Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932-1934.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

nr: STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1935:16 FINANSDEPARTEMENTET

KONJUNKTURUPPSVINGETS FÖRLOPP OCH ORSAKER 1932-1934

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk f ö r t e c k n i n g 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. J o . 2. Betänkande med forslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. 86*, 265 s. S. 3. Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. 4. Promemoria angående tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. J u . 5. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. J u . 6. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt, x, 338, 32* s. S. 7. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. Hseggström. 130 s. K.

8. Betänkande med förslag angående .åtgärder mot statsfientlig verksamhet. Idun. 406 s. J u . 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. Peréus. 164 s. J o . 10. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. 11. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen. Marcus. 80 s. E . 12. Betänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. Hseggström. 227 s. K . 13. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. (4), 132, 68 s. J u . 14. Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. Norstedt, vj, 211 s. J u . 15. Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. J u . 16. Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932-1934. HEeggström. 106 s. F i .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits,, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1935:

16 FINANSDEPARTEM ENTET

KONJUNKTURUPPSVINGETS FÖRLOPP OCH ORSAKER 1932-1934

STOCKHOLM

1935 IVAR H . E G C S T R Ö M 8 B O K T R Y C K E R I

A. B .

3 INNEHÅLL Skrivelse till S t a t s r å d e t och Chefen för Kungl. F i n a n s d e p a r t e m e n t e t . . .

5 Inledning

7 Konjmiktiiriippsvingets förlopp. I.

Sysselsättning

9 II.

Produktionen 1. Den industriella produktionen 2. Byggnadsverksamheten

14 14 16

III. Varuomsättning 1. Utrikeshandeln 2. Varuomsättningen inom landet

19 19 24

I V . I n k o m s t e r och konsumtion 1. Inkomster 2. Konsumtion

26 26 32

V.

37 Priser

VI. P e n n i n g - och v a l u t a m a r k n a d

40 Konjunkturuppsvingets orsaker. I.

R e i n v e s t e r i n g och nyinvestering 1. Jordbruket 2. Industrien 3. Byggnadsverksamheten 4. Automobiler 5. Konsumtionskapitalvaror

46 47 48 49 51 54

II.

E x p o r t e x p a n s i o n e n s betydelse för produktion och sysselsättning . . .

55 I I I . Finanspolitiken

60 IV. Penningpolitiken

64 Sammanfattning

4 Bilagor. Bilaga 1. E x p o r t i n d u s t r i e r n a s utveckling 1932—34 1. Järnmalm 2. Järnbruken och järnmanufakturen. 3. Verkstadsindustrien 4. Trävaror 5. Pappersmassa . . . . . . 6. Papper och papp

69 69 71 30 83 87 92

Bilaga 2. P . M . r ö r a n d e a r b e t a r a n t a l e t s utveckling vid vissa industriella företag 1932—34 Bilaga 3. Tabeller r ö r a n d e v a r u o m s ä t t n i n g och k o n s u m t i o n

95 103

5 Till Herr

Statsrådet

och

Chefen

för

Kungl.

Finans-

departementet. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade Statsrådet och Chefen för finansdepartementet den 30 juni 1934 ledamoten av riksdagens andra kammare redaktionssekreteraren Tage Erlander, docenten vid Stockholms högskola Karin Kock och professorn vid Handelshögskolan Bertil Ohlin för att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med vissa utredningar rörande Sveriges ekonomiska läge. I enlighet med av departementschefen givna direktiv har undertecknad Kock utfört en undersökning rörande konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker, vilken härmed av de sakkunniga överlämnas. Stockholm den 6 april 1935. TAGE ERLANDER

KARIN KOCK

BERTIL OLILIN

•

7 Efterföljande undersökning sönderfaller i två delar. I den första delen skildras utvecklingen i stora drag utan att något försök göres att klarlägga orsakssammanhangen. I den andra delen analyseras, med utgångspunkt från vissa teoretiska frågeställningar, de faktorer som orsakat omsvängningen och påverkat konjunkturuppsvinget. I vissa fall har dock av lämplighetsskäl kravet på en sträng uppdelning efter dessa principer måst uppgivas. Enär huvudmotivet för undersökningen har varit att klarlägga uppsvinget, dess orsaker och natur, har den i regel ej förts längre tillbaka än till 1932. År 1933 har helt naturligt kommit att stå i förgrunden, enär det var under detta år som konjunkturomslaget inträffade. I första avdelningen följes den ekonomiska utvecklingen under sex huvudrubriker: I. II. III. IV. V. VI.

Sysselsättning. Industriell produktion och byggnadsverksamhet. Utrikeshandel och omsättning inom landet. Inkomster och konsumtion. Priser. Penning- och valutamarknad.

I den andra avdelningen sker analysen av orsakssammanhangen med utgångspunkt från den roll de under ett konjunkturuppsving viktigaste faktorerna spelat för omslaget och den senare utvecklingen. De fyra faktorer som här tagits till behandling äro: I. II. III. IV.

Investeringsverksamheten. Exportexpansionen. Finanspolitiken. Penningpolitiken.

Av dessa har exporten erhållit ett förhållandevis stort utrymme, bland annat beroende på att den i den allmänna diskussionen kommit att stå i förgrunden som en förklaring till konjunkturomslaget. För att över huvud taget kunna besvara frågan om exportens betydelse har det också varit nödvändigt att göra undersökningar av förhållandena inom de olika exportindustrierna, så långt tillgängligt material och informationer från industriens representanter gjort detta möjligt. För dessa undersökningar

redogöres i bilagor. Finanspolitiken har blivit summariskt behandlad, enär det skulle krävt ett synnerligen tidsödande arbete att följa verkningarna av de statliga åtgärderna på olika områden. Vad som kunnat göras har endast varit ett bedömande av storleksordningen av de belopp det rört sig om. Krispolitiken i övrigt, speciellt de jordbrukspolitiska åtgärderna, har bland annat behandlats i samband med redogörelsen för jordbrukets inkomstförhållanden. I särskild P. M. redogöres för en för de sakkunnigas räkning utförd undersökning av arbetarantalets utveckling inom industrien.

9 Konjunkturuppsvingets förlopp.

I. Sysselsättning. De för bedömandet av arbetskraftens sysselsättning viktigaste faktorerna äro arbetarantalet och arbetstidens längd. I svensk statistik finnas uppgifter om antalet fullgjorda arbetstimmar endast årsvis och uppgifter om arbetstidens längd finnas insamlade blott för tre enstaka månader, november 1932, 1933 och 1934. Övriga uppgifter avse endast arbetslöshetens omfattning, d. v. s. de lämna indirekt upplysning om sysselsättningens förändringar. Sedan år 1932 utarbetar socialstyrelsen en sysselsättningsindex på grundval av uppgifter om arbetarantalet vid vissa företag. För att erhålla en bättre bild av arbetarantalets utveckling än denna index kan ge, har en bearbetning företagits av primäruppgifterna hos socialstyrelsen och för resultatet av denna undersökning redogöres i särskild promemoria. Efterföljande tabell visar arbetslöshetens utveckling sedan ingången av år 1932. Vid bedömandet av dessa siffror måste ihågkommas, att utvecklingen påverkas ej endast av konjunkturerna utan även av säsongfluktuationerna i produktionen. En undersökning av de två sifferserierna med fördelning på yrkesgrupper visar, att dessa lämna en i stort sett likartad bild av utvecklingen för de yrkesgrupper som över huvud taget äro jämförbara. Full överensstämmelse kan dock aldrig erhållas, bland annat därför att fackföreningarnas statistik omfattar arbetare, vilka av det ena eller andra skälet ej anmäla sig vid inträffande arbetslöshet för erhållande av understöd. Ä andra sidan omfatta arbetslöshetskommissionens siffror arbetare, vilka ej alls äro organiserade eller äro organiserade i de syndikalistiska organisationerna. Om man rör sig med totalsiffrorna, blir överensstämmelsen givetvis sämre än för de olika yrkesgrupperna, enär de hjälpsökande hos kommissionen även komma från sådana näringsgrenar, som ej äro representerade i fackföreningsstatistiken. Vidare har den kontinuerliga stegringen i antalet rapporterande kommuner under ifrågavarande period fram till mitten av 1934 medfört en stigande trend för arbetslöshetskommissionens siffror, som ej återfinnes i fackföreningsstatistiken. För att eliminera denna felkälla har utförts en specialundersökning, som kommer att av de sakkunniga publiceras i annat sammanhang, angående arbetslöshetens utveckling i de kommuner, som rapporterade till

10 arbetslöshetskommissionen i januari 1932. Detta material har bearbetats med hänsyn till 'säsongväxlingarna och ger till resultat ett maximum för arbetslösheten i oktober—november 1933. Tabell utvisande arbetslöshetens utveckling 1932—34. Vid utgången av

Enligt fackföreningsstatistiken1

Enligt arbetslöshetskommissionen2

1932 %

1933 %

1934 %

24"2 23"8 24"i

28"8 27'7 28'7

243 24'4 23"6

103 742 108 032 109 674

189 225 181 944 186 561

171 540 166 348 160 345

april maj juni

20'8 19"o 19*3

24'3 21'1 20'3

19'5 15'3 13*9

111 333 104 094 97 370

176 825 156 211 145 458

145 588 116 257 99 628

juli augusti september . . .

19'4 20'o 20"6

19"4 19"6 192

129 13*2 13o

94 687 99 826 106 404

138 855 144 185 151 498

86 253 83 042 78 918

oktober . . . . november . . . december . . .

22'i 24i 31"o

20*2 22'3 27"2

14'8 17i 23'7

123 584 146 981 161 155

164 747 170 702 171 065

84 811 92 016 92 881

årsmedeltal . .

22'4

23'3

18'o

113 907

164 773

114 802

januari februari mars

....

1 I % av anta let redovisac e fackförerlingsmedlen imar.

2 Antal hos kommissionen anmälda arbetslösa.

Vid bedömandet av fackföreningssiffrorna måste hänsyn likaledes tagas till säsongfluktuationerna. Man kan dock ej draga några direkta slutsatser om konjunkturutvecklingen under 1933 endast genom att jämföra arbetslöshetssiffran för en viss månad 1933 med samma månad 1932, enär konjunkturläget försämrades år 1932 och arbetslösheten därigenom ökades under året. Vidare uteslötos de arbetare som voro berörda av byggnadskonflikten ur statistiken fr. o. m. augusti 1933, och som de förbund, till vilka de hörde, hade en relativt hög arbetslöshet, kom denna åtgärd att fr. o. m. augusti medföra en nedpressning av arbetslöshetssiffrorna i jämförelse med föregående år, vilken ej hade någon motsvarighet i verkligheten. Tages hänsyn till dessa förhållanden, torde man kunna räkna med en stabilisering av läget under sommaren och de tidigare höstmånaderna, vilket i och för sig innebär en förbättring, men något väsentligt omslag torde knappast ha ägt rum förrän under årets sista månader. En mera markerad absorption av de arbetslösa kan man konstatera först under år 1934.

11 Att utvecklingen haft denna karaktär bekräftas även av den ovan nämnda undersökningen rörande arbetarantalet inom industrien. Enligt denna undersökning torde arbetarantalet knappast ha undergått någon ökning under 1933, bortsett från de rent säsongmässiga förändringarna, och absorptionen av arbetslösa och nytillkommen arbetskraft har börjat först på nyåret 1934. Materialets karaktär gör att omslaget framträder mindre utpräglat än i verkligheten. I stort sett torde därför en ganska god överensstämmelse råda mellan resultatet av denna undersökning och den bild man erhåller av fackföreningsstatistiken och arbetslöshetskommissionens siffror. Undersökningen rörande arbetarantalet belyser även frågan om vilka näringsgrenar som absorberat det största antalet arbetare. Den totala ökningen för de redovisande företagen mellan slutet av år 1932 och samma tidpunkt 1934 var 29 235 arbetare, av vilka 21 706 kommo på »malmbrytning och metallindustri» och 4 840 på »textil- och beklädnadsindustri». Räknar man om dessa siffror med hänsyn till deras representativitet, finner man att gruppen »malmbrytning och metallindustri» absorberade 2/3 av hela ökningen av arbetarantalet och »textil- och beklädnadsindustrien» 13 procent. Dessa båda industrigrupper svara sålunda för 4/5 av den sedan årsskiftet 1932 absorberade arbetskraften, medan deras andel av det totala arbetarantalet vid denna tidpunkt utgjorde endast c:a 45 procent. Medan den starka ökningen för »malmbrytning och metallindustri» sammanhänger med dithörande industriers stora konjunkturkänslighet och det förhållandet att sysselsättningen under depressionen fallit långt mer (minskning 1930—32: 17"5 procent) än i genomsnitt för industrien, har stegringen i textilindustrien haft andra orsaker. Denna industri liksom flertalet av hemmamarknadsindustrierna påverkades relativt litet av depressionen. Som framgår av efterföljande tabell sjönk antalet sysselsatta arbetare inom industrien i dess helhet 12 procent, medan flera av de i tabellen medtagna industrierna visa en ytterst obetydlig nedgång i sysselsättningen och i ett fall t. o. m. ökning. Orsaken härtill är bland annat att söka i det för en konjunkturnedgång »normala» förhållandet, att konsumenternas efterfrågan ej minskas i samma grad som producenternas. Då flertalet av dessa hemmamarknadsindustrier äro konsumtionsvaruindustrier, finner man häri en förklaring till deras motståndskraft mot depressionen. Därtill kommer att dessa industrier genom guldmyntfotens övergivande erhöllo ett extra skydd och att till följd härav den minskning som ägde rum i konsumenternas efterfrågan huvudsakligen kom att drabba importen. I en del fall torde efterfrågan på de inom landet producerade varorna t. o. m. ha ökats. Denna olikhet i utveckling mellan exportindustrierna och

12 Procentuell ökning eller minskning av arbetarantalet i vissa hemimamarknadsinttustrier.

Snickerifabriker m. m Boktryckerier Livsmedelsindustri Textilindustri Beklädnadsindustri Garverier och skofabriker . . . Kemisk-teknisk industri" . . . . Hela industrien (grupp 1—8)

1930—32

1932—34

— 8 — 3

+ 7 + 4

o O

+ 5

— 2

+ 13 + 11 + 3 + 11

—

+ 1-5 — 6 0 —12

+ 14

Anm. 1930—32: arbetarantal i medeltal för år enligt industristatistiken. 1932—34: arbetarantal vid slutet av resp. år enligt specialundersökning. 1 2

Exkl. brännerier, bryggerier och tobaksfabriker. Ljus-, tvål-, olje- och färgfabriker.

hemmamarknadsindustrierna under depressionen förklarar, att uppgången i arbetarantalet 1932—34 för de senare industrierna blev mindre än för industrien i genomsnitt. Då arbetarantalet dock för textil- och beklädnadsindustrien samt för den kemisk-tekniska industrien ökats så avsevärt som med 11—13 procent, måste en stegring i deras produktion ha ägt rum i jämförelse med 1930. Kommerskollegium räknar även med en volymökning redan år 1933 med 6 procent för textil- och beklädnadsindustrien och med 1 procent för den kemisk-tekniska (trots att häri även ingår tändsticksindustrien som drager ned slutresultatet för gruppen i dess helhet). Även för livsmedelsindustrien redovisas en stegring med 4 procent. Som redan nämnts utgöra arbetslöshetssiffrorna eller arbetarantalet dock ej en tillfredsställande mätare på sysselsättningen, utan de måste för detta ändamål kompletteras med uppgifter om arbetstidens längd. Dylika uppgifter finnas för november månad åren 1932, 1933 och 1934 i specialundersökningar utförda av socialstyrelsen.1 Dessa undersökningar gåvo till resultat en ökning av den genomsnittliga arbetstiden för de undersökta företagen från 43*2 timmar per vecka år 1932 till 45'4 år 1933 och 47"o år 1934 eller med 5 procent och 4 procent. Läget inom olika industrier har givetvis växlat avsevärt, beroende på att man inom vissa industrier i högre grad tillämpat korttidsarbete än inom andra. Bland de större industrierna märkes särskilt ökningen för gruvor (18 och 13 procent), järnbruk (16 och 5 procent) samt järn- och stålmanufaktur (11 och 4 procent). Sågverkens siffror 1

1934 års undersökning omfattade något över BO procent av totala arbetarantalet.

13 skilde sig år 1933 från den allmänna tendensen, men detta torde till största delen ha berott på en vid det senare tillfället fullständigare redovisning av utearbetarna, som vid denna årstid normalt arbeta med avkortad arbetsdag. Från 1933 till 1934 undergick arbetstiden vid dessa företag en ökning med 4 procent. Den genomsnittliga arbetsveckan utgjorde i november 1934 47*o timmar per arbetare eller praktiskt taget en normal arbetsvecka. Av 1934 års undersökning framgår även, att korttidsarbete alltjämt förekom inom vissa industrier, men att omfattningen av detta betydligt reducerats. Medan åren 1932 och 1933 endast 60, resp. 75 procent av arbetarna beräknades vara sysselsatta i normal omfattning, var motsvarande procenttal i november 1934 c:a 90 procent. Den mest omfattande arbetstidsförkortningen förelåg inom den kemisk-tekniska industrien (tändsticksfabrikerna) och vid skofabrikerna. För vissa företag var arbetstidsförkortningen en normal säsongföreteelse. Å andra sidan förekom i november 1934 övertidsarbete, dock ej i någon större utsträckning. För industrien i dess helhet utgjorde övertidsarbetet 1'3 procent av de fullgjorda arbetstimmarna och 2'7 procent för de företag som rapporterat, att övertidsarbete förekommit. Även i detta fall har man att räkna med ett säsonginflytande inom vissa verksamhetsgrenar, och man torde över huvud taget kunna säga, att övertidsarbetet i genomsnitt var av den omfattning som kan anses normal vid denna tid av året för företag med full drift. På grund av den starka stegring, som ägde rum i arbetstiden under 1933, torde man kunna räkna med att sysselsättningen ökades på ett tidigare stadium än vad siffrorna över arbetarantal och arbetslöshet ge vid handen samt att förbättringen var starkare än som framgår av detta siffermaterial. Sysselsättningsökningen under senare delen tyckes dock endast ha uppvägt den starka nedgången under första halvåret. Enligt den preliminära industristatistiken ökades nämligen antalet fullgjorda arbetstimmar blott från 782'7 milj. år 1932 till 785*3 milj. år 1933 eller med 0*3 procent. Antalet sysselsatta arbetare (i medeltal för år) sjönk med 1"9 procent, varför sysselsättningsökningen får tillskrivas en utsträckning av arbetstiden. Under 1934 berodde däremot sysselsättningsökningen till större del på en stegring i antalet arbetare och till mindre del på en utsträckning av arbetstiden. Enligt specialundersökningen rörande arbetarantalet steg detta (i medeltal för år 1934) med 11 procent i jämförelse med år 1933, medan arbetstiden per vecka ökades med endast 4 procent. Det framgår även av undersökningen att konjunkturuppsvinget varit väsentligt mindre märkbart inom industrien i Stockholm än i landet i dess helhet. Såväl Göteborg som Malmö visa en avsevärt kraftigare

stegring i de sysselsatta arbetarnas antal. Medan Stockholm vid slutet av 1934 knappast kommit upp till 1932 års nivå, hade Göteborg och Malmö överskridit denna redan i början av året. I ovanstående siffror för sysselsättningen inom industrien ingå ej byggnadsarbetarna. För utvecklingen inom detta fack lämnas en redogörelse här nedan.

II. Produktionen. 1. Den industriella produktionen. Om man i vidstående tabell studerar totalindex finner man, att bottenläget år 1932 representerade endast 74 procent av basperiodens och 67 procent av 1929 års medeltal. 1 Efter en period av oenhetlig utveckling och en sakta stegring under tredje kvartalet 1933 medförde fjärde kvartalet en stark stegring, som fortsatte i något svagare tempo under första halvåret 1934. Med andra kvartalet 1934 nådde produktionsvolymen i genomsnitt 1929 års nivå. Vid bedömandet härav måste man emellertid komma ihåg, att siffran för år 1934 skulle varit väsentligt högre än för år 1929, om den industriella expansionen hade fortsatt i samma takt som på 1920talet. Den årliga tillväxten 1925—29 kan nämligen uppskattas till 3—4 procent. Denna procentsiffra gäller dock en uppsvingsperiod av ovanlig intensitet. Med hänsyn till ökningen av antalet personer i de arbetsföra åldrarna och teknikens framsteg torde man emellertid kunna räkna med en stigande trend, motsvarande en tillväxt av 2—3 procent om året. Detta skulle betyda en index i medeltal för 1934 av c:a 125. Om man utgår från medeltalet för år 1932, har den procentuella ökningen fram till sista kvartalet 1934 varit för hemmamarknadsindustrierna 28 procent och för exportindustrierna 32 procent. Gör man uppdelningen efter produktions- och konsumtionsvaruindustrier, visar det sig att den förra gruppen stigit med 41 procent och den senare med 17 procent. Indexserierna visa emellertid, att medan produktionsvaru- och exportindustrierna expanderade kraftigt redan under tredje och fjärde kvartalen 1933 för att under andra kvartalet 1934 stagnera och därefter bli föremål för ett nytt uppsving mot årets slut, började expansionen inom konsumtionsvaru- och hemmamarknadsindustrierna först under fjärde kvartalet 1933 och tog starkast fart under första halvåret 1934, varefter en tillbakagång kan konstateras. Man får dock ej draga alltför bestämda slutsatser ur detta material. Det vill bland annat synas, som om utvecklingen inom exportindustrierna och produktionsvaruindustrierna 2 under 1934 framträder väsentligt svagare 1

Arbetskonflikten i massaindustrien påverkade givetvis siffran för juli 1932. I indexberäkningarna föras järnverken till hemmamarknadsgruppen, varför export- och produktionsökningen inom denna industri under första halvåret 1934 ej kommer till synes i siff2

15 Industriförbundets produktionsindex. Säsongrenad: månadsmedeltalet 1925—30 = 100. Total

1929 Produktions- Konsumtions- Hemmamarkindustrier nadsindustrier industrier

Exportindustrier

1932:

I II III IV

97 86 83 85

88 71 72 83

109 106 92 90

103 95 87 85

86 68 67 87

1933:

I II III IV

89 85 89 98

84 76 85 94

96 99 97 105

90 90 93 102

87 76 83 90

1934: I II III IV

105 111 110 113

101 102 106 111

111 123 117 117

108 120 118 119

98 95 97 102

minimum juli 1932

i indexsiffrorna än som i verkligheten varit fallet. Siffrorna torde dock belysa den allmänna tendensen. I bilagorna till andra avdelningen analyseras utvecklingen mer i detalj för olika exportindustrier. Den av socialstyrelsen beräknade konditionssiffran för industrien ger även en bild av produktionsutvecklingen. Dessa siffror äro visserligen baserade på företagarnas uppskattning av arbetstillgången, men de torde även påverkas av deras uppfattning om företagens avsättningsmöjligheter. För andra kvartalet 1933 var konditionssiffran 2*69 och den har sedan dess oavbrutet stigit till 3'63 för tredje kvartalet 1934 (fjärde kvartalet: 3*59), vilket betecknar »mer an medelgod» arbetstillgång. Särskilt höga siffror redovisas av järnindustrien och textilindustrien. För jämförelse med utvecklingen i utlandet lämnas här nedan produktionsindexsiffror för några viktigare länder. Samtliga indexsiffror ha omräknats med år 1928 som bas. Enligt den officiella industristatistiken utgjorde salutillverkningsvärdet av den industriella produktionen år 1933 4 074 milj. kr. mot 3 974 milj. kr. år 1932 ( + 2*5 procent). Kommerskollegium beräknar att produktionsvolymen undergick en större ökning än värdet, nämligen med 6*6 rorna för exportindustrierna utan i stället framträda i hemmamarknadsindustriens index. Bristande representativitet för hemmamarknadsindustrierna kan även orsaka, att indexsiffran ej ger en adekvat bild av utvecklingen på detta område.

16 Sverige

Förenta staterna

England

Tyskland

Frankrike

1932: I II III IV

80 78 77 82

62 55 55 59

89 81 76 85

63 61 60 61

80 74 73 76

1933: I II III IV

85 82 86 94

56 71 83 67

86 87 86 95

62 68 71 73

81 86 88 84

1934: I II III IV

101 107 106 109

71 77 65 69

100 100 94 102

82 88 87 86

83 80 76

procent (1932: —5*6). Denna siffra ligger något högre än Industriförbundets produktionsindex, som visar en stegring med endast 3's procent. 2. B y g g n a d s v e r k s a m h e t e n . Socialstyrelsen har fr. o. m. 1934 införskaffat kvartalsuppgifter rörande byggnadsverksamheten för bostadsändamål (exkl. vissa statliga bostadsbyggnader) i rikets större städer och de inkomna uppgifterna återgivas i efterföljande tabell. Uppgifterna rörande fullbordade eldstäder är av intresse, enär de visa i vilken utsträckning byggnadsverksamhet trots konflikten pågått under vintern 1933/34. Särskilt lägger man märke till den relativt höga siffran för Göteborg, som beror på en omfattande byggnadsverksamhet, bedriven av kooperativa byggnads- och bostadsföreningar, i vilka arbetare ingått som delägare. Uppgifterna om under byggnad varande eldstäder visa tydligt det uppsving byggnadsindustrien tagit efter konfliktens biläggande i februari. En jämförelse mellan Stockholm och några av de större städerna som Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Örebro visar en i förhållande till folkmängden betydligt ogynnsammare bild av läget i huvudstaden fram till sista kvartalet 1934. Därefter visar Stockholm en kraftigare expansion än flertalet andra städer, för vilka man kan konstatera en säsongmässig tillbakagång. Att byggnadsverksamheten i Stockholm relativt sent återhämtade sig efter konflikten förklarar nedgången i årsproduktionen från 1933 till 1934. Man måste dock taga hänsyn till byggnads-

17 verksamhet för andra ändamål] än bostäder och till att Stockholm torde kunna uppvisa en relativt livlig byggnadsverksamhet för offentliga eller halvt offentliga ändamål. Det förtjänar även anmärkas att bostadsproduktionen i Göteborg under första halvåret 1934 huvudsakligen var koncentrerad till 1- och 2-rumslägenheter, medan i Stockholm ökningen var störst för 2- och 3-rumslägenheter (småstugubyggandet i Stockholm). Tyvärr saknas jämförbara uppgifter för tidigare år. Endast för StockUppgif ter r ö r a n d e b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n för b o s t a d s ä n d a m å l 1 9 3 4 . Fullbordade

rum (eller

kök).

Hela året

Stockholm . . . . Göteborg . . . . Malmö Norrköping . . . Hälsingborg . . . Gävle Borås Örebro Jönköping . . . . Västerås Linköping . . . .

11 323 5 519 1 580 442 1 221 395 348 583 637 364 875

8 081 8 165 3 738 809 1 726 636 495 1 099 787 640 818

Stockholm 1932 Stockholm 1933 Under

1 kv.

2 kv.

3 kv.

4 k\

653 2 555 366 83 '176 76 18 16 184 58 30

847 175 44 43 165 102 88 52 184 46 16

1 704 4 065 3 018 534 1 155 210 89 585 317 482 753

4 877 1 370 410 149 230 248 300 446 102 54 19

4 296 3 757

2 505 2 235

4 903 1 978

8 775 3 353

byggnad

varande

rum

(eller

k ok).

7i

7i«

7 i 1935

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Gävle Borås Örebro Jönköping Västerås Linköping

1 075 3 126 774 291 538 411 161 320 231 160 303

4 181 3 543 3 068 481 975 384 132 756 457 255 669

6 245 5 925 3 356 569 1 522 634 324 1 215 307 608 881

4 903 3 285 2 448 521 550 595 349 632 337 349 287

9 310 4 585 3 582 740 1 432 525 319 693 511 522 666

Stockholm 1932 Stockholm 1933

8 860 5 877

11 942 3 708

14 368 4 533

6 215 1 319

18 Beviljade

rum

(eller

kök).

Hela året

Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Gävle Borås Örebro Jönköping Västerås Stockholm 1932 Stockholm 1933

7 437 2 712 2 721 620 1 402 533 537 776 590 524 805

14 309 8 732 6 199 1 346 2 530 720 1 348 1 562 1 140 1 037 984

1 kv.

2 kv.

3 kv.

4 kv.

1 781 1 317 1 642 264 457 115 270 515 401 162 307

2 890 3 812 698 354 507 321 421 299 243 401 240

3 360 1 560 1 870 326 470 191 212 117 237 223 123

6 278 2 043 1 989 402 1 096 93 445 631 259 251 314

4 869 2 056

5 157 2 326

3 144 1 518

2 866 1 537

holm finnas siffror över pågående byggnadsarbeten den 1 juli under en följd av år. Av dessa framgår att ökningen */' 1933 till i/i 1934 var 38 procent, vilket dock med hänsyn till den 1933 rådande konflikten och begränsade byggnadsverksamheten ej betyder så mycket i absoluta tal. Under perioden 1927—32 uppgick antalet under byggnad varande eldstäder i Stockholm (i juli) till i medeltal c:a 13 800, d. v. s. mer än dubbelt så mycket som den 1 juli 1934. Vid årsskiftet 1934/35 hade byggnadsverksamheten dock åter kommit upp till samma höga nivå som under toppåren 1929—32. Utöver nybyggnadsverksamheten förekomma även omfattande moderniseringsarbeten, rörande vilka man dock ej har några statistiska uppgifter. Vid bedömandet av byggnadsverksamhetens omfång måste hänsyn också tagas till den av staten understödda byggnadsverksamheten för bostadsändamål på olika håll i landet. Av anslagen för uppförande och förbättrande av bostadshus på landsbygden hade 17"5 milj. kr. disponerats den 1 oktober 1934. Med inräknande av den del av kostnaden som bestrides av ägarna representerar detta ett bostadsbyggande till ett värde ( = beräknade kostnader) av 40 milj. kr. Vidare ha med hjälp av 5 milj. kr.-anslaget till bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, vilket anslag fullständigt utnyttjats, arbeten igångsatts till ett värde (beräknade kostnader) av c:a 30 milj. kr. Man har här sålunda att räkna med en betydande byggnadsverksamhet, som till stor del varit förlagd till andra orter än de i tabellen upptagna och som absorberat avsevärd arbetskraft. Härtill komma de av 1934 års riksdag beviljade medlen för liknande ändamål, vilka ännu ej disponerats.

19 Vid sidan av bostadsbyggandet pågår även en omfattande byggnadsverksamhet för andra ändamål. Uppgifter härom föreligga dock endast med avseende på den byggnadsverksamhet som understödes med statsmedel. De totala kostnaderna för sådana arbeten, som igångsatts med understöd ur arbetslöshetsanslaget, uppgingo vid budgetårets slut den 30 juni 1934 till 0"i milj. kr. för avslutade byggnadsföretag, 19'i milj. kr. för arbeten under utförande samt 3*7 milj. kr. för beslutade men ej igångsatta arbeten, summa 22"o milj. kr., varav 19i milj. kr. i statsmedel. I den ordinarie budgeten för 1933/34 ingingo även anslag till byggnadsföretag, vilka till huvudsaklig del finansierades med skattemedel, till ett belopp av 3'3 milj. kr. Detta betyder en minskning från föregående budgetår med 7'4 milj. kr., vilken minskning dock är skenbar, beroende på en överflyttning till »arbetslöshetsbudgeten».

III. Varuomsättning. 1. Utrikeshandeln. Import

E xp ort

Import- (—), resp. export( + ) överskott milj. kr.

milj. kr.

%l

milj. kr.

%1

1932: I II III IV

279 282 278 316

71'5 65i 612 62'5

195 225 235 292

627 49'6 44'6 562

— — — —

84 57 43 24

1933: I II III IV

246 260 270 315

63'i 60"o •59'5 62'3

187 249 321 326

60i 54'9 60'9 62*7

— — + +

59 11 51 11

1934: I II III IV

288 321 322 367

73'8 74-1 70'9 72"5

239 330 351 374

76 - 9 72'7 66'6 71'9

— 49

Årssiffror: 1932 1933 1934

1 155 1 096 1 298

64 - 8 61T> 72'9

947 1 079 1 294

52'3 59'6 71/4

—208 — 17 — 4

+

+

+

7 I % av motsvarande siffra år 1929 (efter ju stering av 195!9 års siffror f ör första och andra kvartalen beroende på de svåra ishindren i ebruari och m ars d. å.).

20 Den för betalningsbalansen fördelaktiga utvecklingen av vår utrikeshandel framgår av tabellens slutkolumn. Åren 1931 och 1932 visa ett avsevärt underskott i handelsbalansen, men år 1933 är resultatet jämvikt mellan import och export. Även under 1934 vägde import och export praktiskt taget jämnt. Den fortgående minskningen av importen under 1932 och större delen av 1933 torde delvis vara att tillskriva minskad köpkraft inom landet, delvis torde den vara en följd av det skydd hemmamarknadsindustrierna erhållit genom stegringen i växelkurserna. I viss utsträckning torde detta valutaskydd verka som ett tullskydd, som kommer att bestå under den närmaste framtiden, om icke valutasituationen förändras. Under 1934 har det stegrade behovet av råvaror inom hemmamarknadsindustrierna samt av bränslemedel för industri och transportverksamhet i förening med konsumenternas ökade köpkraft åstadkommit en stegring av importvärdet. Ökningen av handelsomsättningen beror dels på en ökning av de införda och utförda varornas kvantiteter, dels på en stegring i priserna. Svenska Handelsbankens index för import-, resp. exportvarornas priser visar följande utveckling (1913 = 100). Importpris

Exportpris

1932: I II III IV

92 92 95 97

112 109 107 108

1933: I II III IV

92 93 95 94

104 108 115 117

1934: I II III IV

96* 95 96 95

118 119 120 117

Dessa indexsiffror, vilka torde ge en ungefärlig bild av tendensen, visa en kontinuerlig stegring för exportpriserna sedan första kvartalet 1933 t. o. m. tredje kvartalet 1934 på sammanlagt 15 procent. Den starkaste stegringen inföll under april—september förra året och sammanfaller med den ökning i efterfrågan på våra exportvaror, som då gjorde sig gällande på världsmarknaden. Jämför man prisutvecklingen med läget för växelkurserna, finner man att sänkningen år 1933 av dollarkursen

21 mer än uppvägdes av en stegring i dollarpriserna för vår viktigaste exportvara, pappersmassan (jfr dock sid. 89); för exporten på England och guldländerna har kursutvecklingen gått i samma riktning som priserna, vilket bidragit att stärka prisläget för exportvarorna. Importprisindex har däremot stigit endast obetydligt och tendensen är oenhetlig. Det förtjänar emellertid påpekas, att på grund av vår imports sammansättning en indexsiffra, baserad på ett fåtal varor, blir föga representativ för prisutvecklingen. Man finner även, om man studerar prisläget för några av de viktigaste importvarorna, att stabiliteten i indexserien täcker prisrörelser av mycket olika intensitet och även olika riktning. Som exempel kunna följande siffror anföras (i sv. kr.): M

Bomull, amerikansk . Ull (kamull) Kautschuk Majs Tackjärn, t y s k t . . . . Stenkol, engelskt . . . Kaffe

e

d

e

1 t

a 1

92'o 227'o 40'o 6'7 90-0 12'8 96-0

119-0 311*0 lll'o 9-8 105'o 135 83-o

Stegringen av exportens kvantitet och värde har medfört en väsentlig ökning av industriens exportinkomster. 1 Om man jämför år 1933 med 1932, finner man att inkomstökningen utgjorde 132 milj. kr. Härifrån bör dragas den utgiftsökning för importen av råmaterial m. m., som automatiskt följer med en expansion inom exportindustrien. En undersökning härav visar emellertid, att denna import endast undergått en obetydlig ökning på några miljoner, bland annat beroende på att stigande kvantiteter uppvägts av fallande priser för vissa råvaror. År 1934 medförde en ytterligare inkomstökning med 215 milj. kr. Till betydelsen av denna inkomststegring för konjunkturläget inom landet återkommer framställningen i ett senare avsnitt. Den inverkan, som guldmyntfotens övergivande fick för vår utrikeshandels länderfördelning och som gjorde sig mest märkbar på importsidan, kom till synes redan år 1932. Den tog sig uttryck i en sänkning av guldländernas, d. v. s. Tysklands, Frankrikes och Amerikas andel i vår import, medan England och de transoceana länderna (exkl. Förenta 1

Med exportinkomst menas i det följande de intäkter, som företagen erhålla på sin försäljning till utlandet. Som mått på dessa inkomster användas i regel de i den officiella statistiken angivna värdeuppgifterna.

staterna) ökade sin andel. Under 1933 var tendensen densamma, ehuru förskjutningarna voro svagare. Märklig är emellertid den växande betydelse de transoceana länderna (exkl. Förenta staterna) erhållit som marknader för våra exportvaror, vilket delvis kan bero på att resterna av indirekt handel hålla på att försvinna. Exportexpansionen under 1934 har dock kommit dessa länder liksom Förenta staterna till del i mindre utsträckning än Europa. Å andra sidan har Förenta staterna börjat återvinna sin forna ställning som leverantör. Det är av särskilt intresse att studera utvecklingen av länderfördelningen efter stabiliseringen av pundkursen sommaren 1933. Midland Bank konstaterade i sin julirapport 1934 en markerad tendens till ökning av Englands handel med länder, vilka stabiliserat sin valuta i förhållande till pundet. Att så skall vara fallet tyckes naturligt, icke endast på grund av kursstabiliseringens gynnsamma inflytande på handelsomsättningen utan även därför att England genom handelsavtal och med andra medel söker stärka »sterlingblockets» ställning. För att studera hur utrikeshandeln mellan Sverige och de till sterlingblocket hörande länderna utvecklat sig har man att tillgå de preliminära uppgifterna över länderfördelningen första halvåret 1934 i jämförelse med samma period 1933. Resultatet av en bearbetning av materialet efter denna synpunkt framgår av nedanstående tabell, som anger de olika ländernas procentuella andel av vår totala import, resp. export. Vid första påseende synes det, som om vi skulle ha gjort samma erfarenhet som England, men en närmare granskning visar att så knappast är fallet. Den starka importökningen för sterlingblocket faller helt och hållet på England. På exportsidan är stegringen för England ytterst obetydlig; även i detta fall är förskjutningen beroende på ett enda land, nämligen Norge, som ökat sin andel från 5'62 till 7'7o procent. Import %

Länder tillhörande: Sterlingblocket därav England Guldblocket Tvskland Förenta staterna

Export %

1933 jan.—juni

1934 jan.—juni

1933 jan.—juni

1934 jan.—juni

28'58 16'54 14'65 28'33 10'21

32'41 19-18 15'71 27'46 10'09

45-65 25"42 16'46 12-19 10'17

48-30 25'68 15'99 12'43 9-53

Anm. Sterlingblocket: Storbritannien och Irland med dominion s, kolonier ocli protektorat, Norge, Danmark, Finland. Estland (de sydamerikanska länderna ha utelämnats på grund av osäkerheten i fråga om deras valutaställning). Guldblocken: Frankrike, Belgien, Holland, Polen, Schweiz och Italien.

23 Enligt uppgifter från tullverket faller importökningen för England, vilken ökning absolut taget uppgår till 33 milj. kr., huvudsakligen på grupperna »spånadsämnen samt arbeten därav» med 15 milj. kr. och »mineraliska och fossila ämnen» med 8 milj. kr. Stegringen inom den första gruppen sammanhänger med konjunkturutvecklingen inom landet, som medfört en rekordartad import av textila råvaror och halvfabrikat, vilka till stor del normalt komma från England. I den andra gruppen spela stenkol och koks den största rollen, och den ökning av importen som ägt rum återgår på handelsavtalets bestämmelser rörande stenkolsimporten. Man kan sålunda draga den slutsatsen, att det är konjunkturförhållandena i Sverige och handelsavtalet, som orsakat importökningen för sterlingblocket, och ej valutastabiliseringen i och för sig. Detta bestyrkes av att Frankrike, som tillhör guldblocket, även ökat sin export till Sverige från 2'44 till 3"o4 procent av vår totalimport. Ökningen av vår export till Norge, som utgör 19 milj. kr., beror på den osedvanligt stora fartygsexporten år 1934. Den totala fraktfartygsexportens värde utgjorde nämligen för första halvåret 1934 21 milj. kr. mot endast 3*6 milj. kr. föregående år. Då värdet av exporten till Norge av varor tillhörande gruppen »transportmedel» stigit med ej mindre än 13*4 milj. kr., torde man ej taga fel, om man hänför denna ökning till fraktfartygen. Av övriga grupper är det endast »vapen och ammunition», som visar någon mer betydande ökning med 2'2 milj. kr. Även i detta fall kan man sålunda förklara stegringen för sterlinggruppen med speciella förhållanden, vilka ej ha något samband med valutapolitiken. Nedgången i exporten till guldländerna är även alltför liten för att man skall kunna draga några slutsatser därav. Betydelsen för vår utrikeshandel över huvud taget av pundkursens stabilisering diskuteras på annan plats. För att ytterligare belysa utrikeshandelns uppsving under 1934 kunna anföras några siffror rörande utrikes sjöfarten. Under 1934 utgjorde nettotontalet för lastförande ång- och motorfartyg, ankomna till svenska hamnar, 13 867 000 ton och avgångna* 13 786 000 ton. Motsvarande siffror för 1933 voro 12 834 000 och 12 450 000 ton. Fraktnivån torde varit ungefär densamma 1934 som föregående år. På grund av den ökade fraktfarten kunna de svenska rederiernas inkomster antagas ha undergått en stegring, vilket betyder ett ytterligare tillskott i exportinkomster. En förutsättning härför är likväl att ökningen i fraktfarten ej huvudsakligen koncentrerats till utländska fartyg så som fallet var år 1933. Den starka minskningen av det upplagda tonnaget sedan sommaren 1933 tyder emellertid på att fraktökningen även kommit svenska fartyg till godo. Med hänsyn till den avsevärda volymökningen för de importerade och exporterade varorna torde man kunna uppskatta inkomstökningen 1934 på utrikes fraktfart till 15—20 procent av 1932 och 1933 års siffror.

2. V a r u o m s ä t t n i n g e n inom landet. Statistiska uppgifter till belysande av denna del av det ekonomiska livet föreligga ytterst sparsamt. E t t uttryck för varuomsättningen har man i godstrafiken på statens järnvägar, mätt i antalet vagnaxelkilometer per månad för lastade godsvagnar. Detta antal nådde sitt minimum under första kvartalet 1933 med 28*2 milj. vagnaxelkm per månad. Första kvartalet 1934 utgjorde motsvarande siffra 33*2 milj. För hela år 1932 redovisas 29'6 milj. samt 30"3 milj. (+ %'A procent) för 1933 och 35*4 milj. (+ 16-8 procent) för 1934. Det är givet att denna siffra influerats av exportökningen och att det därför är omöjligt att avgöra, i vad mån den ökade omsättningen på hemmamarknaden bidragit till stegringen. En något bättre bild av omsättningen inom landet erhåller man genom en bearbetning av de statistiska uppgifterna om fraktgodsets fördelning på olika varuslag. Resultatet härav framgår av tabellen i bilaga 3 (sid. 104). Denna illustrerar den starka nedgången på alla områden under 1932 och i fråga om vissa varor även under 1933. I flertalet fall inträdde omslaget under senare delen av detta år och siffrorna för 1934 ligga i regel högre än för 1933. Konsumtionskapitalvarorna skilja sig dock från den allmänna tendensen och siffrorna tyda ej på någon ökning av omsättningen. Grupperna porslin och glas kunna dock ha influerats av byggnadskonflikten, enär de även omfatta varor för byggnadsändamål. Vid bedömandet av dessa siffror måste man även ha i minnet den förskjutning från transporter per järnväg till transporter med bil som ägt rum under det senaste decenniet och som kan ha influerat siffrorna även för dessa sista år. Särskilt torde det gälla sådana varor som möbler, jordbruksförnödenheter och byggnadsmaterial. Statistiken över järnvägstransporterna måste därför kompletteras med statistik över lastbilstrafiken, om man skall kunna få en tillfredsställande bild av varuomsättningen. Några direkta uppgifter rörande omfattningen av lastbilarnas godstransporter föreligga emellertid ej, utan man måste nöja sig med antaganden, baserade på bilantalets utveckling. Som de på annat håll angivna siffrorna över bilförsäljningen visa, började denna ökas redan mot slutet av 1933. Denna stegring var dock ej tillräckligt stor för att höja siffran över 1932 års synnerligen låga nivå, men under 1934 togo försäljningarna ytterligare fart och antalet försålda lastbilar var detta år 70 procent högre än 1933. Detta tyder på en stegring i trafiken, som nödvändiggjort en ökning och föryngring av bilbeståndet. Härtill kommer att ett ganska betydande antal lastautomobiler under de svåra åren på grund av skattehöjningar, införande av obligatorisk

25 försäkring m. m. avförts ur registret i avvaktan på bättre tider. Under 1933 lär en del dylika bilar åter ha registrerats, vilket tyder på större förtjänstmöjligheter inom branschen. Det har uppgivits att det är de ökade skogsavverkningarna under vintern 1933/34 samt återupptagandet av byggnadsverksamheten, som speciellt varit av betydelse för utvecklingen under 1934. Den stegrade affärsomsättningen har även påverkat postverkets försäljningar av frankotecken (inkl. frankostämpling, masskorsband och tjänsteförsändelser). Dessa nådde sitt minimum under 1933 med 59'3 milj. kr. (1930: 62*o milj., 1932: 59*5 milj. kr.). Såtillvida inträdde en förbättring redan under 1932 års sista kvartal, som minskningen för detta kvartal i jämförelse med motsvarande kvartal 1931 var avsevärt mindre än för tredje kvartalet 1932. Först under 1934 kunde emellertid en ökning inregistreras och fjärde kvartalet d. å. liksom totalsiffran för året låg t. o. m. något över tidigare toppsiffror (1930). Detaljsiffrorna framgå ur nedanstående tabell (ur Nordisk Post tidskrift): 1932

I II III IV Summa 1

milj. kr.

%l

milj. kr.

o/l

milj. kr.

%x

14'5 142 13'9 16 - 9

96-4 95i 94-9 98-3

14'4 14 - 2 13'9 16 - 8

98'8 99'9 99*9 99'8

14'9 14-8 14'6 17-7

103-8 104-4 104'9 105'3

59*5

96-2

59-3

99-6

62o

104-6

I % av mc tsvarande kvar .al föregåer ide år.

Ökad livaktighet inom handeln har även givit sig tillkänna i en stegrad efterfrågan hos arbetsförmedlingen på arbetskraft för kontor och butiker under våren och sommaren 1934. En ytterligare illustration till denna livaktighet finner man i den ökade importen av skriv- och räknemaskiner samt kassakontrollapparater, som daterar sig från fjärde kvartalet 1933. Denna importökning tyder på en reinvestering som aktualiserats genom den ökade affärsomsättningen. För en diskussion av detaljhandelsomsättningen hänvisas till sid. 34. Som en mätare på affärsomsättningen brukar man ofta, speciellt i de anglosachsiska länderna, använda clearingsiffrorna. Clearinguppgifterna innehålla emellertid betydande belopp, som avse rena finanstransaktioner och överföringar bankerna emellan, och att avskilja dessa poster ur de totala clearingsiffrorna är ej möjligt. Skandinaviska Kreditaktiebolaget har emellertid gjort dylika beräkningar med hjälp av sin interna statistik och har uträknat en index för sin clearingomsättning, vilken

torde vara tämligen representativ. Bankens egen rörelse omfattar nämligen en betydande del av bankrörelsen i landet och dessutom tjänstgör banken som ombud för åtta landsortsbanker. Som framgår av nedanstående siffror, visar denna serie en' svag förbättring fr. o. m. första kvartalet 1933, medan den egentliga uppgången kom först under tredje kvartalet. Vid en jämförelse med 1929 måste hänsyn tagas till prisfallet. Säsong-utjämnade indextal för clcaring-en. 1929 = 100. 1932

78'7 69"7 69 - 2 68-1

70 - 8 7 1 T, 77'1 77'3

88'o 86 - 7 89 - o 87'i

IV. Inkomster och konsumtion. 1. Inkomster. Liksom i fråga om den inhemska handelsomsättningen är materialet för bedömandet av inkomstnivåns och konsumtionens förändringar synnerligen knapphändigt. Vad ränteinkomsterna beträffar kan påpekas, att den starkt sjunkande räntenivån och de omfattande lånekonverteringar som vidtagits under 1933 och 1934 bidragit att minska inkomsterna för de personer, som erhålla sin huvudsakliga inkomst i form av räntor på i bank insatta medel samt obligations- och inteckningsräntor. I fråga om företagsinkomsterna kan man räkna med en ökning för 1933 i jämförelse med 1932. Skandinaviska Kreditaktiebolagets undersökning av omkring 200 bolags vinstresultat visar en genomsnittlig ökning från 50"7 procent av 1929 års vinst till 64'6 procent, d. v. s. en ökning med 27 procent från 1932 till 1933. Det framhålles i undersökningen att det knappast är troligt, att denna vinstökning framkommit genom anlitande av dolda reserver. Sannolikheten talar för att så kan ha varit fallet under 1932 och att inkomstförbättringen 1933 sålunda torde varit större än 27 procent. Utdelningen till aktieägarna torde dock ej ha undergått samma utveckling som vinsterna. Banken beräknar, att medan 77 procent av vinsten utdelades år 1929, utgjorde utdelningen för åren 1932 och 1933 resp. 90 och 78 procent. Under förutsättning att de undersökta företagen kunna betraktas som representativa för industrien i dess helhet, skulle år 1934 de utbetalade di vi-

denderna (motsvarande 1933 års vinst) sålunda varit c:a 10 procent högre än år 1933. Under alla förhållanden kan man konstatera att i fråga om utbetalade dividender en icke obetydlig inkomstökning förelåg under 1934. Avsättningsökningen och de höjda priserna på ett flertal industriprodukter tyda på en fortsatt stegring av industriföretagens intäkter under 1934, vilken knappast torde uppvägas av stigande omkostnader. De publicerade boksluten för detta år visa också i regel höjda vinstsiffror. För beräkning av inkomstutvecklingen för industriarbetarna har man att hålla sig till uppgifter om arbetarantal och arbetstid. Antalet fullgjorda arbetstimmar var under 1933 praktiskt taget detsamma som under 1932, och om man räknar med oförändrade timlöner, blir resultatet status quo i fråga om inkomsterna. Hänsyn har då ej tagits till byggnadsarbetarna, som på grund av konflikten hade att vidkännas en avsevärd inkomstminskning. Å andra sidan betydde utökningen av hjälpverksamheten för de arbetslösa i form av understöd och reservarbeten en inkomstökning för dessa. Det kan antagas att inkomsterna för industriarbetarna i genomsnitt sjönko under förra delen av 1933 och att en stegring inträffade mot årets slut, som dock ej var tillräckligt stor för att höja totalinkomsten för året utöver 1932 års nivå. Denna stegring fortsatte under 1934. Detta år var arbetarantalet enligt specialundersökningen 11 procent större än år 1933 och arbetstiden ökades med 4 procent från november 1933 till november 1934. Man torde därför kunna räkna med en ökning av antalet fullgjorda arbetstimmar med c:a 15 procent. Återupptagandet av byggnadsverksamheten har även medfört en avsevärd stegring av inkomsterna. Om man vill bedöma köpkraftsökningen bland industriarbetarna, måste man emellertid taga med i beräkningen, att de arbetslösa som erhållit sysselsättning inom industrien tidigare hade haft vissa inkomster i form av understöd, reservarbetslöner m. m. Den totala köpkraftsökningen för industriarbetarna blev därför mindre än ökningen i den totala lönesumman. I den mån de arbetslösas inkomster hade haft karaktären av understöd utan motprestation i form av arbete, innebar ökningen i sysselsättningen ett motsvarande tillskott till landets totala inkomst. Detta tillskott kom dock ej att i sin helhet tillfalla dessa arbetare utan en del överfördes till dem som betalat understöden. Om de arbetslösa däremot övergingo från reservarbeten till arbeten i öppna marknaden, blev ökningen i nationalinkomsten liksom i dessa arbetares inkomster mindre än ökningen i lönesummorna. Man torde knappast kunna komma längre än till den slutsatsen, att inkomstökningen för industriarbetarna 1934 låg mellan 10 och 15 procent av 1932 och 1933 års siffror. Om man antager status quo för övriga anställda inom industri, handel m. m., torde man röra sig med minimisiffror.

28 Vid en beräkning av jordbrukarnas inkomstutveckling måste man taga hänsyn till produktionen av de viktigaste, för försäljning avsedda produkterna, den delvis av statsmakternas regleringsåtgärder betingade prisutvecklingen för dessa produkter samt prisutvecklingen'for de förnödenheter jordbrukarna köpa. Arbetslönerna k u n n a under den korta period det här gäller lämnas ur räkningen, enär de praktiskt taget legat oförändrade. Den första delen av efterföljande kalkyler avser jordbrukarnas intäkter av försålda produkter. Såväl 1932 som 1933 års skördar av vete och råg voro exceptionellt stora, icke endast i förhållande till den dåliga skörden 1931 u t a n även i jämförelse med tidigare år. För övrig spannmål var resultatet år 1933 något sämre än 1932, men ändock betydligt b ä t t r e än 1931. Värdet av brödsädesskörden uppskattas av statistiska centralbyrån till 1931 1932 1933

115 milj. kr. 179 » » 189 » »

Om m a n förutsätter a t t proportionen av den försålda spannmålen till totalskörden varit densamma alla tre åren, skulle inkomstökningen på försäljningen från 1931 till 1932 u p p g å t t till 56 procent och från 1931 till 1933 till 64 procent. I jämförelse med 1932 företedde 1933 en ökning med endast 6 procent på grund av det sämre prisläget d e t t a år, vilket motvägde kvantitetsökningen. Dessa siffror gälla emellertid endast brödsäden. T a r man med all spannmål, blir skördevärdet 1931 1932 1933

297 milj. kr. 389 » » 382 » »

E n ä r skörden av korn och havre k v a n t i t a t i v t sett ökades mindre under 1932 än skörden av brödsäd och år 1933 undergick en minskning samt till följd av det försämrade prisläget för dessa produkter, blev den totala värdeökningen för spannmålsskörden endast 31 procent år 1932 och 29 procent år 1933, allt i jämförelse med 1931. Dessa procentsiffror ge dock en alltför ogynnsam bild av utvecklingen. Till följd av kvantitetsökningen torde nämligen en större del av spannmålen ha försålts och j o r d b r u k a r n a s intäkter stego sålunda mer än värdet av totalskörden. M a n k a n därför i runt tal u p p s k a t t a inkomstökningen för de spannmålsproducerande jordbrukarna under åren 1932 och 1933 i jämförelse med det för dem sämsta året, 1931, till minst 30 procent och förutsätta status quo för 1933 i jämförelse med 1932. De preliminära skördesiffrorna för 1934 t y d a på en kvantitetsökning för spannmålen, som i förening med prisstegringen på havre och blandsäd bringar skördevärdet u p p p å en c:a 15 procent högre nivå än år 1933.

29 Hur har denna inkomstökning betalats? Prisen på de livsförnödenheter, i vilka vete och råg ingå som råmaterial, ha till följd av regleringen hållits uppe på en stabil nivå. Man kan även förutsätta praktiskt taget oförändrad konsumtion, vilket betyder att konsumenternas utgifter för dessa förnödenheter ävenledes ha varit oförändrade. Ökningen av jordbrukarnas penninginkomster kan sålunda ej ha kommit från konsumenterna. Den härrör i stället delvis från den garanterade inlösningen av spannmål, och kostnaderna för denna kunna tagas som ett absolut mått på ena delen av inkomstökningen under skördeåren 1932^3 och 1933/34. Den andra delen motsvaras av en minskning av importvärdet för vete och råg. Värdet av denna import utgjorde 28 milj. kr. år 1932, 7 milj. kr. år 1933 och 6 milj. kr. år 1934. Importvärdeminskningen var sålunda 21 milj. kr. år 1933 och 22 milj. kr. år 1934 i jämförelse med 1932. Spannmålsföreningens uppköp under sommaren 1933 och 1934, d. v. s. av 1932 och 1933 års skördeöverskott, ha utgjort (i ton): Vete Råg

111 400 49 000

230 150 103 600

Detta motsvarar efter det fastställda inköpspriset c:a 30 milj. kr. år 1933 och 65 milj. kr. år 1934. Finansieringen av spannmålsköpen liksom av lagerhållningen under skördeåret är av väsentlig betydelse, då det gäller att bedöma, i vilken mån spannmålsregleringen bidragit till en köpkraftsökning för landet i dess helhet. Av vad ovan sagts framgår nämligen, att man i detta fall icke har att göra med en direkt överflyttning från konsumenterna till jordbrukarna. Överskottet för år 1932, som uppgick till 160 000 ton, låg under skördeåret 1932/33 hos jordbrukare, spannmålshandlare och kvarnar. Lagren finansierades genom belåning av spannmålen eller genom anlitande av andra kreditformer samt egna reserver. Vid skördeårets slut övertogos lagren av spannmålsföreningen, som för detta ändamål iklädde sig skulder på 4*5 milj. kr. till banker och 23"6 milj. kr. till medlemmar, d. v. s. storkvarnarna, och lagerhållare. I denna skuldsumma äro sålunda inräknade icke fullgjorda likvider för leveranser. Dessa lager såldes av föreningen under vinterns lopp, så gott som fullständigt före årsskiftet, till kvarnarna för förmalning och ha sålunda konsumerats. Samtidigt uppstod emellertid av 1933 års skörd ett nytt överskott, som till sin storlek motsvarade icke endast det genom produktionsökningen skapade överskottet av skörd över årskonsumtion utan även de sommaren 1933 kvarliggande lagren av 1932 års skörd. Dessa nya lager lågo lik-

som föregående skördeår hos jordbrukare, mellanhänder och kvarnar samt finansierades efter samma metoder. Sommaren 1934 överfördes lagren till spannmålsföreningen, som verkställde uppköp av 334 000 ton motsvarande ett belopp av 65 milj. kr. Till skillnad mot 1933 har finansieringen efter 1 juli 1934 överförts på riksbanken via föreningens kredit hos riksgäldskontoret. Under senare delen av 1934 har spannmålsföreningen sålt vissa kvantiteter råg och vete till utlandet. Dessa exportinkomster utgöra dock ej något tillskott till jordbrukarnas inkomster utan ingå redan i de av spannmålsföreningen till dem utbetalade beloppen. Av återstoden hade en del vid årsskiftet 1934/35 försålts till kvarnarna eller, i mindre utsträckning, till foderändamål. Finansieringen skedde sålunda upp till sommaren 1934 genom krediter hos banker eller genom anlitande av egna reserver från spannmålshandlares och kvarnars sida, varefter finansieringen överfördes på riksbanken. Här har sålunda förelegat en ökning av köpkraften, som ej uppvägts av någon minskning på annat håll. De belopp det rör sig om äro för 1933 30 milj. kr. och för 1934 35 milj. kr.1. Lägger man härtill importminskningen kominer man upp till i runt tal 50 milj. kr. år 1933 och 57 milj. kr. år 1934 som mått på de spannmålsproducerande jordbrukarnas inkomstökning i jämförelse med 1922, vartill] kommer ett mindre belopp motsvarande ökade inkomster på försäljning av andra spannmålsslag. Detta motsvarar ungefär 17 och 19 procent resp. av 1931 års skördevärde. På marknaden för aniinaliska livsmedel förekom under 1933 och 1934 en betydande produktionsökning för smör. Till följd av exportsubventionen kunde detta produkttillskott vinna avsättning på utländska marknader. År 1932 utgjorde smörproduktionen 51 400 ton till ett värde av 96*8 milj. kr., varav 13 500 ton exporterades och återstoden 37 900 ton konsumerades inom landet. Under 1933 producerades 55 000 ton, varav 17 100 ton exporterades.' Konsumtionen var oförändrat 37 900 ton. Värdet av smörproduktionen utgjorde 112*3 milj. kr. ( + 16 procent) år 1933 och exportinkomsterna 30'6 milj. kr. ( + 20 procent). Under 1934 utgjorde produktionen 62 500 ton. Exporten uppgick till 23 100 ton med ett beräknat värde av c:a 27 milj. kr. (— 10 procent). Konsumtionen inom landet skulle sålunda ha stigit till 39 400 ton med ett värde efter producentpriset av c:a 90 milj. kr. (1933: 75 milj. kr.). I exportpristillägg utbetalades 26*7 milj. kr. (1933: 9'7 milj. kr.). Man kan sålunda beräkna smörproducenternas inkomster för 1934 till c:a 144 milj. kr., vilket överensstämmer med värdet av ovanstående kvantitet 1 Försäljningarna av brödsäd till utlandet samt inom landet för foderändamål, varigenom en minskning av majsimporten åstadkoms, minskade upplåningen 1934 med motsvarande belopp.

31 för produktionen efter det fastställda priset. Detta innebär en inkomstökning för smörproducenterna med 49 procent i jämförelse med 1932 och 28 procent i jämförelse med 1933. Denna värdeökning för smöret har kommit jordbruket till godo genom ett högre pris på mjölken efter avdrag av de utbetalade mjölkavgifterna. Om tillförlitliga uppgifter förelåge rörande mjölkprisets och mjölkproduktionens utveckling efter regleringens genomförande, skulle man kunna utföra en beräkning av jordbrukarnas inkomsttillskott. I avsaknad härav måste man gå en indirekt väg genom att beräkna hur mycket konsumenterna få betala. Inkomstökningen under 1933|kan hänföras till en ökning i smörexportvärdet med 5 milj. kr. och i smörkonsumtionens värde inom landet (efter producentpris) med 10's milj. kr. samt en utgift för margarinaccis på 4'5 milj. kr.* För 1934 erhålla vi en ökning i smörkonsumtionens värde i jämförelse med 1932 med 25'5 milj. kr., vilken ökning endast till en relativt liten del beror på en kvantitativ stegring, och en utgift för margarinaccis med c:a 13 milj. kr. Hur mycket härav som faller på de slutliga konsumenterna eller på tillverkare och mellanhänder undandrar sig bedömande. Likaså föreligga stora svårigheter att uppskatta konsumtionsmjölkens bidrag. Om man räknar med en prisförhöjning i detaljhandeln med 1 öre per liter sedan september 1933 och antar att mellan 700 000 och 800 000 ton årligen gå i handeln, skulle merkostnaden utgöra 7—8 milj. kr. per år. Detta är antagligen en minimisiffra, enär en del av konsumtionsmjölkens bidrag torde falla på mellanhänderna. I runt tal skulle man därför kunna räkna med 10 milj. kr. per år. I allt skulle jordbrukarnas inkomsttillskott på grund av mjölkregleringen ha varit år 1933 c:a 18 milj. kr. och 1934 c:a 50 milj. kr. Härtill komma 5 milj. kr. i ökade exportinkomster under 1933. Ovanstående redogörelse för de viktigaste delarna av jordbruksproduktionen tjänar att belysa utvecklingen av jordbrukets bruttointäkter. Lägger man härtill inkomstökningen på vissa andra jordbruksprodukter såsom fläsk, socker m. m. och speciellt under 1934 även en importminskning för utländska fodermedel, vilka ersatts med inom landet producerade, kommer man till den slutsatsen, att jordbrukarnas bruttointäkter undergått en väsentlig ökning sedan 1932 dels till följd av exceptionellt goda skördar och dels till följd av de statliga regleringsåtgärderna. Men man måste även taga hänsyn till prisutvecklingen för de produkter jordbrukarna köpa. För flertalet av dessa ha nämligen prisstegringar ägt rum — delvis beroende på acciser och importavgifter — men det framgår av de av lantbrukssällskapet beräknade indextalen, att prisutvecklingen gått i en för jordbrukarna gynnsam riktning. Om man mäter jordbrukarnas köpkraft gentemot andra varor genom att dividera prisindex för jordbruksprodukter med prisindex för förnödenheter er-

håller man som ett mått på räntabilitetens förändringar en indexsiffra av 76 för år 1932, 80 för 1933 och 88 för 1934. Detta bekräftar vad som ovan sagts om en förbättring av jordbrukets läge i fråga om icke endast bruttoinkomsterna utan även nettot. Utan kännedom om de olika inkomstposternas vikt i den totala inkomsten för jordbruket och utan att närmare känna till produktionskostnadernas utveckling, kan man ej draga några mer bestämda slutsatser om jordbrukarnas nettoinkomster och sålunda deras köpkraft gentemot konsumtions- och kapitalvaror. Man torde dock kunna säga, att deras nettoinkomster stego redan under 1933 och att denna stegring möjligen sträcker sig tillbaka ända till senhösten 1932, då den nya skörden kom i marknaden. Under 1934 stego inkomsterna väsentligt över 1933 års nivå. Ovanstående redogörelse för inkomstutvecklingen tjänar endast till belysning av förhållandena inom vissa områden. Avsikten har varit att ge en grundval för vissa omdömen i fråga om investeringsverksamheten och konsumtionen. Uppgifterna kunna däremot ej användas för en hopsummering av inkomstförändringarna för samhället i dess helhet.

2. K o n s u m t i o n . För att belysa komsumtionens utveckling har en bearbetning gjorts av industristatistiken och handelsstatistiken för åren 1930, 1932 och 1933. Principerna för denna bearbetning samt detalj siffrorna återfinnas i bilaga 3; sammandragssiffrorna anges i nedanstående tabell. Avsättning av konsumtionsvaror. Industriprodukter; milj. kr. Prisindex för helfabrikat1

Produktion

Import2

Export

Netto

Import2 i % av netto

1 6209

411*0

202-2

1 8297

1932 I % av 1930.

1 458-9 90

287'6 70

101-8 50

1 644-7 90

1933 I % av 1930 .

1 4536 90

257-7 63

104'2 52

1 606'i 88

1 2

Kommerskollegium. Inkl. tull.

33 Som synes av siffrorna har värdet av produktion och avsättning minskats med c:a 10 procent från 1930 till 1932. Under 1933 förelåg i jämförelse med 1932 en mindre nedgång i avsättningen inom landet, medan produktionen tack vare en ökning av exportvärdet förblev praktiskt taget oförändrad. Importens andel av konsumtionen har starkt minskats. Likaså har exporten sjunkit avsevärt mer än produktionen. Nedgången i avsättningens värde, vilket uppskattats efter producentpriser, motsvarar nedgången i partiprisnivån för helfabrikat. Detta synes innebära att någon kvantitativ förändring ej skulle ha ägt rum. Nu tyda emellertid kommerskollegii beräkningar över produktionsvolymen (se sid. 12) på en icke oväsentlig ökning inom vissa konsumtionsvaruindustrier. I samma riktning peka de siffror som finnas tillgängliga för råvaruförbrukningen inom textilindustrien. Siffrorna för 1934 indicera en stark produktionsökning, även om spekulativa råvaruinköp på grund av väntade prisförändringar förekommit. Import i ton av textilråvaror.

1930 1931 1932 1933 1934

Okardad bomull

Ull

23 463 23 571 24 626 23 053 32 362

6 973 7 497 8 237 8 552 10 143

Om man studerar siffrorna för livsmedelsindustrien, finner man att avsättningen av smör, socker och fläsk stigit i värde. För de två förstnämnda varorna är orsaken prisstegringar, medan fläsket företer en betydande kvantitativ ökning. Värdeminskningen för gruppen i dess helhet (utom i fråga om ost) faller till väsentlig del på varor, för vilka beskattningen ökats, nämligen maltdrycker, viner och spritdrycker, tobak och margarin. Dessa varor, med undantag av margarin, förete en mer eller mindre stark kvantitativ nedgång. För erhållande av en bättre jämförelse mellan konsumtionens värde under dessa år måste man sålunda ta hänsyn till den ökning i konsumtionsskatterna som ägt rum under ifrågavarande period, vilket även framgår av efterföljande tabell. Som synes har denna ökning i beskattningen medfört, att konsumtionens värde ej reducerats med mer än 8, resp. 9 procent. Tar man även hänsyn till att det här redovisade värdet måste ökas med fraktkostnader och handelsavans, innan man erhåller det belopp konsumenterna ha betalat, och att dessa två poster under en prisfallsperiod ofta ej falla i 3

34 1930

1933 Produktvärde Konsumtionsskatter 1 . . . .

1 829'7 132"8

1 644'7 159-5

1 606"i 185-6

Summa I % av 1930

1 9625 100

1 804-2 92

1 791-7 91

Därav livsmedelsgruppen . I % av 1930

1 067'1 100

1 048-6 98

1 052-2 99

581-3 100

484-8 83

471-8 81

Textilgruppen I % av 1930 1

Rusdrycksförsäljningsmedel m. m., tobaksskatt och margarinaccis. Brännvinstillverkningsskatt och maltskatt ingå i produktvärdena.

samma proportion som varupriserna, kommer man till det resultatet, att konsumenternas utgifter sjunkit relativt obetydligt i förhållande till den inkomstminskning som ägt rum. Särskilt gäller detta livsmedelsgruppen. Härur kunna dock ej några slutsatser dragas rörande den totala konsumtionen — uppgifter saknas nämligen om konsumtionen av jordbruksprodukter och tjänster av olika slag — utan endast rörande den del som har betydelse för industriens sysselsättning. Ej heller i detta avseende tillåter materialet några bestämda slutsatser utan kan endast användas som ett komplement till övriga data. Man torde dock kunna draga den slutsatsen av siffermaterialet, att minskningen i efterfrågan inom landet huvudsakligen gått ut över importen och att den inhemska produktionen fått ersättning för exportreduktionen genom att täcka en del av den import som bortfallit. Statistik över handelsomsättningen föreligger endast i form av de begränsade undersökningar, vilka av Affärsekonomiska institutet utföras för kolonialvarugrosshandeln, skodetaljhandeln samt manufaktur- och beklädnadshandeln. Vad den sistnämnda branschen beträffar, gälla undersökningarna endast Stockholm och Göteborg. Kolonialvarugrosshandeln har varit relativt oberörd av depressionen men kunde icke förty avsevärt öka sin omsättning under 1934. Detta års omsättning låg, i kronor uttryckt, 6 procent över 1930 års siffra, trots ett prisfall på i genomsnitt 9 procent. Man har sålunda att räkna med en icke obetydlig stegring av de omsatta varukvantiteterna. Skodetalj affärerna visade en tendens till omsättningsökning redan mot slutet av 1933 och under 1934 förelåg en ökning med 7 procent i jämförelse med föregående år.

35 Manufaktur- ock beklädnadshandeln, som under de senaste åren visat en oavbruten, rätt kraftig nedgång, kunde för första gången under depressionen inregistrera en ökning under första kvartalet 1934. Efter en ytterligare nedgång under andra och tredje kvartalen medförde fjärde kvartalet en så stor förbättring, att slutsiffran för året kom att ligga över 1933 års nivå. Största ökningen faller på heminredningsartiklar, vilket torde sammanhänga med byggnadsverksamhetens återupptagande. Materialet är dock så begränsat, att man knappast vågar draga några bestämda slutsatser ur detsamma. Affärernas urval torde nämligen medföra, att siffrorna ej ge någon bild av efterfrågeökningen bland arbetare och jordbrukare, således bland den del av befolkningen, vars inkomster tidigast torde ha påverkats av konjunkturförbättringen. Materialet tyder emellertid på ett bättre läge i Göteborg än i Stockholm. Den olikartade konjunkturutvecklingen för handeln med textilvaror och för textilindustrien förklaras med den förskjutning som ägt rum mellan produktion och import. Enär efterfrågeminskningen inom landet tydligen gått ut över importen, har den ej alls eller endast i ringa grad påverkat produktionen. Detaljhandeln har däremot ej undgått verkningarna av densamma. För att belysa köpkraftsutvecklingen inom vissa områden, speciellt inom de distrikt där exportföretagen inom järn-, trävaru- och massaindustrierna huvudsakligen äro belägna, har en undersökning av omsättningen i konsumtionsföreningarna i vissa län utförts med bistånd av Kooperativa förbundet. Huvudresultaten av denna undersökning angivas här nedan. Undersökningen har begränsats till Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands samt Södermanlands län. Valet har varit betingat av att de viktigaste exportindustrierna i stor utsträckning äro koncentrerade till de tre förstnämnda länen. Södermanlands län har medtagits, därför att det kan anses som ett typiskt jordbrukardistrikt, sedan Eskilstuna och Oxelösund frånskilts. I tSamtliga dessa fyra län ha konsumtionsföreningarna en vidsträckt organisation med ett medlemsantal av mellan 10 och 13 procent av länens hela folkmängd. För att åtminstone till större delen reducera den felkälla som ligger i en stigande kundkrets, vunnen på andra detaljhandlares bekostnad, ha de under åren 1932—34 nytillkomna filialernas omsättning frånräknats. Materialet har uppdelats efter de undersökta distriktens karaktär av jordbruks- eller industriorter och efter de industriella anläggningarnas art av övervägande järnbruks-, trävaru- eller pappersmasseindustri. Kooperativa förbundets yrkesuppdelning av medlemmarna har lämnat god ledning i tvivelaktiga fall. Uppdelningen på olika industrier har kommit till användning vid studiet av exportexpansionens inverkan på inkomster och köpkraft.

36 Konsumtionsföreningarnas omsättning. 1 000 kr. L a n d s b y g d S t ä d e r2

Jordbruk Södermanland

Blandad skogs- och jordbruk

Blandad jordbruk och industri

Industri 1

1932: I II III IV

1 790 2 122 2 123 2 315

1 129 1 605 1 413 1 472

1 069 1 215 1 216 1 295

4 691 5 150 5 197 5 975

2 833 3 123 2 945 3 224

1933: I II III IV

1 690 2 030 2 145 2 271

1 116 1 564 1 476 1 493

1 050 1 210 1 291 1 312

4 547 5 277 5 517 6 148

2 688 3 077 3 070 3 353

1934: I II III IV

1 811 2 126 2 219 2 468

1 243 1 657 1 530 1 617

1 120 1 316 1 344 1 475

5 140 5 943 5 978 6 702

2 902 3 293 3 317 3 735

Ärssiffror: 1932 1933 1934

8 350 8 136 8 624

5 619 5 649 6 047

4 795 4 863 5 255

21 013 21 489 23 763

12 125 12 188 13 247

1 Inkl. Oxelösund. I Kopparbergs, Gä vdeborgs och \ ästernorrlands län. Söderhar an har på grund av svårigheten att skilja den fr ån den omgivt mde sågverksbygden förts till sågverksdistrikten. 2

Det är givet att undersökningens begränsning till vissa distrikt gör det svårt att draga några mer bestämda slutsatser. Tabellen bekräftar dock det allmänna intrycket av en sakta expansion av köpkraften under andra halvåret 1933 och ett kraftigt uppsving under 1934, speciellt andra kvartalet. Den svagaste expansionen visar Södermanlands jordbrukardistrikt. År 1933 minskades omsättningen i jämförelse med 1932 med 3 procent och under första halvåret 1934 med XU procent i jämförelse med samma period 1932. Först under andra halvåret 1934 bringades omsättningen upp på en högre nivå än 1932. De blandade distrikten i de norra länen visa endast en mycket obetydlig expansion under 1933 men en starkare ökning med 8 procent under 1934 i jämförelse med 1932. Det förhållandet att omsättningen i de rena jordbrukardistrikten minskades under 1933 strider till synes mot vad ovan sagts om ökningen av jordbrukets inkomster. Till en del finner man förklaringen däri, att de söder-

manländska konsumtionsföreningarnas kunder mindre bestå av självägande jordbrukare än av jordbruksarbetare, vilkas inkomster snarare sjönko än ökades under 1933 på grund av stigande arbetslöshet. I de norra länen, där medlemmarna i jordbruksdistrikten huvudsakligen äro självägande, förekommer även att konsumtionsföreningarna uppträda som försäljare av medlemmarnas massaved, vilket påverkar omsättningen. Möjligheterna till ökade avverkningar eller arbete i skogarna medverkade säkerligen även till en starkare stegring i inkomster och köpkraft för dessa län. Industridistrikten visa den starkaste expansionen med 2*5 procent ökning under 1933 och 13 procent ökning under 1934 i jämförelse med 1932. Denna utveckling sammanhänger med exportexpansionen och analyseras närmare i samband med de olika exportindustrierna. Städerna i de norra länen visa en i jämförelse med industriorterna svagare expansion. De ha, som man kunde vänta, fått del av de stigande exportinkomsterna och den ökade fraktfarten, men omsättningen har även påverkats av andra faktorer, som hållit expansionen tillbaka.

V. Priser. Liksom den industriella produktionen visade partipriserna en mindre stegring på hösten 1932 under inflytande av prisutvecklingen på de utländska marknaderna. Redan under fjärde kvartalet bröts emellertid den uppåtgående tendensen och efterföljdes av ett markerat prisfall. Kommerskollegii partiprisindex nådde sitt minimum i mars—april 1933 med en indexsiffra av 105, varefter en kontinuerlig stegring kan inregistreras. Om man utgår från medeltalet för första halvåret 1933, utgör stegringen till slutet av år 1934 8 procent. Prisutvecklingen i Sverige har varit likartad med den i England och Förenta staterna. I England tycks prisstegringen dock ha varit svagare och tendensen har under senare delen av 1934 varit vacklande. 1 Förenta staterna ha priserna däremot stigit väsentligt starkare, vilket har samband med dollarns devalvering. I Frankrike har guldparitetens upprätthållande krävt en fortsatt deflationspolitik; efter en tillfällig uppgång under sommaren 1933 har det starka prisfallet fortsatt och tendensen var vid 1934 års slut fortfarande fallande. Som synes av tabellen å efterföljande sida, har prisutvecklingen för de tre i kommerskollegii index ingående huvudgrupperna varit likartad generalindexens, men prisstegringens intensitet visar stora olikheter. Starkast har stegringen varit för hel- och halvfabrikat samt svagast för råvaror, en utveckling som är gynnsam för industriens räntabilitet. Som redan

tidigare framhållits, har prisstegringen för exportvarorna varit synnerligen kraftig, och det framgår av tabellerna, att stegringen för denna grupp är starkare än för partipriserna i allmänhet. Prisutvecklingen i Sverige och vissa främmande länder. G r o s s h a n d e l s p r i s e r

Sverige Grosshandels- Levnadskostn. priser Riksbanken, Kom.-koll. sept. 1913 = 100 1931 = 100

England Board of Trade

Frankrike Statist-Gén.

1913 = 100

1913 = 100

Förenta Staterna Bureau of Labor 1926 = 100

412 409 390 383

66 64 65 64

1932: I II III IV

109 109 109 109

100 - 6

100 - 6

105 100 100 101

1933: I II III IV

106 106 108 110

99-7 98'9 99-1 98'5

99 99 103 103

380 379 384 377

60 63 70 71

1934: I II III IV

112 113 114 115

98"8 99 - 5 99'4 99 - 5

105 104 105 104

376 363 354 341

73 74 76 77

ioi-i IO'1'i

Prisutvecklingen i Sverige för vissa varugrupper. Kommerskollegii prisindex

Handelsbankens prisindex

Råvaror

Halvfabrikat

Helfabrikat

Importvaror

Exportvaror

1932: I II III IV

107 109 109 111

110 108 107 105

110 109 109 111

92 92 95 97

112 109 107 108

1933: I II III IV

107 107 106 107

103 104 105 106

106 106 111 114

92 93 95 94

104 108 115 117

1934: I II...... . III IV

109 110 110 112

109 111 114 115

115 116 116 116

96 95 96 95

118 119 120 117

39 Delar man upp prismaterialet i olika varugrupper, alltefter varornas ursprung och användning, visar det sig emellertid, att prisrörelserna varit mycket olikartade. En jämförelse mellan medeltalet för första halvåret 1933 och fjärde kvartalet 1934 ger följande resultat: Första halvåret 1933

ProcenFjärde tuell stegkvartalet ring eller minsk1934 ning

Jordbruket: vegetabiliska livsmedel animaliska » fodermedel gödningsmedel

105 99 89 108

104 118 115 100

— 1 + 19 + 29 — 7

Byggnadsindustrien: kalk, cement, tegel och glas trävaror

145 135

134 169

— 8 + 25

Bränsle och smörjoljor

+ 2

Järn- och metallindustri: råvaror och fabrikat . .

+ 12

Pappersmassa, papper och papp

— 8

Textilindustri: råvaror och fabrikat

+ 12

Läderindustri: råvaror och fabrikat

+ 12

Kemisk-teknisk industri: råvaror och fabrikat . .

+ 0

Denna tabell visar, att det är prisstegringen för export- och importvarorna, som varit den verksammaste faktorn i prisutvecklingen. Prisstegringen på trävaror, bränsle och smörjoljor, textilvaror samt antagligen även lädervarorna torde vara att tillskriva denna faktor. Vad animaliska livsmedel (bacon) och fodermedel beträffar, föreligger en kombination av inhemsk prisreglering och stegring på utländska marknader. I övrigt tillhöra de grupper, som visa minskning, hemmamarknadsindustrierna. Undantag utgöra pappersmassa och papper. Under andra halvåret 1934 har den sedan mitten av 1933 inträdda prisstegringen (i kronor) för pappersmassan åter gått förlorad för såväl sulfit som mekanisk massa, medan sulfaten hållit sig uppe på en något högre nivå. Papperspriset har hela tiden legat vikande med någon förbättring mot 1934 års slut. Stegringen i partipriserna har efter allt att döma ännu ej nämnvärt påverkat detaljpriser och levnadskostnader. Prisstegringar och prissänkningar synas ha uppvägt varandra och resultatet, som det framgår av riksbankens konsumtionsindex, är endast en svagt stigande tendens under 1934.

40 VI. Penning- och valutamarknad. Den inhemska penningmarknadens utveckling under de sistförflutna två åren kännetecknas av en fortgående förbättring av bankernas likviditet, en minskning av utlåningen till allmänheten och en avsevärd sänkning av räntenivån. Ränteutvecklingen framgår av nedanstående tabell. B Vid slutet av

Off. diskonto

e r n å s

E f f.

r ä n t

högsta utlåningsränta

högsta inlåningsränta

Statsobl. (medeltal)

Ind. obl.

1 9 3 2 : juni dec.

4 3*5

6 5-5

3-5 3

4'37 4'03

5*89 4'90

1 9 3 3 : juni dec.

(2'5) 3 (2) 2-5

5'5 4'5

3 2

4'19 374

4'84 4'37

1 9 3 4 : juni dec.

(2) (2)

2-5 2-5

4"5 4'5

2 2

3'63 3*01

374—38A

3'85

Siffrorna inom parentes vid rediskontering.

Sparbankernas inlåningsränta var vid 1934 års slut för flertalet banker 272—3 procent (i medeltal 2*87 procent) och räntan för korta fastighetslån mot botteninteckning c:a 3 procent samt för sekundärlån c:a 4 procent. Som framgår av tabellen inträffade det starkaste räntefallet under senare delen av 1933 och 1934. Detta sammanhänger med utvecklingen på valutamarknaden och riksbankens valutapolitik. Efterföljande tabell ger en bild av utbudet av och efterfrågan på valutor under de senaste åren. Den visar hur utbudet av valutor ökades successivt och hur detta utbud absorberades av riksbanken, som ökade sin valutareserv och guldkassa (genom köp i utlandet) med sammanlagt 635 milj. kr. under 1932 och 1933. Huvudfaktorn i denna utveckling fram till halvårsskiftet 1933 var den sedan hösten 1931 fortgående försäljningen av värdepapper till utlandet samt nedpressningen av importen. Efter denna tid har exportexpansionen varit avgörande för utvecklingen. Värdepappersförsäljningen visade redan under 1933 en tendens att avtaga. Under andra halvåret 1933 framkallade konverteringen av dollarlånet en nettoexport av kapital i denna form. Siffrorna för bankernas utländska tillgodohavanden visa status quo i genomsnitt för 1932 och 1933. Under denna period ha därför de valutor som erhållits genom varuexporten och försäljningarna av värdepapper (med undantag för en kort period andra halvåret 1932) försålts av bankerna till riksbanken.

41 Sveriges betaliiingsförhållanden till u t l a n d e t å r e n 1938—34. Milj. kr. 19 3 2 Jan.— juni

julidec.

19 3 3 hela året

jan.juni

juli dee.

19 3 4 hela året

jan.— juni

julidec.

hela året

Utrikeshandeln: export import frakter

+ 420 + 527 + 947 + 436 + 647 + 1083 + 569 + 725 + 1294 —561 —594 —1155 —506 —585 —1091 —609 —689 —1298 + 60 + 60 + 120 + 58 + 58 + 116 + 70' + 70' + 140 Summa — 81 — 7

Räntor och dividender .

+ 64 + 64 +

— 12 + 20 +

108 + 30 + 106 +

128 + 50 + 28 +

78 + 301 + 301 +

60 Kapitalrörelser: export av värdepapper + 100 + 119 + 219 + 91 + 63 + 154 + 73 + 45 + 118 import av d:o . . . . — 57 — 58 — 115 — 36 — 75 — 111 — 58 — 84 — 142 övriga — 2 — 3 — 5 — 1 — 9 — 3 Summa

+ 41 + 58 +

99 + 54 — 14 +

40 + 15 — 39 —

- 24 —

29 — 2 + 28 +

26 — 19 —

2 —

6 +

7 — 3 +

4 — 35 + 36 +

4 — 7 — 7 — 7 — 5 — 16 —

14 21

+ 80 — 59

+ 1 — 5 — — 17 + 24 + — 11 + 44 +

33 GG

+ 11

55 Oredovisade poster . . . — 18 + 48

+ 97 + 89 +

_58

+ 86 + 104 + 190 + 178 + 267 +

32 — 26 28 + 82

190 + 178 + 267 +

23 + 82 +

59 Kortfristiga krediter: 2 utländska tillgodohav. i svenska banker . svenska tillgodohav. i utländska banker sv. bankers innehav av uti. växlar . . . övriga bankkrediter . Summa Summa s:m Riksbankens valutareserv (inkl. obl.) samt guldkassa :3 ökning (+) minskning (—) . . . .

5 —

+ 34 — 40 — + 29 — 11 + 41 — 3

+ 104 +

59 Anm. Tabellen avser att ge en bild av valutatillgåitgen och valutaanspråken på den svenska marknaden under vissa perioder 1932—34. De belopp som äro försedda med plustecken representera utbud av valutor och de som äro försedda med minustecken efterfrågan. Riksbankens valutareserv betraktas som den reservoar, till vilken ett valutaöverskott flyter in och ur vilken en valutabrist täckes. Materialet till tabellen har hämtats dels från de officiella beräkningarna av betalningsbalansen, dels från bank- och handelsstatistiken. Fördelningen på de olika perioderna grundar sig delvis på officiella siffror, i övrigt på uppskattningar. 1

Uppskattade siffror. Frakterna beräknas till 120 % av 1933 års frakter. Omfattar uteslutande bankernas transaktioner; de officiella siffrorna ha kompletterats med ledning av uppgifter från riksbanken. Det fel som beror på att bokföringskurserna ej stämma med de verkliga kurserna har ej kunnat korrigeras. 3 Efter avdrag av guld köpt inom landet samt omräkning efter faktiska kurser.

42 Under 1934 kan man konstatera en omsvängning i läget. Bankernas utländska tillgodohavanden undergingo nämligen en icke oväsentlig ökning under andra och tredje kvartalen, medan riksbankens valutareserv samtidigt minskades. Kapitalexporten började även på nytt. Flera utländska emissioner företogos sålunda på den svenska marknaden under vintern 1934/35 och rönte ett gynnsamt mottagande till följd av den högre ränteavkastning som kunde erhållas på utländska obligationer. Denna ändring i de privata kapitalplacerarnas investeringsval utgör en av orsakerna till den avtagande tillströmningen av valutor till riksbanken under 1934. En annan förklaringsgrund finner man i vad som nedan säges om säkringskrediterna för exporten under 1933. Sedan juli månad 1933 har riksbanken hållit pundkursen fixerad vid 19*40—19'4o72. Genom denna politik ha de utländska växelkurserna hållits uppe på en högre nivå än som skulle varit fallet, om det stora utbudet av valutor fritt fått påverka marknaden. Detta har i sin tur inverkat på utrikeshandeln (se sid. 20). K u r s u t v e c k l i n g e n för v i s s a v a l u t o r . Me d e l t a l

för

k v a r t a l et

Berlin

London

New York

Paris

1933: I II III IV

131-39 134-38 142-95 145-35

18 - 69 19'32 19 - 40 19'40

5'48 5'01 4'23 3'92

21'66 22'46 23'40 23-8i

1934: I II III IV

149-37 149 - 59 152-15 158-19

19 - 40 19 - 41 19 - 40 19 - 40

384 3"81 3'86 3'92

24 - 73 2520 25'66 25'92

Innan man fäller ett definitivt omdöme om den kursutveckling som denna politik medfört, måste man veta, huruvida härigenom framkallats ett spekulativt valutautbud, som annars ej skulle ha kommit till stånd. Att bankerna tidigare ej varit benägna att öka sina utländska tillgodohavanden framgår av tabellen. Hade man på detta håll räknat med en fast pundkurs som absolut given, borde även en obetydlig ränteersättning på Londonmarknaden varit att föredraga framför räntelösa tillgodohavanden i riksbanken. Men efter allt att döma har man länge räknat med en kursrisk, åtminstone av den storleken att räntedifferensen ej varit tillräcklig som incitament till placeringar i utlandet. Som ytterligare moment har tillkommit osäkerheten rörande den ställning England

och i andra hand riksbanken skulle intaga, i den händelse dollarn ytterligare nedskreves i förhållande till guldet. Samma motiv kan ha varit avgörande för privatpersoner, som haft tillgodohavanden i utlandet och som passat ett enligt deras uppfattning gynnsamt tillfälle att realisera dessa. Ökningen i de utländska tillgodohavandena under 1934 kan dock sammanhänga med en förändring i uppfattningen rörande kursutvecklingen. Huruvida rent spekulativa valutatransaktioner förekommit genom upptagande av lån i utlandet undandrar sig ett bedömande, men de torde i så fall ha rört sig om obetydliga belopp. Däremot vidtogo exportörerna kurssäkringar, speciellt under 1933 års senare del, genom att diskontera sina exportinkomster. De valutor, som de härigenom erhöllo, försåldes sedan på den svenska marknaden. Detta innebar en tillfällig kapitalimport, d. v. s. utbudet av exportvalutor kom tidigare, än vad det annars skulle ha gjort. När krediterna återbetalades, vilket skedde under vintern och våren 1934, påverkades marknaden genom ett uteblivet utbud av valutor. På senare tid har kurssäkringen till övervägande del verkställts genom terminsaffärer, vilka genom att de ingå på såväl debet- som kreditsidan taga ut varandra i balansen. I vilken omfattning dylika säkerhetskrediter lämnats, är ej bekant. I vidstående tabell ingå de under rubriken »oredovisade poster», men denna omfattar så många olika slag av transaktioner, att något bestämt knappast kan sägas om storleksordningen. Omsvängningen 1933—34 från en positiv till en negativ post torde emellertid bekräfta, att en dylik förhandsdiskontering av inkomster förekommit. Med den kännedom man har om terminsaffärernas nuvarande omfattning, är det emellertid troligt, att det knappast kan ha rört sig om mer än 100 milj. kr., 1 vilket motsvarar mellan 7 5 o c n 7 4 a v riksbankens uppköp under 1933. De stora uppköpen av valutor ha resulterat i en stark ökning av privatbankernas tillgodohavanden hos riksbanken. Den lättnad som härigenom uppstått på penningmarknaden torde vara den viktigaste orsaken till den ovan omtalade nedpressningen av räntenivån. Som framgår av efterföljande tabell, har räntesänkningen dock ej framkallat någon ökning av bankernas totala kreditgivning. Medan inlåningen på det hela taget kan betraktas som oförändrad — den ökning, som ägde rum under andra halvåret 1933, torde sammanhänga med ansvällningen av exportinkomster vid denna tidpunkt — har utlåningen minskats med 400 milj. kr. under 1933 och 1934. Delvis torde detta bero på avskrivningar, vilka i 1933 års bokslut uppgingo till 47 milj. kr., samt överföringar till osäkra fordringar. Den verkliga lånereduktionen var därför mindre än siffrorna ange. Dock ägde återbetal1

Kommerskollegium anger beloppet till 80 milj. kr.

44 Översikt av bankernas ställning. Milj. kr.

Vid slutet av

Inlåning

Utlåning

UtlåningsRediskonteöverskott ring hos R. B. (exkl. redisk.)

Tillgodohavande hos R. B.

1932:

december . .

3 556

4 200

1933:

mars juni oktober . . . december

3 621 3 527 3 665 3 629

4 126 4 016 3 966 3 905

505 489 300 277

34 54 0-8 05

93 82 358 238

1 9 3 4 : mars juni oktober . . . december . .

3 660 3 559 3 649 3 553

3 829 3 823 3 815 3 795

170 263 166 242

0"4

326 174 309 179

ningar rum i väsentligt större omfattning än nya krediter lämnades. Den på sid. 26 omnämnda undersökningen visar nämligen, att återbetalningen av industribolagens lån, som påbörjades år 1932, fortsatte i oförändrad takt under 1933, varigenom det främmande kapitalet bringades ned under 1929—30 års nivå. Undersökningen ger även vid handen, att lånereduktionen först började inom de rena hemmamarknadsindustrierna, för vilka minskningen även är störst. Exportindustrierna, d. v. s. trävaru-, pappersmasse- och pappersindustrierna, kunde däremot först under 1933 reducera sitt främmande kapital. Det är dock omöjligt att utan en närmare undersökning fälla ett omdöme, huruvida detta endast Obligationslån. Milj. kr.

1933:

I II III IV Summa

1934: I II III IV Summa

Emitterade lån

Amorterade lån

Netto

190 89 151 244

49 82 144 258

+ 141 + 7 + 7 — 14

+ 141

104 83 167 140

48 112 116 133

+ — + +

56 29 54 7

+

45 beror på den större inkomstminskningen för dessa företag eller huruvida exportindustrierna på grund av den starka konkurrensen tvingats att trots depressionen vidtaga omfattande rationaliseringsåtgärder, vilka finansierats med egna medel eller genom upptagande av obligationslån. Troligt är att man har att göra med en kombination av dessa faktorer. Att exportföretagen kunnat företaga en lånereduktion under 1933 sammanhänger utan tvivel med ökningen av exportinkomsterna. De ovan omnämnda kurssäkringskrediterna ha även möjliggjort en återbetalning av inhemska krediter på ett tidigare stadium än annars skulle varit fallet. Penningmarknadens läge, speciellt i räntehänseende, har även präglats av svårigheterna för kapitalplacerarna att finna lämpliga placeringsobjekt. Som synes av förestående tabell har obligationsstocken undergått endast en relativt obetydlig ökning (se även noten å sid. 59), enär de flesta lån som emitterats varit konverteringslån. Detta har lett till en skarp konkurrens om prima inteckningslån ej endast från försäkringsbolags, kassors och sparbankers sida utan även från affärsbankerna. Enligt uppgift ha försäkringsbolag och kassor för att på så sätt erhålla en högre förräntning på sina pengar i viss utsträckning börjat köpa fastigheter och lämna byggnadskrediter. Situationen belyses även av den starka ökningen i sparbankernas tillgodohavanden (på tid) hos affärsbankerna från 26 milj. den 30 december 1932 till 141 milj. kr. den 31 augusti 1934 (maximum); den 31 december 1934 utgjorde tillgodohavandena 91 milj. kr.

46 Konjunkturuppsvingets orsaker. I. Reinvestering och nyinvestering. Under konjunkturförloppet spela förändringarna i investeringsverksamheten en betydande roll som orsak till såväl som kännetecken på ett konjunkturomslag. Inköp av maskiner, reparationer o. dyl. begränsas under depressionen till det allra nödvändigaste och ligga i regel avsevärt under vad som i de olika företagen kan anses normalt för att hålla produktionsförmågan oförändrad. En ökning av företagarnas inkomster, framkallad av den ena eller andra orsaken, eller en förändring i deras framtidsförväntningar kan därför skapa en ökad efterfrågan för reinvesteringsändamål, vilken stegrar sysselsättningen vid de kapitalvaruproducerande industrierna och, om denna rörelse är tillräckligt stark, utgör en impuls till ett uppsving i konjunkturerna. Det skulle därför vara av stort intresse att följa utvecklingen av reinvesteringen under depressionsperioden och konjunkturuppsvinget. Tyvärr är det tillgängliga materialet alltför bristfälligt härför. Det är även svårt, för att icke säga omöjligt, att skilja reinvesteringar från nyinvesteringar. Skillnaden mellan dessa två begrepp kan sägas bero på, hur man definierar »reinvestering». En ur teoretisk synpunkt tillfredsställande definition ger ej heller nödvändigtvis möjligheter till en kvantitativ uppskattning. Man måste därför nöja sig med att följa investeringsverksamheten i dess helhet. Helt allmänt kan man säga, att den svenska industrien även under depressionen synes ha bedrivit en icke obetydlig investeringsverksamhet. Enligt uppgifter från industrihåll har rationaliseringen fortsatt på många områden, vilket innebär att man i vårt land ej har att räkna med reinvesteringen som en konjunktur stimulerande faktor av samma storleksordning som t. ex. i Förenta staterna, där reinvesteringen efter allt att döma pressats ner till en mycket låg nivå under depressionen. Orsaken till denna utveckling torde vara att söka i det förhållandet, att krisen drabbade Sverige senare än flertalet andra länder och att lågkonjunkturen därför varit av kortare varaktighet. Depressionen torde även ha varit mindre stark i vårt land. Vidare befunno sig flertalet av våra större industriella företag i en sund finansiell ställning vid krisens utbrott och ha ej haft att dragas med några mer betydande likviditetssvårigheter utan ha haft möjlighet att utnyttja sina bruttointäkter för inköp av maskiner m. m. Det förelåg dock vid tiden för konjunktur-

omslaget ett uppskjutet reinvesteringsbehov på vissa områden, t. ex. inom jordbruket, automobilväsendet m. m., och man kan också i statistiken spåra verkningarna av en ökad efterfrågan. Här nedan lämnas några uppgifter, vilka belysa utvecklingen på olika områden. 1. J o r d b r u k e t . Det har tidigare framhållits att jordbrukarna redan så tidigt som efter 1932 års skörd erhöllo en icke oväsentlig inkomstökning. Till en början användes inkomsterna troligen för att göra de nödvändigaste avbetalningarna på skulder till banker och leverantörer, men det uppges från sakkunnigt håll, att man under senare delen av 1933 och under 1934 kunde märka en ökning av inköpen av redskap och maskiner samt en stegrad reparationsverksamhet. Den långvariga depressionen inom jordbruket hade efter allt att döma hårt pressat ner nyanskaffningen och underhållet och med inkomstökningen framkallades därför reinvesteringen så gott som automatiskt. Att denna process började redan år 1933, sedan de mest trängande låneamorteringarna m. m. fullgjorts, framgår av tillgängliga uppgifter rörande avsättningen på den svenska marknaden av jordbruksmaskiner och redskap (produktion + import — export), vilken steg från 9*3 milj. kr. år 1932 till 10'2 milj. kr. år 1933 (1930: 16 milj. kr.; 1931: 13 milj. kr.). Det uppges även att avsättningen av järn och stål till fabriker som tillverka jordbruksmaskiner började öka redan under 1933 liksom försäljningen av jordbruksredskap till järnhandlarna. Enligt uppgift från industrihåll steg tillverkningen av lantbruksmaskiner och traktorer för den svenska marknaden avsevärt under 1934. Sommaren 1934 hade man dock den uppfattningen att det alltjämt rörde sig om en ersättning av gamla maskiner och icke en nyinvestering. Över huvud taget har omsättningen inom denna bransch under de senaste två åren varit avsevärt större än 1932, vars senare del betecknades som »urusel», Järnhandlarna tyckas även trots byggnadskonflikten ha ökat sina detalj försäljningar redan under senare delen av 1933. De statliga regleringsåtgärderna ha medfört en ökad investeringsverksamhet på jordbruket närgränsande områden. Sålunda har spannmålsregleringen haft som följd ett uppsving för småföretagen inom kvarnindustrien, vilka gynnats av regleringen, medan de stora handelskvarnarna, som baserat sin tillverkning på import av spannmål, blivit lidande. Den goda kvaliteten på den inhemska spannmålen under de senare åren har även bidragit till denna utveckling. Småkvarnarna kunna nämligen erhålla lika fint mjöl som de stora kvarnarna endast om råvaran är av bästa kvalitet. Detta har medfört att småkvarnarna moderniserat

48 och utvidgat sina anläggningar, vilket enligt uppgift inverkat på avsättningen av maskiner för kvarnindustrien. Vad de stora kvarnarna angår, torde de vara i den situationen, att de ej — icke ens under en lågkonjunktur — försumma nödiga reinvesteringar. Vidare har det växande spannmålsöverskottet ökat anspråken på lagerutrymme såväl hos producenter som hos spannmålshandlare. Denna nybyggnadsverksamhet har till stor del finansierats med lån från statens spannmålslagerhusfond. I 1933/34 års budget anvisades 1 milj. kr. för detta ändamål, i tilläggsstaten samma år 1 milj. kr. samt i 1934/35 års budget 2 milj. kr. jämte 300 000 kr. för bidrag utan återbetalningsskyldighet. Härjämte ha bidrag utgått även från arbetslöshetsanslagen. Regleringen på marknaden för animaliska livsmedel har medfört en viss nybyggnadsverksamhet för mejerier och slakthus. Även på detta område har staten uppträtt som förlagsgivare, i det att 1933 års riksdag anvisade ett belopp av 2 milj. kr. som kapitalökning för mejerilånefonden och 1 milj. kr. för slakterifonden, samt 1934 års riksdag 1 milj. kr. för den förstnämnda fonden. Ökningen i avsättningen av separatorer m. m. på den inhemska marknaden från 0"8 milj. kr. år 1932 till 1*5 milj. kr. år 1933 (1931: 2*5 milj. kr.) torde sålunda delvis få tillskrivas denna verksamhet. Av vad ovan sagts torde man kunna draga den slutsatsen, att investeringsverksamheten inom jordbruket delvis framkallats av den statliga stödpolitiken. De gynnsamma väderleksförhållandena som bidrogo till de stora skördarna 1932 och 1933 ha givetvis verkat i samma riktning. Denna investeringsverksamhet har bidragit till en ökning av produktionen inom de därav berörda industrierna.

2. Industrien. Uppgifterna rörande investeringsverksamheten inom industrien äro ävenledes mycket knapphändiga. De olikartade förhållandena inom olika industrigrenar med hänsyn till rationalisering o. dyl. göra det givetvis också svårt att fälla generella omdömen. Nedanstående uppgifter över avsättningen inom landet av vissa maskiner samt av kullager avse endast att belysa utvecklingen. Dessa siffror ge knappast anledning till något antagande om en mer väsentligt ökad investeringsverksamhet under åf 1933 i dess helhet, vilket dock ej utesluter en expansion under senare delen av året. I en del fall kan man spåra en direkt verkan av exportexpansionen, såsom i fråga om maskiner för sågverk och pappersmassefabriker. Hur utvecklingen förlupit under 1934, vet man ej med bestämdhet, enär produktionssiffror ej finnas tillgängliga. Men de grupper, där behovet huvudsak-

49 Avsättning 1930 F ö r b r ä n n i n g s - och varmluftsmotorer . . Elektriska generatorer och motorer . . . Ångturbiner T r ä - och korkbearbetningsmaskiner . . . Maskiner för pappersmasse-, pappers- och pappfabriker Maskiner för metallbearbetning » » textilindustrien Tryckpressar m . m Sy- och nåtlingsmaskiner Kullager 2

13 13 5 3

i milj.

kr.1

9'7 232 3'9 32

9*2 18*6

10'i 15*9 2'5 2-1

11*2 6-8 45 2-8 4'9 4'6

37 2o 6'i

6*5

4'o

4"7

4-4 Ii

4-9 1*8 4i 3'8

4"4

3i

1 Avsättning = produktion + import — export. Förskjutningen mellan tillverkningspriser och exportpriser kunna orsaka förändringar i avsättningens värde, vilka ej ha någon motsvarighet i verkligheten. 2 S. K. F:s försäljning inom landet. Särskilt stora leveranser till Statens järnvägar under 1930 och 1931.

ligen täckes genom import, visa en stark ökning under 1934 jämfört med 1933. Importen av textilmaskiner har sålunda stigit från 4'o till 7'2 milj. kr., av tryckpressar m. m. från 1*5 till 2"4 milj. kr. samt av sy- och nåtlingsmaskiner från 1'9 till 3'2 milj. kr. Vidare har enligt uppgift från industrihåll maskinproduktionen ökats starkt under 1934 på grund av en stigande efterfrågan inom landet. Bland annat ha sågverken ökat sina inköp av sågramar och sågfilar. För vissa större sågverk torde det bero på en försenad rationalisering, medan vid de små sågverken och cirkelsågarna en nyinvestering tycks ha ägt rum på grund av expansionen. Man spårar här en direkt återverkan av den stora avverkningen vintern 1933/34. Detta bekräftar sålunda den ovan dragna slutsatsen, att investeringsökningen inom industrien ej gav sig tillkänna förrän mot slutet av 1933 och tog verklig fart först under 1934. Efter allt att döma har hemmamarknadsindustriens investeringsverksamhet varit mer framträdande än exportindustriens. Reinvesteringsbehovet inom industrien torde ej ha utgjort någon primär orsak till konjunkturomslaget utan torde ha framkallats av exportexpansionen, inkomstökningen och den av valutasituationen skapade större konkurrenskraften på hemmamarknaden.

3. Byggnadsverksamheten. På grund av arbetskonflikten kan man utesluta byggnadsverksamheten ur analysen om uppsvingets orsaker, ty även om byggnadsverksamhet trots arbetsnedläggelsen pågått på landsbygden och av koopera4

50 ti va företag i städerna, ägde en minskning troligen rum under 1933 i jämförelse med 1932. Det är emellertid av stort intresse att följa byggnadsverksamhetens utveckling med hänsyn till den roll denna spelar för konjunkturförloppet under 1934 och den närmaste framtiden. En redogörelse för byggnadsverksamhetens omfattning har lämnats ovan (sid. 16). Vid bedömandet av byggnadsverksamhetens återverkan på industrien måste man ta hänsyn till att denna till väsentlig del går före byggnadsarbetenas igångsättande. Dessförinnan ha nämligen anbud på materialleveranser inkommit och accepterats, vilket leder till en produktionsökning. Vidare kunde man tänka sig att kännedom om statsanslagen och om att de offentliga arbetena skulle igångsättas, så snart konflikten bleve löst, redan vintern 1933/34 kunde lett till en spekulativ produktionsökning för att möta den väntade rusningen efter byggnadsmaterial. Detta gäller naturligtvis endast under förutsättning att lagren ej voro så stora, att de kunde beräknas räcka till för att täcka en mera avsevärd del av efterfrågeökningen. Enligt uppgift har någon dylik spekulativ lagerökning emellertid ej förekommit, varken inom järnindustrien eller hos järnhandlarna. För övrigt importeras även under normala förhållanden en betydande del av byggnadsjärnet och en expansion av byggnadsverksamheten återverkar därför i hög grad på införseln. Det har också visat sig att de svenska järnbruken ej räckt till för att täcka det inhemska behovet vid den starka expansionen av efterfrågan, utan att en betydande importökning av handelsjärn förekommit under 1934 (se sid. 78). Hur utvecklingen varit för cement, murbruk och tegel kan man ej bedöma av de officiella siffrorna, enär endast årssiffror finnas tillgängliga. Dessa visa som väntat är en mycket stark minskning under 1933 av produktionen för den inhemska marknaden. Av arbetarantalet att döma låg tillverkningen sista kvartalet 1933 snarare under än över 1932 års siffror och först andra kvartalet 1934 medförde en verklig förbättring. (Det måste dock anmärkas att de moderna cementfabrikerna ha stora möjligheter att variera produktionen utan förändring av arbetarantalet.) I fråga om trävaror torde en minskning av lagren ha inträtt under 1933 hos sådana producenter och mellanhänder, som i normala fall förse den inhemska marknaden med dess behov av trävaror men som vid gynnsamma tillfällen även uppträda som exportörer. Man kan därför räkna med att tack vare exportkonjunkturen byggnadsverksamhetens igångsättande relativt snabbt återverkade på produktionen, men att någon spekulativ produktionsökning ej förekom. Den lagerökning som förekom hos de svenska mellanhänderna 1934 torde ha avsett att bringa

lagren upp på en normal nivå. Uppfattningen om den »normala» nivån kan dock givetvis påverkas av den statliga politiken. Järnhandlarnas försäljningar kunna även tjäna som illustration till byggnadsverksamhetens utveckling, enär byggnadsindustrien i normala tider ensam torde absorbera en tredjedel av hela omsättningen. Affärsekonomiska institutets indexberäkningar för denna bransch, vilka omfatta företag med en omsättning av c:a 25 milj. kr., ha också påtagligt rönt inverkan av konfliktens biläggande. Omsättningen år 1934 låg icke mindre än 34 procent över 1933 års nivå för kreditförsäljningarna, vilka till större delen gå till producenter. En annan följdverkan finner man i en ökad lastbilstrafik i städerna. Byggnadsverksamhetens omfattning anses nämligen vara en av de viktigaste faktorer som bestämma lastbilstrafikens storlek. Som en sammanfattning kan man säga att byggnadsverksamheten såväl för bostads- som för andra ändamål har tagit en mycket stor omfattning efter konfliktens avslutande i februari 1934 och att ökningen på detta område utgjort en betydelsefull faktor i konjunkturutvecklingen under 1934. Byggnadsverksamheten för bostadsändamål kom efter allt att döma senare i gång i Stockholm än på andra håll, där den flerstädes torde ha närmat sig och till och med överskridit samma höga nivå som under den tidigare byggnadshögkonjunkturen med absorption av alla arbetslösa, men å andra sidan ha i Stockholm pågått stora offentliga arbeten.

4. Automobiler. Automobilen kan betraktas både som konsumtionskapitalvara och som produktionsmedel. Tyvärr innehåller icke statistiken någon uppdelning av personbilarna på privatbilar och trafikbilar. Efterföljande tabell över antalet försålda vagnar ger en föreställning om nedgången i avsättningen inom landet. Siffrorna för försäljningen basera sig på uppgifter som Svenska automobilhandlareföreningen ställt till förfogande och avse inregistreringen av nya bilar. Skillnaden mellan denna siffra och nettot torde bero dels på lagerförändringar, dels på vissa svårigheter att avgöra, huruvida en bil, för vilken registrering begäres, tidigare varit registrerad och blivit avförd. Försäljningssiffrorna torde få betraktas som maximisiffror. Siffrorna visa en synnerligen stark nedgång i försäljningen under 1932. Man får dock räkna med att den på ovan angivna sätt kalkylerade försäljningssiffran ger alltför låga siffror under dåliga år i förhållande till goda, enär automobilhandlarnas lager av begagnade bilar i regel ökas under goda år och minskas under dåliga år. Å andra sidan tillkomma förskjutningar från billigare till dyrare vagnar, vilka verka i den rikt-

52 Antomobiler. Antal.

1930 1931 1932 1933 1934

Produktion

Import

Export

Netto

Försäljning

Import av automobildelar milj. kr.

9 818 9 767 5 638 6 208

12 412 10 634 3 323 3 225 7 506

1 423 916 977 1 089 1 715

20 807 19 485 7 984 8 344

23 940 20 386 8 931 9 490 15 788

12'7 12'8 6-9 7"7 175

Siffrorna över produktion, import och export omfatta antalet färdiga automobiler samt underreden. Orsaken härtill är den att statistiken ej upptar hopsättningen av underreden och karosserier som särskild produktion.

ningen, att de investerade beloppen fluktuera starkare än antalet försålda vagnar. Allt som allt torde försäljningssiffrorna därför ge en tämligen god bild av investeringens omfattning. Under 1933 ägde en uppgång rum, som dock huvudsakligen var koncentrerad till personbilarna. Dollarkursens fall våren 1933 åstadkom en omedelbar stegring av importen, speciellt av automobildelar, avsedda för sammansättning inom landet. Produktionsökningen, liksom tidigare den kraftiga minskningen, torde därför till största delen vara att tillskriva den sammansättningsindustri som arbetar med importerade delar. Priskonkurrensen från de amerikanska fabrikaten vållade detta år en stagnation i försäljningen av svenska bilar, som visat en stigande tendens sedan 1931. Efter en avmattning i försäljningarna, som delvis berodde på osäkerheten i fråga om dollarkursen och spekulationer i ytterligare prisfall, kom ett nytt, synnerligen kraftigt uppsving under andra kvartalet 1934, och detta uppsving sträckte sig även till lastautomobiler och omnibussar. Man kan här, utöver den säsongmässiga ökningen av försäljningarna, spåra verkningarna av dollarkursens stabilitet och av en inkomstökning som gav möjligheter att täcka det uppskjutna reinvesteringsbehovet. I vilken mån avsättningsökningen under 1934 täckts genom import eller genom ökad produktion inom landet är svårt att avgöra. Den kraftiga ökningen i importen av automobildelar tyder emellertid på en betydande stegring av produktionen av bilar inom sammansättningsindustrien. Försäljningen av bilar av svenskt märke visar emellertid rekordsiffror för lastautomobilerna, medan personbilar och omnibussar förete en fortsatt minskning. För bedömandet av bilbeståndets förändringar har man endast att tillgå uppgifterna över antalet av vid olika tidpunkter registrerade bilar.

53 Dessa uppgifter ge dock ej någon tillförlitlig bild av det verkliga automobilbeståndets storlek, ej heller av dess sammansättning med hänsyn till bilarnas ålder. Bilar i yrkesmässig trafik avföras nämligen ur bilregistret, om inkomsterna gå ned så långt att de ej täcka de fasta omkostnaderna, skatter, försäkringsavgifter m. m., för att vid en ljusning i konjunkturerna åter införas och sättas i trafik. Detsamma gäller automobilhandlarnas lager av begagnade bilar, vilka avföras ur registret, när skatten förfaller, och återinföras vid försäljning. Förändringarna i antalet registrerade bilar påverkas därför av så många faktorer, vilka verka i olika riktningar, att man knappast kan draga några bestämda slutsatser ur detta material. Så mycket torde man dock med ledning av ovanstående uppgifter om de nya bilarna kunna säga, att försäljningsökningen under 1933 och 1934 endast täckte en del av reinvesteringsbehovet och att det knappast förelåg någon nyinvestering. Sannolikt torde det dröja någon tid, innan bilbeståndet kommer upp på sin förutvarande nivå i fråga om antal och genomsnittlig ålder. Försålda nya antomobiler 1930—1934. Antal. Persc nbilar

Lastautomobiler

Omnibussar

Antal

därav svenskt fabrikat

Antal

därav svenskt fabrikat

Antal

därav svenskt fabrikat

1932: I II III IV

1 056 1 653 1 569 803

130 244 186 150

933 898 787 726

295 293 352 253

90 246 95 75

44 144 63 53

1933: I II III IV

725 2 234 1 887 1 216

152 221 157 151

657 752 767 853

279 295 288 321

73 176 73 77

57 120 52 63

1934: I II III IV

1 164 4 106 2 902 2 019

124 238 140 119

920 1 405 1 368 1450

317 367 404 389

69 194 110 81

36 115 70 57

Års siffror: 1930 1931 1932 1933 1934

15 494 12 720 5 081 6 062 10 191

604 666 710 681 621

7 774 7 003 3 344 3 029 5 143

1 307 1 112 1 193 1 183 1477

672 663 506 399 454

246 263 304 292 278

54 5. Konsumtionskapitalvaror. Nedanstående tabell över avsättningen av konsumtionskapitalvaror visar att vad värdet beträffar någon ökning icke ägde rum under 1933 i jämförelse med 1932 utan snarare någon minskning. Nedgången sedan 1930 har varit avsevärd, c:a 25 procent, vilket är mer än vad priserna i genomsnitt fallit. Det är sålunda icke endast i kronor uttryckt som efterfrågan reducerats, utan man får tydligen räkna med en kvantitativ minskning. Denna efterfrågeminskning har dock mest gått ut över importen. Den svenska industrien, som fått vidkännas en betydande exportreduktion, har åtminstone delvis fått ersättning härför genom en ökad avsättning på hemmamarknaden. Nedgången i produktionssiffrorna är nämligen endast obetydligt större än nedgången i prisnivån. Avsättning av konsumtionskapitalvaror. Milj. kr.

Prisindex för helfabrikat1

Produktion

Import2

Export

Netto

Import* i % avnetto

349-1

158 - 7

53 - 6

454-2

1932 I % av 1930 . . .

287-3 82

87-9 55

32'4 60

342'8 75

1933 I % av 1930 . . .

290 - 8 83

76-1 48

35'8 67

331i 73

1 Kommerskollegiuni. • Inkl. tull.

Studerar man detalj siffrorna för de olika industrierna (se bilaga 3), finner man att utvecklingen varit avsevärt olika för skilda varor. Den minsta nedgången från högkonjunkturåret till år 1932 visa möbler (grupp 3) och böcker (grupp 4), medan pälsverk, reseffekter m. m. (grupp 7) och linoleummattor (grupp 8) visa den kraftigaste reduktionen. Mellan dessa ligga verkstadsprodukter o. dyl. (grupp 1), glas och porslin (grupp 2) samt textilvaror (grupp 6). Då det för flertalet av dessa varor är omöjligt att göra kvantitativa jämförelser, är det svårt att bedöma hur stor roll olikheter i prisutveckling har spelat eller om en kvantitativ minskning förelegat. Den stora råvaruimporten för textilindustrien tyder dockäfcpå att prisfallet spelat den största rollen i detta fall och i samma riktning peka kommerskollegii beräkningar rörande produktionsvolymens utveckling. Under 1933 fortsatte minskningen för samtliga grupper utom grupp 1. Grupp 1 omfattar sådana produkter som auto-

55 mobiler, motorcyklar och velocipeder, dammsugare och symaskiner, för vilka en avsättningsökning under 1933 konstaterats i redogörelsen för verkstadsindustrien (se sid. 81). Dessa varor äro typiska avbetalningsvaror, och den frågan kan därför uppställas, huruvida efterfrågeökningen beror på en diskontering av framtida inkomster, till vilken en relativt liten inkomstökning givit impulsen. Näst efter trävarorna har minskningen av importvärdet varit relativt störst för denna grupp. Under 1934 har enligt uppgifter från industrihåll en ökad efterfrågan på husgeråd, beklädnadsartiklar m. m. gjort sig gällande. Denna ökning beror delvis på en stegring i konsumenternas totala efterfrågan på dylika varor och delvis på en av valutautvecklingen framkallad förstärkning av industriens konkurrenskraft på hemmamarknaden gentemot utländska varor.

II. Exportexpansionens betydelse för produktion och sysselsättning. Vid en undersökning av exportexpansionens betydelse för den inhemska konjunkturen uppställa sig följande problem. Den första frågan gäller i vilken utsträckning de ökade exportinkomsterna stegrat företagarinkomsterna eller överförts till de inom industrien arbetande i form av ökade löneutbetalningar. Genom att lönenivån varit oförändrad eller endast undergått obetydliga lönereduktioner, kan man begränsa undersökningen till den inkomstökning som tillfallit arbetarna till följd av ökad sysselsättning. Nästa steg i undersökningen gäller användningen av inkomsterna. För företagen kan inkomstökningen bland annat leda till en likviditetsförbättring genom avbetalningar på banklån eller ökning av kassareserver. I den mån detta har ägt rum kan man vid det läge på penningmarknaden, som varit rådande sedan 1933, draga den slutsatsen, att ingen återverkan skett på produktion och sysselsättning. Det andra alternativet är att inkomstökningen och genom denna framkallade inkomstförväntningar leda till reinvestering eller eventuellt nyinvestering i större omfattning än tidigare. I avseende å löneanvändningen gäller frågan hur den inkomstökning för arbetarna som exportexpansionen eventuellt medfört återverkar på detaljhandelsomsättningen eller inköpen av konsumtionskapitalvaror. Även här har man att räkna med att en del av inkomstökningen åtminstone i början absorberas av betalningar på skulder, skatterestantier o. dyl. En undersökning efter ovanstående linjer kan ej utföras utan att man följer de olika exportindustriernas utveckling under uppsvingsperioden.

56 Dylika analyser ha verkställts för de viktigaste industrierna och för resultatet härav redogöres i detalj i bilaga 1. Här nedan lämnas därför endast ett koncentrat av de viktigaste resultaten. Det är därvid lämpligast att behandla år 1933 för sig som den period, under vilken omslaget inträffade. Ökningen av exportvärdet under 1933 i jämförelse med 1932 uppgick till 132 milj. kr., varav ett par miljoner absorberades för ökning av exportindustriernas inköp av råmaterial m. m. från utlandet. Fraktinkomsterna kunna räknas som oförändrade. Detta belopp är sålunda av samma storleksordning som de statsutgifter, vilka under motsvarande period finansierades genom lånemedel eller ianspråktagande av kapitaltillgångar. Vid en jämförelse mellan 1932 och 1933 måste man dock komma ihåg, att hela värdeökningen ej får betraktas som ett uttryck för en stegrad exportkonjunktur för vårt land, enär den långvariga konflikten inom pappersmasseindustrien icke oväsentligt nedpressade exportvärdet för 1932. Ur de synpunkter som problemet här behandlas kan man emellertid betrakta konflikten som en given faktor, vilken påverkade inkomstläget under 1932. Två av de mest betydelsefulla faktorerna för ett bedömande av de stigande exportinkomsternas samband med produktion och sysselsättning äro prisutvecklingen och förändringar i lagerhållningen. En expansion som endast hänför sig till exportvärdet och ej till kvantiteterna får nämligen ingen direkt — men eventuellt en indirekt — återverkan på exportföretagens tillverkning och arbetarnas sysselsättning. Om ökningen av de exporterade kvantiteterna helt täckes genom lagerminskning blir förhållandet detsamma. Vad först prisutvecklingen beträffar, lågo exportpriserna i genomsnitt något högre under 1933 än 1932. Vissa omständigheter orsakade dock, att exportörerna ej till fullo kunde utnyttja prisstegringen på de områden där en dylik förekom. Sålunda sålde trävaruexportörerna större delen av sin årsproduktion till det lägre prisläge, som var rådande under första delen av året, och vad pappersmasseexporten beträffar, vållade dollarkursens fall rätt betydande förluster. Man torde därför kunna betrakta värdeökningen som ett uttryck för en i det närmaste motsvarande kvantitativ stegring av exporten. Av väsentligt större betydelse för frågan om exportexpansionens återverkan på produktionen är förekomsten av stora lager inom exportindustrierna. De specialundersökningar som företagits ha givit följande resultat i avseende på lagerförändringar och exportökningens återverkan på produktion och sysselsättning. Som tidigare påpekats, avses här endast år 1933.

57 Järnmalm. Exportvärdeökning c:a 9 milj. kr. Stora lager vid 1932 års slut. Exportökningen täcktes helt och hållet genom lagerminskning. Enär man under 1932 brutit mer än man skeppat, kom brytningen under 1933 trots exportökningen att ligga väsentligt under 1932 års siffra. Sysselsättningen vid gruvorna minskades därför. Inkomstökningen för Grängesbergsbolaget, som detta år representerade så gott som hela exporten, torde huvudsakligen ha lett till en förbättring av bolagets likviditet. Mot slutet av året inträdde en ökning av brytningen vid utomstående gruvor, som något påverkade sysselsättningen vid dessa företag. Även här tycks dock export från lager ha ägt rum. Tackjärn. Exportvärdeökning c:a 7 milj. kr. Exportökningen torde till största delen ha kommit från lager och den utländska efterfrågan återverkade endast i begränsad utsträckning på produktionen. Ökningen i tillverkningen orsakades av ett stegrat behov av tackjärn vid de inhemska järnbruken, vilket icke utesluter att en exportefterfrågan indirekt gjorde sig gällande. Handelsfärdigt järn, järnmanufaktur och verkstadsprodukter. Exportvärdeökning c:a 13 milj. kr. 1 På detta område spelade lagerförändringarna ingen roll. Man kan konstatera en stegring av såväl exporten av handelsfärdigt järn som av konsumtionen inom landet på ett mycket tidigt stadium redan i slutet av 1932. Den egentliga expansionen kom dock först under sommarmånaderna 1933. En något större del av produktionen gick till direkt export år 1933 mot 1932, och exportexpansionen återverkade snabbt på produktionen. Konsumtionsökningen inom landet, som täcktes av den inhemska produktionsökningen och lämnade importen relativt oberörd, hade sin orsak i en ökad produktion inom järnmanufakturen och verkstadsindustrien. På dessa båda områden kan man räkna med en kombination av stegrad efterfrågan för export såväl som hemmamarknad, men det är omöjligt att bedöma hur mycket den ena eller andra faktorn betydde. Med hänsyn till att exporten utgör en mindre del av produktionen än avsättningen på hemmamarknaden, torde man dock kunna antaga att kvantitativt sett den inhemska konsumtionsökningen betydde mer för produktionsökningen än exportkonjunkturen men att denna på vissa områden utgjorde en verksamt bidragande faktor, kanske den dominerande. Vad sysselsättningen inom järnindustrien och verkstadsindustrien beträffar, steg denna väsentligt redan under 1933, genom en ökning både av arbetarantalet och av arbetstiden per vecka. Man kan också märka en snabb återverkan av inkomstökningen på detaljhandelsomsättningen inom de speciella järnbruksdistrikten. 1

Det bortses här från värdeminskningen för verkstadsprodukterna.

58 Trävaror. Exportvärdeökning 31 milj. kr. En betydande lagerminskning ägde rum hos de stora exportsågverken samt i ännu högre grad hos mindre sågverk och mellanhänder, vilka i regel försörja den inhemska marknaden men vid goda konjunkturer uppträda som exportörer. Återverkan på produktionen var därför relativt svag. Siffrorna över arbetarantalet visa någon förbättring fr. o. m. andra kvartalet 1933. Exportkonjunkturens återverkan på produktionen stannar dock ej vid sågverken. Den ökade försågningen medförde nämligen en stark minskning i lagren av sågtimmer och detta, liksom de stegrade framtidsförväntningarna, påverkade timmerfångsten 1933/34. Denna beräknas för exportsågverken ha varit 20 procent större än föregående vinter och för andra producenter relativt större än för dessa sågverk. Enligt fackföreningarnas siffror påverkade detta sysselsättningen bland skogsarbetarna redan under andra halvåret 1933 och samma resultat ge arbetslöshetskommissionens siffror över de hjälpsökande. Avsättningsökningen i konsumtionsaffärerna i sågverksdistrikten tyda på en rätt kraftig expansion redan under 1933, vilket skulle innebära att arbetarantalssiffrorna ge en för svag bild av sysselsättningsökningen. Orsaken härtill torde vara den, att en utökning av arbetstiden förekommit, fastän socialstyrelsens siffror på grund av ändrade redovisningsmetoder visa en sänkning. Dessutom äro uppgifterna om antalet arbetare vid småsågarna, för vilka expansionen i sysselsättningen varit relativt starkast, mindre representativa än för de större verken. Pappersmassa. Exportvärdeökning c:a 62 milj. kr. År 1933 medförde en mycket stark exportökning för såväl den kemiska som den mekaniska massan. För den kemiska massan var värdeökningen procentuellt mindre än den kvantitativa stegringen, beroende på en sänkning av priserna i sv. kr. och kursförluster på försäljningarna till Amerika till följd av dollarkursens fall. Exportstegringen 1933 berodde, i den mån den ej kan hänföras till lösandet av 1932 års arbetskonflikt, dels på det allmänna konjunkturuppsvinget, dels på en tillfällig, spekulativ lagerökning i Förenta staterna, vilket land absorberade närmare 60 procent av ökningen i de försålda kvantiteterna. Exportstegringen återverkade ej fullt på produktionen, enär lagren minskades avsevärt, men tillverkningen steg dock icke oväsentligt över 1932 års nivå. För den mekaniska massan torde lagerförändringar ha spelat mindre roll, och exportökningen motsvarade ungefär produktionsökningen. Sysselsättningen för arbetskraften påverkades enligt specialundersökningen över arbetarantalet liksom arbetslöshetskommissionens siffror över antalet arbetslösa i mycket ringa grad av produktionsstegringen, medan fackföreningsstatistiken visar någon om ock obetydlig förbättring under sista halvåret. Korttidsarbete förekom ej i denna industri under 1932 och 1933.

59 Papper och papp. Exportvärdeökning c:a 1'5 milj. kr., vilken beror på en ökning för papp med 3'5 milj. kr. och en minskning för papperet med 2 milj. kr. Den kvantitativa ökningen var dock större och, som lagerförändringar ej spela någon roll i denna industri, var återverkan på produktionen starkare än värdesiffrorna ange. Avsättningen på den inhemska marknaden visade emellertid vikande tendens, vilket delvis uppvägde verkan av exportexpansionen. Exporten betyder dock så mycket för produktionens omfattning, att resultatet blev en stegring av de tillverkade kvantiteterna. Sysselsättningssiffrorna visa ungefär oförändrat läge i fråga om antalet arbetare. Däremot utökades arbetstiden mot slutet av 1933 och sysselsättningen för de tidigare anställda steg därigenom. Ovanstående skildring av export- och produktionsutvecklingen inom exportindustrierna under 1933 ger vid handen, att värdeökningen för exporten på c:a 130 milj. kr. härrörde dels ur företagens intäkter på försäljningen av nyproducerade varor och dels ur ett frigörande genom lagerminskning av tidigare investerat kapital. Lagerminskningen torde kunna uppskattas till en tredjedel av exportvärdeökningen. Endast den förra delen av inkomstökningen kan betraktas som ett tillskott till nationalinkomsten. Härutöver diskonterade exportföretagen genom säkringskrediter en del av 1934 års exportinkomster. Genom kapitalfrigörelsen och säkringskrediterna fingo exportföretagen medel till sitt förfogande, vilka till största delen torde ha gått till återbetalande av lån eller till ökning av kassareserver. Detta bestyrkes dels av utvecklingen för bankernas in- och utlåning (se sid. 44), dels av den tidigare omnämnda undersökningen rörande industribolagens bokslut för 1933 (se sid. 26), vilken visar att exportföretagen detta år kunde minska sina främmande skulder 1 väsentligt. Särskilt gäller detta för trävaru-, pappersmasse- och pappersindustrierna, där lagerminskningen och sannolikt även säkringskrediterna togo den största omfattningen. Det andra alternativet för användningen av dessa medel — ökad reinvestering eller nyinvestering — torde ej ha utnyttjats i högre grad. Som framhålles på annat håll, har en viss reinvesteringsökning — och möjligen i enstaka fall även en ökad nyinvesteringsverksamhet — förekommit, bland annat vid sågverken och inom pappersindustrien, och den därigenom framkallade produktionsökningen för järnmanufakturen och verkstadsindustrien kan därför betraktas som en indirekt effekt av exportexpansionen. Under 1934 hade utvecklingen delvis en annan karaktär. Exportvärdeökningen uppgick detta år till 215 milj. kr. I genomsnitt lågo export1

Minskning genom uppköp av egna obligationer, som lär ha förekommit just bland dessa företag, framträder ej i denna undersökning.

priserna 7 procent högre 1934 än 1933, varför den kvantitativa ökningen knappast torde ha varit så stor som värdesiffrorna ange. Man måste vidare taga med i beräkningen att en icke obetydlig del av inkomsterna diskonterades under år 1933. Exportinkomsterna under 1933 användes emellertid delvis till förbättring av företagens likviditet. Det förelåg således möjligheter för företagen att under 1934 upptaga nya krediter eller använda sina banktillgodohavanden för investeringsändamål. Det är också troligt att dessa möjligheter, speciellt den senare, till en del utnyttjades under 1934, enär en ökad investeringsverksamhet torde ägt rum inom exportindustrien, även om den ej tog stor omfattning. Man har sålunda att göra med en försenad direkt verkan av 1933 års exportkonjunktur på produktionen inom landet och på importen, i den mån exportföretagens stegrade efterfrågan riktar sig mot utländskt järn, utländska maskiner m. m. Den under 1933 genomförda lagerminskningen medförde att exportökningen 1934 påverkade produktionen och sysselsättningen betydligt starkare än under 1933. Endast vid järngruvorna voro de ingående lagren så stora att exportökningen alltjämt, om icke helt, så dock till en betydande del, täcktes genom lagerminskning. Inom pappersmasseindustrien torde lagren ha ökats, beroende på en avmattning i försäljningarna under sommaren, och produktionen steg sålunda mer än exporten. Detsamma var förhållandet inom trävaruindustrien, åtminstone för de mindre sågarna och mellanhänderna, vilka år 1933 hade pressat sina lagertillgångar långt under normal nivå. Man kan sålunda räkna med att exporten under 1934 snabbt återverkade på produktionen inom landet och att den också svarade för en betydande del av produktionsoch sysselsättningsökningen.

III. Finanspolitiken. I avdelningen om jordbrukets inkomstutveckling har redogjorts för de verkningar den statliga stödpolitiken haft för jordbrukets inkomster och köpkraft, varför man här kan utesluta den delen av den ekonomiska politiken. Framställningen begränsas därför till den del av statens finanspolitik som hör samman med statsutgifternas finansiering med lånemedel eller ianspråktagande av kapitaltillgångar. Under budgetåret 1931/32 bestredos utgifter för kapitalökning till ett belopp av 66*6 milj. med lånemedel, varjämte 62'6 milj. disponerades ur kassafonden, sammanlagt 129'2 milj. kr. Under budgetåret 1932/33 anvisades av lånemedel till statens affärsverksamhet 47'8, till statens utlåningsfonder 11'9 och till fonden för för-

61 lag till statsverket 4*6 milj. kr. Härav användes under budgetåret 34*6, 10*9 och 4*3 milj. kr. eller sammanlagt 1+9'8 milj. kr. Dessutom inköptes aktier i L. K. A. B. för 30 milj. kr., men då dessa medel huvudsakligen torde använts för återbetalning av utländska lån och för förbättrande av bolagets likviditetsställning torde man kunna bortse härifrån. För att täcka budgetbristen och förstärka kassafonden gjordes följande transaktioner: För bostadslånefonden anvisades av lånemedel 75*5 milj. kr., vilka användes till frigörande av ett motsvarande belopp ur rusdrycksmedelsfonden. Detta belopp överfördes som förstärkning till kassafonden. Denna uppgick 30/6 1932 till 13*3 milj., förstärkning 75'6 milj., innestående 3 % 1933 58*9 milj., d. v. s. 30 milj. kr. togos i anspråk under 1932/33. Av rusdrycksmedelsfonden disponerades ytterligare 7"3 milj. kr. för löpande utgifter. Amorteringsfonden uppgick 3 % 1932 till 63*i milj. och 30 /6 1933 till 4'5 milj. Ur denna fond disponerades sålunda 58'6 milj. Summa 65'o milj. kr. I allt för budgetåret togos i anspråk lånemedel och kapitaltillgångar till ett belopp av 145'7 milj. kr. Från detta belopp måste dock dragas 4'4 milj. kr. utgörande amortering av statsskulden, varefter återstår 141's milj. kr. För budgetåret 1933/34 anvisades av lånemedel för statens affärsverksamhet 78*8 och för utlåningsfonderna 22'5 milj. Härav disponerades 48'3 och 15'8 milj. resp. eller sammanlagt 64'i milj. kr. Under »fonden för förlag till statsverket» anvisades i allt 168'i milj. kr. Härav disponerades för reservarbeten 59'o, beredskapsarbeten 2'8 samt på övriga anslag 36'7 milj. kr., eller tillsammans 98'5 milj. kr. För hela budgetåret 1933/34 erhåller man sålunda ett belopp av 162'6 milj. kr. för utgifter av här berörda slag, vilka finansierats med lånemedel. För budgetåret 1934/35 anvisade riksdagen i allt 275'3 milj. kr. (netto) a t t utgå av lånemedel. Under andra halvåret 1934 utbetalades 197 milj. kr. eller efter avdrag av anslag till fonden för statens aktier och spannmålsföreningens kredit (se sid. 30) 129 milj. kr. De här redovisade utgifterna för år 1933/34 måste dock minskas med avsättningen av skattemedel på 23'8 milj., utgörande avskrivning på kapitaltillgångarna i fonden för förlag till statsverket, med den ökning på 10'9 milj., som redovisas för kassafonden, rusdrycksmedelsfonden och fonden för statsskuldens amortering samt med 4'o milj. i amortering å statsskulden eller tillsammans 38'7 milj., varefter återstår 123'9 milj. kr. För budgetåret 1934/35 ha anvisats 36 milj. kr. av skattemedel till ovannämnda avskrivningar. De under 1933/34 redovisade utgifterna på 162'6 milj. kr. fördela sig med 74'5 milj. på juli—december 1933 och med 88'i milj. på januari—juli

1934. Om ovanstående 38'7 milj. fördelas med 19*3 milj. på vardera halvåret, erhåller man 55*2, resp. 68'8 milj. kr. Antar man vidare, att utgifterna 1932/33 fördelade sig jämnt på de båda halvåren, erhåller man till resultat, att ett belopp av 126 milj. kr. skulle kommit till användning år 1933. Motsvarande siffra för år 1934 kan (efter avdrag av 18 milj. kr. till ovannämnda avskrivning) uppskattas till c:a 200 milj. kr.1 Jämför man ovanstående utgiftssiffror med statsskuldens ökning, kommer man till följande resultat: Under budgetåret 1932/33 ökades statsskulden (inkl. riksgäldsverkets fond2) med 175 milj. kr. Om härifrån dragas de 30 milj., som tecknades i Luossavaara—Kirunavaara A. B., och 12 milj. kr. »icke utbetalda anslag av lånemedel», återstår 133 milj. kr., med vilket belopp ovanstående utgiftssumma på 145'7 milj. kr. skall jämföras. Anspråken på kapitalmarknaden motsvarade den fonderade skuldens ökning med 182 milj. kr., varav huvudparten eller 151 milj. kr. upplånades under första halvåret 1933. Under budgetåret 1933/34 ökades statsskulden (inkl. riksgälds verkets fond) med 244 milj. kr., varifrån skall dragas 107 milj. kr. »icke utbetalda anslag av lånemedel». Å andra sidan bör tilläggas anslaget på 23'8 milj. kr. för å sid. 61 omnämnda avskrivningar samt 12 milj. kr., utgörande förskott till spannmålsföreningen på det för budgetåret 1934/35 beviljade anslaget. Härefter återstår ett belopp av 173 milj. kr., som nära överensstämmer med utgiftsbeloppet på 163 milj. kr. Anspråken på kapitalmarknaden kunna mätas med ökningen i den totala fonderade statsskulden med 98 milj. kr. samt i den svävande skulden (exkl. mot Skandinaviska Kreditaktiebolagets lån svarande statsskuldförbindelser) med 2 milj. kr., d. v. s. i allt 100 milj. kr. Upplåningen fördelar sig jämnt på de två halvåren. Av vad ovan sagts torde man kunna draga den slutsatsen, att storleksordningen på de utgifter, som bestritts med lånemedel eller ianspråktagande av kapitaltillgångar, var ungefär densamma under 1932 och 1933. Först under 1934 togo utgifterna en avsevärt större omfattning. Med hänsyn till de faktorer, som verkade i depressiv riktning under 1932, torde man kunna säga, att finanspolitiken under denna period motverkade depressionen men ej hade kraft nog att höja konjunkturläget. Under 1933 hade man däremot i finanspolitiken ett stöd för de krafter, som verkade i konjunkturstimulerande riktning, och under 1934 1 Vid dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till sådana åtgärder för budgetens balansering som ianspråktagandet av två års riksbanksvinst m. m. * Häri ingå riksgäldskontorets konton för stödaktionerna till Skandinaviska Kreditaktiebolaget, Kreditkassan m. m. samt vissa medel som förvaltas av riksgäldskontoret, bl. a. statskontorets överskottsmedel.

63 torde de finanspolitiska hjälpmedlen ha tagit den omfattningen, att de utgjort en av de starkaste drivkrafterna i uppsvinget. Vid bedömandet av finanspolitikens verkningar måste hänsyn tagas till att en stor del av de statliga allmänna arbetena och anslagen automatiskt medföra utgifter från andra myndigheters eller privatpersoners sida. För budgetåret 1933/34 kan detta tillskott uppskattas till c:a 35 procent av de totala kostnaderna för de igångsatta arbetena, motsvarande c:a 55 procent av statsutgifterna. I den mån dessa belopp uppbringas lånevägen eller genom utnyttjande av kassareserver erhåller man ett ytterligare tillskott till den köpkraftsökning som statens utgiftspolitik medfört. Under alla förhållanden har detta belopp nedlagts på investeringsarbeten av olika slag, av vilka flertalet knappast skulle kommit till stånd utan statens understöd. Enligt en av socialdepartementet utförd undersökning rörande de anläggningsarbeten, som sedan Vi 1929 falla under »arbetslöshetsbudgeten», fördela sig totalkostnaderna för väg- och dikningsarbeten, vilka dominerade under tidigare år, med 23 procent på materialkostnader och 77 procent på arbetslöner. För de under 1933/34 igångsatta arbetena voro motsvarande procentsiffror 49 procent, resp. 51 procent. Denna förändring i arbetenas karaktär har medfört en kraftigare direkt inverkan på industrien genom materialbeställningar under 1933/34 än tidigare. Detta gäller verkningarna på det privata näringslivet, 1 vilka indirekt medföra ökad sysselsättning för arbetskraft. Men därjämte har ett betydande antal arbetare direkt erhållit sysselsättning vid de arbeten som med hjälp av arbetslöshetsanslaget utföras i öppna marknaden. 2 Enligt ovannämnda undersökning hade under tiden juli 1933—februari 1934 i dylika arbeten utförts 1 000 000 dagsverken (huvudsakligen skogsvårdsarbeten). Siffrorna för de efterföljande månaderna framgå av tabellen å sid. 64. Från dessa arbetens igångsättande i juli 1933 fram till oktober 1934 absorberades 40 000 arbetare; därefter ägde en minskning rum till årets slut med 7 000 man. Inom industrien torde, enligt undersökningen rörande arbetarantalets utveckling, c:a 50 000 arbetare ha funnit sysselsättning under perioden juli 1933—december 1934. Arbetslöshetskommissionens siffror visa en nedgång i antalet registrerade arbetslösa med endast 53 000 personer. Orsakerna till denna differens äro flera. För det första har man haft ett nettotillskott av ungdomar, som söka arbete efter avslutad skolgång. Detta nettotillskott kan uppskattas till 1

Härmed avses den del av näringslivet, som ligger utanför såväl den egentliga offentliga verksamheten som området för de s. k. offentliga arbeten, vilka utföras i öppna marknaden. 2 Inberäknat statsbeställningar och arbeten, utförda med hjälp av lån och subventioner, t. ex. anslaget för bostadsförbättringar på landsbygden. Siffrorna äro preliminära.

64 Mars . . . April . . . Maj . . . . Juni . . . . Juli . . . . Augusti . . September Oktober. . November December

Dagsverken

Antal arbetare1

240 000 332 000 444 000 611 000 728 000 843 000 833 000 008 000 943 000 666 000

9 600 13 300 17 800 24 500 29 100 33 700 33 300 40 300 37 700 33 300

1 Ett månatligt antal av 25 dagsverken (december: 20) anses motsvara en arbetare.

20 000 per år för den manliga befolkningen. Vidare torde en del av dem som funnit sysselsättning såväl inom industrien som vid de offentliga arbetena ej varit registrerade hos Arbetslöshetskommissionen sommaren 1933. Många yrkesskickliga arbetare anmäla sig nämligen aldrig av olika skäl. Vidare ha de offentliga arbetena antagligen absorberat en del arbetskraft, som tidigare ej var fullt arbetslös, såsom jordbruksarbetare och hemmasöner. Särskilt torde detta ha varit fallet vid byggnadsarbetena på landsbygden. Som en tredje faktor tillkommer det förhållandet, att byggnadsarbetarna, som i stor utsträckning funnit sysselsättning vid de offentliga arbetena, under konflikten ej voro berättigade till understöd och därför ej heller ingå i kommissionens siffror över antalet arbetslösa. Hänsyn måste dock tagas till att en del av de arbeten som igångsatts med statsunderstöd under alla förhållanden skulle kommit till stånd, vilket något reducerar det tillskott i sysselsättning, som ovan konstaterats som en följd av finanspolitiken. Summerar man de direkta och indirekta verkningarna av finanspolitiken, finner man att denna fr. o. m. våren 1934 torde ha spelat en betydande roll för den ökning i den industriella produktionen och i arbetskraftens sysselsättning, som ägde rum under denna tid.

IV. Penningpolitiken. Frågan om penningpolitikens inverkan på konjunkturläget tarvar ej några längre utläggningar, i all synnerhet som skildringen av utvecklingen (se sid. 40) redan givit en del synpunkter på detta problem. Denna skildring har nämligen bestyrkt de vid tidigare depressioner gjorda

erfarenheterna av svårigheten att med enbart penningpolitiska medel — räntepolitik och marknadsoperationer — stimulera till ökad kreditgivning och stegrad investeringsverksamhet. De betalningsmedel som genom riksbankens omfattande valutaköp ställts till marknadens förfogande ha efter allt att döma till stor del använts av företagen antingen till återbetalning av lån hos bankerna eller till ökning av kassareserverna och ha sålunda medfört en ansvällning av bankernas kassor och tillgodohavanden hos riksbanken. Den låga räntenivån och överlikviditeten hos bankerna ha dock icke saknat betydelse för konjunkturutvecklingen utan ha utgjort en viktig faktor i konjunkturuppsvinget. Nedpressningen av räntenivån har möjliggjort omfattande konverteringsoperationer och sänkning av räntorna på gamla lån i banker m. m. Företagen ha därigenom kunnat nedbringa sina kostnader och förbättra räntabiliteten. Detta har givetvis betydelse för företagens bedömande av framtidsutsikterna och för deras benägenhet att sätta i gång utvidgningar och nyanläggningar. Om konjunkturförbättringen skall bliva av någon längre varaktighet, fordras att en nyinvestering kommer i gång, och för en dylik utveckling är det av utomordentlig vikt att bankernas likviditet är god och räntenivån låg. Penningpolitiken har bidragit till en dylik utveckling och den har därigenom förstärkt och underlättat de expansiva tendenserna. Frågan om sannolikheten av nyinvesteringar inom den svenska industrien kan ses ur två synpunkter: »är den kapacitet företagen för närvarande ha — med hänsyn till såväl omfattningen av den möjliga produktionen som anläggningarnas modernitet — tillräcklig även för täckandet av en relativt kraftig expansion av efterfrågan?» och »är företagens finansiella ställning sådan att man vågar sig på en utvidgning av kapaciteten eller moderniseringar?» Den första frågan besvarades jakande av en industrirepresentant under en radiodiskussion våren 1934. För vissa grenar av järnindustrien är den senare frågan av vikt och den har av en av dess representanter besvarats nekande. Åtminstone måste efterfrågeökningen, enligt denna åsikt, ha hållit i sig under några år, innan problemet blir aktuellt. Problemställningarna växla också i hög grad från industri till industri, vilket bland annat framgår av att inom sågverksindustrien råvarutillgången sätter en naturlig gräns för produktionens omfattning och därigenom för nyinvesteringarna. Fixeringen av pundkursen, som varit riksbankens förnämsta penningpolitiska hjälpmedel under de senaste åren, och den därigenom framkallade stegringen av guldkurserna, har efter allt att döma varit av icke oväsentlig betydelse för utrikeshandeln. Man kan nämligen antaga, att om riksbanken låtit pundkursen falla på grund av det stora valutautbudet, skulle importen troligen ha expanderat tidigare än nu varit fallet. 5

66 En del av den efterfrågeökning som kommit den inhemska marknaden till del skulle antagligen ha överflyttats på importvaror. Härtill kommer, att om pundet fått falla, är det tvivelaktigt, huruvida våra grannländer och konkurrenter på viktiga exportmarknader skulle ha följt vårt exempel. Om så ej hade blivit fallet och konkurrensmöjligheterna sålunda minskats, hade exportexpansionen säkerligen hämmats. Vidare har pundets stabilitet medfört en trygghetskänsla inom industrien som varit av betydelse för expansionen inom landet, enär exportörerna vågat räkna på längre sikt och därför kunnat utnyttja efterfrågeökningen på de utländska marknaderna för en ökad tillverkning. Möjligheterna att säkra dollarkursen över pundet ha även medfört större stabilitet i affärerna på Förenta staterna.

Samm anfattning. Den skildring som ovan givits av konjunkturförloppet visar, att omsvängningen i konjunkturerna kom på sommaren 1933. Visserligen nådde en del sifferserier, t. ex. den industriella produktionen, sitt bottenläge redan 1932, men den förbättring, som inträffade på sensommaren, visade sig vara av tillfällig art och sammanhängde i hög grad med lösandet av arbetskonflikten i pappersmasseindustrien. Utvecklingen under hösten och vintern var oenhetlig och på nyåret 1933 var tendensen klart vikande*. Denna utveckling överensstämmer med konjunktur förloppet i vissa andra länder, ehuru uppsvinget på sensommaren 1932 på vissa håll var starkare än i Sverige och ledde t. ex. i England till en avgörande vändning i konjunkturläget. Regimskiftet i Förenta staterna i mars 1933, som där framkallade en spekulativ hausse, påverkade även läget i övriga länder. En av orsakerna härtill var den psykologiska inverkan som detta hade på företagarnas uppfattning om läget och framtidsutsikterna, vilket givetvis icke innebär att detta var den huvudsakliga orsaken till omslaget. Till vårt land tycks omslaget ha kommit något senare än på vissa andra håll. Det var först på försommaren och under tredje kvartalet 1933, som man kunde konstatera ett mera allmänt uppsving inom produktion och omsättning. Antalet arbetslösa arbetare påverkades väsentligt senare, och man kan säga att bortsett från säsongförändringarna inträdde en minskning först på hösten 1933. En av orsakerna härtill var att de industrier, som tidigare reducerat arbetstiden, först utökade denna, innan nya arbetare antogos. Förbättringen fortskred under vintern 1933/34, och med våren och sommaren 1934 tog uppsvinget en sådan omfattning, att industrien på

många områden arbetade under synnerligen goda konjunkturer. Inom flera av de viktigaste industrierna utnyttjade man den fulla kapaciteten, t. ex. inom järn- och textilindustrierna, där arbetslösheten vid årets slut var mycket låg. På andra håll har man närmat sig fullt utnyttjande av kapaciteten. Mot 1934 års slut inträdde på ett flertal områden en tendens till stagnation på den höga nivå som uppnåddes under sommaren och hösten. Det var en kombination av flera faktorer, som orsakade konjunkturuppsvinget under 1933 och 1934. De två faktorer, som i diskussionen tilldragit sig det största intresset, äro exportexpansionen och finanspolitiken. Exporten har otvivelaktigt haft en mycket stor betydelse för utvecklingen, men dock icke så stor som värdesiffran för exportökningen ger intryck av. En avsevärd del av exportökningen under 1933 kom nämligen från lager, vilket försvagade dess återverkan på produktionen. Man torde emellertid kunna räkna med att kapitalfrigörelsen genom lagerminskningen givit möjligheter till en reinvesterings-, i vissa fall t. o. m. en nyinvesteringsökning under 1934. Verkan av den goda exportkonjunkturen 1933 på produktion och sysselsättning blev därför delvis försenad och kumulerades med effekten av exportexpansionen 1934. Denna härrörde till mycket ringa del från lager och kom alltså huvudsakligen från nyproduktion. I fråga om finanspolitiken torde man kunna säga, att storleksordningen på de med lånemedel eller genom utnyttjande av kapitaltillgångar finansierade utgifterna var ungefär densamma under 1933 som under 1932. Skillnaden ligger däri, att medan finanspolitiken under 1932 endast motverkade de starka faktorer som verkade i depressiv riktning, stärkte den under 1933 de konjunkturstegrande impulserna. Under 1934 togo de statliga utgifterna emellertid en så mycket större omfattning — bland annat beroende på byggnadskonfliktens lösande — att de, i avseende på såväl de direkta som indirekta verkningarna, utgjorde en mycket betydelsefull faktor i den hastiga och vidsträckta konjunkturförbättringen. Av övriga statliga stödåtgärder medförde regleringarna inom jordbruket en expansion av jordbruksinkomsterna under 1933, i någon mån redan 1932. Prisregleringen för de animaliska produkterna hade till följd en ytterligare inkomstökning under 1934. Jordbrukarnas efterfrågan på konsumtions- och kapitalvaror ökades därigenom. För övrigt kan man under 1934 spåra verkningarna av den förbättrade köpkraften hos arbetarna, vilken följde på stegringen i sysselsättning. Härigenom spreds förbättringen till de för hemmamarknaden arbetande konsumtionsvaruindustrierna. Dessa erhöllo dessutom ett stöd genom de valutapolitiska åtgärderna, vilka ledde till en stegring i guldkurserna, och därigenom ökades dessa industriers konkurrenskraft

68 gentemot importerade varor. Man kan också konstatera en volymökning inom ett flertal av hithörande industrier redan 1933. I textilindustrien torde produktionsvolymen detta år ha legat över 1930 års nivå och under 1934 har produktionsökningen varit avsevärd. Bland de kapitalvaruproducerande industrier, som arbeta för hemmamarknaden, har järnindustrien ävenledes haft ett verksamt skydd genom växelkursernas stegring. Under senare delen av 1934, då exporten stagnerade, blev expansionen på hemmamarknaden den dominerande faktorn i konjunkturutvecklingen, icke minst till följd av högkonjunkturen i byggnadsindustrien. Penning- och valutapolitikens roll under konjunkturuppsvinget har i första hand varit att skapa det nödvändiga underlaget för en expansion av näringslivet genom låga räntor och riklig tillgång på pengar. Dessutom har valutapolitiken åstadkommit en stegring i guldkurserna, vilken haft betydelse för hemmamarknadens konjunkturer och i viss mån även för exporten. Den fixa pundkursen har därjämte bidragit till stabilare avsättningsförhållanden för våra viktigaste exportindustrier, vilket torde haft en viss stimulerande verkan på exporten. Reinvesteringen har däremot efter allt att döma ej spelat någon roll som primär faktor i konjunkturuppsvinget. Den har varit en följd av den inkomststegring — eller de inkomstförväntningar — som de övriga faktorerna framkallat. Detta gäller icke endast jordbruk, industri och handel utan även konsumtionskapitalvarorna. Det är den av konjunkturuppsvinget åstadkomna inkomstökningen — eller diskonteringen av framtida inkomster — som varit orsaken till stegringen i konsumenternas efterfrågan. Vid bedömandet av de olika faktorernas betydelse för konjunkturutvecklingen måste man taga hänsyn till, att de ej endast åstadkommit en förbättring av läget utan även motverkat en försämring. Om staten icke ingripit i fråga om jordbruket, skulle en avsevärd inkomstminskning för jordbrukarna säkerligen blivit följden. En finanspolitik, som uppfyllt det ortodoxa kravet på budgetbalansering för varje enskilt år, skulle verkat i depressiv riktning. Det är emellertid omöjligt att fälla ett kvantitativt omdöme om de motverkande faktorernas betydelse. Lika litet kan man isolera en av de konjunkturstimulerande faktorerna från de andra för att uppskatta dess verkningar, i den händelse de andra helt skulle uteblivit. Det har varit en samverkan av krafter som i viss utsträckning betingat varandra.

69 B i l a g o r

B i l a g a 1.

Exportindustriernas utveckling 1932—34. 1. J ä r n m a l m . I fråga om järnmalmen dominerar den utländska efterfrågan i så höggrad, att denna blir helt avgörande för produktionens och avsättningens omfattning. Dessutom har lagerhållningen spelat en betydande roll för produktionens utveckling under de senaste åren. E t t studium av malmmarknadens förhållanden kan i huvudsak begränsas till Grängesbergsbolaget (härmed menas såväl L. K. A. B. som T. G. O.), ty som framgår av nedanstående siffror utgjorde brytningen vid övriga gruvor endast 700 000 ton år 1932 och 650 000 ton år 1933 samt exporten 240 000 ton år 1932, 460 000 ton år 1933 och 1320 000 ton år 1934.x Redan vid 1932 års början hade malmlagren stigit till en mycket högnivå och utvecklingen fortsatte i samma riktning under första delen av detta år. Detta berodde dels på svårigheten att begränsa brytningen vid det häftiga omslaget i avsättningen under 1931, dels hängde det samman med avtalen med staten. 2 Trots de mycket låga skeppningssiffrorna under första kvartalet hölls brytningen sålunda uppe på en relativt hög nivå, vilket även framgår av sysselsättningssiffrorna. Betydelsen av de faktorer som orsakat lagerökningen avtog emellertid under senare delen av 1932 och under vintern 1932/33 förlöpte produktion och skeppning ungefär parallellt. Tendensen för exporten var emellertid stigande men för produktionen fallande, och vid denna tidpunkt skuro kurvorna varandra. På sommaren 1933 inträdde en definitiv avsättningsökning, som fortsatte i avsevärt starkare tempo under 1934, speciellt under sommaren. Sålunda lågo skeppningarna 35 procent högre under andra halvåret 1933 än under motsvarande period 1932 och 102 procent högre första halvåret 1934 än första halvåret 1933. Under andra halvåret 1934 voro 1

Av ökningen från 1933 utgör 200000 ton export av »purple ore», som tidigare ej inräknats i järnmalmen. 2 Det förtjänar omnämnas att lagren hos bolagets avnämare i utlandet även hade stigit vid denna tidpunkt till en synnerligen hög nivå, vilket givetvis påverkade skeppningsmöjligheterna under 1932.

skeppningarna ändå högre än under första halvåret. I jämförelse med samma period 1933 var stegringen 110 procent. Som synes av siffrorna hade avsättningsökningen under 1933 ingen återverkan på produktionen. Drygt hela exportökningen kom nämligen ^ från lager. Som man föregående år hade brutit mer än man exporterat, undergick produktionen en stark reduktion i jämförelse med 1932, vilket även påverkade arbetslöshetsläget. Under 1934 var exportökningen däremot så stor, att den kunde påverka brytningen, trots att lagren samtidigt kraftigt minskades. Dessa hade vid 1934 års slut nedbringats till en. avsevärt lägre nivå än vid 1933 års ingång, vilket är av betydelse ej endast för bolaget med hänsyn till dess likviditet utan även ur sysselsättningssynpunkt. Man kan nämligen räkna med, att när lagren närma sig normal storlek, kommer en fortsatt ökning av skeppningarna att få en större inverkan på brytningen än som varit fallet 1934, då skeppningarna alltjämt voro avsevärt större än brytningen. Man måste även taga hänsyn till det nya avtalet med staten, som hämmar lagerminskningen, så länge skeppningarna av Lapplandsmalm ligga under en årskvantitet av 4 milj. ton. Vad övriga svenska gruvor beträffar, minskades brytningen under 1933, men då en del nedlagda gruvor kunde återupptaga driften mot årets slut, torde man kunna räkna med en produktionsstegring under 1934. Delvis är detta en reflex av expansionen inom den inhemska industrien, men, som framhålles i annat sammanhang, har den tekniska utvecklingen lett till en betydligt svagare ställning än tidigare för dessa gruvor i deras egenskap av leverantörer till den inhemska järnindustrien. Även en mycket kraftig expansion inom järnindustrien leder sålunda till en, kvantitativt sett, betydligt mindre ökning i efterfrågan på malm. Möjligheterna till ökad export torde därför ha varit en kraftigare impuls än avsättningsökningen inom landet, men även för dessa gruvor torde gälla att exportökningen, åtminstone år 1933, till en betydande del medförde en lagerminskning i stället för en motsvarande produktionsökning. Lagren torde dock ej ha varit stora. Under 1934, speciellt under andra halvåret, inträdde en mycket kraftig exportökning. Värdet av den svenska malmproduktionen uppskattades år 1932 till 27'o milj. kr. och år 1933 till 21'4 milj. kr., sålunda en nedgång med drygt 20 procent. Exportvärdet ökades däremot från 25'4 milj. kr. till 34*5 milj. kr. eller med c:a 35 procent. Detta betyder en nedgång i nationalinkomsten men ett samtidigt frigörande av en tidigare investering och en inkomstökning för gruvindustrien, vilken användes till förbättrande av dess likviditet. Exportökningen under 1934 utgjorde icke mindre än 3 700 000 ton eller 118 procent och, om man antar oförändrade exportpriser (i sv. kr.), skulle man erhålla ett exportvärde av c:a

71 Brytning och export av järnmalm. Arssiffror. 1 000 ton. Export

Brytning Total 1932 1933 1934

L. K. A. B. T. G. 0.

Total

L. K. A. B. T. G. 0.

2 590 2 042 3 664

2 219 3 151 6 861

1 976 2 688 5 541

3 299 2 699

Ii. K. A. B:s ocli T. G. 0:s brytning och export av järnmalm. Kvartalssiffror. 1 000 ton. Brytning

Export

Sysselsätta, enl. fackför. %x

IV

757 730 520 583

435 431 603 507

632 62'5 61"9 61"7

1933: I II III IV

538 577 500 427

542 646 790 710

60-0 60-0 60'7 67'4 2

1934: I II III IV

561 896 870 1 337

751 1 644 1 680 1 466

61*2 69"5 74*0 73'9

1932: I II

ni

1 s

I medeltal för kvartalet. Ökning i antalet redovisade medlemmar.

75 milj. kr. Med ledning av Granges!jergsbolagets siffror för brytningen torde man kunna räkna med en total brytning av minst 4500 000 ton, vilket vid oförändrat prisläge skulle motsvara ett värde av c:a 35 milj. kr. Man skulle sålunda ha att räkna med en motsvarande ökning av nationalinkomsten och ett fortsatt frigörande av investerade medel genom den starkare exportvärdeökningen. 2. J ä r n b r u k e n o c h j ä r n m a n u f å k t u r e n . Järnindustriens bottenläge nåddes redan under tredje kvartalet 1932. Såväl produktionen av tackjärn som av smältstycken och göt samt av handelsfärdigt järn visa nämligen minimisiffror för detta kvartal. Den

förbättring, som kan inregistreras för de efterföljande tre kvartalen, var ej stor, men den förde i alla fall produktionen upp på en något högre nivå under första halvåret 1933 än under motsvarande tid år 1932. Med sommaren 1933 kom omslaget, som för denna industri var mycket kraftigt. I jämförelse med 1932 steg sålunda produktionen av tackjärn år 1933 från 265 000 ton till 323 000 ton ( = 22 procent), av smältstycken och göt från 537 100 ton till 641 900 ton ( = 20 procent) och av handelsfärdigt järn från 386 900 ton till 465 400 ton ( = 20 procent). Under år 1934 har expansionen fortsatt i ännu starkare tempo: för tackjärn till 522 800 ( = 62 procent), smältstycken och göt till 874 200 ( = 36 procent) och handelsfärdigt järn till 623 200 (= 34 procent). För de två sista kategorierna svarar andra kvartalet 1934 för den största produktionsökningen, medan tackjärnstillverkningen stigit mer kontinuerligt. Produktionen av handelsfärdigt järn låg under fjärde kvartalet något under den nivå, som uppnåddes under tredje kvartalet. Om man vill undersöka, i vilken mån produktionsökningen varit orsakad av en stegring i den utländska eller inhemska efterfrågan, kan man begränsa sig till tackjärnet och det handelsfärdiga järnet. Produktionen av smältstycken och göt stannar nämligen till övervägande del inom landet. Visserligen kan man märka en starkare stegring för exporten än för produktionen, men exportens andel utgör endast 1—2 procent, och en utländsk efterfrågeökning har sålunda minimal betydelse för produktionsutvecklingen. Indirekt, via produkterna, spelar naturligtvis den utländska efterfrågan en större roll, men i detta sammanhang kan man bortse från detta mellanstadium i produktionen. Produktionsökningen för tackjärnet under 1933 med 58 300 ton motsvaras av en exportökning från 32 300 ton till 68 400 ton eller med 36 100 ton. (Härav utgör exportökningen på Japan 25 procent.) Ser man närmare på produktionssiffrorna, finner man emellertid, att produktionsökningen faller på Stockholms, Södermanlands och Kopparbergs län, och man torde knappast taga miste, om man hänför ökningen till Herräng, Oxelösund och Domnarvet, vilka huvudsakligen tillverka tackjärn för den inhemska marknaden. Gjuteritackjärnet utgör också 34 000 ton av ovanstående 58 300 ton. Detta betyder att exportökningen till största delen skulle ha kommit från lager och att den utländska efterfrågan sålunda endast i begränsad utsträckning återverkat på produktionen. Under senare delen av 1934 avstannade visserligen stegringen i exporten, som dock höll sig uppe på den nivå, som uppnåddes under sommaren. Den synnerligen starka produktionsökningen för tackjärnet under 1934 torde till en del ha berott på att lagren av exporttackjärn minskats så avsevärt, att produktionen började påverkas av exportstegringen. Exporten av ferrolegeringar, som till värdet väsentligt överstiger

exporten av tackjärn, ökades under 1933 med 7 300 ton eller med icke mindre än 50 procent. Då produktionen samtidigt ökades med endast 5 000 ton, måste en del av exportökningen ha kommit från lager. Man torde emellertid kunna räkna med en relativt kraftig återverkan från exporten på produktionen, enär större delen av produktionen exporteras. Det tackjärn, som användes inom landet, går dels till gjuterierna och dels till järnbruken för vidare förädling till kvalitetsstål och övrigt handelsfärdigt järn. Då vår export av tackjärnsgods är relativt obetydlig, torde produktionsökningen på detta område, som uppgick till c:a 7 procent, huvudsakligen ha berott på en ökad efterfrågan inom landet. Vid bedömandet av tackjärnsproduktionens samband med handelsjärnhanteringen måste ihågkommas, att tackjärnets betydelse som råmaterial numera minskats på grund av den tekniska utvecklingen, som möjliggör att skrot i stor utsträckning kan ersätta tackjärnet. Återverkningarna av en expansion inom järnindustrien på tackjärnstillverkningen bli därför numera svagare än tidigare var fallet (det beräknas att f. n. c:a 20 procent av råmaterialet utgöres av tackjärn; denna proportion kan dock förskjutas, om skrotpriset stiger avsevärt mer än tackjärnspriset). Vidare importeras en del av tackjärnet (det importerade tackjärnet går även till gjuterierna) liksom skrotet, och expansionen inverkar sålunda icke endast på den inhemska produktionen utan även på införseln. Tackjärnsimporten har också stigit från 39 600 ton år 1932 till 46 600 ton år 1933 och 81 400 ton 1934. För skrot av smidbart järn äro motsvarande siffror 53 900, 59 400 och 95 600 ton. Som ovan nämnts, utgjorde produktionsökningen för det handelsfärdiga järnet 20 procent år 1933, vartill kom en importökning med endast 1 procent. Exportökningen uppgick emellertid till 23 procent, medan den inhemska konsumtionen stannade vid 13 procent. Man kan härav draga den slutsatsen att den utländska efterfrågan inverkade relativt starkare på produktionen än den inhemska efterfrågan, men att denna senare påverkade produktionen avsevärt mer än importen. Av den totala produktionsökningen på 78 000 ton föll 57 000 ton på inhemsk konsumtion och 21 000 ton på export. Att importökningen ej blev större än 1 procent, berodde bland annat på konflikten inom byggnadsindustrien, som orsakade en kraftig minskning under 1933 av importen av byggnadsjärn. Under 1934 hade utvecklingen en något olika karaktär. Ökningen för produktionen utgjorde 34 procent. Importen steg emellertid med icke mindre än 94 procent. Exportökningen utgjorde 30 procent och stegringen för konsumtionen inom landet 54 procent. Härav följer att konsumtionen inom landet måste ha stigit kraftigare än exporten, och att den även i något högre grad påverkade produktionen speciellt under andra halvåret. Expansionen inom landet framkallade en avsevärd im-

port, som under fjärde kvartalet uppnådde och översteg 100 000 ton, samtidigt som produktionen stagnerade vid den höga nivå, som uppnåtts under tredje kvartalet. I absoluta-tal var produktionsökningen 157 800 ton, varav 34 300 ton föll på exporten och 123 500 ton på avsättningen inom landet. Att järnverken ej förmådde tillgodose hela det ökade behovet inom landet berodde på flera omständigheter. Järnbruken arbetade redan i slutet av 1933 så nära gränsen av sin kapacitet, att en hastig expansion måste komma att utlösa en importökning. Vidare medförde byggnadsverksamhetens återupptagande en avsevärd stegring av importen av byggnads järn, liksom de goda konjunkturerna inom varvsindustrien orsakade en importökning för plåtar. En avsevärd del av importökningen föll just på dessa två varukategorier, vilka till största delen införas från utlandet. En tredje omständighet tillkom emellertid, nämligen prisförskjutningar. De svenska järnverken ökade nämligen sina priser från 1933 till 1934 med 20 procent på grund av stegrade råmaterialkostnader, medan de på den svenska marknaden konkurrerande utländska järnverken, huvudsakligen verk i Tyskland, Luxemburg, Belgien och Frankrike, bibehöllo priserna oförändrade. De kunde därför underbjuda de svenska verken, speciellt då det gällde enklare kvaliteter. Typisk för denna dumping är den starka importstegringen för valstråd, som tidigare infördes i mycket obetydliga kvantiteter, men för vilken införseln under 1934 utgjorde 35 361 ton. Man torde kunna uppskatta årskonsumtionen av handelsjärn år 1934 till c:a 800 000 ton, nettoimporten till c:a 175 000 ton och produktionen till c:a 625 000 ton. Exporten utgjorde ungefär V* av produktionen. Vid bedömandet av exportens betydelse för produktionen av handelsfärdigt järn kan man emellertid ej stanna vid de direkta verkningarna utan måste även ta hänsyn till järnmanufakturens 1 utveckling. De preliminära produktionssiffrorna visa att en kvantitativ expansion ägde rum på vissa områden redan under 1933. Denna ökning gällde dock i de flesta fall exportvaror, med undantag för vissa manufakturvaror för jordbrukets behov, och motvägdes av en minskning i tillverkningen av byggnadssmide. Produktvärdet undergick endast en obetydlig ökning med c:a 2 procent från 83 milj. till 85 milj. kr. Samtidigt ökades exportvärdet med 20 procent från 19 milj. till 23 milj. kr. och minskades importvärdet från 8 milj. till 7 milj. kr. Detta innebär att värdet av den inhemska konsumtionen undergick en minskning och att det var genom exportökningen som produktionen kunde hållas uppe på ungefär 1

Gränserna mellan handelsfärdigt järn, järnmanufaktur och verkstadsprodukter äro givetvis svävande, men det har så långt möjligt iakttagits att produktions- och utrikeshandelssiffrorna böra vara jämförbara. I allmänhet ha färdiga produkter som tillverkas vid järnbruken förts till handelsfärdigt järn.

75 oförändrad nivå. Avsättningsökningen på hemmamarknaden för vissa produkter kan efter allt att döma förklaras med jordbrukets ökade köpkraft. Då inga produktionssiffror föreligga för 1934, kan man ej bedöma utvecklingen i detta avseende. Troligt är dock att med fortsatt reinvestering inom jordbruket och byggnadsverksamhetens återupptagande järnmanufakturens avsättning ökats avsevärt. Exporten låg under år 1934 c:a 15 procent högre än under 1933. Som en sammanfattning kan man säga att exportkonjunkturen under 1933 hade en begränsad direkt inverkan på tackjärnsproduktionen, enär utförseln delvis gick från lager, och att produktionsökningen till huvudsaklig del absorberades av hemmamarknaden. En större del av det handelsfärdiga järnet gick detta år till export, medan konsumtionsökningen huvudsakligen täcktes av den inhemska produktionsökningen, lämnande importen relativt oberörd. Exportexpansionen inom järnmanufakturen var detta år även större än produktionsökningen och någon avsättningsökning förelåg ej på den inhemska marknaden. Det är givetvis ytterligt svårt att avgöra, vilken betydelse exportexpansionen haft för järnindustrien, om man tar hänsyn till de direkta och indirekta verkningarna genom den vidare bearbetningen av mellanprodukterna. Med hänsyn till att exporten torde utgöra en mindre del av produktionen än avsättningen på hemmamarknaden, även om man tar hänsyn till förädlingen, torde man nog få draga den slutsatsen, att rent kvantitativt sett den inhemska konsumtionsökningen i högre grad än exportkonjunkturen haft betydelse för produktionsökningen, men att den senare utgjort en verksamt bidragande faktor, på vissa områden kanske den dominerande. Några mer bestämda slutsatser kan man dock ej draga. Under år 1934 (möjligen redan under senare delen av 1933) ökade den inhemska marknaden i betydelse, medan exporten visade en tendens att stagnera på den nivå som uppnåddes under senare delen av 1933. Å andra sidan drev efterfrågeökningen inom landet fram en starkt ökad import av såväl råmaterial som halvfabrikat, vilken import gynnades av vissa prisförskjutningar. Konsumtionen inom landet var rekordartat hög och den inhemska avsättningen var den avgörande faktorn för konjunkturutvecklingen. Tackjärnsexportens värde (inräknat gjutgods och ferrolegeringar), som minskades under 1932 i jämförelse med 1931 till följd av det fortgående prisfallet, ökades under 1933 från 11/7 milj. kr. till 18*9 milj. kr., trots att prisfallet fortsatte ända fram till hösten och därigenom medförde en sänkning av medelpriset för året. Värdestegringen är sålunda att hänföra till kvantitetsökningen. Även värdet av den övriga järnexporten (inkl. järnmanufakturen) steg från 75*9 milj. kr. till 88'7 milj. kr. Den totala värdeökningen blev sålunda 20'o milj. kr. eller 23 procent, varav

76 Produktion, import ocb export av råmaterial. Ton. I m p o r t

P r o d u k t i o n Tackjärn 1932: I . . . .

Ferrolegeringar

E x p o r t

Tackjärn

Ferrolegeringar

Skrot 1

Tackjärn

Ferrolegeringar

Skrot 1

3 100 7 500 11200 17 8 0 0

400 6 300 1 5 0 0 18 6 0 0 1 4 0 0 15 8 0 0 500 13 200

5 100 7 700 7 600 11800

2 800 2 600 4 000 6 300

600 600 900 700

39 6 0 0

3 800

53 900

32 300

15 7 0 0

2 800

9 400 9 300 11400 16 5 0 0

200 2 200 7 0 0 12 0 0 0 1 100 22 4 0 0 1 4 0 0 22 800

12 8 0 0 18 6 0 0 19 1 0 0 17 9 0 0

4 500 5 000 7 600 6 000

1900 1 100 700 1 100

68 4 0 0 23 000

4 800

III . . IV. . .

76 600 62 4 0 0 54 300 71400

Summa

264 800

1933: I . . . . III . . IV. .

70 300 77 8 0 0 77 200 95 100

Summa

3 2 3 100 22 4 5 3 46 600

3 400

59 4 0 0

11500 16 7 0 0 21 100 32 100

2 500 4 100 1500 2 300

8 2 0 0 16 5 0 0 2 2 1 0 0 19 0 0 0 2 7 6 0 0 19 7 0 0 37 7 0 0 2 0 4 0 0

4 100 6 000 5 300 4 600

700 700 700 1000

10 4 0 0

95 600

20 000

3 100

II . . .

II . . .

1934: I . . . . 113 800 II . . . 128 800 I I I . . 133 600 I V . . . 146 600 Summa 1

522 800

Skrot av sm idbart järn

17 3 8 8

75 6 0 0

Övrigt .skrot ingå r i tackjä rn.

en mindre del härrörde från lagerminskning. För 1934 kan man räkna med avsevärt större exportinkomster för järnindustrien både på grund av i genomsnitt större kvantiteter och höjda priser. Exportvärdet för gruppen »oädla metaller och arbeten därav» uppgick för år 1934 till 197 milj. kr. Om man antar att 4/s av värdet faller på järn och järnvaror, skulle man komma upp till ett exportvärde av c:a 160 milj. kr. för 1934 ( = + 49 procent). Hänsyn måste dock även tagas till den för järnindustrien avsedda importen av råmaterial och halvfabrikat. Att ur importvärdet skilja ut vad som kan anses gå till järnindustrien, inkl. manufakturen, för vidare bearbetning från det som går till övriga konsumenter är omöjligt, men om man tar ut tackjärn (inkl. ferrolegeringar) och skrot samt tråd-, band- och fason järn erhåller man en ökning av importen från 6*5 milj. kr. år 1932 till 8'6 milj. kr. år 1933, eller med 2"i milj. kr. (= 33 procent). Importökningen år 1934, som kraftigt påverkade här omnämnda varukategorier, 1 torde ha medfört en avsevärd steg1 Sålunda steg importkvantiteten av tackjärn m. m. med 71 procent och av tråd-, bandoch fasonjärn med 49 procent.

77 Produktion och export av smältstycken och göt. Ton.

1932: I II III IV Summa 1933: I II TTT IV . . Summa 1934: I . . . . TT III IV Summa

Produktion

Export

Netto

137 6 0 0 143 500 119 800 135 700

1000 600 1 100 2 500

136 600 142 900 118 700 133 200

5 3 7 100

5 200

140 800 139 6 0 0 168 200 191900

800 900 2 800 3 500

140 000 138 700 165 400 188 400

641 900

8 000

633 950

192 3 0 0 214 500 227 500 239 800

2 100 3 400 4 500 3 500

190 200 211100 223 000 236 300

874 200

13 500

860 700

Anm . Produktion av Ordinära göt: jan.—j uni 1933: 179 700; 1934: 233 400 Kvalitetsgöt: » » » 96 500; » 165 300 Ordinära göt: juli—clec. 1933: 218100; 1934: 223 700 Kvalitetsgöt: » » » 135 500; )> 235 400 Årssiffrorna stämma <;j alltid med kvartals siffrorna på grund a\ justeringar.

ring av industriens utgifter för råvaruimporten. Produktionsökningen har också automatiskt medfört en stegring av importen av kol, vilken dock ej kan beräknas för varje industrigren särskilt. Värdeökningen för produktionen kan för år 1933 uppskattas till c:a 11—12 procent, d. v. s. något lägre än för kvantiteten. Under 1934 torde värdestegringen ha varit avsevärt större på grund av den starka ökningen i de producerade kvantiteterna jämte de vidtagna prishöjningarna. Detta gäller endast bruttoinkomsten; hur nettoinkomsten utvecklats beror på produktionskostnaderna, men ur här behandlade synpunkter upptages ej denna fråga. Nästa fråga är i vilken grad och hur snabbt produktionsökningen återverkat på arbetarnas inkomster och köpförmåga. Enligt undersökningen rörande arbetarantalet sjönk detta sakta under hela 1932 och minimum uppnåddes i december detta år. Under första kvartalet 1933 inregistrerades en förbättring, som dock ej förde antalet upp till samma

Produktion, import och export av handelsfärdigt järn. Ton.

1932: I II III IV Summa 1933: I II III IV Summa 1934: I II III IV Summa

Produktion

Import

Export

Konsumtion

100 900 96 600 89 300 100 100

46 800 43 800 36 300 38 300

21 700 22 600 20 400 28 000

126 000 117800 105 200 110 400

386 900

165 200

92 700

459 400

102 500 102 100 123 200 137 400

39 900 42 600 43 100 40 800

118400 120 800 133 800 144 800

465 400

166 400

24 000 23 900 32 500 33 600 114 000

517 800

139 500 154 100 165 300 164 100

49 000 86 800 86 400 101200

32 700 40 400 37 300 37 900

155 800 200 500 214400 227 400

623 200

323 400

148 300

798 300

nivå som motsvarande kvartal 1932. Därefter kan man konstatera en kontinuerlig förbättring under hela 1933 och en fortgående synnerligen kraftig ökning under 1934. Om man räknar med 15 procent representativitet för här redovisade siffror, skulle 7 500—8 000 arbetare ha absorberats av järnbruken sedan årsskiftet 1932/33 och c:a 5 800 sedan årsskiftet 1933/34. Fackföreningarnas siffror följa samma gång, ehuru fluktuationerna äro mera framträdande. Redan 1933 finner man sålunda en icke obetydlig stegring i antalet sysselsatta arbetare. Den totala sysselsättningen ökades dock avsevärt mera på grund av korttidsarbetets stora betydelse vid järnbruken. I november 1932 utgjorde antalet arbetstimmar per vecka nämligen 39'5 och i november 1933 hade denna siffra stigit till 46, d. v. s. med 16 procent. Arbetarantalets stegring var samtidigt c:a 5 procent (enligt fackföreningsstatistiken icke mindre än 18 procent, men då antalet i denna statistik medtagna arbetare steg från 19 908 i mars till 22 421 i april 1933 torde arbetslöshetsprocenten i november 1932 och november 1933 knappast vara jämförbara), vilket torde få betraktas som en minimisiffra. Sysselsättningsökningen torde därför ha utgjort mer än 20 procent. Produktionsökningen under 1933 tog sig sålunda uttryck i en stegrad sysselsättning för de tidigare anställda, och först under senare delen av detta år, då arbetstiden närmade sig det normala, började de arbetslösa finna sysselsättning i större omfattning.

79 Sysselsättning vid | ä r n b r n k e n .

Arbetarantal 1

Sysselsättning enligt fack för. %

Socialstyrelsens konditionssiffra

Omsättning i konsumtionsföreningar under kvartalet 1000 kr.

1932: I II III IV

20 205 19 587 19 350 19 142

76'5 77'4 74o 67-9

1'95 1*84 1'86 1'95

2 110 2 289 2 399 2 678

1933: I II III IV

19 367 20 637 20 828 20 307

78*1 87'9 2 87"6 86'7

2"l0 2"70 3*33 3'51

2 088 2 414 2 517 2 849

1934: I II III IV

22 840 23 936 23 815 24 694

89'3 94'4 95"o 92 - 6

3*95 3"99 4 13

2 444 2 763 2 733 3 098

Vid slutet av kvartalet

1 2

4'oi

För järnbruken och j ärnmanuf akturei\ sammanslagna ä r representativitetsgraden 70-75 %. Ökning i antalet re dovisade medlemr aar.

Inkomstökningen från november 1932 till november 1933 kan dock ej uppskattas till 20 procent, enär de arbetslösa haft understöd och arbetsinkomster av det ena eller andra slaget och enär det i november 1933 alltjämt fanns ett stort antal arbetslösa. C:a 15 procent inkomstökning torde dock ej vara osannolik. Jämför m a n år 1933 med år 1934, finner man en ökning av antalet arbetare från 1933 till 1934 (i genomsnitt per år) med 17 procent. R ä k n a r man med en samtidig stegring i arbetstiden med 5 procent, vilket torde vara minimum med hänsyn till övertidsarbete, blir sysselsättningsökningen 23 procent. Inkomstökningen torde k u n n a uppskattas till 20 procent. M e d ledning av Kooperativa förbundets undersökning k a n m a n jämföra denna inkomstökning med detaljhandelsomsättningen. I typiska järnbrukskommuner steg omsättningen, beräknad enligt de metoder som angivas å sid. 35, från 9 476 000 kr. år 1932 till 9 868 000 kr. år 1933 ( + 4 procent) och till 11038 000 år 1934 ( + 12 procent). R e d a n andra k v a r t a l e t 1933 visade en stegring i jämförelse med samma kvartal 1932. Utvecklingsgången för detaljhandeln överensstämmer sålunda väl med sysselsättningen och inkomstökningen, vilket visar en snabb återverkan av denna på konsumtionen. A t t stegringsprocenten varit lägre för konsumtionsföreningarnas omsättning är naturligt, enär nödvändighetsvarorna, för vilka efterfrågan är relativt stabil, väga tyngre i affärernas

omsättning än i konsumtionen. Vidare måste hänsyn tagas till att under den första tiden av en inkomstökning en del av inkomsten torde åtgå till avbetalning på skulder, resterande skatter m. m. och att, när inkomststegringen blir mer varaktig, efterfrågan torde förskjutas till förmån för konsumtionskapitalvaror av den art, som konsumtionsföreningarna ej föra, samt till nöjen m. m. Man torde emellertid av föreliggande material kunna draga den slutsatsen, att konjunkturförbättringen inom järnindustrien snabbt återverkat på de anställdas inkomster och konsumtionsefterfrågan. En viktig orsak härtill är den, att lagerhållning knappast förekommer inom denna industri och att lagerförändringar sålunda ej spelat någon större roll för utvecklingen.

3. Verkstadsindustrien. Verkstadsindustrierna äro i mycket olika grad beroende av utländsk efterfrågan för sin produktion. Mellan kullagerindustrien, som före krisen exporterade 80—90 procent av sin produktion, och automobiloch cykelindustrierna, som avsatte en lika stor del av sin tillverkning på hemmamarknaden, finner man en rad industrier med växlande exportandel. För hela verkstadsindustrien beräknades exporten före omslaget utgöra c:a l/é av produktionen. Det är därför givet att en väsentlig exportminskning eller -ökning kan få stor betydelse för industriens sysselsättning. Med den mångfald av produkter som industrien omfattar är det emellertid ogörligt att erhålla ett helhetsintryck av utvecklingen, utan man måste nöja sig med att undersöka några viktigare grenar. Det kan emellertid nämnas, att exportvärdet för de varugrupper som närmast äro att hänföra till denna kategori minskades från 150-o milj. kr. år 1932 till 133'e milj. kr. år 1933, eller med 11 procent. Huvudparten av denna minskning faller dock på fartygsexporten, som var rekordartat stor år 1932. Vid en jämförelse med produktionen torde man därför kunna räkna med ett oförändrat exportvärde. Redan under andra halvåret 1933 inträdde emellertid en avsevärd förbättring, som fortsatte under 1934. Exportvärdet för första halvåret 1934 uppgick nämligen till 91*8 milj. kr. och för andra halvåret till 92*o mot 59'o milj. kr. för första och 74*6 milj. kr. för andra halvåret 1933. Exportexpansionen tycks sålunda ha avstannat under senare delen av 1934. Detta beror dock delvis på en synnerligen stor fartygsexport under årets första månader. Exportvärdet för övriga verkstadsprodukter steg nämligen från 71'2 milj. kr. under januari—juni till 82*8 milj. kr. under juli—december 1934. I vidstående tabell anges exportvärdet halvårsvis för några av de för exporten viktigaste verkstadsprodukterna (i milj. kr.).

81 Export av verkstadsprodnkter. Milj. kr. Kul- o. rul lager

GeneraMotorer torer o. el. motorer

Separatorer

Telefon- Fraktfaro. telegraf- tyg över 40 ton apparater

I—II III—IV

12'7 12l

3'5

3'e

7'6 10'2

4*2 6'6

4'o 3'i

14"3 11*5

1933:

I—II III—IV

8"6 10a

4'o 4-8

Ti 10*8

6'6 5'7

2'5 2 i

3'6 9'i

1934:

I—II III—IV

12/9 154

5i 4'9

10-G 12'2

5'7 5'9

Vi 4'6

20*6 9"i

1932:

Med undantag för kullager samt telefon- och telegraf apparater, steg den utländska efterfrågan under 1933. Varvsindustrien visade visserligen en tillbakagång, men detta betyder ej en motsvarande minskning i efterfrågan utan beror på att leveransen av fartygen kom att äga rum först i början av 1934. I genomsnitt torde varvens sysselsättning ha varit god under 1933. Den förbättring som inträdde under 1933 var emellertid så liten, att man torde kunna draga den slutsatsen att expansionen inom utrikeshandeln kom denna näringsgren till godo först under 1934, då uppsvinget tycks ha varit genomgående med undantag för separatorindustrien. Telefonindustrien hade trots exportökningen under andra halvåret 1934 ej ännu vid 1934 års slut kommit upp till 1932 års nivå. Produktionsstatistiken för år 1933 visar en nedgång i värdet sedan år 1932. Detta beror dels på en kraftig reduktion av varvsindustriens produktvärde (se ovan) och dels på byggnadskonflikten, som påverkade vissa hithörande verkstäders sysselsättning. För den återstående delen av industrien kan man konstatera en produktionsökning med ett par procent, och då exportvärdet kan anses ha varit oförändrat, skulle man kunna uppskatta avsättningsökningen på hemmamarknaden till c:a 5 procent. Denna ökning är att tillskriva en stegrad reinvestering. Tidigare har påpekats att en dylik reinvestering förekommit inom jordbruket samt vissa industrier. Vad verkstadsprodukterna beträffar, torde den relativt starkaste efterfrågeökningen ha kommit från allmänheten, som efter allt att döma ökade sina inköp av konsumtionskapitalvaror redan under 1933. Avsättningen på hemmamarknaden av personautomobiler, radioapparater och dammsugare torde nämligen ha stigit under detta år med c:a 10 procent och av velocipeder med ej mindre än 33 procent. Då importen genomgående var mindre år 1932, kom denna 6

82 Sysselsättning inom järnmannf åktur och mekaniska verkstäder. A r b e t a r a n t a l Mek. verkstäder inkl. järnmanufaktur

Skeppsvarv

El. mek. ind.

Summa

Enl. fackfören.-statistiken %

1932: I II III IV

34 315 33 656 32 632 32 043

3 879 3 921 3 694 3 230

6 650 6 481 6 581 6 547

44 844 44 058 42 907 41 820

74'o 76'7 76'4 70'8

1933: I II III IV

32 068 32 883 33 381 34 600

3 900 4 517 4 671 4 199

6 227 6 282 6 388 6 237

42 195 43 682 44 440 45 036

72'7 76"5 78 - 4 74'6

1934: I II III IV

36 466 39 709 41 878 42 812

4 674 4 891 5 196 4 961

6 158 6 532 6 997 7 061

47 298 51 132 54 071 54 834

79'7 87'o 89'5 86'8

1 Representativitetsgrad (exkl. järi imanufaktur) c :a 55 %.

avsättningsökning den inhemska produktionen till godo. Då några produktionssiffror ännu ej föreligga för år 1934, kan man ej bedöma utvecklingen på hemmamarknaden under detta år. Hur export- och produktionsökningen återverkat på sysselsättningen framgår av ovanstående tabell. För mekaniska verkstäderna inträdde förbättringen under tredje kvartalet 1933 och har sedan dess fortgått kontinuerligt. Vid utgången av år 1934 låg arbetarantalet c:a 30 procent högre än vid halvårsskiftet 1933. Den goda arbetstillgången vid skeppsvarven framgår av de relativt höga siffror som redovisas redan i början av 1933, medan de tryckta konjunkturerna inom vissa delar av den elektromekaniska industrien, som starkt påverkas av telefonindustriens läge, ger sig tillkänna i ett sjunkande arbetarantal ända fram till andra kvartalet 1934. Fackföreningarnas statistik visar en tämligen god överensstämmelse med uppgifterna över arbetarantalet, ehuru säsongfluktuationerna framträda starkare. Den verkliga sysselsättningsökningen har emellertid varit större än som framgår härav, enär korttidsarbete tidigare tillämpats inom industrien. Ökningen i arbetstiden per vecka mellan november 1932 och november 1933 uppgick nämligen till c:a 9 procent. Man torde kunna

83 räkna med att åtminstone inom järnmanufakturen, de mekaniska verkstäderna och varven arbetstiden utsträckts ytterligare sedan november 1933 och att under sista kvartalet 1934 övertidsarbete förekommit i betydande utsträckning. På många håll har det t. o. m. varit svårt att anskaffa nödigt antal kunniga arbetare, medan ett överskott av mindre kvalificerad arbetskraft alltjämt torde ha förelegat.

4. Trävaror. Med hänsyn till exportens dominerande betydelse för den svenska trävaruindustrien är det givet, att dess uppsving till avgörande del framkallats av den utländska efterfrågans tillväxt. Det var under de första månaderna år 1933 som den började göra sig märkbar. Under 1932 hade priserna på trävaror varit stadigt om än långsamt fallande. En beräknad genomsnittsnotering låg vid 1933 års ingång c:a 13 procent lägre än tolv månader tidigare. Vid slutet av juni 1933 hade detta prisfall kompenserats av en lika stor prisstegring. I samband med konflikten mellan Storbritannien och Ryssland, som tillfälligt hejdade de ryska försäljningarna i förstnämnda land, inträffade en kraftig prishöjning. Vid årets slut låg prisnivån c:a 33 procent högre än vid dess början. Under 1934 har prisläget varit utomordentligt stabilt, men en viss avmattning ägde rum mot årets slut. En stor del av prisstegringen under 1933 kom emellertid ej de svenska exportörerna till godo, då försäljningarna som vanligt ägde rum i större utsträckning- före midsommar än efter. Med hänsyn till deras tidsfördelning kan man beräkna, att det genomsnittspris de svenska exportörerna erhöllo under år 1933 låg ungefär 8 procent högre än under det föregående året. Under 1934 har priset varit c:a 30 procent högre än under 1932. Den exporterade kvantiteten utgjorde år 1932 c:a 750 000 standards till ett värde enligt handelsstatistiken av 126 milj. kr. Följande år var kvantiteten 20 procent större — 900 000 standards — och värdet låg vid 157 milj. kr. Under 1934 låg värdesiffran nära 20 procent högre än 1933. Stegringen från 1932 till 1933 utgjorde ej ett nettotillskott till nationalinkomsten, då en betydande lagerminskning inträffade såväl för trävaror som för sågtimmer. Bland svenska trävaruexportföreningens medlemmar minskades lagren av trävaror med ungefär en tiondedel av årsproduktionen de sista åren. Exportökningen var halvannan gång så stor som lagerminskningen. Tillverkningen skulle alltså hava varit c:a 5 procent större än 1932. Vad andra svenska sågverk beträffar, är det tvivelaktigt om produktionen varit större eller mindre under 1933 än

under föregående år, men lagren av trävaror hos dem och hos mellanhänderna torde ha kraftigt minskats. För sågtimmer var lagerminskningen bland föreningens medlemmar relativt ändå större. Lagren sjönko under år 1933 med en tredjedel, vilket är c:a en sjättedel av de sista årens produktion. På hösten 1933 igångsattes en ökning av timmerfångsten. Den under 1934 framkommande kvantiteten var minst en tredjedel större än under föregående år. En del av ökningen gick emellertid till en ökning av lagren, som bragtes upp till ungefär samma nivå som vid 1932 års slut. Emellertid har timmerfångsten för andra producenter tydligen undergått en relativt större stegring. Man kan beräkna, att den totala lagningen i landet var bortåt 20 procent större under 1934 än under föregående år. Den starkare ökningen för icke medlemmars tillverkning sammanhänger bland annat med att de sälja en väsentlig del av sin produktion på den svenska marknaden, vilken dels på grund av byggnadsverksamhetens tillväxt i städerna efter arbetskonfliktens lösning och dels på grund av en ökning av mellanhändernas lager visat en starkt stegrad efterfrågan. I detta sammanhang kan förtjäna omnämnas att cirkelsågning i skogarna — vilken icke innefattas i ovanstående uppskattningar — tog en avsevärd omfattning under 1934 och torde uppgå till flera procent av sågverkens tillverkning. Anmärkningsvärt är, att även föreningens medlemmar sålde stora kvantiteter på den svenska marknaden under 1934, vilket tyder på en synnerligen livlig byggnadsverksamhet, särskilt på landsbygden. Vilket inflytande har nu denna produktionsökning haft på arbetsmarknaden? Ser man först på antalet vid sågverken sysselsatta arbetare, finner man under första halvåret 1933 ingen förbättring i jämförelse med föregående år. Under tredje kvartalet sysselsattes emellertid vid de till socialstyrelsen redovisande företagen 14 638 arbetare mot 14 098, en stegring alltså med 4 procent. Under fjärde kvartalet var siffran däremot ej mer än 1 procent högre än under samma tid året förut. Fr. o. m. 1934 är sysselsättningsökningen betydande, nämligen under första kvartalet från 9 343 till 10 897 eller med 16 procent och under andra kvartalet från 14 900 till 16 834 eller med 13 procent. För företag med mindre än 50 arbetare har ökningen varit relativt mycket större än för de övriga. Under tredje kvartalet inträdde någon försämring och den blev under sista kvartalet rätt markant. Tyvärr saknas fortlöpande uppgifter rörande den ökning av arbetstiden per vecka som med säkerhet började redan under första halvåret 1933. Endast för november månad finnas dylika siffror. De visa en mindre sänkning från 1932 till 1933, som emellertid torde bero på en svaghet i det statistiska materialet. Det uppges bestämt, att tvärtom

85 en viss ökning av arbetstiden per vecka ägt rum. I november 1934 låg arbetstiden något högre än föregående år. D e t erinras om a t t sågverkens produktion kan beräknas ha varit 15—20 procent större än föregående år, medan arbetarantalet stigit m e d 10—12 procent. D e ganska stora ombyggnader inom sågverksindustrien, som ägde rum under senare delen av 1933 och under år 1934, torde h a ökat produktionen per arbetstimme vid de ombyggda verken, men den relativt större roll de smärre sågverken spela jämfört med tidigare år verkar m å h ä n d a sänkande på den genomsnittliga tillverkningskvantiteten per timme. D e t är svårt a t t få siffrorna rörande fackföreningarnas arbetslöshet a t t harmoniera med ovanstående. A n t a l e t sysselsatta sågverks- och brädgårdsarbetare i procent av hela antalet medlemmar av fackföreningen framgår av nedanstående tabell. Export och sysselsättning i n o m sågverksindustrien. ExDort 1 000 kbm

Arbetarantal 1

Enligt fackför.stat. i %

Socialstyrelsens konditionssiffra

Omsättning i konsum.för. 1 000 kr.

1932: I . II III IV

299 962 1092 1303

9 403 14 556 14 098 12 270

52'7 71'o 66'i 35'o

2'2 2"6 2'4 2'7

1670 1 907 1848 2 176

1933: I . II III IV

341 1 193 1 720 1 352

9 343 14 900 14 638 12 350

46'6 68'7 70'8 30'9

2'1 3'3 3'2 3i

1 624 1 919 1994 2 208

1934: I . II III IV

277 1334 1 634 1 283

10897 16 834 16 159 13 248

50'6 78'4 68'3 21'3

2"9 38 3'5 3'i

1794 2 136 2 138 2411

1 Representativitet c:a 40 %.

Anm. Vid en jämförelse mellan export och sysselsättning erinras om att exporten visar betydligt starkare säsongfluktuationer än produktionen, som fortgår mer kontinuerligt.

Under 1933 var antalet redovisade medlemmar väsentligt lägre än tidigare, men första k v a r t a l e t 1934 och 1932 äro i d e t t a hänseende jämställda. E n minskning av sysselsättningsgraden skulle alltså h a i n t r ä t t . Till jämförelse kan nämnas, a t t under d e t t a k v a r t a l tillverkningen bland svenska trävaruexportföreningens medlemmar var 9 procent större år 1934 än 1932. Socialstyrelsens siffror för antalet sysselsatta arbetare låg 16 procent högre. M e d hänsyn till a t t sannolikt utanför föreningen

stående sågverk ökat sin produktion mera än medlemmarna, passa sistnämnda siffror ej illa med varandra, men de ge en annan bild än fackföreningarnas siffror. Möjligt är, att en förskjutning inträffat i sammansättningen av fackföreningarnas klientel. Bland flottnings- och skogsarbetarna gjorde sig enligt fackföreningsstatistiken en viss förbättring även gällande redan under andra halvåret 1933, som framgår av nedanstående tabell över sysselsättningsprocenten. Intet tvivel kan emellertid råda att även denna underskattar förbättringen. På flera håll i landet rådde omkring årsskiftet 1933/34 brist på skogsarbetare. Sysselsättning bland flottnings- och skogsarbetarna. I kv.

II kv.

III kv.

IV kv.

56'6 48'2 54'4

48'7 44'8 46'5

42'7 43i 44'i

36'3 37"5 362

1932 1933 1934

Antalet hos arbetslöshetskommissionen hjälpsökande arbetslösa inom ovan behandlade grupper låg under första halvåret 1933 väsentligt högre än samma tid föregående år. På sommaren synes emellertid en vändning till det bättre ha inträtt för sågverksarbetarna, som framgår av nedanstående tabell. Förbättringen från slutet av 1932 var betydande såväl för dessa arbetare som för skogsarbetarna. Medan den för de senares vidkommande kulminerade på senvintern 1933, fortsatte den för sågverksarbetarna under de efterföljande månaderna. Under senare delen av 1934 var läget avsevärt bättre för båda grupperna. Dessa siffror bestyrka de ovan uttalade förmodandena, att fackföreningarnas arbetsAntal hjälpsökande trävaru- och skogsarbetare vid vissa tidpunkter 1933—34. Trävaruarbetare1

31 januari 30 juni 30 september . . . 31 december . . . . 1

Skogsarbetare

11 500 8 519 10 597 14 787

16 447 11446 11 386 13 766

14 232 6 408 6 083 7 876

10 142 12 248 13 014 17 404

17 654 16 967 19 382 12 141

7 991 9 629 8 295 5 646

Inkl. snickeriarbetare.

87 löshetssiffror ge en alltför mörk bild av uppsvingets omfattning vid sågverken. Från 1932 till 1933 ökades som nämnt exportvärdet från 126 till 157 milj. kr. Under 1934 låg det c:a 20 procent högre än 1933, väsentligen på grund av det bättre prisläget. Då med all sannolikhet lagren av trävaror och timmer hos producenter och svenska mellanhänder vid slutet av 1934 ej voro väsentligt mindre än vid början av 1933, har tydligen dessa båda års exportökning ej till nämnvärd del tagits från lager. Att exportinkomsterna delvis använts för återbetalning av bankskulder är bekant. I vad mån den förbättrade räntabiliteten lett till efterfrågan på produktionsmedel och eventuellt till ianspråktagande av ny kredit torde vara omöjligt att säga. Den mekaniska verkstadsindustrien har emellertid sedan hösten 1933 ökat sin försäljning av sågar och filar och sedan denna tidpunkt ha ombyggnadsarbeten i icke obetydlig utsträckning företagits av sågverken. Antalet hjälpsökande arbetslösa skogsarbetare var under 1934 c:a 8 500 mindre än föregående år. För trävaruarbetarna var motsvarande siffra 4 500. Om sysselsättningen ökats med dessa tal, skulle den utbetalda lönesumman komma att ligga ett trettiotal milj. kr. högre än under 1933. Emellertid har en ökning av betalningarna följt med en ökad arbetstid per vecka, varjämte man kan antaga att sysselsättningens tillväxt varit icke oväsentligt större än ovannämnda siffror. Konsumtionsföreningarnas omsättning i sågverksdistrikten visar även en stegring redan i mitten av 1933. Omsättningen under 1934 var 9'5 procent högre än år 1933.

5. Pappersmassa. Pappersmassan, som är vår förnämsta exportartikel, representerade före krisen c:a 17 procent av det totala exportvärdet. Dessutom går huvudparten av produktionen, c:a 70 procent (i medeltal för 1922—29), till direkt export, vartill kommer den betydande del som förädlas och exporteras i form av papper. Detta gör att efterfrågan från utlandet, direkt och indirekt, blir av avgörande betydelse för produktionens omfattning. Pappersmassan, speciellt sulfaten, befann sig även före krisen i en period av stigande efterfrågan. Då användningen av papper, konstsilke (sulfit) m. m. alltmer utvidgas, och då det funnits anledning att räkna med att en dylik strukturell förändring skulle visa sig genomslagskraftig även efter krisen, är massamarknadens utveckling av stort intresse med hänsyn till konjunkturläget. Sulfatens starka ställning framgår av att exporten år 1931, ett depressionsår för våra viktigaste avnämare, var högre än 1929 och att den trots arbetskonflikterna var

större år 1932 än något år före 1929. För sulfaten föreligger också en betydande kapacitetsökning. Sulfitcellulosan såväl som den mekaniska massan har däremot påverkats avsevärt kraftigare av depressionen. Arbetskonflikten 1932 försvårar även jämförelser mellan detta år och 1933. Begränsar man sig endast till frågan om orsakerna till den expansion av export och produktion som statistiken visar för 1933, kan man nöja sig med att taga arbetskonflikten som en given faktor i orsakssammanhanget. Men vill man närmare studera utvecklingen under år 1933, måste man sträcka jämförelsen tillbaka till 1931 som, ehuru ett depressionsår, dock företer något så när normala fluktuationer under året. Av nedanstående tabell framgår hur produktion och export av kemisk massa utvecklats sedan 1931. (1 000 ton, torr vikt, halvårssiffror.) Produktion 1 och export av kemisk massa. S u1f i t

S U 1f a t

Summa kemisk massa

Produktion

Export

Produktion

Export

Produktion

Export

1931: I — I I III—IV

453 570

253 528

263 342

155 358

716 912

408 886

1932: I — I I . . III—IV

353 510

181 468

249 365

131 289

602 875

312 757

1933: I — I I . . III—IV

509 655

323 625

328 435

211 449

837 1090

534 1074

1934: I — I I . . III—IV

622 664

400 567

427 462

288 426

1049 1 126

688 993

ÅrssifTror: (definitiva) 1931 1932 1933

1037 876 1 182

787 650 942

612 622 770

513 421 660

1649 1498 1 952

1 300 1071 1 602

(preliminära) 1934

2 175

1 681

1 För avsalu samt för eget beh DV.

Exportökningen år 1933 i jämförelse med 1932 utgjorde 531 000 ton eller 50 procent. Om man kan antaga, att 1932 var ett år med ungefär samma avsättningsmöjligheter som 1931, skulle c:a 230 000 ton av denna exportökning vara att tillskriva reduktionen av 1932 års siffra på grund av arbetskonflikten och c:a 300 000 ton en ökad efterfrågan. Av den

89 totala exportökningen föll 292 000 på sulfiten och 239 000 på sulfaten, motsvarande 45 och 57 procent, resp. av 1932 års export. Icke mindre än 314 000 ton av exportökningen gingo till Förenta staterna, som 1933 importerade 780 000 ton eller 67 procent mer än 1932. Härav framgår att expansionen var starkare för Förenta staterna än för övriga köparländer, vilket torde vara att tillskriva forcerade inköp på grund av spekulation i inflation och stigande priser inom landet. Vår andra stora exportmarknad, England, tog endast 27 procent mer år 1933 än 1932, medan Frankrike ökade sin import med närmare 55 procent. Utomeuropeiska länder visade även en kraftig expansion. I hur hög grad expansionen under 1933 var betingad av speciella förhållanden — 1932 års arbetskonflikt och spekulationshaussen i Förenta staterna — framgår av att den normala årliga ökningen i efterfrågan på kemisk massa i världen f. n. anses gå upp till c:a 150 000 ton. Exporten under första halvåret 1934 låg visserligen väsentligt över siffran för motsvarande period 1933, men då expansionen i försäljningarna ägde rum först mot slutet av första halvårsperioden 1933 och då skeppningarna under 1934 påverkades av försäljningsökningen föregående år, vilken medförde en lagerökning i köparländerna, var det att vänta att exporten under halva halvåret 1934 skulle komma att ligga under siffran för motsvarande period 1933. Totalsiffran för 1934 kom därför att endast obetydligt överstiga 1933 års export. En procentuell ökning för England av samma storlek som under 1933 samt en relativt kraftig stegring i exporten till Japan och vissa andra utomeuropeiska länder motvägdes av en nedgång med c:a 10 procent i exporten till Förenta staterna. Denna ligger dock alltjämt icke oväsentligt högre än under toppåret 1929. Mot slutet av 1934 inträdde en väsentlig försämring av prisläget för sulfit på den europeiska marknaden samt för sulfat på samtliga marknader. Exportökningen under 1933 återverkade endast delvis på produktionen till följd av lagerändringar. Lagren, som under 1931 och 1932 legat praktiskt taget oförändrade på en onormalt hög nivå, undergingo nämligen år 1933 en betydande minskning, enär den internationella produktionsregleringen lade hinder i vägen för en ohämmad expansion. Icke förty ökades tillverkningen avsevärt, med närmare 20 procent i jämförelse med 1931 och 30 procent i jämförelse med 1932. Detta medförde även en förbättring i kapacitetsutnyttjandet. Produktionsökningen fortsatte under 1934 och utgjorde c:a 11 procent i jämförelse med 1933. Då exporten ej ökades lika mycket, blev resultatet en lagerökning. Exportvärdet steg från 155 milj. kr. till 211 milj. kr. år 1933 eller med 36 procent, d. v. s. mindre än den kvantitativa ökningen. Detta beror på dollarkursens fall, vilket dels påverkade prisläget för de försäljningar

90 som gjordes under våren och sommaren, och dels medförde förluster på de kontrakt, vilka hade avslutats före guldmyntfotens övergivande. Man får även räkna med att det officiella exportvärdet för 1933 kan vara något för högt beroende på kursfall mellan skeppningen och värdedeklarationen samt betalningen. Kurssäkringskrediterna kommo nämligen i gång först på sommaren 1933. I allmänhet kan man säga att vid kursstegring å utländska valutor kursvinster endast delvis kommit de svenska exportörerna till godo, enär köparna kunnat frampressa medgivanden i fråga om priserna. Å andra sidan ha säljarna vid kursfall i utländska valutor fått bära mot kursfallet svarande förlust i sv. kr. Huvudparten av cellulosaförsäljningarna sker nämligen i utländska valutor. För den mekaniska massan har utvecklingen varit likartad och resulterat i en kraftig produktions- och exportökning under 1933 i jämförelse med såväl 1932 som med 1931. Under 1934 låg exporten något högre än 1933 och detsamma torde vara fallet för produktionen. Lagerfluktuationerna tyckas ha spelat en obetydlig roll för sliperierna, och man kan säga att produktionen i stort sett följt avsättningsökningen på de utländska marknaderna med en tendens till stigande avsättning inom landet. Dock torde år 1934 ha resulterat i en ökning av lagren, d. v. s. produktionsökningen har varit större än avsättningen. Exportvärdet uppgick till 14 milj. kr. år 1932 och steg 1933 till 20 milj., delvis beroende på det fastare prisläget. Förenta staterna tar endast en mindre del av exporten, som huvudsakligen går till England och Frankrike, och exportörerna ha därför undgått att göra kursförluster. Under 1934 har prisläget väsentligt försämrats. Produktion och export av mekanisk massa. 1 000 ton.

1931 1932 1933 1934 1

Produktion

Export

549 498 611 690 *

267 221 314 321

Beräknad siffra.

Pappersmasseindustriens förnämsta råvara, massaveden, köpes inom landet, men dessutom importeras vissa råvaror, av vilka de viktigaste, förutom stenkol, äro glaubersalt, svavel och svavelkis. En exportexpansion medför därför automatiskt en ökning av importen av nödvändiga råvaror. Kvantitativt ägde en betydande importökning rum under 1933 i jämförelse med 1932, men på grund av ett betydande prisfall, i sv.

91 kr., för både svavel, som mest köpes i dollarvaluta, och glaubersalt blev det totala importvärdet för dessa tre produkter oförändrat, 15'7 milj. kr. En icke obetydlig kvantitativ importökning förelåg även under 1934. Man kan räkna med att importen av dessa tre produkter till övervägande del går till massaindustrien. Sysselsättningens förändringar inom pappersmasseindustrien framgår av nedanstående tabell (vid slutet av kvartalet): Arbetarantal1

Sysselsättning2 enl. fackför. %

Socialstyrelsens konditionssiffra

I II III IV

11 276 8 415 12 683 11 900

84'8 82'4 85'2

2'63 S'57 2*26 233

I II III IV

11 451 12 032 12 424 11 836

74-6 3 80'9 3 86'5 84'5

2'33 2'74 3-oo 3"05

I II III IV

11 453 12 758 12 819 12 457

83'8 89'o 886 88'4

3'oo 3*44 3"44 3'25

1 Representativitet c:a 55 %. Avser även pappersbruken. 3 Minskning i antalet redovisade medlemmar.

2 Siffrorna över arbetarantalet visa knappast någon inverkan av produktionsökningen förrän under andra kvartalet 1934, om man bortser från de av arbetskonflikten 1932 berörda kvartalen. Över huvud taget har ökningen i arbetarantalet varit obetydlig inom denna industri. Medeltalet för 1934 låg sålunda endast 3l/a procent över medeltalet för 1933, medan produktionen steg med mer än 10 procent. Samma bild får man av A. K:s siffror över arbetslösheten inom facket, medan fackföreningsstatistiken visar en förbättring av sysselsättningen under hösten 1933, som fortsatte under 1934. Inom denna industri har arbetstiden per vecka varit densamma under perioden och en sysselsättningsökning bör därför komma till synes i arbetarantal eller arbetslöshetssiffror. Då så ej varit fallet, torde det bero på tekniska förhållanden som göra det möjligt för företagen att variera produktionen utan motsvarande förändringar i arbetarantalet. Konsumtionsföreningarnas omsättningssiffror för rena pappersmassedistrikt äro ej tillräckligt representativa för att användas till belysning av detaljhandelsomsättningen och köpkraftsökningen.

6. Papper och papp. Den svenska pappersindustriens konjunkturläge har icke undergått någon så betydande förbättring som de övriga stapelindustriernas. Visserligen har produktionens kvantitet kunnat icke obetydligt ökas, men prisernas förhållande till kostnadselementen är sådant, att under 1934 trots ett relativt tillfredsställande kapacitetsutnyttjande — 80—90 procent — räntabiliteten var synnerligen otillfredsställande. Utom för den mindre del av tillverkningen, som avsattes i Sverige, har pappersindustrien icke arbetat med vinst och framställningen av sulfitpapper har på många håll gått med förlust. Att en del företag på grund av inkomster från annan verksamhet eller annorstädes placerat kapital icke desto mindre åtnjuta nettoinkomster är en annan fråga. Under 1932 gjorde sig en allmän tendens till prisfall gällande. För huvudprodukterna uppgick detta till 15—30 procent på de fria marknaderna. För vissa produkter och vissa marknader uppnåddes dock stabila priser under senare delen av året. År 1933 framträdde en svag prisfallstendens för sulfit och grease proof. Pappriset var fallande till maj, varefter en mindre höjning inträffade. Kraftpapperspriset var i början konstant och höjdes något på hösten. Den nordiska sammanslutningen Scankraft, som bestämmer storleken av produktionsinskränkningen vid anslutna bruk, har utövat ett betydande inflytande på marknaden. Under 1934 undergick priset på sulfitpapper en betydande sänkning i samband med att samarbetet mellan bruken på vissa marknader upphörde. För övrigt inträffade ej någon större prisförändring. I pund sterling räknat voro priserna i september 1934 väsentligt lägre än vid ingången av 1932. Även i kronor räknat voro priserna i genomsnitt något lägre. Det sagda gäller exportpriserna. De på hemmamarknaden rådande priserna ha hela tiden legat på en högre nivå. Även dessa ha emellertid undergått en viss reduktion. Framställningen av papper och papp, som under 1932 var c:a 2 procent mindre än föregående år, steg under 1933 med 3—4 procent. Under 1934 fortsatte ökningen. I förhållande till kapaciteten rådde under åren 1932—1933 en produktionsinskränkning på 15—18 procent i genomsnitt för de olika branscherna. Under 1934 var kapacitetsutnyttjandet högre. För finpapper var inskränkningen obetydlig. Avsättningen på den inhemska marknaden är, som ovan sagts, helt obetydlig i förhållande till produktionen. För kraftpapper och grease proof uppgår densamma icke till mer än c:a 6—7 procent, för sulfitomslagspapper i övrigt till c:a 17 procent och för tidningspapper till

93 c:a 20 procent. I fråga om finpapper, b ä t t r e tryck- och skrivpapper stannar dock större delen av produktionen inom landet. Avsättningen p å den inhemska marknaden undergick icke någon ökning under 1933. Avsättningen i utlandet har successivt försvårats genom importrestriktioner. I England infördes på hösten 1931 en tull på 50 procent, som emellertid på våren följande år nedsattes till 15—20 procent, varjämte tidningspapper förblev tullfritt. Hösten samma år höjdes tullen på omslagspapper — den svenska pappersindustriens huvudartikel på den engelska m a r k n a d e n — till 25 procent, varigenom denna m a r k n a d hotade a t t så småningom gå förlorad. Genom det svensk-engelska handelsavtalet sommaren 1933 reducerades emellertid denna tull till 162/3 procent. Dessa tullar ha lett till en betydande utvidgning av produktionskapaciteten inom den engelska pappersindustrien. Den franska kontingenteringspolitiken har också berett svensk export a v papper och p a p p stora svårigheter. Såväl tidningspapper som omslagspapper och p a p p ha alltsedan 1932 fått kvoter på Frankrike, vilka äro betydligt mindre än vad som förut exporterats under fria avsättningsförhållanden. P å Holland har genom ett kontingenteringsavtal av år 1934 vår industri ävenledes fått sina avsättningsmöjligheter minskade. I Belgien har den svenska pappersindustrien år 1934 likaledes m å s t acceptera högre tullar och därigenom fått sin export beskuren. I Tyskland har från och med handelsavtalets utlöpande den 15 februari 1933 — efter vilken d a t u m Tysklands autonoma tullar tillämpas — avsättningen av papper erhållit mycket ringa omfattning. Trots dessa och andra hinder har den svenska exporten k v a n t i t a t i v t hållit sig väl uppe. Under åren 1922—29 var den i genomsnitt 384 000 ton. Under 1931 uppgick den till 485 000, för a t t efter en nedgång till 472 000 ton påföljande år under 1933 åter stiga till 516 000 ton och under 1934 till 555 000 ton. Stegringen från 1932 till 1933 utgjorde alltså 9 procent och under 1934 8 Va procent. Anmärkningsvärt är, a t t om m a n bortser från en mindre ökning under sista kvartalet 1932 — då ju konjunkturläget i vissa främmande länder icke oväsentligt förbättrades — inträffade ingen ökning av exporten förrän under a n d r a halvåret 1933, då den emellertid var betydande. Orderstocken hos bruken var sjunkande under större delen av 1932 för a t t m o t årets slut stiga något. Ökningen fortsatte under 1933, särskilt för sulfatpapperets vidkommande, fr. o. m. maj månad. Under 1934 undergick orderstocken ej någon större förändring. Enligt undersökningen rörande arbetarantalet, som här nedan redovisas, ökades antalet sysselsatta arbetare under tredje kvartalet 1932,

94 E x p o r t och s y s s e l s ä t t n i n g i n o m pappersindustrien. Export av papper och papp, Antal arbetare x 1 000 ton 1932: I . II. III IV

124 120 101 127

9 061 8 933 9 257 9 153

1933: I . II. III IV

117 118 143 138

9 166 9 253 9 122 9 042

1934: I . II. III IV

133 138 136 148

9 289 9 574 9 458 9 403

1 Representativitet c: a 65

men denna förbättring gick åter delvis förlorad. Först fr. o. m. ingången av 1934 framträdde en mera markerad ökningstendens. Fackförbundens och arbetslöshetskommissionens siffror redovisa icke pappersbruksarbetarna för sig u t a n sammanslagna med pappersmassearbetarna (se sid. 91). Antalet hjälpsökande hos arbetslöshetskommissionen företer en tydlig minskning först från och med februari 1934. Antalet arbetstimmar per vecka har ej undergått någon större förändring för arbetarna i fabrikerna, men för utearbetarna var arbetstiden vid olika tillfällen under första halvåret 1932 reducerad. Under 1934 ägde en ökning rum. För arbetsstyrkan i dess helhet k a n man räkna med en sänkning på ett par procent från 1932 till 1933, ehuru en ökning synes ha inträffat mot d e t t a års slut, och en ökning med 4 procent från 1933 till 1934. D å lönenivån under dessa t v å år varit oförändrad och arbetarantalet fluktuerat som i tabellen angives, torde alltså en icke oväsentlig ökning av den utbetalda lönesumman h a förekommit under sistnämnda år men knappast tidigare.

95 B i l a g a 2.

P. M. rörande arbetarantalets utveckling- vid vissa industriella företag 1932—34. För att erhålla en fylligare bild av arbetarantalets utveckling inom industrien än den socialstyrelsens sysselsättningsindex ger, har en bearbetning ägt rum av primärmaterialet, d. v. s. av de av företagen insända uppgifterna rörande läget vid varje kvartals slut, vilka bland annat innehålla en uppgift om antalet sysselsatta arbetare vid denna tidpunkt. Bland de rapporterande företagen ha utvalts de företag som lämnat regelbundna uppgifter under perioden 1932—34. Företag som slutat rapportera under denna period, därför att driften helt och hållet nedlagts, ha medtagits som nollrapporterande. I de fall däremot, då företagen upphört att lämna uppgifter utan att uppgiva orsaken, ha de uteslutits ur undersökningen. Då orsaken kan ha varit driftnedläggelse för kortare eller längre tid, kommer undersökningen härigenom att ge en felaktig bild av utvecklingen: under nedgångsperioden blir minskningen i arbetarantalet mindre än i verkligheten och under uppsvinget, då kanske en del av företagen upptagit driften igen utan att därför återupptaga rapportverksamheten, erhåller man ett fel i motsatt riktning. Man kan därför räkna med att fluktuationerna, så som de framträda i det här redovisade arbetarantalet, ha en tendens att bli svagare än i verkligheten. Vidare komma nystartade företag ej med i undersökningen. Socialstyrelsen har under 1933 och 1934 väsentligt utökat antalet av tillfrågade företag, varigenom en del av de under de senaste åren startade företagen kommit med i rapportverksamheten. För Stockholms vidkommande ha dessa »nya» företag gjorts till föremål för en specialundersökning — för det övriga landet var antalet nytillkomna företag så litet, att det ej ansetts värt att utsträcka undersökningen längre. Felande uppgifter för enstaka kvartal ha ersatts med medeltalet mellan näst föregående och näst efterföljande kvartal, eventuellt justerat med hänsyn till säsongförhållanden. De företag som bearbetats tillhöra de i industristatistiken upptagna grupperna 1—8 (se efterföljande tabell) med uteslutande sålunda av den nionde gruppen, kraft-, belysnings- och vattenverk. Vidare ha verkstäder m. m. tillhörande statens affärsdrivande verk uteslutits. Undersökningens representativitet framgår av följande siffror. I industristatistiken för år 1932 uppges antalet industriarbetare till sammanlagt 392 552 i medeltal för året. I denna undersökning är motsva-

96 rande siffra, beräknad som medeltal på kvartalssiffrorna, 210 163 eller 54 procent av industristatistikens siffra. Representativiteten för olika grupper och underavdelningar är emellertid mycket varierande, som tabellen utvisar. Minst representativa äro siffrorna för träindustrien, medan textilindustrien visar den bästa representativiteten. Inom jordoch stenindustrien samt träindustrien torde de ovannämnda felkällorna även göra sig mest märkbara. A r b e t a r a n t a l å r 1932. 2 1 Enligt industri- Enligt specialundersökning statistiken 1. Malmbrytning och m e t a l l i n d u s t r i . . . . 2. Jord- och stenindustri

7. Läder-, hår- och gummiindustri

....

Summa

2 i % av 1

118 512 34 167 51 156 52 646 42 164 60 991 20 366 12 550

72 067 14 514 17 526 26 651 17 270 41 462 12 349 8 326

61 42 34 51 41 68 61 66

392 552

210 163

54 Arbetarna ha uppdelats på de olika industrigrupperna och deras underavdelningar. Därjämte ha företagen uppdelats på två stora grupper: företag med högst 50 arbetare och företag med mer än 50 arbetare. Det har nämligen ansetts önskvärt att undersöka, huruvida uppsvinget haft olika verkningar på småindustrien och den större industrien med hänsyn till arbetarnas sysselsättning. En uppdelning på olika delar av landet skulle varit av intresse, men materialet tillåter ej detta, enär vissa företag avlämna gemensam rapport för samtliga arbetsställen, oavsett om dessa äro belägna på olika platser. De tre största städerna, Stockholm, Göteborg och Malmö, ha dock kunnat särskiljas från det övriga landet. Det totala antalet arbetare i de rapporterande företagen, fördelade på de stora industrigrupperna, återfinnes i tab. 1. Siffrorna visa under år 1932 en successiv försämring, som bringade arbetarantalet ned till dess lägsta nivå i januari 1933 (minskning med 5 procent från första kvartalet 1932 till motsvarande kvartal 1933). Därefter inträdde en ökning av arbetarantalet, men först under tredje kvartalet översteg detta det antal som redovisas för motsvarande kvartal föregående år. Tar man hänsyn till den nedåtgående konjunkturutvecklingen under 1932 och de

97 V

S £3 Hi

co

b

:0 rS

b fcV

H>

<u

M S3

cS

CO r H CM 0 0 CO © l O CO H/1 r H r H O

CO 0 5 CO 0 0 CO l O l > O CO CO i O o

o

CO N

CO l O

lO N

CO CO

CO CO 0 0 GO

CM

rH

r H

rH

rH

rH

rH

rH

rH

"t

rH

i H

rH

rH

O CO

© N ©

CO t ^ r H O l O CO l O © r H r H O CO

>o CO

rH

rH

rH 00 r H xo

CM

s

O r H r H t>r H r H ,—1 O CM CM CM CM

O 0 5 CM O O O rH rH CM CM CM CM

r H CM © CO H CO - * CO CM CM CM CM

OS CM

+

CO

© l O > o CO co co co H OS r H 0 0 O

CM 0 0 0 5 l O CO 0 5 O r H O O O CO

0 0

CM fr- CM r H 00 CO CM CO t> I O o os CO CO X

fr- 00 fr- CO

CO CO CO N

|

O) CO CO N 00 r H CM CO r H CM t ^ CM

l> O C O N N CM H i o r H r H CM CM

CO N CO © r H CM t > 0 0 CM CO l O CO

CM CM

05 H

CM CM CM CM

CM CM CO CO

CO CO CO CO

rH

rH

7—1

+

r H

r H

N

rH

r H

r—i

rH

rH

r H

r H

+ r H

+

0 5 O r H CM CO r H r H -rjl

r H HO CD iO r H r H "rH r H

rH

-f

O

I O O M T J

i O O r > 0

H CO N CO 05 T—I CO C5 CO CM CM r H

CO N

S

N

CO N

t> N

CO N

CO N

rH

i—1

r H

r-1

t—J

rH

i—1

l >

r-H

CM r H -r^

+ CM CO CM

i—I

rH

rH

CO

rH

"r*

4> A

-c

u fl

C

«e:

rH

CO © CO H H l > CO l O 0 0 r H fr- r H

rH O

r H [^

N

O

CO CO 0 0 t > CM CM CM CM

CO l > N t ^ CM CM CM CM

CO CO 0 0 CO CM CM CM CM

CD CO Q CO CM CO

CO »O CM CM

rH %a © o

t ~ t ~ OS CO 05 CO r H O OS l O 0 0 r H

CO

O >o O fr-

o CO

H

Oi ©

N

CO OS 0 0 I >

1—1

r H

rH

7—t7—i7—f7-<

»CO r H r H CO r H CM CM r H

r H

rH

H O l O f f l 0 \ CO r H »O CO CO l O ©

CO

rH

rH

[^ rH 05 N t^

N © O 00 l O CO CO © 00 0 0

TJ

N 1—I

CO

a

J

H

CO r H l O r H

CO S

co

CO CO

CO r H

rH

i—1

r H

r H

rH

CO

CO

CO

r H

H

CO

CO

l O

O

O) O l O

r H 0 5 CM 0 5 lO N © N CO X 0 5 O

(M

CS ma E^

i H

H (M H O fr- t ^ fr- c o

rH

O H fr- o

rH

rH

(M i O t>

r H

3 CD

._J

as -H

bO

o3

4) 1—1

K_

H H r * r-H r—1 r H 1—1

H-1

H

H

I—1 H

r > H

r-i

>-i

1—1 HH

re

> 7

T—t

CO

05 CO 05

r H

r H

CO

r H

*a

-r

rH CO

+

K^ H*

r—f r^i r-H

o t^ 7-i

CM

o

PH

""*

3 a-3

rH

.rH

CO

—

r2

>

r-

tH

CM rH

Ȁ

fr» 1

co

O

.§> . . "S3 g

**

Mr«

CM CO 05

rH

rH

a rn .3

o

i—^

t—\

+

N >C0 CM H ©

D

O T ! r C fc,

S3

r-l

r H

CO

CO

-f

knin resp ektive mins ling 1932: 934 : I V . [V-

-cH to

r H CO CM CO »O l O CO CM CO l O l O CO CM CO C?) r H

lO H l O l O CO CO l O o

•

-3

"£ - i -3 -2 g *5 ^ "äS M 3 -rt

+

^ p4

CO CO

CO fran-

O CM O O N C7i CM CM 0 0 t > -HH l O

C

CM

+ +

l O r H

r H

CO

7—i

H

<•»

1 O rH 00

bC

0)

1 CM r H CM CO O 0 0 CO l O r H O rjH CO

TjH

CO CO

7—1

r H

rH

r H t ~ 0 5 CO CO H N ( M

h

rH iO

r H

r H r H CM CO t ^ O r H CO O r H <—< ""H CO CO r H CO CB O l O l O CO CO r H 0 0 CM r H r H O T H ^ H HH; -H/l

U

+

CO

.-.

•M

i—i

©

lO

rt •§ '3 :"i S " '&

i d

liO

lO

3 3g

+

lO

r H

CD

•>

« % >« >

CO CO CO 0 0 CO t ^ 0 0 o CM CO l O O

co

CO N

w

CH

CM -L

CO

fi

N CO H CD OS r H CM r H r H CM CM CM

( M CO H

rH

P.

co © roH en i—t r H 7—i

CD CM CD r H

t>

r»

rH

H

• N

•r*

r H

eg

-

0 5

r H

•r*

4, U

rH

igCO '5 a CO 2 :h sten indus i; 3. Trävar ; 7. Läder-, år- o ch gumn är redo visad arbe itarantal samma år.

O

>

H

- .,

**

Hindus tri; 2. Jordch bek lädnadsindusti förhåll andet mellan ndustr istatistiken fö

s*

lO CO 05

mbrytning o ndustri; 6. ' es det proce ;nligt den ol

<y

t - CO CO (M r H t - fr- CO CO CM Hh CO

renar : 1. 5. Li.vsm< ivitet sgra< un in dust

:KS

CO 0 0 l O H l>- CM O CM CO CO CO l O

03 O H> \ >

+3 •H

•

.-H

*J

.rH

ande ii idust dustr ed rep:resen etarant alet

a bo o3 O :0

r H CO CO frCO 0 5 CM r H CO l O O r H H m io H

bo < i tn

^

rC!

4)

co 3

avse rs- oc tri. .otala

Ö £

" ^ ^

C

PH

« 3

o3 3 - 0 o . •-*

Gruppnui rsmasse-, ] ik-teknisk 1932 och

§2

0)

.

w

. 3

fcH

S g; E i2

,

rej PH M Ö C^

PH

T j i CO

S

98 Tab.

».

Arbetarantalet inom vissa viktigare och heminamarknadsindustrier.

export-

Järnbruk

Mekaniska verkstäder och järnmanufaktui

Skeppsvarv

Elektromekanisk industri

Sågverk

Pappersmassefabriker

Pappersfabriker

1932:

I . . . . II . . . . III . . IV . . .

20 205 19 587 19 350 19 142

34 315 33 656 32 632 32 043

3 879 3 921 3 694 3 230

6 650 6 481 6 581 6 547

9 403 14 556 14 098 12 270

11 276 8 415 12 683 11 900

9 061 8 933 9 257 9 153

1933:

I . . . . II . . . . III . . . IV . . .

19 367 20 637 20 828 20 307

32 068 32 883 33 381 34 600

3 900 4 517 4 671 4 199

6 227 6 282 6 388 6 237

9 343 14 900 14 638 12 350

11 451 12 032 12 424 11 836

9 166 9 253 9 122 9 042

1934: I . . . . II . . . . III . . . IV . . .

22 840 23 936 23 815 24 694

36 466 39 709 41 878 42 812

4 674 4 891 5 196 4 961

6 158 6 532 6 997 7 061

10 897 16 834 16 159 13 248

11 453 12 758 12 819 12 457

9 289 9 574 9 458 9 403

SnickeriBokoch möbeltryckerier fabriker

Livsmedelsindustri 1

Textilindustri

Beklädnadsindustri

Garverier och skofabriker

Kemiskteknisk industri'2

1932:

I . . . . II... . III . . . IV . . .

5 071 4 980 4 925 4 799

2 520 2 449 2 489 2 396

11 008 11 098 11 938 11 459

25 676 24 760 24 759 24 694

16 931 16 550 16 352 16 124

7 193 7 010 7 198 7 232

2 997 3 003 3 205 3 154

1933:

I . .. . II... . III . . . IV . . .

4 654 4 637 4 181 4 753

2 278 2 247 2 246 2 342

10 901 11 214 12 193 11 595

23 898 24 002 24 886 25 706

16 033 16 082 16 626 16 877

7 102 7 183 7 504 7 174

3 105 3 335 3 366 3 364

1934: I . . . . II... . III . . . IV . . .

4 706 4 921 5 143 5 124

2 295 2 261 2 294 2 490

11 260 11 642 12 798 12 0 7 1

26 854 27 771 28 255 27 811

17 248 17313 18 207 17 847

7 438 7 412 7 473 7 444

3 365 3 615 3 706 3 501

1 2

Exkl. bränner er, brygger ier och tobaksfabriker Ljus-, tvål-, o [je- och fäi•gfabriker m. m.

normala säsongvariationerna, torde man kunna draga den slutsatsen, att fluktuationerna i arbetarantalet 1933 endast motsvarade säsongvariationerna och att en konjunkturförbättring knappast torde ha inträtt förrän under första kvartalet 1934. Som redan nämnts, torde emellertid dessa siifror ge ett för svagt utslag, vilket även framgår av en järn-

99 T a b . 3 . A r b e t a r a n t a l i v i s s a i n d u s t r i e r 1933—34 m e d f ö r d e l n i n g p å s t ö r r e ©cli m i n d r e f ö r e t a g . Mekaniska

verkstäder.

B t o r f jr e t a g

S m å f ö

Antal arbetare

Antal arbetare

%

r e t a g o/ 1

1932: I II III IV

25 114 24 355 23 361 22 797

105-0 101'9 97'7 95-4

1 650 1 761 1 811 1 780

94'2 100-6 103*4 101-7

1933: I II III IV

23 045 23 671 24 171 25 189

9 6 '4 99-o lOTi 105-4

1 646 1 738 1 784 1 764

94-o 99*3 101'9 100'7

1934: I II III IV

26 685 29 254 31 112 31 845

111-6 122*4 130'i 133*2

1 873 2 073 2 172 2 219

107*o 118*4 124o 126*7

1 I % av medeltalet för år 1932.

Sågverk. S t o r f ö r e t a g Antal arbetare

o/ 2

r e t a g Antal arbetare

%*

1932: I II III IV

8 493 13 480 13 370 11 585

1933: I II III IV

8 554 13 847 13 878 11 346

100*7 102*7 103-8 97*1

789 1 053 760 1 004

86-7 97-9 104-4 146-6

1934: I II III IV

9 639 15 461 15 026 12 223

113*5 114-7 112-4 105-5

1 258 1 373 1 133 1 025

138 - 2 127-6 155'6 149-6

2 I % av motsvarande ] cvartal 1932.

910 1 076 728 685

100 Textil-

och

beklädnadsindustri.

S t o r fö retag

Småfö retag

Antal arbetare

%x

Antal arbetare

%'

1932: I II III IV

40 537 39 220 39 053 38 813

102-9 99-5 99*1 98*5

2 070 2 090 2 058 2 005

100-7 101-7 100*1 97*5

1933: I II III IV

37 930 38 169 39 450 40 551

96*3 96*9 100*1 102*9

2 001 1 915 2 062 2 032

97'3 93-1 100 - 3 98'8

1934: I II III IV

42 030 42 905 44 162 4 3 380

106*7 108-9 112*1 110*1

2 072 2 179 2 300 2 278

1008 106-0 111*9 HO'8

1 I % av medeltalet föi år 1932.

förelse med fackföreningarnas och arbetslöshetskommissionens arbetslöshetsstatistik, som båda tyda på att omslaget kom under fjärde kvartalet 1933. Allt som allt ökades antalet sysselsatta arbetare i de redovisade företagen från slutet av år 1932 till slutet av 1934 med 29 000 arbetare eller med 14 procent. Studerar man utvecklingen för de olika industrierna, finner man mycket stora skiljaktigheter mellan dessa. I tab. 1 redogöres för förändringarna i arbetarantalet från slutet av 1932 till samma tidpunkt 1934. Det visar sig att av den totala ökningen inom samtliga grupper på 29 235 arbetare falla 21706 på grupp 1 och 4 840 på grupp 6. Dessa två grupper svara sålunda tillsammans för en ökning med 26 546 eller 91 procent av den totala ökningen, trots att de år 1932 representerade endast 53 procent av det totala redovisade arbetarantalet. Då dessa två grupper ha en relativt hög representativitet i förhållande till de övriga, kan man ej av dessa siffror draga någon direkt slutsats med hänsyn till industrien i dess helhet. En omräkning med hänsyn till representativiteten ger vid handen, att grupperna 1 och 6 skulle ha absorberat c:a 4A av hela det antal arbetare som funnit sysselsättning under 1933 och 1934, trots att de endast representerade 45 procent av arbetarantalet år 1932. Procentuellt sett är ökningen ävenledes störst för dessa två industrigrupper, ehuru grupperna 3 och 7 ej komma långt efter grupp 6. Grupperna 2 och 8 ha ej fått del av den allmänna

101 sysselsättningsökningen. I fråga om grupp 8 torde det vara tändsticksfabrikerna som försämra slutresultatet. Då det kan vara av intresse att mer i detalj studera utvecklingen inom de viktigaste industrierna, återges i tab. 2 arbetarantalet i några av dessa. Urvalet har bestämts av önskemålet att närmare belysa läget inom de viktigare export- och hemmamarknadsindustrierna. I tab. 1 finnes även arbetarantalet uppdelat på »små» och »stora» företag. Siffrorna tyda på att, medan sysselsättningen vid de senare företagen började stabiliseras under 1933, fortgick försämringen i småföretagen fram till fjärde kvartalet 1933 och första kvartalet 1934, under vilka kvartal sysselsättningen vid dessa företag undergick en relativt större förbättring. Därefter gingo de stora företagen åter fram i raskare takt. Då sammansättningen av de två grupperna företag är olika, kan man dock ej härav draga några slutsatser om en skiljaktighet i fråga om konjunkturutvecklingen, beroende på företagens storlek. För detta ändamål måste man undersöka företag av samma slag. På grund av materialets begränsning är detta möjligt endast för tre kategorier, nämligen mekaniska verkstäder, sågverk och textilföretag. Siffrorna för dessa grupper återfinnas i tab. 3. I fråga om de mekaniska verkstäderna, för vilka man knappast torde behöva räkna med några säsongvariationer, tyda siffrorna på en större motståndskraft under 1932 för de små företagen än för de stora. Medan arbetarantalet vid de senare minskades med icke mindre än 2 000 man från första kvartalet 1932 till motsvarande tidpunkt 1933, var det för de förra så gott som oförändrat. Förbättringen under 1933 var även mera märkbar för småföretagens vidkommande fram till fjärde kvartalet. Därefter ha de stora företagen expanderat kraftigare. Denna utveckling, som skiljer sig från utvecklingen för samtliga industrier, kan sammanhänga med de stora företagens beroende av exportmarknaderna. Helt olika ter sig utvecklingen för sågverken. I detta fall tycks läget ha varit sämre för de små företagen ända fram till senhösten 1933, då de blevo föremål för en utomordentligt kraftig expansion, som relativt taget varit avsevärt större än för de stora företagen. Detta illustrerar vad som på annat håll (sid. 83) säges om utvecklingen på den inhemska trävarumarknaden och den starka ökningen i efterfrågan, som särskilt gynnade de utanför trävaruexportföreningen stående företagen. Inom textil- och beklädnadsindustrien, som huvudsakligen arbetar för hemmamarknaden, ha de små företagen efter allt att döma lidit mer av konjunkturförsämringen och även legat mer ogynnsamt till under uppsvinget. Först under senare delen av 1934 ha de kommit upp på samma nivå som de större företagen. Delvis torde detta sammanhänga med att till-

102 Tab. 4. Arbetarantalet i Stockholm, Göteborg och Malmö vid vissa företag. Hela landet

Stockholm

Göteborg

Malmö

1932: I II III IV

210 614 211 266 211 617 207 155

20 767 20 624 20 466 19 597

19 637 19 763 19 094 19 332

8 200 8 060 8 275 7 475

1933: I II III IV

200 139 209 819 212 457 210 559

18 755 18 656 18 600 18 449

18 390 19 183 19 445 19 921

7 642 7 886 7 886 7 389

214 153 232 137 240 051 236 390

18 872 19 437 20 306 20 064

20 365 21 662 22 258 21 938

8 277 9 006 9 349 8 874

1934: I II III IV

......

Anm. Representativiteten för Stockholm är 66 %. Då uppgifter över arbetarantalet i Göteborg och Malmö ej finnas för år 1932, kan motsvarande procentsiffra ej uträknas för dessa städer. Representativiteten för Göteborg torde dock vara bättre än för Stockholm.

verkarna av halvfabrikat dominera mer bland de större, medan konfektionsindustrien är relativt bättre representerad bland de små företagen. I tab. 4 ha siffrorna för Stockholm, Göteborg och Malmö skilts ut från det totala arbetarantalet. Det framgår härav att situationen i Stockholm ej på långt när är så gynnsam som för de övriga städerna. Nedgången har där varit starkare; förbättringen har även givit sig till känna senare och har dessutom varit avsevärt svagare. Såväl Göteborg som Malmö ha väsentligt överskridit 1932 års siffror, medan Stockholm vid årsskiftet 1934/35 ej ännu hade nått upp till den högsta siffran för 1932. Ökningen för Stockholm från sista kvartalet 1932 till slutet av 1934 är endast 2 procent, medan motsvarande siffra för hela landet är 14 procent, för Göteborg 13 procent och för Malmö 19 procent. Orsaken torde vara den att de mest expanderande industrierna äro sämre representerade i Stockholm än i de andra städerna. Vidare har läget i Stockholm påverkats av att där äro företrädda två industrier med sjunkande arbetarantal, nämligen fabriker för elektriska apparater och ledningar (någon ökning under andra halvåret 1934) samt tobaksfabriker. Härtill kommer att byggnadsindustrien, som ej ingår i undersökningen, ävenledes visade en eftersläpning i Stockholm under större delen av 1934. En något fördelaktigare bild av läget i Stockholm får man dock av de »nya» företagen, d. v. s. de företag som endast rapporterat för åren 1933 och 1934. Bland dessa företag finnas en del relativt nya industrier

103 inom grupp 1, vilka befinna sig i en expansionsperiod och vilka k u n n a t b ä t t r e tillgodogöra sig konjunkturuppsvinget än vissa äldre företag. Materialet, som omfattar ett 60-tal foretag, är alltför begränsat och domineras alltför mycket av ett par företag, för a t t m a n skall k u n n a draga några slutsatser, men siffrorna återgivas dock här nedan. T a b . 5. A r b e t a r a n t a l e t v i d v i s s a »nya» företag i S t o c k h o l m .

I II III IV

3 364 3 456 3 667 3 534

3 544 3 902 4 250 4 127

B i l a g a 3.

Tabeller rörande varuomsättning och konsumtion. Fraktat gods på järnvägarna 1930—34. Kvantitetssiffror. Uppgifterna ha erhållits ur statens järnvägars månadsstatistik för tjänstebruk och avse på statsjärnvägarna och i samtrafik med enskilda järnvägar fraktat gods. Avsättning inom landet av konsumtions- och konsumtionskapitalvaror. Värdesiffror. Uppgifterna rörande produktionen ha h ä m t a t s ur den officiella industristatistiken och rörande import och export ur statistiken över utrikeshandeln. Importvärdet inkluderar tull. Uppdelningen på konsumtions- och konsumtionskapitalvaror har skett efter de principer som ligga till grund för Stockholms Högskolas socialvetenskapliga instit u t s undersökningar rörande nationalinkomsten. Som kapitalvaror ha b e t r a k t a t s produkter, vilkas användningstid k a n anses vara längre än e t t år.

T - i o s O T f r "

t*

t ^ 00 l > 05

«

cs

M

i>.

cs

©

cs

c N o o o m

Glas och glasvaror

O

O ( M C 0 r H t > i O r H CO CO CO

Porslin m. in.

tH

oo ©

THeor-oo

r<

N H CO « ( O CM ( M r H r H r - l

rHrHrHCO

CO CO r H CM

COrHrHCO

r< r<

en m

O

O

CD N

CC GO

l» © ^

OS O ,_,

©

co TH r-

tH

et

> CO

3 O

a

i H o m r ^ r *

i > - « o t > m

r<

r<

CO CM CM r H CM

O

O

O

O

cs r» O

O

Garn, Stenkol vävnaoch der och koks manufaktur

O

Mineraloljor

O

_ © es w i > i > O H C O t ^ O O CMrHOOOOOO r H r H r H rH r H

Gödningsämnen (utan kalk)

O

co

C O O M O I N 0 0 CO l > N l O rH rH rH rH r H

Kalk och märgel

O

oo

0 0 l O CD CO CO " O CO N N O 0 5 0 5 0 0 0 5 0

o c s r H O t > . rH05lO(MrH COrHrHrHCM r H r H r H r H i—1 ca r- I H i n co r H r H - H GO CO S CD O i O CO CM ( M CM r H ( M i n c N r - r - T H

oo i »

r H r i c s m

in

H N O ( M CO CO l O CO ( M N rH rH rH rH rH

I > O i CO O i r H r H r f l i-t

CO CM CM i—I ,_, ^ .HH ( j j

( M N b CO ( M i O l O CO

>g j£

CN © o r< os T J l O N l O CM N 0 0 H S »O CM CM CM r H CM

T « i n t> co 0 0 t ~ 0 5 <M ^ l O l O i O

r- cs rt< m CMrHCOrH CO CO l O i O

i-c © CN o COCMCOrH i O CO t ^ CO

c3 H cS g a 3 to

CO

bl

n «U OJ

m

Tegel och tegelrör

s

: 0 tu

<o i n

Cement m. m.

3 to C O

oo

en •

in

cs o

O N CO M CO CM CM CM

r-» eo ^J" "t»

t ^ c o o c o

•*

n

oo i n

0 0 xO CD CO

CO l O i > t~-

CO O

rH rH

o j - ^ i - i i - i i - i

oo ©

cs en

en co r< . H

-*

00O51OCM CO CO 0 0 H CM r H i—I CO

O x O C O r H r H r H O C O CMrHCMCO

(MCMrH05 l ^ O C M O (MCMCMCO

-•* m oc

i H r - o r © CO i O r H rH rH iO rH

CNTHTHCN CO 0 0 H »O r H r H »O r H

°3 eo © CO OO 60 05 t ^ 0 0 - t f • 3 r H r H r H r H Jj 60

i—<

O O O I H C M O

CN

CO CO 0 0 r H t^xOCMi-H

in

CN co

c s i > m o CMC005CO CMrHCO

T i o o T H t ^ r H l > ( M CO r H CO »O CO

CN

TH

r<

r<

r<

CM xO "—( © OOiOCMCM

©

©

«o

2 CO CO l O S N CO ( M H

> w

-H

i-s tHi2

inrHiHcn CO H CD H CMrHCOrH

m CN co co ioiocMrH CMrHrHrH

°C3 OH

o t ^ o o c s CO ( M CO l O CM i O r H CO

© i > r< i > CO 0 0 N CO CO t ^ CD xO

5 g ä 5C "co r

t-t

v a

a

co o

r» ©

cs

to

r i

«

tH

O

nS 2 -o" i M tn 3 C 3 13 H?

äg s^

Byggnadssnickerier

c3 C 60 bo

Maskiner, apparater m. m.

-o

Ö

Byggnadssmide m. m.

>

cs

>

CN ©

OC CN

t»

CM rH rH rH t", CO CO <M CM CM

_CS 00 «

CO OO

b

Tfl ^

rHrHuOCO

ifl l> l> b

r-l

CO 00 ©

©

O

b

O

IN

O

00 CO 00 CS

-Ö a>

a

Ti OS r< !H

rHrHOOOS» O X IO lO t >

t--

rj< i o »O CM r H r H r H r H

00 i l

O

O

U 1 CO

T3 'J

rH CO t ^ rH r H r H r H r H

i o b H O) rHCMCMrH

oo cs ©

cs

en oo cn i >

S3 g 3 .g

~

"S

-57

tH 03

3 £0

_CN

_© ©

_CN

cn

TI

cn cs t>

( M CD H CM CO i O CO CO CO r H

CJ5 CJ5 t > t >

I>.COt^Ö5

0 5 © *H *H ,_,,_,,_,

CO f

CO N

CO CS iH CN

l>

00 CN CN CS 00

0 5 0 5 0 r H r H N N 00 05 H rH

rHCM*05t>. I M CM r - i H

0 5 CO l O i O H CM CM CM

b <M CX) N CM CO CM CM

O i «g

. . . .

. . . .

'.'.'.'.

£

tH :c3

Tråd, spik, skruv m. m.

CO

N

00 ©

"

. . . . tH

O r H C M C O r H C M . H ^ COCOCOCOCO C O w H H ? j 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5 (jjl—ll—Ir—IrH r H r H r H r H r H r H

CO . CO u H ^ M M rH

e3

3 C/J

H H s ^ r H r H K ^ g H ^ <^ u-i B B El", 8 IH M ^ 1 - H r H r H r H ^ rH

105 A v s ä t t n i n g inom l a n d e t av k o n s u m t i o n s v a r o r . Milj. kr. Produktion

Import + tull

Export

Import i % av Milj. kr. % av 1930 netto

1620*9 1 458*9 1453*6

411*0 287*6 256*7

202*2 101*8 104*2

1829*7 1 644*7 1 606*1

100*o 89*9 87*8

22*5 17*5 16o

Gr. 1. M a l m - 1 b r y t n . o. m e - j tallindustri . . (

1930 1932 1933

— — 0*1

2*3 2*3 2*5

0*1 — 0*1

2*2 2*3 2*5

100*0 104*5 113*6

104*5 100*o 100*0

Gr. 2 . J o r d - o. stenindustri .

1930 1932 1933

4*o 3*6 3*6

24*6 22*0 22*2

0*2 0*1 0*2

28*4 25*5 25*6

100*o 89*8 90*1

86*6 86*3 86*7

industri . . . .

1930 1932 1933

2*8 2*3 2*0

4*8 3*7 3*5

0i 0i —

7*5 5*9 5*5

100*0 78*7 73*3

64*o 62*7 63*6

Gr. 4 . P a p p e r s - { o. grafisk in-1 dustri (

1930 1932 1933

42*4 46*6 45*4

9*5 7*5 7*2

7*5 5*5 5*7

44*4 48*6 46*9

100*0 109*5 105*6

21*4 15*4 15*4

Gr. 5. Livsme-1 delsindustri . .

1930 1932 1933

968*5 890*0 882*o

92*6 54*6 45*9

126'8 55-5 61*3

934*3 889*1 866*6

100*0 95*2 92*8

9*9 6i 5*3

Gr. 6. Textil- o. 1 1 9 3 0 beklädnadsin- \ 1 9 3 2 dustri 1 1933

393*3 3535 358*7

200*5 140*2 123*3

12*5 8'9 10*2

581*3 484*8 471*8

100*0 83*4 81*2

34*5 28*9 26*1

1930 1932 1933

125*3 101*4 100-1

23*3 12*8 11*9

8« 5*7 5*o

140*0 108*5 107*o

100*0 77*5 76*4

16*6 11*8 111

Gr. 8. K e m i s k - 1 1 9 3 0 teknisk indu1932 stri 1 1933

84*c 61*5 61*7

53*4 44*5 40*2

46*4 26*0 21*7

91*6 80*o 802

100*0 87*3 87*6

58*3 55*6 50*1

År

Industrivro1 1932 dukter .... 1933

N e t t o

Därav produkter av:

Gr. 3 .

Trävaru-j

Gr. 7. Läder-, 1 hår- o. gummiindustri . . . . |

106 Avsättning inom landet av konsumtionskapitalvaror. Milj. kr. N e t t o

Import i % av netto

Produktion

Import + tull

Export

1930 1932 1933

349i 287*3 290*8

158*7 87*9 76i

53*6 32*4 35*8

454*2 342*8 331i

100*o 75*5 72*9

34*9 25*6 23*o

Gr. 1. Malm- 1 brytn. o. me- j tallindustri . . |

1930 1932 1933

162*6 136*7 147*o

101*5 51*4 44*3

42*3 26*2 28*9

221*8 161*9 162*4

100*o 73'o 73*2

45*8 31*7 27'3

Gr. 2. Jord- o.l stenindustri .

1930 1932 1933

26*o 21*6 22*4

14*o 9*4 8*7

3*9 2*4 3*3

36i 28*6 27*8

100'o 79*2 77*0

38*8 32*9 31*3

Gr. 3. Trävaru-1 industri . . . .

1930 1932 1933

53*7 43*6 39*o

6*4 3*2 2*4

3*9 1*6 1*1

56*2 45*2 40*3

100*o 80*4 71*7

11*4 7*1 6*o

Gr. 4. Pappers- [ o. grafisk in-j dustri (

1930 1932 1933

57*5 49*9 48*4

2'0 1*8 1*8

2*1 1*3 1"5

57*4 50*4 48*7

100*0 87*8 84*8

3*5 3*o 3*7

Gr. 6. Textil- o. [ beklädnadsin- ! dustri |

1930 1932 1933

24*9 17*4 16*9

9*3 6*7 5*4

0*3 01 0*2

33*9 24*o 22*1

100*o 70*8 65*2

27*4 27*9 24*4

Gr. 7. Läder-, 1 1 9 3 0 hår- o. gummi- j 1 9 3 2 industri . . . . [ 1 9 3 3

20*2 14*1 14*o

18*4 11*1 9*3

1*1 0*8 0*8

37*5 24*4 22*5

100*o 65*1 60*o

49i 45T. 41*3

Gr. 8. Kemisk-1 teknisk indu- j stri |

4*2 4*o 3*1

7*1 4*3 4*2

— — —

11*3 8*3 7*3

100'o 73*5 646

62*8 51*8 57*5

År

Industriprodukter . . . .

Milj. kr. % av 1930

Därav produkter av:

1930 1932 1933

Statens offentliga utredningar 1935 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

A l l m ä n lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfientlig verksamhet. [8] Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [13] Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. [14] Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [15]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. [9]

Industri.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [5] Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Statens o c h k o m m u n e r n a s

Kommunikationsväsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. [7] Betänkande med förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [12]

flnansväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi.

N a t i o n a l e k o n o m i o c h socialpolitik. Försäkringsväsen. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. [2] Kortfattad framställning av organisationsaakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation rn. m. [3] K y r k o v ä s e n . Undervisningsväsen. Andlig Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot odling i övrigt. arbetslöshet. [6] Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. [16] Utredning och förslag ang. rundradion i Sverige. [10] Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av en statsvetenskaplig examen. [11] H ä l s o - och sjukvård. Försvarsväsen. Allmänt n ä r i n g s v ä s e n .

Utrikes ärenden. Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stödjande, [l] Promemoria ang. tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. [4]

Stockholm 1935, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. 351244

Internationell rätt.