningar, råd och anvisningar som kunna vara erforderliga för skolradioprogrammens anpassning efter olika skolformer; 2. att före fastställandet av programmen granska och godkänna dessa; 3. att, i likhet med vad hittills varit fallet, ombesörja utsändandet av programhäften till skolorna. I och med d e t t a avtal övergick skolradion även o r g a n i s a t o r i s k t till a t t bliva ett led i A . - B . R a d i o t j ä n s t s a l l m ä n n a r u n d r a d i o v e r k s a m h e t och inordnades i den från 1 juli 1931 n y o r g a n i s e r a d e f ö r e d r a g s a v d e l n i n g e n . U n d e r hela denna tid, a l l t s å f r å n den 26 oktober 1926, h a r för skolradioä n d a m å l a v licensmedel genom R a d i o t j ä n s t u t g å t t e r s ä t t n i n g till föreläsare, t r y c k n i n g s k o s t n a d e r för p r o g r a m h ä f t e n m. m. ( u n d a n t a g : p r o g r a m h ä f t e n a bekostades a v skolöverstyrelsen u n d e r den första försöksperioden, 16—26 a p r i l 1 9 2 8 ) . F r å n och med den 1 juli 1929 h a r arvodet till den a n l i t a d e s a k k u n n i g e likaledes bestridits a v R a d i o t j ä n s t . Ä v e n b e t r ä f f a n d e den i r a d i o p r o g r a m m e t i n g å e n d e n y k t e r h e t s u n d e r v i s n i n gen h a r R a d i o t j ä n s t h a f t s a m a r b e t e med skolöverstyrelsen. A n g å e n d e radioföreläsningar i a l k o h o l f r å g a n h a r K u n g l . skolöverstyrelsen i skrivelse till Centralförbundet för n y k t e r h e t s u n d e r v i s n i n g den 15 november 1927 f a s t s t ä l l t följande: 1. Radioföreläsningarna i alkoholfrågan ingå såsom ett led i den av staten bedrivna eller understödda undervisnings- och upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande och stå under Kungl. Skolöverstyrelsens inseende. 2. Föreläsningarna anordnas av den av Skolöverstyrelsen jämlikt Kungl. brev av den 27 februari 1920 utsedda byrån för den statsunderstödda föreläsnings- och instruktionsverksamheten för nykterhetens främjande. 3. I samråd med A.-B. Radiotjänst uppsätter föreläsningsbyrån ett förslag till plan för verksamheten under viss termin med uppgift på föreläsare och föreläsningsämnen. Förslaget prövas och fastställes av Skolöverstyrelsen. 4. Till föreläsningarna må bidrag av statsmedel kunna utgå efter de grunder, som angivas under A. I V : 5 i de av Skolöverstyrelsen den 31 augusti 1926 utfärdade allmänna bestämmelser för den i ovannämnda mom. 2 nämnda statsunderstödda föreläsningsverksamheten. 5. I övrigt skola för verksamheten i tillämpliga delar gälla de av Skolöverstyrelsen senast utfärdade allmänna bestämmelser för den i mom. 2 nämnda föreläsn ingsverksamheten. 6. Detaljer vid verksamheten, såsom rörande tid och plats för föreläsningarna e t c , ordnas genom överenskommelse mellan föreläsningsbyrån och A.-B. Radiotjänst. 7. I den berättelse över sin verksamhet, föreläsningsbyrån har att avgiva till Skolöverstyrelsen, skall särskild redogörelse lämnas för anordnandet av radioföreläsningarna i alkoholfrågan. 8. Dessa allmänna bestämmelser gälla, intill dess Skolöverstyrelsen annorlunda beslutar. R a d i o t j ä n s t h a r även r ö r a n d e f o l k b i l d n i n g s å t g ä r d e r i övrigt, för vilka tidigare redogjorts, h a f t ett livligt s a m a r b e t e med skolöverstyrelsen, företrädes-

139 vis med överstyrelsens bibliotekskonsulenter. Slutligen är att nämna, att från och med läsåret 1933—1934 till inspektor för Radiotjänsts språkkurser med överstyrelsens tillstånd utsetts undervisningsrådet Karl Kärre.

Lantbruksstyrelsen. Alltsedan lantbruksföredragen våren 1925 regelbundet började ingå i radioprogrammet har samarbete ägt rum med olika tjänstemän inom lantbruksstyrelsen. Från och med januari 1928 tog detta samarbete fastare form, då nämligen på Radiotjänsts initiativ inom lantbruksstyrelsen bildades en särskild kommitté, bestående av generaldirektör E. Insulander, byråchefen G. von Zweigbergk och byrådirektör N. Sonesson, den sistnämnde verkställande ledamot. Denna radiokommitté har alltsedan dess uppgjort förslag på de lantbruksföredrag som numera utsändas varje söndagsmorgon. Vid ett par tillfällen har Radiotjänst utfärdat inbjudan till en s. k. opinionsnämnd för lantbruksföredrag, bestående av representanter för olika grenar av det svenska jordbruket, och med denna nämnd överlagt om principiella och praktiska frågor rörande lantbruksföredragen. P å grund av ett uttalande av nämnden tillkom den nya väderleksrapporten kl. 17'00.

Kungl. teatern. Nu gällande avtal mellan Operan och Radiotjänst är dagtecknat den 24 maj 1932 och gäller för ett år i sänder med två månaders uppsägningstid. Avtalet har av Kungl. teatern uppsagts den 30 mars 1933 men enligt överenskommelse den 3 augusti 1933 har teatern och Radiotjänst — i avvaktan på slutförandet av nu arbetande kungl. kommittéers utredningar av dels teaterfrågan, dels radions förhållanden eller på direktiv från dessa kommittéer — beslutat att tillsvidare i sitt samarbete tillämpa detta avtal enligt hittillsvarande praxis. Avtalet innehåller bl. a. följande bestämmelser: Teatern upplåter åt Radiotjänst rätten att rundradiera åtta (8) av Teaterns föreställningar under varje spelar (1 juli—30 juni) och Radiotjänst förbinder sig att helt begagna sig av denna rätt. Var och en av dessa föreställningar skall, om Radiotjänst så önskar, kunna uttagas i form av två (2) »halva föreställningar», varvid två akter av en fyra-aktsopera eller en akt av en tre-aktsopera räknas såsom halv föreställning. Operaverk, vars sammanlagda speltid, inklusive mellanakt, icke överstiger 1 timme 45 minuter, räknas alltid som halv föreställning. För rätt till ovan omtalade rundradiering erlägger Radiotjänst till Teatern Kr. 3 500: — för varje hel föreställning och Kr. 1 750: — för varje halv föreställning. Valet av föreställningar för radiering träffas genom överenskommelse mellan operachefen och Radiotjänst. Utöver förut nämnda åtta föreställningar per säsong skall Radiotjänst ha rätt att under varje spelar rundradiera två föreställningar, som ha karaktär av festliga evenemang (festföreställningar, jubileer etc). För dessa föreställningar erlägges ingen särskild ersättning.

140 Tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal må icke dragas inför domstol utan skall, därest den icke kan i godo biläggas, hänskjutas till skiljemän enligt gällande lag. I samråd med teaterutredningen och rundradioutredningen ha under sista spelåret förekommit vissa försökssändningar, dels av för radion särskilt tillrättalagda operaföreställningar, dels av operakonserter.

Orkesterföreningarna. Enligt överenskommelse daterad den 1 september 1932 har Konsertföreningen i Stockholm förbundit sig att på vissa villkor och i viss utsträckning åt Radiotjänst upplåta rätten att verkställa runclradiering av dess konserter. Från denna rätt skall konsertföreningen kunna undantaga högst 15 konserter varje säsong. Radiotjänst förbinder sig att genom radiering tillförsäkra konsertföreningen i Stockholm minst 13 000 kronor per säsong enligt följande beräkningsgrund : För hel körkonsert för halv körkonsert för hel symfonikonsert för halv symfonikonsert

Kr. 2 000 » 1 500 » 1 000 » 750

Radiering av konserter äger även rum från orkesterföreningarna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle. Uppgörelsen härom träffas i allmänhet för varje särskild radiering. Beträffande Göteborgs orkesterförening finnes dock ett muntligt avtal efter enahanda grunder som med konsertföreningen i Stockholm, enligt vilket Radiotjänst förbundit sig tillsvidare radiera konserter av Göteborgs orkesterförening för 7 000 kronor per säsong. I den överenskommelse som Radiotjänst 1932 träffat med Svenska musikerförbundet (se sid. 142) ingår ett tilläggsavtal, enligt vilket Radiotjänst för radiering av symfoniorkestrar till medlemmarna i respektive orkestrar utbetalar en ersättning av 24 000 kronor per år. Ersättningen fördelas mellan orkestrarna enligt grunder som musikerförbundet har att för Radiotjänst angiva. År 1933 fördelades beloppet på följande sätt: Svenska musikerförbundets pensionskassa Kr. 6 000: — Symfoniorkestrarna i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg, Gävle » 6 000: — Malmö orkesterförening » 6 000: Norrköpings orkesterförening » 5 000: — Gävleborgs läns orkesterförening » 500: Nordvästra Skånes orkesterförening » 500: Till sist må här nämnas, att Radiotjänst 1933 träffat avtal med Stiftelsen Stockholms Konserthus angående förhyrning av konserthusets lilla sal i och för rundradioutsändningar av program med orkester. Enligt detta avtal förbinder sig Radiotjänst att förhyra lokalen minst 10 gånger i månaden (5 gånger i juli) mot en hyresersättning av 110 kronor per gång. Även konserthusets stora sal användes för vissa utsändningar.

141 Stim (Svenska tonsättares internationella musikbyrå). Genom överenskommelse av den 25 november 1929 har Stim och Radiotjänst enats om att alla meningsskiljaktigheter rörande radioutsändning av tonsättningar skola avgöras av skiljeman enligt lagen om skiljemän. Till skiljeman utsågs överdirektör Rickard Sandler. Nu gällande utföranderättsavlal mellan Radiotjänst och Stim — som ersätter det 1926 slutna och i viss del 1927 modifierade avtalet •— gäller från och med den 1 januari 1931 till och med den 31 december 1935. Enligt detta avtal upplåter Stim till Radiotjänst uteslutanderätten att genom svenska rundradio stationer utsända alla de musikaliska verk, till vilka Stim äger eller under den tid detta avtal gäller, kan komma att äga sådan rätt, oavsett om verkens utförande sker å Radiotjänsts studios eller annorstädes och om utförandet företages med tillhjälp av mekaniskt musik- eller talinstrument, genom återutsändning från utländsk radiostation eller på annat sätt. Såsom tillhörande ovan angivna musikaliska verk räknas även dels musikdramatiska verk i konsertutförande, vartill Stim äger rätten genom kontrakt med sina medlemmar och anslutna, dels delar mindre än en hel akt av musikdramatiska verk i konsertutförande, vartill med Stim samarbetande utländska organisationer äga rätten. Den upplåtna rätten må av Radiotjänst utövas i obegränsad omfattning; dock skall Stim äga från denna rätt vid enstaka tillfällen undantaga vissa verk med sång. Sådant undantag träder i kraft en månad efter det anmälan därom tillställts Radiotjänst. Radiotjänst är skyldigt att en gång i veckan. till Stim insända en rapport angående alla musikaliska verk, vilka under föregående vecka utsänts genom svenska rundradiostationer, oavsett om utföranderätten till verk innehas av Stim eller ej. Sedan Stim den 2G/9 1930 uppsagt då gällande utföranderättsavtal av den 10 juni 1926 uppstod tvist rörande utföranderättsersättningens storlek. Då enighet icke kunde uppnås, beslöto kontrahenterna, överlämna tvistefrågan till skiljedom. I sin den 15 april 1931 dagtecknade skiljedom fastställde skiljemannen, överdirektör Rickard Sandler, att Radiotjänst skall till Stim erlägga en ersättning per licens och kvartal av 6 öre för högst 300 musiktimmar samt 0-28 öre för överskjutande fullt 20-tal musiktimmar; vid beräkningen av antalet överskjutande timmar skall Radiotjänst dock äga att fråndraga musiktid, använd för utsändning av tonsättningar, som icke genom av 1931 års riksdag antagen lag äro skyddade. Genom ett tilläggsavtal har senare Radiotjänst och Stim överenskommit att vid tillämpningen av avtalets bestämmelser rörande frånräknandet av oskyddad musik följande förenkling skall göras: »Den musik, som ingår i morgongymnastiken, medräknas ej men å andra sidan räknas all musik, som förekommer under de ordinarie grammofontimmarna (ej speciella grammofonkonserter) såsom skyddad.»

142 Svenska musikerförbundet. Nu gällande avtal med Svenska musikerförbundet är dagtecknat den 12 december 1932 och gäller till den 30 september 1934. Om det ej uppsäges 6 månader före avtalstidens utgång, förlänges det automatiskt för ett år i taget. Det nya kontraktet tillkom efter medling av statens förlikningsman i den konflikt, som utbröt när dittills gällande avtal utlöpte. Avtalet innehåller detaljerade bestämmelser angående den ersättning, som skall utgå till musiker, kapellmästare och dirigenter för medverkan vid radiering. De fixerade taxorna gälla dels avlöningen till de musiker som äro fast eller tillfälligt engagerade i Radiotjänsts egen orkester, dels ersättning till medverkande musiker vid radiering av musik utanför Radiotjänsts studios (konsertlokaler, teatrar, biografer, restauranter, parker och andra offentliga lokaler). Om vid förhandlingar mellan parterna enighet ej uppnås skall tvisten, om någon av parterna så önskar, avgöras av skiljemän enligt lag. Om de av parterna utsedda skiljemännen icke kunna enas om tredje man skall denne utses av chefen för Kungl. socialstyrelsen. För elet tillägg i avtalet, som rör ersättningen till medlemmarna i respektive orkestrar vid radiering av symfoniorkestrar, har tidigare lämnats en redogörelse i samband med orkesterföreningarna (sid. 140). Dramatiska teatern. Nu gällande överenskommelse mellan Radiotjänst och Kungl. dramatiska teatern är dagtecknad den 16 augusti 1934 och gäller för ett år i sänder med en månads uppsägningstid. Överenskommelsen är av följande lydelse: Mellan Aktiebolaget Radiotjänst, här nedan kallat bolaget, å ena sidan, och Kungl. Dramatiska teaterns Aktiebolag, här nedan kallat teatern, å andra sidan, är följande överenskommelse träffad. § 1. Bolaget äger rätt att under avtalstiden engagera för medverkan i radio teaterns regissörer och skådespelare, ävensom premiärelever från teaterns elevskola, i den utsträckning detta kan förenas med arbetet vid teatern och elevskolan. För sådan medverkan gälla följande regler: 1) Bolaget skall före det definitiva fastställandet av varje veckas radioprogram inhämta tillstånd av teaterns chef att engagera de av teaterns personal, som bolaget önskar anlita under veckan. 2) Skådespelarpersonalens arbete hos bolaget skall ordnas så, att skådespelare kan infinna sig till tjänstgöring på teatern senast en halvtimme före sin entré på scenen. 3) Bolaget får ej anlita medverkan av teaterns personal och premiärelever för vare sig repetitioner eller föreställningar efter klockan 24. § 2.

För i § 1 medgiven rätt erlägger bolaget till teatern en ersättning av 15 % å till teaterns personal av bolaget utbetalade honorar för genom denna överenskommelse reglerad medverkan, vilken ersättning redovisas till teatern vid avtalsårets utgång.

143 Bolaget garanterar dock, att denna ersättning under avtalstiden skall uppgå till minst fyratusenfemhundra (4 500: —) kronor, vilket belopp erlägges av bolaget med 1 1 2 5 : — kronor kvartalsvis i efterskott. § 3. Utöver vad som i § 1 angives, engagerar bolaget en kväll per månad eller sammanlagt nio (9) kvällar under tiden september—maj för medverkan i radio teaterns program teaterns personal i den utsträckning bolaget önskar. Dagarna fastställas i samråd med teaterns chef före den 1 augusti för tiden september t. o. m. december och före den 1 december för tiden januari t. o. m. maj. Bolaget lämnar samtidigt preliminära uppgifter om vilka skådespelare bolaget i första hand önskar disponera varje särskild gång. Fullständiga sådana uppgifter skola vara teatern tillhanda senast en månad före den dag föreställningen äger rum. Därest ändring av dag befinnes nödvändig, skall bolaget resp. teatern till andra parten göra hemställan härom senast tre veckor i förväg och skall dylik hemställan bifallas, därest så utan större olägenhet kan ske. Ändring må icke innebära större förskjutning i tiden än en vecka. Bolaget förbinder sig att för föreställningar å här angivna dagar engagera medverkande företrädesvis bland teaterns personal samt att i programtexten angiva dessa föreställningar på följande sätt: (Pjäsnamnet). Föreställning av radioteatern med Kungl. Dramatiska teaterns artister, samt att i radio annonsera den på följande sätt: Radioteatern ger med Kungl. Dramatiska teaterns artister (pjäsnamn e t c ) . Teatern å sin sida utfäster sig att bereda av bolaget engagerad personal tillfälle till för föreställningarna nödvändiga repetitioner. § 4.

För i § 3 angiven rättighet skall bolaget till teatern erlägga en ersättning av ettusenfemhundra ( 1 5 0 0 : — ) kronor per gång, vilket belopp erlägges kvartalsvis i efterskott. Dock är bolaget för dessa tillfällen befriat från skyldigheten att till teatern erlägga den i § 2 nämnda ersättningen av 15 % å honorar, vilka utbetalas till för dessa kvällar engagerad personal. § 5. Bolaget äger att med teaterns personal i varje särskilt fall träffa uppgörelse om medverkan och arvode härför. Dock är teaterns personal i vad avser överenskommelse i § 3 skyldig att mot gängse ersättning stå till bolagets förfogande. § 6.

Tvist om tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse får icke föranleda till något som helst störande ingrepp i arbetets gång, utan skall tvisten bli föremål för förhandlingar mellan parterna. Skulle enighet härvid icke uppnås, skall tvisten, om någon av paterna så önskar, avgöras av skiljemän enligt lag. § 7.

Denna överenskommelse gäller under ett år, räknat från och med den 1 juli. Uppsäges icke denna överenskommelse senast en månad före dess utlöpande anses den förlängd för nästföljande 12 månader och så allt framgent. Skulle den bolaget tillerkända koncessionen upphöra resp. icke förnyas, upphör överenskommelsen omedelbart att gälla.

144 Sveriges författareförening. Emellan Radiotjänst och Sveriges författareförening träffades 1929 en överenskommelse enligt vilken alla meningsskiljaktigheter rörande radioutsändning av litterära verk skola avgöras av skiljeman. Till skiljeman utsågs överdirektör Rickard Sandler. Vid 1931 års riksdag beslöts bl. a. följande utvidgning i 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk beträffande rättens omfattning, »att författaren med vissa undantag tillerkändes uteslutande rätt till offentlig föredragning även av utgiven skrift, varjämte utsändande av verk genom radio med vissa undantag uttryckligen förbehölls författaren». Med anledning härav har träffats en överenskommelse mellan Sveriges författareförening och A.-B. Radiotjänst angående uppläsning i radio. Enligt denna överenskommelse tillförsäkrades Radiotjänst rätt att i radio låta uppläsa tryckta litterära verk — med undantag för dramatiska arbeten — författade av föreningens medlemmar mot en ersättning av i överenskommelsen närmare stipulerat belopp. Överenskommelsen gäller även översatta arbeten, i vilket fall ersättningen utgår till översättaren. Därest författare själv läser upp sina verk, kan efter överenskommelse särskilt uppläsningshonorar i vissa fall utgå. Radiotjänst förbinder sig även att ej mot en författares önskan låta rundradiera hans verk. Detta avtal är av följande lydelse: Mellan Sveriges Författareförening, nedan kallad Författareföreningen, och Ak tiebolaget Radiotjänst, nedan kallat Radiotjänst, är denna dag följande överenskommelse träffad. § 1. Radiotjänst tillförsäkras rätt att i radio låta uppläsa tryckta litterära verk — med undantag för dramatiska arbeten — författade av Författareföreningens medlemmar mot en ersättning, som för varje uppläsningsprogram utgår med ett belopp av Kr. 40:— för högst 15 minuter. Uppgår uppläsningsprogrammet till längre tid än 15 minuter, ökas ersättningen med Kr. 2: 50 per överskjutande minut. Därest uppläsningen utgör del av ett särskilt för barn anordnat program, vilket annonseras såsom »barnprogram», »för barnen», el. dyl., utgår dock ersättningen endast med hälften av här ovan stipulerade belopp. Skulle inom ett och samma uppläsningsprogram flera författare vara representerade, delas ersättningen dem emellan i förhållande till den tid av uppläsningen, som faller på varje enskild författare, sådan delersättning skall dock i intet fall utgå med lägre belopp än Kr. 15: —. § 2.

För översatta arbeten utgår ersättningen till översättaren med hälften av i punkt 1 stipulerade belopp. § 3.

Till grund för beräkningen av ett uppläsningsprograms tidslängd lägges Radiotjänsts vanliga studiorapporter.

145 § 4.

I detta avtal omnämnda ersättningar utbetalas genom postgiroanvisningar, vilka avsändas den söckendag, som följer närmast efter den dag, då uppläsningen ägde rum och vilka enligt författarens anvisningar ställas antingen till honom personligen eller till av honom skriftligen anvisat ombud. § 5. Därest författaren över huvud taget icke önskar rundradiering av sina verk eller vill därifrån undantaga något eller några av sina verk eller icke vill, att viss eller vissa personer användas för uppläsning av hans verk, skall han därom skriftligen underrätta Radiotjänst, som förbinder sig att ställa sig författarens sålunda uttalade vilja till efterrättelse. § 6.

Därest författare själv läser upp sina verk, kan efter överenskommelse särskilt uppläsningshonorar i vissa fall utgå. § 7.

Denna överenskommelse anses hava trätt i kraft den 1 juli 1931 och gäller t. o. m. den 31 december 1932 samt förnyas därefter för ett år i sänder, såvida den ej från endera partens sida uppsäges minst två månader före tiden för utlöpandet.

10—350367

146 C. Rundradion i vissa främmande länder. Inledande översikt. Rundradioutredningen lämnar här en redogörelse för rundradioverksamheten i några europeiska länder samt i Amerikas förenta stater. Redogörelsen omfattar huvudsakligen rundradions organisation. Denna är givetvis i hög grad beroende av ifrågavarande lands regeringssystem och de principer som över huvud taget tillämpas vid av staten kontrollerad verksamhet. I inget land, där rundradion fått en någorlunda fast organisation, står denna numera utanför statens kontroll, och i den mån rundradion utvecklats och det blivit klart vilken stor betydelse den fått för folkupplysningen och för den allmänna opinionen har denna statens kontroll blivit allt starkare. Då det gällt valet av organisationsform för rundradion har man i huvudsak gått två olika vägar. I vissa länder har man ansett det vara lämpligast att rundradion omhänderhaves av en utom statsbudgeten stående, från statsverket avskild affärsinrättning, över vars verksamhet staten dock genom innehav av aktier eller genom utseende av styrelsemedlemmar och revisorer har ett större eller mindre inflytande. I andra länder åter har rundradions ledning anförtrotts åt en av statsmakterna utsedd styrelse; denna styrelse har i vissa länder tillförsäkrats en mycket självständig ställning gentemot statsmakterna, under det att i andra länder statsmakterna, såväl regering som riksdag, förbehållit sig rätt att bestämma även i detaljfrågor. Sedan Sovjetunionen 1933 infört licensavgift för radiolyssnare ha samtliga europeiska länder med undantag av Irland, elär radion bekostas av direkt statsanslag, sin rundradioverksamhet baserad på sådan licensavgift. Vid sidan om denna huvudinkomst förekommer dock i Europa dels inkomst av försäljningsskatt på radioapparater med tillbehör samt ehuru i mindre omfattning inkomst å reklam i radio. I Amerikas förenta stater, där licensavgift icke förekommer, driva de privata bolagen sin verksamhet huvudsakligen genom inkomst av reklam och annonsering. Oavsett huruvida radion skötes av ett bolag eller av en statlig styrelse lämnas i Europa i allmänhet radioleclningen' fria händer att disponera den rundradion tilldelade anparten av licensmedlen. Endast i Sovjetunionen, Irland och Norge är rundradions drift direkt lagd under statskontroll och budgeten blir där varje år beviljad av statsmakterna. Av här omnämnda 14 europeiska länder har i 11 länder till ett företag centraliserats såväl rundradions prcgramtjänst som dess tekniska drift, under det att i 3 länder (Danmark, Norge och Schweiz), liksom i Sverige, programtjänsten skötes av särskilda programföretag 6ch den tekniska driften av de statliga telegrafverken.

147 Danmark. Den danska riksdagen biföll i mars 1925 ett förslag om att Statstelegrafvffisenet på försök under ett år skulle anordna rundradioutsändningar. Under de närmast föregående åren hade två konkurrerande privata föreningar arrangerat utsändningar från var sin station i Köpenhamn; på grund av de divergenser som detta medförde restes från lyssnarnas sida ett allt starkare krav på en fast ordning för radioutsändning, vilket var den närmaste anledningen till statsmakternas ingripande. Samtidigt som Statstelegrafvsesenet erhöll i uppdrag att anordna dessa försökssändningar tillsattes ett radioråd på 38 medlemmar med uppgift dels att svara för programverksamheten under försöksåret, dels att utarbeta förslag till rundradions organisation. Det av detta radioråds majoritet framlagda förslaget lades till grund för en rundracliolag, vilken antogs av riksdagen i mars 1926. I denna »Lov om Radiospredning», vilken med vissa modifikationer förnyats 1930 (se nedan), föreskrives att rundradion i Danmark helt skall vara en statsangelägenhet och icke — såsom föreslagits av lyssnarföreningarna — genom koncession överlämnas till privata företag. Enligt denna lag sorterar den danska rundradion under ministern för offentliga arbeten. Den tekniska delen av verksamheten skötes av generaldirektoriatet för post- och telegrafväsen, programtjänsten och licensrörelsen av Statsradiofonien. • Ledningen av Statsradiofonien hanclhaves av ett radioråd på 15 medlemmar. Detta utnämnes för en tid av 4 år av ministern för offentliga arbeten enligt följande ordning: 2 utnämnes direkt av ministern för offentliga arbeten (den ena av dessa skall vara radiotekniskt kunnig), 1 » på förslag av undervisningsministern, 1 » » > » Den danske Presses Telegramudvalg, 1 » » •' » » av ministern godkända fackliga journalistorganisationer, 6 » » » » » » » lyssnarorganisationer, 4 väljas av riksdagen. Bland rådets medlemmar utnämner ministern för offentliga arbeten ordförande och vice ordförande, av vilka ordföranden fungerar som generaldirektör för Statsradiofonien. Radiorådet tillsätter följande tre arbetsutskott (Underudvalg): 1. Forretningsudvalget, som består av 4 medlemmar, handhar ledningen av företagets affärsverksamhet; 2. Programudvalget består av 10 medlemmar, av vilka 5 äro medlemmar i radiorådet. Av de övriga representera 4 kulturella och musikaliska intressen under det att en är konsulent för de kyrkliga utsändningarna. Programuelvalgets uppgift är att genomgå och kritisera de av programchefen utarbetade programmen;

148 3. Juridisk Udvalg, som har 3 medlemmar, behandlar frågor angående författare- och konstnärsrätten. Under dessa tre arbetsutskott sorterar Statsradiofoniens två avdelningar: a. Administrationsoch räkenskapsavdelningen, som ombesörjer företagets administration, vari även ingår indrivning och förvaltning av licensavgifterna; b. Programavdelningen, som sköter programtjänsten under ledning av en av ministern för offentliga arbeten på förslag av radiorådet utsedd programchef (Driftsleder). Licensavgiftens storlek (f. n. 10 kronor per år) fastställes av ministern för offentliga arbeten i samråd med riksdagens finansutskott och på förslag av radiorådet. Licensinkomsterna samlas i en fond, Radiospredningsfonden, som uteslutande får användas för radioändamål. Radiorådet utarbetar för varje räkenskapsår en budget angående användningen av disponibla medel, vilken skall godkännas av ministern för offentliga arbeten. Den ersättning, som skall utgå till telegrafverket för rundradions tekniska kostnader — däri inbegripet utgifter till förräntning och amortering av i radioanläggningarna bundna kapital —• utbetalas ur radiofonden efter regler, som fastställas vid förhandlingar mellan radiorådet och generaldirektoriatet för post- och telegrafväsen och som godkännas av ministern för offentliga arbeten. Totala antalet inregistrerade lyssnare — häri inräknat de 25 108, som voro befriade från avgift — utgjorde den 31 mars 1934 551 864. I förhållande till folkmängden utgör detta antal 115 per 1 000 invånare, vilket är högst bland länder med fast licenssystem. Av lyssnarna voro vid av Statsradiofonien företagen kontrollräkning under januari—mars 1934 följande antal anslutna till de av ministern för offentliga arbeten godkända lyssnarföreningarna: Arbejdernes Radio-Forbund 66 173 Kristelig Lytterforening 49 515 De upol. danske Radioklubber • . . 34 350 Den jydske Lytterforening . . . . • - • . • • . 30 2S9 Fyens Stifts Radiounion . . • 5452 Odense Radioklub 5 379 Summa 191 156 För närvarande finnas i Danmark fyra rundradiostationer. Av dessa sända Kalundborg och Köpenhamn alltid samma program. Lyngby sänder endast en begränsad del av programmet. Soro tjänstgör som reservstation för Kalundborg. Totala sändningstiden under arbetsåret 1933—1934 var 4 716 timmar.

Lov om Radiospretlning. Den 21 Marts 1930. Vi Christian den Tiende, af Guds Naade Konge til Danmark og Island, de Venders och Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg og Oldenborg, Gore vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi ved Vört Samtykke stadfastet ielgende Lov:

149 § 1. Ministern for offentlige Arbejder bemyndiges til for Statens Radiospredning (Statsradiofonien) at oprette og drive de fornodne Radiofonistationer samt til at afholde de hermed forbundne Udgifter. De i saa Henseende fornodne Belob bevilges paa de aarlige Finanslove. § 2.

Efter Indstilling fra Radioraadet fastsaetter Ministeren for offentlige Arbejder med Tilslutning af Rigsdagens Finansudvalg Storrelsen af den Afgift, der bliver at opkrsave for Benyttelsen af Modtagerapparater. Afgifterne samles i en Fond, der benssvnes Radiospredningsfonden, og som vil vsere at anvende udelukkende til Radiospredningens Formaal. Afgiterne skal have en saadan Sterrelse, at der derved bliver Dsekning for alle Statsradiofoniens Udgifter samt for Forrentning og Amortisation af Statskassens Udlaeg i Henhold til § 1. § 3.

Den, der ved Erlseggelsen af den under § 2 naevnte Afgift har erholdt Tilladelse til at benytte et Radiornodtagerapparat, har derved kun erholdt Ret til ved Hjaelp af samme at modtage Radiospredningsstof. Hvis andre Radiomeddelelser uforvarende modtages, maa de ikke meddeles videre eller udnyttes erhvervsmajssigt. Ej heller er det den paagssldende tilladt erhvervsmaessigt at udnytte det rundkastede Stof direkte eller indirekte uden forud indhentet Tilladelse fra Statsradiofonien. Tilladelsen er personlig og kan ikke överdrages til andre uden Statsradiofoniens Samtykke. Överträdelser af nservserende Betingelser vil, selv om de ikke medforer yderligere strafferetligt eller eivilretligt Ansvar, medfore, at Tilladelsen bortfalder. § 4.

Ministeren for offentlige Arbejder udnaevner et Radioraad paa 15 Medlemmer. Af disse udnaevner Ministerep direkte to, af hvilke en skal vsere radioteknisk kyndig. Af Raadets ovrige Medlemmer udnaevnes 1 efter Indstilling af Undervisningsministeren, 1 Medlem efter Indstilling af den danske Presses Telegramudvalg og 1 Medlem efter Indstilling af de af Ministeren anerkendte faglige Journalistorganisationer. Desuden udnaevner Ministeren for offentlige Arbejder 6 Medlemmer som Representanter for Lytterne, hvortil bestaaende, af Ministeren anerkendte Lytterorganisutioner har Indstillingsret. Endvidere filtrades Raadet af 4 Medlemmer valgte af Rigsdagen efter Reglerne i Grundlovens § 45. Blandt Raadets Medlemmer udnscvner Ministeren for offentlige Arbejder Formand og Naestformand. Samtlige Udnaevnelser gaelder for et Tidsrum af 4 Aar. Raadets Medlemmer lonnes med Honorarer, hvis Sterrelse fastsaettes af Ministeren for offentlige Arbejder. For Deltagelse i Raads- og Udvalgsmader samt for nodvendige Rejsedage erholder de de saedvanlige Diaeter samt Rejseudgifter daskkede efter Regning. § 5. Radioraadet har under Ansvar for Ministeren for offentlige Arbejder Ledeisen af Statsradiofonien. Radiospredningsfonden, jfr. § 2, er undergivet Radioraadets Bestyrelse. Efter Radioraadets Indstilling trseffer Ministeren for offentlige Arbejder Be-

150 stemmelse om Formen for Opkraevningen af de i Henhold til § 2 fastsatte afgifter samt om Statsradiofoniens Kasse- og Regnskabsvaesen. Radioraadet udarbejder et Budget for det kommende Finansaar over Anvendelsen af de Midler, der kan antages at staa til Raadighed. Budgettet forelaegges Ministeren for offentlige Arbejder til Approbation. I Driftsaaret maa Overskriclelse af Budgettets samlede Sum ikke finde Sted uden Ministerens Samtykke. Raadet fastssetter de almindelige Principper, der skal gaelde for Statsradiofoniens Virksomhed, og er ansvarligt for, at Udsendelserne er af alsidig, kulturel og oplysende Art. Ministeren for offentlige Arbejder udfaerdiger den for Raadet fornodne Forretningsorden. § 6.

Statsradiofoniens daglige Drift ledes, bortset fra den i § 7 omhandlede tekniske Virksomhed, af en af Ministeren for offentlige Arbejder efter Indstilling af Radioraadet ansat Driftsleder. Efter Radioraadets Indstilling fastS3etter Ministeren i et Normativ Regler for Antagelse af og Lonningsvilkaar for den fornodne Medhjselp. § 7.

De under Statens Radiospredning horende Stationers tekniske Drift ledes af Generaldirektoratet for Post- og Telegrafvsesenet. Telegrafvaesenet erholder samtlige de med dette Arbejde forbundne Omkostninger, derunder ogsaa Udgifter til Forrentning og Amortisation af de i Anlaegene bundne Kapitaler, daekket af Radiospredningsfonden efter Regler, der fastsaettes efter Forhandling mellem Radioraadet og Generaldirektoratet for Post- og Telegrafvaesenet og godkendes af Ministeren for offentlige Arbejder. § 8.

Radiospredningsfondens Budget over Indtaegter og Udgifter optages som et saerligt Afsnit paa Finanslovens § 2. § 9. Den, der efter naarvaerende Lovs I k r a f t t r a d e n er i Besiddelse af et Modtageranlaeg uden at erlsogge den herfor fastsatte Afgift, idommes en Radiospredningsfonden tilfaldende Bode fra 40 Kr. til 400 Kr., for saa vidt det paagaeldende Forhold ikke efter sin Beskaffenhed tillige maatte medfore hojere Straf, samt under skaerpende Omstaendigheder Konfiskation af de ulovligt anbragte og benyttende Apparater. Säger herom behandles som Politisager. Paatale finder kun Sted efter Begaering af Ministeren for offentlige Arbejder. § 10. Ministeren for offentlige Arbejder er bemyndiget til for Staten at erhverve •— om fornodent ved Ekspropriation efter Reglerne i Forordningen af 5. Marts 1845 — de til Opferelse af fornedne Radiostationer nodvendige Arealer. § 11. Denne Lov traeder i Kraft den 1. April 1930, fra samme Tid bortfalder Lov N r . 45 af 13. Marts 1926. Hvorefter alle vedkommende sig have at rette.

151 Finland. 1 Den till att börja med huvudsakligen av olika amatörsällskap bedrivna rundradioverksamheten koncentrerades 1926 i ett programbolag, A.-B. Finlands Rundradio (O. Y. Suomen Yleisraelio). Detta bolag beviljades av staten, representerad av ministeriet för kommunikationer och allmänna arbeten, på särskilda villkor och för ett år i sänder ensamrätt att utsända program samt att för bekostande av denna verksamhet erhålla av lyssnarna erlagda licensavgifter. Rundradions tekniska funktion uppdrogs samtidigt åt post- och telegrafstyrelsen. Aktionärerna i detta bolag voro ett 60-tal organisationer av olika slag: ekonomiska organisationer eller inrättningar; kulturorganisationer och inrättningar; tidningsbolag och tidningsorganisationer; radioföreningar, idrottsföreningar. För granskning av bolagets programverksamhet tillsattes 1929 ett statens programutskott, bestående av bolagets direktion, kompletterael med tvenne av statsrådet utsedda medlemmar. Efter det riksdagen hösten 1929 uttalat en önskan om att regeringen måtte föranstalta en skyndsam utredning samt inkomma med förslag om en omorganisation av rundradion asj'ftande en koncentration av dess tekniska organisation, ekonomi och programverksamhet under en och samma ledning, tillsatte regeringen för detta ändamål i april 1930 en kommitté. På grundval av ett av denna kommitté i mars 1931 avlämnat förslag antog 1934 års riksdag en lag angående rundradions organisation. (Se nedan.) Efter denna omorganisation har A.-B. Finlands Rundradio övertagit all rundradioverksamhet, den tekniska delen såväl som programtjänsten. För erhållande av arbetslicens ställdes från statens sida det villkoret att bolaget genom ändring i sin bolagsordning höjde aktiekapitalet från 500 000 mark till 15 000 000 mark, samt att staten erhåller aktier för 14 500 000 mark (minst 90 % av samtliga aktier), mot vilket staten å sin sida avstår till bolaget sina rundradiostationer med därtill hörande tekniska apparater. Dessutom ha i bolagsordningen gjorts en del ändringar angående sammansättningen av bolagets styrelse och förvaltningsråd, ävenledes avseende att garantera staten inflytande på bolagets ledning. A.-B. Finlands Rundradio kan sålunda, även om staten har ovillkorlig bestämmanderätt däri, karakteriseras såsom en utom statsbudgeten stående, från statsverket avskild affärsinrättning. 1 Sedan rundradioutredningen slutredigerat bilaga 1 angående rundradion i Sverige och i vissa främmande länder har Finska handels- och indnstriministeriet fastställt ny bolagsordning for Finlands rnndradio på grund varav organisationen av Finlands rundradio i vissa avseenden blivit en annan än i här föreliggande framställning. Förutom i punkter av mindre väsentlig betydelse, såsom storleken av aktiekapitalet, antalet medlemmar i förvaltningsrådet och direktionen, avviker organisationen av Finlands rundradio främst i följande tvenne principiella punkter från den i utredningens betänkande angivna organisationsformen: 1. Förslaget om att en tredjedel av medlemmarna i förvaltningsrådet skulle ntses av innehavarna av de aktier, vilka ej äro i statens ägo, har ej antagits; staten kan alltså vid bolagsstämman rösta med alla sina aktier utan någon som helst begränsning. 2. Den föreslagna arbetsfördelningen mellan verkställande direktören och andre direktören (se sid. 152) godkändes ej av bolaget och föreslogs icke heller av regeringen. I den nya bolagsordningen ha inga bestämmelser fastställts i detta avseende. Här nedan är nu gällande bolagsordning intagen in extenso.

152 Bolagets högsta ledning utgöres av ett av bolagsstämman utsett förvaltningsråd på 12 medlemmar, utsedda för tre år i sänder. En tredjedel av medlemmarna i förvaltningsrådet utses av innehavarna av de aktier, vilka ej äro i statens ägo och besittning. Till medlemmar i förvaltningsrådet skola enligt lagen väljas medborgare, som äro förtrogna med konstlivet, folkupplysningsverksamheten, närings- och det ekonomiska livet samt företräda olika samhällsoch språkgrupper. För att företräda bolaget och handhava dess rörelse utses av förvaltningsrådet en direktion på 6 medlemmar. Av dessa är en ordförande och verkställande direktör samt en vice ordförande och andre direktör. På verkställande direktören ankommer främst omvårdnaden om och kontrollen över rundradiostationerna samt skötseln av rörelsens tekniska del i allmänhet. Andre direktören handhar närmast vården om och övervakandet av programutsändningsoch publikationsverksamheten. Uppbörden av licensavgiften skall efter omorganisationen liksom förut skötas av post- och telegrafverket, som enligt kommittéförslaget ansågs ha »en färdig och för ändamålet synnerligen lämplig organisation». Hela det indrivna beloppet överlämnas till bolaget, som lämnar post- och telegrafverket avtalsenligt vederlag för arbetet med uppbörden. Licensavgiften är för närvarande 100 Fmk per år. Statens enda inkomst på rundracliorörelsen utgöres av utdelningen å aktierna. Innan sådan utdelning sker skola emellertid vissa belopp avsättas till i bolagsordningen angivna fonder (Bolagsordningen, § 19). Bolaget är befriat från sådan stämpelskatt som erlägges för till staten överlämnade aktier och överlåtelsehandlingar (Lagen, § 5). Bolaget äger efter omorganisationen de sex förut statliga stationerna i Lahti, Helsingfors, Viborg, Tammerfors, Björneborg och Uleåborg. Dessutom äger utsändning rum från de lokala privata stationerna i Äbo och Jakobstad. Erforderliga telefonlinjer för utsändningarna hyr bolaget av post- och telegrafstyrelsen. Rundradioutsändningarna skola arrangeras såväl på finska som på svenska. Stationerna i Viborg, Uleåborg, Tammerfors och Björneborg ha endast utsändningar på finska, Lahti, Helsingfors och Äbo huvudsakligen på finska och Jakobstad huvudsakligen på svenska. Av de licensbetalande lyssnarna — den 31 december 1932 120 281 — voro 85-41 % finsktalande och 14-59 % svensktalande. Bolagets programavdelning består av följande fyra avdelningar: a. Finskspråkiga föredrag och kåserier. b. Musikprogram. c. Hörspel, deklamation och barntimmar. d. Svenskspråkiga föredrag och kåserier. Kostnaderna för programmen 1932 fördelade sig på följande sätt: Musikprogram Finskspråkigt program Svenskspråkigt program

"" 6 °'° 21 i % 9'2 j4

153 L a g a n g å e n d e rätt för statsråtlet a t t till ett a k t i e b o l a g överlåta den e g e n d o m , som för rundradioverksamheten till staten a n s k a f f a t s . 23 april 1934. I enlighet med Riksdagens beslut stadgas härmed: § 1. Statsrådet är berättigat att överlåta statens rundradiostationer samt den övriga för rundradioverksamheten till staten anskaffade egendomen till ett för koncentrering av rundradioverksamheten bildat aktiebolag, med avseende å vilket stadgandena i gällande lag om aktiebolag skola tillämpas med i denna lag stadgade avvikelser och vilket i denna lag kallas bolag. § 2.

Statsrådet skall på grund av verkställd uppskattning fastställa värdet av denna egendom, som till bolaget överlåtes, och i enlighet därmed insätta egendomen i dess helhet eller delvis mot aktier i bolaget. § 3.

Av bolagets aktier, vilka ej må ställas på innehavaren, bör alltid minst nittio procent förbliva i statens ägo och besittning, och böra i bolagsordningen intagas sådana bestämmelser, att statens bestämmanderätt i bolaget bibehålies och statshushållningen samt det allmännas intressen säkerställas. § 4.

Bolaget skall hava ett förvaltningsråd, vars medlemsantal fastställes av statsrådet, dock så att antalet medlemmar bör vara minst tolv. Medlemmarna utses för i bolagsordningen nämnd viss tid i sänder. Bolaget fastställer medlemmarnas i förvaltningsrådet löner, och utgå desamma ur bolagets medel. Till medlemmar i förvaltningsrådet skola väljas medborgare, som äro förtrogna med konstlivet, folkupplysningsverksamheten, närings- och det ekonomiska livet samt företräda olika samhälls- och språkgrupper. § 5.

Bolaget är befriat från stämpelskatt, som enligt lagen om stämpelskatt bör erläggas för de aktier, som skola överlämnas till staten, och för överlåtelsehandlingen rörande den i 2 § nämnda egendomen.

Närmare bestämmelser angående verkställighet av denna lag utfärdas förordning.

genom

B o l a g s o r d n i n g för A.-B. Finlands Rundradio. Bolaget

och dess

ändamål.

§ 1. O. Y. Suomen Yleisradio A. B:s hemort är Helsingfors stad, och dess ändamål och verksamhetsområde är att ombesörja rundradioutsändning i Finland samt att även i övrigt befordra rundradioverksamheten.

154 § 2.

För förverkligandet av sitt ändamål: 1) anskaffar och upprätthåller bolaget rundradiostationer; 2) ombesörjer uppgörande och utsändning av rundradioprogram; 3) verkar för rundradions bekantgörande; 4) företräder rundradioverksamheten i Finland och bevakar därmed förknippade internationella intressen; 5) tager initiativ till utvecklande av rundradion rörande lagstiftning; samt 6) befordrar rundradioverksamhetens utveckling i allmänhet och bedriver annan verksamhet, som nära ansluter sig därtill. Vid uppgörande och sammanställande av rundradioprogrammen avser bolaget att sprida kunskap och konst särskilt bland de breda folklagren, att förmedla nyheter angående händelser i hem- och utlandet ävensom att utsända andra nyttiga meddelanden och lämpligt tidsfördriv. Aktiekapital

och

aktier.

§ 3.

Bolagets aktiekapital, som är tillfullo inbetalat, utgör elvamiljonertrehundrafemtiotusen (11350 000) Finska mark, fördelat på elvatusentrehundrafemtio (11 350) på viss person ställda aktier, envar lydande nominellt å ettusen (1 000) mark. Genom bolagsstämmobeslut kan aktiekapitalet höjas till trettiotremiljoner (33 000 000) mark genom att i en eller flera rater utgiva högst tjuguettusensexhundrafemtio (21 650) nya, likaledes på viss person ställda aktier, lydande envar å ettusen (1 000) mark. Av aktierna bör alltid minst nittio procent (90 %) förbliva i Finska Statens ägo och besittning. Det ökade aktiekapitalet skall till bolaget inbetalas på av förvaltningsrådet närmare bestämda terminer, senast inom ett år efter det beslut om aktiekapitalets höjande fattats. Staten har uti bolaget insatt de i post- och telegrafstyrelsens besittning varande rundradiostationerna, radiotekniska apparaterna och materielen samt studiohuset enligt nedanstående värden: Rundradiostationen i Lahtis Fmk 2 860 000: — Rundradiostationen i Helsingfors » 1 388 000: — Rundradiostationen i Viborg » 2 905 000: — Rundradiostationen i Uleåborg » 310 000: — Rundradiostationen i Tammerfors » 220 000: — Rundradiostationen i Björneborg » 386 000: — De tekniska apparaterna och materielen » 150 000: Studiohuset i Helsingfors, Fabiansg. 15, nettovärde . » 2 131 000: — Summa Fmk 10 350 000 Mot denna egendom erhåller staten tiotusentrehundrafemtio (10 350) stycken aktier i bolaget till ett värde av sammanlagt tiomiljonertrehundrafemtiotusen (10 350 000) mark. § 4. Aktiebreven undertecknas av förvaltningsrådets bolagets verkställande direktör.

ordförande

tillsammans

med

§ 5. Aktie må icke överlåtas åt annan än staten eller ock åt förening, bolag, stiftelse eller annan organisation eller sammanslutning, som av förvaltningsrådet godkän-

155 nes. Sker annorledes, vare överlåtelsen utan verkan, förutom där aktien sålts i utmätningsväg, då bolaget har rätt att lösa densamma för dess nominella värde, eller i händelse auktionspriset är lägre, för detta värde. I händelse bolaget icke begagnar sig av sin inlösningsrätt, är aktionär i bolaget berättigad att lösa aktien inom trettio (30) dagar räknat från det bolagets styrelse fått kännedom om aktiens försäljning i utmätningsväg. Denna paragraf skall intagas i aktiebrevet. § 6.

över aktierna föres aktieregister, upptagande varje akties nummer och datum, de därå verkställda inbetalningarna, ägarens namn och boningsort samt förändringarna beträffande innehavet av aktie ävensom tiden, då anmälan om förändring gjorts. Direktionen. § 7. Till bolagets direktion, vilken fungerar såsom dess styrelse, höra en verkställande direktör och en till suppleant för honom utsedd direktör samt minst tre andra av förvaltningsrådet för tre år i sänder tillsatta medlemmar ävensom tre suppleanter. Ordförande i direktionen är verkställande direktören och viceordförande dennes suppleant. Direktionen sammanträder på kallelse av ordföranden och är beslutför, då fyra medlemmar äro tillstädes. § 8. Direktionen företräder bolaget och sköter dess rörelse med de inskränkningar, som stadgas i lag och denna bolagsordning. Direktionen äger följa de allmänna föreskrifter angående bolagets förvaltning, som av bolagsstämma och förvaltningsrådet meddelas. Förvaltningsrådet. §9. Till förvaltningsrådet höra minst tolv å bolagsstämma för tre år i sänder valda medlemmar, vilkas antal fastställes av statsrådet. Till medlemmar i förvaltningsrådet skola väljas medborgare, som företräda konst, folkupplysning, näringsliv och det ekonomiska området samt olika samhällsoch språkgrupper. Av förvaltningsrådets medlemmar avgår årligen en tredjedel, under de två första åren efter lottning och därefter i tur. I händelse medlem av förvaltningsrådet avgår före mandattidens utgång, utses ny medlem i den avgångnes ställe till mandattidens slut. Förvaltningsrådet sammanträder på kallelse av ordföranden då så erfordras eller direktionen därom anhåller och är beslutfört, då minst två tredjedelar av medlemmarna är närvarande. Falla rösterna lika, avgör ordförandens röst. Vid förvaltningsrådets sammanträden föres protokoll över besluten. Medlem, som icke förenat sig om beslut, är berättigad att till protokollet anmäla sin avvikande mening. § 10. Å förvaltningsrådet ankommer: 1) a t t anställa och entlediga verkställande direktören, övriga direktörer, programchefen och överkapellmästaren, och fastställa deras löner och övriga till be-

156 fattningarna hörande villkor samt att bland direktörerna utse suppleant för verkställande direktören; 2) att fastställa reglemente för direktionen; 3) att utse medlemmar i direktionen och fastställa deras arvoden; 4) att på förslag av direktionen fastställa de grunder och allmänna villkor, enligt vilka personalen skall antagas i tjänst och avskedas; 5) att giva u t i § 11 nämnt bemyndigande att teckna bolagets firma; 6) att besluta om utvidgning eller inskränkning av bolagets verksamhet eller andra väsentliga förändringar i bolagets verksamhet, om anläggning av rundradiostationer, om inköp av fastigheter samt om köp och försäljning av aktier i andra bolag; 7) att fastställa budgeten för följande å r ; 8) att granska direktionens årsberättelse samt, i händelse revisorernas berättelse sådant påkallar, infordra direktionens förklaring eller avgiva egen förklaring med anledning av revisorernas anmärkningar; 9) att sammankalla bolagsstämma och bereda enligt lag eller bolagsordning å densamma förekommande eller annars till dess behandling anmälda ärenden; 10) att övervaka rundradions allmänna programverksamhet; samt 11) att tillse att bolagsstämmas beslut verkställes samt att bolagets angelägenheter även annars handhavas i enlighet med lag, bolagsordning och förvaltningsrådets beslut. Därjämte kan förvaltningsrådet avgöra även andra frågor, som direktionen underställt förvaltningsrådets prövning. Förvaltningsrådet äger rätt att tillsätta ett programråd, samt att fastställa reglemente för detsamma. Förvaltningsrådet bör sammankallas för behandling av viss, här nämnda ärenden rörande fråga, så snart en tredjedel av förvaltningsrådets medlemmar skriftligen hos dess ordförande sådant påyrkar. Firmateckning. § 11. Bolagets firma tecknas av verkställande direktören och hans suppleant gemensamt, eller ock någondera av dem tillsammans med av förvaltningsrådet därtill bemyndigad person. Bokslut

och

revision.

§ 12. Bolagets räkenskaper avslutas per kalenderår och böra jämte årsberättelsen och övriga nödiga handlingar före utgången av nästföljande mars månad överlämnas åt revisorerna. § 13. Revisorerna, vilka till ett antal av tre ordinarie och minst två suppleanter årligen utses av bolagsstämma för granskning av förvaltningen och räkenskaperna för följande verksamhetsår, granska bolagets räkenskaper, tillgångar, förvaltning ävensom årsberättelsen samt avgiva med anledning av revisionen före utgången av april månad sitt utlåtande till förvaltningsrådets ordförande. Av revisorerna bör minst en vara av Centralhandelskammaren godkänd revisor, och bör han under hela verksamhetsåret övervaka skötseln av bolagets angelägenheter samt minst fyra gånger om året revidera bolagets kassa.

157 Bolagsstämma. § 14. Aktionärernas beslutanderätt i bolagets angelägenheter utövas vid behörigen utlyst bolagsstämma av därvid närvarande aktieägare eller deras lagligen befullmäktigade ombud. § 15. Kallelse till bolagsstämma utfärdas av förvaltningsrådet medelst två gånger, första gången minst två veckor före stämmodag infört tillkännagivande om sammanträdet uti minst tvenne i Helsingfors utkommande dagliga tidningar; eller ock bringas kallelsen till aktionärernas kännedom i rekommenderat brev, som postas minst två veckor före stämman. I kallelsen böra de ärenden angivas, som vid stämman skola företagas till behandling, övriga tillkännagivanden åt bolagsmännen meddelas på enahanda sätt. Bolagsstämma förklaras öppnad av ordföranden i förvaltningsrådet, varefter ordförande för bolagsstämman väljes. E x t r a bolagsstämma sammankallas i de fall lagen föreskriver eller ock då förvaltningsrådet finner det nödigt. § 16. Aktionärerna sammankomma årligen till ordinarie bolagsstämma, som hålles senast i maj månad. Vid ordinarie bolagsstämma behandlas följande ärenden: ' 1) föredrages årsberättelsen för föregående verksamhetsår och revisorernas däröver avgivna utlåtande; 2) bokslutets fastställande; 3) beviljande av ansvarsfrihet åt förvaltningsrådet och direktionen; 4) beslutes om årsvinstens användning och tiden för dividendsutdelning; 5) fastställas arvodena för förvaltningsrådets ordförande och medlemmar samt för revisorerna; 6) inväljas i förvaltningsrådet erforderliga medlemmar, varvid en av förvaltningsrådets medlemmar utses till ordförande och en annan till viceordförande; 7) förrättas val av revisorer och revisorssuppleanter för följande år; samt 8) behandlas övriga i kallelsen angivna frågor. Årsvinstens

användning.

§ 17. Av den nettovinst, som bolagets bokslut efter nödiga avskrivningar utvisar, överföres: minst tolv och en halv ( 1 2 % ) % till reservfonden; samt minst tolv och en halv" ( 1 2 % ) °/° till nybyggnadsfonden. Av den återstående vinsten kan enligt bolagsstämmas beslut till aktionärerna utdelas en dividend av högst sex procent å aktiernas nominella värde. Därest vinst ännu återstår, överföres minst en fjärdedel därav till reservfonden, tills denna uppgår till femmiljoner (5 900.000) mark eller till av bolagsstämma eventuellt beslutet högre belopp, samt minst en fjärdedel till nybyggnadsfonden, tills denna uppgår till femmiljoner (5 000 000) mark eller till av bolagsstämma möjligen beslutet högre belopp. , Bolagets

upplösning. § 18. För bolagets upplösning, utan att i lag stadgat skäl därtill förefinnes erfordras, att de för upplösningen avgivna rösterna uppgå till minst två tredjedelar av

158 de vid bolagsstämman företrädda aktionärernas röstetal, och att beslutet med enahanda röstmajoritet godkännes av en andra bolagsstämma. I händelse bolaget upplöses, skall det överskott av tillgångar, som återstår sedan skulderna erlagts och aktionärerna erhållit deras aktiers nominella värde motsvarande belopp, användas för befrämjande av rundradioverksamheten på sätt bolagsstämma besluter. I fall icke sådant beslut av bolagsstämma fattats, skall ifrågavarande överskott tillfalla staten. § 19. För så vitt i denna bolagsordning ej annat stadgas, lända bestämmelserna i gällande lag om aktiebolag till efterrättelse.

Norge. På grund av landets stora utsträckning, dess spridda bebyggelse samt de för radioutsändning ogynnsamma terrängförhållandena har det varit förenat med mycket stora svårigheter att åstadkomma en enhetlig, för hela landets befolkning avsedd rundradioverksamhet. Då en landsomfattande rundradio ej kunde åstadkommas med hjälp av några få kraftiga stationer — eller som i Danmark med en station — lämnades koncession till ett flertal privata bolag, vilka, i olika delar av landet, i samarbete med telegrafstyrelsen, upprättade sändarstationer och utförde programtjänst. Omfattningen av de olika bolagens verksamhet framgår av följande:

Kringkastingselskabet i Oslo

. . . .

>

i Bergen . . .

> >

i Tromsö . . . i Alesund . .

Koncession

Aktiekapital

År

Kr.

Antal stationer

Områdets radie i km

170 000

1926 1926 1927

1(2) 1

200 150

15 000 16 000

25 25

Enligt en 1930 verkställd beräkning utgjorde dessa stationers verksamhetsområde endast cirka 30 % av Norges ytinnehåll med en folkmängd uppgående till 67 % av landets befolkning (60 % om man räknar med en tillfredsställande fältstyrka). För att finansiera denna verksamhet upptogs dels en licensavgift, dels en stämpelavgift å försålda apparater. Licensavgiften var 20 kronor för lyssnare inom koncessionsområdena och 5 kronor för utanför dessa områden boende, stämpelavgiften var 10 % av detaljutförsäljningspriset och utgjorde i genomsnitt 7 kronor per år per lyssnare. De norska lyssnarna hade sålunda att betala en i förhållande till andra länder mycket hög avgift. På grund av denna ur allmän synpunkt icke tillfredsställande organisation av rundradion framlade handelsdepartementet 1930 inför stortinget, på grundval av en av telegrafstyrelsen gjord utredning, ett förslag om nyorganisation av den norska rundradion. Detta förslag blev av stortinget avslaget. E t t nytt modifierat förslag framlades av handelsdepartementet inför stortinget 1933; detta blev i huvudsak bifallet och sedan det kompletterats av ett av Kirke- og

159 undervisningsdepartementet utarbetat förslag antogs av stortinget i juni 1933 en »Lov om kringkasting», i enlighet med vilken rundradion för närvarande är organiserad i Norge. Enligt denna lag är den norska rundradion organiserad som ren statsdrift, både vad det angår den tekniska delen och programtjänsten. (Handelsdepartementets förslag 1930 innebar att endast den tekniska delen skulle förstatligas under det att programtjänsten skulle koncentreras till ett privat bolag, vilket skulle upprättas av ett presskonsortium.) Programtjänsten ombesörjes av Norsk rikskringkasting under det att den tekniska delen av rundradion skötes av telegrafverket. Enligt lagen kan kungen utfärda närmare bestämmelser angående gränserna mellan kringkastingen och telegrafverket. Båda institutionerna äro fullt självständiga i sitt arbete med rundradion och ingendera är underordnad den andra. Norsk rikskringkasting har visserligen ensamrätten till att uppföra och driva stationer och anläggningar, men vid skötseln av dessa handlar telegrafverket fullt självständigt och på eget ansvar. Varken när det gäller byggandet av nya stationer eller driften av stationerna, kan kringkastingen ge telegrafstyrelsen bindande instruktioner. Telegrafstyrelsen har även att indriva lyssnaravgiften samt att utöva kontroll över tjuvlyssnare. Då Norsk rikskringkasting lyder under Kirke- og undervisningsdepartementet och telegrafstyrelsen under handelsdepartementet blir det sålunda inom regeringen bägge dessa departement som ha att handlägga frågor rörande rundradion. Samarbetet skall organiseras mellan dessa bägge departement bl. a. vid utarbetandet av rundradions årliga budget. Denna framlägges för stortinget av Kirke- og undervisningsdepartementet. Den ledande tanken i det förslag på vilket stortingets beslut om ny rundradioorganisation grundades, var att »den programinstitution som upprättades under kyrkoclepartementet i och för ledningen av programverksamheten skulle ha den största möjliga fria och självständiga ställning». Denna självständighet markeras i lagen på så sätt att programinstitutionens chef, riksprogramchefen, utses av kungen, icke av rikskringkastingens styrelse. Härigenom åsyftas att ge programavdelningen en viss autonomi, »så att styrelsen inte alltför störande kan ingripa i programarbetet». För att förhindra detta böra också styrelsens och programledningens myndighetsområden i förhållande till varandra avgränsas genom en av kungen utfärdad instruktion för styrelsen. Det har emellertid sörjts för att programavdelningen inte erhåller större självständighet än vad skäligt är. Den har sålunda att samarbeta med ett av regeringen och stortinget utsett riksprogramråd på 15 medlemmar samt med det inom detta råd utsedda arbetsutskottet. Riksprogramrådet, som sammanträder minst två gånger om året, har till uppgift att bistå programchefen och styrelsen vid uppdragandet av huvudlinjerna för programverksamheten. Arbetsutskottet har att på samma sätt vara behjälpligt vid det dagliga programarbetet. Den högsta ledningen av rikskringkastingen utövas av en av kungen utsedd styrelse på 5 personer. I den kungliga propositionen föreslås att »samhälls-

160 och kulturintressen, teknisk och juridisk sakkunskap liksom affärskunnighet» böra finnas representerade i styrelsen. I det stortingsutskott, som hade att behandla propositionen, framhålles såsom det viktigaste att »det gäller att finna de mest dugande männen» och att det, med de goda kommunikationer, som nu finnas, ej är nödvändigt att utse personer boende i Oslo eller dess närmaste omgivning. I propositionen föreslås att 3 av styrelsens medlemmar utses på förslag av kyrkodepartementet, 2 på förslag av handelsdepartementet. Utskottet finner det vara mera praktiskt att bägge departementen föreslå 5 personer var samt att kungen bland dessa utnämner 5 styrelsemedlemmar och 5 suppleanter. I rundradiolagen föreskrives, att den årliga budgeten för rundradion — såväl inkomst- som utgiftsstat — skall föreläggas stortinget för godkännande. Dessutom skall stortinget varje år fastställa licens- och stämpelavgiften ävensom besluta angående byggandet av nya större radiostationer samt om upptagande av fasta lån för anläggningar och drift. Avlöningen till styrelsens och liksprogramrådets medlemmar skall också fastställas av stortinget. (I propositionen föreslogs att dessa avlöningar skulle fastställas av kungen.) Den för offentliga tjänstemän i allmänhet gällande avlöningslagen skall ej tilllämpas för rikskringkastingens tjänstemän, men kungen fastställer med stortingets samtycke ett särskilt avlöningsreglemente för dessa. För varje driftsår avlämnas till kungen en verksamhetsberättelse, vilken tillställes stortinget. Kungen lämnar föreskrifter angående räkenskaper och revision. Enligt den för verksamhetsåret 1934—1935 av stortinget fastställda budgeten framgår bl. a. följande: Licensavgiften fastställes till 20 kronor över hela landet och beräknas ge en inkomst av 2 900 000 kronor (145 000 lyssnare); stämpelavgiften, som utgår med 10 % av detaljutförsäljningspriset å radioapparater eller delar av sådana och enligt kalkylerna anses utgöra 5 kronor per lyssnare, beräknas för detta år ge en inkomst å 725 000 kronor; i auktoriseringsavgift (autorisasjon) av radiohandlare beräknas inkomma 50 000 kronor samt i reklam och förlagsverksamhet 100 000 kronor. Utgifterna för budgetåret 1934—1935 beräknas till följande: Programkostnader Kr. 1 109 600 Administration » 398 100 Tekniska kostnader » 1 906 500 Tillfälliga och oförutsedda utgifter » 20 800 Räntor » 40 000 Avsättning till kringkastingens grundfond . . » 100 000 Avgift till staten > 200 000 Kr. 3 775 000 I posten tekniska kostnader ingår en avsättning till förnyelsefond med 560 000 kronor. Enligt rundradiolagen (§ %) skall »en passande avgift» gå till statskassan. I det av Kirke- og undervisningsdepartementet 1933 framlagda förslaget häv-

161 d a d e s » a t t rundradion själv skall b ä r a sina u t g i f t e r och a t t överskott e n d a s t skall a n v ä n d a s till utveckling och f ö r b ä t t r i n g a v v e r k s a m h e t e n » ( p r p . nr 74, sid. 7 ) . F ö r a t t k l a r a r e fastslå a t t k r i n g k a s t i n g e n vore en egen i n s t i t u t i o n föreslogs också u p p r ä t t a n d e t av en g r u n d f o n d , till vilken g i c k dels den dåv a r a n d e kringkastingsfonden, dels det å r l i g a driftsöverskottet. Vederbörande s t o r t i n g s u t s k o t t föreslog emellertid en s å d a n ä n d r i n g a t t en viss a v g i f t g i c k till s t a t s k a s s a n , innan avsättningen till g r u n d f o n d e n gjordes, och d e t t a blev också stortingets beslut.

Lov o m k r i n g k a s t i n g av 24 j u n i 1933. Vi Haakon, Norges Konge, gjor vitterlig: at Oss er blitt forelagt Stortingets beslutning, av 22 juni 1933 sålydende: § 1. Norsk rikskringkasting skal ha enerett til å oprette og drive stasjoner og aulegg til kringkasting av muntlige meddelelser, musikk, billeder og lignende. Herved gJ0res dog ingen innskrenkning i statens telegrafvesens virksomhet eller i adgangen for statens tjenstegrener til radiotelegrafering og -telefonering i tjenestesaker. Kongen kan gi bestemmelser om adgang også for andre til radiotelegrafering eller -telefonering i sserlige aiemed og om grensene mellen kringkastingens og telegrafvesendets virksomhet. § 2. Kringkastingen ledes av et styre på 5 medlemmer. Kongen opnevner styrets medlemmer, deriblandt formann og naestformann, med varamenn i nodvendig antall. Styremedlemmer og varamenn opnevnes for 4 år. Den 30 juni 1935 fratrer dog efter loddtrekning 2 medlemmer og 2 varamenn. Kongen utferdiger instruks for styret. Stortinget fastsetter godtgjerelsen for styrets medlemmer. § 3. Der opnevnes et riksprogramråd på 15 medlemmer. Av disse velges 4 medlemmer med varamenn av Stortinget, mens 11 medlemmer, deriblandt formann og naestformann, med varamenn opnevnes av Kongen. Medlemmene med varamenn opnevnes for 4 år om gängen, dog fratrer 2 av de stortingsvalgte medlemmer med varamenn og 6 av de kongevalgte medlemmer med varamenn efter loddtrekning den 30 juni 1935. Riksprogramrådet har mote minst 1 gang hvert halvår. Efter innstilling fra Riksprogramrådet skal Kongen blandt dettes medlemmer opnevne et utvalg som har möter oftere, og fastsette dets opgaver og arbeidsordning. Programutvalgets og Riksprogramrådets medlemmer får godtgJ0relse som fastsettes av Stortinget. § 4. Den institusjon som leder rikets telegrafvesen skal förestå den tekniske side a v kringkastingen, så vel anlegg som drift, inkreve lytteravgift og andre avgifter og ove kontroll med at avgift blir betalt samt gi styret for kringkastingen uttalelser og råd om sporsmål av betydning for saker som styret behandler; den kan av Kongen også overdras andre opgaver. Kongen kan også överdra andre statsgrener funksjoner som vedrorer kringkastingen. § 5. Kongen ansetter en riksprogramchef efter forslag fra Riksprogramrådet og fra styret. Kringkastingens 0vrige funksjonaerer ansettes av styret eller den som dette bemyndiger dertil, ved programavdelingen efter innstilling fra riksprogramchefen. Kongen fastsetter, med Stortingets samtykke, et almindelig regulativ for ansettelse og avlonning av kringkastingens funksjonsrer. 11—350867

162 Lov om offentlige tjenestemenn av 15 februar 1918 skal ikke gjelde for funksjonaerer" ved kringkastingen. § 6 Innenfor rammen av Stortingets bestemmelser og overensstemmende med de retningslinjer som Kongen angir, har styret å dra omsorg for kringkastingens best mulige drift og utvikling. § 7. Stortinget fastsetter lytter- og stempelavgifter og treffer bestemmelse om anlegg av nye större kringkastere og om optagelse av fäste lån til anlegg eller Det årlige budgett for kringkastingen forelegges Stortinget til godkjennelse. Uten samtykke av Kongen må budgettet ikke overskrides. For hvert driftsår gir styret beretning til Kongen om virksomheten. Beretningen tilstilles Stortinget. _ _ Kongen gir forskrifter om regnskapsavleggelse og revis]on. § 8. Kringkastingen baerer selv alle sine utgifter. Av kringkastingens overskudd går en passende avgift til statskassen. Den del av driftsoverskuddet som i henhold til 2net ledd ikke går m n i statskassen, legges til et grunnfond, inntill fondet er stort nok til at kringkastingen kan drives uten lån. Midler av dette fond skal bare brukes til utvikling og forbedring av kringkastingen. , § 9 Efter de regler som Kongen fastsetter, skal kringkastingen sta til disposisjon for statsmyndighetene til sending av meddelelser av inter esse for staten. § 10 Kongen kan treffe bestemmelse om at grunn, bebygget eller ubebygget, som kreves til opforelse av et kringkastingsanlegg erhverves ved ekspropriasjon. 8 11. Uten tillåtelse av kringkastingen er det forbudt å bruke, eie eller vasre i besiddelse av apparat til mottagelse av muntlige meddelelser, musikk, billeder eller lignende ad radioelektrisk vei, eller av antenne eller annet tilbehor til eadant aP Den a t som på lovlig mate er blitt eier eller besidder av apparat eller tilbehor «om nevnt, skal dog også efteråt en meddelt tillåtelse er utlopet, ha adgang til a eie eller besidde tingen, såfremt han på den mate som kringkastingen bestemmer gir erkliering om at han har t ä t t vekk antenne og satt bort apparatet og ikke skal bruke eller holde opstillet apparat eller tilbelwr for ny tillåtelse er gitt. _ Kringkastingen fasteetter de vilkår som tillåtelse efter denne paragraf gis pa. Bestemmelsene i denne paragraf gjelder ikke for den som efter § 1 har adgang til radiotelegrafering eller -telefonering. 8, 12 Kongen kan bestemme at innforsel og mnenlandsk salg, utleie eller utlan av apparater som nevnt i foregående paragraf eller tilbehar eller deler av sadanne atraarater skal vsere forbudt uten tillåtelse av kringkastingen. Nermere forskrifter om vilkårene for sådan tillåtelse gis av Kongen Kringkastingen avgjor livad som skal forståes ved tilbehor eller deler av appa ra

§ e r i 3 . Dersom nogen opretter eller driver stasjoner eller anlegg i strid med bestemmelsene i denne lovs § 1 eller overtrer bestemmelsene i lovens §|i 11_ elie i 12 eller forskrifter som er gitt med hjemmel i disse paragrafer, straffes han med böter eller fengsel inntill 6 måneder. Det samme gje der den som overtrer noget vilkår som er satt for meddelt tillåtelse efter §§ 11 eller 12. Sådanne overtredelser anses som förseelser. _ _ § 14. Apparater eller deler av apparater som er mnfort eller som ma antas a vaere bestemt til å selges i strid med bestemmelsene i denne lov eller forskrifter eller vilkår som er gitt med hjemmel i loven, kan inndras a r m a r a t e r eller Det samme gjelder stasjoner eller anlegg som nevnt i § 1, eller apparater eller t i l b e h l r T o m nevnt i §§ 1 1 - 1 2 , dersom nogen eier eller er i besiddelse av tingen uten Ä l e X r T S i d med vilkår for meddelt tillåtelse, selv om det ikke er eieren som har begått overtredelsen.

163 § 15. Lytter- og stempelavgifter kan inndrives ved utpantning. Apparater, deler og tilbehor som nevnt i §§ 11—12 hefter til sikkerhet for avgifter som eieren eller besidderen skylder for meddelt tillåtelse, eller som han skulde ha betalt hvis foreskrevet tillåtelse hadde vaert meddelt. Denne sikkerhetsrett går föran alle andre rettigheter i tingene selv om tingene overdras til ny eier. Tingene kan kreves utlevert uten lovmål og dom, og kan selges til dekning av avgiftene på den mate som bestemmes i forskrifter som Kongen gir. § 16. Denne lov trer i kraft 1 juli 1933. Fra samme tid opheves § 1 post 5 og § 6 post 2 og 3 i lov om enerett for staten til befordring av meddelelser ved hjelp av telegraflinjer og lignende anlegg av 29 april 1899 med tilleggslover, og § 1 post 1 i samme lov skal ikke gjelde sådan virksomhet eller slike statsjoner, anlegg og apparater som denne lov handier om. Forskrifter og andre bestemmelser som er gitt med hjemmel i de nevnte lovbestemmelser, skal dog vedbli å gjelde også efter denne lovs ikrafttreden inntill annet blir bestemt. Ti har Vi antat og bekreftet, likesom Vi herved antar og bekrefter samme som lov, under Vår hand og rikets segl. Belgien. Till medio av 1930 omhänderhades rundradion av ett stort antal privata sändarstationer representerande olika språkliga, religiösa och politiska intressen. Den 18 juni 1930 antogs en lag varigenom rundradioverksamheten underställdes en statsunderstödd och av staten kontrollerad centralorganisation »Institut national beige de radiodiffusion» (I. N. R . ) . Genom denna lag uppdrogs åt I. N. R. att organisera rundradiotjänsten i Belgien och att härför i första hand träda i förbindelse med de förut existerande^ rundradiosällskapen. Ät dessa har I . N. R. upplåtit en tredjedel av sändningstiden, medan den själv disponerar återstoden för egna utsändningar. I. N. R. har uteslutanderätten till Belgiens tre exklusiva våglängder. I. N. R. instiftades för en tid av 12 år. Efter denna periods utgång förlänges koncessionen automatiskt för sex år i taget, såvida den icke uppsäges av kommunikationsministern senast 2 år före en periods utgångI. N. R. styres av ett förvaltningsråd, bestående av kommunikationsministern eller dennes ständiga ställföreträdare (ordf.) och nio medlemmar tillsatta på en tid av sex år. Av medlemmarna väljas: 3 av Kungl. Maj:t på förslag av kommunikationsministern; 3 av senaten; 3 av deputeradekammaren. Av medlemmarna nyväljas en tredjedel vartannat år. Den medlem i förvaltningsrådet, som varit frånvarande 4 sammanträden efter varandra, går förlustig om sin plats. Medlemskap i förvaltningsrådet är oförenligt med ledamotskap av deputeradekammaren och senaten. ^ Ministern kan motsätta sig verkställandet av varje beslut av förvaltningsrådet, som han anser strida mot gällande lagar eller mot det allmännas intresse. Förvaltningsutskottet sammanträder minst en gång i månaden. Dessutom skall rådet sammanträda om ministern eller minst 3 medlemmar så påfordra.

164 Förvaltningsrådet utser inom sig ett ständigt utskott, som utom av ministerns ställföreträdare består av tre medlemmar valda för två år i taget. Utskottet bör i sin sammansättning återge landets politiska och språkliga tendenser. Utskottet sammanträder i regel en gång i veckan. Verkställande direktören är ej medlem i förvaltningsutskottet. I. N. R., som ombesörjer såväl programtjänsten som den ekonomiska ledningen och den tekniska verksamheten, har följande fyra avdelningar: direktionen, teknisk avdelning, programavdelning och kassakontor. Direktionen handhar utom högsta ledningen av I. N. R. även förbindelserna med de privata stationerna och skolradion samt centralisationen av programmen. Licensavgiften var 1932 60 francs ( 9 : 9 0 ) för rörmottagare och 20 francs ( 3 : 30) för kristallmottagare. Licensinkomsterna (339 635 licenser) uppgingo detta år till cirka 18 miljoner francs. Härav erhöll I. N. R. 90 %, cl. v. s. omkring 16 miljoner francsDessutom erhåller I. N. R. en viss summa av skatteinkomster å apparater och apparatdelar (enligt ett i år väckt regeringsförslag 40 francs per apparat). I . N. R. är vidare befriat från skatteskyldighet. I. N. R. äger rätt att med statens garanti upptaga lån upp till ett belopp av 10 miljoner francs samt att samla en reservfond för förnyande av anläggningarna. Räkenskaperna, som skola underställas kommunikationsministern för godkännande, granskas av ett revisionsutskott, utsett av riksräkenskapsverket. Detta består av ordförande och tre medlemmar med 4 års mandat. Programavdelningen består av följande underavdelningar med följande tjänstemän : Musikavdelningen: en musikchef, en administrativ ledaie, tre kapellmästare, en programchef, en bibliotekarie, en arkivarie. Utom vanlig kontorspersonal äro dessutom anställda 55 musiker och ett orkesterbiträde. Inalles 69 personer. Fransk föredragsavdelning: en föredragschef och tre redaktörer. Inalles 7 personer. Flamländsk föredragsavdelning: en föredragschef och tre redaktörer. Inalles 6 personer. Regi: en fransk och en flamländsk regissör samt en fransk och en flamländsk hallåman. Regeringen kan, när så befinnes lämpligt, tillsätta en eller flera rådgivande kommittéer. Dagsnyheterna — Journal Parlé — erhållas från Agence Beige. I . N. R:s journalister redigera nyheterna samt komplettera dem med krönikor, intervjuer och aktuella föredrag. Skolradioavdelningen har ett intimt samarbete med ecklesiastikdepartementet, dit avdelningens försöksutskott har sin verksamhet förlagd. England. •

Storbritannien var det första land i Europa, som organiserade en ordnad rundradiorörelse, och denna har i mycket stor utsträckning fått tjäna som mön-

.

ster för andra länder. Under de första fyra åren, 1923—1926, sköttes den brittiska rundradiorörelsen av ett privat bolag, British Broadcasting Company, vars aktier helt ägdes av radioindustrien. Sedan rundradion blivit föremål för utredning av tvenne statliga kommittéer, ställdes den från och med 1927 helt under det allmänna. Den nuvarande organisationen British Broadcasting Corporation (B. B. C.) ledes av en av regeringen tillsatt styrelse på 5 personer. Styrelsen förordnas . för en tid av 5 år, men korporationen som sådan har en koncession som gäller 10 år. Korporationen sorterar under Postmaster General, men har under koncessionstiden tillförsäkrats högsta grad av autonomi gentemot statsmakterna. Den exekutiva ledningen av B. B. C. handhaves av den av styrelsen tillsatta verkställande direktören, som vid sin sida har ett kontrollkollegium (The Control Board). Detta kollegium, som sammanträder en gång i veckan, består utom av verkställande direktören av en controller samt av 5 biträdande controllers, vilka äro chefer för B. B. C:s 5 avdelningar. Verkställande direktören är föredragande i styrelsen, men tillhör ej denna. B. B. C. sköter allt som hör till rundradiorörelsen, sålunda också den tekniska delen därav. Verksamheten är uppdelad i 5 avdelningar: administrationsavdelningen, räkenskapsavdelningen, informationsavdelningen, tekniska avdelningen och programavdelningen. Administrationsavdelningen handhar den inre organisationen, personal, lokaler, tjänsteangelägenheter o. s. v. samt dessutom alla förbindelser med utomstående institutioner och organisationer. B. B. C. kan enligt koncession med andra institutioner etc. sluta alla sådana avtal, som befrämja rundradions syften. B. B. C:s räkenskapsavdelning ansvarar för budgeten och sköter ekonomien. För övervakning av de olika avdelningarnas förvaltning har räkenskapsavdelningen en tjänsteman placerad på var och en av dessa. Den ekonomiska grunden för den brittiska rundradion utgöres av den av lyssnarna erlagda licensavgiften, vilken för närvarande är 10 shillings per år. Denna indrives av Postmaster General, som i ersättning härför erhåller 12 xj2 %. Enligt bestämmelserna erhåller B. B. C. så stor del av licensinkomsterna som erfordras för verksamhetens fulla vidmakthållande och utveckling. Vad som ej behöver användas härför tillfaller staten. Av de årligen tilldelade medlen äger emellertid B. B. C. rätt att för framtida behov reservera vad som icke under året disponerats samt att använda dessa medel när så befinnes vara erforderligt. För att finansiera sina nybyggen kan B. B. C. upptaga lån upp till 500 000 pund. Informationsavdelningen har till uppgift att lämna allmänheten upplysningar om B. B. C:s program och övriga verksamhet. Avdelningen lämnar sålunda informationer till pressen, anordnar utställningar samt utger broschyrer och tidningar. För närvarande utges tre tidningar: »The Radio Times», »World-Radio» och »The Listener». B. B. C :s tekniska avdelning står under ledning av en chefsingenjör med en biträdande chefsingenjör vid sin sida. Avdelningen ombesörjer det som rör den

166 tekniska delen av rundradion: uppförandet och kontrollerandet av stationer och ledningsnät, transmissioner utifrån, experiment o. s. v. En särskild korrespondensavdelning tillhandagår lyssnarna med upplysningar och bekämpar störningar. För närvarande finnas 16 rundradiostationer. I Storbritannien utsändas i stor utsträckning samtidigt ett riksprogram samt ett antal regionalprogram. Riksprogrammet utsändes alltid från de fem stationerna Daventry National, North National (Manchester), Scottish National (Edinburgh), London National och West National (Cardiff). De övriga stationerna utsända antingen riksprogrammet eller ett särskilt regionalprogram. För norra Irland har B. B. C. en station i Belfast. Syd-Irland har en egen rundradiorörelse, vilken förfogar över 3 stationer. B. B. C:s programavdelning är uppdelad i följande 7 underavdelningar: Musikavdelning: under denna sortera bl. a. orkestrarna och körerna med sina dirigenter, tjänstemän, som arrangera och skriva kommentarer till musikprogrammen, som i studion sköta placeringen framför mikrofonen och som organisera B. B. C:s offentliga konserter. Teateravdelningen: pjäser, revyer och kabaréer. Föredragsavdelningen: allmänna föredrag, folkbildningsföredrag och lyssnargrupper, skolradio, nyheter. Copyright avdelning: underhandlingar och utbetalningar angående iorfattarerättsersättningar o. dyl. Avdelning för simultansändning: samarbete mellan de olika stationerna angående planläggningen av riks- och regionalprogrammen. Programkorrespondensavdelning. B. B. C:s verksamhet är uppdelad i 5 distrikt. Vid varje huvudstation i landet finnas en programchef, en musikchef, en överingenjör samt ett antal assistenter. En särskild tjänsteman reser mellan stationerna för att uppehålla den personliga kontakten. Enligt koncessionen har B. B. C. rättighet att tillsätta kommittéer (Advisory Councils and Committees) för undersökning eller utlåtande beträffande olika rundradiofrågor. Bland mera permanenta sådana rådgivande konferenser må här nämnas: för religiösa frågor (en central och 6 regionala), för musik (en central och 2 regionala), för folkbildning (en central och 4 regicnala), för skolradio samt för engelskt uttal. Frankrike. Historik. Ä r 1922 gjorde telegrafverket de första försöken med rundradio och två år senare beslöt staten bygga regionala stationer. Under ce närmaste åren anlades stationer både av staten och enskilda sammanslutningar. P r ogram tjänsten vid de statliga och privata stationerna omhändertogs a,-' sammanslutningar på de olika platserna. Genom lag 1926 stadfästes, att ovannämnda sammanslutningar alltjämt skulle stå för programtjänsten vid de statliga stationerna. Privata stationer skulle få auktoriseras för högst en femårsperiod; sådan auktorisation fick dock

167 icke lämnas efter utgången av år 1927. Efter femårsperioden skulle stationerna övertagas av staten. År 1930 beslöts att den privata stationen Radio Paris skulle bli statlig nationalsändare. Är 1931 antogs en lag rörande rundradions tekniska organisation. Ä r 1933 beslöts en allmän omorganisation av den statliga rundradion samt av ovannämnda sammanslutningar för programtjänsten. Vidare beslöts tillsättande av en teknisk kommitté, en progTamsamarbetskommitté och en nyhetskommitté, den sistnämnda bestående av 3 representanter för pressen och 1 för rundradion. Slutligen antogs samma år en lag rörande licensavgift för innehav av radiomottagningsapparat. (Tidigare hade programmen finansierats genom reklam, medlemsavgifter och bidrag från intressenter av olika slag.) Genom denna omorganisation tog staten sålunda år 1933 på allvar hand om rundradion och fastställde ett enhetligt system för densamma. Programtjänsten vid de olika stationerna anförtroddes tillsvidare åt korporationer (groupes), vilkas sammansättning bestämdes av ministern för post- och telegrafväsendet. Nuvarande organisation. Den 12 oktober 1934 förelåg för de statliga stationerna en ny förordning, vilken av ministern för post- och telegrafväsendet underställts presidenten för underskrift. Enligt denna tillsättes vid varje station ett förvaltningsråd på 15 medlemmar, varav 5 utses av ministern för post- och telegrafväsendet, 5 utser ministern bland medlemmarna i sammanslutningar av allmänt intresse eller nationell omfattning och 5 utses bland de licensinnehavare, som tillhöra en av ministern för post- och telegrafväsendet godkänd lyssnarförening. Förvaltningsrådet skall ha följande uppgifter: 1. Stationernas administrativa och ekonomiska förvaltning. 2. Anställning av personal. 3. Anordnande av program inom respektive region. 4. Verkställande av ministerns beslut beträffande nationella eller internationella utsändningar, vilka beslut ministern fattar efter förslag från programrådet för den statliga rundradion. 5. Verkställande av utsändningar från offentliga institutioner enligt särskilda bestämmelser. Vid varje station skola finnas en verkställande direktör och en ekonomichef, vilka tillsättas av ministern med ledning av förslag från förvaltningsrådet upptagande tre namn för varje post. I förordning den 15 oktober 1934, som likaledes förelagts presidenten för underskrift, bestämmes att ett centralt programråd för hela rundradioverksamheten skall finnas, bestående av 30 medlemmar, vilka utses av ministern för post- och telegrafväsendet. Programrådet erhåller direktiv av ministern. Enligt samma förordning skall tillsättas en central samarbetskommitté med uppgift att fastställa enhetliga principer för de statliga stationernas programverksamhet, huvudsakligen beträffande sändningstid och omväxling i programmen. Samma förordning innehåller bestämmelser rörande en centralorganisation för den statliga rundradion i landet. Denna skall bestå av en teknisk chef

168 med souschef, en generalsekreterare för administrativa angelägenheter och en generalsekreterare för programfrågor. Den sistnämnde skall vid sin sida ha en musikchef, en chef för radiokontrollen och en nyhetschef. Enligt lagen av den 31 maj 1933 är licensavgiften per år 15 francs för kristallmottagare och 50 francs för övriga mottagare för enskilt bruk. För mottagare i hörsalar med fritt tillträde eller å öppna platser är avgiften 100 francs och för mottagare i hörsalar med inträdesavgift 200 francs. Därutöver upptages en skatt på radiorör med 3 francs för rör med försäljningspris under 50 francs, 4 francs för rör å 50 ä 70 francs och 5 francs för rör över 70 francs.

Italien. Nuvarande organisation »Ente Italiano per le Audizioni Radiofoniche» ( E . I. A. R.) började sin verksamhet den 1 december 1927 på grundval av lag av den 17 november 1927, varigenom det tidigare rundradiobolaget Union Radiophonique Italienne upplöstes. E. I. A. R., som ombesörjer såväl programtjänsten som den radiotekniska organisationen, är ett koncessionsbolag, vilket emellertid står under statens fullständiga överinseende. E. I. A. R. erhöll koncession på 25 år. Aktierna skola enligt lagen innehas av följande grupper: radiofabrikanter, radiohandlare, elektriska firmor, författarföreningar, teaterföretag, pressen, musikförläggare och radioamatörer. I E. I. A. R:s styrelse har regeringen 4 representanter. Lagen stadgar, att denna anordning icke skall medföra något statens ansvar för styrelsens åtgärder. Ekonomien grundar sig dels på licensinkomster, dels på skatt på mottagare och apparatdelar. Licensavgifterna äro 72 lire om året (100 lire = 32: 50 kronor). Av licens- och skatteinkomsten samt andra rundradiointäkter erhåller E. I . A. R. 90 %; 10 % gå till staten. Allmänna skolor, skolmyndigheter, kulturella institutioner, som äro beroende av kommunerna, samt militärsjukhus och kaserner äro befriade från licensavgift. Kommunikationsministern kan dessutom befria vissa föreningar från licensavgift, vilka ha kulturella eller sociala uppgifter och stå under det allmännas ledning. För följande inrättningar är radiomottagare obligatorisk och äro de skyldiga att understödja rundradion med följande licensavgift: Lyxhotell 1 500 lire, Hotell klass 1 800 » s > 2 500 > » » 3 150 » Varmbadhus 200 » Havsbad 100 å 500 lire Biografer, casinos 100 å 800 » Klubbar m. m 80 å 300 x

169 Kommunikationsministern tillsätter ett råd för övervakning av programmen. Detta råd, som har 16 medlemmar, avger varje år en redogörelse över sin verksamhet, vilken bifogas bolagets egen officiella årsberättelse. Rådet har följande sammansättning: ordförande, vald bland parlamentsmedlemmarna; en representant för respektive radioindustrien, radiohandlarna, teater och biograf samt jordbrukarna; två representanter för bildningsförbund; en representant för respektive auktorsorganisationerna, journalistföreningarna, skolöverstyrelsen samt musik- och teaterrådet; två namnkunniga män inom musik- och litteraturvärlden; två tekniska experter samt en juridisk expert. Rådets ordförande kan tillsätta underkommittéer och tillkalla experter i särskilda frågor. Rådet sammanträder 1 gång i kvartalet. Angående programverksamheten föreskrives bl. a. följande. Regeringen förfogar över två timmar om dagen för meddelanden (ej kvällstimmar). Reklam är tillåten men endast under förutsättning att den icke skadar programmens kvalitet. Reklam får icke disponera mer än 10 % av sändningstiden. Nyheterna skola tagas från en av regeringen godkänd nyhetsförmedling. Bolaget är berättigat att radiera alla offentliga konstnärliga föreställningar såsom konserter och operor med undantag av premiärer. För radieringen erlägger bolaget en skälig ersättning i enlighet med särskilda föreskrifter. Om i fråga om ersättningen uppstå meningsskiljaktigheter, bilägges tvisten av en förlikningsdomstol, till vilken både bolaget och den som anordnat föreställningen vardera välja en representant och kommunikationsministern bestämmer ordförande. E. I. A. R. skall under eftermiddagen sammanlagt sex timmar i veckan utsända lokalprogram, som speciellt intressera kommunerna, skolorna eller andra allmänna institutioner, genom att från olika stationer utsända nyheter, lektioner och föredrag, som anordnas av kommunerna själva i folkbildande, ekonomiskt eller agrikulturellt syfte. För att på detta sätt få disponera stationerna erlägga alla kommuner på över 1 000 invånare viss ersättning per år till E. I . A. R.

Polen. Rundradioverksamheten ombesörjes av ett bolag, Polskié Radjo, som av staten erhållit koncession på 20 år, räknat från den 30 juli 1929. Bolagets aktiekapital är 1 250 000 zloty (1 zloty = 70 öre). Aktierna äro fördelade på tre serier. A-aktierna (500 000 zloty) ägas av staten. B-aktierna (250 000) ägas av personer, som godkänts av staten; aktierna ha det dubbla röstetalet och få ej säljas utan statens medgivande. C-aktierna äro utställda på bestämd person. Staten bestämmer sålunda över aktiernas A- och B-röster och har därigenom majoritet. Dividenden är för A- och C-aktierna begränsad till 15 % och för B-aktierna till 25 %. Bolagets styrelse består av 15 medlemmar, varav en tredjedel tillsättes av kommunikationsministern, de övriga av delägarna. Inom styrelsen utses ett verkställande utskott på 6 medlemmar, av vilka 2 äro statens representanter. Programmet övervakas av ett programråd på nio medlemmar, varav ordföranden och fyra medlemmar tillsättas av regeringen, de

170 fyra övriga medlemmarna av bolaget. Programrådets sammansättning är i övrigt icke fastställd vad beträffar medlemmarna såsom representanter för skilda intressen. Sammansättningen ändras tid efter annan. Programrådet fastställer principerna för radioprogrammen, kritiserar de utförda programmen och föreslå bolaget eventuella ändringar. Polskie Radjo omhänderhar hela rundradioverksamheten, såväl programtjänsten som den tekniska driften. Bolaget har till sitt förfogande en centralstation i Warszawa på 120 k W samt dessutom ett antal smärre stationer i olika delar av landet. Några privata stationer finnas ej. Bolagets tekniska planer granskas av post- och telegrafstyrelsen, som även har rätt att övervaka, att driften skötes omsorgsfullt. Kungl. Maj:t fastställer antalet radiostationer, som skola byggas, samt var de skola uppsättas. Regeringen äger rätt att använda bolagets sändarstationer två timmar om dagen. Alla sändarstationer skola konstrueras så att de inom 24 timmar kunna omändras till stationer för radiotelegrafi. Telefonledningarna för radion lämnar staten för femtedelen av normaltaxorna. Licensen utgör 36 zloty om året. Licenserna indrivas av postverket, som lämnar 80 % därav till bolaget och behåller 20 % som ersättning för med indrivningen sammanhängande kostnader. Emellertid är bolaget skyldigt att självt svara för kontrollen av lyssnarregistreringen och av licensinbetalningen. Dessa 80 % av licensinkomsterna och de små belopp, som bolaget får in för reklam i radio, äro de enda inkomster bolaget disponerar för konstruktion av sändarstationer, för alla tekniska installationer och för rundradioverksamheten i Polen i allmänhet. Polskie Radjo har följande programorganisation: riksprogramchef, generalsekreterare, musikavdelning, litterär avdelning, föredragsavdelning med följande underavdelningar: lantbruksföredrag, press och propaganda, sport samt avdelning för statistik och författarerätt. Angående programverksamheten gäller bl. a. följande. Sändarstationen i Warszawa har till uppgift att utsända huvuddelen av de polska radioprogrammen. Landsortsstationerna äro därför principiellt skyldiga att återutsända alla program från Warszawa som ha allmänt intresse eller äro av särskilt högt konstnärligt värde. Landsortsstationerna utsända även lokalprogram samt deltaga i riksprogrammen med utsändningar av allmänt intresse. Dubbelprogram finnas icke. Polskie Radjo samarbetar med ett antal institutioner rörande följande programinslag. De religiösa programmen. De polska stationerna återutsända varje söndag och helgdag gudstjänst från olika polska kyrkor och även andra religiösa tilldragelser i olika delar av landet. Musikprogram/men. Bolaget är nära knutet till Warszawa filharmoniska orkester genom överenskommelse, som ger bolaget inflytande över programsättningen för filharmonins symfonikonserter. Bolaget betalar härför årligen en summa, som varierar från år till år. Nyhetsförmedlingen. Bolagets stationer sända fyra gånger om dagen dagsnyheter, som redigeras av den officiella telegrambyrån. Väderlekstjänsten. Statens meteorologiska anstalt utsänder väderleksbulletinerna och de exakta tidssignalerna 2 gånger om dagen. Härför erlägger bolaget 5 840 zloty om året.

171 'Börsmeddelanden. Dessa utsändas av handelskammaren. Kostnad 470 zloty i månaden. Polis- och sportmeddelanden utsändas utan kostnad. Särskilda program för skolorna finnas icke. Denna fråga undersökes för närvarande i samråd med ecklesiastikdepartementet på grundval av de erfarenheter, som gjorts de senare åren vid utsändningar till folkskolor och till abiturienter. Sedan mer än ett år tillbaka har en katolsk präst i Lwow verkställt utsändningar, avsedda för sjuka. Dessa utsändningar återutsändas av alla polska stationer och öka ständigt i popularitet. Några speciella utsändningar för blinda och arbetslösa förekomma icke. I den polska rundradions början hade ett ganska stort antal lyssnarföreningar bildats. Då den första entusiasmen lagt sig och då den stora lyssnarmassan icke effektivt understödde föreningarna, ha dessa så småningom upplösts. En del lantbrukslyssnargrupper ha organiserats av bolaget i samband med kurser för jordbrukarna, dessa hade till uppgift att meddela upplysning i lantbruksfrågor och samtidigt propagera för rundradion i landsbygden. — Bolaget utger en egen radiotidskrift.

Schweiz. För att åvägabringa ett organiserat samarbete mellan de 5 privata rundradiobolagen sammankallade generaldirektören för post och telegraf i december 1928 en konferens. Härvid beslöts tillsätta två kommittéer, en för utredning av tekniska spörsmål och en för administration och programfrågor. Utredningen ledde till bildandet av »Die Schweizerische Rundspruchgesellschaft» (S. R. G.) som skulle ha till uppgift att åvägabringa en enhetlig programverksamhet. S. R. G. verkställer icke själv några utsändningar utan utgör endast en kontrollerande centralorganisation för de privata rundradioföretagen. S. R. G. erhöll koncession för 10 år och började sin verksamhet den 1 februari 1931. För närvarande finnas sju medlemmar i S. R. G. Dessa äro Société Romande de Radiodiffusion, Lausanne, Radiogenossenschaft in Zurich, Société des Emissions Radio-Genéve, Radiogenossenschaft Bern, Radiogenossenschaft Basel, Ostschweizerische Radiogesellschaft St. Gallen och Ente Autonomo per la Radiodiffusione nella Svizzer Italiana, Lugano. Genom bildandet av S. R. G. fick den schweiziska rundradion följande allmänna organisation: 1. Tekniken ombesörjes av staten. 2. Allmän administration och programkontroll av S. R. G. 3. Programtjänst av de autonoma, regionala bolagen. Licensen fastställdes till 15 francs (100 francs = 119 kronor), varav S. R. G. skulle erhålla det som återstod efter avdrag av räntor, amorteringar och tekniska kostnader (f. n. omkring hälften). Sedan nödvändiga kostnader för S. R. G. avdragits, erhålla de tyska studios 3U, de wälska 2/6 och den italienska VG av återstående licensmedel. Den tekniska delen omfattar a) drift och byggnad av tekniska anläggningar,

172 b) förstärkar- och omkopplingstjänst i telefoncentralerna, c) underhåll av ledningar till ingången till studios. Tekniska tjänsten i studios ombesörjes av de regionala bolagen. E n kommission för rundradioskydd har tillsatts. Den har tre underkommissioner rörande undersökning av störningar från elektriska småappårater, från spår och från friledningar. S. R. G:s högsta organ är delegeradeförsamlingen, som förutom styrelsemedlemmarna består av 3 delegerade från varje bolag. Denna godkänner bl. a. balansräkningen för året och budgeten, beviljar styrelsen ansvarsfrihet och beslutar eventuell statutändring. S. R. G:s ledning är styrelsen, som sammanträder 1 gång i månaden. Styrelsen är sammansatt av 1 representant för vart enskilt rundradioföretag och av 2 representanter för kommunikationsdepartementet. Till verkställande direktör och riksprogramchef har utsetts en av styrelseledamöterna. Ärenden förberedas av ett utskott, bestående av S. R. G:s president, de 2 vicepresidenterna och en styrelsemedlem. Räkenskaperna granskas av tre revisorer, två utsedda av delegeradeförsamlingen och den tredje av regeringen. S. R. G. har följande specificerade arbetsuppgifter: korrespondens och översättningar, statistik, registrering och arkiv, pressinformation och dagsnyheter, programkontroll, utländska återutsändningar, propaganda, bokföring, juridiska frågor, överenskommelser o. s. v., representation i Radiounionen. Dagsnyheter två gånger om dagen ä 10 minuter ombesörjas genom Schweiz' Depeschenagentur i Bern. Med pressen träffades en överenskommelse i juli 1931, enligt vilken alla tvistefrågor skulle hänskjutas till regeringen. För skolradion har bildats en skolradioförening, som erhåller ett litet understöd av S. R. G. Vid försök ha mottagare gratis ställts till skolornas förfogande. Tre radiotidningar tillhörande olika bolag äro S. R. G:s officiella organ med ensamrätt till programmen. Genom radioinsamling ha 60 000 francs inkommit, så att 270 medellösa blinda kunnat få gratisapparater. Föredrag ha anordnats för arbetslösa. Vidare ha genom S. R. G:s försorg apparater uppställts i olika offentliga lokaler för arbetslösas räkning. För dessa apparater erlägges ej licens. Arbetslösa, som inneha apparat, ha fått tillåtelse att erlägga licensen i 6 omgångar.

Sovjetunionen. Till den 1 januari 1933 bekostades Sovjetunionens rundradio huvudsakligen av statsanslag. Från denna dag infördes licensavgift och samtidigt ägde en omorganisation av radion rum. Den centrala ledningen uppdrogs genom en av folkkommissariatet utfärdad förordning av den 31 januari 1933 åt en permanent kommitté för rundradioteknik och rundradioprogram. Dennas uppgift är följande: rundradioteknik, radioutsändning, organisation till stöd för radio-

173 industrien, organisation och direkt ledning av rundradion, biträde åt folkkommissarien för postala och elektriska kommunikationer i frågor rörande radions utveckling, organisation och koordination av det vetenskapliga och experimentella arbetet inom rundradion. Kommitténs beslut verkställas av ordföranden, två vice ordförande och två kommittémedlemmar, utsedda av folkkommissariatet. Kommittén består av två direktioner: 1. Teknisk direktion (radioteknik, radioindustri, vetenskapliga experiment). 2. Direktion för rundradioutsändning (sekretariat, avdelningar för administration, ekonomi, lokalutsändning, ljudupptagning per television, redaktion och förlag, internationell byrå samt programavdelning). Programavdelningen liar följande underavdelningar: 1. Musik. 2. Litteratur och teater. 3. Barnprogram. 4. Kulturell och teknisk propaganda. 5. Ungdomsprogram, inbegripet radioteater för arbetarungdomen. 6. Avdelning för »Emissions kolkhoziennes». 7. Avdelning för kroppskultur. 8. Avdelning för röda armén. 9. Nyhetsavdelning. 10. Publiceringsavdelning (reglering och kontroll av program och alla utsändningar samt hallåmannatjänst). 11. Planläggningsbyrå, som har till uppgift att utarbeta planer för de olika avdelningarna och kontrollera utförandet av planerade centrala utsändningar. 12. Avdelning för metodik, som har till uppgift att undersöka metodiska frågor beträffande rundradion. Vid sidan om denna centralkommitté finnas ett 50-tal kommittéer med olika uppgifter (republikanska kommittéer, regionala kommittéer, distriktskommittéer o. s. v.). Licensavgiften per år för individuella lyssnare varieras från 3 rubel (kristallmottagare) till 24 rubel (rörmottagare, anslutna till växelström). Summa inkomster av licensavgifterna uppskattas approximativt till 10 miljoner rubel. I enlighet med förutnämnda regeringsbeslutet 1933 ställas 93 % av licensinkomsterna till radiokommitténs förfogande, de övriga 7 % överlämnas till folkkommissariatet för postala och elektriska kommunikationer för täckande av licensindrivningskostnaderna och apparatregistreringen. För närvarande användas licensinkomsterna helt och hållet för rundradioändamål. Ur den av kommittén för rundradioteknik och rundradioprogram lämnade verksamhetsberättelsen återgives här följande: E t t intimt samarbete äger rum mellan rundradion och undervisningsanstalterna. Detta består å ena sidan däri, att skickligare lärare deltaga i skolradioutsändningarna och å andra sidan däri, att rundradion lämnar sitt stöd till skolornas undervisning. Lärare inbjudas att tala å studion eller också utsändas deras föreläsningar direkt från skolorna. Runclradiokommitténs propagandaavdelning för tekniska kunskaper planlägger folkbildningsprogrammen, framför allt inom de tekniska vetenskaper-

174 nas område, varav den har sitt namn. Folkbildningsprogrammen upprättas systematiskt i form av speciella eller allmänna radiokurser, bland vilka en betydande plats upptages av de sociala och politiska vetenskaperna, ävensom kurser i utländska språk. Denna form av undervisning är avsedd för såväl barn som vuxna. I musikskolornas åligganden ingår i möjligaste mån undervisning för medverkan i radio; unionens rundradiokommitté har nyligen träffat överenskommelse på detta område med kommissionen för folkundervisningen. Dessutom utbildas musikdirigenter, regissörer, skriftställare m. fl. genom speciella av kommittén organiserade kurser för att möta de krav, som en radioutsändning ställer på sina utövare. Förhållandet till författare, vars arbeten utsändas i radio, är reglerat genom kontrakt och vissa normer. Skådespelare, föredragshållare och andra uppträdande mottaga kontant ersättning; men när det gäller utsändning av offentliga konserter, skådespel etc. ha dessa ingen rätt att mottaga ersättning enligt lagen om »mikrofonens frihet», på grund av vilken mikrofonen äger fritt tillträde till alla evenemang berörande Sovjetrepublikens kulturella liv. Under loppet av innevarande år ha upprättats hjälpkommittéer för radioutsändningar. Dessa kommittéer ha ersatt den gamla sammanslutningen »Den trådlösa telegrafiens vänner». Deras ändamål är att framföra opinionen hos samhällets framstegsparti, att organisera utsändningen i radio vid all offentlig propagandatjänst. En av de tre radiotekniska tidskrifter, som utkomma i URSS, »Radiofront», utgives av hjälpkommittén, en annan, »Govorit SSSR» utgives av unionens radiotekniska kommitté; en tredje utgives i Kharkov på ukrainska. Kollektivt avlyssnande av radioutsändningarna är den huvudsakliga formen i Sovjetunionen. För detta ändamål finnas mottagningsapparater och högtalare installerade i verk och fabriker, i den röda arméns soldatklubbar och andra klubbar, skolor, kolkhozes, sovkhozes, folkbibliotek etc. Dessutom finnas under uppförande och delvis redan uppförda särskilda lyssnarsalar. Utarbetandet av programmen göres med vederbörlig hänsyn tagen till de åsikter och önskemål som uttalats i de mångfaldiga brev, som adresserats till redaktionen eller kommittén. Frågor ställas till radiolyssnarna och hänskjutas till diskussionsmöten av särskilda organisationer. De blinda lyssnarna erhålla fri radiolicens. Arbetslöshet förekommer icke. Sjukhus, vilohem och sanatorier äro försedda med radio, likaså fängelser.

Tjeckoslovakien. Rundradioverksamheten bedrives av Radio Journal (Agence Tjechoslovaque dTnformations Radiotéléphoniques), grundad juni 1923. I början var Radio Journal ett helt och hållet privat företag. Största aktieägare var »Société Radioslavia». Övriga aktier ägdes av de tjeckiska journalisternas förbund och av vissa pressorgan. Radio Journal omorganiserades i juli 1925, då staten fick inflytande i dess

175 förvaltning. Det förutvarande privata bolaget ombildades till ett halvstatligt företag, där staten äger 51 % av aktierna. De återstående 49 % fördelades mellan Société Radio-Slavia 16 %, pressen 12-5 %, agrargruppen 8 % samt radiofabrikanter 12-5 %. Bolagets verksamhet regleras av statuter och regeringsdekret av år 1926. Då Radio Journal erhållit en särskild koncession av inrikesministern, har bolaget monopol på radioutsändning inom landet. I kraft av lagen av 1923 är det post- och telegrafstyrelsen, som kontrollerar den tjeckiska rundradion, en kontroll som den ju även utövar såsom innehavare av aktiemajoriteten i Radio Journal. Bolagets förvaltning handhaves av förvaltningsrådet, som består av sju medlemmar, och av övervakningsrådet med fyra medlemmar. Staten är representerad i dessa råd med majoritet, d. v. s. fyra medlemmar på tre i förvaltningsrådet och två på två i övervakningsrådet. Bolagets inkomster utgjordes till slutet av 1932 av 50 % av licensinkomsterna. Licensavgiften är 10 tjeckiska kronor i månaden (100 tjeckiska kronor = 18: 50 kronor). Från och med 1933 sänktes genom beslut av post- och telegrafministern bolagets andel till 35 %. Förutom det direkta inflytande, som pressen utövar genom sina representanter i förvaltningsrådet, eftersträvar Radio Journal ständigt ett effektivt samarbete med pressen framför allt för erhållande av konstnärlig kritik av radioprestationerna. Programmet är till största delen på tjeckiska, till en del också på slovenska, mellan vilka språk ju endast små olikheter förefinnas. Tyska språket förekommer även, men i mindre omfattning. Regelbunden parallellutsändning på de olika språken förekommer ej. Tyskland. Ä r 1932 hade Tyskland 10 större rundradiobolag, nämligen två i Berlin samt ett i vardera av städerna Breslau, Frankfurt am Main, Hamburg, Köln, Königsberg, Leipzig, Miinchen och Stuttgart. Omorganisationen 1932. På grundval av en av riksregeringen föranstaltad allmän utredning av rundradion framlade riksrådets förenade utskott i juli 1932 ett förslag till omorganisation av den tyska rundradion. Huvudprinciperna i detta förslag voro följande: 1. De lokala rundradiobolagens självständighet i programhänseende måste bibehållas. 2. Rundradion får icke tjäna ett enstaka politiskt partis intressen. 3. Förvaltningen skall skiljas från den övriga verksamheten även inom programtjänsten. I enlighet med detta förslag erhöll den tyska radion följande organisation: Rikspostministern och inrikesministern ha genom var sin »Rundfunk-Kommissar» högsta kontrollen över rundradion. Reichs-Rundfunk Gesellschaft (R. R. G.) bemyndigades att utöva högsta

176 ledningen i tekniskt och förvaltningshänseende. R. R. G. skall även utöva kontroll över de olika stationerna och bolagen, sköta gemensamma angelägenheter och programutbyte samt svara för dagsnyheterna. I spetsen för R. R. G. tillsattes ett förvaltningsråd med rikspostministerns kommissarie som ordförande samt med tio representanter för riksregeringen och nio för landsorten. Dessutom nyinrättades ett programråd med uppgift att handlägga principiella programfrågor. Ordförande för detta var inrikesministerns kommissarie. Rundradiobolagen i landsorten organiserades enligt en enhetlig plan till »gemeinniitzige Gesellschaften». Varje sådant bolag kontrollerades av en »Staatskommissar», tillsatt av vederbörande provins i samråd med inrikesministern. För dagsnyheternå inrättades en nyhetstjänst »Drahtloser Dienst». Denna sorterade omedelbart under inrikesministern, men var i förvaltningshänseende länkad till R. R. G. Nyhetstjänstens uppgift var icke endast att anskaffa och utsända dagsnyheter utan också att förbereda och utsända föredrag och meddelanden från riksregeringen. Omorganisationen 1933 av 1932 års rundradioorganisation upphävdes av Hitlerregeringen och genom förordningar dels av den 30 juni 1933, dels av den 10 juli 1933 ersattes den av den nu gällande organisationen. Enligt förordningen den 30 juni lägges rundradioverksamheten helt under riksministeriet för folkupplysning och propaganda. Propagandaministern har sålunda direkt inflytande icke endast över Reichs-Rundfunk-Gesellschaft utan också över de övriga rundradioföretagen. Enligt förordningen den 10 juli sammanfördes alla rundradiointressen i en rundradiokammare (Reichs-Rundfunk-Kammer). Denna har överinseendet icke endast över programorganisationerna utan också över racliofabrikanterna, radiohandlarna och radiokritiken. Vid konstituerandet av rundradiokammaren voro följande företag representerade: Reichs-Rundfunk-Gesellschaft, Reichsverband deutscher Rundfunkteilnehmer, Der Deutsche-Amateursende- und Empfangsdienst, Die Reichsvereinigung deutscher Rundfunkkritiker, Die Wirtschaftsstelle fur Rundfunkapparatefabriken (Wirufa), Der Verband der Funkindustrie, Der Reichsverband deutscher Funkhändler, Der Radio-GrosshändlerVerband, Fernseh. A.-G. Rundradiokammarens ordförande utses av propagandaministern. Bland kammarens uppgifter märkas kamp mot störningar och främjande av den tekniska utvecklingen t. ex. televisionen- Kammarens viktigaste uppgift är emellertid »att genomtränga alla i förbindelsen med rundradion stående krafter med nationalsocialismens anda och vilja».

Ungern. Rundradioföretaget är ett aktiebolag med koncession av staten till år 1948. Bolaget har i enlighet med ungerska lagen styrelse, kontrollråd och bolagsstäm. ma. Regeringen har förbehållit sig att ha en representant i styrelsen och en i

177 1

kontrollrådet. Regeringen tillsätter även programråd, som tar del av programmen före deras utsändande. Detta programråd består av representanter för konseljen, undervisningsministern, inrikesministern och jordbruksministern. Särskilda villkor gälla Journal Téléphonique, som inrättades redan 1893. Denna har nämligen en radiocentral med telefonförbindelser till abonnenterna. Centralen omfattar endast staden Budapest och abonnenternas antal är cmkrinc: 7 000. Licensavgiften fixeras av handelsministern och utgör för närvarande 2-40 pengö i månaden (100 pengö = 108 kronor). Staten behåller 50 % av bruttoinkomsterna och ombesörjer rundradions tekniska kostnader. Några privata stationer finnas icke. Bolagets högsta ledning är anförtrodd åt en verkställande direktör. Vid hans sida stå en programchef och en kommersiell och administrativ direktör. Programmen utarbetas av programavdelningen och sanktioneras av en programkommitté, som består av sakkunniga, som av bolaget tillkallats som rådgivare. Programmet utsändes endast på ungerska, för närvarande endast ett program för hela landet. Emellertid ämnar bolaget efter öppnandet av den nya storsändaren utsända ett dubbelprogram, det ena för staden och det andra för landsbygden. Bolaget samarbetar intimt med operan, musikaliska akademien, filharmoniska sällskapet, kyrkor, den ungerska telegrambyrån, som ombesörjer dagsnyheterna. Lyssnarföreningar finnas ej. Två radiotidskrifter finnas, av vilka den ena är bolagets officiösa organ. Fullständiga krigsinvalider, helt blinda samt de av telegrafverkets funktionärer, som ha i uppgift att kontrollera utsändningarna, äro befriade från licensavgift. Sjukhusen och undervisningsanstalter betala halv avgift.

Österrike. Rundradioverksamheten i Österrike bedrives av ett aktiebolag, RadioVerkehrs A.-G. (Ravag), som erhöll koncession 1924. Koncessionen förlänges automatiskt 10 år i taget, om den icke uppsäges 1 år före koncessionens utgång. Större delen av aktierna innehas av offentliga korporationer eller av företag som stå under offentlig kontroll. Staten innehar två femtedelar av bolagets aktier. I Ravags förvaltningsråd, som har 20 medlemmar, tillsättes en femtedel av post- och telegrafstyrelsen. Förutom styrelsen finnes ett kontrollråd (Äufsichtsrat) med sju medlemmar. Fristående från Ravag finnes ett självständigt radioråd (Beirat). Detta utses av ministern för handel och kommunikationer, som även utfärdar instruktion för detsamma. Rådet har till uppgift att tillvarataga lyssnarnas intressen; elet upptager bl. a. till behandling frågan om licensavgiftens storlek och programmens principiella sammansättning. E t t särskilt utskott inom rådet har till uppgift att noggrant följa radioprogrammen. Rådet har för närvarande 24 ledamöter, vilka väljas för ett år i taget. Dessa äro: 9 representanter för 12—350*87

178 i

Wien och de olika förbundslanden, 6 representanter för handel och näringar samt 9 representanter för lyssnarorganisationer. Bolaget ombesörjer skval programtjänsten som den tekniska verksamheten. Organisationen består av följande avdelningar: teknisk avdelning, programavdelning, administrationsavdelning och juridisk avdelning. Ravag bygger och driver stationer. Ledningar hyras av telegrafstyrelsen. Samtliga tekniska projekt skola underställas post- och telegrafstyrelsen för granskning. Utom 2 stationer i Wien finnas sändare i Graz, Linz, Innsbruck och Klagenfurt. På grund av en överenskommelse med postförvaltningen indrives licensavgiften av postanstalterna, som erhålla 10 % härför. Ravag erhåller i princip 90 % av licensinkomsterna. Skulle emellertid årsvinsten efter avsättning till reservfond överstiga 8 % av aktiekapitalet, skall hälften av det efter utdelning återstående överskottet överlämnas till staten (1932: 1051000 Schilling). Post- och telegrafstyrelsen äger rätt att granska bolagets räkenskaper. Licensavgiften är följande (100 Schilling = 68: 75): a) för enskilda lyssnare 24 S. per ar b) för radiofabrikanter och radiohandlare: 1. i Wien och Graz 20 S. i mån. 2. i andra städer på över 20 000 invånare . 12 » » » 3. i övrigt 6 » » » c) för radiomottagare i offentlig lokal . . . . 4 » » » d) för skolor 10 » > » Programavdelningen är uppdelad i en vetenskaplig avdelning, en musikalisk avdelning, en litterär avdelning och en aktuell avdelning. Den aktuella avdelningen utsänder en gång i veckan en rese- och turistutsändning samt en idrottskrönika. I anslutning till dagsnyheterna utsändas dagligen väderleks- och vattenståndsbulletiner, meddelanden från de statliga järnvägarna och från de stora rederierna. Vidare förekomma meddelanden om välgörenhetsinsamlingar, fester e t c , av allmänt intresse. Dagsnyheterna förmedlas av den officiella nyhetsbyrån. För musikprogrammen har Ravag träffat överenskommelser bl. a. med följande organisationer: »Österreichischer Biihnenverein», som företräder medverkande i opera och operett; »Verein Wiener Symphoniker», som mot viss ersättning ställer dels en radioorkester till förfogande 6 timmar dagligen för underhållningsmusik, dels en stor konsertorkester ett visst antal gånger; »Bundestheaterverwaltung» rörande återutsändningar från Wiener-Staatsoper. I regel anordnas två skolradioutsändningar i veckan på förmiddagen. Undervisningsministeriet uppmanar skolorna att göra dessa utsändningar tillgängliga för lärjungarna. Apparatanskaffning är skolornas sak (eventuellt föräldraföreningarnas). Licensavgiften har för skolorna sänkts till 10 Schilling om året. Skolradioprogrammet sammanställes av en kommitté, bestående av representanter för Ravag, undervisningsministeriet och lärarkåren. Dessutom sammanträder två gånger om året en större rundradiokommitté, vari också representanter för skolmyndigheterna deltaga.

179 Amerikas förenta stater. Rundradions uppkomst och utveckling. Rundradioverksamhet i modern bemärkelse har ägt rum i U. S. A. tidigare än i något annat land och har för närvarande större omfattning, såväl absolut som i förhållande till folkmängden. Den första radioutsändningen ägde rum redan den 2 november 1920, då resultatet av presidentvalet utsändes från en station. I mars 1922 hade 60 stationer erhållit koncession. I november samma år hade antalet stigit till 564. Den 30 juni 1932 hade Förenta staterna 604 stationer, varav 39 statliga och kommunala. Av totala antalet stationer ägde National Broadcasting Corporation (grundad år 1926) 85 stationer och Columbia Broadcasting Corporation (grundad år 1929) 95 stationer. Enligt officiell rapport var antalet i bruk varande radiomottagare i landet vid samma tid 17 000 000. Den 1 januari 1934 var antalet radiostationer 639. Staten och rundradion. Den amerikanska radion äges helt av privata företag. Några licensavgifter upptagas ej av lyssnarna, utan radion finansieras huvudsakligen genom annons- och reklaminkomster. Staten äger sålunda icke rundradion, men kontrollerar densamma. Genom en lag år 1927 fastställeles, att en särskild kommission för radiotjänsten, The federal radio commission, skulle tillsättas. Denna bestod av 5 ledamöter. Å r 1934 antog kongressen emellertid en lag, varigenom upprättades en ny central myndighet för alla frågor rörande telefon, telegraf och radiotjänst inom Förenta staterna. Denna myndighet, The federal communications commission, utgöres av en sammanslagning av förutvarande Interstate commerce commission och Federal radio commission. Denna nya myndighet erhåller på clettta område samma ställning som de förut existerande federala organen för kontrollen av transportväsendet och för distributionen av elektrisk kraft. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1934. I densamma föreskrives bl. a. följande: The federal communications commission skall reglera telefon-, telegraf- och radioförbindelserna mellan de olika delstaterna och med utlandet i syfte att säkerställa snabba och effektiva förbindelser samt övervaka att avgifterna hållas på en rimlig nivå. Under exceptionella förhållanden — i händelse av krig eller i ett läge som innebär fara för det allmänna — skall regeringen äga rätt att övertaga alla anläggningar på ifrågavarande område. Kommissionen skall bestå av 7 ledamöter, vilka utses av presidenten. Ingen medlem i kommissionen eller hos densamma anställd personal får vara ekonomiskt intresserad i telefon- eller radioindustrien. Högst 4 medlemmar få tillhöra samma politiska parti. Kommissionens medlemmar tillsättas första gången på respektive 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 år. Tiden för var och en fastställes av presidenten. Respektive efterträdare utses för en tid av 7 år. Varje medlem erhåller årligen ett arvode av 10 000 dollars. Kommittén äger bevilja koncession åt rundradioföretag, dock icke på längre tid än tre år i taget.

180 Kommissionen äger icke rätt till censur och får icke inkräkta på det fria ordets användning i rundradion. Dock får intet osedligt, opassande eller vulgärt tal förekomma i amerikansk rundradio. I den nya lagen föreskrives till sist även att en utredning skall företagas rörande rationalisering av de enskilda radioföretagens verksamhet. Japan. Rundradion i Japan handhaves av en nationell organisation, Nippon Hoso Kyokai (Japanska rundradiokorporationen), som kontrolleras av staten och vars verksamhet reglerats i en särskild lag. Organisation. Korporationens inkomster skola endast tillfalla rundradion. Korporationens administrativa central är förlagd till huvudstaden. Landet i övrigt är uppdelat i sju distrikt med en distriktsorganisation i varje. I spetsen för korporationen står en styrelse, som nyväljes vart tredje år. Styrelsen består av ordföranden och representanter för den centrala och de regionala organisationerna. Centraladministrationen handhaves av en verkställande direktör, som utses inom styrelsen. Denne assisteras av en chefssekreterare för ekonomiska frågor, en organisationschef och en chefsingenjör. I spetsen för varje distriktsorganisation står ordföranden för respektive styrelser. Dessutom finnes en verkställande direktör, en chefssekreterare, en programchef, en teknisk chef och en relästationschef. Styrelsen för varje distriktsorganisation nyväljes vart tredje år. Lyssnarnas intressen företrädas i centralstyrelse och årsstämma av ordförandena i distriktsstyrelserna, vilka ha ett antal röster, som står i relation till antalet licenser inom respektive distrikt. Licensavgift. Varje lyssnare har att erlägga dels en engångsavgift å en yen ( = ; 1:10 kronor) till staten för erhållande av licens, dels en avgift av 0:75 yen i månaden till respektive distriktsorganisation. (Denna senare avgift var en yen till 1932, då den på grund av licensinkomsternas storlek kunde sänkas till 0: 75 yen.) Sedan en person erlagt sin engångsavgift å en yen till staten, betalar korporationen i fortsättningen för hans räkning till staten en yen om året för statens kontrollkostnader. Korporationen indriver själv avgifterna. I stor utsträckning sker eletta genom direkt uppbörd hos den enskilde lyssnaren. Sedan hösten 1928 utsändas över de två största stationerna dagligen meddelanden till de arbetslösa rörande möjligheterna att erhålla arbete i olika delar av landet.

Bilaga 2.

BERÄKNINGSPRINCIPER RÖRANDE ERSÄTTNING FÖR DISPOSITION AV RIKSLEDNINGAR VID ÖVERFÖRING AV RADIOPROGRAM.

183 Följande redogörelse för beräkningsprinciper rörande ersättning för disposition av riksledningar vid överföring av radioprogram, vilken på uppdrag av telegrafstyrelsen utarbetats av sekreteraren i styrelsen Hans Heimbiirger, har ställts till rundradioutredningens förfogande. För överföring av raelioprogram ha under de senare åren i växande utsträckning anordnats speciellt för detta ändamål lämpade riksledningar, vilka ställa sig dyrare i anläggningskostnad än ledningarna för den vanliga rikstrafiken. Med hänsyn härtill har den ersättning, som skall erläggas för dispositionen av riksledningar för överföring av radioprogram, beräknats efter principen, att telegrafverket skall erhålla samma procentuella bruttoinkomst på det i rundradioledningarna nedlagda kapitalet som för riksnätet i övrigt, dock med hänsynstagande till att de vanliga expeditionskostnaderna för samtalen bortfalla, då det gäller överföring av radioprogram. Vid beräkningen av kapitalvärdet av de använda ledningarna ha följande principer blivit följda. Ledningar, som uteslutande anordnats för överföring av radioprogram och som icke kunna användas för annat ändamål, hava upptagits till sitt hela värde. De ledningar däremot, som under den tid, då rundradiosändning icke pågår, kunna användas för den vanliga rikstrafiken, hava upptagits med reducerade värden under hänsynstagande till den tid, de användas för det ena eller andra ändamålet. För att härvid få fram en så korrekt beräkning som möjligt har varje timme under tiderna kl. 7—9 och kl. 18 —23, då lägre periodavgifter utgå för de vanliga rikssamtalen än under tiden kl. 9—18, ansetts vara värd endast 2\3 av en timme under den trafikstarka delen av dagen. Vid beräkningarna har hänsyn emellertid även måst tagas till ett annat förhållande, nämligen att rundradioöverföring å blanka riksledningar omöjliggör användandet av s. k. duplexförbindelscr å samma ledning. Med användande av två metalliska riksledningar åstadkommes nämligen genom vissa tekniska anordningar en tredje samtalsförbinclelse, så att tre samtal samtidigt kunna utväxlas å tvenne metalliska ledningar. Dylika duplexförbindelser måste under den tid, då rundradiosändning pågår å den ena av de i systemet ingående metalliska ledningarna, kopplas ur trafik, enär i annat fall risk föreligger för att de å den konstgjorda förbindelsen förda samtalen skola kunna uppfattas av radiolyssnarna, vilket dels skulle äventyra telefonhemligheten, dels innebära en försämring av radioprogrammens tekniska kvalitet. Såsom riksledningar hava vid beräkningen även betraktats radioledningarna i landskabeln Stockholm—Spånga.

184 För lokala ledningar i telegrafverkets kabelnät och för landsledningar debiteras inga avgifter. De utförda beräkningarna grunda sig på sändningstiderna under sockendagar. Till den längre tiden för radioutsändning under sön- och helgdagar har sålunda icke hänsyn tagits utan trafiken å den överskjutande tiden framföres utan avgift. För sådana riksledningar, som endast tillfälligtvis användas för rundradioöverföring, kunna ovannämnda beräkningsgrunder icke användas utan debiteras gällande periodavgifter för den tid, ledningarna tagits i anspråk. Därest någon av de upplåtna ledningarna på grund av linjefel eller andra omständigheter icke skulle kunna användas, ställes annan fullgod ledning utan ersättning till förfogande. Stockholm den 28 juni 1934. Förklarande

tillägg.

Anläggningsvärdet per km för olika slag av ledningar har beräknats utgöra: 3 mm järnledning 200 kronor per km 3 » kopparledning 350 » » » 4'5 » » 500 » » > 2-trådsförbindelse i rikskabel . . . • . 210 » » » 4. » » » 350 » » » I de fall, då rundradioledningarna även kunna disponeras för annan trafik, skola dessa priser reduceras. Under den egentliga trafiktiden kl. 7—23 disponeras ledningarna för rundradio som regel 1 timme på morgonen, 2 timmar på dagen och 5 timmar på kvällen, varvid morgon, dag och kväll räknats i anslutning till tiderna för full och nedsatt taxa för vanliga rikssamtal. Under förutsättning att tid för nedsatt taxa i genomsnitt anses vara värd 2/3 av tid för full taxa, utgör det reducerade timantalet för hela trafiktiden 2 X ! / 3 + 9 t 5 X "h — 132/s timmar och för rundradiotiden 1 X 2/3 + 2 + 5 X 2A = 6 timmar eller 44 % av 13 2 / 3 timmar. Emellertid måste hänsyn även tagas till att duplexförbindelser i vissa fall måste bortkopplas under rundradiosändning. Utföres motsvarande beräkning fördenskull för en fyrskruv (två metalliska dubbeltrådiga ledningar), erhålles följande resultat: Under rundradiotid bortfalla för den vanliga trafiken två förbindelser, alltså tillsammans 2 X 6 = 1 2 timmar. Hela antalet reducerade timmar under den egentliga trafiktiden utgör 3 X 13 2 / 3 = 41 timmar. Härav motsvara 12 timmar 29 %. Rundradions andel utgör alltså 29 % av kostnaden för två metalliska ledningar, vilket motsvarar 2 X 29 = 58 % av kostnaden för en ledning. För de blanka ledningar, vilka särskilt iordningställts för rundradio, d. v. s. i görligaste mån befriats från inledningskablar och lämnats oduplicerade, bortfaller för rundradions skull en duplexförbindelse under hela trafiktiden. Antalet reducerade timmar för rundradions del blir i detta fall 6 + 13 2 / 3 = 19 2 / 3

185 t i m m a r a v s a m m a n l a g t 41 timmar eller 48 %, d. v. s. r u n d r a d i o n s andel a v kostn a d e n för en ledning blir 2 X 4 8 = 96 %. Som emellertid h ä r i f r å g a v a r a n d e l e d n i n g p å g r u n d av de speciella a n o r d n i n g a r n a h a e t t h ö g r e v ä r d e än i allm ä n h e t och då vissa av dem dessutom äro försedda med ö v e r d r a g , h a r sistn ä m n d a procenttal höjts till 100 %. F ö r förbindelser i rikskablar, speciellt k o p p l a d e för r u n d r a d i o , t i l l k o m m e r s ä r s k i l d överdragsstationsutrustning till e t t v ä r d e a v 40 kronor p e r k m . D e speciella rundradioledningar ( m u s i k l e d n i n g a r ) , som finnas i n l a g d a i k a beln Göteborg—Mellerud, s a m t de av r u n d r a d i o n disponerade l e d n i n g a r n a i k a beln S t o c k h o l m — S p å n g a h a v a u p p t a g i t s med sina f a k t i s k a a n l ä g g n i n g s k o s t nader. Med ovan a n g i v n a förutsättningar ställer sig v ä r d e t av r u n d r a d i o l e d n i n g a r n a p å följande s ä t t : 1.

Speciella rundradioledningar. I kabeln Göteborg—Trollhättan—Mellerud, 2 st 2. Ledningar i kabeln Stockholm—Spånga 3. För rundradio särskilt kopplade fyrtrådsförbindelser i rikskablar: Stockholm—Malmö, 2 st. Stockholm—Mjölby (Motala), 1 st. Stockholm—Gävle, 2 st. Nässjö—Göteborg, 1 st. Sammanlagt 2 036 km å 390 kronor per km 4. För rundradio särskilt kopplade tvåtrådsförbindelser i rikskablar: Göteborg—Borås, 1 st. Nässjö—Jönköping, 1 st. Trollhättan—Uddevalla, 1 st, Stockholm—Enköping (Örebro), 1 st. Stockholm—Enköping, 1 st. Borås—Jönköping, 1 st. Sammaulagt 374 km å 250 kronor per km 5. Blanka ledningar, som särskilt iordningställts för rundradio och lämnats oduplicerade: a. 3 mm kopparledningar: (Stockholm — )Enköping—Örebro, 1 st. Malmö—Hälsingborg, 1 st. Malmö—Hörby, 2 st. Gävle—Umeå—(Boden), 1 st. (Stockholm—) Mjölby—Motala, 1 st. Sammanlagt 1 169 km å 350 kronor per km b. 4'5 mm kopparledningar: (Gävle—) Umeå—Boden, 1 st. Sammanlagt 283 km a 500 kronor per km 6. Övriga blanka ledningar: a. 3 mm kopparledningar: Stockholm—Eskilstuna, 1 st. Göteborg—Varberg, 1 st. Nässjö—Kalmar—Karlskrona, 1 st. ' Örebro—Karlstad—Säffle, 1 st. Karlstad—Kristinehamn, 1 st. Gävle—Falun, 1 st.

Kronor. 179 000 40 090

794 040

93 500

409 150 141 500

7.

Sundsvall—Hudiksvall, 1 st. Sundsvall—Örnsköldsvik, 1 st. Sundsvall—Östersund, 1 st. Boden—Kiruna, 1 st. Hälsingborg—Halmstad, 1 st. Boden—Haparanda, Tornedalen, 1 st. Sammanlagt 1 9 1 7 km å 203 kronor (58 % av 350) per km . . b. 3 mm järnledningar: I Tornedalen, 56 km å 116 kronor (56 % av 200) per km . . . Konferensledning, tvåtrådig kabelledning: Stockholm—Nässjö, 1 st. Sammanlagt 337 km å 92 kronor (44 % av 210) per km Summa Kr.

389 loO 6 500

31_000 2 083 930

T e l e g r a f v e r k e t s b r u t t o i n k o m s t e r å r i k s n ä t e t m i n s k a d e med stationernas t r a f i k k o s t n a d e r u p p g i n g o för åren 1932 och 1933 till i genomsnitt 23 % av det i r i k s n ä t e t n e d l a g d a k a p i t a l e t . D e s s a 23 % skola s å l u n d a t ä c k a dels v a n l i g förr ä n t n i n g av k a p i t a l e t , dels u n d e r h å l l s k o s t n a d e r för riksledningarna, dels avs ä t t n i n g till förnyelsefond för desamma, dels slutligen viss andel av a l l m ä n n a a d m i n i s t r a t i o n s k o s t n a d e r i t e l e g r a f s t y r e l s e n m. m. 23 % a v det i r u n d r a d i o l e d n i n g a r n a n e d l a g d a k a p i t a l e t , 2 083 930 kronor, m o t s v a r a r 479 304 kronor eller a v r u n d a t 480 000 kronor. O m s ä n d n i n g s t i d e n k o m m e r a t t ökas med 2 t i m m a r komina ovanstående ber ä k n i n g a r a t t f ö r ä n d r a s p å följande s ä t t : U n d e r den egentliga t r a f i k t i d e n k l . 7—23 disponeras l e d n i n g a r n a för rundr a d i o 1 t i m m e p å morgonen, 4 t i m m a r p å dagen och 5 t i m m a r p å kvällen. D e t r e d u c e r a d e t i m a n t a l e t för r u n d r a d i o blir a l l t s å 1 X 7 3 + 4 + 5 X 2 / 3 = 8 timm a r i stället för som n u 6 t i m m a r . D e ovan omförmälda procenttalen k o m m a d ä r m e d a t t höjas respektive från 44 till 59, från 58 till 78 s a m t från 96 till 106, v a r v i d s i s t n ä m n d a t a l bör a v r u n d a s u p p å t till 110 %. V ä r d e t a v r u n d r a d i o l e d n i n g a r n a blir u n d e r denna f ö r u t s ä t t n i n g : Kronor 1. Speciella rundradioledningar (oförändrat) • • • • ^ n åån 2 Ledningar i kabeln Stockholm—Spånga (oförändrat) . . . . . . - • 40 uau 3^

För rundradio särskilt kopplade fyrtrådsförbindelser i rikskablar, (ofor-

794 n040 ^MQ

4.

F ö / r u n d r a d i o särskilt' kopplade tvåtrådsförbindelser i rikskablar (oför-

93 500

5.

K å n k a ledningar^ som särskilt iordningställts för rundradio och lämr% 0 mm h k e op a p d a e riedningar å 385 kronor (110 % av 350) per km . . 450 070 b. 4-5 mm kopparledningar a 550 kronor (110 % av 500) per km . 155 650 övriga blanka ledningar: a. 3 mm kopparledningar å 273 kronor (78 % av 350) per km . . 523 340 b. 3 mm järnledningar å 156 kronor (78 % av 200) per km . . . 8 740 Konferensledning, å 124 kronor (59 % av 210) per km . . • • - ^ 41J90 Summa Kr. 2 286 220

6.

23 % h ä r a v m o t s v a r a r 525 831 kronor eller cirka 46 000 k r o n o r mer än den f ö r u t b e r ä k n a d e siffran.

Bilaga

REDOGÖRELSE FÖR TELEGRAFSTYRELSENS VERKSAMHET FÖR RADIOSTÖRNINGARNAS BEKÄMPANDE 1925—1934. UTARBETAD AV TELEGRAFSTYRELSENS RADIOBYRÅ.

3.

•

189 Översikt av till telegrafstyrelsens radiobyrå inkomna störningsanmälningar åren 1929—1933. 1929

1930 S t ö r n i n g s a r t

A.

Felaktigheter i egen mottagare-

B.

Yttre störningskällor

Ant.

X

646 W

1170 I. Atmosfäriska störningar . . I I . Annan radio, därav . . . . j 577 55 2. Mottagare a. Återkoppling (tjut) b. Kopplingsfenomen (variationer) III.

1933 Ant.

% Ant.

% Ant. %

1750 29

623 49

515 2160 4

486 53

3 038 21 17

625 78

Ant.

%

4 735 16 16

376 Svagströmsanläggningar, 21 a. Telegraf apparater . . b. Telefonapparater . . c. Övrigt

IV.

49 11

29 2

33 1096

43 1621

57 2 344

59 3 715

3 Starkströmsanläggningar, 66

1. Störningskällan uppträdande även vid normal drift a. Maskiner och reglerapparater. Grupp 1 a b. Kontaktbyglar. Grupp Ib c. Ljusbågar, fortvariga. d. Gnistor, fortvariga. 2. Störningskällan uppträdande endast vid felaktigheter a. Isolationsfel. Ledningar, transformatorer b. Kontaktfel. Distributionsledningar, anslntningssladdar, strömställare, mätare, strömbegränsare, lamphål28

C.

Övrigt

59 149

112 176 463 166 6 254 6 347 6 Summa 2023 100 2 5 4 2 | 100 2841 100 4014 100 5645 100 107

190 Starkströmselektriska störningskällor uppträdande även vid normal drift. 1932

1933 Störningsart

Maskiner och reglerapparater (grupp 1 a och c) Generatorer och omformare . . . Byggnaders fasta elektriska utrustning : Hissar, pumpar, fläktar, värmesystem m. m. . . . Reklamskyltar: Blinkskyltar m. m. Hushållsapparater: Dammsugare, golvbonare, symaskiner, kylskåp, manglar m. m Medicinska och hygieniska apparater: Röntgen, värmekuddar, frottörer m. m Kontorsapparater: Kassaapparater, räknemaskiner m. m. . . . Yrkesanläggningar: Tandläkare, frisörer, biografer, mek. verkstäder m. m Specialapparater-. Termostater m. m B. Kontaktbyglar (grupp 1 b) . . . Spårvägar El. järnvägar Transportanordningar: Traverser, »Telfers» m. m C. Ljusbågar (grnpp 2 a) Kvicksilverlikriktare Reklamskyltar: Neonljus m. m. . Medicinska och hygieniska apparater: Mjölblekare, kvartslampor m. m

D. Gnistor (grnpp 2 b) Medicinska och hygieniska apparater : Diatermiapparater Högfrekvensapparater för violetta strålar Specialapparater: Ozonfläktar

%

Ant.

%

Ant.

%

Ant.

%

231 21

340 21

46 1145

55 1620

348 39

498 82

52 9

2-2

%

29 30

98 20

31 1

13 234

43 39

107 94

31 314 296

7 2 5

1 85

0 344

7 10

63 15

36 607 553 52

94 70 21

200 107 69

7 52

3 7 100 3165 100 625 100 1 0 0 5 100 1463 100 2 082 2

Summa

Ant.

Ant.

191 TELEGRAFSTYRELSENS RADIOBYRÅ

Alltsedan rundradions början ha klagomål över störningar vid mottagningen inkommit till telegrafstyrelsen. Till en början var det huvudsakligen återkopplingsstörningarna, som tilldrogo sig största uppmärksamheten, och vilka redan år 1925 nödgade telegrafstyrelsen att avdela en särskild tjänsteman (radiotelegrafist) med uppgift att på ort och ställe undersöka anmälda störningsfall, uppspåra och oskadliggöra störningskällan samt vid behov lämna instruktioner om mottagareapparaternas rätta handhavande. Återkopplingsstörningarna, som en tid voro ett verkligt plågoris — speciellt på platser belägna på större avstånd från de dåvarande sändarestationerna -— äro tack vare flera samverkande faktorer: större sändningseffekter, förbättrade mottagareapparater och upplysning numera till större del på retur. I och med de nätanslutna radiomottagarnas genombrott blev emellertid en annan art störningar alltmer talrik, nämligen sådana som härröra från starkströmsnätet. Telegrafstyrelsens inspektionsverksamhet har därför ej kunnat inskränkas utan har i och med det för varje år ökade antalet radiolyssnare i stället måst utökas. Under hösten 1927 utbildades ytterligare fem radiotelegrafister för nämnda ändamål. Dessa sex tjänstemän ha från och med ingången av år 1928 varit placerade: tre i Stockholm, en i vardera Göteborg, Malmö och Sundsvall, från vilka orter inspektionsresor företagas inom de distrikt, i vilka landet med hänsyn till störningstjänsten indelats. Under år 1929 började inom Norrbottens län anmälda störningsfall att behandlas av en för ändamålet instruerad radiotelegrafist från Bodens radiostation. Ovan nämnda organisation är i stort sett ännu gällande. Numera tjänstgöra sju man i Stockholm samt insattes tidvis extra hjälp om 1 å 2 man, då förhållandena så påkallat och då det visat sig svårt att medhinna undersökningarna utan alltför stor tidsutdräkt. För åren 1929—1933 föreligger statistik över antalet inkomna och behandlade störningsanmälningar, vilken återfinnes i bifogade tablåer. — Redan på ett tidigt stadium visade det sig nödvändigt att uppdraga vissa gränser för störningsundersökningarnas omfattning, i det att företrädesvis endast klagomål över störningar vid lyssning på de svenska rundradiostationerna upptagits till behandling. Förutom den upplysningsverksamhet, som utövas genom direkta hänvändelser till vederbörande apparatägare vid besök av ovannämnda tjänstemän, har en omfattande propaganda bedrivits av telegrafstyrelsen, såväl genom pressen som på annat sätt. Sålunda infördes i oktober 1929 i hela svenska nyhetspressen en annons, riktad mot den då svåraste störningskällan, de s. k. apparaterna för »violetta strålar», vilkas ägare uppmanades att icke begagna de störande apparaterna under svensk rundradiotid. — Sedan hösten 1929 har med de för-

192 nyelsepåminnelser, som utgå till landets samtliga licensinnehavare, regelbundet utsänts en kort uppmaning att undvika störande apparater av olika slag samt att anmäla störningar till radiobyrån eller anlita elektrisk installatör för deras avhjälpande. — I samarbete med Svenska elektricitetsverksföreningen utgavs 1929 en populärt hållen broschyr i störningsfrågan »Tänk på grannarna», vilken genom till elektricitetsverksföreningen anslutna verk distribuerades i en upplaga på över 100 000 exemplar, varvid telegrafstyrelsen bidrog med en del av tryckningskostnaden. — Genom radiobyråns försorg ha hållits ett antal upplysningsföredrag i radiostörningsfrågor vid installatörskurser o. dyk, varvid förekommit demonstration av störande apparater jämte störningsskydd för desamma. — Vid vissa utställningar, som av elektricitetsverk anordnats i propagandasyfte, har radiobyrån utställt och demonstrerat störningsskydd. — Som ett led i telegrafstyrelsens propagandaverksamhet torde även böra nämnas de direkta hänvändelser, som gjorts till elektricitetsverk och andra elektriska distributionsföretag med anhållan, att de ville utfärda sådana föreskrifter för sina abonnenter, att radiostörande motorer och apparater icke finge anslutas till belysningsnätet under tiden för svensk rundradioutsändning. Dessa hänvändelser ledde i ett stort antal fall till resultat, i det att många distributörer genom cirkulär, annonser i lokalpressen eller på annat sätt offentliggjorde förbud för, i andra fall enträgna uppmaningar mot användande av störande apparater under rundradiotid, såvida desamma icke voro försedda med effektiva störningsskydd. Bland de energidistributörer, som dels efter framställning från telegrafstyrelsen, dels på eget initiativ på ett tidigt stadium gått i författning om dylika förordningars utfärdande, må nämnas Västerås stads elektricitetsverk, Alingsås, Skövde elektricitetsverk, Sydsvenska Kraft A.-B. m. fl., inalles närmare ett fyrtiotal. Allteftersom störningskällorna i stort sett började kunna hänföras till de elektriska starkströmsnäten eller till elektriska apparater och anordningar i anslutning till dessa, blev det klart, att samarbete för störningarnas motarbetande genom förebyggande åtgärder borde sökas hos kraftdistributörerna. — Initiativ härtill togs av telegrafstyrelsen genom en skrivelse till Svenska elektricitetsverksföreningen den 11 mars 1929, som utmynnade i en anhållan att elektricitetsverken måtte taga under övervägande vilka åtgärder, som från deras sida lämpligen kunde vidtagas för att råda bot på störningarna. Frågan belystes ytterligare i ett uttalande av generaldirektören greve Hamilton i E R A , häfte 3/1929. Med anledning av denna framställning behandlades vid elektricitetsverksföreningens årsmöte i Borås 1929 frågan om elektricitetsverkens ställning till rundradiofrågor över huvud taget, varvid även en representant från telegrafverket inbjöds att övervara förhandlingarna. Föreningen beslöt giva sin styrelse i uppdrag att söka åstadkomma samarbete med telegrafstyrelsen, kommerskollegium och teknologföreningen för att utarbeta anvisningar om medel till borttagande av radiostörningar från starkströmsapparater. Resultatet blev en förberedande konferens mellan elektricitetsverksföreningens sekreterare, chefen för telegrafstyrelsens radiobyrå, chefen för kommerskollegii elektrotekniska sektion och ordföranden i Svenska teknologför-

193 eningens avdelning för elektroteknik, varvid man beslöt anmoda respektive institutioner att utse var sin representant i en samarbetsdelegation, som skulle utarbeta förslag till åtgärder för starkströmsstörningarnas bekämpande. På detta sätt tillkom »Samarbetsdelegationen mot radiostörningar», till vars ordförande utsågs telegrafstyrelsens representant och vars första sammanträde hölls den 8 januari 1930. — I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 april 1930 redogjorde telegrafstyrelsen för delegationens bildande samt angav såsom riktlinjer för dess verksamhet, att det etablerade samarbetet borde taga sikte på en utredning av störnings frågorna och medlen för störningarnas avlägsnande, varvid prövning av eventuellt inkommande förslag samt följandet av arbetet på hithörande område i utlandet givetvis borde ingå. De tekniska undersökningar, som för detta ändamål komme att befinnas erforderliga, avsågos att utföras genom styrelsens egen försorg, varvid kostnaderna kunde bestridas av telegrafverket ur tillgängliga medel. Styrelsen anhöll samtidigt att sedermera få inkomma med särskild framställning i fråga om ersättning till delegationens utom telegrafverket varande medlemmar för det av dem utförda arbetet och därmed havda kostnader. Bemyndigande att utbetala dylika ersättningar har sedermera begärts och erhållits från Kungl. Maj:t. Som ovan anförts, har samarbetsdelegationens arbete bedrivits efter flera linjer. Dess uppgift är i första hand att undersöka sådana radiostörningar, som härröra från starkströmsnät och därtill anslutna maskiner och apparater, att vidare i samarbete med telegrafstyrelsen och andra intresserade parter dels söka finna medel att eliminera dessa störningar, dels genom propaganda verka för upplysning om störningarnas art och sätten för deras undertryckande. Delegationen har även tagit som sin uppgift att följa störningsfrågans utveckling i andra länder samt att taga del av på skilda håll verkställda och publicerade utredningar. För ett effektivt bekämpande av radiostörningarna erfordras en ingående kännedom om störningarnas art samt om de tekniska hjälpmedlen för deras eliminerande. Utredningarna härom utgöra ett vidsträckt arbetsfält, omfattande elektriska motorer av alla slag för industriella ändamål och hushållsbehov, elektriska spårvägar, järnvägar, kranar o. s. v., reglerings- och pådragsanordningar för motorer, reläer och termostater, trafikfyrar och ljusskyltar, likriktare av olika slag, diaternn- och ozonapparater samt apparater för s. k. »violetta strålar» m. m. Genom telegrafstyrelsens försorg hava utförts ett stort antal undersökningar rörande arten av störningarna från olika slag av elektriska maskiner och apparater samt angående lämplig sammansättning och dimensionering av störningsskydd. På grundval av dessa undersökningsresultat utges för närvarande av delegationen i samförstånd med och på bekostnad av telegrafstyrelsen en serie meddelanden, innehållande anvisningar för anordnandet av störningsskydd vid olika slag av maskiner och apparater. Till dato hava nio sådana meddelanden utkommit, vilka här bifogas, och ytterligare ett par äro under utarbetande. Genom telegrafstyrelsens försorg distribueras dessa meddelanden, allteftersom de utkomma, till samtliga elektriska installatörer och elektricitetsverk i riket, till distributionsföreningar, elektriska firmor »

13—350867

194 och i övrigt till alla, som hava intresse därav och vilja deltaga i kampen mot radiostörningarna. — I detta sammanhang bör nämnas, att den elektriska industrien i vårt land visat stor förståelse för detta arbete och ställt sig villig att upptaga tillverkning av störningsskydd enligt lämnade anvisningar. Sålunda hava redan utarbetats skydd för vissa slag av motorer samt för apparater för s. k. »violetta strålar», vilka skydd tillhandahållas i marknaden i form av tillsatsapparater. Industrier, som tillverka dammsugare, golvbonare, elektriskt drivna symaskiner etc, hava jämväl börjat förse dessa med inbyggda störningsskydd, och förhandlingar pågå med såväl firmor som industriella sammanslutningar rörande anbringandet av störningsskydd även på andra slag av motorer, som talrikt förekomma i elektriska anläggningar. . E t t slag av störningar, som särskilt påkallat elektricitetsverkens uppmärksamhet, alldenstund desamma härröra från deras egna anläggningar, äro sådana störningar, som uppstå på grund av ojämnheter i spänningen, alstrade av kvicksilverlikriktare, vilka av elektricitetsverken användas för omvandling av växelström till likström. Dessa apparater hava först på senare år fått någon större användning vid distribution av vanlig belysningsström, och det var från början säkerligen icke förutsett, att de skulle komma att inverka störande på radiomottagningen. Detta har emellertid blivit fallet beträffande de numera övervägande använda nätanslutna radiomottagarna. På samarbetsclelegationens initiativ hava med understöd av telegrafstyrelsen undersökningar av detta slag av störningar utförts vid tekniska högskolan och sedermera hava ingående utredningar i saken gjorts i samarbete mellan telegrafstyrelsen och Svenska elektricitetsverksföreningen. På grundval av dessa undersökningar ha utarbetats preliminära normer för den likriktade strömmens beskaffenhet med hänsyn till förefintliga ojämnheters inverkan på radiomottagningen, vilka normer av elektricitetsverksföreningen antagits att gälla tillsvidare. En annan fråga av principiell betydelse, som samarbetsdelegationen haft under utredning, gäller koronastörningar från högspända kraftledningar. Dessa störningar ha gjorts till föremål för ingående tekniska undersökningar av telegrafstyrelsen i samarbete med övriga intresserade parter. Som en direkt fortsättning på telegrafstyrelsens ovan behandlade upplysningsverksamhet har av delegationen på olika sätt bedrivits propaganda för radiostörningarnas bekämpande. — Förutnämnda serie meddelanden, som ingår som ett led däri, föregicks av en cirkulärskrivelse, som lämnade en allmän översikt av radio störningarna och riktade en uppmaning till adressaterna att medverka i arbetet för desammas undertryckande. — Propaganda har vidare bedrivits genom tidningsartiklar, radioföredrag och föreläsningar, vid vilka senare även förekommit förevisning av en av telegrafstyrelsen bekostad, från Tyskland inköpt störningsfilm, som tillrättalagts för svenska förhållanden av samarbetsdelegationen. — Såsom tidigare anförts, hade ett flertal elektriska distributionsföretag funnit sig föranlåtna utfärda bestämmelser gentemot radiostörande apparater, under det att andra företag ställt sig avvaktande. I syfte att få till stånd ett enhetligare resultat på detta område har samarbetsdelegationen i samförstånd med telegrafstyrelsen sedermera upptagit under-

195 handlingar med Svenska elektricitetsverksföreningen, vilka förhandlingar resulterat i införandet av en klausul i störningsbekämpande syfte i den Praxis till kontraktsbestämmelser mellan elektricitetsverk och dess abonnenter, som utarbetats och antagits av Svenska elektricitetsverksföreningen. Under det sist förflutna året har samarbetet med Svenska elektricitetsverksföreningen antagit en allt intimare karaktär. I ett helt nyligen utkommet cirkulär meddelas sålunda, att Svenska elcktricitetsverksföreningens styrelse har intagit den principiella ståndpunkten, att elektricitetsverken verksamt böra bidraga till störningarnas undanröjande i syfte att åstadkomma en sådan förbättring av situationen, att någon lagstiftning icke erfordras åtminstone inom den närmaste framtiden. »Styrelsen anser därför lämpligt», heter det, »att verken i största möjliga utsträckning i sina reglementen och leveranskontrakt införa bestämmelser enligt Praxis (handling 9/1933) mom. 6 och 51 och tilllämpa dessa i enlighet med vad som säges i styrelsens brev till samarbetsdelegationen mot radiostörningar (se Cirkulär 7/34).» Ett antal elektricitetsverk ha redan i sina reglementen infört bestämmelserna i fråga, och ytterligare elektricitetsverk väntas att följa inom den närmaste tiden. En fråga, som i detta sammanhang är av den största vikt och betydelse, är huru skall förfaras med äldre störande maskiner och apparater. I den mån elektricitetsverken införa bestämmelser, att nya maskiner och apparater skola göras störningsfria på ägarens bekostnad, träder detta spörsmål i förgrunden. Från telegrafstyrelsens sida har det uttalandet gjorts, att styrelsen icke ställer sig främmande till tanken att i viss utsträckning efter bemyndigande av Kungl. Maj:t använda licensmedel för dylika ändamål. Ärendet är för närvarande under utredning inom samarbetsdelegationen, från vilken förslag härom torde vara att i sinom tid förvänta. Bland övriga åtgärder må även nämnas den mellan telegrafstyrelsen och samarbetsdelegationen samt Sveriges elektriska entreprenörsförening träffade överenskommelse angående störningsskydd vid hissmaskinerier. I denna överenskommelses mom. 4 (se samarbetsdelegationens meddelande nr 8) åtaga sig hissleverantörerna att i varje likströmsdrivet hissmaskineri, avsett för bostadshus, installera störningsskydd av kondensatortyp samt att på särskild begäran tillhandahålla störningsskydd av effektivare slag, därest detta i speciella fall erfordras. Vidare må nämnas, att samarbetsdelegationen för närvarande har frågan om spårvägsstörningars avlägsnande under bearbetning. Försök pågå sålunda dels i Uppsala dels i Stockholm för att utröna lämpliga anordningar för störningarnas undertryckande. Denna fråga kan föra i släptåg ekonomiska konsekvenser av relativt stor omfattning. Telegrafstyrelsen kan på sakens nuvarande läge icke definitivt uttala sig om det resultat, till vilket undersökningarna kunna komma att leda. Samarbetsdelegationen har hållit sig ä jour med störningsfrågans utveckling i utlandet, särskilt i jucliciellt avseende, och har även i övrigt deltagit i det internationella samarbetet för radiostörningarnas undertryckande. — Så-

196 hmda tillskrevs år 1930 på samarbetsdelegationens initiativ Commission Electiotechnique Internationale med förslag, att kommissionen skulle på sitt prog'am upptaga frågan om radiostörningarnas undertryckande. Vid hållna konferenser har saken diskuterats och en dylik kommitté har nu bildats. — Likaledes har störningsfrågan internationellt diskuterats av Union Int. de Radiopionie samt av C. C. I. R. (Comité Consultatif Int. de Radiocommunication). Från lyssnarehåll ha olika förslag i störningsfrågan framförts. — Den 31 december 1927 ingavs till Kungl. Maj:t från Svenska radioklubbarnas förbund en underdånig framställning om bidrag till förbundet av A.-B. Radiotjänsts överskottsmedel för år 1925, vilket bidrag av förbundet skulle användas till bedrivande av radioteknisk konsulentverksamhet. Framställningen avstyrktes a> telegrafstyrelsen under motivering att en dylik verksamhet redan förelåge férdigorganiserad vid telegrafverket, och förbundets hemställan blev i enlighet härmed avslagen av Kungl. Maj :t. I oktober 1929 inlämnades till Kungl. Maj:t en petition från cirka 6 000 radiolyssnare, huvudsakligen inom Västbergslagen, med hemställan, att Kungl. Maj:t ville efter snar utredning förelägga riksdagen förslag till lagbestämmelser, som skulle möjliggöra vissa radiostörningars bekämpande även med jtdiciella medel. Petitionen remitterades till telegrafstyrelsen, som inhämtade samarbetsdelegationens mening i frågan. Delegationens yttrande, som bir i avskrift bifogas, bilades sedermera telegrafstyrelsens avstyrkande av petitionen, vilken heller icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vidare har Stockholms radioklubb med instämmande av Svenska radioklubbdrnas riksförbund den 20 maj 1933 gjort framställning till Kungl. Maj:t angående åtgärder för radiostörningars avhjälpande, vilken skrivelse även remitterats till telegrafstyrelsen för yttrande. I avvaktan på pågående utredningar av denna fråga har telegrafstyrelsen ännu icke yttrat sig över ifrågavarande framställning.

SAMARBETSDELEGATIONEN MOT RADIOSTÖRNINGAR.

Till Kungl. Telegrafstyrelsen, Stockholm. Med anledning av Kungl. Telegrafstyrelsens skrivelse av den 6 november 1931, med vilken till Samarbetsdelegationen för yttrande remitterades en av Styrelsen från Kungl. Maj :t på remiss mottagen petition angående vidtagande av åtgärder mot radiostörningar, får Samarbetsdelegationen härmed äran anföra följande. Samarbetsdelegationens uppgift är i första hand att undersöka sådana radiostörningar, som härröra från starkströmsnät och därtill anslutna maskiner och apparater, att vidare i samarbete med Telegrafstyrelsen och andra intresserade parter dels söka finna medel att eliminera dessa störningar, dels genom propaganda verka för upplysning om störningarnas art och sätten för deras undertryckande. Delegationen har även tagit som sin uppgift att följa stör-

197 ningsfrågans utveckling i andra länder samt att taga del av på skilda håll verkställda och publicerade utredningar. Som ett slutresultat av sin verksamhet avser delegationen att i sinom tid framlägga förslag till riktlinjer rörande dylika radiostörningars undertryckande. Ehuru Telegrafstyrelsen är helt insatt i Samarbetsdelegationens verksamhet. torde i detta sammanhang en kort redogörelse för störningsfrågans nuvarande läge vara på sin plats. För ett effektivt bekämpande av radiostörningarna erfordras en ingående kännedom om störningarnas art samt om de tekniska hjälpmedlen för deras eliminerande. Utredningarna härom utgöra ett vidsträckt arbetsfält, omfattande elektriska motorer av alla slag för industriella ändamål och hushållsbehov, elektriska spårvägar, järnvägar, kranar o. s. v., reglerings- och pådragsanordningar för motorer, reläer och termostater, trafikfyrar och ljusskyltar, hkriktare av olika slag, diatermi- och ozonapparater samt apparater för s. k»violetta strålar» m. m. Genom Telegrafstyrelsens försorg hava utförts ett stort antal undersökningar rörande arten av störningarna från olika slag av elektriska maskiner och apparater samt angående lämplig sammansättning och dimensionering av störningsskydd. Undersökningarna pågå alltjämt, och resultaten av desamma tillställas undan för undan Samarbetsdelegationen. På grundval av dessa undersökningsresultat utges för närvarande av delegationen i samförstånd med Telegrafstyrelsen en serie meddelanden, innehållande anvisningar för anordnandet av störningsskydd vid olika slag av maskiner och apparater. Till dato hava tre sådana meddelanden utkommit, vilka här bifogas, och nya meddelanden äro under utarbetande rörande brytanordningar, skydd vid växelströmsmaskiner, hissar m. m. Genom Telegrafstyrelsens försorg distribueras dessa meddelanden, allteftersom de utkomma i tryck, till samtliga elektriska installatörer och elektricitetsverk i riket, till distributionsföreningar, elektriska firmor och i övrigt till alla, som hava intresse därav och vilja deltaga i kampen mot racliostörningarna. I detta sammanhang bör nämnas, att den elektriska industrien i vårt land visat stor förståelse för Samarbetsdelegationens verksamhet och ställt sig villig att upptaga tillverkning av störningsskydd enligt delegationens anvisningar. Sålunda hava redan utarbetats störningsskydd för vissa slag av motorer samt för apparater för s. k. »violett» strålar», vilka skydd tillhandahållas i marknaden i form av tillsatsapparater. Industrier, som tillverka dammsugare, golvbonare, elektriskt drivna symaskiner etc, hava jämväl börjat förse dessa med inbyggda störningsskydd, och förhandlingar pågå med såväl firmor som industriella sammanslutningar rörande anbringandet av störningsskydd även på andra slag av motorer, som talrikt förekomma i elektriska anläggningar. E t t verksamt bistånd i arbetet för radiostörningarnas bekämpande, speciellt störningarna från apparater för »violetta strålar», har vidare erhållits från distributörerna av elektrisk energi på skilda platser i landet, vilka dels efter framställning från Telegrafstyrelsen, dels på eget initiativ påbjudit att radiostörande apparater, avsedda att inkopplas till distributionsnätet, icke få användas under rundradiotid, såvida desamma icke äro försedda med effektiva

198 störningsskydd. Bland de energidistributörer, som gått i författning om dylika förordningars utfärdande, må nämnas Västerås Stads Elektricitetsverk, Alingsås, Skövde och Ronneby Elektricitetsverk, Sydsvenska Kraftaktiebolaget och Finsjö Kraftaktiebolag m. fl., inalles närmare ett fyrtiotal. Ett slag av radio störningar, som särskilt påkallat elektricitetsverkens uppmärksamhet, alldenstund desamma härröra från deras egna anläggningar, äro sådana störningar, som uppstå på grund av ojämnheter i spänningen, alstrade av kvicksilverlikriktare, vilka av elektricitetsverken användas för omvandling av växelström till likström. Dessa apparater hava först på senare år fått någon större användning vid distribution av vanlig belysningsström, och det var från början säkerligen icke förutsett, att de skulle komma att inverka störande på radiomottagningen. Detta har emellertid blivit fallet beträffande de numera talrikt använda nätanslutna radiomottagarna. För att eliminera dessa störningar hava olika elektricitetsverk förfarit på olika sätt. En del verk, bl. a. elektricitetsverken i Stockholm, Gävle och Falun, hava vidtagit anordningar invid själva likriktaren, varigenom ojämnheterna i spänningen nedbragts i erforderlig grad, andra, t. ex. Malmö Stads Elektricitetsverk, hava mot självkostnad tillhandahållit radiolyssnarna störningsskydd för inkoppling mellan nätet och mottagarna. På Samarbetsdelegationens initiativ och med understöd från Telegrafstyrelsen hava undersökningar av detta slag av störningar utförts vid Tekniska Högskolan. Resultaten av dessa undersökningar hava av Samarbetsdelegationen tillställts Svenska Elektricitetsverksföreningen med hemställan, att denna ville utarbeta normer för den likriktade strömmens beskaffenhet med hänsyn till förefintliga ojämnheters inverkan på radiomottagningen. Senare har Stockholms Elektricitetsverk efter ingående mätningar i sina likriktarestationer verkställt en utredning i saken, och för närvarande pågå under samarbete mellan Svenska Elektricitetsverksföreningen och Telegrafstyrelsen undersökningar i olika städer, där nätet matas från kvicksilverlikriktare. Hand i hand med det tekniska utredningsarbetet har gått en på olika sätt bedriven propaganda för radiostörningarnas bekämpande. Förutnämnda serie av meddelanden från Samarbetsdelegationen ingår som ett led däri. I samband med distribuerandet av meddelandena hava cirkulärskrivelser utsänts, vari adressaterna uppmanats att medverka i arbetet för radiostörningarnas undertryckande. Propagandabroschyrer och propagandablad hava distribuerats till radiolyssnarna, vari dessa uppmanats att icke störa andra lyssnare med högfrekvensapparater eller annat och att, om de själva bliva störda, hänvända sig till Telegrafstyrelsens Radiobyrå. Propagandan har även bedrivits genom annonsering, tidningsartiklar, föreläsningar vid installatörkurser, rundradioföredrag m. m. I andra länder har frågan om radiostörningarnas undertryckande haft en likartad utveckling som i Sverige. Kommittéer hava i ett flertal länder tillsatts för att utreda med frågan sammanhängande spörsmål. I de flesta länder har man ställt sig på den ståndpunkten, att lagstiftning ej bör tillgripas, förrän de tekniska botemedlen mot radiostörningama blivit klart utformade och fast-

199 ställda och internationella riktlinjer uppdragits. Det senare är givetvis av stor betydelse för industrien och det internationella utbytet av elektrotekniska artiklar. Endast i Danmark och Italien har hittills, såvitt Samarbetsdelegationen har sig bekant, lagstiftning mot radiostörningarna införts. Den danska störningslagen trädde i kraft först den 1 december 1931, varför man ännu ej har hunnit få någon bestämd uppfattning om dess verkan. Lagen i fråga torde för övrigt vara att betrakta som ett experiment. Dess giltighet upphör också redan 1 maj 1933. Angående det internationella samarbetet för radiostörningarnas undertryckande må följande nämnas. P å Samarbetsdelegationens initiativ tillskrevs år 1930 Commission Electrotechnique Internationale med förslag, att kommissionen skulle på sitt program upptaga frågan om radiostörningarnas undertryckande. Vid kommissionens i Stockholm i juni 1930 hållna konferens diskuterades saken och beslut fattades att hänskjuta till de olika ländernas kommittéer att avgöra, om en ny internationell kommitté för utredning av radiostörningsfrågan borde bildas. Avgörande härom har ännu ej träffats. Vid den i maj—juni 1931 hållna C. C. I. R.-konferensen (Comité Consultan t International Technique des Communications Radioéléclrique, vilken utgör en av telegrafförvaltningarna bildad rådgivande organisation) beslöts, att utredning skall verkställas av frågan om undertryckande av sådana störningar, som härröra från elektriska apparater och maskiner samt elektriska installationer av varje slag. Bland länder, som skola medarbeta vid denna utredning, vars resultat är avsett att framläggas vid den nu pågående världskonferensen för telegrafi, telefoni och radio i Madrid, må bl. a. nämnas Tyskland, Frankrike, England, Italien, Spanien, Holland, Schweiz, Österrike och Förenta Staterna. I betraktande av rundradions snabba utveckling under en ännu icke tioårig tillvaro, vilken utveckling bl. a. karakteriserats av radiolyssnarnas krav på ständigt förbättrad mottagning, är det förklarligt, att frågan om radiostörningarna och deras undertryckande blivit mer brännande, i den mån radiomottagarnas känslighet ökats. För närvarande och sedan flera år tillbaka pågå emellertid, som i det föregående påvisats, utredningar av radiostörningsfrågan såväl i Sverige som internationellt i samarbete länderna emellan. Dessa utredningar bedrivas med alla tillgängliga medel och med utnyttjande av den främsta sakkunskap, som finnes. Det föreligger därför ingen anledning att föranstalta om ytterligare utredning eller att tillgripa lagstiftning mot radiostörningarna, innan de tekniska förutsättningarna jämte de ekonomiska konsekvenserna av en ev. lagstiftning blivit bättre klarlagda, än vad nu är fallet. Det torde nämligen böra framhållas, att även om de tekniska förutsättningarna vore fullt utredda, en lag mot radiostörningarna icke kan få åsyftad verkan, utan att en särskild organisation, förfogande över tillräcklig personal och erforderlig teknisk utrustning, finnes, som är befogad att utöva kontroll över att utfärdade lagbe-

stämmelser efterlevas. E t t förslag till radiostörningslag måste därför med nödvändighet åtföljas av förslag till inrättandet av en dylik organisation. Slutligen vill Samarbetsdelegationen 5'tterligare understryka att, intill dess utredningsarbetet hunnit så långt, att tiden må anses vara inne för lagstiftning — om dylik kommer att visa sig behövlig — från olika håll, framför allt från Telegrafstyrelsens sida, vilken genom sina för ändamålet särskilt avsedda tjänstemän bedrivit ett synnerligen framgångsrikt arbete, allt göres, vad göras kan, för att undertrycka sådana radiostörningar, som med tillgängliga hjälpmedel kunna elimineras, samt att genom publicering av anvisningar angående störningarnas bekämpande och annan propaganda marken förberedes för frågans definitiva ordnande. Hänvisande till vad här ovan anförts får Samarbetsdelegationen äran hemställa, att Telegrafstyrelsen i sitt yttrande till Kungl. Maj:t må föreslå, att petitionen icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Stockholm den 12 september 1932. Högaktningsfullt S A M A R B E T S D E L E G A T I O N E N MOT RADIOSTORN1NGAR. Siffer

Lemoine. C. A.

Stedt.

KARTBILAGOR.

FÖRTECKNING OVER KARTBILAGOR. I. Relativ lieeiistäthet i olika län (sid. 7) a. den 31 december 1924 b. den 31 december 1926 c. den 31 december 1928 d. den 31 december 1930 e. den 31 december 1932 f. den 30 september 1934. II. Befolkningstäthet i olika län den 31 december 1933 (sid. 7). III. Hörbarheten från de nuvarande rundradiostationerna under den mörka delen av dygnet vid enligt Luzernplanen tillåten effekt (sid. 12) a. Stockholm, 100 kW b. Motala, 150 kW c. Hörby, 100 kW. IV. Lyssningsförhållandena efter en genomförd ombyggnad enligt Luzernplanen av de nuvarande, med utländska, stationer quasi-synkronkörda, svenska rundradiostationerna (sid. 13). V. Platser, där enligt rundradioutredningens mening programledningen bör hålla egna ombud (sid. 26). VI. Quasi-synkronkörning mellan rundradiostationen i Motala och en likvärdig station i övre Norrland med samma våglängd och samnia effekt (sid. 12).

Kartbilagorna tryckta vid STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

I: a

RELATIV LICEnSTÄTHETJ. OLIKA LÄM. OEH 31 DEC. 1924. LICErtSAMTAL PER tOOOIflV 6.6.

I: b RELATIV LCEHSTATHET I OLIKA LÄM. DEM 31 DEC. 1926. LICErtS/UTTAL PER 1000 IMV 40.1.

I: c RELATIV LICEhSTATHET I OLIKA LÄM 0EH310EC. 192». LICEMSArlTAL PER 1000 ID V. 62.*.

l:d RELATIV LICEhSTATHET I I OLIKA LAM -mJM DEM 31 DEC. 1930.

/fAJM$$&M&

LICEM5AI1TAL PER

M ^ $ $ $ ^

1000 inv. 78,8

^ÄV^M:X:^/X:A

KvSv.-./SyX

vXX'X'XvXvX'XvX

I:e

RELATIV LICEMSTÄTHET I k I OLIKA LÄM DEM3I DEC. i932 LICElTSArlTAL PER 1000 inV 98,s

•

m

I:f

RELATIV LICEMSTÄTHET Jp, I OLIKA LAM tefiji • • • • •

DEM 30 SEPT. 1934 LICEMSAMTAL PER 1000 IMV. 115.0

•

:

•

•

•

•

,

•

.

.

//

BEFOLKNINGSTÄTHET I OLIKA LÄN DEN 31 DEC. 1933. VARJE PRICK REPRESENTERAR APPROXIMATIVT

1000 INV.

INOM HELSVARTA OMRÅDEN ÄR BEF0LKNIN65TÄTHETEN STÖRRE ÄN

60 PR KM 2 .

///.- a

Hörbar/rederi fj-dh c/ert nuvarande r-a/Tdrad/o^JcrS/oryer? / S/oc/c/ro/rr? t/nderden n?orka de/est ais dyy> e/ v/d c/? an rayen e/re*/ats 700 kW (A uz errr) It Qod, fad/'ny/r/ ™ rno/fegn/rig*

<1 ^ccepfaée/ mo//ayn/rjy. WW mo+rayare mca> at/torn, Vo/ymA&sy/ro// användes.

C

fymdt/åjj.

JnJerferenj område (mar^y^p + rymc/isoy/, rYoMyrn/nyen //tfV/j aq/t//6ar. so

toe

tlb

TOP

///.• b

/ioröar/?e /e n /ros? den ni/varande r-c/r/drad/os/a /ton er? / yVo/a/<7 £/nderden n?6rA:a de fen au dyyne/ vid en ar? — /oyer? effeMov 150 kW {/.vZcmJ. \\ Ull God, rod/ny/r-/ ,i rrfOr/cryrr/na . % (<*7arÅ;vamgJ, r^Ctep/a&e/ /no/fay rtf'ny, on? mo Maya re med au'/on?. Vo/yn?~ /{o nr1.-o//»användes, ( Kymdväy), Jhrerferensomra'de (mcrkväy *• rymdi/äy) rVoMzyn/riyen /fdt//3 •cz/Öc

X & *

///; c [ **%. ./v

|^/MM

\ » ^

• ***»**,?*

\

3cJtrt%

\

$ "

Här6 orAe /ert frän c/en nuvarande rundraa/c\sra//onen § tforéy c/nder den morfca de/en av dy&ne/ v/d er) anrbyen e#e/c/ au /OO *M< f/.uzerr?) God} /adi ny/~r/ ?r?o//ayn/no.

/'/YvMväyJ.

n

Åccep/a&e./ mo//aywny, o/n mo//ayore med au/om. v&/yn?/Con/ro// användes ( &yn?dvägj.

%7n/*r/erensomräde , (mcrAväjy + rymdväy) /far/byn/nyen //dv/s onju/oa-r'. fOO

«Ä>

Zoo

IV

v i *^i ^KX

O Gäfi/vars

\ *S o'p,S*e//efteä

? I

a Sands ro//

o A*^ ^\j/ud/Ås^G//

OlSöderho.T}, t

r~o/un

Go~y/e

o

\

Gö/eé>orc[

T3

J

^

/

/?/''

Hxl/enfi

n

I

CuyMirrttBping

.j/3

/

/ / " " /

O

A

Josjföpt/Tq

P

**ä 'CO ffor/sArnOi '•3/t'ansAcfd

So

O

SÖ

/CO /so

2VO km

VI

Quosi-synkronM-arn/no rr)e//crn Mo/a/a

/SO /riv'

Ary/df/aur/$0 AUs' af. /-3 % Mo//eyn/nps/orhä/bnden under mör-Ara de/en av a/yar?e/ /fo/Za^rj/naein //dv/s e/ n/hz/éxs,-

'¥//

ac^ep/ane/

/>• ~/eAr/

Sfaf-t

•Sa

no •'[

/SO

Mo

Statens offentliga utredningar 1935 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning.

Fångvård.

Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfientlig verksamhet. [8] •

Statsförfattning. Allmän

Val t e m a s e n .

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skoggnudervisningen. [9]

statsförvaltning.

Industri.

Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [5]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

Handel o c h sjöfart.

finansväsen. Kommunikations väsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande väg väsendet. Del 2. Broar. [7]

Politl. Bank-, kredit- o c h penningväsen. Socialpolitik. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. [2] Kortfattad framställning av orgnuisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. [6] Hälso- och sjukvård.

Försäkringsväsen.

Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. Utredning och förslag ang. rundradion i Sverige. [10]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stödjande, [1] Promemoria ang. tillsynen över fastighetsregistreriugen och fastighetsbildningen. [4]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1936. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt 4 Söner

350867 Internationell rätt.