Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. D. 4,

ON©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 5 : 41 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅRS FÖRSVARSKOMMISSION.

Del IV Flygvapnets organisation

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. Jo. 2. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning for mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. 86», 265 s. S. 3 Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. 4 Promemoria angående tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. Ju. 5. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. Ju. 6. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt, x, 338, 32* s. S. 7. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. Haeggström. 130 s. K. 8. Betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet. Id un. 406 s. Ju. 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsuudervisningen. Peréus. 164 s. Jo. 10. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. 11. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen. Marcus. 80 s. E. 12. Betänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. Haeggström. 227 s. K. 13. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. (4), 132, 68 s. Ju. 14. Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. Norstedt, vj, 211 s. Ju. 15. Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. Ju. 16. Koujunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. Haeggström. 106 s. Fi. . 17. Yttrande och förslag rörande formulär för tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. Beckman. 16 s. S. 18. Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. Idun. 220 s. S. 19. Kuugl. medicinalstyrelsens utlåtande och forslag angående förebyggande mödra- och barnavård. Haeggström. 100 s. S. . 20. Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. 21. Utredning angående införande av ett dagordningsiustitut m. m. Norstedt. 98 s. Ju. 22. Utredning och förslag rörande frågan om avgift for hemlån av böcker från bibliotek. Haeggström. 59 s. E. 23. Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. Idun. 202 s. K. 24. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Marcus. 193 s. Fi.

förteckning Förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordi2.".. narie befattningshavare inom_ den allmänna civilförvaltningen. Marcus. 42 s. Fi. 26. Betänkande med. förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 197 s. E. 27. Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. Marcus. 55 s. M. 28. Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. Lindström. 88 s. Jo. 20. Betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation. Marcus. 75 s. Jo. 30. Berättelse över statens spanumålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. Marcus. 62 s. Jo. 31. Betänkande med förslag till lag om domkapitel in. m. Haeggström. 151 s. E. 32. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med forslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. Marcus. 132 s. Jo. „• Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och forslag angående statsunderstödd dispensärverksamhet. Marcus. 52 s. S. ,'.«_» Betänkande med vissa synpunkter och forslag i iraga om den primära fastighetskrediten. Marcus. 92 s. Jo. Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. Norstedt. 93 s. S. Betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. Idun. 276 s. S. . „„ , 1934 års nämnd för städningsutredning. Sorslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städningsoch rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. Marcus. 39 s. Fi. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges forsvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. Beckman, vij, 301 s. FÖ. • Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges forsvarsväsende. Del 2. Arméorganisationen. Beckman, vij, 651 s. Fö. . ... . Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges forsvarsväsende. Del 3. Marinorganisationen. Beckman, iv, 203 s. Fö. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges forsvarsväsende. Del 4. Flygvapnets organisation. Beckman, iv, 229 s. Fö. . Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges forsvarsväsende. Del 6. Värnplikten m. m. Bilagor. Beckman, iv, 262 s. FÖ. . Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 6. Särskilda yttranden. Beckman, iij, 426 s. Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej angives,y är tryckorten Stockholm. Bokstaverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = J°™ b ™ksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas Utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 5 : FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅRS FÖRSVARSKOMMISSION

Del IV Flygvapnets organisation

STOCKHOLM 1935 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI fO 1282 86]

III

DEL

IV.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. AVD. IX. FLYGVAPNETS ORGANISATION. Kap. I .

Allmänna grunder för organisationen av och tjänsten yid flygvapnet.. Grundläggande fordringar på en flygvapenorganisation Sambandet mellan personal, materiel, utbildning och övningar

1 1 2

Krigsberedskap

o

Planläggning

.

Behovet av svenska flygstridskrafter, dessas sammansättning och egenskaper m. m. Behovet av flygstridskrafter Erforderliga flygplanslag, dessas egenskaper m. m

g g 9

Industriella förhållanden

io

Kap. III.

Flygvapnets krigsorganisation

13 Kap. IV.

Flygvapnets fredsorganisation 17 A. Flygvapnets ledning i fred 17 Flygvapnets centrala ledning och förvaltning 17 Organ för den direkta ledningen av fly g stridskrafternas övningar 29 Sammandrag av personalbehovet för flygvapnets ledning m. m 31 B. Organisationen av flygförbanden i fred; tjänstgöringsförhållanden och personalbehov QA Administrativ enhet 3g Detachement 39 Flottiljens inre organisation 41 Flygövningarnas inre organisation och omfattning vid flottilj samt övningsärets indelning 44 De värnpliktigas in- och utryckningstider 46 Verksamheten inom en flottilj under ett övningsår 47 Personalbehovet vid flottiljerna 51 Flygövningarnas omfa ttning vid flottiljerna 67 C. Organisationen av särskilda utbildningsanstalter i fred; tjänstgöringsförhållanden och personalbehov 69 Grundläggande flyg- och officersutbildning 69 Högre officersutbildning 79 D. Organisationen av flygvapnets verkstäder 81 E. Flygvapnets fredsförläggning 33 F. Flygvapnets musikorganisation 92 G. Sammandrag av flygvapnets personalbehov och flygövningarnas omfattning i fred 93

Kap. I I .

IV

Sid. K a p . V.

102 Flygvapnets rekrytering

102 A. Allmänna grunder B. Fast anställd personalB rekrytering Kap. VI.

Kap. VII.

104 U t b i l d n i n g e n vid flygvapnet A. De värnpliktigas utbildning B. Det fast anställda manskapets utbildning

m

H"

C. Utbildning till officer (officers vederlike)

l26

D. Fortsatt utbildning av flygande personal

131 E. Utbildning av personal från övriga försvarsgrenar

134 Flygmaterielen Det nuvarande läget

136 Den svenska flygmaterielindustrien Allmänna synpunkter på flygvapnets materielanskaffning Flygmaterielens förnyelse

XtJtJ

140 143 TSO

Flygmaterielens underhall

1M Flygindustriens krigsorganisation Sammanfattning K a p . Yffl. F l y g v a p n e t s b y g g n a d e r och Kap. IX.

S ä r s k i l d a o r g a n i s a t i o n s - och p e r s o n a l f r å g o r A. Flygvapnets förhållande till civila

151 flygfält

flygorganisationer

i52

I66 166 169

B. Fredsflygförbandens benämning 171 C. Vissa personalfrågor Befordringsförhållanden m. m Vissa pensioneringsförhdllanden Personalens tjänstetitlar Kap. X.

Ö v e r g å n g e n t i l l den n y a f ö r s v a r s o r d n i n g e n Allmänna synpunkter Grundläggande plan för flygvapnets utökning Flygmaterielanskaffningen under övergångsperioden

171 xt 1 f* 177 177 183

Personalorganisationens utökning under övergångsperioden

185 Övningarnas omfattning under övergångsperioden

192 Flygvapnets byggnader och flygfält under övergångsperioden

194 Anskaffning av vissa slag av materiel medelst engångsanslag

197 Sammanställning av organisations- och engångskostnader under sjuårsperioden 197 Kap. XI.

Kostnadsberäkningar Beräkningar av flygvapnets engångskostnader Tablå över flygvapnets kostnader under tiden för genomförandet av flygvapnets nya organisation

199 221

1¶AVD. IX. Flygvapnets organisation. K A P . I.

Allmänna grunder för organisationen av och tjänsten vid flygvapnet, Grundläggande fordringar på en svensk flygvapenorganisation. Det flygvapen, som försvarskommissionen enligt vad nedan närmare utvecklas föreslår skola ingå i vårt lands försvarsorganisation, kommer, vad antalet flygplan beträffar, icke att erhålla nämnvärt större omfattning än som förutsattes vid antagandet av 1925 års försvarsordning. Likväl är det uppenbart, att försvarskommissionens förslag innebär en betydande utökning av flygvapnets organisation jämförd med den nu gällande. Vid sådant förhållande synes det försvarskommissionen vara av den allra största vikt, att flygvapnet vid den kommande omgestaltningen redan från början uppbygges på rationella grunder. Förutsättningarna härför synas också nu föreligga på ett helt annat sätt än vid tidpunkten för antagandet av den nu gällande försvarsordningen. På grundvalen av de erfarenheter, som gjorts såväl inom som utom landet under det gångna årtiondet, och under beaktande av de särskilda faktorer av olika slag — icke minst' ekonomiska — som måste inverka på organisationens utformning, har försvarskommissionen kommit till den uppfattningen, att nedan anförda synpunkter härutinnan böra vara grundläggande. o Flygvapnet måste kunna uppställa Tcrigsflygförband till ett antal och av en sådan beskaffenhet, som landets politiska och strategiska läge kräver. För detta andamål måste, såsom i annat sammanhang närmare motiveras, först och främst finnas bombförband samt därjämte jakt- och spaningsförband. Intet av dessa slag av flygförband kan undvaras. Deras styrka måste vara tillräcklig för att säkerställa tillgången på flygstridskrafter, även sedan förluster inträffat i början av ett krig, d. v. s. under det skede, som förflyter, innan ersattmngsväsendet ännu uppnått full effekt. Förbanden böra vara så organiserade och övningarna så lagda, att flygvapnet erhåller en betryggande grad av Jcrigsberedskap. För detta ändamål synes största möjliga överensstämmelse böra råda mellan krigsorganisation och 1282 S5

„ .

fredsorganisation. Krigsflygförbanden böra finnas redan i fred. Övningarna och tjänsten i övrigt skola så vitt möjligt bedrivas med dessa forband såsom organisatorisk grund. Krigsflygplanen måste i fred finnas till samma antal, som anses erforderligt i krig. Endast på så sätt kan vapnet, nar sa kräves, utan onödig tidsutdräkt ställas på krigsfot med tillfredsställande stridsduglighet. J u mindre överensstämmelse som råder mellan freds- och krigsorganisationerna, desto längre förberedelsetid erfordras vid mobilisering och desto större bliva riskerna för att fientliga flygföretag kunna hindra förberedelsearbetet. Genom en god rekrytering och utbildning bör flygvapnet tillförsäkras en personal, som är väl skickad för sina uppgifter. Detta är av särskild betydelse för ett litet flygvapen. Egen rekrytering av de viktigare personalkategorierna är en förutsättning härför. Flygutbildningen bör i regel under ett grundläggande skede ske centralt samt därefter fullföljas vid de organiserade flygförbanden. , , Flygmaterielen skall hållas så tidsenlig som rimliga ekonomiska liansyn medgiva. ' Ersättning av flygplan bör ske successivt och efter ett visst antal tjänsteår vilket av ekonomiska skäl icke kan sättas för lågt men på grund av teknikens utveckling och fordran på tidsenlighet hos materielen icke heller får sättas för högt. Ersättningsväsendet för personal och materiel måste vara val forber ett. 1 er sonalersättningens säkra funktionerande förutsätter, dels att en i fred utbildad reserv finnes, dels att utbildning av ett stort antal elever igångsattes vid mobilisering. Personalersättningen underlättas väsentligt, om civilflygningen i landet (trafik- och privatflygningen) har stor utbredning. Med hänsyn härtill är det önskvärt, att civilflygningen göres till föremål for viss statlig uppmuntran och kontroll. Med hänsyn till materielersättnmgen ar det önskvärt att inom landet finnes en kvantitativt och kvalitativt val utvecklad privat flygindustri. Denna bör redan i fred ombesörja huvuddelen av flygmaterieltillverkningen samt vara rustad för att i krig utöka sin kapacitet.

Sambandet mellan personal, materiel, utbildning och övningar. Nu anförda grundtankar hava varit ledande vid utarbetandet av det förslag till ett flygvapen inom en ny försvarsordning, som försvarskommissionen här framlägger. Vid organisationens utformande har det därjämte befunnits vara av särskild vikt att ägna uppmärksamhet åt det inbördes sambandet (växelverkan) mellan å ena sidan personalstyrka samt utbildning och övningar, å andra sidan flygplanbeståndets storlek och användning samt ersättning. , , L . Flygvapnets flygande personal i tjänst utgöres av flygutbildad personal på stat, till tjänstgöring inkallad flygutbildad reservpersonal samt flygelever under utbildning. För denna personals utbildning och övningar erfordras ett visst antal årliga övningstimmar. Detta antal bestämmes av vissa krav på utbildning för inlärande av färdigheter samt övning för underhållande

och utveckling av förvärvade kunskaper och färdigheter. Dessa krav betingas av hansyn till krigsberedskapen, av säkerhetshänsyn (med ökad träning följer okad flygsäkerhet) samt av ekonomiska hänsyn (med ökad träning följer färre haverier och därmed även minskade materielkostnader). För flygplanen böra beräknas vissa livslängder, uttryckta i flygtimmar Dessa i sin tur böra uppdelas på ett visst för varje typ bestämt antal tjänsteår. P å bestämmandet av livslängd och tjänsteår inverka materieens kvalitet och byggnadssätt, dess handhavande, skötsel och vård samt kravet på dess modernitet. Med flygtimmarnas uppdelning och med förenntligheten av ett visst bestånd av krigsflygplan och skolflygplan följer ett visst antal årliga slittimmar såsom erforderliga eller önskvärda Om den fastställda slitmngstiden överskrides, d. v. s. om materielen brukas i större utsträckning och under längre tid än den beräknade, måste den kasseras och ersattas tidigare än eljest, vilket medför ökade kostnader. Uttages å andra sidan icke det årliga antalet slittimmar, kan det inträffa, att materielen av modermtetshansyn måste kasseras, innan den ännu är försliten För att tjänsten inom flygvapnet skall förlöpa rationellt och ekonomiskt ar det önskvärt, att den årliga summan övningstimmar är ungefärligen lika med den årliga summan slittimmar. E n ökning (minskning) av den ena summan bor medföra en motsvarande ökning (minskning) av den andra summan. Flygvapnet bör organiseras, administreras och utbildas, till förfogande ställda medel disponeras samt anslagsäskandena uppgöras med hänsyn till åvägabringandet av jämvikt mellan personal- och materielfaktorerna i berörda hänseenden. De värden, som bestämma antalet flygtimmar, kunna varieras, ehuru inom vissa gränser. Övningstimmarna kunna sålunda icke nedgå under ett visst minimum, utan att krigsberedskapen äventyras. Slittimmarna å andra sidan kunna av rent praktiska skäl icke ökas över ett visst maximum, enär flygplanen aro växelvis i tjänst, under reparation och översyn. Lättast och på mest ekonomiska sätt torde för närvarande nämnda jämviktsläge åvägabringas, om flygvapnets utbildning och övningar bedrivas å skolflygplan och krigsflygplan, varför särskilda övningsflygplan åtminstone under vapnets uppsättning icke böra anskaffas. Krigsberedskap. På flygvapnets krigsberedskap inverkar på ett avgörande sätt krigsflygplanbeståndets disponerande i fred samt möjligheterna att av detsamma kunna taga en större eller mindre del i anspråk vid mobilisering Krigsflygplanen befinna sig antingen i tjänst, å verkstad eller i förråd flygplanens fordelning i berörda hänseende beror av flygplanparkens storlek i forhållande till personalstyrkan samt omfattningen av utbildning och ovnmgar, av verkstädernas kapacitet samt av kraven på materielens krigs& beredskap. J u mindre flygplanparken är i förhållande till personalstyrkan, desto hårdare

komma flygplanen att tagas i anspråk. Detta förhållande skarpes ytterligare, för den händelse övningarna bedrivas i stor omfattning eller med stor intensitet Är så fallet, kommer alltid ett relativt stort antal flygplan att befinna sig i icke mobiliseringsdugligt skick. Inträffar det samtidigt, att verksta- i dernas kapacitet är så ringa, att endast en mindre del av flygplanen kunna tagas in för reparation eller översyn — samt återstoden får stå under av- | vaktan härå — sjunker vapnets materiella krigsberedskap ytterligare i såväl | kvalitativt som kvantitativt hänseende. Hålles däremot ett stort antal flygplan ständigt i förråd, tillgodoses den materiella krigsberedskapen i mycket hög grad. Detta fordrar emellertid, att flygplanparken är relativt stor i förhållande till personalstyrkan och övningarnas omfattning. Tillgodoses såväl kravet på hög materiell krigsberedskap — d. v. s. ett stort antal flygplan i förråd — som kraven på att förbanden i den dagliga tjänsten skola förfoga över ett relativt stort antal flygplan, kommer detta system att ställa sig synnerligen dyrbart. . Kraven på materiell krigsberedskap och på personalens utbildning och övningar stå i ett visst motsatsförhållande till varandra - särskilt nar man såsom° hos oss måste taga den största hänsyn till de ekonomiska faktorerna. E n lämplig avvägning måste därför komma till stånd mellan kraven pa flygplanens hållande i förråd - d. v. s. den materiella krigsberedskapen samt ordnandet av personalens utbildning och övningar - d. v. s. den personella krigsberedskapen. Sedan en dylik avvägning ägt rum, bör så ordnas, att verkstadernas kapacitet motsvarar de krav på reparationer och översyn, som bestammas av omfattningen av materielens nyttjande. Planläggning. Samordnandet av de faktorer, vilka berörts i det föregående, kräver en omsorgsfull och allsidig planläggning. Med utgångspunkt från flygvapnets budget och dennas fördelning pa olika anslag fordras för vapnets olika verksamhetsområden planer, vilka tillsammantagna kunna benämnas det militära förberedelsearbetet. Detta bör sålunda bland annat omfatta: ,. . en övningsplan för personalens och förbandens utbildning och övningar, en imderhållsplan för flygmaterielens underhåll, en ersättningsplan för flygmaterielens ersättning på grund av förslitning och haverier, en arbetsplan för flygverkstäderna, en byggnads- och flygfältsplan för flygvapnets etablissement och flygplatser ävensom . , en utrustningsplan för förbandens förseende med utrustning av olika slags markmateriel. . Härtill komma under övergångstiden till den nya försvarsorganisationen uppsättningsplaner för personal, materiel och byggnader.

5 De olika planerna äro nära beroende av varandra. Så måste t. ex. övningsplanen väl samordnas med underhållsplanen för att verkstädernas arbete skall kunna organiseras på ett rationellt sätt. Dessa av anslagens storlek avhängiga planer skola kompletteras med mobiliseringsplaner m. m. Hit höra planer för stabernas och krigsflygförbandens uppsättande inom viss tid till föreskriven styrka och med föreskriven utrustning, planer för depå- och ersättningsväsendet ävensom för industriens mobilisering samt planläggning och förberedelser för flygplatsers anordnande m. m. Verksamheten inom flygvapnet i krig som i fred vilar i grunden på förefintligheten av en fastställd plan för anskaffning och ersättning i fred av det flygplanbestånd, som skall finnas vid flygvapnet. Om en dylik plan icke finnes och om icke en däremot svarande medelstilldelning årligen utgår med ett fastställt belopp, förefinnas icke möjligheter att skapa stadga och effektivitet i flygvapen organisationen. Försvarskommissionen hävdar den bestämda uppfattningen, att det av såväl militära som ekonomiska skäl är nödvändigt, att en dylik plan av statsmakterna bliver fastställd, ävensom att ett däremot svarande anslag till flygmaterielens förnyelse årligen utgår.

KAP. II.

Behovet av svenska flygstridskrafter, dessas sammansättning och egenskaper m. m. Behovet av flygstridskrafter. Inom försvarskommissionen hava verkställts ingående undersökningar av de krav, som kunna komma att ställas på svenska flygstridskrafter i olika lägen. Kesultatet av dessa undersökningar har delvis framlagts i betänkandets avd. I I I . Vissa beräkningar, som på grundval av nämnda utredningar av strategisk och taktisk natur utförts av till försvarskommissionens förfogande ställda militära sakkunniga, utvisa ett behov av följande antal flygförband till högsta krigsledningens förfogande såsom operativa flygstridskrafter: två medeltunga bombflottiljer om vardera 3 divisioner, två lätta bombflottiljer om vardera 3 divisioner, två jaktflottiljer om vardera 3 divisioner samt en spaningsflottilj om 3 divisioner. För direkt samverkan med armén komme härtill 8 spaningsdivisioner samt för direkt samverkan med marinen 6 divisioner, varav 1 torped- och 5 spaningsdivisioner. Det sammanlagda erforderliga antalet krigsflygplan skulle enligt dessa beräkningar utgöra 441, fördelat på 35 divisioner. De sålunda angivna behovssiffrorna kunna emellertid enligt försvarskommissionens mening av olika orsaker undergå vissa reduceringar. Till att börja med hava de angivna behovssiffrorna uppkommit genom att till det antal förband, som erfordrades såsom operativa flygstridskrafter, har lagts det antal förband för armé- och marinsamverkan, som av den länt- och sjomilitära sakkunskapen var för sig förordats såsom erforderligt. Försvarskommissionen hävdar emellertid, att det måste anses såsom mindre sannolikt, att sådana lägen komma att i krig inträffa, i vilka båda de äldre forsvarsgrenarna oundgängligen under en och samma tidsperiod hava bruk for alla de flygförband, om vilka önskemål uppställts. Fastmera torde regeln vara den, särskilt i början av ett krig, att armén eller marinen under vissa perioder icke alls eller endast i mindre omfattning erfordra flygstridskrafter för samverkan. De operativa flygstridskrafterna äro däremot att anse såsom omedelbart erforderliga till full styrka i första hand för neutralitetens upprätthållande, men därjämte vid varje krigisk förveckling och detta oavsett vilken betvingelsemetod, som motståndaren kan tänkas välja.

7 Följande förhållanden hava vidare synts möjliggöra en begränsning av det angivna behovet av flygförband utan att lösandet av flygvapnets uppgifter behöver äventyras. Flygstridskrafternas mest utmärkande egenskaper, nämligen deras lättrörlighet samt förmåga att snabbt förflyttas långa sträckor ävensom deras möjligheter till snabb ombasering och oförmodat uppträdande på annan krigsskådeplats, göra det möjligt dels att hastigt samla starkare krafter till ett område, där ett avgörande väntas eller sokes, dels att, då läget så påfordrar, snabbt detachera flygförband till andra platser eller till andra delar av försvarskrafterna. Dessa flygstridskrafternas egenskaper medgiva, att man kan genomföra operationerna samt förrätta tjänsten i krig med förhållandevis mindre styrkor än vad fallet är med de mindre lättrörliga armé- och marinstridskrafterna, ett förhållande, som särskilt är värt beaktande för vårt lands vidkommande med dess betydande geografiska längdutsträckning i förening med landets belägenhet vid olika hav (Bottniska viken, Östersjön, Västerhavet), åtskilda genom farvattensförträngningar. För att emellertid en begränsning av flygstridskrafternas styrka skall kunna göras utan nämnvärda olägenheter, erfordras organisatoriska åtgärder, så att en ekonomisering med krafterna kan äga rum, d. v. s. att flygstridskrafterna kunna snabbt samlas till områden, där de bäst behövas, ävensom dragas bort från områden eller från enheter (befälhavare), där behovet upphör eller framträder med mindre skärpa. Dylika åtgärders förberedande och rätta genomförande underlättas utan tvivel i hög grad genom förefintligheten av den enhetliga ledning av försvarskrafterna i såväl krig som fred, vilken försvarskommissionen förutsätter skola utövas av en gemensam överbefälhavare och försvarsstab. På nu anförda grunder har försvarskommissionen till en början ansett det vara möjligt att nedskriva de för direkt samverkan med armén och marinen avsedda flygförbanden till vardera 4 divisioner, innebärande en minskning med sammanlagt 6 divisioner. Därefter skulle enligt de nämnda beräkningarna komma att återstå ett behov av 29 divisioner, fördelade på 9 flottiljer. De årliga kostnaderna för ett sålunda fullt uppsatt flygvapen skulle enligt verkställda kostnadsberäkningar komma att uppgå till omkring 37 milj. kronor. Även om starka skäl förebragts för en utbyggnad av flygvapnet till ifrågavarande styrka, har försvarskommissionen emellertid icke ansett sig kunna föreslå en så väsentlig utökning av det nuvarande flygvapnet som härför skulle erfordras. Därvid hava, förutom ekonomiska skäl, bland andra följande synpunkter gjort sig gällande. Av de strategiska utredningarna har framgått, att de svenska flygstridskrafternas otvetydigt viktigaste uppgift är att försvåra och begränsa fientliga flygstridskrafters verksamhet. Kan denna verksamhet icke i erforderlig grad försvåras, äventyras rikets inre motståndskraft såväl som länt- och sjöstridskrafternas möjligheter att lösa dem åvilande uppgifter i riksförsvaret. Våra flygstridskrafters därnäst viktigaste uppgift är att medverka vid avvärjandet

8 av invasionsföretag, vare sig dessa framföras över landgränsen eller över sjön. Försvarskommissionen finner det vara klarlagt, att bombförbanden äro de i första hand oundgängligen erforderliga medlen för lösandet av dessa uppgifter. Jaktförband äro främst erforderliga för luftförsvaret av vissa orter och begränsade områden, men de kunna på intet sätt giva skydd åt landet i dess helhet. Spaningsförband äro erforderliga för krigsledningen i stort och för medverkan i de tre försvarsgrenarnas operationer. Såsom här ovan tidigare framhållits, kan behovet av spaningsorgan emellertid hållas förhållandevis lågt, om en välorganiserad ledning existerar. Såsom en följd av dessa överväganden har försvarskommissionen kommit till den uppfattningen, att den i nyssberörda beräkningar angivna omfattningen av flygvapnet icke bör undergå någon minskning i fråga om bombförbanden, men att en minskning i första hand med en spaningsflottilj och i andra hand även en jaktflottilj, båda ingående i de operativa flygstridskrafterna, bör kunna ske utan att lösandet av flygvapnets uppgifter behöver äventyras. Vidare har försvarskommissionen funnit det vara möjligt att utan alltför stora olägenheter ytterligare något minska de ursprungligen föreslagna arméoch marinflygflottiljerna, så att dessa erhålla i huvudsak samma storlek som övriga flottiljer, d. v. s. 3 divisioner, ävensom att vidtaga vissa jämkningar i de personalkadrer m. m., som legat till grund för nyssberörda kostnadsberäkningar. Enligt kommissionens förslag böra med iakttagande av det nu sagda flygstridskrafterna bestå av: 21 divisioner, fördelade på 7 flottiljer. Det av försvarskommissionen föreslagna flygvapnet förutsätter kommissionen skola omfatta följande förband och organ m. m.: organ för flygvapnets ledning och förvaltning, två medeltunga bombflottiljer om vardera tre divisioner, två lätta bombflottiljer om vardera tre divisioner, en jaktflottilj om tre divisioner, en arméflygflottilj om tre spaningsdivisioner, en marinflygflottilj om en torped-(fjärrspanings-)division och två spaningsdivisioner, en utbildningscentral, en flygkrigshögskola samt två centrala flygverkstäder. Bombdivisionerna omfatta 12 flygplan, jaktdivisionerna 15 flygplan, arméflygflottiljens spaningsdivisioner 12 flygplan samt marinflygflottiljens torpeddivision 16 flygplan och dess två spaningsdivisioner vardera 8 flygplan. Sammanlagt bör sålunda flygvapnet förfoga över 257 krigsflygplan, vartill komma äldre flygplan (depåflygplan) samt skolflygplan. De sistnämndas antal torde med hänsyn till den omfattning, utbildningen inom vapnet kan beräknas erhålla, böra sättas till omkring 80.

De sålunda föreslagna flygstridskrafterna innesluta ett flygplanbestånd som endast obetydligt överstiger det i planerna för 1925 års försvarsordning & upptagna. Erforderliga flygplanslag, skaper m. in.

dessas egen-

Allmänna synpunkter. Utvecklingen på flygteknikens område är för närvarande synnerligen snabb ±lygplantypernas egenskaper och därmed deras strategiska och taktiska användbarhet undergå ständig utveckling. Försvarskommissionen anser det darfor icke vara lämpligt att i detalj precisera de fordringar, som böra ställas pa svenska flygplantyper under en längre tidsperiod. Vid de bedömanden, som gjorts inom försvarskommissionen rörande Sveriges strategiska läge, har det emellertid varit nödvändigt att antaga orefinthgheten av vissa bestämda flygplanslag ävensom vissa egenskaper hos dessa. For kostnadsberäkningarna har det likaledes varit nödvändigt att räkna med vissa bestämda flygplantyper. Försvarskommissionen har på dessa grunder ansett sig böra angiva vissa riktlinjer rörande flygplanslag och flygplanens egenskaper, vilka böra tjäna till ledning vid flygvapnets uppsättning. Dessa riktlinjer hava även tilllampats vid utformandet av de förslag och de kostnadsberäkningar som framläggas i föreliggande betänkande. Utvecklingens gång kan måhända efter hand föranleda en skärpning eller annan ändring av nedan angivna fordringar. Antalet olika slag av flygplan bör nedbringas till det minsta möjliga Samtliga krigsflygplan skola vara konstruerade för att kunna utföra strid mot mal på marken (vattnet) eller i luften, helst bådadera. Samtliga flygplan bora vidare kunna tillverkas inom landet. Bomb- och spaningsflygplanen böra tillsvidare i viss utsträckning utrustas med såväl hjullandningsställ som flottörer. Sistnämnda fordran medför vissa olagenheter, ty därmed följa icke oväsentligt ökade flygmaterielkostnader och en viss försämring av flygegenskaperna ävensom en tyngande flygstationstjanst. Det har därför tagits under övervägande, om man icke skulle kunna frångå kravet på sjöbasering för bomb- och spaningsförband. Härvid har framkommit följande. Såväl i fred som i krig kunna bomb- och spaningsförbanden beräknas komma att i betydande utsträckning uppträda över de Sverige omgivande vattnen. Detta förhållande synes emellertid icke i och för sig framtvinga ett krav på att förbanden skola baseras på sjöflygstationer. Den driftsäkerhet, som numera utmärker flygmaterielen, gör det icke heller ur säkerhetssynpunkt nödvändigt att för flygning över vatten använda sjöflygplan. Man torde sålunda kunna säga, att hänsynen till övningar och säkerhet icke utgör tillräckligt motiv för bomb- och spaningsförbandens utrustande med flottörer med därav följande kostnadsökningar. Emellertid kan man icke lämna utan beaktande, att de militärgeografiska förhållandena inom vissa

10 av de områden, där en basering av svenska flygstridskrafter i krig kan komma att erfordras, äro sådana, att en landbasering stöter på mycket stora svårigheter och under vissa förhållanden kan bliva helt omöjliggjord. Inom ifrågavarande områden finnas däremot möjligheter att basera flygförband på sjöar. Den fortgående utvecklingen av civilflygningen med därav följande anläggande av flygplatser till ett allt större antal kan sannolikt i en framtid komma att medföra, att baseringsmöjligheter för landflygplan i ökad utsträckning komma att föreligga inom ifrågavarande områden, men det ar synnerligen ovisst, om tillräckligt antal flygplatser på detta sätt kan erhållas. Försvarskommissionen hyser därför den uppfattningen, att det för närvarande icke kan anses tillrådligt att förlita sig uteslutande på en landbasering av flygförbanden. Med hänsyn härtill synes det nödvändigt, att flygstridskrafterna äro utbildade och övade för att vid krigstillfällé, om så erfordras, kunna uppträda alternativt med land- eller sjöflygplan. Den relativt korta tillverkningstiden för flottörer gör det emellertid möjligt och av ekonomiska skäl även lämpligt, att i fred inskränka sig till att hava delar av flygstridskrafterna organiserade och utrustade för uppträdande med sjöflygplan. Försvarskommissionen har därför vid sina kostnadsberäkningar utgått från, att omkring hälften av bomb- och spaningsförbandens materiel utrustas med såväl hjullandningsställ som flottörer. Särskilda fordringar på de olika flygplanslagen. Vad antalet flygplanslag och dessas egenskaper beträffar, har försvarskommissionen genom de verkställda utredningarna kommit till följande uppfattning. I flygvapnet måste ingå en typ av medeltunga bombflygplan. Med denna flygplantyp skola fientliga flygplatser, järnvägs- och landsvägsförbindelser samt örlogs- och transportfartyg m. m. kunna anfallas. Därjämte skall vittgående strategisk spaning kunna utföras. Planet bör tillsvidare vara tvåmotorigt och hava en bemanning av 3 man. Lastförmågan bör tillåta medförande av en bomblast om minst 500 kg vid anfall mot mål, belägna omkring 400 km från utgångspunkten för företaget. Vid minskat behov av bränsle skall ökad bomblast kunna medföras, så att lastförmågan i möjligaste mån uttages. Omkring 50 % av flygplanen böra tillsvidare vara utrustade med såväl hjullandningsställ som flottörer, återstoden enbart med hjullandningsställ. Vidare böra i flygvapnet ingå lätta bombflygplan. Dessa erfordras tor horisontal- eller störtbombfällning mot framskjutna fientliga flygplatser, järnvägs- och landsvägsförbindelser, trupper under förläggning, marsch och strid samt örlogs- och transportfartyg m. m. ävensom för spaning. Flygplantypen torde böra vara enmotorig och hava en bemanning av 2 man. Flygplanen böra kunna medföra en bomblast av minst 200 kg vid anfall mot mål, belägna omkring 250 km från utgångspunkten för företaget. Ökad bomblast skall kunna medföras, när behov av full bränslelast icke föreligger. Om-

11 kring 50 % av flygplanen böra tillsvidare vara utrustade med såväl hjullandningsställ som flottörer, återstoden enbart med hjullandningsställ. Flygvapnets jaktflygplan skola vara så beskaffade, att förbanden från beredskapslägen på marken eller i luften kunna anfalla fientliga flygstridskrafter, i första hand i samband med ortsförsvar. Flygplantypen skall vidare medgiva utförande av anfall mot markmål, främst genom störtbombanfall. Hastighet, stigförmåga, topphöjd och beväpning böra bestämmas främst med hänsyn till flygplanens användning i ortsförsvaret. Möjlighet skall föreligga att i begränsad omfattning medföra bomber samt vid förflyttning extra bränsle. Utrustning med flottörer erfordras ej. Härjämte erfordras spaningsflygplan för samverkan med armén. Dessa skola medgiva spanings- och artilleriflygning m. m. i samverkan med arméstridskrafter ävensom bombanfall och spaning av samma art som angivits för det lätta bombflygplanet. För ändamålet torde lämpligen kunna användas samma flygplantyp som för de lätta bombflygförbanden. Utrustningen bör vara förstärkt i den omfattning, som erfordras för armésamverkan. Omkring 50 % av flygplanen böra tills vidare vara utrustade med såväl hjullandningsställ som flottörer, återstoden enbart med hjullandningsställ. För samverkan med marinen erfordras bland annat torped-(fj ärr spanings-) flygplan. Dessa skola medgiva anfall med torpeder eller bomber mot fientliga fartyg m. m. ävensom fjärrspaning och dimbildning för marinstridskrafterna. For ändamålet bör eftersträvas att använda samma flygplantyp som det medeltunga bombflygplanet. Möjlighet skall föreligga att medföra torpeder eller bomber samt a t t ' i största möjliga utsträckning utbyta denna last mot bränsle. Samtliga flygplan skola vara utrustade med flottörer. Vidare erfordras spaningsflygplan för flygplankryssaren Gotland. Dessa skola vara i stånd att, baserade å flygplankryssaren, utföra spaning, eldledning m. m. i samverkan med marinstridskrafterna. I huvudsak erfordras härför samma typ som spaningsflygplanet för armésamverkan med de förändringar i konstruktion och utrustning, som betingas av baseringens natur. Samtliga flygplan skola vara utrustade med flottörer. Slutligen erfordras för samverkan med marinen även kustbaserade spaningsflygplan. Dessa skola vara i stånd att utföra spaning, dimbildning m. m. inom marindistrikten. Flygplanet bör vara enmotorigt och hava en bemanning av två man. Vid ersättning för detta flygplanslag, vilket för närvarande är befintligt i tillräckligt antal, bör, i syfte att nedbringa antalet typer, eftersträvas att om möjligt använda samma typ som för de ovan angivna enmotoriga, tvåsitsiga flygplanslagen. För den grundläggande flygutbildningen ävensom för vissa flygövningar i övrigt erfordras skolflygplan. Dessa skola vara tvåsitsiga och enmotoriga. Försvarskommissionen anser det främst av ekonomiska skäl vara ändamålsenligt att icke räkna med mer än en typ av skolflygplan. Härvid förutsattes, att flygutbildningen delvis bedrives på äldre krigsflygplan (depåflygplan).

12 De för flygvapnet erforderliga flygplan slagen utgöras sålunda väsentligen av endast fyra typer, nämligen medel tunga bombflygplan, med en variant, avsedd såsom torpedflygplan, lätta bombflygplan," med varianter, avsedda såsom spaningsflygplan för armé- och marinsamverkan, jaktflygplan samt skolflygplan.

Industriella förhållanden. Försvarskommissionen har låtit verkställa omfattande utredningar rörande den svenska industriens möjligheter att fylla flygvapnets behov av flygplan, flygmotorer och viss flygplanutrustning i fred och i krig. Dessa utredningar, vilka torde få överlämnas till chefen för flygvapnet, äro följande: Flygvapnet, Flygvapnet, Flygvapnet, Flygvapnet, Flygvapnet,

Utredning nr 2 a: Flygplananskaffning m. m. i vissa främmande länder. Utredning nr 2b: Den svenska industriens kapacitet med hänsyn till flygplantillverkningen. Utredning nr 2 c: Den svenska industriens kapacitet med hänsyn till flygmotortillverkningen. Utredning nr 2d: Den svenska industriens kapacitet med hänsyn till tillverkning av flygplanutrustning. Utredning nr 6: Den svenska industriens kapacitet med hänsyn till tillverkning av flygplan, flygmotorer och flygplanutrustning för ett svenskt flygvapen av viss storleksordning.

Av de nämnda utredningarna har kommissionen funnit framgå, att den svenska industrien kan så organiseras, att den i krig och fred har möjlighet att tillgodose de krav på materiel, som ett flygvapen av den av försvarskommissionen föreslagna storleksordningen uppställer. Visst behov av materiel måste dock — ehuru i mycket begränsad omfattning — fyllas genom import. I samband med nyssnämnda utredningar hava även behandlats principerna för flygmaterielens anskaffning, tillverkning och reparation. Beträffande vissa av dessa frågor har samarbete ägt rum med 1933 års flygkommission. Hithörande frågor beröras närmare i annat sammanhang (kap. VII).

13 KAP. III.

Flygvapnets krigsorganisation. Nuvarande organisation. Genom 1925 års försvarsordning fastställdes utöver den indelning och omfattning av fredsorganisationen, vars huvuddrag närmare avhandlas i kap. IV, icke någon särskild krigsorganisation för flygvapnet. Såsom underlag till försvarsbeslutet förelåg emellertid en plan över flygvapnets formationer vid mobilisering. Enligt denna plan skulle flygvapnet i krig uppsätta vissa angivna formationer om sammanlagt 229 krigsflygplan (bomb-, torped-, jakt- och spaningsflygplan). I proposition nr 50 till 1925 års riksdag framhölls, att i enlighet med verkställd utredning möjligheter förelåge att under den första 5-årsperioden tillföra flygvapnet ett materielbestånd, som stod i rimligt förhållande till den under perioden uppnådda organisationen i övrigt. Den för den andra 5-årsperioden beräknade engångskostnaden avsåg ett ytterligare tryggande av mobiliseringsbehovet enligt förutnämnda plan. För bemanning av krigsflygförbanden avsågs dels personal på flygvapnets stat, dels personal ur armén och marinen. Sistnämnda kategorier skulle utgöra majoriteten av den flygande personalen. För detta ändamål skulle i fredstid 53 officerare samt 22 underofficerare ur armén och marinen kommenderas till tjänstgöring vid flygvapnet. I krigstid skulle därutöver erforderlig personal beordras till sådan tjänstgöring. Vid tidpunkten för det självständiga flygvapnets uppsättande, den 1 juli 1926, funnos 56 krigsflygplan, av vilka 42 tillförts från arméns och 14 från marinens flygväsende. För indelningen i krigsflygförband m. m. gällde planer, som fastställts under åren 1923—1925. Den vid mobilisering till förfogande stående personalen var tillräcklig för bemanning av dessa förband, men några nämnvärda reserver härutöver funnos icke. Under åren 1927—1931 var frågan om flygvapnets krigsorganisation föremål för upprepade utredningar. Den 7 oktober 1927 uppdrog sålunda Kungl. Maj:t åt chefen för flygvapnet att dels verkställa en utredning beträffande den materiel, som vid mobilisering borde ingå i flygformationer avsedda att underställas högsta krigsledningen eller befälhavare ur armén eller marinen, dels ock att med beaktande av den plan för flygvapnets förseende med materiel, som legat till grund för 1925 års försvarsbeslut, utarbeta en allmän plan för flygmaterielanskaffningen. Den 4 oktober 1928 inkom chefen för flygvapnet med nämnda utredning, varav framgick ett behov av flygplan, som med omkring 10 % översteg det

14 år 1925 förutsatta. Härtill voro fogade utredningar av cheferna för generaloch marinstaberna, innefattande delvis annan styrka och sammansättning av flygstridskrafterna än den av chefen för flygvapnet föreslagna. I betänkande, avgivet den 19 maj 1930 av 1929 års sakkunniga (»Akermanska kommittén»), uppgåvos 26 divisioner, enligt dåvarande sammansättningsplaner motsvarande omkring 345 krigsflygplan, såsom erforderliga. År 1931 erhöll frågan om flygvapnets krigsorganisation en provisorisk lösning genom av Kungl. Maj:t den 22 oktober fattat beslut om en provisorisk allmän plan för flygvapnets krigsindelning, vilken i mån av tillgång å flygplan och personal skulle läggas till grund vid uppgörandet av nya mobiliseringsplaner. Samtidigt uppdrogs åt chefen för flygvapnet att utarbeta nya mobiliseringsplaner, vilka skulle ersätta de tidigare, åren 1923— 1925 fastställda planerna. Under år 1934 ersattes 1931 års plan genom fastställandet av en ny plan, som alltjämt äger kraft. Planen bygger på den närmast föregående och upptager ungefär samma antal krigsflygplan, som år 1925 förutsattes. Ingen av de antydda planerna har emellertid blivit genomförd. Vid 1935 års ingång uppgick antalet befintliga krigsflygplan endast till något mer än en tredjedel av den år 1925 avsedda styrkan. Bombflygplan saknades helt och bristen på jaktflygplan var mycket betydande. Förs varskom missionen. Vid en nyordning av flygvapnet bör enligt försvarskommissionens mening fredsorganisationen och verksamheten i fred ordnas på grundval av den planerade krigsorganisationen och vapnets förutsedda verksamhet i krig. Utan en systematiskt genomförd överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationerna kan åt vapnet icke givas den höga grad av krigsberedskap, som är oundgängligen erforderlig, och förutsättningar ej heller skapas för genomförandet av den i fred förberedda verksamheten i krig. Den inom försvarskommissionen uppgjorda planen för flygvapnets krigsorganisation avser att anvisa de principer, som böra vara ledande vid ett kommande organisationsarbete, samt, i vad rör detaljerna, att utgöra en beräkningsgrund. Det synes försvarskommissionen vara angeläget, att de militära myndigheterna icke mer än nödvändigt bindas i sin handlingsfrihet vid detta organisationsarbete, utan att de erhålla möjlighet att inom den föreslagna ramen för personalens och materielens omfattning göra de modifieringar av de lägre flygförbandens m. m. föreslagna organisation, vartill förhållandena nu eller framdeles kunna föranleda. Försvarskommissionen föreslår på i annat sammanhang angivna grunder, att flygvapnet i krig erhåller följande sammansättning: 1. Flygledningen i högkvarteret, bestående av: chefen för flygvapnet med honom underställda flygstaben, flygmaterielförvaltningen och flygintendenturförvaltningen.

15 2. En eskaderchef med stab. 3. Krigsflyg förband, omfattande sju flottiljer om var och en tre divisioner eller sammanlagt 21 divisioner. Krigsflygförbanden utgöras av: två medeltunga och två lätta bombflottiljer, var och en om stab och 3 divisioner om 12 flygplan; sammanlagt 36 flygplan per flottilj; tillhopa 72 medeltunga och 72 lätta bombflygplan; en jaktflottilj om stab och 3 divisioner, var och en om 15 flygplan; sammanlagt 45 jaktflygplan; en arméflygflottilj om stab och 3 divisioner, var och en om 12 flygplan; sammanlagt 36 spaningsflygplan; samt en marinflygflottilj om avdelningsstab, en torped- och fjärrspaningsdivision om 16 flygplan och 2 spaningsdivisioner, var och en om 8 flygplan; sammanlagt 32 flygplan; eller tillsammans 257 krigsflygplan, reservflygplan medräknade. 4. Depåer. För varje mobiliserad flottilj organiseras en depå. Depåflygförbandens styrka ifråga om flygmateriel blir i viss mån beroende av tillgången på äldre för depåtjänst lämpade krigsflygplan och kan icke exakt angivas. 5. En utbildningscentral för nyutbildning av flygförare, omfattande stab och ett antal flygskolor med sammanlagt omkring 80 skolflygplan jämte utskrivna flygplan. 6. Centrala flygverkstäder, omfattande de två i fred befintliga centrala verkstäderna samt i krig anordnade monteringsverkstäder. I särskild bilaga (hemlig) återfinnas sammansättningsplaner m. m. för de olika enheter, som vid mobilisering avses skola uppsättas — staber, krigsflygförband, depåer, skolor m. m. — ävensom motivering för nämnda planer. Vid dessas utarbetande har eftersträvats att begränsa den aktiva personalen till vad som ansetts oundgängligen erforderligt. Av planerna framgår flygvapnets behov av personal vid mobilisering. Till detta behov har viss hänsyn sedermera tagits vid beräkningen av personalbehovet i fred. Det sammanlagda personalbehovet i krig uppgår till omkring 10 250 man, av vilka omkring 900 utgöras av flygande personal (9 %) samt omkring 9 350 av markpersonal (91 %). Av den totala personalstyrkan är 16 % aktiv personal samt 84 % reservpersonal av olika kategorier och värnpliktiga. Av flygvapnets sammanlagda personalstyrka tjänstgöra: 2 % i flygvapnets ledning m. m., 37 % vid krigsflygförbanden, 60 % » depåer och skolor samt 1 % » flygvapnets centrala flygverkstäder (administrativ personal). Av flygvapnets officerskader på aktiv stat, sammanlagt 255 man, tjänstgöra: c:a 11 % i flygvapnets ledning m. m., » 46 % vid krigsflygförbanden samt » 37 % » depåer och skolor.

16 Av flygvapnets underofficerskader på aktiv stat, sammanlagt 175 mian 1 , tjänstgöra: c:a 71 % vid krigsflygförbanden samt » 29 % » depåer och skolor. Av flygvapnets manskapskader, sammanlagt 1020 man 1 , tjänstgöra: c:a 64 % vid krigsflygförbanden samt » 36 % » depåer och skolor. Av flygvapnets reservofficerare, sammanlagt 340 man, tjänstgöra: c:a 42 % vid krigsflygförbanden samt » 58 % » depåer och skolor. 1

Musikpersonal ej inräknad.

17 K A P . IV.

Flygvapnets fredsorganisation. A. Flygvapnets ledning i fred. Flygvapnets centrala ledning och förvaltning. Nuvarande organisation. Enligt 1925 års försvarsorganisation utövas befälet över flygvapnet av en direkt under Konungen lydande chef. I 1925 års försvarsproposition föreslogs, att chefen för flygvapnet skulle biträdas av en flygstab för handläggning av ärenden berörande flygvapnets organisation, utbildning och utrustning samt flygstridskrafternas användning. Flygstaben skulle uppdelas på en truppavdelning och en utrustningsavdelning. Tekniska och ekonomiska jämte övriga förvaltningsärenden skulle handläggas av en flygförvaltning, uppdelad på fyra byråer. 1925 års riksdag beslöt emellertid, att flygvapnets ledning och förvaltning skulle erhålla en i förhållande till vad i propositionen föreslagits något begränsad organisation. Ärenden berörande flygvapnets organisation, utbildning och utrustning samt flygstridskrafternas användning ävensom flygmaterielens konstruktion och flygvapnets intendentur- och medelsförvaltning skulle handläggas av en flygstyrelse. Chefen för flygvapnet skulle jämväl vara chef för flygstyrelsen, varvid han skulle biträdas av en stabschef. Kungl. Maj:t utfärdade den 18 juni 1926 instruktioner för flygstyrelsen samt för chefen för flygvapnet. I flygstyrelsen ingå, enligt instruktionen, förutom chefen för flygvapnet, stabschefen hos chefen för flygvapnet samt cheferna för militärbyrån, tekniska byrån och intendenturbyrån. Sedermera hava tvenne nya ledamöter tillkommit, nämligen förste flygläkaren (tidigare benämnd regementsläkare), som genom nådigt beslut den 27 juni 1927 är särskild föredragande för ärenden rörande hälso- och sjukvård, samt flygstyrelsens sekreterare och kamrerare, vilken befattningshavare jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 12 juni 1931 inträder såsom ledamot vid handläggning av ärenden med juridisk och kameral innebörd. Stabschefen hos chefen för flygvapnet handlägger, enligt instruktionen för sistnämnde chef, ärenden rörande personalens vid flygvapnet antagning, befordran, avgång, utbildning, övningar och tjänstgöring, flygvapnets organisation samt flygstridskrafternas mobilisering. Dessa ärenden avgöras, på stabschefens föredragning, av chefen för flygvapnet i denna hans egenskap. 1282 35

C 2

18 Under stabschefen tjänstgör chefens för flygvapnet adjutant och i övrigt j hos sistnämnde chef beordrad personal. Under flygvapnets uppsättningstid har omfattningen av de ärenden, vilka skola avgöras av chefen för flygvapnet i denna hans egenskap, undergått en avsevärd ökning. Med anledning härav har ävenledes uppstått ett ökat behov av personal för handläggningen av ifrågavarande ärenden. Under budgetåret 1934/1935 uppgick den hos chefen för flygvapnet tjänstgörande personalen till sammanlagt 16 befattningshavare, varav 13 officerare på flygvapnets stat samt 2 officerare och 1 underofficer i befattningar för pensionerad personal. Ifrågavarande personal bildar numera chefens för flygvapnet stab, vilken benämning återfinnes i 1933 års tjänstgöringsreglemente för flygvapnet. Denna stab, som på grund av sin omfattning och verksamhet kommit att intaga en sidoordnad ställning i förhållande till flygstyrelsen, består för närvarande av stabschef, tre avdelningar, mobiliseringsofficer och expedition. Ärenden rörande organisation och flygstridskrafternas användning handläggas å avdelning I, utbildnings- och personalärenden handläggas å avdelning I I och ärenden rörande pressen samt utländska reglementen och rapporter m. m. handläggas å avdelning I I I . Stabschefen biträder chefen för flygstyrelsen i avseende på planläggningen av arbetet inom styrelsen. Härjämte deltager stabschefen i flygstyrelsens beredning av ärenden, som angå personalens förläggning, utrustning och beväpning, anslag till flygvapnets övningar, flygmaterielens konstruktion, nytillverkning och underhåll m. m. samt flygindustriens krigsorganisation och därmed sammanhängande frågor. Å flygstyrelsens militärbyrå handläggas ärenden, som bland annat angå anskaffning och underhåll av flygmateriel, vapen och ammunition m. m., uppförande, underhåll och vård av flygvapnets byggnader, flyg- och skjutfält samt flygstationer m. m., utarbetande av för flygmaterielens och vapnens användning erforderliga reglementen ävensom flygindustriens krigsorganisation m. fl. ärenden. Göromålen äro fördelade på fem detaljer, nämligen flygmateriel-, vapen-, signalmateriel-, byggnads- och krigsindustridetaljerna. Tekniska byrån handlägger ärenden rörande bland annat flygplans och motorers konstruktion samt tekniska föreskrifter för deras skötsel och vård, kontroll av färdigställda flygplan och motorer, provning och försök med flygplan och motorer m. fl. tekniska ärenden. Byrån är organiserad på konstruktions-, kontroll- och motordetaljerna samt ritkontoret. Å intendenturbyrån handhavas flygvapnets intendentur- och medelsförvaltning, anslaget till flygvapnets övningar samt ärenden rörande motorfordon och motorbåtar ävensom allmänna förvaltningsärenden. I likhet med vad som ovan framhållits beträffande arbetet inom chefens för flygvapnet stab har även flygstyrelsens förvaltningsverksamhet alltsedan flygvapnets första uppsättningsår varit stadd i ständig ökning. Den i flygstyrelsen under budgetåret 1934/1935 tjänstgörande personalen omfattade, förutom kontraktsanställd personal och extra befattningshavare, 26 personer

19 varav 11 officerare, 4 flygingenjörer och 1 flygläkare på flygvapnets stat, 2 pensionerade officerare, 3 pensionerade underofficerare, 1 sekreterare och kamrerare, 1 kanslibiträde, 1 expeditionsvakt och 2 skrivbiträden. Den kontraktsanställda personalen omfattade, förutom lägre befattningshavare, 12 ingenjörer. Av vad ovan anförts framgår, att chefen för flygvapnet enligt 1925 års försvarsbeslut intager ställning av central militär myndighet, under det att flygstyrelsen — för vilken chefen för flygvapnet jämväl är chef — är den centrala förvaltningsmyndigheten, ett förhållande, som även erhållit uttryck genom särskilda instruktioner för de båda myndigheterna. Emellertid skola inom styrelsen, på sätt i instruktionen angives, handläggas ärenden rörande personalens vid flygvapnet antagning, befordran, avgång, utbildning, övningar och tjänstgöring, flygvapnets organisation samt flygstridskrafternas mobilisering. Chefen för flygvapnet skall således instruktionsmässigt inom styrelsen utöva huvuddelen av sina åligganden som militär myndighet. E n sådan uppdelning av de militära ärendenas handläggning har varit svår att genomföra. Utåt har chefen för flygvapnet och flygstyrelsen kommit att framträda, även med avseende å nu berörda ärenden, såsom två skilda myndigheter, vilket förhållande bland annat framhävts därav, att av chefen för flygvapnet avlåtna underdåniga framställningar, som berört flygstyrelsens förvaltningsområde, försetts med yttrande av styrelsen. Å andra sidan har Kungl. Maj:t vid remissförfarande adresserat sig till såväl chefen för flygvapnet som flygstyrelsen i ärenden, som till följd av omförmälda stadgande bort^ handläggas inom styrelsen. I praktiken har således en tydlig gräns dragits mellan de militära ärendena och förvaltningsärendena. Organisationsfrågans tidigare behandling. Vad till en början stabsärendena beträffar framhöll 1931 års flygkommission i sitt den 7 november 1931 avgivna betänkande, i anslutning till behandlingen av frågan om den ställning, som stabschefen hos chefen för flygvapnet intager, att flygstaben borde erhålla en fast organisation. I underdånig skrivelse den 16 september 1932 hemställde sedermera chefen för flygvapnet, att Kungl. Maj:t ville inhämta riksdagens medgivande till upprättande av en under stabschefen hos chefen för flygvapnet ställd stab. Ärenden rörande personalens vid flygvapnet antagning, befordran, avgång, utbildning, övningar och tjänstgöring, flygvapnets organisation och flygstridskrafternas mobilisering borde sålunda utbrytas ur flygstyrelsen och handläggas vid denna stab. Även 1933 års flygkommission uttalade sig för att stabschefens åligganden beträffande förvaltningsgöromålen borde upphöra. I en särskild principutredning, som verkställdes av vissa medlemmar av nämnda kommission, förutsattes, att chefen för flygvapnet skulle under sig hava en stab för beredning av de rent militära ärendena, sidoordnad med organet för handläggning av förvaltningsärendena. Såsom ovan framhållits skall enligt tjänstgöringsreglementet för flygvapnet finnas en stab, ansluten till chefen för flygvapnet. Det heter, att

20 om denna stab »stadgas särskilt». Något sådant stadgande föreligger emellertid ännu icke. Vad därefter beträffar utformningen av flygvapnets förvaltningsorgan, hava i olika sammanhang framförts åtskilliga förslag och synpunkter, vilka här torde böra i korthet beröras. I sitt betänkande angående flygstyrelsens materielanskaffning m. m. anförde 1931 års flygkommission, att ehuru vissa ändringar i flygstyrelsens organisation syntes böra komma under övervägande, hade kommissionen ej ansett sig böra uppgöra något förslag till en dylik omorganisation, då denna fråga torde ankomma på försvarskommissionen att upptaga till behandling. I samband med den igångsatta tekniska utredningen inom flygstyrelsen (varmed kommissionen åsyftade den under särskild av Kungl. Maj:t förordnad sakkunnig vid flygvapnet tillsatta verkstadsutredningen) syntes dock vissa jämkningar i organisationen kunna komma under övervägande för att, om så visade sig erforderligt, provisoriskt genomföras. 1931 års flygkommission anförde vidare, att den i ett flertal fall konstaterat ett bristande samarbete mellan militärbyrån och tekniska byrån och att däri låge en viktig anledning till missförhållandena inom flygvapnet. Orsakerna till det bristande samarbetet ansåges till en del vara att söka i själva organisationen. I enlighet med instruktionen för flygstyrelsen hade materielanskaffningen i stort sett koncentrerats till militärbyrån, medan tekniska byrån handlagt ärenden rörande materielens konstruktion samt i samband därmed stående kontroll, provningar och försök m. m. På grund av byråernas sammansättning hade vid militärbyrån företrädesvis anlagts militära synpunkter på materielanskaffningen, medan tekniska byrån särskilt anlagt tekniska synpunkter. Vid anskaffningen av flygvapnets materiel måste — såsom ock i instruktionen föreskreves — en intim kontakt äga rum mellan företrädarna för de militära och de tekniska synpunkterna. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke handläggningen av materielanskaffningsärendena skulle befrämjas, om den militära och den tekniska sakkunskapen kunde organisatoriskt närmare sammanföras. Sålunda hade det föreslagits, att militärbyrån (ur vilken byggnadsärendena dock skulle utbrytas för att handläggas vid en särskild byrå) samt tekniska byrån skulle sammanslås till en gemensam byrå. Denna senare skulle därvid uppdelas på underavdelningar efter ärendenas natur. I underavdelningarna skulle i erforderlig utsträckning ingå företrädare för såväl de militära som de tekniska synpunkterna. Det hade å andra sidan gjorts gällande, att den nuvarande organisationen inom flygstyrelsen i stort sett kunde bibehållas under förutsättning dock att flygstyrelsen erhölle en särskild chef, underställd chefen för flygvapnet. I underdånigt yttrande den 15 januari 1932 över flygkommissionens betänkande anförde flygstyrelsen bland annat: Beträffande militärbyråns organisation i övrigt må framhållas, att byrån i ärenden om flygmateriel (flygplan och motorer m. m.) icke har den för ärendenas beredning avsedda tekniska personalen till eget förfogande, enar denna personal finnes å tekniska byrån. Det är under sådana omständigheter

21 uppenbarligen en organisatorisk oegentlighet, som verkat förryckande på arbetet, att byrån haft sig ålagt att bereda hithörande ärenden till föredragning. I nu nämnda avseende är en organisationsändring nödvändig. I underdånig skrivelse den 21 januari 1933 föreslog flygstyrelsen inrättandet av en befattning för ledningen av verkstadsdriften vid flygvapnet. Samtidigt härmed hemställde flygstyrelsen om vissa instruktionsändringar för vinnande av ändrad arbetsfördelning inom styrelsen. Härom anfördes bland annat följande: Avsikten är sålunda, att ansvaret för att flygvapnet är behörigen försett Jf®.. krigsmateriel kommer att inom flygstyrelsen närmast åvila militärbyrån beträffande vapen och militär utrustning samt tekniska byrån beträffande flygplanens skrov och motorer. P å motsvarande sätt måste ärendena angående flygindustriens krigsorganisation och därmed sammanhängande frågor bliva fördelade. I väsentligt mindre omfattning ankomma dylika frågor på intendenturbyråns handläggning. Det är emellertid av vikt, att hithörande ärenden från de olika byråerna förberedas gemensamt, och flygstyrelsen avser darfor att uppdraga deras beredning åt särskild föredragande, på vilken det skall ankomma att handlägga ärendena i samråd med vederbörande byråchefer. Flygstyrelsen föreslog än vidare, att byggnadsärendena skulle överföras till intendenturbyrån. Inom denna byrå borde upprättas en byggnadsavdelning under en fortifikationsofficer, åt vilken kunde i erforderlig utsträckning uppdragas föredragning av de ärenden, som han förberett. De nämnda organisationsförslagen föranledde emellertid icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I omförmälda betänkande angående flygstyrelsens materielanskaffning m. m. framhöll 1931 års flygkommission ytterligare, att de juridiska och administrativa ärendenas fördelning på olika byråer motiverade en undersökning av behovet av en omorganisation i den riktning, att flygstyrelsen utrustades med en administrativ byrå. Flygstyrelsen anförde i sitt yttrande över betänkandet i denna del, bland annat, att styrelsen icke förrän den försetts med en sådan byrå kunde anses tillfredsställande organiserad för sin uppgift såsom central förvaltningsmyndighet. I första hand vore det angeläget, att i styrelsen inginge en juridiskt utbildad ledamot med skyldighet att deltaga i ärenden, där hans sakkunskap vore erforderlig. Fullföljande den sålunda uttryckta uppfattningen, upptog flygstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1934/1935 förslag om inrättande av en civilbyrå hos flygstyrelsen. Med hänvisning, bland annat, till att försvarskommissionen ännu icke tagit ställning till den militära förvaltningens utformande och att 1933 års flygkommissions undersökningar rörande flygstyrelsens verksamhet då ännu icke voro slutförda, blev emellertid icke något förslag i nämnda riktning framlagt för 1934 års riksdag. Slutligen må omnämnas de förslag rörande organisationen av flygvapnets förvaltning, som framlades av 1933 års flygkommission. Under framhållande av att den närmare behandlingen av hithörande frågor borde ankomma på försvarskommissionen, inskränkte sig flygkommissionen till att framlägga

22 förslag till avhjälpande av vissa organisatoriska brister, vilka förslags genomförande ansåges icke kunna föregripa försvarskommissionens utredning. Flygkommissionen föreslog sålunda, bland annat, dels att sekreteraren skulle erhålla byråchefs ställning och ansvar och dels att en kontinuerligt arbetande försöksavdelning borde anordnas. Vidare tillstyrkte flygkommissionen flygstyrelsens förslag om inrättande av befattning för en styresman för verkstadsdriften, vilken borde vara ledamot av flygstyrelsen. I fråga om den blivande organisationen av flygvapnets ledning framhöll 1933 års flygkommission, att det torde vara ett utmärkande drag för de på flygstyrelsen ankommande ärendena rörande flygmaterielen, att deras handläggning i regel krävde en intim samverkan mellan flera under den centrala ledningen lydande organ. Detta förhållande bottnade ytterst i själva flygplanenhetens tekniskt komplicerade natur. P å grund av det samband, som rådde mellan de i flygplanenheten ingående delarna (det egentliga flygplanet, motor, radio, vapen etc.) måste vid handläggningen av ett flygmaterielärende samtliga nämnda delar ständigt tagas i betraktande. Samma förhållande återspeglades i den växelverkan, som rådde mellan t. ex. övningar, underhållstjänst och verkstadsdrift. Vilken arbetsfördelning, som än valdes' inom flygstyrelsen, måste vid handläggning av flygmaterielärenden ofta det spörsmålet uppstå, vilken avdelning som rätteligen borde bära ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtoges eller för att vidtagna åtgärder vore riktiga. Denna omständighet måste medföra en viss risk för att erforderliga initiativ utebleve. Med hänsyn till det sagda syntes det påkallat, att de avdelningar inom flygstyrelsen, vilka handlade flygmaterielärenden, vore sammanförda under en gemensam chef, som, i möjligaste mån ostörd av andra göromål, kunde överblicka och leda den med flygmaterielärendena sammanhängande verksamheten. Den nuvarande organisationen kunde icke anses uppfylla nu angivna krav. Chefen för flygstyrelsen vore nämligen samtidigt chef för flygvapnet och hade i denna egenskap på sin lott viktiga och omfattande rent militära frågor vid sidan av förvaltningsärendena. Envar av de på chefen för flygvapnet och chefen för flygstyrelsen ankommande grupperna av ärenden vore så krävande, att de icke utan olägenhet syntes kunna förenas på en hand. På sålunda anförda skäl ansåg flygkommissionen, att vid en blivande omorganisation av flygvapnet det dubbla chefskapet över flygvapnet och flygstyrelsen borde omgestaltas, vilket närmast kunde ske antingen så, att de avdelningar, vilka handlägga flygmaterielärenden (i stort sett nuvarande militärbyrån och tekniska byrån), sammansloges till en sektion, förslagsvis benämnd flygmaterielsektionen, varvid staben och intendenturbyrån för enhetlighetens skull borde erhålla benämningarna militär- resp. intendentursektion, eller ock på det sätt, att förvaltningsärendenas fördelning på särskilda byråer bibehölles, men dessa underställdes en särskild förvaltningschef, vilken i sin tur vore underställd chefen för flygvapnet. Omedelbart under chefen för flygvapnet borde i båda fallen lyda flygstyrelsens civile befattningshavare (den nuvarande sekreteraren-kamreraren) jämte den civila avdelning, som kunde komma att inrättas under honom.

23 Försvarskommissionen. Det är uppenbart, att olika synpunkter kunna anläggas på frågan, huru ärendena lämpligen böra fördelas på de organ, som skola handlägga dem. Emellertid är det av utomordentlig vikt, att dessa organ erhålla en sådan inbördes ställning, att ärendenas ändamålsenliga behandling befordras. Det kan ur denna synpunkt förefalla som om den lyckligaste lösningen skulle vara att finna i en organisationsform, där varje fråga bereddes gemensamt av alla de organ, som berördes därav, och avgjordes av en och samma myndighet. Detta skulle med andra ord innebära, att de militära ärendena och förvaltningsärendena inordnades inom en och samma myndighet. Den s. k. Malmrothska beredningens förslag med en armé-, en marin- och en flygstyrelse kan sägas vara en lösning efter dessa linjer. Det finnes emellertid starka skäl emot den angivna organisationsformen. Den skulle möjligen lämpa sig för ett flygvapen av det nuvarandes storlek, men chefen för ett flygvapen av den utökade omfattning, som försvarskommissionen föreslår, skulle säkerligen icke kunna gå i land med alla de göromål, som komme att påvila honom, om han skulle avgöra alla såväl militära ärenden som förvaltningsärenden. För att chefen för flygvapnet skall bliva i stånd att på rätt sätt leda vapnet, måste han avlastas från den direkta handläggningen av de löpande förvaltningsärendena. Å andra sidan måste den bärande principen alltjämt vara, att försvarsgrenschefen, för att kunna ansvara för vapnets tjänstbarhet, skall kunna utöva ett direkt och avgörande inflytande även på förvaltningen. Denna princip har även kommit till uttryck i organisationsförslagen för de båda övriga försvarsgrenarna. Chefen för flygvapnet bör således stå ovanför förvaltningsorganet med rätt och skyldighet att meddela direktiv för dess verksamhet och ingripa reglerande, när han så finner för gott. Det torde få anses härav följa, att han skall deltaga i handläggningen av betydelsefulla frågor såsom beträffande medelsäskanden, planläggning av flygmaterielanskaffningen m. m. I anslutning till vad här anförts, får försvarskommissionen såsom sin mening framhålla, att flygvapnets centrala lednings- och förvaltningsfrågor böra under chefen för flygvapnet handläggas på skilda organ för stabsärenden å ena sidan och förvaltningsärenden å den andra. Försvarskommissionen finner det för sin del stå klart, att behov av en fast organiserad flygstab föreligger redan för det nuvarande flygvapnet. Det torde därmed stå fullt klart och icke erfordra någon ytterligare motivering, att samma behov i ännu högre grad gör sig gällande för det väsentligt utökade flygvapen, som försvarskommissionen här föreslår. Vad den centrala förvaltningen beträffar intaga flygmaterielärendena det främsta rummet med hänsyn såväl till deras betydelse för vapnet som till deras omfattning. Med flygmaterielärenden avses icke endast ärenden rörande flygplan och motorer utan jämväl materiel för flygplanens utrustning (t. ex. fallskärmar, vapen, radio- och fotografimateriel för att nämna några av de större grupperna) samt flygstationsmateriel av allehanda slag. Att den nuvarande organisationen av flygstyrelsen icke är ända-

24 målsenlig i avseende på dessa ärendens handläggning har erfarenheten klart ådagalagt. Förslag till organisationsändring hava också, som redan antytts, framförts såväl av de båda flygkommissionerna som av flygstyrelsen. Samtliga dessa förslag hava tagit sikte på nödvändigheten av att flygmaterielärendena organisatoriskt sammanföras, så att säkerhet skapas för att de erhålla en enhetlig och betryggande handläggning. Omfattningen av denna »rupp av ärenden omöjliggör emellertid, att de beredas och föredragas å en byrå. Kravet på en enhetlig handläggning kan dock icke säkerställas med mindre än att samtliga beslut i dessa ärenden fattas av samma person. Detta pekar på nödvändigheten att skapa en särskild, på lämpligt sätt alltefter ärendenas art uppdelad organisation för dessa ärendens handläggning med en under chefen för flygvapnet direkt lydande chef. Om flygmaterielärendenas lämpliga uppdelning med hänsyn till deras ändamålsenliga handläggning hava olika uppfattningar gjorts gällande. E n till 1933 års flygkommissions betänkande fogad principutredning upptog ett förslag till uppdelning av den s. k. flygmaterielsektionen i flera avdelningar, nämligen en militärteknisk avdelning inrymmande detaljer för flygplan och motorer, instrument, vapen, radio- och fotografimateriel, en konstruktionsoch försöksavdelning med konstruktionsdetalj, ritkontor och provflygningsdetalj, en verkstads- och förrådsavdelning, en kontrollavdelning och slutligen en industriavdelning. Denna uppdelning, som å ena sidan sammanför de egentliga flygmaterielärendena till en enda avdelning, den flygtekniska, men å°andra sidan tillskapar särskilda avdelningar för handläggning av ärendesgrupper, som icke kunna sägas motivera ett dylikt avskiljande, synes försvarskommissionen knappast vara väl avvägd. Ändamålsenligare synes vara att, i huvudsaklig överensstämmelse med av flygstyrelsen i ärendet gjorda framställningar, med hänsyn till verksamhetens planerade omfattning uppdela ärendena på tre materielbyråer, en för handläggning av ärenden rörande flygplanens skrov och motorer, en för ärenden rörande militär utrustning och vapen samt en för ärenden rörande flygindustriens krigsorganisation och därmed sammanhängande frågor. Härtill bör komma en civilbyrå för handläggning av ärenden av juridisk och allmänt administrativ innebörd inom flygmaterielförvaltningens verksamhetsområde. Övriga mera framträdande förvaltningsärenden hänföra sig till intendenturförvaltningen och kameralförvaltningen. Dessa ärenden hava hittills varit sammanförda under intendenturbyrån. Ehuru åtskilliga skäl kunna åberopas för att, på sätt 1933 års flygkommission förutsatt, den civila förvaltningen ställes direkt under chefen för flygvapnet, anser dock försvarskommissionen övervägande skäl tala för att kamerala och övriga civila förvaltningsgöromål inom flygvapnets centrala förvaltning hänföras till intendenturförvaltningen och där handläggas å en särskild civilbyrå. Särskilt synes den civila förvaltningens ringa omfattning vara en anledning till att densamma icke göres till en självständig enhet. I anslutning till vad sålunda anförts, föreslår försvarskommissionen, att flygvapnets centrala ledning och förvaltning, som bör erhålla den gemen-

25 samma benämningen flygledningen, skall utgöras av chefen för flygvapnet och tre sinsemellan sidoställda organ, nämligen flygstaben samt de två förvaltningsorganen, lämpligen benämnda flygmaterielförvaltningen och flygintendenturförvaltningen, enligt den organisation, som nedan angives. Chefen för

flygvapnet.

Chefen för flygvapnet bör vara generalsperson. Befattningen torde böra tillsättas på förordnande för viss tid med ett arvode av 21 000 kronor. Han bör till sitt förfogande äga en chefsexpedition, vilken — förutom personlig adjutantur — åligger expediering av flygvapenorder, förande av rullor m. fl. ärenden rörande flygvapnets personal, skötsel av flygvapnets bokförråd och bibliotek m. m. I chefsexpeditionen böra ingå 1 kapten, adjutant, 1 pensionerad officer, 1 pensionerad underofficer samt 1 expeditionsvakt. Flygstaben. Flygstaben bör stå under befäl av 1 överste i lönegrad O. 7 och bestå av expedition samt en organisationsavdelning och en utbildningsavdelning. E x p e d i t i o n e n förestås av 1 pensionerad officer. O r g a n i s a t i o n s a v d e l n i n g e n bör hava till uppgift att handlägga i huvudsak följande ärenden: Organisationsfrågor i allmänhet, utarbetande av förslag till författningar, förordningar etc, värnpliktsärenden, mobiliseringsärenden, utarbetande av allmänna reglementen och instruktioner rörande tjänsten i fred samt frågor rörande personalersättning i krig. Personalen på organisationsavdelningen bör bestå av 1 överstelöjtnant, avdelningschef, 4 kaptener samt 2 pensionerade officerare. U t b i l d n i n g s a v d e l n i n g e n bör hava till uppgift att handlägga följande ärenden: Planläggning och bestämmelser för utbildningen vid flygvapnets skolor och utbildningskurser, planläggning m. m. av samövningar med armén och marinen, personalärenden i samband med utbildning och övningar, beräkningar och önskemål angående materiel i samband med utbildning och övningar, utarbetande av reglementen och instruktioner rörande utbildning samt ärenden rörande den flygande personalens hälsotillstånd ävensom läkarvården vid flygförbanden i övrigt.

26 A utbildningsavdelningen böra tjänstgöra 1 överstelöjtnant, avdelningschef, 4 kaptener, förste flygläkaren samt 1 pensionerad officer. Flygmaterielförvaltningen. Flygmaterielförvaltningen, som bör vara underställd 1 överste i lönegrad O. 7, bör uppdelas på en expedition, en kontrollavdelning och fyra byråer, förslagsvis benämnda flygplan- och motorbyrån, utrustningsbyrån, industribyrån och civilbyrån.^ Å e x p e d i t i o n e n böra ombesörjas teknisk revision, statistik och dispositionsbokföring ävensom diarieföringen för flygmaterielförvaltningen. Här böra tjänstgöra 2 pensionerade officerare. Å k o n t r o l l a v d e l n i n g e n handhaves kontrollen över tillverkningen av flygplan och motorer m. m. samt av flygmateriel i tjänst. Kontrollavdelningens personal bör utgöras av 1 förste flygingenjör, 1 flygingenjör av 2. graden, 2 flygingenjörer av 3. graden samt 1 pensionerad underofficer. Av denna personal beräknas 3 flygingenjörer ständigt tjänstgöra hos civila flygmateriel tillverkare. Till kontrollavdelningen avses att anknytas en flygvapnets försöksavdelning, förlagd till centrala flygverkstaden å Malmen, med uppgift bland annat att utföra av kontrollavdelningen föranstaltade prov, såsom kontrollflygningar och andra flygprov, samt att utföra försök med ny materiel. Å f l y g p l a n - o c h m o t o r b y r å n böra handläggas ärenden angående konstruktion, anskaffning och underhåll av flygplan och flygmotorer. Å byrån böra vidare utarbetas tekniska föreskrifter rörande denna materiels användning, skötsel och vård. Byrån bör organiseras på en flygplandetalj och en motordetalj. Till byrån anslutes flygmaterielförvaltningens ritkontor. Byrån bör utgöras av 1 flygöverdirektör, byråchef, 1 kapten, 1 flygingenjör av 1. graden, 2 flygingenjörer av 2. graden, 1 pensionerad officer samt 1 » underofficer. Å u t r u s t n i n g s b y r å n böra handläggas ärenden angående anskaffning och underhåll av vapen och ammunition, radio- och övrig signalmateriel, fotografimateriel, belysningsmateriel, materiel för väderlekstjänsten ävensom övrig flygmateriel, som ej hänföres till annan byrå. Å byrån böra vidare utarbetas tekniska föreskrifter rörande denna materiels användning, skötsel och vård.

27 Byrån organiseras på en vapendetalj, en signaldetalj, en fotografidetalj och en detalj för övrig utrustning. Byrån bör utgöras av 1 överste i lönegrad O. 6, byråchef, 3 kaptener och 1 flygingenjör av 1. graden på vapendetaljen, 2 kaptener och 1 flygingenjör av 1. graden, elektroingenjör, på signaldetaljen, 2 kaptener på fotografidetaljen, 2 kaptener på detaljen för övrig utrustning, 1 pensionerad officer samt 1 » underofficer. A i n d u s t r i b y r å n böra handläggas frågor rörande flygindustriens krigsorganisation ävensom i samband därmed stående ärenden angående verkstadsdriften och förrådsverksamheten vid flygvapnet. Verkstadsdriften avses stå under ledning av en verkstadsdirektör, som samtidigt är styresman för en av de centrala flygverkstäderna. Industribyrån bör utgöras av 1 överstelöjtnant, byråchef, 1 kapten, 1 förste flygingenjör, 1 flygingenjör av 3. graden, 1 pensionerad officer samt 1 » underofficer. A c i v i l b y r å n böra handläggas ärenden, som angå upprättandet av leveransoch andra kontrakt, utbetalningsåtgärder samt tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser ävensom av författningar, allt i vad flygmaterielförvaltningens verksamhet angår. Å byrån bör vidare handhavas utförandet av rättegångar samt förvaringen och vården av flygmaterielförvaltningens kontrakt och värdehandlingar. Byrån bör förestås av 1 krigsråd (jämväl chef för civilbyrån inom flygintendenturförvaltningen). Å byrån tjänstgör därjämte 1 sekreterare och ombudsman. Denne bör vara kompetent att vid förefallande behov såsom assistent för krigsrådet inträda i dennes ställe. För biträde med granskning av räkningar o. dyl. avses extra personal. Flygintendenturförvaltningen. Flygintendenturförvaltningen, som bör vara underställd en överste i intendenturbefattning i lönegrad O. 7, uppdelas på en expedition och tre byråer, lämpligen benämnda första byrån, andra byrån och civilbyrån. A e x p e d i t i o n e n böra ombesörjas teknisk revision, statistik och dispositionsbokföring ävensom intendenturförvaltningens diarieföring. På expeditionen tjänstgör 1 pensionerad officer samt 1 expeditionsvakt. Ä f ö r s t a b y r å n böra handläggas ärenden angående skrivmaterialier och expenser, förplägnad, beklädnads- och munderingsutrustning samt kasern-

28 och förplägnadsutredning, sjukvårdsmateriel samt bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt. Byrån bör bestå av 1 major i intendenturbefattning, byråchef, 1 kapten i intendenturbefattning samt 1 pensionerad underofficer. För biträde vid handläggning av frågor rörande sjukvårdsmateriel beordras förste flygläkaren (jfr flygstabens utbildningsavdelning) till tjänstgöring åbyrån. Å a n d r a b y r å n böra handläggas ärenden angående anslag till flygvapnets övningar, angående motorfordon och motorbåtar ävensom angående byggnader och flygfält, i den mån frågor av sistnämnda art icke tillhöra försvarsväsendets fortifikationsstyrelse. Byrån bör bestå av 1 överstelöjtnant i intendenturbefattning, byråchef, 1 kapten i intendenturbefattning, 1 pensionerad officer samt 1 pensionerad underofficer. Härtill kommer bland annat 1 byggnadsingenjör (eller pensionerad fortifikationsutbildad officer) för handläggning av frågor rörande flygvapnets byggnader och flygfält. Till c i v i l b y r å n höra ärenden angående avlöning, rekrytering, resekostnader m. m., de värnpliktigas avlöning och färder, den centrala medelsredovisningen, kassaväsendet inom flygledningen, bokföring samt kameral revision. P å byrån ankomma vidare frågor av juridisk och allmänt administrativ innebord inom flygintendenturförvaltningens verksamhetsområde. Chef för civilbyrån bör vara 1 krigsråd (jämväl chef för flygmaterielförvaltningens civilbyrå). Till byrån bör höra ett boksluts- och revisionskontor under 1 revisionskommissarie med 1 kassör och 2 revisorer. A byrån tjänstgör även 1 notarie. Med avseende å ärendenas föredragning och besluts fattande synas bl. a. följande synpunkter böra vinna beaktande vid definitiva bestämmelsers utÄrendena böra föredragas inför chefen för flygvapnet eller förvaltningschef enligt instruktionsvis fastslagen fördelning eller enligt chefens för flygvapnet särskilda bestämmande. Föredragande är vederbörande byråchef. Vid föredragning inför chefen för flygvapnet bör vederbörande förvaltningschef vara närvarande. Emot försvarsgrenschefens beslut i förvaltningsärende kan vederbörande förvaltningschef ävensom föredragande anföra reservation och emot förvaltningschefs beslut kan föredragande anföra reservation. Även krigsrådet och annan i förvaltningsbeslut deltagande äger reservationsrätt. Börande anmärkningsmål bör emellertid gälla, att dessa mål föredragas av revisionskommissarien i närvaro av chefen för flygintendenturförvaltningens civilbyrå inför chefen för flygintendenturförvaltningen och att beslut fattas efter omröstning mellan de deltagande. •

29 I anslutning till vad här anförts vill försvarskommissionen sålunda föreslå, att på flygvapnets stater uppföras nedan angivna beställningar avsedda för flygvapnets centrala ledning och förvaltning: Generalsperson 1 Överstar (O. 7) 3, varav 1 i intendenturbefattning Överste (O. 6) 1 Överstelöjtnanter 4, varav 1 i intendenturbefattning Major 1, i intendenturbefattning Kaptener 22, varav 2 i intendenturbefattning Flygöverdirektör 1 Förste flygingenjörer 2 Flygingenjörer av 1. graden 3 Flygingenjörer av 2. graden 3 Flygingenjörer av 3. graden 3 Förste flygläkare I Krigsråd 1 Bevisionskommissarie 1 Sekreterare och ombudsman 1 Kassör och bokhållare 1 Revisorer 2 Notarie 1 Expeditions vakter 2 Pensionerade officerare 12 Pensionerade underofficerare 7 ^ Förutom ovan angiven personal tillkommer dels viss annan civil personal på stat, nämligen 2 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 2 skrivbiträden, dels vissa extra befattningshavare. Ytterligare arbetskraft beräknas tillkomma i flygledningen genom att ett antal officerare efter genomgången högskoleutbildning kommenderas till tjänstgöring därstädes för ytterligare utbildning i stabs- och förvaltningstjänst. I flygledningen placerade officerare beräknas bliva periodvis kommenderade till praktisk tjänstgöring vid flottiljernas flygförband. Sådana kommenderingar böra företrädesvis äga rum under sommarhalvåret.

Organ för den direkta ledningen av flygstridskrafternas övningar. I det föregående har behandlats frågan om flygvapnets ledning i fred. Därvid har på anförda grunder föreslagits, att under chefen för flygvapnet organiseras en flygstab, inneslutande bl. a. en utbildningsavdelning. Försvarskommissionen har upptagit till ingående övervägande, huruvida det kan anses ändamålsenligt, att försvarsgrenschefen med flygstaben — med hänsyn till övriga omfattande arbetsuppgifter — betungas med den direkta planläggningen och ledningen av flygförbandens taktiska och operativa övningar. Med den här förutsatta omfattningen av flygförbandens öv-

30 ningar och utbildningen vid skolor och utbildningskurser måste nämligen detta arbete bliva av betydande omfattning. Vid bedömandet av denna fråga har försvarskommissionen till en början verkställt en undersökning rörande omfattningen av chefens för flygvapnet och stabschefens nuvarande arbete. Försvarskommissionen har därvid kommit till den uppfattningen, att redan med flygvapnets nuvarande ringa omfattning, som endast i mycket begränsad utsträckning medgiver bedrivandet av flygövningar med organiserade förband, nämnda personers arbetsbördor äro så betydande, att en kvantitativ utökning därav knappast är tänkbar. Genom att, såsom i det föregående föreslagits, chefen för flygvapnet befrias från handläggning av löpande förvaltningsärenden och genom att stabschefen helt frigöres från befattning med dylika frågor, inträder visserligen en viss lättnad i ifrågavarande avseende, men detta motväges å andra sidan av det ökade arbete med organisations- och andra ärenden, som följer med vapnets utökning. Av väsentlig betydelse för bedömande av möjligheten och lämpligheten av att flygförbandens taktiska och operativa övningar ledas direkt av försvarsgrenschefen, är omfattningen och karaktären av dessa övningar. Såsom närmare kommer att behandlas i det följande, föreslår försvarskommissionen, att taktisk förbandsutbildning i grupp och division samt övningar såväl i flottiljförband som i eskaderförband skola i betydande utsträckning äga rum. Övningarna komma av naturliga skäl att erhålla sin största omfattning under sommaren, medan under vinterhalvåret övningar i högre förband först under senare delen (mars) komma till utförande. Under vinterhalvåret erfordras emellertid dessutom ett vidlyftigt förberedelsearbete ävensom bearbetning av övningarnas resultat. Försvarskommissionen finner det vara uppenbart, att chefen för flygvapnet icke utan åsidosättande av det ordinarie arbetet inom flygledningen kan utöva den direkta ledningen av de nu ifrågavarande övningarnas förberedande och bedrivande samt bearbetandet av deras resultat. Det synes därför nödvändigt, att chefen för flygvapnet till sitt förfogande erhåller ett organ, som under försvarsgrenschefen och på sätt, som denne bestämmer, handhaver den del av fredsarbetet inom vapnet, som omfattar flygförbandens taktiska och operativa övningar. Vid övervägandet av frågan, rörande vilken organisatorisk form, som bör givas ifrågavarande planläggande, inspekterande och ledande organ, har försvarskommissionen dryftat ett flertal olika möjligheter. Försvarskommissionen har härvid särskilt beaktat, att det enligt den i kap. I I I föreslagna organisationen i krig skall finnas en eskaderchef med stab, som — i likhet med t. ex. en armékårchef vid armén och chefen för kustflottan vid marinen ifråga om armé- resp. sjöstridskrafterna — utövar det omedelbara befälet över den i egentlig mening operativa huvuddelen av krigsflygförbanden. Eskaderchefen är sålunda i krig att anse såsom chef för en av flera olika slag av flygförband sammansatt operativ enhet, vars olika delar redan i fred skola så utbildas och övas, att de tillsammans kunna bilda denna enhet. Det torde då få anses vara helt naturligt, att den befattningshavare, som vid krigstillfälle

31 skall bära det närmaste ansvaret för flygstridskrafternas operativa och taktiska verksamhet, redan i fred bliver väl förtrogen med och i tillfälle att själv inverka på utbildningen av den styrka, som han i krig skall föra. Däremot synes det icke vara ändamålsenligt, att i fredstid mellan chefen för flygvapnet och flygflottiljerna placera denna myndighet med ständig befälsrätt över dessa senare. Detta skulle skapa en onödig omgång till förfång för verksamheten på de flesta övriga av fredstjänstens områden. Försvarskommissionen har därför kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste organisationsformen är att söka i tillskapandet i fred av en befattningshavare med sålunda begränsad befälsrätt, förslagsvis kallad »eskaderchef vid flygvapnet>. Denne eskaderchef, som alltså bör vara avsedd för befattningen såsom eskaderchef även i krig, bör i fredstid hava till uppgift att under chefen för flygvapnet och på sätt som denne bestämmer samt på basis av de direktiv ifråga om flygstridskrafternas strategiska uppgifter m. m., som chefen för flygvapnet mottagit från överbefälhavaren, ansvara för själva flygförbandens utbildning för dem åliggande uppgifter av operativ och taktisk natur. Vid utarbetande av instruktion för nämnde eskaderchef synas följande synpunkter ifråga om hans uppgifter i fred böra vinna beaktande. Eskaderchefen skall under chefen för flygvapnet planlägga flygförbandens taktiska och operativa övningar, samt hava inspektionsskyldighet ifråga om dessa övningar inom flottiljerna. Han skall vidare i regel leda såväl samövningarna mellan de olika flottiljerna som övningarna i högre förband under senare delen av vederbörliga övningshalvår. Han bör därjämte under chefen för flygvapnet planlägga och leda större krigsspel och andra befälsövningar. Slutligen skall eskaderchefen biträda chefen för flygvapnet i fråga om utarbetandet av taktiska reglementen för flygvapnet. I anslutning till vad här anförts, vill försvarskommissionen sålunda föreslå, att vid flygvapnet inrättas en befattning såsom eskaderchef vid flygvapnet jämte stab och att å flygvapnets stater härför uppföras följande beställningar : 1 generalsperson i lönegrad O. 8, eskaderchef vid flygvapnet, 1 major, stabschef hos eskaderchefen, 2 kaptener, adjutanter vid eskaderstaben samt 1 pensionerad underofficer, expeditionsunderofficer vid eskaderstaben. Sammandrag av personalbehovet för flygvapnets ledning m. m. Nedanstående tabeller angiva det sammanlagda personalbehovet för flygvapnets ledning m. m. i fred.

32 Tabell utvisande personalbehovet i f l y g v a p n e t s k o m m a n d o e x p e d i t i o n i fred. (Jfr Avd. VI.) F = flygande personal; M = inarkpersonal. A n t a l

P e r s o n a l F

Summa

M

Personal på stat. Officerare. Överste ( 0 . 6 ) Summa officerare Pensionerad

1 1

—

1 1

—

—

1 1

1 1

l

personal.

Summa pensionerad personal Värnpliktiga. 2 Summa personal 1 2

ur

Med arvoden å departementets stat. Erforderligt antal expeditionsbiträden, flottiljerna.

skrivbiträden och ordonnanser kommenderas

Tabell utvisande behovet av personal från flygvapnet i f ö r s v a r s s t a b e n (inklusive flygattachéerna) i fred. (Jfr Avd. VI.) F = flygande personal; M = markpersonal. A n t a l P e r s o n a l M

Summa

Personal på stat. Officerare. 1 3 9

Överstelöjtnant Majorer Kaptener Summa officerare Pensionerad

1 3 3 9 13

4.

personal.

1¶Officer

1¶Summa pensionerad personal Summa personal 1

1 2

14 Å flygoperationsavdelningen. Flygattachéer; tjänstgöra i krig vid medeltung bombflottilj. Å operationsavdelningen 3, luftförsvarsavdelningen 1, underrättelseavdelningen 4, signalavdelningen 1. H ä r u t ö v e r tjänstgör i regel 1 kapten å kryptoavdelningen. 4 Med arvode å försvarsstabens stat. 2 3

33 Tabell utvisande det totala personalbehovet i f l y g l e d n i n g e n

i fred.

F = flygande personal; M = markpersonal. Antal

P e r s o n a l

M

Summa

Personal p å stat. Officerare. Generalspersoner Överstar (0.7) .... (0-6) .... Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Summa officerare

2 2 1 3 1 22

2 3 1 4 2 24

1 2 3 3 3

1 2 3 3 3 1

13 Civilmilitärer. Flygöverdirektör Förste flygingenjörer . Flygingenjörer av 1. graden » » 2 . » • » 3 . » ..... F ö r s t e flygläkare Summa civilmilitärer Civil personal. Krigsråd Revisionskommiss arie Sekreterare och ombudsman Kassör och bokhållare ... Revisorer Notarie Kanslibiträden Kontorsbiträden Skrivbiträden Expeditionsvakter Summa civil personal

Officerare Underofficerare

1 1 1 1 2 1 2 4 2 2

1 1 1 1 2 1 2 4 2 2

12 8

12 8

Pensionerad personal (i arvodesbefattning).

Summa pensionerad personal

20 20

Värnpliktiga. Summa personal

ningen^ S L i l S g ? *

fl7gStaben

'

fl

^mat-elförvaltningen,

86 43 nygintendenturförvalt-

n J . f ^ ' w ? ^ a n t a l v ä r ^ P l i k f c i g a ingenjörer, expeditionsbiträden, skrivbiträden, ordonnanser och förare av motorfordon kommenderas u r flottiljerna. Härtill kommer å olika anslag avlönad civil personal ej u p p t a g e n å stat.

1382 35

C3

34 B. Organisationen av flygförfoanden i fred; tjänstgöringsförhållanden och personalbehov. Nuvarande organisation. Enligt 1925 års försvarsbeslut skulle flygvapnet i fred indelas i bland annat fyra flygkårer med nedan angiven sammansättning: 1. flygkåren, som i första hand skulle avses för högsta krigsledningen, skulle bestå av ett spaningskompani samt ett bomb- och jaktkompani. Till denna kår skulle förläggas den speciella utbildningen av flygspanare ur armén ävensom den del av spanar- och bombutbildningen, vilken lämpligen kunde göras gemensam för hela flygvapnet. 2. flygkåren, som främst avsågs för marinens behov, skulle bestå av ett spaningskompani samt ett bomb-, torped- och jaktkompani. Den speciella utbildningen av flygspanare ur marinen skulle äga rum vid denna kår, varjämte torpedutbildning och fortsatt bombutbildning mot sjömål skulle förläggas dit. 3. flygkåren, som huvudsakligen skulle tillgodose arméns behov, skulle bestå av ett jaktkompani, ett spaningskompani och en jaktflygskola. Yid kompanierna skulle fortsatt utbildning äga rum, särskilt vad beträffar samövningar mellan jakt- och spaningsförband och samövningar med arméns truppförband. Jaktflygskolan skulle bliva en central för den grundläggande jaktutbildningen inom hela vapnet. 4. flygkåren, som likaledes avsågs för arméns behov, skulle bestå av ett jaktkompani och ett spaningskompani med samma uppgifter, som avsågos för 3. flygkårens kompanier. Flygkårernas nyuppsättning skulle börja under budgetåret 1926—1927 och organisationen skulle vara fullt genomförd under budgetåret 1930—1931. Enligt försvarsbeslutet skulle vidare från flygkårerna avdelas detachment till kustflottan samt vid behov till flygstationerna i Boden, Vännäs, Gustavsvik, Vaxholm, Gotland, Karlskrona och Göteborg. 3. flygkåren skulle slutligen förutom till Malmen förläggas med en del å Karlsborg. 2., 3. och 4. flygkårerna uppsattes år 1926, 1. flygkåren år 1929. 1. flygkåren har förlagts till Västerås, 2. flygkåren till Hägernäs, 3. flygkåren till Malmen och 4. flygkåren till Östersund. Av detachementen har endast det i Karlskrona fått permanent natur. Detachementet vid kustflottan har i regel ersatts med för samövningar med kustflottan avdelade flygförband med under utbildningsåret växlande styrka. Detachementet i Karlsborg har upprättats vissa tider på året. Övriga detachement hava icke uppsatts. Den ovan angivna inre organisationen av flygkårerna har av skilda orsaker aldrig blivit genomförd. Flygkårerna hava i stället kommit att indelas i kårstab, omfattande ett antal avdelningar, utgörande organ för kårens ledning och förvaltning, samt . ett kompani, till vilket manskapets redovisning, utrustning och utbildning m. m. varit förlagda.

35 Utöver denna för alla flygkårer gemensamma indelning hava inom varje o kar periodvis organiserats olika flygförband ävensom skolor och kurser o s v Kårernas inre organisation är icke i detalj fastställd och som en följd därav J icke fullt enhetlig. Flygkårernas avsedda indelning i »jaktkompani», »bombkompani» etc synes hava åsyftat, att flygförband av olika slag med utbildad personal skulle uppsattas i ganska betydande omfattning. Dylika flygförband hava emellertid — på grund av brist på såväl personal som materiel — icke alls eller endast i ringa omfattning kunnat organiseras. Av de för flygvapnet gemensamma utbildningskurserna för flygande personal (ai-méspanings-, marinspanings- och jaktkurs) hava under sommarhalvåret undantagsvis även under vinterhalvåret, vissa år bildats flygförband vilka til övervägande del utgjorts av eleverna i dessa kurser och vilkas s'torlek helt varit beroende av antalet elever och den för tillfället rådande tillgången pa flygmateriel. För samövningar med armén och marinen hava tidvis uppsatts flygforband, av vilka de med marinen samverkande ägt bestånd även under längre tidsperioder. I vissa fall hava även andra mindre flygförband av utbildad personal kunnat uppsättas. De sålunda organiserade flygförbanden hava i regel omfattat en styrka växlande mellan grupp (3 flygplan) och division ( 6 - 9 flygplan) och hava endast undantagsvis överstigit divisions styrka. Övningsåret har räknats från och med den 1 november till och med den 31 oktober. Under vinterhalvåret, den 1 november-omkring den 30 april har tyngdpunkten varit lagd på markutbildning, huvudsakligen av manskap. Denna utbildning har i regel ägt rum vid kompaniet inom vederbörlig flygkår Under sommarhalvåret har tjänstgöringen vid flygkårerna främst avsett utbildning i luften av flygande personal. Härvid har kompaniets manskap under större delen av dagen kommenderats till tjänstgöring vid skolor eller förband, där flygtjanst vant organiserad. Beträffande förläggning och övrig inre tjänst har manskapet kvarstått under vederbörande befälhavare vid kompaniet Manskapet har sålunda under dylika perioder i regel varit underställt tvenne olika befälhavare. Den i tjänst vid flygkårerna varande totala personalstyrkan uppgick den 1 maj 1935 till lägst omkring 110 man (vid 4. flygkåren) och högst omkring 6 235 man (vid 2. flygkåren). Försvarskommissionen. Utmärkande för den organisation, för vilken här ovan lämnats en kort redogörelse, ar till en början den ringa överensstämmelsen mellan fredsoch krigsorganisationerna. Detta måste inverka menligt på krigsberedskapen Det har vidare framgått, att den administrativa enheten i fred, flygkåren varit alltför liten för att kunna medgiva en lämplig avvägning mellan truppen och den administrativa personalen. Organisationen har på så sätt blivit ekonomiskt ofördelaktig. Den ringa omfattning, som flygvapnet erhållit i förening med uppdelningen på fyra kårer (förutom flygutbildningscentral)

36 har medfört, att flygövningarna inom kårerna icke kunnat bedrivas i högre förband ävensom att den taktiska flygutbildningen blivit lidande. Flygövningarna vid varje kår hava sålunda kunnat bedrivas huvudsakligen såsom enskild utbildning och viss utbildning i lägre förband, främst ren flygutbildning i grupp och division. Många av de påtagliga brister, som vidlåda den nuvarande organisationen, kunna härledas från här angivna omständigheter. Det måste anses vara av största betydelse, att de erfarenheter, som vunnits av den nu gällande organisationen, bliva beaktade vid utformandet av fredsorganisationen för det utökade flygvapen, som nu föreslås. Försvarskommissionen har därför ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet. Administrativ enhet. Det har tidigare (kap. II) framhållits, att enligt försvarskommissionens uppfattning flygvapnet bör omfatta bland annat sju flottiljer. Enligt kap. I I I , »Flygvapnets krigsorganisation», bör i krig flottiljförbandet utgöra enhet för' administration och förvaltning. Flottiljen är även, utom vid spaningsförbanden, den taktiska enheten. I överensstämmelse med den inledningsvis angivna principen, att fredsorganisationen i största möjliga utsträckning bör göras överensstämmande med krigsorganisationen, synas därför starka skäl tala för, att flottiljen även i fredstid blir enhet för administration och förvaltning. Flottilj förbandet skulle då komma att ersätta det nuvarande kårförbandet. Försvarskommissionen har upptagit till sorgfällig granskning frågan, om några bärande skäl kunna förebringas för att, med frångående av denna princip, sammanföra förbanden i fredstid till högre enheter än flottilj eller att uppdela dem på lägre enheter. Härvid har i huvudsak följande framkommit. Om den administrativa enheten i fred göres större än flottilj — genom att två eller flera flottiljer sammanslås till en flygeskader, ett flygregemente eller dylikt — kan det förefalla som om vissa besparingar i fråga om administrationskostnader skulle kunna uppstå. I viss mån är så också förhållandet, men besparingarna bliva obetydliga och inskränka sig huvudsakligen till någon minskning av för kasernvård och intendenturväsende erforderlig personal och materiel. Om sålunda ur administrativ och ekonomisk synpunkt en sammanslagning av flera flottiljer till en större fredsenhet kan sägas vara utan större betydelse, innebär dock ur andra synpunkter en dylik sammanslagning vissa fördelar. Övningar i högre förband kunna lättare komma till utförande och regelbundna samövningar mellan olika slag av flygförband bliva säkerställda genom att bomboch jaktförband (bomb- och spaningsförband, jakt- och spaningsförband) skulle kunna bliva förlagda tillsammans. Slutligen följer sannolikt med en förläggning av flera flottiljer till en och samma plats under en gemensam befälhavare, att enhetlighet i fråga om förbandens taktiska utbildning lättare kan åvägabringas, än om antalet fredsförband är större. Sett ur angivna synpunkter skuUe alltså ett sammanförande i fred av flera flottiljer till eskadrar eller regementen medföra vissa fördelar.

37 En dylik koncentration medför emellertid även bestämda olägenheter. Till en början får icke förbises, att ett sammanförande av så betydande styrkor till en och samma plats med därtill hörande stora anläggningar av olika slag innebär en väsentligt ökad känslighet för fientliga bombanfall i krigstid. Risken för bombanfall kommer visserligen sannolikt att nödvändiggöra en evakuering av de mera utsatta fredsförläggningarna vid mobilisering, även om dessa hava mindre omfattning. Förbanden måste i så fall förflyttas till för flyganfall i möjligaste mån undandragna delar av landet, därest de icke redan i fred innehava ett dylikt läge. Det är emellertid uppenbart, att en sådan evakuering försvåras och kräver längre tid ju större förband, som är förlagt till en och samma plats. E t t sammanförande av två eller flera flottiljer till ett fredsförband innebär vidare, att organisationen blir tyngande och osmidig. Särskilt kommer detta att göra sig gällande i fråga om flygtjänsten. Storleken av de svenska flygfälten medgiver icke utan stora olägenheter, att flygtjänst bedrives med mer än högst två a tre divisioner, d. v. s. den styrka, som motsvarar en flottilj. Skall flygtjänst bedrivas med ett större antal divisioner, kommer redan tjänsten på flygfältet att väsentligt försvåras genom friktioner av olika slag. Ännu starkare framträder denna olägenhet, om man tager i betraktande förhållandena i luften. För att flygtjänsten med ett stort antal förband över samma flygplats skall kunna bedrivas på ett ur säkerhetssynpunkt betryggande sätt, komma en mängd reglerande bestämmelser att bliva nödvändiga — utöver sådana som redan nu tillämpas — och härav följa bland annat konsekvenser av ekonomisk art. Övningarna i luften måste sålunda förläggas till olika områden för olika förband, »terrängen» måste uppdelas och övningarna måste i många fall förläggas längre bort från flygplatsen än som varit nödvändigt, om det gällt endast ett mindre antal förband. Vid start och landning tvingas dessutom förband och enstaka flygplan ofta att vänta för att avvakta, att fältet blir fritt från andra förband (flygplan) o. s. v. Dessa omständigheter tillsammantagna komma att försvåra ett effektivt och rationellt utnyttjande av övningstiden, enär varje övning kommer att kräva längre tid. Detta innebär bland annat ett ödslande med flygtid, vilket i sin tur medför ökade kostnader för flygmaterielens drift och underhåll. Det synes uppenbart, att detta ur ekonomisk synpunkt icke kan vara försvarligt. Slutligen måste också beaktas, att risken för kollision mellan flygplan, som aldrig kan helt elimineras, huru noggranna säkerhetsföreskrifter som än finnas utfärdade, väsentligt ökas, om alltför stora förband förläggas till en och samma plats. Av det anförda torde framgå, att ett sammanförande av två eller flera flottiljer till ett fredsförband skulle innebära mycket stora olägenheter ur organisatorisk, praktisk och ekonomisk synpunkt. De med en dylik organisation förenade fördelarna uppväga på intet sätt dessa olägenheter. Försvarskommissionen har även undersökt lämpligheten av att göra den administrativa enheten i fred mindre än en flottilj, d. v. s. att förlägga flygvapnets förband divisionsvis. Härmed skulle följa vissa fördelar dels med

38 avseende på faran för bombanfall, dels genom att man på detta sätt skulle erhålla en god tillgång på flygstationer i olika delar av landet. Olägenheterna med en dylik decentralisation äro emellertid mycket stora ur administrativ och ekonomisk synpunkt. Behovet av personal i administrativ tjänst blir förhållandevis stort, varjämte byggnads- och flygfältskostnader avsevärt ökas. Stora svårigheter skulle vidare uppstå för ett rationellt bedrivande av flygförbandens övningar. Även personalens utbildning i marktjänst, särskilt manskapsutbildningen, skulle kompliceras. I viss mån skulle åtskilliga av de olägenheter, som äro förenade med den nuvarande kårorganisationen, komma att kvarstå. Vid en förläggning divisionsvis skulle nämligen fredsförbandets omfattning ifråga om personal och materiel närmast bliva jämförlig med de nuvarande flygkårerna. Med hänsyn till vad sålunda anförts, synes icke kunna ifrågakomma att organisera flygvapnet i fred divisionsvis. Redan inledningsvis har framhållits, att starka skäl tala för att flottiljförbandet i fredstid utgör administrativ enhet med hänsyn till önskvärdheten av överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna. Mot bakgrunden av vad ovan anförts i fråga om sammanförandet av flera flottiljer till ett fredsförband samt om den divisionsvis organiserade förläggningen framträder ännu tydligare, att en. förläggning flottiljvis är att föredraga framför övriga alternativ. De flesta av de olägenheter, som utmärka dessa senare, göra sig icke alls eller i långt mindre grad gällande vid en förläggning flottiljvis. De särskilda fördelar, som enligt ovan äro förenade med ett sammanförande av flera flottiljer i ett fredsförband — nämligen ökade möjligheter till samövningar mellan olika slag av flygförband samt större enhetlighet i utbildningen — kunna säkerställas jämväl vid en förläggning flottilj vis. Förutsättningen härför är emellertid dels en ändamålsenlig dislokation, dels förefintligheten av ett särskilt organ under chefen för flygvapnet för planläggning och ledning av flygvapnets taktiska och operativa övningar. Den senare frågan har behandlats tidigare, varvid försvarskommissionen föreslagit tillsättandet av en eskaderchef i fred, medan den förra frågan behandlas på annan plats i detta kapitel. Den fredsförläggning, som försvarskommissionen därvid föreslår, möjliggör i stor utsträckning ovan avsedda samövningar mellan olika slag av flygförband. Den med en förläggning divisionsvis förenade fördelen av en ökad tillgång till flygstationer inom olika delar av landet kan ernås även vid en förläggning flottiljvis genom att särskilda övningsplatser iordningställas, dit flottiljernas övningar under olika perioder förläggas. På nu anförda grunder föreslår försvarskommissionen, att flygvapnet i fredstid organiseras på sju flottiljer såsom administrativa enheter och att för varje flottilj avses en förläggningsplats. I fortsättningen av detta betänkande benämnas de sju flottiljerna: Första medeltunga bombflottiljen Andra » » Första lätta » Andra » »

39 Jaktflottiljen Arméflygflottiljen Marinflygflottiljen. Detachement. I anslutning till vad som ovan anförts och med hänsyn till att i den nuvarande organisationen finnas vissa särskilda detachement, för vilka tidigare redogjorts, synes det nödvändigt att något beröra frågan om organiserandet av särskilda ständiga detachement. Erfarenheten visar, att en rationell organisation av tjänsten vid ett militärt förband förutsätter en viss minimistyrka hos förbandet. Personalbehovet vid en flottilj blir mindre, om förbandet hålles samlat på en förläggningsplats än om permanenta mindre detachement skola avdelas ur flottiljens huvuddel. Förutom de ekonomiska konsekvenserna följer vidare med avdelandet av särskilda detachement ur flottiljerna den praktiska olägenheten, att tjänsten såväl vid detachementen som vid flottiljernas huvuddel försvåras genom en dylik splittring av förbandet. Försvarskommissionen anser därför i princip, att ständiga detachement icke böra organiseras, såvida icke särskilt starka skäl kunna förebringas härför. Sådana skäl kunna tänkas sammanhänga huvudsakligen med arméns och marinens behov av samövningar med flygstridskrafter. I vissa fall kan härtill tänkas komma hänsyn till krigsberedskapen. Samövningarna med armén äro i huvudsak koncentrerade till kortare tidsperioder. Endast vid luftvärnsartilleriet kan ett behov av samövningar under större delen av året anses föreligga. E t t permanent förläggande av flygförband till Bodens fästning har jämväl framförts såsom ett önskemål. Med den förläggning i fred av flottiljerna, som försvarskommissionen i annat sammanhang föreslår, underlättas anordnandet av samövningar med luftvärnsartilleriet. Luftvärnsregementena föreslås, såsom på annat håll närmare utvecklas, att förläggas till Linköping och Karlsborg. I närheten av det förra regementet föreslås arméflygflottiljen skola förläggas — på Malmen — medan en bombflottilj är avsedd för Karlsborg. För samövningar med luftvärnsartilleriregementena föreligger sålunda intet behov av särskilda detachement. De skäl, som kunna åberopas för att förlägga ett permanent detachement till Boden, sammanhänga dels med hänsynen till krigsberedskapen, dels med platsens avlägsna läge, som stundom i viss mån försvårat anordnandet av tillfälliga samövningar. Härtill kommer, att luftvärnsutbildning, om ock i mindre omfattning, avses äga rum i Boden under vissa delar av året. Vad beträffar krigsberedskapssynpunkten, synes denna icke i och för sig utgöra något bärande skäl för att förlägga ett detachement till Boden. Om vissa åtgärder ifråga om hangarer, drivmedelsanläggningar, verkstad o. dyl. för flygverksamhetens bedrivande äro på förhand vidtagna, kunna flygförband på mycket kort tid förflyttas till Boden och komma i verksamhet därstädes.

40 Bodens avlägsna läge ur samövningssynpunkt synes icke heller böra tillmätas någon större betydelse. Med flygplanens alltmera ökade hastigheter och med det minskade beroendet av de atmosfäriska förhållandena vid flygning blir det allt lättare att, då så erfordras, anordna tillfälliga samövningar mellan Bodens garnison och den flottilj, som avses bliva förlagd till nuvarande 4. flygkårens etablissement i Östersund. Förflyttningarna till och från dylika samövningar kunna med fördel så anordnas, att de inpassas i flygförbandets ordinarie övningar i exempelvis navigeringsflygning m. m. Vad dessa samövningar för övrigt beträffar, vill det synas som om det icke blott för flygförbanden utan jämväl för marktrupperna kan bliva av väsentligt större värde att anordna dylika övningar under vissa kortare perioder med större flygförband (division, flottilj) än att anordna övningar året runt med ett mindre förband (grupp e. dyl.). Vad slutligen beträffar behovet av flygförband för luftvärnsutbildningen i Boden, torde dylikt behov föreligga endast under sommarhalvåret och under denna tid icke heller oavbrutet. Försvarskommissionen hyser på anförda grunder den uppfattningen, att något flygdetachement icke bör organiseras i Boden. Kommissionen anser emellertid nödvändigt, att flygstationer finnas anordnade i Boden och att vissa anläggningar för dessa, utöver de redan befintliga, komma till utförande, så att flygförband, då så erfordras, snabbt kunna bringas till verksamhet därstädes. Motsvarande synpunkter, som här anförts beträffande krigsberedskapen och dess krav i fråga om flygstationsanläggningar m. m. i Boden, gälla även beträffande Gotland. Något permanent detachement synes därför icke heller på Gotland böra upprättas. Vad beträffar behovet av detachement för samövningar med marinen, kunna i huvudsak samma synpunkter anläggas som de ovan beträffande armén framlagda. Samövningarna med marinen omfatta för närvarande till största delen övningar tillsammans med kustflottan. För dessa övningar avdelas årligen och för i regel längre tid vissa flygförband, vilka — utan att vara organiserade såsom permanenta detachement — underställas chefen för kustflottan. Försvarskommissionen finner icke anledning att i detta avseende föreslå någon ändring. Enligt nuvarande organisation finnes, såsom tidigare omnämnts, ett detachement i Karlskrona. Detta avses huvudsakligen för vissa samövningar med marinstridskrafterna i Karlskrona ävensom, ehuru i ringa utsträckning, för flygvapnets egna övningar. Antalet flygplan för förstnämnda ändamål har i genomsnitt uppgått till tre under vintern och ett a två under sommaren. Det synes försvarskommissionen uppenbart, att denna omfattning av övningarna icke för närvarande motiverar anordnandet av ett permanent detachement. Omfattningen av de direkta samövningarna med de marina stridsmedlen i Karlskrona torde ej heller framdeles komma att bliva sådan, att fördenskull ett särskilt permanent detachement bliver erforderligt. Försvarskommissionen föreslår därför, att detta detachement indrages. Den befintliga flygstationen bör emellertid, liksom i Boden, bibehållas för att tjäna

41 som bas för flygförband av växlande styrka vid de tidsperioder, då behov av flygförband för samverkan med de marina stridsmedlen i Karlskrona föreligger. Dessa övningar kunna på så sätt också under kortare perioder givas större omfattning och därmed större ömsesidigt utbyte, än vad som är möjligt med det hittillsvarande systemet. Såväl för flygvapnets egna övningar som för samövningarna med andra försvarsgrenar erfordras tillgång till baser i olika delar av landet. Förutom flottiljernas ordinarie förläggningsorter samt flygstationerna i Boden och Karlskrona erfordras därför vissa flygstationer, men anledning föreligger icke att hålla dessa organiserade året om såsom detachement. De böra i förvaltningshänseende underställas viss flottilj och ställas under uppsikt av särskilda tillsyningsmän. Försvarskommissionen föreslår sålunda på anförda grunder, att särskilda detachement icke i fredstid skola avdelas ur flottiljerna. Flottiljens inre organisation. ^ Såsom tidigare anförts äro de nuvarande flygkårerna organiserade på kårstab och ett kompani, vartill kunna komma skolor och utbildningskurser ävensom vissa mindre flygande förband. Grundprincipen i den nuvarande organisationen, såsom den efter hand utformats, har varit dels att manskapets redovisning, utrustning, förläggning, militärutbildning m. m. åvilat kompaniet, dels att vid sidan av detta kompani hava funnits skolor och kurser m. m. för flygande personal, vilka för flygtjänstens bedrivande fått sig kompaniets manskap tillfälligt underställt. Innebörden härav kan i korthet karakteriseras så, att truppen ifråga om militärutbildning och inre tjänst samt under fritid varit underställd kompanichefen, medan den under tjänstgöringen i övrigt lytt under chefen för flygförbandet (skolchefen, kurschefen). Detta system torde hava varit ändamålsenligt med de nuvarande flvgkårernas begränsade omfattning. I själva verket har hela kåren — förutom kårstaben samt verkstäder och förråd m. m. — närmast varit att förlikna vid ett divisionsförband, bestående av en markstyrka under kompanichefens befäl och en flygstyrka under en särskild befälhavare. Systemets lämplighet för den föreslagna flottilj organisationen torde emellertid kunna starkt ifrågasättas. Det är nämligen uppenbart, att systemet redan vid nuvarande organisation varit behäftat med väsentliga olägenheter ur rent organisatorisk synpunkt. De tider på dygnet, som kompanichefen resp. flygförbandschefen disponerat manskapet, hava måst noggrant regleras uppifrån (av kårchefen) för längre tidsperioder. Detta har medfört en inskränkning i vederbörandes befälsrätt, som icke torde ha varit till fördel för tjänstens rationella bedrivande. Flygförbandschefen har exempelvis icke kunnat tillfälligtvis förlägga förbandets övningar till annan dag eller annan tid på dagen än som från början avsetts, även om en sådan omläggning av programmet hade visat sig önskvärd på grund av förhållanden, som icke kunnat förutses. Vidare kan det med den nuvarande organisationen tänkas

42 inträffa, att övningar, som på grund av olika förhållanden (t. ex. väderleken) kräva längre tid än som kunnat beräknas, måste avbrytas, innan de hmna fullföljas, enär manskapet på visst klockslag skall träda under annan befälhavare (kompanichefen) o. s. v. Saken har emellertid även en annan sida. Chefen för ett flygförband i fredstid, exempelvis en divisionschef, bör direkt förberedas för sina uppgifter i' krig. Med nuvarande organisation utövar förbandschefen befälet över den flygande personalen samt flygplanen och dessas utrustning. Med manskapet har han intet att skaffa annat än under tiden för dess tjänstgöring vid flygstationen. I krig lyder emellertid jämväl truppen med allt vad därtill hörer under flygförbandschefen. Det synes då också vara lämpligt, att denne befattningshavare i fred lär känna de svårigheter och det ansvar, som därmed följa, och bibringas vana att sköta detta arbete. Ur krigsberedskapssynpunkt är det vidare önskvärt, att chefen för ett organiserat flygförband, exempelvis en divisionschef, i fred har sig underställda icke blott flygplanen m. m. utan jämväl huvuddelen av den materiel i övrigt ävensom viss del av den personal, som erfordras, då förbandet vid mobilisering skall träda i funktion. På grund av anförda skäl bör det vid de nuvarande flygkårerna gällande systemet för förbandets inre organisation icke komma till användning vid den föreslagna flottilj organisationen. Flottilj förbandet bör i krig, såsom i annat sammanhang klarlagts, utgöras av flottiljstab och tre divisioner. Flottiljens fredsorganisation bör bestämmas dels med hänsyn härtill, dels med hänsyn till arten och omfattningen av verksamheten inom förbandet i fredstid. Vad först beträffar flottiljens ledning och förvaltning böra härför erforderliga organ sammanföras i en flottiljstab med i huvudsak samma organisation som de nuvarande kårstaberna. Flottiljstaben bör sålunda organiseras på ett antal avdelningar, nämligen en stabsavdelning, en vapenvårdsavdelning, en byggnadsavdelning, en intendenturavdelning, en sjukvårdsavdelning, en tygavdelning, en signalavdelning, en fotografiavdelning, en väderleksavdelning och en mobiliseringsavdelning. Under ovannämnda avdelningar av staben sortera olika för hela flottiljen gemensamma organ, såsom vapensmedja, intendentur- och tygförråd, verkstäder m. fl. Vad beträffar flottiljen i övrigt, föreslår försvarskommissionen, såsom å annan plats närmare behandlas, att flygövningarna inom varje flottilj skola bedrivas med en division under vinterhalvåret, med två divisioner under

43 större delen av sommarhalvåret samt med tre divisioner under senare delen av sommaren. Flottiljens fast anställda manskap skall dels tjänstgöra vid staben och de flygande divisionerna, dels erhålla sin utbildning vid inom flottiljen anordnade manskapsskolor. De värnpliktiga skola dels erhålla en viss militärutbildning, dels tjänstgöra i olika befattningar vid staben och de flygande förbanden. Flottiljens officerare och underofficerare skola tjänstgöra dels i flottiljstaben och vid de flygande divisionerna, dels såsom lärare och instruktörer vid utbildningen av det fast anställda manskapet och de värnpliktiga. Det har i det föregående påvisats, att den nuvarande »kompaniorganisationen» icke utgör en lämplig organisationsprincip, och det har vidare framhållits, att flottiljens fredsorganisation i möjligaste mån bör överensstämma med krigsorganisationen. Då det dessutom förhåller sig så, att tjänsten inom fredsflottiljen väsentligen rör sig om divisionsförbandets verksamhet, har försvarskommissionen kommit till den uppfattningen, att flottiljen i fred bör organiseras på tre divisioner utom flottiljstab. Flottiljens inre organisation kommer då att bliva följande. Divisionsförbandet utgör i fred den lägsta såväl taktiska som administrativa enheten. All praktisk tjänst vid flottiljen — med undantag av den verksamhet vid verkstäder m. m., som sorterar under flottiljstabens olika avdelningar enligt ovan — d. v. s. såväl flygövningar som utbildning i marktjänst av det fast anställda manskapet och av de värnpliktiga, förläggas till divisionerna. Varje division förfogar — även om utbildningen under en viss period i huvudsak skulle omfatta endast marktjänst — över den flygmateriel (flygplan med utrustning, olika slag av markutrustning m. m.), som erfordras för flygtjänstens bedrivande i fred. Den materiel, som härutöver erfordras för förbandets uppbringande till krigsstyrka, ävensom viss specialmateriel, som lämpligen bör förvaras och skötas centralt inom flottiljen, ligger däremot i flottiljförråd. Officerare och underofficerare, som icke placeras vid flottilj stab en, fördelas på de olika divisionerna. Det fast anställda manskapets ävensom de värnpliktigas rullföring, förläggning, utrustning och utbildning sker även ledes vid divisionerna. Vid varje division finnes härför från flottiljens huvudförråd utlämnad intendenturmateriel av olika slag, såsom utrustningspersedlar, kasernutredning m. m. Vid de förslag i fråga om flygvapnets byggnader, som närmare behandlas i annat sammanhang (kap. VIII), har försvarskommissionen även utgått från den här angivna principen om flottiljens indelning i tre divisioner och i allmänhet föreslagit särskilda förläggningslokaler med expeditioner, förråd m. m. ävensom särskild hangar med tillbehör för varje division. Försvarskommissionen hävdar den uppfattningen, att den här skisserade organisationsprincipen, som nära överensstämmer med flottiljens krigsorganisation, bör kunna bidraga att åt flottiljen och hela flygvapnet giva en tillfredsställande grad av krigsberedskap. Den fasta divisionsindelningen bör jämväl vara ägnad att bringa stadga och reda åt fredsorganisationen, så

44 att utbildning och övrig verksamhet vid flottiljen kan anordnas på rationella grunder. Av anförda skäl föreslår försvarskommissionen, att flottiljerna i fred organiseras på flottilj stab och tre divisioner, den förstnämnda organiserad i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande kårstab, de senare utgörande lägsta administrativa enheter. Flygövningarnas organisation och omfattning vid flottilj samt övningsårets indelning. Med den nuvarande organisationen omfattar verksamheten vid flygkårerna i huvudsak dels specialflygutbildning för flygande personal såsom komplettering till den allmänna flygutbildning, som bibringats vid flygskolan, dels utbildning i marktjänst för det fast anställda manskapet samt för de värnpliktiga. På grund av den ringa tillgången på såväl personal som materiel samt de begränsade anslag till flygövningar, som för närvarande utgå, förefinnas däremot icke möjligheter att i större omfattning organisera övningar i egentliga flygförband. Sådana övningar hava därför endast i mycket begränsad omfattning kommit till stånd. Enligt föreliggande förslag till försvarsorganisation måste flygvapnet i krig kunna lösa stora och betydelsefulla uppgifter såsom en väsentlig faktor i landets försvar. Försvarskommissionen vill därför understryka den utomordentliga betydelsen av att verksamheten inom flygvapnet på ett helt annat sätt än som hittills varit möjligt inriktas på taktiska och operativa övningar i organiserade flygförband av tillräcklig styrka. Denna synpunkt har varit grundläggande vid utarbetandet av det förslag till flygövningarnas organisation, som nedan framlägges såsom utgångspunkt för bedömandet av erforderlig personal i fred och för beräkningar av anslag till övningar. Med hänsyn till krigsberedskapen vore det ur vissa synpunkter önskvärt att kunna hålla alla tre divisionerna vid varje flottilj organiserade såsom flygande förband året runt. Då emellertid reservpersonal endast i begränsad utsträckning och under kortare tidsperioder är inkallad till tjänstgöring i fred, skulle med en dylik organisation följa, att samtliga förband måste bemannas med aktiv personal. Detta skulle medföra ett väsentligt större behov av dylik personal i fred än som är oundgängligen nödvändigt i krig (jfr kap. III) och alltså ställa sig synnerligen kostsamt. Det är vidare uppenbart, att bedrivandet av flygövningar året runt med alla tre divisionerna skulle medföra en mycket stark förslitning av flygmaterielen, vilket i sin tur skulle medföra antingen en sänkt materiell krigsberedskap och alltså direkt motverka ändamålet med verksamheten eller också väsentligt ökade kostnader för flygmaterielens förnyelse. Slutligen skulle med en dylik omfattning av övningarna följa, att kostnaderna för

45 flygvapnets övningar och för materielens underhåll icke skulle kunna hållas inom rimliga gränser. Av här anförda skäl, främst de ekonomiska, får det anses uteslutet att hålla flottiljernas samtliga tre divisioner organiserade såsom flygande förband året runt. Försvarskommissionen kan å andra sidan icke bortse från den stora betydelsen, icke minst med hänsyn till förbandschefernas och stabspersonalens utbildning, av att flottiljernas samtliga divisioner åtminstone under en viss del av året organiseras såsom flygande. Om reservpersonalens tjänstgöring huvudsakligen förlägges i anslutning till denna tidsperiod, behöver något ökat behov av aktiv personal enbart för dessa övningar icke uppkomma. Försvarskommissionen har beträffande nyssberörda spörsmål kommit till den uppfattningen, att flottiljerna under en viss period årligen böra uppsätta tre flygande divisioner, att denna period bör omfatta omkring en månad och att reservpersonalens tjänstgöring i huvudsak bör förläggas till denna månad. Då verksamheten under ifrågavarande månad avses skola omfatta främst större tillämpningsövningar och därmed också ställer stora krav på personal av alla kategorier, synes det vara naturligt, att denna period bildar avslutningen på övningsåret. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att först klarlägga, till vilken tid på kalenderåret dessa övningar böra förläggas, och att därefter undersöka, huru övningsåret i övrigt bör organiseras. Av flera skäl, vilka här icke torde närmare behöva beröras, kunna endast augusti och september månader ifrågakomma för tillämpningsövningarna i större flygförband. För tillämpningsövningarnas förläggande till augusti talar huvudsakligen den omständigheten, att denna tid sannolikt är lämpligare än september för reservpersonalens vartannat år återkommande tjänstgöring. Denna personal torde nämligen i allmänhet lättare kunna lösgöra sig från sina civila sysselsättningar under augusti an under september. Denna synpunkt synes emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. F ö r tillämpningsövningarnas förläggande till september tala flera tungt vägande skäl. Det måste sålunda beaktas, att baseringsmöjligheterna under september äro väsentligt gynnsammare äii under augusti, då skörden i regel ännu icke bärgats och de odlade fälten sålunda icke kunna användas såsom flygfält. Det må vidare framhållas såsom ett starkt önskemål, att flygvapnets tillämpningsövningar åtminstone delvis sammanfalla med arméns fälttjänstövningar och marinens krigsövningar. Dessa äro i regel förlagda till september. Försvarskommissionen anser, att de senast anförda skälen böra vara avgörande, och har därför räknat med att flygvapnets tillämpningsövningar förläggas till september. Om sålunda under en månad om året, september, flygövningarna böra bedrivas med tre divisioner per flottilj, återstår att undersöka, vilken omfattning dessa övningar böra erhålla under övningsåret i övrigt. Med hänsyn

46 till nödvändigheten att under vinterhalvåret bedriva en avsevärd utbildningsverksamhet i marktjänst vid de olika flottiljernas skolor, måste flygövningarna under denna tid inskränkas till ett minimum. Mindre enhet än en division torde dock icke kunna ifrågakomma, därest övningarna skola giva godtagbart resultat ur utbildningssynpunkt. Även med hänsyn till krigsberedskapen synes en för flygverksamhet organiserad division per flottilj vara ett minimum. Vid vinterhalvårets slut upphör utbildningen vid flertalet manskapsskolor m. m. Det är med hänsyn till manskapets praktiska tjänstgöring möjligt och önskvärt, att flygövningarna under sommarhalvåret erhålla ökad omfattning. Detta blir också nödvändigt med hänsyn till att en del av den flygande personalen under sommarhalvåret skall bibringas specialflygutbildning vid flottiljerna. Även med hänsyn till nödvändigheten att under delar av året, såsom förberedelse för tillämpningsövningarna i september, bedriva övningar med division mot division ävensom i reducerat flottiljförband, torde det få anses ofrånkomligt att under sommarhalvåret intill den 1 september öka flygövningarnas omfattning i sådan grad, att två divisioner per flottilj organiseras såsom flygande. Försvarskommissionen föreslår på anförda grunder, att flygövningarua bedrivas med en division per flottilj under vintern, med två divisioner under huvuddelen av sommaren samt med tre divisioner under en månad per år, nämligen under september. Övningsårets indelning bör bestämmas med hänsyn till vad ovan anförts angående den allmänna uppläggningen av flygövningarna. Då flygövningarna i omfattning och intensitet enligt det föregående kulminera under september månad, bör övningsåret betraktas såsom i huvudsak avslutat efter denna månads utgång och nytt övningsår taga sin början någon tid senare. Försvarskommissionen föreslår därför, att övningsåret skall omfatta tiden från och med den 1 november till och med den 31 oktober Med hänsyn dels till vad i det föregående anförts ifråga om flygövningaria och dels till utbildningen vid olika skolor och kurser under vintern, bör övningsåret indelas i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. För att möjliggöra en ordnad övergång från period till period, såväl i fråga om planläggning och andra förberedelser för det stundande övningshalvåret som ifråga om rapporter och åtgärder av olika slag vid avslutat halvår, böra de båda övningshalvåren klart avgränsas från varandra. Vinterns övningar som börjat den 1 november, böra därför avslutas omkring den 1 april. Sommarhalvåret bör taga sin början den 1 maj och övningarna avslutas omkring den 1 oktober. Under april, resp. oktober månader påbörjas ojh avslutas den fast anställda personalens kommenderingar såsom läraie och elever i olika skolor samt verkställas omplaceringar av personal o. djl. De värnpliktigas in- och utryckningstider. De värnpliktigas in- och utryckningstider samt förberedande utbillning, vilken närmare behandlas i kap. VI, böra även avpassas efter ovan angiven

47 indelning av övningsåret. Grundprincipen härvid bör vara, att ombyte av värnpliktiga i linjetjänst, tjänstgörande vid flygförbanden, skall undvikas under pågående övningshalvår. Härav följer, att utryckning av höst- resp. vårkontingenterna av ifrågavarande värnpliktiga bör äga rum omkring den 1 april och den 1 oktober. Då tjänstgöringstidens längd, enligt vad i annat sammanhang anföres, föreslås till 210 dagar, bör sålunda kontingenternas inryckning äga rum omkring den 1 september, resp. den 1 mars, d. v. s. en a två veckor tidigare än i nuvarande organisation. Efter två månaders förberedande militärutbildning och fackutbildning, vilken utbildning sker centralt vid en av flottiljens divisioner, placeras de värnpliktiga omkring den 1 november och den 1 maj, d. v. s. vid övningshalvårens början, till tjänstgöring vid de flygande divisionerna m. m. De värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven, vilka likaledes inkallas i två omgångar, böra inrycka vid samma tider som de värnpliktiga i linjetjänst, d. v. s. den 1 mars och den 1 september. För dessa värnpliktiga inträffa sålunda perioder på omkring en halv månad av allmän militär utbildning i början av mars och i början av september. Därefter insättas de i handräckningstjänst omkring den 15 mars och den 15 september. För att med den föreslagna tjänstgöringstiden, 180 dagar, handräckningspersonal skall kunna vara disponibel under hela året, avbrytes dessa värnpliktigas tjänstgöring av en 14 dagars hemförlovningsperiod, i följd varav utryckningsdagarna infalla omkring den 15 mars och den 15 september. De värnpliktiga tillhörande klass B, specialtjänst, böra tjänstgöra så, att deras facktjänstgöring infaller under sommaren, då flygverksamheten är livligast. I detta syfte har för dem, vilka inrycka såsom officers-, reservofficers- eller flygingenjörsaspiranter men som avbryta denna utbildning och överföras till klass B, special tjänst, tjänstgöringstiden uppdelats på två sommarhalvår, första året omkring tiden den 25 juni—den 5 oktober och andra året den 1 maj—den 1 oktober. De som redan från början uttagits i specialtjänst (biträdande flygingenjörer) utbildas och tjänstgöra, efter en vid flottilj erhållen, allmän militär utbildning, huvudsakligen vid verkstäderna. De böra med hänsyn till övningsårets indelning inrycka omkring den 20 januari och utrycka omkring den 1 oktober. Dessa inrycknings- och utryckningstider torde även tillgodose ifrågavarande värnpliktigas civila intressen. Verksamheten inom en flottilj under ett övningsår. Försvarskommissionen har här ovan framlagt förslag till organisation av flottiljerna och omfattningen av flygövningarna ävensom övningsårets indelning. Här nedan följer såsom en utgångspunkt för beräkningar av personalbehovet i fred en framställning av huru verksamheten torde böra ordnas under ett övningsår vid en flottilj, organiserad på stab och tre divisioner, vilka här i fortsättningen benämnas A, B och C. Vinterhalvåret (november—april). D i v i s i o n e n A organiseras såsom flygande, »övningsdivision». Den omfattar chef med stab och 3 grupper om sammanlagt 9 flygplan. (Divisio-

48 nens reservflygplan, 3—6 st., böra ingå i divisionen endast för ersättning av flygplan, som avgå från förbandet till verkstad för översyn eller på grund av haveri.) Divisionen bemannas med flygande personal och markpersonal i huvudsak enligt krigsorganisationen, dock med de inskränkningar, som betingas av att förbandet under större delen av perioden skall vara förlagt å flottiljens ordinarie förläggningsort. Vid divisionen bedrivas flygövningar för vidare utbildning av flygande personal, som tidigare erhållit grundläggande utbildning, samt flygstationstjänst m. m. i anslutning härtill. Under februari utföras samövningar med närliggande flottiljer i form av momentövningar. Under mars deltager divisionen i regel i för flertalet flottiljer gemensamt organiserade vintertillämpningsövningar i Norrland. Dessa övningar förläggas företrädesvis till sådana områden, där flygstridskrafterna kunna beräknas komma att uppträda vid krigstillfälle. Behovet av samövningar med Bodens garnison skall härvid särskilt tillgodoses. D i v i s i o n e n B organiseras såsom »skoldivision» för det fast anställda manskapets utbildning. Vid denna division organiseras sålunda för varje flottilj rekrytskola och korpralskola för flottiljens eget manskap. Till fyra flottiljer förläggas härutöver de fyra för flygvapnet gemensamma furirskolorna, nämligen två för mekaniker, en för signalister samt en för vapensmeder och fotografer. (Jfr kap. VI »Utbildningen vid flygvapnet».) Vid en flottilj tillkommer den för hela vapnet gemensamma underofficersskolan. Till verkstadsutbildning eller annan specialutbildning kommenderat manskap placeras likaledes vid »skoldivisionen» inom vederbörlig flottilj. Flygövningar bedrivas endast i den utsträckning, som erfordras för att vidmakthålla den vid divisionen tjänstgörande flygande personalens färdigheter^ D i v i s i o n e n C, lämpligen benämnd »specialdivision», organiseras för bestridande av handräckningstjänsten m. m. inom flottiljen samt för utbildning under mars och april av de värnpliktiga, som inrycka omkring den 1 mars. Vid flottiljstabens avdelningar m. m. kommenderat fast anställt manskap placeras likaledes å denna division. Flygövningar bedrivas i den utsträckning, som erfordras för att vidmakthålla inlärda färdigheter hos den flygande personalen vid flottilj staben och divisionen C, ävensom för de värnpliktigas första utbildning i flygstationstjänst. En viss del av flottiljens personal kommer alltid att vara kommenderad utom flottiljen för egen utbildning eller såsom lärare, t. ex. vid underofficersskolan, flygkrigsskolan, flygkrigshögskolan eller för specialutbildning, utrikesstudier m. m. Under april avslutas B-divisionens olika skolor. Vid divisionen C pågår under denna tid utbildning av de värnpliktiga. I övrigt bör denna månad främst avses för organisationsarbete, omplaceringar av personal samt andra förberedelser för sommarhalvårets verksamhet. Sommarhalvåret (maj—oktober). D i v i s i o n e n A, »övningsdivision», organiseras på samma sätt som under vinterhalvåret med i stort sett oförändrad personal. Markstyrkan förstärkes

49 i den omfattning, som erfordras med hänsyn till att divisionen tidvis skall bedriva tillämpningsövningar utom förläggningsorten. Flygövningarna avse under maj—augusti fortsatt utbildning i division, samövningar med divisionen B, med andra närbelägna flottiljer samt med övriga försvarsgrenar. För tillämpad bomb- och skjututbildning, navigeringsövningar m. m. förlägges divisionen under någon tid till särskilda övningsplatser, t. ex. Fårösund, där divisioner ur olika flottiljer successivt avlösa varandra. Markpersonalen bedriver praktisk tjänstgöring i anslutning till flygstationstjänsten m. m. D i v i s i o n e n B, »övningsdivision», organiseras såsom flygande, om stab och 3 grupper om sammanlagt 9 flygplan. Under tiden maj—augusti försiggår vid denna division grundläggande specialutbildning av flygande personal samt, vid härför avsedda flottiljer, utbildning av spanare m. m. Den flygande personalen utgöres dels av tidigare utbildade, vilka erfordras såsom lärare och som stomme i divisionen, dels av nytillkomna officerare, officersaspiranter och furirer, vilka icke tidigare erhållit specialflygutbildning vid vederbörligt slag av flygförband (bomb-, jaktflottilj o. s. v.). Övningarna omfatta enskild utbildning och utbildning i division. Dessutom ingå samövningar dels med divisionen A, dels med förband ur andra flottiljer. Markpersonalen bedriver praktisk tjänstgöring i anslutning till flygstationstjänsten m. m. D i v i s i o n e n C, »specialdivision», organiseras i likhet med under vinterhalvåret främst för bestridande av handräckning och annan inre tjänst vid flottiljen, flygtjänst för flottiljstabens personal m. m. Under september månad organiseras divisionen dessutom såsom flygande. För flygplanens bemanning inkallas under denna tid reservpersonal till tjänstgöring. U n d e r september organiseras sålunda f l o t t i l j e n i s i n h e l h e t såsom flygande om stab och tre divisioner. Därvid bedrivas övningar i flottiljförband, delvis i form av momentövningar, varvid flottilj uppträder mot flottilj. Dessutom sammandragas vissa eller samtliga flottiljer för övningar i eskaderförband i form av flygkrigsövning samt för deltagande i arméns och marinens större fälttjänst-(krigs-)övningar ävensom större luftförsvarsövningar. Oktober månad avses främst för organisations- och övrigt förberedelsearbete, omplaceringar av personal m. m. för vinterhalvåret. Efterföljande schema (sid. 50) utgör ett exempel på huru verksamheten kan fördelas på flottiljens tre divisioner under en 3-årsperiod. Med en dylik fördelning kommer varje division att med jämna mellanrum fungera såsom »övningsdivision», »skoldivision» och »specialdivision». Härovan hava uppskisserats de allmänna linjer för organisation och verksamhet inom flygflottiljerna, som försvarskommissionen ansett böra bliva grundläggande inom det föreslagna, till sin allmänna karaktär i förhållande till det nuvarande väsentligt förändrade flygvapnet. Särskilda förhållanden vid olika flottiljer medföra dock naturligen, att större eller mindre avsteg i vissa fall måste göras från dessa allmänna principer. Dylika förhållanden medföra även, att personalbehovet vid olika flottiljer blir något varierande. Det är emellertid, enligt försvarskommissio1282 35

C 4

50 Division

A

Division

Division

B

C

»Skoldivision». (Markutbildning av fast anställt manskap.)

»Special division». (Markutbildning av värnpliktiga, handräckning, flottilj stabens flygning m.m.)

»Ovningsdivision». (Grun dl äggande specialutbildning av flygande personal m. m.)

D:o. (Under september jämväl »övningsdivision».)

» Skoldivi sion». (M arkutbildnin g av fast anställt manskap.)

» Special di vision». (Markutbildning av värnpliktiga, handräckning, flottilj stabens flygning m.m.)

»Övningsdivision». (Vidareutbildning av flygande personal.)

Sommarhalvåret

» Övningsdivision». (Grundläggande specialutbildning av flygande personal m. m.)

D:o (Under september j ä m v ä l »övningsdivision».)

D:o

Vinterhalvåret

»Special di vision». (Markutbildning av värnpliktiga, handräckning, flo ttilj stabens flygning m. m.)

» Övningsdivision». (Vidareutbildning av flygande personal.)

»Skoldivision». (Markutbildning av fast anställt manskap.)

Vinterhalvåret

» Ovningsdivision». (Vidareutbildning av flygande personal.)

1 året Sommarhalvåret

Vinterhalvåret 2 året

D:o

3 året Sommarhalvåret

D:o. (Under september jämväl » övnings division».)

i

D:o.

»Övningsdivision». (Grundläggande specialutbildning av flygande personal m. m.)

nens mening, varken nödvändigt eller ändamålsenligt att upptaga dessa förhållanden till detaljerad behandling. Det synes vara tillfyllest att här göra följande kortfattade omnämnande av de förhållanden, som påverka organisation och personalbehov vid de olika flottiljerna.1 Första medeltunga bombflottiljen (Västerås) göres till central för signalutbildningen inom flygvapnet. Denna flottilj uppsätter även de signalavdelningar m. m., som skola ingå i eskaderstaben, då denna i krig eller vid större övningar i fred organiseras i full utsträckning. Flottiljen förvaltar flygstationen vid Fårösund. Andra medeltunga bombflottiljen (Karlsborg) göres till central för högre bomb- och skjututbildning, varför i regel en division under sommarhalvåret torde organiseras såsom bomb- och skjutskola. Första lätta bombflottiljen (Östersund) utgör central för vinterutbildning. Flottiljen förvaltar flygstationen i Boden. 1 De faktorer, som varit bestämmande för valet av förläggningsorter platser, behandlas i annat sammanhang (sid. 83—92).

och övnings-

51 Till andra lätta bombflottiljen (Karlstad) förlägges flygvapnets underofficersskola samt flygvapnets musikkår (jfr sid. 92). Jaktflottiljen (Barkarby) skall bland annat samövas med organ tillhörande Stockholms luftförsvar. Arméflygflottiljen (Malmen) samverkar i första hand med arméstridskrafter samt skall därjämte övas i likhet med lätt bombflottilj. Marinflygflottiljen (Hägernäs) samverkar i första hand med marinstridskrafterna. Flottiljen förvaltar flygstationerna i Karlskrona och vid Nya Varvet. Flottiljens sammansättning (divisioner av olika slag: en torpeddivision samt en fartygsbaserad och en kustbaserad spaningsdivision) liksom marinens behov av samövningar året runt torde föranleda, att övningarna vid denna flottilj icke kunna organiseras på fullt samma sätt som vid de övriga. Personalbehovet vid flottiljerna. Allmänna synpunkter. Detaljerade beräkningar rörande flygvapnets personalbehov i krig hava framlagts i särskild bilaga till kap. I I I »Flygvapnets krigsorganisation». Därvid har aktiv personal beräknats endast för sådana befattningar som oundgängligen erfordra den aktiva personalens större rutin och erfarenhet medan reservpersonal och värnpliktiga tagits i anspråk för övriga befattningar. Det för tjänsten i fred erforderliga personalbehovet bör givetvis icke överstiga vad som enligt nämnda beräkningar erfordras vid krigstillte tälle. Vid de efterföljande beräkningarna rörande personalbehovet i fred har forsvarskommissionen utgått från det förslag till normalplan för flygvapnets övningar, vars huvuddrag ovan angivits, samt undersökt det därav betingade personalbehovet. Det har därvid visat sig, att personalbehovet i fred snarare over- an understiger behovet av aktiv personal i krig, särskilt beträffande officerarna. Någon ökning av den aktiva officerskadern i fred utöver den i krig nödvändiga har försvarskommissionen emellertid icke ansett böra ifrågakomma^ Dar brist på personal för vissa befattningar i fred uppkommer torde densamma kunna avhjälpas genom att personal i viss utsträckning bestrider dubbelbefattningar. Personalbehovet varierar något under övningsåret med hänsyn till övningarnas olika karaktär och omfattning. Försvarskommissionen har såsom utgångspunkt for beräkningarna tagit sommarhalvårets första del (maj—augusti) Personalbehovet blir visserligen större under tillämpningsövningarna i september månad, men det ökade personalbehovet torde härvid kunna fyllas dels genom att huvuddelen av den reservpersonal, som för året är tjänstgonngsskyldig, inkallas under denna period, dels genom ett tillfälligt uttunnande av staberna. Under vinterhalvåret å andra sidan tjänstgör större delen av manskapet å skolor samtidigt som kommenderingarna till tjänstgöring utom egen flottilj i regel äro omfattande. Det har därför varit nödvändigt att jämväl undersöka, huruvida en personaltillgång, beräknad for sommarbehovet enligt ovan, är tillfyllest även under vinterhalvåret trots

52 den under denna tid minskade omfattningen av flygövningarna. En stor del av manskapet är som nämnts vintertid upptagen av skoltjänst. För mekanikertjänsten m. m. finnes därför under denna tid av stammanskap disponibelt i huvudsak endast det manskap, som genomgått furirskola, d. v. s. personal med mera än fyra års tjänsteålder. Det framträder härvid såsom ett starkt önskemål, att manskap, som sedermera ej kommenderas till underofficersskola eller till flygutbildning, kvarstannar i tjänst under några skolfria år. Endast härigenom kan erforderlig tillgång på manskap vid flygförbanden vintertid säkerställas. Med de antaganden, som i detta hänseende gjorts vid de verkställda beräkningarna, har det visat sig möjligt att upprätthålla tjänsten vintertid med den personaltillgång, som framkommit som resultat av undersökningarna rörande behovet sommartid. Behovet av personal varierar naturligen något vid de olika flottiljerna till följd av olikartad materiel och olikartade uppgifter. Detaljerade beräkningar för samtliga flottiljer hava också verkställts. Det har emellertid icke ansetts erforderligt att här framlägga alla dessa detaljer. Det har synts tillräckligt att lämna en redogörelse för personalbehovet vid en flottilj samt att för övriga flottiljer framlägga beräkningarnas resultat med angivande av de främsta orsakerna till skillnaderna i jämförelse med förstnämnda flottilj. Personalbehovet vid »normalflottiljen». Såsom »normalflottilj» för personalberäkningarna har valts första lätta bombflottiljen. Flottiljen organiseras enligt ovan å chef med stab och tre divisioner, här benämnda A, B och C. Flottiljchefen bör med hänsyn till det ansvar, som åvilar honom, vara minst överstelöjtnant. Flottiljen är nära dubbelt så stor som de nuvarande flygkårerna, vilka stå under befäl av major eller överstelöjtnant. Flera vägande skäl kunna förebringas för att flottiljchefsbefattningen förenas med överstes grad. Av ekonomiska skäl synes man dock, vad flertalet flottiljer beträffar, böra inskränka sig till att räkna med överstelöjtnant. Till flottiljchefens förfogande bör stå en regementsofficer, major, med uppgift att under flottiljchefen leda viss del av utbildningsarbetet vid flottiljen. Det torde vara lämpligt, att denne regementsofficer närmast planlägger och leder flygövningarna inom flottiljen ävensom handhaver den taktiska utbildningen i övrigt. Flottiljchefen torde bliva så bunden av de löpande göromålen för flottiljens ledning och förvaltning, att han icke kan förväntas hinna personligen ägna sig åt flygövningarnas planläggning och ledning i den utsträckning, som vore nödvändigt, om han icke härför förfogade över en regementsofficer. Även med hänsyn till behovet i krig av en chef för flottiljens krigsflygförband och en för dess depå äro två regementsofficersbeställningar behövliga. I flottiljstaben tjänstgöra officerare och vederlikar såsom chefer för de olika avdelningarna för stabs- och förvaltningsverksamhetens bedrivande. I den följande redogörelsen behandlas icke blott ifrågavarande personal utan

53 för överskådlighetens skull jämväl sådan personal, som, utan att direkt tillhöra staben, likväl i lydnadshänseende är underställd vederbörande chefer för stabens olika avdelningar. S t a b s a v d e l n i n g e n bör med hänsyn till betydelsen och omfattningen av avdelningens verksamhet underställas 1 kapten såsom flottiljadjutant. Denne bör icke bekläda dubbelbefattning. Å avdelningen erfordras vidare 1 fanjunkare såsom stabsunderofficer, 1 civilt kontorsbiträde och 1 civil telefonvakt samt såsom skrivbiträde och ordonnans 1 värnpliktig i linjetjänst och 1 tillhörande ersättningsreserven. Vid behov förstärkes denna personal från andra avdelningar, i första hand signalavdelningen. Vid v a p e n v å r d s a v d e l n i n g e n handläggas frågor rörande vapenvården vid flottiljen. Avdelningen bör omfatta 1 kapten, vapenofficer, samt 1 sergeant, vapenunderofficer. Under vapenofficeren lyder direkt flottiljens vapensmedja, som utgör organ för förvaring, vård, fördelning m. m. av vapenmaterielen, såsom kulsprutor, bomber, gasskydd, ammunition m. m. Samtlig för denna tjänst vid flottiljen avsedd personal placeras under vapenofficeren, som vid behov avdelar vapenvårdspersonal till divisionerna. Personalen bör omfatta 1 vapenhantverkare, 6 stammanskap (vapensmeder) samt 4 värnpliktiga i linjetjänst. A b y g g n a d s a v d e l n i n g e n handläggas ärenden rörande flygfält ävensom rörande byggnader med den inskränkning, som följer med tillkomsten av den föreslagna centrala fortifikationsstyrelsen. Genom avdelningens försorg utföras ordinarie mindre underhållsarbeten å byggnader samt å flygfält, ävensom renhållning m. m. inom etablissementet. Avdelningen bör förestås av 1 kapten, kasernofficer, vilken, med hänsyn till att en del av vid avdelningen nu förekommande ärenden överföras till försvarsväsendets centralt organiserade fortifikationsstyrelse, kan bekläda dubbelbefattning. Vid avdelningen tjänstgöra i övrigt 1 fanjunkare (väbel), 1 civil maskinist och 2 civila eldare. Såsom handräckningsmanskap (eldare, snickare, städare och övrig handräckning) erfordras vidare 18 värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. Såsom tillsyningsman för flygstationen i Boden erfordras slutligen 1 pensionerad underofficer. I n t e n d e n t u r a v d e l n i n g e n , som omfattar flottiljens kassaförvaltning, intendenturförråd, förplägnadsavdelning, transportavdelning m. m., bör förestås av 1 kapten i intendenturbefattning såsom flottiljintendent. Såsom kassakontrollant bör kommenderas en av de inom flottiijstaben tjänstgörande officerarna. Vid avdelningen erfordras vidare 1 sergeant och 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning å kassaförvaltningen. Under flottiljintendenten lyda i övrigt 1 förrådsförvaltare, 1 förrådsvaktmästare och 1 civil förrådsman för intendenturförrådet, 1 sergeant såsom bilunderofficer, 1 fanjunkare såsom koksföreståndare samt 1 husmoder ävensom 9 värnpliktiga i linjetjänst och 22 tillhörande ersättningsreserven såsom skrivbiträden, ordonnans, förrådsbiträden, skomakare, skräddare, förare av motorfordon, kökshandräckning m. m.

54 S j u k v å r d s a v d e l n i n g e n förestås av 1 flygläkare av 1. graden såsom flottiljläkare. Vid avdelningen tjänstgöra i övrigt 1 sjuksköterska, 2 stammanskap, sjukvårdare, samt 2 värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. T y g a v d e l n i n g e n , som handlägger ärenden rörande flygmaterielen, bör förestås av 1 kapten såsom tygofficer. Under denne lyda flottiljverkstaden och flygmaterielförrådet. Vid avdelningen tjänstgöra 1 flygingenjör av 1. graden som flottilj ingenjör och 1 flygingenjör av 3. graden såsom dennes biträde samt vidare 1 fanjunkare som tygunderofficer, 1 förrådsförvaltare, 1 förrådsvaktmästare och 1 civil förrådsman å flygmaterielförrådet ävensom 1 verkmästare av 2. klass. Såsom ritare, förrådsbiträden m. m. erfordras 7 värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. Härtill komma civila arbetare i flottiljverkstaden. S i g n a l a v d e l n i n g e n förestås av 1 löjtnant såsom chef. Under denne lyda dels den för flottiljens gemensamma signaltjänst erforderliga personalen, dels den signalpersonal, som härutöver erfordras för divisionerna. De för divisionerna erforderliga signalorganen övas sålunda centralt och böra endast vid behov ingå i divisionerna. Personalbehovet är följande: 1 sergeant såsom signalunderofficer, 2 signalhantverkare, 20 stammanskap såsom radiomän och telefonister samt 10 värnpliktiga i linjetjänst såsom telefonister, signalmekaniker och förare av motorfordon. F o t o g r a f i a v d e l n i n g e n förestås av 1 löjtnant såsom chef. Under denne lyder den för flottiljen gemensamma fotografiavdelningen. Särskilda fotografiavdelningar vid divisionerna uppsättas i regel endast tillfälligt. Personalbehovet är följande: 1 sergeant såsom fotografiunderofficer, 3 stammanskap och 2 värnpliktiga i linjetjänst ävensom 1 värnpliktig, klass B, under facktjänstgöring. Fotografiofficeren kan vid behov bekläda dubbelbefattning, t. ex. jämväl tjänstgöra vid någon av divisionerna. V ä d e r l e k s a v d e l n i n g e n bör förestås av 1 löjtnant, vilken kan bekläda jämväl annan befattning, exempelvis såsom signalofficer. Personalbehovet utgöres i övrigt av 1 stammanskap samt 1 värnpliktig i linjetjänst ävensom 1 värnpliktig, klass B, under facktjänstgöring. A m o b i l i s e r i n g s a v d e l n i n g e n bedrives ett omfattande och betydelsefullt planläggningsarbete, för vilket 1 kapten bör under flottiljchefen bära ansvaret. Denne bör om möjligt icke bekläda dubbelbefattning. Såsom biträde åt mobiliseringsofficeren är en subalternofficer önskvärd, men någon dylik torde, åtminstone under sommarhalvåret, icke kunna avses för detta ändamål. Personalbehovet för flottilj staben samt för de olika organ, som lyda direkt under befattningshavare vid flottiljstaben, framgår av efterföljande tablå.

55 Avdeln ing 1 j Personal

<

tö

>a

ert)

< P°

tt. -< & oP

P

GG p

o*

v

•<

OJ

•

Q.

a

Kaptener I Löjtnant 1 Pörrådsförvaltare . ... ! Fanjunkare I Sergeanter | Stammanskap j Flygingenjörer 1 Flygläkare Verkmästare... Hantverkare F ö r r å d2s v a k t m ä s t a r e Civila Pensionerade underofficerare Värnpliktiga: Klass B . Linjetjänst Ersättningsreserv .

• ö_ C •1

*

i

u

3"

3 P

CD

P 1

Ä po

Cli

•<

CO

M 3

CR 3 P

p*

1 1 1 2

CO

o" p B"

P

Bl

DO P •H

P

*

*

1 20

1 3

1 2 1

1 I

Q i

18 | 22 | 2 i 7

10 GQ B

B

fi" P-< Sos

i

4 O

<i

1 1

p:

a

P

o o" P -<1

fi.

1 1 2

1 SL

Py

P

ni. m.

s' 1

P

CO

5 1 2 4 5 32 2 1 1 3 2 2 2

27 II °\J 1

* = officer i dubbelbefattning. •» H ä r u p p t a g e s jämväl personal tjänstgörande vid under chefen för resp. avdelning & lydande verkstad, förråd m. m. *8 A olika anslag avlönad civil personal, ej upptagen å stat, h a r här ej upptagits. Under vissa perioder.

Av ovan angiven personal redovisas stammanskapet ävensom de värnpliktiga av olika kategorier, d. v. s. sammanlagt 109 man, på divisionen C. Divisionerna böra organiseras på chef med stab, flygstyrka samt stationsavdelning. Vid behov tillkomma signalavdelning, fotografiavdelning m. m., avdelade från flottilj staben. D i v i s i o n s c h e f e r n a böra vara av kaptens grad. Då en lätt bombdivision i krig omfattar omkring 150 man, varav omkring 15 officerare, samt 12 flygplan jämte övrig materiel, representerande ett betydande ekonomiskt värde, torde vissa skäl kunna tala för att ställa divisionerna under befäl av en regementsofficer, men med hänsyn till förhållandena i fred och i besparingssyfte har det befunnits lämpligast att härför avse en kapten. D i v i s i o n s s t a b e r n a skola biträda divisionschefen vid planläggningen och ledandet av övningar och utbildning ävensom utgöra organ för manskapets förläggning, utrustning, avlöning m. m. Stabens sammansättning bör vara lika för de tre divisionerna och omfatta 1 fanjunkare såsom divisionsadjutant, 2 stammanskap samt 2 värnpliktiga i linjetjänst. Divisionernas sammansättning i övrigt varierar något med hänsyn till uppgiften. D i v i s i o n e n A skall, enligt vad i det föregående anförts, organiseras såsom »övningsdivision».

56 Flygstyrkan omfattar förare och spanare för 3 grupper om sammanlagt 9 flygplan. Flygstyrkan bör bestå av 3 löjtnanter såsom gruppchefer, 3 fänrikar såsom gruppchefs ställföreträdare samt 2 sergeanter och 10 stammanskap. Stationsavdelningen skall omfatta personal för flygmaterielens handhavande och vård. Såsom stationsofficer bör avses 1 officer på aktiv stat. För att av ekonomiska skäl begränsa personalbehovet har här dock räknats med, att en officer ur flygstyrkan kan bekläda denna befattning. Avdelningen bör i övrigt utgöras av 1 sergeant, stationsunderofficer, 1 tyghantverkare, 23 stammanskap såsom mekaniker m. m. (1 divisionsmekaniker, 3 gruppmekaniker, 2 mekaniker per flygplan, 1 förrådsman) samt 20 värnpliktiga i linjetjänst såsom biträdande mekaniker och stationsmanskap. D i v i s i o n e n B skall likaledes organiseras såsom »övningsdivision» och därvid bland annat bedriva specialflygutbildning av flygande personal. I flygstyrkan ingå dels tidigare utbildad personal såsom lärare m. m., dels såsom elever personal från andra flottiljer samt officers- och reservofficersaspiranter. Den aktiva personalen bör utgöras av 4 löjtnanter, 2 fänrikar och 4 underbefäl. Antalet officers- och reservofficersaspiranter kan beräknas utgöra 5. För att flygstyrkan skall bliva fulltalig, erfordras härutöver 3 man, reservofficerare eller personal i dubbelbefattning. Stationsavdelningen fyller samma uppgifter som vid divisionen A och bör därför erhålla motsvarande sammansättning. D i v i s i o n e n C skall enligt det föregående organiseras såsom »specialdivision». Förutom handräckningstjänst och utbildning av de värnpliktiga under en viss period bedrivas flygövningar av mindre omfattning, huvudsakligen för flygande personal vid flottilj staben. Under september skall divisionen dessutom organisera en >övningsdivision». För flygstyrkan bör avses endast 1 löjtnant och 1 stammanskap (underbefäl). I övrigt ingår flottilj stabens personal i flygstyrkan vid de tillfällen, då flygövningar med denna personal anordnas. Stationsavdelningen utgöres av 1 sergeant, stationsunderofficer, 1 tyghantverkare, 10 stammanskap samt 5 värnpliktiga i linjetjänst, vilken styrka motsvarar behovet för flygövringarna under sommarens första del. Vid denna division redovisas även den manskapspersonal, som tjänstgör vid flottiljstaben och denna direkt urderställda organ. Denna personal utgöres av 32 stammanskap, 27 värnpliktiga i linjetjänst och 50 värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. Under september avses divisionens personal för utbildning av de värnpliktiga (113 man) tillhörande höstgruppen, som inrycka den 1 september. Vid organiserandet av »övningsdivisionen» under september fylles personalbehovet i flygstyrkan främst med reservpersonal. Behovet av flygstationspersonal måste tillgodoses förmedelst någon uttunning av personalen i flofctiljstaben och de övriga divisionerna samt med reservunderofficerare. För kommenderingar utom flottiljen och såsom reserv bör viss personal härutöver beräknas. Omkring 2 underbefäl kunna beräknas vara kommenderade till flygutbildning vid flygkrigsskolan. Lika många äro elever vid uider-

57 officersskolan. Därjämte pågår signalkurs. För nämnda skolor samt såsom reserv har beräknats 1 löjtnant, 1 sergeant och 10 stammanskap. Antalet erforderlig personal på reservstat samt reservpersonal har beräknats enligt behovet i krig (kap. III). E n minskning av de därvid angivna behovssiffrorna kan icke ske utan en motsvarande ökning av den aktiva personalen. Dessa personalkategorier skola under dem åliggande tjänstgöring i fred främst användas för att möjliggöra uppsättandet under september av en tredje »övningsdivision» vid varje flottilj. Personalen bör därvid i möjligaste mån placeras i motsvarande befattningar, som de vid mobilisering skola bekläda. Officerarna på reservstat böra sålunda tjänstgöra företrädesvis som stationsofficerare, underofficerarna på reservstat i divisionsstaberna, reservofficerarna i flygstyrkorna samt reservunderofficerarna i flygstyrkorna och station savdelningarna. Divisionernas behov av aktiv personal framgår av nedanstående tablå. Dir. A

Diy. B

StaChef, Flygstab styrka tions avd. Kaptener Löjtnanter Fänrikar Fanjunkare • Sergeanter Stammanskap Tyghantverkare . Värnpliktiga i linjetjänst

Chef, stab

Flygstyrka

Diy. C Stationsavd. i

1 3 3

4 2 2 20

Flygstyrka

Sta- Summa tionsavd.

^

1 2 10

Chef, stab

1 23 1

—.

1 10 1

5 3 5 77 3 51

personal i dubbelbefattning.

Härtill komma dels under hela sommarhalvåret officers- och reservofficersaspiranter placerade vid divisionen B, omkring 5 man, dels stammanskap och värnpliktiga tjänstgörande vid flottiljstaben m. m. men i övrigt placerade på divisionen C, 109 man, samt slutligen, företrädesvis under september, personal på reservstat och i reserven. Under vinterhalvåret har beräknats, att omkring 20 % av officerarna, 5 % av underofficerarna samt minst 60 % av det fast anställda manskapet undergå utbildning vid olika slag av skolor utom eller vid flottiljen. P å grund av flygstationstjänstens minskade omfattning nedgår behovet av värnpliktiga i linjetjänst under denna tid med 15 man. Det enligt ovan beräknade behovet av aktiv personal i fred för normalflottiljen sammanfaller med behovet i krig. Härför har det emellertid varit nödvändigt att räkna synnerligen snävt, varför bland annat tillgången på reserver av aktiv personal för kommenderingar utom flottiljen m. m. är ringa. Personalens styrka och sammansättning framgår av tabellen på sid. 59.

58 Personalbehovet vid övriga flottiljer. Vid beräkningar rörande personalbehovet vid övriga flottiljer hava nedanstående synpunkter varit grundläggande. Andra lätta bombflottiljens uppgifter och tjänstgöringsförhållanden samnnanfalla i stort sett med normalflottiljens. För underofficersskolan, som torde böra förläggas till denna flottilj, har ingen särskild personal avsetts. Läirare böra kommenderas från samtliga flottiljer. Personalbehovet i övrigt för underofficersskolan (expeditionstjänst m. m.) torde kunna tillgodoses med användning av personal ur den till denna flottilj förlagda musikkåren. Under flottiljens förvaltning (jfr sid. 91) står ingen särskild övningsplats, varför behov av tillsyningsman icke erfordras. Personalbehovet framgår av tabellen å sid. 60. De medeltunga bombflottiljerna förete vissa olikheter mot de lätta, beroende främst på att flygplanen äro tvåmotoriga och tresitsiga. Flygmaterielens värde är avsevärt högre och större krav måste därför ställas på befälspersonalens erfarenhet. Förutom förare och spanare (bombfällare) erfordras en särskild kulspruteskytt för varje flygplan. Antalet mekaniker måste slutligen vara större än vid enmotoriga flygplan. Flottilj cheferna böra med hänsyn till det större ansvaret vara överstar. Åtskilligt talar för, att flottiljchefen till sitt direkta förfogande borde hava en överstelöjtnant och att divisionscheferna vid dessa flottiljer borde vara majorer. I krigsorganisationen hava även nämnda poster beklätts med dylika beställningshavare. I fredsorganisationen räknar kommissionen likväl i besparingssyfte med endast en major till flottiljchefens förfogande samt med kaptener som divisionschefer. I själva verket torde ock behovet av regementsofficerare bliva i tillbörlig grad tillgodosett därigenom, att cheferna för flygkrigshögskolan, flygskolan och kadettskolan ävensom flygattachéerna, vilka samtliga i krig placeras på ifrågavarande flottiljer, sommartid i viss utsträckning tjänstgöra vid förbanden. För att erhålla flygande personal med större erfarenhet har ett förhållandevis större antal underofficerare och mindre antal underbefäl avsetts såsom flygande. Såsom kulspruteskyttar hava avsetts 27 underbefäl per flottilj. Kulspruteskyttarna förutsättas jämväl förrätta viss tjänst i sin yrkesgren (mekaniker, signalist etc). Härigenom vinnes, att den nödvändiga ökningen av stampersonalen vid ifrågavarande flottiljer blir tämligen obetydlig, trots att materielens handhavande i och för sig kräver avsevärt större personaltillgång än den enmotoriga flygmaterielen. Antalet värnpliktiga i linjetjänst blir däremot betydligt större än vid de lätta bombflottiljerna. För de båda medeltunga bombflottiljerna hava sålunda avsetts flera underofficerare, fast anställt manskap och värnpliktiga än vid de lätta flottiljerna, medan övriga personalkategorier äro i huvudsak lika. Vid första medeltunga bombflottiljen (Västerås), som skall utgöra central för signalutbildningen vid flygvapnet, har vidare räknats med den personal, huvudsakligen signalpersonal, som erfordras för eskaderstaben, nämligen 3

59 Tabell utvisande personalbehovet vid 1. l ä t t a bombflottiljen i fred. F

= flygande personal; M = markpersonal. Antal

Personal S:a

Personal på stat. Officerare. Överstelöjtnant Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare

Pensionerad personal (i arvodesbefattning). 1 1 7 10 5

1 1 8 10 5

underofficerare

Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige S:a manskap Civilmilitärer. Flygingenjör av 1. gr. » » 3. » Flygläkare » 1. » Verkmästare » 2. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare ... S:a civilmilitärer Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl. .........

Underofficerare

'2

S:a pensionerad personal S:a personal på stat

5 5

5 5

10 Personal på reservstat. *

Underofficerare. Förråds förvaltare Fanjunkare Sergeanter S:a

Antal

Personal Al

2 6 8

2 7 11

20 Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat Reservpersonal.

21 35 15 33

36 35 15 33

1 1 6 2

1 1 1 i 6 2

12 J

Officerare Underofficerare Flygingenjörer S:a reservpersonal

53 5 2

54 9 2

65 Värnpliktiga. Klass B s Linjetjänst 4 Ersättningsreserv 5

141 100 241

S:a värnpliktiga S:a personal i tjänst.

141 100 241

högst lägst

293 S:a civil personal D ä r a v 1 tillsyningsman i Boden. * Tjänstgöringsskyldighet 1 m å n a d v a r t a n n a t år. Omkring 2 värnpliktiga i specialtjänst ävensom officers- och reservofficersaspiranter under del av året (redovisade å flygkrigsskolan). s Antalet uppdelas i 2 omgångar med 78 m a n per sommar- och 63 per vinterkontingent. Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 m a n i varje. 7 S ä r t i 1 1 kommer å olika anslag avlönad civil personal, ej upptagen å stat. Med »högst» m e n a s : personal p å stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal samt samtliga värnpliktiga (båda omgångarna linjetjänst och ersättningsreserv). Med »lägst» m e n a s : personal p å s t a t samt vissa värnpliktiga (vinterkontingenten i linjetjänst och en o m g å n g ersättningsreserv).

60 Tabell utvisande personalbehovet vid 2. l ä t t a bombflottiljen i fred. F = flygande personal; M = markpersonal. Antal

Antal

Personal

Personal

Personal på stat. Officerare. Överstelöjtnant Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare

Pensionerad personal (i arvodesbefattning\

10 5

1 1 8 10 5

1 1

Un derofficerare. Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter

2 6 8

2 7 11

S:a underofficerare

20 Civilmilitärer. Flygingenjör av 1. gr. » »3. » Flygläkare » 1. » Verkmästare » 2. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare ... S:a civilmilitärer Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl S:a civil personal 1

Underofficer S:a pensionerad personal S:a personal på stat

5 5

10 ;

Personal på reservstat. 1 Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat

5 |

Reservpersonal. 1

Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige S:a manskap

S:a

M

S:a

M

21 35 15 33

36 35 15 33

119 Officerare Underofficerare Flygingenjörer S:a reservpersonal

53 5 2

54 9 2

65 Värnpliktiga.

1 1 6 2

1 1 1 1 6 2

12 Klass B 2 Linjetjänst3 Ersättningsreserv 4

141 100

141 100

292 S:a värnpliktiga S:a personal 1 tjänst. 6 6 högst

lägst

Tjänstgöringsskyldighet 1 månad v a r t a n n a t år. Omkring 2 värnpliktiga i specialtjänst ävensom officers- och reservofficersaspiranter u n d e r del av året (redovisade å flygkrigsskolan). 3 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 78 m a n per sommar- och 63 m a n per vinterkontingent. 4 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 m a n i varje. 6 Härtill kommer å olika anslag avlönad civil personal, ej upptagen å stat, ävensom flygvapnets musikkår (jfr sid. 93). 6 Med »högst» menas: personal p å stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal samt samtliga värnpliktiga (båda omgångarna linjetjänst och ersättningsreserv). _ Med »lägst» menas: personal på stat samt vissa värnpliktiga (vinterkontingenten i anjetjänst och en omgång ersättningsreserv). 2

61 underofficerare, 1 signalhantverkare och 20 stammanskap ävensom 1 flygingenjör i reserven. För flygstationen i Fårösund har vidare avsetts 1 pensionerad underofficer såsom tillsyningsman. Den till andra medeltunga bombflottiljen (Karlsborg) förlagda bomb- och skjutskolan bör organiseras vid en av divisionerna, varför någon extra personal för denna skola icke har beräknats. De medeltunga bombflottiljernas personalbehov enligt ovanstående framgår av tabellerna, å sid. 62 och 63. Jaktflottiljen företer de olikheter mot normalflottiljen, som följa därav, att flygplanen äro ensitsiga och att antalet reservflygplan är proportionsvis större. Behovet av flygande personal blir mindre, vilket även gäller viss specialpersonal, såsom signalister och fotografer. Omfattningen av den aktiva militära personalen av alla kategorier är därför något mindre än vid en lätt bombflottilj. Personalbehovet framgår av tabellen å sid. 64. Arméflygflottiljen förfogar över ett visst antal spaningsofficerare ur armén, varför den aktiva flygande personalen ur flygvapnet kan göras fåtaligare och av lägre grad än vid en lätt bombflottilj. Antalet arméofficerare bör uppgå till 1 per flygplan i övningsdivisionerna, d. v. s. 9 under vinterhalvåret och 18 under sommarhalvåret. För den tredje under september organiserade divisionen hava spanare ur armén icke ansetts erforderliga i fred. Vid flottiljen inrycka och utbildas värnpliktiga, klass B, specialtjänst, för utbildning till biträdande flygingenjörer samt bedrives fackutbildning av övriga värnpliktiga, klass B, specialtjänst. I övrigt är denna flottilj i allt väsentligt lika med normalflottiljen. Personalbehovet framgår av tabellen å sid. 65. Marinflygflottiljen företer väsentliga olikheter mot de övriga flottiljerna, främst till följd av att de tre divisionerna hava olika uppgifter och bestå av sinsemellan olika flygplantyper. Liksom vid arméflygflottiljen, där spanarna till övervägande del äro arméofficerare, bestrides tjänsten såsom spanare vid marinflygflottiljen i första hand av officerare ur marinen. Antalet officerare ur marinen bör med hänsyn till flygövningarnas beräknade omfattning uppgå till omkring 10 under vinter- och 20 under sommarhalvåret. Flottiljens signalavdelning kan givas mindre styrka än vid övriga flottiljer, enär varken torpeddivisionen eller spaningsdivisionen för flygplankryssaren Gotland erfordra egna markradiostationer. Torpeddivisionens sammansättning överensstämmer i princip med sammansättningen av en medeltung bombdivision. Torpeddivisionen är dock större ifråga om antalet flygplan och kulspruteskyttarna hava ersatts med sjöofficerare. Personalen har i övrigt beräknats så, att divisionen vid behov kan uppdelas på två halvdivisioner. För handhavandet av i bruk varande torpeder erfordras 2 torpedhantverkare ur flottan. Den ombord på flygplankryssaren baserade spauingsdivisionen är mindre än en vanlig spaningsdivision och behöver på grund därav samt tillfölje baseringsförhållandena jämförelsevis mindre markpersonal än en sådan.

62 Tabell utvisande personalbehovet vid 1. m e d e l t u n g a bombflottiljen 1 i fred. F =

flygande

personal;

M =

markpersonal. Antal

Antal Personal

Personal M

S:a

Personal på stat. Officerare. Överste (O. 6) Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare 2 Un derofficerare. Förrådsförvaltare .. Fanjunkare Sergeanter S:a underofficerare

S:a manskap

1 1 10 7 5

1 1 11 7 5

4 6

2 9 11

2 13 17

17 50 20 46

50 50 20 46

1 1 7 2

1 1 1 1 7 2

S:a civilmilitärer

5 5

5 5

10 Underofficerare S:a pensionerad personal S:a personal på stat

69 Personal på reservstat. 6 Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat Reservpersonal. 6 Officerare Underofficerare Flygingenjörer S:a reservpersonal

54 14 3

55 18 3

76 I

Värnpliktiga.

Civilmiliiärer. Flygingenjör av 1. gr. » » 3. » Flygläkare »1. » Verkmästare » 1. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare ...

Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl S:a civil personal

S:a

Pensionerad personal (i arvodesbefattning).

Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler .. Menige

M

Klass B 6 Linj etj ä n s t 7 Ersättningsreserv 8 S:a värnpliktiga

170 100

170 100

270 S:a personal i tjänat. 9 10 högst

lägst

363 I flottiljen ingår personal avsedd för eskaderstaben. Under vissa perioder kunna 1 överstelöjtnant (från flygkrigshögskolan) och 2 majorer (flygattachéer) beräknas tillkomma. 8 Därav 27 kulspruteskyttar. * Därav 1 tillsyningsman i Fårösund. 5 Tjänstgöringsskyldighet 1 månad v a r t a n n a t år. 6 Omkring 2 värnpliktiga i specialtjänst ävensom officers- och reservofficersaspiranter under del av året (redovisade å flygkrigsskolan) 7 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 97 m a n per sommar- och 73 m a n per vinterkontingent. 8 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 m a n i varje. 9 Härtill kommer å olika anslag avlönad civil personal, ej u p p t a g e n å stat. 10 Med »högst» m e n a s : personal p å stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal samt samtliga värnpliktiga (båda omgångarna linjetjänst och ersättningsreserv). Med »lägst» m e n a s : personal på stat samt vissa värnpliktiga (vinterkontingenten i linjetjänst och en omgång ersättningsreserv). 2

63 Tabell utvisande personalbehovet vid 2. medel t unga bombflottilj en i fred. E =

flygande

personal;

A ii t a 1

Personal

S:a

Personal på stat.

S:a officerare * Underofficerare. Förrådsf ö rv altare Fanjunkare Sergeanter

1 1 10 7 5

1 1 11 7 5

25 2 11 16

11 44 18 40

44 44 18 40

146 Civilmilitärer. Flygingenjör av 1. gr. 3. Flygläkare 1. » Verkmästare 1. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare ...

1 1 6 2

1 1 1 1 6 2

S:a civilmilitärer

12 Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler ... Menige S:a manskap

Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl

il

Pensionerad personal (i arvodesbefattning). Underofficerare S a pensionerad personal S:a personal på stat

o 5

5 5

10 Personal på reservstat. 3 2 7 10

S:a underofficerare

Antal

Personal M

Officerare. Överste (O. 6) Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar

M = markpersonal.

4 6 10

Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat Reservpersonal. 8 Officerare Underofficerare Flygingenj örer S:a reservpersonal

54 14 2

55 18 2

75 Värnpliktiga. Klass B 4 Linjetjänst 5 Ersättningsreserv 6 S:a värnpliktiga

170 100

170 100

:a personal i tjänst. 7 8

högst lägst

338 S:a civil personal v n L,U^er i s s a perioder kunna 1 överstelöjtnant (från flygkrigsskolan) och 2 majorer (1 i r å n flygkrigsskolan och 1 flygattaché) beräknas tillkomma. Därav 27 kulspruteskyttar. 8 Tjänstgöringsskyldighet 1 månad v a r t a n n a t år. Omkring 2 värnpliktiga i specialtjänst ävensom officers- och reservofficersaspiranter u n d e r del av året (redovisade å flygkrigsskolan). 5 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 97 man per sommar- och 73 man per vinterkontingent. ® Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 m a n i varje. 8 ^ ä * t m k o m m e r å o l i k a anslag avlönad civil personal, ej u p p t a g e n å stat. Med »högst» m e n a s : personal på stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal samt samtliga värnpliktiga (båda omgångarna linjetjänst och eraättnin-sreserv). Med »lägst» m e n a s : personal på s t a t samt vissa värnpliktiga (vinterkontingenten i linjetjanst och en omgång ersättningsreserv).

64 Tabell utvisande personalbehovet vid j a k t f l o t t i l j e n i fred. F = flygande personal; M = markpersonal. Antal

Antal Personal

Personal

Pensionerad persojial (i arvodesbefattning).

Personal på stat. Officerare. Överstelöjtnant Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare Underofficerare. Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter S:a underofficerare

S:a

il

S:a

il

1 1 7 8 5

1 1 8

2 5 7

2 6 10

18 Underofficer S:a pensionerad personal S:a personal på stat

37 Personal på reservstat. l Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat

10 Reservpersonal. 1 Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige S:a manskap

21 30 12 28

30 30 12 28

100 Civilmilitärer. Flygingenjör av 1. gr. » » 3.. » Flygläkare » 1. » Verkmästare » 2. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare ...

1 1 6 2

S:a civilmilitärer

10 Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl S:a civil personal 1

Officerare Underofficerare Flygingenjörer S:a reservpersonal

41 5 2

42 9 2

53 Värnpliktiga. Klass B 2 Linjetjänst ! Ersättningsreserv * S:a värnpliktiga

137 100

137 100

237 S:a personal i tjänst. 5 6 högst

lägst

267 Tjänstgöringsskyldighet 1 månad v a r t a n n a t år. .or, Omkring 2 värnpliktiga i specialtjänst ävensom officers- och reservofficersaspiranter under del av året (redovisade å flygkrigsskolan). •_,.„_ 8 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 76 m a n per sommar- och 61 m a n per vinter kontingent. 4 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 m a n i varje. 5 Härtill kommer å olika anslag avlönad civil personal, ej u p p t a g e n ä stat. 6 Med »högst» m e n a s : personal på stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal samt samtliga värnpliktiga (båda omgångarna linjetjänst och ersättnmgsreserv). Med »lägst» m e n a s : personal på stat samt vissa värnpliktiga (vinterkontingenten i linjetjänst och en omgång ersättningsreserv). 2

65 Tabell utvisande personalbehovet vid a r m é f l y g f l o t t i l j e n i fred. F = flygande personal; M = markpersonal. Antal

Antal

P orsona1

Personal S:a

Personal på stat.

S:a

Pensionerad personal (i arvodesbefattning).

Officerare. Överstelöjtnant Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare

1 1 7 6 S

1 1 8 6 3

19 Underofficer S:a pensionerad personal S:a personal på stat Personal på reservstat.

Underofficerare. Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter S:a

M

underofficerare

Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler . . . Menige

22 34 14 31

34 34 14 31

1 1 6 2

1 1 1 1 6 2

12 Sia manskap Civilmilitärer. Flygingenjör av 1. gr. 3. Flygläkare 1. » Verkmästare 2. kl. Hantverkare . Förråds vaktmästare

5 5

5 5

1¶Officerare Underofficerare

2 7 10

33 S:a personal på reservstat Reservpersonal.' Officerare Underofficerare Elygingenjörer S:a reservpersonal

43 8 2

44 12 2

12 Värnpliktiga.

S:a civilmilitärer

Klass B Linjetjänst 4 Ersättningsreserv 6 S:a värnpliktiga

10 141 100

10 141 100

S:a personal i tjänst. 6 7 8

Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl

högst

lägst

290 S:a civil personal 1 2

Tjänstgöringsskyldighet 1 månad vartannat år. Därav 8 avsedda för flygverkstäderna i krig.

nHk'nY**^ 8 , fÖ1 " ^ t b i k ; n i n » (

P

rÄade?%ÄskS

kontinent 6 * 5

Uppdd

^

V

an)

m

bildande

S O m

^

flygingenjörer.

Härtill komma omkring 2 värn-

^ " * — ^ — s p i r a n t e r

under def av året

* 2 o m S å n S a r ™ d 78 man per sommar- och 63 man per vinter-

Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 man i varje.

' W ? ^ ? V v r U r a T é n 1 8 offi , c erare under sommar- och 9 officerare under vinterhalvåret. s 5 a ? l U v k o m m e r å o h k a a n s l a S avlönad civil personal, ej upptagen å stat. Med »högst» menas: personal på stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal M e d T K V ämr ennp ahSk :t l « a rsonal * l a s f B ? ås sa tma tt bs aå id a omgångarna linjetjänst och ersättningLese") i l i S e l Ä l *f P " t vissa värnpliktiga (klass B, vinterkontingenten i nnjetjanst och en omgång ersättningsreserv).

1282 35

C5

ÖÖ Tabell utvisande personalbehovet vid m a r i n f l y g f l o t t i l j e n i fred. Y = flygande personal; M = markpersonal. Antal

Antal Personal

Personal

Pensionerad personal (i arvodesbefattning).

Personal på stat. Officerare. Överstelöjtnant Major Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare

1 1 8 8 5

1 1 9 8 5

24 Underofficerare. Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter S;a underofficerare Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige S:a manskap

2 4 6

2 7 10

— 11

21 32 13 30 96

32 13 30

S:a personal på s t a t

3 43

107 Personal på reservstat 2 . Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat

Officerare Underofficerare Flygingenjörer S:a reservpersonal

33 8 2

33 12 2

107 Värnpliktiga.

Flygingenjör av 1. gr. » » 3. » Flygläkare » 1- " Verkmästare » 1. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare ...

1 1 B 2

1 1 1 1 6 2

S:a civilmilitärer

12 Klass B 8 Linjetjänst Ersättningsreserv 5 S:a värnpliktiga

170 100

170 100

400 247

464 S:a personal i tjänst. 6 7 8

högst lägst

64 43

personal.

nist Maskinist Eldare3 av 1. kl kl. S:a civil personal 1

Underofficerare S:a pensionerad personal

Reservpersonal 2 .

Civilmilitärer.

Civil

S:a

S:a

1 1

1 1

2¶Därav 1 tillsyningsman i Karlskrona och 1 vid N y a Varvet.

: o Ä f ? g £ Ä l i , 5äSÄ£« **-» •* .i-»**-*— - * i Ä S Ä T t U Ä ^ Ä » P- — ocU 78 m a n per « . kontingent. , „_ P Aritnlet utmdelas i 2 omgångar med 50 m a n i varje. • m r l a m t e T r marinen 20°officerare under sommar-, 10 officerare u n d e r v m t e r h a v å r e t s a m t 2 underbefäl (torpedhantverkare) under hela året. ' H ä r t i l l kommer å olika anslag avlönad civil personal, ej upptagen å stat. s S e d » h ö g T m e n a s : personal på stat, halva antalet reservstat- och reservpesonal s a m t samtlio-a värnpliktiga (båda omgångarna linjetjänst och ersättningsreserv). Med™lägft» m e n a s : personal på s°tat samt vissa värnpliktiga (vinterkontmgenten ,lmjetjänst och en omgång ersättningsreserv).

67 Den kustbaserade spaningsdivisionen är likaledes mindre än en vanlig spanmgsdivision, men bör kunna uppdelas på två självständiga grupper, varför personalbehovet är förhållandevis stort. För flygstationerna i Karlskrona och Nya Varvet erfordras sammanlagt 2 pensionerade underofficerare såsom tillsyningsmän. Flottiljens personalbehov framgår av tabellen å sid. 66. Plygrövningarnas omfattning vid flottiljerna. Den omfattning, som gives flygövningarna, inverkar, såsom inledningsvis i kap. I framhållits, i flera betydelsefulla avseenden på flygvapnets effektivitet och kostnader. Erhålla flygövningarna en mycket stor omfattning, kommer krigsberedskapen ur synpunkten av personalens kvalitet att bliva hög. Samtidigt springa emellertid övningskostnaderna i höjden. Vidare kommer materielen att utsättas för en stark förslitning, vilket medför dels en sänkt materiell krigsberedskap (inga flygplan i förråd, en avsevärd procent av materielen ständigt på översyn och reparation), dels ökade kostnader för materielens underhåll och förnyelse. Om å andra sidan flygövningarna givas en alltför begränsad omfattning kommer krigsberedskapen, vad personalen beträffar, att bliva låg. Vidare minskas flygsäkerheten, varigenom antalet haverier kommer att ökas. De minskade kostnader för övningar och underhåll, som bliva en följd av en minskad omfattning av övningarna, komma alltså att motvägas av ökade kostnader for ersättning av havererade flygplan. m Vid bedömandet av vilken omfattning, som lämpligen bör givas flygövmngarna, måste hänsyn tagas även till det sätt, på vilket dessa bedrivas *orsvarskommissionen har i detta avseende kommit till den uppfattningen att flygovnmgarnas bedrivande vid fast organiserade förband, såsom i det föregående foreslagits, bör kunna medverka till ett rationellt och ekonomiskt utnyttjande av den disponibla flygtiden. Genom tillsättandet av en eskaderchef med stab synas ytterligare garantier erhållas, att övningarna bliva så planlagda och förberedda, att det mål, som måste uppställas för varje övning, på bästa sätt bliver nått. I anslutning till vad här anförts, vill försvarskommissionen framhålla, att flygovnmgarna i möjligaste mån böra koncentreras till de organiserade övmngsdivisionerna. All flygande personal bör med jämna mellanrum kommenderas till dessa divisioner, även sådan personal, som placerats till tjänstgöring i flyglednmgen o. dyl. Under denna förutsättning synas flygövningarna utanför övningsdivisionerna kunna inskränkas till vad som erfordras tor att den i nämnda divisioner icke ingående personalen skall bibehålla sådan personlig färdighet i flygning m. m., att den sedermera kan insättas i ovnmgsforband utan föregående repetition av elementära färdigheter. Detta vidmakthållande av den personliga färdigheten måste dock bedrivas i form av planmässigt anordnade övningar. Med utgångspunkt från vad här anförts och med beaktande av olika på

68 frågan inverkande faktorer torde flygövningarna lämpligen böra bedrivas uti i stort sett nedan angiven omfattning. De följande beräkningarna hänföra sig till en flottilj om bland annat; tre divisioner, A, B och C, och hava avseende på envar av flottiljerna imed undantag av marinflygflottiljen. D i v i s i o n e n A är organiserad som »övningsdivision» hela aret. Under vinterhalvåret fullgöres flygtjänsten i medeltal med 9 flygplan under 3 dagar per vecka, V/2 timme per dag. Antalet övningsveckor beräknas till 20 under tiden den 1 n o v e m b e r - d e n 31 mars. Sålunda erhaillas 9 X 3 X 1V2 X 20 = 810 flygtimmar. Under sommarhalvåret, september månad undantagen, fullgöres nygtjanssten i medeltal med 9 flygplan under 4 dagar per vecka, 2 timmar per dag. Antalet övningsveckor beräknas under tiden m a j - a u g u s t i till 16. balundat erhållas 9 X 4 X 2 X 16 = 1 152 flygtimmar. ,«*•'-, 1 Under september fullgöres flygtjänsten i medeltal med 9 flygplan under 4 dagar per vecka, 2\/ 2 timme per dag. Antalet övningsveckor ar 4. Sålunda erhållas 9 X 4 X 2V2 X 4 = 360 flygtimmar. Divisionens sammanlagda flygtid för hela året uppgår till 2 322 timmar. D i v i s i o n e n B är organiserad som »skoldivision» under vintern och såsom »övningsdivision» under sommaren. Under vinterhalvåret beräknas 200 flygtimmar vara tillfyllest för att den vid divisionen placerade flygutbildade personalen skall vidmakthålla sm personliga färdighet. . Under sommarhalvåret överensstämma förhållandena med de tor A-divisionen angivna. Under m a j - a u g u s t i flyges alltså 1 152 timmar, under september 360 timmar. Divisionens sammanlagda flygtid för hela året uppgår till 1 712 timmar. D i v i s i o n e n C är organiserad som »specialdivision» hela året utom under september, då ur densamma bildas »övningsdivision». Under vinterhalvåret beräknas 200 flygtimmar, under sommarhalvåret intill september likaledes 200 flygtimmar vara tillfyllest för flottilj stabens personal m. m. Under september flyges i likhet med divisionerna A och B, d. v. s. 360 timmar. Divisionens sammanlagda flygtid för hela året uppgår till 760 timmar. Den sammanlagda flygtiden vid varje flottilj, med undantag av marinflygflottiljen, uppgår med angivna beräkningsgrunder till 4 794 eller 1 avrundat tal 4 800 flygtimmar. Vid marinflygflottiljen erhålles på motsvarande satt en flygtid av 4 300 timmar. , - . . * • i • För samtliga flottiljers flygövningar erfordras sålunda ärligen omkring 33 000 flygtimmar. Härtill kommer emellertid ytterligare flygtid for flygverksamheten vid flygkrigsskolan, inom flygledningen och vid verkstaderna (torsöksavdelningen). Dessa förhållanden, ävensom en närmare granskning av den erhållna summan för årlig flygtid, behandlas i ett senare sammanhang i slutet av detta kapitel.

69 C. Organisationen a v särskilda utbildningsanstalter i fred; tjänstgöringsförhållanden och personalbehov. Grundläggande flyg- och offlcersut-

Q

bildning. Nuvarande organisation. Enligt 1925 års försvarsordning skulle i flygvapnet ingå en självständig för den första flygutbildningen avsedd flygskola. En sådan flygskola uppsattes även år 1926 med förläggning å Ljungbyhed. Dess benämning ändrades år 1929 till fly g skolkar en. Vid flygskolkåren bedrives all grundläggande utbildning till flygförare. Denna utbildning omfattar en tid av något mindre än ett år och ny utbildningskurs påbörjas årligen. Såsom elever kommenderas officerare ur armén och marinen, fast anställt manskap vid flygvapnet samt till reservofficersaspiranter vid flygvapnet antagna värnpliktiga. Vid flygskolkåren organiseras därjämte kurser för utbildning av flyglärare, repetitionskurser i flygning för äldre flygande personal m. m. Antagning och utbildning av officersaspiranter vid flygvapnet skulle enligt 1925 års försvarsordning, med hänsyn till officerskaderns ringa storlek, till en början icke äga rum. Utvägen att i ett senare skede, om så visade sig bliva behövligt, anordna en dylik officersrekrytering lämnades emellertid öppen. Någon antagning av egna officersaspiranter har dock icke kommit till stånd, varför någon utbildningsanstalt härför icke ingår i den nuvarande organisationen. Flygskolkåren är för närvarande organiserad på kårstab, skolavdelning, flygavdelning, kompani, flygstation och övningsflyggrupp. Antalet skolflygplan vid kåren har varierat alltefter behovet. Fortsatt flygutbildning för tjänstgöring vid ett speciellt slag av flygförband — specialflygutbildning — har ägt rum vid kurser, anordnade vid flygkårerna (arméspaningskurs, marinspaningskurs, jaktkurs). Inga särskilda utbildningsanstalter hava sålunda avsetts för detta ändamål. Försvarskommissionen. Organisationens huvuddrag. Såsom på annan plats närmare angives, föreslår försvarskommissionen, att den flygande personalan vid flygvapnet skall utgöras av officerare, underofficerare, manskap och flygingenjörer på aktiv stat samt officerare, underofficerare och flygingenjörer i reserven. Den personal, som skall erhålla flygutbildning, måste därför omfatta officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter samt fast anställt manskap. Av dessa personalkategorier skola officers- och reservofficersaspiranterna ävensom i viss utsträckning det fast anställda manskapet förutom flyg-

utbildning jämväl undfå den utbildning i övrigt, som erfordras för befordran till officer. Härvid uppstår frågan, huruvida flygutbildningen och den egentliga officersutbildningen böra koncentreras till en och samma utbildningsanstalt eller om i stället två skilda skolor böra upprättas. Utbildningen är i väsentliga delar olikartad, och vissa militära skäl kunna andragas för undervisningens uppdelning på skilda skolor. Ett sammanförande av dessa till en gemensam utbildningscentral medgiver emellertid en väsentlig minskning av lärarpersonalen, den administrativa personalen, antalet flygplan för utbildningsändamål, förläggningsutrymmen o. s. v. Med hänsyn till därmed förenade ekonomiska fördelar synes därför denna senare lösning vara att föredraga. Försvarskommissionen föreslår därför, att en särskild utbildningscentraiför flygande personal upprättas. Vid denna utbildningscentral bör bedrivas dels den utbildning, som enligt nuvarande organisation äger rum vid flygskolkåren, dels utbildning av flygvapnets officersaspiranter m. fl. Denna utbildningscentral bör lämpligen benämnas flygkrigsskolan. Det kan ifrågasättas, huruvida även specialflygutbildningen bör koncentreras till flygkrigsskolan. Denna utbildning är emellertid av en helt annan natur och bedrives med helt annan materiel än den grundläggande flygutbildningen. Härtill kommer, att flygkrigsskolan i sådant fall skulle erhålla en mycket stor omfattning, varmed skulle följa allvarliga olägenheter, framför allt ifråga om tjänstens rationella bedrivande. Då dessutom några påtagliga fördelar icke skulle ernås genom att koncentrera specialflygutbildningen till flygkrigsskolan, bör denna utbildning därför, i likhet med vad som för närvarande är fallet, förläggas till flottiljerna, en anordning, som hittills visat sig ändamålsenlig. Flygkrigsskolan bör ställas under befäl av en chef, som för tjänstens ledning har en stab till sitt förfogande. Beträffande organisationen i övrigt av flygkrigsskolan, torde det bliva nödvändigt att skapa särskilda organisatoriska enheter för flygutbildningen samt för den egentliga officersutbildningen. Flygutbildningen är av praktisk och teknisk natur och är likartad för de olika personalkategorierna. Den egentliga officersutbildningen omfattar däremot mera speciellt militära ämnen och övningsgrenar samt är avsedd endast för officers- och reservofficersaspiranterna. Härav följer, att utbildningen vid flygkrigsskolan bör uppdelas på två skilda enheter, förslagsvis benämnda flygskolan och kadettskolan. De underbefäl, som efter genomgången flygskola uttagas för utbildning till officer, skola före officersbefordran hava erhållit fortsatt utbildning i allmänbildande ämnen på sätt, som närmare behandlas i kap. VI. »Utbildningen vid flygvapnet». Denna utbildning bibringas eleverna dels före inträdet i kadettskolan, dels i samband med första årets utbildning vid denna skola. För utbildningen före inträdet i kadettskolan måste en särskild organisation skapas. Denna organisation, förslagsvis benämnd förberedande kalett-

71 skolan, bör med hänsyn till tjänstgöringens speciella natur vara chefen för flygkrigsskolan direkt underställd. För flygmaterielens handhavande samt för marktjänsten i övrigt erfordras vid flygkrigsskolan manskapspersonal i likhet med förhållandet vid flottiljerna. Manskapet bör antagas och utbildas på samma sätt som vid dessa. Det torde vara nödvändigt att vid flygkrigsskolan skapa en truppavdelning såsom organ för manskapets redovisning, utrustning, utbildning m. m. Truppavdelningen erhåller då i stort sett samma uppgift som det nuvarande kompaniet vid flygskolkåren. För flygmaterielens handhavande, skötsel och vård föreligger behov av en viss markorganisation, för vilket ändamål en för hela flygkrigsskolan gemensam stationsavdelning bör upprättas. Stationstjänsten organiseras således här på ett principiellt annat sätt än vid flottiljerna, där denna tjänst uppdelas på divisionerna. Denna olikhet är betingad av de olikartade tjänstgöringsförhållandena och närmast därav, att huvuddelen av flygtjänsten bedrives vid flygskolan, medan vid de övriga organisatoriska enheterna inom flygkrigsskolan behov av flygplan för övningar i regel föreligger mindre ofta samt under kortare perioder. Truppavdelningen och stationsavdelningen utgöra organ för markverksamheten, den flygande personalens markutbildning undantagen. Tjänsten vid truppavdelningen och tjänsten vid stationsavdelningen sammanhänga nära med varandra; flygstationen måste bedriva sin tjänst med personal från truppavdelningen, vilken i sin tur måste bedriva en del av sin utbildning vid flygstationen. Det kan ifrågasättas, om det icke ur militär synpunkt skulle vara ändamålsenligt att ställa truppavdelningen och stationsavdelningen under en gemensam chef, vilken i så fall borde vara av regementsofficers grad. Med hänsyn till nödvändigheten att av ekonomiska skäl begränsa antalet högre officersbefattningar föreslår dock försvarskommissionen, att ifrågavarande båda avdelningar icke sammanföras, utan att de var för sig äro direkt underställda chefen för flygkrigsskolan. Den organisation, som ovan föreslagits, innebär inga principiella skiljaktigheter i förhållande till flygskolkårens nuvarande organisation, ehuru den avses att omfatta jämväl flygvapnets egen officersutbildning. Huvuddragen av flygkrigsskolans organisation framgå av nedanstående principschema. Chefen för flygkrigsskolan

S t a b

Flygskolan

Förberedande kadettskolan

Kadettskolan

Truppavdelningen

Stationsavdelningen

72 Personalbehovet m.m. vid flygkrigsskolan. Såsom chef för flygkrigsskolan bör med hänsyn till utbildningens omfattning och betydelse avses 1 överste. Flygkrigsskolans stab. Med undantag för den flygande personalens utbildning kommer tjänsten vid flygkrigsskolan att förete stora likheter med tjänsten vid en flottilj. Den för tjänstens ledning erforderliga staben kan därför lämpligen i alla väsentliga delar hava ungefär samma indelning och sammansättning som en flottiljstab i fred med den ökning, som i vissa fall betingas av den större personalstyrkan. Personalbehovet för flygkrigsskolans stab m. m. framgår av följande tabell. Avdcln i n g 1 m. ni

g I p

Personal

*a 1

a

CO P •<

a

Cd ««j

as a

oq P

e

-d po

H

n

«2?

13 O. OJ P

B*

ro

Pu p <pi

?H

n

P

1 P -4

OJ

w äk' a

er p.

P

ro

pj

i

i

>1 P

p"

<a.

th P -3

p:

er

a. c» 2, 5* K * p

en

<i

P"

P"

8 2

1¶Civila 4 i 1

Värnpliktiga: Klass B

. 3

p

era en

P

2 1 2 1

3 3

5'

2 C

H

PJ

1 1

2 O

P

i i

1 H3 O

5 3 2 3 2 16 2 1 1 4 2 2 2 1 6

fl 1

86 Den i staben tjänstgörande flygutbildade personalen beredes tillfälle att vidmakthålla sin flygfärdighet samt undergår fortsatt flygutbildning enligt i kap. VI angivna grunder. Härför erforderlig flygtid — liksom flygtiden för i övrigt vid flygkrigsskolan tjänstgörande flygutbildad personal med undantag för eleverna — har i genomsnitt beräknats till omkring 60 flygtimmar årligen beträffande personalen på aktiv stat. För flyglärare m. fl. tillkommer 1 H ä r upptages jämväl personal tjänstgörande vid under chefen för resp. avdelning lydande verkstad, förråd m. m. *3 Tillika lärare. Såsom chef för avdelningen tjänstgör en av läraina. * k olika anslag avlönad civil personal, ej upptagen å stat, har här ej upptagits. 5 Rekvireras ur truppavdelningen. 6 Under vissa perioder.

73 härutöver ett betydande antal flygtimmar för flygning i dubbelkommando med elever. Flygskolan. Vid flygskolan skall, såsom redan framhållits, utbildningen koncentreras på den grundläggande flygutbildningen samt på de ämnen och utbildningsgrenar i övrigt, som direkt sammanhöra härmed. Utbildningen vid flygskolan påbörjas årligen i slutet av juni månad samt pågår därefter omkring 11 månader. Antalet elever, som påbörja utbildningen vid flygskolan, beräknas för varje år komma att uppgå till 76 (23 officersaspiranter, 30 reservofficersaspiranter, 7 ingenjörsaspiranter och 16 stammanskap), av vilka omkring 24 kunna antagas bliva avskilda från vidare flygutbildning under första eller andra utbildningsmånaden. Eleverna sammanföras för själva flygutbildningen till en fly g tjänstavdelning. Vid bestämmandet av antalet flyglärare gäller, att utbildningens effektivitet okas ju flera flyglärare som disponeras, enär antalet elever i varje utbild ningsgrupp härigenom nedgår. Såsom flyglärare bliva 7 subalternofficerare, 5 underofficerare och 5 underbefäl erforderliga, Av denna personal måste emellertid, såsom i det följande framhålles, två officerare kommenderas till truppavdelningen under tiden den 1 m a r s - d e n 1 maj, medan å andra sidan ytterligare en officer ställes till förfogande ur truppavdelningen under tiden den 1 m a j - d e n 1 september. Flyglärarna tjänstgöra i mån av behov även såsom lärare eller biträdande lärare i marktjänstens olika grenar. Mot bakgrunden av föreliggande erfarenheter på området kan en sammanlagd flygtid av 150 timmar per elev anses erforderlig för utbildningen vid flygskolan. För de elever, vilkas flygutbildning avbrytes, beräknas i medeltal en flygtid av 25 timmar per elev. Sålunda erhålles ett sammanlagt årligt antal flygtimmar (motortimmar) för flygskolans elever uppgående till (7 800 4V -f 6 0 0 = ) 8 400. För utbildningen i olika ämnen och övningsgrenar tillhörande marktjänsten sammanföras flygskolans elever till en marktjänstavdelning. I de praktiska övningsgrenarna — såsom stations- och mekanikertjänst, fallskärmskännedom, exercis, skjutning och idrott m. m. - böra i huvudsak flyglärarna användas såsom instruktörer. I vissa teoretiska ämnen - såsom vapenlära, signallära, fotografilara och meteorologi — ävensom i verkstadstjänst kunna med fördel de officerare, som företräda motsvarande tjänst inom flygkrigsskolans stab (vapenofficeren, signalofficeren o. s. v.), användas såsom instruktörer. I andra ämnen — såsom aerodynamik, flyg- och motorlära, navigation och reglementskannedom — utgöras instruktörerna av vederbörande lärare vid kadettskolan (se nedan). Härigenom kunna besparingar i lärarpersonalen åvägabringas. Dessutom ernås den fördelen, att undervisningen i de ämnen, som skola studeras såväl vid flygskolan som vid kadettskolan, ledas av samma lärare, varigenom kontinuiteten i utbildningen bäst blir tillgodosedd. Flyglärarna

74 kunna med fördel utnyttjas såsom biträdande lärare i de ämnen och övninigsgrenar, som ledas av annan personal. På detta sätt ernås möjlighet att uppdela eleverna på ett antal utbildningsavdelningar av lämplig omfattning. Chef för flygskolan bör vara 1 major och denne måste till sitt förfogande hava en expedition. Flygskolan bör i övrigt enligt ovan indelas i en flygtjänstavdelning och en marktjänstavdelning, vardera lämpligen under befäl av en kapten. Det sammanlagda personalbehovet vid flygskolan framgår av nedanstående tabell: Personal Major Kaptener Löjtnant Fänrikar Fanjunkare Sergeanter Stammanskap Värnpliktiga: Klass B (aspiranter) Linjetjänst Ersättningsreserv 7 ..

Chef, expedition

Flygtjänstaydelniiisrl

Marktjänstavdclninsr 2

1 1 6 4 2 *3 5 5 4

'60

Förberedande kadettskolan. Vid förberedande kadettskolan skola de för utbildning till officer antagna underbefälen inhämta sådana kunskaper i allmänbildande ämnen, som motsvara vissa minimifordringar för inträde vid kadettskolan. Utbildningen pågår under tiden den 1 november—den 1 september under det år, som följer närmast efter genomgången flygskola, och avslutas med prövning för inträde vid kadettskolan. Vid denna prövning böra fordringarna i vanliga skolämnen så avpassas, att eleverna efter ytterligare studier i dessa ämnen under kadettskolans första utbildningsår kunna avlägga begränsad studentexamen. Frågan om den förberedande kadettskolans organisation och förläggning samt kunskapsmått och examina i samband med denna skola kan slutgiltigt bedömas först sedan erfarenheter vunnits rörande underbefälets förmåga att tillgodogöra sig utbildningen på förevarande områden och torde därför böra hållas öppen. Förberedande kadettskolan avses för undervisning i rent allmänbildande ämnen och härför böra anställas civila lärarkrafter. Lärarna böra icke uppföras på skolans stat utan avlönas medelst arvoden. 1 Personalen ökas under tiden den 1 maj—den 1 september med 1 officer ur truppavdelningen. 2 Eleverna vid marktjänstavdelningen redovisas under flygtjänstavdelningen. Lärarna vid marktjänstavdelningen redovisas under flygtjänstavdelningen, under kadettskolan samt under flygkrigsskolans stab. 3 Tillika flyglärare. 4 Samtidigt (biträdande) lärare vid marktjänstavdelningen. 5 Härutöver såsom elever ett antal underbefäl, redovisade å flottiljerna. 6 Icke godkända aspiranter (i genomsnitt omkring 20) överföras till specialtjänst. 7 Rekvireras ur truppavdelningen.

75 Kadettskolan. Vid kadettskolan pågå årligen under tiden omkring den 1 november— den 15 april två officerskurser (första årskursen och andra årskursen) samt under tiden omkring juni—september en reservofficerskurs. Eleverna vid officerskursens första årskurs utgöras dels av de kadetter, vilka tidigare utbildats vid flygskolan samt under den därpå följande sommaren tjänstgjort vid olika flygförband, dels av för officersutbildning uttagna underbefäl, som tidigare genomgått flygskolan samt därefter, efter genomgången förberedande kadettskola, avlagt inträdesexamen till kadettskolan. Det sammanlagda antalet elever beräknas uppgå till 14 ä 15. Eleverna vid officerskursens andra årskurs utgöras av de kadetter, som genomgått första årskursen samt, efter specialflygutbildning under den därpå följande sommaren, förklarats lämpliga för fortsatt utbildning till officer. Antalet elever beräknas uppgå till 13 ä 14. Utbildningen vid officerskurserna omfattar såväl teoretiska ämnen som praktiska övningsgrenar. I de teoretiska ämnena fullföljes den undervisning, som påbörjats vid flygskolan. Dessutom tillkommer ett antal nya ämnen, bland annat organisationslära, förvaltningslära, samhällslära, sjukvårdslära, militärgeografi samt vissa språk. Såsom lärare tjänstgöra dels vid kadettskolan placerade officerare, dels officerare placerade vid flygkrigsskolans stab i olika specialbefattningar (t. ex. vapenofficeren, signalofficeren o. s. v.). För de rent allmänbildande ämnena (språk och samhällskunskap) avses civila lärare. Elevernas flygskicklighet måste underhållas vid kadettskolan och dessutom måste utbildning äga rum i subalternoffleers åligganden i samband med flygtjänsten under olika förhållanden. Praktisk flygning måste därför ingå i utbildningen och härför beräknas i medeltal en flygtid av 60 flygtimmar per elev och årskurs. Den praktiska utbildningen i övrigt vid kadettskolan bör omfatta dels övningsgrenar, vilka beröra den tekniska marktjänsten vid flygförbanden (stationstjänst m. m.), dels rent militära övningsgrenar (exercis, truppföring, trupputbildning m. m.). För all praktisk tjänst böra eleverna sammanföras till en särskild övningsavdelning, där kadettofficerarna tjänstgöra såsom instruktörer. Kadettofficerarna avses jämväl skola tjänstgöra såsom biträdande lärare i de teoretiska ämnena. Eleverna vid reservofficerskursen utgöras av de reservofficersaspiranter, vilka avslutat utbildningen vid flygskolan samma år som reservofficerskursen äger rum. Antalet elever beräknas i medeltal skola uppgå till 17—20. Undervisningen avses i stort sett skola tillgå på liknande sätt som vid officerskursen med de förändringar, som föranledas av reservofficersaspiranternas olikartade tjänstgöringsförhållanden samt deras betydligt kortare utbildningstid. Flygövningarna beräknas omfatta 60 flygtimmar per elev. Såsom instruktörer och lärare avses samma personal, som under vinterhalvåret tjänstgör vid officerskurserna. Behovet av kadettofficerare torde dock ökas

76 något vid reservofficerskursen och därför bör lämpligen en officer överföras från truppavdelningen till kadettskolan under tiden den 1 juni—den 1 september. Såsom av det följande kommer att framgå, kan detta överförande ske utan olägenhet för tjänsten vid truppavdelningen. Chefen för kadettskolan, som med hänsyn till befattningens betydelse bör hava överstelöjtnants grad, måste till sitt förfogande hava en expedition. Det sammanlagda personalbehovet vid kadettskolan framgår av nedanstående tabell. Chef, expedition Överstelöjtnant Kaptener Löjtnanter Sergeant Stammanskap Värnpliktiga: Klass B (aspiranter) Linjetjänst Ersättningsreserv 4 ..

Övningsavdclninc;'

Lärare

27-49

Truppavdelningen. Vid truppavdelningen ombesörjes manskapets utbildning, utrustning, avlöning m. m. Utbildningsarbetet intensifieras under vissa perioder årligen, nämligen dels under tiden den 1 november—den 15 april, då stammanskapets skolor pågå, dels under perioderna den 1 september—den 1 november samt den 1 mars—den 1 maj, då de värnpliktiga erhålla sin grundläggande utbildning. Härav framgår, att behovet av befälspersonal för utbildningsarbetet är särskilt stort under tiden den 1 mars—den 1 maj. Vid denna tid torde någon förstärkning kunna erhållas från flygskolan. Den personal på reservstat och i reserven, som upptagits för truppavdelningen, bör ävenledes inkallas till tjänstgöring under denna tid. A andra sidan är behovet av befälspersonal vid truppavdelningen ringa under tiden den 1 maj—den 1 september. Vid denna tid föreligger däremot ett utpräglat behov av befäl såväl vid flygskolan, där utbildningen påbörjas i slutet av juni och elevantalet alltså under denna tid är störst, som vid kadettskolan, där utbildningen vid reservofficerskursen då pågår. Under denna period bör alltså personal lämpligen överföras från truppavdelningen till flygkrigsskolans övriga avdelningar. Från truppavdelningen avdelas manskap till stationsavdelningen samt erforderligt handräckningsmanskap till underavdelningarna inom staben m. m. Truppavdelningen, som bör stå under befäl av 1 kapten, kan lämpligen organiseras på expedition samt en utbildningsavdelning. Omfattningen av 1

Personalen ökas under tiden Ve—Vo med 1 officer ur truppavdelningen. Tjänstgöra jämväl som lärare vid flygskolan. Tillika biträdande lärare. 4 Rekvireras u r truppavdelningen.

77 personalen på reservstat och i reserven har beräknats i enlighet med behovet i krig (kap. III). Det sammanlagda personalbehovet framgår av nedanstående tabell. P e r s o n a l

Chef, expedition

Kapten Löjtnanter Sergeant Stammanskap Officerare, reservstat Reservofficerare Reservunderofficerare

1 2

Värnpliktiga: Linjetjänst Ersättningsreserv

4¶Utbildningsavdelning

1 »2 2

9 2 3 2 3

50 Stationsavdelningen. Vid stationsavdelningen omhänderhaves all den i tjänst varande fly£ materielen. Personalbehovet framgår av nedanstående tabell. P e r s o n a l

Stationsavdelninjj

Kapten Sergeant Stammanskap Hantverkare..

1 1 103 3

Värnpliktiga: Linjetjänst

100 Flygkrigsskolans personalbehov framgår av tabellen å sid. 78. Härvid har beräknats, att utöver ovan angivet stammanskap 13 underbefäl tjänstgöra vid flygskolan och kadettskolan samt vid flottilj i och för egen utbildning. Sammanställning av årligen erforderligt antal flygtimmar vid flygkrigsskolan. I det föregående har redogörelse lämnats för det årliga antal flygtimmar, som ansetts erforderligt för personalen av olika kategorier vid flygkrigsskolan. E n sammanställning härav lämnas här nedan: My g skolans elever: elever, som fullfölja utbildningen (52 x 150=) 7 800 flygtimmar elever, vilkas utbildning avbrytes ( 2 4 x 2 5 = ) 600 » 1 Överflyttas u n d e r tiden Ve-Vg till flygskolan resp. kadettskolan. Förstärkas under tiden Vs—Vs med 2 officerare ur flygskolan. 2 H ä r a v 5 flygande, avsedda som flyginstruktörer i reserv samt för utförande av diverse flygningar icke sammanhängande med utbildningen. H ä r u p p t a g e t underbefäl förstärker stationsavdelmngen under tiden Vs—Ve. 3 U n d e r september och mars nyinryckta värnpliktiga under utbildning, 150 man i varie J omgång. ° 4 Fördelas till tjänstgöring å flygkrigsskolans stab, flygskolan etc. is/ V - d e r t i d e n 1/'°~1/B tillbomma 4 underbefäl ur truppavdelningen. Under tiden Vn— /« tjänstgöra omkring 60 % för egen utbildning vid truppavdelningen eller vid flottilj.

78 Tabell utvisande personalbehovet vid f l y g k r i g s s k o l a n i fred. F =

flygande

personal; M =

markpersonal. Antal

Antal Personal

Personal

M

S:a Pensionerad personal (i arvodesbefattning).

Personal på stat. Officerare. Överste (O. 6) Överstelöjtnant 1 Major1 Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare

1 1 1 11 14 6

1 1 1 10 14 6 33

34 Underofficerare S:a pensionerad personal S:a personal på stat

166 Personal på reservstat 8 . Officerare

Underofficerare.

Manskap -. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige S:a manskap Civilmilitärer. Flygingenjör av 1. gr. » » 3. » Flygläkare » 1. » Verkmästare » 1. kl. Hantverkare Förrådsvaktmästare .. S:a civilmilitärer Civil personal. Maskinist Eldare av 1. kl S:a civil personal 1

S:a personal på reservstat

2 3 5

Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter S:a underofficerare

Reservpersonal 8 .

10 10

35 45 18 42

45 45 18 42

1 1 7 2

1 1 1 1 7 2

13 Officerare Underofficerare Flygingenjör S-.a reservpersonal Värnpliktiga. Officers-, reservofficersochflygingenjörsaspi ranter 4 : 1. årets elever 2.

»

»

3. » » Linjetjänst 6 Ersättningsreserv 7 S:a värnpliktiga

GO 40

34 300 100 134

566'

366 S:a personal i tJänBt 8 9

högst lägst

Tjänstgör i krig vid medeltung bombflottilj. H ä r i inräknas icke de elever i flygskola och kadettskola, som tillhöra flottiljerna. 3 Tiänstgöringsskyldighet 1 m å n a d v a r t a n n a t år. ' 4 H ä r avses antalet värnpliktiga aspiranter under perioden juli—augusti, då antalet ar högst. 2. och 3. årets aspiranter tjänstgöra under denna tid vid flottilj, men synas dock p å ° s ä t t som skett böra redovisas vid flygkrigsskolan. 5 Icke godkända aspiranter (omkring 20) överföras till specialtjanst. 6 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 150 man i varje. 7 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 man i varje. s Härtill kommer å olika anslag avlönad civil personal, ej upptagen å stat, ävensom civila ämneslärare. , , , „~r,.,i 9 Med »högst» m e n a s : personal på stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal samt samtliga värnpliktiga (aspiranter samt båda omgångarna linjetjänst och ersattu.ngsreserv). Med »lägst» m e n a s : personal p å stat samt vissa värnpliktiga ^aspiranter, vinterkontingenten i linjetjänst samt en omgång ersättningsreserv). 2

79 Kadettskolans

elever:

reservofficerskursen (17 X 6 0 - ) officerskursen, 1. årets kurs (14 X 6 0 = ) » , 2. årets kurs (13 X 6 0 = )

1020 flygtimmar 840 » 780 »

Utbildad personal: på aktiv stat (50 X 6 0 = )

>-

»

reservpersonal 1^ x 25 = 1

Summa 14 090

flygtimmar

Då flygningen endast avses skola omfatta 1-motoriga flygplan, uppgår det årliga antalet motortimmar jämväl till 14 090 eller i avrundat tal 14 000 timmar.

Högre officersutbildning. Nuvarande organisation. Enligt nuvarande organisation anordnas ingen särskild högre allmän utbildning eller stabsutbildning för officerare vid flygvapnet. I viss mån har dylik utbildning kunnat erhållas genom att officerare vid flygvapnet på egen ansökan kommenderats till och genomgått krigshögskolan och sjökrigshögskolan ävensom tjänstgjort såsom aspiranter vid generalstaben. För teknisk specialutbildning av officerare hava tillfälliga kurser anordnats vid flygvapnet (signalofficerskurs, fotografikurs, väderlekskurs m. m.), varjämte officerare kommenderats till vissa kurser vid armén (vapenofficerskurs, gas skydd skurs m. m.). Någon särskild anstalt för vidareutbildning av officerare finnes sålunda icke. Försvarskommissionen. Såsom på annan plats närmare framhålles, anser försvarskommissionen det vara ofrånkomligt, att en organiserad fortsatt utbildning av flygvapnets officerare kommer till stånd. Denna utbildning bör omfatta allmän utbildning, stabsutbildning och högre teknisk utbildning. Med det nu tillämpade systemet, enligt vilket officerare kunna genomgå högskoleutbildning vid armén och marinen, erhålles i viss mån en högre militär allmänbildning. På de för flygofficeren viktigaste områdena bibringas emellertid endast mycket ofullständig och icke enhetlig utbildning. Detta system, vilket av naturliga skäl icke lämpar sig för den nya organisationen, kunde möjligen förbättras genom anordnandet vid arméns och marinens högskolor av specialkurser för flygofficerare. För att dylika kurser skulle fylla sitt ändamål vore det dock nödvändigt, att de särskilda »flygämnena» trädde i stället för andra läroämnen. Detta skulle inom kort leda till att kurserna för flygofficerare bleve praktiskt taget självständiga, dock utan att stå under chefens för flyg-

80 vapnet befäl eller ledning. I betraktar) de härav synes denna lösning icke vara att förorda. Försvarskommissionen anser den riktigaste lösningen av denna fråga vara, att högre officersutbildning äger rum vid en särskild JlyghrigsJwgsMa, lydande under chefen för flygvapnet. Flygkrigshögskolans närmare uppgifter behandlas under kap. VI. »Utbildningen vid flygvapnet». Utbildningens art och omfattning synes medgiva, att flygkrigshögskolan organiseras på i princip samma sätt som sjökrigshögskolan. Enligt denna princip bör skolans på stat upptagna personal begränsas till ett för administrationen nödvändigt minimum, medan lärarna utses bland i flygvapnets ledning eller vid närliggande flottiljer tjänstgörande officerare ävensom civil personal. Lärarna förrätta sålunda sin lärartjänst vid sidan av sina ordinarie befattningar. För utbildningen skulle det utan tvivel vara fördelaktigt, om särskilda beställningar för lärare vid flygkrigshögskolan kunde uppföras å stat, i likhet med vad fallet i viss utsträckning är vid arméns krigshögskola. Lärarna skulle i så fall kunna helt koncentrera sig på sitt lärarekall. E n dylik lösning skulle emellertid medföra en ökning av personalstaterna och bör av besparingsskäl icke ifrågakomma. På nu anförda grunder föreslår försvarskommissionen, att en särskild flygkrigshögskola anordnas, bestående av för administrationen erforderlig personal samt av lärare, vilka kommenderas till denna tjänstgöring vid sidan av sina ordinarie befattningar, ävensom elever. Personalbehovet för flygkrigshögskolan enligt dessa grunder framgår av nedanstående tabell. ___^ A n t a l P e r s o n a l

M1

S:a

Personal på stat. Officerare. Överstelöjtnant Kapten Pensionerad personal (i arvodesbefattning) Underofficer Värnpliktiga. S:a personal 8

i F = flygande personal; M = markpersonal. » Erforderligt antal expeditionsbiträden, skrivbiträden och ordonnanser kommenderas ur flottiljerna. •. , . 8 Härtill komma militära och civila lärare, vilka anställas med arvode.

81 D. Organisationen av flygvapnets verkstäder. Nuvarande organisation. Jämlikt 1925 års försvarsordning skulle vid flygvapnet finnas tvenne större verkstäder, centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås. Den förstnämnda upprättades år 1926 i anslutning till den redan befintliga, förutvarande arméns flygväsende tillhörande verkstaden å Malmen; verkstaden i Västerås nyanlades. Vid de centrala flygverkstäderna hava utförts större reparations- och översynsarbeten å flygplan och motorer samt nytillverkning av flygplan enligt licenssystem. Vid centrala flygverkstaden å Malmen har år 1935 organiserats en försöksavdelning. Av personal på stat finnas vid vardera verkstaden 1 flygingenjör såsom styresman, 2 verkmästare och 1 förrådsförvaltare. Personalen i övrigt utgöres av civilanställda ingenjörer, verkmästare och förmän samt kontorspersonal och arbetare. Antalet anställda uppgick under sommaren 1935 till omkring 200 personer vid verkstaden å Malmen och omkring 150 i Västerås. Förutom de centrala flygverkstäderna finnas, likaledes enligt 1925 års beslut, verkstäder för mindre reparationer och översynsarbeten, kårverkstäder, vid flygkårerna i Västerås, Hägernäs, Östersund och Ljungbyhed, ävensom en mindre verkstad vid detachementet i Karlskrona. Dessa stå under ledning av tygavdelningen vid resp. kårer. Försvarskommissionen. Försvarskommissionen anser på grunder, som närmare behandlas i kap. VII. »Flygmaterielen», att den nuvarande organisationen med centrala och lokala flygverkstäder i princip bör bestå. Verkstäderna böra erhålla ungefärligen samma arbetsuppgifter som i nuvarande organisation; dock synes tyngdpunkten i de centrala flygverkstädernas verksamhet böra förläggas till reparations-, översyns- och monteringsarbeten. Till den ena av de centrala flygverkstäderna förlägges en direkt under flygmaterielförvaltningen lydande försöksavdelning. Försvarskommissionen har i sina kostnadsberäkningar m. m. utgått från den förutsättningen, att denna avdelning förlägges till Malmen. Lokala verkstäder, flottiljverkstäder, böra finnas vid varje flottilj utom vid den till Malmen förlagda. Sistnämnda flottilj torde, liksom hittillsvarande tredje rlygkåren, kunna anlita den därstädes befintliga centrala verkstaden. Vid beräkningarna angående den för verkstäderna erforderliga personalen har försvarskommissionen utgått ifrån, att den tekniska personalen i ledande ställning i större omfattning än vad nu är fallet bör anställas på aktiv stat. Endast på så sätt lärer den för driften erforderliga sakkunniga personalen kunna på ett betryggande sätt bindas vid flygvapnet. För tillverkningskontroll samt för monterings verkstäder i krig hava endast beräknats reservingenjörer och värnpliktiga ingenjörer. Keservingenjörerna

82 hava i fred fördelats på de båda centrala flygverkstäderna. De värnpliktiga ingenjörerna hava i fred placerats å den till Malmen förlagda flottiljen i och för militär utbildning, medan fackutbildningen antages bliva koncentrerad till den närliggande centrala flygverkstaden. De för monteringsverkstäderna i krig erforderliga provflygarna (reservofficerare) hava likaledes placerats å den till Malmen förlagda flottiljen. Vid centrala flygverkstaden å Malmen utgör personalbehovet (utom civil personal) enligt nämnda grunder: 1 förste flygingenjör, styresman, 1 flygingenjör av 1. graden, verkstadsingenjör, 1 » » 2. » , kontrollingenjör, 1 » » 3. » , motoringenjör, 1 förrädsförvaltare, 1 verkmästare av 1. klass och 1 » »2. » samt 10 flygingenjörer i reserven. Verksamheten vid den till verkstaden å Malmen förlagda jörsöksavdelningen omfattar dels provflygningar m. m. för fullständig utprovning av nya flygplantyper och militär utrustning, dels även rent flygtekniska undersökningar. Avdelningen bör stå under ledning av officer. För verksamheten i övrigt erfordras militär och teknisk personal. Personalbehovet utgöres av: 1 major, chef, 1 kapten, 4 flygingenjörer av 2. graden, 1 flygingenjör av 3. graden, 1 pensionerad underofficer, å expeditionen, samt värnpliktiga såsom stationsmanskap, vilka till erforderligt mindre antal kommenderas från den närliggande flottiljen. Vid centrala flygverkstaden i Västerås föreligger samma personalbehov som vid verkstaden å Malmen med den skillnaden, att i Västerås erfordras ytterligare en flygingenjör, elektroingenjör, för den till verkstaden därstädes koncentrerade elektrotekniska verksamheten. Följande personal erfordras sålunda: 1 förste flygingenjör, styresman, 1 flygingenjör av 1. graden, verkstadsingenjör, 1 » » 2. » , kontrollingenjör, 1 » » 2. » , elektroingenjör, 1 » » 3. » , motoringenjör, 1 förrådsförvaltare, 1 verkmästare av 1. klass och 1 » »2. » samt 10 flygingenjörer i reserven. Såsom verkstadsdirektör, lydande under flygmaterielförvaltningen och med vissa åligganden beträffande båda verkstäderna, förordnas den ene av de båda styresmännen.

Vid verkstäderna böra härutöver årligen tjänstgöra 10 värnpliktiga tillhörande klass B, specialtjänst, för utbildning till biträdande flygingenjörer. För flottiljverkstäderna samt övrig teknisk tjänst å flottiljerna hava såsom i det föregående angivits avsetts 1 flygingenjör av 1. graden, 1 flygingenjör av 3. graden samt 1 verkmästare av 1. eller 2. klass vid varje flottilj. Den för flottiljen å Malmen beräknade personalen torde delvis böra förstärka personalen å centrala flygverkstaden. Flottiljverkstädernas personal har upptagits vid angivandet av personalbehovet för resp. flottiljer. Förutom nu angiven personal erfordras civilanställda ingenjörer, kontorister, verkmästare, förmän och arbetare i en mot verksamheten svarande omfattning, anställda enligt nu tillämpade grunder.

E. Flygvapnets fredsforläggning. Nuvarande organisation. Enligt 1925 års försvarsbeslut skulle flygvapnet hava följande förläggningsorter, nämligen chefen för flygvapnet och flygstyrelsen Stockholm 1. flygkåren Uppsala 2. » Västerås och Hägernäs 3. » Malmen och Karlsborg 4. » Östersund flygskolan (sedermera flygskolkåren) Ljungbyhed. De tvenne större flygverkstäderna skulle förläggas till Malmen och Västerås Därjämte skulle finnas flygstationer i Boden, Vännäs, Gustavsvik, Vaxholm, Gotland, Karlskrona och Göteborg. Beslutet genomfördes under åren 1926-1929 med vissa ändringar. Ordinarie förläggningsorter äro sålunda för chefen för flygvapnet och flygstyrelsen Stockholm, för flygkårerna Västerås (F 1), H ä g e r n ä s - K a r l s k r o n a (F 2) Malmen (F 3), Östersund (F 4) och Ljungbyhed (F 5) samt för de centrala flygverkstaderna Malmen och Västerås. Vissa anordningar och etablissement

for tillfällig förläggning avflygförbandfinnasdärjämte vid Karlsborg, Boden Barkarby, Fårösund och Hårsfjärdens depå ävensom i mindre omfattning vid Vannas, Visborgs slätt, Skillingaryd, Nya Varvet och Rinkaby. Försvarskommissionen. Flygvapnets ledning bör i likhet med övriga centrala militära organ alltjämt förläggas till Stockholm. Till samma plats bör även förläggas flygkrigshogskolan. Frågan om lämpliga lokaler för dessa organ torde böra bliva foremål för särskild utredning. _ Vid bestämmande av flottiljernas och flygkrigsskolans förläggningsplatser i fred måste beaktas platsernas lämplighet såväl med hänsyn till förhållandena i krig och vid krigsfara som med hänsyn till övningar m. m. i fred. Ekonomiska förhållanden spela därjämte en betydelsefull roll.

84 Hänsyn till förhållandena i krig. I krig erfordras tillgång till lämpligt belägna flygplatser såsom utgångspunkter för flygförbandens verksamhet. Det är härvid å ena sidan önskvärt, att flygplatserna upprättas relativt nära flygförbandens operationsområden. Å andra sidan är det nödvändigt, att flygplatserna bliva förlagda så, att de icke blott äro skyddade för anfall av länt- och sjöstridskrafter utan jämväl i möjligaste mån äro undandragna fientliga flyganfall. För att tillgodose här anförda önskemål och krav måste flygplatser vid krigstillfälle finnas såväl inom ett främre basområde som inom ett bakre sådant. P å de främre baserna ställas dock mindre krav ifråga om flygfältens storlek och beskaffenhet m. m. än på de bakre. Ur angiven synpunkt bör vid fredsförläggningens bestämmande större hänsyn tagas till belägenheten av det bakre basområdet än till det främre. Vid krigstillfälle måste vidare flygförbandens depåer hava ett sådant läge, att de icke alls eller i varje fall icke överraskande kunna utsättas för fientliga anfallsföretag från luften. Depåerna måste fördenskull förläggas långt tillbakadragna, så att underhållstjänst och utbildningsverksamhet ostört kunna försiggå. Det är ur många synpunkter önskvärt, att flygförbanden kunna i fred förläggas på sådant sätt, att förbandets depå i krig kan kvarbliva på förläggningsplatsen. En förflyttning vid mobilisering av på fredsförläggningsorten befintliga anstalter torde väl i många fall medhinnas men utgör icke desto mindre ett omfattande företag. Det framstår därför såsom ett önskemål, att flygförbandens fredsförläggningsorter väljas inom sådana områden av landet, som i olika lägen kunna beräknas att i största möjliga utsträckning undgå att utsättas för fientliga flygföretag. Med hänsyn tagen endast till ovanberörda förhållanden, d. v. s. förhållandena vid krig eller krigsfara, böra flygvapnets förläggningsplatser alltså i fred vara så belägna, att de om möjligt äro lämpade såsom depåer och flygbaser i ett bakre basområde. Detta innebär, om man utgår från att flyganfall från väster äro minst sannolika, att förläggningsplatser äro önskvärda i mellersta Sverige, särskilt i dess västliga delar. Vad beträffar flygförband, som i krig avses för ortsförsvar eller för samverkan med marinen, ställa sig dock förhållandena i viss mån annorlunda. Jaktflottiljen, vars förnämsta uppgift i regel torde bliva att bereda ett visst skydd för Stockholm, bedriver sin verksamhet huvudsakligen i skyddsiöremålets närhet utan att anlita ett bakre basområde. De flygförband, som direkt skola samverka med marinen, bedriva likaledes hela sin verksamhet inom ett främre område vid kusten. De ifrågavarande flottiljerna böra, såsom nedan framhålles, redan i fred förläggas till dessa verksamhetsområden. Fredsförläggningen kommer därför att i krig tagas i anspråk av krigsflygförbanlen. Depån måste därvid med hänsyn till det utsatta läget flyttas längre in i lardet. Hänsyn till förhållandena i fred. Vid bedömande av förläggningsfrågan ur övningssynpunkt göra sig c lika omständigheter gällande.

85 Det är önskvärt, att förläggningsplatserna äro så belägna, att dagliga övningar kunna bedrivas över de områden, där flygverksamheten kan förväntas äga rum i krig. Det kan då synas vara ändamålsenligt att förlägga fredsförläggningsplatserna till rikets kust- och gränstrakter. Ifrågavarande önskemål står dock i bestämt motsatsförhållande till kravet på ett för överraskande anfall skyddat läge. Då till detta förhållande kommer, att ifrågavarande övningar med fördel kunna koncentreras till kortare perioder av tillämpningsövningar, synes större hänsyn icke böra tagas till denna övningssynpunkt vid bestämmande av flygvapnets dislokation. Såsom ett viktigt önskemål framstår däremot, att samövningar mellan olika flygförband kunna regelbundet anordnas utan att flygförbanden fördenskull behöva ombaseras eller företaga långa och kostsamma förflyttningar. Dylika övningar måste tillmätas den största betydelse för vapnets krigsduglighet. Om förbanden härvid kunna i stort sett bibehålla ordinarie förläggningsorter, vinnas stora fördelar ur såväl övnings- som kostnadssynpunkt. För att kunna förverkliga ett sådant önskemål är det emellertid nödvändigt, att förläggningsplatserna ligga någorlunda samlade inom ett icke alltför stort område och icke äro utspridda över hela landet. För att underlätta samövningar med luftvärnsförband samt med förband ur armén och marinen är det vidare till fördel, om härför i främsta rummet avsedda flygförband äro så förlagda, att tid och kostnader för förflyttningar till och från övningsområdena, traktamentskostnader m. m. nedbringas. För jaktflottiljen och marinflygflottiljen bliva dessa omständigheter av utslagsgivande betydelse vid bestämmande av fredsförläggningen. Vid bedömande av olika platsers lämplighet för förläggning av flygförband i fred måste slutligen hänsyn tagas till ett flertal andra faktorer. E t t flygförband måste äga tillgång till ett flygfält av lämplig storlek och beskaffenhet för förbandets egna övningar; möjligheter böra även föreligga att för rimliga kostnader kunna utföra framdeles eventuellt erforderliga utvidgningsarbeten. För sjöflygplatser gälla i viss mån motsvarande fordringar. Det är vidare nödvändigt, att flygfält och etablissement äro belägna i anslutning till varandra. Den kringliggande terrängen bör vara så beskaffad, att möjlighet föreligger att utan alltför stora kostnader åtminstone i någon utsträckning ordna övningar i bombfällning och kulspruteskjutning. För flygförbandets övningar i flygstationstjänst samt med hänsyn till nödlandningar m. m. är det härjämte ett önskemål, att möjligheter till tillfällig landning finnas på olika platser inom det område, där förbandets övningar i allmänhet äga rum. Vad slutligen de atmosfäriska och klimatologiska förhållandena beträffar, är det främst av vikt, att förekomsten av dimma vid flygplatsen ifråga icke är onormalt stor. Lägger man enbart lämpligheten ur övningssynpunkt till grund för ett bedömande av flygvapnets förläggningsfråga, kommer man till den allmänna slutsatsen, att en över hela landet utspridd fredsförläggning bör undvikas och att man i stället bör eftersträva att förlägga förbanden samlade inom ett icke alltför stort område. Terräng- och klimatologiska förhållanden måste därjämte beaktas.

86 Därest hänsyn tages såväl till förhållandena vid krigstillfälle eller krigsfara som till fredssynpunkter och dessa faktorer vägas mot varandra, kommer man till det resultatet, att det är önskvärt, att huvuddelen av flygvapnets förband i fred förlägges i mellersta Sveriges inre och västligare delar. Endast jaktflottiljen och marinflygflottiljen böra förläggas mera periferiskt. Hänsyn till de nuvarande förläggningsplatserna och till ekonomiska förhållanden i övrigt. I det föregående hava anförts de synpunkter, som av de militära sakkunniga framlagts inför försvarskommissionen ifråga om flygvapnets fredsförläggning och som främst hava avseende på de nya förläggningsplatser, vilka bliva erforderliga. Försvarskommissionen vill nämligen hävda, att det ur ekonomisk synpunkt är ofrånkomligt, att de permanenta förläggningsplatser, som innehavas av de nuvarande flygkårerna, i första hand tagas i anspråk för sitt ändamål även i fortsättningen, därest icke läget är alltför utsatt eller förhållandena i övrigt otillfredsställande. För de förband, som icke rymmas inom dessa, måste undersökas, huruvida de flygplatser, som för närvarande äro delvis iordningställda för förläggning av flygförband, lämpligen kunna komma till användning. Endast därest behovet av lämpliga förläggningsplatser icke på detta sätt kan fyllas, böra nya förläggningsorter ifrågakomma. Permanenta förläggningsplatser erfordras för sju flottiljer jämte flygkrigsskolan. Sammanlagda antalet förläggningsplatser blir alltså åtta. De nuvarande flygkårernas förläggningsorter äro enligt det föregående: Västerås, Hägernäs, Malmen, Östersund och Ljungbyhed. Därutöver finnes ett detachement förlagt till Karlskrona. Mindre flygstationer finnas vid Boden, Barkarby, Hårsfjärden, Karlsborg och Fårösund. Härutöver disponerar flygvapnet hangar vid flygfältet vid Vännäs, hangar å arméns övningsplats vid Visborgs slätt samt flygfält vid Binkaby. Vid Nya Varvet, som i förvaltningshänseende lyder under marinen, finnes en mindre hangar jämte slipar och vid övningsfältet å Skillingaryd finnes en armén tillhörig mindre hangarbyggnad. Ett bedömande av nyssnämnda förläggningsplatsers lämplighet giver vid handen, att Malmen, Västerås och Östersund visserligen icke äro undandragna flyganfall under alla förhållanden men dock äro relativt lämpligt belägna med hänsyn till förhållandena vid krigstillfälle. De båda förstnämnda förläggningsorterna äro också ur övningssynpunkt lämpligt belägna. Vad Östersund beträffar, innebär platsens isolerade läge i förhållande till andra flygförläggningsorter en nackdel, som dock i betydande mån uppväges av den gynnsamma övningsterrängen (bomb- och skjutfält) ävensom av platsens fördelaktiga läge med hänsyn till flygvapnets vinterövningar. Ljungbyhed ligger ävenledes väl till för övningars bedrivande. Hägernäs är lämpligt beläget för samövningar med marinen men blir vid anfallshot från

87 öster användbart endast som flygbas inom ett främre basområde. För Ljungbyhed gäller motsvarande inskränkning vid anfall söderifrån. Vad slutligen Karlskrona beträffar, så lämpar sig denna flygplats på grund av i det föregående anförda allmänna synpunkter endast för med marinen direkt samverkande flygförband. Marinflygflottiljen kräver emellertid endast en förläggningsort. Tyngdpunkten av samövningarna med marinen är förlagd till Stockholms skärgård under sommarhalvåret. För detta ändamål erfordras under alla omständigheter Hägernäs såsom replipunkt. Då vidare statsmakterna helt nyligen (1929) vid valet mellan Hägernäs och Karlskrona såsom förläggningsplats för andra flygkårens huvuddel stannat för Hägernäs och då inga förändringar synas hava inträffat, som motivera en ändring av detta ställningstagande, anser försvarskommissionen Hägernäs lämpligast såsom förläggningsplats för marinflygflottiljen. Av de befintliga mindre flygstationerna är Karlsborg ur flera synpunkter lämpligt såsom förläggningsplats för en flottilj. Barkarby har ett utsatt läge, men lämpar sig väl för flygvapnets övningar. E t t avgörande skäl för att göra Barkarby till förläggningsort för en flottilj ligger såsom tidigare anförts däruti, att den för Stockholms luftförsvar i krig avsedda jaktflottiljen redan i fred bör vara förlagd i nära anslutning till skyddsföremålet. Boden lämpar sig däremot icke såsom förläggningsort, emedan platsens isolerade läge dels i viss mån försvårar ett dit förlagt förbands deltagande i flygvapnets övningar, dels kan komma att fördröja förbandets användning inom andra operationsområden än övre Norrland. Hårsfjärden kan av flera skäl ifrågakomma endast för tillfällig förläggning av sjöbaserade flygförband. Ej heller bör Fårösund ifrågakomma såsom permanent förläggningsplats på grund av platsens alltför utsatta läge. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande de olika förläggningsorterna, har försvarskommissionen kommit till den uppfattningen, att av flygvapnets nuvarande flygplatser följande sju böra tagas i anspråk för flottiljernas och flygkrigsskolans fredsförläggning, nämligen Västerås, Hägernäs, Malmen, Östersund, Ljungbyhed, Barkarby och Karlsborg. Härutöver erfordras alltså ytterligare en förläggningsort. Vid valet av denna bör särskilt den synpunkten vinna beaktande, att behov främst föreligger att öka flygvapnets tillgång på baser med undandragna lägen. Av kostnadsskäl bör härvid eftersträvas att utnyttja något av de militära etablissement, som med försvarskommissionens förslag om indragning av vissa infanteriregementen bliva disponibla. Förutsättningen för att detta skall vara möjligt är dock, att någon av ifrågavarande platser har ett sådant läge och att de lokala förhållandena därstädes äro sådana, att platsen över huvud taget lämpar sig för förläggning av flygförband. Med beaktande av nyssnämnda synpunkter har försvarskommissionen funnit, att Karlstad bäst motsvarar de fordringar, som måste uppställas i ifrågavarande avseenden. Platsen är såväl med hänsyn till förhållandena i krig som ur övnings synpunkt särskilt lämpligt belägen för angivet ändamål. Ehuru flygfält i etablissementets närhet ännu saknas, föreligga goda möjligheter att för rimliga

88 kostnader anordna ett sådant fält av lämplig beskaffenhet och storlek i omedelbar närhet av nuvarande Värmlands regementes etablissement. Granskning av olika förläggningsplatsers lämplighet för olika ändamål. Beträffande de olika flygförbandens fördelning på de angivna förläggningsorterna vill försvarskommissionen anföra följande. Flygkrigsskolan måste med hänsyn till dess utbildningsverksamhet vara förlagd till en ort med särskilt goda flygfältsförhållanden. Med anledning härav kunna endast Ljungbyhed, Västerås och Malmen ifrågakomma. Såsom tidigare nämnts, har Ljungbyhed ett utsatt läge inför hot om flyganfall från söder och sydväst. Vid ett krigsfall av antydd natur kan det fördenskull bliva nödvändigt, att en till orten ifråga förlagd flygkrigsskola måste förflyttas till annan mera undandragen plats, för att skolans verksamhet skall kunna fortgå ostörd. Samma åtgärd måste emellertid ävenledes vidtagas ifråga om depån för varje annat flygförband, som förlägges till Ljungbyhed. Då det av ekonomiska skäl är nödvändigt att utnyttja Ljungbyhed för ett flygförband av det ena eller andra slaget och då en förflyttning av flygkrigsskolan torde kunna genomföras lika väl som förflyttningen av en flottiljs depå, bör Ljungbyheds luftstrategiska läge icke utgöra något hinder för att dit förlägga flygkrigsskolan. Ur övningssynpunkt synes Ljungbyhed böra givas företräde framför Västerås och Malmen. För den grundläggande flygutbildningen lämpar sig nämligen flygfältet å Ljungbyhed bättre än de å Malmen och vid Västerås belägna och i trakten av Ljungbyhed finnes större tillgång till för utbildningen erforderliga, naturliga hjälpflygfält i den omgivande terrängen (främst Bonarps hed) än vad fallet är vid Malmen och Västerås. Beträffande siktförhållandena, varom uppgifter inhämtats ur flygkårernas väderleksstatistik från de senaste åren, har det visserligen utrönts, att förekomsten av dimma är något större i Ljungbyhed än i Västerås, men Malmen är i detta hänseende betydligt mera missgynnat än Ljungbyhed. Det är i regel endast under vinterhalvåret som hela dagar med dimma förekomma på Ljungbyhed, och då flygutbildningen är avsedd att påbörjas under försommaren, torde de å Ljungbyhed rådande siktförhållandena icke tala emot flygkrigsskolans förläggning till denna plats. I ett avseende äro emellertid Västerås och Malmen att föredraga ur utbildningssynpunkt framför Ljungbyhed. De civila lärarkrafter, som erfordras i första hand för den i annat sammanhang berörda förberedande kadettskolan, kunna lättare erhållas på de nämnda platserna än på Ljungbyhed. Det har emellertid framhållits, att hela frågan om denna skolas organisation bör hållas öppen. Då intet hinder synes föreligga att, om så av olika skäl skulle befinnas lämpligt, förlägga ifrågavarande skola till någon av flottiljerna i stället för till flygkrigsskolan, så torde icke den här berörda synpunkten böra tillmätas större betydelse. Ur förläggningssynpunkt är Ljungbyhed att föredraga. I Västerås finnes

89 visserligen väsentligt större förläggningsutrymme, men avståndet mellan kasernetablissementet därstädes och flygfältet är avsevärt stort — c:a 4 km. — och detta utgör en bestämd olägenhet för bedrivande av den kombinerade utbildning i mark- och flygtjänst, som med stor intensitet ständigt måste pågå vid en anstalt av ifrågavarande art. Jämfört med Malmen äro förläggningsförhållandena på Ljungbyhed något bättre. Slutligen bör beaktas, att Ljungbyhed redan med nuvarande organisation utgör central för flygutbildningen och att ändringar i nuvarande förhållanden icke i onödan böra vidtagas. P å grund av vad som ovan framhållits föreslår försvarskommissionen, att flygkrigsskolan förlägges till Ljungbyhed. Vad beträffar övriga förband må anföras följande. Jaktflottiljen bör av skäl, som tidigare anförts, förläggas till Barkarby. Marinflygflottiljen bör — likaledes på förut angivna grunder — erhålla Hägernäs såsom förläggningsort. Arméflygflottiljen måste hava en centralt belägen förläggningsort, så att samövningarna med arméns truppförband underlättas. I detta hänseende äro Malmen, Karlsborg och Västerås lämpligt belägna. Vid valet mellan dessa platser måste särskilt beaktas, att de två förläggningsorter, som icke skola ifrågakomma för ändamålet, böra vara lämpliga för förläggning av bombförband. För sistnämnda ändamål synes Malmen vara minst lämpat på grund av mycket begränsade möjligheter att anordna bombfällning. Med anledning härav och då Malmen redan med nuvarande organisation utgör central för utbildning av personal för samverkan med armén, bör Malmen bliva förläggningsort för arméflygflottiljen. För de övriga flottiljerna, vilka samtliga utgöras av bombförband, återstå Östersund, Västerås, Karlstad och Karlsborg. I fråga om de medeltunga bombflottiljerna synas flera skäl tala för att dessa förläggas längst tillbaka inom det centrala basområdet, d. v. s. till Karlstad och Karlsborg. För dessa förband ställas emellertid högre fordringar på flygfältens storlek. Då de blivande flygfältsförhållandena i Karlstad svårligen kunna bedömas, förrän erfarenheter vunnits efter fältets iordningställande, och då Västerås har ett synnerligen rymligt och gott flygfält, synes det vara mest ändamålsenligt att tillsvidare förlägga de medeltunga bombflottiljerna till Västerås och Karlsborg. För förläggningen av de tvenne lätta bombflottiljerna böra utnyttjas de återstående förläggningsorterna, nämligen Östersund och Karlstad. Såsom tidigare i annat sammanhang har framhållits, böra enligt försvarskommissionens mening ständiga detachement icke upprättas. Med hänsyn till såväl flygvapnets egna övningar inom mera sannolika operationsområden som samövningarna med armén och marinen är det emellertid nödvändigt att vid vissa platser vidtaga permanenta anordningar för tillfällig förläggning av flygförband. Sådana övningsplatser (flygstationer) för flygvapnet böra av kostnadsskäl anordnas endast på ett begränsat antal orter. I övrigt synes flygvapnet för

90 sina övningar kunna repliera på de civila flygplatser, som efter hand färdigställas i olika delar av landet. Vid val av övningsplatser kunna följande platser, på vilka vissa anordningar för flygbasering redan äro vidtagna, upptagas till granskning, nämligen Boden, Fårösund, Vännäs, Hårsfjärdens depå, Visborgs slätt, Binkaby, Nya Varvet, Skillingaryd och Karlskrona. För övningar i övre Norrland bör Boden tagas i anspråk såsom övningsplats. Vännäs bör kunna användas för flygförbands mellanlandning i samband med förflyttningar till och från övningarna. Beträffande flygvapnets övningar över ostkusten och Östersjön är det främst på Gotland, som behov föreligger av övniDgsplatser. Fördenskull böra flygplatserna vid Fårösund och Visborgs slätt vara iordningställda såsom övningsplatser för flygvapnet. I övrigt torde flygplatserna vid Barkarby, Hägernäs och Malmen ävensom olika civila flygplatser i östra Sverige vara tillfyllest för ifrågavarande övningar. Under sådana förhållanden kommer Hårsfjärdens depå att fortfarande få betydelse endast för flygverksamhet under direkt samverkan med marinen och tillräckliga skäl föreligga sålunda icke att upptaga densamma såsom övningsplats för flygvapnet. Motsvarande synpunkter gälla även beträffande Skillingaryd, som i huvudsak användes endast för samövningar med arméns artilleriskjutskola. För flygvapnets övningar över södra Sverige och Östersjöns södra delar kunna Karlskrona och Binkaby, liksom hittills, med fördel användas som övningsplatser. Vad slutligen beträffar västkusten bör såsom övningsplats väljas Nya Varvet, som är den enda militära sjöflygstationen å denna kust. Såsom landflygplatser torde de civila flygplatserna i västra Sverige bliva tillfyllest. Försvarskommissionen vill alltså föreslå, att Boden, Vännäs, Fårösund— Visborgs slätt, Karlskrona, Binkaby och Nya Varvet bliva övningsplatser för flygvapnet. Vid Boden och Fårösund böra de nuvarande flygstationerna utvidgas till den omfattning, som betingas av dessa platsers stora betydelse vid krigstillfälle. Vid Vännäs förutsattes ingen ändring ske beträffande förvaltningen av flygfältet, som i detta hänseende sorterar under arméns myndigheter. Även vid Visborgs slätt bör flygfältet, som samtidigt är övningsfält för Gotlands infanterikår, kvarbliva under arméns förvaltning. Vid Nya Varvet böra vissa anläggningar överlämnas från marinen till flygvapnet. Enär Hårsfjärdens depå och flygstationen vid Skillingaryd användas endast för samverkan med övriga försvarsgrenar, böra de icke tillhöra flygvapnet. De vid Hårsfjärden för flygbasering uppförda anläggningarna böra överlämnas till marinen och Skillingaryds flygstation bör alltjämt kvarbliva under arméns förvaltning. De centrala flygverkstäderna böra alltjämt vara förlagda till Malmen och Västerås. Det vore visserligen önskvärt att flytta dessa verkstäder till ur synpunkten av fientliga flyganfall mera undandragna platser, men av ekonomiska skäl har en sådan förflyttning icke kunnat förordas.

91 Sammanfattning. I anslutning till vad sålunda anförts vill försvarskommissionen såsom sammanfattning anföra följande. En förläggning av flygkrigsskolan till Ljungbyhed innebär, att denna central för flygutbildningen erhåller den förläggningsort, som bäst lämpar sig för den viktiga fredsutbildningen. En förläggning av jaktflottiljen till Barkarby invid Stockholm innebär, att förbandet blir förlagt nära det i krig avsedda skyddsföremålet. Förläggningen av armé- och marinflygflottiljerna till Malmen resp. Hägernäs säkerställer ett ändamålsenligt anordnande av samövningarna med övriga försvarsgrenar. Bombflottiljernas förläggning till Västerås, Karlsborg, Östersund och Karlstad medför, att dessa förband erhålla förläggningsorter, som äro relativt väl undandragna anfall från luften. Huvuddelen av flygvapnet erhåller på detta sätt en dislokation, som möjliggör samövningar mellan de olika flottiljerna med bibehållande av ordinarie förläggningsorter såsom utgångspunkt för flygverksamheten. För flygvapnets övningar inom olika sannolika operationsområden erhållas lämpliga baser, nämligen Boden för övningar i övre Norrland, Barkarby, Hägernäs och Fårösund—Visborgs slätt för övningar över ostkusten och Östersjön, Karlskrona, Ljungbyhed och Kinkaby för övningar över södra Sverige och Östersjöns södra delar samt Nya Varvet för övningar över västkusten. Försvarskommissionen föreslår på angivna grunder, att flygvapnets enheter erhålla följande fredsförläggning: Flygvapnets ledning och flygkrigshögskolan Stockholm. Första medeltunga bombflottiljen Västerås. Under flottiljens förvaltning lyder övningsplatsen å Fårösund — Visborgs slätt. Andra medeltunga bombflottiljen Karlsborg. Första lätta bombflottiljen Östersund. Under flottiljens förvaltning lyda övningsplatsen i Boden och mellanlandningsplatsen i Vännäs. Andra lätta bombflottiljen Karlstad. Jaktflottiljen Barkarby. Arméflygflottiljen Malmen. Marinflygflottiljen Hägernäs. Under flottiljens förvaltning lyda övningsplatserna vid Karlskrona och Nya Varvet. Flygkrigsskolan Ljungbyhed. Under flottiljens förvaltning lyder övningsplatsen å Binkaby. Centrala flygverkstaden å Malmen Malmen. Centrala flygverkstaden i Västerås Västerås.

92 Vid beräkningen av kostnaderna för flygvapnets byggnader och flygfält har försvarskommissionen utgått från ovan angivna fredsförläggning. Då d e t emellertid för närvarande icke kan överblickas, huruvida en framtida förändring i flygfältsförhållandena m. m. kan komma att berättiga till en omläjggning av fördelningen av de föreslagna förläggningsorterna, vill försvarskommissionen för sin del förorda, att frågan om de olika förbandens förläggning till den ena eller andra av de angivna orterna hålles öppen så till vida, att Kungl. Maj:t, på förslag av chefen för flygvapnet, bör kunna verkställa framdeles eventuellt påkallad omläggning av den här föreslagna fördelningen av förläggningsplatserna för vapnets förband.

F. Flygvapnets musikorganisation. Enligt nuvarande organisation saknar flygvapnet musikkår. Såsom försvarskommissionen på annan plats föreslagit, skall armémusiken i huvudsak bibehållas och erhålla viss kvalitativ förstärkning, vilket även är fallet med flottans och kustartilleriets musikkårer. På grund av regementsindragningar uppstår dock viss minskning av arméns musikpersonal. Med hänsyn till den omfattning, som flygvapnet enligt försvarskommissionens förslag skall erhålla, har det synts lämpligt att undersöka ändamålsenligheten av att även flygvapnet erhåller en musikorganisation. Härvid har framkommit att vissa skäl kunna tala för upprättandet av musikkårer vid samtliga flottiljer, men försvarskommissionen anser en sådan lösning av ekonomiska skäl utesluten. Man torde därför böra inskränka sig till att upprätta en för flygvapnet gemensam musikkår, vilken i fråga om omfattningen bör göras av »typ II». Musikkåren torde böra organisatoriskt ingå i en av flottiljerna samt tidvis tjänstgöra även å övriga förband, särskilt under de för flera förband gemensamma, periodvis återkommande övningar, som närmare behandlas i annat sammanhang. Vid val av förläggningsplats för en dylik musikkår böra i första hand de platser i landsorten uteslutas, å vilka annan militärmusik förefinnes, nämligen Östersund, Karlsborg och Malmen. Vissa skäl kunna tala för att förlägga flygvapnets musikkår till Stockholm, i vars närhet två flottiljer äro förlagda. Huvudstaden får emellertid anses tillräckligt tillgodosedd med militärmusik från armén och marinen. Andra skäl kunna tala för att förlägga musikkåren till Västerås, såsom varande den största flottiljen, därjämte centralt belägen. Till denna stad har även tidigare militärmusik varit förlagd, nämligen förutvarande Västmanlands regementes musikkår. Flygkrigsskolan, Ljungbyhed, är det största av flygvapnets fredsförband, men då platsens relativt avlägsna läge skulle försvåra musikkårens användning vid övriga förband synes denna plats icke böra ifrågakomma. Vad slutligen beträffar Karlstad kommer den nu befintliga armémusiken att försvinna i samband med den av kommissionen föreslagna indragningen av Värmlands regemente. Detta förhållande synes utgöra ett avgörande skäl för att förlägga flygvapnets musikkår till denna plats.

I

93 Försvarskommissionen vill sålunda föreslå, att en flygvapnets musikkår upprättas i anslutning till den i Karlstad förlagda flottiljen samt att denna musikkår organiseras enligt »typ II», varför nedanstående beställningar böra uppföras å flygvapnets stat, nämligen 1 musikdirektör, 2 musikfanjunkare, 4 musiksergeanter, 4 musikfurirer, 2 musikkorpraler, 2 musikvicekorpraler och 6 musikvolontärer. Härtill böra komma 5 musikelever. Musikdirektörsbeställningen bör uppföras i alternativt lönegraden O. 2 eller O. 3, varigenom flygvapnets musikdirektör får samma möjligheter till befordran som arméns och marinens. Musikpersonalen torde till en början böra rekryteras genom transport från armén. Härigenom vinnes även, att delar av den personal, som enligt »Avd. VII. Arméorganisationen» blir övertalig genom minskningen av arméns musikorganisation, kan beredas fortsatt anställning vid krigsmakten. Musikkåren bör organisatoriskt ingå i 2. lätta bombflottiljen i Karlstad. Vad beträffar personalens tjänstgöring vid denna flottilj har i annat sammanhang framhållits, att musikpersonalen bör användas bland annat i expeditionstjänst m. m., främst vid den till Karlstad förlagda underofficersskolan. För personalens tjänstgöring utom flottiljen böra för varje övningsår bestämmelser utfärdas av chefen för flygvapnet.

G. S a m m a n d r a g av flygvapnets personalbehov och flygö v n i n g a r n a s omfattning i fred. Personalbehovet. Nuvarande personalorganisation. Den år 1925 beslutade personalorganisationen vid flygvapnet genomfördes under tiden 1926—1935. De beräkningar, som legat till grund för de i beslutet angivna personalstaterna, hava icke framlagts; vid fastställandet av styrkan och sammansättningen torde en viss angiven kostnadsram hava varit i huvudsak bestämmande. Enligt vad försvarskommissionen förvissat sig om, har personalen i många hänseenden hela tiden varit otillräcklig. Genom smärre utökningar av personalkadern hava dock vissa förbättringar efter hand åstadkommits. Den 1 juli 1935 utgjordes personalen vid flygvapnet av 66 officerare på flygvapnets stat, 48 underofficerare på flygvapnets stat, 277 fast anställt manskap på flygvapnets stat,

%

omkring 470 värnpliktiga vid flygvapnet,1 12 flygingenjörer, 2 flygläkare, 29 civilmilitärer av underofficers eller lägre tjänsteklass, 15 civila på ordinarie stat, 22 officerare och underofficerare från armén och marinen i arvodesbefattningar, omkring 75 kommenderade officerare ur armén och marinen, 7 kommenderade underofficerare ur armén och marinen, 22 kommenderade manskap ur marinen. Härtill kommo 59 officerare och 5 underofficerare i flygvapnets reserv samt 30 civila icke-ordinarie befattningshavare. Försvarskommissionen. I det föregående har lämnats en ingående redogörelse för det enligt försvarskommissionens förslag uppkommande personalbehovet i fred. Ett sammandrag av detta personalbehov återfinnes i efterföljande tabeller å sid. 95, 99 och 100. Av tabellerna framgår, att antalet officerare på stat uppgår till 255, antalet underofficerare på stat till 175 och det fast anställda manskapet till 1 020. I och för de efterföljande beräkningarna rörande årliga omfattningen av rekrytering av personal vid fullt uppsatt vapen ävensom av utbildningen i olika skolor och utbildningskurser har det varit nödvändigt att göra vissa antaganden ifråga om årlig avgång av personal tillhörande olika kategorier. Sålunda har räknats med 5 % årlig avgång av officerare och underofficerare på stat (avsked på grund av uppnådd pensionsålder m. m., övergång till reservstat, dödsfall) samt med 15 % årlig avgång av manskap (på grund av utlupen kontraktstid, avsked före denna tidpunkt, befordran till officer och till underofficer, dödsfall m. m.). För att fylla uppkommande vakanser erfordras med dessa beräkningsgrunder årligen omkring 13 nya officerare och omkring 9 nya underofficerare. Vidare erfordras årligen omkring 150 nya stamrekryter. Ifråga om flygingenjörer på stat och i reserven ävensom ifråga om reservofficerare har räknats med 5 % årlig avgång på samma sätt som ifråga om officerare och underofficerare på stat, varigenom erhålles ett behov av 4 nya flygingenjörer och 17 reservofficerare årligen. I sina beräkningar rörande personalbehovet har försvarskommissionen, såsom förut framhållits, eftersträvat att i möjligaste mån begränsa den nödvändiga utvidgningen av personalkadern ävensom att vid utvidgningen sär1 Det årliga antalet värnpliktiga är 700 i linjetjänst, uppdelade i 2 omgångar, 250 tillhörande ersättningsreserven, uppdelade i 3 omgångar, samt omkring 50 studenter och likställda, inkl. reservofficersaspiranter.

95 Tabell utvisande det totala personalbehovet vid f l y g v a p n e t i f r e d . F =

flygande

personal; M =

markpersonal.

Antal

Antal

Personal

Personal M

Personal på stat. Officerare. Generalspersoner Överstar (0.7) (0.6) Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Fänrikar S:a officerare

b 11 13 100 70 39 242

Underofficerare. Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter S:a underofficerare

16 29 45

S:a

2 3 5 12 14 110 70 39 255

18 47 65 130

18 63 94 175

1 1 10

Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige S:a manskap Civilmilitärer. Flygöverdirektör Förste flygingenjörer... Flygingenjörer av 1. gr. » » 2. » » » 3. » S:a flygingenjörer Förste flygläkare Flygläkare av 1. gr. ... S:a flygläkare Verkmästare av 1. kl... » » 2. » ... Hantverkare S:a civilmilitärer av underofficers tjänsteklass Förrådsvaktmästare ... S:a civilmilitärer Civil personal. Krigsråd Revisionskommissarie..

— — 138

307 305 125 125 283 283 882 1020 169 305

1 2 4 13 10 14 42 — — — _ — —

— — — — — 1 8 9 6 6 50

6 6 50

— 42

62 16 87

62 16 129

—

S:a

1 1 2 1 2 4 2 2

1 1 2 1 2 4 2 2

14 24

14 24

38 1183

38 1650

36 34

36 34

6 30 36

340 89 36 465

10 1370 800 2180

60 40 34 10 1370 800 2314

814 581

3416 2212

4 230 2 793

flygvapnet

krig,

Sekreterare o. ombudsman Kassör och bokhållare Revisorer Notarie Kanslibiträden Kontorsbiträden Skrivbiträden Expeditionsvakter Maskinister Eldare av 1. kl S:a civil personal Pensionerad personal (i arvodesbefattning). Officerare Underofficerare S:a pensionerad personal S:a personal på stat

467 Personal på reservstat. 3 Officerare Underofficerare S:a personal på reservstat ...

1 4 13 10 14 42

Reservpersonal.' Officerare Underofficerare Flygingenjörer S:a reservpersonal

1 8 9

Värnpliktiga. Läkare 4 Officers-, reservofficersochflygingenjörsaspiranter: 1. året 2. året 3. året Klass B, vpl ingenjörer Linjetjänst 5 Ersättningsreserv 5 S:a värnpliktiga c

1 1

M

334 59 36 429

60 40 34

7 S:a personal i tjänst. högst lägst

1¶Därav 54 kulspruteskyttar. Därav 1 förordnad såsom verkstadsdirektör. Tjänstgöringsskyldighet 1 månad v a r t a n n a t år. * E t t mindre antal värnpliktiga läkare, avsedda för tjänstgöring vid tjänstgör viss tid i fred. 5 Antalet uppdelas i 2 omgångar. 2

90 N o t . till f ö r e g å e n d e s i d a . Med »högst» m e n a s : p e r s o n a l p å stat, h a l v a a n t a l e t r e s e r v s t a t - och r e s e r v p e r s o n a l s a m t samtliga värnpliktiga (aspiranter, övriga klass B samt b å d a o m g å n g a r n a linjetjänst och ersättningsreserv). Detta motsvarar personalstyrkan under september månad. M e d »lägst» m e n a s : p e r s o n a l p å s t a t s a m t v i s s a v ä r n p l i k t i g a ( a s p i r a n t e r , ö v r i g a k l a s s B, v i n t e r k o n t i n g e n t e n i linjetjänst s a m t en o m g å n g ersättningsreserv). D e t t a m o t s v a r a r personalstyrkan under vinterhalvåret. 7 Härutöver: u r a r m é n 18 o f f i c e r a r e u n d e r s o m m a r h a l v å r e t o c h 9 o f f i c e r a r e u n d e r v i n t e r h a l v å r e t ; u r m a r i n e n 20 o f f i c e r a r e u n d e r s o m m a r - o c h 10 o f f i c e r a r e u n d e r v i n t e r h a l v å r e t s a m t 2 underbefäl (torpedhantverkare) under hela året; å o l i k a a n s l a g a v l ö n a d civil p e r s o n a l , ej u p p t a g e n å s t a t ; flygvapnets m u s i k k å r (se n e d a n ) . 6

Tabell utvisande personalbehovet vid flygvapnets musikkår i fred. A n t a l

P e r s o n a l

Personal på

M

Summa

4 2 2 6 21

4 2 2 6 21

stat.

Musikpersonal. Musikdirektör Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikfurirer M u s i k k o r p r a l e r .... Musikvicekorpraler Musikvolontärer Summa

nmsikpersonall

Tabell utvisande flygvapnets årliga behov av värnpliktiga i fred. Anm. S i f f r o r n a f ö r de v ä r n p l i k t i g a i l i n j e t j ä n s t a n g i v a e r f o r d e r l i g g e n o m s n i t t l i g tjänstgöringskontingent. P å grund av a v g å n g mellan inskrivning och inställelse s a m t under tjänstgöring måste iuskrivningskontingenteii vara större än tjänstgöringskontingenten. Den n e d a n a n g i v n a b e h o v s s i f f r a n 1 370 m a n m o t s v a r a s d ä r f ö r a v e n inskrivningskontingent om / 500 värnpliktiga i linjetjänst. Siffrorna för de v ä r n p l i k t i g a t i l l h ö r a n d e e r s ä t t n i n g s r e s e r v e u a n g i v a det antal man, efter vilket erforderliga t j ä n s t g ö r i n g s d a g a r skola b e r ä k n a s .

Officers-, reservofficers-, ilygingen' jörsaspiranter.

Förband

1. m e d e l t u n g a b o m b f l o t t i l j e n 2. m e d e l t u n g a b o m b f l o t t i l j e n 1. l ä t t a b o m b f l o t t i l j e n 2. l ä t t a b o m b f l o t t i l j e n Jaktflottiljen Arméflygflottiljen Marinflygflottiljen Flygkrigsskolan Summa 1

4¶Sommar

Vinter Summa

97 97 78 78 76 78 97 150

73 73 63 63 61 63 73 150

10 Ersättningsreserv (handräckning)

Linjetjänst

Klass B

170 170 141 141 137 141 170 300 1370

Sommar

50 50 50 50 50 50 50 50

Summa V inter Summa

50 50 50 50 50 50 50 50

400 I 400

100 100 100 100 100 100 100 100

270 270 241 241 237 251 270 *460

800 * 2 240

H ä r t i l l k o m m a 5 m u s i k e l e v e r , ej u p p f ö r d a å s t a t . U t t a g n a f ö r u t b i l d n i n g till b i t r ä d a n d e flygingenjörer. 3 I c k e g o d k ä n d a a s p i r a n t e r ( o m k r i n g 20) ö v e r f ö r a s till s p e c i a l t j ä n s t I f o t o g r a f i - , v ä d e r l e k s o c h e x p e d i t i o n s b i t r ä d e n m . m.). 4 I t j ä n s t finnas h ä r u t ö v e r a n d r a och t r e d j e å r e t s a s p i r a n t e r ( o m k r i n g 40. r e s p . 34 • 5 H ä r u t ö v e r e t t m i n d r e a n t a l v ä r n p l i k t i g a l ä k a r e , a v s e d d a för t j ä n s t g ö r i n g vid flygvapnet i krig. 2

97 skilt beakta de ekonomiska faktorerna. Dessa strävanden hava bland annat tagit sig uttryck i införandet av en reservstat samt i användning av reservpersonal i mycket stor omfattning, särskilt såsom flygande personal, ävensom däruti att antalet manskap och underofficerare ökats i större proportion än antalet officerare. Vissa jämförelsesiffror anföras här nedan för att närmare belysa personalökningarnas omfattning och fördelning. Sommaren 1935 tjänstgjorde vid flygvapnet omkring 140 officerare tillhörande flygvapnets stat samt armén och marinen. De sistnämnda skulle jämlikt 1925 års försvarsbeslut utgöra huvuddelen av den flygande personalen i förbanden. Enligt den föreslagna organisationen uppgår motsvarande siffra till omkring 293 officerare, varav endast en mindre del (38 officerare) tillhörande armén och marinen. Detta innebär en fördubbling av officerspersonalen. l Motsvarande jämförelse för underofficerskåren utvisar en ökning från 55 till 175. Den föreslagna styrkan av underofficerspersonalen är alltså något mer än tre gånger större än den nuvarande. Det fast anställda manskapet har ökats från omkring 290 till 1 020. Stammanskapets föreslagna styrka är alltså omkring tre och en halv gånger större än den nuvarande. Antalet civilmilitär personal, huvudsakligen teknisk personal, har ökats från 43 till 129, motsvarande en styrka, som är tre gånger större än den nuvarande. Keserv- och reservstatpersonalen har ökats från omkring 64 till omkring 500, motsvarande en styrka, som är åtta gånger större än den nuvarande. De värnpliktiga i linjetjänst hava ökats från 700 till 1 370, vilket innebär en fördubbling. De värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven (handräckning) hava ökats från 250 till 800, d. v. s. till en styrka, som är mer än tre gånger större än den nuvarande. Antalet värnpliktiga studenter (klass B) har ökats från omkring 50 till 70, d. v. s. en ökning med omkring 50 %. Flygövningarnas omfattning. Av vad i det föregående anförts har framgått, att för flygövningarna vid flottiljerna erfordras omkring 33 000 flygtimmar och för utbildningen vid flygkrigsskolan omkring 14 000 flygtimmar. Därtill böra emellertid läggas omkring 3 000 flygtimmar for den personal, som tjänstgör inom flygvapnets ledning, vid de centrala verkstäderna (försöksavdelningen) m. m. Sammanlagda antalet flygtimmar per år uppgår sålunda till 50 000. Yid beräkningen av huru dessa flygtimmar komma att fördela sig på olika flygplanslag, vilket utövar inflytande på anslagen för flygvapnets övningar och materielens underhåll, har hänsyn bland annat även tagits till att spaningsplanen och de lätta bombplanen kunna komma att användas, förutom 1 Jämföres endast den nuvarande personalen på flygvapnets hovet av personal på stat, erhålles en ökning från 66 till 255. 1282 35

stat med det' angivna beC7

98 för verksamheten vid flottiljerna, jämväl i viss utsträckning vid flygkrigsskolan. Dessa flygplanslag komma därför att uppvisa det högsta antalet flygtimmar. Å andra sidan komma skolflygplanen att i viss utsträckning användas för tjänsten vid flottiljerna. Det har förutsatts, att så blir förhållandet vid de tvåmotoriga bombförbanden samt i någon mån vid jaktflottiljen. På grundval av angivna förutsättningar i dessa avseenden erhålles nedanstående fördelning på olika slag av flygplan: Medeltunga bombflygplan: 9 500 flygtimmar årligen, motsvarande 19 motor tim mar. Lätta bombflygplan och spaningsflygplan: sammanlagt 20 000 flygtimmar årligen, motsvarande lika många motortimmar. Jaktflygplan: 4 500 flygtimmar årligen, motsvarande lika många motortimmaT. Torpedflygplan: 2000 flygtimmar årligen, motsvarande 4 000 motortimmar. Skolflygplan: 14 000 flygtimmar årligen, motsvarande lika många motortimmar. Sammanlagt erhållas alltså 36 000 flygtimmar och 47 500 motortimmar å krigsflygplan samt 14 000 flyg-(motor)timmar å skolflygplan. Dessa värden hava legat till grund för kostnadsberäkningarna rörande anslaget till flygvapnets övningar. Den årliga flygtiden i medeltal per flygplan erhålles med utgångspunkt från antalet flygtimmar enligt ovan för varje särskilt flygplanslag, jämfört med det totala antalet flygplan av ifrågavarande slag. Sålunda erhållas följande medelflygtider: Medel tungt bombflygplan... omkring 130 timmar per år. Lätt bombflygplan » 160 > » »• Spaningsflygplan » 160 » * » • Jaktflygplan » 100 » » ' » • Torpedflygplan » 125 » » » Skolflygplan » 175 » » » Dessa värden hava legat till grund för kostnadsberäkningarna rörande anslaget till flygmaterielens underhåll. De hava även utövat inflytande på bedömandet av med flygmaterielens livslängd och förnyelse sammanhängande frågor, vilka behandlas i kap. VII. Verkställda överslagsberäkningar rörande det antal flygtimmar per år, som envar av den flygande personalen vid flygvapnet kommer att tjänstgöra såsom flygförare, ger vid handen följande: Elever under första årets utbildning: omkring 150 timmar per år. » » andra » » : » 125 » » » » » tredje » » : ' 125 » » » Utbildad personal på stat vid flottiljerna: omkring 90 timmar per år. » > » » » flygkrigsskolan (förutom flygning i dubbel kommando): omkring 60 timmar per år. » » » » i flygvapnets ledning samt vid verkstäderna omkring 50 timmar per år. j » i reserven: omkring 25 timmar vartannat år.

99 Översiktstabell utvisande det t o t a l a p e r s o n a l b e h o v e t vid flygvapnet i fred. F = flygande personal. M = markpersonal. Flygvapnets kommandoexpedition

Personal

F

M

F irsvarsstaDen '

S:a

F

M

1. medeltunga FlygKrigshögskolan " flottiljen *

Flygledningen '

S:a

F

1 3 9

2 2 1 3 1 22

1 1 2

2 3 1 4 2 24

— 13

36 M

S:a

F

M

S:a

F 1 M S:a

2. medel unga

: . lätta

2. lätta

flottiljen

flottiljen

flottiljen

F

M

S:a

F

M

S:a

F

M

Jaktflottiljen

S:a

F

M

Harinflygflottiljen

Arméflygflottiljen

S:a

F

M

S:a

11 S:a

F

Centrala flygverkstaden

Flyg. krigsskolan F

M

å Malmen 5

S:a

F

S:a

M

Summa summarum

i Västerås F

S:a

11 M

F

A n m ä r k n i n g a r S:a

Personal på itat. Officerart Eeneralspersoner Överstar (0. 71 • » (0. 6) Överstelöjtnanter

1 »3 9

•jtnanter Fänrikar Surax Underofficer

la officer ire

1 1

1 10 7 5 24

1 11 7 5

1 10 7 5

1 11 7 5

1 1 7 10 5

1 1 8 10 5

1 1 7 10 5

1 1 8 10 5

1 1 7 8 5

1 1 8 8 5

1 1 7 6 3

1 1 8 6 3

8 8 5

1 1 9 8 5

1 «1 "1 10 14 6

1 1 1 11 14 6

1 1

1 1

1 1 1 10

2 3 5 12 14 110 7.0 39 255

ire. 4 6

Summa underofficerare

2 9 11

2 13 17

32 A 33 Summa manskap

4 6

2 7 10

2 11 16

1 3

2 6 8

2 7 11

1 3

2 6 8

2 7 11

10 Manskap. priier Korpraler Vicekoipraler Senige

—

•1

2 2 5 11 13 100 70 39

17 50 20 46

50 50 20 46

' 8 3 133 166 ' 8 3

1 3

2 5 7

2 6 10

2 7 10

2 7 11

44 44 18 40

118 146

21 35 15 33

36 35 15 33

15 104 119

21 35 15 33

2 4 6

2 7 10

2 3 5

2 5 8

2 3

1 16 29

4 11 44 18 40

3 4

36 35 15 33

21 30 12 28

30 30 12 28

15 104 119

91 100

22 34 14 31

18 47 65

18 63 94

1¶Inkl. flygattachéer.

2¶Chefen för flygvapnet, flygstaben, flygmaterielförvaltningen, flygintendenturförvaltningen s a m t eskaderstaben.

3¶Personalen tjänstgör i k r i g i flygledningen, i eskaderstaben samt vid medeltung bombflottilj. Militär och civil lärarpersonal anställes med arvode.

4¶Ur flottiljen u t g å r i krig personal till eskaderstaben.

5 Inkl. försöksavdelningen.

0¶Tjänstgöring i krig vid m e d e l t u n g bombfldttdlj.

' Därav 27 ikulspruteskyttar. »

»

»

1 förordnad såsom verkstadsdirektör.

34 34 14 31

21 32 13 30

32 32 13 30

12 101 113

96 107

35 45 18 42

45 45 18 42

138 8

10 140 150

169 305 125 283

307 305 125 283

1020 OwUmilitärer. Hygöverdirektör Hygingenjörer av 1. g raden » 2.

1 •

»3.

—

1 2 3 3 3

1 2 3 3 3 12

Summa fl ygingenjörer 1

Förste flygläkare Bgläk-are av 1. grade Sumn la

•:J4.

fckmästare av 1. Mas

•

»

» 2. .

Bantverlvare B Summa civilmilitär er av und erofficers tjänstekl vss

•rrådsvaktmästare.... 2

1¶Summa civilmilitä. rer

1 I

1 1 2 1

1 1 2 1

1 4 13 10 14

1 »4 13 10 14

• 1

1 8

1 8

1 6

1 6

1 6

1 6

1 6

1 6

6 6 50

6 6 50

129 |

flygläkare

1 1 5 2 9

1 1 5 2

1 6

* "S

1 1

1 1

1 1

1 1

(Forts.)

(181 35

13 12

100 Ö v c r s i k t s t a b c l i utvisande d e t t o t a l a p e r s o n a l b e h o v e t vid flygvapnet F = flygande personal. M = markpersonal.

*

Flygvapnets kommandoexpedition

Personal

F

I

Krigsråd

Oivil

M

Försvarsstaben

S:a

F

M

Flygledningen

S:a

F

personal.

M

1 1 1 1 2 1 2 4 2 2

Kassör och bokhållare Notarie Skrivbiträden

S:a

Flygkrigshögskolan

1. medoltunga bombflottiljen

2. medeltunga bombflottiljen

F

F 1M

F

M

S:a

S:a

M

1. lätta bombflottiljon F

S:a

2. lätta bombflottiljen

S:a

M

F

M

Jaktflottiljen

S:a

F

M

Arméflygflottiljen

S:a

F

M

S:a

i fred (forts.).

Marinflygflottiljen

Flygkrigsskolan

F

F

M

S:a

M

Centrala flygverkstaden

S:a

F

M

Summa summarum

i Västerås

å Malmen S:a

S:a

M

F

M

F

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

—

1 1 2

1 1

1 1

—

1 1

1 1

1 1

—

1 1 2

S:a

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1 1 1 2 1 2 4 2 2 8 8

33 .

14 24

1 1 1 1 2 1 2 4 2 2 — —

A n m ä r k n i n g a r

1 1 1 1 2 1 2 4 2 2 8 8

12 8

12 8

—'

—

14 24

—

—

3 »ea i7i 240 ' 6 9 146 215

1650 S u m m a civil personal Pensionerad personal f (i arvodesbefattning). 87 1 27 J

•

Summa pensionerad personal Summa personal p å s t a t

2 2

1 1

27 J

45 135 180

45 134 179

37 119 156

33 134 167

43 124 167

50 166 216

»467

i

• Personal på r e s e r v s t a t . 1 0

—i 5 K Summa personal p å r e s e r v s t a t

5 5

5 5

5 5

5 ? 5 5 5

5 5

6 5

— —

5 5

5 5

5 5

-

54 14 2

1 4

55 18 2

53 5 2

1 4

54 9 2

53 5 2

1 4

54 9 2

41 5 2

1 4

42 " 4 3 9 8 2 2

1 4

— —

5 10

54 14 3

1 4

55 18

5 5 10

4 4

4 4

36 34

36 34

33 12 2

3 2

3 2 1

6 30

334 59 36

340 89 36

p Reservpersonal. 1 0

71 Summa reservpersonal

F »

12 Värnpliktiga.

3 5

33 8 2

60 74

Summa värnpliktiga

lägst

3 2

s 2

4 4

13 13

1 1

14 14

43 43

2¶Tjänstgöringsskyldighet 1 m å n a d vartannat år. Därav 8 avsedda för

18 Erforderligt a n t a l expeditionsbiträden, skrivbiträden och ordonnanser kommenderas n r flottiljerna.

13 Erforderligt antal värnpliktiga ingenjörer, expeditionsbiträden, skrivbiträden, ordonnanser och förare av motorfordon kommenderas u r flottiljerna.

14 Erforderligt a n t a l stationsmanskap för försöksavdelningen kommenderas u r närliggande flottilj. Värnpliktiga ingenjörer kommenderas till v e r k s t a d e n för utbildning.

ls

E t t mindre a n t a l värnpliktiga läkare, avsedda för tjänstgöring vid flygvapnet i krig, tjänstgöra vid flottiljerna viss tid i fred.

16 Icke godkända aspiranter (omkring 20) överföras till specialtjänst.

17 Uttagna för utbildning till b i t r ä d a n d e

18 Härutöver c:a 20 icke g o d k ä n d a aspiranter (not 16) uttagna till expeditions-, väderleks- och fotografibiträden.

10 Antalet uppdelas i 2 omgångar.

20 Med »högst» m e n a s : personal p å stat, halva antalet reservstat- och reservpersonal s a m t samtliga värnpliktiga (aspiranter, övriga tillhörande klass B samt båda omgångarna linjetjänst och ersättningsreserv). Med »lägst» m e n a s : personal p å s t a t s a m t vissa värnpliktiga (aspiranter, övriga tillhörande klass B, vinterkontingenten i linjetjänst s a m t en omgång ersättningsreserv). *

81 Härutöver 18 officerare u r armén.

— 170i 170 — 100 100

170 170 100 100

141 141 100 100

— 270 270

270 270

241 241

141 141 100 100 241 241

60 74

60 74 18 10 10 1370 1 8 1370 1B 800 800

— 137 137 — 100 100

" 1 0 10 141 141 100 100

— 237 237

251 251

300 300 100 100 270 270 134 400 534

170 170 100 100

3 104 US S53 104 433 537

75 384 459

75 385 457

61 363 424 "59

393 452 "64

400 464 186 *568 754

3416 K4230

45 248 293

45 247 293]

37 230 267 "33

257 290 "43 247 390 164 *366 530

2213 *>2793

69 269 338

flygingenjörer.

»

»

»

»

»

»

»

s a m t 2 underbefäl (torpedhantverkare) u r marinen. samt 2 underbefäl (torpedhantverkare) u r marinen.

»

civila ämneslärare.

»

å olika anslag avlönad civil personal, ej uppt a g e n å stat, ävensom flygvapnets musikkår, se sid. 96.

"

»

Med arvode å departementets resp. försvarsstabens stat.

69 394 36c

i krig.

»60 74

flygverkstäderna

2. och 3. arets ..

Summa personal i t j ä n s t : 2 0 h ö g s t

12 Knjetjänst" uraättningsreserv 18 ...

1!8S 35

-

44 12 2

10 11

C

101 Vid bedömandet av dessa värden bör man hålla i minnet, att en icke obetydlig procent av personalen efter hand kan komma att bliva inriktad på en sådan tjänstgöring i luften (spanare m. m.), att särskild flygtid icke behöver beräknas. De angivna värdena äro därför att betrakta såsom lågt hållna medelvärden. Frågan huruvida den angivna omfattningen av flygövningarna är tillfyllest för att den enskilde flygaren liksom även flygförbanden skola erhålla tillräcklig träning — såväl med hänsyn till krigsberedskapen som till flygsäkerheten — är vansklig att bedöma. Från de militära sakkunnigas sida har gjorts gällande, att man flerstädes inom utländska flygvapen anser en väsentligt högre årlig flygtid för den utbildade personalen vara erforderlig. Försvarskommissionen vill icke bestrida, att övningarna även inom vårt flygvapen lämpligen borde ökas i motsvarande grad, men på grund av de ekonomiska konsekvenser, som därav skulle följa, har försvarskommissionen sett sig nödsakad att begränsa övningarnas omfattning till den här angivna. Enligt vad försvarskommissionen inhämtat, uppgick det totala antalet flygtimmar vid flygvapnet (flygskolkåren undantagen) under åren 1931—1934 till i medeltal omkring 12000. Antalet flygtimmar per utbildad förare och år uppgick till omkring 65. Enligt försvarskommissionens förslag bliva motsvarande siffror 36000 resp. 90 (för huvuddelen av personalen). Förslaget innebär alltså en icke obetydlig förbättring jämfört med de nuvarande förhållandena. E n ytterligare ökning av flygövningarnas omfattning kan försvarskommissionen av ekonomiska skäl icke förorda.

102 K A P . Y.

Flygvapnets rekrytering. A. Allmänna grunder. Enligt nuvarande organisation utgöres flygvapnets personal dels av vid flygvapnet fast anställd personal, dels av från armén och marinen till tjänstgöring vid flygvapnet beordrad personal och dels av värnpliktiga. Den från armén och marinen kommenderade personalen skulle enligt 1925 års försvarsbeslut utgöra huvuddelen av den flygtjänstgörande personalen. Ur denna personalkategori har flygvapnets aktiva officerskader hittills rekryterats. Den personal, som icke erhållit beställning å flygvapnets stat, har efter kortare eller längre tids tjänstgöring återgått till sin egen försvarsgren, men har i regel därefter under ännu någon tid kvarstått mobiliseringsplacerad vid flygvapnet. De värnpliktiga vid flygvapnet användas vid mobilisering i sådana befattningar i marktjänsten, för vilka de med hänsyn till sin utbildning kunna anses vara lämpade. De komma härvid i regel att tjänstgöra såsom biträden i mekanikertjänst eller i motsvarande befattningar. I fredstid tagas dessa värnpliktiga i anspråk dels för egen yrkesutbildning, dels för möjliggörandet av en viss krigsberedskap. Härutöver erfordras ett antal värnpliktiga för handräckningstjänst såväl i krig som i fred. Vid en nyorganisation av flygvapnet bör särskilt beaktas förhållandet mellan fast anställd personal och värnpliktiga samt inom kategorien fast anställd personal förhållandet mellan aktiv personal och reservpersonal. Vid flygvapnet böra dessa personalkategoriers lämplighet bedömas ur synpunkten av deras användbarhet dels för flygtjänsten, dels för marktjänsten. Den för flygtjänstgöring i fred avsedda personalen har hittills utgjorts endast av fast anställd personal och detta bör alltjämt förbliva förhållandet. Tidigare erfarenheter hava nämligen visat, att värnpliktiga, vilka erhållit flygutbildning (sådan utbildning har tidigare bibringats vissa värnpliktiga, klass B), icke kunnat på ett tillfredsställande sätt vidmakthålla denna utbildning och därför icke kunnat avses för befattningar i krigsflygförbanden utan repetitionsövning. Bland annat av detta skäl slopades denna utbildning, sedan reservofficersutbildningen vid flygvapnet tagit fasta former. Såsom ersättning för förluster under krig böra däremot avses värnpliktiga, vilka vid mobilisering påbörja militär flygutbildning. Det torde icke vara möjligt att för framtiden fortfarande tillämpa den principen, att huvuddelen av den för flygtjänstgöring avsedda personalen

103 skall utgöras av från de övriga försvarsgrenarna tillfälligtvis beordrad personal. Erforderlig tillgång på i flygtjänsten grundligt utbildat befäl av alla grader är av utomordentlig betydelse för vapnet. Man får ej heller underskatta betydelsen av en genom likartad utbildning och gemensam tjänstgöring vid flygvapnet homogen befälskader. De svårigheter, som följa för den gemensamma tjänsten vid flygvapnet, då officerspersonalen erhållit sin grundläggande utbildning vid skilda försvarsgrenar, hava redan tydligt framträtt och bland annat påtalats av 1931 års flygkommission. Slutligen har det för armén och marinen varit ofördelaktigt, att officerspersonal för längre tidsperioder varit kommenderad utom egen försvarsgren. P å grund av de anförda skälen bör den för flygtjänstgöring avsedda personalen i huvudsak utgöras av vid flygvapnet fast anställd personal. Den från armén och marinen till flygtjänst kommenderade personalen bör inskränkas till det antal, som erfordras för vissa befattningar vid de med de övriga försvarsgrenarna direkt samverkande flygförbanden. Vad slutligen angår förhållandet mellan aktiv personal och reservpersonal synes den flygande personalen även i krigsflygförbanden i avsevärd utsträckning kunna utgöras av reservpersonal, därest denna erhåller god grundläggande utbildning och ett tillfredsställande antal repetitionsövningar. E n mycket stor del av de lägre befattningarna inom de flygande förbanden kunna sålunda beklädas med reservpersonal, varmed följer, att ett förhållandevis lågt antal beställningar på stat inom subalternofficersgraden erfordras. Däremot blir antalet kaptensbeställningar på stat relativt stort, enär reservpersonal icke lämpligen kan avses för divisionschefs- och stabsofficersbefattningar m. m., vilka böra beklädas med personal av minst kaptens tjänsteställning. Beträffande den tekniska marktjänsten vid flygvapnet uppställer sig frågan, i vilken utsträckning denna kan utföras av värnpliktig personal. Svaret blir ytterst beroende på den yrkesskicklighet och tjänsterutin, som kan bibringas den värnpliktiga personalen, d. v. s. — under i övrigt likartade förhållanden — ytterst på de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet i fredstid. J u kortare denna tjänstgöringsskyldighet är, desto mindre blir de värnpliktigas tjänsteduglighet och desto mera Stegras behovet av rutinerad stampersonal. Marktjänsten är av utslagsgivande betydelse för flygvapnets tjänstbarhet i fred och krig. Om marktjänsten icke fungerar väl, riskeras redan i fred såväl människoliv som dyrbar materiel. Arbetet med flygmaterielens över syn och vård är också av komplicerad natur och ställer höga krav på yrkesskickligheten hos personalen. Denna yrkesskicklighet är så speciell och egenartad, att den endast i sällsynta undantagsfall förefinnes hos de värnpliktiga, då dessa påbörja sin tjänstgöring vid vapnet. Den yrkesrutin, som kräves för alla kvalificerade befattningar i marktjänsten, förutsätter en utbildningstid på flera år. Då det är uteslutet att pålägga de värnpliktiga en så betungande tjänstgöring i fred, blir följden, att dessa i huvudsak endast kunna användas i marktjänsten såsom biträden åt den fast anställda personalen.

104 Stampersonalens omfattning i jämförelse med antalet värnpliktiga vid flygvapnets manskapsstater enligt 1925 års försvarsbeslut har, enligt de ansvariga myndigheternas uttalanden vid upprepade tillfällen, visat sig vara alltför ringa. Med den alltmera komplicerade materielen skulle detta förhållande framdeles komma att framträda med ökad skärpa. Försvarskommissionen har därför funnit sig böra föreslå, att antalet beställningar vid det nu föreslagna vapnets manskapsstater utökas i något högre proportion än antalet värnpliktiga.

B. Fast anställd personals rekrytering. Nuvarande organisation. Flygvapnets fast anställda personal omfattar dels personal på stat, dels reservpersonal. _ no_ , Officersbeställningarna på flygvapnets stat hava i enlighet med lyzo ärs försvarsbeslut fyllts genom transport av officerare från armén och marinen. Frågan om en egen officersrekrytering vid flygvapnet lämnades enligt 1925 års försvarsbeslut öppen, ehuru man med hänsyn till vapnets ringa omfattning tillsvidare ansåg transportförfarandet tillfyllest. Flygvapnets officerare äro uppförda på en för vapnet gemensam stat. Möjlighet föreligger för till flygvapnet transporterade officerare att under vissa förutsättningar och inom viss tid kunna återtransporteras till armén resp. marinen. Intendenturofficerarna rekryteras genom överföring av officerare från arméns intendenturkår samt från marinintendenturkåren. Underofficersbeställningarna på flygvapnets stat fylldes vid vapnets uppsättning genom transporter av personal från armén och marinen. Därefter har behovet i huvudsak fyllts genom befordran av flygvapnets fast anställda manskap. Underofficerarna äro i likhet med officerarna uppförda på en för vapnet gemensam stat. Flygvapnets fast anställda manskap rekryterades ävenledes till en början genom överföring av manskap från armén och marinen. Volontärerna hava dock redan från början rekryterats genom anställning direkt vid flygvapnet. Tillströmningen av sökande till lediga manskapsbeställningar har städse varit stor och flygvapnets rekrytering av volontärer har ur kvalitativ synpunkt slagit väl ut. Det fast anställda manskapet har uppförts på resp. kårers stat. Den civilmilitära personalen avses främst för sådana befattningar, tor vilkas bestridande i allmänhet erfordras — förutom viss militär utbildning — framförallt sådan yrkesutbildning, som icke lämpligen kan bibringas vid militära utbildningsanstalter eller i samband med rent militär tjänstgöring. Personalen utgöres av flygingenjörer, flygläkare, verkmästare, tyghantverkare, vapenhantverkare och förrådsvaktmästare. Flygingenjörerna hava i huvudsak rekryterats medelst civil personal. Förutom de två flygläkarna på aktiv stat har läkarpersonal ur fältläkaroch marinläkarkårerna eller ur dessas reserver ävensom civila läkare tagits

105 i anspråk för läkarvården vid flygvapnet. Sistnämnda personal har anställts genom kontrakt. Flygvapnets reservpersonal utgöres enligt gällande bestämmelser av: a) officerare, underofficerare och civilmilitära tjänstemän, vilka med fyllnadspension avgått från beställning på flygvapnets stat, pensionsavgångna; b) officerare, underofficerare och civilmilitära tjänstemän, vilka vid eller efter avgång från beställning på flygvapnets stat utan fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i reserven, förtidsavgångna, samt c) officerare och underofficerare, vilka inom flygvapnets reserv vunnit sin första officers- resp. underofficersanställning, i reserven utnämnda. Försvarskommissionen. Såsom ovan har framhållits anser försvarskommissionen, att fast anställd personal måste användas dels för flygtjänsten i fred, dels för alla kvalificerade befattningar i den tekniska marktjänsten. Det torde ligga i sakens natur, att alla befälsbefattningar vid det tekniskt betonade flygvapnet måste besättas med fast anställd personal. Vid bestämmandet av sätt och former för den fast anställda personalens rekrytering är det nödvändigt, att till utgångspunkt för beräkningarna välja det personalbehov, som erfordras för att de krigsorganiserade flygförbanden skola kunna fylla de krav, som ur kvalitativ synpunkt måste uppställas. Vid bedömandet av de olika personalkategoriernas användbarhet i krigsorganisationen kunna följande allmänna synpunkter anläggas. Personalen på aktiv stat utgör den personalgrupp, som på grund av sin längre tjänstgöringstid kan bibringas den högsta yrkesskickligheten och den bästa tjänsterutinen. J u större del av den sammanlagda personalstyrkan vid krigsflygförbanden, som utgöres av aktiv personal, desto större blir förbandens stridsduglighet. Den aktiva personalen måste utgöra krigsflygförbandens stomme och alla ledande befälsposter liksom flertalet befattningar i stabs- och högre förvaltningstjänst måste fyllas med sådan personal. Av ekonomiska skäl är det dock nödvändigt att så långt det sig göra låter minska omfattningen av denna personalkategori. Av reservpersonalen bör den * reserven utnämnda huvudsakligen avses för flygtjänst. Efter avslutad utbildning är denna personal under ett antal år lämpad att upprätthålla vissa befattningar såsom flygande personal vid krigsflygförbanden. Keservpersonalens relativt korta utbildningstid medgiver dock icke, att denna personal kan bibringas samma kunskapsmått eller motsvarande tjänsterutin som personalen på aktiv stat. Krigsflygförbanden kunna därför endast delvis bemannas med reservpersonal. Det nu sagda gäller i huvudsak jämväl om den förtidsavgångna personalen. Ifråga om den pensionerade personalen gäller vid flygvapnet liksom vid andra försvarsgrenar, att densamma med fördel kan användas för viss expeditions- och förvaltningstjänst. Vid krigsflygförbanden förefinnas vissa befattningar i marktjänst, vilka hittills i regel beklätts med personal på aktiv stat men som i besparings-

106 syfte ansetts böra utbytas mot annan personal. Då reservpersonal icke ansetts vara tillräckligt kvalificerad för dessa poster — bland annat de viktiga befattningarna som stationsofficerare vid divisionerna — har försvarskommissionen funnit det ändamålsenligt att med tanke på dessa befattningar föreslå upprättandet av en ny personalkategori, personal på reservstat, till vilken personal på aktiv stat skulle kunna frivilligt överföras. Förutom den ekonomiska fördelen följer härav en möjlighet att skapa bättre befordringsförhållanden för den aktiva personalen samt såsom följd därav möjlighet att erhålla genomgående yngre personal i vederbörliga grader på aktiv stat. Vid de krigsflygförband, som avses för direkt samverkan med armén resp. marinen, föreligger ett visst behov av personal, som är grundligt förtrogen med verksamheten vid dessa försvarsgrenar. Det synes lämpligt att beträffande denna personal göra ett avsteg från den princip, som i övrigt följts, nämligen att flygvapnet skall rekrytera sin egen personal. Den ifrågavarande personalen, som för övrigt är av relativt ringa omfattning, bör alltså ställas till förfogande genom kommendering från armén resp. marinen. Enligt försvarskommissionens uppfattning är det ofrånkomligt, att flygvapnets officerare på aktiv stat från början erhålla sin utbildning vid vapnet. En sådan rekrytering är en av förutsättningarna för skapandet av ett självständigt flygvapen i egentlig mening. Officerarna böra rekryteras dels från officersaspiranter, vilka såsom sådana erhålla sin första anställning vid flygvapnet, dels från det fast anställda underbefälet, som i denna egenskap erhållit sin grundläggande utbildning vid vapnet. Enligt försvarskommissionens uppfattning bör endast flygutbildad personal kunna vinna anställning i officersbeställning på aktiv stat. All tjänstgöring vid flygvapnet avser ytterst, direkt eller indirekt, flygtjänsten och utföres bäst av personal, som genom egen utbildning och tjänstgöring i flygtjänst är väl förtrogen med denna. Officersaspiranterna böra alltså erhålla sin flygutbildning före befordran till officer och rekryteringen från det fast anställda underbefälet bör begränsas till att gälla det flygutbildade underbefälet. Det synes vara av den största betydelse, att officerspersonalens rekrytering enligt de föreslagna grunderna snarast kan igångsättas. Officerseleverna erhålla emellertid först efter omkring tre år sin officersutnämning. Under övergången till det föreslagna flygvapnet föreligger emellertid ett stort behov av officerspersonal, och under denna tid torde därför särskilda åtgärder behöva vidtagas. Sålunda torde det bliva nödvändigt att till en viss utsträckning överföra flygutbildade officerare från armén och marinen samt från flygvapnets reserv till befattningar på flygvapnets aktiva stat. Närmare beräkningar angående det antal officerare, som i samband med övergången till den nya försvarsordningen bör överföras till flygvapnet, återfinnas i kap. X. Det hittills tillämpade rekryteringssättet av officerare i intendenturbefattning, nämligen överföring av personal från arméns intendenturkår och marinintendenturkåren, var tvivelsutan berättigat, då det vid vapnets första uppsättning gällde att omedelbart erhålla erforderligt antal intendenter.

107 Det synes emellertid önskvärt att för framtiden bereda möjlighet för flygvapnets egna officerare på aktiv stat att efter vederbörlig specialutbildning övergå^ till intendenturtjänst. Intendenturtjänsten skall i likhet med övrig marktjänst ytterst avse att möjliggöra och underlätta flygtjänsten. Därav synes följa, att en officer på flygvapnets stat, som utbildats vid vapnet och tjänstgjort i flygtjänst vid detta och som i övrigt lämpar sig för intendenturtjänst, i allmänhet är bättre ägnad att bestrida befattning såsom intendent vid flygvapnet än personal ur armén eller marinen, som icke äger motsvarande kännedom om den egenartade tjänsten vid flygvapnet. Med detta rekryteringssätt vinnes jämväl den fördelen, att officerare, vilka av en eller annan anledning önska avbryta sin flygtjänstgöring eller som icke längre fylla de höga krav, som i fysiskt avseende ställas på den flygtjänstgörande personalen, kunna finna användning i marktjänst vid vapnet, om de i övrigt lämpa sig härför. Under övergången till det föreslagna utvidgade flygvapnet beräknas emellertid en relativt stor utökning av antalet officersbeställningar i intendenturbefattning bliva erforderlig. Då det knappast är sannolikt, att dessa nya beställningar redan under 'övergångsåren skola kunna rekryteras genom överföring av härför lämpliga och villiga officerare på flygvapnets aktiva stat, bör därför det hittills tillämpade rekryteringsförfarandet, om så visar sig erforderligt, fortfarande tillämpas under ifrågavarande tidsperiod. Behovet av underofficerare på aktiv stat bör helt naturligt fyllas genom befordran av flygvapnets fast anställda manskap. Något skäl att frångå denna rekryteringsmetod torde ej heller föreligga under övergångsåren. Flygvapnets fast anställda manskap av olika grader bör ävenledes i fortsättningen rekryteras genom värvning, respektive befordran från närmast lägre grad inom vapnet. Flygvapnets musikpersonal bör rekryteras på samma sätt som den militära musikpersonalen i övrigt, bland annat genom antagning av musikelever. Den första uppsättningen bör ske genom överföring av personal från armén, i första hand tillhörande de musikkårer, som enligt försvarskommissionens förslag indragas. Vid rekryteringen av flygingenjörer har hittills huvudsakligen tagits hänsyn till personalens rent tekniska meriter. Enligt försvarskommissionens uppfattning är det emellertid av stor betydelse, att flygingenjörerna jämväl äro förtrogna med den praktiska flygtjänsten för att de på ändamålsenligaste sätt skola kunna företräda den tekniska tjänsten inom den militära flygorganisationen. Försvarskommissionen anser därför, att flygingenjörerna böra rekryteras från ingenjörsaspiranter, vilka efter antagning såsom sådana bibringas en grundläggande militär utbildning samt flygutbildning jämsides med vapnets officersaspiranter. Utbildningen fortsätter därefter med studier vid tekniska högskolan på sätt, som i det följande närmare utvecklas. Med hänsyn till de svårigheter, som kunna uppstå att på sålunda föreslaget sätt erhålla- kvalificerad personal för vissa flygingenjörsbefattningar, kan det bliva

108 ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t skall äga att för visst fall meddela dispens från delar av den eljest föreskrivna utbildningen. Intill dess det nya rekryteringssystemet hunnit verka, bör rekrytering av flygingenjörer i erforderlig utsträckning ske medelst civil personal. Den flygutbildning, som enligt riksdagsbeslut år 1935 delvis på statens bekostnad skall givas vissa studerande å flygtekniska linjen vid tekniska högskolan, kommer i första hand att beröra sådana blivande ingenjörer, vilka såsom värnpliktiga erfordras för konstruktion och kontroll m. m. vid flygmaterieltillverkningen i krig. Flygingenjörerna på stat och i reserven böra icke rekryteras med denna personal utan redan från början erhålla den ovan angivna grundligare utbildningen. Det nuvarande systemet att upprätthålla läkarvården vid huvuddelen av flygvapnets förband medelst arvodesbefattningar förefaller icke vara lämpligt. Den dagliga sjukvårdstjänsten vid flygförbanden synes kräva, att varje förband erhåller sin läkare. I flygvapnets hälsovård ingå regelbundet återkommande specialundersökningar av den flygande personalen. De läkarutlåtanden angående den flygande personalens lämplighet för fortsatt flygtjänstgöring, som härvid skola avgivas, torde böra grundas icke endast på vederbörande läkares medicinska yrkeskunskaper utan jämväl på förståelse för och erfarenhet om flygtjänsten vid flygvapnet samt om de speciella krav på personalen, som denna medför. Det lärer därför vara av betydelse, att läkarna tillhöra flygvapnet. Det erforderliga antalet läkarbeställningar vid flygvapnet är dock relativt litet. Med hänsyn härtill synes det ändamålsenligt, att flygvapnets läkare rekryteras genom transport från fältläkar- och marinläkarkårerna. De böra sålunda uppföras på flygvapnets stat. Möjlighet till återtransport till fältläkar- resp. marinläkarkåren bör emellertid hållas öppen. Beträffande övrig civilmilitär personal föreligger behov dels av verkmästare vid de centrala flygverkstäderna och flottiljverkstäderna, dels av tyg-, signaloch vapenhantverkare vid resp. avdelningar i flottiljstaberna samt vid de organiserade divisionerna m. m., dels slutligen av förrådsvaktmästare vid flottiljernas intendentur- och flygmaterielförråd. Det torde böra tagas under övervägande, om icke den speciella yrkesutbildning, som ifrågavarande personal företräder, i en framtid skall kunna bibringas jämväl viss militär personal på aktiv stat. Innan närmare erfarenheter i detta avseende föreligga, vill försvarskommissionen emellertid icke framlägga något förslag om nämnda civilmilitära personalkategoriers avskaffande och ersättning med militär personal, ehuru det icke är uteslutet, att en utveckling i denna riktning framdeles kan befinnas lämplig. Tillsvidare bör emellertid säkerställas, att här ifrågavarande civil militärer rekryteras av personal, som under fast anställning erhållit sin utbildning vid flygvapnet. Beträffande den reservstat, som enligt det föregående skall upprättas, göra sig följande synpunkter gällande. Keservstatsorganisationens ändamål är att medgiva en minskning av behovet av aktiv personal. Beservstatens personal 'måste därför tidigare hava under aktiv tjänst bibringats in-

109 gående yrkeskunskap, fullständig befälsvana samt tillförlitligt militärt omdöme. Med hänsyn härtill får kravet på den aktiva tjänstgöringens omfattning före övergången till reservstat icke ställas alltför lågt. Då reservstatspersonalen endast avses för befattningar i marktjänst, är det ej heller något utpräglat önskemål, att levnadsåldern för denna personal hålles låg. Försvarskommissionen vill därför föreslå, att för ö v e r g å n g t i l l r e s e r v s t a t bör krävas för kompaniofficerare sju tjänsteår såsom aktiv officer; för underofficerare fyra tjänsteår såsom aktiv underofficer, Reservstatspersonalen bör i fredstid vara t j ä n s t g ö r i n g s s k y l d i g i motsvarande utsträckning som »i reserven utnämnd» reservpersonal, d. v. s. under 30 dagar vartannat år. Beservstatspersonalen bör vara skyldig att avgå från r e s e r v s t a t dels på grund av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat och dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal på aktiv stat till avgång med fyllnadspension. Efter avgången från reservstat bör personalen vara skyldig att kvarstå i flygvapnets reserv under samma tid, som är bestämd för motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med pension. Då det vid krigsflygförbanden förekommer ett antal intendenturbefattningar, för vilka intendenturpersonal på aktiv stat icke behöver avses, vill försvarskommissonen föreslå utbildandet av intendenturofficerare i flygvapnets reserv. Denna kategori torde med fördel kunna rekryteras från de officerseller ; 'reservofficersaspiranter, vilkas flygutbildning av en eller annan anledning icke fullföljes. För att nedbringa antalet flygingenjörsbefattningar på aktiv stat har försvarskommissionen ansett sig böra föreslå inrättandet av ytterligare en ny personalkategori, flygingenjörer i flygvapnets reserv. Denna personal bör rekryteras dels genom »förtidsavgångna» flygingenjörer på aktiv stat, dels genom »i reserven utnämnda» flygingenjörer, vilka såsom flygingenjörsaspiranter erhållit sin utbildning vid vapnet. Från den sistnämnda kategorien torde flygingenjörerna å aktiv stat regelmässigt böra rekryteras. Beträffande den ifrågavarande personalens tjänstgöringsskyldighet i fred m. m. torde motsvarande bestämmelser, som för flygvapnets reservofficerare böra tillämpas. Beträffande rekryteringen av övrig reservpersonal anser försvarskommissionen skäl icke föreligga att föreslå några principiella ändringar i de för närvarande tillämpade metoderna. Vissa lättnader synas dock böra beredas det flygutbildade underbefälet att erhålla anställning såsom underofficer i flygvapnets reserv med därav följande skyldighet att underhålla sin flygfärdighet. Därest denna väg icke skulle visa sig framkomlig, torde en ny kategori av reservpersonal, nämligen reservunderbefäl, böra införas framdeles. De i personalberäkningarna upptagna reservunderofficerarna skulle i så fall delvis i stället utgöras av denna nya kategori. I fråga om kompetensvillkor för anställning vid flygvapnet m. m. vill försvarskommissionen framhålla följande synpunkter.

110 Officerskåren kommer under de första åren av övergångsperioden till den nya försvarsordningen att rekryteras genom transport till flygvapnets stat av personal ur armén och marinen, d. v. s. huvudsakligen enligt för närvarande gällande bestämmelser. Med hänsyn till önskvärdheten ur flygvapnets synpunkt av att vid intransporter till flygvapnets stat erhålla så unga armé- och marinofficerare som möjligt, bör någon minimitjänstetid som officer icke fordras såsom villkor för transport till flygvapnet. Då något passagesystem i nuvarande bemärkelse icke framdeles bör komma ifråga, synas de nu gällande bestämmelserna, vilka medgiva återtransport från flygvapnets stat till armén och marinen under en period av sex år, böra upphävas i och med den nya försvarsordningens genomförande. Under de första övergångsåren böra dock möjligheter föreligga för återtransport av personal, som visar sig mindre lämplig för tjänsten vid flygvapnet. Sådan återtransport bör kunna äga rum under en period av två år efter det vederbörande vunnit anställning på flygvapnets stat. E n dylik bestämmelse torde vara nödvändig på grund av den betydande omfattning, som intransporterna under första och andra övergångsåren till den nya försvarsordningen kunna beräknas få. Rörande kompetensvillkor för vinnande av anställning som officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspirant har försvarskommissionen icke ansett erforderligt låta verkställa någon mera ingående utredning. Nedanstående synpunkter torde emellertid böra beaktas. För antagning till officersaspirant böra ställas samma fordringar, som gälla för antagning av arméns officersaspiranter, d. v. s. bland annat studentexamen å real- eller latinlinjen. För de underbefäl, vilka uttagas till officersutbildning enligt i kap. VI angivna grunder, böra särskilda bestämmelser gälla. För antagning till reservofficersaspirant böra samma fordringar ställas som i nuvarande organisation, d. v. s. bland annat studentexamen eller avgångsexamen från vissa läroanstalter. Därest svårigheter skulle uppstå att erhålla tillräckligt antal reservofficersaspiranter under uppsättningsperioden, torde en tillfällig revidering av dessa fordringar böra övervägas. För antagning till fly gin g enjörsaspirant bör bland annat fordras studentexamen å reallinjen. För anställning av fast anställt manskap böra nu gällande bestämmelser tillämpas med den ändringen, att minimiåldern för antagning såsom volontär sänkes från 18 till 17 år i likhet med vad fallet är vid armén. Denna ålderssänkning, som icke medför några påtagliga olägenheter, är särskilt önskvärd med hänsyn till manskapets vidarebefordran till officer, vilken icke bör ske vid alltför hög ålder. Den första anställningstiden vid flygvapnet, som nu uppgår till tre eller fyra år, bör med hänsyn till manskapsutbildningens organisation (jfr kap. VI) ändras till två eller fyra år.

Ill

K A P . VI.

Utbildningen vid flygvapnet. A. De värnpliktigas utbildning. Nuvarande organisation. De till linjetjänst vid flygvapnet uttagna värnpliktiga hava enligt nu gällande forsvarsordning en tjänstgöring i fredstid av 200 dagar, vilken fullgöres i en följd, dock med ett avbrott för en hemförlovningsperiod om 16 dagar. Studenter och likställda hava vid flygvapnet liksom vid övriga försvarsgrenar 260 dagars fredsutbildning. Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga tjänstgöra i 140 dagar. De till linjetjänst uttagna värnpliktiga erhålla omedelbart efter inryckningen till vederbörlig flygkår en grundläggande utbildning under omkring 40 dagar. Denna tid ägnas huvudsakligen åt den rent militära utbildningen i vilken bland annat ingår utbildning i skjutning med karbin, samt en viss stridsutbildning. De värnpliktiga bibringas dock jämväl någon förberedande fackutbildning. Efter denna utbildningsperiod placeras huvuddelen av de värnpliktiga till facktjänstgöring i samband med praktisk flygtjänst. De tjänstgöra härvid i regel såsom biträden åt det fast anställda manskapet i mekanikertjänst eller i liknande befattningar i marktjänsten samt erhålla i samband med denna tjänst fortsatt fackutbildning. De värnpliktiga, som tillhöra ersättningsreserven, erhålla till en början militärutbildning under omkring 14 dagar. Denna utbildning har endast till andamål att bibringa de värnpliktiga ett disciplinerat militärt uppträdande Därefter övergå de till handräckningstjänst i olika befattningar. Beträffande de värnpliktiga tillhörande klass B ordnas r e s e r v o f f i c e r s a s p i r a n t e r n a s utbildning enligt å sid. 126 angivna grander. De aspiranter, vilkas utbildning av någon anledning avbrutits, överföras i regel till armén.' Till s p e c i a l t j ä n s t (biträdande flygingenjörstjänst, väderlekstjänst och övrig specialtjanst) uttagna värnpliktiga, klass B, erhålla en grundläggande militär utbildning under omkring en månad och utbildas därefter för vederbörlig specialtjänst. De som skola utbildas till b i t r ä d a n d e f l y g i n g e n j ö r e r erhålla omkring sex månaders fackutbildning, omfattande mekanikerutbildning och verkstadsutbildning. Denna utbildning äger rum vid central flygverkstad samt i vissa fall delvis i flygstyrelsen. Under den återstående delen av tjänstgöringstiden fullgöres facktjänstgöring vid någon av flygvapnets verkstader eller i flygstyrelsen. De som skola utbildas i v ä d e r l e k s t j ä n s t erhålla omkring tre månaders fackutbildning och fullgöra därefter facktjänst-

112 goring under återstående tjänstgöringstid, varvid tjänstgöringen under minst en månad förlägges till flygkårs väderleksavdelning. De som skola utbildas i ö v r i g s p e c i a l t j ä n s t erhålla omkring sex månaders fackutbildning och fullgöra därefter facktjänstgöring vid flygförbands signalorgan, vid fotografiavdelning eller i expedition. Försvarskommissionen. Då den i gällande försvarsordning tillämpade kategoriklyvningen avses att även framdeles tillämpas, böra flygvapnets värnpliktiga i fred alltjämt utgöras dels av sådana i linjetjänst och dels av värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. Tjänstgöringsskyldigheten i fred måste bestämmas dels med hänsyn till den utbildning, som skall bibringas de värnpliktiga, dels med hänsyn till nödvändigheten att äga ständig tillgång på värnpliktiga vid förbanden i fredstid. Ehuru de till linjetjänst uttagna värnpliktiga endast kunna tjänstgöra såsom biträden i marktjänsten, är tillgång på sådan personal dock en nödvändig förutsättning för att tjänsten skall kunna bedrivas utan åsidosättande av kraven på flygmaterielens rationella skötsel. Om fredstjänsten vid flygförbanden skall kunna pågå i huvudsak året om, vilket ur krigsberedskapssynpunkt är ett utpräglat önskemål, erfordras därför kontinuerlig tillgång på värnpliktiga. De för linjetjänst uttagna måste emellertid, innan de användas för egentlig facktjänst, erhålla en viss förberedande utbildning. Tjänstgöringstidens längd samt in- och utryckningstiderna för de olika omgångarna av värnpliktiga måste avvägas så, att denna utbildning för en nyinryckt kontingent är i huvudsak avslutad, då den närmast förut inkallade kontingenten rycker ut. Med hänsyn till det anförda och då antalet inryckningsomgångar av olika skäl icke bör överstiga två om året, har försvarskommissionen, såsom i annat sammanhang närmare förmäles, stannat vid att för flygvapnets vidkommande föreslå en tjänstgöringstid i fred på 210 dagar för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Fullgörandet av denna tjänstgöring bör icke avbrytas av hemförlovning. Den hittills vid flygvapnet tillämpade hemförlovningsperioden på 16 dagar har nämligen visat sig inverka förryckande på tjänstens planenliga gång. U r sociala synpunkter kan denna hemförlovning ej heller sägas innebära någon större fördel, då nämligen flertalet av flygvapnets värnpliktiga tillhör andra yrkesgrenar än jordbrukarbefolkningen, för vilken en dylik hemförlovning närmast av avsedd. Tjänstgöringstiden i fred för de flygvapnet tilldelade värnpliktiga, som tillhöra ersättningsreserven (handräckning), föreslår kommissionen skola i likhet med övriga ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga bestämmas till 180 dagar. Under tiden för fullgörandet av tjänstgöringen bör inläggas en hemförlovningsperiod på 16 dagar. Endast härigenom kan nämligen behovet av handräckningspersonal tillgodoses året runt. Detta torde här dessutom vara ur sociala synpunkter önskvärt, då nämligen dessa huvudsakligen för handräckningstjänst inkallade värnpliktiga i större utsträckning torde komma att tillhöra jordbrukarbefolkningen.

113 Vid det föreslagna flygvapnet föreligger behov av ett antal värnpliktiga, klass B. Dessa utgöras dels av flygvapnets officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter, dels av värnpliktiga i specialtjänst. Bland officers-, r e s e r v o f f i c e r s - o c h f l y g i n g e n j ö r s a s p i r a n t e r n a skola flygvapnets officerare, reservofficerare och ingenjörer rekryteras. De aspiranter, vilkas utbildning såsom sådana måste avbrytas, böra överföras till kategorien »värnpliktiga, klass B, special tjänst» enligt nedan. E t t överförande av denna personal till armén — såsom för närvarande tillämpas — innebär nämligen ett omständligt förfaringssätt och har jämväl ur andra synpunkter visat sig olämpligt. De för s p e c i a l t j ä n s t u t t a g n a v ä r n p l i k t i g a t i l l h ö r a n d e k l a s s B omfatta dels de aspiranter, vilkas utbildning enligt ovan avbrutits, dels värnpliktiga ingenjörer. Dessa senare avses skola utbildas till biträdande flygingenjörer. Övriga för specialtjänst avsedda värnpliktiga — alltså förutvarande aspiranter — skola tjänstgöra såsom biträden vid väderleksavdelning och fotografiavdelning samt i mån av tillgång såsom expeditionsbiträden. Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga tillhörande klass B, specialtjänst, bör liksom vid övriga försvarsgrenar fastställas till 260 dagar. Utbildningen av de för linjetjänst uttagna värnpliktiga — vilka föreslås komma att uppgå till omkring 1 370 man årligen — avser att göra dem användbara såsom biträden åt det i olika yrkesgrenar specialutbildade stammanskapet vid flygmaterielens skötsel på marken. De skola dessutom kunna utföra de militära åligganden i övrigt, som kunna ifrågakomma i krig och i fred. Utbildningens ändamål måste därför vara att bibringa dem dels en allmän militärutbildning, dels en för den tekniska tjänsten erforderlig fackutbildning. De värnpliktiga föreslås skola inrycka i två omgångar, den 1 mars och den 1 september. Vid varje flottilj böra de till en omgång hörande värnpliktiga sammandragas för gemensam, grundläggande utbildning under en första period på omkring två månader. Härvid böra de erhålla icke blott huvuddelen av militärutbildningen utan även den grundläggande fackutbildningen. De värnpliktigas användbarhet i den tekniska tjänsten ökas ju längre tid, som kan ägnas åt fackutbildningen, varför det är ett önskemål att i möjligaste mån begränsa den rena militärutbildningen, som i första hand skall bibringa de värnpliktiga förmåga att uppträda med disciplin och ordning i ett militärt förband. Dessutom måste denna utbildning bereda manskapet för de rent militära uppgifter, som kunna tillkomma i krig. Hittills har ansetts, att rena stridsuppgifter ingå i dessa, och därför hava skjutning och övrig stridsutbildning ingått i de värnpliktigas militärutbildning. Dessa utbildningsgrenar kräva en avsevärd utbildningstid och erfarenheten har visat, att de inverkat störande på facktjänstgöringen. Det kan därför ifrågasättas, om det är lämpligt och berättigat att utbilda de värnpliktiga i nämnda grenar. De stridsuppgifter, som främst kunna tänkas tillkomma flygförbandens markpersonal, sammanhöra med flygplatsernas tryggande mot fientliga företag på marken eller från luften. Det är emellertid uteslutet

114 att under den korta utbildningstiden vid sidan av den tekniska tjänsten hinna utbilda de värnpliktiga till i strid verkligt användbara soldater. För att trygga flygplatserna gentemot fientliga företag på marken, då så erfordras med hänsyn till flygplatsernas belägenhet, torde det därför bliva nödvändigt att vid förekommande behov avdela särskilda bevakningsavdelningar ur armén. Gentemot fientliga flygföretag utgöra flygförbandens kulsprutor ett bättre försvarsmedel än flygtrujopens eldhandvapen och de förstnämnda vapnen bemannas lämpligen med flygvapnets stampersonal, vilkas längre utbildningstid medgiver en effektiv utbildning härför. Flygvapnets värnpliktiga tilldelas visserligen landstormen efter avslutad värnpliktstid vid flygvapnet, men detta utgör icke något skäl, varför utbildningen vid flygvapnet bör tyngas med stridsutbildning. Vid landstormen förekommer nämligen numera ett stort antal befattningar, bland annat i luftförsvarstjänst, för vilka någon stridsutbildning icke erfordras. På grund av de anförda skälen vill försvarskommissionen uttala sig för önskvärdheten att minska militärutbildningens omfattning till förmån för fackutbildningen. De värnpliktigas utbildning för den rent militära tjänsten i fält torde kunna inskränkas till att avse vakttjänst o. dyl. Skjututbildningen för de värnpliktiga i fred bör därför kunna minskas till vad som erfordras för vakttjänst och individuellt försvar. I samband med denna utbildningsfråga har även tagits under övervägande, huruvida karbinbeväpningen vid flygvapnet icke borde utbytas mot pistolbeväpning och skjututbildningen omläggas därefter. Starka skäl tala för att flygsoldaterna i krig böra vara beväpnade med pistol. A andra sidan kunna vissa skäl tala för att vid vakttjänst m. m. i fred använda karbin. Försvarskommissionen anser sig icke böra taga ställning till ifrågavarande spörsmål, men har vid beräkningarna rörande kostnaderna för anskaffning av eldhandvapen samt för förbrukning av ammunition m. m. räknat med pistoler och pistolammunition. Efter de två första månadernas förberedande utbildning fullföljes denna under praktisk tjänstgöring vid flygförband. Samtidigt som de värnpliktiga direkt utnyttjas såsom biträden vid materielens skötsel, fortsattes fackutbildningen. Under denna period fortgår militärutbildningen endast till den utsträckning, som erfordras för befästande av manskapets disciplin och hållning. De värnpliktiga, som tillhöra ersättningsreserven — enligt kommissionens förslag cirka 800 man årligen — avses att användas enbart för handräckningstjänst. Deras fredsutbildning kan därför begränsas till den elementära militärutbildning, som erfordras för att de med ordning och skick skola kunna uppträda i ett fredsförband. Härför kan en utbildningstid på omkring 14 dagar anses vara tillräcklig. Här avsedda värnpliktiga inrycka samtidigt med de för linjetjänst uttagna och böra därför utbildas tillsammans med dessa. Efter denna period övergå de till olika handräckningsgöromål och den fortsatta militärutbildningen begränsas till vad som kan erfordras ur disciplinär synpunkt. De värnpliktiga tillhörande klass B omfatta enligt det föregående dels

115 officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter, dels för specialtjänst uttagna värnpliktiga. Den förstnämnda kategoriens utbildning såsom aspiranter behandlas i annat sammanhang. De som avbryta sin aspiranttjänstgöring skola enligt försvarskommissionens förslag överföras till kategorien »värnpliktiga klass B, specialtjänst» och för deras fortsatta utbildning torde med fördel nu gällande utbildningsbestämmelser fortfarande kunna i princip tilllämpas. De värnpliktiga, som från början uttagas till specialtjänst, komma enligt försvarskommissionens förslag att utgöras endast av sådana, som skola utbildas till biträdande flygingenjörer, omkring 10 man. För dessas utbildning finnes icke anledning föreslå några ändringar i de principer, som för närvarande tillämpas. De värnpliktigas utbildning och tjänstgöring enligt ovannämnda riktlinjer framgå i övrigt av efterföljande diagram.

Diagram över de värnpliktigas utbildning och tjänstgöring. A.

Värnpliktiga i linjetjänst (utom studenter och likställda).

Tjänstgöring 210 dagar i följd, ingen hemförlovningsperiod.

i-i

2_

Juni

P

>

Maj

—

o er <s p P

W CD V a

> c_

d cr<3 B m

B er CD

i-i

Allmän militärutb. och fackutb.

Vårgrupp

O o er o i-t

er CD

CD

«-< 0

cö

a

B er

p i-i

*4

CD

er C P

b* P i-i

i-i

>-i

Fortsatt fackutbildning och tjänstgöring vid flygförband m. m. Allmän militärutb. och fackutb.

Höstgrupp

B.

o o

•4

Fortsatt fackutbildning och tjänstgöring Tid flygförband m. m.

Värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven (handräckning).

Tjänstgöring 180 dagar i följd, avbruten av en hemförlovningsperiod om 16 d

p

i-i 00

p

> i-i_

c2.

B

Augusti

>-<

CD

C

Juli

P B C P

ID co >e> CD

B er a>

O er o c

CD -i

O

CD

CD O CD

3 er

CD

CD i-i

er

p B

C P -i

3¶Vårgrupp

Höstgrupp

1282 3 5

g

Handräckningstjänst

B B

Handräckningstjänst

CD

er H c p i-i

P

i-i 00

2_

116 C. Värnpliktiga

studenter

och likställda,

klass B, i

specialtjänst.

Tjänstgöring 260 dagar i två perioder eller i följd. a) F ö r u t v a r a n d e officers-, reservofficers- och flygingenjörs aspiranter.

——• 1

^

«H

te*

>1

P

c

v2.

2 P

2.

Juli

er

Juni

P B B P

> c

O

oq B co

CD

o er

CD

CD I-i

3er

to

O

CT> B er

Hg CD

e-i

o

B B P -i

3er

I-i

P i-i

B P

>

i-i_

CD

CD

g

I-i

Tjänst- Fackgöring utbildsom ning aspirant

1. året

Facktjänstgöring

2. året

b) Värnpliktiga u t t a g n a för utbildning till biträdande flyg ingenjörer.

I

^

«H

P 3 B

t»

t»

CD

er i-i B

P i-i

P 1-1 CO

•e)

i-i_

B B

B_

C (T? B CO

2.3¶B E: |cK?

-,

CD

3er CD i-i

H. 2:3

CD

0 0

er CD H

0 CD

3C CD >"i

to O

3 er CD i-i

«H

B B P

i-i_

er >-i B P i-i

&

t>

P i-i

•O |-i_

CO

Fackutbildning och facktjänstgöring

—

B. Det fast anställda manskapets utbildning. Nuvarande organisation. Det fast anställda manskapets utbildning bedrives i stort sett vid vintertid anordnade skolor eller utbildningskurser, vilka åtföljas av praktisk tjänstgöring under sommarhalvåret. Furir- och underofficersskolorna samt vissa specialkurser äro anordnade centralt för flygvapnet i dess helhet, medan övriga skolor anordnas kårvis. De på hösten nyinryckta volontärerna erhålla sin första utbildning vid en rekrytskola på omkring fem månader, varpå direkt följer en månads vicekorpralskola. De för signaltjänst uttagna volontärerna undergå därefter en grundläggande specialundervisning vid radioskola under den första sommaren, medan de övriga fullgöra praktisk tjänstgöring vid flygförband. Under den andra vintern följer gemensam korpralskola, som avslutas med omkring sex veckors tjänstgöring vid flygverkstad. Därefter följer under sommarhalvåret åter praktisk tjänstgöring vid flygförband. Den tredje vintern ägnas åt fortsatt yrkesutbildning, varvid eleverna tjänstgöra dels vid flygverkstad, dels vid flygförband, och under den följande sommaren bedrives åter praktisk tjänstgöring vid flygförband. För de till signaltjänst uttagna tillkommer under året en högre kurs vid radioskola. Under den fjärde vintern följer gemensam

117 furir skola. Efter denna uttagas de, som befinnas lämpliga till flygutbildning. De som kvarstå i marktjänst övergå sedan till praktisk tjänstgöring vid flygförband. Efter några år infaller slutligen underofficersskolan, som är gemensam för det flygutbildade och det icke flygutbildade underbefälet. Denna skola är enligt av chefen för flygvapnet föreslagna bestämmelser två-årig för flertalet elever. I utbildningen ingår jämväl praktisk utbildning vid flygverkstad samt tjänstgöring vid flygförband. För dem som befinnas lämpliga för fortsatt utbildning följer under den därpå följande vintern ett tredje utbildningsår, underofficersskolans högre kurs, vilken avses skola avslutas med begränsad studentexamen. Uttagning till yrkesgrenarna vapenvårdstjänst, fotografitjänst och väderlekstjänst sker i regel efter genomgången furirskola. Till vapenvårdstjänst uttagna erhålla sin specialutbildning under tjänstgöring dels vid flygvapnets verkstäder, dels vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori. De som uttagits för fotografitjänst och väderlekstjänst erhålla i huvudsak sin specialutbildning vid för flygvapnet anordnade gemensamma kurser. Sjukvårdsbefattningarna fyllas i regel av underbefäl, som erhållit sin grundläggande utbildning samt yrkesutbildning vid armén eller marinen. Någon officersutbildning för flygvapnets underbefäl förekommer för närvarande icke. Försvarskommissionen. Det fast anställda manskapets utbildning har till ändamål dels att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, som erfordras för upprätthållandet av olika underbefälsbefattningar i krig och fred, dels att därutöver giva lämpliga elever för befordran till underofficer eller officer erforderliga kvalifikationer. Manskapsutbildningen vid flygvapnet måste präglas av det förhållandet, att flygtjänsten vid flygförbanden är särskilt intensiv under sommarhalvåret. Huvuddelen av den teoretiska skolutbildningen måste därför förläggas till vinterhalvåret, medan sommarhalvåret främst bör anslås åt praktisk tjänstgöring vid flygförband. Samtidigt som man härigenom ernår en ur utbildningssynpunkt lämplig växling mellan teoretisk skolning och praktiska tilllämpningsövningar, tillgodoses även det under sommaren ökade behovet av arbetskraft för materielens handhavande och skötsel m. m. vid flygförbanden. Den praktiska tjänstgöringen bör under alla förhållanden ordnas så, att den utgör en tillämpning av de i olika skolor inhämtade teoretiska kunskaper och färdigheter och på samma gång medgiver ett befästande och utökande av dessa. Enligt det föregående räknas »övningsåret» vid flygvapnet från den 1 november till den 31 oktober. De olika skolorna pågå i regel under tiden omkring den 1 november—den 15 april, medan den under sommaren utökade flygtjänsten vid flygförbanden pågår under tiden omkring den 1 maj—den 1 oktober (jfr kap. IV). Det fast anställda manskapets viktigaste uppgifter sammanhöra med ma-

118 terielens skötsel och vård och härför erfordras en ingående teknisk kunskap hos personalen. Vid all utbildning bör därför den största omsorg läggas på att uppdriva yrkesskickligheten i vederbörlig yrkesgren. Vid flygvapnet förekomma manskapsbefattningar inom ett flertal olika yrkesgrenar, nämligen mekaniker-, signal-, vapenvårds-, fotografi-, väderleksoch sjukvårdstjänst. Varje yrkesgren medför krav på en speciell yrkesutbildning och den bästa yrkesskickligheten torde uppnås genom en uppdelning av manskapet på olika yrkesgrenar redan på ett tidigt stadium. Manskapsskolorna kunna antingen decentraliseras, så att varje flottilj utbildar sitt manskap vid egna skolor, eller ock ordnas centralt för flygvapnet i dess helhet. Med flottiljvis ordnade skolor följer den fördelen, att flottiljens befäl från början lär väl känna sitt manskap, medan manskapet å sin sida erhåller en stärkt känsla av samhörighet med det förband, vid vilket tjänstgöringen i krig liksom även större delen av tjänstgöringen i fred skall fullgöras. Ur denna synpunkt synes det vara särskilt angeläget, att de lägsta manskapsskolorna anordnas flottiljvis. Å andra sidan kommer vid så anordnade skolor antalet elever tillhörande vissa yrkesgrenar att bliva ganska ringa. Undervisningen kan ordnas mera rationellt och utbildningen inom vederbörlig yrkesgren kan göras mera effektiv vid yrkesvis ordnade centrala skolor. Försvarskommissionen anser, att de principer, efter vilka manskapsutbildningen vid flygvapnet för närvarande bedrives, i stort sett äro lämpliga jämväl vid ett utökat flygvapen. Det följande förslaget för manskapsutbildningens anordnande har därför i huvudsak uppgjorts efter de riktlinjer, som nu gälla. Vid beräknandet av personalbehov och kostnader m. m. har försvarskommissionen utgått från detta förslag. Det torde emellertid vara uppenbart, att en mångfald faktorer av praktisk natur utöva inflytande på frågan om hur utbildningen inom flygvapnet bör organiseras. Dessa faktorer kunna i många fall bedömas först efter någon tids erfarenhet. Det synes därför vara av betydelse, att utbildningsorganisationen icke dessförinnan fastlåses mer än vad som är oundgängligen nödvändigt. För den fortsatta framställningen rörande det fast anställda manskapets utbildning hänvisas till tablån å sid. 125. De nyinryckta volontärerna vid varje flottilj böra utbildas vid en gemensam rekrytskola, som pågår under tiden omkring den 1 november—den 15 april och som motsvarar såväl den nuvarande rekrytskolan som vicekorpralskolan. Antalet elever torde å varje flottilj uppgå till 15—25. Skolans ändamål bör vara att bibringa eleverna en allmän militär utbildning samt att grundlägga en vidare utbildning till underbefäl. Efter avslutad rekrytskola uttagas de volontärer, som avses att utbildas i signaltjänst. De erhålla under tiden omkring den 1 maj—den 1 oktober sin grundläggande yrkesutbildning vid en »första signalkurs», som anordnas gemensamt för samtliga flottiljer. De övriga volontärerna fullgöra under motsvarande tid praktisk tjänstgöring vid flygförband inom egen flottilj. Denna utbildning är i stort sett

119 likartad för samtliga volontärer (med undantag för till signalutbildning enligt ovan uttagna). Vid slutet av denna period sker uttagning till yrkesgrenarna mekaniker-, vapenvårds- och fotografitjänst allt efter rekryternas önskemål samt deras under tjänstgöringen ådagalagda fallenhet och lämplighet. Vederbörande bibehåller sedan i regel denna yrkesgren under hela sin tjänstetid. I jämförelse med det nu tillämpade utbildningssystemet innebär förslaget, att uttagning till vapenvårds- och fotografitjänst kommer att ske på ett tidigare stadium. Detta står i överensstämmelse med försvarskommissionens ovan motiverade uppfattning, att den speciella yrkesutbildningen härigenom blir bättre tillgodosedd. Under korpralsutbildningen skola eleverna bibringas dels de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring i allmänhet som underbefäl vid flygförband, dels en grundläggande specialutbildning inom vederbörlig yrkesgren. Utbildningen inledes med korpralskola, som infaller under tiden omkring den 1 november—den 1 mars andra utbildningsåret. Antalet elever å de olika flottiljerna torde komma att uppgå till 13—21. Av olika orsaker synes det ändamålsenligast, att jämväl korpralsutbildningen bedrives flottiljvis, ehuru vissa skäl kunna tala för en centralisering av de olika yrkesgrenarnas korpralskolor. Vid flottiljen organiseras en gemensam korpralskola. De olika yrkesmännen böra härvid erhålla en mera ingående utbildning i det eller de ämnen, som äro speciella för yrkesgrenen ifråga. Efter korpralskolan fullgöres verkstadsutbildning inom vederbörlig yrkesgren till omkring den 15 april. Under tiden omkring den 1 maj—den 1 oktober vidtager därefter praktisk tjänstgöring vid flygförband. Det tredje utbildningsåret bör, liksom för närvarande är fallet, i sin helhet avses för specialutbildning i yrkesgrenar. Vissa skäl kunna visserligen tala för att förlägga furirskolan redan till denna vinter, men därmed skulle följa den olägenheten, att längre tid skulle komma att förflyta, innan personalen fått den yrkesutbildning, som kräves för kvalificerade befattningar. Detta förhållande synes vara av utslagsgivande betydelse. De för mekaniker tjänst uttagna erhålla lämpligen sin specialutbildning dels under praktisk tjänstgöring vid flygförband, dels såsom verkstadsutbildning, vilken i regel bör förläggas till central flygverkstad. De för vapenvårds tjänst uttagna erhålla lämpligen till en början specialutbildning vid flottiljens vapenvårdsavdelning. Den fortsatta specialutbildningen bör, såsom i nuvarande organisation är fallet, bibringas dels vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori, dels vid central flygverkstad samt åtföljas av praktisk tillämpning vid flottiljens vapenvårdsavdelning. De till signaltjänst uttagna kommenderas till verkstadsutbildning samt till för flygvapnet centralt ordnad »andra signalkurs», varefter tillämpning följer under tjänstgöring i signaltjänstbefattningar vid flygförband. De till fotografitjänst uttagna erhålla sin specialutbildning vid flottiljens fotografiavdelning samt vid central flygverkstad med åtföljande tillämpning under tjänstgöring vid flygförband. Det kan möjligen visa sig lämpligt att för denna kategori anordna en centralt organiserad fotografikurs. För väderleks- och sjukvårds

120 tjänst uttagna böra utbildas i enlighet med de grunder, som tillämpas i den nuvarande organisationen. Furirskolans ändamål är främst att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att under olika förhållanden kunna förrätta tjänst inom egen yrkesgren såsom furir. Hittills har anordnats en för flygvapnet gemensam furirskola för samtliga yrkesgrenar, men för framtiden torde detta system vara mindre lämpligt med hänsyn till elevantalet, som kommer att bliva betydande. Antalet underbefäl, som årligen skall erhålla furirsutbildning, beräknas komma att uppgå till omkring 100 man, varav 60 mekaniker, 25 signalister, 10 vapensmeder och 5 fotografer. Försvarskommissionen förordar, att utbildningen förlägges till centralt ordnade särskilda furirskolor för mekaniker, för vapensmeder samt för signalister. Med hänsyn till antalet elever torde det bliva nödvändigt att årligen anordna minst två furirskolor för mekaniker, medan en skola synes tillräcklig för vapensmeder resp. signalister. För fotografitjänst uttagna underbefäl böra erhålla sin utbildning i anslutning till furirskolan för vapensmeder, som i fråga om antalet elever är den minst omfattande av de ovan nämnda fyra furirskolorna. Fotograferna kunna här utgöra en särskild klass, i vilken tyngdpunkten lägges vid undervisningen i det eller de ämnen, som äro speciella för den egna yrkesgrenen. Furirskolorna, vilka avses skola pågå under tiden omkring den 1 november —den 15 april under fjärde utbildningsåret, förläggas till lämpliga flottiljer. Efter avslutad furirskola uttagas de underbefäl, vilka befunnits lämpliga för flygutbildning. Sådan uttagning bör dock i vissa fall kunna verkställas jämväl vid senare tidpunkt. Med hänsyn till elevernas levnadsålder är det visserligen önskvärt att på ett så tidigt stadium som möjligt kunna påbörja flygutbildningen. Underbefälet bör dock icke fråntagas möjligheten att jämväl senare kunna uttagas till flygutbildning. Underbefälets fortsatta utbildning kommer härefter att följa olika linjer beroende på, om vederbörande fortsätter sin tjänstgöring i marktjänst eller uttagits för flygtjänst. Efter avslutad furirskola infaller för de underbefäl, som icke uttagits för flygtjänst, praktisk tjänstgöring i underbefälsbefattning vid flygförband under tiden april fjärde utbildningsåret—oktober femte utbildningsåret. Tjänstgöringen avser främst ett utnyttjande av den yrkesskicklighet, som under de föregående åren bibringats vederbörande, men bör jämväl omfatta ytterligare utbildning i vederbörlig yrkesgren. Underofficersskolan torde böra förläggas till tiden närmast efter denna tjänstgöring. Denna skola har till ändamål att bibringa eleverna de militära kunskaper och färdigheter samt den allmänbildning, som krävas för befordran till underofficer vid flygvapnet, och att i övrigt dana dem för deras blivande uppgift. Därutöver avser undervisningen i de allmänbildande ämnena att underlätta underbefälets möjligheter till civilanställning vid avgång ur tjänst. Såsom elever böra beordras underbefäl, som befunnits

121 lämpliga för fortsatt utbildning. Antalet elever bestämmes främst med hänsyn till vapnets behov av underofficerare på stat och i reserven. Enligt av chefen för flygvapnet nyligen föreslagna bestämmelser börjar underofficersskolan med en förberedande kurs på en månad under våren före den allmänna kursen. Till denna förberedande kurs kommenderas endast underbefäl, som icke genomgått flygutbildning, och kursen har till ändamål att bibringa eleverna färdigheter i vissa militära ämnen till en omfattning, som motsvarar undervisningen vid flygskolan för det underbefäl, som därstädes genomgått flygutbildning. Då underofficersskolan även i försvarskommissionens förslag förutsattes vara gemensam för allt underbefäl, som avses för underofficersbefordran — oavsett om vederbörande tjänstgör i flygtjänst eller i marktjänst — är det önskvärt, att samtliga elever vid skolans början äga likartade förkunskaper. Därför föreligger enligt försvarskommissionens uppfattning jämväl för framtiden behov av ovannämnda förberedande kurs. Denna kurs torde emellertid med fördel kunna förläggas till resp. flottiljer och koncentreras till tiden omkring den 1 april—den 1 maj, under vilken tid övningarna i övrigt vid flottiljen bedrivas i mera begränsad omfattning. Enligt av chefen för flygvapnet föreslagna bestämmelser pågår underofficersskolans allmänna kurs med början omkring den 15 oktober under två vinterperioder jämte den däremellan liggande sommarperioden. Vinterperioderna ägnas åt undervisning i militära och allmänbildande ämnen. Av sommarperioden ägnas omkring tre månader åt fortsatt yrkesutbildning med bl. a. verkstadspraktik, medan två månader avses för praktisk tjänstgöring vid flygförband. Denna organisation av utbildningen är ännu oprövad. Vid sådant förhållande finner försvarskommissionen icke skäl att frångå den föreslagna uppläggningen av den allmänna kursen. Undervisningsperioderna måste dock bringas att sammanfalla med de tider, som gälla för utbildningen inom flygvapnet i allmänhet. Enligt av chefen för flygvapnet föreslagna bestämmelser skall vidare anordnas en högre kurs vid underofficersskolan under den vinter, som följer efter den allmänna kursen. Kursen, som avser att bibringa eleverna de kunskaper i allmänbildande ämnen, som äro erforderliga för avläggande av begränsad studentexamen, avslutas med sådan examen. Till den högre kursen kommenderas elever, som genomgått den allmänna kursen och som visat sig lämpliga för fortsatt utbildning. Försvarskommissionen finner icke anledning föreslå någon ändring beträffande de riktlinjer för den högre kursen, som sålunda uppdragits. Underofficersskolan bör förläggas centralt för hela flygvapnet till en av flottiljerna; ny kurs torde böra påbörjas vartannat år. Antalet elever i varje kurs torde då komma att uppgå till omkring 30. Med skolans föreslagna organisation skulle eleverna hava genomgått den allmänna kursen omkring den 15 april sjunde utbildningsåret, medan ett antal särskilt lämpliga elever efter genomgången högre kurs skulle kunna avlägga begränsad studentexamen i juni åttonde utbildningsåret.

122 De underbefäl, som uttagits till flygtjänst — omkring 16 årligen, varav omkring 12 beräknas bliva godkända — genomgå under tiden juni fjärde utbildningsåret—juni femte utbildningsåret allmän flygutbildning vid flygkrigsskolans flygskola. Därefter uttages en del av det flygutbildade underbefälet för utbildning till officer enligt de grunder, som angivas i det följande. Samtliga vid flygskolan utbildade underbefäl fullgöra emellertid efter skolans slut praktisk tjänstgöring i flygtjänst vid flygförbanden till oktober samma år. För dem, som efter genomgången flygskola icke uttagits till officersutbildning, infaller underofficersskolan på samma sätt som för de underbefäl, vilka tjänstgöra i marktjäost, dock med den skillnaden, att någon förberedande kurs icke erfordras för det flygutbildade underbefälet. Under tiden mellan den allmänna kursens tvenne vinterperioder (maj —oktober sjätte utbildningsåret) fullgöra flygeleverna flygtjänst vid flygförband. Under denna tid bör specialflygutbildning lämpligen inskjutas. Vid flygskolan utbildade underbefäl slutligen, vilka varken uttagits till officersutbildning eller underofficersskola, fortsätta flygtjänsten vid flygförband. För dessa underbefäl äger specialflygutbildning rum samtidigt med underofficersskolans flygelever (maj—oktober sjätte utbildningsåret). Efter sedermera genomgången underofficersskola övergå de flygutbildade underbefälen till flygtjänstgöring vid flygförband. Såsom i annat sammanhang framhållits har försvarskommissionen funnit det önskvärt, att en del av flygvapnets aktiva officerskader rekryteras från det flygutbildade underbefälet. Den speciella utbildning, som härför måste bibringas eleverna, måste till tiden förläggas efter flygutbildningen. Tidpunkten för denna senare har i sin ordning bestämts med hänsyn till önskemålet, att eleverna före flygutbildningen skola vara grundligt insatta i vederbörlig yrkesgren tillhörande marktjänsten. Uttagning för vidareutbildning till officer kan alltså verkställas efter avslutad flygskola på våren femte utbildningsåret. De härför uttagna eleverna äga därvid genomgående en något högre levnadsålder än de officersaspiranter, vilka samtidigt genomgått samma flygskola. Det är därför såväl ur flygvapnets som ur individens synpunkt av betydelse, att underbefälets fortsatta utbildning till officer ordnas så, att officersexamen kan avläggas inom kortast möjliga tid efter flygskolan. Dessförinnan måste eleverna bibringas — förutom kunskaper i de rent militära ämnena — den allmänbildning, som motsvarar fordringarna i begränsad studentexamen, eller med andra ord, det kunskapsmått, som en del av eleverna vid underofficersskolan förvärva vid denna skolas högre kurs. Det torde dock knappast vara lämpligt att för nämnda ändamål kommendera de för utbildning till officer uttagna underbefälen efter genomgången flygskola till underofficersskolan för att efter därstädes avlagd studentexamen bereda dem inträde vid kadettskolan. Ett sådant förfaringssätt skulle nämligen medföra den bestämda olägenheten, att utbildningen skulle kräva en avsevärd tid och att officersexamen icke skulle kunna avläggas förrän på våren tionde utbildningsåret. Utbildningen vid underofficersskolan omfattar vidare ämnen och övningsgrenar så lagda, att

123 de göra eleverna förtrogna med vad på underofficeren speciellt ankommer av tjänsten vid flygvapnet. Vid underofficersskolan skulle därför de för utbildning till officer uttagna eleverna inlära en del militära ämnen, av vilka en stor del äro av betydelse för den blivande underofficeren utan att äga motsvarande värde för officersutbildningen, medan andra ämnen i annan form senare göras till föremål för undervisning vid kadettskolan. Uppdelningen mellan de för utbildning till underofficer avsedda och de för utbildning till officer uttagna bör därför ske före underofficersskolan och icke efter denna. Försvarskommissionen finner det vidare vara önskvärt, att de för utbildning till officer uttagna underbefälen snarast möjligt få sin fortsatta utbildning förlagd gemensamt med övriga officersaspiranter. Härigenom skapas de bästa förutsättningarna för att erhålla en ur utbildningssynpunkt i möjligaste mån homogen officerskader. Övriga officersaspiranters utbildning efter genomgången grundläggande flygutbildning omfattar, såsom senare skall närmare utvecklas, två vinterhalvår vid kadettskola jämte specialflygutbildning under den däremellan infallande sommarperioden. Dessa elever skola nnder utbildningstiden bibringas kunskaper och färdigheter i en del militära utbildningsgrenar (truppföring och trupputbildning m. m.) samt i den tekniska marktjänsten. De till officersutbildning uttagna underbefälen äro genom sin föregående tjänstgöring i betydande mån insatta i dessa utbildningsgrenar. Om ifrågavarande utbildning för övriga officersaspiranter koncentreras till kadettskolans första årskurs, erhålla för officersutbildning uttagna underbefäl tillfälle att under ifrågavarande tid delvis komplettera sina kunskaper i allmänbildande ämnen. Denna tid är emellertid på intet sätt tillräcklig för inhämtande av det kunskapsmått, som motsvarar begränsad studentexamen. Härför kräves med säkerhet minst ett helt års föregående förberedelser. Det är emellertid synnerligen vanskligt att bedöma, om ett år kan anses vara tillfyllest, då denna fråga nära sammanhänger med elevernas olika anlag, föregående skolutbildning o. s. v. Försvarskommissionen anser därför, att frågan tillsvidare bör lämnas öppen och möjlighet bör beredas eleverna att allt efter förhållandena ägna ett eller två år åt den komplettering av ktmskaperna i allmänbildande ämnen, som kan erfordras. Försvarskommissionen föreslår av nu anförda §käl, att de för utbildning till officer uttagna underbefälen efter avslutad flygskola med åtföljande tjänstgöring i flygtjänst vid flygförband under sommaren femte utbildningsåret kommenderas till en kurs vid förberedande kadettskolan. Denna kurs, som utsträckes över ett helt år, bör koncentreras till enbart allmänbildande ämnen. Under denna tid böra eleverna kunna inhämta ett högre kunskapsmått än det, som inläres vid underofficersskolans allmänna kurs, då en del militära ämnen, som ingå i denna senare, icke avses skola förekomma vid kadettskolans förberedande kurs. Den förberedande kursen vid kadettskolan bör därför även till en del kunna motsvara underofficersskolans högre kurs. Efter denna förberedande kurs böra eleverna genom inträdesexamen till kadettskolan ådagalägga, att de tillgodogjort sig undervisningen vid den förberedande kursen. De elever, som härvid icke motsvara kraven, böra er-

124 hålla tillfälle att under ytterligare ett år vid den förberedande kursen förbereda sig för förnyad inträdesexamen. Då erforderliga erfarenheter om utbildningssystemet vunnits, kan det visa sig lämpligt att från början organisera den förberedande kursen på två år. Enligt försvarskommissionens uppfattning är det dock önskvärt, att förberedelsetiden icke onödigtvis förlänges för de elever, som på grund av föregående skolutbildning, självstudier på fritid eller naturliga anlag kunna genomföra sina studier på kortare tid än de övriga. Efter godkänd inträdesexamen kommenderas eleverna omkring den 1 november till kadettskolans första årskurs. Allt efter förberedelsetidens längd kan detta ske i början av det sjunde eller åttonde utbildningsåret. Vid kadettskolan måste utbildningen organiseras så, att huvuddelen av de övriga officersaspiranternas utbildning i de praktiska militära ämnena (truppföring, trupputbildning o. s. v.) samt i den tekniska marktjänsten koncentreras till denna kurs. Den tid, som anslås för övriga aspiranters utbildning i dessa ämnen, användes av de fast anställda till fortsatta studier och examen i allmänbildande ämnen. Efter avslutandet av kadettskolans första årskurs fullföljes den fortsatta officersutbildningen parallellt med övriga officersaspiranters (jfr sid. 127). För officersutbildning uttagna underbefäl komma alltså att avlägga officersexamen på våren åttonde eller nionde utbildningsåret, allt efter den tid, som måst ägnas åt kadettskolans förberedande kurs. Med den i annat sammanhang föreslagna bestämmelsen rörande en minimiålder av 17 år — i stället för 18 år enligt nu gällande bestämmelser — för att kunna uttagas såsom volontär, kommer underbefälet att med den här föreslagna utbildningsorganisationen kunna erhålla befordran till den lägsta officersgraden vid en levnadsålder av 25 a 26 år, medan övriga officersaspiranter erhålla sin officersbefordran vid i genomsnitt 22 års ålder. Det synes vara av vikt, att — huru utbildningens detaljer än organiseras — åldersskillnaden mellan underbefälet och de övriga aspiranterna vid nämnda kategoriers utnämning till officer icke blir större än vid det här föreslagna systemet. Det fast anställda manskapets utbildning och tjänstgöring framgår i övrigt av tablån å sid. 125. Det har vid behandlingen av flygvapnets personalbehov framhållits, att kulspruteskyttarna vid de medeltunga bombflottiljerna — 27 man per flottilj — böra utgöras av härför särskilt utbildade underbefäl. Förutom såsom kulspruteskyttar kan denna personalkategori komma att användas för uppgifter i samband med bombfällning samt för signaltjänst m. m. De kunna jämväl utnyttjas för materielvård m. m. i samband med marktjänsten, särskilt vid mellanlandning på flygplats med ringa stationsstyrka. Med hänsyn härtill böra kulspruteskyttarna rekryteras bland de underbefäl, som erhållit sin yrkesutbildning såsom mekaniker, vapensmeder eller signalister. Flygförbanden få härigenom i kulspruteskyttarna en reserv av i nämnda yrkesgrenar utbildad personal.

125 g

Ve 4 3 :o3

CO °0S

KadettKadettskola, Special- skola, flygut1. års2. årskursen bildning kursen

o .3 £ fl °^~ lo

Underofficersskola, högre kursen 4

fl y

v

fl s

.t!

EM

w

iS it

"o c

Sjätte utbildningsåret

ÅJ os 2 13

^ s m

>-l

u fl S 44 o JO) os

11o3 g

fl fl —

12 bo 5

S3 rf

v.

Vi

Fjärde utbildningsåret Tredje ! utbildningsåret g

-

••

t>^

^

s-s

T3

fl

5 M 'H

3 r=

c3

bo

'o

s

•3

=2M

bo EM

» - •• '£ o Cq

to

bo

_s 'S

1 « EM 44

H

"O bo §

.O T*

2 c czi

k*

i?-o ^-2

1-

o

> o

.2 fl - O

3 c;

Vi

n 44

fe 3

9t

.2 S c !3 n j

fcjj

3 O

pl V o

JS3

S Bä bo >

För officersutbildning uttaget underbefäl

,

o

o

"S 3 a »3 « 3

-För /*</#utbildning uttaget underbefäl

0¶Rekrytutbildning

M - u 60 Vi - 2 :o B EM TT

3 3

•Dj ° v, -r rs bo o ViO 3 ^3 "S B a, 3

B

a

nr

pfl

bona 3 v> fl Go ^3 !

Korprals u tbildning

5 fl

bo «ä

=x! v >

2 |

^ .s

-rj fco^

bo 5

Underbefäl i allmänhet

.tö

Kategori

©

Femte utbildningsåret

«• •» C

C =fl5^,2

fl ^ abo o *g tt a

£ -a fl -5 3 Kadettskola, förberedande kursen 6

SO

Specialflygutbildning

rrt

T3 c a

3 O 44

CO

-1 3 rrj "S A T3 44 bo -3 3 "3 3

4=

'o

.3 w 3

tal

!^>3 3 "C

:o O EM W EM

H «S

126 Utbildningen till kulspruteskytt bör omfatta de speciella övningsgrenar (skjutning m. m.), som tillkomma utöver den förut bibringade yrkesutbildningen. Denna specialutbildning omfattar såväl undervisning och övningar på marken som övningar i luften. Personalen kvarstår emellertid härvid i regel i sina tidigare yrkesgrenar tillhörande marktjänsten och tjänstgör alltjämt i dessa. Utbildningen till och tjänstgöringen såsom kulspruteskytt bedrives alltså huvudsakligen jämsides med den egentliga yrkestjänstgöringen. Större delen av specialutbildningen till kulspruteskytt bör kunna bedrivas inom egen flottilj.

C. Utbildning till officer (officers vederlike). Nuvarande organisation. Utbildningen till officer vid flygvapnet har hittills endast omfattat reservofficersutbildning. Denna inledes med en flygskola, som i regel pågår under tiden från omkring mitten av juni ena året till april påföljande år. Enligt senast utfärdade bestämmelser övergå reservofficersaspiranterna under den därpå följande sommarperioden till en reservofficersskola, som pågår under omkring fem månader. Specialflygutbildningen bibringas vid jaktkurs, arméspanings- eller marinspaningskurs under omkring fem månader under sommaren tredje utbildningsåret. Under den däremellan infallande vinterperioden kunna aspiranterna antingen hemförlovas eller tjänstgöra i flygtjänst vid flygförband. Försvarskommissionen. Enligt försvarskommissionens förslag skola alla officerare och reservofficerare samt flertalet flygingenjörer flygutbildas. För att icke behöva nedlägga kostnader för officersutbildning på en elev, som senare till äventyrs måste avbryta utbildningen på grund av bristande fallenhet för flygning, är det ändamålsenligt att börja ifrågavarande utbildning med en grundläggande flygutbildning. För åvägabringande av enhetlighet i flygutbildningen är det önskvärt, att denna grundläggande flygutbildning bibringas gemensamt med övriga flygelever. Liksom förhållandet är beträffande manskapsutbildningen måste jämväl utbildningen till officer präglas därav, att flygtjänsten är särskilt intensiv under sommarhalvåret. Därför bör aspiranternas utbildning vid skolor och motsvarande utbildningsanstalter i möjligaste mån koncentreras till vinterperioderna, medan den praktiska utbildningen vid flygförband förlägges till sommarhalvåret. Aspiranternas utbildning påbörjas med hänsyn till tiden för studentexamens avläggande i slutet av juni månad första utbildningsåret. Vid flygkrigsskolan bibringas eleverna i flygskolan dels en grundläggande militär utbildning, dels en allmän flygutbildning. Till utbildningen böra antagas omkring 23 officers-, 30 reservofficers- och 7 fly gingen jörsaspiranter. Skolan är gemensam för officers-, reservofficers- och ingenjörsaspiranter samt för till flygtjänst uttagna underbefäl (enligt det föregående årligen omkring 16

127 man, varav omkring 12 godkännas). Sistnämnda personalkategori äger redan genom sin föregående tjänstgöring en väl grundad militär utbildning, vilken emellertid aspiranterna helt sakna. Då det synes lämpligt, att utbildningen vid flygskolan göres i möjligaste mån likartad, bör den rent militära utbildningen i viss mån inskränkas till förmån för ämnen och utbildningsgrenar, vilka mera direkt sammanhöra med själva flygtjänsten. Den grundläggande militärutbildningen får dock icke eftersättas vid flygskolan. Flygutbildningen bör bedrivas på så sätt, att eleverna vid skolans slut äro i stånd att nöjaktigt föra en- och två-sitsiga krigsflygplan. Vid flygskolans slut beredes möjlighet för aspiranterna (officers-, reservofficers- eller ingenjörsaspiranter) att med hänsyn till ådagalagd lämplighet samt anlag övergå till annan kategori, dock endast under förutsättning, att stadgade kunskapskvalifikationer för antagning i resp. kategorier äro fyllda. För den fortsatta framställningen rörande utbildningen till officer (officers vederlike) hänvisas till tablån å sid. 130. Flygskolan påbörjas i slutet av juni första utbildningsåret samt pågår under omkring elva månader. Det har beräknats, att 15 officers-, 20 reservofficers- och 5 fly gingen jörsaspiranter godkännas i utbildningen vid flygskolan. Efter genomgången flygskola tjänstgöra officersaspiranterna under tiden juni—oktober andra utbildningsåret i flygtjänst vid flygförband. Tjänstgöringen förlägges till olika slags flygförband (jaktförband, bombförband o. s. v.), för att den blivande officeren må erhålla en allmän uppfattning om tjänsten vid vapnets olika förband. i^spiranternas utbildning fortsattes vid flygkrigsskolans kadettskola, där de skola inhämta de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring såsom subalternofficer vid flygvapnet. Utbildningen omfattar dels teoretisk utbildning i ett antal ämnen av militär samt allmänbildande natur, dels praktisk utbildning såväl i flygtjänst som i marktjänst. Kadettskolans officerskurser äro gemensamma för officersaspiranter, som enligt ovan genomgått flygskola med åtföljande praktisk tjänstgöring, samt för de flygutbildade underbefäl, som tidigare genomgått flygskola och sedermera avlagt inträdesexamen till skolans första årskurs. Till denna första årskurs koncentreras officersaspiranternas utbildning i militära övningsgrenar såsom truppföring, trupputbildning m. m. Vid utbildningen i truppföring samt trupputbildning disponeras den till krigsskolan hörande truppavdelningen såsom övningstrupp. I utbildningen ingår även flygtjänst, som är gemensam för samtliga elever vid kursen. Kadettskolans första årskurs pågår under tiden november—april tredje utbildningsåret. Därefter infaller praktisk flygtjänstgöring vid flygförband till oktober samma år. Till denna period synes bland annat elevernas specialflygutbildning böra förläggas. Eleverna övergå därefter till kadettskolans andra årskurs, som pågår under tiden november—april fjärde utbildningsåret. Kursen är likartad för samtliga elever och utbildningen avser såväl teoretiska kunskaper som praktiska färdigheter i marktjänst och flygtjänst. Vid kursens slut avlägges officersexamen, varefter befordran till fänrik äger rum.

128 Det har beräknats, att omkring 13 nya officerare böra utexamineras varje år. Den sammanlagda utbildningstiden uppgår till omkring 34 månader, vilket innebär en något kortare utbildningstid än som föreslagits för armén och marinen. Utbildningen till reservofficer inledes såsom redan nämnts med utbildning vid flygskolan. Därefter övergå reservofficersaspiranterna direkt till kadettskolans reservofficerskurs, som pågår under tiden från flygskolans slut till september andra utbildningsåret. Denna uppläggning av utbildningen till reservofficer överensstämmer med det system, som för närvarande tillämpas och som fastställts på grundval av under ett flertal år vunna erfarenheter. Det förtjänar framhållas, att reservofficersaspiranterna icke föreslås skola erhålla någon motsvarighet till den praktiska flygtjänst vid olika slags flygförband, som i det föregående föreslagits för officersaspiranterna. En sådan allsidig utbildning synes nämligen icke vara erforderlig för en reservofficer, som lämpligen bör utbildas för tjänstgöring vid endast ett slag av flygförband. Under den vinterperiod, som följer efter reservofficerskursen, hemförlovas aspiranterna eller kommenderas till frivillig tjänstgöring vid flygförband. Under följande sommarperiod (maj—september tredje utbildningsåret) vidtager specialflygutbildningen. Befordran till fänrik sker i april tredje utbildningsåret i anslutning till befordringarna till officer på stat (jfr sid. 127). Enligt gjorda beräkningar böra omkring 17 nya reservofficerare utexamineras varje år. Utbildningen till reservofficer kommer enligt förslaget att omfatta omkring 20 utbildningsmånader, fördelade över en tid av omkring 34 månader. Det har i annat sammanhang framhållits, att flygingenjörerna böra rekryteras av flygingenjörsaspiranter samt att de sistnämnda böra göras förtrogna med den praktiska flygtjänsten, varför de i regel böra erhålla flygutbildning. Den följande framställningen avser en utbildning enligt dessa riktlinjer och hänsyn tages således icke till de fall, då avsteg göres från kravet på personlig flygutbildning. Utbildningen måste ordnas så, att aspiranterna — förutom kännedom om den militära flygtjänsten — bibringas dels en teoretiskt-teknisk underbyggnad, dels en praktisk kännedom om tillverkning och underhåll av flygmateriel. Utbildningen bör icke utsträckas under en så lång tidsperiod, att den blir alltför betungande för individen, vilket i sin ordning ofördelaktigt påverkar rekryteringsmöjligheterna. Det är slutligen ett önskemål, att redan förefintliga civila utbildningsmöjligheter skola tillvaratagas. I stort sett bör flygingenjörsaspiranternas utbildning därför ordnas så, att den teoretiskttekniska utbildningen sker vid tekniska högskolan, medan den militära och praktiska utbildningen erhålles vid flygvapnet. Sistnämnda utbildning förlägges i största möjliga utsträckning till de tidsperioder, då uppehåll göres i högskoleundervisningen.

129 Flygingenjörsaspiranterna kommenderas jämte officers- och reservofficersaspiranter till flygkrigsskolan, där utbildning vid flygskolan pågår från slutet av juni under omkring elva månader. Då utbildningen vid skolan i stort sett koncentrerats till den rena flygutbildningen samt till de teoretiska ämnen m. m., som sammanhöra härmed, böra flygingenjörsaspiranterna här icke utbildas på annat sätt än övriga elever. Under sommarperioden andra utbildningsåret böra de i likhet med officersaspiranterna tjänstgöra i flygtjänst vid olika slag av flygförband. Flygingenjörsaspiranterna börja efter avslutad tjänstgöring vid flygförband sin teoretiska utbildning vid tekniska högskolan och denna pågår därefter under de fyra närmast följande vinterhalvåren. Utbildningen vid högskolan torde böra bedrivas i enlighet med en studieplan, som uppgöres i samråd mellan chefen för flygvapnet samt högskolans lärarkollegium. Under de tre sommarperioder, som infalla under ifrågavarande utbildningstid och under vilka uppehåll göras i undervisningen vid högskolan, tjänstgöra aspiranterna vid flygvapnet för inhämtande av praktisk insikt i förhållanden, som röra flygmaterielens underhåll och vård. Under den första sommarperioden (sommaren tredje utbildningsåret) böra aspiranterna sålunda kommenderas till ingenjörskurs vid central flygverkstad. Under nästföljande sommar anordnas på motsvarande sätt en ingenjörskurs vid flottilj och under sommaren femte utbildningsåret följer slutligen tjänstgöring i flygingenjörsbefattning vid flottilj. Härmed är aspiranternas utbildning avslutad. Efter utbildningens slut sker befordran till flygingenjör på stat eller i reserven. Enligt gjorda beräkningar böra årligen omkring fyra flygingenjörer tillföras flygvapnet. Det synes önskvärt, att flygingenjörerna efter denna utbildnings slut i viss utsträckning kunna sättas i tillfälle att idka flygtekniska studier utomlands, för vilket ändamål ett mindre antal stipendier torde böra avses. Utbildningen till flygingenjör drager enligt förslaget en tid av fem år. Med det hittills tillämpade utbildningssystemet kräver utbildningen likaledes omkring fem år, om tiden för värnpliktstjänstgöringen inräknas. Reservintendentsaspiranter böra, såsom i annat sammanhang nämnts, uttagas bland de officers- och reservofficersaspiranter, vilkas flygutbildning icke fullföljes. Antalet reservintendentsaspiranter bör uppgå till omkring en vartannat år. Flygutbildningen har, såsom tidigare framhållits, påbörjats i juni första utbildningsåret. Efter överföring till reservintendentsaspirant fullföljes under den tid, som återstår av tiden intill maj andra utbildningsåret, aspiranternas allmänna militärutbildning, vartill kommer en grundläggande utbildning i praktisk förvaltningstjänst. Under den tid, som följer därefter och till september andra utbildningsåret, äger den egentliga fackutbildningen i intendenturtjänst rum. Då tjänsten vid de intendenturbefattningar i krig, för vilka flygvapnets reservintendenter äro avsedda, är likartad med den tjänst, för vilken arméns reservintendenter utbildas, och då antalet reservintendentsaspiranter vid flygvapnet är alltför

130 CO Vi

•rfbo

^

^~

•2,'p

CO TS

.* « 1

4= 3

rt

- *

O

tO

. 2 "5 v. v 3 44 °rf — Mm 44 4S 410

i na s ? oo S •r1 H a 5 V" :o .S rf ! ° "v? C T3 4= bo 3 +3 7S v

o

-g 3

-*^» oo -+J

fl

pH n3

*•

l

fl

vj

o •—

03 Vi

T*

IT*

ff>

i 11

orf

•a

g na 'P

3 5

IO

1 ^

Vi orf

v

s

PH

00 ti }° "> fl^o 1-1

••f

rf

S

4=

-3 £

:o

se ^ £*

to

S.2 O

>

- m B

iM m

O-g - ^ £ ?> fl ,i4 orf B 44 co ,^4

o JS £ g

[

SÖ

CO

fl"

na O «es v rf 44 . B « <°OT44

43 o JK

3 33

cl P to^ , 2 bo 03 fl

ti * fl

o bt) 3

.

V

ål

TJ 4= £ M o

•« :c 1—<

,£ d

>

i—i

•33

43 O Pil - C Ou

s P

H

i

-*-» 00

rf ~-

C-. ö w

Vi

^

^ <5 C 42 rf V O 43 <S -o

00 CO

ra o ™ v rf 44 . B m ^

p

CG

-

fl

t - l 44

fl

to

bo

"^-

M

>-»

oo v

5 eö 15

4n M

*~

rf

w C=Ö

o

OH—'

•r4

^°< -2 B

5. -g

CG

fl

fl~

rf

l£ bo

bo

OD

•™ ° b -

£

3¶M orf 3 44 o tot c j 44 E-i so ^ ^ 4fl

M -2

fl

a

H

•S-* T3

00 4=

•^ *

:0 P H „• iS

Srf '3 TS

Srf 'S t3

w

"fl

a

B

(•.

. 2 , bo T3 fl

>-. fl

bo -0

oc3 O

na o

bo bo

1 VI

bo g 4?4= pH Ä

Jf rf oo ~

> v

re

CO O

O

M

u

u p co v o

B

, na 4^^ PH . g 4-i

° fl « - ^ o > 0 >ä 2 a 2 . 2 ca rf 44 rf rf as .g ^ % :c öc

rf 2 " '' ^ i

£ .2 fl a <J n3

• '-J -O

na

*. 1 ^

rf

rf

M bo t-. PH

44 bo

rf o

44 be t». PH

PH

o

fl rf

4=

bo PH

o v orf

&£.5s>

;j-

: o r ag [V,

bo

fl 'fl

•

B

"

-iH

P

*

o

42 VI

o b0 -v>

CO

S.

co b

t s e

'5» ö

, .

H^

03 S^*

M

• ^

S.Js

co g

5~

•^

S3

«Ä S i ,

131 ringa för att motivera en särskild utbildningsorganisation, så synes det ändamålsenligt, att flygvapnets personal av ifrågavarande kategori erhåller sin fackutbildning vid härför avsedda kurser vid armén. Under ifrågavarande tid bibringas eleverna ur armén här utbildning till kommissarie samt till regementsintendent. Under september månad, då arméns reservintendentsaspiranter tjänstgöra i intendenturtjänst vid truppförband, fullgöra eleverna från flygvapnet motsvarande tjänstgöring vid flygförband, varefter de hemförlovas under den följande vintern. Följande sommar (tredje utbildningsåret) ägnas åt fortsatt tjänstgöring i förvaltningstjänst vid flygförband. Det kan jämväl visa sig lämpligt att härunder sammandraga aspiranterna till någon kortare kurs, avseende att bibringa dem den ökade militära utbildning, som kan anses erforderlig för en intendent i flygvapnets reserv. Efter utbildningens slut sker befordran till intendent i reserven, i anslutning till befordringarna till officer på stat (jfr sid. 127). Utbildningen till officer (officers vederlike) åskådliggöres i övrigt av tablån å sid. 130.

D. Fortsatt utbildning av flygande personal. Nuvarande organisation. Enligt nu gällande organisation vidtager, sedan den flygande personalen erhållit en allmän flygutbildning vid flygskolan, specialflygutbildning vid jaktkurs, arméspaningskurs eller marinspaningskurs. För reservofficersaspiranterna infaller denna dock först efter genomgången reservofficersskola. Under den praktiska tjänstgöringen vid flygförband bibringas personalen en viss fortsatt utbildning, men denna har försvårats därigenom, att den nuvarande organisationen endast i mycket begränsad omfattning medgiver uppsättandet av taktiska flygförband. Viss fortsatt flygutbildning har jämväl bibringats den flygande personalen vid särskilt anordnade kurser (blindflygningskurs, kurs för utbildning av flyginstruktörer, repetitionskurs för äldre flygförare O. S. V.).

En del av personalen har vidare vid specialkurser utbildats för tjänstgöring i vissa befattningar. För utbildning till signalofficer har personal sålunda tidigare kommenderats till s i g n a l o f f i c e r s k u r s e r vid armén, men numera anordnas sådana kurser inom flygvapnet. För utbildning till vapenofficer har kommendering skett till arméns v a p e n o f f i c e r s k u r s e r . För utbildning till f o t o g r a f i - o c h v ä d e r l e k s officer hava särskilda kurser anordnats inom flygvapnet. Någon högskoleutbildning har hittills icke varit anordnad vid flygvapnet, utan ett antal officerare har kommenderats till arméns och marinens krigshögskolor. I vissa fall^ hava officerare, som överförts till flygvapnets stat från armén och marinen, före transporten erhållit utbildning vid de övriga försvarsgrenarnas högskolor. 1282 35

ng

132 Försvarskommissionen. Den flygande personalens grundläggande flygutbildning bör enligt det föregående omfatta dels en allmän flygutbildning vid flygskolan, dels specialflygutbildning. Genom denna senare böra de särskilda kunskaper och färdigheter bibringas personalen, som erfordras för tjänsten vid ett speciellt slag av flygförband (jaktförband, bombförband e. dyl.). Fortsatt flygutbildning bör hava till ändamål dels att befästa och fullfölja utbildningen för tjänstgöring vid samma slags flygförband, vid vilket specialutbildningen påbörjats, dels att bibringa viss personal specialutbildning jämväl för andra slags flygförband, dels att förbereda personalen för högre befattningar och specialtjänstgöring. Specialflygutbildning förekommer för all personal under den grundläggande flygutbildningen men ingår jämväl för viss personal under den fortsatta utbildningen. Med hänsyn till överskådligheten i framställningen behandlas hela frågan om specialutbildningen gemensamt i detta sammanhang. Officerare på flygvapnets stat böra flygutbildas för mera än ett slag av flygförband, då de böra äga en allsidig uppfattning om flygtjänsten och verksamheten i övrigt inom flygvapnet. Dessutom ökas härigenom deras militära användbarhet, då de efter förefallande behov kunna överflyttas från ett slags förband till ett annat. Eeservofficerarna torde däremot icke böra specialutbildas för mera än ett slags flygförband. Med hänsyn till den kortare tjänstgöringstiden är det av betydelse, att deras utbildning koncentreras och inriktas på en särskild uppgift. Av liknande skäl torde det vara lämpligast att jämväl inskränka det flygutbildade underbefälets specialflygutbildning. Det kan tagas under övervägande, huruvida specialflygutbildningen lämpligen bör centraliseras eller om den bör uppdelas på de olika flottiljerna och på olika divisioner inom en flottilj, vid vilka flygtjänst pågår. Flera skäl synas härvidlag tala för att tillämpa en decentralisering så till vida, att utbildningen bör bedrivas vid de olika flottiljerna med den personal, som tillhör eller senare kommer att tillhöra vederbörlig flottilj, men att samtidigt centralisera utbildningen i så måtto, att eleverna inom en flottilj sammanföras för utbildning vid en och samma division. Såsom i kap. IV omnämnes böra årligen vid varje flottilj såsom flygande förband uppsättas organiserade divisioner till ett antal, som växlar med årstiderna. Vid dessa divisioner bibringas den flygande personalen en fortsatt flygutbildning. Denna har till ändamål dels att inexercera och utöka den enskilde individens förut inlärda färdigheter för uppträdande enskilt och i förband, dels att skapa samövade, för militära uppgifter direkt användbara flygförband. Utbildningen omfattar såväl flygutbildning som markutbildning. För att enhetlighet och största effektivitet skola ernås bör utbildningen i stor utsträckning regleras genom centralt utarbetade föreskrifter beträffande vilka övningar som skola utföras i varje övningsgren, de minimiresultat som

133 härvid skola vinnas o. s. v. Utbildningen vid flygförbanden är av största betydelse för fullföljandet av personalens utbildning och för skapandet av samövade flygförband. Det är bland annat för planläggningen och kontrollen av denna utbildning som försvarskommissionen föreslagit, att en särskild myndighet, eskaderchefen, skall tillsättas. En del av den flygutbildade personalen tjänstgör i staber och i specialbefattningar m. m. och kan därunder icke deltaga i utbildningen vid flygförbanden. Flygutbildningen för denna personalkategori måste likväl underhållas. Detta torde lämpligast ske genom att dylik personal vid varje flottilj sammanföres till en särskild utbildningsgrupp, vid vilken flygtjänstgöring fullföljes efter centralt utfärdade övningsbestämmelser. För personal, tjänstgörande i flygledningen, torde denna flygtjänstgöring, i principiell överensstämmelse med vad som för närvarande är fallet, böra förläggas till de vid Barkarby och Hägernäs förlagda flottiljerna. Utbildningen i bombfällning samt skjutning från flygplan bör liksom övriga övningsgrenar i huvudsak bedrivas vid de olika flottiljerna, ehuru dessa för vissa övningar möjligen tillfälligtvis måste förläggas till särskild övningsplats (skjutplats). Vid bomb- och skjutskolan erhåller varje år en mindre del av den flygande personalen en ingående teknisk och taktisk utbildning i bombfällning och skjutning. Till skolan beordras såsom elever dels personal, som i krig liksom i fred skall tjänstgöra i befattningar såsom flottilj-, divisions- och gruppchefer, dels personal, som därutöver erfordras vid flottiljerna såsom lärare och instruktörer i bombfällning och skjutning. Under den fortsatta flygutbildningen bedrivas de tillämpningsövningar inom flygvapnet och de samövningar med armén och marinen, som behandlas i kap. IV B. Denna utbildning bör åsyfta att göra förbanden allsidigt användbara för såväl rent självständigt uppträdande som uppträdande i viss samverkan med armén och marinen ävensom att göra personalen förtrogen med olika förhållanden inom mera sannolika operationsområden inom riket med omgivande vatten. Intendentsbefattningarna vid flygvapnet avses för framtiden skola rekryteras med officerare på flygvapnets stat. Dessa måste emellertid före överförandet till ifrågavarande befattningar hava erhållit erforderlig specialutbildning för intendenturtjänst. Då denna specialutbildning, vad antalet elever beträffar, kan beräknas bliva av relativt obetydlig omfattning och då utbildningen är av samma natur, som den vilken bibringas arméns intendentsaspiranter, synes det ändamålsenligt att kommendera den för intendenturtjänst avsedda personalen såsom elever vid arméns militärförvaltningskurs. Under de tider, då arméns intendentsaspiranter tjänstgöra i intendenturtjänst vid arméns truppförband, böra eleverna från flygvapnet tjänstgöra i motsvarande befattningar vid flygförband och i flygintendenturförvaltningen. Vid flygkrigshögskolans allmänna kurs bibringas eleverna den teoretiska utbildning, som erfordras för tjänstgöring såsom divisionschef samt i lägre adjutantsbefattningar. Utbildningen skall dessutom utgöra en grundval för

134 den fortsatta högskoleutbildning, varom nedan närmare förmäles. Den allmänna kursen, som är förlagd till tiden omkring den 1 november—den 15 april, bör vara obligatorisk för officerare på flygvapnets stat. Eleverna böra utgöras av subalternofficerare med några års tjänstgöring vid flygförband. Antalet elever beräknas till omkring 13 årligen. Vid flygkrigshögskolans högre kurser bibringas eleverna den teoretiska utbildning, som erfordras för tjänstgöring i högre befattningar, i stabstjänst samt i specialbefattningar. Undervisningen bedrives dels vid stabskursen dels vid de högre specialkurserna (tyg-, signal-, vapen-, fotografikurs o. s. v.). Utbildningen vid de sistnämnda avser att förbereda tjänstgöring såsom tyg-, signal-, vapen- och fotografiofficer ävensom tjänstgöring i vederbörlig specialgren inom flygmaterielförvaltningen. Det synes försvarskommissionen böra undersökas, huruvida utbildningen vid de högre specialkurserna delvis kan bedrivas såsom studier vid civil eller annan förvarsgren tillhörande läroanstalt eller kurs. Möjligen kunna studierna vid flygkrigshögskolan för ett antal elever fullföljas genom fortsatta studier vid sådan skola eller kurs. Innan erfarenheter från det nya utbildningssystemet föreligga, bör längden av de högre specialkurserna icke preciseras. Elever, som genomgå stabskurs, böra sättas i tillfälle att därefter tjänstgöra vid annan försvarsgren. Till flygkrigshögskolans högre kurser uttagas elever, vilka bland annat på grund av erhållna vitsord vid den allmänna kursens slut kunna antagas vara lämpade för fortsatt högre utbildning. Antalet elever beräknas icke bliva så stort, att nya kurser behöva börja varje år. Genom särskilda utbildningskurser bör personalen förberedas för sådana specialbefattningar eller den specialtjänst, som kurserna vid flygkrigshögskolan icke äro avsedda för. E t t exempel på sådan utbildning är väderlekskurs för utbildning till väderleksofficer. Sådan kurs bör lämpligen anordnas under samverkan med statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Kommendering till arméns och marinens högskolor bör kunna ifrågakomma för en mindre del av flygvapnets officerare. Denna utbildning har till ändamål att öka förståelsen för samverkan med de övriga försvarsgrenarna samt att skapa en vidgad uppfattning om krigföringen i stort. Den utgör jämväl en lämplig förberedelse för de officerare ur flygvapnet, som avses för befattningar i försvarsstaben. Kommendering till andra skolor och kurser inom armén och marinen — exempelvis för utbildning till gymnastik- och idrottsinstruktör — bör även kunna förekomma, i den mån som behov av dylik specialutbildning föreligger för viss personal och därest skolan eller kursen ifråga, på grund av ringa antal elever ur flygvapnet eller av andra skäl, icke lämpligen bör ordnas genom flygvapnets försorg.

E. Utbildning av personal från övriga försvarsgrenar. Vid flygvapnet utbildas med nuvarande organisation ett stort antal officerare ur de övriga försvarsgrenarna såväl till flygförare som till flygspanare.

135 Detta är ofrånkomligt, eftersom officerarna på flygvapnets stat — vilka måste äga en fullständig utbildning — för närvarande rekryteras från de andra försvarsgrenarna. Dessutom utbildas årligen officerare för tjänstgöring enbart som spanare (armé- resp. marinspaningsofficerare). Då sättet för rekryteringen av flygvapnets officerare nu måste helt omläggas, föreligger icke längre samma behov att utbilda personal från de övriga försvarsgrenarna i flygtjänst. Behovet av flygspanare vid armé- och marinspanings förband bör dock alltjämt täckas genom kommendering av personal från armén resp. marinen. Denna personal bör erhålla sin grundläggande utbildning i spaningstjänst m. m. i anslutning till specialflygutbildningen för flygvapnets egen personal. Fortsatt utbildning bör meddelas under periodiska kommenderingar till arméspanings- resp. marinspaningsförband. Kommendering av ett mindre antal officerare ur armén och marinen till flygkrigshögskolan bör kunna ifrågakomma på motsvarande sätt som ett antal officerare ur flygvapnet, enligt vad ovan sagts, kan kommenderas till de övriga försvarsgrenarnas högskolor. Dylik kommendering lärer vara av särskild betydelse för den personal, som avses för tjänstgöring i försvarsstaben.

136 K A P . VII.

Flygmaterieleii. Det nuvarande läget. Flygvapnets materiel har, såsom tidigare anförts, icke tillnärmelsevis n å t t den omfattning, som vid antagandet av 1925 års försvarsbeslut avsågs, och detta trots att av statsmakterna beviljade medel under årens lopp icke obetydligt överstigit, vad som vid försvarsbeslutets fattande beräknades bliva erforderligt. Flygmaterielbeståndet uppgick sålunda den 1 januari 1935 endast till något mer än en tredjedel av det år 1925 förutsatta. Inga bombflygplan funnos och bristen på jaktflygplan var mycket stor. En viss förbättring av läget ifråga om antalet krigsflygplan m. m. torde vara att förutse under år 1936 på grund av den materielanskaffning, som kontrakterats med användning av det anslag till statsbeställningar, som beviljades av 1934 års riksdag. Betydelsen av denna förbättring förminskas emellertid väsentligt därigenom, att tillräcklig personal saknas för de under anskaffning varande flygplanen, varjämte nuvarande medelstilldelning för övningar och underhåll äro otillräckliga för övningar med ifrågavarande materiel. Orsakerna till att 1925 års beräkningar ifråga om flygmaterielanskaffningen icke visat sig hållbara, synas försvarskommissionen vara att söka i ett flertal olika omständigheter. Främst må härvidlag framhållas dels de efter hand stegrade materielpriserna, dels den fortsatta snabba utvecklingen på det flygtekniska området, som bland annat medfört, att en hel del nya materielslag tillhörande flygplanens och flygförbandens utrustning tillkommit. Det torde här vara på sin plats att göra en kort orienterande återblick på denna utveckling ävensom att härtill anknyta några reflexioner över utvecklingens tendenser. 1 Flygmaterielen omfattar icke blott flygplan och motorer utan jämväl navigeringsmateriel, radiomateriel, vapenmateriel, fotografimateriel, fallskärmar, belysningsmateriel, stationsmateriel, väderleksmateriel m. m. Vad flygplanen beträffar torde det vara så allmänt känt, att närmare redogörelse icke erfordras härför, hurusom flygplantyper med ständigt allt bättre prestanda under de gångna åren avlöst och alltjämt avlösa varandra. Det är 1 F ö r en mera ingående behandling av flygteknikens nuvarande ståndpunkt hänvisas till Luftfartsutredningens betänkande, avgivet den 26 november 1934.

137 härvid icke blott genom ökning av motoreffekten och genom förbättrat utnyttjande av denna effekt utan jämväl genom konstruktiva framsteg vid flygplantillverkningen som prestationerna förbättrats. De konstruktiva förbättringarna hava främst karakteriserats av en aerodynamisk fulländning av flygkropp och vingar för undvikande av varje onödigt luftmotstånd. För detta ändamål är man för närvarande tämligen allmänt i färd med att övergå till fribärande monoplan, d. v. s. flygplan med vingar utan yttre stöttor och stag. Indragbara landningställ hava även bidragit till de ökade hastigheterna liksom även det förhållandet, att besättningens sittplatser och den militära utrustningen inbyggts och utformats med särskild tanke på minsta möjliga luftmotstånd. Särskilda vingkonstruktioner hava införts, vilka syfta till att minska flygplanens landningshastighet utan att därför, såsom tidigare varit fallet, minska den högsta flyghastigheten. »Hastighetsm'arginalen» har sålunda vuxit, en faktor av betydelse icke minst för svenska förhållanden. Ifråga om motorerna må följande anföras. Förbränningsmotorn, som alltjämt är den enda kraftkällan för flygplanens framdrivande, har särskilt under de senaste åren genom förbättringar uppnått en mycket stor driftssäkerhet. Flygmotorernas utveckling under de senaste tio åren kännetecknas huvudsakligast av konkurrensen mellan vattenkylda och luftkylda motorer. I samband med kravet på ökad hastighet hos flygplanet har den vattenkylda motorn vunnit viss terräng på grund av sitt ur luftmotståndsynpunkt lämpligare utförande. Den luftkylda motorn, vars konstruktion medför, att luftmotståndet ökas, användes emellertid för militärt ändamål i lika stor utsträckning på grund av sin lägre vikt och mindre sårbarhet. Genom lämpligt utformad inklädnad har luftmotståndet vid den luftkylda motorn kunnat avsevärt minskas. I och med införandet av s. k. förkompressorer och under flygning omställbara propellrar hava motorerna blivit i stånd att utveckla en konstant effekt på olika höjder. Genom förbättrade drivmedel har motoreffekten dessutom avsevärt kunnat höjas utan ökning av motorns cylinderdimensioner och vikt. Speciellt intresse har under de senaste åren ägnats dieselmotorns användbarhet såsom flygmotor och för närvarande provas i flera länder dieselflygmotorer, vilka särskilt på grund av sin goda bränsleekonomi synas ingiva förhoppningar för framtiden. Parallellt med den tekniska utvecklingen av flygplan och motorer hava radioutrustning och instrumentering avsevärt förbättrats, så att flygplanen i allt större utsträckning blivit oberoende av väderleken. Flygning är numera möjlig under så gott som alla väderlekssituationer, dag såväl som natt. Medelst radio överföras icke längre endast order och rapporter samt väderleks- och andra meddelanden från marken till flygplanet eller omvänt. Genom radiofyrar och radiopejlingsanordningar har radiotekniken skapat några av flygplanets viktigaste hjälpmedel, vilka göra det möjligt att navigera med en hög grad av noggrannhet. Till den nödvändiga utrustningen i ett flygplan höra även de s. k. blindflygning sinstrumenten, vilka nått en hög grad av fulländning och tagits i prak-

138 tisk tjänst under de senaste åren. Blindflygning och blindnavigering behöva till följd härav numera icke erbjuda några svårigheter. Blindlamdningsfrågan är slutligen ett problem, som ävenledes synes stå inför sin praktiska lösning. En kraftigt bidragande orsak till framåtskridandet på nattflygningens och nattlandningens område är den fulländning, som belysningsanläggningar å flygfälten numera ernått. Jämsides med materielens utveckling har väderlekstjänsten tack vare förbättrade observationsmetoder och säkrare organisation gått framåt, varigenom säkerheten i flygtjänsten väsentligen höjts. Flygplanens vapenutrustning har under de senaste åren genomgått en genomgripande förändring. Eldvapnens utveckling har gått i riktning mot grövre kaliber, flera vapen per flygplan, tillförlitligare och enklare konstruktion samt förbättrade rikt- och siktmedel. Särskilt är att märka införandet av 20 mm kulsprutor, vilkas kaliber medgiver användning av sprängladdade projektiler. Såväl jaktflygplan som bombflygplan börja utrustas med dylika pjäser vid sidan av finkalibriga vapen. För övrigt pågår arbete fö r att förbättra siktmedel, ammunition och lavettage, en utveckling, vilken sannolikt inom den närmaste tiden kommer att framvisa avsevärda resultat. Bombbestyckningen har likaledes betydligt utvecklats. Genom förbättring av bombsiktena, effektivare sprängämnen och nya bombkonstruktioner hava sålunda träffsäkerhet och träffverkan i hög grad ökats. Läget av idag karakteriseras dels av de tekniska hjälpmedlens fulländning för bombfällning under horisontalflygning, dels av att ett i huvudsak nytt förfaringssätt vid bombfällning, den s. k. störtbombfällningen, tillkommit. Denna metod innebär fällning av bomber under störtflygning mot markmål, företrädesvis med ringa utsträckning (broar, krigsfartyg o. dyl.). Även jaktflygplan kunna numera med fördel utrustas med bomber, dels för störtbombfaiming, dels för fällning mot andra flygplan i luften. Berörda förhållanden hava av försvarskommissionen ägnats den största uppmärksamhet. De försök, som på försvarskommissionens föranstaltande kommit till utförande inom flygvapnet, hava i hög grad bidragit till att klarlägga den höga grad av precision, som numera utmärker såväl horisontalsom störtbombfällningen. Bedan under världskriget togs flygfotograferingen i anspråk i stor omfattning såväl för taktisk spaning i anslutning till lan tkrigf örin gen som för vittgående strategisk spaning. Efter kriget har flygfotografikonsten i hög grad utvecklats både beträffande materielen och fotografimetoderna, Flygfotografering tages numera i anspråk för kartläggningsändamål i allt större utsträckning. Under krig kan denna form av kartläggning beräknas bliva av stor betydelse. Fotografimaterielens utveckling karaktäriseras främst av förbättrade kamerakonstruktioner samt av förbättrade negativkvalitéer, varigenom bland annat vunnits, att fotografering kan ske på väsentligt större avstånd än tidigare,

139 ävensom att fotografering av större områden kan ske på kortare tid och med mindre förbrukning av materiel. Mot bakgrunden av vad i det föregående anförts rörande den flygtekniska utvecklingen under de gångna åren, är det uppenbart, att möjligheter icke förelegat för de flygmilitära myndigheterna att inom 1925 års kostnadsram såväl tillgodose de vid nämnda tidpunkt ävensom senare uppställda kvantitativa kraven i fråga om flygmaterielen som jämväl att vid vapnets utbyggnad tillgodose de kvalitativa fordringarna under beaktande av teknikens fortlöpande landvinningar. Det framstår under dessa förhållanden såsom helt naturligt, att flygvapnet ifråga om materielens kvantitet efterhand råkat in i ett svaghetstillstånd, som ter sig särskilt betänkligt genom den förut påtalade fullständiga avsaknaden av bombflygplan och bombförband. Å andra sidan vill försvarskommissionen göra gällande, att flygvapnet i flera väsentliga avseenden har — på bekostnad av kvantiteten — kvalitativt utvecklats därhän, att möjligheter nu föreligga på ett helt annat sätt än år 1925 att genomföra en kvantitativ utveckling med hjälp av ökade materielanslag. I detta avseende vill försvarskommissionen särskilt fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att den svenska industrien numera i allt högre grad förmår tillverka för flygvapnet erforderlig materiel. Det synes lämpligt att här något även beröra detta spörsmål.

Den svenska

flygmaterielindustrien.

Tillverkningen av flygplan för flygvapnets räkning äger för närvarande rum vid två större civila företag, nämligen dels vid A.-B. Svenska Järnvägsverkstäderna och dels vid A.-B. Götaverken. Härutöver finnes ytterligare ett större företag för tillverkning av flygplan, A.-B. Flygindustri. Vid sidan härav sker nytillverkning jämväl vid de statliga centrala flygverkstäderna. Huvuddelen av flygplananskaffningen sker numera inom landet såsom licenstillverkning och från utlandet inköpas huvudsakligen för nämnda tillverkningsmetod erforderliga försöksflygplan. I fråga om motorer har flygstyrelsen genom kontrakt med den engelska firman The Bristol Aeroplane Co tillförsäkrat sig rätten att mot erläggande av viss engångsavgift samt därutöver viss royalty per motor tillverka motorer av firmans konstruktion. De av flygstyrelsen enligt licenskontrakt tillkommande rättigheterna hava genom överenskommelse den 28 april 1930 med A.-B. Nydqvist & Holm i Trollhättan i tillämpliga delar överlåtits på nämnda firmas dotterbolag NOHAB Flygmotorfabriker A.-B. Trollhättan. Med dessa båda överenskommelser har flygstyrelsen förbundit sig att låta tillverka visst antal flygmotorer av Bristolfirmans typer hos N O H A B att levereras med visst antal motorer per år under en tidrymd av högst tio år, räknat från den dag provmotor godkänts. Leveranser av dessa inom landet byggda motorer pågå sedan något år tillbaka. Även radiomateriel tillverkas inom landet, såväl för flyg- som markradiostationer m. m. Flygvapnets radiomateriel har sålunda sedan åtskilliga år varit av i stort sett svensk tillverkning.

140 Jämväl vapenmaterielen har i huvudsak levererats av svenska tillverkare, varemot fotografimaterielen hittills delvis (främst kameraobjektiven) varit av utländskt ursprung. Samma förhållande gäller vissa instrument m. m. Av fallskärmar har genom flygstyrelsens försorg utexperimenterats en svensk typ, vilken tillverkats inom landet och för närvarande i viss utsträckning kommer till användning vid flygvapnet. Försvarskommissionen håller före, att de här anförda industriella förhållandena i förening med de betydelsefulla erfarenheter på olika områden, som — icke minst i fråga om bombfällning — under senare tid gjorts genom försöksverksamheten inom flygvapnet, äro omständigheter, som tillsammans synas skapa förutsättningar för ett rationellt genomförande, vad materielanskaffningen beträffar, av den föreslagna utvidgningen av flygvapnet.

Allmänna synpunkter på flygvapnets materielanskaffning. Såsom i annat sammanhang anförts, föreslår försvarskommissionen, att flygvapnet skall omfatta följande förband: Två medeltunga bombflottiljer om sammanlagt 72 flygplan. Två lätta » » » 72 » En jaktflottilj » » 45 » E n arméflygflottilj » » 36 » E n marinflygflottilj bestående av en torpeddivision om 16 flygplan, en kustbaserad spaningsdivision om 8 » en fartygsbaserad » » 8 » eller sammanlagt 32 » E n flygkrigsskola om sammanlagt 80 » Det antal flygplan, som enligt kommissionens förslag skall finnas i fred, uppgår alltså till: 72 medeltunga bombflygplan, 72 lätta » 45 jaktflygplan, 36 spaningsflygplan för samverkan med armén, 16 torpedflygplan » » » marinen, 16 spaningsflygplan » » » » 80 skolflygplan. Mot bakgrunden av vad här tidigare anförts beträffande olika slag av materiel, torde det icke vara erforderligt att särskilt framhålla, att flygpla-

141 nen utgöra endast en del av flygmaterielen. Instrument, radio- och annan signalutrustning, anordningar för blindflygning och nattlandning, fotografiutrustning, väderleksmateriel, fallskärmar och stationsmateriel m. m. utgöra tillsammans med flygplan och motorer den stora materielgrupp, som går under den gemensamma benämningen flygmateriel. Härtill kommer vapenmaterielen, vilken här behandlas i sammanhang med flygmaterielen. Försvarskommissionen har låtit verkställa omfattande utredningar rörande den svenska industriens möjligheter att fylla flygvapnets behov av flygmateriel i fred och i krig. De verkställda utredningarna, som hänförts till inom försvarskommissionen behandlade alternativa förslag till ett svenskt flygvapen, hava givit vid handen, att den svenska industrien synes kunna så organiseras, att den i krig och fred har möjlighet att tillgodose de krav på materiel, som ett flygvapen av den av försvarskommissionen föreslagna storleksordningen uppställer. Visst behov av materiel — ehuru endast i starkt begränsad omfattning — måste dock fyllas genom import. Försvarskommissionen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att tillverkningen i fred så organiseras, att övergång till krigstillverkning utan längre tidsutdräkt bliver möjlig. Det mest effektiva medlet härför är, att för krigstillverkning avsedda företag redan i fred erhålla tillfälle att vinna praktisk erfarenhet i lösandet av tillverkningsproblem av liknande natur som de, vilka kunna förväntas bliva förelagda sådana företag i krig. I detta avseende ansluter sig försvarskommissionen till den uppfattning, åt vilken 1933 års flygkommission giver uttryck i sitt betänkande. I nämnda betänkande heter det bland annat: De leverantörer, åt vilka flygplan till verkningen i krig avses skola uppdragas, böra så långt möjligt jämväl i fred få tjänstgöra såsom leverantörer åt flygvapnet. Flygplanverkstäderna böra * krig så långt möjligt avlastas från tillverkning av hela flygplan. Tillverkningen av de i flygplanen ingående delarna bör i största möjliga utsträckning överlåtas till specialverkstäder och sålunda så långt möjligt utläggas »på bred front». Med hänsyn till den stora vikten därav att inom landet skapas tillgång till erfarna flygplankonstruktörer, böra tillverkningsarbetena i fred dock icke tilldelas specialverkstäder i allt för stor utsträckning. I nämnda betänkande framhålles vidare, att en förutsättning för denna tillverkning »på bred front» måste vara, att flygplanens kvalitet genom en dylik organisation icke nedgår samt att materielen icke väsentligt fördyras. Med stöd av gjorda uttalanden dels av flygstyrelsen och dels av en av Kungl. Maj:t särskilt tillsatt verkstadskommitté framhålles även nödvändigheten av att metodens användbarhet utrönes genom praktiska försök. I samband med berörda utredningar angående flygindustriens organisation i krig hava inom försvarskommissionen även utförts utredningar i syfte att särskilt klarlägga de principer, som böra vara grundläggande för flygmaterielens anskaffning, tillverkning och reparationer m. m. i fred.

142 Sistnämnda utredningar hava i stor utsträckning utförts under samarbete med 1933 års flygkommission, som i sitt betänkande ingående framlagt resultatet av de verkställda utredningarna. Då vad däri framhålles utgör ett uttryck jämväl för försvarskommissionens uppfattning, får försvarskommissionen beträffande detaljerade förslag till planläggning m. m. av anskaffning och utprovning av flygmateriel hänvisa till nämnda utlåtande. Dessa betydelsefulla frågor skola därför här endast med några korta ord beröras. Nytillverkning av flygplan bör endast i viss mindre utsträckning förläggas till flygvapnets egna verkstäder och endast i den omfattning, som erfordras för att den för översyns- och reparationsarbeten erforderliga arbetarstammen skall kunna hållas kontinuerligt sysselsatt samt uppehålla erforderlig arbetsskicklighet. Huvuddelen av nytillverkningen bör däremot förläggas till civila verkstäder, om möjligt med förmåga jämväl till självständig konstruktionsverksamhet. För flygmaterielens underhåll erforderlig, periodiskt återkommande översyn av flygplan och motorer bör däremot ske vid de centrala flygverkstäderna. Försvarskommissionen vill sålunda göra gällande, att nyanskaffning av flygplan huvudsakligen skall ske genom tillverkning inom landet. Samtidigt måste dock framhållas, att inköp av flygplan från utlandet i erforderlig utsträckning måste komma till stånd under de första åren efter försvarsbeslutets ikraftträdande, därest de större svenska företag, som för närvarande tillverka flygmateriel, icke omedelbart skulle vara rustade för att tillgodose flygvapnets behov. Det synes nämligen med hänsyn till krigsberedskapens krav icke vara försvarligt att låta omständigheter av sistnämnda art inverka fördröjande på genomförandet av ett kommande försvarsbeslut. Beträffande flygmotorer har i försvarskommissionens beräkningar förutsatts, att en och samma motortyp användes till samtliga flygplanslag med undantag för skolflygplan. Det synes ingalunda uteslutet, att helt nya motortyper, vilka radikalt skilja sig från de hittillsvarande licenstillverkade motorerna, kunna komma att visa sig ändamålsenliga, t. ex. motorer, vilka drivas med oljebränsle. På dessa områden torde vissa möjligheter föreligga för självständigt svenskt konstruktionsarbete. Inhemsk tillverkning av flygmotorer för skolflygplan har ännu icke upptagits. Flygvapnets behov av dylika motorer har hittills på ett tillfredsställande sätt blivit tillgodosett genom anskaffning från större utländska tillverkare. Det vore dock enligt försvarskommissionens mening till fördel, om även motorer för skolflygplan tillverkades inom landet. Då även civilflygningen har behov av dylika flygmotorer, synes man kunna vänta sig, att denna fråga i sinom tid löses genom privat initiativ. Beträffande övrig flygmateriel (utrustning m. m.) framstå samma önskemål beträffande inhemsk tillverkning och inhemsk konstruktionsverksamhet som beträffande flygplan och motorer. Endast beträffande vissa detaljer torde härvidlag vara att förvänta, att inköp från utlandet blir nödvändigt.

143 Såsom ovan nämnts hava de kostnadsberäkningar, som legat till grund för 1925 års försvarsordning, ej visat sig hållbara. För att om möjligt undvika en upprepning härav samt med hänsyn till frågans stora betydelse överhuvudtaget har försvarskommissionen ägnat kostnadsberäkningarna för flygmaterielen en omsorgsfull prövning. Härvid har kommissionen utgått från tre huvudgrupper av kostnader, nämligen förnyelsekostnader, underhållskostnader samt kostnader för flygindustriens krigsorganisation. I det följande lämnas en framställning rörande de allmänna grunder, på vilka kostnadsberäkningarna verkställts. Detaljerna framgå av särskild bilaga (hemlig).

Flygmaterielens förnyelse. Allmänna synpunkter. Enligt 1925 års försvarsordning hava kostnaderna för flygmaterielens förnyelse upptagits gemensamt med kostnaderna för flygmaterielens underhåll. Ifrågavarande båda kostnadsgrupper synas emellertid böra upptagas var för sig, såsom även flygstyrelsen och 1933 års flygkommission i denna fråga framhållit, och försvarskommissionens beräkningar äro utförda i enlighet härmed. Flygmaterielens förnyelse inom olika länders flygvapen, d. v. s. materielens ersättande med ny sådan på grund av förslitning och på grund av bristande modernitet, sker för närvarande huvudsakligen efter två principiellt olika metoder. Den första metoden, vilken för närvarande tillämpas bland annat i Frankrike, innebär, att materielen i sin helhet förnyas (anskaffas) med hjälp av mycket betydande engångsanslag under en helt kort tidsperiod. Med detta system inträffar efter en förnyelseperiod ett skede, då anslag under en del år utgå enbart till materielens underhåll. Därefter inträder åter en kort period av förnyelse o. s. v. Den andra metoden, som i regel tillämpas bland annat i England, innebär, att materielen successivt anskaffas och förnyas, för vilket ändamål årliga tämligen jämna anslag utgå. Vid en granskning av ovan angivna principer för förnyelse av flygmaterielen och deras tillämplighet för våra förhållanden finner man följande. Den förstnämnda metoden — d. v. s. total förnyelse under kort tidsperiod — medför den fördelen, att ett flygvapen i sin helhet snabbt förses med modern materiel, som då också kan bliva av i hög grad homogen beskaffenhet beträffande resp. flygplanslag. Då beräkningarna rörande kostnaderna för en dylik omfattande materielanskaffning snabbt åtföljas av beställningar och leveranser, erhållas också ökade garantier för att beräkningarna skola visa sig hållbara. Metoden är emellertid behäftad med synnerligen allvarliga olägenheter. Efter genomförd uppsättning eller modernisering av ett flygvapens materiel

144 i dess helhet, minskas materielens modernitet efter hand och efter ett visst antal år blir all materiel samtidigt omodern och försliten. Flygvapnet råkar in i ett allvarligt svaghetstillstånd. Vidare medför metoden betydelsefulla olägenheter av industriell och ekonomisk art. Flygindustrien kan icke hållas under jämn drift. Perioder av minskad eller inställd drift med därav följande arbetslöshet komma att efterföljas av kortare tider av intensiv verkstadsdrift, då brist på yrkeskunnig personal kommer att göra sig gällande. Det råder näppeligen något tvivel om, att flygmaterielanskaffningen under sådana förhållanden kommer att ställa sig dyrare för staten än om anskaffningen sker enligt den andra metoden. Denna andra metod — d. v. s. successiv förnyelse — kan vara förenad med vissa olägenheter så tillvida som en nyuppsättning drager längre ut på tiden. Det dröjer sålunda relativt länge, innan ett flygvapen kommer ut ur ett iråkat svaghetstillstånd, och under en dylik tidrymd kunna även uppgjorda kostnadskalkyler komma att rubbas. Sedan flygvapnet en gång blivit uppsatt, synes ifrågavarande metod däremot vara enbart fördelaktig. Vapnet kommer att ur krigsberedskapssynpunkt hava en tämligen konstant effektivitet och mera tillfredsställande förhållanden kunna ur industriell och ekonomisk synpunkt åvägabringas. Vad beträffar de olika metodernas tillämplighet för svenska förhållanden, kan man icke bortse från att det svaghetstillstånd, vari det svenska flygvapnet befinner sig, i förening med det labila utrikespolitiska läget utgöra förhållanden, som kunna tala för ett tillgripande av den förra metoden, nämligen att genom stora engångsanslag under två ä tre år tillföra flygvapnet all erforderlig materiel. Flera skäl göra emellertid, att denna utväg icke synes vara att förorda. Ur ekonomisk synpunkt skulle nämligen detta innebära, att ett engångsanslag på 60 ä 70 milj. kronor ställdes till förfogande för materielanskaffning. Även om detta ur statsfinansiell synpunkt vore möjligt, skulle den svenska flygindustrien icke för närvarande kunna prestera däremot svarande leveranser. Huvuddelen av materielen skulle sålunda behöva anskaffas genom köp från utlandet, ett förfaringssätt, som visserligen kan vara fullt berättigat och tillrådligt under uppsättningstidens första år men som i övrigt står i strid mot de allmänna principer, som enligt försvarskommissionens tidigare hävdade uppfattning böra vara grundläggande för flygvapnets materielanskaffning. Vidare skulle det icke vara möjligt att på fullt rationella grunder uppbygga den erforderliga personalorganisationen på så kort tid. Slutligen skulle flygvapnet efter en genomförd snabb uppsättning även i fortsättningen bliva hänvisat till en materielanskaffning efter den ovan behandlade metoden med anskaffning stötvis med därav i det föregående påtalade olägenheter. På anförda grunder finner försvarskommissionen, att flygvapnets materielanskaffning såväl under uppsättningstiden som jämväl därefter bör ordnas genom successiv anskaffning och förnyelse av materielen förmedelst årliga jämna anslag. I fortsättningen bortses här från materielanskaffningen

145 under tiden för övergången till den nya försvarsordningen, enär denna fråga behandlas senare i ett sammanhang (Kap. X). Den fortsatta framställningen avser sålunda materielanskaffningen vid fullt uppsatt flygvapen Storleken av det anslag, som årligen erfordras för flygmaterielens förnyelse ar direkt beroende av flygmaterielens livslängd, vilken bestämmes av materielens förslitningshastighet och relativa nedgång i effektivitet med hänsyn till modernitet. Dessa sistnämnda faktorer äro självfallet olika för olika matenelslag, varav även följer, att livslängden ej kan sättas lika för allt slags materiel. Den årliga kostnaden för förnyelse av resp. materielslag bor sålunda utgå med en summa, som är lika med totala anskaffningskostnaden dividerad med den i ett antal år uttryckta livslängden för materielslaget ifråga. Genom summering av de så uppkomna kostnaderna för varje ar erhålles årskvoten för materielens förmjelse. Omständigheter sådana som teknikens utveckling, inträffande prisfluktuationer eller av en skärpt politisk situation betingad ändring av flygmaterielanskaffmngens intensitet kunna visserligen föranleda variationer i detta ärliga anslag, men så länge organisationen i sin helhet äger statsmakternas godkännande, måste anslaget, som fixerats på grundval av hela kostnaden tor flygmatenelbeståndets förnyelse, utgå. Försyarskommissionen finner i detta sammanhang nödvändigt att framila la, att flygmaterielens förnyelse måste planläggas på lång sikt av de militära myndigheterna och att dylika planer måste konsekvent genomföras Detta forhållande understryker ytterligare nödvändigheten av att nämnda årskvot kan av de militära myndigheterna påräknas, enär flygvapnets hela effektivitet i annat fall äventyras. Denna uppfattning har även med skärpa hävdats av 1933 års flygkommission. Vid planläggningen av flygmaterielens förnyelse bör i övrigt eftersträvas dels att i sa stor utsträckning som möjligt ersätta hela flygförband samtidigt, dels ock. att på ett rationellt sätt utnyttja industrien. Försvarskommissionen anser det icke möjligt att här framlägga en dylik plan för flygmaterielens förnyelse efter genomförd försvarsordning, enär tidpunkten härfor ar alltför avlägsen för att förhållandena med någon grad av säkerhet skola kunna överblickas. I kap. X. »Övergången till deu nya försvarsordningen», framlagges däremot en materielanskaffningsplan gällande för uppsägningstiden, då det varit nödvändigt att erhålla en grund för kostnadsberäkningarna för denna tid. Enär flygplanens livslängd är relativt kort samt övergången till flygvapnets nya organisation, såsom i annat sammanhang anföres, lämpligen bör genomoras på sju år, har det icke ansetts erforderligt att upptaga särskilda engångskostnader for flygmaterielens uppsättning till planenlig styrka. Med utgångspunkt trän att ovan nämnda årskvot för flygmaterielens förnyelse bör utgå kontinuerligt även under övergångstiden alltifrån första året, blir det nämligen möjligt att under ifrågavarande sju-årsperiod dels i erforderlig utsträckning fornya den redan nu befintliga materielen, dels genom nyanskaff-

146 ning uppbringa de föreslagna förbanden till full styrka. handlas närmare i kap. X.

Denna fråga be-

Beräkning av livslängder. I det följande framläggas vissa synpunkter, vilka varit grundläggande vid beräkningen av de i årskvoten ingående kostnaderna. E t t flygplans livslängd ur militär synpunkt är, såsom tidigare nämnts, beroende av hänsyn till modernitet och förslitning. Moderniteten i sin tur är främst beroende av flygplanteknikens utveckling. H u r u denna kommer att gestalta sig och vad de närmaste årtiondena komma att medföra i form av tekniska framsteg, är för närvarande ej möjligt att förutse. Definitiva livslängder kunna därför icke fastställas. Vissa hållpunkter för ett bedömande kunna dock erhållas. Bland annat har försvarskommissionen vid sina överväganden tagit hänsyn till de livslängder ur modernitetssynpunkt, med vilka flygstyrelsen räknar. Det enskilda flygplanets livslängd är ur modernitetssynpunkt beroende av den tidrymd, som kräves för konstruerandet och tillverkandet av flygplanet ifråga. J u kortare nämnda tidrymd är, desto längre kan — generellt sett — det färdigställda flygplanets livslängd beräknas bliva, om endast modernitetssynpunkt anlägges. Det må vidare framhållas, att ett flygplans livslängd ur modernitetssynpunkt icke endast beror på den flygtekniska utvecklingen såsom sådan utan jämväl på den snabbhet, med vilken andra stater acceptera och inom sina flygvapen omsätta teknikens nya landvinningar. Moderniteten kan med andra ord sägas vara ett relativt begrepp. De undersökningar, som försvarskommissionen låtit verkställa, hava givit vid handen, att det är synnerligen vanskligt att på grundval av utländska flygvapens materielpolitik söka erhålla någon klar uppfattning i denna fråga. Försvarskommissionen hävdar emellertid den meningen, att då för varje år allt större ekonomiska värden i olika länder investeras i flygmateriel, detta förhållande med sannolikhet kommer att framkalla en strävan att på olika sätt begränsa de årliga utgifterna, vilket bland annat kan leda till en höjning av livslängderna för olika slag av flygmateriel. I anslutning till vad här anförts och med hänsyn till nödvändigheten att söka begränsa utgifterna för flygvapnets materielanskaffning, har försvarskommissionen — om också med mycket stor tvekan — ansett det vara försvarligt att räkna med något högre livslängder, än vad den flygmilitära sakkunskapen ansett lämpligt. Av särskild bilaga (hemlig) framgår närmare, huru i detta avseende räknats. Såsom tidigare framhållits bör hänsyn tagas även till materielens livslängd ur förslitningssynpunkt. Erfarenheten har givit vid handen, vilket även utförligt påvisats av 1933 års flygkommission, att det, sedan ett flygplan varit i tjänst ett visst antal flygtimmar, ställer sig ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare att ersätta flygplanet med ett nytt än att företaga reparations- och moderniseringsarbeten å detsamma. Detta antal flygtimmar måste bestämmas särskilt för varje flygplanslag. Försvarskommissionen har

147 härvid i huvudsak utgått från inom flygvapnet under de senaste åren gjorda erfarenheter. Försvarskommissionen har i annat sammanhang framhållit, att en rationell avvägning är nödvändig mellan personal och övningar å ena sidan samt materielens ekonomiska utnyttjande å den andra. Det är då nödvändigt att undersöka, om de av försvarskommissionen beräknade livslängderna korrespondera med den förslitning, som följer med den i annat sammanhang föreslagna omfattningen av flygvapnets övningar. Med utgångspunkt från den ur modernitetssynpunkt beräknade livslängden uttryckt i år, jämförd med den beräknade livslängden ur förslitningssynpunkt uttryckt i flygtimmar, erhålles den flygtid, som varje flygplan genomsnittligen årligen bör flygas, för att det, då den ur modernitetssynpunkt beräknade livslängden uppnåtts, jämväl skall vara förslitet. Med de värden som försvarskommissionen ansett sig böra tillämpa, blir detta årliga antal »slittimmar»: för bombflygplan » jaktflygplan » spaningsflygplan » skolflygplan

150 flygtimmar 100 » 150 » 185 »

Försvarskommissionens i annat sammanhang framlagda förslag rörande omfattningen av flygvapnets övningar utmynnade uti nedanstående värden ifråga om antalet »övningstimmar» för olika slag av flygplan: medeltunga bombflygplan och torpedflygplan jaktflygplan spaningsflygplan och lätta bombflygplan skolflygplan

omkring 130 flygtimmar 100 » 160 » 175 »

E n jämförelse mellan »slittimmar» och »övningstimmar» giver vid handen, att en i stort sett god överensstämmelse synes kunna åstadkommas mellan materielens utnyttjande ur övningssynpunkt å ena sidan samt beräknad livslängd på grund av modernitet och förslitning å andra sidan. De differenser, som föreligga, äro icke av den art, att några ändringar i anförda beräkningsgrunder bliva erforderliga. Vad slutligen beträffar livslängden för motorer och övrig flygmateriel, har denna beräknats på grundval av inom flygvapnet gjorda erfarenheter, vilket närmare framgår av de särskilda detaljberäkningarna. Ersättning för totalhavererad materiel. Vid beräkning av kostnader för flygmaterielens förnyelse måste hänsyn tagas även till sannolik avgång genom totalhaverier. Enligt 1925 års försvarsbeslut skulle för ersättning av fullständiga haverier utgå ett årligt belopp av 400 000 kronor. Nämnda ersättning har hittills utanordnats på så sätt, att flygstyrelsen vid avgivandet av årliga ordinarie medelsäskanden anmält värdet av det 1282 35

C 10

148 antal flygplan, som under näst föregående budgetår totalhavererat, samt hemställt om ersättning härför. Detta har medfört, att medel för ersättning av totalhavererade flygplan anvisats först två år efter det haveriet inträffat, vilket i sin tur inneburit antingen, att efterbeställningar av tidigare anskaffad men ej längre modern typ måst göras med ty åtföljande ökade priser, eller ock att havererade flygplan måst ersättas med sådana av helt ny modern typ, varigenom olika typer kommit att ingå i samma förband till men för en rationellt och ekonomiskt ordnad materieltjänst vid förbandet ävensom för dess taktiska uppträdande. Försvarskommissionen anser med anledning härav, att hänsyn till avgång av materiel genom totalhaverier — vars omfattning numera på grundval av samlad erfarenhet kan med större säkerhet beräknas, än vad fallet var år 1925 — bör tagas på så sätt, att häremot svarande anslag utgå redan vid anskaffning av flygplan i serie. Härvid bör sålunda en normal materielreserv för uppkommande totalhaverier inräknas och seriebyggas tillsammans med övriga flygplan av typen, varigenom bland annat en ekonomisk vinst är att påräkna, då ä-priset vid flygplantillverkning i serie är högst avsevärt lägre än vid tillverkning av enstaka flygplan. Vid beräkning av ersättning för totalhaverier har försvarskommissionen utgått dels från att äldre flygplan, vilka i viss utsträckning avses komma till användning vid skolor och kurser, icke skola ersättas vid totalhaverier, dels från att i den av försvarskommissionen föreslagna organisationen ingår ett antal reservflygplan i varje division, vilka under de senare åren av en flygplantyps livslängd jämväl i viss utsträckning kunna få utgöra ersättning för totalhaverier. Försvarskommissionen har på anförda grunder ansett sig kunna räkna med i vissa fall lägre antal flygplan i ersättning för totalhaverier än som enligt tillgänglig haveristatistik för de gångna åren skulle vara erforderligt. Anledning synes icke föreligga att här närmare ingå på hithörande detaljer, enär dessa framgå av särskild bilaga (hemlig). Anskaffning och utprovning av nya flygplantyper. Försvarskommissionen har ansett det nödvändigt att i årskvoten upptaga kostnaden för utprovning av flygplantyp, som skall nyanskaffas. Erfarenheten har nämligen visat, att avsevärda belopp åtgå för sådan utprovning. Det har härvid i beräkningarna förutsatts, att de båda medeltunga bombflottiljerna samt torpeddivisionen skola utrustas med flygplan av samma typ, vilken sålunda skall vara användbar både som land- och som sjöflygplan. Kostnader för anskaffning, utprovning, licens m. m. för dylik flygplantyp har därför fördelats mellan nämnda flottiljer resp. divisionen. Det hade varit önskvärt, att i årskvoten per flottilj (division) upptaga kostnaden för två olika typer, varigenom skulle vinnas, att tillverkning av en typ flygplan icke behövde utsträckas över en längre tid än fyra år. Av ekonomiska skäl

149 har försvarskommissionen dock icke ansett sig å ordinarie anslaget kunna upptaga mer än en typ. För att emellertid åtminstone under uppsättningstiden skapa ökade möjligheter till växling av typ, har det ansetts ändamålsenligt att bland engångskostnaderna upptaga kostnaden för utprovning av ytterligare en typ bomb-torpedflygplan. De båda lätta bombflottiljerna, arméspaningsflottiljen samt marinspaningsdivisionerna hava ävenledes förutsatts bliva utrustade med flygplan av samma typ. Kostnaderna för anskaffning, utprovning m. m. av ny dylik flygplantyp hava fördelats lika mellan resp. flottiljer och divisioner. I likhet med vad som ovan anförts beträffande de medeltunga bombflygplanen har i årskvoten inräknats kostnaden för endast en flygplantyp, under det att bland engångskostnaderna upptagits medel för utprovning av ytterligare en sådan typ under uppsättningstiden. Även för jakt- och skolflygplanen har i årskvoten medtagits viss summa för utprovning av ny flygplantyp. Övrig flygmateriel. Under hänvisning till vad i annat sammanhang anförts beträffande de olika flottiljernas förseende med flottörställ, har försvarskommissionen ansett nödvändigt att räkna med anskaffning av flottörer i viss utsträckning för bomb- och arméspaningsförbanden. Denna materiel har dock ansetts böra anskaffas genom engångskostnadsanslag. I dessa har sålunda inräknats kostnaden för anskaffning av flottörställ för i stort sett 50 % av bombflygplanen och arméspaningsflygplanen. I årskvoten för marinflygflottiljen är däremot flottörkostnaden inräknad, varvid samma livslängd beräknats för flottörerna som för flygplanen. Större reservdelar för flygplan och motorer hava i årskvoten upptagits med samma livslängd som resp. flygplantyp. Den fasta markradioutrustningen för flottiljernas förläggningsplatser har med hänsyn till denna materiels karaktär och relativt långa livslängd upptagits såsom engångskostnader. Försvarskommissionen har härvid även tagit hänsyn till värdet av redan befintlig eller under anskaffning varande dylik materiel. Såsom engångskostnader har dessutom i några fall upptagits även annan materiel — med hänsyn till dess i jämförelse med flygplanens avsevärt högre livslängd m. m. — nämligen viss vapenmateriel, mobiliseringsförråd av bomber och ammunition samt erforderlig verktygs- och instrumentutrustning för verkstäder och försöksavdelning. På anförda grunder, vilka närmare utvecklas i de detaljerade beräkningar, som framgå av särskild bilaga (hemlig), har försvarskommissionen beräknat kostnaderna för flygmaterielens förnyelse till efterföljande belopp.

2 200 000 2 200 000 825 000 825 000 1 225 000 740 000

1. medeltunga bombflottiljen 2. medeltunga bombflottiljen 1. lätta bombflottiljen 2. lätta bombflottiljen Jaktflottilj en Arméflygflottiljen Marinflygflottiljen, torpeddivisionen

kustbaserade spaningsdivisionen fartygsbaserade spaningsdivisionen Plygkrigsskolan

IUIOUUJ

218 000 \ 224 000

1 455 000

Summa

9985 000

515 000

Försvarskommissionen föreslår, att nämnda belopp, 9 985 000 kronor, fastställes såsom anslag för flygmaterielens förnyelse att årligen utgå med början redan första året av övergångsperioden till den nya försvarsordningen. Flygmaterielens underhåll. I 1925 års försvarsordning har, såsom förut anförts, kostnaderna för materielens underhåll och för dess förnyelse upptagits gemensamt samt beräknats i procent av värdet av den i bruk varande materielen. Denna metod har visat sig otillfredsställande. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1932/1933 har flygstyrelsen också föreslagit nya grunder för beräkning av anslaget till flygmaterielens underhåll och förnyelse. Härvid har framhållits, att underhållskostnaderna för flygmateriel icke borde beräknas i procent av materielens värde utan efter medelkostnad per flygtimme. I senare avlåtna skrivelser angående flygvapnets medelsbehov har flygstyrelsen tillämpat denna senare beräkningsgrund. Försvarskommissionen förmenar, såsom tidigare anförts, att kostnaderna för materielens förnyelse och för dess underhåll måste upptagas var för sig, samt därjämte att de av flygstyrelsen föreslagna beräkningsgrunderna för underhållet av flygplan och motorer böra tillämpas. Motsvarande uppfattning har även hävdats av 1933 års flygkommission. Försvarskommissionen har därför, vad beträffar flygplan och motorer, utgått från kostnad per flygtimme och vid beräkningarna tillämpat vid flygvapnet tillgängliga erfarenhetsvärden å kostnader dels för periodiska översyner, dels för dagligt underhåll, vartill lagts erforderliga kostnader för större haverier, dock ej totalhaverier. Underhållet för övrig flygmateriel har däremot beräknats efter viss procent av materielens värde. Även vid dessa beräkningar hava inom flygvapnet tillämpade erfarenhetssiffror använts. P å anförda grunder, vilka närmare utvecklas i de detalj beräkningar, som framgå av särskild bilaga (hemlig), samt med utgångspunkt från den föreslagna omfattningen av flygövningarna (Kap. IV) har försvarskommissionen beräknat kostnaderna för flygmaterielens underhåll vid fullt uppsatt flygvapen till efterföljande belopp.

1. medeltunga bombflottiljen 2. medeltunga bombflottiljen 1. lätta bombflottiljen 2. lätta bombflottiljen Jaktflottiljen Arméflygflottiljen.. Marinflygflottiljen, torpeddivisionen kustbaserade spanings divisionen fartygsbaserade spaningsdivisionen Flygkrigsskolan

602 000 563 000 442 000 384 000 380 000 410 000 322 000 122 000 126 000

570 000 424 000

Summa

3 775000

Flygindustriens krigsorganisation. Försvarskommissionen anser det vara av primär betydelse för krigsberedskapen, att industrien är så organiserad, att igångsättning av krigstillverkning kan ske utan dröjsmål. I viss utsträckning hava i årskvot och engångskostnader inräknats vissa medel för tillverkning av extra verktyg m. m., vilka erfordras såsom förberedelser till en krigstillverkning. Härutöver erfordras emellertid årligen vissa medel uppgående till 36 000 kronor. Sammanfattning. Av vad i detta kapitel anförts framgår, att årliga kostnaden för flygmaterielen vid det av kommissionen föreslagna flygvapnet efter fullbordad uppsättning utgör: A. Flygmaterielens förnyelse B. Flygmaterielens underhåll C- Flygindustriens krigsorganisation

kronor » »

9985000 3 775000 36 000

Summa årlig kostnad kronor 13 796 000 eller i avrundat tal kronor 13 800 000

152 KAP. V I I I .

Flygvapnets byggnader och flygfält. Flygvapnets nuvarande anläggningar. Första flygkåren disponerar förutvarande Västmanlands regementes kasernetablissement i Västerås med flygfält å kronoegendomen Hässlö i Badelunda socken. Genom expropriation av mark från egendomen Hagbyholm har flygfältet i erforderlig mån utvidgats. Kasernetablissementet, som färdigställdes 1905, har sedan det övertogs av flygvapnet år 1928 undergått en del omändringsarbeten, men vissa allvarliga olägenheter hava på grund av brist på medel icke kunnat bliva avhjälpta. Särskilt framträdande är behovet av nytt uppvärmningssystem (för närvarande sker uppvärmning med kaloriferer), förbättrade sanitära anordningar samt omläggning av vatten- och avloppsledningar. Genom en ändamålsenlig iståndsättning och modernisering av etablissementet kan emellertid en fullt tillfredsställande förläggning för en flygflottilj åstadkommas. Det betydande avståndet mellan etablissementet och flygfältet utgör emellertid en stor olägenhet, som försvårar ett rationellt ordnande av tjänsten. Genom flygvapnets försorg utförda byggnadsarbeten hava dragit en kostnad av i runt tal 800 000 kronor. Andra flygkåren är med sin huvuddel förlagd till Hägernäs, c:a 15 km norr om Stockholm. Manskapets förläggning och bespisning äro ordnade i det till logementsfartyg inredda, utrangerade pansarskeppet Göta. Vissa byggnader hava uppförts, nämligen kanslibyggnad, hangarbyggnad, värmecentral kombinerad med torpedförråd, verkstadsbyggnad, vattenuppfordringsverk med vattentorn, gymnastikbyggnad samt bostadsbyggnad för en förrådsförvaltare. Härjämte hava utförts flygplan slipar, strandskoningar, lastbrygga och en drivmedelsanläggning. E n hangarbyggnad av trä, tidigare tillhörande förutvarande marinens flygväsende, har överflyttats från flottans varv i Stockholm och uppförts för användning såsom förrådsbyggnad. Slutligen har den förutvarande tillfartsvägen till flygstationen ersatts med en genom statens arbetslöshetskommission nyanlagd landsväg. På flygstationen nedlagda byggnadskostnader belöpa sig till c:a 1 200 000 kronor. Hägernäsetablissementet, som saknar såväl kasern som matinrättning samt bad- och tvättinrättning, motsvarar ingalunda kraven på en permanent militär förläggning. Olägenheterna med de nuvarande anordningarna för manskapets förläggning och bespisning hava framhållits av såväl riks-

153 dagens militieombudsman som generalfältläkaren. För befälet saknas tjänstebostäder och då lämpliga bostäder icke stå att erhålla i närheten av förläggningsområdet, nödgas personalen bosätta sig på i allmänhet avsevärt avstånd därifrån, vilket är till stor olägenhet för tjänsten. Kårens område är till arealen mycket begränsat och icke tillräckligt ens för nuvarande förhållanden. Ytterligare markförvärv är ofrånkomligt i samband med föreslagen utbyggnad. För andra flygkårens detachement finnas anläggningar å Stumholmen vid Karlskrona. De utgöras av den till förutvarande marinens flygväsende tidigare hörande flygstationen, som vid flygvapnets uppsättande år 1926 överlämnades till flygvapnet. Sedermera hava tillkommit två större hangarbyggnader av trä, en verkstadsbyggnad av tegel och en drivmedelsanläggning. Därjämte hava slipar och kajbyggnader kompletterats, expeditionsbyggnaden iståndsatts och försetts med centraluppvärmning, brandpostledning indragits mom området och flyghamnen upprensats. Nedlagda kostnader belöpa sig till i runt tal 350 000 kronor. Detachementets manskap är förlagt och bespisas i marinens etablissement. Under andra flygkårens förvaltning och vård sorterar ett etablissement med markområden i Fårösund, som tidigare tillhört kustartilleriet och som numera användes av flygvapnet för övningar. För flygvapnets räkning hava uppförts en hangar jämte drivmedelsanläggning. Kostnaderna härför jämte utförda iståndsättningsarbeten belöpa sig till i runt tal 130 000 kronor. I kostnaderna för hangaren bidrogo Gotlands kvinnor med 40 000 kronor. E t t såsom landflygfält avsett område, beläget c:a 2ö km söder o m e t a bhssementet, har av brist på medel icke kunnat iordningställas för ändamålet. Avsevärda belopp krävas härför. Etablissementet i Fårösund erbjuder goda möjligheter för tillfälliga förläggningar men är i behov av vissa iståndsättnings- och moderniseringsarbeten. Tredje flygkåren disponerar förutvarande första och andra livgrenadjärregementenas lägerområden med byggnader å Malmen. Byggnaderna äro till övervägande delen av relativt hög ålder. E t t 30-tal obehövliga byggnader hava rivits och försålts. Kvarvarande erforderliga byggnader hava underkastats iståndsättningsarbeten. Bland sådana må nämnas omboning av en förläggningsbarack, inredning av en lägerhydda till gymnastikbyggnad, inrednings- och omboningsarbeten i de gamla expeditions- och befälspaviljongerna, modernisering av officers-, underofficers- och manskapsmässarna, omändring av stallbyggnad till garage, anordnande av förläggningsutrymmen i en del av den gamla sjukhusbyggnaden, inredning av fotografidetalj och radioverkstad samt modernisering av kokinrättningen. Nyuppförda äro en hangar, värmecentral kombinerad med vaktbyggnad, vattenuppfordringsverk med vattentorn samt reningsverk jämte ledningar för avloppsvatten. Sedan sommaren 1934 pågå omfattande planerings-, dränerings- och kulturarbeten å flygfältet genom statens arbetslöshetskommissions försorg. Förutom de kostnader, som vidkännas av sagda kommission, uppgå å förläggningen nedlagda kostnader till i runt tal 900 000 kronor,

154 Bland bristfälligheter, som alltjämt kvarstå, äro främst att anteckna otillfredsställande manskapsförläggning, otidsenlig sjukavdelning och badinrättning samt frånvaron av andra tjänstebostäder än enkelrum för ogifta officerare. Malmens fördelar som förläggningsplats för ett flygförband motivera väl de kostnader, som iståndsättandet beräknas draga. Till tredje flygkåren är ansluten Karlsborgs flygplats, enligt 1925 års försvarsbeslut avsedd för permanent förläggning av ett detachement ur tredje flygkåren. Byggnaderna, som utgöras av förutvarande officersvolontärskolans etablissement, äro av relativt god beskaffenhet men kräva ganska omfattande iståndsättnings- och moderniseringsarbeten för att fylla nutida krav. Hangarer, verkstäder, garage och drivmedelsanläggning saknas, likaså tjänstebostäder för gifta befattningshavare. Flygfältet, som anlades under åren 1927—1932, har av brist på medel icke kunnat färdigställas, men är i sitt nuvarande skick användbart för smärre flygförband. Nedlagda kostnader å byggnader och flygfält uppgå till i runt tal 250 000 kronor. Fjärde flygkåren disponerar Frösö läger (invid Östersund), tidigare tillhörande Jämtlands fältjägarregemente, med därå uppförda byggnader till stort antal och av mestadels hög ålder samt Frösö kungsgård. Av de arbeten, som kommit till utförande för kårens räkning, må nämnas iståndsättning och inredning av två förläggningsbaracker, vissa officers- och underofficersbostäder, kanslibyggnad med officersmäss, nybyggnad av ångcentral med badinrättning, anläggning av vattenuppfordringsverk med borrbrunn, pumpstation vid Storsjön, vatten och avloppsledningar, två hangarer med drivmedelsanläggning jämte slip av betong vid sjöflygstationen, en hangar å landflygfältet, verkstadsbyggnad med monteringshall samt elektrifiering av etablissementet. Ä flygfältet hava planeringsarbeten utförts såsom statliga beredskapsarbeten. De utförda byggnads- och flygfältsarbetena hava sammanlagt betingat en kostnad av i runt tal 1000 000 kronor, vartill komma 300 000 kronor av anslag till statliga beredskapsarbeten. Kårens förläggning är alltjämt behäftad med vissa olägenheter särskilt i avseende å manskapets förläggning, som är anordnad i gammalmodiga baracker. Sjukavdelningens primitiva beskaffenhet, bristen på förråds- och hangarutrymmen samt befälsbostädernas otillräcklighet äro i övrigt omständigheter, som nödvändiggöra nybyggnader. Flygfältet är ej heller tillfredsställande. En del iståndsättningsarbeten och nybyggnader bliva sålunda nödvändiga vid Frösöförläggningens utnyttjande för en flygflottilj. Under fjärde flygkåren sorterar Vännäs flygplats. Denna är förlagd till Västerbottens regementes förutvarande mötesplats, Vännäs läger, vars exercisfält till större delen disponeras för ändamålet, ehuru marken fortfarande sorterar under arméförvaltningen. Ett flygfält har nödtorftigt iordningställts och en hangar uppförts. Flygskolkåren förfogar vid Ljungbyhed över ett område, bestående av Norra skånska infanteriregementets och förutvarande Skånska dragonregementets lägerområden med byggnader jämte Ljungby och Bonarps hedar samt ytterligare vissa smärre friliggande markområden med byggnader. Markbehovet

155 är därigenom väl tillgodosett. Byggnaderna befunno sig vid överlämnandet mestadels i mycket otillfredsställande skick och hava därför, i den mån de avsetts att tagas i bruk, genomgått omfattande iståndsättningsarbeten, av vilka må nämnas vinterbonings- och inredningsarbeten i förläggnings- och skolbaracker, iståndsättning av matinrättning, marketenteribyggnad och befälsbostäder, officers-, underofficers- och manskapsmässar, omändring av förrådsbyggnad till garage, ett proviantmagasin till badinrättning och vissa byggnader i det s. k. dragonlägret till bostäder för underofficerare och likställda. Nya byggnader och anläggningar hava även kommit till utförande. Av dessa märkas vattenuppfordringsverk med vatten- och avloppsledningar, hangar med drivmedelsanläggning, verkstadsbyggnad, byggnad för samlingssal m. m., värmecentralanläggning samt elektrifiering av etablissementet. Flygfältet har under åren 1927—1933 underkastats betydande planeringsoch kulturarbeten i ändamål att göra det lämpat för den grundläggande flygutbildningen vid vapnet. Planeringsarbetena hava utförts av statens arbetslöshetskommission såsom nödhjälpsarbeten. Antalet genom kommissionens försorg utförda dagsverken uppgå till omkring 100 000. Kostnaderna för etablissement och flygfält m. m. hava uppgått till i runt tal 1 100 000 kronor, häri dock ej medräknade statens arbetslöshetskommissions kostnader för flygfältsarbeten. Ljungbyhedsförläggningens olägenheter härleda sig — liksom vid tredje och fjärde flygkårerna — därav, att de flesta av byggnaderna äro av hög ålder och uppförda under andra förutsättningar än som nu gälla. I stort sett är dock flygskolkårens förläggning tillfredsställande. Erforderliga moderniseringsarbeten kunna på ett ekonomiskt godtagbart sätt utföras. Tillgången på bostadslägenheter fyller för närvarande icke behovet men förväntas kunna i viss utsträckning tillgodoses i Ljungbyheds samhälle genom privat byggnadsverksamhet. Centrala flygverkstaden å Malmen förfogar över ett område med därå uppförda byggnader, som tidigare disponerades av förutvarande flygkompaniet. För verkstaden har nyuppförts verkstadsbyggnad, monteringshall samt diverse tillbyggnader. Den för flygkompaniet uppförda mässbyggnaden har omändrats till bostad för styresmannnen och äldre verkstadsbyggnader hava moderniserats. Kostnaderna för nämnda arbeten uppgå till i runt tal 250 000 kronor. Verkstadsanläggningarna kunna med fördel utnyttjas för ett utökat flygvapen men behöva i vissa avseenden kompletteras. Centrala flygverkstaden i Västerås har i sin helhet uppförts efter 1925 års försvarsbeslut. Verkstaden är belägen vid Mälaren i östra kanten av förutvarande Västmanlands regementes övningsområde och består av för en modern flygverkstad erforderliga byggnader jämte kaj, brygga och slip. Bostadslägenheter saknas. Vissa befattningshavare vid verkstaden samt en del arbetare hava erhållit bostäder i första flygkårens etablissement. Övrig personal är bosatt i Västerås. Verkstadens anläggningskostnader belöpa sig till i runt tal 1 500 000 kronor.

156 De större fordringar på verkstadens kapacitet, som flygvapnets utveckling kommer att medföra, förutsätta vissa tillbyggnadsarbeten, för vilket ändamål verkstadens område behöver utvidgas. Angränsande mark tillhör kronan och är underställd flygstyrelsens förvaltning. Under flygstyrelsens omedelbara förvaltning lyda Barkarby flygfält, landoch sjöflyg stationerna i Boden samt sjöflygstationen vid Hårsfjärdens depå. Barkarby flygfält, c:a 15 km nordväst om Stockholm, utgöres av från Järvafältet söndrad mark, varav ett mindre område genom dränerings- och planeringsarbeten redan på flygkompaniets tid gjorts användbart såsom flygfält motsvarande de begränsade fordringar, som tidigare behövde uppställas på en dylik plats. I samband härmed uppfördes två mindre hangarbyggnader. På fältet hava utförts vissa förbättringsarbeten under åren 1931—1932 och genom omläggning av Enköpingsvägen norr om Barkarby har dess användbarhet ökats. Fältet är sedan sommaren 1934 föremål för rationellt iståndsättande genom statens arbetslöshetskommissions försorg. Arbetena beräknas komma att avslutas år 1937 och draga en kostnad av 1 350 000 kronor. Tidigare arbeten hava kostat i runt tal 200 000 kronor. Efter färdigställandet kommer flygfältet att bestå av två vart för sig ganska betydande områden och torde komma att tillfredsställa även förhållandevis höga anspråk både i fråga om beskaffenhet och omfattning. Den flygfältet skärande landsvägen Järfälla kyrka—Hägerstalund—Norrviken kommer att erhålla ny sträckning utanför flygfältets södra gräns. Land- och sjö flygstationerna i Boden bestå av landflygplats med hangar och expeditionsbyggnad samt sjöflygplats vid Buddbyträsket med hangar jämte slip. Nedlagda kostnader uppgå till i runt tal 225 000 kronor. För kustflottan tilldelade flygförband har vid Hårsfjärdens depå anlagts en flygstation, bestående av hangar, två slipar, två mindre byggnader för förråd och reparationsarbeten samt drivmedelsanläggning. Till stationen hör även en mindre byggnad för tillfällig inkvartering av ett 10-tal man. Nedlagda byggnadskostnader uppgå till i runt tal 125 000 kronor. Stationen ligger under flygstyrelsens förvaltning, men underhåll och vård ombesörjas av marinens myndigheter. Försvarskommissionen har i annat sammanhang framhållit, att skäl icke synas föreligga att bibehålla anläggningarna vid Hårsfjärden under flygvapnets förvaltning. Vid Visborgs slätt har uppförts en mindre hangarbyggnad med verkstadsutrymme, avsedd att användas för samövningar med Gotlands trupper. Kostnaden för hangaren har uppgått till 30 000 kronor. Såsom flygfält användes Gotlands infanterikårs exercisfält, sorterande under arméförvaltningen. Slutligen må nämnas, att för flygvapnets räkning förvärvats ett såsom flygfält användbart område vid Binkaby, c:a 10 km sydost om Kristianstad, som nyttjas för vissa övningar. Några byggnader finnas icke där uppförda. Försvarskommissionen. Såsom i annat sammanhang anförts föreslår försvarskommissionen följande förläggning sorter för flygvapnet:

157 en medeltung bombflottilj i Västerås med utnyttjande av nuvarande första flygkårens etablissement och anläggningar, en medeltung bombflottilj i Karlsborg i anslutning till därstädes befintligt etablissement (f. d. infanteriets officersvolontärskola) med markområden och delvis färdigt flygfält, en lätt bombflottilj i Östersund med utnyttjande av nuvarande fjärde flygkårens etablissement och markområden, en lätt bombflottilj i Karlstad med utnyttjande av Värmlands regementes kasernetablissement, en jaktflottilj vid Barkarby i anslutning till därstädes befintligt, under utvidgning varande flygfält, en arméflygflottilj på Malmen med utnyttjande av nuvarande tredje flygkårens etablissement och anläggningar, en marinflygflottilj vid Hägernäs med utnyttjande av nuvarande andra flygkårens etablissement och anläggningar, en flygkrigsskola (utbildningscentral) på Ljungbyhed med utnyttjande av nuvarande flygskolkårens etablissement och anläggningar samt centrala flyg verkstad er på Malmen och i Västerås i anslutning till de nuvarande verkstadsanläggningarna. Därtill komma övningsplatser vid Boden, Vännäs, Fårösund— Visborgs slätt, Karlskrona, Binkaby och Nya Varvet. Samtliga här ovan angivna platser, med undantag av Karlstad, Vännäs, Visborgs slätt och Nya Varvet, lyda redan nu under flygvapnets förvaltning. Vid Vännäs och Visborgs slätt äger flygvapnet dock vissa anläggningar. Enär de föreslagna flygflottiljerna omfatta betydligt större personalstyrka och materielbestånd än de nuvarande flygkårerna och då de befintliga etablissementen ävensom de föreslagna nya förläggningsorterna i många fall uppvisa stora bristfälligheter i byggnadshänseende m. m., erfordras mer eller mindre omfattande nybyggnads-, iståndsättnings- och moderniseringsarbeten för att förläggningarna må kunna nöjaktigt fylla nutida krav med avseende å ändamålsenlighet för flygtjänsten, hygien och trivsel. Inom försvarskommissionen har av tillkallade sakkunniga verkställts utredning med kostnadsberäkningar rörande samtliga ifrågavarande byggnadsarbeten, för vilka redogörelse kommer att lämnas här nedan. De föreslagna arbetena, vilkas omfattning och kostnader närmare framgå av kap. XI. »Kostnadsberäkningar», hava i besparingssyfte begränsats i största möjliga utsträckning, likväl med fasthållande av nyssberörda synpunkter. Det oaktat betinga de icke oväsentliga engångskostnader under tiden för organisationens utveckling. Utredningarna hava icke grundats på genomarbetade situationsplaner eller förslagsritningar utan hava verkställts med ledning av skisserad situationsplan och vissa standardtyper av byggnader. Kostnadsberäkningarna hava i flertalet fall utgått från detaljberäkningar av erforderliga golvytor och därav erhållen byggnadsvolym, som med anlitande av kända ä-pris per kbm byggnadskropp givit en antagbar slutsumma för varje byggnad. Försvarskommissionen anser, att följande synpunkter böra vinna beaktande,

158 För förläggningen av flygvapnets nuvarande förband, andra flygkåren dock undantagen, hava — såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen — av armén tidigare använda kasernetablissement och lägerområden tagits i anspråk. För att möjliggöra detta hava betydande kostnader nedlagts på iståndsättning av åtskilliga äldre byggnader. Visserligen har man härigenom kommit ifrån de avsevärda kostnader, som nya anläggningar skulle hava medfört. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida detta tillvägagångssätt i alla de fall, där det tillämpats, stått i full överensstämmelse med god ekonomi. Försvarskommissionen hyser den uppfattningen, att man vid förestående nydaning av flygvapnets förläggningar icke bör nedlägga kostnader på iståndsättning av äldre byggnader utan att vid utredning till fullo klarlagts lämpligheten därav med hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter. Utformandet av nya byggnader för etablissementen bör ske med behörigt hänsynstagande till att de icke komma att utgöra hinder för inflygning å flygplatserna. Man torde härvid särskilt böra beakta, att start och landning i förband ävensom i mörker i framtiden torde komma att ingå i flygvapnets övningar i väsentligt större omfattning än hittills varit fallet. Högre byggnader än tvåvåningshus böra sålunda i allmänhet icke förekomma. Vad särskilt förläggningsbyggnaderna beträffar, är det, bland annat med hänsyn till vad i annat sammanhang anförts beträffande divisionsförbandet såsom enhet för administration och utbildning m. m., önskvärt, att dessa utföras i form av baracker, en för varje flygdivision, inneslutande förutom förläggningslokaler med vad därtill hör jämväl expeditions-, lektions- och dagrum samt förråd för divisionen. Lämpligen bör för en sådan barack skapas en standardtyp för samtliga flottiljer. Divisionsbarackerna böra erhålla sådan storlek, att de medgiva förläggning av divisionens stammanskap samt en kontingent av värnpliktiga i linjetjänst och tillhörande ersättningsreserven. Då emellertid två värnpliktskontingenter tidvis komma att samtidigt vara inkallade till fredstjänstgöring, bör för varje flottilj avses en särskild barack för förläggning av de dubblerande värnpliktskontingenterna. I fråga om hangarbyggnader synes det vara mest ändamålsenligt, att erforderligt hangarutrymme vid varje flottilj fördelas på flera hangarbyggnader. Härigenom underlättas stationstjänsten i hög grad, varjämte riskerna för eldfara begränsas. Även med hänsyn till förhållandena under krig — risken för fientliga flyganfall — synes det önskvärt att undvika ett sammanförande av stora värden inom en alltför begränsad yta. I anslutning till vad ovan anförts beträffande divisionsförbandet såsom enhet i fråga om administration och utbildning, torde det erforderliga hangarutrymmet lämpligen böra tillgodoses genom uppförande av en hangar per division, d. v. s. tre hangarer per flottilj. På sådana platser, där såväl land- som sjöbasering äro erforderliga, erfordras i allmänhet därutöver visst hangarutrymme. Byggnadernas lägen inom förläggningsområdena böra, då så vid nyanläggning kan ske, bestämmas med beaktande av faran för fientliga flyganfall. Anläggningarna böra därför spridas över en tämligen stor yta, även om vissa olägenheter för tjänsten i fred skulle uppstå härav.

159 I den genom försvarskommissionens försorg förebragta utredningen hava medtagits permanentbelagda uppställningsplaner framför hangarer och monteringshallar. Erfarenheten har visat nödvändigheten av sådana anordningar. Markytan på uppställningsplatser för flygplan är nämligen utsatt för stark slitning, som inom kort ödelägger gräsväxten. Vid igångsättning och provkörning av motorerna utgör uppvirvlande damm allvarlig risk för motorernas driftsäkerhet. Behovet av tjänstebostäder för befäl och civila befattningshavare gör sig starkt gällande för sådana förläggningar, i vilkas närhet bostäder icke eller i endast ringa omfattning finnas att hyra. Till denna kategori hänföras jaktflottiljen på Barkarby, marinflygflottiljen vid Hägernäs samt bombflottiljerna i Östersund och vid Karlsborg, där de lokala förhållandena tvinga till uppförandet av tjänstebostäder för i det närmaste all nu berörd personal. För arméflygflottiljen på Malmen samt för flygkrigsskolan på Ljungbyhed böra nya tjänstebostäder tillkomma för befälspersonal, vilken på grund av tjänsten bör vara bosatt inom etablissementen eller i dessas omedelbara närhet. Däremot erfordras icke nya tjänstebostäder för bombflottiljerna i Västerås och Karlstad, då hinder icke torde möta att å dessa orter erhålla bostäder i den fria hyresmarknaden. Första lnedeltunga bombflottiljen i Västerås. För flottiljen avses nuvarande första flygkårens etablissement i Västerås med flygfält vid Hässlö och sjöflyg station vid centrala flygverkstaden därstädes. Kasernetablissementet erbjuder fullt tillräckliga utrymmen för såväl flottiljens eget behov som för dit förlagda skolor och kurser, vadan några nybyggnader ej erfordras för dessa ändamål. Vissa iståndsättningsarbeten äro emellertid av nöden. Härav må nämnas införandet av modernt centralvärmesystem med gemensam värmecentral för vissa byggnader samt utbyte av vatten- och avloppsledningar. Dessa arbeten jämte iståndsättningsarbeten i allmänhet äro beräknade till 400 000 kronor. Med hänsyn till det betydande avståndet mellan förläggningen och flygfältet — c:a 4 km — är det nödvändigt att i anslutning till flygstationen uppföra en mindre skolsalsbyggnad, i vilken jämväl viss utspisning av personalen skall kunna äga rum. Nu befintliga anläggningar för flygtjänsten bliva otillräckliga för flottiljen och måste följaktligen utbyggas. Vid landflygstationen finnas två hangarer, vilka dock icke rymma mer än ett fåtal flygplan av det slag, som avses för denna flottilj. Det är nödvändigt att uppföra ytterligare två divisionshangarer jämte utrymmen för nedmonterade reservflygplan. För sjöflygstationen erfordras även en ny hangar. Den därstädes nu befintliga bör fortsättningsvis disponeras av centrala flygverkstaden. Vidare erfordras ny slip med kajskoning, uppmuddring av flyghamn samt anläggning av vågbrytare. Kostnaderna för dessa ävensom vissa andra smärre anläggningar beräknas till en milj. kronor. Sammanlagt uppgå kostnaderna inkl. administrationskostnader och oförutsedda utgifter till 1 500 000 kronor.

160 Andra medeltnnga bombflottiljen i Karlsborg. Befintliga byggnader m. m., tillhörande förutvarande officersvolontärskolans etablissement, behöva genomgå fullständig översyn samt förses med centralvärmeanläggning. Därtill kommer uppförandet av ny skolsalsbyggnad samt ångcentral med bad och tvättinrättning. Kostnaden för nu nämnda byggnadsarbeten beräknas till 570 000 kronor. För flygtjänsten erfordras uppförande av tre divisionshangarer för landflygstationen samt en divisionshangar jämte slip för sjöflygstationen. Bland övriga för denna tjänst erforderliga nya byggnader och anläggningar märkas verkstadsbyggnad med monteringshall, flygmaterielförråd, drivmedelsanläggningar, garagebyggnad, flygplatsbelysning m. m. Kostnaderna för nu nämnda byggnader m. m. beräknas uppgå till 1 582 000 kronor. Härtill komma arbeten för förbättring av flygfältet till ett belopp av 140 000 kronor. Tjänstebostäder synas böra uppföras till ett antal motsvarande omkring 130 eldstäder. Kostnaderna härför beräknas till 400 000 kronor. Byggnadskostnaderna för flottiljen i dess helhet uppgå till 2 830 000 kronor. För uppförande av avsedda byggnader bör flygvapnets nuvarande område utökas. Erforderlig mark bör överlämnas av arméförvaltningen. Första lätta bombflottiljen i Östersund. Av tidigare lämnad redogörelse framgår, att fjärde flygkårens etablissement å Frösön tarvar en genomgripande omgestaltning för att det skall kunna tagas i anspråk för första lätta bombflottiljen. Kanslihuset med officersmäss är redan nu otillräckligt. Förläggningsbarackerna äro också otillräckliga och även i andra hänseenden otillfredsställande. Jämväl övriga ekonomibyggnader äro i större och mindre utsträckning behäftade med olägenheter och motsvara i allmänhet icke en flygflottiljs behov med avseende å utrymme. Anordningarna för flygtjänsten tillgodose icke på långt när de krav, som göra sig gällande för bombflottiljen. Bland erforderliga större arbeten för förläggningen märkas ny kanslibyggnad med officersmäss, vakt- och arrestlokaler, värmecentral, nya förläggningsbaracker för två divisioner, ny mässbyggnad för underofficerare och manskap samt uppförandet av en del mindre byggnader för skilda ändamål, utvidgning av ångcentralen, ändring av den nuvarande kanslibyggnaden till skollokaler, omändring av en förläggningsbarack till divisionsförläggning samt allmänna iståndsättningsarbeten ävensom komplettering av vatten- och avloppsledningar, allt för en beräknad kostnad av 850 000 kronor. Av hangarer erfordras två nya för landflygstationen och en ny för sjöflygstationen. Verkstadsbyggnaden kräver tillbyggnad. Flygfältet är i behov av utvidgning och omfattande förbättringsarbeten och bör förses med flygplatsbelysning. Kostnaden för nu angivna arbeten, jämte garage och inskjutningsbana för kulsprutor, uppgår till 1 210 000 kronor. Tjänstebostäder finnas för närvarande för 15 gifta och ogifta befattningshavare. För flottiljen erfordras ytterligare bostäder om tillsammans c:a 140 eldstäder. Kostnaderna för dessa jämte erforderliga vägar och plane-

161 ringsarbeten beräknas till 600 000 kronor. Sammanlagt betinga föreslagna byggnader och anläggningar sålunda en kostnad av 2 820 000 kronor. Andra lätta bombflottiljen i Karlstad. Genom den föreslagna indragningen av Värmlands regemente kan detta regementes relativt moderna, rymliga och i gott stånd varande etablissement disponeras för en flygflottilj. För flygtjänsten erforderliga anläggningar saknas emellertid helt och måste därför komma till utförande. I omedelbar närhet av etablissementet ligger den av staden inköpta egendomen Voxnäs, som erbjuder möjlighet till anordnande av ett flygfält; härför erforderlig mark lärer kunna förvärvas av staten. Erforderliga större nybyggnader utgöras av tre divisionshangarer, verkstad med monteringshall, drivmedelsanläggning samt vissa förrådsbyggnader, betingande en kostnad av sammanlagt 760 000 kronor. Flygfältets iordningställande samt förseende med belysning beräknas kosta 710 000 kronor. Sjöflygstation avses tillsvidare icke för denna flottilj. Kostnaderna bliva sammanlagt 1 540 000 kronor. Jaktflottiljen vid Barkarby. Flottiljens förläggning till Barkarby förutsätter uppförandet av helt nytt kasernetablissement jämte därtill hörande anläggningar. Fullständig förteckning å erforderliga byggnader återfinnes i till detta betänkande fogad kostnadsberäkning. Såsom tidigare framhållits är flygfältet för närvarande underkastat genomgripande förbättringsarbeten och beräknas komma att befinna sig i färdigt skick, innan det kan påfordras för flottiljens räkning. Anläggningskostnaderna beräknas uppgå till sammanlagt 3 590 000 kronor. Med avseende å val av plats för etablissementet bör enligt försvarskommissionens mening hänsyn tagas dels till önskvärdheten av att förlägga detsamma i omedelbar närhet av flygfältet och dels till angelägenheten av att så litet som. möjligt inkräkta på Stockholms garnisons övningar, särskilt artilleriets skjutningar på Järvafältet. Ur angivna synpunkter torde endast två platser kunna komma ifråga, den ena vid nordvästra hörnet av flygfältet, den andra i fältets södra del i grannskapet av Barkarby villasamhälle. Ehuru övervägande skäl synas tala för den förra platsen, anser sig försvarskommissionen icke böra taga ställning till detta spörsmål, som torde böra bliva föremål för särskild utredning. Arméflyg-flottiljen på Malmen. Utnyttjandet av tredje flygkårens förläggning för arméflygflottiljen förutsätter en mera genomgripande omdaning och modernisering av därvarande anläggningar än som hittills kunnat komma till utförande. I första hand böra åtskilliga av de omkring 75 kvarvarande byggnaderna, som på grund av ålder, byggnadssätt och otillfredsställande lokalindelning äro alltför bristfälliga och otidsenliga, avlägsnas. Förutom de sedan 1926 nytillkomna byggnaderna böra dock vissa av sten uppförda förrådsbyggnader, den gamla gediget uppförda sjukhusbyggnaden av trä, en del sedan 1926 iståndsatta

162 byggnader, såsom officersmässen, underofficersmässen, kanslibyggnaden, officersbostadsbyggnaden, skolpaviljongen, garagebyggnaden samt vissa som förrådsbyggnader användbara äldre byggnader av trä lämpligen bibehållas. I stället för den nuvarande matsalsbyggnaden samt den oanvändbara badinrättningen bör uppföras en ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, gymnastiksal, bad- och tvättinrättning, samt ångcentral för uppvärmning jämväl av en del närliggande byggnader. Vidare böra tillkomma ny mässbyggnad för manskap samt en skolsalsbyggnad i kombination med verkstäder och förråd. Då den nuvarande mycket bristfälliga sjukavdelningen icke är tillfyllest för en flygflottilj, bör en ny sjukpaviljong uppföras. För uppvärmning av det nuvarande etablissementet tagas i anspråk ej mindre än tio värmecentraler. En rationalisering av uppvärmningssystemet är sålunda av nöden för åstadkommande av god bränsleekonomi. Av de två befintliga förläggningsbarackerna bör endast den ena bibehållas och iståndsättas för förläggning av dubblerande värnpliktskontingenter. Tre nya divisionsbaracker bliva därför erforderliga. Det nuvarande vattenuppfordringsverket beräknas icke vara tillfyllest för kommande behov utan bör utökas med ny pumpanläggning, varjämte det gamla vattenledningsverket bör kompletteras. Här nämnda jämte en del andra arbeten för etablissementets iståndsättande draga en kostnad av 1 160 000 kronor. Den gamla sjukhusbyggnaden avses att tagas i anspråk för anordnande av tjänstebostäder för underofficerare. Dessutom böra för övrig befälspersonal uppföras bostäder med omkring 50 eldstäder. Sammanlagda kostnaderna för tjänstebostäder beräknas till 190 000 kronor. För flygtjänstens vidkommande erfordras i första hand två nya divisionshangarer samt en drivmedelsanläggning, varjämte en sjöflygstation med en hangar och slip vid sjön Boxen bliver erforderlig med hänsyn till att spaningsförbanden i vissa fall komma att utrustas med flottörer. Denna sjöflygstation är nödvändig jämväl för den till centrala verkstaden å Malmen förlagda försöksavdelningen. Samtliga anläggningar för flygtjänsten betinga en kostnad av 440 000 kronor. Slutsumman för hela flottiljen blir 1 920 000 kronor. Marinflygflottiljen vid Hägernäs. För att andra flygkårens etablissement vid Hägernäs skall kunna tillgodose marinflygflottiljens behov, erfordras en icke oväsentlig utökning, beroende på tidigare berörda omständigheter. Det nuvarande området, alltför litet redan under nuvarande förhållanden, behöver avsevärt utökas. I en av flygstyrelsen år 1933 verkställd utredning beträffande anordnande av befälsbostäder har föreslagits expropriation av viss till förläggningsområdet angränsande mark om sammanlagt 102 tunnland. Detta markförvärv bör komma till stånd. Då en fortsatt förläggning och bespisning av manskapet å logementsfartyg icke kan ifrågasättas, framstår såsom i första hand nödvändigt att uppföra förläggningsbaracker, kok- och matinrättning i förening med bad- och

163 tvättinrättning samt mässbyggnad för underofficerare och manskap. Den övre våningen i kanslibyggnaden torde böra omändras till officersmäss och den nedre till expeditionslokaler. Samma byggnads källare är nu tagen i anspråk såsom sjukavdelning. För denna bör uppföras en sjukpaviljong och för skollokaler bör uppföras en särskild byggnad. Likaså böra tillkomma vissa förråds- och verkstadsbyggnader, vakt- och arrestbyggnad samt exercisoch idrottsplan, varjämte vissa planeringsarbeten inom nuvarande område bliva erforderliga. Det nuvarande etablissementet förses till en del med vatten från ett pumpverk med borrad brunn och vattentorn. Antagligen på grund av sprickbildning i berggrunden, varigenom brunnen står i förbindelse med Värtan, är vattenledningsvattnet salthaltigt och oanvändbart för viss matlagning samt för ång- och varmvattenpannorna. Nytt och på betryggande avstånd från Värtan beläget vattenuppfordringsverk måste därför anläggas. Nu berörda anordningar beräknas draga en kostnad av 1 580 000 kronor. För flygtjänsten erfordras i huvudsak en ny hangarbyggnad med kaj och slip, utvidgning av flygverkstaden med monteringshall, bombförråd samt garagebyggnad. Kostnaderna härför uppgå till 500 000 kronor. Önskvärt vore, att kåren förfogade över ett flygfält i omedelbar närhet av förläggningsområdet. Härigenom skulle förutom annat vinnas även den fördelen, att flygförbindelserna med övriga flygflottiljer underlättades. Då emellertid för flottiljens övningar mera framträdande krav först måste tillgodoses, anser sig försvarskommissionen icke böra räkna med flygfält för denna flottilj. Förutom de tjänstebostäder, som kunna anordnas i ovannämnda byggnader, böra avses ytterligare ett antal om sammanlagt 170 eldstäder. Uppförandet av byggnader för detta ändamål, vatten- och avloppsledningar samt planeringsarbeten och vägar medföra en kostnad av 770 000 kronor. Sammanlagt belöpa sig kostnaderna till 3 020 000 kronor. Flygkrigsskolan på Ljungbyhed. Med hänsyn till organisationen av denna formation är det lämpligt att i förläggningsavseende uppdela den på två grupper; den ena truppavdelningen, till vilken hänföras stammanskapet och de värnpliktiga, den andra »skolavdelningen», omfattande dels flygskolan med officers-, reservofficers-, ingenjörs- och reservingenjörsaspiranter, dels kadettskolan. För truppavdelningen lämpar sig väl flygskolkårens nuvarande förläggningsområde; för flygskolan och kadettskolan däremot böra erforderliga byggnader uppföras. Befintliga baracker äro tillfyllest för truppavdelningen men fordra en del underhållsarbeten. Kok- och matinrättningen är otillfredsställande med avseende å såväl utrymme som belägenhet samt dessutom otidsenlig. Den bör ersättas med en för trupp- och skolavdelningarna gemensam ny inrättning, som bör kombineras med bland annat en ny bad- och tvättinrättning, enär befintlig badinrättning för badstubad icke motsvarar flygkrigsskolans behov. I övrigt krävas vissa arbeten för iståndsättning och modernisering av byggnader inom etablissementet. 1282 35

C 11

164 För flygskolan och kadettskolan böra uppföras byggnader för inkvartering, en för vardera skolan, innehållande jämväl vissa expeditioner, befälsrum m. m. Dessutom böra uppföras expeditionsbyggnad, skolbyggnad, exercisoch gymnastikhus, mässbyggnad för manskap, instruktionsverkstad samt en byggnad för signal-, fotografi- och väderleksdetaljerna. Samtliga byggnads arbeten för förläggningens ordnande beräknas komma att betinga en kostnad av 1 655 000 kronor. Hangarutrymme utöver det nuvarande beräknas erforderligt för cirka 50 skolflygplan jämte därtill hörande flygtjänstlokaler. Verkstadslokalerna och monteringshallen behöva utvidgas och en drivmedelsanläggning samt en garagebyggnad böra uppföras. Kostnaderna för nybyggnadsarbeten, avsedda för flygtjänsten, uppgå till 775 000 kronor. Utöver nuvarande tjänstebostäder bör tillkomma ett mindre antal, motsvarande 50 eldstäder. Av dessa ingå en del enkelrum i de föreslagna nya byggnaderna för skolavdelningen. Kostnaderna för tjänstebostäder upptagas med 200 000 kronor. Samtliga anläggningskostnader uppgå till 2 790 000 kronor. Centrala flygverkstäderna. De centrala flygverkstäderna, som utbyggts för det nuvarande flygvapnets behov, måste i vissa avseenden kompletteras för att kunna fylla sina uppgifter i den föreslagna organisationen. För verkstaden på M a l m e n bör tillkomma en ny maskinverkstad, sadelmakeri- och målarverkstad samt en centralförrådsbyggnad. Dessutom erfordras för den till verkstaden förlagda försöksavdelningen monteringshall och hangar, vindtunnel och laboratorium m. m. Kostnaden belöper sig till 1 020 000 kronor. Verkstaden i V ä s t e r å s bör förses med ytterligare två monteringshallar, varav den ena å flygfältet. I övrigt kunna arbetena begränsas till utvidgning av vissa verkstads- och förrådslokaler. Kostnaden belöper sig till 580 000 kronor. Övningsplats en i Boden. Befintliga anläggningar böra, för att flygvapnets egna övningar ävensom samövningar i avsedd omfattning med garnisonen och övre Norrlands trupper i Boden skola säkerställas, förses med en ny hangar vid landflygstationen. För reparationer av flygplan saknas för närvarande verkstad och monteringshall. En byggnad bör uppföras för detta ändamål. Såväl land- som sjöflygstationerna böra förses med drivmedelsanläggningar och flygplatsbelysning. Kostnaden uppgår till 410 000 kronor. Övningsplatsen vid Fårösund — Visborgs slätt. Vid den nuvarande sjöflygstationen vid Fårösund finnes en hangar Denna tillgodoser icke de krav, som komma att göra sig gällande. E n ny hangar bör därför uppföras. I övrigt inskränker sig behovet av byggnadsarbeten för sjöflygstationens vidkommande till iståndsättningsarbeten inom etablissementet (kasernbyggnaden, matinrättningen m. m.).

165 Det till stationen hörande markområdet, som tidigare avsetts till landflygfält men av brist på medel ännu icke utbyggts, tarvar omfattande och synnerligen dyrbara planeringsarbeten och kulturåtgärder. Med hänsyn härtill synes erforderligt landflygfält böra anläggas å ett i flygstationens närhet befintligt betydligt lämpligare markområde, som därför bör förvärvas och iordningställas för ändamålet. Vid detta flygfält erfordras en hangar. Kostnaden för Fårösund beräknas till 650 000 kronor. Beträffande Visborgs slätt förutsättas icke några förändringar i förvaltningshänseende. Övriga övningsplatser. Såsom tidigare framhållits komma flygvapnets nuvarande anläggningar i Karlskrona att i den föreslagna organisationen tagas i anspråk enbart för tillfällig förläggning av flygförband. Flygstationen behöver icke utvidgas, men befintliga anläggningar böra bibehållas under flygvapnets förvaltning och vård. Vissa för flygtjänsten erforderliga anläggningar vid Nya Varvet invid Göteborg böra överlämnas från marinen till flygvapnet. Beträffande övningsplatsen vid Vännäs förutsattes icke någon förändring i förvaltningshänseende. Vad slutligen beträffar övningsplatsen vid Binkaby vore det ur flera synpunkter önskvärt att förse denna plats med vissa anläggningar för att göra den tjänligare för sitt ändamål. Av kostnadsskäl anser sig emellertid försvarskommissionen böra avstå från att beräkna medel härför.

166 K A P . IX.

Särskilda organisations- och personalfrågor. A. Flygvapnets förhållande till civila

flyg-organisationer.

E n av de grundläggande fordringarna på en effektiv flygvapenorganisation är, såsom redan i annat sammanhang framhållits, att flygvapnet kan repliera på ett civilt flygintresse inom landet. Härigenom underlättas i fred flygmaterielens produktion och personalens rekrytering, varjämte skapas ett underlag för det viktiga ersättningsväsendet för personal och materiel i krig. Värdet ur militär synpunkt av en inhemsk flygindustri har behandlats i annat sammanhang, Det är en fördel, om även den civila flygverksamheten i landet anlitar denna industri, vilken därmed i fred erhåller större omsättning och i krig större kapacitet. Civilflygningen kan uppdelas i lufttrafik och privatflygning. Av intresse ur försvarets synpunkt äro dels den reguljära linjetrafiken, dels den organiserade privatflygning, som bedrives i form av utbildning vid flygklubbar och liknande sammanslutningar.

Linjetrafiken. Hörande den reguljära luftfarten i Sverige och därmed sammanhängande spörsmål har »Luftfartsutredningen» den 26 november 1934 framlagt ett betänkande jämte förslag, vilka i huvudsak blivit antagna av 1935 års riksdag. Enligt riksdagsbeslutet skall lufttrafiken från och med den 1 januari 1937 bedrivas i relativt stor omfattning. Den skall stå under ledning av ett bolag, i vilket staten ingår som huvuddelägare. Enligt avtal mellan staten och bolaget är detta senare bland annat skyldigt att såsom flygplanförare och mekaniker företrädesvis anställa personer, vilka tidigare innehaft väl vitsordad anställning i statens tjänst i samma egenskaper, ävensom att vid krig eller fara för krig mot ersättning ställa all bolaget tillhörig flygmateriel till statens förfogande. Förefintligheten av en betydande lufttrafik inom landet kommer med all sannolikhet att bidraga till att framkalla ett civilt flygintresse, som indirekt även kommer försvaret tillgodo. E t t mera direkt samband mellan lufttrafiken och flygvapnet erhålles genom det subventionerade lufttrafikbolagets personal, materiel och flygplatser samt ömsesidiga förbindelser rörande flygverksamheten.

167 Den i lufttrafikens tjänst anställda personalen torde huvudsakligen komma att rekryteras från flygvapnet och tillhöra vapnets reserv eller värnpliktiga. Denna personal utgör sålunda icke någon extra tillgång i krig, men den erhåller en speciell yrkesskicklighet, som är av största värde för flygvapnet i krig. Lufttrafiken medför sålunda indirekt en kvalitativ förstärkning av flygvapnets reservpersonal. Trafikflygplanen kunna med fördel utan nämnvärda ändringsarbeten utnyttjas såsom transportflygplan i krig. Då ett icke obetydligt antal dylika flygplan äro erforderliga i krig, innebär tillgången på trafikflygplan inom landet en fördel så tillvida, att i flygvapnet icke behöva ingå särskilda transportflygplan i fred. De civila flygplatserna utgöra en värdefull tillgång för flygvapnets övningar i fred och för förbandens operationer m. m. i krig. I fråga om vissa nya flygtekniska framsteg, såsom blindflygning, flygplatsorganisation, luftnavigation m. m. har lufttrafiken under senare år gått i täten före de militära flygorganisationerna. På andra områden hava sistnämnda organisationer gjort rön, av vilka lufttrafiken kan hava nytta. Det synes därför vara av värde, att ett sådant rent flygtekniskt samarbete åvägabringas mellan flygvapnet och lufttrafiken, att ömsesidiga erfarenheter kunna utbytas till båda organisationernas fromma. Någon särskild organisation torde emellertid icke vara erforderlig härför. Kepresentanterna för lufttrafikbolaget och de flygmilitära myndigheterna torde kunna träda i direkt förbindelse med varandra, eventuellt med luftfartsmyndigheten såsom mellanhand. Frågan om erforderligt samband mellan lufttrafiken och flygvapnet synes försvarskommissionen hava blivit på ett tillfredsställande sätt reglerat genom årets riksdagsbeslut. Några förslag från försvarskommissionens sida synas därför icke vara erforderliga i detta avseende.

Privatflygningen. Privatflygningen i Sverige bedrives huvudsakligen vid ett antal flygklubbar. Dessas verksamhet omfattar grundläggande flygutbildning och övningsflygning ävensom i mindre utsträckning transport- och reklamflygningar. Antalet flygklubbar uppgår sommaren 1935 till ett tiotal. Dessa förfoga över ett fåtal flygplan, sammanlagt mindre än tio. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter, insamlade medel samt anslag av lotterimedel. Avgifterna per flygtimme hava hittills varit relativt höga. Flygverksamheten torde dock kunna sägas hava varit livlig i förhållande till det ringa flygplanbeståndet och de höga kostnaderna för individen. Någon central ledning av flygklubbarnas verksamhet finnes icke, icke heller finnas enhetliga normer fastställda för utbildningen, instruktörernas anställning m. m. Förutom vid flygklubbarna bedrives viss flygverksamhet med flygplan tillhörande enskilda personer eller sammanslutningar. E t t 10-tal dylika flygplan finnas i Sverige.

168 För att öka tillgången av personalreserver vid flygvapnet är otvivelaktigt förefintligheten av en väl utvecklad och organiserad privatflygning av stort värde. I flera länder har av bland annat detta skäl staten påtagit sig betydande kostnader för understöd åt civila flygklubbar och liknande organisationer. I och för sig lärer det också enligt försvarskommissionens mening få anses vara ett statsintresse, att privatflygningen röner uppmuntran och stöd från myndigheternas sida. Det må i samband härmed framhållas, att statsmakterna redan principiellt godtagit ett system, enligt vilket civila personer erhålla flygutbildning på statens bekostnad såsom en följd av det värde denna utbildning anses hava för flygvapnet i krig. Enligt riksdagsbeslut år 1935 skola nämligen ett antal studerande vid tekniska högskolan erhålla viss flygutbildning, för vilken staten påtager sig vissa kostnader. Kommissionen har emellertid — bland annat med hänsyn till att privatflygningens understödjande måste anses vara i lika hög grad ett civilt som ett militärt intresse — icke ansett sig böra framlägga något detaljerat förslag rörande formerna för ett dylikt understöd. Sakens obestridliga betydelse motiverar dock, att kommissionen något uppehåller sig vid densamma. De privata flygorganisationer, vilkas understödjande från statens sida överhuvud kan tänkas förekomma, i det följande kallade flygklubbar, böra hava till ändamål att meddela grundläggande flygutbildning samt att bereda utbildad personal tillfälle till flygning. Utbildningen bör vara rent flygteknisk; militära övningar eller förövningar böra icke bedrivas inom dessa organisationer. Flygvapnets reservpersonal bör därjämte i vissa fall kunna få räkna ett visst antal flygtimmar vid dessa flygklubbar såsom fullgjorda repetitionsövningar vid flygvapnet. Därest ett statligt ekonomiskt understöd av flygklubbarna kommer till stånd, torde ett dylikt statsunderstöd lämpligen böra utgå i form av ersättning åt klubbarna för utbildningskostnader, som nedlagts på sådana elever, som efter hand uppnått ett visst utbildningsstadium (visst antal flygtimmar). Detta antal synes böra sättas relativt högt för att utbildningen skall äga bestående värde. Det antal elever, vilkas utbildning sålunda helt eller delvis skulle gottgöras klubben av staten, måste givetvis bestämmas bland annat av ekonomiska synpunkter. Privatflygarna böra vid krigstillfälle inrycka vid flygvapnet såsom värnpliktiga och därstädes bibringas den militära flygutbildningen. Det är naturligen ett militärt intresse, att antalet privatflygare är stort och att deras vid krigstillfälle erforderliga militärutbildning kan göras kort. E n utväg att erhålla en lämplig reserv av flygare, utöver flygvapnets oundgängligen nödvändiga reserver av fullt utbildad personal, kunde möjligen vara, att ett visst mindre antal värnpliktiga vid flygvapnet efter egen anhållan uttoges för att — efter viss tjänstgöringstid eller vid tjänstgöringstidens slut — på statens bekostnad erhålla en kortare utbildning vid flygklubbarna. I syfte att erhålla hållpunkter för ett bedömande av vad som kan ernås med ett statsunderstöd av här antydd art, har försvarskommissionen låtit verkställa vissa överslagsberäkningar. Det synes icke erforderligt att här när-

169 mare ingå på en fullständig redogörelse för vad därvid framkommit. Det torde vara tillfyllest att med några ord omnämna undersökningarnas resultat. Kostnaderna per flygtimme, inberäknat administration, amortering av flygplan, försäkring, drift och underhåll, kunna beräknas till omkring 80 kronor. Den utbildningsståndpunkt, vilken bör uppnås för att elevernas utbildning skall bliva föremål för understöd, synes böra motsvara omkring 50 flygtimmar. Kostnaderna för denna utbildning uppgå sålunda till omkring 4 000 kronor. Av flygmilitära sakkunniga har framhållits, att det är ett starkt militärt önskemål att för ett flygvapen av den av försvarskommissionen föreslagna omfattningen förfoga över minst 100 privatflygare med den här angivna civila utbildningen. Om man antager, att flygarna underhålla sin färdighet under en tid av 4 år, skulle det sålunda vara önskvärt, att omkring 25 privatflygare varje år avslutade ifrågavarande utbildning för att nyssnämnda antal skulle vara påräkneligt. Om staten påtoge sig hela kostnaden för utbildningen av 25 privatflygare om året, skulle med angivna utgångspunkter statsunderstödet till flygklubbarna komma att uppgå till 100 000 kronor årligen. Flygklubbarnas verksamhet bör, för den händelse statsunderstöd kommer att utgå, ställas under viss statlig kontroll. E n central ledning bör därför finnas, i vilken representanter för staten ingå. Detta organ bör hava till uppgift dels att tillse, att utbildning och övningar bedrivas på ett ur flygteknisk synpunkt och med hänsyn till flygsäkerheten tillfredsställande sätt, dels ock att handlägga frågor rörande ett statsunderstöds användning. Då flygklubbarnas karaktär är helt civil, böra ärenden rörande privatflygningen icke handläggas i försvarsdepartementet utan i likhet med lufttrafiken hänföras till luftfartsmyndigheten.' Privatflygningen torde med all sannolikhet komma att i framtiden spela en allt större roll i olika avseenden Såväl med hänsyn härtill som på grund av privatflygningens obestridliga betydelse för försvaret, bör enligt försvarskommissionens mening frågan om privatflygningens organisation och statens förhållande till densamma göras till föremål för särskild utredning.

B. Fredsflygförbandens benämning. Enligt nu gällande bestämmelser benämnas flygförbanden »första flygkåren», »andra flygkåren», »tredje flygkåren», »fjärde flygkåren» och »flygskolkåren». Såsom förkortade benämningar på de fem flygkårerna användas beteckningarna F 1, F 2 o. s. v. Inom den av försvarskommissionen föreslagna flygorganisationen hava flygförbanden i fred erhållit en sammansättning, som i väsentliga avseenden överensstämmer med förbandens krigsorganisation. E t t fredsflygförband indelas sålunda i stab och tre divisioner och med denna indelning går förbandet i fält såsom flottilj. Endast en mindre del av fredsförbandet kommer att bilda stommen till flottiljens depå. Försvarskommissionen har med hänsyn härtill funnit åtskilliga skäl tala för att fredsflygförbanden erhålla en liknande benämning som krigsflygförbanden, alltså »flottiljer». I betänkandet

170 har kommissionen därför också på tal om fredsflygförbanden använt uttrycket »första lätta bombflygflottiljen» etc. Kommissionen har emellertid därmed icke velat uttala, att icke lika vägande skäl — i så fall av huvudsakligen språklig eller traditionell art — kunna åberopas för att benämna fredsförbanden »kårer». Kommissionen bibehåller dock även i det följande benämningen »flygflottilj». För särskiljande av de olika flottiljerna inom flygvapnet böra förbanden av praktiska skäl fortfarande förses med nummer. Det synes emellertid därjämte vara önskvärt, att förbanden erhålla särskilda benämningar i likhet med vad som är fallet med försvarets övriga garnisonerade truppförband. Dessa benämningar torde icke böra angiva förbandets specialkaraktär inom flygvapnet utan skulle enligt kommissionens mening bäst motsvara sitt ändamål, om de anknöte till det landskap eller den större ort, där förbandet är förlagt. Försvarskommissionen föreslår därför, att fredsflygförbanden betecknas med nummer och geografiska benämningar. För tvenne förband bör dock avsteg från denna benämningsmetod göras. Marinflygflottiljen bör sålunda, enär förbandets verksamhet till stor del ansluter sig till marinstridskrafternas verksamhet och härvidlag i viss mån intager en särställning gentemot övriga förband samt emedan dess förläggning icke synes medgiva någon lämplig geografisk benämning, benämnas »Marinflygflottiljen». Utbildningscentralen, som icke upprättar något krigsflygförband, bör, såsom redan i kap. IV framhållits, erhålla namnet »Flygkrigsskolan». Med hänsyn till det anförda föreslår kommissionen, att flygförbanden erhålla följande nummerbeteckning och namn: Första medeltunga bombflottiljen: F 1. Kungl. Västmanlands flygflottilj, Västerås; Andra medeltunga bombflottiljen: F 2. Kungl. Västgöta flygflottilj, Karlsborg; Första lätta bombflottiljen: F 3. Kungl. Jämtlands flygflottilj, Östersund; Andra lätta bombflottiljen: F 4. Kungl. Värmlands flygflottilj, Karlstad; Jaktflottiljen: F 5. Kungl. Stockholms flygflottilj, Barkarby; Arméflygflottiljen: F 6. Kungl. Östgöta flygflottilj, Malmen; Marinflygflottiljen: F 7. Kungl. marinflygflottiljen, Hägernäs; Utbildningscentralen: F 8. Kungl. flygkrigsskolan, Ljungbyhed.

171 C. V i s s a personalfrågor. Befordringsförhållanden ni. m. Befordringsförhållandena inom den aktiva befälskadern bestämmas av avvägningen mellan de på varandra följande tjänstegradernas storlek samt på avgångsfrekvensen, vilken i sin tur bland annat beror av pensioneringsförhållanden, förefintligheten av en reservstatsorganisation m. m. Avvägningen mellan tjänstegraderna. I de föreliggande beräkningarna rörande flygvapnets personalbehov har antalet beställningar inom de olika tjänstegraderna bestämts med hänsyn till tjänstens krav. I vissa fall har därvid för olika befattningshavare kunnat angivas en bestämd tjänstegrad, i andra däremot endast alternativa närliggande grader. I sistnämnda fall, då för vissa befattningar en något högre eller lägre tjänstegrad kunnat väljas, har hänsyn tagits till strävan att åvägabringa en lämplig avvägning mellan antalet beställningar inom olika grader i syfte att alstra normala befordringsförhållanden. Inom officerskadern från och med generals- till och med kaptensgraden har antalet beställningar räknats uteslutande efter behovet i varje grad. Det totala antalet subalternofficerare har bestämts på samma sätt. En jämförelse mellan antalet kaptens- och antalet subaltern officersbeställningar visar, att de sistnämnda äro till antalet endast obetydligt flera än de förra. Denna omständighet förklaras därav, att ett förhållandevis stort antal reservofficerare i subalternofficersgraderna avses skola bekläda lägre befattningar i de flygande förbanden, varför endast ett relativt litet antal aktiv personal (subalternofficerare) avsetts för dylika befattningar. Avvägningen inom subaltern officersgraden har verkställts så, att omkring tre årsklasser officerare komma att bekläda fänriksbeställningar, medan återstoden utgöres av löjtnanter. I detta sammanhang vill försvarskommissionen framhålla, att vad som i annat sammanhang, avd. VII. »Arméorganisationen», föreslagits beträffande underlöjtnantsgradens avskaffande synes böra gälla även beträffande flygvapnets personal. Inom underofficerskadern har antalet förrådsförvaltare bestämts uteslutande efter behovet, medan avvägningen fanjunkare—sergeanter verkställts i proportionen 2 : 3. Inom manskapskadern har avvägningen skett med hänsyn bland annat till att personalen inom rimlig tid efter erhållen viss utbildning skall kunna uppnå den tjänstegrad, som svarar emot ifrågavarande utbildning. Antalet menige beräknas motsvara omkring två årsklasser, antalet vicekorpraler omkring en årsklass och antalet korpraler omkring tre årsklasser, medan återstoden av stammanskapet utgöres av furirer. Antalet beställningar för menige och vicekorpraler uppgår till 40 %, för korpraler till 30 % och för furirer till 30 % av totala antalet beställningar. Då något bärande skäl att uppdela furirerna i två klasser, furirer av 1.

172 klass och furirer av 2. klass, icke synts föreligga, hava dessa klasser sammanförts under den gemensamma benämningen furir. Avvägningen inom de civilmilitära beställningarna har bestämts på liknande grunder som för den militära personalen. Övriga förhållanden. Avgången från aktiv stat torde efterhand kunna beräknas bliva något livligare än vid nuvarande organisation till följd av införandet av förtidspensionering samt genom upprättandet av en reservstat för officerare och underofficerare. Dessa åtgärder komma att påverka befordringsförhållandena i gynnsam riktning. Vissa pensioneringsförhållanden behandlas under särskild rubrik här nedan. Försvarskommissionen har i övrigt icke funnit anledning föreslå några ändringar i eller tillägg till nu gällande bestämmelser för befordran inom flygvapnet.

Vissa pensioneringsförhållanden. Det synes försvarskommissionen angeläget att i sammanhang med behandlingen av flygvapnets personalfrågor även beröra pensionsåldrarna för flygvapnets officerare och underofficerare. Gällande bestämmelser. I det militära tjänstepensionsreglementet, som tillkommit genom beslut av 1935 års riksdag, hava för flygvapnets personal fastställts enhetliga pensionsåldrar, i huvudsak överensstämmande med pensionsåldrarna vid armén. Enligt nämnda reglemente skall för officerare (med undantag för viss intendenturpersonal) och underofficerare såsom pensionsålder gälla nedan angiven levnadsålder. F ö r b e s t ä l l n i n g s h a v a r e med lön e n l i g t l ö n e p l a n e n o f f i c e r a r e (O): beställningshavare tillhörande lönegraderna 1—3 , » » 4 o. 5 , » » 6 o. 7 » » lönegraden 8

för

För b e s t ä l l n i n g s h a v a r e med lön enligt l ö n e p l a n e n u n d e r o f f i c e r a r e (Uo): beställningshavare tillhörande lönegraderna 1—3 » » lönegraden 4

för

50 år, 55 år, 60 år, 65 år.

50 år, 60 år.

I sitt till 1934 års militärpensionssakkunniga avgivna yttrande i berörda fråga förordade chefen för flygvapnet och flygstyrelsen en betydande sänkning av pensionsåldrarna för nära nog samtliga beställningshavare vid flygvapnet. Avgångsåldern föreslogs sålunda till 60 år för chefen för flygvapnet,

173 till 55 år för överste, till 50 år för överstelöjtnant, major och fanjunkare samt till 45 år för kapten, subalternofficer och sergeant. Såsom motiv för denna ändring av avgångsåldrarna framhöll chefen för flygvapnet bland annat, att tjänsten inom vapnet numera uppställde skärpta fordringar på personalens tjänstbarhet. Detta gällde i första hand den flygande personalen, vars flygskicklighet och användbarhet av naturliga skäl avtoge med åldern, i samma mån som de fysiska förutsättningarna för utövandet av flygtjänsten försämrades. Äldersgränsen för den flygande personalen måste fördenskull med nödvändighet begränsas uppåt. Chefen för flygvapnet anförde vidare, att vad som framhållits beträffande den flygande personalen gällde i viss mån även största delen av den övriga personalen. Med hänsyn till att flygvapnets officers- och underofficerskårer ännu så länge till huvudsaklig del rekryteras från de övriga försvarsgrenarna samt att möjlighet till återtransport är medgiven under vissa förutsättningar, läto de sakkunniga inhämta yttranden från cheferna för generalstaben och marinstaben över chefens för flygvapnet och flygstyrelsen berörda förslag. Chefen för generalstaben anförde därvid bland annat, hurusom det otvivelaktigt vore önskvärt, att i ett gemensamt militärt pensionsreglemente pensionsåldrarna — såvida ovederläggliga skäl ej till annat föranledde — vore överensstämmande för motsvarande lönegrader inom de skilda försvarsgrenarna. Särskilt betydelsefullt vore det, att från de övriga försvarsgrenarna avvikande bestämmelser icke fastställdes för flygvapnet, vars personal i mycket stor utsträckning rekryterades från övriga försvarsgrenar. Mot sänkning av pensionsåldrarna vid flygvapnet talade även det förhållandet, att avsevärda förändringar i olika avseenden vore att förvänta genom en kommande försvarsordning, varför så genomgripande ändringar som de föreslagna i varje fall borde anstå, till dess utvecklingen på grund av nya bestämmelser kunde skönjas. Chefen för marinstaben framhöll i huvudsak enahanda synpunkter. I sitt betänkande anförde 1934 års militärpensionssakkunniga i denna fråga bland annat följande: Det torde vara obestridligt, att flygtjänsten är av mera påfrestande och slitande beskaffenhet och i allmänhet ställer större krav på beställningshavarna i olika avseenden än den normalt förekommande tjänstgöringen vid armén och marinen. Det kunde därför — även om man i detta sammanhang bortser från den vid flygvapnet nu rådande ogynnsamma åldersfördelningen med ty åtföljande olägenheter ur befordringssynpunkt — finnas anledning att ifrågasätta fastställande av lägre avgångsåldrar åtminstone för vissa officerare och underofficerare vid flygvapnet än för motsvarande personal vid övriga försvarsgrenar. Att de sakkunniga det oaktat icke ansett sig böra föreslå dylik åtgärd, beror huvudsakligen på de skäl, som utvecklats av cheferna för generalstaben och marin staben, och främst därpå, att det torde kunna förväntas, att en ny försvarsordning kommer att medföra avsevärda förändringar beträffande flygvapnet. Då spörsmålet om pensionsåldrarnas avvägning för flygvapnets personal bör ses i samband med frågan om vapnets organisation, har det synts de sakkunniga icke vara lämpligt att nu taga ståndpunkt till frågan om en genomgripande ändring av avgångsåldrarna för vapnets personal.

174 De sakkunniga hava under föreliggande förhållanden ansett sig böra föreslå, att för de officerare och underofficerare vid flygvapnet, som icke tillhöra intendenturpersonalen, bestämmas samma pensionsåldrar som för motsvarande beställningshavare vid armén. I anslutning till en blivande omorganisation av flygvapnet synes frågan om lämpliga pensionsåldrar för vapnets personal böra upptagas till förnyat övervägande. Försvarskommissionen. De skäl, vilka 1934 års militärpensionssakkunniga åberopat mot en sänkning av pensionsåldrarna för flygvapnets militära personal, hava enligt vad i det föregående anförts varit, dels att flygvapnets personal i viss utsträckning rekryteras från övriga försvarsgrenar, dels att det skulle innebära en olägenhet att verkställa en sådan sänkning, innan frågan om flygvapnets omorganisation blivit närmare utredd. Då flygvapnet nu står inför en omorganisation och vapnet därvid avses erhålla egen rekrytering, föreligga emellertid nämnda skäl till en del icke längre. Försvarskommissionen finner den av chefen för flygvapnet föreslagna sänkningen av pensionsåldrarna vara i flera avseenden väl motiverad. Dock ifrågasätter försvarskommissionen lämpligheten av att inom den närmaste tiden företaga någon ändring härutinnan. Tillgången på aktiv personal bör nämligen icke utan nödtvång minskas under det föreslagna flygvapnets uppsättningstid, då behovet av denna personalkategori gör sig särskilt starkt gällande. För huvuddelen av flygvapnets personal, nämligen för befattningshavarna i de lägre tjänstegraderna, synes redan av detta skäl en sänkning tillsvidare icke böra förekomma. Då befordringsförhållandena inom flygvapnet med den av kommissionen föreslagna utökningen under åtskilliga år framåt kunna beräknas bliva tillfredsställande även utan en sänkning av pensionsåldrarna, synes icke heller ur befordringssynpunkt en ändring vara erforderlig. De angivna motiven för en sänkning av pensionsåldrarna göra sig sannolikt starkast gällande med avseende på de högsta tjänstegraderna, men då frågan om en sänkt pensionsålder för denna personalgrupp knappast bör lösbrytas ur sitt sammanhang, torde någon ändring i de gällande bestämmelserna tillsvidare icke böra nke. Under övergångsperioden till den nya försvarsordningen, vilken för flygvapnets vidkommande föreslås skola omfatta sju år, torde ytterligare erfarenheter rörande pensionsåldrarnas lämpliga avvägning komma att vinnas. Frågan om pensionsåldrarna för flygvapnets personal kan därefter lämpligen upptagas till särskild prövning.

Personalens tjänstetitlar. Nuvarande titlar. Större delen av flygvapnets militära personal — officerare av kaptens och lägre grad samt underofficerare och manskap — benämnas med samma titlar, som innehavas av motsvarande personal inom armén. För personal av regementsofficers och högre grad upptager emellertid tjänstgöringsreglementet för flygvapnet såväl arméns titlar som motsvarande benämningar inom flottan.

175 Denna bestämmelse innebär, att ifrågavarande befattningshavare i samband med utnämning till regementsofficers eller högre grad kunna erhålla den marina titeln, därest vederbörande tillhört flottan före transporten till flygvapnet. Ifråga om den civilmilitära personalen användas för flygvapnet speciella titlar för tvenne kategorier befattningshavare, nämligen för flygingenjörer och flygläkare, för vilka motsvarande titlar vid de övriga försvarsgrenarna icke äro tillämpbara. I övrigt användas arméns titlar å flygvapnets civilmilitära personal. Den civila personalen benämnes i likhet med försvarets övriga civila befattningshavare, i den mån motsvarande titlar finnas. Försvarskommissionen. Försvarskommissionen finner ingen anledning föreslå ändring i det titelsystem, som för närvarande tillämpas beträffande flygvapnets underofficerare och manskap samt civilmilitära och civila personal. Med avseende på officerspersonalen håller försvarskommissionen före, att den nuvarande bristen på enhetlighet i tituleringen snarast bör avhjälpas. Enhetliga titlar böra därför införas för samtliga befattningshavare inom en och samma tjänstegrad. Det hittillsvarande förfaringssättet att använda dubbla benämningar på viss personal inom officersgraden har ursprungligen motiverats därav, att flygvapnets officerare skulle kunna efter befordran till regementsofficer erhålla den titel, som användes av motsvarande befattningshavare inom den försvarsgren vederbörande ursprungligen tillhört. För personal, som, enligt försvarskommissionens förslag, vid flygvapnet erhållit sin första anställning som officer, förfaller dock detta skäl. Den personal, vilken tillhört armén eller marinen och hittills kunnat inom viss tidrymd återtransporteras, kommer framdeles att som regel under hela sin tjänstetid kvarbliva vid sitt nya vapen. Under sådana förhållanden torde anledning för framtiden helt saknas att vid bestämmandet av titlar för sistnämnda personalkategori taga hänsyn till motsvarande titlar inom de försvarsgrenar, som vederbörande tidigare tillhört. Det synes vidare vara en bestämd olägenhet att, sedan enhetlig uniform fastställts för flygvapnet, dubbla benämningar finnas i vissa tjänstegrader. Härigenom är det ej möjligt för en icke initierad att avgöra, vilken titel som i olika fall skall användas. Förekomsten av olika benämningar på befattningshavare inom en och samma tjänstegrad synes ej heller vara förenlig med kravet på enkelhet och reda inom en militär organisation. Vid ett utökat flygvapen torde anförda olägenheter komma att göra sig än mer gällande. Såsom ersättning för nu förekommande dubbelbenämningar kunna ifrågakomma motsvarande titlar inom endera armén eller flottan. Härvid bör dock utbytet ske konsekvent, så att icke vissa dubbelbenämningar komma att ersättas med arméns och andra med flottans titlar, varigenom titelväsendet skulle onödigtvis kompliceras. Att utbyta dubbelbenämningarna eller samt-

176 liga flygvapnets titlar i officersgraden mot för flygvapnet speciella benämningar synes försvarskommissionen ej heller vara att förorda. Vid valet mellan arméns och flottans titlar såsom ersättning för dubbelbenämningarna måste bland annat beaktas, att praktiskt taget all militär personal inom flygvapnet redan nu innehar från armén härledande titlar. Även vid kustartilleriet användas arméns titlar i officersgraden. Då således huvuddelen av försvarsväsendets personal benämnes efter likartade grunder, bör avsteg härifrån icke göras beträffande flygvapnets fåtaliga befattningshavare i regementsofficers och högre grad. Försvarskommissionen vill sålunda föreslå, att flygvapnets samtliga officersgrader erhålla enhetliga benämningar, överensstämmande med de för armén och kustartilleriet gällande.

177 K A P . X.

Övergången till den nya försvarsordningen. Allmänna synpunkter. Vid genomförandet av flygvapnets utökning till den omfattning, som försvarskommissionen föreslagit, måste hänsyn å ena sidan tagas till nödvändigheten av att snarast komma ur det svaghetstillstånd, vari vårt lands flygmilitära maktmedel alltjämt befinna sig. I överensstämmelse med denna uppfattning borde alltså eftersträvas att genomföra flygvapnets utökning på mycket kort tid. A andra sidan böra de erforderliga utvidgningarna verkställas på ett ur ekonomisk och organisatorisk synpunkt rationellt och betryggande sätt. Beträffande materielanskaffningen har sålunda redan i annat sammanhang framhållits den ur flera synpunkter framträdande önskvärdheten av en successiv utökning av materielen. Vid bestämmandet av sättet för personalstaternas utökning måste kravet på att erhålla kvalificerad och i övrigt lämplig personal vederbörligen beaktas. Här angivna förhållanden tala för att avse en icke alltför kort tid för försvarsbeslutets genomförande i denna del. Försvarskommissionen vill i detta sammanhang även uttala, att flygvapnets utbyggnad bör ske genom en likformig ökning av organisationen i dess helhet. Redan inledningsvis (Kap. I) har såsom en av de grundläggande fordringarna på en rationellt ordnad flygvapenorganisation framhållits, att ett intimt, reglerat samband med nödvändighet måste råda mellan personalstyrka samt övningar och utbildning å ena sidan och flygmaterielens omfattning och användning å den andra. Vid en utbyggnad av det nuvarande flygvapnet, inom vilket jämvikt i nyss berörda hänseenden i stort sett torde råda, måste sålunda personalens förstärkning, övningarnas ökade omfattning och materielens utökning gå hand i hand. Genomförandet av flygvapnets utökning bör sålunda ske under loppet av en viss tidsperiod, som av flera skäl ej kan göras för kort men som ur krigsberedskapssynpunkt ej heller bör göras längre än oundgängligen nödvändigt. Försvarskommissionen har kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande övergångsperiod bör sättas till sju år. Härvid har bland annat hänsyn tagits till att det under denna tidrymd synes bliva möjligt att successivt utöka materielen till full styrka utan hjälp av särskilda engångsanslag. Även personalorganisationens genomförande synes på ett betryggande sätt kunna genomföras under nämnda tidsperiod. I detta sammanhang vill försvarskommissionen även framhålla, att det

178 med hänsyn till flygvapnets nuvarande prekära läge är i högsta grad önskvärt, att utökningen påbörjas snarast möjligt efter det beslut fattats om den nya' organisationens genomförande. Härvid synas främst följande åtgärder omedelbart böra vidtagas. 1. Utbildning igångsattes av såväl flygande personal som personal i marktjänst i största möjliga omfattning. Härför erfordras, att officersaspiranter, reservofficersaspiranter och fast anställt manskap antagas till stort antal, att behovet av lärare och instruktörer säkerställes genom utökning av flygvapnets personalstater, att skolflygplan anskaffas samt att tillräckliga övningsoch underhållsmedel för utbildningens bedrivande ställas till förfogande. 2. Flygmaterielanskaffningen igångsattes i full utsträckning. Härför erfordras, att betydande materielanslag redan från början utgå. 3. Vissa iståndsättnings-, omändrings- och nybyggnadsarbeten vid flygvapnets etablissement igångsättas. Försvarskommissionen framlägger i det följande en plan för flygvapnets nyorganisation under den föreslagna sjuårsperioden. Med utgångspunkt från denna plan hava dels organisationskostnadernas stegring, dels engångskostnadernas fördelning och användning under ifrågavarande period beräknats. Den grundläggande principen vid detta senare arbete har varit att fördela engångskostnaderna så, att flygvapnets totalkostnader intet år komma att överstiga de totala organisationskostnadernas summa vid fullt uppsatt flygvapen, nämligen 28*2 milj. kronor. Grundläggande plan för flygvapnets utökning. Vid utarbetandet av den grundläggande plan för flygvapnets utökning, som framgår av tablån å sid. 181, har såsom utgångspunkt tagits det beräknade läget den 1 juli 1936. Läget vid denna tidpunkt kan nämligen med tämligen stor bestämdhet till sina huvuddrag förutses. Det innebär i huvudsak följande: Vid nuvarande 1. flygkåren beräknas flygplanbeståndet utgöras av ett antal flygplan, användbara såsom lätta bombflygplan. Antalet torde efter hand komma att uppgå till omkring en flottiljs styrka. Denna styrka bör sedermera överflyttas till Karlstad och där bilda 2. lätta bombflottiljen. Utöver nämnda flygplan torde vid 1. flygkåren finnas en del äldre jaktflygplan, till antalet motsvarande omkring en division. Vid 2. flygkåren, som enligt försvarskommissionens förslag sedermera skall bilda marinflygflottiljen, torde finnas ett antal spaningsflygplan, motsvarande omkring två divisioner av föreslagen styrka. Vid 3. flygkåren, som sedermera avses bilda arméflygflottiljen, torde finnas omkring två divisioner arméspaningsflygplan. Vid 4. flygkåren, sedermera 1. lätta bombflottiljen, torde materielbeståndet komma att utgöras av ett mindre antal spaningsflygplan (högst en division). Vid flygskolkåren slutligen, vilken skall utbyggas till flygkrigsskola, finnes ett antal skolflygplan.

179 Utgående från detta läge har försvarskommissionen upptagit till granskning frågan om hur vapnets utökning på mest rationella sätt bör genomföras. Enligt kap. VII, Flygmaterielen, uppgår årskvoten för flygmaterielens förnyelse vid fullt uppsatt flygvapen till omkring 10 milj. kronor. Försvarskommissionen har räknat med att denna årskvot skall utgå till fullt belopp jämväl under vart och ett av åren under övergångsperioden. Dessa medel för anskaffning av flygmateriel böra i möjligaste mån användas på sådant sätt, att hela förband anskaffas i en följd. Uppsättningen bör alltså icke tillgå så, att samtliga förband årligen få sig viss flygmateriel tillförd, utan grundprincipen bör vara, att den ena flottiljen efter den andra tillföres all för densamma erforderlig materiel. Med hänsyn till den tidpunkt, vid vilken de olika flottiljerna kunna beräknas erhålla materiel, bestämmes tidpunkten för utförandet av erforderliga iståndsättningsarbeten och nybyggnader m. m. på förläggningsorterna. Med hänsyn till samma tidpunkt bestämmes även personalorganisationens genomförande. Årskvotens storlek blir sålunda bestämmande icke blott för materielanskaffningen utan jämväl för det tempo, i vilket organisationen i övrigt bör genomföras. Såsom framgår av tablån över uppsättningsplanen, har försvarskommissionen räknat med att etablissementen vid de olika förläggningsplatserna iordningställas i allmänhet året innan materielen anskaffas samt att personalorganisationen genomföres i regel året efter det, varunder anslag till flottiljens materiel utgår. Anslag för övningar samt för materielens underhåll hava beräknats utgå från tidpunkten för personalorganisationens genomförande. Med tillämpning av i det föregående angivna principer kommer organisationen att genomföras vid en flottilj i sänder och i allmänhet kräva ett par år för varje flottilj. Det föreslagna systemet för organisationens genomförande medför, förutom andra fördelar, att vissa flottiljer relativt snabbt uppsättas till full styrka. Med hänsyn till nödvändigheten av att snarast tillförsäkra flygvapnet ett ökat stridsvärde synes detta tillvägagångssätt vara ändamålsenligt och avgjort att föredraga framför andra förfaringssätt. Av tablån över uppsättningsplanen framgår även den ordning, i vilken de olika enheterna skola uppsättas eller utökas till full styrka. I princip föreslår försvarskommissionen följande ordning härutinnan: flygkrigsskolan, 2. lätta bombflottiljen, 1. medeltunga bombflottiljen, jaktflottiljen, 2. medeltunga bombflottiljen, 1. lätta bombflottiljen, armé- och marinflygflottiljerna. I övrigt vill försvarskommissionen förorda, att flygledningen m. m. utökas 1282 35

C 12

180 till i huvudsak full personalstyrka under första året, att flygvapnets personal i försvarsstaben tillsättes under andra och tredje åren, vidare att flyg. krigshögskolan organiseras fr. o. m. fjärde året samt slutligen att eskaderchefen med stab tillkommer sjätte året. Det torde emellertid icke vara möjligt att fullt konsekvent tillämpa angivna principer för ordningen flygförbanden emellan. Till en början må bemärkas, att armé- och marinflygflottiljerna under årens lopp behöva erhålla ny materiel i viss utsträckning såsom ersättning för försliten eller föråldrad sådan. Detta innebär icke någon omkastning i den föreslagna ordningen men medför i viss mån en fördröjning av övriga enheters uppbringande till tull styrka. Vidare torde det bliva nödvändigt att i ett tidigt skede anskaffa en mindre del av marinflygflottiljens torpeddivision, så att försök av olika slag for erfarenheters vinnande kunna komma till stånd. Slutligen synes det vara lämpligt att låta utökningen av armé- och marinflygfiottiljerna till foil styrka försiggå parallellt med och icke efter 1. lätta bombnottifjens uppsättning. I övrigt må följande anföras såsom motivering för den föreslagna inbördes ordningen för uppsättningen. Vad först beträffar flygkrigsskolan lärer det vara uppenbart, att utbildningen först av allt måste igångsättas i största möjliga omfattning Det ar genom de strategiska utredningarna med tillräcklig klarhet ådagalagt, att avsaknaden av medeltunga bombförband för närvarande utgör den allvarligaste svagheten i fråga om våra militära anstalter. Det synes vid sådant torhållande vara uppenbart, att denna brist snarast måste avhjälpas och att åtgärder härför äro av primärt intresse. Å andra sidan får icke förbises, att avsaknaden av moderna jaktförband - i första hand för huvudstadens försvar mot flyganfall - jämväl är ett förhållande, som kräver beaktande Med hänsyn härtill och enär de båda medeltunga bombflottiljerna ej lämpligen bora uppsättas på kortare tid än sammanlagt fyra år har det synts forsvarskommissionen vara nödvändigt att efter uppsättandet av den ena medeltunga bombflottiljen avse ett år åt organiserandet av jaktflottiljen innan materielanskaffningen för den andra medeltunga bombflottiljen tager b sm början. De fem första åren böra sålunda avses för organiserandet av fi>krigssko an på Ljungbyhed, de ovan berörda tre flottiljerna, d. v. s de som skola forläggas till Västerås, Barkarby och Karlsborg,' ävensom den vid övergångsperiodens början i Västerås delvis befintliga 2. lätta bombflottiljen. I samband med 1. medeltunga bombflottiljens uppsättande bör 2. lätta bombflottiljen överflyttas från Västerås till sin nya förläggningsort i Karlstad. Vid bestämmandet av tidpunkten för denna överflyttning måste hänsyn jämväl tagas till den tidpunkt, då nuvarande Värmlands regementes föreslagna indragning lämpligen kan äga rum. Till Barkarby överföres under tredje året det jaktforband (depåförband), som vid organisationens ikraftträdande finnes i Vasteras. Efter femte arets slut återstår att uppsätta 1. lätta bombflottiljen (Öster-

w 181 Tablå utvisande

flygvapnets

öreslagna utökning under

övergångsperioden.

I i Förband m . m .

Utgångsläge VT 1936

1. aret

•

Flygstaben

Finnes delvis

Org. genomföres

Vid 2. årets ingång

I ] Centrala förvaltnings| organen

Pinnes delvis

Org. genomföres

Vid 2. årets ingång

1¶Kommandoexpeditionen

Saknas delvis

Org. genomföres

Vid 2. årets ingång

1¶Eskaderstaben

Saknas

i

,.

| Flygkxigshögskolan [ 1. m e d e l tonga bombflofctiljen, Väs t e r a s

2. firet

3 . aret

5. aret

6. aret

7. aret

Organisationen i i huvudsak | genomförd

Org. genomföres

Vid 7. årets ingång Vid 5. årets ingång

Org. genomföres

Saknas

Saknas

4. aret

Vid 4. årets ingång

Byggnader Materielen uppsattes

Personalorg. genomföres Ovningsoch underhållsmedel utgå

2. m e d e l tunga bombflottujen, Karlsborg

Saknas

Byggnader

,. ...nfå?

Vid 6. årets ingång

nåder Materielen uppsattes Personalorg. genomföres övningsoch underhållsmedel utgå

1 1 1. l ä t t a bombnot| tiljen, Östersund

i i i t i i i i ( | B y g g nåder

Byggnader Saknas En spanings- Nuvarande division org. bibehftlles befintlig tills vidare

Materielen uppsattes Vid 8. årets [Befintlig spaningsdivi- ingång sion ersattes vid arméflygflottiljen) Personalorg. genomföres Ovningsoch underhällsmedel utgå

2. l ä t t a bombflofctajen, f Karlstad

.Delvis befintlig vid nuv. Fl

Vid 2. årets ingång. (I Karlstad under 3 . året.)

Flottiljen överföres till Karlstad

Bygg iador Materielen uppsattes (vid. nuv. Fl) Personalorg. genomföres (vid nuv. Fl) övningsocli underhållsmedel utgå

Jaktflottiljen Barkarby

E n division Divisionen ; (äldre flyg- bibebälles plan) (vid nuv. befintlig Fl) vid F l

Vid 4. årets ingång

Byggnåder Materielen ersattes för en div.,uppsattes för två div. Personalorg. genomföres Övningsoch underhall smed e' utgå

Arméflygflottiljen, Malmen

Marmflygflottiljen

Flygkrigsskolan, Ljungbyhed

Byggnader

Tv& divi- Byggnader sioner befintliga

Tvä spaningsdivisioner befintliga

Delvis befintlig

Materielen för en division (förut i Östersund^ ersattes

Materielen Materielen för i divi- för | division sion ersattes ersattes

Personalorg. genomföres till e /s

Personalorg. genomföres

övnings- o. underhållsmedel utgl till Vs

Övningsoch underhållsmedel utgå Byggnader

Bygg nåder Materielen för -|- torpeddivision

Materielen ersattes för en spaningsdivision; uppsattes för -§- torped-

Personalorg. genomföres till V>

Personalorg. genomföres

övnings- o. underhållsmedel utgil till Vs

övningsoch underhållsmedel utgå Viss materiel ersattes

Byggnader Materielen uppsattes Person alorg. genomföres

Viss materiel ersattes

Till Vs vid 2. årets ingång; i sin helhet vid 8. årets ingång

Till Vs vid 2. årets ingång; i Bin helhet vid 8. årets

Vid 2. årets ingång (viss materiel först vid 3 . årets ingång)

Övningsoch underhållsmedel utgå Centrala flygverkstäderna

1 huvudsak befintliga

övningsplatsen i Boden

Delvis befintlig

Byggnader

Vid 5. årets ingång

Övningsplatsen i Fårösund

L Delvis befintlig

Byggnader

Vid 5. firets ingång

Byggnader

Vid 5. årets ingång

Pers analorganiss tion genomföres

183 sond) samt att uppbringa armé- och marinflygflottiljerna till full styrka. Såsom redan har anförts, bör uppsättningen av dessa trenne förband försiggå parallellt. 1. lätta bombflottiljen kan då beräknas vara fullt uppsatt först med åttonde årets ingång. Armé- och marinflygflottiljerna tillgodoses enligt den här angivna planen endast i begränsad utsträckning med personal och materiel m. m. under de första fem åren. Arméflygflottiljen kommer sålunda att först efter fyra år tillföras modern materiel såsom ersättning för de nu befintliga spaningsflygplanen. Försvarsiommissionen förbiser icke, att detta innebär en olägenhet med hänsyn I Dl! lantstridskrafternas beroende av samverkan med flygförband, men anser lukräl, att denna olägenhet till fullo uppväges av det för försvaret i dess L-lhet värdefulla tillskott i försvarsberedskapen, som följer med tillkomsten liv de angivna bomb- och jaktförbanden. För marinflygflottiljen avses under de första fem åren endast en mindre I nyanskaffning av torpedflygplan (tredje året). Detta innebär, att ett organi1 serat torpedförband kan uppsättas först vid uppsättningstidens slut. Yad llåfemot beträffar marinspaningsförbanden, må framhållas, att dessa vid tiden TDr uppsättningsperiodens början disponera ny materiel till en omfattning, • som motsvarar de planlagda två spaningsdivisionerna om sammanlagt 16 Ijygplan. Behov av materielersättning för förslitning föreligger därför icke liör dessa divisioner förrän efter periodens slut. Den sena anskaffningen I »v torpedflygplan utgör en olägenhet, som dock torde kunna minskas genom itt ett mindre antal av de tidigare anskaffade medeltunga bombflygplanen, tilka beräknas vara av samma typ som torpedflygplanen, under vissa perioder hmna avses för marinflygflottiljens övningar. I överensstämmelse med nu angivna allmänna grunder hava uppsättningsplaner för materielen, personalen och byggnaderna m. m. uppgjorts, jämväl omfattande kostnadsberäkningar för varje övergångsår. I det följande lämnas en kortfattad framställning av de föreslagna uppsättningsplanernas innebörd.

I

flygmaterielanskaffningen övergångsperioden.

under

. Det totala värdet av flygvapnets flygmateriel vid genomförd organisation bin beräknas uppgå till omkring 80 milj. kronor. Värdet av den moderna materiel, som år 1936 beräknas ingå i flygmaterielbeståndet, kan uppskattas till omkring 20 milj. kronor. Nyanskaffningen under sjuårsperioden kommer »Etsa att omfatta flygmateriel för omkring 60 milj. kronors värde. Härtill kommer ersättning av omkring hälften av den år 1936 befintliga materielen, motsvarande en kostnad av omkring 10 milj. kronor. Sammanlagt erfordras sålunda under sjuårsperioden omkring 70 milj. kronor för flygmaterielanskaffningen eller i medeltal omkring 10 milj. kronor per år. Enligt det föregående föreslår försvarskommissionen, att årskvoten för flygmaterielens förnyelse skall utgå från och med första året. Denna års-

184 k v o t u p p g å r enligt k a p . V I I till 9 985 000 kronor, varav framgår, alt flygv a p n e t s f ö r s e e n d e m e d materiel i full u t s t r ä c k n i n g k a n å s t a d k o m m a s m e d e n b a r t d e t t a a n s l a g och u t a n hjälp av särskilda engångsanslag. A v efterföljande p l a n framgår, h u r u d e n n a materielanskaffning lämpligen b ö r fördelas i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d den g r u n d l ä g g a n d e u p p s ä t t n i n g s j l a n e n . Plan över fördelningen av anslaget till flygmaterielens anskaffning och förnyelse under övergångsperioden. 1. året: 1. medeltunga bombflottiljen (hälften) Materiel för flygkrigsskolan 2. året: 1. medeltunga bombflottiljen (hälften) Materiel för flygkrigsskolan 3. året: Jaktflottiljen Marinflygflottiljen ( l / 8 torpeddivision). Materiel för flygkrigsskolan

kronor 8 855 000 * 1125 000 Summa kronor 9 980 000 » 8 855 000 l * -25 000 Summa kronor 9 980 000 » 8 700 000 » 1 ^40 000 » 150 000 Summa kronor 9 990 000

4. året: 2. medeltunga bombflottiljen (hälften) » 8 855 000 Arméflygflottiljen (V2 division såsom ersättning för vissa befintliga flygplan) * 1 120 000 Summa kronor 9 975 000 5. året: 2. medeltunga bombflottiljen (hälften) kronor 8 855 000 Arméflygflottiljen (V2 division såsom ersättning för vissa befintliga flygplan) » 1120 000 Summa kronor 9 975 000 6. året: 2. lätta bombflottiljen (hälften) » 3 360 000 Marinflygflottiljen (V2 torpeddivision) kronor 4 560 000 » (3/4 spaningsdivision såsom ersättning för vissa befintliga flygplan) » 1 565 000 6 125 000 Materiel för flygkrigsskolan kronor 500 000 Summa kronor 9 985 000 7. året: 2. lätta bombflottiljen (hälften) kronor 3 360 000 Arméflygflottiljen (en division) » 2 240 000 Marinflygflottiljen (3/8 torpeddivision) kronor 3 420 000 » (Y4 spaningsdivision såsom ersättning för vissa befintliga flygplan) > 520 000 3 940 000 Materiel för flygkrigsskolan • kronor 450 000 S u m m a 9 990 000

185 Efter hand som materielbeståndet växer och övningarna tilltaga i omfattning, måste anslaget till flygmaterielens underhåll ökas. Av nedanstående plan framgår, huru detta anslag successivt ökas under övergångsperioden. Ar

Anslagets storlek kronor

1- året - * 3. » 4. » 5 - ?

1320000 1900000 2335000 2550000 2830000

2 Ar

Anslagets storlek kronor

6. året 7. »

3 110000 3465000

e

. 8.

»

3775000 Personalorganisationens utökning under övergångsperioden. Såsom närmare framgår av redogörelsen i kap. IV, föreslår försvarskommissionen en väsentlig utökning av flygvapnets personal. Enligt den allmänna uppsättningsplanen föreslås utökningen i huvudsak ske förbandsvis under en tidsperiod av sju år. Under vissa angivna år av denna period skall sålunda organisationen utökas med delar av flygvapnets ledning, med en hel flottilj eller med delar av en eller flera flottiljer. Personalorganisationens uppsättning har i enlighet härmed fördelats över första till och med sjunde året av övergångsperioden. Önskemål om en snabbare genomförd förbättring av flygvapnets nuvarande låga krigsberedskap kunna leda fram till krav på ett snabbare tempo i personalorganisationens förstärkning. Såsom tidigare framhållits bör emellertid personalkaderns och materielbeståndets utveckling gå hand i hand. I annat fall ernås icke den jämvikt mellan dessa faktorer, som utgör en av förutsättningarna för organisationens effektivitet. För att emellertid klarlägga möjligheterna att utöka personalen i hastigare takt än den här föreslagna — vilket kan komma att visa sig erforderligt, därest en försämring av det utrikespolitiska läget skulle påfordra en hastigare utbyggnad av vapnet i dess helhet — har försvarskommissionen låtit verkställa vissa undersökningar. Dessa hava givit vid handen, att en utökning av personalen till full styrka kan anses vara fullt genomförbar på väsentligt kortare tid. I detta syfte skulle ett stort antal officerare ur armén och marinen kunna kommenderas till flygutbildning för att därefter överföras till flygvapnets stat, innan flygvapnets egen officersrekrytering hunnit börja verka. Vidare skulle ett större antal underbefäl vid flygvapnet kunna kommenderas till flygutbildning, samtidigt som kadern för det fast anställda manskapet i en omgång erhölle en betydande utökning genom nyrekrytering. E t t dylikt förfaringssätt, vilket för närvarande tillämpas i vissa länder, där en på samma gång snabb och omfattande utvidgning av flygvapnets organisation är under genomförande, medför emellertid vissa olägenheter. Till följd av en forcerad utbildning i stora årsklasser och med knapp tillgång till instruktörer torde utbildningsresultatet till en början bliva något sämre än under normala förhållanden. Därtill kommer, att personalen i den nya organisationen med detta system skulle komma att till ett övervägande antal

186 gruppera sig inom några få åldersklasser i stället för att i lämpliga proportioner fördela sig över hela åldersskalan. Dessa olägenheter hava mindre betydelse inför en hotande utrikespolitisk situation, som anses kräva snara åtgärder. Sett på lång sikt, särskilt med tanke på åvägabringandet av normala befordringsförhållanden, synes dock en utveckling i ett lugnare tempo vara att föredraga. Här angivna förhållanden hava bidragit till, att försvarskommissionen ansett sig böra föreslå övergångstidens utsträckande över en period av sju år. Därest den föreslagna allmänna planen för uppsättningen skulle i detalj följas med avseende på personalkadern, skulle denna utökning komma att ske stötvis i samband med uppsättningen av nya förband. I praktiken bör en nyrekrytering emellertid försiggå någorlunda jämnt, vilket föranlett smärre avvikelser från den allmänna planen vid beräkningarna rörande personalorganisationens utökning. I anslutning till här angivna principer har försvarskommissionen uppgjort en plan för personalorganisationens genomförande, vars detaljer framgå av efterföljande tabeller (sid. 187—189). Detaljerad planläggning, avseende beställningarnas fördelning å förbanden, har ansetts erforderlig och lämplig endast för de två första uppsättningsåren. Beträffande de olika personalkategoriernas utökning hava vid ifrågavarande arbete nedanstående synpunkter gjort sig gällande. Officerskadern bör nyrekryteras dels med flygvapnets egna officersaspiranter, dels med reservofficerare vid flygvapnet, dels ock med officerare ur armén och marinen. Antagning och utbildning av personal tillhörande den förstnämnda kategorien måste snarast möjligt igångsättas. De första helt vid flygvapnet utbildade officerarna kunna icke påräknas förrän under fjärde övergångsåret. Då det synes vara ett önskemål, att personal tillhörande denna kategori kommer att ingå i det nyorganiserade flygvapnet i betydande omfattning, bör under de tre första åren icke anställas personal av andra kategorier i större utsträckning än som motsvarar minimibehovet av personal under denna tid. Det har beräknats, att officersaspiranter vid flygvapnet böra antagas i sådant antal, att omkring 20 officerare kunna utexamineras årligen från och med fjärde året. Flygvapnets reservofficerare, ävensom i vissa fall flygutbildade reservofficerare tillhörande armén och marinen, böra — efter viss kompletteringskurs i teoretiska ämnen samt i trupputbildning m. m. — under andra och tredje uppsättningsåren kunna överföras till officerare på flygvapnets stat. Reservofficersaspiranter, vilka antagits innan den nya organisationen trätt i kraft, böra kunna överföras till officersaspiranter. Officerare på stat ur armén och marinen, vilka under de senaste åren genomgått flygutbildning vid flygvapnet och äro lämpade för transport till flygvapnets stat, böra överföras i erforderligt antal under första och andra åren. För att säkra personalbehovet under de första uppsättningsåren böra härutöver ett antal officerare ur armén och marinen kommenderas till flygutbildning vid flygvapnet i enlighet med för närvarande gällande bestämmelser för att

187 Plan över personalens utökning under övergångsperioden. Antal beställningshavare1 Personalkategori 2. året

0. året

1 3 3 3 24 32

Generalspersoner Överstar (O. 7 o. O. 6) Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löj tn anter Fänrikar

3. året

4. året

5. året

6. året

55 70 10

1 6 5 10 63 70 20

1 6 6 11 71 70 30

1 6 8 11 80 70 39

2 7 10 12 95 70 39

10 16 22

12 27 56

16 33 66

16 40 74

18 47 80

18 54 88

53 49 57 118

79 80 88 283

121 150 106 283

172 200 125 283

242 250 125 283

267 305 125 283

S:a manskap

980 Flygöverdirektör Förste flygingenj örer Flygingenjörer av 1. graden » 2. » » »3. » Förste flygläkare Flygläkare av 1. graden Verkmästare av 1. klassen » » 2. » Hantverkare Förrådsvaktmästare S:a civilmilitärer

1 2 2 4 3 1 1 5 5 8 6

1 3 6 7 10 1 5 5 6 25 10

1 3 8 8 10 1 7 5 5 30 14

1 4 10 9 10 1 8 5 5 35 14

1 4 11 9 10 1 8 6 6 40 16

1 4 12 9 12 1 8 6 6 45 16

120 Reservofficerare

100 75 15 5 800 400

100 75 70 5 1100 600 1950

100 75 70 5 1100 600 1950

100 75 70 5 1220 700 2170

100 75 70 10 1220 700 2175

S:a officerare Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter S:a underofficerare Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige

Värnpliktiga, aspiranter, 1. årets... » >» 2. » ... » » 3. » ... » , klass B, specialtjänst » , linjetjänst » , ersättningsreserv

700 250

S:a värnpliktiga

1 2 3 4

1395 Härtill kommer bland annat musikpersonalen, som bör uppsättas senast under 3. året. Utökningen fortsätter till dess avsett antal, 340, uppnåtts. F r å n och med 8. året fullt antal, 1 370. »

»

»

»

•

a

a

,

800.

188 Flan över fördelningen av militär och civilmilitär personal pl Flygvapnets kommandoexpedition Personal på stat.

Försvarsstaben (personal ur Flygledningen flygvapnet)

1. året 2. året 1. året 2. året l.året 2. året

Officerare. 1 3 *5 20

Generalsperson Överstar (O. 7 och O. 6) Överstelöjtnanter och majorer... Kaptener Löjtnanter Fänrikar Summa officerare

1 3 *6 19

J

x

1 1 1 3 4 1

1 1 2 4 4 1

13 Underofficerare. Förrådsförvaltare Fanj unkare Sergeanter Summa underofficerare Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige Summa manskap Civilmilitärer. Flygöverdirektör Förste flygingenjör Flygingenjörer a v i . graden n » 2. » » » 3. » Förste flygläkare Flygläkare av 1. graden Verkmästare av 1. klassen »

»

2.

a

Hantverkare Förrådsvaktmästare Summa civilmilitärer Värnpliktiga. Officersaspiranter, 1. årets » ,2. » Eeservofficersaspiranter, 1. årets » , 2. » , 3. » Flygingenjörs aspiranter, 1. » » , 2. » Klass B. specialtjänst 2 Linjetjänst Ersättningsreserv 2 Summa värnpliktiga 1

2¶Därav 1 i intendenturbefattning. —

Antalet uppdelas på två omgångar.

189 itat samt värnpliktiga under övergångsperiodens 1. och 2. år. Flygflottiljen å Hägernäs

Flygflottiljen å Malmen

Flygflottiljen i Östersund

Flygi rigsskolan

Centrala flygverkstaden å Malmen Verkstaden

Försöksavdelningen

Centrala flygverkstaden i "Västerås

1. året 2. årot 1. året 2. året l.året 2. året 1. året | 2. året 1. året 2. året l.året 2. året 1. året

2. året 1

1 14 10 1

1 15 10 1

1 13 9 1

2 •

5 7

1 5 9 1

1 '7 1

2 17 1

19 23 1

1 10 23 6

2 6 10

2 5 8

2 6 11

2 3 5

2 3 6

2 5 8

2 6 13

13 14 15 33

13 14 15 33

16 16 18 40

19 18 19 74

8 8 9 20

11 11 12 41

17 19 20 44

19 19 18 74

x

1 1 1 4 2

1 1 1 5 2

1 4 2

1 5 2

1 3 0

_

1 1

1 1 1

3 2

4 2

6 2 12

30 60 18 10 10 150 100

150 100

5 150 80

5 150 80

50 20

50 20

250 100 478

30 23 60 45 15 10 7 250 100 540

1 1 1

1 1

i

1 1

1 1

—

1 1

1 1

190 därefter överföras till flygvapnets stat. Dylik utbildning bör utgöra en förutsättning för vinnande av anställning såsom officer vid flygvapnet (intendenturbefattningar dock undantagna). Detta tillvägagångssätt skapar även en möjlighet att vinna inträde vid flygvapnet för de ynglingar, vilka under åren närmast före organisationens ikraftträdande låtit utbilda sig till officer vid armén eller marinen i syfte att — enligt nu gällande bestämmelser — i denna egenskap erhålla flygutbildning och transport till flygvapnet. Möjlighet synes därför böra hållas öppen för fänrikar vid armén eller marinen att erhålla kommendering till flygutbildning för att därefter kunna transporteras till flygvapnet. Sannolikt kommer detta förfarande att vara önskvärt i begränsad utsträckning under första och andra övergångsåren. Enligt dessa grunder torde officerskaderns utökning komma att fördela sig på följande sätt: under första året överföras omkring 65 vid flygvapnet utbildade officerare ur armén och marinen; motsvarande antal är redan nu i tjänstgöring vid flygvapnet; under andra och tredje åren överföras omkring 25 officerare i reserven samt omkring 20 officerare ur armén och marinen, vilka under första och andra åren påbörjat sin utbildning vid flygvapnet; sammanlagt överföras alltså under dessa båda år omkring 45 officerare; från och med fjärde året utexamineras årligen omkring 20 officerare från flygkrigsskolan. Avvägningen mellan tjänstegraderna under övergångsåren bör ske dels med hänsyn till de befattningar, som enligt den allmänna uppsättningsplanen skola tillsättas, dels med hänsyn till önskvärdheten av att undvika onormala befordringsförhållanden. Sistnämnda strävan har medfört, att för åtskilliga befattningar under de första uppsättningsåren räknats med personal av lägre tjänstegrader än vid fullt uppsatt vapen. I uppsättningsplanen för personalen har sålunda iakttagits en viss enligt försvarskommissionens mening lämplig återhållsamhet i befordringshänseende. Underofficerskadern torde i huvudsak böra utökas genom befordran av det fast anställda manskapet vid flygvapnet. Härutöver torde vissa möjligheter böra hållas öppna att besätta ett mindre antal beställningar med underofficerare eller underbefäl ur armén och marinen, vilka tidigare erhållit flygutbildning vid flygvapnet. Kommendering till tjänstgöring vid flygvapnet i och för sådan utbildning bör emellertid icke förekomma. Fördelningen mellan de olika underofficersgraderna har gjorts med beaktande av befordringsförhållandena. Det fast anställda manskapet bör utökas med beaktande av att manskapet först efter minst ett år erhållit tillräcklig utbildning för tjänstgöring såsom mekaniker m. m. Manskapskadern bör därför uppsättas till full styrka senast under sjätte året. Den årliga utökningen, vilken bör i stort sett jämnt fördelas på dessa år, uppgår till omkring 130 man. Lägges härtill ersättning för avgångar genom befordran och avsked, uppgår den årliga nyrekryteringen till närmare 200 man. Möjlighet torde böra hållas öppen att direkt till underbefälsbeställningar antaga personal ur armén och marinen med viss

191 specialutbildning, exempelvis radiomän och vapensmeder. Utbildningen av det under de första åren nyantagna manskapet bör koncentreras till de förläggningsplatser, varest utrymmen m. m. äro gynnsamma för utbildning av stora manskapskontingenter. I första hand torde härvid nuvarande 1. flygkåren i Västerås böra ifrågakomma. Vid de under de första åren befintliga flottiljerna måste anställas manskap till större antal än som motsvarar resp. flottiljers behov vid fullt uppsatt vapen. Det övertaliga manskapet överföres nämligen efter hand till de ny uppsatta flottiljerna, vilka redan från början måste äga tillgång till utbildad personal. Flygingenjörerna skola enligt försvarskommissionens förslag huvudsakligen rekryteras av sådan personal, som i egenskap av flygingenjörsaspiranter vid flygvapnet erhållit viss utbildning, jämväl omfattande flygutbildning. Dylik personal erhålles emellertid först under övergångsperiodens sista skede. Huvuddelen av fly gingen jörskaderns utökning (från 12 till 42 beställningar) måste därför ske genom rekrytering med tillämpning av nu gällande grunder, d. v. s. genom antagning av lämpliga civila personer. De vid flygvapnet för närvarande tjänstgörande civila ingenjörerna synas i huvudsak motsvara behovet under de första åren. I övrigt torde särskilt böra eftersträvas att erhålla personal med flygutbildning. Beställningarnas utökning har i planen upptagits på sådant sätt, att piats beredes även för de första årsklasserna av de vid flygvapnet utbildade flygingenjörsaspiranterna. Flygläkarna böra rekryteras genom transport från fältläkar- och marinläkarkårerna, efter hand som flygförbanden uppsättas. Verkmästare, hantverkare och förrådsvaktmästare böra rekryteras på samma sätt som vid fullt uppsatt vapen, varvid underofficerare och underbefäl från flygvapnet böra äga företräde. Möjlighet bör även hållas öppen att under de första åren till vissa av ifrågavarande beställningar antaga kvalificerad personal ur armén och marinen. Antalet nya beställningar har fördelats ungefärligen jämnt över hela perioden. Beservstaterna torde icke kunna rekryteras med lämplig personal i nämnvärd utsträckning förrän i slutet av övergångsperioden. Antalet reservofficerare förutsattes skola ökas högst väsentligt, nämligen från ett 60-tal till 340. För ett genomförande av denna utökning på 7 år skulle erfordras, att omkring 60 reservofficerare utexaminerades årligen under tredje till sjunde åren mot omkring 20 vid fullt uppsatt vapen. Även om det vore möjligt att erhålla ett tillräckligt antal aspiranter, skulle det höga elevantalet medföra avsevärda olägenheter särskilt under de första åren. Försvarskommissionen har därför ansett det vara tillrådligt att för reservofficerskårens utökning avse en något längre period än för uppsättningen i övrigt. Med antagning av reservofficersaspiranter till ett sådant antal, att omkring 40 officerare utexamineras årligen, bör uppsättningen kunna genomföras inom 10 år. Intill denna periods slut kommer alltså viss brist att föreligga i flygvapnets krigsorganisation, som i betydande grad bygger på användning av reservpersonal. Detta förhållande talar i sin mån för den uppmuntran av privatflygningen i landet, som beröres i kap. IX. Beservunderofficerarna rekryteras huvudsakligen medelst underbefäl, som

192 vid avgång ur tjänst erhållit utnämning till underofficer i reserven. Denna kategori kommer med all sannolikhet att bliva liten under uppsättningstiden, varför man kan räkna med att även här en brist kommer att föreligga vid sjunde årets slut. Beservflygingenjörer kunna påräknas först under övergångsperiodens sista skede och en brist måste emotses vid detta skedes slut. Denna brist torde dock i händelse av mobilisering kunna täckas genom tillgången på värnpliktiga ingenjörer. De värnpliktiga, klass B, utgöras av officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter samt värnpliktiga i specialtjänst. Officers-, r e s e r v o f f i c e r s - och f l y g i n g e n j ö r s a s p i r a n t e r böra i överensstämmelse med vad i det föregående anförts antagas till sådant antal att omkring 20 officerare, 40 reservofficerare och 6 flygingenjörer kunna utexamineras årligen. Antalet aspiranter, som böra antagas, kan beräknas till omkring 100. Detta antal är betydligt större än vid fullt genomförd organisation. Därest svårigheter skulle uppstå att erhålla fullt antal reservofficersaspiranter, kan det tagas under övervägande att tillfälligt revidera kompetensfordringarna för denna personalkategori. Behovet av v ä r n p l i k t i g a i n g e n j ö r e r beräknas bliva något mindre än vid fullt uppsatt vapen. Antalet ö v r i g a v ä r n p l i k t i g a , k l a s s B i s p e c i a l t j ä n s t , bliver mer än väl tillgodosett genom överföring av aspiranter, vilka avbryta sin utbildning som sådana. Antalet värnpliktiga i linjetjänst och tillhörande ersättningsreserven bör ökas efter hand som de olika förbanden uppsättas. Varje flottilj (flygkrigsskolan) bör vid sin uppsättning erhålla full värnpliktskontingent. Antalet växer sålunda stötvis från första till och med sjunde uppsättningsåret. Enligt den här föreslagna uppsättningsplanen kommer anslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. att uppgå till nedanstående beräknade belopp: ;

Anslagets storlek, kronor

1. året 2. » 3. » 4. » 5. » 6. » 7. »

2 350 000: — 2800000: — 3250000: — 3650000: — 4050000: — 4450000: — 4800000: — 4 948 000:

Övningarnas omfattning under övergångsperioden. Med ledning av uppsättningsplanerna för personalen och materielen har uppgjorts en plan över stegringen i övningarnas omfattning under uppsättningsperioden. Denna plan omfattar i första hand en beräkning av antalet flygtimmar. Med för varje år erhållna värden härå såsom utgångspunkt har övningsanslagets storlek beräknats.

193 För beräkning av antalet flygtimmar har antagits, att flygmaterielen uppsattes enligt den allmänna uppsättningsplanen samt att flygverksamheten bedrives med ungefär samma intensitet per flygplan som vid fullt uppsatt vapen. E n undersökning har visat, att det så erhållna antalet flygtimmar kan anses tillfredsställande jämväl ur synpunkten av att personalen skall erhålla tillräcklig flygträning. I de fall, då materielen för ett visst förband enligt planen skall färdigställas under loppet av ett visst år, har antagits, att förbandets flygövningar under detta år erhålla en väsentligt mindre omfattning än i de fall, då förbandet redan vid årets ingång kan beräknas vara fulltaligt. Efterföljande tabell utvisar närmare, huru antalet flygtimmar har beräknats. Tabell över det beräknade antalet flygtimmar under övergångsperioden. 1. året Beräknat ungefärligt flygplan:

S:a krigsflygplan Skolflygplan

6. året

8. året 7. året och följande

0I 24 15 60 0

0 36 15 60 0

!36 36 *45 60 0

36 36 45 60 x 2

i72

36 45 60 2

72 36 45 60 2

72 *72 45 52 i 16

72 72 45 52 16

4 800

6 500

9 500 10 000

15 000 2 500

15 000 4 500

antal

Två-motoriga bomb- och. torpedflygplan En-motoriga bomb- och spaningsflygplan 13 000 Jaktflygplan 1500

15 000 1500

S:a för krigsflygplan 14500 Skolflygplan Beräknat ungefärligt motortimmar:

5. året

antal

Medeltunga bombflygplan L ä t t a bombflygplan Jaktflygplan Spaningsflygplan Torpedflygplan

Beräknat ungefärligt flygtimmar:

2. året 3. året 4. året

16 500

15 000 15 000 17 000 20 000 4 500 4 500 4 500 4 500 24 300 26 000 29000 31500 36000

14 000

14 000 14000 14000

14 500 10 000

16 500 14 000

20 500 14 000

29100 14 000

32 500 38 500 41500 47 500 14 000 14 000 14 000 14 000

antal

Krigsflygplan Skolflygplan

Anslaget till flygvapnets övningar har på dessa grunder beräknats till nedanstående belopp: :

Anslagets storlek, kronor

1. året 2. 3. 4. 5. 6. 7.

2450 000 2 700 000 3 050 000 3 700 000 4 050 000 4 500 000 4 850 000 5 252 000:

1¶Antalet befintligt först vid årets slut. u p p s a t t a materielen.

Fullt

flygtimantal

b e r ä k n a s för Vs av den ny-

194 Flygvapnets byggnader och flygfält under övergångsperioden. Iordningställandet av förläggningsplatserna måste planläggas i första hand med hänsyn till flygvapnets successiva utvidgning under den föreslagna övergångsperioden. Det är härvid av vikt, att byggnader och flygfält kunna vara iordningställda å respektive förläggningsplatser vid en sådan tidpunkt, att genomförandet av nyorganisationen i övrigt icke blir fördröjd. Byggnadsverksamheten vid varje förläggningsplats måste alltså som regel vara avslutad, innan materielen blivit fullt uppsatt och personalorganisationen helt genomförts. Såsom i annat sammanhang anförts — kap. V I I I — föreslår försvarskommissionen, att för byggnader m. m. avses en engångskostnad av 22 670 000 kronor. Enär organisationskostnaderna förete en stegring under uppsättningsåren, böra engångskostnaderna undergå en motsvarande successiv minskning under ifrågavarande tidsperiod, för att flygvapnets totalkostnad skall kunna hållas i möjligaste mån konstant. Även med hänsyn härtill bör byggnadsverksamheten koncentreras till de första åren av övergångsperioden för att därefter successivt minskas. Vid bestämmande av tidpunkten för resp. arbetens igångsättande, framstår det såsom särskilt betydelsefullt, att iordningställandet av flygfälten påbörjas utan dröjsmål, enär viss tid alltid förflyter, innan ett flygfält efter avslutade planeringsarbeten ni. m. är färdigt att tagas i bruk. I övrigt böra byggnadsarbetena om möjligt börja så tidigt, att förläggningsplatserna kunna beräknas bliva planenligt iordningställda, utan att byggnadsverksamheten behöver onödigtvis forceras. Under beaktande av dessa synpunkter har försvarskommissionen kommit till den uppfattningen, att flygvapnets förläggningsplatser böra iordningställas på sätt som angivits i den grundläggande planen för flygvapnets utökning under övergångsperioden (sid. 181). Vad rör fördelningen av byggnadsverksamheten å de olika förläggningsplatserna under uppsättningsåren må i övrigt anföras följande. Vid 1. medeltunga bombflottiljen i Västerås avses byggnadsverksamheten vara genomförd vid tredje årets ingång, vid vilken tidpunkt flottiljens flygmateriel m. m. beräknas vara uppsatt. Vid denna förläggningsplats uppstår emellertid redan dessförinnan behov av ökat hangarutrymme. 2. lätta bombflottiljen, vars flygmateriel beräknas vara delvis i tjänst redan vid uppsättningstidens början, avses nämligen kvarbliva i Västerås under de första åren i avvaktan på iordningställandet av flygfält m. m. i Karlstad och därvarande kasernetablissements överlämnande till flygvapnet. Även den till jaktflottiljen hörande divisionen beräknas tillsvidare kvarbliva i Västerås, intill dess Barkarbyförläggningen varder färdigställd. På grund av dessa omständigheter böra de för 1. medeltunga bombflottiljen avsedda tvenne divisionshangarerna i Västerås uppföras redan under första övergångsåret. Övriga anläggningar i Västerås böra komma till utförande under andra året.

195 2. medeltunga bombflottiljen i Karlsborg skall planenligt vara organiserad vid sjätte årets ingång. För flygfältets utvidgning och förbättring erforderliga arbeten böra dock igångsättas snarast möjligt, redan under första övergångsåret. Ävenledes bör redan under detta första år uppföras en av de planerade hangarbyggnaderna jämte drivmedelsanläggningar. Flygplatsen på Karlsborg synes nämligen utan onödig tidsutdräkt böra kunna tagas i bruk i större utsträckning än förhållandena hittills medgivit för övningar inom flygvapnet och för samövningar med luftvärnsartilleriet. Äterstående byggnadsverksamhet i Karlsborg beräknas fortsätta under tredje uppsättningsåret för att kunna vara avslutad under fjärde året. Med anledning av att nuvarande fjärde flygkåren skall bibehålla i huvudsak nuvarande omfattning intill sjätte årets ingång, vid vilken tidpunkt organiserandet av 1. lätta bombflottiljen i Östersund tager sin början, torde någon mera omfattande byggnadsverksamhet å denna plats icke böra igångsättas förrän från och med fjärde året. De otillfredsställande förläggningsförhållanden, som omnämnas i kap. VIII, tala dock för önskvärdheten av att redan vid början av övergångsperioden avhjälpa de största olägenheterna i ifrågavarande hänseende. Försvarskommissionen föreslår fördenskull, att vid denna förläggningsplats under första året iståndsättnings- och omändringsarbeten komma till utförande å tvenne manskapsbaracker, varjämte den föreslagna mässbyggnaden för underofficerare och manskap bör uppföras. Härutöver böra även arbetena taga sin början med flygfältet, som även med flygförbandets nuvarande ringa styrka är i behov av utvidgning och förbättring. Under fjärde och femte åren böra övriga iståndsättnings-, omändringsoch nybyggnadsarbeten återupptagas och slutföras. Som förut nämnts förutsattes, att 2. lätta bombflottiljen skall kunna överföras till Karlstad under tredje året, varför flygfältsarbetena, därstädes oundgängligen måste komma till stånd vid första årets ingång. De arbeten, som ytterligare erfordras för förläggningsplatsens anordnande (hangarer m. m.) kunna däremot anstå till andra uppsättningsåret. Jaktflottiljen vid Barkarby avses bliva organiserad under tredje året. De nu pågående flygfältsarbetena kunna vid denna tidpunkt beräknas vara slutförda. Uppförandet av det föreslagna nya etablissementet torde icke behöva taga sin början förrän under andra övergångsåret. Sistnämnda arbeten beräknas kunna slutföras under loppet av tvenne år. För arméflygflottiljen å Malmen, vars organisation avses att genomföras till två tredjedelar under första uppsättningsåret, synas vissa byggnadsarbeten böra komma till utförande redan under detta år. Sålunda böra bland annat nyuppföras en hangarbyggnad och en förläggningsbarack, vardera avsedd för en division. Med hänsyn till personalens utökning göra sig de i annat sammanhang — kap. V I I I — påtalade bristerna i förläggningshänseende ytterligare kännbara, varför byggnadsverksamheten ävenledes bör omfatta iståndsättnings- och omändringsarbeten av värmecentral och vattenverk samt uppförande av ekonomibyggnad (kok- och matinrättning m. m.) och sjukpaviljong.

196 Under femte året böra återstående erforderliga arbeten komma till utförande. Vid marinflygflottiljen, Hägernäs, äro de nuvarande förläggningsanordningarna — särskilt beträffande manskapets förläggning — i anmärkningsvärd grad otjänliga, varför starka skäl tala för att vissa ganska omfattande byggnadsarbeten snarast böra komma till stånd. Med hänsyn härtill har också räknats med, att huvuddelen av byggnadsverksamheten förlägges till första och andra åren av övergångsperioden. Under första året avses nybyggnaderna omfatta bland annat förläggningsbarack för en division, ekonomibyggnad (kok- och matinrättning m. m.), mässbyggnad för underofficerare och manskap, sjukpaviljong och vattenverk. Återstående byggnadsarbeten beräknas bliva utförda under andra året, dock med undantag av ny hangarbyggnad och en tredjedel av tjänstebostäderna, vilka nybyggnader, med hänsyn till att flottiljen i sin helhet icke skall vara organiserad förrän vid åttonde årets ingång, torde böra uppföras under femte året av övergångsperioden. Beträffande flygkrigsskolan på Ljungbyhed har försvarskommissionen ansett nödvändigt, att byggnadsarbetena påbörjas och slutföras redan under första året. Härigenom skapas gynnsammast möjliga förhållanden för utbildningsverksamheten, som måste igångsättas i full utsträckning omedelbart vid eller före nyorganisationens ikraftträdande. Vid de centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås förutsättas erforderliga tillbyggnader m. m. komma till utförande under tredje och fjärde övergångsåren. Vad slutligen beträffar övningsplatserna i Boden och i Fårösund torde det få anses tillfyllest, att erforderligt iordningställande äger rum under fjärde året av övergångsperioden. Försvarskommissionen föreslår sålunda, att det för byggnader m. m. beräknade beloppet — 22 670 000 kronor — i huvudsak fördelas på sätt, som framgår av efterföljande plan. Plan över fördelningen av anslaget till engångskostnader för byggnader och flygfält. 1. året Förband

2. året

4. året

3. året

5. året

m. m. Kostnader

1. medeltunga bombflottiljen, Västerås 2. medeltunga bombflottiljen, Karlsborg 1. lätta bombflottiljen, Östersund 2. lätta bombtlottiljen, Karlstad Jaktflottiljen, Barkarby Arméflygflottiljen, Malmen Marinflygflottiljen, Hägernäs Flygkrigsskolan, Ljungbyhed Centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås Övningsplatsen i Boden Övningsplatsen i Fårösund

i

kronor

430 000 1 070 000 1 920 000 520 000 390 000 1175 000 710 000 525 000 1 015 000 1 990 000 1 600 000 1 045 000 1130 000 2 790 000 1 240 000

945 000

935 000 875 000 650 000

655 000 410 000 650 000

4 465 000 3 410000 2 460000

7 020000

5 315 000

197 Anskaffning ay vissa slag av materiel medelst engångsanslag. Det har tidigare (kap. VII) framhållits, att särskilda engångsanslag icke erfordras för anskaffningen av huvuddelen av flygmaterielen. men att dylika anslag likväl äro erforderliga för täckande av vissa andra behov. Hit höra — förutom engångsanslag för flygvapnets byggnader m. m., som behandlats i det föregående — anslag för uppläggande av förråd av bomber och torpeder, viss anskaffning av radio- och vapenmateriel, viss anskaffning av flottörer, anskaffning av intendenturutrustning m. m. Omfattningen av denna materielanskaffning framgår närmare av kap. XI. »Kostnadsberäkningar». Sammanlagt uppgå dessa kostnader — byggnaderna frånräknade — till 15 185 000 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten av att flygvapnets totala budget hålles jämn, föreslår försvarskommissionen, att ifrågavarande anskaffning uppdelas under sjuårsperioden enligt nedanstående. Ar

Anslagets storlek kr.

!• året

2930000 3 085 000 2 185 000 1 790 000 1 390 000 2 550 000 1 255 000

•2.

3. 4. 5. 6. 7.

Sammanställning av organisationsoch engångskostnader under sjuårsperioden. I nedanstående sammanställning över kostnadernas fördelning hava för överskådlighetens skull upptagits även sådana organisationskostnader, vilka utgöra å flygvapnet belöpande andel av för försvarsväsendet gemensamma kostnader för byggnader m. m. samt för försvarsstaben. Fullständig specifikation återfinnes i kap. XI (sid. 229). Orgailisationskostnader

En gångskostnader

För flygmateriel (anskaffning och underhåll) Kr.

Öyriga organisationskostnader

organisationskostnader

För byggnader

Övriga engångs. kostnader

Summa engångskostnader

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1. året 2. » 3. « 4. » 5. » 6. » 7. » Summa

11 330 000 11 910 000 12 355 000 12 555 000 12 835 000 13 125 000 13 485 000

6 920 000 7 890 000 9 195 000 10 445 000 11 515 000 12 525 000 13 460 000

18 250 000 19 800 000 21 550 000 23 000 000 24 350 000 25 650 000 26 945 000

7 020 000 5 315 000 4 465 000 3 410 000 2 460 000

2 930 000 3 085 000 2 185 000 1 790 000 1 390 000 2 550 000 1 255 000

8. året

13 800 000 14 400 000 28 200 000

Ar

1282 35

—

—

—

— —

—

Kr.

9 950 000 28 200 000 8 400 000 28 200 000 6 650 000 28 200 000 5 200 000 28 200 000 3 850 000 28 200 000 2 550 000 28 200 000 1 255 000 28 200 000

22 670000 15185000 37 855 000

—

/Totala kostnader för flygvapnet

—

— 28 200 000

C 13

198 Sammanfattning. Det torde vara lämpligt att här slutligen lämna en sammanfattande framställning över den föreslagna allmänna gången av arbetet med flygvapnets nyorganisation. Det första övergångsåret kommer att karakteriseras av följande förhållanden. Flygledningens omorganisation genomföres. Genom antagning av ett stort antal officers- och reservofficersaspiranter samt fast anställt manskap kommer utbildningsarbetet att bliva mycket omfattande. Främst för ledandet av detta utbildningsarbete måste personalstaterna samtidigt väsentligt utökas. Flygkrigsskolan uppsattes till full styrka. De nuvarande flygkårerna bibehållas eller utökas samt omorganiseras till flottiljer, men inga nya förband tillkomma. Vid flertalet av de befintliga etablissementen komma betydande byggnadsarbeten att pågå. Medel till flygmaterielanskaffning utgå, men någon större ändring i flygplanbeståndet är ej att emotse. Flygvapnets krigsberedskap kommer icke heller att undergå någon väsentlig förändring. Under andra övergångsåret fortsätter utbildning, byggnadsverksamhet m.m. i överensstämmelse med vad som angivits för första året, men några större förändringar i övrigt äro ej att förutse. Först under tredje övergångsåret kunna några större förändringar beräknas inträffa. Under detta år torde flygvapnets personal i försvarsstaben komma att tillsättas i full utsträckning. Vid denna tidpunkt är vidare 1. medeltunga bombflottiljen i Västerås fullt uppsatt och i samband härmed bör flygvapnet övertaga Värmlands regementes etablissement, dit den tidigare i Västerås förlagda 2. lätta bombflottiljen då överflyttas. Under tredje året börjar jämväl Barkarby tagas i bruk såsom förläggningsort, dit sålunda viss personal och materiel då överföras från Västerås. Flygvapnet kan vid detta års slut beräknas hava erhållit icke oväsentligt ökat stridsvärde, främst genom tillkomsten av en medeltung bombflottilj. Detta stridsvärde höjes ytterligare u n d e r l ä n / e övergångsåret, då jaktflottiljen på Barkarby kan beräknas vara fullt uppsatt. Senast under detta år komma de först antagna officersaspiranterna vid flygvapnet att utexamineras från flygkrigsskolan. Från och med fjärde året organiseras jämväl flygkrigshögskolan, till en början främst för att bibringa högskoleutbildning åt vissa officerare, som tidigare kommit i flygvapnets tjänst. Det femte övergångsåret kännetecknas därav, att 2. medeltunga bombflottiljen på Karlsborg uppsattes till full styrka. Därmed har flygvapnet erhållit sådan omfattning, att behov uppkommer av ett särskilt organ för de taktiska och operativa flygövningarnas planläggning och ledning. Eskaderchefen med stab torde därför böra uppsättas under det därpå följande året, sjätte övergångsåret. Sistnämnda år ävensom sjunde övergångsåret avses i övrigt främst för materielanskaffning m. m. för 1. lätta bombflottiljen, arméflygflottiljen och marinflygflottiljen. Under sjunde året genomföres även personalorganisationen m. m. i full omfattning för ifrågavarande förband. Vid åttonde årets ingång kommer flygvapnets nyorganisation enligt denna plan att vara genomförd.

199 KAP. XL

Kostnadsberäkningar. Nedan tillämpad gruppindelning av anslagen skiljer sig i följande avseenden från gällande riksstat. Från gruppen »förplägnad, intendenturmateriel och övningar» hava utbrutits övningsanslaget samt anslaget till anskaffning, underhåll och drift av motorfordon och motorbåtar. Dessa anslag hava sammanförts under en särskild grupp med benämning »övningar och motorfordon». Anslaget till sjukvård har överförts till gruppen »förplägnad, intendenturmateriel, sjukvård». Från gruppen »byggnader, flygmateriel m. m.» har utbrutits anslaget till byggnader och flygfält, vilket anslag överförts till fortifikationsstyrelsen. I samband härmed hava erforderliga ändringar av gruppbenämningarna vidtagits. Nu berörda förändringar ansluta sig till och motiveras av de föreslagna förändringarna av flygvapnets centrala förvaltningsorganisation. Vissa ändrade benämningar å anslagen hava föreslagits i avsikt att åstadkomma förenklingar. Sålunda har anslaget till »beklädnads- och munderingsutrustning samt kasern- och förplägnadsutredning» upptagits under rubriken »intendenturmateriel». Benämningen »anskaffning, underhåll och drift av motorfordon och motorbåtar» har förkortats till »motorfordon och motorbåtar». Vid beräkning av kostnaderna för personalstaterna hava följande grunder tillämpats. I fråga om beställningarna för officerare, underofficerare samt civilmilitär personal å stat har använts ett belopp per beställning, motsvarande medeltalet av avlöningsbeloppen inom resp. lönegrad för vederbörlig dyrort. För den civila ordinarie personalen hava lönekostnaderna beräknats efter högsta löneklassen inom resp. lönegrader med pensionsavdrag. Personal, vars avlöning utgår enligt avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet, har hänförts till näst högsta löneklassen inom resp. lönegrader. Manskapets lönekostnader äro beräknade efter följande genomsnittliga årslöner: Lönegrad

Lönebelopp

Maf. 5 1 704: — Maf. 4 1512 Maf. 3 1272 Maf. 2 864 Maf. 1 630 Avlöning till personal, underkastad det av årets riksdag fastställda militära pensionsreglementet, har beräknats utan reduktion för pensionsavdrag. Enligt planen för flygvapnets utveckling skall organisationen hava nått full' omfattning det åttonde året efter påbörjandet av utökningen. Såsom i

200 annat sammanhang framhållits (kap. X. »Övergången till den nya försvarsordningen») beräknas vapnets reservofficerare icke bliva fulltaliga förrän rned det tionde året. Härav följer, att för denna personal beräknade medel icke i sin helhet komma att tagas i anspråk från och med åttonde året. Denna besparing kommer emellertid att motvägas av att för fyllande av vakanserna utbildning av reservofficersaspiranter under åttonde till och med tionde åren kommer att bedrivas i större omfattning än som beräknats för fullt genomförd organisation. Anslaget till byggnader och flygfält är i beräkningarna (sid. 229) upptaget med hela sitt belopp från och med det åttonde året. Alldenstund en del av vapnets byggnader komma att nyuppföras, tarvas underhållsmedel icke i full omfattning omedelbart efter organisationens fullbordande utan först sedermera. Vissa besparingar kunna härigenom förväntas å detta anslag, intill dess byggnadernas ålder motivera, att anslaget utgår med fullt lelopp. Tablå över kostnaderna för flygvapnet. Sid.

Kronor

Kronor

4 948 000 20 000

4 968 000

371 000

371 000

103 000 30 000

133 000

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. 201 215

Avlöning, rekrytering, resekostnader anslag Resestipendier, reservationsanslag

m. m.

förslags

De värnpliktigas avlöning m. m. 216

216 216

De värnpliktigas avlöning och färder anslag

m. m. förslags-

Expenser m. m. Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag Tryckningskostnader, reservationsanslag Förplägnad, intendenturmateriel, sjukvård.

216 216 217 217

Mathållning, förslagsanslag Intendenturmatei-iel, reservationsanslag Bränsle, lyse, vatten, renhållning och t v ä t t m. m., förslagsanslag Sjukvård, förslagsanslag

218 219

Flygvapets övningar, reservationsanslag Motorfordon och motorbåtar, reservationsanslag

759 000 719 000 354 000 81000

1 913 000

5 252 000 529 000

5 781 000

9 985 000 3 775 000 36 000

13 800 000

710 000

710 000

Övningar, motorfordon.

Flygmateriel. 219 219 219

Flygmaterielens förnyelse, reservationsanslag Flygmaterielens underhåll, reservationsanslag Flygindustriens krigsorganisation, reservationsanslag ..

219 Vapen och ammunition, reservationsanslag

221 Extra utgifter, reservationsanslag

Vapen och ammunition.

,

Diverse. 80 000 S u m m a kronor

80 000 27 756000

201 Beräkning av antalet tjänstgöringsdagar. A. Stammanskap. 1039 man i 365 dagar B.

379 235

Värnpliktiga.

ä 0:50 kr

ä 1 kr.

Summa

Linjetjänst i allmänhet Ersättningsreserv Studenter och likställda

249 094 150164 12 672

42 346 — 26 654

291440 150164 39 326

69 000

480 930

Säger

Summa tjänstgöringsdagar

480 930 860 165

eller i avrundat tal 860 000 tjänstgöringsdagar. Anm- Beräkningen av värnpliktigas tjänstgöringsdagar är grundad på en årlig tilldelning av 1 500 värnpliktiga, u t t a g n a till linjetjänst i allmänhet, 900 värnpliktiga, tillhörande ersättningsreserven, samt 70 studenter och likställda. Av de två förstnämnda kategorierna beräknas avgå mellan inskrivning och inställelse till tjänstgöring 3 % av de inskrivna och under tjänstgöringen 6 % av de inryckta.

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. A.

B. C D. E. F. G. H. I. J. K. L. M. N. O. P.

Avlöningsförmåner, u p p t a g n a i vederbörliga stater för: Officerare, underofficerare samt civilmilitär personal kr. 2 936 805 Flygmateriel- och flygintendenturförvaltningarna » 161100 Flygvapnets chefsexpedition » 11300 Flygstaben » 26 700 Eskaderstaben » 2 340 Flygkrigshögskolan » 2 340 Västmanlands flygflottilj (1. medeltunga bombflottiljen) ... » 221400 Västgöta » (2. <> n ) ... » 194 900 Jämtlands » (1. lätta » ) ... » 169 600 Värmlands » (2» » ) ••• " 180 500 Stockholms » (Jaktflottiljen) » 143 000 Östgöta " (Arméflygflottiljen) » 157 100 Marinflygflottiljen » 155 800 Flygkrigsskolan » 200 000 Centrala flygverkstaden å Malmen : » 2 340 ] c r < 4 565 225 Flygvapnets personal å reservstat » 146 719 Flygvapnets reservpersonal » 103 350 Vissa arvoden » 8 280 Felräkningspenningar åt 11 redogörare a 400 kr. » 4 400 Hyresbidrag, förslagsvis 80 man å i medeltal 288 kr » 23 040 Anställningspenningar a 50 kr. för 153 man » 7 650 EkipeL-ingshjälp: 15 officerare och ingenjörer ä 500 kr. = 7 500 10 underofficerare ä 450 » = 4 500 ,, 12 000 Rekryteringskostnader » 20 000 Rese- och traktamentspenningar » 60 000 Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m » 15 000 Flyttningsersättning a 60 000 Semester åt vid flygvapnet anställda arbetare » 62 500 Dagarvoden åt officerare, tjänstgörande i för intendenturpersonal avsedda befattningar, under förslagsvis 35 dagar å 4 kr. åt 8 officerare, 35 X 4 x 8 = » 1120 Arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor » 50 000 Arvoden till upprätthållande av läkarvården under semester m. m » 8 445

Avgår beräknad ersättning för tjänstebostäder

Summa kronor 5 147 729 » 200 000 Återstå

eller i avrundat tal 4948 000 kronor.

»

4 947 729

202 Stat för officerare, underofficerare och civilmilitär personal vid flygvapnet. Löneplan och lönegrad Officerare. Chef för flygvapnet Generalsperson Överste, chef för flygstaben Överste, chef för flygmaterielförvaltningen Överste i intendenturbefattning, chef för ningen Överstar Överstelöjtnanter Överstelöjtnant i intendenturbefattning Majorer Major i intendenturbefattning Kaptener Kaptener i intendenturbefattning Löjtnanter Fänrikar

1 1 1 1

O. 8 O. 7 O. 7

flygintendenturförvalt1 5 11 1 13 1 100 10 70 39

O. 7 O. 6 O. 5

18 63 94

Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

O. 3 O. 3 O. 2 O. 1

Underofficerare. Förrådsförvaltare Fanjunkare Sergeanter Musikpersonal. Musikdirektör Musikfanjunkare Musiksergeanter Civilmilitär personal. Flygöverdirektör Förste frygingenjörer Flygingenjörer av 1. graden Flygingenjörer av 2. graden Flygingenj örer av 3. graden Förste flygläkare Flygläkare av 1. graden Verkmästare av 1. klass Verkmästare av 2. klass Tyghantverkare Vapenhantverkare Signalhantverkare

O. 2 el. O. 3 Uo. 3 Uo. 2

1 4 13 10 14 1 8 6 6

C. 13 C. 12 C. 11 C. 10 C. 11 C. 9 C. 6 C. 4

50 C 3

Avlöningar till militär- och civilmilitär personal å ordinarie stat, förslagsvis kronor 2 863 805 Arvoden till: chefen för flygvapnet » 21000 flygöverdirektören » 16 000 3 flygattachéer ä 12 000 kr » 36 000 Summa kronor 2 936 805

203 för flygmateriel- och

Stat flygintendenturförvaltningarna. Löneplan och lönegrad

Antal

A.

Flygmaterielförvaltningen.

Civil personal. Krigsråd Sekreterare och ombudsman Kanslibiträde Kontorsbiträde Skrivbiträde

B. 30 B. 26 B. 7 B. 4 B. 2

Pensionerad personal. Officerare Underofficerare

B.

Flygintendenturförvaltningen. A.

Ordinarie personal. Civil personal.

Krigsråd (gemensamt med flygmaterielförvaltningen) Sekreterare och ombudsman (gemensam med ningenl Revisionskommissarie Kassör och bokhållare Revisorer Notarie Kanslibiträde Expeditionsvakt Kontorsbiträden B.

flygmaterielförvalt1 1 2 1 1 1 2

B. 26 B. 21 B. 21 B. 21 B. 7 B. 5 B. 4

Pensionerad personal.

Officerare Underofficerare C.

Extra ordinarie personal.

Byggnadsingenjör Automobilförare .. Telefonvakt Avlöning till civila tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis Arvoden till pensionerad personal: officer ä 3 600 kronor underofficer ä 2 340 kronor Arvode till byggnadsingenjör Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis: flygmaterielförvaltningen flygintendenturförvaltningen

Eo. 10 Eo. 4

6 700 23 020

kronor

» »

39 240 10 000

29 720

Summa kronor 161100

204 Stat för flygvapnets chefsexpedition. Löneplan och lönegrad

Antal Civil personal. Expeditionsvakt

B. 5

Pensionerad personal. Officer Underofficer Avlöning till civil personal, förslagsvis Arvoden till pensionerad personal: officer underofficer Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

kronor

3 096

3 600 2 340

5 940 2 264 Summa kronor 11 300

Stat för flygstaben. 1 Antal

Löneplan och lönegrad

1 1

B. 4 B. 2

Civil personal. Kontorsbiträde Skrivbiträde Pensionerad personal. 4

Officerare Avlöning till civila tjänstemän å ordiuarie stat, förslagsvis Arvoden till pensionerade officerare ä 3 600 kronor Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

kronor

5 580 14 400 6 720

Summa kronor 26 700

Stat för eskaderstaben. Pensionerad personal. Underofficer

Antal

Arvode

kr. 2 340

Stat för

flygkrigshögskolan.

Pensionerad personal. Underofficer

Antal

Arvode

kr. 2 340

205 Stat för Västmanlands flygflottilj (1. medeltunga bombflottiljen). Antal A.

Ordinarie beställningshavare. Manskap.

Furirer.

20 30 50 20 46

Korpraler Vicekorpraler. Civilmilitär personal. Förrådsvaktmästare. Civil personal. Maskinist Eldare av 1. klass B.

Pensionerad personal.

Underofficerare O. E x t r a ordinarie personal. Eldare av 2. klass Förrådsmän Kontorsbiträde Telefonvakt Sjuksköterska Husmoder Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsvis kronor 195132 Avlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis 6 732 Arvoden till pensionerad personal å 2130 kr4 260 Arvode till husmoder .......:.. 1500 Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 13 776 Summa kronor 221 400

206 Stat för Västgöta flygflottilj (2. medeltunga bombflottiljen)

A.

Antal

Löneplan och lönegrad

17 27 44 18 40

Maf. 5 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

Ordinarie beställningshavare. Manskap.

Furirer. Korpraler ... Vicekorpraler. Menige Civilmilitär personal.

C. 1

Förrådsvaktmästare. Civil personal.

C. 3 C. 1

Maskinist Eldare av 1. klass B.

Pensionerad personal.

O.

E x t r a ordinarie personal.

Underofficer

Eldare av 2. klass Förrådsmän Kontorsbiträde Telefonvakt Sjuksköterska Husmoder

Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsvis kronor 171 888 6 216 Avlöning till ordinarie civil personal " 2130 Arvode till pensionerad personal " 1500 Arvode till husmoder " 13166 Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis •' Summa kronor 194 900

207 Stat för Jämtlands

A.

flygflottilj

(1. lätta bombflottiljen).

Antal

Löneplan och lönegrad

14 22 35 15 33

Maf. 5 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

Ordinarie beställningshavare. Manskap.

Furirer

»

Korpraler Vicekorpraler Meniere Civilmilitär personal. Förrådsvaktmästare

C. 1 Civil personal.

Maskinist Eldare av 1. klass

C. 3 C 1

B. P e n s i o n e r a d p e r s o n a l .

Underofficerare

O. E x t r a o r d i n a r i e p e r s o n a l . Eldare av 2. klass Förrådsmän Kontorsbiträde ... Telefonvakt Sjuksköterska Husmoder

Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsvis kronor 141678 Avlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis 7 248 Arvoden till pensionerad personal å 2130 kr "" 4 260 Arvode till husmoder 1 500 Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis " 14 914 Summa kronor 169 600

208 Stat för Värmlands flygflottilj (2. lätta bombflottiljen). Antal

Löneplan och lönegrad

14 22 35 15 33

Maf. Maf. Maf. Maf. Maf.

A. Ordinarie beställningshavare. Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige

5 4 3 2 1

Musikpersonal. Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

Musikfurirer Musikkorpraler Musikvicekorpraler. Musikvolontärer Civilmilitär personal.

C. 1

Förrådsvaktmästare Civil personal.

C. 3 C 1

Maskinist Eldare av 1. klass

B. Pensionerad personal. Underofficer.

O. Extra ordinarie personal. Eldare av 2. klass Förrådsmän Kontorsbiträde Telefonvakt Sjuksköterska Husmoder

Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsvis kronor 155 322 6 732 Avlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis » 2130 Arvode till pensionerad personal • 1500 Arvode till husmoder * 13 916 Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 900 Avlöning till 5 musikelever ä kronor 180 » Summa kronor 180 500

209 Stat för Stockholms flygflottilj (Jaktflottiljen).

A.

Antal

Löneplan och lönegrad

12 18 30 12 28

Maf. 5 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

2 C. 1

1 1

C. 3 C. 1

Ordinarie beställningshavare. Manskap.

Civilmilitär personal.

Civil personal.

B.

C.

Pensionerad

personal.

1¶Extra ordinarie personal. 1 2 1 1 1 1

Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsAvlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis Arvode till pensionerad personal Arvode till husmoder Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

kronor 119 436 6 474 2 130 1 500 13 460 Summa kronor 143 000

210 Stat för Östgöta

flygflottilj

(Arméflygflottiljen).

Ordinarie beställningshavare. Manskap.

A.

Antal

Löneplan och lönegrad

14 20 34 14 31

Maf. 5 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

2 C. 1

1 1

C. 3 C. 1

Civilmilitär personal. Förråds vaktmästar e Civil personal. Eldare av 1. klass

B. Pensionerad personal. C. Eldare av 2. klass

1¶Extra ordinarie personal. 1 2 1 1 1 t

Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsvis kronor 134 346 Avlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis » 6 216 Arvode till pensionerad personal » 2 130 Arvode till husmoder " 1500 Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 12 908 Summa kronor 157 100

211 Stat för marinflygflottiljen. Antal

A. Ordinarie beställningshavare.

Löneplan och lönegrad

Manskap. Furirer

12 Korpraler Vicekorpraler Menige

20 32 13 30

Maf. 5 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

2 C. 1

1 1

C. 3 C. 1

»

Civilmilitär personal. Förrådsvaktmästare Civil personal. Maskinist Eldare av 1. klass

B. Pensionerad personal. 3

Underofficerare

C. Extra ordinarie personal. Eldare av 2. klass Förrådsmän Kontorsbiträde ... Telefonvakt Sjuksköterska Husmoder

1 2 1 1 1 1

Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsvis. kronor 127 356 Avlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis » 6 732 Arvoden till pensionerad personal å 2130 kr » 6 390 Arvode till husmoder » 1500 Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 13 822 Summa kronor 155 800

212 Stat för

A.

flygkrigsskolan.

Antal

Löneplan och lönegrad

18 27 45 18 42

Maf. 5 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

Ordinarie beställningshavare. Manskap.

Furirer Korpraler Vicekorpraler Menige Civilmilitär personal.

C. 1

Förrådsvaktmästare Civil personal.

C. 3 C. 1

Maskinist Eldare av 1. klass B.

Pensionerad personal.

Underofficerare O.

E x t r a ordinarie personal. Eo. 5 Eo. 5 Eo. 4 Eo. 2 K. 5

Eldare av 2. klass Förrådsmän Kontorsbiträde Telefonvakt Sjuksköterska Husmoder Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare, förslagsAvlöning till ordinarie civil personal, förslagsvis Arvoden till pensionerad personal å 2 130 kr Arvode till husmoder Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

kronor 175 896 5 958 4 260 1 500 12 386

Summa kr. 200000

Stat för centrala

flygverkstaden

å Malmen.

Pensiouerad personal. Underofficer

Antal 1

Arvode kr. 2340

213 Avlöning till flygvapnets personal å reservstat. S u m in a

K nhctskostn ad 1'ensioi snvdrag Lön Kronor

Antal Lön

3 % 8

Kronor

Kronor

Pensionsavgifter

I. Löner. 2 820

2 500

75: -

2 220

2 000

60: —

1 620

43: 50

1560 1260

1400 1 100

42:33: —

Kompaniofficerare i högsta löneklassen Kompaniofficerare i mellersta löneklassen Kompaniofficerare i lägsta löneklassen Underofficerare i högre löneklassen Underofficerare i lägre löneklassen Summa

22 560

26 640

16 17 17

25 920 26 520 21420

696 714 561

123 060

3 291

Avgå pensionsavgifter

3 291

Nettokostnad kronor

119 769

-

II. Alderstillägg. 360

=

=

5 760

=

1530 Summa kronor

9 450

Kompaniofficerare i mellersta löneklassen 12 X Kompaniofficerare i lägsta

löneklassen 16 X 360

Underofficerare i lägre

löneklassen 17 X

Tjänstgöringstraktamente sonalen

180 III. Tjänstgöringstraktamente. beräknas u t g å till halva antalet av den tjänstgörande perkronor 5 800 IV. Pension.

Berättigade till reservstatspension under flygvapnets uppsättningstid beräknas 3 officerare och 3 underofficerare komma att bliva. Kostnaden härför blir alltså: 3 X 2 500 + 3 X 1 400 =» kronor 11 700.

I. II. III. IV.

Sammanfattning. Löner Ålderstillägg Tjänstgöringstraktamente Pension

119 769 9 450 5 800 11700 Summa kronor 146 719

Avlöning till flygvapnets reservpersonal. Ärligen beräknas 17 officerare, 2 flygingenjörer och 4 underofficerare nyanställas. I. Ekiperingshjälp. Ekiperingshjälp för 19 officerare och ingenjörer å kronor 750 » » 4 underofficerare å kronor 600 1282 35

kronor 14 250 » 2 400 Summa kronor 16 650 C 14

214 11. ton. Sedan organisationen vuxit u t i full utsträckning, beräknas antalet officerare m. fl. med tjänstgöringsskyldighet i fred komma att — om hänsyn ej tages till inträffad avgång — uppgå till: officerare 340 underofficerare 89 ingenjörer 36 Om avgången i genomsnitt beräknas till 25 %, blir antalet reducerat till: officerare underofficerare ingenjörer

255 67 27

Lönen (beräknad efter E-ort) för den obligatoriska tjänstgöringen uppgår per månad för officerarna, varav Vs förutsattes vara fänrikar och Vs löjtnanter, till kronor 282: 30, för underofficerarna, varav halva antalet förutsattes vara sergeanter och resten fanjunkare, till 248 kronor samt för ingenjörer varav Vs förutsattes vara flygingenjörer av 3. graden och Vs flygingenjörer av 2. graden till 650 kronor. Lönekostnaderna alltså: 255 2 67 2 27

officerare

å kronor 282: 30

kronor 35 993: 25

underofficerare

»

»

248: —

»

ingenjörer

»

>:

650:—

»

308: — 8 775: —

Summa kronor 53 076: 25 III. Rese- och traktamentsersättning. 282 2 2

officerare och ingenjörer

ä kronor 100

underofficerare

»

»

kronor 14100 »

2 345

Summa kronor 16 445 IV. Pension. Under tiden för organisationens utveckling uppnår ingen av flygvapnets reservofficerare föreskriven levnadsålder för erhållande av årlig pension. R ä t t e n att efter fyllda 42 år komma i åtnjutande av det kapitaliserade värdet av pensionen beräknas komma att under något år av angiven tid utnyttjas av högst 4 officerare, vilka emellertid med hänsyn till att de tidigare uppburit särskild gottgörelse med 1000 kronor, icke äro berättigade att uppbära m e r a än halva det mot pensionen svarande kapitalbeloppet. Av underofficerare i reserven beräknas under samma tid ingen äga uppbära årspension, under det att högst två årligen torde komma att använda sig av rätten att erhålla kapitalbeloppet. Kostnaderna bliva alltså: 4 920 4 X + 2 X 3 670 = kronor 17 180. 2

I. II. III. IV.

Sammanfattning. Ekiperingshjälp kronor 16650: — Lön » 53076:25 Eese och traktamentsersättning » 16 445: — Pension » 17180: — Summa kronor 103 351: 25 eller i avrundat tal 103 350 kronor.

215 Förteckning över i stat icke uppförda arvoden ni. m. Verkstadsdirektör kronor 2 400 Två beställningshavare vid C V M försöksavdelning ä kronor 1200 » 2 400 Förrådsförvaltare vid C V M „ 900 " C V V '........'..'.'......'. » 900 Köksföreståndare 8 X 210 kr » 1 ggo Summa kronor 8 280

Rekryteringskostnader. Anslagsposten är för flygvapnets nuvarande organisation beräknad till och i staten för budgetåret 1935/1936 uppförd med kronor 5 000. Antalet stammanskap utgör enligt kommissionens förslag ungefär 4 gånger det nuvarande antalet. Anslagsposten beräknas därför till 4 x 5000 = kronor 20000.

Rese- och traktamentspenningar. Anslagsposten beräknades enligt 1925 års försvarsordning till kronor Antalet officerare och underofficerare med vederlikar utgör enligt försvarskommissionens förslag omkring 350 % av antalet enligt 1925 års försvarsordning. Med h ä n s y n till vunnen erfarenhet om kostnaderna för ifrågavarande ändamål, synes anslagsposten nu böra upptagas med 200 % av anslagsposten enligt 1925 års försvarsordning eller 2 X 30 000 = »

30 000

60 000

Tillfälligt anställande ay tjänstemän, oförutsedda utgifter in. in. Medel för ändamålet upptogos ej i 1925 års försvarsordning. I staten för budgetåret 1935/1936 är därför avsett ett belopp av 7 000 kronor. Med hänsyn till den föreslagna utökningen av flygvapnets organisation böra beräknas

kronor

15 000

Anslagsposten är för flygvapnets nuvarande organisation beräknad till och 1 staten för b u d g e t å r e t 1935/1936 uppförd med kronor Anslagsposten beräknas^ till 3 X 20 000 = . „

20 000 60 000

Flyttningsersättning.

Semester åt vid flygvapnet anställda arbetare. Anslagsposten är jämlikt 1935 års riksdags beslut nu beräknad till

Anslagsposten beräknas till 2-5 x 25000=

kronor

25 000

„

62500 Arvoden för upprätthållande av läkarvården under semester m. in. Arvode till vikarie beräknas utgå med, för förste flygläkaren 25 kronor och för bataljonsläkare med 18 kronor, allt per dag. Förste flygläkarens semester 45 dagar, bataljonsläkarnes i genomsnitt 30 dagar. Kostnaden för vikarier alltså: 45 X 25 -t- 8 X 30 X 1 8 = kronor För bestridande av kostnaderna för upprätthållande av läkarvården vid vissa skolor utom truppförbandens ordinarie förläggningsorter under sammanlagt 120 dagar å 25 kronor = „

3 000

Anslagspostens belopp alltså

Summa kronor

8445 Anslaget beräknades enligt 1925 års försvarsordning till kronor Med hänsyn till betydelsen av studier utomlands för utbildningen av flygvapnets personal och personalstaternas utökning upptages anslaget n u -. m e d »

7 000

5 445

Resestipendier.

216 De värnpliktigas avlöning och färder m. m. I.

De värnpliktigas avlöning. Penningbidrag:

411930 tjänstgöringsdagar ä kronor 0:50 = 69000 » » » 1: — = ... Avlöningstillägg till reservofficersaspiranter: 8710 tjänstgöringsdagar å kronor 0:65 II.

Understöd åt vissa värnpliktigas familjer

III.

Färdkostnader

kronor 205 965 69000 » 274965: — kronor

5 661:50

»

7 000: —

» 83 000: — Summa kronor 370 626: 50 eller i avrundat tal 371 000 kronor.

Skrivmaterialier och expenser m. m. Anslaget upptogs enligt 1925 års försvarsordning med kronor 20 000 Ökningen av antalet truppförband samt den föreslagna organisationens omfattning i övrigt nödvändiggör höjning av anslaget till » 103 000

Tryckningskostnader. Anslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med ett belopp av kronor Med hänsyn till den föreslagna organisationens omfattning beräknas nu ... »

11000 30 000

Mathållning. Antalet tjänstgöringsdagar u t g ö r : för stammanskap » värnpliktiga m.

379 235 4R0 930

fl.

Summa 860 165 eller i avrundat tal 860000 tjänstgöringsdagar. Anslaget beräknas efter 88 öre per man och tjänstgöringsdag och blir (0: 88 X 860000=) kronor 756 800 Tillägg för ökade kostnader under sjökommendering » 2 000 Summa kronor 758 800 eller i avrundat tal 759000 kronor.

Intendenturmateriel. I.

Munderingsutrustning.

De hittills vunna erfarenheterna om kostnaderna för munderingen kunna, med hänsyn till att flygvapnets uniform m/30 ännu icke i full utsträckning tagits i bruk, icke föranleda ändring av hittills använd grund för beräknande av medelsbehovet. Med ett dagskostnadsbelopp av 55 öre för m a n blir titelsumman sålunda (0: 55 X 860 0 0 0 = ) kronor 473 000 II.

Speciell

flygarbeklädnad.

För speciell flygarbeklädnad h a r från och med budgetåret 1930/1931 årligen stått till förfogande ett belopp av 30 000 kronor. Den föreslagna organisationens omfattning beräknas komma att medföra en årskostnad av kronor 100 000

217 III.

Kasernutredning.

Beräkningsgrund lika med den sedan budgetåret 1929/1930 för flygvapnet tillämpade: 10 öre per man och tjänstgöringsdag. Titelsumman sålunda (0:10 x 8 6 0 0 0 0 = ) kronor IV.

86 000

Förplägnadsutredning.

Beräkningsgrund lika med den sedan budgetåret 1930/1931 för flygvapnet tillämpade: 7 öre per man och tjänstgöringsdag. Titelsumman sålunda (0:07 X 860000) kronor

60 200

Summa kronor 719 200 eller i avrundat tal 719000 kronor.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ni. m. I.

Bränsle, lyse, vatten och renhållning.

Anslaget är för b u d g e t å r e t 1935/1936 i sin helhet uppfört med kronor 170 000 Härav beräknas belöpa för bränsle, lyse, vatten och renhållning c:a 160 000 kronor, varav 7 000 kronor å flygstyrelsen och 30 600 kronor per flygtruppförband. Med hänsyn till den föreslagna organisationens omfattning beräknas medelsbehovet för flygledningen till 10 000 kronor samt vart och ett av truppförbanden med belopp motsvarande den nuvarande genomsnittliga kostnaden ökad med 20 %. Titelsumman blir sålunda (10 000 + ?°J°_2 X_8_X 120 = ) * 100

kronor 293 760

II. Tvätt. Medel för bestridande av kostnaderna för t v ä t t hava hittills beräknats efter en dagskostnad av 5 öre per man. Denna beräkningsgrund h a r emellertid visat sig ohållbar, enär de verkliga kostnaderna överstigit anvisade medel. Dagskostnadsbeloppet bör nu u p t a g a s med 7 öre. Titelsumman sålunda (0:07 X 860 0 0 0 = ) kronor

60 200

Summa kronor 353 960 eller i avrundat tal 354 000 kronor.

Sjukvård. I. Sjukvård i allmänhet. Anslagsposten beräknas efter 5 öre per man och dag. Titelsumman sålunda (0:05 x 8 6 0 0 0 0 = )

kronor 43 000

II. Läkarvård m. m. enligt 23 § i officersavlöningsreglementet. Med hänsyn till föreslagen personalökning erfordras

kronor 15 750

III. Specialvård. Med hänsyn till föreslagen personalökning erfordras

kronor 20 300

IV. Animalt ympämne. Med hänsyn till föreslagen personalökning erfordras

kronor

1 900

Summa kronor 80 950 eller i avrundat tal 81 000 kronor.

218 Flygvapnets övningar. I. Drivmedelskostnader för flygmotorer. E n betydelsefull faktor vid beräknande av drivmedelskostnaderna är motortypen. De för krigsflygplan avsedda motorer, som för n ä r v a r a n d a äro och under den närmaste 5-årsperioden beräknas bliva föremål för tillverkning inom landet, draga genomsnittligt en driftskostnad av 50 kronor per timme. Det synes emellertid icke uteslutet, att starkare och i driften dyrare motorer komma att påfordras. A andra sidan är det icke osannolikt, att driftbilligare råoljemotorer kunna komma att helt eller delvis ersätta bensinmotorerna. Med h ä n s y n till n u berörda omständigheter synes det skäligt att vid drivmedelskostnadernas beräknande utgå från ovannämnda timkostnad. För skolflygplan beräknas drivmedelskostnaderna till 16 kronor per timme. Till grund för dessa timkostnader ligger ett genomsnittligt pris av 28 öre per liter för bensin och 55 öre per liter för smörjolja. Antalet flygtimmar per år b e r ä k n a s : för krigsflygplan med två motorer till 11500 timmar » » » en motor » 24 500 »> » skolflygplan » 14 000 Drivmedelskostnaderna 16 x 1 4 0 0 0 = )

uppgå

sålunda

till (50 X [2 X 11 500 + 24 500] + kronor 2 599 000

II. Övriga övningskostnader. Övriga övningskostnader hava under de två senaste budgetåren genomsnittligt u p p g å t t till 15 kronor per flygtimme. Med den nu förutsatta utökningen av flygverksamheten torde m a n kunna r ä k n a med någon minskning av timkostnaden, som därför upptages med 13 kronor. Titelsumman blir alltså (50 000 X 1 3 = ) kronor 650 000 III. Flygtillägg m. m. Särskilda förmåner under flygtjänstgöring förutsättas komma att u t g å enligt nu gällande grunder. Av flygingenjörerna beräknas hälften komma att fullgöra flygtjänstgöring, berättigande till åtnjutande av månatligt flygtillägg. Anslagsposten beräknas sålunda: F l y g v a p n e t s p e r s o n a l på stat: 203 officerare å kronor 270 per månad ... kronor 657 720 39 » »> » 210 » D ... .. 98 280 45 underofficerare » » 210 » » ... » 113 400 12 furirer under utbildning » » 90 resp. 150 » » ... » 14 400 72 furirer » » 150 » » ... » 129 600 21 fiygingenjörer » » 270 » » ... » 68 040 1081440 Flygvapnets reservpersonal: 85 tjänstgöringsmånader för officerare ä kronor 270 kronor 22 950 42-5 » » » » » 210 » 8 925 33-5 >> » underofficerare » » 210 » 7 035 7 » » flygingenjörer » » 270 » 1890 40800 P e r s o n a l ur a r m é n och m a r i n e n : 120 tjänstgöringsmånader för officerare å kronor 270 120 » » » » » 210 Officers-, reservofficers- och f l y g i n g e n j ö r s a s p i r a n t e r M e k a n i k er t i l l ä g g : 380 mekaniker å kronor 30 per månad 255 » » » 60 » » Lärartil lägg: 2 arvoden till 1. lärare ä kronor 60 per månad 15 » » 2. » » » 45 per månad

kronor 32 400 25 200

kronor 136 800 183 600 kronor »

1440 8100

57 6 QO 122 250

320 400

9 540

Summa flyg-, mekaniker- och lärartillägg kronor 1 632 030 Minskning på grund av tillfällig avgång u r flygtjänstgöring, c:a 2 % » 32 030 Flygtraktamenten

Återstår kronor 1 600 000 » 40 000 Summa kronor 1640 000

219 IV.

Tjänstgöringstraktamenten m. m.

Härför beräknas erforderligt ett belopp av

kronor

363 000

Sammanfattning. I. Drivmedelskostnader för flygmotorer II. Övriga övningskostnader III. Flygtillägg m. m IV. Tjänstgöringstraktamenten m. m

kronor 2599000 » 650 000 • 1640 000 » 363 000 Summa kronor 5 252 000

Motorfordon ocli motorbåtar. Värdet av erforderligt bestånd av motorfordon 1495 000 enligt följande uträkning:

och motorbåtar uppgår till kronor

Tankbilar 24 st. å kr. 11000 Lastbilar 64 » » >» 6 000 Personbilar 35 » » » 7 000 Ambulansbilar 9 » » « 10 000 Motorcyklar med sidvagn eller lätta bilar 54 » » » 3 000 Traktorer 13 » » - 5000 Automobilomnibussar 10 » » »> 17 000 Motorbåtar 17 » » » 6 000 Jollar med utombordsmotor 13 » » » 1000

kronor » » »» » » » »

264 000 384 000 245000 90 000 162 000 65000 170 000 102 000 13 000

Summa kronor 1 495 000 Genomsnittliga livslängden beräknas till åtta år. hållande kräves alltså ett belopp av ^

För anskaffning och beståndets uppe-

= ) 186 875 kronor årligen.

Underhålls- och driftkostnaderna för denna materiel uppgå till 342 250 kronor. Titelsumman blir sålunda (186 875 + 342 2 5 0 = )

kronor

kronor

9 985 000

»

3 775 000

»

36 000

eller i avrundat tal 529000 kronor.

I.

Flygmateriel. Flygmaterielens förnyelse (Specifikationer enligt särskild skrivelse.)

II.

Flygmaterielens underhåll (Specifikationer enligt särskild skrivelse.)

III.

Flygindustriens krigsorganisation

Summa kronor 13 796 000 eller i avrundat tal 13 800 000 kronor. Vapen och ammunition. I.

Underhåll av handvapen- och kulsprutemateriel.

De årliga underhållskostnaderna för handvapen- och kulspruternaterielen beräknas till: för pistoler, 3 500 st. å kr. 5:— kronor » övningsvapen för förberedande skjutövningar, 100 st. ä kr. 5:— » » lyspistoler, 300 st. ä kr. 5: — » » kulsprutor, 620 st. lätta ä kr. 100:— » » » , 100 st. t u n g a å kr. 200:— » Summa underhållskostnader kronor Härtill kommer för anskaffning och underhåll av utskjutningsanordningar å marken för viss signalmateriel en kostnad, som beräknats till kr. 5 0 0 0 : — per år, Titelsumman blir alltså

17 500 500 1500 62 000 20 000 101 500

»

5 000

kronor

106 500

220 II. Förbrukningen nedanstående:

Handvapen- och kulspruteammunition.

av 8 mm. skarpa patroner och 9 mm. skarpa patroner beräknas enligt

KulsprutePistolammunition, 9 mm. ammunition, 8 mm. skarpa skarpa patroner patroner m/32 m/07

Antal man

Personal

Fast anställt manskap Aspiranter Värnpliktiga i linjetjänst Officerare Underofficerare Ingenjörer Civilmilitär personal av underofficers tjänsteklass Flygande personal Reservpersonal

1020 114 1370 255 175 42

204 000 22 800 137 000 51000 35 000 2 100

62_ c-, a 350 c:a 150

3100 Summa

306 000 62 400

7 500

700 000 150 000

462 500

1 218 400

Anteckningar

1¶Utbildning för 5 0 % .

3¶Stabs- och förvaltningspersonal (officerare, flygingenjörer ra. fl.) frånräknade.

Övriga ammunitionsslag hava beräknats med u t g å n g s p u n k t från förbrukningen inom flygvapnet under de senaste åren. Anslagsposten kan på angivna grunder beräknas enligt n e d a n s t å e n d e : 1218400 st. 8 mm. skarpa patroner m/32 a kr. 0:12 kronor 146 208 B 13500 0:03 450 000 6"5 » kammarpatroner » 2400 0:04 60 000 8 » lösa patroner ä » 37000 0:08 462 500 9 » skarpa patroner m/07 å » 19200 0:16 120 000 jaktpatroner ä .» 4800 240 000 patroner, 22 lång å 0:02 56 000 8:— 7 000 20 mm. skarpa patroner å Summa kronor 279 108 eller i avrundat tal 279 000 kronor. III.

Materiel för målskjutningsövningar med handvapen och kulsprutor.

Målskjutningskostnader: 2337 900 st. skarpa och kammarpatroner å kr. 0:007

kronor 16 365:30

Målanordningar vid skjutning mot bogserat m å l : 100 st. luftmål å kr. 90:— 30 » bogserwires å kr. 175:—

» 9 000: — » 5 250: — Summa kronor 30 615: 30

eller i avrundat tal 30 600 kronor. IV.

Bomber.

Av särskild hemlig bilaga framgår, att med hänsyn till storleken av mobiliseringsförrådet av stridsbomber och för erhållande av en lämplig omsättning av detta förråd bör årligen förbrukas bomber för en summa av 94 000 kronor. För övningsbomber beräknas kostnaden till 100 000 kronor. Årliga kostnaden för bomber blir alltså: stridsbomber kronor 94 000 övningsbomber » 100 000 Summa kronor 194 000 V.

Torpeder.

Av särskild hemlig bilaga framgår, att årskostnaden för torpeder beräknas till kronor 60 000

221 VI.

Lys- och krevadpatroner, fallskärmsljus och landningsljus m. m.

Kostnaden beräknas till

kronor 25 000 VII.

Transporter och oförutsedda utgifter.

Kostnaden beräknas till

kronor 15 000 Sammanfattning.

I. II. III. IV. V. VI. VII.

Underhåll av vapen och kulsprutemateriel Handvapen- och kulspruteammunition Materiel för målskjutningsövningar ... Bomber Torpeder Lys- och krevadpatroner m. m. Transporter m. m

kronor 106 500 279 000 30 600 194 000 60 000 25 000 15 000 Summa s u m m a r u m kronor 710 100

eller i avrundat tal 710000 kronor.

Extra utgifter. I 1925 års försvarsorganisation beräknades kronor 25 000. Detta belopp h a r icke förslagit att täcka årskostnaderna under de tre senaste budgetåren. I anseende till den föreslagna organisationens omfattning bör anslaget upptagas med kronor 80000.

Beräkningar av flygvapnets engångskostnader. Sid.

Kronor

221 223

3 940 000 22 670 000

228 Hemlig bil.

680 000 1 430 000 2 060 000 1 320 000

228 228 Hemlig bil.

375 000 600 000 1 830 000 2 350000 600 000

Summa kronor

37 855000

Intendenturmateriel Byggnåder Flygmateriel: Verkstadsutrustning Radio- och belysningsmateriel Flottörer Utprovning av vissa flygplantyper .. Vapenmaterie!: Gasmasker m. m Eldhandvapen Viss vapenutrustning för flygförbanden. Bomber Torpeder

Anskaffning av intendenturmateriel. Expensutredning. Möbler och övrig utrustning för flygledningens lokaler D:o för flygkrigshögskolan D:o för flygtruppförbanden: flygkrigsskolan övriga förband 5 X 5 0 0 0 + 2 X 1 4 0 0 0 =

kr. 20 000 » 53000

kronor »

35 000 25 000

n

73 Q00

Summa kronor 133 000

222 Munderingsutrustning. Behovet beräknas för samtlig militär och civilmilitär personal vid mobilisering, uppgående till sammanlagt 10 150 man. a) Beklädnad: 10 150 ställ å 186 kronor

kr. 1887 900

b) Personlig utrednings- och remtygsmateriel: 10 150 ställ å 56 kronor

»

568 400

c) Speciell flygarbeklädnad: (Antalet flygande personal vid mobilisering uppgår till 900 samt mekanikerpersonalen till 2 100.) 900 ställ för flygande personal å 365 kronor 2 100 ställ för mekanikerpersonal å 132 kronor

» »

328 500 277 200

d) Skidmateriel: 1000 ställ å 20 kronor

»

20 000

» »

90000 75 000

»

323 000 -J 579 000

e) Övrig materiel: 3 n y a flygtruppförband 5 äldre »

a 30 000 kronor » 1 5 000 »

f) Förrådsreserv: c:a 10 % av materielens värde Avgår värdet av befintlig materiel

850 000 Återstår kronor 2 720 000 Förplägnadsutredning.

Värdet av fullständig uppsättning för en m a t i n r ä t t n i n g i fred beräknas uppgå till 50 000 kronor per nyuppsatt truppförband samt till 22 000 kronor för äldre truppförband. Den till Karlstad förlagda flottiljen räknas härvid till den senare kategorien med hänsyn till därstädes befintlig materiel, som förutsattes komma att överlämnas till flygvapnet. Anskaffningskostnaden blir sålunda: 6 X 22 000 + 2 X 5 0 0 0 0 = 24 utrustningar för kokbil å 750 kronor

kronor 232 000 » 18 000 Summa kronor 250 000

Kasernutredning. Kasernutredning erfordras för förläggning i fred av 4 000 man. Vid flygvapnet finnes för närvarande sådan utredning för c:a 1 000 man. Till flygvapnet förutsattes komma att överlämnas för förläggningen i Karlstad erforderlig materiel för c:a 500 man. Återstår att anskaffa utredning för c:a 2 500 man. Förläggning ordnas i logement om 12 man. Kostnaden för utredningen i logementen kronor 1 967. 210 X 1967

= Möbler m. m. för

expeditionslokaler skollokaler mässar marketenterier tillfälliga inkvarteringar gymnastikmateriel diverse övrig materiel

, "£» . ^PPfatta truppförband truppförband 6 x 3 000 + 2 x 1 0 0 0 0 = 6x10000 + 2x20000= 6 x 9 000 + 2 x 2 8 0 0 0 = 6 x 2000 + 2 X 5 0 0 0 = 6 x 2 000 + 2 x 5 0 0 0 = 6 x 1500 + 2 X 3 0 0 0 =

kronor 413070

kronor 38000 » 100000 » 110000 » 22 000 » 22 000 » 15 000 » 70000

Summa kronor 790 070 eller i avrundat tal 790 000 kronor. Sjukvårdsmateriel. Kostnaden, beräknad för varje äldre truppförband till 5 000 kronor och för varje nyuppsatt truppförband till 10 000 kronor, uppgår till 6 X 5 000 + 2 X 10 000 = kronor 50 000-

223 Sammanfattning. Expensutredning Munderingsutrustning Förplägnadsutredning Kasern utredning Sjukvårdsmateriel

kronor 133 000 » 2 720 000 » 250 000 » 790 000 » 50 000 Summa kronor 3 943 000 eller i avrundat tal 3 940000 kronor.

Flygvapnets byggnader. Västmanlands

flygflottilj

fl. medeltunga bombflottiljen), Västerås.

Iståndsättnings- och omändringsarbeten. N y t t uppvärmningssystem för två förläggningskaserner, gymnastikhuset, sjukhuset, epidemisjukhuset och mässbyggnaden med gemensam värmecentral i en av kasernbyggnaderna kronor Allmänna iståndsättningsarbeten inom etablissementet »

200 000 200 000

Nybyggnadsarbeten. Skolsalsbyggnad vid landflygfältet kronor Hangarbyggnader för två divisioner å landflygstationen, vardera å 2 500 2 m å kronor 80 » Tillbyggnader till befintliga landhangarer » Uppställningsplan framför landhangarerna » 2 H a n g a r b y g g n a d för en division å sjöflygstationen, 2 500 m ä kronor 80 » Slip och kaj anläggning, muddring och vågbrytare vid sjöflygstationen ... » Bombförråd » Garagebyggnad för c:a 20 motorfordon » Väg till sjöflygstationen ... » Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 7 % å kronor 1400 000 »

80 000 400 000 40 000 120000 200 000 100 000 20 000 20 000 20 000 100000

Summa kronor 1 500 000

Västgöta

flygflottilj

(2. medeltunga bombflottiljen), Karlsborg.

Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Vatten och avloppsledningar samt sanitära anordningar Värmeledningar inomhus Nya golv i logement m. fl. lokaler Nya fönster och dörrsnickerier, c:a 340 lufter Nya hängrännor och stuprör, c:a 1500 m Tegeltak å kasern-, expeditions- och gymnastikbyggnader Modernisering av kokinrättningen Elektriska ledningar Målningsarbeten N y t t stängsel omkring området Iståndsättning av bostadslägenheter, 36 eldstäder å kronor 700

kronor » » » » » » >, » » »

Nybyggnadsarbeten. Skolsalsbyggnad kronor Angcentral med bad- och t v ä t t i n r ä t t n i n g » 2 H a n g a r b y g g n a d e r för tre divisioner å landflygstationen, vardera ä 2 500 m å kronor 80 >, Uppställningsplan framför landhangarerna » 2 H a n g a r b y g g n a d för en division å sjöflygstationen, 2 500 m å kronor 80 » Slip m. m. vid samt tillfartsväg till sjöflygstationen » Verkstadsbyggnad med monteringshall »

25 000 85 000 30 000 17 000 10 000 30 000 25 000 24 000 70 000 9 000 25 000

70 000 150 000 600 000 90 000 200 000 116 000 150 000

224 Elektrifiering av h a n g a r e r och verkstadsbyggnad m. m kronor 50 000 Flygmaterielförråd " 80 000 Drivmedelsanläggningar, en för land- och en för sjöflygstationen » 30 000 Garagebyggnad för c:a 30 motorfordon " 40 000 Flygplatsbelysning j ä m t e transformatoranläggning och anordningar för 2l radioinstallation " 9!?!n Flyttning av skjutbana • l^nifl n 1 4 0 Flygfältsarbeten ^ Tjänstebostäder, c:a 130 eldstäder å kronor 3 000 >' 400 000 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 5 % å kronor 2692000 » 138000 Summa kronor 2 830 000 Jämtlands

flygflottilj

(1. lätta bombflottiljen), Östersund.

Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Iståndsättning av en förläggningsbarack till förläggning för dubblerade värnpliktskontingenter kronor Iståndsättning av en barack till intendenturförråd med verkstadslokaler samt fallskärmsförråd " Omändring av en förläggningsbarack till divisionsförläggning » » » kanslibyggnaden till skolsalsbyggnad » » » matsalsbyggnaden " Utvidgning » ångcentralen " Allmänna iståndsättningsarbeten samt vatten- och avloppsledningar »

10 000 10 000 60 000 25 000 10 000 30 000 60 000

Nybyggnadsarbeten. kronor 150 000 Kanslibyggnad med officersmäss, vakt- och arrestlokaler 240 000 Förläggningsbaracker för två divisioner 100 000 Mässbyggnad för underofficerare och manskap 10 000 Sjukpaviljong 20 000 Proviantmagasin 30 000 Tvättinrättning 30 000 Vapenverkstad med vapenförråd 65 000 Värmecentral med ledningar i den nya kanslibyggnaden H a n g a r b y g g n a d e r för två divivioner å landflygstationen, vardera ä 1 500 m ! 240 000 å kronor 80 120 000 H a n g a r b y g g n a d för en division å sjöflygstationen, 1 500 m 2 å kronor 80 80 000 Tillbyggnad till verkstadsbyggnaden m. m 40 000 Garagebyggnad för c:a 30 motorfordon med verstads- och förrådsutrymmen Flygplatsbelysning j ä m t e transformatoranläggning och anordningar för 210 000 radioinstallation 20 000 Inskjutningsbana för kulsprutor 500 000 Flygfälts arbeten med uppställningsplan framför landhangarerna 560 000 Tjänstebostäder, c:a 140 eldstäder å kronor 4 000 40 000 Vägar och planeringsarbeten för tjänstebostäder Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å kronor 160 000 2 660 000 Summa kronor 2 820 000 Värmlands

flygflottilj

(2. lätta bombflottiljen), Karlstad.

Iståndsättnings- och omändringsarbeten. I n r e d n i n g av befintliga stallar till garage

kronor

15 000

kronor " " »' » "

360 000 90 000 150 000 50 000 50 000 20 000

Nybyggnadsarbeten. H a n g a r b y g g n a d e r för tre divisioner, vardera å 1500 m 2 ä kronor 80 Uppställningsplan framför h a n g a r e r n a Verkstadsbyggnad med monteringshall Elektrifiering av h a n g a r e r och verkstadsbyggnad m. m Vatten- och avloppsledningar för verkstadsbyggnaden Bomb förråd

225 Drivmedelsanläggning kronor 25 000 Flygplatsbelysning j ä m t e transformatoranläggning och anordningar för radioinstallation » 210 000 Flygfältsarbeten (enligt av stadsingenjörskontoret i Karlstad verkställda beräkningar).... • 500 000 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 5 % å kronor 1470000 » 70000 Summa kronor 1540 000

Stockholms

flygflottilj

(Jaktflottiljen), Barkarby.

Nybyggnadsarbeten. Kanslibyggnad med officersmäss kronor 150 000 Förläggningsbaracker för tre divisioner » 360 000 » » dubblerade värnpliktskontingenter » 90 000 Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, gymnastiksal, badoch tvättinrättning, ångcentral med ytterledningar samt bostadslägenheter för kökspersonal • 450 000 Skolsalsbyggnad » 100 000 Vakt- och arrestbyggnad " 30 000 Mässbyggnad för underofficerare och manskap » 120 000 Sjukpaviljong " 60 000 Vapenverkstad och förråd med bostad för vapenhantverkare » 50 000 Intendenturförråd med verkstadslokaler, fallskärmsförråd samt bostadslägenhet » 60 000 Vattenverk med ledningar " 100 000 Avloppsledningar med reningsverk » 70 000 H a n g a r b y g g n a d e r för tre divisioner, vardera ä 1200 m 2 å kronor 100 » 360 000 Uppställningsplan framför h a n g a r e r n a • 90 000 Verkstadsbyggnad med monteringshall » 150 000 Flygmaterielförråd » 40 000 Drivinedelsanläggningar, 2 st » 40 000 Garagebyggnad för c:a 30 motorfordon j ä m t e verkstads- och förrådsutrymmen » 60 000 Flygplatsbelysniug j ä m t e transformatoranläggning och anordningar för radioinstallation , » 210 000 Övriga utvändiga elektriska ledningar » 20 000 Terrasseringsarbeten " 40 000 Stängsel omkring området » 20 000 Tjänstebostäder, c:a 180 eldstäder å kronor 4 000 » 720 000 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å kronor 3 390 000 » 200000 Summa kronor 3 590 000

Östgöta

flygflottilj

(Arméflygflottiljen), Malmen.

Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Iståndsättningsarbeten å kanslibyggnad, skolsalsbyggnad och officersbostadsbyggnad kronor I s t å n d s ä t t n i n g av en förläggningsbarack till förläggning för dubblerade värnpliktskontingenter » Iståndsättningsarbeten å vapenverkstaden » Omändring av gamla sjukhusbyggnaden till underofficersbostäder, c:a 28 eldstäder å kronor 1 500 >' Utvidgning av värmecentralen » » » vattenverket " Vatten-, avlopps- och elektriska ledningar »

30 000 10 000 20 000 40 000 20 000 60 000 80 000

Nybyggnadsarbeten. Förläggningsbaracker för tre divisioner kronor Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, gymnastiksal, badoch tvättinrättning samt ångcentral »

360 000 370 000

22Ö Skolsalsbyggn ad kronor 70 000 Mässbyggnad för manskap » 80 000 Sjukpaviljong » 60 000 H a n g a r b y g g n a d e r för två divisioner å landflygstationen, vardera å 1 500 m 2 å kronor 80 >• 240 000 H a n g a r b y g g n a d för en division vid sjöflygstationen (vid Boxen), 1 500 m 2 å kronor 80 j ä m t e slip » 150 000 Drivmedelsanläggning " 25 000 Garagebyggnad för c:a 20 motorfordon » 25 000 Tjänstebostäder, c:a 50 eldstäder å kronor 3 000 » 150 000 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 7 % å kronor 1790 000 130 000 Summa kronor 1 920 000 Marinflygflottiljen, Hägernäs. Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Omändring av kanslibyggnaden

kronor

30 000

Nybyggnadsarbeten. Markförvärv för etablissementet genom expropriation kronor 150 000 Förläggningsbaracker för tre divisioner » 360 000 Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, bad- och tvättinrättning samt bostadslägenheter för kökspersonal » 400 000 Skolsalsbyggnad » 100 000 Vakt- och arrestbyggnad med lokaler för dagbefäl » 50 000 Mässbyggnad för underofficerare och manskap » 120 000 Sjukpaviljong » 70 000 Vapenverkstad » 30 000 Intendenturförråd med verkstadslokaler och fallskärmsförråd » 60 000 Vattenverk med ledningar » 80 000 Avloppsledningar med reningsverk » 40 000 Elektriska ledningar » 20000 Excercis- och idrottsplan » 30,000 Planeringsarbeten inom nuvarande område >» 40 000 H a n g a r b y g g n a d , 2 500 m 2 ä kronor 100 » 250 000 Slip och kaj anläggning » 50 000 Monteringshall » 150 000 Bombförråd » 20 000 Garagebyggnad för c:a 20 motorfordon » 30 000 Tjänstebostäder, c:a 170 eldstäder å kronor 4 000 » 680 000 Vatten- och avloppsledningar för tj änstebostäder » 50 000 Planeringsarbeten och vägar » 40 000 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å kronor 2 850 000 » 170 000 Summa kronor 3 020 000 F l y g k r i g s s k o l a n , Ljungbyhed. Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Iståndsättning av byggnader inom det nuvarande etablissementet

kronor

200 000

Förläggningsbyggnad för flygskolans aspiranter kronor Förläggningsbyggnad för krigsskolans kadetter » Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, mässlokaler för aspiranter och kadetter, bad- och tvättinrättning samt ång- och värmecentral " Expeditionsbyggnad för flygskolan och kadettskolan » Skolsalsbyggnad » Exercis- och gymnastikhus » Mässbyggnad för manskap » Instruktionsverkstad » Byggnad för signal-, fotografi- och väderleksdetaljerna »

120 000 120 000

Nybyggnadsarbeten.

450 000 160 000 200 000 llO 000 100 000 35 000 60 000

227 Vatten- och avloppsledningar Elektriska ledningar Hangarbyggnad, 5 000 m 2 å kronor 80 Uppställningsplan framför h a n g a r e r n a Tillbyggnad till verkstadsbyggnad Drivmedelsanläggning Garagebyggnad för c:a 25 motorfordon Flygplatsbelysning Tjänstebostäder, c:a 50 eldstäder å kronor 4 000 Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, 2630000

kronor » » » „ „ » „ »

50 000 50 000 400 000 100 000 50 000 25 000 25 000 175 000 200 000

»

c:a 6 % å kronor Summa kronor 2 790 000

Centrala

flygverkstaden

å Malmen.

Verkstaden. Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Utvidgning av monteringshall » » verkstadsförrådslokaler

kronor »

90 000 35 000

kronor „ „

300 000 70 000 150 000

Nybyggnadsarbeten. Maskinverkstad Sadelmakeri- och målarverkstad Centralförrådsbyggnad Försöksavdelningen. Nybyggnadsarbeten. Monteringshall och h a n g a r b y g g n a d (å landflygstationen) kronor Vindtunnel och laboratorium „ Expeditionsbyggnad „ Verkstad „ Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å kronor 960000 .

150 000 75 000 40 000 50 000

60000 Summa kronor 1020 000

Centrala

flygverkstaden

i Västerås.

Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Utvidgning av verkstäder » » verkstadsförrådslokaler

kronor „

Nybyggnadsarbeten. Monteringshall å verkstadsområdet kronor " » landflygstationen „ Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å kronor 550000 •>

200 000 50 000 200 000 1 QQ QQQ 30000

Summa kronor 580 000

Övningsplatsen i Boden. Nybyggnadsarbeten. H a n g a r b y g g n a d å landflygstationen, 1500 m 2 å kronor 80 kronor 120 000 Verkstadsbyggnad med monteringshall och värmecentral » 150 000 Drivmedelsanläggningar, en för land- och en för sjöflygstationen » 30 000 Flygplatsbelysning „ 5 0 Q0Q Byggnad för förläggning av manskap j ä m t e bostadslägenhet för tillsymngsman . „ 3 Q m Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, 8 % å kronor 380 000 » 30 000 Summa kronor 410 000

Övningsplatsen i Fårösund. Iståndsättnings- och omändringsarbeten. Iståndsättning av byggnader inom det nuvarande etablissementet

kronor

85 000

228 Nybyggnadsarbeten. Markförvärv för land- och sjöflygstationerna kronor J 50 000 H a n g a r b y g g n a d å landflygstationen, 1500 m 2 å kronor 80 » jf" UUU 2 » »sjöflygstationen, 1500 m » » 80 j ä m t e slip » 150 000 i Flygfälts arbeten - A m " 5 2 °XX Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 7 % å kronor 605 000 » 4fr UUU Summa kronor 650 000 Sammanfattning. Västmanlands flygflottilj (1. medeltunga bombflottiljen) kronor 1 500 000 Västgöta » (2. » « ) 2830000 Jämtlands » (1. lätta » • 2 820 000 Värmlands . (2. » ) • \™^*$L Stockholms • (Jaktflottiljen) • ? 59 ,° ° S Östgöta . (Arméflygflottiljen) • 1920 000 Marinflygflottiljen » ^ °-0 °00 Flygkrigsskolan T 020 000 Centrala flygverkstaden å Malmen " 1 O^u uuu i Västerås • 580000 Övningsplatsen i Boden » 410 000 . Fårösund " 650 000 Summa kronor 22 670 000

Anskaffning av verkstadsutrustning. Centrala flygverkstaden å Malmen. Verkstaden. Verktygs- och maskinutrustning

kronor 100 000

Försöksavdelningen. Verktygs- och maskinutrustning Instrument- och laboratorieutrustning

Centrala

flygverkstaden

" "

^0 000 1°0 000

"

100 000

"

" 100 000

i Västerås.

Verktygs- och maskinutrustning

Flottilj verkstäderna. Komplettering av verktygs- och maskinutrustningen för fyra ä kronor 25 000 Fullständig verktygs- och maskinutrustning för tre flygflottiljer 60 000

flygflottiljer a kronor

" loOOOO Summa kronor 680 000

Anskaffning av gasmasker m. m. 10000 st. gasmasker å kronor 30 Saneringsmateriel

kronor 300 000 " '° " " " Summa kronor 375 000

Anskaffning av eldhandvapen. 10 000 st. pistoler å kronor 60

-

Summa kronor 600000

229 0 0 0 00

<D

u

«3 CO

H

M

H

t^

M

•03

H

M

T-H

o o o o o o o o o o o o o o o CM s o r~- 10 t~-

O

O O

O SO O T-H CO

O O O O

r— <x>

CO

H

0 0 0

0 0 1-1

l O

i-H

°5 u

•<* M

0 0 0 0 H

o o o o o o o o o o o o o o o

so co

CM

s o

CM

l O

©3

CM

N N O ' !>• r f l l O CM 0

0 0 0 OJ

I O I T .

o o o o o o o o o o o o o o o so so b- co CM

0 0 0

O CO 0 CO

CM

CM

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o TH H 0 so 0 CM \a co TP 0 1 0 —i 1» 10 CM r^ CO OJ CO.

• « * S O T-H C M i—< CM -^i Ttl

CM

CM

— O O O

J i O O O t - i O l O s o CO CO CO

CO

O O O

o r i O

r-t

1-1

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

1-1 O \ 0 CM S O C M S O i—l s o n o

^ O CM

CO CO

» 0 0 > o O l O 0 CO l O CO CO CM 1 O - * CO CO CM

CM

CM

T H

1-1

05 CM

ca

CM

1—1

r-<

O O O

O O O

co co

0 0

h CD

s

C+-I

d

xO

»O

CM

CM

CO

0¶CO CD

M

PI

a

a, M

O O O O O O

O O O

O O SO CJS

O

Tji

CO

CM

i-i

O O O G5 CM

O O ^H

m oo eo

co

0 0 0

0 2 t >

O 0 CM

0 0

CO

i H

>o

O O O O

O O O O

0 0 0

i-(

00 CM

so co r H

*tf

i—I * *

CM (M

O O O

O O O C5 CM

co

a* CM

co co

c» TJ«

03 CO

CD

cS •r-

be

4 T! a

bC

.£ •C

<j

1282 35

a CD >-

ä

O O O

O O

0 0 0

8 O

0 10 CM

O O

CM

O O

c

-t

E

0 E

1C

>

i* -c

c C c

d £

O i f i 1—i c o

0 0

coo

T *

OJ

l O C O

CO

O O O

0 0 0

O O

O O O

0 0 CM CO O CT5

0 0 0 0 10

l O

t—

0 (3)

CM

CO r-l

0 0 0

CM

CD

CD

T3

H3 c3

O

g *i

eo eo

oo

O O O

0 OJ CM

g

(51

O O O

O 0 0

9 OJ CM

OJ

g (N

O

rH

O O O O

^

0 0 0

O

g

0¶CO CM

i-(

(N

00 CM

0 CO

t

0 CM

c

bC U O

• pH

d d

cS

S

a s

d 0 b ) 02

0 t

^

C - t c/ C

cä

CÖ

pQ

*1

% å

b.

£ <= co 7J 0

^)

a> a.

)

IX

wc

rf d CO

0¶M d ° d _, _b0 <ä cd d >

CD CO

Q O ii:

•

M CD

CD

CD r O

rrj J

4^S) dC3 co co P-l

U

r-l

>

a

d &» O c3

d

-M «« CD cd n - U CD d

B

d 1 ^

COfrS !x« f> |E

^SR

CO

T5

O

r S ^ef T3 cö

*t-i

d be M

a

M CD

to c3

CD •O s-l

CM CO CM

M be d <cä be n

O

| >a g

O

CO

bC bD

0 0 0

O

d fa

O

£ pq

->

O 0 O OJ

eo

•O

CO

CD

^ oo

QO ©1

Tji

•iH

0 Q

eo

0 0 0 0

cö h

tyj H ^

•3

cä

CD

0 C» CM

T-t CM

d

•r-

CD M

ft P

T-

M

CD

a > a

d

CD

_

O O O

eo

O

0 O O

0 0 0

T *

O O O CT5 CM

«1

0 0 0

. H t -

M

-^ d

crivmaterialier och ryckningskostnader athållninfir

'3

•PH

CD CO

be

5>1

(51

r-l rH

O O O

0 0 0 0 CM CO

1 i OO •OO

0 0 0

- p CO

a

g

eo

00 SI

d

be

»3

[ygvapnets övninga otorfordon och mo Ivffmateriel

CD 13

ies

M

u

QO

i-i

o o o o o o o o o o o o o o o CM

co

0 CM

co

CO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

H

M

O J

H

O

1 0*n 11 00

*J< CM

CO CM O J - * S O O ) 1 > H i O ( M

M

0 CM

CO

0 0 0

0 0 0

h

1 0 0 O J 1 0 1-- CO l O

co

-w CD

O O O lO

o o o o o o o o o o o o o o o

+3 CD

^ M

O J

0 0 0

t o CM

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o t - m 0 r— 10 \o in

co co I-H co co o> 1— CM1 .OJ so CM O1O

O O O

00 T-4

T-l

0 >0

Gtt

0 0 0

0 0 0

CO

•*

0 0 0

CO

1-1 so »0 rfi co co r- O co 0 -# co •<*!

t - - * co 10 co

W —s

** «* ^

0 0 0

CO

^ * CO CM SO CM CO CX> CO

O

0 0 0

<M 0 0 0

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O

0 1—1 • *

O O O

o o o o o o o o o o o o o o o

<*

t -

0 0 0 OS CM

c*

1—1

| |

m

co so 0 so CM so r- 0 co \a * * 1-1 TJI eo ^*

- p

\ 0

O N O I O I Q T K I O

N O uO CO N •"* O J CM O J i£5 CO SO SO

-* -*

- *

CO i—I

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o

O O O CO

C O r f i •rH

0 0 0

t 04

CO 1—1

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o cooicinoo rri i > l O CO CO O J CO

t C O i i M O N

co

m 1-1

4a CD

+3 03 M

CD

T *

tö

co

M l H I N C R O O O O CO O CM O i-i CO CO ( M i O O O t ^

l O

O O

u •co

«3

0 0 0

-*

CD

»rj

O O O O O O O O O O O O O O

o o o o o o o

rtWOCflJ r - O M !O> H CO t >

Ttl CM OJ

O

CD U

o o o o o o o o o o o o o o o

0 0 0 0

a a

d CO

cd

a a d

e3

a a

co

d

S » co

C8 O

^

d cä

^ *

d b e CD

CD CO t ö

&

•

<

c3

d

C 15

.

Statens offentliga utredningar 1935 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfientlig verksamhet. [8] Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [13] Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. [14] Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [15] Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. [18] Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. [35] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till Undrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [5] Yttrande och förslag rörande tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. [17] Utredning ang. inf örande av ett dagordningsinstitut m.m. [21] Förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. [25] Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. [27] 1934 års nämnd för städningsutredning. Förslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städnings- och rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. [37]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. [1] Promemoria ang. tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. [4] Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. [28] Betänkande ang. husdjursförsöksverksamhetens organisation. [29] Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. [80] Jordbrukskieditutredningen. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. [32] Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. [34] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. [9] Betänkande ang. råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. [36] Industri. Handel och sjöfart. Ko ni ni u n i kat ions väsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. [7] Betänkande med förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [12] Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. [23]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas flnansväsen.

Bank-, kredit-"och penningväsen. Politi. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. [24] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. [2] Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. [6] Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. [16]

Försäkringsväsen. Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. [20] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning och förslag ang. rundradion i Sverige. [10] Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av en statsvetenskaplig examen. [11] Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. [22] Betänkande med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. [26] Betänkande med förslag till iag om domkapitel m. m. [31]

Hälso- och sjukvård. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. förebyggande mödra- och barnavård. [19] Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. statsunderstödd dispensärverksamhet. [33]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. [38] Del 2. Arméorganisationen. [39] Del 3. Marinorganisationen. [40] Del 4. Flygvapnets organisation. [41] Del 5. Värnplikten m. m. Bilagor. [42] Del 6. Särskilda yttranden. [43]

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr. 1282 35