Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. D. 3,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935: 40 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅES FÖESVAESKOMMISSION

Del III Marinorganisationen

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. Jo. 2. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. 36*, 265 s. S. 3. Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. 4. Promemoria angående tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. Ju. 5. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. Ju. 6. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt, x, 338, 32* s. S. 7. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. Ha3ggström. 130 s. K. 8. Betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet. Idun. 406 s. Ju. 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. Peréus. 164 s. Jo. 10. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. 11. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen. Marcus. 80 s. E. 12. Betänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. Hseggström. 227 s. K. 13. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. (4), 132, 68 s. Ju. 14. Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. Norstedt, vj, 211 s. Ju. 15. Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. Ju. 16. Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. Hfeggström. 106 8. Fl. 17. Yttrande och förslag rörande formulär för tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. Beckman. 16 s. S. 18. Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. Idun. 220 s. S. 19. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angående förebyggande mödra- och barnavård. Haaggström. 100 s. S. 20. Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. 21. Utredning angående införande av ett dagordningsinstitut m. m. Norstedt. 98 s. Ju. 22. Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. Haeggström. 59 s. E. 23. Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. Idun. 202 s. K. 24. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Marcus. 193 s. Fl.

förteckning 25. Förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. Marcus. 42 s. Fl. 26. Betänkande med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 197 s. E. 27. Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. Marcus. 55 s? Fl. 28. Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. Lindström. 88 s. Jo. 29. Betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation. Marcus. 75 s. Jo. 30. Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. Marcus. 62 s. Jo. 31. Betänkande med förslag till lag om domkapitel m. m. Hffiggström. 151 s. E. 32. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. Marcus. 132 s. Jo. 33. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angående statsunderstödd dispensärverksamhet. Marcus. 52 s. S. 34. Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. Marcus. 92 s. Jo. 35. Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. Norstedt. 93 s. S. 36. Betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. Idun. 276 s. S. 37. 1934 års nämnd för städningsutredning. Föi-slag rörande allmänna grunder för ordnandet av städningsoch rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. Marcus. 39 s. Fl. 38. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. Beckman, vij, 301 s. Fö. 39. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 2. Arméorganisationen. Beckman, vij, 651 s. Fö. 40. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 3. Marinorganisationen. Beckman, iv, 203 s. Fö. 41. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvaisväsende. Del 4. Flygvapnets organisation. Beckman, i v, 229 s. Fö. 42. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 5. Värnplikten m. m. Bilagor. Beckman, iv, 262 s. Fö. 43. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 6. Särskilda yttranden. Beckman, iij, 426 s. Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgiva.3 utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935: 4 0 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅKS FÖRSVARSKOMMISSION

Del III Marinorgaiiisationen

STOCKHOLM 1935 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [B 1282 35)

T

HI

DEL

III.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

AVD. V I I I . MARINORGANISATIONEN. Sid. 1 1 1 1 3 4 4 7 11 11 22 24 28 28 30 34 35 38 42

Kap. I .

Grunder för sjöförsvarets o r d n a n d e 1. Försvarsgrenens struktur 2. Marinledningen Nuvarande organisation Tidigare förslag till omorganisation av marinens ledning Försvarskommissionens förslag till organisation av marinledningen Chefen för marinen Marinstaben Kustartillerigeneralen Marinf ör valtningen Försvarsgrenschefens ställning till förvaltningen Personalchefer och inspektörer 3. Undervisningsanstalter m. m Sjökrigshögskolan Sjökrigsskolan Marinunder visningskommissionen 4. Marindistriktsorganisationen 5. Sjöstridskrafternas basering 6. Fördelning av marinens materiel och personal

Kap. n .

Befäls- och förvaltningsförhållanden vid örlogsstationer och kustfäst-

»ingår 1. Karlskrona örlogsstation och Earlskrona fästning 2. Stockholms örlogsstation 3. Vaxholms fästning 4. Göteborgs örlogsdepå och Älvsborgs fästning 6. Hemsö fästning 6. Gustavsviks örlogsdepå Kap. H l . F l o t t a n 1. Sjökrigsmaterielen De olika fartygsslagens benämningar Fartygens livslängder Linjeindelning och bemanningsbestämmelser Förteckning över flottans nuvarande fartygsbestånd Sjöstridskrafternas sammansättning '. Ersättningsbyggnaden under närmaste 10-årsperiod Hjälpfartygen 2. Flottans bemanning 3. Örlogsstationerna Vissa förläggningsoch andra lokalförhållanden vid Karlskrona Stockholms örlogsstationer 4. Örlogsvarven 6. Fartygens fredsförläggning 6. Flottans krigsberedskap och övningar 7. Vissa utbildningsfrågor m. m

43 43 56 57 60 62 62 63 63 63 63 64 65 67 72 75 76 81 och 84 89 94 94 98

8. Skeppsgosseinstitutionen 9. Flottans musikorganisation 10. Flottans stampersonal Officerskåren Officerskårens s a m m a n s ä t t n i n g Officerskårens r e k r y t e r i n g Underofficer skar en Sjömanskären 11. Reservpersonalen Allmänna synpunkter Personal å reservstat Personal i flottans reserv 12. De värnpliktiga och deras redovisning Allmänna synpunkter Värnpliktiga i allmänhet Sjökaptener och likställda samt studenter och likställda Landstormens användning m. m. De värnpliktigas inskrivning och redovisning 13. Personalens fördelning i fred 14. Övergången till den nya organisationen Kap. IV. Kustartilleriet 1. Allmän organisation 2. Fredsorganisationen Allmänna synpunkter Kustartillerigeneralen med stab Kommendantskapen i kustfästningarna m. m Kustartilleriets skjutskola Truppförbanden Allmän organisation Utbildnin gen Truppförbandens staber Musikpersonalen Sammanfattning av truppförbandens personalbehov övriga personalbehov Kustartilleriets personalstater Reservpersonalen 3. Övergången till den nya organisationen Kap. V. F ö r marinen gemensam personal m. m. 1. Mariningenjörkåren Stammen Reserven 2. Marinintendenturkåren • Stammen Reserven 3. Marinläkarkåren Stammen Särskilda ögonläkare vid marinen Reserven 4. Marinens poliskår 5. Marinens ecklesiastikstat 6. Sjökarteverket Kap. V I .

Kostnadsberäkningar

100 108 109 109 109 110 113 116 118 • 118 119 120 127 127 128 133 134 135 137 144 147 147 149 149 150 152 153 154 154 155 160 161 162 • • • 163 164 165 167 170 170 170 172 172 1^2 ••• • 177 178 •••• 1'8 179 1"! 182 184 185 187

AVD. VIII. Marinorganisationen. K A P . I.

Grunder för sjöförsvarets ordnande. 1.

FÖRSVARSGRENENS STRUKTUR.

E n l i g t nuvarande organisation är marinen uppdelad på tvenne i stort sett från v/arandra fristående vapen, nämligen flottan och kustartilleriet. Kustartilleriet utgör emellertid formellt sett en personalorganisation under chefen för kustartilleriet, enär kustartilleriets materiel är tilldelad kustfästningarna. Kommissionen har i föreliggande förslag förutsatt, att kustartilleriets personal och materiel liksom vid arméns truppslag skola sammanföras, så att kustartilleriregementena omfatta icke blott personalen utan även den materiel, som personalen betjänar. På detta sätt kommer marinen att utgöras av flottan och kustartilleriet, båda omfattande såväl personal som materiel. Marinstridskrafterna bestå i enlighet härmed av sjöstridskrafter och kuistartilleristridskrafter. ^Enär kustartilleriets främste målsman, som nu benämnes chefen för kustartilleriet, icke för befälet över kustartilleristridskrafterna utan endast är chef for personalen, synes han enligt kommissionens mening icke lämpligen böra benämnas chefen för kustartilleriet. Nära till hands kunde måhända synas vara att benämna honom »inspektör för kustartilleriet». Med hänsyn till attfc övriga inspektörer vid marinen icke äro personalchefer och icke heller organ åt chefen för marinen, såsom chefen för kustartilleriet i det följande föreslåts att vara, synes dock en annan benämning böra väljas. Kommissionen föreslåir därför, att chefens för kustartilleriet benämning förändras till »kustartillerigeneralen ». 2.

MARINLEDNINGEN.

Nuvarande organisation. Organisationen av marinens ledning är för närvarande ordnad såsom i det följande i stora drag angives. Direkt under Kungl. Maj:t lyda chefen för marinstaben, marinförvaltningen, chefen för kustflottan, chefen för kustartilleriet, inspektören för undervattens-

2 båtvapnet, inspektören för minsvepningsväsendet, chefen för sjökrigshögskolan, chefen för sjökrigsskolan, marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren ävensom marindistriktsbefälhavarna, befälhavande amiralen i Karlskrona, stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation, kommendanterna i Vaxholms, Älvsborgs och Hemsö fästningar samt marinundervisningskommissionen och sjökarteverksstyrelsen. Vissa av dessa myndigheter representera två eller flera ämbeten. Chefen för kustflottan är att betrakta som inspektör ej blott för kustflottan utan överhuvudtaget för flottans till övningsexpedition rustade fartyg eller sjöstyrkor. Chefen för kustartilleriet har vissa åligganden ifråga om tillsyn över krigsförberedelserna inom vissa kustfästningar. Marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren äro jämväl avdelningschefer för resp. ingenjör-, intendent- och sanitetsavdelningarna i marinförvaltningen. Befälhavande amiralen i Karlskrona är såväl stationsbefälhavare vid Karlskrona örlogsstation som kommendant i Karlskrona fästning; han är dessutom i likhet med stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation marindistriktsbefälhavare. Platsbefälhavaren å Nya varvet och kommendanten i Hemsö fästning äro ställföreträdare för marindistriktsbefälhavare. Marinstaben, under en inför Kungl. Maj:t ansvarig chef, arbetar på olika avdelningar samt har sin verksamhet i stort inriktad på att marinstridskrafterna — utom i tekniskt-ekonomiskt avseende — skola vara i stånd att fylla sina uppgifter. Inom staben uppgöras sålunda bland annat planer för marinstridskrafternas mobilisering och användning under krig med tillhörande instruktioner, handläggas frågor angående förbindelseväsende, sjökommunikationer, organisation, utbildning och övningar, utarbetas förslag till reglementen och instruktionsböcker, inhämtas och sammanställas underrättelser rörande sjökrigsväsendets utveckling i utlandet samt bedrives sjöhistorisk forskning. Marinförvaltningen, som lyder under en chef och arbetar på olika avdelningar, utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende överstyrelsen över rikets sjöförsvar. Chefen för kustartilleriet är kustartilleriets främste målsman, som enligt särskilda bestämmelser samarbetar med såväl marinstaben som marinförvaltningen. Särskilda instruktioner äro utfärdade för chefen för kustflottan, inspektören för undervattensbåtvapnet, inspektören för minsvepningsväsendet, marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren. Chefens för kustartilleriet lydnadsställning, befälsrätt och ansvar äro reglerade i reglemente för marinen, chefernas för sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan motsvarande ställning m. m. av reglementena för dessa undervisningsanstalter. Stationsbefälhavares och kommendanters ställning och åligganden m. m. äro fastställda genom föreskrifter i reglemente för marinen. Marindistriktsbefälhavare fullgöra i fredstid endast visst planläggningsarbete men utöva icke befäl över vederbörande marindistrikt.

3 F ö r marinundervisningskommissionen och sjökarteverksstyrelsen gälla särskilda instruktioner. Marinundervisningskommissionen, vars ordförande är chefen för marinstaben, har till uppgift att verka för åstadkommande av enhetlighet och planmässighet med avseende på den utbildning, som meddelas i sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan. Styrelsen för sjökarteverket, i vilken chefen för marinstaben är ordförande, utövar överinseendet över sjökarteverket. Tidigare förslag till omorganisation av marinens ledning. Såsom i avdelningen angående försvarsväsendets högsta ledning närmare utvecklats, har frågan om den högsta ledningen inom de olika försvarsgrenarna på senare år vid olika tillfällen varit föremål för utredningar. Därvid är särskilt att erinra om 1926 års beredning rörande den centrala försvarsförvaltningen, vilken också upptog frågan om den rent militära ledningen inom försvarsgrenarna och därvid föreslog tillsättande för en var av de tre försvarsgrenarna av en direkt under Konungen lydande chef med ständig befälsrätt över till vederbörande försvarsgren hörande personal, truppförband, inspektioner, sjöstyrkor, formationer och anstalter m. m. samt med erforderlig befogenhet även i fråga om förvaltningen. Vidare må erinras om 1928 års sakkunniga angående försvarsväsendets ledning, vilka för marinens vidkommande föreslogo tillsättande av en kommenderande amiral. Vid sidan av denne och sålunda direkt underställda Konungen skulle stå chefen för marinstaben samt marinförvaltningen. Enhetligheten i ledningen skulle tryggas genom samråd, för vars etablerande infördes begreppet »amiralitetet», bestående av kommenderande amiralen, chefen för marinstaben och chefen för marinförvaltningen och vari jämväl chefen för kustartilleriet skulle ingå vid behandling av ärenden rörande kustartilleri och kustfästningar. Angående det närmare innehållet i de nämnda förslagen och deras vidare behandling hänvisas till avdelningen angående försvarsväsendets högsta ledning. Kommissionen vill här lämna en kortfattad redogörelse för de två förslag till omorganisation av marinens ledning, som avgåvos av chefen för marinstaben år 1933. D e n 9 januari 1933 ingav chefen för marinstaben till Kungl. Maj:t ett förslag till omorganisation av marinens högsta militära ledning och av marinstaben, vari de främsta bristerna i den gällande organisationen sammanfattades på följande sätt. Ett stort antal åtminstone formellt likställda myndigheter, varav flera egentligen kunde betraktas såsom lokalmyndigheter, vore direkt underställda Kungl. Maj:t, vilket försvårade den ledning av verksamheten inom marinen, som måste utövas av Kungl. Maj:t. Nämnda förhållande nödvändiggjorde nämligen för ärendenas fullständiga beredning en omfattande remissbehandling, som verkade tyngande och fördröjande på ärendenas avgörande. Härtill komme svårigheten för Kungl. Maj:t att, när de olika myndigheterna företrädde vitt skilda meningar, träffa ett avgörande •

4 utan stöd av en ansvarig militär chef, som representerade den erforderliga enhetligheten i marinens organisation och verksamhet. I samband härmed framhölls den ofta påvisade olägenheten av att en lämplig militär myndighet saknades, till vilken avgörandet av mindre viktiga kommandoärenden kunde delegeras från Kungl. Maj:t. Chefskap för flottans officerskår säkrades. Den för marinens krigsberedskap i operativt avseende ansvariga myndigheten saknade erforderligt inflytande på utbildningsfrågor. P å teknisltekonomiska ärenden samt frågor angående budgetens uppgörande och avvägning vore nämnda myndighets inflytande icke i tillräcklig grad tillgodosett. Det vore även av vikt att skapa en myndighet, som genom personligen itförda inspektioner kunde följa utbildningen på olika håll inom marinen och därvid övertyga sig om att arbetet bedreves på ändamålsenligt sätt och efter ensartade linjer. Härigenom borde ett bättre resultat vinnas än då — såsom för närvarande — utbildningsverksamheten från den högre ledningens sida huvudsakligen kunde följas endast genom skriftliga årsrapporter, årsberättelser o. dyl. Den myndighet, som förutsattes, borde också utöva chefskapet för flottans officerskår. Kåren vore egentligen kluven i två delar, en förlagd till Karlskrona och en till Stockholm, varjämte dess medlemmar i vidsträckt grad vore underställda befälhavare till sjöss eller olika chefer i land. Fri» detta chefskap borde undantagas flaggmännen, vilka jämte chefen för kustartilleriet förutsattes bilda amiralitetet, motsvarande generalitetet vid armén. Den bästa lösningen ansåges vara att skapa en myndighet, som bringade all militär verksamhet inom marinen under enhetlig ledning, och detta borde ske genom att organisera befattningen »chef för marinen». Sedan olika myndigheter avgivit yttranden över ovan refererade förslag, avgav chefen för marinstaben den 31 augusti 1933 förnyat förslag till omorganisation av marinens ledning, vilket innebar vissa modifikationer i förhållande till det tidigare förslaget. Gemensamt för dessa båda förslag var emellertid — med hänsyn till att de endast avsågo ett provisorium intill dess en mera genomgripande omorganisation kunde äga rum — att de förvaltande myndigheternas ställning och befogenheter förutsattes förbliva orubbade. Vid ett slutgiltigt ordnande av marinens ledning syntes emellertid chefens för marinen ställning till förvaltningen böra regleras så, att försvarsgrenschefen erhölle det inflytande över förvaltningen, som vore nödvändigt för att han skulle kunna fylla sina uppgifter. Försvarskommissionens förslag till organisation av marinledningen. CHEFEN FÖR MARINEN. De av marinens myndigheter m. fl. framlagda skälen för inrättande av befattningen chef för marinen synas kommissionen på ett övertygande sätt hava klarlagt behovet av en dylik befälhavare. Liksom förhållandet är vid flygvapnet och såsom förut anförts beträffande armén, bör jämväl vid marinen tillsättas en försvarsgrenschef — chefen för marinen.

5 Chefen för marinen bör hava till allmän uppgift att övervaka tjänstens handhavande inom marinen i dess helhet samt att, under ägnande av ständig uppmärksamhet åt det allmänna tillståndet inom marinen, i den mån på honom ankommer, ansvara för marinens krigsberedskap och tjänstbarhet samt för ordning och krigstukt inom densamma. Han bör hava ständig befälsrätt över marinens militära och civilmilitära personal, sjöstyrkor, fartyg m. m. samt skolor och andra utbildningsanstalter ävensom övriga marinen tillhörande organisationer. Han bör hava till särskilt åliggande att besluta eller avgiva förslag eller yttrande i ärenden, som beröra flottans officerskår. H a n Dör, i den mån förekommande ärenden beröra honom underställda myndigheters verksamhetsområden, i och för ärendenas beredning på lämpligt sätt höra sagda myndigheter antingen genom att inhämta yttranden och förslag eller, när så är möjligt och lämpligt, genom att låta vederbörande myndighet deltaga i överläggningar inför chefen för marinen. Cheferna för mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna böra alltjämt utöva sina åligganden med i stort sett samma befogenheter som hittills. Ej heller ifrågasattes någon rubbning i marinöverläkarens ställning i avseende på frågor som röra hälso- och sjukvård eller äro av medicinsk natur. Enligt lagen om kommandomål den 28 januari 1921, § 4, må Konungen åt särskild militär tjänsteman eller myndighet uppdraga att avgöra ärenden, vilka enligt sagda lag må behandlas såsom kommandomål, och som äro av enklare beskaffenhet. Såsom förut framhållits synes det vara en brist i nuvarande organisation, att en lämplig militär myndighet saknas, till vilken avgörandet av dylika kommandomål kan delegeras från Kungl. Maj:t. Denna brist är särskilt framträdande vid flottan, där samtliga kommenderingar av officerare och civilmilitära tjänstemän nu ske genom generalorder, vilket utgör en betydande del av arbetet i sjöförsvarets kommandoexpedition. E t t överflyttande av sådana ärenden till slutlig behandling och avgörande av chefen för marinen synes ändamålsenligt. För handläggning och avgörande av Konungen i kommandoväg synas endast viktigare ärenden böra ifrågakomma, i första hand de, som direkt sammanhänga med beslut av Konungen i statsrådet. Chefen för marinen bör åligga att fördela flottans och de för marinen gemensamma kårernas personal till örlogsstationer, kustfästningar m. m. ävensom kommendera officerare och civilmilitära tjänstemän utom i vissa angivna fall, allt i den mån icke dylika åtgärder tillkomma underlydande myndighet. Det bör vidare tillkomma chefen för marinen att utfärda närmare föreskrifter i ärenden, varom beslut i stora drag fattats av Konungen i statsrådet eller i kommandoväg. Där i nu gällande författningar m. m. angives, att närmare bestämmelser o. s. v. »meddelas i kommandoväg», måste, med ledning av instruktionen för chefen för marinen, avgöras huruvida ifrågavarande bestämmelser skola utfärdas av »Konungen i kommandoväg» eller av chefen för marinen. Framdeles bör i förordningar m. m. uttrycket »medde-

6 las i kommandoväg» vid behov ersättas med antingen »meddelas av Konungen i kommandoväg» eller »meddelas av chefen för marinen» eller liknande. Inom sjöförsvarets kommandoexpedition handläggas förutom kommancomålen för sjöförsvaret jämväl ärenden rörande isbrytartjänsten (isbrykrdetaljen), tryckning av böcker och blanketter m. m. samt utgivning, taganle i förråd och tillhandahållande av böcker m. m. (bok- och tryckeridetaljerm), varjämte marinens rullor därifrån utgivas. Bok- och tryckeridetaljerna borde egentligen överflyttas till chefen för marinen, som hädanefter tankes komma att fastställa flertalet marinen lerörande reglementen och instruktioner m. m. Men lokala förhållanden torde nödvändiggöra, att dessa detaljer fortfarande inrymmas inom försvarsdepartementets byggnad och sjöförsvarets kommandoexpedition, och det torde därför vara lämpligast, att de organisatoriskt förbliva anslutna till denna. Genom kommandoexpeditionens försorg böra ock tryckning och distribution av de reglementen o. s. v., som av chefen för marinen fastställas, ävensom av marinorder ombesörjas. För en dylik anordning talar även den omständigheten, att den nya organisationens genomförande medför en betydande arbetsuppgift för chefen för marinen, som därför bör befrias från omsorgen om bok- och tryckeriverksamheten. Av samma anledning bör utgivandet av marinens rullor tillsvidare vila på kommandoexpeditionen. Det nu sagda står givetvis icke hindrande i vägen för genomförande av den centralisation av försvarsväsendets tryckeriverksamhet, som försvarskommissionen i skrivelse den 28 maj 1931 framhållit böra göras till föremål för närmare utredning hos Kungl. Maj:t. Såsom ansvarig för marinens krigsberedskap och tjänstbarhet samt genom den ställning, chefen för marinen avses att intaga i förhållande till marinstaben, kommer han att i vissa hänseenden övertaga de åligganden, som för närvarande närmast påvila chefen för marinstaben. Chefen för marinen bör sålunda få till åliggande, bland annat, att med uppmärksamhet följa utbildning och övningar samt uppgöra förslag till förbättringar härutinnan, att noggrant följa sjökrigsväsendets utveckling såväl inom som utom riket, att låta uppgöra planer för marinens mobilisering ävensom att i övrigt behandla frågor, som sammanhänga med dess förmåga att fylla sin uppgift. Chefen för marinen bör äga att i den utsträckning, som erfordras för följande av utbildning och övningar samt för övervakande av tjänsten och tillståndet i övrigt inom marinen, inspektera honom underställda myndigheter, sjöstyrkor samt övriga formationer och anstalter. Det bör tillkomma honom att, på grund av vunna rön och gjorda erfarenheter samt med ledning av inkomna förslag, hos Konungen göra de framställningar eller, i mån av befogenhet, själv vidtaga de åtgärder och utfärda de föreskrifter, som kunna befinnas påkallade. Genom att överinseendet över utbildningen och övningarna inom marinen i fred tillkommer chefen för marinen, samt ledningen av arbetet med de militära krigsförberedelserna m. m. likaledes är honom anförtrodd, ävensom genom att chefen för marinen jämväl i vissa andra hänseenden äger att

7 under fredstid taga befattning med frågor av betydelse för marinens krigsberedskap, erhålles betryggande säkerhet för att sagde chef, som avses att vid krigstillfälle i regel företräda sjökrigsledningen, är fullt förtrogen med de uppgifter, vilka under krig komma att påvila honom. Chefen för marinen förutsattes vara av flaggmans (generalspersons) tjänstegrad. För befattningen, vilken torde böra besättas genom förordnande på viss tid, torde lämpligen böra utgå ett arvode av 21 000 kronor i likhet med vad som föreslagits för övriga försvarsgrenschefer. Chefen för marinen förutsattes uttaga kompaniofficerare som personliga adjutanter, vilka samtidigt synas böra avses för tjänstgöring i marinstaben eller i kustartillerigeneralens stab. Chefen för marinen torde böra erhålla lokal i anslutning till marinstaben. V i d utövandet av sin verksamhet bör chefen för marinen närmast biträdas av t r e n n e organ, nämligen marinstaben, marinförvaltningen och kustartillerigeneralen. MARINSTABEN. Enligt den för marinstaben gällande instruktionen kunna stabens uppgifter i stort sett sammanfattas på följande sätt, nämligen att, i vad på staben ankommer, vidtaga åtgärder i syfte att marinstridskrafterna bliva i stånd att fylla sina uppgifter, och att uppgöra planer för marinstridskrafternas mobilisering för olika krigsfall och alternativ samt därmed sammanhängande arbeten, att med den inskränkning, som följer av chefens för kustartilleriet ansvar och befogenhet rörande kustartilleriets personal, med uppmärksamhet följa personalens vid marinen utbildning, övningar och tjänstbarhet, uppgöra förslag till förbättringar i dessa hänseenden samt till erforderliga reglementen och instruktionsböcker m. m., att inhämta, granska och sammanställa underrättelser rörande sjökrigsväsendet i utlandet samt följa sjökrigsväsendets utveckling, ävensom att verkställa sjöhistoriska forskningar samt bidraga till vidmakthållande och utveckling av den sjökrigs vetenskapliga bildningen inom marinen. Marinstaben verkställer därjämte utredningar och avgiver utlåtanden i frågor, som hänskjutas till staben, samt samlar för stabens verksamhet erforderliga uppgifter såväl rörande marinens personal och materiel som rörande förbindelseväsende, sjökommunikationer, anstalter för allmänna sjöfartens befrämjande och vad eljest berör sjökrigsväsendet. Verksamheten vid marinstaben är för närvarande fördelad på en chefsexpedition samt sex särskilda avdelningar, nämligen operationsavdelningen för ärenden beträffande marinstridskrafternas utveckling och krigsberedskap, stridskrafternas fördelning och gruppering, användningen av marinens stridskrafter i krigstid, instruktioner för Konungen direkt underlydande befälhavare inom marinen, operationsbaser, lokalförsvar,

8 luftförsvar och luftbevakning, samverkan med länt- och flygstridskrafter, krigsövningar, marinens taktik och bevakningstjänst, fartygsuttagning, h a n dalssjöfart och sjöhandelsskydd samt folkrättsliga spörsmål m. m.; kommunikationsavdelningen för ärenden rörande militärleder, militärhainiar, sjökort, allmänna farleder, kanaler och övriga kommunikationsanstalter, nilitär väderlekstjänst, kustsignalväsendet och lotsverket, optisk signalerng, radio-, telegraf-, telefon- och postväsendet samt förbindelsetjänsten i öv:igt ävensom sjötransporter m. m.; mobiliseringsavdelningen för utarbetande av de planer för marinens mobilisering, vilka skola inom staben upprättas och som ej handläggas av a m a n avdelning, ävensom för ärenden rörande värnplikten m. m.; organisationsavdelningen för ärenden rörande marinens organisation >ch planer för flottans årliga övningar, författningar, reglementen, instruktknsböcker och föreskrifter m. m.; •utrikesavdelningen för ärenden rörande sjökrigsväsendet i främmande länder och marinens underrättelseväsende i övrigt; samt sjöhistoriska avdelningen för verkställande av historiska forskningar, ordnandet av sjöhistoriska arkivalier m. m. Marinstaben bör framdeles liksom nu stå under en särskild chef, chefen för marinstaben. Till den försvarsstab, som förutsattes tillkomma i den nya organisationen, avses överflyttas dels utrikesavdelningen och sjöhistoriska avdelningen, cels ock — i viss utsträckning — operationsavdelningens och kommunikaticnsavdelningens verksamhet. Mobiliseringsavdelningen synes böra indragas och dess arbeten och uppgifter överflyttas till operationsavdelningen och andra avdelningar inom marinstaben samt till försvarsstaben. En ny avdelning föreslås tillkomma, nämligen personalavdelningen. Såsom 1928 års sakkunniga framhålla, har chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition i kommenderingsfrågor en svårare ställning och en mer omfattande uppgift att fylla än vad fallet är med chefen för lantförsvarets kommandoexpedition. I de kommenderingsfrågor beträffande flottans officerare, som förstnämnde chef föredrager inför chefen för försvarsdepartementet, finnes, utom i några undantagsfall, icke några förslag till kommenderingar från närmast under Konungen lydande marinmyndigheter, utan dylika förslag äger chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition själv uppgöra. Härvid måste han överblicka officerarnas utbildning och i sammanhang därmed stående kommenderingar i stort och ständigt följa en noggrant och under hänsynstagande till såväl tjänstens krav som den enskildes berättigade intressen uppgjord plan, medan — såsom helt naturligt är — varje enskild befälhavare söker med de bästa arbetskrafterna tillgodose sitt eget tjänsteområde. De förhandlingar beträffande officerskommenderingar, som sålunda i rätt betydande omfattning måste äga rum mellan chefen för kommandoexpeditionen och olika högre befälhavare och chefer, bliva icke blott besvärliga och tidsödande utan mången gång av en ganska ömtålig natur. J u

9 h ö g r e ställning den officer innehar, som har att uppgöra eller ingiva underdåniga förslag till officerskommenderingarna, ju lättare torde han kunna göra sitt inflytande gällande ifråga om att fasthålla den såväl för officerskåren i dess helhet som för varje särskild individ lämpligaste kommenderings- och utbildningsplanen samt därigenom främja danandet av en duglig sjöofficerskår och dess användande till tjänstens bästa. Nu berörda förhållande gör det mest ändamålsenligt att lägga ifrågavarande officerskommenderingar u n d e r chefen för marinen och att bereda hithörande ärenden på en särskild avdelning inom marinstaben. All rullföring m. m. beträffande flottans officerskår b ö r jämväl ske å denna avdelning. U n d e r senare år har behovet av ett särskilt organ inom marinstaben gjort sig gällande för handläggning av operativa, organisatoriska och utbildningsärenden m. m. rörande det marina flygväsendet. Dessa ärenden synas emellertid tillsvidare icke fordra en särskild avdelning, utan torde det vara tillfyllest med en flygdetalj inom operationsavdelningen. Till denna böra komm e n d e r a s stabsutbildade officerare från marinen, vilka erhållit flygutbildning, värj;äinte en officer från flygvapnet där bör tjänstgöra såsom sambandsofficer m e d flygvapnets ledning. M e d hänsyn till den ansvarsfulla ställning chefen för marinstaben kommer att antaga såsom chefens för marinen närmaste man och rådgivare samt jämväl i betraktande av att marinstabschefen förutsattes att i krigstid bliva försvarsgrenschefens verkställande organ för sjökrigsledningen, synes för befattningen såsom chef för marinstaben böra avses en person med flaggmans eller kommendörs tjänstegrad. Lönen torde böra utgå efter lönegraden O. 7. D e t intima samarbete, som måste äga rum mellan marinstabens kommunikationsavdelning och marinförvaltningens förbindelseavdelning (se nedan), har föranlett förslaget att dessa båda avdelningar erhålla gemensam chef, vilket möjliggör inbesparandet av en regementsofficersbeställning. Marinstaben förutsattes icke utöva någon självständig verksamhet utåt. J ä m l i k t chefens för marinen direktiv synes chefen för marinstaben emellertid böra kunna utfärda vissa order m. m. »på befallning». Genom att marinstaben är chefens för marinen stab, bör chefens för marinen expedition förläggas till marinstaben, där samtliga militära ärenden diarieföras med undantag för dem, som handläggas av kustartillerigeneralen. Marinstabens organisation förutsattes vara i stort sett densamma i såväl krig som fred. Marinstabens militärpersonal av flottan utgöres enligt nuvarande organisation av en chef samt de officerare m. fl., som kommenderas att tjänstgöra i staben. Förutom den militära personalen, vilken är uppförd å flottans stater, tjänstgör i marinstaben jämväl följande å marinstabens stat uppförda personal, nämligen e n officer, pensionerad eller eljest tillhörande reserven, såsom ledare av sj öhistoriska forskningsarbeten,

10 en pensionerad officer såsom bibliotekarie, en pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer, en arkivarie å sjöhistoriska avdelningen, en expeditionsvakt samt viss icke-ordinarie personal. Härjämte upptager staten för marinstaben visst belopp såsom ortstillägg m. m. till marinattachéer. För tjänstgöring i marinstaben avsågs enligt 1925 års organisation följande personal, nämligen 1 flaggman, chef, 7 kommendörkaptener såsom avdelningschefer eller marinattachéer, 14 kaptener och löjtnanter, 1 marinintendent, 2 underofficerare, 1 korpral och 3 meniga; samtliga från flottan, ävensom 1 kapten från kustartilleriet. Under sommarhalvåret beräknades den militära personalen kunna i viss utsträckning disponeras för annan tjänstgöring. Med beaktande av att viss del av marinstabens verksamhet förutsattes överflyttad till den föreslagna nya försvarsstaben synes följande personal lämpligen böra avses för tjänstgöring inom marinstaben, nämligen: chef — 1 flaggman eller kommendör; expeditionen — 2 kompaniofficerare, varav 1 i intendenturbefattning, 1 pensionerad underofficer samt 3 korpraler och 4 meniga; stam eller värnpliktiga ; personalavdelningen — 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare och 1 underofficer; operationsavdelningen — 1 regementsofficer och 3 kompaniofficerare, varav 1 från kustartilleriet; kommunikationsavdelningen — 1 regementsofficer, samtidigt chef för marinförvaltningens förbindelseavdelning, och 3 kompaniofficerare; organisationsavdelningen — 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare samt 1 pensionerad underofficer; biblioteket — 1 pensionerad officer. Härutöver synes ett mindre antal yngre officerare böra för egen utbildning såsom aspiranter tjänstgöra i marinstaben. Beträffande den civila personalen torde — med hänsyn till tillkomsten av chefen för marinen och de därigenom betydligt ökade expeditionsgöromålen inom marinstaben och dess expedition — utöver de nuvarande två kontorsbiträdena böra tillkomma ett kanslibiträde på ordinarie stat, varjämte — för vinnande av överensstämmelse med andra verk och inrättningar i detta avseende — en av kontorsbiträdesbefattningarna synes böra uppföras såsom ordinarie befattning.

11 I övrigt förutsattes icke någon ändring i fråga om marinstabens civila personal. KUSTARTILLERIGENERALEN. Kommissionen utgår från att kustartillerigeneralen, biträdd av sin ordinarie stab, direkt under chefen för marinen skall handlägga förekommande ärenden. Dessa bliva i stort sett av samma art och omfattning, som de, vilka nu beredas inom chefens för kustartilleriet stab, fastän med de smärre förändringar, som kunna betingas av kustartillerigeneralens ställning som inspektör för kustartilleriet samt därav, att en del kustartilleriet berörande ärenden överförts från sjöförsvarets kommandoexpedition och lagts under chefens för marinen bestämmande. Genom en dylik handläggning av kustartilleriets ärenden vinnes den fördelen, att i de fall, där han ej själv har beslutanderätt, kustartillerigeneralen är direkt föredragande inför chefen för marinen, så att ingen mellanhand uppkommer mellan dessa båda myndigheter. På så sätt torde onödig omgång och vidlyftig skriftväxling i möjligaste mån undvikas. Beträffande kustartillerigeneralens närmare åligganden som organ åt chefen för marinen hänvisas till kap. IV, Kustartilleriet. MARINFÖRVALTNINGEN. Allmänna synpunkter. Marinförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende överstyrelsen över rikets sjöförsvar. Enligt den för marinförvaltningen gällande instruktionen kunna ämbetsverkets uppgifter i stort sett sammanfattas på följande sätt, nämligen a t t utöva det allmänna inseendet över dels den marinen tillhörande personalens avlönande, provianterande, förseende med beklädnad och sängservis, inkvartering samt hälso- och sjukvård, dels de för övandet av denna personal erforderliga anordningar i tekniskt eller ekonomiskt hänseende, att övervaka, att marinens materiel m. m. vidmakthålles samt att dess byggnader och övriga egendom behörigen tillses, vårdas ocn underhållas, att utarbeta erforderliga ritningar för fartyg, fortifikationsanläggningar och byggnader ävensom ritningar och modeller till förrådsartiklar m. m., att besörja nybyggnader, anskaffningar, förhyrningar och transporter samt att övervaka marinens förråd samt upphandlingsväsende, att avgöra besvär med anledning av klagan över vissa i civila mål utfärdade beslut, att förvalta alla från statsverket till sjöförsvaret anvisade medel och tillhandahålla marinens myndigheter för dem erforderliga penningbelopp samt bestrida förefallande utgifter för övriga sjöförsvarets behov, ävensom härvid övervaka, att utgifterna äro rätteligen grundade, och att beviljade anslag användas för därmed avsedda ändamål och fastställda stater rätt efterlevas, samt

12 att redovisa för alla av niarinförvaltningen medel.

omhänderhavda

penning-

Marinförvaltningen är för närvarande, under en särskild chef, indelad i nio avdelningar, nämligen artilleri-, torped-, min- och nautiska avdelningarna, var och en under en regementsofficer ur marinen, fortifikationsavdelningen under en regementsofficer ur fortifikationen, ingenjöravdelningen under marinöverdirektören, intendentavdelningen under marinöverintendenten, sanitetsavdelningen under marinöverläkaren och civilavdelningen under marinöverkommissarien. I marinförvaltningen ingår vidare en kameralbyrå, till vilken höra boksluts-, revisions- och kassakontor. Chef för kameralbyrån är amiralitetsrådet. Slutligen finnas ett kontor för industriens krigsorganisation och ett kontor för teknisk revision. I marinförvaltningen tjänstgöra även inspektörerna för undervattensbåtvapnet och minsvepningsväsendet samt stabschefen hos chefen för kustartilleriet, vilka deltaga i beredningen av ärenden, som beröra respektive undervattensbåtvapnet, minsvepningsväsendet samt kustfästningarna och kustartilleriet. Ärendena inom marinförvaltningen avgöras antingen i plenum (av marinförvaltningens chef eller efter omröstning mellan de i beslutet deltagande) eller av marinförvaltningens chef i närvaro endast av föredraganden eller slutligen av vederbörande avdelningschef. Plenum utgöres i regel av ämbetsverkets chef. chefen för civilavdelningen eller chefen för kameralbyrån samt, allt efter ärendets beskaffenhet, en eller flera av ämbetsverkets övriga ledamöter. Marinförvaltningens chef äger ensam beslutanderätt i de ärenden, i vilkas handläggning han deltager, med undantag av vissa i instruktionen angivna ärenden, vilka avgöras efter omröstning mellan de i beslutet deltagande. De ärenden, som avgöras av vederbörande avdelningschefer, äro av militärteknisk eller rent teknisk natur. Marinförvaltningen bör enligt försvarskommissionens uppfattning i stort sett bibehållas vid den beprövade organisation ämbetsverket nu äger: ett enhetligt ämbetsverk under en chef. Denna organisationsform, varigenom de olika avdelningarna sammanhållas under en gemensam chef, synes för marinens del vara den lämpligaste och bästa, och några skäl emot en sådan ordning torde icke kunna anföras. Visserligen hava vissa erinringar framförts gentemot marinförvaltningens verksamhet, men dessa anmärkningar torde icke kunna sägas hava varit riktade emot själva organisationen utan snarare mot tjänstens handhavande å vissa befattningar inom organisationen och hava närmast föranletts av bristfälligheter i marinens räkenskapsväsende samt för knappt tilltagen revisionspersonal. Åtgärder häremot äro na vidtagna. 1926 års berednings uttalade uppfattning, att de affärsdrivande verkens centralstyrelser borde kunna tjäna till ledning vid uppbyggandet av en ändamålsenlig organisation av ledningen och förvaltningen inom de olika försvarsgrenarna, synes vara alldeles särskilt tillämplig å marinförvaltningen.

13 En anipassning av marinförvaltningens arbetssätt efter de affärsdrivande verkems styrelseformer torde så långt möjligt är böra eftersträvas i ändamål a,tt ernå önskvärd smidighet i ärendenas handläggning och undanröja dlen tungroddhet, som stundom kommit till synes i ämbetsverkets arbetssätt. Numera äro sådana arbetsformer i allt väsentligt genomförda, men t o r d e de lämpligen böra betryggas genom bestämmelse i instruktionen, som medgiver, att i ärende, som på grund av sin huvudsakliga beskaffenhet skall föredragas av viss ledamot inför chefen för marinförvaltningen men samtidigt berör även andra ledamöters verksamhetsområden, när det icke är av den vikt, att de ledamöter, som beröras av ärendet, böra vara närvarande vid föredragningen, sådan närvaro må ersättas med samråd före avgörandet mellani föredraganden och övriga av frågan berörda ledamöter. Skulle vid s å d a n t samråd skiljaktiga meningar om beslutet förekomma eller anser sig chefen för marinförvaltningen böra frångå föredragandens förslag i ärendet, böra givetvis vid detsammas avgörande vara närvarande förutom föredraganden jäimväl övriga ledamöter, mellan vilka samråd ägt rum. Marinförvaltningen förutsattes organiserad på avdelningar i stort sett såsom för närvarande samt i huvudsaklig överensstämmelse med den år 1934 fastställda instruktionen för ämbetsverket. Tidigare har ifrågasatts en sammanslagning av marinförvaltningens torpedoch nninavdelningar. Av skäl, som i det följande anföras, synes emellertid en sådan sammanslagning icke böra äga rum utan minavdelningen bibehållas såsom särskild avdelning. M e d anledning av inrättandet av en för försvarsväsendet gemensam fastighetsförvaltning kan marinförvaltningens fortifikationsavdelning indragas. E n ny avdelning — förbindelseavdelningen — bör tillkomma i enlighet med vad som angives under denna rubrik här nedan. I samband med genomförandet av övriga organisationsändringar inom marin förvaltningen synes den nuvarande intendentavdelningen böra erhålla benämningen intendenturavdelningen, vilket uttryck riktigare angiver avdelningens uppgifter och verksamhet. D e n nuvarande civilavdelningen är i behov av omorganisation, vartill förslag i det följande avgives, varjämte beröras vissa andra spörsmål av organisatorisk natur inom ämbetsverket. Minavdeliiingen. Med hänsyn till sjökrigsmaterielens snabba utveckling och behovet av specialiserade och fackkunniga officerare såsom ansvariga representanter för olika vapen är det nödvändigt att såsom en särskild avdelning med egen chef bibehålla minavdelningen, som i föregående utredningar rörande försvarets centrala förvaltning förutsatts kunna sammanslås med torpedavdelningen. Minavdelningen har genom tillkomsten av den för undervattensbåtjakt avsedda materielen fått ett betydligt vidgat verksamhetsområde, som tidigare icke kunnat förutses. Göromålens omfattning å minavdelningen har med tillkomsten av

14 denna materiel och dess utveckling under de senaste åren mer än fördubblats. Minans värde i sjökrigföringen har dessutom alltmera ökats och särskilt för vårt land torde minan och minsvepningen komma att ii en mycket stor betydelse. Det är kanske framför allt av denna anledning nödvändigt att bibehålla en särskild minavdelning inom marinförvaltningen, så att vår min- och minsvepningsmateriel med vad därtill hör kan motsvari de krav, som vid försvarsberedskap eller mobilisering komma att ställa? på densamma. Vid bedömande av behovet av att bibehålla minavdelningen såsom särskild avdelning eller icke måste även tagas i betraktande det förhållandet, att avdelningens verksamhet kommer att vid mobilisering svälla ut i särskilt hög gcad, eftersom minförsvaret helt naturligt måste bygga på en vid krigstillfälle iglngsatt forcerad tillverkning. Härtill kommer behandling av alla under krig ippkommande spörsmål, vilka icke hava motsvarighet i fred och som för sin lösning kräva sin egen ansvarige representant inom ämbetsverket. Det bör även ihågkommas, att cheferna för vapenavdelningarna i marinförvaltningen även äro, ehuru icke formellt, ansvariga för att erforderliga föreskrifter, instruktioner och reglementen finnas för vapnens rätta handhavande och vird. Härför fordras praktisk erfarenhet inom resp. områden, vilken kan virnas endast under sjötjänst. Med den snabba utveckling, som nu äger rum, och de relativt få tillfällen, som för högre officerare finnas för erhållande av kommenderingar till sjöss, är det i regel icke möjligt att bibringa enskilda officerare tillräckligt grundlig erfarenhet på flera skilda militär-tekniska områden. Icke endast för tjänstens behöriga gång inom marinförvaltningen utan för tjänsten i allmänhet är det därför ett oundgängligt behov, att ninavdelningen bibehålies som en särskild avdelning inom ämbetsverket vid sidan av de båda övriga vapenavdelningarna. Förbindelseavdelningen. Vid sidan av frågan om bibehållande av min avdelningen som en särsiild avdelning har i under senare år verkställda försvarsutredningar även behandlats frågan om avskiljande från torped- och minavdelningarnas verksambstsområden av ärenden rörande marinens radio-, signal- och telefonmateriel. Beträffande denna materiel är det av väsentlig betydelse, att frågor röraide radiomaterielen, som inom marinen är av mycket stor omfattning och består av en mångfald olika stationstyper för användning under vitt skilda >mständigheter, inom marinförvaltningen handläggas av en särskild avdelning under egen chef. På få områden har utvecklingen gått så snabbt under senare år som i fråga om radiotelegrafien och därmed förenad verksamhet. Det kan icke förutsättas, att en chef för en annan avdelning numera skall iniehava erforderliga kunskaper för att behärska även detta område. Behovet av en särskild avdelning inom ämbetsverket för handläggning av frågor rörande denna materiel kan därför icke längre skjutas åt sidan. Det är endast en naturlig följd av den tekniska utvecklingen och motsvaras av vad som förut visat sig vara nödvändigt vid inrättandet av artilleriavdelningen och minavdelningen

15 år 1884, torpedavdelningen år 1900 samt nautiska avdelningen år 1908. Chefskapet för förbindelseavdelningen inom marinförvaltningen synes kunna ordnas på så sätt, att chefen för kommunikationsavdelningen i marinstaben tillika bestrider befattningen som chef för förstnämnda avdelning. För en dylik anordning talar den omständigheten, att hithörande frågor, som måste handläggas i marinstaben, ofta äro intimt förbundna med eller helt beroende av huru radiomaterielen anordnas, och ett gemensamt chefskap för ifrågavarande avdelning skulle därför bättre än för närvarande säkerställa erforderligt samarbete dem emellan. På föreslaget sätt genomförd organisation medför således icke i och för sig behov av personalökning. Civilavdelningen. Nuvarande organisation. Chefen för civilavdelningen (marinöverkommissarien) bereder och föredrager ärenden, som angå marinens fasta egendom i de delar, som ej tillhöra annan avdelning; förklaring, ändring eller upphävande av gällande eller förslag till nya allmänna befattningar; allmänna föreskrifter, som marinförvaltningen har att utfärda för verkställighet av gällande författningar eller av Kungl. Maj:t särskilt givna befallningar, föreskrifter angående marinens kassa- och redovisningsväsende undantagna; tillsättning av och avsked från annan civil tjänstebefattning vid marinförvaltningen än kemist- eller andre kemistbefattningarna, ledighet från och förordnande å dylik befattning, fördelning till tjänstgöring samt ansvar för tjänstefel av marinförvaltningens civila personal; frågor om fastställande av löneklass för civil personal vid marinförvaltningen ; balans-, avskrivnings- och besvärsmål; samt övriga ärenden av administrativt-juridisk beskaffenhet. Chefen för kameralbyrån (amiralitetsrådet) bereder och föredrager ärenden, som angå uppbörden, anordnandet och redovisningen av alla till marinförvaltningens befattning hörande medel, balans-, avskrivnings- och besvärsmål undantagna; marinens kassa- och redovisningsväsende samt härför erforderliga allmänna författningar eller allmänna föreskrifter; samt avgivande av förslag till staterna å fjärde huvudtiteln, avdelning I I I , sjöförsvaret, i vad marinförvaltningen vidkommer. Vid ärendens avgörande i plenum deltager chefen för civilavdelningen i handläggningen av alla ärenden med undantag av dem, som i ett eller annat hänseende tillhöra chefen för kameralbyrån, såvida de icke i något avseende tillhöra jämväl bemälde avdelningschef. Vid handläggning av ärenden rörande ämbetsverkets civila personal utgöres i regel plenum endast av

16 ämbetsverkets chef samt cheferna för civilavdelningen och för kameralbyrån. Militär eller civilmilitär ledamot av marinförvaltningen får icke själv meddela beslut, som medför utgift, så framt icke chefen för kameralbyrån vid samråd biträder beslutet. Sistnämnde chef må meddela beslut angående utbetalning på grund av i gällande stat eller allmän författning eller eljest i behörig ordning meddelad föreskrift, som är fullständig och tydlig med hänsyn till ej blott utgiftens ändamål och belopp utan även den medelstillgång, varifrån utgiften skall bestridas. Anmärkningar, som framställts av marinförvaltningens revision och förekomma till avgörande, föredragas av förste revisorn i närvaro av chefen för kameralbyrån inför marinöverkommissarien, som avgör målet. De båda förstnämnda tjänstemännen ha reservationsskyldighet, om beslutet avviker från deras mening. Tidigare utredningar. Organisationen av civilavdelningen har varit föremål för behandling i samband med under senare år framlagda utredningar och förslag rörande försvarets centrala ledning och förvaltning. Den tidigare gällande instruktionen för marinförvaltningen (av år 1919) skilde sig från den år 1934 fastställda bland annat i så måtto, att kameralbyrån ingick i civilavdelningen och att amiralitetsrådet icke hade sig uttryckligen ålagt att föredraga ärenden rörande marinens kassa- och redovisningsväsende samt härför erforderliga allmänna författningar eller föreskrifter. Ehuru kameralbyrån hörde till civilavdelningen, intog den dock en så fristående ställning, att den i själva verket var att anse som en självständig avdelning. Detta hade de sakkunniga av år 1907, som avgåvo förslag till ny organisation av marinförvaltningen, icke tänkt sig. De ansågo visserligen, att ärendena borde uppdelas mellan marinöverkommissarien och amiralitetsrådet, så att den förre erhölle de administrativa och den senare de kamerala, men därvid förutsattes, att amiralitetsrådet skulle bereda och föredraga sistnämnda ärenden under chefens för civilavdelningen överinseende och ledning, samt att amiralitetsrådet skulle vara endast föredragande men icke ledamot av förvaltningen. 1926 års beredning, som icke ansåg det lämpligt, att de båda civila ledamöterna förenade mera självständiga uppgifter med en ganska betydande rådgivande verksamhet, föreslog, att fördelningen av deras arbetsuppgifter skulle så avpassas, att marinöverkommissarien övertoge, förutom handläggningen av de ärenden, som då ankommo på civilavdelningen, jämväl ärenden rörande uppbörden, anordnandet och redovisningen av till marinförvaltningens befattning hörande medel, samt befriades från skyldigheten att deltaga i avgörandet av ärenden, som, utan att direkt beröra civilavdelningen, föredroges av annan ledamot. Denna skyldighet skulle överflyttas på amiralitetsrådet, vilken skulle bliva helt skild från civilavdelningen. Marinöverkommissarien skulle äga rätt att fatta beslut förutom i anmärkningsmål jämväl i alla s. k. kassaärenden, däri inbegripna besvärsmål.

17 I sitt yttrande över beredningens förslag vände sig marinförvaltningens majoritet emot förslaget att ställa amiralitetsrådet utanför civilavdelningen samt föreslog, att denna befattning skulle indragas och marinöverkommissarien erhålla en assistent, som i stället för avdelningschefen skulle deltaga i handläggning i plenum av vissa ärenden. När fråga om disposition av anslag förekomme, skulle kamreraren ingå som ledamot av förvaltningen. 1928 års sakkunniga anslöto sig i stort sett till beredningens förslag i fråga om civilavdelningens organisation. De ansågo emellertid, att amiralitetsrådets uppgifter borde utökas med den rättsliga tillsynen av marinens fastigheter och att kontrollen över anslagsdispositionen borde avlyftas från den civila ledamoten och vederbörande föredragande åläggas att svara för anslagens ställning. I sitt yttrande över sistnämnda sakkunnigas betänkande anslöt marinförvaltningen sig till deras förslag med frångående av sin tidigare ståndpunkt i frågan. I propositioner till 1929 och 1930 års riksdagar angående omorganisation av försvarets centrala ledning och förvaltning framlade Kungl. Maj:t förslag till bland annat civilavdelningens organisation och utgick därvid med vissa jämkningar från beredningens förslag. Avgörande för arbetsfördelningen mellan marinöverkommissarien och amiralitetsrådet borde vara ärendenas natur av ekonomiska (kamerala) eller administrativa. Marinöverkommissarien borde handlägga ärenden av kameral natur, däribland kassaärenden och ärenden angående uppbörden och redovisningen av till marinförvaltningen hörande medel, vissa ärenden angående statsregleringen samt sammanfattandet av marinförvaltningens budgetförslag, ävensom hava till uppgift att i särskilda fall vara närvarande vid föredragningen i plenum av ärenden, som avsåge medelsanvisning eller eljest vore av rent ekonomisk natur. Amiralitetsrådet skulle bereda och föredraga till civilavdelningen hörande ärenden av allenast administrativ natur och vara närvarande vid föredragning av frågor av dylik natur, som ankomme på de tekniska avdelningarna. Kameralbyråns uppgifter borde alltså övertagas av marinöverkommissarien och amiralitetsrådet bliva chef för en administrativ byrå, vilken — på grund av svårigheten att instruktionsmässigt uppdraga en skarp gräns mellan ekonomiska och administrativa ärenden — borde tillhöra civilavdelningen, vars chef amiralitetsrådet i egenskap av byråchef alltså skulle vara underställd. Denna anordning skulle dock icke betinga, att marinöverkommissarien måste närvara vid amiralitetsrådets föredragning i plenum. Den förenkling av arbetssättet, som 1928 års sakkunniga föreslagit i avseende å kontrollen av medelsanvisningar, innebärande att vederbörande avdelningschef göres ansvarig för, huruvida medelstillgång finnes å vederbörligt anslag, förordades även av chefen för försvarsdepartementet i berörda propositioner. Endast i tveksamma fall skulle alltså civil ledamots uppfattning behöva inhämtas och sådan ledamot därigenom bliva mindre betungad med deltagande i plenibehandlingen av ifrågavarande ärenden. 1282 36

B2

18 Försvarskotnmissionen. Såsom av ovanstående redogörelse framgår har det sedan länge stått klart, att beredningen och föredragningen av de ärenden, som ursprungligen tillhörde civilavdelningen i marinförvaltningen, borde uppdelas på tvenne befattningshavare. Meningarna ha däremot varit delade, huru denna uppdelning borde ske och om amiralitetsrådet skulle tillhöra civilavdelningen eller icke. Den lämpligaste grunden för ärendenas uppdelning synes kommissionen vara deras art av ekonomiska (kamerala) eller administrativa. Sedan numera kameralbyrån utbrutits ur civilavdelningen, bör sistnämnda avdelning ombildas till en byrå, förslagsvis benämnd kanslibyrån. I samband därmed bör befattningen såsom marinöverkommissarie indragas och ersättas med en byråchef. På chefen för kameralbyrån bör ankomma att föredraga ärenden, som angå uppbörden, anordnandet och redovisningen av till marinförvaltningens befattning hörande medel; marinens kassa- och redovisningsväsende samt härför erforderliga allmänna författningar eller allmänna föreskrifter; avskrivningsmål; samt sammanfattande av förslag till budget och till stater för sjöförsvaret. Beslut i kassaärenden böra fattas av chefen för kameralbyrån efter föredragning av kamreraren. Den medverkan av nämnda byråchef i ärenden, som innefatta medelsanvisningar, ankommande på vederbörande avdelningar, och som avser kontroll av att dispositionen av medel sker inom ramen av anvisade medel samt att anslagna medel användas till därmed avsedda ändamål, bör i största möjliga utsträckning ske under formen av samråd före ärendets avgörande och justeringen från chefens för kameralbyrån sida begränsas till anslagsfrågan. Möjlighet synes böra lämnas öppen att under inseende av byråchefen uppdraga denna funktion åt kamreraren, därest den skulle bliva alltför betungande för den förstnämnde. Att, såsom tidigare ifrågasatts, i flertalet fall göra vederbörande avdelningschef ensam ansvarig för, att medelstillgång finnes å vederbörligt anslag och detsammas rätta användning, torde icke vara lämpligt, bland annat på grund av att många anslag disponeras av flera avdelningar inom marinförvaltningen och en central kontroll därför är erforderlig. Chefen för kanslibyrån bör föredraga ärenden, som angå hos marinförvaltningen anförda besvär över underordnade myndigheters beslut i andra ärenden än kassaärenden, ävensom remisser å besvär över sådana marinförvaltningens beslut, vari chefen för ämbetsverket deltagit; förklaring, ändring eller upphävande av gällande eller förslag till nya allmänna författningar; allmänna föreskrifter, som marinförvaltningen har att utfärda för verkställighet av gällande författningar eller av Kungl. Maj:t eller av chefen för

19 marinen särskilt givna befallningar, föreskrifter angående marinens kassaoch redovisningsväsende undantagna; samt övriga frågor av allmän juridisk och administrativ natur. Vid handläggningen av ärende, som tillhör avdelning och vari civil-administrativ förfarenhet anses erforderlig, bör chefen för kanslibyrån medverka antingen medelst samråd före ärendets avgörande eller genom deltagande i dess plenibehandling. Ärenden, som angå tillsättning av och avsked från annan civil tjänstebefattning vid marin förvaltningen än kemistbefattningen, ledighet från och förordnande å dylik befattning samt fördelning till tjänstgöring av marinförvaltningens civila personal, synas böra föredragas av chefen för kameralbyrån i vad de angå för denna byrå avsedd personal och av chefen för kanslibyrån i fråga om övrig personal. Frågor om ansvar för tjänstefel samt om fastställande av löneklass för marinförvaltningens civila personal böra föredragas av sistnämnda byråchef. Båda byråcheferna böra deltaga uti handläggningen av nu nämnda personalärenden i plenum. Anmärkningsmål samt besvär över underlydande myndigheters beslut i kassaärende böra beredas å kameralbyråns revisionskontor. När anmärkningsmål eller dylikt besvärsmål är färdigt för beslut, bör det föredragas av revisionskommissarien inför cheferna för kameralbyrån och kanslibyrån, vilka tre personer böra genom omröstning avgöra ärendet på marinförvaltningens vägnar. Besvarande av remisser å besvär över sålunda avgjorda ärenden bör ske i samma ordning som tillämpats vid beslutets fattande. De åligganden, som tillkomma advokatfiskalen vid marinförvaltningen, torde kunna uppdragas åt den sekreterare, som förutsattes tjänstgöra å kanslibyrån. Till denna byrå synes även registratorskontoret böra hänföras. Marinförvaltningens personalbehov. Nuvarande personal. Jämlikt 1925 års försvarsbeslut beräknades för marinförvaltningen följande personal: a) militär och civilmilitär personal å aktiv stat: 1 flaggman, chef, 5 regementsofficerare såsom avdelningschefer m. m., 10 kompaniofficerare, 12 mariningenjörer, varav 1 marinöverdirektör, 7 marinintendenter, varav 1 marinöverintendent samt 2 tjänstgörande i ämbetsverkets revisionskontor, 2 marinläkare, varav 1 marinöverläkare, 4 underofficerare, 1 korpral och 3 meniga; samtliga från flottan, samt 3 kaptener från kustartilleriet; b) pensionerad personal med arvode å marinförvaltningens stat: 4 underofficerare (från flottan eller kustartilleriet);

20 c) civil personal med avlöning å marinförvaltningens stat: 1 marinöverkommissarie, 1 amiralitetsråd, 1 tjänsteman i 26. lönegraden, 2 tjänstemän i 24. » , 6 ' » i 21. 1 kemist, 4 kontorsbiträden, 1 förste expeditionsvakt samt 2 expeditionsvakter. Härjämte uppfördes å marinförvaltningens stat ett arvode till chefen för fortifikationsavdelningen (regementsofficer ur fortifikationen) samt ett arvode till advokatfiskalen ävensom visst belopp för avlöning till icke-ordinarie personal. Sedermera har en mindre ökning av den civila personalen befunnits erforderlig och tillgodosetts genom uppförande i staten för marinförvaltningen av tvenne tjänstemän å extra stat samt ökning av anslagsposterna till avlöning av icke-ordinarie personal. Försvarskommissionen. • Behovet av i marinförvaltningen tjänstgörande officerare, mariningenjörer och marinintendenter är givetvis helt beroende av det arbete, som måste utföras. Det övervägande och viktigaste arbetet å marinförvaltningens tekniska avdelningar kan icke anförtros till annan än på olika områden specialiserad personal. Att genom överflyttning av ärenden ernå personalbesparing synes därför ifråga om denna personal uteslutet. På grund av materielens utveckling och den tekniska utrustningens allt större omfattning göra sig kraven på tekniskt kvalificerad personal starkt gällande. Det synes därför kommissionen icke tillrådligt att utmäta den tekniska personalen för knappt, enär detta skulle kunna äventyra marinstridskrafternas effektivitet. Behovet av fackkunnig personal gör sig kännbart även med hänsyn till nödvändigheten av att bereda ifrågavarande personal möjlighet att vinna praktiska erfarenheter under sjötjänst. Det måste även tagas i betraktande, att för lärartjänst i vapenämnen i sjökrigshögskolan ocli sjökrigsskolan som regel tagas i anspråk i marinförvaltningen tjänstgörande officerare och mariningenjörer, vilka härför besitta de erforderliga kvalifikationerna. Därigenom minskas emellertid naturligen deras effektiva tjänstetid i ämbetsverket. Försvarskommissionen har för marinförvaltningen beräknat det behov av militär och civilmilitär personal å aktiv stat, som framgår av tabellen å sid. 21. Det av försvarskommissionen framlagda förslaget till ombildning av civilavdelningen till en kanslibyrå kräver icke i och för sig någon utökning av personalen jämfört med nuvarande organisation. Emellertid vill kommissionen erinra, hurusom en synnerligen kraftig reduktion av marinförvaltningens

21 Officerare

Under- Korpraler officerare o. meniga

Stam Militär och civilmilitär personal 2,W 2 3

Chef, a d j u t a n t e r och ordonnanser ... Artilleriavdelningen Torpedavdelningen Minavdelningen N a u t i s k a avdelningen Förbindelseavdtdningen Ingenjöravdelningen Intendenturavdelningen Sanitetsavdelningen Kanslibyrån K ameralby rån Kontor för teknisk revision Kontor för industriens krigsorganisation

—

civila personal vidtogs i samband med genomförande av 1925 års försvarsordning. Staten för marinförvaltningen minskades sålunda med en andre kemist, två tjänstemän i 24. lönegraden (sekreterare å de tekniska avdelningarna), fyra tjänstemän i 21. lönegraden (tre revisorer och en sekreterare å de tekniska avdelningarna) samt två expeditionsvakter samtidigt med att en minskning vidtogs i anslagen för avlönande av den icke-ordinarie personalen. Den sammanlagda personalminskningen uppgick till icke mindre än 40 % av den förutvarande personalen. Det lär sålunda icke kunna förväntas, att det nu skall vara möjligt att vidtaga ytterligare nedskärningar, särskilt efter de erfarenheter, som gjorts under de senaste åren med minskad effektivitet i revisionsverksamheten m. m. I det föregående har föreslagits, att befattningen såsom marinöverkommissarie bör indragas och ersättas med en byråchef i 30:e lönegraden. Då kamreraren förutsatts bliva föredragande inför chefen för kameralbyrån i kassaärenden och synnerligen stora krav även i övrigt måste ställas på denne befattningshavare, bör i överensstämmelse med vad i tidigare utredningar föreslagits hans löneställning höjas till 26:e lönegraden. I samma 1

Avses jämväl för tjänstgöring å nautiska avdelningen. Därav 3 från kustartilleriet. Specialingenjör 4 Därav 1 från kustartilleriet; officeren å minavdelningen tillika tjänstgörande å förbindelseavdelningen. 6 Artilleritekniker. 6 Redovisas å marinstabens kommunikationsavdelning. 7 Därav 1 specialingenjör (elektroingenjör). 8 Kontrollantbiträden vid n y b y g g n a d e r m. m9 F. d. stam med arvode. 2

22 lönegrad synes även sekreteraren å kanslibyrån böra placeras, bland annat på den grund att han även skulle fullgöra åligganden såsom advokatfiskal. De två å extra stat uppförda revisorerna hava överförts till ordinarie stat, enär ett stadigvarande behov av dessa tjänstemän tvivelsutan föreligger. Befattningen såsom registrator bör bestridas av en pensionerad officer med arvode. Erfarenheten har visat, att den minskning av antalet expeditionsvakter, som uppkommit genom avgång av dylik personal å övergångsstat, inverkat i hög grad menligt på arbetet inom ämbetsverket. Antalet expeditionsvakter bör därför återställas till fyra. Antalet i stat uppförda pensionerade underofficerare med arvoden har ansetts böra ökas för att i motsvarande grad frigöra underofficerare å aktiv stat för sjötjänstgöring. Av de nya arvodesbefattningarna avses 2 för artilleriavdelningen, 1 för envar av nautiska, förbindelse- och ingenjöravdelningarna samt 1 för marinförvaltningens tekniska revision. Arvodet till sistnämnda underofficer ingår redan i avlöningsanslaget till personal vid marinförvaltningen. Någon minskning av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för närvarande upptagen till 80 600 kronor, kan kommissionen icke föreslå, enär sagda anslag redan nu är ytterst knappt. Arvodesposterna till marinförvaltningens advokatfiskal (4 000 kronor) och till chefen för marinförvaltningens fortifikationsavdelning (1170 kronor) kunna utgå. I övrigt har kommissionen icke funnit anledning föreslå någon ändring av staten för marinförvaltningen. Det av kommissionen beräknade behovet av civil personal för marinförvaltningen framgår av efterföljande tabell. Civil personal Byråchefer Sekreterare Revisionskommissarie Kamrerare Marinkassör Revisorer

Antal

Lönegrad

Civil personal

Antal

Lönegrad

2 1 1 1 1 4

B30 B 26 B 26 B 26 B 21 B 21

Revisor och bokhållare ... Notarier Kontorsbiträden Förste expeditionsvakt ... Expeditionsvakter... Kemist

1 1 4 1 4 1

B 21 B 21 B 4 B 7 B 5 C 12

FÖRSVARSGRENSCHEFENS STÄLLNING TILL FÖRVALTNINGEN. Reglerandet av försvarsgrenschefens ställning till förvaltningen har varit föremål för olika förslag och bedömanden. 1926 års berednings förslag innebar ett koncentrerande av marinens ärenden till ett för hela marinen gemensamt ämbetsverk, marinstyrelsen, under chefens för marinen chefskap. Enligt detta förslag lades sålunda det avgörande inflytandet över förvaltningen i dess helhet hos försvarsgrenschefen.

23 192"8 års sakkunniga förordade samverkan och samråd mellan en kommenderande amiral, chefen för marinstaben samt marinförvaltningen. Marinens myndigheter hava i regel hållit före, att bindande direktiv från försvarsgrenschefen till förvaltningen skulle vara den bäst avvägda formen för afct tillförsäkra chefen för marinen erforderligt inflytande över förvaltningen. Det vore — teoretiskt sett — ett önskemål att förvaltningen vore fullständigt underställd försvarsgrenschefen, så att denne — inom den av statsmakterna uppdragna ekonomiska ramen — hade ensam beslutanderätt rörande hela sitt verksamhetsområde. E n sådan organisation skulle emellertid verka alltför betungande för försvarsgrenschefen, som icke finge tillräcklig tid över för sitt egentliga verksamhetsfält, den rent militära ledningen. Sett ur praktisk synpunkt är det ett väsentligt önskemål, att försvarsgrenschefen i största möjliga utsträckning frikopplas från förvaltningsärendenas handläggning utan att därför berövas nödvändigt inflytande i dessa frågor. Det synes härvidlag ej fullt tillfredsställande att stanna vid enbart direktivrätt i viktigare spörsmål, utan torde en något fastare form böra givas åt försvarsgrenschefens inflytande över förvaltningen. Förvaltningen bör därför i princip underställas försvarsgrenschefen. Genom av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion böra emellertid hans uppgifter begränsas, så att de frågor, varmed han skall taga befattning, inskränkas till att omfatta ärenden, som äro av väsentlig betydelse ur krigsberedskapssynpunkt eller eljest hava avgörande inflytande å hans egen ämbetsutövning. Förutom sålunda angivna ärenden bör det vara chefen för marinen obetaget att övertaga beslutanderätten i annat ärende, som han finner vara av den vikt, att han särskilt förbehåller sig att pröva detsamma. Övriga ärenden bör marinförvaltningen såsom för närvarande självständigt avgöra och dess ställning såsom en centralmyndighet inom statsförvaltningen således bibehållas. Beträffande handläggningen av ärenden, vilka beredas av marinförvaltningen och föredragas inför chefen för marinen, synas föreskrifterna beträffande ämbetsverkets verksamhet böra i tillämpliga delar iakttagas och vedertagna bestämmelser för förvaltningsbesluts fattande och ansvarsskyldigheten därför gälla. Lämpligast och enklast torde vara, att dylikt ärende avgöres av chefen för marinen i samband med ärendets slutbehandling i marinförvaltningen. Vid ärendets föredragning bör chefen för marinförvaltningen närvara med rätt att, där han så finner lämpligt, själv övertaga föredragningen. Skulle vid besluts fattande i ärende, vari marinförvaltningen deltagit, skiljaktig mening förekomma från marinförvaltningens sida, bör denna mening intagas i protokoll, som, därest ärendet tillhör Konungens prövning, bör bifogas skrivelsen i ämnet. Marinförvaltningen bör vara försvarsgrenschefens verkställande organ och hans beslut i förvaltningsärenden i allmänhet innefatta jämväl verkställighetsuppdrag för ämbetsverket. På så sätt torde kunna vinnas, att antalet expeditioner, som böra undertecknas av chefen för marinen personligen, reduceras till det minsta möjliga.

24 Beträffande den närmare utvecklingen av förevarande spörsmål hänvisar kommissionen till vad därom anförts under avd. VI, »Försvarsväsendets högsta ledning». Expediering av ärenden, som till sin huvudsakliga beskaffenhet äro att betrakta som förvaltningsärenden, bör ske från marinförvaltningen. Oberoende av om en handling är försedd med försvarsgrenschefens egen underskrift eller icke, synes diarieföringen böra ske i löpande följd inom marinförvaltningen, som är att anse som chefens för marinen teknisk-ekonomiska expedition. PERSONALCHEFER OCH INSPEKTÖRER. Chefen för kustflottan. Jämlikt gällande instruktion av den 19 juni 1931 (SFS 265/1931) förrättar chefen för kustflottan inspektioner ej blott av honom underställd sjöstyrka utan som regel jämväl av övriga rustade förband och fartyg jämte ombord å dessa anordnade skolor och kurser m. m. Uti detta chefens för kustflottan inspektörskap beträffande sjöstridskrafterna, som synes på bästa sätt säkerställa enhetlighet och system i utbildning och övrig verksamhet, finnes icke anledning att föreslå någon ändring. Kustartillerigeneralen. Enligt kommissionens förslag är kustartillerigeneralen chef för kustartilleriets personal och inspektör för kustartilleriet, vilket förutsattes innebära, att han skall övervaka och inspektera kustartilleriets utbildning i tjänstens alla delar. Kustartillerigeneralen blir kustartilleriets främste målsman inför chefen för marinen, varigenom säkerhet erhålles för att sakkunskapen skall komma till vederbörligt inflytande. Genom denna anordning synas alla berättigade krav härutinnan bliva tillgodosedda. För kustartillerigeneralens ställning och uppgifter i övrigt redogöres närmare under kap. IV, Kustartilleriet. Inspektören för undervattensbåtvapnet. Befattningen som inspektör för undervattensbåtvapnet inrättades år 1918 efter en gemensam framställning år 1917 av chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss, varvid som motiv för en dylik åtgärd anfördes bland annat följande: Undervattensbåtarnas i militärt hänseende mest säregna egenskap utgöres av förmågan att sänka sig samt uppehålla sig och framgå under vattenytan. Då emellertid utnyttjandet av denna egenskap är väsentligt beroende av det sätt, på vilket de härmed sammanhängande synnerligen invecklade tekniska problemen lösas, bliver en ingående samverkan mellan den militära och den tekniska fackkunskapen än mera nödvändig ifråga om dessa fartyg än beträffande andra stridsfartyg. Enär de militära synpunkterna härvid böra bliva de ledande, och enär det torde vara dessa synpunkter, som i främsta rummet påkalla en utveckling av fartygstyperna, torde det för betryggande av ett önskvärt resultat av nyssnämnda samverkan vara erforderligt att ställa

25 arbetet med undervattensbåtarnas konstruktion i nära kontakt med de erfarenheter, som under den praktiska tjänsten kunnat vinnas. Att som nu sker låta en officer, som förut varit undervattensbåtchef, tjänstgöra å marinförvaltningens ingenjöravdelning torde icke vara tillfyllest för att tillvarataga undervattensbåtvapnets alla intressen i materiellt hänseende. Genom den nuvarande anordningen har undervattensbåtvapnets militära representant en jämförelsevis underordnad plats å en viss avdelning och innehar på den grund ej den tjänsteställning, som erfordras för att taga initiativ i samtliga undervattensbåtvapnets angelägenheter, vilka beröra marinförvaltningens alla avdelningar. Dessa synpunkter angående behovet av en inspektör för undervattensbåtvapnet torde alltjämt äga full giltighet. Nu gällande instruktion för inspektören för undervattensbåtvapnet fastställdes den 24 april 1925 att gälla från den 1 juni samma år. Enligt denna åligger det inspektören rörande personalen bland annat: att verkställa inspektion av utbildningen vid undervattensbåtvapnet samt att föra erforderliga rullor och anteckningar över personalen, att uppgöra förslag å officerare, som böra utbildas till undervattensbåttjänst, samt förslag till sjökommendering av till undervattensbåttjänst uttagna officerare och underofficerare. Beträffande materielen åligger det inspektören bland annat: att med uppmärksamhet följa undervattensbåtvapnets utveckling samt till vederbörande myndigheter föreslå de åtgärder, som han finner erforderliga för främjandet av vapnets användbarhet, att följa för undervattensbåtvapnet pågående ny- och ombyggnader, anskaffnings- och ändringsarbeten samt att verkställa erforderliga inspektioner. Härjämte skall inspektören tjänstgöra i marinförvaltningen, där han deltager i handläggning av de ärenden, som beröra undervattensbåtvapnet. Av det ovan anförda framgår, att inspektören bör vara målsman för undervattensbåtvapnet, med uppgift att i organisatoriskt, personellt, militärt, nautiskt och tekniskt avseende bevaka vapnets intressen och såmedelst föra detsamma framåt, så att vapnet allt fortfarande skall kunna bibehålla den höga ståndpunkt i såväl tekniskt som utbildningshänseende, som det för närvarande onekligen innehar. Möjlighet att utöva ett dylikt inflytande på samtliga vapnet berörande frågor beredes inspektören genom den ställning han innehar inom den nuvarande organisationen. För undervattensbåtvapnets vidkommande synes tekniken allt fortfarande vara stadd i jämförelsevis hastig utveckling och denna utveckling av materielen måste hålla jämna steg med de för undervattensbåtarnas bekämpande avsedda talrika motmedlen, vilka alltjämt tilltaga i effektivitet. Med hänsyn härtill torde befattningen som inspektör för undervattensbåtvapnet alltjämt böra bibehållas och någon ändring beträffande densamma förutsattes icke i den nya organisationen. Sedan chefen för marinen tillkommit, blir inspektören för undervattensbåtvapnet givetvis underställd denne chef i stället för — såsom nu — Konungen.

26 g;;! För befattningen avses enligt nuvarande organisation en regementsofficer av flottan. Jämlikt för inspektören utfärdad instruktion skall hos honom kommenderas en kompaniofficer såsom adjutant samt en underofficer, vilka tillika äro kommenderade till tjänstgöring i marinförvaltningen. För bibehållande av kännedom om samtliga undervattensbåtvapnet berörande ärenden och deras handläggning ävensom kontinuerlig kontakt med de olika avdelningarna inom marinförvaltningen beträffande sådana frågor, även då inspektören på grund av sjökommendering eller eljest icke är närvarande i marinförvaltningen, synes det vara erforderligt, att en officer avses för ständig tjänstgöring såsom adjutant hos inspektören för undervattensbåtvapnet. För nödvändig registrering, förande av statistik m. fl. expeditionsgöromål torde jämväl erfordras en underofficer för ständig tjänstgöring i inspektörens expedition. För inspektören för undervattensbåtvapnet synes sålunda böra avses följande personal från flottan, nämligen 1 regementsofficer, 1 kompaniofficer, samt 1 underofficer. Inspektören för minsvepningsväsendet. På därom av chefen för marinstaben, efter samråd med chefen för kustflottan och inspektören för undervattensbåtvapnet, gjord framställning, vilken tillstyrktes av marinförvaltningen, medgav Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 17 november 1933, att en officer av kommendörs eller kommendörkaptens grad finge förordnas att tillsvidare under högst två år räknat från och med den 1 januari 1934 inom marinförvaltningen tjänstgöra såsom inspektör för minsvepningsväsendet med uppdrag att jämväl tjänstgöra såsom inspektör för jakttjänsten mot undervattensbåtar. Samtidigt utfärdades instruktion för denne befattningshavare. Krigserfarenheterna hava givit vid handen, att mineringsverksamheten under krig kan förväntas komma att antaga en betydande omfattning, vilken i sin ordning framtvingar stora krav på minsvepningsväsendets effektivitet. Dessa krav göra sig främst och i första hand gällande för flottans eget vidkommande, men de kunna även komma att framställas såsom villkor för ett sanktionsingripande av andra flottor. Det är oeftergivligt, att Sverige vidtager åtgärder för att hålla farvattnen omkring landets kuster i möjligaste mån rena från minor. Höga fordringar komma under sådana förhållanden att ställas på det svenska minsvepningsväsendet; det måste hastigt kunna träda i verksamhet efter krigsutbrott, ty mineringsföretag bliva sannolikt bland de första operationer, som under ett sjökrig komma att tillgripas. För att möjliggöra ett snabbt färdigställande av minsvepningsförbanden kräves, att omsorgsfulla förberedelser vidtagits redan i fredstid, omfattande bland annat en noggrann planläggning av fartygens inom dessa förband uttagning, bemanning och utrustning samt minsvepningspersonalens övande. Såsom försvårande för nämnda förbands snabba klargöring framträder den omständig-

27 heten, att den för minsvepning uttagna fartygsmaterielen huvudsakligen utgöres av hjälpfartyg, ävensom att bemanningen till största delen består av reservpersonal och värnpliktiga. Det torde icke kunna undvikas, att frågor beträffande minsvepningstjänsten handläggas av flera myndigheter, men en sammanhållning av ärendena under en i minsvepningsfrågor sakkunnig ledning synes erforderlig för att organisationen skall vara ägnad att motsvara de krav, som måste ställas på ett effektivt tillgodoseende av denna allt viktigare gren av vårt sjöförsvar. Den enhetliga och ansvariga ledning för sammanhållande av dessa viktiga spörsmål, som skapats genom tillsättandet av en särskild målsman för minsvepningsväsendet, synes kommissionen allt fortfarande böra bibehållas. I viss mån enahanda synpunkter göra sig gällande beträffande motmedel mot undervattensbåtar och därmed sammanhängande frågor. Operationer med undervattensbåtar torde nämligen också komma att tillgripas på ett tidigt stadium. Även under neutralitetstjänst måste minsvepningsförband och jaktförband mot undervattensbåtar vara beredda att tidigt kunna utgå för kontroll av farvattnen intill och inom svenskt territorialvatten. E t t behov av en pålitlig organisation förefinnes sålunda även för jakttjänsten mot undervattensbåtar. Enär en stor del av denna tjänst måste komma att (i samverkan med flygstridskrafter) bestridas av de minsvepningsfartyg, som tilldelas de olika marindistriktens minsvepningsförband, samt då särskilda motmedel mot undervattensbåtar såsom hydrofoner och sjunkbomber dessutom i viss utsträckning handhaves av personal, som är utbildad inom min- eller minsvepningstjänsten, synes det kommissionen mest ändamålsenligt, att målsmannen för minsvepningsväsendet jämväl omhänderhaver jakttjänsten mot undervattensbåtar. I den nya marinorganisationen förutsattes sålunda en inspektör för minsvepingsväsendet, närmast underställd chefen för marinen, men i övrigt med i stort sett enahanda befogenheter och åligganden som enligt nu gällande instruktion. Såsom angives i kap. I I I under avd. Hjälpfartygen, bör inspektören för minsvepningsväsendet vara ordförande i fartygsuttagningskommissionen, varigenom särskilt arvode för denne ordförande inbesparas. I överensstämmelse med vad som framhållits beträffande inspektören för undervattensbåtvapnet föreligger behov av en adjutant samt en expeditionsunderofficer. För inspektören för minsvepningsväsendet synes därför böra avses följande personal från flottan: 1 regementsofficer, 1 kompaniofficer, samt 1 underofficer. Cheferna för mariningenjörkåren, marinintendenturkåren och marinläkarkåren. Marinöverdirektören är chef för mariningenjörkåren, marinöverintendenten för marinintendenturkåren och marinöverläkaren för marinläkarkåren. Nu

28 gällande instruktioner för dessa befattningshavare äro utfärdade, för marinöverdirektören och marinöverintendenten den 9 december 1932 och för marinöverläkaren den 24 november 1932. Ifrågavarande kårchefer äro jämväl chefer för motsvarande avdelningar inom marinförvaltningen — ingenjöravdelningen, intendentavdelningen och sanitetsavdelningen. Såsom personalchefer åligger dem — förutom den allmänna tillsynen över underlydande personal — bland annat att föra rullor och anteckningar beträffande personalen, att avgiva förslag angående befordran och placering samt kommendering till tjänstgöring såväl ombord som i land, att utöva tillsyn över viss utbildning m. m. Marinöverläkaren utövar härjämte inseende över hälso- och sjukvården vid marinen samt handlägger därtill hörande ärenden, i den mån gällande bestämmelser angående marinförvaltningen eller medicinalstyrelsen icke annat föranleda. Såsom tidigare angivits förutsättas ifrågavarande personalchefer utöva sina åligganden i den föreslagna nya organisationen med i stort sett samma befogenheter som hittills, dock att dessa chefer nu bliva underställda chefen för marinen i stället för — såsom nu — Konungen. Någon rubbning förutsattes icke i marinöverläkarens ställning i avseende på frågor, som röra hälso- och sjukvård eller äro av medicinsk natur.

3.

UNDERVISNINGSANSTALTER M. M.

Sjökrigshögskolan. Nuvarande organisation. Sjökrigshögskolan, vilken är förlagd till Stockholm och vars reglemente är utfärdat den 17 september 1923 (SFS 359/1923), har till ändamål att meddela marinens officerare de vidgade kunskaper, som erfordras för att sjöförsvarets syfte rätt skall kunna fyllas. Undervisningen meddelas uti en allmän kurs, obligatorisk för alla subalternofficerare, samt högre kurser för officerare, som genomgått allmän kurs och därvid kvalificerat sig för högre kurs. De högre kurserna äro dels stabskurs, dels tekniska kurser, nämligen nautisk, förbindelse-, artilleri-, torped- och minkurs. I allmänna kursen och vissa högre kurser meddelas undervisning på två linjer: en för elever från flottan, sjöofficerslinjen, och en för elever från kustartilleriet, kustartillerilinjen. Officer vid flygvapnet kan beordras genomgå kurs vid sjökrigshögskolan och dessutom kunna vissa av flottans specialingenjörer beordras att till viss omfattning genomgå vederbörlig teknisk kurs. Sjökrigshögskolans verksamhet torde komma att upphöra vid mobilisering. Allmän kurs börjar på hösten varje år. Av högre kurserna börja stabskursen på hösten varje jämnt årtal samt tekniska kurserna på hösten varje udda årtal. Artillerikursen är tvåårig, stabskursen ett- eller tvåårig, övriga

29 kurser ettåriga. Enligt nuvarande organisation utgöres sjökrigshögskolans personal av chef — regementsofficer från flottan, adjutant och bibliotekarie — kapten från flottan, lärare till erforderligt antal, repetitörer, i den mån sådana bliva tillsatta, samt expeditionsvakt. Av förenämnda personal är endast expeditionsvakten upptagen med fast lön å högskolans stat. För lärare och repetitörer äro i staten beräknade vissa efter deras undervisningsskyldighet avpassade arvoden. Den nuvarande staten för sjökrigshögskolan upptager dessutom ett mindre belopp för extra föreläsningar och övningar. Förs varskommission en. Beträffande sjökrigshögskolans organisation och verksamhet har kommissionen icke några ändringar att föreslå annat än att för vissa lärartjänster i de mera krävande ämnena avses officerare utan annan ordinarie tjänstgöring. Att såsom vid armén upptaga dem på skolans stat synes emellertid icke erforderligt, men av vikt är, att denna personal avses uteslutande för dessa befattningar, vilka under arbetsåret giva full sysselsättning åt sina innehavare. Det nuvarande systemet med dessa lärartjänster såsom bisysslor är icke tillfredsställande. I överensstämmelse härmed synas lärarebefattningarna i strategi, taktik och kustfästningslära böra bestridas av uteslutande härför avsedda officerare. Det samband, som är tillfinnandes mellan utbildningen i sjökrigshögskolan och i sjökrigsskolan, gör det önskvärt, att en gemensam målsman med överinseende över dessa båda läroanstalter är till finnandes. Att härför skapa en ny beställning eller befattning synes emellertid icke erforderligt, utan torde den lämpligaste utvägen vara att giva chefen för sjökrigshögskolan visst inflytande jämväl över sjökrigsskolan. Samtidigt synes marinundervisningskommissionen böra upphöra, såsom närmare utvecklas å sid. 34. I detta sammanhang anser sig kommissionen — under hänvisning till vad härom förut anförts beträffande armén — böra ånyo framhålla önskemålet om viss gemensam officersutbildning för de olika försvarsgrenarna. En sådan skulle vara av betydande värde för tjänstgöring å vissa stabsbefattningar m. m. samt i hög grad bidraga till ökad förståelse för andra vapenslags uppgifter och verksamhet, vilken förståelse är nödvändig för att befästa förtroendet försvarsgrenarna emellan. För sjökrigshögskolan har kommissionen beräknat följande personal, nämligen 1 regementsofficer, chef, 1 kompaniofficer, adjutant, 1 lärare i strategi, 1 lärare i taktik, 1 lärare i kustfästningslära (från kustartilleriet), samt

30 andra lärare och repetitörer, samtidigt tjänstgörande å andra platser, ävensom 1 expeditionsvakt. Härtill komma eleverna, vilka emellertid förutsättas disponibla för annan tjänstgöring under sommarhalvåret. Antalet elever växlar med olika årskurser. För deltagande i den för samtliga försvarsgrenar gemensamma utbildning, som måste anses synnerligen önskvärd, har kommissionen ansett sig böra räkna med ett antal av 3 officerare. För sjökrigshögskolan tillämpas omväxlande två olika stater, varav den ena avser att gälla för budgetår, begynnande å jämnt år, och den andra för budgetår, som tager sin början under udda år. Den förra staten slutar för närvarande på ett belopp av 28 400 kronor och den senare på ett belopp av 35 300 kronor, i vilka summor icke ingår lön till expeditionsvakten. Inräknas denna lön, ökas vartdera beloppet med 3 096 kronor. Sjökrigsskolan. Nuvarande organisation. Sjökrigsskolan, vars reglemente är utfärdat den 1 juli 1927 (SFS 305/1927), har till ändamål att dels å en sjöofficerslinje meddela sjökadetter den utbildning som erfordras för vinnande av anställning såsom fänrik vid flottan, dels å en marinintendentslinje meddela marinintendentskadetter den utbildning som erfordras för vinnande av anställning såsom marinunderintendent vid marinintendenturkåren, dels ock å en kustartillerilinje meddela kustartillerikadetter en del av den utbildning som erfordras för vinnande av anställning som fänrik vid kustartilleriet. Till sjökrigsskolan är även förlagd utbildningen av reservkadetter vid flottan och av reservintendentskadetter, under det att mariningenjörskadettemas utbildning delvis försiggår gemensamt med sjökadetternas och marinintendentskadetternas rekrytkurs och praktiska kurser. Sjökrigsskolans kadetter utgöra tillsammans en kår, marinens kadettkår. Den för organisationens vidmakthållande erforderliga årliga nyantagningen av kadetter beräknas till högst 20 sjökadetter, 4 marinintendentskadetter, 12 kustartillerikadetter, 17 reservkadetter vid flottan och 4 reservintendentskadetter ävensom högst 4 mariningenjörskadetter. Skolans verksamhet är uppdelad å skola i land samt rekrytkurs och praktiska kurser i land och ombord. Skolan i land är förlagd i sjökrigsskolans byggnad å Skeppsholmen i Stockholm och omfattar två läsår för sjöofficers-, marinintendents- och kustartillerilinjerna samt ett läsår för reservkadetterna och reservintendentskadetterna. Varje läsår är indelat i en hösttermin och en vårtermin och har en varaktighet av omkring 25 veckor. Rekrytkursen, vilken är avsedd att grundlägga kadetternas sjömilitära utbildning och sätta dem i stånd att tillgodogöra sig utbildningen i närmast följande praktiska kurser, anordnas i allmänhet å Karlskrona örlogsstation

31 under tiden juli—september antagningsåret gemensamt för sjö-, marinintendents-, reservintendents- och mariningenjörskadetter. De praktiska kurserna omfatta för sjökadetterna utbildning till sjöss och äger rum under en vinter och tre somrar å fartyg, som i kommandoväg bestämmes. Marinintendents- och reservintendentskadetternas praktiska kurser omfatta dels tjänstgöring å örlogsstationer, örlogsvarv, kustfästningar och kustartilleriregementen, under senare år kombinerad med specialkurser i förplägnadstjänst, dels utbildning en vinter och två somrar ombord å kadettfartyget. Den praktiska delen av mariningenjörskadetternas utbildning bibringas dels under en vinters anställning vid privat varv eller verkstad, under vilken tid tjänstledighet från sjökrigsskolan erhålles, dels under omkring en månads fortsatt sjömilitär utbildning omedelbart efter varvs- och verkstadspraktiken, dels slutligen genom utbildning till sjöss en sommar tillsammans med sjökadetterna. Reservkadetterna vid flottan, vilka under vintern äro inkasernerade, erhålla sin praktiska utbildning fristående från övriga kadetters under sommarhalvåret å kustflottans fartygsförband samt å dess skjut- och signalskola. Utbildningen till fänrik vid flottan och till marinunderintendent, vilken utbildning i sin helhet är förlagd till sjökrigsskolan, omfattar en tid av omkring 3V3 år. Utbildningen av kustartillerikadetterna, vilken försiggår icke blott i sjökrigsskolan utan även vid kustartilleriets truppförband, kräver likaledes en tid av omkring 3l/3 år. För att vinna kompetens för anställning såsom marinunderingenjör erfordras icke blott genomgången utbildning såsom mariningenjörskadett vid sjökrigsskolans kurser under omkring 14 månader utan därefter även genomgång av tekniska högskolan och praktisk utbildning såsom mariningenjörsaspirant. Reservkadetternas sammanlagda utbildningstid är 10—12 månader. Beträffande förslag till viss omläggning av reservkadettutbildningen får kommissionen hänvisa till vad härutinnan anföres under »Reservpersonalen» å sid. 123. Reservintendentskadetternas utbildning pågår under sammanlagt omkring IV2 år. Sjökrigsskolans befälspersonal utgöres enligt nuvarande organisation av: 1 chef, regementsofficer från flottan, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, 1 intendent, tillika kadettintendent, samt dessutom 7—9 kadettofficerare och kadettintendenter och 1 läkare. Av förenämnda personal åtnjuta kadettofficerarna, kadettintendenterna och läkaren vissa arvoden från skolans stat. Skolans lärarpersonal utgöres dels av lärare i militära ämnen, dels av civila lärare, vilka åtnjuta vissa efter deras undervisningsskyldighet beräknade arvoden.

32 Betjäningen utgöres av 1 expeditionsvakt och 1 portvakt, den förre med fast lön och den senare med arvode från skolans stat. Reservkadetterna vid flottan åtnjuta lön motsvarande flaggkorprals på stat med 72 månaders tjänstetid. De sjö- och kustartillerikadetter, vilka som underbefäl (underofficerare) sökt anställning som kadetter och blivit antagna, kunna, därest de ha försörjningsplikt, erhålla medgivande att behålla dem tidigare tillkommande avlöningsförmåner. Övriga marinens kadetter erhålla under tjänstgöring samma förmåner, som tillkomma till beväringen hörande värnpliktig, nämligen penningbidrag, beklädnadsersättning och naturaportion eller portionsersättning, vartill kommer inkvarteringsbidrag för kadett, som ej är inkasernerad eller sjökommenderad, av 20 kronor för månad. Försvarskommissionen. I fråga om sjökrigsskolans organisation förutsätter försvarskommissionen icke andra omedelbara förändringar av mera väsentlig betydelse än som kunna betingas av det å sid. 111 och 112 framförda förslaget till viss omläggning av officersrekryteringen. Vid beräknandet av personalstaten för sjökrigsskolan har kommissionen tagit hänsyn till de jämkningar i undervisningsplanen, som bliva erforderliga på grund av matematikens omläggning i gymnasierna från och med läsåret 1935—1936. Likaså har kommissionen beaktat kravet på undervisning i hälso- och förbandslära för marinintendentskadetterna och det framtida behovet av en särskild kadettingenjör för mariningenjörskadetterna under viss tid av deras utbildning. Vad personalbehovet under fredstid angår har kommissionen beaktat det förhållandet, att adjutanten, vilken tillika är bibliotekarie, framdeles icke torde kunna samtidigt bestrida lärarbefattning, enär tillkomsten under de senare tio åren av ett flertal nya kategorier kadetter vid sjökrigsskolan orsakat en väsentlig ökning av det administrativa arbetet inom skolan. Vid mobilisering förutsattes sjökrigsskolans verksamhet icke avbrytas. Tvärtom synes det ligga vikt uppå, att möjligheterna säkerställas för ett forcerat bedrivande av utbildningen vid sjökrigsskolan efter mobilisering. För tjänsten vid sjökrigsskolan bör efter genomförande av den nya marinordningen — där marinintendenterna enligt kommissionens förslag skola vara militär och icke civilmilitär personal — avses följande personal, nämligen 1 regementsofficer, chef, 1 kompaniofficer, adjutant, 9 kompaniofficerare, varav 1 från kustartilleriet samt 1 i intendenturbefattning, kadettofficerare, under 12 månader, 2 kompaniofficerare, kadettofficerare, under 5 månader, samt övriga lärare. /

33 Härtill komma från m a r i n i n g e n j ö r k å r e n 1 kadettingenjör, och från m a r i n l ä k a r k å r e n 1 marinläkare. Vidare erfordras 1 expeditionsvakt och 1 portvakt. I ovanstående personal är icke inräknad den militära och civila personal, som förutsattes bliva erforderlig i samband med införande av den å sid. 113 för vissa officersaspiranter föreslagna utbildningen i en förberedande sjökrigsskola. Beträffande storleken av arvoden till kadettofficerare, lärare m. fl. har kommissionen icke funnit anledning att föreslå annan ändring än som motiveras av önskemålet om såvitt möjligt likartade bestämmelser för krigsskolan och sjökrigsskolan, i vilket syfte det årliga arvodet till kadettofficer — vid sjökrigsskolan för närvarande utgående med 540 kronor — synes böra bestämmas till 600 kronor i överensstämmelse med vad staten för krigsskolan nu upptager. Vad beträffar k a d e t t e r n a s e k o n o m i s k a f ö r m å n e r synas skäl icke föreligga att föreslå annan ändring härutinnan än som kan betingas av vad i det följande anföres om kadetternas inkasernering och inkvarteringsbidrag. Kommissionen har nämligen ansett sig böra i detta sammanhang upptaga ifrågavarande spörsmål till särskilt övervägande. Frågan om de marina kadetternas inkasernering har tidigare varit på tal, och myndigheter samt sakkunniga hava vid olika tillfällen förordat inkvartering av sjökrigsskolans elever i skolans lokal. I försvarspropositionen till 1924 års riksdag uttalade dåvarande departementschefen, att frågan om sjökadetternas inkasernering torde böra upptagas till prövning, så snart förändrade förhållanden möjliggjorde dess bringande till lösning. Det synes kommissionen obestridligt, att genomförandet av en dylik inkasernering i icke ringa mån skulle underlätta rekryteringen till sjökrigsskolan, särskilt från landsorten. För närvarande ställer sig utbildningen vid sjökrigsskolan avsevärt dyrare för sådana kadetter, som hava sina hem utanför huvudstaden eller dess närhet, och enligt nuvarande ordning torde i allmänhet endast mera ekonomiskt välsituerade föräldrar kunna — med hänsyn till inackorderingskostnaderna — tänka på att sända sina söner till sjökrigsskolan. Det lärer även hava inträffat, att kadetter anhållit om avsked, då de erhållit kännedom om att de själva skulle bekosta sin bostad, varjämte enligt vad kommissionen erfarit framställningar icke saknats från utom Stockholm boende föräldrar om ordnande av inkvartering för sjökrigsskolans elever. Spörsmålet om inkvartering av marinens kadettkår är i viss mån beroende av flottstationsfrågans lösning. Sjökrigsskolan förutsattes i 1930 års 1282 35

B3

34 utredning om Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden (Statens off. utredn. 1930:33, sid. 61) kvarbliva å Skeppsholmen. Att där anordna en internatskola, motsvarande krigsskolan, synes kunna medföra beaktansvärda fördelar såväl ur disciplinära som ekonomiska och rekryteringssynpunkter. Den merkostnad för utbildningen, som under läsåren i land åsamkas sjö-, marinintendents- och kustartillerikadetter i jämförelse med krigsskolans kadetter på grund av att marinens kadetter icke kunna inkaserneras, framgår av följande beräkning. Kostnaden för inackordering i 14 månader ä 140: — ... kr. 1,960: — Härifrån avgår: Inkvarteringsersättning, 14 månader ä 20 kr Portionsersättning 420 dagar a 0"75 kr

= » 280: — = » 315: — Rest kr. 1,365: —

Merkostnaden för de marina kadetternas inackordering kan sålunda beräknas till omkring 1,400 kronor under utbildningstiden vid sjökrigsskolan. Motsvarande merkostnad blir för en reservintendentskadett under det läsår han genomgår sjökrigsskolan i land omkring 700 kronor. Då dessa utgifter givetvis måste vara, ägnade att för ynglingar, vilka hava sina hem i landsorten, uppresa betänkligheter mot att söka anställning som kadett vid marinen, synes det försvarskommissionen önskvärt, att frågan om inkasernering av marinens kadettkår upptages till förnyad prövning, vilket dock icke lämpligen torde kunna ske, förrän statsmakterna fattat definitivt beslut i frågan om Stockholms örlogsstations förflyttning. Först då kunna nämligen ifrågavarande spörsmål och därmed sammanhängande förhållanden överblickas. Frågan röner även i viss mån inverkan av den ställning, statsmakterna komma att intaga till de förslag angående omläggning av sjöofficersrekryteringen, som kommissionen föreslår i det följande. Genomförandet av dessa förslag synes nämligen enligt kommissionens mening i viss mån underlätta lösningen av inkaserneringsfrågan. Enär emellertid marinens kadetter liksom arméns blivit i fråga om eko nomiska förmåner i princip likställda med värnpliktiga, borde de vara berättigade till inkvartering eller kompensation härför i form av tillfredsställande inkvarteringsersättning, vilken bör till sin storlek bättre än hittills anpassas efter det verkliga behovet. Kommissionen anser sålunda, att — så länge inkvartering in natura icke beredes — inkvarteringsersättning för de marinens kadetter, som varken äro inkasernerade eller hava sina hem i Stockholm eller dess omedelbara närhet, bör utgå med 100 kronor för varje påbörjad månad av läsåret vid skolan i land.

Marinundervi snin gskouimis sionen. Marinundervisningskommissionen, för vilken instruktion utfärdats den 25 september 1920 (SFS 655/1920), har bland annat till uppgift att verka för åstadkommande av enhetlighet och planmässighet med avseende på den utbildning, som meddelas i sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan.

35 Denna kommission utgöres av cheferna för marinstaben (ordförande), kustflottan, kustartilleriet, sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan samt i vissa fall jämväl marinöverdirektören och marinöverintendenten. Marinundervisningskommissionen torde hava tillkommit för att i en organisation sammanföra med varandra sidoordnade myndigheter för gemensam handläggning av vissa utbildningsärenden. Enligt nuvarande ordning äro nämligen samtliga i kommissionen ingående chefer direkt underställda Konungen, varför behov förefunnits av ett gemensamt organ för bedömande av vissa utbildningsfrågor. Genom tillsättandet av en chef för marinen kommer emellertid frågan om denna kommissions behövlighet i ett nytt läge. Chefen för marinen avses få sig underställda den nuvarande marinundervisningskommissionens samtliga ledamöter, varför det står honom fritt att vid behov kalla dem till rådplägning beträffande förekommande utbildningsfrågor. Genom tillkomsten av den nya marinledningen torde sålunda marinundervisningskommissionen såsom organisation bliva överflödig. Härvid bör jämväl beaktas det här förut framförda förslaget, att chefen för sjökrigshögskolan skulle erhålla visst inflytande över utbildningen vid sjökrigsskolan. Försvarskommissionen anser sålunda, att i och med införandet av en chef för marinen marinundervisningskommissionen bör upphöra. 4.

MARINMSTRIKTSORGANISATIONEN.

Den nu förefintliga marindistriktsorganisationen har tillkommit efter 1925 års riksdagsbeslut om nu gällande marinordning, varför kommissionen ansett lämpligt att något mera ingående redogöra för densamma. Sjö- och med dem samarbetande flygstridskrafters ändamålsenliga verksamhet till sjöss är i hög grad beroende av att de utmed kusten befintliga marina organen fungera på ett tillfredsställande sätt. Dessa marina kustorgan innefatta icke endast flottans baser utan även samtliga de medel, som finnas och måste finnas dels för basområdenas skydd och dels för sjöstyrkornas vidmakthållande i stridsdugligt skick, såsom reparationsmöjligheter, ersättningspersonal, förråd av bränsle, ammunition, proviant m. m. jämte förrådstransportfartyg, bevakningsorgan mot fientliga sjö- och flygstridskrafter jämte signal- och förbindelsemedel, för sjöstyrkorna nödvändiga nautiska anstalter och hjälpmedel, såsom utprickning, fyrbelysning m. m. De marina kustorganen och dessas personal motsvara i viss mån det system av etappanstalter och etappformationer, som erfordras vid en armé. Det är då givet, att en lämplig organisation av detta marinens etappväsende är ofrånkomlig. Detta etapp väsende måste i första hand organiseras på sådant sätt, att marinstridskrafternas verksamhet till sjöss i största möjliga grad underlättas, vilket blott kan ske om nämnda kustorgan erhålla en med sjöoperationernas bedrivande förtrogen marin ledning. Om de flesta av de marina kustorganen, sett ur sjöstyrkans synpunkt, närmast äro att likna vid etapporgan, så äro dock vissa av dem, sett ur

36 allmän försvarssynpunkt, stridande formationer, såsom lokala sjöstyrkor, marina flygstridskrafter, kustfästningar m. m. Med hänsyn härtill måste marinens kustorganisation även organiseras för operativ verksamhet med därför lämpad befälsföring. Ur denna senare synpunkt måste omgivande kustfarvatten indelas i operationsområden eller marindistrikt. Ledandet av denna marina, operativa verksamhet, vars omfattning i det följande kommer att närmare belysas, bör helt naturligt påvila befälhavare av marinen. I anslutning till vad sålunda anförts äro farvattnen kring våra kuster indelade i »marindistrikt». Nödvändigheten av att organisera de marina befälsförhållandena på kusten insågs på sina håll redan före världskriget. Med ledning av krigserfarenheterna hava också i ett stort antal länder skapats marindistriktsorganisationer, varvid något olika organisationsformer nyttjas. I Sverige finnes sedan år 1928 en marindistriktsorganisation, vilken i fredst i d är ordnad på följande sätt: Norrlandskustens marindistrikt, från Torne älv till Grisslehamn, organiseras av kommendanten i Hemsö fästning i egenskap av ställföreträdare för m arindistriktsb ef älhavaren. Ostkustens marindistrikt, från Grisslehamn till Kråkelund, står under stationsbefälhavaren i Stockholm, vilken det även åligger att utföra det planläggningsarbete m. m., som erfordras för att vid mobilisering bringa i funktion Gotlands marindistrikt, omfattande Gotland och Gotska Sandön; Sydkustens marindistrikt, från Kråkelund till Smygehuk, under befälhavande amiralen i Karlskrona, vilken det även åligger att utföra planläggningsarbete beträffande Öresunds marindistrikt, från Smygehuk till Båstad; samt Västkustens marindistrikt, från Båstad till Svinesund, vilket organiseras av den äldste marin officeren i Göteborg (platsbefälhavaren å Nya Varvet) i egenskap av ställföreträdare för marindistriktsbefälhavaren. Vid f ö r s v a r s b e r e d s k a p e l l e r m o b i l i s e r i n g övertages befälet såsom marindistriktsbefälhavare på Norrlandskusten och Västkusten av en flaggman i flottans reserv, samt på Gotland och i Öresund av en kommendör eller kommendörkapten vid flottan eller i dess reserv. De u p p g i f t e r , som vid f ö r s v a r s b e r e d s k a p e l l e r m o b i l i s e r i n g påvila marindistriktsbefälhavarna, äro omfattande och kunna ej lösas utan att en omsorgsfull planläggning skett i fredstid. Även om verksamheten inom skilda marindistrikt kan komma att ställa sig något olika, beroende på krigsläget och därmed sammanhängande förhållanden, kunna marin di striktsbefälhavarnas uppgifter i stort sett sammanfattas sålunda: utrustning av lokalstyrkor samt ledande av dessas verksamhet, avseende spaning, utläggandet av vissa mineringar samt minsvepning och undervattensbåtjakt, konvojering av handelsfartyg m. m.;

37 uppläggande av förråd samt vidtagande av övriga anordningar för komplettering av kol, olja, vatten, proviant och andra förnödenheter, ammunition m. m., för utevarande sjöstyrkor och andra fartyg; dirigerande av sjöfarten inom marindistriktet, innefattande inrättandet av en upplysningsbyrå för all sjöfart längs kuststräckan, anordnande av minfria vägar, organiserandet av konvojtjänsten, upprättande av väntankarplatser för handelsfartygen, visitering av dylika fartyg m. m.; tillsyn över kustrapportväsendet; utfärdande av bestämmelser angående utprickning och fyrbelysning m. m.; samt bispringande av skadade eller havererade fartyg. Under den tid marindistriktsorganisationen varit anordnad i vårt land har den prövats vid krigsövningar m. m., varvid goda erfarenheter vunnits beträffande densammas lämplighet. För planläggningsarbetets utförande i fred bör fördenskull erforderlig personal alltjämt avses. Försvarskommissionen. Det synes försvarskommissionen av det sagda framgå, att stora fordringar under krig komma att ställas på marindistriktsorganisationen. Erfarenheterna från neutralitetsvakten 1914—1918 bestyrka även dess behövlighet för sjöförsvaret vid dettas verksamhet för tryggandet av vår neutralitet. För att marindistriktsorganisationen skall rätt kunna fylla sina uppgifter är det emellertid av vikt, att densammas verksamhet begränsas till att på ett krigsmässigt sätt organisera de anstalter och formationer, som hava direkt samband med sjökriget och trafiken till sjöss med undvikande av att i onödan sträcka sig in på territoriella befälsförhållanden till lands. Dessa allmänna riktlinjer böra även följas vid organiserandet av marindistrikten i fred. I anslutning till vad sålunda framhållits synes det kommissionen, att marindistriktsorganisationen, i överensstämmelse med de principer som gjort sig gällande utomlands och i anslutning till erfarenheterna från flottans neutralitetsvakt under världskriget och från marinens krigsövningar, är för marinens verksamhet i krig erforderlig och lämplig. I fred böra marindistriktsbefälhavarna endast vara planläggande myndigheter. Kommissionen har utgått från nedanstående krigsorganisation. Norrlandskustens marindistrikt, från Torne älv till Grisslehamn, med marindistriktsbefälhavaren stationerad i Härnösand. Denne befälhavare bör vara flaggman eller kommendör i flottans reserv. Ostkustens marindistrikt, från Grisslehamn till Kråkelund, med marindistriktsbefälhavaren stationerad i Stockholm eller dess närhet. Marindistriktsbefälhavaren bör vara befälhavande amiralen i Stockholm. Gotlands marindistrikt, omfattande farvattnen omkring Gotland och Gotska Sandön. Med hänsyn till önskvärdheten av enhetligt befäl för Gotlands samlade försvarskrafter synes marindistriktsbefälhavaren böra ingå i försvars-

38 chefens stab. En officer ur flottan bör vid mobilisering avses för denna befattning. Sydkustens marindistrikt, från Kråkelund till Smygehuk, med marindistriktsbefälhavaren stationerad i Karlskrona. Marindistriktsbefälhavaren bör vara befälhavande amiralen i Karlskrona. Öresunds marindistrikt, från Smygehuk till Båstad, med marindistriktsbefälhavaren stationerad i Malmö. Denne befälhavare bör vara regementsofficer ur flottans reserv. Västkustens marindistrikt, från Båstad till Svinesund, med marindistriktsbefälhavaren stationerad i Göteborg. Denne befälhavare bör vara flaggman eller kommendör i flottans reserv. Fredsorganisationen inom marindistrikten bör i stort sett ordnas på följande sätt. Inom Norrlandskustens marindistrikt är kommendanten i Hemsö fästning ställföreträdande marindistriktsbefälhavare. Inom Ostkustens marindistrikt är befälhavande amiralen i Stockholm marindistriktsbefälhavare. Inom Gotlands marindistrikt synes den officer ur flottan, som vid mobilisering avses att ingå i försvarschefens stab, böra vara marindistriktsbefälhavare. I fredstid förutsattes denne icke behöva permanent tjänstgöra därstädes utan torde kunna avses för ordinarie tjänst hos befälhavande amiralen i Stockholm eller i marinledningen och endast under vissa tider av året ställas till försvarschefens förfogande för att biträda med planläggningsarbete m. m. Inom Sydkustens marindistrikt är befälhavande amiralen i Karlskrona marindistriktsbefälhavare. För Öresunds marindistrikt bör nuvarande anordning bibehållas och befälhavande amiralen i Karlskrona alltså utföra planläggningsarbetet i fred. Inom Västkustens marindistrikt är chefen för Göteborgs örlogsdepå ställföreträdande marindistriktsbefälhavare. 5.

SJÖSTRIDSKRAFTERNAS BASERING.

För en örlogsflottas verksamhet under såväl krig som fred erfordras bland annat betryggande baseringsmöjligheter, omfattande ett efter militärgeografiska förhållanden m. m. avpassat system av baser och baseringsområden. Detta baseringssystem skall under krig erbjuda lämpliga utgångs- och stödjepunkter för sjöstyrkornas operationer, det skall vidare lämna örlogsfartygen erforderligt skydd, då de icke befinna sig till sjöss, möjliggöra förrådskompletteringar, reparationer och översyn av fartyg samt slutligen tillhandahålla fartygen erforderlig personal och ombesörja denna personals utrustning, utbildning m. m. I fredstid befintliga baser skola dessutom möjliggöra, att fartyg, som icke äro rustade, hållas i bästa möjliga krigsberedskap, varjämte de vid övergången från fred till krig skola utgöra lämpliga ut-

39 rustningsplatser för fartyg och personal. Baser och baseringsområden tarva i allmänhet egna försvarsmedel mot anfall av sjö- och flygstridskrafter samt sjö- eller luftledes framförda lantstridskrafter. Det är givet, att alla de områden, som i krigstid kunna behöva tagas i anspråk för basering av örlogsfartyg, icke kunna anordnas så, att de fylla samtliga ovan angivna krav på en bas. Med hänsyn härtill kan inom ett baseringsområde förekomma olika slag av baser, nämligen permanenta och tillfälliga baser samt krigsankarplatser. Permanenta baser, varmed förstås redan i fredstid anordnade organisationer tillhörande marinen, kunna, med hänsyn till omfattningen av befintliga resurser, uppdelas i p r i m ä r a b a s e r (våra nuvarande örlogsstationer med varv), vilka beträffande personal, materiel och förråd fylla samtliga ovan angivna krav å en bas, samt s e k u n d ä r a b a s e r (våra nuvarande örlogsdepåer), vilka i stort sett hava samma slag av resurser som de primära, men i allmänhet av betydligt mindre omfattning. Tillfälliga baser upprättas vid krig eller krigsfara på sådana platser, som på grund av sitt läge och befintliga privata resurser kunna befinnas lämpliga. Permanenta och tillfälliga baser benämnas med ett gemensamt namn örlogsbaser. Under krig komma rustade örlogsfartyg i allmänhet icke att förläggas till örlogsbaserna utom vid de tillfällen, då detta nödvändiggöres av reparation eller översyn. Operationsberedda örlogsfartyg begagna sig i stället av särskilda krigsankarplatser, vilka med hänsyn till avståndet från öppna sjön kunna vara mer eller mindre tillbakadragna. På grund av att förrådskompletteringar, smärre reparationer, personalkompletteringar m. m. måste kunna äga rum även å en krigsankarplats, är det fördelaktigt, om denna icke är belägen på alltför stort avstånd från en örlogsbas. Önskvärt är att inom ett och samma baseringsområde hava tillgång till såväl en örlogsbas som en eller flera krigsankarplatser, och att baseringsområdet är försett med erforderligt skydd. Därigenom underlättas den växelverkan, som alltid måste förefinnas mellan örlogsbas och krigsankarplats, varjämte för basskyddet erforderliga försvarsmedel nedbringas. Undantagsvis kunna utnyttjas baseringsområden, som i sig endast innesluta en eller flera krigsankarplatser med eller utan eget skydd, varvid ett närliggande baseringsområdes örlogsbas måste utnyttjas för övriga behov. E t t med permanent kustartilleriförsvar försett baseringsområde, omfattande en eller flera krigsankarplatser, och som inrymmer eller sträcker sig in till en permanent örlogsbas, utgör ett primärt baseringsområde. Det inrymmer vad som enligt internationella begrepp brukar benämnas krigshamn. Slutligen bör i detta sammanhang även nämnas väntankarplatser, varmed förstås samlings- och uppehållsplatser för handelsfartyg. Väntankarplatser kunna förläggas inom primärt baseringsområde men även på annan lämplig plats.

40 Föi*svarskommissionen. De oss omgivande vattnen äro av farvattensförträngningarna Ålands hav och Öresund indelade i trenne havsbäcken, nämligen Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet (Kattegatt och Skagerack). Östersjön i sin ordning delas i tvenne områden, vartdera med krav på basering för därinom uppträdande sjöstyrkor: ett nordligt mellan Gotland och Åland samt ett sydligt mellan Gotland och Öresund. På så sätt uppkomma fyra operationsområden för sjöstridskrafter, och varje operationsområde fordrar minst ett baseringsområde. Därtill kunna dylika erfordras vid de förträngningar, som åtskilja operationsområdena, alltså vid Ålands hav och Öresund, ävensom vid Gotland. Inom de olika operationsområdena torde följande baseringsområden i första hand komma till utnyttjande: i Bottniska viken Ångermanlands skärgård. i Östersjön: norra bäckenet Stockholms skärgård och Fårösund. d:o södra bäckenet Blekinge skärgård. i Öresund Öresund. i Västerhavet Göteborgs skärgård. Vid en granskning av behovet av örlogsbaser inom dessa baseringsområden framträder för såväl kustflottans som för lokalstyrkornas vidkommande den fordran, att åtminstone en örlogsbas måste finnas inom vart och ett av de fyra operationsområdena, sålunda en i Ångermanlands skärgård, en i Stockholms skärgård, en i Blekinge skärgård och en i Göteborgs skärgård. Mellan örlogsbaserna i Stockholms och Blekinge skärgårdar förefinnes ett betydelsefullt strategiskt samband, som består däri att från Stockholmsområdet utgångna sjöstyrkor, vilka frivilligt eller ofrivilligt uppsökt södra Östersjön, vid behov kunna ingå till Blekingeområdet, liksom därifrån utgångna styrkor, som opererat mot norra Östersjön, kunna söka skydd i Stockholms skärgård. Å andra sidan är det med hänsyn till operationslinjernas längd och fartygens aktionsradier tydligt, att sjöstyrkor, som huvudsakligen operera i norra Östersjön, i regel böra utnyttja Stockholmsområdet och att operationer, som äro lokaliserade till södra Östersjön, böra bygga på stöd i Karlskronaområdet. Slutligen är det med hänsyn till hotet från luften nödvändigt att äga tillgång till båda de ifrågavarande örlogsbaserna. Vilken av de två, som har den största betydelsen, beror på krigsläget. I vissa fall har Stockholms skärgård den större vikten. Blekinge skärgård (Karlskrona) utgör emellertid ett centralt område inom ej blott södra Östersjön utan inom hela detta hav överhuvudtaget. Den är alltid av vikt — ej minst för eventuellt allierade sjöstridskrafter — under all krigföring i Östersjön och utgör dessutom en nödvändig stödjepunkt för sjöstyrkor vid bevakning av Östersjöinloppen eller under strategisk förflyttning från Östersjön till Västerhavet och tvärtom. För operationer vid eller i närheten av Gotland fordras en krigsankarplats i Fårösund, varjämte möjligheter till basering inom Östergötlands eller

41 Smålands skärgårdar är önskvärd. Slutligen bör någon plats i Öresund kunna tagas i anspråk som bas för dit förlagda sjöstridskrafter. Teoretiskt sett vore det ur ekonomisk synpunkt givetvis fördelaktigast med en enda permanent örlogsbas, där tillräckliga varvsresurser för hela flottans normala fredsbehov vore tillfinnandes och alla erforderliga administrations- och utbildningsanstalter vore samlade. Kommissionen anser dock, att stora olägenheter skulle uppstå genom en sådan anhopning av anstalter och materiel, varjämte en önskvärd personalrekrytering från större delar av riket skulle motverkas. Vid mobilisering skulle olägenheterna med en bas för ett land med Sveriges långsträckta kuster bliva oöverkomliga. Mobiliseringen innebär nämligen bland annat rustande av ett stort antal örlogsoch hjälpfartyg. H u r väl organiserad örlogsbasen än vore, skulle en belastning uppstå, som skulle fördröja och äventyra mobiliseringen. Man måste även räkna med hotet från luften under mobiliseringsarbetets fortgång. Att detta medför stora risker, om all såväl materiel som personal är samlad till en plats, synes ligga i öppen dag. Fordringarna under krig på basering för sjöstyrkorna bliva dock de avgörande; med hänsyn härtill böra permanenta örlogsbaser finnas inom Ångermanlands, Stockholms, Blekinge och Göteborgs skärgårdar samt en försvarad krigsankarplats vid Gotland. De permanenta baserna behöva dock icke vara av likartad omfattning och utrustning. De nuvarande anläggningarna äro följande. Inom Ångermanlands skärgård finnes Gustafsviks örlogsdepå med docka och tillhörande verkstadsanläggning. Inom Stockholms skärgård finnes Stockholms örlogsstation med örlogsvarv samt god tillgång på privata resurser. Inom Blekinge skärgård finnes Karlskrona örlogsstation med örlogsvarv. Inom Göteborgs skärgård finnes Göteborgs örlogsdepå samt god tillgång på privata resurser. Gotlands enda större hamn är Fårösund, utan tillgång på vare sig statliga eller privata varvsresurser. Baserna i Stockholms och Karlskrona skärgårdar böra vara flottans primära baser, medgivande förläggning, underhåll och operativt stöd åt de i första hand i Östersjöns båda operationsområden uppträdande sjöstyrkorna. Göteborg är av motsvarande vikt för operationer i Västerhavet, men detta framträder ej i vårt militärpolitiska läge med samma betydelse som Östersjön. Emellertid får Göteborg ökad betydelse, om, med hänsyn till flyganfall mot svenska Östersjökusten, ett antal för Östersjön avsedda fartyg fredsförläggas till Göteborg. P å grund av därstädes befintliga stora resurser inom den privata varvs- och verkstadsindustrien behöver örlogsbasen icke förses med dylika anstalter. Göteborg synes därför tillsvidare böra betraktas som sekundär bas. I Ångermanlands skärgård (Gustafsvik) kan på grund av isförhållandena någon fredsförläggning av fartyg icke ifrågakomma. Med hänsyn härtill samt jämväl i betraktande av områdets under nuvarande

42 militärpolitiska situation mera undandragna läge är platsen i varje fall att betraktas som sekundär örlogsbas. Fårösund kan med hänsyn till de lokala förhållandena i allt väsentligt endast få karaktären av sekundär bas, en krigsankarplats, där lätta fartyg skola kunna tillgodoses med bränsle och vatten samt i begränsad utsträckning ammunition av olika slag. 6.

FÖRDELNING AV MARINENS MATERIEL OCH PERSONAL.

Enligt nuvarande organisation finnas tvenne örlogsstationer, jämväl innefattande örlogsvarven, nämligen Karlskrona örlogsstation och Stockholms örlogsstation samt tvenne örlogsdepåer, tillhörande Stockholms örlogsstation, nämligen Göteborgs örlogsdepå och Gustafsviks örlogsdepå (vid Härnösand). Kustfästningarna äro Karlskrona fästning, Vaxholms fästning, Älvsborgs fästning och Hemsö fästning. Flottans materiel och personal äro fördelade till örlogsstationerna och örlogsdepåerna. Kustartillerimaterielen är fördelad till kustfästningarna jämte vissa kustartilleriets formationer. Kustartilleriets personal, med undantag av chefen för kustartilleriet, är fördelad å Vaxholms kustartilleriregemente med detacherad avdelning i Hemsö fästning och Karlskrona kustartilleriregemente med detacherad avdelning i Älvsborgs fästning. Försvarskommissionen. Av undersökningarna beträffande våra sjöstridskrafters basering har framgått behovet av primära örlogsbaser i Stockholm och Karlskrona samt av sekundära örlogsbaser vid Göteborg och Härnösand (Gustafsvik) samt, såsom i främsta rummet krigsankarplats, Fårösund. Med hänsyn till flottans krigsberedskap och kravet på snabb mobilisering av densamma böra flottans materiel och personal vara fördelade huvudsakligen till Karlskrona och Stockholms örlogsbaser samt i mindre omfattning till Göteborgs, örlogsdepån i Göteborg förutsattes, på grund av att dit förlagda fartyg huvudsakligen tillhöra Karlskrona örlogsstation, skola därifrån erhålla, sin personal. Kustartilleriförsvar med kustbefästningar och rörligt kustartilleri m. m. bör finnas i anslutning till Karlskrona örlogsbas och Stockholms baseringsområde samt i begränsad omfattning vid Göteborg, vid Härnösand och på Gotland. Kommissionen har sålunda utgått ifrån att flottans 'personal och materiel fördelas såsom nu på Karlskrona och Stockholms örlogsstationer samt Göteborgs örlogsdepå; att kustartilleriets personal och materiel fördelas på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Fårösunds kustartillerikår, vilken senare föreslås skola ny uppsättas; att Gustafsviks örlogsdepå och Hemsö fästning skola erhålla sin personal från Stockholms örlogsstation resp. Vaxholms kustartilleriregemente; samt Göteborgs örlogsdepå och Älvsborgs fästning från Karlskrona örlogsstation resp. Karlskrona kustartilleriregemente.

43 KAP. II.

Befäls- och forvaltningsförhållanden vid örlogsstationer och kustfästningar. 1.

KARLSKRONA ÖRLOGSSTATION OCH KARLSKRONA FÄSTNING.

K a r l s k r o n a ö r l o g s s t a t i o n s uppgift är att i fråga om dit förlagda fartyg ombesörja deras förseende med personal, utrustning, förrådskomplettering, reparationer m. m. Vid krig skall den tillgodose de krav, som vid en primär örlogsbas kunna ställas på depå-, utrustnings- och reparationsverksamhet. K a r l s k r o n a f ä s t n i n g s uppgift är i första hand att skydda flottans operationsbas i Karlskrona mot beskjutning eller annat angrepp av fientliga stridskrafter samt att trygga egna fartygs sjöförbindelse mellan operationsbasen och öppna sjön ävensom deras rörelsefrihet i och invid Karlskrona .skärgård. Det mellan örlogsstationen och fästningen sålunda förefintliga sambandet har i viss mån återverkat på den högsta militära befälsorganisationen i Karlskrona. Under Konungen utövas högsta militära myndigheten i Karlskrona av en befälhavande amiral. Denne är kommendant i Karlskrona fästning och, såvida ej annorlunda förordnats, tillika stationsbefälhavare vid Karlskrona örlogsstation. Såsom befälhavande amiral är han därjämte marindistriktsbefälhavare i Sydkustens marindistrikt. I sin dubbla befattning som dels kommendant och dels stationsbefälhavare har befälhavande amiralen till sitt förfogande två från varandra helt skilda staber. Som marindistriktsbefälhavare har han en särskild stab, som dock i stort sett utgöres av samma personal som stationsbefälhavarens stab eller expedition, som den för närvarande benämnes. Han utövar sålunda sin verksamhet såsom tre från varandra fristående myndigheter. Stationsbefälhavarens expedition består av en militärexpedition under ledning av en kommendörkapten och, för handläggning av förvaltningsärenden, ett kansli, som förestås av en marinintendent som sekreterare. Under stationsbefälhavaren lyda följande militära myndigheter m. m., nämligen

44 chefen för örlogsvarvet, chefen för underofficers- och sjömanskårerna, tillika beväringsbefälhavare, chefen för skeppsgossekåren, sjörullföringsbefälhavarna, befälhavaren för radiostationen, förste läkaren, de civilmilitära personalcheferna, rättsväsendet och religions vården. C h e f e n f ö r ö r l o g s v a r v e t lyder endast i militärt avseende under stationsbefälhavaren och är i tekniskt-ekonomiskt avseende underställd marinförvaltningen, örlogsvarven behandlas i övrigt i kap. III. C h e f e n för u n d e r o f f i c e r s - och s j ö m a n s k å r e r n a och c h e f e n f ö r s k e p p s g o s s e k å r e n behandlas i samband med örlogs stationerna och s j ö r u l l f ö r i n g s b e f ä l h a v a r n a i samband med värnpliktsorganisationen i samma kapitel. B e f ä l h a v a r e n f ö r r a d i o s t a t i o n e n tillser, att radiostationen, som betjänar samtliga militära myndigheter, befinner sig i fullgott skick och att personalen fullgör sina skyldigheter enligt gällande trafikföreskrifter. F ö r s t e l ä k a r e n utövar tillsyn över hälso- och sjukvården vid stationen. D e c i v i l m i l i t ä r a p e r s o n a l c h e f e r n a äro chefsingenjören (tilllika chef för ingenjördepartementet å örlogsvarvet), chefsintendenten (vanligen tillika chef för stationskontoret) och förste läkaren, vilka biträda stationsbefälhavaren vid handläggning av frågor rörande den civilmilitära personalen och dess utbildning. R ä t t s v ä s e n d e t . Vid handläggning av ärenden av juridisk-administrativ natur biträdes stationsbefälhavaren av a d v o k a t f i s k a l e n . Vid s t a t i o n s k r i g s r ä t t e n handläggas sådana mål rörande förseelser m. m., som av stationsbefälhavaren dit överlämnas. Den vid stationskrigsrätten anställda auditören biträder befälhavare med bestraffningsrätt vid utövande av densamma. R e l i g i o n s v å r d e n handhaves av en amiralitetspastor med biträde av en eller flera amiralitetspredikanter. Å vardera örlogsstationen är en kyrkoförsamling bildad, amiralitets- resp. Skeppholms församling, vilken förestås av amiralitetspastorn i egenskap av kyrkoherde, och till vilken höra icke blott viss personal vid marinen utan även familjemedlemmar och tjänstefolk. Kommendanten

biträdes av en fästningsstab, i vilken under fredstid ingå

kommendantstab under en regementsofficer ur kustartilleriet som stabschef, artilleribefälhavare, chefen för Karlskrona kustartilleriregemente, tygmästare,

45 infanteribefälhavare, chefen för Kronobergs regementes detachement i Karlskrona, fortifikationsbefälhavare, fästningsintendent och fästningsläkare. Artilleribefälhavaren företräder den kustartilleristiska sakkunskapen och infanteribefälhavaren sakkunskapen i fråga om infanteriets och landstormens användning vid försvaret. Fortifikationsbefälhavaren företräder sakkunskapen i fråga om ingenjörtruppens utnyttjande men är för övrigt, liksom tygmästaren, fästningsintendenten och fästningsläkaren, inriktad på förvaltningsverksamhet. Den nuvarande förvaltningsorganisationen i Karlskrona har i stort sett följande utseende. S t a t i o n s b e f ä l h a v a r e n utövar under marinförvaltningen i tekniskt och ekonomiskt avseende uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid stationen med undantag av varvet och är i vad på honom beror ansvarig för denna förvaltning och för att fastställda stater noggrant iakttagas samt tilldelade anslagsmedel icke överskridas. Hans uppsikt omfattar även kassaförvaltningen å örlogsstationen. Det åligger stationsbefälhavaren att till marinförvaltningen insända förslag beträffande bland annat beräknande av utgifterna och stater för stationen under kommande budgetår, medelpriser å i manskapsbeklädnaden ingående persedlar samt sammansättning och omfattning av till stationsintendenturen hörande förråd. Medelpris å proviantportioner, utspisningsstater för stationens matinrättningar samt stat för eldnings- och belysningsämnen fastställas av stationsbefälhavaren. C h e f e n s för u n d e r o f f i c e r s - och s j ö m a n s k å r e r n a förvaltningsbefogenheter äro mycket begränsade. Han äger besluta i frågor angående bestridande av utgifter för rekrytering av sjömanskåren och från expensanslaget ej överskridande 100 kronor samt angående fastställande av löneklass för underofficerare och tilldelande av inkvarteringsersättning, löne förhöjning och avskedspremier åt stationens manskap. Under stationsbefälhavaren lyder s t a t i o n s k o n t o r e t . Detta har till uppgift att i enlighet med gällande förvaltningsföreskrifter handlägga kassaärenden med härtill hörande bokföring och medelsredovisning samt utöva allmän förvaltningskontroll vid stationen utom varvet. Härjämte har kontoret att bereda på stationsbefälhavarens beslut beroende ärenden rörande avlöning och medelsförvaltning i allmänhet ävensom anmärknings- och undersökningsmål. Kassaförvaltningen vid örlogsstation utgöres av chefen för stationskontoret, en stationskassör och en kassakontrollant. Den förstnämnde meddelar beslut i kassaärende. Medelsredovisning avgives till marinförvaltningen. Stationskontoret verkställer således erforderlig bokföring och anmäler hos stationsbefälhavaren, om någon titel befaras bliva eller blivit överskriden.

46 Den bokföring i. medelsräkenskapen, som betingas av fartygens förrådsverk samhet eller tillhandahållande åt fartygen av förnödenheter m. m., verkställes även, i den mån den berör stationens inrättningar och titlar, av stationskontoret. Redogörelser för sådana uppbörder, för vilka redovisning ej skall avgivas till marinförvaltningen, granskas av kontoret, som även kontrollerar inventarieredovisningen. Vidare granskar kontoret inkomna räkningar, upp rättar ersättningsuträkningar av kronans fordringar, övervakar redovisning av förskott, verkställer avlöningsuträkningar för officerare och underofficerare m. fl. samt föreslår de förstnämndas placering i löneklass m. m. Manskapets ekonomiska angelägenheter handhavas huvudsakligen vid flottans kompanier, där avlöningsuträkningar verkställas och kontanta förmåner utbetalas samt intressekonto och, vad stammanskapet beträffar, be klädnadskonto föras samt sluträkning för avgånget stammanskap uppgöres och ingives till stationskontoret för granskning. Utgifterna bestridas från för skott, som utlämnats till kompanicheferna, och månadsredovisning avlämnas till stationens kassaförvaltning. Kompaniernas åtgärder i avseende å stam beklädnadsförvaltningen kontrolleras och regleras i medels- eller titelhän seende av stationsintendenten. Till stationskontoret lämnas erforderliga upp gifter å intjänade beklädnadspenningar och å beklädnadsskulder, vilka genom omföring skola gottgöras beklädnadsförrådet. Närmast under stationsbefälhavaren ledes s t a t i o n s i n t e n d e n t u r e n av stationsintendenten, som handlägger ärenden rörande förplägnad, bekläd nad och sängservis. Till stationsintendenturen höra ett proviantförråd, ett stambeklädnadsförråd, ett beväringsbeklädnadsförråd och ett sängpersedelförråd samt kronobageriet och marinens centrala beklädnads verkstad. Därjämte finnas en tvättinrättning och en korvfabrik. I den mån anskaffningen icke verkställes genom marinförvaltningens försorg, ombesörjer stationsintendenten anskaffning av erforderliga artiklar för de till stationsintendenturen hörande förråd och inrättningar och av för fartygen och matinrättningarna i land behövliga proviantartiklar, som icke finnas i förråd. Han förordnar om inleverering till eller utlämning från förråden och om tillverkning vid centrala beklädnadsverkstaden. Han avgiver vidare förslag till de medelpris å proviant och beklädnad, som fastställas av högre myndigheter, och bestämmer själv pris å övriga i intendenturförråden in gående artiklar. Matinrättningarna vid örlogsstationen äro i förvaltningshän seende underställda stationsintendenten, som har att ombesörja utspisningens ändamålsenliga ordnande och inför stationsbefälhavaren ansvara för att utgifterna för mathållningen hållas inom ramen för gällande portionspris. I stationsintendentens expedition tjänstgöra marinintendenter såsom för plägnadsintendent, förrådsintendent och expeditionsintendent. Ledningen av marinens centrala beklädnadsverkstad utövas av en såsom chef för den samma kommenderad marinintendent. F ö r s t e l ä k a r e n biträder stationsbefälhavaren med tillsynen över att för sjukvården tillgängliga medel användas på ändamålsenligt sätt och för-

47 ordnar själv om förbrukningsartiklars inleverering till och utlämning från Läkaruppbörd och sjukvårdsförråd. Han är därjämte chef för flottans sjukhus och leder detsamma i ekonomiskt och administrativt hänseende. Inom K a r l s k r o n a f ä s t n i n g finnas följande förvaltningsgrenar, nämligen tygförvaltningen, omfattande det som rör fästningens inventarie-, materialoch ammunitionsförråd, tygverkstäder, sjö- och landförbindelser utom i fråga om vägars anläggning och underhåll, yttre renhållning och tillsyningspersonal; fortifikationsförvaltningen, omfattande det som rör fästningens fortifikatoriska anordningar och övriga fasta egendom, fortifikationsförråd och fortifikationsverkstäder ävensom kustartilleriets byggnader; fästningsintendenturen, omfattande det som rör fästningens proviantförråd samt förvaltningsärenden, som äro gemensamma för inom fästningen förlagda truppförband och icke tillhöra annan förvaltningsgren; samt sjukvårdsförvaltningen, omfattande det som rör fästningens sjukvårdsförråd och övriga förvaltningsärenden rörande hälso- och sjukvården. Karlskrona fästnings behov av proviantartiklar och artiklar för sjukvården tillgodoses i fred huvudsakligen från de till därvarande örlogsstation hörande förråd. Kommendanten utövar under marinförvaltningen uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid fästningen. Han avgiver årligen förslag till be räknande av utgifterna för de olika förvaltningsgrenarna samt till fördelning av beviljade anslagsmedel. Därjämte föreslår han hos marinförvaltningen omfattningen av material-, rustnings-, proviant- och sjukvårdsförråden. Under kommendanten handläggas förvaltningsärendena av tygmästareh, fortifikationsbefälhavaren, fästningsintendenten och fästningsläkaren. Dessa tjänstegrenschefer intaga en tämligen självständig ställning. Tygmästaren har till sitt förfogande en tygintendent för att biträda vid handläggningen av förvaltningsärenden. Vid K a r l s k r o n a k u s t a r t i l l e r i r e g e m e n t e avgöras förvaltningsärenden av regementschefen, som under marinförvaltningen ansvarar för och handhaver förvaltningen vid regementet. Ärenden rörande hälso- och sjukvård föredragas av äldste läkaren och övriga ärenden av regementsintendenten, som även i viss omfattning äger beslutanderätt. De anslagsmedel, som stå till regementschefens förfogande, avse främst personalens avlöning, beklädnad, förplägnad, sjukvård och övningar. Till regementsförvaltningen höra beklädnads- och persedelförråden samt inventarie- och andra uppbörder, varjämte vid behov inrättas skräddar- och skomakarverkstäder. Regementschefen har i stort sett samma befogenheter med avseende på förvaltningen som stationsbefälhavare, och regementsintendenten fullgör i vad på honom ankommer liknande åligganden som vid örlogsstation åvila stationskontor och stationsintendentur.

48 1924 års försvarsutskott förordade en organisation av Karlskrona örlogsstation och fästning — vilka gemensamt ansågos utgöra en operationsbas — så att samtliga i Karlskrona befintliga, sjöförsvaret tillhöriga organ och anstalter, Karlskrona fästning inberäknad, skulle sammanföras till en enhet med benämning Karlskrona krigshamn. Befälet borde utövas av en befälhavande amiral. I 1925 års försvarsproposition uttalade föredragande departementschefen, att en fredsorganisation, för att kunna väl fylla sin uppgift, borde vara så mycket som möjligt anpassad efter krigsorganisationen, samt att organisa tionen inom hela marinen måtte såvitt möjligt förete en enhetlig bild, som icke till sina huvuddrag borde förändras vid övergång till krigsorganisationen. I fråga om fredsorganisation av flottans operationsbaser föreslog departe mentschefen, att benämningen örlogsstation för likformighetens skull borde bibehållas även i fråga om Karlskrona liksom även organisationen med stationsbefälhavare- och kommendantskapen. Karlskrona krigshamn komme emellertid i realiteten att finnas kvar som en militär enhet genom att stationsbefälhavaren samtidigt vore befälhavande amiral och kommendant i Karls krona fästning. Såsom fästningsintendent och fästningsläkare borde alltjämt tjänstgöra stationsintendenten och förste läkaren å stationen. Departementschefen utgick nämligen ifrån att det skulle bliva jämförelsevis lätt att genom delning av arbetsuppgifterna och förstoring av organen förvandla fredsorganisationen till en krigsorganisation. Försvarskommissionen. Vad örlogsstationens uppgifter beträffar, har kommissionen intet annat att erinra, än att kommissionen i annat sammanhang föreslår förläggning till Karlskrona av hela skeppsgossekåren och en för Karlskrona och Stockholms örlogsstationer gemensam underofficersskola. I fråga om Karlskrona fästning har kommissionen föreslagit, att något fästningsinfanteri icke vidare skall ingå i fästningens besättning. Därigenom blir försvarslinjen åt sjöfronten i högre grad än förut den dominerande. Vid sådant förhållande är det önskligt, att linjeförband ur armén vid försvars beredskap och mobilisering erhålla en sådan gruppering, att trupper kunna avses för ett snabbt ingripande mot landstigningsföretag, vilka riktas mot Karlskrona. Det nu till Karlskrona förlagda fästningsingenjörkompaniet föreslås av försvarskommissionen skola indragas. Behovet av skydd mot flyganfall för såväl örlogsbasen som fästningens egna anläggningar har vidgat försvarsuppgiften och medfört krav på erfor derligt luftvärn i fästningens stridskrafter. Luftförsvarsverksamheten berör även örlogsstationen tillhörande fartyg, som deltaga däri med sitt luftvärn, ävensom varvet samt örlogsstationens personal och förråd m. m., varav fram går behovet av intim samverkan mellan örlogsstationens och fästningens led ning vid detta försvars planläggning och verksamhet.

49 Även på grund av lokala förhållanden och speciellt ur förvaltningssynpunkt är en enhetlig ledning önskvärd. Den nuvarande organisationen i krig med en ansvarig befälhavare för hela verksamheten är därför enligt kommissionens mening riktig och nödvändig. Det synes emellertid vara lika nödvändigt att denna befälhavare, befälhavande amiralen, kan utöva sitt befäl genom ett enhetligt stabsorgan. Därigenom säkerställes det erforderliga sambandet mellan åtgärder berörande olika underlydande befälhavare och skapas de nödvändiga förutsättningarna för att på ett riktigt sätt och utan onödiga tidsförluster kunna utöva ett så omfattande och mångskiftande befäl. De staber, genom vilka befälhavande amiralen nu utövar sin verksamhet, böra därför sammanknytas till en fastare organisation än den som nu är till finnandes. Beträffande befälhavande amiralens befälsrätt i fred och krig förutsätter kommissionen ingen ändring, dock att möjligen rådande oklarhet härutinnan bör undanröjas. Befälhavande amiralen bör för att rätt kunna utöva sitt ämbete vara befriad från handläggningen av ärenden som äro av sådan art, att de kunna och böra handläggas av underlydande befälhavare eller förvaltningschefer. Han bör i egenskap av högsta militära myndighet i första rummet ägna sig åt krigsberedskapsarbetet och i övrigt övervaka och kontrollera, att honom underställda stridskrafter jämte föreskrivna mobiliseringshandlingar befinna sig i tillfredsställande skick. I anslutning härtill böra vissa av de uppgifter, som nu åvila befälhavande amiralen i egenskap av stationsbefälhavare, överflyttas på chefen för underofficers- och sjömanskårerna. Denne bör benämnas chef för örlogsstationen och med en ställning, närmast motsvarande regementschefs, vara chef för flottans till Karlskrona fördelade militära personal.

Förvaltningsorganisationerna vid örlogsstationen och fästningen äro, såsom av det föregående framgår, för närvarande helt skilda åt. Emellertid bestridas åtskilliga befattningar inom de båda förvaltningarna av gemensam personal. Förutom att stationsbefälhavaren och kommendanten är samma person, befälhavande amiralen, är stationsintendenten samtidigt fästningsintendent och förste läkaren vid örlogsstationen samtidigt fästningsläkare. Dessa anordningar hava framför allt sin grund i det nära samband och den samverkan, som inom berörda verksamhetsområden förefinnas mellan station och fästning. Ett flertal anstalter tillgodose gemensamma behov, såsom proviantförråd, kronobageri, korvfabrik, tvättinrättning, sjukhus, sjukvårdsförråd m. m. Under sådana förhållanden vållar det svårigheter och onödig omgång, att nämnda befattningar i administrativt hänseende äro skilda, och skulle sjöförsvaret ställas på krigsfot bliva olägenheterna därav så stora, att ombildning av ledningen till större enhetlighet framstår som en tvingande nödvändighet. Då en sådan förändring redan i fred är önskvärd, synas därför åtgärder böra vidtagas för att i möjligaste mån undanröja den nuvarande dualismen i ledningens organisation. 1282 35

B4

50 Jämväl i ett annat avseende synes det vara av behovet påkallat att vidtaga ändring i förvaltningsorganisationen. Befälhavande amiralen är nämligen för närvarande nödsakad att så ingående befatta sig med den direkta anslagsförvaltningen m. m., att åliggandena beträffande förvaltningen blivit till hinder för fyllandet av hans maktpåliggande och omfattande militära uppgifter. E n decentralisation i lämplig utsträckning av förvaltningsärenden bör därför äga rum. Samhörigheten mellan örlogsstation och fästning är mest utpräglad på förplägnadsväsendets område. Vid krigstillfälle bliver det nödvändigt, att ledningen av förplägnadstjänsten utövas enhetligt av en och samma befattningshavare. En dylik organisation synes därför böra vara genomförd redan i fredstid. Koncentration i fråga om handläggningen av ärenden rörande beklädnad, sängservis o. dyl. samt en gemensam ledning av stationens och kustartilleriregementets förråd av sådana persedlar skulle även erbjuda många fördelar, särskilt om ett sammanförande av huvudförråden i lokalt hänseende skedde. Då detta emellertid torde kräva nybyggnader med därav följande kostnader, och en centralisation på detta område icke är ett trängande behov, synas ifrågavarande ärenden och förråd böra bibehållas vid sin nuvarande uppdelning på stationen och kustartilleriregementet. Även beträffande den kamerala verksamheten, exempelvis med avseende på avlöning, kassaväsende och förvaltningskontroll, kan en fusion mellan stationen och kustartilleriregementet synas ligga nära till hands och skulle möjliggöra viss personalbesparing samt främja en enhetlig tillämpning av på detta område gällande författningar och föreskrifter. Men då å andra sidan flera fördelar äro förenade med den nuvarande anordningen och regementsförvaltningen icke i samma utsträckning som stationsförvaltningen förutsattes bliva underställd befälhavande amiralen, anser kommissionen, att ej heller i nu berörda avseende en rubbning av rådande förhållande bör äga rum. I överensstämmelse med det ovan sagda bör således förvaltningen vid kustartilleriregementet såsom hittills handhavas av regementschefen med den inskränkning, som betingas av vad som anförts ifråga om förplägnadsväsendets ledning i ekonomiskt hänseende. Denna ledning bör vara gemensam för såväl örlogsstationen som fästningens truppförband. I övrigt bör nuvarande åtskillnad mellan intendentur- och kameralförvaltning vid station och regemente bestå. Vad beträffar fördelningen närmast under vederbörlig centralmyndighet av ansvaret för förvaltningen mellan befälhavande amiralen och regementschefen anser kommissionen nuvarande ordning i stort sett böra bibehållas. Såsom i det föregående omförmälts, har emellertid kommissionen förutsatt, att kustartilleriregementet skulle omfatta icke blott personal utan även den materiel, som personalen betjänar. Detta innebär, bland annat, att tygförvaltningens omedelbara anknytning till befälhavande amiralen (kommendanten) upphör och att nämnda förvaltning i stället inordnas i regementsförvaltningen. Därav

51 bör dock icke följa, att befälhavande amiralen berövas erforderligt inflytande över ifrågavarande förvaltningsgren, utan han bör bibehålla uppsikten över och ledningen i högre instans av tygförvaltningen. På samma sätt bör förplägnadsväsendet underordnas befälhavande amiralen, men i övrigt bör regementschefen såsom för närvarande stå direkt under den centrala förvaltningsmyndigheten. Förutom den redan behandlade, för station och regemente gemensamma ledningen av förplägnadsväsendet, måste vid örlogsstationen finnas organ för övrig intendenturförvaltning samt för handläggning av kassaärenden, förvaltningskontroll m. m. Inom hela detta komplex kan man särskilja tre huvudgrupper av förvaltningsärenden, omfattande dels förplägnad, dels beklädnad och sängservis samt dels kamerala göromål. Nämnda trenne verksamhetsområden kunna givetvis var för sig och med olika chefer direkt underställas befälhavande amiralen. Deras sammanförande i lägre instans under en gemensam chef skulle emellertid underlätta den decentralisation av förvaltningsärenden från befälhavande amiralen, som ovan framhållits såsom erforderlig, och då även andra fördelar därigenom kunna vinnas, förordar kommissionen en dylik koncentration. Härvid måste emellertid tillses, att den befälhavande amiralen direkt underställde chefen för ifrågavarande' förvaltningsområde i sin tur blir befriad från detaljgöromål och avgörande av ärenden av mindre vikt, enär han eljest icke mäktar leda och sammanhålla så många olika verksamhetsgrenar. Han måste till närmaste medhjälpare erhålla erfaren och skicklig personal, som kan tillerkännas beslutanderätt i lämplig utsträckning. I enlighet med ovanstående föreslås flertalet till fästningsintendenturen nu horande ärenden sammanföras med de ärenden, som höra till nuvarande stationsintendenturen och stationskontoret, för handläggning inom ett förvaltningsorgan, lydande under en befälhavande amiralen direkt underställd chef, förslagsvis benämnd chefsintendenten. Vad beträffar den anslagsförvaltning och därmed sammanhängande frågor, som skola åvila nämnda organ, bor eftersträvas överensstämmelse med ärendenas fördelning inom marinförvaltningen i så måtto, att uppgifterna för den lokala intendenturförvaltningen och ämbetsverkets intendenturavdelning komma att så vitt möjligt korrespondera. Förutom ärenden, som beröra endast örlogsstationen, förutsattes ifrågavarande förvaltningsorgan skola handhava förplägnadsväsendet och i förvaltningshänseende utöva ledningen av till stationen och kustartilleriregementet hörande matinrättningar. I övrigt bör mathållningen övervakas av vederbörande militära befälhavare, vilka hava matinrättningarna sig underställda i militärt avseende, och nämnda befälhavare böra meddela anvisningar, granska förslag till utspisningsstater samt fastställa måltidsordning o. dyl. Då det kan befaras, att ifrågavarande verksamhetsområde, genom att även kustartilleriregementets matinrättningar hänföras dit, blir för stort för att kunna övervakas av allenast en förplägnadsintendent, synes det erforderligt, att även regementsintendenten vid kustartilleriregementet i erforderlig utsträckning tjänstgör såsom förplägnadsintendent och sålunda medverkar vid den ekono-

52 miska ledningen av berörda matinrättningar, vilket för övrigt torde vara påkallat även med hänsyn till de krav, som förplägnadstjänstens bedrivande vid krig kommer att uppställa. I fråga om den inre organisationen av det nu föreslagna förvaltningsorganet i Karlskrona synes detsamma allt efter ärendenas art böra uppdelas på olika kontor eller avdelningar. Bland annat bör en upphandlingsavdelning finnas, och denna synes böra anlitas även av övriga marinmyndigheter utom varvet för anskaffningar, som med fördel kunna centraliseras. Chefen för det kontor, som har att handlägga kassaärenden samt ärenden rörande avlöning och förvaltningskontroll m. m. bör intaga en tämligen självständig ställning och vara beslutande bland annat i kassaärenden. Chefsintendentens befattning med kassaförvaltningen bör inskränkas till sådan uppsikt, som för närvarande utövas av stationsbefälhavaren. Chefsintendenten bör åligga att enligt av befälhavande amiralen lämnade föreskrifter utföra det planläggningsarbete, som hans verksamhet i krig kräver. Till chefsintendenten torde böra överlämnas fastställandet av medelpris å proviantportioner och proviantartiklar, utspisningsstater m. m. I ärenden rörande kassaväsendet samt angående föreskrifter, som av marinförvaltningen utfärdas för drift eller redovisning vid intendenturanstalterna, ävensom i övriga till det chefsintendenten underställda förvaltningsorganet hörande ärenden, som icke äga någon principiell innebörd av vikt, synes till undvikande av onödig omgång skriftväxling böra ske direkt med marinförvaltningen. I fråga om till sjukvården hörande förvaltning, som omhänderhaves av förste läkaren (fästningsläkaren), bör en i administrativt hänseende koncentrerad ledning åvägabringas enligt i huvudsak samma grunder, som anförts beträffande intendenturförvaltningen. Den anslagsförvaltning, som ej handhaves av chefsintendenten och förste läkaren, bör i den utsträckning, befälhavande amiralen ej därmed tager befattning, förläggas till vederbörande militära befälhavare. Hit höra främst anslag till rekrytering, övningar och viss materiel. Sålunda bör åt stationschefen uppdragas att omhänderhava bland annat anslag till rekryteringskostnader samt till hans förfogande ställda medel för undervisning, övningar och resekostnader. För att biträda nämnde chef med handläggningen av ekonomiska och administrativa angelägenheter måste givetvis intendenturpersonal ingå i hans expedition. Chefens för kustartilleriregementet uppgifter och befogenheter med avseende å förvaltningen hava klarlagts i det föregående. I överensstämmelse med vad ovan anförts skulle alltså befälhavande amiralen utöva uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid örlogsstationen utom varvet samt vid fästningen ävensom vid kustartilleriregementet, dock att det sistnämnda i ifrågavarande hänseende endast med avseende på tygförvaltningen och förplägnadsväsendet samt i viss mån även ifråga om sjukvårdsförvaltningen bör vara underställt befälhavande amiralen. Han bör avgiva förslag till beräknande av utgifterna och till stater under kom-

53 mande budgetår för den honom underställda förvaltningen. Sedan stater ankommit, bör han verkställa ytterligare erforderlig anslagsfördelning. Han föreslår hos marinförvaltningen sammansättning och omfattning av förråden utom varvet och håller sig noga underrättad om det tillstånd, vari honom underställd materiel samt underställda inrättningar, förråd och övriga anstalter befinna sig. För att befälhavande amiralen må bliva i stånd att följa underlydande chefers avsikter beträffande honom underställd förvaltning, synes kunna föreskrivas skyldighet för dessa att insända hushållningsplaner samt viktigare föreskrifter och stater, som de ämna fastställa. Finner befälhavande amiralen efter granskning av sagda planer m. m. skäl att göra ändringar däri, bör han meddela föreskrift därom i god tid innan de äro avsedda att tillämpas. Samtliga direkt under befälhavande amiralen i förvaltningshänseende lydande chefer böra tilläggas anslagsförvaltning i ovan antydd omfattning och synas böra tillerkännas befogenhet att, när sådant ej ankommer på marinförvaltningen, bestämma i fråga om sammanförande till uppbörder av till deras förvaltning hörande inventarier, att anställa arbetare och annan civil personal och att besluta i fråga om utgifter från till deras förfogande ställda delar av expensanslaget. Den i befälhavande amiralens stab tjänstgörande intendenten bör hava till uppgift att handlägga och direkt inför befälhavande amiralen föredraga de förvaltnings- och övriga civil-administrativa ärenden, vilka denne själv avgör, både dem som angå stationen och fästningen och som icke av vederbörande myndighet skola direkt föredragas inför amiralen. I anslutning till vad kommissionen ovan anfört om önskvärdheten av att enhetligare organisera ledningen av den militära och förvaltningsverksamheten i Karlskrona, anser sig kommissionen sålunda böra förorda, att kommendants- och stationsbefälhavarbefattningarna sammanslås till en befattning, befälhavande amiralen, som, liksom för närvarande, även är marindistriktsbefälhavare. I anslutning härtill bör befälhavande amiralen erhålla endast en stab, som i stort sett bör vara organiserad på tre avdelningar, motsvarande den nuvarande kommendantstaben, de nuvarande stationsbefälhavare- och marindistriktsstaberna samt kansliet i stationsbefälhavarens expedition. Det befälhavande amiralen direkt underställda, för station och fästning gemensamma förvaltningsorganet bör inrymma större delen av den nuvarande fästningsintendenturen samt stationsintendenturen och stationskontoret. Det bör vara uppdelat på kontor eller avdelningar och dess verksamhet enhetligt ledd av en chefsintendent. I fråga om kustartilleriregementet bör den gemensamma förvaltningen omfatta endast förplägnadsväsendet. E n för station och fästning gemensam och befälhavande amiralen direkt underställd sjukvårdsförvaltning under förste läkaren bör även organiseras. De nuvarande befattningarna som förste läkare och fästningsläkare, vilka nu bestridas av samma person, böra sålunda sammanslås till en.

54 Befälhavande amiralen direkt underställda förutsättas dessutom bliva: stationschefen, chefen för örlogsvarvet, dock icke i tekniskt-ekonomiskt avseende, samt chefen för kustartilleriregementet. Därjämte böra underställas befälhavande amiralen: sjörullföringsbefälhavarna, befälhavaren för radiostationen, cheferna för örlogsstationens personal av mariningenjör-, marinintenden tur- och marinläkarkårerna, rättsväsendet och religionsvården. De nuvarande personalchefsbefattningarna vid örlogsstationen, nämligen chefsingenjör och chefsintendent, synas böra upphöra, och jämlikt samma princip, som nu gäller för förste läkaren, dessa befattningshavares åligganden instruktionsledes uppdragas åt resp. chefen för ingenjördepartementet och den i kommissionens förslag upptagne chefsintendenten. Den nu befintliga fästningsstaben kommer i fredstid enligt detta förslag att motsvaras av den avdelning i befälhavande amiralens stab, som övertager nuvarande kommendantsstabens uppgifter, samt av artilleribefälhavaren och fortifikationsbefälhavaren. Regementsofficeren ur kustartilleriet, som ingår i nämnda stabsavdelning, bör erhålla samma befogenheter inom fästningsstaben samt gentemot chefsintendenten och förste läkaren som nu tillkomma stabschefen i kommendantsstaben gentemot motsvarande befattningshavare. Infanteribefälhavare förutsattes först vid mobilisering finnas inom fästningen. Befälhavande amiralen bör dock vid behov kunna påkalla infanteribefälhavarens biträde i fredstid. I befälhavande amiralens stab bör liksom hittills ingå en kompaniofficer ur armén som adjutant. Chefen för kustartilleriregementet förutsattes bibehålla nuvarande ställning som regementschef men får sig tilldelad även den materiel, som honom underlydande personal bemannar. Han blir sålunda under befälhavande amiralen den närmaste målsmannen för kustartilleriet, och den nuvarande mindre lämpliga anordningen, att tygmästaren är fullt fristående från regementschefen, upphör, i det att tygmästaren underställes regementschefen. För att i möjligaste mån underlätta för befälhavande amiralen att kunna ägna sig åt sina militära uppgifter, förutsattes att ärenden beträffande förvaltning och sjukvård m. m. i lämplig utsträckning delegeras för avgörande hos vederbörande underlydande chefer.

För befälhavande amiralens stab har beräknats följande personalbehov, nämligen: ur f l o t t a n : 1 regementsofficer, avdelningschef, 2 kompaniofficerare, 4 underofficerare eller flaggkorpraler,

55 1 underofficer, pensionerad, 2 korpraler samt 4 värnpliktiga, varav 2 skrivbiträden; ur k u s t a r t i l l e r i e t : 1 regementsofficer, avdelningschef, 1 kompaniofficer, jämväl tjänstgörande i kustartilleriregementets regementsstab, 1 underofficer, 1 underofficer, pensionerad; ur armén: 1 kompaniofficer; ur marinintendenturkåren: 1 regementsofficer, stabsintendent. Någon särskild stabschef för befälhavande amiralens stab har icke ansetts erforderlig. Vid förhinder eller förfall för befälhavande amiralen att utöva sitt ämbete förutsattes detta upprätthållas av den till tjänsteställningen främste av de vid örlogsstationen eller kustartilleriregementet tjänstgörande officerarna. För den befälhavande amiralen underställda intendenter- och kassaförvaltningen i Karlskrona har följande personalbehov beräknats: ur marinintendenturkåren: 1 regementsofficer, chefsintendent, 1 kompaniofficer, expeditionsintendent hos chefsintendenten, 1 regementsofficer, chef för stationskontoret, 3 kompaniofficerare å stationskontoret, tjänstgörande såsom föreståndare för stationskontorets expedition, avlöningsavdelningen, revisionsavdelningen och bokföringsavdelningen, 1 kompaniofficer, stationskassör, 1 » , kassakontrollant, 1 » , förplägnadsintendent, 1 » , förrådsintendent, 1 » , föreståndare för upphandlingsavdelningen, 1 » , chef för marinens centrala beklädnads verkstad; ur flottan: 3 underofficerare, 1 underofficer, pensionerad, 4 korpraler och 3 värnpliktiga. För den gemensamma sjukvårdsförvaltningen i Karlskrona har beräknats följande personalbehov: u r m a r i n 1 ä k a r k å r e n: 1 förste läkare, förste marinläkare, 2 sjukhusläkare, marinläkare av 1. graden, samt

56 2 distriktsläkare, varav en kasernläkare vid örlogsstationen; ur f l o t t a n : 1 uppbördsman vid sjukhuset, underofficer, pensionerad, 1 underofficer, 5 korpraler och 5 meniga. 2.

STOCKHOLMS ÖRLOGSSTATION.

Stockholms örlogsstation skall i fredstid fylla en örlogsstations förut angivna uppgifter med avseende på till ifrågavarande station förlagda fartyg samt deras behov av personal m. m. I krig komma kraven på örlogsstationen som primär örlogsbas, tillhörande Stockholms baseringsområde, att bliva omfattande. Särskilt torde detta komma att gälla förråds- och etapptjänsten med sjötransporter samt även utrustnings- och reparationsverksamheten. Den nuvarande organisationen av Stockholms örlogsstation överensstämmer i allt väsentligt med vad ovan anförts angående organisationen vid Karlskrona örlogsstation, dock givetvis med de avvikelser, som betingas av att stationsbefälhavaren i Karlskrona samtidigt är kommendant i Karlskrona fästning. Stationsbefälhavaren i Stockholm är flaggman samt marindistriktsbefälhavare inom Ostkustens marindistrikt med benämningen befälhavande amiral. Stationsbefälhavaren har i denna egenskap en expedition och såsom marindistriktsbefälhavare en stab med i stort sett samma personal som i expeditionen. I fred åligger stationsbefälhavaren i egenskap av marindistriktsbefälhavare ett vidlyftigt planläggningsarbete, omfattande utarbetandet av order och anvisningar för underlydande befälhavares mobiliseringshandlingar samt detaljplaner och order för deras operativa verksamhet. Ävenledes åvilar honom att i krig reglera mobiliseringsverkets genomförande i vad angår marindistriktets olika anstalter, lokalstyrkor, bevaknings- och underrättelseorgan m. m. Försvarskommissionen. I fråga om organisationen av ledningen vid Stockholms örlogsstation delar kommissionen den uppfattning som uttalades i försvarspropositionen till 1925 års riksdag, nämligen att organisationen inom hela marinen såvitt möjligt bör förete en enhetlig bild, som till sina huvuddrag icke bör förändras vid övergången till krigsorganisation. Enär stationsbefälhavarens uppgifter på grund av det mera krävande marindistriktet synts kommissionen vara väl så omfattande och maktpåliggande som befälhavande amiralens i Karlskrona, anser kommissionen även lämpligt att vid Stockholms örlogsstation, vars högsta militära myndighet alltjämt förutsattes vara flaggman, tillämpa en organisation överensstämmande med den för Karlskrona örlogsstation föreslagna, Kommissionen förutsätter sålunda en organisation av den militära ledningen vid Stockholms örlogsstation med

57 en befälhavande amiral såsom högsta utövande militära myndighet, en stab för befälhavande amiralen samt med befälhavande amiralen direkt underställda: stationschefen, chefsintendenten, förste läkaren och, i militärt hänseende, varvschefen jämte andra myndigheter m. m. vid stationen såsom föreslagits för Karlskrona. För befälhavande amiralens stab har följande personalbehov beräknats: ur f l o t t a n : 1 regementsofficer, stabschef, 3 kompaniofficerare, 4 underofficerare, 1 underofficer, pensionerad, 2 korpraler och 3 värnpliktiga; ur m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n : 1 kompaniofficer, stabsintendent. För den befälhavande amiralen underställda intendentur- och kassaförvaltningen har beräknats följande personalbehov: ur m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n : 1 regementsofficer, chefsintendent, 1 kompaniofficer, expeditionsintendent hos chefsintendenten, 1 regementsofficer, chef för stationskontoret, 1 kompaniofficer, intendent å stationskontoret, 1 » , stationskassör, 1 » , kassakontrollant, och 1 » , förråds- och förplägnadsintendent; ur flottan: 2 underofficerare, 3 korpraler, och 2 värnpliktiga. För den befälhavande amiralen underställda sjukvården hava beräknats: ur m a r i n l ä k a r k å r e n : 1 förste läkare, förste marinläkarfc, 2 distriktsläkare, varav en kasernläkare; ur flottan: 2 underofficerare, 4 korpraler och 10 värnpliktiga. 3.

VAXHOLMS FÄSTNING.

För närvarande finnas i Stockholms skärgård tvenne försvarsområden, för vilkas försvar en och samma man — kommendanten i Vaxholms fästning — är i första hand ansvarig. Dessa områden äro dels Vaxholms fästnings försvarsområde och dels ett utanför liggande — Stockholms skärgårds försvarsområde. Kommendanten disponerar i krig över kustartilleri, linjeinfanteri och

58 landstorm m. m. I fred har kommendanten befäl i vad avser fästningens säkerhet och försvar över i fredsbesättningen ingående truppförband. Kommendanten i Vaxholms fästning, som för närvarande tillika är chef för Vaxholms kustartilleriregemente, lyder i fred under Konungen. I krig är kommendanten underställd marindistriktsbefälhavaren inom ostkustens marindistrikt, dock icke på alldeles samma sätt i fråga om de båda områdena. I luftbevakningshänseende är kommendanten i fråga om båda områdena underställd militärbefälhavaren för ö s t r a arméfördelningsområdet. Till sitt biträde har kommendanten en fästningstab, bestående av: kommendantsstab, 1 artilleribefälhavare, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente, 1 tygmästare, regementsofficer ur kustartilleriet, 1 infanteribefälhavare, chefen för Göta livgardes fästningsbataljon, 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen, 1 fästningsintendent samt 1 fästningsläkare, äldste läkaren vid Vaxholms kustartilleriregemente. Kommendantsstaben utgöres av: 1 stabschef, regementsofficer ur kustartilleriet, 2 adjutanter, därav en kompaniofficer ur kustartilleriet och en kompaniofficer ur infanteriet, samt erforderlig expeditionspersonal. Tygmästaren förestår tygförvaltningen samt har till sitt förfogande en tygofficer, kompaniofficer vid kustartilleriet, och en tygintendent, marinintendent. Därjämte står till tygmästarens förfogande vissa underofficerare för tjänst i expeditioner, verkstäder och förråd. De verkstäder, som lyda under tygförvaltningen, utgöras av laboratorium, mekaniska verkstäder med tillhörande slipar, telefonverkstäder m. m. Förråden omfatta inventarie-, ammunitions-, material- och handvapenförråd. Fästningsintendenten har till sitt förfogande viss expeditionspersonal. Försvarskommissionen. De angivna befälsförhållandena synas icke i alla avseenden vara tillfredsställande. Lämpligast synes utan tvivel vara att av de båda områdena göra ett försvarsområde, för vilkets försvar kommendanten i Vaxholms fästning på samma sätt som för närvarande bör göras ansvarig. Den nuvarande sammankopplingen av kommendantsbefattningen och chefs skapet för Vaxholms kustartilleriregemente har visat sig medföra en alltför hård arbetsbelastning för en person för att medgiva, att såväl det betydelsefulla utbildningsarbetet vid regementet som den omfattande och lika viktiga mobiliseringsplanläggningen och administrationen skola kunna på ett tillfredsställande sätt ledas. Det måste ihågkommas, att mobiliseringen här berör ett stort område av speciell natur, omfattar betydande stridskrafter samt medför en fullständig omorganisation av kustartilleriregementet, varför endast en detaljerad planläggning kan möjliggöra övergången från freds- till krigsfot. Dessa omständigheter giva anledning till den slutsatsen, att man här som

59 annorstädes i liknande fall bör skilja kommendantens och regementschefens arbetsbörda. Med hänsyn härtill föreslår kommissionen, att en särskild befattningshavare avses för kommendantsbefattningen. I betraktande av denna befattningshavares ansvar synes lönen böra utgå efter lönegraden O. 7. Beträffande fästningsförvaltningen föreslår kommissionen följande. Kommendanten bör hava allmänt överinseende — utom över fästningsinten denturen och fortifikationsförvaltningen — jämväl över kustartilleriregémen tets till tygförvaltningen hörande materiel samt över regementets intendenturförråd. Han gör äskanden beträffande egna förvaltningar samt beträffande regementets tygförvaltning i samband med överlämnandet av regementschefens anslagsäskanden. Beträffande användningen av underhållsanslaget till kustartilleriets materiel giver han regementschefen direktiv i stort. Med regementets övningsanslag tager han ingen befattning. Kommendantens befäl över i fredsbesättningen ingående truppförband förutsattes oförändrat. Såväl den nuvarande fästningsbataljonen av Göta livgarde som det till Vaxholm förlagda fästningsingenjörkompaniet föreslås emellertid skola indragas. Fästningsstabens sammansättning kommer att röna inflytande av att tygförvaltningen i konsekvens med vad som tidigare blivit anfört rörande materielens överförande till kustartilleriet bör inramas i kustartilleriregementets organisation. Infanteribefälhavaren synes alltjämt böra bibehållas även i fredstid för att säkerställa, att den omfattande mobiliseringsplanläggningen blir på det infanteristiska området i alla hänseenden ändamålsenlig. I krig torde visserligen tilldelningen av linjeförband i varje fall från början icke kunna påräknas, såvida icke den närmare mobiliseringsplanläggningen skulle giva vid handen, att sådan tilldelning bör ifrågakomma. Under alla förhållanden kommer i krig att ingå i besättningen en betydande mängd landstorm, för vilkens användning krävas omfattande planläggning och god ledning. Årligen återkommande landstormsövningar kräva även omfattande förberedelser. Fästningsstaben förutsattes i huvudsak oförändrad, dock med iakttagande av följande. Kommendantsstaben bör utgöras av: 1 stabschef, regementsofficer ur kustartilleriet, 3 adjutanter, varav tvenne kompaniofficerare ur kustartilleriet och en kompaniofficer ur infanteriet, samt erforderlig expeditionspersonal. Den ena adjutanten tjänstgör tillika som förbindelseofficer i kustartilleriregementets regementsstab. Adjutanten från infanteriet avses jämväl tjänstgöra som adjutant åt infanteribefälhavaren. Tygmästaren ingår icke i fästningsstaben. Fästningsintendenten biträdes i sin verksamhet av en marinintendent, som jämväl tjänstgör såsom biträdande regementsintendent. För expeditionstjänst m. m. avses i fästningsstaben ur kustartilleriet sam-

60 manlagt tre underofficerare å aktiv stat samt två pensionerade underofficerare. Av de tre underofficerarna å aktiv stat beräknas tvenne, som avses för kassan och proviantförrådet, vara förrådsförvaltare. För fästningsstaben beräknar sålunda kommissionen följande personal: ur k u s t a r t i l l e r i e t : 1 överste, artilleribefälhavare, tillika chef för Vaxholms kustartillerirege mente, 1 regementsofficer, stabschef, 2 kompaniofficerare, 3 underofficerare samt 2 pensionerade underofficerare; ur m a r i n i n t e n d e n t u r k å r e n : 1 fästningsintendent, regementsofficer; ur m a r i n l ä k a r k å r e n : 1 fästningsläkare, förste marinläkare; ur i n f a n t e r i e t : 1 infanteribefälhavare, regementsofficer, samt 1 kapten; ur f o r t i f i k a t i o n e n : 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer.

4. GÖTEBORGS ÖRLOGSDEPÅ OCH ÄLVSBORGS FÄSTNING. Göteborgs örlogsdepå bemannas från Stockholms örlogsstation och står under befäl av en sjöofficer, chefen för örlogsdepån. Denne lyder i militärt hänseende under stationsbefälhavaren i Stockholm samt i tekniskt-ekonomiskt hänseende under marinförvaltningen och i vissa avseenden under varvschefen i Stockholm. Till örlogsdepån är förlagd en division undervattensbåtar samt avses förläggas jämväl vissa i lokalstyrka ingående fartyg. Älvsborgs fästning förlades jämlikt 1925 års riksdagsbeslut i materielreserv. För densamma avses, i fredstid ej annan personal än som kräves för tillsyn och vård av materiel och byggnader. Befälet utövas av en kommendant, kapten ur kustartilleriet, som lyder direkt under Konungen. Den till tjänsteställningen främste av chefen för Göteborgs örlogsdepå och kommendanten i Älvsborgs fästning är tillika platsbefälhavare å Nya Varvet. I denna egenskap har han tillsyn över garnisonstjänsten och ordningens upprätthållande inom Nya Varvets område. Platsbefälhavaren tjänstgör vidare såsom ställföreträdare i fred för marindistriktsbefälhavaren å Västkusten. Vid försvarsberedskap eller mobilisering är Älvsborgs fästning i operativt avseende underställd marindistriktsbefälhavaren å västkusten, som även utövar befälet över örlogsdepån. För försvaret av den utanför fästningens försvarsområde belägna delen av Göteborgs skärgård är kommendanten i Älvsborgs fästning under marindistriktsbefälhavaren ansvarig. Sedan befästningarna efter 1925 års försvarsbeslut förlagts i materielreserv och personalstyrkan från kustartilleriet därstädes reducerats till endast ett

61 fåtal man, har örlogsdepån fått övertaga skötseln och driften av sådana för gemensamt bruk avsedda inrättningar som matinrättning, sjukhus samt tvättoch badinrättning ävensom ombesörjandet av yttre renhållning, garnisonsvakt, sjöförbindelser m. m. Av anslag till förplägnad, kaserninventarier, förplägnadsutredning, sängservis, tvätt och sjukvård för Göteborgs örlogsdepå bestridas jämväl utgifter för enahanda ändamål för kustartilleridetachementet. Till kommendantens förfogande äro däremot ställda, förutom medel till kustartilleriets materiel m. m., anslag till bränsle, lyse, vatten, renhållning, kaserner och andra byggnader, ehuru Nya Varvets områden och byggnader m. m., i den mån de äro tagna i anspråk för kronans räkning, till ojämförligt största delen i fred nyttjas och skötas av örlogsdepåns personal. Förs varskommissionen. Kommissionen utgår från att örlogsdepån bör bibehållas i minsta möjliga omfattning, samt att Älvsborgs fästning alltjämt bör vara förlagd i materielreserv. Den nuvarande organisationen och förvaltningsordningen har i vissa avseenden synts kommissionen mindre tillfredsställande. Kommissionen har sålunda kommit till den uppfattningen, att samtliga förvaltningsärenden rörande Nya Varvet böra handhavas enhetligt under en befälhavare, vilken då lämpligen bör vara depåchefen. Vad beträffar vården och underhållet av byggnaderna, synas samtliga byggnader såväl vid fästningen som å Nya Varvet böra tillhöra fortifikationsofficerefts vid Älvsborgs fästning kompetensområde. Då de uppgifter, som åligga marindistriktsbefälhavaren i västkustens ur såväl operativ som även ur sjöfartssynpunkt viktiga marindistrikt, äro synnerligen omfattande och befälhavarens verksamhet i övrigt kommer att till största delen vara av sjömilitär art, bör marindistriktsbefälhavarskapet i fred utövas av depåchefen. För expeditionstjänst torde han kunna anlita den ene av de båda officerare, som tjänstgöra vid den nedannämnda undervattensbåtsdepån. Den enligt nuvarande organisation befintliga Göteborgs undervattensbåtdepå synes böra bibehållas jämväl i den nya marinorganisationen, varjämte ytterligare en del fartyg torde komma att fredsförläggas till Göteborg. För örlogsdepån har beräknats följande personal: ur flottan: 1 kapten, depåchef vid Göteborgs örlogsdepå, 2 kompaniofficerare för undervattensbåtdepån, 13 underofficerarer och flaggkorpraler, 16 korpraler, 13 meniga samt 21 värnpliktiga, linjetjänst, varav 1 skrivbiträde. För Älvsborgs fästning beräknar kommissionen följande personal: ur k u s t a r t i l l e r i e t : 1 kapten, kommendant, tillika tygmästare,

62 4 underofficerare, 6 korpraler och 3 meniga; ur f o r t i f i k a t i o n e n : 1 kapten, fortifikationsbefälhavare. 5.

HEMSÖ FÄSTNING.

Hemsö fästning, som utbyggts i mindre omfattning än vad ursprungligen avsågs, förlades jämlikt 1925 års försvarsbeslut i materielreserv. För densamma avses i fredstid ej annan personal än som kräves för tillsyn och vård av materiel och byggnader. I fred lyder kommendanten i Hemsö fästning direkt under Konungen. I krig är kommendanten underställd marindistriktsbefälhavaren inom Norrlandskustens marindistrikt. I luftbevakningshänseende lyder han dock under militärbefälhavaren för Norra arméfördelningsområdet. Kommendanten är i fred ställföreträdande marindistriktsbefälhavare. Fortifikationsbefälhavare är fortifikationsofficer i Norra arméfördelningen. Kommissionen förutsätter ingen annan ändring i nu bestående förhållande än att kommendanten i fred bör vara underställd chefen för marinen. Erfaren heten har visserligen visat, att behov av fortifikatorisk arbetsledning permanent på platsen förelegat, men synes detta behov kunna tillgodoses genom att •underofficer ur fortifikationen tillfälligt under viss period ställes till kommendantens förfogande. På grund härav beräknar kommissionen för Hemsö fästning följande personal, nämligen: ur k u s t a r t i l l e r i e t : 1 kommendant, tillika tygmästare, kapten, 2 underofficerare, 2 korpraler och 2 meniga. 6.

GUSTAVSVIKS ÖRLOGSDEPÅ.

Gustavsviks örlogsdepå tillhör Stockholms örlogsstation och är tills vidare obemannad i fredstid. Anläggningarna vid Gustavsvik äro för närvarande utarrenderade. örlogsdepån synes böra bibehållas på samma sätt som för närvarande.

63 KAP. III.

Flottan. 1.

SJÖKRIGSMATERIELEN.

De olika fartygsslagens benämningar. I huvudsaklig överensstämmelse med föregående försvarsutredningar användas här följande benämningar å fartygsslag: Årtillerifartyg

Torpedfartyg Stridsfartyg

/Pansarskepp (Kryssare [Jagare Undervattensbåt (Motortorpedbåt Minkryssare Minläggande undervattensbåt. (Vedettbåt /Depåfartyg Tender

{ Specialfartyg

I Övriga fartyg Skeppsgossefartyg

Sjömätningsfartyg Isbrytarfartyg Logementsfartyg Transportfartyg m. m. Övningsskepp Övningsbrigg

Härtill komma hjälpfartyg och hjälpvedettbåtar m. fl. från handelsflottan och frivilliga motorbåtskåren. Fartygens livslängder. I 1926 års utredning angående flottans ersättningsbyggnad uttalade de sakkunniga, att det av ekonomiska hänsyn torde vara nödvändigt att beträffande vår flotta avstå från att såsom grund för fartygens livslängd uppställa fordran på beständigt förefintlig full modernitet, utan att huvudvikten i detta avseende måste läggas på materielens uthållighet. I samband härmed framhöllo de sakkunniga, hurusom ett örlogsfartyg i många fall kan, trots jämförelsevis hög ålder, i viss mån moderniseras genom förändringsarbeten eller införandet av nykonstruktioner i dess utrustning. I nämnda utredning räknades sålunda med något större livslängder för vissa fartygsslag än som

64 dittills ansetts lämpligt, varvid emellertid förutsattes, dels att för materielens underhåll nödiga anslag stode till förfogande, dels ock att materielen icke utsattes för hårdare påfrestning, än vad som orsakas av ordinära fredsrustningar. Nedanstående sammanställning visar de livslängder, som 1926 års sakkunniga ansett sig kunna räkna med. Siffrorna äro i vissa fall något högre än vad som anfördes i 1925 års försvarsproposition. Normal

Fartygssla

Pansarskepp Kryssare Flygplankryssare Jagare Ubåtar Vedettbåtar

livslängd

I kustflotta

I lokalstyrka

Summa

24 20 30 20 14 16

12 10

36 30 30 25 18 24

— 5 4 8

Försvarskommissionen finner icke anledning föreslå några principiella ändringar i fråga om livslängder i kustflotta och lokalstyrka, dock att livslängden i kustflottan för undervattensbåtar bör sättas till 15 år och för vedettbåtar till 20 år, vilka värden betingas av erfarenheterna från nuvarande fartygsbestånd. Linjeindelning och bemanningsbestämmelser. Såsom framhålles i 1925 års försvarsproposition har för beräkning av personalbehovet vid mobilisering sedan lång tid tillbaka inom flottan tilllämpats en viss linjeindelning av fartygen och därmed sammanhängande bemanningsbestämmelser. Enligt 1925 års marinorganisation gäller följande härutinnan: 1. linjen, för vilken erforderlig stambemanning enligt gällande besättningslistor finnes upptagen å stat, omfattar kustflottans örlogsfartyg samt lokalstyrkornas undervattensbåtar. 2. linjen, för vilken endast reducerad stambemanning finnes upptagen å stat, omfattar lokal styrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bemanningen utfylles vid mobilisering med reservpersonal och värnpliktiga. 3. linjen omfattar övriga befintliga örlogsfartyg, som sålunda icke ingå i vare sig kustflottan eller lokalstyrkor, utan äro förlagda i materielreserv, och som, i den mån så ske kan, avses att bemannas med ersättningspersonal jämte i övrigt förefintlig eller nytillkommen personal. Samtliga i kustflottan eller lokalstyrka ingående hjälpfartyg böra anses tillhöra 3. linjen. Denna linjeindelning, som ligger till grund för beräkningen av sjöstridskrafternas personalbehov vid mobilisering, synes kommissionen alltjämt böra bibehållas. För beräknande av nyssnämnda personalbehov har kommissionen tillämpat följande grunder: För 1. linjens fartyg räknas med i det närmaste full bemanning av stam-

65 Förteckning över ilottans nuvarande fartygsbestånd, med vissa data och nuvarande linjeindelning.

I.

Stridsfartyg.

Pansarskepp. Gustaf V... Drottning Victoria Sverige

1922 1921 1917

16 17 21

Oscar II Manligheten Tappeiheten Wasa Äran Thor Oden

1907 1904 1903 1902 1902 1899 1897

31 34 35 36 36 39 41

Gotland, flygplankryssare .. Clas Fleming, minkryssare Fylgia, pansarkryssare

1934 1914 1907

4 24 31

Jagare. Stockholm, under b} r ggnad Göteborg, » » Klas Horn i Klas Uggla Ehrensköld Nordenskjöld

1932 1932 1927 1927

6 6 11 11

1918 1918 1913 1911 1910 1909 1909 1908 1905

20 20 25 27 28 29 29 30 33

Kryssare.

Wrangel Wachtmeister Munin Hugin Vidar Ragnar Sigurd Wale Maime

:

.

| [.[

Undervattensbåtar. Sjölejonet, under byggnad Springaren Delfinen Nordkaparen Ulven Gripen Draken Valen U t t e rn Illern Bävern

1935 1935 1935 1931 1929 1929 1925 1922 1921 1921

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

3 3 3 7 9 9 13 16 17 17

Valrossen Salen Hajen Abborren Braxen Laxen Tumlaren Svärdfisken

1920 1920 1920 1917 1917 1915 1914 1914 1

1 1 1 1 1 —' — —

18 18 18 21 21 23 24 24

1282 35

...i.."......!..".."

1 1 1

B5

66 Färdigt år

F a r t y

Vedettbåtar. Jägaren Kaparen Snapphanen Väktaren 4 st. typ Vega 4 st. typ Polaris 4 st. typ Altair 4 st. typ Iris Vb n r 27, 28, 30, 32 Vb n r 33, 34, 35, 36 Vb n r 29, 31, 37 Vb n r 19 (flygvapnet) Tendrar.

Tillhör nu linje

1935 1935 1935 1935 1911 1910 1909 1909 1899 1903 1900 1914 1918 1918 1918

Sökaren Sveparen Spr ängaren. Torpedbåtar. Tb n r 6, 7, 8 Tb n r 5, 9 ... Motortorpedbåtar. Mtb n r 3, 4

1908 1907 1925

Depåfartyg. Dristigheten (flygdepåfartyg) . Svea (ubdepåfartyg) Psilander (torpedkryssare) ... J a c o b Bagge (torpedkryssare) Örnen (torpedkryssare) Svensksund (kanonbåt) II.

1901 1886 1900 1898 1897 1891

Övriga fartyg. Trängfartyg. 1933

B r ä n n a r e n (tankfartyg) Skeppsgossefartyg. af Chapman (övningsskepp) Jarramas ( » Najaden ( » Falken (övningsbrigg)

) )

Logementsfartyg. Ni ord Göta .. Freja..

/ 1888 1 \ (1924) f 1900 1897 1877 1899 1891 1886

personal enligt besättningslistorna i gällande mobiliseringstabell, dock ej förstärkningspersonal. F ö r 2. linjens fartyg räknas med högst väsentliga reduktioner i fråga om stampersonalen. F ö r 3. linjens fartyg beräknas icke någon stampersonal.

67 Förteckning över sjökarteverkets fartyg.

J o h a n Nordenanckar, Peter Gedda Ejdern Tärnan Falken Svalan Han

Färdigt år

Ålder 1938

1924 1924 1916 1889 1881 1857

14 14 22 49 50 57 81

Färdigt år

Ålder 1938

1933 1926

5 12

Förteckning över statens isbrytarfartyg. F a r t y g Ymer Atle...

Sjöstridskrafternas sammansättning. 1925 års beslut angående sjöförsvarets ordnande grundades på följande fördelning av fartygsmaterielen: Kustflottan. 3 pansarskepp, Sverige-typ, 1 » , äldre typ, 1 pansarkryssare, 1 minkryssare, 3 torpedkryssare,

8 jagare, 8 torpedbåtar, 7 undervattensbåtar, 3 depåfartyg samt 7 vedettbåtar.

Lokalstyrkorna. 3 pansarskepp, äldre typ, 12 torpedbåtar, 4 motortorpedbåtar,

10 undervattensbåtar, 2 depåfartyg samt 6 vedettbåtar.

1926 års ersättnmgsbyggnadssakkimmga grundade sitt ersättningsbyggnadsförslag på nedanstående organisationsplan för Kustflottan. 4 pansarskepp av Sverige-typ, 1 flygplankryssare, 8 jagare, 8 vedettbåtar och 9 undervattensbåtar. Beträffande lokalstyrkorna uttalade de sakkunniga, att med tillämpande av föreslagna livslängder skulle, sedan organisationen varit gällande erforderlig tid, komma att ingå ett visst antal från kustflottan överförda fartyg. Därjämte borde i lokalstyrkorna ingå 2 motortorpedbåtar som mönsterbåtar och 1 depåfartyg för lokalstyrkornas undervattensbåtar.

68 Försvarskommissionen. Flottans styrka och sammansättning måste bestämmas med hänsyn till flottan tillkommande uppgifter under krig ävensom med hänsyn till nödvändigheten att kunna upprätthålla en neutralitetsvakt till sjöss under ett krig mellan andra, därvid Sverige är neutralt. Enligt försvarskommissionens i annat sammanhang anförda uppfattning (jämför Del I, avdelning I I I sid. 170) synes flottans huvuduppgift under krig böra vara knuten till de lokala försvarsuppgifterna i anslutning till Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar. Såsom ett allmänt önskemål har vidare framhållits, att flottan skall kunna i största möjliga utsträckning bestrida en fiende det fria och obehindrade utnyttjandet av de vatten, som omgiva våra kuster. Det blir dessa båda uppgifter, speciellt den förstnämnda, som skola bestämma flottans styrka och sammansättning. E n flotta, som erhållit sin sammansättning med hänsyn till dessa uppgifter, kan nämligen beräknas vara i stånd även att skapa skydd för sjöhandeln under en neutralitetsvakt. Den under efterkrigsåren (1925 och 1927) förordade fartygsbyggnadspolitiken i vårt land har haft sin naturliga förklaring däri, att flottans utsikter att hävda sig på öppna havet då med rätta ansågos vara förhållandevis goda. Anledningen härtill torde främst hava varit, att övriga östersjöflottor — efter Versaillesfreden och efter den ryska revolutionen — till sin effektivitet så nedgått, att den då befintliga svenska kustflottans möjligheter att »bestrida en fiende det fria och obehindrade utnyttjandet av de vatten, som omgiva våra kuster» kunde anses såsom relativt stora. Tysklands sjörustningar efter fredsslutet samt den ryska flottans fortskridande reorganisation kunna emellertid anses hava i viss mån förändrat förutsättningarna för lösandet av nämnda uppgift. Än mera bliver så fallet, när nu i anslutning till det nyligen avslutade engelsk-tyska flottavtalet en ytterligare utvidgning av den tyska sjömakten kommer till stånd, som måhända även kan medföra en ökning av den sovjetryska sjömakten. Härutöver är att märka, att en svensk flotta i Östersjön numera kommer att befinna sig under det tryck, som stormaktsluftflottor kunna utöva över detta vatten. För lösandet av de uppgifter, som enligt det föregående ansetts böra tillkomma flottan, synes enligt kommissionens mening en pansarbåtsdivision icke vara oundgängligen nödvändig, utan dessa uppgifter torde i erforderlig utsträckning kunna lösas genom lätta sjöstridskrafter såsom jagare och undervattensbåtar m. m. i samverkan med marina flygstridskrafter. Vad speciellt beträffar avvärjandet av invasion över havet, minskas, såsom även torde framgå av vad som anförts i avdelning I I I , betydelsen av artillerifartygs medverkan i och med tillkomsten av de föreslagna operativa flygstridskrafterna, vilka förena stor slagkraft med snabbhet och praktiskt taget obegränsad rörelsefrihet. Från dessa utgångspunkter kommer kommissionen fördenskull till den uppfattningen, att någon nybyggnad av pansarskepp icke bör ske. I detta sammanhang vill kommissionen betona, att en flotta med ett fåtal pansarskepp, vilka vid inträffad förlust i krig icke kunna ersättas, med största sannolikhet

69 endast kan hava den betydelsen, att en viss fördröjning i ett anfallsföretags igångsättande kommer att åstadkommas, i de fall då en svensk pansarbåtsdivision kan utgöra ett hinder för företaget. Många skäl tala för att denna fördröjning kan bliva kortvarig. I varje fall är fördröjningens längd helt oberäknelig. Ehuruväl tillvaron av en pansarbåtsdivision kan anses för flottan underlätta lösandet av de uppgifter, som i det föregående angivits, synas med hänsyn till angivna omständigheter de med pansarbåtsdivisionens förnyande förenade kostnaderna icke stå i rimlig proportion till de angivna fördelarna, särskilt som de medel, som kunna anvisas till försvaret, av ekonomiska hänsyn måste bliva begränsade. När emellertid nu vissa pansarskepp av Sverige-typ finnas i kustflottan, synes å andra sidan ett bibehållande av dessa fartyg vara motiverat. E n viss modernisering, syftande bland annat till ökning av skyddet mot luftanfall, synes även böra komma till stånd. Yad beträffar flygplankryssare anser kommissionen, att det färdigbyggda fartyget av denna typ bör bibehållas i kustflottan under hela sin livslängd. 1 fråga om antalet lätta fartyg (jagare, undervattensbåtar och vedettbåtar m. m.) finner försvarskommissionen icke anledning föreligga att föreslå någon väsentlig ändring i flottans nuvarande sammansättning. Dock synes antalet undervattensbåtar i kustflottan böra ökas till 10. Ovan behandlade fartyg synas böra liksom hittills sammanföras till en kustflotta, som alltså bör hava följande sammansättning. 3 pansarskepp av Sverige-typ, intill dess de på grund av sin ålder överföras till lokalstyrka enligt nedan, 1 flygplankryssare, 8 jagare, 10 undervattensbåtar, 8 vedettbåtar, 1 depåfartyg för undervattensbåtar, 1 depåfartyg för flygstridskrafter. Det synes icke osannolikt, att — efter hand som de moderniserade pansarskeppen börja falla för åldersstrecket i mitten och slutet av 1940-talet — en ökning av de lätta sjöstridskrafterna blir både möjlig och lämplig inom den här angivna kostnadsramen. Då denna fråga emellertid icke blir aktuell förrän vid slutet av den närmaste 10-årsperioden, finner försvarskommissionen anledning icke föreligga att närmare uttala sig om densamma. Vidare böra finnas lokalstyrkor med i huvudsak samma uppgifter som hittills. I dessa böra ingå ur kustflottan avförda äldre fartyg m. m. i nedanstående omfattning: 2 pansarskepp, äldre typ, 1 pansarkryssare, 1 minkryssare, 7 jagare, äldre typ, och 6 undervattensbåtar.

70 Behovet av motortorpedbåtar anser kommissionen böra tillgodoses först vid mobilisering. I fred böra dock såsom hittills finnas ett par dylika såsom j mönsterbåtar för att erfarenhet om deras användning skall kunna vinnas | och anskaffning av lämplig typ kunna igångsättas vid mobilisering. Kom- ] missionen har emellertid ej ansett sig kunna förorda viss typ eller angiva några kostnader för anskaffning av ifrågavarande fartygstyp utan endast bibehållit de nu befintliga tvenne motortorpedbåtarna i sitt förslag till förteckning över flottans fartyg. H u r behovet av hjälpfartyg samt av särskilda min svepningsfartyg bör tillgodoses, behandlas närmare å sid. 75 och 76. Innan kommissionen framlägger sitt förslag till reviderad förteckning över flottans fartyg, böra även andra därpå inverkande faktorer än den nu föreslagna sammansättningen av sjöstridskrafterna närmare angivas. Av erfarenheterna från världskriget har framgått, att behovet av stridsfartyg för allehanda uppgifter alltid var omfattande; även äldre fartyg visade sig i samband därmed värdefulla. På grund härav bör utrangering av gamla stridsfartyg ske med viss återhållsamhet, och fartygen i stället förläggas i materielreserv, varigenom underhållskostnaderna kunna nedbringas till ett minimum. I stället kommer fartygens klargörande för expedition att draga tid och avsevärda kostnader, som bådadera ökas med den tid fartyget varit förlagt i materielreserv. På grund av detta förhållande samt för att ej få ett oproportionerligt stort antal fartyg i materielreserv måste utrangering av fartyg tid efter annan företagas. Vad särskilt undervattensbåtar beträffar äro dessa efter en livslängd av omkring 20 år så pass omoderna och utslitna, att de äga föga värde. Kommissionen har sålunda ansett lämpligt att till utrangering föreslå: pansarskeppen Thor och Oden, jagaren Magne, undervattensbåtarna Abborren, Braxen, Laxen, Tumlaren och Svärdfisken, vedettbåtarna typ Iris 4 st. och nr 27—37 11 st. samt skeppsgossefartyget Falken. Då det synts kommissionen nödvändigt att nedbringa underhållskostnaderna så långt som möjligt, föreslår kommissionen vidare överflyttning till 3. linjen (förläggning i materielreserv) av pansarskeppen Äran och Tapperheten samt följande fartyg, som icke ansetts värda att påkosta de höga underhållskostnader, som följa av deras ålder, nämligen jagaren Vale, vedettbåtar typ Polaris 4 st., typ Vega 4 st. och typ Altair 4 st., torpedbåtarna nr 6, 7 och 8, motortorpedbåtarna nr 3 och 4, samt torpedkryssarna Psilander, Jacob Bagge och Örnen. Efter de sålunda föreslagna åtgärdernas genomförande kommer flottans fartygsbestånd att hava den sammansättning, som framgår av vidstående tabell:

71 Förteckning över flottans fartyg och linjeindelniug enligt försvarskommissionens förslag.

Fartygsslag

Färdigt år

o

Tillhör linje 2

|

Ålder 1938

3 i

I.

Stridsfartyg. Pansarskepp. 1922 1921 1917

16 17 21

1 1 1 1 1

1907 1904 1903 1902 1902

1 1 1

31 34 35 36 36

Kryssare. 1934 1914 1907

4 24 31

1 1 1

JagareB

Ers. Wachtmeister 1932 1932 1927 1927

Klas U"-°-la Ehrensköld

1 1 1 1 1 1 1 1

6 6 11 11 1 1 1 1 1 1 1

1918 1918 1913 1911 1910 1909 1909 1908

20 20 25 27 28 29 29 30

Undervattensbåtar. B Delfinen Ulven

1935 1935 1935 1931 1929 1929 1925

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

3 3 3 7 9 9 13

1922 1921 1921 1920 1920 1920

1 1 1 1 1 1

16 17 17 18 18 18

Ers. Illern

...

Draken Valen Uttern Illern Valrossen Salen . ..

72 Fartygsslag

Tillhör linje

Färdigt

Vedettbåtar.

4 st. typ Vega .. 4 st. typ Polaris 4 st. typ Altair...

1911 1910 1909

Vb nr 19 (flygvapnet).

1 1 1 1 1 1 1 1 — — — —

1918 1918 1918

— —

1908 1907

—

—

1901 1886 1900 1898 1897 1891

1 1 — — —

—

/ 1888 \ 1(1924)/ 1900 1897

— —

i 1899 1899 1891 1886

— —

A B C D Jägaren Kaparen Snapphanen Väktaren

Under byggnad » » » »

— — — 1935 1935 1935 1935

Tendrar. Sökaren .. . Sveparen Sprängaren. Torpedbåtar. Tb nr 6, 7, 8. Tb nr 5, 9 . . Motortorpedbåtar. Mtb nr 3, 4

Depåfartyg. Dristigheten fflygdepåfartyg) Svea (ubdepåfartyg) Psilander (torpedkryssare) Jacob Bagge (torpedkryssare) Örnen (torpedkryssare) Svensksund (kanonbåt) II.

Övriga fartyg. Trängfartyg.

Brännaren (tankfartyg) Skeppsgossefartyg. af Chapman (övningsskepp) .... Jarramas Najaden

» » Logementsfartyg.

Niord Göta Freja

Ersättningsbyggnaden under närmaste 10-årsperiod. I det föregående har kommissionen föreslagit, att kustflottan skall tillsvidare bestå av 3 pansarskepp, 1 flygplankryssare, 8 jagare, 10 undervattensbåtar och 8 vedettbåtar, och även uttalat den uppfattningen, att endast viss moderni-

73 sering av pansarskeppen bör ske. Därigenom synes man kunna räkna med att pansarskeppens livslängd i kustflottan förlänges med viss tid, av kommissionen beräknad till 5 år. Frågan om flygplankryssaren Gotlands ersättande blir aktuell först efter år 1960 och synes därför ej nu böra upptagas till behandling. Detsamma gäller vedettbåtarna, för vilka ersättningsbyggnad icke ifrågakommer förrän på 1950-talet. Utöver de två under byggnad varande jagarna erfordras byggnad av tvenne ersättare för Wrangel och Wachtmeister. Under år 1945 erfordras dessutom påbörjande av två ersättningsfartyg för Ehrensköld och Nordenskjöld, vilka avföras ur kustflottan 1947. Att bygga ifrågavarande nya jagare av samma typ som föregående skulle kunna vara motiverat av önskemålet att erhålla homogena jagardivisioner. Kommissionen förordar emellertid övergång till en mindre jagartyp, och vid dylik övergång måste alltid-inhomogena divisioner uppstå, såvida icke divisionens fartyg byggas någorlunda samtidigt. Kommissionen anser sig därför kunna förorda en omedelbar övergång till den mindre typen. Ifråga om undervattensbåtarna erfordras under 10-årsperioden komplettering av ersättningsfartygen för Uttern-divisionen med två undervattensbåtar samt ersättning för Valen. Draken och Gripen ingå i samma division som Ulven, och denna division bör i sin helhet utgå ur kustflottan år 1946. I anslutning till det ovan anförda har ersättningsbyggnadsanslaget beräknats sålunda: modernisering av Sverige-skeppen 10"4 milj., två jagare av mindre typ 10'4 » sex ubåtar 24'0 » och hälften av två mindre jagare 5'2 » Summa 50'o milj. kronor. Det årliga anslaget bör sålunda utgå med 5 milj. kronor. För färdigställande av de år 1935 under byggnad varande eller beviljade fartygen, nämligen två jagare och fyra vedettbåtar, erfordras utöver beviljade medel ytterligare 3'84 milj. kronor, varav för jagaren Stockholm TOO och för vedettbåtarna 2'79 milj. kronor. Kommissionen har emellertid icke ansett sig böra inräkna denna summa i sitt här föreliggande förslag. Omstående tablå utvisar kustflottans fartygsbestånd under de närmaste 15 åren efter år 1936 enligt det av kommissionen här ovan framlagda förslaget samt ungefärlig fördelning över den närmaste 10-årsperioden av de nybyggnads- och moderniseringsarbeten, som av kommissionen föreslagits.

74 År

35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51

Pansarskepp. Gustaf V

i

Drottning Victoria

Kryssare. Gotland Jagare.

Stockholm

Klas Horn... Klas Uggla Ehrensköld Nordenskjöld Wrangel Wachtmeister

Ubåtar.

|

Sjölejonet

^~

I 1

l !

Nordkaparen Gripen Draken Ulven Valen Uttern Illern Bävern = =

modernisering. ersättningsbyggnad.

I

75 Hjälpfar tygen. Vid mobilisering anskaffas från handelsflottan och enskilda ett stort antal fartyg och båtar, vilka gå under den gemensamma benämningen hjälpfartyg. Dessa äro av olika slag, såsom hjälpkryssare, hjälpkanonbåt, hjälpvedettbåt, verkstadsfartyg, sjukvårdsfartyg, transportfartyg m. m. Beträffande uttagning av hjälpfartyg är stadgat i fartygsuttagningslagen och dennas tillämpningsförordning av år 1927. Antalet fartyg, som skola uttagas vid mobilisering, bestämmes av Kungl. Maj:t. Förslag till uttagning upprättas i fred av en fartygsuttagningskommission, varefter uttagning verkställes av Kungl. Maj:t vart femte år eller oftare, om så erfordras. Uttagningskommissionen består av en regementsofficer ur marinen som ordförande samt fem övriga ledamöter. Vissa av ledamöterna åtnjuta årliga arvoden. Enär inspektören för minsvepningsväsendet skall handlägga ärenden, som beröra hjälpfartygens utrustning och bemanning i krig m. m., synes det försvarskommissionen lämpligt att låta honom även bestrida befattningen som ordförande i fartygsuttagningskommissionen. De ovan nämnda hjälpvedettbåtarna äro i första hand avsedda för minsvepningstjänst och skola, sammansatta i divisioner om i regel sex fartyg, tagas i anspråk för minsvepning och undervattensbåts jakt utanför våra kuster. Ifrågavarande hjälpvedettbåtar utgöras huvudsakligen av bogserbåtar och trålare, vilka i brist på för nämnda verksamhet särskilt avsedda fartyg måste utnyttjas trots därmed förenade olägenheter. Bland olägenheterna må särskilt nämnas dels att riskerna för förluster genom minsprängning naturligen äro stora för dessa fartyg, dels att dessa bogserbåtar ofta erfordras i näringslivets tjänst och dels att deras effektivitet som minsvepare är alltför ringa. Behovet av för minsvepning specialbyggda fartyg kommer därför att vid mobilisering göra sig gällande, dels inom vissa särskilt viktiga kustområden och dels som ersättning för förlorade hjälpvedettbåtar. Dessa speciella minsvepare böra vara av två slag, en större och kraftigare typ och en mindre, mycket grundgående, avsedd huvudsakligen för sökning efter minor. Innevarande års riksdag har beviljat medel för byggande av dylika svepfartyg, två av den större och två av den mindre typen. Dessa kunna betraktas som försöksfartyg och böra tjäna som modell för liknande fartyg, vilkas byggande bör vara planlagt för igångsättning vid försvarsberedskap. Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att inom fem månader ett tjugotal minsvepare av den mindre typen kunna levereras och av den större typen omkring sju stycken inom sju månader, varefter ytterligare en båt kan levereras per månad. För att samtliga hjälpfartyg vid mobilisering skola kunna utnyttjas för avsedda uppgifter i flottans tjänst måste de förses med en del särskild utrustning, såsom artilleri, minsvep, förbindelsemedel, nautiska instrument m. m. Denna utrustning bör, åtminstone delvis, finnas klargjord i fred, för att fartygen utan tidsspillan skola kunna rustas som hjälpfartyg.

76 För att i övrigt möjliggöra hjälpfartygens snabba färdigställande äro de för sin klargöring fördelade till olika utrustningsorter, valda med hänsyn till deras blivande verksamhetsområden. Vidare skola planer för deras iordningställande för militärt bruk vara uppgjorda och meddelade de varv m. m., som skola utföra erforderliga utrustningsarbeten. För fartygen avsedda besättningar böra inställa sig på den ort, där fartygen sålunda rustas, och i den mån de äro värnpliktiga därstädes erhålla sin värnpliktsbeklädnad. Såväl vid valet av utrustningsorter som lämpliga varv m. m. för hjälpfartygens iordningställande böra marindistriktsbefälhavarna medverka, liksom de även böra övervaka, att såväl personal som materiel planenligt bliva översända till utrustningsorten vid ifrågakommande behov, eller att materiel och beklädnad därstädes i fredstid uppläggas i förråd. Enär bemanningen på hjälpfartygen till största delen utgöres av värnpliktiga, och huvuddelen av hjälpfartygen avses för tjänst inom olika marindistrikt, bör, såsom i annat sammanhang närmare utvecklas, sjörullföringssystemet vara organiserat i anslutning till marindistrikten. Därigenom får marindistriktsbefälhavaren möjlighet att överblicka värnpliktsförhållandena inom distriktet och att övervaka, att fördelningen av de för krigstjänst inom distriktet avsedda värnpliktiga blir ändamålsenlig med hänsyn till såväl tjänstgöringens art som därav betingad inryckningsort. För att säkerställa behovet av besättningar på hjälpfartygen och särskilt på de talrika för minsvepningstjänst avsedda hjälpvedettbåtarna är det erforderligt att i så stor utsträckning som möjligt kunna utnyttja deras ordinarie besättningar. Ändringar i värnpliktslagen, som tillgodose detta intresse, föreslås av försvarskommissionen i annat sammanhang. Vidare torde det böra åläggas ägare av fartyg, som uttagits för krigsbruk, att vid försvarsberedskap eller krigsfara lämna vissa uppgifter angående de befintliga besättningarna å ifrågavarande fartyg. Vad särskilt befälspersonalen å hjälpfartygen angår, har kommissionen funnit det nödvändigt att för säkerställande av tillgång på härför lämpliga reservofficerare föreslå inrättande av en ytterligare kategori reservofficerare vid flottan utöver de nu befintliga. Angående denna reservofficerskategoris rekrytering och utbildning m. m. yttrar sig kommissionen närmare i annat sammanhang (sid. 124).

2.

FLOTTANS BEMANNING.

Grundläggande för flottans personalorganisation är att den skall tillgodose det personalbehov som erfordras för att vid krig kunna bemanna flottans fartyg och de anstalter i land, varav flottans verksamhet är beroende. 1919 års försvarsrevision framhöll i sitt betänkande, hurusom sjöstridskrafterna måste vara i stånd att omedelbart efter mobilisering gå till sjöss samt att under fredstid ständigt måste förefinnas en rustad och bemannad sjöstyrka av en storlek, som kan anses motsvara krigsberedskapens krav. Vidare måste bemanningen å såväl denna som övriga vid mobilisering eller eljest rustade sjöstyrkor vara i erforderlig grad utbildad och samövad om-

77 bord, vilket i sin ordning ledde till vissa nödvändiga fordringar på i fredstid utförda årliga övningar ombord, till sjöss och under gång. Bevisionen räknade med att erforderlig stambemanning funnes upptagen å stat för kustflottans fartyg utom depåfartyg ävensom för lokalstyrkornas undervattensbåtar samt att för lokalstyrkornas övriga fartyg endast reducerad stambemanning vore upptagen å stat. Bevisionen anförde, att för kustflottans i fredstid ej rustade fartyg erforderlig personal torde enligt verkställda beräkningar kunna vid mobilisering i huvudsak erhållas därigenom, att å tjänstgöringsplatser i land placerad stampersonal ersattes av inryckande reservpersonal och värnpliktiga och sålunda frigjordes för sjökommenclering. Beträffande lokalstyrkorna ansåg revisionen, att stambemanning av officerare och underofficerare endast borde beräknas för sådana poster, å vilka stampersonal var oundgängligen nödvändig, samt att stambemanning av manskap beräknades till 50 % av totalbehovet av dylik personal. Att utöver vad sålunda anförts utöka reserv- och värnpliktig personal på bekostnad av stampersonal ansåges icke vara tillrådligt, enär samövandet av besättningen vid mobilisering därigenom skulle avsevärt försvåras och fartygens sättande i stridsdugligt skick i motsvarande grad fördröjas. I princip utgick försvarsrevisionen från fredsbehovet såsom grundläggande för personalberäkningarna, varvid vid mobilisering inträdande behov av ytterligare personal för bemanningarnas utfyllande förutsattes komma att täckas av reservpersonal och värnpliktiga. Vissa reservanter ansågo däremot, att mobiliseringsbehovet borde läggas till grund för personalberäkningarna och yttrade därom följande: I likhet med vad som skedde såväl vid uppgörandet av 1914 års organisationsplan som vid tidigare beräkningar, bör enligt reservanternas mening flottans behov av stampersonal vid mobilisering vara grundläggande för personalbehovet i fredstid. Enligt majoritetens uppfattning kan ett dylikt sätt att räkna leda till att stampersonalen beräknas till större antal, än som i fred kan beredas full sysselsättning. Reservanterna hålla dock före, att det är oundgängligen nödvändigt, att verkligen kvalificerad bemanning finnes till den materiel, som vid mobilisering skall i första hand tagas i bruk, särskilt om flottans materiel reduceras kvantitativt. A andra sidan är det nödvändigt att beräkningarna av mobiliseringsbehovet hållas så snäva som möjligt, och att personal av stammen icke beräknas annat än för sådana poster, där stampersonal nödvändigtvis behöves, varvid dock den verkliga tillgången på reservpersonal framför allt av officerare och underofficerare även måste tagas i betraktande. Beservanterna finna även att större reda och överskådlighet uppstår, om personalbehovet beräknas efter mobiliseringsbehovet, och har styrkts i denna sin uppfattning genom revisionens diskussioner rörande personalbehovet. 1924 års försvarsutskott anslöt sig i huvudsak till de av nyssnämnda reservanter angivna riktlinjerna, vilka lågo till grund jämväl för 1925 års personalberäkningar. Vid framläggandet av 1925 års försvarsproposition anförde föredragande departementschefen bland annat, att han i likhet med 1924 års försvars-

78 utskott, vad beträffade grunderna för personalberäkningarna, utgått från att flottans personalstater borde beräknas med hänsyn till det vid mobilisering förefintliga behovet. I fråga om stampersonal räknades sålunda med full bemanning för 1. linjens fartyg, reducerad bemanning för 2. linjens fartyg, allt enligt gällande besättningslistor, samt erforderlig personal för centrala myndigheter, stationer och varv m. m., ävensom därutöver ersättningspersonal, motsvarande 10 % av det för sjöstyrkorna erforderliga behovet. En dylik beräkningsgrund syntes vara nödvändig för att verkligen kvalificerad bemanning skulle finnas tillgänglig för den materiel, som vid mobilisering avsåges att i första hand tagas i bruk. Härjämte framhölls, att beräkningarna av mobiliseringsbehovet borde hållas så snäva som möjligt, och att personal av stammen icke avsåges annat än för sådana poster, där dylik personal verkligen behövdes. I föreliggande förslag till marinorganisation har kommissionen grundat personalberäkningarna på motsvarande principer, som följts vid uppläggandet av 1925 års marinordning, dock att — för nedbringande av behovet av stampersonal — någon ersättningspersonal icke medtagits i beräkningarna, varjämte lokalstyrkorna kunnat tilldelas stampersonal i ytterst begränsad omfattning. Detta innebär givetvis en svaghet. Tydligt är, att handhavandet av ett krigsfartyg med alla de invecklade anordningar, som den moderna tekniken skapat, kräver en grundlig utbildning av personalen icke blott tekniskt utan även för att vinna den praktiska färdighet som fordras för att draga full valuta av de tekniska hjälpmedlen. E t t krigsfartyg representerar dessutom en mångfald olika verksamhetsområden, som måste samarbetas så att fartyget blir en enda enhet, vars olika organ automatiskt samverka under fartygschefens ledning. Fartygen i sin tur utgöra delar i större enheter, divisioner eller flottiljer, och måste här samövas med varandra till en enhet i förbandschefens hand. Och slutligen skola dessa förband i sin tur samövas i det större förband, som den operativa flottan utgör. Med hänsyn till vad sålunda framhållits, synes kravet på kvalificerad bemanning av kustflottans fartyg icke kunna eftersättas. E t t motsatt förfarande skulle vara ägnat att direkt nedsätta sjöstridskrafternas effektivitet. Genom att ersättningspersonal icke beräknats, måste emellertid uppkommande vakanser och brister i besättningarna fyllas genom knapphändigt utbildad reserv- och värnpliktig personal, men detta har befunnits nödvändigt for att i möjligaste mån begränsa personalbehovet. De besättningslistor, som lagts till grund för beräkning av personalbehovet för sjötjänsten, utgöras av i kommandoväg fastställda mobiliseringstabeller, inrymmande förteckningar över för varje fartyg eller fartygstyp erforderlig personal av olika kategorier, tjänstegrader och yrkesgrenar. H ä r angives sålunda, i vilken utsträckning stampersonal bör tjänstgöra ombord, vilka befattningar eller tjänster, som anses kunna bestridas av reservpersonal eller värnpliktiga, samt huru mycket specialutbildad personal fartyget i fråga kräver, d. v. s. hur många utbildade riktare vid olika pjässlag, hur många avståndsobservatörer, eldledningsmän, till elektriker eller motorskötare ut-

79 bildade maskinister och eldare, till hydrofontjänst utbildade m. m. Dessa besättningslistor grunda sig på mångårig erfarenhet och utprövning och äro föremål för periodiskt återkommande revidering. För sjömilitär personal i flygtjänst har räknats med ett behov i överensstämmelse med det framlagda förslaget till flygvapnets organisation. Det måste även undersökas, huruvida de på angivet sätt beräknade stamkadrerna förslå för fredstjänstens nöjaktiga upprätthållande, ävensom, därest så är fallet, om de i berörda hänseende tilläventyrs lämna överskott. De undersökningar härutinnan, som blivit utförda, visa — såsom framgår av tabellerna över personalens fördelning till olika tjänstgöringsplatser i fredstid å sid. 138 och följande — att något överskott ingalunda uppstår, men att tillgången kan anses någorlunda täcka fredsbehovet, ehuru med avsevärda inskränkningar ifråga om landtjänsten. Den ledande principen vid dessa undersökningar har varit att i första hand tillgodose de rustade sjöstyrkorna samt flygvapnets behov av marint utbildad personal. Med hänsyn till växlingarna i personalbehoven under vinter- och sommarhalvåren hava dessa behov undersökts var för sig. Genom att fartygsrustningarna förutsättas minskade under vintern, samt på grund av att vissa skolor tänkas koncentrerade till vinterhalvåret, varjämte sträng gallring förutsatts äga rum vid kommendering av elever till skolor och kurser, synes viss jämvikt kunna uppnås mellan sommaroch vinterbehoven. Härvid bör särskilt bemärkas, att under fredstid elever och instruktionspersonal i skolor och kurser uppgå till avsevärt antal, vilket skulle kunna nedbringas, därest utbildningen omlades och minskades i omfattning. En sådan åtgärd skulle emellertid kunna medföra vissa olägenheter, dels med hänsyn till rekryteringen, dels på grund av sociala och praktiska skäl, däribland icke minst den jämställdhet med rikets navigationsskolor, som efter långvarigt utredningsarbete och förhandlingar med kommerskollegium tillerkänts det sista utbildningsstadiet för flottans manskap, nämligen underofficersexamen. Vid beräknandet av manskapsbehovet har kommissionen utgått från att den nuvarande manskapsorganisationen med stam och värnpliktiga bibehålles. Kommissionen har emellertid jämväl undersökt förutsättningar och möjligheter för en övergång till ett system med endast stambemanning i fred. E t t sådant system skulle med hänsyn till flottans utbildningsstandard vara att föredraga framför ett system med stam och värnplikt. Det möjliggör större kontinuitet i utbildningen, högre grad av krigsberedskap, ökad möjlighet att sammanhålla fartygsbesättningarna under längre tider och att därigenom även öka samhörighetskänslan mellan personal av alla grader i förhållande till en organisation med stort antal värnpliktiga. E n tidsödande rekrytutbildning undvikes för ett stort antal värnpliktiga, varigenom större hänsyn kan tagas till stampersonalens utbildning, och instruktörernas tjänsteintresse lättare upprätthållas. Den största svårigheten vid ett stamsystem ligger i rekryteringens bero-

80 ende av konjunkturerna på arbetsmarknaden. Under tider med stor efterfrågan på arbetskraft och höga löner blir det svårt att få rekryter och att få behålla det utbildade folket; under tider av större arbetslöshet blir det lätt att få rekryter, medan utgallringen av dem som måste lämna tjänsten efter anställningstidens slut kommer att vålla svårigheter. För den händelse det skulle inträffa, att vid stamsystemet rekryteringen icke kunde upprätthållas, måste vakanserna kunna fyllas genom inkallande av värnpliktiga, varför värnpliktssystemet ändock icke helt kan avkopplas. Stamsystemets olägenheter synas kommissionen kunna sammanfattas sålunda: väsentliga svårigheter kunna uppstå att säkerställa rekryteringen, vilken — då hela rekrytkontingenten icke kan anställas vid övningsårets början — mången gång torde behöva förläggas över hela året med därav följande utbildningssvårigheter; vårt värdefulla sjöfolk, vilket — såsom erfarenheten giver vid handen — icke tager värvning vid örlogsflottan, bliver icke utnyttjat; yrkessjöfolk, vant vid påfrestningarna och enformigheten i tjänsten ombord, kan vara ett moraliskt värdefullt inslag i besättningarna; värvat folk har ej samma motståndsförmåga och uthållighet; inkallas icke kofferdisjömännen till fredstjänstgöring, går sammanhållningen mellan örlogsflottan och handelsflottan i viss mån förlorad, till men för båda; genomsnittsåldern för stamrekryter är två år lägre än för de värnpliktiga, som inkallas till fredstjänst, varav följer att de äro kroppsligen mindre utvecklade och ej hava samma arbetsförmåga som värnpliktiga. Då härtill kommer, att ett system med enbart stambemanning i fred synes komma att draga avsevärt högre kostnader än systemet stam och värnpliktiga, har kommissionen icke ansett anledning föreligga att frångå den nuvarande manskapsorganisationen. Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i allmänhet har förutsatts oförändrad och sålunda alltjämt omfatta 200 dagar, vilket betingar dubbla inkallelser. Att härmed måste bliva förbundna vissa olägenheter i avseende å övningarnas bedrivande och fartygens krigsboredskap lärer icke kunna bestridas, men kommissionen har icke ansett sig kunna förorda den tjänstgöringstid av omkring 350 dagar, som skulle erfordras för vårt värnpliktiga sjöfolk, om dubbla inkallelser skola kunna undvikas. För ett nöjaktigt bestridande av akterhandsgöromål å örlogsfartygen torde den nuvarande övningstiden 200 dagar kunna anses någorlunda tillfredsställande. Vad beträffar flottans bemanning i övrigt synes nuvarande personalorganisation böra i allt väsentligt bestå. Dock anser kommissionen, att mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna icke längre skola hänföras till flottan, såsom för närvarande är fallet, utan tillhöra marinen, vilket också bättre överensstämmer med kårernas benämningar. Marinintendentur-

81 kåren föreslås organiserad — i likhet med arméns intendenturkår — såsom en militär kår, varför närmare redogörelse lämnas i det följande.

Flottans på förhållandena vid mobilisering grundade bemanningsbehov utgör enligt kommissionens beräkningar i fråga om stampersonal [ 281 officerare, 518 underofficerare, varav 1 avses uteslutande för tjänstgöring vid flygvapnet, 255 flaggkorpraler, 950 korpraler, varav 3 avses uteslutande för tjänstgöring vid flygvapnet, samt 1 735 meniga, vilket i förhållande till nuvarande organisation innebär en minskning av 24 officerare 1 , 10 underofficerare, 85 flaggkorpraler, 114 korpraler och 100 meniga. I ovanstående antal ingår den personal, som, utan att uppföras på flygvapnets stat, avses att tidvis tjänstgöra vid flygvapnet. Samtliga beräkningar beträffande här ifrågavarande mobiliseringsbehov av personal jämte därtill hörande handlingar överlämnas med särskild skrivelse. 3.

ÖRLOGSSTATIONERNA.

Högsta befälet å vardera örlogsstationen utövas under Konungen av en stationsbefälhavare av flaggmans grad. Till örlogsstationerna höra jämväl skeppsgossekårerna, den i Karlskrona under stationsbefälhavaren därstädes och den i Marstrand under stationsbefälhavaren i Stockholm. Stationsbefälhavaren utövar befälet över örlogsstationens personal, är Konungen ansvarig för krigstuktens upprätthållande inom örlogsstationen, övervakar personalens övningar och utbildning, utövar tillsyn över hälso- och sjukvård samt stationens ekonomiska förvaltning. Härjämte har stationsbefälhavaren vissa åligganden beträffande rustning av fartyg och beredskapsbestämmelsers övervakande m. m. I sin tjänsteutövning biträdes stationsbefälhavaren av en militärexpedition och ett kansli. Chefen för underofficers- och sjömanskårerna, som tillika är beväringsbefälhavare, ansvarar för honom underlydande personals krigstukt samt att densamma hålles i övning och tjänstduglighet. H a n verkställer kommenderingar av underofficerare och manskap, avgiver befordringsförslag för under1 Däri inberäknat en amiralsbeställning, som motsvaras av den nyuppförda beställningen »chefen för marinen».

1282 35

B 6

82 officerare samt beslutar beträffande manskap om antagning, befordran, uppflyttning och avgång m. m. Chefen för underofficers- och sjömanskårerna biträdes av 3 adjutanter, varav en är beväringsadjutant, samt av en marinintendent. Under chefen för underofficers- och sjömanskårerna lyda: c h e f e n f ö r s j ö m a n s k å r e n s s k o l o r , som har ansvaret för utbildningens bedrivande vid de viktigaste skolorna i land, nämligen underofficers-, korprals- och rekrytskolorna samt radioskolan, k a s e r n b e f ä l h a v a r e n , som är ansvarig för att disciplin och ordning upprätthållas inom honom underställt kasernområde, och som har sig underställda: sjömanskårens kaserner, matinrättning (i disciplinärt hänseende), marketenteri och övriga välfärdsinrättningar för manskapet, tvättoch badinrättningar, kasernvakt samt övrig till kaserntjänst kommenderad personal, c h e f e r n a f ö r s t a t i o n e n s k o m p a n i e r av sjömanskåren och beväringen, 4 stamkompanier och 1 beväringskompani i Karlskrona, 2 stamoch 1 beväringskompani i Stockholm, samt m u s i k d i r e k t ö r e n , som ansvarar för stationens musikpersonals tjänstbarhet i avseende på musiks utförande och musikinstrumentens vård. Chefen för skeppsgossekåren ansvarar för den honom underställda personalens krigstukt, för skeppsgossarnas utbildning och ordningen inom honom underställda lokaler. Under chefen för skeppsgossekåren äro ställda kompanicheferna, varav en tjänstgör som kasernbefälhavare, varjämte chefen för skeppsgossekåren i Marstrand biträdes av en marinintendent. Den icke militära utbildningen bibringas vid en vid vardera kåren anordnad skeppsgosseskola samt ledes i Karlskrona av en rektor och i Marstrand av en förste lärare, varjämte finnas anställda civila lärare i erforderligt antal. Försvarskommissionen. I samband med organisationen av den högsta militära ledningen å Karlskrona och Stockholms örlogsstationer har kommissionen framhållit, att den nuvarande chefen för underofficers- och sjömanskårerna borde bliva chef för örlogsstationen. Han bör i anslutning härtill benämnas stationschef och vara personalchef för till stationen fördelad personal av flottan, såväl officerare som underofficerare och manskap, och sålunda innehava en ställning ungefärligen motsvarande regementschefs vid armén. Under stationschefen i Karlskrona bör jämväl lyda c h e f e n för s k e p p s g o s s e k å r e n ; skeppsgossekåren i Marstrand föreslås, såsom i annat sammanhang anföres, skola indragas. Härutöver böra k a s e r n l ä k a r e samt s t a t i o n e n s h ä k t e och m u s i k d i r e k t ö r e n vara underställda stationschefen. Stationschefen bör till sitt förfogande hava en expedition, i stort sett motsvarande den nuvarande kårchefsexpeditionen. En där tjänstgörande officer avses förrätta tjänst som rekryteringsofficer. I samband med organisationen av den militära ledningen av örlogsstatio-

83 nerna hava även angivits de förvaltningsåligganden som böra åvila stationschefen. Sålunda har ansetts böra åt stationschefen anförtros handhavandet av anslag till rekryteringskostnader samt till hans förfogande ställda medel för undervisning, expenser, övningar och resekostnader. Vad angår skeppsgossekårens i Karlskrona förvaltning, avses jämväl densamma i ovan angivna hänseenden vara underställd stationschefen utom i vad avser ärenden, där chefen för skeppsgossekåren enligt nu gällande bestämmelser själv äger besluta. Å vardera örlogsstationen bör personalen, såväl stam som värnpliktiga, fördelas å tvenne avdelningar — ungefärligen motsvarande bataljonsindelningen vid ett regemente — förslagsvis benämnda matrosavdelningen och yrkesavdelningen, vilkas chefer förutsättas vara regementsofficerare och bestrida, beträffande underlydande personal, samma tjänst som nuvarande skolchef och kasernbefälhavare. Avdelningarna böra uppdelas på kompanier under vederbörande kompanichefer. Med denna organisation avses att tillgodose ett sedan länge vitsordat önskemål om mera enhetligt befäl för flottans manskap under förläggning i land. Under nuvarande förhållanden lyder manskapet beträffande förläggning under en befälhavare, beträffande utbildning under en annan, beträffande disciplinära förhållanden under en tredje etc, vilket visat sig medföra betydande olägenheter. Genom den föreslagna organisationen blir befälet i alla dessa avseenden koncentrerat hos avdelningschefen, varvid hittillsvarande skolchefs- och kasernbefälhavarebefattningar ävensom befattningarna såsom beväringsbefälhavare kunna indragas. Sjömanskårens nuvarande indelning i kompanier är följande, nämligen å Karlskrona station: 3. matroskompaniet, artillerimatroser, 5. matroskompaniet, signal-, torped-, ubåts-, radio- och minmatroser, 1. yrkeskompaniet, skepps-, torped- och ubåtseldare, 3. yrkeskompaniet, ekonomimän samt vapensmeder, torpedhantverkare och timmermän, 1. beväringskompaniet, stationens samtliga värnpliktiga; å Stockholms station: 4. matroskompaniet, samtliga matroser av stammanskapet, 2. yrkeskompaniet, ekonomimän, eldare och hantverkare, 2. beväringskompaniet, stationens samtliga värnpliktiga. Vid den organisation på avdelningar, som kommissionen föreslår, torde de båda beväringskompanierna böra uppdelas på tvenne kompanier å vardera stationen, varigenom tillsynen av de värnpliktiga samt handhavandet av deras tjänstgörings- och ekonomiska förhållanden m. m. synes kunna underlättas. I samband med denna omorganisation synes jämväl en förändring av nummergången beträffande kompanierna böra vidtagas i syfte att avlägsna den sedan länge existerande oformligheten, som ligger däri att 1. och 2. matroskompa-

84 nierna saknas. En omnumrering synes därför böra vidtagas, vilken enklast sker genom att 5. matroskompaniet erhåller nr 1 och 4. matroskompaniet nr 2. De värnpliktiga tillhörande Karlskrona station böra uppdelas på 1. beväringskompaniet, omfattande värnpliktiga matroser, och 3. beväringskompaniet, omfattande värnpliktiga ekonomimän, eldare och hantverkare. På samma sätt uppdelas de värnpliktiga tillhörande Stockholms station på 2. och 4. beväringskompanierna. Den nya organisationen förutsattes sålunda erhålla följande utseende, nämligen: å Karlskrona station: m a t r o s a v d e l n i n g e n , omfattande 1. och 3. matroskompanierna samt 1. beväringskompaniet, y r k e s a v d e l n i n g e n , omfattande 1. och 3. yrkeskompanierna samt 3. beväringskompaniet; å Stockholms station: m a t r o s a v d e l n i n g e n , omfattande 2. matroskompaniet och 2. beväringskompaniet, y r k e s a v d e l n i n g e n , omfattande 2. yrkeskompaniet och 4. beväringskompaniet. Vissa delar av kompaniexpeditionstjänsten synas med fördel kunna sammanföras avdelningsvis, såsom rullföring, skrivdetaljer m. m. För bestridande av denna tjänst torde lämpligen en del äldre korpraler böra medgivas kvarstå i tjänst såsom högbåtsmän eller ock — där så befinnes med fördel kunna ske — för ändamålet anställas f. d. stamanställt manskap. För befattningarna som stationschefer böra avses kommendörer. Dessa befattningshavare, som äro personalchefer för stationernas officers-, underofficers- och sjömanskårer jämte de värnpliktiga och dessutom äro förvaltningsmyndigheter med omfattande uppgifter och ansvar, motsvara närmast arméns regementschefer, ehuru den stationscheferna underställda personalen är av betydligt större numerär — särskilt i Karlskrona — än i allmänhet vid ett regemente. Det beräknade personalbehovet i fred för örlogsstationerna finnes upptaget i tabellerna å sid. 140 och 142. Vissa förläggnings- och andra lokalförhållanden vid Karlskrona och Stockholms örlogsstationer. Inkaserneringsförhållandena för flottans manskap å båda de nuvarande örlogsstationerna torde i många avseenden kunna betecknas som bristfälliga och icke motsvarande moderna krav. Kasernerna äro otidsenliga och alltför trånga. Det inträffar stundom, att den inkasernerade kontingenten manskap är så stor, att förstärkt fredsförläggning eller mobiliseringsförläggning måste tillgripas, varvid logementens sängar ordnas i våningar ovanpå varandra.

85 Härigenom underskrides den luftkub per person, som ur hygienisk synpunkt anses behövlig. Dylika anordningar kunna vara försvarliga för någon kortare tid, men utsträckas de över längre perioder, vållas därmed uppenbar otrevnad och gives anledning till missnöje. Å Stockholms örlogsstation tillkommer olägenheten av att det gamla kasernfartyget Vanadis alltjämt, i brist på andra utrymmen, måste användas för förläggning. Karlskrona örlogsstation. Sjömans- och skeppsgossekårerna äro förlagda i var sin kasern med egen matinrättning. Sjömanskårens kasern är belägen i stadens östra del, skeppsgossekasernen ligger i omedelbar närhet intill varvet och dess huvudingång. Sjömanskårens kasern består av tvenne sammanbyggda kaserner, av vilka den ena uppfördes 1795 och den andra 1853, varefter sammanbyggnaden kom till stånd 1892. Under årens lopp hava vissa på- och tillbyggnader ägt rum, varibland främst märkes den marketenteribyggnad, som tillkom 1933—34, samt förbättringar och moderniseringar utförts, i den mån medel härför funnits tillgängliga. Förutom logement m. m. för manskapets förläggning finnas i kasernen inrymda sjukavdelning, vissa expeditionslokaler, ett bibliotek med läsrum, lokaler och vaktrum för kasernens högvakt samt vissa undervisningslokaler för sjömanskårens skolor m. m. Till kasernen höra jämväl kokhus med matinrättning, exercishus med undervisningslokaler samt tvättinrättning, badinrättning m. m. Kasernlokalerna torde få anses synnerligen gammalmodiga såväl beträffande plan som inredning och äro på grund av sin ålder svåra att hålla i ett tillfredsställande skick. Med nuvarande uppdelning och inredning rymmas vid tillfredsställande fredsförläggning 776 man i kasernen, varvid emellertid icke inräknats logement för sammanlagt 140 man, vilka logement för närvarande — i brist på tillräckliga skollokaler — äro omändrade till undervisningslokaler för sjömanskårens skolor. Därest lokalfrågan för skolorna kan ordnas på annat sätt, torde emellertid nämnda utrymmen böra reserveras för förläggning av ogift äldre manskap, flaggkorpraler och korpraler. Möjlighet att bereda förläggning för dessa personalkategorier saknas nämligen alldeles, och det torde få anses vara ett erkänt önskemål, att detta underbefäl — såsom vid andra militärförläggningar — skall kunna erhålla bostad inom kasernen. Härigenom torde en del av nu utgående inkvarterings ersättningar kunna inbesparas. Visst förläggningsutrymme — förslagsvis beräknat för 150 man jämte underbefäl — bör beredas 'den personal från flygvapnet, som under olika perioder förutsattes komma att vara förlagd till Karlskrona. Härjämte synes böra beaktas behovet av s. k. dagrum, som kunna erbjuda manskapet trivsamma samlings- och uppehållsplatser under dess fritider, och som finnas i alla modernare kasernetablissemang. För att tillgodose nämnda behov har sjömanskårens kasern endast ett bibliotek med tillhörande läsrum, varför tamburerna i trapphusen måst tillgripas som nödfallsåtgärd för att

86 kunna åstadkomma en motsvarighet till dagrum. Dessa tamburer hava otillfredsställande dager och äro därtill genomgångsrum mellan trappuppgång, tvättrum och logement, vilket naturligen medför, att de icke kunna erbjuda någon nämnvärd trevnad. Skola tidsenliga dagrum anordnas, måste vissa logement tagas i anspråk, varigenom det för förläggning disponibla utrymmet ytterligare nedgår. Efter genomförande av dessutom nödvändiga ändringsoch förbättringsarbeten för tillgodoseende av berättigade krav på hygien och trevnad skulle återstå utrymmen för tillfredsställande förläggning av omkring 600 man. Enär förläggningsutrymme torde böra beräknas för omkring 1 000 man, erfordras sålunda plats för ytterligare minst 400 man. Försvarskommissionen. Det synes kommissionen ofrånkomligt att åtgärder vidtagas för att skaffa bättre utrymme och modernare inkaserneringsförhållanden för flottans manskap vid förläggning i land i Karlskrona. Moderniseringsarbetena synas böra inriktas på — förutom förbättrandet av de hygieniska förhållandena — anordningar för manskapets trevnad, främst anordnande av dagrum samt dessas förseende med erforderliga möbler och annan inredning. Beträffande åstadkommandet av erforderliga förläggningsutrymmen får kommissionen anföra följande. Av redogörelsen under »Lantförsvaret» framgår, att såväl nuvarande infanteribesättningar som fästningsingenjörkompaniet av försvarskommissionen föreslås till indragning. Dessa truppförbands kaserner i Karlskrona bliva sålunda disponibla, i varje fall under fredstid. Den uppdelning av flottans å örlogsstationen tjänstgörande personal på en matrosavdelning och en yrkesavdelning, som i det föregående föreslagits, skulle uppenbarligen kunna medföra än större fördelar i avseende å reda i befälsföring och förläggningsförhållanden, därest varje avdelning kunde erhålla sin egen avskilda förläggning. I anslutning härtill anser sig kommissionen böra föreslå, att sjömanskårens nuvarande kasern huvudsakligen avses för förläggning av den nya matrosavdelningen, omfattande 1. matroskompaniet (signal-, torped-, ubåts-, radio- och minmatroser), 3. matroskompaniet (artillerimatroser) och 1. beväringskompaniet (värnpliktiga däcksmatroser); att skeppsgossekårens i Karlskrona nuvarande kasern avses för förläggning av den nya yrkesavdelningen, omfattande 1. yrkeskompaniet (eldare), 3. yrkeskompaniet (ekonomimän och hantverkare) och 3. beväringskompaniet (värnpliktiga eldare, ekonomimän och hantverkare); därigenom skulle även denna avdelning erhålla eget etablissemang, fördelaktigt beläget nära varvet, som är ifrågavarande personals vanliga tjänstgörings- och arbetsplats, och de nu synnerligen omfattande och ur disciplinär synpunkt föga lämpliga marscherna genom staden av varvsfolket kunna undvikas; samt att skeppsgossekåren förlägges till f. d. Karlskrona grenadjärregementes kasern, vilken synes erbjuda en mycket lämplig förläggning för denna kår. En sådan anordning — som på sin tid förordades jämväl av försvarsrevisionen — hindrar icke att ifrågavarande kasern vid mobilisering utnyttjas för

87 annat ändamål, därest så skulle befinnas erforderligt, enär de äldre skeppsgossarna vid dylikt tillfälle karlskri vas till sjömanskåren, och de yngre hemförlovas. Lokaler för flottans underofficers skola m. ni. Såsom i annat sammanhang angives, har kommissionen kommit till den uppfattningen, att de båda underofficersskolor, som för närvarande finnas vid örlogsstationerna, böra sammanslås till en enda, vilken synes böra förläggas till Karlskrona, där huvuddelen av flottans personal förutsattes vara förlagd. Lämpliga lokaler härför torde kunna erhållas genom att för detta ändamål disponera den ledigblivna kasern, där fästningsingenjörkompaniet nu är förlagt. Erforderligt utrymme för undervisningslokaler m. m. skulle här kunna beredas en för båda stationerna gemensam underofficersskola. Härigenom skulle underofficersskolornas nuvarande lokaler kunna uthyras eller på annat sätt disponeras. Dessa lokaler äro å ömse håll synnerligen olämpliga som undervisningslokaler. Lokaler för simning och inomkusidrott. I de olika kasernerna i Karlskrona — jämväl kustartilleriets — finnas mindre badinrättningar, vilkas bassänger emellertid äro av så små dimensioner, att de måste anses alldeles otillräckliga för de stora kontingenter manskap, som kunna vara förlagda i Karlskrona. Härtill kommer, att utbildning i livräddning icke alls och i simning endast med stora svårigheter kan bedrivas (sjömanskårens bassäng är 6*6 meter lång, 3"9 meter bred och endast 1 meter djup), vilken utbildning dock måste anses vara av stor vikt och betydelse för de personalkategorier det här är fråga om, ej minst de värnpliktiga. Det torde vara allmänt erkänt, att simkunnigheten hos de värnpliktiga är beklagligt ringa, och att det är ett gammalt önskemål vid flottan att lära jämväl de värnpliktiga att simma. Detta önskemål torde emellertid med nuvarande otillräckliga resurser icke kunna förverkligas beträffande det betydande antal värnpliktiga, som under den kalla årstiden finnas i tjänst vid flottan. I anslutning till vad sålunda anförts samt med hänsyn till den betydande omfattningen av militärförläggningarna i Karlskrona och den stora vikt och betydelse, som numera tillmätes personalens fysiska fostran — beträffande såväl befäl som manskap — anser sig kommissionen böra uttala önskvärdheten av att en simhall av sådana dimensioner, att den medgiver en tillfredsställande utbildning i simning och livräddning, måtte komma till stånd därstädes, kombinerad med — om så kan befinnas lämpligt — en lokal för bedrivande av inomhusidrott, Medel härför hava emellertid icke upptagits i de av försvarskommissionen gjorda kostnadsberäkningarna. Stockholms örlogsstation. Sjömanskårens förläggning på Skeppsholmen omfattar tre kaserner, varjämte för ändamålet även disponeras kasernfartyget Vanadis.

88 Kasern I, som är den äldsta byggnaden, är flera hundra år gammal och ombyggdes år 1846 till kasern. Kasern I I uppfördes under åren 181(5—1818 och kasern I I I , som under 1700-talet uppfördes såsom magasin, ombyggdes åren 1878—1879 till kasern. Under årens lopp hava ändrings- och tillbyggnadsarbeten ägt rum, och särskilt under senare tid hava omfattande moderniseringar kommit till stånd och fortgå alltjämt. Kasern I innehåller förläggningsutrymme för 100 man vid tillfredsställande fredsförläggning. Endast ett läsrum och ett mindre dagrum finnas i kasernen, som för övrigt inrymmer expeditionslokaler och rustkammare m. m. Kasern I I innehåller under ovan angiven förutsättning förläggningsutrymme för 97 man. I kasernen finnes ett bibliotek med läsrum och ett logement för förläggning av reservkadetter samt i övrigt expeditionslokaler och bostadslägenheter m. m. I kasern I I I kunna under angivna förhållanden förläggas 166 man. Kasernen inrymmer i övrigt sjömanskårens matinrättning med tillhörande kokhus samt sjukavdelning, expeditionslokaler, vissa boställslägenheter ävensom lokal för stationskrigsrätten m. m. Friliggande från kasernerna finnes på Skeppsholmen ett exercishus med tillhörande undervisningslokaler m. m. Sedan nu pågående eller planerade arbeten avslutats, torde kasernerna I och I I kunna anses vara i tillfredsställande skick, ehuru behovet av dagrum är skäligen knappt tillgodosett. Kasern I I I kräver däremot ytterligare ändrings- och ombyggnadsarbeten, innan densamma kan anses någorlunda motsvara moderna krav. Detsamma torde gälla kokhuset, som för närvarande undergår vissa reparations- och moderniseringsarbeten. Kokhuset synes böra förses med kylanläggning, vilket i samband med de krav, som numera ställas på mathållningen, måste framstå såsom ett viktigt behov. Såsom kasernfartyg användes fortfarande det år 1862 såsom ångfregatt byggda skeppet Vanadis. Detta fartyg har, sedan det utrangerats såsom fregatt, i omkring 40 år gjort tjänst som logements- och kasernfartyg och därunder vid flera tillfällen genomgått omfattande och dyrbara reparationer för att nödtorftigt kunna fylla sitt ändamål. Ehuru mycket arbete synes hava nedlagts på att göra fartyget beboeligt, medför förläggningen å Vanadis dock vissa olägenheter, som främst torde vara att hänföra till det förhållandet, att kojer användas i stället för sängar, vartill kommer att värmen ombord är mycket ojämn, beroende på ett föråldrat och svårreglerat värmeledningssystem. Det senare förhållandet torde vara orsaken till många och svårartade förkylningssjukdomar, särskilt vintertid, vilket också vid upprepade tillfällen påtalats av sjukvårdsmyndigheterna. Fartyget är också sedan tio år tillbaka föreslaget till utrangering. Vanadis rymmer vid tillfredsställande fredsförläggning 158 man. Vissa tider av året, då övriga kasernutrymmen äro helt utnyttjade, måste dock avsevärt större beläggning användas. «

89 Försvarskommissionen. Ordnandet av förläggningsförhållandena på Skeppsholmen är helt beroende av hur frågan löses beträffande Stockholms örlogsstations förflyttning. Såsom i annat sammanhang angives, har kommissionen kommit till den uppfattningen, att en primär bas för våra sjöstridskrafter är nödvändig inom Stockholms skärgårdsområde. Under förutsättning att örlogsstationen under de närmaste åren kommer att förflyttas från Stockholm, vill det förefalla, som om de nuvarande, delvis provisoriska förläggningarna på Skeppsholmen ännu en tid kunde bibehållas — givetvis med nödvändiga moderniserings- och underhållsarbeten. Därest stationsförflyttningen icke kommer till stånd eller frågans avgörande kommer att tillsvidare uppskjutas eller avsevärt fördröjas, torde kraven på ett rationellt och tidsenligt ordnande av manskapsförläggningen på Skeppsholmen icke längre böra avvisas. Behovet härav är sedan länge omvittnat. Kommissionen syftar härvid främst på önskvärdheten av att förläggningen av manskap på Vanadis icke måtte fortfara längre än som kan befinnas nödvändigt. Vid ordnandet av tillräckligt omfattande förläggning i land torde — jämväl med hänsyn till behovet av vakt- och handräckningspersonal — en anslutning böra eftersträvas till nuvarande kasern I I I , där matinrättningen är belägen. I samband därmed skulle expeditionsoch dylika lokaler med fördel kunna sammanföras i nuvarande kasern I I samt kasern I måhända upplåtas för den förläggning av kadetter, varom kommissionen uttalat sig vid behandlingen av frågan om sjökrigsskolan och sjöofficerskårens rekrytering. För de omfattande arbeten, som sålunda torde bliva erforderliga på Skeppsholmen, därest ett beslut om örlogsstationens förflyttning icke inom rimlig tid kan förväntas, synas medel icke kunna avses från de ordinarie, synnerligen begränsade anslagen, utan torde härför särskilda medel böra anvisas.

4. ÖRLOGSYARYEN. Flottan äger enligt nuvarande organisation två örlogsvarv, förlagda det ena i anslutning till Karlskrona, det andra till Stockholms örlogsstation. Verksamheten vid örlogsvarven är i stort sett organiserad på följande sätt. Ledningen vid vartdera varvet utövas av en varvschef, vartill förordnas en kommendör vid flottan. Varvschefen lyder i militärt hänseende under stationsbefälhavaren, i tekniskt och ekonomiskt hänseende under marinförvaltningen. Varvschefens allmänna åligganden äro att tillse, att varvet med allt vad därtill hor befinner sig i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas, att vid varvet förekommande arbeten bedrivas skyndsamt och ändamålsenligt, samt att den underlydande personalen fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter, som envar tillkomma. Varvschefen skall även utöva tillsyn utom varvet över alla arbeten för stationens hamnområde, tomter, gatudelar, hus och byggnader samt telegraf- och telefonledningar ävensom över trafiken å örlogsstationens järnvägar.

90 I avseende å hushållningen vid varvet åligger det varvschefen att ansvara för att fastställda stater noggrant iakttagas, samt att de under hans förvaltning ställda anslagsmedlen icke överskridas. Vid handläggningen av militära ärenden biträdes varvschefen av militärexpeditionen, vilken står under ledning av adjutanten. Förvaltningsärenden — med undantag av kassaärenden och övriga frågor, vari varvschefens underordnade äga fatta beslut — avgöras av varvschefen, vilken vid ärendenas handläggning biträdes av kansliet och varvskontoret. Varvschefens kansli förestås av en sekreterare och varvskontoret av varvskamreraren. Upphandlingen av för varvets verksamhet m. m. erforderliga artiklar, i den mån dessa icke anskaffas genom marinförvaltningens försorg, har vid Stockholms örlogsvarv centraliserats till en central upphandlingsavdelning. Varvschefen avgör själv alla upphandlingsärenden efter föredragning av föreståndaren för den centrala upphandlingsavdelningen, vartill utses en marinintendent. Från och med den 1 oktober 1935 skall även vid Karlskrona örlogsvarv här nämnda centraliserade upphandling på försök tillämpas. Vid Stockholms örlogsvarv har dessutom en centralisering av verkstadsbokföringen ägt rum på så sätt, att titelbokföringen och avlöningsuträkningarna överflyttats från departementskontoren till varvskontoret. Vid Karlskrona örlogsvarv har en liknande centralisering av bokföringen icke ansetts lämplig. Verksamheten vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona är fördelad på sex resp. fem v a r v s d e p a r t e m e n t , nämligen artilleridepartementet, byggnadsdepartementet, ekipagedepartementet, ingenjördepartementet, mindepartementet och torpeddepartementet, vart och ett under ledning av en departementschef, kommendörkapten eller kapten, marindirektör eller specialingenjör. Vid Karlskrona örlogsvarv äro min- och torpeddepartementen sammanslagna till ett departement, torped- och mindepartementet. Vid Stockholms örlogsvarv hava artilleri-, torped- och mindepartementen gemensamt departementskontor, underställt den äldste av cheferna för nämnda departement. Departementscheferna hava, envar beträffande det honom anförtrodda departementet, enahanda åligganden och ansvar som varvschefen. Varvets verksamhet fördelas så att de olika varvsdepartementen i stort sett handhava: artilleridepartementet: artilleriinventarier och artilleriammunition jämte härför behövlig utredning, ävensom tillverkning av artilleriinventarier och artilleriammunition, samt dessutom vid varvet i Karlskrona: verkställandet av årsprov med marinens artilleriammunition, skjutförsök och inskjutning av kanoner; byggnadsdepartementet: stationens fastighetsförvaltning i allmänhet, stationens hamnområden, slipar och bäddar, dockbyggnader, tomter, gatudelar och byggnader med tillhörande rörledningsnät, jämväl utom varvet;

91 ekipagedepärtementet: fartygens och den övriga flytande materielens tackling, förtöjning, pumpning och renhållning jämte rustnings- och beredskapsarbeten, sjöinstrument- och sjökarteförrådet, sjöreserven, varvets sjö- och landtransporter samt eldsläcknings väsendet vid stationen, varvets bevakning jämte renhållning å stationens öppna platser, i Karlskrona jämväl utom varvet; ingenjördepartementet: fartygens och den övriga flytande materielens skrov samt maskin-, elektriska och timmermansinventarier m. m., kranar och dockportar samt maskinella anordningar för dockor och slipar, samt nybyggnad av fartyg och båtar jämte tillverkning av maskiner; mindepartementet: mininventarier och minammunition jämte härför behövlig utredning samt tillverkning av mininventarier och minammunition; torpeddepartementet: torped- och radioinventarier samt torpedammunition jämte härför behövlig utredning; samt tillverkning av torpedinventarier och torpedammunition, ävensom radioinventarier. I överensstämmelse med tidigare väckta förslag samt det i 1925 års försvarsordning fastställda personalbehovet har verkställts en decentralisation av varvens förrådsorganisation genom en uppdelning på de olika varvsdepartementen av de förutvarande centralt organiserade inventarie- och materialförråden. Vid vartdera varvet finnas artilleri-, min- och torpedammunitionsförråd samt ett allmänt materialförråd, bestående av allmänna förbrukningsartiklar, avsedda för fartygens materialutredning, örlogsstationens behov och för driften av varvets verkstäder m. fl. marinens organ. Likaså finnas de olika materialförråden vid varvsdepartementen, bestående huvudsakligen av tekniska spe-cialartiklar, jämte reservinventarieförråd, bestående av för fartygen avsedda i fartygsuppbörderna ej ingående inventarier. Under varvschefen utövas uppsikten och inseendet över det allmänna materialförrådet av förrådsintendenten och över övriga varvsförråd av vederbörande departementschef. Vid ingenjördepartementet kan verksamheten, vilken även är förlagd till fartygen och till andra arbetsplatser, till övervägande del sägas bestå i verkstadsdrift. Vid artilleri-, min- och torpeddepartementen bedrives dessutom en omfattande förrådsverksamhet, i det att tillsyn och underhåll av i ammunitions- och inventarieförråden ingående materiel i stor utsträckning tillkommer dessa sistnämnda departement. Verksamheten vid ekipage- och byggnadsdepartementen avser huvudsakligen utförandet av yttre arbeten, men

92 även vid ekipagedepartementen förekomma verkstadsdrift och förrådsverksamhet. Emellertid hava förhållandena med avseende på verksamhetens fördelning kommit att gestalta sig olika på de båda varven. Flottans tillverkning av artillerimateriel är således numera huvudsakligen förlagd till artilleridepartementets i Karlskrona artilleriverkstäder, som inrättats för modern verkstadsdrift, medan artilleridepartementet i Stockholm nästan uteslutande utövar förrådsverksamhet. Likaså har tillverkningen av marinens torpedmateriel blivit koncentrerad till torpedverkstaden i Karlskrona, varemot minmaterieler tillverkas vid minverkstaden i Stockholm. Vid ekipagedepartementets repslagarbana i Karlskrona förekommer en omfattande tillverkning av tågvirke, jämväl för Stockholms stations behov. Vissa nybyggnader av lätta fartyg utföras vid ingenjördepartementets verkstäder i Karlskrona, medan någon sådan nybyggnad icke under senare tid ägt rum i Stockholm. Den del av varvsverksamheten, som gäller nybyggnad eller nytillverkning, är sålunda huvudsakligen förlagd till Karlskrona varv. överhuvud taget är verksamheten vid detta senare varv betydligt mera omfattande än vid varvet i Stockholm, vilket förhållande givetvis också har sin grund däri, att de större fartygen i allmänhet äro fredsförlagda till Karlskrona station. Förs varskomm issionen. Innan frågan rörande eventuella förändringar av den nuvarande varvsorganisationen närmare behandlas, torde det vara lämpligt att i korthet angiva de uppgifter, som under olika förhållanden måste ställas på örlogsvarven. Ett örlogsvarvs resurser skola i f r e d s t i d möjliggöra underhåll, reparation, modernisering och utrustning av fartyg, fyllande och komplettering av å fartygen erforderliga förråd, samt tillverkning i viss mindre omfattning av krigsmateriel. Vid f ö r s v a r s b e r e d s k a p (mobilisering) skola örlogsvarvets resurser dessutom möjliggöra utrustning av icke rustade stridsfartyg och hjälpfartyg. Under k r i g skall örlogsvarvet därjämte kunna ombesörja tillförsel av förråd till krigsankarplatserna m. m. Av nämnda uppgifter torde otvivelaktigt de svåraste och mest omfattande vara de, som åligga varven vid f ö r s v a r s b e r e d s k a p (mobilisering), då de icke rustade fartygen och hjälpfartygen med största skyndsamhet skola rustas, och u n d e r k r i g , då reparationsarbetena komma att få en betydligt större omfattning än under fredstid och dessutom måste utföras med största skyndsamhet. Om örlogsvarven ej i full utsträckning kunna fylla de krav, som komma att ställas på desamma vid försvarsberedskap och under krig, måste givetvis sjöförsvarets effektivitet härav bliva lidande. Ett örlogsvarvs organisation måste därför i första hand vara anpassad efter varvets huvuduppgift att utgöra en mobiliseringscentral för sjöstridskrafterna, örlogsvarvets organisationfråga blir därför i minst lika hög grad ett militärt som ett varvs-

93 [ tekniskt problem, vid vars lösande de militära intressena — åtminstone i den mån dessa icke medföra för driftsekonomien alltför betungande konsekvenser — måste gå före andra mera allmänna intressen. Dessa synpunkter hava starkt betonats av försvarsrevisionen och även uttryckts i marinens ekonomiseringssakkunnigas utlåtande angående örlogsvarvens organisation. Flottans varvsorganisation, som utvecklats i anslutning till många decenniers erfarenheter, har under de senaste åren vid flera tillfällen granskats av olika sakkunniga, som med undantag för vissa detaljanmärkningar i stort sett varit ense om att de ledande principerna för varvsorganisationen äro riktiga. Försvarskommissionen har även kommit till den uppfattningen, att örlogsvarvens nuvarande fredsorganisation är väl anpassad efter krigsorganisationen, så att den vid mobilisering lätt och hastigt kan erhålla den form och kapacitet, som motsvara de ökade militära kraven. Organisationen synes även med hänsyn till varvsdriftens nuvarande omfattning vara upplagd efter ekonomiskt riktiga linjer. Kommissionen har övervägt möjligheten att genom organisatoriska åtgärder åstadkomma ytterligare besparingar i örlogsvarvens ekonomiska förvaltning och har därvid kommit till den uppfattningen, att en förenkling av varvens organisation och drift knappast är genomförbar utan stora engångskostnader. E n minskning av antalet varvsdepartement synes knappast ägnad att åstadkomma verklig besparing. Med den koncentration av inköpsverksamheten, titelbokföringen och avlöningsuträkningarna, som redan genomförts eller inom kort komma att genomföras, torde de besparingsåtgärder, vilka i administrativt avseende synas möjliga, hava vidtagits. Kommissionen har även tagit under övervägande, huruvida icke ytterligare besparingar kunde utvinnas genom en rationalisering av verkstadsdriften på så sätt, att verksamheten vid ingenjördepartementet å Stockholms örlogsvarv nedlades, och samtliga reparations- och underhållsarbeten förlades till Karlskrona örlogsvarv. Även om detta senare varvs prestationsförmåga, utan avsevärda utvidgningar, skulle visa sig räcka till för nämnda uppgifter, tala likväl tungt vägande såväl militära som varvstekniska skäl emot en dylik omläggning av varvsdriften. Tillgången på vår östra kust av privata varvsanläggningar är i hög grad begränsad. Med hänsyn härtill och i betraktande av att flottans fredsövningar huvudsakligen försiggå i närheten av Stockholms baseringsområde, synes det knappast ens av fredshänsyn tillrådligt att på detta sätt minska reparationsmöjligheterna i Stockholm. Vid försvarsberedskaps intagande (mobilisering) blir dessutom en hastig utökning av varvskapaciteten inom Stockholms örlogsbas en angelägenhet av största vikt. För den händelse Stockholms örlogsvarvs ingenjör departement förlades i materielreserv, skulle emellertid en dylik utökning icke utan stor tidsutdräkt kunna genomföras. Med hänsyn till faran för luftanfall måste, såsom redan förut framhållits, det dessutom anses olämpligt att sammanföra ett stort antal fartyg till ett örlogsvarv och dit koncentrera varvsdriften.

94 Ett överförande till Karlskrona örlogsvarv av samtliga reparations- och utrustningsarbeten skulle dessutom få till följd, att nybyggnadsverksamheten vid detta varv måste nedläggas. För vidmakthållande av en skicklig arbetarstam, för upprätthållande av mariningenjörkårens tjänsteduglighet och intresse, samt för bibehållandet av örlogsvarvens allmänna prestationsförmåga vid krigstillfälle är det emellertid av stor vikt, att åtminstone ett örlogsvarv får syssla med nybyggnadsuppgifter. På grund av vad sålunda anförts anser försvarskommissionen, att några principiella förändringar av den nuvarande varvsorganisationen icke böra vidtagas, samt att båda örlogsvarven böra bibehållas. De båda varvscheferna äro enligt nuvarande organisation kommendörer samt hava tilläggsarvoden med 1 800 kronor för Karlskrona och 900 kronor för Stockholm. I dessa förhållanden föreslås icke någon ändring. Det beräknade personalbehovet i fred för örlogsvarven finnes upptaget i tabellerna å sid. 141 och efterföljande. 5.

FARTYGENS FREDSFÖRLÄGGNING.

Flottans fartyg tänkas förlagda huvudsakligen till Stockholms och Karlskrona örlogsstationer samt en mindre del till Göteborgs örlogsdepå, i stort sett enligt samma principer som för närvarande, d. v. s. att de nuvarande örlogsstationernas storleksförhållanden ungefärligen bibehållas. Sålunda förutsättas de tre pansarskeppen av Sverige-typ alltjämt vara förlagda till Karlskrona samt flygplankryssaren Gotland till Stockholm, varjämte jagare och undervattensbåtar fördelas med ungefär hälften till vardera örlogsstationen. Till Göteborgs örlogsdepå avses förläggas en del fartyg tilldelade lokalstyrka eller tillhörande materielreserven. Denna fredsförläggning av fartygen utgör grunden för fördelningen av flottans personal mellan Stockholm och Karlskrona samt är jämväl av väsentlig betydelse för omfattningen av verksamheten å örlogsvarven. Ifrågavarande fördelning av fartygen bör dock icke betraktas såsom definitiv utan kan, med hänsyn till organisatoriska eller strategiska förhållanden, komma att inom rimliga gränser förändras. 6.

FLOTTANS KRIGSBEREDSKAP OCH ÖVNINGAR.

En flottas effektivitet är till stor del beroende av i hur stor utsträckning den kan hållas ständigt rustad och övad. Till dess organisation måste därför höra en rustningsplan, som säkerställer såväl att ständigt rustade förband finnas som att dessa hållas vid en hög krigsberedskap. Denna karakteriseras av väl samövade fartygsbesättningar samt väl samövade förband av olika fartyg dels inbördes och dels tillsammans i sjöstyrkan, den operativa enheten. E n hög krigsberedskap kan uppnås endast genom att befälhavare och besättningar få tillfälle till ständigt fortgående utbildning och övning, varigenom även möjliggöres för ledningen att genom prov med nytillkomna fartyg eller försök med ny materiel ständigt följa den tekniska utvecklingen och dennas

95 återverkan på personalens utbildning och förbandens taktiska utnyttjande. I marinordningen har också sedan lång tid tillbaka ingått en rustningsplan, angivande det antal fartyg av olika slag, som skola vara rustade under olika delar av året, dels ur kustflottan och dels i övrigt för särskilda ändamål, såsom för utbildning av kadetter och reservpersonal m. m. önskvärt är givetvis att kunna hålla ett stort antal fartyg ständigt rustade, men kostnadshänsyn komma naturligen här alltid att spela in. Förutom av antalet fartyg bliva kostnaderna för de rustade förbanden huvudsakligen beroende av för dem beräknade gångtider och farter samt av omfattningen av artilleriskj utningarna. Det förslag till rustnings- och övningsplan, som försvarskommissionen här framlägger, avviker icke i princip från den år 1925 fastställda planen. Sålunda räknas med ett något större antal rustade fartyg under sommarhalvåret än under vinterhalvåret, då skolutbildningen i land nedbringar den för sjötjänst disponibla personalen. Antalet rustade fartyg föreslås emellertid minskat, vilket framgår av nedanstående jämförelse mellan 1925 års rustningsplan och den nu föreslagna, varvid endast de egentliga stridsfartygen medtagits. Sommar Fartygsslag 1925 Pansarskepp Pansarskepp, äldre Kryssare Minkryssare Jagare Ubåtar (större) Torpedbåtar, vedettbåtar

Vinter

Kommissionens förslag 1 1 1

1 1 4 7 16

3 4 4

1925 Kommissionens förslag 1

1 1 4 5

"s3 3H

13 Kommissionens förslag är betingat av de minskade personalstaterna samt av kostnadshänsyn men även av praktiska skäl. Det har nämligen synts kommissionen lämpligt att begränsa rustningarna så, att de rustade fartygen kunna erhålla fulltaliga besättningar, vilket enligt kommissionens mening är ur krigsberedskaps- och övningssynpunkter fördelaktigare än att hålla rustade ett större antal fartyg med reducerade besättningar. Den nedgång ifråga om krigsberedskapens upprätthållande, som det minskade antalet rustade fartyg tvivelsutan innebär, har kommissionen ansett möjligt att i viss mån motverka genom att för en del av kustflottans fartyg, som ej äro på expedition, tillämpas en depåförläggning med en mindre del av besättningen tjänstgörande ombord. Dylik förläggning tillämpas redan enligt nu gällande bestämmelser för undervattensbåtar, som icke ingå i rustade förband. Dessa undervattensbåtar äro förlagda till stationerna i s. k. depåer med reducerade besättningar. Besättningarna sysselsättas under depåförläggningen med underhållsarbeten å båtarna, varjämte de hållas i övning,

96 främst genom att en eller flera båtar utgå på periodiskt återkommande kortare turer. Under depåförläggningen hållas undervattensbåtarna helt eller delvis rustade med förråd o. dyl. ombord, vilket möjliggöres genom att personal finnes tillgänglig för förrådens tillsyn och vård. Härigenom vinnes för relativt obetydliga kostnader en viss grad av beredskap, och den reducerade bemanningen bildar den kärna — »nyckelbesättning» — kring vilken den fulltaliga besättningen vid mobilisering kan svälla ut. Det är ett liknande system, som kommissionen anser vara lämpligt att i möjligaste mån genomföra jämväl för i kustflottan ingående jagare, som icke äro på expedition, ävensom för det i rustningsplanen upptagna äldre pansarskeppet samt för ett antal minsvepningsfartyg, avsedda för utbildning av minsvepningspersonal av olika kategorier. I regel avses en tredjedel eller en fjärdedel av besättningen vara embarkerad för materielens underhåll och för övningar; denna personal bör bespisas ombord men icke erhålla under sjöexpedition utgående sjötillägg. Genom en sådan depåförläggning, varvid materielen kontinuerligt underhålles och överses, synes förutom fördelen av den nämnda beredskapen även vissa besparingar kunna uppkomma å underhållsanslaget. Av efterföljande tablå framgår den rustningsplan — jämväl omfattande depåförläggning — som kommissionen anser böra ligga till grund för den årliga planläggningen av flottans övningar och för vidmakthållandet av dess krigsberedskap. A tablån åskådliggöres jämväl följande beredskapsgrader för materielen samt därmed sammanhängande tjänstgörings- och avlöningsförhållanden för personalen, nämligen: rörlig förläggning, innefattande att fartyget är fullt rustat och bemannat samt befinner sig på expedition — därmed sammanhängande avlöningsförmåner utgå i full utsträckning; stationär förläggning, innefattande att fartyget är »stationärt förlagt» vid kaj eller å redd vid örlogsstation, men fullt rustat och bemannat — reducerade avlöningsförmåner tillkomma personalen, även om fartyget utgår på kortare övningsturer; depåförläggning, enligt vad ovan angivits; samt upplagt fartyg, innefattande att fartyget är förlagt å örlogsvarv, avrustat och utan bemanning. Beträffande de rustade förbandens övningar vill kommissionen framhålla önskvärdheten av att största möjliga del av övningsanslaget kommer dessa till godo, så att övningar under gång kunna bedrivas i så stor utsträckning som möjligt samt vid vissa tillfällen även med krigsmässiga, höga farter. Likaså synes det kommissionen önskvärt, att den inom flottan högt uppdrivna skjutskickligheten med artilleripjäser vidmakthålles. De större krigsövningar, som avse övandet av sjökrigsledningen, högre operativa staber samt krigsorganisationen i allmänhet jämte flottans operativa uppträdande ävensom utprövande av den operativa enhetens lämpliga sammansättning m. m., och som hittills kunnat hållas vart tredje år, anser kommissionen vara av den vikt, att de alltjämt böra anordnas. Kommissionen förutsätter emellertid, att särskilda medel därför anvisas för varje gång. Det

97 Förslag- till rustningsplan m. m. 1

Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. NOT. Dec. Kustflottan.

: i

i pansarskepp 1 pans arskepp,äldre (kadettf artyg)

! !

3 jagare

1 i

1 3 ubåtar

i

1 ubåt

1 1

'•. 5 u b å t a r

1 |

1 depåfartyg för u b å t a r 1 d e p å f a r t y g för flygförband

...

i

l 1

2 tendrar

!

1 logementsfartyg övriga

!

fartyg.

Lokalstyrkornas u b å t a r 1 af C h a p m a n

|

| |

! Svensksund

| |

| |

_J LLUJ 1 _ L L _ 1_

1¶Ej n ä m n d a fartyg Beteckning: Rörlig

förläggning.

===== Stationär

»

-r^_— Depå

»

- ^ ~ - ~ . Upplagt fartyg.

ordinarie övningsanslaget torde icke böra avses att tillgodose även dessa kostnader. Enligt hittills tillämpat system hava stamkadetternas övningar sommartid kunnat försiggå å ett för detta ändamål särskilt rustat pansarskepp eller å pansarkryssare, som endast under tillämpningsövningarna ingått i kustflottan, och under hösten å en sjökrigsskolavdelning, bestående av två torped1

Avses om erforderligt under vintern såsom kasernfartyg.

1232 35

B7

98 kryssare och ett antal vedettbåtar. Beservkadetternas övningar under sommaren hava — där omständigheterna så medgivit — bedrivits å ett särskilt förband, men eljest å fartyg, som samtidigt fullgjort annan tjänst, företrädesvis torpedkryssare och vedettbåtar. Någon rustning av för detta ändamål avsedda fartyg har icke förutsatts i föreliggande plan. Kommissionen har i stället utgått från att såväl stam- som reservkadettutbildningen sommartid skall förläggas på det äldre pansarskeppet, och att den erforderliga utbildningen på mindre fartyg blir tillgodosedd i den utsträckning så låter sig göra genom tillfälliga övningar å rustade förband av dylika fartyg. Eör stamkadetternas m. fl. utbildning vintertid avses såsom hittills en kryssare (flygplankryssare). För den förut omnämnda utbildningen av minsvepningspersonal avses en division minsvepare, förlagd till Karlskrona örlogsstation och underställd marindistriktsbefälhavaren därstädes. Vid detta förband avses även en del av reservofficersaspiranternas utbildning försiggå. För förläggning av personal vintertid vid Stockholms örlogsstation förutsattes, att flygdepåfartyget, om så erfordras, disponeras såsom kasernfartyg. Från slutet av april till slutet av oktober anordnas såsom för närvarande skolor jämlikt utbildningsplanen, omfattande torped-, min- och undervattensbåtsskola, skjut-, signal-, radioskola samt utbildning av eldledningsmän och avståndsobservatörer, varjämte en kortare tids stationär förläggning förutsattes under denna period dels i besparingssyfte, dels för eventuell översyn och förrådskomplettering samt för att bereda personalen tillfälle till behövlig ledighet. Den stationära förläggningen under vintermånaderna avses bland annat utnyttjad för vissa underhållsarbeten, som kunna utföras med fartygens egna besättningar, övningar under gång böra utföras dels under den stationära förläggningen, dels under kortare avbrott i densamma i anslutning till rörliga perioder. Skeppsgossefartygens expeditioner anordnas i överensstämmelse med den i annat sammanhang föreslagna utbildningsplanen för skeppsgossar.

7.

VISSA UTBILDNINGSFRÅGOR M. M.

Personal från flottan till flygvapnet. Enligt 1925 års försvarsordning skola 22 officerare, 10 underofficerare eller flaggkorpraler och 9 korpraler, uppförda å flottans stater, tjänstgöra vid flygvapnet för utbildning eller tillfällig tjänstgöring. Försvarskommissionen beräknar mobiliseringsbehovet av personal från flottan till flygvapnet till 36 officerare, varav 24 böra vara på aktiv stat, 1 underofficer och 3 korpraler, samt fredsbehovet sommartid till 22 officerare å aktiv stat och 2 korpraler, vintertid till 10 officerare å aktiv stat och 2 korpraler. Ifrågavarande underofficer och korpraler äro avsedda att handhava flygvapnets torpedmateriel.

99 Underbefäls och underofficers befordran till stamofficcr. Beträffande denna fråga hänvisas till vad som anföres under »Officerskårens rekrytering» å sid. 111. Antalet årligen uttagna 2. klass sjömän för vidareutbildning till stamofficer beräknas till högst 5. Underbefäls och underofficers befordran till reservofflcer. Beträffande denna fråga hänvisas till vad som anföres under »Beservpersonalen» å sid. 122. Antalet korpraler, som årligen beviljas tjänstledighet för genomgående av navigationsskolans sjökaptensklass, beräknas till högst 5. Sjömanskårens utbildning. Beträffande sjömanskårens utbildning torde de begränsade anslag, som komma att stå till buds, och de relativt knappa kadrerna nödvändiggöra viss omläggning av utbildningsorganisationen, främst gående ut på en gallring av eleverna för att i tid nedbringa antalet. Detta torde bliva nödvändigt särskilt med hänsyn till att personalen måste genom sjökommendering bibringas erforderlig utbildning ombord, vilket behov måste i främsta rummet tillgodoses. I övrigt anser sig kommissionen i detta sammanhang icke böra föreslå några omläggningar, enär behov av mera betydelsefulla dylika icke kan anses föreligga. Väsentligare ändringar i den nuvarande utbildningen skulle dessutom rubba grunderna för den likställighet mellan examina vid sjömanskårens skolor och navigationsskolorna, som kommerskollegium torde komma att förorda i det förslag till ny förordning angående befäl å handelsfartyg, som för närvarande är under utarbetande. Enligt detta lärer avses, bland annat, att såsom styrmansexamen skall få tillgodoräknas examen vid flottans underofficersskola, högre klassen däcksavdelningen, och såsom övermaskinistexameh examen vid underofficersskolans maskinavdelning, högre klassen. Att denna likställighet skulle innebära en väsentlig fördel för individen i civilanställningshänseende synes uppenbart, varvid dessutom bör uppmärksammas, att såsom tid för erhållande av behörighetsbevis får tillgodoräknas viss tjänstgöring ombord å flottans fartyg ävensom vid verkstadskurser i land m. m. Särskilt värdefull i detta avseende är tjänstgöringen på övningsskeppet af Chapman, dels på grund av att segelfartygstjänst alltjämt erfordras för erhållande av vissa behörighetsbevis, dels emedan tjänstgöringstiden på sagda övningsskepp får tillgodoräknas med högre värde än å andra fartyg. Genom förutnämnd gallring kommer givetvis möjligheten att förskaffa sig ifrågavarande examina och behörighetsbevis att minskas, vilket ur rekryteringssynpunkt är beklagligt men icke torde kunna undvikas. För vinnande av större enhetlighet i utbildningen vid underofficersskolan och för att åstadkomma viss besparing av den erforderliga instruktionspersonalen anser sig kommissionen böra föreslå, att sagda skola anordnas gemensamt för båda örlogsstationerna i Karlskrona, där huvuddelen av personalen

100 är förlagd. Lokalutrymme för den gemensamma underofficersskolan torde på ett synnerligen fördelaktigt sätt kunna beredas i ingenjörkompaniets nuvarande kasern, vilken förutsattes bliva disponibel. Kommissionen får i detta avseende hänvisa till vad ifråga om lokaler m. ni. anförts å sid. 87. 8.

SKEPPSGOSSEINSTITUTIONEN.

Flottans skeppsgossekår leder sina anor tillbaka till 1500-talet. Den fick sin första stadga genom en kungl. resolution 1685 och har sedan dess under växlande former varit bestående genom tiderna. Antalet skeppsgossar, som tidvis varit 400 till 500, utökades i samband med upprättandet av skeppsgossekåren i Marstrand år 1907 till 600 gossar. Genom riksdagsbeslut år 1918 fick skeppsgossekåren i huvudsak sin nuvarande organisation. Till grund för propositionen härom låg en utredning av särskilda sakkunniga. Dessa sakkunniga uttalade som sin uppfattning bland annat, att »skeppsgossekårerna äga och kunna för framtiden antagas äga — i förhållande till kostnaderna för deras upprätthållande — så stor betydelse för rekryteringen av flottans sjömanskår, att ett bibehållande av denna rekryterings- och utbildningsform måste anses vara av ett oavvisligt behov påkallat, samt att för rekrytering av flottans underbefäl ett bibehållande av denna rekryteringsform måste anses synnerligen önskvärt». De nämnda sakkunniga konstaterade även, att rekrytering av sjömanskåren medelst karlskrivna skeppsgossar ställer sig ekonomiskt sett avsevärt fördelaktigare än en rekrytering medelst kontraktsanställt manskap. Detta uttalande stödde de sakkunniga på vissa jämförande kostnadsberäkningar, varur hade framgått, att »då hänsyn tages till den tid ifrågavarande manskapskategorier äro tjänstgöringsskyldiga, den karlskrivne kan beräknas ådraga statsverket en genomsnittskostnad av omkring 2 800 kronor, under det att motsvarande kostnad för den kontraktsanställde bör beräknas till i runt tal 4 100 kronor». Enligt gällande bestämmelser är den karlskrivne skyldig att kvarstå i sjömanskåren sex år, sålunda två år längre än den kontraktsanställde, vilken i allmänhet antages för en tid av omkring fyra år. Genom 1925 års försvarsbeslut reducerades skeppsgossekåren till 450 gossar, dock med möjlighet att i mån av vakanser inom sjömanskåren i motsvarande grad utöka skeppsgossekåren med högst 100. Dessa 450 gossar hava fördelats med 283 i Karlskrona och 167 i Marstrand. Karlskrona skeppsgossekår är avsedd att rekrytera sjömanskåren i Karlskrona, medan Marstrands skeppsgossekår tillgodoser sjömanskåren i Stockholm. Av uttalanden och omdömen, som vid olika tillfällen avgivits av kommittéer och andra sakkunniga, vilka haft till uppgift att utreda och bedöma värdet av skeppsgosseinstitutionen, framgår, att sagda institution överallt erkänts såsom en för flottan nyttig och nödvändig inrättning. Om sålunda enighet inom den sjömilitära sakkunskapen praktiskt taget torde förefinnas

101 beträffande lämpligheten av skeppsgosseinstitutionens bibehållande, hava dock olika meningar gjort sig gällande angående det närmare utformandet av dess organisation, främst avseende utbildningstidens längd och användning. Skeppsgossekåren är främst avsedd att rekrytera sjömanskårens däcksavdelning, d. v. s. de egentliga sjömännen — matroserna. De väsentligaste fördelarna med denna institution kunna sammanfattas på följande sätt. Skeppsgosseinstitutionen bidrager till att i viss mån säkerställa sjömanskårens såväl kvantitativa som kvalitativa rekrytering, då nämligen skeppsgossekårens egen rekrytering visat sig vara relativt oberoende av konjunkturväxlingarna på den allmänna arbetsmarknaden. Genom skeppsgossarnas utbildning å segelfartyg tillföres flottan väl sjömansutbildat manskap, som i detta hänseende är väsentligt överlägset det kontraktsanställda manskapet. Skeppsgossarna, av vilka i allmänhot ett flertal har för avsikt att kvarstanna i flottans tjänst, utgöra en god rekryteringskälla för flottans underofficerskår. Av däcksavdelningens underofficerare äro sålunda för närvarande ej mindre än omkring 80 % f. d. skeppsgossar. Genom att det karlskrivna manskapet i allmänhet kvarstannar längre i tjänst än det kontraktsanställda, lämpa sig de f. d. skeppsgossarna bättre för erhållande av specialutbildning såsom riktare, avståndsobservatörer och eldiedningsmän m. m. Staten erhåller sålunda bättre valuta för påkostad specialutbildning — exempelvis ammunitionskostnad för riktarutbildning — då den utbildade under längre tid kan utnyttjas för tjänst inom sitt speciella fack. I betraktande av de obestridliga fördelar, som skeppsgosseinstitutionen innebär såväl ur tjänste- som ekonomiska synpunkter har kommissionen kommit till den uppfattningen, att nämnda institution alltjämt bör bibehållas inom marinorganisationen. Kommissionen har härvid beaktat jämväl det förhållandet, att segelutbildningen fortfarande, såväl i Sverige som flerstädes utomlands, anses såsom den ojämförligt förnämligaste, när det gäller danandet av goda sjömän, varjämte densamma underlättar för flottans manskap att vid avgång från militärtjänsten erhålla anställning och vidareutbildning inom handelsflottan. Viss tids tjänst å segelfartyg utgör nämligen villkor för erhållande av behörighetsbevis för anställning såsom befäl å svenska handelsfartyg. Den tidiga ålder, vid vilken skeppsgossen börjar sin militära utbildning, synes möjliggöra, att vissa från skeppsgossekåren karlskrivna, särskilt begåvade och dugliga 2. klass sjömän skulle kunna — efter noggrant urval — beredas möjlighet till särskilda studier i syfte att vinna inträde i sjökrigsskolan och att vid ungefär samma levnadsålder som övriga sjökadetter avlägga sjöofficersexamen och bliva officerare. Närmare utredning och förslag om en sådan utbildningslinje återfinnes under »Officerskårens rekrytering», sid. 111.

102 Vid upprättandet av skeppsgossekåren i Marstrand inkvarterades gossarna tillsvidare å det gamla kasernfartyget Norrköping. Denna ursprungligen såsom ett provisorium avsedda anordning har därefter blivit beståndande i avvaktan på beslut om kårens framtida förläggande. Innevarande år har logementsfartyget Niord avsetts ersätta Norrköping, men därmed vinnes icke en tillfredsställande lösning av förläggningsfrågan. Förläggningen av Marstrands skeppsgossekår har också varit föremål för flera utredningar och förslag. I proposition till 1928 års riksdag upptogs till behandling frågan om kårens förläggning till Nya Varvet utanför Göteborg eller till Marstrand samt förordades sistnämnda plats, varest en nöjaktig förläggning beräknades kunna anordnas för en kostnad av 350 000 kronor. På Kungl. Maj:ts förslag anvisade riksdagen ett belopp av 77 000 kronor för ombyggnadsarbeten å Karlstens fästning i och för inredning av lokaler åt skeppsgossekåren. 1929 års riksdag beviljade ytterligare 177 600 kronor för samma ändamål. Emellertid blevo av olika orsaker de ifrågasatta arbetena icke påbörjade. Försvarskommissionen hemställde därefter den 21 november 1931 hos Kungl. Maj.-t, att med tillbyggnads- och ändringsarbetena å Karlstens fästning måtte tillsvidare anstå i avvaktan på utredning, huruvida i en blivande marinordning behov förelåge av en skeppsgosseförläggning till Marstrand. I statsverkspropositionen till 1932 års riksdag anförde föredragande departementschefen med anledning härav, att arbetena tillsvidare icke borde igångsättas, mot vilket riksdagen icke gjorde någon erinran. Skeppsgossekåren i Marstrand tillkom vid kårens utökande år 1907 dels på grund av bristande utrymme vid förläggningen i Karlskrona, dels med hänsyn till önskvärdheten att utvidga rekryteringsområdet och bland västkustens sjöfarts- och särskilt dess fiskarbefolkning erhålla en lämplig rekryteringskälla. Vad sistberörda synpunkt beträffar har emellertid erfarenheten givit vid handen, att förväntningarna härutinnan icke blivit uppfyllda, utan att rekryteringen till Marstrandskåren i stort sett sker från samma områden som till Karlskronakåren. Något behov av tvenne kårer enbart ur rekryteringssynpunkt föreligger sålunda icke. Visserligen är det ur många synpunkter fördelaktigt, att Karlskrona och Stockholms sjömanskårer rekryteras från var sin skeppsgossekår, men än mera vägande skäl synas kunna anföras för att sammanslå de båda kårerna till en kår med förläggning till Karlskrona. Utbildningen blir därigenom mera enhetlig, gossarna komma att handhavas och ledas efter samma principer och under lika förhållanden, de sammanföras lättare under utbildningen ombord, och mera rättvisa torde kunna påräknas vid karlskrivningen. E n grundläggande militär utbildningsanstalt av skeppsgosseinstitutionens karaktär bör vara förlagd och koncentrerad under en chef. Vid den förberedande yrkesutbildning, som meddelas i skeppsgossekåren, finnes i Karlskrona tillgång till allt slags åskådningsmateriel m. m. ävensom möjlighet till övningar å våra modernaste stridsfartyg, under det att man vid denna utbildning på annan

103 ort väsentligen är hänvisad till bildmateriel. En enhetlig organisation ställer sig givetvis också mera ekonomisk än en uppdelad. Kommissionen anser sålunda, att den nu i Marstrand förlagda skeppsgossekåren bor flyttas till Karlskrona och sammanslås med Karlskronakåren till en skeppsgossekår, avsedd för rekrytering av såväl Karlskrona som Stockholms sjömanskårer. Kårens förläggning i Karlskrona bör lämpligen ordnas på det sätt som på sin tid förordades av försvarsrevisionen, nämligen i f. d. Karlskrona grenadjärregementes kasern därstädes, vilken genom att Kronobergs regementes nuvarande detachement i Karlskrona enligt kommissionens mening bör indragas blir för ändamålet disponibel. I detta kasernetablissement erhåller skeppsgossekåren en ur alla synpunkter lämplig och ändamålsenlig förläggning. Den sålunda gemensamma skeppsgossekåren synes böra såsom för närvarande omfatta 450 gossar, med möjlighet att i mån av vakanser inom sjömanskårerna i motsvarande grad öka antalet skeppsgossar till högst 550. Skeppsgossarnas utbildning. Den mest påtagliga bristen i nuvarande organisation torde vara, att den f. d. skeppsgossen vid sitt inträde i sjömanskåren icke får åtnjuta några särskilda fördelar av sin långa utbildning i skeppsgossekåren utan likställes med en kontraktsanställd rekryt med endast omkring 6 månaders utbildning. Ehuru stående på ett högre utbildningsstadium, placeras han sålunda i sjömanskåren tillsammans med så gott som nyinrycktä rekryter, vilket understundom helt naturligt kan inverka nedsättande och avtrubbande på intresset för tjänstgöringen. Skeppsgossarna förutsättas därför i den nya organisationen tillföras sjömanskåren såsom 2. klass sjömän i stället för — enligt nuvarande bestämmelser — 3. klass sjömän, varjämte de avses genomgå korpralsutbildningen under tredje året i sjömanskåren. Det kontraktsanställda manskapet avses genomgå denna utbildning som regel först under fjärde året. Skeppsgossekåren torde — främst med hänsyn till lämplig antagningsålder, men jämväl i betraktande av utrymmesförhållandena å skeppsgossefartygen — alltjämt böra vara uppdelad på tre årskurser, av vilka dock den tredje årskursen utbildas endast under fyra månader. Utbildningstiden i skeppsgossekåren skulle sålunda omfatta 2 år och 4 månader. Såsom för närvarande förutsattes antagningsåldern vara omkring 15 år och antagningen ske på hösten. Till skillnad mot vad som för närvarande gäller, föreslås emellertid, att skeppsgosseskolan skall helt avslutas med andra utbildningsåret, varigenom de fyra månaderna av tredje utbildningsåret kunna disponeras enbart för yrkes- och militärutbildning med karlskrivning i slutet av januari i stället för — såsom nu — i slutet av april. Som följd av den föreslagna utbildningsorganisationen måste vissa omläggningar ske i skeppsgosseskolans nu gällande kursplaner m. m. Enligt gjorda undersökningar härutinnan synes emellertid detta kunna ske utan

104 olägenhet och utan att vare sig utbildningsresultat eller skeppsgosseskolans karaktär av fortsättningsskola äventyras. Att förlägga tidpunkten för karlskrivningen till slutet av januari torde ur utbildningssynpunkt vara lämpligt, enär karlskrivningen då ansluter sig till den utbildningsperiod, som tager sin början å de rustade fartygen omkring den 1 februari. På så vis undvikes jämväl ett betydande ombyte i fartygsbesättningarna omedelbart före sommarexpeditionernas början. Med erfarenhet från nuvarande organisation torde de tre årskurserna kunna beräknas omfatta resp. 165, 150 och 135 gossar. Såsom förut framhållits är den karlskrivne jämlikt nu gällande bestämmelser skyldig att kvarstå i sjömanskåren under 6 år. Med den utbildningsplan kommissionen tänkt sig skulle ifrågavarande sexårsperiod vara slut för en f. d. skeppsgosse vid den tidpunkt, då han genomgått lägre och skall påbörja högre klassen i underofficersskolan. Därest sjömannen ifråga är intresserad av tjänsten vid flottan, torde han önska genomgå underofficersskolan och stannar då kvar i tjänst under minst 7 år. önskar han däremot avgå, synes det icke vara av något intresse för flottan att kvarhålla honom i tjänst för genomgående av underofficersskolans lägre klass, varunder han är undandragen den praktiska tjänstgöringen. Skäl synas därför tala för, att den obligatoriska tjänstetiden i sjömanskåren för f. d. skeppsgossar begränsas till tiden intill underofficersskolan, d. v. s. till 5 år. Ekonomiska förhållanden. Enligt nuvarande bestämmelser utgår dagavlöning till skeppsgossar med 15, 25 och 35 öre i resp. första, andra och tredje årskurserna, varjämte ett arvode av 5 öre per dag utgår till gosse, som är ordningsman. Dessa avlöningsförmåner måste numera anses vara väl lågt beräknade, särskilt i fråga om första årskursen. Även om skeppsgossar icke hava utgifter för sitt uppehälle, synes det dock erforderligt och ur moralisk synpunkt lämpligt och önskvärt, att de icke ställas utan penningar för bestridande av de mindre, personliga utgifter, som kunna anses vara rimliga, varjämte även rekryteringshänsyn tala för en höjning av dagavlöningen. Som jämförelse må nämnas, att en kontraktsanställd rekryt erhåller såsom begynnelselön 50 kronor per månad, d. v. s. omkring 1*7 o kronor per dag. Det nuvarande arvodet för ordningsmän synes böra ökas till 10 öre per dag för tredje årskursen. Ordningsmän tillhörande denna årskurs insättas nämligen i viss ansvarig bevakningstjänst inom kasernen, varför en höjning av arvodet synes skälig. Följande dagavlöningar synas kommissionen skäliga: 35 öre i 1. årskursen, 40 öre i 2. årskursen, samt 50 öre i 3. årskursen. För ordningsmän bör arvode utgå med: 5 öre i 1. årskursen, 5 öre i 2. årskursen, samt 10 öre i 3. årskursen.

105 Anställningspenning utgår för närvarande till kontraktsanställt manskap med 50 kronor. Till skeppsgosse utgår icke anställningspenning, ej heller vid karlskrivningen. Avsikten med anställningspenning torde få anses vara att bereda gottgörelse åt den nyantagne för utgifter, som han fått vidkännas i samband med antagningen, för anskaffning av vissa personliga effekter, som man fordrar att han skall innehava, samt för att han icke under första tiden av anställningen — innan han ännu erhållit någon lön — skall befinna sig i fullständig avsaknad av medel för förekommande personliga utgifter. Härtill komma jämväl rekryteringshänsyn. Då dessa motiv för anställningspenning torde vara fullt tillämpliga även å skeppsgossar, synes sådan förmån böra tillerkännas jämväl denna personalkategori. Denna anställningspenning synes lämpligen böra fastställas till ett belopp av 10 kronor, vilket torde vara tillfyllest för ernående av avsett syftemål. Kostnadsfria hemresor för skeppsgossarna under jul- och nyårsferierna samt övriga förmåner torde böra utgå i enlighet med nu gällande bestämmelser. Personalbehov. För en enda till Karlskrona förlagd skeppsgossekår — vilken förutsattes uppdelad på tre kompanier — torde personalbehovet kunna beräknas på följande satt: Officerare. 1 regementsofficer, chef, 3 kompaniofficerare, kompanichefer, 9 kompaniofficerare, utgörande 3 instruktionsofficerare å varje kompani, samt 1 kompaniofficer för gymnastik och idrott, samtidigt tjänstgörande som adjutant hos kårchefen. Underofficerare och underbefäl. Vid beräkning av behovet av instruktionspersonal av dessa kategorier har ansetts tillfyllest att avse en instruktör för varje påbörjat tjugutal skeppsgossar, vilket innebär en snävare beräkningsgrund än hittills. Gällande bestämmelser angiva en instruktör för varje påbörjat fjortontal, och försvarsrevisionen räknade i detta avseende med en underofficer för var femtonde skeppsgosse. Som instruktionspersonal böra sålunda avses 30 underofficerare och underbefäl, häri inräknat erforderligt antal för gymnastik och idrottsövningar. Av denna instruktionspersonal synas lämpligen 20 böra vara underofficerare eller flaggkorpraler samt 10 korpraler. För expeditionstjänst m. m. torde erfordras: 1 underofficer och 1 korpral för kårchefsexpeditionen, 3 underofficerare för kompaniexpeditionerna, 4 underofficerare (flaggkorpraler) såsom veckohavande och vaktbefälhavare, samt

106 1 underofficer, pensionerad, som rustkammaruppbördsman, med biträde av 3 korpraler (högbåtsmän). För kaserntjänsten synes följande personal behövlig, nämligen: 1 underofficer som kasernuppbördsman med biträde av 2 korpraler (högbåtsmän), 1 underofficer (flaggkorpral) såsom maskinist med biträde av 1 korpral (högbåtsman) såsom eldare, 1 underofficer (flaggkorpral), kvartermästare, 1 korpral, timmerman, 2 korpraler, vapensmeder, samt 2 korpraler, sjukvårdare. För matinrättningen torde erfordras: 1 underofficer såsom matsalsuppbördsman med biträde av 1 korpral, förrådsman. Härtill kommer erforderlig köks- och övrig ekonomipersonal. Meniga. För skeppsgossekåren har beräknats ett sammanlagt behov av 27 värnpliktiga, varav 2 timmermän, 3 skrivbiträden samt 22 handräckningsmanskap. Civil personal. Enligt gällande bestämmelser bör varje undervisningsavdelning i skeppsgosseskolan omfatta högst 35 elever. Med hänsyn till undervisningens nöjaktiga bedrivande synes jämväl i den nya organisationen detta antal icke böra överskridas. Behovet av lärare har beräknats sålunda: För första årskursen beräknas skolutbildning under 24 veckotimmar. Då årskursen förutsattes omfatta omkring 165 gossar, böra dessa fördelas på 6 skolavdelningar med omkring 27 elever i varje. Antalet veckotimmar blir då 144. För andra årskursen beräknas skolutbildning under högst 22 veckotimmar. Därest årskursen besiår av omkring 150 gossar, böra dessa fördelas på 5 skolavdelningar. Antalet veckotimmar blir då 110. Sammanlagda antalet veckotimmar för båda årskurserna blir sålunda 254. I enlighet med nuvarande bestämmelser åligger det rektor att meddela undervisning under 18—20 timmar samt ordinarie och extra ordinarie ämneslärare under 28—30 timmar för vecka. Undervisningen synes lämpligen böra uppdelas enligt följande: 1 rektor 18 timmar — 18 timmar » 5 ordinarie ämneslärare 30 = 150 60 » 2 extra ordinarie ämneslärare 30 == 27 » 1 teckningslärare 27 == Summa 255 timmar

107 För undervisningen i skeppsgosseskolan torde alltså böra beräknas 1 rektor, 5 ordinarie och 2 extra ordinarie ämneslärare samt 1 timlärare (i teckning). Avlöningsförmånerna för ifrågavarande personal torde böra beräknas enligt nu giällande grunder. M e d hänsyn till den föreslagna förläggningen av skeppsgossekåren til] f. d. Karlskrona grenadjärregementes kasern, varest särskild sjukpaviljong finnes, torde det vara erforderligt, att särskild sjuksköterska finnes anställd därstädes för att biträda läkaren vid de dagliga sjukmönstringarna samt för att under läkaren hava inseende över de sjuka. De för skeppsgossekåren beräknade två sjukvårdarna avses för jourtjänst i sjukrummet. I Likhet med vad för närvarande gäller bör sjukvården vid skeppsgossekåren handhavas av i Karlskrona bosatt marinläkare och tandvården omhänderhavas av särskild tandläkare, med vilken avtal träffats. Förvaltning. E n l i g t nuvarande organisation har skeppsgossekåren i Karlskrona icke egen förvaltning, utan är i förvaltningshänseende underställd stationsbefälhavaren, vilken ordning visat sig lämplig. Skäl synas ej föreligga att frångå denna princip, utan torde i den nu föreslagna organisationen skeppsgossekåren böra vara underställd stationsförvaltningen. Särskild intendent eller redogörare är sålunda icke erforderlig för skeppsgosseinstitutionen. 9 FLOTTANS MUSIKORGANISATION. Nuvarande organisation. Flottans musikorganisation skiljer sig så tillvida från motsvarande organisation vid armén, att musikpersonalen icke är beräknad uteslutande för utförande av musik och hornblåsning, utan jämväl för expeditionstjänst och utförande av skrivgöromål m. m. samt ombord även för viss fartygstjänst. För vinnande av befordran till musikunderofficer kräves — i motsats till vad förhållandet är vid armén — godkänd examen i underofficersskolans ekonomiklass. Enligt nuvarande organisation finnes en musikkår å vardera örlogsstationen, varifrån erforderlig musikpersonal lämnas till sjöstyrkorna och fartygen. I allmänhet finnes musik å chefens för kustflottan flaggskepp samt å långresefartyg och kadettfartyg, vilka besöka främmande farvatten. Jämlikt nuvarande personalstater och i kommandoväg fastställd fördelning i yrkesgrenar utgöres flottans musikpersonal av: vid Karlskrona örlogsstation 9 underofficerare och flaggkorpraler (musikkonstaplar), 20 korpraler och meniga (hornblåsare) samt högst 10 musikelever; vid Stockholms örlogsstation 9 underofficerare och flaggkorpraler (musikkonstaplar), 15 korpraler och meniga (hornblåsare) samt högst 10 niusikelever.

108 Ovan angivet antal hornblåsare må enligt vederbörande kårchefs beprövande överskridas med högst 6 å Karlskrona örlogsstation och högstt 11 å Stockholms örlogsstation, därest inom resp. örlogsstations sjömanskår i övrigt finnes motsvarande antal vakanser. Denna möjlighet till utökning av nnusikpersonalen torde i allmänhet hava utnyttjats å båda stationerna. Å vardera stationen finnes en musikdirektör. Flottans musikdirektörer hänföras till civilmilitär personal, men åtnjuta avlöning enligt 2. lonegra'den i löneplan för officerare. Anställning av musikelever infördes vid flottan efter beslut av 1928 års riksdag. Det hade visat sig att rekrytering av musikpersonal genom omedelbar anställning av manskap medelst kontrakt medförde olägenheter i befordringshänseende samt i viss mån ställde sig oekonomisk, varför, då rekrytering av musikpersonal från skeppsgossekåren icke lämpligen borde förekomma, ifrågavarande rekrytering omlades efter samma principer sonn tilllämpades vid armén och kustartilleriet, nämligen genom antagande av anusikelever. Musikeleverna åtnjuta underhåll in natura i likhet med manskap ävensom kontant ersättning, beräknad efter 100 kronor för år. Anställning sker för en tid av lägst 2 år och högst 3 år, men musikelev, som visar sig olä.mplig, kan avskedas efter en prövotid av omkring 3 månader. Lämpliga musikelever erhålla, i mån av ledigblivna beställningar, anställning vid sjömanskåren såsom hornblåsare. Försvarskommissionen. Försvarskommissionen har funnit flottans musikorganisation alltjämt böra bibehållas. Kommissionen anser den vid flottan nu tillämpade musikorganisationen i stort sett lämplig samt förutsätter, att vid fördelningen av underofficers- och sjömanskårerna i yrkesgrenar behovet av musikkonstaplar och hornblåsare tillfredsställande tillgodoses. Det nuvarande antalet musikelever, 20, synes väl avvägt. Den kontanta ersättningen till musikelev — 100 kronor för år — torde lämpligen i likhet med vid armén böra höjas till 180 kronor iför år, d. v. s. 15 kronor för månad. Beträffande musikdirektörernas ställning synes viss ändring böra komma till stånd i överensstämmelse med vad som föreslagits för armén. Jämlikt gällande bestämmelser innehava flottans musikdirektörer löjtnants tjänsteklass samt åtnjuta lön i likhet med löjtnant. Under vissa förutsättningar beträffande tjänstgöring och duglighet kan musikdirektör tilldelas kaptens tjänsteklass. Enär en betydande anpart av ansvaret för huvudstadens militärmusik påvilar flottans musikkår, ställes särskilt stora krav i avseende å förtjänst och skicklighet på musikdirektören vid Stockholms örlogss;tation, varför det synes väl motiverat, att denne erhåller mot den ansvarsfulla befattningen svarande ställning och förmåner. Kommissionen anser sig i enlighet härmed böra föreslå, att musikdirektören vid Stockholms örlogsstatiom skall innehava kaptens tjänsteklass samt erhålla lön enligt 3. lönegraden i löneplanen för officerare.

109 10. FLOTTANS STAMPERSONAL. Officerskåren. Officerskårens sammansättning. J ä m l i k t nuvarande organisation består flottans officerskår å aktiv stat av: 5 flaggmän, 7 kommendörer, 17 kommendörkaptener av 1. graden, 1.8 kommendörkaptener av 2. graden, 111 kaptener, 100 löjtnanter samt 46 underlöjtnanter och fänrikar eller sammanlagt 304 officerare. H ä r t i l l kommer befattningen som chef för sjöförsvarets kommandoexpedition^ vilken chef i regel är kommendör och åtnjuter arvode från försvarsdepartementets stat. Sammanlagda antalet officerare utgör alltså 305. Försvarskommissionen. D e n av försvarskommissionen i det föregående till inrättande föreslagna befattningen som chef för marinen torde, då denne icke är en flottans utan en marinens myndighet, lämpligen böra uppföras å staten för ett för marinen gemensamt organ. Det ligger då närmast till hands att å en gemensam s i a t för chefen för marinen och marinstaben uppföra denne befattningshavare. Såsom tidigare anförts, föreslås arvodet till chefen för marinen, vilken förutsattes skola förordnas på viss tid, liksom för övriga försvarsgrensehefer till 21 000 kronor. P å flottans stat böra uppföras 4 flaggmänsbeställningar i lönegraden O. 8. Dessa befattningar äro avsedda för chefen för marinförvaltningen, chefen för kustflottan samt befälhavande amiralerna i Karlskrona och Stockholm. I d e t föregående har kommissionen framhållit, att chefen för marinstaben, med h ä n s y n till sin ansvarsfulla ställning, bör vara flaggman eller kommendör med l ö n i lönegraden O. 7. Såsom i annat sammanhang angivits förutsattes chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition skola uppföras såsom kommendör å staten för flottans officerskår med ett mindre tilläggsarvode å försvarsdepartementets stat. Som en av de nuvarande kommendörsbeställningarna förutsattes motsvara nyssn ä m n d a beställning som chef för marinstaben, föranleder kommandochefens överflyttande till officerskårens stat ingen ökning i det nuvarande antalet kommendörer. Underlöjtnantsgraden synes med hänsyn till tjänstens krav icke vara erforderlig, och då denna grads avskaffande även skulle medföra, att flaggunderofficer kunde erhålla tjänsteställning mellan tvenne officersgrader, fänrik och löjtnant, förordar kommissionen, att underlöjtnantsgraden icke vidare upptages bland officerskårens tjänstegrader. På grund av det sålunda anförda och med ledning av de för mobilise-

110 ringsbehovet gjorda personalberäkningarna har kommissionen funnit sig böra framlägga följande Förslag till stat för flottans officerskår.

Maggmän Chefen för marinstaben Kommendörer Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter Fänrikar

Antal

Lönetrrud

4 1 7 16 17 102 92 42

O. 8 O. 7 O. 6 O. 5 O. 4 O. 3 0.2 0.1

Officerskårens rekrytering. Enligt nu gällande bestämmelser rekryteras sjöofficerskåren dels av studenter, vilka efter genomgången utbildning som sjökadetter vinna anställning som officerare, dels av underbefäl (underofficerare), vilka efter avlagd underofficersexamen erhålla stipendium — vanligen under två års tid — för avläggande av begränsad studentexamen och sedan söka inträde i sjökrigsskolan för att såsom kadetter tillsammans med förutnämnda kategori vidareutbildas till officerare. Antalet sjökadetter, som får antagas, bestämmes årligen i kommandoväg och har under de senare åren varit omkring 20. Antalet stipendier för f. d. underbefäl — om 1 000 kronor för år — är begränsat till högst 10 varje år. Med 2 års stipendietid kunna sålunda högst 5 dylika stipendiater antagas årligen. Bekryteringen av studenter till sjökadetter har under de senare åren — såsom även berörts under »Sjökrigsskolan» — varit mindre tillfredsställande, i det att antalet sökande icke varit så stort, att önskvärd gallring kunnat ske. Detta torde få tillskrivas dels de särskilda fordringarna härvidlag ifråga om ämnesurvalet i studentexamen, dels att sjökadettutbildningen ställer sig relativt dyrbar med avseende på anskaffande av beklädnad m. m. samt för kadetter, som hava sina hem i landsorten, ordnandet av inkvartering i huvudstaden. Den andra rekryteringsmetoden torde få anses hava slagit fullständigt fel, i det endast ett försvinnande fåtal sådana kadetter hava antagits, och ingen ännu avlagt officersexamen. Försvarskommissionen. Beträffande rekryteringen av studenter till sjökrigsskolan samt utbildningens bedrivande därstädes anser sig kommissionen böra förorda en omläggning av principiell innebörd, syftande till att i samband med en effektiv prövning och gallring under den första anställningstiden för individen reducera de med kadettanställningen förenade kostnaderna. De möjligheter, som tidigare stått till buds att pröva de blivande sjökadetterna å ett seglande fartyg — örlogsbriggen Falken — antagas nämligen icke föreligga i den nu föreslagna organisationen, enär ifrågavarande fartyg av ekonomiska skäl förutsattes bliva utrangerat.

Ill Kommissionen anser, att nu nämnda önskemål bäst tillgodoses därigenom, att k a d e t t e r n a under den första delen av kadettutbildningen, intill dess att första klassen vid sjökrigsskolan påbörjas, likställas med värnpliktiga. Den som u n d e r denna tid får avgå som kadett har då icke fått vidkännas några extra utgifter för anskaffning av beklädnad m. m. F ö r enhetlighets vinnande synes det lämpligt, att motsvarande bestämmelser tillämpas för övriga kadetter, som utbildas tillsammans med sjökadetterna. Vad beträffar den andra kategorien — från sjömanskåren rekryterade — har n å g o n erfarenhet om på denna väg rekryterade officerares tjänstbarhet icke k u n n a t vinnas, men det är uppenbart, att deras i förhållande till övriga kadetter avsevärt högre ålder — officersexamen avlägges vid 28—29 års ålder — i och för sig måste innebära en allvarlig olägenhet. Det synes fördenskull önskvärt att åstadkomma en föryngring av denna kategori, och detta t o r d e bäst kunna ske genom att officersutbildningen påbörjas vid tidigare tidpunkt än efter genomgången underofficersskola, genom att bvgg a vidare antingen på korprals- eller skeppsgosseutbildningen. För • att åstadkomma den önskvärda ålderssänkningen synes det lämpligast att anknyta den fortsatta utbildningen till skeppsgosseutbildningen. Av flera skäl synes det emellertid icke lämpligt, att vidareutbildningen påbörjas direkt efter karlskrivningen, bland annat för att få tillfälle att under praktisk tjänstgöring i sjömanskåren bedöma den blivande aspirantens lämplighet. Tidpunkten för antagning till aspirant synes därför böra förläggas till hösten året efter karlskrivningen, vid vilken tidpunkt korpralskolan påbörjas för f. d. skeppsgossar. För att bibringa aspiranterna den erforderliga allmänbildningen äro två vägar möjliga, antingen stipendievägen med självstudier eller också genom anordnande av en särskild förberedande kurs till sjökrigsskolan. Systemet med stipendier, där eleven efter eget bedömande får ordna sina studier på bästa sätt, antingen vid privata undervisningsanstalter eller på annat vis, innebär en ytterligt svårframkomlig väg och torde vara den mest bidragande orsaken till, att den nuvarande rekryteringsmetoden från sjömanskåren slagit fel. De mest framträdande olägenheterna synas vara, dels att icke några lärokurser finnas, som äro lämpligt avpassade att föra fram från manskapsutbildningen till (begränsad) studentexamen, varför utbildningen ställer sig onödigt dyrbar, dels att eleverna, såsom förut framhållits, bliva allt för gamla. Med hänsyn härtill skulle stipendiesystemet även framgent säkerligen komma att innebära blott och bart en organisation på papperet. Syftemålet med den utbildning, varom här är fråga, anser kommissionen vara att bereda praktisk möjlighet för underbefäl av manskapet att — oberoende av förmögenhetsvillkor och social ställning — vinna anställning såsom officerare vid en levnadsålder, som icke nämnvärt avviker från genomsnittsåldern inom samma officerskurs. Skall detta syftemål vinnas, torde den enda möjliga utvägen vara att ordna en fast utbildningslinje i form av en förberedande kurs till sjökrigsskolan. E n sådan utbildningslinje har tidigare varit ifrågasatt men av olika an-

112 ledningar icke kommit att realiseras. Sålunda avgåvo de s. k. officerssakkunniga i ett betänkande den 30 april 1920 angående officersrekryteringen ett förslag om vidareutbildning av skeppsgossar, så att skeppsgosseskolan skulle påbyggas med tvåårig fortsättningsskola, avsedd att meddela erforderliga kunskaper för avläggande av realskoleexamen. Gången av utbildningen till officer skulle sålunda från ordinarie karlskrivningstiden bliva två års fortsättningsskola, antagning till sjökadett i en lägre avdelning av sjökrigsskolan och utbildning tre läsår i land och två mellanliggande somrar ombord, varefter sammanföring skulle ske med de kadetter, som rekryterats »studentvägen», och sjöofficersexamen avläggas efter genomgången högre avdelning i sjökrigsskolan, omfattande 2 landklasser och 3 sjökurser. Sammanlagda utbildningstiden skulle alltså uppgå till 7 år efter ordinarie skeppsgosseutbildningen, varigenom officersexamen borde kunna avläggas vid 24 eller 25 års ålder. Förslaget blev emellertid icke antaget; anledningen härtill torde huvudsakligen hava varit, att införandet av en lägre avdelning i sjökrigsskolan och en fortsättningsskola i skeppsgosseskolan skulle medföra alltför höga kostnader. Den av nämnda sakkunniga förordade 2-åriga fortsättningskursen i skeppsgosseskolan synes emellertid icke oundgängligen erforderlig. Detta sammanhänger med, att allmänbildningen vid påbörjandet av skeppsgosseutbildningen numera i genomsnitt torde vara väsentligt högre än vid tidpunkten för betänkandets avgivande år 1920. Kommissionen förutsätter jämväl, att kursplanerna i skeppsgosseskolan bliva så avpassade, att denna skola i högre grad än för närvarande blir en fortsättningsskola i anslutning till folkskolan. Såsom beträffande skeppsgosseinstitutionen angivits, förutsätter kommissionen, att årligen skulle antagas 165 skeppsgossar. För den utbildningslinje, kommissionen nu föreslår, torde tillsvidare böra uttagas högst 5 elever varje år. Den stora möjligheten till gallring synes sålunda borga för att det fåtal, som lyckas bliva uttaget för utbildning till officerare, kommer att utgöras av särskilt utvalt manskap. Med hänsyn härtill håller kommissionen före, att enligt den föreslagna rekryteringsmetoden goda utsikter synas förefinnas att tillföra sjöofficerskåren såväl skötsamma som praktiskt dugliga element. I betraktande av det stränga urvalet, torde den omständigheten, att dessa från sjömanskåren rekryterade officerare komma att sakna den allmänna grund för utbildningen, som studentexamen innebär, komma att sakna praktisk betydelse. Härvid bör jämväl uppmärksammas, att på grund av de små klasserna i den »förberedande» sjökrigsskolan ett rationellt bedrivande av utbildningen kommer att underlättas. Ehuru erfarenheter saknas om en utbildning sådan som den här föreslagna, anser kommissionen, att en dylik linje, därest den visar sig slå väl ut, skulle ur många synpunkter innebära så avsevärda fördelar, att kommissionen icke tvekar att föreslå densammas organiserande, i varje fall på försök. Utbildningen har kommissionen tänkt sig ordnad i stort sett enligt följande. Antagning till aspirant äger rum efter ingiven ansökan och ingående

113 prövning av f. d. skeppsgossar, som visat sig särskilt lämpade för vidareutbildning, till ett antal av högst 5 årligen. Antagningsåldern synes böra begränsas till högst 20 år. Dessa aspiranter genomgå därefter med värnpliktigs beklädnad och förmåner en förberedande sjökrigsskola, omfattande 3 läsår (6 terminer) i land och 2 kurser ombord. Därefter sker antagning till sjökadett, och utbildningen fortsätter med övriga studentvägen rekryterade sjökadetter fram till officersexamen. Värnpliktigs beklädnad bibehålles under den första kadettiden intill påbörjande av sjökrigsskolans första landklass, då kadettuniform anlägges i samband med befordran till flaggkorpral. Under hela tiden som aspirant och kadett intill första landklass avses gallring kunna äga rum, varvid den utgallrade antingen erhåller avsked eller efter därom gjord ansökan beviljas återinträde i sjömanskåren. Under landtjiänstgöringen inkaserneras och bespisas aspiranterna som manskap; ombord anpassas förläggningen efter tillgängligt utrymme. Vid antagning till kadett böra aspiranterna erhålla ekiperingsbidrag av 600 kronor. Beträffande kostnaderna må erinras om att enligt nuvarande marinordning 10 000 kronor årligen avses för stipendier till korpraler för förberedande studier till sjökrigsskolan. Med här föreslagen rekryteringsmetod skulle givetvis den för närvarande ordnade stipendievägen upphöra. Med hänsyn härtill torde merkostnaderna för den nya utbildningslinjen icke bliva av d e n storleksordning, att de böra få lägga hinder i vägen för en prövning av det nu framlagda förslaget.

Underofficerskåren. Enligt nuvarande organisation består flottans underofficerskår av: 17 förrådsförvaltare, 171 flaggunderofficerare och 340 underofficerare av 2. graden eller sammanlagt 528 underofficerare. Härtill kommer ett antal underofficerare av 3. graden, vilka kvarstå enligt före 1925 års försvarsreform gällande bestämmelser och undan för undan ersättas med flaggkorpraler. Flottans underofficerare äro fördelade på yrkesavdelningar och yrkesgrenar enligt av Kungl. Maj:t i reglemente för marinen meddelade bestämmelser. I motsats till officerspersonalen äro underofficerarna mera stadigvarande fördelade på örlogsstationerna och överflyttning mellan stationerna förekommer endast undantagsvis. Försvarsk ommissionen. För tillgodoseende av flottans behov av ammunition och målmateriel m. m. för i första hand fartygens och förbandens artilleriskjutningar samt riktarutbildningens bedrivande, vilka övningar i allmänhet äro förlagda till området utanför Stockholms södra skärgård, har sedan många år tillbaka en upplagsplats funnits anordnad vid Hårsfjärden söder om Dalarö. Denna 1282 35

g 8

114 anläggning har med artilleriutbildningens utveckling och de alltmera stegrade kraven på ändamålsenliga målanordningar vuxit till betydande omfång och under de senare åren erhållit mera permanent karaktär såsom Hårsfjärdens depå, vilkens verksamhet pågår året runt. Den till depån förlagda materielen, som är av betydande omfattning och värde, handhaves av en underofficer såsom uppbördsman. Denna befattning är förenad med så betydande arbetsuppgifter och ansvar och är av så krävande natur, att det synes kommissionen väl motiverat, att innehavaren av denna befattning gives förrådsförvaltares ställning, vilket jämväl torde vara befogat med hänsyn till att det här är fråga om handhavandet av omfattande materielförråd. Härigenom vinnes även den fördelen, att innehavaren av ifrågavarande tjänst, för vilkens rätta handhavande kräves långvarig erfarenhet, kan under längre tid — på grund av förrådsförvaltares högre pensionsålder — kvarstå i befattningen. Kommissionen har sålunda för flottans underofficerskår beräknat ytterligare en beställning som förrådsförvaltare, varför antalet sådana beställningar föreslås ökat från 17 till 18. Befordringsförhållandena inom flottans underofficerskår kunna i den nuvarande organisationen icke anses tillfredsställande, i det att befordran till underofficer av 2. graden i allmänhet icke vinnes förrän vid en levnadsålder av omkring 38—40 år och till flaggunderofficer vid inemot 50 års ålder. Av de utredningar, som legat till grund för den av 1935 års riksdag beslutade löneförbättringen till bland annat äldre underofficerare, framgår ock med tydlighet, att flottans underofficerare av 2. graden äro beträffande befordringsförhållandena i ett synnerligen ogynnsamt läge. Representanter för underofficersoch underbefälskårerna hava också inför kommissionen med stor skärpa framhållit nödvändigheten av att åtgärder vidtagas för att nedbringa levnadsåldern vid befordran till och inom under officer skar en. För att i möjligaste mån råda bot för dessa missförhållanden har kommissionen ansett, att en förskjutning bör äga rum beträffande antalet beställningar mellan de olika underofficers- samt flaggkorpralsgraderna. Möjligheterna att vidtaga dylika åtgärder äro emellertid starkt begränsade dels på grund av de härmed förknippade avsevärda kostnaderna, dels enär flaggkorpralsgraden icke torde kunna alltför mycket beskäras med hänsyn till denna personalkategoris tjänstgörings- m. fl. förhållanden, särskilt under tjänstgöring ombord å fartyg. Behövligheten av en sådan äldre underbefälskategori vid flottan för särskilt sjötjänstens ändamålsenliga bedrivande torde nämligen få anses tillfullo styrkt av många års erfarenhet. Vid övervägande i vad mån en förskjutning från lägre till högre grader kan ifrågakomma utan att kostnadsökningen bliver allt för stor, har kommissionen ansett sig böra räkna med 180 flaggunderofficerare i lönegraden Uo. 3 och 320 underofficerare av 2. graden. I det sistnämnda antalet ingår 1 underofficer uteslutande avsedd för tjänst vid flygvapnet. Proportionen mellan flagg underofficerare och underofficerare av 2. graden bliver härigenom

115 något förbättrad, samtidigt som personalindragningarna endast i ringa mån drabba underofficerskåren. Följjainde förslag till stat för flottans underofficerskår är uppgjort på grundval av diet av kommissionen beräknade behovet vid mobilisering samt med den förskjutning mellan de olika tjänstegraderna, som enligt ovan ansetts befogad. Förslag till stat för flottans underofflcerskår.

Förrådsförvaltare Plaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

Antal

Lönegrad

18 180 320

Uo.4 Uo. 3 Uo.2

Försvarskommissionen förutsätter, att den nuvarande fördelningen av underofficerarna mellan örlogsstationerna i stort sett bibehålles. Pensionsåldern för här berörda personal är 55 år, gällande såväl flaggunderofficerare som underofficerare av 2. graden (samt kvarstående underofficerare av 3. graden). Förslag om sänkning av pensionsåldern för underofficerare av 2. och 3. graden hava vid flera tillfällen framlagts av myndigheter och sakkunniga. Sålunda föreslogo de sakkunniga, som utarbetat förslaget till d e t av 1935 års riksdag antagna militära tjänstepensionsreglementet, en sänkning av nämnda pensionsålder till 50 år, härvid stödjande sig på uttalanden av bland andra chefen för marinstaben. I propositionen nr 192 till 1935 års riksdag angående militärt tjänstepensionsreglemente uttalade emellertid föredragande departementschefen, att han ansåge »någon ändring i pensionsåldern för underofficerare av 2. och 3. graden vid marinen icke böra för närvarande genomföras». Vid frågans behandling i riksdagen anförde bankoutskottet i utlåtande nr 47 härutinnan följande: Vad Kungl. Maj:t föreslagit ifråga om pensionsåldrar för försvarsväsendets ordinarie personal har icke givit utskottet anledning till erinran. Visserligen anser utskottet skäl kunna tala för att, på sätt militärpensionssakkunniga föreslagit, vidtaga sänkning av pensionsåldern för underofficerare av 2. och 3. graden vid marinen till 50 år. Såvitt utskottet har sig bekant torde nämligen den tjänstgöring, som dessa beställningshavare hava att fullgöra, i allmänhet icke vara av mindre ansträngande art än den som åvilar fanjunkare och sergeanter vid armén. Med hänsyn till de olägenheter för personalen, som en nedsättning av pensionsåldern för underofficerare av 2. och 3. graden vid marinen under rådande befordringsförhållanden skulle medföra, har utskottet emellertid funnit sig icke böra ifrågasätta avvikelse från vad Kungl. Maj:t i förevarande avseende föreslagit. Utskottet förutsätter dock att, därest vid genomförande av ny försvarsorganisation eller eljest förbättrade befordringsförhållanden inträda för här avsedd personal, frågan om lämplig pensionsålder för denna personal upptages till förnyat övervägande. Biksdagen lämnade vad utskottet sålunda anfört utan erinran. E h u r u den förskjutning av antalet beställningar mellan de olika tjänstegraderna, som kommissionen ovan föreslagit, kommer att medföra viss för-

116 bättring i nu rådande ogynnsamma befordringsläge för flottars underofficerspersonal, synes emellertid denna förbättring icke kunna bliva så påtaglig som bankoutskottet torde åsyftat i sitt nu återgivna uttalande. E h u r n de militära tjänstgöringsförhållandena ur många synpunkter toide motivera en sänkning av pensionsåldern för underofficerare av 2. och 3. graden, har kommissionen — med hänsyn till svårigheterna att därigenom kunna åvägabringa en mera betydande förbättring i befordringsförhåLandena — icke ansett sig för det närvarande böra föreslå någon ändring i nu gällande pensionsålder för flottans underofficerspersonal.

Sj ömanskåren. Flottans sjömanskår omfattar enligt nu gällande stat: 340 flaggkorpraler, 1 064 korpraler och högbåtsmän samt 1 835 meniga, varav 135 under allenast 5 månader av året. De sistnämnda 135 meniga avse f. d. skeppsgossar, vilka till ett beräknat antal av 135 tillföras sjömanskåren från och med maj månad årligen. Enligt vad förut framhållits kvarstår ännu ett antal underofficerare av 3. graden från föregående organisation, och utgör summan av nämnda underofficerare och flaggkorpraler 340. Jämlikt 1935 års statsverksproposition beräknas för budgetåret 1935/1936 antalet kvarstående underofficerare av 3. graden till 81 och antalet flaggkorpraler till 259. Försvarskommissionen. Såsom jämväl tidigare berörts, torde det få anses av erfarenheten styrkt, att flottan har behov av en högre underbefälsgrad, vars innehavare fullgöra tjänst å sådana befälsposter — särskilt ombord å fartyg — som icke anses kräva personal av underofficers av 2. graden eller högre tjänsteställning. Före år 1918 benämndes denna underbefälskategori underofficerskorpraler. Dessa ersattes år 1918 med underofficerare av 3. graden. Denna organisationsförändring befanns emellertid mindre ändamålsenlig, varför underofficerarna av 3. graden enligt 1925 års försvarsbeslut skola i män av befordran eller avgång ersättas med flaggkorpraler. För flaggkorpralerna finnas ombord å fartygen i allmänhet särskilda förläggningsutrymmen anordnade, varjämte de åtnjuta lägre sjöförmåner och mässa under andra ekonomiska förhållanden än underofficerarna. För att ernå drägligare befordringsförhållanden har det befunnits önskvärt att reducera antalet flaggkorpraler i förhållande till antalet underofficerare. Kommissionen har sålunda beräknat en minskning av antalet flaggkorpraler med 85, från 340 till 255, vilket innebär en viss förbättring av befordringslaget. Att verkställa ytterligare förskjutning av antalet beställningar från flaggkorpraler till underofficerare anser sig kommissionen, med hänsyn till vad ovan anförts, icke kunna förorda. Mobiliseringsbehovet av underofficerare och flaggkorpraler på aktiv stat är, enligt vad av personalberäkningarna framgår, väl knappt för att tillfreds-

117 ställande tillgodose fredstjänstens krav. Kommissionen har emellertid ansett sig kumna räkna med att denna brist kan nöjaktigt fyllas genom de underbefäl, som äro under utbildning till eller fullgöra tjänstgöring såsom flaggkorpraler i reserven. E n ä r erfarenheten givit vid handen, att mobiliseringsbehovet av korpraler mer än väl täcker fredsbehovet, varemot under fredstid brist i allmänhet förefinnes på yrkesutbildade meniga, har kommissionen räknat med en viss minskning av antalet korpraler på aktiv stat samt förutsatt, att mobiliseringsbehovet utfylles genom värnpliktiga av klass A. Antalet korpraler i sjömanskåren föreslås sålunda minskat från nuvarande 1064 till 950, varav 3 korpraler uteslutande avsedda för tjänstgöring vid flygvapnet (torpedhantverkare). I antalet för flottan avsedda korpraler förutsättas ingå 125 högbåtsmän mot nuvarande 150; minskningen i främsta rummet beroende på att högbåtsmän icke avses för polistjänst. Antalet meniga av sjömanskåren har kommissionen beräknat till 1 735, innebärande en minskning i jämförelse med nuvarande stat av 100. Av dessa 1 735 förutsättas 135 få disponeras endast under 9 månader årligen. De motsvara antalet varje år karlskrivna skeppsgossar av äldsta årskursen, vilka förutsättas tillföras sjömanskåren från och med februari i stället för vid början av anställningsåret, som för såväl karlskrivet som kontraktsan ställt manskap torde böra räknas från och med den 1 november. Av kommissionen har sålunda beräknats nedanstående stat för flottans sjöman skar.

Flaggkorpraler Korpraler Meniga u n d e r 12 månader 9

Antal

Lönegrad

255 950 1600 135

Mm. 3 Mm. 2

\ /

Mm. 1

Enligt nu gällande bestämmelser utgå vissa lönetillägg till flaggkorpraler och korpraler, vilka äro riktare vid svår, medelsvår, jagare- och luftvärnskanon. Dessa lönetilläggs syfte är att åstadkomma, att dylik personal längre tid kvarstår i tjänst, varigenom en indirekt besparing beräknas uppstå med avseende på den dyrbara riktarutbildningen. De iäaggkorpraler, vilka efter tjänstgöring som riktare uttagas till plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri, komma emellertid icke i åtnjutande av sådant tillägg under motivering, att de ej längre kvarstå som riktare. P å grund härav komma dessa flaggkorpraler i ett sämre läge än dem, som kvarstå som riktare, vilket har fått till följd att svårigheter uppstått vid rekrytering av plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri. Under de senaste åren har luftvärnsartilleriet i hög grad utvecklats och dess instrumentering fulländats. För att rätt leda och sköta denna inveckHäxav vapnet.

125 h ö g b å t s m ä n ; 3 korpraler uteslutande avsedda för tjänstgöring vid flyg-

118 lade och dyrbara materiel erfordras synnerligen väl kvalificerad och ratvald personal, som på intet vis får i fråga om skicklighet och förmåga vara riktarna underlägsen. Till signalutbildad personal utgå prispenningar som belöning för skicklighet i signalering vid under vissa månader av året företagna prov. H i t höra jämväl sådana signal-, torped- och ubåtmatroser, vilka uttagits till avståndsobservatörer. Utbildningen till avståndsobservatörer äger rum jämsides med den rena signalutbildningen, och härför åtgår mycken tid, som av de till avståndsobservatörer icke uttagna användes för förkovran i signalering, d. v. s. i den specialutbildning, där penningpris kan erhållas. Med hänsyn till avståndsmaterielens utveckling och nödvändigheten av att för dess betjänande avsedd personal genom fortlöpande träning bibehåller sin yrkesfärdighet, på vilken de ökade skottvidderna ställer allt större krav, måste denna personal använda avsevärd tid och arbete på denna träning. På den grund bliva deras möjligheter att medelst övning bibehålla sin signaleringsskicklighet och att erövra prispenningar avsevärt beskurna, varigenom svårigheter uppstått att fylla behovet av avståndsobservatörer. H ä r omnämnda svårigheter beträffande uttagningen till de viktiga specialgrenarna, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri samt avståndsobservatörer synas kunna jämföras med de svårigheter, som på sin tid förefunnos för rekryteringen av artillerimatroser, och vilka föranledde införandet av ovan nämnda riktartillägg. Enär det torde vara av utomordentlig vikt med hänsyn till den tekniska utvecklingen, att särskilt väl kvalificerad personal erhålles till ifrågavarande specialgrenar, synes det kommissionen nödvändigt att vidtaga härför erforderliga åtgärder. Kommissionen anser sig fördenskull böra föreslå, att plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatörer komma i åtnjutande av lönetillägg motsvarande den ökning i avlöning — genom riktartillägg eller prispenningar — som övrig motsvarande personal åtnjuter. Det ungefärliga antalet plutonbefälhavare och avståndsobservatörer, som under de närmaste åren beräknas bliva erforderliga, torde uppgå till 45 resp. 115. Med användande av i stort sett samma beräkningsgrunder som gälla för riktararvodena har kommissionen för nu avsett ändamål räknat med erforderligt belopp av 14 000 kronor. 11.

RESERVPERSONALEN.

Allmänna synpunkter. Förutom av vid mobilisering konstituerad befälspersonal samt värnpbktigt befäl utgöres reservpersonalen vid flottan av personal å reservstat och personal i reserven. Vid beräkningen av personalbehovet vid mobilisering bör stampersonal avses endast för poster, där dylik personal är oundgängligen erfordärlig. För befälsbehovets fyllande i övrigt är man hänvisad till anlitande sv reservpersonal. Enligt 1925 års flottorganisation, vilken jämväl vilade på an-

119 vändmiing av såväl stam- som reservpersonal, ansågs för de militära kårernas reservrpersonal icke blott en första utbildning erforderlig utan jämväl periodvis åtesrkommande repetitionsövningar för att hålla personalen vid erforderlig krigs dmglighet. Genom förordningen angående befäl i flottans reserv av den 235 september 1927 ävensom genom nådigt brev den 30 september 1926 angåemde antagning, utbildning och avlöning m. m. av reservunderofficersaspirainter vid flottan hava de i 1925 års försvarsproposition angivna riktlinjerma för ifrågavarande personals utbildning fastställts. Vad beträffar officersutbildningen har densamma i stort sett kunnat fullföljas enligt de uppdraigna riktlinjerna, och önskemålet att åstadkomma en ökad rekrytering från hiandelsflottans sjökaptener kan sägas hava uppnåtts. Bekryteringen av underofficerare (flaggkorpraler) i reserven genom antagning av reservunderojfficersaspiranter har däremot nästan fullständigt slagit fel, och endast den ounständigheten, att tillgång funnits på till övergångsstat överförda underofficerare, har möjliggjort, att fredsbehovet av underofficerare kunnat någorlumda tillgodoses. Enär denna tillgång snart är uttömd och svårigheterna alltmerr ökas att tillgodose behovet av underofficerare och flaggkorpraler såväl vidi mobilisering som för fredstjänstens behöriga skötande, torde en omläggnimg av rekryteringen av underofficerare i reserven få anses nödvändig.

Personial å reservstat. Bestervstaten vid flottan upprättades genom beslut av 1914 års riksdag, och näirmare föreskrifter för densamma återfinnas i kungl. förordningen angåendet reservstat för marinen den 3 december 1915 (SFS 523/1915) med däri vidtagma ändringar. Enliigt 1914 års riksdagsbeslut skulle antalet i reservstat för flottan avsedda beställningar utgöras av 2 kommendörkaptensbeställningar, därav 1 av försita graden och 1 av andra graden, 8 kaptens- eller löjtnantsbeställningar, därav 2 av högsta, 4 av mellersta och 2 av lägsta löneklass, samt 4 underofficerssbeställningar, därav 2 av högre och 2 av lägre löneklass. Vid tidpunkten för 1925 års omorganisation var ovannämnda kader icke fullt ujppsatt, i det att 2 kaptens- eller löjtnantsbeställningar samt 1 underofficerssbeställning återstodo att fylla. Till krigstjänstgöring inkallas flottans reservstatspersonal intill fyllda 55 år. Till fredstjänstgöring inkallas flottans reservstatspersonal enligt följande: regemeintsofficer 90 dagar under varje tvåårsperiod, kapten och löjtnant under 37 år 90 » » » treårsperiod, kapten och löjtnant 37—42 år 90 » » » tvåårsperiod| kapten och löjtnant från och med 43 år 60 » » » treårsperiod, underofficer under 42 år 90 » » » tvåårsperiod, underofficer från och med 42 år 60 » » » treårsperiod. Anfoalet för närvarande kvarstående å reservstat utgör 1 kommendörkapten av 2. graden och 3 kaptener, varav 2 skola avgå år 1938, 1 år 1939 och 1

120 år 1940. Genom beslut av 1925 års riksdag skall nämligen den år 1914 inrättade reservstaten efter hand indragas. Bedan 1919 års försvarsrevision uttalade sig för att reservstaten skulle i mån av beställningshavarnas avgång helt och hållet indragas. Som skäl härför åberopades, bland annat, att då pensionsåldern vore 55 år och en sänkning av denna ålder knappast läte sig göra, komme en stor del av denna personal att hava uppnått en levnadsålder, som gjorde den mindre lämpad för tjänst i de befattningar ombord, för vilka densamma vore avsedd. I 1925 års försvarsproposition förordade föredragande departementschefen, att reservstaten skulle indragas för flottans vidkommande. Detta förutsatte dock, att andra åtgärder genomfördes, som säkerställde flottans behov av officerare och underofficerare i reserven. De av departementschefen antydda åtgärderna för att tillgodose behovet av officerare och underofficerare i reserven omfattade omläggning av reservofficers- och reservunderofficersutbildningen ävensom en utökning av sagda personals ekonomiska förmåner i form av ekiperingshjälp och ökade pensionsförmåner. Härtill återkommer försvarskommissionen i det följande. De skäl, som sålunda tidigare anförts för indragning av flottans reservstat, finner kommissionen fortfarande fullt bärande. Vad landtjänstgöringen beträffar torde de befattningar, som vid mobilisering avses att enligt nuvarande organisation bestridas av stampersonal — vissa stabsbefattningar m. m. och viktigare poster å stationer och varv — fordra så högt kvalificerade innehavare, att ett användande här av reservstatspersonal icke kan anses försvarligt. Vad åter angår sjötjänstgöringen torde, med hänsyn till den nutida sjökrigsmaterielens snabba utveckling, det vara omöjligt för reservstatspersosonalen att utan årslånga inkallelseperioder kunna inhämta de färdigheter, som äro ofrånkomliga för att bestrida de krävande befattningarna ombord å kustflottans fartyg. Visserligen skulle den yngre personalen å reservstat kunna användas å lokalstyrkorna, men den äldre personalen synes bliva i det närmaste oanvändbar, varjämte organisationen torde komma att ställa sig onödigt dyrbar. Försvarskommissionen har sålunda funnit bestämda skäl tala emot ett återinförande av reservstatsinstitutionen för flottans vidkommande.

Personal i flottans reserv. Enligt den nuvarande organisationen utgöres officers- och underofficers(flaggkorprals-)personalen i flottans reserv av: officerare, underofficerare och flaggkorpraler, vilka med fyllnadspension eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat (pensionsavgångna), officerare, underofficerare och flaggkorpraler, vilka före uppnådd pensions-

121 ålder v u n n i t inträde i reserven efter avgång från beställning på aktiv stat eller reservstat (förtidsavgångna), officerare, underofficerare och flaggkorpraler, vilka erhållit sin första anställning i reserven såsom officerare eller flaggkorpraler (i reserven utnämnda). Till i reserven utnämnda officerare hänföras dels de, som genomgått för reservkadett föreskriven utbildning, dels de som omedelbart efter genomgången sjökrigsskola vunnit inträde i reserven. Till i reserven utnämnda underofficerare (flaggkorpraler) hänföras dels sådana, som genomgått för reservunderofficersaspirant föreskriven utbildning, dels korpraler, vilka efter genomgången fullständig underofficersutbildning vunnit inträde i reserven. Beträffande mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårernas reserver får kommissionen hänvisa till vad därom anföres under »För marinen gemensam personal». Officerare. Pensionsavgångna officerare äro skyldiga att vid inträffande krig eller större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra i land samt i befattningar de förut innehaft: flaggmän och kommendörer intill fyllda 70 levnadsår och övriga intill fyllda 65 år. Denna personal åtnjuter under tjänstgöring enahanda avlöning och övriga förmåner som innehavare av motsvarande beställning på aktiv stat, dock med avdrag av sammanlagda beloppet av de pensionsförmåner, densamma under tiden för tjänstgöringen är berättigad att uppbära. Den genom 1935 års riksdagsbeslut fastställda sänkningen av pensionsåldern för kaptener och lägre grader vid flottan kommer att verka såväl till utökning som till föryngring av ifrågavarande reservofficerspersonal. De fastställda bestämmelserna för förtidspensionering kunna jämväl förväntas komma att verka i samma riktning. De förtidsavgångna officerarna äro intill uppnådda 55 år skyldiga att tjänstgöra vid krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid sådan större rustning, som till utrönande av flottans krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Tjänstgöringsskyldigheten består under fredstid av en repetitionsövning under loppet av varje 4-årsperiod intill utgången av det kalenderår, varunder de uppnå 40 års ålder. De förtidsavgångna officerarna åtnjuta under tjänstgöring i fred lön enligt lägsta löneklassen inom den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör, dock att löneförhöjning kan erhållas efter viss fullgjord tjänstgöring enligt samma grunder för uppflyttning, som gälla för motsvarande personal på aktiv stat. I vilken utsträckning förtidsavgång av officerare kommer att ske är svårt att förutsäga, enär sådan avgång i hög grad växlar med konjunkturerna. Enligt 1925 års försvarsproposition beräknades 1 officer avgå årligen vid i genomsnitt 27 års ålder och därefter fullgöra 3 repetitionsövningar. Det årliga antalet officerare, som skola fullgöra repetitionsövning, bliver i så fall 3, en beräkningsgrund, som även framdeles synes kunna användas som ett antagligt medeltal.

122 För de officerare i reserven, vilka efter reservkadettutbildning vunnit anställning i reserven, gälla för närvarande följande bestämmelser. För att kunna antagas till reservkadett vid flottan fordras, bland annat, att hava avlagt sjökaptensexamen vid någon av rikets navigationsskolor och därutöver viss värnpliktsutbildning eller att hava varit stamanställd vid sjömanskårens däcksavdelning och vid avskedet innehaft lägst korprals grad eller ock att vara korpral (flaggkorpral) vid däcksavdelningen och efter avslutad underofficersutbildning med godkända vitsord hava genomgått föreskriven kompletteringskurs. Utbildningen äger rum efter två olika linjer, beroende på rekryteringskällan. V ä r n p l i k t i g a s j ö k a p t e n e r , som avses kunna användas såsom kommenderade officerare å andra linjens fartyg och såsom kommenderade officerare och fartygschefer å hjälpfartyg, utbildas till »skeppstjänst»; s t a m a n s t ä l l d a vid d ä c k s a v d e l n i n g e n , som jämväl avses att kunna användas såsom divisionsbefälhavare vid medelsvårt och svårt artilleri å vissa större fartyg, utbildas till »artilleritjänst». Den sammanlagda utbildningstiden för den förstnämnda kategorien utgör 22 månader, varav 12 månader som reservkadett och 10 månader som fänrik i reserven. Den andra kategorien beredes efter avlagd underofficersexamen tillfälle att genomgå sjökaptensklassen vid navigationsskola, varefter ledighet kan beviljas för tjänstgöring vid handelsflottan. Härefter följer militärutbildning enligt särskild plan. Den sammanlagda utbildningstiden för denna kategori utgör 16 månader, varav 10 månader som reservkadett och 6 månader som fänrik i reserven. Förutom ovannämnd tjänstgöring i samband med den första utbildningen är i reserven utnämnd officer skyldig att fullgöra två repetitionsövningar under 5:e och 10:e året efter konstituering till fänrik. Tjänstgöringsskyldigheten upphör vid 45 års ålder. Befordran äger rum efter 2 år till underlöjtnant och efter 8 år samt en fullgjord repetitionsövning till löjtnant och slutligen efter 18 år samt 2 fullgjorda repetitionsövningar jämte viss tid såsom befälhavare å handelsfartyg till kapten. Korpral (flaggkorpral), som beviljats tjänstledighet för genomgående av sjökaptensklass, åtnjuter samma avlöningsförmåner som vid kommendering i land. Beservkadett åtnjuter lön motsvarande flaggkorprals med 72 månaders tjänstetid jämte i tillämpliga delar för flaggkorpral fastställda förmåner. Vid antagning utfår reservkadett ekiperingshjälp uppgående till 600 kronor. I reserven utnämnd officer åtnjuter under fredstjänstgöring samma förmåner som förtidsavgången officer samt erhåller vid konstituering till fänrik ekiperingshjälp med 400 kronor. Efter uppnådda 55 levnadsår erhålla här nämnda officerare en årlig pension av 900 kronor eller ett mot pensionens efter 5 % kapitaliserade värde svarande belopp. Beservkadetter antagas årligen till det antal, som av Kungl. Maj:t bestämmes, i allmänhet till ett sammanlagt antal av högst 17 (12 till skeppstjänst och 5 till artilleritjänst).

123 Nuivarande utbildningsbestämmelser för reservkadetter hava vid det p r a k t i s k a tillämpandet medfört en del svårigheter i vad angår de till artilleritjänst Tuttagna, varjämte avsevärda olägenheter uppstått för utbildningen av de till skeppstjänst uttagna, då det på grund av under de senare åren företagna inskränkningar i fartygsrustningarna icke längre varit möjligt att hålla sådama fartyg rustade, som avsetts för ifrågavarande reservkadetters utbildning. Förslag till avhjälpande av dessa olägenheter har under år 1933 avgivits, till Kungl. Maj:t av chefen för marinstaben, vilket förslag överlämnats till fcirsvarskommissionen för att vara tillgängligt vid kommissionens arbete. Detta förslag innebär i stort sett en fullständig sammanslagning av de från handelsflottan och de från sjömanskåren rekryterade reservkadetterna med gemensam utbildning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller för die till skeppstjänst uttagna, dock att fänrikstjänstgöringen föreslås avkortad från 10 till 6 månader. Förslaget avser att underlätta utbildningens bedrivande även vid begränsade rustningar och att genom de besparingar, som skulle uppstå genom fänrikstjänstgöringens avkortning, kompensera den ökniag i kostnaden, som skulle föranledas av att korpral, som erhållit tjänstledighet för handelssjöfarts bedrivande, därunder finge bibehålla viss avlöning. Fänrikstjänstgöringens avkortning vinnes genom borttagande av utbildningen ombord under sommarmånaderna, något som naturligen i och för sig innebär en försämring i förhållande till den nuvarande utbildningen. Med hänsyn till att reservofficerarna enligt den föreslagna organisationen avses a t t såväl i fred som i krig användas i större omfattning än förut, och då tillgången på övergångsstat och reservstat tillhörande officerare med varje år minskas, synes det kommissionen vara av vikt att de ifrågavarande reservofficerarnas utbildning blir i alla avseenden fullt tillfredsställande. Kommissionen anser sig icke böra gå närmare in på utbildningsföreskrifterna utan anser sig endast böra i huvudsaklig anslutning till nyssberörda förslag av chefen för marinstaben framhålla följande synpunkter. Utbildningen för de båda rekryteringskategorierna, värnpliktiga sjökaptener samt stamanställt manskap, synes såvitt möjligt böra ordnas efter ensartade grunder och med lika lång utbildningstid. Officerstjänstgöringen bör fullgöras under samma tidsperioder för båda kategorierna, vilket synes vara ägnat att befrämja samhörighetskänslan. För att stimulera rekryteringen av stammanskap till reservofficersutbildningen synes en viss ekonomisk lättnad böra åvägabringas genom att korpral (flaggkorpral), som erhåller tjänstledighet för handelssjöfart, därunder får bibehålla innehavande löneförmåner med avdrag för vad vederbörande må kunna hava erhållit i hyra av arbetsgivaren. De officerare, vilka såsom sjökadetter genomgått sjökrigsskolan och vunnit inträde i reserven, d. v. s. de sjökadetter, som icke kunnat godkännas såsom stamofficerare men fått inträde i reserven, äro skyldiga att fullgöra officerstjänstgöring under 12 månader och därefter 2 repetitionsövningar under 5:e och 10:e åren efter konstituering till fänrik. I övrigt åtnjuta nämnda office-

124 rare samma förmåner och följa samma bestämmelser för befordran m. m. som gälla övriga i reserven utnämnda officerare. Beträffande denna kategori har kommissionen icke funnit anledning att föreslå någon ändring i förhållande till nu gällande bestämmelser. Vissa jämkningar i fordringarna för att vinna befordran till kapten i reserven kunna eventuellt även ifrågasättas för att möjliggöra dylik befordran i större utsträckning än som för närvarande kan ske. Med nu rådande befordringsförhållanden inom handelsflottan föreligga nämligen ofta svårigheter för reservlöjtnanterna att uppfylla det för befordran till kapten uppställda villkoret om viss tids tjänstgöring som befälhavare å handelsfartyg före uppnåendet av den ålder, 45 år, då tjänstgöringsskyldigheten i flottan upphör. Ny rekryteringskälla för i reserven utnämnda officerare. Såsom förut framhållits är behovet av hjälpfartyg, särskilt för minsvepnings- och ubåtsjakttjänst i lokalstyrkorna, mycket omfattande. Tillgången på stamofficerare medgiver icke deras användande på hjälpfartyg annat än i mycket begränsad utsträckning. Därvid måste behovet för hjälpkryssarna i första hand tillgodoses och för minsvepningsförbanden återstå endast ett litet fåtal. Officersbehovet i övrigt för dessa förband måste således fyllas med reservofficerare, men tillgången inom denna kategori är ej heller tillräcklig. Besättningarna på minsvepningsförbanden komma att utsättas för stora moraliska påfrestningar och särskilt i början av ett krig torde förluster av såväl fartyg som besättningar icke kunna undvikas. Det är därför av vikt med hänsyn till upprätthållandet av en god krigsmannaanda och krigstukt, att antalet officerare på förbanden icke är för knappt. Divisionschefen bör själv leda minsvepningsarbetet, varjämte ytterligare en officer som gruppchef bör tjänstgöra å divisionen så att vid förfall för divisionschefen en med tjänsten och besättningarna väl förtrogen officer ständigt finnes till hands att övertaga befälet. Då de förut angivna rekryteringskällorna för tillgodoseende av behovet av reservofficerare icke kunna beräknas vara tillräckliga att fylla även det nu angivna behovet av reservofficerare å minsvepningsförbanden, och kommissionen kommit till den uppfattningen, att ett mycket viktigt rekryteringsbehov här föreligger, har det synts kommissionen vara önskvärt att söka finna ytterligare en väg utöver de nu befintliga att tillföra flottan reservofficerare. Kommissionen har därvid utgått ifrån att den sålunda ifrågasatta nya kategorien reservofficerare skall avses endast för tjänstgöring å för minsvepning avsedda hjälpfartyg och båtar, och att fordringarna på dessa officerares nautiska kunskaper därför icke behöva ställas lika höga som för övriga officerare i reserven. Det synes för detta ändamål tillfyllest, att ifrågavarande kategori bibringas de teoretiska kunskaper i navigation, som motsvara skepparexamen av 1. klass, samt en praktisk utbildning, som gör dem skickade för här avsett befäl. För rekryteringen torde främst böra

125 räknas med sådana värnpliktiga studenter, som genom praktisk erfarenhet från s<egel- och motorbåtar eller eljest besitta god kännedom om de nautiska förhållandena inom våra kusttrakter. Utbildningen för denna kategori reservofficerare har kommissionen tänkt sig b ö r a ske i stort sett enligt följande plan. Efter vederbörlig ansökan bör dylik student antagas till reservofficersaspirant vid flottan, börja sin utbildning tillsammans med sjökadetterna och i likhet med dessa därunder betraktas som värnpliktig. Efter avslutandet av den under första utbildningen inlagda »långresan», få de, som befunnits lämpliga för fortsatt utbildning, fortsätta sin tjänstgöring vid minsvepningsförband. De som icke godkänts övergå i likhet med vad som föreslås skola gälla i fråga om sjökadetter till att bliva vanliga B-klassare. Utbildningen bör vara avpassad så att den bland annat för fram till skepparexamen i navigationskunskap. Utryckning beräknas äga rum omkring den 1 augusti året efter tjänstgöringens början, varvid flaggkorprals grad uppnås. Utbildningen avslutas med en fyra månaders kurs ombord och i land påföljande sommar, från mitten av maj till mitten av september, huvudsakligen anordnad som praktisk tjänstgöring vid förut nämnt minsvepningsförband. E n repetitionsövning bör därefter fullgöras tredje året efter antagningen, varefter utnämning till fänrik i reserven äger rum samtidigt med att samma årskurs sjökadetter bliva fänrikar. Därefter bör vederbörande vara skyldig att såsom officer fullgöra ett visst antal repetitionsövningar, förslagsvis 30 dagar vart tredje år intill uppnådda 42 års ålder. Bestämmelserna angående ekonomiska förmåner och befordran m. m. böra vara i huvudsak desamma som för övriga i reserven utnämnda officerare. Verkställda beräkningar giva vid handen att omkring 15 reservofficersaspiranter skulle behöva antagas varje år. Underofficerare och flaggkorpraler. Liksom officerspersonalen utgöras underofficerare och flaggkorpraler i reserven av 3 olika kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda, för vilka kategorier motsvarande bestämmelser gälla som för officerspersonalen. I 1925 års försvarsproposition beräknades, att i genomsnitt en underofficer årligen avgår i förtid och att medelåldern för inträde i reserven härvid är 30 år. Denna beräkningsgrund synes även kunna tjäna till ledning vid uppgörande av nu ifrågavarande kostnadsberäkningar. Beträffande i reserven utnämnda underofficerare och flaggkorpraler förutsattes enligt 1925 års beräkningar ett årligt antal av 15 reservunderofficersaspiranter för tillgodoseende av det enligt 1925 års marinordning starkt ökade behovet av personal av nu ifrågavarande kategori. Bekryteringsformen har emellertid, såsom förut framhållits, icke motsvarat de förväntningar man ställt på densamma, i det att sedan institutionens ikraftträdande endast ett fåtal reservunderofficersaspiranter utnämnts till flaggkorpraler i reserven. Det torde fördenskull vara nödvändigt att vidtaga

126 åtgärder för att rekryteringen av reservunderofficerare (flaggkorpraler) skall bliva tillfredsställande. De nuvarande bestämmelserna angående utbildningen till reservunderofficer innefatta i huvudsak följande. De korpraler, som önska genomgå utbildning såsom reservunderofficersaspiranter, antagas såsom sådana efter avslutad lägre klass i underofficersskolan. Efter ett års utbildning sker utnämning till flaggkorpral i reserven. Berättigade att söka anställning såsom reservunderofficersaspiranter äro korpraler inom samtliga yrkesgrenar. Efter fullgjorda repetitionsövningar (under femte och tionde åren) kan befordran ske till underofficer av 2. graden och efter ytterligare viss tjänstetid eller tjänst som styrman (maskinist) å handelsfartyg till flaggunderofficer. Dessutom kan den, som tjänstgjort som befälhavare å handelsfartyg, under vissa förutsättningar utnämnas till löjtnant i marinen. De ekonomiska förmånerna vid inkallelse i fredstid äro desamma för dessa kategorier som för förtidsavgångna och utgöras i stort sett av samma löneförmåner som åtnjutas i motsvarande tjänstegrad (i lägsta löneklassen) vid stammen, dock att i reserven utnämnd flaggkorpral samt reservunderofficersaspirant erhålla samma lön som flaggkorpral med 84 resp. 72 månaders tjänstetid. Vid utnämning till flaggkorpral i reserven erhåller i reserven utnämnd (men icke förtidsavgången) ekiperingshjälp med 600 kronor. Vid uppnådda 55 års ålder utgår pension med 672 kronor eller ock ett belopp, som. svarar mot pensionens kapitaliserade värde. Anledningen till att denna rekryteringsform i stort sett slagit fel torde vara att söka i den omständigheten, att den, som genomgått underofficersskolans lägre klass, i de flesta fall även önskar genomgå den högre, varigenom han antingen har framtidsmöjligheter inom den militära tjänsten eller ock kan för civilanställning utnyttja den likvärdighet med examen vid navigationsskola som torde komma att uppnås, nämligen vid däcksavdelningen med styrmansexamen och vid maskinavdelningen med övermaskinistexamen. Det synes fördenskull kommissionen önskvärt, att antagning till reservunderofficersaspirant kan ske före inträdet i underofficersskolan i samband med den gallring, som avses äga rum före inträdet i denna skola. För att underlätta möjligheterna att fullgöra repetitionsövningarna och samtidigt bättre än med det nuvarande systemet utnyttja denna reservpersonal för praktisk tjänst, kan den ena av repetitionsövningarna lämpligen framflyttas till tjänstgöring i samband med den första utbildningen, förslagsvis under sex månader. Utnämning till underofficer av andra graden torde lämpligen böra äga rum vid utgången av femte året efter det anställning som flaggkorpral i reserven vunnits, d. v. s. sedan den andra repetitionsövningen fullgjorts. Den förut använda beräkningsgrunden, att 15 reservunderofficersaspiranter böra årligen antagas, synes jämväl framdeles kunna godtagas med hänsyn till förefintligt personalbehov.

127 Till flaggkorpraler i reserven kunna jämväl befordras de korpraler av däcks- eller maskinavdelningen, som vunnit kompetens för befordran till flaggkoirpral på stat. Enär denna kategori genomgått fullständig underofficersutbildning, synes densamma vara av stort värde som rekryteringskälla för underofficersreserven. Då verkställda personalberäkningar givit vid handen., att behov av reservunderofficerspersonal föreligger icke blott inom däcks- och maskin avdelningarna (styrmän och maskinister) utan även inom ekonomi- och hantverksavdelningarna (sjukvårds- och förrådskonstaplar samt rustmästare och torpedmästare), torde möjlighet böra öppnas för kompetenta korpraler även inom dessa avdelningar att övergå till reserven såsom flaggkorpraler, dock med undantag av hornblåsare och timmermän, för vilka yrkesgrenar behov av sådan reservpersonal icke kan sägas föreligga. F ö r .att på bästa och lämpligaste sätt möjliggöra utnyttjandet av nu nämnd personalkategori för praktisk tjänstgöring i fredstid, torde tjänstgöringsskyldigheten efter utnämningen till flaggkorpral i reserven böra fullgöras under 12 månader i en följd. Denna sammanhängande praktiska tjänstgöring synes kunna uppväga de nuvarande tvenne repetitionsövningarna och bör taga sin början vid lämplig tidpunkt i förhållande till utbildningsårets uppdelning. Utnämning till underofficer av andra graden synes för denna kategori lämpligen kunna äga rum vid utgången av femte året efter det anställning som flaggkorpral i reserven vunnits. Därest nu antydda åtgärder icke skulle lända till önskat resultat, lärer icke återstå annan möjlighet än den som angavs i 1924 års försvarsproposition, nämligen att verkställa en förskjutning av antalet underofficerare från reservpersonal till stampersonal. Härvid bör dock beaktas tillgången på värnpliktiga sjökaptener och styrmän, som icke utbildas till reservofficerare. Dessa kunna i krig utnyttjas som konstituerade reservunderofficerare (flaggkorpraler) å hjälpfartygen och särskilt vid minsvepningsförbanden. 12.

DE VÄRNPLIKTIGA OCH DERAS REDOVISNING.

Allmänna synpunkter. Nu gällande marinordning föreskriver för huvuddelen av flottans värnpliktiga en utbildningstid av 200 dagar samt för studenter och likställda en utbildningstid av 260 dagar. Såsom redan tidigare omförmälts, förutsattes i det nu föreliggande förslaget till marinorganisation, att flottans manskap skall sammansättas av stampersonal och värnpliktiga enligt i huvudsak samma grunder, som för närvarande gälla. Härjämte synes böra erinras därom, att värnpliktstjänstgöringen vid flottan icke erfordras enbart för den enskilda individens utbildning, utan även för att kunna upprätthålla en nödvändig krigsberedskap. Huvuddelen av de värnpliktiga avses sålunda för sjökommendering och ombord å fartygen ingå de värnpliktiga vid sidan av stampersonalen på sina bestämda platser i besättningen. Den värnpliktige bestrider sålunda en viss

128 befattning, som inrymmer en mångfald olika tjänstgöringsförhållanden!, och den individuella utbildningen övergår ganska snart till utbildning för befattningens upprätthållande, d. v. s. den värnpliktiges utbildning uppgår i och sammansmälter med hela fartygsbesättningens sjömans- och stridsutbildning. Vid flottan måste därför årskontingenten värnpliktiga beräknas efter bemanningsbehovet för en med hänsyn till krigsberedskap och övningar ständigt rustad sjöstyrka av given storlek samt för fredstjänstens behöriga ombesörjande å örlogsstationer och örlogsvarv. Dock bör naturligen endast det oundgängligen nödvändiga behovet läggas till grund för beräkningarna.

Värnpliktiga i allmänhet. De värnpliktiga uttagas enligt nu gällande bestämmelser till linjetjänst eller ersättningsreserv. Till linjetjänst uttagas de vapenföra värnpliktiga, som avlagt särskilda examina, vissa å sjömanshus inskrivna samt övriga värnpliktiga till det antal, som erfordras för att årskontingenten skall uppgå till i värnpliktslagen stadgat antal för marinen, nämligen 3,400. Övriga vapenföra värnpliktiga uttagas till ersättningsreserven. Enligt 1925 års värnpliktslag tilldelas marinen: a) å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart, allt i den mån här avsedda värnpliktiga ej enligt av Konungen meddelade bestämmelser skola tilldelas flygvapnet, b) andra värnpliktiga till det antal Konungen bestämmer. Av flottans värnpliktiga uttagas och tilldelas större delen av de å sjömanshus inskrivna allmän tjänst, och lämpliga värnpliktiga från rullföringsområdena sjötjänst eller stationstjänst. Medan de allmän tjänst tilldelade värnpliktiga tillhöra de under marinens myndigheter lydande sjörullföringsområdena, redovisas de sjö- och stationstjänst tilldelade värnpliktiga inom arméns rullföringsområden. De till allmän tjänst inskrivna värnpliktiga utgöra den ur bemanningssynpunkt värdefullaste kategorien. Dessa värnpliktiga tillhöra handelsmarinens sjöfolk och avses i första hand ingå i kustflottans fartygsbesättningar. Till sjötjänst inskrivas vissa värnpliktiga från kustbefolkningen. De avses i allmänhet för bemanning av smärre fartyg, sjömätningsfartyg m. m., för tjänstgöring i land samt för att ombord å kustflottans fartyg komplettera besättningarna i den mån kategorien allmän tjänst icke räcker till. Till stationstjänst inskrivna avses för tjänstgöring å örlogsstationer och örlogsvarv m. m. Enligt 1925 års försvarsbeslut avsågos icke några värnpliktiga ur ersättningsreserven till tjänstgöring vid flottan. På förslag av Kungl. Maj:t medgav emellertid 1928 års riksdag, att en kontingent dylika värnpliktiga finge avses för tjänstgöring vid flottan, huvudsakligen vid örlogsvarven. Av marinens 3 400 värnpliktiga tilldelas för närvarande flottan 2 600 och kustartilleriet 800 man.

129 Antalet i linjetjänst inskrivna, flottan i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga har tidigare beräknats till omkring 1 650 man årligen men har under de senare åren minskats och under åren 1930—1934 uppgått till i medeltal omkring 1 350 man. Det erforderliga antalet värnpliktiga från rullföringsområdenia har med anledning härav måst gradvis ökas och hava sålunda till sjötjänst inskrivits omkring 1 170 man och till stationstjänst omkring 230 man, av vilka 150 för varven lämpliga yrkesarbetare uttagits ur ersättningsreserven och övriga 80 man — skrivbiträden, bagare, skomakare, skräddare, fotografer m. m. — från linjetjänsten. Härutöver hava av härens ersättningsreserv i medeltal 400 man årligen fördelats till flottan för tjänstgöringvid örlogsvarven och å statens isbrytarfartyg m. m. Försvarskommissionen. Ut tagningen av flottans värnpliktiga synes kommissionen alltjämt böra ske enligt samma grunder som finnas angivna i 1925 års värnpliktslag, bland annat innebärande, att Konungen med hänsyn till antalet å sjömanshus inskrivna värnpliktiga för varje år bestämmer det antal övriga värnpliktiga, som skall tilldelas flottan. E n ä r systemet med användande av värnpliktiga ur ersättningsreserven för vissa arbeten å örlogsvarven lärer slagit väl ut och jämväl torde vara för varvsdriften ekonomiskt fördelaktigt, synas dylika värnpliktiga alltjämt böra inkallas för tjänstgöring å örlogsvarven. Enligt de beräkningar, som blivit verkställda beträffande behovet av värnpliktiga för här föreslagen organisation av flottan, skulle för värnpliktiga i linjetjänst — med undantag av studenter och likställda — erfordras i stort sett samma antal tjänstgöringsdagar som för nuvarande marinordning, nämligen 424 700 dagar, motsvarande en kontingent av sammanlagt 2 600 man, d. v. s. det antal, som finnes fastställt i gällande värnpliktslag. Dessa 2 600 man förutsättas uppdelade ungefär sålunda: från sjörullföringsområdena i allmän tjänst inskrivna 1 350 man, från rullföringsområdena i sjötjänst inskrivna 1 170 man samt i stationstjänst inskrivna 80 man. Vad ersättningsreserven beträffar beräknas i nuvarande organisation 68 200 tjänstgöringsdagar vara erforderliga, motsvarande — med 140 dagars tjänstgöringstid — en kontingent av 550 man, av vilka 500 äro avsedda för tjänstgöring huvudsakligen å örlogsvarven och 50 avses för tjänstgöring å statens isbrytarfartyg. Jämväl för det fall att tjänstgöringstiden för ersättningsreservens värnpliktiga — såsom kommissionen i det följande föreslår — utsträckes till 180 dagar, synes ovan angivna antal tjänstgöringsdagar — 68 200 — lämpligen böra bibehållas, ehuru kontingentens storlek då något nedgår. Härvid bör emellertid erinras om — såsom tidigare framhållits — att en till 180 dagar utsträckt tjänstgöringstid torde kunna medgiva inkallelse av huvuddelen av ifrågavarande värnpliktiga i endast tvenne omgångar i stället för såsom för närvarande tre. E t t antal av 68 200 tjänstgöringsdagar motsvarar — med en tjänstgöringstid av 180 dagar — en kontingent av 404 man, av vilka 150 böra för säkerställandet av mobiliseringsbehovet å örlogs1282 35

B 9

130 varven, såsom för närvarande, tilldelas marinen i stationstjänst och de övriga 254, varav 50 man avses för isbrytartjänst och 204 för varvstjänst, tilldelas hären. Beträffande flottans värnpliktiga ur ersättningsreserven vill kommissionen i detta sammanhang erinra om att 1934 års riksdag, med anledning av i ärendet väckt motion, nedsatte antalet tjänstgöringsdagar for ersättningsreservister i varvstjänst från 62 000 till 40 000, motsvarande en kontingent av omkring 300 man. Skälet till denna nedsättning var att civila arbetare därigenom skulle, för motverkande av arbetslösheten, kunna beredas anställning å örlogsvarven. Biksdagen anförde i samband härmed, att frågan angående utbyte av ersättningsreservens värnpliktiga mot civil arbetskraft vore ett spörsmål av sådan räckvidd och betydelse, att riksdagen icke ville fatta principiell ståndpunkt till densamma. Minskningen av antalet tjänstgöringsdagar för till tjänstgöring vid örlogsvarven uttagna värnpliktiga ur ersättningsreserven vore sålunda att betrakta endast såsom en tillfällig och av rådande arbetslöshet betingad åtgärd. Detta utbyte av arbetskraft medförde emellertid en viss ökning av varvens arbetskostnader, varför riksdagen som kompensation härför höjde anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. med 120 000 kronor. Motsvarande beslut beträffande örlogsvarvens arbetskraft samt underhållsanslaget hava fattats av 1935 års riksdag. Försvarskommissionen har funnit, att det varvsarbete det här är fråga om, huvudsakligen avser handräckningstjänst o. dyl., för vilka ändamål ersättningsreserven torde särskilt väl lämpa sig dels av ekonomiska skäl och dels på grund av denna arbetskrafts unga ålder. Därest densamma skall ersättas med civil arbetskraft, måste särskilda åtgärder vidtagas för att tillföra örlogsvarven unga arbetare, vilket emellertid i längden icke låter sig förena med den relativt fasta anställning, som örlogsvarvens arbetare hittills ansetts innehava. Om nämligen rekryteringen av arbetarstammen såsom nu är fallet fortgår kontinuerligt, kommer medelåldern för de civila arbetare, som skulle övertaga ersättningsreservens uppgifter, att med tiden bliva relativt hög och deras yrkesskicklighet att bliva större än som i allmänhet erfordras på dessa platser. Genom ökad anställningstid och härunder vunnen erfarenhet och skicklighet komme dessa varvsarbetare snart upp i högre avlöning, varigenom för den mångfald av enklare arbeten, för vilka ifrågavarande värnpliktiga avses, en alltför dyrbar arbetskraft skulle komma att användas. Kommissionen anser sålunda, att utbyte av ersättningsreservens värnpliktiga samt däremot svarande höjning av underhållsanslaget böra betraktas såsom åtgärder av tillfällig natur, vilka böra bedömas från år till år, samt att en återgång till systemet med uteslutande ersättningsreservister för ifrågavarande handräckningsarbeten m. m. bör ske så snart detta kan anses lämpligt med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden. Enligt 1925 års värnpliktslag utgör utbildningstiden vid flottan — frånsett studenter och likställda —

131 för till linjetjänst uttagna 200 dagar, för till ersättningsreserven uttagna 140 dagar. F<ör att året runt hava erforderligt antal värnpliktiga inkallade till tjänstgöring är det följaktligen nödvändigt att för de till linjetjänst uttagna verkställa två och för ersättningsreserven tre inkallelser om året. Em utsträckning av tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga — främst avseende dem till allmän tjänst uttagna — till omkring ett år skulle obestridligen medföra avsevärda fördelar i många avseenden, såsom beträffande krigs;beredskap, utbildning och övningar, ekonomi m. m. samt betydande minskning av det erforderliga antalet värnpliktiga, då ju endast en årlig inkallelse skulle behövas. Såsom under »Flottans bemanning» angives, har kommissionen emellertid ansett sig icke böra räkna med någon förändring av tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga — med undantag för ersättningsreserven — utan förutsätter, att denna tid bibehålies oförändrad till 200 dagar. Tjänstgöringen bör — såsom för närvarande — fullgöras i en följd och taga sin början under första eller andra året. Där så till följd av särskilda omständigheter prövas nödigt, synes tjänstgöringstiden böra kunna uppdelas i tvenne perioder. F ö r värnpliktiga ur ersättningsreserven förutsätter kommissionen — såsom vid Övriga försvarsgrenar — en tjänstgöringstid av 180 dagar, med inkallelse i två eller tre omgångar. Förläggningen av tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga är i nuvarande organisation ordnad i stort sett enligt nedanstående diagram. Allmän

gen !

gen

!

I

»Vi i

!

!

tjänst. 1

;

i

i

|

i

!

!

| 200 dagar

}200 dagar

Vi l

!

,

/8

Sjötjänst och stationstjänst. 6

1. omgången 24

2. omgången I

I

J

I

/l0

Z

A I

I

I

I

!

i

i

i

I

l

A

*Vl0 l :

|

|

200 dagar

200 dagar

Härutöver inkallas en mindre kontingent av till sjötjänst uttagna under tiden omkring den 15 mars—den 2 oktober för att möta det ökade kravet på värnpliktiga i samband med vissa sommarrustningar.

132 Ersättningsreserven. För tjänstgöring å örlogsvarven. 1C

B/7

1. omgången

\_

/l2

L

I 140 dagar

Vi

2. omgången i

i

I

!

!

!

!

i

!

'•

!

'

i | 140 dagar

i

i '" i

i

;

i

i

L l l U

i

V» I

3. omgången För tjänstgöring

ä

1 I

140 dagar

statsisbrytarna. 6

1. omgången

/io

I

140 dagar Vi

2. omgången I

I

!

' *' '

'

'

'

'

!

!

!

!

L

'

140da

Sai'

Denna förläggning av tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga synes i stort sett lämplig och försvarskommissionen saknar anledning att i berörda avseende — där det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga förändringar — göra annat uttalande än som betingas av den av kommissionen ovan föreslagna utsträckningen av tjänstgöringstiden för ersättningsreservens värnpliktiga från 140 till 180 dagar. Genom sålunda ifrågasatt förlängning av tiden kunna inkallelserna för huvuddelen av ersättningsreservens värnpliktiga — därest så skulle befinnas lämpligt — begränsas till två omgångar, i vilket fall den nödvändiga luckan mellan de olika inkallelseperioderna synes böra förläggas till slutet av december och början av januari. Över jul- och nyårshelgerna, då tjänstledighet och permission i större utsträckning plägar medgivas, torde nämligen antalet värnpliktiga för arbete å örlogsvarven kunna utan större olägenheter reduceras. För tjänstgöring å statsisbrytarna torde med hänsyn till erforderlig beredskap de värnpliktiga alltjämt böra inkallas i tvenne omgångar. I anslutning till vad sålunda framhållits, synes ersättningsreservens inkallelseperioder vid flottan böra förläggas ungefärligen enligt nedanstående diagram och alternativ. Inkallelse i tre

omgångar.

26'

1. omgången

22/12

|

|

|

I

!

1¶I 180 dagar

!

!

!

!

L

'

!

' j ll80 dagar

I

I

I

1 I

I J

1 I

I

I

I

I 180 dagar

V ii

2. omgången I

I

I

I

!

I

I

1 I

! !

o * i 3. omgången I

i L

i

i '

l '

I '

so/4

I '

!

133 I n k a l l e l s e i två 26

1. omgången ; 10

/e

l

I

i

I

[_

I

i

I

1 I

I

/l

2. omgången I

omgångar. I

!

I

I

I 180 d a g a r

I

i

I

I

i

1 180 dagar

I

1 I ]

/7

För t j ä n s t g ö r i n g

å statsisbrytarna.

i

i

1. o m g å n g e n I

I

1 I

/i2

I

I

1 I

/io

«/

>180 d a g a r

"11

2. o m g å n g e n i

,7

'

i

I

!

I

i

1 I

I

I

!

I

180 d a g a r

Sjökaptener och likställda samt studenter och likställda. Enligt nu gällande bestämmelser skola värnpliktiga, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av 3. klass, ävensom flottan tilldelade värnpliktiga, som avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat det kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, uttagas för utbildning i befäls- eller specialtjänst. Utbildningstiden för dessa kategorier är bestämd till 260 dagar. Gruppen sjökaptener och likställda, omfattande värnpliktiga sjökaptener och styrmän samt maskinister av 1. och 2. klass, fullgör tjänstgöringen i en följd. Inkallelsetiden lämpas efter tidpunkten för kurser och examina. Det årliga antalet av denna grupp är enligt nuvarande organisation omkring 30. Gruppen studenter och likställda, omfattande värnpliktiga ingenjörer och kemister, intendenter, läkare, tandläkare, expeditionsbiträden, eldledningsmän och gasskyddstekniker, fullgör tjänstgöringen i en följd eller i tvenne omgångar, beroende av — liksom tiden för inkallelserna — fullföljandet av studiekurser, tidpunkt för examina m. m. Det årliga antalet inom denna grupp är enligt nuvarande organisation omkring 55. Beträffande värnpliktsförhållandena för här ifrågavarande kategorier förutsätter kommissionen icke annan ändring än som betingas av i annat sammanhang föreslagen omläggning av sjökadettutbildningen samt införandet av kategorien reservofficersaspiranter. F ö r att möta behovet av rekrytering till sjökrigsskolan och ifrågavarande reservofficersutbildning torde sålunda de värnpliktiga studenter, som önska utbildning till officer eller reservofficer vid flottan, böra — förslagsvis till ett antal av högst 50 årligen — medgivas att fullgöra sin värnplikt vid flottan.

134 Landstormens användning m. in. Jämlikt bestämmelse i nu gällande värnpliktslag, § 37, får landstormen ej föras utom eget eller närmast tillgränsande inskrivningsområden; dock må till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit utbildning vid marinen, även utom sagda områden användas för kustförsvaret. Dylika värnpliktiga, som utbildats vid marinen, få således ej avses för tjänstgöring å i flottan ingående fartyg. Av verkställda undersökningar beträffande bemanning i krig av för marinen uttagna hjälpfartyg och härmed sammanhängande spörsmål har framgått, att betydande svårigheter föreligga att med tillgänglig personal, även om den till fullo utnyttjas och på lämpligaste sätt fördelas, kunna på ett tillfredsställande sätt fylla det nödvändiga behovet. Nu gällande föreskrifter äro nämligen icke ägnade att säkerställa en god och redig mobilisering av hjälpfartygens bemanning. Behovet av bemanningens säkerställande å hjälpfartygen med lämpligaste till buds stående sjöfolk av såväl befäl som manskaps ställning, synes lättast och bäst kunna tillgodoses, om hjälpfartygens besättningar i största möjliga utsträckning få vid mobilisering kvarbliva å sina fartyg, antingen som värnpliktiga (landstorm och beväring) eller som förhyrda (anställda), vad beträffar de förra oavsett om de äro tilldelade hären, marinen eller flygvapnet. Härigenom skulle undvikas av besättningsbyten vållade olägenheter, och dessutom skulle vinnas den betydelsefulla fördelen, att hjälpfartygen bemannades av med fartygstjänsten och dess detaljer redan vant och fullt förtroget folk. De enda oundgängliga rubbningarna i bemanningen skulle betingas av de överårigas — som ej låta förhyra sig — avgång samt tillkomsten av för den militära tjänstens behov nödigt antal yrkesmän. Enligt gällande värnpliktslag kan, som sagt, landstormen icke alls och beväringen i andra uppbådet, på grund av bestämmelsen i § 28 mom. 2 värnpliktslagen, först i ett kanske alltför sent stadium göras tillgängliga för sådan fartygstjänst. För avhjälpande av denna olägenhet synas ändringar böra vidtagas i värnpliktslagen i syfte att medgiva ökad dispositionsrätt över den kategori värnpliktiga, som ingår uti besättningar å för krigsbruk enligt fartygsuttagningslagen uttagna fartyg. Detta syfte vinnes emellertid till sin huvudsakliga del genom att dels på sätt i kapitlet angående arméns utbildning närmare utvecklas bestämmelsen i § 37 värnpliktslagen helt utgår och dels såsom jämväl för arméns vidkommande föreslås beväringens uppbådsindelning upphäves. Vidare synes i samma syfte böra till bestämmelsen i nuvarande § 36 värnpliktslagen fogas ett stadgande av innehåll, att de landstormen tillhörande värnpliktiga, som tjänstgöra ombord å för krigsbruk uttagna fartyg, må av Konungen inkallas till tjänstgöring i samma ordning som föreskrives för inkallande av beväringen. Principen att å för militärt bruk uttagna hjälpfartyg vid mobilisering binda hela den värnpliktiga delen av besättningen vid sitt fartyg synes

135 kommissionen böra tillämpas å samtliga för krigsbruk uttagna fartyg, oavsett om de avses för bruk vid marinen, hären eller flygvapnet, varav också följer, att de delar av besättningarna, som äro värnpliktiga, skola kvarstå å fartygen, oberoende av tilldelning till truppslag vid hären, tjänst vid marinen eller flygvapnet. Angående de erforderliga ändringarna i värnpliktslagen hänvisas till den närmare utvecklingen därav i avdelningen angående »Värnplikten». Den föreslagna anordningen torde vidare böra medföra ett tillägg till 9 § fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 av innehåll, att ägare av fartyg skall vara skyldig att beträffande därå inmönstrad eller anställd personal på anmodan lämna uppgifter till vederbörande militärmyndighet.

De värnpliktigas inskrivning och redovisning. Såväl inskrivning som redovisning av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga sker i regel genom marinens egen försorg. Inskrivningen, som försiggår å sjömanshusen, verkställes av inskrivningsnämnden och redovisningen av sjörullföringsbefälhavarna. Endast i fråga om vissa mindre sjömanshus verkställes inskrivningen av arméns inskrivningsnämnder. Sådana värnpliktiga, som tillhöra arméns rullföringsområden, inskrivas och redovisas genom arméns försorg. Antalet sjörullföringsområden var före 1925 års försvarsbeslut sex, nämligen Härnösands, Stockholms, Karlskrona, Malmö, Göteborgs och Strömstads sjörullföringsområden. Med införandet av 1925 års försvarsordning nedbringades antalet sjörullföringsområden till fyra genom indragning av Karlskrona och Strömstads sjörullföringsområden. Sjörullföringsbefälhavarna lyda under stationsbefälhavare vid örlogsstation. Härvid hänföras Härnösands och Stockholms områden till Stockholms örlogsstation samt Malmö och Göteborgs områden till Karlskrona örlogsstation. Sjörullföringsbefälhavarna och deras biträden äro i regel pensionerade officerare och underofficerare samt åtnjuta arvoden enligt stat, vilken under budgetåret 1934/1935 slutar på en summa av 22 950 kronor. Härtill komma kostnader för hyra, eldning, belysning, skrivmaterialier m. m. vid sjörullföringsexpeditionerna till ett sammanlagt belopp av 7 850 kronor för nämnda budgetår. Antalet biträden äro för närvarande sex, fördelade med i Härnösand ett, i Stockholm ett, i Malmö två och i Göteborg två. Försvarskommissionen. Utredningar hava tidigare verkställts beträffande möjligheterna dels att i samband med centralisering av sjömanshusen överflytta sjörullföringsbefälhavarnas åligganden å sjömanshusen, dels att sammanslå de olika försvarsgrenarnas inskrivningsväsen samt indraga sjörullföringsbefälhavarna. De

136 undersökningar, som härutinnan ägt rum, hava emellertid givit vid handen, att sålunda ifrågasatta omläggningar icke borde komma till utförande, dels emedan härmed föga skulle vara att vinna i fråga om besparingar, dels med hänsyn till att en dylik omorganisation skulle medföra betydande olägenheter, särskilt med hänsyn till det intima samarbete rörande bland annat de värnpliktigas inkallande till såväl freds- som krigstjänstgöring, som måste äga rum mellan sjörullföringsbefälhavarna och de sjömilitära myndigheterna, för vilket ändamål dessa befälhavare måste vara direkt underställda de högre militära myndigheterna å örlogsstationerna. Försvarskommissionen anser icke heller anledning föreligga att föreslå några principiella omläggningar av sättet för inskrivning och redovisningav flottans värnpliktiga. Kommissionen har emellertid funnit, att icke oväsentliga fördelar skulle stå att vinna genom att sjörullföringssystemet organiserades i anslutning till marindistriktsorganisationen. Härigenom beredes möjlighet för marindistriktsbefälhavaren att kunna överblicka värnpliktsförhållandena inom marindistriktet; genom den honom underställda sjörullf öringen samt genom det biträde sjörullföringsbefälhavaren bör kunna lämna för krigsplacering av från rullföringsområdena kommande värnpliktiga (inskrivna till marinen i sjötjänst) sättes marindistriktsbefälhavaren i tillfälle att bedöma, vilka värnpliktiga, som vid mobilisering skulle avses för tjänstgöring inom marindistriktet. Ifrågavarande värnpliktiga böra vid mobilisering inrycka direkt till marindistriktet utan att först behöva färdas till de stora inryckningscentralerna, Stockholm och Karlskrona. Detta är en angelägenhet av stor betydelse, dels enär en värdefull tidsbesparing därigenom vunnes, särskilt med hänsyn till hjälpfartygens utrustning och bemanning, och dels en önskvärd decentralisering av de värnpliktigas inryckningsorter erhölles. Vikten härav ur organisatorisk synpunkt torde hava blivit påtagligt bestyrkt genom erfarenheterna från flottans mobilisering 1914, vartill numera kommit faran från luften som talar emot anhopning av en myckenhet personal och materiel till ett fåtal platser. Beträffande materiel och beklädnad m. m. förutsattes även att åtgärder redan i fredstid vidtagas för uppläggning av vissa förråd inom marin distrikten eller att planer uppgöras för avsändande dit av erforderlig materiel m. m. I anslutning till vad sålunda framhållits föreslår kommissionen, att Karlskrona sjörullf öringsområde återupprättas samt att sjörullföringssystemet organiseras på följande sätt. Norrlandskustens marindistrikt. Marindistriktsbefälhavaren handhaver sjörullföringen i närmaste anslutning till nu gällande organisation. Sjörullf öringsområdet bibehålies vid nuvarande omfattning. Enär befälhavaren förutsattes vara officer på stat, bör intet särskilt arvode utgå. Såsom för närvarande bör å sjörullföringsexpeditionen finnas anställt ett sjörullföringsbiträde med arvode.

137 Ostkust tens marin dis trik t. Uncder marindistriktsbefälhavaren bör — i överensstämmelse med nu gällande organisation — lyda en officer ur marinens reserv såsom sjörullföringsbefälhaivare. Sjörullf öringsområdet bibehålles vid nuvarande omfattning (sålunda innefattande jämväl sjömanshuset i Visby). Till sjörullf öringsbefälhavarem bör såsom för närvarande utgå arvode, varjämte å expeditionen bör finnas anställt, såsom nu, ett sjörullf öringsbiträde med arvode. Sydkusstens marindistrikt. Uncder marindistriktsbefälhavaren bör lyda en officer ur marinens reserv såsom sjörullföringsbefälhavare med arvode. Det nyupprättade Karlskrona sjörullif öringsområde bör omfatta sjömanshusen Oskarshamn—Ystad. A expeditionen bör finnas anställt ett sjörullf öringsbiträde med arvode; härför avses ett av de två nuvarande biträdena i Malmö. Oresumäs marindistrikt. Sjömillföringsområdet bör omfatta sjömanshusen Trälleborg—Hälsingborg. Nuvarrande organisation med en officer ur marinens reserv som sjörullföringsbefälhiavare bör bibehållas. Antalet biträden å expeditionen kan minskas med e^tt. Västkiustens marindistrikt. Tilll marindistriktsbefälhavarens förfogande bör — i närmaste anslutning till mu gällande organisation — stå en officer ur marinens reserv såsom sjörullif öringsbefälhavare. Sjörullf öringsområdet bibehålles vid nuvarande omfatttning. Till sjörullf öringsbefälhavaren bör såsom för närvarande utgå arvodee, varjämte å expeditionen bör — i likhet med vad nu gäller — finnas anställlda tvenne sjörullföringsbiträden med arvoden.

13. PERSONALENS FÖRDELNING I FRED. Förrdelningen i fred av flottans personal m. fl. på olika tjänstgöringsplatsen* framgår av efterföljande tabeller (tab. 1—8).

138 Tabell 1. Mat-inledning m. ii. (Vinter.) Officerare Stam

Reserv

hr;

o M P i-.

SM 3

2.B a ° CD

fo

3° o a

2 >3 3

a o

a

2 7

O O

£» CD

Marin-

Marinmgenjorer

dentcr

a.* o

* O o'

S>cw

£

O

o M

O •—-

CB

i

o

W

o 3 ^ rt- OP «

fl

§ a § »g - i CD ä B 5. B s. § g. •-i 5 . Pa CD ST

s ?

u nderoff cerare 1'laggkorpraler

Marinläkare

a> co

O

i

CD

Korpraler och meniga Värnpliktiga

•s-l a

pu

5>

po a_ •i

TT <*

1 *

P

T

3 ro P

p:

a ' E= a

5 2

14 2

1 4

2 13

— 1

1 1

6 OT

1 10 2

1 1

1 2 -

5 4

—

a ut)

i

1 5

CD

a

CD

Chefen för marinen M a r i n s t a b e n ... Marinförvaltningen Inspektörer ... Kommandoexpeditionen... Försvarsstaben Sjökrigshögskolan Sjökrigsskolan.. Flygvapnet Sjökarteverket

5 £: 3 2.

CD°

OQ

2 1

8 1

Summa Disponibla för sjökommendering sommartid

84 1

18 Tabell 2. Sjöstyrkor och fartyg. (Vinter.) Underofficerare Flaggkorpraler

Officerare Stam

Reserv

tö

^

P

c?3 8 3 3 3 g 858 "g 3

ci; aq

p:

Befälhavare o c h s t a b e r ... 1 1 pansarskepp 1 flygplankryssare 3 jagare — 2 torpedubåtar — 1 m i n u t b å t ... 1 ubåtsdepåfartyg 2 tendrar — Summa kustflottan Övriga

K? ^ 2 <* ^ a

B f

CD

Mariningenjörer

w

o

B ö 3 o3 « P § P P e | 3 CD CO CD B 2

Marinläkare

intendenter

W

o

M t*j

9% r ? 0

«

CD

a

CD

s 0

O >T3 9= a

B 1 CD

a

p H

3 CD

a a-

T.

Hl 3

w p

a CD a 2,

o o a

-4

Gu

Korpraler och meniga

K po £L a- o 00

^

3"

s

Värnpliktiga

W E 2

ö

CD

a 3

3_ O?' P

Ät*

ra !B:

CD

CD £? oa aa 3 3t)

1 150

— —

' K* a

CD

2 1

— —

2 2 7 - — 20 1 61 - — 110 158

—

— — —

— — — —

1 5 2 - — 1 70 — — — 16 — — — 8 ——

9 3 117 110 18 90 189 20 24 10 11 i

— — — —

— —

— — —

— —

— —

— 17 — — — 6 - —

28 6

34 10

54 10

— —

——

—

5 237 — — 377 545

—

—— ——

—

—

—

—

1 A

— —

— ——— — — 5 237 — — 377 5 4 5 346

2 1

5 14

— ——

—

1 1

— —

9 11 6 3

— — — —

— —

— —

—

— ——

fartyg

— 1

— 5

2¶Summa vinter

2 1

—

1 1

— —

a

139 Tabell 3.

Sjöstyrkor och fartyg. (Sommar.) Unnderofficerare Flaggkorpraler

Officerare Marin- intendeningenjörer ter Reserv

Stam

w

CD CD

a

•4

p

o

o'

P> CD CD

35 O CD

o> ra

3 Sommarbehov för enligt t a b . 2 r u s t a d e fartyg 1

a

P

p'

0 c? n 2 3 3

o a V.

o g

B_

3P 3g

o' 3?

2 ** aP

» ra

CD CD

CD

o g3

P

ET. < ^

2. o'

B i

B g.

o CD a p

CD

CD

52 3 9 3 5 1

—— — — — — — —— — — — — —— — — 1 —

15 8

—

—

—-

47 99

—

1 1

2 1

1 CO

CD

— — —

—

—

—

—

1 6

1 Värnpliktiga

*4 aB"- o

a_ o'

a p

Korpraler och meniga

W

o B

•ö p

2 1

— — —

5 B

CD CD

p

w

O

a 5.

ro ra a

CD

Ökning sommartid Summa sommar 1

Zfi

p a

i

i Stabeni M a n l i g h e t e n .... 1 min ubåt , 4 v e d e t t b å t a r ... 1 flygdepåfartyg — 3 skeppsgossefartyg Sjömä,tning ' Torpedinskjutning Svensksund — JSTiord

w

M

o 0

-t. ° B p ° 3 J~. 3 0 p g p:

Marinläkare

-

P

ri a

B

<

o: a er H

t*

p o P_ ra" CD 3 ""* p: o

3_ ocj' P

B

CD

&. «S.

S

CD t 3 ":

CD 'I

a n p: c-f-

a" ^a g -«a 5. oi 03

~ c»

D

**

?

5 237

377 545

3 - 38 _ 8 —— _ 28 —— — 20 ——

7 J 48 102 10 11 40 72 3 ^ 41

3 80 1 8 58

— — —

2 99 24 ——

50 21 30 3 0

__ —

4 6 _ 1 16 —

IM 6 12 8 24 2 1

K 16 40 337

4 176

265 313

9 413

642 8 5 8 6 8 3

— •

25 Tabell 4. Personal ur landorganisationen, som sommartid kan disponeras för sjökommendering. Officeraro Stam

Mariningenjörer

Reserv

w a O

äg p: 3

CW D

CD

a

o a P a

3 o 3 a-

CD

o

O

CD

B

O

CD

TT p

a_ o'

a o Et?

•4 o

CD CD

a

O.

CD

p'

p a

B

a

a

p

Marinintendenter

CD

aO

W CD

P

§a CBD 2. o' B 5- B? CD

ra

CD

a P a

i 3 a

P ^ O

o

3 a01

CD

M a r i n l e d i . m. m. Karlskrona örlogss-.ation... Karlskrona örlogsvarv — Stockholias örlogss^ation... Stockholms örlogsvarv . Summa

20 1

47 Underofficerare Flaggkorpraler

Korpraler och meniga

w

o 3

•ö p 3

o' 3> o CD a p a o

2,2 g5 "8 3 3 P '"i CD

a rtra

o B p B_

o'

Hg

Värnpliktiga

SB

H 3

P> o a p a o

te

CD

o a «1

P

p

CD

B 03' P

!B' •C:

a 3 pra ££ ra

CD

3 2. -5

CD

a

3 03

1 1

———

-

— — 4 —

5 Marinläkare

62 —

2¶Av dessa måste omkring 50 man avses för örlogsvarven.

230 40

—

190 15

x

4 2 0 55

140 Tabell 5. Karlskrona örlogsstation utom örlogs varret. (Vinter.) Officerare Stam

Reserv W

5P 2. "> 03 JC

g B a B p: H 3

P 3 oa raa-

w

W

o

CD

3 B,*

a <o

B_

3D O CD

o'

HD0"5

g B a

P

p

o

CD

CD

p

CD

g a.

a a

BD

o

hö

CD

P

Marinintendenter

Mariningenjörer

ra

3 •o

2, « g B 5 5. g 3 CD

p B_

o'

B CD O

h-

CD

CD

ra

a p a

Underofficerare Flaggkorpraler

Marin läkare

W o B

Korpraler och meniga

H o

aO

•a p

CD&

aj

3 •o

w

P

B o" 3?

g B a CD P a a ao Ol

CD O

a P a

B_ o" P5 CD

S

P

o a -4

a p a

9u

w P

03 "3

O* g

i.

3 CD

ocj" p

Värnpliktiga K a g

FÄ CCDD p£ t;

a

£3- ° 3 2.

2 4 5

4 3 5

O 3 B 03

CD

CD

a CD

Befälhavande amiral med 1 stab Förvaltning . . Sjukvård Radiostation ... Rullföring Stationschef med expedition Matrosavdelning Yrkesavdelning F a s t skolpersonal Instruktörer och elever Skeppsgossekåren F a r t y g i depå .. Göteborgs örlogsdepå Summa 1 Disponibla för sjökommendering sommartid

1 10 1

4 3 1

1 1 1

-1

1 1

4 4

34 33

122 460

—

13 1

1 2

13 9

32 30 13

3 7

3 3

32 29 107 38 38 83 11

23 43 79

27 13

16 13

5 240

14 297 620 287

138 230

141 Tabell 6. Earlskrona örlogs varv. (Vinter.) Officerare Stam

Reserv

2. « o W tö" ra J5 c? 3 OEk CD 33 3 3 3P 2^ 3 3 3 5: CD ^ *> a - "i 2. a ra CD CD

3 V

h?J

Marinmgenjorer

8,£

o ^

Marindenter

5 fl o 2 i i 3 "3 1 i i s a ° 3a g ^ 3

* a. CD III

CD

T'

a» 05

p

S

o ro

Underofficerare Flaggkorpraler

Korpraler o ch meniga W

fed!

CD

p B

Marinläkare

CD

CD 3 a CD P 3 a aCD

ra

o tK £52 o B 3 "p 3 2. CD V

hö

GO P

o: ^

o CD

a

P* 2 P»O EL

B_

i - o5" p p 0 pB: CDK

7 CD

Värnpliktiga feö B] a 3 CD'

3CD 2. B

p: B

a oq

a

Chef m e d kansli Förråd Besiktning Artilleridepartementet Ekipagedepartementet — Ingenjördepartementet Torped-mindepartementet Byggnadsdepartementet Upplagda fartyg Summa Disponibla för sjökommende! ring sommartid

3 1

1 1

-

4 1

8— 2

36 4

25 9

142 Tabell 7 Stockholms örlogsstation utom örlogsvarvet. (Vinter.) Officerare

MarinReserv mgenjorer

Stam

3 P" •73. ocj

B p:

2. te N B2 3 3

3g

3 "p 5 B

CD

V

hrl 03. *" ö > CD 2

CD CD

01 CD

a

a

s?

hö aO

Marinintendenter

W o

CD

c? " CD 3

te p ? 2 aa ? W C»

Underofficerare Flaggkorpraler

Marinläkare

o te 3 2; o P Ds

Ocf

o p*i 3; o 35 Sa

g 3 B 23 "Pp a3 "5 g gP Ba 3 » a 3 3 p H a - * 2 S 5- a CD ra CD V ' 3 3 1 •

a

B

CD

CD

CD

T

CD

CD

T "

CD

I-a GO

w re o; a

B

Summa Disponibla för sjökommendering sommartid

1 1

3 3

—

-

1 5

1 P B

4 2 2

a - CD

M

2. ÖS* P

31 35

2 2

2 154

g s= 3 2.

CD'

3 CD

cT a

2 3 4 9

ö

3 2 10 1

3 7

32 36 101 25 23 56 4

3a m"l P :

<L

5—

-

Värnpliktiga

te

°2 P= Cp: B

v

01 CD

Befälhavande amiral med stab 1 Förvaltning Sjukvård Radiostationer.. Rullföring Stationschef med expedition Matrosavdelning Yrkesavdelning F a s t skolpersonal Instruktörer och elever Fartyg i depå..

meniga

oq "O

CD

P

Korpraler o ch

78 319 22 31 26 7 181 410 216 88 190

15 C OS BD

i

143 Tabell Stockholms örlogsyarv. (Vinter.) Underofficerare flaggkorpraler

Officerare Marin- intendenReserv lngenjorcr ter

Stam

2 2 , ^ o te c ? l c?B 1 *ra X o 3 2 * CD CD 3 P a PI 3 2 p

3D CD

H ä-

CD

1 CD

CD

Disponibla för sjökommendering sommartid

a^

o te 8 . * C te 2.» o te 03 o 01 ° 35 =8 a , o GO o 3 re c?3 2 B CD a < O T3 2 a c?S P 3 P a 3 P a S Paa CDa3- aPa cag.a 3 •3 p P ^ a- P •"* a a 5 CD ra oa •0. CD Ol P 3 o CO CD 1 3 a 0.

P

__

—

—

3 1

—

—

— 1— — —

—

— 1

....

i ! —

_

_ I

—

— — — — — — — 9 — 1 1 1 7 4

ca

p

** ST oi

re 3

a P

tö <a-, t"1 P: a' B «2. ra

CD

"" CD

i

3 2. 2 a OQ 01

B

.

2 Värnpliktiga

c?°

a

.

3 Korpraler och meniga

te

*Ö P-

CD

Chef med kansli Förråd Besiktning ... Artilleridepartementet Ekipagedepartementet, Ingenjördepartementet... Mindepartementet . Torpeddepartementet Byggnadsdepartementet Oljefartyg Upplagda fartyg — Summa —

Marin läkare

o

a 3

— — 20 — — 14 — — — — 55 — 5 38 17 10 69 i —

2 —

— — _

144 14.

ÖVERGÅNGEN TILL DEN NYA ORGANISATIONEN.

Den i det föregående föreslagna organisationen medför bland annat en minskning av flottans stampersonal med 24 officerare l , 10 underofficerare, 85 flaggkorpraler, 114 korpraler och högbåtsman samt 100 meniga. Den med fullmakt anställda personal, som sålunda måste indragas och som icke, enligt vad i det följande sägs, erhåller annan beställning eller befattning inom försvarsväsendet, torde böra på en gång överföras till övergångsstat. Detsamma torde böra gälla även övrig personal, som enligt gällande bestämmelser är berättigad till fortsatt anställning i innehavande beställning till pensionsålderns uppnående, exempelvis vissa flaggkorpraler och högbåtsmän. Den lämpligaste tidpunkten för överförandet till övergångsstat synes vara den 1 oktober det år den nya försvarsordningen träder i kraft, dock att kontraktsanställt manskap torde böra avgå vid kontraktstidens utgång. I avseende å det närmare tillvägagångssättet vid överförande till övergångsstat synes försvarets intressen bäst bliva tillgodosedda, om de som överföras fördelas inom åldersskalan så, att befordringsförhållandena om möjligt förbättras. Av samma anledning synes vakanssättning av beställningar, som skola indragas, icke böra äga rum före den för överföringen bestämda tidpunkten. Om sättet för överföringen i övrigt samt därmed förenade tjänstgöringsoch avlöningsförhållanden anser sig kommissionen icke hava anledning att göra annat uttalande än att de principer, som därvidlag tillämpades vid genomförandet av de år 1925 beslutade indragningarna, i stort sett böra följas. Till manskap, som indrages på grund av omorganisationen och som ej kan uppföras på övergångsstat, torde avskedsersättning böra utgå efter grunder, som det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att närmare föreslå. De officerare, som skola avföras från gällande stat för flottans officerskår, har kommissionen — frånsett den flaggmansbeställning, som överföres till en för marinen gemensam stat såsom chef för marinen — ansett böra fördelas på nedan angivet sätt, varvid dels mobiliseringsbehovet och dels önskemålet att bibehålla en lämplig avvägning mellan de olika graderna varit avgörande. Kommendörkapten av 1. graden 1 » » 2. » 1 Kaptener 9 Löjtnanter 8 Underlöjtnanter eller fänrikar 4 Summa 23 Kommissionen räknar med att vissa av dessa officerare kunna befinnas villiga och lämpliga att överföras till andra beställningar inom försvarsväsendet, i första hand vid flygvapnet men även vid kustartilleriet och armén; 1 Häri inberäknad en flaggmansbeställning, som motsvaras av den nytillkomna leställningen som chef för marinen.

145 dock bör alltid iakttagas, att i flottans officerskår alltjämt skola ingå 24 flygutbildade officerare. Vidare kunna s. k. arvodesbefattningar, vilka i den föreslagna organisationen'Jforekomma i ökat' antal inom såväl marinen som övriga försvarsgrenar, tänkas utnyttjade för ifrågavarande personal inom kaptens- eller regementsofficersgraderna. Beträffande underofficersstaten gäller minskningen endast underofficerare av 2. graden. Såväl för dessa som för flaggkorpraler och korpraler torde frivillig övergång till flygvapnet, kustartilleriet eller armén kunna ifrågakomma. För underofficerarna kunna ävenledes nytillkomna arvodesbefattningar vid marinen eller andra försvarsgrenar utnyttjas. I detta sammanhang torde även böra upptagas frågan om överförande till övergångsstat av en del äldre, till underofficerare av 3. graden i flottan konstituerade korpraler, tillhörande ekonomiavdelningen vid Karlskrona örlogsstation. De hava antagits före den 1 januari 1919 och äro enligt gällande reglemente berättigade att kvarstå tillsvidare mot åtnjutande av korprals avlöningsförmåner. Dessa underofficerares kvarstående i tjänst är förenat med avsevärda olägenheter dels på grund av att de utgöra ett hinder för återgång till normala befordringsförhållanden, dels enär de genom allt högre levnadsålder icke i önskvärd utsträckning kunna kommenderas ombord. I proposition nr 20 till 1924 års riksdag uttalade sig dåvarande departementschefen i den riktningen, att nämnda underofficerare vid bedömandet av övergångsförhållandena icke borde klassificeras såsom manskap utan beträffande överföring till övergångsstat borde vara likaberättigade med verkliga underofficerare. I proposition nr 50 år 1925 gjorde sig däremot en annan uppfattning gällande, i det att underofficerarna av 3. graden i flottan likställdes med korpraler, vilka borde beredas tillfälle att avgå ur tjänst med viss avskedsersättning. Samma synpunkter som angivits i 1924 års proposition framfördes emellertid 1925 motionsvis, men försvarsutskottet ansåg sig icke kunna taga ståndpunkt till denna framställning utan förutsatte, att Kungl. Maj:t rörande ifrågavarande personalgrupp komme att vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till motsvarande bestämmelser angående närmast likställd personal vid armén eller i övrigt kunde befinnas lämpliga. Sedermera hava upprepade framställningar gjorts såväl från marinens myndigheter som från personalorganisationer därom, att tillfälle måtte beredas ifrågavarande underofficerare att övergå till övergångsstat såsom underofficerare av 3. graden. Otvivelaktigt skulle en dylik åtgärd innebära ett rättvist ekonomiskt vederlag till en personalgrupp, som länge och troget men under synnerligen blygsamma lönevillkor fullgjort sin tjänst och genom 1925 års omorganisation — då antalet förrådskonstaplar å Karlskrona örlogsstation minskades från 38 till 15 — utan eget förvållande blivit försatt i ett sämre läge än den förut innehaft. Några konsekvenser inom krigsmakten i övrigt torde ett dylikt medgivande 128S 35

B 10

146 icke medföra, enär någon motsvarighet inom andra försvarsgrenar till ifrågavarande personalkategori icke finnes. Någon exakt beräkning av kostnaderna för den nya övergångsstaten låter sig knappast göra, även om samma bestämmelser som beträffande 1925 års övergångsstat skulle tillämpas, detta på grund av vanskligheten att förutsäga det slutliga antalet beställningshavare, som skulle komma att tillhöra övergångsstaten. Det lärer vidare böra ankomma på Kungl. Maj:t att förebringa närmare utredning angående beräknandet av den ersättning, som bör utgå till flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka överföras till övergångsstat. Dessa åtnjuta nämligen i aktiv tjänst vissa förmåner in natura (förplägnad, beklädnad m. m.).

147 K A P . IV.

Kustartilleriet. 1. ALLMÄN ORGANISATION. Nuvarande organisation. Genom beslut av 1925 års riksdag skulle kustartilleriet under en generalsperson som chef vara organiserat på två regementen, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartilleriregemente, vartdera med en detacherad avdelning i Hemsö fästning resp. Älvsborgs fästning. Rikets kustfästningar skulle utgöras av Vaxholms fästning Karlskrona » Älvsborgs » och Hemsö » För de båda senare fästningarna avsågs dock icke bemanning. De detache rade avdelningarna därstädes voro avsedda för materielens vård och underhåll. Chefen för detacherade avdelningen var emellertid samtidigt kommendant och hade såsom sådan att sörja för att erforderliga krigsförberedelsearbeten blevo vidtagna. Fö rsvarskommissionen. Enligt nuvarande organisation ingår kustartilleriet i marinen. Fråga om en uppdelning av kustartilleriet på flottan och armén har emellertid vid flera tillfallen varit på tal. Även inom kommissionen har frågan om en sådan uppdelning ägnats ingående uppmärksamhet. Olika alternativ för en dylik uppdelning hava härvid ifrågasatts. Av olika orsaker har emellertid kommissionen — såsom av det föregående framgår — stannat för att föreslå att kustartilleriets nuvarande organisation bibehålles. Kommissionen föreställer sig dock att frågan om kustartilleriets omorganisation i en framtid, sedan erfarenhet rörande den föreslagna försvarsorganisationen vunnits, måhända bör göras till föremål för undersökning. Vad kommissionen i det föregående anfört angående kustartilleriförsvarets uppgifter vid försvaret av sjöstridskrafternas baseringsområden och viktiga kustorter samt användning i övrigt kan sammanfattas sålunda: För Stockholms och Karlskrona skärgårdar bör avses ett kustartilleriförsvar, bestående av bland annat befästningar och luftvärn. Göteborgs och Härnösands skärgårdar böra kunna i vissa lägen försvaras på likartat sätt.

148 Ett kustartilleriförsvar vid Fårösund bör ånyo utbyggas dels med hänsyn till Fårösunds betydelse vid neutralitetsskydd och såsom replipunkt för lätta sjöstridskrafter och flygstridskrafter, dels med hänsyn till försvaret av norra Gotland. Det rörliga kustartilleriet bör förstärkas såväl å Gotland som å fastlandet för att bereda sjöstridskrafter och sjöhandel stöd å vissa platsar järn väl utanför de områden, som försetts med ett permanent försvar, ävensom för att kunna användas till förstärkning av det omedelbara försvaret mot landstigningsföretag inom vissa kustområden. I kustartilleriet bör jämväl ingå det för Gotlands försvar avsedda luftvärnet. Då försvarskommissionen nu föreslår utbyggandet av ett modernt anordnat kustartilleriförsvar vid Fårösund, är det anledning att i korta drag erinra om det försvar vid Fårösund, som tidigare funnits. Under Krimkriget begagnade som bekant engelsmän och fransmän Fårösund såsom hjälpbas. I minne härav beslöt svenska regeringen år 1885, då krig hotade mellan England och Ryssland, att stänga Fårösunds hamn för krigförande länders flottor. Vid detta tillfälle anordnades ett försvar därstädes. De då anlagda befästningarna moderniserades i någon mån åren 1899—1902. År 1901 övertogos befästningarna av kustartilleriet, som år 1905 uppsatte Fårösunds kustartilleridetachement. Under världskriget företogos vissa förstärkningsåtgärder. År 1919 nedlades Fårösunds kustposition, samtidigt som Fårösunds kustartilleridetachement indrogs. Anledningen härtill torde hava varit, att befäst ningarna efter världskrigets tekniska utveckling i sin dåvarande form saknade militärt värde, varför det vid denna tidpunkt, då riskerna för krigiska förvecklingar i Östersjön ansågos vara ringa, låg nära till hands att nedlägga sagda kustposition. Kommissionens förslag till kustartilleriets krigsorganisation och kustartilleriförsvarets ordnande framgår av särskild skrivelse. I stort sett kan förslaget sammanfattas på följande sätt. I fråga om Stockholms skärgård har kommissionen ansett, att ett färdigställande av försvarsanordningarna i havsbandet, vilka för närvarande delvis äro under utbyggnad, bör äga rum. I samband härmed kunna vissa försvarsanstalter i Vaxholms fästnings nuvarande yttre linje och samtliga batterier vid Oscar-Fredriksborg nedläggas. För de kvarvarande försvarsanstalterna i Vaxholms fästnings nuvarande yttre linje avses blott personal för erforderlig säkerhets-, bevaknings-, förbindelse- och förrådstjänst, men de böra i ett senare skede kunna bemannas med personal, som utbildats sedan mobiliseringen genomförts. Beträffande Karlskrona fästning har kommissionen ansett sig böra föreslå, att vissa äldre svåra batterier, som sakna egentligt stridsvärde, nedläggas, varjämte ett svårt batteri föreslås att förläggas i materielreserv. Dessutom föreslås fullbordandet av redan påbörjade batterier samt viss förstärkning av luftförsvaret.

149 Beträffande Älvsborgs och Hemsö fästningar förutsättas nuvarande försvarsanstalter skola bibehållas i materielreserv. En utflyttning av kustartilleriförsvaret i Älvsborgs fästning till Göteborgs yttre skärgård har synts kommissionen vara önskvärd, men med hänsyn till mera trängande behov i fråga om kustartilleriförsvaret har kommissionen sett sig nödsakad avstå från att framlägga något förslag om en dylik utflyttning. Kustartilleriförsvaret på Gotland förutsattes skola bestå av permanenta försvarsanstalter vid Fårösund omfattande svåra, medelsvåra och lätta sjöfrontsbatterier m. m. jämte visst luftvärn samt rörliga kustartilleribatterier och luftvärnsbatterier m. m. för Gotlands försvar i övrigt. Kommissionen har vidare föreslagit uppsättande av vissa rörliga kustartilleribatterier, vilka avses för användning i första hand å fastlandet. Med avseende å kustartilleriets truppförband har kommissionen funnit, att med hänsyn till krigsberedskapens krav och utbildningsarbetets ändamålsenliga bedrivande ett nytt kustartilleriförband bör organiseras på Gotland. Eftersom detta till väsentliga delar blir knutet till Fårösund, synes det böra benämnas Fårösunds kustartillerikår. Kustartilleriet bör alltså organiseras på tre truppförband, nämligen: Vaxholms kustartilleriregemente med ett detachement i Hemsö fästning, Karlskrona kustartilleriregemente med ett detachement i Älvsborgs fästning, samt Fårösunds kustartillerikär. 2. FREDSORGANISATIONEN. Allmänna synpunkter. Innan kommissionen övergår till att närmare angiva, huru enligt dess uppfattning organisationen i fred bör vara utformad, torde först i korthet böra redogöras för de allmänna principer, som legat till grund för personalbehovets beräknande. Kommissionen har vid kadrernas fastställande utgått från kravet på att en mobilisering planenligt skall kunna genomföras. Behovet av aktiv personal har dock kunnat hållas förhållandevis lågt, då försvarskommissionen förutsätter, att vid mobilisering reservpersonal och värnpliktigt underbefäl i avsevärd utsträckning utnyttjas. Kadrernas omfattning har härigenom kunnat nedbringas till att praktiskt taget endast motsvara vad som för fredstjänstens behöriga upprätthållande är oundgängligen erforderligt. Med hänsyn bland annat till kustartilleriets vidgade uppgifter föreslås emellertid vissa icke obetydliga ökningar i de aktiva befälskadrerna. I fråga om underofficerskåren föreslås en rätt avsevärd ökning, vilken även hänför sig till erfarenheten av att den beskärning, som år 1925 drabbade denna kår, visat sig medföra stora svårigheter såväl ifråga om den militära tjänsten och utbildningen som beträffande förvaltningstjänsten.

150 I avseende å underofficers- och manskapspersonalen har kommissionen funnit anledning föreslå, att beställningarna som flaggkvartersmästare, kvartersmästare samt timmermän avskaffas. Då det knappast kan synas ändamålsenligt, att dylik personal erhåller särskild militär utbildning, synes nämligen de nämnda befattningshavarnas uppgifter lämpligast handhavas av civil personal. Dylik personal torde böra avlönas av ordinarie eller tillfälliga anslag allt efter syftet med deras arbete. Vidare har kommissionen funnit anledning föreligga, att musikpersonalen vid kustartilleriet avskiljes från ekonomiavdelningen och bildar en särskild yrkesavdelning. Detta behöver icke förhindra, att musikpersonalen i viss utsträckning användes jämväl i expeditionstjänst. I övrigt synas nuvarande yrkesavdelningar och yrkesgrenar böra bibehållas. I motsats till vad förhållandet är vid armén, är kustartilleriets fast anställda personal icke uppförd på särskilda för varje truppförband fastställda stater utan på en för hela vapnet gemensam stat, där all personal är sammanförd i olika tjänstegrader utan angivande av yrkesavdelningar. Härutinnan anser sig kommissionen icke böra föreslå någon ändring. Beträffande utbildning av officerare, underofficerare och stammanskap förutsattes i stort sett icke någon ändring i nu gällande bestämmelser böra ske.

Kustartillerigeneralen med stab. Nuvarande organisation. Under Konungen utövas högsta befälet över kustartilleriets personal — med den inskränkning, som följer av kommendants befälsrätt — av chefen för kustartilleriet, vilken är generalsperson. Chefen för kustartilleriet är jämväl ansvarig för de vapnet tillhörande truppförbandens krigs duglighet och tjänstbarhet i övrigt. Såsom personalchef åligger det chefen för kustartilleriet att fördela officerare och underofficerare mellan olika truppförband, utnämna och befordra underofficerare, avgiva befordringsförslag å officerare, då sådant förslag icke skall avgivas av befordringskommission, antaga och avskeda kustartillerikadetter och reservofficersaspiranter, utarbeta förslag till vissa författningar och andra föreskrifter rörande rekrytering, befordran, tjänstledighet, avsked, värnplikt m. m. Beträffande personalens utbildning tillkommer det chefen för kustartilleriet att inspektera underlydande truppförband samt den honom direkt underställda skjutskolan, att granska till honom inkomna rapporter över övningarna med tillhörande skjutprotokoll, att fördela kustartilleriets övningsanslag mellan underlydande förband och för kustartilleriet i dess helhet anordnade skolor samt övervaka medlens användning, att tillse att för personalens utbildning erforderliga reglementen och instruktioner äro fullt ändamålsenliga samt att, i den mån så ej är fallet, med biträde av sin stab utarbeta nya dylika. Det åligger honom i allmänhet att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari kustbefästningarna samt kustartilleriets materiel och byggnader i

151 övrigt befinna sig, samt att yttra sig över kommendanternas framställningar rörande nybyggnader och anskaffning av materiel för befintliga befästningar, fördelning av ordinarie underhållsanslaget m. m. Därjämte åligger det chefen för kustartilleriet att utöva tillsyn över krigsförberedelserna beträffande honom underlydande truppförband samt kustfästningar av 2. klass (Älvsborgs och HemsÖ fästningar). I vissa ärenden av operativ art skall chefen för marinstaben enligt särskilda bestämmelser samråda med chefen för kustartilleriet. Även marinförvaltningen är enligt sin instruktion skyldig att i vissa frågor samråda med honom. Chefen för kustartilleriet biträdes i sin tjänsteutövning av en stab, vilken består av 1 regementsofficer som stabschef, 3 kaptener eller löjtnanter som adjutanter, 2 underofficerare på aktiv stat samt en pensionerad underofficer, den sistnämnde avsedd som registrator. Därjämte äro officerare till växlande antal (i regel 1—2) kommenderade att vintertid tjänstgöra i staben. I expeditionen tjänstgör ett kvinnligt kontorsbiträde. Stabschefen deltager i marinförvaltningen vid beredningen av de ärenden, som angå kustfästningarna samt kustartilleriets personal och materiel. Han deltager icke i marinförvaltningens beslut men äger reservationsrätt däremot. Försvarskommissionen. Såsom i annat sammanhang anförts, föreslår försvarskommissionen, att chefens för kustartilleriet benämning förändras till »kustartillerigeneralen». Även efter införandet av befattningen såsom chef för marinen synes kustartillerigeneralen i stort sett böra bibehålla chefens för kustartilleriet nuvarande befogenheter och ansvar, dock med de ändringar, som betingas därav, att kustartilleriets materiel föreslås skola omhänderhavas av resp. regements(kår-) chefer. Han bör sålunda vara chef för kustartilleriets personal ävensom inspektör för kustartilleriet och såsom sådan vara ansvarig för vapnets krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Såsom i annat sammanhang anförts, bör emellertid kustartillerigeneralen även vara organ åt chefen för marinen. Han blir sålunda inför denne föredragande i ärenden, som beröra kustartilleriet och kustfästningarna, dock med undantag för de frågor som tillhöra det operativa planläggningsarbetet samt kustfästningarnas operativa utnyttjande och kustartilleristridskrafternas allmänna användning under krig m. m. Frågor av sistnämnda slag handläggas inom marinstaben. Beträffande frågor, som handläggas av kustartillerigeneralen och som kunna återverka på kustartilleriförsvarets operativa användbarhet, samt frågor, som handläggas av marinstabschefen rörande kustartilleriförsvarets operativa utnyttjande, förutsattes samråd mellan nämnda myndigheter komma att ske. Genom att kustartilleriet förutsattes skola innefatta icke allenast personalen utan jämväl kustartilleriets materiel, får kustartillerigeneralen sin inspektionsrätt utsträckt att omfatta jämväl materielen, vilket otvivelaktigt bör vara till gagn för vapnets effektivitet. Vad angår krigsförberedelsearbetet vid Ålvsborgs och Hemsö fästningar, torde det alltjämt böra åligga kust-

152 artillerigeneralen att inspektera detta. I fråga om övriga kustfästningar synes motsvarande inspektionsskyldighet böra åligga chefen för marinen. För kustartilleriförsvaret å Gotland gälla speciella förhållanden, som motivera att krigsförberedelsearbetet inspekteras av försvarschefen därstädes. Kustartillerigeneralen bör alltjämt vara generalsperson med lön i lönegrad O. 8. Vid stabspersonalens bestämmande måste man räkna med att den av försvarskommissionen föreslagna utökningen av kustartilleriets personal — särskilt i manskaps- och underofficersgrader — kommer att medföra en icke obetydligt ökad arbetsbelastning. Härtill kommer, att då stabschefen alltjämt synes böra bibehålla sina nuvarande åligganden och befogenheter inom marinförvaltningen och han för den skull måste deltaga i marinförvaltningens arbete i vida större utsträckning än för närvarande, hans arbetsbörda, som redan nu är mycket stor, skulle komma att ytterligare ökas, därest icke särskilda åtgärder vidtoges. För att ernå en avlastning i dennes arbete är det nödvändigt att utöka staben med en officer, som bör biträda med föredragning inför kustartillerigeneralen i vissa ärenden. Ifrågavarande befattning bör beklädas av regementsofficer (major). Med hänsyn till anförda omständigheter bör kustartilleristabens personal utgöras av 1 stabschef, regementsofficer, 1 regementsofficer, ställföreträdare för stabschefen, 3 adjutanter, kompaniofficerare, varav en förutsattes vara löjtnant, 2 expeditionsunderofficerare samt 1 pensionerad underofficer såsom registrator.

Kommendantskapen i kustfästningarna m. m. Kustfästningarna. I enlighet med vad som tidigare i annat sammanhang blivit anfört avses följande personal ur kustartilleriet för tjänstgöring inom kommendantskapen i kustfästningarna, nämligen: för K a r l s k r o n a f ä s t n i n g : 1 överste, artilleribefälhavare, tillika chef för Karlskrona kustartilleriregemente, samt i befälhavande amiralens stab, 1 regementsofficer, avdelningschef, 1 kompaniofficer, jämväl tjänstgörande i kustartilleriregementets regementsstab, 1 underofficer och 1 underofficer, pensionerad; för V a x h o l m s f ä s t n i n g : 1 överste, artilleribefälhavare, tillika chef för Vaxholms kustartilleriregemente, 1 regementsofficer, stabschef,

153 2 kompaniofficerare, den ena jämväl tjänstgörande i kustartilleriregementets regementsstab, 3 underofficerare, 2 underofficerare, f. d. stam med arvode; för Ä l v s b o r g s f ä s t n i n g : 1 kapten, kommendant, tillika tygmästare, 4 underofficerare, 6 korpraler och 3 meniga; för H e m s ö f ä s t n i n g : 1 kapten, kommendant, tillika tygmästare, 2 underofficerare, 2 korpraler och 2 meniga. Gotlands kustartilleriförsvar. Fårösunds kustartillerikår förutsattes underställd försvarschefen på Gotland på samma sätt som regemente inom kustfästning är underställt vederbörande kommendant. Kommissionen förutsätter, att visst försvarsområde å norra Gotland avdelas samt att kårchefen bör avses såsom försvarsområdesbefälhavare. Till sitt biträde bör denne hava till förfogande följande personal ur kustartilleriet: 1 adjutant, kompaniofficer, 1 underofficer å aktiv stat. Kustartilleriets skjutskola. Nuvarande organisation. Kustartilleriets skjutskola har till ändamål bland annat att bibringa kustartilleriets officerare klara och riktiga begrepp om artillerieldens ledning, verkan och användning samt att framkalla, vidmakthålla och utveckla deras skicklighet som batterichefer och chefer för högre artilleriförband. Därjämte har skjutskolan till ändamål att åstadkomma enhetlighet i skjututbildningen med artilleripjäser inom kustartilleriet samt att utföra försök med materiel samt med metoder för artillerieldens ledning. Viss utbildning av underofficerare kan jämväl förläggas till skjutskolan. Skjutskolan, som sammandrages varje sommar och förlägges till eller i närheten av den eller de kustfästningar chefen för kustartilleriet bestämmer, är gemensam för hela kustartilleriet, och dess chef, som kommenderas för en följd av år, lyder omedelbart under chefen för kustartilleriet. Chefen för skjutskolan är regementsofficer och tjänstgör under den tid skjutskolan ej är sammandragen i ordinarie befattning vid något av kustartilleriets truppförband. I övrigt kommenderas såsom lärare, adjutant, målpersonal och materielunderofficer 1 regementsofficer eller kapten, 3 kompaniofficerare och 1 underofficer. Under den tid skjutskolan ej är sammandragen tjänstgör sagda personal vid truppförbanden eller i annan ordinarie befattning inom kustartilleriet. Som

154 elever kommenderas regements- och kompaniofficerare samt underofficerare enligt chefens för kustartilleriet bestämmande. Den omfattande statistiska bearbetningen av resultat från skjutskolans verksamhet, liksom av resultaten från övriga artilleriskjutningar vid kustartilleriet, kan för närvarande ej utföras i erforderlig utsträckning, enär ej särskild personal såsom vid armén finnes disponibel härför. Försvarskommissionen. Med avseende på skjutskolans allmänna organisation synes ingen ändring erforderlig. Vad skjutskolans personalbehov beträffar, har kommissionen funnit, att chefen för skjutskolan jämte en kompaniofficer som adjutant böra innehava ordinarie befattningar vid skjutskolan för att under den tid skjutskolan ej är sammandragen kunna helt disponeras för dels den statistiska bearbetningen av resultat från samtliga artilleriskjutningar vid kustartilleriet, dels utredningar och arbeten rörande reglementen och instruktioner för kustartilleriets skjutning och artilleriutbildning. 1 övrigt bör personalbehovet för skjutskolan beräknas sålunda: 2 lärare, därav en regementsofficer eller kapten och en kompaniofficer, 1 målofficer, kompaniofficer, samt 1 skoluppbördsman, underofficer.

Truppförbanden. Allmän organisation. Enligt 1925 års beslut är kustartilleriet organiserat på två truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartilleriregemente. Vaxholms kustartilleriregemente är organiserat på regementsstab, tre bataljoner med sammanlagt sju kompanier samt ett detachement i Hemsö fästning. Karlskrona kustartilleriregemente är organiserat på regementsstab, tre bataljoner med sammanlagt åtta kompanier samt ett detachement i Älvsborgs fästning. FörsTarskommissionen. Enligt vad i det föregående framhållits, föreslår kommissionen, att kustartilleriets truppförband genom tillkomsten av Fårösunds kustartillerikår utökas till tre. Till Ålvsborgs och Hemsö fästningar förlägges endast personal i den utsträckning tillsynen av därstädes befintlig materiel kräver, i enlighet med år 1925 fastställda grunder. Med hänsyn till truppförbandens organisation i övrigt synes det erforderligt, att kompaniernas antal bestämmes med hänsyn till den materiel, som av vederbörande truppförband skall bemannas, och på sådant sätt, att utbildningen vid de olika kompanierna hinner på ett tillfredsställande sätt genomföras. Detta är av särskild betydelse vid kustartilleriet, där den mångskiftande tekniska utrustningen medför synnerligen höga krav på specialisering.

155 Vad de särskilda truppförbanden beträffar bör Vaxholms kustartilleriregemente, särskilt med hänsyn till de två rörliga divisioner och det ökade antalet luftvärnsformationer, som förutsättas skola av regementet uppsättas vid mobilisering, bestå av nio kompanier, vartill under juni—september kommer ett för kustartilleriet gemensamt studentkompani. Regementet bör organiseras på regementsstab och fyra bataljoner. Den från regementet detacherade avdelningen i Hemsö fästning bibehålles. Regementet är för närvarande förlagt med regementsstab och en bataljon å Vaxholms kasteli och med två bataljoner vid Oscar-Fredriksborg. Enär Vaxholms kastell av sanitära skäl ej är lämpligt för förläggning, varjämte delad förläggning såväl ur ekonomisk som administrativ synpunkt är synnerligen olämplig, anser kommissionen, att regementet i sin helhet bör förläggas till Oscar-Fredriksborg. Detta låter sig även utan särskilda kostnader göra genom att för ändamålet taga i anspråk det genom den föreslagna indragningen av Göta livgardes fästningsbataljon ledigblivna kasernetablissementet å Rindön. Karlskrona kustartilleriregemente bör alltjämt vara organiserat på regementsstab och tre bataljoner, omfattande sammanlagt åtta kompanier. Visserligen bör det kompani, som för närvarande är avsett att uppsätta rörliga kustartilleribatterier, uppgå i Fårösunds kustartillerikår, men med hänsyn till det ökade antalet luftvärnsformationer i Karlskrona fästning erfordras i stället ytterligare ett luftvärnskompani vid regementet. Fårösunds kustartillerikår, som är avsedd att vid mobilisering uppsätta dels formationer för bemannandet av såväl sjöfronts- som luftförsvarsanstalterna i Fårösund, dels luftvärnsformationer och rörliga kustartilleriformationer för Gotlands försvar i övrigt, bör vara organiserad på kårstab och fyra kompanier. För kåren avses Fårösund som förläggningsplats. Vissa utrymmen i det under flygstyrelsen lydande, redan nu befintliga etablissementet därstädes synas kunna disponeras för kårens räkning. Expeditionslokaler, sjukhus, skollokaler m. m. torde på detta sätt kunna ställas till förfogande. Vissa förrådslokaler vid Tingstäde kunna jämväl tagas i bruk. Emellertid torde bliva nödvändigt att i Fårösund uppföra tvenne baracker med tillhörande matinrättning och materielförråd m. m. Utbildningen. Utbildningen vid kustartilleriet omfattar förutom befälsutbildning: utbildning av värnpliktiga, » » stammanskap samt » » kadetter. Värnpliktiga. Utbildningen av värnpliktiga sker för närvarande enligt följande grunder. Samtliga värnpliktiga, vilka inskrivas till marinen i kustartilleritjänst, fördelas mellan kustartilleriets truppförband. Dessa värnpliktiga utgöras av dels värnpliktiga i allmänhet, dels studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda. Antalet kustartilleriet tilldelade, till linjetjänst uttagna värnpliktiga —

156 frånsett studenter och likställda — beräknades i 1925 års plan till 800. Härtill komma till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga, vilka för närvarande utgå till antal, som giver 80 000 tjänstgöringsdagar. Ungefär hälften av detta dagantal disponeras i ren yrkestjänst, medan återstoden användes för handräckning och viss bevakning. Tjänstgöringstiden för värnpliktiga — frånsett studenter och likställda — är för till linjetjänst uttagna 200 dagar » » ersättningsreserven uttagna 140 » Enligt nu gällande ordning disponeras tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i linjetjänst (med undantag av studenter och likställda) enligt nedanstående diagram. s

2. å r e t I

I

I

"A I ,

'

3. å r e t 1

I

I

I

4. å r e t I

1 I

I

,

1 I

1 I

I

1 L

J

'

% '

I

'

so/ 8

30/ 9

!

'

! I l

!

!

!

I

!

1¶För maskinavdelningen tillhörande värnpliktiga gälla särskilda bestämmelser med hänsyn till nödvändigheten att tillgodose fredstjänstens behov av maskinpersonal. Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga inkallas på sådant sätt, att fredstjänstens behov av personal för yrkestjänst och handräckningstjänst m. m. blir på lämpligaste sätt tillgodosett. Utbildningen av till linjetjänst uttagna värnpliktiga — frånsett studenter och likställda — sker huvudsakligen i kompanivis anordnade skolor. Med utbildningstidens förläggande till sommarhalvåret eftersträvas att få den egentliga skjututbildningen utförd under den tid, som i väderlekshänseende är mest gynnsam för skjutövningars bedrivande. Ersättningsreservens värnpliktiga erhålla i stort sett ingen militär utbildning. Försvarskommissionen. De värnpliktiga vid kustartilleriet — frånsett studenter och likställda — böra enligt kommissionens mening alltjämt uppdelas i två särskilda kategorier, nämligen för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv. Vid bedömande av värnpliktskontingentens storlek bör givetvis i första hand hänsyn tagas till mobiliseringsbehovet. Härvid förutsattes, att behovet av värnpliktiga för ekonomi- och viss yrkestjänst så gott som uteslutande tillgodoses från ersättningsreserven. Vidare måste tillses, att personaltillgången möjliggör bemanning av de viktigaste formationerna, för den händelse försvarsberedskap måste intagas, ävensom att fredstjänstens krav på yrkesutbildad maskinpersonal m. fl. bliver behörigen tillgodosett. Vad särskilt ersättningsreserven beträffar, måste slutligen hänsyn tagas därtill, att erforderlig personal för yrkestjänst och handräckningspersonal finnes att tillgå året om.

157 I överensstämmelse med ovanstående beräknar kommissionen antalet till linje tjänst uttagna värnpliktiga — utom studenter och likställda — till sammanlagt 1 120. Dessa värnpliktiga böra fördelas i enlighet med följande, nämligen: till Vaxholms kustartilleriregemente 530 man » Karlskrona kustartilleriregemente 420 » » Fårösunds kustartillerikår 170 » Summa 1 120 man Av dessa värnpliktiga böra 160 avses för maskinavdelningen. Av de 1.70 inskrivna värnpliktiga, som avses för Fårösunds kustartillerikår, böra 35 man tillhöra Gotlands inskrivningsområde; övriga uttagas från fastlandet. Beträffande utbildningstiden och dess disponerande föreslår försvarskommissionen ingen ändring. Av studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda uttagas till kustartilleritjänst årligen omkring 52 för utbildning i befälstjänst samt ett mindre antal för utbildning i specialtjänst. Liksom för övriga värnpliktiga av denna kategori utgör tjänstgöringstiden för studenter och likställda vid kustartilleriet 260 dagar, vilka fördelas enligt nedanstående diagram. S6

1. å r e t I

2. å r e t l

I

l

i

l

1 I

/o I

1 I

I

I

I

!

I

I

I

i

I

I

j

|

|

I

I

I

!

|

|

|

S

3. å r e t I

I

I

I

%

i

/e

S0

/9

I

Tjänstgöringstiden för till fältmätarutbildning uttagna företer vissa smärre modifikationer i förhållande till ovanstående. I fråga om värnpliktiga avsedda såsom artilleritekniker, gasskyddstekniker eller expeditionsbiträden gälla jämväl särskilda bestämmelser. For utbildning i befälstjänst uttagna studenter och likställda utbildas antingen för sjöfrontsartilleri- eller luftvärnsartilleritjänst eller för strålkastare- och bevakningstjänst m. m. Utbildningen avser dels att bibringa vederbörande de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att vid mobilisering kunna tjänstgöra såsom underofficer eller underbefäl, dels att utgöra en förberedelse för vidare utbildning till officer i kustartilleriets reserv. Utbildningen äger första året rum i för hela kustartilleriet gemensamma studentskolor vid Vaxholms kustartilleriregemente medan följande utbildning förlägges till det truppförband den värnpliktige vid mobilisering skall tillhöra. Försvarskommissionen. Försvarskommissionen beräknar antalet inskrivna studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda till 90 man, i vilket antal jämväl ingå de, som

158 sedermera ämna bliva kadetter för vidare utbildning till officer på stat. Enligt vad kommissionen i det följande anför, synes det nämligen lämpligt att vidtaga den ändringen i fråga om kadetternas utbildning, att de inrycka och till en början utbildas tillsammans med värnpliktiga studenter och likställda. Utbildningstiden bör alltjämt beräknas till 260 dagar. Den nuvarande fördelningen av tjänstgöringstiden har kommissionen ansett vara ägnad att underlätta de värnpliktigas studiearbete. Emellertid har kommissionen funnit, att ett ur studiesynpunkt ännu mindre betungande system torde kunna tilllämpas. I överensstämmelse härmed föreslår kommissionen en fördelning av tjänstgöringstiden för huvuddelen av värnpliktiga studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda i enlighet med nedanstående diagram. 11/6

1. å r e t I

i

I

i

2. å r e t I

I

L

I

I

30/ 9

I

I

!

I

1 I

I

1 I

L

l

!

i

30 9

»/i

I

I /

'

Beträffande utbildningen av denna kategori värnpliktiga föreslår kommissionen i övrigt ingen ändring. Första året bör sålunda alltjämt utbildningen förläggas till ett för hela kustartilleriet gemensamt studentkompani vid Vaxholms kustartilleriregemente. Stammanskap och kadetter. Stammanskapets utbildning äger för närvarande rum i olika på varandra följande skolor, mellan vilka ligga längre eller kortare perioder med tillämpnings- och regementsövningar samt praktisk tjänst i övrigt. Efter genom gången rekryt- och korpralskola sker kommendering till lägre underofficers skolor, vilka anordnas regementsvis och hava till syfte att bibringa eleverna den fackutbildning, som erfordras för underofficer. I kustartilleriets högre underofficersskola, som är tvåårig, inriktas utbildningen på att bibringa eleverna ytterligare militära kunskaper samt kunskaper i vissa allmänbildande ämnen till en omfattning motsvarande realexamen. I stället för att genomgå kustartilleriets högre underofficersskola kan vederbörande få genomgå arméns underofficersskola på särskild linje. Efter genomgången högre underofficersskola (kustartilleriets eller arméns) kan fortsatt utbildning till officer på stat äga rum, varvid begränsad studentexamens avläggande underlättas genom studiestipendier. Högre underofficersskola ger efter viss mindre komplette ring av kunskaperna i matematik och fysik möjlighet att vinna anställning som reservkadett och sålunda bliva reservofficer. Försvarskommissionen föreslår ingen ändring härutinnan utan förutsätter, att nu gällande bestämmelser alltjämt skola tillämpas. Kommissionen vill dock framhålla, att stammanskapets möjlighet att bli reservofficerare synes böra underlättas genom beredande av erforderlig tjänstledighet utan avstående av löneförmåner. Kustartilleriets reservkadetter utbildas till reservofficerare och rekryteras av kategorien studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda. Sedan den värnpliktige genomgått de båda första årens värnpliktsutbildning, kan han

159 antagas till reservkadett och efter en sju månaders kurs av såväl teoretisk som praktisk natur utnämnas till officer i kustartilleriets reserv. Försvarskommissionen förutsätter ingen ändring härutinnan. Reservkadettkursen synes emellertid efter värnpliktstidens omläggning böra följa på fullständigt avslutad värnpliktstjänstgöring. Antalet reservkadetter årligen bör vara minst 12. Kustartillerikadelternas utbildning äger rum dels vid truppförbanden i teoretiska skolor och praktisk tjänst, dels under fyra terminer vid sjökrigsskolan. Officersexamen avlägges för närvarande på hösten tredje året efter antagningsåret, varigenom utbildningen kommer att omfatta en tid av omkring 3V« år. Antagning till kadett sker för närvarande omedelbart vid inträde i den militära tjänsten. Ett sådant uttagningssystem medför obestridligen vissa fördelar. Å andra sidan sker det första urvalet vid en tidpunkt, då vederbörande ännu icke äro kända annat än genom betyg m. m. från vitt skilda håll. En förbättring härutinnan skulle ernås, om antagningen till kadett skedde först på hösten efter avslutandet av första årets värnpliktsutbildning. Detta utesluter icke att kustarillerigeneralen varje år antager officersaspiranter, vilka efter antagningen överföras såsom värnpliktiga till kustartilleriet för fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring därstädes. Kommissionen förutsätter, att en sådan anordning kommer till stånd. I övrigt håller kommissionen före, att nuvarande kadettutbildning i stort sett bör bibehållas oförändrad. Antalet årligen antagna kustartillerikadetter har beräknats till 10, men bör detta antal under uppsättningsperioden i erforderlig grad ökas. Personal för utbildning-. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande truppförbandens allmänna organisation och utbildningens bedrivande, har kommissionen beräknat, att för den vid truppförbanden anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap i nedanstående tabell angivna befälspersonal är erforderlig. Underbefäl (utom ekonomi-, yrkesoch musikpersonal)

Officerare

Vaxholms kustartilleriregemente Karlskrona » Fårösunds kustartillerikår Summa

13 11 5

26 22 12

69 63 17

18 15 13

105 86 58

249 I de angivna siffrorna ingå jämväl däckspersonal och maskinister för kustartilleriets maskindrivna båtar, personal för förvaltningstjänst samt inre tjänst vid bataljoner och kompanier samt elever i kustartilleriets lägre underofficersskola och korpraler vid detacherade avdelningar.

160 För att denna personal skall bliva disponibel och i erforderlig grad kunna förnyas, beräknar kommissionen menig stam, utom ekonomi-, yrkes- och musikpersonal, till ett antal av 453, vilka böra fördelas enligt vad följande tabell utvisar. Menig stam (utom ekonomiyrkes- och musikpersonal)

191 157 105

Vaxholms kustartilleriregemente Karlskrona » Fårösunds kustartillerikår Summa

453 Truppförbandens staber. Regementsstaberna vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt kårstaben vid Fårösunds kustartillerikår skola biträda vederbörande truppförbandschef vid ledningen av utbildningen och inre tjänsten inom truppförbandet samt vara organ bland annat för handläggning av personal frågor och för mobiliseringsplanläggning, förvaltning m. m. Av skäl som förut anförts håller kommissionen före, att jämväl tygförvaltningen bör underställas vederbörande truppförbandschef och ärenden rörande densamma sålunda handläggas i regements- resp. kårstaberna. Det förutsattes därvid, att arbetsförhållandena mellan regementschefen och tygmästaren ordnas på samma sätt som i 1914 års ändrade reglemente var föreskrivet beträffande kommen danten och tygmästaren. I enlighet härmed bör regementschefen utöva upp sikten över och ledningen av tygförvaltningen samt meddela direktiv för tygmästaren beträffande fullgörandet av dennes åligganden. Tygmästaren bör vara förvaltningsmyndighet. I anslutning till vad här anförts anser kommissionen, att för ifrågavarande staber följande personal bör beräknas, nämligen: Expeditions- och kaserndetaljen: 1 kapten, regementskvartermästare (kåradjutant), 3 underofficerare som biträden, därav en pensionerad, samt 1 underofficer som regements-(kår)väbel; Mobiliseringsdetaljen (ej vid Fårösunds kustartillerikår): 1 kompaniofficer, regementsadjutant, 1 underofficer som biträde;

-

Tygförvaltningen: 1 regementsofficer (vid Fårösunds kustartillerikår kapten), tygmästare, 1 kompaniofficer, tygofficer (ej vid Fårösunds kustartillerikår), 1 marinintendent, tygintendent (ej vid Fårösunds kustartillerikår), 1 pensionerad officer, besiktningsofficer, samt erforderligt antal underofficerare för expeditionstjänst, förrådstjänst samt för tygverkstäder m. ni., vilket antal enligt kommissionens beräkning bör vara

161 i Vaxholm:

13 underofficerare, därav 4 förrådsförvaltare och 2 pensionerade underofficerare, » Karlskrona: 11 underofficerare, därav 3 förrådsförvaltare och 2 pensionerade underofficerare, » Fårösund: 6 underofficerare, därav 1 förrådsförvaltare och 1 pensionerad underofficer;

Regements-(kår-)intendenturen: 1 marinintendent, regements-(kår-) intendent, 1 • , biträdande regementsintendent (endast vid Vaxholms kustartilleriregemente; vid Karlskrona kustartilleriregemente förutsattes tygintendenten kunna i viss utsträckning fungera som biträdande regementsintendent) och erforderligt antal underofficerare för expeditions- och förrådstjänst, vilket antal enligt kommissionens beräkning bör vara: i Vaxholm: 5 underofficerare, därav 1 förrådsförvaltare och 1 pensionerad underofficer, » Karlskrona: 6 underofficerare, därav 2 förråds förvaltare och 1 pensionerad underofficer, » Fårösund: 5 underofficerare, därav 1 förrådsförvaltare (kassör) och 1 pensionerad underofficer; Sjukvårdsdetaljen: 1 marinläkare, regements-(kår-) läkare och 1 underofficer, sjukhusuppbördsman (endast vid Vaxholms kustartilleriregemente) . Musikpersonalen. Kustartilleriets musikpersonal utgöres för närvarande av 2 musikdirektörer, 16 hornblåsare och 8 musikelever, varjämte vissa underofficerare tjänstgöra vid musiken. Denna personal, som tillhör ekonomiavdelningen, är fördelad på tvenne regementen. Med denna organisation av musiken har erforderlig signalgivning kunnat ordnas, men hava stora svårigheter förefunnits, då det gällt att utföra harmonimusik. Olägenheterna härav hava varit betydande speciellt på grund av kustartilleriregementenas splittrade förläggning sommartid, ofta på avsides belägna platser. Försvarskommissionen finner under sådana förhållanden befogat, att en viss utökning av musikpersonalen kommer till stånd. Kommissionen har fördenskull beräknat personalen till sådan omfattning, att densamma motsvarar musikkår av typ I I vid vart och ett av Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. Som emellertid denna personal jämväl måste ombesörja signalgivning vid Fårösunds kustartillerikår, för vilken särskild musikpersonal icke upptagits, kommer i varje fall en förstärkt musikkår typ I I I att finnas disponibel vid de båda förstnämnda regementena. I överensstämmelse härmed beräknar kommissionen följande musikpersonal för kustartilleriet, nämligen 1282 35

B 11

162 2 musikdirektörer, 10 underofficerare, 6 flaggkorpraler, 8 korpraler och 16 meniga, Härutöver böra finnas 10 musikelever. Sammanfattning av truppförbandens personalbehov. E n sammanfattning av vad sålunda anförts beträffande befälsbehovet vid de olika truppförbanden giver vid handen, att befälspersonalen på aktiv stat bör beräknas enligt nedanstående tabell. Underbefäl (utom ekonomi-, yrkesoch nuisikperBonal)

Officerare

Vaxholms

kustartilleriregemente.

1¶Regementsstab För utbildning och viss förvaltning m. m Summa Karlskrona

2 13

1 26

25 69

2 3

2 11

28 63 86

1 22 28

2 5

12 17

kustartilleriregemente.

Regementsstab F ö r utbildning och viss förvaltning ni. m. Summa Fårösunds

2 4

kustartillerikår.

Kårstab F ö r utbildning och viss förvaltning m. m Summa Summa summarum

1 12

209 Beträffande fast anställt manskap tillhörande kategorierna ekonomi-, yrkesoch musikpersonal bör enligt kommissionens beräkning antalet beräknas i överensstämmelse med följande tabell. ^^^^

Summa

Vaxbolms kustartilleriregemente Karlskrona » Fårösunds kustartillerikår Summa

163 Det i förevarande tabell upptagna manskapet bör lämpligen fördelas å följande tjänstegrader, nämligen: 20 flaggkorpraler, 86 korpraler och 93 meniga, varav musikpersonalen utgöres av 6 flaggkorpraler, 8 korpraler och 16 meniga. Utöver angiven musikpersonal böra finnas 10 musikelever. För tjänsten vid kustartilleriets truppförband erfordras sålunda: dels den i nedanstående tabell angivna personalen å aktiv stat, Officerare

Manskap 3c 3

Utbildnings- och förvaltningspersonal Menigt manskap, utom ekonomi-, yrkesoch musikpersonal Ekonomi-, jn-kes- och musikpersonal av manskapet

12 Summa

3<?

249 453

20 35

93 335

dels ock följande pensionerade personal, nämligen: 3 besiktningsofficerare, en vid varje truppförband, 4 expeditionsunderofficerare vid Vaxholms kustartilleriregemente, 4 » » Karlskrona . » 3 » » Fårösunds kustartillerikår. Övriga personalbehov. I enlighet med vad i annat sammanhang framhållits har kommissionen beräknat följande kustartilleripersonal som erforderlig för ordinarie tjänstgöring utom kustartilleriet och kommendantskapen, nämligen: i försvarsstaben, 1 kapten, i sjöförsvarets kommandoexpedition, 1 kapten och 1 underofficer, i marinförvaltningen, 3 kaptener, 1 löjtnant och 1 underofficer, i marinstaben, 1 kapten, i sjökrigshögskolan, 1 major samt i sjökrigsskolan, 1 löjtnant. Under tiden för de värnpliktigas första utbildning pågår för kustartilleriet gemensam utbildning av kadetter och reservkadetter, för vilken utbildning utöver den vid sjökrigsskolan tjänstgörande kustartilleriofficeren jämväl tillfällig kommendering av en kompaniofficer bör beräknas. Under nämnda tidsperiod pågå dessutom vissa kurser för officerare på stat, såsom flygspaningskurser samt kurser vid infanteriskjutskolan m. m. För tillfällig kommendering till dylik fortsatt officersutbildning har kommissionen beräknat 3 subalternofficerare. Det sammanlagda behovet enligt ovan blir sålunda 1 major, 6 kaptener, 6 subalternofficerare och 2 underofficerare. Kommissionen anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att även under vinterhalvåret personalbehov föreligger för tillfälliga kommenderingar

164 av officerare utom truppförbanden, nämligen bland annat till gemensam officersutbildning för olika försvarsgrenar, till försvarsstaben, till sjökrigshögskolan, till tekniska högskolan, till praktisk utbildning i teknisk tjänst, till Gymnastiska centralinstitutet samt som kompanibefäl vid arméns underofficersskola. Även föreligger behov av underofficerare för tillfälliga kommenderingar till vissa kurser m. m. Detta under vinterhalvåret kraftigt ökade behov av personal för tillfällig kommendering utom truppförbanden torde enligt kommissionens beräkning kunna tillgodoses, enär befälsbehovet för utbildning vid truppförbanden under motsvarande tid minskas.

Kustartilleriets personalstater. Sammanfattas vad i det föregående anförts rörande personalbehovet i fred vid kustartilleriet, kommer alltså att för vapnet erfordras den fast anställda militära personal, nedanstående tabell utvisar. cl

Officerare

Manskap

3 PJ

ra H

1 Summa

2,S

•O

o »i

3 ?

ra H sa H ra

ö

o

13 1 19

38 6 50

63 6 72

210 2 225

flaggkorpraler

regementsofficerare

person

Kustartillerigeneralen j ä m t e stab.. Kommendantskapen i kustfästningarna m. m. Kustartilleriets truppförband och skjutskola Övriga personalbehov

w

O

o N

a

3 CT> g

ä

ST

tn m

546 Det ovan angivna antalet regementsofficerare torde i staten böra uppdelas på 3 överstar (därav 1 i lönegraden O. 7), 6 överstelöjtnanter och 10 majorer. Av det sammanlagda antalet subalternofficerare böra 52 upptagas som löjtnanter och 20 som fänrikar. Av det sammanlagda antalet underofficerare böra 14 upptagas som förrådsförvaltare, 89 som flaggunderofficerare samt 122 som underofficerare av 2. graden. Av sagda underofficerare bör musikpersonalen utgöras av 2 flaggunderofficerare och 8 underofficerare av 2. graden. På kustartilleriets stat böra dessutom upptagas 2 musikdirektörer och 10 musikelever. I överensstämmelse med vad sålunda anförts och med iakttagande av att underlöjtnantsgraden liksom vid flottan utgår får kommissionen föreslå följande Personalstat för kustartilleriet. Officerare: 1 kustartillerigeneral (lönegrad O. 8), 1 kommendant i Vaxholms fästning (lönegrad O. 7), 2 överstar,

165 6 i överstelöjtnanter, 101 majorer, 50) kaptener, 52! löjtnanter, 20) fänrikar. Undeerofficerare: 14: förrådsförvaltare, 87' flaggunderofficerare, 114: underofficerare av 2. graden. Undeerbefäl och meniga: 60) flaggkorpraler, 327 korpraler, 5301 meniga. Musukpers onal: 2" musikdirektörer, 2! flaggunderofficerare, 81 underofficerare av 2. graden, 6. flaggkorpraler, 8'> korpraler, 16> meniga, 101 musikelever. Pensdonerad personal: 1 Ibesiktningsofficer vid Vaxholms kustartilleriregemente, 1 » » Karlskrona kustartilleriregemente, 1 » » Fårösunds kustartillerikår, 1 (expeditionsunderofficer i kustartilleristaben, 2 (expeditionsunderofficerare vid kommendantskapet i Vaxholms fästning, 1 (expeditionsunderofficer vid kommendantskapet i Karlskrona fästning, 4 (expeditionsunderofficerare vid Vaxholms kustartilleriregemente, 4 » » Karlskrona kustartilleriregemente, 3 » » Fårösunds kustartillerikår.

Reseirvpersonalen. Fö>r en mångfald av de befattningar, som vid mobilisering skola besättas, kan ]icke personal på aktiv stat avses. Mobiliseringsbehovet av befäl och underrbefäl måste för den skull i icke.obetydlig utsträckning fyllas av reservpersomal samt av särskilt utbildade värnpliktiga. Emligt nu gällande bestämmelser utgöres kustartilleriets reservpersonal av: officerare och underofficerare, vilka med fyllnadspension, ålderspension, förtidspension eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat eller reservstat (pensionsavgångna); officerare och underofficerare, vilka vid eller efter avgång från beställning på aktiv stat eller reservstat utan förmån, som under föregående stycke sägs, på amsökan vunnit inträde i reserven (förtidsavgångna);

166 officerare och underofficerare av kustartilleriet tillhörande reservstat för marinen (reservstatspersonal); officerare och underofficerare, vilka inom reserven vunnit sin första officers- eller underofficersanställning (i reserven utnämnda); samt flaggkorpraler, vilka med ålderspension eller förtidspension avgått från beställning på aktiv stat (pensionsavgångna). Personal på reservstat. Enligt 1925 års beslut skall kustartilleriets reservstat utgöras av: 1 överste, 1 major, 2 kompaniofficerare i högsta löneklassen, 2 » i mellersta löneklassen, 2 » i lägsta löneklassen, 3 underofficerare i högre löneklassen och 2 » i lägre löneklassen. Om kustartilleriets krigsorganisation skall erhålla tillräcklig fasthet och effektivitet, erfordras enligt kommissionens mening, att tillräckligt stor del av befälspersonalen genom aktiv tjänst förvärvat fullständig befälsvana, tillförlitligt militärt omdöme samt såvitt möjligt allsidig kustartilleristisk erfarenhet. Särskilt gäller detta om batteri- och högre chefer. Enär den föreslagna fredskadern samt därifrån avgången pensionerad personal, kvarstående i kustartilleriets reserv, ej i tillräcklig utsträckning tillgodoser ovan angivet behov av särskilt kvalificerad befälspersonal, måste det resterande behovet fyllas medelst personal å reservstat, uppsatt i principiell överensstämmelse med den redan befintliga reservstaten. Någon väsentlig ändring av reservstatens omfattning synes icke böra genomföras. Med anledning'harav och med stöd av utförda beräkningar föreslår kommissionen, att den nuvarande reservstaten bibehålles, dock att antalet beställningar för underofficerare i lägre löneklassen ökas från nuvarande 2 till 3. Övrig reservpersonal. Beträffande pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda officerare och underofficerare förutsattes ingen ändring i nu gällande bestämmelser, dock att utnämning av flaggkorpraler till underofficerare i reserven bör kunna ske oberoende av om tjänsteställningen i förhållande till äldre flaggkorpraler rubbas. Antalet i reserven utnämnda officerare, som enligt 1925 års försvarsorganisation beräknades till 4 per år, synes — såsom i annat sammanhang blivit framhållet — böra icke oväsentligt ökas. Beträffande flaggkorpraler i reserven synes sådan ändring i nu gällande bestämmelser böra vidtagas, att utnämning till flaggkorpraler i reserven av stammanskap kan äga rum före inträdet i pensionsåldern. För befordran till flaggkorpral kompetenta korpraler med en tjänstetid av minst 9 år böra sålunda kunna vid avgången utnämnas till flaggkorpraler i reserven med skyldighet att

167 i fredstid fullgöra repetitionsövningar enligt för närvarande för underofficer i reserven gällande grunder, med avlönings- och pensionsförmåner i princip efter för dylik underofficer gällande bestämmelser. Befordran till flaggkorpral i reserven beräknas endast komma att ske till ett ringa antal. 3.

ÖVERGÅNGEN TILL DEN NYA ORGANISATIONEN.

Engångskostnaderna för kustartilleriförsvarets planenliga färdigställande belöpa sig i enlighet med vad i annat sammanhang angivits till 13 170 000 kronor. De årliga kostnaderna vid genomförd omorganisation hava beräknats till 6 937 000 kronor. Materielanskaffning och övriga åtgärder för kustartilleriförsvarets färdigställande beräknas bliva genomförda under loppet av 10 år. Genom att de årliga kostnaderna endast successivt växa till angivet belopp erhålles för bestridande av engångskostnaderna årligen ett visst belopp utgörande skillnaden mellan kustartilleriets budget enligt kommissionens förslag och kustartilleriets årskostnad. E n undersökning visar, att engångskostnaderna kunna täckas under den angivna 10-årsperioden, om anslaget till kustartilleriet sammanlagt beräknas till 7 500 000 kronor årligen. Härvid förutsattes emellertid, att ett belopp av 620 000 kronor, vilket erfordras för fullbordandet av ett medelsvårt sjöfrontsbatteri i Karlskrona fästning och anskaffning av viss övrig materiel, göres disponibelt först efter tionde årets slut. Den av kommissionen beräknade fördelningen mellan årliga kostnader och engångskostnader av kustartilleriets anslag under första 10-årsperioden framgår av nedanstående tablå. Årliga kostnader kronor

Engångskostnader kronor

Summa kronor

5 195 000 5 351 000 5 817 000 5 943 000 6 271 000 6 466 000 6 691 000 6 842 000 6 937 000 6 937 000

2 305 000 2 149 000 1 683 000 1 557 000 1 229 000 1 034 000 809 000 658 000 563 000 563 000

7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000 7 500 000

S u m m a kronor

12 550000

Omfattningen av kustartilleriets personalstater m. m., vid kustartilleriet tjänstgörande marinintendenter och civilmilitär personal samt kustartilleriets värnpliktskontingenter under försvarsorganisationens första tioårsperiod har av kommissionen beräknats i enlighet med tablån å nästa sida.

168 Lönegrad, befattning eller värnpliktskategori

Antal (för ersättningsreserv anta dagar). 1. året 2. året 3. året 4. året 5. året

6. året

1 9. o. 10. 7. året j 8. året året

Stat Officerare. 0. 8 0. 7 0. 6 0.5 0. 4 0.3 0.2 0. 1

2 5 9 36 34 16

1 1 2 6 9 36 36 16

1 1 2 6 9 39 41 16

1 1 2 6 10 41 46 18

1 1 2 6 10 44 49 18

1 1 2 6 10 48 52 18

1 1 2 6 10 50 52 20

1 1 2 6 10 50 52 20

8 45 70

8 45 80

11 55 90

11 55 90

14 65 100

14 73 108

14 81 116

14 89 122

14 89 122

66 224 365 10

66 224 365 10

66 244 405 10

66 254 405 10

66 274 445 10

66 294 475 10

66 314 505 10

66 335 546 10

66 335 546 10

1 4 1 1 1 2

1 4 1 1 1 2

1 5 1 1 2 2

1 5 1 1 2 2

1 5 1 1 2 2

1 5 1 1 2 2

1 5 1 1 2 2

1 5 1 1 2 2

1 5 1 1 2 2

2 12

2 14

2 15

3 15

3 15

3 15

3 15

3 15

3 15

2 5 9 36 34 16

Underofficerare. Uo. 4 TJo.3 TJo. 2 Manskap. Mm. 4 Mm. 2 Mm. 1 Musikelever Marinintendenter, marinläkare m. fl. Kommendörkapten... Kaptener Löjtnant 1. marinläkare Marinläkare. 1. gr.... Musikdirektörer Pensionerad

personal.

Officerare Underofficerare (Under uppsättningstiden ersattes flertalet av dessa med underofficerare på övergångsstat.) Värnpliktiga.

Studenter och lik90 90 90 90 90 ställda 90 62 90 90 Värnpliktiga i allmän1120 1120 1120 1120 1120 1120 het, linjetjänst 800 '800 1120 Ersättningsreserv (dagar) 80 000 92 000 100 000 110 000 110000 110 000 110 000 110 000 110 000 Anm. I den mån läkarvård erfordras för kustartilleripersonal vid Fårösund under 1. och 2. åren, beräknas denna bestridas av civil läkare med arvode.

Beträffande årligen antagna kustartillerikadetter har kommissionen förutsatt, att deras antal med hänsyn till officerskårens ökning under första tio1

April—juni 2. året 1120 man.

169 årsperioden må, därest så erfordras, ökas utöver det som normalt beräknade antalet 10. Organisationen av kustartilleriets truppförband bör i enlighet med vad förut angivits ändras i enlighet med följande: Vaxholms kustartilleriregemente utökas; med två kompanier. Karlskrona kwitartilleriregemente tillföres ytterligare ett luftvärnskompani. Det regementet tillhörande rörliga sjöfrontsartillerikompaniet överföres till Fårösunds kustartillerikår. Fårösunds kustartillerikår uppsattes med ett kompani från Karlskrona kustartilleriregemente jämte tre nyuppsatta kompanier. Sagda organisation har av kommissionen beräknats kunna i huvudsak genomföras under loppet av den första femårsperioden. Under samma period färdigställes kustartilleriförsvaret på Gotland, förstärkningen av luftförsvaret i Karlskrona fästning och kustartilleriförsvaret i Stockholms skärgård färdigställes i huvudsak, varjämte anskaffningen av det rörliga kustartilleriförsvaret å fastlandet påbörjas.

170 K A P . V.

För marinen gemensam personal m. m. 1. MARININGENJÖRKÅREN. Stammen. Enligt nu gällande stat utgöres mariningenjörkåren av: 1 marinöverdirektör och chef, 2 marindirektörer av 1. graden, 3 marindirektörer av 2. graden, 9 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen, 5 mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen, 6 mariningenjörer av 2. graden, 5 extra mariningenjörer och mariningenjörer av 2. graden i flottans reserv, med arvoden, 4 specialingenjörer av 1. graden, 8 specialingenjörer av 2. graden, 4 specialingenjörer av 3. graden samt 3 mariningenjörsstipendiater. Marinöverdirektören tjänstgör i marinförvaltningen såsom avdelningschef för ingenjöravdelningen. Han biträdes härvid bland annat av en assistent, marindirektör av 2. graden, samt en del marin- och specialingenjörer. A vartdera örlogsvarvet tjänstgör en marindirektör av 1. graden såsom chef för ingenjördepartementet, tillika personalchef för å örlogsstationen tjänstgörande personal, tillhörande mariningenjörkåren. Specialingenjörer äro artilleri-, torped-, min-, verkstads-, elektro-, radio- och stationsingenjörer samt kemist, vilka antagas efter genomgången utbildning och förvärvad erfarenhet inom vederbörligt fack. De i staten enligt ovan uppförda arvodena till 2 frivilligt tjänstgörande mariningenjörer i reserven hava tillkommit efter genomförandet av 1925 års marinorganisation för att i viss mån provisoriskt tillgodose uppkommet behov av personalökning. Utbildningen till mariningenjör börjar jämlikt från och med år 1935 gällande bestämmelser efter avlagd studentexamen och antagning till mariningenjörskadett vid marinens kadettkår tillsammans med de nyantagna sjökadetterna. Under första vintern, då sjökadetterna äro på långresa, åtnjuta mariningenjörskadetterna tjänstledighet för privat praktik. Efter utbildning ombord tillsammans med sjökadetterna under påföljande sommar sker antagning till mariningenjörsaspirant, varpå följer en fyraårig kurs vid Tekniska

171 högskolan samt en där anordnad specialkurs. Sommaruppehållen mellan läsåren utnyttjas för praktisk tjänst vid verkstad, vid flottans varv och å flottans j lätta fartyg. Efter avslutad kurs vid Tekniska högskolan antagas högst två ! marinunderingenjörer (förut mariningenjörsstipendiater). Dessa tjänstgöra vid flottan under 18 månader, varefter de utnämnas till mariningenjörer av 2. graden i reserven (förut extra mariningenjör), varpå följer 18 månaders stipendiattid för praktisk tjänst vid in- eller utländska varv m. m. Därmed har kompetens förvärvats för anställning vid mariningenjörkåren. För dem som påbörjat sin utbildning år 1934 eller tidigare är utbildningen något annorlunda anordnad. Den nya organisationen beräknas genomförd omkring 1943. Försvarskoimnissionen. Av marinöverdirektören har på grundval av verkställd utredning framhållits, att mariningenjörkåren, för att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de mångskiftande uppgifter, som åvila densamma, borde ökas med sammanlagt 13 mariningenjörer och 2 specialingenjörer. Att tillgången på kvalificerad ingenjörspersonal vid marinen för närvarande är synnerligen knapp, synes försvarskommissionen stå klart. Kommissionen har dock av ekonomiska skäl icke ansett sig kunna föreslå annat än en utökning av antalet marindirektörer av 2. graden och mariningenjörer av 1. graden med vardera en och att samtidigt ur staten avföras de nu utgående två arvodena till frivilligt inkallade mariningenjörer av 2. graden i reserven. I stället för de nuvarande 3 extra mariningenjörerna har kommissionen i överensstämmelse med den nya utbildningsordningen för mariningenjörer uppfört 2 marinunderingenjörer under 10 månader och 2 under 8 månader. Denna ändring i gällande stat kan emellertid icke förverkligas, förrän sådana ingenjörer, utbildade enligt det nya systemet, finnas att tillgå. Kommissionen har sålunda för mariningenjörkåren beräknat följande stat. 1 marinöverdirektör, 2 marindirektörer av 1. graden, 4 marindirektörer av 2. graden, 10 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen, 5 mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen, 6 mariningenjörer av 2. graden, 2 marinunderingenj örer under 10 månader, 2 marinunderingenj örer under 8 månader, 4 specialingenjörer av 1. graden, 8 specialingenjörer av 2. graden, 4 specialingenjörer av 3. graden, mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater): 2 under 10 månader, 2 under 8 månader.

172 Reserven. Enligt nu gällande organisation tillhör mariningenjörkårens reservpersonal mariningenjörkåren i flottans reserv. Enär kommissionen, såsom tidigare framhållits, förutsätter att mariningenjörkåren framdeles hänföres icke till flottan utan till marinen, bör benämningen ändras till mariningenjörkårens reserv. Denna utgöres av pensionsavgången, förtidsavgången och i reserven utnämnd personal under marinöverdirektören som chef. För pensionsavgången personal gälla med avseende å tjänstgöringskyldighet och ersättning under tjänstgöring enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Marinöverdirektör är skyldig kvarstå i reserven till 70 år, övriga till 65 år. Förtidsavgången personal är tjänstgöringsskyldig intill 60 års ålder vid krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet, ävensom vid sådan större rustning, som till utrönande av flottans krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Tjänstgöringsskyldighet i form av repetitionsövningar åligger icke denna personal, som dock kan inkallas till frivillig tjänstgöring enligt Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall givna bestämmelser. Viss befordran kan äga rum inom reserven. Under fredstjänstgöring åtnjuter förtidsavgången personal lön enligt lägsta löneklassen inom den lönegrad, som motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör, men löneförhöjning kan medgivas efter viss fullgjord tjänstgöring. Har avgång skett från beställning på aktiv stat efter 40 års ålder, erhålles efter fyllda 55 år en årlig pension av 900 kronor eller ett belopp, som svarar mot pensionens kapitaliserade värde. Den i reserven utnämnda personalen rekryteras från mariningenjörer av 2. graden i reserven. Dessa äro, sedan kompetens vunnits för anställning som mariningenjör, så länge de arbeta uti den tekniska delen av maskin- eller fartygsingenjörens yrke, intill fyllda 35 år berättigade att söka anställning vid mariningenjörkårens stam. I reserven utnämnd personal är tjänstgöringsskyldig intill 45 år och erhåller ersättning för tjänstgöring under fredstid enligt samma grunder som förtidsavgången personal. Om den i reserven utnämnde kvarstår till 45 år i reserven, erhåller han vid 55 år samma pensionsförmåner som förtidsavgången personal. En mariningenjör per år har beräknats utnämnas i reserven. Någon ändring av reservorganisationen annat än i vad avser benämningen synes icke vara av behovet påkallad. 2. MARININTENDENTURKÅREN. Stammen. Nu gällande stat för marinintendenturkåren, vilken är gemensam för flottan och kustartilleriet, upptager följande beställningar: 1 marinöverintendent, 2 förste marinintendenter, 1. löneklassen,

173 5 förste marinintendenter, 2. löneklassen, 28 marinintendenter av 1. graden, 14 marinintendenter av 2. graden, 6 marinunderintendenter. Marinintendenturkåren har framgått ur flottans civilstat, som torde räkna sin egentliga uppkomst från slutet av 1600-talet, då en del förvaltningsärenden utbrötos från flottans dåvarande överstyrelse, amiralitetskollegium, och förlades till särskilda kontor, avsedda för den nyinrättade örlogsstationen i Karlskrona . Civilstatens organisation visade sig med tiden vara behäftad med vissa brister. Fördenskull uppdrogs år 1902 åt en kommitté att verkställa utredning rörande behovet av omorganisation av flottans civilstat, och frågan därom blev föremål för beslut av 1903 års riksdag. Därvid gavs åt den då nyinrättade marinintendenturkåren en organisation, liknande den militära, så att personalen uppdelades på vissa beställningar med befordran mellan desamma, och med möjlighet att kommendera personalen till bestridande av olika befattningar. Därjämte organiserades en på själva yrket inriktad systematisk treårig utbildning, omfattande såväl egentlig intendenturtjänst som civil- och förrådstjänst och därjämte undervisning i en del militära övnings- och läroämnen. Samtidigt upprättades en särskild marinintendentsskola. Den nya kåren erhöll civilmilitär natur. I 1925 års marinordning bestämdes, att marinintendentsskolan skulle upphöra såsom särskild undervisningsanstalt och utbildningen av marinintendenter förläggas till sjökrigsskolan. I samband därmed utökades såväl utbildningstiden som undervisningen i militära ämnen och marinintendentskadetterna införlivades med marinens kadettkår, varigenom de blevo krigsmän. Sedan kårens tillkomst hava dess arbetsuppgifter efter hand utvidgats, jämsides med att beslutanderätt i ekonomiska frågor i allt större omfattning överflyttats från militära befälhavare till intendenturtjänstemän. Här må nämnas förvaltningsdirektionernas ersättande med stationsintendenter, inrättande av särskilda varvskontor, upprättande av marinens centrala beklädnadsverkstad, övertagande av beslutanderätt i kassaärenden, centralisering av varvens upphandlingar m. m., tillkomst av förplägnadsintendent vid örlogsstationernas matinrättningar, åliggande för fartygsintendenter att tjänstgöra såsom detalj officerare för förrådsdetaljen ombord etc. Till en dylik utveckling hava skilda omständigheter bidragit. Dels har efter hand den ännu fortgående specialiseringen beträffande officerskårernas militära arbetsuppgifter ställt ökade krav på befälhavarnas militära prestanda och nödvändiggjort en alltmera ökad självständighet för de ekonomiska befattningshavarna, dels har icke minst inom det ekonomiska och förvaltningstekniska arbetsområdet inom marinen kravet på specialutbildad personal gjort sig alltmera gällande. Genom 1925 års försvarsbeslut nedbragtes kårens numerär från 78 till 56 beställningar. Detta motiverades av att endast de befattningar, som erford-

174 rade särskild utbildning och högre kvalificerad personal, avsågos att besättas med marinintendenter. Under senare år hava vid flera tillfällen och av olika myndigheter väckts förslag att giva marinintendenturkåren en helt militär organisation. Anledningarna härtill hava varit av olika slag. Dels har behov framträtt av ökade befogenheter för ifrågavarande personal att kunna taga och utöva befäl, och dels har strafflagens för krigsmakten stadgande av strängare straff i många fall för krigsmän än för dem, som utan att vara krigsmän lyda under denna lag, haft till följd, att samma förseelse kunnat medföra olika straffpåföljd för militär och civilmilitär personal. Detta förhållande har särskilt framhållits såsom olämpligt, när fråga vore om s. k. konduitförseelser, begångna under bärande av uniform. Försvarskommissionen. Det torde vara obestridligt, att marinens icke militära, med officerare jämställda förvaltningstjänstemäns tjänsteutövning alltmer närmat sig formerna för militär organisation och verksamhet. Utbildningen har fått ett allt större militärt inslag, befälsbefogenheterna hava undan för undan ökats, och allt flera tjänsteuppgifter hava övertagits från militära befattningshavare, samtidigt som enklare kamerala göromål och förrådsuppbördsmannasysslor överflyttats på lägre kvalificerad personal. Även om fortfarande ett antal civil-administrativt betonade tjänster bestridas och även i framtiden måste uppehållas av marinintendenturkårens personal, så har dock utvecklingen överhuvud inneburit en förskjutning av arbetsområdet från civiltjänst till egentlig intendenturtjänst. Marinintendenternas verksamhet sammanhänger därför numera så ofta och så väsentligt med den rent militära tjänstgöringen, att några bestämda gränser däremellan i många fall ej kunna urskiljas. De arbeta städse under militär högre ledning och ofta i direkt samarbete med militär personal. Under sin tjänstgöring ombord tillhöra de besättningar å örlogsfartyg. De innehava den för utövningen av sina befattningar erforderliga befälsrätten över underställd personal, varmed följer förmanskap av samma slag som en militär befälhavares. De bära i regel militär tjänstedräkt och äga därvid allmän befälsrätt i vad rör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten. Nu omfatta marinintendenternas uppgifter icke, såsom fallet är vid armén, trupptjänst och trupputbildning, och fullständig officersutbildning kan därför, vad tjänsten vid flottan beträffar, icke anses oavvisligen nödvändig. Men fråga är om icke vid kustartilleriförsvaret föreligger behov av en underhållstjänst, som i mångt och mycket måste äga rum under liknande former som vid armén och därför kräver intendenturtjänst av snarlik beskaffenhet, Så som förhållandena numera gestalta sig synes det därför kunna väl motiveras att ombilda marinintendenturkåren till en rent militär kår. Härför talar även den omständigheten, att icke blott arméns och flygvapnets intendenturpersonal utan även marinintendentskadetter och marinens ekonomiunderofficerare äro krigsmän. En sådan förändring synes icke medföra några

175 ölägenheter men vara väl ägnad att stärka ifrågavarande personals auktoritet till gagn för dess tjänsteutövning särskilt vid ingripande i de fall, då statens | ekonomiska intressen behöva skyddas. Då vidare den disciplinära ställI ningen därigenom skulle komma till klart uttryck och krigslydnadens upprätthållande sålunda befrämjas, och slutligen numera i kåren kvarstå endast ett fåtal tjänstemän, som övergått dit från den forna civilstaten utan att hava genomgått särskild utbildning, torde tiden vara inne att genomföra ifrågavarande omorganisation. P å så sätt skulle även den oegentligheten undanröjas, som består i att full likhet icke råder inför krigslagen mellan exempelvis intendenturofficerare av armén och flygvapnet, marinintendentskadetter samt ekonomiunderofficerare å ena sidan och marinintendenter å andra sidan. Om marinintendenturkåren bliver militär, måste givetvis, liksom fallet är vid armén och flygvapnet, vissa inskränkningar göras i fråga om intendenturofficerares rätt och skyldighet att övertaga befäl i förhållande till övriga officerare. Bestämmelser om sjöofficerares företrädesrätt i detta hänseende finnas för övrigt redan i marinens reglementen. överföringen av marinintendenturkåren till militär kår synes icke behöva föranleda någon väsentlig omläggning av utbildningen, utan denna bör alltjämt vara förlagd till sjökrigsskolans marinintendentslinje, som hittills lämnat ett gott resultat. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande sjökadetternas antagning och utbildning synas jämväl marinintendentskadetterna böra under första delen av sin utbildning likställas med värnpliktiga. Beträffande marinintendenturkårens numerär innebar, som ovan nämnts, 1925 års riksdagsbeslut i försvarsfrågan en avsevärd reducering, varvid marinintendenter endast avsågos för sådana befattningar, där särskilda kvalifikationer erfordrades. Däremot beräknades knappast några befattningar, vara nyutnämnda marinintendenter kunde efter utnämningen under fortsatt handledning förvärva praktisk erfarenhet om tjänsten. Även dylik personal måste sålunda för närvarande utan någon övergångstid tagas i anspråk för tjänster, vilka kräva erfaren personal med förmåga till självständig verksamhet. Den gradvis ökade självständighet beträffande tjänsteutövningen, som utmärker exempelvis sjöofficerens fänriksår, saknas sålunda i väsentlig grad för marinintendenterna. Att detta förhållande icke är till fromma för tjänsten är naturligt. Därtill kommer, att flertalet marinintendentsbefattningar äro förknippade med redogöraransvar, vilket kan tänkas onödigt hårt drabba sådan nyutnämnd personal. E n något mjukare övergång från sjökrigsskolans företrädesvis teoretiska utbildning till självständig utövning av den praktiska tjänsten vore därför i hög grad önskvärd. Detta skulle dock nödvändiggöra en icke oväsentlig ökning av antalet beställningar. Av kostnadshänsyn har en sådan ökning, icke nu kunnat föreslås. Kommissionen har beräknat behovet av marinintendenter, avsedda för tjänst vid flottan, till 49 eller 3 mindre än som ansågos erforderliga vid fastställandet av 1925 års marinorganisation. Enligt denna avsågs emellertid för

176 kustartilleriet endast 4 intendenter, vilket antal i föreslagen organisation ökats till 7, varav en regementsofficer. Minskningen av antalet tjänster vid flottan uppväges sålunda av ökningen vid kustartilleriet och totala antalet marinintendenter bör därför bibehållas oförändrat. Kommissionen har emellertid funnit, att antalet regementsofficersbeställningar vid kåren torde böra undergå någon ökning, enär detta icke på långt när motsvarar antalet av mera ansvarsfulla och krävande befattningar. Tjänsteställningen för flertalet innehavare av dylika befattningar har därför, särskilt vid ombyten, allt för ofta växlat, vilket förhållande orsakat svårigheter vid kommendering och placering av personalen och även i vissa fall varit menligt för tjänstens behöriga gång. Med hänsyn till befattningarnas beskaffenhet kunna skäl anföras för att samtliga nedanstående befattningshavare borde vara av regementsofficers grad: Chefen för kåren, som tillika är avdelningschef och ledamot i marinförvaltningen; Chefsintendenterna, som äro personalchefer samt hava sig underställda stationens kontor för kamerala ärenden samt proviant-, beklädnads- och sängpersedelförråden ävensom i Stockholm en beklädnadsverkstad och i Karlskrona marinens centrala beklädnadsverkstad, kronobageri, korvfabrik och tvättinrättning; Assistenten å intendenturavdelningen i marinförvaltningen, som är ställföreträdare för chefen samt närmast under honom utövar uppsikt över arbetena inom avdelningen och bereder viss grupp av viktigare ärenden; Fästningsintendenten i Vaxholms fästning, som handhaver förvaltningsärenden, vilka äro gemensamma för inom fästningen förlagda truppförband, och har ett synnerligen omfattande och viktigt krigsförberedelsearbete sig anförtrott; Stabsintendenterna hos befälhavande amiralerna och sekreterarna hos varvscheferna. Dessa bereda, föredraga och expediera alla de mångskiftande och principiellt viktiga civil-administrativa ärenden, som behandlas av nämnda befälhavare; Stabsintendenten å kustflottan, som skall ägna omsorg åt ekonomiens skötsel inom kustflottan, särskilt vad angår förplägnad, beklädnad och materialutredning, verkställa inspektion av fartygens förrådsuppbörder, granska inkomna redovisningar m. m.; Cheferna för de kamerala kontoren å örlogsstationer och varv, som besluta i kassaärenden, omfattande flera miljoner kronor årligen, ansvara för stationens resp. varvets vidlyftiga bokföring och medelsredovisning samt utöva allmän förvaltningskontroll och bereda ett flertal civila ärenden. I och för sig vore det enligt kommissionens mening icke obefogat att beräkna regementsofficerare för samtliga nu nämnda intendentsbefattningar. Genom en sådan åtgärd skulle kommenderingar å desamma underlättas och därjämte befordringsförhållandena inom kåren, vilka med avseende å högre beställningar för närvarande äro betydligt sämre än inom övriga militära kårer, i viss mån bliva upphjälpta. Försvarskommissionen anser sig emeller-

177 tid av ekonomiska skäl icke kunna föreslå en så avsevärd ökning av antalet beställningar i högre grader utan har stannat vid att förorda en mindre jämkning från lägre till högre beställningar. Kommissionen anser sålunda, att staten för marinintendenturkåren i anslutning till den föreslagna marinorganisationen bör upptaga följande beställningar:

Kommendör Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter Fänrikar

Antal

Lönegrad

1 3 7 27 13

0.6 0.5 O. 4 0.3 0.2 0.1

Reserven. Enligt nu gällande organisation tillhör marinintendenturkårens reservpersonal marinintendenturkåren i flottans reserv. Av samma skäl som beträffande mariningenjörkåren anförts, föreslår kommissionen, att benämningen ändras till marinintendenturkårens reserv. Den nuvarande organisationen —- med den föreslagna namnändringen genomförd — innebär i stort sett följande: ^ Marinintendenturkårens reserv utgöres av pensionsavgången, förtidsavgången och i reserven utnämnd personal. För den pensionsavgångna personalen gälla med avseende på tjänstgöringsskyldighet och ersättning under tjänstgöring enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Ifrågavarande personal är tjänstgöringsskyldig till 70 år. J * K Förtidsavgången personal är tjänstgöringsskyldig intill 65 år vid krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid sådto större rustning, som till utrönande av flottans krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Tjänstgöringsskyldigheten i fred består av repetitionsovningar om 60 dagar under varje fyraårsperiod intill uppnådda 40 års ålder. Viss befordran kan äga rum i reserven. Under fredstjänstgöring åtnjuter förtidsavgången personal lön enligt lägsta loneklassen inom den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör, dock att löneförhöjning kan erhållas efter viss fullgjord tjänstgöring. Efter uppnådda 55 år tilldelas ifrågavarande personal en årlig pension av 900 kronor eller ett belopp, som svarar mot pensionens kapitaliserade värde. För rekrytering av i reserven utnämnd personal antagas till det antal, Konungen årligen bestämmer, reservintendentskadetter i huvudsak enligt samma grunder som gälla för antagning av marinintendentskadetter. Efter ett och ett halvt års utbildning dels vid sjökrigsskolan, dels ombord å kadettfartyg och dels slutligen i land vid örlogsstation eller kustfästning sker konstituering till marinunderintendent i marinintendenturkårens reserv. Reservintendentskadett åtnjuter under kadettiden samma förmåner som marinintendentskadett och erhåller vid antagning ekiperingsbidrag uppgående till 600 kronor 1282 35

B 1 2

178 Tjänstgöringsskyldigheten i fredstid för ifrågavarande marinintendenter i reserven är densamma som för förtidsavgången personal. Avgång från reserven äger i regel rum vid 45 års ålder. Befordringsvillkoren äro i stort sett desamma som för förtidsavgången personal. De ekonomiska förmånerna under tjänstgöring i fredstid äro jämväl desamma som för förtidsavgången personal. I reserven utnämnd marinunderintendent äger därjämte att utbekomma 400 kronor i ekiperingshjälp. Vid beräkningarna av kostnaderna har förutsatts, att marinintendentur kårens reserv årligen tillföras två fänrikar. Bortsett från namnändringen och den ändring i tjänstetitlar, som betingas av marinintendenturkårens överförande till militär organisationsform, synes annan ändring i gällande organisation för marinintendenturkårens reserv icke erforderlig än den, som betingas av att reservintendentskadett i likhet med övriga kadetter bör under första delen av sin utbildningstid likställas med värnpliktiga. 3.

MARINLÄKARKÅREN.

Stammen. Enligt nuvarande organisation utgöres marinläkarkåren av: 1 marinöverläkare och chef, 3 förste marinläkare, 6 marinläkare av 1. graden, 16 marinläkare av 2. graden och 8 marinläkarstipendiater. Härtill komma 12 marinläkarstipendiater över stat. Marinöverläkaren, förste marinläkare och marinläkare av 1. graden åtnjuta lön på stat och äro tjänstgöringsskyldiga året om, varemot marinläkarna av 2. graden och marinläkarstipendiaterna på stat, vilka äro tjänstgöringsskyldiga allenast viss del av året, uppbära arvode samt under tjänstgöring viss särskild ersättning. Marinläkarstipendiater över stat åtnjuta under tjänstgöring viss ersättning per dag. För övrig läkarvård äro anställda 2 marinläkare på övergångsstat, en vid Stockholms örlogsstation och en vid Göteborgs örlogsdepå samt dessutom medelst kontrakt mot åtnjutande av arvode en läkare vid skeppsgossekåren i Marstrand. Försvarskommissionen. Enligt vad som upplysts kommer den å Stockholms örlogsstation inkal lade marinläkaren å övergångsstat att inom kort avgå med pension. För fyllande av den därigenom uppkommande bristen lärer det vara påkallat att i marinläkarkårens stat uppföra ytterligare en marinläkare av 1. graden. Vidare måste beaktas behovet av en läkare vid den till inrättande föreslagna Fårösunds kustartillerikår. Med anledning av nu nämnda förhållanden har kommissionen beräknat följande behov av marinläkare med fast lön på stet och sålunda tjänstgöringsskyldiga under hela året, nämligen:

179 1 rnarinoverläkare, 1 förste marinläkare och 1 A -TI i -i f vid Karlskrona örlogsstation ö 4 marmlakare av 1 graden J 1 förste marinläkare och ) . 2 marinläkare av l.graden f V l d S t o c k h o l m s örlogsstation 1 förste marinläkare vid kustartilleriets förläggning i Vaxholm, 1 marinläkare av 1. graden vid Karlskrona kustartilleriregemente, 1 marinläkare av 1. graden vid Fårösunds kustartillerikår eller tillsammans 12 befattningshavare. Enligt personalberäkningarna erfordras i övrigt läkare vid marinen under nedan angivna antal månader av året: läkare tjänstgörande å marinförvaltningens sanitetsavdelnin § under 12 månader läkare vid Göteborgs örlogsdepå » 12 » biträdande läkare vid sjukhuset i Karlskrona » 12 » läkare sjökommenderade vintertid » 30 » läkare sjökommenderade sommartid » 66 » läkare för kustartilleriet » 24 » 156 månader För tjänstgöring vid Göteborgs örlogsdepå beräknas en läkare kunna anställas medelst kontrakt mot åtnjutande av arvode. För täckande av det föreliggande behovet av läkare i övrigt har kommissionen beräknat 15 marinläkare av 2. graden och 10 marinläkarstipendiater på stat. Den återstående tjänstgöringen förutsattes kunna bestridas av marinläkarstipendiater över stat. Detta förslag innebär sålunda att, jämfört med nuvarande sammansättning, marinläkarkårens stat minskats med 1 marinläkare av 2. graden samt ökats med 2 marinläkare av 1. graden, varav 1 avses för den föreslagna kustartillerikåren i Fårösund, och 2 marinläkarstipendiater på stat.

Särskilda Ögonläkare vid marinen. För verkställande av ögonundersökningar och ögonbehandling äro i staten för närvarande anvisade dels tvenne arvoden ä 1 170 kronor, ett vid vardera örlogsstationen, dels ett belopp av 1 500 kronor, avseende ögonundersökning å officerare och kadetter. Den oftalmologiska sakkunskapen togs att börja med i anspråk vid uttagande av kanonriktare vid flottan. Sedermera har behovet av dylik sakkunskap undan för undan stegrats, och densamma erfordras för närvarande för undersökningar vid antagning och befordran av personal samt kontinuerlig ögonkontroll, för uttagning till riktare, avståndsobservatörer och eldledningsmän, för verkställande av utredningar såväl inom marinförvaltningen som å örlogsstationerna, för undervisning, för följande av facklitteraturen på området samt slutligen för ögonsjukvården å örlogsstationerna. Det är fördenskull uppenbart, att tillgång till oftalmologisk sakkunskap

180 kontinuerligt erfordras å båda örlogsstationerna, och att det nuvarande systemet med tillfälligt utgående arvoden vid ögonundersökningarnas utförande icke kan anses tillfredsställande. Upprepade framställningar hava också under årens lopp gjorts av de marina myndigheterna för att tillföra marinen erforderlig oftalmologisk sakkunskap. Den 22 juni 1934 ingav chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition till chefen för försvarsdepartementet en hemställan, att åt de marina myndigheterna måtte lämnas uppdrag att inkomma med utredning och förslag till omläggning av nuvarande ordning för ögonundersökningar vid marinen i avsikt att giva densamma en fastare form, varvid även borde beaktas möjligheten att anordna ögonbehandling vid örlogsstationerna. Chefen för marinstaben och marinförvaltningen avgåvo efter erhållet uppdrag utlåtande i ärendet den 10 oktober 1934. De nämnda myndigheterna höllo härvid före, att den bästa lösningen av frågan vore att — i enlighet med ett av marinöverläkaren avgivet förslag — anställa tvenne utbildade ögonläkare såsom marinläkare av 1. graden. Enär detta förslag emellertid vore av natur att böra föreläggas försvarskommissionen, ansågo sig myndigheterna böra hemställa, att Kungl. Maj:t — i syfte att få denna fråga snarast möjligt provisoriskt ordnad — ville föreslå 1935 års riksdag att 2 ögonläkare måtte få anställas såsom marinläkare av 1. graden med tjänstgöringsskyldighet vid Karlskrona och Stockholms örlogsstationer mot åtnjutande av ett arvode av 4 500 resp. 3 500 kronor för år räknat. De nu i staten upptagna arvodena föreslogos samtidigt skola utgå ur staten. Myndigheterna ifrågasatte vidare, att ärendet därefter skulle överlämnas till försvarskommissionen. Marinöverläkaren anmälde härvid avvikande mening och anförde, att det vore nästan utsiktslöst att för det av myndigheterna föreslagna arvodesbeloppet kunna förvärva kompetent sökande till platsen i Stockholm, och att även beloppet för ifrågavarande läkare i Karlskrona vore för knappt tillmätt, samt att de av myndigheterna beräknade årliga kostnaderna för ögonundersökningarna borde beräknas till 9 340 i stället för till 8 000 kronor, varigenom den totala kostnadsökningen för av honom föreslagna två beställningar i löneplan C, lönegrad 7, löneklass 13, skulle uppgå till sammanlagt 2 200 kronor. Medicinalstyrelsen biträdde i avgivet yttrande marinöverläkarens förslag och tillstyrkte alltså inrättandet av två ögonläkarbeställningar, en i Stockholm och en i Karlskrona, med ställning för innehavarna såsom marinläkare av 1. graden vid marinläkarkåren samt med rätt för dem till pension. Kungl. Maj:t fann vad i ärendet förekommit icke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att handlingarna skulle överlämnas till försvarskommissionen för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommissionens uppdrag. Försvarskommissionen. Försvarskommissionen anser, att ifrågavarande spörsmål bör lösas i huvudsak enligt marinöverläkarens av medicinalstyrelsen biträdda förslag, men håller före, att det ur löneteknisk synpunkt knappast kan anses lämpligt, att

181 beställning såsom marinläkare av 1. graden, vilken nu är uppförd i 10. lönegraden, uppföres jämväl i annan lönegrad. I analogi med förhållandena vid mariningenjörkåren, som inrymmer såväl mariningenjörer som specialingenjörer, synas ifrågavarande ögonläkare böra uppföras i beställning såsom specialläkare med lön enligt löneplan C, 13 löneklassen, samt genom särskilt beslut givas tjänsteställning såsom marinläkare av 1. graden i marinläkarkåren. Kommissionen anser sålunda, att staten för marinläkarkåren bör efter genomförd organisation upptaga följande beställningar:

Marinöverläkare Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden Specialläkare Marinläkare av 2. graden Marinläkarstipendiater på stat

Antal

Lönegrad

1 3 8 2 15 10

C 15 C 13 C 10 l C, 7 —

Härtill böra komma omkring 16 marinläkarstipendiater över stat. Beträffande storleken av utgående arvoden förutsätter kommissionen icke någon ändring.

Reserven. Enligt nu gällande organisation tillhör marinläkarkårens reservpersonal marinläkarkåren i flottans reserv. Enär kommissionen, såsom tidigare framhållits, förutsätter, att marinläkarkåren framdeles hänföres till marinen och icke till flottan, bör benämningen ändras till marinläkarkårens reserv. Denna utgöres av pensionsavgången personal och i reserven förordnad personal. För den pensionsavgångna personalen gälla med avseende på tjänstgöringsskyldighet, ersättning under tjänstgöring samt avgång i huvudsak samma bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Förordnande som marinläkare i reserven kan på ansökan erhållas: dels av marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiat efter utgången av Hen tid, för vilken han varit förordnad å beställning vid stammen, dels av annan beställningshavare vid marinläkarkåren, som före uppnådd pensionsålder avgår från anställning vid stammen, dels av vid marinläkarkåren ej anställd legitimerad läkare, som fullgjort honom åliggande värnpliktstjänstgöring eller medicine kandidat, som fullgjort antingen nämnda tjänstgöring eller ock den marinläkarstipendiat över stat åliggande minimitjänstgöring. Marinläkare av 2. graden eller marinläkarstipendiat, som före utgången av den tid, för vilken han blivit förordnad, erhåller avsked från anställning vid stammen, är skyldig att inträda i motsvarande befattning i reserven och att därstädes kvarstå intill utgången av nämnda tid. Viss befordran kan äga rum inom reserven. 1

13. löneklassen.

182 I reserven förordnad personal av marinläkarkåren är intill utgången av det år, under vilket densamma uppnår 55 års ålder, skyldig att tjänstgöra vid krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid sådan större rustning, som till utrönande av marinens krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Av i reserven förordnad personal åtnjuter marinläkare av 1. graden och högre beställningshavare under tjänstgöring lön enligt lägsta löneklassen inom den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör, dock att lön kan utgå enligt högre löneklass, eller arvodesförhöjning åtnjutas, efter viss fullgjord tjänstgöring på aktiv stat. I reserven förordnad personal, som tillhört marinläkarkårens stam eller reserv under sammanlagt 20 år och därav minst 3 år varit anställd i stammen samt därefter kvarstår i reserven intill utgången av det år, under vilket vederbörande uppnått 55 års ålder, tilldelas en årlig pension av 900 kronor. Vid beräkningen av kostnaderna har förutsatts, att denna reserv årligen tillföres två marinläkare. Bortsett från namnändringen synes någon ändring av reservorganisationen för marinläkarkåren icke vara av behovet påkallad. 4.

MARINENS POLISKÅR,

Före 1925 års marinordning var flottans poliskår organiserad på sätt nedanstående tabell utvisar. B e s t ä l l n i n g Poliskommissarie (arvode) Överkonstapel, tillika tjänstgörande kommissarie Överkonstaplar Konstapl ar

som

Karlskrona

Stockholm

Sunrna

3 19

1 2 20

1 5 89 46

polis-

Summa

Härjämte voro — förutom arvodet till poliskommissarien i Karlskrona — i staten anvisade arvoden till extra konstaplar, i Karlskrona 1 500 kronor och i Stockholm 4 200 kronor. Antalet extra konstaplar var i Karlskrona 4 och i Stockholm 2. Sammanlagda antalet polismän var sålunda — poliskomniissarien i Karlskrona icke inräknad — vid tiden för försvarsrevisionens verksamhet 51 men nedgick genom en vakans bland extra konstaplarna i Karlskrona under åren närmast före 1925 till 50. Försvarsrevisionen ansåg, att för kostnadernas nedbringande en del av bevakningstjänsten borde övertagas av militärt manskap, och att poliskirens numerär i samband härmed borde nedbringas. Den erforderliga polispersonalen beräknades av försvarsrevisionen på följande sätt:

183 Beställning

Karlskrona

Stockholm

Summa

Överkonstaplar, tillika poliskommissarier Överkonstaplar Konstaplar Extra konstaplar

1 1 6 2

1 1 3 1

2 2 9 3

Summa

(>

16 Såsom komplettering av denna polispersonal beräknade revisionen ett antal man äldre, pålitligt manskap, i första hand korpraler. I 1925 års försvarsproposition anslöt sig dåvarande departementschefen till försvarsrevisionens förslag men förordade samtidigt, att 20 övertaliga polismän skulle bibehållas i tjänst till uppnådd pensionsålder. Under tiden skulle motsvarande antal löner för korpraler (högbåtsmän), vilka i den nya organisationen avsetts för polis- och bevakningstjänst, hållas vakanta. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Den genomförda minskningen i polispersonalen från 46 till 36 medförde emellertid, att efter hand även extra, militär personal måste tagas i anspråk för polis- och bevakningstjänst. Då härtill kom, att ökad avskedsersättning genom motion i riksdagen 1929 begärdes för f. d. poliskonstaplar vid flottan, hemställde riksdagen efter undersökning av förhållandena, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning om utbytande av militärbevakningen av flottans stationer helt eller delvis mot polisbevakning. Av marina myndigheter i anslutning härtill verkställd utredning gav vid handen, att bevakningen efter polispersonalens minskande blivit sämre och att militärbevakningen visat sig olämplig, varför förordades att bevakningen av flottans dyrbara anläggningar och förråd måtte anförtros åt för dylik tjänst utbildad personal. Myndigheterna föreslogo en poliskår om 40 man, varav i Karlskrona 21 och i Stockholm 19. Staten för budgetåret 1935/1936 upptager, sedan en del personal på övergångsstat avgått och ersatts med extra konstaplar, följande personal: Beställning

Karlskrona

Stockholm

Summa

Överkonstaplar, tillika poliskommissarier Överkonstaplar Konstaplar Extra konstaplar

1 1 6 2

1 1 3

2 2 9 2

Å övergångsstat. Överkonstaplar Konstaplar

1 9

15 Summa

1 19 35

Härtill komma 6 högbåtsmän för bevakning av Stockholms örlogsstation och varv.

184 Då erfarenheten från de gångna åren synes hava givit vid handen, att bevakningen av örlogsstationer och örlogs varv lämpligast bör utföras av polispersonal, och vidare den av myndigheterna föreslagna polisstyrkan med hänsyn till personalens tjänstgöringstider och möjlighet att erhålla semester icke kan anses vara för högt beräknad, finner sig kommissionen böra ansluta sig till myndigheternas förslag. Jämfört med den före 1925 års marinordning gällande organisationen innebär förslaget en minskning med 11 polismän. I anslutning till de synpunkter, som förut anförts beträffande de civilmili tära kårerna, bör benämningen flottans poliskår ändras till marinens poliskår, överkonstaplar och konstaplar synas böra tillsättas genom fullmakt i likhet med motsvarande personal vid armén. Kommissionen har sålunda för marinens poliskår beräknat följande stat och fördelning: A n t a l Beställning

Karlskrona

Lönegrad Stockholm

Summa 1

Överkonstaplar, tillika poliskommissarier Överkonstaplar .. Konstaplar Extra konstaplar

1 1 17 2

1 1 15 2

2 2 32 4

Summa

5.

C. 4 C. 3 C. 2 Eo. 9

MARINENS ECKLESIASTIKSTAT.

Den andliga vården vid flottan ombesörjes enligt nuvarande organisation av flottans ecklesiastikstat, som består av: 2 amiralitetspastorer, varav den ene tillika är kyrkoherde i Karlskrona amiralitetsförsamling och den andre kyrkoherde i Skeppsholms församling i Stockholm, samt 2 amiralitetspredikanter, vilka tillika innehava komministerbefattning motsvarande tjänster, en vid vardera församlingen. Till ecklesiastikstaten hänföras jämväl de vid ovannämnda församlingar an ställda båda klockarna samt kyrkvaktaren vid Karlskrona amiralitetsförsamling. Staten för ecklesiastikstaten upptager följande löner och arvoden: 1 amiralitetspastor i Karlskrona 2 000 kronor 1 amiralitetspastor i Stockholm (fri bostad) 1860 » 1 amiralitetspredikant i Karlskrona 1 200 » 1 amiralitetspredikant i Stockholm 1 410 » 1 klockare i Karlskrona 600 » 1 klockare i Stockholm 720 » 1 kyrkvaktare i Karlskrona 500 » Summa kronor 8 290 kronor

185 Försvars kommissionen. Dem sålunda befintliga ecklesiastikstaten bör enligt kommissionens mening alltjämt bibehållas, icke minst med hänsyn till att dess befattningshavare med sin tjänst vid försvarsväsendet förena befattningar vid marinen tillhörande kyrkoförsamlingar. Kommissionen har icke funnit skäl föreslå annan ändring i den nuvarande organisationen än att ecklesiastikstaten i likhet med mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna hänföres till marinen och icke enbart till flottan, samt har sålunda å staten för marinens ecklesiastikstat beräknat följande befattningshavare nämligen: 2 amiralitetspastorer, 2 amiralitetspredikanter, 2 klockare och 1 kyrkvaktare. De ovanberörda arvodena förutsättas av kommissionen skola utgå med oförändrade belopp. 6.

SJÖKARTEVERKET.

Sjökarteverkets arbetsuppgifter och åligganden framgå av Kungl. Maj:ts instruktion för sjökarteverket (SFS 127/1922). Enligt samma instruktion utgöres sjökarteverkets personal av: chef, officer Aid flottan av regementsofficers grad, förordnad av Kungl. Maj:t; i kommandoväg beordrade officerare och underofficerare, för byråarbeten inom verket; till tjänstgöring vid kartverkets mätningsexpeditioner avsedd personal vid flottan, beordrad i kommandoväg; samt civil personal. Den civila personalen utgöres av: ordinarie befattningshavare enligt stat 22 icke-ordinarie befattningshavare: vid sjömätningsväsendet 13 » kontroll- och undersökningsväsendet 8 i expedition och försäljningskontor 3 militärdetaljen '. 3 för tidskriften »Underrättelser för sjöfarande» 4 maskinister och hantverkare 6 tryckeripersonal 8 45 Tillsammans

67 Av icke-ordinarie befattningar bestridas följande av pensionerade officerare : redaktör för tidskriften »Underrättelser för sjöfarande», redaktör för seglingsbeskrivningen Svensk Lots samt föreståndare för försäljningskontoret.

186 Personalens avlöning utgår till huvudsaklig del från verkets avlöningsanslag men delvis även från driftsanslag och av särskilt anvisade medel. Anslagen till sjökarteverket för budgetåret 1935/1936 uppgå till sammanlagt 565 740 kronor. Sjökarteverkets organisation och ställning inom statsförvaltningen har under senare år upprepade gånger varit föremål för utredningar, senast av statens organisationsnämnd, som avgav utlåtande med förslag i ämnet den 8 oktober 1931. Sistnämnda förslag är enligt vad försvarskommissionen inhämtat alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Försvarskommissionen. Med hänsyn till att frågan om sjökarteverkets organisation och ställning inom statsförvaltningen så nyligen varit föremål för ingående specialutredningar och förslag, till vilka Kungl. Maj.t ännu icke tagit ställning, och då vidare sjökarteverket icke är att hänföra till den egentliga försvarsorganisationen, har försvarskommissionen icke ansett sig böra ingå på någon prövning av hithörande spörsmål. För tjänstgöring under fredstid vid sjökarteverket och sjömätningarna har kommissionen beräknat militär personal, stam och värnpliktiga, i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande förhållanden.

187 K A P . VI.

Kostnadsberäkningar. ALLMÄNNA GRUNDER FÖR KOSTNADSBERÄKNINGARNA. I syfte att underlätta en jämförelse mellan kostnaderna för den här föreslagna och den nuvarande marinorganisationen har vid uppgörandet av föreliggande beräkningar lagts till grund den för budgetåret 1935/1936 tillämpade uppstiällningen av riksstatens fjärde huvudtitel, sjöförsvaret, och statuppdelningen av anslagen. Det har härvid ansetts lämpligt att särskilja kostnaderna för flottan och kustartilleriet, och uppdelningen i detta hänseende omfattar så gott som alla gemensamma anslag, däribland anslagen till sjökrigskögskolan, sjökrigsskolan, expenser och blankettryck. Vidare hava beräknade kostnader för värnpliktiga, avsedda för sjökarteverkets fartyg och statsisbrytarna, särskilt angivits, enär de icke ansetts hänförliga till försvarsutgifter i egentlig mening. F ö r personal å aktiv stat, avlönad enligt löneplanerna för officerare (O.), underofficerare (Uo.), civilmilitär personal m. fl. (C.) och manskap (Mm.) hava lönerna beräknats enligt nedanstående grunder: Lönegrader

O. 1, O. 2 och O. 4 O. 3, Uo. 2—Uo. 4 C. 1—C. 15 Mm. 1, flottan Mm. 1, kustartilleriet Mm. 2, flottan Mm. 2, kustartilleriet Mm. 3, flottan Mm. 3, kustartilleriet

Beräkningsgrund

Medeltalet av samtliga löneklasser. Näst högsta löneklassen. D:o d:o. Medeltalet av lönen efter en tjänstetid av 12 mån. och 24 mån. Lönen efter 12 mån. Medeltalet av lönen efter en tjänstetid av 60 mån. och 72 mån. Lönen efter 60 mån. "... » » 96 » » » 60 »

För civil personal, avlönad enligt löneplanen B. i vederbörligt avlöningsreglemente, hava lönerna beräknats efter högsta löneklassen för befattningarna med minskning av pensionsavdrag. Beträffande beräkningsgrunderna i övrigt hänvisas till vad som omförmäles under vederbörliga anslagsrubriker i det följande.

188 Sammanställning av beräknade årliga kostnader för marinen (utom anslagen till sjökarteverket).

Flottan

Kustartilleriet

Kostnader för värnpliktiga, avsedda för Sjökarteverkets fartvs:

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Avlöning till personal vid marinförvalt252 300 ningen, förslagsanslag Avlöning till personal vid kårer och stater 9 165 000 2 955 000 m. fl., förslagsanslag 34 000 91800 Rekryteringskostnader, förslagsanslag 58100 Kustartilleriets reservstat, förslagsanslag 50 000 150 000 Marinens reservpersonal, förslagsanslag... Rese- och traktamentspenningar, förslags40 000 50 000 anslag 12 000 45 000 Flyttningsersättning, förslagsanslag 2 000 12 000 Resestipendier, reservationsanslag De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning. De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m., förslagsanslag Undervisning, understöd, expenser m. ni. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m., reservationsanslag Studiestipendier, reservationsanslag Understöd åt föreningar, reservations anslag Skrivmaterialier och expenser m. m., re servationsanslag Tryckningskostnader, förslagsanslag Biblioteksverksamhet för underbefäl och manskap vid marinen, reservationsanslag

12 120 000 125 800 58 100 200 000 90 000 57 000 14 000

509 000

13 380

6 600

65 000

3 000

32 600

5 400 2 000

38 000 2 000

8 750

9 500

283 000 30 400

67 000 4 600

350 000 35 000

3 500

2 500

6 000

160 000

6 800 2 319 000 3 400 1 336 500

26 200 13 300

79 400

185 000

360 000

888 000

3 400 000

717 000

717 000

30 000

30 000

2 000|

Transport kronor 17 371100 5 670 420

60 830

150 000

18 000

566 000 377 200

45 000

.reservationsanslag

190 870

övningar. Flottans krigsberedskap och övningar, 3 400 000 reservationsanslag Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservationsanslag Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag för marinen,

252 300

301 650

Förplägnad, beklädnad m. m. 1 720 000 Förplägnad, förslagsanslag 942 600 Beklädnad, reservationsanslag Kasern- och förplägnadsutredning samt 104 700 sängservis m. m., reservationsanslag Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt 525 800 m. m., förslagsanslag

Sjukvård

Summa kronor

Statsisbrytarna

197 500

15 350 23 117 700

189 Flottan

Kostnader för värnpliktiga, avsedda för Kustartilleriet Sjökarte- Statsverkets isbryfartyg tarna

Transport kronor 17 371 100 5 670 420 Flytande materiel och byggnader. Underhåll av flottans fartyg och vissa b y g g n a d e r m. m., reservationsanslag ... 4 415 000 Flottans ersättningsbyggnad, reservationsanslag 5 000 000 K u s t a r t i l l e r i e t s materiel m. m., reservationsanslag Anskaffning, underhåll och drift av sjöf ö r s v a r e t s motorfordon, reservationsanslag 20100 Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtm ateriel, reservationsanslag urin-, torped-, radio- och annan teknisk materiel. Skjut- och materielförsök samt inskjutning av kanoner, reservationsanslag ... P r ö v n i n g och undersökning av brisanta s p r ä n g ä m n e n m. m Försök m e d teknisk materiel, reservationsanslag Å t g ä r d e r för industriens krigsorganisation, reservationsanslag Nya k ä r n r ö r m. m. i marinens artilleripjäser, reservationsanslag Övrig teknisk materiel, reservationsanslag

60 830

Summa kronor

15 350123 117 700

4 415 000 5 000 000 675 000

675 000

20 900

135 000

135 000

30 000

10 000

40 000

15 000

10 000

25 000

50 000

10 000

60 000

20 000

5 000

25 000

21000 00 000

4 000

25 000 400 000

9 000 65 000

3 000 20 000

12 000 85 000

102 000

20 000

122 000

563 000

563 000

Artilleri-,

Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, r e g l e m e n t e n och instruktioner m. m., reservationsanslag Extra utgifter, reservationsanslag Semester å t vid sjöförsvaret anställda arbetare, förslagsanslag Särskild materielanskaffning vid kustartilleriet

Summa kronor 27 518 200 7146 320

60 830

15 350 te 740 700

190 Stat för marinförvaltningen.

Antal

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

Civila tjänstemän.

C. 12 B. 30 B. 26 B. 26 B. 26 B. 21 B. 21 B. 21 B. 21 B. 7 B. 5 B. 4

Kemist Byråchefer Sekreterare, tillika advokatfiskal Revisionskommissarie Kamrerare Marinkassör.. Revisorer Revisor och bokhållare Notarie Förste expeditionsvakt Expeditionsvakter Kontorsbiträden Pensionerad personal. Officer (registrator), arvode Officer å kontoret för teknisk revision, arvode Expeditionsunderofficerare, arvoden

1 1 10

1. Avlöning till kemisten, förslagsvis kronor 10 000 131070 2. Avlöningar till övriga civila tjänstemän, förslagsvis .. » 7 200 3. Arvode a 3 600 kronor till 2 pensionerade officerare " 23 400 4. Arvoden å 2 340 kronor till 10 expeditionsunderofficerare » 80 600 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » Summa förslagsanslag kronor 252 270 eller i avjämnat tal 252 300 kronor.

191 Avlöning till personal vid kårer och stater in. fl. Kronor

Kronor

Summa kronor

A v l ö n i n g s f ö r m å n e r , upptagna i vederbörliga stater för: Kårer och stater m. m. Flottans officerskår, underofficerskår, sjömanskår och ske^ppsgossekår m. fl Kustartillleriets officerskår, underofficerskår och manskaxp m. fl. ... Mariningeenjörkåren, marinintendenturkåren,marinläkarkåiren m. fl Chefen fcör marinen och vid marinstaben anställd personail Vid mariniens sjukhus i Karlskrona anställd personal Sjörullför•ingsbefälhavare med biträden ... ... .

7 670 819 2 845 838 1 232 149 77 556 48 868 26130

34 946 61439 28 000 35 670

160 055

Undervisningsverken. Sjökrigshtögskolan Sjökrigs;slkolan Marinens underofficersskolor m. m Skeppsgotsseskolan Felräkninigspenningar, förslagsvis Inkvarteriingsbidrag till kadetter m. fl., förslagsvis Avlöning till icke-ordinarie personal vid vissa expeditionen-, förslagsvis Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kustartilleriiet och skeppsgossekåren, förslagsvis Ekiperingi;shjälp, förslagsvis Arvoden im. m. enligt förteckning Kostnadeir för musikelever vid flottan Kostnaderr för musikelever vid kustartilleriet Kostnadsffria hemresor för skeppsgossar, förslagsvis Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter- m. m., förslagsvis AlderstilUagg, förslagsvis Summa kronor Härifrån ;avgår ersättning för tjänstebostäder Återstår summa kronor Avrundat

»

12 061415 3 860 33 000 72 922 4 710 29 000 67 710 3 600 1800 10 000 10 000 5 000 12303 017 183 000 12120017

12120000 1

192 Flottans officerskår, nnderofflcerskår, sjömanskår och skeppsgossekår m. 11.

Löneplan I och lönegrad enligl Antal vederbör-j ligt avlö-l nings- I reglemeDtl

Löneplan och lönegrad enligt Antal vederbörligt avlöningsreglemente Sjömanskåren.

Officerskåren. 4 1 7

Flaggmän Chefen för marinstaben Kommendörer Kommendörkaptener av 1. gra- 16 den Kommendörkaptener av 2. gra- 17 den 102 Kaptener 92 Löjtnanter 42 Fänrikar

O. 8 O. 7 O. 6 O. 5

255 950 1600 135

Flaggkorpraler Korpraler och högbåtsmän l Meniga Meniga u n d e r 9 månader .

Mm. 3 Mm. 2 Mm. 1 Mm. 1

Skeppsgossekåren.

O. 4 O. 3 O. 2 O. 1

Skeppsgossar

Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

Pensionerad personal. Officerare Underofficerare

450 Musikpersonal. Musikdirektör Musikdirektör

O. 3 O. 2

Underofficerskåren. Förrådsförvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

18 180 ! 320 !

I ;

29 Löner till ovanstående beställningshavare kr. 1 834 125 officerskåren, förslagsvis 2 054 364 underofficerskåren, förslagsvis 33t kåren, förslagsvis " ^860 sjömans 12 480 7 265 83 musikdirektörer, förslagsvis kr 3 43 Arvode till befälhavande amiralen i Karlskrona 1 8(1 Arvode till varvschefen i Karlskrona ' 9q Arvode till varvschefen i Stockholm " 20 od Anställningspenning för förslagsvis 400 man " 23 Od Lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, riktare, förslagsvis » Lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri 14 od och avståndsobservatörer, förslagsvis " 173 Od Hyresbidrag åt manskap, förslagsvis " 44 öd Inkvarteringsersättning till manskap, förslagsvis ••• ••••• " Dagavlöning till skeppsgossar ä 050 kr. i 3:e, 0'40 kr. i 2:a och 0 35 kr. i La års51 28 kursen, förslagsvis Ordningsmannaarvoden åt skeppsgossar 163 Anställningspenning för förslagsvis 165 skeppsgossar " 3 ia Arvode till en pensionerad officer i Karlskrona å 3180 kronor " 3 6d Arvode till en pensionerad officer i Stockholm å 3 600 kronor » 40 41 Arvoden till 19 pensionerade underofficerare i Karlskrona å 2 130 kronor » 23 4d Arvoden till 10 pensionerade underofficerare i Stockholm a 2 340 kronor » Summa förslagsanslag kronoi 7 670 81 1

Därav h ö g s t 125 högbåtsmän.

193 Kustartilleriets officerskår, underofflcerskår och manskap m. fl.

r

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

Officerskåren. Chef 1 Kommendant i Vaxholms fästuingl 1 Överstar 2 Överstelöjtnanter 6 Majorer | 10 Kaptener i 50 Löjtnanter 52 Fänrikar 20

O. 8 O. 7 O. 6 O. 5 O. 4 O. 3 O. 2 O. 1

Underofficerskåren. Förrådsförvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2:a graden

Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

I 14 89 ...1122

Manskap. Flaggkorpraler Korpraler Meniga

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente 66 335 546

Mm. 3 Mm. 2 Mm. 1

Musikpersonal. Musikdirektörer

O. 2

Pensionerad personal.

Officerare Underofficerare — löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis kronor 2 752 448 Liiställningspenning för förslagsvis 296 m a n » 14 800 [yresbidrag åt manskap, förslagsvis » 37 000 Lrvoden till pensionerade officerare ä 3180 kronor och underofficerare ä 2 130kronor » 41 590 Summa förslagsanslag kronor 2 845 838

Mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, ecklesiastikstaten och poliskåren m. fl. Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente Marinin genj örkåren. Marinöverdirektör Marindirektörer av 1. graden Marindirektörer av 2. graden Mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen Mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen Mariningenjörer av 2. graden ... Marinunderingenjörer under 10 månader Marinunderingenjörer under 8 månader Specialingenjörer av 1. graden... Specialingenjörer av 2. graden... Specialingenjörer av 3. graden... Mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater) u n d e r 10 månader 8 månader Marinintendenturkåren. Kommendör Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter Fänrikar ...

C. 14 C. 13 C. 12 C. 10 C. 9

C. 13 C. 12 C. 10

O. 6 O. 5 O. 4 O. 3 O. 2 O. 1

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente Marinläkarkåren. Marinöverläkare Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden Marinläkare av 2. graden. Marinläkarstipendiater ... Specialläkare

C. 15 C 13 O 10

Ecklesiastikstaten. Amiralitetspastorer Amiralitetspredikanter Klockare Kyrkvaktare Poliskåren. Överkonstaplar, tillika tjänstgörande såsom poliskommissarier Överkonstaplar Konstaplar Extra konstaplar Civil personal. Expeditionsvakter vid Karlskrona örlogsstation Expeditionsvakter vid Stockholms örlogsstation Advokatfiskal vid Karlskrona örlogsstation

C. 4 C. 3 C. 2 Eo. 9

B. 5 B. 5

B 13

194 Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare vid mariningenjörkåren, förslagsvis marinintendenturkåren, förslagsvis marinläkarkåren, förslagsvis poliskåren, förslagsvis

kr. 402 876 » 395 253 » 108 360 • » 137 664

Arvode till marinöverdirektören Arvoden enligt löneplan C, löneklass 9, till marinunderingenjörer Stipendier å 2 400 kronor för år till mariningenjörer av 2. graden i reserven... Lönefyllnad å 480 kronor till specialingenjör av 2. eller 3. graden, som förestår torpedverkstaden i Karlskrona, och till specialingenjör av 3. graden, verkstadsingenjör vid örlogsvarvet i Karlskrona Dagarvoden till officerare, vilka, utan att vara berättigade till tjänstgöringstraktamente, förordnas att uppehålla befattning vid marinintendenturkåren, förslagsvis Arvoden å 2 700 kronor till 15 marinläkare av 2. graden Arvodesförhöjning å 300 kronor till 15 marinläkare av 2. graden Arvoden till 10 marinläkarstipendiater ä 1410 kronor Arvoden enligt löneplan C, löneklass 13, till 2 .specialläkare Dagarvoden å 12 kronor till marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater under tjänstgöring i land Arvoden till 2 marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare, ä 1 170 kronor ... Arvode till 1 röntgenläkare vid marinens sjukhus i Karlskrona Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkarstipendiat över stat... Avlöning till 1 amiralitetspastor vid örlogsstationen i Karlskrona Avlöning till 1 amiralitetspastor vid örlogsstationen i Stockholm Avlöning till 1 amiralitetspredikant vid örlogsstationen i Karlskrona Avlöning till 1 amiralitetspredikant vid örlogsstationen i Stockholm Avlöning till klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona Avlöning till klockaren vid Skeppsholms församling Arvode å 150 kronor samt ersättning för mistad bostadsförmån 350 kronor till 1 kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona Avlöning till extra konstaplar, förslagsvis Vikariatsersättning åt polispersonal, förslagsvis Löner till ordinarie expeditionsvakter, förslagsvis Arvode till 1 advokatfiskal vid örlogsstationen i Karlskrona

kr.

» » »

16 000 12150 7 200

»

» » » » »

500 40 500 4 500 14100 10 980

» » » » » » * >> >» »

27 760 2 340 2 300 6 500 2 000 1860 1200 1410 600 720

» » » » »

500 12120 4 000 14 796 3 000

Summa förslagsanslag kronor 1 232 149

Chefen för marinen och vid marinstahen anställd personal. Antal

Chef för marinen Bibliotekarie (pensionerad officer) Expeditionsunderofficerare (pensionerade underofficerare) Kanslibiträde Expeditionsvakt Kontorsbiträde

1 1 2 1 1 1

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

— —

B. 7 B. 5 B. 4

Arvode till chefen för marinen kronor 'il 000 Avlöningar till ovanstående civila tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis » 9 126 Arvode till bibliotekarien » 3 600 Arvoden ä 2 340 kronor till expeditionsunderofficerarna » 4 680 Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Grundavlöning m. m., högst kr. 3 000 b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis » 150 „ 3150 Ortstillägg m. m. till marinattachéer »> 36 000 Summa förslagsanslag kronor 77 556

195 Sjörullföringsbefälhavare med biträden. Arvode till sjörullföringsbefälhavaren i Karlskrona tillkommer med 3180 kronor.

Sjökrigshögskolan. K o s t n a d e r n a för arvoden till lärare och repetitörer m. m. beräknas såsom för närvarande u p p g å till 35 300 kronor för läroår, som tager sin början udda år, samt till 28 400 k r o n o r för läroår, som tager sin början under j ä m n a år. Medelkostnaden blir således 35 300 -f 28 400 2 - = 31 850 kronor. Härtill bör läggas lönen till skolans expeditionsvakt eller 3 096 k r o n o r . Summa kronor 34 946.

Sjökrigsskolan. F ö r s l a g e t förutsätter två sjökadett-, två marinintendentskadett- och två kustartillerikadettklasser samt en reservkadettklass. Staten är beräknad så att en marinintendentskadettklass k a n utbytas mot en reservintendentskadettklass. Antal

Lärare.

Kronor

Arvoden för ett till 25 veckor beräknat läsår å 350 kronor för varje t i m m e s undervisningsskyldighet i veckan för lärare i elektroteknik och matematik j ä m t e mekanik å sjöofficers- och kustartillerilinjerna, å 250 kronor för lärare i franska och engelska språken, nationalekonomi, varukännedom, bokföring, handelsrätt och handelslära, å 75 kronor för lärare i förvaltningstjänst och organisationslära, krigs- och sjölagar, i reglementen å marinintendents- o c h reservintendentslinjerna, i organisationslära, reglemente för marinen och krigslagar m. m. å kustartillerilinjen ävensom i sjökrigskonst, befälsutbildning, vapenlära och förbindelsetjänst å reservofficerslinjen, samt ä 175 kronor för lärare i elektroteknik å reservofficerslinjen ävensom för lärare i övriga militära ämnen vid skola i land: 20 X 350 47 X 250 705 X 175 53 X 7 5 .

kr.

7 000 11750 12 338 3 975 Lärare i g y m n a s t i k och vapenföring, tillika ledare av kadetternas idrottsövningar, arvode Lärare i hälso- och förbandslära vid 2. intendentskurs

35 063 800 90

Befälspersonal. Kadettofficerare, arvoden a 600 kronor Kadettofficerare, arvoden a 50 kronor i 5 månader Kadettingenjör, arvode a 50 kronor i 4 månader Läkare, arvode

4 800 500 200 1020

Betjäning. Expeditionsvakt, lönegrad B 5 Portvakt, arvode j ä m t e fri bostad

870 Summa högst kronor

43 343 3 096

Summa kronor kurs vid sjökrigs-

46 439

Summa förslagsanslag kronor

j Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis kr.

Härtill komma beräknade kostnader för förberedande skolan för officersaspiranter från sjömanskåren

15 000

196 Skeppsgosseskolan. Enhetskostnad Antal

Rektor Ordinarie ämneslärare Extra ordinarie ämneslärare.

Lön Arvode

Tjänstgöringspenningar

Summa kronor

4 000 2 400 2 600

2 000 1200

6 000 3 600 2 600

Löner och tjänstgöringspenningar till ovanstående ordinarie beställningshavare kronor 24 000 5 200 Arvoden till ovanstående extra ordinarie ämneslärare •••• " Arvode till timlärare ä 110 kronor för varje timmes undervisningsskyldig2 970 het i veckan 2 500 Arvode till lärare i slöjd 1000 Arvoden m. fl. kostnader för inövande av hornblåsare och trumslagare Summa kronor 35 670

Felräkningspenningar. För närvarande beräknade medel hava ökats med 400 kronor till kassören vid Fårösunds kustartillerikår.

Stat för de under avlöningsanslaget beräknade medel till kvinnlig sjukvårds och ekonomipersonal vid kustartilleriet och skeppsgossekåren. Löneplan och lönegrad enligt Antal vederbörligt avlöningsreglemente Sjuksköterska vid Vaxholms kustartilleriregemente Sjuksköterska vid Fårösunds kustartillerikår Sjuksköterska vid skeppsgossekåren Kokerska å Kungsholms fort

K. 5 K. 5 K. 5 K. 2

Löner till ovanstående personal, förslagsvis 4 710 kronor.

Arvoden m. m. enligt förteckning. I förteckningen förutsattes bland a n n a t följande förändringar bliva v i d t a g n a : Vid Karlskrona örlogsstation tillkomma en uppbördsman och en eldare för ma-inrättningen vid det kasernetablissement, vari skeppsgossekåren föreslagits bliva förlagd, samt en eldare i underofficersskolan. Arvode till en läkare uppföres för örlogsdepån i Göteborg. Befattningshavarna vid skeppsgossekåren i Marstrand utgå. Sammanlagda arvodesbeloppet för flottans del utgör 24 210 kronor. Behovet av arvoden till befattningshavare vid kustfästningarna och kustartilleriets truppförband beräknas enligt nedanstående tabell.

197 A. Arvoden till B. Arvoden till ordinarie befatt- vissa icke-ordiningshavaro från nario befattningsanslag under fjärde havare m. fl. huvudtiteln, sjöersättningar försvaret, m. fl.

Summa kronor

Vaxlaolni3 fästning och Vaxholms kustartilleriregemente. Till j u r i d i s k t biträde åt kommendanten Till u p p b ö r d s m ä n vid ordinarie och tillfälliga matinrätttningar Till f ö r e s t å n d a r e vid laboratorium Till tillsyningspersonal för bevakning av bef ä s t n i n g a r , k r u t h u s m. m. Till civil anställda maskinister

680 660

680 660 1940

3 500 9 440

5 440 9 440

300 Karlskrona fästning ooh Karlskrona kustartilleriregemente. Till j u r i d i s k t biträde Till uppbö rdsmän vid ordinarie och tillfälliga matinrättningar Till tillsyningspersonal för bevakning av befäst n i n g a r , k r u t h u s m. m Till civila maskinister och eldare Fårösunds kustartillerikår. Till j u r i d i s k t biträde Till uppbö>rdsrnän vid ordinarie och tillfällig mat i n r ä t t n i n g a r

830 8 820 12140

8 820 12 140

300 420

420 Älvsborgs fästning. Till tillsyningspersonal för bevakning

3 330

2 730

38 370

43 500

Hemsö fästning. Till tillsyningspersonal för bevakning Summa

Avlöning till icke-ordinarie personal vid vissa expeditioner. I den for ifrågavarande anslagspost fastställda staten för b u d g e t å r e t 1935/1936 föreslås följande tillägg och ä n d r i n g a r : Antalet kontorsbiträden för kustartilleriets chefsexpedition ökas från ett till två. Kontorsbiträdet vid fästningsintendenturen i Vaxholm utbytes mot ett kanslibiträde. För regementsexpeditionen vid Karlskrona kustartilleriregemente beräknas en kontorist.

Beräkning av kustartilleriets andel av anslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl. Kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap m. fl Marinintendenturkåren och marinläkarkåren Sj ökrigshögskolan Sjökrigsskolan Marinens underofficersskolor Felräkningspenningar Inkvarteringsbidrag till kadetter Icke-ordinarie personal vid vissa expeditioner Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal Ekiperingshjälp till personal å aktiv stat vid kustartilleriet Arvoden m. m. enligt förteckning Musikelever

kronor 2 845 838 87 660 4 725 10 413 12 790 1 200 11 760 12 900 3 420 9 000 43 500 1 800 Summa kronor 3 045006

Avgår ersättning för tjänstebostäder

90 000 kronor Återstår s u m m a kronor 2955 006

198 Rekryteringskostnader. Anslaget beräknas sålunda: Rekryteringsmedel. Sj öm anskåren Skeppsgossekåren Kustartilleriet

kr. 22 000 6 000 14 300

42 300

61000 19 000

80 000

2 800 700

3 500

Avskedspremier. Flottan Kustartilleriet. Civilanställning.

Flottan Kustartilleriet.

Summa kronor 125 800

Kustartilleriets reservstat. Antal

Överste i lägre löneklassen Major Kaptener i högsta löneklassen Kaptener i mellersta löneklassen Kaptener i lägsta löneklassen Underofficerare i högre löneklassen Underofficerare i lägre löneklassen .

Enhetskostnad. Lön. Kronor

Samma kronor

6 400 5100 3 200 2 500 1900 1800 1500

6 400 5100 6 400 5 000 3 800 5 400 4 500

Säger för löner Löner Avlöningstillägg, resor och tjänstgöring, c:a 15 % av 36 600 Pensioner, förslagsvis

36600 kronor 36 600 5 500 16 000 Summa kronor 58 100

Marinens reservpersonal. Med ledning av utgifterna under detta anslag under senare år och med hänsyn till vad i fråga om reservpersonalen föreslagits, beräknas kostnaderna under de närmaste åren uppgå till i medeltal 200 000 kronor för år. Längre fram i tiden komma utgifterna sannolikt att stiga, men till vilka belopp är icke möjligt att för närvarande tillförlitligt beräkna på grund av de många ovissa faktorer, som inverka på belastningen av ifrågavarande ansl ag.

De värnpliktigas avlöning. Förutom kostnaderna för penningbidrag har beräknats för avlöningstillägg åt reservofficersaspiranter vid flottan och reservintendentskadetter 2 515 kronor samt åt reservkadetter vid kustartilleriet 1 200 kronor.

Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. Anslaget h a r beräknats med nedanstående belopp och ungefärliga fördelning: Flottan

Kustartilleriet

Summa kronor 3 000 10 000 3 000 2 550 3 000 6 000 1500

Sjökrigshögskolan Sjökrigsskolan Skeppsgosseskolan Språkkurser för officerare Fackutbildningskursformarinlakarstipendiaterm.fi. Framställning av militär undervisningsfilm Museibesök m. m. för skeppsgossar Kurser i militärpedagogik och i förbindelsetjänst, föreläsningskurs för äldre sjöofficerare m. m . . .

2 400 8 000 3 000 2 300 3 000 4 800 1500

600 2 000

7 600

8 950

Summa kronor

32 600

250 1200

199 Förplägnad. Till g r u n d för anslagets beräkning har lagts en portionskostnad för m a n och d a g av 82 öre i l a n d och 1 krona 17 öre ombord. Antalet tjänstgöringsdagar ombord h a r beräknats till 850 000. däri inbegripna 60 000 dagar för sjöreservens personal.

Beklädnad. Medelsbehovet under detta anslag h a r beräknats efter en kostnad av 55 öre för m a n och tjänstgöringsdag. Anslaget har därefter reducerats med 20 000 kronor, u t g ö r a n d e beräknad kostnadsminskning till följd av dels a t t kadetter, som bära kadettuniform, erhålla b e k l ä d n a d s e r s ä t t n i n g med allenast 30 öre per dag och dels att viss personal u n d e r utbildning för anställning i reserven icke erhåller vare sig beklädnad eller ersättning därför på bekostnad av detta anslag.

Kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m. Anslaget h a r beräknats efter en dagkostnad av 12 öre, men minskats med s a m m a n l a g t 22 600 k r o n o r för personal, som icke åtnjuter inkvartering eller förplägnad in n a t u r a . F ö r anskaffande av musikinstrument h a r tillagts e t t belopp av 6 500 kronor.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt in. m. Anslaget h a r beräknats under hänsynstagande till utökningen av dels flottans och kustartilleriets kasernetablissement, dels kustartilleriets truppförband. Kostnader för uppvärmning och belysning av i depå förlagda fartyg ävensom tvättning av till desamma hörande kojer, madrassöverdrag o. dyl. hava förutsatts skola bestridas från detta anslag. Driftskostnader för sagda fartyg under gång hava beräknats under flottans övningsanslag.

Flottans krigsbereilskap och övningar. Pansarskepp, inklusive Flygplankryssare Jagare Undervattensbåtar Vedettbåtar Depåfartyg för undervattensbåtar Flygdepåfartyg Tendrar Logementsfartyg Hårsfjärdens depå

Kustflottan. flaggen Z......'".......''

' """

kr. 515 000 » 4 2 5 000 , 540 000 „ 250 000 " " , 140 000 » 150 000 „ 85 000 ». 50 000 „ 60 000 ^J) 25 000 2 240 000

"......

Depåförlagda fartyg. Pansarskepp J a are -••• T g Undervattensbåtar Minsyepare

» „

20 000 50000 35 000

::::::.::::::::::::::::::::::.

1 6 0 0 oo

90 000 23 000

1130OO

kr

Övriga fartyg. Ovnmgsfartyg för skeppsgossarnas övningar Fartyg för militär sjömätning

kr '.'...'.".'.'.'.'. »'

Ammunition m. m. Artilleriammunition k r 5QQ QQQ Torpedammunition ... » 75000 Minammunition . . ' . . . . . . . ' . . " . . . . . . . . ! . ! » 35 000 Keparationer, komplettering m. m. av vissa beklädnads-, säng- och inventariepersedlar » 52 000

m

m

200 Övriga kostnader. Skolor, kurser och övningar i land Rese- och traktamentskostnader Sjöreservens arbeten för flottans övningar Penningpris för yrkesskicklighet (i land) Kustsignalväsendet Sveriges frivilliga motorbåtskår Diverse utgifter

kr. 100 000 " 60 000 » 3 000 » 15 000 8 ^0 000 » 15 000 » 12 000

225 000

Summa kronor 3 400000 Driftkostnaderna för gång med depåförlagda fartyg äro inräknade i övningsanslaget. Kostnaderna för uppvärmning och belysning av n ä m n d a fartyg under stillaliggande hava förutsatts skola u t g å från anslaget till bränsle, lyse m. m. Å t g å n g e n i övrigt av material- och maskinutredning för fartyg i depå har i kostnadshänseende hänförts till anslaget till underhåll av flottans fartyg. Mässpenningar m. m. till personal å depåförlagda fartyg samt ökade förmåner under sjökommendering åt personal, tjänstgörande å undervattensbåt, h a v a förutsatts skola utgå från övningsanslaget.

Kustartilleriets krigsberedskap och övningar. Anslaget har beräknats med hänsyn till utgifter för nedan angivna behov: Artilleri- och haudvapenammunition Minammunition Kol, ved och olja m. m. för b å t a r samt maskiner i land Drift och skatt för motorfordon Tjänstgöringstraktamenten, sjötillägg och mässpenningar Övrig utredning Transporter och resor i och för övningarna Undervisningsmateriel Övriga kostnader Oförutsedda utgifter

kronor 440 000 " 34 000 » 40 000 » 40 000 » 50 000 » 33 000 " 10 000 " 10 000 » 38 000 » 22 000 Summa kronor 717 000

Sjnkvård för marinen. Anslaget h a r beräknats behöva höjas på grund av ökningen av kustartilleriets personal.

Kustartilleriets materiel m. m. Enligt beräkning erfordras med hänsyn till omfattningen av n u befintlig materiel ett årligt minimibelopp av kronor 600 000 Med hänsyn till tillkomsten av ny materiel bör anslaget höjas med ett belopp, som på grund av att viss nu befintlig materiel dels avses att nedläggas, dels beräknas kräva mindre underhållskostnader än för närvarande, torde k u n n a begränsas till » 75 000 Summa kronor 675 000

Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtmateriel. Anslaget h a r hittills i genomsnitt u t g å t t med ett belopp per år, som något överstigit 135 000 kronor, vilket senare belopp här upptagits.

Artilleri-, min*, torped-, radio- och annan teknisk materiel. Under denna rubrik beräknade medel för »övrig teknisk materiel» avses i främsta r u m m e t för anskaffning av luftvärnsmateriel för fartyg, minmateriel, radiomateriel och inventarier för hjälpfartyg.

201 Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare. A n s l a g e t har minskats med anledning av den reduktion av arbetarpersonalen, som bliver en följd av nedsättningen av anslaget till underhåll av flottans fartyg m. m.

Engångskostnader för kustartilleriet. Des;sa k o s t n a d e r avse dels anskaffning av materiel och dels utförande av vissa för förläggning m. m. erforderliga byggnadsarbeten. 1.

Materielanskaffning.

För den materielanskaffning, som enligt kommissionens förslag skall äga rum, redogöres i särskild skrivelse. De sammanlagda kostnaderna för denna anskaffning beräknas u p p c å till 12 165 000 kronor. 2. Byggnadsarbeten. P å grund av kommissionens förslag erforderliga byggnadsarbeten avse: a) A n o r d n a n d e av ett artilleriförråd och garage å Värmdö för rörliga kustartilleribatterier. b) A n o r d n a n d e av övningsförläggning i havsbandslinjen i Stockholms skärgård. c) ^Förläggning för Fårösunds kustartillerikår. a) Anordnande

av ett artilleriförråd

och garage å

Värmdö.

Ifrågavarande förråd m. m. avses a t t anordnas i anslutning till redan befintliga förråd i t r a k t e n av Fredriksborg å Värmdö. K o s t n a d e r n a härför beräknas till 100 000 kronor. b) Anordnande

av övningsförläggning

i havsbandslinjen

i Stockholms

skärgård.

Ifrågavarande åtgärder avses att vidtagas för Vaxholms kustartilleriregementes förläggning till vissa försvarsanstalter i y t t r e delen av Stockholms skärgård under sommarutbildningsperioden. K o s t n a d e r n a beräknas sålunda: 1. 2. 3.

Barack m. m. inom södra delen Barack m. m. inom mellersta delen Barack m. m. inom norra delen

kronor 80 000 » 110000 » 80000 Summa kronor 270 000

c) Förläggning

för Fårösunds

kustartillerikår.

Genom utnyttjande i viss utsträckning av flygvapnet tillhörande lokaler i Fårösund, såsom expedition, sjukhus, officers- och underofticersmäss samt vintertid gymnastiksal och vissa skollokaler ävensom vissa befintliga förrådslokaler i Tingstäde, kunna byggnadsarbetena i Fårösund inskränkas till följande anstalter, dragande nedannämnda kostnader: 1. Två förläggningsbaracker m. m kronor 260 000 2. M a t i n r ä t t n i n g med ångcentral » 180 000 3. Artilleriförråd ,, 170 000 4. P l a n e r i n g s a r b e t e n » 25 000 Summa kronor Den sammanlagda kostnaden för b y g g n a d s a r b e t e n utgör sålunda: Anordnande av artilleriförråd å Värmdö kronor Anordnande av övningsförläggning i Stockholms skärgård » Förläggning för Fårösunds kustartillerikår »

635 000 100 000 270 O00 635 000

Summa kronor 1 005 000 Sammanfattning. De engångskostnader, som krävas för genomförande av kommissionens förslag beträffande kustartilleriförsvaret, uppgå sålunda till sammanlagt 1. Materielanskaffning 2. Byggnadsarbeten

kronor 12165 000 ,, 1005000 Summa kronor 13170 000

1282 35

g 14

202 E t t belopp av 620 000 kronor, som erfordras för fullbordandet av ett medelsvårt sjöfrontsbatteri i Karlskrona fästning och anskaffning av viss övrig materiel, b e r ä k n a s utgå först efter första tioårsperiodens slut. Under nämnda period skulle alltså engångskostn a d e r n a uppgå till 13 170 000 - 620 000 = 12 550 000 kronor.

Tablå över beräknad fördelning mellan årliga kostnader och engångskostnader å kustartilleriets anslag under första 10-årsperioden.

År

1 2 . 3

.

i 4 5 6 7 8. . 9 . 10...

Ärliga kostnader

Engångskostnader

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

4 841300 4 997 300 5 463 300 5 589 300 5 917 300 6 112 300 6 337 300 6 488 300 6 583 300 6 583 300

2 305 000 2 149(i<X) 1 683 000 1 557 000 1 229 000 1034 000 809 000 658 000 563 000 563 000

7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300 7 146 300

12 550000

S u m m a kronor

Beräkning av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga m. fl. vid marinen. Antal tjänstgöringsdagar med penningbidrag

Summa tjänstgöringsdagar för värnpliktiga

för kadetter m. fl.

ä 50 öre

ä 1 krona

382 230 68 200 15 420 8 710

42 470

474 560

78 340

515 170

177 900 110 000 14 400 2160

19 200

197 100 110 000 20 800

Säger för kustartilleriet

304 460

37 440

327 900

14 000

Sammanlagt antal tjänstgöringsdagar

779 020

115 780

843 070

51 730

Flottan. Värnpliktiga i linjetjänst Ersättningsreserv Värnpliktiga studenter och likställda K a d e t t e r m. fl. Säger för

flottan

6 850 29 020

424 700 68 200 22 270 37 730 37 730

Kustartilleriet. Värnpliktiga i linjetjänst Ersättningsreserv Värnpliktiga studenter K a d e t t e r m. fl

6 400 11840

894 800

894 800 Av flottans värnpliktiga beräknas för statsisbrytarna (50) för sjökarteverkets fartyg (120) ...

6 200 21720

14 000

2 520

6 200 24 240

z

203 Beräkning ar a n t a l e t tjänstgöringsdagar för personal vid marinen med naturaförmåner. Antal tjänstgöringsdagar

Flottan. 1 067 980 131 580 60 360 515170

S t a m m a n s k a p inkl. musikelever Skeppsgossar K a d e t t e r m. fl Värnpliktiga Kustartilleriet.

349 305 14 000 327 900

S t a m m a n s k a p inkl. musikelever K a d e t t e r m. fl Värnpliktiga Summa

Statens offentliga utredningar 1935 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den- kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfieutlig verksamhet. [8] Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [13] Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. [14] Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [15] Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. [18] Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. [35] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [5] Yttrande och förslag rörande tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. [17] Utredning ang. införande av ett dagordningsinstitut m.m. [21] Förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. [25] Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. [27] 1934 års nämnd för städningsutredning. Förslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städnings- och rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. [37]

Fast egendom. Jordbruk ined binäringar. Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. [1] Promemoria ang. tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. [4] Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. [28] Betänkande ang. husdjursförsöksverksamhetens organisation. [29] Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. [30] Jordbrukskieditutredningen. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. [32] Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. [34] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. [9] Betänkande ang. råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. [36] Industri. Handel och sjöfart. Kommunikations väsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. [7] Betänkande med förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [12] Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. [23]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas ilnansväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. [24] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. [2] Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. [6] Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. [16]

Försäkringsväsen. Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. [20] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning och förslag ang. rundradion i Sverige. [10] Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av en statsvetenskaplig examen. [11] Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. [22] Betänkande med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. [26] Betänkande med förslag till iag om domkapitel m. m. [31]

Hälso- och sjukvård. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. förebyggande mödra- och barnavård. [19] Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. statsunderstödd dispensärverksamhet. [33]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. [38] Del 2. Arméorganisationen. [39] Del 3. Marinorganisationen. [40] Del 4. Flygvapnets organisation. [41] Del 6. Värnplikten rn. m. Bilagor. [42] Del 6. Särskilda yttranden. [48]

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr. 1282 35