Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. D. 5, Värnplikten. Vissa för försvarsväsendet gemensamma frågor. Sammanfattning av Försvarskommissionens förslag. Bilagor

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935: 42 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETANKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅKS FÖRSVARSKOMMISSION

Del V Värnplikten. — Vissa för försvarsväsendet gemensamma frågor. — Sammanfattning av försvarskommissionens förslag — Bilagor.

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. Jo. 2. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsöi^jning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. SG*, 265 s. S. 3. Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation ni. m. Beckman. 23 s. S. 4. Promemoria angående tillsynen över fastigbetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. Ju. 5. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. J u . G. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt, x, 338, 32* s. S. 7. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. H»gg6trÖm. 130 s. K. 8. Betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet. Idun. 406 s. Ju. 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. Peréus. 164 a. Jo. 10. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. 11. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen. Marcus. 80 s. E. 12. Betänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. Hseggström. 227 s. K. 13. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande ;iv havandeskap. Marcus. (4), 132, 68 s. J u . 14. Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. Norstedt, vj, 211 8. Ju. 15. Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. Ju. 16. Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1931. HaiggstrÖm. 10G s. Fi. 17. Yttrande och förslag rörande formulär för tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. Beckman. 16 s. S. 18. Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. Idun. 220 s. S. 19. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angående förebyggande inödra- och barnavård. Hroggström. 100 s. S. 20. Grunder för kullektiv och individuell pensionsförsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. 21. Utredning angående införande av ett dagordningsinstitut m. m. Norstedt. 98 s. Ju. 22. Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. Hseggstrbm- 59 s. E. 23. Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. Idun. 202 s. K. 24. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker in. m. Marcus. 193 s. Fi.

förteckning Förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. Marcus. 42 s. Fi. Betänkande med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 197 s. E. Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphaudlingsförordningen. Marcus. 56 s. Fi. Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. Lindström. 88 s. Jo. Betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation. Marcus. 75 s. Jo. Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. Marcus. 62 s. Jo. Betänkande med förslag till lag om domkapitel in. m. Hseggströni. 151 s. K. Jordbrukskreditutredningen, Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. Marcus. 132 s. Jo. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag an gående statsunderstödd dispenBärverksamhet. Marcus. 62 s. S. Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. Marcus. 92 s. Jo. Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. Norstedt. 93 s. S. Betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. Idun. 276 s. S. 1934 års nämnd för städningsutredning. Förslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städningsoch rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. Marcus. 39 s. Fi. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. Beckman. vij, 301 s. F'Ö. Betänkande med förelag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 2. Arméorganisationen. Beckman. vij, 6öl s. Y'6. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 3. Marinorganisationen. Beckman. iv, 203 s. FÖ. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 4. Flygvapnets organisation. Beckman. iv, 229 s. FÖ. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 5. Värnplikten m. m. Bilagor. Beckman, iv, 262 s. Fö. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 6. Särskilda yttranden. Beckman. iij, 426 s. FÖ.

Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbrukadepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 9%) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 5 : 4 2 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅRS FÖRSVARSKOMMISSION

Del V Värnplikten. — Vissa för försvarsväsendet gemensamma frågor. — Sammanfattning av försvarskommissionens förslag. — Bilagor.

STOCKHOLM 1935 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [D 1282 35]

Hl

DEL V. INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

AVD. X. VÄRNPLIKTEN. Sid. Arskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på försvarsgrenar och truppslag Beräknat behov Beräknad tillgång Uppdelning av värnpliktskontingenterna

1 1 2 4

Värnpliktstid och uppbådsindelning

5 Tjänstetiden Uppbådsindelningen Beväringen Landstormen

*

Utbildningstiden

5 6 7 7 11

Tjänstgöringstidens längd 1 Sverige sedan år 1901 Värnpliktstjänstgöringens längd 1 andra länder Sammanfattning av den av försvarskommissionen föreslagna tjänstgöringstiden

11 13 17

De värnpliktigas inskrivning

17 Inskrivningsrevisionerna

17 Inskrivningsnämnderna

18 Värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

20 De värnpliktigas avlöning

24 Spcciahnotivering till föreslagna ändringar i värnpliktslagen

25 AVD. XI. VISSA FÖR FÖRSVARSVÄSENDET GEMENSAMMA FRÅGOR. Kap. 1.

Central kemisk anstalt för försvarsväsendet

33 Kap. II.

Civilanställningsfrfigan

37 Kap. III. Den andliga vården vid försvarsväsendet

IV

AVD. X I I . SAMMANFATTNING AV FÖRSVARSKOMMISSIONENS FÖRSLAG. Förslag till värnpliktslag

Sid. 57

Förslag beträffande de värnpliktigas avlöning

95 Försvarsväsendets organisation

95 Sammanställning av anslagen å riksstatens fjärde huvudtitel vid genomförd organisation enligt försvarskommissionens förslag 118 Sammandrag av kostnaderna för försvarsväsendet

122 Tablå över kostnaderna å fjärde huvudtiteln under övergångstiden

123 BILAGOR. Bilaga nr 1. Synpunkter på den nuvarande krigstekniska och militärpolitiska utvecklingen samt det inflytande denna utövat på avvägningen av försvarsgrenarna och deras uppgifter. Av kommissionens sakkunnige, översten K. A. Bratt ... 126 Bilaga nr 2- Flygvapnet i nutida krigföring. Sammanställning av i utlandet förebragta åsikter. (Utarbetad under redaktion av översten K. A. Bratt.) 138 Bilaga nr 3. Grundläggande synpunkter beträffande utförandet av ett större överskeppningsföretag och försvar däremot (Utarbetad av översten friherre A. Rappe.) 201 Bilaga nr 4. Organisationsförsöken inom armén. (Redogörelsen utarbetad inom försvarskommissionens lantniilitära sekretariat.) 21J Bilaga nr 5. Sammanställning av de i november 1934 på försvarskommissionens uppdrag försvarsgrensvis uppgjorda förslagen till försvarsorganisation. (Novemberförslaget 1934.) 241 Bilaga nr 6. Sammanställning av de i januari 1935 på försvarskommissionens uppdrag inom sekretariatet uppgjorda alternativa utkasten till försvarsorganisation. C»Januarialternativen 193öi>.) 243 Bilaga nr 7. Kostnaderna för den militära tjänstepensioneringen

259 Bilaga nr 8. Förteckning över ärenden, vilka av Kungl. Maj:t överlämnats Ull 1930 års försvarskommission för att tagas under övervägande vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdraget eller för att eljest vara tillgängliga hos kommissionen 261

1 AVD. X. Värnplikten. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på försvarsgrenar och truppslag. Beräknat behov. Med mobiliseringsbekovet som utgångspunkt har i det föregående det årliga behovet av inskrivna värnpliktiga beräknats till i nedanstående sammanfattande tabell angiven storlek. Beräknat årligt behov av värnpliktiga (inskrivningsbehovet). Uttagna till linjetjänst Studenter och likställda (officers- och reservofficersaspiranter inräknade)

Försvarsgren, truppslag m. m.

Värnpliktiga allmänhet

Uttagna till handräckningstjänst (ersättningsreserv)

Summa

Armén. Infanteriet Kavalleriet Artilleriet (utom luftvärnsartilleriet) Luftvärnsartilleriet Ingen jörtrupperna Signaltrupperna Trängtrupperna Intendenturtrupperna Tygtrupperna

1081 19 329 56 123 39 155 59

15 547 912 3 525 750 1302 425 2133 441 150

Summa för armén

25 185

5 200

105 90

2 600 1120

400 600

3 720

312 2 438

30 405

32 246

MarinenFlottan Kustartilleriet Summa för marinen Flygvapnet Värnpliktiga niker m. ft

läkare, veterinärer,

4 916 2 370

tek-

Summa summarum 1282 35

312 7000

39843 Dl

2 Årskontingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet, för närvarande 27 383 man, har höjts till 30 405 eller med 3 022 man, av vilken höjning 1 902 man komma på arméns lott (luftvärnet inräknat), 320 på marinens och 800 på flygvapnets. Behovet av studenter och likställda har angivits väsentligt högre än tidigare; ett tillgodoseende härav har möjliggjorts genom den alltmer ökade tillgången på värnpliktiga av denna kategori. 1919 års försvarsrevision beräknade antalet årligen inskrivna studenter till 1 408 man. Enligt värnpliktsstatistiken hava under de tre senaste åren inskrivits i medeltal per år omkring 2 000 studenter och likställda, det sista året 2 159. Dessutom hava under samma tid från övriga värnpliktsgrupper till denna värnpliktskategori årligen efter inskrivningsförrättningarna omförts omkring 300. Tillgången under de närmaste åren kan därför beräknas till omkring 2 400 studenter och likställda. En ytterligare stegring i antalet är därefter att förvänta. Till grund för beräkningen av antalet för handräckningstjänst erforderliga värnpliktiga har legat en särskild utredning angående behovet av handräckningsdagar. Till i tabellen ovan angivna behovssummor bör läggas antalet av dem, som före inträdet i värnpliktsåldern tagit fast anställning vid krigsmakten. Enligt av försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå verkställd utredning kan denna årliga kontingent beräknas uppgå till: vid armén 1200 » marinen 700 » flygvapnet 150 Summa 2 050 Lägges detta antal till summan i tabellen, utgör det sammanlagda årliga behovet av värnpliktiga 41 893, vilka fördela sig på: till linjetjänst uttagna 34893 » handräckningstjänst uttagna 7 000 Summa 41893 Beräknad tillgång. Antalet för krigstjänst årligen uttagna värnpliktiga blir helt naturligt väsentligen beroende av dels de fordringar, som uppställas med avseende på kroppsbeskaffenheten, dels tillämpningen av grunderna för befrielse eller frikallelse från värnpliktens fullgörande. Det större eller mindre behovet att vid olika tider tillgodogöra sig de värnpliktiga för krigstjänst har kommit till uttryck i föreskrifterna rörande läkarundersökning av de värnpliktiga. Under tillämpningen av 1901 års värnpliktslag voro dessa föreskrifter mycket kategoriska. Under åren 1908 —1913 medgav nämligen tillämpningen av föreskrifterna, att av årsklasserna i medeltal uttogos blott 66-6 % vapenföra och 102 % icke vapenföra. Det stora behovet av värnpliktiga enligt 1914 års härordning föranledde en uppmjukning av besiktningsföreskrifterna därhän, att det överläts åt besikt-

3 ningsläkaren att inom ganska vida gränser bedöma, huruvida de prövade värnpliktiga skulle inskrivas eller icke. Kroppsfel, lyten och sjukdomar, som enligt de äldre föreskrifterna ovillkorligen skulle föranlett oduglighet till krigstjänst, föranledde sålunda ingalunda alltid frikallelse, och värnpliktiga, vilka enligt de tidigare bestämmelserna skulle uttagits till icke vapenföra, kommo i stor utsträckning att förklaras vara vapenföra. Detta medförde i sin tur, att under åren 1915—1918 procenten vapenföra steg ända till i medeltal 77"2, under det att procenttalet inskrivna icke vapenföra sjönk till 9-9 %. Enligt 1925 års härordning har endast en viss till sin storlek bestämd del av de vapenföra årligen uttagits till krigstjänst och på denna del hava, främst på grund av den förkortade utbildningstiden, ställts allt större krav i fråga om fysisk styrka. Detta har föranlett en återgång till mera skärpta bestämmelser för uttagningen. Att på statistisk väg åstadkomma en rättvisande jämförelse mellan tillgången på vapenföra och icke vapenföra efter tillämpningen av 1925 års värnpliktslag i förhållande till tidigare siffror är emellertid icke möjligt på grund av den genom sagda härordning införda kategoriklyvningen i linjetjänst och ersättningsreserv, ävensom den till sin storlek begränsade årskontingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Enligt 1932 års värnpliktsstatistik utgjorde emellertid antalet inskrivna vapenföra omkring 70 % av årsklassen. Den av försvarskommissionen föreslagna försvarsorganisationen kräver, som av det föregående framgår, en något ökad årskontingent till linjetjänst uttagna värnpliktiga. De till förfogande stående årsklassernas storlek minskas emellertid i stort sett successivt, beroende på den sjunkande nativiteten, vilket framgår av den i Avd. IV närmare berörda statistiska undersökningen av i värnpliktsåldern inträdande ynglingar under åren 1936—1955. För att kunna uttaga den erforderliga årskontingenten till linjetjänst lämpliga värnpliktiga äro därför särskilda åtgärder erforderliga. Bestämmelserna för läkarbesiktningen böra sålunda avfattas så, att till linjetjänst kan uttagas ett antal värnpliktiga, som procentuellt i förhållande till årsklassens storlek ligger mellan förut relaterade 66'6 och 772 % för vapenföra samt mellan 10-2 och 9'9 % för icke vapenföra. Såsom medelvärde för tillgångsberäkningarna har tagits 75 % för vapenföra och 10 % för icke vapenföra. I 1925 års värnpliktslag infördes bestämmelsen, att värnpliktig, som vid tiden för inskrivningen hade hustru eller barn, som vore för sitt uppehälle väsentligen beroende av hans arbete, skulle befrias från värnpliktens fullgörande under fredstid. Antalet befriade familjeförsörjare beräknades härigenom komma att uppgå till 4 % av den inskrivna styrkan. Enligt värnpliktsstatistiken har detta procenttal de senaste åren uppgått till omkring 3'3. I tillgångsberäkningarna har räknats med procenttalet 3'5. Ben beräknade årliga tillgången på värnpliktiga framgår av omstående tabell. Av tabellen framgår, att därest den av försvarskommissionen föreslagna försvarsordningen skulle börja tillämpas från 1937 års ingång, detta år skulle

4 Erforderligt antal icke vapen- Beräknad Återstod Därav efter 3'5 % I värnföra för att tillgång pliktsberäknade avdrag för fylla beav icke till eråldern 75 % »familje- till linje- sättnings- hovet av vapenföra vapenföra inträdande 7 000 tjänst försörjare» reserven handräckningsmän Därav uttagas

Ir

1937 1938 1939 1940 1941

53 700 52 300 51800 61500 57 500

40 300 39 200 38 800 46 100 43 100

38 900 37 800 37 500 44 500 41600

34 900 34 900 34 900 34 900 34 900

4 000 2 900 2 600 9 600 6 700

3 000 4100 4 400 300

5 300 5 200 5 100 6100 5 700

1942 1943 1944 1945 1946

52 600 51600 49 600 48 700 46 500

39 400 38 700 37 200 36 500 34 900

38 000 37 300 35 900 35 200 33 700

34 900 34 900 34 900 34 900 33 700

3100 2 400 1000 300

3 900 4 600 6 000 6 700 7 000

5800 5 100 4 900 4 800 4 600

40 000

30 000

29 000

-

kunna uttagas 38 900 vapenföra värnpliktiga. Till linjetjänst utgör som förut angivits behovet 34 900 man. Till ersättningsreserven finge då hänföras 4000 man att förrätta handräckningstjänst. Behovet av för detta ändamål avsedda värnpliktiga utgör 7 000 man, varav följer, att 3 000 icke vapenföra av den beräknade tillgången på 5 300 finge uttagas till handräckningstjänst, under det att 2 300 icke vapenföra befriades från tjänstgöring i fredstid. Detta överskott på icke i anspråk tagna inskrivna värnpliktiga minskas under åren 1938 och 1939 för att år 1940 stiga så kraftigt, att inga icke vapenföra värnpliktiga behöva inkallas till tjänstgöring. Därefter följer en successiv minskning av de inskrivningsskyldiga, så stor, att år 1944 behovet av handräckningsmanskap icke kan fyllas, utan en brist uppstår på 1100 man, vilken nästföljande år ökas till 1 900 man och år 1946 till 2 400. Detta år har det beräknade antalet vapenföra sjunkit så, att den beräknade tillgången med 1 200 man understiger behovet till linjetjänst. Dessa bristsiffror göra sig icke gällande för fredstjänstens behov förrän året efter inskrivningen och för mobiliseringsbehovet ej förrän efter ytterligare ett år. Under den ifrågavarande 10-årsperioden hinner alltså ingen annan olägenhet uppstå, än att under periodens två senaste år handräckningsgöromål i viss utsträckning få utföras av till linjetjänst inkallade värnpliktiga. Efter 10-årsperiodens slut måste organisatoriska åtgärder vidtagas för att anpassa det årliga behovet av inskrivna värnpliktiga efter den beräknade tillgången.

Uppdelning av värnpliktskonthigeuterna. Beträffande studenter och likställda utgår försvarskommissionen från att deras inskrivning och uttagning till olika tjänster sker efter samma grunder som nu tillämpas, vilket innebär, att sedan marinen och flygvapnet samt arméns specialtruppslag erhållit planmässig tilldelning ävensom erforderligt

5 antal uttagits för viss specialtjänst, samtliga återstående värnpliktiga av denna kategori tilldelas infanteriet såsom befälselever. Av övriga värnpliktiga uttagas av de vapenföra enligt samma princip som nu tillämpas till linjetjänst så många som erfordras för att fylla de till sin storlek fastställda olika kontingenterna. Av dessa uttagas liksom hittills vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna, ävensom enligt föreslagen organisation vid luftvärnsartilleriet, 20 % till underbefäl och fackmän. Vapenföra, som icke bliva uttagna till linjetjänst, tilldelas ersättningsreserven och användas i fredstid huvudsakligen till handräckningstjänst men avses att vid mobilisering utgöra en reserv för linjen. I den mån behovet av handräckningsmanskap icke kan på detta sätt fyllas av vapenföra, måste icke vapenföra värnpliktiga inkallas till handräckningstjänst. Då dessa vid mobilisering icke kunna tagas i anspråk som stridande personal, har försvarskommissionen ansett det ologiskt att hänföra dem till ersättningsreserven, ehuruväl de i fredstid fullgöra samma slags tjänstgöring som de vapenföra, tillhörande sistnämnda kategori. De icke vapenföra, som ej erfordras att fylla behovet av handräckningsmanskap, böra kunna befrias från värnpliktstjänstgöring under fredstid. Inskrivna värnpliktiga (utom studenter och likställda) komma alltså att fördelas i nedanstående kategorier. Vapenföra Till linjetjänst u t t a g n a Underbefäl och fackmän

Övriga

Icke Till ersättningsreserven uttagna

vapenföra

Till handräckningstjänst uttagna

Befriade från tjänstgöring under fredstid

På de ställen i detta betänkande, där ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga omnämnas, inbegriper försvarskommissionen jämväl de till handräckningstjänst uttagna.

Värnpliktstid och uppbådsindeluing. Enligt nu gällande värnpliktslags bestämmelser om värnpliktstid och uppbådsindelning är varje svensk man värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han fyller 42 år. Tjänstetiden i beväringen är 15 år, därav 11 år i första och 4 år i andra uppbådet, samt i landstormen i regel 8 år.

Tjänstetiden. Försvarskommissionen har icke funnit skäl föreligga för ändring av tiden för inträdet i värnpliktsåldern beträffande huvuddelen av de värnpliktiga, men väl att för dem föreslå en utsträckning av tjänstetiden till och med det år, under vilket de fylla fyrtiofem år, innebärande alltså en förlängning av värnpliktstiden med tre år. Skälet härtill är, att det för fyllande av mobili-

(i

seringsbehovet vid landstormen erfordras ytterligare minst tre årsklasser utöver vad som med tillämpning av nuvarande värnpliktslag står till förfogande. En närmare redogörelse för behovet härav har lämnats under Arméorganisationen, kap. »Arméns rekrytering». Del I I sid. 169. På grund av de särskilda omständigheter, som göra sig gällande beträffande Gotlands försvar, böra emellertid i fråga om värnpliktiga på Gotland särskilda åtgärder vidtagas för erhållande av den vid mobilisering erforderliga värnpliktskontingenten. Under Arméorganisationen, »Hemortsförsvaret», har framhållits, att försvaret av Gotland måste i första hand organiseras med de stridskrafter, vilka kunna uppsättas på ön, utan överflyttning vid mobilisering av kontingenter från fastlandet. Eör att denna princip skall kunna följas, måste på Gotland ett större antal årsklasser kunna tagas i anspråk än som med nuvarande bestämmelser för tjänstetidens längd är möjligt. E n brist på väsentligt över 2 000 man utbildade värnpliktiga kommer nämligen att föreligga, om nuvarande bestämmelser i värnpliktslagen tillämpas. För att fylla denna brist på utbildade värnpliktiga erfordras enligt gjorda beräkningar, att värnpliktsåldern för Gotlands vidkommande utsträckes till 55 år. Förutom här omnämnda utbildade värnpliktiga erfordras jämväl en utökning av manskap i depåerna, vilka icke behöva vara utbildade. Detta behov måste, därest icke kvalitetskraven skola bliva eftersatta, vilket en ytterligare utsträckning uppåt av värnpliktsåldern skulle innebära, tillgodoses genom att taga i anspråk ynglingar före deras inträde i den normala värnpliktsåldern. Ehuru det vore önskvärt att på så sätt tillföra organisationen på Gotland åtminstone tre årsklasser, har försvarskommissionen ansett sig icke böra gå längre i berörda hänseende än att föreslå värnpliktsålderns nedre gräns till 18 år. I anledning av vad sålunda anförts finner sig försvarskommissionen böra föreslå, att värnplikt på Gotland inträder med det år, under vilket där boende svensk man fyller 18 år, samt varar till och med det år, han fyller 55 år. Uppbådsindelningen. Uppdelningen av beväringen i två uppbåd daterar sig från år 1901. Uppdelningen var emellertid icke betingad av militära skäl utan torde hava tillkommit såsom en garanti för att de yngre årsklasserna vid krigstillfälle skulle i första hand tagas i anspråk. Landstormen betraktades i konsekvens härmed såsom ett sista uppbåd, dock endast avsett för lokalt försvar. Detta betraktelsesätt av de tre uppbåden såsom skilda grupper av Sveriges försvarskrafter, avsedda att allt efter krigslägets krav successivt inkallas och användas till rikets försvar, tog sig uttryck i de ursprungliga restriktiva bestämmelserna för dessa gruppers inkallelse och användning. Emellertid hava undan för undan krav på större frihet härutinnan från militärt håll gjort sig gällande.

7 Beväringen. Enligt 1914 års försvarsordning avsåg man att vid mobilisering samtidigt uppsätta förutom linjeförbanden och deras depåer jämväl reservtrupper i stor omfattning. Den före nämnda försvarsordning gällande bestämmelsen om en uppdelning av beväringen i uppbåd med 9 årsklasser i första och 6 årsklasser i andra uppbådet ansågs under sådana förhållanden icke skapa garanti för att man av 9 årsklasser skulle kunna erhålla den erforderliga styrkan för såväl linje- som reservtrupper. I anledning därav utökades antalet årsklasser i beväringens första uppbåd från 9 till 11, varjämte en minskning från 6 till 4 av andra uppbådets klasser företogs. Denna årsklassfördelning kvarstår alltjämt. Skillnaden i fråga om förfoganderätten över de båda uppbåden ligger däruti, att Konungen icke äger inkalla andra uppbådet, utan att riksdagskallelse skall vara utfärdad, om ej riksdagen är samlad eller inom 30 dagar skall sammanträffa. Första uppbådet däremot äger Konungen inkalla allenast efter statsrådets hörande. Denna inskränkning i förfoganderätten över andra uppbådet äger dock ej tillämpning på värnpliktiga tillhörande Gotlands inskrivningsområde, eller på dem, som äro avsedda att utgöra fästningsbesättningar. Vidare får enligt värnpliktslagen andra uppbådet ej föras utom riket utan riksdagens medgivande. Enligt den av försvarskommissionen föreslagna krigsorganisationen måste efter fullt genomförd härordning i det närmaste beväringens samtliga utbildade årsklasser vid armén tagas i anspråk för linjeförbandens omedelbara behov vid mobilisering. Större delen av de värnpliktiga ingå därvid i fältförbanden, under det att återstoden ingår i depåerna, avsedd att ersätta avgången inom fältförbanden. Den tillgängliga styrkan värnpliktiga räcker nämligen icke till att uppsätta särskilda reservtrupper. Det kommer därför icke att finnas någon principiell åtskillnad i uppgifter mellan de olika årsklasserna inom beväringen. Följaktligen föreligger icke längre något skäl för en uppdelning av beväringen i två olika uppbåd. Någon betänklighet att upphäva de nu lagstadgade bestämmelserna för inkallande av beväringens andra uppbåd, nämligen att riksdagskallelse skall — därest riksdagen icke är samlad — utfärdas, torde icke heller föreligga. Försvarskommissionen föreslår därför, att värnpliktslagens nuvarande bestämmelser för inkallande och användning av beväringens första uppbåd utsträckas till att gälla samtliga årsklasser värnpliktiga tillhörande beväringen och att uppbådsindelningen inom densamma måtte upphävas. Landstormen. De nuvarande bestämmelserna för landstormens inkallande och användning innefatta vissa restriktioner dels i fråga om tiden för landstormens inkallande, dels i fråga om rummet genom begränsning av området för dess användning. Begränsningen till tiden ligger i stadgandet, att landstormen eller delar därav ej få inkallas, för så vitt icke förut åtminstone en del av beväringen mobiliserats och riksdagskallelse utfärdats, därest icke riksdagen är samlad

8 eller skall sammanträda inom en månad. Denna inskränkning gäller emellertid icke sådana delar av landstormen, som erfordras endast för den del av hemortens försvar, som sammanfaller med uppgiften att skydda mobiliseringen av beväringens första uppbåd eller för lokalförsvaret av särskilt hotade platser. För sådant ändamål erforderlig landstormsinkallelse förutsätter endast, att värnpliktiga, som undergå »ordinarie» fredstjänstgöring, dessförinnan tagits i anspråk för exempelvis bevakningsändamål i anledning av krigsfara. Utbryter icke krig, måste de inkallade delarna av landstormen avlösas efter senast 15 dagar. Begränsningen till rummet åter ligger i förbudet att — ej ens efter vederbörandes eget medgivande — förflytta eller till tjänstgöring beordra till landstormen hörande värnpliktig utanför det område, som omfattar det inskrivningsområde han tillhör, och de inskrivningsområden, som gränsa till detta. Huruvida något eller några av östkustens inskrivningsområden kunna anses i lagens mening gränsa till Gotlands inskrivningsområde, synes ovisst. I betraktande av lagbestämmelsens ursprungliga syfte, varom mera nedan kommer att anföras, torde man nödgas avstå från en tolkning, som medgiver överförandet i krig av landstorm till Gotland. De sålunda fastställda restriktionerna till tid och rum för landstormens inkallande och användning torde, på grund av den utveckling, som ägt rum sedan deras tillkomst, icke längre vara ägnade att tjäna och icke ens förenliga med det syfte, som den av försvarskommissionen föreslagna försvarsordningen vill nå. Innan skälen härför utvecklas, skall en kortfattad redogörelse lämnas för uppkomsten av de ifrågavarande bestämmelserna i svensk värnpliktslagstiftning. Lagfästandet av landstormsplikten i nutida mening ägde i Sverige rum första gången i och med antagandet av 1885 års värnpliktslag. Enligt denna fick landstormen »endast under krig och till hemortens försvar uppkallas efter därom av Konungen i statsrådet fattat beslut» och fick icke »föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområde». 1885 års bestämmelser voro grundade på ett betänkande, som avgivits av 1880—1882 års lantförsvarskommitté, vilket i sin tur i allt väsentligt i fråga om landstormen överensstämde med 1873 års generalskommittés betänkande i härordningsfrågan. Denna åter hade anfört, bland annat, att landstormens tillvaro tvingade en i riket inträngande fiende till en splittring av sina krafter till skydd för sin rygg och sina flanker, vars följder växte i samma mån den anfallande djupare inträngde i landet. Uti den härordningsproposition, som tidigare förelagts 1865 års riksdag och som var grundad på 1861 års lantförsvarskommittes betänkande, föreslog Kungl. Maj:t, att landstormen av vederbörande länsstyrelse skulle kunna uppkallas till tjänstgöring endast inom eget län, Stockholms landstorm blott inom stadens tullar, samt de äldsta landstormsklasserna i landsorten vara tjänstgöringsskyldiga till och med blott inom den egna hemsocknen. Med uttrycket »hemortens försvar» i 1885 års värnpliktslag 1 kan sålunda uppenbarligen icke hava avsetts det 1

Uttrycket användes även i 1925 års värnpliktslag § 36 första stycket.

9 samfällda försvaret av den huvuddel av riket, som, till skillnad från den vid fientligt infall avdelade krigsskådeplatsen, enligt militär terminologi betecknas såsom hemort. Fastmera har man med det ifrågavarande uttrycket tydligen avsett det isolerade, och först i mån av fiendens framträngande successivt organiserade försvaret av de hemmavarande vapenföra männens resp. hembygder. Att ett sådant betraktelsesätt under 1800-talet var förhärskande i fråga om sättet för landstormens användning, har sannolikt sin förklaring uti de allmänna grundsatser för riksförsvarets förande, som från 1819 voro officiellt vedertagna och som plägat kallas centralförsvarsprincipen, samt inneburo det avsiktliga förläggandet av det militära avgörandet till de inre delarna av mellersta och södra Sverige. Denna begränsning till rummet av landstormens krigstjänstskyldighet inrymmer i sig även förklaringen till den begränsning till tiden — »endast under krig» — som 1885 lagstadgades. Då uppbådet var bundet vid sin hemort, kunde någon militär användning av detsamma givetvis icke ifrågakomma, förrän motståndaren under sitt framträngande i riket hotade vederbörandes hembygd, och landstormsplikten sålunda icke träda i tillämpning förrän under ett redan utbrutet krig. Endast för gräns- och kustområdenas landstorm kunde fördenskull tidpunkten för landstormspliktens inträde sammanfalla med krigsutbrottet. Sistnämnda omständighet blev av ökad betydelse i samma mån som under senare delen av 1800-talet riksförsvarsplanen alltmera eftersträvade ett militärt avgörande gentemot en fientlig invasionsarmé så nära rikets kuster och gränser som möjligt i stället för i dess centrum. Lokalförsvaret i gräns- och kustområdena erfordrades nämligen efter denna förändring icke endast av hänsyn till dessa områdens eget skydd utan även för tryggandet av fälthärens mobilisering och särskilt av dess uppmarsch mot dessa gränsoch kustområden. Effektiviteten av dessa områdens hembygdsförsvar blev därigenom jämväl ett riksförsvarsintresse av första ordningen, ej blott ett hembygdsförsvarsintresse. Det uppstod krav på att detta lokalförsvar förlänades en tillräckligt hög krigsberedskap, vilket i sin tur givetvis måste förutsätta en dispens från tidsrestriktionen, innebärande rätt att inkalla vederbörligt områdes landstorm redan före mobiliseringen av den fälthär, vars mobilisering och uppmarsch det ålåg områdets landstorm att skydda, d. v. s. redan vid fara för krig och icke endast — på sätt 1885 års lag förutsatte — först efter krigsutbrottet. Kriget kunde nämligen väntas utbryta först i och med just de företag, som det ålåg landstormen att avvisa. I enlighet härmed erhöll genom 1901 års försvarsbeslut ifrågavarande § i värnpliktslagen den lydelse, som samma § (36 mom. 1, första stycket) ännu har. Därmed hade inkallelse av landstorm redan före ett krigsutbrott möjliggjorts, ehuru densamma förutsatte ett tidigare konseljbeslut om åtminstone partiell mobilisering av beväringen. Det var med stöd av denna nya föreskrift, som delar av landstormen vid världskrigets utbrott i augusti 1914

10 kunde, så snart mobilisering av vissa mindre delar av beväringen beslutats, inkallas, oaktat riket då icke var i krig. Den i andra stycket av samma moment i nu gällande lag ytterligire utvidgade dispositionsrätten över vissa delar av landstormen infördes genom försvarsbeslutet av år 1914. Denna utvidgning innebär, att någon mobilisering av beväringens värnpliktiga icke erfordras som villkor för rätten att f irsätta en första avlösning av lokalförsvaret på krigsfot, därest behov härav uppstår vid en tidpunkt, då värnpliktigas fredstjänstgöring pågår. Även om så icke är fallet, behöver dock mobilisering av beväring icke heller då utgöra en förutsättning för landstormsinkallelsen, så framt inkallelse kan anordnas av värnpliktiga, vilkas fredstjänstgöringsskyldighet vid tillfället i fråga icke är fullgjord. Vill man upprätthålla kravet på att en avlösningslanlstorm när som helst under året skall kunna mobiliseras för lokalförsvar, är det nödvändigt att så ordna de i fredstid tjänstgöringsskyldiga värnpliktigas tjänstgöringsterminer, att för bevakningsändamål användbar trupp städse finnes tillgänglig. Detta låter sig emellertid icke med den föreslagna tjänstgöringstiden till alla delar genomföra. I anledning härav synes den bestämmelse böra upphävas, som sätter som villkor för inkallelse av ifrågavarande delar av landstormen, att värnpliktiga under tjänstgöring först skola hl tagits i anspråk för rikets försvar. Den inskränkning i förfoganderätten över landstormen, som hänför sig till rummet (§ 37), har i huvudsak bestått oförändrad alltsedan 1885. Dock beslutade statsmakterna 1901 den förändrade lydelse av denna paragrif, som ännu är gällande: »Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområden, dock att till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit sin utbildning vid marinen, må, även utom sagda inskrivningsområdsn, användas för kustförsvaret.» Man ville genom tillägget möjliggöra ett rationellt utnyttjande av en fåtalig, men specialutbildad kategori av landstormsmän i sådan tjänst, vari densamma i beväringen undergått utbildning. Kommissionen har tidigare föreslagit upphävandet av den nuvarande skillnaden mellan beväringens båda uppbåd i fråga om Konungens dispositionsrätt — till tid såväl som till rum — över de i dem ingående värnpliktiga. Därmed försvinner det mellanled mellan första uppbådet oc'-i landstormen, som andra uppbådet hittills representerat. Därigenom försvinner dock icke behovet av trupper för de uppgifter, som varit tillämnade andra uppbådet. Värnpliktslagen har genom begreppet andra uppbådet erkint det militära behovet av stridskrafter, disponibla för en friare användning än det lokala hembygdsförsvaret men likväl bundna vid rikets eget territorium. Då numera till följd av kategoriklyvningen detta uppbåd redan i sin helhet tagits i anspråk och även av kommissionen föreslås att framdeles i sin helhet tagas i anspråk för linjeorganisationens behov, försvinner såsom tidigare

11 framhållits begreppet reservtrupper. Värnpliktslagen bör då ställa ersättning till förfogande för de uppgifter, för vilka lagen hittills avsett och för närvarande avser beväringens andra uppbåd. Såsom sådan ersättning kan givetvis icke ersättningsreserven betraktas, enär den icke är användbar, förrän den efter en mobilisering hunnit utbildas för linjetjänst. Ersättningen kan då icke finnas annat än inom landstormen. Bedan av detta skäl har det blivit nödvändigt att pröva ändamålsenligheten av de nu stadgade inskränkningarna i Konungens dispositionsrätt över landstormens värnpliktiga. De synpunkter, som härvidlag gjort sig gällande, äro tidigare belysta i Avd. VII, Kap. I I I , D och Avd. VIII, Kap. I I I , 12, i detta betänkande. Utöver vad som där anförts, torde det böra beaktas, att landstormstruppförbanden vid mobilisering enligt nuvarande bestämmelser komma att bliva kvalitativt olika inom olika delar av riket, beroende på den ojämna fördelningen av till landstormsbefäl användbara värnpliktiga. Möjligheten till utjämning genom överflyttning av befäl är nu skarpt begränsad genom förbudet att föra landstormsman utanför eget eller närmast angränsande inskrivningsområde. Då försvarskommissionen kommit till den uppfattningen, att den grundtanke rörande stridskrafternas användning vid rikets försvar, som på sin tid föranlett de ännu gällande bestämmelserna om landstormen i värnpliktslagen, icke längre är aktuell, har kommissionen funnit sig böra föreslå dels de ändringar i värnpliktslagens § 36, som i det följande angivas, dels upphävande av värnpliktslagens § 37.

Utbildningstiden. Tjänstgöringstidens längd i Sverige sedan år 1901. Omstående tabell utvisar tjänstgöringstidens längd i Sverige enligt olika försvarsordningar och förslag till sådana från och med år 1901. Av tabellen framgår, att utbildningstiden enligt 1901 års försvarsordning var betydligt längre än den nu av försvarskommissionen föreslagna. 1914 års försvarsordningsbeslut innebar en avsevärd förlängning av utbildningstiden, samtidigt som därigenom infördes kategorierna »studenter och likställda» samt »underbefäl och fackmän». Dessa värnpliktsgrupper voro avsedda att bilda en vid mobilisering användbar tillgång på befäl och underbefäl. 1919 års försvarsrevisions förslag, 1924 års statsverksproposition och den år 1925 antagna härordningen visa en successiv och stark minskning av utbildningstidens längd för samtliga kategorier värnpliktiga. Med »novemberförslaget» förstås i tabellen ett av militära sakkunniga inom försvarskommissionen på hösten 1934 utarbetat alternativ till en efter militära krav avpassad förstärkt försvarsorganisation (Jfr Bil. 5).

12 Värnpliktstjänstgöringens längd i Sverige från och med år 1901.

Kategori

1901 års 1914 ärs 1919 års försvarshärhärordning ordning revision

Studenter och likställda.. Läkare, veterinärer m. fl..

485 440

1924 års 1925 års »Novem- Försvarsförsvarsberför- kommishärsionens proposi- ordning slagct» iorBlag I tion

365 365

350 350

260 260

260 260

260 260

365 255 350 350

2 350 4

195 350 240

225 140 200 200

210 210 '210

225 175 200 200

'210

225 175

200 Armén. Infanteriet: underbefäl och fackmän övriga Kavalleriet Fältartilleriet Fästningsartilleriet (positionsartilleriet) Luftvärnsartilleriet: underbefäl och fackmän övriga Ingenjörtrupperna: fältfästningsSignaltrupperna Trängen: underbefäl och fackmän övriga Intendenturtrupperna: underbefäl och fackmän

240 365 365

400 340 365 365

365 240

övriga Tygtrupperna Till linjetjänst u t t a g n a värnpliktiga med förkortad utbildningstid Ersättningsreserv eller handräckningstjänst.. Marinen. Flottan Kustartilleriet: underbefäl och fackmän övriga Ersättningsreserv eller haudräckningstjänst

210 210

365 240

325 210

325 195 \ ' 225 j

225 140

365 240

300 180

325 195 \ '225

225 140

200 200

225 175 225 175 200

»140 '63 \ 8 90 /

'340 200

200 •

350 240

6 Till linjetjänst u t t a g n a ...

210 \ 140 j

210 Ersättningsreserv eller handräckningstjänst

90 Flygvapnet.

1 Landstormsövningar icke inräknade. Även vid artilleriet och ingenjörtrupperna. P å Gotland 225. 4 Höstgruppen 225. 5 Huvuddelen. 6 22 % av samtliga till linjetjänst u t t a g n a värnpliktiga i allmänhet. 7 Vid infanteriet och trängen. 8 Vid övriga truppslag. 0 För värnpliktiga i allmän tjänst. Alternativt 200 dagar. 2 s

13 Tärnpliktstjänstgöringens andra länder.

längd

i

Värnpliktstjänstgöringens nuvarande längd i vissa europeiska framgår av nedanstående tabell.

arméer

Tjänstgöringstid för huvuddelen ar de värnpliktiga inom vissa europeiska arméer (i dagar). Land

150—720 720 720 720 540 360-540

Polen1

Estland

1 Repetitionsövningar

195-450 240-420 420 360—450 360 minst 365 150-360 350 88-102 90—140 60-90

Landstormsövningar

Reservtruppövningar

150-240

90 105 105 30 2 0 - 40 (240) 2

540 Portugal1

Frankrike Tyskland Danm ark Finland Spanien [ Schweiz J Sverige i Norge

Första tjänstgöring

(45 - 1 2 0 )

30 (45) • 2

40 45-60 22

30 (135—2707 45 ?

50 40 77-98 50-60

15 8

?

Summa

390 1 050 825 825 780 560-580 360-540 540 540 510 205-490 285-480 465 360-450 435 200-410 390 360 176-200 140-200 60-90

Av den lämnade översikten framgår, att den av försvarskommissionen för Sveriges värnpliktiga föreslagna tjänstgöringstidens längd blir ungefär jämställd med den nu i Schweiz anbefallda och att endast i Norge en kortare tid uttages. På grund av under föregående och innevarande år anbefallda förändringar i sättet för fullgörande av värnplikten tilldraga sig några länder särskilt intresse. Tyskland. Genom Versaillesfredens bestämmelser förbjöds som bekant allmän värnplikt i Tyskland. Genom en lag av den 16 mars 1935 anbefallde emellertid tyska regeringen införandet av allmän värnplikt. Denna lag kompletterades den 21 maj med en särskild försvarslag, enligt vilken tjänstetid och uppbådsindelning fastställdes enligt efterföljande diagram. 1 2

Dessutom obligatorisk förberedende militär ungdomsutbildning. K u n n a genom regeriugsbeslut anbefallas.

14 18

21 Aktiva armén

22 Frivillig värnplikt

Reserven

45 Lantvärnet

Landstormen

Ersättningsreserven

Tjänstetiden varar från och med 18 till och med 45 års ålder. Inträdet i aktiva armén sker dock i regel först under det kalenderår, då den värnpliktige inträder i sitt tjugonde levnadsår. Dessförinnan är emellertid frivilligt inträde medgivet. Den aktiva tjänstgöringstidens längd fixeras icke i denna lag; statschefen har förbehållit sig att reglera densamma. I särskild förordning av den 22 maj 1935 har den aktiva tjänstgöringstiden tills vidare bestämts till ett år. Man bygger på att en stor del av de värnpliktiga på frivillighetens väg kunna kvarhållas i tjänst ytterligare ett år (vid marinen och flygvapnet ännu längre). Eeserven (1. uppbådet), lantvärnet (2. uppbådet) och ersättningsreserven kallas gemensamt »hemförlovade» (Beurlaubenstand). Någon övre gräns för landstormsåldern är icke bestämd. Frankrike. Den aktiva tjänstgöringstiden, som kort före världskrigets utbrott bestämts till 3 år, minskades efter kriget på grund av i första hand ekonomiska skäl successivt ned till 1 år. Innevarande år fastställdes emellertid genom lag den 16 mars, att den årsklass, som skulle inrycka i april, skulle kvarhållas i tjänst ytterligare 6 månader. Vidare bestämdes, att regeringen skulle hava rätt att låta de årsklasser, som rycka in från oktober 1935 till och med oktober 1939, fullgöra 2 års första tjänstgöring. Dessutom bemyndigar samma lag regeringen att successivt sänka inkallelseåldern från 21 till 20 år samt att inkalla de värnpliktiga, som skola fullgöra första tjänstgöringen, på sätt som den anser lämpligt. Schweiz. Värnpliktstjänstgöringen i fredstid ändrades genom lag av den 28 september 1934 på sätt, som framgår av nedanstående tabell. Truppslag

Artilleri Sjukvårds-, förplägnads-.trängtrupper

Itekxytskoln

Repetition Bövningar

nu

förut

i linjen

i lantvärnet

88 102 88 88 60 74 74

65 90 65 65 60 75 75

7 x 11 dagar 8x11 » 7x14 » 7x11 » 7x11 » 7x11 » 7x14 »

1X11 dagar 1 X 14 lxll 1 X 11 lxll 1 X 14

» » •> » »

Summa dagar 176 190 200 176 148 162 186

15 MP

I

-M

(M

CM CM

vO

i f i i n \d CM CM CM

O

r-

O

t-

O

it)

1^ —I

i>

.-. i n

h

(M (M

o

o

o

CO

CO

CO

O

O

O

uQ

IO

<M

o o t> o

"O

CM

CM

CM

CM CM

o t»

8 8 8

Ci-H

CM

C?*

CM

I

[

I

I

I

I

!

I

I

I

I

I

I

I

I

I

O

o

o

I

|g s S.-3

CM <M

o =3

P

SO

bfl

g

I

y k

|5 bD fl

•a å

! 4>

n fl

P

M bo

I •T--r

a

D

01 ST5 « fl

_

i=

a .2 S S fc

rK

SK

>s

» 3 g

% gs, to å £s

fl

fl

k

fl

tfi

Ti

bo

£»

b0

•s g

"^ fl

sä

ft u

i l fc

bii

5^

ca

H

s t>^ t>

O

t>

fl o

CG

83 ^ -

H

"c?

^o

3 ca

©

bO*E

d

B 13

fl $ 53 TJo bO cR

Ti

ft ft

il

be

ST3

tö

en

fl 0 Ti

bO

,

B

bfl _bX)

? 11

d

a

fl £ i> t> g Po £ fl «M fi, t> '3' 3" -o- CG ' d " ^ > fl " 5? o

Ii-! ,

bo

fl ^ ^

fl § ' B

P

^

ni "3" 5?

es

CD

CC

S

fl

t

"3 U

.SM

3 >3 t* "ä" V

M

T3

fl -

^ <i

"d" ^a

W >

3 „="

CO W

17 Sammanfattning av den av försvarskommissionen föreslagna tjänstgöringstiden. Under »Arméns utbildning» har tidigare redogjorts för de olägenheter, som ur militär synpunkt blivit en följd av den genom 1925 års värnpliktslag väsentligt förkortade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga och som gjort sig särskilt märkbara beträffande huvuddelen av de infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga. I detta sammanhang har även framhållits, hurusom från lantmilitärt håll särskilt framhållits behovet att förlänga tjänstgöringstiden för huvuddelen av ovannämnda kategori värnpliktiga till 210 dagar, en kortare landstormsövning däri icke inräknad, samt hurusom försvarskommissionen huvudsakligen av sociala och ekonomiska skäl icke ansett detta militära krav kunna tillmötesgås utan stannat vid att föreslå en tjänstgöringstid för huvuddelen av infanteriets värnpliktiga om 180 dagar, vari en landstormsövning på 5 dagar inräknats. De föreslagna tjänstgöringstiderna för alla andra kategorier värnpliktiga och hur denna tjänstgöringstid tänkts fördelad och utnyttjad framgår likaledes av vad som i vederbörliga kapitel under de olika försvarsgrenarna förut angivits. En sammanfattande översikt — sid. 15 — torde därför i detta sammanhang vara tillfyllest.

De värnpliktigas inskrivning. Uti Avd. VII, kap. I I I , E har redogörelse lämnats för inskrivningsväsendets avsedda organisation enligt försvarskommissionens förslag. I anslutning härtill återstår endast att till skärskådande upptaga frågorna om inskrivningsrevisionernas och inskrivningsnämndernas sammansättning. Inskrivningsrevisionerna. Den centralisering av inskrivningsväsendet till militärbefälhavarna, som i annat sammanhang föreslagits, måste även komma att inverka på sammansättningen av inskrivningsrevisionerna. Enligt nu gällande bestämmelser (värnpliktslagen § 21) skall för varje inskrivningsområde jämte inom detsamma belägna sjömanshus finnas en inskrivningsrevision. Denna består av landshövdingen (eventuellt landssekreteraren) i det län, till vilket största delen av området hörer, ordförande, inskrivningsbefälhavaren (d. v. s. vederbörande infanteriregementschef) samt tre ledamöter från varje län eller i landsting ej deltagande stad, som helt eller delvis ligger inom inskrivningsområdet. Dessa ledamöter jämte suppleanter för dem utses av landstingen resp. stadsfullmäktige. De deltaga i inskrivningsrevisionen endast vid avgörande av ärenden från det område, för vilket de blivit valda. Den nu nämnda anordningen medför helt naturligt förutom avsevärda kostnader en splittring i inskrivningsrevisionernas arbete, särskilt i sådana inskrivningsområden, som omfatta flera länsdelar. Vid den koncentration av

18 själva inskrivningsväsendet till militärbefälhavaren, som nu föreslås, bör en ändring härutinnan vidtagas, bland annat för att militärbefälhavaren, som ju måste deltaga i inskrivningsrevisionen i stället för den nuvarande inskrivningsbefälhavaren, icke skall bliva alltför betungad med detta arbete. Försvarskommissionen har därvid dryftat möjligheten att tillskapa en gemensam inskrivningsrevision för varje militärområde, varigenom inskrivningsrevisionernas antal skulle nedbringas till sex. Detta skulle emellertid medföra, att den nuvarande anordningen med utsedda representanter för de olika i området ingående länen måste övergivas, då syftet med en dylik anordning inom så stora områden som militärområden bleve helt illusoriskt. E t t borttagande av den anknytning till hemorten, på vilken det nuvarande systemet vilar, har försvarskommissionen icke velat förorda. Kommissionen har därför stannat vid att föreslå, att såsom hittills inskrivningsrevisionerna skola hänföra sig till regementsområdena, vilka härutinnan helt motsvara de nuvarande inskrivningsområdena. De förändringar, som kommissionen föreslår, hänföra sig till inskrivningsrevisionernas sammansättning. Kommissionen vill förorda, att inskrivningsrevisionen för ett regementsområde skall äga samma sammansättning vid avgörande av ärenden från alla delar av området. Härigenom undvikes den splittring, som ovan påtalats. Ordförande bör liksom nu vara landshövdingen (eventuellt landssekreteraren) i det län, till vilket största delen av regementsområdet hörer. Självskriven ledamot skall vara militärbefälhavaren. Dessutom böra i inskrivningsrevisionen deltaga minst tre av landsting (stad som icke lyder under landsting) utsedda ledamöter. Ingår i området endast ett län eller del av ett län, utser detta läns landsting tre ledamöter. Ingå i området två länsdelar (eller en länsdel och en stad som ej lyder under landsting), utses från den större delen två ledamöter och från den mindre en. Om slutligen i regementsområdet ingå tre eller flera länsdelar (städer som ej lyda under landsting), väljes från varje dylikt område en ledamot. Genom den föreslagna förenklingen kommer antalet valda ledamöter i inskrivningsrevisionerna att utgöra omkring 55 mot 144 enligt nuvarande organisation. Inskrivniugsnämnderna. Eedan år 1924 förelade Kungl. Maj:t riksdagen förslag i syfte att minska kostnaderna för de värnpliktigas inskrivning. Enligt då gällande värnpliktslag skulle inskrivningsnämnd bestå av en regementsofficer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, nämligen en lagfaren ledamot, rullföringsbefälhavaren samt två av landsting och stadsfullmäktige valda icke militära ledamöter, varjämte nämnden skulle biträdas av läkare. Efter att hava redogjort för frågans tidigare behandling anförde chefen för försvarsdepartementet i Kungl. Maj:ts proposition nr 20/1924 (sid. 93 och följande) bland annat följande;

19 S.åsom av den föregående redogörelsen framgår, är önskemålet att för vinmande av minskning i statsverkets kostnader förenkla inskrivningsnämndermas sammansättning av gammalt datum. Så mycket angelägnare synes mig tillgodoseendet av detta önskemål vara, när man, såsom nu, står inför nödwändigheten att söka i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för försvarfsväsendet. Jag har därför ansett mig böra upptaga denna fråga till nämnare skärskådande. Anledning härtill föreligger jämväl ur den synpunkten, att den värnpliktsorganisation, varom jag i det föregående framlagt förslag, kommer att medföra en icke oväsentlig omläggning av inskrivning?snämndernas uppgifter och arbetssätt. I det övervägande antalet inskriwnmgsfrågor, där nämnderna förut haft beslutanderätt, skola de enligt nämmda organisation endast hava att avgiva förslag till ledning för inskrivningfsrevisionerna, vilka det skall tillkomma att utöva beslutanderätten. Jämväl beträffande åtskilliga uppskovsfrågor kommer enahanda förhållande att mträida. Även om de sålunda väsentligt förändrade uppgifter, som äro avseddla att åvila nämnderna, enligt sakens natur äro av allt annat än ringa omfaittning och betydelse, vill det likväl synas, att den i berörda hänseende foruttsatta omläggningen är ägnad att jämna vägen för en av kostnadsskäl önskvärd förenkling i nämndernas sammansättning. 0'yergår jag så till frågan om sättet för en dylik förenkling, anser jag mig icke kunna förorda någon ändring i den för närvarande gällande bestämimelse, att ordförande uti inskrivningsnämnd skall vara regementsofficer. Aveni med den förutsatta omläggningen av inskrivningsförfarandet måste nämlligen samma krav som enligt nuvarande organisation ställas på ordför a n d e n s kompetens och auktoritet. V:ad beträffar den lagfarne ledamoten, synes mig däremot med fog kunna ifrågasättas, huruvida vid inskrivningsförrättning förekommande frågor kunna ansess påkalla, att juridisk sakkunskap är representerad inom inskrivningsnämmd. Särskilt med hänsyn till att ordföranden och rullföringsbefälhavaren (sjörmllföringsbefälhavaren) torde kunna förutsättas äga nödig kännedom om de å hithörande område gällande bestämmelser och dessas tillämpning, samt då jäimväl den lagfarne ledamoten åliggande göromål av expeditionell natur lära kunna ombesörjas på annat sätt, torde bemälde ledamot utan alltför stor olägemhet kunna undvaras. Såisom förut nämnts, har flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna föresilagit borttagande av den ena av de icke militära, av landsting eller stadsfullmäktige utsedda ledamöterna av inskrivningsnämnd. Till detta förslag kan jag ansluta mig, särskilt i betraktande därav att de intressen, som omfö)rmälda civila ledamöter skola tillgodose, torde, i händelse besvär anföras. över inskrivningsnämnds beslut eller skilda meningar inom nämnden i någ;on fråga komma till synes, bliva beaktade av inskrivningsrevisionen, av vairs fem ledamöter tre utgöras av i nyssnämnd ordning utsedda civila persomer. Därest emellertid den ene av inskrivningsnämnds sistnämnda två ledarmöter borttages, torde för ett lämpligare avvägande av uti inskrivningsiiammd ingående militära och civila representanter rullf öringsbefälhavaren (sjörmllföringsbefälhavaren) icke vidare böra vara ledamot av inskrivningsnämmd, utan allenast närvara vid inskrivningsnämnds sammanträden för att lämma nämnden nödigt biträde samt föra längder och dylikt. Mred^ avseende särskilt å den enligt den nya värnpliktsorganisationen i viss rmån ökade betydelsen av läkares funktioner, synes mig denne böra ingå såsonn inskrivningsnämnds tredje ledamot. Härigenom skulle ock enligt min uppfaittning inskrivningsnämnd komma att erhålla en lämpligt avvägd sammansiättning. Shutligen torde den officer ur marinen, som enligt gällande ordning skall

20 närvara vid vissa inskrivningsförrättningar, med hänsyn till det minskade antal å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som enligt den nya organisationen torde komma att tilldelas marinen, utan större olägenhet kunna undvaras. Vid övervägande av detta spörsmål inom 1924 års försvarsutskott ansåg utskottet, att Kungl. Maj:t anfört avgörande skäl för en förenkling av inskrivningsnämndernas sammansättning. På grund därav och då nämnderna enligt Kungl. Maj:ts förslag syntes komma att erhålla en i betraktande av deras uppgifter väl avvägd sammansättning, fann sig utskottet böra tillstyrka förslaget i oförändrat skick. Chefen för försvarsdepartementet ansåg sig böra på nytt år 1925 framlägga det av 1924 års försvarsutskott tillstyrkta förslaget i oförändrat skick. Förslaget blev emellertid endast delvis bifallet, i det att den lagfarne ledamoten och rullföringsbefälhavaren uteslötos ur nämnden samt en officer ur marinen icke längre skulle närvara vid vissa inskrivningsförrättningar. Däremot bibehöllos de två icke militära ledamöterna. Försvarskommissionen finner för sin del, att de skäl, som vid framläggande av förslagen åren 1924 och 1925 om inskränkning av inskrivningsnämndemas ledamotsantal till allenast tre, nämligen ordföranden, läkaren och en icke militär person, äro av övertygande art. Då dessutom genom en dylik anordning skulle vinnas icke oansenliga besparingar, enligt verkställda beräkningar uppgående till omkring 50 000 kronor om året, vill försvarskommissionen för sin del föreslå, att inskrivningsnämnderna skola utgöras av en regementsofficer som ordförande, en läkare samt en icke militär person. Nämnden bör som hittills biträdas av rullföringsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren), varjämte i kommandoväg beordras den personal, som kan befinnas erforderlig för inskrivningsförrättningens behöriga gång. F ö r beslutmässighet bör fordras, att nämndens samtliga tre ledamöter äro närvarande.

Värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstj änstgöring. Den första regleringen genom lag av särskild tjänstgöring för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skedde år 1920 och berörde endast värnpliktiga, som hyste »allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter» mot militär tjänstgöring. De, vilkas samvetsbetänkligheter avsågo tjänstgöring med vapen, skulle fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten under ett antal dagar, som med 90 översteg det sammanlagda antalet dagar de eljest enligt värnpliktslagen varit skyldiga fullgöra. De, vilkas samvetsbetänkligheter avsågo varje tjänstgöring vid krigsmakten, skulle utföra civilt arbete för statens räkning under en tid,

21 som med 120 dagar överskred vad de enligt värnpliktslagen voro skyldiga fullgöra. Vid 1925 års j-iksdag framlades genom proposition förslag till ny lag i ämnet. Med värnpliktiga, som hyste religiösa samvetsbetänkligheter, jämställdes nu även sådana, vilka »av annan jämförlig orsak» hyste dylika betänkligheter. De militära myndigheter, till vilka förslaget tidigare remitterats, hade avstyrkt ifrågavarande utökning av lagens tillämplighet, under framhållande av svårigheterna att rätt bedöma arten av de s. k. etiska samvetsbetänkligheterna och därav följande risk för missbruk av lagens bestämmelser. Andra lagutskottet tillstyrkte förslaget med följande motivering: »De skäl, som föranlett att de s. k. etiskt samvetsömma hittills ställts utanför den särskilda lagstiftningen om samvetsömma, torde huvudsakligen vara att hänföra till en befarad svårighet att mäta och pröva allvaret av de påstådda samvetsbetänkligheterna samt en farhåga för att på så sätt bereda väg för simulation. För utskottet står det emellertid klart, att man numera icke kan underlåta att taga behörig hänsyn även till den art av samvetsbetänkligheter som äger annan än rent religiös grund, och detta synnerligast som i våra grannländer Norge och Danmark ävensom i Nederländerna andra än religiösa samvetsbetänkligheter få göra sig gällande. Såsom departementschefen även understrukit, ankommer det givetvis på den värnpliktige att nöjaktigt styrka. allvaret av sina betänkligheter, och bör prövningen av dessa icke ställa sig svårare i vårt land än i de länder, där en lagstiftning i förevarande avseende redan är genomförd.» Eiksdagen biföll utskottets förslag. Antalet samvetsömma under åren 1921—1934 framgår av nedanstående tabell. Antalet samvetsömma värnpliktiga åren 1921-1934. Civilarbetare, § 1 b) Ar

1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

av reli- av etiska giösa skäl skäl 151 152 210 245 178 283 264 407 378 446 429 449 540 489

7 4 14 7 29 102 149 270 212

Övriga, j 1 a)

Summa

av reli- av etiska giösa skäl skäl 151 152 210 245 178 290 268 421 385 475 531 598 810 731

344 259 189 149 46 99 61 61 56 53 53 39 36 44

av reli- av etiska giösa skäl skäl 34! 259

189 149 46 100 63 64 58 54 54 42 40 r.y

495 411 399 394 224 382 325 468 434 499 482 488 576 533

— — — —

8 6 17 9 30 103 152 274 250

Summa

495 411 399 394 224 390 331 485 443 529 585 640 850 783

De samvetsömmas fördelning inom de olika inskrivningsområdena framgår av följande tabell.

22 Samvetsömma värnpliktiga inom olika inskrivningsområden åren 1932—1934. Övriga, § 1 a)

Civilarbetare, § 1 b) Inskrivningsomiåde

av religiösa skäl

av etiska skäl

av etiska skäl

av religiösa skäl

1932 1933|l934 1932| 1933 1934 1932 1933J1934 1932 1933 1934 l

Västernorrlands

1 7 2 11 1 10 1 6 4 31 3 3 58 1 10 1 33 1 12 51 2 23 1 1 20 1 1 35 1 5 2 16 7 1 2 6 24 5 38 11 16 21 1 3 22 6 10 2 20 5 28 29 19 4 4 1 17 105 144 112 • 28 14 35 21 3 9 5 3 5 5 242 149 270 540 489 449 Summa 3 17 6 22 46 36 42 16 15 24 4 17 41 38 19 25 18 21 23 9 7

12 15 5 19 53 33 65 24 21 28 12 37 36 23 17 24 26 28 40 10 12

1 1 5 4 5 3 2 2

1 2 4 2 3 2 1 4 3

1 4 4 7 4

1 1 2

1 1

4 1

1 4 2 1 4

8 2 1 2

1 2 2 5 1 4

1 1

1 O

2 44

4 1 8

Frågan om ändringar i lagstiftningen angående samvetsömma värnpliktiga har under de senaste åren från skilda militära myndigheters sida dragits under Kungl. Maj:ts prövning. Sålunda påpekade chefen för norra arméfördelningen i underdånig skrivelse den 15 september 1932, hurusom antalet samvetsömma under de senaste två åren inom arméfördelningen, och särskilt inom Västernorrlands inskrivningsområde, i hög grad stegrats, samt hurusom gällande bestämmelser icke syntes giva nöjaktig säkerhet för att icke inskrivningsskyldiga, vilka av olust för vanlig värnpliktstjänst ville undandraga sig denna, lyckades göra detta, utan att de verkligen hyste sådana allvarliga samvetsbetänkligheter, som givetvis varit lagens mening. Chefen för generalstaben uttalade i yttrande över nyssnämnda skrivelse bland annat: »Intygen rörande de allvarliga samvetsbetänkligheterna mot värnpliktens fullgörande i den ordning värnpliktslagen föreskriver vila ofta på mycket lösa grunder. E n av anledningarna till, att antalet s. k. etiskt samvetsömma varit påfallande stort inom Västernorrlands inskrivningsområde, synes vara den propaganda, som vissa inom landet verkande försvarsfientliga s. k. fredsföreningar bedrivit. För att effektivt råda bot för missbruk, som påvisats i chefens för norra arméfördelningen skrivelse, torde endast finnas en möjlighet, nämligen att minska lagens giltighetsområde, så att erforderlig kontroll kan utövas.»

23 Vid 1935 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner om att i första paragrafen i lagen om samvetsömma det 1925 gjorda tillägget »eller av annan jämförlig orsak» skulle utgå. Genom kungl. kungörelse den 9 januari 1935 (S. F. S. nr 1) hade emellertid vidtagits vissa ändringar i 1925 års kungörelse angående tillämpning av lagen den 12 juni 1925 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Dessa ändringar innebära en skärpning i bestämmelserna för styrkande av samvetsbetänkligheterna. Andra lagutskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka motionärernas yrkande om lagändring, men hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande utfallet av 1935 års inskrivningsförrättningar i vad de rörde samvetsömma värnpliktiga för att kunna utröna verkningarna av de i ovannämnda kungörelse den 9 januari 1935 utfärdade nya bestämmelserna för åstadkommande av ökad trovärdighet hos åberopade intyg och möjliggörande av tillförlitlig och rättvis prövning av de uppgivna samvetsbetänkligheternas verkliga innebörd. Eiksdagen fattade sitt beslut enligt utskottets förslag. De av 1935 års riksdag begärda uppgifterna angående utfallet av innevarande års inskrivningsförrättningar hava av samtliga inskrivningsrevisioner inlämnats till Kungl. Maj:t, men den statistiska bearbetningen av det inkomna materialet har ej ännu hunnit slutföras. Preliminära siffror hava emellertid delgivits försvarskommissionen; därav framgår, att antalet av religiösa skäl som samvetsömma inskrivna värnpliktiga minskats från 533 år 1934 till 521 detta år och av etiska skäl samvetsömma från 250 till 86, innebärande alltså en betydande nedgång för den sistnämnda kategorien. Den ur militär synpunkt allvarligaste olägenheten av ett stort antal samvetsömma är, att många värnpliktiga, ej blott i krig utan även i fred, vilka på grund av god kroppsbeskaffenhet bort uttagas till linjetjänst, i stället uttagas till handräckningstjänst eller civilt arbete, under det att fysiskt mindre väl utrustade värnpliktiga i deras ställe kunna komma att uttagas till linjetjänst. Denna olägenhet växer, i den mån inskrivningskontingenterna till följd av födelsefrekvensens nedgående minskas. Försvarskommissionen har haft under övervägande förslag till åtgärder, varigenom missbruk av bestämmelserna i lagen om samvetsömma skulle i möjligaste mån förhindras, utan att dock något tvång utövades gent emot dem, vilkas samvetsbetänkligheter voro grundade på egen fast övertygelse. Då det ännu är för tidigt att draga någon bestämd slutsats om verkan av de innevarande år ändrade bestämmelserna för intygs avgivande m. m., har emellertid kommissionen icke ansett sig böra framlägga förslag i frågan. Dock vill kommissionen för sin del framhålla nödvändigheten av att spörsmålet om de samvetsömma värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m. ägnas erforderlig uppmärksamhet.

24 De värnpliktigas avlöning. Enligt 1901 års försvarsordning utgick penningbidrag till de värnpliktiga med 20 öre om dagen under första tjänstgöringen (rekrytskolan) ävensom under den tid värnpliktig fullgjorde hela den honom åliggande tjänstgöringen i en följd, samt med 50 öre om dagen under all annan tjänstgöring. Dessutom utbetalades ett penningtillskott på 20 öre om dagen till värnpliktiga vid specialtruppslagen och flottan för den tid, som översteg 240 dagar, vilket var den för infanteriet stadgade tjänstgöringstiden. Det var alltså såväl arten av tjänstgöring som tjänstgöringstidens längd, som bestämde avlöningens storlek. År 1914 höjdes penningbidraget till 50 öre om dagen under al] tjänstgöring i linjen och 1 krona om dagen under reservtruppövning och landstormsövning. Penningtillskott utbetalades till sådana beväringen tillhörande värnpliktiga, vilka tjänstgjorde som underbefäl, och utgick med 25 öre om dagen utom under den tredje repetitionsövningen vid infanteriet, då det utgick med 50 öre om dagen. Det var sålunda tjänstgöringens art, som blev bestämmande. Ännu tydligare kom denna princip till synes i det år 1923 av försvarsrevisionen framlagda härordningsförslaget, där penningtillskottet borttogs och penningbidraget föreslogs till 25 öre om dagen för tjänstgöring i ersättningsreserven, 50 öre för till linjetjänst uttagna värnpliktiga under första tjänstgöringen och tjänstgöring i en följd, 75 öre under annan tjänstgöring, såsom repetitionsövning och vinterrekrytskola, samt 1 krona under landstormsövning. 1925 års statsverksproposition upptog ett penningbidrag på 50 öre om dagen för all värnpliktstjänstgöring. 1925 års riksdag beslöt emellertid, att värnpliktig, som uttogs för tjänstgöring i den ordning värnpliktslagen föreskrev under längre tid än 140 dagar (den för infanteriets huvuddel bestämda tjänstgöringstiden), skulle för överskjutande tid åtnjuta ett penningbidrag av 1 krona om dagen. Det är alltså endast tjänstgöringstidens längd, som nu avgör avlöningens storlek. Försvarskommissionen har tagit under övervägande, vilken av ovannämnda principer för bestämmande av de värnpliktigas avlöningsförmåner, som borde komma till tillämpning i det föreliggande förslaget till försvarsorganisation. Utgår man från att arten av tjänstgöringen bör vara den bestämmande faktorn, kan avlöningen så regleras, att det lägre penningbidraget på 50 öre om dagen utbetalas till värnpliktig under första tjänstgöringen och tjänstgöring i en följd samt det högre bidraget på 1 krona under tjänstgöring efter förnyad inkallelse till repetitionsövning, vinterutbildning eller landstormsövning samt till studenter och likställda under viss del av deras tjänstgöring. Tager man, såsom enligt nuvarande försvarsordning är fallet, tjänstgöringstidens längd som norm, bör det högre penningbidraget utgå till värnpliktig under den tid av hans tjänstgöring, som överskjuter det för infanteriets huvuddel bestämda dagantalet (landstormsövningen inräknad).

25 Försvarskommissionen har funnit det senare alternativet böra tillämpas och föreslår därför, att ett penningbidrag på 50 öre om dagen utgår till samtliga beväringen tillhörande värnpliktiga under all tjänstgöring till och med den 180:de dagen av den sammanlagda tjänstgöringstiden och 1 krona om dagen under tjänstgöring därutöver. Under landstormsövning bör dock penningbidraget alltid utgå med 1 krona om dagen. Härvid förutsattes, att till värnpliktig, som utför civilt arbete enligt § 1 i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, liksom hittills penningbidraget utgår med 50 öre om dagen under hela tjänstgöringstiden.

Specialmotivering till föreslagna ändringar i värnpliktslagen. I enlighet med de i det föregående angivna grunderna för värnpliktens ordnande har försvarskommissionen utarbetat förslag till erforderliga ändringar i nu gällande värnpliktslag. Då dessa ändringar hänföra sig till ett flertal av lagens paragrafer, har kommissionen emellertid ansett lämpligast, att en helt ny värnpliktslag utarbetas. Den nuvarande lagens uppställning och terminologi hava dock i största möjliga utsträckning bibehållits. Likaledes har kommissionen i huvudsak lämnat de delar av nuvarande lag, vilka icke direkt beröras av kommissionens förslag, i såväl formellt som sakligt hänseende oförändrade. (Se sid. 57 ff.) Kommissionen behandlar här nedan de särskilda paragraferna i lagförslaget. K A P . I. Allmänna bestämmelser. §§ 1 och 2. Beträffande grunderna för de i dessa paragrafer vidtagna ändringar hänvisas till vad som därom i denna avdelning, sid. 6, anförts.

§3. Mom. 1. De i detta moment vidtagna sakändringarna grunda sig på vad ovan, sid. 7, anförts. Moyn. 2. Detta moment är oförändrat.

§4. Mom. 1. Detta moment är oförändrat. Mom. 2. För närvarande användes ordet »frikallelse» i fråga om såväl dem, som icke alls behöva fullgöra värnpliktstjänstgöring, som dem, vilka, utan att hava fullgjort värnpliktstjänstgöring i fred, likväl äro skyldiga inställa sig till tjänstgöring under krigstid. Användningen av begreppet »frikallelse» i dessa två skilda bemärkelser har emellertid föranlett missförstånd. I anledning härav ävensom för att vinna överensstämmelse mellan

denna paragraf och § 8, som handlar om befrielse från tjänstgöring under krigstid, bör ordet »frikallelse» i fråga om värnpliktiga, som icke äro tjänstgöringsskyldiga under fredstid, ersättas med ordet »befrielse». Beträffande de icke vapenföra värnpliktiga måste dessa på grund av befolkningsminskningen i allt större] utsträckning tagas i anspråk för handräckningstjänst, varför det är nödvändigt upphäva nu gällande bestämmelser om dessas befrielse från värnpliktens fullgörande under fredstid. Med anledning av sistnämnda ändring bör nuvarande stycket a) utgå samt stycket b) uppflyttas till a) och stycket c) till b).

§5. Mom. 1. I likhet med i fråga om §§ 1—3 hänvisas till vad ovan, sid. 6, anförts. Mom. 2 och 8. Dessa moment äro oförändrade. §6. Mom. 1 och 2. Dessa moment äro oförändrade. Mom. 3. I detta moment vidtagen ändring grundar sig på vad under Avdelning VII, kap. I I I , »Territoriella myndigheter. Inskrivningsväsende m. m.» anförts beträffande de nuvarande inskrivningsområdenas sammanslagning militärområdesvis. Försvarskommissionen har i sitt förslag till värnpliktslag konsekvent ersatt »inskrivningsbefälhavare» med »militärbefälhavare». Vidare har beträffande underbefäl eller fackmän införts »luftvärnsartilleriet», då uttagning till nämnda kategori värnpliktiga även föreslagits vid detta vapen. Mom. 4 och 5. Dessa moment äro oförändrade. §7De värnpliktiga, vilka nu tillhöra ersättningsreserven, äro avsedda att vid mobilisering ingå i depåerna för att efter erhållen viss utbildning i vapentjänst ersätta avgång i linjen. De icke vapenföra, vilka hädanefter erfordras för utförande av handräckningsarbeten, komma icke att kunna tagas i anspråk för samma ändamål. Det är därför såväl ur principiell som språklig synpunkt oriktigt att hänföra sådana värnpliktiga till ersättningsreserven. De böra i stället uttagas till den verksamhet, för vilken de äro avsedda, nämligen till handräckningstjänst. §§ 8 - 1 0 . Dessa §§ äro oförändrade. K A P . II. Oin de värnpliktigas inskrivning och redovisning. §11. Mom. 1. Beträffande grunderna för i detta moment vidtagna ändringar hänvisas till vad under Avdelning VII, kap. I I I , »Territoriella myndigheter. Inskrivningsväsende m. m.» anförts. Mom. 2. Momentet är oförändrat.

27 § 12. Mom. 1. Ändringen av »inskrivningsbefälhavare» till »militärbefälhavare» är en följd av det i föreslagen organisation till militärbefälhavaren centraliserade inskrivningsväsendet. Jfr motiveringen till § 6 mom. 3. Mom. 2—-4 äro oförändrade. § 13. Mora. 1. Ändringarna i detta moment äro betingade av dels inskrivningsväsendets centralisering till militärbefälhavaren, dels den utsträckta tjänstetiden -på, Gotland. Mom. 2. Detta moment är oförändrat. §§ 14 och 15. Dessa §§ äro oförändrade. KAP. III.

Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring så ock om frikallelse eller befrielse i vissa fall. Bubriken har försetts med tillägget »eller befrielse» av skäl, som anförts under § 4. § 16. Mom. 1. Momentet är oförändrat. Mom. 2—5. Kommissionen hänvisar i fråga om i dessa moment vidtagna ändringar till vad under § 4 anförts. § 17. Denna § är oförändrad. § 18. Mom. 1 och 2. I dessa moment vidtagna ändringar äro närmare motiverade ovan i denna avdelning, sid. 18—20. Mom. 3 är oförändrat. § I?Mom. 1. I detta moment hava införts rent formella ändringar såsom följd av tidigare berörda ändringar i organisationen. I stycket g) har tillagts »Gotlands artillerikår», då värnpliktiga från andra militärområden än Gotland föreslagits hädanefter skola utbildas (tjänstgöra) även vid nämnda kår. Uti stycket h) har uteslutits bestämmelsen om läkares avvikande yrkande, då läkaren av kommissionen förutsattes skola vara ledamot av inskrivningsnämnden. Mom. 2. Detta moment är oförändrat. Mom. 3 och 4. Jfr vad ovan anförts under mom. 1.

28 Moment 4 har tillförts ett tillägg beträffande inskrivning av sådana till Gotland inflyttade värnpliktiga, vilka under det år de inflytta fylla aderton eller nitton år. Skola nämligen sådana värnpliktiga över huvud taget kunna inskrivas även under annan tid än den för ordinarie inskrivningsförrättningar eller den, som förflyter mellan inskrivningsnämndernas och inskrivningsrevisionens sammanträden, vilket är ett bestämt önskemål, måste rätt medgivas militärbefälhavaren att i avvaktan på nästkommande inskrivningsnämnds beslut verkställa sådan inskrivning.

§20. Denna § är oförändrad. §21. Mom. 1. I fråga om inskrivningsrevisions sammansättning hänvisas till vad här ovan, sid. 17, anförts. Sedan militärbefälhavare trätt i inskrivningsbefälhavares ställe, blir det icke längre möjligt för den förre att deltaga i inskrivningsnämnds förhandlingar. Föreskriften i momentets andra stycke blir därigenom överflödig och bör avlägsnas. Mom. 2. Momentet är oförändrat. §22. Ändringarna äro rent formella och en följd av tidigare berörda ändringar i organisationen. §23. Bestämmelserna i denna § äro oförändrade. K A P . V. Om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet samt underhåll och förmåner m. m. §24. Mom. 1. Årskontingenterna till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet äro i detta moment ändrade i överensstämmelse med vad i vederbörliga sammanhang föreslagits. Mom. 2. Till detta moment ha sammanförts bestämmelserna i nuvarande mom. 2 och 3, såsom hörande direkt samman. Mom. 3. Detta moment är nytillkommet. Jfr i detta avseende motiveringen till § 7. §25. Denna § är oförändrad. § 26. Bestämmelsen, sådan den nu är avfattad, är även enligt bestämmelserna i nuvarande härordning felaktig. Fullt fog finnes nämligen, så som före-

29 skriften i denna paragraf nu lyder, att beräkna de tjugu procenten även på antalet studenter och likställda, vilka tillhöra gruppen till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Då detta icke kan vara lagens mening, har försvarskommissionen ansett ett förtydligande önskvärt. Vidare är i paragrafen tillagt »Luftvärnsartilleriet», då vid detta föreslagits uttagning av underbefäl eller fackmän. § 27. Mom. 1 A. I stycket a) hava sammanförts bestämmelser i fråga om utbildningstiden för såväl infanteriets som trängtruppernas och intendenturtruppernas värnpliktiga, då dessa enligt den föreslagna organisationen i stort sett skola fullgöra sin tjänstgöring på enahanda sätt. I stycket b) hava sammanförts motsvarande bestämmelser för övriga truppslags värnpliktiga med undantag för luftvärnsartilleriets. Detta truppslag tilldelade värnpliktiga avses nämligen skola fullgöra utbildningstiden på ett sådant sätt, att härför erfordras särskilda föreskrifter. Jfr Avdelning VII, kap. V, »Luftvärnsorganisationen». Sådana hava också införts i stycket c), varifrån nuvarande bestämmelser uppflyttats under stycket a). I övrigt äro införda sakändringar betingade av förslaget dels om förlängd tjänstgöringstid för infanteriets, trängtruppernas och intendenturtruppernas värnpliktiga, dels om tjänstgöringstidens fördelning (jfr Avdelning VII, Arméorganisationen, kap. I H , E), dels ock om tjänstetidens utsträckning för de värnpliktiga på Gotland. Mom. 1 B är oförändrat. Mom. 1 C. Nuvarande text är ofullständig, varför en rent formell justering skett. Mom. 1 D. Beträffande de uti detta stycke vidtagna ändringarna hänvisas till Avdelning VII, Arméorganisationen, kap. III, E. Mom. 1 E. Detta stycke föreslås skola utgå, då avfattningen av de under A införda bestämmelserna torde tillåta fullgörandet av repetitionsövning i omedelbar följd på första tjänstgöring. Mom. 1F. Stycket föreslås flyttat till mom. 3, då (let knappast hör hemma under rubriken »Utbildningstid för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst». Mom. 2. Ändringarna äro föranledda av förslaget dels om uttagning till handräckningstjänst, dels om förlängd tjänstgöringstid för värnpliktiga, uttagna till ersättningsreserven och till handräckningstjänst. Mom. 3 A. Enligt erfarenheterna från 1925 års härordning hava icke samtliga till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga inkallats, enär det till förfogande stående antalet tjänstgöringsdagar för sådana värnpliktiga varit otillräckligt härför. Detta torde emellertid icke stå helt i överensstämmelse med stadgandet i förevarande moment. I anledning härav ävensom för att möjliggöra en smidig anpassning av övergången från vapenfört (nuvarande ersättningsreserven) till icke vapenfört handräckningsmanskap har det synts försvarskommissionen angeläget att införa en bestämmelse,

30 enligt vilken de ifrågavarande värnpliktiga, vilka icke omedelbart erfordras för handräckningstjänst eller vilka icke inom ramen av beräknat antal tjänstgöringsdagar kunna inkallas, kunna befrias från tjänstgöringen i fredstid. Med införandet av en dylik bestämmelse tillgodoses även de värnpliktigas berättigade krav att bliva underrättade om, huruvida de komma att inkallas eller icke. Enligt nu gällande ordning har detta icke varit möjligt, då värnpliktslagen lagt hinder i vägen för vidtagandet av en sådan åtgärd. Med införandet i värnpliktslagen av här ifrågasatt bestämmelse, är det nuvarande stycket A icke längre erforderligt. Mom. 3. B—I. Styckena äro oförändrade. Mom. 3. J. I detta nytillkomna stycke hava införts de bestämmelser om tiden för repetitionsövningars fullgörande vid infanteriet, vilka hittills stått uti mom. 1. F . Den ändrade lydelsen av detta stycke grundar sig på vad under Avdelning VII, Arméorganisationen, kap. i n , E, anförts. §28. Ändringarna i denna § grunda sig på förslaget om upphävande av uppbådsindelningen inom beväringen. § 29. Mom. 1 och 2. Dessa §§ äro oförändrade. Mom. 3. Jfr motiveringen till § 28. §§ 30—33. Dessa §§ äro oförändrade. §34. Mom. 1 och 2 äro oförändrade. Mom. 3. Det nuvarande mom. 3 bör utgå på grund av förslaget om upphävande av uppbådsindelningen inom beväringen. Mom. 4 i nuvarande lydelse bör uppflyttas såsom mom. 3. Mom. 5 i sin nuvarande lydelse bör utgå av samma skäl som anförts beträffande mom. 3. Mom. 6. Detta moment bör uppflyttas såsom mom. 4. En mindre ändring har företagits med anledning av förslaget om upphävd uppbådsindelning inom beväringen. § 35. Denna § är oförändrad. §36. Mom. 1. Detta moment är nytillkommet och betingas av förslaget om landstormsövningar. Beträffande den utförliga motiveringen härom hänvisas till Avdelning VH, Arméorganisationen, kap. I I I , E. Mom. 2. Momentet motsvarar nuvarande mom. 1. Ändringarna i första och andra styckena betingas av uppbådsindelningens slopande. Tredje stycket har tillkommit på grund av önskemål från marint håll. (Se Avdelning VIII, Marinorganisationen, kap. I I I , sid. 134).

31 § 37. Nuvarande § 37 har föreslagits skola utgå. Beträffande förslaget härom hänvisas till vad tidigare anförts i denna avdelning, sid. 10—11. Mom. 1 motsvarar förutvarande mom. 2 av § 36. Mom. 2 motsvarar förutvarande mom. 3 av § 36. Sedan i § 36 föreskrifter lämnats om landstormens tjänstgöring i fred och i krig, har det synts kommissionen lämpligt att i en § sammanföra bestämmelserna om sättet för inkallelse till olika slag av landstormstjänstgöring, ävensom om i vad mån värnpliktig, tillhörande landstormen, lyder under strafflagen för krigsmakten. De ändringar, som vidtagits, äro betingade av förslaget om landstormsövningar i fred. §38. Denna § är oförändrad. §39. Uti denna § införda ändringar äro orsakade av förslaget om landstormsövningar i fred. Kommissionen har ansett, att värnpliktig, tillhörande landstormen, bör komma i åtnjutande av samma förmåner under fredstjänstgöring som värnpliktig, tillhörande beväringen. I anledning härav har en hänvisning gjorts till den § i värnpliktslagen, som innehåller bestämmelser härom för de värnpliktiga, som i beväringen fullgöra tjänstgöring i fred. I fråga om värnpliktig, tillhörande landstormen, vilken fullgör tjänstgöring i krigstid eller då rikets försvar i övrigt det kräver, bör emellertid den bestämmelsen bibehållas, som ålägger sådan värnpliktig att till viss tid själv anskaffa föda och beklädnad. Däremot har det synts kommissionen överflödigt att bibehålla bestämmelsen om att staten skall tillhandahålla vapen, ammunition m. m., då detta torde vara självfallet. Det nuvarande mom. 2 har uteslutits, då motsvarande bestämmelse inrymmes i första stycket av denna §. KAP. VI. Om påföljd för åsidosättande av denna lags föreskrifter, så ock om laga förfall. Kapitlet är oförändrat detsamma som i nuvarande värnpliktslag. KAP.

VII.

Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning av böter. Kapitlet är oförändrat detsamma som i nuvarande lag.

32 KAP. V I I I . Särskilda bestämmelser. Kapitlet är oförändrat detsamma som i nuvarande lag. Bestämmelser om lagens ikraftträdande. Beträffande dessa bestämmelser har försvarskommissionen icke ansett sig böra avgiva något detaljerat förslag utan hänvisar till vad i annat sammanhang anföres beträffande övergången till den nya härordningen.

33 AVD. XL Vissa för försvarsväsendet gemensamma frågor. K A P . I.

Central kemisk anstalt för försvarsväsendet Ett nytt stridsmedel, som såg dagen under världskriget, utgöres av de s. k. stridsgaserna. Visserligen voro de flesta av de kemiska föreningar, som ingå i dessa stridsmedel, långt tidigare kända, men deras användning för militärt ändamål och i stor skala blev först under världskriget verklighet. Liksom varje annat offensivt stridsmedel givit anledning till uppkomsten av åtgärder för att neutralisera dess verkningar, så har även på detta område tekniken funnit utvägar till skapandet av gasskyddsmedel. Huruvida frågan om gasskyddsåtgärder även i vårt land bör ägnas särskild uppmärksamhet och detta med avseende på såväl de egentliga stridskrafternas som civilbefolkningens skydd, beror enligt kommissionens åsikt i hög grad på den möjlighet, som kan anses finnas för att vid ett krig stridsgaser skola komma att av en fiende användas. Förefinnes en dylik möjlighet, torde det på grund av detta stridsmedels egenskaper och verkningar enligt kommissionens uppfattning vara ofrånkomligt, att hänsyn härtill tages vid försvarsorganisationens utformning. Kommissionen vill då med avseende på här berörda spörsmål i korthet erinra om stridsgasfrågans internationella och folkrättsliga läge. Vid såväl den förberedande nedrustningskommissionens sammanträden 1927—1930 som vid den allmänna nedrustningskonferensen 1932 beslöts, att i ett förslag till nedrustningskonvention skulle införas en särskild del berörande de kemiska stridsmedlen. Försvarskommissionen anser sig här endast behöva erinra om det förhållandet, att nedrustningsförslagen icke lett till några praktiska resultat. Den enda mellanfolkliga överenskommelse, som finnes rörande förbud mot användning i krig av stridsgaser, är det s. k. gaskrigsprotokollet, dagtecknat i Geneve den 17 juni 1925. Intill innevarande år hava fyrtio stater, bland dessa Sverige, ratificerat protokollet, men av dessa hava femton till sin ratifikation fogat vissa förbehåll. Flertalet av dessa innebära, att protokollet anses bindande endast i förhållande till stater, som undertecknat och ratificerat eller anslutit sig till detsamma, samt att protokollet icke är bindande

mot fientlig stat, vilkens beväpnade styrkor eller bundsförvanter icke iakttaga ifrågavarande förbud. Tolkningen för vårt lands vidkommande av 1925 års gaskrigsprotokoll framgår närmast av proposition nr 21 till 1930 års riksdag angående ratifikation av protokollet. U r dåvarande utrikesministerns anförande i statsrådet den 16 januari 1930 vill kommissionen till belysande av de förhållanden, under vilka protokollets ratifikation ägt rum, citera följande uttalande. Sålunda hava försök att utarbeta bestämmelser om förbud mot gaskrigsförberedelser i fredstid måst åtminstone tills vidare uppgivas, ej blott på den grund att det befunnits omöjligt att effektivt förebygga dylika, enär för fredliga ändamål erforderliga råämnen och industrier med stor lätthet kunna användas för framställning av kemiska stridsmedel, utan även med hänsyn till att det ansetts ofrånkomligt att tillerkänna staterna rätt att bereda sig till försvar mot gasanfall genom att anskaffa och anordna övningar med gasmasker och dylikt samt att därvid anställa försök med olika gaser. Det är också allmänt känt, att sådana förberedelser ingå som ett led i de olika staternas försvarsanstalter, oavsett om de äro bundna av 1925 års protokoll eller ej. Kiksdagen anmälde i skrivelse till Konungen den 14 februari 1930, att den med stöd av vad ministern för utrikes ärendena anfört till statsrådsprotokollet bifallit propositionen, varefter Sverige den 25 april 1930 ratificerade gaskrigsprotokollet. Kommissionen, som tagit del jämväl av vissa uppgifter om det krigskemiska arbetet i andra länder, har kommit till den uppfattningen, att även i ett framtida krig stridsgaser kunna förväntas komma till användning och att följaktligen även i vårt land frågan om gasskydd för såväl krigsmaktens personal som civilbefolkningen måste ägnas all uppmärksamhet. Det torde härvid böra beaktas, att i tekniskt avseende de militära och civila gasskyddsproblemen i grunden äro desamma och att skiljaktigheterna huvudsakligen hänföra sig till de olika förhållanden, under vilka gasskyddsmedlen komma till användning. Kommissionen anser därför, att de uppgifter av teknisk och vetenskaplig natur, som föreligga, böra lösas genom en och samma institutions försorg. Är 1929 uppdrog dåvarande statsrådet och chefen för försvarsdepartementet åt arméförvaltningens artilleridepartement att i samråd med vissa militära och civila myndigheter och institutioner verkställa utredning rörande ordnandet av landets försvar med hänsyn till användning av stridsgaser. Den anbefallda utredningen avgavs samma år och upptog förslag till upprättande av en central organisation för handläggning av gasskyddsfrågor. I stort sett innebar detta förslag, förutom viss personalförstärkning vid de tekniska förvaltningsmyndigheterna, tillsättandet av ett vetenskapligt råd för gasskyddsfrågor samt skapandet av en försvarsväsendets centrala gasskyddsanstalt, bestående av, förutom administrationspersonal, en avdelning för forskningsarbete och en teknisk avdelning med till denna ansluten gasmaskfabrik. Förslaget överlämnades genom nådigt beslut den 30 december 1930 till försvarskommissionen för att tagas under övervägande vid fullgörandet

35 av dess uppdrag. Kommissionen har med anledning härav och på grund av den tid, som förflutit sedan artilleridepartementets ovan berörda förslag ingavs, innevarande år hos denna myndighet anhållit om förnyad utredning och förslag i ärendet. Av den på grund härav gjorda utredningen framgår, att erfarenheterna under den förflutna tiden hava bekräftat nödvändigheten av att en central anstalt tillskapas. Det framgår därjämte, att samtliga i ärendet hörda militära och civila myndigheter och institutioner äro eniga i denna sin uppfattning. Kommissionen ansluter sig för sin del även till denna åsikt med hänsyn till här förevarande spörsmåls synnerliga betydelse ur försvarssynpunkt, icke minst med avseende på civilskyddet mot stridsgaser, och föreslår sålunda, att en central anstalt för ändamålet inrättas. Kommissionen vill emellertid i anslutning till därom av ingenjörsvetenskapsakademien gjort uttalande framhålla, att — även om gasskyddsfrågorna komma att upptaga huvudparten av denna anstalts verksamhet — även andra för försvarsväsendet och den allmänna försörjningen i krig betydelsefulla spörsmål på det kemisktekniska forskningsområdet föreligga, vilka böra inordnas i anstaltens verksamhet. Med hänsyn till denna vidgade uppgift, som anstalten enligt kommissionens mening bör erhålla, synes dess namn lämpligen böra bliva Försvarsväsendets kemiska anstalt. Överinseendet över anstaltens verksamhet torde böra utövas av arméns tygförvaltning. Vad därefter beträffar frågorna om kostnader, organisation och teknisk utrustning, anser sig kommissionen icke här böra ingå på någon detaljerad redogörelse utan inskränker sig till att beröra ett par spörsmål av större vikt. I fråga om engångskostnaderna, vilka enligt arméförvaltningens artilleridepartements senast avgivna förslag sluta å omkring 900000 kronor, har kommissionen funnit, att därvid räknats med en ökning av byggnadskostnaderna med omkring 200 000 kronor i förhållande till det ursprungliga förslagets. Kommissionen har icke blivit övertygad om nödvändigheten av en dylik kostnadsökning utan föreslår därför, att ett belopp av omkring 700 000 kronor avses för ändamålet. Kommissionen har icke funnit anledning att fördela detta belopp på försvarsgrenarna utan förutsätter, att kostnaderna gemensamt bestridas ur de olika försvarsgrenarnas engångsanslag för materielanskaffning m. m. Enligt 1929 års förslag borde gasmaskfabriken vara underställd styresmannen för den centrala anstalten och därvid närmast lyda under dennas tekniska avdelning, under det att i det senare förslaget förutsattes, att gasmaskfabriken underställes styresmannen för Åkers krutbruk. Kommissionen har funnit sistnämnda ordning vara ur många synpunkter föga rationell och förordar sålunda, att den ursprungligen föreslagna organisationen kommer till stånd. Vad slutligen beträffar de årliga kostnaderna för personalavlöning och expenser m. m., hava desamma i huvudsaklig överensstämmelse med därom avgivna förslag av kommissionen beräknats på sätt framgår av omstående stat för försvarsväsendets kemiska anstalt. Dessa kostnader hava upptagits D°3

36 såsom ett för försvarsväsendet gemensamt anslag. Beträffande försöks- och driftskostnaderna har kommissionen icke funnit anledning att här verkställa en fördelning på försvarsgrenarna utan förutsätter, att dessa kostnader gemensamt bestridas av de olika försvarsgrenarnas årliga materielanslag. Med hänsyn till det förhållandet, att den föreslagna centralanstalten är avsedd att icke enbart tjäna rent militära ändamål utan jämväl utföra med civilskyddet sammanhängande forskningsarbeten m. m., vill kommissionen slutligen förorda, att det må tagas under omprövning, i vad mån viss del av kostnaderna bör bestridas av annan huvudtitel än den fjärde.

Stat för försvarsväsendets kemiska anstalt. Militär

personal.

Aktiv. Styresman, arvode Arbetsofficer, arvode

Lönegrad O. 4 G. 3

Pensionerad. Expeditionsunderofficer, arvode Civil personal. Professor Ingenjör, arvode Kemisk assistent, arvode Verkmästare Kanslibiträde Expeditionsvakt

B. 30 B. 27 B. 22 -"• 1^ "• " !>• ^

Arvoden, motsvarande lön till ovanstående militära aktiva personal, förslagsvis kronor 17 328 Arvode till ovanstående pensionerade personal » 2 340 Löner och arvoden till ovanstående civila personal, förslagsvis » 40270 Särskilda ersättningar, nämligen till styresmannen 2 400 kronor och till arbetsofficeren 1 200 kronor * 3600 Expenser, lyse, bränsle m. m » 10 000 Kronor 73 538 Avrundat kronor 74 000.

37 KAP. II.

Civilanställningsfrågan. Kort historik rörande civilanställningsfrågans tidigare behandling. Genom ett år 1874 utfärdat brev föreskrev Kungl. Maj:t, att »manskap, som med välförhållande tjänat minst 9 år, bör vid avskedstagande beredas företrädesrätt till passande tjänster inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna samt städernas poliskårer, såvitt det besitter de för befattningarnas utövande erforderliga egenskaper och insikter». Detta kungl. brev blev dock aldrig delgivet vederbörande civila myndigheter och fick därför aldrig någon egentlig efterföljd. I 1875 års härordningsförslag framhölls den stora betydelsen för rekryteringen av en väl ordnad civilanställning. Kungl. Maj:t erinrade år 1881 genom ett brev om 1874 års ovannämnda föreskrifter och förordnade samtidigt, att ingen skulle få antagas till vaktmästare vid lantförsvarsdepartementet eller något under detsamma lydande verk, såvida han ej fullgjort de för befordran till korpral (andrekonstapel) föreskrivna villkoren. I 1882 års härordningsförslag framhölls ånyo betydelsen av civilförsörjningens ordnande för avskedstagande manskap, likaså i det 1891 utarbetade arméorganisationsförslaget. Slutligen avlät Kungl. Maj:t år 1898 en skrivelse till chefen för IV. arméfördelningen av innehåll, att distinktionskorpral (förstekonstapel) eller korpral (andrekonstapel), som i sådan egenskap tjänat minst 2 år, skulle efter väl vitsordad tjänstetid av minst 5 år, under de i 1874 års brev angivna förutsättningarna, vid avskedet beredas företrädesrätt till anställning inom de verk, som i sistnämnda brev hade angivits. Denna bestämmelse gäller alltjämt, men har vunnit blott ringa tillämpning. År 1899 inrättades vid FV7 arméfördelningen en civilanställningskommission med uppgift att förmedla civila anställningar åt uttjänt underbefäl vid arméfördelningens i Stockholm förlagda truppförband. Denna kommission åtnjöt statsunderstöd för sin verksamhet och verkade till år 1932 — efter år 1927 såsom ö s t r a arméfördelningens civilanställningskommission — då den ersattes av civilanställningskommissionen i Stockholm (se nedan). En år 1904 tillsatt särskild kommitté för civilanställningsfrågans utredande avgav år 1908 betänkande med förslag i ämnet. Detta gick i huvudsak ut på dels att företrädesrätt till vissa statstjänster skulle beredas manskap med

38 minst 26 levnadsår och 5 års tjänstetid, varav minst 3 år såsom underbefäl, dels att den militära tjänstetiden delvis skulle få tillgodoräknas vid tjänsteårsberäkning i den civila anställningen. Civilanställning föreslogs jämväl skola beredas inom kommunala verk och enskilda inrättningar. En för hela krigsmakten gemensam civilanställningskommission skulle tillsättas, liksom en »förmedlingskommission» inom varje inskrivningsområde. Betänkandet, som i stort biträddes av de militära myndigheterna, mottogs visserligen med förståelse av de civila myndigheterna, men flertalet av de senare avstyrkte dock detsamma, främst i avseende å den föreslagna företrädesrätten. Kommittéförslaget föranledde inga statsmakternas åtgärder. 1907 års »volontärkommission» behandlade även civilanställningsfrågan och föreslog en modifiering av civilanställningskommitténs förslag. Staten skulle ej garantera civilanställning utan allenast förhjälpa manskapet till sådan enligt vissa angivna grunder. En civilanställningsbyrå borde upprättas inom lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition, varjämte de rekryteringskommissioner, som skulle inrättas vid truppförbanden, borde verka för civilanställnings beredande. Ej heller dessa förslag föranledde några åtgärder. 1911 års försvarsberedningar uttalade sig med stor förståelse för civilanställningsfrågan och föreslogo inrättandet av särskilda organ, som borde omhänderhava både volontäranskaffning och beredandet av civilförsörjning. Chefen för lantförsvarsdepartementet uppdrog år 1911 åt särskilda sakkunniga att utreda frågan om civilanställning vid postverket åt uttjänt underbefäl. Denna utredning torde ha legat till grund för senare utfärdade bestämmelser angående sådan civilanställning (se nedan). I samband med avlämnandet av propositionen angående 1914 års härordning överlämnades även en särskild proposition om civilanställning. Enligt denna skulle visserligen ingen företrädesrätt till statliga tjänster medgivas de fast anställda, men i stället föreslogs, att volontär med minst 5 års tjänstetid skulle under sista anställningsåret erhålla högst 3 månaders tjänstledighet för provtjänstgöring inom civilt verk samt att ett visst understöd skulle efter avskedet till honom utgå, till dess han kunnat vinna fast anställning inom verket. Detta understöd skulle, där så kunde ske, utgå i form av inkvartering och förplägnad vid vederbörligt truppförband. (För marinens del skulle frågan tills vidare anstå i avvaktan på reglering av lönerna för dess stammanskap.) Vidare skulle en särskild »rekryterings- och civilanställningsbyrå», bestående av en civil ordförande, en sekreterare samt två militära ledamöter, inrättas för hela krigsmakten. Eiksdagen medgav icke inrättandet av ifrågavarande byrå; den uttalade sig mot företrädesrätt för uttjänt manskap till civila anställningar men medgav, att de föreslagna understöden fingo utgå. Härför beviljades under några år framåt ett anslag på 20 000 kronor om året. Från och med år 1916 (vid marinen från och med år 1919) utgå avskedspremier åt underbefäl, som avgå ur tjänst efter vissa års anställning. Premierna äro av två slag, en lägre för minst sex och en högre för minst nio års tjänst. Premiernas belopp växla vid armén för olika truppförband och äro för närvarande, den lägre premien 400—700 kronor och den högre 700—1100 kronor.

39 Vid marinen utgår den lägre premien med 600 kronor och den högre med 1 000 kronor, och vid flygvapnet äro premiernas belopp 400 resp. 700 kronor. Med erhållen avskedspremie följer från och med år 1928 vid armén — dock ej för musikunderbefäl — skyldighet att inträda i reserven. Villkor för premies erhållande är dessutom, att vederbörande icke erhållit civilanställning i statens tjänst. Den 19 februari 1915 utfärdades en i huvudsak alltjämt gällande kungörelse angående beredande av civilanställning vid postverket för viss personal vid armén. Till aspiranter vid postverket skall enligt denna kungörelse årligen från den 1 november antagas ett erforderligt antal volontärer, som därom gjort ansökan och som tjänat minst 4 år samt rekapitulerat för ytterligare ett år. Under det sista militära tjänsteåret beredes aspirauterna högst fem månaders tjänstledighet i och för provtjänstgöring vid postverket. Härunder bibehålla de alla med den militära tjänsten förenade avlönings- och naturaförmåner (utom s. k. livpersedlar, d. v. s. uniform). Vid tjänstgöring å sådan ort, där truppförband ej är förlagt, utgår i stället för naturaförmånerna kontant ersättning. Även under annan tjänstgöring vid postverket än provtjänstgöring utgå de militära förmånerna, dock med avdrag för vid postverket uppburen avlöning. Den, som efter avskedet från den militära tjänsten vunnit inträde i reserven samt antagits till extra tjänsteman vid postverket, äger under de tider, då han ej är tjänstgörande vid det senare, tjänstgöra vid truppförband mot åtnjutande av naturaförmåner samt viss kontant avlöning. Genom kungörelse av den 8 februari 1918 hava motsvarande bestämmelser utfärdats att gälla för marinens manskap. För flygvapnets manskap gäller i tillämpliga delar, vad som stadgas för manskap vid armén och marinen. Under de senare åren hava med stöd av dessa bestämmelser ett antal av mellan 20—30 underbefäl årligen beretts anställningar vid postverket. Den 1 december 1916 utfärdades motsvarande bestämmelser jämväl för anställning vid Statens Järnvägar att gälla för arméns manskap; den 8 februari 1918 utfärdades motsvarande bestämmelser gällande marinens manskap. Dessa kungörelser gälla numera också för flygvapnets manskap. Vid åtskilliga truppförband organiserades under åren före 1918 platsanskaffningskommissioner. Sagda år funnos sådana vid 14 truppförband. De utgjordes av officerare och underofficerare, i vissa fall även av representanter för manskapet. År 1916 tillsattes en ny kommission för utredning av frågan om manskapsrekryteringens främjande vid armén. Kommissionen avgav sitt betänkande den 28 februari 1917. Däri framhölls, att en ordnad och av staten garanterad civilanställning vore det betydelsefullaste medlet för att förbättra den frivilliga rekryteringen. Denna fråga tarvade emellertid ytterligare utredning. Kommissionen föreslog, att civilanställning — jämte ett ekiperingsbidrag om 100 eller 200 kronor — skulle beredas efter fyra resp. sex års anställning, att avskedspremier om 500 eller 1 000 kronor skulle utgå vid avgång efter fyra resp. sex års anställning till dem, som icke kunnat erhålla civilanställning, att pension om 200 kronor skulle utgå från och med det femtionde levnadsåret till

40 dem, som tjänat minst sex år, samt att en för hela armén gemensam »rekryterings- och civilanställningskommission» skulle inrättas. Med anledning av detta betänkande avgavs till 1917 års riksdag en proposition, vari begärdes ett anslag av 75 000 kronor för anordnande av sådana utbildningskurser för det fast anställda manskapet, som skulle kunna bereda detta ökad möjlighet att efter avgången från tjänsten erhålla lämplig civilanställning. I övrigt ansåg departementschefen, att frågan om civilanställning fordrade en fortsatt noggrannare utredning. På grund härav uppdrogs åt samma kommission att såsom sakkunniga verkställa en sådan utredning. Denna slutfördes den 31 december 1918, då kommissionen avgav slutligt betänkande. Enligt de sakkunnigas förslag skulle envar av det uttjänta manskapet efter minst 3 års tjänst (31/» år vid flottan), som avlagt korprals- eller motsvarande examen samt erhållit vitsord om gott uppförande, vara berättigad till civilanställning eller andra särskilda förmåner. Allt efter tjänstetid och vunnen kompetens skulle manskapet indelas i tre grupper: A med minst 3 års tjänstetid (3Va år vid flottan), B med minst 5 års tjänstetid och C med minst 7 års tjänstetid (för karlskrivna skeppsgossar 6 år). Befattningar inom och utom statsförvaltningen skulle tillgodogöras för civilanställning, gruppen C genom förbehåll av vissa befattningar för f. d. volontärer, gruppen B genom företrädesrätt för dem att vinna inträde i vissa utbildningsanstalter samt gruppen A genom förmedling av civilanställning genom statens försorg. Förbehåll skulle gälla dels vissa angivna befattningar, dels viss procent av andra befattningar inom åtskilliga förvaltningsområden. Företrädesrätten skulle gälla allenast skogs- och navigationsskolor. Förmedlingen skulle omhänderhavas av en särskild organisation. Vidare föreslogos särskilda åtgärder för beredande, resp. ökande av förutsättningarna för civilaaställning samt skapandet av erforderlig kompetens därför. Sålunda skulle A-gruppeu geuom under den militära tjänstetiden anordnade frivilliga kurser kunna inhämta ett högre mått av allmänbildning eller viss yrkesutbildning. För B-gruppen skulle dessutom gälla, att under sista anställningsåret högst tre månaders tjänstledighet skulle beviljas för beredande av tjänstgöring vid civilt verk, och att därunder avlönings- och naturaförmåner skulle bibehållas (eventuellt ersättning för naturaförmåner utbetalas) samt att under sådan tjänstgöring av det civila verket skulle utbetalas så stort avlöningstillskott, att de provtjänstgörande blevo likställda med tillfälliga arbetare inom verket. Slutligen skulle C-gruppen därutöver beredas möjlighet till avläggande av realskoleexamen, vilket skulle ske dels genom vid truppförbanden anordnade tilläggs- och aftonkurser, dels uti en särskild fortsättningsskola, som skulle genomgås efter avgången ur militär tjänst. Syftet var att för C-gruppen bereda kompetens för vissa tjänstemannabefattningar av högre

41 grad. För var och en, som vore berättigad till civilanställning, skulle utfärdas civilanställningsintyg, avseende en av de tre grupperna A, B eller C. Den ovannämnda fortsättningsskolan var avsedd att bli en rent civil utbildningsanstalt med en realskole- och en handelslinje. Genomgången av endera av skolans båda linjer skulle kräva l1/» år. Särskilda inträdesfordringar beträffande kunskaper skulle uppställas. Provtjänstgöringstiderna skulle regleras, olika för olika verk. Provtjänstgöring skulle kunna äga rum även efter erhållet avsked ur militärtjänsten. Vidare skulle manskap, tillhörande B- och C-grupperna, under väntetiden intill dess verklig civilanställning vunnits, inträda i reserven (resp. vid marinen kvarstå i anställning över stat) och, då icke tjänstgöring inom civila verk förekomme, få tjänstgöra vid vederbörligt truppförband (motsvarande) och därunder uppbära viss avlöning. Slutligen skulle, sedan civilanställning (som extra ordinarie eller motsvarande) erhållits, visst tillskott i avlöningen utgå från försvarsväsendet, intill dess »betryggande» civilanställning kunnat vinnas. Manskap av B- och C-grupperna skulle, efter vunnen ordinarie civilanställning (i visst fall efter två års tjänst som »extra»), som tjänstetid för uppflyttning i högre löneklass få tillgodoräkna sig, B-gruppen två och C-gruppen tre år av den militära tjänstetiden. Till sist föreslogs, att avskedspremierna skulle utgå redan efter fem resp. sju år. För civilanställningens reglerande skulle inrättas en särskild militär organisation, samverkande med den allmänna arbetsförmedlingen. Central myndighet skulle vara en »civilanställningskommission», medan vid truppförbanden dylika ärenden skulle handläggas vid resp. expeditioner. Jämväl de olika arméfördelningsstaberna skulle ägna handläggning åt dessa ärenden. De i nämnda betänkande framlagda förslagen föranledde icke annan åtgärd än att betänkandet i sinom tid överlämnades till 1919 års försvarsrevision. Under år 1918 hade ånyo sakkunniga tillkallats med uppdrag att avgiva förslag till förbättring av manskapsrekryteringen vid armén. I deras betänkande med förslag till åtgärder uttalades bland annat, »att staten skulle åtaga sig förpliktelsen att direkt eller indirekt underlätta civilanställning för rekapitulanter med flerårig tjänstetid». För flottan tillsatta särskilda »skolsakkunniga» hava beträffande civilanställningsfrågan i ett betänkande av år 1921 framhållit, att utbildningen bör så ordnas, att den kan bliva fruktbringande även vid framtida civil anställning. Deras förslag för utbildningens ordnande hava sedermera i vissa delar blivit fastställda. 1919 års försvarsrevision uttalade rörande arméns underbefäl,, att viss tjänstetid vid krigsmakten borde medföra viss företrädesrätt till civilanställning i statstjänst, och att militär tjänstetid delvis borde få tillgodoräknas såsom tjänstår i den nya anställningen för att ett system med civilanställning överhuvudtaget skulle kunna bliva av någon väsentlig betydelse för manskapsrekryteringen. Beträffande flottans manskap anslöt sig revisionen i huvudsak till de »skolsakkunnigas» uttalanden. För civilanställning borde samma grunder tillämpas som vid armén.

42 Med 1925 års härordning organiserades »arméns underofficersskola» i syfte att bland annat möjliggöra avläggandet av realskoleexamen och såmedélst bereda underbefäl kompetens till anställning som tjänstemän av högre grad vid vissa statliga verk samt att överhuvudtaget underlätta framtida försörjning. År 1927 inrättades en reservstat för furirer vid Gotlands trupper. Den 25 oktober 1929 tillkallades två sakkunniga för att inom försvarsdepartementet »biträda vid handläggning av ärenden rörande civilanställning åt uttjänt militärmanskap». Dessa sakkunniga hade att efter hand avgiva de olika förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda. Efter av dem avgivet förslag förordnade Kungl. Maj:t den 24 september 1931, att lokala civilanställningskommissioner finge inrättas vid bland annat samtliga truppförband (motsvarande), dock ej vid arméns truppförband i Stockholm, för vilka ö s t r a arméfördelningens civilanställningskommission alltjämt skulle verka, och ställdes medel till förfogande för dessa kommissioners verksamhet. År 1932 ersattes på förslag av samma sakkunniga sistnämnda kommission med en ny, som verkar för arméns till Stockholm förlagda truppförband, Stockholms örlogsstation, Vaxholms kustartilleriregemente och andra flygkåren. I samband med att beslut år 1930 fattades, att förrådsmansbefattningar (en vid vart och ett av arméns truppförband) skulle inrättas, föreskrevs, att dessa i första hand skulle tillsättas med äldre, väl vitsordat underbefäl. Efter framställning av 1929 års civilanställningssakkunniga beslöt Kungl. Maj:t den 8 december 1933, att en särskild poliskurs för 50 underbefäl skulle försöksvis anordnas under förra delen av år 1934; kostnaderna för kursen skulle täckas genom att eleverna avstode från viss del av dem tillkommande avskedspremie. Ytterligare en sådan kurs anordnades under utbildningsåret 1934/1935 för 75 underbefäl, och ännu en kurs skall anordnas för lika många elever under utbildningsåret 1935/1936. Under de senaste åren har Kungl. Maj:t på av samma sakkunniga gjord framställning medgivit, att truppförbandschef (motsvarande chef) må anställa f. d. fast anställt manskap för kortare tid än ett år, då vakanser bland manskapet uppkommit till följd av att beställningshavare beviljats avsked »för framtida väl» för att tillträda vunnen civilanställning. Sedan civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap på grund av den omfattande arbetslösheten väsentligt förminskats, tillkallade Kungl. Maj:t den 12 januari 1934 särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa skyndsam utredning av civilanställningsfrågan och framlägga förslag till åtgärder, som omedelbart kunde medföra förbättrade civilanställningsmöjligheter. Dessa sakkunniga framlade våren 1934 ett flertal förslag till åtgärder, vilka också sedermera genomförts. I enlighet med av nämnda sakkunniga avgivna förslag beslöt sålunda 1934 års riksdag dels viss ändring i avlöningsreglementet för fast anställt manskap, varigenom Kungl. Maj:t fått befogenhet att medgiva manskap, som beviljats tjänstledighet för utbildning och oavlönad provtjänstgöring i civilanställningssyfte, att bibehålla oavkortade löneförmåner under ledigheten, dels att manskap, som genomgått fullständig underbefälsutbildning och räknade en tjänstetid av minst 5 år, skulle — efter kontraktstidens utgång på hösten 1934 — få kvarstå i anställning över stat vid vederbör-

ligt truppförband under en tid av sex månader, därunder de finge förbereda sin övergång till civil verksamhet, dels att en »försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå» skulle försöksvis inrättas under budgetåret 1934/1935. För nämnda byrås verksamhet erforderliga medel ställdes till förfogande från resp. försvarsgrenars rekryteringsanslag. Vidare medgav riksdagen på därom av Kungl. Maj:t gjord hemställan, att vad som inbesparades av för truppförbandens rekryteringsverksamhet anvisade medel, finge användas för civilanställningsverksamheten. Ovannämnda poliskurs under året 1934/1935 hade jämväl föreslagits av nämnda sakkunniga. Samma sakkunniga framlade också förslag om företrädesrätt för visst manskap till vissa civila befattningar vid försvarsväsendet. I anledning härav har Kungl. Maj:t genom beslut den 12 april 1935 funnit gott förklara, att med avseende å anställande av civil eller civilmilitär personal vid försvarsväsendet skall iakttagas, att vid lika lämplighet i övrigt underbefälsutbildad sökande skall äga företrädesrätt framför sökande, som icke är eller förut varit i statens tjänst. Försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå skall fortsätta sin verksamhet jämväl under budgetåret 1935/1936. Likaså skall de tidigare nämnda, från och med budgetåret 1934/1935 anbefallda lokala civilanställningskommissionernas verksamhet fortsätta. Även under budgetåret 1935/1936 gäller enligt riksdagens medgivande, att visst manskap äger kvarstå i anställning över stat under en tid av sex månader; för dylik anställnings erhållande skall dock nu fordras en tjänstetid av minst 6 år. Vissa utbildningskurser i civilanställningssyfte hava varit anordnade vid flera av arméns truppförband under utbildningsåren 1933/1934 och 1934/1935; för kurserna erforderliga medel hava efter framställningar anvisats i allmänhet från lantförsvarets anslag till extra utgifter. Slutligen förtjänar nämnas, att järnvägsstyrelsen den 21 januari 1935 i samband med meddelande av bestämmelser för nyrekrytering av personal för 5. lönegraden vid statens järnvägars driftsavdelning lämnat föreskrift därom, att väl vitsordat fast anställt militärmanskap vid i övrigt fullt lika lämplighet skall äga företräde vid nyrekrytering för nämnda lönegrad. Civilanställningsfrågan i utlandet. Utomlands har civilanställningsfrågan ägnats stort intresse och omsorg. Fullständigast och bäst förefaller densamma vara löst i Tyskland, där emellertid problemet i viss mån varit förenklat genom den hittillsvarande långa tjänstetiden, som medgivit, att en avsevärd del av denna kunnat ägnas åt utbildning även i allmänbildande ämnen och civila yrken. Här nedan lämnas en redogörelse i stora drag för dels detta lands, dels några andra länders åtgöranden för civilförsörjning av det manskap, som lämnar militärtjänsten. Tijskland har efter världskrigets slut och intill detta år haft ett försvarsväsende, som räknat 115 000 man, uteslutande fast anställda.. Denna personal har bundits för anställning på 12 år, och enligt särskild lag skola under denna tid de anställda undfå icke blott militär utbildning utan också sådana

44 kunskaper, som kunna möjliggöra för dem att efter avskedet vinna fast fot i det civila livet. Av de 12 anställningsåren skola sammanlagt icke mindre än 2 år användas för civilanställningsutbildning. Denna utbildning försiggår i särskilt organiserade skolor — Heeresfachschulen och Marinefachschulen — vilka äro uppdelade på tre olika linjer, nämligen tjänstemannaskolor, hantverks- och tekniska skolor samt lantbruksskolor. De anställda få själva välja, vilkendera av dessa skolor, som de vilja genomgå. I tjänstemannaskolorna, som också hava en särskild handelslinje, bibringas eleverna dels allmänbildande kunskaper upp till ett kunskapsmått, som kan anses motsvara realexamen har i landet och i enstaka fall studentexamen, dels särskild tjänstemannautbildning. Undervisningen pågår antingen några månader årligen från och med det femte (vid marinen från och med det tredje) anställningsåret eller också ett halvår i sänder under vartannat år från och med det sjätte anställningsåret. Allt efter vederbörandes kunskaper och förmåga avlägga eleverna i dessa skolor en lägre eller högre tjänstemannaexamen, som giver kompetens för tillträde till vissa civila befattningar i rikets, delstaternas eller kommunernas tjänst. Dessa examina äro av de civila myndigheterna erkända såsom tillräckliga kunskapsprov för tillträde till vissa befattningar. Medan de tyska tjänstemannaskolorna i någon mån kunna anses motsvara de svenska underofficers- och underbefälsskolorna, i det att de först och främst meddela kunskaper i allmänbildande ämnen, sakna de tyska hantverksoch tekniska skolorna all motsvarighet här i landet. De äro till sitt syfte uteslutande civilanställningsskolor. Eleverna få själva välja det yrke, för vilket de anse sig hava de största förutsättningarna, och de hava därvid att välja på flera olika yrken, såsom byggnads- eller möbelsnickare, groveller finsmeder, mekaniker, elektro-mekaniker, elektriska installatörer, skräddare, skomakare, vagnmakare, plåtslagare, sadelmakare, tapetserare, boktryckare, maskinsättare, motorsmeder etc. Elevernas kunskaper prövas under en examensperiod, vid vilken av resp. hantverksorganisationer utsedda censorer närvara och bedöma elevernas arbeten. Sedan de avlagt sina prov, erhålla de gesäll- resp. mästarbrev såsom bevis på sin kompetens och äro därmed erkända såsom fallgoda yrkesmän. Vid marinen utbildas därjämte personalen på vissa andra den militära tjänsten närliggande områden; de kunna sålunda förvärva kompetens såsom ångbåtsbefälhavare, maskinister eller tekniskt utbildade verkmästare eller driftsledare. Skolorna, som äro organiserade särskilt för försvarsväsendet, hava, uppgives det, mycket gott anseende, och de, som utexamineras från desamma efter avlagda mästarprov, hava fullt erforderliga kunskaper och erfarenheter för att kunna etablera sig såsom självständiga företagare; det är nämligen icke blott ren yrkesfärdighet, som meddelas, utan eleverna få också lära sig, bland annat, varukännedom, kalkylering, arbetstidslagar, bokföring m. m. Det tredje slaget av dessa skolor, lantbruksskolorna, utbildar eleverna till jordbrukare, och särskilt denna typ av skolor har under de senare åren tilldragit sig stort intresse i Tyskland. Sålunda hava organiserats sär-

45 skilda arméns lantbruksskolor, i vilka man lagt utbildningen så, att söner till jordbrukare och jordbruksarbetare, vilka alltjämt hava intresse av lantbruk, skola få en lämplig utbildning, så att de efter avskedet från den militära tjänsten kunna med utsikt till framgång ägna sig åt jordbruk. Elever, som genomgått lantbruksskola, få också hjälp att etablera sig såsom jordbrukare genom ekonomiska förmåner, lån m. m. De, som genomgått tjänstemannaskolorna, hava genom en särskild lag tillförsäkrats rätt att vinna anställning i rikets, delstaternas eller kommunernas tjänst, och såsom bevis härför få de vid sitt avsked emottaga en s. k. civilanställningssedel. Genom särskilda lagbestämmelser är stadgat, att vederbörande myndigheter äro skyldiga att av sin personal hava ett visst procenttal f. d. militärer, olika för olika befattningar i skilda verk. På grund av de svåra ekonomiska förhållandena i Tyskland har man under de senare åren minskat antalet befattningar i offentlig tjänst. Detta har givetvis medfört, att de från tjänstemannaskolorna utexaminerade eleverna icke alltid omedelbart efter avskedet kunnat få tillträda civil befattning. Men de äro därför icke utan existensmöjligheter utan få efter avskedet uppbära övergångslön, vilken efter 12 års militärtjänst utgår under en tid av tre år, under första året efter avskedet med 6/s av den lön, som vederbörande uppbar senaste året, han kvarstod i militärtjänst, under andra året 5/s av samma lön och under tredje året 4/s av samma lön, och dessutom få de å dessa lönebelopp familjeoch dyrtidstillägg enligt eljest gällande bestämmelser. Den, som erhåller civilanställning, mister därmed övergångslönen, men han får flyttningsersättning, om flyttning erfordras för att tillträda den erhållna befattningen. Skulle han i den civila tjänsten till att börja med erhålla mindre lön än den, han uppbar under sista året i militärtjänst, får han från samma anslag som det, varifrån övergångslön utgår, fyllnad i sina löneförmåner. Den som icke genomgått tjänstemannaskolorna utan i stället utexaminerats från hantverks- eller teknisk skola, erhåller icke civilanställningssedel; det förutsattes, att han skall etablera sig såsom egen företagare eller också skaffa sig arbete i den fria arbetsmarknaden. Även han är berättigad till den förut nämnda övergångslönen, som han kan utfå kapitaliserad och på en gång utbetalad. Dessutom får han ett tillägg till sin övergångslön, vilket utgår med 1 000 mark för varje år, under vilket han är berättigad till övergångslön, och slutligen en särskild avskedspremie, som utgår med olika belopp alltefter tjänstetidens längd; för 12 års tjänst utgör den 1 000 mark. De som genomgått lantbruksskolorna äro berättigade till samma förmåner som de, vilka genomgått hantverks- och tekniska skolor, men därutöver äga de också rätt att erhålla lån eller borgen av staten och detta till ett belopp, som är dubbelt större än det sammanlagda kapital, varöver den avgående själv förfogar, dock högst 15 gånger den årslön, som uppburits sista året under militärtjänsten. Enligt erhållna upplysningar väljer över hälften av militärmanskapet att genomgå tjänstemannaskolorna för att därefter vinna anställning i offentlig tjänst. Särskilda civilanställningsorgan finnas inrättade för att hjälpa de

46 avgående att ordna sin framtida utkomst, Man synes i Tyskland allmänt vara av den uppfattningen, att militärmanskapet utgör en kategori av medborgare, för vilken staten i eget intresse bör sörja, då de icke längre böra kvarstå i militärtjänst. Under normala år beräknar man för civilanställningsskolorna och för ekonomiska förmåner i samband med avsked en årlig kostnad av betydligt över 10 milj. mark. Civilanställningsfrågan kan i Tyskland anses vara fullständigt löst. År 1935 har i samband med fastställande av bestämmelser rörande den allmänna värnpliktens återinförande rätten till civilanställning ånyo fastslagits; särskilda bestämmelser i ämnet skola sedermera meddelas. England. I detta land, där årligen i runt tal 30 000 man lämna den aktiva tjänsten vid här och flotta, har man vidtagit särskilda åtgärder för ordnande av deras fortsatta utkomst, dels genom lagbestämmelser om företrädesrätt till vissa civila befattningar, dels genom att bereda yrkesutbildning i särskilt anordnade yrkesskolor. Sålunda är t. ex. postverket ålagt att reservera 50 % av alla ledigblivande brevbärar- och likställda befattningar för f. d. militärmanskap, och postverkets samtliga tillfälliga befattningshavare skola uteslutande rekryteras från denna kategori. Som allmän regel gäller beträffande alla statliga civila befattningar, att f. d. militärer, som äga erforderlig kompetens för desamma, skola äga företräde framför andra sökande. Vid yrkesskolorna meddelas undervisning i 32 olika yrken, bland vilka de anställda själva få välja, och yrkesutbildningen pågår som regel under sex månader. Därjämte hava dessa skolor särskilda platsanskaffningsbyråer, liksom för övrigt varje truppförband inom engelska krigsmakten. I många fall är den militära utbildningen så lagd, att den även bibringar kunskaper, som möjliggöra anställning i det civila livet. Dessutom har man i England särskilda statligt understödda föreningar eller sammanslutningar, vilka hava till huvudsakligt syfte att hjälpa avgående militärmanskap med övergång till civil verksamhet. Man har i England gjort den erfarenheten, att ju bättre civilanställningsmöjligheterna ordnas för de avgående, desto lättare blir det att rekrytera krigsmakten och desto bättre kvalitativt resultat ger också rekryteringen. Även i andra länder har man vidtagit åtgärder i enahanda syfte; sålunda finnas i Italien lagbestämmelse i1, som stadga, att en bestämd del av alla lägre statstjänster — vanligen tredjedelen — skall tillsättas med f. d. militärer. I U. S. A. gäller också, att f. d. militärer hava företräde framför andra sökande till ledigblivande befattningar, då de besitta erforderliga kvalifikationer för dessa. I Österrike har man på det hela taget löst civilanställningsfrågan på samma sätt som i Tyskland. Även i Frankrike äga f. d. militärer företrädesrätt till statliga civila befattningar. Här har man också ordnat särskild civilanställningsutbildning. Vidare kan tjänstledighet beviljas under sista delen av militäranställningen för bedrivande av studier i civilanställningssyfte. I Belgien stå vissa civila befattningar öppna för f. d. militärer — lägre befattningar utan vidare och vissa högre befattningar efter avläggande av vissa särskilt anordnade kunskapsprov.

47 Försvarskommissionen. Enligt försvarskommissionens mening är det av stor vikt, att civilanställningsfrågan snarast möjligt bringas till sin lösning. E n ordnad civilanställning torde numera vara av ännu större betydelse för rekryteringen än tidigare; det har nämligen visat sig, att arbetssökande ynglingar nu mera än förr fästa avseende vid de framtidsmöjligheter, som en erbjuden anställning innebär eller medför. De av försvarskommissionen föreslagna personalstaterna komma visserligen att medföra icke oväsentligt ökade möjligheter för manskap att nå sådana beställningar, att de vid försvarsväsendet komma att få framtida försörjning.Likväl kunna, såsom i annat sammanhang framhållits, endast omkring 6 % av samtliga nyanställda beräknas nå dylika beställningar, övriga måste förr eller senare återvända till den civila arbetsmarknaden och där söka sin fortsatta utkomst. Statstjänsten vid försvarsväsendet är för manskapets del av speciell natur. Medan man med statstjänst i allmänhet avser sådan tjänst, som giver försörjning för hela livet, så innebär statstjänsten för försvarsväsendets manskap endast anställning för vissa år. Anställningen för manskapet måste nämligen av militära skäl ordnas på detta sätt. För att kunna åt fälttruppförbanden förläna erforderlig kvalitet är det nödvändigt att vid mobilisering äga tillgång till ett visst antal underbefäl, som i fredstid erhållit en gedignare militär skolning än den, som kan bibringas de värnpliktiga befäls- och underbefälsämnena (studenter och likställda samt underbefäl och fackmän). Nämnda antal är flera gånger större än antalet av för fast anställt underbefäl i fredsstaterna uppförda lönebeställningar. För att detta mobiliseringsbehov skall kunna täckas, måste sålunda personalen inom dessa beställningar i fredstid omsättas med en viss hastighet. Av detta skäl måste beställningarnas innehavare efter viss tid avgå ur tjänst för att lämna plats för nya innehavare. Som staten tager de fast anställda i anspråk under de år, då unga män i allmänhet lägga grunden till sin framtid inom ett visst yrke, men därefter icke kan behålla flertalet av de fast anställda i militärtjänst, synes det billigt, att staten söker förhjälpa dessa till utkomstmöjligheter vid den tidpunkt, då de icke längre få kvarstå i militär tjänst. Under militäranställningen hava de endast undantagsvis förvärvat sådana yrkeskunskaper och -färdigheter, som direkt göra dem skickade för civil befattning eller anställning. Ofta hava de innehaft militäranställning så länge, att de hava svårt att övergå till arbetsområden, som fordra särskilda yrkeskunskaper. I vissa fall äro de också på grund av sin ålder utestängda från möjligheterna att erhålla anställningar, för vilka de besitta kvalifikationer. Då det uppenbarligen är ett allmänt intresse att säkerställa en god rekrytering vid krigsmakten, och då det jämväl måste vara ett statligt intresse, att avgånget manskap, som skall stå till förfogande vid mobilisering, har möjlighet att försörja sig —• vilket för övrigt är en förutsättning även för vederbörandes tjänstbarhet i befälsställning vid mobilisering — överensstämmer det också med statens intresse, att särskilda civilanställningsåtgärder vidtagas.

4S

Erfarenheten har givit vid handen, att stora svårigheter mången gång föreligga för avgående manskap att finna utkomst på den civila arbetsmarknaden. Detta gäller naturligen framför allt under tider, då arbetstillgången där är ringa. E n av 1929 års civilanställningskommitté gjord utredning rörande civilanställningsförhållandena för det manskap, som avgick under och vid utgången av anställningsåret 1932/1933, visar, att av 1921 avgångna beställningshavare allenast 551 eller 28-2 6 % haft civilanställning att tillträda omedelbart eller strax efter avskedet ur militärtjänsten. E n av försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå gjord motsvarande undersökning för anställningsåret 1933/1934 utvisar, att av 2122 avgångna endast 664 eller 31-2 9 % hade vunnit civilanställning, ehuru vissa civilanställningsåtgärder då blivit vidtagna. På grund av anförda omständigheter anser försvarskommissionen, att ytterligare åtgärder i civilanställningssyfte böra vidtagas. Statens förpliktelser gentemot de avgående kunna dock icke anses vara lika bindande i fråga om alla. En bestämd åtskillnad bör enligt kommissionens mening härutinnan göras mellan å ena sidan dem, som allenast en kortare tid — förslagsvis intill sex år — innehaft fast anställning, och å andra sidan dem, som under minst sex år innehaft dylik anställning. Gentemot underbefäl, som tjänat i nio år eller därutöver, anser kommissionen, att staten bör ikläda sig så bindande utfästelser, som det över huvud taget är möjligt. Härmed vill kommissionen icke hava uttalat, att icke även sådana underbefäl, som avgå före sexårstidens utgång, böra — i den mån så är möjligt — förhjälpas till civilförsörjning. Emellertid avser kommissionen i det följande i första hand de kategorier, mot vilka staten enligt kommissionens förmenande har de större förpliktelserna. Vad först angår frågan om förbehåll av vissa befattningar i civil statstjänst för civilanställningssökande militärmanskap, har frågan därom, såsom framgår av det föregående, flera gånger tidigare varit föremål för övervägande. Förslagen härom hava emellertid mötts av allvarliga invändningar från civila myndigheters sida, bland annat med hänvisning till att myndigheterna skulle förhindras att självständigt besluta i fråga om sin rekrytering, om de i viss omfattning skulle vara skyldiga att utan hänsyn till de sökandes kompetens antaga civilanställningssökande. De sålunda gjorda erinringarna kunna icke lämnas utan beaktande. Enligt försvarskommissionens uppfattning är det icke heller erforderligt att för åstadkommande av ökade civilanställningsmöjligheter i statens tjänst föreskriva, att vissa befattningar helt eller delvis skola vara uteslutande förbehållna avskedat militärmanskap. Försvarskommissionen förmenar, att ett tillfredsställande resultat i förevarande hänseende skulle kunna ernås, därest samtliga statens civila myndigheter ålades att till försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, som kommissionen förutsätter alltjämt skola bestå, anmäla, då nyrekrytering av personal skall ske, ävensom då behov av vikarier uppkommer, allt i fråga om sådana befattningar, för vilka avgående militärmanskap må kunna besitta kompetens. Det bör sedan ankomma på civilanställningsbyrån att bringa dessa uppgifter till civilanställningssökande man-

49 skåps eller f. d. manskaps kännedom. Då anställningssökande till följd härav anmäler sig hos civil myndighet för erhållande av sålunda ledigförklarad befattning, bör sådan sökande vid befattningens tillsättande vid i övrigt lika lämplighet äga företräde framför annan sökande, som icke tidigare varit i statstjänst. Dylikt företräde torde böra gälla utan hinder av vederbörande civilanställningssökandes ålder, därest ansökan ingives senast inom två år efter avgång ur aktiv tjänst. Den som haft avsked från sin militära anställning under längre tid än två år bör icke annat än undantagsvis — om han använt mellanliggande tid till att genomgå utbildningskurs eller skola, som giver kompetens lör den sökta befattningen — äga företrädesrätt. Det bör vidare ankomma på det centrala civilanställningsorganet att hålla vederbörande civila myndigheter underrättade om den utbildning, som vid försvarsväsendet bibringas manskapet, för att myndigheterna skola kunna bedöma, vilka ledigblivna befattningar, som böra anmälas till byrån. Försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå äger redan nu att av vederbörande myndigheter begära och erhålla uppgifter rörande för civilanställningssökande lämpliga, ledigblivande befattningar. Erfarenheten har emellertid, enligt vad försvarskommissionen inhämtat, givit vid handen, att uppgifter endast undantagsvis lämnas rörande avsedd rekrytering och rörande lediga vikariat. Bestämda föreskrifter med ovan föreslaget innehåll böra därför meddelas. Innebörden av de sålunda föreslagna föreskrifterna är i stort sett densamma som i de föreskrifter rörande militärmanskaps företrädesrätt till civilmilitära och civila anställningar vid försvarsväsendet, som av Kungl. Maj:t meddelats genom beslut den 12 april 1935. Då vederbörande civila myndigheters rätt att fritt pröva de sökande bibehålles oförändrad, sker icke något intrång på detta område; någon försämrad rekrytering av personalen synes sålunda icke behöva befaras. För att de civilanställningssökande skola kunna ifrågakomma till de här åsyftade anställningarna, bör emellertid manskapet under sin anställning vid försvarsväsendet, i möjligaste mån och utan att de militära kraven eftersättas, erhålla möjlighet att inhämta sådana kunskaper, att de kunna mäta sig med andra sökande. I vissa fall kan denna kompetens bibringas de anställda genom att särskilda utbildningskurser i civilanställningssyfte anordnas. Härtill återkommer kommissionen i det följande. Därjämte torde i vissa fall tjänstledighet för provtjänstgöring i civil befattning kunna beredas sådant manskap, som inom viss tid skall avgå ur tjänst. Det synes även kommissionen böra tagas under övervägande, huruvida icke vad ovan föreslagits beträffande avgående militärmanskaps anställande i statens tjänst även skulle kunna bringas i tillämpning i fråga om av staten koncessionerade och därmed likartade företag samt i fråga om sådana inrättningar, som för sin verksamhet åtnjuta bidrag av statsmedel, liksom ock i fråga om sådana befattningar hos kommuner och landsting, för vilka avlöningskostnaderna delvis bestridas av statsmedel, t. ex. vissa polisbefattningar.

5U Emellertid giva gjorda utredningar vid handen, att det antal bebttningar i stats- eller därmed jämförlig tjänst, som genom vidtagande av åtgärder av ovan angiven innebörd skulle kunna tillsättas med avgående fast inställda, icke på långt när förslår till att bereda platser åt alla avgående. Flertdet måste fördenskull söka sin fortsatta utkomst inom andra områden. För dessa övriga avgående böra vissa särskilda åtgärder vidtagis i syfte att underlätta framför allt de äldres — d. v. s. de med minst sex åis militärtjänst — övergång till den civila arbetsmarknaden. Beträffande en del av dessa synes lämpligen böra övervägas möjligheten att förhjälpa dem till att erhålla s. k. arrendeegnahem. Åtskilliga aT det fast anställda manskapet hava nämligen vuxit upp i jordbrukarhem, och många av dem torde vara intresserade av att återvända till jordbruket. Ddik egnahemsupplåtelse finnes redan reglerad genom beslut av 1934 års rikscag. Densamma avser att skapa stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning genom upplåtelse mot arrende till obemedlade av vissa lägenheter. Arrendeegnahemmen upplåtas å kronan tillhörig jord samt iordningställs genom statens försorg. I sinom tid äger arrendatorn med äganderätt inköpa lägenheten. Köpeskillingen bestämmes med hänsyn till värdet vid tiden S r inlösen av statens jordnämnd, som omhänderhar verksamheten. Av köpeskillingen skall en tiondel erläggas kontant vid köpetillfället; återstoden skall förrintas och amorteras enligt samma regler, som gälla för jordbrukshem från hronojord, d. v. s. med låg ränta och lång avbetalningstid. Som säkerhet fö: ogulden köpeskilling skall köparen lämna skuldförbindelse med inteckiingsmedgivande. I samband med upplåtelsen kan arrendatorn för anskaffande av jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter för igångsättande av driften erhålla arrendelån. Arrendelånet får ej överstiga 4 000 kronor; det är i regel räntefritt under hela lånetiden. Under första året är det även amorteringsfritt; från och med andra året återbetalas arrendelånet med en sextondel årligen. Det synes icke uteslutet, att ifrågavarande system med arrendeegnahem skulle kunna lämpa sig jämväl för ordnande av militärmanskaps övergång till jordbruk. Utan tvivel skulle möjligheterna att erhålla sådana hem komma att medföra ökat intresse för anställning vid försvarsväsendet bland ynglingar på landsbygden. Till erhållande av arrendeegnahem skulle då i första hand sådana civilanställningssökande ifrågakomma, som räkna en tjänstetid av minst 6 år samt förbinda sig att inträda i vederbörligt truppförbands reserv med därav följande skyldighet till viss tjänstgöring. Emellertid bör framhållas vikten av att — därest den sålunda föreslagna vägen befinnes framkomlig — endast sådana beställningshavare utväljas till arrendatorer, vilka besitta lämplighet att sköta eget jordbruk. Uttagningen bland de sökande synes böra verkställas av statens jordnämnd, vilken även i övrigt skulle omhänderhava verksamheten. Det kan ock ifrågasättas, huruvida icke de som komma ifråga till arrendatorer böra erhålla tillfälle att genomgå någon lämplig jordbrukskurs, exempelvis vid folkhögskola. Något särskilt anslag under fjärde huvudtiteln för denna verksamhet synes

51 icke erforderligt, då samma skäl tala för arrendeegnahemsverksamhet bland denna medborgargrupp som bland andra. Vilka civilanställningskurser, som i övrigt lämpligen böra anordnas, måste bliva beroende av förhållandena på arbetsmarknaden m. m. Det synes böra ankomma på civilanställningsorganen att avgiva förslag härom. För bestridande av de med dylika kurser förenade kostnaderna måste dock visst anslag beräknas. Detta synes böra stå till Kungl. Maj:ts förfogande för fördelning, sedan förslag om kurser inkommit. Ett för samtliga försvarsgrenar gemensamt anslag bör sålunda stå till Kungl. Maj:ts disposition. Detsamma synes böra beräknas efter förslagsvis 4 kronor per beställningshavare av det fast anställda manskapet till i avrundat belopp 40 000 kronor. Försvarskommissionen förutsätter, att de hittills anordnade poliskurserna för underbefäl komma till stånd också i fortsättningen samt att kostnaderna tor desamma gäldas på samma sätt som hittills. Då ifrågavarande kurser givit ett mycket gott utbildningsresultat och då det även visat sig, att de utexaminerade inom kort tid kunnat beredas anställning vid polisväsendet, kan det ifrågasättas, huruvida icke poliskurserna böra göras till en fast institution. Det synes därvid kunna tagas i övervägande att införliva dem med statens polisskola, varigenom bland annat kostnaderna för lärarearvoden m. m. skulle kunna nedbringas. Den möjlighet till anställning över stat utöver kontraktstiden, som under föregående och innevarande budgetår beretts vissa äldre avgående underbefäl, har enligt vad försvarskommissionen inhämtat vunnit stor uppskattning. Kommissionen utgår från att dylik anställning även i fortsättningen kommer att i mån av behov medgivas. Då det emellertid lärer vara ovisst, huruvida anordningen i fråga bör givas permanent karaktär, har försvarskommissionen vid beräkningarna av de därav berörda anslagens storlek icke tagit hänsyn till den ökning, som en dylik överstatanställning skulle medföra. I fråga om nu gällande bestämmelser för manskaps civilanställning vid postverket, statens järnvägar och vid försvarsväsendet förutsätter kommissionen ingen ändring. Emot nu gällande bestämmelser för utbetalning av avskedspremier till underbefäl, som utan att erhålla annan anställning i statens tjänst avgå ur aktiv tjänst efter en tjänstetid av minst 6 år, hava vissa erinringar framställts. Sålunda har försvarsväsendets underbefälsförbund framhållit, att vissa ändringar i bestämmelserna vore önskvärda. Förmånen borde icke utgå till någon beställningshavare, som erhölle civilanställning med samma löneinkomst som under sista anställningsåret vid försvarsväsendet. Den som i den civila befattningen erhölle lägre lön, borde däremot äga utfå lönefyllnad, så att löneförmånerna uppginge till samma belopp som under sista anställningsåret i 128S1 35

D 4

52 militärtjänst, dock att sådan lönefyllnad icke skulle utgå, sedan så itort fyllnadsbelopp utbetalats, att detsamma uppginge till samma summa som den honom eljest tillkommande avskedspremien. Endast beställningsha T are, som avginge utan att erhålla civilanställning, borde äga bekomma avskelspremie, och denna borde enligt förbundets mening till beloppet vara av tie grader. Det lägsta beloppet borde utgå efter 6 års tjänst, det mellersta elter 9 års tjänst och det högsta efter 12 års tjänst. Premiernas belopp borde bestämmas till 700, resp. 1100 och 1 500 kronor och vara lika vid samtliga truppförband. Då premierna nämligen avsåges skola ersätta genom statens försoig ordnad civilanställning, vore samtliga avgående i behov av samma ekonomiska hjälp. Truppförbandens möjlighet att ordna sin manskapsrekrytering bord? sålunda icke, såsom för närvarande, vara bestämmande för premiebeloppets storlek. Enligt vad försvarskommissionen inhämtat hava även myndigheterna funnit nu gällande bestämmelser rörande avskedspremies åtnjutande i vissa avseenden mindre lämpliga, då å ena sidan möjlighet är utesluten for varje i statstjänst civilanställd att erhålla premie, oavsett anställningens art och varaktighet, medan å andra sidan premie kan utbetalas till den, som t. ex. inom förläggningsorten vinner en väl avlönad befattning i kommuna eller enskild tjänst. Det har även för kommissionen framhållits, hurusom -dssa skäl tala för att avskedspremien borde förändras till tjänstepremie och utbetalas efter föreskrivet antal tjänstår, oavsett arten av den civilanställning, som vederbörande kan vinna i samband med sin avgång från aktiv tjänst. Enligt försvarskommissionens uppfattning synes, med anledning av vad som sålunda anförts, frågan om rätt till avskedspremie böra underiastas utredning genom Kungl. Maj:ts försorg och ovan angivna förslag däivid tagas under övervägande. Vid uppgörandet av sina kostnadsberäkningai har försvarskommissionen emellertid upptagit anslagen till avskedsprerrier efter samma grunder som för närvarande. De nuvarande organen för eivilanställningsverksamheten, den centrala civilanställningsbyrån och civilanställningskommissionerna, äro försöksvis organiserade. De erfarenheter, som av dessa kunna utvinnas, torde komina att bliva bestämmande vid uppgörandet av förslag till en slutlig organisation av desamma. Det ankommer därför icke på försvarskommissionen att framlägga förslag härutinnan. Kommissionen har dock förutsatt, att civilanställnings organen skola bestå med i huvudsak samma uppgifter som nu. Särskilda organ äro nämligen alltjämt erforderliga för tillvaratagande av det avgående manskapets intressen i förevarande hänseenden.

53 KAP. I I I .

Den andliga vården vid försvarsväsendet. 1914 års försvarsordning. Enligt 1914 års försvarsordning skulle för den andliga vårdens ombesörjande vid armén finnas anställda 46 regementspastorer, 2 garnisonspastorer och 1 slottspastor. Av de båda garnisonspastorerna avsågs den ene för Karlsborgs, den andre för Bodens garnison, under det att slottspastorn avsågs för krigsskolan å Karlberg. De prästerliga befattningshavarna åtnjöto i allmänhet icke fasta avlöningsförmåner utan endast vissa mindra arvoden. Garnisonspastorn å Karlsborg var i denna sin egenskap jämväl kyrkoherde i Karlsborgs församling. Kostnaderna för regementspastorsinstitutionen vid armén enligt 1914 års härordning belöpte sig till 64 040 kronor, häri inräknat arvoden till prästerliga biträden vid vissa truppförband. Den andliga vården vid marinen ombesörjdes enligt samma försvarsordning av 2 regementspastorer, den ene tillika kyrkoherde i Karlskrona amiralitetsförsamling och den andre kyrkoherde i Skeppsholms församling, samt 3 bataljonspredikanter, samtidigt komministrar i nyssnämnda församlingar. Kostnaderna för dessa befattningar jämte 2 klockare och 1 kyrkvaktare uppgingo enligt flottans ecklesiastikstat till 9,490 kronor. 1925 års försvarsordning. Uti skrivelse i juni 1918 anhöll riksdagen med anledning av två särskilda i ämnet väckta motioner, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan om förbättrad andlig och sedlig vård för den värnpliktiga ungdomen. De med anledning härav tillkallade särskilda sakkunniga överlämnade den 24 maj 1921 betänkande och förslag rörande den andliga vården vid krigsmakten. Enligt nämnda förslag skulle för handhavande av den andliga vården, vilken vore dels religiös, dels kulturell, finnas särskilda militärpastorer på stat och i reserven. Militärpastorer skulle finnas i alla garnisonsorter och deras arvoden avpassas efter antalet truppförband inom denna. Militärpastorsbefattningarna skulle stå öppna även för lekmän, som vore för uppdraget lämpliga. För den kulturella vården skulle i vissa fall särskilda ledare utses, varjämte biträden till militärpastorerna skulle uttagas bland de värnpliktiga. För erhållande av en enhetlig ledning av den militära andliga vården föreslogs inrättande av en för hela landet gemensam centralorganisation — militärkonsistorium — bestående av ärkebiskopen som ordförande, en fältprost, en inspektör för den kulturella vården samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.

54 Försvarsrevisionen uttalade i sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande, att en omorganisation av den dåvarande regementspastorsinstitutionen kunde vara önskvärd, men ansåg sig icke kunna taga ståndpunkt till det av 1918 års sakkunniga framlagda förslaget. Bevisionen utgick därför vid uppgörandet av sitt förslag från att den förutvarande organisationen med regementspastorer tillsvidare borde bibehållas — givetvis med de förändringar, som bleve en direkt följd av föreslagna indragningar av truppförband. Beträffande marinen föreslog försvarsrevisionen ingen annan förändring, än att benämningarna regementspastor och bataljonspredikant utbyttes mot »amiralitetspastor» respektive »amiralitetspredikant». I försvarspropositionen till 1924 års riksdag följde departementschefen försvarsrevisionens förslag rörande den andliga vården. 1924 års särskilda utskott föreslog däremot, att arvoden åt garnisons-, slotts- och regementspastorer vid armén ej vidare skulle beräknas. De religiösa behoven hos den militära personalen och de värnpliktiga ansåges, med truppförbandens förläggning till städerna, kunna tillgodoses på annat sätt. I 1925 års försvarsproposition föreslog Kungl. Maj:t indragning av samtliga arvoden till regementspastorer vid armén samt slottspastorn å Karlberg, under det att arvoden fortfarande skulle beräknas för garnisonspastorerna i Boden och Karlsborg, vilket även blev riksdagens beslut. För bestridande av den andliga vården vid armén skulle ett belopp av 50 000 kronor årligen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter vederbörande myndigheters hörande användas dels, där så befunnes lämpligast, för pastoralvård inom armén, dels för de värnpliktigas andliga vård i övrigt, utövad genom förbundet Soldaternas vänner eller eljest. För flottans vidkommande beslöt 1925 års riksdag i enlighet med försvarsrevisionens förslag med den förändringen, att antalet amiralitetspredikanter minskades till 2. 1927 års sakkunnigförslag. I september 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa utredning och inkomma med förslag beträffande den framtida dispositionen av det anslag till befrämjande av den andliga vården vid armén, som av riksdagen kunde komma att anvisas. De utsedda sakkunniga avgåvo den 24 mars 1927 betänkande och förslag i ärendet, omfattande dels förslag till bestämmelser rörande den andliga vården vid armén, dels förslag till fördelning av ett årligt anslag för ändamålet på 50 000 kronor. De föreslagna bestämmelserna omfattade i huvudsak följande. Ordnandet av den andliga vården skulle ombesörjas närmast inom varje truppförband av ett råd, bestående av truppförbandets chef såsom ordförande, en medlem utsedd av vederbörande domkapitel och en representant för den frivilliga verksamheten för den andliga vården. Därest två eller flera truppförband vore förlagda på samma ort, kunde ett gemensamt råd utses. Truppförbandsrådet skulle åligga, bland annat, att avgöra, huruvida särskild militär-

55 pastor borde utses eller pastoralvården vid truppförband med fördel kunde inordnas i förläggningsplatsens civila församlings- och gudstjänstliv, samt att i förra fallet för ett år i sänder utse militärpastor, som skulle handhava den andliga vården vid truppförbandet eller, om så ansåges lämpligt, vid två eller flera truppförband gemensamt. För befrämjande av enhetlighet inom ifrågavarande verksamhet skulle Kungl. Maj:t för fem år i sänder utse ett centralråd för den andliga vården vid armén, bestående av en officer (f. d. officer), en präst i svenska statskyrkan, en representant för den frivilliga verksamheten för den andliga vården samt två andra sakkunniga personer. Till militärpastor skulle kunna utses präst i svenska kyrkan eller annan person, som genom bildningsgrad och personliga egenskaper ansåges för uppgiften lämplig. Vidare skulle truppförbandsrådet utse lämplig person att ombesörja föreläsnings- och annan bildningsverksamhet samt förestå befintligt bibliotek. Årsanslaget på 50 000 kronor föreslogs fördelat med 1 030 kronor till disposition av Centralrådet för den andliga vården, 20 000 kronor till disposition av förbundet Soldaternas vänner eller andra organisationer för andlig vård vid armén, 1 600 kronor till soldathemmen i Boden, Karlsborg och Karlskrona samt återstoden fördelad på truppförbanden. Tiden efter år 1927. Efter förslag av arméförvaltningen har för varje år från och med budgetåret 1928/1929 Kungl. Maj:t fördelat anslaget till den andliga vården vid armén. Under budgetåren 1928/1929—1931/1932 utgick anslaget med 50 000 kronor fördelat efter följande grunder. Arvode till regementspastorn vid Livregementet till häst, vilken i olikhet mot andra regementspastorer innehar fullmakt som regementspastor, utgick fortfarande med 1170 kronor. Till truppförbanden utlämnades för den andliga vårdens bestridande belopp, växlande mellan 300 och 1 000 kronor, med anvisning till vederbörande chef, att det på honom ankomme att på lämpligaste sätt träffa anordningar för pastoralvården inom underlydande truppförand. Till centralstyrelsen för förbundet Soldaternas vänner överlämnades 8 000 kronor och till de olika soldathemmen, såväl dem, som stodo under statskyrkans överinseende, som dem, vilka administrerades av Soldaternas vänner, utbetalades belopp, växlande mellan 300 och 1600 kronor. Arvoden till garnisonspastorerna i Boden och Karlsborg inräknades icke i detta anslag; dessa arvoden belasta i stället allmänna avlöningsanslaget. Från och med budgetåret 1932/1933 skedde den förändringen, att ifrågavarande anslag överfördes till den under fjärde huvudtiteln upptagna anslagsgruppen »Gemensamma anslag». Detta sammanhängde med att från anslaget i fråga skulle utgå bidrag till den andliga vårdens främjande jämväl vid flygvapnets truppförband. Samtidigt minskades emellertid av statsfinansiella skäl totalsumman från 50 000 till 42 000 kronor, till följd varav såväl de till truppförbanden som de till soldathemmen utgående beloppen minskades. Från och med budgetåret 1933/1934 beslöt riksdagen, efter framställning

56 från marinförvaltningen, att även den andliga vården vid marinen skulle tillgodoses ur detta anslag beträffande bland annat kustartilleriregementena och skeppsgossehemmen. Anslaget höjdes i samband härmed till 44 500 kronor, med vilket belopp detsamma sedermera utgått. Från statskyrkligt håll hava under de senare åren framförts vissa erinringar mot det sedan år 1926 tillämpade systemet för bestridande av den andliga vården vid krigsmakten, gående ut på att organisationen vore alltför löslig, att central myndighet saknades och att krigsorganisationen icke vore i fred förberedd. Kyrkomötet 1934 gjorde härutinnan följande uttalande: »Diakonistyrelsens redogörelse för den andliga vården vid försvarsväsendet giver tydligt vid handen, huru otillfredsställande hela denna viktiga angelägenhet är ordnad. Allt mera oeftergivligt synes behovet vara av en grundlig omdaning av denna så lösligt handhavda andliga verksamhet vid våra regementen. Det vore högeligen önskvärt, att ett kraftigt initiativ kunde tagas för att uppnå ett bättre sakernas tillstånd. Diakonistyrelsen, som redan handhaver denna angelägenhet, synes lämpligen kunna upptaga detta ärende till omprövning.» FörsTarskoinniissionen. Försvarskommissionen vill icke bestrida, att en revision av det nu tilllämpade systemet för den andliga vårdens bedrivande vid försvarsväsendet kan bliva nödvändig och att därvid vissa synpunkter, som av såväl 1918 års som 1926 års sakkunniga framhållits, äro förtjänta av beaktande. Emellertid är kommissionen av den uppfattningen, att en dylik revision ej står i så nära samband med förslaget till en förändrad organisation av riksförsvaret, att den nu bör av kommissionen upptagas till prövning. Försvarskommissionen utgår därför ifrån att de nu gällande principerna för den andliga vårdens tillgodoseende komma att i huvudsak tillsvidare tillämpas. Under rubriken »Gemensamma anslag» bör således alltjämt upptagas ett för försvarsväsendet gemensamt anslag för befrämjande av den andliga vården vid truppförbanden. Kommissionen finner anslaget i fråga böra sättas till 50000 kronor. Liksom nu är fallet beräknas detta anslag icke skola belastas med avlöningar och arvoden åt de ecklesiastika befattningshavare, vilka upptagas å vederbörande personalstater. I sistberörda hänseende ifrågasätter försvarskommissionen icke någon ändring utan räknar med att å respektive stater alltjämt böra upptagas: vid armén en garnisonspastor i Boden och en i Karlsborg samt vid marinen 2 amiralitetspastorer, 2 amiralitetspredikanter, 2 klockare och 1 kyrkvaktare.

57 AVD. XII.

Sammanfattning av försvarskommissionens förslag. Under åberopande av vad i det föregående anförts framlägger försvarskommissionen följande

Förslag till

Värnpliktslag. KAP. I. Allmänna bestämmelser. (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

§ 1.

§ 1. Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiofem år. Inom Gotlands militärområde kyrkobokförd svensk .man är dock värnpliktig redan från och med det år, under vilket han fyller aderton år, till och med det år, under vilket han fyller femtiofem år. Är svensk medborgare tillika medborgare i främmande stat och har han hemvist i den främmande staten, bestämmer Konungen, huruvida värnplikt skall åligga honom här i riket.

Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiotvå år. Är svensk medborgare tillika medborgare i främmande stat och har han hemvist i den främmande staten, bestämmer Konungen, huruvida värnplikt skall åligga honom här i riket.

§ 2. § 2. För den, som förvärvar svensk För den, som förvärvar svensk medborgarrätt det kalenderår, under medborgarrätt det kalenderår, under vilket han fyller tjugu år, eller där- vilket han fyller tjugu år eller, därest

58 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

efter, inträder värnplikten från och han kyrkobokföres inom Gotlands milimed det år, som infaller näst efter tårområde, aderton år, eller därefter, det han förvärvat nämnda rätt. inträder värnplikten från ock med det år, som infaller näst efter det han förvärvat nämnda rätt. § 3. § 3. 1. Värnplikten fullgöres i bevä1. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen ringen och landstormen. Tjänstetidelas i första och andra uppbådet, den i beväringen är femton år. För Tjänstetiden i beväringen är femton värnpliktig, kyrkobokförd inom Götar, elva år i första och därefter fyra lands militärområde, är dock tjänsteår i andra uppbådet. tiden sjutton år. I krigstid bestämmer dock endast I krigstid bestämmer dock endast behovet tjänstetidens längd för de behovet tjänstetidens längd för de inkallade. inkallade. 2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen. § 4. 1. Från värnpliktens fullgörande frikallas den, som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, kroppslig svaghet eller annan dylik orsak icke är duglig till krigstjänst. 2. Från värnpliktens fullgörande 2. Från värnpliktens fullgörande under fredstid frikallas: under fredstid befrias: a) den, som, utan att vara oduglig a) den, vilken vid den tidpunkt, till krigstjänst, likväl icke är vapenför: då han enligt § 5 är skyldig att inb) den, vilken vid den tidpunkt, ställa sig till inskrivning, har hustru då han enligt § 5 är skyldig att in- eller barn, som är för sitt uppeställa sig till inskrivning, har hustru hälle väsentligen beroende av hans eller barn, som är för sitt uppehälle arbete; samt väsentligen beroende av hans arb) den, som är ende arbetsföre bete; samt sonen, sonsonen eller dottersonen till c) den, som är ende arbetsföre orkeslös eller vanför fader, farfader, sonen, sonsonen eller dottersonen till morfader eller till änka, frånskild eller orkeslös eller vanför fader, farfader, övergiven hustru eller ogift kvinna, morfader eller till änka, frånskild eller ende arbetsföre fostersonen till orkesövergiven hustru eller ogift kvinna, lös eller vanför fosterfader eller till ende arbetsföre fostersonen till orkes- fostermoder eller ende arbetsföre brolös eller vanför fosterfader eller till dern till ett eller flera minderåriga fostermoder eller ende arbetsföre bro- eller vanföra faderlösa syskon, dock dern till ett eller flera minderåriga endast såvida sagda föräldrar, fareller vanföra faderlösa syskon, dock eller morföräldrar eller fosterföräldrar

(Nuvarande lydelse) endast såvida sagda föräldrar, fareller morföräldrar eller fosterföräldrar eller syskon äro för sitt uppehälle väsentligen beroende av hans arbete, Har sådan för sitt uppehälle av den värnpliktiges arbete väsentligen beroende anhörig, som under c) sägs, av samme värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av närmast föregående kalenderår eller, där behovet av försörjning uppstått först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst, skall den värnpliktige även i de fall, att han icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, frilcallas från värnpliktens fullgörande under fredstid, därest han är den ende, som, såvitt veterligt är, kan lämna nödigt försörjningsbidrag.

59 (Föreslagen lydelse.) eller syskon äro för sitt uppehälle väsentligen beroende av hans arbete. Har sådan för sitt uppehälle av den värnpliktiges arbete väsentligen beroende anhörig, som under b) sägs, av samme värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av närmast föregående kalenderår eller, där behovet av försörjning uppstått först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst, skall den värnpliktige även i det fall, att han icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, befrias från värnpliktens fullgörande under fredstid, därest han är den ende, som, såvitt veterligt är, kan lämna nödigt försörjningsbidrag.

§ 5§ 5. 1. Värnpliktig är skyldig att in1. Värnpliktig är skyldig att inställa sig till inskrivning det år, han ställa sig till inskrivning det år, han fyller tjugu år. fyller tjugu år, värnpliktig, kyrkobokförd inom Gotlands militärområde, dock redan det år, han fyller aderton år. Yngling, som kyrkobokföres inom Gotlands militärområde det år, han fyller aderton eller nitton år, är skyldig att, såvida han icke dessförinnan undergått inskrivning på sätt i § 6 förmäles, anmäla sig till inskrivning vid inskrivningsnämnd eller, därest inskrivningsförrättningarna för året avslutats, på sätt i § 19 mom. 4 angives. 2. Tjänstetiden i beväringen beräknas från början av nyssnämnda år, även om den värnpliktige till följd av laga förfall eller beviljat uppskov skulle bliva inskriven först ett senare år. Där inskrivning till följd av den värnpliktiges uteblivande utan laga förfall skett ett senare år, räknas tjänstetiden från början av inskrivningsåret.

66 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Har värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov under något år av tjänstetiden uteblivit från honom enligt § 27 under samma år åliggande tjänstgöring, må detta år icke räknas honom till godo såsom tjänsteår i beväringen. Huru förhållas skall, då värnpliktig uteblivit från endast en del av årets tjänstgöring, bestämmer Konungen. 3. Värnpliktig, varom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig till inskrivning det år, hans värnplikt tager sin början. Sådan värnpliktig anses därvid likställd med den, som förut erhållit uppskov med inskrivning. § 6. 1. Yngling, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, så ock yngling, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller maskinistexamen av första eller andra klass, må redan det år, då han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning. För bifall härtill fordras att vara vapenför. 2. Annan yngling, än i mom. 1 avses, må ock redan det år, då han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning för utbildning till plutonchef eller motsvarande befattning, där han är vapenför och, på sätt Konungen förordnar, visar sig äga förutsättningar för dylik utbildning. 3. Likaledes må annan yngling, 3. Likaledes må annan yngling, än i mom. 1 avses, redan det år, då än i mom. 1 avses, redan det år, då han fyller aderton eller nitton år, han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning antingen anmäla sig till inskrivning antingen för att utbildas till underbefäl eller för att utbildas till underbefäl eller fackman vid infanteriet, trängtrup- fackman vid infanteriet, luftvärnsartilperna eller intendenturtrupperna eller leriet, trängtrupperna eller intendenför att från annat inskrivningsområde turtrupperna eller för att från annat än Norrbottens uttagas för utbildning militärområde än Övre Norrlands utvid Norrbottens regemente. tagas för utbildning vid Norrbottens För bifall härtill fordras, att han regemente. är vapenför och i övrigt lämplig till För bifall härtill fordras, att han är den tjänstgöring, vartill han anmäler vapenför och i övrigt lämplig till den sig. tjänstgöring, vartill han anmäler sig. 4. För en var enligt mom. 1, 2 eller 3 inskriven räknas den i § 3 mom. 1 angivna tjänstetiden i beväringen från och med det år, då han fyllde tjugu år. 5. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga delar för de enligt denna paragraf inskrivna, även innan de inträtt i värnpliktsåldern.

61 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

§ 1§ 7Vapenför värnpliktig uttages till Vapenför värnpliktig uttages till l i n j e t j ä n s t eller till e r s ä t t n i n g s - l i n j e t j ä n s t eller till e r s ä t t n i n g s reserven. r e s e r v e n . Icke vapenför värnpliktig, som icke är till krigstjänst oduglig, uttages till handräckningstjänst. § 8. Börande inskrivna värnpliktigas befrielse från tjänstgöring under krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjänst och det allmännas behov finnas vara påkallade. § 9. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst eller arbete antagen, må ej av husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörig tid inställa sig till inskrivning, tjänstgöring eller mönstring eller att fullgöra annan honom i denna lag ålagd skyldighet. § 10. Värnpliktig, vilken är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, må ej fullgöra honom åliggande tjänstgöring. Sådan värnpliktig anses likställd med den, som erhållit uppskov med tjänstgöring.

K A P . II. Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning. § 111. För inskrivning och redovisvisning av de värnpliktiga, med det i mom. 2 stadgade undantag, indelas riket uti inskrivningsområden och rullföringsområden; varje inskrivningsområde omfattar visst antal rullföringsområden. För vart och ett av dessa områden förordnas en befälhavare (inskrivningsbefälhavare, rullf öringsbefälhavare).

§ 111. För inskrivning och redovisning av de värnpliktiga, med det i mom. 2 stadgade undantag, indelas riket i militärområden och rullf öringsområden; varje militärområde omfattar visst antal rullf öringsområden, sammanhållna gruppvis uti regementsområden. Inom militärområde är militärbefälhavaren högste målsman för inskrivningsväsendet. För varje rullföringsområde förordnas en befälhavare (rullföringsbefälhavare), direkt underställd militärbefälhavaren.

62 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

2. För inskrivning av de värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus, samt för redovisning av marinens och flygvapnets å sjömanshus inskrivna värnpliktiga bestämmas särskilda sjörullföringsområden, vart och ett omfattande ett eller flera sjömanshus. För varje sjörullf öringsområde förordnas en befälhavare (sjörullföringsbefälhavare), lydande under stationsbefälhavare vid station av flottan. § 12. § 12. 1. Vederbörande mantalsskriv1. Vederbörande mantalsskriv ningsförrättare åligger att, sedan man- ningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrivningarna blivit avslutade, med talsskrivningarna blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta ledning av mantalslängderna uppsätta fullständiga listor över inskrivnings- fullständiga listor över inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa listor skyldiga värnpliktiga. Dessa listor skola för granskning översändas till skola för granskning översändas till vederbörande pastorsämbeten, vilka vederbörande pastorsämbeten, vilka genom anteckning å dem böra upp- genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon av däruti upp- lysa, dels om någon av däruti upptagna värnpliktiga är på grund av tagna värnpliktiga är på grund av honom ådömd straffpåföljd för alltid honom ådömd straffpåföljd för alltid eller för viss tid utestängd från be- eller för viss tid utestängd från behörighet och rättigheter, som omför- hörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller malas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller avlidit eller avflyttat till annan ort, avlidit eller avflyttat till annan ort, som, då den är känd, bör uppgivas, som, då den är känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus, med eller är inskriven å sjömanshus, med uppgift på sjömanshuset, dels om och uppgift på sjömanshuset, dels om och vilka inskrivningsskyldiga värnplik- vilka inskrivningsskyldiga värnpliktiga efter mantalsskrivningen inflyttat tiga efter mantalsskrivningen inflyttat i församlingen, med uppgivande, där i församlingen, med uppgivande, där så ske kan, från vilken ort inflytt- så ske kan, från vilken ort inflyttningen skett, varefter listorna, be- ningen skett, varefter listorna, bekräftade med vederbörande pastorers kräftade med vederbörande pastorers underskrifter, skola till mantalsskriv- underskrifter, skola till mantalsskrivningsförrättaren återsändas. Mantals- ningsförrättaren återsändas. Mantalsskrivningsförrättaren insänder dessa skrivningsförrättaren insänder dessa listor, behörigen transporterade och listor, behörigen transporterade och summerade, till vederbörande inskriv- summerade, till vederbörande militärningsbefälhavare. befälhavare. 2. Prästerskapet samt landsstatens tjänstemän, synnerligen mantalsskrivningsförrättarna, så ock sjömanshusombudsmännen vare pliktiga att, i allt vad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de upplysningar och det bistånd, som av dem kunna äskas för de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

63 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse)

3. Där anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras av annan myndighet än prästerskapet, skola prästerskapets skyldigheter enligt denna paragraf åligga sådan myndighet. 4. Närmare föreskrifter om fullgörandet av de åligganden, som i fråga om de värnpliktigas inskrivning och redovisning tillkomma områdesbefälhavare och sjömanshusombudsmän ävensom mantalsskrivningsförrättare och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas av Konungen. § 13. § 13. 1. Varje år skall inom de sär1. Varje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för de skilda rullföringsområdena och för de särskilda sjömanshusen å tider och särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande ställen, som, efter det vederbörande inskrivnings- eller sjörullf öringsbefäl- militär- eller sjörullföringsbefälhavare havare blivit hörd, bestämmas av blivit hörd, bestämmas av Konungens Konungens befallningshavande i det befallningshavande i det län, till vilket län, till vilket rullföringsområdet eller rullföringsområdet eller största delen största delen därav hörer, eller inom därav hörer, eller inom vilket sjömansvilket sjömanshuset är beläget, in- huset är beläget, inskrivning förrättas skrivning förrättas med de värnplik- med de värnpliktiga, som under året tiga, som under året fylla tjugu år, fylla inom Gotlands militärområde samt med de äldre värnpliktiga, vilka aderton men eljest tjugu år, samt med icke förut blivit inskrivna eller fri- de äldre värnpliktiga, vilka icke förut kallade. blivit inskrivna eller frikallade. 2. Inkallelse till inskrivningsförrättning verkställes av Konungens befallningshavande genom kungörelse och offentligt anslag inom varje kommun. § 14. 1. Vid inskrivningsförrättning är varje till densamma inkallad värnpliktig med undantag av den, som är inskriven å sjömanshus och inmönstrad till sjöfart, skyldig att personligen inställa sig; dock må utan personlig inställelse inskrivas värnpliktig, som i den ordning, Konungen föreskriver, styrker, att han är vapenför, och som antingen finnes enligt § 4 3 mom. 1 hava visat laga förfall för uteblivandet eller ock innehar anställning utomlands eller uppehåller sig därstädes för idkande av studier eller för utbildning i sitt yrke. 2. Efter inskrivningen erhåller den värnpliktige en inskrivningsbok, varuti skall av vederbörande befäl antecknas vad som är av vikt att känna beträffande hans värnplikt, och med vilken bör följa ett utdrag av denna lag samt av andra lagar och stadganden rörande krigsmakten. 3. Överstiger avståndet mellan inkallad värnpliktigs hemvist inom den ort, där han är kyrkobokförd, och förrättningsstället två nymil, är han berättigad att uppbära den gottgörelse för fram- och återresan mellan dessa orter, som varder särskilt bestämd.

64 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 15. 1. Inställelse till inskrivning sker vid inskrivningsförrättning för den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Värnpliktig, som vistas å annan ort, må dock undergå insk-ivning å vistelseorten, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig h>s vederbörande inskrivningsnämnd och därvid avlämna prästbetyg. Såunda inskriven värnpliktig tillhör fortfarande det område, där han är lyrkobokförd. 2. Inskrivning av värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus sker vid inskrivningsförrättning för det sjömanshus, han tillhör. Sådan virnpliktig må dock undergå inskrivning vid inskrivningsförrättning för annat sjömanshus, i vilket fall det åligger honom att utan kallelse anmäa sig hos inskrivningsnämnden för sistnämnda sjömanshus och därvid, förutom prästbetyg, avlämna intyg från vederbörande sjömanshusombudsmaL rörande såväl sin befattning inom sjömansyrket som den tid, varunder iian varit inmönstrad till sjöfart, eller, om intyg icke kunnat anskaffas, uppvisa sjöfartsbok. Ä sjömanshus inskriven värnpliktig, som tilldelas hären, överföres till det rullf öringsområde, inom vilket han är kyrkobokförd. 3. Vad i denna paragraf stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande tillämpning beträffande yngling, som enligt § 6 inskrives, innai. han inträtt i värnpliktsåldern.

KAP.

III.

Om uppskov med inskrivning eller Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring, så ock om frikallelse tjänstgöring, så ock om frikallelse i vissa fall. e l l e r b e f r i e l s e i vissa fall. § 16. 1. Uppskov med inskrivning till nästföljande års inskrivningsförrättning meddelas värnpliktig, som av en eller annan möjligen övergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad eller otillräcklig kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrivningsförrättningen befinnes vara till tjänstgöring oförmögen eller olämplig eller genom de med tjänstgöringen förenade ansträngningarna utsättas för men eller fara. 2. Förefinnes anledning till upp2. Förefinnes anledning till uppskov enligt mom. 1 ännu vid inskriv- skov enligt mom. 1 ännu vid inskrivningsförrättningen det år, under vilket ningsförättningen det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra år, den värnpliktige fyller tjugufyra år, frikallas han från värnpliktens full- befrias han från värnpliktens fullgörande under fredstid. görande under fredstid.

65 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse.) 3. Bliver inskriven värnpliktig till 3. Bliver inskriven värnpliktig till följd av sådan orsak, som omförmäles följd av sådan orsak, som omförmäles i § 4 mom. 1, oduglig till krigstjänst, i § 4 mom. 1, oduglig till krigstjänst, äger han att, på framställning hos äger han att, på framställning hos behörig inskrivningsnämnd, varda fri- behörig inskrivningsnämnd, varda frikallad från värnpliktens vidare full- kallad från värnpliktens vidare fullgörande. görande. Uppkommer för inskriven värnplikUppkommer för inskriven värnpliktig sådant förhållande, som avses i tig sådant förhållande, som avses i § 4 mom. 2 första stycket a) eller c) § 4 mom. 2 första stycket b) eller eller andra stycket, äger han, likaledes andra stycket, äger han, likaledes på på framställning hos behörig inskriv- framställning hos behörig inskrivningsningsnämnd, att varda frikallad från nämnd, att varda befriad från värnvärnpliktens vidare fullgörande under pliktens vidare fullgörande under fredstid. fredstid. 4. I enahanda ordning skall vidare 4. I enahanda ordning skall vidare från värnpliktens fullgörande under från värnpliktens fullgörande under fredstid frikallas: fredstid befrias: a) till svensk medborgare genom a) till svensk medborgare, genom naturalisation upptagen utländsk man, naturalisation upptagen utländsk man, som det år, han jämlikt § 5 mom. 3 som det år, han jämlikt § 5 mom. 3 är skyldig att inställa sig till inskriv- är skyldig att inställa sig till inskrivning, fyller minst tjugusex år; ning, fyller minst tjugusex år; b) den, som avflyttat från riket och b) den, som avflyttat från riket och därefter återinflyttat hit, dock under därefter återinflyttat hit, dock under villkor, villkor, att han under det år, han återinatt han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjugusex år, och flyttat, fyllt minst tjugusex år, och att minst sju år förflutit från avatt minst sju år förflutit från avflyttningen till återinflyttningen, häri flyttningen till återinflyttningen, häri således icke inberäknad den tid, som således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan förlorad vistelsen i riket varat, innan förlorad svensk medborgarrätt återförvärvats; svensk medborgarrätt återförvärvats; samt samt c) en var, som kan med intyg styrka, c) en var, som kan med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst att han i utlandet gjort militärtjänst under längre tid än i § 27 mom. 1 under längre tid än i § 27 mom. 1 stadgas. stadgas. 5. Där, utan att fall, varom ovan 5. Där, utan att fall, varom ovan i denna paragraf sägs, är för handen, i denna paragraf sägs, är för handen, synnerliga skäl därtill föreligga, må synnerliga skäl därtill föreligga, må Konungen helt eller delvis frikalla Konungen helt eller delvis befria inskriven värnpliktig, som därom an- inskriven värnpliktig, som därom an-

66 (Nuvarande hjdelse) håller, från värnpliktens fullgörande under fredstid.

(Föreslagen lydelse.) håller, från värnpliktens under fredstid.

fullgörande

§ 17. 1. Uppskov till nästföljande år med påbörjandet av den i § 27 föreskrivna första tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, kan vid inskrivningen medgivas: a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och som till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar, inställa sig; b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han inom ett år efter inskrivningen kommer att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-, förste maskinist- eller andre maskinistklass vid navigationsskola; c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriell rörelse och av en eller annan anledning icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle bliva frånvarande; samt d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskovs beviljande, såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller ölägenheter. Fortfar anledning till uppskov med ovan nämnd tjänstgöring, må förlängt uppskov, varje gång för ett år, av vederbörlig inskrivningsnämnd beviljas den värnpliktige; dock att tjänstgöringen skall taga sin början senast det år, under vilket han fyller tjugufyra år. 2. Yppas för värnpliktig, uttagen till linjetjänst, efter det inskrivningsförrättningen avslutats, sådan anledning till uppskov, varom i mom. 1 förmäles, med påbörjande av den i § 27 föreskrivna första tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd, må uppskov med påbörjande av nämnda tjänstgöring till nästföljande år medgivas den värnpliktige i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning till uppskov eller har annan uppskovsanledning av beskaffenhet, som ovan nämnts, yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskov med ifrågavarande tjänstgöring, att vid sagda förrättning göra framställning därom hos vederbörande inskrivningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranlett uppskov, yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden, må förnyat uppskov medgivas i den ordning, Konungen bestämmer. 3. Från redan påbörjad första tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd må i den ordning, Konungen bestämmer, hemförlovas till linjetjänst uttagen värnpliktig, för vilken efter tjänstgöringens början i anledning av dödsfall

67 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

eller annan av honom oberoende händelse inträtt förhållande, på grund varav han är att likställa med i mom. 1 c) eller d) omförmäld värnpliktig. Fortfar förfallet eller har annan anledning av beskaffenhet, som ovan sägs, till uppskov med den återstående tjänstgöringen yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där han önskar uppskov med nämnda tjänstgöring, att vid sagda förrättning göra framställning därom hos vederbörande inskrivningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranlett hemförlovning, yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden, må uppskov medgivas i den ordning, Konungen bestämmer. 4. Värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt styrmansexamen och förklarar sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning såsom reservofficersaspirant för utbildning till reservofficer i marinen, må, på ansökan, gjord inom trettio dagar från det att den för honom i § 27 bestämda tjänstgöringen tagit sin början, i och för avläggande av sjökaptensexamen hemförlovas från pågående tjänstgöring, dock med skyldighet för sådan värnpliktig att fullgöra den återstående tjänstgöringen, om han icke avlagt sjökaptensexamen och vunnit anställning såsom reservofficersaspirant senast året efter det, då han hemförlovats. 5. Huruvida och i vad mån värnpliktig, som jämlikt mom. 3 eller 4 hemförlovats, må anses hava fullgjort honom åliggande tjänstgöring, ävensom i vilken ordning den återstående tjänstgöringen skall fullgöras, därom meddelar Konungen erforderliga bestämmelser. 6. Uppskov med påbörjande av i § 27 föreskriven annan tjänstgöring än ovan- i mom. 1 sägs, så ock hemförlovning från sådan tjänstgöring må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

K A P . IV.

Om inskrivningsnämnd och inskrivningsrevision. § 18. § 18. 1. För rullföringsområde skall fin- 1. För rullföringsområde skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående nas en inskrivningsnämnd, bestående av en regementsofficer såsom ord- av en regementsofficer såsom ordförande samt två inom området bo- förande, en läkare samt en inom omsatta, icke militära personer, vilka rådet bosatt, icke militär person, vilken jämte ett lika antal suppleanter väljas jämte en suppleant väljes varje gång för varje gång för två år av landstinget ett år av landstinget eller, där rulleller, där rullföringsområde utgöres föringsområde utgöres av stad, som av stad, som ej lyder under lands- ej lyder under landsting, av stadsfullting, av stadsfullmäktige. En ledamot mäktige. Omfattar rullföringsområdet 1282 86

J) 5

68 (Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse) och en suppleant avgå årligen. Om landsdelar, hörande under olika landsfattar rullföringsområde landsdelar, ting, eller landsdel och stad, som ej hörande under olika landsting, eller lyder under landsting, väljas särskilt landsdel och stad, som ej lyder under för varje sådan landsdel eller stad landsting, väljas särskilt för varje så- en ledamot i nämnden jämte en suppdan landsdel eller stad två ledamöter leant. Den av landsting eller stadsi nämnden jämte lika antal supplean- fullmäktige valde ledamoten eller, i ter. Be av landsting eller stadsfull- händelse han är Undrad, hans supplemäktige valda ledamöter eller, i hän- ant deltager i nämndens förrättningar delse de äro hindrade, deras supple- endast i vad angår det område, för anter deltaga i nämndens förrättningar vilket han blivit vald. endast i vad angår det område, för För större rullföringsområde må, vilket de blivit valda. där Konungen så bestämmer, finnas För större rullföringsområde må, två eller flera inskrivningsnämnder, där Konungen så bestämmer, finnas var och en för viss del av rullföringstvå eller flera inskrivningsnämnder, området, sammansatta såsom ovan är var och en för viss del av rullförings- föreskrivet. området, sammansatta såsom ovan är Nämnden biträdes av rullföringsföreskrivet. befälhavaren eller i de fall, Konungen Nämnden biträdes av läkare även- bestämmer, annan officer. som av rullföringsbefälhavaren eller i 2. För sjömanshus skall finnas en de fall, Konungen bestämmer, annan inskrivningsnämnd, bestående av en officer. regementsofficer såsom ordförande, . 2. För sjömanshus skall finnas en en läkare och en inom staden, där inskrivningsnämnd, bestående av en sjömanshuset är beläget, bosatt, icke regementsofficer såsom ordförande och militär person, vilken jämte en suppletvå inom staden, där sjömanshuset ant väljes på sätt i mom. 1 är för är beläget, bosatta, icke militära per- varje fall stadgat. söner, vilka jämte ett lika antal suppNämnden biträdes av sjörullföringsleanter väljas på sätt i mom. 1 är för befälhavaren eller i de fall, Konungen varje fall stadgat. bestämmer, annan officer. Nämnden biträdes av läkare ävensom av sjörullf öringsbefälhavaren eller i de fall, Konungen bestämmer, annan officer. 3. För att beslut må kunna av inskrivningsnämnd fattas, erfordras, att samtliga ledamöter äro tillstädes. § 19. 1. Inskrivningsnämnd för rullföringsområde sammankallas av Konungens befallningshavande i det län, vartill området eller största delen därav hörer. Sådan nämnd åligger:

§ 191. Inskrivningsnämnd för rullföringsområde sammankallas av Konungens befallningshavande i det län, vartill området eller största delen därav hörer. Sådan nämnd åligger:

69 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

a) att pröva de värnpliktigas duga) att pröva de värnpliktigas duglighet till krigstjänst, vapenförhet och lighet till krigstjänst, vapenförhet och lämplighet för olika slags utbildning; lämplighet för olika slags utbildning; b) att pröva och besluta om de i b) att pröva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikal- §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser och uppskov eller, där, enligt lelser, befrielser och uppskov eller, vad i § 22 sägs, sådant tillkommer där, enligt vad i § 22 sägs, sådant inskrivningsrevision, anteckna vad tillkommer inskrivningsrevision, ansom i och för avgörandet kan för teckna vad som i och för avgörandet inskrivningsrevisionen vara av vikt kan för inskrivningsrevisionen vara att känna; av vikt att känna; c) att, därest för frånvarande värnc) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig pliktig företes intyg om kroppslig eller andlig brist av sådan beskaf- eller andlig brist av sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fenhet, att den synes nämnden till fullo ådagalägga hans oduglighet till fullo ådagalägga hans oduglighet till krigstjänst, utan hinder av den värn- krigstjänst, utan hinder av den värnpliktiges frånvaro besluta hans fri- pliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens fullgörande; kallelse från värnpliktens fullgörande; d) att verkställa behörig inskrivd) att verkställa behörig inskrivning av de värnpliktiga; ning av de värnpliktiga; e) att i de fall och i den ordning e) att i de fall och i den ordning, Konungen bestämmer, verkställa i Konungen bestämmer, verkställa i § 24 stadgad uttagning till linjetjänst § 24 stadgad uttagning till linjetjänst, och ersättningsreserven eller där, en- ersättningsreserven och handräckningsligt vad Konungen bestämmer, sådan tjänst eller där, enligt vad Konungen uttagning tillkommer inskrivningsre- bestämmer, sådan uttagning tillkomvision, uppgöra förslag till uttag- mer inskrivningsrevision, uppgöra förningen med angivande av de värn- slag till uttagningen med angivande pliktigas större eller mindre lämplig- av de värnpliktigas större eller mindre het för linjetjänst samt vad eljest lämplighet för linjetjänst samt vad i och för uttagningen kan för inskriv- eljest i och för uttagningen kan för ningsrevisionen vara av vikt att inskrivningsrevisionen vara av vikt känna; att känna; f) att mottaga de värnpliktigas anf) att mottaga de värnpliktigas mälningar rörande det truppslag vid anmälningar rörande det truppslag hären eller den tjänst vid marinen vid hären eller den tjänst vid marinen eller flygvapnet, som de önska bliva eller flygvapnet, som de önska bliva tilldelade, ävensom att i de fall och tilldelade, ävensom att i de fall och i den ordning, Konungen bestämmer, i den ordning, Konungen bestämmer, tilldela inskrivna värnpliktiga olika tilldela inskrivna värnpliktiga olika truppslag och tjänster, eller där, en- truppslag och tjänster, eller där, enligt vad Konungen bestämmer, sådan ligt vad Konungen bestämmer, sådan

70 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.) tilldelning tillkommer inskrivningsrevision, uppgöra förslag rörande tilldelningen med angivande av de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag och tjänster;

tilldelning tillkommer inskrivningsrevision, uppgöra förslag rörande tilldelningen med angivande av de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag och tjänster; g) att efterfråga, vilka av de värn g) att efterfråga, vilka av de värnpliktiga önska uttagas för utbildningpliktiga önska uttagas för utbildning till underbefäl eller fackmän vid intill underbefäl eller fackmän vid infanteriet, luftvärnsartilleriet, trängtrupfanteriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna, för utbildning till perna och intendenturtrupperna, för plutonchef eller motsvarande befatt- utbildning till plutonchef eller motning eller för utbildning i särskild svarande befattning eller för utbildordning vid Svea livgarde eller vilka ning i särskild ordning vid Svea livvärnpliktiga önska uttagas från annat garde eller vilka värnpliktiga önska utinskrivningsområde än Norrbottens för tagas från annat militärområde än Övre utbildning vid Norrbottens regemente Norrlands för utbildning vid Norrbotoch från annat inskrivningsområde än tens regemente och från annat militärGotlands för utbildning vid Gotlands område än Gotlands för utbildning och infanterikår, ävensom att enligt före- tjänstgöring vid Gotlands infanteriregeskrifter, som Konungen meddelar, mente och Gotlands artillerikår, ävensom uppgöra förslag till dylik uttagning, att enligt föreskrifter, som Konungen varvid iakttages, att vid lika lämp- meddelar, uppgöra förslag till dylik utlighet i första rummet ifrågakomma tagning, varvid iakttages, att vid lika de, vilka anmält sig därtill, samt att lämplighet i första rummet ifrågaför utbildning till underbefäl eller komma de, vilka anmält sig därtill, fackmän icke böra uttagas sådana samt att för utbildning till undervärnpliktiga, som visa, att tjänstgö- befäl eller fackmän icke böra uttagas ringens fullgörande skulle bereda dem sådana värnpliktiga, som visa, att eller av deras arbete beroende nära tjänstgöringens fullgörande skulle beanhöriga väsentliga svårigheter eller reda dem eller av deras arbete beolägenheter; samt roende nära anhöriga väsentliga svåh) att tillställa inskriven värnpliktig den i § 14 nämnda inskrivningsbok eller skriftligt meddelande angående det beslut, som inskrivningsnämnden fattat. Över nämndens beslut föres protokoll av ordföranden, därvid från beslut avvikande mening, som blivit framställd av ordföranden eller annan ledamot inom nämnden, eller från beslut avvikande yrkande, som blivit gjort av biträdande läkare, antecknas till

righeter eller ölägenheter; samt h) att tillställa inskriven värnpliktig den i § 14 nämnda inskrivningsbok eller skriftligt meddelande angående det beslut, som inskrivningsnämnden fattat. Över nämndens beslut föres protokoll av ordföranden, därvid från beslut avvikande mening, som blivit framställd av ordföranden eller annan ledamot inom nämnden, antecknas till protokollet; och skola,

71 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

protokollet; och skola, innan nämnden innan nämnden åtskiljes, såväl inåtskiljes, såväl inskrivningslängderna skrivningslängderna som protokollet som protokollet underskrivas av underskrivas av nämnden. nämnden. 2. Inskrivningsnämnd för sjömanshus sammankallas av Konungens befallningshavande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för sådan inskrivningsnämnd i tillämpliga delar vad för den i mom. 1 omförmälda inskrivningsnämnd är föreskrivet. 3. Under den del av året, som 3. Under den del av året, som infaller emellan inskrivningsnämndens infaller emellan inskrivningsnämndens och inskrivningsrevisionens samman- och inskrivningsrevisionens sammanträden, må för inskrivning av värn- träden, må för inskrivning av värnpliktiga, som uteblivit från den i pliktiga, som uteblivit från den i § 13 omförmälda inskrivningsförrätt- § 13 omförmälda inskrivningsförrättning, eller ynglingar, som önska ning, eller ynglingar, som önska bbva bliva inskrivna enligt § 6, de ålig- inskrivna enligt § 6, de åligganden ganden och befogenheter, som enligt och befogenheter, som enligt mom. 1 mom. 1 tillhöra inskrivningsnämnd, tillhöra inskrivningsnämnd, i den omi den omfattning och i enlighet med fattning och i enlighet med de närde närmare föreskrifter, Konungen mare föreskrifter, Konungen meddelar, meddelar, utövas av inskrivningsbefälutövas av militärbefälhavaren eller, havaren eller, beträffande å sjömans- beträffande å sjömanshus inskrivna, hus inskrivna, av sjörullföringsbefäl- av sjörullf öringsbefälhavaren. havaren. Beslut, som av områdesbefälhavaren Beslut, som av områdesbefälhavaren meddelas i sådant ärende, skall underställas näst därefter sammanträdande inskrivningsrevision och må ej gälla, förrän detsamma blivit av revisionen prövat; dock att sjörullföringsbefälhavares beslut beträffande i § 24 mom. 1 a) eller b) nämnd värnpliktig, som med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning, skall gälla, till dess detsamma blivit av revisionen prövat. 4. Sjörullf öringsbefälhavaren må även under den del av året, som infaller emellan inskrivningsrevisionens sammanträde och näst infallande inskrivningsförrättning, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter beträffande i § 24 mom. 1 a)

meddelas i sådant ärende, skall underställas näst därefter sammanträdande inskrivningsrevision och må ej gälla, förrän detsamma blivit av revisionen prövat; dock att sjörullf öringsbefälhavares beslut beträffande i § 24 mom. 1 a) eller b) nämnd värnpliktig, som med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning, skall gälla, till dess detsamma blivit av revisionen prövat. 4. Sjörullf öringsbefälhavaren må även under den del av året, som infaller emellan inskrivningsrevisionens sammanträde och näst infallande inskrivningsförrättning, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter beträffande i § 24 mom. 1 a) eller b) nämnd värnpliktig, vilken

72 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

eller b) nämnd värnpliktig, vilken med laga förfall varit frånvtrande med laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning ftr sjöfrån inskrivningsförrättning för sjö- manshus eller som haft fast anställmanshus eller som haft fast anställ- ning såsom sjökadett, kustaitillerining såsom sjökadett, kustartilleri- kadett, reservkadett, reservoffice:saspikadett, reservofficersaspirant, marin- rant, mariningenjörskadett, mariringeningenjörselev, mariningenjörsaspirant, jörsaspir&nt^narinintendentskadrtt eller marinintendentselev eller marinintenreservintendentskadett. dents aspirant. Under nu nämnd tid må jämväl Under nu nämnd tid må ämväl inskrivningsbefälhavare beträffande å militärbefälhavare beträffande å sjösjömanshus icke inskriven värnpliktig, manshus icke inskriven värnpliktig, som haft fast anställning såsom sjö- som haft fast anställning såscm sjökadett, kustartillerikadett, reserv- kadett, kustartillerikadett, resenkadett, officersaspirant, mariningenjbrselev, reservofficersaspirant, marinimenjörsmariningenjörsaspirant, marininten- kadett, mariningenjörsaspirant, marindentselev eller marinintendentsaspirant, intendentskadett eller reservinteidentsutöva i mom. 3 omförmälda ålig- kadett, ävensom beträffande såcan till ganden och befogenheter. Gotlands militärområde inftyttal värnBeslut, som av sjörullföringsbefäl- pliktig, varom formates i § i mom. havare eller inskrivningsbefälhavare i 1, utöva i mom. 3 ovan omförmälda sådant fall meddelas, skall gälla, till åligganden och befogenheter. dess detsamma blivit av inskrivningsBeslut, som av sjörullf öringsbefälnämnden prövat. havare eller militärbefälliavart i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess detsamma blivit av inskrivningsnämnden prövat. § 20. 1. Över inskrivningsnämnds beslut må besvär anföras endast a-r värnpliktig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskriTningsrevisionen samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingivas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket förrättningen ägt rum. Besvären må även inom behörig tid med posten insändas; dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma blivit uppsatt på hans begäran eller med hans samtycke. 2. Över beslut, som meddelas jämlikt § 19 mom. 3, må besvär införas av den värnpliktige; skolande därvid i tillämpliga delar gälla vad i mom. 1 är föreskrivet rörande besvär över inskrivningsnämnds beslut.

73 [Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

§ 21. § 21. 1. För inskrivningsområde jämte 1. För regementsområde jämte inom inom detsamma belägna sjömanshus detsamma belägna sjömanshus skall skall finnas en inskrivningsrevision, finnas en inskrivningsrevision, beståbestående av landshövdingen eller, i ende av landshövdingen eller, i hänhändelse denne har förfall eller äm- delse denne har förfall eller ämbetet betet är ledigt, landssekreteraren i är ledigt, landssekreteraren i det län, det län, till vilket största delen av till vilket största delen av området området hörer, såsom ordförande, samt hörer, såsom ordförande, militärbefälav fyra andra ledamöter, nämligen in- havaren samt minst tre andra ledaskrivningsbefälhavaren ävensom från möter, av vilka minst en från varje varje till området hörande län eller till området hörande län eller ej ej under landsting lydande stad tre under landsting lydande stad. Sistinom länet eller staden bosatta män, nämnda ledamöter, vilkas antal for som jämte tre suppleanter utses för tre varje till området hörande län eller år av landstinget eller för stad, som icke under landsting lydande stad beicke lyder under landsting, av stads- stämmes av Konungen, utses, jämte fullmäktige. En ledamot och en supp- lika antal suppleanter, för ett år av leant avgå årligen. landstinget eller för stad, som icke Bär inskrivningsbefälhavare deltagit lyder under landsting, av stadsfulli inskrivningsnämnds förhandlingar, mäktige. förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot av den inskrivningsrevision, som har att till prövning upptaga samma nämnds beslut. Be av landsting eller stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning endast i vad den angår det område, för vilket de blivit valda. 2. För att beslut må kunna av revision fattas, erfordras, att minst tre ledamöter, däribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne, den militäre ledamotens mening. Bevisionen biträdes av en militärläkare och en därtill förordnad civil läkare. §22. §22. Inskrivningsrevision sammanträder Inskrivningsrevision sammanträder på kallelse av ordföranden. Bevi- på kallelse av ordföranden. Bevisionen åligger: sionen åligger: a) att pröva och avdöma besvär a) att pröva och avdöma besvär över inskrivningsnämnds beslut; över inskrivningsnämnds beslut;

74 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

b) att granska och, där så finnes b) att granska och, där så finnes skäligt, ändra sådana inskrivnings- skäligt, ändra sådana inskrivningsnämnds beslut, rörande vilka av- nämnds beslut, rörande vilka avvikande meningar eller yrkanden äro vikande meningar äro antecknade till antecknade till protokollet, ävensom protokollet, ävensom varje beslut varje beslut rörande ärende, som rörande ärende, som omförmäles i § 1 9 mom. 1 c); omförmäles i § 19 mom. 1 c); c) att verkställa rättelse beträfc) att verkställa rättelse beträffande sådana av inskrivningsnämnd fande sådana av inskrivningsnämnd begångna misstag, som kommit till begångna misstag, som kommit till revisionens kännedom; revisionens kännedom; d) att granska och, där så finnes d) att granska och, där så finnes skäligt, ändra inskrivnings- eller sjö- skäligt, ändra militär- eller sjömil rullföringsbefälhavares beslut i ärende, föringsbefälhavares beslut i ärende, som jämlikt § 19 mom. 3 blivit revi- som jämlikt § 19 mom. 3 blivit revisionen underställt; sionen underställt; e) att i de fall och i den ordning, e) att i de fall och i den ordning, Konungen bestämmer, verkställa i § 24 Konungen bestämmer, verkställa i stadgad uttagning till linjetjänst och § 24 stadgad uttagning till linjetjänst, ersättningsreserven och handräckningsersättningsreserven; f) att i de fall och i den ordning, tjänst; f) att i de fall och i den ordning, Konungen bestämmer, verkställa tilldelning av värnpliktiga till visst trupp- Konungen bestämmer, verkställa tilldelning av värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst; g) att pröva och besluta angående slag eller viss tjänst; g) att pröva och besluta angående de i § 17 mom. 1 omnämnda uppskov för sådana värnpliktiga, som av de i § 17 mom. 1 omnämnda upprevisionen uttagas till linjetjänst; skov för sådana värnpliktiga, som av revisionen uttagas till linjetjänst; samt h) att verkställa uttagning av värn- samt h) att verkställa uttagning av värnpliktiga för utbildning till underbefäl eller fackmän vid infanteriet, träng- pliktiga för utbildning till underbetrupperna och intendenturtrupperna, fäl eller fackmän vid infanteriet, luftträngtrupperna och för utbildning till plutonchef eller värnsartilleriet, motsvarande befattning, för utbild- intendenturtrupperna, för utbildning eller motsvarande ning i särskild ordning vid Svea liv- till plutonchef garde samt från annat inskrivnings- befattning, för utbildning i särområde än Norrbottens för utbild- skild ordning vid Svea livgarde än ning vid Norrbottens regemente och samt från annat militärområde Övre Norrlands för utbildning vid från annat inskrivningsområde än Gotlands för utbildning vid Gotlands in- Norrbottens regemente och från annat militärområde än Gotlands för utfanterikår. Inskrivningsrevisionens beslut skola bildning och tjänstgöring vid Gotlands

75 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse.)

kungöras vederbörande i den om- infanteriregemente och Gotlands artillefattning och på det sätt, Konungen rikår. bestämmer. Inskrivningsrevisionens beslut skola kungöras vederbörande i den omfattning och på det sätt, Konungen bestämmer. §23. Inskrivningsrevisions beslut, rörande vilket avvikande meningar blivit av minst två ledamöter antecknade till protokollet, skall underställas Konungens prövning; och skola protokollet och övriga handlingar för sådant ändamål genom ordförandens försorg ofördröjligen insändas till försvarsdepartementet. Beslutet gånge dock i verkställighet, där ej Konungen annorlunda förordnar. Över inskrivningsrevisions beslut må besvär ej anföras.

KAP.

V.

Om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet samt underhäll och förmåner m. m. § 24. §24 1. Till l i n j e t j ä n s t uttagas föl1. Till l i n j e t j ä n s t uttagas följande vapenföra värnpliktiga, näm- jande vapenföra värnpliktiga, nämligen : ligen : a) värnpliktiga, vilka avlagt studenta) värnpliktiga, vilka avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg examen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid all- från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan mänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskaps- läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen för- mått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, så ordnar, skall anses däremot svara, ock värnpliktiga, som vid navigations- så ock värnpliktiga, som vid navigaskola avlagt sjökaptens- eller styr- tionsskola avlagt sjökaptens- eller mansexamen eller maskinistexamen styrmansexamen eller maskinistexaav första eller andra klass; men av första eller andra klass; b) å sjömanshus inskrivna maskib) å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga å nister och eldare samt av övriga å sjösjömanshus inskrivna värnpliktiga de, manshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart; samt varit inmönstrade till sjöfart; samt

76 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse.)

c) bland övriga värnpliktiga, enligt c) bland övriga värnpliktiga, enligt de närmare föreskrifter, Konungen de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, ett så stort antal, som meddelar, ett så stort antal, som ererfordras för att årskontingenten skall fordras för att årskontingenter skall uppgå: uppgå: vid h ä r e n till 23 283 man, däri vid h ä r e n till 25 285 man — varav ej inräknade de under a) omförmälda för luftvärnsartilleriet 750 nun — värnpliktiga; däri ej inräknade de under i) omvid m a r i n e n till 3 400 man, däri förmälda värnpliktiga; inräknade de under b) men ej de vid m a r i n e n till 3 720 man, däri under a) omförmälda värnpliktiga; inräknade de under b) men ej de under a) omförmälda värnpliktiga; stmt samt vid f l y g v a p n e t till 700 man, däri vid f l y g v a p n e t till 1 500 man, inräknade de under b) men ej de under däri inräknade de under b) nen ej a) omförmälda värnpliktiga. de under a) omförmälda värnpliktiga. 2. Till e r s ä t t n i n g s r e s e r v e n uttagas övriga vapenföra värnpliktiga. 3. Föreligger för värnpliktig, som 2. Till e r s ä t t n i n g s r e s e r v e n ututtagits till ersättningsreserven, vid tagas övriga vapenföra värnpliktiga. tjänstgöringens påbörjande sådant förFöreligger för värnpliktig, som uthållande, att han är att hänföra till tagits till ersättningsreserver, vid de i mom. 1 a) omförmälda värn- tjänstgöringens påbörjande sådtnt förpliktiga, skall han enligt de närmare hållande, att han är att hänföra till föreskrifter, Konungen meddelar, över- de i mom. 1 a) omförmälda värnföras till linjetjänst. pliktiga, skall han enligt de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, överföras till linjetjänst. 3. Till handräckningstjänst uttagas de icke vapenföra värnpdktiga. § 25. 1. Värnpliktiga tilldelas hären, marinen eller flygvapnet sålunda: A. Flygvapnet tilldelas: a) å sjömanshus inskrivna värnpliktiga; samt b) å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, allt till det antal, Konungen bestämmer. B. Marinen tilldelas: a) å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart, allt i den mån här avsedda värnpliktiga ej enligt av Konungen meddelade bestämmelser skola tilldelas flygvapnet; samt b) andra värnpliktiga till det antal, Konungen bestämmer.

77 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse.)

C. Hären tilldelas alla värnpliktiga, som icke blivit tilldelade flygvapnet eller marinen. 2. Värnpliktiga tilldelas truppslag vid hären samt tjänst vid marinen och flygvapnet på sätt § § 1 9 och 22 bestämma. 3. Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag eller uti den tjänst, som han tilldelats, dock att i de fall, Konungen prövar erforderligt, värnpliktig skall vara skyldig fullgöra tjänstgöring även vid annat truppslag eller i annan tjänst, där sådant ej medför förändring av den sammanlagda tjänstgöringstiden. § 26. Av infanteriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna tilldelade, till linjetjänst uttagna värnpliktiga uttagas 20 % för utbildning till underbefäl eller fackmän.

§ 26. Av infanteriet, luftvärnsartilleriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna tilldelade, i § 24 mom. 1 c) omfwmälda värnpliktiga uttagas 20 % för utbildning till underbefäl eller fackmän.

§ 27. 1. Utbildningstid rör värnpliktiga, uttagna till linjetjänst.

§ 27. 1. Utbildningstid för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst.

A. Till linjetjänst uttagen värnA. Till linjetjänst uttagen värnpliktig, som icke namnes under B, pliktig, som icke namnes under B, C eller D i detta moment, är skyldig C eller D i detta moment, är skyldig att, på sätt Konungen närmare för- att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbild- ordnar, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som ning tjänstgöra det antal dagar, som nedan angives, nämligen: nedan angives, nämligen: a) vid i n f a n t e r i e t i sammanlagt a) vid i n f a n t e r i e t , trängtrupetthundrafyrtio dagar, vilken tjänst- perna och intendenturtrupperna göring skall fullgöras: i sammanlagt etthundrasjuttiofem darned en första tjänstgöring om gar, vilken tjänstgöring skall fullnittio dagar, som tager sin början göras: under första eller andra året, samt med en första tjänstgöring om earned två repetitionsövningar om hundrafemtio dagar, som tager sin tjugufem dagar före utgången av början under första eller andra året — fjärde året; dock att för värnpliktiga inom Gotlands militärvärnpliktig, som uttagits för ut- område dock först under tredje eller bildning till underbefäl eller fackman, fjärde året — samt skall tjänstgöra i sammanlagt tvåmed en repetitionsövning om tjuguhundratjugufem dagar, vilken tjänst- fem dagar före utgången av fjärde göring skall fullgöras: — inom Gotlands militärområde sjätte— med en första tjänstgöring om ett- året; dock att

78 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

värnpliktig, som uttagits för uthundrafemtio dagar, som tager sin bildning till underbefäl eller fackman, början under första eller andra året, skall tjänstgöra i sammanlagt tvåsamt med tre repetitionsövningar om hundratjugufem dagar, vilken tjänsttjugufem dagar före utgången av fjärde göring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om ettåret; hundrasjuttiofem dagar, som tager sin b) vid k a v a l l e r i e t , a r t i l l e r i e t början under första eller andra -— och i n g e n j ö r t r u p p e r n a i saminom Gotlands militärområde tredje eller manlagt tvåhundra dagar, vilken fjärde — året, samt tjänstgöring skall fullgöras: med två repetitionsövningar om med en första tjänstgöring om etthundrafyrtio dagar, som tager sin tjugufem dagar före utgången av fjärde början vid kavalleriet, fältartilleriet - — inom Gotlands militärområde sjätte— och ingenjörtrupperna under andra året; b) vid k a v a l l e r i e t , artilleriet året samt vid fästningsartilleriet under utom luftvärnsartilleriet, ingenförsta eller andra året samt g e n j ö r t r u p p e r n a , signaltruppermed två repetitionsövningar om i sammanlagt trettio dagar före utgången av fjärde na och tygtrupperna tvåhundra dagar, vilken tjänstgöring året; skall fullgöras: c) vid trängtrupperna och inmed en första tjänstgöring om etttendenturtrupperna i sammanlagt hundrasjuttio dagar, som tager sin etthundrafyrtio dagar, vilken tjänstbörjan under första eller andra — göring skall fullgöras: vid trängtrupperna i träng- inom Gotlands militärområde tredje eller fjärde — året, samt tjänst: med en repetitionsövning om trettio med en första tjänstgöring om ettdagar före utgången av fjärde — inom hundrafemton dagar, som tager sin Gotlands militärområde sjätte — året; början under andra året, samt c) vid luftvärns artilleriet i med en repetitionsövning om tjugusammanlagt etthundrasjuttiofem dagar, fem dagar före utgången av fjärde vilken tjänstgöring skall fullgöras: året; med en första tjänstgöring om ettvid trängtrupperna i biltjänst: hundrafemtio dagar, som. tager sin med en första tjänstgöring om ettbörjan under andra året, samt hundrafemton dagar, som tager sin med en repetitionsövning om tjugubörjan under första eller andra året, fem dagar före utgången av fjärde samt året; dock att med en repetitionsövning om tjugofem värnpliktig, som uttagits för utbilddagar före utgången av fjärde året; ning till underbefäl eller fackman, skall vid trängtrupperna i sjukvårdstjänstgöra i sammanlagt tvåhundratjänst: tjugufem dagar, vilken tjänstgöring med en första tjänstgöring om nittio skall fullgöras: dagar, som tager sin början under med en första tjänstgöring om ettandra året, samt

79 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

med två repetitionsövningar om tjugu- hundraåttio dagar, som tager sin början fem dagar före utgången av fjärde under andra året, samt aret; samt repetitionsövning om fyrtiomed en vid intendenturtrupperna: fem dagar före utgången av fjärde med en första tjänstgöring om ett- året; hundrafemton dagar, som tager- sin början under fösta eller andra året, samt med en repetitionsövning om tjugufem dagar före utgången av fjärde året; dock att värnpliktig, som vid trängtrupperna eller intendenturtrupperna uttagits för utbildning till underbefäl eller fackman, skall tjänstgöra i sammanlagt tvåhundratjugufem dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om etthundrasjuttiofem dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med två repetitionsövningar om tjugufem dagar före utgången av fjärde året; d) vid f l o t t a n i sammanlagt tvåhundra dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra året eller ock, där Konungen till följd av särskilda omständigheter prövar nödigt, i två omgångar, av vilka den ena tager sin början under första eller andra året och den andra fullgöres före utgången av fjärde året; e) vid k u s t a r t i l l e r i e t i sammanlagt tvåhundra dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om etthundrasjuttio dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om trettio dagar före utgången av fjärde året; samt f) vid f l y g v a p n e t i sammanlagt f) vid f l y g v a p n e t i sammanlagt tvåhundra dagar, vilken tjänstgöring tvåhundratio dagar, vilken tjänstgöskall fullgöras antingen i en följd ring skall fullgöras antingen i en med början under första eller andra följd med början under första eller året eller ock i två omgångar, av vilka andra året eller ock i två omgångar, den ena tager sin början under första av vilka den ena tager sin början under eller andra året och den andra full- första eller andra året och den andra göres före utgången av fjärde året. fullgöres före utgången av fjärde året.

80 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

B. Värnpliktig, vilken före tjänstgöringens påbörjande avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, eller som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller maskinistexamen av första eller andra klass, är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som nedan angives, nämligen: a) vid h ä r e n i sammanlagt tvåhundrasextio dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om minst tvåhundratrettio dagar, som tager sin början under första året och som kan uppdelas i tjänstgöringsomgångar, av vilka den sista skall fullgöras före utgången av fjärde året, samt med en repetitionsövning före utgången av fjärde året; b) vid f l o t t a n i sammanlagt tvåhundrasextio dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd med början under första eller andra året, samt c) vid k u s t a r t i l l e r i e t i sammanlagt tvåhundrasextio dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvåhundratrettio dagar, som tager sin början under första året och antingen fullgöres i en följd eller uppdelas på första och andra året, samt med en repetitionsövning om trettio dagar före utgången av fjärde året; samt d) vid f l y g v a p n e t i sammanlagt tvåhundrasextio dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras: med en första tjänstgöring om tvåhundratrettio dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitionsövning om trettio dagar före utgången av fjärde året. C. Värnpliktig, vilken vid inC. Värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättning eller hos befäl- skrivningsförrättning eller vid inskrivhavaren för det inskrivnings- eller sjö- ning enligt §19 mom. 3 eller 4, på rullföi-ingsområde, vartill den värn- sätt Konungen närmare förordnar, plikUge hör, på sätt Konungen när- visar sig äga förutsättningar för utmare förordnar, visar sig äga förut- bildning till plutonchef eller motsättningar för utbildning till pluton- svarande befattning, må fullgöra sin chef eller motsvarande befattning, må värnpliktstjänstgöring på sätt under fullgöra sin värnpliktstjänstgöring på B föreskrives, ändå att han icke avsätt under B föreskrives, ändå att lagt där omförmält kunskapsprov. han icke avlagt där omförmält kun- Har sådan värnpliktig, enligt vad i skapsprov. Har sådan värnpliktig, § 6 mom. 2 sägs, blivit inskriven enligt vad i § 6 mom. 2 sägs, blivit redan det år, då han fyllde aderton inskriven redan det år, då han fyllde eller nitton år, är han skyldig att aderton eller nitton år, är han skyl- fullgöra sin värnpliktstjänstgöring endig att fullgöra sin värnpliktstjänst- ligt bestämmelserna under B.

81 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) göring enligt bestämmelserna unKan det förutses, att yngling, der B. vilken jämlikt § 6 mom. 3 inskrives Kan det förutses, att yngling, redan det år, då han fyller aderton vilken jämlikt § 6 mom. 3 in- eller nitton år, vid inträdet i värnskrives redan det år, då han fyller pliktsåldern kommer att hänföras till aderton eller nitton år, vid inträdet värnpliktiga, som under B omförmälas, i värnpliktsåldern kommer att hän- är han skyldig att fullgöra sin värnföras till värnpliktiga, som under B pliktstjänstgöring enligt där medomförmälas, är han skyldig att full- meddelade bestämmelser göra sin värnpliktstjänstgöring enligt D. Idkar värnpliktig, som i punkdär meddelade bestämmelser. ten B avses, vid någon statens högD. Idkar värnpliktig, som i punk- skola eller annan därmed jämförlig ten B avses, vid någon statens hög- högre läroanstalt studier för utbildskola eller annan därmed jämförlig ning till läkare, tandläkare, apotekare, högre läroanstalt studier för utbild- veterinär eller ingenjör eller eljest i ning till läkare, tandläkare, apotekare, sådana ämnen, att hans insikter veterinär eller ingenjör eller eljest i kunna vara till särskilt gagn för sådana ämnen, att hans insikter kunna krigsmakten, eller gör i nämnda punkt vara till särskilt gagn för krigsmakten, avsedd värnpliktig sannolikt, att han eller gör i nämnda punkt avsedd kommer att idka sådana studier, må, värnpliktig sannolikt, att han kommer där hans insikter anses bliva bättre att idka sådana studier, må, där hans tillgodogjorda genom värnpliktstjänstinsikter anses bliva bättre tillgodo- göringens fullgörande i annan ordning gjorda genom värnpliktstjänstgörin- än i sagda punkt föreskrives, Kogens fullgörande i annan ordning än nungen förordna, att enligt de näri sagda punkt föreskrives, Konungen mare bestämmelser, Konungen medförordna, att enligt de närmare be- delar, tjänstgöringen skall, med rätt stämmelser, Konungen meddelar, till avbrott under viss tid för studietjänstgöringen skall, med rätt till av- kursens fullföljande, fullgöras med brott under viss tid för studiekursens dels militärutbildning, dels fackutfullföljande, fullgöras med dels mili- bildning och facktjänstgöring eller tärutbildning, dels fackutbildning och ock med dels militärutbildning, dels facktjänstgöring. Har ej den värn- specialtjänstgöring. Har ej den värnpliktige före utgången av den tid, pliktige före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbry- under vilken tjänstgöringen fått avtas, avlagt de studieprov, Konungen brytas, avlagt de studieprov, Konunbestämmer, skall den värnpliktige, en- gen bestämmer, skall den värnplikligt vad Konungen föreskriver, full- tige, enligt vad Konungen föreskriver, göra den tjänstgöring, som på grund fullgöra den tjänstgöring, som på av bestämmelserna under B åligger grund av bestämmelserna under B honom; och räknas därvid genom- åligger honom; och räknas därvid gången militärutbildning honom till genomgången militärutbildning honom godo på sätt, Konungen prövar skä- till godo på sätt, Konnngen prövar ligt. skäligt.

82 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse)

E. Under A nämnd värnpliktig, som uttagits för utbildning i särskild ordning vid Svea livgarde eller från annat inskrivningsområde än Norrbottens uttagits för utbildning vid Norrbottens regemente, må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom åliggande första tjänstgöring samt första eller första och andra repetitionsövningarna i en följd med början under första eller andra året. F. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län förlagda infanteriregementena under tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti, samt vid övriga infanteritruppförband under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september. 2. Tjänstgöringstid för värnpliktiga, 2. Tjänstgöringstid för värnpliktiga, uttagna till ersättningsreserven. uttagna till ersättningsreserven o c h till h a n d r ä c k n i n g s t j ä n s t . Till ersättningsreserven uttagen Till ersättningsreserven eller till värnpliktig är skyldig att, på sätt Ko- handräckningstjänst uttagen värnpliknungen närmare förordnar,under freds- tig är skyldig att, på sätt Konungen tid tjänstgöra i sammanlagt etthundra- närmare förordnar, under fredstid fyrtio dagar, vilken tjänstgöring skall tjänstgöra i sammanlagt etthundraåttio fullgöras antingen i en följd med dagar, vilken tjänstgöring skall fullbörjan under första eller andra året göras antingen i en följd med början eller ock med en första och en andra under första eller andra året eller ock tjänstgöring under de tre första åren. med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren. 3 . Särskilda bestämmelser.

3 . Särskilda bestämmelser.

A. I den omfattning sådant finnes A. I den omfattning sådant med kunna ske, äger Konungen medgiva till hänsyn till storleken av årskontingenten ersättningsreserven uttagna värnpliktiga värnpliktiga finnes nödigt, äger Ko-

83 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

avkortning av den i mom. 2 föreskrivna nungen förordna, att viss del av de till tjänstgöringstiden. ersättningsreserven och till handräckningstjänst uttagna värnpliktiga icke skall inkallas till tjänstgöring under fredstid. B. Därest, på sätt Konungen närmare förordnar, hemförlovning skall äga rum viss tid under pågående första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), äge värnpliktig, som sådant åstundar, efter därom hos vederbörande militärmyndighet gjord framställning, kvarstanna i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken han inkallats. C. Enligt de närmare bestämmelser, Konungen meddelar, må till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka anmäla sig därtill villiga, i nedan angivna omfattning kvarbliva i tjänstgöring utöver den i mom. 1 föreskrivna tid, nämligen: a) vid flygvapnet: värnpliktig, som önskar undergå och anses lämplig för utbildning till flygare; samt b) vid varje avdelning av krigsmakten: värnpliktiga till ett antal motsvarande antalet vakanser inom manskapsbeställningarna därstädes. D. Där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordentliga förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna, att tjänstgöring skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare tid än i mom. 1 eller 2 föreskrives. Likaledes äger Konungen, där farsot utbrutit vid avdelning av krigsmakten, förordna om därstädes i tjänstgöring varande värnpliktigas kvarhållande så lång tid utöver den föreskrivna tjänstgöringstiden, som finnes nödigt till förebyggande av smittas spridande. E. Därest vid flottan tillgången på i tjänstgöring varande, till linjetjänst uttagna värnpliktiga skulle överstiga behovet, äger Konungen medgiva visst antal dylika värnpliktiga avkortning av den i mom. 1 föreskrivna tjänstgöringstiden, skolande därvid i första rummet ifrågakomma sådana värnpliktiga, vilka visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda dem eller av deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende nära anhöriga avsevärda svårigheter. F . Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att återkomma till station av flottan och avmönstras, innan tiden för den tjänstgöring, till vilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess avmönstringen ägt rum. Ersättning för den överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den värnpliktige enligt särskilda bestämmelser. G. Har värnpliktig under i mom. 1 eller 2 föreskriven tjänstgöring blivit fälld till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt fängelsestraff, skall den tid, 1282 35

<

Dg

'

84 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse)

under vilken han varit rymd eller olovligen undanhållit sig eller hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen, samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer Konungen. Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för undergående av förvandlingsstraff för böter. H . Huruvida och i vad mån värnpliktig må såsom fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig tid, varunder han på grund av sjukdom eller skada, till vilken tjänstgöringen ej kan antagas hava varit orsak, icke kunnat deltaga i tjänstgöringen, därom förordnar Konungen. I. Beträffande värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, är särskilt stadgat. J. Repetitionsövning må icke, dar ej Konungen finner nödigt att för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum vid infanteriregementena under tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti. § 28. § 28. 1. Då rikets försvar eller dess 1. Då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, må Ko- säkerhet eljest det kräver, må Konungen, efter statsrådets hörande, till nungen, efter statsrådets hörande, till tjänstgöring inkalla beväringens första tjänstgöring inkalla beväringen eller uppbåd eller de större eller mindre de större eller mindre delar därav, delar därav, som finnas behövliga. som finnas behövliga. 2. Bärest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat eller börjat angrepp det för rikels försvar finnes nödigt att inkalla beväringens andra uppbåd eller någon del därav i skilda orter eller vid olika truppslag av hären eller vid marinen eller flygvapnet, må Konungen därom förordna, sedan han hört statsrådet och, så vida riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagarskall sammanträda, låtit utfärda riksdagskallelse. Vad nu stadgats angående ordningen för andra uppbådets inkallande har icke tillämpning i fråga om delar därav,

85 (Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.) vilka tillhöra Gotlands inskrivningsområde eller må vara avsedda att utgöra besättningar i rikets fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av andra uppbådet vad i mom. 1 föreskrivits. 3. Utom rikets gränser må bevä2. Utom rikets gränser må beväringens första uppbåd vid hären an- ringen vid hären användas endast till vändas endast till rikets försvar och rikets försvar och efter det att statsefter det att statsrådet blivit hört rådet blivit hört samt, så vida rikssamt riksdagskallelse utfärdats. Utan dagen ej är samlad eller inom trettio riksdagens medgivande må beväringens dagar skall sammanträda, riksdagskalandra uppbåd vid hären icke användas lelse utfärdats. utom rikets gränser. § 29. 1. Värnpliktig, som tillhör beväringen, inkallas av vederbörande befäl till den i § 27 föreskrivna tjänstgöring genom kungörelse, som skall uppläsas minst två gånger i kyrkorna och offentligen anslås inom varje till rullföringsområdet hörande kommun samt i erforderlig omfattning införas i en eller flera av ortens tidningar; eller genom order. 2. Till tjänstgöring, som i § 28 omförmäles, verkställes inkallelsen genom kungörelse, som offentligen anslås, på sätt i mom. 1 stadgas, samt, där omständigheterna sådant medgiva, införes i tidningarna och uppläses i kyrkorna; eller genom order. Genom ringning med kyrkklockorna på särskilt bestämt sätt bekantgöres, att kungörelse om här omförmäld inkallelse anslagits. Även annat efter förhållandena lämpat, på förhand tillkännagivet sätt må användas för sådant bekantgörande. Enahanda förfarande iakttages vid inkallelse till annan tjänstgöring, som kan varda i särskild lag föreskriven (mobiliseringsövning). 3. Vid utbrott av krig skall värn3. Vid utbrott av krig skall värnpliktig, som tillhör beväringens första pliktig, som tillhör beväringen och uppbåd och vistas utom riket, obe- vistas utom riket, oberoende av särroende av särskild inkallelse, så snart skild inkallelse, så snart ske kan, återske kan, återvända till hemorten. Om vända till hemorten. Om ansvar för ansvar för underlåtenhet att fullgöra underlåtenhet att fullgöra vad sålunda vad sålunda är föreskrivet stadgas i är föreskrivet stadgas i strafflagen för strafflagen för krigsmakten. krigsmakten.

86 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagmi lydelse) 8 30. Värnpliktig vare skyldig att, då han är inkallad till tjänstgöring, verkställa den tjänsteförrättning, honom av vederbörande befälhavare anvisas. I de förrättningar, där särskild yrkeskunskap kan vara påkallad, användas företrädesvis personer med motsvarande yrkeskunskap. § 31. Att värnpliktig, som tillhör beväringen, är underkastad de i strafflagen för krigsmakten givna bestämmelser, såväl under all tjänstgöring och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad av inkallelse, i enlighet med § 29, till tjänstgöring, som omförmäles i § 27 eller § 28, därom är i nämnda lag stadgat. § 32. 1. Varje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles, hållas med värnpliktiga, med undantag av dem, som under årets lopp inskrivits eller varit i tjänstgöring såsom värnpliktiga eller som äro inskrivna å sjömanshus och inmönstrade till sjöfart. 2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro inskrivna å sjömanshus och tillhöra marinen eller flygvapnet, hålles mönstringen inom varje rullföringsområde. För sådan mönstring är varje värnpliktig skyldig att i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, till befälet avgiva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift. 3. Med värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus och tillhora marinen eller flygvapnet, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är varje värnpliktig skyldig att i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman avgiva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift. 4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall uppläsas minst två gånger i kyrkorna och offentligen anslås inom vederbörande kommuner samt i erforderlig omfattning införas i en eller flera av ortens tidningar. § 33. 1. För värnpliktig, som tillhör beväringen, gäller, såvitt Konungen ej för särskilda fall finner gott annorlunda bestämma: a) att den värnpliktige under hela sin tjänstetid tillhör icke blott det truppslag vid hären eller den tjänst vid marinen eller flygvapnet, som han tilldelats eller vartill han överförts, utan även den värnpliktsgrupp, vartill han enligt § 24 uttagits eller överförts;

87 (Nuvarande lydelse.)

_

(Föreslagen lydelse.)

b) att den värnpliktige, om han avflyttar till annat område eller överföres till annat sjömanshus, tillhör den truppavdelning av hären, kustartilleriet eller flygvapnet eller den flottans station, som erhåller sina värnpliktiga från det område, till vilket han inflyttar, eller det sjömanshus, vartill han överföres; samt c) att, om den värnpliktige icke är inkallad till tjänstgöring, när landstormen inom hans ort uppbådas, han är pliktig utgå med densamma och då har lika tjänstgöringsskyldighet och förpliktelser i övrigt som värnpliktig tillhörande landstormen. 2. Värnpliktig med undantag av den, som är inskriven å sjömanshus och tillhör marinen eller flygvapnet, skall, därest han ej är i tjänstgöring, hålla vederbörande områdesbefäl underrättat om sin adress. 3. Värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus och tillhör marinen eller flygvapnet, skall, därest han ej är i tjänstgöring eller inmönstrad till sjöfart, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress. § 34. 1. Värnpliktig, som avgår från fast anställning vid hären, marinen eller flygvapnet eller vid härens, marinens eller flygvapnets reserv, överföres till härens, marinens eller flygvapnets beväring eller till landstormen. 2. Värnpliktig, som i mom. 1 omförmäles, överföres till linjetjänst, därest han ej med hänsyn till sin kroppsbeskaffenhet eller eljest bör överföras till ersättningsreserven. 3. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären, marinen eller flygvapnet eller vid härens, marinens eller flygvapnets reserv under sammanlagt minst två år och som efter avgången från sagda anställning överförts till linjetjänst, tillhör, så länge han i följd av sin värnplikt kvarstår i beväringen, dess första uppbåd. Betsamma gäller ock värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv under kortare tid än två år, såframt han undergått rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsövningar. 4. Värnpliktig, som innehaft fast 3. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären, marinen eller anställning vid hären, marinen eller flygvapnet eller vid härens, marinens flygvapnet eller vid härens, marinens eller flygvapnets reserv under sam- eller flygvapnets reserv under sammanlagt minst ett år, anses hava full- manlagt minst ett år, anses hava full-

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse)

gjort den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring. Till linjetjänst överförd sådan värnpliktig är dock skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i den sista repetitionsövning, som nämnda åldersklass har att fullgöra, såvida icke hans fasta anställning varat sammanlagt minst tre år eller han antingen under fast anställning undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsövningar eller ock såsom värnpliktig fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter varit fast anställd under sammanlagt minst två år. I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övrigt må anses motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

gjort den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring. Till linjetjänst överförd sådan värnpliktig är dock skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i den sista repetitionsövning, som nämnda åldersklass har att fullgöra, såvida icke hans fasta anställning varat sammanlagt minst tre år eller han antingen under fast anställning undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsövningar eller ock såsom värnpliktig fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter varit fast anställd under sammanlagt minst två år. I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övrigt må anses motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

5. Värnpliktig, som omförmäles i §27 mom. 1 B eller C, tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen. 6. Den, som avlagt medicine kandidat-, veterinär-, tandläkar- eller farmacie kandidatexamen eller avgångsexamen från högre teknisk läroanstalt, tillhör beväringens första uppbåd under hela sin värnpliktstid.

4. Den, som avlagt medicine kandidat-, veterinär-, tandläkar- eller farmacie kandidatexamen eller avgångsexamen från högre teknisk läroanstalt, tillhör beväringen under hela sin värnpliktstid.

§ 35. 1. Under marsch eller annan färd till och från övningsort erhåller värnpliktig, tillhörande beväringen, ersättning enligt särskilda bestämmelser. 2. Under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt dessutom penningbidrag, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser, dock att värnpliktig, som jämlikt § 27 mom. 3 0 b) kvarbliver i tjänstgöring utöver den i mom. 1 av samma paragraf föreskrivna tid, äger att under den överskjutande tiden i stället för penningbidrag åtnjuta kontant förmån till belopp, motsvarande begynnelseavlöning för fast anställd menig. 3. Till beväringen hörande värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga härigenom i större eller

89 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

mindre mån minskas eller upphör, är för sig och efterlevande berättigad till understöd enligt vad därom är särskilt stadgat.

§ 36.

§ 36. 1. Värnpliktig, som tillhör landstormen och i beväringen varit uttagen till linjetjänst, är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, före utgången av sjuttonde året för sin utbildning deltaga i en landstormsrepetitionsövning om fem dagar. Värnpliktig, som ovan sägs och som, antingen, på grund av vid krigsmakten innehavd fast anställning, undergått befälsutbildning eller på grund av föreskrifterna i § 26 av denna lag uttagits för utbildning till underbefäl eller fackman eller ock under tjänstgöring jämlikt § 27 C eller B av denna lag undergått befälsutbildning, är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, före utgången av sjuttonde året för sin utbildning deltaga i en landstormsbefälsövning om tolv dagar, i vilken ovan stadgad landstormsrepetitionsövning inräknas. Värnpliktig, som, på sätt Konungen närmare förordnar, styrker sig vara i besittning av viss befäls- eller specialutbildning, kan, därest han så önskar, befrias från deltagande i ovan avsedda övningar. 1. Sedan jämlikt § 28 mom. 1 be2. I enahanda ordning, som föreslut fattats att för rikets försvar till skrives i § 28 mom. 1 för inkallelse tjänstgöring inkalla beväringens första för rikets försvar av beväringen, må uppbåd eller viss del därav, må Ko- Konungen för hemortens försvar till nungen i den ordning, som för inkal- tjänstgöring inkalla landstormen eller lande av beväringens andra uppbåd i de större eller mindre delar därav, mom. 2 av samma paragraf är föreskriven, som finnas behövliga. för hemortens försvar till tjänstgöring Konungen må ock, efter statsinkalla landstormen eller de större rådets hörande, inkalla till tjänstgöeller mindre delar därav, som finnas ring sådana delar av landstormen, behövliga.som erfordras till skydd för mobiliKonungen må ock, sedan beväringens sering av beväringen eller till skydd

90 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

första uppbåd eller del därav inkallats för särskilt hotade platser. Landför rikets försvar eller under tjänstgö- stormsavdelning, som sålunda inkalring enligt §27 tagits i anspråk för lats, må likväl ej hållas samlad längre dylikt ändamål, efter statsrådets hö- än högst femton dagar, såvida ej krig rande, inkalla till tjänstgöring sådana utbrutit före samma tids utgång. delar av landstormen, som erfordras I samma ordning må Konungen till till skydd för mobilisering av bevä- tjänstgöring inkalla sådan landstormen ringens första uppbåd eller till skydd tillhörande värnpliktig, som är förhyrd för särskilt hotade platser. Land- å för krigsbruk i anspråk taget fartyg. stormsavdelning, som sålunda inkal- Värnpliktig, som sålunda inkallas, må lats, må likväl ej hållas samlad längre dock ej kvarhållas i tjänstgöring längre än högst femton dagar, såvida ej krig tid än som erfordras för hans ersätutbrutit före samma tids utgång. tände med annan värnpliktig, såvida krig ej dessförinnan utbrutit. § 37. 2. Landstormens inkallande till 1. Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt i § 29 mom. tjänstgöring sker på sätt för varje 2 stadgas. fall är i § 29 föreskrivet. 3. Att värnpliktig, som tillhör 2. Att värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i landstormen, är underkastad de i strafflagen för krigsmakten givna be- strafflagen för krigsmakten givna bestämmelser såväl under all tjänstgö- stämmelser såväl under all tjänstgögöring och marsch eller annan färd, ring och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad av inkallelse i ock i fråga om åtlydnad av inkallelse i enlighet med § 29 mom. 2 till tjänst- enlighet med § 29 till tjänstgöring, göring, som i mom. 1 här ovan om- som i § 36 mom. 1 eller 2 omförmäles, därom är i nämnda lag förmäles, därom är i nämnda lag stadgat. stadgat. § 37. Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområden, dock att till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit sin utbildning vid marinen, må, även utom sagda inskrivningsområden, användas för kustförsvaret. § 38. Huru landstormen ordnas och indelas, föreskriver Konungen.

91 (Nuvarande lydelse.) § 39.

(Föreslagen lydelse.) § 39.

1. Värnpliktig, tillhörande landVad i § 35 stadgas i fråga om stormen, är under tjänstgöring pliktig förmåner åt beväringen tillhörande vårnatt, därest staten icke kan genast pliktig under färd och tjänstgöring vid inkallandet anskaffa föda och be- ävensom angående sådan värnpliktigs klädnad, under tiden förse sig där- rätt till understöd i anledning av under med, mot skälig ersättning av staten, militärtjänstgöring ådragen skada gäller Sjukvård, vapen, ammunition, utred- i tillämpliga delar för värnpliktig, tillningspersedlar samt fälttecken, angi- hörande landstormen. vande hans egenskap av krigsman, tillUnder tjänstgöring jämlikt §36 handahållas av staten. mom. 2 är värnpliktig, tillhörande landS. Till landstormen hörande värn- stormen, pliktig att, därest staten icke pliktig, som skadas under militärtjänst- kan genast vid inkallandet anskaffa göring, har enahanda rätt till understöd föda och beklädnad, under tiden förse för sig och efterlevande som värnpliktig, sig därmed, mot skälig ersättning av vilken tillhör beväringen. staten.

KAP. VI.

Om påföljd för åsidosättande av denna lags föreskrifter, så ock om laga förfall. § 40. 1. Värnpliktig, som utan laga förfall utebliver från inskrivningsförrättning, bote, där han icke, oaktat sin frånvaro, varder inskriven eller frikallad från värnpliktens fullgörande, första året femton kronor och varje år, han ånyo beträdes därmed, femtio kronor. 2. Värnpliktig, som på grund av § 15 inställer sig vid inskrivningsförrättning för annan ort än där han är kyrkobokförd eller för annat sjömanshus än det han tillhör men därvid försummar avlämna prästbetyg ävensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman eller sjöfartsbok samt till följd därav icke kan emottagas, bote för varje gång tio kronor. § 41. 1. Värnpliktig, som bort fullgöra i § 32 omförmäld mönstring, men utan laga förfall uraktlåter detta, bote för varje gång fem kronor. 2. Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, bote för varje gång fem kronor. § 42. Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från inskrivningsförrättning, vare, där han icke oaktat sin frånvaro blivit inskriven eller

92 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

frikallad från värnpliktens fullgörande, underkastad äventyr att på egen bekostnad varda hämtad till inskrivnings undergående. Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring, därtill han blivit i laga ordning inkallad, må han likaledes på egen bekostnad hämtas till tjänstgöringens fullgörande. § 43. 1. Såsom laga förfall för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren, om man sitter i häkte eller om man är intagen i allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem; vederbörande äge dock att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröva, huruvida de äro av den vikt, att de må gälla såsom laga förfall. 2. För å sjömanshus inskriven värnpliktig skall i fråga om order eller annat påbud, varigenom han under krig eller vid utbrott av eller fara för krig inkallas till tjänstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse till tjänstgöring räknas att vara stadd på utrikes sjöresa; åliggande dock den värnpliktige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet ävensom att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjänstgöring. § 44. Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig läkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig själv anskaffa. Kan han ej skaffa läkarbetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av statens ämbets- eller tjänsteman eller av präst i församlingen eller av ordföranden i kommunalstämman eller av ordföranden eller ledamot i kommunalnämnden eller av ledamot i häradsnämnden.

KAP.

VII.

Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning av böter. § 45. 1. Över värnpliktiga, vilka utan anmält laga förfall uteblivit från inskrivningsförrättning och icke, oaktat sin frånvaro, blivit inskrivna eller frikallade från värnpliktens fullgörande eller som försummat avlämna i § 40 mom. 2 omnämnda handlingar eller underlåtit att fullgöra vad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar länsvis

93 (Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

uppgöras och till Konungens befallningshavande insändas; skolande å förteckningarna för varje värnpliktig angivas hans bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet. Uppgörande och insändande av dylik förteckning åligger vid inskrivningsförrättning inskrivningsnämndens ordförande; skolande inskrivningsnämnden, innan den åtskiljes, granska och underteckna sagda förteckning. Upprättande och insändande av förteckningar över försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhavare, som förrättat mönstringen eller hos vilken anmälan bort göras. Upprättande av förteckningar över försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, vilken översänder dem till sjörullföringsbefälhavaren, som, efter att hava granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens befallningshavande. 2. Av de enligt mom. 1 inkommande förteckningar över värnpliktiga skola särskilda utdrag, upptagande dem, vilka Konungens befallningshavande finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 4 1 , översändas, å landet och i stad utan magistrat till den, som ombesörjer indrivning och redovisning av böter, samt i stad med magistrat till magistraten. Utdragen skola vara försedda med Konungens befallningshavandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må omedelbarligen uttagas hos de värnpliktiga, därest de icke invända något däremot, men att, därest de vilja för uteblivandet eller försummelsen styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från bötesansvar, i vilken händelse de äga undfå skriftlig del av resolutionen i vad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till utmätningsmannen i det distrikt eller i den stad, där delgivningen skett, ingiva de bevis, som åberopas till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda invändningar, vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan hinder av samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen insändas till Konungens befallningshavande, som efter prövning av förekommande omständigheter meddelar beslut i saken. 3. Atnöjes värnpliktig icke med Konungens befallningshavandes beslut, varigenom böter blivit honom slutligen påförda, äger han att inom trettio' dagar efter erhållen del av beslutet till Konungens befallningshavande ingiva sina till Konungen ställda besvär, vilka därpå av Konungens befallningshavande jämte eget yttrande insändas till försvarsdepartementet. Besvären må även med posten insändas till Konungens befallningshavande, och skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma blivit uppsatt på hans begäran eller med hans samtycke.

94 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse.)

§ 46. 1. De enligt denna lag inflytande böter skola redovisas under särskild titel i kronans räkenskaper och ingå till den till förmån för beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond. Ur denna fond beredes understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit sig sådan skada, att han därigenom blivit i större eller mindre mån oförmögen att försörja sig med arbete, ävensom i vissa fall åt hans efterlevande, där skadan förorsakat döden. 2. Saknas tillgång till gäldande av böter enligt denna lag, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

KAP.

VIII.

Särskilda bestämmelser. § 47. 1. Värnpliktiga, tillhörande lots- och fyrstaten, likställas enligt denna lag med de vid flottan fast anställda. 2. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga delar beträffande manskap, som tillhör härens, marinens eller flygvapnets reserv. § 48. Av Konungen bestämmes, om och i vad mån samt under vilka villkor befrielse från de i denna lag föreskrivna skyldigheter må kunna tillsvidare medgivas den nomadiserande lappbefolkningen. § 49. För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas av Konungen. § 50. Denna lag må icke ändras eller upphävas utan Konungs och riksdags sammanstämmande beslut.

Under förutsättning att ovannämnda förslag till ny värnpliktslag varder antaget föreslår försvarskommissionen beträffande

95 De värnpliktigas avlöning: Det i § 35 mom. 2 värnpliktslagen omförmälda penningbidraget åt värnpliktiga, tillhörande beväringen, skall utgå med 50 öre under en tjänstgöringstid, som icke överstiger 180 dagar. Vid tjänstgöring därutöver utgår penningbidraget med 1 krona om dagen. Till värnpliktig, som utför civilt arbete enligt § 1 i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, utgår penningbidrag med 50 öre om dagen under hela tjänstetiden. Penningbidraget åt värnpliktiga, tillhörande landstormen, skall utgå med 1 krona om dagen.

Försvarsväsendets organisation. I fråga om försvarsväsendets ordnande i övrigt föreslår försvarskommissionen, i överensstämmelse med vad i det föregående anförts, följande. FÖRSVARSVÄSENDETS LEDNING M. M. Försvarsdepartementet. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli bibehålles oförändrad. Till försvarsdepartementet höra lantförsvarets, sjöförsvarets och flygvapnets kommandoexpeditioner. Den högsta militära ledningen. I såväl krig som fred skall under Konungen finnas en överbefälhavare för försvarskrafterna. Till överbefälhavarens förfogande står en försvarsstab, i fred avsedd huvudsakligen för handhavandet av det operativa krigsförberedelsearbetet. De tre försvarsgrenarna, armén, marinen och flygvapnet, underställas var sina chefer. De olika försvarsgrenarnas högsta stabs- och förvaltningsorgan bilda resp. »arméledningen», * marinledningen» och »flygledningen». I krig ingå dessa jämte försvarsstaben i det under överbefälhavaren stående högkvarteret.

Försvarsstaben. Försvarsstaben organiseras i fred under en stabschef å expedition och nio avdelningar, nämligen arméoperationsavdelningen, underrättelseavdelningen, marinoperationsavdelningen, signaltjänstavdelningen, flygoperationsavdelningen, kryptoavdelningen och luftförsvarsavdelningen, krigshistoriska avdelningen. kommunikationsavdelningen, Till försvarsstaben hör därjämte det fotografiska centrallaboratoriet.

96 Försvai*sberedskapsnämnden. Denna handhar ledningen av det industriella och administrativa försvarsberedskapsarbetet och övertar därvid den nuvarande rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap uppgifter. Försvarsberedskapsnämnden organiseras under en ordförande på en industriavdelning och en administrativ avdelning. För vardera avdelningen finnes en styrelse. Industriavdelningen förestås av en industridirektör, administrativa avdelningen av en kanslichef.

Försvarsväsendets fortiflkationsstyrelse. Fastighetsförvaltningen centraliseras för samtliga försvarsgrenar till en gemensam myndighet, försvarsväsendets fortifikationsstyrelse. Byggnader för varv, fabriker och verkstäder skola dock stå utanför denna organisation och handhavas av resp. institutioner. Fortifikationsstyrelsen organiseras under en chef, som är generalsperson, på tre byråer, nämligen befästningsbyrån, kasernbyrån och civilbyrån. Till styrelsen höra dessutom ritkontor, värmeingenjörskontor m. m. Inom fördelningsområdena och fästningarna samt på Gotland handläggas ärenden tillhörande fastighetsförvaltningen av en fortifikationsstyrelsen direkt underställd fortifikationsofficer. Under fortifikationsofficerarna lyda vid de särskilda truppförbanden tjänstgörande kasernförvaltare. Den militära och civilmilitära personalen vid fortifikationsstyrelsen ävensom motsvarande personal inom den regionala och lokala förvaltningen sammanföres till en särskild personalkår på stat utom försvarsgrenarna. Denna kår benämnes fortifikationen.

ARMÉNS ORGANISATION.

A. Generalitet och s t a b s k å r e r . Generalitet. Generalitetet skall bestå av: 1 chef för armén, 4 fördelningschefer, 1 kommendant i Bodens fästning, 1 inspektör för infanteriet, 1 inspektör för artilleriet, 1 generalfälttygmästare,

1 generalintendent, 1 försvarschef på Gotland, 1 inspektör för kavalleriet, 1 inspektör för ingenjörtrupperna, 1 inspektör för trängen.

Stabskårer. Stabskårerna skola vara generalstabskåren och artilleristabskåren.

97 B. Arméledningen. Arméledningen skall, under chefen för armén, bestå av: chefens för armén stab, truppslagsinspektioner, sjuk- och veterinärvårdsinspektioner samt förvaltningsmyndigheter. Chefens för armén stab. Chefens för armén stab skall bestå av: stabschef hos chefen för armén, expedition och kassaförvaltning, utbildningsavdelning, organisationsavdelning,

personalavdelning, jämte till staben anslutna bibliotek och krigsarkiv.

Truppslagsinspektioner. Truppslagsinspektionerna skola utgöra: infanteriinspektionen, kavalleriinspektionen, artilleriinspektionen, Sj'uk- och tionerna.

ingenjörinspektionen och tränginspektionen.

veterinärvårdsinspek-

Sjukvårdsinspektionen skall i vissa hänseenden ersätta den nuvarande sjukvårdsstyrelsens fältläkarbyrå. Chef för densamma skall vara generalfältläkaren, tillika chef för fältläkarkåren. Veterinärvårdsinspektionen skall i vissa hänseenden ersätta den nuvarande fältveterinärbyrån. Chef för densamma skall vara överfältveterinären, tillika chef för fältveterinärkåren. Förvaltningsmyndigheter. I arméledningen skola ingå tre centrala förvaltningsmyndigheter, nämligen: arméns tygförvaltning med generalfälttygmästaren som chef, arméns intendenturförvaltning med generalintendenten som chef och arméns civilförvaltning med generalkrigskommissarien som chef.

C. Arméns organisation på högre och lägre truppförband. Arméns högre truppförband skola i fred utgöras av fyra fördelningar (!•—TV-) samt Bodens trupper och Gotlands trupper. De lägre truppförbanden skola utgöras av fördelningstruppförband, i Bodens och Gotlands trupper ingående lägre truppförband samt armétruppförband.

vis Högre truppförband. Fördelningarna. Var och en av de fyra fördelningarna skall bestå av: fördelningsstab, 1 artilleriregemente och 4 infanteriregementen, 1 trängkår. 1 kavalleriregemente, Bodens trupper. Bodens trupper skola, under kommendanten i Bodens fästning, bestå av: kommendantsstab, Bodens ingenjörkår, Norrbottens regemente, ett kompani av signalregementet, Norrbottens artillerikår, tredje intendenturkömpaniet och Bodens artilleriregemente, tredje tygkompaniet. Gotlands trupper. Gotlands trupper skola, under försvarschefen på Gotland, bestå av: försvarschefsstab, Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår. Härtill kommer ur marinen Fårösunds kustartillerikår. Lägre truppförband. Fördelningstruppförbanden. Infanteriet. Den ständiga indelningen av ett fördelningsinfanteriregemente bör vara: regementsstab, 2 bataljoner om vardera 4 kompanier samt 1 yrkeskompani. Vid Svea livgarde bör härutöver tillkomma viss garnisonstrupp. Kavalleriet. Den ständiga indelningen av ett kavalleriregemente bör vara följande: Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet: regementsstab, 4 ryttarskvadroner,

1 teknisk skvadron och i pansarbilskvadron.

Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente: regementsstab, 3 ryttarskvadroner,

1 teknisk skvadron och 1 pansarbilskvadron.

99 Artilleriet. Den ständiga indelningen av ett fördelningsartilleriregemente bör vara: regementsstab, 4 divisioner, varje division om två batterier, samt 1 yrkesbatteri. Trängtrupperna. Den ständiga indelningen av en trängkår bör vara: kårstab, 1 sjukvårdskompani och 1 anspannskompani, 1 specialkompani. 1 bilkompani, 1 Bodens trupper ingående lägre truppförband. Norrbottens regementes ständiga indelning bör vara: regementsstab samt 3 bataljoner, varje bataljon om 4 kompanier. I denna organisation inrymmes även det yrkeskompani, vilket vid fördelningsinfanteriregemente uppsattes vid sidan av bataljonerna. Norrbottens artillerikårs ständiga indelning bör vara: kårstab samt 1 division om 3 batterier. Bodens artilleriregemente skall vara fästningsartilleriregemente. diga indelning bör vara: regementsstab, 3 bataljoner, varje bataljon om 2 kompanier, och 1 yrkeskompani.

Dess stän-

I Gotlands trupper ingående lägre truppförband. Gotlands infanteriregementes ständiga indelning bör vara: regementsstab, 2 bataljoner om vardera 4 kompanier samt 1 yrkeskompani. Gotlands artillerikårs ständiga indelning bör vara: kårstab samt 1 division om 3 batterier. Arniétruppförbanden. Armétruppförbanden skola utgöras av Göta livgarde (stridsvagnsregementet), Smålands arméartilleriregemente samt ingenjör-, signal-, intendenturoch tygtrupperna. 1282 86

r,7

100 Göta livgardes (stridsvagnsregementets) ständiga indelning bör vara: regementsstab, 2 stridsvagnsbataljoner om vardera 3 kompanier samt 1 yrkeskompani. Smålands arméartilleriregementes ständiga indelning bör vara: regementsstab, 4 divisioner, varje division om 2 batterier, samt 1 yrkesbatteri. Ingenjörtrupperna skola bestå av Svea, Göta och Bodens ingenjh-kårer. Den ständiga indelningen bör vara: vid Svea och Göta ingenjörkårer stab och 6 kompanier samt vid Bodens ingenjörkår stab och 5 kompanier. Signaltrupperna skola utgöras av ett regemente med ett signalkompani, förlagt till Boden. Den ständiga indelningen av regementets huvuddel bör vara: regementsstab och 4 kompanier. Intendenturtrupperna skola utgöras av 3 intendenturkompanier. ständiga indelning bör vara: 2 magasinsplutoner, 1 slakteripluton och 1 bageripluton, 1 handräckningspluton.

Dessas

Tygtrupperna skola utgöras av 3 tygkompanier. Dessas ständiga indelning bör vara: 1 ammunitionspluton, 1 förrådspluton och 1 verkstadspluton. De lägre truppförbandeus förläggningsorter. De lägre truppförbandeus förläggningsorter framgå av den i del I I sid. 135 och 136 upptagna förteckningen. Följande tre nu befintliga infanteriregementen indragas, nämligen Södermanlands, Västerbottens och Värmlands regementen. Likaså indragas det nuvarande Göta livgardes fästningsbataljon i Vaxholm samt Kronobergs regementes detachement i Karlskrona, liksom ock Svea och Göta ingenjörkårers fästningsingenjörkompanier i resp. Vaxholm och Karlskrona.

D. Territoriella myndigheter. Inskrivningsväsendet m. m. Militärbefälhavare med staber. I militäradministrativt hänseende bör riket indelas i fem militärområden å fastlandet samt ett omfattande Gotland.

101 För planläggningsarbetet i fråga om områdets försvar och landstormens mobilisering m. m. samt för inskrivningsväsendet skall inom fördelningarnas militärområden finnas följande personal: 1 militärbefälhavare, pensionerad truppförbandschef, 1 adjutant hos militärbefälhavaren, kompaniofficer ur fördelningens truppförband, 1 inskrivningsofficer, pensionerad överstelöjtnant eller major, samt 4 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare. För motsvarande uppgifter inom Övre Norrlands militärområde avses, under kommendanten i Bodens fästning, följande personal: 1 militärbefälhavare, aktiv officer i lönegraden O. 7, 1 adjutant hos militärbefälhavaren, kapten vid generalstabskåren, 1 inskrivningsofficer, pensionerad kapten, samt 2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare. Beträffande Gotlands militärområde avses icke någon särskild militärbefälhavare, utan försvarschefen på Gotland förutsattes samtidigt vara militärbefälhavare. Hithörande ärenden skola handläggas inom försvarschefens på Gotland stab, vilken för detta ändamål förstärkes med följande personal: 1 inskrivningsofficer, pensionerad kapten, samt 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.

Överkommendantskapet holm.

i

Stock-

Överkommendantskapet i Stockholm skall bestå av: överkommendant: chefen för IV. fördelningen, kommendant: pensionerad regementschef med arvode, adjutant: pensionerad kapten med arvode. Platsbefälet i Karlsborg. Såsom platsbefälhavare skall tjänstgöra chefen för Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente. Platsbefälsstaben skall utgöras av: 1 tjänstgörande officer, kompaniofficer vid Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente, 1 arbetschef, kapten vid fortifikationen, samt 1 garnisonspastor, uppförd i staten för Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente.

Militärassistenter serna.

vid länsstyrel-

^ Vid varje länsstyrelse skall finnas en militärassistent, pensionerad officer. För denne avsett arvode bör bestridas av medel upptagna å socialdepartementets huvudtitel.

102 E. Arméns utbildning. Centrala undervisningsanstalter. a) Officersutbildningen. För officersutbildningen skola finnas krigsskolan, truppslagsofficersäkolor, högskolor, ridskolan och artilleriets skjutskola. Krigsskolan. Krigsskolan skall förläggas till nuvarande Södermanlands regenentes kaserner i Strängnäs. Till skolan skall avdelas särskild övningstrupp. Truppsl.igsofflcersskolorna. Truppslagsofficersskolorna skola vara följande: iufanteriofficersskolan för infanteriets och kavalleriets officerare, artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs för artilleri-, luftvärnsartilleri- och ingenjörofficerare samt trängofficersskolan för trängens officerare. Högskolorna. Högskolorna skola vara krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs. Ridskolan. Ridskolan skall fortfarande förläggas till Strömsholm. Artilleriets skjutskola. För artilleriets skjutskola skola tillkomma ytterligare beställningar för två lärare, regementsofficerare ur artilleriet. Dessa upptagas å staten för artilleristabskåren. b) Underofflcersutbildningen. För underofficersutbildningen skall alltjämt finnas arméns underofficersskola. Vid skolan skall tillkomma en särskild handelslinje. Frivillig utbildning. a) Landstormsrörelsen. På varje infanteriregementes stat (utom Göta livgardes) skall uppfaras lön för en kapten — vid Svea livgarde för en major — i syfte att möjliggöra placering av en kapten (resp. major), förslagsvis benämnd landstormsinstruktör, såsom ledare och organisatör av den i samarbete med myndigheterna bedrivna frivilliga landstormsutbildningen inom vederbörligt regementsområde. b) Det frivilliga skytteväsendet. Skytterörelsens ledning bör alltjämt vara skild från själva försvarsväsendet och sålunda bibehålla karaktären av frivillighet.

103 F . Civilmilitära s a m t civila k å r e r och stater. Fältläkarkåren. Under chefsskap av generalfältläkaren skall liksom hittills finnas en fältläkarkår. I dennas nuvarande aktiva stat föreslås vissa inskränkningar. Garnisonssjukhusen sköterskekår.

och arméns sjuk-

I avvaktan på garnisonssjukhnsets i Stockholm sammanslagning med det blivande rikssjukhuset bör föreslagen stat för sagda garnisonssjukhus äga giltighet för den under de närmaste åren gällande organisationen. För garnisonssjukhuset i Boden böra beräknas två uteslutande för sjukhusets behov avsedda läkartjänster, benämnda sjukhusläkartjänster. För garnisonssjukhuset i Stockholm böra i likhet härmed de nuvarande regementsläkartjänsterna upptagas såsom sjukhusläkartjänster. Vid arméns sjuksköterskekår skola finnas 40 ordinarie sjuksköterskor. Fältveteri närkåren. Under chefsskap av överfältveterinären skall liksom hittills finnas en fältveterinärkår. I dess nuvarande aktiva stat föreslås vissa inskränkningar.

G.

Armémnsiken.

Arméns musikkårer skola fortfarande vara av fyra typer. Musikkårer skola finnas vid samtliga infanteriregementen (utom Göta livgarde), krigsskolan, samtliga kavalleriregementen (utom Livregementets husarer), Göta artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente, Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente och Skånska trängkåren.

H. A r m é n s reservpersonal. Reservstaten. En reservstat skall finnas för officerare och underofficerare samt för fältläkarkåren.

Personal i arméns reserver. I nuvarande grunder för tillförandet av personal i arméns reserver förutsattes i huvudsak ingen ändring.

Väg- och vattenbyggnadskåren. Väg- och vattenbyggnadskåren bör räknas till arméns reserver. Chefen för kåren skall lyda under chefen för armén. Till kårchefens förfogande bör stå en stab, bestående av en officer ur ingenjörtrupperna och en officer ur väg- och vattenbyggnadskåren samt en pensionerad underofficer. Någon

104 begränsning av kårens numerär bör tills vidare icke ske. Till kårchefen bör utgå ett arvode om 3 000 kronor om året, till de två officerarna i staben 1 500 kronor vardera samt till expeditionsunderofficeren 2 340 kronor. I övrigt bör kårens personal icke uppbära något arvode enligt stat.

I. A r m é n s h ä s t a r och remonteringsväsendet. Arméns hästar. Arméns hästar skola utgöras av stamhästar och ackordhästar. Skyldigheten för viss personal att hålla egna tjänstehästar skall upphöra. Vid armén skola finnas tillhopa 5 033 stamhästar. Antalet ackordhästdagar bör beräknas till sammanlagt 243 000.

Remonteringeu. Armén bör årligen tillföras ett remontantal av 465. Beträffande remonteringsväsendets ledning bör den förändringen ske, att redogöraren i kavalleriinspektionens kassaväsende överflyttas till intendenturförvaltningens häst- och veterinärbyrå. Två remontdepåer (Herrevadskloster och Gudhem) samt en remontdressyranstalt (Herrevadskloster) skola fortfarande finnas.

J.

Luftvärnsvapnet.

Luftvärnsvapnet skall organisatoriskt tillhöra armén samt bestå av: ett regemente i Karlsborg, benämnt Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente, ett regemente i Linköping, benämnt Östgöta luftvärasartilleriregemente, samt ett detachement i Boden. Härtill skall komma viss personal i Stockholm.

Angående arméns personalstater samt frågan om övergången till den nya härordningen hänvisas till vad därom i betänkandet tidigare anförts.

105 MARINENS ORGANISATION. A. G r u n d e r n a för sjöförsvarets ordnande. Försvarsgrenens struktur. Marinen utgöres av flottan och kustartilleriet. Kustartilleriets materiel skall sammanföras med kustartilleriets truppförband, varefter kustartilleriet under chefsskap av kustartillerigeneralen skall ingå i marinen icke blott som en personalorganisation utan såsom kustartilleristridskrafter, avsedda dels för kustfästningarna och dels för att biträda vid försvaret av vissa områden vid kusterna.

Marinledningen. Marinledningen utgöres av: chefen för marinen samt följande under honom lydande myndigheter, nämbgen marinstaben, marinförvaltningen, kustartillerigeneralen, samt personalchefer och inspektörer. Marinstaben skall under en chef bestå av fyra avdelningar — personal-, operations-, kommunikations- och organisationsavdelningarna — jämte expedition och bibliotek. Marinförvaltningen skall i princip bibehålla sin nuvarande organisation. En förbindelseavdelning tillkommer. Den nuvarande civilavdelningen uppdelas på en kameralbyrå och en kanslibyrå under var sin byråchef, därvid marinöverkommissariebefattningen indrages. Kustartillerigeneralen skall direkt under chefen för marinen handlägga i frågakommande kustartilleriärenden. Personalchefer och inspektörer äro: chefen för kustflottan, som även är inspektör för sjöstyrkor och fartyg; kustartillerigeneralen, som är chef för kustartilleriets personal och inspektör för kustartilleriet; inspektörerna för undervattensbåtvapnet och minsvepningsväsendet; samt cheferna för mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna.

Marindistriktsorganisationen. Den nuvarande marindistriktsorganisationen bibehålies. Marindistriktsbefälhavare skola i fred finnas inom Ostkustens, Gotlands och Sydkustens samt ställföreträdande marindistriktsbefälhavare inom Norrlandskustens och

106 Västkustens marindistrikt. Befälhavande amiralen i Karlskrona skall utföra planläggningsarbetet i fred för Öresunds marindistrikt.

Örlogsstationer och kustfästningar. Karlskrona och Stockholms örlogsstationer samt Göteborgs örlogsdepå bibehållas liksom även Karlskrona och Vaxholms kustfästningar. Älvsborgs och Hemsö kustfästningar bibehållas i materielreserv. I fråga om anläggningarna vid Gustavsviks örlogsdepå förutsattes ingen förändring. Kommendants- och stationsbefälhavarbefattningarna i Karlskrona sammanslås till en befattning, befälhavande amiralen, tillika marindistriktsbefälhavare. Befälhavande amiralen biträdes av endast en stab. En för station och fästning gemensam, befälhavande amiralen underställd förvaltning organiseras under en chefsintendent, liksom även en gemensam sjukvårdsförvaltning under förste läkaren. Befälhavande amiralen underställas direkt: stationschefen, varvschefen, utom i tekniskt-ekonomiskt avseende, chefen för kustartilleriregementet, cheferna för örlogsstationens personal av mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna, sjörullföringsbefälhavare, radiostation, rättsväsende och religions vård. Tygmästaren underställes chefen för kustartilleriregementet. Högsta militära myndighet vid Stockholms örlogsstation skall vara befälhavande amiralen, tillika marindistriktsbefälhavare, med en stab och med honom direkt underställda: stationschefen, varvschefen, chefsintendenten, förste läkaren,

sjörullföringsbefälhavare, radiostation, rättsväsende och religionsvård.

En särskild kommendant tillkommer i Vaxholms fästning i lönegraden O. 7. Kommendanten skall med vissa undantag hava överinseendet över såväl fästningens som regementets förvaltning. Chefen för Vaxholms kustartilleriregemente skall samtidigt vara artilleribefälhavare. Fästningsintendenten får till sitt förfogande en biträdande marinintendent, som jämväl tjänstgör som biträdande regementsintendent. Förvaltningsärenden rörande Nya Varvet skola handhavas av depåchefen vid Göteborgs örlogsdepå, men såväl Nya Varvets som Älvsborgs fästnings

107 byggnader skola tillhöra fortifikationsofficerens vid Älvsborgs fästning kompetensområde. Depåchefen skall i fredstid vara ställföreträdande marindistriktsbefälhavare.

Undervisningsanstalter m. m. Lära i-befattningarna i strategi, taktik och kustfästningslära vid sjökrigshögskolan skola bestridas av uteslutande härför avsedda officerare. Chefen för sjökrigshögskolan förutsattes erhålla ett visst inflytande jämväl över sjökrigsskolan. Vid sjökrigsskolan, där utbildning av sjö-, kustartilleri-, marinintendents-, reserv-, reservintendents- och mariningenjörskadetter äger rum, avses tjänstgöra 1 regementsofficer, chef, 1 kompaniofficer, adjutant, 10 kompaniofficerare, kadettofficerare, av vilka 1 i intendenturbefattning och 2 tjänstgörande under allenast 5 månader, samt 1 kadettingenjör och 1 marinläkare. Det årliga arvodet för kadettofficer skall liksom vid krigsskolan utgå med 600 kronor. Inkvarteringsersättning för kadetter, som ej hava sina hem i Stockholm, har beräknats utgå med 100 kronor per månad av läsåret vid skolan i land. Marin undervisningskommissionen

B.

skall upphöra.

Flottan.

Sj ökrigsmaterielen. Kustflottan skall bestå av: 3 pansarskepp av Sverige-typ, in8 vedettbåtar, till dess de överföras till lokalstyrka, 1 depåfartyg för undervattens1 flygplankryssare, båtar, 8 •i a S a r e ' '1 depåfartyg för flygstridskrafter. 10 undervattensbåtar, Hj 1 lokalstyrkorna skola ingå: 2 äldre pansarskepp, 7 jagare, äldre, och 1 pansarkryssare, 6 undervattensbåtar. 1 minkryssare, Följande fartyg skola utrangeras: Pansarskeppen Thor och Oden, jagaren Magne, undervattensbåtarna Aborren, Braxen, Laxen, Tumlaren och Svärdfisken,

vedettbåtarna typ Iris — 4 st., nr 27—37 — 11 st., samt skeppsgossefartyget Falken.

I materielreserv förläggas: pansarskeppen Äran och Tapperheten, jagaren Vale,

108 samtliga återstående vedettbåtar av typerna Polaris, Vega och Altair — 12 st. — samt torpedbåtar och motortorpedbåtar — 5 st. — ävensom torpedkryssarna Psilander, Jacob Bagge och örnen. Ersättningsbyggnaden skall under den närmaste tioårsperioden omfatta 6 undervattensbåtar samt 2 + 2/2 jagare för en sammanlagd kostnad av 39-6 milj. kronor. Modernisering av Sverige-skeppen skall utföras för sammanlagt 10-4 milj. kronor. Flottans bemanning. Flottans personal skall beräknas efter mobiliseringsbehovet. Värnpliktiga skola alltjämt ingå i bemanningen. Flottans nuvarande personalstater minskas med 23 officerare, 10 underofficerare, 85 flaggkorpraler, 114 korpraler och 100 meniga.

Örlogsstationerna. De nuvarande cheferna för underofficers- och sjömanskårerna bliva personalchefer för flottans till stationerna fördelade personal och erhålla benämningen stationschef. De skola vara av kommendörs tjänstegrad. Stationschefen underställda äro chefen för skeppsgossekåren (i Karlskrona), kasernläkaren, stationens häkte och musikdirektören. Sjömanskåren och de värnpliktiga på vardera stationen fördelas på två avdelningar, matros- och yrkesavdelningarna, under var sin avdelningschef av regementsofficers grad, som samtidigt är skolchef och kasernbefälhavare vid avdelningen. Avdelningarna uppdelas på kompanier, varvid matrosavdelningen omfattar nuvarande matroskompanier samt ett beväringskompani,^ och yrkesavdelningarna nuvarande yrkeskompanier och ett beväringskompani. Skeppsgossekåren förlägges i sin helhet till Karlskrona i f. d. Karlskrona grenadjärregementes kasern vid Danmarksfjärden. Underofficersskolorna i Stockholm och Karlskrona sammanslås till en med förläggning i nuvarande ingenjörkompaniets kasern i Karlskrona. Matrosavdelningen vid Karlskrona örlogsstation förlägges i nuvarande sjömanskårens kasern samt yrkesavdelningen i nuvarande skeppsgossekasernen. örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona bibehållas; några väsentliga ändringar av deras organisation förutsattes icke.

Flottans krigsberedskap och övningar. Eustningsplanen omfattar följande fartyg rustade året om: 1 pansarskepp av Sverige-typ, 1 depåfartyg för undervattensbåtar 1 flygplankryssare, och 3 jagare, 2 tendrar; samt 3 undervattensbåtar,

109 rustade under sommaren dessutom: 1 pansarskepp, äldre, för kadetternas övningar, 1 undervattensbåt, 4 vedettbåtar, 1 depåfartyg för flygförband, 1 logementsfartyg (för Hårsfjärdens depå), 3 övningsfartyg för skeppsgossar, 1 kanonbåt för militärledsarbeten. Förlagda i depå skola vara under vintern det ovannämnda äldre pansarskeppet samt under hela året 3 icke rustade jagare ur kustflottan, 4 minsvepare och samtliga icke rustade undervattensbåtar.

Musikorganisationen. Den nuvarande musikorganisationen bibehålies. Musikdirektören vid Stockholms örlogsstation skall innehava kaptens tjansteklass och uppbära lön enligt 3. lönegraden i löneplan för officerare.

Stampersonalen. Flottans officerskår

skall omfatta:

4 flaggmän, 17 kommendörkaptener av 2. graden, 1 chef för marinstaben, lönegraden 102 kaptener, °- 7' 92 löjtnanter och 7 kommendörer, 42 fänrikar. 16 kommendörkaptener av 1. graden, Flottans underofficerskår skall omfatta: 18 förrådsförvaltare, 180 flaggunderofficerare och 320 underofficerare av 2. graden. Sjömanskåren skall omfatta: 255 flaggkorpraler, 950 korpraler, varav 125 högbåtsmän, 1 735 meniga, varav 135 karlskrivna skeppsgossar under 9 månader.

Reservpersonalen. E n ny kategori reservofficerare, avsedda för tjänst å minsvepningsförband, tillkommer. Rekryteringen avses äga rum bland därför lämpade studenter, som först utbildas tillsammans med sjökadetterna under en period, motsvarande värnpliktstjänstgöringens längd, och därefter erhålla särskild utbildning vid minsvepningsförband.

Sjörullföringssystemet. Sjörullföringssystemet organiseras i anslutning till marindistriktsorganisationen. Karlskrona sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen Oskarshamn—Ystad, nyupprättas.

110 Övergången till den nya organisationen. Av officerskären indragas: 1 flaggman, motsvarande den nyupprättade befattningen som chef for marinen, 1 kommendörkapten av 1. graden, 1 kommendörkapten av 2. graden, 9 kaptener, 8 löjtnanter och 4 underlöjtnanter eller fänrikar. Av underofficerskåren indragas: 10 underofficerare av 2. graden. Av sjömanskåren indragas: 85 flaggkorpraler samt 114 korpraler och 100 meniga. Officerare, underofficerare och flaggkorpraler, som icke erhålla annan be ställning eller befattning inom försvarsväsendet, överföras till övergångsstat.

C. Kustartilleriet. Kustfästningarna skola fortfarande utgöras av Vaxholms, Karlskrona, Älvsborgs och Hemsö fästningar. I Stockholms skärgård färdigställas försvarsanordningarna i havsbandet och i samband därmed nedläggas vissa försvarsanstalter i Vaxholms fästnings nuvarande yttre linje ävensom samtliga batterier vid Oscar-Fredriksborg. I Karlskrona fästning påbörjade batterier fullbordas och luftförsvaret förstärkes, varjämte vissa äldre batterier nedläggas och ett svårt batteri förlägges i materielreserv. Älvsborgs och Hemsö fästningar bibehållas i materielreserv. Ett kustartilleriförsvar utbygges vid Fårösund, omfattande permanenta. försvarsanstalter jämte visst luftvärn m. m.; för Gotlands försvar i övrigt avses rörliga kustartilleribatterier samt luftvärnsbatterier m. m. Vissa rörliga 15 cm. kustartilleribatterier uppsättas för användning i första hand å fastlandet. Kustartilleriet organiseras på tre truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente, Karlskrona kustartilleriregemente och Fårösunds kustartillerikår. Kustartillerigeneralen skall vara chef för kustartilleriets personal, inspektör för kustartilleriet samt organ åt chefen för marinen. Kustartillerigeneralens stab skall bestå av 1 stabschef, regementsofficer, 1 regementsofficer, ställföreträdare för stabschefen, 3 adjutanter, kompaniofficerare,

Ill 2 underofficerare, och 1 pensionerad underofficer såsom registrator. Följande personal ur kustartilleriet avses för tjänstgöring inom kommendantskapen i kustfästningarna, nämligen: Karlskrona fästning. 1 överste, artilleribefälhavare, tillika chef för Karlskrona kustartilleriregemente, 1 regementsofficer, avdelningschef, 1 kompaniofficer, jämväl tjänstgörande i kustartilleriregementets regementsstab, 1 underofficer, 1 underofficer, pensionerad. Vaxholms fästning. 1 överste, artilleribefälhavare, tillika chef för Vaxholms kustartilleriregemente, 1 regementsofficer, stabschef, 2 kompaniofficerare, den ena jämväl tjänstgörande i kustartilleriregementets regementsstab, 3 underofficerare, 2 underofficerare, pensionerade.

Ålvsborgs fästning. 1 kapten, kommendant, tillika tygmästare, 4 underofficerare, 6 korpraler och 3 meniga. Hemsö fästning. 1 kapten, kommendant, tillika tygmästare, 2 underofficerare, 2 korpraler och 2 meniga. Kustartilleriets skjutskola. Följande personal skall innehava ordinarie befattningar vid skjutskolan, nämligen: 1 chef, regementsofficer, samt 1 kompaniofficer, adjutant. Skolan i övrigt organiseras på i huvudsak samma sätt som för närvarande.

112 Truppförbanden. Vaxholms kustartilleriregemente förlägges i sin helhet till Oscar-Fredriksborg och organiseras på regementsstab och fyra bataljoner om sammanlagt nio kompanier, vartill under juni—september kommer ett för hela kustartilleriet gemensamt studentkompani. Karlskrona kustartilleriregemente bör alltjämt vara organiserat på regementsstab och tre bataljoner om sammanlagt åtta kompanier. Fårösunds kustartillerikår organiseras på kårstab och fyra kompanier.

Personalstater för kustartilleriet. Officerare. 1 kustartillerigeneral (lönegrad O. 8), 1 kommendant i Vaxholms fästning (lönegrad O. 7), 2 överstar, Underofficerare. 14 förrådsförvaltare, 87 flaggunderofficerare samt 114 underofficerare av 2. graden.

6 överstelöjtnanter, 10 majorer, 50 kaptener, 52 löjtnanter samt 20 fänrikar.

Underbefäl och meniga. 60 flaggkorpraler, 327 korpraler och 530 meniga. Musikpersonal. 2 musikdirektörer, 2 flaggunderofficerare, 8 underofficerare av 2. graden, 6 flaggkorpraler,

8 korpraler, 16 meniga samt 10 musikelever.

Personal på reservstat. Reservstaten för kustartilleriet skall utgöras av: 1 överste, 1 major, 2 kompaniofficerare i högsta löneklassen, 2 » » mellersta » 2 » » lägsta > 3 underofficerare högre » , och 3 » » lägre » Övrig reservpersonal. Beträffande övrig reservpersonal skola med vissa smärre modifikationer tillämpas nu gällande bestämmelser.

113 Övergängen till den nya organisationen. Materielanskaffning och övriga åtgärder för kustartilleriförsvarets färdigställande genomföras i huvudsak under loppet av tio år; organisationen av truppförbanden genomföres i huvudsak under loppet av fem år.

D. För marinen gemensam personal. Mariningenjörkåren

skall omfatta:

1 marinöverdirektör, 2 marinunderingenjörer under 8 2 marindirektörer av 1. graden, månader, 4 marindirektörer av 2. graden, 4 specialingenjörer av 1. graden, 10 mariningenjörer av 1. graden, 1. 8 » » 2. löneklassen, 4 >, , 3 s 5 mariningenjörer av 1. graden, 2. mariningenjörer av 2. graden i relöneklassen, serven (stipendiater), 6 mariningenjörer av 2. graden, 2 under 10 månader, 2 marinunderingenjörer under 10 2 » 8 » månader, Marinintendenturkåren, fatta:

vilken organiseras som en militär kår, skall om-

1 kommendör, 3 kommendörkaptener av 1. graden, 7 » » 2. » ,

27 kaptener, 13 löjtnanter och 5 fänrikar.

Marinläkarkåren skall omfatta följande beställningar: 1 marinöverläkare, 15 marinläkare av 2. graden, 3 förste marinläkare, 10 marinläkarstipendiater på stat. 8 marinläkare av 1. graden, Härtill komma omkring 16 marin2 specialläkare (ögonläkare), läkarstipendiater över stat. Poliskårens stat skall omfatta: 2 överkonstaplar, tillika poliskorn missarier, 2 överkonstaplar,

32 konstaplar och 4 extra konstaplar.

Ecklesiastikstaten skall inrymma följande befattningshavare: 2 amiralitetspastorer, 2 klockare och 2 amiralitetspredikanter, 1 kyrkvaktare.

E. Sjökarteverket. Någon förändring av den nuvarande organisationen har icke av kommissionen ifrågasatts.

114 FLYGVAPNETS ORGANISATION. A. Krigsflygförbanden. Krigs flygförbanden utgöras av: två medeltunga och två lätta bombflottiljer, var och en om stab <ch tr•e divisioner; sammanlagt 36 flygplan per flottilj; tillhopa 72 medeltunga och 72 lätta bomb flygplan; en jaktflottilj om stab och tre divisioner, var och en om 15 flygplaL; sammanlagt 45 jaktflygplan; en armé flygflottilj om stab och tre divisioner, var och en om 12 fljgplan, sammanlagt 36 spaningsflygplan; samt en marinflygflottilj om avdelningsstab, en torped- och fjärrspaningsdivision om 16 flygplan och två spaningsdivisioner, vardera om 8 flygplan; sammanlagt 32 flygplan; eller tillsammans 257 krigsflygplan, reservflygplan medräknade.

B. Flygvapnets fredsorganisation. Flygvapnet skall i fred omfatta: flygledningen, sju flygflottiljer, en flygkrigsskola, en flygkrigshögskola samt två centrala flygverkstäder. Flygledningen. Flygledningen skall, under chefen för flygvapnet, bestå av: flygstaben, flygmaterielförvaltningen, flygintendenturförvaltningen samt eskaderchefen med stab. Flygstaben skall bestå av: chef, expedition och 2 avdelningar. Flygmaterielförvaltningen skall bestå av: chef, expedition, kontrollavdelning och 4 byråer. Flygintendenturförvaltningen skall bestå av: chef, expedition och 3 byråer.

115 Eskader chef en med stab skall bestå av: chef med stabschef och i staben kommenderad personal. Flygflottiljerna. Flygförbanden organiseras med var och en av de sju flottiljerna som administrativ enhet. Permanenta detachement uppsättas icke. Varje flottilj består av: flottilj chef, flottiljstab jämte vissa verkstäder och förråd samt 3 divisioner. Flottiljerna benämnas och förläggas enligt följande: Kungl. Västmanlands flygflottilj, (1. medeltunga bombflottiljen) Västerås Kungl. Västgöta flygflottilj, (2. medeltunga bombflottiljen) Karlsborg Kungl. Jämtlands flygflottilj, (1. lätta bombflottiljen) Östersund Kungl. Värmlands flygflottilj, (2. lätta bombflottiljen) med flygvapnets underofficersskola och flygvapnets musikkår Karlstad Kungl. Stockholms flygflottilj (jaktflottiljen) Barkarby Kungl. Östgöta flygflottilj (arméflygflottiljen) Malmen Kungl. Marinflygflottiljen Hägernäs Härtill komma övningsplatser (flygstationer) i Boden, Karlskrona, Vännäs, Rinkaby och Fårösund—Visborgs slätt, Nya Varvet.

Flygkrigsskolan. Flygkrigsskolan utgör central för grundläggande flyg- och officersutbildning. Flygkrigsskolan skall bestå av: chef, stab jämte vissa verkstäder och förråd, flygskola, förberedande kadettskola, kadettskola, truppavdelning och stationsavdelning. Flygkrigshögskolan. Flygkrigshögskolan skall bestå av: chef, administrativ personal, lärare och elever. 1282 35

D8

116 Centrala flygverkstäderna. De centrala flygverkstäderna skola bestå av: centrala flygverkstaden å Malmen jämte försöksavdelningen samt centrala flygverkstaden i Västerås. Varje verkstad utgöres av: styresman (en av dessa förordnas såsom verkstadsdirektör), teknisk personal samt kontorspersonal och arbetare.

Flygvapnets personal. Flygvapnet skall omfatta nedanstående personal (förutom värnpliktiga): Personal på stat. Officerare. 1 chef för flygvapnet, 14 majorer, 1 generalsperson, HO kaptener, 3 överstar i lönegraden O. 7, 70 löjtnanter, 5 överstar i lönegraden O. 6, 39 fänrikar. 12 överstelöjtnanter, Summa 255

18 förrådsförvaltare, 63 fanjunkare,

officerare.

Underofficerare. 94 sergeanter.

307 furirer, 305 korpraler,

Summa 175

underofficerare.

Manskap. 125 vicekorpraler, 283 menige. Summa 1 020

manskap.

Civilmilitär personal. 10 flygingenjörer av 2. graden, 1 flygöverdirektör, 14 flygingenjörer av 3. graden. 4 förste flygingenjörer, 13 flygingenjörer av 1. graden, Summa 42 flygingenjörer. 1 förste flygläkare.

8 flygläkare av 1. graden. Summa 9 flygläkare.

6 verkmästare av 1. klassen, 6 verkmästare av 2. klassen,

50 tyg-, signal- och vapenhantverkare, 16 förrådsvaktmästare. Summa 68 civilmilitära befattningshavare av underofficers och lägre tjänsteklass.

117 1 musikdirektör, 2 musikfanjunkare, 4 musikserganter, 4 musikfurirer,

Musikpersonal. 2 musikkorpraler, 2 musikvicekorpraler, 6 musikvolontärer. 1

Civil personal. 33 ordinarie beställningshavare.

14 officerare,

Pensionerad personal. (med arvode) 24 underofficerare. P e r s o n a l på r e s e r v s t a t .

36 officerare.

34 underofficerare. Övrig r e s e r v p e r s o n a l .

340 officerare, 89 underofficerare,

36 flygingenjörer.

Flygvapnets officerskår skall rekryteras genom anställning och utbildning av officersaspiranter. Transport av officerare och underofficerare från arméns och marinens stater till flygvapnets stat skall efter de första övergångsåren upphöra. Flygingenjörerna skola rekryteras genom anställning och utbildning av flygingenjörsaspiranter. Det fast anställda manskapet skall efter viss utbildning kunna befordras till officer. I övrigt skall flygvapnet rekryteras och personalen utbildas i huvudsak enligt samma grunder som i nuvarande organisation.

C. övergången till den nya organisationen. Den nya flygvapenorganisationen bör genomföras under en övergångsperiod av sju år. Till grund för övergången skall ligga en plan, enligt vilken den nya organisationen genomföres vid det ena förbandet efter det andra och i allmänhet kräver två år för varje förband. Årskvoten för flygmaterielens förnyelse utgår under hela övergångsperioden till fullt belopp. De så erhållna medlen användas för uppsättning av nya förband samt för ersättning av föråldrad materiel. Byggnads- och flygfältsarbetena för varje förband utföras i ett sådant tempo, att etablissementen kunna tagas i bruk samtidigt med att den nya flygmaterielen färdigställes. Vid samma tidpunkt bör även personalorganisationen för förbandet ifråga vara genomförd. 1

Härtill komma 5 musikelever ej uppförda å stat.

118 Sammanställning av anslagen å riksstatens fjärde huvudtitel vid genomförd organisation enligt försvarskommissionens förslag. Kronor

Summa kronor

Summa summarum kronor

A. Försvarets ledning.

'.t

10 11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22

Försvarsdepartementet: Avlöningar, förslagsanslag Omkostnader, förslagsanslag

259 000 75 000

334 000

Försvarsstaben: Avlöningar, förslagsanslag Omkostnader, reservationsanslag

170 687 109 313

280 000

Försvarsberedskapsnämnden: Avlöningar, förslagsanslag Omkostnader, reservationsanslag

60 704 11296

72 000

B. Armén. Anslag tillhörande civilförvaltningens verksamhetsområde : Avlöning till personal vid arméledning, staber och truppförband m. fl., förslagsanslag Inkvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag Rekryteringskostnader, reservationsanslag Avskedspremier m. m., förslagsanslag Arméns reservstater, förslagsanslag Personal i arméns reserver samt arméns personal över stat, förslagsanslag Hese- och traktamentspenningar. förslagsanslag.. Bese- och traktamentskostnader m. m. för hästuttagningsmyndigheter, förslagsanslag Flyttningsersättning, förslagsanslag Resestipendier, reservationsanslag De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslags anslag Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m., förslagsanslag Studiestipendier, reservationsanslag Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande reservationsanslag • Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservations anslag •. Vissa arbeten på mobiliseringsverket, reservations' anslag Anslag tillhörande intendenturförvaltningens verksamhetsområde : Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter och utbildningskurser, reservationsanslag Skrivmaterialier och expenser, reservationsanslag Tryckningskostnader, förslagsanslag Mathållning, förslagsanslag Munderingsutrustning, reservationsanslag Transport

686 000

31037 550 21450 95 000 130 000 2 358 000 1 350 000 150 000 28 000 180 000 20 000 3 400 000 95000 1 000 000 5 000 25 000 470 000 15 000

40 380 000

982 000 600 000 100 000 6 980 000 5 170 000 13 832 000

40 380 000

683 000

119 Transport 23 K a s e r n u t r e d n i n g , förplägnadsutredning m. m., reservationsanslag 24 Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanalag 25 Remontering, reservationsanslag 26 F u r a g e r i n g , förslagsanslag 27 Arméns brevduveväsen, reservationsanslag 28 Truppförbandens övningar, reservationsanslag ... 29 Fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag ... 30 Sjukvård, reservationsanslag 31 Arméns bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag 82 Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag 33 Arméns hundgård, reservationsanslag 34 Veterinärvård, reservationsanslag

!35 36 37

Anslag tillhörande tygförvaltningens verksamhetsområde: Vapen och ammunition m. m., reservationsanslag... Anskaffning och underhåll av motorfordon, reservationsanslag Anskaffning och underhåll av ingenjör-, anspannsfordons-, signalmateriel m. m., reservationsanslag

Diverse anslag: 88 E r s ä t t n i n g för rustning och rotering, förslagsanslag 39 E x t r a utgifter, reservationsanslag •10 Semester åt lantförsvarets arbetare 41 Kostnader förmaterielanskaffning, reservationsanslag C.

Summa kronor

13 832 000

40 380 000

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.: Avlöning till personal vid marinförvaltningen, förslagsanslag 252 300 Avlöning till personalvid kårer och stater m. fl., förslagsanslag 9 165 000 Rekryteringskostnader, förslagsanslag 91800 Kustartilleriets reservstat, för slagsanslag Marinens reservpersonal, förslagsanslag 150 000 Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag 50 000 Flyttningsersättning, förslagsanslag 45 000 Resestipendier, reservationsanslag 12 000 De värnpliktigas avlöning, in skrivning och redovisning De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag 318 130 Transport

10 084 230

3 075 000 534 000 2 290 000 5 000 2 048 000 700 000 517 000 2 000 20 000 9 000 111000

686 000

24 216 000

5 250 000 750 000 780 000

6 780 000

100 000 350 000 185 000 7 950 000

635 000 7 950 000

Kustartilleriet

252 300 2 955 000

12 120 000

34 000

125 800

50 000

200 000

40 000

90 000

12 000

57 000

2 000

14 000

190 870

509 000

3 341970

509 000

Anslagen till sjökarteverket icke inräknade.

Summa summarum kronor

1 073 000

Marinen. Flottan

1 Kronor

12 917 200

12 917 200

79 961 000

120 Flottan

Kustartilleriet

3 341970

509 000

6 600

18 000

65 000

160 000

5 400

38 000

2 000

2 000

8 750

9 500

283 000

67 000

350 000

30 400

4 600

35 000

3 500

2 500

6 000

566 000 377 200

2 319 000 1 336 500

79 400

185 000

360 000

888 000

T r a n s p o r t 10 084 230 Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag 11400 11 Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader, förslagsanslag 95 000

32 600 Studiestipendier, reservations-

14 Understöd åt föreningar, reser-

15 Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag ... Tryckningskostnader, förslags-

18 19 20 21

22 23 24 25

Biblioteksverksamhet för underbefäl och manskap vid marinen, reservationsanslag

Förplägnad, beklädnad m. m.: Förplägnad, förslagsanslag ... 1753 000 Beklädnad, reservationsanslag 959 300 Kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. ni., 105 600 Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m., för528 000 övningar: Flottans krigsberedskap och övningar, reservationsanslag 3 400 000 Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservationsKrigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag

12 917 200

687 000

440 500

4 728 500

3 400 000 717 000

717 000

30 000

30 000

4 147 000

45 000

197 500

197 500

Sjukvård för marinen, reserva152 500

26 Summa summarum kronor

Summa kronor

Undervisning, understöd, expenser m. m.: Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m.,

16 Kronor

Flytande materiel och byggnader: Underhåll av flottans fartyg och vissa byggnader m. m.,

27 Flottans

28 Kustartilleriets materiel m. m.,

29 Anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon,

30 Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtmateriel, reser-

4 415 000

4 415 000

5 000 000

5 000 000

ersättningsbyggnad,

20100 Transport 26 882 380

675 000

675 000

20 900

135 000

135 000

6 501 320

10 266 000 33 383 700

121 Flottan

Transport 26 882 380 Artilleri-, min-, torped-, radio och aunan tekniskmateriel 31 Skjut- och materielförsök samt inskjutning av kanoner, reservationsanslag 30 000 32 P r ö v n i n g och undersökning av b r i s a n t a sprängämnen m. m., reservationsanslag 15 000 33 Försök med teknisk materiel reservationsanslag 50 000 Å t g ä r d e r för industriens krigsorganisation, reservationsan34 slag 20 000 Nya kärnrör m. m. i marinens 35 artilleripjäser, reservationsanslag 21000 Övrig teknisk materiel, reser 36 v ationsan slag 400 000 37

38 39

40 Diverse: Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. m., reserva tionsanslag Extra utgifter, reservations anslag Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare, förslagsanslag

Summa kronor

10 000

40 000

10 000

25 000

10 000

60 000

5 000

25 000

4 000

25 000 400 000

3 000

12 000

65 000

20 000

85 000

102 000

20 000

122 000

219 000

563 000

563 000

563 000

27 594 380

7146 320

4 948 000 20 000

4 968 000

371 000

103 000 30 000

133 000

Flygvapnet.

Expenser m m.: Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag Tryckningskostnader, reservationsanslag Förplägnad, intendenturmateriel, sjukvård: Mathållning, förslagsanslag Intendenturmateriel, reservationsanslag Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. förslagsanslag Sjukvård, förslagsanslag Övningar, motorfordon: Flygvapnets övningar, reservationsanslag Motorfordon och motorbåtar, reservationsanslag Transport

Summa summarum kronor

33 383 700

6 501 320

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.: Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m., förslagsanslag Resestipendier, reservationsanslag De värnpliktigas avlöning och färder m. m., förslagsanslag ...

10 11

Kronor

9 000

Kostnader för materielanskaffning, reservationsanslag

D.

Kustartilleriet

759 000 719 000 354 000 81000

1913 000

5252 000 529 000

5 781000 13 166 000

34 740 700

122 Kronor

15 Transport Flygmateriel: Flygmaterielens förnyelse, reservationsanslag Flygmaterielens underhåll, reservationsanslag Flygindustriens krigsorganisation, reservationsanslag Vapen och ammunition, reservationsanslag

16 E x t r a utgifter, reservationsanslag

12 13 14

E.

Summa summarum kronor

13 166 000 9 985 000 3 775 000 36 000

13 800 000

710 000

710 000

80 000

80 000

27 756 000

4 096 600 444 550 61950

4 603 100

Fortiflkationsstyrelsen.

Fortifikationsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag Omkostnader, förslagsanslag Byggnadsanslag, reservationsanslag

135 600 161 000 3 800 000

Fortifikationen, avlöningar, förslagsanslag Arvoden, förslagsanslag F.

Summa kronor

Gemensamma anslag.

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, re servations anslag Försvarsväsendets lönenämnd Befrämjandet av den andliga vården vid försvarsväsendet, reservationsanslag Militärmeteorologisk informationstjänst, förslags anslag Försvars väsendets kemiska anstalt, reservationsanslag Civilanställningens befrämjande, reservationsanslag Summa

140 000 11000 50 000 26 000 74 000 40 000

341 000 148087 800

Sammandrag av kostnaderna för försvarsväsendet. Kronor

686 000

A. Försvarets ledning B. Armén (Lantförsvaret): Armén utom luftvärnet Luftvärnet C. Marinen (Sjöförsvaret): Flottan Kustartilleriet Vissa kostnader för värnpliktiga statsisbrytaren D. Flygvapnet E. Fortifikationsstyrelsen

Summa kronor

74 296 000 5 665 000

79 961 000

27 518 200 7 146 320 vid sjökarteverket

och i

F . Gemensamma anslag Summa

34 740 700 27 756 000 4 603100 341000 148087 800

123 tö

g

s p

O

sI

a 0 u W

CD

H3

a s

a

t-*t

(_i

c p M

O O O O CO (H

M »-t

s ög

ea

™" 1 3 -ta t £

O ^ w

OH

W

H

W

bo a

S B

ert

M

ta

U

j»

a

W

*M P •J

<

O iO OS

O O

CO

•1 -go CO

i

£

* .2 a :ca ^3 OJ —

i-'

te

be

•-/,

Q

<tf fl a

to Mbo

ca

g "*

N

a

!•* r»

O CM "^1

o •a h :<3

bo

i 0 crj

O O O

O O CM lO

O

I f l

CO

0 lO lO CM

0 0 0

O O

0 0

O

-*»< cn

0 CO CO CD

O O

0 CM

O O O CO TJI CM

I

1 1

-* CO

\a CO CO

0 10 C4

O US C9

.-t

.-( 00 .*•0 0

IM 10 CO

*

en

m CO

>o 0)

r-4

0 0 00 0 CO 00 00

CO

«*

•»<

0 0 0 ^H TX CO

O O O

0 0 0

0 0 0

T-l

"^ co

r-t Tji

1—<

O » =ä

CO

CO

O O O rH ^X CO

0 0 rH

0 0

0 0 1—f

CO CO TJI

co r~ TU

00 CO

cn

• *

|H

oj

M

"CD

3 S

M | cd

m

t-*

+ J

0 M

E -«-»

Armén med ftvärne

> 0g

0 0 0

a

K^

s

Förvarets

"3 a

0 0 0

i4

CO

as IB

O O O

*|l

a 0

*

0 0 0

r-l

O O O O O

CO CO

rr.

•U 3

CD

r09

'C

u

.* c» r*

O O O O O O r-l

ca —

C K

0 0

-* 0 0

c

• *

0 0

0 H

O O O rr O O CO

O

, t^ ~_ T *

O O CO U0 0 CO

O O CO

0 0 CO

0 0 00

0 0 00

IO

rH

*

*•*

•<!•

CO CO t•>jl

CO I> 0 00 T*

r-

CO •"Jl

O O O

0 0 0

0 0 0

0 0 0

0 0 0

T H

CO

CO

0 0

p

0 0 1-1

CO

00 rH

^< -* Tji

TJI

CO 0 CO TJI

CO 0 CO TJI

CO 0 «Ä

• *

00 O in TJI

0 0 0

0 0

0 0 0

O O O

0 0 0

0 0 0 CO IQ

0 0 0

t~

r-

0 r-t

CO

»o

CO CM

t~ CM

1^ CM

t^-

O CM CO 0 0

0 CM CO

O CM CO CD TJI rH

0 <M CO CO Tf< 1-H

-* CO

lO i> CO

lO

CO

CO

0 CO rH

0 CO CO TJI

0 CO CO

0 00 CO

cn

o> m

te

lO

CO

t -

r-

0 0 0

0 0 0

t~ O

co

rto CO

0 TJI

r-i

O O CO 00 CO

xn cn

r-|

CM

1C1

c»

CO

,—fl m 0 t-

r-

r~

0 CO CO TJI

0 CO CO TJI

0 00 CO Ttl

0 00 CO TH

0 CO CO TJI

0 00 CO

en >a x~-

cn r-

cn m

cn

>rj

cn

cn »o

CCM

0 CM

O lO •^1 CJ2

0 0 0

O O

T-l

>n t -

O O O O O 00

cn t--

cn r~

cn

0 0 0 CO 00 CD

0 0 0 CO CO CO

0 0 0 CD 00 CO

0 0 0 CD CO CO

• *

lO

CO

t^

t>

»o r»

CO

lO I-CM

(^ cn

• ^

CD CO 0

0 CO

0 CO »Q

\o

rH

0 CO

r-l

S °° r~

rH

• ^

0 TJI CM

O CM CO

•* CM

^

T-i TH

CO

0 CM CO

O CO

**

r H TJI

T-t

O CM CO CM lO

-* O

00 0 00

CO

O CM CO ZO CM O

O

i l

O CM CO

>o ^Jt

o

TJI

CM CM

O »O

1 1

0 0

rCO -

O O O CO CO 00

kO

1 1

O O O

CM

1 1

rt

0 0 rH

r-t

t^ CM

1 1

VQ CM

1 1

CM

t~

1 TJI CO

CO CM

-31

1 1

r H

l£5

O O O to CA

cn

T *

r-l

1 T-'

00 O 00 (T*

O O O .-1 O IO

»W

oo

0 TJI lO OS

0 IM

0 0 0 CO

0 0 0 —1

0 0

c?

<z>

0 0 0

0 0 0

^

O

00 O tt« CO

O

w

i-»

§

O O O

0 0 0 CO CO

1 CO

0 0 0 CO CO CD 0

*-i

0 00 H t-

«D

T *

T-i

<*

ao

50 1^09 tr. •»(I

• *

1-i

t*

a •>. T *

!>• 3 ^*

fl

.9

*Ö =4

»

CO

r*

a E

iog

pd 0

CO

t*-

N

^3 M O

•a

CM

smenlmma nslag

•

tN

1H

TH

'ortifikationstyrelscn

•a s

»O CM

0 CO CO lO

« u

11 1* »1

då

=1 CO

CD T3 cd

s O s s g36 g g g35 8

<M

c 0

>n 00 t -

10 CM O O O O O

cn cn t— O

t CM O O O O lO

"^ CTi m r-

CM O O O l-l

<x>

cn cn r~

l—

CO CO CO

0 0 0 CO CO CD

0 0 0 <D 00 CD

00 CS

O T-i

0 0

0»

os

-*3

M *S

-1

<M

CO

BILAGOR.

126 Bilaga wr 1.

Synpunkter på den nuvarande krigstekniska och militärpolitiska utvecklingen samt det inflytande denna utövat på avvägningen av försvarsgrenarna och deras uppgifter. Av kommissionens sakkunnige, översten K. A. Bratt. Den epokgörande händelsen, då genom besittningstagandet av luften och den därur härrörande uppkomsten och snabba utvecklingen av flygvapnet en ny form av krigföring uppstod, har fått en omvälvande betydelse för krigföringen i dess helhet, vare sig det rör anfall mot eller försvar av ett land. Denna utveckling, som gjorde sig gällande redan under världskriget och framför allt under dettas senare skeden, har efter kriget ytterligare skärpts, i första hand genom den starka ökningen av och den stegrade verkan hos luftstridskrafternas offensivt betonade del: bombvapnet. I och med dettas utvecklande till ett vapen, som förenar förmåga av omfattning i lufthavet med en under vissa omständigheter våldsam förstörelsekraft, har flygvapnets offensiva egenskaper utomordentligt tillvuxit. Då samtidigt härmed den strategiska räckvidden genom bombplanens alltmer vidgade aktionsradie ökats, har man nu och än mera för framtiden att räkna med att bombstridskrafter komma att utföra, ingripa eller medverka i operationer även inom områden, som förut legat helt skyddade för krigets direkta verkningar. Även ett land, som gränsar till ett relativt begränsat innanhav sådant som Östersjön, kan sålunda i händelse av krig förväntas bliva utsatt för angrepp genom luften över samma hav. Det är denna flygvapnets — enkannerligen bombvapnets — stegrade förmåga att snabbt och omfattande över hav och land med sina angrepp nå den förut skyddade hemorten bakom fronterna, som är det mest karakteristiska och betydelsefulla draget i den nuvarande utvecklingen på krigföringens område. Gentemot denna art av krigföring och den verkan, densamma kan förväntas få, kunna länt- eller sjöstridskrafter icke skapa något skydd, därest förhållandena icke äro sådana, att genom operationerna till lands eller till sjöss de baser, från vilka de fientliga bombföretagen utgå, kunna hållas på avstånd eller i tid skjutas tillbaka så långt, att företagen mot hemorten förlora mer eller mindre av sin intensitet och styrka. Även om ett land äger i och för sig än så starka länt- och sjöstridskrafter, kan sålunda under vissa omständigheter tillvaron enbart av dessa stridskrafter icke innebära någon garanti mot att landet utsattes för anfall från en operativ luftflotta. De förhållanden, med vilka vi i händelse av krig sannolikt ha att räkna, utesluta för vår del den antydda möjligheten att genom länt- och sjöstridskrafternas operationer tillförsäkra hemorten skydd gentemot ett eventuellt luftkrig; dock att dessa

127 stridskrafters medverkan till förhindrande av fientliga flygbasers framskjutande inom våra gränser eller till öar i närheten av vår kust — och därmed förhindrandet av luftkrigföringens stegrande till det yttersta — är av största betydelse. Detta förhindrande kan dock icke väntas ske, utan att länt- och sjöstridskrafterna verksamt understödjas av egna flygstridskrafter. I stort sett kan därför i händelse av krig endast tillvaron av ett svenskt flygvapen av tillräcklig styrka och lämplig sammansättning anses utgöra någon större garanti för att den svenska hemorten icke skall direkt anfallas från luften eller att, för den händelse så ändock skulle ske, anfallens intensitet kan komma att minskas. Någon dylik garanti eller något medel att hindra ett mot landet riktat luftkrig att nå sin fulla intensitet äger, som av kommissionens utredningar framgår, Sverige i sitt nuvarande flygvapen icke. Men det operativa luftkriget, karakteriserat av bombstridskrafternas anfall, kan förväntas icke blott taga formen av direkta angrepp mot hemorten. Till denna angreppsmetod, riktad mot nationens hjärta och nervcentra — de större städerna, kommunikationerna, industrin o. s. v. —• sluter sig, till tidsföljden obestämbart, luftkriget mot de militära försvarsmedlen; det egna flygvapnets, härens och flottans anstalter och de hjälpkällor och hjälpmedel av olika art, varav dessa äro beroende, samt mot dessa stridskrafter själva. Ett flygvapen som det nuvarande svenska, vilket är i avsaknad av det enda medel — bombstridskrafter — varigenom en verkan mot de fientliga flygbasområdena kan åstadkommas, kan förväntas inom relativt kort tid själv bliva mer eller mindre desorganiserat såväl med avseende på flygmateriel som beträffande flygplatser och tillverkningscentraler. Detta förhållande i förening med sagda flygvapens ringa styrka i övrigt gör det sannolikt, att det icke med någon större framgång ens kan medverka vid länt- och sjöstridskrafternas operationer utan att det därvid löper fara att bliva nedkämpat och mer eller mindre helt försatt ur spelet. Sker så, förlorar den militära ledningen även sitt förnämsta organ för utförande av bland annat strategisk spaning. Vad hären beträffar kommer frånvaron av ett effektivt flygvapen, vari även ingå bombstridskrafter till en viss styrka, med största sannolikhet att leda därhän, att redan koncentrationen av truppförbanden äventyras genom den möjlighet en fiende äger att ostört rikta systematiska bombanfall mot de kommunikationer, av vilka denna koncentration framför allt är beroende. Genom möjligheten att i övrigt bekämpa och delvis förlama de förbindelser, av vilka lantstridskrafternas underhållstjänst är beroende, genom luftangrepp i ryggen mot de känsliga bakre formationerna samt slutligen även genom direkta anfall mot trupper och anstalter; genom denna summa av verkan — vilken växer i samma mån som det egna flygvapnets motverkan saknas eller är ringa — kan man hålla för sannolikt, att de svenska lantstridskrafternas möjligheter att fylla sina uppgifter under nuvarande förhållanden helt äventyras. Med de strategiska m. fl. förhållanden vi i händelse av ett krig skulle ha att räkna ligger ett sådant äventyrande — något som ävenledes framgår av de strategiska utredningarna — inom möjligheternas eller snarare sannolikhetens gräns. Liksom fallet är beträffande hären kunna — som antytts — icke heller sjö-

128 stridskrafter på något sätt betraktas eller betecknas som ett skydd mot den fara, som ett luftkrig, riktat mot hemorten, innebär. Beträffande flottan själv utgör luftkrigföringen, i den mån denna riktar sig mot sjökrigsmedlen, ett betydande hot mot dessa. Även i detta hänseende har flyg- och bombvapnets utveckling framkallat djupt ingripande förändringar. Hotet från luften gör sig beträffande sjöstridskrafterna bland annat gällande genom den möjlighet, som uppstått att nu nå örlogsstationerna (med därvarande för flottan viktiga anordningar, såsom varv, förråd o. s. v.), vilka hitintills varit så gott som helt skyddade och där sjöstridskrafterna tillförne kunnat söka tillflykt och på vilka de vid behov kunnat repliera. Den numera föreliggande möjligheten att nå dessa anstalter och genom bombanfall delvis förstöra desamma — en möjlighet som med insättandet av tillräckliga krafter med säkerhet föreligger — måste få en djupt ingripande verkan på sjöstridskrafternas operativa förhållanden. Möjligheten för ett fientligt bombvapen att nå flottans primära baser och där hopade anstalter framträder även särskilt starkt, när det gäller ett innanhav av Östersjöns begränsade omfattning, även om genom en omläggning av baseringssystemet och andra åtgärder, som antydas i betänkandet och som gynnas av våra utbredda skärgårdsområden, verkningarna i detta hänseende kunna hindras att för vår del bliva alltför svårartade. I jämförelse med flygvapnets baser — vilka kunna dragas tillbaka in i landet och för övrigt icke kräva så omfattande och sårbara anordningar som flottans — kunna de marina baserna, med hänsyn till här antydda risker, under alla förhållanden anses vara ogynnsamt ställda; ett förhållande som icke kan undgå att i sin mån påverka bedömandet av flyg- och sjöstridskrafternas relativa möjligheter att funktionera. Men det hot, som luftkrigföringen riktar mot sjöstridskrafterna, inskränker sig icke till enbart det nu nämnda hotet mot örlogsstationerna. Härtill kommer jämväl det direkta hotet mot fartygen. Beträffande graden av detta råda delade meningar alltefter en skiljaktig tilltro till fartygens motståndskraft mot bombträffar och luftvärnsartilleriets avvärjande förmåga. Att den avvärjande förmågan — när det gäller fartyg, vilka utrustats med ett kraftigt luftvärnsartilleri — är betydande eller till och med mycket stor, synes ställt utom allt tvivel, liksom även att under dylika omständigheter ett angrepp från luften mot en flotta följaktligen kan väntas medföra betydande förluster för de angripande bombförbanden. Icke desto mindre torde läget vara sådant, att, därest en fiende är beredd att taga dessa förluster, bombangrepp insatta från stor höjd i form av »ytfällning» och under eventuell kombination med störtbombfällningar kunna resultera i svåra reduktioner för en flotta, framför allt om den attackeras under förhållanden, då den — som fallet är i skärgårdar och skärgårdspassager — ej kan utnyttja hela sin rörelseförmåga eller icke kan spridas över större yta. Skulle förhållandena vara sådana, att dylika bombanfall riktas mot en flotta under det den är invecklad i strid med fientliga sjöstridskrafter, vilken strid i och för sig kräver den artilleristiska kraftens uttagande till det yttersta; under dylika förhållanden, vilka icke synas osannolika, därest en underlägsen flotta insattes till framstöt i öppen sjö,

129 föreligger även risk för att stridsfartygen icke kunna med framgång avvärja bombattackerna. Ett samfällt betraktande av i det föregående i korthet angivna omständigheter, vilka kunna väntas förknippade med luftkrigföringen i ett eventuellt kommande krig, utgör grundvalen för det inledningsvis fällda omdömet, att tillkomsten och utvecklingen av flygvapnet innebär en omvälvning av sådan omfattning, att den icke kan undgå att medföra bestämda och vittgående konsekvenser i fråga om själva grundvalen för ett lands försvarsanordningar. Ett försvar, som icke tillkomme under ett tillräckligt beaktande av dessa omständigheter, skulle med allra största säkerhet icke kunna fylla sin uppgift i händelse av krig. Även för vår del måste man bedöma läget vara sådant — och så har försvarskommissionen uppenbarligen bedömt detsamma — att därest vid den förestående nydaningen av försvaret detta icke komme att inrymma ett flygvapen av sådan omfattning, att luftkrigföringens verkningar kunna begränsas och mildras; därest så icke bleve fallet, skulle försvarets möjligheter att fylla sin uppgift komma att reduceras till ett minimum. Detta vad förhållandena vid krig beträffar.

Men vårt lands försvar har framför allt den uppgiften att skapa förutsättningar för att vi, i händelse av en krigisk konflikt i vår mer eller mindre omedelbara närhet, icke komma att indragas i denna, och att den svenska statsledningen ej skall löpa risken att genom militärt hot mot landet förlora sin handlingsfrihet. Också i detta avseende, d. v. s. med hänsyn till möjligheterna för neutralitetens bevarande, har flygvapnets tillkomst starkt förändrat den förutvarande bilden. Även om det alltjämt är statsledningens vilja till neutralitet i förening med summan av militära resurser och respekten över huvud taget för ett land och ett folk, som blir avgörande för om parterna i en krigisk konflikt avskräckas från avsiktliga neutralitetskränkningar, är det dock uppenbart, att möjligheten att utöva påtryckning från luften och genom luftvapnet i detta hänseende påfallande förändrat läget. Skulle det svenska försvaret, som nu är fallet, i fortsättningen alltjämt icke inrymma ett flygvapen, som inger en viss respekt, och skulle exempelvis och framför allt huvudstaden vara i avsaknad av anordningar till försvar mot luften, kan det starkt ifrågasättas, om icke redan genom hotet om luftbombardemang en svensk statsledning skulle kunna tvingas till koncessioner av sådan art eller med sådana konsekvenser, att vår självbestämningsrätt som nation och därmed vår neutralitet bringades i uppenbar fara. I en dylik situation, som kan uppstå under ett begynnande krigs första timmar, kunna övriga försvarsgrenar — som redan antytts och även om de hunnit att vidtaga dispositioner till lands eller sjöss — icke göra varken till eller ifrån. Inför ett dylikt hot mot landets neutralitet kan denna och därmed även vår fred sålunda bliva beroende huvudsakligen på tillvaron av flygvapnet eller på detta allena. Kedan det nu nämnda förhållandet synes — oavsett omständigheterna under krig —

130 vara ett avgörande skäl bland annat gentemot de betänkligheter, som kommit till synes mot att vårt försvar skulle omfatta jämväl bombstridskrafter. När gentemot den i det föregående framförda grundsynen det göres gällande, att en så beskaffad uppfattning om flygvapnets roll och betydelse icke bestyrkts av krigserfarenheterna och att man fördenskull gjorde bättre i att alltjämt avvakta utvecklingen, är detta självfallet en orimlig ståndpunkt. För det första har flygvapnet redan i mycket stor utsträckning prövats under krigsförhållanden. Kedan den användning vapnet fick under det senaste kriget var av utomordentlig betydelse. Vidare får den uppfattning rörande luftkrigföringens och flygvapnets betydelse, åt vilken i betänkandet givits uttryck och som denna framställning endast avser att bestyrka, ett betydande stöd av utomlands rådande meningar och i utvecklingen inom andra länder på detta område. Icke minst betydelsefull i berörda avseende är den prägel, som den militärpolitiska bilden i Europa får av det nya vapnets och de nya krigföringsmetodernas väntade effekt i ett kommande krig eller på möjligheten att undvika ett dylikt. Att över huvud taget av den anledningen, att slutliga krigserfarenheter i detta hänseende icke finnas, reflektera på, att vid en nyorganisation av försvaret stå kvar på en föråldrad och därmed ohållbar militärteknisk grund, synes — så som det militärpolitiska läget för närvarande ter sig — icke vara försvarbart. De stora ekonomiska uppoffringar, som försvaret under alla omständigheter kräver, kunna näppeligen motiveras med mindre än att detta försvar är så ordnat, att det kan förväntas åtminstone i stort sett motsvara teknikens och utvecklingens i övrigt fordringar. En tankegång som den ovan antydda, vilken inom kommissionen framförts från visst militärt sakkunnigt håll och vars konsekvenser skulle innebära ett fortsatt avvaktande av ytterligare erfarenheter, innan man vore färdig att vidtaga nödiga moderniseringar, har kommissionen icke kunnat göra till sin. Samtidigt har den avvisat den motsatta ytterligheten att nu låta försvarsorganisationen i än högre grad, än som i förslaget är fallet, påverkas eller bestämmas av flygvapnets betydelse. Den ståndpunkt, till vilken kommissionen med beaktande av olika omständigheter — inberäknat hänsynen till kostnaderna — i här berörda avseende kommit, synes vara sakligt väl grundad och innebära en ur riksförsvarets synpunkt godtagbar lösning.

Denna lösning, som karakteriseras bland annat och främst av den föreslagna betydande ökningen av flygvapnet jämfört med nu, har icke — med den av kommissionen förutsatta kostnadsramen — kunnat undgå att påverka omfattningen och avvägningen av övriga försvarsmedel. Att inom denna ram eller till och med inom en betydligt vidare sådan inrymma samtliga de krav, som av representanterna för olika försvarsgrenar och vapenslag uppställts, har icke varit möjligt. Vid bedömandet av den nu föreslagna avvägningen och proportioneringen inom försvaret böra följande huvudomständigheter hållas i sikte: dels att en förstärkning av flygvapnet bevisligen utgör en bestämd förutsättning för att

131 försvaret i dess helhet skall kunna tjäna sitt syfte, såväl i händelse av ett allvarligt hot mot neutraliteten som i händelse av att landet indrages i krig; dels att flygvapnet i förening med luftvärnsorganisationen utgör det förnämsta medlet att mildra verkningarna av en luftkrigföring i terroriserande syfte mot hemorten; dels att sagda flygvapen kan komplettera vissa viktiga sidor av de övriga vapnens verksamhet, under det att dessa senare icke kunna i någon mån ersätta en bristande effektivitet hos det nya vapnet; dels slutligen att det vid avvägandet av styrkeförhållanden och kostnader icke varit möjligt — alltfort under förutsättning av de senares hållande inom angiven ram — att likformigt tillgodose av härens och flottans representanter framställda krav samt att ett dylik likformigt tillgodoseende med en viss sannolikhet skulle lett till ett mindre tillfredsställande resultat än det, som genom av kommissionen nu föreslagen proportionering försvarsgrenarna emellan nås. Grundvalen för styrkeproportioneringen ifråga måste tydligen, därest överhuvud taget denna skall vila på någon saklig grundval, utgöras av vissa strategiska beräkningar och bedömanden rörande de skilda försvarsgrenarnas uppgifter inom riksförsvarets ram. Sannolikheten för att de beräkningar och bedömanden, vilka legat till grund för kommissionens överväganden och vilka sammanfattats i kapitlet om »Sveriges läge och behov av försvarskrafter»; sannolikheten av att dessa i stort sett äro riktiga skall här endast understrykas, liksom den ur bedömandena härrörande slutsatsen, att övervägande skäl tala för att — när samtliga tre försvarsgrenar icke likformigt kunna tillgodoses — styrkebetoningen i försvarsanordningarna bör läggas främst på kombinationen armé och flygvapen. Till bestyrkande av denna slutsats' riktighet må här följande synpunkter anföras. Slutsatsen ifråga påverkas i hög grad av det förhållandet, att flottan, även om den uppbringades till en styrka sådan, som från sjömilitärt håll inom kommissionen yrkats, med sannolikhet icke kan — när alla omständigheter tagas i betraktande — förväntas fylla de uppgifter, som den sjömilitära sakkunskapen avsett åligga densamma. Några övertygande bevis för att så skulle kunna ske hava icke inom kommissionen framförts. Mer eller mindre lättvindiga spekulationer, som icke grunda sig på kännedom om på frågan i dess helhet inverkande förhållanden, kunna icke rubba riktigheten av detta konstaterande. På sina håll har en försvarspolitik syftande till en stark betoning av flottans anpart i försvarsuppgifterna motiverats enbart med hänvisning till vår utsträckta kust och »maritimt betonade läge». Ett dylikt förenklande av problemet är dock icke möjligt. Bedömandet och avgörandet i detta hänseende kunna givetvis icke hänföras enbart till kustens längd och läget i övrigt utan måste bliva beroende på de möjligheter en flotta verkligen äger att skydda denna kust och bemästra detta läge. Vid bedömandet av denna fråga spela emellertid en mängd förhållanden in, vilka på ett klargörande sätt synas belysta i de strategiska utredningarna och därefter värdesatts i kommissionens överväganden. Om över huvud taget en utveckling som den ovan antydda — ett tyngdpunktsförflyttande i riktning mot sjöstridskrafterna — under ett tidigare 1282 35

D 9

132 skede av försvarskommissionens arbete kunnat tagas och även tagits under övervägande, måste sagda alternativa utvecklingslinje genom det läge, som kan väntas uppstå i Östersjön som följd av det tysk-engelska flottavtalet, uppenbarligen nu lämnas ur räkningen. Bedan Tysklands utbyggande av sin flotta med det antal pansarskepp av »Deutschland»-typ, som det enligt Versaillesfördraget ägt rättighet till, skulle i fortsättningen gjort värdet av en svensk flotta, vars kärna utgjordes av fyra pansarskepp av »Sverige»- eller liknande typ, i viss mån tvivelaktigt. Med de möjligheter Tyskland enligt sagda fördrag nu äger att bygga ytterligare ett stort antal större artillerifartyg och med de konsekvenser, detta kan komma att få med avseende på Sovjetunionens vidare flottbyggnad, har läget i Östersjön och därmed våra marinpolitiska förhållanden genomgripande förändrats. Detta sakläge belyses delvis redan av det officiella meddelandet beträffande den tyska marinens stapelprogram för år 1935, i vilket meddelande anges, att under sagda år skola stapelsättas (eller redan äro stapelsatta): 2 pansarskepp om vardera 26 000 ton; 2 kryssare om vardera 10 000 ton; 16 jagare; samt 28 undervattensbåtar. I samma meddelande anges, att man förbereder stapelsättandet av ytterligare slagskepp redan 1936. (Den citerade källan, marinsidan i Blekinge läns tidning, angiver stapelprogrammet för innevarande år till 107 000 ton.) Kedan detta flottbyggnadsprogram, sett mot bakgrunden av hela det tonnagetal, som enligt avtalet ifråga skulle av Tyskland kunna disponeras, avspeglar ju på ett sätt, som icke kan missförstås, innebörden av det nu inträdda läget i Östersjön. Ett försök att grunda vårt maritima försvar på ett byggande av fartygsmateriel, som på något sätt skulle motsvara detta nya läge, skulle uppenbarligen överstiga vårt lands ekonomiska bärkraft eller ock resultera i, att i varje fall armén måste nedbringas till en för dess uppgifter fullständigt otillräcklig styrka, utan att dock genom en så grundad försvarspolitisk utveckling någon större trygghet för vår del vore att förvänta. Till belysande av detta senare uttalande må anföras följande. En svensk flotta, även om den i fortsättningen räknade de stridskrafter, som av de sjömilitära representanterna inom försvarskommissionen föreslagits, eller uppbringades till än större styrka; en dylik flotta riskerar — därest det framstötsförfarande, som hittills utgjort grunden för vår sjöstrategi, tilllämpas — att vid sina framstötar till havs råka i en artilleristiskt övermäktig motståndares grepp. Detta grepp skall denne med stor sannolikhet förstå att förstärka genom att i det avgörande tidsmomentet till anfall insatta jamval överlägsna bombstridskrafter. Utgången av en dylik sammanstötning kan for den svenska flottan bliva katastrofal. Denna möjlighet och risk kan å andra sidan icke avfärdas med hänvisning till att den svenska flottans ledning komme att söka undvika, att flottan över huvud taget skulle råka i en dylik situation. Att eliminera denna risk synes vara detsamma som att man måste undvika att över huvud taget insätta flottans huvudkrafter, även när av-

133 görande händelser exempelvis en överskeppning - väntades eller inträffade Att undvika den realitet, som ligger i det nu sagda, med hänvisning enbart till talet om »nötningskriget» såsom den form, i vilken ett sjökrig nu mera förnämligast skulle klädas, låter sig icke med framgång göras Skall over huvud taget en flotta, som påtagit sig uppgiften att starkt försvåra invasionsforetag - och detta är innebörden av en försvarspolitik sådan som den har antydda - ; skall denna uppgift kunna fyllas, måste sjöstridskrafterna i varje fall, nar en överskeppning hotar — stöta fram och ingripa på öppna havet, utan att man med någon säkerhet kan påräkna, att detta ingripande gynnas av omständigheterna, av mörker e. dyl. Härmed föreligger även med all sannolikhet för den överlägsne möjligheten att göra denna överlägsenhet gällande. Den överlägsna flottans strävan kommer ju å andra sidan givetvis vara att söka framkalla ett läge, under vilket ett dylikt avgörande hugg kan utdelas. Med hänsyn till det snabba förlopp, som en sjöstrid kan beräknas taga, och möjligheten eller snarare sannolikheten av en vådlig utgång av en sådan sammanstötning och strid, skulle ett händelseförlopp av denna art innebära fara för att landet därmed praktiskt taget vore mer eller mindre försvarslöst, försåvitt icke bakom flottan stode tillräckliga styrkor till lands. Ovan med hänsyn till det tyska marina läget framförda synpunkter äga i viss mån giltighet även beträffande den andra stormaktens i Östersjön flottstridskrafter. Förutom den antydda svårigheten för en svensk flotta att över huvud taget göra sig gällande inför det nu uppkomna läget i Östersjön och den utpräglade risk en framstötsstrategi vid krig inom detta hav skulle innebära för denna flotta; härförutom föreligger — som i betänkandet annorstädes frarnhålles — en icke obetydlig fara för sjöstridskrafterna och framför allt för de större fartygen att bliva reducerade till antalet genom anfall från luften, då de befinna sig inom sina basområden, en fara som visserligen är till sina verkningar svårbestämbar, men från vilken vid överväganden som dessa man icke äger möjlighet att bortse. Denna nu nämnda omständighet har efter allt att döma i sin mån medverkat till kommissionens uppfattning, att någon nybyggnad av pansarskepp icke bör ske. En hänvisning allenast till, att andra länder, av en helt annan storleksordning än Sverige, bygga artillerifartyg eller att en upprustning till sjöss äger rum, synes — med hänsyn till de olikartade förhållandena — på intet sätt kunna förringa det berättigade i detta ståndpunktstagande. Summan av här antydda omständigheter torde även utgöra den förnämsta anledningen till, att, vid ett planläggande av landets försvar i stort, alternativet med en »första försvarslinje» till sjöss av en sådan styrkeordning, att den skulle äventyra styrkan av den »andra försvarslinjen» till lands, icke har kunnat komma i åtanke. Med den av försvarskommissionen angivna kostnadsramen skulle tillgodoseendet av flottans krav, sådana de framlagts av dess representanter inom kommissionen, lett till ett dylikt äventyrande. Kommissionen har i detta viktiga hänseende sålunda varit ställd inför ett antingen — eller. Den av kommissionen verkställda värdesättningen förlorar icke sin sakliga

134 giltighet genom en hänvisning till det förhållandet, att en starkare svensk flotta skulle kunna utgöra en viss maktfaktor på oss omgivande vatten. Att så är fallet skall icke förnekas, om man därmed förstår, att en sådan flotta skulle kunna spela en viss roll i en konflikt mellan stormakter i Östersjön på så sätt, att landets uppslutning på den ena eller den andra partens sida komme att innebära en förstärkning av den sidas maktmedel, på vilken uppslutningen sker, och att dymedelst en sådan flotta skulle förhjälpa till att landet kunde motstå förväntade påtryckningar, avsedda att tvinga det till ett ställningstagande. Ståndpunkten är riktig, så länge och så långt som utformandet av en dylik flotta icke innebure ett motsvarande försvagande av övriga två huvudfaktorer: lantförsvaret och flygvapnet. I betänkandet och i det föregående har understrukits den särskilt framträdande roll, som det senare vapnet äger med hänsyn till neutraliteten, och i fråga om ett avsiktligt hotande av denna synes flygvapnet i viss mån hava reducerat flottans betydelse. Men den avgörande invändningen mot en »maktbalansteori» i sjöstridskrafternas tecken synes — som i betänkandet annorstädes framhäves — vara, att det är den samlade styrkan av vårt försvar, som, när det gäller vår neutralitet, av de krigförande parterna måste tagas i betraktande. Man väger med största sannolikhet emot vartannat betydelsen av att få de svenska stridskrafterna i sin helhet emot sig, med sig eller utanför konflikten. Men skäl synas dock tala för, att man vid detta övervägande kan komma att taga mindre hänsyn till sjöstridskrafterna, vilka — så som i det föregående antytts — i ett visst gynnsamt ögonblick kunna slås ut eller på kort tid reduceras, än till den mera i längden verkande maktfaktor som länt- och flygstridskrafterna utgöra; därmed givetvis ingalunda sagt att lämpligt avvägda sjöstridskrafter icke, även de, skulle vara en för neutralitetens upprätthållande högst betydelsefull faktor. I enlighet med här angivna förutsättningar hava flottans uppgifter av kommissionen begränsats till att bliva sådana, som flottan med större säkerhet kan väntas fylla. I stort sett sammanfalla dessa uppgifter med dem, som angåvos av den s. k. Staaffska andra försvarsberedningen. Dessa uppgifter synas —• med hänsyn tagen till olika inverkande omständigheter, framför allt det sjömilitära läget i Östersjön — vara lämpligt avvägda. Beträffande flottans ur dessa uppgifter härrörande sammansättning synes med hänsyn till detta läge ett snabbare och mera omfattande u-båtsbygge dock bort tagas under övervägande. Något annat medel att sjömilitärt möta den nu inträdande situationen i Östersjön än genom skapandet av ett av lätta övervattensstridskrafter stött, så utvecklat u-båts- och minförsvar, att hotet från detta, i förening med den verkan bombflottiljerna äga, blir att räkna med, synes för vår del tillsvidare icke tillgängligt. E n »första försvarslinje» bestående av ett respektingivande flygvapen och sjöstridskrafter av nu nämnd art torde, om bakom denna första, mera lätta linje tyngden av lantstndskrafter av den storlek, som kommissionen räknat med, gör sig gällande; ett försvar av denna typ och sammansättning torde utgöra en betydande garanti i första hand mot avsiktliga neutralitetskränkningar mot vårt land.

135 Skulle neutraliteten under en konflikt icke respekteras och landet sålunda indragas i krig eller skulle den eventualiteten — varmed kommissionen dock icke räknar som en sannolikhet — inträffa, att ett direkt isolerat angrepp av en stormakt riktades mot vårt land, kommer detta, såsom av de strategiska utredningarna framgår, sannolikt att taga formen av invasionsföretag, i förening med luftkrig mot hemorten. Inför en dylik händelseutveckling föreligger otvivelaktigt den risken, att de mot hemorten insatta luftanfallen nå den intensitet och erhålla den varaktighet, att de kunna bryta folkets motståndskraft — därhän att försvaret av landet icke kan fullföljas. Detta förhållande lär väl inträffa, därest fallet vore, att en stormakt under en längre tid kunde kasta hela eller större delen av sitt bombflygvapen mot oss. Under den förutsättningen bliva invasionsföretag i egentlig mening näppeligen erforderliga och landets öde synes dem förutan vara avgjort, för den händelse icke erforderlig hjälp utifrån snabbt lämnas. Vid ett invasionsföretag — om eller när ett dylikt kommer till stånd — vilar emellertid möjligheten att kunna avvärja detta huvudsakligen på hären men under samverkan från luft- och sjöstridskrafter samt kustartilleri. Gjorda beräkningar synas utvisa, att med den av kommissionen förutsatta krigsorganisationen, i vad avser hären, en dylik invasion, vare sig över landgränsen eller över havet, med sannolikhet skall kunna avvärjas, för den händelse de organisatoriska m. fl. förutsättningar, vilka förslaget i övrigt upptager, komma till stånd. De främsta av dessa förutsättningar äro, som i betänkandet framhäves, tillkomsten av ett operativt flygvapen inräknande jämväl och framför allt bombstridskrafter samt en förstärkning av lantstridskrafterna därhän, att dessa kunna förväntas vara användbara för anfallsföretag mot en invaderande fiende. Detta senare förhållande blir i sin ordning beroende på om truppförbanden förses med materiel i och givas en utbildning av ungefär den omfattning, som kommissionen föreslagit. Även om man räknar med, att det direkta avvärjandet av invasionsföretaget icke lyckats vid gränsen eller vid kusten och att invasionen i detta stadium sålunda ej kunnat förhindras; även i ett dylikt läge, där vårt lands och vårt folks frihet står på spel, framträda starkt eller kanske starkare än annars de möjligheter, som hären — i jämförelse med övriga försvarsmedel — erbjuder till fortsatt försvar av landet. Det är den för lantstridskrafterna och deras stridsförfarande karakteristiska segheten och den elasticitet, som dessa stridskrafter genom sin förmåga att utnyttja den levande folkkraften äga, vilka giva dem deras betydelse för ett slutligt försvar av landet självt. Även med en allvarligare motgång till lands behöver icke gärdet vara uppgivet. Förluster i materiel kunna här ersättas. Nya truppenheter kunna, så länge endast delar av landet ockuperats, uppställas. Det sammanbrott, som en allvarlig motgång till sjöss för landets del kan väntas innebära — därest lantförsvaret försvagats så att invasionen fritt kan strömma fram — är under motsatt förutsättning icke något ofrånkomligt. Den här antydda möjligheten, att en fiende skulle kunna få fast fot i landet, har man vid planläggandet av landets försvar icke rätt att bortse ifrån. Därest man genom en annorlunda avvägd planlägg-

136 ning av detta försvar skulle kunna eliminera denna möjlighet, hade en sådan planläggning av kommissionen givetvis rekommenderats och föreslagits. Kommissionens överväganden av samtliga på hela försvarsfrågan inverkande omständigheter ha emellertid lett fram till den slutsatsen, att det andra föreliggande huvudalternativet, ett starkare betonande av sjöförsvaret, icke kan förväntas resultera i att invasionsrisken eliminerades eller minskades, utan att en sådan planläggning, som — med den av kommissionen angivna utgiftsramen — förutsätter ett försvagande av lantstridskrafterna, tvärtom skulle komma att öka denna risk. Även om utan tvivel skäl kunna anföras för en annan avvägning och proportionering av försvarsanordningarna än den, som kommissionen kommit till, utgöra de i det föregående anförda omständigheterna och gjorda bedömandena ett bestyrkande av, att — med rimligt beaktande av kostnadsfrågan — den nuvarande krigstekniska och försvarspolitiska utvecklingen i stort sett synes leda fram till det resultat, till vilket kommissionen vid försvarets gestaltande och vid avvägandet av de olika försvarsmedlen kommit.

Det torde vara ovedersägligt, att med hänsyn till omfattningen och grundligheten av försvarskommissionens arbete och med de möjligheter densamma jämväl ägt att höra bevisföringen från olika, högt kvalificerade sakkunniga tillhörande skilda delar av försvaret; det torde vara ovedersägligt, att kommissionen med hänsyn till dessa omständigheter måste betraktas som det forum, vilket ägt eller äger den största möjligheten att vinna översikt över samtliga de förhållanden, som göra sig gällande vid bedömandet av hur frågan om landets försvar, organisatoriskt sett, lämpligen skall kunna lösas. Ett påpekande av detta förhållande har sitt berättigande bland annat av det skäl, att hitintills hos oss intet organ eller myndighet haft eller har till uppgift att skapa en dylik översikt över riksförsvaret som sådant. Den nu nämnda omständigheten har även föranlett kommissionen att föreslå tillskapandet av en för försvaret i dess helhet i krig och i fred gemensam högsta ledning. Den utomordentliga vikten av denna angelägenhet skall här endast betonas, liksom ock att kommissionen i detta hänseende, efter övervägandet av olika möjligheter, synes kommit fram till en tillfredsställande lösning av problemet. I och med att den sålunda föreslagna anordningen med en högste befälhavare och en försvarsstab — den senare avsedd att inrymma särskilt kvalificerade representanter för de tre försvarsgrenarna — förverkligas, synes även den nödiga grundförutsättningen föreligga för, att försvarets olika delar i händelse av krig skola kunna bringas till ändamålsenlig samverkan; en förutsättning som hitintills icke förelegat och alltjämt tillsvidare icke föreligger. Även med hänsyn till försvarets uppgift att i händelse av krigshot ingiva respekt för landets neutralitet och neutralitetsvilja synes tillvaron av en enhetlig, målmedveten militär ledning, som står till rege-

137 ringens förfogande, böra tillmätas den allra största betydelse samt kunna förväntas öka återhållsamheten gentemot vårt land från krigförande parters sida. Den av kommissionen föreslagna anordningen av högsta ledningen av försvaret utgör sålunda en synnerligen viktig del av förslaget i dess helhet.

138 Bilaga nr %.

Flygvapnet i nutida krigföring. Sammanställning av i utlandet förebragta åsikter. (Utarbetad under redaktion av översten K. A. Bratt.)

Inledning. Efterföljande framställning av flygvapnets roll i nutida krigföring äger icke anspråk på att vara fullständig eller att genomgående belysa det vittomfattande ämnet. En slutgiltig klarläggning härutinnan är över huvud taget för närvarande icke möjlig framför allt dels därför att mera giltiga krigserfarenheter på detta område saknas — erfarenheterna från världskriget äga i detta hänseende icke alltför bevisande värde — dels därför, att man särskilt på flygvapnets och luftvärnets område står mitt uppe i en epok av sådan art, att utvecklingen icke helt kan överskådas eller med någon större säkerhet bedömas. Framställningen har vidare begränsats huvudsakligen till att ge möjligast objektiva bild av utlandets uppfattning om flygvapnet och luftkrigföringen sådan denna uppfattning kommer till uttryck i litteraturen, i facktidskrifter och andra publikationer. 1 Vid studiet av de förebragta utländska bedömarnas uttalanden bör man erinra sig, att dessa i många fall utgå ifrån och taga sikte på det egna landets militär- och geopolitiska läge och andra omständigheter, som mer eller mindre helt hänföra sig härtill. Då dessa förhållanden ofta äro skiljaktiga icke minst med hänsyn till vad man kan benämna »det luftstrategiska läget», har man ofta att härutinnan delvis söka orsaken till att bedömandena bliva tämligen olikartade. En annan i ögonen fallande iakttagelse är den, att icke sällan mer eller mindre subjektiva hänsyn ge sin färg åt åsikterna; att exempelvis hänsynen till och övertygelsen om det egna vapnets möjligheter, verkningsförmåga och betydelse för försvaret och krigföringen skärpa eller trubba av omdömena om det nya vapnet, alltefter som dessa omdömen härröra från flygare, från sjö- eller lantmilitärer. Det ligger i sakens natur, att i ett utvecklingsskede som militärt och militärtekniskt sett framför allt kännetecknas av flygvapnets framträngande vid sidan av de sedan århundraden förefintliga två andra huvudvapnen, här och flotta; det ligger i sakens egen natur, att detta förhållande kan leda till och ofta visar sig leda till en motsättning mellan intressen, en motsättning som även med god vilja icke kan 1 Rustningsförhållandenas ooli försvarsutgifternas utveckling i olika länder u t g ö r icke någon bakgrund för den följande framställningen. Verkställda utredningar angående försvarskostnadernas omfattning och fördelning uppvisa emellertid en genomgående tendens till fiygbudgetens ökning vid sidan av armé- och marinbudgeterna.

139 undgå att i många fall påverka ställningstaganden och åsikter. I det granskade materialet finner man även vissa särskilt extrema uttalanden, som knappast torde vara sakligt grundade. För att underlätta ett värdesättande av de olika yttraudena och deras upphovsmän ges i fotnoter vissa uppgifter om dessa senare. Framställningen har begagnat sig av en del uttalanden i 1928 års luftförsvarsutredning 1 och i den s. k. Åkermanska utredningen. 2 De flesta av de anförda utländska uttalandena datera sig emellertid efter tiden för dessa betänkaudens tillkomst. Primärmaterialet hänför sig till — förutom genom beskickningarna inhämtade meddelanden — omkring 200 böcker och omkring 1 200 tidskrifts- och tidningsartiklar av tillsammans omkring 800 författare. 3 Beträffande nationaliteten hos dessa senare må anföras, att huvudparten utgöres av engelska, franska, tyska, amerikanska, italienska och ryska, under det att de övriga länderna representeras mera strövis. Endast en bråkdel av de till ett antal av mellan 2 000 och 3 000 i primärmaterialet ingående uttalandena har i denna sammanträngda framställning kunnat komma till synes. Vid utväljandet av dessa har man låtit sig angeläget vara, att skiljaktiga meningar så långt möjligt framträda. De försök till sammanfattningar och slutledningar som gjorts grunda sig på ett vägande av hela det föreliggande materialet. Ämnet har uppdelats och de anförda uttalandena grupperats under följande huvudavdelningar. A. Luftkrigets allmänna karaktär. B. Luftkrigföringen mot hemorten. O. Flygstridskrafterna och kriget till lands. D. Flygstridskrafterna och kriget till sjöss. 1 Qtredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige. Betänkande avgivet 1932. 2 Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. Betänkande avgivet 1930. 8 Beträffande en del uttalanden saknas hänvisning till källan eller har fullständig hänvisning icke kunnat erhållas. Vissa uttalanden ha för korthetens skull icke återgivits ordagrant.

140 A. Luftkrigets a l l m ä n n a k a r a k t ä r . I vilken mån kan flygvapnet anses inverka på krigföringen i stort? När man med uttalanden från utländska sakkunniga vill söka belysa den grundläggande frågan, i vilken mån flygvapnet kan anses inverka på krigföringen i stort, har man av vissa skäl anledning att börja med ett uttalande av den italienske generalen Douhet,1 den hittills främste teoretikern på luftkrigföringens område, kring vars talrikt citerade och ofta temperamentsfullt framförda åsikter en livlig diskussion under senare år förts: »Då man granskar den relativa betydelsen av de olika vapenslagen, måste man hålla i minnet detta viktiga faktum: flygvapnet utgör ett medel att direkt inverka på fiendens motståndskraft. Kriget är hädanefter en sammanstötning mellan nationer, icke mellan väpnade män. Att segra betyder att krossa den fientliga nationens motstånd. Detta är säkert den största lärdom, som världskriget kan giva oss. Bakom de stora skyttegravslinjerna, som voro nästan orörliga, arbetade nationerna lugnt och intensivt på att förvandla sina egna resurser till krigsmedel, som småningom kastades fram till fronterna. Den grupp, som först uttömde de disponibla resurserna, blev slagen. — — P å samma sätt var det på det psykiska området. — — Icke heller folkens andliga motståndskraft kunde bliva angripen annat än genom stridslinjerna. Arméerna och flottorna utgjorde med ett ord de kämpande nationernas materiella och andliga skydd. Flygvapnet förändrar fullkomligt dessa förhållanden. Det erbjuder en ny möjlighet att direkt angripa fiendens materiella och andliga försvarskraft och detta på de punkter, som äro svagast och mest sårbara. Det är denna fruktansvärda möjlighet, som sätter flygvapnet på första platsen inom försvaret, denna möjlighet, som vi till varje pris skola söka att vinna på vår sida och i händelse av konflikt frånhända fienden. Att nå detta senare mål är säkerligen ett avgörande steg mot segern, och ett sådant mål uppnår man genom att erövra herraväldet i luften.» Beträffande värdet och sannolikheten av de Douhetska principerna skriver fransmannen, general Tulasne2 bland annat följande: •? »Hur skall man nu förhålla sig till denna revolutionära teori? Först och främst måste man fordra, att man känner den från grunden. Vi fransmän ha alltså plikten att med största omsorg studera alla åtgärder, som äro nödvändiga i ett krig, som föres enligt de nya grundsatserna. Vidare uppstår frågan om man skall göra den nya teorien till sin egen. Om man utgår 1 Douhet, Giulio, f. 1869; ursprungligen artilleriofficer, sedermera i generalstaben; profeterade redan 1909 om flygvapnets kommande betydelse, chef för den första italienska flygbataljonen 1912 och för Italiens flygstridskrafter 1918. 1915 stabschef vid Milanodivisionen. Dömd till 1 års fängelse för kritik av krigaledningen. Rehabiliterades efter straffets avtjänande. Tog avsked efter kriget och utnämndes till general; död 1930. D:s teorier hava utformats dels i ett tjugotal artiklar, publicerade i italienska facktidskrifter, huvudsakligen i »Rivista Aeronautica», — varur ovanstående uttalande febr. 1928 — dels i en serie böcker, såsom bland a n n a t : Arbeten om världskriget, 1918, 1922; »La Difensa Nazionale» (Nationalförsvaret), 1923; »H Domino dell' Aria» (Herraväldet i luften\ 1933. a Tulasne, J. A-, f. 1879; fiyggeneral, beklätt olika befattningar i flygstaben, stabschef hos chefen för flygstridskrafterna 1931; »Bevue des deux Mondes», 15 maj 1932: »Une nouvelle doctrine de guerre. L'oeuvre du general Douhet.»

141 från att det avgörande stridsområdet är luften, får man icke motsätta sig den Douhetska teorien, åtminstone i de viktigaste principerna. Om man däremot företräder åsikten, att luftanfallen icke kunna medföra något avgörande, är en revision av de hittillsvarande begreppen icke nödvändig. Luftstridskrafterna bli i detta fall intet annat än hjälpvapnet för länt- och sjöstridskrafterna, som ensamma måste giva utslaget och söka avgörande. I så fall måste frågan, om en nations liv kan omöjliggöras genom luftfaran, besvaras med ett kategoriskt nej. Men även om det minsta tvivel förefinnes, måste general Douhet's teori erkännas som tillförlitlig. Medgiver man, att flygvapnet har avgörande verkan, måste man också erkänna, att denna verkan kan uppnås på mycket kort tid, innan det kommit till ett land- eller sjöslag och innan länt- eller sjöstridskrafterna ha slutat sin uppmarsch.» En annan fransman, general Chabord,1 anser, att Douhets teorier endast äro tillämpliga »på ett sådant geografiskt läge som Italiens, men på intet sätt få betraktas som ett luftkrigföringens universalmedel». Den förutvarande amerikanske generalen Mitchell* skriver: »Den gamla teorien att ett förintande av den fientliga hären är förutsättningen för segern är nu övergiven. Nu för tiden har hären blott till uppgift att försvara landet, och luftflottan är det enda vapen, som snabbt och säkert kan insättas mot fiendens vitala punkter Här och flotta protestera naturligtvis mot en dylik ny krigföring och förklara den för inhuman; men kan det finnas något eländigare än ett krig i den hittills vanliga formen, som varar år och icke tager någon ända?» E n bland de mest kända militärförfattarna och auktoriteterna, tysken Bitter3, skriver följande: »Striden om huruvida målen för luftkriget skola sökas i den fientliga hemorten eller hos de fientliga stridskrafterna, har sin rot i en felaktig uppfattning om det moderna krigets väsen. Man måste endast vinna fullständig klarhet om innebörden av begreppet 'stridskrafter'. Krigföringens hittillsvarande medel hava tillåtit förintandet av den fientliga försvarskraften endast genom förintande av de stridande massorna och deras moral. Luftkriget innebär den nya möjligheten att påverka moralen i hemorten, källan för de stridande massornas moral, och likaledes att angripa grundvalarna för deras tekniska stridsvärde — den fientliga krigsindustrien. Vare sig därför luftkriget föres mot de fientliga härmassorna eller mot den fientliga befolkningen i hemorten, dess nervcentra och kraftkällor samt den fientliga 1

Chabord, R. A., f. 1867; f. d. general; »LAeronautique», nr 60 och 64 1932. Mitchell, William, f. 1879; infanterist; flygspanare i fransk tjänst 1914; förde bland annat befäl över krigshistoriens hittills största flygförband vid St. Mihiel; 1920 biträdande chef för arméflygvapnet men återgick etter 4 års generalsförordnande till överstes r a n g vid infanteriet 1925, i anledning av suspension efter krigsdomstolsutslag på grund av kritik av armé- och marinmyndigheternas sätt att sköta Hygväseudet. Avsked från armén 1926. H a r därefter genom skrifter och föredragsserier sökt prop a g e r a för en revision av fiygväsendets ställning och organisation. »Our Air Force», 1921, »Saturday Evening Post», 14 mars 1925, »Winged Defense», 1925, »Skyways», m. m. I övrigt bland annat tvenne artiklar i »Aeronautics», 1929, hållna i Douhets anda. 3 Ritter, Hans, f. 1886; f. d. generalstabskapten; flygare under världskriget; m å n g k u n n i g ; ingående studier och behandling av luftkrigföringen ur strategisk, taktisk och teknisk synpunkt; »Der Luftkrieg», 1926. I övrigt bland a n n a t »Kritik des Weltkrieges», 1923; »Der Zukunftskrieg und seine Waffen», 1924; »Zur F r a g e des Berufsluftheeres», »Deutsche Wehr», nr 3, 1930, samt ett flertal artiklar i olika länders facktidskrifter. 2

142 krigsindustrien, riktar det sig alltjämt uteslutande och omedelbart mot det, varpå den trotsande viljan hos det fientliga folket stöder sig, och vad Clausewitz i vidare bemärkelse innefattade i ordet 'stridskrafter'. Även hemortens krigsvilja är en integrerande del i desamma. Ar endast en viss del av hela folket demoraliserad, så framtvingar ett nedbrytande av dess vilja oavvisligen det helas kapitulation, varom de senaste månaderna av år 1918 utgöra en lärdom.» Den tyske generalen von Seeckt1 anför: »Den som talar om modern krigsteknik skall därmed först tänka på flygvapnet. — Av möjligheten till flyganfall mot centralerna för den statliga motståndskraften, alltså för den militära styrkans visst icke nya men nu för tiden mer lättåtkomliga källa, har man med orätt dragit slutsatser rörande lantstridskrafternas oumbärlighet. Skillnaden är blott den, att medan man hittills endast kämpat till lands och vatten man nu för tiden strider om avgörandet även i luften. Det skulle vara lättsinnigt att vilja förneka eller överskyla de faror och rysligheter, som äro förenade med flyganfallet mot hemorten, särskilt om det sker i förening med användandet av gas. Det medför på det nya stridsfältet samma faror och samma utsikter; det verksamma försvaret tillfaller flygvapnet, vilket såsom den bästa motverkan försöker att föra anfallet in i det fientliga landet eller att åtminstone förinta angriparen. Såsom ett nytt krav gentemot denna art av krigsfara uppstår omsorgen om det passiva skyddandet av ett lands livscentra.» Von Seeckts landsman och medarbetare von Metzsch2 skriver: »Utan överlägsna flygstridskrafter kan ingen numera segra. Det kommande krigets nya karaktär ställer otvivelaktigt flygvapnet på första platsen bland försvarsgrenarna, emedan det förmår uppnå ett maximum av vapenverkan med ett minimum av stridande.» Den världsbekante italienaren Balbo3 har vid ett flertal tillfällen gjort uppmärksammade uttalanden i hithörande frågor: »Vad spelar det för roll, om man vid gränsen har några divisioner mer eller mindre eller om flottan ökas eller minskas med några enheter, om fiendens flygstridskrafter kunna drabba våra mobiliseringscentra, våra stora industriella anläggningar, våra hamnar, depåer och våra förrådsmagasin samt våra kommunikationsleder och järnvägsknutar? Enligt vårt sätt att se skulle ett nederlag i luften betyda det säkra förebudet till härens och flottans nederlag» (tidningen »Stampa», december 1930). »Jag är sedan länge övertygad om att avgörandet i det framtida kriget kommer att fällas av flygstridskrafterna» (i ett parlamentstal år 1931). Mot bakgrunden av de ovan refererade uttalandena må följande uttalande av samme Balbo observeras: »Flygvapnet kan på intet vis ersätta armén eller flottan» (i kammardebatten om flygbudgeten 1932). 1 von Seeckt, Sans, f. 1866; infanterist och generalstabsofficer; generalöverste 1926; f. d. chef för riksvärnet (1920—26); »Gedanken eines Soldaten» 1929. I övrigt bland a n n a t »Die Zukunft des Keiches» 1929; »Landesverteidigung», 1930. 2 von Metzsch, Borst, f. 1874; f. d. generallöjtnant; artillerist; generalstabsofficer; M. h a r som medarbetare i den tysknationella pressen h ä v d a t att det ligger en europeisk krigsfara i isolerad tysk avrustning; »Die Entwicklungstendensen des Krieges» (i »Wie wiirde ein neuer Krieg aussehen», Interparlamentarisches Union, 1932); i övrigt bland a n n a t »Wehrwende», 1930; »Krieg als Staat», 1934. 3 Balbo, Italo, f. 1896; flygmarskalk; f. d. luftförsvarsminister.

143 I »Dansk Tidskrift for Sevaesendet», april 1932, recenserar signaturen »A. L . » 1 den interparlamentariska unionens enquete angående nästa krig, varvid bland annat följande uttalande återgives: »En avgörande utgång av ett luftslag betyder i praktiken krigets slut, ty den förlorande ligger då lika försvarslös som mot en segrande armé. Enda skillnaden är, att i stället för hotet om ockupation blir bombhotet mot vitala centra det avgörande.» Tysken Hierl2 uttalar en motsatt uppfattning: »Åsikten att avgörandet i framtidens krig skulle kunna åstadkommas genom bombanfall mot fiendens storstäder utan hänsyn till fiendens militära maktmedel och att på grund härav en liten lufthär skulle vara framtidens försvarsorganisation synes utgöra ett typiskt exempel på, huru vid bedömandet av nya stridsmedel ett alltför ensidigt betraktelsesätt eller en överdriven generalisering kan föra på villovägar. Blott i det fall, att fienden saknar luftstridskrafter och om han är så gott som värnlös mot flyganfall, är resonnemanget riktigt.» En anonym fransk författare framhåller 3 , att en »armée de 1'air» måste skapas och att en sådan i framtiden torde bliva avgörande för kriget. H a n tillägger, att man icke får underskatta de äldre försvarsgrenarnas betydelse, men tyngdpunkten i försvarsanstalterna torde inom en snar framtid eller redan nu böra förläggas till flygstridskrafterna. Den franske generalen Armengaud* uttrycker sin uppfattning om flygstridskrafternas betydelse och offensiva förmåga i ett framtida krig — och särskilt i dess början — på följande sätt: »Vad kan Italien med sin lantarmé uträtta mot Frankrike på alpfronten? Med hänsyn till terrängens beskaffenhet och vapnens defensiva kraft, synes det, som skulle några få franska divisioner kunna hålla stånd emot tre eller fyra gånger så många italienska divisioner. Men däremot skulle Italiens mobiliserade luftflotta vara i stånd att nå franskt område på 700 h 800 km front och att fälla en betydande bombvikt per dag. 300 h 400 ton, 300 h 400 km in i landet. Den skulle allt efter lägets krav kunna hindra landsättandet på medelhavskusterna av våra afrikanska trupper, som över havet transporteras till Frankrike, förstöra hamnarna vid denna kust, speciellt Marseille och Toulon och de handels- och krigsflottor, som befunne sig där; luftflottan skulle vidare till en del kunna neutralisera vår flotteskader i Medelhavet och sänka våra handelskonvojer, avskära de stora järnvägarna mot sydöstra och östra Frankrike och på så sätt lägga hinder i vägen för vår mobilisering och koncentrering inom en del av franskt territorium.» 1

Legind, A., f. 1902; kaptenlöjtnant i danska flottan. Hierl, Constantin, f. 1877; överste i reserven; statssekreterare i Beichsarbeitsministerium; »Deutsche Wehr» nr 27—28 1930: »Kriegffihrung mit improvisierten Heeren», 1923; »Stellungskrieg öder Bewegungskrieg?», 1928; »Éinige Gedanken fiber den Einfluss der motorisierten Kriegsmittel auf die Kriegffihrung»; i övrigt »Die Grundlagen einer deutschen Wehrpolitik», 1931. 3 Revue Bebdomadaire, oktober 1928. * Armengaud, P. F. M., i. 1879; divisionsgeneral; flygspanare 1914; chef f ö r u t b i l d n i n g s staben vid de amerikanska flygförbanden i F r a n k r i k e ; flygregementschef i Marockokriget; chef för flygvapnets taktiska försöksgrupp 1931; chef för flyghögskolan 1932; »L'avitation et la Puissance offensive de 1'instrument de guerre de demain», 1932. Diverse uppsatser och artikelserier i periodiska tidskrifter, även under signaturen »General A.». »Quelques enseignements des Campagnes du Riff en matiére d'avitation (1925—26)», 1929. 2

144 Enligt den ansedde tyske militärskriftställaren Immanuel1 kan man med bestämdhet räkna med att det folk, som har försprång i luftkriget och som besitter den kemiska överlägsenheten, har största utsikten till seger. Fransmannen Bouquerol2 framlägger sin åsikt sålunda: »Flygvapnet erbjuder oss obegränsade möjligheter och det ökar enormt stridsfältet. Det är nu icke längre frågan om ett materiellt framsteg, som tillåter ett fulländande av de metoder, som redan existera, utan om en revolution i hela krigsorganisationen. Det skall bliva dyrbart för var och en, som icke förstår den revolutionen.» Belysande för engelsk uppfattning i berört avseende torde bland annat följande parlamentsuttalanden vara: »Flygvapnets utveckling kommer att göra nästa krig så olika 1914 års krig, som detta senare var olikt de Napoleonska. Internationella fördrag må vara aldrig så utmärkta, de kunna likväl icke under nuvarande förhållanden skydda England från ett hastigt överfall. För oss är ett dylikt överfall av större fara än för något annat land »3 »Med 50 ä 60 aeroplan har under vederbörande luftministers eget befäl Medelhavet flugits runt ena året och Svarta havet det andra; Atlanten har korsats med 12 h 15 aeroplan till Sydamerika. Jag tror, att den tid är redan inne, när vi måste allt mera förlita oss på flygvapnet och mindre på de två äldre vapnen. Det kännes smärtsamt att säga detta, och jag skulle förvisso icke göra det, utan att noggrant ha satt mig in i frågan.» 4 De ovan återgivna uttalandena och åtskilliga andra återspegla tämligen allmänt den åsikten, att flygvapnet radikalt förändrat krigföringen och delvis minskat de äldre försvarsgrenarnas betydelse. Mot dessa uttalanden stå emellertid många, som i detta hänseende giva uttryck för en motsatt åskådning eller för en mindre utpräglad uppfattning. General Douhets åsikter hava rönt motstånd icke minst i hans hemland, där under årens lopp en hel rad författare uppträtt mot honom. Sjöofficeren Castagna5 är av den uppfattningen, att luftkriget icke kan bliva avgörande. Han kommer till den slutsatsen, att den förnämsta faktorn i anfallskrig utgöres av lantstridskrafterna, i nötningskriget av sjöstridskrafterna. Flygoperationer dikteras av länt- och sjökrigföringen; om flygvapnet som tyngdpunkten i krigföringen kan icke vara tal. Arméofficeren Monti:6 »Förkämparna för oinskränkt luftkrigföring vilja göra gällande, att sedan herravälde i luften vunnits angrepp i stor skala mot känsliga punkter skola 1 Immanuel, Friedrich, f. 1857; överste i reserven; »Der grosse Zukunftskrieg — keine Phantasie», 1932. Utgivare av ett flertal krigshistoriska verk. 2 Rouquerol, J., f. 1856; artillerigeneral; obegränsat tillitsfull till flygvapnets revolutiotionerande betydelse; »La France militaire», 28 juli 1929. 8 Boare, Samuel, Sir, f. 1880; flygminister 1922—24 och 1924—29; utrikesminister juni 1935: inledningsanförande i försvarsdebatten i p a r l a m e n t e t 1931. 4 Nation, J. B. B., f. 1874; brigadgeneral (avsked 1931); ingenjörofficer; deltog i världskriget; M. P. sedan 1931; anförande i försvarsdebatten i parlamentet 1932. 6 Castagna, Luigi, f. 1888; kom. kapt. 1928; marinflygare; »Eivista Marittirna», febr. 1928: »La concezione moderna della guerra (Moderna uppfattningar om kriget).»^ 6 Monti, Edoardo, f. 1876; general; stabsofficer; »Eivista Militäre Italiana», 1928, häfte 2: »Flygvapnet allena är ej krigsavgörande.»

145 medföra en sådan materiell och moralisk verkan, att fienden bringas till underkastelse. Mot en fiende som luftvägen störtar sig över ett folks livscentra skola även de starkaste härar och flottor stå maktlösa. Flygvapnet bör enligt denna åskådning utgöra huvudelementet i framtidens krig och utbyggas på ytstridskrafternas bekostnad. Kriget anses böra föras offensivt i luften, defensivt på jordytan. Dessa farliga och missvisande teser, som icke minst förfäktats i Italien, kräva ett sakligt tillrättaläggande.» Förf. slutar sålunda: »Flyganfallet är i och för sig icke avgörande. Tillsammans med övriga vapens insats bidrager det att skaka fiendens moral, något som det tillkommer lantstridskrafterna att utnyttja. Flygvapnet får därför icke utbyggas på härens bekostnad. Även det starkaste flygvapen är värdelöst, om hären icke kan hålla fiendens här borta från eget land eller om den icke i det avgörande ögonblicket kan angripa och besegra fiendens här. Det sagda gäller även flottorna. Blott genom att behärska ytan och förlama fiendens operativa rörlighet kan det avgörande slaget utkämpas och kriget vinnas. Flygvapnet mäktar icke detta. Såsom tillförne vilar det strategiska avgörandet på hären och flottan, vilkas kampkraft och räckvidd utökats genom flygvapnet.» Av övriga mera tongivande italienska röster, som tillerkänna flygvapnet en stor, ehuru icke ensamt krigsavgörande betydelse, må nämnas arméofficerarna Caviglia1 och Morretta2. Engelsmannen Erskine3 säger bland annat följande: »Liksom flygvapnet aldrig kan ersätta infanteriet i land, så kan flygvapnet aldrig ersätta övervattensfartyget. Flygvapnet kommer aldrig att bliva försvarets första linje. På grund av oberäkneligbeten av det medium, i vilket flygvapnet rör sig, kommer det alltid att förbliva en medhjälpare, om också betydelsefull sådan, till flottor och arméer.» Den franske flygaren Guillemeneyi gör det uttalandet, att flygvapnet visserligen kommer att få ett mycket stort inflytande, men det kommer ingalunda att inverka avgörande på krigets utgång. »Intet land kan betvingas eller underkuvas enbart genom luftanfall», säger engelsmannen Dorling} »Det kan tvingas att kapitulera genom uthungring, nedkämpande av dess stridskrafter eller genom invasion. Invaderande trupper måste ännu komma över havet på fartyg, och det har alltid varit flottans uppgift att hindra invasion och uthungring.» Slutligen må i denna avdelning citeras ett brottstycke ur brittiska regeringens s. k. »White paper» — i vilken för övrigt flottans livsviktiga betydelse för England understrykes — överlämnat av premiärministern till parlamentet före försvarsdebatten i mars 1935. Där säges beträffande flygvapnet bland annat: »Den tekniska utvecklingen i luften går mycket snabbt med avseende på 1 Caviglia, E., f. 1862; marskalk 1926; senator; arméförare u n d e r världskriget; »La Eevue de France», 16/a 1935= »De italienska flygstridskrafterna och nästa krig.» 2 Morretta. Rocco,, f. 1883; överstelöjtnant vid infanteriet; »Come sarå la guerra di domani?», 1934 (analys av olika skolors militära teorier om modern krigföring i alla länder). 3 Erskine, Archibald; känd marinskriftställare; bl. a. medarbetare i »The Navy»; »Hampshire Telegraph and Post», 2/io 1931. 4 Quillemeney, P. C. M. E., f. 1882; flygöverste; stabsutbildad; flygbefälhavare under världskriget; död 1932; »Revue des Forces Aériennes», oktober 1931: »Vieux principes. — Méthodes nouvelles», m. fl. artiklar. 5 Dorling, Taprell, f. 1877; kommendör (avsked 1918); M. P . 1930; sjömil, medarbetare i »The Times»; ett flertal böcker och uppsatser i sjö- och flygmilitära frågor; »The nineteenth Century», nov. 1930: »The Fleet and the Air.»

146 exempelvis hastighet, stighöjd, aktionsradie, lastkapacitet och potentiell förstörelsekraft. Omfattningen av det område på europeiska fastlandet, variifrån luftangrepp skulle kunna riktas mot oss, växer ständigt och kommer att fortsätta att växa; och om, i händelse av krig, en fiende vore i besittning av de till Engelska Kanalen gränsande länderna, skulle det område av Storbritannien, som vore utsatt för hans angrepp ytterligare ökas. Angreppets tyngd skulle ökas på grund av bombplanens förmåga till täta anfall och den större bomblast de kunde medföra på kortare sträckor. Ökningen av hastighet, aktionsradie och stighöjd understryker svårigheten att få varning i tid och att sätta försvarsluftstridskrafter i aktion under förhållanden, som äro gynnsamma för att slå tillbaka ett anfall. Flygministeriet och andra departement, som beröras av denna fråga, ägna stor uppmärksamhet åt luftförsvarets problem. Emellertid har det hittills förefallit som om det enda, varigenom en beväpnad angripare kunde avskräckas vore, att man själv är i besittning av fullgoda medel för en motattack.» Sammanfattning. Ett stort antal författare äro av den åsikten, att flygvapnet radikalt förändrat krigföringen. Medan vissa av dessa författare anse, att avgörandet kommer att framkallas genom flygstridskrafternas operationer och att de äldre försvarsgrenarnas betydelse väsentligt minskats, nöja sig andra med att framhålla, att starka flygstridskrafter äro nödvändiga för seger, och för att bereda de egna länt- och sjöstridskrafterna möjlighet att operera. Andra författare dela icke den ovannämnda uppfattningen om flygvapnets omvälvande betydelse för krigföringen. De förneka av olika skäl det operativt självständiga luftkrigets betydelse och framhålla, att flygvapnet visserligen tillfört krigföringen ett nytt element men att densamma i stort icke undergått någon radikalare förändring och att huvudvikten alltjämt ligger på länt- och sjöstridskrafternas operationer. Flygstridskrafternas strategiska användning. Uppfattningen i utlandet om flygstridskrafternas strategiska användning har under de år, som förflutit sedan väldskriget, undergått betydande förändringar. Under åren närmast efter världskriget vägrade man mångenstädes att inse, att de operativt självständiga flygstridskrafterna hade någon som helst uppgift att fylla. Senare framträdde ett stort antal sakkunniga bedömare och förfäktade den åsikten, att den självständiga luftkrigföringen kunde få en mer eller mindre avgörande betydelse i framtidens krig, och att flygstridskrafternas främsta uppgift härvid vore att med bombanfall angripa motståndarens hemort. Andra framhöllo, att den självständiga luftkrigföringens främsta uppgift vore att bekämpa fiendens militära maktmedel för att på detta sätt indirekt förhjälpa de egna länt- och sjöstridskrafterna till seger. Efter hand som betydelsen av de självständiga flygstridskrafterna trängt igenom och resulterat i tillkomsten av starka bombflygstridskrafter i olika länder — främst inom stormakterna — har den uppfattningen även allt mer gjort sig gällande, att det primära målet för de egna flygstrids-

147 krafternas verksamhet sannolikt är de fientliga flygstridskrafternas bekämpande. Någon enhetlig uppfattning föreligger dock icke i detta hänseende. Den ansedde tyske militärskriftställaren von Altrock1 skriver i denna fråga följande: »I ett framtida krig komma de första angreppen att riktas mot fiendelandets nervcentra, dess kommunikationer, storstäder, industriområden, förråd och magasin, vatten-, gas- och ljuskällor.» »Endast genom en stark luftmakt», säger den engelska flygaren Foster2, »blir det möjligt skydda sig mot den fruktansvärda faran, att Storbritannien vid ett krigsutbrott genom ett plötsligt luftangrepp mot London bringas till underkastelse.» Engelsmannen Spaight3 förfäktar, att människans erövring av luften skall medföra en fullständig omvandling av krigets natur: »Kriget kommer att bestå av anfall på städerna. Segern skall tillfalla den sida, som kan utföra dem med tillräcklig kraft. Det är arméernas och flottornas operationer, som i viss utsträckning skola bliva 'bioperationer'. Ingen grad av sinneslugn, intet överflöd av bulldoggsseghet kan rädda ett folk, som utsattes för talrika vetenskapligt och systematiskt utförda anfall.» »I framtiden är det hela befolkningen, som skall mottaga huvudanfallsstöten», säger engelsmannen Sykes*. På annat ställe anför han, att »kriget kommer att börja med att industriella anläggningar förstöras». Den engelske fältmarskalken Robertson*: »Den gamla principen om att föra krig endast mot arméer och flottor har skjutits i bakgrunden för hemortskriget.» Den uppfattning, som kommer till uttryck i de ovan relaterade uttalandena, hade för en del år sedan ett mycket stort antal anhängare. Vid sidan av denna åsikt om att luftkriget så gott som uteslutande skulle komma att rikta sig mot hemorten och dess liv understryker man numera, att jämväl bekämpandet av motståndarens luftstridskrafter måste framstå som en ytterligt angelägen uppgift för att därigenom försvaga möjligheterna att göra dennes luftkrigföring effektiv. 1 von Altrock, Constantin, i. 1860; f. d. generallöjnant; infanterist; utgivare av »Militär Wochenblatt (1927—33)», v a r u r ovanstående hämtats (april 1929); i övrigt utgivit ett stort a n t a l verk, bland annat »Taktik und Truppenfuhrung in kriegsgeschichtlichen Beispielen», 1929. 2 Foster, W. F. Mac Necce, i. 1889; Air Commodore; ursprungligen arméofficer; flygare u n d e r världskriget; stabsutbildad; flygexpert i Geneve 1926—29; »Journal of Eoyal United Service Institution», maj, 1928: »Air power and its application.» 3 Spaight, J. M-, f. 1877; ej flygutbildad; chef för flygministeriets bokslutsavdelning; anser a t t endast mellanfolkliga bestämmelser kan rädda civilbefolkningen från förintelse från luften; »Air Power and W a r Eights», 1924; i övrigt ett flertal verk, såsom »Aircraft and Commerce in war», 1926; »The beginnings of organized Air Power», 1927; »PseudoSecurity», 1928; »Air Power and the Cities», 1930; »An international Air Force», 1932; diverse artiklar i »Eoyal Air Force Quarterly». 4 Sykes, F. H-, Sir, f. 1877; generalmajor sedan 1918; flygbefälhavare i världskriget; chef för den engelska flygexpertisen i Versailles 1919; kontrollant för civilflyget 1919—22: M. P. 1922—28; »Edinburgh Eeview», okt. 1922: »Air Defence», och »Aviation in Peace and War», 1922. 5 Robertson, William, Sir, f. 1860; kavallerioff.; chef för krigshögskolan 1910—13; generalstabschef 1915—18; överbefälhavare för E h e n a r m é n 1919—20; »From private to FieldMarshal», 1921; i övrigt »Soldiers and Statesmen 1914—18», 1926.

1282 35

D 10

148 Den förut citerade tysken Hierl1 anför bland annat: »Åsikten att avgörandet i framtidens krig kan åstadkommas genom bombanfall mot fiendens storstäder med förbigående av fiendens militära maktmedel är riktig endast om fienden saknar flygstridskrafter, och om han är så gott som värnlös mot flyganfall. Äger fienden däremot flygstridskrafter av icke föraktlig styrka, blir även i luftkrigföringen förintandet av fiendens stridskrafter det verksammare medlet för vilket alla andra måste stå tillbaka' (Clausewitz).» Den franske sjöofficeren Barjot2 anser, att försvaret mot bombanfall i regel icke kan upptagas endast defensivt — med luftvärnsartilleri och jaktflygplan — utan under de flesta förhållanden även bör upptagas offensivt, d. v. s. genom anfall mot fiendens flygbaser. Dylika anfall anser han komma att bilda en »hörnsten» i krigföringen och torde ofta utgöra det bästa och effektivaste försvaret. Den italienske generalen Bastico3 framhåller, »att de moderna flygstridskrafterna äro en tredje makt vid sidan av armén och flottan. Deras första uppdrag vid krig är strid med motståndarens luftstridskrafter. Först sedan denna är utkämpad, börja angreppen mot det fientliga landets hjärta». Hans landsman Fucini* skriver: »Flygvapnets utveckling medför, att luftflottorna i stor utsträckning måste användas mot varandra och detta i sådan grad, att även luftkriget blir stationärt, fastän i mindre grad, eftersom fiendens land alltid kan i viss mån åtkommas. Bombflygplan utföra offensiva, jaktflygplan defensiva operationer.» I detta uttalande framskymtar tanken på att det framtida luftkriget kan komma att taga formen av ett nötningskrig på samma sätt som länt- och sjöstridskrafternas operationer under världskriget. Om båda de kämpande parterna hava offensiva flygstridskrafter, synes det också mycket sannolikt, att dessa komma att mer eller mindre bindas mot varandra, och att de på grund härav måhända icke i full utsträckning annat än mer eller mindre momentant kunna insättas mot andra mål. En dylik uppfattning framlägger den förut citerade tyske generalen von Seecktb : »Kriget kommer att börja med luftflottornas ömsesidiga anfall, emedan de äro de stridskrafter, vilka snabbast äro färdiga för användning och för att föras mot fienden. Denna fiende utgöres icke närmast av huvudstäderna och kraftkällorna utan av motståndarens flygstridskrafter, och först efter dessas övervinnande riktar sig anfallet mot de övriga målen.» Som sammanfattning av sina åsikter om flygvapnets strategiska användning anför den engelske generalen Bird6: 1

Bierl, C., o. a. a., se sid. 143. Barjot,P.,f. 1899; kapten 1926; ubåtsofficer: stabsutbildad; ej flygutbildad; uppmärksammad och flitig författare i sjö- och flygmilitära frågor; »Eevue des Forces Aériennes», juli 1933: »La guerre aux bases dans la guerre maritime»; »Eevue de TArmée de TAir», okt. 1934: »La guerre aux bases dans la guerre aésienne.» I övrigt ett flertal artiklar i den iranska fackpressen, speciellt ang. krigföring i innanhav och flottbaserna. 3 Bastico, E., f. 1876; general vid infanteriet; »Krigskonstens utveckling», 3:e volymen. 4 Fucini, A. A. Mario; flygmajor; »Eivista Aeronautica», april 1931: »Il compito di controaviazoine. Caccia o bombardemento?». 5 von Seeckt, o. a. a., se sid 142. 6 Bird, W.D, Sir, f. 1869; generalmajor (avsked 1923): »The Army Quarterly», Jan. 1926, citerad av pseudonymen »Squadron-Leader» i »Basic Principles of Air Warfare», 1927; i övrigt »The Direction of War», 1930 och ett flertal artiklar. 2

149 »Besegrandet av fiendens väpnade styrkor har vanligen hittills utgjort det förnämsta strategiska målet och det skall, enligt min åsikt, även bliva sa i framtiden. I så fall skola direkta angrepp mot civilbefolkningen troligen icke foretagas med mindre den ena parten äger stor överlägsenhet i flygstridskrafter, eller såsom ett desperat försök av den nation, vars väpnade styrkor besegrats antingen att rycka till sig segern eller att uppskjuta ett J oundvikligt nederlag.» General Armengaud1 anför i detta sammanhang: »Alla nationer skola otvivelaktigt föranledas till att för varje dag öka sitt bombflygvapen, samtidigt som de däremot minska sina arméer och nottor. En stark luftflotta skulle bliva ett utmärkt försvarsmedel för ett fredligt land en åsikt som också hävdats i Geneve. Den skulle avsevärt förminska krigsfaran med de grannländer, som i sina luftflottor eller i sin möjlighet att tillverka flygmaskiner kunde tro sig hava ett säkert medel att snabbt vinna ett i hemlighet förberett krig. Den skulle avsevärt förminska utsikterna tor en eventuell motståndare att snabbt nå en avgörande framgång med sin arme eller flotta, därest styrkeförhållandena till lands eller sjöss eljest medJ J giva detta.» På ett annat ställe anför förf., att »skapande av en luftflotta är en ny form av belastning for ett lands finanser, utan att samtidigt något kan sparas på annat hall i forsvarsbudgeten». ^ Sammanfattning. Man kan av det undersökta materialet — av vilket här några utdrag gjorts — icke draga några bestämdare slutsatser om sakkunskapens inställning till de strategiska alternativen: framför allt anfall mot hemorten eller i främsta rummet anfall mot fiendens flygstridskrafter. Vissa författare äro emellertid bestämt av den uppfattningen, att flygstridskrafterna i första hand skola komma att inriktas mot motståndarens hemort. Häremot står likafullt ett mycket stort antal författare, som i bekämpandet av motståndarens flygstridskrafter se den första och främsta uppgiften för flygvapnet. Först sedan denna kamp slutförts — vissa författare betvivla att den kommer att slutföras och hålla före att även inom luftkrigföringen en »nötningsstrategi» kommer att utbildas — kan bekämpandet av motståndarens militära maktmedel i övrigt ävensom anfallen mot hemorten taga sin början. E n del författare slutligen förneka möjligheten till en effektiv hemortsbekämpning i ett krigs inledande skede och anse det sannolikt, att anfallen mot hemorten först i ett senare skede skola taga sin början. Av det granskade materialet framgår även, att man mångenstädes är av den uppfattningen, att det effektivaste sättet att minska effekten av ett luftkrig är anfall av egna bombstridskrafter mot det fientliga flygvapnets baser. ' Armengaud, se sid. 143, »Eevue des Forces Aériennes», nr 3 7 - 4 0 1932 taire Francaise», nr 148, 1933.

»Eevue Mili^BVUB mui

150 B. Lnftkrigföringen m o t h e m o r t e n . Allmänna ocli internationell rättsliga synpunkter. Med hemort i den bemärkelse här avses förstås de delar av ett krigförande land — det egna eller motståndarens — vilka icke äro krigsskådeplats eller baseringsområde i trängre bemärkelse; med andra ord de områden, som före flygvapnets framträdande kunnat anses helt eller så gott som helt undandragna fientlig verksamhet, med undantag för beskjutning från sjöstridskrafter. Bedan under världskriget kommo som känt flyganfall till utförande mot hemorterna. Även om olika meningar råda, är samstämmigheten icke desto mindre ganska påtaglig därutinnan, att man i ett eventuellt kommande nytt krig har att vänta eller kan befara, att bombanfall mot hemorten skola komma till utförande. Denna sannolikhet understrykes ju även starkt av ett flertal av de i det föregående citerade uttalandena. I 1928 års »luftförsvarsutredning» uttryckes denna åsikt sammanfattningsvis sålunda (sid. 27): »— — har luftförsvarsutredningen kommit till den uppfattningen, att anfall mot hemorten med användande av flygstridskrafter med största sannolikhet torde vara att befara i ett framtida krig.» Det motiv, som gör att sådana anfall över huvud taget kunna betraktas och betraktas som försvarliga, får väl anses ligga däruti, att i ett nutida krig hela folket och ett lands alla hjälpkällor tagas i bruk för krigets förande på ett helt annat sätt än förut var fallet. Även i detta hänseende kom världskriget att betyda en omvälvning. På grund härav kan det sägas och säges även, att ett nutida krig riktar sig och måste rikta sig mot det fientliga folket och landet i dess helhet; att gränsen mellan krigsskådeplats och hemort blivit mer eller mindre utplånad, och att den krigiska och den fredliga verksamheten i många fall — inom vissa verksamhetsområden i samtliga fall — icke kunna skiljas från varandra. Denna ödesdigra utveckling — indragandet av hemorten med därvarande befolkning i kriget — har framkallat försök till internationellt reglerande åtgärder avseende i främsta rummet skyddandet av den civila befolkningen, dess liv och egendom. Här skall med några ord beröras de internationellrättsliga förhållanden, som kunna anses ha större betydelse i detta sammanhang. .. 1928 års luftförsvarsutredning anger — efter en granskning av gällande internationella bestämmelser för krigföringen — som sin slutsats, att några folkrättsliga regler avseende bombanfall från flygstridskrafter icke finnas. Frågan om införandet av dylika regler har emellertid varit föremål för behandling på flera internationella konferenser. Vid Washingtonkonferensen 1922 tillsattes en kommission med uppdrag att utarbeta förslag till reglering

151 av denna art. Kommissionens förslag, som går under benämningen »Haagcoden», har icke antagits av makterna och är alltså på intet sätt bindande. Enligt förslaget skulle det icke vara tillåtet att företaga luftbombardemang åsyftande terrorisering av den fientliga befolkningen, liksom ej heller att förstöra eller skada privategendom av icke militär karaktär, att döda eller såra nonkombattanter. E t t bombardemang skulle vara tillåtet endast om det är riktat mot militära mål, vars förstörande eller skadande är av omedelbar militär betydelse för den krigförande parten. Vad beträffar särskilt frågan om förbud mot användandet av gas som anfallsmedel hava resolutioner flera gånger antagits utan att man kan anse, att man därigenom fått några som helst effektiva garantier mot detta stridsmedels användning, icke ens beträffande hemorten och civilbefolkningen. På Washingtonkonferensen antogs visserligen av signatärmakterna en överenskommelse om absolut gasförbud dem emellan. Denna överenskommelse ratificerades dock icke av Frankrike och har icke gällande kraft. Bland de ytterligare försök, som gjorts, må här nämnas, att frågan upptogs av den internationella konferens för kontroll över enskild krigsmaterieltillverkning, som avhölls i Geneve 1925, och i vilken fyrtiofem stater — även utanför förbundet stående — deltogo. Konferensen antog enhälligt ett protokoll, enligt vilket man godtog förbudet mot användandet av gasstridsmedel. Protokollet har ratificerats av 31 stater. Bland dem som icke ratificerat märkas Japan och IL S. A. Av dem som ratificerat hava en del förbehåll gjorts. Protokollet innefattar ej förbud mot gaskrigsförberedelser i fred. För sin del drager »Luftförsvarsutredningen» den slutsatsen av den till hösten 1931 framförda granskningen av hithörande frågor: »att nuvarande folkrättsliga reglering såväl i följd av innehållets beskaffenhet som avsaknaden av verksamma garantier icke kan anses innehålla tillräckligt skydd mot, att en hänsynslös motståndare anlitar luft- och gaskrigsmedlen i ett framtida krig och detta jämväl mot civilbefolkningen. I denna slutsats,» säger betänkandet, »styrkes man därav att samtliga utländska makter, vilkas förhållanden undersökts, förbereda dylika krigföringsformer.» Det kan beträffande utvecklingen under tiden efter 1931 tilläggas, att inga av de försök, som gjorts, framför allt under nedrustningskonferensen, att reglera dessa förhållanden, hava krönts med framgång, varför man har rätt uppfatta läget så, att inga garantier av rättslig eller mellanfolklig natur förefinnas som på något sätt äro ägnade att säkerställa, att hemorten under ett krig icke kan komma att utsättas för luftanfall. Oavsett internationellrättsliga regler eller om dylika skulle tillkomma är det emellertid fara värt, att i ett kommande eventuellt krig luftkrigföringen mot hemorten under alla omständigheter tillgripes. Åtminstone är huvudparten av de författare som behandla denna fråga av en dylik uppfattning. Här några citat: Den tyske generalen Frankenberg1 säger: »Framtidens krig bliva en förintelsekamp, där alla medel äro tillåtna. Någon skillnad på tillåtna och 1 Frankenberg und Proschlitz; f. d. generalmajor; +: »Der Luftschutz Festungen», 1927.

von Städten und

152 förbjudna krigsmedel skall endast finnas i teorien. Begreppen front eller hemort försvinna.» Fransmannen Bouché l uttrycker även den meningen, att internationell rätt icke kommer att hållas i helgd: »Luftkriget kommer snart att föras allmänt, likgiltigt om det ur folkrättsliga synpunkter är tillåtet eller ej.» »Det är möjligt», säger den engelske flygaren Robertson2, »att man följer den internationella rätten de första dagarna i ett krig, men förr eller senare kommer man att bryta emot den.» Engelsmannen Bening 3 uttrycker den åsikten, »att en på flygstridskrafter rik nation, som är hänsynslös och krigslysten, ej skall draga sig för att anfalla civilbefolkningen, inklusive kvinnor och barn, med bomber och gaser». Det finns dock några militära röster, som anse, att kriget mot hemorten i dess absoluta gestalt icke kommer till stånd, eller att i varje fall det egna landet icke skulle tänka att göra sig skyldig till denna art av krigföring. Italienaren Bollati* skriver sålunda: »De internationella fördrag, som inskränkt gas- och luftkrigets former, torde vid ett krig i stort sett hållas.» Fransmannen Chabord5 betonar: »Aldrig skulle det falla oss in att göra oss skyldiga till brottet att företaga massangrepp med spräng- eller gasbomber på oskyddade städer, men vi måste vara beredda därtill, om man begår detta brott mot oss. Bepressalierna — i form av massanfall på stora avstånd — äro den allmänna flygreservens uppgift sannolikt gasbomber på dagen och sprängbomber på natten.» Engelsmannen Fuller 6 anser, att »världsopinionen kommer att ställa sig emot flyganfall mot hemorten, och man vet att vinnande av världsopinionen för de allierade under världskriget moraliskt åstadkom Tysklands betvingande.» Vad repressalierna beträffar uttrycker Hunke1 den åsikten: »att det enda motivet mot hemortskriget är fruktan för repressalier». Han tillägger dock, »att en stormakt skall nog veta att övertyga allmänna opinionen». 1 Bouché, Henri; f. d. minister; chefredaktör för flygtidskriften »LAeronautique»; anhängare av flygets internationalisering; »Bulletin Beige des Sciences Militaires»; juli 1932: »Osannolikheten av oinskränkt luftkrigföring.» • Robertson, E. D. M., f. 1887; Air Commodore; ursprungligen sjöofficer; marinflygexpert; »Journal of Eoyal United Service Institution», aug. 1933: »Value of Air Craft for defence of sea-borne trade» (recension även i »Aeroplane», n r 15 1933); i övrigt bland annat »Lloyds List and shipping gazette», 23 mars 1933: »Liners in warfare (aircraftcarriers).» 3 Dening, B. C-; ingenjörmajor; »Fighting Forces», 1932: »Civilbefolkningens skydd mot flyganfall»; i övrigt diverse artiklar i »Journal of Eoyal United Service Institution». 4 Bollati. A-, f. 1871; artillerigeneral; f. d. redaktör för »Eivista Militäre Italiana»; »Eivista di Artiglia e Genio», augusti—september 1928: »La guerra futura.» I övrigt ett flertal artiklar i samma tidning. 6 Chabord, se sid. 141; »Aero-revue Suisse», I ä /n 1931: »Luftkrigföring och flygplanbyggnadspolitik». 6 Fuller, J. F. C-, f. 1878; generalmajor sedan 1930; deltog i boerkriget och världskriget; omfattande militärt författarskap; ivrig förespråkare för härarnas mekanisering; »MilitärWochenblatt», nr 26 1928: »Probleme der Luftkriegfuhrung»; i övrigt bland annat »On future warfare», 1928; »The reformations of war», 1923; »The foundations of Science of war», 1926; »A study in personality and Generalship», 1933; »Krigets mekanisering», (i Interparlamentariska unionens utredning om nästa krig), 1932. ' Bunke, Beinrich, Dr., f. 1902; hedersprofessor vid Tekniska Högskolan; utgivare av tidskriften »Der deutsche Volkwirt»; framhåller luftförsvarets betydelse, som behandlas även ur vetenskaplig och moralisk synpunkt; »Luftgefahr und Luftschutz», 1933.

153 Den ansedde engelske sjöstrategen Bichmond1 utdömer repressalieprincipen: »Att öva repressalier på en fiende, sedan han förstört mina städer, är intet försvar.» Kenivorthy- anger en motsatt, radikal uppfattning: »Det finnes intet annat försvar än motoffensiv med utkrävande av repressalier. Kriget kommer oftare att få formen av en massförintelse på civilbefolkningen än av strid mellan väpnade män.» Av ungefär samma åsikt är general Groves3: »Det enda effektiva skyddsmedlet mot luftanfall är motanfallet mot fiendens territorium och det enda effektiva avskräckningsmedlet mot luftangrepp är hotelsen om motsvarande repressalier.» Den franska flygtidskriften i>Revue des Forces Aériennes» skriver redaktionellt (april 1931), att ett mål för hemortskriget är vedergällningsåtgärder, om fienden skulle angripa civilbefolkningen. »Genom eld och gas skulle omätliga rikedomar förstöras och stora människomassor omkomma. Det är motbjudande att bekänna sig», säger tidningen, »till en sådan grym krigföringsmetod». Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att åsikterna i stort sett synas gå i den riktningen, att hotet med repressalier är det återhållande element, som kan tänkas förhindra, att ett hemortskrig riktas mot civilbefolkningens liv, när humanitära eller internationellrättsliga hänsyn icke förmå åstadkomma en dylik återhållsamhet. Den fullständigt oberäkneliga risk, som denna krigföring drager med sig — särskilt för stater som hava en för dylikt våld särskilt känslig struktur — måste, vill det synas, utgöra en tyngd i vågskålen till förmån för att ett krig, som skulle föra med sig dylika risker, icke kommer till stånd. När det gäller att för olika länders del bedöma sannolikheten av flyganfall mot hemorten och dylika anfalls verkan kunna följande förhållanden — förutom det strategiska läget, de nu nämnda riskerna för repressalier och vissa andra liknande moment — sägas spela in: befolknings- och kommunikations- m. m., folkpsykologiska (folkets egenskaper, inrikespolitiska och sociala förhållanden m. m.), ekonomiska (industriens utveckling, tillgång på och möjligheter att bearbeta råvaror, beroendet av utlandsförbindelser m. m.), tekniskt-militära (luftanfallsmedlen och luftförsvarsmedlen, m. m.). 1 Richmond, Berbert, Sir, f. 1871; amiral (avsked 1929); President of Imperial Defence College 1927—28; »Imperial defence and capture at sea in war», 1932; i övrigt ett flertal böcker och artiklar i strategiska frågor, bland a n n a t : »Naval Policy and Naval Strength, Naval Warfare», 1930; »Economy and Naval Security», 1931; »Sea Power in the modern world», 1934. 2 Kemoorthy, J. M., f. 1886; adlad baron Strabolgi; f. d. sjöofficer (avsked 1920); f. d. M. P . (liberal 1919—26, soc.-dem. 1926—31); ordf. i Interparl. unionens eng. sektion 1929—31; flygentusiast; medarbetare i Daily Express; »Will Civilization Crash?, 1927»; i övrigt bland annat »New Wars, new weapons», 1930. a droves, P. R. C-, f. 1878; brigadgeneral i eng. flygvapnet 1922; ursprungligen arméofficer; flygministeriet 1918—19; flygexpert i Versailles och Geneve till 1922; gen.-sekr. i Air League 1927—29; chef för Luftfartstekuiska b y r å n ; ivrar för engelsk upprustning i luften; »Behind the smoke Screen», 1934. I övrigt bland a n n a t : »Our future in the air», 1935.

154 I vilken grad det ena eller det andra elementet spelar den större eller den största rollen är omöjligt att avgöra. De olika faktorerna vävas in i varandra. I olika länder framträder den ena eller den andra faktorn tydligare. De avspeglas även med olika styrka i de efterföljande uttalandena. Flertalet av dessa uttalanden härröra från sådana stater i mellersta eller västra Europa, där folktäthet och industriell utveckling äro sådana, att länderna ifråga måste betraktas såsom särskilt känsliga för hemortskriget; t. ex. Tyskland, Belgien, Frankrike, norra Italien, England. De gjorda uttalandena kunna därför icke utan vidare tillämpas på länder, vilkas förhållanden i dessa avseenden icke äro liktydiga. Man jämföre endast de nyss nämnda länderna eller områdena med Byssland. Sverige torde i detta hänseende få betraktas intaga en mellanställning mellan dessa ytterligheter. En särskild betydelse måste tillmätas vad som här i vidsträckt mening kallats de folkpsykologiska faktorerna. Vikten av att riktigt bedöma och taga hänsyn till dessa betonas särskilt från tyskt håll, bland annat i en förträfflig sammanställning av i militärlitteraturen framförda åsikter om modern krigföring. 1 Den folkpsykologiska faktorn har icke minsta intresset och betydelsen, då det gäller att söka bedöma, hur ett folk kan tänkas komma att reagera just inför hemortskriget. Ingenting lärer å andra sidan vara svårare att bedöma än detta. De försök till dylikt bedömande, som i vissa citerade uttalanden i det följande göras, äro även ganska svävande. Märkligt är att man i litteraturen — vid avhandlandet av de psykologiska faktorerna — förhållandevis sparsamt synes närmare sysselsätta sig med frågan, i vilken mån de inrikespolitiska förhållandena kunna förväntas spela in. Det är dock mer än sannolikt, att de inrikespolitiska och samhälleliga förhållandena kunna få särskild betydelse just inför den form av krigföring, som här kallats »hemortskrig». I vilken riktning anfall på befolkningen i allmänhet kan verka — om sammanslutande eller upplösande — är icke lätt att säga. Men man har rätt att tro, att därest en djupgående splittring i folket förefinnes, om delar av detta känna sig osolidariska mot sitt land och dess ledning, hemortskriget kan komma att skärpa dessa tendenser eller bringa dem till utbrott. Utgöres därtill motståndaren av en stat, som i sin propaganda (även från luften) begagnar sig av dessa förhållanden, är det att antaga att en dylik propaganda under sådana omständigheter bär frukt och får högst vådliga följder. I ett land, där sociala och inrikespolitiska förhållanden äro tillfredsställande, lär väl däremot åtminstone huvuddelen av folket icke vara predisponerat för känslighet för en dylik propaganda — därest ledningen av landet vid ett krig ligger i händer som åtnjuta allmänt förtroende. Den ekonomiska faktorns ökade betydelse i nutidskriget har i stort sett 1 von Cochenhausen, Friedrich, f. 1879; f. d. generallöjtnant; Präsident der Deutschen Gesellschaft fur Wehrpolitik und Wehrwissenschaften; »Die Kriegswissenschaft der Gegenwart», 1934. Det häri behandlade avsnittet om »Kriegsphilosophie und Wehrpsychologie» stöder sig på ett rikhaltigt, huvudsakligen tyskt källmateriel.

155 samma grund som den folkpsykologiska: att hela folket indragits i kriget och det bakomvarande maskineriets enormt ökade betydelse för krigets förande. Kraftanspänningen i ett krig kräver, att det ekonomiska livet kan hållas i gång. Förlamas detta suges även kraften ur det militära redskapet. E t t dylikt förlamande får även ett nedbrytande inflytande på folkets psykiska motståndskraft, vilket i sin tur återverkar på trupper och ledning. Så gripa överallt psykologiska, ekonomiska och militära faktorer med olika styrka in i varandra. Vad avser luftkrigföringen mot hemorten och vilka verkningar kan en dylik krigföring väntas få? Svaret på denna fråga kan sägas inledningsvis i största allmänhet vara antytt, nämligen att genom luftanfallen utöva ett sådant allmänt tryck på och ett sådant hot mot hemorten, dess befolkning och livsförhållanden, att detta åstadkommer eller bidrager till motståndsviljans brytande eller försvagande. Denna kamp mot hemortens — folkets — motståndskraft har redan före flygvapnets tillkomst haft sin plats i krigföringen. Den engelska sjömaktens tryck under olika krig har sålunda ofta varit en strid mot hemorterna, mot den kontinentala motståndarens förmåga att stå ut med avspärrningen från havet. I världskriget kom denna samma engelska sjömakt a t t i hög grad bidraga till undergrävandet av det tyska folkets möjlighet att kämpa och uthärda längre än det gjorde. Det är detta allmänna tryck som flygvapnet genom sin förmåga att omfattande nå fram över hemorten nu i så betydande grad kan väntas öka. I denna fråga yttrar den förut citerade Bitter1: »Den absoluta verkan av luftkriget bestämmes av det fientliga folkets psykiska motståndskraft, vilken beror på dess kulturella ståndpunkt och med folkhushållningen sammanhängande förhållanden.» Engelsmannen Murphy2 säger helt allmänt: »att den moraliska faktorns inflytande ökats genom krigets karaktär». Kenworthy3 skärper denna åsikt: »Innehar fienden herraväldet i luften, kan den civila befolkningen utsättas för ett tryck sådant att underkastelse måste ske.» Detta är ungefär detsamma som den franske marskalken Foch^ i något annorlunda ordalag framhållit. Här kan lämpligen inskjutas ett uttalande av ryssen Amiragov5, vilket lyder: »Sovjet måste inrikta sig på att kunna utkämpa ett långvarigt krig, som kommer att resultera icke blott i operationer vid fronterna utan även i inbördeskrig i de stater som stå mot oss. Inbördeskrig komma alltid att bliva långvariga. J u tidigare och kraftigare trycket mot fiendefronten kan 1

Ritter, o. a. a., se sid. 141. Murphy, Paul; major; f. d. chef för Chemical Defence Experimental station, P o r t o n : »Armadas of t h e sky», 1933; i övrigt »Army, Navy and Airforce Gazette», Va 1934: »Chemical War». 3 Kenworthy, o. a. a., se sid. 153. 4 Foch, Ferdinand, f. 1851; död 1929; marskalk 1918; artillerist; stabsofficer; generalissimus på västfronten; »Mémoires», 1931. 6 Amiragov, I. S-; »Voina i Eevolutsja», oktober 1934: »Det kommande krigets karaktär.» 2

156 appliceras desto större bliva förutsättningarna att framkalla motsättningar mellan mot oss allierade makter och förvandla kriget mot oss till ett inbördeskrig. Det sätt på vilket operationerna inledas kan få en avgörande betydelse för hela krigets utgång. Härunder kommer en snabb insättning av flygplan och motoriserade stridskrafter att spela en särskilt viktig roll genom den fara de utgöra för ekonomiska centra liksom även för arméerna. I dessa avseenden kan ingen draga så stora fördelar av flygvapnets insats som vi, ty våra sannolika motståndares ekonomiska och politiska centra ligga ojämförligt mycket närmare de ryska flygbaserna än våra motsvarande anstalter i förhållande till de fientliga flygbaserna.» »Den tanken att angrepp från luften skulle nedslå modet hos en stor nation kan lugnt tillbakavisas» — skriver den engelska tidskriften »Naval and Military Record», 1927: »Snarare skall det stimulera krigslusten och viljan att hålla ut.» Fältmarskalken Robertsson1 och fransmannen Jauneaud2 synas dela denna senare mening. Amerikanaren Haw3 betonar, att om ett starkt luftförsvar icke finnes, få bombanfallen avgörande inflytande. Han tillägger: »Engelska författare vilja göra gällande, att de tyska flyganfallen endast uppeggade civilbefolkningens krigsiver och hämndbegär. Vi ha emellertid sett, hur folket begärde skydd och vilka vidsträckta åtgärder, som blevo nödvändiga för att tillmötesgå denna begäran. Om tyskarna kunnat ansätta anfallen oftare och i ett tidigare skede av kriget, skulle den moraliska effekten hava blivit större och möjligen påverkat krigets hela förlopp.» Den mycket uppmärksammade engelska pseudonymen »Squadron Leader»* gör det uttalandet: »att man måste tänka på, att den moraliska verkan av ett luftbombangrepp är vida större än allt vad vi förut upplevat i krigföringsväg.» Tysken Hunke6 diskuterar även frågan om den civila befolkningens motståndskraft: »Det vore att underkänna nationens motståndskraft att tro, att en sådan lokal företeelse som sammanbrottet av några tusental personer skulle innebära att hela nationen kastade yxan i sjön, så vitt befolkningen är besjälad av fosterlandskänsla och har klart för sig, att fienden för kriget hänsynslöst mot hela nationen.». Förf. betonar, att det beror på luftförsvaret, om ett sammanbrott verkligen skall ske eller ej. »Man kan till stor del förhindra panik», anser Ironside6, »genom att upplysa befolkningen. Om det mellan de krigförande finnas stora rasmotsättningar kommer det att krävas kraftigare och mera långvariga bombangrepp för att uppluckra befolkningens moral. E t t planlöst dödande av människor» — fortsätter han — »kan under vissa omständigheter driva en nation till yttersta ansträngningar för att hämnas på fiendens ogärningar.» 1

Robertsson, W., o. a. a., se sid. 147. Jauneaud, M., f. 1885; överste; flygutbildad; »L'aviation et la guerre aérienne», 1923. Haw, J. C-; kustartillerimajor; »The Coast Artillery Journal», juli/aug. 1932; »Lessons of the german air raids on Great Britain during the Wold War». 4 »Squadron Leader"; pseudonym för en i världskriget deltagande engelsk flygare; »Basic Principles of Air Warfare (The influence of air power on sea and land strategy)», 1927. 6 Hunke, o. a. a., se sid. 152. 6 Ironside, Edmund. Sir, f. 1880; generalmajor; artillerist och stabsofficer; förde befälet över de allierades trupper i Eyssland 1918—19; chef för krigshögskolan 1922—26; »Wissen und Wehr», nr 4/1924: »Voraussichtlicher Verlauf zukilnftiger Kriege»; i övrigt författat bland annat ett kapitel om »Land Warfare» i »The study of war for statesmen and citizens», utgiven 1927 av Sir George Aston; generalmajor; professor i krigshistoria vid Londons universitet. 2

157 1

Ritter har även ett intressant uttalande om »nerverna», som lyder så: »Även nu för tiden skall den segra som har de bästa nerverna, ty trycket på dessa genom luftkriget förefinnes på bägge sidor, såvitt icke den ena parten är avväpnad i luften och därmed från början hotad av undergång.» Bland dem, som betona, att sammanbrottet skall åstadkommas genom en verklig »terror» från luften, finner man generalen Rouquerol \ Han säger målet vara »ett terroriserande av hela folket inom område efter område, ett allmänt blodbad, utan medlidande, av vilket man småningom kan vänta sig moralisk verkan.» Italienaren Bono3: »Det gäller att från början oskadliggöra fiendens luftflotta, att förstöra det mesta möjliga i fiendens land för att där utöva skräck och omöjliggöra hans fortsättande av kriget, att bryta hans krigsvilja.» Framlidne storamiralen von Tirpitz: * »Flyganfall komma att insättas mot fiendens hjärta, mot befästade och obefästade centra och städer.» Fransmannen Castex3 framhåller den efter allt att döma verklighetsbetonade åsikten, att »endast vissa punkter eller områden kunna ifrågakomma som mål för hemortskriget». Bätt samstämmigt utpekar man, när det gäller att utöva tryck mot hemorten, huvudstaden med regeringen och folkrepresentationen som det första och viktigaste anfallsmålet i hemortskriget. Fuller6 anser, att »den fientliga huvudstaden, där nationens och krigets ledning befinner sig, skall anfallas med kraft och utan uppehåll». Denna åsikt framföres med olika formuleringar även av bland annat Kenworthy7 och framlidne engelska flygministern Thomson s . Fransmannen Vauthier 9 anser, att »de känsligaste punkterna utgöras av centra för civila och militära styrelser, städer, kommunikationslinjer, industrier och handelsorter. Särskilt i tätt bebyggda områden kan man tänka sig ett samtidigt tryck på befolkningens moral, de ekonomiska betingelserna och de militära anordningarna eller förberedelserna inom hemorten. Flyganfallen kunna tjäna flera ändamål, och samma bombförband kan skövla ekonomiska värden, döda eller terrorisera människorna samt lamslå förbindelserna, med alla de konsekvenser, som härav kunna följa.» 1 Ritter, o. a. a., se sid. 141. " Rouquerol, o. a. a., se sid. 144. 3 Bono. E., de, f. 1866; general; f. d. kolonialminister; militärbefälhavare i Ostafrika 1935; »Nuova Antologia», j u n i 1930, i anledning av en artikel av general Grazioli om »Krig och fred». 4 von Tirpitz, A., f. 1849; storamiral; död; den kejserliga tyska flottans s k a p a r e ; »Air» nov. 1929: »Luftmakt och sjökrig.» Castex, Raoul, f. 1878; amiral; chef för sjökrigshögskolan; b a n b r y t a n d e strategisk författare, som livligt uppmärksammats, icke minst i Eyssland; »Theories stratégiques», 1929—35. 6 Fuller, o. a. a., se sid. 152. 7 Kenworthy, se sid. 153. »New Wars, New Weapons», 1931. 8 Thomson, Lord of Cardington, f. 1875; död 1931 som luftfartsminister; f. d. arméofficer; soc.-dem.; »Air Facts and Air Problems», 1927; i övrigt bland annat »Observer», 24 okt. 1926: »Air and Empire». 9 Vauthier, A. M. P.; artilleriöverste 1933; luftförsvarsexpert; »Le danger Aérien et l a v e n i r du pays», 1930; i övrigt bland annat »Question d'artillerie antiaérienne», 1928; »La defence antiaérienne des grandes unites», 1929; »La doctrine de guerre du General Douhet», 1935, samt ett flertal tidskriftsartiklar.

158 Såväl Douhetl som Balbo2 hava betonat möjligheterna för ett starkt luftvapen att drabba kommunikationer, industrien, hamnar och livsviktiga centra. Även den tyske generalen von Altrock 3 har i ett förut citerat uttalande talat om, att i ett framtida krig angrepp komma att riktas mot fiendelandets nervcentra. Han räknar upp kommunikationer, storstäder, industriområden, förråd, vatten-, gas- och ljuskällor. I det föregående har antytts, att propaganda från luften skulle kunna utgöra en form för befolkningens påverkande under hemortskriget. Världskriget var icke helt främmande även för denna krigföringsform. Beträffande propagandan som form i luftkriget möter man endast ett fåtal namn, varibland ryssen Svetsjin.* Denne förklarar, »att propagandan är den förnämsta krigföringsformen, icke minst propagandan från luften». Han betonar även faran av att utföra bombanfall mot civilbefolkningen med otillräckliga medel. »De bryta», säger han, »icke motståndskraften utan verka som knappnålsstygn. Man måste betänka sig innan man insätter bombanfall. Några giftgasbomber från luften kunna sedan de fyllt ett lasarett med sårade förstöra all möjlighet till politisk agitation.» Beträffande frågan om försvårande av folkförsörjningen och det ekonomiska livet i övrigt genom luftanfall må anföras. Den förut citerade engelske generalen Ironside6 anser, »att den enda vägen att hastigt undergräva moralen hos ett folk ligger i att minska befolkningens möjligheter till livsmedelsförsörjning. Häremot måste sålunda luftanfallen rikta sig och de fientliga flygstridskrafterna kunna otvivelaktigt bliva till stort förfång för landets hjälpkällor. Men detta fordrar tid». Tysken von Biilow6 hänvisar till det moderna samhällets känslighet för ekonomiska störningar och säger: »Det ekonomiska livet med sin i minsta detalj gående arbetsfördelning och sin fortskridande mekanisering uppvisar en så komplicerad och känslig bild, att det kan lamslås enbart genom förstöring av en livsviktig punkt. Tag t. ex. en miljonstads förseende med vatten, ljus, kraft eller industriens beroende av bränsle, råvaror eller järnvägsnätets av elektrisk kraft.» Italienaren Pinna'1 anser, att det är det ekonomiska livet som är huvudmålet vid anfallen mot hemorten, Han skriver på tal om italienska förhållanden: »Det är nödvändigt att vi äga en luftflotta, som kan gå till offensiv mot en fientlig nations produktionscentra.» Fältmarskalken Robertson* betonar, »att kriget mer och mer vänder sig mot hemorten av den orsaken, att det moderna kriget i stor utsträckning är en kamp mot ekonomisk verksamhet.» 1

Douhet, o. a. a., se sid. 140. Balbo, se sid. 142. von Altrock, o. a. a., se sid. 147. 4 Svetsjin; i. d. generalstabsöverste; under flera år lärare i strategi vid krigsakademien; anses på ledande ryskt håll hysa antikverade åsikter om det mekaniserade kriget och det politiska vapnets användning däri; »Strategien», 1926. 5 Ironside, o. a. a., se sid. 156. 6 von Biilow, f. 1884; f. d. major; Fliegervicekommodore; Eeichswehrsministerium; Marinel e i t u n g ; »Luftflotte als Dritte Waffe», (i en bok av J . B. Malina: »Luftfahrt Voran;», 1933). 7 Pinna, A. A. Piétro; överste; »Eivista Aeronautica», 1928 »Flygvapnet som självständigt vapen». 8 Robertson, W., o. a. a., se sid. 147. 2 8

159 1

Ritter skriver om samma sak: »Luftkrigföringen kommer främst att rikta sig mot det fientliga folkets liv, men det är därför icke nödvändigt att döda människorna, d. v. s. anfalla storstäderna. Man kan nå en krigsavgörande verkan även genom att förhindra den fientliga folkförsörjningsapparaten att fungera, d. v. s. bringa hela kommunikationsväsendet i oreda». Bitter ger sålunda den meningen tillkänna — och denna auktoritets ord är att särskilt lägga märke till — att en krigsavgörande verkan kan nås, om folkförsörjningsapparaten bringas ur funktion, samt att detta kan ske genom att bringa kommunikationsväsendet i oreda. Den nyss nämnde Svetsjin håller sig i närheten av Bitter, då han säger: »att luftkriget mot hemorten i första hand bör riktas mot trafikpulsådrorna för att lamslå industrien.» Andra röster instämma: Fransmannen Betande2 anger som mål bland annat järnvägsknutar och vägar. Sykes3 uttrycker som sin mening, att »kriget kommer att börja med att industriella anläggningar förstöras»; von der Goltz* är av liknande åsikt. Kenworthy5 är även inne på temat samt säger härom: »En effektiv metod att öva påtryckning på England skulle vara att förstöra handelshamnarna och skeppsvarven i avsikt att hämma tillförseln till landet. Ett förstörande av Londons hamn och dess järnvägsförbindelser skulle leda till att huvudstaden måste utrymmas.» Med den betydelse krigsindustrien i vidsträckt bemärkelse har för ett nutida krigs förande måste det anses sannolikt, att denna industri kommer att utgöra ett av de mest eftersträvansvärda målen för flyganfallen. Nedan citeras några uttalanden rörande verkan av anfallen mot krigsindustrien under världskriget. För Englands del anger Morris • att på grund av bombanfallen ammunitionstillverkningen nedgick med en sjättedel och att kvaliteten i viss mån blev lidande. Arbetet avstannade vid flygalarm och falska sådana voro vanliga. En stark psykisk påverkan hos arbetarna förmärktes. Vid precisionsarbeten steg felprocenten avsevärt sådana dagar då flyganfall förekommo. Normal arbetstakt kunde då icke hållas. För de tyska stålverken vid västgränsen skulle, enligt Grosskreutz7 »påkänningarna varit än större. Genom därav framtvungna inskränkningar i nattskiften nedgick stålframställningen hösten 1916 med omkring en tredjedel. Vissa tider befarades, att man helt skulle behöva inställa driften.» 1

Ritter, se sid. 141; »Deutsche Wehr», n r 19/30: »Luftkriegsfragen». Berande, Charles; »Les Ailes», nr 626, 23 juli 1931: »Controvers sur le croiseur a^rien.» Sykes, o. a. a., se sid. 147. 4 von der Goltz, F., f. 1873; tysk överste; särskilt förtrogen med den historiska utvecklingen på det militära området; utgivit faderns —• fältmarskalken C. von der Goltz — verk: »Das Volk in Waffen» i ny upplaga, 1925. 1 Kenworthy, o. a. a., se sid. 153. 6 Morris, J., f. 1888; flygkapten under världskriget; anställd i Committee of Imperial Defence för historisk forskning; »The German Air Raids on Great Britain 1914—18», 1925. ' Grosskreutz, Bans, f. 1881; f. d. major; flygstabsofficer under världskriget; arkivråd. »Deutsche Wehr». n r 38, 1930: »Luftangriffe auf das Heimatgebiet.» I övrigt ett flertal artiklar i fackpressen i luftskyddsfrågor. 2 3

160 Enligt framlidne överste Guillemeney1 skulle inverkan av flyganfallen på Lothringens krigsindustri däremot icke varit stor. Författaren anger till och med, att enligt överensstämmande vittnesmål från fabrikerna i Lothringen voro anfallen utan betydelse. Han säger även, att det mer än blygsamma resultatet stod i tydligt missförhållande till den gjorda kraftinsatsen. Men samtidigt förklarar han, att det dåliga resultatet berott på, att det franska flygvapnet icke disponerade över lämplig materiel, bland annat tillräckligt tunga bomber: »Det måste medges att det var därför som vi icke kunde allvarligt skada varken fabriker eller bangårdar.» Ytterligare förmäles beträffande denna fråga, att 1916 malmbrytningen i det engelska gruvdistriktet Cleveland på grund av bombhotet nedgick med en sjättedel (engelsmannen Hogg2). »Squadron Leader»3 säger beträffande anfallen mot de tyska flandernbaserna och därvarande örlogsvarv: »Vad skulle vi icke hava uppnått, om vi under en veckas tid hade koncentrerat alla bombeskadrar för att oavbrutet dag och natt angripa Briigge, Zeebriigge och Ostende.» Ritter* har ett uttalande om den sannolika verkan av kommande anfall mot krigsindustrien, som lyder sålunda: »Blott tillfälliga störningar i fiendens krigsindustri synas uppnåeliga. Fabriker och förråd m. m. kunna maskeras och spridas och i stor utsträckning göras bombfria. Tillverkning kan skiftas från en ort till en annan. I praktiken bliva därför anfallsmålen mycket vida och svåra att precisera.» Fransmannen Orthliebh ställer sig även skeptisk mot verkningarna av anfallen på industrien. Han yttrar: »I denna strid segrar alltid fabriken över bomben.» I det föregående avsnittet av framställningen hava vissa åsikter och synpunkter framförts beträffande sannolikheten av luftanfall mot hemorten och olika objekt inom denna samt deras verkan utan att dessförinnan anfallsoch försvarsmetoder m. m. berörts. Uppenbart är emellertid, att de inbördes möjligheter, som anfallet och försvaret vid en dylik krigföring äga, starkt eller t. o. m. avgörande måste påverka bedömandet av denna fråga. När det gäller att bedöma anfallets och försvarets möjligheter i luftkrigföringen mot hemorten står man emellertid inför ett otal vitt skilda och mot varandra stridande åsikter och uppgifter. Erfarenheterna från världskriget torde såsom inledningsvis betonats endast kunna ge mycket vaga hållpunkter för ett bedömande i berört avseende. Även om det kan bliva fråga om någorlunda jämförbara kvantitativa insatser av flygstridskrafter vid världskrigets slut och vid ett krigsutbrott omkring 20 år senare, har teknikens utveckling i vad rör flygmaterielens men även försvarsmedlens kvalitet skapat helt nya utgångspunkter. 1 Guillemeney, se sid. 145. »Eevue des Forces Aeriennes», oktober 1930: »Le bombardement serien des installations industrielies. Le blochus du bassin Briey.» 2 Hoyy, Captain, »Flygvapnet i framtida krig». Citerad av Grosskreutz i »Deutsche Wehr», n r 3S/1930: »Luftangriffe auf das Heimatgebiet.» 3 »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. 4 Ritter, o. a. a., se sid. 141. 5 Orthlieb, B. J. J., f. 1879; f. d. överste; ffygutbildad före världskriget; teoretiker; f. d. lärare vid krigshögskolan; »L'aeronautique. Hier — Demain», 1920.

161 I och för sig äro emellertid erfarenheterna från världskriget intressanta, bland annat därför att de visa hur luftkrigsförhållandena utvecklades och stabiliserades liksom hur verkningarna av flyganfallen i vissa avseenden neutraliserades i takt med försvarsmedlens utveckling och den allmänna anpassningen med hänsyn till det nya vapnet. För att belysa dessa förhållanden må följande data från världskriget anföras 1 : Anfallen mot tyska hemorten. År

1918 Totalt

Antal angrepp Antal anfallande flygplan Antal fällda bomber... Antal människoförluster (döda och såradej Materielskador i milj. mark

8 14 33

51 133 940

96 462 1870

175 1480 5 234

353 2 319 7 717

683 4 409 15741 (c:a 800 ton)

52 1

426 2

430 4

1 1«1

2 442 25

Anfallen mot engelska hemorten. Bela Antal angrepp Antal fällda bomber Fälld bombvikt Antal dödade Antal sårade Materielskador i milj. pund

England

London

103 9 000 280 ton 1413 3 408

31 670 1962 2

Anfallen mot Paris. Antal angrepp Antal fällda bomber Antal dödade Antal sårade Materielskador i milj. francs

46 . 266 603 30

Av mot Paris dirigerade tyska flygplan nåddes målet under 1. kvartalet 1918 av 12 %, under 2. kvartalet 1918 av 6 % och under 3. kvartalet 1918 av 4 %. Under mars—september 1918 nådde av 485 anfallande flygplan 37 Paris, 435 avvisades eller vände och 13 nedskötos. Samtliga dessa anfall utfördes nattetid. Dagbombardering utfördes icke, sedan Paris erhållit ett ordnat luftvärn. Från det österrikisk-italienska hemortskriget finnas även några siffror rörande antalet anfall, av vilka framgår, hur den österrikiska flygaktiviteten minskar, under det att den italienska starkt ökar. 1916 1017 1918

Österrikiska anfall: 154 med 153 55

790 flygplan 797 245

Sammanställningen huvudsakligen grundad på uppgifter ur Luftförsvarsutredningens betänkande, som äger en utförlig framställning i detta hänseende. Vissa tabeller hava partiellt kompletterats med uppgifter av senare datum ur sammanställningar från olika länder. Till buds stående uppgifter äro emellertid delvis motsägande; siffrorna böra b e traktas som ungefärliga.

162 Italienska anfall: 1916 42 med 96 flygplan 1917 179 » 686 » 1918 229 » 1382 » Mot Venedig ensamt företogos 36 anfall med 737 bomber. Verkan på befolkningen har bedömts olika. Som redan antytts hava såväl flygvapnets anfallskraft som luftförsvarets avvärjningsmöjligheter starkt tillvuxit under den tid, som förflutit sedan världskriget. »Flygvapnets utveckling sedan 1918», säger den förut citerade engelske flygaren Robertson1, »har varit så enorm, att några värdefulla slutsatser knappast kunna dragas av världskrigets erfarenheter.» Belysande för flygteknikens accelererade utvecklingsförlopp är följande uttalande av ryssen Tuchatjevski*: »Beträffande det ryska flygvapnets tekniska utveckling under tiden 1931—1935 kan nämnas, att jakt- och bombflygplanens hastighet ökats 50—100 96, medan bombflygplanens aktiönsradie och bärkraft tredubblats.» E n annan ryss, Kirpin3, har yttrat, att »de ryska bombflygplanens aktionsradie i nuvarande stund är tillräcklig för bombangrepp både på Berlin och Tokio — väl att förstå från olika baser». Lord Thomson* ger en uppfattning om den sannolika bombmängd, varom det här kan bliva fråga redan i ett krigs inledning: »Frankrike kan nu vid ett krigsutbrott kasta mera bomber över London, än Tyskland gjorde under hela kriget.» E t t liknande yttrande har en av det engelska flygväsendets mest kända målsmän, Trenchard^, fällt. Fransmannen Crochu" studerar den genomsnittliga bombfällningskapaciteten under vissa tidsskeden 1914—1918 och 1932, av vilka jämförelser, ehuru i och för sig något haltande, må anföras: »Under världskriget fälldes 4—6 ton bomber i månaden (beträffande vilket område anger han ej, eller huruvida han avser hela krigföringen). Nu kunna våra bombregementen dagligen fälla 500—600 ton bomber.» Kenworthy7: »Med det franska luftvapnets nuvarande styrka skulle icke blott London utan alla de viktigaste städerna söder om linjen Hull—Liverpool 1 Robertson, o. a. a., se sid. 152. * Tuchatjevski, Michael, f. 1893; ställföreträdande folkkommissarie för krig, tillika chef för röda krigsmaktens styrelse för beväpning och u t r u s t n i n g sedan 1931; f. d. tsarofficer; infanterist; besegrade Denikin 1920; överbefälhavare mot Polen 1920; chef för krigshögskolan 1924; generalstabschef 1926—28; chef för Leningrads m i l i t ä r d i s t r i k t 1928—31; Sovjets bäst skolade och mest framstående militära personlighet; »Eapport vid 7. sovjetkongressen», febr. 1935, ang. »Eysslands rustningar» (återgiven i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, häfte 2, 1935). » Kirpin: stabschef i ryska flygvapnet. (Uttalande till fransk officer vid ryska flygbesöket i P a r i s 1934.) * Thomson, o. a. a., se sid. 157. 6 Trenchard, Hugh M., Sir, f. 1873; Marshal of Eoyal Air Force 1927; chef för de engelska flygstridskrafterna i F r a n k r i k e 1915—17 och för den självständiga bombflottan 1918; ursprungligen arméofficer; flygstabschef 1918—29; polischef sedan 1931; här avsett y t t r a n d e c i t e r a t i Svensk Tidskrift, häfte 2, 1928; i övrigt bland a n n a t en artikel i »The Army Quarterly», april 1921. « Crochu, M. F. G., i. 1894; flygmajor; stabsutbildad; tjänstgör i flygministeriet; arbet a r för en väl avvägd balans mellan de oberoende och de samverkande flygstridskrafternas behov; »Bevue des Forces Aériennes», juli 1932: »Considerations sur le bombardement aérien.» 7 Kenworthy, o. a. a., se sid. 153.

163 kunna förstöras under de första månadernas fientligheter. — Tyskland med sina industriella tillgångar skulle kunna skapa en luftflotta, som kunde hota hela Europa, och mot vilken de franska befästningarna skulle göra lika nytta som de engelska slagskeppen.» Mot dylika uttalanden om en stark eller överväldigande verkan av eventuellt kommande luftanfall stå andra, som uttrycka en motsatt uppfattning. Dorling1: »Spöket av ideliga luftanfall mot London behandlas med mer respekt, än det förtjänar.» Turner-: »Tekniskt sett kunna bombanfall i stor skala temporärt paralysera London och leda till innevånarnas totala demoralisation. Men i verkligheten är det icke så farligt, ty luftförsvaret har utvecklats minst lika mycket som flygmaterielen och är för närvarande välorganiserat.» Förre franske ministern, Bouché3, tror icke mycket på effekten av luftanfallen mot storstäderna. Han säger: »en luftflotta på 1000 plan behöver 10 å 15 dagar att förstöra en huvudstad». Spanjoren Cardona* anför: »För att förstöra London fordras det 5 000 flygplan, som under en månad gjorde två turer per dag (jämför ovan Bouché). Om alla bombflygplan tillhörande samtliga europeiska kontinentalmakter insattes och dessutom alla härför lämpliga trafikplan skulle detta taga 20 månader.» Fuller5 — jämte många andra — betonar kostnadssynpunkten. »Därest flyganfall mot hemorten tillåtas, måste de följa med kraft och utan uppehåll mot den fientliga huvudstaden och andra städer. Den anfallande måste då ovillkorligen tillkämpa sig herraväldet i luften. Man måste emellertid härvid beakta de utomordentligt stora underhållskostnaderna, vilka äro högre än motsvarande till lands och sjöss. Problemet har alltså icke blott en moralisk utan även en ekonomisk sida. Ingen nation skall vara i stånd till sådana utgifter.» Några fastare hållpunkter beträffande den verkan, ett modernt bombvapen kan anses åstadkomma i hemortskriget, erhåller man knappast genom de nu anförda åsikterna och uppgifterna. Ett synes dock tämligen klart framgå, nämligen att de bestyrka, att den bombmassa, som förekom i världskriget, och den — och sålunda även dennas verkan — som det nu kan bli frågan om, icke äro jämförbara. Samstämmighet synes råda även därom, att den bombmassa, som kräves för att erhålla allvarlig effekt i hemortskriget, måste betecknas som enormt stor, därest anfallen skola beröra ett stort antal objekt eller stora områden. Man synes kunna draga den slutsatsen, att denna metod — luftanfall mot hela eller större delen av hemorten — icke är möjlig, eller att denna betvingelsemetod i varje fall icke motsvarar insatsen och kostnaderna. De från vissa håll härstammande uppgifterna om att stora städer eller till och med landsdelar 1

Dorling, o. a. a., se sid. 145. Turner, C. C, f. 1870; major; marinflygare under världskriget; flygmilitär medarbetare i »Daily Telegraph», »Observer» m. fl. organ; »Britains Air Peril», 1932; i övrigt bland a n n a t : »The struggle in the Air, 1914—18». 3 Bouché, o. a. a., se sid. 152. 4 Cardona, Pedro; f. d. kommendör; »Bevista General de Marino», sept. 1932. 5 Fuller, o. a. a., se sid. 152. 2

1282 35

D 11

164 skulle kunna förgöras genom ett fåtal bombplan eller på mycket kort tid, torde sålunda icke äga grund i verkligheten, åtminstone sådan den nu är. Det nuvarande läget torde hänvisa ett flygvapen att vid eventuella anfall mot hemorten koncentrera sig på vissa särskilt viktiga objekt. Beträffande flygvapnets viktigaste anfallsmedel när det gäller hemortskriget, bomberna, kan detta ämne här av utrymmesskäl icke upptagas till närmare behandling. I allmänhet framhålles i de granskade uttalandena sprängbombens dominerande betydelse, under det att man merendels anser, att gasoch brandbombernas verkan överskattats. Även om detta torde vara riktigt, synes verkan av brand- och gasbomber i förening med de förra ytterligare så förstärka bombanfallens verkan, att man i allmänhet åtminstone vid anfall på befolkningscentra och industriområden kan antaga, att kombinationen spräng-, brand- och gasanfall kommer till användning. Det är denna kombination liksom anfallens form av massanfall, som ger lufthotet mot exempelvis storstäderna dess ytterst allvarliga karaktär. E n viss vägledning om anfallets och försvarets inbördes möjligheter i vad det rör storcentra torde de under senare åren avhållna manövrarna i England, Frankrike och Italien ge, även om deras resultat icke i detalj äro kända. I den mån slutledningar kunna dragas av redogörelserna för och uttalandena om dessa manövrar synas erfarenheterna tyda på, att anfall mot stora befolkningscentra icke kunna förhindras, men att ett starkt aktivt luftförsvar minskar luftangreppens verkan och kan åstadkomma stora förluster för angriparen. Bevismaterialet — för och emot — beträffande de lokala försvarsmedlens betydelse och verkan kan i denna sammanträngda framställning icke framläggas. 1 Endast de slutsatser, till vilka man vid studiet av till förfogande stående material här har kommit, kunna anföras. De synas kunna formuleras sålunda: att ett utvecklat, lokalt, aktivt luftvärn (luftvärnsartilleri, jaktstyrkor m. m.) minskar anfallets möjligheter och kan åstadkomma stora förluster för den anfallande utan att dock kunna förhindra anfallens genomförande; att ett sådant utvecklat aktivt försvar endast torde kunna åstadkommas för ett strängt begränsat antal objekt; att det passiva försvaret (organiserad skyddstjänst, skyddsrum, gasskydd o. s. v.) i viss utsträckning kan väntas motsvara sitt ändamål, men att, särskilt vad storstäderna beträffar, ett sådant försvar kommer att kräva mycket omfattande anstalter och att detta icke på något sätt påverkar den materiella förstöringens omfattning; samt att på grund av den risk, som föreligger, att den i ett stort centrum sammanträngda befolkningen genom luftanfallen gripes av panik, utrymning så långt möjligt måste anses vara en särskilt eftersträvansvärd åtgärd. i Luftfö7svarsutredningen

innehåller i detta hänseende ett ganska omfattande materiel.

,

165 Sammanfattning och slutsatser rörande hemortskriget. Inga garantier av internationellrättslig art förefinnas tillsvidare, som kunna säkerställa mot att i ett krig hemorten utsattes för luftanfall. Även om internationella regler tillkomma, finnes det stor anledning befara, att de under ett krig icke komma att respekteras. Den faktor, som i främsta rummet kan väntas verka avskräckande för tillgripandet av denna art av krigföring, är faran för repressalier mot den egna hemorten. Här träder även frågan om olika länders sårbarhet i förgrunden. De mål, vilka i första hand torde komma ifråga vid ett hemortskrig — därest för dess förande tillräckliga krafter förefinnas och de fientliga flygbaserna ligga tillräckligt nära — äro större befolkningscentra, främst huvudstaden, kommunikationerna och industrien. Därest ett land icke i ett krigs början vill direkt angripa befolkningens liv genom bombanfall mot större orter utan föredrager att tillsvidare påverka befolkningen genom propaganda, har man anledning förvänta, att vid ett hemortskrig luftanfallen koncentreras till att bland annat söka bringa det ekonomiska livet och folkförsörjningsapparaten ur funktion. Därest ett hemortskrig tillgripes och därvid även industrien — i främsta rummet krigsindustrien — med tillräcklig verkan anfalles, föreligger allvarlig fara, att härigenom stridskrafternas funktioner kunna förlamas eller allvarligt störas. Huruvida ett bombvapen äger tillräcklig styrka att utföra upprepade anfall mot samtliga eller flertalet här angivna mål eller hur långt denna styrka räcker för hemortskrigets förande över huvud taget, kan icke avgöras utan ingående undersökning med hänsyn till det särskilt föreliggande fallet. Sådana undersökningar hava för Sveriges vidkommande utförts inom ramen av de strategiska beräkningarna. Länt- och sjöstridskrafter kunna icke förhindra, att hemorten anfalles, eller förminska verkan av dessa anfall, försåvitt icke dessa stridskrafter äro av den styrka och användas på sådant sätt, att de förmå hålla de fientliga flygbaserna på tillräckligt avstånd. Därest så icke kan ske, åvilar möjligheten att minska flyganfallens verkan det egna flygvapnets förmåga av anfall mot de fientliga flygbaserna samt ett efter förhållandena utbyggt luftförsvar i hemorten. Att genom defensiva medel — aktiva och passiva luftförsvarsåtgärder — effektivt skydda hemorten måste bedömas som icke möjligt, därest ej samtidigt det fientliga flygvapnet genom anfall mot dess baser kan försvagas och i sin verksamhet allvarligt störas.

166 C. F l y g s t r i d s k r a f t e r n a och k r i g e t till lands. Sambandet mellan »hemortskriget» och »frontkriget». Luftkrigföringen och kommunikationerna. Att vad som här benämnes »hemortskrig» och »frontkrig», när det gäller luftkrigföringen, särskilt starkt griper in i och över vartannat har redan i det föregående belysts. Det ligger i sakens natur, att så måste vara fallet. En mängd eller till och med större delen av de anstalter (mobiliseringsorter, örlogsstationer och handelshamnar, kommunikationsmedel, industrietablissement m. m.), som äro avsedda att tjäna stridskrafterna och krigföringen, äro ju att söka och finna i hemorten. I själva verket går det icke att, när det är fråga om luftkriget, skilja de två — fronten och hemorten — från varandra. De ha på sätt och vis blivit ett. Även detta förhållande är karakteristiskt — kanske det mest karakteristiska — för den omvälvning, som luftkriget fört med sig. Denna djupt ingripande förändring, den utvidgning av krigets och strategiens begrepp och område och den ökade växel- och påverkan, som med flygvapnets tillkomst uppstått mellan hemort och front, behandlas lämpligen närmast i detta sammanhang enär denna växelverkan i regel tydligast gör sig gällande i kriget till lands. Att händelserna på krigsskådeplatserna, stridskrafternas framgångar, segrar, motgångar eller nederlag haft det starkaste inflytande på en krigförande nation och dess psyke, är väl bekant. Därom behöver här icke ordas; liksom ej heller om hur en avspärrning av ett land kan verka. Vad som i detta sammanhang närmast skall framhävas är det liknande inflytandet — men i den motsatta riktningen — som hemortens förhållanden äger på stridskrafterna. Under världskriget kom detta inflytande slutligt att skarpast framträda för Tysklands och dess allierades del. Genom flygvapnets möjligheter att nå hemorten har denna verkan från hemorten på stridskrafter och fronter i högst betydande grad ökats. »Frontens» strategi kan nu i än mindre grad än förut frigöras från inflytandet av den strategi, som direkt berör hemorten och dess befolkning. E n strategi, som ensidigt sysselsätter sig med beräkningar över vad som kan hända eller händer vid, kring eller i närheten av de egentliga stridskrafterna, fyller, långt mindre nu än förut, sin uppgift. Man har skäl att uttrycka och understryka den meningen, att därest hemortsfronten icke håller stånd, betyder detta oundgängligen ett sammanbrott även för stridskrafternas del. Historiskt har man exempel på att ett folk fortsatt att föra krig, trots att de militära krafterna besegrats i första omgången — den franska republikens fortsatta kamp under Gambetta är väl det mest talande exemplet härpå — men däremot kan man icke tänka sig, att arméer och flottor fortsätta kampen, även om de äro militärt obesegrade, därest ett mer eller mindre fullständigt sammanbrott ägt rum i hemlandet. Utom den psykiska påverkan, som ett sådant samman-

167 brott medför på stridskrafterna — vilken påverkan i och för sig torde vara tillräcklig att göra ett slut på kampen — kommer vid ett dylikt inre nederlag de materiella möjligheterna för fortsatta, operationer att försvinna. Detta ytterlighetsfall — en avgörande inverkan via hemorten på stridskrafterna — har här antytts för att inskärpa den ovan framförda meningen, att stridskrafternas verksamhet nu långt mindre än förr kan betraktas isolerad samt för att ge en bakgrund till de följande reflektionerna rörande en luftkrigföring riktad mot kommunikationerna till lands.

E n luftkrigföring riktad mot järnvägskommunikationerna framträder till sina följder tydligast för lantstridskrafternas del. 1 Av lantstridskrafternas funktioner äro mobiliseringen, koncentreringen och underhållstjänsten helt eller i hög grad direkt funktioner av kommunikationer av olika slag; själva operationerna indirekt. Koncentreringen i vedertagen form är så gott som helt ett järnvägstekniskt problem. Underhållstjänsten i hög grad likaledes. Mobiliseringen är i stor utsträckning beroende av transporter. Härtill kommer att man för krigsindustriens verksamhet (som berör alla försvarsgrenarna) i fråga om råmaterialtillförseln m. m. i allmänhet har att lita till långa transporter. Malm, kol, bomull, ull, läder, drivmedel och en hel del andra råmaterial finnas oftast icke på tillverkningsorten, i vissa fall icke ens inom landet. (I den mån industriella värden eller lager förstöras från luften skärpas kraven på införsel utifrån.) Vidare torde det ofta vara så, att en viss krigsmaterielprodukt icke som helfabrikat tillkommer på en och samma ort, utan att transporter mellan olika tillverkare måste äga rum, innan detta uppstår. Summerar man råvarutransporter, tillverkningsrörelser och distributionstransporter, får man ett stort transportbehov även för krigsmaterieltillverkningens del. Vad själva operationerna beträffar, kan man konstatera att utgången till stor del är beroende av underhållstjänsten, d. v. s. av förbindelserna såväl i vidsträcktare som i trängre bemärkelse. Bedan om truppernas underhåll med livsmedel under en serie av dagar skulle svika, innebär detta, att förutsättningarna för deras operations- och stridsförmåga förminskas eller försvinner; ett förhållande som knappast bättre torde kunna belysas än genom en hänvisning till den första tyska frammarschens avbrytande på västfronten 1914 och de operativa följder detta avbrytande fick. Kommer härtill de stora kvantiteter av framför allt ammunition men även av annan materiel, som det moderna slaget förutsätter i rätt tid tillgängliga. Även om kommunikationernas roll för sjöstridskrafternas och flygvapnets del kanske icke äro fullt så påtagliga, äro dock även dessa stridsmedel under en längre verksamhetsperiod beroende av tillförsel även till lands. Det här betonade förhållandet — stridskrafternas utomordentliga och nära beroende av kommunikationerna, framför allt av järnvägarna — kan eller bör emellertid icke betraktas isolerat, utan måste ses mot bakgrunden Luftkrigets inflytande på sjökommunikationerna och sjöfarten kommer att något belysas i nästföljande avsnitt: »Luftstridskrafterna och kriget till sjöss.»

168 av att landets ekonomiska liv i krig ävenledes måste anses vara i hög grad beroende av kommunikationsmedlens tillstånd och funktionsförmåga. Inför denna kommunikationernas dubbelsidiga betydelse och den likaledes dubbelsidiga verkan — på stridskrafterna och landets ekonomiska liv — som ett lamslående av desamma skulle få, framstår i hela dess vidd, vad möjligheten att genom luftanfall verksamt kunna nå dessa kommunikationer kan innebära. Äro förhållandena nu sådana, att ett allvarligt störande eller ett förlamande av kommunikationer och förbindelser kan starkt påverka, respektive förlama operationerna samtidigt som detta förmår allvarligt störa eller förlama det ekonomiska livet och folkförsörjningen; äro förhållandena sådana, står man inför den åtminstone teoretiska möjligheten, att luftoperationer, ansatta enbart eller i främsta rummet mot kommunikationerna [»kommunikationskrig»), skulle kunna utgöra det medel, varigenom en i luften överlägsen fiende framför allt söker frambringa ett avgörande — både ett »civilt» och ett militärt avgörande. I detta sammanhang skall ett uttalande av Ritter1 återkallas i minnet: »Man kan nå en krigsavgörande verkan även genom att förhindra den fientliga folkförsörjningsapparaten att fungera, d. v. s. att bringa hela kommunikationsväsendet i oreda.» Skäl finnes även att erinra om ryssen Svetsjins2 uttalande »att luftkriget mot hemorten i första hand bör riktas mot trafikpulsådrorna för att lamslå industrien». Den åsikt, som här framträder, nämligen att åtminstone vissa nationers ekonomiska liv kan bringas att stagnera genom ett förlamande av kommunikationerna, har uttalats även av bland andra Sykes,3 Berande* och von der Goltz5. Byssen Tomaschevski6 skriver i detta ämne: »Tyngdpunkten i d e n nutida krigföringen kommer att förflyttas till fiendelandet i detta ords vidsträcktaste bemärkelse, d. v. s. den kommer att avse hela statsorganisationens liv, även det ekonomiska. — Kampen om herraväldet över järnvägarna kommer att i ett kommande krig spela en mycket betydelsefull, kanske avgörande roll.» Vid betraktandet av möjligheten och verkningarna av ett mer eller mindre renodlat »kommunikationskrig» tillkommer en mycket viktig omständighet. Såväl stridskrafterna till lands och till sjöss som större centra kunna förses med luftförsvarsanordningar, vilka beräknas åstadkomma mer eller mindre svåra förluster för den i luften anfallande. Ett dylikt försvar av kommunikationssystemet till lands är däremot icke möjligt. Järnvägsnätet kan på grund av sin utsträckning icke skyddas — icke ens teoretiskt. »Vår generalstab», säger en fransk flygtidskrift7, »anser järnvägen spela en utomordentligt viktig roll för landets' försvar. — Vi vilja här icke särskilt behandla bombverkan mot järnvägsanläggningar utan nöja oss med hänvisningen, att varje järnvägslinje, som löper inom verkningskretsen för fientligt artilleri, kan utan vidare betraktas som obrukbar. Med hänsyn till ett modernt bombflygplans lastförmåga kan man mycket väl förlikna verkan av ett luftangrepp med ett artilleristiskt eldöverfalls.» 1

Ritter, o. a. a., se sid. 141. Svetsjin, o. a. a., se sid. 158. * Sykes, o. a. a., se sid. 147. 4 Berande, o. a. a., se sid. 159. 5 von der Goltz, o. a. a., se sid. 159. 0 Tomaschevski; »Woina i Eevolutzia». 7 »Les Ailes», 12 februari 1931. 2

169 De uttalanden om järnvägsbekämpningen, vilka återgivas längre fram, hänföra sig huvudsakligen till den allmänna betydelsen av denna bekämpning med hänsyn till mobilisering, koncentrering, uppmarsch och underhållstjänst. Även om uttalandena i stort sett beröra anfall mot knutpunkter, broar och andra konstbyggnader namnes även den s. k. linjeavbrytningen (t. ex. i sovjetryska instruktioner). Ideligen upprepade avbrott mot linjerna anses få ungefär motsvarande verkan som ett förstörande av konstbyggnader. Varaktigheten av de skador, som sprängbomberna förorsaka mot linjerna, kunna ytterligare förlängas genom att avbrottsställena från luften beläggas med kvarliggande gas, vilkens avlägsnande tager viss tid i anspråk. Den luftkrigsform, som här benämnts »kommunikationskrig», torde för att kunna leda till mera avgörande resultat dock kräva insättandet av mycket starka flygstridskrafter under en relativt lång tid. Luftkrigföringens allmänna inverkan på kriget till lands. Till en början skola anföras vissa uttalanden av mera allmän natur av sådana författare, vilkas mening är den, att flygstridskrafterna och deras insättande i lantkriget fått eller kommer att få en mycket stor eller avgörande betydelse för dessa stridskrafters förmåga att operera och strida, eller att flygstridskrafterna kunna ersätta lantstridskrafterna eller delar av dem. En del författare hävda till och med, att lantstridskrafternas roll genom flygvapnets tillkomst skulle vara utspelad eller att detta vapen skulle kunna övertaga de förras uppgifter. En av de främsta militära auktoriteterna på krigets område, engelsmannen Liddell-Hart1, lämnar en längre motivering, varför de stora arméernas tid enligt hans mening är förbi. Han skriver bland annat: »När vi betrakta en modern jättearmés mobiliseringsmaskineri med alla dess kuggar, som gripa in i varandra, inse vi, med vilken lätthet det kan råka i olag — innan det börjat röra sig. Även om vi taga hänsyn till det sedvanliga överdrivandet av ett nytt vapen samt göra en kraftig reduktion av flygbombernas tillförlitlighet, återstår svårigheten att komma till rätta med, hur en armé på en eller två miljoner man till fots skulle förhålla sig under marsch och göra förflyttningar enligt en så uppgjord plan som tyskarna gjorde 1914. Luftstridskrafterna komma nämligen att vara redo redan i krigets första timmar, medan arméerna fordra ett par veckor för att samla sina styrkor. J u mera de militära auktoriteterna sträva att inrikta luftvapnet mot militära mål, desto sannolikare blir lamslåendet av arméerna och de militära planernas brådstörtade omintetgörande. Vi tala ännu om det sista kriget som 'det stora kriget'. Våra söner skola kanske berätta om nästa krig som 'det stora kaos'.» Den förut citerade majoren Murphy2 skriver beträffande det moderna krigets problem: »Dessa tre slutsatser: att flygvapnet kommer att bliva den 1 Liddell-Hart, Basil Henry, f. 1895; Captain vid armén (avsked 1927J; krigshistoriker och militärkritiker; medarbetare i »The Times»; »The next ten years in warfare (The Spectator booklets)», 1933; i övrigt »The remaking of modern armies», 1927; »The British way in warfare», 1932; »The future of Infantry», 1933; »The Ghost of Napoleon», 1933 m. fl. 8 Murphy, o. a. a., se sid. 155.

170 härskande makten, att luftflottan och sjöflottan komma att slås tillsamman så till vida, att de samoperera under gemensam ledning, och att lantarméer komma att försvinna, föra oss mycket nära problemets lösning. Armén har flyttats upp i luften. Infanteri, artilleri, kavalleri och tanks behövas ej mer. Av nuvarande truppförband synes sannolikt bliva kvar endast kulspruteformationer, avsedda för transport luftledes men för användning på marken.» Den engelske flygaren Leigh-Mallory1 skriver: »I varje framtida lantkrig kommer överlägsenhet i luften att hava en långtgående verkan på framstegen av lantoperationerna. De bombstyrkor, som användas, komma att bliva så mycket större och verkningsfullare än de, av vilka erfarenhet finnes, att deras verkan på operationerna till lands kan bli en mycket allvarligare faktor än den varit i det förflutna.» Kenworthy2: »Använde man mera pengar och mera energi på att skaffa flygstridskrafter, skulle de tillintetgöra arméerna.» »Den lilla yrkesflyghären är framtidens armé», säger tysken Kaiser3. »En lufthär om 1 000 flygplan kommer att utgöra ett så fruktansvärt stridsmedel, att den kan förinta en miljonarmé». Lord Bothermere citerar general von Schleicher*, som skulle ha uttalat: »Jag bryr mig icke om infanteri, artilleri, tanks och kavalleri; giv mig flygplan och jag är nöjd.» Fransmannen Astruc5 framhåller, hurusom infanteriet genom flygvapnets utveckling allt mer minskat i betydelse. Den franske generalen Rouquerol6 uttalar, att han anser att flygstridskrafterna i en snar framtid kunna ersätta delar av lantstridskrafterna — åtminstone artilleriet. »Infanteriet skall besätta sådana områden och platser, vars försvar flygstridskrafterna provisoriskt nedkämpat.» Generalen Armengaud7 anser ett luftvapen vara ännu viktigare för Frankrike än dess armé. Denna uppfattning understrykes av den ovan citerade generalen Rouquerol6, som förklarar, att därest budgeten icke medgiver att vid sidan av lan tarmen underhålla ett starkt flygvapen, så bör den förra offras till förmån för den senare. Den franske översten Aubé9 skriver: »Använt inom ramen för arméerna skall bombflygvapnet kunna tillfoga avlägset liggande mål, som äro utom räckhåll för artilleriet, allvarliga skador och göra fientliga reserver oflyttbara samt trötta ut dem genom ständigt hot.» 1 Leigh-Mallory, T-, f. 1892; Group Captain; arméflygexpert; Deputy Director of Staff Duties; Air Ministry sedan 1931; »Journal of the Eoyal United Service Institution», maj 1930; »Air cooperation with Mecanized Forces.» 2 Kenworthy, o. a. a., se sid. 153. 3 Kaiser; f. d. major; »Deutsche Wehr», nr 1 1930: »Vom Massenheer zum Berufsheer»; i övrigt bland annat: »Artilleristische Eundschau», n r 3 1929: »Das Kleine - - Das Luftheer.» 4 Schleicher, von; f. d. riksvärnsminister; general; d. 1934; (citat i »Daily News», 20 december 1933). 5 Astrue, M. M. J. N., f. 1894; flygmajor; chef för flygskolan i Avord 1934; »Eevue dTnfanterie», 1 juli 1932: »Infanteriflygaren». 6 Rouquerol, se sid. 144; »La F r a n c e niilitaire», 15 j a n u a r i 1931: »L'importance croissante de l'iiifanterie». 7 Armengaud, se sid. 143. 8 Aubé, G., f. 1883; överste; chef för flygskjutskolan i Cazaux 1934; »Eevue militaire francaise», augusti 1931: »L'aviation de bombardement»; i övrigt samma tidskrift juli—september 1930: »Problemes actuels de Taviation de bombardement».

171 1

Den engelske flygaren Samson framhåller gentemot den åsikten, att lantstridskrafterna lätt kunna undandraga sig verkan av luftanfallen, att »de moderna arméerna utgöra utmärkta mål för flygplanen». E t t icke ringa antal författare hava sökt påvisa, att flygstridskrafterna kunna ersätta kavalleriet, en i den utländska pressen livligt diskuterad fråga. Oavsett vilken grad av tillit till flygstridskrafternas förmåga, som olika författare hysa, synas de alla ense om det nya vapnets genomgripande inflytande, allmänt sett, på lantkrigföringen. Man påträffar å andra sidan även författare, som varna för en överskattning av flygstridskrafternas roll i lantkriget. Amerikanaren Martin2 skriver sålunda: »Arméns kärna är infanteriet. Artilleri, kavalleri och flygväsen hava intet berättigande som självständiga vapen iitan gruppera sig omkring infanteriet och detta för att möjliggöra infanteriets frammarsch och landvinningar.» Det är oansvarigt, när man ständigt återfinner den uppgiften i en mycket spridd tidskrift, att det kommande kriget skall utkämpas i luften. Dessa påståenden äro i hög grad överdrivna, Hade vi genomfört Mitchells3 program, så hade regeringen gjort bankrutt.» Luftkrigföringeus inverkan på lantstridskrafternas mobilisering, koncentrering, uppmarsch och underhållstjänst. Byssen Triandafilov* anser flyganfall under mobiliseringen mycket sannolika: »Genom dylika anfall vinnes bland annat att de truppdelar, som från början skakats av luftanfallen, äro moraliskt upprivna redan vid sin ankomst till fronten.» Den här ofta citerade general Armengaud5 anser, att flygstridskrafterna komma att inleda fientligheterna med anfall mot mobiliceringscentra och kommunikationsnätet. Han räknar därvid på gott resultat, innan motmedlen ännu helt hunnit organiseras och bringas i funktion. I krigets senare skeden anser han luftstridskrafternas huvuduppgift vara samverkan med länt- och sjöstridskrafter. I vad mån luftkrigföringens inverkan kan neutraliseras genom en decentraliserad och utanför de vanliga kasernområdena genomförd mobilisering, därom saknas direkta uttalanden liksom beträffande de transporttekniska möjligheterna att slutföra en mobilisering under trycket av en systematisk j ärn vägsbekämpnin g. 1 Samson, C. R., f. 1885; Air Commodore 1922; f. d. sjöofficer; flygcertifikat 1911; död 1931; »Journal of the Eoyal United Service Institution», februari 1930: »The attack of daylight bombing formations». 2 Martin, Ch. H., f. 1863; general (avsked 1927); infanterist; medlem av »Committee on Expenditures in Executive Departements», tidigare tjänstgjort i »Panama Canal Departement»; »Army and Navy Journal», 30 j a n u a r i 1932: »Mot sammanslagningen av arméns och marinens flygstridskrafter.» 3 Mitchell, se sid. 141. 4 Triandafilov; f. d generalstabschef. 5 Armengaud, se sid. 143; »Eevue des Deux Mondes», 15 maj och 1 j u n i 1933: »L'armee de l a i r . Aux premieres heures de la guerre. Dans la bataille.»

172 Under vissa strategiska betingelser har man att räkna med, att koncentreringstransporterna — d. v. A. härens förflyttning till krigsskådeplatsen — på grund av luftanfallens verkan icke kan verkställas med användandet av det hittills brukliga transportmedlet, järnvägarna. Betydelsen av denna förändring betonas av flera författare. Byssen Vuisotschi1 skriver: »I ett land med föga utvecklat järnvägsnät kunna koncentrerings- och uppmarschplanerna fullständigt kullkastas av flygvapnet, som med relativt små medel torde kunna förlama transporterna. — För ett land vars hela yta kan nås av fientligt flyg är ett starkt flygvapen nödvändigt, om man skall hoppas på att kunna fullfölja den strategiska uppmarschen». Den finske översten von Krcemer2 skriver: »Om fienden lyckas förstöra järnvägsstationer och avbryta trafiken på en linje eller del av linje, skulle detta för Finland bliva av avgörande betydelse för krigets förande.» »Till ytan små stater», säger ryssen Maloschenzki3, »torde lida lika stora förluster under mobilisering och uppmarsch som under själva operationerna.» Belgaren Desmet* yttrar: »Frankrike har visserligen ett mycket utvecklat järnvägsnät, men även här skulle svåra störningar i uppmarschen åstadkommas genom förstöring av omkring femton knutpunkter.» I och med att järnvägsförbindelserna med framgång kunna bliva anfallna, växer behovet av transporter per motor. Beträffande dessa transporter påpekar Liddell-Hart5 samlade motorkolonners känslighet för luftanfall: »Bombanfall mot en kolonn motorfordon torde i många fall resultera i en brinnande hög av metallskrot långt bakom den plats, dit kolonnen väntades.» Även underhållstjänsten i dess olika former är i hög grad hotad genom luftanfallen. Att svårigheterna för denna underhållstjänst utomordentligt växa, därest järnvägsförbindelserna icke fungera tillfredsställande eller icke alls fungera, behöver icke påpekas. De uppstående svårigheterna stå dock i viss relation till härens storlek. »En modern armés akilleshäl gentemot luftvapnet utgöres av de långa transportlinjerna», så sammanfattar amerikanen Lock6 flygvapnets hot mot förbindelserna. P å grund av ovanstående och andra faktorer förfäkta engelsmännen Fuller'1 och Liddell-Hart5, tyskarna von Seeckt8 och Kaiser9, belgaren Gaillard10 m. fl. den åsikten, ätt man måste frångå masshären och i stället gå 1

Vuisotschi; »Woina i Eevolutzia», 1928: »Luftflottan och järnvägarna.» von Kramer, C G. R., f. 1882: överste; chef för generalstabens kommunikationsbyrå: »Die Luftwacht», januari 1927: »Flyganfall mot koncentreringstransporter.» 3 Maloschenzki; bataljonschef; »Krasnaja Swesda», nr 156, 1932: »Den strategiska uppmarschens svårigheter.» 4 Desmet; flygöverste; »Bulletin Beige des Sciences militaires», maj 1933: »Les transports de troupes p a r avions.» ... 5 Liddell-Bart, se sid. 169; »The Coast Artillery Journal», februari 1931: »The British A r m y Exercises of 1930.» 8 Lock; Captain. 7 Fuller, se sid. 152. 8 von Seeckt, se sid. 142. 0 Kaiser, se sid. 170. 10 Gaillard; överstelöjtnant; -Bulletin Beige des sciences militaires», nr 1, 1932: »Den moderna armén, återgång till rörlighet genom pansartrupper.» 3

173 in för små, kvalitativt högtstående yrkeshärar. I detta sammanhang beröres även flygfaktorns inverkan på härarnas utrustning och sammansättning. 1 Byssen Tuchatjevski2 uttalar sig om ryska förhållanden sålunda: »Endast teknikens utveckling och mekaniseringen av en mängd processer hava gjort, att man numera kan nöja sig med en numerär om 940 000 man. Tsararméns styrka före kriget utgjorde t. ex. år 1914 1458 762 man.» Den här anförda materialbetonade åsiktsriktningen, som ofta kallas för den »engelska skolan», har dock under det sista året icke varit så framträdande som tidigare. I stället diskuterar man alltmer sådana frågeställningar, som yrkeshärens komplettering med milis, höjandet av antalet utbildade reserver o. dyl. Beslutet om den allmänna värnpliktens införande i Tyskland våren 1935 går ju också i en annan riktning än den av von Seeckt angivna.

Luftkrigföringens inverkan på operationerna och i slaget. Beträffande anföras.

denna inverkan må följande mera allmänt hållna yttranden

Signaturen »Squadron Leader»3 skriver: »Bedan under de senaste krigsåren och i tilltagande mot krigets slut började flygvapnet att inverka på härens operationer i en utsträckning, som slutligen måste leda till en revolution av lantkrigföringen. De ständiga flyganfallen på depåer, järnvägar och strategiskt eller taktiskt viktiga punkter bakom linjerna spelade en viktig roll i förarbetena till motståndarens besegrande. I det framtida kriget komma flyganfallen utan tvivel att bliva långt väldigare på grund av den större verkningsförmåga man har att motse hos flygvapnet.» Leigh Mallory*: »Skulle fienden äga en utpräglad överlägsenhet i luften kommer han ej blott att vara mycket bättre underrättad utan även i stånd att hindra militära rörelser och störa förrådstjänsten i sådan grad, att tänkta operationer kunna äventyras.» Engelsmannen Wingfleld5 anför: »Avbrytandet av förbindelser bakom fronten åstadkommer ett fördröjande av varje kamphandling. E t t exempel från maj 1918 visar särskilt tydligt huru sådana angrepp återverka. I sex dagar voro järnvägslinjerna bakom fronten fullständigt spärrade. Härigenom blevo samtliga de omedelbart bakom fronten liggande reserverna och depåerna utan ersättning och tömdes. Om detta tillstånd varat blott ytterligare kort tid, hade hela vårt försvarssystem störtat ihop.» Bland de exempel på operativ-taktisk luftverksamhet, som redan under kriget förelågo, kan nämnas den tyska under slagen vid Neuve-Chapelle och vid Loos. Tyska överkommandot kommenterade på sin tid i sina rapporter detta förhållande så: »Flygstridskrafterna utförde ett värdefullt arbete i det de genomförde fjärrflygning bakom de fientliga linjerna och framgångsrikt genom sina bombanfall förstörde järnvägar och landsvägar. Många ammuni1

von Oertzen, K. L.; överste, »Eiistung und Abriistung», 1934. Tuchatjevski, o. a. a., se sid. 162. »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. 4 Leigh Mallory, se sid. 170: »The Eoyal Air Force Qarterly», april 1931: »The maintenance of Air Superiority in a land campaign.» 6 Wingfield, M. A., f. 1883: arméöverste (avsked 1926); stabstjänst u n d e r världskriget; »Luftkrigsoperationer mot en härs förbindelser.» 2 3

174 tionslager och ammunitionståg bringades till explosion, varigenom en knapphet på ammunition kunde konstateras på motståndarens sida.» Italienaren Feffarappa' betonar betydelsen av anfallsföretag från luften mot reserver, vid omgrupperingar och mot bakre linjer. Det vidlyftiga ämnet om flygstridskrafternas inverkan på trupprörelsernas utförande och manöversättet (förflyttningarnas förläggande huvudsakligen till natten, fördelningen av trupperna över större områden m. m.) kan här icke närmare beröras. Endast ett par uttalanden vilka särskilt understryka de uppståndna svårigheterna skola anföras: Tysken Fickert2 skriver angående luftskyddet av större förband: »Att skydda en division (fördelning) under marsch mot flyganfall är ännu ett olöst tekniskt problem. Det är omöjligt att helt skydda en marschkolonn mot flyganfall eller upptäckt.» »De mera sårbara delarna i en division» — skriver amerikanen Eastham 3 — »äro de hjulförsedda förbanden såsom träng och artilleri. De äro praktiskt taget försvarslösa mot luftanfallen.» »Endast för helt pansrade formationer är luftfaran avlägsnad», säger den nyss citerade Liddell-Hart.* General Niessel5 anser, att »en på marsch stadd, av gators och vägars sträckning bunden automobilkolonn är ett lockande mål, som det är mycket svårt att fortlöpande skydda med hjälp av artilleri. Pansarbilar behöva visserligen ej frukta för kulsprutorna men äro dock lika fullt sårbara för bomber». Engelsmannen Germains6 hävdar, att pansarförband till lands i motsats till pansarfartyg icke kunna givas erforderligt skydd mot bomber och artilleri, enär de ej få göras så tunga eller stora att de förlora sin rörlighet och förmåga att utnyttja järnvägslinjer, vägar och broar. Det område av flygvapnets verksamhet, som innefattas i flygspaningen, och det inflytande denna senare äger på såväl operationerna i stort som i slaget, torde här icke behöva närmare beröras. Denna sida av flygverksamheten torde vara mest känd. För spaningen är flygvapnet självfallet utomordentligt betydelsefullt. Framför allt gäller detta fjärrspaningen, vilken nu kan insättas redan mot inlastningsstationer eller andra utgångspunkter för koncentreringsrörelserna samt följa dessa rörelser fram till uppmarsch- och grupperingsområdena, därmed givande ledningen möjligheter till en långt vidare och säkrare överblick över läget, än som förut var möjlig. Däremot råder — i likhet med vad fallet väl kan sägas vara till sjöss — olika meningar, huruvida flyget helt eller delvis kan ersätta andra organ för den spaning, som icke faller inom den egentliga fjärrspaningens område. 1

Feffarappa: överste; »Alere Flamman», januari 1926: »La granda battaglia moderna.» Pickert, f. 1897; kapten; »Artilleristische Eundschau», februari 1931; »Ansichten ilber Flak-Artillerie»; i övrigt artiklar om luftvärn i bland annat »Wehr und Waffen». 3 Eastham, G. Kenna; kavallerimajor; »Army Ordnance» nr 79, 1933: »Kavalleriets luftförsvar». 4 Liddell-Bart, o. a. a., se sid. 169. 6 Niessel, A, f. 1866; fransk general; infanterist; president i luftförsvarskommittén j tidigare medlem av högsta krigsrådet; luftvärnsexpert; » L A m i du Peuple», 10/i 1933: »Automobilkolonners skyddande mot luftangrepp»; i övrigt »Preparons la defence antiaérienne», 1929; »La Maitrise de rair». 6 Germains, V. W-; »The Mechanization of War», 1927. 2

175 Endast ett par uttalanden skola anföras i denna senare fråga. Tysken von Brandt1: »Flygplanet och pansarbilen hava befriat kavalleriet från fjärrspanmgsuppgiften. Men för den närmare spaningen och terrängens 'finkamnmg' erfordras alltjämt kavalleri. Därom äro alla auktoriteter ense. Intill dess en motor uppfinnes, som liksom hästen tål framfart oberoende av terräng, erfordras kavalleri». Barrien-Balle2: »Kavalleriets främsta uppgift är att komplettera flygspaningen, verifiera denna och skaffa detaljerade upplysningar i mera specifika avseenden. Uppgiften att vinna och behålla kontakt med fienden kvarstår orubbad,_ men stora kavalleriförband komma icke att ställas mot varandra. Kavalleri kommer huvudsakligen att uppträda i likhet med rörligt infanteriforband, ett elitförband, som kan insättas på en kritisk punkt». Beträffande flygvapnets direkta inverkan i själva slaget till lands verifierar världskrigets erfarenheter denna inverkan framför allt, så vitt det rör den förut behandlade förbindelsebekämpningen, artillerieldledningen, försvårandet eller förhindrandet av trupprörelser omedelbart bakom fronten (huvudsakligen reservernas rörelser), anfall mot depåer, upplag m. m. samt beträffande jaktflygplanens motverkan mot denna verksamhet. Men även flyganfall direkt mot trupperna i stridslinjerna förekommo, åtminstone under krigets senare skede. E t t systematiskt användande av bombanfall som komplement till eller som ersättning av artilleribeskjutningen förekom efter allt att döma dock icke. »Squadron Leader» 3 betonar vikten av flygstridskrafters direkta ingripande i striden. »Luftstridskrafterna måste lämna understöd genom direkta anfall på de fientliga trupperna». En tysk riksvärnsinstruktion av 1924 framhåller, att »angreppen av stridsflygare måste ske i nära samband med infanterianfallen och framför allt mot sådana punkter, varest det är av särskild betydelse, att det fientliga motståndet snabbt blir brutet». Denna betvingelsemetod — flyganfall direkt mot de stridande förbanden — användes från de anfallandes sida oupphörligen i striderna mellan japaner och kineser kring Schanghaj och i Jehol åren 1932—1933.4 Japanska infanteriets framträngande förbereddes så gott som alltid genom flygbombardemang och attackflygning i övrigt. Verkan av denna bombförberedelse, som gjorde sig gällande även mot de permanenta befästningarna vid Schanghaj (Wusungfortet) lär hava haft en avgörande verkan på det kinesiska infanteriet, som under inflytande av dessa luftangrepp fullständigt bröt samman. Även gent emot de grekiska upproriska trupperna våren 1935 kom luftbombardemang med, så vitt man vet, god verkan till användning. Flygangrepp har en särskilt stark såväl materiell som moralisk effekt vid 1 von Brandt, G.; f. d. generallöjtnant och kavalleriinspektör; »Deutsche Wehr», 29/i 1932: »Wozu noch Kavallerie?»; i övrigt »Möderne Kavallerie», 1931. 2 Barrien-Balle; »Eevista Military Naval», Uruguay, april—maj, 1931: »Kavalleridivisionen i framtidens krig». 3 »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. 4 Notiser i: »Die Luftwacht», nr 4/1932, och n r 1—3/1933; »Wiestnik Wassduschnowo Flota», nr 2 1932.

176 förföljning av en slagen fiende eller vid återtåg. Denna effekt utvinnes såväl genom anfall direkt mot trupperna som mot de förbindelser, på vilka trupper, träng och bakre formationer söka att undandraga sig vapenverkan. Under den tyska reträtten i oktober—november 1918 inverkade de upprepade attackerna från luften högst deprimerande och upprivande på de tyska trupperna. E t t särskilt talande bevis för luftvapnets inverkan vid återtåg ger den engelska Palestinaarméns förföljande av den turkiska häravdelningen efter slaget vid Megiddo. Fordon och trupper voro härvid så starkt sammanträngda i passterrängen, att de räddningslöst voro utlämnade åt det engelska attackoch bombflygets anfall. Förlusterna voro enorma och de, som överlevde katastrofen, gåvo sig. General Maurice1 skriver i anslutning härtill: »Förföljandet efter ett slag är en av de svåraste uppgifterna i ett krig och antalet lyckade förföljanden är ringa. Det är möjligt att förföljandet med tillhjälp av flygstridskrafter kommer att bli det normala i framtiden, och att därigenom liknande stora verkningar kunna nås som av general Allenby's flygstridskrafter efter slaget vid Megiddo. J u större kraftanspänning, som av trupperna erfordras i slaget, desto mer sällan kunna dessa trupper i framtiden användas till förföljandet efter slaget.» »Squadron Leader»2 anför i detta ämne: »Flygstridskrafternas uppgift mot en fiende under återtåg måste vara att förvandla detta återtåg till vild flykt genom oupphörliga angrepp på de tillbakavikande kolonnerna. • Det måste genom yttersta koncentration av krafterna eftersträvas att förhindra motståndarens fortsatta återtåg: genom blockering av hans förbindelser genom anfall på järnvägar, vägar och truppsamlingar. Dessa angrepp äro av oskattbart värde och, om de äro framgångsrika, komma de att förvandla ett ordnat återtåg till vild flykt.» E t t område, där flygstridskrafterna enligt många författare kunna åstadkomma betydande inverkan på lantkrigföringen, är det kemiska krigets. I den s. k. Åkermanska utredningen har den utländska uppfattningen om användandet av giftgaser och deras inverkan på framtidens krigföring granskats i en särskild sammanställning (bil. 7). Av på senare tid framträdande författare, som behandlat detta ämne, kunna nämnas tysken Immanuel3, fransmannen Rouquerol" och amerikanaren Hibbs*.

Transporter medelst flygplan. Slutligen skall här ett område av flygvapnets verksamhet beröras, om vilket litteraturen har en del att förmäla, nämligen möjligheten att utföra transporter av trupper och materiel medelst flygplan. Att det för närvarande eller tillsvidare icke härvid kan vara frågan annat än om transport av mindre styrkor eller kvantiteter, hindrar icke, att denna möjlighet under vissa omständig> Maurice, Frederick, Sir, f. 1871; generalmajor; Director of military operations; Imperial General Staff, 1915—18; » G o v e r n m e n t s and War», 1926; i övrigt bland annat »British strategy», 1929. 2 »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. 3 Immanuel, o. a. a., se sid. 144. 4 Rouquerol, se sid. 144, a r t i k l a r i »La France Militane». febr. och april 19ol. « Hibbs, Louis, E.; artillerimajor; »Army Ordnance», nr 79 1933: » F ä l t a r t i l l e n e t s luftförsvar.»

177 1

heter kan få betydelse. I Frankrike hava särskilt Vauthier , Alléhaut', Guillemeney3 och Hirschhauer* sysselsatt sig med frågan. I Sovjet-unionen har Borgmann* skrivit en utförlig avhandling därom. Den franske militärskriftställaren, generalen Alléhaut* skriver: »I framtidskriget komma flygplan att transportera, landsätta, med eld understödja och proviantera betydande styrkor. De bliva ett kraftigt, elastiskt och överraskande medel i högsta krigsledningens hand.» I Marockokriget förekommo enligt generalen Niessel* ofta transporter luftledes av trupp, ammunition och proviant. England har organiserat särskilda flygformationer för trupptransport (huvudsakligen för kolonialtjänsten), men även vidtagit vissa organisationsåtgärder inom landet för att försvåra ett överraskande uppträdande av mindre fientliga truppstyrkor framförda genom luften mot särskilt känsliga punkter i England. översten Desmet1 skriver bland annat, »att när vi en dag i stort sett elektrifierat våra järnvägar kan man befara att järnvägstrafiken inom stora avsnitt kan lamslås på detta sätt genom förstörandet av centralerna». Praktiskt har transport av trupper medelst flygplan kommit till användning inom vissa avlägsna områden eller i krig med infödingar samt under manövrar. I oktober 1931 skedde transporten av ett infanterikompani från Egypten till Cypern för bekämpandet av oroligheter därstädes. Under juni 1932 transporterades en engelsk infanteribataljon om 550 man medelst två lufteskadrar 1 200 km från Suez till Bagdad. Trupperna voro härvid fullt utrustade med reservproviant, vattenförråd och ammunition. Fallskärmar voro ej utdelade. Under den amerikanska luftmanövern 1931 transporterades — förutom material m. m. för flygvapnets egen del — ett batteri 40 km. Den nyssnämnde Desmet7, som redogör för dessa företag, ställer frågan, »om flygvapnet utom för dylika truppförflyttningar icke kan användas för andra företag, i första hand då för företag bakom den fientliga fronten?» Han hänvisar till att under världskriget vissa mindre företag avseende förbindelseförstöring försöktes. Han anför efter de förut nämnda franska överstarna Guillemeney och Vauthier även, hurusom genom dylika större företag vissa farliga situationer under sista kriget skulle kunnat utvecklas till katastrofer, därest man då hade kunnat 1 Vauthier, se sid. 157; »Eevue de Forces Aériennes», juli 1930: »Les détachements armés transportés par avion.» 2 Alléhaut, E. J. L., f. 1872; f. d. brigadgeneral; ansedd infanterist; adj. hos marindistriktsbefälhavaren i Toulon 1931; t a k t i k e r och organisatör; »Eevue dTnfanterie», febr. 1928: »Motorisation». I övrigt bland a n n a t »Motorisation et armées de demain», 1929; »Etre préts, Puissance a?rienne Forces de terre», 1935. 3 Guillemeney, o. a. a., se sid. 145. 4 Hirschhauer, i. 1857; general; ing.-off.; senator; f. d. lärare i strategi vid m a r i n e n s högskola; f. d. chef för L'Aeronautique militarie; »LTnformation», 18 okt. 1928: »De t r e luftarméerna»; i övrigt »Paris en é t a t de defence», 1927, »Eapports au Senat sur LAeronautique», t a l r i k a tidskriftsartiklar. 5 Borgmann, F. W.; »Strategisk omfattning luftvägen», recenserad i »Wissen und Wehr», nr 10, 1932. 8 Niessel, se sid. 174. 7 Desmet, o. a. a., se sid. 172.

178 använda sig av transport medelst flygplan av förstörelsekommandon o. dyl. Han påpekar vidare, hurusom truppernas koncentrering i vissa länder är beroende av ett tämligen ringa antal järnvägsknutpunkter. Som mål för luftföretag av denna art anger samme författare även andra viktiga punkter eller mål inom hemorten, som om de förstöras kunna få både materiell och moralisk effekt; samt att dessa företag helst böra ske i förening med bombanfall från luften. Huvudvattenledningar, telefon- och telegraflinjer och kraftledningar till större städer nämnas särskilt. Han anser slutligen, att dessa objekt sannolikt icke kunna skyddas mot anfall av för uppgiften särskilt utrustad trupp framförd luftledes. Den förut nämnde ryssen Borgmann1 lämnar en framställning, som i varje fall tillsvidare verkar rätt spekulativ. Som enhet för företag av denna art i stor stil uppger han flygdivisioner om 50 jaktflygare och 200 flygplan. Ett flygplan av den typ, som författaren avser, medför 6—7 man med 200—300 kg automatvapen, d. v. s. vapen och ammunition till en vikt av omkring ett ton. De tvåhundra maskinerna skulle tillsammans taga 1 500 man med vapen och ammunition. Författaren, som rör sig med hela divisioner förflyttade luftvägen, slutar med att påpeka, att för 14 år sedan, d. v. s. under världskriget, voro sådana kamphandlingar, som han skisserar, rena utopier; men tillägger, att med flygets nuvarande utveckling växa möjligheterna hart när obegränsat. »Mina idéer hava», säger han, »föga att göra med dagens militärvetenskap, som trampar gamla vägar.» Sammanfattning rörande flygstridskrafternas inflytande pä kriget till lands. Den uppfattningen synes allmän, att luftkrigföringen kommer att utöva ett genomgripande inflytande på kriget till lands såväl operativt och taktiskt som med hänsyn till arméernas utrustning och sammansättning. Flygvapnet anses enligt en tämligen omfattad åsiktsriktning möjliggöra eller framtvinga en reduktion av arméernas storlek till förmån för ökad rörlighet och mindre sårbarhet. Vissa författare anse, att lantstridskrafternas roll numera helt eller delvis kan anses utspelad, och att flygstridskrafterna i vissa avseenden kunna ersätta lantstridskrafterna eller delar av dem. Allmänt påpekas förefintligheten av ett hot från luften, som i olika grad kan göra sig gällande alltifrån krigsutbrottet: mot mobilisering, koncentrering, uppmarsch och underhållstjänst. Flyganfallen eller risken för dylika framtvinga med avseende på mobiliseringen särskilda åtgärder för att denna någorlunda ostört skall kunna försiggå. Systematiskt insatta flyganfall kunna i hög grad försvåra eller under vissa omständigheter till och med helt förhindra järnvägsnätets användande för koncentrering och underhållstjänst. Flygvapnet äger även i förberedelserna för slaget — inberäknat spanings1

Borgmann,

o. a. a., se sid. 177.

179 tjänsten — och under slaget en mycket stor betydelse. I vilken mån bombförbands ingripande direkt mot trupperna — gentemot ändamålsenligt utrustade och väl utbildade trupper — kan leda till motståndets nedkämpande undandrager sig tillsvidare bedömande. För avbrytande av förbindelser och även för andra förstöringsändamål kunna medelst flygplan framförda styrkor under vissa omständigheter komma att spela en stor roll. Flygstridskrafter i direkt samverkan med lantstridskrafter äro en oeftergivlig förutsättning för de senares såväl operationer som strid. Lantstridskrafternas förmåga att lösa sina uppgifter tenderar att i allt högre grad bliva beroende av det luftstrategiska läget och de relativa verkningsmöjligheter som de fientliga och de egna flygstridskrafterna äga.

D. Flygstridskrafterna och k r i g e t till sjöss. Inledning och allmänna synpunkter. Den litteratur, som berör flygstridskrafterna och kriget till sjöss, är särskilt rikhaltig. Endast de viktigaste och mest omdebatterade spörsmålen inom detta område ha därför i denna sammanfattande framställning kunnat beröras. De uttalanden, som härflyta från den sjö- och sjöflygmilitära expertisen, vilka helt naturligt dominera detta avsnitt av facklitteraturen, synas uppvisa en i huvudsak enig uppfattning, i varje fall i vad rör de mera betydelsefulla frågorna. Häremot stå och hava i detta sammanhang ställts uttalanden från andra håll, vilka i vissa hänseenden mer eller mindre avvika från ovannämnda sakkunskaps bedömanden. Flygstridskrafternas baseringsförhållanden medföra, att deras inflytande på krigföringen i innanhav och i kusternas närhet kan komma att bliva delvis skiljaktigt från och mera genomgripande än ute på oceanerna, där insatserna i regel torde bliva mera begränsade och direkt avhängiga av hangarfartygen. I oceankrigföringen träda kryssar- och handelsskyddsproblemen i förgrunden. 1 ett flertal uttalanden från representanter från de stora sjömakterna hava dessa speciella förhållanden uppmärksammats, t. ex. hos engelsmännen Palliser1, Robertson* m. fl. författare. I det följande hava emellertid i stort sett medtagits endast uttalanden, som äga mera allmängiltigt intresse. Italienaren Fioravanzo3 framhåller, att ju trängre en sjökrigsskådeplats är, desto mera träder det marina luftkriget i förgrunden. Fransmannen Barjot* ' Paltiser, A. F. E.; kommendör sedan 1931; artillerist; stabsutbildad; tjänstgjort i amiralitetets flygsektion; lärare vid Naval War College, 1934; »Journal of the Royal United Service Institution», maj 1927: »The effect of Air Power on Naval Strategy». 2 Robertson, o. a. a., se sid. 152. 3 Fioravanzo, Guiseppe, f. 1891; kommendör; sjöartillerist; lärare i sjökrigskonst vid marinakademien i Livorno; »La guerra sul mare et la guerra integrale», 1931. • Barjot, se sid. 148; »Eevue des Forces Aeriennes», jan. 1933: »A propos de 1'offensive aérienne dans la guerre sur mer». 1282 35

D 12

180 anför: »Sjö- och flygstridskrafter bibehålla — ehuru i olika grad — sin rörlighet genom anordnande av ett välordnat system av baser och stödjepunkter», samt på ett annat ställe: »Sålunda tenderar flygvapnets utveckling att helt modifiera sjökrigsförhållandena inom begränsade krigsskådeplatser.» Denna inställning att flygvapnet bidragit till att markera de geografiska förhållandenas inflytande på sjökriget synes allmänt omfattad.. Även om tekniken alltmer lyckats bemästra de svårigheter, som de meteorologiska förhållandena resa, är det dock alltfort ett allmänt erkänt och av ett flertal författare (Robertson1, Palliser2, Creagh3, Pye", Parker", Ballou") framhållet faktum, att dessa m. fl. förhållanden inskränka luftkrigföringens möjligheter och att detta särskilt gäller över havsområden. Ett exempel på väderlekens stora inflytande på luftoperationerna under världskriget lämnas av amiral Bacon7: »Svåra stormar och mycket regn blevo erfarenheterna frän fjorton av de trettioen dagarna i december 1915, och ingen flygning var möjlig, under det att andra dagar uppvisade sådana för hållanden att bevakningsflygningen visserligen kunde utföras, men offensiva flygningar ansågos omöjliggjorda. — En förändring i vädret medförde under de två första veckorna i februari 1917 ett uppehåll i de ständiga bombanfallen på båda sidor, och med undantag för någon enstaka dag voro inga flygningar möjliga.» E n fransk tidning 8 ger nedan exempel på, i vilken utsträckning ogynnsam väderlek inverkat på flygstridskrafters övningar och manövrar under 1934. »Med anledning av den franska medelhavsflottans återkomst till Marseille, resp. Toulon från sin vårexpedition igångsattes den 28 och 29 juni stora anfallsövningar mot kusten utanför dessa hamnar. Ett ivrigt deltagande i övningarna. från flygvapnets sida motsågs. På de utsatta dagarna rådde en så svår nordvästlig storm, att övningarna å sjöstridskrafternas sida visserligen kunde genomföras, men som likväl hade till följd, att man helt och hållet måste avstå från flygvapnets deltagande. Till följd av det dåliga vädret avslutades övningen tidigare än som ursprungligen varit meningen. Det saknar ej sitt intresse att påpeka att på grund av det dåliga vädret under denna vår har flygvapnets deltagande i sjöstridskrafternas övningar vid följande tillfällen omöjliggjorts: 1. Vid den stora övningen med de förenade engelska flottorna vid Spaniens och Portugals västkuster i början av mars kunde under hela övningen över huvud taget icke något flygplan stiga upp. 1

Robertson, o. a. a., se sid. 152. - Palliser, o. a. a., se sid. 179. s Creagh, J. V., i. 1883; kommendör sedan 1923; lärare vid Naval W a r College 1928— 30; befälh. i Persiska Viken sedan 1933; ofta, bland a n n a t i Tyskland, citerad auktoritet; »Journal of the Royal United Service Institution», nov. 1929: »The Fleet of the Future». * Pye, W. S.; konterainiral 1934; skicklig t a k t i k e r ; ej flygutbildad; »New York Times», okt. 1927; »Gränserna för flygplans användning i sjökrig»; i övrigt ett flertal böcker och uppsatser, bland annat i »United Service Naval Proceedings Institution». s Parker, Ralph C; Commander U. S. Navy 1932; »United States Naval I n s t i t u t e Proceedings», maj 1932: »An Analysis of the Air Menace (Honorable Mention)». ° Ballou, Sidney; kaptenlöjtnant, U. S. N. F . E . ; »United States Naval I n s t i t u t e Proceedings», maj 1925: »Limitations of aircraft in naval warfare». ' Bacon, Reginald, Sir, f. 1863; f. d. amiral; det engelska ubåtsvapnets skapare och organisatör; marinartillerist i Expeditionary Force 1915; chef för Dover Patrols 1915—17; »The Dover Patrol», 1920; »The Concise story of the Dover Patrol», 1932; i övrigt bland a n n a t »The J u t l a n d Scandal», 1925. 8 »Le Temps» för den 1 juli 1934.

181 2. Vid den franska flottans manöver utanför Bizerta den 20 och 21 april kunde flygvapnet efter ett deltagande i manöverns början på den avgörande dagen pä grund av väderleksförhållandena ej i fortsättningen medverka. 3. Vid de franska Lsta och I L d r a flottiljernas övningar i Biscayabukten från den 14 till 19 maj måste flygvapnet den avgörande dagen, den 16 maj, återkallas. 4. Vid den stora landstigningsmanövern på kusten av Quiberon kunde flygvapnet den 1 juni på grund av dimma ej insättas. 5. Vid manövern utanför Toulon och Marseille, som bildade avslutningen på de franska övningarna under våren, kunde flygvapnet icke deltaga.» Inalles omöjliggjorde under 7 av under år 1934 avhållna 11 samövningar mellan marin- och flygstridskrafter sålunda väderleken för flygets del ett programenligt fullföljande av övningarna. 1 anslutning till de klimatologiska förhållandenas inverkan peka en del författare {Ballou1, Russell- m. fl.) på belysningsförhällandenas roll vid bedömande av flygstridskrafternas verkningsmöjligheter, främst beträffande spaningen och möjligheten att uppträda i förband. Utpräglade eller hastiga växlingar i ovannämnda förhållanden påverka särskilt och i ogynnsam riktning dessa möjligheter. Tysken Paul3 framhåller, att längden av dygnets mörka del tillika med de inom en viss sjökrigsskådeplats förhandenvarande avstånden bliva mer eller mindre avgörande för flygstridskrafternas möjligheter att konstatera och ingripa mot en fientlig flottas framstötar och för deras verksamhet över huvud taget. Verknings- och skyddsmöjligheter i allmänhet. Marina anstalter i land. I den mån en flottas fasta anläggningar, flottstationerna m. m., ligga inom ett fientligt bombflygvapens räckvidd, äro dessa anläggningar starkt hotade. Det råder delade meningar, huruvida i första hand dessa eller stridsfartygen skola göras till föremål för anfall. De nyss citerade författarna Fioravanzo* och Barjot5 anse sålunda, att flyganfall mot baserna är det primära, under det att fransmannen Serre" hävdar, att om flyganfall skola kunna tänkas avgörande påverka sjökrigföringen, »stridsfartygen till sjöss och i hamn bliva de primära målen, icke stödjepunkter eller arsenaler — •—». ' Ballou, o. a. a., se sid. 180. - Russell, Herbert, Sir, f. 1869; känd skriftställare; Eeuters krigskorrespondent i Gaili[joli och på västfronten; marin medarbetare i ett flertal t i d n i n g a r ; »Naval and Military Record», 9 nov. 1927: »Naval Aircraft», och ytterligare ett flertal a r t i k l a r under olika år i denna tidning. 3 Paul, Oswald, f. 1883; f. d. kommendör; under flera år marinexpert på folkförbundsi i å g o r ; i stort sett av samma uppfattning som fransmannen Castex betr. flygstridskrafternas inflytande på sjökriget; »Marine Eundsehau», febr.—mars 1931: »Der Einfluss der Luftwaffe auf Seekriegsoperationen uud Seetaktik 4 Fioravanzo, o. a. a., se sid. 179. 6 Barjot, o. a. a., se sid. 179. 6 Serre, E., i. 1889; fregattkapten (1930); flygare; jagardivisionschef 1934; »Eevue des Forces Aériennes», juni 1932: »Les buts de l'aviation maritime de bombardement et de torpillage»; i övrigt: »Eevue des Forces Aériennes», juli 1931: »Emploi de l'aviation dans la guerre navale», och nov. 1931: »Quelques relatives å Pemploi de PAviation dans la guerre uavale», »La Eevue Maritime», maj 1935: »Bombardement en piqué ou bombardement en M»I horizontal».

182 I ett ryskt reglemente framhålles, att luftvärnet skall koncentreras till flottans baser, som är det primära skyddsföremålet. Den danske sjöofficeren Ipsen1 skriver: »Att Köpenhamn med omgivningar luftförsvaras, nödvändiggöres icke allenast med tanke på att försvara Själland och flottans huvudstation utan är en betingelse för att kunna upprätthålla förbindelserna med Köpenhamn och för att allierade hjälpflottor skola kunna repliera på denna bas.» Den utländska opinionen är ganska enig om, att hotet mot örlogsstationer av den nu ofta förekommande, koncentrerade typen kan bliva mycket allvar ligt. De sjömilitära auktoriteterna förorda därför anstalternas spridning över större ytor samt påpeka betydelsen av att kunna repliera på rörliga basanordningar. Bland dem som förorda spridningen kunna nämnas Rougeron" och Castex3, och som den främste förespråkaren för rörligheten står Serre". »Squadron Leader»* skriver: »Det ligger i flygstridskrafterna förmåga, att i ett framtida krig göra flottbaserna ohållbara för fartyg och personal. E n flotta är värdelös utan erforderliga stödjepunkter, som emellertid kunna anfallas från luften även när fartygen äro till sjöss. Vitala marina stödjepunkter måste givas ett starkt fast luftförsvar, inbegripet jaktflygplan. » I samma riktning uttalar sig amiral Richmond". Den engelske amiralen Brownrigg3 anser, att det största hotet mot imperiets marina baser numera kommer från luften. Douhet7 har uttalat, att en armé effektivast bekämpas genom att från luften förstöra dess underhålls- och produktionscentra, varför härarna böra eftersträva att göra sig så oberoende som möjligt av sina stödjepunkter. Serre" förnekar tillämpligheten av denna tes på sjökriget, och han anser den vara förtjänt av en särskild undersökning ur marin synpunkt. I anslutning till ett yttrande av Douhet att »de stora militära hamnarna äro präktiga mål för luft anfall», gör Serre följande differentiering av olika slag av marina basanstalter i deras egenskap av mål för flyganfall: »Det är till en början nödvändigt att skilja mellan örlogsstationer med arsenaler, magasin, verkstäder, dockor och övriga industriella hjälpmedel för en modern flottas behov, och de redder eller platser där fartygen uppehålla sig till ankars. Även om förstörandet av krigsarsenaler skulle kunna utföras och fullföljas dag och natt genom metodiska och upprepade bombardemang — att för detta ändamål erforderligt antal flygplan, särskilt i ett krigs början, finnes disponibelt, kan enligt Rouge1 Ipsen, Paul, i. 1884; kommendörkapten; stabschef i Kystdefensionen; redaktör för »lidskrift for Soviesen»; föredrag i »Den konservative klub», Köpenhamn, om »Sundproblemer» (återgivet i »Tidskrift i Sjöväsendet», febr. 1935). 2 Rougeron, Camille, i. 1893; fransk mariningenjör; ett flertal uppsatser i bombtekniska och bombtaktiska frågor: »L'illustration», 13 dec. 1930; »Revue Maritime», maj 1931: »La protection horizontale du euirrassé»; i övrigt »Revue des Forces Aériennes», okt. 1931: »La defense des cötes contre 1'attaque aérienne». »Revue de TArmée de PAir», dec. 1934: »Le bombardement en piqué». 3 Castex, o. a. a., se sid. 157. 4 »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. •"• Richmond, se sid. 153. »Economy and Naval Security», 1931. 6 Brownrigg, B. J. 8., Sir, f. 1882; amiral; artillerist; stabstjänst; chef för kryssarförband från 1933; »Journal of the Royal United Service Institution», febr. 1932: »Naval Bases iu relation to Empire Defence». ' Douhet, se sid. 140; »Rivista Aeronautica», april 1928 och april 1929. " Serre, se sid. 181.

183 rons' mening starkt betvivlas — är det något helt annat att anfalla fartyg å ankarplats, vilkas luftvärn kan förstärkas med i land uppställda pjäser"och om dagen jämväl skyddas av jaktflygplan. I detta fall kommer en del svårigheter av samma slag som vid anfall mot mål på havet att erbjuda sig.» Beträffande flyghotet mot rymligare uppehållsplatser för sjöstyrkor eller mot dessas basområden är den utländska bedömningen också mera skiftande alltefter den tillit, som hyses till skydds- och försvarsanordningar av teknisk och annan art, samt med hänsyn till lokala förhållanden. (PercivaP, »Peregrinus»3). Det bör i detta sammanhang framhållas att lufthotet mot de fasta baserna accentueras i de länder, som på grund av tidvattensförhållanden m. m. måste uppbygga sina hamnar efter docksystemet. Hotet mot örlogsstationerna har uppenbarligen framkallat en strävan att göra hela baseringssystemet mera elastiskt och att decentralisera de fasta anstalterna och frigöra de rustade fartygen från beroendet av dessa. Antalet baser anses sålunda böra utökas, varjämte de mera permanenta måste, där så är möjligt, givas ett mera tillbakadraget läge och förses med framskjutna bevakningsanordningar samt aktiva och passiva skyddsmedel mot anfall från luften. Länder med möjligheter att skaffa sig ett stort antal stödjepunkter för sina sjöstridskrafter hava utnyttjat dessa möjligheter. Den franska tidningen »Le Journal» (10 november 1933) innehåller i anslutning till en viss manöver bland annat följande uttalande härom: »— — Vad som bland annat bestyrktes, var faran av att gruppera sjöstridskrafterna på en känd punkt, Engelsmännen, påstår man, ha vidtagit åtgärder för att skydda sig mot detta. De ha blott ett allt för rikt urval, ty de disponera över talrika redder. Vi äro oändligt mycket mindre gynnade härvidlag.» Ett land som Polen, vilket är hänvisat till en enda bas för sina sjöstridskrafter, har särskilt beaktat problemet angående dennas skydd. En tysk flygtidskrift' innehåller en redogörelse för polsk uppfattning i hithörande frågor. Det framhålles, att genom ett effektivt bevakningssystem, spridning av förråd och verkstäder över en större yta samt med god tillgång på luftvärnsartilleri m. fl. åtgärder frågan synes kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Stridsfartygen. Bombflygförbandens verkningsmöjligheter mot stridsfartygen och dessas möjligheter att skydda sig mot anfall från luften torde vara den fråga, som kanske mest varit föremål för diskussion under de senaste åren. En granskning av de senaste uttalandena på detta område synes giva vid handen, att samtidigt som man konstaterar att hotet från luften visserligen framkallat ett osäkerhetstillstånd för fartygen påpekas även, hurusom fartygen kunna anpassa sig efter detta nya hot liksom tidigare mot hotet från ubåtar, minor etc. och att deras karaktär av små, rörliga, jämförelsevis motstånds1 Rougeron, se sid. 182; »L'illustration», 12 sept. 1931: »L'aviation et la guerre totale». -' Percival, f. d. löjtnant (avsked 1921); U. S. Navy; t e k n i k e r ; »United States Naval Institute Proceedings», april 1931: »Elements contributing to aerial superiority (Prize essay)» (diskuterat av commander R. K. Turner, maj 1931, och löjtnant L. C. Ramsay, juni 1931, i samma tidning). 3 »Peregrinus»: fransk pseudonym; artikelserie i »L'Ere Nouvelle», okt. 1932, ang. »Luftkrigsförhållandena i västra Medelhavet». 4 »Deutsche Luftwacht, Die Luftwehr», april 1935.

184 kraftiga, i regel väl luftvärnsförsvarade mål, göra anfallen mot dem kostsamma för den anfallande. Beträffande hotet mot de större fartygen skriver Rougeron1: »Det är en illusion att tro att flygplanet kan döda slagskeppet, och den beror på en vanlig överskattning av nya vapen. Ett flyganfall mot ett i en flotta ingående fartyg med intakt luftvärn och försvarat av jaktflyg är lika svårt att genomföra som ett jagaranfall.» T det officiella engelska sjökrigshistoriska verket över världskriget, utgivet av Corbett1, göres följande uttalande beträffande förhållandena under detta krig: »Man hade fått visshet om hur litet fartyg till sjöss hade att frukta av flygplan.» Amerikanaren Kniskern3 anser, att »bombfaran mot fartyg är betydligt överdriven». Engelsmannen Erskine* säger, att »de amerikanska och engelska bombförsöken hava kullkastat den från visst håll framförda teorin om att flygplanet i framtiden med säkerhet skall komma att visa sig överlägset slagskeppen». I ett nyligen hållet tal hänvisade den engelske marinministern Eyres Monsell6 också till de kända bombförsöken mot äldre slagskepp 1921 och 1925 i TJ. S. A., »vilka nyligen misstolkats av en talare i parlamentet. Den amerikanska kommissionen hade dock kommit till det resultatet av hela försöksserien, att slagskeppet icke blivit 'gammalmodigt' genom tillkomsten av luftanfall» . Han berörde även erfarenheterna från den grekiska revolten (mars 1935) och riktade sig särskilt mot de förhastade slutledningar, som genast hade publicerats i pressen, men som, när de faktiska omständigheterna framkommo, pekade åt rakt motsatt håll. Monsell framhöll vidare, »att det är få, som förstå att fatta den stora försvarskraft, som även gamla slagskepp hava mot luftanfall. Framtidens slagskepp komma att i detta hänseende likna fästningar. Det skulle vara tragiskt om denna högst tekniska fråga skulle bedömas på grundval av oansvariga och otillförlitliga förslag och påståenden.» Av intresse äro även de samstämmiga utlåtanden, som avgivits av franska deputeradekammarens marin- och finansutskott rörande regeringens lagförslag om slagskeppsbygge (mars 1935). I dessa från ansvarigt parlamentariskt håll framlagda utlåtanden tages ställning till meningsskiljaktigheterna om artillerifartygens betydelse och uttala sig utskotten utan tvekan för dessa. Beträffande den uppfattningen, att flygvapnet skulle komma de stora artillerifartygen att försvinna säger marinutskottet bland annat: 1

Rougeron, o. a. a., se sid. 182. Corbett, Julian, Sir, f. 1854; död 1925; f. d. professor i engelsk historia (Oxford) och krigshistoria i sjökrigshögskolan; banbrytande strategisk tänkare, vars teorier omsattes av engelsmännen i världskriget till sjöss. P å officiellt uppdrag utgivit världskrigets sjökrigshistoria, som efter C:s död fortsatts av Sir H. Newbolt. »Official History of the Great War, Naval Operations», Volume V (1920—31). 3 Kniskern, L. A.; l ö j t n a n t ; U. S. Navy Constructor Corps (marintekniker). »United States Naval I n s t i t u t e Proceedings», febr. 1932: »Protection against Bomb and High Angle Shell Fire» (i anledning av en likalydande artikel i samma häfte av Rougeron, se sid. D 4 ) . 4 Erskine, Archibald, o. a. a., se sid. 145. 6 Monsell, Eyres Bolton. Sir, f. 1880; f. d. sjöofficer; torpedspecialist; M. P. (konservativ) sedan 1910; förste sjölord sedan 1931; uttalande vid »The I n s t i t u t i o n of Naval Architects» årssammankomst 1935. 3

185 »Det är att märka, att varje gång ett nytt vapen uppträtt, har man förutspått, att slagskeppens tid vore förbi, men man har alltid bedragit sig. I själva verket har emellertid slagskeppet anpassat sig efter kraven på försvarsmedel mot de nya vapnen. • Utvecklingen av flyget har redan medfört och kommer att medföra ytterligare modifikationer i flottornas taktiska uppträdande och vid konstruktionen av örlogsfartyg; men den kommer icke att medföra artillerifartygens försvinnande. Dessa äro nu som förr den avgörande faktorn, då det gäller herraväldet till sjöss . Man måste hålla klart för sig, att de lätta fartygen — tvärt emot en ganska utbredd uppfattning — äro långt mera sårbara för flygbombernas verkningar än artillerifartygen. Endast dessa fartyg kunna förses med pansardäck, tillräckligt starka för att kunna motstå de tyngsta bomber. —• — Även om de erbjuda en något större målyta än lätta fartyg, blir bombfällning emot dem långt ifrån lätt, ty de stora fartygen förfoga över ett mäktigt luftvärnsartilleri med förträfflig eldledningsinstrumentering. Långt ifrån att komma de stora fartygen att försvinna från haven, leder flygets utveckling tvärt om till att man just måste skaffa sig dylika fartyg. Denna tankegång bestrides icke inom någon enda marin; för en gångs skulle äro de marina experternas åsikt absolut enhällig. De anse alla, att kärnan i varje flotta måste utgöras av stora artillerifartyg. Vid sidan av dessa måste flottan dessutom förfoga över ett starkt marint flygvapen samt lätta fartyg och undervattensbåtar.» Den officiella italienska uppfattningen synes överensstämma med den franska, Liknande engelska synpunkter i denna fråga framfördes i parlamentsdebatterna 1934 och 1935 samt i den engelska regeringens s. k. »White Paper» (se sid. 15), mars 1935, varur må citeras: »När våra nuvarande slagskepp byggdes, räknade man icke med luftanfall i den form de nu hava fått, men deras luftvärnsartilleri håller på att ökas för att de skola vara i stånd att utföra sina grundläggande uppgifter.» Byska flottans stridsreglemente säger: »Slagskeppen äro en flottas förnämsta styrka och ägna sig för strid med fartyg, kustartilleri och flygplan.» Flyghotet mot fartygen har framtvingat en anpassning av dessas skydd och beväpning. Utvecklingen av fartygskonstruktionen sammanfaller emellertid med de krav, som modernt artilleri samt moderna torpeder och minor framkallat. Ifrågavarande tekniska förhållanden belysas av följande citat: Captain Dorling1 skriver: »Ingen sjöofficer vill förneka, att överraskande anfall kunna bliva framgångsrika och att flygstridskrafter kunna skada en flotta, som blivit illa åtgången i en drabbning. Men man kan icke påstå, att flygstridskrafternas bomber, torpeder eller kulspruteeld äro ett större hot för fartygens säkerhet än 16 tum kanonens 1 tons projektil, den moderna långdistanstorpeden, skjuten från en jagare eller den senaste mintypen. Åter och åter visar historien, att varje nytt anfallssätt mötes av motmedel.» Den här ofta citerade tysken Ritter2 framhåller: »Bombanfall mot pansarfartyg löna sig ej. Moderna skeppskonstruktioner torde efter försök att döma 1 2

Dorling, o. a. a., se sid. 145. Ritter, o. a. a., se sid. 141.

186 motstå bomberna.» Av samma uppfattning är den världsbekante engelske skeppsbyggaren d'Eyncourt1. Den ansedde italienske teknikern Fea2 anser, att skyddet mot artilleriprojektiler från svåra kanoner å största stridsavstånd kan anses fullt betryggande jämväl mot flygbomber. Enligt fransk uppfattning är denna Signor Fea's utsago ett uttryck för den italienska opinionen i frågan. Mot dessa uttalanden stå en del andra, som ge uttryck åt en avvikande uppfattning. Här några exempel: Den engelske flygaren Brooke-Popham3: »Utan tvivel kunna flygplan skada slagskepp och reducera deras fart. Det är icke orimligt att hoppas, att en flotta i ett framtida krig genom upprepade bomb- och torpedanfall kan tvingas ut ur hamn, eller, om den vägrar att gå ut, försvagas genom reduktioner.» Le Cour Grandmaison*: »En flotta till ankars är dödsdömd vid upprepade mörkeranfall.» Monlau3: »Inom en snar framtid torde flygvapnet kunna tillintetgöra alla nuvarande fartygskonstruktioner. Uppgiften torde dock bliva svår att lösa, särskilt då. fartygen uppträda på större hav.» Den förut citerade flyggeneralen Mitchell3 anser, att »slagskeppet är föråldrat och hjälplöst mot flyget». En norsk pseudonym »Nauticus»7 säger bland annat, att sakligt underlag saknas för flygentusiasternas påstående, att slagskeppet spelat ut sin roll: »Slagskeppen nödgas naturligtvis efter hand offra åtskilligt av deplacementet för aktivt och passivt skydd. Till slut blir det kanske härigenom ganska litet över för vad som är slagskeppets raison d'etre, offensivkraften. Men hittills föreligger intet bevis för att det ej kan motstå sin fiende i luften.» De tidigare uttalanden, som utan vidare utdöma det större artillerifartyget på grund av bombhotet, synas knappast vara lika sakligt grundade som de av senare datum, i vilka den meningen kan utläsas, att på grund av möjligheten att utrusta de större fartygen, dels med ett mycket starkt och snabbskjutande luftvärnsartilleri, dels eventuellt med förstärkta pansardäckskonstruktioner, dessa fartyg kunna förlänas en stor motståndskraft mot luftanfall och mot bombträffar. 1 d'Eyncourt, Eustace, Sir, f. 1868; amiralitetets chefskonstruktör 1912—1923; direktör för Parsons turbinfirma; teknisk rådgivare å t »Vickers-Armstrongs», 1922. ' Fea, Leonardo, f. 1884; f. d. överste i mariningenjörkåren; »La Marina Italiana», dec. 1934, (artikel återgiven i »Journal de la Marine Marchande, 17 jan. 1935»); i övrigt bland a n n a t : »Rivista Marittima». febr. 1930: »Considerazioni sulla protezione orizzontale delle grandi navi»; »Esercito e Nazione», juni 1932: »Ubåten i moderna krig». 8 Brooke-Popham, R., Sir, f. 1878; Air Marshal, chef för Imperial Defence College 1931—33. »Air warfare», ett kapitel ur »The study of war», utgiven av gen.-major Aston 1927, se sid. 32. 4 Le Cour Grandmaison, Pierre, i. 1891; skribent; »Revue de France», 15 mars 1930: »Avion contre Navire?». 5 Monlau, Jaques, i. 1899; reservkapten i franska flottan; marinflygare; död. »Les Ailes», 23 okt. 1930: »La defence aerienne des ports de France n'est pas assurée». 6 Mitchell, se sid. 141. 7 »Nauticus»; pseudonym för yngre amiralstabsofficer; artillerist; »Norges sjöförsvar», maj 1933: »Fly mot skib».

187 En del författare, bland annat Acworth', anse det lämpligt att reducera slagskeppets storlek och därmed minska målytan. Samtliga sjömilitära författare synas eniga om, att flyghotet ökat betydelsen av det pansrade fartyget. Beträffande beväpningen anser den amerikanske amiralen Niblack2, »luftvärnsartilleriet ger rimlig säkerhet för ett fartyg mot bombanfall».

att

- Fartygsförsvaret är för närvarande överlägset flyganfallet» heter det i Morning Post den 30 november 1934. »Moderna artillerifartyg skola bliva i stånd att avvärja varje form av luftangrepp» skrives i Daily Telegraph den 30 juni 1934. Man kan konstatera, att utvecklingen av artillerifartygen går mot bättre undervattensskydd, kraftigare horisontalpansar och ökat luftvärn, bland annat genom möjligheten att även utnyttja flackbaneartilleriet mot flygplan. Fartygens fart synes i detta sammanhang tillmätas mindre betydelse. Vad kryssarna beträffar äro dessa mera sårbara än övriga artillerifartyg ]i;i grund av sitt svagare skydd. Deras betydelse i samverkan med slagflottan har minskats genom att det icke längre anses erforderligt att forcera fiendens spaningsstyrka, Slagkryssaren anses av en del auktoriteter, såsom t. ex. Castex3, vara på avskrivning. Kryssarna ha sitt största berättigande på oceanerna för handelskriget och utanför flygplanens räckvidd. Förhållanden av huvudsakligen taktisk natur kunna i denna framställning av utrymmesskäl icke närmare beröras. Endast några frågor skola i korthet omnämnas. Verkan av bomb- och fly glor pedun fall mot fartyg diskuteras livligt. En viss enighet synes råda om att bombanfall få sin största betydelse mot fartyg till ankars och flygtorpedanfall mot fartyg till sjöss. Stor uppmärksamhet ägnas även frågan om sättet för högbombanfalls utförande. Vad den bombfällningsmetod beträffar, som kallas störtbombfällning, förekomma i den offentliga utländska diskussionen endast mycket sparsamnia inlägg. I denna fråga saknas tillsvidare mera hållfasta grunder för bedömande. Gasanfall bedömas i regel såsom varande av ringa verkan mot fartyg till sjöss men anses kunna få betydelse mot fasta anstalter inom baserna. Dimbildningen anses av en del författare ägnad att försvåra flyganfall. Enligt andras mening anses dimbildningen tvärtom underlätta flyganfalls genomförande på grund av att luftvärnsartilleriets användning härigenom försvåras. 1 Acworth, Bernard, i. 1885; kommendör (avsked 1931); idérik; kritiserat amiralitetets ilottpolitik; sjömilitär medarbetare i »Observer» (tidigare i »Morning Post»); »The navies of To-day and To-morrow», 1931; i övrigt bland a n n a t : »The navy and the Next war», 1934; »Back to the Coal Standard», 1932; »This Bondage», 1929. 2 Niblack, A. P., f. 1859; amiral; t e k n i k e r ; död 1930; chef för U. S. A : s Medelshavseskader 1919 och för dess flotta i europeiska farvatten 1921; vicepresident i »Naval Architechts and Marin Engineers Society». 3 Castex, o. a. a., se sid. 157. ^

188 Flygstridskrafternas inflytande pa sj östridskrafternas operationer. Allmänna synpunkter. Flygstridskrafternas inflytande på sjökriget; kan betraktas ur synpunkten dels av den inverkan som bomb- och flygtorpedhotet mot fartygen medför, dels av den inverkan som flygstridskrafterna äga på krigföringen i deras egenskap av med stridsfartygen samverkande organ. Hotet mot fartygen i baserna medför, att baseringen kan behöva väljas mera tillbakadraget än som eljest vore önskvärt, samt att uppehållen i baserna — särskilt om det gäller mera framskjutna baser — böra göras kortast möjliga. Tysken Paul1 skriver: »Hotet från luften skärper kraven på krigsförberedelsen, så att icke egen part i början tillfogas stora och i ett kortvarigt krig oersättliga fartygs förluster, t, ex. genom anfall mot framskjutna baser. Kunna icke dessa garanteras luftskydd, kan ett tillbakadragande av baseringen erfordras. Härav följer längre förbindelselinjer, vilket inverkar ofördelaktigt på sjökrigföringen och inom vissa områden kan medföra ett uppgivande av herraväldet till sjöss.» Under alla förhållanden måste beredskapen höjas, så att ett flyganfall icke träffar oförberett. (Monlau2, Peregrinus3.) Den uppfattningen uttryckes även — bland annat från polskt håll — att fartygen helst böra befinna sig till sjöss från mobiliseringen och tills försvarsanordningarna i baserna hunnit helt utföras (»Deutsche Luftivacht, Die Luftwehr», april 1935). Castex* anför: »Herraväldet till sjöss har blivit mera relativt. Osäkerheten har ökats. Fartygen kunna aldrig vara säkra för anfall från luften —. Fartygen måste såväl i sin konstruktion som i sina rörelser rätta sig efter det nya läget.» Hotet mot fartygen torde enligt många författare (Clarke5, Paul m. fl.) komma fartygens förflyttningar och operationer att i högre grad än förr förläggas till den mörka delen av dygnet. Härtill bidrager även att flygspaningen minskat möjligheterna till överraskande anfall av sjöstridskrafter under dager. (Palliser3, Creagh7 ra. fl.) Flygplanens spanande och övervakande förmåga har i hög grad inverkat på sjökriget. Genom möjligheten att utöva en relativt fullständig kontroll över fiendens rörelser blir det lättare att söka eller undvika strid, och flottorna komma i spaningshänseende att befinna sig i ständig kontakt med varandra. Kommendör Paul1 yttrar härom: »Flygvapnet har blivit en mäktig faktor i sjökriget, icke så mycket för att åstadkomma överraskning utan fastmera för att 1

Paul, o. a. a., se sid. 181. Monlau, se sid. 186, »Les Ailes», 19 febr. 1931: »Hydravions ou navires légers?». 3 »Peregrinus», o. a. a., se sid. 183. 4 Castex, o. a. a., se sid. 157. 5 Clarke, A. W.; Commander 1932; bitr. marinsekreterare i försvarsrådet 1934; tj.-g. i amiralitetets sektion för folkförbundsfrågor; »Journal of the Royal United Service Institution», aug. 1928: »Air Cooperation with the fleet (its limitations and uses)». 8 Palliser, o. a. a., se sid. 179. 7 Creagh, o. a. a., se sid. 180. 2

189 svåra, en dylik. [ detta hänseende förskjuter flygvapnet förhållandena till förmån för försvararen. Genom att i tid få rapporter om fienden har den anfallne möjlighet att välja tid och plats för sammanträffandet. Han kan koncentrera sina stridskrafter, utnyttja u b å t a r och minor i direkt samverkan med huvudstridskrafterna, och slutligen intaga ur väderlekssynpunkt gynnsamt begynnelseläge. Den part, som är underlägsen i luften, bör utnyttja flygvapnets svaghetsperioder och förlägga operationerna företrädesvis till den mörka delen av dygnet och inrikta sig på nattaktik. Stötar ut i tomma luften, utan att i likhet med vad som ägde rum under världskriget något mål påträffas, behöva icke befaras, när flygstridskrafter finnas att tillgå. Eftersträva båda parterna slaget, underlättar flygvapnet deras strävan att finna varandra och kan på så vis medverka till att avgörandet faller.» Den italienske amiralen Bemotti1 liksom även Castex2 äro av samma uppfattning som Paul beträffande flygvapnets inverkan till den underlägsnes förmån. Castex skriver: »Flygplanet liksom nbåten har ett mycket stort intresse för sådana mariner, vilkas underlägsenhet på ytan dömer dem att ej genom operationer därstädes kunna eftersträva herraväldet till sjöss, och som därför måste hålla sig till defensiven. Tack vare flygvapnet kunna de ändå vinna effektivitet i defensiven mot fartyg, förbindelser och fientligt territorium.» Det förhållandet att flygspaningen underlättar sjöstyrkornas insättande på rätt tid och plats inverkar kraftbesparande på stridsfartygens användning och medför en stegring av deras effekt. Dessa kunna — i den mån hotet av bombanfallen det medger — utgångsgrupperas och insättas i mera direkt anslutning till uppgifternas lösande. Såsom ovan citerats anses denna omständighet hava ökat en underlägsen sjöstyrkas möjligheter att operera. La Bruyére3 uttalar härom: »Långt ifrån att försvaga den nuvarande flottans betydelse fördubblar luftflottan dess kraft. — Marinens framtid ligger i luften.» Amerikanaren Safford* m. fl. är även av den uppfattningen att flygutvecklingen ökat sjöstridskrafternas möjligheter att göra sig gällande och att den framhävt sjömaktens betydelse. A andra sidan har — som kan utläsas ur föregående uttalanden — bombhotet mot fartygen och kanske framför allt mot de fasta baserna skapat problem och svårigheter, vilka starkt påverka sjökrigföringen såväl i strategiskt som taktiskt avseende. Inverkan på olika slag av operationer. Beträffande flygstridskrafternas betydelse för olika slag av operationer anse många författare, att flygstridskrafternas huvuduppgift ligger i spaningen 1 Bemotti, Romeo, f. 1877; amiral; chef för marinakademien i Livorno 1933; »La guerra marittima. Studio critico sull'impiego dei mezzi nella guerra mondiale», Florenz, 1923; »Kriget i luften, Rivista Militäre Italiana», 1927. 2 Castex, o. a, a., se sid. 157. 3 La Bruyére, René; i. d. m a r i n i n t e n d e n t ; känd politisk skriftställare; medarbetare i »Le Temps» m. fl. tidningar och tidskrifter; »Journal des Débats», aug. 1930; i övrigt bland a n n a t »Revue des Deux Mondes», 15 febr. 1935: »Navire ou Avion». "Safford, E. F.; kaptenlöjtnant U. S. Navy 1932; »United States Naval I n s t i t u t e Pro ceedings», juni 1932: »The influence of history upon sea power».

190 och sjökrigsskådeplatsens övervakande, [von Tirpitz1, »Squadron Leader»" 3 och Maude ra. fl.) Andra, såsom t, ex. Castex*, anse deras betydelse framför allt ligga i stridsuppgifterna. Flygstridskrafternas möjligheter att biträda vid kustpatrullering, ubåtsjakt, minsvepning m. m. anses av Clarke*, Bayley* m. fl. hava medfört, att raider mot den fientliga kusten bliva mera, sällsynta, att mineringsföretag på längre avstånd försvårats och att ubåtars uppträdande utanför fiendens kuster blivit mera riskabelt, »Flygvapnet har ökat respekten För fiendens kuster.» Engelsmannen Chamipr anser att Flottorna av anförda skäl bättre kunna frigöras för sin viktigaste uppgift, nämligen att engagera fiendens flotta till sjöss. I ubåtsjakteu anses flygplanets största värde ligga i förmågan att lokalisera ubåtarna och »trycka ned» dem. Beträffande blockadförhållandena anses aärblockaden ytterligare försvårad genom flygvapnet. Fjarrblockaden däremot har blivit lättare genom möjligheten att överblicka större områden. (Castex*, Nickrisen", Barjot9, Paul1", Palliser1' ni. Fl.) Nötningskrigets effekt anses genom flygstridskrafterna hava skärpts 10 12 (Paul , Bemotti , Castex*). Sjöhandelskriget anses av mänga i framtiden få större betydelse genom flygstridskrafternas förmåga att genom angrepp mot inre kommunikationer och värdeföremål i hemorten komplettera det ekonomiska trycket av en avspärrning. »Squadron Leader»2 anför: »Vi ha fått erfara vilket oerhört ekonomiskt tryck som ubåtar och minor åstadkommo. I framtiden måste utan tvivel stor' betydelse tillmätas en kombination av detta ekonomiska tryck och flyganfall. Möjligheten att Från In lien angripa våra handelsfartyg till sjöss och något som voro av ännu större betydelse, nämligen verksamma angrepp på hamnar och Sockanläggningar, kommer ytterligare att skärpa detta I

o. Tirpitz, o. a. a., se sid. 157. »Squadron Leader», o. :>. a, se sid. 156. 8 Maude, C. E., f. 1890; Wmgcommander; marinflygare; stabsutbildad; »The Fighting Forces», 1932; i övriga bland annat diverse artiklar i »Journal of the Royal United Service Institution». 4 Castex, o. a, a., se sid. 157. 5 Clarke, o. a. a., se sid. 188. 8 Bayley, H. C; Wiiigcoinmandcr; »Journal of the Royal United Service Institution., febr. 1932: »Flying boats in empire defence». 7 Chamier, j . A., f. 1883; Aircommodoro: f. d. flygdirektör hos Vickers; tekniker: generalsekreterare i »Air League» sedan 1933; »Army, Navy and Air Force Gazette», 21 dec. 1933: »Air Power and Coast Defence»; i övrigt ett flertal artiklar i olika organ. 8 Nickeisen, Niels, i. 1871; kommendörkapten (avsked 1933): minexpert; f. d. chef pä pansarskepp; telegrafdirektör; sekr. och medlem i flera militära, kommissioner; under flera ar redaktör för »Tidskrift for sjavssen», där N. i en artikelserie 1932—33 g r a n s k a t betvdelsen av herraväldet i luften. 9 Barjot, se sid. 14S; »Revue des Forces Aérienues», okt. 1931: »Emploi de l'aviation dans la guerre navale». 10 Paul, o. a. a., se sid. 181. II Palliser, o. a. a., se sid. 17». 1= Bemotti, o. a. a., se sid. 189. 3

191 tryck, som kan fortplantas längs järnvägar och upplagsplatser till landets inre produktionskällor m. m. Sjö- och luftmakt stå här båda gemensamt i första linjen.» Beträffande flygstridskrafternas möjligheter att direkt deltaga i sjöhandelskriget äro uppfattningarna delade. De flesta anse, att flygvapnets förmåga att angripa handelsfartygen i hamnarna samt hamnanläggningar och förråd måste tillmätas stor betydelse — större ju färre hamnarna äro. »Squadron Leader»1 framhåller, att »genom anfall på endast ett fåtal hamnar kunna allvarliga organisatoriska störningar åstadkommas». Boycott- säger: »Flyganfall mot handelsfartyg i hamn kunna värdefullt komplettera ubåtarnas kampanj till sjöss och bliva den avgörande faktorn i kampen mot fiendens ekonomiska liv.» Castex och Palliser3 äro av samma åsikt. Huruvida flygstridskrafterna komma att få betydelse vid anfall mot handelsfartyg till sjöss anses i viss mån vara en fråga av internationellrättslig natur. Vissa författare hävda, att de internationellrättsliga reglerna icke komma att följas i ett kommande krig och att flygvapnet därmed kommer att spela samma roll som ubåtarna under världskriget. Den förut citerade engelske flygaren Robertson* skriver: »Det är möjligt, att man följer den internationella rätten de första dagarna i ett krig, men förr eller senare kommer inan att bryta emot den. För närvarande är det tillåtet att med flygplan anfalla av krigsfartyg konvojerade handelsfartyg. Svårigheten att visitera och preja från luften gör sig dock starkt gällande.» Andra författare instämma med Monlau*: »— — varnade av världskrigets erfarenheter torde intet land i framtiden väga samma steg som Tyskland tog. Hela världen skulle nämligen denna gång komina att protestera.» Även angreppen på sjöhandeln med flygstridskrafter äro i varje fall beroende av geografien. Richmond3: »I förträngningar och nära (fiendens) kuster tillkommer flyghotet.» Paid7: »Handelskriget kommer att föras framför allt inom de områden, där handelsvägarna stöta samman. Dylika brännpunkter ligga emellertid sä gott som alitid i närheten av en kust och försvararen kommer alltid att skänka densamma en alldeles särskild uppmärksamhet och sörja för dess skyddande.» Till samma uppfattning kommer Clarke". Flygstridskrafternas betydelse för lokalisering av anfallsmålen (handelsfartygen) framhålles av bland annat Paul7. »Allmänt erkännes numera hur livsviktigt det är att i krigstid hålla sjöhandeln igång», säger italienaren Giartosio". Palliser3 anför: »Flygspaningen är det bästa medlet att trygga handelssjöfarten mot överraskande anfall av fientliga fartyg.» 1 »Squadron Leader», se sid. 156. " Boycott, A. (!.; Bachelor of A r t s : allmänpolitiskt, konservativt försvarsintresserad skriftställare; »The elements of Imperial Defence» 1931. 3 Palliser, o. a. a., se sid. 179. 4 Robertson, u. a. a., se sid. 152. 1 itonlail, o. a. a., se sid. 18(i. " Richmond, o. a. a., se sid. 15.3. '•' Paul, o. a. a., se sid. 181. " Clarice, o. a. a., se sid. 188. 9 Giartosio, C, i. 1892; kommendörkaptenj flygtekniker; »Rivista Alarittima», juli — aug. 1929: »Sulla correlazione aero-marittima».

192 Richmond1, Samson2, Castex3, Weichart* m. fl. anse, att konvojsystem och beväpning av handelsfartygen med luftvärn böra komma till utförande för att skydda handelsfartygen. Enbart flygeskort anses av så gott som samtliga författare otillräcklig, men bidrager till att minska riskerna. Dorling* anför: »Flygvapnets värde för handelsskydd eller konvojer är problematiskt. I kustfarvatten har det måhända begränsad användbarhet i samband med övervattensfartyg, men det är helt olämpligt för konvojskydd på världshaven.» Burney" delar i stort sett Dorlings uppfattning, under det att vissa andra engelska författare, t. ex. Bayley7 och Holmes", anse, att flygvapnet i viss utsträckning kan lösa denna uppgift. Russell9 anför: »Flygvapnet utgör ett mycket allvarligt hot mot sjöhandeln och det stora sjöflygplanet måste anses vara ett lika effektivt vapen härför som ubåten. Som försvarsmedel för konvojer är emellertid flygplanet av mycket tvivelaktig natur», och den tyske amiralen Meurer13 skriver: »Flyg planet är ett alltmer betydelsefullt vapen för handelsförstöring, men lämpar sig däremot icke för handelsskydd.» I fråga om kampen mot kuster erkännes allmänt flygstridskrafternas betydelse såväl för anfallet som i ännu högre grad för försvararen (Edmonds11, Holmes", Creagh12 m. fl.). Flottornas betydelse härvidlag har dock icke minskats, då desamma kunna dels ingripa mot områden dit de kustbaserade flygplanen icke nå, dels bära fram fartygsbaserade flygplan mot den fientliga kusten. Beträffande det direkta kustförsvaret finner man även den åsikten representerad, att flygplanet har ersatt kanonen (Mackay13). Denna uppfattning är dock mindre allmän, varemot flygplanets betydelse i samverkan med kustartilleri och sjöstridskrafter framhålles av många författare. Amerikanaren Milburn1*: »I ett framtida krig erfordras den intimaste samverkan mellan det fasta I Richmond, o. a. a., se sid. 153. - Samson, se sid. 171; »Royal Air Force Quaterly», april 1930: »Flygplan och handelsflottan». 3 Castex, o. a. a., se sid. 157. 4 Weichart; f. d. Marinebaurat; ubåtskonstruktör under världskriget; katapultexpert (Preinen); »Marine Rundschau», nov. 1932: »Das Zusammenarbeit zwischen Schiff und Flugzeug mittels des Heinschen Landesegels». s Dorling, o. a. a., se sid. 145. 6 Burney, Dennistoun Charles, Sir; f. 1888; f. d. Commander; marinflygare 1911—14; uppfann under världskriget paravanen; luftskeppskonstruktör (R 100); M. P. 1922—29 (härunder livligt deltagit i parlamentsdebatterna om flygvapnet); ansedd skriftställare; »Journal of the Royal United Institution», aug. 1930: »The influence of Aircraft on Sea Power». 7 Bayley, o. a. a., se sid. 190. 8 Holmes, P. L.; major; »The Navy», febr. 1930: »Air Power, Aircraft and strength of fleets». 9 Russell, o. a. a., se sid. 181. 19 Meurer, A. V., f. 1809; f. d. viceamiral; »Deutsche Wehr» nr 47 1930. II Edmonds, C. H. K., f. 1891; Croup captain 1929; f. d. sjöofficer; marinflygare under världskriget; lärare vid R. A. F . och Army Staff Colleges; i Air Ministry sedan 1932; ett flertal strategiska och tekniska artiklar i diverse militära tidskrifter; »Journal of the Royal United Service Institution», maj 1924: »Air Strategy». 12 Creagh, o. a. a., se sid. 180. 13 Mackay, C. R.; Wingcommander; »Journal of Royal United Service Institution», maj 1930: »The role of Aircraft in coast defence (Gold medal essay: air for 1929)». 14 Milburn, Bryan L.; kustartillerikapten; »Coast Artillery Journal, sept.—okt. 1932: »The relation of harbor defence to naval and military strategy».

193 kustförsvaret, flottan och flygvapnet. De äro beroende av varandra, deras verksamhetsfält skära ofta varandra, men uppgifterna äro alltid åtskilda.» Enligt den tyske kommendören Paul1 har kustförsvarets absoluta motståndskraft ökats efter flygvapnets tillkomst men det fasta kustartilleriets relativa betydelse sjunkit, i det kanonen anvisats den andra platsen och bombangreppet mot fartygen den första platsen i försvarslinjen. Däremot anser Paul, att det rörliga kustartilleriets betydelse stegrats genom flygstridskrafternas medverkan. Vid överskeppningsföretag får flygvapnet mycket stor betydelse såväl för den invaderande som i kanske ännu högre grad för försvararen. Palliser2, Castex3, Broudbent*, »Squadron Leader»3, Brooke-Popham3 ni. fl. framhålla, hurusom det numera erfordras herravälde icke blott till sjöss utan även i luften för att kunna genomföra ett överskeppningsföretag. Å andra sidan hava »genom flygvapnets tillkomst nya svårigheter hopat sig för genomförande av en operation, som redan förut var ytterst svår för att icke säga nästan outförbar», säger Broudbent*. Flygvapnets utveckling har i allt högre grad stegrat kraven på samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter såväl vid genomförande som vid avvärjande av invasionsföretag. På grund av hotet från luften kan den invaderande behöva avse en särskild »luftvärnsstyrka» (erfarenheter från den italienska flott flygövningen 1932). Det anses bliva en av den försvarande flottans viktigaste uppgifter att binda denna styrka, Kombinerade operationer mellan flyg- och sjöstridskrafter, t. ex. för framflyttande av flygbaser, anses såsom en allt sannolikare och betydelsefullare anfallsform (Palisser2, Castex 3 m. fl.). Vikten för den invaderande att disponera flygstridskrafter ningsplatsen framhålles av bland andra ryssen Sergejeff1.

över urskepp-

Den operativa enhetens sammansättning har genom flygvapnets tillkomst undergått vissa förändringar. Att artillerifartygen fortfarande äro flottans kärna, därom synes, såsom tidigare framhållits, den sjömilitära expertisen vara fullt ense. Kravet på en mycket stark fartygsspaning har minskats, varigenom spaningsfartygen kunna hållas närmare huvudstyrkan. Något behov att forcera fiendens fartygsspaning förefinnes icke längre. Förutsättningarna för att efter kontakt kunna beslöja sina avsikter i en förestående sjöstrid hava försämrats. Den amerikanske amiralen Mojfet8 framhåller: »Efter flyg1 Paul, o. a. a., se sid. 181. - Palliser, o. a. a., se sid. 179. '•'• Castex, o. a. a., se sid. 157. 4 Broudbent, E. W.; kaptenlöjtnant U. S. Navy; »United States Naval Institute Proceedings», aug. 1931: »Aircraft in joint military naval operations». r ' »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. 0 Brooke-Popham, o. a. a., se sid. 186. 7 Sergejeff, M.; »Morskoj Sbornik», j u n i 1930: »Flygstridskrafters medverkan vid landst igningsoperationer». 8 Moffet, W. A., i. 1869; amiral; död vid luftskeppet Akrons förlisuing 1933; f. d. chef för U. S. A : s marinflygvapen; stor a u k t o r i t e t ; »Utdrag ur rapport till ett parlamentariskt marinutskott», 1928.

194 stridskrafternas tillkomst hava emellertid slagskeppen blivit mer beroende än någonsin tillförne av utom fartygen befintliga krafter, såväl beträffande utnyttjandet av slagkraften (kanonerna) som ifråga om skydd.> E n annan amerikansk sjöofficer, Percival,1 anför: »Genom att flottan måste hållas mera samlad och givas defensivare egenskaper på fartens bekostnad blir anfall mot densamma svårare att utföra och mera riskfyllt.» I fråga om taktiken ha formeringarna blivit mera rörliga och elastiska (uttalanden av tysken Paul2 och engelsmannen »Squadron Leader»3 ni. fl.). Stora och stela kolonner hava upplösts och grupptaktiken har blivit mera framträdande. Med grupptaktiken och med samverkan mellan fartyg och flygplan har det koncentrerade anfallet mot viss punkt av fiendens styrka växt fram. I ryska facktidskrifter göres denna anfallsform särskilt till föremål för studier. ( Vorobjev *). Fartygens gruppering med hänsyn till vind-, väderleks- och belysningsförhållanden har likaså rönt inflytande av flygplanens med- och motverkan i sjöstriden (Paul *). Vad beträffar tid och plats för upptagande av strid, påverkas dessa faktorer av de relativa styrkeförhållandena i luften. Den här ofta citerade engelske sjöofficeren Palliser5 anför: »En sådan plats för strid bör väljas att egna kustbaserade flygplan kunna deltaga, medan motparten förmenas detta.» E n annan engelsman, Creagh6, säger: »I sjöstriden kunna flygplan verksamt ingripa, om de i erforderligt antal komma till anfall med bomber och torpeder på rätt tid och plats.» Stridsbeslutet kan tänkas påverkat av en önskan att trötta ut eller utmanövrera fiendens flygstridskrafter före ett avgörande sjöstridsskede eller också uppskjutes detta till en tidpunkt, t. ex. mörkningen, då ett överlägset flygvapen har mindre möjligheter att göra sig gällande (Paul2). La Bruyére 7 anser, att stridshandlingar böra förläggas till för fientlig flygverksamhet undandragna områden. Vad beträffar tidpunkten för flygstridskrafternas insättande i sjöslaget, framhåller Parker s följande: »Flyganfall före en strid hindrar fienden att reparera, under striden är han för upptagen att effektivt forsvara sig och efter striden äro kanske hans luftvärnsvapen, som i regel stå oskyddade, skadade», och på ett annat ställe: »Flygvapnets värde ligger i att det kan slå först och längst.» Sannolikheten för att sjöslaget kommer att föregås av eller sammanhänga med ett »luftslag» påpekas av flera författare (Castex9, Russellw, von Tirpitz11, m. fl.). I

Percival, o. a. a., se sid. 183. - Paul, o. a. a., se sid. 181. • »Squadron Leader», o. a. a., se sid. 156. 4 Vorobjev: utgivare av den frivilliga ryska försvarssammanslutmngen upplysningskrift: »Samverkan mellan flotta, flyg och kustartilleri», 1932. & Palliser, o. a. a,, se sid. 179. 6 Creagh, o. a. a., se sid. 180. 7 La Bruyére, o. a. a., se sid. 189. » Parker, o. a. a., se sid. 180. 9 Castex, o. a. a., se sid. 157. 19 Russeli, se sid. 181. II von Tirpitz, o. a. a., se sid. 157.

_ _ Ossoaviachim s

195 Möjligheten till utförande av taktiska mineringar anses hava blivit mindre genom flygspaningen. Slutligen synes en allmänt omfattad uppfattning vara, att samtidigt som precisionen i sjöstriden ökat, har denna i hög grad komplicerats, varför betydligt större krav måste ställas på befälhavare av olika grader (Clarke 1). Saraverkan mellan flotta och flygvapen. I den betydelsefulla frågan om samverkan mellan flotta och flygstridskrafter är den sjömilitära litteraturen särskilt rikhaltig. Utöver vad som förut härutinnan anförts må ytterligare en del uttalanden framhållas. Den amerikanske sjöofficeren Standley2-. »Vi sjöfolk veta mycket väl, att en aldrig så väl utrustad flotta, som saknar flygplan, med svårighet skulle hålla stånd mot en svagare, men med effektiva flygstridskrafter utrustad flotta.» Förste sjölorden i engelska amiralitetet Chatfielä3: »De tre försvarsgrenarna äro delar av ett arbetslag, på vilka imperiets säkerhet vilar.» Amerikanaren Gladden*: »Ett studium av flygvapnets möjligheter i sjökriget ger till slutresultat, att de flesta av dess uppgifter kunna lösas i samverkan med sjöstridskrafterna i övrigt och att å andra sidan dessa senare erfordra tillgång till flyg för att kunna utveckla maximum av kraft.» Förste amiralitetslorden Sir Monsell5: »Formerna för samverkan med flyget är ett av de viktigaste problem, som för närvarande studeras av flottan. Flygvapnet har icke blott skänkt flottan ett nytt värdefullt vapen utan även ökat fartygens synvidd med många mil. Vi måste också hålla klart för oss, hur mycket flygvapnet är beroende av flottan.» Den förut citerade italienske marskalken Caviglia* skriver: »Under det sista kriget samverkade flygvapnet med armén, men användes blott helt litet vid kriget till sjöss. För oss italienare är emellertid dess framtid särskilt förbunden med operationerna till sjöss.» Att en samverkan är erforderlig, är expertisen synbarligen ense om. Formerna för och arten av denna samverkan äro däremot föremål för delade meningar. Frånsett härmed sammanhängande organisatoriska spörsmål gäller diskussionen främst frågan om, huruvida strategisk eller taktisk samverkan eller båda är möjlig och bör eftersträvas. Amiralen Standley2 påpekar i sin rapport efter de amerikanska flottflygövningarna 1934, att flygvapnet numera icke endast är oumbärligt för flottan, utan utgör en integrerande del av densamma. 1

Clarice, o. a. a., se sid. 188. Standley, William, i. 1872; amiral; marinstabschef sedan 1933; »Army and Navy Journal», 22 sept. och 29 sept. 1934 (uttalanden inför en flygkommission). Citaten gjorda i »Naval and Military Record», 31 Jan. 1935; »Aviation in U. S. Navy». 8 Chatfield, E., Sir, f. 1873; amiral; marinstabschef sedan 1933; Beattys flaggkapten under världskriget; u t d r a g ur tal hållet i Sheffield, okt. 1933. 4 Gladden, C. T.; kaptenlöjtnant U. S. N a v y ; »United States Naval I n s t i t u t e Proceedings», febr. 1929: »Uses of Aircraft in Naval Warfare». 5 Monsell, o. a. a., se sid. 184. • Caviglia, o. a. a., se sid. 145. 2

1282 35

B 13

196 Bywater1 hävdar: »Även om extrema anhängare av det ena eller det andra vapnet förneka det, så ha dessa båda vapen (flygvapnet och flottan) avgjort blivit komplement till varandra och även om kompanjonerna äro ovilliga att erkänna bandet, kan det icke lösas utan svårt avbräck för landet.» Aircraft2 slutar en betraktelse över de brittiska flottövningarna (1933— 1934) med följande ord: »I varje fall har man genom dessa övningar fått fullt klart för sig flygvapnets strategiska värde i öppna sjön.» Castex3 framhåller: »Man kan ej mera helt och fullt utnyttja sina lantoch sjöstridskrafter, om man icke samtidigt i luften möter motståndaren.» Slutligen möter man den åsikt, som bland annat hävdas av den franske sjöofficeren de UEscaille*: »Flygvapnets uppgifter lösas dels i samverkan med andra vapen inom sjökriget, dels av flygvapnet ensamt i dess egenskap av ett självständigt vapen.» De under den senaste tiden i allt större utsträckning förekommande flott-flygövningarna inom olika länder synas mera ha haft till ändamål att undersöka betingelserna för och utformandet av samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter än möjligheterna att ersätta fartyg med flygplan. Enär övningarna i regel även avse att belysa vissa övningsmoment av taktisk eller annan art, torde en viss försiktighet böra anbefallas vid dragande av generella strategiska slutsatser. Om icke annat hava dock övningarna klarlagt förekomsten av alltmer vidgade gemensamma uppgifter för de båda försvarsgrenarna ävensom framhävt kravet på en allt intimare samverkan dem emellan.

Flygstridskrafternas möjligheter att övertaga en flottas uppgifter. E t t fåtal författare hävda, att flygvapnet helt kan övertaga flottornas uppgifter. Kenivorthyb skriver: »Luftflottan kan utföra alla den gammalmodiga flottans funktioner i krig — och ännu mera.» Den engelske flygkaptenen Norman Mac Millan6 anför: »Vår flottas långsamma, flytande fästningar äro maktlösa mot aeroplanen. Nästa krig skall avgöras genom styrkan hos de stridande makternas flygvapen.» Dylika uttalanden hava dock på senaste tiden blivit allt fåtaligare. Några författare anse, att vissa av den sjögående flottans uppgifter kunna övertagas av flygstridskrafterna eller att vissa fartygstyper kunna ersättas av flygförband. I allmänhet ifrågasattes därvid övertagande av spaningsoch bevakningsuppgifter och diskuteras de lätta fartygens existensberättigande. Löjtnanten Percival1 anser, att »flygvapnet nu för tiden kan övertaga 1 Bywater, se sid. 198; »The Daily Telegraph», 29 Jan. 1934: »Fighting services Budget. No one force can by itself ensure the nation's security». 8 Aircraft, J. K.; »Les Ailes», 17 maj 1934: »Erfarenheter från de engelska flott-flygövningarna». 3 Castex, o. a. a., se sid. 157. * De L'Escaille, E. J. P., f. 1880; kommendör i reserven; artillerist; marinflygare; accepterar ej helt Douhet; varnar för oprövade teorier; »Revue des Forces Aériennes», mars 1930: »L'Aeronautique maritime». 5 Kenworthy, o. a. a., se sid. 153. 6 Mac Millan, Norman; flygkapten; provflygare hos firman »Armstrong Siddeley»; hyser obegränsad tillit till flygvapnets förmåga; »Daily Mail», 1934; (artikeln återgiven i Uppsala Nya Tidning 21, jan. 1935). 7 Percival, o. a. a., se sid. 183.

197 de flesta av de uppgifter, som tidigare i gynnsamt väder och på korta avstånd påvilade jagarna». Den engelske flygaren Carnegie1 uttalar ungefär samma uppfattning: »Flygbåten kan övertaga mindre fartygs uppgifter, men man får därför icke förgäta, att den alltfort är en luftfarkost och icke ett sjövärdigt fartyg.» Den allmänna uppfattningen i den utländska litteraturen synes vara, att flygvapnet väl komplicerat sjökriget, dels genom hotet mot flottorna och dels genom att öka fartygens verkningsmöjligheter, men att flygvapen och flotta icke kunna ersätta varandra. Den kände engelske skriftställaren, amiralen Harper2, har nyligen yttrat bland annat: »Frågan om flygvapnets förstärkning har på sina håll föranlett grundlösa spekulationer i flottans och flygvapnets inbördes värde i försvaret . Flygplanet är emellertid icke något substitut för fartyg. Det kan ej kontrollera sjöförbindelserna, men är — i sitt element — av värde för handelsskyddet. Utan detta moderna vapen vore flottan svårt handicapad i sina operationer . Armén och flygvapnet äro beroende av flottan för sin existens, under det att flottan är beroende av armén och flygvapnet för skyddet av sina baser. Vi hava hört nog om 'flyg contra flotta', låt oss i stället tänka på 'flotta i samverkan med flyg'. Det är på denna väg och ej genom att skapa tvedräkt dem emellan som vår säkerhet vinnes.» Den franske marinministern Pietri3 synes omfatta samma åsikt, då han i parlamentet framhåller: »Man talar ofta med förkärlek om våra kusters försvar, förverkligat antingen medelst flygplan eller befästningar. Våra kusters verkliga försvar det är 'eskadern'. Och med 'eskader' förstås här alla krigsmedel, användbara till sjöss. Sjöstyrkan kan icke avvara flygplan mer än den kan avvara skepp i över- och undervattensläge; det är samverkan mellan dessa olika vapen, som ger dem deras största verkningskraft.» Förste amiralitetslorden, Sir Bolton Eyres Monsell1, framhöll under en debatt i underhuset mars 1934 angående flottprogrammet, att det var regeringens avsikt att vid flottavtalets utlöpande den 31 december 1936 hava utbyggt flottan till traktatsenlig styrka. »Varken tekniskt, strategiskt, politiskt eller 'fredligt' kunna vi acceptera en begränsning av slagskeppen till 10 000 ton. Om vi avstode från slagskeppens överväldigande överlägsenhet över någon annan fartygstyp, komme detta blott att öka utsikterna för en angripare och samtidigt minska det angripna landets försvarsmöjligheter.» Under debatten i underhuset 1935 rörande sjöförsvarets budget yttrade Sir M. bl. a.: »Jag måste begagna tillfället att säga, hur djupt jag beklagar den ovederhäftiga presspropaganda, som pågår runt omkring i landet och som söker 1 Carnegie, D. V.; »Squadron Leader»; »Journal of the Royal United Service Institution», febr. 1932: »Diskussionsinlägg i anledning av ett föredrag om flygbåtar av Wing Commandor Bayley» (se sid. 190). s Barper, J. E., f. 1874; viceamiral (avsked 1927); slagskeppschef i världskriget; t a k t i k e r ; objektiv; sammanfört de officiella redogörelserna för slaget vid J u t l a n d . »The Army, Navy and Air Force Gazette», 15 mars 1934: »See and Air Power». s Pietri, Francois, f. 1882 å Korsika; framstående politiker, tillhörande centerpartiet; statssekreterare i finansdepartementet 1926; kolonial- och marinminister i ett flertal m i n i s t ä r e r ; citatet, som hämtats från kammardebatten 1934, återgivet av Henri Bernay i »Le Yacht», 12 jan. 1935: »Marine ou aviation?» 4 Monsell, se sid. 184.

198 göra gällande, att flottan och flygvapnet stå emot varandra i stället för att komplettera varandra. Sådana falska teser skulle, om de någonsin bleve trodda, allvarligt skada vårt försvar, ja, kunde till och med komma att betyda dess undergång.» Den förut citerade amerikanaren Standley1: »Flygplan hava icke undanträngt något annat marint stridsmedel, men de utgöra ett tillskott till tidigare förefintliga, som ökar sjöstridskrafternas värde för landets försvar.» Amiral Beatty2: »Flygvapnet är värdefullt och har sin uppgift att fylla, men hur effektivt det än blir, kan det aldrig intaga flottans plats. Det är på slagskeppsflottan, som hela vår imperiella säkerhet i första och sista hand vilar.» En av amiralen i dagarna i överhuset avgiven deklaration att »varken ubåtar eller flygplan numera hota övervattensflottorna i någon högre grad», kommenteras av den engelska tidning, 3 vari den nyssnämnde Kenirorthy* medarbetar, med att »inom marina kretsar såväl som inom flygkretsar är man numera på det klara med att krigsfartygen praktiskt taget blivit immuna mot attacker från luften genom införandet av de nya högexplosiva granaterna inom lv-artilleriet, som arbeta med snabbheten hos ett modernt maskingevär . Amiralitetet har vid upprepade tillfällen förklarat, att flygvapnet icke i något hänseende kan ersätta den sjögående flottan. Härför saknar det såväl strategiska som taktiska förutsättningar». Engelsmannen Bywaterb: »Fransmännen utmåla i bjärta färger den fara, som den tyska efterkrigsflottan utgör. Men på samma gång framhålla de betydelsen av luftmaktens förening med sjömakten.» »Tessera»6: »Uppbyggande av vår krigsmakt borde aldrig ske brådstörtat eller under inflytande av den alltför stora ivern hos entusiaster, som tro, att det senaste vapnet kan fylla alla de andras plats och att det kommer att visa sig ofelbart under alla förhållanden.» Italienaren Accorsi1 framhåller följande: »Ehuru under världskriget marinflygvapnet intog en underordnad ställning, hava framstegen under själva kriget och de ännu större framsteg, som man kunde förutse för framtiden redan strax efter kriget, visat detta vapens stora betydelse för sjökriget. Denna betydelse överdrevs dock av en del alltför ivriga personer. De påstodo, att flygvapnet kunde utföra alla de uppgifter, som man för uppnående av herravälde på haven ålägger flottan. Flygvapnet skulle också utgöra en så fruktansvärd och farlig fiende för flottan, att avskaffandet av denna och dess ersättande av talrika starka luftavdelningar framstodo som något nödvändigt. 1

Standley, se sid. 195. Beatty, David, i. 1871; Earl of the North Sea; Admiral of the Fleet; inarinstabsehef 1919—27; offentligt uttalande den 19 okt. 1933 (återgivet i dagspressen). s »Daily Express» för den 13 juli 1935. 4 Kenworthy, se sid. 153. » Bywater, Hector C, f. 1884; ständig medlem i »United States Naval I n s t i t u t e » ; medlem i »Naval Architects I n s t i t u t e » ; amiralitetet närstående skriftställare, mycket läst i politiska k r e t s a r ; sjömilitär medarbetare i Daily Telegraph, varur här anförts »The blind fleet», dec. 1930; i övrigt bland a n n a t »Navies and Nations»; »A Searchlight on t h e Navy», 1934. 0 »Tessera»; engelsk pseudonym; »Journal of the Royal United Service I n s t i t u t i o n » , febr. 1934: »Imperial Defence, The Armament Mosaic». ' Accorsi, Luigi; »Esercito e Nazione», maj 1934: »Flygplan och katapulter å krigsfartyg». 2

199 Idag har man övergivit dessa uppenbart överdrivna teorier. Det som var förnuftigt finnes emellertid kvar: man medgiver allmänt luftvapnets stora betydelse för sjökriget, men flottorna förbliva dettas nödvändiga och väsentliga element. Det nya och det gamla sjökrigsvapnet måste användas i harmoniskt samarbete så att bästa resultat ernås.» Liknande åsikter anföras av bland andra den italienske marskalken Caviglia l, den engelske generalmajoren Givynn2 och fransmannen la Veyrie.3 Den ovan exemplifierade, talrikt omfattade åsiktsriktningen torde kunna sammanfattas i Clarkes* yttrande: »Flygvapnet kan hjälpa och underlätta fartygens arbete, men det kan icke ersätta fartygen själva.» Det finnes dock ännu många som hävda, att flygstridskrafterna endast äro ett hjälpvapen till flottan, samt slutligen en åsiktsriktning, som gör gällande, att flygvapnet icke har påverkat sjökrigföringen, ehuru dessa konservativa riktningar i likhet med de mera radikala bliva allt sällsyntare i litteraturen. Sammanfattning av flygstridskrafternas inverkan på kriget till sjöss. Vissa författare, vilka dock icke tillhöra den sjömilitära sakkunskapen, uttala den meningen, att det moderna flygvapnet utgör ett sådant hot mot sjöstridskrafterna, att dessas roll numera helt eller delvis kan anses utspelad. Dylika vittnesbörd bliva emellertid allt färre. Ett flertal författare och samtliga sjömilitära förneka, att flygstridskrafterna skulle medföra en dylik omvälvning, något som ju även direkt motsäges av en alltmer intensifierad krigsfartygsbyggnad i olika länder. I allmänhet understrykes dock, att flygstridskrafterna komma att utöva ett starkt inflytande på sjökrigföringen såväl strategiskt som taktiskt, varvid ett dominerande antal uttalanden peka på betydelsen av samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter. Samstämmig synes uppfattningen vara beträffande den fara, som från luften hotar örlogsstationer av koncentrerad typ. En mer eller mindre radikal omläggning av flottornas baseringsförhållanden i avsikt att söka minska denna fara förordas i detta sammanhang av olika författare. Beträffande bombhotet mot fartygen synes uppfattningen icke vara enhetlig. Dock synes den meningen alltmera göra sig gällande, att det starka luftvärn, som kan etableras på framför allt de större fartygen, kommer att göra dessa förhållandevis motståndskraftiga fartyg till mindre lönande mål för de angripande luftförbanden. I fråga om handelskrigföringen synes den uppfattningen vara tämligen allmän, att flygvapnet, om hänsyn icke behöver tagas till internationellrättsliga regler, starkt ökat riskerna för handelssjöfarten under krig. 1

Caviglia, E., o. a. a., se sid. 145. Gwynn, C. W., Sir, f. 1870; generalmajor (avsked 1931); chef för Staff College, Camberley 1926—31; »Morning Post», 20 febr. 1934: »The functions of the service» (en revidering av general Groves teser i »Behind the Smoke Screen»). 3 La Veyrie, Jean; medarbetare i bland a n n a t »L'Intransigeant», »Le Matin» och »Le P e t i t J o u r n a l » ; »L'Intransigeant», 12 febr. 1935: »Flottan får icke minskas genom flygets utveckling». 4 Clarke, o. a. a., se sid. 188. 2

200 I fråga om skyddandet av sjöfarten äger flygplanet betydelse, dels genom sin spanande förmåga, dels genom att det kan anfalla fientliga stridsfartyg, som hota egna handelsfartyg. För konvojtjänst lämpa sig flygstridskrafter däremot mindre. De kunna sålunda icke övertaga stridsfartygens roll som beskyddare av sjöfarten. Beträffande frågan om eller i vilken utsträckning flygvapnet kan övertaga sjöstridskrafternas uppgifter står den sjömilitära sakkunskapen enig om att så icke kan ske i annan mån än att flygspaningen kompletterar fartygsspaningen. Att bombflygvapnets tillkomst skulle rubbat eller förminskat betydelsen av artillerifartyg — i deras egenskap av flottans kärna — förnekas helt.

201 Bilaga nr 3.

Grundläggande synpunkter beträffande utförandet av ett större överskeppningsföretag och försvar däremot. (Utarbetad av översten friherre A. Rappe.) Varje överskeppningsföretag påverkas allt efter sin storlek i större eller mindre omfattning av operationsområdets nautiska och militärgeografiska beskaffenhet samt av de inom krigsskådeplatsen rådande meteorologiska omständigheterna. Ett avgörande inflytande på företagets utformning erhåller därjämte det motstånd, som kan påräknas med hänsyn till försvararens förberedelser och tillgång på stridskrafter. Den följande framställningen tager närmast sikte på de områden och förhållanden, vilka ur svensk försvarssynpunkt äga särskilt intresse. Det förutsattes sålunda, att den angripande förfogar över en stormakts resurser ifråga om stridsmedel av olika slag samt att försvararen måste eftersträva att inom en ekonomiskt och därmed även organisatoriskt begränsad ram ernå största möjliga effektivitet. Till en början skola de med en landstigningsoperation sammanhängande spörsmålen granskas ur angriparens synvinkel, medan frågan om försvaret i ett följande avsnitt upptages till fristående behandling.

A. överskeppningsföretaget betraktat ur den anfallandes synpunkt. Ett större överskeppningsföretag är en mycket komplicerad operation, vid vars planläggning och genomförande hänsyn måste tagas till en mångfald faktorer berörande såväl länt- och sjömilitära som flygmilitära omständigheter. Företagets genomförbarhet vilar ytterst på vissa tekniska och militärgeografiska förutsättningar, såsom tillgången på handelstonnage, förekomsten av lämpliga inskeppningshamnar, transportvägarnas beskaffenhet och landstigningsförhållandena m. m. Mot bakgrunden härav kunna de taktiska och strategiska möjligheterna och kraven i varje särskilt fall upptagas till omprövning. Utgångspunkten är härvid det för företaget i stort uppsatta målet, överskeppningen bör därför i främsta rummet planläggas med hänsyn till att operationerna till lands säkert och snabbt skola leda till avsett resultat. Ett första villkor är emellertid, att kustförsvaret inom landstigningsområdet kan brytas och att transporterna över havet i erforderlig grad kunna tryggas mot anfall från sjö- och flygstridskrafter. Förbindelserna till hemorten måste dessutom under operationernas fortgång kunna upprätthållas för att säkerställa underhållstrafiken i landstigningsarméns rygg.

202 Med hänsyn till dessa omständigheter kräves, att tillräckligt starka krafter från början kunna insättas mot försvararens kustskyddsförband och att dennes motverkan med sjö- och flygstridskrafter kan neutraliseras. Stundom kunna de hinder, som härvid uppresa sig mot företaget, befinnas vara av sådan art och styrka, att överskeppningen måste uppskjutas till en senare tidpunkt eller förläggas till ett mera lättåtkomligt men med hänsyn till det avsedda operationsmålet måhända mindre förmånligt område. I andra fall erfordras endast smärre jämkningar för att säkerställa transporterna och den första landstigningen. Ur l a n t m i l i t ä r synpunkt framträda vid den operativa planläggningen vissa skiljaktigheter beroende på om företaget skall utföras såsom en självständig operation eller samordnas med en offensiv över landgränsen. I det senare fallet bestämmes överskeppningens utförande och inriktning i främsta rummet av förhållandena på lantkrigsskådeplatsen. Företaget torde ofta kunna givas en relativt begränsad omfattning. Skall däremot en offensiv igångsättas över havet såsom ett fristående företag, erfordras i allmänhet en mycket betydande kraftinsats. Framförallt blir detta fallet, om det strategiska målet är motståndarens betvingande, då de överförda trupperna måste tillkämpa sig ett avgörande mot försvararens huvudkrafter. För den anfallande måste det alltid bland annat med hänsyn till de ömtåliga förbindelserna bliva ett framträdande intresse att snabbt kunna genomföra operationen. Angreppet bör därför ansättas på sådant sätt, att den försvarande snarast tvingas till avgörande strider. Detta syftemål kan säkrast vinnas därigenom, att operationerna inriktas mot områden, som hava väsentligt värde för försvararen och vilkas förlust kan nedbrytande påverka hans moraliska och materiella motståndskraft. Det kan även tänkas, att det strategiska målet är mera begränsat och att företaget endast syftar till en ockupation av ett visst område. Avsikten kan exempelvis vara att beröva motståndaren en med hänsyn till folkförsörjningen viktig landsdel eller att taga i besittning ett ur flygstrategisk synpunkt betydelsefullt basområde. Härvid behöva visserligen icke de landsatta krafterna kunna tvinga försvararen till avgörande strider, men företaget måste ändock givas en mycket betydande omfattning. Landstigningskåren måste nämligen å sin sida kunna hindra motståndaren att framkalla ett avgörande. Den måste därjämte vara i stånd att intill den tidpunkt, då ett avgörande i kriget med andra medel framtvingats, genomföra försvarsstrid mot en motståndare, som uppträder i eget land, samtidigt som den landstigande har sina förbindelser ledande över havet. E t t uppgivande av företaget, sedan operationerna påbörjats, är nämligen förenat med stora svårigheter. Vad beträffar själva överskeppningens utförande framstår ur lantmilitär synpunkt såsom särskilt betydelsefullt, att trupptransporterna kunna slutföras på kort tid. Den först överskeppade styrkan måste dessutom vara tillräcklig för att bryta det motstånd, som kan väntas inom landstigningsområdet och för att därefter kunna framtränga till och försvara en första brohuvudställning, belägen så långt från kusten, att försvararen icke medelst artillerield kan verka

208 mot den fortsatta urskeppningen. Det besatta området bör sedermera successivt kunna utvidgas i avsikt att skapa gynnsamma förutsättningar för de kommande operationerna. För att försvara dessa brohuvudställningar måste efter hand så starka krafter kunna insättas, att motståndaren icke erhåller möjlighet att verkställa en genombrytning och framtvinga ett avgörande, medan överskeppningen ännu pågår. De krav, som härigenom komma att ställas på den anfallandes förmåga att snabbt överföra lantstridskrafter, bliva icke endast beroende av de allmänna styrkeförhållandena på försvararens sida utan i lika hög grad av dennes möjligheter att i tid koncentrera stridskrafter till landstigningsområdet. För den angripande blir det därför av vikt att genom bekämpning från luften av den försvarandes järnvägsförbindelser och övriga kommunikationsleder fördröja hans koncentrering och uppmarsch. Härigenom framträder för den anfallande ett nära samband mellan länt- och flygstridskrafternas verksamhet. J u större resultat, som flygförbanden kunna ernå, desto mindre krav behöva ställas på lantstridskrafternas insats i ett tidigt skede och tvärtom. Att ett motsvarande förhållande även råder på den försvarandes sida kommer att belysas i den efterföljande framställningen. Ur s j ö m i l i t ä r synpunkt framträder såsom en nödvändig förutsättning för att en truppöverskeppning av här avsedd omfattning skall kunna komma till stånd, att huvuddelen av försvararens sjöstridskrafter under tillräckligt lång tid kan hindras ingripa inom det vattenområde, över vilket transporterna skola äga rum. Den angripande måste därjämte kunna bereda transportfartygen erforderligt skydd mot de mindre sjöstyrkor, som eventuellt kunna uppträda inom området ifråga. Den säkerhet, som sålunda måste skapas för transporterna, kan under vissa förhållanden endast vinnas genom en före överskeppningen framtvingad reduktion av försvararens sjöstridskrafter. I andra fall kan målet nås genom att i samband med överskeppningsföretagets utförande vidtaga betryggande åtgärder för skyddets tillgodoseende. E n reduktion av försvararens sjöstridskrafter före överskeppning en kan åstadkommas genom offensiva företag med sjöstridskrafter eller genom angrepp med flygstridskrafter eller ock genom en kombination av bägge anfallsmetoderna. Sjöstridskrafternas verksamhet kommer härvid främst att omfatta ett offensivt min- och ubåtskrig i förening med framstötar av den operativa flottan. Därest den anfallande icke genom framstötar mot särskilt känsliga mål kan tvinga den försvarandes sjöstridskrafter till ett avgörande, få dessa sjökrigsoperationer karaktären av ett nötningskrig, vars längd och utgång icke på förhand kan med säkerhet bedömas. Då ett till viss tidpunkt ernått resultat icke kan påräknas med denna krigföringsmetod, ökas vikten av att insätta de operativa flygstridskrafterna till nedkämpning av försvararens sjöstridskrafter i syfte att framförallt försätta de större eller värdefullare fartygen ur stridbart skick. Största verkan torde härvid kunna uppnås genom Överraskande bombangrepp, utförda medan sjöstridskrafterna befinna sig till ankars eller under gång i trånga farleder. Vilket skydd, som under överskeppningens genomförande måste beredas

204 transportfartygen gentemot försvararens sjöstridskrafter, blir beroende av de härvid rådande styrkeförhållandena samt av försvararens operationsfrihet till sjöss. Besitter den anfallande antingen från början eller till följd av de inledande operationerna en mycket stor överlägsenhet, kan detta skydd skapas genom enbart konvojering. All krigserfarenhet synes emellertid utvisa, att, i den mån sjöherravälde icke tidigare ernåtts, kravet på skyddets styrka ofta växer oproportionerligt i förhållande till den överförda landstigningsstyrkan. Den anfallande måste fördenskull eftersträva att genom ändamålsenliga åtgärder söka binda motståndarens huvudkrafter och hindra dem att ingripa inom överskeppningsområdet (fjärrhållning). Konvojeringen kan därigenom — om försvararen saknar operationsdugliga flygstridskrafter — inskränkas till närskydd mot undervattensbåtar och enstaka lätta övervattensfartyg. Fjärrhållning kan främst åstadkommas genom avspärrning och försvar av farvattensförträngningar belägna mellan försvararens basområde och det havsområde, där överskeppningen skall äga rum. E n närblockad skulle även kunna leda till avsett resultat, men denna metod är numera på grund av ubåts- och flygvapnets utveckling i regel icke verksam annat än under för försvararen mycket ogynnsamma förhållanden. Genom framstötar i vilseledande syfte är det likaledes möjligt att binda motståndarens krafter, men i allmänhet endast för en mycket begränsad tid. Med hänsyn härtill ökas vikten av att förlägga överskeppningen till sådana områden och havsvikar, där befintliga farvattensförträngningar kunna utnyttjas för att förhindra eller försvåra ett ingripande med sjöstridskrafter mot transporterna. Exempel härpå utgör Bottniska viken med Ålandsförträngningen vid företag mot Norrlandskusten. Likaledes kunna vid företag mot sydligaste Sverige farvattnen söder om Skåne avspärras vid de danska öarna samt i höjd med Bornholm. Fjärrhållning kan dessutom i viss utsträckning framkallas därigenom, att den anfallandes flygstridskrafter tvinga försvararen att välja en i förhållande till överskeppningsområdet avlägsen basering för sina sjöstridskrafter. Så blir t. ex. fallet, om den svenska flottan vid fientliga företag mot Norrlandskusten nödgas intaga en basering söder om Stockholms skärgård eller om den vid angreppshot mot Skåne måste baseras i Stockholms—Östergötlands skärgård. Utöver skyddet av själva transporterna är det önskvärt, att sjöstridskrafterna kunna lämna eldunderstöd vid den första lanclstigningen på motståndarens kust, även om bombflygförbanden numera under vissa förhållanden kunna övertaga denna uppgift. Än betydelsefullare är emellertid sjöstridskrafternas medverkan vid försvaret av transportfartygen gentemot angrepp från luften. F l y g s t r i d s k r a f t e r n a s verksamhet i samband med ett större överskeppningsföretag avser främst att minska försvararens länt- och sjömilitära motståndskraft samt att trygga företaget mot flygangrepp. I sistnämnda avseende framträder behovet av en ändamålsenlig samverkan mellan de operativa flygstridskrafterna samt jaktförband och luftvärnsformationer. Genom bombangrepp mot försvararens kustskyddsförband, utförda omedelbart före landstigningen, kunna flygstridskrafterna lämna de överskeppade

205 trupperna verksamt understöd och påskynda erövringen av en första brohuvudställning. Samtidigt bör emellertid koncentreringen av försvararens huvudkrafter till landstigningsområdet fördröjas. Detta syftemål kan främst vinnas genom bekämpning av järnvägsförbindelserna, varvid torde komma att eftersträvas att genom dagligen upprepade avbrott helt lamslå trafiken. Vid sidan av dessa företag kunna, i mån av tillgång på bombförband, angrepp riktas mot landsvägsförbindelserna. Härigenom samt genom bombfällning mot förråd och etappanstalter m. m. kan underhållstjänsten för försvararens lantstridskrafter i hög grad försvåras. För att åstadkomma en reduktion av försvararens muritima motståndskraft, böra flygangrepp i främsta rummet riktas mot de operativa sjöstridskrafterna. Dessutom kunna motståndarens baser och kustbatterier under vissa förhållanden utses som mål för flygoperationerna. En varaktig nedkämpning av ett i terrängen lämpligt inpassat och med luftvärn försvarat kustartilleri kan emellertid i regel icke påräknas, framförallt på grund av den ringa målstorleken. De mot sjöstridskrafterna avsedda angreppen böra om möjligt utföras överraskande och företrädesvis riktas mot de större fartygen (pansarskepp och kryssare), vilka till ankars eller under gång i trånga farleder eller överhuvudtaget i ofria vatten utgöra gynnsamma mål för bombfällning. Lämpliga tillfällen kunna härvid erbjuda sig, då flottan efter operationer till sjöss återvänder till sina baser för bränslepåfyllning eller annan förrådskomplettering samt vila. Försvararens lätta sjöstridskrafter, vilka i regel omfatta ett stort antal fartygsenheter, utgöra däremot mindre känsliga mål för angrepp från luften, varför längre tid torde komma att åtgå, innan en avsevärd reduktion av dessa styrkor kan åstadkommas. De åtgärder, som krävas för att trygga överskeppningsföretaget mot flygangrepp, bliva främst beroende av försvararens tillgång på flygstridskrafter. Saknar försvararen egentliga bombförband — såsom för Sveriges del för närvarande är fallet — behöva endast mindre säkerhetsåtgärder vidtagas för att trygga överskeppningen mot de begränsade bombföretag, som kunna utföras medelst spaningsplan eller enstaka bombplan. I motsatt fall, d. v. s. om bombförband ingå i försvararens flygstridskrafter, måste största hänsyn tagas till möjligheten av angrepp mot transportfartygen. Detta inverkar såväl på överskeppningens planläggning som på disponerandet av flygstridskrafter och luftvärnsmedel. Den förra frågan skall senare upptagas till granskning. I fråga om flygförbandens och luftvärnets användning må följande framhållas. Det verksammaste medlet för att neutralisera försvararens flygverksamhet är att genom offensiva operationer nedkämpa hans flygstridskrafter. En dylik bekämpning bör om möjligt genomföras före överskeppningsföretagets igångsättande. Förutsättningarna härför äro emellertid begränsade, därest försvararen tillämpar en rörlig basering samt har möjlighet att välja utanför den anfallandes verksamma räckvidd belägna bakre baser. Visserligen kan under vissa omständigheter efter hand en utnötning av försvararens flygstridskrafter ernås. Men, i samma mån som dennes flygvapen är lämpligt organiserat och flygindustrien har givits sådan kapacitet och ett ur luftskyddssynpunkt så

206 undandraget läge, att vapnets förband kunna i huvudsak vidmakthållas, minskas möjligheterna att på detta sätt nå avgörande resultat. För angriparen kommer emellertid under alla förhållanden det direkta skyddet, närskyddet, att bliva en angelägenhet av största vikt, vilken kräver en ändamålsenlig organisation och användning av flygförband och luftvärnsmedel. Härvid måste beaktas, att transportfartygens sårbarhet mot flygangrepp är minst, då fartygen äro under gång, och störst, då de ligga för ankar eller vid kaj å in- och urskeppningsplatserna. Vid inskeppningen finnes emellertid i regel möjlighet att i land anordna ett välorganiserat luftvärnsartilleriförsvar i förening med jaktskydd. Vid urskeppningen kan däremot medverkan av dylikt luftvärnsartilleri icke erhållas, förrän de först överförda trupperna fått fast fot på kusten. Dessförinnan måste skyddet tillgodoses genom fartygens luftvärn och, där så ske kan, genom flygförband. På grund av försvararens motstånd i land måste emellertid landstigningen i regel ansättas på bred front eller i vissa fall utföras på skilda platser, vilket i väsentlig mån försvårar luftförsvarets organisation. Vilket skydd, som kan beredas fartygen under transporterna, blir beroende av de luftvärnsvapen, som föras å de konvojerande örlogsfartygen samt å transportångarna själva. Möjligheterna att på de sistnämnda fartygen uppställa luftvärnsartilleri äro dock begränsade såväl med hänsyn till skeppskonstruktionen som tillgången på luftvärnspjäser och eldledningsinstrument. Ett kontinuerligt flygskydd under transporter över de vattenområden, varom i denna undersökning är fråga, kan icke påräknas. För försvararen bliva förutsättningarna för att verkställa bombangrepp såtillvida gynnsammare ju närmare transportfartygen komma landstigningsplatsen, som flygvägarna härunder efter hand minskas och följaktligen större bombmängder kunna medföras. Inskeppningsskedet kommer därför i stort sett att ställa sig förmånligt för fienden med hänsyn till möjligheterna, att anordna flygskydd, under det att urskeppningen kommer att bilda det för flyganfall mest ömtåliga momentet. Såsom redan antytts, inverkar förekomsten på försvararens sida av ett offensivdugligt flygvapen icke endast på de flygmilitära anordningarna för företagets tryggande, utan även på själva överskeppningens organisation. Denna måste å andra sidan även avpassas med hänsyn till de länt- och sjömilitära förhållandena. Det är därför nödvändigt att i korthet beröra de t r a n s p o r t t e k n i s k a p r i n c i p e r n a för organisationen av ett större överskeppningsföretag samt att klarlägga olika organisationsformers värde och användbarhet ur länt-, sjö- och flygmilitär synpunkt. De trupper, som skola undankasta försvararens kustskyddsförband och taga i besittning en första brohuvudställning, landstigningsavantgardet, måste under alla förhållanden överföras samtidigt, i en omgång och vid urskeppningen direkt understödjas av flyg- och sjöstridskrafter. För den fortsatta överskeppningen, d. v. s. vid transporterna av den anfallandes huvudkrafter, kunna i huvudsak tre olika förfaringssätt tillgripas, innebärande:

207 a) att endast en omgång ar under inskeppning, gång eller urskeppning; b) att två eller flera omgångar samtidigt äro under inskeppning, gång eller urskeppning; c) att överskeppningen sker såsom strömtrafik (turnustrafik). Den snabbaste överskeppningen ernås vid strömtrafik. I första hand beror detta på att fartyg med kort lastnings-(lossnings-) tid icke behöva invänta fartyg med längre lastnings-(lossnings-) tid, ett förhållande, som är av stor vikt, enär differensen i nämnda tider kan vara avsevärd. Härtill kommer, att särskild tid icke åtgår för att samla och ordna fartygen i transportgrupper samt att de enskilda fartygens hastighet till fullo kan utnyttjas. E n överskeppning med allt tonnage samlat i endast en omgång tager av dessa skäl den längsta tiden. I jämförelse härmed ställer sig självfallet en överskeppning med flera, samtidigt i verksamhet varande omgångar något gynnsammare. J u färre och ju mera likartade fartyg, som härvid sammanföras i varje omgång, desto större överensstämmelse vinnes med förhållandena vid strömtrafik. Ur l a n t m i l i t ä r synpunkt och med hänsyn till det för företaget i stort uppsatta målet, är en överskeppning med strömtrafik eller i flera omgångar att föredraga framför en överskeppning med endast en omgång. I vilken utsträckning de förstnämnda förfaringssätten kunna komma till användning, blir emellertid beroende av de sjö- och flygmilitära omständigheterna. Ur s j ö m i l i t ä r synpunkt ställer sig en överskeppning med endast en omgång så till vida fördelaktigast, att skyddet därigenom lättast kan tillgodoses och en splittring av sjöstridskrafterna kan undvikas. Detta får särskild betydelse, därest överlägsenheten till sjöss är mindre framträdande. Om å andra sidan försvararens sjöstridskrafter verksamt reducerats eller om överskeppningsområdet kan avspärras eller ett ingripande med övervattensfartyg mot överskeppningen kan avsevärt försvåras, kunna transporter utföras med flera omgångar samtidigt. överskeppningsförhållandena bliva något olika i det fall, då transporterna utföras endast under dager och då de verkställas jämväl under den mörka delen av dygnet. Även om den försvarandes sjöstridskrafter decimerats i så hög grad, att ett ingripande under dager icke är möjligt, är det dock sannolikt, att försvararen med lätta sjöstridskrafter nattetid söker anfalla transportflottan. Med hänsyn härtill framstår för den landstigande vikten av att förlägga överskeppningen till ett havsområde, där transportvägarna bliva så korta, att den mörka delen av dygnet icke behöver tagas i anspråk. Ur en angripares synpunkt framträder i detta hänseende den bestämda fördelen med en överskeppning över Bottniska viken i jämförelse med ett företag över Östersjöns bredare vatten. För att verkställa en överskeppning i form av strömtrafik erfordras slutligen, att trygghet kan skapas även mot anfall från undervattensbåtar. Detta kan ske genom anordnande av ubåtsspärrar och genom att förlägga överskeppningen till den ljusaste delen av året, då ubåtsvapnet, åtminstone inom Bottniska viken, erhåller mindre betydelse, emedan undervattensbåtarna sakna

208 möjlighet att i skydd av mörker verkställa uppladdning av sina batterier, vilket måste ske i övervattensläge. Därest försvararen icke förfogar över ett operationsdugligt flygvapen, uppresa sig ur f l y g m i l i t ä r synpunkt icke några hinder mot en överskeppning medelst strömtrafik eller med flera, samtidigt i verksamhet varande omgångar. Äger återigen försvararen ett flygvapen, som kan genomföra bombangrepp mot transportflottan, blir läget väsentligt förändrat. Såsom tidigare har framhållits, kan den anfallande icke påräkna att genom inledande operationer nedkämpa eller effektivt försvaga försvararens flygstridskrafter. Visserligen kunna den anfallandes flygförband inom skilda områden medverka vid försvaret mot luftangrepp, men att enbart med flygstridskrafter omöjliggöra dylika företag ligger dock utom möjligheternas gräns. Detta sammanhänger med flygvapnets svaghet som ett rent defensivt stridsmedel. Det blir därför nödvändigt för den anfallande att samtidigt skapa starkast möjliga skydd medelst luftvärnsvapen. Detta flygskydd är lättast att organisera, därest endast en transportomgång är i verksamhet. Härvid kan allt å örlogsoch transportfartyg tillgängligt luftvärn sammanhållas. I samma mån som luftvärnet fördelas på flera omgångar, nedgår försvarets styrka, varigenom riskerna vid fientliga flygangrepp ökas. Vid sidan av de egentliga försvarsanordningarna måste emellertid även vissa åtgärder vidtagas för att minska sårbarheten gentemot flyganfall. Framförallt bliver detta av vikt under urskeppningsmomentet. Därest bombangrepp av större omfattning icke äro att befara från försvararens sida, kunna fartygen vid urskeppningen ankra utan större avstånd sinsemellan. Härigenom vinnes möjlighet att inom ett landstigningsområde samtidigt landsätta jämförelsevis starka krafter. Föreligger däremot risk för bombangrepp, måste mellanrummen mellan fartygen avsevärt ökas, enär ett anfall eljest skulle kunna medföra katastrofala förluster. På grund härav måste också transportomgången begränsas och givas en viss maximistorlek, som främst bestämmes av ankrings- och landsättningsutrymmena inom urskeppningsområdet. Förekomsten av ett operationsdugligt flygvapen på försvararens sida utövar sålunda ett dubbelt inflytande på möjligheterna att snabbt genomföra överskeppningen, ett inflytande, som även gör sig gällande inom sådana områden, där ett verksamt ingripande av försvararens sjöstridskrafter icke kan påräknas. Dels kan den anfallande icke verkställa överskeppningen i form av strömtrafik eller medelst flera samtidigt i verksamhet varande omgångar utan måste tillgripa den mera tidskrävande metoden med endast en transportomgång. Dels tvingas han att begränsa denna omgångs storlek för att icke utsätta sig för risken av ödeläggande förluster. Dessa bägge omständigheter i förening medföra en väsentlig förlängning av överskeppningstiden.

B. Organisationen av försvaret gentemot ett överskeppningsföretag. I den föregående redogörelsen för ett större överskeppningsföretag har framvisats, huru angriparen för att förverkliga sina avsikter måste kunna

209 bryta försvararens motstånd till lands och samtidigt i erforderlig grad neutralisera hans motverkan med sjö- och flygstridskrafter. Därmed äro också huvuddragen av försvarets uppgifter och verkningsmöjligheter angivna. För lantstridskrafternas del innebär detta, att tillräckliga styrkor måste kunna insättas för att framtvinga ett avgörande, innan den landstigande kan göra sin totala överlägsenhet gällande. Förutsättningarna härför bliva å ena sidan beroende av försvararens sammanlagda tillgång på stridskrafter och av truppernas kvalitet samt å andra sidan av hans koncentreringsmöjligheter jämförda med den anfallandes möjligheter att successivt överföra trupper över havet. I sistnämnda avseende bliva alltså transportförhållandena på ömse sidor bestämmande för de bägge parternas förmåga till kraftutveckling. Vid ett bedömande av dessa transportproblem måste närmast beaktas den inverkan, som luft- och sjökrigföringen kommer att utöva. Försvararens möjligheter att för koncentrering och uppmarsch utnyttja järnvägar och övriga förbindelser bliva nämligen beroende av, i vilken utsträckning hans flygstridskrafter och luftvärn förmå begränsa verkningarna av fiendens flygoperationer. Den anfallandes möjligheter att snabbt genomföra överskeppningen äro åter avhängiga av kustskyddsförbandens motstånd och av den insats, som försvararens sjö- och flygstridskrafter kunna åstadkomma. Försvaret mot en dylik offensiv över havet bör med hänsyn härtill baseras såväl på länt- och sjö- som flygstridskrafter. För att en intim samverkan dem emellan över huvud taget skall kunna uppnås och bliva effektiv, måste emellertid tvenne förutsättningar vara för handen. Dels måste försvararens samtliga stridskrafter till lands, till sjöss och i luften stå under en gemensam högsta militär ledning, och dels måste de olika försvarsgrenarna till sin styrka och sammansättning hava avpassats med hänsyn till de uppgifter, som böra tillkomma var och en av dem inom det gemensamma försvarets ram. Det bör emellertid beaktas, att en avvägning försvarsgrenarna emellan icke uteslutande kan grundas på förhållandena vid ett överskeppningsföretag, utan att tillbörlig hänsyn måste tagas till försvarskraven jämväl i andra fall, t. ex. vid en invasion över landgränsen, vid en terroriserande luftkrigföring mot hemorten, vid angrepp mot sjöhandeln o. s. v. Detta utesluter dock icke, att avvägningsproblemet alltid och med full rätt trätt i förgrunden vid behandlingen av försvaret gentemot överskeppningsföretag. Vid den enda under senare tid ur strategisk synpunkt verkställda avvägningen av försvarskrafterna, i »Andra beredningens» år 1914 avgivna betänkande, ägnades även försvaret mot ett företag över havet stor uppmärksamhet. Problemet var härvid så tillvida enkelt, som det inskränktes till en granskning av å ena sidan den del av operationen, som föregår själva landstigningen, å andra sidan verksamheten efter det den anfallande påbörjat landsättningen av sina trupper. Den förra delen bedömdes företrädesvis ur sjömilitär och den senare ur lantmilitär synpunkt. Flygvapnets tillkomst har emellertid radikalt förändrat denna problemställning, i det att flygoperationerna gripa ut över bägge dessa skeden. Under nutida förhållanden kan man därför under

210 inga omständigheter utgå från ett dylikt betraktelsesätt. Försvaret måste fastmera betraktas såsom en enhet, i vilken de olika försvarsgrenarnas insatser och uppgifter ingå såsom sinsemellan nära förbundna led. Det har synts nödvändigt att här särskilt understryka detta förhållande, när i det följande de olika försvarsgrenarnas uppgifter upptagas till behandling vid sidan av varandra. Den uppdelning, som härvid göres i länt-, sjö- och flygmilitära samt kustartilleristiska synpunkter, får nämligen icke fattas såsom en avgränsning till tid och rum av resp. försvarsgrens insatser, utan har endast tillkommit för att öka överskådiigheten i framställningen. Det är nämligen våra samlade försvarskrafter, som bliva bestämmande för, om en fiende kommer att inlåta sig på ett större överskeppningsföretag eller icke. F l y g s t r i d s k r a f t e r n a s uppgifter vid försvaret mot överskeppningsföretag äro att utföra strategisk spaning, att försvåra och fördröja fiendens transporter samt att begränsa verkan av hans luftkrigföring. Den strategiska spaningen avser att i ett så tidigt skede som möjligt giva försvararen inblick i motståndarens planer och avsikter. Genom en väl ordnad agentverksamhet m. m. kunna i detta avseende betydelsefulla resultat ernås. Tack vare flygstridskrafterna äger emellertid den försvarande möjlighet att även på annat sätt införskaffa underrättelser och att verifiera ingångna meddelanden. Även om motståndaren är betydligt överlägsen i luften, kan han aldrig helt avvisa och framförallt icke under någon längre tid förhindra den försvarandes flygspaning. Denna bör till en början främst inriktas mot de sannolika inskeppningshamnarna samt mot de bakomliggande järnvägs- och landsvägsförbindelserna. Genom att sammanställa underrättelser om trupprörelser på järnvägar och landsvägar med rapporter om sammandragning av handelstonnage kunna viktiga slutsatser dragas angående fiendens avsikter. I samma mån som det blir tydligt, att en överskeppning förestår, måste spaningsflygningen inriktas på att söka utforska mot vilket område företaget kommer att ansättas samt tidpunkten för transporternas början. I dessa hänseenden kan man dock aldrig påräkna att erhålla fullt säkra underrättelser, förrän företaget blivit igångsatt. Genom att följa transportförberedelserna och studera fiendens dispositioner till sjöss och i luften kunna dock vissa slutsatser dragas. Så snart transportfartygen utlöpa, måste den försvarande eftersträva att genom kontinuerlig flygspaning följa fiendens åtgöranden. Härvid bör flygspaningen om möjligt kompletteras genom spaning med sjöstridskrafter. För att fördröja och försvåra överskeppningen kunna försvararens flygstridskrafter i lämpligt ögonblick insättas till anfall mot transportfartygen. Såsom förut har klarlagts, böra dylika företag icke utföras under inskeppningsskedet på grund av det starka luftförsvar, som i regel torde komma att anordnas vid ilastningshamnarna. Även under transporterna över havet torde bombangrepp i allmänhet bliva mindre lönande. Däremot synes urskeppning en, då transportfartygen ligga till ankars invid försvararens kust och närmare dennes flygbaser, erbjuda de gynnsammaste tillfällena. Under vissa förhållanden kan det dock bliva önskvärt att vid ett ingripande

211 under dager med sjöstridskrafter mot transportflottan jämväl insätta bombförband. Avsikten härmed skulle vara att öka verkan av stridsfartygens egna vapen samt att bereda fienden avbräck så långt utanför landets kust som möjligt. Då emellertid en insats av bombförbanden under urskeppningen giver en mångdubbelt större verkan samtidigt som betydande flygtaktiska fördelar därigenom stå att vinna, synes intet tvivel råda om, att det är till detta senare skede av operationerna, som tyngdpunkten i flygverksamheten bör förläggas. Förutsättningar kunna härunder i vissa fall uppstå för bombangrepp mot transportfartygen även vid en förhållandevis begränsad tillgång på flygstridskrafter. Framförallt kan detta inträffa vid landstigning på öppen kust, då de konvojerande örlogsfartygen på grund av ubåtshotet icke kunna ligga för ankar, varigenom möjligheterna att organisera ett effektivt skydd mot flygangrepp minskas. Har fienden vid urskeppningen tagit vederbörlig hänsyn till faran för bombangrepp, kan dock i allmänhet endast en förhållandevis begränsad reduktion av hans krafter åstadkommas. Om den landstigande däremot underlåter att tillgodose kravet på flygskydd, löper han risk att utsättas för katastrofala förluster, och detta gäller, såsom förut påvisats, även i fråga om in- och överskeppning. Enbart tillvaron av ett operationsdugligt flygvapen på försvarssidan tvingar följaktligen den angripande till ett mera försiktigt och därför också väsentligt mera tidskrävande tillvägagångssätt vid överskeppningsföretagets genomförande. Försvararens flygstridskrafter komma alltså att även indirekt verka fördröjande på anfallsoperationerna. Uppgiften att reducera verkningarna av fiendens luftkrigföring kan främst lösas genom flygbasbekämpning. Kedan vid en relativt begränsad insats av bombförband från försvararens sida kan den anfallande tvingas att draga tillbaka sina flygstridskrafter. I vissa fall bortfalla även möjligheterna att bibehålla eller upprätta främre baser inom eller i omedelbar närhet av försvararens territorium. För Sveriges del torde sålunda en fientlig basering av starkare krafter exempelvis på Åland eller Bornholm icke behöva befaras, under förutsättning att vårt land äger operativa flygstridskrafter av lämplig sammansättning. Tvingas sålunda angriparens flygstridskrafter att intaga en bakre basering, komma flygvägarna att ökas, varmed följer en minskad flygfrekvens och i vissa fall även en minskning av den medförda bomblasten. Till detta kommer att starka krafter bliva bundna i kampen mot försvararens flygförband. Verkan av den anfallandes kontinuerliga flygverksamhet kommer därigenom att i hög grad nedgå. För lantstridskrafternas del innebär nedsättningen i fiendens kontinuerliga flygverksamhet den betydande fördelen, att järnvägarna som regel kunna påräknas för koncentrerings- och underhållstrafik. I vissa fall kunna järnvägstransporter härvid beräknas ske utan allvarligare störningar. I allmänhet måste dock s. k. kringgångstransporter komma till utförande. Ur sjömilitär synpunkt innebär det en lättnad, att motståndaren icke kan förlägga de främre flygplatserna i närheten av försvararens territorium. Där1288 S6

T) 14

212 emot framträder det som en allvarlig olägenhet, att försvararens operativt flygstridskrafter icke kunna förhindra en tillfällig kraftsamling från motståndarens sida. I den mån försvararens sjöstridskrafter och framförallt de större fartygen bedömas utgöra ett allvarligt hot mot överskeppningsföretagel, äger sålunda den anfallande fortfarande möjlighet att genom bombangrepp åstadkomma en behövlig styrkereduktion. Av det föregående har framgått, att flygstridskrafterna hava mycket betydelsefulla uppgifter att fylla vid försvaret gentemot ett företag över havet. Visserligen äro flygvapnets verkningsmöjligheter begränsade, därest av den anfallande nödig hänsyn tagits till kravet på flygskydd. Angriparens möjligheter till kraftutveckling komma dock att väsentligt nedgå, samtidigt som förutsättningarna ökas för den försvarandes armé- och marinstridskrafter att lösa sina uppgifter. För att flygoperationerna skola kunna medföra detta resultat, måste emellertid två villkor uppfyllas. A ena sidan måste flygförbanden hava en med hänsyn till uppgifternas karaktär avpassad styrka och sammansättning. A andra sidan måste de militär geografiska förhållandena möjliggöra flygstridskrafternas ändamålsenliga basering, underhållstjänst och stridsverksamhet. Härvid framträder såsom ett grundvillkor, att flygförbandens bakre baser i erforderlig utsträckning kunna undandragas fiendens flygverksamhet, ävensom at: flygindustrien gives en ändamålsenlig organisation. Samtidigt måste terrängförhållandena möjliggöra upprättandet av främre flygplatser, lämpligt belägna med hänsyn till de förekommande uppgifterna. S j ö s t r i d s k r a f t e r n a s uppgifter vid försvaret mot överskeppningsföretag äro att utföra strategisk spaning samt att försvåra och om möjligt förhindra fiendens transporter över havet. Den strategiska spaningen kan numera i väsentlig mån övertagas av flygstridskrafterna. Flygspaningen bör dock framförallt under mörker och vid dålig sikt fullständigas genom sjöstridskrafternas spaning. Denna omfattar dels en kontinuerlig spaning medelst ubåtar från observationslägen utanför viktigare förträngningar, baser, hamnar o. s. v., dels vid behov en kompletterande spaning, utförd av snabba övervattensfartyg, främst jagare. Därest risk uppstår för ett angrepp över havet, skarpes spaningen och följes kontinuerligt förberedelserna på fiendesidan. Bedan härvid är det tänkbart, att försvararens lätta övervattensfartyg kunna komma till anfall mot fiendens transportflotta, om denna utlöpt. Verksamheten övergår härmed automatiskt i det skede, som avser att försvåra och om möjligt förhindra det fientliga överskeppningsföretaget. Den eller de anfallsmetoder, som försvararen för detta ändamål bör tillgripa, beror av omständigheterna i varje särskilt fall. Teoretiskt sett kunde det synas lämpligt att söka stäcka företaget, medan detta ännu befinner sig i sin linda, d. v. s. genom angrepp mot inskeppningshamnarna. Härför skulle, förutom flygstridskrafter, lätta fartyg, ubåtar och motortorpedbåtar, kunna tänkas bliva insatta. Med hänsyn till de försvarsanordningar, som kunna be-

213 räknas vara vidtagna vid och i närheten av dessa hamnar, torde emellertid dylika anfall i praktiken knappast kunna få något avgörande inflytande. I regel torde därför ett företag över havet icke komma att möta allvarligare motstånd, förrän överskeppningen tagit sin början. — Skäl kunna under sådana omständigheter tala för, att ett avgörande anfall bör insättas under överfarten, då betingelserna härför ofta äro gynnsammast och då fiendens förluster kunna bliva särskilt kännbara på grund av truppernas relativa hjälplöshet. Andra skäl kunna emellertid leda till att urskeppningsplatsen, särskilt om blott en enda står till buds, i första hand bör väljas för ett samlat angrepp av försvararens sjöstridskrafter, medan slutligen fall kunna inträffa, då transporten kan fortgå ostörd till dess att trupperna väl äro i land, då de mötas med lantstridskrafter, under det att sjöstridskrafterna måste inriktas på att avklippa fiendens förbindelser med hemlandet för att på så sätt avbryta den erforderliga tillförseln av materiel och förnödenheter. Det kan tänkas, att två eller flera av dessa metoder kunna användas mot samma transport, särskilt om ett misslyckat anfall måste förnyas i en följande fas av överskeppningsföretaget. I allmänhet torde dock böra eftersträvas att koncentrera alla tillgängliga krafter till ett avgörande anfall före landstigningen. Huruvida detta i första hand bör riktas mot transportångarna eller mot de åtföljande örlogsfartygen, beror på de i varje särskilt fall rådande förhållandena. Yppar sig ett tillfälle för försvararen att åstadkomma en allvarlig decimering av motståndarens sjöstridskrafter, bör detta givetvis begagnas, om förutsättningarna för transporternas fullgörande därigenom kunna undanröjas. Möjligheterna till ett direkt ingripande äro emellertid beroende av det vid tidpunkten för överskeppningen rådande läget till sjöss samt av det sätt, på vilket transporterna komma till utförande. Ett väsentligt inflytande utövar därjämte motståndarens val av operationsområde, framförallt om detta kan avspärras för försvararens övervattensfartyg. Förutsättningarna för försvararen att göra sig gällande bliva även olika, om transporterna helt kunna utföras under dager eller om de måste fortgå jämväl under mörker. För ett ingripande med övervattensfartyg under dager kräves, att försvararen kan uppträda med så starka krafter, att han med utsikt till framgång kan upptaga strid med fiendens operativa sjöstridskrafter. Möjligheterna härför bestämmas ytterst av de å ömse sidor rådande styrkeförhållandena, främst av de i flottorna ingående fartygens antal, bestyckning, fart och sjövärdighet. Även om man för Sveriges vidkommande i vissa krigsfall skulle kunna påräkna jambordighet eller eventuellt viss överlägsenhet ifråga om personalens sjömanskap och duglighet, måste man likväl räkna med att en stormakt kan åstadkomma en mycket betydande sammanlagd överlägsenhet. A andra sidan bör ihågkoinmas, att den försvarande har vissa fördelar, som kunna vara ägnade att utjämna denna överlägsenhet. Han äger sålunda relativt- stor frihet ifråga om val av tid och sätt för ingripandet, under det att fiendens sjöstridskrafter i viss mån äro bundna av uppgiften att trygga transportfartygen. I vilken utsträckning detta kommer att inverka på fiendens rörelsefrihet blir dock be-

214 roende av, vilka styrkor denne kan eller måste avdela för det omedelbara skyddet av transportfartygen och hur starka krafter som därefter återstå för den operativa flottan. Utgången av ett sjöslag kan emellertid aldrig i förväg med säkerhet bedömas. Även om den angripande besitter en högst betydande överlägsenhet, torde han därför icke igångsätta ett större överskeppningsföretag utan att dessförinnan hava säkerställt sig mot ett verksamt ingripande från den försvarandes sjöstridskrafter. Två skilda metoder kunna, såsom förut framhållits, i huvudsak tillgripas för att nå detta mål. Antingen kan den angripande inrikta sig på att nedkämpa försvararens sjöstridskrafter, eller också kan han söka hindra ett ingripande genom fjärrhållning. Det säkraste och även sannolikaste är, att han genom en kombination av dessa bägge metoder söker tillgodose kravet på skydd. Under dager synes ett ingripande från försvararens sida med övervattens fartyg icke vara möjligt, om icke företaget kan stödjas av pansarskepp. I vissa fall kan den angripande därför begränsa sig till att eftersträva en reduktion ifråga om dessa skepp. Insätter han endast sjöstridskrafter härför, kan emellertid kampen komma att utmynna i ett nötningskrig, som måhända först efter en längre tid leder till önskat resultat. Det är på grundvalen av denna teori, som bedömanden av Sveriges försvarsläge ur maritim synpunkt tidigare kunnat göras. Det nutida flygvapnets verkningsmöjligheter synas emellertid ofrånkomligt framtvinga en revision av detta betraktelsesätt. I sina operativa flygstridskrafter äger nämligen en anfallande stormakt ett mäktigt vapen för att påskynda avgörandet. Därest den försvarande flottan icke kan välja en basering utanför de fientliga bombförbandens räckvidd, måste man nämligen räkna med, att försvararens sjöstridskrafter efter en kort tids förlopp kunna reduceras i sådan utsträckning, att ett ingripande under dager icke kan ifråga komma. Framförallt torde detta bliva fallet, om endast ett så ringa antal pansarskepp ingår i den försvarandes flotta, att denna redan efter förlusten av ett eller ett par skepp försättes ur operationsdugligt skick. Möjligheterna att genom flygangrepp framkalla en reduktion av försvararens lätta sjöstridskrafter äro däremot väsentligt ogynnsammare på grund av de mindre fartygens större antal och begränsade målstorlek. Även om angriparen enligt det föregående satt vissa pansarskepp ur striden, blir försvararen fördenskull icke oförmögen att ingripa mot överskeppningen. De lätta fartygsförbandens operationer böra dock i sådant fall förläggas till den mörka delen av dygnet. Vid mörker eller dålig sikt spelar nämligen överraskningsmomentet i en sjöstrid en långt större roll än vid dager och god sikt, vilket särskilt gynnar ett utnyttjande av torpedfartyg. Därest fienden icke önskar uppskjuta överskeppningsföretaget till dess även försvararens lätta sjöstridskrafter satts ur spelet, kan han emellertid förlägga operationerna till ett område, inom vilket transporterna kunna utföras enbart under dager. Om sålunda ett verksamt ingripande med övervattensfartyg mot överskepp ningen icke kan komma till stånd, återstår för försvararen att insätta ubåtar.

215 För att dessa skola komma till sin fulla rätt fordras emellertid, att belysningen och siktförhållandena äro tillfredsställande. Ubåtarna kräva därjämte för sitt uppträdande relativt stora djup. Inom de vattenområden, där ubåtar kunna komma till användning, bliva de emellertid under dager ett stridsmedel av stor betydelse. Härtill medverkar icke endast deras förmåga att under överskeppningen ingripa mot motståndarens örlogs- och transportfartyg utan även deras möjligheter att störa urskeppningen. Till följd av ubåtshotet tvingas den landstigande att företrädesvis förlägga urskeppningen till sådana hamnar och vikar, som på ett betryggande sätt kunna avspärras åt sjösidan. Måste landstigningen verkställas på öppen kust, kunna de konvojerande örlogsfartygen i regel icke ankra på grund av risken för ubåtsanfall. Härigenom minskas, såsom förut framhållits, luftvärnsartilleriets effekt, varigenom ett ingripande av försvararens flygstridskrafter underlättas. Vid sidan av ubåten utgör minan ett viktigt medel i sjökrigföringen. Minan är emellertid ett vapen av helt passiv natur, vars verkan upphör, sedan en utlagd minering upptäckts och minsvepningsfartyg röjt väg genom minfältet, Betydelsen av mineringar framträder fördenskull främst, då dessa kunna skyddas av sjöstridskrafter eller behärskas av i land uppställt kustartilleri. Dylika mineringar försvåra i hög grad den anfallandes företag, varjämte egna sjöstridskrafters möjligheter att ingripa ökas. Men även om försvarade mineringar icke kunna komma till utförande, kvarstår alltid möjligheten att medelst ubåtar och flygstridskrafter anordna strömineringar, vilka tvinga den anfallande till en kontinuerlig svepningstjänst. I fråga om k u s t a r t i l l e r i e t s uppgifter och medverkan vid försvaret gentemot överskeppningsföretag må följande anföras. Tillgång på kustartilleri, även i en relativt begränsad omfattning, utgör ett betydelsefullt krafttillskott i det omedelbara kustförsvaret, varigenom motståndarens operationsmöjligheter i viss utsträckning kunna begränsas. Tack vare ett starkt kustartilleriförsvar kan den angripande tvingas att undvika områden, vilka ur nautisk synpunkt eller av andra skäl äro särskilt lämpade för landstigningsföretag. Kustartilleriet kan jämväl antingen ensamt avspärra eller biträda vid avspärrandet av strategiska farvattensförträngningar, genom vilken åtgärd landstigningshotet mot en viss kuststräcka helt kan elimineras eller i väsentlig mån reduceras. Även om en landstigning icke under alla förhållanden kan avvärjas med hjälp av kustartilleri, så är det dock alltid möjligt att därmed fördröja motståndarens operationer mot den egna kusten. I synnerhet blir detta fallet inom skärgårdsområden, där förutsättningarna äro gynnsamma för ett successivt försvar. Stora svårigheter förefinnas nämligen att med sjö- och flygstridskrafter nedkämpa luftvärnsskyddade kustbatterier, vilka uppställts enligt moderna principer. På grund av dessa förhållanden kan försvararen erhålla en längre eller kortare tidsfrist, vilket är av största vikt med hänsyn till lantstridskrafternas koncentrering, samtidigt som sjö- och flygstridskrafter i ökad utsträckning kunna beredas tillfälle att ingripa.

216 Indirekt kunna också kustartilleristridskrafter få stor betydelse vid försvaret mot överskeppningsföretag. Genom skydd av framskjutna baser och genom att lämna sjöstridskrafterna stöd vid passage genom farvattensförträngningar kan nämligen kustartilleriet i vissa fall möjliggöra sådana operationer från sjöstridskrafternas sida, som eljest skulle vara uteslutna eller väsentligt försvårade. L a n t s t r i d s k r a f t e r n a s uppgift gentemot överskeppningsföretag är att försvara kustområdet. E t t framgångsrikt avgörande måste såsom förut antytts i varje fall åstadkommas, innan angriparen lyckats överföra kvantitativt överlägsna krafter. Detta är ett ofrånkomligt krav icke minst i betraktande av de väsentligt ökade verkningarna av luftkrigföringen, därest starka fientliga, flygstridskrafter varaktigt kunna baseras på svenskt område. För lösande av uppgiften kunna i vissa fall trupper med fördel grupperas inom eller i direkt anslutning till de möjliga landstigningsområdena. Den svenska kustens utsträckning i förening med de gynnsamma landstigningsförhållandena inom från varandra vitt skilda områden göra, dock i vissa lägen en dylik gruppering mindre ändamålsenlig. Stridskrafterna splittras och deras samling inom erforderlig tid äventyras. Vid sådant förhållande böra huvudkrafterna eller del därav uppställas centralt, stundom i grupper, på ett sätt, som gynnar en slutlig koncentrering och uppmarsch mot fiendens sannolika urskeppningsområden. För att icke giva angriparen möjlighet att fritt verkställa den första landstigningen och att ostört besätta önskvärda brohuvudställningar, måste i varje fall krafter avdelas till det omedelbara, kustförsvaret. Härför avses närmast truppförband ur landstormen. De krävande uppgifter, inför vilka dessa förband kunna komma att ställas, göra en omorganisation i hög grad önskvärd i syfte att öka stridsvärdet och motståndskraften. Även om kraven härutinnan fyllas, böra likväl linjeförband avdelas för att förstärka kustskyddet inom särskilt viktiga områden. Den grundläggande principen för planläggningen av lantstridskrafternas användning vid försvaret mot en invasion över havet innebär sålunda en kombination av för omedelbart kustförsvar avdelade förband samt i beredskap grupperade krafter. Avvägningen mellan dessa båda element blir i varje särskilt fall beroende av å ena sidan fiendens möjligheter att genomföra överskeppningsföretag mot olika kustområden samt å andra sidan förutsättningarna för egna trupper att med hänsyn till kommunikationer och övriga inverkande faktorer kunna genomföra en slutlig koncentrering i olika riktningar. Väsentlig betydelse får i detta sammanhang den medverkan, som egna flygstridskrafter kunna lämna genom att direkt understödja operationerna, och genom att inskränka fiendens förbindelsebekämpning. Den direkta samverkan med lantstridskrafterna kommer emellertid till en början att i någon mån skjutas i bakgrunden. Ett ingripande på själva landstigningsplatsen kan visserligen få en betydande verkan. Men fiendens

217 landsatta trupper utgöra i allmänhet mindre gynnsamma mål för bombangrepp, då de äro fördelade över stora ytor samt svåra att upptäcka från luften. Endast vicl ett oförsiktigt uppträdande samt under särskilda förhållanden, t. ex. vid övergång av vattendrag, kunna förutsättningar uppstå för ernående av ett större resultat. Det primära torde emellertid i de flesta fall bliva frågan om att begränsa verkan av fiendens förbindelsebekämpning. Järnvägslinjernas användbarhet är nämligen i regel bestämmande för möjligheten att snabbt genomföra en slutlig koncentrering och uppmarsch. I den mån man härvid helt eller delvis måste avstå från järnvägarna som transportmedel, bliva avstånden till skilda operationsområden jämte landsvägsnätets beskaffenhet bestämmande för tidsförhållandena vid samlingens genomförande. Läget kommer härigenom i viss mån att återföras till de omständigheter, vilka rådde före järnvägarnas tillkomst, dock med den förändring, som sammanhänger med möjligheterna till motortransporter. Landsvägsförbindelserna kunna nämligen aldrig helt avbrytas, även om biltransporter avsevärt kunna fördröjas. A andra sidan kunna biltransporter icke komma till utförande annat än med relativt begränsade styrkor. Huvuddelen av lantstridskrafterna måste därför under sådana omständigheter verkställa den slutliga koncentreringen och upjjmarschen med fotmarsch. Avbrytandet av järnvägsförbindelserna genom fiendens flygverksamhet kommer därför att medföra en väsentlig förlängning av tiden för samlingen. Motståndaren får därigenom tillfälle att överföra ett ökat antal förband, innan ett enhetligt ingripande från svensk sida kan komma till stånd. Till följd härav komma större krav att ställas på den sammanlagda styrkan av lantstridskrafterna. Dessa stegrade krav på försvararens stridskrafter till lands bliva än mer framträdande, därest motståndaren kan igångsätta ett företag över havet, innan förberedande koncentrering verkställts, och om han samtidigt genom sin flygverksamhet kan lamslå försvararens järnvägstrafik. Tiden för truppernas samling kommer härvid att än mer ökas och detta i särskilt hög grad, därest landstigningsföretaget riktas mot vårt lands norra och i förhållande till huvudkrafternas förläggningsorter avlägset belägna kustområde (mellersta Norrlandskusten). Det är emellertid icke endast för koncentrering och uppmarsch utan jämväl för underhållstjänsten, som ett avbrytande av järnvägarna kommer att medföra allvarliga konsekvenser. Visserligen kunna biltransporter för detta ändamål komma till användning. Att helt basera underhållstjänsten på dylika transporter är dock i längden icke möjligt. Därest lantstridskrafternas styrka skall kunna hållas inom rimliga gränser och samtidigt möjlighet skapas för en ordnad underhållstjänst, framträder det därför som en tvingande nödvändighet i ett land med Sveriges konfiguration, att försvararens flygstridskrafter så skola kunna neutralisera fiendens flygverksamhet, att järnvägstrafik kan upprätthållas i erforderlig utsträckning. Samtidigt framträder det som ett bestämt önskemål, att flygstridskrafterna

218 jämte marinstridskrafter framtvinga ett tidskrävande överskeppningsforfarande samt om möjligt även tillfoga fienden förluster vid urskeppningen eller under transporterna över havet. Avgörande för försvaret mot ett överskeppningsföretag blir dock den insats, som kan åstadkommas av lantförsvarets huvudkrafter. Även om flygstridskrafterna och de marinstridskrafter, som försvara vissa kustområden, skapa förutsättningar för att begränsa lantstridskrafternas kvantitet, minskas härigenom icke kravet på deras kvalitet. Nödvändigheten av ett högt stridsvärde, blir härvid särskilt framträdande, då ett snabbt avgörande måste kunna framtvingas. Kunna förbanden först efter långvariga förberedelser framgå till och genomföra anfall mot den landstigna styrkan, ökas nämligen fiendens möjligheter att under tiden framföra förstärkningar över havet samt att sålunda tillgodogöra, sig sin totala kvantitativa överlägsenhet. Därjämte hinna befästningsanläggningar av avsevärd styrka utföras i de tagna brohuvudställningarna, Kravet på ett högt stridsvärde, som genom den nutida stridens karaktär städse gör sig gällande, bliver därför särskilt framträdande, då det gäller försvaret gentemot ett överskeppningsföretag. De stridskrafter, på vilkas insats detta försvar ytterst vilar, måste hava en sådan organisation, utbildning och beväpning, att de utan omgång kunna genomföra ett anfall mot en kvalitativt högtstående motståndare.

219 Bilaga nr 4.

Organisationsförsöken inom armén. (Redogörelsen utarbetad inom försvarskommissionens lantmilitära sekretariat.) I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för det väsentligaste i de mycket omfattande rapporter, vilka av olika militära myndigheter avgivits rörande de under åren 1931—1933 utförda försöken för utrönande av ändamålsenlig sammansättning av vissa enheter inom arméorganisationen. Bedogörelsen omfattar följande försök, nämligen rörande den operativa enhetens (slagenhetens) sammansättning, infanteribataljonens sammansättning samt, sammansättningen såväl av en självständig kavallerienhet som av den kavalleristyrka, vilken bör ingå i den vanliga operativa enheten.

Teoretiska grunder för relationen mellan infanteriets och artilleriets stridsmedel inom den operativa enheten. Försöken rörande den operativa enheten föregingos av en ingående utredning avseende att fastställa en teoretiskt lämplig relation mellan infanteriets och artilleriets i en sådan enhet ingående stridsmedel. Belationen mellan dessa båda truppslag måste nämligen betraktas såsom utslagsgivande för slagenhetens konstruktion. Denna teoretiska utredning, som byggde på olika vapens eldverkan, gav i stort sett vid handen följande. Stridsverksamheten erhåller i övervägande grad sin karaktär av de nutida. vapnens egenskaper och verkan, vilka faktorer följaktligen måste komma att på ett bestämmande sätt påverka en för striden avsedd organisation. En från dessa utgångspunkter gjord teoretisk undersökning torde sålunda kunna giva en uppfattning om de riktlinjer, som böra följas vid slagenhetens uppbyggande, väl icke uttryckta i absoluta värden men i relativa, d. v. s. ifråga om den lämpliga avvägningen mellan de i slagenheten ingående skilda infanteristiska och artilleristiska stridsmedlen. Stridsverksamhetens tvenne huvudformer äro anfall och försvar. Varje anfallsstrid kan dock i sig innesluta moment av försvar, liksom försvarsstriden innebär ett samordnande mellan defensivt och offensivt uppträdande. Endast anfallet kan giva den slutliga framgången; även den strategiskt defensive måste kunna anfalla, En försvarsstrids syfte kan i regel icke heller nås genom uppträdande enbart försvarsvis. Med en uteslutande för försvar lämpad vapenutrustning och organisation

220 kan anfall icke utföras. Försvar kan däremot, äga rum med varje till anfall duglig organisation. Det främsta kravet på slagenheten bliver därför, att den skall kunna utföra anfall. För att försvaret skall erhålla tillräcklig kraft, böra dock vissa speciella behov tillgodoses genom införande i organisationen av erforderligt antal för försvar särskilt lämpade vapen. Enligt det tidigare anförda innebär detta därjämte ett krafttillskott i anfallsstriden genom en ökad förmåga att genomkämpa dennas försvarsmoment, på samma sätt som de speciella anfallsvapnen möjliggöra införandet i försvarsstriden av det offensiva element, som kan bliva avgörande för denna strids lyckliga utgång. Vapenutrustning och organisation böra således avpassas med hänsyn till slagenhetens allsidiga stridsvärde, till såväl anfallets som försvarets krav. Kravet på anfallsförmåga är, enligt vad som påvisats, grundläggande för slagenhetens sammansättning. Anfallet förutsätter emellertid befintligheten av ett försvar, som skall brytas. De krav, som anfallet uppställer, kunna därför endast bedömas under beaktande av det sätt, på vilket försvaret ordnas. Försvaret blir därför vid en teoretisk undersökning den faktor, som först måste granskas. Infanteriet grupperas vid försvar dels för att med sina vapen bilda eldsystem, avsedda att förhindra fiendens framträngande, dels för att med vissa förband utföra motstötar och motanfall. Vid en teoretisk undersökning av försvarsproblemet kan man bortse från den senare stridsformen, vilken givetvis i stort sett följer samma lagar som anfallet i allmänhet, Bakom det eldsystem, som ordnats i anslutning till huvudförsvarslinjen, förutsättas sålunda andra eldsystem vara ordnade i anslutning till stridsställningar för reserver. Utlösandet av försvarselden förhindras av den anfallandes eld. För att eldsystemet icke skall bliva helt neclhållet, bör det sålunda bestå av två, till rummet så åtskilda, element, att den fientliga eld, som riktas mot det ena, icke samtidigt träffar det andra. Denna fordran medför en gruppering inom eldsystemet på ett visst djup. Om eldsystemets ena element sålunda på en viss frontdel nedhålles av den anfallandes eld, kommer försvarseldens utlösande att påvila det andra elementet ensamt, varav följer att vartdera elementet bör besitta en eldkraft, tillräcklig att förhindra anfallsinfanteriets framträngande. Det ena, främre elementet, bör utgöras av gevärsinfanteri, varmed här förstås det med gevär och kulsprutegevär beväpnade infanteriet, det andra, bakre elementet, av kulsprutor. Dessa anses på grund av sin utomordentligt stora defensiva eldkraft böra utgöra stommen i eldsystemet i dess helhet, Eldkraftberäkningarna ha för enkelhetens skull utgått från eldkraften hos en nuvarande svensk grupp, vilken kan anses representera omkring 15 gevärs eldkraft. Beräkningarna hava givit till resultat, att en lämplig styrkeinsats för skapandet på ovan angivet sätt av eldsystemet i anslutning till en huvudförsvarslinje är 2-2 grupper per 100 m front, cl. v. s. 1 grupp på omkring 50 m front, vilket för 1 000 m giver 22 grupper.

221 Då en kulspruteenhet om två pjäser kan beräknas vid angiven gruppering effektivt avspärra i medeltal omkring 250 m front framför huvudförsvarslinjen, erfordras på 1 000 m front 4 kulspruteenheter å 2 kulsprutor. Enär försvaret i huvudförsvarslinjen måste besitta en betydande uthållighet, bör det främre elementet, gevärsinfanteriet, som är mest utsatt för verkan av den fientliga elden, äga vissa reserver, vilka kunna övertaga nedkämpade gruppers uppgifter i eldsystemet. Dessa reserver böra vara så grupperade, att de icke träffas av den mot de främsta grupperna riktade elden, d. v. s. på ett visst, avstånd bakom huvudförsvarslinjen. De bakre gruppernas antal har med hänsyn till uppgift och stridsavstånd beräknats efter en styrkeinsats av omkring 1 grupp på 100 m front, d. v. s. för 1 000 m front omkring 10 grupper. Enligt vad ovan anförts, bör en gruppering på djupet förefinnas inom ett eldsystem. Djupgruppering erhålles emellertid även — och har alltid erhållits — genom gruppering av reserver. Enär spörsmålet om motstöt här icke beröres, antages sålunda, att i bakre delen av det försvarsområde, som ansluter till huvudförsvarslinjen, ett bakre eldsystem är ordnat i anslutning till en stridsställning för att förhindra fiendens framträngande, därest denne lyckats sönderslå det i anslutning till huvudförsvarslinjen ordnade elclförsvaret och intränga i ställningen. Eftersom det är elden, som förhindrar den anfallandes framträngande, bör avståndet mellan tvenne eldsystem, teoretiskt sett, icke vara större, än att terrängen mellan dem kan med eld behärskas från det bakre. Med hänsyn till här avsedd stridsställnings läge och uppgift har erforderlig eldkraft per 1 000 m front beräknats böra utgöra omkring 16 grupper och 4 kulspruteenheter om två pjäser. Ett medelvärde hos den styrka, som på 1 000 ni front ordnas för försvar på angivet sätt, utgör enligt ovanstående resonemang: inom huvudförsvarslinjens eldsystem: 32 grupper och 4 kulspruteenheter, inom en bakre stridsställnings eldsystem: 16 grupper och 4 kulspruteenheter eller inalles 48 grupper och 8 kulspruteenheter om 2 kulsprutor. Denna styrka motsvarar, organisatoriskt sett, närmast ett truppförband av bataljons storlek. I slagenheten ingår ett visst antal bataljoner, vilka vid försvar grupperas vid sidan av och bakom varandra. De främsta bataljonerna ordna eldförsvaret, på sätt ovan antytts, inom dem tilldelade försvarsområden i anslutning till ställningens främre begränsning. Av övriga bataljoner ordnas eldsystem i anslutning till stridsställningar för reserver med en eldkraft som, enligt vad förut anförts, kan beräknas böra per 1 000 m front utgöra omkring 16 gevärsgrupper och 4 kulspruteenheter. Vid en på djupet fullt genomförd defensiv gruppering komma att av slagenheten ordnas fyra eldsystem, nämligen av 1) främsta kompanier, 2) bataljonsreserver, 3) stridsgrupps-(regements-) reserver och 4) slagenhetens reserv. Förutsatt att den operativa enheten sammansättes av 8 eller 9 bataljoner kan den vid ovan angiven djupgruppering beräknas försvara en front av 4 000 resp. 4 500 m. Artilleriets minimistyrka för viss front kan beräknas med utgångspunkt från dess stridsverksamhet för att i anslutning till det av infanteriet organi-

222 serade försvarssystemet åstadkomma en sådan bekämpning av anfallsinfan teriet, att dettas överlägsenhet gentemot försvarsinfanteriet utjämnas. Slagenhetens infanteri förutsattes härvid hava givits en fullt genomförd defensiv gruppering med fyra eldsystem. En beräkning, grundad på sambandet mellan hastigheten vid anfallets framförande och den tid, som med hänsyn till ammunitionsinsats och eldhastighet erfordras för artilleriets lösande av här avsedd stridsuppgift, visar, att ett batteri kan verkställa bekämpning i anslutning till vart och ett av de. fyra eldsystemen med en sannolik verkan av 33—50 % inom ett område av 300 m bredd och 100 ni djup. På 1 000 m front erfordras sålunda omkring 3-3 batterier. Enligt vad tidigare påvisats, erhålla 9 bataljoner vid här förutsatt djupgruppering en front av 4 500 m. Den häremot svarande artilleristyrkan kommer sålunda att utgöra 15 batterier, vilket, innebär en relativ artilleristyrka av 1*/» batteri per bataljon. Beträffande de ömsesidiga front- och styrkeförhållandena vid gevärsinfanteriet under försvar och anfall finner man följande. För att bryta försvaret på en viss front måste den anfallande insätta en styrka, som är större än försvararens. Hur stor ökningen behöver vara, beror ur eldteknisk synpunkt på hur mycket större den anfallandes sårbara yta är i förhållande till försvararens. Den försvarande är stillaliggande, befinner sig i skydd och är relativt osynlig; den anfallande åter måste röra sig framåt och blir därför mera sårbar. Det är sålunda tydligt, att den anfallsstyrka, som behöver insättas mot en viss front, icke enbart beror på hur stor försvarsstyrka, som där finnes grupperad, utan även på den utsträckning, i vilken försvararen hunnit genom skyddsanordningar förminska sin sårbara yta. Teoretiskt sett bör på samma front den anfallande styrkan vara så mycket, större än den försvarande som den förras sårbara yta är större än den senares. Detta innebär även, att vid samma styrka anfalls- och försvarsfronterna böra stå i omvänt förhållande till de sårbara ytornas storlek. Med ledning härav kan man på grund av olika skäl säga, att under rörliga förhållanden anfallsfronten för en viss infanteristyrka i allmänhet bör vara 2h av försvarsfronten. En slagenhet om 9 bataljoner med 4 500 m försvarsfront får alltså en anfallsfront på 3 000 m. Beräkningar rörande erforderligt artilleriunderstöd vid anfall visa, att per 1 000 m böra finnas 5 batterier. Såväl vid anfall som försvar bör sålunda enligt den teoretiska utredningen varje bataljon i den operativa enheten motsvaras av i genomsnitt l2/a batterier. En enligt liknande grunder verkställd undersökning angående styrkan av det artilleri, som utöver i den operativa enheten ständigt ingående artilleri erfordras för artilleribekämpning m. m., giver till resultat, att av dylikt armé(armékår-) artilleri böra finnas 2 å 3 divisioner för varje slagenhet med tidigare angiven sammansättning av infanteri och artilleri. Därutöver har undersökningen givit vid handen, att teoretiskt sett 3 ä 4 granatkastarenheter per bataljon samt dessutom 2 å 4 infanterikanoner per 1 000 m front erfordras.

223 Detta förhållande sammanhänger med följande omständigheter. De av gevärsinfanteri och kulsprutor ordnade eldsystemen skola förhindra anfallsinfanteriets framträngande. Under världskriget tillkom emellertid ett nytt offensivt stridsmedel, nämligen stridsvagnen, vars egenskaper äro sådana, att för dess bekämpande krävas särskilda vapen, och detta i högre grad i den mån den försvarande själv icke förfogar över stridsvagnar annat än i jämförelsevis ringa utsträckning. De åsyftade vapnens, infanterikanonernas, främsta uppgift är sålunda stridsvagnsbekämpning. Om den anfallande endast förfogar över flackbanevapen, kan försvararen genom vidtagande av skyddsåtgärder praktiskt taget fullständigt undandraga sig den anfallandes eldverkan. E t t infanteri, beväpnat enbart med flackbanevapen, besitter under dyhka förhållanden icke någon anfallskraft, För att sådan kraft skall kunna skänkas infanteriet, erfordras vapen, vilkas eld göra försvararen sårbar, d. v. s. vapen, som kunna avgiva eld med spränggranater i sådana banor, att även vertikalt skyddade mål kunna åtkommas. Ett dylikt vapen, som redan införts vid det svenska infanteriet, är granatkastaren. Granatkastarens tekniska egenskaper göra den främst lämpad för beskjutning av relativt små mål, vilkas bekämpande icke kräver för stor ammunitionsinsats. Den lämpar sig sålunda icke för den masseld med granater, vilken måste riktas mot ett organiserat infanteri- och kulspruteförsvar för att sönderbryta detta och därigenom ånyo bringa ett hejdat anfall i rörelse framåt. Under anfallet torde granatkastarna däremot vara ett utomordentligt offensivt hjälp medel, vilket jämlikt sin natur främst torde böra inriktas mot de främsta bärarna av fiendens eldförsvar, nämligen hans automatvapen. Infanteribataljonens sammansättning. Jämsides med och med stöd av ovan nämnda teoretiska utredningar verkställdes undersökningar angående lämpligaste sättet för inordnandet av infanteriets stridsmedel inom truppförbanden. Dessa undersökningar utmynnade i förslag till uppsättandet av två skilda bataljonsorganisationer, vilka ansågos böra göras till föremål för praktiska jämförande prov. I stort sett företedde dessa förband samma teoretiska eldkraft men visade eljest avsevärda skiljaktigheter såväl beträffande vapnens infogande i organisationen som i fråga om dennas enskildheter. Den ena bataljonen sammansattes av ett stabskompani, fyra gevärskompa nier, ett kulsprutekompani och ett granatkastarkompani. Sammanlagt bestod bataljonen av 48 gevärsgrupper, 4 granatkastarpliitoner å 2 pjäser och 4 kulspruteplutoner å 3 pjäser (därav den tredje pjäsen avsedd som reserv). Bataljonen förfogade över 2 infanterikanoner och 2 luftvärnskulsprutor. Personalstyrkan uppgick till 1 200 man, fordonsantalet till 109 kärror och 12 vagnar. Den andra bataljonen organiserades på ett stabskompani och tre skyttekompanier. De tunga vapnen voro dels fördelade på skyttekompanierna, dels sammanförda i en tung pluton i stabskompaniet. Sammanlagt bestod batal-

224 jonen av 36 gevärsgrupper, 4 granatkastartroppar å 2 pjäser och 5 kulsprutetroppar å 2 pjäser. Därtill kommo 6 reservkulsprutor sammanförda i en tropp. Bataljonen förfogade dessutom över 2 luftvärnskulsprutor men saknade infanterikanoner. Personalstyrkan uppgick till 996 man, fordonsantalet till 93 kärror och 8 vagnar. Skillnaden mellan bataljonerna utgjordes sålunda, förutom en avsevärd olikhet i personalstyrkan, främst av att i den ena de tunga vapnen höllos centralt samlade, medan i den andra en nästan fullständig decentralisering tillämpades. Genom generalorder nr 1426/1931 anbefalldes, att fälttjänstövningar, närmast avseende att pröva och jämföra de omförmälda bataljonsorganisationerna, skulle äga rum med två bataljoner ur östra arméfördelningen under regementsövningarna samma år. Huvudvikten borde härvid fästas vid frågan om de tunga infanterivapnens inordnande i bataljonen. Den ena bataljonen uppsattes vid Svea livgarde, den andra vid Upplands regemente, övningarna försiggingo dels vid resp. regementen, dels under tiden 21k—2/n> på Järvafältet under överledning av chefen för generalstaben. Under sistnämnda period gåvos övningarna formen av olika moment med för varje särskilt fall bestämt övningsändamål. Bägge bataljonerna genomförde härvid samma övningsuppgifter. Såsom resultat av övningarna framstod främst fördelen med en decentraliserad organisation av de tunga vapnen, såtillvida att i skyttekompaniet borde ingå såväl kulsprutor som granatkastare. Därjämte visade sig reservkul spruteorganisationer av den typ, som förekommo inom de båda prövade bataljonerna, icke ändamålsenliga. Genom generalorder nr 2560/1931 anbefalldes chefen för generalstaben att låta bearbeta de från ovannämnda försök vunna erfarenheterna samt att inkomma med de underdåniga förslag, vartill denna bearbetning kunde föranleda. Det med anledning härav fortsatta arbetet med infanteriorganisationen anknöt till den tidigare omnämnda teoretiska utredningen. Den genom denna funna ändamålsenliga avvägningen mellan infanteriets stridsmedel var härledd med utgångspunkt från kraven på eldverkan. Även om dessa äro väsentliga och grundläggande, göra sig dock vid omsättandet till praktiskt utformade organisationer även andra synpunkter gällande. Vissa uppgifter utöver dem, som stridsverksamheten uppställer, kräva särskilda organisatoriska åtgärder. Enär den ojämförligt mest betydelsefulla verksamheten är striden, böra emellertid de nödvändiga modifikationerna ytterst hava till syfte att såvitt möjligt säkerställa, att vid striden den lämpliga proportionen mellan och kombinationen av olika stridsmedel föreligger. De avvikelser från en teoretiskt ändamålsenlig avvägning, som härigenom kunna uppstå, böra betecknas såsom endast skenbara, enär de i själva verket åsyfta ett undvikande av förskjutningar och rubbningar i förbandets stridsvärde. Bearbetningen gav vid handen, att de särskilda omständigheter, vilka göra sig gällande inom de krigsskådeplatser och inom den terräng, där svensk trupp

225 kan tänkas komma att uppträda, nödvändiggöra vissa avvikelser från de ovan nämnda, år 1931 prövade men huvudsakligen på teoretiska grunder uppbyggda organisationsformerna. Icke minst inverka härpå de krav på detacheringar, som i vår terräng ofta uppställa sig, och till vilka de på teoretiska beräkningar angående eldverkan uppställda organisationsformerna icke kunnat taga hänsyn. För att icke göra bataljonsorganisationen alltför tung och svårledd ansågs dock försiktigheten bjuda, att man beträffande omfattningen av bataljonens stridande del begränsade sig. Med hänsyn härtill ansågs det lämpligt att främst pröva en bataljon om 36 gevärsgrupper, 12 kulsprutor och 8 granatkastare. Härigenom bibehölls den teoretiskt riktiga relationen mellan gevärsinfanterigrupper och kulsprutor, medan antalet granatkastare något översteg det beräknade teoretiska värdet. Detta senare ansågs motiverat på grund av det tillskott i anfallskraft, som granatkastarvapnet skänker infanteriet, och med hänsyn till den begränsning av artilleriets styrka, varmed i Sverige, bland annat på grund av terrängförhållanden, måste räknas. För den angivna granatkastarstyrkan ansågs tala även den omständigheten, att man vid anfall gentemot en motståndare med riklig utrustning av tunga vapen måste räkna med ett stort antal s. k. »eldpunkter», vilka måste nedkämpas för att möjliggöra gevärsinfanteriets framryckning. Med hänsyn till den erfarenhet, som förelåg beträffande de tunga vapnens fördelning, syntes det lämpligt att begränsa kommande försök till att omfatta endast en bataljonstyp, där de tunga vapnen decentraliserats. Härigenom vunnes ytterligare erfarenheter angående lämpligheten av denna fördelning, och förhoppningar borde finnas att i detta hänseende nå definitiva resultat. De 36 gevärsgrupperna ansågos lämpligen böra fördelas på 3 kompanier å 12 gevärsgrupper (sammanförda inom kompaniet till 3 gevärsplutoner). Decentralisationsprincipen innebar, såsom tidigare antytts, att kompaniet organisatoriskt förfogade över samtliga medel, som krävas för såväl anfall som försvar, alltså över såväl granatkastare som kulsprutor. Någon anledning att frångå principen om uppträdande parvis saknades beträffande de sistnämnda. En kulspruteenhet om 2 pjäser borde således ingå i kompaniet. Beträffande granatkastarna var frågan mera svårbedömd. Granatkastaren är visserligen ett precisionsvapen, men de mål, som främst skola bekämpas, nämligen kulspruteställningar, äro i regel undandragna direkt insyn, och deras bekämpning kräver fördenskull ofta, att visst, ehuru begränsat område eldbelägges. Av dessa skäl bestämdes även granatkastarstyrkan till två pjäser per skyttekompani. Med hänsyn till inre tjänst, förhållanden under marsch, ammunitionsersättning m. m. ställdes skyttekompaniets båda tunga enheter, i denna organisation benämnda troppar, under gemensamt befäl av en plutonchef. Denna pluton — den tunga plutonen — var däremot ingalunda avsedd såsom stridsenhet. De däri ingående vapnens uppgifter äro härför alltför skiljaktiga. Sedan 2 kulsprutor och 2 granatkastare organisatoriskt fördelats på varje skyttekompani, återstodo 6 kulsprutor och 2 granatkastare. Dessa sammanfördes under en kompanichef till ett s. k. tungt kompani. I taktiskt hänseende sammanfördes de tunga vapnen i 1 granatkastarenhet och 3 kulspruteenheter.

226 Kulspruteenheterna ansågos fördelaktiga med hänsyn till önskemålen om vissa enheter för avgivande av indirekt kulspruteelcl. Kompaniet ansågs innesluta tillräckligt antal kulsprutor för att möjliggöra verkan med dylik eld. Ett skyttekompani om tre gevärsplutoner och en tung pluton kan icke vidkännas någon detachering, utan att dess stridsvärde betänkligt nedsättes. Tillförandet av ytterligare en gevärspluton skulle göra kompaniet för ohanterligt och därjämte innebära ett frångående av de principer, varpå organisationen uppbyggts. För att tillgodose inom bataljonen uppkommande behov av detacheringar infördes fördenskull en speciell enhet i form av en s. k. jägarpluton, främst avsedd för spaning och terrängundersökning. Därjämte ansågs erforderligt att försöksvis utöka det tunga kompaniet med en gevärspluton för att utan intrång på skyttekompanierna kunna tillgodose krav på skydd och handräckning vid fordonens framförande samt, när så visade sig erforderligt, även på skydd för de tunga vapnen under strid. Då emellertid icke heller en bataljon om tre skyttekompanier m. m. tål någon mera omfattande detachering, ansågs det önskvärt, att även regementschefen kunde förfoga över ett särskilt jägarkompani, avsett för motsvarande uppgifter som jägarplutonen inom bataljonen. Den sammanlagda styrkan av de för särskilda uppgifter avsedda förbanden tänktes vid ett regemente om tre bataljoner uppgå till en styrka likvärdig med tre skyttekompaniers gevärsinfanteri. Av ovan angivna skäl föreslogs, att den nya försöksbataljonen skulle få följande sammansättning: stab med tilldelad jägarpluton, tre skyttekompanier och ett tungt kompani. Skyttekompanierna voro indelade i stab, tre gevärsplutoner om fyra grupper (12 man) och en tung pluton om en granatkastare- och en kulsprutetropp, vardera med två pjäser. Det tunga kompaniet bestod av stab, en tung pluton om en kulsprute- och en granatkastartropp, en kulsprutepluton om två kulsprutetroppar samt en gevärspluton om tre gevärs- och en pionjärgrupp. Bataljonens sammanlagda personalstyrka utgjorde 1156 man. Antalet tunga vapen var 8 granatkastare och 12 kulsprutor, fordonsantalet 121 kärror.

Den operativa enhetens sammansättning. Vid infogandet av den ovan berörda bataljonstypen inom en större ram — alltså inom regementet och detta i sin tur inom slagenheten — visade det sig av olika skäl önskvärt att låta undersökningarna omfatta slagenheter, i vilka bland annat ingingo antingen nio bataljoner, fördelade på tre regementen, eller åtta bataljoner, fördelade på två regementen, samt en med hänsyn till dessa alternativ beräknad artilleristyrka. På grund härav utarbetades förslag till sammansättning av två olika slagenheter, benämnda fördelning resp. brigad. I huvudsak bestod fördelningen av fördelningsstab, en infanteribrigadstab, tre infanteriregementen om tre bataljoner ni. m , en skvadron samt ett artilleriregemente om fyra divisioner

227 (12 batterier). I brigaden ingingo bland annat brigadstab, en infanterigruppstab, två infanteriregementen om fyra bataljoner m. m., en skvadron och ett artilleriregemente om tre divisioner (9 batterier). Infanteriregementet bestod inom resp. organisationer av chef med stab och tilldelade truppförband, tre resp. fyra bataljoner, ett jägarkompani samt transportträng. De tilldelade truppförbanden utgjordes av en kanonpluton om fyra pjäser, en luftvärnspluton om tre troppar med sammanlagt 6 luftvärnskulsprutor samt en pionjärpluton om fyra pionjärgrupper och en kärrgrupp. I transportträngen ingingo bland annat vid trebataljonsregementet 112 samt, vid fyrabataljonsregementet 144 kärror. Regementets sammanlagda personalstyrka utgjorde 4 182 resp. 5 403 man. Fordonsantalet uppgick till 536 (691) kärror och 3 (4) vagnar. Den vid brigaden förefintliga infanterigruppstaben, som var avsedd för ledningen av vid gruppering till strid bildad, efter de taktiska förhållandena lämpad särskild stridsgrupp, hade även vissa truppförband sig ständigt tilldelade, nämligen en jägarpluton, en kanontropp, en luftvärnstropp och en pionjärtropp. Den för motsvarande ändamål i fördelningen ingående infanteribrigadstaben bestod däremot uteslutande av stabs- och signalpersonal. Den relativa styrka av artilleri, som organisatoriskt borde ingå i den operativa enheten, utgjorde, enligt vad tidigare framhållits, omkring 1*/» batteri för varje bataljon om 48 grupper, och den erforderliga styrkan av arméartilleri 2/3 å 1 batteri per bataljon. Vissa förskjutningar av dessa värden kunde emellertid vara påkallade, såsom också framhållits. Då artilleriets styrka beräknats i förhållande till en viss bestämd infanteristyrka, nämligen en bataljon om 48 gevärsgrupper jämte däremot svarande tunga infanterivapen, följer härav, att vid en reducerad styrka på bataljonen en annan relation bör erhållas. Bestämmandet av infanteriets och artilleriets styrka bör — teoretiskt sett — hänföras till samma frontstorlek, enär en svagare bataljon under i övrigt likartade förhållanden icke kan tilldelas samma front som en starkare. Med hänsyn härtill kommer relationstalet lB/a batteri per bataljon om 48 grupper att vid en bataljon om 36 grupper motsvaras av l'/« batteri. Med den angivna relationen borde i brigaden ingå 10 batterier och i fördelningen 111/*, d. v. s. 11—12 batterier. Givetvis är det fullt möjligt att genomföra en organisation av artilleriregementet på grundval av denna styrka, räknad i batterier. I ena fallet skulle då erhållas ett regemente om två divisioner å tre batterier och två divisioner å två batterier. I andra fallet skulle erhållas ett regemente om tre divisioner å tre batterier och en division a två batterier eller fyra divisioner å tre batterier. Den förstnämnda organisationsformen är överensstämmande med det nuvarande fältartilleriregementets. För ledandet av en division erfordras en divisionsstab av betydande storlek, som i sig innesluter särskilda hjälporgan samt specialutbildad och särskilt kvalificerad personal. En minskning av divisionens batteriantal från tre till två möjliggör emellertid icke motsvarande minskning av divisionsstabens storlek; organisationen på två batterier måste därför betraktas såsom mindre ekom z 35

D 1 5

228 nomisk med hänsyn till stabspersonalens utnyttjande. Av denna anledning blevo artilleriregementets samtliga divisioner organiserade på tre batterier. I brigaden ingick sålunda ett artilleriregemente om 3 divisioner (9 batterier) och i fördelningen ett artilleriregemente om 4 divisioner (12 batterier). Dessa skenbara avvikelser från de teoretiskt lämpliga värdena berodde dels på ovan anförda synpunkter, dels på det samband som förefinnes mellan styrkan av de operativa enheternas artilleri och det arméartilleri, varmed man räknade. Den i båda alternativen — såväl brigaden som fördelningen — ingående kavalleristyrkan, en skvadron, bestod av chef och stab, tre ryttartroppar, en kulsprutetropp och en skyttetropp. Förbandet var huvudsakligen avsett för spaning.

1932 års »arméförsök». Sedan försvarskommissionen hemställt om anordnandet av försök i syfte att utröna en lämplig fältsammansättning av infanteriregementet och den operativa enhet, som borde ersätta den nuvarande arméfördelningen, och sedan chefen för generalstaben förklarat ifrågavarande försök nödvändiga samt vidare avgivit förslag härtill, anbefallde Kungl. Maj:t genom generalorder nr 1300/1932, att större fälttjänstövningar skulle äga rum under regementsövningarna år 1932 enligt det av generalstabschefen uppgjorda förslaget. I övningarna skulle deltaga huvuddelen av ö s t r a arméfördelningen, delar av Västra och Norra arméfördelningarna samt av flygvapnet, övningarnas ändamål angavs vara att pröva sammansättningen av en operativ enhet i två alternativ. För att vinna erfarenhet beträffande lämplig organisation, utrustning och användning av motorcykeltruppförband bestämdes genom en senare generalorder, att i övningarna även skulle deltaga ett motorcykelkompani, organiserat vid Göta livgarde. Omfattande förberedande övningar m. m. utfördes före fälttjänstövningarna. Sålunda ägde under mars—april 1932 ett taktiskt krigsspel rum inom generalstaben i syfte att göra för ledningen under fälttjänstövningarna avsedd personal förtrogen med de nya organisationerna. I liknande syfte deltogo vissa officerare, vilka under övningarna skulle bekläda olika befälsposter, dels i krigsspel vid generalstabens huvudstation den 6—den 13 maj, dels i en s. k. fältövning i trakten av Sala den 20—den 27 maj. Ehuru dessa förberedande övningar närmast avsågo ett studium av förbandens taktiska användning, kommo emellertid vissa organisatoriska spörsmål därjämte till behandling och prövning. Erfarenheterna härav kunna i stort sett sammanfattas på följande sätt. Att genom studium av enbart applikatoriska exempel draga några säkra slutsatser om den operativa enhetens lämpliga sammansättning vore synnerligen vanskligt. Spörsmålet måste bedömas från ett flertal skilda synpunkter. För att draga största möjliga nytta av de applikatoriska studierna vore det emellertid nödvändigt att uppmärksamma vissa organisatoriska frågor. Huruvida i den operativa enheten borde ingå åtta eller nio bataljoner, kunde näppeligen avgöras enbart genom försök. Vad som borde

229 prövas, vore fastmer de grupperingsmöjligheter, som de olika organisationsformerna erbjöde. Härvidlag borde särskilt uppmärksammas, vilken organisation, som vore smidigast och minst förorsakade ett sönderbrytande av den ständiga indelningen. För den operativa enhetens omfattning gives en viss övre gräns, som icke kan överskridas. Huruvida den ökning av de bakre formationerna, som blivit en nödvändig följd av den ökade vapenutrustningen, medfört en sådan minskning av den operativa enhetens rörlighet, att allvarliga betänkligheter voro befogade, därom vore det icke möjligt att på grund av teoretiska studier fälla något omdöme. De applikatoriska studierna hade kvarlämnat intrycket av att infanteriets kraft genom de föreslagna organisationsformerna väsentligt ökats såväl vid anfall som vid försvar. De hade icke jävat, att proportionen mellan tunga vapen och gevärsinfanteriet var lämpligt avvägd. Denna fråga kunde dock icke betraktas såsom avgjord, lika litet som spörsmålet om den organisatoriska utformningen av infanteriförbanden. De förberedande övningarna fullständigades ytterligare genom en fältövning under chefens för ö s t r a arméfördelningen ledning i trakten av Uppsala under juni 1932. Syftemålet med denna övning var främst att närmare studera bataljonens användning och uppträdande inom den blivande övningsterrängen. Vidare skedde viss förberedande utbildning vid i 1932 års fälttjänstövningar deltagande infanteriregementen, och slutligen vidtogos vissa förberedelsearbeten med de särskilda måltrupper, som under fälttjänstövningarna skulle markera fienden. Fälttjänstövningarna indelades i två skeden. Under det första skedet, omfattande tiden den 21—den 24 september 1932, prövades brigaden. Under det andra skedet, som omfattade tiden den 26—den 30 september, prövades fördelningen. Den 25 september anslogs för kritik och omorganisation. För att skapa gynnsamma förutsättningar för ett så allsidigt studium som möjligt utfördes fälttjänstövningarna såsom momentövningar under växlande lägen och i terräng av skiftande beskaffenhet. Såsom övningsterräng hade valts trakten öster och sydost om Uppsala, omfattande jämväl vägfattiga, ganska svårframkomliga och skogbetäckta områden. I övningarna deltog icke något armétruppförband. Under flertalet övningsmoment förutsattes däremot brigaden (fördelningen) erhålla understöd av arméartilleri. Sammansättningen av de olika förbanden överensstämde i huvudsak med de tidigare refererade förslagsorganisationerna. Vissa förändringar hade dock vidtagits huvudsakligen på grund av personal- och materielbrist. Härigenom kommo bland annat personalstyrkan och fordonsantalet att nedgå under tidigare angivna siffror. Infanteriregementets stridsmedel för vissa särskilda uppgifter kommo under arméförsöken icke till praktisk prövning. Någon typ för infanterikanon

230 var nämligen vid denna tidpunkt ännu icke fastställd. Vidare ansågs luftvärnsorganisationen icke böra bringas i verksamhet i full utsträckning för att ej undanskymma de väsentliga spörsmålen. På grund av under de förberedande övningarna vunna erfarenheter hade vid fördelningen icke någon infanteribrigadstab organiserats. Det i fälttjänstövningarna deltagande motorcykelförbandet var organiserat som en motorcykelpluton om chef, plutonstab, tre kulsprute- och tre kulsprutegevärsgrupper. Sammanlagda personalstyrkan uppgick till 78 man. Förbandet förfogade över 39 motorcyklar, 3 kulsprutor, 3 kulsprutegevär och 53 karbiner. För att nå bästa möjliga överblick över resultatet av övningarna och därunder vunna erfarenheter infordrades rapporter, förutom från den omfattande stridsdomarpersonalen, även från flertalet truppförbandschefer ned till kompani- eller motsvarande chefer, liksom från vissa särskilt avdelade studiegrupper under ledning dels av infanteri- och artilleriinspektörerna, dels av avdelningscheferna vid generalstabens utbildnings- och organisationsavdelningar. Synnerligen noggranna anvisningar och bestämmelser reglerade stridsdomarpersonalens verksamhet. Rapporter över iakttagelser infordrades dagligen, varjämte efter övningarnas slut sammanfattande slutrapporter skulle avgivas. För slutrapporterna voro anvisningar utfärdade, vari framhölls, bland annat, att vid bedömandet av de prövade organisationerna hänsyn borde tagas till att brigaden (fördelningen) vore avsedd att i regel ingå i ett av flera dylika enheter sammansatt högre förband, att särskilda armétrupper av olika slag beräknades stå till förfogande, att truppförbanden i första hand skulle kunna uppträda inom ett operationsområde av ungefär samma beskaffenhet som fälttjänstövningsområdet, att organisationen vore avsedd att genomföras först i samband med tillkomsten av en ny försvarsordning samt att utbildningen såväl av befälskadrerna som av de värnpliktiga borde beräknas anpassad efter den nya organisationen. Vidare angavs, bland annat, att, därest positiva ändringsförslag avgåvos, följande gränser skulle iakttagas: infanteribataljonens sammanlagda personalstyrka finge icke överstiga 1150 man; infanteriets sammanlagda personalstyrka inom den operativa enheten finge icke överstiga 12 600 man. Slutligen må anföras, att till samtlig i övningarna deltagande personal inom truppförbanden utdelades en särskilt utarbetad »Allmän orientering» i avsikt att intressera även mannen i ledet för övningarnas andamål och dar igenom öka möjligheterna till positiva resultat. Resultatet av försöken kan beträffande den operativa enheten och infanteriets organisation i korthet sammanfattas sålunda. Fördelningen vore såsom operativ enhet ändamålsenligas an brigaden. ±,n

231 fördelning med under övningarna prövad sammansättning syntes besitta egenskaper, som vore väl avvägda med hänsyn till svenska förhållanden. Den decentraliserade organisationen av de tunga, vapnen vid infanteriet vore ändamålsenlig. Ett visst antal kulspruteförband borde dock lämpligen sammanföras till ett särskilt, direkt under regementschefen lydande förband. Gevärsinfanteriets numerär syntes vara tillräcklig för stridens krav. Behovet av gevärsinfanteri för detacheringar borde dock ytterligare tillgodoses. Jägarförbanden vore ett lämpligt tillskott inom organisationen. I syfte att vinna vidgad erfarenhet beträffande försöksorganisationen avhöllos under åren 1932 och 1933 strategisk-taktiska krigsspel, omfattande operationer å vägfattig krigsskådeplats under såväl sommar- som vinterförhållanden. De slutsatser, som därvid drogos, överensstämde i stort sett med de under arméförsöken vunna,

Vinterförsöken 1933. Under mars 1933 utfördes särskilda vinterorganisationsförsök under ledning av militärbefälhavaren för övre Norrland. Dessa försök ägde rum i trakten av Morjärv med trupper huvudsakligen ur Bodens garnison. Den organisation, som därvid prövades, var i stort sett samma bataljonstyp, som tidigare gjorts till föremål för försök under 1932 års fälttjänstövningar. Med hänsyn till personaltillgången kunde emellertid uppsättas allenast en bataljonsstab, ett skyttekompani och ett tungt kompani. I rapporten angående försöken framhölls, att denna reducering inverkat ogynnsamt och försvårat ställningstagandet till försöksorganisationens lämplighet. Det ansågs emellertid, att en fulltalig bataljon av försöksorganisationens typ med hänsyn till de speciella norrländska vinterförhållandena inrymde ett alltför stort antal hästar och fordon men däremot otillräckligt gevärsinfanteri. En utökning av det senare ansågs böra ske, delvis på bekostnad av de tunga vapnen. Vidare framdrogs spörsmålet, huruvida icke olika organisationsformer kunde tänkas för de trupper, vilka äro avsedda att uppträda i övre Norrland, och för dem, som avses för andra krigsskådeplatser.

1933 års fortsatta bataljonsförsök. På grundval av samtliga vunna erfarenheter uppdrogos riktlinjer för nya bataljonsorganisationer, med vilka fortsatta och slutgiltiga försök avsågos komma till utförande. Genom 1932 års försök ansågs skyttekompaniets sammansättning hava i princip klarlagts. Det gällde nu att bland annat tillgodose kraven på en utökning av gevärsinfanteriet. Vidare förelåg behov av ökade erfarenheter i fråga om detaljutformningen av bataljonens underavdelningar. Slutligen ansågs det, önskvärt att praktiskt pröva vissa taktiska anvisningar för truppförbandens uppträdande, vilka utarbetats på grundval av tidigare erfarenheter. För nämnda syften uppställdes för jämförande studium två bataljonsorganisationer. Den ena bataljonen — typ I — sammansattes av stab med tilldelad jägarpluton samt tre skyttekompanier och en självständig tung pluton.

232 Den andra bataljonen — typ I I — organiserades på stab med däri ingående jägartropp, fyra skyttekompanier och en självständig kulsprutetropp. Kompanierna fingo i båda typerna samma sammansättning, nämligen stab, tre gevärsplutoner samt en tung pluton om en kulsprute- och en granatkastartropp, vardera a 2 pjäser. Ammunitionsträngen, som i 1932 års organisation varit uppdelad på kompanierna, hade åter centraliserats och ingick i sin helhet i bataljonsträngen, medan däremot i den senare förut ingående transportträng borttagits. Antalet tunga vapen uppgick vid typ I till 8 kulsprutor och 8 granatkastare; typ I I tilldelades ytterligare 2 kulsprutor. Personalstyrkan utgjorde resp. 1 024 och 1185 man, kärrantalet resp. 100 och 113, hästantalet resp. 138 och 155. Dessa organisationsformer inneburo i stort sett blott den ändringen i förhållande till de tidigare prövade, att en viss centralisering genomförts beträffande kulsprutevapnet, i det att de kulsprutor, som förut ingått i det tunga kompaniet, överförts från bataljonen till ett direkt under regementschefen lydande administrativt förband. Härigenom vunnos bland annat dels större möjligheter för regementschefen att vid behov förse vissa förband med ökad försvarskraft, dels möjlighet att genomföra erforderlig förstärkning av gevärsinfanteriet utan att fixerad maximigräns för bataljonens personalstyrka, behövde överskridas. Genom generalorder nr 1623/1933 bestämdes, att fälttjänstövningar med nämnda försöksbataljoner skulle äga rum under repetitionsövningarna samma år vid Norra skånska infanteriregementet, Södermanlands regemente och Västernorrlands regemente. Syftet med de fortsatta försöken var som nämnts, bland annat, att praktiskt utröna ändamålsenligheten av utfärdade taktiska föreskrifter för förbandens användning. Därjämte avsågs att vinna ytterligare erfarenhet om det lämpligaste sättet för detaljutformningen av bataljonens organisation, vare sig denna skulle komma att ansluta sig till den ena eller den andra av de provade typerna. Enligt utfärdade anvisningar skulle i yttranden och slutrapporter hansyn tagas till vissa angivna frågor. Dessa behandlade i vad rör organisationen i huvudsak följande spörsmål: a) pionjärplutonens uppdelning å jägarförbanden, b) jägarplutonens (troppens) styrka och användning, c) bataljonens och kompaniets framkomlighet, rörlighet och manöverförmåga samt d) ammunitionsträngens omfattning, dess fördelning å bataljonens underavdelningar eller sammanhållande vid bataljonsstaben. Resultatet av försöken kan i korthet sammanfattas sålunda, Tidigare vunna erfarenheter beträffande lämpligheten av de tunga vapnens decentralisering bekräftades. Bataljonschefen ansågs dock böra hava omedelbar tillgång till ett visst antal tunga vapen, såväl kulsprutor som granatkastare — lämpligen sammanförda inom en tung pluton. Bataljonen typ I I visade sig överlägsen bataljonen typ I framför allt genom

233 den större tillgången på gevärsinfanteri. Det tidigare framkomna kravet på ökat gevärsinfanteri hade visat sig lämpligt tillgodosett. Farhågorna för att denna ökning skulle göra bataljonen för »tung» hade icke besannats. I uttalanden rörande bataljonen av typ I I framhölls, att, ehuru ökningen i personal, hästar och fordon givetvis gjort bataljonen »tyngre», dess framkomlighet och manöverförmåga varken härigenom eller genom de tunga vapnens decentralisering blivit i minsta mån mindre. I yttranden rörande bataljonen av typ I framhölls, att övningarna påvisat nödvändigheten av ytterligare tilldelning av gevärsinfanteri icke blott för att tillgodose kravet på detacheringar, utan även på grund av det t. ex. i norrländsk terräng ökade behovet av skydd för kärrkolonner, ofta förekommande skogsstrider ävensom strid i mörker m. m. Den prövade organisationen av bataljonernas ammunitionsträng ansågs icke tillfredsställande. Den förhärskande uppfattningen var, att en decentralisering av ammunitionsträngen i viss omfattning borde genomföras, närmast för att tillförsäkra de tunga plutonerna erforderlig ammunitionsmängd. Beträffande bataljons- och kompanistabernas sammansättning ansågs föreslagen organisation i huvudsak lämplig. Kavalleriförsöken 1932—1933. Samtidigt med de ovan angivna organisationsförsöken vid infanteriet pågingo liknande försök vid kavalleriet. I detta fall gällde det dels att utröna lämpligaste sammansättningen av en efter moderna principer sammansatt självständig operativ kavallerienhet, dels att undersöka, huru ett inom den vanliga operativa enheten inramat kavalleriförband lämpligen borde organiseras. I 1925 års försvarsordning hade det förut befintliga operativa kavalleriförbandet — kavallerifördelningen — slopats. Behovet av operativa lättrörliga trupper hade emellertid sedan dess gjort sig starkt gällande. I enlighet med den militära utvecklingen efter världskriget måste dock ett nytt självständigt kavalleriförband få en helt annan sammansättning än tidigare. Den nya operativa enheten borde, med beaktande av särskilda svenska förhållanden, tillvarataga alla de nya tendenser, vilka utomlands kommit till uttryck, och alltså innesluta de tre elementen ryttartrupp, cykeltrupp samt motoriserad trupp (pansarbilar, motorburen trupp). Men därjämte måste också hänsyn tagas till landets ridhästbestånd. De lägre kavalleriförbanden voro i sitt nuvarande skick — vare sig det gällde att infoga dem i en självständig kavallerienhet eller inom ramen för fördelningskavalleriet — föga lämpade för verksamhet mot eller inom modernt utrustade truppförband. Liksom vid infanteriet uppställde sig åtskilliga problem, då det gällde att inom organisationen inrymma tunga vapen på lämpligaste sätt. Det gällde bland annat att utröna, vilka förändringar med hänsyn till organisation och beväpning av de lägre kavalleriförbanden, som kunde vidtagas för höjandet av dessas eldkraft. Härvid fingo berättigade krav på förbandens förmåga till långa och hastiga förflyttningar å väg och i terräng — nödvändiga

234 förutsättningar både för eldkraftens insättande på rätt plats i rätt tid och för utförande av spaning — icke eftersättas. I nyss nämnda syfte ägde organisationsförsök rum vid kavalleriet år 1932 i och för att utröna de lägre kavalleriförbandens (skvadronernas m. m.) lämpliga sammansättning och beväpning. Försöken fortsattes år 1933 och avsågo då att fullfölja 1932 års försök men därjämte att utröna dels lämpligaste sammansättning och beväpning av en kavalleristyrka, ingående såsom självständigt kavalleriförband i en operativ enhet, dels sammansättning m. m. av vissa högre kavalleriförband. 1932 års organisationsförsök skulle avse dels en i inramad operativ enhet, ingående minimikavalleristyrka (förslagsvis en förstärkt skvadron), dels de olika lägre kavalleriförbandens infogande i ett regemente av ungefär nuvarande sammansättning. Under övervägande skulle tagas, om ökad eldkraft borde utvinnas. genom utökning av numerären och därmed av antalet lätta vapen, genom ökning av antalet tunga vapen eller genom en lämplig avvägning mellan båda dessa medel, varvid särskilt, skulle beaktas, att förbanden erhölle en sådan sammansättning, att samverkan mellan olika vapen underlättades. Därjämte angavs, att med hänsyn till hästtillgången skäl syntes föreligga för att söka nå den önskade ökningen i eldkraft utan alltför stor ökning av numerären. Beträffande de olika förbanden gjordes bland annat till föremål för undersökning, huruvida, ryttartroppen borde sammansättas av grupper likartade med infanteriets lägsta enheter, och i så fall deras antal; huruvida ryttarskvadronen borde innefatta tre eller fyra ryttartroppar samt därutöver jämväl en kulsprutetropp; huruvida ryttarskvadronens stab borde utökas med skyttetropp, pionjärtropp eller ytterligare stabspersonal samt vidare huruvida skytteskvadronen borde sammansättas av tre eller fyra skyttetroppar jämte kulsprutetropp å motorfordon och skyttetroppen indelas i grupper likartade med infanteriets. Beträffande försöken med en i operativ enhet ingående s. k. förstärkt skvadron gingo dessa ut på samma prov som dem den vanliga, ryttarskvadronen underkastades. Vidare undersöktes, i vilken omfattning skyttetropp, pansarbiltropp samt signalpersonal behövde innefattas inom denna, organisation. Hänsyn skulle härvid tagas särskilt till skvadronens möjligheter att fylla spaningsuppgifter över ett jämförelsevis brett spaningsområde. Slutligen gjordes vid samtliga försök vissa särskilda spörsmål rörande kulspruteförbandens inordnande i organisationen till föremål för studium. Under förutsättning av en utökning av kulspruteorganisationen gjordes bland annat till föremål för undersökning, huruvida en decentralisering av kulspruteförbanden med en tropp till varje ryttarskvadron och en kulsprutestyrka till regementschefens förfogande vore lämplig. I detta senare fall undersöktes, huru sistnämnda styrka, bland annat med hänsyn till att däri måste ingå vapen för skydd mot flygare och pansarbilar, borde organiseras.

235 1932 års försök gåvo inga slutgiltiga resultat men blevo dock av stort värde såsom grund för fortsatta experiment. Förnyad praktisk och teoretisk undersökning ansågs ofrånkomlig. Vissa synpunkter ansågos emellertid kunna uppställas såsom resultat av de redan utförda försöken. Dessa hade sålunda, enligt inspektörens för kavalleriet mening, visat följande. Rytta.rgruppen borde vara en enhetsgrupp med kulsprutegevär, likartad med infanterigruppen och alltså med en manskapsstyrka om 12 man. Ryttartroppen borde bestå av en något förstärkt troppstab och tre 12-mannagrupper. Ryttarskvadronen borde sammansättas av tre ryttartroppar och en kulsprutetropp. Beträffande sammansättningen av minimistyrkan av kavalleri vid en inramad operativ enhet hade försöken icke givit sådan klarhet, att några riktlinjer härför ännu ansågos möjliga att uppdraga. Kulspruteorganisationen borde, såsom delvis framgår av det ovan sagda, omfatta dels till ryttarskvadronerna decentraliserade troppar, dels en styrka om minst en tropp till regementschefens direkta, förfogande. Därjämte borde. denne emellertid förfoga över jämväl en å två granatkastartroppar. Skytteskvadronen hade under försöken icke kunnat ägnas samma uppmärkhet som ryttarskvadronen. Skyttegruppens styrka syntes emellertid även böra göras likartad med infanterigruppens och alltså uppgå till 12 man. I övrigt, kunde, enligt inspektörens mening, inga slutgiltiga förslag beträffande de olika förbandens organisationsdetaljer framläggas förrän efter fortsatta organisa tionsförsök. Chefen för generalstaben ansåg likaledes fortsatta försök nödvändiga i enlighet, med inspektörens önskemål. Dessa försök borde slutföras under år 1933 och närmast avse följande truppförband: 1. Skvadron ingående såsom självständigt kavalleriförband i en operativ enhet av den ungefärliga omfattning, som prövats vid 1932 års organisationsförsök i Uppland. 2. Ryttarskvadron ingående i arniékavalleri. 3. Skytteskvadron ingående i armékavalleri. 4. Enheter för tunga vapen ingående i armékavalleri. Chefen för generalstaben framhöll vidare, att i samband härmed borde åt inspektören för kavalleriet uppdragas att verkställa en utredning rörande lämpligaste sammansättningen enligt svenska förhållanden av en kavalleribrigad, vars ryttarstyrka utgjordes av två bataljoner. Härvid borde särskilt uppmärksammas, till vilken omfattning och på vad sätt tunga vapen och skytteförband borde infogas i organisationen. Genom generalorder nr 1360/1933 anbefalldes, att fortsatta försök skulle äga rum. Dessa 1933 års försök skulle avse dels att fullfölja de tidigare organisationsförsöken rörande de lägre kavalleriförbandens (skvadronernas m. m.) sammansättning och beväpning, dels att utröna lämpligaste sammansättning och beväpning av en kavalleristyrka, ingående såsom självständigt kavalleriförband i en vanlig operativ enhet,

236 dels slutligen att utfinna sammansättning m. m. av vissa högre kavalleriförband. Försöken avseende sammansättning m. m. av en i operativ enhet ingående självständig kavalleristyrka (fördelningskavalleri) förlades till Livregementets husarer och ställdes under ledning av chefen för Västra arméfördelningen. övriga försök fördelades enligt inspektörens för kavalleriet närmare bestämmande på återstående kavalleriregementen. Till grund för försöken vid Livregementets husarer med fördelningskavalleri lades vissa av inspektören för kavalleriet utarbetade organisationsförslag. Dessa omfattade dels en »fördelningsskvadron» av något större styrka än den, vilken prövats under 1932 års arméförsök, dels en »kavallerikår» om stab med ingående signalavdelning, en ryttarskvadron om tre ryttartroppar och en tung tropp, (2 kulsprutor och 1 granatkastare), en skytteskvadron om två skyttetroppar och en kulsprutetropp samt en pansarbilskvadron om pansarbilstyrka och följetrupp. Organisationen av ryttarskvadronen var uppgjord med hänsyn till att antalet ridhästar — på grund av tillgången inom landet på för ridbruk lämpade hästar — icke borde överstiga 230. Under av chefen för Västra arméfördelningen planlagda och ledda övningar prövades och jämfördes fördelningsskvadronen och kavallerikåren under alla för ett fördelningskavalleris verksamhet tänkbara lägen i syfte att undersöka, i vilken grad de båda organisationsformerna förmådde fylla dem normalt tillkommande uppgifter. Beträffande de prövade förbandens förmåga att fylla de krav, som rimligen kunde ställas på fördelningskavalleriet, anförde övningsledaren, att försöken till fullo ådagalagt, att den prövade fördelningsskvadronen vore för svag och besutte alltför ringa uthållighet för att kunna lösa de för ett svenskt fördelningskavalleri allmännast förekommande uppgifterna. Den prövade kavallerikåren ägde avsevärda företräden framför fördelningsskvadronen. Densamma borde, sedan den utökats med ytterligare en skyttetropp samt sedan granatkastarorganisationen överflyttats till skytteskvadronen, väl kunna fylla de krav, som lämpligen kunde ställas på ett svenskt fördelningskavalleri. De försök med lägre kavalleriförband, som ägde rum vid övriga kavalleriregementen, gingo ut på att framförallt utreda följande spörsmål. a) Lämpligheten av ryttarskvadronens sammansättning på skvadronsstab, tre ryttartroppar om troppstab och tre kulsprutegevärsgrupper, en kulsprutetropp samt strids- och packträng. Inom denna ram prövades särskilt sammansättningen av skvadronsstab, troppstab samt kulsprutetropp inrymmande tre kulsprutegrupper, vidare stridsträngens organiserande på en ridande och en åkande grupp, packträngens motorisering samt slutligen pionjärmanskapets inrymmande inom organisationen. b) Lämpligheten av skytteskvadronens organiserande på två eller tre skyttetroppar jämte kulsprutetropp och i samband därmed skyttetroppens organiserande på tre eller fyra kulsprutegevärsgrupper om 12 man.

237 Härvid undersöktes särskilt, huruvida kulsprutematerielen skulle forslas å motorfordon eller på lämpligt sätt medföras å velociped, samt vidare huru stridsträngen och packträngen skulle organiseras. c) Lämpligheten av i regements-(bataljons) förband ingående tung skvadrons sammansättning på skvadronsstab, en (eventuellt två) kulsprutetroppar, två (eventuellt en) granatkastartroppar, stridsträng och packträng. Detta problem skulle studeras under förutsättning, att i regementet (bataljonen) inginge en styrka om tre ryttarskvadroner samt eventuellt skyttetrupp och pansarbilförband. I samma sammanhang skulle utredas, huruvida i den tunga skvadronen ingående förband hellre borde vara direkt underställda regementschefen, samt i vilken utsträckning en ökning eller minskning av ifrågavarande förband kunde vara önskvärd. Slutligen borde förslag till luftvärnsförband, underställt regementschef (bataljonschef), avgivas. I samband med de fortsatta försöken med lägre kavalleriförband förelades vederbörande regementschefer uppgiften att avgiva förslag till sammansättning av en kavalleribrigad, vars ryttarstyrka uppginge till två regementen (bataljoner). Härvid skulle bland annat särskilt beaktas: huru signal tjänsten inom brigaden borde ordnas; huruvida ryttarregementena borde innesluta endast ryttarförband eller hava en sammansättning i princip likartad nuvarande kavalleriregementes; huruvida skytteförband borde ingå i brigaden decentraliserade eller sammanförda; i vilken utsträckning motoriserade förband borde ingå; vilken artilleristyrka, som kunde anses vara minimum; samt vilka övriga förband, som borde ingå i brigaden. Förslag skulle vidare avgivas till sammansättning av underhållsförband och brigadträng. De olika kavalleriförsöken, såväl rörande de lägre förbandens sammansättning som beträffande organisationen av fördelningskavalleri och kavalleribrigad, kunna enligt inspektörens för kavalleriet slutrapport över desamma i stort sett sägas hava utmynnat i följande resultat. I allt vad som rör de lägre kavalleriförbandens (skvadronernas m. m.) lämpligaste sammansättning och beväpning ledde försöken till en slutgiltig lösning. Detta kan däremot ej sägas i samma grad vara fallet beträffande de försök, som avsett sammansättning m. m. av vissa högre kavalleriförband. I nämnda hänseende hade nämligen försöken av olika skäl måst inskränkas till fält- och kaderövningar, krigsspel, officersövningar m. m. Beträffande de lägre kavallerienheterna hade försöken, såsom tidigare antytts, i huvudsak gällt samma problem som vid motsvarande infanteriförband, nämligen de tunga vapnens inordnande i organisationen. Men dessutom hade försöken gått ut på att klarlägga de vägar, på vilka den nuvarande organisationens bristfälligheter kunde undanröjas. De största bristerna kunna sammanfattas sålunda:

238 de lägre truppförbanden äro ej i erforderlig grad sammansatta med hänsyn till stridens krav; de tunga, vapnen äro för fåtaliga och dessutom på ett mindre tillfredsställande sätt inramade i förbanden; senare tiders erfarenheter i fråga om viss motorisering av kavallerivapnet hava icke blivit tillgodogjorda, Försöken utvisade, att det erfordras en väsentlig ökning av de lägre kavalleriförbandens styrka beträffande såväl personal som beväpning. Vidare framträdde starkt önskemålet, när det gäller infogandet i kavalleriets krigsorganisation av icke beridna förband, att dessa måste tillhöra kavalleriorganisationen redan i fred för att få tillfälle till utbildning i det rörliga stridsförfarande, som utmärker kavallerivapnet. Improvisationer hava givit mycket nedslående resultat, varför de i möjligaste mån måste undvikas. I fråga om de tunga vapnens inordnande gåvo organisationsförsöken liksom vid infanteriet, till resultat. att en decentralisering principiellt sett var önskvärd. Samtidigt klarlades behovet av en i regementschefens hand bibehållen reserv av dessa vapen. Beträffande ryttarskvadronen visade sig en olikartad organisation önskvärd för i fördelningskavalleriet ingående skvadron i förhållande till den, som borde tillhöra kavalleribrigadens rytterienheter. I främsta rummet beror denna omständighet därpå, att frågan om fördelningskavalleriet enligt givna direktiv skulle lösas under beaktande av att sammanlagda personal- och häststyrkan ej finge överskrida en viss, tämligen snävt angiven ram. Den i fördelningskavalleriet ingående ryttarskvadronen måste framförallt organiseras med hänsyn till att förbandet först och främst avses för spaning och därför är i särskilt behov av tillräckligt antal ryttare. Skvadronen borde fördenskull, enligt vad försöken gåvo vid handen, sammansättas av stab med tilldelad signalgrupp, fyra ryttartroppar och en kulsprutegrupp jämte träng. Den i den operativa kavallerienheten ingående ryttarskvadronen borde däremot utrustas med ett ökat antal tunga vapen, enär vid organisationen av detta förband stridskraften i första rummet, måste vara avgörande. A andra sidan bleve en minskning av antalet ryttare möjlig. Denna skvadron borde därför bestå av stab, tre ryttartroppar, en tung tropp om två kulsprutor och en granatkastare järnte träng. I bägge förbanden borde ryttartroppen bestå av stab och tre grupper om vardera 1 kulsprutegevär och 12 man. En detaljfråga av stor betydelse för ryttarförbanden fick genom försöken sin lösning, i det att packträngen under viss förutsättning ansågs kunna göras motoriserad, vilket i de allra, flesta fall innebure avsevärda fördelar. Förutsättningen härför vore dock, att en särskild tältträng, med kärror, tilldelades skvadronen. Beträffande skytteskvadronerna — eller som de numera kallas cykelskvadronerna — gåvo försöken vid handen, att de lämpligen borde bestå av skvadronsstab, tre cykeltroppar, en tung cykeltropp och träng. Några direkta erfarenheter ernåddes ej under försöken beträffande bilburet kavalleri. Brist på medel och personal lade hinder i vägen för några rationella

239 prov. Erfarenheterna från försöken med pansarbilförband ansågos dock tillräckligt givande ur biltransportsynpunkt, för att ett förslag till organisation av bilskvadroner skulle kunna uppställas. Detta förslag innebar, att bilskvadronen borde organiseras på stab, tre biltroppar, en bilkulsprutetropp och en bilgranatkastartropp. I fråga om pansarbilförband gällde försöken att giva de genom 1925 års härordning införda pansarbiltropparna deras lämpliga organisatoriska utformning. Det visade sig, att den materieltyp, som valts, medförde behovet av följetrupp till det egentliga pansarbilförbandet. Av naturliga skäl måste denna följetrupp besitta samma rörlighet som pansarbilarna och måste således göras bilburen. Försöken ledde till att pansarbilförbandet lämpligen borde benämnas pansarbilskvadron och bestå av stab, pansarbilstyrka om tre pansarbilar samt följetrupp om 2 a 4 kulsprutegevärsgrupper, två kulsprutegrupper och en granatkastargrupp jämte erforderlig biltransportmateriel (2 till 3 »följebilar») m. m. Det visade sig emellertid även erforderligt att i kavalleriorganisationen infoga särskilda skyddsförband mot fientliga pansarbilar. Lämpligen borde dessa, enligt vad försöken gåvo vid handen, utgöras av kanonbiltroppar bestående av en pansrad kanonbil jämte följegrupp å en följebil. Beträffande inordnandet av de olika lägre kavalleriförbanden inom en operativ kavallerienhet gjorde sig under försöken följande synpunkter gällande. På grund av deras allsidiga användbarhet, grundad icke minst på stor framkomlighet såväl på väg som i terräng, måste ryttarskvadronerna städse utgöra varje kavalleriförbands kärna. Inom en operativ kavallerienhet böra de sammanhållas till regementen. Cykelskvadroner lämpa sig mindre väl att sammanföras till bataljoner eller regementen. De finna sin bästa användning i närmaste anslutning till rytteriet och böra därför infogas i huvudsakligen av ryttarskvadroner samman satta regementen. Bilskvadroner karakteriseras i första hand av sin stora rörlighet å för biltrafik framkomliga vägar. De kunna med fördel sammanföras till bataljoner, avsedda att inom en operativ kavallerienhet utgöra dess rörligaste eldreserv. På grund av stor sårbarhet under förflyttning måste de i sig innefatta för byggandet av marsch avsedda pansarbilförband. Pansarbilförband karakteriseras av stor rörlighet i förening med en avsevärd eldkraft. I organisatoriskt hänseende kunna pansarbilskvadronerna inom en operativ kavallerienhet tänkas antingen bilda särskilda förband eller vara uppdelade på de olika stridsenheterna. Med hänsyn till de under de praktiska och teoretiska försöken vunna erfarenheterna ansåg sig inspektören för kavalleriet böra förorda, att den operativa kavallerienhet, kavalleribrigad (lätt brigad), vilken ansetts oundgängligen erforderlig inom krigsorganisationen, i stort sett finge följande sammansättning: brigadstab jämte tilldelat signalkompani och trafikpluton; två kavalleriregementen om vartdera stab, tre ryttarskvadroner, en cykel-

240 skvadron, en tung skvadron (om en tung tropp, en motoriserad luftvärnstropp samt en kanonbiltropp), en pansarbilskvadron samt träng; två motorkavalleribataljoner om vardera stab, två bilskvadroner och en pansarbilskvadron jämte träng; en fältkanondivision; en bevakningsskvadron (en cykelskvadron om fyra cykeltroppar); ett ingenjörkompani samt underhållstrupper. Personalstyrkan för brigaden beräknades till sammanlagt 4 369 man. I övrigt beräknades brigaden innefatta 2 107 hästar, 186 kärror, 239 bilar, 64 motorcyklar, 719 cyklar, 16 pansarbilar, 97 kulsprutor, 24 granatkastare samt 12 fält- och 12 stycken 37 mm kanoner.

241 Bilaga nr 5.

Sammanställning av de i november 1934 på försvarskommissionens uppdrag försvarsgrensvis uppgjorda förslagen till försvarsorganisation. (Novemberförslaget 1934.) Armén. Krigsorganisationen omfattar två armékårer om tillhopa sex fördelningar och en lätt brigad samt armékårtrupper, bestående av ett jägarförband, ett stridsvagnsregemente, nio armékårartilleri di visioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och erforderliga landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fem fördelningar om tre eller fyra infanteriregementen och ett artilleriregemente. I fyra fördelningar ingå därjämte ett kavalleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Samtliga nuvarande tjugutvå infanteritruppförband bibehållas, dock ombildas Göta livgarde helt och hållet till stridsvagnsförband, varjämte Värmlands regemente organiseras som jägarbataljon. Kavalleriet bibehålles organiserat på fyra regementen. Den lätta brigaden uppsattes först vid mobilisering. Ett nytt fältartilleriregemente tillkommer, förlagt till Eksjö. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegraf kåren ur de nuvarande ingenjör trupperna. Truppförbandens kadrer beräknas med utgångspunkt från krigsbehovet och förstärkas i förhållande till nuvarande organisation. Tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utgör i beväringen 210 dagar, för studenter och likställda 260 dagar, för ett mindre antal, avsedda för truppträngen eller för handräckningstjänst i fredstid, 140 dagar. Härtill komma 5—15 dagars tjänstgöringstid i landstormen. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 6"5 milj. kronor. Flottan. Sjöstridskrafterna uppdelas liksom för närvarande å kustflottan, lokalstyrkorna och fartyg i materielreserv. Kustflottan består av fyra pansarskepp av ungefärlig Sverige-typ, en flygplankryssare (Gotland) samt ytterligare två kryssare av motsvarande storlek, tolv jagare av ungefärlig Ehrensköld-typ samt tolv undervattensbåtar. Lokalstyrkorna sammansättas av fartyg, överförda från kustflottan. Flottans ersättningsbyggnad, omfattande ett första byggnadsskede om sju år, avser modernisering för en kostnad av 21 milj. kronor av de tre nuvarande Sverige-skeppen, nybyggnad av ett pansarskepp såsom ersättning

242 för pansarskeppet Oscar I I , påbörjande av nybyggnad av en kryssare samt nybyggnad av fyra jagare och fem undervattensbåtar. Ersättningsbyggnadsanslaget uppgår till 156 milj. kronor per år. Vid nybyggnadsperiodens utgång upptages frågan om ersättningsbyggnaden till förnyat övervägande. I avseende å linjeindelning hänföras kustflottans örlogsfartyg och lokalstyrkornas undervattensbåtar till l:a linjen, i lokalstyrkorna ingående fartyg i övrigt till 2:a linjen samt i materielreserv förlagda fartyg till 3:e linjen. Personalberäkningarna grundas på det vid mobilisering förefintliga behovet. Kustartilleriet. Kustartilleriet bemannar i krig Vaxholms och Karlskrona fästningar samt, alternativt, Älvsborgs eller Hemsö fästning; därjämte bemannas visst vid Fårösund permanent anordnat kustartilleriförsvar. Vidare uppsättas vissa rörliga kustartilleriformationer å såväl Gotland som fastlandet. I fredstid finnas tre kustartilleriförband, nämligen Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Fårösunds kustartillerikår. Flygvapnet. Flygstridskrafterna utgöras av 366 krigsflygplan, organiserade å nio flottiljer, nämligen två medeltunga bombflottiljer, två lätta bombflottiljer, en jaktflottilj, en spaningsflottilj, en jaktflottilj främst för Stockholms luftförsvar samt två flottiljer för samverkan med resp. armé- och marinstridskrafterna. Antalet skolflygplan utgör 120. För var och en av flygflottiljerna ävensom för en utbildningscentral anordnas permanenta förläggningsplatser i fredstid. Luitvärnsvapnet. Luftvärnsvapnet bildar ett särskilt truppslag samt har att tillgodose såväl fälthärens behov av luftvärn som ock det s. k. hemortsförsvaret. För fältluftvärnet beräknas i krig fyra luftvärnsdivisioner ävensom — för skydd av framskjutna flygbaser — fyra luftvärnskanonbatterier. För Bodens luftvärn avses en division. För Stockholms luftvärn och hemortens luftvärnsreserv avses 42 kanonbatterier, 41 kulsprutebatterier m. m. I fredstid omfattar luftvärnsvapnet tre regementen. Kostnadsberäkningar. De årliga kostnaderna enligt ifrågavarande förslag beräknas till 199'i milj. kronor, fördelade med 86 milj. kronor å armén, 52'3 milj. kronor å flottan, 11-7 milj. kronor å kustartilleriet, 40'4 milj. kronor å flygvapnet samt 8-7 milj. kronor å luftvärnsvapnet.

243 Bilaga nr 6.

Sammanställning av de i januari 1935 på försvarskommissionens uppdrag inom sekretariatet uppgjorda alternativa utkasten till försvarsorganisation. (»Januarialternativen 1935 >.) Anm. Utkasten äro, såsom av inledande avdelningen, sid. 47, framgår, uppgjorda med utgångspunkt från av försvarskommissionen uppställda olika arbetshypoteser i fråga om kostnadsram och kostnadsfördelning på de olika försvarsgrenarna. Organisationsutkast nr 1. Armén. Krigsorganisationen omfattar två armékårer om tillhopa sex fördelningar och en lätt brigad samt armékårtrupper, bestående av jägarförband, ett stridsvagnsregemente, nio armékårartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och erforderliga landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fem fördelningar om tre eller fyra infanteriregementen och ett artilleriregemente. I fyra fördelningar ingå därjämte ett kavalleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Samtliga nuvarande tjugutvå infanteri trupp förband bibehållas, dock ombildas Göta livgarde helt och hållet till stridsvagnsförband, varjämte Värmlands regemente organiseras som jägarbataljon. Kavalleriet bibehålles organiserat på fyra regementen. Den lätta brigaden uppsattes först vid mobilisering. E t t nytt fältartilleriregemente tillkommer, förlagt till Eksjö. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer beräknas med utgångspunkt från krigsbehovet och förstärkas i förhållande till nuvarande organisation. Tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utgör i beväringen 210 dagar, för studenter och likställda 260 dagar, för ett mindre antal, avsedda för truppträngen eller för handräckningstjänst i fredstid, 140 dagar. Härtill komma 5—15 dagars tjänstgöringstid i landstormen. Till anskaffning av krigsmateriel anslås i engångskostnad 60 milj. kronor. 1282 85

D 16

244 Flottan. Örlogsflottans fartygsbestånd uppdelas å kustflotta, lokalstyrkor och fartyg i materielreserv. I kustflottan ingå stridsfartyg till följande antal, nämligen fyra pansarskepp av den s. k. Sverige-typen, en flygplankryssare, tolv jagare, tolv undervattensbåtar samt depå- och trängfartyg. Lokalstyrkorna sammansättas av sådana från kustflottan överförda fartyg, vilka icke anses böra förläggas i materielreserv. För flottans ersättningsbyggnad räknas med ett årligt nybyggnadsanslag av 132 milj. kronor under en nybyggnadsperiod av sju år; härunder färdigställes ett pansarskepp såsom ersättning för pansarskeppet Oscar I I , moderniseras tre pansarskepp av Sverige-typen samt nybyggas två större och två mindre jagare ävensom fem undervattensbåtar. Denna ersättningsbyggnad avser vidmakthållandet av en kustflotta, som med en jagardivision och en undervattensbåtdivision överstiger den enligt 1925 års marinordning avsedda. Efter utgången av berörda sjuårsperiod uppgöres ny plan för flottans vidare ersättningsbyggnadsbehov. I avseende å linjeindelning hänföras kustflottans örlogsfartyg och lokalstyrkornas undervattensbåtar till l:a linjen, i lokalstyrkorna ingående fartyg i övrigt till 2:a linjen samt i materielreserv förlagda fartyg till 3:e linjen. Flottans personalstater anpassas efter det vid mobilisering förefintliga behovet. Kustartilleriet. Kustartilleriet bemannar i krig Vaxholms och Karlskrona fästningar samt Älvsborgs eller Hemsö fästning ävensom visst vid Fårösund permanent anordnat kustartilleriförsvar. Därjämte bemannas vissa rörliga kustartilleriformationer å såväl Gotland som fastlandet samt uppsattes visst luftvärn. I fredstid finnas tre kustartilleriförband, nämligen Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Fårösunds kustartillerikår. Flygvapnet. Flygstridskrafterna utgöras av 366 krigsflygplan, organiserade å nio flottiljer, nämligen två medeltunga bombflottiljer, två lätta bombflottiljer, en jaktflottilj, en spaningsflottilj, en jaktflottilj främst för Stockholms luftförsvar samt två flottiljer för samverkan med resp. armé- och marinstridskrafterna. Antalet skolflygplan utgör 120. För var och en av flygflottiljerna ävensom för en utbildningscentral anordnas permanenta förläggningsplatser i fredstid. LuftvärnsTapnet. Luftvärnsvapnet bildar ett särskilt truppslag, samt har att tillgodose såväl fälthärens behov av luftvärn som ock det s. k. hemortsförsvaret. För fältluftvärnet beräknas i krig fyra luftvärnsartilleridivisioner ävensom — för

245 skydd av framskjutna flygbaser — fyra luftvärnskanonbatterier. För Bodens luftvärn avses en division. För Stockholms luftvärn och hemortens luftvärnsreserv avses tjugu kanonbatterier och åtta kulsprutebatterier. I fredstid omfattar luftvärnsvapnet två regementen. Kos tnadsher åkningar. De årliga kostnaderna enligt förevarande utkast uppgå vid fullt genomförd organisation till omkring 172 milj. kronor, fördelade med 76 milj. kronor å armén, 47 milj. kronor å flottan, 8 milj. kronor å kustartilleriet, 37 milj. kronor å flygvapnet, 3 milj. kronor å luftvärnsvapnet samt 1 milj. kronor å för försvarsväsendet gemensamma utgifter. Engångskostnaderna — 60 milj. kronor för armén, 25 milj. kronor för kustartilleriet, 40 milj. kronor för flygvapnet och 27 milj. kronor för luftvärnet — inläggas under försvarsorganisationens uppsättningstid så, att årskostnaderna under en period av tio år uppgå till 175 milj. kronor.

Organisationsutkast nr 2. Armén. Krigsorganisationens omfattning är i stort sett densamma som enligt utkast nr 1. Jägarförbandet och två armékårartilleridivisioner hava emellertid utgått. Fördelningsartilleriet och kavalleriet äro därjämte något reducerade. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fyra fördelningar om fyra infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Av nuvarande tjugutvå infanteritruppförband indragas tre regementen, varjämte Göta livgarde helt och hållet ombildas till stridsvagnsförband. Kavalleriet bibehålies organiserat på fyra regementen, artilleriet — utom luftvärnsartilleriet — på sex regementen och två kårer. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer och tjänstgöringstiden för de värnpliktiga beräknas som enligt utkast nr 1. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 5-2 milj. kronor. Flottan. Örlogsflottans fartygsbestånd utgöres av kustflottan, lokalstyrkorna, de sistnämnda sammansatta av från kustflottan överförda fartyg, samt fartyg i materielreserv. I kustflottan ingå — förutom depå- och trängfartyg — antingen fyra pansarskepp av ungefärlig Sverige-typ, en flygplankryssare, sju jagare och åtta undervattensbåtar eller tre pansarskepp av nyss angivna storleksklass, en flygplankryssare, en kryssare (Fylgia i moderniserat skick), åtta jagare och tio undervattensbåtar.

246 För flottans ersättningsbyggnad räknas med ett årligt nybyggnadsanalag å 8'4 3 milj. kronor under en nybyggnadsperiod av sju år. Ersättningsbyggnaden avser antingen bibehållande av en pansarskeppsdivision om fyra fartyg genom nybyggnad av ett och modernisering av tre fartyg eller tillgodoseende av de lättare sjöstridskrafterna. I förra fallet vidmakthålles en kustflotta, som med en jagare och en undervattensbåt understiger den enligt 1925 års marinordning avsedda; i senare fallet underskrides denna med ett pansarskepp, varemot dock svarar ett fartygsöverskott av en kryssare och en undervattensbåt. Flottans personalorganisation bibehålies i stort sett vid samma omfattning som för närvarande. Kustartilleriet. Kustartilleriets organisation överensstämmer med den under föregående utkast angivna utom såtillvida, att Älvsborgs och Hemsö fästningar icke bemannas annat än i den mån personal härför kan frigöras från övriga fästningar samt att viss minskning av antalet rörliga fastlandsbatterier vidtagits. Flygvapnet. Flygstridskrafterna organiseras å sex flottiljer om tillhopa 249 krigsflygplan, nämligen två medeltunga bomb- och f järrspaningsflottiljer, en lätt bombflottilj, en jaktflottilj i första hand för Stockholms luftförsvar samt två flottiljer för samverkan med resp. armé- och marinstridskrafterna. Antalet skolflygplan uppgår till 80. Fredsförläggningarnas antal — en för var och en av flottiljerna samt en för en särskild utbildningscentral — utgör sju. Luftvärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 1. Kostn adsber åkningar. De årliga kostnaderna, engångskostnader inberäknade, uppgå enligt förevarande organisationsutkast till 156'5 milj. kronor, fördelade med 78 milj. kronor å armén, 37 milj. kronor å flottan, 8 milj. kronor å kustartilleriet, 27 milj. kronor å flygvapnet, 5'6 milj. kronor å luftvärnsvapnet samt 1 milj. kronor å för försvarsväsendet gemensamma utgifter. Organisationsutkast nr 3 . Armén. Krigsorganisationen överensstämmer i väsentliga delar med den i organisationsutkast nr 1 angivna. Den lätta brigaden, jägarförbandet och två armékårartilleridivisioner hava emellertid utgått. Fördelningsartilleriet är därjämte något reducerat, under det att fördelningskavalleriet något förstärkts. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fyra fördelningar, av vilka två omfatta fyra infanteriregementen (därav ett med svagare kader än de övriga) och två fördelningar tre infanterirege-

247 menten. I varje fördelning ingå därjämte ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Av nuvarande tjugutvå infanteritruppförband indragas fem regementen, varjämte Göta livgarde helt och hållet ombildas till stridsvagnsförband. Kavalleriet bibehålles organiserat på fyra regementen, artilleriet — utom luftvärnsartilleriet — på sex regementen och två kårer. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegraf kåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer och tjänstgöringstiden för de värnpliktiga beräknas som enligt utkast nr 1. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 5'2 milj. kronor. Flottan. Kustflottan omfattar antingen fyra pansarskepp av ungefärlig Sverige-typ, en flygplankryssare, sju jagare och nio undervattensbåtar eller tre pansarskepp, en flygplankryssare, en pansarkryssare (Fylgia), åtta jagare och elva undervattensbåtar. Härutöver ingå i kustflottan depå- och hjälpfartyg till erforderligt antal. Lokalstyrkorna sammansättas av fartyg, vilka utan att förläggas i materielreserv icke anses böra vidare ingå i kustflottan. För flottans ersättningsbyggnad räknas liksom i de föregående organisationsutkasten med en första byggnadsperiod av sju år. Ersättningsbyggnaden avser modernisering av tre äldre pansarskepp av Sverige-typen, ersättande av pansarskeppet Oscar I I samt nybyggnad av en större jagare och två undervattensbåtar eller, alternativt, modernisering av nyssnämnda äldre pansarskepp, modernisering av pansarkryssaren Fylgia samt nybyggnad av två större jagare och fyra undervattensbåtar. Ersättningsbyggnadsanslaget uppföres under första nybyggnadsperioden med ett årligt belopp av 9 milj. kronor. Flottans personalorganisation erhåller i stort sett samma omfattning som för närvarande. Kustartilleriet. Se organisationsutkast nr 2. Flygvapnet. Flygstridskrafterna organiseras å fem flottiljer om sammanlagt 213 krigsflygplan, nämligen två medeltunga bomb- och fjärrspaningsflottiljer, en jaktflottilj huvudsakligen för Stockholms luftförsvar samt två flottiljer för samverkan med armé- och marinstridskrafterna. Skolflygplanens antal utgör 70. Fredsförläggningarnas antal — en för varje flygflottilj och en för en särskild utbildningscentral — utgör sex. Luftvärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 1.

248 Kostnadsberäkningar. Kostnaderna, inkl. engångsutgifter, uppgå till 153"6 milj. kronor per år enligt följande fördelning, nämligen för armén 77 milj. kronor, för flottan 38 milj. kronor, för kustartilleriet 8 milj. kronor, för flygvapnet 24 milj. kronor, för luftvärnsvapnet 5'5 milj. kronor och till för försvarsväsendet gemensamma utgifter 1 milj. kronor.

Organisationsutkast nr -t. Armén. Se organisationsutkast nr 2. Flottan. Liksom enligt de föregående utkasten indelas örlogsflottans fartygsbestånd i kustflotta, lokalstyrkor och fartyg i materielreserv. I kustflottan ingå tre pansarskepp av Sverige-typ, en flygplankiyssare (Gotland), en pansarkryssare (Fylgia), åtta jagare, nio undervattensbåtar samt depå- och trängfartyg. I lokalstyrkorna ingå från kustflottan överförda fartyg, vilka icke anses böra förläggas i materielreserv, ävensom träng- och hjälpfartyg m. m. Flottans ersättningsbyggnad, omfattande ett första byggnadsskede om sju år, avser modernisering av tre pansarskepp och pansarkryssaren Fylgia samt nybyggnad av två större jagare och två undervattensbåtar. Vid genomförande av denna nybyggnadsplan vidmakthålles en kustflotta, som med ett pansarskepp understiger den enligt 1925 års marinordning avsedda. Ersättningsbyggnadsanslaget uppföres med ett årligt belopp av 7'8 6 milj. kronor. Vid utgången av byggnadsperioden uppgöras nya riktlinjer för ersättningsbyggnaden. Flottans personalstater anpassas i görligaste mån efter mobiliseringsbehovet. Skeppsgosseinstitutionen avskaffas. Kustartilleriet. Se organisationsutkast nr 2. Flygvapnet. Flygstridskrafterna, 285 krigsflygplan, fördelas å sju flottiljer, nämligen två medeltunga bomb- och fjärrspaningsflottiljer, två lätta bombflottiljer, en jaktflottilj huvudsakligen för Stockholms luftförsvar, en med arméstridskrafterna samverkande flottilj och en flottilj för samverkan med marinstridskrafterna. Skolflygplanens antal utgör 80. För flygförbanden ävensom för en utbildningscentral anordnas särskilda förläggningsplatser i fred. Luftvärnsyapnet. Se organisationsutkast nr 1.

249 Kostnadsberäkningar. Årskostnaderna enligt förevarande organisationsutkast uppgå, engångskostnader inberäknade, till 154 milj. kronor, nämligen: för armén 78 milj. kronor, för flottan 31'5 milj. kronor, för kustartilleriet 8 milj. kronor, för flygvapnet 30 milj. kronor, för luftvärnsvapnet 5"5 milj. kronor samt till för försvarsväsendet gemensamma utgifter 1 milj. kronor.

Organisationsutkast nr 5. Armén. • Krigsorganisationen omfattar fyra fördelningar och en lätt brigad samt armétrupper, bestående av två infanteriregementen, ett stridsvagnsregemente, fem arméartilleridivisioner, tre anspända fältartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fyra fördelningar, av vilka två omfatta fyra infanteriregementen (därav ett med svagare kader än de övriga) och två fördelningar tre infanteriregementen. I varje fördelning ingå därjämte ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Av nuvarande tjugutvå infanteritruppförband indragas fem regementen, varjämte Göta livgarde helt och hållet ombildas till stridsvagnsförband. Kavalleriet bibehålles organiserat på fyra regementen. Norrbottens artillerikår indrages. Sign al trupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer och tjänstgöringstiden för de värnpliktiga beräknas som enligt utkast nr 1. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 3 s milj. kronor. Flottan. Sjöstridskrafterna uppdelas på kustflotta och lokalstyrkor. I kustflottan ingå fyra pansarskepp av Sverige-typ, en flygplankryssare (Gotland), åtta jagare, nio undervattensbåtar samt depå- och trängfartyg. Lokalstyrkorna utgöras av fartyg, vilka överförts från kustflottan. Flottans ersättningsbyggnad, omfattande en första period om sju år, avser n y°yggnad av ett pansarskepp till ersättande av pansarskeppet Oscar I I , modernisering av tre pansarskepp samt nybyggnad av två jagare och två undervattensbåtar. Ifrågavarande nybyggnadsprogram innebär vidmakthållandet av det i 1925 års marinordning åsyftade fartygsbeståndet. Ersättningsbyggnadsanslaget uppföres under nybyggnadsperioden med ett årligt belopp av 10 milj. kronor.

250 Kustartilleriet. Organisationen överensstämmer i stort sett med den ovan i utkast nr 2 angivna. Flygvapnet. Flygstridskrafterna organiseras å sex flottiljer, nämligen två medel tunga bomb- och fjärrspaningsflottiljer, en jaktflottilj huvudsakligen för Stockholms luftförsvar, en flottilj för samverkan med arméstridskrafterna samt två med marinstridskrafterna samverkande flottiljer. Sammanlagda antalet krigsflygplan uppgår liksom enligt organisationsutkast nr 3 till 213. Skolflygplanens antal utgör 80. För flygförbanden ävensom för en utbildningscentral anordnas särskilda fredsförläggningar. Luftvärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 1. Kostnadsberäkningar. Organisationskostnaderna, inberäknat engångskostnader, uppgå till 150'5 milj. kronor, sålunda fördelade, att armén erhåller 69 milj. kronor, flottan 41É6 milj. kronor, kustartilleriet 8"6 milj. kronor, flygvapnet 25 milj. kronor och luftvärnsvapnet 5'5 milj. kronor, varjämte till för försvarsväsendet gemensamma utgifter anslås 1 milj. kronor.

Organisationsutkast nr 6. Armén. Organisationen överensstämmer med den i »Novemberförslaget 1934» framlagda (jfr bilaga nr 5). Krigsorganisationen omfattar två armékårer om tillhopa sex fördelningar och en lätt brigad samt armékårtrupper, bestående av ett jägarförband, ett stridsvagnsregemente, nio armékårartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och erforderliga landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fem fördelningar om tre eller fyra infanteriregementen och ett artilleriregemente. I fyra fördelningar ingå därjämte ett kavalleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Samtliga nuvarande tjugutvå infanteritruppförband bibehållas, dock ombildas Göta livgarde helt och hållet till stridsvagnsförband, varjämte Värmlands regemente organiseras som jägarbataljon. Kavalleriet bibehålles organiserat på fyra regementen. Den lätta brigaden uppsattes först vid mobilisering. E t t nytt fältartilleriregemente tillkommer, förlagt till Eksjö. Signal trupperna organi-

251 seras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer beräknas med utgångspunkt från krigsbehovet och förstärkas i förhållande till nuvarande organisation. Tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utgör i beväringen 210 dagar, för studenter och likställda 260 dagar, för ett mindre antal, avsedda för truppträngen eller för handräckningstjänst i fredstid, 140 dagar. Härtill komma 5—15 dagars tjänstgöringstid i landstormen. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 6'5 milj. kronor. Flottan. Sjöstridskrafterna sammansättas av kustflottan och lokalstyrkorna. I den förra ingå en flygplankryssare, åtta jagare och nio undervattensbåtar ävensom trängfartyg m. m. I lokalstyrkorna förutsättas ingå minkryssaren Clas Fleming, åtta äldre jagare och sju äldre undervattensbåtar. För ersättningsbyggnad under en sjuårsperiod av två jagare och två undervattensbåtar upptages ett årligt belopp å 3'1 milj. kronor. På grund av personalstaternas ringa omfattning kan någon stampersonal icke tilldelas lokalstyrkorna. Kustartilleriet. Kustartilleriet bemannar i krig Vaxholms och Karlskrona fästningar, dock allenast i reducerad omfattning. I fredstid finnas två truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartillerikår. Flygvapnet» Se organisationsutkast nr 1. Luftv ärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 1. Kostnadsberäkningar. Kostnaderna för ifrågavarande organisation uppgå, engångsutgifter inberäknade, till 150 milj. kronor per år. Härav belöpa 86 milj. kronor å armén, 16 milj. kronor å flottan, 4'5 milj. kronor å kustartilleriet, 37 milj. kronor å flygvapnet, 5'5 milj. kronor å luftvärnet samt 1 milj. kronor å gemensamma utgifter.

Organisationsutkast nr 7. Armén. Krigsorganisationen omfattar två fördelningar och en lätt brigad samt armétrupper, bestående av ett stridsvagnsregemente, fyra arméartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriför-

252 band. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens och Gotlands trupper — två fördelningar om tre infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Tretton av de nuvarande infanteriregementena indragas, varjämte Göta livgarde helt och hållet ombildas till stridsvagnsförband. Två kavalleriregementen, två artilleriregementen och Norrbottens artillerikår indragas. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. De kvarvarande truppförbandens kadrer beräknas med utgångspunkt från krigsbehovet och förstärkas i förhållande till nuvarande organisation. Tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utgör i beväringen 210 dagar, för studenter och likställda 260 dagar, för ett mindre antal, avsedda för truppträngen eller för handräckningstjänst i fredstid, 140 dagar. Härtill komma 5—15 dagars tjänstgöringstid i landstormen. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 1 milj. kronor. Flottan. Sjöstridskrafterna uppdelas liksom för närvarande å kustflottan, lokalstyrkorna och fartyg i materielreserv. Kustflottan skall bestå av fyra pansarskepp av ungefärlig Sverige -typ, en flygplankryssare (Gotland), samt ytterligare två kryssare av motsvarande storlek, tolv jagare av ungefärlig Ehrensköld-typ samt tolv undervattensbåtar. Lokalstyrkorna sammansättas av fartyg, överförda från kustflottan. Flottans ersättningsbyggnad, omfattande ett första byggnadsskede om sju år, avser modernisering för en kostnad av 21 milj. kronor av de tre nuvarande Sverige-skeppen, nybyggnad av ett pansarskepp såsom ersättning för pansarskeppet Oscar I I , påbörjande av en kryssare samt nybyggnad av fyra jagare och fem undervattensbåtar. Ersättningsbyggnadsanslaget beräknas till 156 milj. kronor per år. Vid nybyggnadsperiodens utgång upptages frågan om ersättningsbyggnaden till förnyat övervägande. I avseende å linjeindelning hänföras kustflottans örlogsfartyg och lokalstyrkornas undervattensbåtar till l:a linjen, i lokalstyrkorna ingående fartyg i övrigt till 2:a linjen samt i materielreserv förlagda fartyg till 3:e linjen. Kustartilleriet. Organisationen överensstämmer med den ovan i utkast nr 1 föreslagna, dock att densamma utökats med bland annat vissa rörliga kustartilleribatterier å fastlandet. Flygvapnet. Se organisationsutkast nr 1.

253 Luftvärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 1. Kostnadsberäkningar: Kostnaderna enligt föreliggande utkast uppgå, engångskostnader inberäknade, till 150 milj. kronor enligt följande fördelning: för armén 42'5 milj. kronor, för flottan 52 milj. kronor, för kustartilleriet 12 milj. kronor, för flygvapnet 37 milj. kronor, för luftvärnsvapnet 5"8 milj. kronor samt för gemensamma utgifter 1 milj. kronor.

Organisationsutkast nr 8. Armén. Krigsorganisationen omfattar fyra fördelningar och en lätt brigad samt armétrupper, bestående av ett stridsvagnsregemente, fem arméartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärn sartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — fyra fördelningar om tre infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Av nuvarande tjugutvå infanteritruppförband indragas sju regementen, varjämte Göta livgarde helt och hållet ombildas till stridsvagnsförband. Kavalleriet bibehålies organiserat på fyra regementen. Norrbottens artillerikår indrages. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer och tjänstgöringstiden för de värnpliktiga beräknas som enligt utkast nr 1. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 2'6 milj. kronor. Flottan. Se organisationsutkast nr 4. Kustartilleriet. Kustartilleriet skall i krig bemanna Vaxholms och Karlskrona fästningar, dock allenast i reducerad omfattning. I fredstid skola finnas två truppförband, Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. Flygvapnet. Flygstridskrafterna organiseras på fyra flottiljer, nämligen en medeltung bomb- och fjärrspaningsflottilj, en jaktflottilj huvudsakligen för Stockholms luftförsvar, en arméspaningsflottilj och en marinflygflottilj. Krigsflygplanens antal utgör 189. Antalet skolflygplan uppgår till 70.

254 De olika flygförbanden ävensom en utbildningscentral erhålla var för sig permanenta förläggningsplatser i fred. Luftvärusvapnet. Luftvärnet uppdelas å fälthärens luftvärn, bestående av tre divisioner och tre batterier, Bodens luftvärn om en division samt hemortsluftvärnet (för Stockholms försvar m. m.) om elva kanonbatterier och tre kulsprntebatterier. Kostnadsberäkningar. De årliga kostnaderna enligt förevarande organisationsalternativ uppgå, engångsutgifter inberäknade, till 125 milj. kronor och fördelas med 64 milj. kronor å armén, 31'5 milj. kronor å flottan, 5'5 milj. kronor å kustartilleriet, 20 milj. kronor å flygvapnet, 3 milj. kronor å luftvärnsvapnet samt 1 milj. kronor å gemensamma utgifter.

Organisationsutkast, nr 9. Armén, Krigsorganisationen omfattar fyra fördelningar samt armétrupper, bestående av ett stridsvagnsregemente, fem arméartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — tre fördelningar om tre infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Av nuvarande tjugutvå infanteritruppförband indragas tio regementen, varjämte Göta livgarde helt och hållet ombildas till stridsvagnsförband. Ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och Norrbottens artillerikår indragas. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer och tjänstgöringstiden för de värnpliktiga beräknas som enligt utkast nr 1. Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 2'6 milj. kronor. Flottan. Sjöstridskrafterna omfatta kustflottan och lokalstyrkorna. I kustflottan ingå tre pansarskepp av Sverige-typ, en flygplankryssare, åtta jagare samt nio undervattensbåtar. Lokalstyrkorna sammansättas av kustflottan tidigare tillhörande fartyg. Flottans ersättningsbyggnad omfattar en första byggnadsperiod om sju år och avser modernisering av tre pansarskepp (Sverige-skepp) samt ny-

255 byggnad av två jagare och två undervattensbåtar. slaget upptages med 6'97 milj. kronor per år.

Ersättningsbyggnadsan-

Kustartilleriet. Kustartilleriet bemannar i krig Vaxholms och Karlskrona fästningar, dock allenast i reducerad omfattning. I fredstid finnas två truppförband, nämligen Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen. Flygvapnet. Se organisationsutkast nr 4. Luftvärnsvapnet. Fältluftvärnet omfattar tre divisioner och tre batterier; för Bodens luftvärn avses en division. Kostnadsberäkningar. De årliga kostnaderna, engångsutgifter inberäknade, uppgå till 125 milj. kronor sålunda fördelade, att armén erhåller 59 milj. kronor, flottan 28 milj. kronor, kustartilleriet 5 milj. kronor, flygvapnet 30 milj. kronor samt luftvärnsvapnet 2 milj. kronor, varjämte till bestridande av för försvarsväsendet gemensamma utgifter anslås 1 milj. kronor.

Organisationsutkast nr 10. Armén. Se organisationsutkast nr 5. Flottan. Sjöstridskrafterna sammansättas av kustflotta och lokalstyrkor. Kustflottan omfattar en flygplankryssare, sju jagare av Ehrensköld-typen samt nio undervattensbåtar. I lokalstyrkorna ingå följande örlogsfartyg, nämligen minkryssaren Clas Fleming, åtta äldre jagare och sju äldre undervattensbåtar. De nuvarande pansarskeppen, pansarkryssaren Fylgia samt ytterligare ett antal fartyg förläggas i materielreserv. Flottans ersättningsbyggnad, omfattande en första period om sju år, avser nybyggnad av en större jagare och två undervattensbåtar. Ersättningsbyggnadsanslaget upptages med ett belopp av 2 i milj. kronor per år. På grund av personalstaternas ringa omfattning kan någon stampersonal icke tilldelas lokalstyrkorna. Skeppsgosseinstitutionen avskaffas. Kustartilleriet. Kustartilleriet bemannar i krig Vaxholms fästning. I fredstid finnes ett kustartilleriförband, Vaxholms kustartilleriregemente.

256 Flygvapnet. Se organisationsutkast nr 1. Lnftvärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 9. Kostnadsberäkningar. Årskostnaderna enligt ifrågavarande organisationsalternativ uppgå, engångsutgifter inberäknade, till 125 milj. kronor och fördelas med 69 milj. kronor å armén, 15 milj. kronor å flottan och kustartilleriet, 37 milj. kronor å flygvapnet, 3 milj. kronor å luftvärnsvapnet samt 1 milj. kronor å gemensamma utgifter.

Organisationsutkast nr 11. Armén. Krigsorganisationen omfattar en fördelning och en självständig mindre kavalleristyrka samt fyra arméartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. Härtill komma av luftvärnsvapnet till förfogande ställda rörliga luftvärnsartilleriförband. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens och Gotlands trupper — en fördelning om fyra infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Sexton infanteriregementen, tre kavalleriregementen, tre artilleriregementen och Norrbottens artillerikår indragas. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegrafkåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. De kvarvarande truppförbandens kadrer beräknas med utgångspunkt från krigsbehovet och förstärkas i förhållande till nuvarande organisation. Tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utgör i beväringen 210 dagar, för studenter och likställda 260 dagar, för ett mindre antal, avsedda för truppträngen eller för handräckningstjänst i fredstid, 140 dagar. Härtill komma 5—15 dagars tjänstgöringtid i landstormen. Flottan. Se organisationsutkast nr 1. Kustartilleriet. Se organisationsutkast nr 1. Flygvapnet. Se organisationsutkast nr 1. Luftvärnsvapnet. Se organisationsutkast nr 9.

257 Kostnadsberäkningar. Kostnaderna, engångsutgifter inberäknade, uppgå enligt förevarande organisationsutkast till 125 milj. kronor per år enligt följande fördelning, nämligen för armén 29 milj. kronor, för flottan 47 milj. kronor, för kustartilleriet 8 milj. kronor, för flygvapnet 37 milj. kronor, för luftvärnsvapnet 3 milj. kronor och för gemensamma utgifter 1 milj. kronor.

Organisationsutkast nr 12. Armén. Krigsorganisationen omfattar tre fördelningar samt armétrupper, bestående av fyra arméartilleridivisioner, ingenjörförband, signalförband och underhållsförband m. m. För det egentliga s. k. hemortsförsvaret organiseras Bodens trupper, Gotlands trupper, luftförsvaret och landstormstrupper. För samtliga truppförband uppsättas depåer. Armén består i fredstid av — förutom Bodens trupper och Gotlands trupper — tre fördelningar om tre infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår. Övriga truppförband utgöra armétrupper. Av nuvarande tjugutvå infanteritruppförband indragas elva regementen. E t t kavalleriregemente, ett artilleriregemente och Norrbottens artillerikår indragas. Signaltrupperna organiseras såsom ett nytt truppslag genom utbrytning av fälttelegraf kåren ur de nuvarande ingenjörtrupperna. Truppförbandens kadrer och tjänstgöringstiden för de värnpliktiga beräknas som enligt utkast nr 1, Till anskaffning av krigsmateriel anslås årligen 1 / 2 milj. kronor. Luftvärnsvapnet inordnas enligt förevarande organisationsutkast under armén och omfattar i krig en fältluftvärnsdivision om fyra luftvärnsbatterier, två strålkastarbatterier och ett kulsprutebatteri m. m. samt i fredstid en luftvärnskår. Årskostnaderna för fredsorganisationen uppgå till omkring en milj. kronor, engångsutgifter inberäknade. Flottan. Sjöstridskrafterna sammansättas av kustflottan och lokal styrkorna. I kustflottan ingå de nuvarande tre pansarskeppen av Sverige-typ, flygplankryssaren Gotland, sex större jagare och sju undervattensbåtar. Lokalstyrkorna sammansättas av från kustflottan överförda fartyg. Vad angår flottans ersättningsbyggnad är någon dylik icke avsedd att äga rum under de första åren och därefter allenast i fråga om mindre fartyg. Under förutsättning att för ändamålet ett årligt nybyggnadsanslag av l - 365 milj. kronor står till förfogande, kan under en sjuårsperiod nybyggnad äga rum av följande antal mindre fartyg, nämligen antingen en mindre jagare och en undervattensbåt eller två undervattensbåtar och en större vedettbåt eller

258 två undervattensbåtar och fem mindre vedettbåtar eller en undervattensbåt samt tre större och två mindre vedettbåtar. Kustartilleriet. Se organisationsutkast nr 6. Flygvapnet. Flygvapnet skall enligt förevarande utkast icke utgöra en självständig försvarsgren utan fördelas på de båda andra försvarsgrenarna med två tredjedelar å armén och en tredjedel å marinen. Flygstridskrafterna skola bestå av fyra flottiljer om tillhopa 162 krigsflygplan, nämligen dels en fjärrspaningsflottilj och en jaktflottilj samt en spaningsflottilj för samverkan med arméstridskrafterna och dels ett marinflygförband för samverkan med de marina stridskrafterna. Skolflygplanens antal utgör 60. De särskilda flygförbanden erhålla var för sig permanenta förläggningsplatser i fredstid. Kostnadsberäkningar. Kostnaderna enligt förevarande organisationsutkast anslås till 98 milj. kronor, därav för armén 64 milj. kronor, inberäknat de till 12 milj. kronor uppgående kostnaderna för arméflygstridskrafterna, för marinen 33 milj. kronor, inberäknat 6 milj. kronor för marinflygstridskrafterna, samt för gemensamma utgifter 1 milj. kronor.

259 Bilaga nr 7.

Kostnaderna för den militära tjänstepensioneringen. Kostnaderna för tjänstepensioneringen av ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet bestridas — om man bortser från utgifterna för pensioneringen enligt reservstats- och reservförfattningarna — från anslag under riksstatens elfte huvudtitel. För budgetåret 1935/1936 finnes för ifrågavarande ändamål under nämnda huvudtitel uppfört ett förslagsanslag av 12 950 000 kronor, varjämte särskilda medel anvisats för gäldande av dyrtidstillägg å utgående pensioner. Enligt vad som framgår av Kungl. Maj:ts den 8 mars 1935 avlåtna proposition (nr 192) med förslag till militärt tjänstepensionsreglemente m. m., 1 vilken proposition i allt väsentligt vunnit riksdagens bifall, kunna statsverkets kostnader för den militära tjänstepensioneringen vid fortsatt tillämpning av gällande härordning under tidsperioden 1 juli 1935—30 juni 1943 i avrundade tal uppskattas till följande belopp (exklusive dyrtidstillägg) nämligen under budgetåret 1935/1936 13 030 000 kronor 1936/1937 13 520 000 » 1937/1938 14 080 000 1938/1939 14 630 000 1939/1940 15 080 000 1940/1941 15 500 000 » 1941/1942 15 960 000 » » 1942/1943 16 460 000 » . För tiden efter den 30 juni 1943 saknas försäkringstekniska beräkningar rörande pensioneringskostnadernas storlek. Uppenbart är, att osäkerhetsmomentet ökas, ju längre fram i tiden beräkningarna utsträckas. Med bestämdhet torde man emellertid kunna förutse, att utgifterna även under de närmaste budgetåren efter den 30 juni 1943 komma att ytterligare ökas, ehuru icke i fullt så stor utsträckning som dittills. När den nuvarande personalen å övergångsstat i sin helhet pensionerats och pensionärsbeståndet följaktligen uteslutande rekryteras från personal i aktiv tjänst, torde man vid fortsatt tillämpning av 1925 års härordning och gällande pensioneringsbestämmelser kunna utgå från att den förut ganska avsevärda årliga kostnadsökningen kommer att nedgå och så småningom förbytas i kostnadsminskning. Det är dock icke möjligt att utan ingående försäkringsmatematiska undersökningar med någon grad av bestämdhet angiva den tidpunkt, då kostnadskurvan nått sitt största höjdläge, men sannolikheten talar för att detta bör inträffa någon gång mot slutet av 1950-talet, därest 1

Se prop. sid. 133 o. f.

1282 36

D17

260 oförändrade bestämmelser gälla beträffande tjänstepensioneringen och försvarsväsendets organisation. E t t genomförande av försvarskommissionens förslag till ny försvarsordning, innebärande en icke oväsentlig ökning av officers- och underofficerskadrerna, kommer givetvis att i framtiden medföra en stegring av statsverkets kostnader för tjänstepensioneringen i förhållande till utgifterna enligt nuvarande försvarsorganisation. Under de närmaste åren torde emellertid någon kostnadsökning till följd av den nya härordningen knappast vara att påräkna. Visserligen innebär förslaget en icke obetydlig höjning av antalet regementsofficerare, något som under en övergångsperiod torde komma att öka antalet befordringar till dylik beställning utöver vad som antagits vid de ovan återgivna kostnadsberäkningarna, men detta torde ej föranleda namnvärda konsekvenser i förevarande avseende. Icke förr än de första årgångarna officerare och underofficerare, som rekryteras enligt den föreslagna härordningen, uppnått pensionsåldern för kapten och fanjunkare, synes man behöva räkna med en mera märkbar stegring av pensioneringsutgifterna på grund av nyssnämnda försvarsorganisation. Att närmare angiva tidpunkten härför är dock icke möjligt, innan härordningen varit gällande under några år. I längden torde man emellertid få beräkna en kostnadsökning i förhållande till utgifterna vid fortsatt tillämpning av 1925 års härordning ungefär motsvarande den procentuella ökningen i officers- och underofficerskadrerna. Vid beräkningarna rörande pensioneringsutgifterna för budgetåren 1935/1936 —1942/1943 har hänsyn icke tagits till befattningshavarnas egna bidrag till utgifternas bestridande. Dessa bidrag, vilka enligt militära tjänstepensionsreglementet skola uttagas i form av avdrag å vederbörande tillkommande avlöning, skola nämligen icke tillgodoföras anslaget till pensionering av militära befattningshavare. Enligt vad som framgår av ovanberörda proposition har avsikten i stället varit, att de anslag under fjärde huvudtiteln, vilka i sig inrymma avlöningar till ordinarie beställningshavare eller ickeordinarie personal, från och med nästkommande budgetår skola beräknas med hänsyn tagen endast till nettolönebeloppen. Pensionsavdragen, vilka under förutsättning av oförändrad försvarsorganisation för budgetåret 1935/1936 beräknats till ett sammanlagt belopp av omkring 450 000 kronor samt för budgetåret 1942/1943 uppskattats till cirka 650 000 kronor, komma sålunda indirekt dessa anslag till godo. Självfallet kommer pensionsavdragens årliga slutsumma att ökas vid genomförande av den föreslagna forsvarsordningen. Av skäl, som nyss angivits, saknar dock detta betydelse vid uppskattning av pensioneringskostnaderna under elfte huvudtiteln.

261 Bilaga nr 8.

Förtecknim över ärenden, vilka av Kungl. Maj:t överlämnats till 1930 ars försvarskommission för att tagas under övervägande vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdraget eller för att eljest vara tillgängliga hos kommissionen. E t t av särskilda sakkunniga för verkställande av utredning i fråga om höjandet av försvarsväsendets effektivitet den 19 maj 1930 avgivet betänkande rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter; ett av chefen för marinstaben och marinförvaltningen den 16 november 1929 avgivet underdånigt förslag i fråga om utbyte av militärbevakningen vid flottans örlogsstationer mot polisbevakning; en av flottans poliskår den 17 maj 1929 gjord underdånig framställning i fråga om s ä t t e t för beställningshavarnas vid kåren a n t a g n i n g ; arméförvaltningens artilleridepartements underdåniga skrivelse den 26 juni 1929 med förslag rörande ordnande av landets försvar med hänsyn till användningen av stridsgaser; en av sekundchefen för Göta livgarde den 13 juli 1929 gjord underdånig framställning angående u t ö k n i n g av regementets s t a t m. m.; en av chefen för marinstaben den 11 oktober 1929 gjord underdånig framställning angående u t s t r ä c k t tjänstgöringstid för sjörullföringsområde tillhörande v ä r n p l i k t i g a ; en av chefen för marinstaben den 4 februari 1929 gjord underdånig framställning rörande omläggning av reservunderofficersorganisationen vid flottan; en av chefen för generalstaben den 3 december 1929 gjord underdånig framställning i fråga om anställande av automobilbeställningsmän vid vissa truppförband; chefens för Karlsborgs artilleriregemente underdåniga framställning den 13 december 1930 i fråga om ökning av musikpersonalen vid regementet; en av styrelsen för försvarsväsendets underbefälsförbund den 16 september 1929 gjord underdånig framställning om i n r ä t t a n d e av s. k. långtjänstunderbefälsbeställningar vid kustartilleriet; en inom lantförsvarets kommandoexpedition den 26 j a n u a r i 1931 u p p r ä t t a d promemoria rörande inspektionsrapporter i vissa ämnen; chefernas för generalstaben, fortifikationen samt väg- och vattenbyggnadskåren underdåniga skrivelse den 23 december 1930 med förslag till ny organisation av väg- och vattenbyggnadskåren; ett inom Sveriges landstormsföreningars centralförbund i mars 1931 väckt förslag angående befälsutbildning för vissa landstormsmän; chefens för sjökrigshögskolan underdåniga framställning den 4 februari 1931 rörande anställande av lärare i vissa ämnen å skolans s t a t ; marinförvaltningens underdåniga skrivelse den 26 augusti 1931 med förslag angående utökning av mariningenjörkåren; en inom lantförsvarets kommandoexpedition den 9 februari 1932 u p p r ä t t a d promemoria rörande vissa inspektionsrapporter; handlingarna i ett den 29 juli 1932 å försvarsdepartementets föredragning avgjort ärende rörande viss framställning om provisoriska åtgärder med avseende å intendenturtjänsten i Vaxholms fästning; e t t av särskilda sakkunniga den 12 maj 1926 avgivet betänkande och förslag rörande förenkling av förvaltningsorganisationen vid arméns högre och lägre truppförband jämte däröver avgivna y t t r a n d e n ; särskilda av inspektören för kavalleriet och inspektören för militärläroverken den 1 och den 3 december 1931 avgivna underdåniga rapporter i vissa ämnen; ett av inspektören för infanteriet den 4 mars 1932 avgivet underdånigt y t t r a n d e rörande vissa av chefen för östra arméfördelningen och militärbefälhavaren på Gotland insända inspektionsrapporter; en av borgmästaren Carl Lindhagen den 8 juli 1932 gjord underdånig framställning i avrustningsf r å g a n ; en av svenska militärmusikdirektörsföreningen den 29 oktober 1931 gjord underdånig framställning om i n r ä t t a n d e av kaptensbeställningar för visst a n t a l musikdirektörer; den s. k. luftförsvarsutredningens den 11 december 1931 avgivna betänkande med utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige;

262 de s. k. marinens ekonomiseringssakkunnigas skrivelser n r 33, 35 och 37 den 21 j a n u a r i 1930 angående örlogsvarvens organisation m. m.; en av chefen för marinstaben den 16 november 1932 gjord framställning i fråga om verkställande av utredning rörande handelssjöfartens upprätthållande under k r i g ; vissa rapporter rörande vid armén utförda organisationsförsök under utbildningsåret 1931—1932; av f. furiren på reservstat vid Gotlands trupper H. B. E. Eriksson hos mihtieombudsmannen anförda klagomål beträffande handläggningen av visst ärende i samband med hans anställande såsom furir på reservstat; en av försvarsverkens civila personals förbund den 26 maj 1933 gjord underdånig framställning i fråga om förbundets representerande vid behandlingen av vissa frågor inom försvarskommissionen; inspektörens för militärläroverken underdåniga skrivelse den 23 februari 1933 med utredning angående lämpligheten av beordrande till officerskursen till krigsskolan av större a n t a l "officersaspiranter än som för vederbörande å r s k u r s avsåges komma a t t avlägga officersexamen; en av chefen för marinförvaltningen den 11 december 1933 gjord underdånig framställning rörande ändrad organisation av marinförvaltningens kamerala revision; chefernas för generalstaben och marinstaben underdåniga förslag den 31 augusti 1933 rörande omorganisation av arméns resp. marinens högsta militära ledning m. m.; marinöverläkarens skrivelse den 4 oktober 1934 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet angående viss ökning av m a r i n l ä k a r k å r e n ; den s. k. 1933 å r s flygkommissions den 25 september 1934 avgivna betänkande angående undersökning av vissa förhållanden inom flygvapnet; en av varvschefen vid Karlskrona örlogsvarv den 20 augusti 1934 gjord framställning rörande ökning av polispersonalen vid örlogsvarvet; en av arméns fabrikers och tyganstalters tjänstemannaförening den 17 april 1934 gjord underdånig framställning i fråga om ändrad titel för viss civilmilitär hantverkspersonal; en av vapenhantverkarkåren vid armén och flygvapnet den 5 oktober 1934 gjord underdånig framställning i fråga om ändrad titel för vapenhantverkare; chefens för generalstaben underdåniga framställning den 23 september 1933 i fråga om skyldighet för vissa furirer i reserven a t t fullgöra repetitionsövning m. m.; chefens för generalstaben underdåniga framställning den 1 december 1934 i fråga om u t s t r ä c k t värnpliktstjänstgöring för värnpliktiga, tillhörande Gotlands inskrivningsområde; militärbefälhavarens för övre Norrland underdåniga framställning den 27 november 1934 i fråga om utbildningen av landstormen inom övre Norrlands militärområde m. m.; av viss extra fästningspolispersonal i Boden den 22 november 1934 gjord underdånig framställning om överförande å ordinarie stat av befattningarna för extra konstaplar vid fästningspolisen i Boden; en av svenska underofficersförbundet den 6 december 1932 gjord underdånig framställning i fråga om passagesystem för vissa i Boden förlagda truppförband; en av chefen för generalstaben den 30 mars 1933 gjord underdånig framställning i fråga om passagesystem för vissa i Boden förlagda truppförband; • e t t av chefen för väg- och vattenbyggnadskåren den 15 j a n u a r i 1935 avgivet underdånigt förBlag rörande väg- och vattenbyggnadskårens framtida organisation; chefens för marinstaben underdåniga skrivelse den 16 juni 1933 med förslag till bestämmelser i fråga om antagning m. m. av reservkadetter vid flottan jämte däröver avgivna y t t r a n d e n ; ' chefens för sjöförsvarets kommandoexpedition skrivelse den 22 juni 1934 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet angående omläggning av den nuvarande ordnmgen för vissa ögonundersökningar vid marinen m. m.; en av chefen för marinstaben, chefen för marinförvaltmngen, stationsbefalhavaren vid Stockholms örlogsstation, befälhavande amiralen i Karlskrona och stationsbefälhavaren vid K a r l s k r o n a örlogsstation den 29 april 1935 gjord underdånig framställning rörande flottans ställning i riksförsvaret; , . • . en av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse den 24 maj 1935 avgiven underdånig redogörelse beträffande verkställd utredning rörande arméns läkarorganisation.

Statens offentliga utredningar 1935 Systematisk

förteckning

(Siffronia inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. ltättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag ang. åtgärder mot statsfleutUg verksamhet. [8] Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [13; Lagberedningens förslag till lag om skuldobrev m. m. [14] Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande avhavandeskap. [15] Betänkande med förslag till lag om arbetsavtal. [18] Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. [85] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [5] Yttrande och förslag rörande tjänstgöringsbetyg som av länsstvrelserna utfärdas. [17] Utredning ang. införande av ett dagordningsinstitut m.m. [21] Förslag till nya avlöningsbestämmclser för icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. [25] Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. [27] 1934 års nämnd för städuingsutrodniug. Förslag rörande allmänna grunder för ordnandet av städnings- och rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. [371

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. [91 Betänkande ang. råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. [86] Industri. Handel och sjöfart. K om m II n i kal io ns väsen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Del 2. Broar. [7] Betänkande med förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [12] Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtraflkstadga m. m. [23]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. [1] Promemoria ang. tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. [41 Utredning med förslag om egnahemskonsulenter hos hushållningssällskapen. 28 Betänkande ang. Iiusdjursförsöksverksamhetens organisation. [29] Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under år 1934. [80] Jordbrnkskieditutredningen. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. [32] Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediton. [34]

flnansväscn.

Hank-, kredit- och penningväsen. Politi. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. [24] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill börande utredningar. [2] Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande ined utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation ni. m. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. [61 Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. [16] Hälso- och sjukvård. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. förebyggande mödra- och barnavård. [19] Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande ocii förslag ang. statsunderstödd dispensärverksamhet. [33]

Försäkrings väsen. Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. [20] Kjrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. Utredning och förslag ang. rundradion i Sverige. [10] Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av en statsvetenskaplig examen. [11] Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlåu av böcker från bibliotek. [22] Betänkande med förslag rörande det svenska naturskyddets organisation och statliga förvaltning. [26] Betänkande med förslag till iag om domkapitel ni. m. [31] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. [38] Del 2. Arméorganisationen. [39] Del 3. Mariuorganisationen. [40] Del 4. Flygvapnets organisation. [41] Del 6. Värnplikten m. m. Bilagor. [42] Del 6. Särskilda yttranden. [43; 'Utrikes ärenden.

Allmänt näringsväsen.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr. 1282 35

Internationell r ä t t .