Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. D. 6,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 5 : 4 3 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅES FÖRSVARSKOMMISSION

Del VI Särskilda yttranden

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e å t g ä r d e r för s p a n n m å l s o d l i n g e n s s t ö d j a n d e . M a r c u s . 134 s. J o . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e lån och å r l i g a b i d r a g av s t a t s m e d e l för f r ä m j a n d e av b o s t a d s f ö r s ö r j n i n g för m i n d r e b e m e d l a d e b a r n r i k a familjer j ä m t e d ä r t i l l hör a n d e u t r e d n i n g a r . B e c k m a n . 86*, 265 s. S. 3. K o r t f a t t a d f r a m s t ä l l n i n g av o r g a n i s a t i o n s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e d e n samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. B e c k m a n . 23 s. S. 4. P r o m e m o r i a a n g å e n d e t i l l s y n e n över f a s t i g h e t s r e g i s t r e r i n g e n och f a s t i g h e t s b i l d n i n g e n . M a r c u s . 70 s. J u . 5. F ö r s l a g till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e a l l m ä n n a h a n d l i n g a r s offentlighet. N o r s t e d t . 79 s. J u . 6. ' A r b e t s l ö s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. Å t g ä r d e r m o t a r b e t s l ö s h e t . N o r s t e d t , x, 338, 32* s. S. 7. T e k n i s k - e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r r ö r a n d e v ä g v ä s e n d e t . Del 2. B r o a r . Hseggström. 130 s. K. 8. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e å t g ä r d e r m o t s t a t s fientlig v e r k s a m h e t . I d u n . 406 s. J u . 9. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till o m o r g a n i s a t i o n av d e n h ö g r e s k o g s u n d e r v i s n i n g e n . P e r é u s . 164 s. J o . 10. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e r u n d r a d i o n i Sverige. N o r s t e d t . 202 s. 13 k a r t o r . K . 11. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e i n r ä t t a n d e av en s t a t s v e t e n s k a p l i g e x a m e n . M a r c u s . 80 s. E . 12. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e allm ä n a u t o m o b i l t r a f i k . Haeggström. 227 s. K. 13. Y t t r a n d e n ö v e r p r e l i m i n ä r t förslag till l a g s t i f t n i n g om a v b r y t a n d e av h a v a n d e s k a p . M a r c u s . (4), 132, 68 s. J u . 14.. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till lag om s k u l d e b r e v m . m . N o r s t e d t , v j , 211 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning om a v b r y t a n d e av h a v a n d e s k a p . M a r c u s . 192 s. J u . 16. K o n j u n k t u r u p p s v i n g e t s f ö r l o p p och o r s a k e r 1932—1934. Hfeggström. 106 s. F i . 17. Y t t r a n d e och f ö r s l a g r ö r a n d e f o r m u l ä r för t j ä n s t g ö r i n g s betyg som av l ä n s s t y r e l s e r n a u t f ä r d a s . B e c k m a n . 16 s. S. 18. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om a r b e t s a v t a l . I d u n . 220 s. S. 19. K u n g l . m e d i c i n a l s t y r e l s e n s u t l å t a n d e och förslag ang å e n d e f ö r e b y g g a n d e m ö d r a - och b a r n a v å r d . Heeggs t r ö m . 100 B. S. 20. G r u n d e r för k o l l e k t i v och i n d i v i d u e l l p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g . B e c k m a n . (2), 24 s. H. 21. U t r e d n i n g a n g å e n d e införande av ett d a g o r d n i n g s i n s t i t u t m . m . N o r s t e d t . 98 s. J u . 22. U t r e d n i n g och f ö r s l a g r ö r a n d e frågan o m avgift för h e m l å n av b ö c k e r från b i b l i o t e k . Haeggström. 59 s. E . 23. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l m o t o r f o r d o n s f ö r o r d n i n g och vägtrafikstadga m . m . I d u n . 202 s. K . 24. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d o r g a n i s a t i o n av d e n statliga v e r k s a m h e t e n för b e k ä m p a n d e av olovlig införsel av s p r i t d r y c k e r m . m . M a r c u s . 193 s. F i .

förteckning 25. F ö r s l a g t i l l n y a a v l ö n i n g s b e s t ä m m e l s e r för i c k e - o r d i n a r i e b e f a t t n i n g s h a v a r e i n o m den a l l m ä n n a civilförv a l t n i n g e n . M a r c u s . 42 s. F i . 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e d e t s v e n s k a n a t u r s k y d d e t s o r g a n i s a t i o n och statliga f ö r v a l t n i n g . Uppsala, A l m q v i s t & W i k s e l l . 197 s. E . 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r i n g i vissa_ d e l a r av u p p h a n d l i n g s f ö r o r d n i n g e n . M a r c u s . 55 s. F i . 28. U t r e d n i n g m e d f ö r s l a g om e g n a h e m s k o n s u l e n t e r h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n . L i n d s t r ö m . 88 s. J o . husdjursförsöksverksamhetens 29. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r g a n i s a t i o n . M a r c u s . 75 s. J o . 80. B e r ä t t e l s e ö v e r s t a t e n s s p a n n m å l s n ä m n d s v e r k s a m h e t m . m . u n d e r å r 1934. M a r c u s . 62 s. J o . 31. B e t ä n k a n d e m e d . förslag t i l l lag om d o m k a p i t e l in. m . Heeggström. 151 s. E . 32. J o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . B e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. M a r c u s . 132 s. J o . K u n g l . m e d i c i n a l s t y r e l s e n s u t l å t a n d e och förslag an gående statsunderstödd dispensärverksamhet. Marcus. 52 s. S. B e t ä n k a n d e m e d v i s s a s y n p u n k t e r och förslag i fråga om d e n p r i m ä r a f a s t i g h e t s k r e d i t e n . M a r c u s . 92 s. J o . B e t ä n k a n d e o c h förslag r ö r a n d e v e r k s a m h e t e n v i d s k y d d s h e m m e n m . m . F ö r r a delen. S k y d d s h e m m e n s o r g a n i s a t i o n m . m . N o r s t e d t . 93 s. S. Betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och a r b e t a r a n t a l m . m . v i d s k o g s i n d u s t r i e r n a . I d u n . 276 s. S. „„ , 1934 å r s n ä m n d för s t ä d n i n g s u t r e d n i n g . F o r s l a g röv a n d e a l l m ä n n a g r u n d e r för o r d n a n d e t av s t ä d n i n g s ocli r e n g ö r i n g s a r b e t e t i n o m v i s s a s t a t l i g a ä m b e t s l o k a l e r i S t o c k h o l m s a m t b e r ä k n a n d e t av e r s ä t t n i n g för n ä m n d a a r b e t e . M a r c u s . 39 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o r d n a n d e av Sveriges fors v a r s v ä s e n d e . Del 1. I n l e d a n d e a v d e l n i n g m . m . Beckm a n , v i j , 301 s. FÖ. B e t ä n k a n d e m e d förelag t i l l o r d n a n d e av Sveriges fors v a r s v ä s e n d e . Del 2. A r m é o r g a n i s a t i o n e n . B e c k m a n , v i j , 661 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av Sveriges fors v a r s v ä s e n d e . Del 3. M a r i u o r g a n i s a t i o n e n . B e c k m a n , i v, 203 s. FÖ. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o r d n a n d e av Sveriges förs v a r s v ä s e n d e . Del 4. F l y g v a p n e t s o r g a n i s a t i o n . Beckm a n , iv, 229 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o r d n a n d e av Sveriges försvarsväsende. Del 5. V ä r n p l i k t e n m . in. Bilagor. B e c k m a n , iv, 262 s. F ö . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o r d n a n d e av Sveriges förs v a r s v ä s e n d e . Del 6. S ä r s k i l d a y t t r a n d e n . B e c k m a n , i i j , 426 s. F ö .

4 n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1935:43

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL ORDNANDE AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET AV

1930 ÅRS FÖRSVARSKOMMISSION.

Del VI Särskilda yttranden

STOCKHOLM 1935 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [E 1282 35]

DEL

VI.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Särskilda yttranden:

0.. Sid.

av herrar Borell och Magnusson

o

av herrar Vougt och Åkerberg

oo

av herr Törnkvist

107 -LÄ I

av herr Lindberg av herrar von Arbin och Lychnell

av herrar Borell, von Arbin och Magnusson

.,„., l2b3 l5 n.„ 241 ,-„ 423 424

av herrar von Arbin, Lychnell

42g

av herr Gir on ... av herr Borell

och Giron

SÄRSKILDA YTTRANDEN

1282 35

El

3 Av herrar Borell

och Magnusson,

vilka anfört följande:

I det allvarliga läge, vari frågan om vårt lands försvar nu befinner sig har det for oss framstått såsom en angelägenhet av största vikt att lägga bredast möjliga grund för den blivande försvarsorganisationen I detta syfte ha vi sökt göra våra yrkanden och förslag sådana, att överensstämmelse skulle kunna så långt möjligt uppnås med majoritetsförslaget I väsentliga delar har detta också kunnat ernås, ehuru på bekostnad av åtskilligt, som vi anse vara ur olika synpunkter synnerligen önskvärt men som vi icke kunnat upptaga dels av finansiella skäl, dels med tanke på att erna sa stor enighet som möjligt. I vissa avseenden har det emellertid trots dessa hansyn varit oss omöjligt att följa majoritetens förslag, enär detta enligt vår mening dels lider av uppenbara organisatoriska brister och dels äventyrar forsvarets effektivitet på särskilt vitala punkter Sålunda föreslå vi bibehållandet av Västerbottens regemente, då vi anse detta synnerligen behövligt för försvaret av Övre Norrland. Däremot ha vi ej ansett oss kunna föreslå det militärt önskvärda att uppsatta ytterligare en arméfördelning i fredstid. Ifråga om övningstiden ha vi biträtt majoritetens förslag för att på denna viktiga punkt ernå enighet Vi ha därvid icke förbisett, att övningstiden blir knapp med hänsyn till de krav, som nuvarande förhållanden ställa på soldatutbildningen. Vi anse dock, att vid god användning av den föreslagna tiden en nöjaktig utbildning Kan ernäs. Ifråga om flottan ha vi inför den tveksamhet, som från många håll kommit till synes angående lämpligaste fartygstyperna, ansett oss böra avstå från kravet pa omedelbart stapelsättande av ett fjärde artillerifartyg, utan att därmed ha uppgivit kravet på artillerifartyg såsom huvudbeståndsdel av den svenska kustflottan. För ernående av ökad försvarsberedskap under närmaste orosiyllda tid ha vi yrkat på en genomgripande modernisering av de nuvarande Sverige-skeppen, varigenom en väsentligt ökad försvarsberedskap vvmnes i n n AS 1 Beträffande kustartilleriet ha vi ansett viss luftvärnsmateriel, avsedd bland annat till forsvar av flottans ankarplatser, vara erforderlig och föreslå därför en oknmg for kustartilleriet med ett visst antal luftvärnsbatterier Ifråga om flygvapnet ha vi dels av ekonomiska skäl, dels av anledning att den relativt kraftiga ökningen av detta vapen torde även inom av oss föreslagna kostnadsram innefatta betydande och svårlösta organisatoriska uppgifter, endast i så måtto avvikit från huvudförslaget, att vi ansett oss bora föreslå en oknmg av organisationen med en arméspaningsdivision och en halv torpeddivision. Som ytterligare motivering för vår ståndpunkt få vi beträffande kraven lor de olika försvarsgrenarna anföra följande.

4 LantfÖrsvaret. Såsom inledningsvis anförts kunna vi icke biträda förslaget om ind.ragning av Västerbottens regemente och vilja vi i detta hänseende framhålla följande. Avstånden mellan rikets största befolkningscentra och en krigsskådeplats i Norrbotten äro avsevärda, varjämte järnvägs- och vägförbindelserna dit äro fåtaliga. De senare äro vidare vid ett krigsfall med en östmakt synnerligen utsatta för avbrott genom flygangrepp. Vid ordnandet av en fredsförläggoing måste numera i högre grad än under de senaste årtiondena hänsyn tagas; till koncentreringsförhållandena, då järnvägsförhållandenas pålitlighet sedan bo>nibflygvapnets införande icke är densamma som förut. En koncentrering av stridskrafter till Övre Norrland underlättas avsevärt, därest Övre Norrland självt och Norrland i allmänhet blir mobiliseringsort för så stora delar som möjligt av de trupper, som i första hand avses för denna krigsskådeplats. Härigenom vinnes tid för ett ordnande av det tidiga försvaret av gränstrakterna. Därest tillgången på värnpliktiga icke medgiver en jämn fördelning av de fredstjänstgörande värnpliktiga vid bibehållandet av nu befintliga infanteritruppförband i Norrland, kan kontingenten sättas något mindre vid dessa regementen, och depå i stället uppsättas ur söderifrån vid mobilisering beordrade värnpliktiga. Utjämning kan även ske i viss utsträckning genom förskjutande av regementsområdena mot söder. Ehuru sådana åtgärder icke äro strängt förenliga med de principer för regional rekrytering, vilka hittills tillämpats i vårt land, synas de likväl lämpliga för att så vitt möjligt söka säkerställa ett tidigt gränsförsvar. Ur mobiliseringssynpunkt synes oss därför olämpligt indraga I 20. En fördel, som skulle kunna vinnas genom förläggningen av Ing 1 till Umeå vid den av försvarskommissionen föreslagna indragningen av I 20 vore, att vinterutbildning skulle kunna bedrivas. Sådan utbildning synes emellertid även, om än med något större transportkostnader för de värnpliktiga, kunna förläggas till Ing 4. Olägenheterna av en förläggning till Umeå synas främst vara att söka i, att genom en dylik två tredjedelar — under regementsövningarna hälften — av samtliga ingenjörtrupper skulle bliva förlagda till orter, som ur samövningssyapunkt erbjuda synnerligen små möjligheter. Vidare komme sannolikt, om nuvarande grunder för de värnpliktigas uttagande till tjänstgöring skulle följas, att uttagas ett alltför stort antal ingenjörsoldater i Övre Norrland till skada för de stridande truppslagen. Av de här anförda skälen liksom även till följd av vissa nackdelar ifråga om förläggning och övningar synes oss sålunda Umeå icke böra ifrågakomma som förläggningsplats för Ing 1, varför denna i huvudförslaget ifrågasatta åtgärd icke bör utgöra något hinder för I 20:s bibehållande. Vi föreslå sålunda, att Västerbottens regemente icke indrages och hava beräknat, att den härav föranledda ökningen i huvudförslagets kostnader för

5 lantförsvaret uppgår till i runt tal 950 000 kronor enligt efterföljande kostnadsberäkning. Kostnaderna för bibehållande av Västerbottens regemente: Lönekostnader, regementets stat kronor 665 790 Regementsintendent , 7 fSOO Regementsläkare Q O™ 8 Kallortstillägg, c:a s 20000 Sjuksköterskekåren, en sköterska 1290 ;> Hyresbidrag till underbefäl, anställningspenningar, kostnader för musikelever, ekiperingshjälp, arvoden m. m » 15 000 Rekrytering, avskedspremier 4000 s Ex enser P ....'. » 4 800 Mathållning , 4g m Mundering » 36000 Kasernutredning m. m , 6 000 Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt » 35 000 Remontering , 3000 Puragering , J? m ^.v™ga^ k]ukvard Veterinärvård ,,

Vapen- m. fl. materiel- och underhållsanslag

» » .

14000 2000 0-.A

»

» 10 000 Kronor 895 094

Därtill kommer på fortifikationsstyrelsens konto: Underhåll av byggnader m. m

kronor

50000 Summa kronor 945 094 Avrundat

•

950 000

Ingen ökning av totala antalet värnpliktiga är ifrågasatt.

Organisationen a v ö v r e Norrlands t r u p p e r . Av majoriteten föreslagen organisation. Bodens trupper skulle utgöras av: Chef: kommendanten i Bodens fästnin S, Stab, vari bland annat ingå regementsofficer ur generalstaben såsom stabschef samt tjänstegrenschefer.

Trapper: I 19 A 5,' A 8 Ing 4, I n t 3.

Dessutom skulle i staben ingå en regementsofficer av överstes tjänsteställning med en kapten ur generalstaben till förfogande för att i fred handlägga planläggningen av försvaret av gränsområdet och i likhet med i armé-

6 fördelningarna ingående militärbefälhavare handlägga ärenden r ö r a n d e inskrivning och landstorm. Denne i kommendantens stab ingående militärbefälhavare skulle i motsats till vad som avses beträffande militärbefälhavare i arméfördelning utgöras av officer på aktiv stat. Detta förhållande motiveras av dennes avsedda uppgift vid mobilisering och det härmed sammanhängande förberedelsearbetet i fred.

Erinringar gentemot ovannämnda organisation. Genom 1925 års härordning skapades det nuvarande militärområdet uinder egen chef såsom målsman för gränsförsvaret med arméfördelningschefs ställning, en organisation, som har tillämpats i snart 10 år och i allt väsentligt visat sig ändamålsenlig. Det bör även framhållas, att Bodens fästning bör betraktas såsom en integrerande del av gränsområdets försvarsmedel. Fästningens försvar måste stå i samband med gränsförsvaret i övrigt. Den av majoriteten föreslagna organisationen innebär en återgång till förhållanden, som tidigare utdömts såsom icke lämpliga, genom att militärområdet bortfaller och ersattes av ett fästningsområde. Visserligen har man sökt skapa en ersättning för den nuvarande militärbefälhavaren genom att i kommendantens stab insätta den ovannämnde översten, militärbefälhavaren, men denna anordning kan icke anses motsvara kravet på gränsområdets försvar. Den i kommendantens stab ingående överstens arbetsuppgifter bliva av övervägande teoretisk natur, enär några för gränsförsvaret avsedda truppförband — utom landstormsförband — icke stå under hans befäl. Vid mobilisering är avsikten, att ifrågavarande överste skall bliva chef för de trupper, som i första hand sammandragas för gränsens försvar, trupper som i fred icke förberetts på de särskilda uppgifter, som äro förknippade med operationer inom gränsområdet. De inom detta område rådande förhållandena avvika så väsentligt mot de i södra delarna av vårt land, att det måste anses oundgängligen nödvändigt, att de till gränsens försvar avsedda trupperna i fredstid bliva direkt förberedda för sin uppgift. Att först i allvarets stund improvisera ett försvar av denna art måste betraktas såsom synnerligen vanskligt. Endast en med förhållandena väl förtrogen ledning och för desamma väl förberedd trupp kan med utsikt till framgång insättas till operationer inom vårt östra gränsområde. Den nu gällande organisationen med militärbefälhavaren såsom högste chef gör det möjligt, att de för gränsförsvaret främst avsedda förbanden — I 20, A 5 och K 4 jämte landstorm — bliva övade med särskild hänsyn till detta förhållande. Deras avsedda verksamhet förberedes sålunda genom fältövningar, officers- och underofficersövningar och i mån medel ställas till förfogande även genom fälttjänstövningar, alla avseende en direkt förberedelse för förbandens uppgift i fält vid försvaret av gränsen. En dylik förberedelse blir icke möjlig med tillämpande av den föreslagna organisationen.

7 Befälsförhållandena. Den av majoriteten föreslagna organisationen av befälsförhållandena kan vara lämplig endast under det förhållandet, att gränsförsvaret skall i fred förberedas huvudsakligen med planläggningsarbeten. Om emellertid nödvändigheten att bibehålla den nuvarande sammansättningen av Övre Norrlands trupper beaktas, bör icke högste chefen vara kommendant. Dennes verksamhet — i fred och i fält — är av lokal natur och helt bunden till fästningen och dessutom så omfattande, att densamma fullt tager hans tid och krafter i anspråk. Det synes oss för den skull lämpligt, att en sådan ändring i den föreslagna organisationen göres, att den chef, som i fält skall leda gränsförsvaret och sålunda i fred handlägga dess förberedelser, bör vara den högste chefen med kommendanten i Bodens fästning sig underställd. Denna ändring kan utan ökade kostnader genomföras därigenom att den såsom kommendant i Bodens fästning avsedda generalspersonen placeras såsom chef för Övre Norrlands trupper och den i kommendantens stab ingående översten blir kommendant i Bodens fästning. Med hänsyn till det anförda framlägga vi alltså följande

Förslag till organisation av Övre Norrlands trupper. Chef: Chefen för Övre Norrlands trupper, tillika militärbefälhavare med stab. Trupper: De i majoritetsförslaget angivna trupperna jämte I 20, som enligt vad förut anförts av oss föreslagits skola bibehållas. E t t bibehållande av militärområdet för Övre Norrlands trupper såsom här föreslås skulle icke innebära, att den av försvarskommissionen föreslagna organisationsramen överskrides, ej heller betinga extra kostnader. I likhet med huvudförslaget innebär det av oss framlagda en sammanslagning av de nuvarande två staberna till en och ett samlande av förvaltningsmyndigheten i en hand. Skillnaden är endast, att högste chefen är och kallas för »chefen för Övre Norrlands trupper» och att kommendanten i Bodens fästning ingår i dennes stab. Härvid förutsattes, att dessa båda chefers befogenheter sinsemellan regleras genom utfärdande av erforderliga instruktioner samt att kommendanten, förutom förut nämnd kapten ur generalstaben även erhåller expeditionspersonal och att artilleri- och fortifikationsbefälhavare, garnisonspastor, magasinschef och polispersonal direkt underställas honom. Av utförda undersökningar rörande tillgången på värnpliktiga inom de olika områdena lär hava framgått, att brist skulle uppstå för tillgodoseende av de nordligaste regementenas, I 19 och I 20, behov av värnpliktiga. Detta förhållande bör emellertid icke tillmätas avgörande betydelse, enär olägenheten bör kunna neutraliseras därigenom att Västernorrlands inskrivningsområde sammanslås med Västerbottens.

8 De av oss beträffande lantförsvaret föreslagna åtgärderna innebära sålunda enligt det föregående, att huvudförslagets armebudget ökas från 77'6 milj. kronor till 78#6 milj. kronor.

Sjöförsvaret Flottan. Omfattningen och beskaffenheten av de för vårt land erforderliga försvarsresurserna äro, såsom i försvarskommissionens betänkande avd. I I I angivits, närmast beroende av de risker, som anses föreligga för uppkomsten av internationella konflikter, vilka kunna komma att beröra Sverige, samt av de uppgifter, som vid krig komma att åligga försvars väsendet. Det kan icke bestridas, att operationsdugliga sjöstridskrafter inom den totala svenska försvarsmakten äro en faktor av särskilt framträdande värde för bevarandet av Sveriges neutralitet under konflikter mellan andra makter vid Östersjön. Härutinnan gälla fortfarande de synpunkter, som framlagts av andra försvarsberedningen år 1914 (se redogörelsen i försvarskommissionens betänkande avd. III). Tillkomsten av de operativa flygstridskrafterna — vilkas stora värde i och för sig såsom neutralitetsbevarande faktor på intet vis ifrågasattes — har härutinnan icke åstadkommit någon väsentlig förändring. Flottans betydelse för neutralitetens bevarande kommer nämligen alltjämt att göra sig gällande i tvenne hänseenden. Sålunda erfordras sjöstridskrafter i den direkta bevaknings- och skyddstjänst, som måste upprätthållas inom svenskt territorialvatten för att där bland annat förhindra krigförande makters sjö- och flygstridskrafter att vidtaga sådana åtgärder, som stå i strid mot gällande neutralitetsregler. Att behovet av för denna tjänst användbara fartyg är stort och att verksamheten är omfattande och ur flera synpunkter krävande ifråga om såväl materiel som personal framgår tydligt av den redogörelse för flottans neutralitetsvakt åren 1914—1918, som utarbetats inom dåvarande sjöförsvarsdepartementet och utgavs 1919. Sammanlagt ett 100-tal stridsfartyg av olika typer upprätthöllo då skyddstjänst utanför våra kuster i Bottniska viken, Östersjön, Öresund och på västkusten. Kravet på antal fartyg i en neutralitetsbevakning och på dessa fartygs stridsegenskaper torde i framtiden icke komma att bliva mindre än förut. Skälen härtill äro, att man förutom en på grund av det ökade antalet statsbildningar vid Östersjön ökad sjöfart inom vårt territorialvatten måste räkna med dels en ännu större användning av minor än tidigare, dels att icke blott undervattensbåtar och ytstridskrafter utan även flygstridskrafter kunna komma att utföra försök till otillåtet ingripande mot neutral eller krigförande makts handelsfartyg, som framgå inom vårt sjöterritorium. Detta

9 medför, att konvoj- eller eskortsystemet i större utsträckning än tidigare måste komma att tillgripas inom särskilt utsatta delar av våra kustfarvatten. 1 Flottans betydelse för neutralitetens bevarande vid konflikter mellan andra makter gör sig dock huvudsakligast gällande i ett annat hänseende. Styrkan av våra samlade sjö stridskrafter är en faktor, som alltid måste komma att tagas i betraktande, när den ena av två kämpande makter eller maktgrupper överväger fördelar och risker av en sådan aggression mot vårt land, som kan leda till att Sveriges militära resurser förenas med den ursprungliga motståndarens. Råder balans ifråga om de kampandes sjöstridskrafter kan även en i och för sig jämförelsevis svag flotta direkt och i vissa hänseenden indirekt (militärgeografiska och baseringsförhållauden, tryggandet av lantstridskrafters transport sjöledes m. m.), rubba balansen och ändra det sjöstrategiska läget på ett sätt, som icke kan mätas med torra jämförelsesiffror mellan å ena sidan vår och å andra sidan den kränkande maktens flotta. Det bör för vårt vidkommande konstateras, att ju svagare den för sjökrigsoperationer användbara delen av vår flotta är, desto mindre hänsyn kommer vid ett sjökrig i Östersjön att tagas till neutralitetsrätten. Finnes ingen maktfaktor, representerad bland annat av artillerifartyg, att från svensk sida insättas som stöd åt de neutralitetsbevakande lätta sjöstridskrafterna, kunna de s. k. oavsiktliga neutralitetskränkningarna svälla ut till ett ohämmat tillstrypande av för den ena eller andra makten icke önskad sjötrafik inom våra territorialvatten och dessa i övrigt utnyttjas på ett sätt, som förtager oss rätten att få betraktas såsom neutral stat. Ehuru flygstridskrafterna i vissa avseenden och under vissa förhållanden äro av värde för att förekomma en dylik utveckling, så kunna de icke övertaga sjöstridskrafternas uppgifter att mot lätta övervattensfartyg, undervattensbåtar och minor trygga framkomligheten för sjötrafiken i våra territorialvatten. Saknas operationsdugliga sjöstridskrafter, är vårt lands skyddssystem mot det slag av avsiktliga neutralitetskränkningar, som vid krig i Östersjön med hänsyn till vårt läge och gjorda erfarenheter måste anses såsom det närmast till hands liggande och samtidigt för andra makter känsligaste, nämligen sjöfartens förhindrande, icke tillförlitligt, även om försvarskraften i övrigt skulle kunna anses tillräcklig för att avvärja det slag av neutralitetskränkningar, som syftar till ett besittningstagande av vissa delar av det svenska fastlandet. Ifråga om detta behov av starkare krafter till sjöss för hävdandet av vår neutralitet hänvisas till vad den förutnämnda andra försvarsberedningen yttrat samt till 1926 års flottplankommittés betänkande, där det konstateras (sid. 30), att själva hävdandet av rikets neutralitet under vissa förhållanden kan komma att fordra insatser av en operationsduglig kustflotta. Försvarskommissionen har ifråga om skyddet mot de o a v s i k t l i g a neutralitetskränkningarna uttalat sig positivt för behovet av försvarsmedel. Sålunda säges i avd. I I I , kap. IV bland annat följande: 1 Under neutralitetsvakten 1914—1918 gingo under svensk örlogseskort sammanlagt 3 640 handelsfartyg av olika nationaliteter.

10 »Ju längre de kuststräckor äro, vid vilka neutralitetskränkningar kunna inträffa, desto större krav komma att ställas på den neutrala statens bevakning. Omöjligheten av att förutse var och när dylika handlingar kunna komma att försiggå medför emellertid, att en neutral makt aldrig är i stånd att helt förebygga dessa företag. Neutralitetskränkande handlingar av denna art eller försök till dylika handlingar hava under tidigare krig varit särskilt talrika till sjöss, och så torde även i framtiden komma att bliva förhållandet.» Härefter framhålles, att i samma mån som den neutrala staten förfogar över effektiva försvarsmedel torde de oavsiktliga överträdelserna komma att begränsas eller helt utebliva. Även ifråga om de a v s i k t l i g a neutralitetskränkningarna räknar försvarskommissionen med sådana, vid vilkas avvärjande eller förebyggande behovet av sjöstridskrafter i vårt försvarssystem icke kan förbises. Slutligen framhålles under rubriken: Behov av försvarskrafter för tryggande av rikets neutralitet, avd. I I I , kap IV: »I det föregående har påvisats, att vårt land till följd av sitt läge löper risk att vid varje konflikt berörande Östersjöområdet utsättas för oavsiktliga neutralitetskränkningar, företrädesvis genom företag till sjöss och i luften. Med hänsyn härtill synes det vara av särskild vikt, att betryggande åtgärder kunna vidtagas för bevakning såväl av det neutrala sjöterritoriet som av landet i dess helhet. Neutralitetsvakten till sjöss torde huvudsakligast komma att påvila sjöstridskrafterna jämte flygstridskrafterna. Försvarsorganisatoriskt sett måste sådana åtgärder vara vidtagna, att sjöstridskrafter och flygstridskrafter samt erforderliga delar av krigsmakten i övrigt snabbt kunna ställas till förfogande och vid krigsutbrott insättas för att avvärja oavsiktliga neutralitetsövergrepp. Ur denna synpunkt kräves att stridskrafterna äga en hög krigsberedskap. Bakom och såsom stöd för de egentliga bevakningsavdelningarna måste emellertid landets huvudkrafter stå beredda att vid behov ingripa såväl vid oavsiktliga som framför allt vid avsiktliga neutralitetskränkningar.» Av det tidigare anförda framgår, att de oavsiktliga neutralitetskränkningarna på sjökrigföringens område lätt kunna svälla ut till fullt avsiktliga, därest icke sjöstridskrafter av sådan styrka ingå i vårt försvarssystem, att icke blott tillräckligt antal för bevakningstjänst lämpade fartyg finnas utan även operationsdugliga sjöstridskrafter såsom stöd för dessa och för neutralitetspolitiken överhuvud taget. Av de gjorda citaten framgår, att försvarskommissionen anser, att stora krav med hänsyn till kuststräckornas längd och sannolikheten för neutralitetskränkningar måste ställas på vår neutralitetsbevakning, att effektiva försvarsmedel måste kunna insättas icke blott såsom bevakningsorgan utan även för stöd åt dessa vid såväl oavsiktliga som avsiktliga neutralitetskränkningar samt slutligen att de här avsedda stridskrafterna böra äga en hög krigsberedskap. Då huvudförslaget ifråga om neutralitetsskyddet sålunda konstaterar nödvändigheten av kvantitativt och kvalitativt tillräckliga sjöstridskrafter, upp-

11 ställer sig den frågan, om de riktiga konsekvenserna härav verkligen dragits vid det slutliga bestämmandet av omfattningen av och medelstilldelningen till flottan. Det kan måhända synas såsom en självklar sak, att om krigsmakten avpassats med hänsyn till hävdandet av rikets oberoende, så »lärer den även kunna beräknas vara i stånd att ombesörja neutralitetsbevakningen». Men denna uppfattning, som utan närmare beräkningar tagits i arv från tidigare försvarsutredningar, står sig näppeligen, när flottans anslag och organisation så beskurits som i huvudförslaget skett. När andra försvarsberedningen intog den ståndpunkten, att Sverige för hävdandet av sin neutralitet icke behövde gå utöver det allmänna mått av försvarsanstalter, som erfordras för värnandet av vårt lands självständighet, kunde den räkna med 104 stridsfartyg i 1. och 2. linjen samt med blott 5 äldre fartyg i materielreserv (år 1913). Försvarskommissionen åter räknar med en total tillgång år 1938 på för neutralitetsskydd användbara stridsfartyg i 1. och 2. linjen av 41 st. och med 24 föråldrade fartyg i materielreserv. H ä r må blott framhållas, att med den beskärning av flottans materiel, som under årens lopp automatiskt ägt rum, och som ifråga om artillerifartygen enligt huvudförslaget skulle få fortsätta, man måste ställa sig tveksam till huruvida vi kunna räkna med ens det skydd, som kan anses nödvändigt för att förhindra, att de s. k. oavsiktliga neutralitetskränkningarna inom vårt sjöterritorium övergå till en avsiktlig kränkning av så pass allvarlig art som hela sjöfartens stoppande inom av den kränkande makten önskade delar av våra territorialvatten. Men icke blott nedgången av antalet fartyg i flottan enligt huvudförslagets plan är betänklig ur synpunkten av vår möjlighet att hävda neutraliteten och därmed vår vilja att icke indragas i konflikter mellan andra länder. Det icke mindre anmärkningsvärda i detta sammanhang är, att förslagsställarna, som dock särskilt framhållit såsom sin åsikt, att de för neutralitetsskyddet avsedda stridskrafterna måste äga en hög krigsberedskap, icke dragit konsekvenserna därav ifråga om tilldelningen av medel till flottans krigsberedskap och övningar samt till fartygsmaterielens underhåll. Båda dessa titlar hava på ett för effektiviteten av de i flottan bibehållna fartygen ytterst betänkligt sätt beskurits, varav följden måste bliva en nedgång i kvalitet och krigsberedskap hos personal och materiel, som gör, att vår flotta icke blir i stånd att ens i den utsträckning, som antalet fartyg skulle kunna medgiva, omedelbart vid en utbruten konflikt börja sin skyddstjänst. Försvarskommissionen erkänner, att behovet av sjöstridskrafter för neutralitetsskydd är stort med hänsyn till vårt lands geografiska belägenhet, och angiver, att flottan bör vara av sådan styrka, att den kan upprätthålla en neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln — men minskar dock, utan att närmare gå in på om detta kan anses ur säkerhetssynpunkt möjligt, det nuvarande fartygsbeståndet i 1. och 2. linjen. Kommissionen erkänner behovet av hög krigsberedskap — men tilldelar flottan ett så knappt övningsanslag, att antalet rustade fartyg starkt beskäres, och ett så förminskat

12 underhållsanslag, att vid mobilisering fartygens iståndsättande kommer att kräva alltför lång tid. Vi anse detta oriktigt och ägnat att minska den trygghet försvarsväsendet skall kunna bjuda landet mot att indragas i de konflikter mellan andra makter, som kunna komma att beröra Östersjön. Vi komma i det följande att framlägga de förslag, vi i detta hänseende anse nödvändiga. Under rubriken: »Sveriges försvar genom sanMionsingripande» har i försvarskommissionens betänkande, avd. H l , kap. IX såsom en sammanfattning av de i detta hänseende verkställda utredningarna följande anförts: »Såsom ett slutresultat av dessa utredningar framgår, att den försvarsordning, försvarskommissionen föreslår, jämväl kan fylla de anspråk, som rimligt kunna komma att ställas på svenska militära maktmedel vid sanktionsföretag till hjälp åt vissa nordiska länder och för fyllande av Sveriges internationella förpliktelser.» Utan att här gå närmare in på de spörsmål och utredningar, som ligga bakom denna sammanfattning, vilja vi såsom vår åsikt framhålla, att den icke är bärkraftig, därest vår flottas operationsduglighet skall bedömas efter huvudförslaget. För att frågan om ett sanktionsingripande med länt- och flygstridskrafter till de avsedda ländernas stöd skall kunna inrangeras i vårt försvarsproblem, måste krav otvivelaktigt resas på större effektivitet hos våra sjöstridskrafter än vad majoriteten i sin sammanfattning avser. I avd. I I I , kap. X har Sveriges behov av militära försvarsmedel angivits. Det resultat ifråga om omfattning m. m. av krigsmakten, vartill försvarskommissionen här kommit, grundar sig på de slutsatser förslagsställarna ansett sig kunna draga av de i betänkandet framlagda delarna av de strategiska utredningarna. Vi äro av den uppfattningen, att huvudförslaget härvid icke tillgodosett sjöstridskrafterna på sätt som med hänsyn till landets säkerhet bort ske. För att närmare klarlägga det enligt vår mening bristande sambandet mellan de försvarsuppgifter, som enligt den gjorda uppläggningen kunna anses tillkomma sjö stridskrafterna, och det mått av kraft m. m., som för dem utmätts, skola i det följande en del synpunkter i direkt anslutning till den av försvarskommissionen godtagna uppläggningen av de strategiska utredningarna framläggas. Det bör då först erinras om att denna uppläggning rör sig med tvenne principiellt skilda slag av försvarsverksamhet, nämligen t r y g g a n d e t av h e m o r t e n s befolkning och d e s s f ö r s ö r j n i n g samt f ö r s v a r e t m o t invasion. Ifråga om den förstnämnda försvarsverksamheten torde av den allmänna uppläggningen i avd. I I I , kap. V framgå, att faran för luftanfall mot hemorten ökas ju närmare vårt land permanenta eller tillfälliga flygbaser tunna upprättas. E t t slag av denna senare typ av flygbaser utgöres av fartyg, vilka kunna, då behov därav föreligger, framföras till närheten av våra kuster. Möjligheten att med sjöstridsmedel förhindra eller försvåra ett dylikt fram-

13 förande är ett av försvarskommissionen icke beaktat behov i denna del av försvarsverksamheten. Ifråga om s j ö h a n d e l s s k y d d e t är konstaterat, att vid sjökrig i Östersjön en störning av den normala handelstrafiken från Sundet och Kielkanalen utefter Sveriges östra kust kan medföra betydande olägenheter. Samtidigt fästes uppmärksamheten därpå, att Östersjökustens beskaffenhet m. m. underlättar skyddandet av den nord-sydgående fartygstrafiken. Vidare konstateras, att därest ett avbrott i sjöfarten på Östersjön skulle framtvingas den möjligheten återstår att omlägga handelstrafiken till västkusthamnar, där sjöfarten anses »endast obetydligt kunna störas». Det må i förbigående göras den anmärkningen, att begreppet obetydlig störning ur saklig synpunkt är missvisande. Om obetydliga maktmedel, t. ex. enstaka hjälpkryssare och undervattensbåtar, insättas, kan hela sjötrafiken stoppas, därest inga försvarsmedel finnas. Det blir i varje fall tillvaron av dessa senare som är bestämmande för huruvida störningen blir betydlig eller obetydlig. Vid ett sjökrig utgående från baser såväl i södra Östersjön som Nordsjön kan enligt premisserna den anfallande — därest intet ingripande av utomstående stater kommer till stånd — genom sjöhandelskrig till stor del förhindra och i varje fall verksamt försvåra utlandstrafiken på de svenska västkust- och ostkusthamnarna. »I norra Östersjön och norr om Ålandsförträngningen bör dock sjöfarten kunna upprätthållas. Handelsutbytet kan sålunda i detta fall beräknas fortgå bland annat med Finland, Sovjetunionen och de ostbaltiska staterna.» Härpå — och på den icke utan vissa betänkligheter konstaterade möjligheten att över norska hamnar upprätthålla förbindelser med yttervärlden — baseras den slutledningen, att det »lärer kunna bliva möjligt att införa i landet de varumängder, vilka äro nödvändiga för att tillgodose landets försörjning och uppehålla dess motståndskraft». Därefter konstateras, vad distributionen av de sålunda i landet införda varorna beträffar, att denna i viss utsträckning kan ombesörjas genom sjötransporter, »framför allt inom Bottniska viken men även längs östersjökusten». Slutligen angives sammanfattningsvis att de geografiska förhållandena försvåra ett försörjningskrig mot vårt land. »Införandet till landet av de för dess livsbehov nödvändiga varorna torde knappast kunna effektivt förhindras.» Utan att ingå på frågan om hållbarheten överhuvud taget av de synpunkter, som framlagts beträffande sjöförbindelsernas anordnande under krig och deras upprätthållande på det ena eller andra sättet för att säkra folkets försörjning och motståndskraft, konstatera vi blott, att med de utgångsvärden, försvarskommissionen i dessa hänseenden räknat, behov föreligger av skydd för sjötrafiken dels på västkusten i det fall, att Östersjön är det primära operationsområdet, dels i norra Östersjön och Bottniska viken samt längs vår östersjökust, därest den anfallande är baserad i såväl södra Östersjön som Nordsjön. Vi konstatera vidare, att huvudförslaget icke tagit någon hänsyn härtill, då det i sammanfattningen av de krav som böra ställas på flottan anför följande (avd. I I I , kap. X): »Vad slutligen sjöhandelsskyddet

14 beträffar har tidigare ådagalagts, att i betraktande av Sveriges geografiska belägenhet och de omständigheter i övrigt, som kunna komma att göira sig gällande vid inträdande konflikter, de svenska sjöstridskrafterna icke kunna erhålla någon utslagsgivande betydelse med hänsyn till förbindelsernas skyddande.» Inga fordringar uppställas i den slutliga sammanfattningen på flottan i fråga om sjöhandelsskyddet under krig. Detta strider mot de konstaterade behoven, vilkas frånseende sålunda gör, att huvudförslagets uppläggning av tillförselproblemet under krig vilar på en ohållbar grund. Det är så mycket märkligare, att försvarskommissionen icke tagit hänsyn till detta behov, som den godtagit följande formulering beträffande önskemålet i denna fråga (avd. I I I , kap. X): »Flottans nödvändiga uppgifter beträffande sjöhandelsskyddet torde fördenskull få anses begränsade till skyddstjänst under konflikter, vid vilka Sverige lyckas bibehålla sin neutralitet. Därjämte framstår givetvis såsom ett önskemål, att de fredstida transportförbindelserna till sjöss även då Sverige invecklats i krig i största möjliga utsträckning kunna tryggas i syfte att undvika omläggning av transportvägarna med därmed förenade friktioner.» Det anförda bestyrker vår uppfattning, att försvarskommissionen icke tillbörligt beaktat de krav, som måste ställas på sjöstridskrafterna i fråga om skydd för sjöförbindelserna under krig. I vad avser huvudförslagets uppläggning av sjöstridskrafternas behov i fråga om det förut angivna andra slaget av försvarsverksamhet, nämligen försvaret mot invasion, överskeppningsföretag, må följande anföras. Av de synpunkter, vilka framlagts i avd. I I I , kap. V I framgår, att de operativa sjöstridskrafterna anses hava väsentliga uppgifter att fylla vid avvisandet av ett överskeppningsf öretag. Sålunda framhålles bland annat, att en överskeppning över egentliga Östersjön — under förutsättning att motstånd i land är av sådan beskaffenhet, att det framtvingar ett företag av mera betydande omfattning — blir föga sannolikt så länge de svenska sjöstridskrafterna befinna sig i operationsdugligt skick. »De svenska sjöstridskrafterna hava därjämte i detta fall större baseringsmöjligheter och friare spelrum, varför ett invasionsföretag mot denna kuststräcka (anm.: ostkusten söder om Stockholm) icke torde kunna betraktas såsom sannolikt, så länge allvarligare motstånd, förutom till lands, även är att befara till sjöss.» Det framhålles vidare beträffande överskeppningsföretag över Bottniska viken, att en avspärrning av farvattnen vid Ålands hav förutsätter anordnandet av omfattande mineringar försvarade av bland annat »tillräckligt starka» sjöstridskrafter — vilket så länge pansarskepp finnas i vår flotta betyder slagskepp eller slagkryssare, i annat fall endast jagare. E t t annat sätt att spärra passagen angives visserligen såsom möjlig och det är, att den anfallande tager i besittning delar av svenska skärgården (öregrunds skargård) för att med där och på Åland uppställda kustbatterier frigöra sjostndskrafterna. Våra sjöstridskrafters betydelse vid förhindrandet av detta läges uppkomst vad det svenska skärgårdsområdet beträffar framgår av forsvars-

15 kommissionens i samma kapitel uttryckta åsikt: »Men även ett företag mot de närmast {anm.: till Stockholms skärgård) anslutande skärgårdspartierna kan bliva förenat med avsevärda risker, bland annat på grund av närheten till Stockholms skärgård med dess fasta och rörliga försvar och på grund av de möjligheter, som förefinnas för de operativa sjöstridskrafterna att ur försvarssynpunkt utnyttja vissa gynnsamma nautiska förhållanden.» Vad Gotlands försvar beträffar förutsätter försvarskommissionen viss medverkan av sjöstridskrafter såsom stöd åt öns egna försvarskrafter (mineringar, ubåtar) och ett ingripande av den svenska flottan, ehuru med den reservationen, att man icke med säkerhet kan utgå ifrån (avd. I I I , kap. VIII) »att den svenska flottan skall hinna ingripa, innan överskeppningen är i huvudsak avslutad. Och det torde för övrigt även vara ovisst, om man på svensk sida helt kan sätta in flottan för företagets avvärjande, enär flottan därigenom skulle utsätta sig för sådana risker, att den sedermera under en längre eller kortare tid kunde bliva operationsoduglig och sålunda urståndsatt att lösa sina uppgifter vid ett angrepp mot fastlandet». I fråga om försvar gentemot överskeppningsföretag mot västkusten konstaterar försvarskommissionen, att med nuvarande tillgång på sjöstridskrafter inga styrkor kunna avdelas ens för att försvåra ett framträngande eller överhuvud taget för någon försvarsverksamhet av värde i Kattegatt och Skagerack. Vi vilja i anslutning till det här anförda konstatera, att försvarskommissionen i hela uppläggningen av försvaret mot överskeppningsföretag räknar med och påvisar betydelsen av operationsdugliga sjöstridskrafter och härutinnan icke avviker från tidigare uppfattningar. Vad som i detta hänseende väl närmast särpräglar huvudförslaget är inställningen till den tidsfrist, som sjöstridskrafterna genom sin verksamhet kunna skapa, innan ett överskeppningsföretag kan utföras. Sålunda anföres beträffande företag över Bottniska viken: »Såsom förut framhållits, torde emellertid angriparen eftersträva att genom en föregående bekämpning av den svenska flottan minska försvararens motståndskraft. Insätter fienden härvid endast sjöstridskrafter, kan lång tid komma att förgå, innan det åsyftade målet nås. Det kan i detta fall tänkas, att önskvärd reduktion av de svenska sjöstridskrafterna under för den anfallande lyckliga omständigheter kan åstadkommas efter relativt kort tid, men det är heller icke helt uteslutet, att en styrkeutjamning till sjöss under denna tid skulle kunna ske till angriparens nackdel. För att snabbare uppnå med operationerna åsyftat resultat beträffande de svenska sjöstridskrafterna torde därför även starka flygstridskrafter komma att avdelas. Härigenom kan givetvis det inledande operationsskedet komma att förkortas.» Och beträffande företag mot ostkusten söder om Stockholm: »Vilken tidsfrist som försvararen härvid kan påräkna, låter sig emellertid icke med säkerhet beräkna.» Det torde icke råda någon tvekan om att den här avhandlade tidsfristen och särskilt den verksamhet, som under densamma utövas, är av mycket stor betydelse för det kommande överskeppningsf öretaget ur såväl anfalls- som försvarssynpunkt. Det är lika tydligt, att ju svagare våra operationsdugliga

16 sjöstridskrafter äro, desto kortare blir tidsfristen och desto mindre kostsam blir den för den anfallande såväl i fråga om sjöstridskrafter som flygstridskrafter. Insättas endast sjöstridskrafter kan enligt de i betänkandet framlagda synpunkterna lång tid komma att förgå, innan vårt motstånd till sjöss brutits. Det är enligt försvarskommissionens uppfattning insatsen jämväl av flygstridskrafter som kan komma detta inledande operationsskede att förkortas. Vi hänvisa nu till en obestridligt riktig synpunkt på vårt försvarsproblem, som framlagts i kapitlet om betvingelsemetoderna (avd. I I I , kap. I I I ) : »Sveriges geografiska läge mellan stormakter eller maktgrupper, vilka vid en konflikt kunna förväntas hava motsatta intressen, medför att en angripare måste räkna med möjligheten av att vårt land kan erhålla understöd från den motsatta sidan främst i materiellt hänseende. Till följd härav kommer tidsfaktorn alltid att spela en avgörande roll vid planläggningen och utförandet av ett anfallsföretag mot vårt land. J u längre tid, som kan beräknas förgå, innan en svensk statsledning tvingas att underkasta sig, desto större bliva möjligheterna för att Sverige före avgörandet direkt eller indirekt skall hinna erhålla understöd.» Det måste sålunda bland annat på grund av det här angivna skälet konstateras, att behovet av operationsdugliga sjöstridskrafter i vårt försvarssystem är obestridligt, då konsekvenserna av dylika stridskrafters tillvaro äro, att en anfallande före ett överskeppningsföretags igångsättande måste genomföra en serie anfallsoperationer mot de svenska sjöstridskrafterna under en tidsperiod, vars längd icke med säkerhet kan beräknas, vare sig enbart sjöstridskrafter eller även flygstridskrafter härvid insättas. När sålunda behovet av operationsdugliga sjöstridskrafter i vårt försvarssystem föreligger, blir frågan om deras tillgodoseende med aktivt och passivt skydd mot förstörelsemedel av olika slag ett spörsmål av främst teknisk och taktisk art. Det blir med andra ord fartygens styrka och modernitet i förening med en, efter bland annat den i det aktuella läget beräkneliga flygfaran, klimatologiska och väderleksförhållanden m. m , lämpad basering, som bestämma hur lång tidsfristen före överskeppningen blir och vilket resultat försvarsverksamheten mot de fientliga anfallsoperationerna kommer att giva. Man får härvid icke förbise, att artillerifartygen äro de i fråga om aktivt och passivt skydd mot förstörelsemedlen bäst rustade fartygen, vilka framtvinga insatsen i anfallsoperationerna av slagfartyg och vilka utgöra stödet mot anfall från sjön och luften för de lätta över- och undervattensfartyg, som skola bringa den underlägsnes främsta vapen, minan och torpeden, till verkan mot de anfallande fartygen. Ej heller får man förbise, att våra sjöstridskrafter i denna sin verksamhet i omedelbar närhet av egna kuster kunna få sin effekt i försvarsstriderna ökad av våra egna flygstridskrafter, dels indirekt, därigenom att dessa förhindra överlägsna krafter att utföra överraskande anfall, dels direkt genom den insats de kunna göra mot den anfallandes större fartyg, då dessa äro bundna av stridsmedel på och under ytan nära våra kuster. Att ensidigt uppskatta flygfaran for vara sjöstridskrafter så högt, att man frivilligt skulle avstå ifrån eller forsvaga den

länk i försvarskedjan, som dessa stridskrafter utgöra, anse vi oriktigt Inga som helst erfarenheter varken från vårt eget land eller från utlandet tyda heller på att de flygstridskrafter vi av andra skäl måste hålla oss med skulle kunna ersatta sjöstridskrafterna i försvarssystemet. Detta synes heller icke vara försvarskommissionens uppfattning i denna fråga. Vad vi finna anmärkningsvärt i huvudförslagets uppläggning av försvaret gentemot överskeppningsföretag är, att inga slutsatser rörande behovet av sjostndskrafter dragits ur de synpunkter och uppfattningar, som framlagts rörande försvaret mot överskeppningsföretag. Man har i avd. I I I , kap VI med siffror preciserat behovet av flygstridskrafter och av lantstridskiäfter men man har icke angivit flottans behov. Dock har majoriteten i detta hänseende liksom i fråga om behovet av länt- och flygstridskrafter kunnat stödja sig på den militära sakkunskapens enade uppläggning av denna fråga. I den sammanarbetning av de strategiska utredningarna, som på försvarskommissionens uppdrag framlagts av den militära underkommissionen men som icke lagts till grundval för majoritetsförslaget, har i vad avser flottan följande anförts: »Marinstridskrafternas verkningsmöjligheter gentemot landstigningsföretag få sitt främsta uttryck i en operationsduglig kustflotta, som äger tillräcklig slagkraft för att kunna bjuda ett verkligt hot mot överskeppningsföretag, och som besitter så stor motståndskraft, att fientliga försök att bekämpa den från sjön och från luften medföra kraftförbrukning och taga avsevärd tid. Ur dessa synpunkter är den nuvarande tillgången på antalet fartygsenheter av olika slag inom kustflottan icke tillfyllest. För att de operativa sjöstridskrafterna skola kunna fylla de uppgifter, som för landets försvar emot en invasion sjöledes måste ställas på desamma inom det totala försvarssystemets ram, kräves oundgängligen ett visst, tillräckligt antal pansarskepp, enligt den sjömilitära sakkunskapen uppgående till minst fyra, samt häremot svarande övriga förband.» Detta är vad den militära sakkunskapen uttalat rörande flottans uppgifter och behov inom det totala försvarssystemets ram. Nu beaktar kommissionen i sin uppläggning av försvaret gentemot överskeppningsföretag behoven för tvenne av försvarets tre huvuddelar, men fattar icke ståndpunkt till den tredje delens behov. Vi finna detta ägnat att äventyra försvarssystemets totaleffekt och anse därför, att den militära sakkunskapens uppfattning jämväl beträffande flottan måste komma till synes vid utmätandet av försvarskraften. Slutligen anse vi oss böra påtala det förhållandet, att försvarskommissionen — såsom ovan påvisats — nöjt sig med att konstatera, att nuvarande tillgång på sjöstridskrafter icke medgiver någon förs vars verksamhet av värde i Kattegatt och Skagerack, d. v. s. utanför rikets västkust, men icke framlagt några förslag till hur vi med egna sjöstridsmedel skulle kunna avhjälpa denna brist på trygghet inom ett vattenområde, som enligt de gjorda övervägandena kan komma att ställa ganska betydande krav på försvarsverksamheten. Försvarskommissionen har i detta hänseende enligt vårt förmenande litat alltför mycket till främmande hjälp, då den efter att hava konstaterat, att vi med nuvarande tillgång på sjöstridskrafter icke kunna avdela några styrkor »ens för att försvåra 1282 35

E 2

18 ett framträngande», anför följande: »Möjligheten av ett ingripande med utombaltiska sjöstridskrafter kommer dock alltid att göra sig starkt gällande, om operationer planläggas mot västkusten.» Vi kunna icke ansluta oss till ett betraktelsesätt, som ställer försvaret till sjöss av detta viktiga område helt i beroende av en oviss främmande hjälp, utan anse, att sådan hänsyn härtill måste tagas vid bestämmandet av sjöstridskrafternas sammansättning och organisation att, om också icke en självständig operativ enhet kan avses för västkusten, i varje fall en lokalstyrka där kan å ena sidan prestera ett uppehållande försvar med minor och ubåtar och å andra sidan hålla vissa vägar västerut fria från eller bevakade mot dessa undervattensvapen. Från majoritetens sida och även från en del andra håll har gjorts gällande, att det nyligen mellan England och Tyskland träffade flottavtalet och sistnämnda lands därigenom möjliggjorda upprustning till sjöss ävensom en därav som sannolik följande förstärkning av Sovjetrepublikens sjöstridskrafter i sådan mån förändrat vårt försvarspolitiska läge, att våra marina försvarsmedel, särskilt flottan, väsentligen förlorat i betydelse. Förutom att mycket starka och vägande invändningar kunna resas mot slutledningen, att en förstärkning av omgivande länders sjöstridskrafter skulle betinga en minskning av våra egna, må påpekas, att ett liknande styrkeförhållande som det efter flottavtalets tillkomst i en framtid sannolika varit rådande tidigare, exempelvis före och under världskriget, utan att därför våra sjöstridskrafter ansetts böra reduceras. Likaså torde starka skäl föreligga för den uppfattningen, att just avsaknaden av starkare svenska sjöstridskrafter kommer att avsevärt öka riskerna för invasion sjöledes, och att möjligheterna till skydd för sjöhandeln och till verksam neutralitetsvakt i de oss omgivande vattnen väsentligt skulle komma att förminskas. Då försvarskommissionen, såsom av det förut sagda framgår, påvisat att operationsdugliga sjöstridskrafter äro nödvändiga i vårt försvarssystem såväl då det gäller skyddet av rikets neutralitet som sjöhandelsskydd samt även försvar mot överskeppningsföretag, anse vi det vara en självklar sak, att organisationen upplägges så, att flottan verkligen kan komma till avsedd användning i rikets försvar, då så skulle krävas. Vi äro av den uppfattningen, att sådana brister vidlåda försvarskommissionens förslag till organisation av flottan, såväl i vad avser materiel som bemanning, övningar och underhåll, att icke ens de av majoriteten avsedda, begränsade uppgifterna för flottan i landets försvar kunna anses bliva nöjaktigt lösta, varav följer att den totala försvarsordningen härigenom icke kommer att fylla de krav på säkerhet, som landet har att fordra av sin försvarsmakt. Fartygsmaterielen. Den sjömilitära sakkunskap, som stått till försvarskommissionens förfogande, har ansett vårt lands behov av sjöstridskrafter i nuvarande militärpolitiska läge vara följande:

19 I

kustflottan:

4 artillerifartyg av Sverige-typ, 2 kryssare av ny typ, 12 J a S are > I lokalstyrkorna:

12 undervattensbåtar, 8 vedettbåtar, och 1 flygplankryssare.

• D e ^ y g - . f V ° ! i k a t j P e r ' S ° m m e d e n P l a n e n l i S ersättningsbyggnad i anslutning till beräknade livslängder i kustflottan komma att överföras till andra linjen och dar kvarstå så länge de kunna anses användbara. Den utökning med 2 kryssare, 4 jagare och 3 ubåtar i förhållande till nuvarande marmordning, som detta förslag innebär, har motiverats bland annat med önskemålet att öka kustflottans uthållighet i de olika slag av försvarsverksamhet, som tillkommer denna sjöstyrka, och med de behov, som kunna föreligga att detachera även fullt stridsdugliga fartyg för olika försvarsändamål till västkusten eller till Bottniska viken allt efter lägets krav Med hänsyn till vad tidigare framhållits, särskilt beträffande den fullständiga avsaknaden av möjligheter till försvarsverksamhet i Kattegatt och Skagerack, anse vi den föreslagna utökningen av sjöstridskrafterna välmotiverad och kunna i denna vår uppfattning stödja oss på de uttalanden som gjorts av 1929 års forsvarsutredning, den s. k. Åkermanska kommittén (försvarskommissionens betänkande avd. I I I kap. I). Skulle emellertid detta önskemål tillgodoses utan åsidosättande av de andra försvarsgrenarnas krav, komma de sammanlagda kostnaderna för försvaret att uppgå till omkring 175 milj. kronor och detta anse vi oss av ekonomiska skäl icke kunna ifrågasätta De sakkunniga, vilka år 1926 efter en ingående prövning av de militära och ekonomiska synpunkterna på spörsmålet om flottans sammansättning och vidmakthållande genom ersättningsbyggnad framlade sitt förslag till flottplan, kommo till den enhälliga uppfattningen, att kustflottans, d. v s de operativa sjostndskrafternas, kärna måste utgöras av artillerifartyg. De framlade också i sitt betänkande bärande skäl för att antalet dylika fartyg icke bor understiga fyra. De sakkunniga avstodo från att föreslå kryssare, ehuru harmed åtskilliga nackdelar skulle följa, nackdelar, vilka dock delvis skulle kunna frånses därför att kryssarnas uppgifter ansågos kunna fullgöras bland annat av pansarskeppen. Den flottplan som av 1927 års riksdag på de sakkunnigas forslag i princip antogs innefattade också fyra pansarskepp, men inga kryssare. Såväl 1926 års flottplankommitté och 1929 års försvarsutredning som även den militära och tekniska sakkunskapen inom 1930 års försvarskommission hava efter problemets ventilerande ur alla tänkbara synpunkter — strategiska taktiska, artilleritekniska, konstruktiva och ekonomiska — kommit till samma resultat, nämligen behovet av de 4 artillerifartygen av Sverige-typ såsom kärnan i de operativa sjöstridskrafterna, Vi understryka vad flottplankommittén sagt om kryssarna och om pansarskeppens övertagande av dessa fartygs uppgifter och anse, att då ekonomiska skäl förhindra oss att upptaga en flotta

20 av den omfattning som 1929 års försvarsutredning och försvarskommissionens sjömilitära sakkunskap föreslagit kryssarna i första hand strykas. Däremot anse vi, att i flottan bör ingå 4 pansarskepp och ansluta oss härvid till den ståndpunkt högern i detta hänseende intagit till frågan om vidmakthållandet av flottans styrka enligt 1927 års principbeslut (se Riksdagens protokoll 1934 Första kammaren nr 40 sid. 106, statsutskottets utlåtande nr 128 år 1934 sid. 8 m. fl.). I fråga om jagare och undervattensbåtar ingående i kustflottan måste vi också av ekonomiska skäl frångå de av sakkunskapen begärda antalen. Vi anse oss sålunda icke kunna kräva större antal jagare än 8 och undervattensbåtar än 10. Rörande vedettbåtarna och flygplankryssaren anse vi behovet fyllt eller på väg att fyllas enligt 1927 års flottplan för den tid framåt, som i fråga om flottans sammansättning kan och bör tagas i betraktande. I anslutning till det anförda anse vi att kustflottan bör vara sammansatt på följande sätt: 4 artillerifartyg, bestyckade med bland annat 4 svåra kanoner, 8 jagare, 10 undervattensbåtar, 8 vedettbåtar och 1 flygplankryssare samt 2 depåfartyg för ubåtar och flygstridskrafter. Frågan om anskaffningen och vidmakthållandet av denna materiel är ett problem, vid vars lösande man tvingas att taga ekonomiska hänsyn icke hlott till nutid utan även till framtiden såtillvida, att man icke genom underlåtenheten att framsynt planera och efter planerna effektuera materielens förnyelse hopar kostnaderna till kommande år på ett sätt, som av ekonomiska skäl omöjliggör flottstyrkans kontinuerliga vidmakthållande. Enär en förskjutning i den jämna ersättningsbyggnaden av artillerifartyg ägt rum, så att dels ett av dessa fartyg redan passerat den antagbara livslängden i kustflottan, 24 år, dels de tre återstående uppnå åldersgränserna fcrén 1941, 1945 och 1946, är det nödvändigt, att extra åtgärder vidtagas för att icke framtiden på ett alltför kännbart sätt skall betungas med kostnader för er engångsanskaffning, som genom bättre planmässighet bort kunna undvikas Vi stå redan nu oroväckande nära denna situation och vår åsikt är, att frågar om ersättningsbyggnad av artillerifartyg icke under längre tid får lämnas olöst. I kustflottan ingå för närvarande de fyra artillerifartygen Oscar I I , Sverige, Drottning Victoria och Gustaf V med en ålder år 1936 av 29, 19, 15 resp. 14 år. Godtager man den relativt höga livslängden i kustflottan för dessa fartyg av 24 år, räknar man vidare med ett nybyggnadsvärde för detta fartygsslag av 27-2 milj. kronor och en byggnadstid av 4 år, kunna följande synpunktei anläggas på ersättningsbyggnadsfrågan. Vidtagas inga åtgärder för den angivna materielens förnyelse eller vidmakthållande, har det teoretiska nollvärdet för samtliga fartyg nåtts år 1946, då man

21 skulle stå inför behovet att på en gång nyanskaffa fyra fartyg för 4 x 27-2 milj. kronor. Skulle ersättningsbyggnad omedelbart (1936) igångsättas för Oscar I I , skulle 1940 artillerifartygsförbandet vara fulltaligt men redan inom ett år därefter Sverige falla ut och inom sex år de två återstående fartygen, vilket skulle göra, att ersättningsbyggnaden för Sverige måste påbörjas 1937, för Drottning Victoria 1941 och för Gustaf V 1942. Årskostnaderna under 10årsperioden 1936—1945 skulle härigenom bliva 6*8, 13-6, 13'6, 13-6, 6'8, 6'8, 13*6, 13*6, 13-6, 6'8 eller i medeltal 10-88 milj. kronor per år. Det synes oss icke möjligt att enbart för artillerifartygens ersättningsbyggnad avse denna årliga summa, då härigenom tillräckliga medel inom en tänkbar flottbudget icke skulle kunna ställas till förfogande även för ersättningsbyggnaden av jagare och ubåtar under 10-årsperioden. Vi befinna oss sålunda i det läget, att tiden med hänsyn till de befintliga artillerifartygens livslängder är för knapp för att en ekonomiskt överkomlig nybyggnad inom densamma skall kunna föreslås. Ett sätt att lösa detta problem är då att vidtaga sådana åtgärder, att fartygens livslängder med ett visst förbättrat stridsvärde tänjas ut därhän, att den erforderliga förnyelsen icke behöver så forceras som nyss påvisats. På försvarskommissionens uppdrag ha marinmyndigheterna utarbetat ett preliminärt förslag till moderniseringsåtgärder, vilka vad »Sverige» beträffårskulle, för en kostnad av 3'9i9 milj. kronor, kunna anses förlänga dess livslängd med 5 år och vad Drottning Victoria och Gustaf V beträffar förlänga dessa fartygs livslängder med 10 år för en kostnad av 6'3 8 3 milj. resp. 10-6 7 9 milj. kronor. Beräknar man det matematiska årsvärdet av ett pansarskepp till 1-13 milj. kronor (d. v. s. totalkostnaden 27'2 milj. dividerad med livslängden 24 år) finner man, att moderniseringsförfarandet ur rent ekonomisk synpunkt måste anses lönande, då en sammanlagd förlängning av livslängderna vinnes med i penningar uttryckt värde av (5 -f 10 + 10) X Hjaae28*M milj. för en sammanlagd moderniseringskostnad av 20-9 8 7 milj. kronor. Rent principiellt anse vi sålunda denna väg för livslängdernas uttänjande framkomlig, med den förutsättningen att fartygens stridsvärde kan anses bliva vidmakthållet under de av myndigheterna angivna tiderna. Genom detta förfarande skulle vinnas, att Sverige fortlever till 1946, Drottning Victoria till 1955 och Gustaf V till 1956. Problemet om artillerifartygsförbandets vidmakthållande skulle då kunna uppläggas så, att ett nytt fartyg omedelbart stapelsättes såsom ersättare för Oscar I I samtidigt med att moderniseringsarbetena påbörjas, att år 1941 ersättningsbyggnaden för Sverige igångsattes, varefter byggnadstakten så kunde avpassas, att förbandet helt vore omsatt till år 1956 — givetvis med de modifikationer i fråga om vapen och konstruktion, som den tekniska utvecklingen nödvändiggör. Vill man sålunda bringa reda och plan i vidmakthållandet av artillerifartygsförbandet, kan man vinna detta för en genomsnittlig årskostnad av 6-4 8 9 milj. under den närmaste 20-årsperiodén och kan under hela denna tid den såsom nödvändig ansedda styrkan stå till förfogande

22 utom under de första fyra åren och de kortare perioder, då fartygen ligga på varv för modernisering. Vi anse detta förfaringssätt vara det mest ändamålsenliga och riktiga med hänsyn till nödvändigheten att vinna reda och stabilitet i såväl de ekonomiska som de militära kalkylerna. Tänker man sig åter en förskjutning av ersättningsbyggnaden så att den igångsattes först 1938/1939 (senast 1939/1940), kan den visserligen fullföljas i behövlig utsträckning till 1955 med endast ett fartyg i sänder på stapel, men medför detta förfarande en förlängning till 1942 (1943) av det svaghetstillstånd som bristen på ersättare för Oscar I I nu innebär. Innan vi precisera ett förslag måste emellertid uppmärksamhet ägnas även åt ersättningsbyggnaden av lätta fartyg. För vidmakthållandet av kustflottans styrka i fråga om de lätta fartygen vid 8 jagare och 10 ubåtar, kräves under de närmaste 7 åren ersättningsbyggnad av 2 jagare och 3 ubåtar för en kostnad av sammanlagt 25"8 milj. kronor, och då uppgår det årliga anslaget till 3-6 8 milj. kronor. Vi hava i det föregående beträffande artillerifartygens vidmakthållande blickat framåt i tiden så långt som till 1956 icke därför att vi anse oss nu kunna föreslå planer för en ersättningsbyggnad under så lång tid, utan därför att vi anse oss skyldiga att framlägga sådana förslag rörande åtgärderna under den närmaste tiden, vilka icke ställa framtiden inför olösliga situationer. Att vi härutinnan icke ägnat samma uppmärksamhet åt de lätta fartygen beror därpå, att deras ersättande dels sker snabbare och dels är lättare att ekonomiskt planera. Vi ha förut angivit tvenne tänkbara tillvägagångssätt i fråga om artillerifartygens ersättningsbyggnad. Det ena att omedelbart igångsätta ersättningsbyggnaden för Oscar I I , det andra att uppskjuta detta till en senare tidpunkt. Många skäl tala för det förra alternativet och främst då önskemålet att så snart som möjligt tillföra vår flotta den kraft, som ett modernt artillerifartyg innebär. Men vi kunna å andra sidan icke förbise behovet av att de tekniska detaljer i fråga om bestyckning och konstruktion av detta fartyg, vilka för av riksdagen redan anvisade medel hava utarbetats, underkastas revidering av vederbörande myndigheter så att planer och ritningar i dessa hänseenden äro fullt moderna, när fartyget sättes på stapel. E t t sådant uppskov anse vi desto mer försvarbart som en viss tveksamhet yppat sig i fråga om för oss lämpligaste fartygstyp. Men vi understryka nödvändigheten av att ett avgörande träffas inom en nära framtid, enär eljest det förhållandet skulle komma att inträda, att samtliga artillerifartyg bliva föråldrade utan att ersättningsbyggnad under tiden skett. Genom modernisering av artillerifartygen vinna vi dock en förstärkning av försvarskraften, som måste anses behövlig under nu rådande, utrikespolitiskt sett riskfyllda tid. Vi anse vidare, att den tidsperiod, för vilken förslag till ersättningsbyggnad m. m. närmast kan uppgöras och föranleda beslut, bör begränsas till 7 år. I anslutning till det ovan anförda föreslå vi, att under denna tidsperiod följande plan antages för flottans ersättningsbyggnad m. m.:

23 Modernisering av Sverige N y°ygg n a <i av ett artillerifartyg Modernisering av Gustaf V Nybyggnad av två jagare » » tre ubåtar

kronor 3 919 000 » 27 200 000 » 8 423 000 » 13 800 000 » 12 000 000 Summa kronor 65 342 000

Vi beräkna sålunda ett årligt anslag för ersättningsbyggnad och modernisering av sammanlagt 9-3 3 5 milj. kronor och anse, att medlen under de två första budgetåren böra avses för modernisering av Sverige och nybyggnad av 2 jagare och 1 ubåt; att under denna tid frågan om det nya artillerifartygets konstruktion m. m. slutligt avgöres; att under tredje till och med sjätte åren medlen utgå till artillerifartygets nybyggnad, moderniseringen av Gustaf V och påbörjandet av två ubåtar; samt att under det sjunde året medlen avses för fullbordandet av de påbörjade ubåtarna. Till l o k a l s t y r k o r n a eller 2. linjen överföras de fartyg, vilka tjänat ut sin tid i kustflottan. Omfattningen och beskaffenheten av lokalstyrkornas fartyg äro sålunda direkt beroende av hur omsättningen av kustflottans fartyg blir planerad och tillgodosedd. Förlängas livslängderna i kustflottan genom uppskjuten eller underlåten ersättningsbyggnad hämmas tillförseln av fartyg till lokalstyrkorna och måste i dem redan ingående, föråldrad materiel kvarhållas, även om den redan är i sådant skick, att den hellre borde överföras till 3. linjen, d. v. s. läggas i materielreserv utan att påkostas underhåll eller helt utrangeras. Den försvagning av lokalstyrkorna, som under de sista årtiondena ägt rum, är betänklig med hänsyn därtill, att dessa styrkors uppgifter, ehuru begränsade till kusternas omedelbara närhet, dock äro omfattande och betydelsefulla. Lokalstyrkornas fartyg skola sålunda i samverkan med kustartilleriet försvara vissa viktigare skärgårdsområden såsom Stockholms, Blekinge och Göteborgsområdena, de skola hålla vägar för handelssjöfarten utefter kusterna fria från minor och ubåtar samt i övrigt medfölja och skydda handelsfartygen m. m. Vi ha i annat sammanhang påpekat vikten av god tillgång på stridsfartyg för här avsedda ändamål och konstaterat, att nedgången i fartygsantalet sedan 1913 är mycket stor. Vi ha även anfört, att den sjömilitära sakkunskapen velat öka fartygsantalet i kustflottan bland annat för att från denna detacheringar skulle kunna verkställas till västkusten eller Bottniska viken alltefter behov, men att vi av ekonomiska skäl icke kunnat ansluta oss till detta förslag. Kommer en planmässig ersättningsbyggnad att vinna statsmakternas bifall, blir emellertid lokalstyrkornas svaghetstillstånd endast temporärt och böra härunder vissa åtgärder för deras rationella utnyttjande kunna vidtagas. För att emellertid icke lämna den tidigare berörda frågan om försvarsverksamheten på västkusten olöst vilja vi föreslå, att sådana åtgärder i fråga

24 om bemanning, luftvärnets förbättrande och fartygsmaterielens underhåll m. m. vidtagas, att bland annat de äldre artillerifartyg, vilka enligt majoritetsförslaget överförts till materielreserven, tillsvidare skola kunna bibehållas i 2. linjen och bliva skickade att vid mobilisering avses för de nödvändigaste försvarsuppgifternas lösande i första hand på västkusten. Vi anse sålunda, att för användning i lokalstyrkorna tillsvidare böra avses: 4 äldre pansarbåtar, 2 motortorpedbåtar samt 2 kryssare, ubåtar. 7 jagare,

Organisationen i övrigt. De faktorer, vilka förutom fartygsmaterielens omfattning och sammansättning främst bliva utslagsgivande för en flottas effektivitet äro bemanningen, övningarna och fartygsmaterielens underhåll. Fartygen bliva av intet eller ringa värde, därest de icke kunna bemannas av en med deras skötsel väl förtrogen och i fråga om stridsmedlens användande väl övad personal. Krigsberedskapen, som för sjöstridskrafterna måste hållas särskilt hög, blir lidande, om de i fredstid icke rustade, på varven inlagda fartygen av brist på medel icke kunna fullgott underhållas. Har organisationen i stort — fartygsmaterielens omfattning, härefter beräknade personalkadrer, stations- och varvsorganisationer, styrelseorgan — bestämts, måste med andra ord en viss balans råda mellan anslagen till ersättningsbyggnad, krigsberedskap och övningar samt fartygsmaterielens underhåll, därest man icke skall äventja-a effektiviteten av det hela. Vi kunna icke ansluta oss till de förslag och beräkningar, som i dessa hänseenden framlagts i huvudbetänkandet, och vi måste i vissa för flottans effektivitet enligt vårt förmenande väsentliga hänseenden reservera oss mot alltför knappt tillmätta anslag. Flottans krigsberedskap och övningar. I huvudförslaget har framhållits, att en flottas effektivitet är till stor del beroende av i hur stor utsträckning den kan hållas ständigt rustad och övad. Vidare har framhållits, att förutom av antalet fartyg kostnaderna bliva för de rustade förbanden huvudsakligen beroende av för dem beräknade gångtider och farter, samt av omfattningen av artilleriskjutningarna. Av jämförelsetablå i huvudförslaget framgår, att av de egentliga stridsfartygen skola hållas rustade för övningsändamål under sommarhalvåret 14 fartyg och under vinterhalvåret 8 fartyg, vilket innebär i jämförelse med 1925 års rustningsplan en minskning i fråga om de i fredstid rustade fartygen med icke mindre än 18 under sommarhalvåret och 5 under vintern. Enligt 1927 års flottplan (flottplankommittén, bilaga 3) skulle rustningarna i fredstid te sig på följande sätt:

25 Tablå 1. A. Från och med år 1938

F a r t y g s s l a g

U—20/l0

/l0-a0/4

Efter genomförd nyorganisation l

U—20/io

Vio- 2 0 /*

Pansarskepp Flygplankryssare Jagare Vedettbåtar och t e n d r a r . Undervattensbåtar Depåfartyg Torpedkryssare Torped- eller v e d e t t b å t a r Övriga (skeppsgossefartyg Svensksund)

Flottplankommittén beräknade för övningar med de enligt plan A. rustade fartygen 4 224 000 kronor och för de enligt plan B. rustade 4 288 000 kronor. Försvarskommissionens huvudförslag räknar med följande rustningsplan. Tablå 2. F a r t y g s s 1a g Pansarskepp » , äldre Kryssare Jagare Undervattensbåtar V e d e t t b å t a r och t e n d r a r ... Depåfartyg Övriga (skeppsgossefartyg, Svensksund)

Sommar

Vinter

1 1 1 3 4 6 2 4

1 1 3 3 2 1

I anslutning till denna rustningsplan upptager huvudförslaget ett anslag till flottans krigsberedskap och övningar av 3 400 000 kronor. Enligt vårt förmenande kan flottan icke fylla sin uppgift såsom ett effektivt försvarsmedel, därest rustningar och övningar så inskränkas som i huvudförslaget förutsatts. Det är härvid icke blott den för kustflottan vid mobilisering avsedda bemanningen av olika grader, vars utbildning blir lidande genom de begränsade rustningarna. Stam- och reservkadetternas samt reservbefälets utbildning kan icke ändamålsenligt ordnas, då ett så knappt fartygsbestånd står till förfogande för övningar. Dessa personalkategorier kunna icke skjutas in hur som helst på kustflottans fåtaliga enheter utan måste åtminstone vissa tider av året disponera ett eget övningsförband. Ett dylikt var också, såsom av tablå 1 framgår, beräknat i flottplankommitténs förslag, men har icke upptagits i försvarskommissionens förslag. Där har man i stället tänkt, att kadett1

Därav ett som kadettfartyg. För sjökrigsskole- och reservkadettavdelning. Långresa. 4 Kadettavdelning i logementsfartyg (äldre psk.) i stället för torpedkryssare. 2

26 utbildningen skulle försiggå på det äldre av de två rustade pansarskeppen, »och att den erforderliga utbildningen på mindre fartyg blir tillgodosedd i den utsträckning så låter sig göra genom tillfälliga övningar å rustade förband av dylika fartyg». Vi finna detta oklara system ytterst betänkligt icke blott för den viktiga utbildningen av befälsrekryterna och dessas övande i navigering, fartygsmanöver m. m. utan även för den ordinarie bemanningens å fartygen stridsutbildning och övningar. E t t pansarskepp (av Sverige- eller äldre typ) samt en kryssare och vedettbåtar eller jagare ur 2. linjen måste tillsvidare avses för detta ändamål, såvida icke flottans utbildningsorganisation skall äventyras. Vi anse på grund av det ovan anförda, att följande rustningsplan tillsvidare bör följas. Tablå 3. F a r t y g s s l a

Sommar

Vinter

Pansarskepp Kryssare Jagare Undervattensbåtar Depåfartyg Vedettbåtar Logementsfartyg Äldre kryssare och vedettbåtar (eller jagare) för kadetters och reservbefäls utövande... Skeppsgossefartyg Svensksund för sjömätning

De fartyg, som äro rustade endast under sommaren (utom kadettfartygen m. fl.), böra under vintern vara förlagda till stationerna i depå med reducerade besättningar enligt huvudförslaget. Vi anse dessa rustningar nödvändiga för att personalen av olika kategorier skall kunna beredas den utbildning och de övningar, som måste anses oundgängligen nödvändiga för att vår flottas bemanning skall kunna hållas på en ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande nivå. Vi hava i anslutning härtill och till behovet av medel för olika slag av övningar särskilt å fartyg under gång beräknat det för flottans krigsberedskap och övningar erforderliga anslaget till 4 900 000 kronor och anse, att försvarskommissionen bort upptaga detta belopp i stället för det föreslagna 3 400 000 kronor för här avsett ändamål. Underhåll av flottans fartyg och byggnader. För här avsett ändamål har försvarskommissionen ansett sig kunna begära endast 4 415 000 kronor, vartill dock, när man jämför summan med tidigare härför utgående belopp, bör läggas 460 000 kronor för underhållet av byggnader utom örlogsvarven, vilket senare belopp i det nya organisationsförslaget faller under annan titel. 1

Varav 1 pansarskepp eller en kryssare för kadetters övande.

27 Omfattningen av detta anslag står i visst förhållande till rustningsplanen, till fartygens ålder, tillstånd och beredskapsgrad, till artilleri-, torped- och radiomaterielens behov av underhåll, varvsbyggnadernas tillstånd m. m. och är därför svår att kunna exakt beräkna. Här må påpekas, att enligt den undersökning flottplankommittén för sitt betänkande (se dess bilaga 5) låtit verkställa rörande underhållsanslaget, detta beräknades uppgå till 6 413 600 kronor, därest rustningsplan A i ovan återgiven tablå 1 låg till grund för beräkningarna och till 6 281 000 kronor, därest rustningsplan B tillämpades. Det må även påpekas, att marinförvaltningen för budgetåret 1935/1936 — i ungefärlig likhet med vad under tidigare år skett — begärt 6 500 000 kronor och att riksdagen för detta år beviljat 5 420 000 kronor. Vi ha enligt det föregående föreslagit, att fartyg skulle hållas rustade för övningar i större utsträckning än vad huvudförslaget avser. Detta återverkar på underhållsanslaget såtillvida, att ökade medel måste kunna disponeras för fartygens rustningar. Vi ha även tidigare påpekat vikten av att den icke rustade fartygsmaterielen och även den, som tillhör 2. linjen, vid mobilisering snabbt skall kunna iordningställas för expedition. Detta kan jämväl anses vara ett av försvarskommissionen särskilt understruket krav i fråga om flottans beredskap för neutralitetsskydd. Även detta senare krav återverkar på underhållsanslaget såtillvida, att detta icke bör vara så knappt tillmätt, att underhållet av 2. linjens fartyg eftersattes, och flottans mobilisering kommer att kräva alltför lång tid. Vi anse av de här anförda skälen, att anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader — frånsett de utom örlogsvarven belägna — bör upptagas med ett belopp av 5 700 000 kronor i stället för det av försvarskommissionen föreslagna 4 415 000 kronor. Flottans stampersonal. Då enligt vår åsikt det kravet beträffande flottan främst måste fyllas, att dess effektivitet blir tillgodosedd i överensstämmelse med de 1925 och 1927 fattade besluten, anse vi, att de brister, vilka vidlåda marinorganisationen, böra avhjälpas och icke såsom i huvudförslaget skett förvärras. Det är i anslutning härtill, som vi föreslagit ökade anslag till ersättningsbyggnad samt krigsberedskap och övningar och det är även därför som vi anse, att då brist på bemanning för befintliga fartyg m. m. gör sig gällande, detta icke skall föranleda personalindragningar utan i stället den ökning av personalkadrerna, som är absolut nödvändig. Det bör i detta sammanhang erinras om att försvarskommissionen ansett »att ett bibehållande tillsvidare av flottans nuvarande fartygsbestånd bäst motsvarar lägets krav» (avd. I I I kap. X). Vi äro av den åsikten, att detta fartygsbestånd då också bör på ett tillfredsställande sätt kunna bemannas och utnyttjas. Enligt den detaljberäkning beträffande personalbehovet i olika befattningar ombord och i land, som av försvarskommissionens sjömilitära sakkunskap verkställts, måste det anses nödvändigt att öka de 1925 beslutade staterna med följande personal:

28 15 officerare, varav 2 kommendörkaptener av 1. graden och 1 av 2. graden, 5 kaptener och 7 löjtnanter; 130 underofficerare och flaggkorpraler, varav 48 flaggunderofficerare, 25 underofficerare av 2. graden och 57 flaggkorpraler; detta innebär också en viss förskjutning i fråga om fördelning av beställningar i lönegraderna för underofficerare och flaggkorpraler i ändamål att förbättra befordringsförhållandena; antalet korpraler minskas med 51 och meniga ökas med 123; 8 mariningenjörer, varav 1 marindirektör av 1. graden, 1 marindirektör av 2. graden, 2 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen och 1 av 2. löneklassen, 2 mariningenjörer av 2. graden och 1 specialingenjör av 2. graden; 4 marinintendenter 1 , varav 2 kommendörkaptener av 1. graden, 1 kommendörkapten av 2. graden och 1 löjtnant; 4 marinläkare 1 i arvodesbefattningar samt 2 specialläkare, ögonläkare. Värnpliktiga ur ersättningsreserven böra i en omfattning av i runt tal 50 000 tjänstgöringsdagar kunna avses för tjänstgöring å örlogsstationerna så att linjetjänsten kan i största möjliga utsträckning avses för sjötjänstgöring. Den här föreslagna förbättringen i fråga om flottans bemanning förutsätter, att inga nya övergångsstater för flottan skapas, och medför, ovan föreslagna personalökningar inräknade, att i huvudförslaget upptaget anslag för avlöning till personal vid kårer och stater m. fl. måste ökas med 1139 000 kronor samt anslagen till personalens naturaförmåner (förplägnad, beklädnad, inkvartering och sjukvård) med sammanlagt 302 300 kronor och av vissa övriga anslag (rekrytering, resekostnader, värnpliktigas avlöning, skrivmaterialier, industriens krigsorganisation, extra utgifter m. m.) med sammanlagt 133 200 kronor. Undvikandet av huvudförslagets personalindragningar jämte den föreslagna personalökningen medföra sålunda en sammanlagd merutgift i förhållande till huvudförslaget av i runt tal 1 575 000 kronor. Vi äro medvetna om att de här föreslagna ökningarna i de nuvarande staterna understiga vad de marina myndigheterna i olika äskanden framhållit såsom erforderligt för att 1925 års organisation skall bliva ändamålsenlig, men vi anse oss av ekonomiska skäl icke kunna föreslå ytterligare åtgärder. Övrig teknisk materiel. Under denna rubrik har i huvudförslaget upptagits ett belopp av 400 000 kronor. Inom denna titel faller anskaffningen av viss teknisk materiel, vilken för ett så materielbetonat vapen som flottan är av utomordentlig betydelse. Främst vilja vi nämna minmateriel, motmedel mot ubåtar, radiomateriel av olika slag och vapentekniska försök. Men av detta anslag måste bland annat även tillgodoses behovet av brännoljecisterner, inventarier m. m. för hjälpfartyg, bombsäkra skyddsrum för förråd och slutligen luftvärnsmateriel för äldre fartyg. 1

För tjänst vid flottan avsedda.

29 Vi hava tidigare framhållit, att bristen på fartyg i kustflottan gör, att vissa viktiga försvarsuppgifter bland annat på västkusten måste överlåtas åt de i lokalstyrkorna ingående äldre fartygen. När detta är fallet och försvarskommissionen icke föreslagit några sådana åtgärder eller anvisat några medel, som kunna lända till ett höjande främst av de äldre artillerifartygens strids värde, synes det oss nödvändigt att öka här ifrågavarande anslag så att myndigheterna sättas i stånd att vidtaga även de tekniska förbättringar, vilka kunna anses oundgängligen nödvändiga för att öka stridsvärdet hos lokalstyrkornas artillerifartyg. Vi åsyfta i detta hänseende närmast anskaffandet av luftvärnsmateriel och förbättrad ammunition för pansarskepp av äldre typ, minor m. m. Anslaget till anskaffning av teknisk materiel föreslås i anslutning härtill böra upptagas med 800 000 kronor i stället för i huvudförslaget angivna 400 000 kronor. Sammanfattning. Såsom av det tidigare anförda framgår, har försvarskommissionen ansett, att flottan har viktiga uppgifter att fylla inom det totala försvarssystemets ram. Dessa uppgifter hänföra sig icke blott till värnandet av vårt lands neutralitet vid de konflikter mellan främmande makter, som kunna beröra Östersjön och angränsande vatten, utan även till den direkta försvarsverksamhet, som kräves för rikets skydd mot angrepp, syftande till att betvinga vårt folks motståndsvilja vare sig genom ett krig mot försörjningen eller genom invasion sjöledes. Försvarskommissionen har icke intagit den ståndpunkten, att lösandet av dessa uppgifter skulle kunna övertagas av någon av de andra försvarsgrenarna, utan har ansett, att ett bibehållande tills vidare av flottans nuvarande fartygsbestånd bäst motsvarar lägets krav. I anslutning härtill hava föreslagits vissa moderniseringsåtgärder å pansarskeppen men ersättningsbyggnad endast av jagare och undervattensbåtar. När flottan är behövlig för rikets försvar, finna vi det anmärkningsvärt, att försvarskommissionen icke bättre tillgodosett sjöstridskrafternas behov än vad i huvudförslaget skett. Ty det torde icke kunna bestridas, att med den organisation och de medel huvudförslaget avsett, flottan icke skulle bli i stånd att fylla de uppgifter, som måste ställas på denna del av försvarsorganismen. Detta skulle medföra, att rikets försvar såsom helhet betraktat icke skulle kunna fylla de uppgifter, landet har rätt att ställa på försvarsmakten. Flottan måste liksom de övriga försvarsgrenarna beredas möjlighet att följa med i den tekniska utvecklingen. Detta sker icke, om ersättningsbyggnaden av de i flottan ingående, viktigaste fartygen alltjämt skjutes upp. Personalen måste vara tillräcklig, vilket icke blir fallet, då huvudförslaget räknar med bibehållet fartygsbestånd men samtidigt med avsevärda indragningar av den redan nu för knappa personalen. Flottans bemanning måste övas på de fartyg, den vid mobilisering under svåra förhållanden skall betjäna. Detta kräver rustningar av fartyg och övningar under fredstid i en omfattning, som icke tillgodoses i huvudförslaget. Den befintliga materielen slutligen måste vårdas och under-

30 hållas på ett icke blott ur ekonomisk utan även krigsberedskapssynpunkt tillfredsställande sätt. Detta kan icke ske, därest underhållsanslaget så nedpressas som i huvudförslaget. Den ledande tanken i de av oss tidigare framlagda förslagen har icke varit att eftersträva en utökning av flottan utöver den nuvarande marinordningen, även om, såsom vi påvisat, detta skulle kunna anses såsom ett önskemål, vilket vi av ekonomiska skäl icke anse oss kunna uppfylla. Vi hava intagit den ståndpunkten, att eftersom flottan är nödvändig i vårt försvarssystem, så skall dess behov också tillgodoses så att den blir effektiv. I detta begrepp innesluta vi dels en planmässig förnyelse av fartygsmaterielen, dels även en tillräcklig och välövad bemanning. De avvikelser vi i övriga hänseenden gjort från huvudförslaget stå i mer eller mindre direkt samband med de i dessa hänseenden föreslagna förbättringarna. Vi anse på ovan anförda grunder, att försvarskommissionen bort höja de i huvudförslaget beräknade anslagen till flottan med nedan angivna belopp: Avlöning, rekrytering, förplägnad, beklädnad, resekostnader m. m kronor 1575 000 Flottans krigsberedskap och övningar » 1 500 000 Flytande materiel och byggnader: Flottans underhållsanslag » 1285 000 Flottans ersättningsbyggnad » 4 335 000 Anskaffning av teknisk materiel m. m » 400 000 Summa kronor 9 095 000 Detta innebär, att huvudförslagets flottbudget ökas från 28 013 000 kronor till 37 108 000 kronor, men det innebär även möjligheterna till den effektivisering av sjöförsvaret vi finna nödvändig för att försvarsmakten såsom helhet skall kunna fylla sitt ändamål.

Kustartilleriet. I fråga om kustartilleriet understryka vi dess betydelse för riksförsvaret och ansluta oss i stort sett till de i huvudförslaget framlagda beräkningarna. Beträffande luftvärnet hysa vi emellertid den uppfattningen, att detsamma bör utökas så, att med kustartilleripersonal bemannade luftvärnsbatterier m. m. kunna biträda vid skyddet av flottan å dess ankarplatser. Därjämte anse vi, att luftvärnet i Vaxholm och Karlskrona bör förbättras i förhållande till majoritetens förslag. Den härav föranledda ökningen av kustartilleriets personal i förhållande till uti huvudförslaget upptagna stater hava vi beräknat enligt följande: 1 kapten, 3 underofficerare av 2. graden, 2 löjtnanter, 2 flaggkorpraler, 1 fänrik, 10 korpraler, 1 flaggunderofficer, 18 meniga.

31 Beträffande personal ur marinintendentur- och marinläkarkårerna, avsedd för tjänst vid kustartilleriet, beräkna reservanterna samma antal som angivits i kommissionens förslag, vilket innebär en ökning i förhållande till nuvarande stater med 1 kommendörkapten av 2. graden, 2 kaptener, 1 marinläkare av 1. graden, 2 marinläkarstipendiater på stat samt 4 » över stat. Antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga, utom studenter och likställda, anse vi böra ökas med 60 utöver i huvudförslaget beräknat antal. Antalet inskrivna studenter och likställda beräkna vi till 4 mera än i huvudförslaget. Med den här föreslagna utökningen av personalen beräknas de årliga kostnaderna för kustartilleriet, när den föreslagna organisationen blivit genomförd, överstiga huvudförslagets beräknade kostnader med 188 000 kronor. ökningen av engångskostnaderna för materielanskaffning utöver huvudförslaget hava vi beräknat (enligt särskild skrivelse) till 2 485 000 kronor. Fördelas dessa kostnader, liksom huvudförslagets engångskostnader, på 10 år, ökas den genomsnittliga årskvoten för materielanskaffning med 248 500 kronor i förhållande till huvudförslaget. Den förbättring av det med kustartilleri bemannade luftvärnet vi finna nödvändig medför sålunda i förhållande till huvudförslaget, att de genomsnittliga årskostnaderna för kustartilleriet höjas från i runt tal 7'5 milj. till i runt tal 7'9 milj. kronor.

Flygvapnet. I betänkandet, kap. II, anföres rörande behovet av flygstridskrafter, att försvarskommissionen ansett starka skäl vara förebragta för en utbyggnad av flygvapnet till en styrka av 29 divisioner, fördelade på 9 flottiljer. Av ekonomiska och andra skäl har försvarskommissionen dels minskat antalet flottiljer till 7, i vilket antal ingå en arméflygflottilj och en marinflygflottilj; dels ansett det möjligt »att utan alltför stora olägenheter ytterligare något minska de ursprungligen föreslagna armé- och marinflygflottiljerna, så att dessa erhålla i huvudsak samma storlek som övriga flottiljer, d. v. s. tre divisioner». Enligt vår uppfattning har härigenom åt flygvapnet givits en begränsning, som betänkligt beskär dess möjligheter att lösa detsamma påvilande uppgifter. Vi dela den uppfattningen, att den operativa delen av flygvapnet bör givas minst den styrka, som innefattas i huvudförslaget, men anse, att så stora krav otvivelaktigt komma att ställas på de armé- och marinsamverkande flygflottiljerna, att en minskning av dessa flottiljers omfattning på föreslaget sätt icke synes oss välbetänkt. Härtill kommer, att de för samverkan med armén och marinen avsedda flygförbanden jämlikt huvudförslaget skulle komma att er-

32 hålla väsentligt mindre styrka än som i nu gällande planer ansetts erforderligt. Vi få för den skull föreslå, att dessa flottiljer ökas i förhållande till huvudförslaget med arméflygflottiljen: en spaningsdivision om 12 flygplan samt marinflygflottiljen: en halv fjärrspanings-(torped-) division om 8 flygplan. Efter denna förstärkning skulle arméflygflottiljen omfatta fyra spaningsdivisioner om sammanlagt 48 flygplan i stället för tre divisioner om 36 flygplan, samt marinflyg flottilj en bestå av två fj ärrspanings- (torped-) divisioner om sammanlagt 24 flygplan och två spaningsdivisioner om sammanlagt 16 flygplan i stället för en torpeddivision om 16 och två spaningsdivisioner om sammanlagt 16 flygplan. Med hänsyn till såväl krigsberedskapen som flygsäkerheten samt jämväl med hänsyn till föreslagna utökningar av armé- och marinflottiljerna är en ökning av övningsanslaget erforderlig för att åt flygövningarna kunna giva en något större omfattning. Vi föreslå därför viss ökning av anslaget till flygövningar. Härav föranledda kostnader hava vi beräknat till: å anslaget till avlöning, rekrytering och resekostnader kronor 100 000 å anslaget till flygövningar * 300 000 å anslaget till flygmateriel 1050 000 å övriga anslag » 115 000 Summa kronor 1 565 000 eller i avrundat tal 1"6 milj. kronor. Flygvapnets årliga organisationskostnader böra sålunda ökas från 28"2 milj. kronor till 29"8 milj. kronor.

Av herrar Vougt

och

Åkerberg:

INNEHALL. Sid. I.

Inledning.

II.

Den utrikespolitiska utvecklingen efter världskriget

III.

Försvarets uppgift.

Allmänna synpunkter på försvarsfrågan

33 38

Sveriges behov av försvarskrafter

52 A. Isolerad svensk avrustning

52 B. Försvarets uppgifter

59 C

Avvägningen försvarsgrenarna emellan

61 D. Den nya krigstekniska utvecklingen och Gotlands strategiska läge

64 E. Befolkningspolitiska synpunkter på försvarsfrågan

67 F. Luftvärn och luftskydd

68 IV.

Officerskårens rekrytering och försvarsväsendets decentralisering

72 V.

De olika försvarsgrenarna

75 A. Armén

75 B. F l o t t a n

102 C. Kustartilleriet

117 D. Flygvapnet

123 E. Sammanställning

125 I.

Inledning.

Försvarskommissionens uppgift. Allmänna synpunkter på försvarsfrågan. Vid tillsättandet av 1930 års försvarskommission avsågs en uttömmande och grundlig utredning av försvarsfrågan. Kommissionen skulle pröva skälen för och emot dels förstärkta militära anordningar, dels en ändamålsenlig organisation inom 1925 års kostnadsram med tanke tillika på möjligheten av en viss rustningsminskning i internationellt sammanhang och dels en isolerad nationell avrustning. I överensstämmelse med detta vidsträckta upp1282 35

E3

84 drag fick kommissionen också en sammansättning, som avspeglade praktiskt taget samtliga uppfattningar och schatteringar i försvarsfrågan. Även om vid kommissionens tillsättande den valda formen föreföll naturlig, torde man inför resultatet av kommissionens arbete kunna ställa sig frågande rörande den valda utvägens lämplighet. Reservanterna, som insatts i kommissionen vid en senare tidpunkt, kunna icke undertrycka den meningen, att den sammansättning, kommissionen erhöll, och de förhållanden, som gåvo anledning till utredningens igångsättande, i viss mån försvårat kommissionens huvuduppgift, nämligen att skapa mera gynnsamma utgångspunkter för ett dryftande av vårt försvarsproblem och åstadkommandet av en lösning, kring vilken en mera betydande del av nationen skulle kunna samlas. Förhoppningarna om att ökad klarhet skulle kunna åvägabringas under kommissionens arbete ha knappast heller infriats. Varken folkpsykologiskt eller med hänsyn till den utrikespolitiska utvecklingen ha förutsättningarna för åstadkommandet av ett beslut i enighetens, åtminstone den relativa enighetens, tecken förbättrats. Det kan befaras, att ett beslut, grundat på den utredning, som verkställts, icke kommer att av nationen godtagas som en definitiv, om också tidsbetonad lösning av försvarsfrågan, utan endast bliva en utgångspunkt för nya strider och utredningar. Detta — jämte andra skäl, som längre fram skola utvecklas — har gjort, att reservanterna även övervägt att förorda, att en mera omfattande omstöpning av vårt försvar ej nu kommer till stånd samt anse sig inledningsvis böra framkasta denna tanke till omprövning. Någon säker grundval för en definitiv nyordning föreligger alltjämt icke. Av skäl, som likaledes längre fram komma att framläggas, ha reservanterna icke funnit tiden lämplig för ett nytt stort steg på avrustningens väg. i andra sidan föreligga ej heller några bestämda hållpunkter för ett bedömande av förutsättningarna för en utveckling i motsatt riktning. Utrikespolitiskt är sikten för dagen molnhöljd. Den rådande stämningen är djupt pessimistisk. Nationernas förbund, som varit den fasta klippa, på vilken ned- och avrustningsvännerna ansett sig kunna fota sina förhoppningar om en förbättrad internationell konjunktur och en mellanfolklig rättsordning, befinner sig i en svårartad kris. Den resultatlösa nedrustningskonferensen har förpuppats. A andra sidan vore det säkerligen förhastat att av dessa nedslående förhållanden draga den slutsatsen, att allt hopp om en förbättring i det internationella läget måste övergivas, att avrustningens och folkförbrödringens idéer äro för en längre framtid avförda från dagordningen och att svärdet ensamt kommer att under de närmaste årtiondena vara utslagsgivande i det internationella umgänget. De nyss nämnda idéerna äro alltför intimt förknippade med mänsklighetens djupaste intressen och självbevarelseinstinkter för att man skulle vara berättigad att hemfalla till en sådan pessimism. Utvecklingen efter kriget är dessutom icke enbart nedslående. Lika plötsligt och lika ofta som elakartade konflikter blossat upp, lika plötsligt och lika ofta ha glädjande och oväntade förbättringar inträtt. Våldets och söndringens makter besitta

35 just nu ett visst övertag. Men försoningens och demokratiens krafter äro ej heller sysslolösa. De äro livets egna krafter och komma helt visst i längden att avgå med segern. De rent militära överväganden, på vilka en rationell omorganisation kan stödjas, äga ej heller den precision, som man vid ett sådant avgörande skulle önska. Sakkunskapen kräver med stor bestämdhet en utökning av försvarskrafterna men är samtidigt i hög grad försvarsgrensbetonad. Omdöme står mot omdöme på ett sätt, som överlämnar den viktiga avvägningen mellan olika vapenslag helt åt det civila lekmannaförståndet. Med hänsyn till den starka begränsningen av de penningmedel, som i en mindre stat som Sverige kunna ställas till försvarets förfogande, blir en sådan avvägning en mycket vansklig uppgift. Endast på en punkt äro experterna tämligen ense, nämligen då det gäller kravet på en stark utökning av flygvapnet. Reservanterna anse även, att starka skäl tala för en sådan utveckling. Om emellertid dessa krav skulle tillgodoses utan att motsvarande begränsning vidtoges med avseende å övriga försvarsgrenar, skulle den totala kostnadsramen komma att svälla ut på ett sätt, som måste i betänklig grad inkräkta på statens förmåga att tillgodose de sociala och andra välfärdsuppgifter, vilka ej utan våda även för nationens försvarskraft kunna åsidosättas. Uppsättandet av ett självständigt flygvapen synes dock medföra en så pass stark effektivisering av våra försvarsanstalter, att en viss beskärning av de båda övriga försvarsgrenarnas omfång kan anses motiverad. Avvägningen mellan dem ter sig emellertid synnerligen ömtålig. Våra begränsade nationella tillgångar medgiva icke, att vi vid sidan av ett starkt upprustat flygvapen kunna hålla en rationaliserad, mekaniserad och förstärkt armé och en flotta av den styrka och det utseende, den sjömilitära sakkunskapen kräver. En stark begränsning måste ske på någotdera hållet. En sådan amputation kan emellertid icke ske utan svåra våndor. Den kommer ej att godtagas som sakligt eller socialt berättigad av vare sig den sakkunskap, vars synpunkter och intressen blivit satta åt sidan, eller den allmänhet, vars sympatier utmanats genom begränsningen. Om t. ex. armén får sina krav tillgodosedda men flottan starkt beskäres, kommer en betydande agitation att sättas igång från marint håll för att utjämna den som orättfärdig betraktade förskjutningen. Risk föreligger, att resultatet minst av allt blir den avspänning, som man hoppats kunna få till stånd genom försvarskommissionen och dess utredningsarbete. Emot dessa betänkligheter mot en mera grundlig omorganisering i rationaliserande syfte kunde måhända anföras, att det internationella lägets vanskligheter och våra försvarsanstalters efterblivenhet ej medgiva något uppskov, att ett avgörande under alla förhållanden måste träffas för att tillgodose ögonblickets och morgondagens trängande uppgifter. Reservanterna kunna ej helt dela denna uppfattning. Det internationella läget motiverar utan tvivel en vaken aktgivenhet även från svensk sida. Men de faror, som denna utveckling framkallar för vårt land, kunna knappast anses vara omedel-

36 bart överhängande. En stark makttillväxt för det diktaturstyrda Tyskland och därav följande spänning i förhållandet till andra vid Östersjön belägna stater måste visserligen även i svenska sinnen framkalla oro. En sådan utveckling kan ej heller undgå att påverka utformningen av våra försvarsanstalter. De konflikter, som kunna framspringa ur en sådan utveckling och en sådan maktförskjutning, böra dock icke — som reservanterna längre fram utveckla — föranleda panikåtgärder från vårt lands sida. Sverige är ej heller nu vapenlöst. Det saknar ej medel för hävdandet av sin neutralitet vid en konflikt mellan två grannstater eller för uppehållande av den neutralitetsvakt, som därvid kan bliva erforderlig. Reservanterna vilja i detta sammanhang bringa i erinran, att vid uppgörandet av 1925 års försvarsorganisation denna utformades så, att den skulle vid behov kunna svälla ut eller sammankrympas, allt efter lägets krav. Med hänsyn till de svårbedömbara och till en avvaktande hållning manande förhållanden, som här vidrörts, ha reservanterna velat låta tanken på att man icke nu skulle skrida till en mera ingripande omorganisation komma till synes som en utlösning av de motsättningar, vilka nu existera. För att tillgodose kravet på en förstärkning av flygvapnet kunde man överväga en förskjutning inom den nuvarande kostnadsramen till flygvapnets förmån, möjliggjord genom vissa besparingar, lika fördelade på de övriga försvarsgrenarna. Reservanterna ha dock icke ansett sig ha anledning att utarbeta ett detaljerat förslag i denna riktning. Reservanterna ha ej heller velat undandraga sig att taga ställning till kravet på ett omedelbart avgörande av vår försvarsfråga. Då det gäller att bestämma utgångspunkt och inriktning i ett sådant bedömande, anmäla sig åtskilliga idékomplex, som under denna frågas tidigare behandlingar spelat in på ett avgörande sätt. I kommissionsbetänkandet erinras med rätta om, hurusom tvära kastningar tid efter annan inträffat i uppfattningen rörande försvarets utgestaltning. Då sensationella och oroande händelser ute i världen därtill giva anledning, flammar försvarsintresset upp, och resultatet blir då ofta en förstärkning av de olika försvarsgrenarna eller någon enskild av dem. När minnet av de händelser, som givit upphov till och stimulerat denna stämning, hunnit förblekna, uppstå lika hastigt motströmningar. Utan tvivel är detta sätt att reagera karakteristiskt för svenskt utrikespolitiskt tänkande. Detta tänkande saknar framför allt traditionsbundenhet och fasta hållpunkter. Det behärskas av stämningar och fördomar, och slagorden spela inom den offentliga diskussionen en ofta avgörande roll. Sekelskiftets ideliga kannstöperier om det ryska sågfileriet och förkrigsårens rabalder om de hedinska varningsorden äro båda typiska för svensk metod att »lösa försvarsfrågan». Samförståndsförsök och försök till en saklig diskussion höra till sällsyntheterna. Känslotänkandet är förhärskande. Det har så småningom utkristalliserats två världar, mellan vilka

37 ingen nämnvärd kontakt finnes, en för vilken varje krav på »förstärkning av försvaret» framstår som höjt över kritik, och en annan, för vilken avrust. ningen är ett självändamål. Dessa båda block utfylla en avsevärd del av det svenska samhället, och mellan dem är ett svalg befäst. Att bygga broar av samförstånd dem emellan ställer sig sannerligen icke lätt. I kommissionsbetänkandet framhålles som önskvärt, att det hittillsvarande hoppande och svängande systemet efterträdes av en mera kontinuerlig utveckling. Det vore utan tvivel en »nåd att stilla bedja om». Men ett infriande av dessa förhoppningar förutsätter, att ett fredsslut mellan de båda ytterlighetsriktningarna skulle kunna komma till stånd. Existera i verkligheten dessa förutsättningar? Finnes det en möjlighet att skapa ett modus vivendi mellan svenska pacifister och svenska »militarister», så att de båda riktningarna åtminstone försökte förstå det lojala och berättigade i den andra partens utgångspunkter och inställning? Kan det tänkas, att vi någon gång komma därhän, att svensk försvarsvänlig opinion inte längre uppfattar avrustning, pacifism och antimilitarism som fosterlandsförräderi eller vidskepelse utan som ideologier, vilka med naturnödvändighet måste utöva en starkare dragningskraft på vissa samhällslager än på andra, eller att i det andra lägret krav på försvarsförstärkningar inte lika schematiskt stämplas som »rustningsgalenskap» eller »högerpolitik»? Reservanterna ha för sin del utgått från att ett försök till samförstånd under alla förhållanden måste göras. E n svensk försvarsreform måste, hur innerligt man å ömse sidor än må önska motsatsen, med hänsyn till den politiska maktfördelningen tills vidare alltid få karaktären av en kompromiss. Det står inte i mänsklig makt att vinna gehör för vare sig den ena ytterligheten eller den andra. I en nation, vars ena del känner oro för framtiden och med hänsyn till denna oro kräver starkast möjliga vapenrustning, kan avrustningskravet inte äga någon omedelbar aktualitet. Om däremot den andra delen — på grund av en annan tydning av det internationella läget och annan uppfattning av rustningarnas betydelse för en mindre stat — lika energiskt kräver nedrustning och försvarskostnadernas hållande inom rimliga gränser, kan dess krav icke heller betraktas som obefintligt. Ömsesidiga medgivanden måste göras, om det eftertraktade målet skall kunna nås. Och man får inte å någondera sidan, inskränka sig till att tala om samförstånd. Handlingen är det avgörande, och den är i detta fall liktydig med offer. Reservanterna ha vid framläggandet av sitt förslag utgått från dessa principer. Deras förslag är icke ett renodlat partiförslag. Det tar hänsyn åt olika håll. Det är icke ett avrustningsförslag, men släpper å andra sidan ej avrustningsperspektivet ur sikte. Det är icke ett upprustningsförslag men har å andra sidan den militära styrka, som borde tillfredsställa även högt ställda krav från deras sida, som känna oro inför vad som händer ute i världen och i ökade rustningar tro sig finna en relativ trygghet mot krigsrisker. En under alla förhållanden och inför alla påfrestningar tillfredsställande trygghet kan intet försvar i världen skänka. Om kostnadssummor, försvarsplaner och avvägningar komma alltid delade meningar att råda.

38 Innan reservanterna ingå på ett klarläggande av de strategiska, ekonomiska, sociala och andra överväganden, som ligga till grund för deras framställningar, lämna de här nedan en för deras uppfattning klarläggande orientering över den utrikespolitiska utvecklingen efter kriget.

II. Den utrikespolitiska utvecklingen efter världskriget. Sedan Sveriges försvarsfråga senast upptogs till en allsidig utredning och prövning, har det utrikespolitiska läge, mot vars bakgrund vårt försvarsproblem bör granskas, undergått stora förändringar. Till utgångspunkt för en exposé över utvecklingen bör lämpligen tagas den internationella situationen efter världskrigets slut och utgångsläget för det nya skede i det mellanfolkliga samlivet, som fredsfördragen skapade. Det torde vid den tidpunkt då detta skrives — omkring femton år efter Versailles-fredens undertecknande — finnas en stark benägenhet att låta den i många avseenden beklagliga händelseutvecklingen under dessa år överskyla det faktum, att det fredsslut, som för de besegrade staterna kom att utgöra en smärtsam konsekvens av det militära nederlaget, likväl i flera avseenden sökte förverkliga principer, vilkas värde blivit och komma att bli bestående. Till grundval för det nya Europa lades sålunda principen om folkens självbestämningsrätt. Det försök att skapa ett instrument för organiserat internationellt samliv, som samtidigt gjordes genom Nationernas förbunds tillkomst, kan betraktas delvis som en följd av den nyssnämnda grundsatsens förverkligande i vidare omfattning än tidigare. Likväl torde det nu vara berättigat att säga, att uppkomsten av de nya fria staterna såtillvida försvårade och komplicerade lösningen av de gemensamma politiska problemen, som den internationella organisation, på vilken de tänktes skola förlita sig, icke erhöll tillräcklig stabilitet för att kunna erbjuda erforderlig trygghet. Misstron till att den återvunna friheten kunde betraktas som internationellt garanterad, bragte sålunda de befriade folken att själva söka den trygghet som militära maktmedel skänka. Den upprustning inom dessa stater, vilken delvis påbörjats innan fredsverket fullbordats, försvårade den allmänna nedrustning, vars förverkligande är ett av Nationernas förbunds mål. De nya nationernas tillkomst skapade dessutom en stark nationell spänning mellan dem och de större stater, från vilka de lösgjorts. De nya hushållningsenheterna hemföllo endast alltför lätt åt den nationalistiskt betonade avspärrningspolitik, som under efterkrigstidens olika skeden försvårat det mellanfolkliga utbytet. Bland de faktorer, vilka ovillkorligen måste medtagas vid betraktandet av det internationella läget omedelbart efter världskrigets slut, förtjänar också det i hög grad spända motsatsförhållandet mellan Sovjetunionen och det övriga Europa särskilt beaktande. Denna motsättning, som hade sin upprinnelse i den kommunistiska regimens framträdande ur revolutionen 1917

39 och Sovjetunionens separata fredsslut med centralmakterna, varigenom dess forna allierade nödgades att mångfaldiga sina"' uppoffringar för att vinna krigföringens slutmål, stärktes genom den nya stormaktens föranstaltningar för att uppbygga en ny militärorganisation och genom de högljutt förkunnade världsrevolutionära syften, vilkas första verkningar trädde i dagen vid det tyska sammanbrottet. Sovjetunionen proklamerade med styrka sin fiendskap mot det nya Nationernas förbund. För de nytillkomna staterna i östra Europa, särskilt Polen, vars självständighet delvis vunnits på det gamla Rysslands bekostnad, måste — oavsett läget i Europa för övrigt — den oro, som det nya Sovjets tillkomst framkallade, te sig som ett incitament till militär upprustning. Det är skäl att erinra, att den polsk-ryska krigföringen upphörde först 1920. Fredssluten förmådde sålunda icke röja ur världen orsakerna till den känsla av otrygghet, den fruktan, som är en av de djupast liggande psykologiska orsakerna till de militära rustningar, vilka sedermera, med en viss kort avmattning, fortsatt och på sistone fått ökad styrka. De allra senaste årens händelser i Europas mitt ha också bekräftat riktigheten i den uppfattning, som vid tiden för Versailles-fredens tillkomst hystes i vida kretsar och i Sverige av en så gott som enhällig opinion, nämligen att de besegrade staterna utsattes för en behandling, som inom längre eller kortare tid måste ge upphov till mer eller mindre häftiga försök att åstadkomma revision av fredsfördragen. Versailles-fördragets historia borde för framtiden komma att stå som ett exempel på det fåfänga i varje försök att fullfölja en militär seger utan rimliga hänsyn till de nödvändiga betingelserna för en nations politiska, sociala och kulturella hälsa. Den tyska nationens revolt mot Versailles-fördraget är därför också på sitt sätt belysande för styrkan i principen om folkens självbestämningsrätt. Det är att märka, att reaktionen mot Versailles-fördraget inom Tyskland iklätt sig formen av ett sönderslående av de partier, vilka under omständigheternas tryck nödgades taga på sig det tunga ansvaret att underteckna segrarmakternas diktat. Den tyska revolutionen står därutinnan som en illustration till historiens logik. Weimar-demokratiens fall hör till efterkrigsårens mest tragiska kapitel och världen har självfallet med kraft reagerat emot de former, den revolt, varmed Tyskland i inrikespolitisk mening gjort sig fri från undertecknandets moraliska förpliktelser, iklätt sig. Likväl måste det nu konstateras, att en sådan utveckling länge varit att förutse som en följd av förödmjukelserna. Ingenting kunde i själva verket vara mera kortsynt än att i det ögonblick, då alla staters — inte minst de besegrades — medverkan krävdes för att bygga upp ett demokratiskt världssamhälle, påtvinga det tyska folket så olidligt hårda villkor. E t t demokratiskt och till oförbehållsamt internationellt samarbete berett Tyskland var en av de förutsättningar, på vilka ett mellanfolkligt samarbete kunde tänkas bygga. Förståelsen härför var även en av anledningarna till att den tyska demokratien efter sammanbrottet,

40 trots mycken tvekan, vilken bland annat tog sig uttryck i den socialdemokratiske rikskanslern Scheidemanns utträde ur den första Weimar-regeringen, fann sig i den hårda nödvändigheten att underskriva Versailles-fördraget. Detta kunde dock icke ske utan uttryckliga reservationer i fråga om möjligheten att fylla bland annat de för generationer framåt betungande skadeståndsbestämmelserna. Även de partier, som påtogo sig det dryga ansvaret att underteckna fördraget, voro dess motståndare och tvingades att bekämpa dess bestämmelser. De bragte sig därigenom själva i en politiskt och moraliskt svår situation. Genom de hårda villkor, vilka sedermera undan för undan efter en seg dragkamp mellan Tyskland och dess fordringsägare måst uppmjukas och uppgivas, berövade sig segermakterna förmånen att kunna räkna med det nya republikanska Tysklands ledande politiska partier som villiga medhjälpare i det gemensamma arbetet för att stabilisera Europas fred. Under trycket av ekonomiska svårigheter och häftiga inre strider förlorade de demokratiska partierna alltmera greppet över nationen. E t t bryskare och mera radikalt handlande gentemot de påtvungna förpliktelserna vann alltmer gehör. En revolution har nu inför dess eget medvetande löst den tyska republiken från Versailles-fredens påtvungna nedrustningsförpliktelser. Den diktatoriska och nationalistiska mystik, som är den segrande regimens väsensart, måste ses mot bakgrunden av de psykologiska reaktioner Versailles-diktatet framkallade, även om den i mycket har karaktären av en återgång mer eller mindre öppet i överdrivna former till samma vilja till självhävdelse som efter det tyska rikets tillkomst vid adertonhundratalets mitt präglat dess nationella medvetande. Det torde vara anledning att understryka, att de klausuler i fördraget, vilka stipulerade en långt gående begränsning av den tyska statens militära maktmedel, mer än andra varit vållande till den inrikespolitiska utveckling som försiggått i landet. Inom vida kretsar av den tyska nationen, framför allt inom arbetarklassen, tedde sig demoleringen av det besegrade Tysklands militära maktmedel och den i fredsfördraget dikterade begränsningen i fråga om nyanskaffningar som ett led i oskadliggörandet av den regim, vilken framkallat kriget och varmed revolutionen 1918 var en uppgörelse. Men för flertalet torde denna avväpning ha tett sig som moraliskt acceptabel endast mot bakgrunden av den i Nationernas förbunds pakt givna utfästelsen att låta den följas av den begränsning av rustningarna, som där ställes i utsikt. Den uteblivna allmänna nedrustningen har varit det propagandastoff, som främst medverkat till den politiska förändringen inom Tyskland. Reservanterna ha ovan påpekat, att nedrustningens problem icke varit ett spörsmål endast för medlemsstaterna inom Nationernas förbund utan att motsättningar vid sidan av förbundet i hög grad försvårat — för att icke säga omöjliggjort — uppgiften att genomföra den allmänna nedrustningen. Vid tidpunkten för nedrustningskonferensens inkallande 1932 hade dock såtillvida en gemensam plattform blivit funnen som i konferensen deltogo samtliga stater av betydenhet, alltså även de båda utomstående stormakterna

41 Förenta staterna och Sovjetunionen. Det kan här lämnas därhän, huruvida ett resultat stått att uppnå, därest det förberedande nedrustningsarbetet kunnat bedrivas snabbare än till den tidpunkt då konferensen sammankallades, men det är dock av vikt att fasthålla, att en av de starkast framträdande orsakerna till att konferensen hittills blivit resultatlös och för närvarande näppeligen kan tänkas effektivt återupptaga sitt arbete var den omvälvning i Mellaneuropas mest betydande stormakt, som — liksom alla revolutionära omvälvningar — ställde världen inför ett nytt osäkerhetselement. Efterkrigsårens historia har sålunda kommit att bestämmas av politiska omvälvningar, av vilka den första — revolutionen i Ryssland — i hög grad skärpte motsättningarna i världen vid världskrigets slut, medan den fascistiska regimens införande i Italien kom att medföra vittgående internationella verkningar icke minst som ett uttryck för det demokratiska styrelseskickets inre kris. Det inre sammanhanget mellan dessa båda händelser och den tyska revolutionen ligger klart, även om den senare icke helt kan förstås utan beaktande av det säregna nationella läget. Omvälvningarna ha skapat nya politiska system och ställt världen inför ovissheten om vad deras skapelser komme att innebära. Detta faktum torde vara av en viss vikt att hålla i minnet, enär det måhända kan föranleda, att man icke förfaller till alltför stor pessimism vid bedömandet av möjligheterna att åstadkomma ett organiserat mellanfolkligt samliv, vars förutsättning är en viss stabilitet och konsekvens i de enskilda staternas inre förhållanden och handlande. Den analys, som här ovan gjorts av utvecklingen inom Tyskland, sedd mot bakgrunden av segermakternas andel i skulden, synes också böra leda fram till det påpekandet, att dess upprustning, som efter det brittiskt-tyska marinavtalet erhållit sanktion av en av Versailles-makterna, i första hand kan betraktas som en politik med stark prestigebetoning. Att sönderbryta fredsfördragets vapenklausuler har från begynnelsen betecknats som den nuvarande tyska regimens mål. Samtidigt har det från regeringshåll med all den pondus, som diktatorsmakten förlänar, vid flerfaldiga tillfällen konsekvent hävdats, att Tysklands återtagande av sin befogenhet att bestämma över sina militära rustningar icke finge betraktas som ett krigiskt hot. Det vore fastmera en för dess egen självkänsla ofrånkomlig plikt Tyskland fyller, då det återtager sin rustningsfrihet. Då detta nu skett, vore tyska regeringen villig att diskutera alla positiva uppslag till en begränsning av rustningarna på grundval av ett likaberättigande. Det är att observera att den nuvarande tyska regimen i detta krav på likaberättigande fullföljer den utrikespolitik, som inaugurerats av regeringarna före dess tillkomst, bland annat vid nedrustningskonferensens början, även om från tyskt håll hävdades, att likaberättigandet kunde förverkligas också genom andra staters nedrustning till den tyska Versailles-nivån. Den nya regimen har emellertid icke nöjt sig med att resa sina krav utan även förverkligat dem.

42 Liksom omedelbart efter krigets slut och för övrigt i alla tider synas rustningarna inom olika nationer och läger emellertid få sin näring ur folkens fruktan och känsla av otrygghet. Upprustningen i Tyskland framkallar motåtgärder i andra länder, där den förnimmes som ett hot. Den kapprustning, varom det nu med fog kan talas, får karaktären av en panikstämning, utan att likväl säkra hållpunkter föreligga för antagandet, att den ena eller den andra staten umgås med agressiva planer. Otrygghetskänslan stegras, som reservanterna i annat sammanhang längre ned framhålla, av vissheten om att ett modernt krig komme att taga i sitt bruk förstörelsemedel av mera fruktansvärd karaktär och med vidare räckvidd än någonsin tidigare. I det betänkande, som avgivits av försvarskommissionen ingår ett avsnitt, betitlat »Utrikespolitiska synpunkter på försvarsfrågan». De starka motsättningar, som efter kriget rått mellan segrarmakter och besegrade, framhållas där med skärpa. Genom fredsfördragen, heter det, nygrupperades de olika staterna på ett sätt som i allt väsentligt alltjämt äger bestånd. »Denna gruppindelning må icke tagas i den meningen, att de stater, som tillhöra den ena eller den andra gruppen, nödvändigtvis måste i alla skiften föra en identisk politik eller vara förenade genom allianser eller andra fördrag; gruppindelningen utgör fastmera ett faktiskt, ibland omedvetet resultat av krafter, som lösgjorts eller framkallats av fredernas bestämmelser.» Denna iakttagelse är utan tvivel riktig. Det bör emellertid tillfogas, att även i denna indelning förändringar vållats genom utvecklingen under de senaste åren. E t t visst, till sin karaktär lösligt men vid internationella sammankomster ofta uppenbarat samgående försiggick sålunda intill omkring 1932 mellan Sovjetunionen, Italien och Tyskland, ett samgående som betingades av att dessa stater i större eller mindre grad kände sig stå vid sidan av samarbetet mellan de västeuropeiska stormakterna och de smärre stater, som av olika intressen bundos till dem. Det nämnda samgåendet har emellertid sedermera efterträtts av ett avgjort kyligt förhållande mellan Italien och Tyskland samt en starkt markerad motsättning mellan Sovjetunionen och Tyskland. Man lär nu kunna göra gällande, att den ur kriget härrörande gruppindelningen i avsevärd omfattning sprängts sönder. I vilken mån territoriella revisionskrav av sådan omfattning att de kunna äventyra freden äro sannolika, torde även få anses som en öppen fråga. Man kan dock icke bortse från det faktum, att de nytillkomna staterna, vilka bygga på etniska enheter av utpräglad karaktär, under de gångna åren så starkt manifesterat sin nationella egenart och blivit så pass självständigt levande inslag i det europeiska kulturlivet, att deras fortbestånd därigenom ter sig tryggare. Underkuvandet av enhetliga folk med självständigt kulturellt liv får anses i stort sett höra det förgångna till. Att gränstvister och besvärliga minoritetsproblem kunna komma att vålla bekymmer står däremot klart. E t t stort frågetecken betecknar utan tvivel den kult med krigets heroism,

43 som i vissa länder drives och varmed ungdomen särskilt påverkas. För människor, vilka upplevat världskriget, ter sig denna kult i de groteskt överdrivna former, under vilka den på sistone framträtt, som ett skrämmande återfall i de stämningar, vilka medverkade till att driva fram världskriget. Ofta gives den karaktären av en fostran till en ny heroisk livsinställning av det unga släktet. På andra håll dominerar förhärligandet av den egna rasen, vilken, om också dess egen homogenitet är högst tvivelaktig, proklameras som överlägsen alla andra och förutbestämd att behärska världen. H u r mycket av detta som hör till de revolutionära stämningar, vilka så småningom förflyktiga, återstår att se. Det är dock otvivelaktigt, att dessa fenomen höra till dem, som i våra dagar starkast föranleda farhågorna att en ny krigisk konflikt är möjlig. Det är i detta sammanhang av intresse att stanna inför den eminenta betydelse, som den moderna tidens ideologier tilldelat propagandan. I en analys av tidens strömningar bör icke saknas ett påpekande att propagandan, tack vare de nya tekniska hjälpmedlen, skänkts ett utrymme, vilken hart när ger den karaktären av ett nytt slags krigföring. Sovjetunionen var den första moderna makt, som i dittills oanad utsträckning sökte knyta förbindelser till liktänkande inom andra suveräna stater. Den ideologi, som väsentligen var Lenins verk, sammangöt sålunda den av kommunismen erövrade ryska statens intressen med de världsrevolutionära ideal, som lågo i linje med kommunismens sociala patos, men som för övrigt i sin tur starkt färgades av den världsfrälsarlidelse, vilken funnit sig många uttryck i rysk dikt och tänkande under det senaste seklet. De kommunistiska partier i främmande länder, vilka lytt under den till Moskva förlagda Tredje internationalen, ha också tett sig som ett försvarsverk för den kommunistiska staten särskilt under de år, då denna hade skäl att känna sig stå i stark motsättning till större delen av den övriga världen, de år, alltså, då talet om en inringningspolitik gentemot Sovjetunionen var det flitigast använda och tacksammaste propagandamedlet från de kommunistiska talarstolarna. Av åtskilliga tecken att döma har den propaganda, som haft sitt centrum i Tredje internationalen i Moskva, sedermera slappats och undergått betydelsefulla förändringar. Nya direktiv till vissa kommunistiska partier i Europa vittna sålunda om, att den nämnda propagandacentralen efter omvälvningen i Tyskland icke längre anser med Sovjets intressen förenligt, att de kommunistiska partierna medverka till undergrävandet av de demokratiska institutionerna i stater med fritt styrelseskick. Sedan i Tyskland det kommunistiska partiets taktik att vid varje möjligt tillfälle undergräva förtroendet för den demokratiska staten — en ödesdigert medverkande orsak till Weimar-republikens undergång — lett till etablerandet av en regim, som våldsamt undertryckt kommunismen och i analogi därmed ställt sig i skarpt motsatsförhållande till Sovjetunionen, har Tredje inter-

44 nationalen, efter vad det synes, kommit att starkt tvivla på gagnet av att genom sina propagandaorgan i främmande länder bidraga till en utveckling av samma innebörd. Även om teorien att proletariatet, stålsatt genom »borgerliga» diktaturers våld, skall drivas fram emot den »proletära» diktaturens fas, ännu har sina doktrinära förespråkare, uppmuntras denna åskådning som vådlig för Sovjetunionen själv icke längre på samma sätt som tidigare. Det är obestridligen sällsamt att bevittna, hurusom en propagandaverksamhet, närd av ett slående liknande patos, nu lever upp i en ny upplaga från en annan, partistyrd stormakts sida. Till de kommunistiska partierna sälla sig de nationalsocialistiska. Världen har för första gången fått bevittna, att propagandamedel tagits i anspråk i ett syfte, som allmänt angivits vara att vinna för anslutning en annan likspråkig men självständig stat. Goda skäl torde finnas att misstänka, att den moderna tiden med sina därtill väl ägnade tekniska hjälpmedel här skapat ett stridsmedel, som förvisso icke kommer att lämnas obegagnat i kommande tvister mellan staterna och som åtminstone i viss mån kan komma att övertaga den militära krigföringens uppgifter. Till de faktorer, vilka för närvarande göra läget i världen labilt, höra emellertid icke endast vissa orosanledningar inom Europa, utan även — och måhända i lika hög grad — starka konflikter i andra världsdelar. E t t krig mellan tvenne sydamerikanska stater har, då detta skrives, nyss avslutats, visserligen delvis till följd av medlingsingripande från Nationernas förbund men dock efter åratal av blodsutgjutelse. I Asien karakteriseras läget av Japans inträngande i Kina, i Östafrika hotas den sista suveräna staten av en europeisk stormakt. Den japanska agressionen kan betraktas som Nationernas förbunds första avgörande nederlag och föranleder en undran, huruvida en mellanfolklig organisation, uppbyggd på grundvalen av de stats- och suveränitetsbegrepp, vilka utformats i Europa i anslutning till statslivets höga utveckling, inom överskådlig tid är i stånd att bemästra de problem, som uppstå i andra fjärranliggande delar av världen under väsentligen andra betingelser. Goda skäl finnas för antagandet, att utgången icke blivit så negativ som den slutligen blev, om icke på ett tidigt stadium — alltså 1931 — alltför stor rädsla för ett uppträdande i full enighet med paktens förpliktelser gjort sig gällande vid överläggningarna inom förbundet. Förbundet försatte sig därigenom i ett läge, som utnyttjades av den agressiva parten, och då slutligen från förbundets sida gjordes de uttalanden och de erinringar om paktens förpliktelser, vilka framkallade Japans utträdesanmälan, saknade förbundet möjligheter att sätta makt bakom ordet. Ehuru Nationernas förbunds misslyckande i den japansk-kinesiska konflikten inför allmänheten i hög grad nedsatt dess anseende och helt säkert fullständigt knäckt den i Asien, lär det icke vara befogat att med anledning därav helt bryta staven över den nya institutionen, vars betydelse av naturliga skäl hittills legat i dess medlande inflytande.

45 Misslyckandet i Fjärran Östern har haft ödesdigra verkningar för europeisk politik, enär det japanska inträngandet i Kina betydde ett flagrant angrepp på en medlem av Nationernas förbund med åsidosättande av fördragsenliga förpliktelser. Även i andra avseenden ha verkningarna av händelserna i Fjärran Östern varit synnerligen vittgående. Det japanska framträngandet har sålunda otvivelaktigt i hög grad bidragit till den ur svensk synpunkt utomordentligt viktiga omorientering, som försiggått i Sovjetunionens utrikespolitik. Händelserna i Fjärran Östern och omvälvningen i Mellaneuropa kunna sannolikt anses ha varit i samma mån bestämmande för den ändrade hållning från Sovjetunionens sida, vars främsta vinst är dess inträde i det tidigare så energiskt bekämpade Nationernas förbund. Därmed har, kort uttryckt, den skarpa motsättning, som omedelbart efter världskrigets slut präglade förhållandet mellan de egentliga västeuropeiska stormakterna och Sovjet, inte blott utplånats utan — vad en av de förra beträffar — förbytts i ett vänskapsförhållande liknande det som rådde före världskriget. Övervinnandet av vissa ideologiska motsatser understryker ytterligare värdet av detta vänskapliga förhållande. Fransk inrikespolitik ådagalägger, då detta skrives, att det även medfört en avspänning i den kraftmätning mellan samhälls- och livsåskådningar, i vilken Sovjetunionen tilldelat sig själv rollen som ena parten. Den frontförändring, som i olika avseenden kommit till uttryck från sovjetryskt håll, har på sina håll tolkats som om den skulle i mindre gynnsam riktning förändra läget vid Östersjön. Man har förmenat att det tryck, som av Japan utövas på Sovjets östra gräns, skulle återverka i form av en pressning från Sovjet mot Östersjön. Reservanterna kunna icke instämma i en sådan tolkning. Det sovjetryska väldet är, om uttrycket tillätes, synnerligen elastiskt i den del, som vetter åt öster. Något hot mot utfartshamnen vid Stilla havet har hittills ej förekommit och kan betraktas som osannolikt. Sina expansiva intressen, i den mån sådana förefinnas, vilket undandrager sig ett säkert bedömande, har den sovjetryska stormakten i Asien. Bortsett från att en viss, historiskt betingad irritation alltjämt kan förmärkas mellan Finland och Sovjet, torde för den senare staten den geografiska grupperingen vid Östersjön med fritt tillträde till havet med det egentliga Balticum uppdelat på en rad mindre stater, vara det gynnsammast möjliga. I varje fall vågar man betrakta som osannolikt, att från sovjetryskt håll skulle förefinnas planer på en rubbning av detta läge. I de skandinaviska länderna, där en viss fruktan för den ryska övermakten lever kvar som en reminiscens från gångna tider, har det ofta talats om skyddet av den »barriär» som de fria baltiska staterna utgöra. Kanske kan det sägas, att samma »barriär» även av Sovjet tillmätes samma värde. Utjämnandet av det hårda, ideologiskt betonade motsatsförhållandet mellan Europas östligaste stormakt och en stor del av den övriga världen, innebär enligt reservanternas mening i och för sig en större förbättring av Sveriges militärpolitiska läge än tillkomsten av de fria baltiska staterna på sin tid ansågs vara, och berövas icke sitt värde genom tillkomsten av den motsätt-

46 ning mellan Sovjet och Tyskland, som just nu delvis ger sin prägel åt den europeiska situationen. Det kan i detta sammanhang tilläggas, att de stater, vilkas nuvarande regimer tillkommit som följd av en revolutionär omstörtning och vilkas statsliv helt underordnats och grupperats kring en genom propaganda intensivt hävdad ideologi, därmed erbjuda bättre hållpunkter för bedömandet av deras allmänna politik gentemot utlandet än andra. Den sovjetryska militärmakt, vars uppbyggande till imponerande styrka världen bevittnat under de senaste femton åren, har otvivelaktigt tillagts rent defensiva syften och på grundval av denna motivering tilldelats sin plats i folkmedvetandet. Sannolikt komma också i en framtid intressekollisioner att uppstå mellan de makter, vilka äga besittningar och inflytelsezoner i främmande världsdelar. Det torde kunna anses säkert, att från tyskt håll krav komma att med energi uppställas på återfående av rätten att äga kolonier. Även andra konfliktanledningar kunna med lätthet skönjas. Särskilt Asien företer bilden av en pågående intensiv maktkamp. Imperialistiska maktsträvanden äro ett påtagligt hot mot världsfreden. Genom stormakternas inflytanden i främmande världsdelar sammanknippas också europeisk politik intimt med orosanledningar i andra världsdelar. Det torde emellertid finnas anledning att hysa åtminstone något tvivel på sannolikheten av att med den modärna krigstekniken, som i ofantligt större utsträckning än någonsin tidigare medför att ett krigförande folk till hundra procent engageras i krigföringen, de stora nationernas folkmassor skola låta sig indragas i konflikter för fjärran liggande, ovissa krigsmål. I samband härmed kan det vara av värde att ägna någon uppmärksamhet åt frågan, i vilken mån det absolutistiska styrelsesätt, som i form av modernt uppbyggda diktaturer råder i flera europeiska länder, innebär ökad krigsfara. Försvarskommissionen har i sitt betänkande i kapitlet om »Utrikespolitiska synpunkter på försvarsfrågan» stannat inför denna fråga och därvid särskilt fäst sig vid det undertryckande av den fria åsiktsbildningen, som pressfrihetens upphävande i ett betydande antal länder utgör. »Den vida övervägande delen», heter det, »av Europas befolkning får sålunda i närvarande stund sina underrättelser i fråga om internationella händelser eller i fråga om andra folks förhållanden och inre liv endast i beskuren och granskad form eller uteslutande i den mån eller i den form, som av den rådande regimen anses önskvärd. Den politiska propagandan har i ett flertal länder samtidigt blivit alltmera ensidig och tekniskt fulländad. Likriktningen inom de diktaturstyrda staterna lämnar ingen plats för de meningsbrytningar, som i spända situationer kunnat verka återhållande. Utåt förefalla ett stort antal nationer numera handla och tänka som en man.» Reservanterna dela alltigenom den meningen, att ett betryggande mellanfolkligt samarbete kräver som förutsättning demokratiskt uppbyggda stater med fri åsiktsbrytning och öppet dryftande av det internationella samlivets

47 problem. Det saknas dock icke heller exempel — tilldragelserna vid världskrigets början utgöra ett sådant — på att en fri press uppträtt som skaparen av de nationalistiska stämningar, som drivit statsmännen till beslut, vilka de strävat att undvika. Utan tvivel kan man ur allmänt demokratisk synpunkt göra gällande, att de nutida diktaturerna likna tidigare skedens absolutistiska välden därutinnan, att deras natur bringar dem att hävda de nationella synpunkterna till det yttersta. Maktkoncentrationen skapar en atmosfär, där prestigehänsynen dominera. Grundvalen för deras existens är en maktlära, som utåt och inåt kommer att dominera de politiska yttringarna. Å andra sidan kan man icke helt bortse från att de moderna stormaktsdiktaturerna äro revolutionära skapelser, som tillkommit efter en strid om makten med motståndare, vilka äro starka nog att i för statslivet ömtåliga lägen utgöra en fara för regimens bestånd, även om deras verksamhet utåt icke faller i ögonen. Den moderna krigföringen kräver en oreserverad insats från hela folket. Uttagandet av alla resurser, såväl andliga som materiella, fordrar nationens uppslutning kring krigsmålet. Detantages allmänt, att till följd av krigföringen i luften civilbefolkningen kommer att utsättas för hårdare påfrestningar än någonsin tidigare. Själva kraftinsatsen i ett krig blir ekonomiskt och militärt mera krävande än tidigare. Det synes därför uppenbart, att en diktatur, vilken i enlighet med sitt väsen upprätthåller sitt välde i strid med en undertryckt opposition, genom ett krig skulle ställas inför ett prov av svåröverskådlig räckvidd. Utan tvivel kunna tillfällen inträffa, då ett krig av verklig eller föregiven försvarskaraktär kan sätta ledningen i en diktatoriskt styrd stat i stånd att mera än förut samla nationen kring det kraftuppbåd som fordras. Propagandans betydelse därutinnan bör icke underskattas. Tillfällen kunna föreligga, då en inifrån hotad diktatur med utnyttjande av appellen till de patriotiska känslorna kan tillgripa ett krig som ett djärvt tärningskast till sin egen räddning. Det kan emellertid knappast betraktas som givet, att de diktatoriskt styrda staterna på grund av sin karaktär mera obetänksamt än andra skulle taga riskerna av ett krig. Vid ett övervägande av de krafter, vilka verka till förmån för eller emot krigiska förvecklingar, förtjänar den internationellt förgrenade rustningsindustrien särskild uppmärksamhet. De avslöjanden, som gjorts efter världskriget, ha ådagalagt att dess profitintressen därunder i stor utsträckning gjort sig gällande, understundom med markant åsidosättande av patriotiska hänsyn. Under senare år ha i flera länder företagits undersökningar, som blottat de stora rustningsfirmornas på mångahanda sätt bedrivna strävanden att försvåra det mellanfolkliga samarbetet. För Sveriges vidkommande är den vid 1935 års riksdag tillkomna licenslagstiftningen synnerligen glädjande och reservanterna uttala den förhoppningen, att det under svensk aktiv medverkan skall bliva möjligt att fullfölja de inom Nationernas förbund redan långt framförda ansträngningarna att nå överenskommelser, som begränsa rustningsindustriens obehöriga inflytande över avgörandet om världens fred.

48 Frågan om i vilken mån Nationernas förbund kan påräknas som ett aktivt stöd i strävandena att bevara freden kan icke i närvarande stund med visshet besvaras. Utan tvivel är det befogat att räkna med förbundet som en värdefull tillgång för medling i sådana konflikter, vilka uppstå som följd av tillfälliga irritationer eller missförstånd mellan stater. På det ofta kritiserade förbundets kreditsida är att anteckna en rad lyckligt genomförda medlingsuppgifter, bland vilka må nämnas handläggandet av den grekiskbulgariska gränskonflikten, Saar-frågan samt - under den förtätade atmosfären 1934-35 — den prestigebetonade konflikt, som framkallades genom mordet på konung Alexander av Jugoslavien. Den tidigare nämnda japansk-kinesiska konflikten står däremot som exempel på en stridsfråga av sådan art och omfattning, att Nationernas förbunds inflytande kommit till korta. Det bör icke förbises, att Nationernas förbund under de gångna åren i hög grad handicapats genom sammanknippandet med fredsfördraget i Versailles. För de nationer, vilka utgingo ur världskriget som besegrade, har Nationernas förbund icke utan fog kunnat betecknas som en fördragets exekutivmakt. E n förändring därutinnan har otvivelaktigt skett genom Sovjetunionens inträde, och man har anledning att hoppas, att Tysklands frigörelse från beroendet av fördragets rustningsklausuler ökar möjligheten att befria förbundet från dess nyssnämnda förhatliga karaktär och göra detsamma till ett instrument för fredlig medling, uppburet av alla parters förtroende. På det internationella fältet stå alltjämt samarbete och anarki emot varandra som de stora och avgörande motsatserna. Det bör med bestämdhet understrykas, att det vore ödesdigert icke bara för de små staterna utan också för hela det internationella samlivet, därest dessa stater uppgåve övertygelsen att verklig trygghet endast kan vinnas genom världsorganisation, kollektivt ansvar och nedrustning, och att den trygghet, som sokes i militära rustningar, är illusorisk. Ingenting kunde vara mer nedbrytande än om den meningen bleve allmän, att försöket att skapa världsorganisation och internationellt samförstånd som fruktlöst måst uppgivas, eller om de små nationerna genorn egna desperata rustningsåtgurder gåve sig skenet av att hysa en dylik uppfattning. De skulle därmed - reellt eller skenbart ge sin sanktion åt den från tidens självtillräckliga härskare i vissa lander högljutt proklamerade satsen att endast den råa styrkan är avgörande i forhållandet mellan nationerna. De små staterna få icke ens indirekt ge våldets ideologi sitt moraliska stöd. Denna ideologi kan endast besegras genom att mot den reses ett motstånd av ideell natur. Expansiva stormaktstendenser lära heller icke kunna effektivt mötas annat än genom ett bestämt fasthållande från de fria, demokratiska småstaternas sida av foresatsen att stå solidariska kring principen om folkens rätt till ett självständigt och fritt liv. Detta kräver beaktande även av den militära försvarsplikten, men det försvar det främst är fråga om kan icke vara av enbart militär natur. Nationernas förbunds, misslyckande i ett eller ett par fall kan icke heller få föranleda slutsatsen att förbundet kommer att stå maktlöst i andra lägen.

49 Förbundet är i grund och botten icke något annat än ett verktyg för världsopinionen och dess framgång beror därför i sista hand på denna opinions känslighet och möjligheten att mobilisera den i ett aktuellt konfliktfall. Men för att detta verkligen skall kunna bli fallet är det nödvändigt att opinionen oavlåtligt hålles levande, vilket endast kan ske genom att från de mindre staternas sida kravet på internationellt samarbete hävdas med all tillbörlig styrka. Under de första femton år, som förbundet hittills existerat, ha de sanktionsåtgärder, som finnas inskrivna i pakten, ingen enda gång kommit till utförande. Reservanterna finna det anmärkningsvärt att i försvarskommissionens betänkande Nationernas förbund å ena sidan frånkännes snart sagt all betydelse som fredsfaktor medan å den andra — och samtidigt — stor vikt tillägges paktens sanktionsförpliktelser och risken för att Sverige av Nationernas förbund skulle kunna tvingas till sanktioner, eventuellt att upplåta sitt territorium för andra staters militära anstalter och åtgöranden. Reservanterna ha icke kunnat undgå att märka, att de yrkanden om förstärkta svenska försvarsanstalter, som under senare år framkommit, ofta åberopat sanktionsförpliktelserna som ett skäl härför. »Den kollektiva säkerhetens» idé bör enligt reservanternas mening vara vägledande för de internationella strävandena att trygga freden. Men förutsätt ningen för ett sanktionsingripande enligt denna tankegång och enligt förbundsakten måste anses vara att sammanhållning kan åstadkommas åtminstone mellan det stora flertalet förbundsmedlemmar. Skulle däremot de stora militärmakterna inom förbundet icke kunna ena sig om en gemensam politik mot en fredsbrytande stat eller skulle konflikten rent av från början dela förbundet i två stora maktgrupper, bleve läget helt förändrat. Det bör beaktas, i vilken betydande utsträckning förbundsakten och därtill sig anknytande regler bygga på enhällighetsprincipen vid fattandet av beslut inom förbundets organ. I den mån förbundet vid en uppkommande konflikt faktiskt, om än icke rättsligen, spränges sönder eller dess handlingsförmåga genom splittring förlamas, kan det icke ifrågasättas, att de mindre staterna skola uppträda såsom exekutorer av förbundets grundsatser. Lyckas däremot förbundet i stort sett bevara sin sammanhållning och kollektivt inskrida med påtryckningsåtgärder mot en fredsbrytare, kan det knappast antagas, att vårt lands deltagande i de ekonomiska sanktionerna skall utsätta oss för alltför stora risker. Framför allt kan det betecknas som oegentligt och innebärande en sammanblandning av tvenne olika motiveringar att för förstärkta svenska försvarsanstalter åberopa å ena sidan förbundets maktlöshet, å den andra möjligheten att Sveriges medverkan i sanktioner kan komma att utkrävas. Deltagandet i militära sanktionsåtgärder är också, enligt förbundspakten, fakultativt, och från svenskt håll har som bekant av olika regeringar, oberoende av partifärg, i Geneve framhållits, att Sverige förbehåller sig full frihet vid bedömandet av sitt deltagande i militära sanktioner. 1282 35 .

E 4

50 Möjligheterna att återupptaga den avbrutna handläggningen av nedrustningsfrågan synas ligga i vida fältet. Även om nedrustningsfrågan icke formellt avslutats och visst arbete, bland annat rörande frågan om vapenkontrollen, alltjämt pågår inom dess utskott, äro de starkt ökade rustningarna i olika länder ett övertygande bevis för att man på de flesta håll förlorat hoppet att nå praktiska resultat. Det finnes numera inte mycket kvar av de förväntningar, som 1932 fästes vid tanken att på allvar reducera krigsriskerna genom en begränsning av de anfallsbetonade vapnen. Ytterligt osäkra te sig också utsikterna att åstadkomma den luftpakt för begränsning av flygstridskrafterna, som bragts på tal från stormaktshåll men ännu icke blivit föremål för direkta förhandlingar. Sannolikt är, att om en sådan luftpakt kommer till stånd den översta gränsen för det tillåtna icke för någon av stormakterna kommer att innebära uppgivandet av något av det material, de nu förfoga över. Å andra sidan synes det uppenbart, att den nu pågående kapprustningen för samtliga stormakter ter sig så ruinerande, att behovet av en begränsning starkt förnimmes såväl av de ledande statsmännen som folken själva. Kapprustningen är en ändlös skruv. De stridsmedel, som den ena staten förskaffar sig, kunna icke erbjuda någon trygghet, enär risken alltid finnes, att den tänkta motståndare, mot vilken rustningarna ske, tager denna ökning till förevändning att pressa sin stridsberedskap ännu ett stycke i höjden. Även om de nu pågående rustningarna skänkt världen en konstlad konjunktur, pressas staterna så hårt av rustningsbördorna, att denna hänsynslösa konkurrens näppeligen kan fortsätta länge till. Strävandena att bevara freden torde även i de mest kritiska lägen kunna påräkna verksamt stöd i den allmänna känslan, att ett modernt krig, allra helst ett »världskrig», komme att medföra en förstörelse, som icke kan överblickas. Samma psykologiska faktorer — fruktan och känsla av otrygghet — som väsentligen driva fram den nu pågående kapprustningen motverka även lössläppandet av krigets makter. Den krigstekniska utvecklingen har i allmänna medvetandet kommit ett modernt krig att te sig som en sannskyldig mardröm. För menige man ikläder det sig visionen av fientliga bombflottiljer, som nattetid smyga fram över öppna städer, spridande förödelse och död med tillhjälp av brand-, gas- och sprängbomber. Världskriget var en ohygglig upplevelse, ehuru det för de stora krigförande länderna kom att utgöra huvudsakligen ett ställningskrig, i vilket nationerna långsamt förblödde, medan flygvapnet intog en mera underordnad ställning och endast i högst begränsad omfattning kom till användning för den form av krigföring bakom fronterna, som — med rätt eller orätt — förmenas bli det utslagsgivande i ett nytt krig. De föranstaltningar, som nu företagas i olika länder för att skydda samhällena bakom fronterna antingen genom det aktiva luftförsvaret — luftvärnsartilleri o. s. v. — eller det passiva luftskyddet — föranstaltningar för att göra målet svårt att upptäcka, skyddslokaliteter för befolkningen m. m. — torde icke i nämnvärd utsträckning vara i stånd att motverka de skräckkänslor, som tanken på ett modärnt krig måste framkalla. Uppenbarligen

51 varierar denna känsla av otrygghet med förhållanden i olika länder, men tydligt är, att förnimmelsen av hjälplöshet måste vara starkast i de tättbebyggda delarna av Europa med dess många, stora och ömtåliga samhällsbildningar. Att luftförsvar från marken samt passivt luftskydd äro av en viss betydelse, om också inte i förhållande till de kostnader de draga, skall visst icke förnekas. Dess verkningar kunna emellertid icke överblickas. Kraftmätningen mellan luftens kampmedel och försvarsanordningarna nere på jordytan i de högt utvecklade former, i vilka bådadera nu befinna sig har icke prövats. Detta gör, att också den militära vetenskapen för närvarande känner sig stå inför ett stort frågetecken. Även om det är tänkbart, att också på detta område det rent vetenskapliga intresset, som endast hyser en önskan att utexperimentera de senaste tekniska landvinningarna, är tillfinnandes, torde man kunna säga, att krigsteknikens många ovissa faktorer bringa även de militära yrkesmännen att rygga tillbaka för tanken på ett krig. Också bland dem torde den meningen vara starkt företrädd, att den moderna tekniken ställt »krigskonsten» inför så osäkra perspektiv att den icke längre förmår bemästra sin uppgift. Det febrila arbete, som överallt i världen för närvarande bedrives för att finna motmedel emot flygmaskinen, vittnar bland annat om att vi befinna oss i ett skede, då militärtekniken icke är färdigexperimenterad. Det betänkande, som avgivits av försvarskommissionen, synes i vissa delar bygga på den förutsättningen, att ett kommande europeiskt krig skulle kunna bli av samma längd som världskriget. Reservanterna kunna icke undgå att beteckna detta som högst osannolikt. Som man vill erinra sig, strävade de olika parterna under världskriget att så snabbt som möjligt vinna ett avgörande. Den tyska kränkningen av Belgiens neutralitet — vilken politiskt och moraliskt blev till omätlig skada för Tyskland — företogs med syftet att nå ett avgörande på snabbast möjliga tid. Då detta angrepp hejdats vid Marne, fastlåstes kriget i skyttegravarna för åratal framåt. Analogivis får man föreställa sig, att i ett tänkbart framtida krig varje part måste sträva att med minsta möjliga tidsutdräkt åstadkomma ett avgörande gentemot motståndaren. Den kraft, som då sättes in, bleve luftflottorna, som gå till anfall mot motståndaren. Det ligger i flygteknikens natur, att detta förlänar krigföringen en oerhört mycket snabbare takt än 1914. Man lär heller icke kunna förbise, hur radikalt krigföringen förändrar karaktär genom att luftflottornas självklara mål i ett modernt krig blir att förinta fiendens städer, försörjningskällor, fabriker, särskilt vapen- och sammunitionsverkstäder m. m. E t t nötningskrig, liknande kriget 1914—18, lär sålunda endast vara tänkbart, sedan luftflottorna förintats. Med de styrkor och de resurser för nytillverkning, stormakterna nu besitta, är det icke troligt, att denna tidpunkt inträder innan en så fruktansvärd förödelse anställts att kriget avslutats till följd av de ledandes besinning eller massornas revolt. Skulle mot förmodan lantarméerna låsas fast i ett ställningskrig, bleve det helt säkert för

52 flygstridskrafterna en uppgift, som de väl förmådde fylla, att slå en bräsch i de befästa ställningarna genom att verka mot eller bortom dem. Reservanterna övergå härefter till att granska det alternativ, vilket i försvarskommissionens direktiv betecknats som »isolerad nationell avrustning».

III. Sveriges behov av försvarskrafter. A. Isolerad svensk avrustning. Då kriget slöt och soldaterna kommo fram ur skyttegravarna, sades det, att de kommo med den bestämda föresatsen att skapa en ny värld, i vilken kriget ej längre hade någon plats. »Aldrig mera krig» var parollen för tyskar, fransmän, engelsmän och italienare under dessa första efterkrigsår. Krigets oerhörda påfrestningar och kanske i ännu högre grad dess följdverkningar och de negativa erfarenheterna för samtliga deltagare gjorde en sådan stämning naturlig. Det visade sig, sedan det första segerruset lagt sig, att vinsterna även för segermakterna voro mycket problematiska. De oerhörda skadestånden kunde ej inkasseras, landavträdelserna mötte ett fanatiskt motstånd, och de sociala omlagringar, som kriget förde med sig, skapade oöverkomliga problem även för de stater, som dikterat freden. Det fanns, när resultaten började nedsummeras, icke segrare och besegrade utan idel besegrade. De fyra blodiga årens kraftuttömning hade varit förgäves. Det var därför en allmän mening, att mänskligheten begått en dumhet, som ej finge upprepas. Krafterna skulle ej resas mot varandra utan enas i arbete för hela mänsklighetens väl. Folkens självbestämningsrätt, det fältrop, vars suggererande kraft i hög grad hjälpt ententmakterna att vinna kriget, skulle förverkligas inte bara i samlivet folken emellan utan även inom folken själva. Demokratin skulle skänka mänskligheten friheten och därmed även freden. I en värld, som vore inställd på fredligt arbete och fredlig utveckling, kunde en tyngande militär rustning ej vara erforderlig. Därför skapades Nationernas förbund, som avsågs att vara ett demokratiskt instrument för fredens tryggande och avrustningens möjliggörande. Dessa högtflygande förhoppningar ha ej infriats. I viss mån sammanhänger misslyckandet utan tvivel med att demokratin själv ej lyckades behålla sitt fotfäste i flera av de största och för fredens tryggande avgörande länderna. Det material, varav avrustningens nya värld skulle uppföras, erbjöd en allt för stor motståndskraft. De människor, som vuxit upp i skyttegravarna eller fostrats bakom fronterna, hade inte den disciplin, som erfordrades för att demokratin skulle vinna behövlig styrka och kunna genomföra de stora uppgifter, som efter kriget påvilade den. När återställandet av det samhälleliga hälsotillståndet ej vanns tillräckligt fort och alla vackra drömmar ej så snabbt, som folken tänkt sig, sublimerades i gripbar verklighet, tröttnade allt för många. Det påtänkta enhetsverket uteblev. I stället blev det ett allas krig mot alla. Nationernas förbund blev därför ej heller det instrument för freden och avrustningen, som alla sökte smida

53 så effektivt som möjligt. Det blev ett medel, som staterna ofta ville använda för sina syften. När förhoppningarna i detta avseende i de enskilda fallen ej gingo i uppfyllelse, uppstodo ofta konflikter, i vilka förbundet, särskilt när det gällde en stormakt, måste utveckla ett betydande mått av diplomatisk försiktighet för att icke draga det kortaste strået. Som framgår av den undersökning av det utrikespolitiska läget, som här förut lämnats, inbjuder detta ej till optimism. Över huvud taget erbjuder detta läge en obehaglig likhet med de förhållanden, som rådde före kriget. Europa har på ett oroväckande hastigt sätt återfunnit sin gamla form, de diplomatiska metoder och de allianssystem, som dåtidens stater sökte ett bräckligt stöd i, men som med naturnödvändighet ledde till den stora katastrofen. Utan tvivel arbetas det alltjämt i de olika staterna liksom före kriget på fredens tryggande. Men det är inte ett arbete på lång sikt. De medel, som användas, äro uppgörelser av tillfällig natur, diplomatiska handtryckningar, gåvor och gengåvor, minor och kontraminor, i korthet sammanfattat hela den gamla bristfälliga och otillfredsställande apparaten. I detta system finnes ringa plats för de stora framtidstankarna. De krafter, som arbeta på att skapa betryggande betingelser för folkens liv och kulturens bestånd genom upprättandet av fasta institutioner såsom ett på egen kraft vilande folkens förbund, mäktigt att uppehålla och garantera en allmän avrustning, kämpa för ögonblicket en till synes hopplös kamp. Detta innebär inte, att dessa krafter resignerat eller att de för all framtid lamslagits i sin strävan. Det innebär endast, att denna strävan för dagen röner ett alltför starkt motstånd. Även om nedrustningskonferensen inom den närmaste framtiden skulle upptaga sitt arbete och detta arbete skulle giva ett praktiskt resultat, komme detta resultat på sin höjd att bestå i vissa begränsningar i rustningarna, i sig själva mycket tacknämliga men dock ej värda att uppföras på avrustningens konto. E t t av hindren för avrustningstankens förverkligande är den splittring i styrelseskicket, som det nuvarande Europa erbjuder. Denna splittring gömmer på oöverkomliga motsättningar, i folkmentalitet, i uppfattning av civilisationens krav, i rent mänsklig inställning. Medan de nuvarande makthavarna i Tyskland hålla klappjakt på de sista resterna av »parlamentarism», d. v. s. av tankefrihet och självständiga folkliga initiativ inom den tyska nationen, betecknar en ledande engelsk högerman bevarandet av denna folkliga suveränitet som »detta något, utan vilket en engelsman inte anser livet vara värt att leva». Genom de många nygjorda diktaturerna har ett betänkligt irritationsmoment kommit in i Europa. De enas, trots alla motsättningar i övrigt, i den dyrkan av våldet, som är det bärande i alla dessa system. Både rysk och tysk ungdom fostras, som förut påpekats, målmedvetet till förakt för de humanitetsideal, som europeisk civilisation, inte minst tysk, tidigare satt en ära i att värna, till beundran för heroiska och banala muskelprestationer utan ideella perspektiv. Det är skyttegravarnas mentalitet, omplanterad till statsideal. H u r ett Europa, där denna uppfostran fullgjort sin omvandlingsprocess, skall ordna sina förhållanden och lösa sina motsättningsproblem, återstår att se.

54 Förefintligheten av dessa »kristidsregimer» utgör ett väsentligt hinder för fullföljandet av ett framgångsrikt arbete för avrustningens sak. Detta får inte uppfattas så, att diktaturregimerna i gemen skulle hysa anfallsplaner mot sina grannar. Som tidigare utvecklats torde snarare flera av dem vila på allt för osäker inrikespolitisk grund för att våga äventyra sitt eget bestånd genom krigiska äventyr. Men den imperialistiska jargong, som diktatorerna ofta föra i munnen, den militära drillning av folken, på vilken deras system vilar, i hög grad även den rasförgudning, som de esomoftast skatta åt, bidraga till att skapa oro och motsättningar och fylla tiden med osäkerhet. Någon verkligt saklig motsättning mellan Tyskland och Sovjetryssland existerar helt visst för närvarande icke.' När Hitler vid det engelska ministerbesöket i Berlin antydde, att så vore förhållandet, och inbjöd till en antisovjetsamling, förelåg tvivelsutan endast ett försök till fiske i grumligt vatten. Men det lättsinne, varmed denna paroll utfärdades, är belysande för den diplomatiska amatörmässighet, varmed även så ömtåliga förhållanden behandlas. Dess bättre förefaller det, som om den ryska sovjetdiplomatien för närvarande skulle vara bestämt fredsinriktad. Den tyska nationalsocialismen däremot är uppenbart expansivt inställd. Den är fylld av ett heligt nit, som ingalunda gör halt vid riksgränsen. Över huvud taget torde det med avseende å såväl nationalsocialism som bolsjevism förhålla sig så, att de endast bida sin tid. De kunna ej i längden existera i en värld, som inte är antingen helt bolsjevikisk eller helt nationalsocialistisk. Att en sådan uppfattning bär konflikternas frön inom sig, ligger i öppen dag. Men riskerna hänföra sig ej enbart till dessa regimers tillvaro och fortbestånd. Skulle en katastrof drabba någon av dem eller båda, komme under en längre eller kortare övergångstid svåra konvulsioner att vara ofrånkomliga. Svallvågorna kunde även tänkas slå upp mot de svenska skären. Denna instabilitet i det europeiska systemet, förorsakad dels av utjämningssträvandena efter kriget, dels av de nyss nämnda politiska förhållandena, bör ej undanskymmas, då det gäller att uppgöra horoskopet för den närmaste framtiden. Man torde dock kunna utgå från att efterhand en lugnare atmosfär uppkommer, att de revolutionära tillstånden avvecklas, och att alltså både bolsjevism och nationalsocialism, sedan de fullgjort vad som väl får förutsättas vara deras historiska uppgift, övergå i mera »normala» former för mänskligt samhällsliv. Under en längre eller kortare övergångstid måste man räkna med att störningar i det internationella systemet kunna och måste äga rum. En svår och tung uppgift kommer under denna övergångstid att vila på de folk, som se som sin plikt att söka uppehålla kontinuiteten i europeisk civilisation och politisk social utveckling. Sverige sätter utan tvivel en ära i att höra till dessa nationer och att bland dem intaga en ledande position. Vårt land har också alltsedan Nationernas förbunds tillkomst trofast slagit vakt om förbundet och sökt värna dess centrala uppgifter, främst dess prestige gent emot enskilda medlemmar. Något samlat uppträdande från detta demokratiska blocks sida synes ej

55 vara lätt att åstadkomma. Så mycket större betydelse måste det därför hava, hur de enskilda staterna inom detsamma uppträda och hur de fatta sin uppgift. Dessa stater äro i främsta rummet bärare av avrustningstanken som framtidsidé, men att denna tanke under de tider, vi nu genomleva och gå till mötes, tar sig endast trevande uttryck, kan man finna naturligt. Det skulle icke vara till fördel för vare sig demokratin eller avrustningen, om de stater, som närmast företräda dessa idéer gjorde sig vapenlösa, medan mot desamma fientligt inställda makter vore rustade till tänderna. H u r kampen för förnuftets återställelse i världen skall föras, därom kunna meningarna vara delade. Däremot torde enighet böra råda om att en tolstojansk pacifism inte hör till de medel, som i denna kamp kunna med fördel användas. Ä andra sidan bör det varnas för den övertro på våldsmedlen, som gärna vill inställa sig i tider som de nuvarande. Den västerländska demokratien får inte göra sig vapenlös. Men dess framtid ligger icke på slagfältet. Den har sin styrka i de fördelar, den bereder mänskligheten. Denna kan endast under en regim av lagbunden frihet utveckla sina krafter i deras styrka och fullhet, Den tvångsvis åstadkomna likriktning, som diktaturländerna uppställa som ett motideal, kan visserligen leda till en kraftsamling för stunden, huvudsakligast en materiell sådan, men i längden leder den till kulturens död och förtvining. Det är i den kulturella och sociala effektivitetens tecken, som demokratin skall segra. Om allt för stor del av dess kraft och tillgångar bindes i det yttre värnandet och upprätthållandet, uppstår lätt den risken, att demokratin själv uttunnas och blir en huvudsakligast formell sådan. Det ligger därför en stor vikt vid att avvägningen av demokratins vapenplikter sker med förstånd och urskillning. De böra utmätas så, att de fylla sitt ändamål men under inga förhållanden bli ett självändamål. U r dessa synpunkter vilja reservanterna även se på Sveriges försvarsproblem. Den demokratiska vapentjänst, som tiden kräver, vilar även i någon mån på vårt land. Det kan synas ur de synpunkter, som här ovan anförts, vara av ringa betydelse, huruvida en småstat som Sverige har medel till värnandet av sin självständighet eller icke. Men i ett ömtåligt och labilt jämviktsläge kan även en mycket liten förskjutning vara av ödesdiger effekt. Icke minst med hänsyn till förhållandena i Norden torde det kunna betraktas som en mindre önskvärd maktförskjutning i dagens läge, om den största av dess stater gjorde sig militärt svagare än någon av de övriga. E t t avrustat Norden skulle ej heller, som helhet betraktad, under de förhållanden, som nu råda i världen, kunna vinna den respekt för sina synpunkter, som dessa för närvarande tillmätas. Däremot kunde det lätt nog tänkas sönderfalla i »intressesfärer» och förlora den möjlighet till självständigt utrikespolitiskt uppträdande, som dess begåvade och fria folk sätta ett så högt värde på. I en värld, där rovlystnaden står på vakt, och där man räknar med vapnen som en utslagsgivande faktor, kan svagheten lätt bli till en frestelse för våldet. Den föreställning, som delvis bar upp 1925 års svenska nedrustning, nämligen att Sverige skulle kunna genom ett djärvt och

56 gott exempel giva nedrustningstanken en stöt framåt, har tyvärr visat sig icke hållbar. Med hänsyn till dessa omständigheter ha reservanterna nödgats utgå från att en isolerad svensk avrustning för närvarande icke är praktiskt möjlig eller realpolitiskt betingad. E t t försök att genomföra en sådan skulle även, som tidigare framhållits, kräva ett sådant uppbåd av kraft och leda till en sådan söndring av nationen, att reservanterna redan av lämplighetsskäl ansett sig böra avråda från ett beträdande av en sådan väg. Det torde i detta sammanhang ej vara erforderligt att upptaga den gamla delikata diskussionsfrågan: kan Sverige försvara sig? till förnyad prövning. Det enda svar, som behöver givas på en sådan fråga, är, att Sverige kommer att försvara sig, om det angripes, och att det ej bör sakna medel till sitt försvar, om risk finnes för att det kommer att angripas. Huruvida en sådan risk föreligger, kan givetvis ej med någon större bestämdhet utsägas. Redan i kommissionsbetänkandet konstateras, att aktuella krigsrisker ej synas vara för handen. Reservanterna äro närmast benägna att se läget ännu något ljusare. Å andra sidan äro förhållandena i dagens Europa så komplicerade och sikten mot framtiden så molnhöljd, att inga bestämda slutsatser kunna dragas. Det kan också sägas vara utsiktslöst att försöka sig på olika kategoriseringar. Det enda, som i detta avseende behöver utsägas, är, att det svenska försvaret inte får ha en offensiv karaktär. Det får inte vara inställt i något allianssystem och inte utformas på ett sådant sätt, att det hos grannstaterna eller andra väcker misstankar om fientliga avsikter och därigenom uppkallar motåtgärder. Huruvida försvaret sedan skall vara ett neutralitetsförsvar, ett »respektförsvar» eller någon annan sort av försvar hör till den försvarsfilosofi, som reservanterna icke ansett sig böra offra någon större tankemöda på. Skulle mot förmodan Sverige indragas i krigiska förvecklingar, komme krigets natur utan tvivel att bestämma över försvarsredskapens användning. Då det gäller att från dessa allmänna betraktelser komma över till ett fixerande av den styrka, ett svenskt försvarsväsen bör äga och vilka kostnader, som vårt land anser sig kunna nedlägga på detsamma, bliva uppgifterna genast väsentligt svårare. Alla kalkyler och alla kategorier lämna bedömaren fullständigt i sticket. Om målet angives vara att skapa ett betryggande försvar, så kan denna målsättning utan tvekan betecknas som utopisk. E t t fullt betryggande försvar kan intet land någonsin upprätthålla, allra minst en liten nation som Sverige. Den mest fruktansvärda krigsapparat, som världen någonsin ägt, nämligen den tyska armén under världskriget, kunde i längden ej fylla sin uppgift. Dess skapare hade nämligen underlåtit att räkna med så många ovägbara omständigheter, mot vilka kanonerna spelade förgäves. Inte ens inom ramen av de mer begränsade uppgifter, som man med något god vilja kan tillmäta ett svenskt försvarsväsen, kan full garanti för effektivitet utlovas. Om uppgiften däremot angives vara att skapa starkast möjliga försvar,

57 kunde konsekvensen av ett sådant program lätt nog bliva, att nationens hela materiella kraft toges i anspråk för uppgiften. En sådan »upprustning» torde ingen medborgare och intet parti våga förorda, eftersom densamma skulle fullständigt förinta Sveriges förmåga att hävda sig som kulturnation. Försvaret skulle bli allt, intet skulle återstå för detsamma att försvara. Principiell enighet torde alltså råda om att vissa risker måste tagas, att en viss avvägning måste ske mellan den fredliga kulturens krav och det militära försvarsväsendets. E n sådan avvägning är ju även ur rent militära synpunkter erforderlig, eftersom i ett krig ej enbart vapnen fälla utslaget. Av lika stor betydelse är nationens naturliga motståndskraft, dess försörjningsmöjligheter, dess industriella prestationsförmåga, och sist men inte minst sammanhållningen inom nationen själv. Hur stora risker, som måste tagas, hur mycket, som den fredliga kulturen måste taga i anspråk för att inte all krigsberedskap skall te sig som en meningslöshet, blir till sist en omdömesfråga. Det bör här till en början konstateras, att de olika uppfattningarna härom ingalunda sammanfalla med en större eller mindre grad av intresse för nationella värden, för upprätthållandet av nationell självständighet. Egentlig försvarsnihilism torde i vår tid ej existera. Det kan observeras, att den isolerade avrustningens anhängare liksom anhängarna av de längst gående upprustningsprogrammen ställa de nationella värdena i centrum. De förstnämnda mena sålunda, att de militära maktmedlen böra nedläggas, enär de medföra krigsrisker, medan de senare göra gällande, att endast befintligheten av militära maktmedel kan skydda mot krig. Medan avrustarna hålla före att en nation, som avstår från militära försvarsmedel, ställer sig under skyddet av opinionen i världen, förneka deras motståndare varje värde i en sådan appell till det mänskliga kollektiva samvetet. Vad som skiljer är alltså tron på de fredliga och humana krafternas hållfasthet, icke en olikartad uppfattning om den nationella frihetens betydelse. Mellan nationalitet och internationalism fanns tidigare en motsättning av politisk karaktär. Denna motsättning, som måste betecknas som i hög grad konstlad, har efterhand mildrats och utjämnats. Reservanterna erinra i detta sammanhang om ett uttalande av den danske statsministern Stauning helt nyligen. Han framhöll, att den uppfattningen alltmera stadgas, att även arbetarrörelsen måste föra sin kamp med nationella medel och inom nationens ram. I fråga om utbildandet av olika uppfattningar rörande försvarets styrkeförhållanden kunna däremot parti- och klasstraditioner i någon mån spela in. Högern är sedan gammalt ett rustningsvilligt parti och stöder tämligen tveklöst de längst gående kraven härutinnan. De gamla lantmannapartitraditionerna, som krävde den strängaste hushållning även med försvarets medel, torde i vår tid närmast förvaltas av socialdemokratin. Det ytterst utslagsgivande, då det gäller denna avvägning, blir den olika graden av optimism eller pessimism i fråga om tidsläget, särskilt med avseende på förutsättningarna för att genom en klok och försiktig nationell politik begränsa konfliktriskerna. Högern har även i detta avseende ett pessimistiskt

58 arv att förvalta. Att en rörelse, som i likhet med socialdemokratin, ej tynges av en sådan historisk belastning, anser sig kunna visa en något större djärvhet, bör icke förvåna. Att man från olika utgångspunkter i fråga om detta bedömande kommer till olika avvägningar och olika kostnadssummor är endast fullt naturligt. Ingendera resultatet torde kunna presenteras som det absolut riktiga, eftersom framtiden endast gissningsvis kan bedömas och den ena gissningen han vara lika säker som den andra. Reservanterna, som vid sin avvägning stannat vid en kostnadssumma, som med någon jämkning uppåt på grund av de gjorda felräkningarna och den monetära utvecklingen under det sista årtiondet, stannar inom den ram, som 1925 avsågs, göra för sin del icke anspråk på att ha träffat det absoluta rätta. Någon sådan försäkran torde ej heller kunna avgivas av representanterna för den »majoritet» inom kommissionen, som höjt budet till omkring 150 miljoner, eller den militära sakkunskap, vars krav ansetts oacceptala av alla parlamentariska riktningar. Inför denna sakkunskaps bedömande blir även majoritetens förslag otillräckligt och otillfredsställande. Särskilt är detta fallet, om den sakkunskap anlitas, som anser, att »vår framtid ligger på sjön», att det svenska försvaret alltså bör baseras i främsta rummet på en sjögående pansarflotta. »Majoriteten »har, utan tvivel med rätta, ansett sig kunna avvisa denna uppfattning, men det är uppenbart, att den därvidlag endast har sin egen uppfattning om föreliggande politiska förutsättningar och det tänkbara krigets natur att stödja sig på. Reservanterna anse sig vara i samma goda rätt, då de kommit att stanna vid en betydligt lägre kostnadssumma. Det är ju här endast fråga om beräkningar. Verkligheten kan komma att korsa dessa beräkningar och desavouera den ena eller andra partens utgångspunkter. Men vilken part, som blir desavouerad, kan ej nu med någon större säkerhet avgöras. Det kan lika gärna vara den ena som den andra. Det har gjorts gällande, att en allt för stor sparsamhet ifråga om utgifter till försvaret skulle beteckna ett större slöseri än en högre grad av rundhänthet, enär resultatet i det förra fallet skulle bli så mycket sämre, även relativt sett. I viss mån kan detta äga sin riktighet. Om principen för en begränsning av försvarsutgifterna blir att endast pressa ned kostnadssummorna utan motsvarande anpassning eller rationalisering av organisationen, kan man lätt komma därhän, att t. ex. en 75-miljonersbudget betecknar ett större slöseri än en försvarsstat på det dubbla beloppet. Reservanterna ha ej ansett sig kunna förorda ett sådant tillvägagångssätt. De ha tvärtom vid utformandet av sitt förslag ansett sig böra sörja för att inom ramen av de begränsade utgiftssummor, som föreslås, den största möjliga modernisering och därmed även militära effektivitet uppnås. Sammanfattningsvis blir resultatet av reservanternas prövning av det rådande tidsläget, in- och utrikes, att en svensk avrustning för närvarande ej kan tillrådas, men att en allmän upprustning ej heller kan anses vara påkallad. Det är icke främst genom militära insatser, som vårt land skall fylla sina förpliktelser som en demokratisk kulturnation. Tvärtom hänvisas

59 det av dessa förpliktelser till en klok och måttfull avvägning av de krav, som ställas av det fredliga livet, och de föranstaltningar av militär art, som erfordras för att skapa trygghet och arbetsro åt nationen. Dessa föranstaltningar få på inga villkor upphöjas till självändamål. De böra vara tjänare och hjälpmedel åt civilisationen, icke en tyngande ballast för densamma. Vid denna avvägning ha reservanterna funnit, att största möjliga hänsyn måste tagas till dessa uppgifter av fredlig och civilisatorisk art. E t t försvagande av vårt lands möjligheter härutinnan skulle enligt deras uppfattning ej kunna uppvägas genom rustningar av något slag. B. Försvarets uppgifter. I det föregående har framhållits, att det måste betraktas som meningslöst att påtrycka vårt försvar den ena eller andra stämpeln. Detta utesluter icke, att man söker bilda sig en uppfattning om vilka uppgifter, som kunna tänkas påvila våra försvarsanstalter i en framtid eller under eventuella krigiska förvecklingar. De kunna teoretiskt tänkas bestå i ett avvärjande av fientliga invasioner över landgränsen eller över havet, i deltagande i sanktioner i kraft av Sveriges medlemskap i Nationernas förbund, i fullgörande av uppgifter, som påvila det svenska försvaret sedan landet indragits i ett krig mellan två stormakter eller stormaktsgrupper, och slutligen i utförandet av ren neutralitetsvakttjänst. I kommissionsförslaget synes man på allvar räkna med möjligheten av en fientlig invasion i vårt land, huvudsakligast över den norra landgränsen. Mot bakgrunden av denna ståndpunkt får man se kommissionens förslag beträffande lantarmén, vilken i krig skulle omfatta sex arméfördelningar. Av dessa skulle fyra avses för försvaret av gränsen i norr. Reservanterna ha ej helt kunnat avvisa möjligheten av ett sådant krig, vilket även är anledningen till att i deras förslag räknas med ett bibehållande av Bodens fästning. Dock förefaller denna möjlighet mycket osannolik och avlägsen. Att utforma hela vårt försvarssystem med hänsyn till ett sådant perspektiv torde ej vara betingat av realpolitiska hänsyn eller klok ekonomi. Även om vårt land skulle behöva föra ett försvarskrig i norr, förefaller det mindre sannolikt, att det skulle komma att röra sig med sådana härmassor, som i kommissionens förslag ifrågasättas. I kommissionsbetänkandet räknas med att det svenska flyget vid ett sådant krig skall kunna genom flygraider mot den fientliga maktens förbindelselinjer på andra sidan av Bottniska viken väsentligt förminska dennas anfallskraft. Man torde emellertid behöva räkna med att fienden äger samma möjligheter. Med hänsyn härtill torde det kunna ifrågasättas, huruvida utsikt finnes att under krigstid till övre Norrland transportera och där underhålla en så stor armé som fyra arméfördelningar. Som i annat sammanhang påpekas, torde ej heller den nu förutsebara utvecklingen av Sveriges befolkning medge utnyttjandet av en så rymligt tilltagen krigsorganisation inom en ganska näraliggande framtid. Med hänsyn till bland annat dessa omständigheter ha reservanterna ej kunnat ansluta sig till

60 kommissionens förslag utan stannat för att förorda en armé, som i krigstid skulle bestå av fyra arméfördelningar. Frågan om de förpliktelser, som skulle kunna påvila Sverige i kraft av dess medlemskap i Nationernas förbund, avhandlas mera utförligt på annat ställe. Vad de militära sanktionerna angår, ha de svenska ombuden i Geneve och även de svenska statsmakterna alltid med eftertryck betonat, att vårt land förbehåller sig rätt att självt och ensamt träffa avgörande rörande eventuella insatser av denna natur. Det har anförts, att även vid tillgripandet av ekonomiska sanktioner, varav Sverige vore delaktigt, en motsättning mellan vårt land och den stat, mot vilken dessa sanktioner riktades, skulle kunna uppstå, som lätt nog kunde utvecklas till krig. Även denna möjlighet torde dock kunna betecknas som tämligen avlägsen. Över huvud taget torde på Nationernas förbunds nuvarande utvecklingsstadium förbundet vara hänvisat till att vid försök att lösa konflikter anlita medling och underhandling som medel, under alla förhållanden när det gäller en konflikt mellan stormakter. Såväl det militära som det ekonomiska sanktionssystemet hör samman med ett Nationernas förbund, som besitter en långt större auktoritet och stabilitet än det nuvarande, och som därför som motprestation förmår skänka sina medlemmar en långt större trygghet, än det nuvarande förbundet förmår. Reservanterna ha för sin del icke ansett sig böra räkna med några synliga risker för ett svenskt deltagande i krig av denna beskaffenhet. Risken för att vårt land mot sin vilja kommer att indragas i ett möjligt stormaktskrig i Östersjön är givetvis icke utesluten. Någon av parterna eller bådadera kunde tänkas vilja tilltvinga sig svenskt territorium som baserings- eller genomgångsområde. E n sådan kränkning av vår neutralitet behöver icke nödvändigtvis leda till krig, men i de flesta fall skulle ett sådant antagligen ej kunna undvikas, särskilt om uppenbart provokatoriska avsikter vore för handen. Våra möjligheter att avvärja och undvika övergrepp av detta slag äro emellertid icke enbart beroende av de militära maktmedel, varöver vi förfoga, utan i kanske lika hög grad av den respekt vårt land äger över huvud taget. Någon övertro på att en utländsk soldatesk skulle göra halt inför kulturbetonade anslag vid den svenska gränsen, behöver man inte skatta åt, om man förutsätter, att en krigförande makt nog i det längsta kommer att undvika ett upprepande av den rättskränkning, som Tyskland till sin egen nackdel förövade mot Belgien vid världskrigets början. Emellertid är detta en risk, som reservanterna ansett sig böra räkna med. Det må med hänsyn till denna krigsrisk framhållas, att försvarets uppgift närmast blir att avhålla en i kriget invecklad stat från att kränka vårt territorium. Därest vår militära styrka är tillräckligt stor för att nödvändiggöra ett betydande uppbåd av stridskrafter från en angripande stats sida i händelse av en dylik kränkning, kan det med viss tillförsikt antagas, att staten i fråga avstår från företaget. Den krigsrisk, varom här är fråga, bjuder oss alltså att upprätthålla ett någorlunda dugligt försvar men leder icke till krav på viss storleksordning av detta försvar. Snarare kan det an-

61 tagas, att det för mötande av denna risk är relativt mindre viktigt, om vårt för svars väsen är ett tiotal miljoner dyrare eller billigare. Under världskriget var neutralitetsvakten en maktpåliggande uppgift för Sverige. Den påvilade i främsta rummet flottans lätta fartyg. I ett framtida krig av motsvarande beskaffenhet komma med säkerhet en del av dessa uppgifter att kunna övertagas av flygvapnet. Genom denna relation av de riskmoment, som föreligga, äro även reservanternas utgångspunkter vid avvägandet av försvarets totala styrka och förhållandet mellan de olika försvarsgrenarna angivna. Då direkta erövringsplaner mot vårt land ej synas vara skönjbara, torde en alltför tyngande rustning dels ej vara erforderlig och dels verka direkt skadligt genom att för improduktiva syften binda en allt för stor del av nationens ekonomiska kraft. Inom ramen av den nuvarande försvarsordningens genomsnittliga kostnader, här fixerade till 114 milj. (efter fråndrag av dyrtidstillägg och övergångskostnader), ha reservanterna ansett, att ett med hänsyn till dessa riskmoment och därav betingade uppgifter avvägt försvar skall kunna åstadkommas. Reservanterna anse sig böra påpeka, att detta dock icke utgör hela kostnaden för det försvarsväsen, som reservanterna åsyfta. Tillägg måste nämligen göras för de kostnader, som belöpa på dyrtidstillägg, och under en övergångstid även för vissa övergångskostnader. Om även dessa medtagas, kommer totalkostnaden upp till ett belopp av 122 322 000 kronor. C. Avvägningen försvarsgrenarna emellan. Inom den föreslagna ramen torde med hänsyn till den tekniska utvecklingen efter världskriget och de fördelar, som på grund av Sveriges geografiska läge kunna utvinnas ur ett förstärkt flygvapen, denna försvarsgren böra beredas större utrymme än hittills. E t t operativt, självständigt verkande flygvapen bör därför uppsättas. Då reservanterna acceptera denna, av den militära sakkunskapen enhälligt hävdade uppfattning, är det dem angeläget att i första hand tillbakavisa en på många håll förefintlig mening, att uppsättandet av ett operativt flygvapen skulle kunna anses innebära att försvarskrafterna förlänas en mera offensiv karaktär än hittills. Detta missförstånd torde ha uppstått genom att den militära strategien för ett tänkbart krig i stor utsträckning räknar med flygvapnet som det främsta medlet för offensiv och attack. I allmänna medvetandet har tanken att flygvapnet beräknas sättas in mot civila samhällen, försörjningskällor o. s. v. kommit detta vapen att te sig mindre användbart för andra syften. Inom de kretsar, där man hyser stark motvilja mot ett deltagande från svensk sida i en krigföring, som åsidosätter hänsynen till humanitet och kulturell försyn, har av denna grund idén om ett operativt svenskt flygvapen kommit att framstå som förhatlig. Det bör häremot genmälas, att flygvapnet i den meningen helt visst är mera offensivt betonat än andra stridsmedel, att dess räckvidd och dess

62 snabbhet gör det skickat att utföra framstötar, som för de övriga icke äro tekniskt möjliga. Flygvapnet är emellertid lika brukbart i defensiva syften, och det säger sig självt, att ett svenskt operativt flygvapen, ingående som en del i militära föranstaltningar, vilka icke äro avsedda att användas annat än rent defensivt, också alltigenom får karaktären av ett försvarsvapen. Flygvapnets användande för bombardering av en fiendes civila samhällen torde icke accepteras av en svensk opinion. Den s. k. flygbasbekämpningen intager däremot en framträdande plats i flygets strategi. Denna flygbasbekämpning har till syfte att, då ett krig pågår och en motståndare söker förskaffa sig fördelar genom att framflytta sina flygbaseringar så nära det angripna territoriet att största möjliga bombeffekt uppnås, genom förstörande och störande inverkan på dessa flygbaser tvinga dem tillbaka. E n i ett dylikt läge från svensk sida företagen flygbasbekämpning finge otvivelaktigt en rent defensiv karaktär och komme att inriktas allenast mot militära mål. Reservanterna äro benägna att anse, att flygbasbekämpningen knappast komme att i ett tänkbart krig spela den roll som nu, innan denna strategi prövats, i allmänhet antages, detta bland annat av skälet att en stor spridning av flygbaserna utan tvivel kommer att eftersträvas, vilket gör dem svåråtkomliga för bekämpning. Då reservanterna icke heller räkna med sannolikheten av ett mot Sveriges territorium målmedvetet insatt angrepp av den art och omfattning, som skulle motivera metodisk bearbetning med flygstridskrafter, följer därav, att behovet av ett operativt flygvapen för reservanternas del icke kan stödjas allenast på de här nämnda motiven. Då flygvapnet emellertid i många olikartade avseenden förmår övertaga militära uppgifter från de andra vapengrenarna, kan uppsättandet av ett operativt flygvapen anses innebära en effektivisering av vårt försvar. Bortsett från att flyget utgör flottans och arméns »ögon» genom att för dem verkställa spaningar, är det som självständigt spaningsverktyg synnerligen värdefullt, inte minst för ett land med Sveriges läge, för vilket neutralitetsbevakningen är maktpåliggande i situationer liknande den, som rådde under världskriget. I samband därmed förtjänar framhållas, att flygstridskrafterna även kunna utföra eller medverka till konvojering. Därjämte äro flygstridskrafterna i stånd att — vid sidan av sin verksamhet mot fienden på lång radie — i olika stridslägen göra verkningsfulla insatser genom att med utnyttjande av överraskningsmomentet deltaga i ett försvar. Den s. k. störtbombfällningen, som är föremål för livliga experiment inom alla flygvapen, kan därutinnan anses särskilt verkningsfull men fordrar ovillkorligen ett utförande med en större mängd flygplan. Då flygvapnet otvivelaktigt kan anses vara i stånd att genom sina verkningar mot transporter i händelse av ett invasionsförsök eller mot en uppmarsch av en fientlig armé över en landgräns få en hittills knappast anad betydelse, har ifrågasatts att inom de samlade försvarsanordningarna tillmäta flygvapnet ännu större plats. För ett land med Sveriges praktiskt taget insulära läge skulle en försvarsordning, där flygvapnet vore det dominerande och flottan, resp. armén, snarast representerade de bakre reservlin-

63 jerna i försvaret, kunna anses vara den mest rationella. Då reservanterna stannat för att inom den allmänna ram, de förorda, åt flygvapnet anslå något mer än 26 miljoner kronor — d. v. s. i procent av den samlade kostnadssumman 22'9 procent mot 19 för försvarskommissionen — ha de bland annat tagit hänsyn till att en uppsättning till nyss antydd styrka av ett svenskt flygvapen knappast av materialskäl är genomförbar inom lång tid samt att en sådan väg med hänsyn till den starka traditionsbundenhet, som i Sverige kännetecknar uppfattning av försvaret, icke är politiskt framkomlig i nuvarande stund. Den ovan nämnda, i de flesta länder bedrivna försöksverksamheten i syfte att finna motmedel, med vilka flygmaskiner kunna bringas att stanna och nödlanda, synes även mana till en viss försiktighet och utesluta en alltför överväldigande förflyttning av försvarskrafternas tyngdpunkt till flyget. Rustningsbegränsningar, vilka särskilt drabba flygstridskrafterna, böra icke heller betraktas som alltigenom uteslutna. I likhet med kommissionen anse reservanterna, att i ett operativt svenskt flygvapen bör ingå dels medeltunga, för bombardering användbara flygplan, dels lättare sådana, vilka även skola utföra spaning, dels jaktflygplan. Då reservanterna ansett sig kunna i en omfattning, som framgår av det följande, göra vissa beskärningar å armé och flotta, följer därav, att de flygstridskrafter, som äro avsedda för direkt och ständig samverkan med dessa båda vapengrenar, kunna reduceras. Reservanterna föreslå därför en organisation för flygvapnet, omfattande 2 medeltunga och 2 lätta bombflottiljer om vardera 36 flygplan, 1 jaktflottilj om 3 divisioner med vardera 15 flygplan, 1 arméflygflottilj om 2 divisioner med vardera 12 plan samt 1 marinflygflottilj, innehållande 2 spaningsdivisioner om 8 plan, samt 1 torpeddivision om 8 torpedflygplan. Flvgvapnet skulle härmed komma att omfatta 237 flygplan mot de 257, som inrymmas i den av försvarskommissionen föreslagna försvarsordningen. Det har av det föregående framgått, att reservanterna ansett sig kunna av olika skäl föreslå en begränsning av armén, vilken dock bibehålles vid en jämförelsevis betydande styrka och i krig skulle kunna uppsätta fyra arméfördelningar. Teknikens nuvarande ståndpunkt kräver dock, att en viss förskjutning äger rum från det nuvarande, av gevärsbeväpnat manskap huvudsakligast bestående infanteriet till en maskinellt bättre utrustning av armén. Genomförandet av denna omvandling förutsätter vid i övrigt lika kostnader en nedskärning av den totala organisationen, bland annat indragning av icke så få regementen. Detta är ur vissa synpunkter att beklaga, då sådana amputationer oftast äro förenade med svåra vedermödor och av ekonomiska, lokalpatriotiska eller andra skäl möta starkt motstånd från de berörda landsdelarnas sida. Reservanterna ha dock ej ansett sig kunna jäva sakkunskapens krav i denna punkt. För en armé av den uppbyggnad, som här avses, torde en utbildningstid något längre än den nuvarande vara erforderlig. Reservanterna ha därför här anslutit sig till kommissionens förslag.

64 Vad flottan angår, dela reservanterna kommissionens uppfattning, att den huvudsakligen bör bestå av lättare stridskrafter, närmare bestämt jagare och undervattensbåtar. Den sjömilitära sakkunskapen gör visserligen gällande att sjöförsvaret i ett framtida krig ej skulle utan tillgång till sjögående pansrade fartyg kunna tillfredsställande fylla sin uppgift, men då reservanterna ej omfatta de strategiska eller militärpolitiska utgångspunkter, från vilka dessa beräkningar äro gjorda, ha de beträffande utformandet av flottprogrammet ställt sig på kommissionens ståndpunkt. Därvid har bland annat varit vägledande, att enligt reservanternas mening en god del av de uppgifter, som hittills påvilat flottan, torde kunna i ett tänkt framtida krig övertagas av flygvapnet. Med den begränsade omfattning den svenska flottan sålunda skulle erhålla, synes det knappast vara rationellt att upprätthålla tvenne flottstationer, med de tämligen dryga kostnader, som därav betingas. Av olika skäl torde en indragning av flottstationen i Karlskrona icke kunna ifrågasättas, medan däremot flottstationens i Stockholms förvandling till örlogsbas synes så mycket mera motiverad, som platsfrågan ännu icke lösts. Reservanterna ha velat peka på att indragningen av Stockholms flottstation synes dem rationell och ur olika synpunkter motiverad. Vad slutligen kustartilleriet beträffar, förorda reservanterna en viss utökning av detta vapens nuvarande omfattning, motiverad bland annat med hänsyn till Gotland. Beträffande de olika försvarsgrenarna hänvisas i övrigt till de här nedan intagna detaljerade planerna. D. Den nya krigstekniska utvecklingen och Gotlands strategiska läge. P å grund av sitt isolerade läge i Östersjön tilldrager sig Gotland sedan länge tillbaka särskild uppmärksamhet ur svensk försvarssynpunkt. Med instämmande av reservanterna har försvarskommissionen ansett sig böra förorda en förstärkning av de till Gotland förlagda stridskrafterna. Reservanterna anse sig dock böra understryka vikten av att de vådor, som Gotlands läge kan anses innebära, icke överdrivas. Reservanterna kunna icke instämma i uttalandet att »till följd av den tekniska utvecklingen under efterkrigsåren, främst på det flygmilitära området, har (emellertid) Gotlands strategiska värde och betydelse som basområde ytterligare ökats», samt att Gotland framstår »som ett åtråvärt mål vid krigiska förvecklingar mellan andra Östersjöstater». Starka tvivel föreligga gentemot antagandet, att en främmande stat, vilken icke har offensiva avsikter mot Sverige, skulle anse besättandet av Gotland i och för dess utnyttjande som flygbasområde värt de militära uppoffringar, detta skulle kräva. För att klargöra detta återgives vidstående kartskiss, å vilken äro utmärkta de cirklar, inom vilka, med en aktionsradie av 500 och 600 km, bombflygverkan kan utföras från Gotland. De två olika cirkelradierna ha

1282 85

E 5

m valts, emedan 500 km betecknar den sträcka, som fram och åter kan tillryggaläggas av de nu använda bombflygplanens större flertal i samband med utförande av en militärt värdefull och ekonomiskt kalkylerad attack, medan 600 km kan anses vara en aktionsradie av samma karaktär, till vilken bombflygplanen inom de stora ländernas stridsflygkrafter kunna beräknas nå inom överskådlig tid. Bemärkas må dock, att i det senare fallet flygmaterielen är så pass dyrbar och att dess underhåll kräver så stora föranstaltningar, att bombraider med densamma endast i begränsad omfattning kan antagas komma till användning från en flygbas med så framskjuten ställning som Gotlands. Av kartskissen framgår emellertid, att från Gotland effektiva flygraider icke kunna utföras mot någon av de stormakter, som i en konflikt kunde tänkas betrakta Gotland som ett åtråvärt mål för flygbasering. I ett krig mellan Sovjetunionen och Tyskland bleve detta flygbasområde sålunda icke av utslagsgivande värde för någondera parten. Därest det lyckades den förstnämnda av de båda staterna att besätta Gotland för utnyttjande i angivet syfte, skulle ett bombkrig med 500 km:s radie endast komma att beröra en mindre livsviktig del av motståndarens territorium, medan ett bombkrig med 600 km:s radie givetvis finge större räckvidd men icke komme att nå fram till fiendens huvudstad eller till audra mera vitala delar. Om den sistnämnda staten vore den, som satt sig i besittning av Gotland som basområde för flygframstötar mot sin fiende, komme flygraider med 500 km:s radie icke ens att beröra fiendens territorium, medan raider med 600 km:s radie nätt och jämt nådde in över gränsen men utan att nå några ur försvars- eller försörjningssynpunkt livsviktiga områden. Det är däremot att bemärka, att i det senast uppställda tänkbara krigsfallet flygraider, utförda från tyskt territorium i Ostpreussen, med 600 km:s radie kunna omfatta en betydande del av fiendens territorium. Det måste då te sig självklart, att ett främmande utsatt flygbasområde icke uppsökes, där det dyrbara och svårunderhållna flygmaterielet utsattes för betydligt större risker. Det är uppenbart, att i ett krigsfall av antydd art de baltiska staterna eller Finland i första hand komme i fråga som basområden för den stat, som skulle söka genom flygraider nå det för ett bombkrig i mycket ringa grad sårbara Sovjetriket. Det må emellertid starkt ifrågasättas, huruvida en ö av Gotlands relativt ringa storlek i minsta mån lämpar sig som flygbasområde. Allt tyder på att så icke blir fallet. Genom sin litenhet blir ön nämligen ett så koncentrerat mål för flygbasbekämpande motstötar, att den effekt en fiende kan utföra mot ön blir avsevärt större än den som kan utföras från densamma. De på ön sammanförda flygstridskrafterna ha — innan deras attacker kunna genomföras — att utföra en omfattande spaningstjänst över hela den yta av det fientliga territoriet, som faller inom deras verkningsområde, för att finna de fientliga flygbaser eller andra eftersträvansvärda mål, mot vilka en attack skall sättas in, medan däremot det ö-territorium, där dessa

67 stridskrafter sammanförts, blir ett lätt åtkomligt mål, mot vilket fienden kan sätta in sina motangrepp från sina vitt spridda baser. Det blir uppenbarligen den part, vilken från dessa spridda baser kan koncentrera hela sin styrka mot det begränsade målet, som här finge övertaget. Den krigstekniska utvecklingen har sålunda, enligt reservanternas mening, så långt ifrån gjort Gotland mera begärligt som basområde vid ett krig mellan östersjöstater, att den i stället gjort det militära innehavet av ön mindre eftersträvansvärt än under det skede, då marinkrigföringen dominerade den militära strategien i Östersjön. Tydligt är emellertid, att sannolikheten av en framstöt mot Gotland minskas i samma mån som ön förfogar över ett rimligt tilltaget försvar och ett operativt svenskt flygvapen är tillfinnandes. I dessa båda punkter ha reservanterna anslutit sig till majoritetens förslag. I kommissionens betänkande har även uppmärksamhet ägnats åt sannolikheten av att i visst krigsläge mellan främmande stater av stormaktsmått södra Sverige skulle te sig begärligt som flygbasområde. Av skäl, som sammanhänga med ett modernt krigs natur med dess hastigare takt och snabba avgöranden, äro reservanterna benägna att betrakta farhågorna därutinnan som konstruktioner. Förefintligheten av ett operativt svenskt flygvapen samt länt- och sjöstridskrafter i den omfattning reservanterna förorda torde förslå för att reducera sannolikheten till ett minimum. E. Befolkningspolitiska synpunkter på

försvarsfrågan.

Vid sidan av de finansiella, militärpolitiska och andra synpunkter, som föranlett reservanterna att förorda en ny försvarsordning av väsentligt mindre omfattning än försvarskommissionen föreslagit, ha även vissa befolkningspolitiska överväganden gjort sig gällande. Reservanterna vilja sålunda fästa uppmärksamheten på att den ökade uttagning av värnpliktiga, som den av kommissionen föreslagna försvarsordningen skulle medföra, visserligen under åren fram emot mitten på 1940talet fullt kan tillgodoses, men att sedermera en sådan minskning av årskullarna — beräknad på grundvalen av födelsesiffrorna på 1930-talet — inträder, att en sannskyldig bottenskrapning av folkresurserna måste äga rum. Medan sålunda de i värnpliktsåldern inträdande 1937 beräknas till 53 700 och 1940 till 61500, reduceras årskullarna sedermera så snabbt, att 1946 de i värnpliktsåldern inträdande utgöra blott 46 500 och 1955 40 000. Försvarskommissionen yttrar under avd. X, Värnplikten, rörande denna utveckling följande (Del V, sid. 3): Av tabellen framgår, att därest den av försvarskommissionen föreslagna försyarsordnmgen skulle börja tillämpas från 1937 års ingång, detta år skulle kunna uttagas 38 900 vapenföra värnpliktiga. Till linjetjänst utgör som förut angivits behovet 34 900 man. Till ersättningsreserven finge då hänföras 4 000 man att torratta handrackmngstjänst. Behovet avför detta ändamål avsedda värnpliktiga utgör 7 000 man, varav följer att 3 000 icke vapenföra av den beräknade tillgängen på 5 300 finge uttagas till handräckningstjänst, under det att 2 300 icke

68 vapenföra befriades från tjänstgöring i fredstid. Detta överskott på icke i anspråk tagna inskrivna värnpliktiga minskas under åren 1938 och 1939 för att år 1940 stiga så kraftigt, att inga icke vapenföra värnpliktiga behöva inkallas till tjänstgöring. Därefter följer en successiv minskning av de inskrivningsskyldiga, så stor, att år 1944 behovet av handräckningsmanskap icke kan fyllas, utan en brist uppstår på 1 100 man, vilken nästföljande år ökas till 1900 man och år 1946 till 2 400. Detta år har det beräknade antalet vapenföra sjunkit så, att den beräknade tillgången med 1 200 man understiger behovet till linjetjänst. Dessa bristsiffror göra sig icke gällande för fredstjänstens behov förrän'året efter inskrivningen och för mobiliseringsbehovet ej förr än efter ytterligare ett år. Under den ifrågavarande 10-årsperioden hinner alltså ingen annan olägenhet uppstå, än att under periodens två senaste år handräckningsgöromål i viss utsträckning få utföras av till linjetjänst inkallade värnpliktiga. Efter 10-årsperiodens slut måste organisatoriska åtgärder vidtagas för att anpassa det årliga behovet av inskrivna värnpliktiga efter den beräknade tillgången. • De organisatoriska åtgärder, som här antydas, måste vara av den karaktären, att de numera tämligen högt ställda fordringarna på kroppsbeskaffenheten uppmjukas och att frikallelserna av andra skäl inskränkas. Detta måste vara liktydigt med en kvalitativ sänkning av den kvantitativt stort tilltagna försvarsordningens värde. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligt och ekonomiskt försvarbart att vidtaga en ökning av försvarsordningens omfattning, vilken innebär att redan tio år efter dess genomförande de befolkningspolitiska grunderna visa sig så otillräckliga, att man måste räkna med en kvalitativ försämring. Det bör tilläggas, att om Sverige indroges i en krigisk konflikt vid den tidpunkt, då det befolkningspolitiska underlaget för den tänkta försvarsordningen begynte svikta, bottenskrapningen av de försvarsdugliga menligt skulle inverka på möjligheten att hålla produktionslivet i gång. De antaganden, försvarskommissionen härutinnan gör, då den räknar med Sveriges möjlighet att utstå även ett tämligen långt krig, synes icke minst med hänsyn till de befolkningspolitiska förutsättningarna hänga i luften. P. Luftvärn och »luftskydd». I försvarskommissionens förslag upptagas bland annat tvenne luftvärnsregementen. Kommissionen erinrar om att i den s. k. luftförsvarsutredningens år 1931 till Kungl. Maj:t avlämnade betänkande den erforderliga omfattningen av detta vapen beräknades till bland annat 46 kanonbatterier. Enligt kommissionens mening skulle emellertid tillkomsten av ett operativt flygvapen, inneslutande starka bomförband, i väsentlig mån minska riskerna för en oinskränkt luftkrigföring mot hemorten. Härtill kommer, säger kommissionen, att i de lägen, då luftvärnsartilleri erfordras vid fälthären, den fientliga flygverksamheten i viss utsträckning kan förväntas bliva riktad mot denna, varigenom krafter undandragas från hemortsbekämpningen. I andra lägen bör däremot fälthärens luftvärnsartilleri, beräknat till fyra divisioner, jämte vissa fristående förband, åtminstone i viss utsträckning kunna förstärka hemortsförsvaret. Till följd av dessa omständigheter har försvars-

69 kommissionen ansett sig kunna begränsa det enbart för hemortens tryggande avsedda luftvärnsartilleriet till 20 kanonbatterier och 9 automatkanonbatterier m. m., en styrka, om vilken det heter, att den »avses främst för Stockholm och för bombflygförbandens bakre baser». För luftvärn i Boden har beräknats en division, varjämte tillkommer visst luftvärn för Gotland. Reservanterna ha för sin del ansett sig icke äga nog säkra hållpunkter för att föreslå en utökning av luftvärnsvapnet. Detta upptages sålunda i reservanternas förslag till samma omfattning som i nuvarande organisation, dock med vissa förstärkningar bland annat för Gotland. Vid detta ställningstagande ha reservanterna låtit leda sig bland annat av det faktum, att hållpunkterna för ett bedömande av luftvärnsvapnets användbarhet för närvarande äro synnerligen lösliga. Verkningarna av de till marken bundna motmedlen mot luftkrigföringen utgöra ett av de mest osäkra momenten i den krigföring, som tankes ge sin prägel åt ett modernt krig. Utbytet av de betydande kostnader, som uppsättandet även av ett blygsamt luftvärn i Sverige skulle kräva, kan sålunda icke värderas. Då reservanterna av skäl, vilka framgått i det föregående, hålla före att någon aktuell krigsrisk för Sveriges vidkommande icke nu kan skönjas och att en eventuell försämring av läget är ägnad att skänka erforderlig tidsfrist, ha de föredragit, att i denna fråga »vila på hanen», detta allra helst som det kan ifrågasättas, om icke frågan om luftvärnet borde upptagas till prövning i samband med en förnyad utredning om det passiva luftskyddet, en fråga, som försvarskommissionen icke ägnat någon självständig mera grundlig undersökning. I och för sig kan Sverige sägas vara i tämligen ringa grad sårbart för luftkrigföring. »Ur fly g strategisk synpunkt har Sverige ett jämförelsevis gynnsamt läge, då landet såväl öster- och söderut som sydvästut skiljes från sina grannländer genom ett hav. En motståndare kan därför till följd av de geografiska omständigheterna icke anordna flygbaser i omedelbar närhet av landets vitala delar. Flygvägarna bliva sålunda relativt långa, varav följer att den bomblast, som kan framföras i varje flygomgång, reduceras och därmed även verkan av de enskilda bombangreppen. Med ökade flygvägar växer emellertid även tiden för företagens utförande och ökas påfrestningen på personal och material liksom inflytandet av de meteorologiska omständigheterna. Till följd härav måste också längre tid anslås till vila, reparationer och översyn av materielen, vilket allt medför att flygningarna icke kunna upprepas lika ofta, som när flygdistanserna äro korta. Flygfrekvensen blir med andra ord samtidigt reducerad och verkan av flygoperationerna, av luftkrigföringen, begränsad. De förmåner ur försvarssynpunkt, som vårt land äger tack vare sin geografiska belägenhet och sin storlek, sin glesa bebyggelse och frånvaron av stora samhällen i större antal, träda än tydligare i dagen vid en jämförelse med andra länder, t. ex. med Tyskland och Belgien. Från flygbaser i Frankrike och Tjeckoslovakien ligger sålunda hela Tyskland, dess nordvästligaste

70 delar möjligen undantagna, inom den verksamma räckvidden för tunga bombplan. Länder med ringa utsträckning, sådana som Belgien, kunna i sin helhet nås av grannstaternas bomförband med betydande bombmängd, medförd av varje flygplan. Den vallgrav, som Östersjön och Bottniska viken bilda, förhindrar emellertid upprättandet av flygbaser på så nära håll, att hela vårt land kan effektivt åtkommas. Västra Sverige och västkusten komma sålunda att vara undandragna en verksam bekämpning från luften, därest flygföretag utgå från baser på finskt eller baltiskt område. På motsvarande sätt kommer större delen av mellersta och hela norra Sverige att vara skyddat för allvarligare angrepp, därest angriparens baser skulle ligga vid södra Östersjökusten. Sant är, att med teknikens utveckling även flygplanens aktionsradie kan utökas, varför förutsättningarna för bombföretag mot vårt land i en framtid kunna komma att förbättras. Antager man då, att aktionsradierna i en framtid kunna avsevärt ökas till följd av de tekniska framstegen, kommer vårt land likväl att alltfort hava ett relativt sett gynnsamt flygstrategiskt läge. Mot långt bort belägna mål kommer alltid flygverksamhetens effektivitet att bliva begränsad, dels till följd av den härvid reducerade bomblasten per flygning och dels på grund av att företagen icke kunna upprepas lika ofta. Om man å andra sidan granskar vårt lands känslighet för flygangrepp, finner man, att vi även i detta hänseende äro relativt lyckligt lottade. Folktätheten är tämligen ringa. Sådana industrianhopningar, som flerstädes förekomma på kontinenten, saknas så gott som helt och hållet. Därtill kommer, att industrierna inom en och samma produktionsgren i regel äro fördelade på ett flertal platser. Kommunikationsnätet är dessutom förhållandevis tätt, åtminstone i de södra och delvis även i de mellersta delarna av landet. Ä andra sidan förekomma helt naturligt inom vissa områden en märkbar koncentration av värdeföremål och viktiga industrier t. ex. inom Bergslagen. Norrland är så tillvida missgynnat, som kommunikationsnätet därstädes är glesare än annorstädes. Särskilt iögonenfallande är det ringa antalet genomgående järnvägslinjer, som förena de norrländska bygderna med mellersta och södra Sverige.» (Kapten John Stenbeck, Luftkrigföringens mål och medel. Militärlitteraturföreningens förlag, Stockholm 1935.) Detta gynnsamma flygstrategiska läge torde kunna föranleda antagandet, att därest — emot förmodan — någon fientlig stat med insättandet av flygstridskrafter sökte betvinga Sverige, huvudsakligen Stockholm bleve att betrakta som ett militärt värdefullt mål. Luftförsvarsstridskrafter, omfattande luftvärn samt jaktförband, böra därför i främsta rummet beräknas för Stockholm. Att söka tillgodose hela den svenska landsortens försvar emot tänkbara, men i varje fall för närvarande osannolika luftangrepp, vore däremot att sträcka sig över förmåga. I vissa delar av landet är utan tvivel möjligheten att åstadkomma ett luftförsvar med någon som helst effektivitet synnerligen ringa. Städerna i södra

71 Sverige, som ligga inom räckhåll för effektiva flygangrepp söderifrån, torde sålunda kunna betraktas som tämligen oförsvarbara. Reservanterna vilja i detta sammanhang hänleda uppmärksamheten på det resultat, vartill den danska kommission, som tillsatts för att utreda frågan om »Foranstaltninger til Beskyttelse af Befolkningen mod Folgerne af Angreb med kemiske Krigsmidler, Brandbomber, Sprsengbomber og lignende», i sitt i april 1935 avgivna betänkande kommit i fråga om möjligheterna att bereda Köpenhamn försvar eller därstädes vidtaga föranstaltningar i händelse av luftangrepp. Kommissionen skriver å sid. 34—35: Over for Angreb fra Syd og Sydost har Byen ingen Lyttemuligheder for fra Amager og Saltholm, over for Angreb fra 0 s t og Nordost först fra Saltholmflak- og Middelgrundsfort. Dette betyder, at der ikke, selv om Angrebet erkendes fra de paagaeldende Steder, vil blive levnet Tid til at varsle Byens Befolkning om Faren eller stor Udsigt til at stoppe Angriberen under Vejs frem mod Byen; med andre Ord: Bomberne vil blive kastet, og Nedslagene vil blive det förste Varsel, Befolkningen faar. Det är uppenbart, att läget är exakt detsamma för en stad med Malmös eller Trälleborgs belägenhet. Likaså gäller för de mot Danmark vettande delarna av landet samma förhållande som beträffande Danmark omnämnes av den citerade kommissionen, nämligen att (sid. 51) Morklaegningen af Sjselland m. v. over for truende Angreb paa Kobenhavn kun vil vsere en ufuldstsendig Foranstaltning, saalsenge Lysene förbliver taendt i Sverige. Kommissionen tillägger för sin del, att den icke anser sig kunna taga ställning till, huruvida ett avtal mellan de båda grannländerna om gemensam lyssnartjänst, resp. samarbete, när det gäller mörkläggning, kan ske utan att förorsaka svårigheter med hänsyn till neutralitetspolitiken. Den höga grad av känslighet, som i vissa flygstrategiska lägen utmärker vissa delar av landet, bör emellertid icke föranleda förhastade slutsatser vare sig i den ena eller den andra riktningen. Liksom reservanterna anse det berättigat att nu förorda en avvaktande hållning, när det gäller luftförsvar och luftskydd, kunna de icke anse det motiverat att framställa farorna av en krigföring i luften som så fruktansvärda för Sveriges vidkommande att Sverige därför skulle föranledas att taga de risker av annan art, som måste anses förbundna med en separat avrustning. Vad angår de luftskyddsåtgärder av passivt slag, som försvarskommissionen, utan att framställa några konkreta förslag, behandlar i betänkandets del II, sid. 43 ff., inskränka sig reservanterna till påpekandet, att de säkra hållpunkterna för ett bedömande av frågan härvidlag äro om möjligt ännu mera obefintliga än då det gäller luftvärnet. Det ligger sålunda i vida fältet huruvida giftgaser, mot vilka en stor del av skyddsåtgärderna skulle rikta sig, verkligen komme att användas mot civilbefolkningen i krig mellan kulturnationer samt — därest detta komme att ske i repressaliesyfte mellan exempelvis tvenne stridande stormakter — huruvida civilisationens hämningar skulle upphävas till den grad, att giftgaser även toges i bruk mot en fredligt sinnad,

72 mindre nation, vars territorium eftersträvas exempelvis för anläggning av baser. Det bör i detta sammanhang också påpekas, att den ovannämnda danska luftskyddskommittén kommit till ett resultat beträffande vissa luftskyddsåtgärder, som väsentligt avvika från tidigare rön. Kommissionen finner sålunda, att, ehuru skydd mot sprängbomber företrädesvis bör sökas så lågt ned i vanliga byggnader av stadskaraktär som möjligt, erbjuda dess lägre delar, särskilt källare, vilka äro otillräckligt tätade, stor fara vid gasangrepp enär gasen genom sin tyngd sjunker nedåt och intränger. Kommissionens slutsats i denna punkt är följande (sid. 62): Ud fra Betragtninger som de anforte, og idet der maa regnes med en Kombination af Sprseng- og Gasbombeangreb, er det Kommissionens Skon, at Kselderrum som Regel bor undgaas og Ophold tages i hoj ere liggende Lokaler, der ingen falske Illusioner kan fremkalde med Hensyn til Sikkerhed mod Gasfaren, og hvorved der samtidig opretholdes en naturlig Spredning af Befolkningen. Den danska kommissionen avråder också enhälligt från tanken att söka utrusta befolkningen med gasmasker. Bortsett från de oerhört dryga kostnader, som en sådan anskaffning skulle medföra, saknas enligt kommissionens mening den träning och tekniska insikt, som skulle vara förutsättningarna för att masken skulle kunna användas på ett nyttigt sätt. Gasmasken skulle, i stället för att bliva ett verksamt medel till befolkningens skydd, kunna skapa en falsk trygghetskänsla, detta så mycket mera, som masken icke erbjuder skydd mot hudirriterande ämnen, mot vilka hela kroppen måste skyddas. Risken av att skapa en konstlad trygghetskänsla är utan tvivel lika stor som faran av att vådorna av en krigföring för civilbefolkningens del överdrivas. Den utveckling, som pågår mångenstädes i utlandet, där de stora städerna inrättas för luftangrepp och hela det civila livet underkastas förberedelseåtgärder, genom vilka man jagar efter trygghetens chimär, är ägnad att öka spänningen i världen, enär den från de olika staternas sida manifesterar misstanken, att deras grannar med åsidosättande av alla mänskliga hänsyn i ett krig komme att taga alla obegränsade förstörelsemedel i anspråk. Det må lämnas därhän, vilket värde de avtal äga, vilka syfta till en begränsning av luftkrigföringens val av medel. Sverige äger dock förmånen att icke ha några konfliktanledningar med sina grannar och befinner sig så pass mycket i periferien av de tänkbara konflikterna, att en avvaktande hållning i denna punkt kan vara tillrådlig.

IV. Officerskårens rekrytering och försvarsväsendets demokratisering. De utredningar rörande försvarsfrågan i Sverige, som ägt rum under de senaste decennierna, ha ägnat tillbörlig uppmärksamhet åt frågan, hur officers-

73 kårens rekrytering skall kunna ske på sådant sätt, att en tidigare ofta påtalad och för försvarsväsendet i dess helhet skadlig ensidighet undvikes. Officersyrket var i äldsta tider ett ståndsprivilegium och en ändring därutinnan har — på sistone under villig medverkan från officerskåren själv — måst föranleda initiativ från statsmakternas sida av det slag, som givetvis varit onödiga i andra länder, vilkas moderna försvarsorganisationer formats i kampen för landets befrielse under medverkan från alla samhällslager. Ett exempel på ett land, där en lösning sålunda givit sig av sig själv, är Tjeckoslovakien. Det torde ur försvarets egen synpunkt betraktas som oundgängligen nödvändigt, att rekryteringen icke sker ensidigt från någon viss samhällsklass och därigenom undandrages den på en i stort sett livlig ståndscirkulation vilande »demokratisering», som eljest är en märkbar tendens i våra dagars Sverige. Den ensidiga rekryteringen medför också uteslutningen av begåvningar från andra samhällsklasser. Den kontakt med nationens djupa lager, som är en förutsättning för uttagandet i händelse av krig av hela landets värnkraft, motverkas likaså av en sådan ensidighet. Reservanterna kunna dock icke finna de nu gällande bestämmelserna för underofficerselevernas anslutning till den fortsatta utbildningen fullt tillfredsställande. Denna ordning medgiver rätt. för de elever vid arméns underofficersskola, som därstädes avlagt begränsad studentexamen, rätt att, såvida de icke överskridit 25 års ålder, vinna inträde vid krigsskolan. Samma ordning föreslås nu, i samband med organiserandet av en självständig officersrekrytering för flygvapnets vidkommande, skola tillämpas för denna försvarsgren. Sannolikt är att den, med den utveckling detta vapen erhållit, där skall erhålla ännu större betydelse. För marinen, slutligen, gäller att underbefäl (underofficerare) kunna efter avlagd underofficersexamen erhålla stipendium — vanligen under två års tid — för avläggande av begränsad studentexamen och sedan söka inträde vid sjökrigsskolan för att såsom kadetter vidareutbildas till officerare. I samtliga fall medför emellertid en rekrytering, som icke vilar på studentexamen, att aspiranterna erhålla sin officersfullmakt vid betydligt högre ålder än sina kamrater. Detta måste givetvis verka avskräckande på dem, som reflektera på att gå en sådan väg. De år, varmed förvärvet av officersfullmakten fördröjes, framstå utan tvivel som ett betungande handicap. Reservanterna anse sig emellertid icke kunna ifrågasätta, att studentexamen, så länge denna institution består, borttages som den normala grunden för officersrekryteringen. Det finnes så mycket mindre anledning att göra detta som studentexamen nu icke längre kan betraktas som en »klass»eller ståndsgräns. Att uppgiva kravet på den allmänbildning, som studentexamen förmenas skänka, vid rekryteringen av officerskåren, kunna reservanterna icke anse välbetänkt. Ifrågasättas må emellertid, huruvida icke, i ännu vidare utsträckning än vad försvarskommissionen föreslagit, åtgärder skulle kunna vidtagas i syfte att för aspiranter till officersyrket utan studentexamen påskynda utbildningen.

74 Reservanterna ha uppmärksammat de förslag, som i detta syfte framställts i försvarskommissionens betänkande. Enligt den föreslagna ordningen skulle vid armén den underofficersskoleelev, som i mitten av juni avlagt studentexamen, efter en behövlig semester, inställa sig vid krigsskolan i början av augusti, då andra årets kadetter avgått till resp. regementen för att tjänstgöra vid trupp. Under augusti och september ordnas sedan för underofficersskoleeleverna en särskild teoretisk kurs, till omfånget lika med den, som meddelats kadetterna under tiden mars—juli samma år. De nytillkomna eleverna skola då icke hava någon praktisk tjänstgöring vid sidan av studierna och antagas därför utan svårighet kunna inhämta vad som fordras. Från och med oktober ingå de som ordinarie kadetter i skola och följa undervisningen i alla ämnen och övningsgrenar. Vid flygvapnet föreslås av försvarskommissionen att de för utbildning till officer uttagna underbefälen, efter avslutad flygskola med åtföljande tjänstgöring i flygtjänst vid flygförband under sommaren femte utbildningsåret, kommenderas till en kurs vid förberedande kadettskolan. Denna kurs, som utsträckes under ett helt år, bör koncentreras till enbart allmänbildande ämnen. Härefter företages en inträdesexamen till kadettskolan, varefter, för de som lyckligt absolverat denna, kommendering sker till kadettskolans första årskurs omkring den 1 november. Därest minimiåldern för antagning till volontär i enlighet med försvarskommissionens förslag sättes till 17 år, mot nu 18 år, kommer dock en aspirant, som gått underbefälsvägen, att i bästa fall erhålla befordran till lägsta officersgraden vid en levnadsålder av 25 å 26 år, medan övriga officersaspiranter få sin befordran vid i genomsnitt 22 års ålder. Beträffande flottan hänvisas till de åtgärder, som av kommissionen förordas i syfte att bereda möjlighet till en annan rekrytering än på »studentvägen». Nödvändigheten av att här vidtaga nya föranstaltningar framgår därav, att den rekryteringsmetod med stipendier till underofficerare, som hittills funnits, endast existerat teoretiskt i det att blott ett fåtal sådana kadetter ha antagits och ingen enda ännu avlagt officersexamen. Den sammanlagda utbildningstiden efter ordinarie skeppsgosseutbildningen skulle med det nu föreslagna systemet bli 7 år, varigenom officersexamen borde kunna avläggas vid 24 eller 25 års ålder. Reservanterna ha uppmärksammat att på militärsakkunnigt håll en livlig önskan är tillfinnandes att ordna rekryteringen så att — oberoende av förmögenhetsvillkor och social ställning — begåvade unga officerare kunna tillföras försvaret. De förslag, som nu utarbetats, äro ett vittnesbörd om detta glädjande förhållande. Då likväl de föreslagna utbildningslinjerna inom olika försvarsgrenar föra fram till officersexamen vid så jämförelsevis hög ålder, vilja reservanterna icke betrakta som uteslutet att ytterligare förbättringar kunna göras och ha velat understryka vikten av detta problem.

75 V. De olika försvarsgrenarna. Reservanterna gå nu att framlägga sina förslag beträffande de olika försvarsgrenarna. Inledningsvis vilja de omnämna, att de i fråga om de detaljer, som ej särskilt omnämnas, ansluta sig till kommissionens förslag. Detta gäller bland annat beträffande försvarets högsta ledning med de retuscheringar och erinringar, som förekomma under de olika försvarsgrensrubrikerna.

A. Armén. 1. Krigsorganisationen. Enligt kommissionsförslaget omfattar denna sex fördelningar, Bodens trupper och Gotlands trupper, vartill komma vissa armékårtrupper m. m. Det här framlagda förslaget räknar med Bodens trupper och Gotlands trupper av i huvudsak enahanda sammansättning som enligt kommissionsförslaget. Sak samma gäller beträffande armékårtrupperna m. m., vilkas omfattning med hänsyn till organisationens begränsade storlek dock i förhållande till kommissionens förslag minskats. Vi hava sålunda utgått från, att av armékårtrupper följande skola stå till förfogande, nämligen stridsvagnsförband, armékårartilleri, luftvärnsartilleri, ingenjörtrupper, signaltrupper, trängtrupper, intendenturtrupper och tygtrupper, vartill komma särskilda landstormstrupper. Beträffande antalet fördelningar kan inom den av oss såsom möjlig ansedda kostnadsramen uppsättas allenast fyra. 2. Fredsorganisationen. a) Arméledningen. Enligt kommisionsförslaget utgöres arméledningen under arméchefen av chefens för armén stab, inspektioner och förvaltningsmyndigheter. Vi biträda nämnda förslag men framhålla samtidigt som ett önskemål, att inspektionerna, införlivas med chefens för armén stab. Vissa kaderminskningar hava av oss föreslagits på grund av den — såsom framgår av det följande — i förhållande till kommissionens förslag mindre omfattande organisationen. b) Högre och lägre

truppförband.

Ehuru vi — i likhet med kommissionen — anse, att krigs- och fredsorganisationerna i görligaste mån böra överensstämma, finna vi oss nödsakade att inom angiven kostnadsram föreslå bibehållandet i fredstid av blott tre fördelningar, sammansatta såsom följer: I. f ö r d e l n i n g e n om stab, Södra skånska infanteriregementet, Norra skånska infanteriregementet, Jönköpings-Kalmar regemente, Skånska kavalleriregementet, Wendes artilleriregemente och Skånska trängkåren; I I . f ö r d e l n i n g e n om stab, Svea livgarde, Livregementets grenadjärer, Skaraborgs regemente, Livregementets husarer, Svea artilleriregemente och Svea trängkår;

76 I I I . f ö r d e l n i n g e n om stab, Jämtlands fältjägarregemente, Dalregementet, Hälsinge regemente, Norrlands dragonregemente, Norrlands artilleriregemente och Norrlands trängkår. Härtill komma: B o d e n s b e s ä t t n i n g s t r u p p e r om stab, Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt ett signalkompani; G o t l a n d s t r u p p e r om stab, Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår; a r m é t r u p p e r , bestående av ett stridsvagnsregemente (Göta livgarde), ett arméartilleriregemente (Smålands arméartilleriregemente), ett luftvärnsartilleriregemente (Karlsborgs artilleriregemente), två ingenjörkårer (Svea, resp. Göta ingenjörkår), en signalkår (vartill nuvarande fälttelegrafkåren förändras) med ett kompani i Boden, tre intendenturkompanier samt s k o l o r m. m. Såsom en följd av denna fredsorganisation föreslås följande staber och truppförband till indragning, nämligen Västra arméfördelningens stab, ö s t r a brigadens stab, Göta livgardes bataljon i Vaxholm, Livgrenadjärregementet, Upplands regemente, Södermanlands regemente (vars etablissement m. m. övertages av Krigsskolan), Kronobergs regemente, Älvsborgs regemente, Hallands regemente, Bohusläns regemente, Västerbottens regemente, Västernorrlands regemente, Värmlands regemente, Livregementet till häst, Norrlands dragonregementes skvadron i Boden, Göta artilleriregemente, Norrbottens artillerikår, Svea och Göta ingenjörkårers fästningskompanier samt Göta trängkår. c) Territoriella myndigheter. Inskrivningsväsende m. m. Ifråga om inrättandet av särskilda befattningar som militärbefälhavare på fastlandet, avsedda att ersätta de nuvarande brigadcheferna, biträda vi kommissionens förslag. Vidare finna vi det ändamålsenligt att organisera överkommendantskapet i Stockholm och platsbefälet i Karlsborg på sätt, som kommissionen föreslagit. Ehuru vi av skäl, som av kommissionen anförts, finna det önskvärt att inskrivningsväsendet centraliseras till militärbefälhavarna, ha vi dock ansett, att så icke låter sig göra. Militärområdena i den av oss föreslagna organisationen bli nämligen av sådan omfattning, att en militärbefälhavare knappast, förmår såsom ensam myndighet omhänderhava hela militärområdets inskrivningsväsende. Vi anse därför, att inskrivningsväsendet fortfarande som hittills bör handhavas av infanteriregementscheferna såsom inskrivningsbefälhavare. d) Arméns rekrytering. Till de uttalanden beträffande arméns rekrytering, som av kommissionen gjorts, ansluta vi oss i princip. Inom den av oss föreslagna organisationen erfordras för rekryteringens säkerställande en årlig inskrivningskontingent av 18 178 till linjetjänst ut-

77 tagtia värnpliktiga i allmänhet (kommissionsförslaget upptager 25185 och värnpliktskontingenten är i nu gällande härordning fastställd till 23 283 man). De värnpliktiga böra fördelas på truppslag på följande sätt: Infanteriet 11 231 Kavalleriet 686 Artilleriet 2 892 Ingenjörtrupperna 944 Signaltrupperna 308 Trängtrupperna 1 700 Intendenturtrupperna 317 Tygtrupperna 100 Tillsammans 18178 Av studenter och likställda räknar kommissionens förslag med 2 173 man. I den av oss föreslagna organisationen utgör behovet 1 835, fördelade på följande sätt: Infanteriet 827 Artilleriet 210 Ingenjörtrupperna 84 Signaltrupperna 25 Trängtrupperna 126 Intendenturtrupperna 31 Värnpliktiga läkare, veterinärer, tekniker m. fl 312 Officers- och reservofficersaspiranter 220 Tillsammans 1 835 e) Arméns utbildning. Beträffande utbildningstidens längd för de värnpliktiga ha till kommissionens förfogande ställda, lantmilitära sakkunniga ansett såsom minimum för flertalet värnpliktiga en tjänstgöringstid av 210 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 150 dagar och 2 repetitionsövningar om 30 dagar. För studenter och likställda ha samma sakkunniga icke ifrågasatt någon ändring i nuvarande utbildningstid. Försvarskommissionen har ansett, att de av de läntmilitära sakkunniga framförda motiven för en sådan längd av utbildningstiden icke kunna lämnas obeaktade. De ur militära synpunkter framställda önskemålen hava därför ansetts böra tillgodoses, i den mån så är möjligt av hänsyn till sociala och ekonomiska m. fl. faktorer. Efter en granskning av dessa ävensom av de erfarenheter, som vunnits från verkställda utbildningsförsök, har försvarskommissionen för sin del föreslagit följande tjänstgöringstider, nämligen vid infanteriet, luftvärnsartilleriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna: flertalet värnpliktiga underbefäl och fackmän vid övriga truppslag för studenter och likställda

175 dagar 225 » 200 » 260 »

78 Nämnda tjänstgöring skulle — enligt kommissionens förslag — fullgöras vid infanteriet m. fl. truppslag med en första tjänstgöring om 150 (underbefäl och fackmän 175) dagar och en repetitionsövning (underbefäl och fackmän två repetitionsövningar) om 25 dagar, samt vid övriga truppslag med en första tjänstgöring om 170 dagar och en repetitionsövning om 30 dagar. Förutom nämnda tjänstgöring bör enligt kommissionens förslag för till linjetjänst uttagna värnpliktiga tillkomma en landstormsrepetitionsövning om 5 dagar, samt för vissa befälsutbildade värnpliktiga en landstormsbefälsövning om 12 dagar. Då utbildningstidens ökning på föreslaget sätt bidrager till att icke oväsentligt höja effektiviteten hos den av oss föreslagna organisationen och då vidare kommissionen enligt vår mening tagit erforderlig hänsyn till sociala faktorer, biträda vi kommissionens förslag i förevarande hänseende. Till kommissionens förslag om utbildningens organsation m. m. samt ifråga om organisationen av centrala undervisningsanstalter m. m. ansluta vi oss likaledes. Dock ha vi föreslagit viss minskning av befälskategorierna vid de fasta undervisningsverken på grund av den av oss föreslagna mindre omfattningen av härorganisationen. Då vi, såsom tidigare framhållits, exempelvis räknat med en årskontingent av 220 officers- och reservofficersaspiranter mot av kommissionen beräknade 326, ligger det i sakens natur, att krigsskolans befälspersonal i vårt förslag skall nedgå till lägre antal, än som upptagits av kommissionen. Frivillig utbildning förutsattes av oss komma till stånd i ungefärligen samma omfattning, som angivits i kommissionsförslaget. Något anslag till det frivilliga skytteväsendet ha vi icke upptagit i vårt förslag. Enligt vår mening är den frivilliga skytterörelsen alltigenom så idrottsbetonad, att fullt motiv finnes att tillgodose dess behov på annat sätt, t. ex. av vinster från A. B. Tipstjänst. f) Be lägre truppförbandens stater. Såsom exempel på sammansättningen av de lägre truppförbanden införas här nedan förslag till stat för ett fördelningsinfanteriregemente, ett kavalleriregemente och ett fördelningsartilleriregemente. Vidare införes här en jämförande översikt beträffande staterna för nämnda regementen enligt vårt förslag, kommissionens förslag och 1925 års härordning.

79 Stat för ett fördelningsinfanteriregeinente. Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

Militär personal. Officerare. Överste Överstelöjtnant Majorer Kaptener Löjtnanter Fänrikar

1 1 3 17 26 11

0. 6 0. 5 O. 4 0. 3 0. 2 0. 1

Regementskassör Fanjunkare Sergeanter

1 16 24

Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

Manskap. Furirer Korpraler Vicekorpraler Volontärer

58 35 35 58

Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

0. 2

Underofficerare.

Musikpersonal. Musikdirektör

Löneplan och löneAn- grad enligt vedertal börligt avlöningsreglemente Musikfanjunkare Musiksergeanter Musikfurirer Musikkorpraler Musikvicekorpraler Musikvolontärer

2 4 4 2 2 6

Uo. 3 Uo. 2 Maf. 4 Maf. 3 Maf. 2 Maf. 1

1 1 1 1

C. 3 C. 1 C. 3 C. 1

Oivilmilitär personal. Vapenhantverkare Förrådsvaktmästare Maskinist Eldare av 1. klassen Pensionerad personal. Mobiliseringsofficer Expeditionsunderofficerare Vapenunderofficer Underofficer, biträde åt rege mentsintendenten

1 2 1 1

— — —

Stat för ett kavalleriregemente.

Militär personal.

Löneplan och löneAn grad enligt vedertal börligt avlöningsreglemente

Officerare. överste Överstelöjtnant Ryttmästare Löjtnanter Fänrikar

1 1 8 12 5

0. 6 0. 5 0. 3 0. 2 0. 1

Underofficerare. Regementskassör Fanjunkare Sergeanter

1 8 12

Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

Manskap. Furirer. Korpraler . Volontärer

36 Maf. 4 37 Maf. 3 200 Maf. 1

Anm. 1. 2.

Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

Oivilmilitär personal. Vapenhantverkare Maskinist Eldare av 1. klassen

Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer Vapenunderofficer Underofficer, biträde åt regementsintendenten Underofficer, furageuppbördsm a n m. m

Vid e t t regemente major i stället för överstelöjtnant. Musikkår vid två regementen.

C. 3 C. 3 C. 1

80 Stat för ett fördelningsartilleriregemente.

Militär p e r s o n a l . Officerare. Överste Överstelöjtnant

Löneplan och lönegrad enligt Anvedertal börligt avlöningsreglemente

Löneplan och lönegrad enligt Anvedertal börligt avlöningsreglemente

Oivilmilitär personal.

0. 6 0. 5 0. 4 0. 3 0. 2 0. 1

Eldare av 1. klassen

Löjtnanter Fänrikar

1 1 4 16 20 10

Underofficerare. Regementskassör Styckjunkare Sergeanter

1 13 18

Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

Expeditionsunderofficer Vapenunderofficer

C. 3 C. 1

Pensionerad personal.

Manskap. 46 Maf. 4 50 Maf. 3 95 Maf. 1

Furirer Konstaplar Volontärer

1 1

1 1

Underofficer, biträde åt rege- 1 mentsintendenten 1 Underofficer, furageuppbörds1

Jämförande översikt beträffande ett fördelningsinfanteriregemente, ett kavalleriregemente och ett fördelningsartilleriregemente e n l i g t reservanternas förslag, kommissionens förslag och 1925 års härordning.

fl - u fl O- O O" a

K ag SJ* IoT •*•

p p f ö r b

3 fl CO 2. nr

T o:

Ett fördelningsinfanteriregemente: Föreslagen organisation a Kommissionens förslag 2 1925 års h ä r o r d n i n g 8

59 52 40

41 35 26

128 105 95

58 45 40

27 28 26

21 18 14

73 75 54

200 169 186

52 56 41

32 35 25

96 107 85

95 100 114

Ett kavalleriregemente: 4 Föreslagen organisation Kommissionens förslag.. 1925 års h ä r o r d n i n g Ett fördelningsartilleriregemente: Föreslagen organisation Kommissionens förslag.. 1925 års härordning

Uppsätter vid mobilisering IV2 regemente. Uppsätter vid mobilisering 1 regemente. Normalregemente. Livregementets husarer.

Musikmanskap

81 De av oss för samtliga truppförband o. s. v. uppgjorda staterna uppvisa sammanlagt i förhållande till nuvarande härordning en minskning med 155 officerare, 56 underofficerare, 606 underbefäl, 9 musikdirektörer, 27 musikunderofficerare och 97 musikunderbefäl. g) Civilmilitära kårer och stater. Personalbehovet beräknas enligt samma grunder som i kommissionsförslaget. Vårt förslag, som omfattar en mindre organisation, innebär emellertid en minskning av nuvarande antalet läkare och veterinärer med 1 fältläkare, 13 regementsläkare, 23 bataljonsläkare, 1 fältveterinär och 4 bataljonsveterinärer. En ökning med 10 bataljonsläkare vid fältläkarkåren från nuvarande 25 till 35 har emellertid samtidigt verkställts. Denna åtgärd sammanhänger med det av kommissionen föreslagna och av oss biträdda förslaget om ändrade principer för läkarvårdens upprätthållande vid truppförbanden. Kommissionen har nämligen föreslagit, att vid varje truppförband i föreslagen organisation skall finnas blott en läkare mot vid flertalet regementen för närvarande två. Då det är att förmoda att behov av ytterligare läkarkraft kommer att uppstå, men detta behov kan förväntas inträda blott under vissa perioder, bör denna rent tillfälligt erforderliga läkarkraft knnna ställas till förfogande genom att till tjänstgöring vid truppförbanden beordra bataljonsläkare vid fältläkarkåren. En ökning av denna kår är därför ofrånkomlig. Vidare har på grund av förvaltningens omorganisation ytterligare 1 regementsveterinär utöver nuvarande antal blivit erforderlig. Övriga förändringar i fråga om denna personal äro en direkt följd av den mindre organisationen. h)

Armémusiken. I fråga om tilldelandet till truppförband av musikkårer ha vi ansett oss böra följa kommissionens princip, nämligen att i allmänhet endast till ett truppförband per garnison beräkna musikkår. Detta har fått till följd, att vissa truppförband, vilka enligt kommissionens förslag icke fått sig musikkårer tilldelade, enligt vårt förslag försetts med sådana. Så ha exempelvis samtliga trängkårer i vårt förslag tilldelats musikkårer. i) Sammandrag av föreslagna personalstater. De av oss föreslagna personalstaterna i fråga om fast anställd personal framgår av vidstående »Sammandrag över föreslagna personalstater». Av sammandraget framgår även motsvarande personal enligt kommissionens förslag och enligt 1925 års härordning. 1282 35

E 6

T ^ CO 1-1 i H

^

3 517 4 884 4689

999 1361 1226

1-1 —1

i n CM i o

CO 1*1 c o

I T » ©

acesao

Summa militär porsonal Summa musikpersonal

NN 1 CD CD

a o

:cä

CO

O

m

C

P

Volontärer

r-»HCO

B

Summa underbefäl Vicekorpraler (konstaplar) Korpraler (konstaplar) Furirer

00CO

|

CM CM

I

CD O CD CM -oj! •>*

•^tl.<X> - + i

CM <M

1 CD O CM - *

e f e "<* Tti

1 Tfi CM CT3 TJI f O

C-

i 0 - * 0

CM t -

co x co

i—1 —H i—1

CM

f - O i C 5 i—I

r - r~- | •^

i

I

CM CD >—l CM CO CM

r-l T H

I

— 00 tH i - I H C M

Summa manskap

11 1

•<*! CM • * CM l O CO H X Q O CM CM CM

11 1

i O -rfi ^ 1 l O i l T . >fl CD 3 0 CO

05 Volontärer

S3

,M

• pH

IH

o

CO

m C>H O , 0

eä i—'

a si o u p.

;-.

P.

no

a P

3D

ci

Iri

H 00

:0

>

e3

4-1 O

be e3

H

r-l

O O H O O C T J

CD oo r -

as co o CD as co

co co a>

-<+i a s r O CD CO

11 1

i-i o r -

co co CD

CD CD i Q CD CO CO

r - l i—I r H

O O C O r - l CO CM r - l i—I r - l

•«*l O S CD O t C i O »*l

I O I T .

O

co t» co r- r-co

|

CM - * i—I t H

1 1

H r l H

co as GO

co OJ co c^co-*

11 1

11 1

1 1

Löjtnanter Kaptener (ryttmästare) Majorer

M

CM OS i-l i-l

I 1

CO"*

t-~ i > co co a s cc

r l

O

CO CO CM CO r - l r - l 1—1 - H

a s —< i-i t-l co - *

m ö n

CM

co i n vo co co a s T H <M IM

CMNH

r - l •<* 0 0

oa»«c

t > GO-«#

CO CO CO

CM CO CM

co i o co CM O S T H i H T H CM

CM CM CM

N 0 5 H i - l i H CM

CO •>* Tti

I I I

I I I

I I I o be : •J & :

1 "^

•«# •>* c c

O

23£

iO

I

o bo :

o bo

S

g £ bp

eö en v

fi

S

O W)

cä en 5,

CM CM

Hi

io N i a

a '-o * o

r-

.

as H o

t ^ C O H OSCOiH r-1 CM CM

Överstar

fl

fl

o § g

* fl °£ £

• * O H CM CO CM

CM H i

to i> ir:

Generalspersoner m. fl.

CM CM I CO CD t ~ i - l CM H

ift CM o

H r l H

Över stel öj tn an ter

O

CD -<*l t ~ -

i - l «-< r - l

O N - n •*»i i C CM

O

co rf< co

CM CO CC

Fanjunkare (styckjunkare) Förvaltare (regein entskassörer)

I

CO CO CO CD!> O

N C O O CD l O CD TJI CD l O

i - l CM

Tti l O

11 1

TtllCiC)

r-OH

Summa underofficerare

Fänrikar (underlöjtnanter och fänrikar)

- - i r - i CM CM CO CM

•**l O S O S H H r l

Korpraler (konstaplar)

02 O

0 0 CD O T-l —i CM CO i H O

11 1 11 1

Summa officerare

O

c o - ^ •*

Vicekorpraler

a ea

O

O

11 1

Sergeanter

-i

O OJ i—I

Summa underbefäl

Furirer

:o3

O C O

• *

incoao

Fanjunkare (styckj unkare)

P.

r - l CM i - l

CD - *

CM CM

Musikdirektörer

O

C.

CD CM i—I Zi I O O i - l CM

• * • *

Sergeanter

3 C l CM T-l

i-H 1—1

Summa musikdirektörer och underofficerare

CO

CM -rfi "*f -tfl CD * 3 i

i

S D S cr

. .s jg-2 i2

*

,5

M <U 43 d

bD»^ M O £ O <B g a 45

fl

vTn

m

•sl*

Sla*

CO

£M2

w

o ° S-

g^

S >

o S g g . 2 jS

M

c

be en en i ä ' ^

en fl g S K»

• co a s as CM CO i O rtHH

| 1

T+i co c o

i

r CM c o c o co as as

,ao

|

, 1

CD OS CD

n i c e co CM

I I

1 **

1 ~*

1 CM-HI TH

1 r"' 1 "•"'

CO i H i H

| CM

1^ 11

CO I H

1 1

co io CO io H< r-4

CO UO H

CM O <M

r-l H< CM

M l

CO

lO CO

•O CO

III III

g O 5 os

IO CO

I I I

iO

CO CM CM CO T H

H

IH

Ml

Ml

fl fl"

CO r-l

g

III

CD CM CM

1 •-"

CM CO CO

i l l i l l

CD CM CM

COrlH

1 ^

OincM H r H H

Tt< 1© CO

142 101

1© TH

TH00»O

120 CO CM CD ' CM -<*l CO

FH

co rt co

as cc a co i i co T-l © 1 8 *

T-i r>- a o •HH.OiO

£ O

CO IO r-l H

T-l

I l l I I I

<** «©

III

s CM CM

r-l

CO H< CO

fl

fl fl •CfOl "3 5)

r— TJ 03 F>>_ ro co o . B en

CO

III

—II H

CD CJ R CD co cfl o 3 in O E to •fcf CD pH

o r-< O CO CO

lis

a eg CO

> Tj r-l CS

'"-5 O F* fl «H CO CD ro fl

rf ».2 S rfl ro be C P-, to PH

b0 CD - p

©0

^

t»

as

cm E i CD F-M SO CD

<2 bto 8 o ci u a> P. Pi

P

.

O bC ••3,3o3 en &n

£ bo

fl

O bfi

bo

"3 r2 c3

en

Ml

rl fl H O CD g ö

-2 rfl

°

rfl

b e en en

b D en o3 • H

ro

M

en

P •oj

fcJD s-, fl ro'g £

° 28

d

2 .fl

bD to ro 03 - H

fn

-33 S ^

s a is

•H o &* PHM

rH

so O

^

•3

£ £ *? '8 ° -2

' f li Ä « 09

-3

J fl 3 rfSg

cä^ M

° 22 fl «.2 -fl bD en ro rf Sua en M

fl o © =3

fl

•cd N to

«,

CD

CD S *3

fl

Ffl en . . en CC3 Ci) •© bO f" ffl > .S

fl

fi

£

2 C3 o fl . Jcä rH 03 ^riicl J>

O fl ^ iTn ro 00 en en cS -i-i CH

>» T3 S *

H

rn C-;

° 22

+= co

IrHrfld

«g« :

d hi) CO

S3

0 O bo

Ofl"bJD,. •

ciS-^HI

2 Sj?

so

F> tea

co C

o o

84 coco i

CO CD Hl HlOOl

CM CM —1 CO - * r - i

H<HH

rH CO rH iH H

Summa civil personal

O O "# CD CD t ~

"*"*"*

1 1 1

Övriga

OS OS rH -H< Hl CO

CM CM

1 1 1

Expeditionsvakter

OSOSO rH

CM CM <M

Förste expeditionsvakter

rH rH CM

11^

rH —1 TH

1 1 1

F5 i . I d

Underofficerare

r H O S CO

Officerare

en co CM

o S P 2 å fl <t<

" ^

•—

"3 a o B

I

CM CD CO r H •—i r H

1 1 1

|

|

CO PH

'p 3

Regements-(garni8on8-) pastorer Summa civilmilitär

O CM —I

-(V

CO CD H< HH t - CC

OS CM O

Summa

CD C O O H

CO CO CM

CO CO O >=tl t - OS

OS CM CM H rH

Övriga

int-os

CO CO TO

• * CO rH CM co in

CO CO X

Förrådsvaktmästare

iH r-l iH

P

O

CS

CO CO HH

i H H l CO TH - H

personal

sä bo

1 1

1 1 1

CM OS CM rH H CM

1 1 1

CM OS CM rH iH CM

1 1 1

03 SS

C

O

o

00 frH

(9

fl» fl bt> S3 cc c»

:o c—

ta

Vaponhantverkare

11 1

Summa

CO

1 1 1

1 1

r

1 1 ^

1 1 1

1 1^

11 1 1 1 1

1 ! 1 1 1 1

1 1 1

11 1

1 1 1

1 1 !

1 1 'H

1 1 os

1 1 ""*

| | |

U

Batalj onsveterinärer

CO

ft

iH H

y-l

|

rH

:o3

Kegementsveterinärer

I > COtM

scä

Fältveterinärer

e o Hl Tji

'""

Overfältveterinär

co CO

TH

as

rH TH

CMOHI

> •

:©

! '"'

1 CM CM

COHH

g

bo

> FH

Summa

C O H T J

1 CO

Bataljonsläkare vfd fältläkarkåren

o o>n co en CM

11 1

11 1

Bataljonsläkare

O N C C CM CM

1 1^

1 1

1 o 1 CM

1 1 "*

Eegementsläkare

CM <M I > CM CO

1 1 1

1 1 os 1 iH

1 1 1

Fältläkare

CO ^sjl - ^

1 1 1

Överfältläkare

1 1 1 1 1 1

1 1 1

TH TH I H

1 i 1

i 1 1

Generalfältläkare

r H r H 1-1

1 1 1

1 1 1

1 1 1

H

CS

«•>

CS

cö "3 h3

a

»:

C

o

+= rfl co ro

t

co bo d

B u d

w

-3 S<« 2 ÖJC O O g:

.D

W

ro, ii C •3 =° -r

g^ p boroT °FH fl 2 :ctc^ fl fl

O r

? '55 bO co «B

c *0

O bD b, )

»

»= •a - aa *f2 a^

Id?

. 49

"^ r-l 03 ro

. t )

<S d

° 2 f _. 5 ra

H

Ö

Or

» S iF-

cä-H

•-I b o fl co "I " en

P

gMr

+>

i

cö ro ho

rganis ns för srdnin

•rH

nterie

ä i bO staber

rn'

rganis ns för ->rdnin

sco-

organis ens för rordnin

es

> _. d sd oj •3 M £-2rA bOco ro ce - a r-i

r - l fl 003 cn P

2 3^

§,åz

85 ro^S

^S

^^^

SSS

|| ^

MS 1

g « 2 rH

I1 I, 1!

CM

1 1°*

M l

I I I

II®»

M-

1 '

I I I

I I I

| |

| |

ZZZ

U*

IM

ni

ii-

iii

g§s

III

I N

I N

Ml

III

I N

s s s

III

I I "

IM

1i I

I I -

III

S ^ S

M l

I N

M l

I I I

I I I

M l

-H -1 "*

"~~

I N

III

III

Ml

Ml

1 COCOCM

1 '

C O H H

Tji

I I I I I I

I I I l l

CS

H

<**<*«

l

M

r-l ^J« CO CO ^ ^ci*

© CO (M

te» CM CO 00 CO

GO rl Ol

oo 00 CO CO CM CM

O c

CO rH M o o

rHrHrH

CO H4

1 '

I I I I I I

1 1

11^

1 Is0

i 11

II*

Ml

in

as»

i i " i r

IIs0 Ml

I I I III

i i " Ml

I I I Ml

I I I Ml

a TH s «- • •

M l

I I I

I I I

M l

I I I

I I I

OOHHHH

M l

M l

I M

I I I

I I I

l|'|

IH-*

M S 1

il

5 0

M l

M°°

M l

1 M

<Noos

i

I I I

I I

I I I

I I I

GO

I N

Ml

Ml

Ml

Ml

III

£ g S

11°

IIs0

Ml

II"*

III

III

§

10 I N

Ml

I I *

M |

III

U g? S

III Ml

ill Ml

III III

Ml III

III III

III III

M <* « * -* "

III

III

III

III

III

III

-*'•*>

o3 eo bo

•3

'-u —i c3 ro bo

co

« •S 1o .9 fl g " a Ö Sf 8 m

' ~

N

eg co en FH •-H so fl <TH

60 g

en

fl "a rfl FH

F- H O O «

ö.2fl (fl rfl

P O bC C CO rfl

fl

2 | fcrH

CO

FH

-co

'

2 I0 :

to

03 co bJD

cä " 3 bO

•^

—i

a £.9 bD en T3 c FH

aM ä 2 -fl bO co 08

'H

as r-l

en

^

« % 2a^

s^ i g| 2

aSi ro° ^ bo eo ro ö

'fl J3

— fl <*3 en H

P fl lO S O N

,

rTÖ

.d

o a> S

rH . O

S

S D » ro

H,

2 a^ so O

N

•ö

d *» d

sia

cö" en

.03

M

'fl a

EH

® fl m

o §£ ^ I J C S

&H W rH

©J (M

rH M

rH rH

© eo

.H © rH

^

O feJ3 • £ *

? en bo co co

M rö

I I 1 I

c

HH CO CO

COCOCO

1 *

H H N

c*-*t-

IcO t-1

en F-i

bC

c

'fl r^ ifi S§ 2 _ a »a

s :S

Ö.2rfl ?r, bo ro co ro CO -rH

FH

zf) K fl i d - CM :5 © cs

r=H rrfHl r H

S SJ

86 j) Särskilda personalfrågor. Till de synpunkter, som kommissionen i sitt förslag framlagt, ansluta vi oss i princip. H u r befordringsförhållandena ställa sig inom hela armén, vad officerarna beträffar, framgår av nedanstående tablå. Proportionen Kaptener Subalternofncerare

Proportionen Regementsofficerare ni. fl. Kaptener 1Q9r. iy<S0

Kommissionens förslag

Vart förslag

1„j)r.

Kommissionens förslag

Vårt förslag

0'38

0'38

0'55

U'G4

U'G5

Vad underofficerarna beträffar, är proportionen mellan fanjunkare m. fl. och sergeanter i stort sett densamma i vårt förslag som i kommissionens eller ungefär som 2 : 3. Befordringsmöjligheterna i fråga om underofficerarna skulle sålunda ställa sig lika i de båda förslagen. k) Arméns reservpersonal. I fråga om sammansättningen av armåns reservpersonal överensstämmer vårt förslag med kommissionens. Sålunda räkna vi med personal på övergångsstat, personal på reservstat och personal i reserven. Till övergångsstat bör överföras icke längre erforderlig aktiv personal. Denna utgöres, enligt vad i det föregående framhållits, av 155 officerare, 27 musikunderofficerare, 56 underofficerare, 27 läkare och 9 musikdirektörer, 4 veterinärer. Av denna beräknas emellertid nedan nämnda bliva överförda till flygvapnet, nämligen 55 officerare, 2—3 underofficerare. Att överföras till övergångsstat skulle sfilunda ifrågakomma: 100 officerare, 27 musikunderofficerare, 53—54 underofficerare, 27 läkare och 9 musikdirektörer, 4 veterinärer Det synes oss skäligt, att samma villkor, som medgavs personalen på övergångsstat vid övergången till 1925 års härordning, nu erbjudes den nya övergångsstatens personal. I samband härmed må framhållas, att manskapspersonal, som nödgas avgå från fast anställning före kontraktstidens utgång, bör erhålla avskedsersättning. Behovet av personal på reservstat har av oss beräknats efter i stort sett samma grunder som i kommissionsförslaget. Det sålunda beräknade antalet framgår av nedanstående tablå:

87 Officerare

1 I Infanteriet | Kavalleriet 1 Artilleriet Ingenjörtrupperna Signaltrupperna Träns:en Intendenturkåren

Överstar

Majorer

3 1 2

29 1 11 5 1 4 3

115 11 51 16 4 10 10

147 13 64 21 5 14 13

77 10 32 9 3 9 6

.

Summa

Underofficerare

Kompaniofficeraro

Summa

Därjämte beräknas på fältläkarekårens reservstat: 1 fältläkare, 3 regementsläkare, 3 bataljonsläkare. Till uppförande å reservstat upptagna överstar, kompaniofficerare underofficerare beräknas fördelas å olika löneklasser sålunda: Överstar Högre

Kompaniofficerare

Lägre

i

och

Underofficerare

Högsta

Mellersta

Lägsta

Högre

Lägre

106 I fråga om i reserven utnämnda officerare m. fl. och underofficerare beräknas, att nedanstående antal årligen anställas, nämligen: Officerare Underofficerare Bataljonsläkare Bataljonsveterinärer l) Arméns

149 109 4 2

hästar.

I likhet med kommissionen räkna även vi med, att de egna tjänstehästarna skola ersättas med stamhästar samt att ackordhästsystemet utvecklas. Det antal stamhästar och tjänstgöringsdagar för ackordshästar, varmed detta förslag räknar, framgå av nedanstående tabell: Stam hästar Tjänstgöringsdagar för ackordshästar Vid truppförbund m. m.

Remonter

3 708

154 000

88 Skillnaden i förhållande mindre organisationen.

till kommissionsförslaget

är beroende av den

m) Förläggning. Till kommissionens förslag att förlägga nuvarande Södra fördelningens stab till Kristianstad samt Krigsskolan till Södermanlands regementes etablissement i Strängnäs ansluta vi oss. 3. Beväpnings- och materi elfrågor. Till de uttalanden, som kommissionen i fråga härom gjort, ansluta vi oss i princip. Den mindre omfattningen av vapen- och övrig materielanskaffning enligt värt förslag är beroende av den föreslagna mindre organisationen.

Allmänna grunder för kostnadsberäkning för armén (med däri ingående luftvärnsartilleriregemente). Vid uppgörande av föreliggande kostnadsberäkning ha samma utgångspunkter legat till grund, vilka angivas i kommissionens förslag. Sammandrag av tjänstgöringsdagar. Antal för fast anställda Fast anställda: Musikelever Övriga

tjänstgöringsdagar för värnpliktiga

ä 50 öre

Summa

ä 1 krona

31025 1 780 105

31025 1 780 105

Värnpliktiga: i beväringen linjetjänst: klass B övriga ersättningsreserv (handräckningstjänst) värnpliktiga som hysa samvetsbetänkligheter

313 020

636 000 636 000 99 000 99 000

Avrundat

574 765 2 983 345

2 803 880

i landstormen Summa

261 745 179 465

1 811130 1811000

146 720

146 720

3 851 900

587 930

6 250 960

3 852000

588 000

6 251000

4440 000

89 Tablå över antalet hästar och underhållet av dessa. Antal hästundcrhållsdagar vid beräkning av anslagen till förplägnadsutredning, intendenturfordon, furage

sjuk- och veterinärvård

1 353 420

1 353 420

154 000

154 000

15 840

15 840

Summa

1 523 260

1 695 350

Avrundat

1695000 Slamhästar. 3 708 hästar i 365 d å s a r Ackordhästar Remonter. 352 hästar i 45 dagar Remonter

i devåerna

172 090

Tablå över kostnaderna för armén. Kronor

Kronor

A. Civilförvaltningens anslag. 1. Avlöning till personal vid arméledning och truppförband m. fl 2. Avlöning till personal på övergångsstat vid armén 3. Inkvarteringens ordnande i Stockholm 4. Rekrj^teringskostnader 5. Avskedspremier m. m 6. Arméns reservstater 7. Reservstat för furirer vid Gotlands trupper 8. Personal i arméns reserver samt personal över stat 9. Rese- och traktamentspenningar 10. Rese- och traktamentskostnader m. m. för hästuttagningsmyndigheterna 11. Flyttningsersättning 12. Resestipendier 13. De värnpliktigas avlöning 14. Understöd åt vissa värnpliktigas familjer 15. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader 16. Studiestipendier 17. Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande 18. Frivilliga skytteväsendets befrämjande 19. Tryckningskostnader 20. Vissa arbeten på mobiliseringsverket

22 728 000 22 000 68 000 90 000 1718 000 1120 000 110 000 28 000 140 000 20 000 2 544 000 70 000 800 000 5 000 20 000 80 000 30 000

29 593 000

B. Intendenturförvaltningens anslag. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter och utbildningskurser 2. Skrivmaterialier och expenser

817 000 550 000

Transport

1 367 000

29 593 000

90 Transport 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16.

Mathållning Munderingsutrustning Kasernutredning och förplägnadsutredning Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt Remontering Furagering Arméns brevduveväsen Truppförbandens övningar Fält- och fälttjänstövningar Sjukvård Arméns bakteriologiska laboratorium Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig Arméns hundgård Veterinärvård

Kronor

Kronor

1367 000 5 063 000 3 751 000 780 000 2 303 000 368 000 1 677 000 5 000 1 639 000 600 000 409 000 2 000 20 000 9 000 81000

29 593 000

18 074 000

C. Tygförvaltningens anslag. 1. Vapen och ammunition 2. Anskaffning och underhåll av arméns motorfordon 3. Anskaffning och underhåll av ingenjörs-, fordonssignalmateriel m. m D.

4 270 000 620 000 och 560 000

Diverse. 100 000 275 000 185 000

1. E r s ä t t n i n g för rustning och rotering 2. E x t r a utgifter 3. Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare

E.

5 450 000

Summa kronor

—

Summa summarum kronor

— — —

Kostnader för materielanskaffning

Andel i gemensamma kostnader

560 000 53 677 000 2 900 000 2 423 000 59000 000

Sammanställning av arméns kostnader.

Arméns

andel i kostnaderna för försvars-

Arméns

andel i kostnaderna för fortifika-

Årskostnader

Årskvot av engångskostnader

Summa kostnader per år

kronor

kronor

kronor 188 000

188 000

2 235 000

2 235 000 Arméns egna kostnader Summa kronor

53 677 000

2 900 000

56 577 000

59 000000

91 A.

Civilförvaltningens anslag.

1. Avlöning till personal vid arméledning och truppförband ni. fl. Kronor

Kronor

214 920 399 012 89 088

703 020

162 782 100 842 142 380 75 498 275 889

757 391

116 496 486 240

602 736

a. Avlöningsförmåner u p p t a g n a i vederbörliga stater för: Generalitet och stabskårer. Generalitet Generalstabskåren Artilleristabskåren Arméledningen. Chefens för armén stab j ä m t e krigsarkivet Truppslags-, sjuk- och veterinärvårdsinspektionerna Arméns tygförvaltning Arméns intendenturförvaltning Arméns civilförvaltning De högre truppförbandens staber m. m. Fördelnings- och militärbefälsstaber m. fl Rullföringsbefälhavare med biträden Undervisningsverken.

451 734 108 645 103 413 213 372 44 779 13 940 288168 38 600

Krigsskolan Krigshögskolan Artilleri- och ingenjörhögskolan Infanteriofficersskolan Ridskolan Trängofficersskolan Arméns underofficersskola Artilleriets skjutskola

1 262 651

Infanteriet. Svea livgarde Göta livgarde (stridsvagnsregementet) Livregementets grenadjärer J ä m t l a n d s fältvjägarregemente N o r r a skånska infanteriregementet Södra skånska infanteriregementet Skaraborgs regemente J ö n köpings-Kalmar regemente Dalregementet Hälsinge regemente Gotlands infanteriregemente Norrbottens regemente

865 626 419 884 766 881 785 166 712 026 712 026 712 026 693 741 748 596 766 881 637 008 754 494

•

8 574 355

Kavalleriet.

521 080 467 262 541 014

Skånska kavalleriregementet Livregementets husarer Norrlands dragonregemente Transport

1 529 356 13 429 509

92 Kronor

Artilleriet.

Transport

Kronor

13 429 509

Svea artilleriregemente "Wendes artilleriregemente Norrlands artilleriregemente Smålands armé artilleriregemente Gotlands artillerikår Bodens artilleriregemente Karlsborgs artilleriregemente

662 406 603 060 661 356 618 522 294 324 623 760 404 898

3 868 326

Ingenjörtrupperna. Officerare och underofficerare vid ingenjörtrupperna Svea ingenjörkår Göta ingenjörkår Bodens ingenjörkår

716 112 122 892 112 950 101652

1 053 606

Signalkåren

409 620

409 620

Trängen. Officerare och underofficerare vid trängen Svea trängkår Norrlands trängkår Skånska trängkåren

724 485 126 378 117 996 115 494

1 084 353

Intendenturkåren

836 088

836 088

1 046 175

1 046 175

Fältläkarkåren....

497 612

497 612

Fältveterinärkåren

168 346

168 346

8 340

8 340

Garnisonssjukhusen m. in. Garnisonssjukhuset i Stockholm ... » å Karlsborg » i Boden Arméns sjuksköterskekår

130 195 8 761 116 175 47 900

303 031

Polispersonalen. Polispersonalen i Boden och å Karlsborg.

125 500

Signaltrupperna.

Tygkåren

Väg- och vattenbyggnadskåren

125 500 22 830 506

Summa kronor b) Kallortstillägg c) Felräkningspengar d) H y r e s b i d r a g till visst underbefäl e) Anställningspengar f) Dagavlöning och dagavlöningstillägg till indelt manskap g) Kostnader för musikelever h) Stipendier å 2 000 kronor för underlättande av officersrekryteringen i Boden i) Ekiperingshjälp j) Tjänstgöringstraktamenten m. m. för vissa officerare k) Vissa arvoden 1) Oförutsedda utgifter Summa summarum kronor

60 000 13 000 104 000 51000 10 000 15 300 10 000 45 000 22 000 517 430 50 000 23 728 236

Avgår ersättning för tjänstebostäder och ersättning från landsting för sjukhus

1 000 000

Återstå kronor

22 728 236

Avrundat

22 728000

»

93 Kallortstillägg. För närvarande 78 000 kronor; föreslås med hänsyn till indragning av vissa truppförband i Norrland sänkt till kronor 60 000 Felräkningspengar äro i nuvarande stat beräknade till 16 000 kronor; föreslås med hänsyn till indragning av truppförband sänkt till kronor 13 000 Hyresbidrag åt visst underbefäl, för närvarande 138 000 kronor, föreslås sänkt till

kronor 104 000

Anställningspengar, för närvarande 70 000 kronor, föreslås sänkt till

kronor

51000 Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap är för närvarande upptaget till 100 000 kronor. Med hänsyn till den allt starkare avgången av indelt manskap torde anslaget småningom helt utgå. Tills vidare synes det böra upptagas till ett mindre belopp, förslagsvis kronor 10 000 Kostnader för musikelever äro för närvarande beräknade till 14 000 kronor. Uti föreliggande förslag uppgår antalet musikelever till 85, vilka enligt kommissionsförslaget skola avlönas med 50 öre om dagen eller 180 kronor per år. Anslaget bör upptagas till kronor 15 300 Stipendier för underlättande av oflcersrekryteringen i Boden. Anslaget, minskas till

för

närvarande

beräknat

till 12 000 kronor,

synes

kunna kronor

10 000

kronor

45 000

kronor

22 000

Ekiperingshjälp. Nuvarande belopp — 49 000 kronor, kan minskas till Tjänstgöringstraktamenten m. m. för vissa officerare Vissa arvoden m. m., nu beräknade till 709 110 kronor, synas på grund av indragningar kunna minskas till kronor 517 430 Oförutsedda utgifter, nu 50 000 kronor, bör upptagas till oförändrat belopp

kronor

50 000

2. Avlöning till personal på övergångsstat vid armén. I denna kostnadsberäkning upptages icke några medel för detta ändamål. Dylika medel stå emellertid — åtminstone delvis — till förfogande därigenom, att anslaget till reservstaten först i mitten på 1940-talet kommer att behövas för sitt ändamål.

3. Inkvarteringens ordnande i Stockholm. Anslaget upptages oförändrat till Avrundat

kronor

»

22 000

94 4. Rekryteringskostnader. Anslaget härtill är innevarande budgetår upptaget till 90 000 kronor. Med hänsyn till kaderminskning kan anslaget minskas till 68 000 kronor. Det bör fördelas sålunda: I. II. III.

Rekryteringsmedel kronor 50 000 K o s t n a d e r för fria resor åt nyanställt manskap vid vissa truppför6500 band ;•• » Arméns andel i kostnaderna för försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå " 11 500 Summa kronor 68 000

5. Avskedspremier m. m, Anslaget är nu beräknat till 115 000 kronor. P å grund av kaderminskning synes det k u n n a nedgå till 90 000 kronor. Det bör fördelas sålunda: I. II.

Avskedspremier kronor 85 000 K o n t a n t ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden (kungl. kung. 19 februari 1915 och 1 december 1916) » 5 000 Summa kronor 90000

0. Arméns reservstater. I.

Löner. Summa

Enhetskostnad Antal Lön kronor

Pensionsavgift 3 %

6 800 6 400 5100 3150

204 192 153 94-5

Löner Officerare och

2 500

48 Pensionsavgifter

underofficerare.

Överste, högre löneklassen ... Överstar, » »

1 5 54

Kompaniofficerare,högsta löneklassen Kompaniofficerare, mellersta

23 97

Kompaniofficerare, lägsta löneklassen Underofficerare, högre löneklassen Underofficerare, lägre löne-

97 40 106

6 800 32 000

204 960 8 262

275 400 2173&0 72 450 242 500 184 300 72 000 169 600

7 275 5 529 2160 5 088

Lakare. 6 400 5100 3 150

192 153 94-5

1 3 3

Fältläkare Regementsl äkare Bataljonsläkare Summa kronor

6 400 15 300 9 450 1 086 200

pensionsavgifter

»

32 586

Nettokostnad för löner

»

1 053 614

Avgå

192 459 283- so 32 586

95 II. Ålderstillägg. Kompaniofficerare i mellersta löneklassen: 400 97 X - 5 - = e Kompaniofficerare i lägsta löneklassen: 400 + 400 97 x -j =

kronor

19 400

»

38800 Underofficerare i lägsta löneklassen: 200 106 x - g - =

»

10 600

Summa kronor III. Ersättning för tjänstgöring. 6 X (22 x 15 + 30 x 11) Överstar ^ =

kronor

•

.'£• 15 390

=

»

52 080

146 x (13 x 15 + 30 x 6-50) 5 =

»

28 470

»

"

o0

"

54 x (19 x 15 + 30 x 9-50) L Majorer • g '— Kompaniofficerare TT A

M

Underofficerare

p

' • •: i 1 x (22 X 15 + 30 X 11) Fältläkare 0 •= Regementsläkare

68 800

3 X (19 x 15 + 30 x 9-5o) ~ =

Bataljonsläkare

~

•

=

Summa kronor IV.

^

99 825

Bese- och traktamentsersättning.

284 146 80 X -5- + 60 X -äA *

kronor 11360 4 380 S u m m a kronor 15 740

V. Pensioner

kronor 480 000 Sammanfattning.

Löner Alderstillägg E r s ä t t n i n g för tjänstgöring Rese- och traktamentsersättning Pensioner

kronor 1053 614 » 68 800 » 99 825 » 15 740 »> 480 000 Summa kronor 1 717 979 Avrundat

7.

Reservstat för furirer vid Gotlands trupper.

N å g o n sådan upptages icke i detta förslag.

»

96 8. Personal i arméns reserver samt personal över stat. A. Personal över s t a t B.

III.

Frivillig tjänstgöring

kr. 70 200 » 111150 » 8 820 » 6 048 » 2 600 » 1680 » 30 900 • » 54 400

ggg -,^g

Bese- och traktamentsersättning.

521 officerare å 80 kronor 300 underofficerare å 60 kronor

V.

kr. 111750 » 65 400 » 3 000 •• " 1 500

Ekiperingshjälp.

II. Löner. 180 officerare å 390 kronor 325 officerare å 342 kronor 12 bataljonsläkare; lön å 735 kronor arvode å 504 kronor 4 bataljonsveterinärer; lön ä 650 kronor arvode å 420 kronor 100 underofficerare å 309 kronor 200 underofficerare å 272 kronor

Pensioner

2000 Personal 1 arméns reserver.

I. 149 officerare ä 750 kronor 109 underofficerare å 600 kronor 4 bataljonsläkare å 750 kronor 2 bataljonsveterinärer ä 750 kronor

IV.

kr.

kr. »

41680 18 000

59 680

kr.

kr.

49 000

Summa kronor 1 119 678 Avrundat

9.

»

1120000 Rese- och traktamentspenningar.

Anslaget är n u beräknat till 150 000 kronor. Det synes kunna sänkas till

kronor 110000

10. Rese- och traktamentskostnader m. m. för hästuttagningsmyndigheterna kronor

11.

28 000

Flyttningsersättning.

Anslaget u t g å r för budgetåret 1935/36 med 170 000 kronor. Den rationalisering av befordringsförhållanden och personalförflyttningar, som kan förväntas bliva en följd av föreskriften om avgångsterminer i det nya militära pensionsreglementet och därav följande planmässighet i befordringsärendenas handläggning, ävensom i n r ä t t a n d e t av en särskild personalavdelning i chefens för armén stab torde medföra en minskning i belastningen å detta anslag. Härtill torde även komma att bidraga den sänkning av resekostnader, som bliver en följd av ändringarna i den nya militärtaxan. E h u r u kostnaderna för transporten av tilldelade stamhästar, som åtfölja flyttande officerare, bör överföras till här ifrågavarande anslag, synes det k u n n a minskas till kronor 140000

12.

Resestipendier.

Anslaget, som icke u t g å t t de senare åren, upptages förslagsvis till

kronor

97 13. De värnpliktigas avlöning. Penningbidraget beräknas för de första 180 tjänstgöringsdagarna till 50 öre samt från och med 181. tjänstgöringsdagen till 1 krona per dag. Vid fullgörande av landstormsövnmg beräknas 1 krona per dag. Anslaget bör beräknas sålunda: 3

ä?Å!S d a g a r a ? : 5 0 =

kr

588000 » ål: —= Avlonmgstillägg till reservofficersaspiranter

- 1926000 , ,,

..

588ooo 30 000 a - . A «™ . 2 544 000

14. Understöd åt vissa värnpliktigas familjer. För b u d g e t å r e t 1935/36 är för detta ändamål anvisat 75 000 kronor vid ett antal tjänstg o n n g s d a g a r för värnpliktiga av 4 728 000. Med ett tjänstgöringsdagsantal av 4 440 000 UT i,, o , 4 440 000 blir alltså ^ s l a g e t T ^ 8 - Q Ö Ö X 7 5 0 0 ° = kronor 70 425 Avrundat

»

70 000

15. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader. Anslaget är för närvarande upptaget till 1000 000 kronor. Med hänsyn till den minskade uttagningen av värnpliktiga, ävensom till den föreslagna förenklingen av inskrivningsrevisioners och inskrivningsnämnders samm a n s ä t t n i n g synes det k u n n a sänkas till kronor 800 000

16. Studiestipendier. Av tillgängliga besparingar ha under de senare åren anvisats 3 000 kronor för ändamålet i fråga. Med hänsyn till svftemålet synes anslaget böra upptagas till kronor

5 0 0 0

17. Understöd åt föreningar och till skrifters mtgivande. Anslaget, som för närvarande u t g å r med 12 600 kronor synes böra höjas till kronor

18.

20000 Frivilliga skytteväsendets befrämjande.

n n i l a , g e t h a r i c k e u P P t a S i t s u n d e r f J ä r d e huvudtiteln, enär detsamma till ett belopp av 4/UUOU kronor lämpligen bör utgå av andra medel, t. ex. av vinster från AB. Tipstjänst.

19. Tryckningskostnader. Anslaget, som nu u t g å r med 100 000 kronor, synes kunna sänkas till

kronor 80000

20. Vissa arbeten på mobiliseringsverket. Oförändrat

1282 35

kronor 30000

E7

98 B. 1.

Intend enturfÖrvaltningens anslag.

Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter och utbildningskurser.

Titel I. Undervisningsmateriel, 6 152 0 0 0 x 0 - 0 0 9 Titel II. De fasta undervisningsverken Krigshögskolan Artilleri- och ingenjörhögskolan Infanteriofficersskolan Artilleriets skjutskola Ridskolan Trängofficersskolan Militärförvaltningskursen Krigsskolan Arméns underofficersskola Läkares utbildning Veterinärers utbildning Armémuseum Reserv Titel III. Särskilda kurser

2.

kr. 55 368 kr. 40 000 " 50 000 • 75 000 " 28 000 • 30 000 " 8 000 » 15 000 » 120 000 " 52 000 » 29 000 " 7 000 » 16 000 •__•; 2000 472 000 kr. 290 000 Summa kronor 817 368 Avrundat » 817 000

Skrivmaterieler och expenser.

Anslaget beräknas n u till 625 000 kronor. Det torde med hänsyn till indragning av vissa truppförband kunna minskas till kronor 550 000 3.

Mathållning.

6251000 x 0 - 8 1 =

4.

Avrundat

kronor 5063310 » 5 063 000

Avrundat

kronor 3 750 600 » 3 751000

Munderingsutrustning.

6251000 x 0-60=

5.

Kasernutredning och förplägnadsutredning.

Titel I. Kasernutredning 6251000 x 0-05 = Expeditionsinventarier Titel II. Förplägnadsutredning 6251000 x 0 - 0 5 = 1523 000 x 0 - o i = Titel III. Skidmateriel

6.

kr. 312 550 » 100 000 412 550 kr. 312550 •• » 15 230 327 780 kr. 40000 Summa kronor 780 330 Avrundat » 780 000

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.

För budgetåret 1935/36 h a r anslaget — på grundvalen av medeltalet av nettoutgifterna under tre föregående budgetår — beräknats till 3 050 000 kronor. Av denna summa är för bränsle, belysning, vatten och renhållning vid truppförbanden beräknat omkring 2 320 000 kronor. P å grund av organisationsförändringar böra härifrån dragas nämnda kostnader för etablissementen vid indragna truppförband, vilka kostnader

99 per år hava u p p g å t t till 667 000 kronor. Återstående belopp för bränsle, belysning, vatten och renhållning vid truppförbanden utgör sålunda kronor 1653 000 K o s t n a d e r n a för bränsle, belysning, vatten, renhållning och tvätt vid staber böra upptagas till „ 275 000 Kostnaderna för t v ä t t vid truppförbanden böra så upptagas till (efter 6 öre per tjänstgöringsdag) 6 251000 x Oo6 ,, 375 060 Summa kronor 2 303 060 Avrundat

»

2 303 000

7. Remontering. Det årliga remontbehovet utgör 352, varav 8 draghästar för infanteriets behov. Inköp 344 x 1 000 kr. 344000 8 x 700 „ 5600 x . . — — 349600 Övriga kostnader . . k r . 18 400 _ Summa kronor 368 000

8. Furagering. Furagepriset beräknas till I kr. per dag. 1523000 x 1 Remonter i depå [

^onoT „

X523000 154 000

Summa kronor 1677 000

9. Arméns brevduveväsen. Oförändrat

kronor 5 000

10. Truppförbandens övningar. Titel I. rn1*6! J 5 J

Hästlejning Befälsövning

rK6! J9' Titel IV. iitel V. m-J i Zl l i t e l VII.

Xlntev6YningaT • 200000 Övriga övningar „ 7 0 0 000 -brivilliga övningar med landstorm och frivilliga automobilkåren » 168 000 ^uftförsyarsövningar „ 36 000 Driv- och smörjmedel „ 285 000 Summa kronor 1 639 000

kronor

„

11. Fält- och fälttjänstövningar

150 000 100

m

kronor 600 000 12. Sjukvård.

Titel

I.

Inventarier m. m. vid militära sjukvårdsinrättningar 6 251 000 X

kronor TV* i TT "n • - ^ * 218 785 litel 11. Grarnisonssjukhusen, för underhåll av sjukvårdsmaterielen » 50 000 » III. Sjukvårdsinspektionens sjukvårdsanslag. Sanatorievård åt personal vid armén . » 50 000 Tandvård Z\^Z"ZZZZZZ'Z » 29 000 Ögonsjukvård 28 000 B Läkarvård enligt officersavlöningsreglementet Z..Z... » 25 000 Animalt ympämne „ 8 000 Summa kronor 408 785

.

Avrundat

»

100 13. Arméns bakteriologiska laboratorium. Oförändrat

kronor

2000 Oförändrat

kronor

15.

kronor

9000 Summa kronor Avrundat »

81360 81000

14. Frivilliga sjnkvårdsväsendet i krig.

Arméns hundgård...

16. Veteriniirvård. 1695000 X 0-048

C. Tygförvaltningens anslag. 1. Vapen och ammunition. Anslaget nu upptaget till 4 200 000 kronor bör med h ä n s y n till vapenteknikens utveckling upptagas till kronor 4 2 7 0 0 0 0

2. Anskaffning och underhåll av arméns motorfordon

kronor

3. Anskaffning och underhåll av ingenjörs-, hästfordons- och signalmateriel in. m. Titel »

I. II. III.

Ingenjör- och pionjärmateriel Signalmateriel Hästfordon, hästutredningsmateriel och velocipeder

kronor » » Summa kronor

100 000 I™ !5n 300 000 560000

D. Diverse. 1. Ersättning för rustning och rotering. Anslaget, nu 190 000 kronor, synes kunna minskas till

kronor

kronor

kronor

2. Extra utgifter. Oförändrat

3. Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare. Oförändrat

101 E. Kostnader för materielanskaffning. Beräkning av anslaget till kostnader för materielanskaffning. A. Linjen. Kulsprutor med reservdelar, eldledningsmateriel och luftvärns anordning kronor Granatkastare med reservdelar och eldledningsmateriel » Infanterikanoner „ Ammunition för g r a n a t k a s t a r e och infanterikanoner » K ä r r o r med tillhörande h ä s t u t r e d n i n g „ Stridsvagnar ZZZ.ZZZZ. • Signalmateriel „ Gasskyddsmateriel j ä m t e arméns andel i engångskostnad för försvarsväsendets kemiska anstalt „ Modernisering av 7 cm kanoner » 10 cm kanoner och 15 cm haubitser » Traktorer, föreställare och ammunitionsvagnar » Viss annan artillerimateriel » Ammunition till 7 cm kanoner » • " 10 " » och 15 cm haubitser » Ingenjörmateriel „ Ackordshästar „ Vissa byggnadsarbeten såsom förråd, garage m. m » Luftvärnsmateriel » B. Landstormen. Kulsprutegevär, kulsprutor och g r a n a t k a s t a r e kronor Munderingsutrustning „

750 000 200 000 QQQ QQQ 5 650 000 1400 000 3 600 000 750 000 1500 000 200 000 3 520 000 1968 000 572 000 900 000 1620 000 170 000 ^QQ QOO 500 000 3000000 300 000 i 0 0 0 000

Summa kronor 29 000 000 Årskvot

2 900 000

102 B. Flottan. Grunder för sjöförsvarets ordnande. Mar indistrikts organisationen förutsattes omfatta sex marindistrikt, nämligen Norrlandskustens marindistrikt Sydkustens marindistrikt Ostkustens » Öresunds » Gotlands » Västkustens » I fråga om den militära ledningen av marindistrikten i krigstid avser detta förslag samma organisation, som angives i betänkandet, med den skillnaden dock att någon flaggman icke beräknas för Ostkustens marindistrikt eftersom Stockholms örlogsstation och därmed den i nuvarande organisation ingående stationsbefälhavaren indrages. Detta marindistrikt bör till följd därav ställas under annan ledning och då lämpligen direkt under krigsledningen. Med hänsyn härtill har marinstabens officerspersonal utökats med en regementsofficer och en kompaniofficer, avsedda att i en särskild marindistriktsavdelning förbereda och handlägga ärenden rörande Ostkustens marindistrikt. Vissa ärenden rörande detta marindistrikt, bland andra sådana som angå etapptjänst, avses därjämte komma att handläggas av chefen för örlogs var vet — samtidigt depåchefen — i Stockholm. Marinens ledning i övrigt förutsattes i stort sett organiseras efter de grunder, som angivas i betänkandet med den skillnad dock, som betingas av den minskade personaltillgången. Vissa avdelningar inom marinstaben avses sålunda sammanföras och det avses därjämte en viss förenkling av marinförvaltningens nuvarande organisation. För administrationskostnadernas nedbringande förutsattes vidare att ämbetslokaler för marinstaben, marinförvaltningen, inspektörer och personalchefer i möjligaste utsträckning anordnas i ledigblivna utrymmen på Skeppsholmen, därest icke sagda område genom försäljning upphör att tillhöra kronan.

Flottans baser, förläggning av personal och materiel. Karlskrona örlogsstation med varv avses erhålla ungefär den organisation, som föreslagits i betänkandet, men med uttunnad bemanning i fråga om sfampersonal. Stockholms örlogsstation nedlägges och utgör depå. För denna avses ingen särskild stampersonal. Stockholms örlogsvarv bibehålles vid ungefär nuvarande organisation men med uttunnad bemanning i fråga om stampersonal och med i viss mån reducerad arbetsuppgift. Med hänsyn till den begränsade personaltillgången blir en sammanslagning av vissa varvsdepartement erforderlig. Chefen för örlogsvarvet tjänstgör i tillämpliga delar såsom chef jämväl för Stockholms örlogsdepå.

103 Härnösands- och Göteborgs örlogsdepåer bibehållas såsom i nuvarande organisation. Flottans personal i fråga om officerare och underofficerare förlägges i Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Flottans sjömanskår förlägges i Karlskrona. Underofficers- och sjömanskårerna äro underställda stationschefen i Karlskrona i dennes egenskap av personalchef. För vakttjänst m. m. erforderlig personal av sjömanskåren fördelas till Stockholm och Göteborg. Det förutsattes att kasernutrymme hålles disponibelt vid Stockholms örlogsdepå i sådan utsträckning, som kan bliva erforderlig för förläggning av manskap vid mobilisering. Anordningar för depå- och viss militär varvspersonals förläggning och bespisning jämväl i fredstid förutsättas dessutom förefinnas. Flottans materiel förlägges huvudsakligen till Karlskrona örlogsstation men därjämte till Stockholms örlogsvarv samt mindre delar till Göteborgs örlogsdepå. I. Sjökrigsmaterielen. Fartygsslagens benämning ävensom de olika fartygstypernas ungefärliga livslängder framgå av betänkandet. Beträffande linjeindelning och bemanningsbestämmelser tillämpas i detta förslag i viss utsträckning samma principer som i försvarsrevisionens och 1925 års beräkningar. Ändringar i dessa beräkningsgrunder äro dock ofrånkomliga med hänsyn till detta förslags starkt begränsade kostnadsram. 1. linjens fartyg utgöras av kustflottans örlogsfartyg. För dessa fartyg beräknas stambemanningen mer eller mindre uttunnad i förhållande till gällande besättningslistor. För en halv jagardivision beräknas ingen stambemanning. 2. linjens fartyg utgöras av lokalstyrkornas örlogsfartyg, varjämte till denna linje överförts i stridsdugligt skick befintliga men i kustflottan icke ingående undervattensbåtar. För dessa fartyg beräknas ingen stambemanning, de bemannas vid mobilisering med reservpersonal och värnpliktiga. 3. linjens fartyg utgöras av övriga befintliga örlogsfartyg. För dessa beräknas ingen stambemanning. Av dessa äldre fartyg avses i enlighet med vad nedan närmare angives ett stort antal komma att förläggas i materielreserv varjämte ett ytterligare antal komma att helt utrangeras. Sjöstridskrafterna sammansättas i enlighet med nedanstående. Kustflottan. 0 pansarskepp av Sverige-typ, 4 vedettbåtar, 1 flygplankryssare, 1 depåfartyg för ubåtar och 8 jagare, 1 depåfartyg för flygförband. 9 ubåtar, Lokalstyrkor. För tjänst i lokalstyrkorna avses disponeras från 1. linjen överförda fartyg, vilka icke komma att förläggas i materielreserv eller utrangeras ävensom erforderliga minsvepare, träng- och hjälpfartyg m. m.

104 Den nuvarande indelningen i lokalstyrkor avses i mån av materieltillgång böra bibehållas och skall sålunda omfatta följande: Inom Norrlandskustens distrikt: Härnösandsavdelningen, Gävleavdelningen.

marinInom Sydkustens marindistrikt: Karlskronaavdelningen.

Inom Ostkustens marindistrikt: Stockholmsavdelningen, Norrköpingsavdelningen.

Inom Öresunds Malmöavdelningen.

marindistrikt:

Inom Gotlands marindistrikt: Visbyavdelningen.

Inom Västkustens marindistrikt: Göteborgsavdelningen.

Flottans nuvarande fartygsbestånd framgår av betänkandet. I fråga om äldre fartygs överflyttning till 3. linjen (förläggning i materielreserv) ävensom utrangering ansluter sig detta förslag till de synpunkter, som anförts i betänkandet. Enär det emellertid är önskvärt att ytterligare nedbringa kostnaderna för gamla fartygs underhåll avser detta förslag att utöver de i betänkandet angivna fartygen till 3. linjen överflytta jämväl pansarkryssaren Fylgia och övningsskeppen Najaden och Jarramas samt att utrangera ub-depåfartyget Svea och övningsskeppet af Chapman. Efter de sålunda föreslagna åtgärdernas genomförande kommer flottans fartygsbestånd av 1. och 2. linjen att i anslutning till vad ovan anförts bliva följande. 1. linjen: Kustflottans fartyg. 2. linjen: Pansarskeppen Oscar I I och Manligheten, Minkryssaren Clas Fleming, 5 jagare och 5 ubåtar. Flottans ersättningsbyggnadsanslag beräknas på följande sätt: Ersättningsbyggnad av 2 jagare av mindre typ än Ehrensköld-typen för en kostnad av 5-2 milj. kronor per fartyg 10-4 milj. kronor Ersättningsbyggnad av 2 ubåtar av Sjölejonet-typen för en kostnad av 4 milj. kronor per fartyg 8-0 » » Modernisering av de tre Sverige-skeppens luftvärn för en kostnad av sammanlagt 8-2 » » Summa 26-6 milj. kronor Denna summa — 26-6 milj. kronor — fördelas på en period av 10 år, varigenom sålunda erhålles en årskvot för ersättningsbyggnad av 2-6 6 milj. kronor.

105 II.

Personalen.

Grunder för beräkningarna. I 1919 års försvarsrevisions betänkande, del 2, sid. 5, framhålles, att sjöstridskrafterna måste vara i stånd att omedelbart efter mobilisering gå till sjöss samt att det därför under fredstid ständigt måste förefinnas en rustad och bemannad sjöstyrka av en storlek, som kan anses motsvara krigsberedskapens krav. Vidare måste bemanningen å såväl denna som övriga vid mobilisering eller eljest rustade sjöstyrkor vara i erforderlig grad utbildad och samövad ombord, vilket i sin ordning leder till vissa nödvändiga fordringar på i fredstid utförda årliga övningar ombord, till sjöss och under gång. Jämlikt nämnda betänkande, sid. 17, har revisionen räknat med att erforderlig stambemanning finnes upptagen å stat för kustflottans fartyg utom depåfartyg ävensom för lokalstyrkornas undervattensbåtar samt att för lokalstyrkornas övriga fartyg endast reducerad stambemanning finnes upptagen å stat. Å sid. 93 anför revisionen, att för kustflottans i fredstid ej rustade fartyg erforderlig personal torde enligt verkställda beräkningar kunna vid mobilisering i huvudsak erhållas därigenom, att å tjänstgöringsplatser i land placerad stampersonal ersattes av inryckande reservpersonal och värnpliktiga och sålunda frigöras för sjökommendering. Beträffande lokalstyrkorna anser revisionen, att stambemanning av officerare och underofficerare endast beräknas för sådana poster, å vilka stampersonal synes vara oundgängligen nödvändig, samt att stambemanning av manskap beräknas till 50 % av totalbehovet av dylik personal. »Att utöver vad nu anförts — fortsätter revisionen — utöka reserv- och värnpliktig personal på bekostnad av stampersonal torde icke vara tillrådligt, enär samövandet av besättningen vid mobilisering därigenom skulle avsevärt försvåras och fartygens sättande i stridsdugligt skick i motsvarande grad fördröjas.» 1924 års försvarsutskott anslöt sig i huvudsak till ovan angivna riktlinjer, vilka lågo till grund jämväl för 1925 års personalberäkningar. I 1925 års försvarsproposition anför försvarsministern följande (sid. 211): »I likhet med 1924 års försvarsutskott har jag, vad beträffar grunderna för personalberäkningarna, utgått från att flottans personalstater böra beräknas med hänsyn till det vid mobilisering förefintliga behovet. Ifråga om stampersonal räknas sålunda med full bemanning för 1. linjens fartyg, reducerad bemanning för 2. linjens fartyg, allt enligt gällande besättningslistor, samt erforderlig personal för centrala myndigheter, stationer och varv m. m., ävensom härutöver ersättningspersonal, motsvarande 10 % av det för sjöstyrkorna erforderliga behovet. En dylik beräkningsgrund synes vara nödvändig för att verkligen kvalificerad bemanning skall finnas tillgänglig för den materiel, som vid mobilisering avses att i första hand tagas i bruk.» Härjämte framhålles att beräkningarna av mobiliseringsbehovet böra hållas så snäva som möjligt och att personal av stammen icke avses annat än för sådana poster, där dylik personal verkligen behöves.

106 Vid uppgörandet av personalberäkningarna i detta förslag hava ovan angivna riktlinjer emellertid icke kunnat följas på grund av den knappa personaltillgången. Den här förutsatta totalbudgeten för flottan medgiver nämligen icke högre avlöningsanslag än vad som framgår av de bifogade kostnadsberäkningarna. Det har i förevarande förslag ansetts riktigt att antaga, att vid mobilisering under den tidsperiod den blivande försvarsorganisationen kan förutsättas komma att bliva gällande de tre nu befintliga Sverige-skeppen skola utnyttjas, varför dessa tre fartyg hava beräknats såsom ingående i organisationen. Den begränsade personaltillgången tvingar emellertid, som i annat sammanhang framhållits, till en långt gående uttunning av stampersonalen även i fråga om fartygsbesättningarna inom kustflottan. Någon ersättningspersonal har icke beräknats. Med hänsyn till att detta förslag i fråga om flottan leder till en stor övergångsstat har i personalberäkningarna icke medtagits beställningar för »pensionerad personal». Detta behov avses fyllas genom utnyttjande av övergångsstaten. Personalbehovet i enlighet med detta förslag framgår av vidfogade stater. För att nedbringa personalen till här föreslagen numerär blir det som ovan antytts nödvändigt att anordna en ny övergångsstat. Den totala sammanfattningen av denna stat framgår av bilagorna 1 och 2. Det bör emellertid med hänsyn såväl till personalens intressen som till övergångskostnaderna eftersträvas, att den nya övergångsstaten i möjligaste mån nedbringas. Detta bör åtminstone vad de yngre personalkategorierna beträffar i tämligen stor utsträckning kunna ske genom att lämplig personal medgives rätt att överföras till flygvapnets och även till kustartilleriets utökade personalstater. Genom skeppsgossekårens indragning ledigbliven lärarpersonal kan möjligen i någon utsträckning utnyttjas vid flottans övriga utbildningsanstalter.

III.

Fredsorganisation.

Flottans krigsberedskap och övningar. Detta förslag ansluter sig i fråga om flottans krigsberedskap och övningar principiellt till de synpunkter och önskemål, som i detta avseende anföras i betänkandet. Med hänsyn till detta förslags mycket begränsade kostnadsram är det emellertid ofrånkomligt, att också anslagen för ifrågavarande ändamål beskäras. Nedanstående rustningsplan, i vilken ingå fartyg av samtliga i kustflottan befintliga typer, avser emellertid att bereda någon övning för den personal, som vid mobilisering är avsedd att bemanna kustflottans fartyg. Följande fartyg avses vara rustade året runt: 1 pansarskepp, 1 kryssare, 3 jagare,

3 ubåtar, 1 tender.

107 Härutöver avses rustas sommartid: 2 vedettbåtar (Jägaren-typ), 1 depåfartyg för flygförband, 1 logementsfartyg samt sjömätningsfartyg. Med hänsyn till ovan anförda avses fartyg rustas i enlighet med nedanstående Rustningsplan.

1 pansarskepp 1 kryssare 3 jagare 3 u-båtar 1 tender 2 vedettbåtar 1 depåfartyg för fiygförband 1 logementsfartyg Diverse örlogsfartyg rörlig period •————» stationär förläggning "•••• •" » upplagda eller under reparation befintliga fartyg.

Då den i rustningsplanen ingående kryssaren till följd av förekommande reparations- och översynsarbeten ej kan vara rustad avses annat eller andra fartyg rustas inom den angivna kostnadsramen. Icke rustade fartyg äro under översyn eller upplagda. Depåförläggning av fartyg avses ifrågakomma inom den angivna kostnadsramen i den mån personaltillgången medgiver. I detta förslag medtagas kostnader endast för militär sjömätning. Utbildningsfrågor m. m. Beträffande utbildning av officerare och kadetter avses nuvarande bestämmelser i huvudsak bliva gällande. Enär officerskåren i väsentlig grad minskats, bliver emellertid antalet elever i såväl sjökrigsskola som i sjökrigshögskola mindre än det nuvarande. Beträffande utbildning av sjömanskårens manskap bliver till följd av de beskurna kadrerna likaså antalet elever avsevärt minskat i förhållande till nuvarande. En sträng gallring av eleverna torde ändock bliva erforderlig för att nedbringa deras antal. Detta blir nödvändigt särskilt med hänsyn till att personalen måste genom sjökommendering i största utsträckning bibringas

108 erforderlig utbildning ombord, vilket ändamål i första hand måste tillgodoses. Utbildningen i land av manskapet avses genom detta förslag att förläggas enbart till Karlskrona örlogsstation. Någon skeppsgosseinstitution kan icke beredas rum inom ramen för denna organisation. Reservpersonalen. Beträffande anställning och utbildning m. m. av flottans reservpersonal avses nu gällande bestämmelser komma att i huvudsak tillämpas. Någon reservstatsinstitution anses för flottans vidkommande icke erforderlig eller lämplig. Värnpliktiga. De värnpliktigas tjänstgöringstid i linjetjänst har i föreliggande förslag räknats till 200 dagar i överensstämmelse med för närvarande gällande bestämmelser. Till följd av de snäva beräkningsgrunderna och till följd av indragningen av Stockholms örlogsstation har genom detta förslag antalet värnpliktiga i linjetjänst emellertid minskats i förhållande till nuvarande antal, varigenom en avsevärd besparing kunnat göras under anslagsposten »värnpliktigas inskrivning och redovisning». Ungefärliga behovet av värnpliktiga i linjetjänst bliver: sommartid 1 075 vintertid 750 Ungefärliga behovet av värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven per period med beräknade tre inkallelseperioder bliver 183. Även i fråga om dessa värnpliktiga har i föreliggande förslag räknats med samma tjänstgöringstid som nu. I här angivna antal äro icke medräknade värnpliktiga sjökaptener och styrmän samt värnpliktiga i stationstjänst, för vilka jämväl avses samma tjänstgöringstid som nu. I fråga om de värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning ansluter sig detta förslag till i betänkandet anförda synpunkter. Vissa ändringar torde emellertid komma att betingas av det förhållandet, att Stockholms örlogsstation nedlagts. Personalens fördelning i fred. Fördelningen i fred av flottans stampersonal på olika tjänstgöringsplatser framgår av vidstående tabeller (tab. 1—6). En sammanställning återfinnes i tab. 7.

109 Tab. 1.

Sjöstyrkor och fartyg. (Vinter.) Officerare

Marin- MarinIngen- inten- Marinläkare Reserv jörer denter

Stam

Underofficerare Flaggkorpraler

Korpraler och meniga Värnpliktiga

m

g. o 0 C

Befälhavare med staber. 1 pansarskepp 1 flygplankryssare 3 jagare 3 ubåtar 1 tender Summa vinter

2 5 1 14 — 1 8 — 1 14 9

1 — -!

1 1 2 1

5 50 47

5 50

195 GG

24 3

15 113 125 95 110 93 162 30 36 3 5

— — — — — 349 438 —

Tab. 2.

Sjöstyrkor och fartyg. (Sommar.) Officerare Stam

Marin - Mariningen- inten- MarinReserv jörer denter läkare

Underofficerare Flaggkorpraler

Korpraler och meniga

p- 2

Sommarbehov för enligt tab. 1 rustade fartyg.. Staber 2 vedettbåtar 1 fiygdepåfartyg 1 logementsfartyg Svensksund Sjömätning Torpedinskjutning Eeserv Summa sommar

195 3 10 11 16 6 24 4 10 279

349 438 6 — 20 20 22 20 24 24 12 8 30 30 12 6 475 546

Värnpliktiga

110 Tab. 3. Marinledning ni. fl. Officerare Stam

w w

W CD CK5. CO

CO

era

B

fl

p:

fl

3D

^

P

>1 CD

Kommandoexpedition Försvarsstab Sj ö k r i g s h ö g s k o l a

....

B

5 3 2 1 3 1 1

13 8 2 1 6 15 6

^ a

W 3

p

CO

o

o E* BD

BD

BD

CD CD l-i

CD CD H P l-i CO

CD CO H P I-l CO

5 CD

—

ST

CD I")

-<

p

CD i-i P i-i co

CD

a

S: £.

1 P

CD"

P :

i-i

o g: § 2. •*

a-

3 8

2 2

- —

—

3 C"?

— —

i

4 Ffvevapnet Summa

JS'

era'

B E=

10 CD

p

1 2

era "ö ef g

SJ

co

P 3_ oBi a

B

s_ o'

Värnpliktiga

W ^ 2

o 3

CD

3 Ifl

CD CD H P H CD

ens

o

a>

Korpraler och meniga

w

CD

CD <J<!

Underofficerare Flaggkorpraler

Marinläkare

tö

w

o 3 »5 2 o' E£

H P >-i CO

CD

Chef för m a r i n e n 1

B e+P

CD l-i P <-t CD

CD CO l-t P

CD i-i

CO 00 O

B o' cs fl= o

o

B

B

-<HO

•ö p B^

CO

an;

CO 03 CD

o

CD SO

Marin intendenter

Marin ingenReserv jörer

i! i

15 Taft. 4. Karlskrona örlogsstation utom 6örlogsvarvet. (Vinter.) Officerare Reserv

Stam

w

c» 00. CD

o 3 •o

<x> p

P" CFO

era

o

B

p:

fl

•

B

CD CO

CD CD H P H O

i

B

CD

O

O CD l-i P H CO

jörer co oo. co

CO

p B_ o' p?

Marinintendenter

Marin-

p.

B

p

O B> o

B

CD

1")

P

I-l CD

W era

O

B

CD CO

B o'

fl o a»

BD CD CO I-l P I-l CO

B= CD CD I-l

P

CD

w

CD

o

3 •o

B CD

p

fl

2. o'

3? o a> H P

O

B? BD CO l-i

i-l

co

11 CO

CO

W o

B >o

B

•B P

Underofficerare Flaggkorpraler

Marinläkare

P

g_ o'

Korpraler och meniga Värnpliktiga

c» P

o

p.

CD I-l

B

P

CD CO I-l P H CD

o- 2

o

po

fl_

C

3 »T, p: ®

era' p

i-i

w 1-1

a

w tn co P ; oa ££

p:

J? B

fl

CO

-i

a era

p

I-l CD

Befälhavande amiral med 1

2 2

11 1

Besiktning Stationschef m. expedition Yrkes avdelning F a s t skolpersonal I n s t r u k t ö r e r och elever... G ö t e b o r g s ö r l o g s d e p å ... Stockholms » Summa

2 4 4 4 12 1

1 1 1 1

—

——

3 1

30 30 10 40 8 8

5 139

4 5

20 35 20 35 6 110 520 — — 12 10 10 12 229 5 8 0

—

—

111 M>. 5. Earlskrona örlogsvarv. Officerare Stam Sö CD

era P

03.

3_

era

3p : 3

o o i-i P ii

CD CO

era |TJ

<

o' 3> CD

Bl CD CD l-i

i-i P i-i

I-l O

CO 3 CD

B

O

00 p"

o oi-i P

inten- Marindenter läkare

Sö * Sö w o era

3 P

o' Bi

BD

i-l CO

CD

CD

Summa

W

w

o B P

CD

Chef med kansli Förråd Artilleridepartement Torped-(min-)departement Ekipagedepartement Ingenjördepartement 1 ... Upplagda fartyg

Re »erv

ingenjörer

O CT5 O)

3 3

o

3 CD

P

CD B

B_

00 O

o'

3D CD

i-i P i-l

co

O

P

CD

N P H CD

•-! P i-l CD

1 O

B? P CO

tt o B P 3_

o' 3?

Underofficerare Flaggkorpraler

^ GG

B

Sö CO CD l-i •<

P* 03 P

oi-i P 1

Korpraler och meniga

^ 8 S=° i—

» J?

g.»

B_

5' p:

I-l

a

3 1

Marin- MarinMariningen- intenläkare Reserv jörer denter

i-i

3 g S B" < B' era 00

—

— — —

— —

— — — —

Tab. 6. Stockholms örlogsvarv.

Stam

K

CD

era' p

CO

3 1 — 1 2 6 1 3 2 8 2 — — — — — — 15 1 9 8 — — — — — — - — — — — 30 — 3 8 — 1 11 1 4 — — 71

Officerare

Värnpliktiga

SS

Underofficerare Flaggkorpraler

Korpraler och meniga

M B" °

Värnpliktiga

3 » JO-

CD

B sr

Chef med kansli Förråd Besiktning Vapendepartement Ekipagedepartement Ingenjördepartement 1 .. Sjukvård Oljefartyg Upplagda fartyg Summa 1

Ingenjördepartementet avses handhava jämväl de uppgifter, som i nuvarande organisation åvila byggnadsdepartementet.

112 Tab. 7. Sammanställning av tab. 1—6. Underofficerare Flaggkorpraler

Officerare

Marin - Marin- Marinintendenter läkare Reserv jörer

Stam Sö CD

fl

CD

P*

03 O

era

fl Sjöstyrkor och fartyg ... Marinledning m. fl Karlskrona örlogsstation

Sö

B

BD

3?

i-l p i-i

CD CO i-l P •1 O

6 3

—

2 CD

o

era

B

3 B

3 O

P 3 O

B

BD

B i O CO i-i P •-1 CO

CO

co •-i -4

P

w

CQ

era

P*

Bi CD CD I-l P I"! CD

P

o co

B

i-i P i-l CD

1 7 71 1 16 58 1

Karlskrona örlogsvarv ... Stockholms »

Tä O

o o

p:

W o B

O

—-

B

o

<

CD O i-l P I-l CD

CD

i-i P i-l CD

14 4 1 3 6 31

Sö oCD

1 P

i-l

BD

BD

2 1

co

p B O

CO

4 6

1 11 1 6 5 33

CD

CD CO I-l P l-i CD

CD I-l P "i Q

o

O

B

B

Värnpliktiga

Sö

p B

CD

— — 2 10 1 31 — 8 8

W o 3 >a

Korpra er och meniga

11 ST ^

P

f «3.

CO

era' P

co' p: B

8? 2o"

3 £= 5? 2 < S' era

l-i

8 279 1 ib

—

_ : 475 54G t —

\ 229 580 5 139 43 21 71 — 2 49 — —; 34 26 2 1(5 553 - — 1961

—

_ —

—

3 34 176 — — Summa — -1 Anm. I den mån personal i enlighet med ovan angivna beräkningsgrunder bliver disponibel bör densamma utnyttjas för utökande av stambemanningen å rustade fartyg samt därjämte för depåförläggning av fartyg i huvudsaklig överensstämmelse med vad därom anförts i betänkandet.

Avlöning till personal vid kårer oeh stater ni. fl. Förslagsanslag.

Beräknade utgifter.

A. Avlöningsförmåner, u p p t a g n a i vederbörliga stater för: Kårer och stater m. ni. Flottans officerskår, underofficerskår, sjömanskår m. fl. Mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren m. fi Chefen för marinen och vid marinstaben anställd personal Vid flottans sjukhus i Karlskrona anställd personal Sjörullföringsbefälhavare med biträden

5 461 540 1

810 563 70 000 48 868 22 950

6 413 921

Undervisningsverken. 30 221 39 443 11000

Sjökrigshögskolan (flottans andel) Sjökrigsskolan (flottans andel) Underofficersskolan

80 664

Summa kronor

6 494 585

B. Felräkningspenningar, förslagsvis C. Inkvarteringsbidrag till kadetter m. fl., förslagsvis ... D. Avlöning till icke-ordinarie personal vid vissa expeditioner, förslagsvis F. Ekiperingshjälp, förslagsvis G. Arvoden m. m. enligt förteckning H. Kostnader för musikelever vid flottan K. Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m., förslagsvis

2 300 4 000

Summa kronor

10 000

—

6 577 085

»

93 000

Återstår

»

6 484 085

Avrundat

»

6484 000

Avgår ersättning för tjänstebostäder

33 000 15 000 17 000 1 200

Häri ingår icke beräknad kostnad för avlöningar m. m. till vid kustartilleriet tjänstgörande personal ur marinintendentur- och marinläkarkårerna (jfr anm. å sid. 123).

113 Flottans officerskår, underofflcerskår och sjömanskår in. fl. Löneplan och lönegrad enligt vederAntal börligt avlönings reglemente Officerskåren. Flaggmän Stationschefen i Karlskrona Kommendörer Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter Fänrikar Underofficerskåren. Förrådsförvaltare

3 1 6

O. 8 O. 7 O. 6

13 O. 5

14 75 65 36

Löneplan och lönegrad enligt vederAntal börligt avlönings reglemente Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden

114 200

Uo. 3 Uo. 2

O. 4 O. 3 O. 2 O. 1

Flaggkorpraler 227 Korpraler och högbåtsmän l 680 Meniga 1281

Mm. 3 Mm. 2 Mm. 1

Uo. 4

Musikdirektör

Sjömanskåren.

Musikpersonal. 12

O. 2

Löner till ovanstående beställningshavare, förslagsvis kronor 5 270 360 Arvode till beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppehålla befälhavande amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona ... » 3 480 Arvode till varvschefen i Karlskrona... » 1800 Arvode till varvschefen i Stockholm » 900 Anställningspenning för förslagsvis 400 m a n » 20000 Lönetillägg åt korpraler, riktare, förslagsvis » 16 000 Hyresbidrag åt manskap, förslagsvis » 113000 Inkvarteringsersättning till manskap, förslagsvis • 36 000 Summa förslagsanslag kronor 5 461 540 1

Därav högst 100 högbåtsmän.

1282 35

E8

114 Mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl. Löneplan och lönegrad enligt vederbörligt avlöningsreglemente

Löneplan och lönegrad enligt An- vedertal börligt avlöningsreglemente Mariningenjörkåren. Marinöverdirektör Marindirektörer av 1. graden Marindirektörer av 2. graden Mariningenjörer av 1. graden l:a löneklassen Mariningenjörer av 1. graden 2:a löneklassen Mariningenjörer av 2. graden Marinunderingenjörer i 10 må nåder Marinunderingenjörer i 8 månader Specialingenjörer av 1. graden Specialingenjörer av 2. graden Specialingenjörer av 3. graden

C. 14 C. 13 C. 12 C 10 C. 9

C. 13 C. 12 C. 10

Marinintendenturkåren. Marinöverintendent (kommendör) Förste marinintendent, l:a löne klassen (kommendörkapten av 1. graden) Förste marinintemdent, 2:alöneklasseu (kommendörkapten av 2. graden) Marinintendenter av 1. graden (kaptener) Marinintendenter av 2. graden (löjtnanter) Marinunderintendenter (fänrikar)

O. 6 O. 5 O. 4 O. 3 O. 2 O. 1

Marinläkarkåren. Marinöverläkare Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden Marinläkare av 2. graden Marinläkarstipendiater ... Specialläkare

C. 15 C. 13 C 10

Ecklesiastikstaten. Amiralitetspastor Amiralitetspredikant Klockare Kyrkvaktare Poliskåren. Överkonstaplar, tillika tjänstgörande såsom poliskommis sarier Överkonstaplar Konstaplar Extra konstaplar Civil personal. Expeditionsvakter vid Karls krona örlogsstation Expeditionsvakt vid Stockholms örlogsvarv Advokatfiskal vid Karlskrona örlojrsstation

C. 4 C 3 C. 2 Eo. 9

B. 5 B. 5

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare vid mariningenjörkåren, kronor 707 359 marinintendenturkåren och marinläkarkåren, förslagsvis Arvoden till ovanstående överkonstaplar och konstaplar, förslagsvis Löner till ovanstående ordinarie expeditionsvakter, förslagsvis Arvode till marinöverdirektören Arvoden enligt löneplan C, löneklass 9, till marinunderingenjörer Lönefyllnad till specialingenjör av 2. eller 3. graden, som förestår torpedverkstaden i Karlskrona Lönefyllnad till specialingenjör av 3. graden, verkstadsingenjör vid flottans station i Karlskrona Arvoden till mariningenjörsstipendiater Arvoden till 2 marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare, ä 1 170 kronor Arvoden till röntgenläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona Arvode till specialläkare Ersättning för verkställande sj ökadetter

av ögonundersökningar av sjöofficerare och

57108 11700 16 000 12150 480 480 7 200 2 340 2 300 5 676 1000

115 kronor

27 000

Arvodesförhöjning å 300 kronor till 10 marinläkare av 2. graden

Arvoden å 2 700 kronor till 10 marinläkare av 2. graden

»

3 000

Arvoden till 7 marinläkarstipendiater å 1410 kronor

»

9 870

.

20 760

Avlöning till 1 amiralitetspastor vid flottans station i Karlskrona

» »

4500 2 000

Avlöning till 1 amiralitetspredikant vid flottans station i Karlskrona

»

1200 Avlöning till klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona

»

600 Dagarvoden å 12 kronor till marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater samt marinläkarstipendiater under tjänstgöring i land, förslagsvis hö sfc S Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkarstipendiat, förslagsvis högst

Arvode 150 kronor samt ersättning för mistad bostadsförmån 350 kronor till 1 kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona Vikariatsersättning åt polispersonal, förslagsvis Arvode till 1 advokatfiskal vid Karlskrona station

,,

„

2 000

,, 3 000 Summa förslagsvis kronor 898 223

Kostnaderna för den föreslagna organisationen av flottan hava beräknats enligt följande. Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Flottans andel i kostnaderna för försvarsstaben Marinförvaltningen Avlöning till personal \ i d kårer och stater m. fi. Rekryteringskostnader Flottans reservpersonal Bese- och traktamentspenningar Flyttningsersättning Resestipendier De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning. De värnpliktigas avlöning Understöd åt vissa värnpliktigas familjer Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m

Kronor. 34 000 gg- Q™ 6 484 000 71000 -,QQ QQQ 88 000 09 n n n 11000 g^Q QQQ * 9 000 85 000

Undervisning, understöd, expenser m. m. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m . Understöd åt föreningar .... Skrivmaterialier och expenser m. m. Tryckningskostnader Biblioteksverksamhet för underbefäl och manskap

97 000 7 000 100 nnn 27 000 3 000

Förplägnad, beklädnad m. m.

aSäSS*::

'•'•

Kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och t v ä t t m. m.

'fix

73 000 374 000

ZZ.Z.Z...

Övningar. Flottans krigsberedskap och övningar

3 000 000

SJUkvård

Flytande materiel och byggnader. Underhåll av flottans fartyg och byggnader Flottans ersättningsbyggnad ' Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon

108000 x

4 000 000 g ggQ QQQ 20 000

i.-ii H ä r l i n g å , J ä l * i v ä l kostnader för underhåll av de kaserner m. m., vilka förutsatts skola ställas under iortinkationsstyrelsens överinseende.

116 Artilleri-, min-, torped-, radio- och annan teknisk materiel. Skjut- och materielförsök samt inskjutning av kanoner N y a kärnrör m. m. i flottans artilleripjäser Försök med teknisk materiel Åtgärder för industriens krigsorganisation Prövning och undersökning av brisanta sprängämnen

Kronor. 20 000 40000 90 000 f ^ nnn ID WU

Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. m. ... 9 000 E x t r a utgifter 1n n n n n iUU u u u Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare Summa kronor 20 000 000 Anskaffning av teknisk materiel m. m

720 000 Summa s u m m a r u m kronor 20 750000

Övergångsstat.

Bilaga 1.

Enligt detta förslag uppstår en övergångsstat berörande nedanstående antal befattningshavare. Flottans officerskär, underofflcerskår och sjömanskår m. fl. Officerskåren.

2 flaggmän 4 kommendörkaptener av 1. gr. 4 kommendörkaptener av 2. gr. 36 kaptener 35 löjtnanter 10 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerskåren.

5 förrådsförvaltare 57 flaggunderofficerare 140 underofficerare av 2. gr.

Sjömanskåren.

113 flaggkorpraler (underofficerare av 3. gr.) Sjömanskåren minskas dessutom med 384 korpraler, av vilka en del torde böra beredas avskedsersättning samt 554 meniga. Musikpersonal.

1 musikdirektör.

Mariningenjörkåren, marinintendentnrkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl. Mariningenjörkåren. 1 marinläkarstipendiat (avgår efter 1 marindirektör slutad anställningstid). 1 mariningenjör och Ecklesiastikstaten. 2 specialingenjörer. 1 amiralitetspastor Marinintendenturkåren. 1 amiralitetspredikant 1 förste marinintendent 1 klockare. 5 marinintendenter av 1. gr. 4 marinintendenter av 2. gr. Civil personal. 2 marinunderintendenter. 1 expeditionsvakt Marinläkarkåren. 1 rektor vid skeppsgosseskolan i 1 förste marinläkare Karlskrona 6 marinläkare av 2. gr. (avgå efter 8 ordinarie ämneslärare. slutad anställningstid)

117 Bilaga 2. Sammanställning av stampersonal beräkningarna. Officerare Stam

as N P

CKJ

°3 p:

s

o

fl o 3 o o o

Mariningenjörer

lteserv

*

o

W

H

o

P 3 o'

i-i -i c

3D o o I-l 5=

o o >-i

1*

i

aq o

W g

CD

p

3'

O

•

p~

3 O

W 00. CD

B

a> =i o

o

PD O o>

3 CD

o

Marinintendenter

Nuvarande Föreslagna Minskning

stater.. stater..

5 42 257 10 34 3 34 176 — — 8 30 8 81 — — 2 4 2

Underofficerare Flaggkorpraler

S? W w o

Kornraler och meniga Värnpliktiga

o

p 3 o'

CD 3 00

35 O O

o

o

*! g 2

3 B o' £6 3D

PD o op

a 3

P

CD CD

CO P

3 CD

"9 a- o? ^ p

O i-i •<

P

fl

C~ CD

o 3

| 3

p

o'

3 -i s. o g: CD ->1

H

o * * •

B"

co

CD

O

L

Marinläkare

8 48 7 37 1

4 30 868 1064 1835 3 2 24 5531 - — 914 1047 — 150 788 — 1 6 315

—1 —

C. Kustartilleriet. 1. Allmän organisation. Reservanterna, som ansluta sig till kommissionens uttalande beträffande de områden och kustorter, vilka böra försvaras med ett permanent anordnat kustartilleriförsvar, anse, att Vaxholms, Karlskrona, Älvsborgs och Hemsö kustfästningar böra bibehållas samt att kustartilleriförsvar ånyo bör anordnas vid Fårösund. Likaledes anse reservanterna i likhet med kommissionen, att rörligt kustartilleri bör finnas såväl å Gotland som å fastlandet samt att jämväl luftvärn bör ingå i kustartilleriet. Om reservanterna sålunda i princip ansluta sig till kommissionens förslag beträffande omfattningen av kustartilleriförsvaret så anse de dock, att vissa av kommissionen föreslagna förstärkningar med hänsyn till nödvändigheten av att begränsa kostnaderna icke böra komma till utförande. De delar i vilka reservanterna härvidlag äro av annan åsikt än kommissionen äro följande. Vaxholms fästning: Anskaffning av fyra av de i kommissionsförslaget upptagna luftvärnskulsprutebatterierna verkställes icke. Karlskrona fästning: Fullbordandet av ett medelsvårt batteri samt anskaffandet av ett av de föreslagna luftvärnskanonbatterierna ställes på framtiden. 1 Häri ingå två frivilligt tjänstgörande mariningenjörer i reserven, vilka icke ifråga komma till överföring å övergångsstat. 2 Härtill kommer en nyinrättad befattning för specialläkare (ögonläkare).

118 Kustartilleriförsvaret å Gotland: Föreslagen rörlig luftvärnsdivision och rörliga luftvärnsstrålkastare uppsättas icke. Rörligt kustartilleri å fastlandet: Föreslagen rörlig kanondivision uppsattes icke. Kustartilleriet bör i fred organiseras på tre truppförband, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente, Karlskrona » samt Fårösunds kustartillerikår. 2.

Fredsorganisationen.

Allmänna synpunkter. Reservanterna instämma med kommissionen i fråga om önskemålet, att kadrarnas omfattning om möjligt bör så avvägas, att de tillgodose mobiliseringsbehovet samtidigt som de i största möjliga mån motsvara fredsbehovets krav. De av reservanterna föreslagna personalstaterna äro därför beräknade med hänsyn till sagda önskemål. De personalkadrar, som i det följande äro av reservanterna föreslagna, äro dock icke fullt tillräckliga för tillgodoseende av kraven på personal vid mobilisering och fredsutbildning för ett till nyanskaffning föreslaget svårt batteri i Karlskrona fästning, varför reservanterna förutsätta, att en mindre kaderökning kommer till stånd i samband med batteriets uppsättande. Kustartillerigeneralen med stab. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget. Kommendantskapen i kustfästningarna. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget. Kustartilleriets skjutskola. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget. Truppförbanden. Allmän organisation. Med hänsyn till kustartilleriets av reservanterna föreslagna omfattning bör antalet kompanier vid de olika truppförbanden vara följande. Vaxholms kustartilleriregemente: I majoritetsförslaget angiven organisation minskas med två kompanier till sju kompanier, ett för kustartilleriet gemensamt studentkompani organiserat under juni—september samt en detacherad avdelning i Hemsö fästning. Karlskrona kustartilleriregemente: I kommissionsförslaget angiven organisation minskas med ett kompani till sju kompanier jämte en detacherad avdelning i Älvsborgs fästning. Efter uppsättandet av föreslaget svårt batteri kan en uppökning till åtta kompanier bliva erforderlig.

119 Fårösunds kustartillerikår:

fyra kompanier.

Utbildningen. Antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga utom studenter och likställda har av reservanterna minskats till 950 man. Dessa värnpliktiga böra fördelas enligt följande, nämligen: till Vaxholms kustartilleriregemente » Karlskrona » » Fårösunds kustartillerikår

420 man 390 » 140 » Summa 950 man

Med hänsyn till den minskade kontingenten vid Fårösunds kustartillerikår kan det bliva erforderligt, att ett mindre antal värnpliktiga, avsedda att mobiliseras vid kustartilleriförband å fastlandet, i fredstid utbildas vid sagda kår. Antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven har av reservanterna minskats till 100 000 dagar. Antalet inskrivna studenter och likställda har av reservanterna minskats till 80 man, inberäknat det antal, som sedermera ämna bliva kadetter för utbildning till officerare på stat. Beträffande utbildningen av de värnpliktiga ansluta sig reservanterna till kommissionsförslaget. Beträffande stammanskapets och kadetternas utbildning ansluta sig reservanterna till kommissionsförslaget. Antalet årligen antagna kadetter beräknas till 9 och reservkadetter till 11. Den med hänsyn till truppförbandens allmänna organisation och utbildningens bedrivande erforderliga befälspersonalen jämte personal för maskindrivna båtar, personal för förvaltningstjänst och inre tjänst vid bataljoner och kompanier samt elever i kustartilleriets lägre underofficersskola och korpraler vid detacherade avdelningar har av reservanterna beräknats vara följande, nämligen regementsofficerare kaptener subalternofficerare underofficerare flaggkorpraler ' korpraler l

6 22 50 115 40 218

Menig stam, utom ekonomi-, yrkes- och musikpersonal, har av reservanterna minskats till 386 man. Truppförbandens staber. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget. 1

Utom ekonomi-, yrkes- och musikpersonal.

120 Musikpersonal. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget. Sammanfattning av truppförbandens personalbehov. Enär den i kommissionsförslaget angivna ekonomi- och yrkespersonalen med hänsyn till av reservanterna föreslagen organisation torde kunna minskas med 7 korpraler och 7 meniga erfordras för tjänsten vid kustartilleriets truppförband dels den i nedanstående tabell angivna p e r s o n a l e n på s t a t Officerare

Manskap

a3

eu CD

g 3 2 S CD

Utbildnings- och förvaltningspersonal Menigt manskap, utom ekonomi-, yrkesEkonomi-, yrkes- och musikpersonal

C

P >Ö

CD CD

3 CD I-l P

B s3

CD I-l

oo

33 P -—'

CD

Flaggkorpraler

M

•O •i P_

11 CD B

»'

CD I-l

o

O

av

Summa

o

20 60

dels ock den pensionerade personal, som finnes upptagen i kommissionsförslaget. Övriga personalbehov. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget utom i fråga om den regementsofficer, som upptagits för ordinarie tjänstgöring såsom lärare vid sjökrigshögskolan. Reservanterna beräkna sålunda det övriga personalbehovet till sammanlagt 6 kaptener, 6 subalternofficerare och 2 underofficerare. Kustartilleriets personal. En sammanfattning av vad reservanterna i det föregående anfört beträffande personalbehovet i fred vid kustartilleriet giver alltså vid handen, att för vapnet erfordras den fast anställda militära personal, som framgår av nedanstående tabell. Minsk xp

-

Q

3 3

Kustartillerigeneralen j ä m t e stab Kommendantskapenikustfästningarnam.m. Kustartilleriets truppförband och skjutskola Övriga personalbehov Summa

CD

O

rgcrc;

W P

o 5? 33 c/

Underofficerare

Officerare

vr

O hri 1-1 *s.

•d P

M o i-i »a

CD

CO CD O i-l 3 P Ci io H |

<? 2

Ti

CD I-l

fl O

P

B

CD •"i

2 3 12

1 2 53 6

2 11 175 2

—

—

—

1-1 rtCD O0

CD

-_ —

—

2 4 31 6

43 CD CD p

P — CD

3 B

i-i

Cjq

CD l-i

'

i-i p o i-i

&' CD

_ —

121 I överensstämmelse med vad sålunda anförts få reservanterna föreslå följande Personalstat för kustartilleriet. Officerare. 1 kustartillerigeneral (lönegrad 5 överstelöjtnanter, O. 8), 9 majorer, 1 kommendant i Vaxholms fäst43 kaptener, ning, överste eller generalsperson (löne44 löjtnanter, grad O. 7), 18 fänrikar. 2 överstar, Underofficerare. 14 förrådsförvaltare, 68 flaggunderofficerare, 98 underofficerare av 2. graden. Mu 2 musikdirektörer, 2 flaggunderofficerare, 8 underofficerare av 2. graden, 6 flaggkorpraler,

Underbefäl och meniga. 54 flaggkorpraler, 289 korpraler, 456 meniga. sikpersonal. 8 korpraler, 16 meniga, 10 musikelever.

Pensionerad personal. 1 besiktningsofficer vid Vaxholms kustartilleriregemente, 1 besiktningsofficer vid Karlskrona kustartilleriregemente, 1 besiktningsofficer vid Fårösunds kustartillerikår, 1 expeditionsunderofficer i kustartilleristaben, 2 expeditionsunderofficerare vid kommendantskapet i Vaxholms fästning, 1 expeditionsunderofficer vid kommendantskapet i Karlskrona fästning, 4 expeditionsunderofficerare vid Vaxholms kustartilleriregemente, 4 expeditionsunderofficerare vid Karlskrona kustartilleriregemente, 3 expeditionsunderofficerare vid Fårösunds kustartillerikår. Reservpersonalen. Reservanterna ansluta sig till kommissionsförslaget. Kostnadsberäkningar. A. Årliga kostnader. Reservanterna beräkna, att en minskning i de årliga kostnaderna vid av dem föreslagen organisation av kustartilleriet i förhållande till av kommissionen framlagt förslag kan ske med ett belopp av 617 000 kronor. Enligt kommissionsförslaget uppgå kustartilleriets årliga kostnader till 6 937 000 kronor. Kustartilleriets årliga kostnader enligt reservanternas förslag kunna sålunda beräknas till 6 937 000 — 617 000 = 6 320 000 kronor (bil. 1).

122 B. Engångskostnader. Engångskostnaderna för materielanskaffning uppgå enligt reservanternas beräkningar till sammanlagt 6 606 000 kronor. Omfattningen av den av reservanterna föreslagna materielanskaffningen framgår av särskild skrivelse. Engångskostnaderna för byggnadsarbeten, i kommissionsförslaget beräknade till sammanlagt 1005 000 kronor, torde med hänsyn till av reservanterna föreslagen organisation kunna minskas med följande belopp, nämligen: för anordnande av artilleriförråd och garage å Värmdö kronor 100 000 förläggning för Fårösunds kustartillerikår, avseende artilleriförråd m. m » 45000 Summa minskning kronor 145 000 • Engångskostnaderna för byggnadsarbeten beräknas sålunda av reservanterna till 1 005 000 — 145 000 = 860 000 kronor. Det för bestridande av engångskostnader erforderliga beloppet uppgår sålunda till sammanlagt 6 606 000 + 860 000 = 7 466 000 kronor. Övergången till den nya organisationen. Såsom ovan angivits uppgå engångskostnaderna för kustartilleriförsvarets planenliga färdigställande enligt reservanternas beräkningar till 7 466 000 kronor. De årliga kostnaderna äro, såsom förut angivits, beräknade till 6 320 000 kronor. Reservanterna anse, att materielanskaffning och övriga åtgärder för kustartilleriförsvarets färdigställande böra genomföras under loppet av 12 år, varvid likväl reservanterna förutsätta, att viss engångskostnad till ett belopp av c:a 500000 kronor ställes till förfogande först efter 12-årsperiodens slut. I likhet med kommissionen anse reservanterna, att skillnaden mellan kustartilleriets av dem föreslagna budget och årskostnader under uppsättningstiden bör användas för materielanskaffning. Av reservanterna gjord undersökning visar, att de föreslagna engångskostnaderna kunna täckas, om anslaget till kustartilleriet sammanlagt beräknas till 6 550 000 kronor årligen. Bilaga 1. Årliga kostnader. Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Avlöning till personal på stat m. m Rekryteringskostnader Reservstat Reservpersonal Eese- och traktamentspenningar Flyttningsersättning Resestipendier

kronor 2 593 560 » 29 000 » 58100 " °0 000 » 40 000 " 11000 2 000 2 783 660

De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning. De värnpliktigas avlöning Understöd åt vissa värnpliktigas familjer Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader

kronor » •

178 000 6 200 61 000

245 200

123 Undervisning, understöd, expenser m. m. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalterna Studiestipendier Understöd åt föreningar Skrivmaterialier och expenser Tryckningskostnader Biblioteksverksamheten för underbefäl och manskap.

kronor

5 400 2 000 500 67 000 4 600 2 500

82 000

Förplägnad, beklädnad m. m. Förplägnad Beklädnad Kasern- och förplägnadsutredning, sängservis Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.

kronor , » »

508 000 340 000 72 800 344 000 1264 800

Övningar. Kustartilleriets krigsberedskap och övningar Krigsövningar vid kustfästningarna

kronor »

642 000 30 000

672 000

kronor

40000 Sjukvård för marinen Materiel och byggnader. Kustartilleriets materiel m. m. kronor Befästningar, kustartilleriets kaserner • Anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon... » Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtmateriel »

J

650 000 345 000 20 900 135 000 i 150 900

Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och struktioner Extra utgifter Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare

inkronor „ »

Artilleri-, min-, radio- och annan teknisk materiel

3 000 20 000 20 000

43 000

kronor

39 000

Summa kronor 6 320 560 Avrundat

»

6 320 000

Anm. I det upptagna beloppet för avlöning till personal på stat m. m. ingår beräknad kostnad för avlöningar m. m. till följande vid kustartilleriet tjänstgörande personal ur marinintendentur- och marinläkarkårerna, nämligen: 1 kommendörkapten, 5 kaptener, 1 löjtnant samt 1 förste marinläkare, 2 marinläkare av 1. graden, 2 marinläkarstipendiater p å stat och 4 » över stat. Sammanlagda beloppet härför beräknas till 87 660 kronor.

D. Flygvapnet. Reservanterna ansluta sig till kommissionens uppfattning att flygvapnet måste tillmätas en utomordentlig stor betydelse såväl när det gäller att 1 Härtill komma vissa hyror och arrendemedel i Älvsborgs fästning. I beloppet ingår jämväl underhållet av Göta livgardes nuvarande kasernetablissement vid Oscar-Fredriksborg.

124 genom militära maktmedel skapa respekt för Landets neutralitet som jämväl vid avvärjande av direkta företag mot vårt land. Liksom kommissionen anse reservanterna därför, att flygvapnet måste väsentligt förstärkas och att tyngdpunkten i den nya flygvapenorganisationen bör läggas på de operativa flygstridskrafterna. Reservanterna ansluta sig för den skull till kommissionens förslag om att den operativa delen av flygvapnet bör utgöras av fyra bombflottiljer, vartill bör komma en jaktflottilj främst avsedd för att bereda huvudstaden ett visst skydd. Styrkan av de för samverkan med armén och marinen avsedda flygförbanden synes reservanterna däremot kunna ytterligare nedbringas. Med den minskade omfattning och med de mera begränsade uppgifter, som följa med reservanternas förslag i fråga om arméns och marinens organisation, vill det nämligen synas som om det kvantitativa behovet av flygförband för samverkan med dessa försvarsgrenar jämväl i viss mån nedgår. Reservanterna anse för den skull att a) a r m é f l y g f l o t t i l j e n bör minskas med en spaningsdivision, varigenom flottiljen alltså kommer att omfatta två divisioner om sammanlagt 24 flygplan i stället för majoritetens tre divisioner om sammanlagt 36 flygplan; b) m a r i n f l y g f l o t t i l j e n bör minskas med en halv torpeddivision (8 flygplan) varigenom flottiljen kommer att omfatta tre lika stora divisioner, nämligen en torpeddivision och två spaningsdivisioner, samtliga om 8 flygplan eller sammanlagt 24 flygplan i stället för 32 i majoritetsförslaget. Denna minskning av armé- och marinflygflottiljernas styrka motsvaras av en kostnadsminskning, som sammanlagt belöper sig till 1660 000 kronor, därav i arméflygflottiljen 680 000 kronor och å marinflygflottiljen 980 000 kronor. Reservanterna anse sålunda att flygvapnets organisationskostnader vid fullt uppsatt flygvapen böra kunna minskas enligt nedanstående: Anslaget till avlöning, rekrytering och resekostnader kronor 135 000 Anslaget till flygvapnets övningar, motorfordon och byggnader * 365000 Anslaget till flygmateriel ,., » 1050000 Övriga anslag » 110000 Summa kronor 1 660 000 De sammanlagda årskostnaderna för flygvapnet — i kommissionens förslag upptagna till 28'2 milj., däri inräknat vissa för försvarsgrenarna gemensamma utgifter — böra sättas till 26 540 000 kronor. Reservanterna finna ingen anledning föreslå några förändringar i den utformning av flygvapnets organisation, som av kommissionen framlagts. I fråga om flygförbandens fredsförläggning föreslås dock en viss ändring. I kommissionsförslaget är Karlsborg upptaget såsom förläggningsplats för 2. medeltunga bombflottiljen. Till denna flottilj avses den centrala bomb- och skjutskolan bliva förlagd. Ändamålsenligheten av att till en och samma plats sammanföra såväl ett permanent fredsförband av ifrågavarande stor-

125 leksordning som även en central mycket betydelsefull skola synes kunna ifrågasättas. Starka skäl tala för att till Karlsborg förlägga den centrala bomb- och skjututbildningen ävensom att Karlsborg blir övningsplats för flottiljerna vid övningar i bombfällning och skjutning. För 2. medeltunga bombflottiljen bör däremot avses en annan förläggningsplats. Vid en verkställd preliminär undersökning av vilken plats som härvid bör väljas, har reservanterna kommit till den uppfattningen att Halmstad är den lämpligaste platsen. Med den av reservanterna föreslagna arméorganisationen blir därvarande kasernetablissement ledigt och flygfält torde utan alltför stora kostnader kunna anordnas. Reservanterna vilja sålunda föreslå, att flygvapnets fredsförläggning bestämmes i enlighet med majoritetsförslaget med följande ändring: 2. medeltunga bombflottiljen förlägges till Halmstad. Karlsborg avses såsom övningsplats, och till denna plats förlägges årligen under sommaren den centrala bomb- och skjututbildningen.

E.

Sammanställning

av kostnader för den av oss föreslagna

försvarsordningen:

Armén kronor Marinen (flottan 20 750 000 och kustartilleriet 6 550 000) » Flygvapnet Gemensamma kostnader »

59000000 27 300 000 26 540 000 1000000

Summa kronor 113 840 000 Till dessa kostnader komma emellertid kostnaderna för dyrtidstillägg samt övergångskostnader. Vid beräkningen av dessa senare ha reservanterna kalkylerat med ett medeltal för den närmaste tioårsperioden. Denna beräkningsgrund leder givetvis till att under de första åren av perioden en större övergångskostnad och därmed även totalkostnad blir ofrånkomlig. Vid kalkylernas uppgörande ha reservanterna räknat med att den nya övergångsstaten för armén och flottan skulle i någon mån kunna reduceras genom att vissa yngre officerare skulle i stället för att överföras på övergångsstat komma att tagas i bruk av det nya flygvapnet. Den övergång från flottan till kustartilleriet, som i någon mån kan förutses, har dock ej medtagits i beräkningen. Även de engångs- och avskedsersättningar, som torde böra utgå till vissa manskapsgrupper, ha upptagits. De på 1925 års försvarsordning baserade övergångslönerna torde likaså böra medräknas. De ha likaledes utslagits på en tioårsperiod. Däremot ha reservanterna ej medräknat statsverkets kostnader för den militära pensioneringen. Dessa kostnader utgjorde enligt en i kommissionsbetänkandet intagen tabell för år 1933—1934 c:a 18 milj. kronor men torde sjunka något, dels i den mån den sammankrympta organisationen genomföres och dels tack vare de nya pensioneringsgrunder, som genomförts vid 1935 års riksdag.

126 Om undantag göres för de militära pensionerna bliva alltså de totala kostnaderna för den försvarsorganisation, som reservanterna avse: Sammanlagd kostnad enligt ovanstående kronor 113840000 Dyrtidstillägg: armén kr. 2150 000 marinen » 882 000 flygvapnet » 440 000 3472 000 Nya övergångskostnader: armén kr. 600000 marinen » 1 290000 j 890000 Gamla övergångskostnader 3 120000 Summa kronor 122 322 000

127 Av herr Tömkvist,

vilken anfört:

Jag anser landets läge vara sådant, att vårt folk med ett bestämt hävdande av sin vilja att icke låta sig indragas i krigiska förvecklingar har större möjligheter än mången annan statsbildning att få bevara freden. Den främsta faktorn i detta hänseende anser jag vara upprätthållandet och utvecklandet av freds- och samförståndstanken folken emellan. Utan att denna tanke omhuldas och växer sig stark icke blott i vårt land utan även och framför allt i andra länder inom vår världsdel kan dock icke den andra faktorn ifråga om fredens bevarande, försvarsmakten, undvaras. Med hänsyn till de nuvarande förhållandena i världen och den brist på reell samförståndsvilja mellan folken, som tyvärr måste konstateras, anser jag det sålunda ändamålsenligt, att ett försvar i detta ords egentliga bemärkelse alltfort upprätthålles. Jag finner emellertid den ökning av de nuvarande försvarsutgifterna icke nödvändig, som i majoritetsförslaget förutsattes. Våra nuvarande försvarsutgifter äro i det närmaste lika stora som de tre andra nordiska ländernas tillsammantagna och detta synes mig fullt tillräckligt för att, i vad på militära maktmedel må ankomma, hävda Sveriges militära ställning i Norden. Dessa utgifter böra även vara tillfyllest för ett sådant försvar, som avser att i vårt förhållande till stormakterna vid Östersjön skapa den betänksamhet å deras sida att indraga oss i uppkommande militära konflikter, som kan anses nödvändig för att vår neutralitet skall respekteras. Inom denna kostnadsram bör ock det mått av försvarskraft kunna skapas, som rimligtvis kan begäras av en liten stat, vars fred i det nuvarande läget icke kan bedömas bliva hotad annat än möjligen i konflikter av större sammanhang och omfattning. Krigsmaktens syfte att endast utgöra ett led i fredens bevarande måste tydligt komma till synes i dess sammansättning. Grundlinjerna vid bestämmandet av denna sammansättning och försvarets uppgifter böra därför enligt min mening i huvudsak vara följande: Inga stridsmedel av rent offensiv natur få ingå i försvarsmakten. J a g syftar härvid närmast på bombflygplan, vilka avses bland annat för anfallshandlingar från luften mot mål i främmande länder, varvid, även om rent militära objekt anfallas, civilbefolkningen kommer till skada. Upprätthållandet och vidareutvecklandet av bombflygstridskrafter, vilkas användande främst bygger på den för folkens tillvaro så ödesdigra repressalieteorien, leder till en kapprustning i skräckens tecken, som små länder aldrig mäkta eller av principiella skäl böra följa. För Sveriges del böra bombflygstridskrafterna och det främst av dylikas verksamhet motiverade självständiga flygvapnet icke ifrågakomma, utan böra flygstridskrafterna inordnas såsom hjälpmedel i länt- respektive sjöförsvaret för att i samverkan med andra stridsmedel utnyttjas för rena försvarsändamål.

128 Krigsmakten sammansättes i princip så, att den utgör en försvars- och respektfaktor dels inom området omedelbart utanför vårt lands kuster, sjöförsvaret, dels på och över svenskt landterritorium, lantförsvaret. Sjöförsvaret skall i första hand utgöra den neutralitetsbevarande faktorn, då landets läge är sådant, att krigshandlingar på och över svenskt vatten eller mot öar och skärgårdsområden i neutralitetskränkande syfte främst böra uppmärksammas och mötas. Erfarenheterna från neutralitetsvakten åren 1914—1918 giva vid handen, att flottan i detta skydd spelade en betydelsefull roll. Sjöförsvaret skall vidare, främst genom ett ändamålsenligt utnyttjande av minor och u-båtar samt torpedflygplan, skapa respekt för våra kuster och där utgöra det första hindret, därest anfallsföretag skulle komma att riktas direkt mot vårt land. Det skall även i den utsträckning, som kan bliva nödvändigt, bjuda skydd för handelssjöfarten liksom även för de viktigaste kustorterna mot anfall från sjön eller luften. Då jag anser, att uppgiften för det militära försvar, som vårt land kan uppställa, främst bör taga sikte på att avhålla andra makter från att indraga oss i krig och därnäst att förhindra krigets förande på svensk mark, i vilket fall förödelsen före vårt betvingande blir fruktansvärd, finner jag att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den yttre försvarslinjens, sjöförsvarets, effektivitet. För att största effekt skall utvinnas ur de medel, som kunna avses för denna del av försvarsmakten, bör organisationen, även om det skulle innebära en radikal omläggning av det nuvarande, göras sådan, att de i sjöförsvaret ingående beståndsdelarna flotta, kustartilleri och flygstridskrafter i fråga om personal, utbildning och verksamhet i landets försvar sammangjutas till en enhet. Vidare måste organisationen av och krigsberedskapen hos detta yttre försvar, vilket främst kräver tillgång på i fredstid befintlig materiel, vara sådana, att de skilda försvarsmedlen snabbt kunna träda i funktion, då konflikter uppstå inom Östersjöområdet. Lantförsvaret skall främst vara ett uttryck för vårt folks vilja att försvara det egna landet mot erövringsförsök. Det skall även medelst i detsamma ingående luftvärn och flygstridskrafter kunna prestera det skydd mot anfall från luften, som rimligtvis kan begäras. Organisationen av lantförsvaret, i vilket ingå hären, luftvärnet och flygstridskrafter, bör vara sådan, att en viss del ur kvalitativ och materiell synpunkt snabbt kan uppställas, under det att värnkraften i övrigt skall kunna personellt och materiellt utvecklas under den tidsfrist, vi i nuvarande läge ha rättighet att räkna med, innan ett krig skulle kunna föras in i vårt land. De här i korthet angivna synpunkterna ha varit grundläggande för de organisationsförslag, vilka i det följande framläggas. Jag räknar med en totalkostnad för försvarsmaktens behov av i runt tal 114 milj. kronor. Av

129 dessa medel har jag avsett för lantförsvaret i runt tal 69 milj. och för sjöförsvaret 45 milj. Vad ledningen av de två försvarsgrenarna beträffar räknar jag med en chef, ansvarig för lantförsvaret, och en chef, ansvarig för sjöförsvaret, men anser, att en överbefälhavare eller en högsta försvarsstab icke är behövlig i fred.

I. Lantförsvarets organisation. 1.

Krigsorganisationen. Krigsorganisationen begränsas — såsom i den inledningsvis gjorda principmotiveringen anförts av huvudsakligen ekonomiska skäl — till att omfatta fälttruppförband, bestående av tre fördelningar och armétruppförband; flygförband bestående av en fjärrspaningsflygflottilj om 3 divisioner samt en jakt- och en spaningsflygflottilj om vardera 2 divisioner; samt hemortsförsvar, omfattande Bodens och Gotlands trupper, landstormstrupper och luftvärn m. m. Vad kommissionen anfört rörande krigssammansättningen av staber samt av högre och lägre truppförband, flygförband och depåer ansluter jag mig i allt väsentligt till. Av särskild betydelse är, att då antalet linjetruppförband starkt beskäres, dessa förbands kvalitet göres så hög som förhållandena medgiva och i varje fall icke lägre än vad kommissionen härutinnan förutsatt. 2.

Fredsorganisationen. Fredsorganisationen begränsas till att omfatta förutom högre staber, förvaltningsorgan, skolor m. m., tre fördelningar, var och en om stab, 3 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente, 1 artilleriregemente samt 1 trängkår; Bodens trupper om stab, 1 infanteriregemente, 1 artilleriregemente, 1 ingenjörkår, 1 signalkompani, 1 intendenturkompani och 1 tygkompani; Gotlands trupper om stab, 1 infanteriregemente och 1 artillerikår; armétruppförband bestående av 1 stridsvagnsregemente, 1 arméartilleriregemente, 1 luftvärnsartilleriregemente, 1 ingenjörregemente, 1 signalregemente (ett kompani detacherat till Boden), 3 intendenturkompanier (varav 1 i Boden) och 3 tygkompanier (varav 1 i Boden); flygförband, bestående av 1 fjärrspaningsflygflottilj samt 1 jakt- och spaningsflygflottilj. Följande nu bestående staber och truppförband indragas, nämligen Västra arméfördelningens stab, Östra brigadens stab, I 7, I 8, I 9, I 10, I 15, I 16, I 17, I 20, I 21, I 22 samt de båda kustfästningsbataljonerna, 1282 35

E9

130 K 3 samt den i Boden förlagda skvadronen ur K 4, A 2 och A 5, de båda kustingenjörkompanierna, samt T 2. Militärbefälet för Övre Norrland och kommendantsstaben i Bodens fästning sammanslås. Nedanstående truppförband erhålla en förändrad organisation (sammanslås), nämligen I 2 ombildas till stridsvagnsregemente och förlägges till I 9:s kasern i Skövde; I 18 ombildas från infanterikår till regemente; Ing 1 och Ing 2 sammanslås till ett ingenjörregemente, som förlägges i I 22:s kasern i Karlstad. Arméledningen organiseras i huvudsak enligt kommissionens förslag med de avvikelser, som betingas dels av att överbefälhavaren jämte försvarsstab icke organiseras i fred, dels av att arméflygtrupper tillkomma.

Med hänsyn till här föreslagna truppförbandsindragningar har övervägts en uppdelning av vart och ett av fördelningsinfanteriregementena på två förläggningsplatser. Mot en sådan uppdelning anföras dock starka militära skäl, framför allt nödvändigheten att skapa de bästa förutsättningar för truppförbandsutbildningen, men även ekonomiska skäl. Sålunda blir kostnaden per utbildad soldat vid en delad förläggning högre än vid en samlad förläggning av regementet. E t t infanteriregementes värde som utbildningscentrum i fred beror vidare i hög grad av dess regementschefs förmåga att sätta sin prägel på det. Hans möjligheter härtill förminskas vid ett delat regemente. Jag har ansett de sålunda framförda militära och ekonomiska skälen övertygande. E t t truppförband i fred är dock icke att betrakta såsom något för det ekonomiska livets stimulerande nödvändigt i en viss ort utan uteslutande en institution med militära uppgifter. I viss utsträckning komma emellertid ledigblivande kasernetablissement att tagas i anspråk på sätt angives i annat sammanhang. Till vad kommissionen föreslår i fråga om utbildningstiden för de värnpliktiga samt beträffande ändringar i värnpliktslagen, avseende uppbådsindelningen, ansluter jag mig, dock att för Gotland skola gälla samma bestämmelser för värnpliktiga som på fastlandet.

II. Arméns fredsorganisation. A.

Arméledningen. Enligt kommissionens förslag skulle huvuddelen av det operativa förberedelsearbetet förläggas till försvarsstaben, under det att vid chefens för

131 armén stab verksamheten skulle i stort sett begränsas till utbildnings-, organisations- och personalfrågor. Genom att en särskild försvarsstab icke uppsattes, erfordras ett mot denna svarande organ inom chefens för armén stab (arméstaben) för handläggning av det operativa förberedelsearbetet. Det synes härvid lämpligt, att härför avsedd del av arméstaben gives sådan sammansättning, att den operativa planläggningen kan utsträckas till att omfatta jämväl rikets samtliga försvarskrafter. Chefens för armén befogenheter och skyldigheter i detta hänseende synas lämpligen böra regleras i för honom utfärdad instruktion. Det självständiga flygvapnets uppdelning kommer självfallet även att inverka på arméstabens organisation liksom på arméledningens i övrigt. Mest ändamålsenligt synes härvid vara, att i stället för den föreslagna försvarsstabens med personal ur armén och flygvapnet organiserade delar bilda en sektion I av arméstaben, omfattande bland annat en operations-, en kommunikations- och en underrättelseavdelning, under det att den av kommissionen föreslagna chefens för armén stab bildar stommen till en sektion I I , i vilken även ingår en krigshistorisk avdelning. För arméflygtruppernas ledning bildas slutligen en sektion I H , omfattande en flygorganisations- och en flygutbildningsavdelning. Arméstabens organisation framgår av nedanstående tabell, utvisande ungefärliga behovet av militär personal. Aktiva Sektioner och avdelningar

Sektion

regementsofficer

I..

Operationsavdelningen Kommunikationsavdelningen Underrättelseavdelningen Luftförsvarsavdelningen Signal tjänstavdelningen Kryptoavdelningen Sektion

II..

Utbildningsavdelningen .. Organisationsavdelningen Personalavdelningen Krigshistorisk avdelning.. Sektion III.

(Flygsektion).

1 1 1 1

1 Utbildningsavdelningen Organisationsavdelningen Expedition Expedition m. m Chefen för sektion I tillika chef för generalstabskåren. Därav 2 flygofficerare och 1 sjöofficer. » 1 sjöofficer. » 1 sjöofficer och 1 flygofficer. » 1 flygofficer. » 1 ur signalregementet. Tillika chef för arméns flygtrupper.

1 1

Pensionerade

kompaniunderoffi officerare officerare cerare

132 Härutöver erfordras viss civil personal. Huvuddelen av de i arméstaben tjänstgörande officerarna äro i överensstämmelse med vad försvarskommissionen föreslagit upptagna på stat vid generalstabskåren, ur vilken jämväl vissa andra stabsbefattningar rekryteras. Med den av mig förutsatta organisationen av ingenjörtrupperna synes chefen för ingenjörregementet kunna övertaga de uppgifter, som enligt kommissionens förslag tillkomma inspektören för ingenjörtrupperna. Till de av kommissionen föreslagna med hänsyn till den förminskade organisationen dock modifierade tyg-, intendentur- och civilförvaltningarna kommer såsom förvaltningsorgan för flygmaterielen en flygförvaltning. B . Högre och lägre truppförband. 1. Högre truppförband. De i fredsorganisationen ingående tre fördelningarna föreslås erhålla följande sammansättning och förläggning. I. fördelningen. Fördelningsstaben Skånska infanteriregementet Kronobergs regemente Smålands grenadjärregemente Skånska kavalleriregementet Wendes artilleriregemente Skånska trängkåren II. fördelning-en. Fördelningsstaben Svea livgarde Livregementets grenadjärer Livgrenadjärregementet Livregementet till häst Svea artilleriregemente Svea trängkår Hl. fördelningen. Fördelningsstaben Jämtlands fältjägarregemente Dalregementet Hälsinge regemente Norrlands dragonregemente Norrlands artilleriregemente Norrlands trängkår

•

Kristianstad _* \ axjo Eksjö Hälsingborg Kristianstad Hässleholm

Stockholm •• * Örebro Linköping Stockholm Linköping

Östersund * Falun Gävle Umeå Östersund Sollefteå

133 Övre Norrlands trupper samt Gotlands trupper föreslås erhålla enahanda sammansättning, som försvarskommissionen föreslagit, dock att, såsom inledningsvis angivits, Norrbottens artillerikår indrages. Till vad försvarskommissionen föreslagit rörande sammansättningen av fördelningsstaberna, kommendantsstaben i Bodens fästning samt försvarschefsstaben på Gotland ansluter jag mig. 2. Lägre truppförband. Infanteriregementena samt det till infanteriet hörande stridsvagnsregementet erhålla i allt väsentligt samma ständiga indelning och sammansättning som motsvarande truppförband enligt försvarskommissionens förslag. Samma förhållande gäller jämväl i fråga om kavalleriregementena, Bodens artilleriregemente samt Gotlands artillerikår. Beträffande övriga lägre truppförband har med hänsyn till den av mig förordade krigsorganisationens omfattning fredsorganisationen i större eller mindre grad beskurits. Vad försvarskommissionen anfört rörande skiljandet från ingenjörtrupperna av den nuvarande Fälttelegrafkåren samt dennas ombildning till ett signalregemente upptages även i mitt förslag. Försvarskommissionen har låtit undersöka möjligheterna för en sammanslagning av Svea och Göta ingenjörkårer. De häremot anförda skälen kunna näppeligen göras gällande gentemot ett dylikt sammanslaget förband av här föreslagen storlek. Då dessutom något flygförband icke avses förlagt i Karlstad, har det synts lämpligt att förlägga ett genom sammanslagning av Svea och Göta ingenjörkårer bildat Värmlands ingenjörregemente i det genom Värmlands regementes indragning ledigblivna etablissementet. Härigenom frigöres ett för signalregementet erforderligt lämpligt beläget kasernetablissement i Stockholm, nämligen det av Svea ingenjörkår nu disponerade vid Frösundavik. 3.

Arméflygtrupper. Inom den av mig givna kostnadsramen — omkring 12 milj. kronor — uppsättas: en fjärrspaningsflygflottilj förlagd i Västerås; en jakt- och spaningsflygflottilj förlagd å Malmen; en flygskola, gemensam för arméns och marinens flygvapen, förlagd å Ljungbyhed; en central flygverkstad, förlagd å Malmen; övningsplatser vid Barkarby, Boden, Karlsborg och Östersund. Fjiirrspaningsflygflottiljen skall i krig uppsätta flottilj stab och tre divisioner samt vissa högre signalorgan jämte depå för utbildning och nyuppsättningar, i fred uppsätta flottiljstab och tre divisioner med i allmänhet lägre styrka dels för samövningar med arméns övriga truppförband dels för viss specialutbildning samt för tillämpningsövningar.

134 Jakt- och spaningsflygflottiljen skall i krig uppsätta en jaktflottilj om två till tre divisioner och en arméspaningsflottilj om två till tre divisioner jämte depå för utbildning och nyuppsättningar, i fred motsvarande förband, ehuru i allmänhet med begränsad organisation, för liknande uppgifter som fjärrspaningsflygflottilj en. Flygskolan organiseras i huvudsak lika med den nuvarande flygskolkåren. Centrala flygverkstaden organiseras huvudsakligen i överensstämmelse med försvarskommissionens förslag. För övningsplatserna tillsättas uppsyningsmän samt avses ett mindre antal värnpliktiga för handräckningstjänst. Personalbehovet har beräknats enligt liknande grunder som i försvarskommissionens förslag. Officerskåren rekryteras efter samma grunder som i nuvarande organisation, nämligen ur arméns truppförband, under det att underofficerskåren rekryteras från flygtruppernas genom egen rekrytering fast anställda manskap. Utbildning och tjänstgöring m. m. äga rum i stort sett enligt försvarskommissionens förslag. Arméns flygförvaltning handlägger uteslutande frågor rörande flygmateriel. Ärenden rörande förplägnad och beklädnad handläggas av intendenturförvaltningen, ärenden angående vapen, signalmateriel o. dyl. av tygförvaltningen, byggnadsärenden av fortifikationsstyrelsen samt kamerala ärenden av civilförvaltningen. Å-priserna för flygmaterielen hava beräknats något högre än vad försvarskommissionen förutsatt på grund av mindre serier och högre experimentkostnader för varje flygplan. Livslängden på flygplanen har beräknats lika med vad försvarskommissionen förutsatt. Fjärrspaningsflottiljens och arméspaningsdivisionernas flygplan förses samtliga med flottörer för att möjliggöra deras samfällda användning inom samtliga tänkta krigsskådeplatser. Med hänsyn till de här omtalade skiljaktigheterna mot försvarskommissionens motsvarande värden har årskvoten för flygmaterielens förnyelse och underhållsanslaget jämkats uppåt (jämför sid. 156 angående marinflygmaterielen). Sammanlagt beräknas antalet krigsflygplan vid genomförd materielanskaffning uppgå till omkring 100, med den ungefärliga fördelning mellan 1- och 2-motoriga flygplan jag avsett, samt antalet skolflygplan till 30. 4.

Luftvärn. Den av mig angivna kostnadsramen för luftvärnet — omkring 2 milj. kronor — nödgar till en betydande reducering av såväl fältluftvärnet som hemortens luftvärn i förhållande till vad försvarskommissionen föreslagit. Med hänsyn till den av mig föreslagna omfattningen av armén synes fältluftvärnet kunna reduceras från 4 till 2 divisioner. Såsom kader och utbildningscentrum

135 härför samt för hemortens luftvärn bör det nuvarande Karlsborgs artilleriregemente organiseras i huvudsak lika med vad kommissionen förutsatt rörande detta truppförband. Bland till luftvärnet uttagna »övriga värnpliktiga» böra omkring 20% uttagas för utbildning såsom underbefäl eller fackmän. I fråga om utbildningstiden för luftvärnets värnpliktiga förutsattes ingen förändring i vad försvarskommissionen föreslagit. C. Territoriella myndigheter. Inskrivningsväsende m. m. Riket indelas i militärområden och regementsområden enligt samma grunder som försvarskommissionen förutsatt. Antalet områden anpassas sålunda efter det av mig förutsatta antalet fördelningar och regementen. Antalet mobiliseringsofficerare och landstormsinstruktörer har dock beräknats förhållandevis högre. Det är icke uteslutet, att jämkningar härutinnan samt med avseende på särskilt infanteriregementenas förläggningsplatser kunna vid en fortsatt prövning av dessa frågor bliva nödvändiga. Mot vad kommissionen anfört rörande överkommendantskapet i Stockholm och platsbefälet i Karlsborg samt rörande militärassistenter vid länsstyrelserna finnes ur mina synpunkter intet att erinra. D.

Arméns rekrytering.

1. De värnpliktiga. Storleken av den årligen inskrivna, till linjetjänst uttagna kontingenten värnpliktiga (utom studenter och likställda) beräknas uppgå till sammanlagt omkring 17 500 man. Av denna kontingent bör omkring 20 % av dem, som tilldelas infanteriet, luftvärnet, träng- och intendenturtrupperna uttagas för utbildning såsom underbefäl eller fackmän. Det årliga rekryteringsbehovet av studenter och likställda för befälsutbildning beräknas uppgå till omkring 1 350. Därutöver beräknas för specialutbildning såsom läkare, tekniker m. m. ytterligare omkring 300. 2. Fast anställd personal. Den av mig förutsatta mindre fredsorganisationen inverkar på vad försvarskommissionen anfört och föreslagit rörande den fast anställda personalen i stort sett endast så tillvida, att kvantiteterna bliva lägre. Antalet nyutnämnda officerare per år beräknas uppgå till sammanlagt omkring 75. E t t antal nu på aktiv stat varande officerare och underofficerare måste till följd av truppförbandsindragningarna överföras till övergångsstat. Detta kommer i sin tur att återverka på rekryteringen av reservstaten. Denna bör — sedan övergångsstaten så småningom icke längre kan påräknas som rekryteringskälla vid mobilisering — bestå av sammanlagt 3 överstar, 40 majorer, 175 kompaniofficerare och 120 underofficerare.

136 Antalet i reserven utnämnd personal beräknas årligen uppgå till 130 officerare och 85 underofficerare. Behovet av civilmilitär personal beräknas enligt samma grunder som i kommissionens förslag.

E. Centrala utbildningsanstalter och utbildningskurser. Antalet elever vid krigsskolan kommer, såsom förut nämnts, att bliva väsentligt lägre än vad försvarskommissionen förutsatt. Med anledning härav kan nämnda skolas organisation inskränkas. Antalet lärare bör dock icke sättas lägre än vad försvarskommissionen beräknat. Styrkan av övningstruppen har icke heller ändrats. I övrigt är ur min synpunkt intet i huvudsak att erinra mot kommissionens förslag rörande skolor och utbildningskurser m. m. För att utnyttja ledigblivande kasernetablissement synes dock böra övervägas en förflyttning av vissa skolor, nämligen ridskolan till nuvarande K 3:s etablissement i Skövde samt infanteriofficerskolan med skjutskolan till något av de ledigblivande infanterietablissementen, exempelvis till I 20:s kasern i Umeå.

F. Arméns hästar. I likhet med kommissionen anser jag, att de s. k. egna tjänstehästarna icke böra bibehållas utan utbytas mot stamhästar. Antalet dylika blir, med tillämpning av samma grunder, som kommissionen använt i sina beräkningar, 3 708, vartill komma 352 remonter. Antalet ackordhästdagar beräknas med den av mig förutsatta organisationen bliva 154 000. Gr. Arméns kostnader. Vid uppgörandet av föreliggande kostnadsberäkningar hava tillämpats samma allmänna grunder som i kommissionens förslag. Antalet tjänstgöringsdagar för de fast anställda och värnpliktiga har beräknats till 6 167 000 och antalet hästtjänstgöringsdagar till 1 523 000 (för sjuk- och veterinärvård 1 695 000). Kostnaderna för arméflygtrupperna hava — med undantag för kostnaderna för det fast anställda manskapet (utom avlöning) och för de värnpliktiga — beräknats för sig. Sammandrag av personalstaterna bifogas. I. Arméns andel i kostnader för fortifikationsstyrelsen

kronor 2 423 000

II. Arméns egna kostnader. 1 A. Civilförvaltningens anslag. 1. Avlöning till personal vid arméledning, truppförband m. fl. (utom arméflygtrupperna) kronor 22 130 000 1

I allmänhet avrundade siffror.

137 x

2. Avlöning till personal på övergångsstat ) 3. Inkvarteringens ordnande i Stockholm kronor 4. Rekryteringskostnader » 5. Avskedspremier m. m » 6. Arméns reservstater » 7. Reservstat för furirer vid Gotlands trupper 8. Personal i arméns reserver samt över stat » 9. Rese- och t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g a r » 10. » » » för hästuttagningsmyndigheterna » 11. Flyttningsersättning » 12. Resestipendier » 13. De värnpliktigas avlöning » 14. Understöd åt de värnpliktigas familjer » 15. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader » 16. Studiestipendier » 17. Understöd åt föreningar och för tidskrifters utgivande » 18. Tryckningskostnader » 19. Vissa arbeten på mobiliseringsverket

»

— 22 000 65 000 90 000 1400 000 — 1000 000 100 000 28 000 140 000 20 000 2 260 000 67 000 755 000 5 000 20 000 80 000 30000

Summa kronor 28 212 000

B. Intendenturförvaltningens anslag. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt och utbildningskurser 2. Skrivmaterialier och expenser 0. Mathållning 4. Munderingsutrustning 5. K a s e r n u t r e d n i n g och förplägnadsutredning 6. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och t v ä t t 7. Remontering 8. F u r a g e r i n g 9. Arméns brevduveväsen 10. Truppförbandens övningar 11. Fält- och fälttjänstövningar 12. Sjukvård 13. Arméns bakteriologiska laboratorium 14. Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig 15. Arméns h u n d g å r d 16. Veterinärvård

undervisningsanstalter Summa kronor 805 000 » 550 000 » 4 995 000 ,, 3 700 000 » 762 000 » 2 292 000 „ 368 000 „ 1677 000 » 5 000 ..... » 1650 000 » 600 000 » 405 000 » 2 000 » 20 000 ,, 9 000 >, 81000 Summa kronor 17 921000

C. Tygförvaltningens anslag. 1. Vapen och ammunition kronor 2. Anskaffning och underhåll av motorfordon » 3. Anskaffning och underhåll av ingenjör-, fordons- och signalmateriel m. m. »

3 750 000 620000

Summa kronor

kronor „ »

100 000 275000 185 000

Summa kronor

kronor „ » „

1887000 5 000 22 000 io 000

560000 D. Diverse. 1. E r s ä t t n i n g för rustning och rotering 2. E x t r a utgifter 3. Semester åt lantförsvarets arbetare

E. 1. 2. 3. 4.

Arméflygtrupperna.

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m Resestipendier Expenser Tryckningskostnader

1 K o s t n a d e r n a för övergångsstaten hava icke inräknats. De kompenseras till stor del av kostnaderna för reservstaten, som först efter ett antal år n å r det angivna beloppet.

138 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och t v ä t t Sjukvård Arméflygtruppernas övningar Motorfordon och motorbåtar Underhåll av byggnader och flygfält Underhåll av flygmateriel Vapen och ammunition Extra utgifter Förnyelse av flygmaterielen

kronor » " » » » » '» »

112 000 35000 2018000 185000 150000 1361000 300 000 32 000 5 192 000

Summa kronor »11 309 000

F.

Engångskostnader.

1. Armén utom luftvärnet 2. Luftvärnet

kronor Summa kronor

Summa kostnader för armén med luftvärnet 1

2145 000 1500 000 3645000

kronor 69000000

Inräknas samtliga kostnader för manskap och värnpliktiga blir slutsumman 12 000 000 kronor.

139 Tjioj

i a r-5

co

CC00OJ

H H i C l O CO CM i O CO CO

M

O

O

O

0 0 O i CO eo O J ^ H

» o o o

co

O C O

cc

tO

0»

co o

•H T* CM

T*

CO

CO

T J I C O O J

O i-l OJ

i-l

Ö a g to

O IS ti)

fsco sd

CD

03 o

I

•c u CD ;—1 o c3

gg

I

>

CO r r j

d

>• .* *

M

N

*

I™ b b <* r H Tji OJ TH

CO

I

I

M

t -

e

§g

»

•2 * d lOOKM Tji r H O » O r H CO

CO O O rH t > CO rH

CO 00 OJ CO rH rH

©1 1>» <N

! > • OS i-l CO l O O J

O Tji i H CCiTJH

O r »

CD <B

'•+1 co M o3 co cD SS b d S <* o 03

QQ + 3

bfl t-, 7$ co o o o H

a-2

Tji

t -

CO

O

O?

Tji ( M

co co o j OJ rH

l O CO OJ CO CO rH

CO CO 1> CO

rH O

CO

« 3 t(-|

^

0=rH-g co f-i o3

CA

;? d °

i-( CO

2 "3 :o 4 3 - ^ 43

d r3 (A*

t^CDCDO OJ o o o o co co

^H COCO O J t - Oj rH

OJ »O Tji CO !>• CO

OS «Ö \a

OS TH

»1

c*

o

rH rH

t CO

M

TI 03 M

tf) CD

c- d o 1-3

o

M CM o O a>

2 r 2 <H 2 , co p <D tlD d '"d

£CD nil ^C-- t .

co •H

rH

° ,2 ö

CO b-

a

d ed H MH

© ÖTJ be » »os

CD OJ

4^5<» CD

"fi 3 d -H

CO

as as

O .O

CD cfcj ^ v ä scfl

2 *O4 3 S „ ® ^4 .2 " T j -W H © O M S «H O o3

rd

o

10 r» ft ro § u< ) <o H d

os

4 3 ^ ^ T j i CO r H

d

03 h

M

O CD

1 g*

OJ

g S O a. u ,«s fl

M

CO T j i O i T j i OJ

O N H OJ t O OJ

»O \1>

«3

.3g-S

M 03 — CD r r j t M **•< H CD CD d JS

140 Sjöförsvarets organisation. I sjöförsvaret ingå: sjöstridskrafterna, kustartilleristridskrafterna och marinflygstridskraf terna. Då en intim samverkan mellan dessa stridskrafter i den dagliga tjänsten vid neutralitetsvakt eller krig alltid måste äga rum, bör organisationen vara sådan, att den möjliggör och främjar det härför nödvändiga samarbetet även i fredstid och skapar största möjliga effektivitet inom ramen av de för sjöförsvaret anslagna medlen. Det synes mig lämpligt, att sjöförsvaret gives i huvudsak samma struktur som armén, d. v. s. att flottan, kustartilleriet och det marina flygvapnet såsom vapenslag eller truppslag bilda försvarsgrenen sjöförsvaret. Flottan utgöres av sjöstridskrafterna, fördelade på kustflottan och lokalstyrkorna och vid mobilisering förstärkta med fartyg från handelsflottan och frivilliga motorbåtskåren, jämte härför erforderlig bemanning. Kustartilleriet utgöres av fast uppställt eller rörligt artilleri och minväsen i krigshamnarnas lokalförsvar samt av krigshamnarnas och krigsankarplatsernas luftvärnsvapen, jämte härför erforderlig bemanning. Marinens flygvapen utgöres av kustbaserade fj ärr spanings- (torped-) plan och spaningsplan samt av fartygsbaserade flygplan jämte för flygstridskrafternas skötsel och bemanning erforderlig personal. Den första flygförarutbildningen förlägges till en för hela försvaret gemensam skola. Enär sjöförsvaret snabbt måste kunna träda i funktion vid uppkommande konflikter vare sig det gäller neutralitetsskydd eller mötandet av mot vårt land riktade anfallshot, måste fredsorganisationen vara densamma som krigsorganisationen endast med den skillnad, som personalinkallelserna och fartygsrekvisitionerna vid mobilisering innebära. Utgår man från de förhållanden, som inträda vid mobilisering, finner man, att vapenslagen inom sjöförsvaret komma att sammanföras för principiellt sett tvenne skilda slag av verksamhet. Sålunda komma av sjöstridskrafterna första linjens fartyg och av flygstridskrafterna fj ärrspanings- (torped-) flygplanen och en del av spaningsplanen att bilda en operativ enhet, där fartyg och flygplan i sin verksamhet för spaning, utläggandet av försvarsmineringar, framstötar för mötande av anfallsföretag mot kusten m. m. komplettera och stödja varandra i ett rörligt och ständigt växlande uppträdande. Personalen i luften måste härvid vara fullt förtrogen med företeelserna på ytan och med fartygens taktiska uppträdande. Den operativa enheten måste hållas samlad och under övning i fredstid, om ock av kostnadsskäl antalet rustade fartyg och flygplan är mindre än vid mobili-

141 sering. Denna del av organisationen benämnes liksom tidigare kustflottan och står under befäl av en flaggman med biträde av stab, ansvarig för personalens utbildning, planers uppgörande och den rustade materielens ändamålsenliga utnyttjande och vård. Det andra slaget av verksamhet sammanknyter i operativt hänseende andra linjens fartyg, kustartilleristridskrafterna och en del av flygstridskrafterna i ett gemensamt uppträdande inom lokalt begränsade försvarsområden. För detta ändamål äro kustfarvattnen indelade i marindistrikt, till vilka äro anslutna örlogsstationerna ävensom marina försvarsområden och kustfästningar, varjämte till distrikten äro avdelade, förutom sjö-, kustartilleri- och flygstridskrafter, även vissa underrättelse- och bevakningsorgan. Den enhetliga ledningen av den marina verksamheten inom marindistrikten utövas av en marindistriktsbefälhavare. Högste befälhavaren direkt underlydande befälhavare äro sålunda endast chefen för kustflottan och marindistriktsbefälhavarna. Härigenom har i krigsorganisationen vunnits erforderlig stadga och klara befälsförhållanden. Fredsorganisationen bör som förut framhållits bringas i så nära överensstämmelse med krigsorganisationen som möjligt. Beträffande marindistriktsbefälhavarna är nuvarande fredsorganisationen icke tillfredsställande. Marindistriktsbefälhavaren, som i krig är den viktigaste myndigheten inom marindistriktet med en omfattande och ansvarsfylld verksamhet sig anförtrodd, intager i fred en ganska undanskjuten ställning gentemot stationsbefälhavare och kommendanter. Det synes därför erforderligt att även i fred giva honom den ställning i organisationen, som betingas av krigsförberedelsearbetet m. m. Därvid kan arméfördelningschefs inom armén ställning tjäna som exempel. Befälhavande amiralen i Karlskrona bör sålunda utöva sitt befäl i egenskap av befälhavande amiral i Sydkustens marindistrikt, erhålla en stab till sitt förfogande för att biträda med befälsutövningen över såväl marindistriktets organ som örlogsstationen och det marina områdets försvar. Likaså bör nuvarande stationsbefälhavaren i Stockholm utöva sitt befäl i egenskap av befälhavande amiral i Ostkustens marindistrikt och erhålla en därför lämpad stab. Marindistriktsbefälhavare på västkusten bör vara depåchefen vid Göteborgs örlogsdepå, i Öresund en regementsofficer, som samtidigt är sjörullföringsbefälhavare, på Norrlandskusten kommendanten i Hemsö fästning. De tre sistnämnda marindistriktsbefälhavarna böra helst finnas i fred för att kunna lära känna marindistrikten, deras för försvarsverksamheten nyttiga anstalter, deras sjöfartsförhållanden, nautiska egenheter, kustbefolkning m. fl. omständigheter, som äro av betydelse för marindistriktsbefälhavaren vid krig eller neutralitetsbevakning. P å Gotland bör militärbefälhavaren samtidigt vara marindistriktsbefälhavare för att i denna egenskap vara ett organ åt sjökrigsledningen, vilket betingas av Gotlands betydelse för sjökrigföringen och sjökrigföringens betydelse för Gotlands försvar. En sjöofficer förutsattes därvid ingå i militärbefälhavarens stab.

142 Jag räknar med kustartilleriet såsom en särskild personalorganisation under egen chef. Till kustartilleriets truppförband bör hänföras även den materiel, personalen betjänar, varför med begreppet kustartilleriet bör förstås såväl personal som materiel. Enär dessa till vitt skilda platser fördelade stridskrafter självfallet icke kunna såsom sådana stå under en gemensam chef, bör benämningen »chef för kustartilleriet» ändras till »inspektör för kustartilleriet», vilken samtidigt är chef för kustartilleriets personal och organ åt chefen för sjöförsvaret. Denne inspektör övertar jämväl i övriga hänseenden chefens för kustartilleriet nuvarande åligganden och befogenheter, dock med de jämkningar, som kunna vara betingade av chefens för sjöförsvaret befälsställning och av den fastare ledning av de lokala försvarsanstalterna, som eftersträvas i marindistriktsorganisationen. Marinens flygvapen bör utgöra en gren av sjöförsvaret, som får sitt personalbehov tillgodosett efter samma principer som övriga specialtjänster inom marinen. Såsom målsman för detta vapen tjänstgör med motsvarande befogenheter som t. ex. nuvarande inspektören för undervattensbåtvapnet en »inspektör för marinens flygstridskrafter». Den tekniska ledningen handhaves av en flygavdelning i marinförvaltningen och den militära ledningen och planläggningen av flygutbildad personal i marinstaben. Organisationen bör sålunda taga sikte på att göra sjöförsvaret till en enhetlig försvarsgren, vars verksamhet kan få sitt uttryck dels genom samverkande rörliga stridskrafter till sjöss och i luften, dels genom lokala stridskrafter för kustlinjeskydd i anslutning till de marina stödjepunkterna eller krigshamnarna, där marindistriktsbefälhavare redan i fred utöva ledningen av befintliga formationer, anstalter och föi svarskrafter. Sjöförsvarets ledning bör sålunda erhålla följande utseende. Under Kungl. Maj:t utövas överstyrelsen av chefen för sjöförsvaret, vilken till sitt biträde har marinstaben med i stort sett nuvarande omfattning och vilken äger viss direktivrätt i förhållande till marinförvaltningen. Detta ämbetsverk bibehålles i nuvarande form men tillkommer en särskild flygavdelning. Under chefen för sjöförsvaret lyda personalchefer och inspektörer samt chefen för kustflottan, marindistriktsbefälhavarna och de sjömilitära läroverken. Personalcheferna äro: chefen för mariningenjörkåren, chefen för marinintendenturkåren och chefen för marinläkarkåren. Inspektörerna äro: inspektören för sjöstridskrafterna (chefen för kustflottan), inspektören för kustartilleriet, inspektören för marinens flygstridskrafter, inspektören för ubåtsvapnet samt inspektören för minsvepningsväsendet. Marindistriktsbefälhavare finnas vid mobilisering å följande platser: Stockholm, Karlskrona, Malmö, Göteborg, Härnösand och Visby. Flottans, kustartilleriets samt det marina flygvapnets materiel och personal äro förlagda till Stockholms och Karlskrona krigshamnar samt i viss begränsad utsträckning,

143 permanent eller tillfällig, till de övriga krigshamnarna. Stockholms och Karlskrona krigshamnar, vilka sålunda bliva de huvudsakliga förläggningsplatserna för sjöförsvaret, omfatta örlogsstationen, örlogsvarvet, kustartilleriregemente och flygstation. Chefer vid båda dessa krigshamnar äro vederbörande marindistriktsbefälhavare, vilka biträdas av en stab, samtidigt utgörande marindistriktets stab. Förvaltningen bör ordnas enligt följande riktlinjer. Nuvarande fästningsintendentur och stationsintendentur jämte stations- och kassakontor sammanslås till krigshamnsförvaltningen. Nuvarande fästningssjukvård och stationssjukvård sammanslås till krigshamnssjukvården. Personal och i förekommande fall materiel stå under direkt befäl av stationschefen, varvschefen (i tekniskt-ekonomiskt hänseende lyder varvschefen fortfarande under marinförvaltningen), regementschefen av kustartilleriet och flygchefen. Beträffande Stockholms krigshamn föranleder kustartilleriregementets avskilda förläggning till avvikelser från dessa riktlinjer sålunda, att regementsförvaltningen i Vaxholm blir en i det närmaste självständig förvaltning, direkt under marinförvaltningen. Sambandet mellan distriktsförvaltningen och regementsförvaltningen bör endast avse visst överinseende samt anlitande från regementsförvaltningens sida av örlogsvarvets förråd och upphandlingsorganisation. . De övriga krigshamnarna organiseras i huvudsak vid mobilisering efter enahanda principer men med de avvikelser, som betingas av deras mindre omfattning ifråga om personal och materiel. Marindistriktsbefälhavaren för Norrlandskustens marindistrikt tillträder först vid mobilisering och blir sålunda chef för Härnösands krigshamn och för de sjö-, kustartilleri- och flygstridskrafter, som avdelas till distriktet. I fred upprätthålles befattningen av kustartilleribefälhavaren, nuvarande kommendanten i Hemsö fästning. Motsvarande är förhållandet beträffande Gotlands marindistrikt — därest militärbefälhavaren icke är samtidigt marindistriktsbefälhavare. I Göteborg finnes för närvarande dels chefen för Göteborgs örlogsdepå, dels kommendanten i Älvsborgs fästning (i materielreserv). Den till tjänsteställningen främste av dessa båda är platsbefälhavare å Nya Varvet och har såsom sådan tillsyn över ordningen därstädes m. m. Samtliga dessa tre befattningar förutsättas uppgå i en, chefen för Göteborgs krigshamn, vilken samtidigt är marindistriktsbefälhavare för Västkustens marindistrikt och får sig underställda de sjö-, kustartilleri- och flygstridskrafter, som avdelas till distriktet. Vad slutligen de under chefen för sjöförsvaret ställda sjömilitära läroverken beträffar äro de desamma som i nuvarande organisation. Organisationen i övrigt framgår av följande uppläggning av flottans, kustartilleriets och det marina flygvapnets omfattning och struktur.

Flottans organisation. Till grund för flottans organisation lägges 1925—1927 års kustflotta, minskad med ett pansarskepp, och därefter omfattande:

fastän

144 3 artillerifartyg, 9 ubåtar och 1 flygplankryssare, 8 vedettbåtar samt 8 jagare, lokalstyrkor, bestående av från kustflottan överförda fartyg, som ännu besitta erforderligt strids värde. Dit kunna nu hänföras: 4 äldre pansarskepp, T äldre jagare, 1 pansarkryssare, 6 ubåtar och 1 minkryssare, motortorpedbåtar. I kustflotta eller lokalstyrkor icke upptagna fartyg förläggas i materielreserv eller utrangeras. Ersättningsbyggnaden under närmaste 5-årsperiod avser vidmakthållandet av kustflottan och måste på den grund i fråga om lätta fartyg omfatta två jagare och två ubåtar. Jagarna böra vara av samma typ som de föregående Ehrensköldsjagarna för att tvenne homogena jagardivisioner skola erhållas. Ubåtarna böra vara av samma typ som den nu under byggnad varande ubåten Sjölejonet för att tillsammans med denna bilda en homogen division. Kostnaden för jagarna har beräknats till 2 X 6-9 milj. och för ubåtarna till 2 x 4 milj. eller tillsammans 21-8 milj. kronor. I flottan ingå för närvarande två motortorpedbåtar, byggda 1925 och avsedda att vara försöks- eller modellbåtar för den serietillverkning av denna fartygstyp, som kan beräknas bliva igångsatt vid mobilisering, och för att användas för personalens utbildning och övningar å dessa fartyg i fred. Enär den tekniska utvecklingen av dessa små, snabbgående och av ett fåtal man hanterade stridsfartyg under de senaste åren gått raskt framåt inom de främmande marinerna, synes det mig önskvärt, att även vår flotta tillföres ett förband nya fartyg av denna typ. Jag anser mig därför böra upptaga en summa av 2 milj. kronor för anskaffning av fyra nya motortorpedbåtar. De sammanlagda kostnaderna för materielanskaffning har jag sålunda beräknat till 23-8 milj., vilken summa fördelad på fem år ger en årskvot för ersättningsbyggnad av 4-7 6 milj. kronor. De synpunkter, som från sakkunnigt håll ofta framförts och som jämväl framfördes i den senaste flottkommitténs betänkande, att artillerifartyg med svåra kanoner äro nödvändiga beståndsdelar i en svensk flotta bland annat för att dennas bekämpande skall tvinga en angripare att sätta in sina dyrbara slagfartyg till operationer utanför våra kuster med därav följande avsevärda risker, synes mig ännu icke ha genomdiskuterats. Med hänsyn härtill förutsattes, att frågan om för vårt försvar lämplig artillerifartygstyp upptages till omprövning i annat sammanhang. Jag har därför icke i mitt förslag upptagit några medel för ersättningsbyggnad av artillerifartyg. I anslutning till de ovan anförda synpunkterna har sålunda tillsvidare ett ersättningsbyggnadsanslag på 4-7 6 milj. kronor beräknats för vidmakthållandet av kustflottans lätta fartyg under de närmaste 5 åren. Flottans bemanning bör alltjämt beräknas efter behovet vid mobilisering å flottans fartyg och vid de organ i land, av vilka flottans verksamhet är beroende. Stambemanning i full utsträckning bör därvid beräknas för kustflottans stridsfartyg och lokalstyrkornas ubåtar, men för lokalstyrkornas strids-

145 fartyg i övrigt endast till omkring en fjärdedel av det verkliga behovet. Återstående tre fjärdedelar avses fyllas med reservpersonal och f. d. stam. Vid organ i land har stampersonal beräknats endast på sådana poster, där verkligt behov föreligger. Härigenom samt genom att icke beräkna någon ersättningspersonal blir det möjligt att med nuvarande personaltillgång tillgodose det nödvändigaste mobiliseringsbehovet. Fartygens fr edsförläggning förutsattes i stort sett vara densamma som för närvarande. Sverige-skeppen äro sålunda fördelade till Karlskrona, flygplankryssaren till Stockholm samt övriga fartyg ungefär lika mellan de båda örlogsstationerna. Till Göteborgs örlogsdepå avses förläggas en del ubåtar samt fartyg tillhörande materielreserven eller lokalstyrka. Enär flottans värde i väsentlig grad beror av omfattningen av de i fredstid rustade och övade förbanden samt i vilken utsträckning fartyg kunna avses för utbildning av sådan personal som sjökadetter, reservkadetter och minsvepningspersonal m. m., vilkas utbildning icke lämpligen kan förläggas till den rustade delen av kustflottan, föreslås en rustningsplan av nedanstående omfattning. Rustningsplan. g»

B

S •i-i

er

ca

•a

2_

g] cftj2

o

a>

3 o

<

CD O

1 1

2 pansarskepp 1 flygplankryssare 3 jagare

|

4 u-båtar

j |

2 u-båtar

i 1 1

|

4 vedettbåtar 1 depåfartyg för u-båtar 1

"

»

|

nyg

2 tendrar

1 I

|

1 tender

|

1 logementsfartyg

|

1 äldre pansarskepp ....

| |

Clas Fleming 1 äldre j a g a r e

... i

4 minsvepare ... Skeppsgossefartyg .

f

Svensksund

|

_U

Övriga stridsfartyg

J | JJ_J_

„,...

j |

|

!

|

rörlig förläggning — « — — — stationär

»

•uiiriuuiimi depå-

»

——^ 1 2 8 2 35

—. upplagda fartyg. E l 0

146 För utbildning av kadetter och reservkadetter samt reservofficerare böra sommartid kunna disponeras av de i planen upptagna fartygen ett äldre pansarskepp, Clas Fleming och en äldre jagare. För utbildning av värnpliktiga och visst reservbefäl i minsvepningstjänst bör ett förband av minsvepare kunna disponeras under hela året, fastän endast som depåförband. Stockholms och Karlskrona örlogsstationer jämte örlogsvarv böra båda finnas, de äro båda ur strategiska synpunkter behövliga som primära örlogsbaser. Organisationen på örlogsstationerna bör — som tidigare framhållits — omläggas så att stationsbefälhavarna bliva i största möjliga grad disponibla för sin större uppgift som marindistriktsbefälhavare, omfattande såväl marindistriktet med tillhörande örlogsbaser som i detsamma ingående marina försvarsområden. Samtidigt härmed böra de nuvarande cheferna för underofficers- och sjömanskårerna bliva verkliga personalchefer, liknande arméns regementschefer, och få sig underställda även officerspersonalen på stationerna. Sjömanskårerna böra organiseras på två avdelningar, matrosavdelning och yrkesavdelning, inrymmande även de värnpliktiga, under var sin avdelningschef, motsvarande arméns bataljonschefer, som var och en för sin avdelning även tjänstgör som skolchef och kasernbefälhavare. Kasernerna på stationerna disponeras i anslutning härtill, så att varje avdelning får sin egen kasernförläggning. Härigenom vinnes att till stationen förlagt manskap står under en och samma befälhavare vare sig det gäller utbildning, förläggning eller disciplinära förhållanden i allmänhet. Underofficersskolorna på örlogsstationerna böra sammanslås till en gemensam, förlagd till Karlskrona i ingenjörkompaniets därvarande kasern. Detta kompani förutsattes nämligen komma att indragas. Skeppsgossekåren bör bibehållas och i sin helhet förläggas till Karlskrona, varigenom Marstrandskåren kommer att upphöra. Enär fästningsbataljonen av Kronobergs regemente förutsattes bliva indragen, har skeppsgossekåren avsetts förläggas i den därigenom ledigblivna kasernen vid Danmarksfjärden, som är synnerligen lämplig för denna förläggning. Skeppsgossarnas anställningstid efter karlskrivningen föreslås av praktiska skäl minskad till 5 mot nuvarande 6 år. Därjämte föreslås vissa jämkningar i deras utbildningsplan. Under förutsättning att en chef för marinen tillkommer föreslås beträffande officerskåren, att av de 8 kommendörerna chefen för marinstaben och stationschefen i Karlskrona upptagas i lönegrad O. 7, samt att kommendörkaptenerna av 1. graden ökas med en och löjtnanterna minskasmed en. Underlöjtnantsgraden föreslås utgå ur flottans officersgrader. Beträffande sjökadetterna bör den förändringen införas, att de beklädas som värnpliktiga under den första tiden, varigenom kadetter, som under denna tid bliva entledigade från kadettkåren, icke behöva vidkännas de kostnader, som anskaffning av kadettuniformer innebär. En ny utbildningslinje till sjöofficer bör försökas i stället för den hittills med dåligt resultat prövade utbildningen stipendievägen av kompetenta korpraler. Till aspiranter skulle sålunda årligen uttagas fem f. d. skeppsgossar med omkring halvtannat års

147 tjänst vid sjömanskåren, som visat sig besitta lämpliga egenskaper för utbildning till officerare. Under tre år skulle dessa genomgå en förberedande sjökrigsskola och därefter fortsätta utbildningen tillsammans med de andra kadetterna i sjökrigsskolan. I personalstaterna föreslagna förändringar framgå av nedanstående jämförelse med 1925 års marinordning. Stat för flottans personal. 1925.

Flaggmän Kommendörer O. 7

5 2 6 Kommendörkaptener 1. graden 17 » 2. graden 18 Kaptener 111 Löjtnanter 100 Fänrikar 46 Summa 305 Förrådsförvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare 2. graden

17 171 340 Summa 528

Flaggkorpraler Korpraler och högbåtsmän Meniga

340 1064 1835 Summa 3 239

Förslaget. 4 4 4 18 18 111 99 46 304 + chefen för sjöförsvaret. 18 212 364 594 275 983 1900 3158

Stater för mariningenjör-, marinintendentnr- och marinläkarkårerna. Marinöverdirektör 1 1 Marindirektörer 1. graden 2 2 » 2. graden 3 4 Mariningenjörer 1. graden 14 15 » 2. graden 6 6 Extra ingenjörer med arvode 5 3 Specialingenjörer 1. graden 4 4 » 2. graden 8 8 » 3. graden 4 4 Stipendiater 3 3 Summa 50 50 Marinöverintendent 1 Kommendör 1 Förste marinintendent 1. klass 2 Kommendörkapten 1. graden 3 H ä r i ingår jämväl vid kustartilleriet tjänstgörande personal.

148 Förste marinintendent 2. klass Marinintendenter 1. graden » 2. graden Marinunderintendenter Marin överläkare Förste marinläkare Marinläkare 1. graden » 2. graden Stipendiater Specialläkare

5 Kommendörkapten 2. graden 7 28 Kaptener 27 14 Löjtnanter 13 6 Fänrikar 5 Summa 56 56 1 3 6 + 2 överg. 16 8 _ Summa 34

1 3 7 15 10 _2 38

För officerarna innebär förslaget, som förut framhållits, att två kommendörer uppflyttats i lönegrad O. 7, d. v. s. chefen för marinstaben och stationschefen i Karlskrona, samt att en löjtnant utbytts mot en kommendörkapten av 1. graden. Bristen på mariningenjörer är avsevärd och det skulle vara önskvärt att utöver den omflyttning, som angivits i förslaget till personalstat, kunna utöka staten med omkring 6 ingenjörer och direktörer. Marinintendenturkåren föreslås att i likhet med vid armén förändras till en militär kår. Underofficerarnas och flaggkorpralernas befordringsförhållanden påkalla en förbättring, och har denna i viss mån kunnat åstadkommas genom en ökning av antalet underofficerare med 66 och en minskning av antalet flaggkorpraler med 65. Å andra sidan har för att åstadkomma bättre förhållande i fred mellan antal korpraler och antal meniga, korpralerna minskats med 61 och antalet meniga ökats med 65. Slutligen har antalet högbåtsmän minskats med 20 på grund av föreslagen ökning av polispersonalen med 20 konstaplar, vilka överfördes till övergångsstat 1925 och då skulle ersättas med högbåtsmän. Behovet av reservofficerare, särskilt för av hjälpfartyg bestående minsvepningsförband, måste kunna tillgodoses i större utsträckning än vad som för närvarande är möjligt. En särskild kategori reservofficerare, rekryterade från studenter med någon kännedom om våra kustfarvatten, bör fördenskull åstadkommas. Utbildningen bör påbörjas tillsammans med sjökadetternas och efter vinterresans avslutande fortsätta på minsveparförbandet under sommaren. Efter en repetitionsövning följande sommar är kompetens vunnen för utnämning till fänrik i reserven. Nu förefintliga brister på underofficerare och flaggkorpraler i reserven böra avhjälpas och nya former för rekryteringen av dessa personalkategorier från flottans korpralsgrad försökas. Därvid kan i första hand ifrågakomma att låta antagningen av reservunderofficersaspiranter äga rum före inträdet i underofficersskolans lägre klass och i samband med gallringen till denna.

149 Till flaggkorpraler i reserven böra förutom kompetenta korpraler av däcksoch maskinavdelningarna även kunna befordras liknande personal av ekonomioch hantverksavdelningarna, utom hornblåsare och timmermän, för vilka behov av reservpersonal icke föreligger. Sjörullföringssystemet bör anslutas till marindistriktsorganisationen, varigenom en del icke oväsentliga fördelar skulle vinnas i fråga om marindistriktsbefälbavarens möjlighet att reglera de värnpliktigas tjänstgöring inom distriktet och bestämma för dem lämpliga inryckningsorter. I samband härmed skulle Karlskrona sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen Oskarshamn—Ystad, nyupprättas. I fråga om värnpliktiga är det önskvärt att i största möjliga utsträckning befria flottans värnpliktiga i linjetjänst från handräckningstjänst i land å örlogsstationerna och föreslås därför en utökning av antalet värnpliktiga ur ersättningsreserven med omkring 300 man, motsvarande omkring 50 000 tjänstgöringsdagar. Kostnaderna för den föreslagna organisationen av flottan hava beräknats enligt följande. Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Avlöning till personal vid marinförvaltningen, förslagsanslag Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl., förslagsanslag Rekryteringskostnader, förslagsanslag Marinens reservpersonal, förslagsanslag Rese- ocb traktamentspenningar, förslagsanslag Flyttningsersättning, förslagsanslag Resestipendier, reservationsanslag

kronor » » » » » »

261500 9 915 000 113 000 15o 000 51000 50 000 17 000

kronor » »

329 440 12 000 95 000

De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning. De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m., förslagsanslag Undervisning, understöd, expenser m. m. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m., reservationsanslag kronor Understöd åt föreningar, reservationsanslag » Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag » Tryckningskostnader, förslagsanslag » Biblioteksverksamhet för underbefäl och manskap vid marinen, reservationsanslag » Förplägnad, beklädnad m. m. Förplägnad, förslagsanslag kronor Beklädnad, reservationsanslag » Kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m., reservationsanslag „ Bränsle, lyse, vatten, renhållning och t v ä t t m. m., förslagsanslag »

33 800 9 260 298 000 30 400 3 700

1854 400 1025 500 115 800 535 000

Övningar. Flottans krigsberedskap och övningar, reservationsanslag Sjukvård för marinen, reservationsanslag

,

kronor »

4 400 000 155 100

150 Flytande materiel och byggnader. Underhåll av flottans fartyg och vissa byggnader m. m., reservationsanslag kronor Flottans ersättningsbyggnad " Anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon, reservationsanslag "

5 800 000 4 760 000 20100

Artilleri-, min-, torped-, radio- och annan teknisk materiel. Skjut- och materielförsök samt inskjutning av kanoner, reservationsanslag k r o n o r Prövning och undersökning av brisanta sprängämnen m. m., reservationsanslag » Försök med teknisk materiel, reservationsanslag » Åtgärder för industriens krigsorganisation, reservationsanslag >» N y a kärnrör m. m. i marinens artilleripjäser, reservationsanslag »

30 000 15000 c nnn 5 0 000 26 000

Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. m., reservationsanslag kronor Extra utgifter, reservationsanslag » Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare, förslagsanslag »

Anskaffning av teknisk materiel m. ni. för

flottan

9 000 °0 000 105 000

kronor 600 000 Summa kronor 31000 000

Kustartilleriets organisation. Beträffande kustartilleriet anser jag, att Stockholms och Karlskrona skärgårdar böra äga ett kustartilleriförsvar, bestående av bland annat befästningar och luftvärn, att jämväl Göteborgs och Härnösands skärgårdar i vissa lägen böra kunna försvaras på likartat sätt, att rörligt kustartilleri i viss utsträckning bör finnas för att bereda sjöstridskrafter och sjöhandel stöd å erforderliga platser jämväl utanför de områden, som försetts med ett permanent försvar. I kustartilleriet bör jämväl ingå luftvärn, som kan avses för kustflottans ankarplatser. Kustartilleriförsvarets ordnande kan i stort sett sammanfattas på följande sätt. I fråga om Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar bör ett iordningställande av försvarsanordningarna i havsbandet, vilka för närvarande delvis äro under utbyggnad, äga rum. I samband härmed nedläggas vissa försvarsanstalter i Vaxholms fästnings nuvarande yttre linje och samtliga batterier vid Oscar-Fredriksborg. Härjämte tillkomma ett visst antal luftvärnsbatterier, avsedda för kustflottans ankarplatser. Beträffande Karlskrona fästning böra vissa äldre batterier, som sakna egentligt stridsvärde, nedläggas eller förläggas i materielreserv. Däremot räknas med färdigställandet av vissa påbörjade batterier samt förstärkning av luftförsvaret.

151 I fråga om Älvsborgs och Hemsö fästningar anstalter bibehållas i materielreserv.

förutsättas nuvarande försvars-

Personalen. Yad kustartilleriets truppförband beträffar utgår jag från 1925 års organisation. Med hänsyn till av mig föreslagen nytillkommen materiel böra truppförbanden utökas på nedanstående sätt. Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) utökas med ett luftvärnsartillerikompani, vilket innebär en ökning av kadern med 1 kapten, 2 löjtnanter, 1 fänrik, 1 flaggunderofficer, 4 underofficerare av 2. graden, 2 flaggkorpraler, 10 korpraler och 20 meniga; värnpliktskontingenten ökas med 2 studenter och 50 man linjetjänst. Regementet bör i sin helhet förläggas till Oscar-Fredriksborg, varvid det ledigblivna nu Göta livgarde tillhörande kasernetablissementet bör utnyttjas. Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) utökas med ett luftvärnskompani, vilket innebär en ökning av kadern med 1 kapten, 2 löjtnanter, 1 fänrik, 1 flaggunderofficer, 4 underofficerare av 2. graden, 2 flaggkorpraler, 10 korpraler och 20 meniga; värnpliktskontingenten ökas med 2 studenter och 50 man linjetjänst. Erfarenheterna under den tid 1925 års försvarsorganisation varit gällande synas hava bestyrkt, att kustartilleriets kader är tillmätt på sådant sätt, att svårigheter vid fredstjänstens bedrivande göra sig gällande i viss utsträckning. Med hänsyn härtill räknar jag med, att kustartilleriets kader i övrigt bör ökas med 1 överste (lönegrad O. 6) såsom kommendant i Vaxholms fästning och försvarsområdesbefälhavare i Stockholms skärgård, 1 major för tjänstgöring i inspektörens för kustartilleriet stab, 1 kapten, 1 löjtnant, 1 fänrik, 6 förrådsförvaltare, 8 flaggunderofficerare, 2 underofficerare av 2. graden, 10 flaggkorpraler, 5 korpraler och 10 meniga (i nuvarande stat upptagna underofficersbeställningar av 3. graden beräknas försvinna). Även anser jag, att värnpliktskontingenten bör ökas med 50 man linjetjänst och 20 000 dagar ersättningsreserv. Fredskadrer och årliga värnpliktskontingenter hava beräknats sålunda: Nuvarande organisation

Förslag

Officerare.

General Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Fänrikar Summa

1 2 4 7 32 34 16 96

1 3 4 8 35 39 19 109

152 Förrådsförvaltare Flaggunderofficerare Underofficerare av 2. graden » » 3. »

Flaggkorpraler Korpraler Meniga Musikelever

Överste Major Kaptener Underofficerare

Underofficerare. 6 30 60 22 Manskap. 37 2121 Därav 16 horn352) blåsare 8

51 2371 Därav 16 horn402) blåsare 8

Musikdirektörer. 2

2 Pensionerad personal. 11

11 Reservstat. 1 1 6 5

1 1 6 5

Årskontingenten värnpliktiga. Studenter och likställda 62 Till linjetjänst uttagna värnpliktiga 800 Ersättningsreserven

12 40 70 —

80 000 dagar.

66 950 100 000 dagar.

Materielen. För Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar föreslås den materielanskaffning, som kräves för havsbandslinjens utbyggande jämte anordnande av övningsförläggning därstädes, och har jag härför beräknat sammanlagt 1 892 200 kronor. Härjämte föreslås anskaffning för kustflottans ankarplatser av luftvärnskanonbatterier för en beräknad kostnad av tillsammans 1 500 000 kronor och av luftvärnsstrålkastare m. m. för 235 000 kronor eller sammanlagt för Stockholms skärgård och kustflottans ankarplatser 3 627 200 kronor. För Karlskrona fästning uppgå de av mig beräknade engångskostnaderna för materielanskaffning till 1 725 000 kronor. För anskaffning av motorfordon till befintliga moderna rörliga kustartilleribatterier har beräknats ett belopp av 110 000 kronor och för gasskyddsmateriel 100 000 kronor. De sammanlagda engångskostnaderna uppgå sålunda till 5 562 200 kronor, vilket motsvarar en årskvot under 10 år av 556 000 kronor.

153 De årliga kostnaderna för personal, förplägnad och beklädnad, övningar m. m., hava, som framgår av bil. 1, beräknats till 5 444 000 kronor. De årliga materielanskaffningskostnaderna under de närmaste 10 åren beräknas enligt ovan till 556 000 kronor. De sammanlagda årliga kostnaderna för det av mig föreslagna kustartilleriförsvaret uppgå sålunda till 6 000 000 kronor. Bilaga 1.

Ärliga kostnader. Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Avlöning till personal p å stat m. m Rekryteringskostnader Reservstat lieservpersonal Rese- och traktamentspenningar

Z..ZZ..ZZZ...Z.Z.Z.

Flyttningsersättning ...:

kronor * 2 000 000 „ 22 700 » 56 300 „ 30 000 „ 27 000 ,

g QQQ

Kronor

2 144 500

kronor ,, » Kronor

175 800 4 500 61 000 241 300

Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalterna m. m. kronor Studiestipendier „ Understöd åt föreningar ...........'. » Skrivmaterialier och expenser „ Tryckningskostnader „ Biblioteksverksamheten för underbefäl och manskap ............. »

5 400 2 000 500 67 000 4 000 1750

Kronor

80 650

S Ö [?S g I ^ d

kronor

467 200

Beklädnad Kasern- och iörplägnadsutredning, sängservis Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m

„ 313 38Q „ 68 370 » 335 980 Kronor 1 184 930

De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning. De värnpliktigas avlöning Understöd å t vissa värnpliktigas familjer Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader Undervisning, understöd, expenser m. m.

Förplägnad, beklädnad m. m.

Övningar. Kustartilleriets krigsberedskap och övningar Krigsövningar vid kustfästningarna Sjukvård för marinen Materiel och byggnader. Kustartilleriets materiel m. m Belastningar, kustartilleriets kaserner Anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtmateriel

kronor „

567 000 ^ 20 000

Kronor

587 000

kronor

36 000

kronor „ ............... » »

610 000 330 000 12 500 135 000

Kronor 1 087 500 1

I staten u p p t a g n a befattningar för pensionerade underofficerare beräknas bestridas av övergångsstatspersonal. 2 Härtill komma vissa h y r o r och arrendemedel i Älvsborgs fästning. I beloppet i n g å r jämväl underhåll av nuvarande Göta livgardes fästningsbataljons kasernetablissement vid Oscar-Fredriksborg.

154 Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner Extra utgifter Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare

krön or

3 000 20 000 20 000

K r ö n or

43 000

Artilleri-, min-, radio- och annan teknisk materiel .... krön or 39 000 Summa k r o n o r 5 443 880 Avrundat • 5 444 000 Anm. I det upptagna beloppet för avlöning till personal på stat m. m. i n g å r beräknad kostnad för avlöningar m. m. till följande vid kustartilleriet tjänstgörande personal ur marinintendentur- och marinläkarkårerna, nämligen: 1 kommendörkapten, 3 kaptener, 1 löjtnant, 1 förste marinläkare, 1 marinläkare av 1. graden, 2 marinläkarstipendiater på stat och 4 marinläkarstipendiater över stat. Sammanlagda beloppet härför beräknas till omkring 68 000 kronor.

Marinens flygvapen. Såsom inledningsvis redan antytts har jag ansett mig böra föreslå flygvapnets uppdelning på länt- resp. sjöförsvar med huvudsaklig uppgift att samverka med armén, resp. flottan. I ett flertal smärre stater liksom också i de stora staterna U. S. A. och Japan äro flygstridskrafterna uppdelade på detta sätt. Erfarenheterna från vårt eget flygvapens nu snart 10-åriga existens styrker mig i min uppfattning, att en självständig flygorganisation medför eljest obefintliga komplikationer för försvaret och förorsakar oundvikligen onödigt ökade utgifter i statens finanser. Jag har heller icke av de militära skäl, som framlagts, blivit övertygad om att sådana strategiska mål kunna tänkas för en svensk luftkrigföring, att de nödvändiggöra uppsättandet av självständiga förband av bombflygplan såsom huvuddelen i un svensk luftflotta. Med hänsyn till att de uppgifter, som påvila spaningsflygplanen måhända främst och särskilt i ett krigs början samt under neutralitet äro tillfinnandes i sjöförsvaret, anser jag, att marinen inom disponibla anslag bör bliva väl tillgodosedd med fjärrspaningsplan. Vår långa sjögräns och bredden på de oss omgivande haven tala för att dessa flygplan måste vara två-motoriga, varigenom de även bliva användbara för torpedfällning. Organisation. Det marina flygvapnet omfattar: a) Inspektören för marinens flygstridskrafter jämte övrig personal i sjöförsvarets ledning, b) En fjärrspaningsflottilj, omfattande sammanlagt minst 32 två-motoriga,

155 tresitsiga flygplan, samt en spaningsflottilj om sammanlagt minst 24 enmotoriga, tvåsitsiga flygplan, c) Centrala flygverkstaden, Västerås, d) Viss andel (personal och materiel) i den för de båda flygvapnen gemensamma flygskolan, Ljungbyhed, vilken ingår i arméns flygvapen, 12 skolflygplan, e) Övningsplatserna Fårösund, Nya Varvet och Hårsfjärden. Marinflygvapnet organiseras i stort sett enligt följande: ^ Vapnets centrala ledning ingår helt i marinledningen. Inspektören bör givas en ställning motsvarande inspektörens för undervattensbåtvapnet. Flygavdelningar upprättas i marinstaben och marinförvaltningen. Frågor angående utbildning och materielanskaffning handläggas i samråd med arméledningen. Flygflottiljernas organisation sammanfaller i stort sett med marinflygflottiljens i huvudförslaget. Flottiljerna skola sålunda i krig bilda en d e p å för utbildning av personal och nyuppsättning av krigsflygförband samt uppsätta k r i g s f l y g f ö r b a n d bestående av: minst tre fjärrspanings-(torped-)divisioner, varav två divisioner om 12 (9 + 3) och en om 8 (6 + 2) flygplan, minst tre förminskade spaningsdivisioner (var och en om 6 + 2 flygplan), avsedda för flygplankryssaren, eventuellt även kustflottan i övrigt, samt marindistrikten, en avdelningsstab för kustflottans flygavdelning, i fred uppsätta flottilj stab (jämte verkstäder och förråd m. m.) och delar av ovan nämnda divisioner som motsvara behovet av s a m ö v n i n g a r med andra delar av sjöförsvaret samt behovet av u t b i l d n i n g nämligen grundläggande specialutbildning (marinspaningskurs, flygtorpedskola) samt högre utbildning i förband (tillämpningsövningar), ävensom markutbildning; för dessa ändamål beräknas omkring l/3 av förbanden vara rustade under vintern och omkring 2/3 under sommaren med en ökning till full styrka (utom reservflygplan) under en månad. Centrala flygverkstaden, Västerås, organiserad i ungefärlig överensstämmelse med huvudförslaget. Marinens flygvapen bekostar viss andel av den gemensamma flygskolan motsvarande antalet elever (administrativ personal, lärare, elever, skolflygplan m. m.); ett mindre antal skolflygplan avdelas ständigt till flygflottiljerna för vissa övningar och viss utbildning. Övningsplatserna ställas under tillsyningsmän, vilka biträdas av ett mindre antal värnpliktiga. I övrigt tilldelas övningsplatserna ingen permanent personal.

156 Personal. Personalen har beräknats enligt samma grunder som i huvudförslaget, d. v. s. personalbehovet vid mobilisering har lagts till grund för beräkningarna. Därvid har stam använts i minsta, reserv och värnpliktiga i största möjliga utsträckning. Officerskåren utgör en del av sjöofficers- (och kustartilleriofficers-)kårerna och rekryteras av och befordras i dessa. Flygutbildning genomgås efter ett eller flera år efter officersexamen. Den för flygtjänst erforderliga officerspersonalen tjänstgör viss tid i marinflygvapnet, alltefter graden av specialisering. Underofficerskåren utgör en särskild yrkesgren, som rekryteras från stammanskapet. Stammanskapet utgör en särskild yrkesgren. Värnpliktiga tilldelas enligt motsvarande grunder som i huvudförslaget, dock med den skillnaden, att tjänstgöringstiden liksom vid flottan begränsas till 200 dagar. Flygingenjörer ingå såsom specialingenjörer i mariningenjörkåren och rekryteras såsom specialingenjörer. Reservofficerarna utgöra en särskild kår, som erhålles genom egen rekrytering. Utbildning, tjänstgöringsskyldighet m. m. i övrigt enligt huvudförslaget. Personalbehovet beräknas enligt vidstående tablå. Tablå över antalet övningstimmar bifogas ävenledes.

Materiel. Tablå över de beräknade kostnaderna för flygmaterielanskaffning bifogas. Flygplanens livslängder hava beräknats enligt huvudförslaget. Beträffande flygmaterielkostnaderna har den flygmilitära expertisen angivit, att ofrånkomliga prisförhöjningar på grund av i förhållande till huvudförslaget mindre serier och förhållandevis högre experimentkostnader nödvändiggöra, att ä-priserna här måste beräknas till 20 % högre värde, varav följer 20 % högre årskvot för flygmaterielens förnyelse än enligt de beräkningsgrunder, som tillämpas i huvudförslaget. Den av flygexpertisen som erforderlig angivna prishöjningen har iakttagits vid uträknandet av detta förslag. Jag anser emellertid, att ett fixerande av ä-priser med tillräcklig noggrannhet över huvud taget är svårt att verkställa och att det än mindre är möjligt eller erforderligt, att på sätt som skett exakt fastslå de procentuella variationerna i dessa ä-priser vid olika serier. Jag håller därför för mycket troligt, att om ä-priserna enligt huvudförslaget komma att visa sig någorlunda riktiga icke obetydliga besparingar i materielkostnaderna kunna göras i mitt förslag. De besparingar, som härigenom kunna uppstå, skola i första hand användas för att öka antalet spaningsflygförband.

157 B e r ä k n i n g a r över årliga organisationskostnader. Organisationens genomförande. Övergångsperioden till den nya organisationen bör givas en sådan längd, att det blir möjligt att fördela engångskostnaderna över ett så stort antal år, att summan av organisations- och engångskostnaderna i intet fall överstiger 8 milj. kronor. Under förutsättning av motsvarande engångskostnader som i huvudförslaget skulle enligt av flygexpertisen gjorda överslagsberäkningar övergångsperioden härför böra utsträckas över c:a 5 år. Jag ifrågasätter emellertid, om icke den markorganisation, varmed huvudförslaget räknar och som av flygexpertisen i tillämpliga delar anses erforderlig även i den av mig här föreslagna organisationen, avsevärt kan förenklas och förbilligas och härigenom uppkommande besparingar tillgodogöras den flygande materielen. För marinflygvapnets del, med dess till kusterna framskjutna och av flygfält oberoende basering, torde det under alla förhållanden icke vara tillrådligt att koncentrera stora värden i nya byggnader å ett fåtal platser, vilka måste bliva primära mål för fientliga flyganfall. Det bör göras till föremål för närmare undersökning, i vilken grad nu befintliga hangarutrymmen, förrådsbyggnader och verkstäder äro tillräckliga för ett marinflygvapen av här föreslagen storleksordning. Den för 1925 års flygvapen utbyggda markorganisationen avsågs ju kunna betjäna ett flygvapen om 229 krigsflygplan. I huvudförslaget räknas med 1 hangar per division. Tillämpas denna beräkningsgrund på här förordade halvdivisioner (6 + 2 flygplan) böra till övningsplatserna om möjligt kunna förläggas en sådan halvdivision 1-motoriga flygplan eller en grupp (3 + 1) 2-motoriga flygplan. Av betydelse i detta sammanhang är även tillgång på kaserner och andra befintliga förläggningsmöjligheter, förhållanden, som icke kunna överblickas förrän försvarsorganisationen i sin helhet slutbehandlats. För marinflygvapnets del kan ifrågasättas att förlägga en flottilj i Västerås i stället för i Hägernäs. Vidare föreligga olika alternativ för förläggning inom Karlskrona. Innan klarhet vunnits i alla dessa spörsmål, kunna icke engångskostnaderna fastställas, men har jag beräknat, att dessa kostnader skola bestridas av medel inom den beräknade årsbudgetens ram under anskaffnings- och uppsättnings tiden.

158 <M ""H T H CC* t H <M CM

i—I O ? CM

lO

|

H

7—1 c c ^

SD

c be

I H

S

tH O»

CO

lOiOIMiO

t-

tH TH

04 CO id

>0

co o r -

o

eo co o

e»

CM UO

aÅ

cä

cJ

gw N H

I ° § °

CO

i

eo

|

eo

;C3

CO

H

£? p

-fe* ^

C3

cH fe

£=£

o bo :cä

s 5O

M TH TH CM co tH

a C

I

I I I

s S So § O..S •r bo_g

50 tH tH tH 00

bo £ E a. fcD bD d TO

5. «g CD CM

O

f l PI

h

=0

ft ft

+3

d ™

•fl

=1®

03 CD

P, c$ O

ro

O --0 :0 r t j rg

rH,

d d d CD CD CD

O t,

: M d d ÖJ2

ass d CD a a s ft-t^ o o o

S-i CD CD CD O

cs c 53

•*3

£ 0 °

s o^ Pd fcn

:oJ3 Ö

U ^3 ft ti •'S M CD -O

^ 2

ö

s

«&2 d .5 o »3,2

>

^ •&* > K'? bD •

CD CO M -^ cd TO

CD ?„* O 3 <Ö

5 a

ife fe

fet>

159 O i CM

C i CM

00 W

CM CM rH rH

«©

( S N H H

CO

C

iHiOCO

HiO

iTJiCO > —

(fi

i C i O ©

• ^

I

C

O

CM CM GO ( H C M t — I 1—I C M O l c N

rH

iH

i

TH

C

M

t

» O i O O O — KOI» (MH •* O O O l O H N I O

CM tH

IIS

1111 1

I I I

I I I

eo

"*

gS00 o o

5 1 1>o

TH

H

1 1II 1

I I I

I I I

co

-* 1 1<*

1 1II 1

I I I

I I I

1 1 11

-* 1 1>*

I !••

l i l i i

I I I

I I I

1 |W

co

11 i|

^ i

1 111 1

I I I

M l

1 1 11

r->oo

M

i

1 111 1

I I I

I I I

1 1 11

(SiOO CM <M

M l

1111 1

I I I

M l

1 1 11

2 1 1

CMCMCMCO

-HI O

COCM^fl «-•

CO CM

CM tH

I l t H t H C *

I

i

I

I I

i

I I

rH tH

0»

•>#

T*

I - * ' * I

K O i O O TH

i

C

O

O tH

|CO

CO CM

H M D

CM CO

id tH

O

* *

O

I O C O

co

tH

CM t H

eo

C M O I O » rH [ rH

t f O O l O CO <M t H

* CO CO

160 Tablå över

flygmaterielanslaget

för marinens flygvapen. Årskvot för förnyelse

F ö r b a n d

Fjärrspanings-(torped- x ,flottiljen

|

Summa |

Summa

2 730 000

704 000

3 434 000

760 000

350 000

1110 000

124 000 3 614 000

82 000

206 000

1136 000

4 750000

Spaningsflottiljen Skolflygplanen

Underhåll

Tablå över kostnaderna för marinens flygvapen. Anslag Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m Flygvapnets övningar Flygmateriel (se särskild tablå) Vapen och ammunition Övriga kostnader

Kostnader kronor 1080 000 " 1 250 000 >' 4 747 000 » 300 000 " 620 000 Summa kronor 8 000000

Antalet flygplan och årliga flygtimmar vid marinens flygvapen. 32 fjärrspanings-(torped-)flygplan (2-motoriga) ä 130 tim 24 spaningsHygplan (1-motoriga) a 160 tim 12 skolflygplan å 175 tim

4 200 tim. 3 800 » 2100 »>

161 Av herr

Lindberg:

INNEHÅLL. Sid. I.

Inledning

II.

Historik

III.

Motiven för avrustningskravet

IV. V.

»Det nya krigets perspektiv» och Sveriges försvarsmöjligheter Sveriges läge och risker

VI. VII. VIII. IX.

Nationell avrustning från internationell-rättslig synpunkt Förslag till ordningsmakt Kostnader vid fullständig avrustning Avrustningens genomförande. — Slutsatser

161 163 166 184 197 208 215 227 230

I. Inledning. Enligt för försvarskommissionen den 24 oktober 1930 utfärdade direktiv har i dess utredningsuppdrag även ingått att pröva skälen för yrkandet på isolerad nationell avrustning. Som framgår av försvarskommissionens huvudbetänkande, har en särskild delegation inom kommissionen utformat ett preliminärt förslag i sådan riktning. Vid prövning av detsamma har kommissionen funnit, att en isolerad svensk avrustning icke kan komma i fråga, och avrustningsförslaget har därför på ett tidigt stadium av kommissionens arbete avförts från de tänkbara alternativen för en ny svensk försvarsordning. Ingen torde med hänsyn till kommissionens sammansättning ha väntat ett annat ställningstagande från dess sida. Men icke heller avrustningskrävarna själva ha förmenat, att ett avrustningsalternativ skulle ha några utsikter för sig vid den förestående lösningen av försvarsfrågan. När de eftersträvat representation i en statlig utredningskommission i försvarsfrågan, har det varit för att bli satta i tillfälle att jämsides med övriga åsiktsriktningar i opinionsbildande syfte få utveckla sina synpunkter på vårt lands försvarsproblem. Det har också varit betydelsefullt, att en företrädare av avrustningsståndpunkten kunnat erhålla den grundliga kännedom om militärtekniska problem, som ett medlemskap av en försvarskommission möjliggör. Diskussionerna i försvarsfrågan präglas ju för närvarande i hög grad av olika åsikter 1282 35

E 11

162 om den inverkan tillkomsten av det moderna bombflyget har på staternas militära försvarsmöjligheter. Detta centrala problem bör erhålla en så allsidig belysning som möjligt. Icke blott den militära sakkunskapen utan även det civila förståndet bör här få komma till sin rätt, och självfallet böra de, som representera en radikal avrustningslinje och som stöd för denna uppfattning ofta använda militärtekniska argument, konfronteras med de synpunkter av olika slag, som fackmännen företräda. Även i den viktiga frågan om Sveriges militärpolitiska läge i allmänhet gå meningarna starkt i sär. Det är av vikt, att ett bedömande av denna sak icke helt överlåtes till personer, som kunna misstänkas att gå till ett utredningsuppdrag med den förutfattade ståndpunkten, att den militära försvarsmakten städse »utgjort den fasta grunden för statens bestånd och självbestämmanderätt» och att »ett militärt försvar icke kan undvaras såsom medel för att upprätthålla det nationella oberoende, som är ett villkor för vårt lands fredliga utveckling», och som därför sakna nödig objektivitet. Naturligtvis föreligger samma risk till ett ensidigt betraktelsesätt hos en företrädare av den motsatta åsikten, men genom att de olika åsiktsriktningarna jämsides framföras, erhålles ett material, som underlättar ett så långt möjligt opartiskt ställningstagande från dem, som icke äro på samma sätt bundna av förutfattade meningar. Det måste vara av stort värde för den allmänna meningen att på detta sätt få tillgång till de olika åsikterna i vårt Lands försvarsfråga. Det göres visserligen gällande, att avrustningsståndpunkten numera har så ringa resonans i vårt land, att det är meningslöst att ens diskussionsvis sysselsätta sig med densamma. Väl är det sant, att en förskjutning i opinionsläget ägt rum under senare år i för avrustningsanhängarna ogynnsam riktning, men detta torde främst bero på att de saknat ekonomiska resurser att med erforderlig kraft möta den våldsamma agitation, som den motsatta sidan förmått utveckla, varigenom det icke kunnat undgås, att folkmeningen blivit ensidigt orienterad i försvarsfrågan. Särskilt gäller detta så betydande frågor som den om riskerna för vårt land att invecklas i krigiska konflikter och om luftkrigföringens verkliga innebörd. Det lär icke vara möjligt att någon längre tid kvarhålla allmänheten i dess nuvarande obekantskap med de berättigade kritiska invändningar, som kunna göras mot upprustningskrävarnas huvudargument. Det är icke uteslutet, att en förändring i opinionsläget ganska hastigt kan komma till stånd och att kravet på en kraftig nedrustning på en principiell avrustningslinje fort nog kan komma att anmäla sig såsom en aktuell politisk angelägenhet. Om så sker, bör det vara av betydelse, att redan nu ett material göres tillgängligt, som förebragts inom försvarskommissionen och som fastställer icke blott avrustningskrävarnas principiella syn på försvarsfrågan utan även tar ställning till hur en avrustning skall genomföras. Den följande framställningen avser att åskådliggöra avrustningskrävarnas syn på Sveriges läge och på vårt lands uppgifter i strävandena att komma fram till ett tillstånd, som på samma gång det ger ökad trygghet för vår egen del bidrager till att främja strävandena i allmänhet för fredens upprätthållande och befästande.

163 II. Historik. Krav på svensk militär avrustning ha under de senaste tjugo åren vid olika tillfällen framförts i motioner i riksdagen. Motionärerna ha tillhört något av arbetarepartierna, men i enstaka fall ha avrustningsyrkandena erhållit understöd av medlemmar av frisinnade folkpartiet. Motionerna ha intill 1930 alltid avslagits av riksdagen, även då de endast avsett att avrustningsfrågan skulle prövas i samband med allmänna utredningar rörande landets försvar, och majoriteterna för avslag ha oftast varit mycket betydande. Av i riksdagen förda debatter framgår, att avslagen företrädesvis motiverats med att en militär avrustning skulle vara liktydig med nationell självuppgivelse och medföra de allvarligaste risker för vårt land. Avrustningsståndpunkten torde dock inom befolkningen ha ägt en väsentligt starkare anslutning än vad voteringssiffrorna i riksdagen givit en föreställning om. Särskilt inom landets arbetareklass ha strömningarna i avrustningsriktning vid olika tider varit starka. Vid tiden för försvarskommissionens tillsättande var avrustningsopinionen otvivelaktigt mycket kraftig. Förutom av ett flertal- speciella fredsorganisationer deklarerades anslutning till avrustningsståndpunkten av starka minoriteter inom de socialdemokratiska och frisinnade partierna samt dessutom av de kommunistiska partierna, ehuru sistnämnda partier betonade, att avrustningen blott avsåg den borgerliga statens militärorganisation. Inom fackföreningsrörelsen, såväl den reformistiska som den syndikalistiska, rådde en stark antimilitaristisk stämning. Även mom vissa av landets frireligiösa samfund och nykterhetsorganisationer förefanns en opinion för nationell avrustning. Detta radikala ståndpunktstagande torde delvis ha föranletts av att såväl i vårt land som utomlands vid denna tidpunkt framträtt militärer, som gåvo uttryck åt den åsikten, att den militärtekniska utvecklingen på luftvapnets område rubbat förutsättningarna för staterna att kunna prestera ett effektivt militärt försvar. Såsom typiska för meningarna må här citeras några uttalanden under åren 1928—1930 i olika pressorgan: »Härefter bör det bli slut på den lättvindiga 'likaglada' försvarsagitation, som bara är gammal slentrian. Inför krigets nya skepnad utgör den bara ett ovärdigt gyckelspel.» (Karlstads-Tidningen.) — »Med det moderna luftkriget har en ny faktor bragts in i diskussionen, som gör, att även den varmaste försvaravän måste ärligt ställa på sig själv Hörups bekanta sats: Vad kan det nytte?» (Dagens Nyheter.) — »'Folkhären' är icke och kan icke längre utgöra ett skydd för civilbefolkningen. Den kan icke längre fylla sitt förnuftiga ändamål. E n fullständig omvälvning har skett i teknikens värld. Flygvapnet i sin kombination med de giftiga gaserna som förstörelsemedel har faktiskt inom krigskonsten betytt en revolution med större räckvidd än vad eldvapnens uppfinning på sin tid betydde. Det förfärliga faktum, att nationer kunna förstöra och förgifta varandra över härarnas huvuden, har radikalt omgestaltat hela diskussionsläget i försvarsfrågan. Ty kan man icke längre anse, att den mobiliserade folkkraften förmår bereda befolkningen bakom fronten

164 något skydd mot förstörelse och förintelse, så tvingas man erkänna, att problemställningen blivit en helt annan. — Krigets väsensförvandling har alltså på ett oanat sätt aktualiserat Viggo Hörups bekanta fråga: Vad tjänar det till? Och frågan har fått aktualitet för såväl de stora som de små nationerna. Känslan av att ur den nya tekniken vuxit fram ett förstörelsens vidunder, mot vilket de traditionella försvarsmedlen icke hjälpa, blir med var flyende dag allt starkare i tänkande kretsar. Det säger sig dock självt, att de små nationernas försvarsproblem i och med denna utveckling måste te sig tröstlösare än någonsin. Var deras utsikt att kunna värja sig liten redan förut, så måste den numera anses vara så gott som obefintlig. Deras krigsrustning är utan värde som värn för deras befolkning. Avrustningskravet har i enlighet härmed blivit alldeles särskilt brännande just för dem.» (Arthur Engberg i Tiden.) — »Framtidens krig kunna icke humaniseras. Alla medel skola därunder utan hänsyn till mellanfolkliga bestämmelser komma till användning. Skillnaden mellan krigförande och icke-krigförande delar av folket har vad rör luft- och gaskriget bortfallit. Några motiv i form av militära etablissement eller dylikt för bombardering av öppna städer m. m. komma icke längre att sökas eller krävas. E t t lands luftgräns kan icke försvaras. — Luftstridskrafternas förnämsta objekt komma att utgöras av befolkningscentra (framfor allt storstäderna), de ekonomiska, centra i övrigt (industriorterna), krigsindustrin samt järnvägsnätet, över huvud taget de vitala delar av landet, genom vilkas förstöring, helt eller delvis, ett våldsamt tryck kan utövas på befolkningen eller varigenom stridskrafternas verksamhet och det ekonomiska livet kunna förlamas. Dessa objekt kunna icke med någon säkerhet väntas bliva försvarade. Beträffande försvarsmöjligheterna mot det 'fruktansvärdaste anfallsmedel, som utvecklingen känner', ligger nog saken, om man ser den i stort, så till, att övervägande skäl tala för, att i ett kommande krig ett lands vitala delar icke kunna skyddas mot insatserna av bombmaskiner, även om ett synnerligen omfattande markförsvar kan komma att mildra effekten av dessa anfall och åstadkomma stora förluster för den anfallande.» (K. A. Bratt i Svensk Tidskrift.) Frågan om de nya stridsmedlen var också föremål för uppmärksamhet i riksdagen. I en interpellation till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 23 mars 1928 anfördes, att ett land kan framgångsrikt anfallas men att ett anfallet land icke kan med framgång försvaras. Interpellanten fortsatte: »Ett medgivande av detta som ett faktum innebär, att ett militärväsen av modern typ icke kan grundas på försvarsprincipen sådan den allmänt uppfattas i vårt land — d. v. s. att de militära maktmedlen uteslutande skola användas till att förhindra att fienden anfaller och härjar landet —, utan måste vara inriktat för anfall. Det kommer att gälla att kunna tillfoga fienden all möjlig skada på hans eget område, innan han hunnit strö död och förintelse över en själv. Ett nytt riskmoment för freden har därmed tillkommit. Nödvändigheten att handla snabbt inför möjligheten till fredsbrott kan medföra ett krig som ingen av de inblandade vare sig önskat eller eftersträvat. Blotta misstanken att ett land har fientliga avsikter kan förleda en nation att bryta freden för att själv undgå en befarad överrumpling.» »För en nation med stora resurser kan man möjligen deducera tram en freds^aranti ur det förhållandet, att den, som planerar ett anfall på en sådan nation, alltid måste räkna med att själv bli föremål för omfattande motangrepp från luften. Häri skulle kunna ligga ett avskräcknmgsmoment av tillbakahållande innebörd. En liten nation åter med begränsade ekonomiska resurser

165 torde näppeligen på samma sätt kunna injaga förskräckelse hos en fiende, som förfogar over de överlägsna militära maktmedlen. Den får finna sig i — om den nödvändigt vill löpa med i militärt rustande — att söka upprätthålla skenet av militär beredskap, naturligtvis dock utan att därmed kunna lura den, som har intresse av att se till botten av tingen.» »Ingen bör dock vara angelägnare i detta fall att hålla sinnet vaket för realiteterna an de små nationerna. De böra kunna säga sig, att kan man icke lura fienden, så är det föga bevänt med att man söker lura sig själv. Tyvärr ar detta dock just det som sker. Man håller fast vid militärsystem, man propagerar for att de skola ställas tekniskt i nivå med de stora ländernas militärorganisationer, men man vinner därmed icke syftet att effektivt kunna försvara sig. Det enda man uppnår är att man ökar krigsrisken.» »Redan existensen i ett land av militära maktmedel kan nämligen verka provocerande. Detta gäller i alldeles särskild grad flygvapnet. Förflyttningen av en flotta kan konstateras, innan den hunnit till angreppet, förflyttningen av en armé är en tidsödande, lätt kontrollerbar procedur, men etablera n . . ^ ? t , a v e t t luftanfall kan ske på några få timmar utan att den anfallne äger möjlighet att avvärja detsamma eller ens förbereda sig till försvar, om ett sådant annars är möjligt. Håller ett land sig med det offensiva flygvapnet — och for ett dylikt propageras nu hos oss — får det alltid räkna med att bli ofredat av den, som föredrar att förekomma hellre än att bli förekommen.» »I det nuvarande läget, med krigsteknikens utveckling bort från de gamla vägarna, är det mer än någonsin en angelägenhet av livsviktig innebörd, att ett bestämt val träffas mellan ett militärsystem, som icke fyller sin försvarsuppgift och icke kan fylla den, hur än organisationen lägges i enskildheterna, och det andra system, som i detta fall står till buds, nämligen avväpningens! Ett val for avväpningen är icke lätt att träffa, men det blir förr eller senare nödvändigt, för det enskilda landet icke mindre än för Europa och världen. Utan att man i det enskilda landet är beredd att erkänna, att även alternativet avväpnmg har skäl för sig — hittills har man i vårt land avböjt att diskutera avvapnmgen — lär det vara fåfängt att vänta något av Europa och världen. Men skulle något land ha modet att se den av major Bratt predikade sanningen sådan den är och träda ut ur rustningstävlan, skulle därmed ett föredöme ges till vägledning för andra. Sätter sig åter vart och ett land för sig att vänta på en annan eller de andra, kommer ingen ur häxdansen, utan alla gå mot katastrofen.» I ett i juni månad samma år avgivet svar på interpellationen avböjde försvarsministern att igångsätta en av interpellanten begärd utredning för omprövning av de nuvarande militära försvarsanstalternas ändamålsenlighet i belysning av flygteknikens och de kemiska förstörelsemedlens utveckling. E n samtidigt pågående socialdemokratisk partikongress, där denna sak ingående dryftats, beslöt emellertid att ställa sig bakom yrkandet om en ny försvarsutredning. Det framgår av protokollet från denna kongress, att huvudmotivet för kravet på en ny utredning var en bland kongressdeltagarna rådande mening, att särskilt civilbefolkningen måste komma att synnerligen allvarligt drabbas av bombflygets verkningar i händelse av krig. Den socialdemokratiska partikongressens beslut föranledde socialdemokratiska partimotioner vid 1929 och 1930 års riksdagar med förslag om en ny försvarsutredning. Vid sistnämnda riksdag bifölls detta yrkande. Av denna redogörelse framgår, att försvarskommissionen tillkommit för

166 att bland annat lämna svar på frågan huruvida den krigstekniska utvecklingen rubbat förutsättningarna för vårt lands försvar. Detta bestyrkes av chefens för försvarsdepartementet statsministern Ekman diktamen till statsrådsprotokollet den 24 oktober 1930, vari han yttrade: »De senare åren har exempelvis frågan om de nya stridsmedlen ofta skjutits i förgrunden. Dessa ha av många ansetts medföra ett helt förändrat läge i försvarspolitiskt hänseende åtminstone för de mindre staterna. Då frågan om effektiviteten och ändamålsenligheten framföres till prövning, leder detta följaktligen till ett övervägande av försvarsfrågan i hela dess vidd.»

III. Motiven för avrustningskravet. I översikten här ovan har visats, att frågan om landets försvarsmöjligheter spelat en stor roll vid framförandet av yrkandet på avrustning. Detta yrkande stöder sig givetvis också på andra motiv. För att erhålla en uppfattning om alla dessa skäl har försvarskommissionen under år 1931 anmodat två auktoritativa speciella fredsorganisationer, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och Förbundet för Kristet Samhällsliv, att för kommissionen framlägga sina synpunkter. Svar inkommo samma år. Då det kunde tänkas, att de båda organisationerna önskade överse sina yttranden, innan försvarskommissionen avslutade sitt arbete, ha de beretts tillfälle härtill. De här nedan refererade yttrandena äro daterade i maj 1935. Yttrandet från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen är avgivet av föreningens förvaltningsutskott och yttrandet från Förbundet för Kristet Samhällsliv av dess styrelse. Under 1932 uppvaktades försvarskommissionen av en deputation med borgmästaren Carl Lindhagen som ordförande, vilken överlämnade uttalanden, som gjorts vid »Svenska folkriksdagen i avrustningsfrågan den 20—21 februari 1932». Vid uppvaktningen meddelades, att 396 ombud för 500 organisationer deltagit i folkriksdagen och att dessa ombud representerat över en halv miljon samhällsmedborgare. Till komplettering av förutnämnda fredsorganisationers yttranden redogöres i det följande även för innebörden av vissa av folkriksdagens uttalanden. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens förvaltningsutskott framhåller inledningsvis, att det till fullo inser, att en avrustning skulle inleda en ny epok i vårt lands utrikespolitik och samtidigt innebära en förändring av vårt folks syn på det internationella samlivet överhuvud. Avrustnmgsståndpunkten grundar sig ingalunda på bristande ansvarskänsla inför vårt folks framtid utan främst på insikten om det meningslösa och fördärvbringande i de hittills tilllämpade metoderna att genom väpnad makt söka hävda sig i det internationella samlivet och därigenom trygga freden. Efter världskrigets erfarenheter är det icke längre möjligt att med sken av berättigande havda ståndpunkten, att de traditionella våldsmetoderna utgöra ett effektivt försvar. Det sages vidare- »När vi påyrka de militära organisationernas avskaffande, innebar detta följaktligen icke, att vi vilja beröva nationen dess försvarsmojligheter. Vårt krav är tvärtom framsprunget ur vår djupa övertygelse, att avrustnmgen

167 ar ett medel att trygga landets fred. Med vår avrustningsståndpunkt anse vi oss göra vårt eget folk såväl som hela mänskligheten en betydelsefull tjänst i det vi söka bidraga till att undanröja den förnämsta orsaken till oron och misstron i det mellanfolkliga samlivet, för att i stället framskapa en förtroendets anda. I vara syften och vårt handlingssätt föra vi sålunda enligt var övertygelse fredens talan i andligt och materiellt uppbyggande mening » Vidare gor sig förvaltningsutskottet till tolk för den uppfattningen att militärsystemet måste anses ohållbart redan från förnufts- och humanitetssynpunkt Kriget sätter våldet, icke rätten, i domarsätet. Den numerärt ekonomiskt och tekniskt-militärt underlägsne parten straffas som den brottslige, oavsett utgångspunkterna. I detta sammanhang beröres även nödvarnsrattens begrepp. Att uppdraga en klart markerad gräns mellan »försvar» och »anfall» torde vara ogörligt. Även beträffande terminologin har gränslinjen mellan anfall och försvar utsuddats, i det att kulturländerna i våra dagar allmänt låtit den forna »krigsmakten» ersättas av ett försvar Medan en enskild medborgare vid ett brottsligt förehavande personligen såväl tar initiativet som i följd härav även bär omedelbart ansvaret för sina handlingar, aro däremot i ett krig både initiativet och ansvaret överlåtna åt resp. militärledningar och regeringar, utan möjligheter för stora delar av befolkningen att som individer verksamt reagera. Nödvärnets rättsprincip är »minsta möjliga vald», medan krigssystemets både medel och omedelbara mål är »största möjliga våld och förödelse». Militärsystemet måste anses ohållbart från rent rättslig synpunkt. Begreppen krigsmakt och polismakt sammanblandas tyvärr ofta på ett för fredstankens utbredning ogynnsamt sätt. Polismakten är ju intet annat än den lagligt domande rättens exekutor. I grava fall måste en på grundlig undersökning grundad dom avvaktas, innan straffet utmätes, i proportion till brottet. Och även i de mera obetydliga, dagligen förekommande fall, där en polisman på eget bevåg griper in och handlar självständigt, har han att noga överväga och tillse, att han ej överträder de i lagen sanktionerade rättsprinciperna — icke mmst förbudet att använda större våld, än nöden kräver. I ett krig åter trampas allt, vad medborgerliga och samhälleliga rättsbegrepp heter, brutalt och hänsynslöst under fötterna. Den principiella skillnaden mellan polismakt och krigsmakt är sålunda, att medan den förra endast är en åklagande och verkställande myndighet, underställd en av samhället skapad rattsinstans, ar krigsmakten ett organ, som i krig är på en gång åklagare domare och exekutor, med tendens att sätta all opartisk rättsskipning ur funktion, till förmån för den hänsynslösa maktutövningen, drabbande i lika mån och till oerhörd överdrift skyldiga och oskyldiga. E n sådan metod att havda ratten ar etiskt sett uppenbarligen fullkomligt oförsvarlig. Polis och militär äro till sin art och uppgift helt skilda yttringar av samhällslivet. E t t krav på militärsystemets avskaffande står därför icke i någon motsättning till principen, att rättsordningen i yttersta nödfall kan behöva hävdas med maktmedel, för vilken eventualitet samhällets polisorgan aro inrättade. Fredsföreningens förvaltningsutskotts synpunkter på frågans religiösa och etiska aspekter utelämnas här, då Förbundet för Kristet Samhällsliv i sitt längre fram återgivna yttrande upptagit dessa till närmare granskning. I fortsättningen erinrar Fredsföreningens förvaltningsutskott om, att krigssystemet aldrig lett till det åsyftade resultatet, tryggad fred, utan till sin motsats, i det att krig fött hämndekrig. Revanschtanken har grott och vuxit, tills den slagit ut i ett nytt krig. För övrigt vittnar historien om, att de starkast rustade staterna haft att utstå de flesta krigen, en erfarenhet som världskriget ytterligare bekräftat. Militära rustningar komma alltid att utgöra en

168 fara för freden. Inåt kunna de väl inge en känsla av trygghet. Utå", verka de emellertid rena motsatsen, bidraga till att ge grannfolken en känsla iv misstro och fruktan ocli föranleda dem till ytterligare rustningar, vilka i sin tur orsaka krav på ökade rustningar hinsides gränsen. Världskrigets föilopp^uppvisade även felaktigheten i det vanliga resonemanget, att svaga rustningar skulle innebära fara och otrygghet, förvandla de mindre starkt rustade staterna till ett »vacuum», vilket enligt något slags maktpolitikens naturlag krävde att »utfyllas». Det torde vara tillräckligt att gentemot denna teori hänvisa till länderna Schweiz, Holland, Danmark och Norge, dessa militärt svaga stater, vilka trots sitt utsatta läge under världskriget icke behövde befara något hot mot sin nationella självständighet eller ens försök tifi allvarlig neutralitetskränkning. Vårt eget land bildar ej något undantag i detta fall. Trots vårt i jämförelse med de flesta andra stater klena militära försvar ha vi åtnjutit mer än sekellång fred. Men väl var det nära, att vår under världskriget genomförda, tillfälliga upprustning blivit en anledning till militärpolitiska förvecklingar. Den 1915—1916 inom våra gränser uppdykande aktivismen kom att utgöra det klara belägget härför. Det faktum, att Sverige vid denna tidpunkt förfogade över så betydande militära maktmedel, att dessa kunde beräknas tynga åtskilligt i vågskålen, utgjorde det reella notivet för den ivriga aktivistiska rekommendationen för en »modig uppslutning» vid Tysklands sida. I detta sammanhang ges uttryck åt den övertygelsen, att en militärmakt av de obetydliga dimensioner, som Sverige överhuvudtaget kan åstadkcmma, icke kommer att tjäna det åsyftade ändamålet att utgöra ett betryggande försvar. Antingen kan man riskera, att händelserna från åren 1915—1916 återupprepas, att således de tillgängliga försvarskrafterna utgöra en eggelse för våra aktivister att slunga vårt folk ut i ett blodigt äventyr, eller att ett eventuellt utökat militärt försvar kan innebära en lockelse för i krig redan inbegripna stormakter att erhålla förstärkning. Ett betryggande försvar lära vi aldrig kunna prestera med militära maktmedel. Den nationella självständigheten och nationens inflytande i världssamhället bero i våra dagar väsentligen av andra faktorer (andliga, kulturella och ekonomiska) än dem, som representeras av militära medel. I detta sammanhang behandlas den »ryska faran». Från rustningsvänligt håll har man med iver velat hävda, att det både före och under världskriget var intet annat än våra militära försvarsmedel, som tryggade landets fred. Bedömer man sakläget opartiskt, utan förutfattade meningar, måste emellertid det nyss anförda påståendet anses i hög grad förhastat. Av officiella ryska dokument, vilka före den ryska bolsjevikrevolutionen varit strängt hemliga, framgår med all önskvärd tydlighet, hurusom Rysslands militärpolitik årtionden före och under världskriget icke avsåg några som helst aktioner mot vårt land. Och dock befann sig vår militärorganisation under långa tidsperioder i ett mycket bristfälligt skick, över huvud var den ryska politiken inriktad öster- och söderut. — Professor Anton Karlgren, vilken i en artikelserie i Dagens Nyheter i slutet av december månad 1931 behandlat innehållet i berörda dokument, skriver bland annat: »Man har här handlingar i massa, där de ryska auktoriteterna under överskriften 'strängt förtroligt' med en utomordentlig frispråkighet och en än mer utomordentlig cynism utbreda sig angående den ryska politikens både närmare och fjärmare mål och om de ryska stridskrafternas uppgifter för stunden och för framtiden — men varje antydan om några ryska aspirationer i norr saknas. Man svävar alltmer ut i de kuriösaste fantasterier om erövringar av de mest uppseendeväckande slag: hela Balkanhalvön, Mindre Asien, Persien,

169 Tibet etc., etc. — inte ens i det sammanhanget erinrar man sig områdena uppe vid Ishavet. Man skisserar framtidsuppgifter för ryska flottan av högst förbluffande art — men att östersjöflottan skall kunna ha någon uppgift att fylla i en offensiv mot Sverige, det antydes inte med ett ord. När inför utsikten, att östers jöf lottan skall bli stark nog att kunna övergå till offensiva uppgifter, de militära myndigheterna begära bemyndigande att utarbeta en plan till dess bruk för en mera 'fruktbärande uppgift' än att försvara Finska vikens kuster, så anges som denna fruktbärande uppgift inte en framstöt mot Sverige, utan — en operation i Medelhavet mot Turkiet! I själva verket kan man efter de avslöjanden av tsarpolitikens intentioner, som nu skett, utan betänkande fritaga denna politik från misstanken att ha umgåtts med några överfallsplaner mot Sverige. Inte därför att denna politik i de publicerade handlingarna framstår i sådan dager, att man skulle kunna förutsätta, att den av några slags moraliska betänkligheter skulle ha generat sig för tanken på ett sådant överfall; sådan tsarpolitiken i dessa dokument träder en till mötes, skulle man kunna tro den om vilket kanaljeri som helst. Men därför att det så klart framgår, att en aktion i nordvästlig riktning låg fullständigt utanför dess intressen. Man finner dess blickar så fullständigt absorberade av de mål, den satt sig söderut, att den i jämförelse därmed högst blygsamma vinst, som eventuellt kunde nås i norr, för den tydligen inte ägde ett spår lockelse.» Efter världskriget har den s. k. ryska faran blivit ännu mera orimlig, såväl genom de företagna gränsförändringarna som på grund av utvecklingen av det ryska kommunikationsväsendet, varigenom förbindelse nåtts till en isfri hamn vid Ishavet inom Rysslands eget område. I detta sammanhang kan det förtjäna nämnas, att olika ryska diplomatiska aktstycken giva vid handen, att man i Ryssland fruktat för angreppsplaner från Sverige. Samtidigt med att man i Sverige ordade om en rysk fara, räknade ryssarna med en svensk fara, vilken de sökte förebygga genom att ofta betyga sina vänliga och fredliga avsikter mot vårt land. Deras misstankar voro dock så starka, att en rysk eskader redan strax efter krigsutbrottet 1914 seglade ut i Östersjön för att förhindra den svenska flottan att genomföra operationer, som ett svenskt inträde i kriget vid Tysklands sida skulle kunna betinga. Att efter numera kända sakförhållanden fortfarande hävda den åsikten, att de svenska stridskrafterna skulle ha representerat skyddet mot ryska angreppsplaner i expansionssyfte, lär icke vara möjligt. Denna åsikt vederlägges av såväl logiken som den faktiska politiska verkligheten. Att våra militära rustningar under världskrigsåren skulle ha representerat ett »skydd» mot England och Frankrike och förhindrat dessa stater att göra våld på vårt lands neutralitet, har visserligen blivit påstått, men har på intet sätt blivit bevisat, och har icke heller sannolikheten för sig. Inför den mäktiga världsopinion, som Tysklands kränkning av Belgiens neutralitet utlöste — en neutralitetskränkning, som av England tillkännagavs vara motivet för dess inträde i kriget — var ett militärt angrepp på de neutrala staterna från ententens sida helt enkelt uteslutet. Och skulle ett neutralitetsbrott över huvud ha tillgripits, ligger det i sakens natur, att både Holland och Danmark i dylikt fall först kommit ifråga, då därmed omedelbart uppnåtts militära fördelar, vilka däremot icke vunnits, därest svenskt område annekterats. Den svenska militärmaktens fredsfrämjande uppgift under världskrigsåren får därför utan tvivel högst väsentligt reduceras, och säkert är, att Sverige absolut icke kunde bli krigförande part utan att själv frivilligt kasta sig in i kriget, så som de aktivistiska kretsarna i landet också påyrkade. Som en parallell till de aktivistiska strömningarna i Sverige 1915—1916

170 hänvisas till händelserna i samband med unionsbrottet 1905, då våra militära stridskrafter ävenledes utgjorde en faktisk fara för det fredliga grannförhållandet och inneburo en eggelse för vissa kretsar att slunga Sverige ut i ett brödrakrig. P å tal om historiens lärdomar kunna vi ej underlåta, heter det vidare, att framhålla orimligheten i den mot avrustningstankens företrädare ofta utslungade beskyllningen för bristande fosterlandskärlek. Villigt avstå vi visserligen från den chauvinistiska och självförhärligande nationalism, för vilken — icke minst till följd av en förvänd skolundervisning — »äran» får gå före sanningen och landets verkliga intresse. För oss framstår den äkta fosterlandskärleken fast och oupplösligt förankrad i kärleken till hembygden. En känsla av denna art tillåter ett folk att utåt erbjuda öppen och samverkande politik, som blir starkare, ju mer nationen utvecklar sina särskilda egenskaper och nyttiggör sin särskilda förmåga i det internationella samlivet. Vad är för övrigt våra dagars Sverige, om ej annat än en sammansvetsning av fordomdags inbördes stridande landskap, byalag, släkter och familjer? Pekar icke detta faktum hän emot ännu vidare och högre vyer: att börja med ett enat Europa? Världskartans ideligen förändrade utseende vittnar även oförtydbart om att statsbildningarna som sådana icke äro det grundläggande för de nationella känslorna. Förvaltningsutskottet understryker därefter att satsen om kriget som en dålig affär för alla parter erhållit en skarp belysning genom den nuvarande rent katastrofala ekonomiska depressionen. Alla nationalekonomer torde vara eniga i uppfattningen, att denna framför allt är en efterverkan av världskriget. Rustningsindustrien gör däremot icke dåliga affärer genom krig och rustningar. »Med djupaste oro betrakta även vida lager av vårt folk förekomsten av samma internationella rustningsindustri inom våra egna gränser, i synnerhet Bofors, vars export av vapen och ammunition till utlandet måste undergräva vårt anseende inför andra folk. Befintligheten inom vårt land av ett starkt centrum för vapentillverkning kan för övrigt i händelse av krig mellan andra makter äventyra Sveriges neutralitet. För var och en, som känner något ansvar inför sitt eget folks och mänsklighetens framtid, torde det dessutom ligga i öppen dag, att det nuvarande slöseriet i världen med rustningsanslag i detta nu omkring 30 miljarder kronor per år — bidrager till ett ekonomiskt sammanbrott.» Fredsföreningens förvaltningsutskotts synpunkter på den krigstekniska utvecklingens perspektiv, på avrustningens möjlighet från internationellt rättslig synpunkt och på ett lands neutralitets- och sanktionsförpliktelser utelämnas här, då dessa problem upptagits till ingående granskning i annat sammanhang. Förvaltningsutskottet ger avslutningsvis en resumé över skäl, som tala för Sveriges militära avrustning: Det är alldeles uppenbart, att om den nu på olika håll i världen pågående militära utvecklingen icke brytes, måste en katastrof komma. Nya vägar måste beträdas, om ej mänskligheten och kulturen skola riskera att gå under. Folkens stora massor vilja icke kriget. De grupper, som vilja det, utgöra försvinnande minoriteter. Men statsmännen äro tyvärr lyhörda för de kretsar, som pocka på att det militära systemet skall upprätthållas. De hängiva sig åt förhoppningen, att krigssystemet skall kunna avskaffas genom en internationell, för alla länder samtidig viljeakt, och de söka även bibringa denna uppfattning åt de otåliga, fredsinriktade folkmassorna. Bedrägligheten i denna förhoppning framträder dock för varje dag allt klarare, och samtidigt^ vinner den åsikten terräng, att den enskilda nationens praktiska exempel på vilja till nedrustning och avrustning är en nödvändig förutsättning för avrustnings-

171 tankens internationella genombrott. De aktiva fredskrafterna i världen vänta ett behjartat exempel på att enskilda nationer våga bryta våldstrons trollcirkel för att i handling ge samtid och eftervärld beviset för allvaret i sin fredskärlek. Och därvid är blott en väg möjlig: den radikala avrustningens. H ä r synas Nordens folk, förskonade som de varit från världskrigets olycka och fria som de äro från hatets revanschtankar, ha en särskild mission utåt världen. Militärt tämligen vanmäktiga, som de i varje fall äro, ha de intet att förlora men väl allt att vinna genom att öppet ställa sig på rättens grund och vädja till det världssamvete, som likväl, trots allt, vaknat på grund av världskrigets ohyggliga skövlingar inom folkvärlden. Numera framstår tanken på ett erövringskrig såsom en skändlighet. För att undvika världsopinionens dom går också den moderna militära politiken ut på att åt de egna angreppsplanerna förläna skenet av försvarsåtgärder. Inför en dylik hycklande militärdiplomati ges blott en väg att klart bevisa sin fredsvilja: radikal avrustning. Mot en avrustad stat kan ju endast ett oprovocerat anfallskrig företagas. Vem som är angripare, är uppenbart. Men denne faller under världssamvetets bland annat i Kelloggpakten uttalade dom, där ju till och med krigssystemet över huvud har förklarats brottsligt. Och. att uttrycket »världssamyetet» ej är blott tomt tal, visa de nuvarande händelserna inom den stora indiska folkvärlden. Mäktar Ghandi hålla ut i trohet mot rättens och broderskärlekens lösensord: »Icke våld!» kan den av honom inspirerade och ledda frihetsrörelsen påräkna stöd från det världssamvete, vars dom — även i Storbritannien — skulle med förkrossande tyngd drabba dem, vilka vågade angripa ett vapenlöst folk. I Ghandis kampmetoder äger världen ett det starkaste bevis för bärkraften av den radikala pacifismens idéer, även rent praktiskt politiskt sett. Vad särskilt de små staterna beträffar, kunna dessa hävda sig som kulturstater men aldrig som militärstater. En svensk militär avrustning skulle icke vara liktydig med en isolerad avrustning. I såväl Danmark som Norge är läget sådant, att man torde våga påståendet, att dessa båda länder komma att utan tvekan avveckla sina militärorganisationer jämsides med Sverige. Man skulle ju på detta sätt omedelbart uppnå tre länders militära avrustning. Men även i Holland och Schweiz har, trots den tillfälliga militaristiska vågen, den nationella avrustningstanken stor utbredning, och mycket talar för att ett exempel från Norden skulle kraftigt påverka dessa folk i avrustningshänseende. Till och med i Belgien växer trots allt den målmedvetna oppositionen mot militärsystemet. Mot bakgrunden av allt detta är uttrycket »isolerad avrustning» om kravet på avskaffandet av det svenska militärväsendet i väsentlig mån överdrivet. Gentemot dem, vilka vilja beskylla avrustningens anhängare för bristande förmåga att bedöma försvarsfrågan internationellt, våga vi alltså hävda, att ett genomförande av Sveriges avrustning oberoende av andra staters nuvarande militärpolitik i verkligheten skulle utgöra en insats, vilken komme även övriga folk tillgodo. Just genom sin egen militära avrustning skulle vårt land samtidigt göra en internationell insats av bestående värde. Utmönstrandet och oskadliggörandet av det förödande mellanfolkliga krigssystemet måste begynna inom de enskilda nationerna själva. Från denna vår ståndpunkt låta vi oss icke skrämmas bort av talet om att ett militärpolitiskt »vacuum» måste uppstå i ett nationellt avrustat land, därest icke andra länder samtidigt äro avrustade. I det föregående ha vi för Sveriges vidkommande påvisat ovederhäftigheten i påståendet om en rysk fara före och under världskriget. Ävenså ha vi hänvisat till Norges, Danmarks, Hollands och Schweiz' läge. Långt ifrån att förvandla dessa strategiskt farligt belägna länder till ett lätt byte för de i kriget inbegripna stormakterna, möjlig-

172 gjorde deras svaga militärmakt tvärtom för dem att hålla sig utanför kraftmätningen. Vi hava redan framhållit, att för den nationella rättsordningens skydd icke erfordras militär beredskap. Denna uppgift kan helt och hållet fyllas av samhällets polisorgan. Från rustningsvänligt håll har blivit anfört, att lika väl som en nationell rättsordning kräver maktmedel för sina funktioner, erfordras sådana för att trygga en internationell rättsordnings bestånd. Om alla länder militärt avrusta, skulle Nationernas förbund komma att sakna den erforderliga ordningsmakten eller polismakten, och den internationella rättsordningen skulle i följd härav vara berövad möjligheten att skaffa sig respekt. Att man här dock icke rör sig med jämförliga ting, framgår av den utredning, professor Vilhelm Lundstedt presterat i sin vid 1931 års riksdag väckta motion i ämnet. Till de synpunkter, han utvecklat, och vilka förefalla oss ovederläggliga, vilja vi för egen del tillägga, att den grundväsentliga skillnaden mellan en polismakt till skydd för den nationella rättsordningen och militärorganisationerna som en internationell ordningsmakt ligger däri, att samhällets polisväsen aldrig hotar rättsordningen, då däremot de nationella militärorganisationerna ständigt utgöra ett hot mot en internationell rättsordnings fredliga funktioner. Enligt vår uppfattning är en internationell rättsordnings varaktiga bestånd till och med beroende av att de ur de nationella intressenas synpunkt uppbyggda militärorganisationerna avskaffas. Den ordningsmakt, som efter en sådan militär avrustning kunde befinnas vara erforderlig, torde endast behöva erhålla mycket blygsamma dimensioner och bör givetvis byggas upp efter samma principer som den nationella polismakten, d. v. s. åstadkomma minsta möjliga skada på liv och egendom. Ett svenskt bidrag till en dylik ordningsmakt, vilket väl kan tänkas bli av ekonomisk natur, torde kunna presteras utan meningsskiljaktigheter inom vårt folk. Men frågan om ett sådant bidrag och formen för detsamma är i nuvarande världsläge för tidigt väckt. Som en konsekvens av en självständigt företagen militär avrustning återstår enligt vår mening för landet ingenting annat än att ståndaktigt avböja även de sanktionsförbindelser av ekonomisk art, vilka skulle kunna innebära en fara för landets fredliga utrikesförhållanden. Det har påståtts, att ett land efter den fortfarande i vissa fall gällande s. k. neutralitetsrätten enligt 1907 års Haagkonventioner skulle vara förpliktat att upprätthålla militära maktmedel till neutralitetens skydd. Denna åskådning kunna vi emellertid icke godkänna. Vi stödja oss i vår uppfattning på bland annat professor Hans Wehberg, Geneve, och professor Frede Castberg, Norge, vilka framhålla, att den för civilt bruk avsedda ordningsmakten i ett land jämväl kan motsvara anspråken ur folkrättslig synpunkt i fråga om neutralitetens hävdande. För tillräckligheten av en enbart polismässig organisation tala för övrigt vårt eget lands erfarenheter till sjöss under världskriget. Skulle Sverige under denna orostid med en verkligt slagkraftig flotta ha gått till anfall emot dem, som vid upprepade tillfällen sköto i sank eller kapade svenska handelsfartyg, torde följden ha blivit mer än ödesdiger för vårt eget vidkommande. Vi behöva for övrigt blott peka på det militärt opererande Belgiens olyckliga öde samt vid sidan därav till jämförelse ställa det vid tyskarnas genommarsch skonade, vapenlösa Luxemburg. . Från vilken synpunkt man än söker att bedöma sakläget för ett i militärt avseende relativt obetydligt land som Sverige, torde ändamålslösheten av ett militärförsvar tydligt träda i dagen. Risken av ett krig, igångsatt for att förhindra eller besvara en s. k. neutralitetskränkning, är alltför ödesdiger, for att detta offer borde bringas för en chimär. Och om Sveriges nationella självständighet som sådan gäller det i ännu högre grad, att den svårligen kan

173 tryggas med militära maktmedel. Det bör heller ingalunda förgätas eller förbises, hurusom det i vår tid även ges andra medel än det militära våldets att hävda sig gentemot en brutal angripare. Dit höra icke minst den ekonomiska bojkotten och det passiva motståndet, angående vilkas effektivitet såsom självförsvar Finlands strid för sin självständighet, Indiens vapenlösa kamp och det tyska motståndet under Ruhr-ockupationen efter världskriget bära vittnesbörd. Det ekonomiska och moraliska vapnets skärpa och betydelse är uppenbarligen under tillväxt. När det gäller ett ståndpunktstagande i dessa för folkens framtid avgörande frågor, får man heller icke förgäta, att mänskligheten nu i och med Nationernas förbund äger i sin hand ett instrument, förmedelst vilket mellanfolklig rätt kan skipas, en instans, där internationella tvister kunna biläggas. Hädanefter förefinnes möjligheten för en världsöverenskommelse, något som icke varit föregående släkten förunnat. Sveriges yttre och inre fred säkras bäst genom nationens positiva insatser i det mellanfolkliga samförståndets och samarbetets anda samt genom förbättrandet av de inre socialekonomiska förhållandena. På ovan anförda grunder kräva vi avskaffandet förmedelst ett genom föregående folkomröstning förberett, på ren idé-politik grundat riksdagsbeslut av det hittills tillämpade militärsystemet, jämte upphävande av den s. k. allmänna värnplikten, samt förbud för allt slags frivillig beväpning och vapentillverkning för militärt syfte inom landet. Förverkligandet av detta över den gängse parti-politiken höjda krav innebär, som redan framhållits, ingalunda någon principiellt ny rättsuppfattning. I det medborgerliga samlivet har våldet redan sedan sekler avsatts som domare i tvister för att ersättas med ett rättsligt skiljedomsförfarande. Alldeles samma fredliga förfaringssätt kräva vi tillämpat i folkens internationella samliv. E n internationell rättsordning är nu under uppbyggande i detta syfte. De stater, som genom fullständig avrustning visa sig vilja stödja sig uteslutande på rätten, komma i hög grad att bidraga till stärkandet av den mellanfolkliga rättsuppfattningen och rättsordningens auktoritet. E n nationellt företagen avrustning kan icke vara meningslös i en värld, där det moderna kommunikationsväsendet bidragit att i både materiellt och andligt avseende föra folken samman närmare, än man väl fordomdags kunnat ana eller drömma. Omtanken om världskulturens fortsatta bestånd kräver, att den hittills så hårt smidda rustningskedjan resolut brytes. Folkens på sistone vid mångfaldiga tillfällen betygade vilja till fred tarvar en sporre till handling. Exemplets makt är ju ovedersäglig. Ärligheten och lojaliteten kräva ävenledes, att de vid Versailles-freden avgivna högtidliga löftena om allmän avrustning äntligen infrias. Vi garantera givetvis ingalunda med absolut visshet en orubbad trygghet för ett självständigt avrustat folk. Men ställda i valet mellan å ena sidan bibehållandet av de militära rustningarna med deras förr eller senare högst sannolika praktiska konsekvens: ett förödande krig, och å den andra sidan radikal avrustning, med långt större möjlighet att bevara freden för vårt land och påverka andra folk i fredlig riktning, förorda vi utan tvekan den sistnämnda utvägen. Det gäller emellertid att handla ofördröjligen, medan världsmentaliteten ännu är tillgänglig för en sinnesändring, innan minnena från de fasansfulla krigsåren hunnit att förblekna. En fortsatt »allas väntan på alla» bleve här förvisso mer än eljest ödesdiger. Det är mänsklighetens, framtidens talan vi föra, då vi i vår verksamhet ställa upp den nationella avrustningen såsom ett aktuellt politiskt krav.

174 Förbundets för Kristet Samhällsliv styrelse har belyst frågan om nationell avrustning ur religiöst-etisk synpunkt i en skrivelse av följande innehåll: A. Den religiöst-etiska grundståndpunkten. 1. Det högsta historiskt givna uttrycket för mänsklighetens bestämmelse är det av profeterna bådade och av Jesus förkunnade gudsriket, vars grundlag är tjänande broderskärlek. De särskilda folkens högsta uppgift är att i inbördes tjänst bereda väg för gudsriket. Den plats, som i det mellanfolkliga livet ännu tillerkännes det väpnade våldet, innebär en den grövsta förnekelse av broderskärlekens lag och utgör ett av de allvarligaste hindren för erkännande och tillämpning i samhällslivet av Jesu evangelium. Att så förhåller sig, erkännes numera av en växande kristen opinion över hela världen. Intet än så högt syfte kan ställa något krig utanför denna förkastelseclom. Krigets medel — i all synnerhet det moderna krigets — äro sådana, att de icke kunna helgas genom något ändamål. Rättfärdighet kan icke hävdas med orättfärdiga medel. 2. Kristi församling i världen skall utgöra den förebildliga enhet, i vilken alla olikheter och åtskillnader uppgå i ett gemensamt andligt liv och underordnas en gemensam uppgift. Det ingår fördenskull i den kristna församlingens tjänst att i ord och handling protestera mot krigets våld, men också och framför allt att genom sin positiva insats i folkens liv verka för att solidaritetens princip må komma att besegra och ersätta rivalitetens i de mellanfolkliga förbindelserna. 3. Intet folk är i sin helhet kristet. Ingen stat är såsom sådan kristen. Det vore därför osant att sätta i fråga, att folket i sitt statliga handlande skulle giva uttryck åt de djupast kristna principerna. Men det ligger i sakens natur, och historien visar, att ett folk, i vilket det finnes en levande kristen kärna, genom det från denna utgående inflytandet på dess tänkesätt och seder kan bringas att omfatta etiska ideal, vilka tillhöra Kristi andes livskrets. Det är fördenskull en uppgift för Kristi församling i varje folk att genom sin egen livsföring i tjänande kärlek giva uttryck åt den mänskliga solidaritet, vilken icke vet av några gränser, av klass, nationalitet eller ras, samt att söka fostra det egna folket till att förstå, omfatta och i handling tillämpa denna solidaritet för att därigenom förverkliga sin historiska uppgift såsom nation. Kristen fosterlandskärlek ser icke det egna folkets ära i att behärska, undantränga eller överglänsa andra folk, utan i att tjäna och gagna dem efter sin egenart och med alla sina materiella och andliga resurser. B. Försvarsplikten. 1. Det svenska folket har, såsom alla folk, en av Gud given uppgift i folkens gemensamma liv. Dennas art och omfattning betingas av vårt folks fysiska och andliga utrustning samt av dess historiska arv. Det är kristen plikt, icke minst med hänsyn till det gemensamma mänskliga livet, att vårda folkets andliga liv och värna om dess frihet att göra sm msats i folklivet. . ., 0 Men de angrepp, som hota våra högsta nationella värden ocii var iriliet, utföras icke blott eller förnämligast genom krigets medel och metoder. Det är mot de andligt och sedligt nedbrytande inflytelserna som forsvaret framförallt måste rikta sig, evacl desamma hava sin angreppsbas innanför eller utanför våra landgränser. Till de ödeläggande inflytelserna hor bland annat den fientliga inställning mellan olika samhällsklasser, vilken fått sitt starkaste uttryck i kamp ställningen mellan kapital och arbete. Men dit hor

175 jämväl den anda av hat, misstro och nationell ömtålighet, som nu kommer folken i världen att på olika sätt försvåra och förbittra livet för varandra och som fått sitt starkaste uttryck i de hotande och ekonomiskt tryckande krigsrustningarna. 2. De verkningsfullaste åtgärderna till försvar för våra nationella värden och vår nationella frihet äro emellertid ej av negativ utan av positiv art. I första rummet må vi se till, om vi såsom nation verkligen utgöra en tillgång för mänskligheten, värd att skyddas och värnas. Det är icke utan vidare givet, att ett folks eller en stats självhävdelse har etiskt berättigande Det finnes t. ex. ingen etisk grund för att vidmakthålla status quo i fråga om en stat, vars existens är byggd på orättfärdighet och förtrvck gentemot andra stater eller gentemot minoriteter inom dess eget område. Detsamma galler om ett folk, som förspillt sina bästa möjligheter i njutningslystnad Den främsta försvarsåtgärden består alltså i strävan att på alla sätt tillvarataga och höja vårt folks inre kraft och främja dess utveckling till ett ej blott i allmänt kulturellt men ock i etiskt hänseende högt stående och inom sig enhetligt folk, på det att detsamma må bliva skickat för den högsta uppgift i folkens liv, som kan komma att bli det anförtrodd. Denna strävan måste först och främst inrikta sig på de ungas fostran icke blott till yrkesduglighet av det ena eller andra slaget utan också och framför allt till ansvarskänsla såväl för den egna personligheten som för den folkgemenskap och den manskhghetsgemenskap, som de tillhöra. Därjämte måste den taga s i k t e n a avlägsnandet av de sociala och ekonomiska missförhållanden, vilka nu vålla misstro och hat mellan olika samhällsgrupper och omöjliggöra'nationell samling kring en politik, inriktad på att gagna och tjäna*i det mellanfolkliga livet. Särskild uppmärksamhet kräver arbetslösheten. Kunna vi icke i samarbete med andra folk helt bemästra densamma, så är det en oavvislig plikt att sträva till att dess bördor må komma att solidariskt bäras av hela vårt folk. De senare årens antidemokratiska rörelser av olika sia» i flera av Europas länder uppkalla oss även till försvar för den lagbundna folkfrihet som vi ärvt från våra fäder, ett försvar som måste föras såväl mot envålclsstravanden som mot friheten inifrån sönderfrätande tendenser att sätta sina väl- eller klassintressen före allmänt väl. I övrigt bör märkas, att, enligt vad som allmänt erkännes, social oro inom folken försvårar uppnåendet av fasta fredliga förbindelser mellan folken, det folk, som inom sig lyckas skapa på social rättfärdighet grundad enhet främjar därmed världsfreden och ökar sålunda även indirekt sin egen trygghet utåt. I all synnerhet torde det gälla om de från öster hotande faror for vårt nationella oberoende, vilka spela en stor roll i diskussionen oni forsvaret, att de framgångsrikast kunna mötas genom en ärlig, vidsynt ° £ ~ i V a d ? e m e r a P r i v i l e gierade samhällsgrupperna beträffar — självuppoffrande socialpolitik. 3. De försvarsåtgärder av inre nationell art, vilka här angivits, utföra den oundgängliga förutsättningen för en med fredliga medel arbetande försvarspolitik utåt, syftande till en fördjupad och vidgad solidaritet med de övriga folken. Vägar och medel för denna solidaritet äro redan beredda genom Nationernas Förbund: genom de olika möjligheter för rättslig reglering av tvistefrågor, som mom detsamma skapats; genom dess olika organ för ekonomiskt socialt och allmänt kulturellt samarbete mellan folken; i sistnämnda avseende må särskilt erinras om den Internationella Organisationen för hjälpverksamhet i fall av folkolyckor, till vilken Sverige ej ännu anslutit sig. Dess förmåga att gagna och att ena folken torde kunna väsentligt höjas genom upprättande av en internationell hjälpkår. Alla dylika strävanden

176 bör vårt land energiskt ocli i obrottslig lojalitet stödja. Vi få därvid icke låta oss hindras av den djupt inrotade vanföreställningen, att det uppgivande av den gamla statliga suveränitetsprincipen som oundgängligen kraves tor skapande av en fullt effektiv mellanfolkhg rättsordning, skulle innebära, ett prisgivande av det egna folkets trygghet eller nationella värdighet. Icke heller få vi låta oss hindras av att solidariteten i vissa fall kan komma att kräva betydande nationella uppoffringar och ansträngningar. Sverige bor gå i främsta ledet i fråga om alla åtgärder, som äro ägnade att främja den mellanfolkliga solidariteten, och icke tveka att taga initiativ, dar så ar möjligt. Av synnerlig vikt i sådant hänseende äro åtgärder, som syfta till avskaffande av onödiga och skadliga hämningar i det fria utbytet mellan nationerna, av såväl andlig som materiell art, med det betydelsefulla målet for ögonen, att de politiska gränserna, vilka för närvarande spela en överdriven och olycksbringande roll i folkens inbördes förhållande, må helt förlora sm karaktär av skiljemur. • I sin helhet bör utrikespolitikens uppgift fattas sa, att dess syfte icke blir att i egoistisk begränsning »tillvarataga Sveriges intressen» i motsatsförhållande till de andra folken, utan fastmer att tillvarataga alla tillfallen att låta Sverige göra en gagnande insats i folkens gemensamma liv. E t t praktiskt uttryck för denna principiella orientering i utrikespolitiken är avskaffande för vår del av spionageverksamheten. Uppenbart är, att den här anbefallda solidantetspolitiken gentemot de andra folken vinner erforderlig kraft, först om den uppbares av en stark folkvilja E n nödvändig förutsättning för densamma utgöres fördenskull av ett planmässigt arbete på att hos vårt folk, särskilt bland dess ungdom, väcka förståelse och sympati för de övriga folken, avlägsna känslor av misstro eller ringaktning, bringa till stånd ett klart medvetande om tolkens beroende av varandra och sålunda vidga nationalkänslan till mansklighetskänsla. Den härtill syftande verksamheten torde till stor del bora utforas av enskilda organisationer, kraftigt stödda av staten. C. Nationell avrustning. 1 Är det förenligt mod plikten att vårda det nationella arvet och att värna den nationella friheten samt med solidariteten gentemot de övriga folken att företaga avrustning utan att avvakta en allmän överenskommelse om avrustning? Svaret på denna fråga måste utfalla olika, allteftersom man erkänner eller förnekar det berättigade i de synpunkter, som i det föregående TT"! TY1 ^T*l 11TJS

Den etiska valören av ställningstagandet till frågan om nationell avrustning betingas i främsta rummet av de motiv som bestamma detsamma._ icke sällan utgår man från snävt nationella synpunkter. Man frågar i egoistisk begränsning: »Hur skola vi handla för att om möjligt undgå att dragas in i de krigiska konflikter, som kunna utbryta i världen, eller om detta icke skulle låta sig göra, komma ifrån dem så oskadda som m ö j l i g t h Den ene svarar: »Vi skola vara starkt rustade.» Den andre: »Vi skola avstå iran alla militära rustningar, så slippa vi lättast ifrån att dragas m i krigiska förvecklingar.» Intetdera svaret är tillfredsställande, därför att frågan icke är riktigt ställd. Intet folk kan se sin försvarsfråga ur isolerad nationell synpunkt. Intet folk får se sin försvarsfråga blott ur egoistiskt nationell synpunkt. Vi äro sammanbundna med de andra folken i gemensamt ode. Och det skall vara vår ära att vilja gemenskapen, vilja solidariteten. .Den fråga, i vilken vi taga vår utgångspunkt, när det gäller problemet om natio-

177 nell avrustning, blir då: »Hur skola vi handla för att bäst främja utvecklingen .och befästandet av fred i världen?» 2. Även med denna fråga som utgångspunkt skilja sig vägarna. Många saga: »Just för världsfredens skull måste vi ha ett starkt nationellt försvar; om vi avrusta, inbjuda vi till angrepp och öka alltså världsriskerna för krig; vidare undandraga vi oss därigenom plikten att lämna vårt bidrag till det solidaritetsförsvar, som är oundgängligen nödvändigt för att vidmakthålla den internationella rättsordning, medelst vilken kriget såsom medel för tvisters avgörande skall avskaffas. Den förra av dessa invändningar mot nationell avrustning bemötes i det följande. Vad det militära solidaritetsförsvaret — genom en s. k. världsexekutiv — beträffar, kan det med den har angivna religiöst-etiska utgångspunkten icke godtagas. Detsamma kan nå intet sätt jämställas med polisingripande inom landet, enär det måste komma att utföras med krigets medel. Ja, om en internationell militärmakt måste det komma att gälla i ännu högre grad än om en enskild makts militärväsen — eftersom det för den förra icke är fråga om att värna ett visst områdes gränser, utan om att tukta en förbrytare i hans eget land — att den blir nödsakad att använda sig av den moderna krigsteknikens mest rättsvidriga och omänskliga metoder (t. ex. det civilbefolkningen träffande luftanfallet). Fördenskull måste ju också dess ingripande med nödvändighet komma att undergräva auktoriteten hos den rättsordning, som den är avsedd att hävda. Lika litet som den militära världsexekutiven synes ägnad att befasta rätten, lika litet synes den ägnad att trygga freden. Om en dylik militärmakt skall vara effektiv, måste den vara mycket stor, så stor, att den kan ta itu med den starkaste makt, som kan tänkas vilja hota rättsordningen, eller med en koalition av två eller tre makter. Var skulle denna internationella krigsmakt vara förlagd? Den kan av flera skäl inte vara koncentrerad på en plats; alltså måste den bestå av nationella kontingenter, förlagda var och en i sitt land, varje land skulle såsom nu ha sin militära makt, men den skulle ställas till den överstatliga rättsordningens förfogande. Även om en dylik nationell enhet gäller det, att den, för att vara av någon betydelse och kunna dels (såsom man i allmänhet synes tänka sig) avvärja ett första angrepp på det egna landet, dels medverka i gemensamma aktioner, måste vara rätt ansenlig. Vilka garantier kunna skapas för att den icke sjal v kan komma att uppträda fredsstörande? Det är för övrigt ett obevisat påstående, att en mellanfolklig rättsordning ej kan upprätthållas utan vapenmakt. Bland annat gives det, med den utveckling som det internationella ekonomiska livet i våra dagar nått, ekonomiska påtryckningsmedel gentemot en rättskränkande stat, så effektiva, att det torde visa sig behövligt att finna garantier mot deras användning på ett alltför kraftigt sätt. 3 Om det sålunda icke kan erkännas, att ett folks frivilliga avrustning skulle behöva försvaga förutsättningarna för världsfreden, så är dock frågan huruvida densamma skulle kunna främja världsfreden, härmed icke besvarad. Detta beror helt och hållet på i vilken anda och på vilket sätt avrustnmgen genomföres. Genomföres den såsom ett led i den nationella och internationella solidaritetspolitik, som här förordats, synes det uppenbart, att den bor kunna bli ett verksamt medel för stärkande av fredsviljan och fredsmöjligheterna i världen. Vår religiöst-etiska utgångspunkt leder fram till den övertygelsen, att just solidantetsplikten gentemot folkgemenskapen nödgar oss till avrustning. Krigsberedskap betyder i närvarande stund beredskap för planmässig tillmtetgorelse av värnlös civilbefolkning utan hänsyn till kön eller ålder. Till och med nationell frihet köpes för dyrt, när priset som kräves är offret av vår etiska mänsklighetskänsla. Och det kan vara en handling av den högsta

178 internationella solidaritet såväl som av den högsta ansvarskänsla gentemot det egna folkets moraliska värdighet att definitivt taga avstånd från hela det krigssystem som hotar att kasta folken in i ett massmördande, i vilket de återhållande etiska krafterna äro på förhand satta ur funktion. Genom avrustningen såsom ett led i den positiva solidaritetspolitiken skulle vi vidare giva det mest påtagliga bevis för vår fasta vilja att obetingat anförtro oss åt den rättsordning, som redan nu erbjuder tillräckliga medel för lösande av tvister mellan folken, och vi skulle med väsentligt ökad kraft kunna deltaga i arbetet på att förstärka denna rättsordning och vidga dess verksamhetssfär. Slutligen skulle de betydande ekonomiska resurser, vilka genom avrustningen bleve frigjorda, möjliggöra genomförande i stor skala av såväl de inre sociala reformer som ock den internationella solidaritetspolitik, vilkas fredsfrämjande betydelse förut framhållits. Nationell avrustning kan naturligtvis tänkas genomförd av andra grunder än de här framställda, t. ex. på grund av övertygelsen att det moderna krigets medel och metoder omöjliggöra ett betryggande militärt försvar och att det fördenskull är förnuftigast, särskilt för en mindre stat, av avstå från alla anstalter för ett dylikt försvar. Även en av sådana skäl företagen avrustning kan tänkas bliva av någon betydelse för fredsmentaliteten i världen. Men först såsom ett led i en konsekvent solidaritetspolitik får den nationella avrustningen etisk styrka och blir av större betydelse i arbetet på att skapa det fredstillstånd i världen, vilket består icke blott i frihet från krig, utan i ett lojalt och förtroendefullt samarbete mellan folken. 4. Det kan givetvis icke förnekas, att nationell avrustning, även då den företages under här angivna förutsättningar, innebär vissa risker. Men det kan sättas i fråga om icke de risker, vilka möta ett folk, som står kvar i rustningssystemet, äro avsevärt större. Ja, det torde kunna hävdas, att ett folk, som avrustar i den anda och det syfte, som här angivits, kommer att härigenom vinna en tryggare ställning än som kan vinnas genom några militära rustningar. När det är fråga om risker, gäller det för övrigt icke blott att väga riskernas storlek, utan det gäller att väga de värden, för vilka riskerna tagas. Och slutligen — det giver en trygghet, som är ännu mer värd än den yttre: den, som kommer av medvetandet att man handlar i överensstämmelse med de sanningens och rättfärdighetens lagar, som äro det högsta uttrycket för människans sedliga bestämmelse och vilkas åtlydnad eller överträdande fördenskull i sista hand blir avgörande för ett folks öde. Det ligger nära till hands att i detta sammanhang hänvisa till den makt, som det vapenlösa motståndet (såsom Ghandi-rörelsens historia i Indien visat) kan resa till försvar för en rättfärdig sak. Men förutsättning härför är en nationell väckelse till offervilja, vilken icke kan komma till stånd utan å ena sidan vissa andliga egenskaper hos folket, å andra sidan en ledarepersonlighet av mycket stora mått. Organiserandet av vapenlöst motstånd kan därför icke gärna tänkas bli föremål för samhällsmakternas åtgärder. 5. Genom avrustning bliva avsevärda ekonomiska medel tillgängliga. E n del härav kommer att tagas i anspråk för utbyggande av ordningsmakten inom landet samt möjligen för inrättande av en gränsvakt (resp. kustbevakning). Det återstående kommer — såsom förut antytts — att väl behövas för genomförande av den internationella solidaritetspolitik och det sociala reformarbete, vilka enligt det föregående skola ingå såsom huvudmoment i det positiva fredsförsvaret. De yttre maktmedel, med vilka ordningsmakt och gränsvakt skola utrustas, böra kunna få en mycket begränsad omfattning, eftersom en konsekvens av den här anbefallda reformen måste bli, att innehav av vapen omojliggöres för alla medborgare utom dem som äro anställda i de nämnda rätts-

179 organens tjänst. Undantag — t. ex. för jaktändamål — bör få göras endast efter noggrann undersökning och under regelmässig, effektiv kontroll Alla slag av militärövningar skola förhindras. E n självklar konsekvens av avrustningen måste slutligen vara, att icke heller för export krigsmateriel må i landet tillverkas eller införas. D. Tidpunkten för nationell avrustning. 1. När är tiden inne för ett folk att företaga en sådan avrustning som den här förordade? Uppenbarligen kan den icke utan vidare företagas när som helst, genom ett majoritetsbeslut, frampressat genom politisk agitation. Den förutsätter en bestämd etisk kvalifikation hos folkviljan. Skulle en sådan avrustning försökas, utan att denna förutsättning vore för handen, så hade man att vänta ett ödesdigert bakslag, om verkningarna ute i världen dröjde att inställa sig och ännu mer om avrustningen såsom ett led i en verklig solidaritetspolitik skulle komma att kräva offer och medföra lidanden. Det folk, som skall kunna foretaga och genomföra en avrustning av här angiven art, måste vara besjälat av en djupt grundad visshet om sin kallelses väg samt en fast vilja att härda ut och bringa de nödiga offren. Det är emellertid icke omöjligt, fastmer synes det sannolikt, att inom de ideella folkrörelserna i vårt land — i synnerhet nykterhetsrörelsen och de religiösa rörelserna — finnes en fond av moralisk kampberedskap, som kan mobiliseras for en sådan stor insats för världsfreden. Den fredsvilja som mom arbetarerörelsen tagit sig starka uttryck, torde även till stor del utgå från etiska motiv, som kunna bli verksamma för samma syfte. I själva verket torde vårt folk, både genom sin naturliga läggning och genom sitt religiösa och historiska arv, äga särskilda förutsättningar för att finna en nationell kallelse i uppgiften att bli ett föregångsfolk i arbete och uppoffringar for fredens, rättens och det inbördes tjänandets gemenskap mellan folken. Men de delvis ännu slumrande krafterna måste väckas, inriktas på den stora uppgiften och samlas till målmedveten handling. ?' „ E n , e n n e t l i g P l a n f ö r ett positivt fredsförsvar, vari krigsberedskapens avskaffande ingår såsom integrerande del, bör fördenskull snarast utarbetas a y . , s a * f u ? n i S a o c h vidsynta personer samt föreläggas vårt folk på sådant satt, att tillräcklig tid och övriga förutsättningar beredas för ett omfattande och grundligt upplysningsarbete. Först sedan detta arbete genomförts bör forslaget foretagas till avgörande på politisk väg och då under sådana former Sitt dels avrustningen endast kan beslutas i samband med de positiva reformåtgärderna av social och internationell art, dels den riksdag, som har att fatta beslut, valts under ställningstagande till den ifrågavarande försvars- och avrustningsplanen. Genom ett sådant tillvägagångssätt skulle det klargöras huruvida vårt folk äger förutsättningar för att företaga avrustning i sådan anda och sådant syfte, att densamma kan väntas i avsevärd mån främja solidariteten mellan folken. Svenska folkriksdagen i avrustningsfrågan den 20—den 21 februari 1932 uttalade bland annat följande: 1. Krigens och militärväsendets djupliggande orsaker. ^ Det är uppenbart, att organisationen av världsfreden måste uppbyggas pa ett beaktande och biläggande av krigens och militärväsendets djupliggande orsaker. De verkliga realiteterna i avrustningsfrågan glömmas bort. De omnämnas varken i utkastet till konvention att föreläggas regeringskonfe-

180 rensen i Geneve eller veterligen i de msanda opinionsyttringarna. Aro emellertid, såsom genéveprotokollet 1924 och pariserpakten 1928 deklarerat, krig brottsliga, beror det väl därpå, att deras orsaker aro de verkliga förbrytelserna. Bas- och nationalitetsstriderna äro sålunda sedan gammalt och fortfarande en av de huvudsakligaste krigsanledningarna. Nu resa sig mer an någonsin intressemotsatserna mellan de vita och färgade raserna Asiens uppvaknande är nutidens största politiska tilldragelse vid sidan av de ekonomiska problemen. De infödda befolkningarna i den vita rasens besittningar och intressesfärer gå sedan länge i väntans tider och aro i rörelse för sitt oberoende. «•',•-.», ?•• . ± i. ±. Även över Afrika ruva väldiga konflikter. Sydafrikas förenta stater styras av vita Befolkningens stora majoritet utgöres av en intelligent negerstam. De svarta börja organisera sig politiskt. Centralafrika de svartas urhem, vill en negerooinion i Nordamerika förvandla till ett stort negerrike, till vilket de kunna återvända. I Nordafrika, en utsträckt arm av Asien ar ställningen ej heller något lekverk. De inföddas anspråk pa sjalvbestamningsrätt har till och med framkallat uppror och krig. De europeiska nationella minoriteternas rätt är också en brännande fråga. Nationalitetsfrågan i Europa har lösts genom kriget i grova drag^ Fortfarande kvarstå dock minoritetsfrågor, och fredsslutet har okat misstamm

D e n allmänna svenska fredskongressen i Varberg 1915 vilken sökte under brinnande världskrig angiva grundvalarna för en varaktig fred betonade med fog bland annat följande: »Samverkan mellan nationerna måste regleras av andra synpunkter än det ständiga hotet. I stället böra vi kanna varmt för alla folk, med deras lika rätt att leva i solen samt med de stora egenskaper, som äro deras särskilda egenart. Vi behöva alla utvecklmgsmojhga folks individualiteter.» * Nära förbunden med ras- och nationalitetsproblemet står världsproblemets svråkfråqa. Det är efter språket man främst bedömer tillvaron av en nationalitet. Språkförbistringen har sedan gammalt varit en av de verksammaste anledningarna till att skilja nationer, sprida fiendesinne och förhindra sam^Världens språksystem är det sämsta möjliga. Systemet uppreser himmelshöga portförbud för människornas fjärrsyner, förbrödring och utkomstmöjligheter Därtill kommer det traditionella privilegiet for franskan, engelskan och tyskan att alla tre vara världens officiella språk med daray följande underkastelse och handikapat inflytande för alla andra språkfamiljer Frånvaron av ett neutralt, logiskt uppbyggt och lätt art världsspråk exempelvis esperanto vid sidan av modersmålen, vilket inlaws i alla världens skolor, innebär ett mäktigt hinder for samarbetet mellan folken och är därför en bidragande orsak även till militansmen. Det betyder en revolution i förhållandet mellan folken och möjligheterna for individen, nar världsspråket äntligen kommer med sin nya värld. För liten uppmärksamhet ägnas åt kyrkostriderna. Religionerna äro en makt i samhällena med djupa rötter. ..,.,. , . .. -r7.-, i nntjiaa Med de religiösa dogmbildningarna är förhållandet ett annat. Vidskepelse och andlig träldom odlas. Människorna söndras och därigenom beredes även jordmån för militarismen. Det är jämväl en fredsfråga att jordens folk befrias från uråldriga dogmer såsom folkens själasörjare.

181 Först och sist står det ekonomiska problemet på tidens dagordningar. Vi befinna oss öga mot öga med ett ekonomiskt ragnarök. Världen står lamslagen. Den moderna produktionstekniken har kommit med ett ekonomiskt system, byggt på konkurrens utan barmhärtighet, och ett själlöst finanssystem, som är till främst för att förtjäna på människorna och mindre för att hjälpa dem. Ej ens avståndet är längre något skydd för en sådan konkurrens. Krig råder överallt mellan miljonarméer av varor, skapade av miljonarméer underbara maskiner och en finansiering, ledd av miljonarméer aktier. För upprätthållande av denna oordning, även kallad samhällsordningen, stå miljonarméer soldater rustade. Varje fabrik, som gungar på världsekonomiens hav, är ett krigsskepp, hotat i varje ögonblick att torpederas av konkurrenter och sjunka i djupet med hela sin besättning. Geddesyxor härja utan medkänsla för människorna. Individerna kastas ut på landsvägarna och gatorna i arbetslöshet och nöd. Arbetstillfällena böra väl dock anses vara till främst för folkets uppehälle. Gränsspärrningar överallt mot invandring av människor och varor såsom enda botemedlet förbättrar ej situationen. E t t sådant tillstånd är icke synnerligen tillgängligt för uppgivande av det yttersta medlet i all förtvivlad strid, nämligen vapenvåldet. Den enes död bör icke, såsom nu sker, få vara den andres bröd. En planmässig utformning av världshushållningen måste träda i stället för den nuvarande kapitalistiska produktionsformen. I detta sammanhang bör ej förglömmas, att världsfredens tillblivelse i själva verket bottnar i striden mot de förtryckande makterna inom oss eller självövervinnelsen. Den andliga fattigdomens betvingande måste gå hand i hand med den ekonomiska frigörelsen. Mötet har med dessa erinringar velat betona, hur oeftergivligt det är att mer än hitintills ställa fredsfrågan uti verkligheternas ljus. Krigens och militärväsendets djupliggande orsaker måste komma upp på dagordningarna. 2. Jordens befolkningsfråga. Med ras- och nationalstriderna sammanhänger jordens befolkningsfråga. Den vita rasen förfogar över jordens kolonisationsmöjligheter. Överbefolkningen är dock oerhörd även i de färgade rasernas länder och särskilt i stora delar av Asien. För dessa folk stängas emigrationsmöjligheterna, ehuru det dock är lika synd om en betryckt människa i Asiens hungerdistrikt som i Europas grottekvarnar. Programmet »endast för européer» i jordfrågan är en krigsförklaring, ett hot om nya världskrig, som förmodligen komma att drabba den vita rasen svårast. Mötet anser oundgängligt att även denna kardinalpunkt på världsfredens program kommer till vederbörligt beaktande i den internationella politiken. Därvid böra jämväl upptagas de högviktiga sociala frågorna om en förnuftig födelsekontroll samt motsättningarna mellan den vita rasens och de färgade rasernas kroppsarbetande klasser i fråga om levnadsstandard. 3. Paneuropa. Att stater, som geografiskt, ekonomiskt och historiskt stå varandra nära i id och strid, sysselsätta sig särskilt med varandra är naturligt. Det är en lycklig efterverkan av kriget, att européerna börja nu mer än förr intressera sig för att reda ut sina invecklade mellanhavanden.

182 Mötet uttalar sin sympati för dessa strävanden. Mötet vill dock framhålla, att uppbyggandet av ett enigt Europa bör förutsätta, att den paneuropeiska rörelsen inordnas under världsproblemet. Hänsyn måste tagas även till övriga kontinenters befolkningar. Allra minst får ifrågakomma, att den paneuropeiska idén utnyttjas till att sammansvetsa alla europeiska stater och således även Nordens folk till vakthållning kring vissa vita staters särintressen i främmande världsdelar och utmynna kanske rent av i ett vapenförbund för att till en början slå ned Asiens uppvaknande. Vidare må erinras, att enandet av Europas mångspråkiga folk förutsätter icke minst en lösning av världsproblemets språkfråga. 4. Världsfredens organisation och folkens samverkan. Världsfredens organisation tillkommer som sagt att avlägsna krigets och militärväsendets djupliggande orsaker. Den måste sålunda utmynna i förkunnandet av rättsgrundsatser och inrättandet av en beredskap för' dessas förverkligande. Sanningens makt undgår uppenbarligen ej att i en värld, styrd under oöverskådlig tid av ofullkomliga människor, behöva stödet även av administrativ makt. Världssamhällets organisation måste således, efter förebild av staternas, grundas på lagar, domstolar och exekutiva funktioner. Folkförbundet utgör begynnelsen till en sådan organisation av världsfreden. Denna organisation är emellertid ännu ofullkomlig och måste utbyggas. Förbundet är nämligen ett regeringsförbund och icke ett verkligt folkens förbund. Detta är till och med väsentligen ett europeiskt regeringsförbund, behärskat av segermakter. Det måste omvandlas till ett »folkens världsförbund». Förbundets idéprogram eller lagstiftning saknar vissa väsentliga betingelser för en rättsordning såsom den fullständiga avrustningen, nationaliteternas självbestämningsrätt i alla världsdelar, krav på lösningen av världsproblemets språkfråga, ett ekonomiskt rättstillstånd i stället för den nuvarande kapitalistiska produktionsordningen m. m. Förbundets domstols- och skiljedomsväsende saknar lagar att döma efter särskilt i vitala frågor och dess oväld är icke obestridlig. Förbundets exekutiva makt, uppbyggd på s. k. militära och ekonomiska sanktioner, är till sitt idéinnehåll omstridd och i praktiken i saknad av möjligheter av tillämpning. Vad än må sägas om dessa sanktioner må någon internationell militär ordningsmakt ej ifrågakomma annat än efter avskaffandet av det nationella militärväsendet. Förbundets förmåga av verkställighet måste nu framför allt enligt sakens natur grundas på folkens samverkan med stöd av sina folkliga organisationer. Detta är för närvarande icke fallet. De folkliga organisationernas uppgift blir att påskynda den rätta utvecklingen och de officiella instansernas företagsamhet. De måste visserligen giva rättvisa åt styrelsernas bemödanden, inse svårigheterna och uppskatta de små framstegen. Däremot förspiller en folkrörelse sin kallelse, om den, såsom ofta sker, söker ängsligt efterlikna regeringspolitikens ståndpunkter. Mötet vill därför i detta ämne särskilt betona följande riktlinjer och framtidsmål: 1) Folkförbundets omvandling från ett väsentligen europeiskt regeringsförbund, behärskat av segermakter, till ett »folkens världsförbund». 2) en allsidig internationell rättsordning för detta världsförbund, innefattande tillika ett ekonomiskt rättstillstånd i stället för den nuvarande kapitalistiska produktionsordningen. E n allmän revision följaktligen av förbundets idéprogram, så att det motsvarar sin berörda ideella uppgift.

183 3) O väldiga domstolar, som tillämpa denna rättsordning. En utbyggnad således av det nuvarande internationella domstols- och skiljedomsväsendet. 4) E n socialt betonad exekutiv organisation, lämpad för olika situationer och stödd främst av samverkan mellan de folkliga organisationerna. 5) En rimlig revision av världskrigets fredstraktater. 6) Utrikespolitikens likställighet organisatoriskt inom varje land med inrikespolitiken. 7) Sekretessens upphävande. 8) De folkliga fredsintressenas sammanslutning nationellt och internationellt med uppgift att påverka och kontrollera sina styrelser. 5. Den allmänna och den nationella (separata) avrustningen. Mötet instämmer i opinionsyttringarna till Geneve för allmän avrustning, framburna av de båda Internationalerna, kvinnorna m. fl. Men dessutom måste bland annat erinras följande. Den nationella avrustningen såsom ett naturligt led i den allmänna avrustningen är en förbisedd angelägenhet. Det gäller anslutning till fredsslutets avrustning av Tyskland, Österrike, Ungern och Bulgarien; till fredsslutets uttalande att därmed i de avrustade länderna tillåta allenast en ordningsmakt; till fredsslutets försäkran, att segermakterna i sinom tid ville komma efter. Förutnämnda vinst av kriget står nu på spel. För eller emot Tysklands och övriga besegrade staters återupprustning är det allvarligaste dagsproblemet. Intressena i militärväsendet äro skilda. De stater, som vilja avrusta fortare än segermakterna, böra göra det. De fyra staternas avrustning stödes därmed. Den allmänna avrustningen påskyndas. Det egna landet gagnas. Sverige — liksom Danmark och Norge — äro främst kallade. Landets läge, dess försköning från nationalitetsförvecklingar av betydelse, dess gamla frihet, som alla respektera, dess oavbrutna fred sedan 1815 äro talande. Svenskt anfallskrig är uteslutet, säga alla. Vår härordning utgjorde dock en frestelse därtill 1855, 1864, 1905 och 1915—1916. Försvarskrig mot en makt, som söker lägga landet under sig som en provins, kan ej heller befaras. Ingen stat vill det och ingen skulle tillåtas göra det. Under världskriget kränktes vår neutralitet på haven rättsstridigt genom tyska och engelska ingrepp mot vår handelsflotta. Regeringen protesterade men levererade icke någon batalj. Vi hade nämligen lyckligtvis en för liten flotta, under det Nordamerika tog Lusitanias torpedering till förevändning för en krigsförklaring. Redan därmed faller behovet av en fulländad härordning även för ett svenskt neutralitetsförsvar. Nu tillkomma också de nya fruktansvärda uppfinningarna på krigets område, som hota även den civila befolkningens liv. Officiella liksom enskilda beväpningar för inbördeskriget böra än mindre tillåtas. Den allmänna rösträtten ville utbyta vapenvåldet mot det fredligare avgörandet med majoritetsbeslut. Genom människornas totala avväpning kan inom ett land den allmänna rösträtten äntligen fylla sin uppgift. Folken tvingas att samla sig efter vapenlösa linjer för lösning av sina problem. Det allmänna bästa träder klarare fram. De djupliggande krigsorsakerna bliva uppmärksammade. Den svenska nationella avrustningen är således icke någon »isolerad» företeelse. Den är en framryckning mot de fyra ländernas avrustning i hjärtat av Europa, mot ententemakternas löfte att komma efter, mot Englands och Nordamerikas avskaffande av den allmänna värnplikten. Den är en hörsamhet mot Genéveprotokollets och Pariserpaktens samvetsklausuler, en natur-

184 lig historisk framryckning från den speciellt svenska situationen, en lystring till folkens växande rop »aldrig mera krig», en hyllning åt moralbudens förkunnelser under årtusenden. Här befinna sig svenskarna i en lysande gemenskap. Mötet kräver således: 1) en svensk nationell (separat) avrustning i anslutning till fredsslutets nationella avrustningar med bibehållande allenast av en ordningsmakt; 2) uppdrag åt försvarskommissionen att sätta en svensk nationell avrustning i förgrunden för sina överväganden; 3) internationell propaganda för ytterligare nationell avrustning jämväl från andra stater. 6. Officiell folkomröstning i avrustningsfrågan. Parlamentarismen skänker folket valrätt. Den valde förtroendemannen skall sedan taga ställning till frågorna. I vanskliga ögonblick av en nations liv faller dock tillrättaläggandet ofta avsevärt framåt blott under påverkan av meningarna från folkdjupet. Folkinställningen i livssaker bör sålunda utrönas och gå före det slutliga avgörandet. I åtskilliga länder och däribland Sverige har därför medgivits rådgivande allmän folkomröstning i viktiga ärenden. I Norden har den kommit till användning företrädesvis i nykterhetsfrågan. Kampen inom folksjälen i avrustningsfrågan är en lika betydelsefull angelägenhet. Vi känna, vilka åskådningar i avrustningsfrågan som brottas inom svenska folket. Krigets upplevelser och efterverkningar ha ytterligare särpräglat dem. Motsättningarna just nu mellan Geneve och Shanghai ha fördjupat dem. Men man fruktar mångenstädes på höjderna folkmassornas maktspråk. Av nämnda bevekelsegrunder fordrar mötet, att allmän folkomröstning anställes i avrustningsfrågan mellan de kända skiftande meningarna inom nationen, exempelvis enligt följande formulering: för bibehållande av en stark härordning efter svenska förhållanden för en starkt nedskuren härordning, eller för en fullständig nationell (separat) svensk avrustning i anslutning till fredsslutets nationella avrustningar med bibehållande allenast av en ordningsmakt. Förestående framställning ger en fyllig bild av den motivkrets, ur vilken yrkandet på svensk militär avrustning framgått. Med hänsyn till den stora roll, frågan om de nya militära stridsmedlen, flyget och gasen, erhållit i avrustningsdiskussionen och även eljest, bör en komplettering av avrustningskrävarnas argumentation ske i denna fråga.

IT.

»Det nya krigets perspektiv» och Sveriges försvarsmöjligheter.

Det är förklarligt att Sveriges befolkning med särskilt intresse avvaktar ett klargörande från försvarskommissionens sida av frågan huruvida civilbefolkningen i händelse av krig numera kan betryggande försvaras med militära maktmedel i förening med till civilbefolkningens skydd mot flygangrepp organiserade s. k. passiva försvarsåtgärder. Detta är ju en fråga som under

185 det sista årtiondet livligt sysselsatt den offentliga diskussionen, varvid skarpa åsiktsdifferenser kommit till uttryck. I den pacifistiska propagandan har med styrka hävdats, att de nya krigsmedlen, flyg och gas, göra ett försvar skäligen meningslöst. Från den andra sidan har mot denna åsikt anförts, att försvarsmedlen utveckla sig jämsides med angreppsmedlen och att ett jämviktsförhållande uppnåtts. Men det har icke stannat vid blotta diskussionerna. På skilda håll i landet ha bildats frivilliga organisationer i luftförsvarets tjänst och i flera av våra större städer ha i kommunalförsamlingarna framförts yrkanden om åtgärder för organisering av passiva försvarsåtgärder. Det är känt, att åtminstone i några fall dessa förslag icke föranlett någon åtgärd, enär man velat invänta försvarskommissionens uttalande i frågan. Av försvarskommissionens huvudbetänkande framgår, att kommissionen, till synes, är av den åsikten, att den moderna krigstekniska utvecklingen icke är av så revolutionerande innebörd, som de i den historiska översikten åberopade författarna i tidskrifterna Tiden och Svensk Tidskrift förmenade. Försvarskommissionens rekommendationer att flygvapnet skall förstärkas och att ett visst mått av luftvärn för hemorten skall anskaffas, avser att klargöra vad som erfordras av aktiva medel för avvärjande av ödeläggande flyganfall mot vårt land. H ä r är om dessa förslag blott att säga, att de röja en utomordentlig optimism hos försvarskommissionens ledamöter. Vad beträffar de passiva försvarsåtgärderna till civilbefolkningens skydd har kommissionen däråt ägnat endast några få sidor i sitt betänkande. Sidantalet står dock i riktig proportion till det intresse kommissionen ägnat denna viktiga sida av försvarsproblemet. Under de fyra och ett halvt år kommissionen arbetat, har vid dess sammanträden endast två timmar använts för föredragning inom kommissionen av material angående det s. k. civilskyddet. Materialet bestod av en utredning om vissa i huvudstaden träffade dispositioner. E n hemställan att frågan skulle i sina enskildheter bli föremål för diskussion avböjdes av kommissionen. Den s. k. gasfrågan har vid kommissionens sammanträden ägnats uppmärksamhet i form av föredragningar under sammanlagt ungefär fyra timmar, varav tre disponerats av docenten Gustaf Ljunggren, Lund, som framlagt de resultat han kommit till under sina vetenskapliga undersökningar rörande giftgasers verkningar. En diskussion i ämnet har avböjts av kommissionen. Sådana angelägenheter som om anskaffning av gasmasker åt civilbefolkningen, anläggande av skyddsrum för densamma i större samhällen, om ändringar av samhällenas stadsplaner och byggnadsordningar, om möjligheterna att verkställa en förflyttning av civilbefolkningen från för flygangrepp utsatta samhällen till mera skyddade platser o. s. v. — allt frågor som tilldraga sig stort allmänt intresse — ha över huvud taget icke varit föremål för försvarskommissionens överläggningar. I andra sammanhang har dock en viss skepsis gjort sig märkbar inom kommissionen rörande möjligheterna att kunna bereda ett tillfredsställande civilskydd. P å grund av försvarskommissionens avvisande hållning till varje förslag att i anslutning till föredragningarna träffa ett sakligt avgörande i här be-

186 rörda frågor, framställdes i november 1934 ett yrkande »att försvarskommissionen beslutar upptaga till prövning frågan om möjligheterna att bereda civilbefolkningen skydd genom s. k. passiva försvarsåtgärder: bombsäkra skyddsrum, gasmasker, saneringsåtgärder o. s. v.». Sedan inom kommissionen av enskilda medlemmar anförts, att kommissionen icke hade att befatta sig annat än med rent militära frågor och att de civila skyddsåtgärderna ankomme på civilmyndigheterna samt att man borde undvika att i dessa ting uppamma en panikstämning, gjorde kommissionen ett uttalande av följande lydelse: »Kommissionen anser, att en förnyad utredning om skydd för civilbefolkningen icke är nödig, enär luftförsvarsutredningens betänkande ingår i dess arbetsmaterial. Kommissionen har att taga hänsyn även till detta betänkande under sitt arbete för ett ändamålsenligt ordnande av hela folkets, sålunda även civilbefolkningens skydd vid krigsfara.» Luftförsvarsutredningens betänkande, avgivet i slutet av 1931, har icke föredragits eller behandlats vid kommissionens sammanträden i de delar det sysslar med s. k. passiva försvarsåtgärder. Icke heller efter november 1934, då ovan återgivna uttalande gjordes av kommissionen, har civilskyddsfrågan varit föremål för kommissionens behandling. Icke desto mindre har försvarskommissionen i huvudbetänkandet tillåtit sig mycket bestämda uttalanden angående lämpliga passiva försvarsåtgärder av mycket stor omfattning. Någon diskussion om åtgärdernas ändamålsenlighet har i anslutning till föredragningen av denna del av betänkandet icke förekommit, enär majoriteten avböjt inverkan på betänkandets innehåll av dem som icke anslutit sig till majoritetens ståndpunkt. Det behöver väl knappast framhållas, att försvarskommissionens förslag rörande civilskyddet, på grund av de omständigheter under vilka de tillkommit, icke utan vidare kunna eller böra accepteras. I fråga om luftförsvarets militära del har däremot ingenting försummats i avseende på grundlighet i utredningarna. Teoretiska undersökningar och praktiska försök äro utförda i mycket stor omfattning. Verkan av bombfällning och bombsprängning har undersökts, skogseldar anlagts för att utröna verkan av brandbomber i skogsterräng och praktiska gasbeläggningsoch saneringsförsök äro utförda. Dessa undersökningar ha i första rummet haft till syfte att läggas till grund för ett bedömande av den rent militära försvarskraftens lämpliga organisation. Materialet kan emellertid även tjäna till underlag för en beräkning av vilka skador ett anfall mot civilcentra kan åstadkomma, och vissa upplysningar härom ha förekommit i de lämnade rapporterna. Med hänsyn till försvarskommissionens allmänna inställning till spörsmålet om civilbefolkningens passiva skydd, ha diskussionerna i anslutning till föredragningarna endast helt obetydligt tangerat områden vid sidan om det rent militära. Delvis av annan karaktär än nyss nämnda utredningar är en under ledning av översten K. A. Bratt inom försvarskommissionen utarbetad översikt rörande i utlandet förebragta åsikter om hemortskriget. Utredningen finnes i sammandrag fogad till försvarskommissionens betänkande. De slutsatser,

187 till vilka översikten lett, äro i viktiga avseenden svävande, men de äro bestämda i så måtto, att ett skydd av hemorten med defensiva medel (luftvärnsartilleri, kulsprutor, jaktflygplan, bomb- och gassäkra skyddsrum, gasmasker, utrymning av samhällen o. dyl.) icke kan göras tillfredsställande under annan förutsättning än att angriparens flygvapen kan försvagas eller allvarligt störas. Man möter här vad som numera på militärt håll anses som kärnpunkten i problemet om försvar mot luftangrepp, nämligen att det är på det egna flygvapnets förmåga att hålla angriparens flygvapen tillbaka som det beror om hemorten skall kunna förskonas från ytterst allvarliga påföljder. Denna fråga förtjänar därför synnerlig uppmärksamhet, även därför att den är så att säga nyckeln till de strategiska utredningar som ligga till grund för kommissionsmajoritetens bedömande av Sveriges militära försvarsmöjligheter och behovet av militära stridskrafter. Innan här till granskning upptages vad försvarskommissionen yttrat rörande det s. k. civilskyddet, må därför några kritiska synpunkter av en lekman ägnas de slutsatser angående ett svenskt flygvapens verkan mot motståndarens flygbaser, till vilka den flygmilitära sakkunskapen inom försvarskommissionen kommit. De flygmilitära utredningarna i denna del ha lämnat ett förhållandevis gynnsamt resultat. E t t svenskt flygvapen av en viss storleksordning — för en årskostnad av exempelvis 40 miljoner kronor — beräknas äga förmåga att verksamt neutralisera ett kraftigare flygvapen genom att motståndaren tvingas lägga sina flygbaser så långt tillbaka, att hans flygverksamhet mot vårt land minskar i effektivitet. De på detta sätt förlängda avstånden medföra nämligen, att den bombvikt motståndaren kan föra mot vårt land kraftigt nedgår. Förutsättningen för detta resonemang är att flygbaser inom det svenska flygvapnets räckvidd kunna upptäckas och bekämpas. Det är här lekmannen anser sig böra göra en invändning. Flygplatser för landbasering måste äga en viss storleksordning och det är möjligt att i förväg fastställa dylika basers belägenhet. Annorlunda ställer sig saken vid basering av sjöflygplan. Göras dessa baser permanenta, och förläggas där ett stort antal flygplan i behov av hangarer, verkstäder, större bomb- och bränsleupplag, kaserner för personalen o. d., besitta de givetvis samma känslighet för luftangrepp som landflygplatser. Men sjöflygplan äro, som erfarenheten från bland annat den civila flygningen ger vid handen, icke beroende av i förväg träffade anordningar för att kunna gå ned eller lyfta på sjön. Även förhållandevis små vattenytor äro tjänliga för detta ändamål. Det förefaller sannolikt, att en sjöbasering av flygstridskrafter kan ordnas med en sådan spridning och på ett sådant sätt, att de enskilda planen — dolda genom maskering, som naturligtvis är lätt att arrangera — kunna undandraga sig upptäckt från luften. Särskilt måste en sådan spridd förläggning av flygplan vara möjlig exempelvis i Finland med dess stora skärgårdsområden och talrika insjöar och floder. Om flygplanen förses med skidor vintertid, bör också en stor spridning kunna ges åt en flygstyrka. Vad flygplanen förlora i bärförmåga genom omändring från land- till sjöflygplan, resp. ge-

188 nom deras förseende med skidlandningsställ, ersattes av att planen kunna förläggas närmare målet än eljest skulle vara fallet. Förbindelsen till de spridda planen måste vara lätt att ordna. Ordergivning kan ske genom radio eller kunna flygplanen operera självständigt, t. ex. vid angrepp på civilcentra. Depåer av bomber och bränsle kunna vara ordnade i fredstid. För övrigt torde transportproblemet icke heller under krig vara tekniskt olösligt; väsentligt svårare transportuppgifter under ett krig lösas av militärpersonalen. Efter utförda angrepp kunna flygplanen gå tillbaka till huvudbaserna, i fall av behov till den tillfälliga basen. Givetvis måste vid en sådan stark spridning av flygplanen, kanske över ett betydande område, svårigheter uppstå att gruppera en flygstyrka i större förband, men en sådan gruppering torde i varje fall icke vara helt utesluten. Emellertid behövs för hemortsbekämpning icke att flygplanen uppträda i förband. Nattangrepp, som i militära kretsar anses komma att bli mycket vanliga, kunna icke genomföras i större förband, varför en koncentrerad basering för nattangrepp icke är erforderlig. P å tal om flygbasbekämpningen är också att märka, att en småstat är handikapad i så måtto, att den med säkerhet icke kan börja kriget och inleda angreppet om motståndaren är en stormakt. Småstaten blir hänvisad att avvakta motståndarens initiativ. På grund av den hastighet, varmed ett flygangrepp kan sättas in, kan den i fråga om flygstridskrafter överlägsne hinna tillfoga den angripne oreparabla skador — särskilt gäller detta angrepp på civilbefolkningen — innan denne vågar att själv gå till angrepp. Angriparens baser kunna på grund härav vid det första och kanske mycket avgörande angreppet läggas så långt fram mot målet, som över huvud taget är möjligt, varigenom maximum av effekt uppnås. Vid de strategiska utredningarna inom försvarskommissionen har man räknat med att motståndaren förfogar över en flygstyrka, som uppgår till ungefär hälften, sannolikt mindre, än vad oss närliggande stormakter redan nu förfoga över i första linjen. Därest icke en rustningsbegränsning kommer till stånd, är det naturligtvis endast fråga om några få år, innan stormakternas flygstyrkor skola vara mångfaldigt större än man i de strategiska utredningarna förutsatt. Då det, som ovan närmare utvecklats, synes tvivelaktigt, att en flygbasbekämpning kan bli effektiv, borde till grund för de strategiska utredningarna ha lagts de faktiska styrkor, varöver den eventuelle motståndaren förfogar, och dessutom hänsyn tagits till den sannolika utvecklingen på flygvapnets område under den tidsperiod för vilken en svensk militärorganisation i den föreslagna utformningen beräknas vara avsedd. Då så icke skett måste dessa utredningar sägas vara bristfälliga i ett fullkomligt avgörande avseende. Men därav följer att de på de strategiska utredningarna grundade organisationsförslagen — i den mån de framträda med anspråk på att vara ett s. k. självständighetsförsvar, vilket är fallet med majoritetsförslaget och ännu längre gående förslag — icke fylla måttet. Det finnes starkt fog för antagandet, att en motståndare, som äger och

189 kan sätta in en flygstyrka av den storleksordning, varöver exempelvis Ryssland och Tyskland redan nu förfoga, har möjlighet — alldeles oberoende av den motverkan som kan presteras — att inom vårt lands vitala delar åstadkomma så allvarliga skador, att fråga är om ens de egna militära försvarskrafterna skulle kunna nöjaktigt fungera. I varje fall måste civilbefolkningens livsbetingelser bli till ytterlighet försvårade. Och detta synes kunna inträffa utan att motståndaren behöver utnyttja Gotland eller Åland för angreppen. Talet om vårt lands gynnsamma luftstrategiska läge, om den ringa befolkningstätheten, om den relativt tryggade belägenheten för särskilt känsliga orter — dock icke huvudstaden — o. dyl. rubbar icke det faktum, att situationen är i högsta grad prekär. Vilken verkan i skilda avseenden kan uppnås vid ett flygangrepp mot vårt land? I vad frågan rör de skador, som kunna drabba civilbefolkningen, ger inom försvarskommissionen hopbragt material endast indirekt vägledning, beroende på att kommissionen, såsom förut nämnts, saknat intresse för denna angelägenhet, varför det material, som berör civilbefolkningens ställning under krig, är ytterst knapphändigt. Utredningarna av rent militärt slag — utförda av flygmilitär expertis — ge emellertid vissa hållpunkter när ett svar skall ges på den nyss uppställda frågan. Det är från den offentliga diskussionen bekant, att man på flygmilitärt håll anser, att flottans artillerifartyg, pansarskeppen, näppeligen kunna skyddas i sina baser mot förstörelse eller sänkning genom flygangrepp, även om de äro garderade av hela den samlade flottans luftvärnsartilleri och vårt land dessutom förfogar över ett offensivt flygvapen för en kostnad av 40 milj. kronor med uppgift att utföra flygbasbekämpning. För att åstadkomma denna effekt anses motståndaren icke ens behöva använda hela det antal bombflygplan, med vilket man räknat i de strategiska utredningarna. Förlusten för angriparen uppskattas till 10—14 procent av den anfallande flygstyrkan. Emellertid ingår icke i kalkylerna att motståndaren använder störtflygningsmetoden, en metod som mångfaldigar träffmöjligheten och reducerar förlusten för angriparen. Den sjömilitära sakkunskapen har visserligen icke velat acceptera den flygmilitära katastrofteorien, men den motbevisning som hittills presterats har icke verkat fullt övertygande. I de flygmilitära utredningarna har vidare fastställts, att flygbaser kunna förstöras utan hinder av till basernas försvar ordnat luftskydd, luftvärnsartilleri och jaktflygplan. Icke ens ett med stormaktsresurser tillskapat luftvärn anses vara ett betryggande skydd för flygbaser. Man torde vara berättigad att av dessa utredningar draga vissa slutsatser beträffande möjligheterna att försvara civilcentra gentemot angrepp från luften. Om hela flottans samlade luftvärnsartilleri — som är avsevärt mycket starkare än hela det luftvärnsartilleri som i försvarskommissionens maximiförslag avses till det s. k. hemortsförsvaret och ännu mycket starkare än det som skall ingå i armén — icke förmår skydda så små målytor som pansarskeppen utgöra i spridd förläggning inom basområdet; om vidare en flygplats — en kvadratkilometer i storlek, försvarad med stormaktsresurser —

190 icke heller kan undgå förstörelse vid användning av ytbombfällning från stora höjder — då måste det anses ligga i öppen dag, att utsikterna att kunna försvara civilcentra måste vara ofantligt mycket mindre. Civilcentra kunna aldrig utrustas med ens tillnärmelsevis ett luftvärnsskydd av samma kapacitet som flottan och flygbaserna. De aktiva försvarsmedlen mot flygangrepp — utom bombflyget — luftvärnsartilleri och jaktflyg synas vara överskattade och föreställningen om att dessa försvarsmedel utvecklat sig jämsides med flygvapnet oriktig. Detta bestyrkes av en i Danmark verkställd officiell utredning, varöver ett betänkande avgavs så sent som den 6 april 1935. Den danska utredningskommittén (i fortsättningen benämnd danska civilskyddskommissionen) framhåller, att den utveckling, luftvärnsartilleriet undergick under tiden från världskrigets slut till omkring 1930, var av sådan omfattning och art, att den distanserade den utveckling, flygvapnet undergick under samma tid. Härefter skiftar bilden, i det att flygmaskinen fortsätter sin utveckling, medan det till jorden bundna luftvärnet samtidigt synes ha stannat i sin. Den förskjutning, som således på senaste tid skett till flygvapnets förmån, är främst att söka i de ökade svårigheterna vid bruket av lyssnarapparater och strålkastare, beroende på att flyget experimenterat sig fram till nya metoder. Först och främst har navigeringen utvecklats i en sådan grad, att blindflygning numera är möjlig. Denna utveckling tillåter icke allenast genomförandet av nattangrepp under nästan alla väderleksförhållanden, då överhuvudtaget flygning är möjlig, utan den har också givit angreppsflygaren möjlighet att både natt och dag kunna söka sig fram till målet i skydd av moln för att först i sista ögonblicket dyka ned genom molnen till anfall. Detta förhållande, att angreppsmaskinerna i det längsta kunna undandraga sig att bli sedda (om natten belysta) betyder självfallet en utomordentlig ökning av artilleriförsvarets svårigheter. Danska civilskyddskommissionen anför vidare, att ett febrilt arbete pågår för att övervinna dessa svårigheter och att man därvid söker sig fram på två olika vägar: den ena genom att utveckla metoderna för skjutning allenast efter ljud, den andra genom att utnyttja de strålar, som utgå från den varma motorn för att på foto-elektrisk väg följa anfallsmaskinen. Ingen av dessa metoder är dock ännu praktiskt användbar. Den första synes ligga närmast sin lösning men kommer att stöta på andra svårigheter, såsom kommer att framgå av det följande. Den andra metoden är endast att betrakta som en framtidsmöjlighet. För att försvåra försvarets ingripande kan flygaren vidare med moderna maskiner företaga en glidning med långsamt gående motor den sista sträckan in mot målet, d. v. s. över den zon, varest försvarets luftvärnsartilleri med hjälpmedlen lyssnarapparater och strålkastare befinner sig. Härigenom öppnas möjligheter för angriparen — även om han skulle vara rapporterad av försvarets spaningstjänst — att i det avgörande ögonblicket undandraga sig försvarets upptäckt och han blir därmed i stånd att kunna genomföra sitt angrepp. Först i det ögonblick angriparen efter att ha kastat sina bomber sätter motorn i full gång för att avlägsna sig, får försvaret möjlighet att

191 ingripa. Om dagen betyder den här omhandlade angreppsmetoden, framhåller danska civilskyddskommissionen vidare, att angriparen, sökande sig fram ovan molnen, kan undgå luftvärnsartilleriet, även om det är inrättat att kunna skjuta efter ljud, ända till det korta moment, då angriparen dyker ut ur molnen. Däremot ger metoden icke skydd mot försvarets jaktflyg, om detta genom en framskjuten spaningstjänst är varnat i sådan tid, att det kan vara på tillräcklig höjd, när angriparen närmar sig. Om detta icke är förhållandet, exempelvis om angriparen kan lägga sin väg fram till målet helt över vattnet, betyder användningen av glidflykt ovanför molntäcket den sista sträckan, att angreppet även om dagen överraskande kan nå helt in, varigenom möjlighet icke finnes till avvärjande ingripande för vare sig artilleri eller jaktflyg. Efter denna resumé anmärker danska civilskyddskommissionen, att den nya flygmetoden är av mycket allvarlig innebörd för Köpenhamn, som har sin belägenhet vid vattnet, varigenom varning icke kan ges i tid. Bombnedslaget blir därför den första varning, befolkningen erhåller. Vid föredragning inom försvarskommissionen rörande verkställda försök med störtflygning har uppgivits, att det tidsmoment, varunder en angreppsmaskin, som framföres i skydd av moln, blir synlig från marken, kan uppskattas till ett eller annat tiotal sekunder. Det är alltså den tid luftvärnsartilleriet förfogar över för inriktning och skjutning. Det torde få antagas, att artilleriets verkningsmöjligheter under sådana förhållanden bli praktiskt taget betydelselösa. I den danska utredningen — liksom av försvarskommissionen — tillmätes jaktflyget under gynnsamma betingelser viss betydelse såsom försvarsmedel mot luftangrepp. Dock synes en rätt stor skepticism råda i militära fackkretsar i denna fråga. För försvaret av hemorten avses också i försvarskommissionens förslag endast ett förhållandevis ringa antal jaktflygplan, huvudsakligen avsedda för huvudstaden. För att jaktflyget skall bli av nämnvärdare betydelse erfordras — enligt militära källor — att detsamma skall vara det angripande bombflyget mångfaldigt överlägset. Ingen har emellertid ifrågasatt, vare sig i Sverige eller i utlandet, att en sådan jaktflygsorganisation skulle uppbyggas. Här kan nämnas, att i Ny Militär Tidskrift (häfte 8—9, 1935) förekommer en ur marsnumret av Handley Page Bulletin hämtad artikel, vari med skärpa hävdas åsikten att »den defensiva luftkrigföringen är död», översättaren tillfogar, att artikelförfattarens slutsatser ge en tankeställare rörande den svenska flygmaterielanskaffningen, ett uttalande som kan så tydas, att översättaren delar artikelförfattarens åsikter. — Enligt i försvarskommissionen lämnad uppgift är den svenska militära sakkunskapen på flygvapnets och luftvärnets område fullt ense om, att det icke finnes några möjligheter att skydda alla eller något större antal känsliga punkter av hemorten eller av arméns förbindelselinjer medelst jaktförband och luftvärnsartilleri. De bombmängder en angripare, baserad i öster i Finland, Estland eller Lettland och i söder i Tyskland eller Danmark, kan framföra mot vårt land,

192 trots motverkan av ett svenskt bombflyg, äro med nuvarande flygstyrkor inom stormakterna så pass avsevärda, att en mycket betydande skadegörelse kan åstadkommas i vitala delar av vårt land. Skulle den i de strategiska utredningarna lancerade teorien om flygbasbekämpningen vara felaktig, bli verkningarna katastrofala. Utvecklas flygvapnen i samma takt som under senare år, bli verkningarna tillintetgörande. I detta sammanhang böra några faktiska upplysningar lämnas angående den s. k. gasfaran. Det anses, att denna fara i väsentlig grad överdrivits, och otvivelaktigt hava i propagandan en och annan gång lämnats framställningar som varit oriktiga, exempelvis en sådan uppgift som att ett eller några få flygplan skulle kunna förgifta en storstads befolkning. I detta hänseende har under senare år en modifierad uppfattning fått insteg. Det synes emellertid för närvarande förefinnas större risk för att faran undervärderas än att den överdrives. När man vet, att en flygstyrka av den storlek, som stormakterna redan nu äga, kan bära tusentalet ton bomber över Östersjön till Stockholmstrakten i en enda flygomgång, förstås utan vidare lägets allvar. Och då är ändå räknat med att ett bombflyg och luftvärnsartilleri finnas för motverkan. Tusen ton giftgaser eller bara hälften över huvudstaden är ett perspektiv så fruktansvärt, att icke ens fantasin torde räcka till för att fatta dess hela innebörd. Naturligtvis betyder icke ett sådant angrepp, att hela befolkningen förgöres, men en verkan av långt blygsammare omfattning torde vara tillräcklig för att bryta befolkningens moraliska motståndskraft. Kunna då gaser tillverkas i sådan skala, att några avsevärdare mängder kunna föras mot vårt land? Denna fråga måste tyvärr besvaras jakande för stormakternas del. Åsikten att »tusentals nya giftgaser uppfunnits efter världskriget» är visserligen oriktig, men sant är att nya gassammansättningar utexperimenterats i syfte att neutralisera gasskyddet. Vad tillverkningskapaciteten beträffar kan nämnas, att årsproduktionen av senapsgas inom en oss närliggande stormakt stigit från 10 000 ton 1918 till 100 000 ton nu. För framställning av en annan ytterst farlig gas, difosgen, har man funnit nya metoder, som man icke behärskade eller kände till under kriget. Den framställes av kol, luft och vatten, allt ämnen som finnas i obegränsad utsträckning. Även i en annan oss närliggande stormakt har den kemiska industrien nått en sådan kapacitet och finnes råmaterial i sådan omfattning, att giftgastillverkningen kan bedrivas i mycket stor skala. De små staterna med sina i regel små resurser av kemisk industri kunna naturligtvis icke upptaga någon som helst konkurrens. I de nordiska länderna torde man praktiskt taget vara urståndsatt att tillverka stridsgaser annat än i betydelselösa kvantiteter. Samma förhållande gäller för övrigt också saneringsmedlen mot giftgas. Vad som kan åstadkommas av det viktigaste saneringsmedlet, klorkalken, är så ringa, att ett helt års produktion blott räcker till sanering av några kvadratkilometers yta en enda gång. Någon redogörelse för olika slag av giftgaser behöver här icke lämnas. Däremot kan upplysning vara på sin plats om den vetenskapliga forskningens

193 senaste ron i fråga om verkan av den viktigaste gasen, senapsgasen. Gaser av denna typ, s. k. kvarliggande gaser, kunna utspridas från luften antingen medelst olika typer av gasbomber eller också genom direkt utspridning från flygplanen. Utförda teoretiska beräkningar synas ge stöd för antagandet, att det är möjligt att på detta sätt sprida ut gas icke blott från flygplan på låg höjd utan även från sådana höjder som 5 000—10 000 m. De giftiga ångor, som uppkomma genom avdunstningen av gasdropparna, inverka på ögon, luftvägar och lungor, men därtill kommer att gasen, som är av oljekoncistens, fastnar på alla föremål den kommer i beröring med, uppsuges och tränger igenom trä, tyger, läder, gummi m. m., varigenom skador uppkomma. Under de kallare årstiderna äro dessa stridsgaser kvarliggande i månader och med flygets hjälp är det för en hänsynslös angripare möjligt att nå etapplinjer, förråd och upplag av livsmedel och andra förnödenheter, viktigare befolkningscentra m. m. och därmed åstadkomma dels omedelbara förluster, dels avsevärda hinder i trafik och andra förhållanden, dels moraliskt påverka befolkningen. E n kombination av sprängbomber och gas ger en förlängning i tiden av sprängbombens verkan. Så exempelvis om en järnvägsknut förstöres endast med sprängbomber kan den med god organisation relativt snabbt iordningställas, men blir den samtidigt gasbelagd med kvarliggande gas omöjliggöres detta för lång tid, om icke ett omständligt saneringsföretag först igångsattes, en omständighet, som knappast tillbörligt beaktats i de strategiska utredningarna. Om de skador på civilbefolkningen, som kunna åstadkommas genom sprängbomber, skall här icke närmare ordas. Att dessa måste bli fruktansvärda vid angrepp mot samhällen inom räckvidden för en stormakts bombflyg är emellertid säkert, och detta även om man inför i kalkylerna den motverkan svenska militära försvarskrafter av den största storleksordning, som av någon ifrågasatts inom försvarskommissionen, förmå utveckla. En särskild utredning har gjorts rörande brandbombers verkan i skogsterräng. Utredningen har visat, att eldrisk i skog som följd av bombfällning kan anses föreligga endast mycket kort tid under högsommaren vid torrperioder. Erfarenhetsmässigt kan ju fastslås, att det behövs mycket ringa eldverkan för att en skogsbrand skall uppstå. En annan sak är att skogseldar, anlagda från luften, icke synas innebära den stora risk för människor som tidigare antagits. Enligt skogsvårdssakkunnigas mening torde risken för antändning av byggnader under skogsbrand vara mycket ringa i Norrland. I Bergslagens samt i mellersta Sveriges skogar torde situationen i detta avseende vara sämre. Här kunna torp och gårdar, som ligga inne i de stora skogsområdena, bli allvarligt hotade. Skadegörelsen på skog kan bli mycket betydande. Brandbombers verkan mot samhällen torde kunna bli ödesdiger. Brandbomber finnas numera av så ringa vikt, att ett enda flygplan kan medföra flera tusental. Vid ett anfall mot exempelvis brädgårdar föreligga stora risker för katastrofer. Men det synes uppenbart, att verkan mot samhällen med trähus också kan bli stor. I betraktande härav blir försvarskommissionens yttrande, att luftskydd ej torde behöva organiseras i orter med mindre 1282 35

E 13

194 än 10 000 invånare, för så vitt ej andra omständigheter än invånarantalet gör orten ifråga känslig för luftanfall, ganska uppseendeväckande. Försvarskommissionen har med »andra omständigheter» förvisso icke åsyftat tillvaron av trähus i tät bebyggelse. 1 Det är, som av det anförda framgår, uppenbart, att en motståndares bombflyg kan förorsaka mycket allvarliga skadegörelser på civilbefolkningen, trots alla militära försvarsåtgärder. Äro då de passiva försvarsåtgärder, som rekommenderas av försvarskommissionen, av större värde? Då det är att förmoda, att den allmänna meningen i vårt land, med hänsyn till den bristfällighet, som i detta hänseende vidlåder utredningen, kommer att anse försvarskommissionens rekommendationer föga auktoritativa och att krav skall resas på en fullt vederhäftig undersökning av dessa ting, avseende bland annat att fastställa kostnaderna för civilskyddet, skall här av utrymmesskäl endast beröras ett par av de viktigare frågorna, gasmaskerna och skyddsrummen. 2 Danska civilskyddskommissionen framhåller, att passiva åtgärder, av vad slag de vara må, icke kunna avlägsna faran för civilbefolkningen utan endast i större eller mindre grad minska olyckan och dess följder. Danmark har givetvis ett för flygangrepp väsentligt känsligare läge än stora delar av vårt land, men vissa viktiga områden, södra Sverige och stora delar av vårt lands ostkust, besitta också en känslighet, som icke är att bagatellisera. I den allmänna diskussionen om civilbefolkningens skyddande mot gasangrepp har spörsmålet om dess förseende med gasmasker intagit en framträdande plats, och danska civilskyddskommissionen har därför undersökt denna fråga. Inom kommissionen, i vilken ingått militär, teknisk, medicinsk, ekonomisk och politisk sakkunskap, har man varit enig om att avråda från tanken på civilbefolkningens förseende med gasmasker. Alldeles bortsett från den med anskaffningen förenade betydande kostnaden, måste tanken avrådas allaredan emedan den träning och tekniska förståelse, som äro nödvändiga förutsättningar för att masken skall kunna bli till nytta, icke äro för handen och icke heller kunna åstadkommas. I stället for att bli till ett verksamt värn för be1 H ä r omnämnda y t t r a n d e återfinnes nu icke i försvarskommissionens huvudbetänkande. På grund bland a n n a t av kritiken i denna reservation har en grundlig omarbetning skett av uttalandena rörande civilskyddet. Den nya upplagan presenterades kommissionen tre dagar före reservationstidens utgång, då denna reservation redan förelåg i a n d r a korrektur. »Majoriteten», som tidigare kritiklöst anammat den första versionen, godtog på samma s ä t t även den andra. Som exempel på den radikala »åsiktsförskjutningen» anföras ett par citat. Upplaga l : »Det civila luftskyddet innebär sålunda ett organiserande av samhället i dess helhet mot faran från luften. Genomförandet av en sådan organisation måste självfallet vara förenat med ett omfattande förberedelsearbete i fredstid.» Upplaga 2: »Ett genomförande i fred av ett vittgående program för luftskyddets ordnande, som skulle avse eller resultera i ett mer eller mindre fullständigt organiserande av samhället mot en eventuellt hotande fara från luften, anser kommissionen icke böra ske.» 2 Om »gasmaskerna och skyddsrummen» yttrades i huvudbetänkandet n ä r reservationstiden u t s a t t e s : »Källare k u n n a förstärkas och inredas för a t t vid luftanfall kunna tagas i bruk såsom skyddsrum. Skyddsgravar k u n n a vid krigsfara anordnas i parker, liksom skyddsrum dels i varje hus för dess invånare, dels på olika platser inom o r t e r n a för beredande av skvdd å t gatutrafikanter. Civilbefolkningen kan även u t r u s t a s med gasmasker. Under förutsättning a t t ändamålsenliga skyddsåtgärder i övrigt vidtagas, torde emellertid sådan u t r u s t n i n g bliva nödvändig endast för viss del av befolkningen.» Se i övrigt not 1.

195 folkningen skulle detta medel, säger danska civilskyddskommissionen, kunna skapa en falsk trygghetskänsla, så mycket mera som masken icke erbjuder skydd mot hudirriterande gaser. Enligt kommissionens uppgifter har icke heller i något land vidtagits åtgärder för civilbefolkningens förseende med gasmasker. Gasmasken skyddar allenast ansiktet och andningsorganen mot giftgas. Gentemot de retande gaserna, såsom senapsgas och levisit, är det emellertid nödvändigt att skydda hela kroppen. E t t väsentligt skydd kan uppnås med överdragsdräkter av oljetyg eller impregnerat läder, men på grund av dessa dräkters ogenomtränglighet för de mänskliga utdunstningarna är deras användning förbunden med olägenheter, och de kunna i varje fall bäras endast en begränsad tid åt gången, om bäraren har att prestera ett mera krävande arbete. Man är dock numera inne på att framställa dylika dräkter, som skulle tillåta ventilation. Emellertid lämna dessa dräkter skydd blott för begränsad tid, emedan gaserna efter hand tränga igenom. Danska civilskyddskommissionen anser, att det kan bli fråga om att anskaffa dylika dräkter blott till manskap, som har sådana uppgifter, att ett fullständigt skydd är nödvändigt. Kommissionen utvecklar också sina synpunkter på frågan om skydd för civilbefolkningen i källare. Enligt kommissionens åsikt böra källarrum som regel undvikas och befolkningen i stället vistas i högre liggande lokaler, där inga falska illusioner kunna framkallas med hänsyn till säkerheten mot gasfaran, varvid samtidigt en naturlig spridning av befolkningen uppehälles. Endast om källarrum på samma gång ge skydd för sprängbomber och låta sig göras gassäkra samt om de äro i stånd att kunna bereda gott utrymme under gynnsamma betingelser, äro de det bästa skyddet. Alla skyddsåtgärder lämna dock endast ett relativt skydd; mot ett angrepp av större styrka kan säkerhet icke åstadkommas med överkomliga medel. Några synpunkter på dessa problem av en erkänt framstående engelsk militärförfattare kunna här också vara på sin plats, emedan de under 1934 åberopades av nedrustningskonferensens president" Arthur Henderson i en artikel i världspressen, med vilken han avsåg att fästa uppmärksamheten på den krigstekniska utvecklingens fruktansvärda perspektiv. Brigadgeneralen P. R. C. Groves, som under världskriget var chef för en avdelning av engelska flygministeriet och tidigare officer i flygkåren och som varit engelska regeringens luftkrigsexpert i Nationernas förbund, framhåller i sin bok »Bakom" dimbältet», att det icke blott är möjligt utan säkert, att om krig åter skulle utbryta, det i första rummet skulle innebära luftbombardemang av London, Paris, Berlin och andra liknande befolkningscentra. Attacken kommer att utföras med högexplosiva bomber, brandbomber och giftgas. Och under ett anfall av detta slag anser generalen, liksom andra moderna auktoriteter, att det icke finns några skyddsmedel, som kunna effektivt värna civilbefolkningen mot dessa faror. Han diskuterar de mått och steg, som skulle kunna tagas: »Om gasmasker kunde anskaffas åt åtta miljoner människor och om dessa åtta miljoner kunde undervisas om sättet att använda dem, skulle de erbjuda ett visst skydd mot vissa gaser. Men mot andra skulle de icke räcka till. Ingenting mindre än en lämplig betäckning för hela kroppen skulle er-

196 fordras. Något mera skulle ju kunna göras genom inrättandet av gassäkra skyddsrum, men dylika utrymmen kunna aldrig skapas i fullt tillräcklig omfattning, och även de, som kunde skaffa sig sådana, finge kanske ej tillfälle att begagna dem i tid.» Efter att ha diskuterat och förkastat teorierna om att giftgas icke innebär någon verklig fara för civilbefolkningen, kommer författaren till en slutsats, som han sammanfattar i följande sensationella ord: »Alla upptänkliga lokala skyddsåtgärder skulle på sin höjd vara i stånd att rädda en obetydlig bråkdel av Londons åtta miljoner invånare i händelse av ett luftanfall i den skala, som redan nu är möjlig.» Och han förklarar ånyo: »Det kan med fog antagas, att huvudmassan av den civila befolkningen måste lämnas utan skydd.» Arthur Henderson skriver i sin kommentar till dessa uttalanden, att den engelska regeringen kommit till det resultatet, att om den skall kunna skydda London och de övriga engelska storstäderna mot ödeläggelse från luften, så måste detta ske genom att »vi sätta oss i stånd att förstöra Paris och Berlin. Är detta verkligen en situation, som den engelska nationen eller en västerländsk nation överhuvud kan finna med sin ära och sitt samvete förenligt att acceptera? Kan det verkligen tolereras, att vår civilisations säkerhet skulle uteslutande bero på den relativa styrkan i luftstridskrafter, där varje folk desperat anstränger sig att bli starkare än övriga? Måste icke en sådan situation innebära den fruktansvärda möjligheten, att någon stat, driven av fruktan för omedelbar attack, släpper lös kriget genom att söka försäkra sig om fördelen av ett plötsligt och överraskande anfall?»

Med förestående framställning av flygkrigets innebörd har avsikten ingalunda varit att söka ge skäl för en åsikt, att Sverige numera under alla förhållanden är försvarslöst. Allt beror på med vilken motståndare man räknar. Den av försvarskommissionen rekommenderade militära organisationen förslår utan tvivel för ett försvar mot någon av våra närmaste grannländer, men det gör även nuvarande militärorganisation eller en ännu svagare. Då man emellertid, enligt tradition i vårt land, gärna vill förbinda våra risker med förmodade agressiva avsikter hos en stormakt, har det varit nödvändigt att ställa i belysning på hur svag grund ett påstående, att Sverige kan militärt försvara sig med framgång även mot en sådan makt, i verkligheten vilar. På ett tidigare skede av den militära utvecklingen kunde visserligen med något fog sägas, att en stat, med en i förhållande till motståndaren underlägsen krigsmakt, icke under alla förhållanden var prisgiven. Ringa tillgång på kommunikationer eller otillräckligt tonnage för trupptransporter över vattnet eller terrängförhållanden kunde hindra den militärt överlägsne att utveckla hela sm lantmilitära slagkraft. P å sjökrigets område kunde den åsikten äga värde, att en mindre sjöstyrka, gynnad av djupförhållandena vid egna kuster, av skärgårdsområden eller understödd av kustvärnsbatterier, vore i stånd att hindra en överlägsen sjöstyrka att åstadkomma ett avgörande till sin fordel. Nu däremot, i bombflygets tidevarv, är läget radikalt förändrat. E n stat med det

197 överlägsna flygvapnet, i stånd att träffa motståndarens hemort, måste bli situationens herre. Småstaternas läge har till följd härav, militärt sett, undergått en försämring gentemot de större staterna som måste sägas vara ingenting mindre än katastrofal. Detta konstaterande av ett militärt faktum innebär för Sveriges del icke detsamma, som att landets nationella oberoende och territoriella integritet skulle vara i fara. Freden beror dessbättre icke på den militära kraft vi ha möjlighet att utveckla, nu lika litet som under de 125 år landet fått njuta av en ostörd fred. De inom befolkningen rådande föreställningarna om stora risker för vårt land, vilka livligt näras av skiftande kretsar och intressen, ha lyckligtvis icke motsvarighet i verkligheten.

V. Sveriges läge och risker. Det har uppgivits, att ingenstädes i världen en av parlamentariker sammansatt försvarsutredning utfört en så omfattande och djupgående utredning som den, vars betänkande nu föreligger. Därvid har framför allt syftats på de strategiska utredningarna, vilka verkställts och inom kommissionen fortlöpande föredragits av framstående militär expertis och varav en av samma expertis författad sammanfattning presenteras i huvudbetänkandet under benämningen »Sveriges läge och behov av försvarskrafter». E n utredning av detta slag förutsätter givetvis ett politiskt bedömande. E t t sådant har också skett; dock bör här anmärkas, att vid de strategiska utredningarnas uppläggning ännu förelåg ovisshet om, vilken uppfattning försvarskommissionen — med undantag för den till kommissionens förfogande ställde, i utrikespolitiska frågor särskilt sakkunnige — hyste rörande de risker, vårt land för det närvarande eller i en överskådlig framtid kunde tänkas vara i behov att gardera sig emot. Dessa utredningar kommo därför att präglas av en bland de militära utredningsmännen helt naturlig åsikt, att en strategisk utredning borde grundas på ett antaget maximum av risker. Det var under sådana förhållanden förklarligt, att de strategiska utredningarna till sist utmynnade i ett förslag till en militärorganisation, vilken skulle komma att kosta c:a 200 milj. kronor om året. En militärorganisation av^ denna storleksordning var ingen medlem av försvarskommissionen böjd att acceptera. De militära förslagen blevo därför reducerade; av en av fyra kommissionsledamöter bestående »majoritet» till den omfattning huvudbetänkandet utvisar. Till grund för denna, i förhållande till det militära förslaget, avsevärt reducerade organisation, hava lagts samma strategiska utredningar, som några månader tidigare betingade den avsevärt starkare militärorganisationen. Och denna reducering har uppenbarligen icke vållat de lantmilitära eller flygmilitära utredarna någon märkbar besvikelse, medan den sjömilitära sakkunskapen däremot ansett sig vara i viss mån åsidosatt. Huvudbetänkandets militärorganisation torde därför med en viss

198 rätt kunna betecknas som »generalstabslinjen». Att denna, tillika med den strategiska utredningens bedömande av vårt lands militärpolitiska läge, blivit accepterad av folkpartiets tre representanter i försvarskommissionen (den fjärde i »majoriteten» utgöres av bondeförbundets representant) är med hänsyn till svenskt frisinnes traditioner i försvarsfrågan otvivelaktigt en politisk sensation av första ordningen. Försvarskommissionen har förvisso varit en förnämlig skola för parlamentarikerna, vilka här konfronterats med den yppersta militära sakkunskap, varöver vårt land förfogar. Det har emellertid varit nödvändigt, att den i militära frågor icke-fackmannen hållit sitt kritiska sinne vaket för att undgå att falla in i vad man populärt kallar »det militära tänkandet». Tyvärr har detta tänkande ändock kommit att dominera försvarskommissionens huvudbetänkande i en grad, som icke kan vara lyckligt, om man eftersträvar en lidelsefri diskussion av försvarsfrågan. Det har icke funnits nämnvärd plats för de ljusare färgnyanserna i den tavla, försvarskommissionen presenterar Sveriges folk. Om verkligheten är mörk, bör tavlan helt naturligt överensstämma med denna verklighet. Man har emellertid en känsla av, att även de medlemmar av försvarskommissionen, som påyrka avsevärt förstärkta militära försvarsanstalter, vid närmare eftertanke måhända skola vara böjda att reservera sig mot vissa delar av innehållet i kapitlet »Sveriges läge och behov av försvarskrafter». Den oerhörda forcering, varunder arbetet bedrivits inom kommissionen under den sista tiden — hela huvudbetänkandet, med dess i vissa avseenden för kommissionens parlamentariska ledamöter nya synpunkter, har föredragits på så pass kort tid som sex förlängda arbetsdagar — har tyvärr uteslutit ett grundligare skärskådande av huvudbetänkandets detalj innehåll. Materialets stora omfattning i de delar, det rör bedömandet av Sveriges risker, omöjliggör också en ingående granskning på den tid en reservant har till sitt förfogande. Här må därför uppmärksamheten fästas endast vid några väsentligare punkter, i förlitan på att andra reservanter — och kritiker utanför försvarskommissionens krets — skola prestera det nödvändiga tillrättaläggandet i övriga hänseenden. Först kan helt allmänt framhållas, att ett ingående studium av vårt lands försvarsproblem, med de utomordentliga möjligheter därtill ett medlemskap av en försvarskommission ger, hos den kritiskt inställde kvarlämnar ett intryck av att militärfrågan i vårt land omfattas med ett intresse, som icke står i något rimligt förhållande till frågans betydelse för en stat med Sveriges geografiska belägenhet och grannförhållanden. Det är icke så, som menige man gärna föreställer sig, att den utrikespolitiska ledningen eller den militära ledningen ruvar på hemligheter när det gäller vårt lands förhållanden till främmande makter, vilka äro av så ömtålig natur, att de icke våga yppas. Det har någon gång sagts, att Sverige saknar en utrikespolitik, och ett sådant uttalande har visst fog för sig. Vårt land befinner sig i den lyckliga ställningen att nödgas »uppfinna» sina fiender. Detta är nu icke en situation, som inträtt

199 under senare tid; den har varit för handen mycket länge. Men detta har icke hindrat, att inom vår befolkning förefunnits en känsla av otrygghet, underblåst av en välmenande men ovis försvarspropaganda, varvid den »ryska faran» framförallt sysselsatt folkfantasien. Särskilt omedelbart före världskriget rådde en skräckstämning, vilken ju också 1914 fick ett explosivt uttryck i det s. k. bondetåget och vad därefter följde. Russificeringsarbetet i Finland, järnvägsbyggandet därstädes, vilket ansågs ha övervägande strategiskt syfte, den ryska spioneriverksamheten m. m. voro omständigheter, som lätt kunde tydas som en målmedveten förberedelse för angrepp från den ryska stormaktens sida. Man vet numera, att dessa farhågor — alla indicier till trots — voro ogrundade. Beträffande denna sak hänvisas till det i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens yttrande återgivna uttalandet av en forskare, professor Karlgren, vilken avgivit bland annat följande omdöme: »I själva verket kan man efter de avslöjanden av tsarpolitikens intentioner, som nu skett, utan betänkande fritaga denna politik från misstanken att ha umgåtts med några överfallsplaner på Sverige.» Det intresse Ryssland visade för vårt lands militära förhållanden bottnade i själva verket i en fruktan, att vårt land i händelse av krig mellan Ryssland och annan makt kunde komma att taga den ryske motståndarens parti, och endast lyckliga omständigheter hindrade att Sverige, på grund av denna missuppfattning i Ryssland, drogs in i kriget 1914. Om man av här berörda sakförhållanden vill draga någon lärdom, så bör det vara denna, att Sveriges befolkning bör akta sig att allt för villigt lyssna till dem, vilka år ut och år in, i tid och otid, med utnyttjande av hela sin uppfinningsrikedom, söka konstruera fram risker för vårt land. Den ryska stormakten är icke längre vår granne, och ett krigshot mot vårt land från detta håll bedömes allmänt vara att räkna med endast efter omfattande gränsförändringar i öster, men den ryska faran är ändock en mara, som tynger många svenska sinnen. Försvarskommissionen har helt naturligt även sysselsatt sig med denna angelägenhet. I kommissionens betänkande lämnas ingen upplysning om, att därvid mycket utförliga undersökningar utförts rörande den roll, Sovjetunionens väldiga militärstyrkor kunna tänkas komma att spela för förverkligandet av den kommunistiska internationalens världsrevolutionära ideal. Denna fråga var dock vid tiden för försvarskommissionens tillsättande föremål för ett livligt intresse från allmänhetens sida. Frågan har numera, av skäl som här icke närmare skola utvecklas, trätt i bakgrunden. Att försvarskommissionen på detta sätt i sitt betänkande förbigått en i försvarspropagandan tidigare så livligt utnyttjad sak må vara besked nog om de resultat, till vilka försvarskommissionen kommit. Man är ju numera icke heller beroende av den ryska stormaktens eventuella utrikespolitiska aspirationer för att kunna till nöds motivera förstärkta militära försvarsanstalter. För första gången inom en tidrymd, som kan räknas i sekler, har Tyskland plötsligt framträtt såsom ett land, åt vars militära föranstaltningar och utrikespolitiska planer en svensk statsledning anses vara pliktig att ägna all sin vaksamhet. Denna förskjutning i bedömandet av ris-

200 kerna är otvivelaktigt av en viss politiskt-taktisk betydelse. Den svenska arbetarebefolkningen, som sett den tyska arbetarerörelsen slås sönder och samman av en hänsynslös nazistisk regim, har ingen sympati till över för det nya Tyskland och kan ju därför tänkas vara mer än förr lyhörd för militära rustningskrav, om de framföras under den motiveringen, att militärorganisationen är avsedd att skydda vår svenska demokrati och att vara ett värn till förhindrande av en eljest möjlig tysk framstöt mot de nordiska staterna i syfte att med Tyskland införliva de germanska rasfränderna. Lyckligtvis torde så mycket förnuft finnas inom Sveriges arbetarebefolkning och inom övriga befolkningsgrupper, att vårt folk icke skall falla offer för sådan vidskepelse. 1 Lika litet torde den s. k. finska faran vara ägnad att göra vårt folk villigt att bära tyngande militärbördor. Det är något av fantasteri över tanken, att Finland med dess storlek skulle falla på idén att söka med sig införliva delar av Sverige i avsikt att kunna för framtiden behålla dem — detta även under förutsättning att Sverige vid agressionen vore blottat på militära stridsmedel. Tanken endast komprometterar dem, som på fullt allvar göra sig till tolk för densamma. Man måste ha rätt, ja, till och med plikt att förutsätta, att även andra staters folk och ledningar äga något av omdöme och förnuft. Vid ett bedömande av riskerna för vårt land torde därför icke vara nödigt att närmare syssla med andra än sådana, vilka kunna beräknas uppstå antingen i händelse av krig mellan andra stater, varvid vårt lands neutralitet kan tänkas bli hotad, eller på grund av de internationellt-rättsliga förpliktelser, vårt land kan ha iklätt sig. Beträffande de sistnämnda kan här i korthet anmärkas, att det vid en förestående försvarslösning väl icke kan komma i fråga att till vårt lands risker överhuvudtaget räkna eventuella åtaganden enligt Nationernas förbunds akt. Nationernas förbund befinner sig i ett tillstånd, som för närvarande och säkert för en avsevärd tid framåt utesluter möjligheten av sanktionsåtgärder i Europa efter påbud från förbundet. Kravet på en internationell militärmakt har på många håll blivit huvudpunkten i det s. k. europeiska säkerhetsproblemet. Det är emellertid uppenbart, att man här rör sig med i främsta rummet en stormakternas angelägenhet och att småstaterna träda i bakgrunden. Någon anledning för ett land som Sverige att beskäftigt söka spela någon sorts ledande roll föreligger icke. Då försvarskommissionen likväl framfört åsikten, att medlemskapet av Nationernas förbund skulle såväl rättsligt som moraliskt ha berövat vårt land dess handlingsfrihet vid ordnandet av sin 1 I tysk press förklaras (juli 1935) a t t en svensk upprustning är i Tysklands intresse. I Deutsche Allgemeine Zeitung skriver greve Piickler: »Det kan ju icke råda något tvivel om a t t Tyskland har ett s t a r k t intresse av en förstärkning av den svenska försvarsmakten. — Om Tyskland alltså har alla skäl a t t i och för sig hälsa en svensk u p p r u s t n i n g med tillfredsställelse, så måste man dock ställa sig betänksam när denna upprustning motiveras med en 'tysk fara'. Även om man a n t a r det gynnsammaste fallet a t t en kanske ännu existerande förnuftig och konservativ mening i Sverige använder Tyskland som spöke endast som medel för ett i och för sig lovvärt ändamål, så föreligger det en fara a t t den politiska atmosfären mellan Tyskland och Sverige härigenom förgiftas på ett sätt som inte kan bli u t a n återverkningar på andra områden. — Skola vi verkligen behöva erinra oss a t t sedan Hansakrigen en tysk soldat aldrig kämpat på svensk mark, men däremot mer än en gång svenska soldater på t y s k mark.»

201 militärorganisation, skall i en följande avdelning denna sak närmare beröras. Vad riskerna för neutralitetskränkningar vid konflikter mellan andra stater beträffar, intaga dessa i försvarskommissionens huvudbetänkande en så framskjuten plats, att de kunna sägas vara huvudmotivet för den av försvarskommissionen och vissa reservanter rekommenderade avsevärda utvidgningen av vår militärorganisation. De synpunkter, kommissionen i dessa avseenden utvecklat, inbjuda osökt till kritik. Inledningsvis må här först några ord ägnas den i viss mån tendentiösa framställning som förekommer i huvudbetänkandets avdelning »Sveriges läge och försvarskrafter. Neutralitetsskyddet. C. Sveriges neutralitet under världskriget». Ett citat finnes där anfört ur Winston Churchills arbete, Världskriget, av följande lydelse: »Det fanns i själva verket två stora planer för användningen av flottan till att bryta det ohyggliga stillaståendet i väster. Båda syftade till att tränga in i och förskaffa sig herraväldet över innanhav, vilka skyddade centralmakternas flanker. Båda skulle skänka direkt kontakt med Ryssland och rädda vår östra allierade från hans dödsbringande isolering. Båda skulle, i den mån de lyckades, i hög grad verka uttömmande på centralmakternas resurser. Skulle vi kasta våra blickar på Holland, Norge, Danmark eller Sverige eller på Grekland, Bulgarien eller Rumänien? Skulle vi genom Bälten tränga in i Östersjön eller genom Dardanellerna till Konstantinopel eller Svarta havet?» Om anförandet av detta citat i ett resonemang om vårt lands neutralitet under världskriget alls skall ha någon mening, måste den vara att bibringa läsaren en föreställning, att en risk förefanns under världskriget för en kränkning av de nordiska staternas neutralitet från ententens sida. Till behövlig korrigering av en sådan falsk slutsats av vad Winston Churchill yttrat i sitt arbete må följande framhållas: I Churchills bok förekomma en del uppgifter om neutrala staters militära resurser — dock ej om Sveriges. Den ledande synpunkten i hans framställning är ej — såsom ofta gjorts gällande — det motstånd som den ena eller andra staten kunde tänkas resa, utan värdet som bundsförvant. Redan det i huvudbetänkandet anförda citatet bekräftar, att man i England icke ställde frågan vilken eller vilka neutrala staters neutralitet man skulle kränka. H u r skulle en sådan kränkning kunna bli av något värde, riktad mot Grekland, Bulgarien eller Rumänien, i ett sammanhang, där man åsyftade ett understöd åt Ryssland? Men all tvekan undanröjes av Winston Churchill själv genom vad han i övrigt anför i sin bok. Följande må citeras. Sid. 316: »Den operation, varigenom man vinner en bundsförvant är lika nyttig som den varigenom man vinner ett stort slag.» Sid. 321—322: »Låt oss nu till en början kasta en blick på stridslinjens båda flanker! På norra flanken låg en grupp små men stolta och kultiverade folk. Alla dessa levde under intrycket av Tysklands makt och voro med många band knutna till detta land. Men alla voro livligt medvetna om att en tysk seger skulle försätta dem i en beroende ställning i förhållande till erövraren, och alla bävade för det öde som drabbat Belgien. Det mobiliserade och starkt beväpnade Holland höll oroligt vakt vid sina gränser. Danmark, över vars territorium vägen till

202 Östersjön gick, var så gott som utan försvar. Norge och Sverige fruktade Ryssland lika mycket som Tyskland. Det skulle ha varit orätt att draga in någon av dessa makter i kriget om vi icke vore säkra att kunna försvara dem till lands och sjöss och att kunna förmå dem att förena sina styrkor. Hade detta varit möjligt, skulle Tysklands ställning ha blivit förtvivlad. Den holländska armén var en faktor att räkna med. De holländska öarna erbjödo den brittiska flottan ovärderliga strategiska fördelar. Danmark kunde öppna dörren till Östersjön för engelska krigsfartyg, och de allierades herravälde över Östersjön skulle ha möjliggjort en direkt kontakt med Ryssland. Detta skulle i sin tur ha gjort blockaden fullständig och utsatt hela norra Tyskland för det ständiga hotet av en rysk invasion över havet. Ännu märkligare var läget på den södra flanken. Här hade Serbien genom hjältemodiga ansträngningar två gånger tillbakaslagit de österrikiska inkräktarna. Här hade det svaga, söndrade och illa organiserade Turkiet helt nyligen förklarat de allierade krig. Tre av Balkanhalvöns krigiska stater, nämligen Grekland, Serbien och Rumänien voro skilda från den fjärde, Bulgarien, genom det hat som levde kvar från det sista kriget, men alla fyra voro naturliga fiender både till Turkiet och Österrike och traditionella vänner till England. Tillsammans förfogade dessa fyra makter över reguljära arméer om 1100 000 man (Serbien 250 000, Grekland 200 000, Bulgarien 300 000, Rumänien 350 000), och deras totala krigsstyrka var naturligtvis ännu större. Om dessa fyra stater kunde förmås att glömma sina egna tvister och tillsammans under brittisk ledning inträda i kriget mot Turkiet och Österrike, skulle Turkiet snart vara besegrat. Det skulle bli fullständigt avskuret från sina allierade och tvingat till separatfred under 1915. Balkanförbundets förenade arméer skulle sedan söderifrån kunna dirigeras mot Österrike under det följande året. Om vi uppskatta Turkiets stridskrafter till 700 000 man, skola vi se att borteliminerandet av denna fientliga faktor och den samtidiga ökningen av vår styrka med nya Balkanarméer om nära 1 000 000 man inneburo en förbättring av vår ställning gentemot Tyskland och Österrike med en och tre kvarts miljon soldater. Vi skulle få 700 000 soldater mindre mot oss och 1 000 000 fler soldater på vår sida. Det syntes högst sannolikt att om England tog ett avgörande och framgångsrikt steg i denna del av världen skulle det föra Italien med sin armé på omkring 2 000 000 man direkt in i världskriget såsom en första klassens allierad på vår sida.» England valde den södra flanken och erhöll tre av de påräknade bundsförvanterna: Italien, Grekland och Rumänien. Bulgarien föll för pressen från den andra sidan. Om någon lärdom är att inhämta av vad Winston Churchill anfört, så måste det vara den, att de nordiska staterna lyckligt undgingo att innästlas i ententens intriger tack vare att den »södra flanken» erbjöd det större militära tillskottet. Någon diskussion skall här i övrigt icke föras om den svenska krigsmaktens värde som neutralitetsbevarande faktor under världskriget. E t t par citat, som visa att denna sak har två sidor, må dock anföras. I ett brev av den 17 september 1916 från Harald Hjärne till Herman Gummerus (cit. i den senares

203 * Jägare och aktivister» sid. 247—248) heter det: »Om Sverige börjar krig utan fullt påtaglig provokation, riskera vi här hemma förrädisk opposition och skammen av ett demagogiskt Anjala . . . Jag hoppas, att vår regering sköter den nu öppnade kontroversen med ententen klokt och på samma gång utan att ge efter för intrigmakarnas lust att tränga sig fram till statsrodret, såsom de tydligen åsyfta. Vi ha icke bråttom med saken, och brytningen måste göras så, att ingen i Sverige kan lägga skulden på regeringen.» Vårt relativt starka försvar under kriget gav otvivelaktigt näring åt den aktivistiska propagandan. Karakteristiska exempel härpå lämnas i »Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning» (Stockholm 1915). Ett par citat kunna illustrera detta: Sid. 86: »Ty så ringa äro i varje fall icke våra krafter — och detta kan sägas om den redan bestående armén — att, då maktgrupper stå mot maktgrupper i Europa, den svenska hären icke skulle kunna i vissa lägen bliva en faktor av stor betydelse.» Sid. 97: »Det är alltså inom många olika områden, som vårt försvarsväsende till lands gått framåt under den förflutna vintern. Framstegen äro stora, betraktade vart och ett för sig. Tillsammantagna beteckna de, både kvantitativt och kvalitativt, en sådan utveckling av vår armé, att densamma nutilldags mindre än någonsin kan lämnas ur räkningen vid den politiska diskussionen i Europa. Så mycket mindre kan detta ske, sedan våra eventuella motståndare blivit alltmera utpumpade, materiellt och moraliskt, under krigets gång. Så länge den nuvarande maktbalansen består i kriget, kommer också — ju längre det lider — den svenska härens relativa betydelse att växa, förutsatt att vi fortfarande rusta oss som hittills. Men i samma stund ett fredsslut kommer till stånd, sådant att de nu kämpande icke längre militärt paralysera varandra, kommer med ens den svenska armén att sjunka tillbaka till sin förra relativa betydelselöshet. Det gäller därför att se till, att vi då intaga en sådan ställning gentemot Europas makter, att vi kunna påräkna aktiv hjälp utifrån eller i varje fall åtminstone det passiva understöd, som vi hittills vid diskussionen om våra försvarsmöjligheter alltid räknat med, nämligen att vår östra granne icke har fria händer att föra mot oss mer än en bråkdel av sin härsmakt. På denna förutsättning vilar nämligen ytterst hela vårt försvarsproblem.» Men om så nu skulle vara, att den svenska krigsmakten under åren 1914— 1918 var den svenska neutralitetens säkra värn —• det är mycket som talar för att det var den tyska flottan, som var den verkliga maktfaktorn i Östersjön — så betyder icke detta, att vårt lands neutralitet också för framtiden måste vara avhängig av de militära maktresurser vi förmå utveckla. Det gängse talet om den allmänna osäkerheten i Europa, om det labila läget, om krigsrisker än här, än där och icke minst inom östersjöområdet o. s. v., är icke i och för sig tillräckligt motiv för ett land som Sverige att träda in bland de stater, vilka öka sina militära rustningar och därmed bidraga att öka oron. Man må ha klart för sig, att det icke är krigsvilja utan en pinande fruktan, som är orsak till den rådande panikstämningen i Europa. Trots alla ansträngningar att ställa militärorganisationerna på så hög nivå som möjligt, är försvarslösheten hos de enskilda staterna — Sovjetunionen måhända undantagen — ett bekymmersamt

204 faktum. Man saknar icke angreppsmedel i rikt mått och icke heller arméer för försvar av landfronterna eller sjöstyrkor för försvar av kusterna, men hemorten ligger öppen för förstörelsens makter. I detta förhållande ligger, i varje fall tills vidare, en garanti mot en krigisk uppgörelse europeiska stormakter emellan. Må härav nu icke dragas den slutsatsen, att även ett land som Sverige kan med en militär rustning på flygväsendets område köpa sig en fredsgaranti. Småstater kunna väl på detta sätt gardera sig mot varandra, men för man in stormakterna i kombinationerna, äro småstaterna — såsom i föregående avdelning närmare utvecklats — dömda att bli skäligen värnlösa. Och detta gäller icke blott, om småstaterna skulle försättas i den belägenheten att ensamma tvingas bjuda motstånd mot en stormakt. Även om de erhålla understöd, blir deras läge ohållbart. Det betyder nämligen — i det skärpta luftkrigets tidevarv —, att de finge söka uthärda en ännu våldsammare intensitet i luftkrigföringen än eljest kunde ha varit nödvändigt. I försvarskommissionens huvudbetänkande har med styrka betonats, att flygvapnets tillkomst avsevärt förändrat vårt lands militärpolitiska läge. Det är dock anmärkningsvärt, att försvarskommissionen synes alldeles ha saknat blick för, att denna förändring måhända icke blott är till vår nackdel. Är det något alls, som efter försvarskommissionens grundliga utredningar kan fastställas som ett militärt axiom, så är det, att bombflygets tillkomst innebär en ytterlig begränsning av operationsfriheten för sjöstridskrafter. Redan under krigsåren var Östersjön ett vattenområde, inom vilket de krigförandes flottor voro starkt beskurna i sin rörelsefrihet. Det exceptionellt högt uppdrivna mineringsväsendet — särskilt från rysk sida — gjorde sjöoperationer ytterst äventyrliga och i vissa farvatten helt och hållet omöjliga. Sedan dess har bombflyget tillkommit. Om man icke vill frånkänna den flygmilitära expertisen allt förstånd i militära frågor, måste sjöoperationer vara praktiskt taget uteslutna i Östersjön i ett krig, där stormaktsresurser av flyg sättas in. Men då det endast i ett sådant krig kan vara fråga om s. k. neutralitetsrisker för vårt land, måste en faktisk förbättring sägas i så måtto ha inträtt i vårt militärpolitiska läge, att svenskt område icke längre kan vara begärligt för basering av främmande sjöstridskrafter. Icke blott fartygens, särskilt de störres, känslighet för angrepp från luften utan även basernas är här att observera. Den traditionella föreställningen om västmaktsflottor, forcerande Bälten och — i den mån djupförhållandena det medgiva — Öresund, med norra Tyskland eller Ryssland som anfallsmål, är en fantasibild, som ingen förbindelse har med den verklighet, den militära utvecklingen skapat. Det kan i sanningens intresse icke vara för mycket begärt, att Gotland, Karlskrona, ja, till och med Göteborg avföras från listan över på ur sjökrigets synpunkt begärliga basområden för främmande sjöstyrkor i krig mellan stormakter, och detta även om sjöstridskrafternas uppgift icke skulle vara någon annan än att möjliggöra upprättandet av baser för flygstridskrafter. I stället har försvarskommissionen först hopsummerat alla de gamla s. k. riskerna, utan avdrag, och till dessa lagt en ny risk: svenskt område kan bli begärligt för basering av främmande flygstridskrafter i ett krig mellan andra stater.

205 Två områden av vårt land ha därvid förts i förgrunden såsom varande alldeles siirskilt begärliga, nämligen Gotland och Skåne. Visserligen är lekmannen skyldig den militära sakkunskapen all möjlig respekt, men respekten kan icke sträcka sig så långt, att han avstår från anspråket på logik i de militära resonemangen. I detta avseende föreligger en betänklig brist i försvarskommissionens argumentering. Påståendet kräver en exemplifiering. Att börja med Gotland, skulle alltså, exempelvis i ett ryskt-tyskt krig, endera av dessa makter sända en sjöstyrka till ön, där landsätta trupper för att iordningställa flygbaser och upplägga medförda förråd av bomber och bränsle, så att en flygstyrka därifrån kunde operera. Om nu Tyskland vore den stat, som på detta sätt skaffade sig en flygbas, så inställer sig frågan: Vilken verkan skulle därmed kunna åstadkommas på Ryssland, som Tyskland icke med precis samma effekt förmår utveckla genom ett flygangrepp från eget område? Frågan behöver endast ställas. Ännu en fråga: Hur skulle flygbaserna på Gotland kunna skyddas mot angrepp av det ryska bombflyget? Eller omvänt: Ryssland sänder en sjöstyrka till Gotland, landsätter trupper och lägger upp de nödvändiga förråden i och för angrepp på Tyskland. Här behövs endast en fråga: Vad skulle Tyskland kunna uträtta, dels för att störa de ryska transporterna, dels, om dessa mot all sannolikhet skulle kunna genomföras, för att skada de ryska flygbaserna? Svar på de ställda frågorna finnes, ehuru visserligen i helt annat sammanhang, i försvarskommissionens huvudbetänkande: »Huvuddelen av de svenska flygförbanden kan emellertid icke baseras på Gotland, emedan detta inom kort skulle kunna leda till deras nedkämpande, utan måste förläggas till de inre och mera skyddade delarna av landet.» Om svenska flygstridskrafter således kunna löpa risk att nedkämpas på Gotland, gäller samma förhållande självklart för andra staters flygstridskrafter, sannolikt i ännu högre grad, enär de saknat möjligheter till grundligare förberedelser för sitt skydd. E n basering av flygstridskrafter i Skåne anses kunna bli ändamålsenlig i ett krig mellan västmakt — Frankrike, England — och Tyskland eller Ryssland, varvid av geografiska skäl endast en basering av franska eller engelska flygstridskrafter gärna kan komma i fråga. Förutsättningen är, att en västmakt sänder sin flotta, konvojerande trupptransport- och materialfartyg, till den svenska västkusten, att trupperna iordningställa flygbaser, varefter flygstyrkorna träda i funktion. Här frågas i krigsfall västmakt—Ryssland: Vilken effekt skulle dessa flygstyrkor kunna utveckla? Det är av den militära expertisen fastställt, att Ryssland är den stat i Europa, som är minst känslig för flygangrepp. Med hänsyn till avståndet mellan Sverige och Ryssland måste den militära verkan av flygangrepp — och detta gäller även, om de insättas från Gotland — bli förhållandevis så ringa, att de icke kunna motivera den omständliga apparat, som en koncentration av flygförband till svenskt område måste vara. Härtill kommer, att ett krig mellan västmakt och Ryssland överhuvudtaget torde vara uteslutet i Östersjön med hänsyn till Rysslands militära resurser. Och skulle insatsen från en västmakt endast ha till uppgift att understödja en östersjöstat, som befinner sig i krig med Ryssland, kommer

206 detta understöd naturligen att utgå från den mot Ryssland krigförande statens eget område. — I krigsfall västmakt—Tyskland frågas: Vilken verkan kan en västmakt åstadkomma från svenskt område, som icke kan uppnås från eget land, från Holland eller Belgien, eller från hangarfartyg utanför danska västkusten? På denna fråga har inom försvarskommissionen svarats, att den tyska industrin i landets östra delar skulle vara begärliga mål för sådana angrepp. För denna, med hänsyn till kriget i stort relativt begränsade uppgift, skulle alltså en västmakt riskera sin flotta, splittra sina lantmilitära resurser och sina flygstridskrafter. Tanken synes lekmannen rent av orimlig, och den blir det i ännu högre grad, om man inför i kalkylerna, att västmakten i sitt företag ju tvingas att räkna med den sannolikt betydande motverkan de tyska flygstridskrafterna med sin räckvidd över hela södra Sverige skulle kunna åstadkomma. Dessa erinringar, berörande militär-strategiska områden, kunna förefalla att vara anspråksfulla, då de framföras av en lekman. De äro dock till sin bärighet prövade vid ingående diskussioner inom försvarskommissionen med militär expertis, som visserligen icke velat godtaga dem, men heller icke lyckats övertygande visa, att de äro ohållbara. De ha i detta yttrande beretts plats för att rikta en kommande försvarsdiskussion — varvid militärtekniska och strategiska synpunkter väl komma att framföras — med ett material, som kan tjäna till vägledning för dem, som icke vilja, i likhet med försvarskommissionen, utan vidare anamma de åsikter, den militära sakkunskapen företräder. Det är ju bland annat genom Lloyd Georges »Krigsminnen» känt, att denna sakkunskap även i rent militära ting kan begå ytterst svåra misstag, som av det civila omdömet måste korrigeras. Exempel härpå saknas icke heller i Sverige. I avdelningen »Utrikespolitiska synpunkter på försvarsfrågan» erkännes, att Sveriges geografiska läge och den utrikespolitik, som förts från svensk sida, medfört, att Sverige mindre än de flesta länder har anledning att räkna med ett isolerat anfall på det egna landet i erövrings- eller betvingningssyfte och att frånvaron av några som helst territoriella eller politiska aspirationer från svensk sida och frånvaron av några som helst akuta politiska tvisteämnen med någon av Sveriges grannstater ävenledes föranleder samma slutsats. Författaren tillägger emellertid, att allt detta gäller under den förutsättningen, att Sverige icke blottar sig på effektiva försvarskrafter, i vilket fall situationen skulle kunna tänkas bli annorlunda. Tyvärr har författaren icke gjort sig någon möda för att kunna lämna några som helst hållpunkter för ett bedömande, vilken eller vilka av våra grannländer som kunde tänkas gentemot ett militärt försvagat eller helt avrustat Sverige resa anspråk på svenskt landområde eller i övrigt uppställa ohemula fordringar. Uttalandet i fråga kan därför icke tillmätas värde annat än som skrivbordskonstruktion, som därtill icke har något som helst stöd i några händelser i Europa under det senaste århundradet. Från den tid, som förflutit efter världskriget, kan pekas på, att i Europas mitt legat fyra tvångsavrustade stater, för vilka trots frånvaron av militära resurser icke förefunnits större risker än för militärt

rustade stater. Under över 100 år har icke inträffat, att en fri, civiliserad nation i Europa blivit underkuvad, och det förefaller ofattbart, att någon nation i Europa i vår tid skulle våga överfalla ett vapenlöst land. Det kan å andra sidan icke alldeles förgätas — det som historien ger så talrika belägg på —, att tillvaron av en militärorganisation i sig själv kan innebära en risk. E n överdriven omsorg om militärväsendet måste alltid i grannländerna framkalla oro och stimulera till motsvarande åtgärder. Det är i den atmosfär, som denna ömsesidiga kraftansträngning framkallar, som även relativt obetydliga konfliktanledningar kunna leda fram till katastrofer. Bland riskerna för vårt lands fred bör man därför såsom den kanske allra främsta sätta, att stora delar av vårt folk, under tvångsföreställningen att detta skulle vara uttryck för den sannaste fosterlandskärleken, ständigt äro färdiga att följa med, då från yrkesmilitära eller från med rustningskapitalismen lierade kretsar framföras yrkanden om ökade militära rustningar. Om vad framtiden kan bära i sitt sköte, lönar det sig föga att söka profetera, men ett är visst: skall en ohygglig krigskatastrof, i sig innebärande undergång för dem som invecklas däri, kunna undvikas, så beror det icke på de militära rustningarna. Endast den motsatta vägen, nedrustningens och avrustningens väg, kan förebygga en sådan olycka. Huru denna nedrustning och avrustning skall genomföras, om den saken gå meningarna starkt isär. Men att man i en strävan till detta mål icke kan falla tillbaka på ett staternas kollektiva ansvar, har efterkrigsutvecklingen med all önskvärd klarhet ådagalagt. Den enskilda staten har också ett ansvar, och detta ansvar vilar särskilt tungt på stater, vilka undgingo att dragas med i världskriget, tack vare en fördelaktig geografisk belägenhet och frånvaron av intressekonflikter med sina grannar. Det har sagts, att en småstats avrustning icke skulle ha någon betydelse som manande exempel för andra folk. E n annan åsikt har säkert lika mycket fog för sig. Men visst är, att även den lilla statens bidrag till att öka rustningsstandarden i världen omedelbart medför, att den allmänna oron och osäkerheten ökar. Till följd härav är försvarskommissionens upprustningsförslag djupt att beklaga. Den av försvarskommissionen föreslagna militärbudgeten är nära fyra gånger så stor som den danska, fyra gånger så stor som den norska och nära tre gånger så stor som den finska, allt för 1935. Om kommissionens majoritetsförslag skulle godtagas av statsmakterna, komme vårt lands militära budget att med över 15 milj. kronor överstiga Danmarks, Norges och Finlands sammanlagda militärutgifter. Man frågar sig, om en svensk rustningspolitik efter dessa linjer är anständig i ett land, som hedrats med presidentskapet i den internationella fredsorganisationen Nationernas förbund.

208 VI.

Nationell avrustning från internationell-rättslig synpunkt.

Såväl i det i föregående avdelning behandlade avsnittet av försvarskommissionens huvudbetänkande, »Sveriges läge och behov av försvarskrafter», som i avsnittet »Utrikespolitiska synpunkter på försvarsfrågan» kommer den åsikten till uttryck, att Sverige genom Nationernas förbunds tillkomst och sin anslutning till förbundet erhållit förpliktelser eller kan komma att tvingas till åtaganden, vilka i avsevärd grad berövat vårt land handlingsfrihet vid ordnandet av sin militära beredskap. Mot det resonemang, som sålunda föres, kan rent generellt anmärkas, att det måste vara ett underligt förhållande, att en organisation, som tillkommit för att förhindra krig och för att skapa förutsättningar för militärorganisationernas nedrustning, på detta sätt i verkligheten skulle vara hindersam för de enskilda staterna att så ordna sitt försvarsväsende, som de ur alla synpunkter finna ändamålsenligast. E n uppfattning om Nationernas förbund sådan som den försvarskommissionen accepterat, finner emellertid sin förklaring i det förhållandet, att man haft benägenhet att särskilt beakta allt vad som i förbundets statuter eller i övrigt kunde vara tjänligt att utnyttjas för krav på militära rustningar, medan man saknat nämnvärt intresse för allt, som berör de Nationernas förbund tillagda, rent fredsfrämjande uppgifterna. Denna ensidighet är så mycket mera anmärkningsvärd, som den roll Nationernas förbund kunnat spela i sin strävan att lösa uppkomna konflikter icke berott p å att förbundet förfogat över några militära resurser. Försvarskommissionen har accepterat vad man med ett visst fog kan kalla den militära uppfattningen om Nationernas förbund och dess uppgifter. Kommissionen har sålunda givit sin anslutning till de åsikter på området, som utvecklades av den s. k. Åkermanska försvarsutredningen. Vore dessa riktiga, skulle en mycket kraftig nedrustning eller en avrustning av vårt lands militärorganisation stå i strid med de internationellt-rättsliga förpliktelser, Sverige genom sin anslutning till Nationernas förbund iklätt sig. I den s. k. Åkermanska försvars utredningen anföres nämligen följande: »Förbundsaktens bestämmelser om nedrustning hava säkerligen tillkommit utifrån den riktiga föreställningen, att överdrivna rustningar i och för sig kunna utgöra ett hot mot världsfreden. Tanken var tvivelsutan den, att rustningarna genom internationella överenskommelser skulle bringas ned till den lägsta punkt, som vore möjlig med hänsyn till det internationella säkerhetsläget och till skyldigheten att deltaga i internationella sanktionsåtgärder, utan att härigenom jämvikten och proportionen mellan de olika ländernas militära förhållanden väsentligen skulle rubbas. (Den nedrustning, som av rent politiska skäl påtvingats de i världskriget besegrade länderna, naturligtvis undantagen.) Förbundsaktens bestämmelser avse ingalunda en fullständig avrustning. En dylik skulle strida icke blott mot förbundsaktens, utan mot varje internationell rättsordnings system. Även den mest fulländade rättsordning måste alltid räkna med en internationell ordningsmakt — internationella länt-, sjö- och luftstridskrafter — vare sig denna ordnings-

209 makt är helt internationellt eller nationellt organiserad men av de olika staterna ställd till kollektivitetens förfogande. Det säger sig också självt, att så måste vara förhållandet. Även i en helt nedrustad värld måste, så länge människan är människa, ordningen ibland upprätthållas med maktbud, liksom även i den mest civiliserade stat polismakten icke alltid endast kan inskränka sig till lampor. Förbundsakten avser alltså nedskrivning, icke avskrivning av rustningarna. Men den förutsätter också, att de skilda staterna skola hålla sig med det mått av stridskrafter, som oundgängligen fordras för deras nationella säkerhet och deltagande i en samfälld aktion för genomförandet av de i akten nedlagda internationella förpliktelserna. Häri ligger för de skilda staterna en maning att icke sänka sina rustningar till den grad, att de övriga förbundsmedlemmarnas skyddsförpliktelser härigenom väsentligen ökas. E t t så gott som fullständigt blottande av det egna landet på försvarskrafter, skapande av ett vacuum i försvarspolitiskt hänseende, måste nämligen i motsvarande grad öka övriga förbundsmedlemmars förpliktelser. E t t dylikt nedbringande av försvarskrafterna omöjliggör vidare ett deltagande icke blott i de visserligen fakultativa militära sanktionerna, utan även i de obligatoriska ekonomiska. En avrustad stat kan nämligen svårligen tänkas våga deltaga i ekonomiska sanktioner åtminstone gentemot en närbelägen fredsstörare, enär ett dylikt deltagande, som i det föregående påvisats, lätt kan leda till ett öppet krigstillstånd. Militära eller poliskrafter för att blott 'markera' en territoriell kränkning äro härvidlag ingalunda tillräckliga. E n stats isolerade, fullständiga avrustning betyder i praktiken ett avböjande av sanktionssystemet och därmed av likställighet med övriga stater inom den kollektiva intressegemenskap, som Nationernas förbund utgör.» Inom försvarskommissionens avrustningsdelegation har förebragts ett material, som visar, att framstående experter på det internationellt-rättsliga området äro av en helt annan uppfattning än den, som kommit till uttryck i Äkermanska försvarsutredningen och nu i försvarskommissionens huvudbetänkande. Av utrymmesskäl kunna här endast beröras i allra största korthet de synpunkter, som dessa folkrättsexperter utvecklat. Professor Frede Castberg i Norge, vilken under en följd av år varit en av den norska regeringen anlitad expert i frågor rörande folkförbunds- och neutralitetsrätt, har i en artikel »Folkeret och forsvar» i »Nordisk Tidskrift for international Ret», årgång 1930, avgivit följande kategoriska omdöme: »Både den danska och den norska regeringen ha i offentliga aktstycken givit uttryck åt den uppfattningen att akten icke innehåller någon traktatfäst allmän förpliktelse för förbundets medlemmar, som i och för sig står hindrande i vägen för avrustning. Denna ståndpunkt är säkerligen också den riktiga. Visserligen säges i första stycket, att staterna icke behöva nedrusta i högre grad än som är 'förenligt med den nationella säkerheten och med genomförandet av internationella förpliktelser medelst en samfälld aktion'. Men varje stat avgör suveränt, vad dess nationella säkerhet kräver. Den måste härvid också kunna intaga den ståndpunkten att den nationella säkerheten icke gör ett militärt försvar nödvändigt. Och vad angår bestämmelsen angående 'genomförandet av internationella förpliktelser medelst en samfälld aktion', så beror det på aktens övriga bestämmelser vad en dylik 'samfälld aktion' nödvändiggör av medverkan från de enskilda förbundsmedlemmarnas sida. Det är ur en tolkning av artiklarna 10 och 16 — och icke ur en tolkning av artikel 8 — man får fram förpliktelserna för de enskilda förbunds1282 35

E 14

210 medlemmarna till deltagande i samfällda aktioner för genomförandet av internationella förpliktelser. I samma ögonblick artiklarna 10 och 16 icke pålägga förbundets medlemmar att hålla sig rustade, kan en dylik plikt icke heller stödjas på artikel 8. Denna bestämmelse innehåller endast regler om reduktion av rustningarna och icke någon bestämmelse om att rustningar måste upprätthållas i en viss utsträckning. Artikel 8 ålägger rådet att utarbeta planer för en nedrustning, d. v. s. förslag för gränsen uppåt for de rustningar, de enskilda staterna skola ha rätt att upprätthålla. Nar planerna äro godkända av de olika staterna — och dessförinnan äro de icke bindande — kunna de således fastställda gränserna enligt artikel 8, moment 4, icke överskridas utan rådets samtycke. Det uttalas emellertid ingenstädes i artikeln, att staterna äro avskurna från att gå vidare på nedrustningens vag än de accepterade rådsförslagen föreskriva.» Professor Castberg anför slutligen några bevis ur Nationernas förbunds praktik för att artikel 8 folkrättsligt icke utgör något hinder för en stat att nedlägga sitt militära försvar. »Folkförbundsförsamlingen har flera gånger invoterat i förbundet stater, vilkas militära maktmedel endast aro beräknade för upprätthållande av inre ordning och till gränspolis. Det har därmed från Nationernas förbunds sida på det mest avgörande satt givits uttryck åt den rättsuppfattningen att förbundsakten icke förpliktar förbundets medlemmar att hålla sig krigsberedda. Tyskland, Österrike, Bulgarien och Ungern äro alla genom fredstraktaterna förpliktade att endast upprätthålla en begränsad militär styrka, som uteslutande skall användas till upprätthållande av ordningen på eget territorium och till gränspolis. Icke desto mindre äro dessa länder upptagna som medlemmar av Nationernas förbund med samma rättigheter som övriga medlemmar. Luxemburg intogs i förbundet 1920 Det krav, som först ställdes från denna stats sida, om ett speciellt erkännande av landets neutralitet och dess fritagande från att fullgöra de plikter, som följa av aktens artikel 10, blev visserligen icke godkänt. Men sedan Luxemburgs delegation under förhandlingarna med vederbörlig kommission erhållit muntlig orientering med hänsyn till räckvidden av förpliktelserna enligt akten, frånföll delegationen varje reservation, och Luxemburg upptogs därefter i förbundet, varvid det icke betraktades som något hinder att landet, efter vad det upplystes, endast skulle hålla en ordningsmakt på 3,000 man, bestämd till inre tjänst.» Professor Hans Wehberg, Geneve, har verkställt en utredning om möjligheten av nationell avrustning enligt gällande folkrätt (»Völkerbund und einseitige Abriistung» i Nordisk Tidskrift for international Ret, 1931). Före världskriget, framhåller han inledningsvis, gjordes aldrig i samband med den nationella avrustningen det påståendet att en stat skulle vara förpliktad att upprätthålla ett militärt försvar. Efter Nationernas förbunds upprättande har däremot ibland den uppfattningen gjorts gällande att den nationella avrustningen skulle vara oförenlig med förbundsaktens förpliktelser. Beträffande deltagande i militära sanktioner framhåller han fortsättningsvis, att den förhärskande uppfattningen avvisar påståendet om förpliktelse till sådant deltagande. Han anser, att den djupare meningen med artikel 16 talar för den uppfattningen att en plikt för medlemsstaterna att deltaga i militära sanktioner föreligger. »Vi ha fastslagit, att det väl består en plikt för Nationernas förbunds medlemmar till deltagande i militära sanktioner, men att det dock med avseende på det sätt, på vilket denna förpliktelse

211 skall uppfyllas, vare sig finns några bestämmelser i enskildheterna eller någon annan instans till avgörande av spörsmålet om deltagande i sanktionerna skall ske än varje enskild förbundsmedlems regering. Därtill har Nationernas förbund den möjligheten i första hand att överlåta till de militärt starkaste staterna mandatet till militär exekution, en framgångslinje, som till och med av tekniska skäl måste anses vara den som helst bör anbefallas. Att även de små och medelstora staterna taga del i en sådan exekution, kan framför allt vid exekutionskrigets början icke vara nödvändigt. Det är därför också efter folkförbundsaktens anda överflödigt, att alla stater av hänsyn till ett eventuellt deltagande i militära sanktioner upprätthålla trupper.» Professor Wehberg tar även upp förbundsaktens artikel 8 till behandling. Han anser, att motståndarna till nationell avrustning i främsta rummet stödja sig på denna artikel. Lika litet som den ursprungliga begränsningen av krigsförbudet till bestämda fall skulle förhindra en senare fullständig bannlysning av kriget, lika litet skulle en inskränkning av rustningarna stå i vägen för en fullständig avrustning av alla stater. Den citerade författaren skriver: »Det må heller icke glömmas, att aktens artikel 8 lika väl som artikel 16 tillkommit, då kriget slutade och då man på sätt och vis betraktade sanktionerna som kärnproblemet i hela förbundet. Nationernas förbund har emellertid redan övervunnit denna uppfattning. Artikel 11, icke artikel 16, betraktas nu som medelpunkten i förbundsakten. Och innebörden av artikel 11 är, att allt, som tar sikte på militära sanktioner och särskilt på rustningarna, skall ställas i andra hand och att all kraft skall sättas in på att det överhuvudtaget icke kommer till en krigisk sammanstötning. Att enskilda staters avrustning i hög grad kan tjäna detta syfte låter sig icke bestridas. Varken Nationernas förbunds akts eller neutralitetsbestämmelsernas ordalydelse eller anda utgöra ett hinder för någon stat till nationell avrustning.» Professor Wehberg skriver slutligen: »Om enskilda regeringar inta den ståndpunkten att nationell avrustning — vars politiska ändamålsenlighet här icke skall beröras — bäst svarar mot detta syfte (att utveckla Nationernas förbund till ett starkt fredsinstrument), så äro de berättigade att hysa den fasta förvissningen att en sådan framgångslinje är i full överensstämmelse med de folkrättsliga förpliktelsernas ordalydelse och anda.» Som utgångspunkt för bedömandet av »neutralitetsrätten och avrustningen» måste man ha det faktum att Nationernas förbunds tillkomst icke satt ur kraft de före världskriget utformade neutralitetsbestämmelserna. Dessa gälla fortfarande för krigsfall, i vilka förbundet icke är engagerat. Frågan blir då, vilka militärt förpliktande konsekvenser dessa bestämmelser kunna anses medföra. Kunna de bli ett folkrättsligt hinder för en stats nationella avrustning? Olika meningar göra sig gällande vid besvarandet av denna fråga. Den uppfattningen har emellertid starka skäl för sig att den tolkning, enligt vilken neutralitetsbestämmelserna skulle vara ett sådant hinder, saknar stöd i ifrågavarande folkrättsliga avtal. Haagkonventionerna av 1907 n:ris V och X I I I behandla neutrala staters och personers rättigheter och plikter under krig. Här har man att söka de traktatfästa regler, som staterna äro berättigade och förpliktade att följa under krig.

212 Av intresse i detta sammanhang är frågan om utsträckningen av en neutral stats plikt att hävda sitt territoriums neutralitet och i vad mån militära maktmedel skola anses nödvändiga för detta syfte. Man måste då konstatera, att Haagkonventionerna icke innehålla något direkt påbud om upprätthållande av en bestämd rustningsnivå av hänsyn till neutralitetsförpliktelserna. Konventionerna ålägga den neutrala staten att vid avvärjandet av neutralitetskränkningar använda »de medel den råder över». Vissa uttolkare ha gjort gällande, att det härvidlag måste anses gälla de maktmedel, som staten efter sin ställning kunde och borde råda över. Enligt denna tolkning skulle en stat ha gjort sig skyldig till neutralitetsstridigt uppträdande, om den underlåter att hålla sina militära maktmedel på en sådan standard, som dess ekonomiska resurser och dess folkmängd rimligen möjliggöra. Denna uppfattning kan dock icke sägas ha stöd i X1TL Haagkonventionens ordalydelse. Med uttrycket »de medel den råder över» måste rimligen avses de maktmedel staten har och kan bruka i det ögonblick neutralitetskränkningen äger rum. Skulle förpliktelserna ha sträckt sig längre — i enlighet med nyss anförda uttolkning — skulle detta ha måst sägas ut. »Som bestämmelsen nu är utformad», säger norska regeringen i försvarspropositionen av den 28 maj 1930, »måste dess innebörd vara, att det är de tvångsmedel den neutrala staten faktiskt råder över, som äro bestämmande för neutralitetspliktens räckvidd, icke de tvångsmedel den — med hänsyn till sina resurser — kunde eller borde råda över.» Den norska regeringen framhåller vidare, att en annan regel skulle vara ytterst farlig från de neutrala staternas synpunkt. E t t krav på neutralitetsförsvar i höjd med vad vederbörande stat kunde åstadkomma skulle i hög grad utsätta den för risken att komma i tvist med de krigförande om hur långt dess neutralitetsplikt i detta fall sträckte sig. Den neutrala staten och de krigförande parterna skulle i regel komma fram till högst olika värderingar av vad den förstnämnda kan åstadkomma i detta hänseende. »Under inga omständigheter kan den neutrala staten ha någon folkrättslig plikt att hålla sig rustad för att föra ett reguljärt krig mot en stormakt för att värna sin neutralitet.» Någon enighet råder ej beträffande frågan hur långt den neutrala statens plikt till maktanvändning sträcker sig, men de starkaste skälen tala för att Haagkonventionerna ej kunna åberopas som stöd för den uppfattningen, att den neutrala staten skulle ha en folkrättslig förpliktelse att hålla sig rustad så att den kan föra krig för att värna sin neutralitet. Både V. och X I I I . Haagkonventionerna ange otvetydigt, att det ej kan betraktas som en fientlig eller mindre vänskaplig handling, att en neutral stat brukar makt för att upprätthålla neutralitetsreglerna. Denna handling kan ej betraktas som en krigshandling. Professor Frede Castberg skriver i denna fråga: »I det ögonblick uppfyllandet av neutralitetsplikten icke är en krigshandling, måste den kunna verkställas av såväl civila som militära myndigheter. Folkrätten lägger således icke hinder i vägen för att den ordinarie polisen eller ett civilt gendarmeri verkställer — eventuellt under användande av

213 fysiskt tvång — avväpning och internering av en truppavdelning, som från krigsskådeplatsen kommit in på den neutrala statens landområde. Och folkrätten är icke heller till hinder för att ett civilt vaktfartyg eller liknande griper in emot ett fientligt krigsfartyg och — om detta är faktiskt möjligt — brukar makt för avvärjande av en neutralitetskränkning på sjöterritoriet. Också ett civilt ordnings- och neutralitets värn kan nämligen fylla de krav på organisation och krigföring, som i IV. Haagkonventionen uppställes som betingelse för att de stridande skola kunna tillräkna sig kombattanters rättigheter. Och varje möjligt tvivel i detta avseende kan i varje fall skingras genom att regeringen officiellt notificerar den främmande makten, att ordningsvärnet (neutralitetsvärnet) är att betrakta som landets krigsmakt.» I en ytterst klar och koncis formulering har professor Castberg koncentrerat sina slutsatser: »Liksom staterna icke äro skyldiga att upprätthålla ett militärt försvar för att skydda sin neutralitet, är upprätthållandet av ett försvar av denna art icke heller nödvändigt för att hålla uppsikt i syfte att förekomma neutralitetskränkningar i överensstämmelse med Haagkonventionernas bestämmelser.» Denna tes har fullt underskrivits av professor Hans Wehberg. Den sistnämnde har bland annat framhållit, att den neutrala statens rätt och plikt att tillbakavisa neutralitetskränkningar ändrats genom innehållet i art. 11 i Nationernas förbunds akt. Till de tidigare riktlinjerna för den neutrala staten att dels tillvarata sitt eget intresse, dels vara opartisk gentemot de krigförande har numera kommit hänsynen till Nationernas förbunds allmänna fredspolitik. »Därmed tillkommer uppenbarligen icke en skärpning utan ett förmildrande av den tidigare neutralitetsrätten. Den neutrala staten måste nu om någonsin mera eftertänksamt och försiktigt än förut skrida till militära åtgärder, när det är fråga om att tillbakavisa neutralitetskränkningar. » Fullt konsekvent framhåller professor Wehberg, att neutralitetens tillvaratagande med polis eller civila gendarmeriorganisationer långt bättre står i överensstämmelse med Nationernas förbunds anda än ett avvisande av neutralitetskränkningar med militära medel, då de förstnämnda medlen medföra betydligt mindre risk för att krigsfara skall uppstå. Fråga har uppstått, om Sveriges anslutning till Ålandskonventionen folkrättsligt lägger hinder i vägen för landets militära avrustning. I Danmark, där frågan om folkrätt och försvar ingående dryftats med anledning av vid olika tillfällen framförda avrustningsförslag, synes Ålandskonventionens existens, ehuru Danmark tillhör de fördragsslutande parterna, icke ha ägnats någon uppmärksamhet. Icke heller på annat håll synes något auktoritativt uttalande i denna angelägenhet ha förekommit. Enligt Ålandskonventionen tillkommer det Finland ensamt att vidtaga militära försvarsåtgärder vid Ålandsöarna dels i händelse av ett krig i Östersjön och dels i händelse av ett antingen mot Ålandsöarna eller genom ögruppen mot Finska fastlandet riktat angrepp. I båda fallen skall Nationernas förbunds råd omedelbart underrättas. Sådan underrättelse skall från signatärmakts sida ske även om i fredstid åtgärder synas nödvändiga »för att säkerställa denna konventions bestämmelser eller för att hejda dess kränkande».

214 Uppfyllandet av garantiförpliktelsen är en angelägenhet i vilken Nationernas förbunds råd ensamt har avgörandet. Först efter ett dylikt avgörande inträder garantimakternas (utom Finland) skyldighet resp. rättighet att inskrida. För skyldighet att ingripa kräves enhälligt rådsbeslut och för rättighet att ingripa tillstyrkande av åtgärder med två tredjedelars majoritet inom rådet. I artikel 11 i förbundsakten är uttryckligen fastslaget, att varje krig eller krigshot, vare sig någon av förbundets medlemmar omedelbart därav beröres eller icke, vidkommer förbundet i dess helhet. En kränkning av Ålandskonventionen i händelse av ett Östersjökrig eller vid ett angrepp över öarna på Finland torde därför näppeligen kunna bli annat än ett detaljspörsmål i det större sammanhang, som Östersjökriget eller angreppet på Finland utgör. Då ett krig eller till och med endast ett krigshot angår Nationernas förbund i sin helhet, blir av allt att döma en kränkning av Alandskonventionen i krigstid följdriktigt en angelägenhet som vidkommer hela förbundet. Men frånsett detta torde redan den omständigheten, att Nationernas förbunds råd ensamt beslutar om åtgärder till Alandskonventionens respekterande, göra ett dylikt respekterande till en förbundets och icke endast vederbörande signatärmakters angelägenhet. De fördragsslutande parterna äro pliktiga att efter rådets enhälliga beslut ingripa för att åvägabringa neutralitetens respekterande. Förpliktelsen är, rättsligt sett, lika för alla signatärmakter. Någon särställning ur denna synpunkt intager icke Sverige. Huruvida förpliktelserna på grund av Ålandskonventionen äro av strängare innebörd än de som följa av Haagkonventionerna och förbundsaktens bestämmelser, låter sig icke utan vidare besvaras. Det förefaller emellertid vara rimligt att förutsätta, att en konvention av denna lokalt mycket begränsade karaktär, avslutad under Nationernas förbunds auspicier, icke har vidsträcktare rättslig innebörd än N. F.-akten eller Haagkonventionerna med dessas universella giltighet. Man torde därför, i varje fall intill dess annat bevisats, ha rätt att utgå från, att icke heller av Ålandskonventionen följer en folkrättslig förpliktelse för vårt land att upprätthålla en militärorganisation för en så relativt begränsad uppgift som den att ge respekt åt Ålandskonventionen. Av vad som här anförts torde framgå, att försvarskommissionens uppfattning om Sveriges internationellt-rättsliga förpliktelser icke är utan vidare godtagbar. I den mån faktiska förpliktelser till användning av maktmedel föreligga (exempelvis enligt Haagkonventionerna), torde dessa kunna uppfyllas med maktmedel av annan än exklusivt militär beskaffenhet, varvid en ordningsmakt med väsentligen civila uppgifter kan komma i fråga.

215 VII. Förslag till ordningsmakt. Vid en undersökning av avrustningsfrågans behandling i riksdagen under perioden 1911—1930 i syfte att fastställa avrustningskravets innebörd har det framgått, att med yrkandet på militärväsendets avskaffande ofta förbundits förslag att militärväsendet skall ersättas med en ordningsmakt. Merendels ha några bestämda anvisningar icke givits om hur motionärerna tänkt sig, att en sådan ordningsmakt skulle vara beskaffad. I något enstaka fall har motionsyrkandet gått ut på att militärväsendet skulle avvecklas »ned till en ordningsmakts minimum». Tankegången har tydligen varit, att en mindre del av den existerande militärorganisationen borde bibehållas. I en av herr Carl Lindhagen vid 1924 års riksdag väckt motion, uti vars yrkande åtta av kammarens ledamöter instämt, finnes emellertid angivet, vilka uppgifter ordningsmakten skulle ha att fylla jämte anvisningar på den lämpliga sammansättningen av densamma. Motionären framhåller: »Genom militärväsendets avrustning upphör dess användning såsom ord ningsmakt, vartill den enligt författningar och praxis kan användas inom landet även i fredstider. Fråga uppstår således om behovet att i stället upprätta en oundgänglig ordningsmakt och om sättet för dess organiserande. I landets kommuner finnas för ordningens upprätthållande inrättade polisorganisationer. Det lider väl intet tvivel, att även statsmakten behöver en motsvarande ordningsmakt att tillitas vid erforderliga tillfällen. Denna ordningsmakt behöver ej hava stora proportioner. Militären har för ändamålet sällan anlitats och i ringa utsträckning. Ordningsmakten kan dessutom användas för det föga sannolika behovet av en neutralitetsvakt. Den bör då ock kunna i händelse av behov förstärkas, men bör ej gagnlöst hållas beredd till neutralitetsvakt under långa tider, då behov därav icke föreligger. Uppgiften blir att markera gränsen vid enstaka punkter, där på dennas andra sida förekommer truppsamling. Enahanda ordning bör ock gälla neutralitetsvakten till sjöss. Det är således icke här fråga om att utbyta en värnpliktsarmé mot en legohär. I detta sammanhang må på sidan om föreliggande fråga dock bemärkas, att erinran ofta göres, att en legohär, såsom brukbar för diktatoriska planer, ej bör få ersätta en värnpliktsarmé. Dessa spekulationer röra sig igen på den eviga ofredens område och äro även i och för sig ganska omtvistliga. Tvångstjänstgöringens avskaffande är så befogat, att dennas bibehållande under en sådan förevändning icke synes försvarligt. När diktatoriska planer uppbäras av tidsförhållanden, pläga alla slags former visa sig tjänliga till dessa planers förverkligande. Även den allmänna värnplikten är en gåtfylld faktor, av vilken kan väntas vad som helst. Att den nu ifrågasatta ordningsmakten skall stå till den sittande regeringens förfogande och kunna av denna med tillförsikt anlitas är ett naturligt krav, som ingen tidsålder kan åsidosätta och alla regeringar måste göra gällande. Uppgives detta, är man inne på den farliga och oefterrättliga vägen, som ovan blivit belyst, nämligen tävlan mellan olika samhällsklasser eller maktkonstellationer, att en var skaffar sig en väpnad makt, med vilken de kunna bekriga varandra. Garantien mot missbruk är, att landet med stöd av en förnuftig författning bereder sig den regering det behöver och

216 önskar sig, och att den folkliga kontrollen, genom upplysning och självständighet för individen, kommer att betyda något mera än nu. Även här gäller, att om man ej har tilltro till det goda och visa, så är allt förgäves i staten. , . ri En särskild omsorg bör dock ägnas denna ordningsmakt i syfte att den blir folkligt organiserad. Därtill fordras tydliga bestämmelser om de ändamål, för vilka den får användas, och andra föreskrifter till förekommande av missbruk. . En annan utväg är omsorgen om rekryteringen. Denna kan ske på frivillighetens väg, vilket sannolikt kommer att föredragas. Bland dessa frivilliga skulle sedan utväljas dem, som hava största vitsord för pliktuppfyllelse, nykterhet och erfarenhet. Urvalet borde ske genom en eller flera kommissioner, som kunna tillsättas exempelvis av de i riksdagen representerade partiernas styrelse, efter dessas styrkeförhållande i riksdagen. Den uttagna kontingenten bör avlägga en högtidlig försäkran om pliktuppfyllelse, oväld och humanitet i uppdraget samt erhålla en mångsidig utbildning, däribland även i social etik. Den bör användas till nyttiga sysselsättningar under de långa tider, då den säkerligen ej behöver tillitas för sitt egentliga ändamål. Organisationen bör även kompletteras med bestämmelser om dess förstärkning vid utomordentliga behov. Vad angår ordningsmaktens storlek ställa sig anspråken säkerligen olika efter skilda uppfattningar om militärväsendet. För min del föreställer jag mig, att efter människornas avväpning i detta land tre styrkor av tre- till fyrahundra man, förlagda till vartdera av rikets tre delar, skulle vara fullt tillräckligt.» Frågan om en ordningsmakt i ersättning för militärorganisationen finnes berörd i yttrandet från styrelsen för Förbundet för Kristet samhällsliv, däri framhålles, att de yttre maktmedel, med vilka en ordningsmakt och gränsvakt (resp. kustbevakning) skola utrustas, böra kunna få en mycket begränsad omfattning, eftersom en konsekvens av en avrustning måste bli, att innehav av vapen omöjliggöres för alla medborgare utom dem, som äro anställda i de nämnda rättsorganens tjänst. »Svenska folkriksdagen i avrustningsfrågan» nämner i sina uttalanden, att en ordningsmakt bör bibehållas efter en avrustning, men preciserar icke hur ordningsmakten bör vara beskaffad, såvida icke i uttalandet att »det gäller anslutning till. .. fredsslutets uttalande att därmed i de avrustade länderna tillåta allenast en ordningsmakt» kan anses ligga en underförstådd mening, att en svensk ordningsmakt skulle ha samma karaktär som de i fredstraktaterna tillåtna styrkorna i Tyskland, Österrike, Bulgarien och Ungern, vilket förefaller osannolikt. Svenska Fredsoch Skiljedomsföreningen yttrar sig icke heller om en ordningsmakts karaktär, men åberopar i anslutning till ett uttalande om den s. k. neutralitetsrätten vad professorerna Hans Wehberg i Geneve och Frede Castberg i Norge anfört rörande staters plikt att värna sin neutralitet, nämligen att den för civilt bruk avsedda ordningsmakten i ett land jämväl kan motsvara anspråken ur folkrättslig synpunkt i fråga om neutralitetens hävdande. Det har varit av intresse att undersöka, huruvida i andra länder kunde erhållas förebilder till en ordningsmakt för de begränsade uppgifter, som skola kvarstå efter en militär avrustning. I de efter världskrigets slut tvångsavrustade fyra staterna ersattes militärorganisationerna med speciella orga-

217 nisationer »för upprätthållande av inre ordning och gränsbevakning». Dessa organisationer voro emellertid av en sådan relativ storleksordning, att de knappast kunna tjäna som mönster för en svensk ordningsmakt. Emellertid ha i Danmark, Norge och Holland, där avrustningsförslag blivit framförda i folkrepresentationerna — i Danmark även i form av regeringsproposition — organisationsutkast till en ordningsmakt med icke-krigsmässiga uppgifter blivit uppgjorda. En kort redogörelse för innebörden i dessa förslag skall här lämnas. Danmark: I en försvarskommission, som 1922 avgav sitt betänkande, föreslog kommissionens socialdemokratiska minoritet, »att Danmark strax verkställer full avrustning». Det socialdemokratiska avrustningsförslaget sammanföll helt med det förslag, som av en socialdemokratisk minoritet i en tidigare försvarskommission framlagts redan 1908. Förslaget gick ut på ett bibehållande av en del av försvarsordningen för vilken beräknades ett årsanslag av 7*6 milj. kronor. De borgerligt radikala föreslogo en ekonomisk och organisatorisk reduktion, som betecknades såsom »ett avgörande steg fram mot avrustning». I det radikala förslaget talades icke om avrustning, endast om Danmarks neutralitets- och folkförbundsuppgifter, och den årliga kostnaden beräknades till 18'9 milj. kronor. Efter de ordinarie folketingsvalen 1924 bildade socialdemokraterna regering med Stauning som statsminister och medlemmen av 1919 års försvarskommission, Rasmussen, som försvarsminister. Hösten samma år framlade regeringen Stauning ett avrustningsförslag, väsentligen baserat på kommissionens socialdemokratiska minoritetsförslag. Inom vederbörande folketingsutskott enade sig socialdemokrater och radikaler om ett kompromissförslag, som framlades såsom regeringsförslag 1926 och då godkändes av folketinget men avslogs av landstinget. Samma år föll regeringen Stauning och efterträddes av venstre-ministären Madsen-Mygdal, som i sin tur framlade ett försvarsförslag med en slutsumma av 40 milj. kronor. Efter nyvalen till folketinget den 30 april 1929 återkom Stauning i spetsen för en av de båda avrustningspartierna bildad samlingsregering och fortfarande med Rasmussen som försvarsminister. Socialdemokraternas och radikalernas avrustningskompromiss från 1926, som varit en av huvudfrågorna i valkampanjen, framlades nu av regeringen i så gott som oförändrat skick och blev jämte några kompletterande förslag föremål för ingående debatt vid 1929—1931 års riksdagssammanträden. Förslaget kallas icke längre för avrustningsförslag utan »förslag till härens och flottans omdaning till en vaktkår och en statsmarin med syfte att bevaka Danmarks neutralitets- och folkförbundsuppgifter» . Förslaget, som saknar motivering och är ganska knapphändigt skisserat, snarare ett utkast än ett utarbetat förslag, räknar med en utbildning av 1600 man per år för vaktkåren. Av dessa föras 1440 till fotfolket och 160 till artilleriet. Utbildningstiden är 4 månader för infanteristerna och bl/2 för artilleristerna. De kvarstå i tjänst 12 år. Den totala styrkan vid mobilisering är 16 000 man. Statsmarinens manskap räknas till 700 per år, och utbildningstiden är högst ett år. Lagen om den allmänna värnplikten upphäves, och det nödiga manskapet uttages på frivillighetens väg med ett slags lottningssystem. Vaktkåren består av 50 kompanier infanteri och 10 batterier artilleri. Statsmarinen består av 6 vakt- och inspektionsfartyg om sammanlagt 8 000 ton, 18—24 mindre bevakningsfartyg om sammanlagt 3 600 ton och minfartyg m. m. om 1 500 ton. Därtill komma 12 flygbåtar. Statsmarinens totala

218 tonnage är sålunda 13 000 ton och båtarna äro uteslutande smärre inspektions-, bevaknings- och minfartyg. Inga pansarbåtar, kryssare, jagare eller undervattensbåtar äro medräknade. Det årliga nybyggnadsanslaget för statsmarinen är 2 milj. kronor. Den totala årskostnaden för vaktkåren och statsmarinen anslås till 17*9 milj. kronor. Statsmarinen gynnas något mera än vaktkåren. Mot 10*7 milj. kronor för statsmarinen svara 7-2 milj. för vaktkåren. F ö r jämförelses skull må erinras, att 1922 års försvarsordning beräknades kosta 55 milj. kronor per år och venstreregeringens förslag av år 1927 omkring 40 milj. kronor. I förslagets allmänna, inledande paragrafer stadgas förbud mot alla enskilda, militära organisationer vid sidan av den statliga vaktkåren och marinen. Undantag göres dock för de frivilliga skytteföreningarna, då de icke äro organiserade som militära kårer, icke förse sina medlemmar med skjutvapen utöver övningarna och icke avhålla militära övningar. I förslaget förutsattes, att ett riksdagsbeslut skall bekräftas genom en folkomröstning, innan det kan träda i kraft. De uppgifter, som tillämnas vaktkåren och statsmarinen, fixeras i förslagets första paragraf sålunda: »Hären och flottan omdanas till en vaktkår och en statsmarin, vilkas uppgifter äro att tillvarataga Danmarks neutralitets- och folkförbundsuppgifter i överensstämmelse med gällande mellanfolkliga regler och avtal, och däribland att utföra gränsbevakning och att utöva tillsyn över sjöterritoriet under oroliga förhållanden. Statsmarinens uppgift är vidare att utföra fiskeriinspektion och sjömätning samt att visa dansk flagg i utlandet, när så anses önskvärt till stöd för handelsintressena eller för särskilt statsändamål.» Vid beslutets fattande i folketinget den 11 mars 1931 röstade 77 röster för regeringsförslaget och 64 mot. Det antogs alltså med en majoritet av 13 röster. Då landstinget något senare fattade beslut, avslog det förslaget med 4 rösters övervikt. Norge: Vid olika tillfällen ha i Norges riksdag väckts motioner med avrustningsyrkanden. Något organisationsförslag har dock icke utarbetats i detta land förrän år 1932, då en förstärkt militärkommitté avlämnade ett betänkande om en ny försvarsordning. I detta betänkande ingår en reservation av arbetarepartiets delegerade, vari föreslås landets avväpning och upprättandet av en kustvakt och landvakt. Förslagsställarna framhålla inledningsvis, att vid nedläggandet av det militära försvaret bör försvarsdepartementet avskaffas. Den vaktordning, som föreslås, förutsattes bli lagd direkt under statsministern eller under finansoch tulldepartementet. Vaktkåren organiseras med en för kustvakten och landvakten gemensam styrelse och med en direktör som chef. Kustvaktens uppgift under krig mellan andra stater blir att tillvarataga allmänna neutralitets- och traktatförpliktelser, väsentligen genom bevakningsoch inspektionstjänst. I fred skall kustvakten användas för deltagande i expeditioner i ishavet och fiskeriuppsyn efter norska kusten. Den skall dessutom kunna brukas för sjömätning och i fyrväsendets tjänst samt för utmärkning av farleder. Kustvakten utrustas med förhållandevis små fartyg. Av hänsyn till sjödugligheten böra de vara något större än de torpedbåtar, som gjorde tjänst under neutralitetsvakten under världskriget, och farten bör vara större. En typ på 300 ton med 25 knops fart är enligt sakkunnigas uttalanden den lämpligaste. Torpedbåtarna utrustas med två 76 mm kanoner och två torpedutskjutningsrör. De övriga bevakningsfartygen utrustas med en kanon. Bevaknings- och expeditionsfartyget Fridtiof Nansen bör ingå i kustvakten. Vidare bör byggas ett par båtar av större trålartyp, som kunna

219 användas för fiskeriuppsyningstjänst. Under mobilisering tillkomma omkring 40 förhyrda bevakningsfartyg, liksom under neutralitetsvakten under världskriget. Kustvaktens samlade materialstyrka blir 18 bevaknings- och torpedfartyg (samma typ om 300 ton med 25 knops fart), ett bevaknings- och expeditionsfartyg, 2 mindre fiskeriuppsyningsfartyg samt omkring 40 förhyrda fartyg. Vid full mobiliseringsstyrka blir personalbehovet 1 050 menige, 168 däcksofficerare, 123 maskinofficerare och 51 hantverkare. Härtill kommer betjäning vid kustvaktens utkiksstationer, 324 man och 81 förmän. Denna personal, så när som på förmännen, är avsedd att träda i tjänst endast vid mobilisering. Förmännen avlönas i fred med 150 kronor per år. Kustvaktens manskap får en kostnadsfri utbildning i tvååriga skolor med förpliktelse att stå i kustvaktens rullor som tjänstepliktiga ett visst antal år för en fast mindre årlig gottgörelse. Kustväktens befälsskola ordnas i sina huvuddrag på samma sätt som nuvarande sjökrigsskolan. Skolan blir treårig och gemensam för kustvakten och landvakten. Årskostnaden för kustvakten beräknas till 4*5 milj. kronor. Landvakten skall vara en fast organiserad gränspolis med en centraliserad organisation och med uppgift att bevaka gränserna i krigstid och hindra tillfälliga neutralitetskränkningar. Den skall även hindra vapensmuggling, spioneri o. dyl. på norskt territorium. Den skall kunna övertaga vakthållningen under internering av krigförande styrkor. Dessutom skall den omhändertaga och avväpna inträngande oorganiserade band och i samarbete med polisen förhindra kupper av irreguljära styrkor. Den skall icke inlåta sig på krigshandlingar gentemot direkta angrepp mot landet eller mot avsiktliga neutralitetskränkningar, som igångsättas med andra makters organiserade militärstyrkor. Landvakten skall bestå av frivilliga, som åtaga sig att stå till disposition ett visst antal år. I utbyte mot denna kontraktsenliga förpliktelse får manskapet en skolutbildning, som den kan ha nytta av i det praktiska livet (en yrkesutbildning för småbrukare, fiskare, motormän och en del andra tekniska yrken). Vaktmannen skola ha en fast mindre årslön (kr. 200) och dessutom daglön, när de fullgöra repetitionsövningar. Landvaktens mobiliseringsstyrka (utom reservmanskap) skall vara omkring 2 500 man. Den årliga utbildningen skall omfatta 300 man. Inräknat reservmanskapet blir landvaktens samlade mobiliseringsstyrka omkring 5 000 man. Landvakten och kustvakten med flygavdelningar få en gemensam central ledning. Landvaktens samlade befälsstyrka vid mobilisering beräknas till 273. Den totala årsbudgeten för landvakten uppgår till i runt tal 3 milj. kronor. Flygavdelningen blir självständig, direkt under den centrala ledningen och gemensam för landvakten och kustvakten. Dess uppgift blir att assistera med patrullering längs kusten och gränsen. I fredstid får den vissa civila uppgifter (postflygning, sjuktransport o. s. v.). Inalles skall den omfatta 40—50 flygmaskiner. Den sammanlagda årskostnaden för landvakt och kustvakt med flygavdelningar skulle, uppgå till 8 milj. kronor. Holland: Även i Holland ha parlamentariska framstötar gjorts efter en radikal avrustningslinje. Den 2 mars 1925 framlade socialdemokratiska riksdagsgruppen en »avrustningslag», som i sina huvuddrag överensstämde med den danska regeringens avrustningsförslag av 1924. I stället för högst 19 500 man skulle årligen högst 3 000 man värnpliktige inkallas till en »säkerhetsvakt» med uppgift att bevaka landgränserna, och i stället för 1000 man skulle 200 man värnpliktige inkallas för en »sjövakt» med uppgift att bevaka rikets europeiska sjöterritorium. Tjänstetiden för säkerhetsvakten skulle vara högst 4 månader och för sjövakten högst 8 månader. Alla fästnings-

220 verk skulle nedläggas och inga frivilliga beväpnade kårer skulle tillåtas. Den totala säkerhetsvakten skulle bestå av 25 000 man. I motiveringen utgingo förslagsställarna från att ett militärt försvar var omöjligt för de små staterna i allmänhet och för Holland i synnerhet. Därvid spelade de kemiska stridsmedlen den avgörande rollen. Giftgaserna hade redan under världskriget visat sina fruktansvärda resultat. E t t verksamt skydd mot gaserna var uteslutet för befolkningen i en storstad. .Hollands alla stora städer kunde på ett minimum av tid nås av fienden. »Överallt heter det: Vi måste organisera skyddet mot gaserna; vi måste organisera luftvärnet; vi måste organisera artilleriet, ammunitionen, stridsvagnarna, mitraljöserna; vi måste organisera flottan; vi måste organisera befästningarna. Så ha vi under 50 år organiserat försvaret av Amsterdam, och resultatet är, att ingen längre tvivlar på dess värdelöshet. Och i allt organiserande bli vi städse på efterkälken.» E n utförlig redogörelse lämnades för det danska avrustningsförslaget, vilket erhöll de amplaste lovord: »Undertecknade kunna icke nog värdera den danska regeringens uppträdande». Hollands läge vore i det väsentliga överensstämmande med Danmarks, och de åtgärder, som den danska regeringen föreslagit, kunde även i det väsentliga anpassas på Holland. Med det danska förslaget som förebild gjorde motionärerna ett försök att beräkna kostnaderna för det holländska förslaget. De kommo till det resultatet, att säkerhetsvakten skulle årligen kosta 13 333 000 floriner och sjövakten 4 000 000 noriner, alltså en totalsumma av 17 333 000 floriner eller 26 milj. svenska kronor. Detta betydde en kraftig reduktion av de årliga försvarskostnaderna, som för 1925 voro ungefär 100 milj. floriner. Avrustningsförslaget kom icke till slutlig behandling förrän två år senare. Den 8 mars 1927 avslogs det i andra kammaren med 53 röster mot 32, Utom socialdemokraterna röstade de borgerliga radikalerna för avrustningsförslaget. En del romersk-katolska parlamentsledamöter hade vissa sympatier för förslaget men vid den avgörande voteringen röstade de mot detsamma. Inom försvarskommissionen har genom till dess förfogande ställd sakkunskap verkställts en undersökning, hur en efter principerna i det danska förslaget till omorganisation av här och flotta till en vaktkår och statsmarin uppgjord motsvarande svensk organisation skulle komma att gestalta sig. Undersökningen har givit vid handen, att skiljaktigheterna i främst geografiska förhållanden mellan Sverige och Danmark icke möjliggöra en direkt kopiering av den danska organisationen. Den svenska vaktkåren och statsmarinen ha beräknats kosta (jämte i båda ingående flygstyrkor): vaktkåren i runt tal 15 milj. kronor och statsmarinen i runt tal 21 milj. kronor, sammanlagt alltså 36 milj. kronor. Vaktkåren skulle grundas på värvat manskap, som under utbildningsperioderna befunne sig i aktiv tjänstgöring men i övrigt vore hemförlovat. Anställningstiden skulle vara 12 år, den aktiva tjänstgöringen i stort sett endast i den mån utbildningen det kräver. Landet skulle indelas i fyra militärdistrikt och vaktkårens styrka, förutom flygförband, uppgå till 15 infanteribataljoner och 9 batterier. Kåren skulle kunna erhålla en utvidgning till 23 bataljoner och 13 batterier. Vaktkårens personalstyrka skulle utgöra 197 officerare, 128 underofficerare, 2 927 underbefäl och 17 293 menige. Vaktkåren skulle vara förhållandevis starkt vapenutrustad och materielen tagas ur armén. Nyanskaffning skulle ske av motorfordon och velocipeder. Statsmarinen skulle

221 ha ett fartygsbestånd av 4 större och 9 mindre vaktskepp av den danska typen, 77 bevakningsfartyg, 48 flygplan och 44 motorbåtar. Personalbehovet under normala förhållanden skulle utgöra 173 officerare, 29 civilmilitära befattningshavare, 460 underofficerare, 800 underbefäl och 1 000 menige. Manskapet skulle antagas på i stort sett samma villkor, som för närvarande gälla för svenska flottan. Det är tydligt, att en vaktkår och statsmarin av här skisserat slag i verkligheten skulle vara en rent militär organisation och komma att få i huvudsak militära uppgifter. Om vårt land skulle anse sig kunna nedbringa sin militära organisation till en sådan standard, att kostnaden för densamma skulle komma att uppgå till mindre än en tredjedel av nuvarande årskostnaden för militärväsendet, måste riskerna för vårt land förutsättas vara så obetydliga, att fråga är, om en organisation av denna exklusivt militära karaktär ägde existensberättigande. Men skulle en sådan alltjämt anses vara behövlig, synes det, som om statsmarinen skulle kunna använda de i flottan för närvarande ingående mindre fartygstyperna. Några tekniska svårigheter att reducera en svensk militärorganisation, så att den kommer att kräva en årskostnad av uppemot 40 milj. kronor, torde icke föreligga. Ett förslag till en svensk ordningsmakt, sådan som den enligt avrustningskrävarnas uppfattning borde organiseras efter en militär avrustning, kan för närvarande givetvis endast äga teoretiskt intresse. Det har emellertid ansetts önskvärt, då försvarskommissionen erhållit direktiv att pröva frågan om svensk militär avrustning, att ett försök gjordes att skissera i sina huvuddrag, hur en sådan ordningsmakt, ersättande det nuvarande militärväsendet, borde vara sammansatt. Särskilda sakkunniga, numera avlidne kaptenen C. J. Brunskog — i samarbete med tredje polisintendenten i Stockholm A. Zetterquist — och kaptenen vid flottan T. Hagman, ha därför haft i uppdrag att söka fastställa vissa allmänna riktlinjer för organiserandet av en statlig ordningsmakt, avsedd att vid en svensk militär avrustning ersätta det nu existerande militärväsendet, och att ge underlag för ett bedömande av de med en sådan organisation förenade ungefärliga kostnaderna. Ordningsmaktens (riksordningskårens) uppgifter ha av kapten Brunskog i det uppgjorda förslaget angivits på följande sätt: »Riksordningskårens uppgift har icke begränsats till enbart upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom riket utan har enligt förslaget utvidgats till att omfatta även viss hjälpverksamhet. Detta har skett för att tillgodose önskemålet såväl att bereda kårens personal full sysselsättning som att giva ett uttryck åt nationens vilja till sådana handlingar, som kunna anses vara en ekvivalent till krigisk verksamhet. Även om kårens organisation sålunda i stort sett lämpats efter de ordningshållningsuppgifter som kunna tänkas tillkomma densamma, så har vid försöken att fastställa dess sammansättning, utrustning och utbildning hänsyn tagits jämväl till uppgifter av nyssnämnda slag. Detta har synts vara så mycket mer befogat, som det finns all anledning antaga, att dessa uppgifter under normala förhållanden komma att bliva de för ordningskåren väsentligaste, och att de komma att

222 taga dess tid, omtanke och arbete mest i anspråk. Härtill komma uppgifter av kriminalpolisiär art. Dessutom torde man icke böra stå främmande för tanken att i vissa fall kunna använda ordningskåren för deltagande i hjälpverksamhet utanför rikets gränser, självfallet i samförstånd med vederbörande utländska myndigheter (eventuellt genom förmedling eller på initiativ av Nationernas förbund). E n sådan disposition av ett statligt, militärväsendet ersättande organ, vore — därom torde icke råda någon tvekan — ett uttryck för internationell solidaritet. Med hänsyn till vad ovan anförts bliva riksordningskårens uppgifter i stort sett följande: a. i krig (mellan andra stater), 1) att bevaka svenskt territorium i allmänt syfte att underlätta och genomföra uppfyllandet av Sveriges neutralitets- och folkförbundsförpliktelser; bland annat genom a) att konstatera, inlägga omedelbar och direkt protest emot och ofördröjligen inrapportera varje brott mot gällande neutralitetsregler; b) att omhänderhava bevakning av krigförande styrkor och fartyg, som interneras; 2) att hindra bildande inom landet samt inträngande över eller uppehållande inom dess gränser av irreguljära (icke-statliga), väpnade styrkor, »privata kårer>, oavsett deras nationalitet, resp. att avväpna och bevaka dem; 3) att i övrigt lösa de kåren enligt b och c nedan tillkommande uppgifter; b. under sanktionsingripanden (enligt Nationernas förbunds akt), 1) att utöva kontroll i syfte att underlätta genomförandet av Sveriges förpliktelser enligt förbundsaktens artikel 16, mom. 1 och 3, 1 med beaktande av att några militära operationer icke för Sveriges del ifrågakomma; 2) att i övrigt lösa de kåren enligt c nedan tillkommande uppgifter; c. i fred, 1) att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom svenskt territorium, varvid det kan ifrågakomma a) att inskrida till förhindrande och dämpande av allvarligare oroligheter och verkställa åtgärder enligt a 2) ovan; b) att övervaka efterlevnaden av utfärdade bestämmelser för samfärdseln och trafiken; c) att biträda till förhindrandet av smuggling (särskilt sprit- och vapensmuggling), spionage, krigspropaganda och liknande internationellt rättsligt förbjudna handlingar inom svenskt territorium; d) att biträda polismyndigheterna genom att tillhandahålla för kriminalpolistjänst utbildad personal för uppdagande och beivrande av grövre brott; e) att biträda vederbörande myndigheter vid efterspanande av förbrytare och förrymda straffångar samt verkställa transporter av anhållna och häktade personer och av sinnessjuka; 1 Förbundsmedlemmarna »förbinda sig att omedelbart avbryta alla förbindelser av kommersiell eller finansiell art med den fördragsbrytande staten, a t t förbjuda alla förbindelser mellan sina innebyggare och innebyggarna i ifrågavarande stat samt att förhindra alla förbindelser av finansiell, kommersiell eller personlig art mellan denna stats innebyggare och innebyggare i varje annan stat, vare sig den tillhör förbundet eller ej». (Mom. 1.) »De skola likaledes ömsesidigt stödja varandra i motstånd m o t de särskilda åtgärder, som av en fördragsbrytande stat riktas mot någon av dem. De skola vidare vidtaga erforderliga åtgärder för att envar inom sitt område underlätta fri passage för styrkor tillhörande förbundsmedlem, som deltager i gemensamma åtgärder till hävdande av förbundsförpliktelserna.» (Mom. 3.)

223 2) att biträda befintliga organisationer för utövande av allmän — eventuellt internationell — hjälpverksamhet eller att självständigt organisera och utöva sådan verksamhet, såsom t. ex. a) vid skogsbrand (bland annat patrullverksamhet med flygplan, eldsläckning) och eldsvådor i övrigt; b) sjukvård vid olyckstillfällen samt livräddning och sjuktransporter, undsättningsexpeditioner (bland annat i fjäll- och polartrakter), skallgång för tillrättafinnande av försvunna, i nöd stadda personer (eventuellt med flygc) iståndsättningsarbeten vid olyckstillfällen (såsom trafikolyckor, vägras, översvämningar), resp. åtgärder i syfte att förebygga eller begränsa omfattningen eller verkan av befarade olyckor; 3) att biträda vid kartläggning och sjömätning; samt, vad sjöordningskåren särskilt beträffar, a) att utöva bevakning mot olovligt fiske och skydda fridlysta öar och vattenområden; b) att ersätta tullverkets nuvarande kustbevakningsorganisation och i samband därmed svara för en i möjligaste mån effektiv tullbevakning inom svenskt vatten; samt c) att, i den mån omständigheterna medgiva, biträda lotsstyrelsen samt utöva annan förekommande statlig verksamhet till sjöss. Skulle Sverige i trots av dess — enligt förutsättningen för detta förslag — ovillkorliga avståndstagande från krig och krigsrustningar bliva utsatt för avsiktlig neutralitetskränkning i form av fientligt anfall av annan stats organiserade stridskrafter eller försök till ockupation av dess territorium genom dylika krafter, kunna riksordningskårens uppgifter icke bliva principiellt annorlunda, än vad som ovan angivits. Kåren bjuder i intet fall väpnat motstånd mot stridskrafter av nyssnämnda slag. Denna uppgiftsbegränsning, varigenom varje krigsmässigt uppträdande från ordningskårens sida uteslutits, är grundläggande för kårens moraliska och politiska styrka; den måste därför strängt fasthållas. Likaledes bör den principen noga tillämpas, att kåren vid utövandet av sin ordningshållande verksamhet skall använda andra medel och metoder än det väpnade våldets, och att den, om sådant våld skulle vara för uppgiftens lösande oundvikligt, icke tillgriper större mått därav, än vad nöden i varje särskilt fall kräver. De ledande principerna i övrigt för riksordningskårens organisation äro: a. Kåren står till omedelbart förfogande för de myndigheter — statsrådet och chefen för socialdepartementet, överståthållaren och vederbörliga Kungl. Maj:ts befallningshavande — vilka närmast under Kungl. Maj:t ansvara för upprätthållande av ordning och säkerhet inom riket. b. Med hänsyn till sin tekniska organisation, utrustning och utbildning och sin egenskap av särskild personalkår lyder riksordningskåren under en gemensam, inför Kungl. Maj:t ansvarig chef. c P å grund av de väsentliga olikheter i organisation och användning som göra sig gällande till lands och till sjöss delas riksordningskåren på en länt- och en sjöordningskår med skilda förvaltningar och under var sin chef; riksordningskårens flygväsende, som är ett för verksamheten till lands och till sjöss biträdande organ, lyder i förvaltnings- m. fl. hänseenden direkt under riksordningskårens chef, som fördelar flygets verksamhet. Motsvarande gäller kriminaltjänsten samt kontrollen och övervakningen av främlingar och asociala rörelser. Kåren organiseras med hänsyn härtill i huvudsak sålunda: a. Överinseendet över och högsta ledningen av ordningsväsendet är under

224 Kungl. Maj:t anförtrott åt statsrådet och chefen för socialdepartementet. Det omedelbara chefskapet över ordningskåren utövas av chefen för riksordningskåren. Han är placerad i socialdepartementet och är därstädes föredragande för statsrådet. För ändamålet har han till sitt omedelbara förfogande: ett kansli med kameralavdelning, en flygavdelning och en centralavdelning samt dessutom, likaledes placerade i socialdepartementet, cheferna för resp. länt- och sjöordningskårerna med deras styrelser.» Omedelbart under chefen för riksordningskåren lyda de till ordningsväsendet hörande flygförbanden och -anstalterna, vilka dock i förläggningshänseende äro underställda chefen för lantordningskåren. Lantordningskåren omfattar: kårchef och en till dennes omedelbara förfogande stående kårstyrelse (kansli och två byråer), vissa direkt under kårchefen lydande truppförband (ordningsdivisioner) förlagda till fem platser (Luleå, Härnösand, Stockholm, Malmö, Göteborg); en central utbildningsanstalt och ett centralförråd; dessutom vissa till länschefernas omedelbara förfogande stående ordningsformationer. Sjöordning skåren omfattar: kårchef och en till dennes omedelbara förfogande stående kårstyrelse (kansli och två byråer); fem sjöordningsområden med chefsexpeditioner å samma platser som ovan nämnts för lantordningsdivisionerna (områdena i sin tur delade i ett antal, 3—5, distrikt); dessutom utbildningsanstalt och materielförråder. Länscheferna (överståthållaren och de olika K. B.) utöva högsta ledningen av och ansvara inför Kungl. Maj:t för användningen av de till deras omedelbara förfogande stående eller tillfälligt sdjällda ordningsförbanden. Den ordningstekniska ledningen ävensom utbildningen av dessa förband utövas däremot av vederbörande ordningskårbefäl. Med hänsyn härtill äger chefen för riksordningskåren, resp. cheferna för länt- och sjöordningskårerna, att utfärda vissa föreskrifter direkt till och utöva teknisk inspektion av även sådana ordningsförband som stå till länschefs omedelbara förfogande. De riksordningskåren tillkommande uppgifterna möjliggöra, särskilt beträffande överledningen och lantordningskåren men även i viss mån beträffande sjöordningskåren, en cirkulation av personalen till fördel för densammas utbildning och intresse för tjänsten. Detta gäller isynnerhet den för längre tid anställda personalen och torde vara av särskild betydelse för lösningen av vissa uppgifter, bland annat inom övervakningens område. Samarbete mellan länt- och sjöordningskåremas vederbörliga organ äger rum inom såväl socialdepartementet som de länsstyrelser, inom vilkas förvaltningsområden även sjöordningsformationer (expeditioner) äro förlagda Lantordningskåren: Kapten Brunskog anför inledningsvis, att lantordningskåren bör givas karaktären av en medborgarskola, vars genomgående bör vara meriterande för anställning i det allmännas tjänst. Rekryteringen bör ombesörjas av en särskild kommission, allsidigt sammansatt efter sådana grunder, att den vinner folkets förtroende och att den icke kan tänkas komma att obehörigt gynna några sär- eller klassintressen. Ansökan om inträde vid kåren bör vara åtföljd av lämplighetsintyg eller yttrande från de kommunala organen. Befälets benämningar böra vara: chef för lantordningskåren, överintendent, intendenter av första och andra graden, överkonstaplar av första och andra graden, konstaplar och ordningsmän. Därtill komma några befattningshavare av speciell karaktär. Den totala ordinarie personalstyrkan utgör 3 120 man och den extraordinarie 568 man, sammanlagt alltså 3 688 man. Av den ordinarie styrkan utgöres 2 412 man av ordningsmän, av den extraordinarie personalen äro 520 man extra ordningsmän. Rekryteringen av befälet bör regelmässigt ske bland dem, som passerat

225 de lägre graderna och därvid deltagit i flertalet av kårens verksamhetsgrenar. Befälett har ordinarie anställning, ordningsmännen (omkring 80 % av kårens personal) böra ha en anställningstid i kåren på (utöver ett aspirantår) fem år, fyra år eller undantagsvis tre år. Längre anställningstid än fem år utöver aspirantåret har ej ansetts böra ifrågakomma, då det framstått som ett önskemål, dels att undanröja risken för att en exklusiv väpnad yrkeskår sådan som den föreslagna skulle kunna bli »en stat i staten», dels att i möjligaste mån förverkliga tanken på en allmän medborgarskola. J u kortare anställningstiden blir, desto större blir självfallet antalet personer, som kan beredas tillfälle att genomgå utbildning i skolan. Minimiåldern för anställning som extra ordningsman torde för tillgodoseende av ordningstjänstens krav icke böra sättas lägre än 20 år. Fordringarna för inträde vid kåren böra ställas mycket högt. Förslagsställaren angiver såsom lämpligt kunskapsmått genomgående av folkhögskola eller liknande fortbildningskurs. Meriterad verksamhet på det sociala området bör även tillgodoräknas. Ordningsmän som icke fylla måttet böra beredas tillfälle att komplettera sina kunskaper. Lantordningskårens avdelningar förläggas å resp. orter samlade. Några större svårigheter att ordna denna förläggning, som för resp. residensstäder omfattar omkring 50, 100, 250, 400 eller, för Stockholm, 500 man, torde icke föreligga. Avlöningarna äro beräknade för jämförliga befattningshavare efter vid Stockholms stads polisväsen utgående lönesatser. Chefens lön skulle utgöra 18 000 kronor, den lägsta lönen för ordinarie befattningshavare 4 800 kronor. Ordningsmännen skulle avlönas med 2 500 kronor, extra ordningsmän med 1 500 kronor. Siffrorna ange beräknad medellön. Materialutrustningen skulle förutom vapen, som beräknas finnas tillgängliga ur arméns vapenförråd, bestå av eldsläckningsmaterial, sjukvårdsmaterial, material för utförande av jord-, trä- och sprängningsarbeten, signalmaterial, motorfordon, flygplan, hästar, skol- och övningsmaterial. Vapenutrustningen skulle göras förhållandevis kraftig. I denna ingå bland annat kulsprutegevär (480), kulsprutor (270), pansarbilar (24, utrustade med kanon och kulsprutor). Ett trettiotal flygplan ingå dessutom i kårens utrustning, varav en del kunna utrustas med kulsprutor. Lantordningskåren kommer att ersätta nuvarande statspolisorganisation, men däremot icke den vanliga ordningspolisen. Årskostnaden för lantordningskåren slutar på en summa av i runt tal 18 milj. kronor. Sjöpoliskåren: För denna andra gren av riksordningskåren föreligger endast ett mycket preliminärt förslag. Totala ordinarie personalstyrkan uppgår till 935 man, och den extraordinarie personalen till 349 man, sammanlagt 1,284 man, fördelande sig, förutom chefen, på sjöpolisintendenter av första och andra graden, sjöpoliskommissarier, sjööverkonstaplar av första och andra graden, sjöpoliskonstaplar och expeditionsvakt. Den extra personalen utgöres av extra sjöpoliskonstaplar och skrivbiträden. Personalen har fast anställning. H ä r förekommer alltså icke, liksom vid lantpoliskåren, en till vissa år begränsad anställningstid. Chefen för sjöpoliskåren beräknas erhålla en lön av 15 624 kronor. Den lägsta lönen för ordinarie befattningshavare beräknas till 4 224 kronor, och lägsta lönen för extraordinarie till 3 024 kronor. Vid vistelse i land har personalen att själv hålla sig bostad. För sjöpoliskåren avses flytande material enligt följande: A. Sjöpolisbåt typ 1. Båtarna av denna typ skola ha god sjövärdighet och förmåga att upprätthålla erforderlig bevaknings- och patrulleringstjänst utomskars även under svårare förhållanden. Längd: 32 meter. Råoljedrivet maskineri. Fart: <?:a 18 knop. Kostnad: c:a 225 000 kronor. Antal: 67, varav 56 i linjen och 11 i reserven. B. Sjöpolisbåt typ 2. Även båtarna av denna typ skola ha

226 god sjövärdighet med framkomlighet i skärgård under alla väderleksförhållanden och utomskärs vid icke allt för ogynnsamma sådana förhållanden. Längd: c:a 16 meter. Råoljedrivet maskineri. Fart: c:a 18 knop. Kostnad: c:a 100 000 kronor. Antal: 98, varav 88 i linjen och 10 i reserven. C. Sjöpolisbåt typ 3. Båtarna av denna typ avses huvudsakligast för inspektionstjänst men skola även utgöra en allmän reserv för båtarna av typ 2. Längd: c:a 12 meter. Bensindrivet maskineri. Fart: c:a 20 knop. Kostnad: c:a 40000 kronor. Antal: 25. Beträffande beväpningen anföres: »Av de i det föregående för sjöpoliskåren formulerade uppgifterna framgår, att beväpning såväl av båtarna som av personalen måste anses ofrånkomlig. Någon engångskostnad för anskaffning av sådan beväpning behöver dock ej beräknas, enär vid allmän avrustning allaerforderliga vapen och därmed sammanhängande materiel med säkerhet kunna påräknas ur nu befintliga förråd.» Årskostnaden för sjöpoliskåren har uppskattats till i runt tal _ 12 milj. kronor. Då kåren skall övertaga tullverkets nuvarande kustbevakningsfunktion, får från årskostnaden avdragas c:a 2'5 milj. kronor. Utredningsmannen yttrar beträffande kostnaderna: »Besparingar i den här föreslagna organisationen kunna verkställas på flera sätt, exempelvis genom minskning av antalet distrikt eller antalet båtar inom distriktet eller bådadera, beräknande av mindre och billigare båtar med därav följande minskning av personalen och driftskostnaderna m. m. Genom sådana åtgärder kunna kostnaderna, i den mån man anser att effektiviteten i alla fall fyller rimliga krav, efter behag sänkas med t. ex. 25 eller 50 %, utan att det med fog kan påstås, att kåren därigenom blir funktionsoduglig. Vill man i ett fall som detta dock vara på den säkra sidan, torde det vara lämpligt att räkna med att en effektiv sjöpolisorganisation kan erhållas för en årskostnad av omkring 10 milj. kronor.» Från denna kostnad skulle dragas kostnaden för tullverkets nuvarande kustbevakningsorganisation, vadan årsbudgeten för sjöpoliskåren skulle komma att uppgå till mellan 7 och 8 milj. kronor. Årskostnaden för riksordningskåren blir alltså, om man beträffande lantordningskåren gör avdrag för vad den nuvarande statspolisorganisationen kostar, i runt tal 25 milj. kronor. Det faller i ögonen, att avlöningarna till riksordningskårens personal upptagits till jämförelsevis höga belopp. Av totalbudgeten, 25 milj. kronor, utgöra i runt tal icke mindre än 18 milj. avlöningar, pensioner och avskedsersättningar, 12 milj. för lantordningskåren och 6 milj. för sjöpoliskåren. En rätt betydande reducering av dessa kostnader torde vara befogad, varigenom kostnaderna för riksordningskåren skulle högst väsentligt kunna nedbringas. Vapenutrustningen för lantordningskåren synes också vara så kraftigt tilltagen, att fråga är om den kan vara av behovet påkallad vid en tidpunkt, då förutsättningar ansetts vara för handen för en total avrustning. Antalet fartyg i sjöpoliskåren synes också kunna reduceras och i följd härav även personalen. Något definitivt bedömande är naturligtvis icke möjligt, då kåren är avsedd för en framtid, om vars förhållanden man nu icke kan våga ha någon mening.

227 VIII. Kostnader vid fullständig avrustning. Inom försvarskommissionen verkställdes under 1931 en utredning angående ungefärliga kostnaderna för statsverket, därest personalen vid truppförband och staber m. m. skulle överföras på övergångsstat (pensioneras) på samma villkor som gällt vid tvångsöverföringen i samband med 1925 års försvarsreform. Utredningen omfattade även inom militärväsendet anställda förmän och arbetare, för vilka beräknades pension efter längre anställning, eljest avskedsersättning, vilken, liksom för fast anställt militärmanskap, skulle utgå efter fyra års anställning. E n beräkning blev även gjord över de ersättningar, som kunde antagas komma att utgå till militära förläggningsorter. Då siffermaterialet torde vara av allmännare intresse lämnas här en summarisk sammanfattning. I. Uppgift å den personal av olika slag, som vid total avrustning skulle indragas och som alltså mer eller mindre skulle göra intrång å civila arbetsmarknaden.

1 Officerare och likställda 1 Underofficerare och likställda 1 Fast anställt manskap 1 Förmän och arbetare ... .

Armén

Marinen

1900 1300 4 500 2 200

600 900 3 950 2 500

75 70 150 240

2 575 2 270 8 600 4 940

9 900

7 950

18 385

Flygvapnet

Avrundat

Summa

18 400

Anm. I resp. kategorier ingår jämväl oivilmilitär och civil personal av det slag, som på grund av utbildning, anställningssätt m. m. närmast kan anses hänförlig till kategorien ifråga.

II. Tablå utvisande huru de årliga kostnaderna vid fullständig avrustning successivt minskas vad beträffar ersättning till indragen personal vid armén, marinen och flygvapnet.

Det år under vilket indragningen träder i kraft 1. året därefter 2. » 3. » 4. » 5. .» » 6. • 7. ,. 8. » » 9. >

10. i

Armén

Marinen

Flygvapnet

Summa

35 003 815 24 217 000 22 541 000 20 865 000 19 189 000 17 513 000 15 837 000 14 161 000 12 485 000 10 809 000 9 233 000

14 390 000 6 320 000 6 070 000 5 820 000 5 570 000 5 320 000 5 070 000 4 820 000 4 570 000 4 320 000 4 070 000

1 662 565 1129 930 1106 644 1 083 358 1 060 072 1 046 786 1 013 500 990 214 966 928 943 642 920 356

51 056 380 31 666 930 29 717 644 27 768 358 25 819 072 23 879 786 21 920 500 19 971 214 18 021 928 16 072 642 14 223 356

228 III. Vilka ungefärliga engångskostnader kunna med hänsyn till erfarenheterna från tidigare indragning av truppförband väntas drabba statsverket på grund av ersättningsanspråk från annan part än personalen2 De krav, som här avses, utgöras av de ersättningsanspråk, som antagas kunna resas från de städer och kommuner, vilka drabbas av förluster genom indragning av truppförband och anstalter. Dessa krav komma att huvudsakligen bestå uti dels den direkta förlust, som uppkommer genom att de engångskostnader, vederbörande stad fått vidkännas för truppförläggningen, gå förlorade utan motsvarande nytta för staden, dels den minskning i inkomster för städernas affärsdrivande verk, som orsakas genom att regementena m. m. nu upphöra att vara avnämare av gas, vatten och elektricitet, dels den minskning i skatter och kommunala intäkter, som uppstår genom utflyttning av militärpersonal, dels ock slutligen den betydande indirekta förlust städerna kunna komma att lida genom minskad rörelse inom samhället och minskade förvärvsmöjligheter för stadens civila invånare. Genom bemyndigande av Kungl. Maj:t den 6 november 1925 tillkallades särskilda sakkunniga, den s. k. kasernkommittén, för undersökning och avgivande av förslag rörande den ersättning, som det i följd av träffade avtal eller på grund av billighetsskäl ansåges vara nödvändigt att bereda de kommuner, vilka berördes av de med 1925 års försvarsorganisation följande inskränkningarna i truppförbandens antal. Då en beräkning av de ungefärliga kostnader en total avrustning skulle medföra vad beträffar ersättning till städer och kommuner näppeligen låter sig göra utan ett grundligt studium av samtliga kontrakt och avtal mellan kronan och resp. städer, är det icke möjligt att för närvarande angiva några tillförlitliga siffror. Liksom förhållandena vid genomförande av_1925 års härordning krävde en särskild kommitté för beräknande m. m. av hithörande kostnader blir det givetvis än mer nödvändigt, att liknande kommitté i sinom tid tillsättes, om samtliga garnisonsorter skulle komma att beröras av indragningen. Vissa preliminära uppskattningar torde emellertid med ledning av kasernkommitténs utredningar kunna göras. Enligt kasernkommitténs utredning hava de sammanlagda uppoffringar, som nedanstående städer gjort med anledning av truppförbands förläggning till resp. städer, av Svenska stadsförbundet uppskattats till följande approximativa belopp: kr. 371,000 Sollefteå kr. 400,000 Växjö » 252,000 Ystad » 670,000 Västerås » 195,000 Eksjö » 780,000 Halmstad » 258,000 Linköping » 390,000 Umeå » 540,000 Gävle » 175,000 Jönköping » 717,000 Östersund » 202,000 Borås » 590,000 Uppsala » 215,000 Malmö » 340,000 Sala » 63,000 Kristianstad » 31,000 Örebro » 160,000 Lund » 8,000 Vänersborg » 338,000 Visby Skövde » 475,000 Summa kronor 7,398,000 Falun » 128,000

229 (Beträffande Vaxholm och Karlsborg, vilka kommuner ansågos helt beroende av militärförläggning, hade någon direkt uppskattning av gjorda uppoffringar ej verkställts. Dessa kommuners krav hava dock prövats.) Ovanstående belopp avser värdet av de tomter, vederbörande städer överlämnat till kronan, samt de kostnader, städerna iklätt sig i form av kontanta bidrag till kasernetablissements uppförande ävensom för framdragande till etablissementen av ledningar för vatten och elektriskt ljus m. m. Givet är att riksdagen ej medgivit ersättning till den utsträckning, som ovan upptagits, till städer, som berörts av 1925 års härordning. Flertalet städer har ju ej heller drabbats av annan förlust genom 1925 års härordning än att garnisonen förminskats, varjämte kompensation i stor utsträckning kunnat beredas ett flertal städer därigenom, att etablissementen tagits i anspråk för andra ändamål (sinnessjukhus m. m.). Den ersättning, riksdagen beviljat, har till övervägande del bestått i att markområden återlämnats till resp. städer. I övrigt har kompensation beretts genom ändring av taxor m. m. i gällande avtal med städerna beträffande elektriskt ljus, gas och vatten. De kontanta ersättningsbelopp, som hittills upptagits i riksstaten och tillerkänts resp. städer på grund av 1925 års härordning, hava utgjort: Ystad Norrköping Östersund

kr. 198,360 Karlskrona » 13,525 Lund » 48,000 Halmstad

kr. 225,750 » 59,000 » 5,000

Linköping

» 200,000

ö

Västerås

»

Summa kronor 764,635

lö!000

;

nen ao^

^ Vid en total indragning av samtliga truppförband, då resp. städer helt gå miste om de stora avnämare av gas, elektriskt ljus och vatten och det skatteunderlag, som truppförbanden utgjort, torde det kunna antagas, att väsentligt större vederlag än som var fallet i samband med 1925 års härordning måste beviljas. Det torde härvid preliminärt kunna i stort sett räknas med värdet av de påvisbara uppoffringar, vederbörliga städer ansett sig hava gjort såsom dessa uppoffringar enligt ovan uppskattats. Även om eventuell ersättning ej kommer att helt utgöras av kontant belopp utan måhända främst bestå i vederlag i form av mark och byggnader, synes i denna preliminära beräkning samtliga värden böra medtagas. Den enligt ovan gjorda uppskattningen av olika städers uppoffringar, vilka varit under omprövning (slutande på en summa av 7 398 000 kronor), omfattar samtliga garnisoner utom Hälsingborg, Hässleholm, Uddevalla, Karlstad, Strängnäs, Boden och Stockholm. För sistnämnda garnisonsorter torde sålunda en del belopp tillkomma. Det anses kunna antagas att ersättningsanspråken från dessa städer ej torde bli särskilt stora. Sålunda må exempelvis erinras om, att Stockholm i och med total indragning befrias från den icke obetydliga årliga utgift, som betingas av staden åliggande skyldighet att utbetala inkvarterings- och servisbidrag, samt att Uddevalla åtagit sig att till statsverket gälda visst belopp, från vilket staden väl lärer komma att befrias. Då en del nedprutningar för övrigt torde komma att äga rum, torde man vid en uppskattning av de ersättningsanspråk, som från resp. städer komma att resas vid en total avrustning, preliminärt kunna räkna med summan av de enligt ovan uppskattade värdena av gjorda uppoffringar, minskat med de ersättningsbelopp, som av riksdagen redan beviljats. Alltså 7 398 000 kronor —764 635 kronor

= 6 615 365 kronor. Avrundat 7 000 000 kronor.

230 Enligt vid föredragning inom försvarskommissionen lämnad uppgift, finnas ytterligare ett antal städer och kommuner, än de här ovan upptagna, som kunna väntas resa ersättningsanspråk. Storleken av dessa har ytterst preliminärt uppskattats till mellan 2 och 3 milj. kronor. Om den högre siffran här upptages skulle utgiften till städer och kommuner alltså bli totalt 10 000 000 kronor. IV. Krigsmaterielindnstriens omläggning till annan verksamhet och kostnaderna härför. Vid en avrustning liksom vid en mera betydande nedrustning eller som en följd av en lagstiftning som beskär möjligheterna till export av krigsmateriel, uppstår givetvis fråga om en omläggning av krigsmaterielindustrien till annan verksamhet. Avrustningsdelegationen inom försvarskommissionen gjorde i slutet av 1932 ett försök att erhålla upplysningar huru man i Tyskland efter tvångsavrustningen gick till väga för att utnyttja den mycket betydande krigsmaterielindustrien för andra tillverkningar. Det visade sig emellertid icke möjligt att på legal väg införskaffa de erforderliga upplysningarna, varför tanken fick förfalla. En utredning av denna fråga för den svenska industriens vidkommande skulle bli både tidsödande och arbetskrävande, och det har därför icke ansetts kunna komma i fråga att inom försvarskommissionen verkställa densamma. Det är emellertid tydligt, att ett kraftigare ingrepp i restriktiv riktning mot krigsmaterielindustrien skulle ställa det allmänna inför ett arbetslöshetsproblem, som det gällde att lösa. Krav skulle komma att resas på statligt ingripande och storleken av ersättningsanspråk och stödåtgärder bleve givetvis beroende av i vilken utsträckning krigsmaterielindustrien kunde utnyttjas för annan produktion. Någon uppskattning av vilka belopp, som skulle bli nödvändiga att anvisa av statsmedel, är icke möjlig, men att det skulle bli fråga om mycket avsevärda utgifter är uppenbart. För att icke en tyngande engångsbelastning skulle uppstå vore en lämplig utväg, att när en starkare nedrustningsvilja kommit till uttryck inom befolkningen, avsätta medel till en statlig fond för ändamålet i fråga.

IX. Avrustningens genomförande. — Slutsatser. Det i denna reservation förda resonemanget utmynnar icke i ett för tävlan inför Kungl. Maj:t och riksdagen uppgjort organisationsförslag. Keservanten har icke några parlamentariska maktfaktorer att ställa upp bakom ett sådant förslag, och reservationen vill därför endast vara en vädjan till den tänkande delen av Sveriges folk att besinna sitt ansvar i en för Europa ytterst skickelsediger tid. Men vissa antydningar äro dock på sin plats om reservantens syn på frågan, hur en avrustning skall organisatoriskt genomföras.

231 Det är självklart, att Sveriges folk icke kan tänkas vara berett att från ett tillstånd i militärfrågan, kännetecknat av en förhållandevis stark militärorganisation, direkt gå till total avrustning. Avrustningens genomförande är en uppfostringsfråga, varvid en mångfald hinder måste övervinnas. Avrustningen blir resultatet av en successivt framvuxen, mot rustningssystemet målmedvetet inriktad opinion. Men i den mån denna opinion växer i styrka måste — under ett demokratiskt samhällsskick — verkningarna därav taga sig uttryck i en tid efter annan företagen beskärning av militärorganisationen. Avrustningen är alltså slutpunkten på en under folkopinionens tryck genomförd successiv nedrustning. Sverige har redan varit inne på denna väg. Som en följd av nedrustningsviljan inom främst svensk allmoge beskars 1925 den då gällande militärorganisationen. De beslutande statsmakterna leddes förvisso icke av några målmedvetna nedrustningsprinciper, men de pådrivande krafterna voro antimilitaristiska. Den militärorganisation, som således genomfördes, låg otvivelaktigt vid övre gränsen av vad en majoritet inom folket vid denna tidpunkt ansåg vara behövligt av militära maktmedel. Den godtogs emellertid även inom vissa avrustningskretsar såsom ett första steg på nedrustningens väg. 1925 års försvarsordning har tyvärr icke blivit genomförd i den anda, som var avsikten vid dess antagande. Militärkostnaderna, som i år borde ha uppgått till mindre än 100 milj. kronor, ha blivit avsevärt mycket högre. Ännu vid tiden för försvarskommissionens tillsättande var detta ett bekymmer inom parlamentariska kretsar, och direktiven för försvarskommissionen fingo i viss mån en prägel härav. Kommissionen fick i uppdrag att undersöka, om kostnaderna kunde nedbringas utan rubbningar i organisationen. Men den erhöll också föreläggande att jämsides med andra alternativ pröva de skäl, som kunde anföras för och emot »en ändamålsenlig organisation av vårt försvarsväsende inom den kostnadsram, som åsyftats vid antagandet av nu gällande försvarsordning, med inriktning tillika på eventuell rustningsminskning och avrustning i samband med internationella överenskommelser». På grund av dessa omständigheter knöts till utredningen en förhoppning från nedrustnings- och avrustningsanhängarna, att ur utredningen skulle framgå, utom andra, även ett förslag i bestämt nedrustningssyfte. Denna förhoppning har, genom händelseutvecklingen efter 1930, icke blivit infriad. Då det emellertid var önskvärt, att åtminstone inom försvarskommissionen förefanns utarbetat ett förslag med den syftning, ovan citerade alternativ innehöll, framställdes i december förra året ett yrkande om utarbetande av ett sådant förslag, som sedermera utformats av militär expertis. I förslaget är en mycket kraftig beskärning av armén företagen, bland annat skulle 11 av 22 infanteriregementen, två fästningsinfanteribataljoner, ett kavalleriregemente, ett fördelningsartilleriregemente, en artillerikår och en trängkår indragas. Kostnaden för armén skulle uppgå till 52 milj. kronor. Till grund för beräkningarna har emellertid lagts samma starka vapenutrustning och befälskader och den förlängda övningstid, som beräknats för kommissionens majoritetsförslag. Går man ut från samma standard

232 i dessa avseenden som i nuvarande arméorganisation, kunna kostnaderna avsevärt nedbringas. Flottans organisation är byggd på principen, att någon ersättningsbyggnad icke skall ske under närmaste åren och därefter blott av mindre fartyg. Flottan skulle i följd härav, efter hand som nuvarande fartyg falla för åldersgränsen, successivt minskas och kostnaderna nedgå. Årskostnaden i början skulle bli 22*5 milj. kronor. Kustartilleriet skulle kosta 4*5 milj. kronor. För luftvärn till s. k. hemortsskydd upptages icke något belopp. Den särskilda flygorganisationen skulle avskaffas, och flyget skulle uppdelas med 2/a på armén och Va på flottan. Flygorganisationen skulle kosta 18 milj. kronor. S. k. passiva försvarsåtgärder (civilskydd) skulle icke organiseras. Den årliga totalkostnaden — frånräknat övergångskostnader med anledning av personalindragiiingar, c:a 5 milj. kronor första året — blir 98 milj. kronor. Detta förslag är ett nedrustningsförslag i alla avseenden utom beträffande flygorganisationen, i vilken dessutom beräknats ingå bombflygplan. I ett nedrustningsförslag på en principiell avrustningslinje måste därför flygorganisationen mycket kraftigt beskäras. Med en sådan beskärning (lämpligen ned till Vs av den föreslagna kostnaden) och med de besparingar, som kunna göras i arméförslaget, skulle inom en kostnadsram på 98 milj. kronor finnas plats dels för övergångskostnaderna, dels för ersättningar till av regementsindragningar drabbade samhällen och dels för avsättning till den i slutet av avdelning V I I I här ovan ifrågasatta fonden för omläggning av krigsmaterielindustrin till fredsindustri. Som ett ytterligare önskemål kan nämnas, att flygväsendet kunde tänkas bli taget i anspråk för civilflygning inom landet och en önskvärd utveckling av detta kommunikationsmedel alltså komma till stånd. Det här i korthet skisserade nedrustningsförslaget har, på den principiella grund det vilar, ingen utsikt att bli en under nuvarande parlamentariska maktförhållanden genomförbar linje i militärfrågan. Men det har här anförts såsom exempel på hur en organisation inom den 1925 åsyftade kostnadsramen kan utformas, så beskaffad, att den i viss del automatiskt förminskas och att medel (c:a 10 milj. kronor första året) kunna avsättas för underlättande av fortsatt nedrustning. E t t sådani organisationsförslag kan därför anses ändamålsenligt, när en folkmajoritet uttalar sin önskan att en nedrustning mot avrustningen skall inledas. Försvarskommissionens utredningsmaterial innehåller emellertid ett stort antal organisationsförslag rörande de olika försvarsgrenarna, vilka framgått ur olika avvägningskombinationer. Materialet i sin helhet ger anvisning på, att en organisatorisk beskärning av militärväsendet icke möter några större tekniska svårigheter. Det har i inledningen av denna reservation antytts, att icke ens den nationella avrustningens anhängare anse en militär avrustning vara ett alternativ med några utsikter vid den förestående lösningen av militärfrågan. Men däri ligger icke ett uppgivande av avrustningsståndpunkten. Företrädarna av

233 denna mena alldeles tvärtom, att det nuvarande läget i världen — karakteriserat av en besinningslös rustningshets i snart sagt alla stater — mer än någonsin förr i historien uppfordrar vårt land till en verkligt positiv insats för freden. Så skulle ske, om Sveriges folk vägrade att acceptera den vanvettiga synpunkten, att rustningar för krig skapa betingelser för fred. Vad är det, som i denna tid vållar oro och panik världen runt, om icke de forcerade militära rustningarna? Är det icke just dessa rustningar, som stärkt känslan av otrygghet i vårt land? Och nu söker man inbilla Sveriges folk, att om vi göra som de andra, så ha vi därmed tillförsäkrat oss en ökad trygghet. Tanken är ett utslag av en ödesdiger sinnesförvirring. Man må anstränga sig hur mycket som helst att konstruera fram oss direkt eller indirekt berörande krigsrisker — och försvarskommissionen kan icke beskyllas för att i detta avseende ha gjort sig skyldig till någon underlåtenhet — man skall likväl icke komma förbi, att intet land i hela världen på svagare sakliga grunder än Sverige sätter sin nationella frihet och självbestämningsiätt i beroende av sina militära rustningar. Denna särställning för vårt land ålägger oss ett förpliktande ansvar. Det kan icke vara en Sveriges folk värdig uppgift att bära bränsle till ett bål, som kan tända Europa i brand. Om vi rätt fatta vår uppgift som ett framstående kulturfolk, måste den vara att föra förnuftets och besinningens talan. Men det räcker icke med platoniska försäkringar om fredsvilja och villighet att främja samförstånd och solidaritet. Europa och världen är trött på till intet förpliktande fraser. Det fordras handlingens bekräftelse på ett sådant sinnelag. Och denna handling kan endast ha en form: Sverige träder ut ur rustningstävlan. Ingen kan våga en försäkran, att en nationell avrustning garanterar orubbad trygghet för ett folk, som tager detta steg. Men de risker, som kunna möta, böra vägas mot de risker, det militära rustningssystemet medför. Om ett avrustat lands framtida öde veta vi intet — vad krig är veta vi något om. Vad det moderna kriget kan betyda, förstår ännu endast en ringa del av vårt folk. Må det vara sagt, att försvarskommissionens utredningar — varav åtskilliga tyvärr äro hemligstämplade — för den, som sökt tränga till. bottnen av problemen, öppnat förlåten till en avgrund. Det gäller emellertid icke blott att väga riskernas storlek, utan, såsom framhållits i ett till kommissionen avgivet yttrande, även att väga de värden, för vilka riskerna tagas. Sker så, bör valet icke vara svårt. Den nationella avrustningen blir för den närmaste tiden en propagandauppgift, icke mera, i vårt land. Under djupaste känsla av sitt stora ansvar kommer författaren till denna reservation att utan tvekan anbefalla den nationella avrustningens väg för Sveriges folk.

Starka krav resas, att försvarsfrågan skall bringas till en lösning redan vid 1936 års riksdag. Med den uppfattning om Sveriges läge och risker, som i det föregående utvecklats, låter sig icke förena en åsikt, att ett avgörande

234 hastar av hänsyn till vårt lands säkerhet. De skräckbilder, med vilka Sveriges folk dagligen underhålles, äro i det stora hela överdrivna karikatyrer. Det finnes god tid för eftertanke. Ett avgörande bör uppskjutas, så att Sveriges folk blir i tillfälle att säga sin mening i försvarsfrågan. Det är därvid önskvärt, att folket kan uttala sin åsikt utan partitvång. E n sådan form för meningsyttringen, varigenom medborgarna inbjudas att icke blott acceptera ett politiskt partis ståndpunkt i försvarsfrågan, utan tillika partiets program i andra på dagordningen stående politiska frågor, skulle icke lämna ett fullt nöjaktigt besked om folkviljan. E n allmän folkomröstning i försvarsfrågan, med Saaromröstningen som förebild, är därför att anbefalla. För en sådan folkomröstning föreslås till sist, såsom sammanfattning av denna reservation, följande proposition: nationell avrustning genom nedrustning på en principiell avrustningslinje; polismässigt organiserad, socialt betonad ordningsmakt.

235 Av herrar von Arbin

och Lychnell,

vilka anfört:

Inom den kostnadsram, som avses i den av försvarskommissionen föreslagna försvarsordningen, hava enligt vårt förmenande arméns och flygvapnets behov blivit i görligaste mån tillgodosedda. Vidgas denna kostnadsram till ett ungefärligt belopp av 160 milj. kronor årligen, anse vi, att av oss här nedan framställda, ur militär synpunkt viktiga organisationsförändringar beträffande ovan nämnda båda försvarsgrenar böra inrymmas i förslaget. Vi utgå härvid från de synpunkter, som av oss tidigare inom försvarskommissionen hävdats i ett av kommissionens samtliga militära ledamöter i början av innevarande år uppgjort gemensamt förslag till försvarsorganisation (bilaga nr 6: »januarialternativen 1935»).

Lantförsvaret. Längd och fördelning av de värnpliktigas tjänstgöringstid. Uti försvarskommissionens betänkande, avd. VII, sid. 190—199, har återgivits en av sakkunniga på det lantmilitära området utarbetad promemoria angående ifrågavarande spörsmål. Däri framförda militära synpunkter hava i kommissionens förslag tillgodosetts »i den mån så är möjligt av hänsyn till sociala och ekonomiska m. fl. faktorer». Den avknappning i tjänstgöringstid, som gjorts, går i huvudsak ut över infanteriets repetitionsövningar, i det att av de sakkunniga föreslagna tvenne repetitionsövningar om vardera 30 dagar reducerats till en dylik om 25 dagar. Detta medför, att repetitionsövning med tre årsklasser värnpliktiga kan vid truppförbanden anordnas endast vartannat år. Kommissionen anför, att den »ingalunda förbiser, att repetitionsövningarnas bortfallande vartannat år vid infanteriet kommer att innebära en allvarlig olägenhet». Särskilt gör sig denna olägenhet gällande vid de i Norrland förlagda truppförbanden, där behovet av vinterutbildning av de värnpliktiga föreligger. I stället för att, såsom de sakkunniga föreslagit, förlägga den ena repetitionsövningen i form av vintersoldatskola till vintern, måste enligt kommissionens förslag sommarsoldatskolan förkortas till förmån för en särskild vintersoldatskola, vilket menligt inverkar på den grundläggande soldatutbildningen. Även om kommissionens förslag beträffande värnpliktstjänstgöringens längd och fördelning innebär en avsevärd förbättring i jämförelse med nu rådande utbildningsförhållanden, är det av stor militär betydelse, att denna tjänstgöring ordnas i enlighet med de sakkunnigas förslag, vilket av oss förordas med den avvikelsen, att tjänstgöringstiden för en mindre del av infanteriet samt för till ersättningsreserven och handräckningstjänst uttagna värnplik-

236 tiga bestämmes till högst 180 dagar. Skälet till denna avvikelse från förut föreslagna 140 dagar för dessa kategorier är, att senare utförda statistiska beräkningar visat, att under 1940-talet värnpliktskontingenterna nedgå så, att behovet av handräckningsdagar icke fylles med det mindre dagantalet. Intill dess att så blir förhållandet, bör det ligga i Kungl. Maj:ts hand att genom avkortning i tjänstgöringstiden reglera tillgång och behov beträffande de båda sistnämnda kategorierna värnpliktiga.

Arméns organisation på högre och lägre truppförband. I det förut omnämnda av militära sakkunniga uppgjorda förslaget till försvarsorganisation utgick man vad armén beträffar från en fredsindelning på fem arméfördelningar med bibehållande i stort sett av samtliga nu befintliga infanteriregementen. Försvarskommissionen har, såsom i avd. VII, sid. 89, i betänkandet anföres, »till prövning upptagit möjligheten att låta fredsorganisationen få en omfattning av fem fördelningar, varigenom en ur militär synpunkt tillfredsställande överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation skulle kunna ernås beträffande den övervägande delen av armén. Försvarskommissionen har emellertid vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter — därvid naturligen kostnadshänsyn måste spela, en betydande roll — funnit sig böra förorda, att de i fredsorganisationen ingående, för fördelningar avsedda truppförbanden i fredstid indelas i allenast fyra arméfördelningar». Inom den kostnadsram, som detta särskilda yttrande utgår från, bör önskemålet om fem fredsfördelningar åtminstone i modifierad form tillgodoses. Det vore av flera skäl önskvärt att bibehålla samtliga nu befintliga regementen orubbade, men detta låter sig tyvärr svårligen göra. Mot Göta livgardes förvandlande till enbart stridsvagnsregemente och indragning av Kronobergs regementes detachement i Karlskrona kunna icke vägande militära skäl anföras. Värmlands regementes övergående till flygförband är ur arméns synpunkt beklagligt, men i riksförsvarets intresse erforderligt, för att ej belasta försvarsbudgeten med stora kostnader för uppbyggande av nytt kasernetablissement för flygvapnets räkning i denna del av landet. Södermanlands regementes omdaning till krigsskola med övningstrupp från detta regementes inskrivningsområde erbjuder så stora militära fördelar, att ett uppgivande av denna organisationsförändring icke bör ske, för så vitt icke erforderliga medel stå till buds för uppbyggandet av särskilt kasernetablissement för den sålunda utvidgade krigsskolan. Undertecknade föreslå därför en fredsorganisation på fem fördelningar, vilken organisation i förhållande till kommissionens förslag endast kommer att omfatta följande utvidgning: en fördelningsstab, ett infanteriregemente och ett fältartilleriregemente.

237 Detta synes på ändamålsenligaste sätt kunna åstadkommas genom att den nuvarande Östra brigadens stab sväller ut till fördelningsstab; att Västerbottens regemente bibehålles; samt att ett nybildat fältartilleriregemente, i vilket nuvarande Bodens artillerikår ingår, förlägges till förutvarande Upplands artilleriregementes kasernetablissement i Uppsala. Arméns underofficersskola, som nu disponerar sistnämnda förläggning, föreslås i sin tur förflyttad till krigsskolans lokaler på Karlberg, vilka bliva disponibla i och med denna skolas föreslagna förflyttning till Strängnäs. Genom bibehållande av Västerbottens regemente bortfaller den av kommissionen föreslagna ur flera synpunkter mindre lämpliga förflyttningen av Svea ingenjörkår från den för detta truppförband uppbyggda och inredda kasernen vid Frösunda till Umeå. Arméartilleriet. Den utökning av arméartilleriet, som försvarskommissionen föreslagit, har av ekonomiska skäl gjorts mindre än vad den militära sakkunskapen ansett önskvärd. Här föreslås upprättandet av ytterligare en division, vilken förlägges till Boden i stället för nuvarande Bodens artillerikår. De här föreslagna organisatoriska förändringarna inom lantförsvaret beräknas draga en kostnad, som framgår av nedanstående summariska beräkning. Kostnadsberäkning. Ovanstående organisationsförändringar beräknas medföra följande kostnader. 1. Övningstidens förändring 2. Uppsättandet av en fördelningsstab 3. Västerbottens regemente 4. Uppsättandet av fältartilleriregemente 5. E n arméartilleridivision

kronor » » » »

900000 90 000 950000 460000 660000

Summa kronor 3 060 000 eller i avrundat tal 3 100 000 kronor. Luft värns vapnet. Beträffande detta truppslag, som enligt försvarskommissionens förslag införlivas med armén, anse vi det önskvärt, att särskilt det luftvärn, som är avsett att försvara hemorten gentemot angrepp från luften, förstärkes utöver vad som försvarskommissionen föreslagit. Denna form av hemortsförsvar hör emellertid i krigstid närmast samman med landstormsorganisationen och är i fredstid övervägande en materielfråga. Vi föreslå sålunda en ökad materielanskaffning för en kostnad av 5 milj. kronor, vilket med be-

238 räknad 10-årig uppsättningstid ger en årskvot av 0 5 milj. kronor. Detta innebär, att hemortens luftvärn kan förstärkas med exempelvis 6 batterier 7"5 cm luftvärnskanoner, 5 batterier 25 mm luftvärnskulsprutor och 4 strålkastartroppar. Någon härav föranledd utsvällning av luftvärnets fredsorganisation anse vi av ovan anförda skäl icke nödvändig.

Flygvapnet. I det inledningsvis omnämnda, av kommissionens militära ledamöter fram lagda gemensamma förslaget till försvarsorganisation har räknats med en utbyggnad av flygvapnet till att omfatta en styrka av 29 divisioner, fördelade på 9 flottiljer. Kostnaderna för detta flygvapen beräknades uppgå till 37 milj. kronor. Detta förslag innebär skapandet av bland annat en lämpligt sammansatt operativ enhet, bestående av en kärna av fyra bombflottiljer samt därutöver för dessas operationer erforderliga förband för spaning och skydd, nämligen en spanings- och en jaktflottilj. Härtill kommer enligt förslaget ytterligare en jaktflottilj, främst avsedd för huvudstadens försvar, samt två flottiljer, avsedda för samverkan med armén resp. marinen. Försvarskommissionen anför, att i och för sig vägande skäl hava förebragts för en utbyggnad av flygvapnet till denna styrka, men har emellertid stannat vid att föreslå en icke oväsentligt mindre organisation av flygvapnet, nämligen 21 divisioner fördelade på 7 flottiljer, motsvarande en årlig kostnad av 28"2 milj. kronor. Inom den av försvarskommissionen angivna totala kostnadsramen 148 milj. kronor, synes det näppeligen hava varit möjligt att tillgodose flygvapnet i högre grad än som skett, utan att övriga försvarsgrenars berättigade intressen hade fått stå tillbaka — till men för det totala försvarets effektivitet. Vidgas däremot den totala kostnadsramen till omkring 160 milj. kronor, är det ur militär synpunkt av synnerligen stor vikt, att åtminstone vissa i den av kommissionen föreslagna flygorganisationen framträdande svagheter avhjälpas. Armé- och marinflygflottiljernas styrka. I försvarskommissionens betänkande, avd. IX, kap. II, an föres, att det synts möjligt »att utan alltför stora olägenheter ytterligare något minska de ursprungligen föreslagna armé- och marinflygflottiljerna, så att dessa erhålla i huvudsak samma storlek som övriga flottiljer, cl. v. s. tre divisioner». Vi hysa den uppfattningen, att denna minskning ur militär synpunkt är betänklig. De föreslagna armé- och marinflygförbanden komma att på detta sätt erhålla en omfattning, som är mindre än vad som med nu gällande planer avses att ställas till armé- och marinmyndigheternas förfogande vid mobilisering, under det att behovet ökas, särskilt i betraktande av att antalet operativa enheter vid lantförsvaret av försvarskommissionen föreslås utökat.

239 Vi föreslå därför, att ifrågavarande flottiljer utökas sålunda: arméflygflottiljen med en spaningsdivision (12 flygplan), marinflygflottiljen med en halv torpeddivision (8 flygplan). Med denna utsvällning av organisationen förenade kostnadsökningar beräknas till: å anslaget till avlöning, rekrytering och resekostnader m - m kronor å anslaget till flygövningar » å anslaget till flygmateriel > å övriga anslag »

100000 300000 1050000 115000

Summa kronor

1 565 000

Flygplanens livslängder. I särskild bilaga till försvarskommissionens betänkande hava närmare angivits de livslängder för flygmaterielen, varmed kommissionen räknat. Beträffande denna fråga anföres i betänkandet, avd. IX, kap. VII, att »försvarskommissionen — om också med mycket stor tvekan — ansett det vara försvarligt att räkna med något högre livslängder, än vad den flygmilitära sakkunskapen ansett lämpligt». Det erbjuder stora svårigheter att finna fasta hållpunkter för bedömandet av flygplanens framtida livslängder. Av väsentlig betydelse härutinnan är den fortgående flygtekniska utvecklingen. Ehuruväl de synpunkter, som i kommissionens betänkande anföras som stöd för den föreslagna höjningen av livslängderna, icke kunna direkt vederläggas, synes det, med hänsyn till de ovissa faktorer, man här rör sig med, och inför risken av en felkalkylering i berörda avseende, vara riktigare att räkna med samma livslängder^ som man hittills utgått från. Vi föreslå sålunda i anslutning till vad här anförts, att för anslaget till flygmateriel räknas med genomgående ett års kortare livslängd, än vad i försvarskommissionens kostnadsberäkningar skett. Den ökning av flygmaterielanslaget, som därmed följer, uppgår till 1 300 000 kronor. Flygvapnets övningar. Till grund för försvarskommissionens beräkning av anslaget till flygvapnets övningar har bland annat lagts omfattningen av flygförbandens övningar och utbildningen i luften vid skolor och utbildningskurser. I betänkandet framhålles, avd. IX, kap. IV, att »från de militära sakkunnigas sida gjorts gällande, att man flerstädes inom utländska flygvapen anser en väsentligt högre årlig flygtid för den utbildade personalen vara erforderlig», men att försvarskommissionen dock »sett sig nödsakad att begränsa övningarnas omfattning till den här angivna». Vi anse, med hänsyn till såväl krigsberedskapen som flygsäkerheten, att flygövningarna böra erhålla en något större omfattning, framförallt vid de

240 viktigaste flygförbanden, de medeltunga bombflottiljerna. E n ökning av de årliga flygtimmarna erfordrar emellertid en höjning dels av anslaget till flygövningar dels av anslaget till flygmaterielens underhåll. Vi föreslå i anslutning till vad sålunda anförts, att vartdera av anslagen till flygvapnets övningar och flygmaterielens underhåll höjes med 200 000 kronor. Sammanfattning. I anslutning till vad i det föregående anförts, föreslå vi, att de av försvarskommissionen föreslagna kostnaderna för flygvapnet, 28'2 milj. kronor, ökas med följande belopp: Organisationens utökning med en arméspaningsdivision och en halv torpeddivision kronor 1565000 Materielanslagets beräknande med ett års kortare livslängd för flygplanen » 1300 000 Ökad omfattning av flygövningarna » 400 000 Summa kronor 3 265 000 eller i avrundat tal 3 300000 kronor. Flygvapnets sammanlagda kostnader vid fullt genomförd organisation föreslås sålunda höjda från 28"2 milj. kronor med 3 3 milj. kronor till 31'5 milj. kronor.

Marinen. Inom ett riksförsvar av den omfattning, det här är fråga om, synes oss för flottans behov böra räknas med en årskostnad av 33 milj. kronor eller 5 milj. utöver vad försvarskommissionen föreslagit. För kustartilleriet föreslås en höjning av årskostnaden till 8 milj. kronor. Sammanlagda kostnader. De sammanlagda årskostnaderna för riksförsvaret skulle enligt vad vi ovan föreslagit komma att uppgå till för armén kronor 80'7 milj. » luftvärnet » 6*2 » » flottan » 33 » » kustartilleriet » 8 » » flygvapnet » 31*5 » » gemensamma behov » 1 » Summa kronor 160-4 milj.

241 Av herr Gir on:

INNEHÅLL. Sid.

A.

B.

C.

Allmänna synpunkter 242 Huvudförslagets innebörd 243 Sjöstridskrafters verkningsmöjligheter 245 Vår y t t r e försvarslinje och dess betydelse 247 Försvarsgrenarnas medelstilldelning 249 Sveriges läge och behov av försvarskrafter 251 I. Sveriges läge . 253 a. Sveriges försörjningsläge 253 b. Sveriges militärgeografiska läge 270 c. Sammanfattning 274 II. Betvingelsemetoder och försvar däremot 275 a. Allmän orientering 275 b. Allmänna synpunkter beträffande försörjningskrig och försvar däremot 278 c. Allmänna synpunkter beträffande överskeppningsföretag och försvar däremot 285 III. Gotlands försvar 296 IV. Neutralitetsskyddet 299 V. Sveriges försvar genom sanktionsingripande 301 VI Sveriges behov av militära försvarsmedel 301 Flygstridskrafternas användning i anfall och försvar 307

D.

Sammanfattande synpunkter på betydelsen av artillerifartyg

314 E.

Försvarsväsendets högsta ledning

320 F.

Arméorganisationen

327 G.

H.

Marinorganisationen I. Grunder för sjöförsvarets ordnande 1. Försvarsgrenens s t r u k t u r 2. Marinledningen 3. Marindistrikts- och krigshamnsorganisationerna II. Flottans organisation enligt försvarskommissionens förslag III. Förslag till flottans organisation IV. Kustartilleriet V. För marinen gemensam personal VI. Kostnader ni. m Flygorganisationen

328 328 328 330 332 345 352 362 365 368 371

I.

Slututtalande

377 Bilagor. 1.

Vissa med försörjningsproblemet samhörande ekonomiska faktorer. Befolkningens storlek och fördelning 378 De viktigaste naturtillgångarna och deras utnyttjande 380 Industrien 381 Handel och sjöfart 382 Finansieringsproblem under krig 390 2. Allmänna synpunkter beträffande invasionsföretag över havet och försvar däremot. (Motsvarar huvudförslagets bilaga nr 3, som tillkommit u t a n sjömilitär medverkan) 396 3 a. Det moderna sjökrigets natur 411 3 b. Synpunkter pä möjligheterna för flygstridskrafter att övertaga de olika fartygsslagens uppgifter ' 415 1282 35

E16

242 Föreliggande reservation har icke kunnat givas en så fullständig utformning som ämnets vikt fordrar. Tiden härför har varit för knapp, enär jag icke förrän den 18 juli detta år erhöll kännedom om direktiven för de genomgripande förändringar i flottans organisation — innefattande bland annat en ny plan för flottans ersättningsbyggnad, nedskärning av personalkadrerna m. m. — som huvudförslagets målsmän funnit anledning föreslå. I anslutning därtill omarbetat förslag till marinorganisation förelåg den 25 i samma månad. Även i avdelningen om Sveriges läge och behov av försvarskrafter hade samtidigt vissa betydelsefulla ändringar och tillägg blivit gjorda, överste Bratts sakkunnigeutlåtande föredrogs inför kommissionen första gången den 30 juli. Någon sjömilitär sakkunskap har av förslagsställarna icke anlitats för dryftande av möjligheterna att överhuvudtaget åstadkomma en duglig flottorganisation — grundad på den av dem önskade flottan — för den angivna kostnadsramen av 28 milj. kronor. Att den sakkunskap, som anlitades vid utformandet av ovannämnda direktiv, i varje fall icke hämtades från flottans representanter, har icke heller varit ägnat att underlätta ett ställningstagande till nämnda betydande omläggningar. Genom därvid företagen beskärning av de redan förut för flottans bemanning alltför knappa personalkadrerna och av övningsanslaget har organisationens effektivitet ytterligare försämrats. Försvarskommissionens förslag till flottans organisation måste betecknas såsom underhaltigt. Vissa om sjöstrategiska och sjötaktiska förhållanden gjorda uttalanden och bedömanden strida direkt mot framlagda utredningar. Med tillkomsten av dessa uttalanden har den sjömilitära sakkunskapen intet haft att skaffa.

A. Allmänna synpunkter. Sverige har ett utpräglat maritimt läge. Den aktuella sjögränsen sträcker sig från Haparanda till Svinesund. Den aktuella landgränsen mot öster är endast en obetydlig bråkdel härav. I Östersjön ligga våra stora öar, Gotland och Öland. Vår nations liv är i högsta grad beroende av förhållandena till sjöss. I det närmaste hela vår utrikeshandel går över havet. Vid kusten eller i dess närhet ligga stora delar av våra värden och nyttigheter. I det moderna kriget är frågan om folkförsörjningen samt tillgodoseendet av krigsindustriens behov av avgörande betydelse. Härav framgår vikten av att våra sjöförbindelser kunna under krig upprätthållas. Världskrigets erfarenheter tala härvidlag ett tydligt språk. Sveriges försvarspolitiska läge karakteriseras främst därav, att — med undantag för norra landgränsen — alla mot vårt land riktade anfall måste insättas över havet eller genom luften.

243 Vårt sjöförsvars uppgift är att försvara riket och dess intressen till sjöss. Vid lösandet av denna uppgift hava sjöstridskrafterna ett ovärderligt stöd av flygstridskrafterna, Samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter är ett över hela världen uppmärksammat försvarsproblem. Sjöstridskrafterna och med dem samverkande flygstridskrafter bilda vår yttre försvarslinje. Vid varje slag av krigisk konflikt komma med visshet sjöoch flygstridskrafter att från konfliktens första till dess sista dag få betydande uppgifter att fylla. Ett försvagande av vårt sjöförsvars effektivitet lägger hela vår långsträckta kast öppen för fientliga företag, utlämnar de oss omgivande farvattnen till motståndaren, betager oss möjligheten att upprätthålla våra sjöförbindelser samt isolerar Gotland från moderlandet. Därest vår yttre försvarslinje så tillgodoses, att den kan anses vara en faktor att räkna med, finnas stora förutsättningar för att invasionsföretag över havet mot vårt land icke komma att ifrågasättas. Villkoret härför är dock tillvaron av en bakre försvarslinje — lantstridskrafterna — av sådan styrka, att överskeppningsföretag måste givas så stor omfattning, att de bliva alltför riskabla med hänsyn till våra sjö- och flygstridskrafters möjligheter till insats. Ett genom otillfredsställande ersättningsbyggnad samt genom bristande underhåll och otillräckliga övningar försvagat sjöförsvar innebär, på grund av vårt lands maritima läge, en ytterst allvarlig nedsättning av vår försvarsberedskap och våra försvarsmöjligheter och utgör en lucka i vårt försvarssystem, som icke kan fyllas genom andra försvarsanstalter. De moderna strategiska principerna bygga på intim växelverkan mellan de tre försvarsgrenarna. Föreligger påtaglig svaghet till lands, till sjöss eller i luften, faller hela försvarssystemet samman. Operationsdugliga länt-, sjöoch flygstridskrafter utgöra tillsammans det respektförsvar, som skall vara ägnat att hålla vårt land utanför krigiska konflikter — såsom skedde under världskriget. För att sjöstridskrafter skola vara operationsdugliga kräves — jämlikt samstämmig sjömilitär uppfattning — att i den sjögående flottan ingå artillerifartyg med svåra kanoner, lätta övervattensstridskrafter och undervattensbåtar samt för operationer över sjön ändamålsenligt utrustade och utbildade flygstridskrafter. Sjökrigföringen erfordrar härjämte ett väl utvecklat minväsende samt till skydd för flottans replipunkter och viktigare kustorter lokala sjöstridskrafter med däri ingående minsvepningsförband ävensom ett effektivt kustartilleriförsvar, bestående av såväl fasta kustbefästningar som rörliga batterier jämte minspärrar och luftvärnsformationer.

Huvudförslagets innebörd. De olika försvarsgrenarnas stater för budgetåret 1931/32 — vilket är det senaste normala året beträffande försvarsutgifterna, utom för flygvapnet, där budgetåret 1935/36 valts såsom mera normalt — minskade med anslag till dyrtidstillägg och avlöning till personal å övergångsstat samt, vad marinen

244 beträffar, med avdrag av kostnaderna för sjökarteverket, uppgå till i runt tal följande sammanlagda belopp: armén 66-9 milj. kronor marinen 40-6 » » flygvapnet 9-8 » » Marinens kostnader kunna ungefärligen uppdelas på: flottan 35-1 milj. kronor kustartilleriet 5-5 » » Huvudförslaget innebär alltså — därest kostnaderna för luftvärnet inräknas i arméns budget, dit det för närvarande hör och dit det givetvis bör höra, liksom marinens luftvärn inräknas i marinens budget — en ökning av arméns budget med 16-4 milj. kronor d:o av flygvapnets budget med 18-4 » » d:o av kustartilleriets budget med 2-o » » men en minskning av flottans badget med 7-i » Beträffande personalen innebär huvudförslaget en ökning av arméns personal med 426 officerare, 344 underofficerare och 465 underbefäl och volontärer, en ökning av flygvapnets personal med 189 officerare, 127 underofficerare och 743 manskap, en ökning av kustartilleriets personal med 46 officerare, 120 underofficerare och flaggkorpraler samt 317 korpraler och meniga, men en minskning av flottans personal med 23 officerare, 95 underofficerare och flaggkorpraler samt 214 korpraler och meniga. En sådan nedvärdering av flottans uppgifter och betydelse, som nu nämnda siffror innebära, torde aldrig tillförne hava förekommit i detta land. Det vill synas som om huvudförslagets målsmän hade den uppfattningen att flottan såsom maktfaktor i försvaret skulle ungefärligen bestå i nu innehavande styrka och effektivitet, vilket framgår av kommissionens uttalande att »ett bibehållande tillsvidare av flottans nuvarande fartygsbestånd bäst motsvarar lägets krav». Detta syfte kan emellertid icke nås med den i huvudförslaget avsedda medelstilldelningen, vilken ligger betydligt under det för den nuvarande organisationen erforderliga beloppet. Den föreslagna nedskärningen innebär sålunda icke blott att de nuvarande bristerna komma att bestå, utan att de beträffande övningar och krigsberedskap samt genom utebliven ersättningsbyggnad av artillerifartyg komma att i väsentlig grad förstoras, varjämte, genom minskning av den redan nu ytterst knappt tillmätta personalen, personalbristens olägenheter komma att kvarstå även i huvudförslagets organisation. Förslaget kan karakteriseras såsom ett provisorium av vida sämre art än den nuvarande organisationen. Den verkliga innebörden är att de operativa sjöstridskrafterna ställas på avskrivning.

245 Sjöstridskrafters verkningsmöjligheter. Den avvägning mellan försvarsgrenarna, som förordas i huvudförslaget motsvarar icke vad landets läge kräver och intet som helst stöd för detta förslag har lämnats av den sjömilitära sakkunskapen. Däremot har vid uppläggningen av krigshändelserna till sjöss sjöstridskrafterna förutsatts uppträda enligt strategiska och taktiska grunder, som den sjömilitära sakkunskapen ansett och framhållit såsom oriktiga. Därest Sverige blir indraget i krigisk konflikt, torde krigets påfrestningar komma att fördela sig enligt helt andra linjer än de, som ligga till grund för medelsfördelningen i huvudförslaget. De direkta orsakerna till den låga uppskattning av sjöförsvaret, som kännetecknar huvudförslaget, torde väl främst få sökas i de påståenden, som med stor energi och målmedvetenhet spridits och gjorts gällande, dels att sjöstridskrafter i allmänhet och — egendomligt nog — svenska sjöstridskrafter i synnerhet vore i det närmaste dödsdömda på grund av bombfaran från luften, dels att flygvapnet skulle kunna övertaga en stor del av flottans uppgifter.' Hur stor vederhäftighet ligger nu i dessa påståenden? Att flottorna utdömts genom flygvapnets uppträdande har grundligt vederlagts genom utvecklingen utomlands, där sjöstridskrafterna överallt tillmätas en utomordentlig betydelse och äro föremål för den största omvårdnad och det livligaste intresse från de ansvariga statsmakternas sida. Den stora betydelse man ute i världen tillagt det nyligen avslutade tysk-engelska flottavtalet och den oro detta avtal väckt till liv flerstädes inom Europas stater — även sådana med betydande flygstridskrafter — innebär ett kraftigt underkännande av den meningsriktning, som i vårt land förfäktar örlogsflottornas hjälplöshet gentemot flygvapnet. Av den officiella statistiken liksom av inom försvarskommissionen verkställda omfattande utredningar angående rustningsförhållandenas och försvarsutgifternas utveckling i olika länder under de senaste tio åren kan utläsas dels en genomgående ökning av försvarsutgifternas anpart i riksbudgeten (jfr huvudförslaget, avd. I I ) , dels att denna ökning påfallande jämnt stegrats år från år och därtill i stort sett lika fördelats på de olika försvarsgrenarna. Den genomsnittliga budgetfördelningen under senare år giver sålunda icke vid handen några nämnvärda förändringar i bedömandet av de olika försvarsgrenamas relativa betydelse. Evad det gäller små eller stora länder håller sig flygbudgeten i regel väsentligt lägre än övriga försvarsgrenars och upptager mellan 10 och 20 % av försvarsbudgeten. Man torde kunna fastslå att flygrustningarna ingenstädes tillgodosetts på sjörustningarnas bekostnad, trots att länt- och luftrustningarna i motsats till vad som är fallet till sjöss äro obundna av varje slag av rustningsbegränsning. Kan flygvapnet övertaga flottans uppgifter? Nej, övningar inom såväl främmande mariner som inom vår egen flotta visa oförtydbart att detta påstående är oriktigt. De övningar, som sedan många år bedrivits vid kustflottan mellan sjö- och flygstridskrafter, dels i samverkan, dels såsom varandras motståndare, hava givit vid handen att flygförbanden vid gynnsamma väderleksförhållanden äro ett ovärderligt komplement till sjöstridskrafterna,

246 men att de på intet vis göra dessa senare överflödiga. Härvid måste uppmärksammas, att kustflottan är den enda försvarsformation i vårt land, där praktiska erfarenheter om flottans och flygvapnets inbördes förhållanden överhuvud taget kunna vinnas. Tysklands upprustning till sjöss och de därav föranledda diskussionerna ute i Europa, berörande bland annat östersjöproblemet, hava eftertryckligt vederlagt det myckna talet om sjöstridskrafters maktlöshet och hopplösa läge i innanhav, som kunna överflygas av fientliga luftstridskrafter. I samma riktning peka Medelhavsländernas rustningar. Frågeställningen »flyg mot flotta» har utomlands numera trängts i bakgrunden och ersatts av en alltmera växande insikt om den stora betydelsen av samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter, ett förhållande som i försvarskommissionens huvudförslag föga beaktats. Huvudförslagets värdesättning av de olika försvarsgrenarnas verkningsmöjligheter vilar sålunda på teorier, som icke endast äro obestyrkta, utan fastmera grundligt vederlagda såväl av våra egna praktiska erfarenheter som av utvecklingen utomlands, där man med betydligt större resurser haft än bättre möjligheter att skaffa sig tillförlitligt underlag för ett sakligt bedömande av hithörande spörsmål. E n bidragande orsak till huvudförslagets negativa inställning till flottan torde hava varit den meningsriktning, som sökt göra gällande, att den svenska flottan alltid måste bliva underlägsen en stormaktsflotta i sjökriget och därför i stort sett kunde lämnas ur räkningen vid bedömandet av behovet av övriga försvarskrafter. Att vår flotta alltid kommer att bliva underlägsen en stormakts samlade sjöstridskrafter är lika obestridligt som motsvarande förhållanden beträffande länt- och flygstridskrafter. En stormakts krigsrustning förmå icke vi skaffa oss och det bör ärligt sägas ifrån, att mot en stormakt kunna vi icke ensamma i längden hålla stånd. Med det ömtåliga nät, som utrikespolitikens trådar bilda i våra dagars Europa torde emellertid ett isolerat erövringskrig mot Sverige från en stormakts sida vara ytterst osannolikt, vilket även erkännes i huvudförslagets »Utrikespolitiska synpunkter på försvarsfrågan». Lika litet som våra länt- och flygstridskrafter behöva riskera att möta en stormakts samlade armé- och flygstyrkor, lika litet torde vår flotta behöva räkna med att möta en stormakts samlade sjöstridskrafter. Det är vidare ett stort misstag att tro, att sjökrigföringen nu för tiden består av stora förintelseslag till sjöss; i och med materielens samt icke minst flygvapnets utveckling har sjökriget fått en helt annan prägel och kan nu än mera än förr karakteriseras såsom ett nötningskrig, där en underlägsen flotta fått större möjligheter att göra sig gällande. Detta är den allmänna sjömilitära uppfattningen i denna sjömilitära fråga. Att söka påtrycka vår svenska flotta någon mindervärdighetsstämpel pä den grund att vi icke kunna kapprusta till sjöss med en stormakt är sålunda fullständigt oberättigat och bottnar i felaktiga föreställningar om den moderna sjökrigföringens natur. Då vi icke kunna kapprusta med en stormakt varken

247 till sjöss, till lands eller i luften, skulle en sådan inställning logiskt leda till avrustning och självuppgivelse.

Vän* yttre försvarslinje och dess betydelse. B e n ledande tanken i svensk försvarspolitik bör vara att så långt möjligt ar söka hålla en fiende utanför rikets gränser och icke utsätta vårt land för de risker och den oberäkneliga utveckling, som kan inträffa, om vi icke kunna mötta en motståndare förrän han står på svensk mark. D e t är de oss omgivande haven, vår största militärgeografiska tillgång, som skänker oss den oskattbara förmånen att kunna hålla en yttre försvarslinje. Är det rimligt att så organisera, vårt försvar, att vi redan från början avhända oss denna förmån? Vårt geografiska läge och därav betingade angreppsformer leda till en natnrlig utformning av vårt försvarssystem med en yttre försvarslinje av sjöoch flygstridskrafter, en bakre*, försvarslinje och gränsförsvar av lantstridskrafter samt en inre front av tillräcklig styrka för att hålla krigsindustrien och näringslivet i gång även under svåra påfrestningar. E t t försvarssystem av denna art, i stånd att bjuda ett allvarligt motstånd mot framförande av militära maktmedel sjöledes eller luftledes för invasion ekonomisk avspärrning eller hemortsbekämpning, fyller även sin uppgift att verka avhållande på en främmande makt från att tillgripa våld mot vårt land. Flygvapnets tillkomst har icke försvagat den yttre försvarslinjens motståndskraft utan fastmera stärkt densamma. I sjökriget utanför våra kuster ha våra egna flygstridskrafter stora möjligheter att effektivt ingripa, på rätt plats och i rätt tid. Även sjökrigsmedlens utveckling har som nämnts bidragit till att stärka den yttre forsvarslinjen. Genom utbyggandet av undervattensbåtvapnet och minvasendet har den underlägsne försvararen fått medel i sin hand att skapa utomordentliga risker för de dyrbara fartygsenheter - slagskeppen — som tillvaron av våra artillenfartyg tvingar en motståndare att insätta vid företag mot våra kuster och öar. Jämväl närheten till egna baseringsområden samt den bättre kannedomen om farvattnen skänka oss fördelar i samma mån som motsatta förhållanden försvåra en fiendes operationer. Tillgodoseendet av folkförsörjningen är i vårt land främst beroende av sjöförbindelserna. Upprätthållandet och skyddandet av våra sjöförbindelser åvilar det yttre försvaret och då främst sjöstridskrafterna. Det moderna krigets natur har sålunda ytterligare framhävt betydelsen av att den yttre försvarslinjen icke får försummas. För skyddet av våra öar i Östersjön är ett effektivt yttre försvar en nödvändighet. Gotlands försvar måste bygga på växelverkan mellan sjö- och flygstridskrafter samt öns egna försvarsanstalter. Försvaret av Öland torde främst komma att åvila våra sjö- och flygstridskrafter. Faller någon av dessa öar i tiendehand, ar ett återtagande utan tillräckliga sjöstridskrafter uteslutet Våra yttre försvarskrafter utgöra ett allvarligt hot gentemot en motståndares förbindelser till sjöss. Den ofrånkomliga hänsynen härtill måste

248 tillmätas stor betydelse vid fientliga överväganden om företag mot vårt land över havet. Det yttre försvaret erbjuder de starkaste hindren för ett framskjutande intill våra kuster av fientliga flygbaser. Kunna vi icke försvara våra kustfarvatten, kunna flyganfall därifrån insättas jämväl mot eljest svåråtkomliga mål över hela vårt land, som kan medföra kännbara verkningar på vår krigsindustri och folkförsörjning, vilket bland annat kan försvåra vidmakthållandet av våra flygstridskrafter. Därest våra lantstridskrafter besitta sådan styrka och effektivitet att ett landstigningsföretag måste givas betydande omfattning, blir — med hänsyn till den yttre försvarslinjens verkningsmöjligheter — en dylik överskeppning ett ytterst vanskligt och sårbart företag. Vid bedömandet av det yttre försvarets förmåga till insats mot fientliga företag till sjöss måste hänsyn tagas till flygstridskrafternas av väderleksförhållandena begränsade verkningsmöjligheter. Kunna under ogynnsamma väderleksförhållanden, mörker eller dålig sikt fientliga sjöstridskrafter operera mot våra kuster, kunna också våra egna sjöstridskrafter insättas till motaktion, men detta är icke alltid fallet med flygstridskrafterna — enligt vad såväl utländska som inhemska erfarenheter bland annat från kustflottan oförtydbart giva vid handen. Det yttre försvaret bygger på de typiskt materielbetonade vapnen, flotta och flygvapen. I betraktande av det föga gynnsamma läget i befolkningsfrågan torde man vid uppbyggandet av vår försvarsorganisation icke kunna undgå att taga hänsyn härtill, varvid jämväl måste uppmärksammas, att den nutida krigföringen ställer mycket stora krav på arbetskraft för krigsindustrien och näringslivet i övrigt. Under världskrigets första tid sändes massor av verkstadsarbetare till fronten både från England och Frankrike. Det dröjde emellertid icke länge, förrän krigsindustriens krav gjorde sig med makt gällande och så måste man — för att överhuvudtaget kunna fortsätta kriget — i all hast söka skaffa tillbaka de lämpliga arbetare, som tilläventyrs ännu voro i livet. I huvudförslagets försvarsorganisation närma vi oss en bottenskrapning av landets folkresurser, de icke vapenföra tagas i anspråk och efter knappa 10 år förutsättas organisatoriska åtgärder bliva erforderliga på grund av beräknad brist på värnpliktiga. Dessa förhållanden borde giva anledning till allvarlig eftertanke hos dem, som nu arbeta på att rasera grunden för vår yttre försvarslinje. Huvudförslaget förordar ett försvagande av det yttre försvaret genom nedskärning av våra redan nu otillräckliga sjöstridskrafter samt tillmäter dessa uppgifter, huvudsakligen bundna till vissa skärgårdsområden. Utan tillbörligt hänsynstagande till världskrigets lärdomar om betydelsen och faran av ett krig mot folkets försörjning har man i huvudförslaget — med stöd av numera verklighetsfrämmande teorier — fallit tillbaka på sedan länge förlegade försvarsprinciper. Att såsom vår flottas huvuduppgifter angiva lokalt skärgårdsförsvar och endast i form av »allmänt önskemål» framhålla, att flottan skall kunna uppträda till sjöss, kunde måhända hava varit ett alternativ för om-

249 kring 30 år sedan. Sjökrigsmaterielens utveckling, undervattensbåtarna, minvapnets ökade effektivitet, artilleriets kraftigt utökade skottvidder, torpedvapnets mångdubbelt ökade portéer och radiosignaleringens fullkomnande samt icke minst flygvapnets tillkomst och hastiga utveckling hava sedan dess på ett fullständigt revolutionerande sätt förändrat läget. Att allt detta så föga uppmärksammats i huvudförslaget förefaller oförklarligt. Försvarsgrenarnas medelstilldelning. Med hänsyn till vårt lands militärgeografiska läge få enligt min mening sjömilitärt sakliga synpunkter icke åsidosättas vid försvarsfrågans lösning, eljest kan man komma att för sent göra den erfarenheten att vår försvarskedja icke håller — hur stora summor än nedlagts på densamma — enär en länk oproportionerligt försvagats. Enligt dessa synpunkter bör en annan avvägning inom huvudförslagets kostnadsram ske, en avvägning, som bättre tillgodoser den yttre försvarslinjen än nämnda förslag. Av ett anslag på 148 milj. kronor fördelas inemot 90 milj. till det bakre försvaret och endast omkring 60 milj. till de rörliga stridsmedel — sjö- och flygstridskrafter — vilka redan på och ovanför de oss omgivande haven skola göra sin insats. Detta är en orimlighet, om man betänker vårt läge, det moderna krigets karaktär samt vår befolkningsfråga. Skyddet mot såväl invasion som det numera lika farliga försörjningskriget — den måhända sannolikaste metoden för vårt betvingande — måste kunna förläggas jämväl till det yttre försvarsområdet, utanför våra kuster, varvid sjö- och flygstridskrafterna komplettera varandra i samverkan. Detta måste komma till synes genom ökad medelstilldelning till sjöstridskrafterna, så att det yttre försvaret erhåller väsentligt större andel av försvarsbudgeten än vad huvudförslaget avser. Endast genom en dylik avvägning kan försvaret bliva en exponent för vårt lands vilja att bibehålla en respekterad maktställning inom östersjöområdet och stärka våra neutralitetssträvanden. Med anledning av överste Bratts vid slutjusteringen av kommissionsbetänkandet inlämnade sakkunnigeutlåtande med däri framförda synpunkter — vilka belysas och prövas i annat sammanhang — vill jag här endast anföra följande. Det har i huvudförslaget ansetts icke möjligt, att vid sidan av flygvapnet likformigt tillgodose de av arméns och flottans sakkunniga framställda kraven och att ett dylikt likformigt tillgodoseende skulle leda till ett mindre tillfredsställande resultat än det som blir en följd av huvudförslaget. Man lägger där tyngdpunkten på lantstridskrafterna och flygstridskrafterna och ställer flottan såsom ett operationsdugligt försvarsmedel på avskrivning. Detta är den slutsats, huvudförslagets målsmän ansett sig kunna draga av de strategiska utredningarna och för vilken de synbarligen söka sitt stöd även i den bilaga till betänkandet, som författats av överste Bratt. Där heter det bland annat: »Slutsatsen ifråga påverkas i hög grad av det förhållandet att flottan, även om den uppbringades till en styrka sådan som från sjömilitärt håll inom kommissionen yrkats, med sannolikhet icke kan — när alla

250 omständigheter tagas i betraktande — förväntas fylla de uppgifter, som den sjömilitära sakkunskapen ansett åligga densamma. Några övertygande bevis för att så skulle kunna ske hava icke inom kommissionen framförts. Mer eller mindre lättvindiga spekulationer, som icke grunda sig på kännedom om på frågan i dess helhet inverkande förhållanden, kunna icke rubba detta konstaterandes riktighet.» Att överste Bratt på detta sätt avfärdar den sjömilitära sakkunskapens arbetsresultat är icke så förvånansvärt som att huvudförslagets målsmän anse sig behöva detta stöd för att fatta ett beslut, som i fråga om sjöstridskrafterna strider emot vad man från militärt håll anser för landet behövligt. Den sjömilitära sakkunskapen har att framlägga vad den anser behövligt och vill sedan försvarskommissionen icke beakta detta, synes det kunna ske under andra former än de som nu valts. När överste Bratt efterlyser bevisen för att flottan skulle kunna fylla de uppgifter, som den sjömilitära sakkunskapen ansett åligga densamma, blottar han en tankegång som måste leda till ett underkännande av hela hans uppläggning i övrigt. Ty lika litet som bevis hava framlagts eller kunna presteras för att flygstridskrafterna eller landstridskrafterna kunna fylla de uppgifter, som åligga dessa försvarsgrenar, lika litet kunna bevis framläggas för att flottan skall kunna lösa sina uppgifter. Kunna de synpunkter, som framlagts rörande verkningsmöjligheterna hos de operationsdugliga sjöstridskrafter den sjömilitära sakkunskapen förordat, betecknas såsom »mer eller mindre lättvindiga spekulationer, som icke grunda sig på kännedom om på frågan i dess helhet inverkande förhållanden», då är varje sakligt meningsutbyte i denna fråga liksom även i de andra försvarsgrenarna berörande frågor lönlöst. E n avvägning som så markerat lägger tyngdpunkten på försvaret till lands, som huvudförslagets, skulle vara fullt riktig, om vårt läge vore detsamma som t. ex. Belgiens. Men för Sveriges del passar den icke, ty vårt läge är — som i annat sammanhang klarlägges — sådant, att invasionsföretag främst komma att gå fram sjövägen mot vårt land, därest en erövring av detta ingår i en anfallandes planer, och att vi även kunna komma att betvingas enbart genom sjökrig och luftkrig. Sjöstridskrafterna komma därför alltid att få användning i ett försvarskrig, varför det är bättre, då en avvägning mellan sjö- och lantstridskrafter måste ske, att vi hålla oss med en eller annan fördelning mindre till lands än att vi förtaga sjöstridskrafterna deras operationsduglighet så som i huvudförslaget föreslås. Detta i synnerhet som flygstridskrafterna kunna komma att öka operationsdugliga sjöstridskrafters effekt. En till vårt lands läge anpassad avvägning inom huvudförslagets kostnadsram synes sålunda böra upptaga ungefär följande medelsfördelning, varvid luftvärnet förutsattes ingå i armén: armén 73 milj. kronor marinen 45 » » flygvapnet 28-5 » » gemensamt 1*5 » » Summa 148 milj. kronor

251 Marinens anslag torde böra uppdelas ungefärligen sålunda: flottan 38-5 milj. kronor kustartilleriet 6-5 » » Med hänsyn till verkställda utredningar och på grundval av de organisationsförslag, som förebragts, samt i syfte att i möjligaste mån tillförsäkra vår försvarsorganisation nödig stadga och effektivitet, torde emellertid viss ökning av medelstilldelningen till de olika försvarsgrenarna böra ske, och anser jag mig med anledning härav och i anslutning till vad i det följande anföres om vårt behov av försvarskrafter böra föreslå följande slutbelopp och fördelning, varvid kostnaderna för luftvärnet alltjämt förutsättas ingå i armébudgeten: armén 80-5 milj. kronor marinen 49-o » » flygvapnet 29-5 » » gemensamt 2-o » » Summa 161-0 milj. kronor Marinens anslag bör i enlighet med i det följande angivna kostnadsberäkningar uppdelas sålunda: flottan 42 milj. kronor kustartilleriet 7 » » I ovan angivna gemensamma anslag av 2 milj. kronor förutsättas jämväl ingå kostnaderna för sjökarteverket. Med hänsyn till läget i befolkningsfrågan är det endast med tvekan jag ansett mig böra föreslå ovan angivna medelstilldelning till armén. De låga födelsetalens inverkan på de värnpliktiga årsklasserna kan redan överblickas och man synes kunna ifrågasätta lämpligheten av att nu skapa en synnerligen personalkrävande organisation, som inom ett tiotal år måhända icke kan upprätthållas. Den för flygvapnet angivna budgeten avser fullt utbyggd organisation. Med hänsyn till de stora organisatoriska svårigheter, som måste förutses vid en hastig utökning av en försvarsgren, torde det få anses lämpligast att flygvapnet utbygges i etapper, vilkas längd bör bero av vid utbyggandet vunna erfarenheter. I en ny försvarsordning synes emellertid böra eftersträvas, att organisationen göres så smidig, att jämväl under densammas »livstid» av utvecklingen motiverade jämkningar mellan de olika försvarsgrenarna eller vapenslagen skola kunna vidtagas.

B. Sveriges läge och behov av försvarskrafter. Enär de strategiska utredningarna tillmätts stor betydelse vid utformandet av huvudförslaget och däri framförd uppfattning av Sveriges läge och behov av försvarskrafter, synas vissa härmed sammanhängande förhållanden böra närmare klarläggas.

252 Kedan sommaren 1933 uttalade jag i ett föredrag i anslutning till de strategiska utredningarna, att jag »alltmer fått det bestämda intrycket att — hur omsorgsfulla och detaljerade dessa utredningar än gjorts — de därvid använda metoderna äro sådana, att de lätt kunna leda till mindre väl grundade slutledningar och bedömanden». I de grundläggande strategiska utredningarna har man nämligen utgått från vissa krigsfall och för varje krigsfall i allmänhet anfört ett exempel på beräknade stridskrafters omfattning och krigets tänkta förlopp. Obestridligt torde vara att man härvid måste ge ganska stort utrymme åt rena spekulationer och att man för det mesta rör sig på mycket osäker grund. Det är ju möjligt, att kriget kommer att utveckla sig såsom antagits i de anförda exemplen, men det är också mycket möjligt, att krigshändelserna komma att utveckla sig på ett helt annat sätt. Det räcker att i sådant avseende endast hänvisa på världskriget, där alla teoretiska beräkningar och detaljerade planer redan efter en kort tid voro fullständigt kullkastade av verkligheten. Det mest osäkra torde vara att bedöma, huru den tänkte motståndaren disponerar sina stridskrafter. Här finnes stort svängrum för subjektiva uppfattningar, och slutsatserna torde många gånger kunna bliva fullständigt vilseledande. E t t anmärkningsvärt förhållande är att i huvudförslagets strategiska överblick över vårt lands läge och behov av försvarskrafter de av den sjömilitära sakkunskapen framhållna synpunkterna fullständigt skjutits åt sidan även beträffande sjöstrategiska och sjötaktiska spörsmål. Försvarskommissionen uppdrog sommaren 1934 åt de militärt sakkunniga, att inkomma med en samarbetad framställning av Sveriges strategiska läge. Detta skedde även i november samma år, då en gemensamt formulerad text framlades rörande neutralitetsskyddet, Gotlands försvar, försvar genom sanktionsingripande samt försvar gentemot försörjningskrig och överskeppningsföretag. Olika uppfattningar framlades endast i fråga om vårt lands försörjningsproblem i krigstid och i fråga om behovet av stridskrafter. Sedan majoriteten fattat sitt beslut i fråga om krigsmaktens sammansättning våren 1935 omarbetades emellertid de strategiska utredningarna även i de delar där principiell enighet nåtts och gemensam text förelåg. Härvid omskrevs eller förbigicks i väsentliga hänseenden de sjömilitära synpunkter, vilkas berättigande erkänts av all militär sakkunskap i de strategiska utredningarnas novemberversion. De synpunkter, som sålunda framlagts i betänkandets avd. I I I och fått tjäna såsom den sakliga bakgrunden till huvudförslaget, äro tillkomna utan medverkan av den till försvarskommissionens förfogande ställda sjömilitära sakkunskapen. Detta förfaringssätt kan enligt min uppfattning icke anses ägnat att giva vår försvarsfråga en fullgod, saklig uppläggning. Enär huvudförslagets behandling av Sveriges läge och behov av försvarskrafter sålunda i stort sett endast avspeglar den lantmilitära synen på dessa förhållanden, har jag ansett det nödvändigt, att även den sjömilitära uppfattningen i hithörande spörsmål får komma till synes.

253 I. Sveriges läge. Vill man klargöra Sveriges läge och därav betingat behov av militära maktmedel, har man att röra sig med en variabel faktor, den utrikespolitiska situationen inom östersjöområdet och dess utvecklingstendenser, samt med tvenne jämförelsevis konstanta faktorer, nämligen vårt lands känslighet för våld och det geografiska läget. Växlingar i den utrikespolitiska situationen kunna snabbt inträffa och konflikter i anslutning härtill uppstå, vilka kunna nödvändiggöra ett väpnat skydd för vår neutralitet eller utlösa ett anfallshot mot vårt land. Äro de förhållanden, som sålunda kunna innebära krigsrisker eller angreppshot mot Sverige alltid ovissa och svårgripbara, kan dock en undersökning av de två konstanta faktorerna leda fram till ett bedömande av i vilka angreppsformer riskerna kunna komma att utlösas och vilka militära maktmedel vårt land behöver för. att värna sin självständighet och frihet. Det är landets befolkning, dennas livsföring och motståndsvilja, som av försvarsmedlen skola skyddas mot nedbrytning genom militära våldshandlingar. Vad som därför först måste klarläggas är befolkningsgrupperingen samt belägenheten och betydelsen, arten och sårbarheten av de värden och tillgångar, som uppbära den civila livsföringen lika väl som den militära kraften. Allt detta sammanställt kan skapa en bild av Sveriges försörjningsläge, d. v. s. landets känslighet för och motståndskraft mot yttre tryck, dess förmåga till självförsörjning och dess handelspolitiska ställning. Vid bedömandet av detta läge ur militär synpunkt måste särskild hänsyn tagas till det nutida krigets allmänna karaktär, krigsteknikens utveckling och nationens enbart sedan sekelskiftet avsevärt ändrade livsbetingelser. Undersökningen av den andra gripbara faktorn i försvarsproblemet, nämligen Sveriges militärgeografiska läge är nödvändig för bedömandet av de vägar och metoder en angripare kan komma att betjäna sig av, när han bryter freden.

a. Sveriges försörjningsläge. Den alltjämt fortgående industriella utvecklingen och levnadsstandardens höjande ha medfört ökade krav på varor och nyttigheter av alla slag samt på ett alltmer utvecklat distributionssystem. I samband därmed har varuutbytet och samfärdseln folken emellan vidgats och beroendet av utlandet blivit mer omfattande. Sambandet med utlandet, som äger sin största betydelse ur försörjnings-, handels- och finansiella synpunkter, får i krig ökad vikt. Särskilt framträder betydelsen av de finansiella förbindelserna länderna emellan. Kedan ett försvårande av nya krediters upptagande kan få stor betydelse, och skulle denna utväg icke kunna anlitas, har möjligheten att erhålla varor från utlandet i hög grad inskränkts. Under förutsättning av tillgång på råvaror och möjligheten att bearbeta dem, bestämmes i ett till sig självt hänvisat land gränsen för dess förmåga att under krig hålla ut av förmågan till inhemsk produktion av de varor, som er-

254 fordras för innevånarnas uppehälle och krigföringen. För ett land med öppna förbindelser med utlandet finnes ingen sådan gräns, utan här kunna andra länder lämna bidrag till krigets förande genom varor och tjänster, som lämnas antingen i utbyte mot andra eller på kredit. Varor i utbyte innebär en princip som i form av handels- och clearingavtal, kontingenteringar m. m. redan i fredstid tillämpas i det internationella umgänget, och vilken i krigstid, då man överallt kan befara varuknapphet, med säkerhet torde skärpas. Tillförseln av varor utifrån utan skyldighet till omedelbar likvid innebär realiter, att en del av krigsbördan lämpas över på andra länder. Så snart andra länder direkt eller indirekt indragas i finansieringen för en krigförande, kommer denne att förfoga över mer än han själv äger eller kan åstadkomma, varigenom hans totala kraft och uthållighet ökas. Beroendet av utlandet växer i samma mån som skadegörelser å och rubbningar i den inhemska produktionen och distributionen inträffa. För en angripare blir det därför av vikt att dels kunna rikta slag mot hemorten för att förstöra tillgångar och distributionsmedel, dels att samtidigt kunna förhindra tillförsel från utlandet av ersättning för det förstörda. Denna dubbelsidiga angreppsform kommer vid krig med största sannolikhet att tillgripas för att nå ett snabbt resultat. De inre rubbningar och inskränkningar, som genom krigföringen direkt drabba produktionen eller försvarssystemet, äro i regel mer eller mindre ofrånkomliga. Härtill komma mera indirekta inskränkningar och rubbningar i produktion och distribution, vilka bero av dessa senares omställning för krigföringen samt av stridskrafternas mobilisering och som mera sammanhänga med krigsutbrottet än med krigföringen. Verkningarna härav bör man söka förekomma så långt det går och efter hand mildra. Vårt försvarssystem måste så uppbyggas att vi i möjligaste mån kunna undvika onödiga rubbningar och med minsta möjliga friktioner säkerställa de ofrånkomliga omläggningar, som äro förenade med övergången från fred till krig. Eljest kan landet snart försättas i ett sådant läge, att den moraliska motståndskraften nedbrytes samtidigt som förmågan till militär kraftutveckling försvagas. Med hänsyn till det militära försvaret bör undersökas var den inre fronten är känsligast för åverkan och hur den lämpligast skall kunna skyddas mot fientligt våld. Med ledning av erforderliga uppgifter om våra ekonomiskgeografiska och finansiella förhållanden (se bilaga 1 till denna reservation) har i den följande framställningen den inre frontens daning i fred undersökts och mot den därav skapade bakgrunden har ett bedömande gjorts av krigets inverkan på denna front och därav framkallat försvarsbehov. 1. Försörjningsläget under normala förhållanden. Befolkningsförhållanden. I förhållande till territoriets utsträckning är den svenska folkkraften ringa och företer en avtagande tendens. Bebyggelsen är varierande men övervägande

255 gles enligt västeuropeiska begrepp. Endast de mest betydande städerna med omrnejd samt vissa norrländska industriområden förete en egentlig folkmängdsanhopning. I betraktande härav och av befolkningens enhetlighet och höga bildningsnivå, som fördelaktigt torde påverka den allmänna motståndskraften mot terrorisering från luften, synas förutsättningarna för denna krigsföringsform jämförelsevis ringa. Dock torde känsligheten i berört avseende ökas med industrialiseringen och befolkningsförskjutningen mot städerna. Av folkmängdens fördelning i stort framgår den övervägande betydelsen dels av rikets södra tredjedel, dels av kustområdena överhuvud taget, dels även av låglandsområdena kring de mellansvenska sjöarna, vilka landsdelar i relation till sin areal rymma stora delar av befolkningen. Sistnämnda förhållande antyder, att dessa landområden — frånsett deras betydelse som rekryteringskällor för krigsmakten — äga stor betydelse för landets ekonomiska liv och försörjning, och därmed att mot deras näringsliv riktat våld får särskilt kännbara följder för landet i dess helhet. Vetskapen om, att vissa områden eller landsdelar kunna påvisas äga större känslighet och betydelse för landet än andra, underlättar en fiendes dispositioner och ökar sanolikheten för angrepp mot dessa områden. Krigsindustriens krav på allt talrikare och mer kvalificerad personal i förening med den successiva minskningen i tillgången på värnpliktiga komma att tvinga till ett allt djupare ingripande i årsklasserna. Detta förhållande understryker i ett folkfattigt land som vårt betydelsen av ett sådant försvar, som under utnyttjande av god materiel kan nöja sig med en begränsad tilldelning av personal. Minskningen av de produktiva årsklasserna, vilka för närvarande äro relativt folkstarka, framstår i synnerhet såsom betydelsefull mot bakgrunden av befolkningstendenserna i närgränsande länder och kan få inflytande icke blott i militärt avseende utan även på den ekonomiska utvecklingen. Livsmedelsförsörjningen. Livsmedelsproduktionen gestaltar sig synnerligen olika inom olika delar av landet. Tydliga produktionscentra ävensom vidsträcktare över- och underskottsområden kunna urskiljas. x Sydligaste Sverige tillgodoser ensamt ungefär en tredjedel av landets hela livsmedelsbehov, och förmår med sitt överskott täcka den övervägande delen av bristen inom underskottsområdena. Även Östergötland företer ett ganska avsevärt produktionsöverskott liksom Gotland, vars läge ur självförsörjningssynpunkt i detta hänseende alltså är gynnsamt. Småland med Öland täcker väl sitt näringsbehov men ger föga därutöver. Däremot utgör det övriga Sverige ett stort sammanhängande underskottsområde, 2 vars sämst lottade landsdel, Norrland, är mest avlägsen ifrån det primära överskottsområdet. Inom Dalarna och Norrland täcker produktionen ej ens hälften av behovet. Tydligt är, att ett avskärande av tillförseln från överskotts1 Hänsyn har härvid icke tagits till den eventuella omflyttning av folkkraften inom riket, som kan betingas av krigförsörjning och krigföring. I detta avseende bör särskilt Gotlands läge observeras. 2 Givetvis finnas dock inom detta underskottsområde slättbygder, vilka med hänsyn tagen endast till de lokala behoven var för sig avkasta ej obetydliga överskott. Underskottet inom Mälare- och Hjälmarebygden orsakas främst av huvudstaden.

256 distrikten till dessa nordliga landsdelar för dem skulle få katastrofala verkningar. E n ockupation av Skåne jämte Blekinge, det primära överskottsområdet, till vilket även livsmedelsindustriens tyngdpunkt är förlagd, eller dessa provinsers förvandlande till krigsskådeplats skulle återigen medföra de allvarligaste konsekvenser för hela landets livsmedelsförsörjning. Enär en icke oväsentlig import av livs- och njutningsmedel, gödningsämnen och fodermedel ävensom en viss export av livsmedel äger rum under normala förhållanden, kommer livsmedelsförsörjningen även att i hög grad påverkas av angrepp mot de yttre förbindelserna. E n viss särställning med hänsyn till känsligheten intager det till kusterna helt knutna saltsjöfisket, som fyller en icke oväsentlig del av det animala livsmedelsbehovet inom landet. Naturtillgångarna. De svenska naturtillgångarna, främst skogen och malmen, äro av avgörande betydelse för landets ekonomi. Deras anpart i nationalförmögenheten är betydande. Frånsett den roll naturtillgångarnas produkter spela för de inhemska behovens tillgodoseende, är deras nyttiggörande främst beroende av möjligheterna att avyttra dem till utlandet. Våra produkter äro härvidlag väl inarbetade på världsmarknaden. För vissa länder är svensk järnmalm synnerligen eftersträvansvärd för upprätthållande av krigsindustri. De mellansvenska malmerna bearbetas till stor del inom landet, under det att huvudparten av de lappländska malmerna exporteras i oförädlat tillstånd. Genom ockupation av något eller några av de områden, där här ifrågavarande naturtillgångar främst äro tillfinnandes, eller genom avspärrning av de vägar, på vilka produkterna föras ut i världsmarknaden, kunna kännbara slag riktas mot vårt ekonomiska liv och vår försörjning. Den industriella försörjningen. Sverige har under de senaste decennierna undergått en betydande industriell omdaning, som fört landet in i den stora internationella arbetsfördelningens krets. Den svenska industrien är under normala förhållanden i hög grad utåtriktad d. v. s. inställd på export. Industri och bergsbruk försörja numera åtskilligt över en tredjedel av landets befolkning. Den svenska industrien har, i motsats till flera andra länders, relativt framträdande landsbygdskaraktär.' Sveriges landsbygd har nära hälften av rikets industriarbetare och betydligt över hälften av dess industriställen på sin lott. Industriens nuvarande geografiska fördelning visar dels en allmän spridning, dels att verksamheten inom dess olika huvuddelar i regel är fördelad till ett flertal orter, vilka förhållanden äro gynnsamma ur känslighets- och krigsberedskapssynpunkt men komplicera transportproblemen och framhäva dessas betydelse. Den fortgående industrialiseringen synes emellertid medföra en koncentration av storindustrien till vissa landsdelar. Oaktat stora sammanhängande och tättbefolkade industriområden av samma karaktär som i Tyskland, Belgien, England etc. saknas i vårt land, kan man ur-

257 skilja vissa tyngdpunktsområden för den industriella produktionen. De mest framträdande av dessa äro belägna på ost-, syd- och västkusten kring och innanför rikets tre största städer; vidare märkas Mälardalen och Bergslagen, kustområdet Gävle : —Örnsköldsvik samt Norrköpingstrakten. Vårt näringslivs allmänna beroende av yttervärlden och särskilt sambandet mellan industri och sjöfart, har sålunda bland annat kommit till uttryck i en helt naturlig och alltjämt fortgående förskjutning av såväl befolkning som industrier mot kusterna, där de senare intaga det ur ekonomisk-geografisk synpunkt förmånligaste läget. Självfallet äro dessa områden känsligare än andra för mot den industriella försörjningen riktad hemortsbekämpning från sjön och från luften, varjämte deras ockupation skulle vålla nämnda försörjning betydande avbräck. Ett särskilt utsatt läge innehava kustområdena. Varje form av militärt våld, som på eller över de oss omgivande haven riktas mot svenskt territorium, träffar i första hand dessa trakter. I händelse av en fientlig landstigning förvandlas de omedelbart till krigsskådeplats. Känsliga äro även de absolut taget största industriorterna. Den genom bombanfall uppkomna skadan kan variera betydligt vid olika industrianläggningar. Konsekvenserna för landet i dess helhet kunna därjämte bedömas bliva avsevärt olika om den ena eller den andra industrigruppen utsattes för anfall och om anfallen upprepas under längre eller kortare tid mot samma mål. Särskilt kännbara bliva sådana slag, som riktas mot orter eller områden, vilka antingen rymma flera viktiga företag inom samma bransch eller äro av betydelse för verksamheten inom flera av industriens huvudområden. Såsom ett totalomdöme om känsligheten torde dock kunna sägas, att den svenska industriens allmänna karaktär icke gynnar anfall från luften och att lamslåendet av en speciell industrigren försvåras, under förutsättning att denna icke är en s. k. »nyckelindustri». Den industriella produktionskraftens vidmakthållande är emellertid i stor utsträckning beroende av tillgången på importerade råvaror och halvfabrikat samt framför allt bränsle, vilket framhäver industriens känslighet för ett avskärande eller störande av våra utlandsförbindelser. Bränsleförsörjningen. För sin bränsleförsörjning står Sverige, trots en allt längre driven elektrifiering och försök att vinna inhemsk ersättning för flytande bränsle, i starkt beroende av utlandet. Ehuru vissa begränsade inhemska tillgångar finnas, fylles nästan hela behovet av kol, koks och flytande bränslen genom import. Den stigande bränsleinförseln uppgår för närvarande till över 60 % av importens totala kvantitet och fördelar sig med omkring 6 milj. ton på fasta och 0*7 milj. ton på flytande bränslen. Landets behov av ved täckes däremot i full utsträckning av de inhemska tillgångarna. Kolet lagras i stor utsträckning i importhamnarna och därjämte direkt vid konsumtionsplatserna. Man kan särskilja tre tyngdpunktsområden för vår kolimport, nämligen Stockholm—Gävle—Norrköping, öresundskusten samt Göte1282 35

E 17

258 borg. Av de fasta bränslena åtgår över hälften för täckande av industriens kraftbehov, resten erfordras för järnvägs- och fartygsdrift samt rumsuppvärmning m. m. Huvudparten av såväl bensin som fotogen samt motor- och pannbrännolja införes direkt till och lagras på ostkusten. Återstoden införes till olika västkusthamnar. Av totala importbehovet kan för närvarande endast betydligt mindre än hälften lagras, även om alla cisterner toppfyllas. Av ekonomiska skäl avpassas som regel bränslelagringen i likhet med all annan lagring efter fredskonsumtionen (hänsyn till prisfluktuationer m. m.). Genom statligt ingripande kan dock lagerutrymme och lagerhållning regleras så att visst reservförråd finnes tillgängligt. Av importen kommer som regel drygt hälften på Stockholm, och härav föras ungefär två tredjedelar ånyo ut, företrädesvis till hamnar norr om Stockholm samt till Mälardalen och Gotland. Brännoljor användas dels som bränsle vid panneldning, särskilt för fartygsdrift, dels för motordrift. Av den importerade kvantiteten fotogen åtgår ungefär hälften för traktordrift i jordbrukets tjänst och för fiskeflottan. Behovet av fasta och flytande bränslen växer med den tilltagande mekaniseringen inom olika områden, såsom industrier, kommunikationsmedel, jordbruk, fiske, stridskrafter o. s. v. Av icke oväsentlig betydelse blir härvidlag ett utbyggt svenskt flygvapen liksom en livligare samfärdsel i allmänhet. Den begränsade tillgången på lagringsmöjligheter samt i landet tillgänglig distributionsmateriel för flytande bränsle medför, att stora svårigheter skulle uppstå, om större förändringar i importens destinationsorter skulle behöva företagas. Det torde av den föregående framställningen ha framgått, att den svenska bränsleförsörjningen är särskilt känslig för åtgärder, syftande till en avspärrning eller ett störande av våra förbindelser med yttervärlden. Svårigheten att åstadkomma för flyganfall någorlunda skyddad lagring av flytande bränsle kan därjämte få allvarliga konsekvenser och medföra ökade krav på kontinuerlig import. I fråga om den elektriska kraftförsörjningen är Sverige synnerligen väl lottat till följd av den rikliga tillgången på vattenkraft och möjligheter att utbygga denna. Den särskilt markerade koncentrationen av stora kraftanläggningar längs Dalälven och Göta älv förlänar dessa trakter väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i mellersta Sverige. E n liknande roll spela anläggningarna vid Lagan för södra Sverige samt Porjus och Krångede för Norrland. Ur driftsäkerhetssynpunkt betydelsefulla ångkraftanläggningar i Västerås, Stockholm, Göteborg och Ormastorp (Skåne) utgöra reserver för den utbyggda vattenkraften. Av den elektriska kraftproduktionen förbruka storindustrierna över tre fjärdedelar. Varje elektrifiering av större omfattning innebär genom sin koncentrering av kraftkällorna en viss ökning av sårbarheten. Denna omständighet måste beaktas, särskilt i samband med det hot från luften, som i regel föreligger mot de större vattenkraftanläggningarna eller anhopningarna av dylika. I den

259 mån antalet kraftverk inom nätet ökas, minskas emellertid denna sårbarhet. Enär Sveriges i stort sett spridda kraftanläggningar av betydelse år 1936 beräknas kunna anslutas till ett gemensamt kraftnät, kan den svenska kraftförsörjningen anses tämligen väl tryggad. De inre kommunikationerna. För det svenska försörjningsproblemet äga de inre kommunikationerna betydelse dels såsom förbindelseleder mellan inhemska produktions- och konsumtionsområden, dels för distributionen av import- och exportvaror. Järnvägstrafiken kommer i första rummet, men den kompletteras och avlastas av kustsjöfarten, landsvägstrafiken och trafiken på de inre vattenvägarna. Hos intet av dessa transportmedel torde den totala kapaciteten ens tillnärmelsevis vara tagen i anspråk i fred. Sålunda torde vid behov kustfartygen utan svårighet kunna föra dubbelt så stor last som under normala förhållanden. Behovet av goda förbindelser mellan livsmedelsproduktionens över- och underskottsområden har i det föregående berörts. Likaså framstår vikten av förbindelser mellan olika industriområden. Ett relativt väl utvecklat järnvägsnät i södra och mellersta Sverige står härför till buds, medan förhållandena i Norrland, särskilt norr om Sundsvall—Bräcke—Östersund, till följd av nätets gleshet äro väsentligt sämre. Därtill kommer, att de genomgående järnvägslinjerna här äro beroende av ett stort antal broar av avsevärd längd. De norrländska såväl tvär- som genomgående järnvägarnas — och bland dem ej minst Narviksbanans — känslighet för anfall från luften är därmed uppenbar. Kustsjöfarten behandlas närmare i det följande. Det svenska vägnätet har under de senaste åren genomgått en snabb utveckling och är i allmänhet väl ägnat — framför allt i södra Sverige och främst i Skåne — att tillgodose kraven på en lokal varudistribution. De inre vattenvägarna äro i vårt land fåtaliga och i allmänhet av mindre betydelse med undantag dock av Södertälje, Trollhätte och Göta kanal. De två förstnämnda förbinda Mälarlandskapens resp. Vänernlandskapens ganska betydande hamnar och stora industriområden direkt med havet. I krig kan Södertälje kanal bliva av stor betydelse för sjöfartens framdragande inomskärs. Kanalslussarna utgöra i viss mån känsliga mål för bombanfall. En tillgång är slutligen de naturliga flottningslederna, som förena industriskogsområdena med kustens eller älvmynningarnas lastageplatser. Förbindelserna med utlandet och sjöfarten. Oaktat Sverige blott upptager den östra sidan av skandinaviska halvön, är vårt land med sin långa kustlinje och sin belägenhet vid tvenne hav samfärdselgeograf iskt sett närmast att betrakta som en ö. Varutrafiken över landgränserna är ringa med undantag för järnmalmsexporten över Narvik. Av importens kvantitet komma 97 å 99 % sjövägen och ungefär lika mycket av exportens kvantitet går sjövägen, ehuru en del över Narvik. Tankes vår västkust förlängd med Norges kustlinje, kompletteras sålunda bilden av vårt öläge. Det är med andra ord över havet, som praktiskt taget hela vårt varuutbyte med utlandet försiggår. Annat val finnes icke.

260 Mot bakgrunden av detta förhållande samt av vad som i det föregående anförts, dels om det svenska näringslivets — särskilt industriens — och bränsleförsörjningens beroende av import, dels om den industriella produktionens övervägande inriktning på export ävensom exportens betydelse i övrigt för nyttiggörandet av våra naturtillgångar och för landets ekonomiska välstånd, framstår den stora betydelse, som de utrikes förbindelserna och därmed sjöfartsnäringen under normala förhållanden äga för vårt land. Sverige står för sin försörjning i avgörande beroende av sjöfarten. Det är märkligt att konstatera, att medan samtliga östersjöhamnars totala upplandsområde rymmer omkring 100 milj. människor eller omkring en femtedel av Europas folkmängd och omfattar stora delar av det mellaneuropeiska storindustriområdet, kommer ej mindre än hälften av östersjötrafiken på Sverige med dess 6 milj. invånare. I fråga om utrikeshandel och handelstonnage per capita kommer vårt land också bland de främsta i världen, och med undantag för England torde intet land vara så beroende av sjötransporter som vårt. Sveriges totala utrikes sjöfart — och därmed utrikeshandel — uppgår under ett normalår till 25—30 milj. varuton, varav inemot 10 i import och 15—20 i export, representerande ett värde av omkring 31/» miljarder kronor. Denna sjöfart ombesörjes till ungefär hälften av svenska rederier. I den svenska rederinäringen är investerat ett kapital på i det närmaste en halv miljard kronor och c:a 25 000 människor ha där sitt arbete och sin försörjning. Lägger man till de fraktade varornas förutnämnda värde värdet av handelsflottans fartyg, c:a 500 milj. kronor, beaktar man vidare dessas bruttoinkomster, upp till 270 milj. kronor årligen, och tillfogar man slutligen värdet av hela den mycket omfattande svenska inrikes kustsjöfarten, inses vilka betydande värden och tillgångar, representerade av trafikströmmen på sjöhandelsvägarna till och från Sverige, vårt land äger även utanför sina gränser och kuster. Ehuru vårt varuutbyte med utlandet övervägande är inriktat västerut, förmedlas ej mindre än två tredjedelar av detsamma över svenska östersjöhamnar, vilka upptaga över hälften av de inkommande och tre fjärdedelar av de utgående sjöburna varumängderna. Detta förhållande finner sin förklaring dels däri, att Sveriges främst producerande kust är vänd mot öster, dels däri, att de lastdryga sjötransporterna äro så väsentligt mycket billigare än motsvarande transporter till lands. Till förhindrande av onormal prisstegring gör sig därför under fredsförhållanden ett absolut krav gällande på direkta sjötransporter till och från konsumtions- resp. produktionsområdena eller dessas närhet även beträffande en så undandragen kuststräcka som exempelvis Norrlandskusten. 1 De västerut riktade förbindelserna utgöra alltså redan i Östersjön en betydelsefull sjöhandelsväg, framgående längs rikets ostoch sydkust. Det stora flertalet av de Östersjön trafikerande fartygen — 1 Den mycket livliga kampanjen för vidgad vintersjöfart på norrländska hamnar stryker riktigheten härav.

261 svenska såväl som utländska — kunna betjäna sig av Kalmarsund—Södertäljeleden. Varutrafiken genom Öresund är för närvarande ungefär tre gånger så stark som genom Kielkanalen och under normala förhållanden av avgjort (7 å 8 gånger) större betydelse för vårt land. Sjöhandeln med länder vid Östersjön förmedlas över svenska hamnar på såväl ost- som västkusten. Till den utrikes sjöfarten kommer så den inrikes kustsjöfarten, inbegripet trafiken på Gotland. Kustsjöfarten betyder mera för Sverige än för de flesta andra länder. Den ombesörjer en väsentlig del av den inre varuomflyttningen och distributionen såväl av inhemska som av utifrån till de stora importhamnarna ankomna varor. För hela riket uppgår kustsjöfarten i genomsnitt till omkring 10 milj. varuton, varav c:a 7 milj. komma på ostkustens del. Den svenska kustfartens framträdande roll betingas bland annat av de olika förutsättningarna för näringsliv i de norra och södra delarna av landet och av vår långa, såväl från landsidan som från havet lätt tillgängliga kust. Sedan närtransporterna alltmera övertagits av järnvägar och bilar, domineras långtransporterna av kustsjöfarten. 1 Utöver den rena kustfarten fönsiggår en betydande trafik längs delar av kusten av fartyg i utrikestrafik, som endast successivt lossa resp. erhålla full last. Knutpunkter och omlastningsplatser för den ut- och inrikes sjöfarten äro rikets hamnar. Dessa utgöra infartsport för praktiskt taget hela vår import och utfartsport för större delen av vår export. 2 Deras betydelse för landets ekonomiska liv är därmed fastslagen. De förmedla icke blott kusttrakternas utan hela landets varuubyte med utlandet och bilda föreningslänkarna mellan det svenska näringslivet och sjöfarten, som knyter detta näringsliv till världsmarknaderna. Sjöfarten kan icke lokaliseras på samma sätt som kommunikationer eller fasta anläggningar i land, men man kan dock påvisa vissa brännpunkter för densamma. Sådana äro dels de större hamnarna, dels farvattensförträngningar och farleder utanför kusten såsom Ålands hav, Södertäljeleden, Kalmarsund, farvattnen utefter vår sydkust med Bornholmsgattet, Öresund, Kattegatt och Skagerack. Hamnarnas lastnings- och lossningsanordningar, magasinsutrymmen m. m. jämte det inneliggande handelstonnaget äro givetvis sårbarare för anfall från luften än de till sjöss fritt rörliga fartygen. Det stora antal hamnar, vårt land förfogar över — omkring 600, lastageplatserna inräknade — utgör emellertid en fördel med hänsyn till denna fara, på grund av möjligheter till spridning. Anfall av sjöstridskrafter kunna även riktas mot öppet belägna hamnar, men handelsfartygen till sjöss äro i detta fall lämpligare anfallsmål. För Sveriges försörjningsproblem äro våra utrikesförbindelser landvägen, frånsett Narviksbanan, under normala förhållanden av mindre betydelse. Dock kunna, trafiktekniskt sett, de fyra direkta järnvägslinjerna till Norge vid behov tänkas upptaga en väsentligt ökad transitotrafik över norska hamnar. 1 Kustsjöfartens medeltransportdistans ligger på inemot 400 kilometer, medan järnvägarnas blott är omkring 100 kilometer. 2 F r å n s e t t malmskeppningen över Narvik och det i övrigt obetydliga varuutbytet över landgränserna.

262 2. Sveriges försörjningsläge under krig. Övergången från freds- till krigsförsörjning. Av det föregående torde hava framgått Sveriges beroende av utlandet under normala förhållanden med avseende på invånarnas uppehälle och landets ekonomiska liv. I vad mån detta beroende förändras, när icke blott ekonomiska utan även militära synpunkter måste anläggas på vår försörjning, är svårt att bedöma, övergången från fredsförsörjning till krigsförsörjning medför nämligen en mångfald osäkra faktorer, innefattande bland annat nya behov för själva krigföringen och härav betingade organisatoriska förändringar i landets näringsliv, möjligheterna för försörjning över huvud taget och för ett krigs finansiering, utländska marknaders bevarande o. s. v. Härmed sammanhängande svårigheter skärpas, därest landet mer eller mindre blir hänvisat till inhemska tillgångar, vilkas åderlåtande dessutom med all sannolikhet utgör ett mål för fiendens verksamhet. Oavsett om det blir fråga om en partiell eller fullständig avspärrning — med eller utan samtidig mobilisering — inträda vittfamnande organisationsproblem av olika slag, vilka kompliceras av det stora behovet av arbetskraft, dennas omflyttning inom ett vidsträckt territorium, driftsomläggning inom jordbruk och industri, nödvändigheten att övergå till användning av ersättningsmedel och hänsynstagande till en för krigets behov producerande inre front, vilken tager armar, verk och anläggningar i anspråk, och som, särskilt om tillgångarna äro knappa, blir en konkurrent i fråga om tilldelningen till hemmabehoven och till näringslivet. Det blir härvidlag av stor vikt att kunna genomföra en effektiv sparsamhet och en riktig fördelning av tillgångarna. Det bör i detta sammanhang framhållas, att även avsiktliga rubbningar i det ekonomiska livets normala gång samt i ett anfallet folks normala livsföring indirekt tjäna försörjningskrigets ändamål eller idé. Givetvis kunna dylika rubbningar icke undvikas, men ju större de bliva, desto mer undergräves landets motståndskraft. Icke minst själva omläggningsskedet måste betraktas såsom ett svaghetstillstånd, som säkerligen kommer att av fienden utnyttjas för skärpt anfallsverksamhet mot försörjningen. Det land, som underlåter att till det yttersta söka begränsa rubbningarna, går frivilligt fiendens ärenden och tillåter honom att utan egen kraftinsats vinna segrar i försörjningskriget. Visserligen äger det nutida näringslivet en avsevärd anpassningsförmåga, men å andra sidan är den moderna staten, till följd av sin ekonomiska och kulturella struktur och befolkningens vana vid komfort o. s. v., känsligare för inre och yttre rubbningar än äldre tiders statsorganism. I vilken grad den högre folkbildningen gynnsamt inverkar på den moraliska motståndskraften låter sig å andra sidan svårligen bedöma. Självförsörjningsproblemet. E t t avgörande inflytande på vårt lands försörjningsläge under krig utövar frågan, i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar förefintliga till-

263 gångar möjliggöra landets självförsörjning i händelse av avspärrning, eller i vad mån landet för sin försörjning är beroende av tillförsel utifrån av de förnödenheter, som krävas för tillgodoseende av krigsmaktens och civilbefolkningens behov samt för ersättning av bland annat genom krigföring på eller över svenskt territorium orsakade förluster. Härmed sammanhänger även problemet i vilken utsträckning landet, därest tillgång på råvaror finnes, är i stånd att möta de starkt ökade fordringar på förädlingsindustrien, som i händelse av krig måste ställas. Beträffande vårt lands livsmedelsförsörjning hava inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställda utredningar givit vid handen, att vid två års fullständig avspärrning under krig med krigsmakten mobiliserad en självhushållning i livsmedelshänseende med nödtorftigt tillgodoseende av de oundgängliga behoven även under ett andra avspärrningsår synes vara möjlig. Förutsättningarna härför äro, att skörden första året hålles uppe vid normal fredsnivå och andra året endast reduceras till 80 å 95 %i av normalskörd, att den inhemska tillgången på fisk icke blir mindre än i fredstid samt att erforderliga kvantiteter brännoljor för traktordrift m. m. kunna påräknas. Därjämte erfordras omedelbara åtgärder redan vid krigsutbrottet för omläggning från animalisk till vegetabilisk produktion, sålunda bland annat nedslaktning av boskap, ransonering m. m. Under vissa förhållanden beräknas dock det näringsfysiologiska minimum komma att tangeras andra året, varför försiktigheten bjuder, att man även i krig räknar med en viss import såsom erforderlig, företrädesvis av foderämnen och konstgödselmedel. Härtill kommer ett importbehov av salt och vissa njutningsmedel. Det får emellertid icke förbises, att en sådan omläggning av jordbruket, som den nyss åsyftade, i längden måste ofördelaktigt återverka på befolkningens livskraft. Otillräckliga gödningsämnen eller surrogat för dessa medför minskad produktionsförmåga hos jorden. Den kvantitativt reducerade kreatursstammen nedgår vid minskad kraftfodertillgång kvalitativt i värde. På olika sätt och i stegrad skala återverkar jordens avtagande växtkraft på hela landets motståndsförmåga. Beträffande den industriella försörjningen samt bränsleförsörjningen2 har likaledes inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap utretts, att under vissa närmare angivna förutsättningar, bland annat omfattande inskränkning av vissa och utökning av andra industriers drift efter krigets krav, omläggning av vissa industriers produktion, igångsättning av inhemska företag, vilka det icke lönar sig att driva i fredstid, utnyttjande av ersättningsämnen, förbrukning av inhemska lagertillgångar o. s. v., importen för den oundgängligen nödvändiga industri- och bränsleförsörjningen under ett år kan nedbringas icke oväsentligt under fredsimporten. Det ojämförligt största importbehovet blir även under krig bränsle, detta trots viss fredslagring samt utnyttjande i den begränsade utsträckning detta är möjligt av inhemska produkter och ersättningsämnen såsom ved, skifferolja, motorsprit m. m. Det 1 2

Olika för olika grödor. Livsmedelsförsörjningens bränslebehov i n r ä k n a t .

264 bör bemärkas, att även om importkvantiteten av olika varor i många fall anses kunna minskas, är dock import erforderlig även i krig beträffande det helt övervägande antalet av de för försörjningen på olika områden särskilt betydelsefulla produkter, som importeras i fred. Emellertid är den uttryckligen angivna förutsättningen för att nyssnämnda nedgång i den för vår livsmedels-, industri- och bränsleförsörjning erforderliga importen skall kunna äga rum, att allvarligare störningar icke förekomma. Självfallet äro emellertid dylika under krig ofrånkomliga. Främst måste importen under krig utöver det ofrånkomliga minimum kunna ersätta i hemortskriget raserade värden. Den måste vidare täcka de förluster, som orsakas av friktionerna och produktionshämningarna vid industriens omläggning och folkkraftens omplantering, av störningar i det inre distributionssystemet, av den militära kraftanspänningen och — icke minst betydelsefullt — av att svenskt land kan komma att förvandlas till krigsskådeplats. Härav framgår det ytterligt ovissa i varje försök att på förhand siffermässigt uppskatta ett minimiimportbehov under krig så som i försvarskommissionens betänkande avd. III kap. I I skett, då detta behov angivits till omkring 4-3 milj. ton 1 under ett första krigsår. För att få denna siffra fullt belyst, måste man hava klart för sig beräkningsgrunderna för densamma. Av denna anledning skall här lämnas utdrag ur den inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställda utredningen beträffande den industriella försörjningen, vilken överlämnats till försvarskommissionen. »Någon möjlighet finnes icke att på förhand med bestämdhet angiva den omfattning, till vilken råvaror och förnödenheter måste importeras, för att i förening med vad som finnes tillgängligt eller som kan tillverkas inom landet åstadkomma en godtagbar försörjning med industrivaror under krig. Förhållandena härutinnan äro mycket svåra att bedöma och bero av så många inverkande faktorer, vilkas betydelse man icke helt kan överblicka, att man icke utan vidare kan draga slutsatser av det statistiska material rörande tillgångar och behov, som i fredstid kan sammanställas. — Bland dylika inverkande faktorer må särskilt nämnas den tid, varunder försörjningen skall upprätthållas, det i fredstid bedrivna förberedelsearbetets omfattning samt den industriella krigsorganisationens ändamålsenlighet, tillgången på personal och transportmedel samt på förnödenheter i lager vid mobiliseringstillfället, de militära behovens omfattning och innebörd i förhållande till normal verksamhet m. fl. förhållanden. På grund av alla dessa inverkande omständigheter böra de uppgifter, som nedan angivas beträffande försörjningsmöjligheterna inom industrien, endast betraktas såsom summariskt gjorda uppskattningar av behoven av importvaror under det första krigsåret och under förutsättning av att några störningar icke förekomma under denna tid, som sätta viktiga delar av industrien ur stånd att fullgöra sina uppgifter.» Den angivna siffran gäller sålunda endast med ovannämnda markerade förbehåll ett första krigsår och är därför ingalunda allmängiltig under krig såsom på flera ställen angives i huvudbetänkandet. Huruvida landet ekono1

Den angivna kvantiteten är mindre än hälften av normal

fredsimport.

265 miskt och moraliskt verkligen tål vid en med en dylik nedgång av importen förenad åtstramning av näringslivet, har den ifrågavarande utredningen lika litet som huvudbetänkandet tagit upp till behandling. Vad importbehovet skulle anses kunna bliva ett andra, tredje, etc. krigsår framgår icke av den ovan citerade utredningen. Av beräkningsgrunderna i densamma torde emellertid framgå, att man härvid, trots att såsom i huvudbetankandet anföres »kristidsorganisationen då kan hava vunnit i stadga», får räkna med ett större importbehov, i all synnerhet om man vid dessa bedömanden vill taga hänsyn till ersättning för den ofrånkomliga skadegörelse, som torde bliva en följd av hemortsbekämpningen. Det kan i fråga om importbehovet endast konstateras, att medan våra självforsorjnmgsmöjligheter på livsmedelsområdet, om de icke utsättas för fientlig åverkan, äro relativt gynnsamma, kräver industri- och bränsleförsörjningens tillgodoseende oavvisligen en avsevärd, ehuru ouppskattbar, import av en mångfald varor och förnödenheter. I den mån vi äga möjligheter till självförsörjning böra dessa givetvis tillvaratagas. Självfallet kan kriget taga en sådan vändning, att försörjning på ett minimum av import blir enda utvägen. Försiktigheten kan därför komma att bjuda att vi redan från ett krigs början verkställa erforderliga omläggningar i vårt näringsliv — måhända dock endast successivt och utan att driva dem för långt — för dess inriktning mot ökad självförsörjning. De tidigare framhållna olägenheterna härav få dock icke förbises. Det måste också beaktas, att en dylik omläggning, som tager tid och kräver förberedelser redan i fred, icke löser problemet om landets försörjning i krig. Härutöver måste eftersträvas att i största möjliga utsträckning hålla förbindelserna med yttervärlden öppna. Därigenom ökas landets resurser, gränsen för dess förmåga att hålla ut vidgas och en del av krigsbördan lämpas i praktiken över på andra länder. E n avspärrning medför principiellt sett relativt större verkningar för ett litet än för ett stort land, och följderna av densamma bliva relativt större och mera omstörtande för ett land, vars näringsliv under normala förhållanden är inställt på omsättning med utlandet, än för ett sådant med föga utvecklad utrikeshandel. Utnyttjande av arbetskraft och transportmedel i det moderna kriget ökar vidare en krigförandes beroende av yttre försörjningskällor. Stå sådana till buds, kan nationens levande kraft i större utsträckning tillgodogöras vid fronterna. Förbindelserna med yttervärlden få därför i krig ökad vikt. I all synnerhet gäller detta beträffande ett land som vårt. Att frivilligt och från ett krigs början ställa in sig på införsel av en viss minimikvantitet förnödenheter samt på exportens upphörande, d. v. s. att utan motstånd uppgiva huvudparten av våra förbindelser med utlandet, varigenom sjöfartsnäringen till stor del komme att nedläggas, samtliga exportindustrier upphöra eller omläggas för annat ändamål och allt inriktas på en nödtorftig livsföring under det hårda tryck, som kriget såsom sådant därjämte utövar, skulle innebära en självstympning, som direkt gagnar fiendens försörjningskrigföring. Vi skulle därigenom från krigets början bildligt talat

266 ställa oss på svältgränsen och skulle icke behöva många olyckliga slag från luften mot produktionsorter och järnvägar, förrän vår moraliska motståndskraft vore bruten. E n sak är att nätt och jämt kunna hålla sig vid liv, en annan att föra krig. Det gäller att försvara värdena så långt detta är moj'ligt och icke att frivilligt skapa förutsättningarna för den kraftförminskning, som en fiende eftersträvar. Ett ensidigt inriktande på självförsörjning inbjuder fienden till skärpning av hemortsbekämpningen, ty varje slag från luften blir då dubbelt kännbart. Hållas däremot de yttre förbindelserna i så vitt möjligt normal omfattning öppna, minskas verkan av ett försörjningskrig, varjämte trycket mot hemorten avlastas. Sveriges vitt förgrenade handelsförbindelser med en mångfald länder öka tryggheten för att utländska marknader komma att stå oss till buds. Ett relativt litet land som vårt har också lättare att få sina behov tillgodosedda än större länder. Därest all tillförsel från Tyskland, Polen och övriga östersjöstater skulle förhindras, utan att handelsförbindelserna över Nordsjön avskäras, uppstå väl vissa trafiktekniska och andra svårigheter, men en dylik avspärrning behöver knappast medföra brist på någon för det svenska folkhushållet väsentlig produkt. En avspärrning av tillförseln från väster skulle däremot bereda betydligt större svårigheter. Vår naturliga strävan ur försvarssynpunkt måste sålunda vara dels att hålla de direkta sjöförbindelserna med yttervärlden i största utsträckning öppna, dels att i krig söka omlägga vårt näringsliv mot ökad självförsörjning. På detta sätt ökas möjligheterna till fortsatt livsföring och militär kraftutveckling under det tryck, som kriget medför mot den moderna staten. Exporten. För finansiering av den även i krig ofrånkomliga importen är det önskvärt, att export kan äga rum. 1 Utan export blir i längden import omöjlig. Exportens betydelse för kreditvärdighetens upprätthållande och därmed för krigets finansiering är obestridlig. Under vissa omständigheter kan export bliva nödvändig för att i utbyte erhålla oumbärliga importvaror. Likaså kunna fall uppstå, då främmande länder få ett absolut behov av svenska exportvaror. Sverige förfogar nämligen över vissa råvaror och fabrikat av hög kvalitet, vilka under vissa förhållanden torde bliva så eftersökta, att de kunna utnyttjas såsom kompensationsobjekt för erhållande av förmåner från andra länder. Betydelsefullt är vidare, att man genom export kan draga nytta även av sina inom landet icke konsumtionsmogna produkter. Framhållas må slutligen, att exporten möjliggör, att det tonnage, som tillfört vårt land importvaror, erhåller last även på återvägen, vilket motverkar en stegring av priser och frakter utöver den av krigsförhållandena i övrigt orsakade. i Det bör uppmärksammas, a t t under normala förhållanden vår export är 1—lVs gånger tyngre än importen. Det är för den skull icke befogat a t t i likhet med huvudbetankandet säga: »Behov a t t utföra större varumängder än vad som införas torde sällan förekomma.» Det är varuvärden, icke varumängder, som skola jämföras.

267 Handelsomläggning och sjöfartsskydd. Har man sålunda konstaterat, att även under krig en avsevärd import och en viss export utgöra en ofrånkomlig betingelse för vår försörjning och att det alltid måste eftersträvas att i största möjliga utsträckning hålla förbindelserna med utlandet, enkannerligen sjöförbindelserna, öppna, blir frågeställningen, hur detta öppethållande skall förverkligas. Två väsentligen olika tillvägagångssätt äro därvid teoretiskt tänkbara. Antingen kan man söka att skydda den utrikes sjöhandeln på de naturliga vägar densamma tagit i fred, varigenom skydd även beredes kustsjöfarten, eller kan man möjligen tänka sig att söka minska hotet mot sjötrafiken genom att omlägga rikets totala utrikeshandel till en från fienden mer eller mindre undandragen kuststräcka och till närbelägna grannlandshamnar samt ersätta kustsjöfarten på de mera utsatta kuststräckorna med landtrafik. Tillämpat på svenska förhållanden skulle det sistnämnda alternativet i vissa krigsfall innebära en handelsomläggning till västkusten och norska hamnar, i andra fall till hamnar vid Bottniska viken och i norra Norge o. s. v. Även om — under förutsättning av viss utbyggnad av lastnings-, lossnings- och distributionsanordningar samt viss överflyttning av hamnarbetarpersonal m. m. — en dylik omläggning vore tekniskt genomförbar, föreligga tungt vägande skäl för att i det längsta söka undvika dess tillgripande. Vad särskilt en handelsomläggning till rikets västkust och norska hamnar beträffar, måste man främst hålla klart för sig, att en sålunda omlagd sjöhandelstrafik — även om den i vissa avseenden är mera svåråtkomlig för en fiende — ingalunda är undandragen hotet från luften eller från handelsförstörare och undervattensbåtar, opererande i Västerhavet eller Nordsjön och utanför norska kusten. Dylikt hot kan numera utgå från fientliga sjöstridskrafter baserade icke blott söder eller väster om dessa farvatten utan även i norr vid Ishavskusten. Vad särskilt transiteringen över Norge beträffar, får det därjämte icke förbises, att denna blir helt beroende av yttre och inre förhållanden, vilka icke ligga under svensk kontroll, varför det torde vara klokt att icke räkna med en allt för omfattande utökning av trafiken över norska hamnar. En anhopning av fartyg och gods till ett relativt fåtal platser, såsom på svenska västkusten, underlättar vidare fiendens verksamhet och medför ofelbart en intensifiering av anfallen mot såväl dessa orter som till dem ledande kommunikationslinjer. Fartygens liggetid i hamn blir därjämte längre till följd av svårigheter att rationellt utnyttja lastnings- och lossningsanordningar, och dyrbara nyanläggningar, vilka sällan torde kunna genomföras under pågående krig, krävas i hamnarna. E t t stort antal disponibla hamnar möjliggör däremot spridning av sjöfarten, minskar liggetiden och medgiver därjämte en omväxling i hamnamas utnyttjande, som innebär att sjökommunikationernas knutpunkter i viss mån bliva rörliga. Avstånden mellan å ena sidan lastnings- och lossningsplatserna samt å den andra konsumtions- och produktionsorterna kunna här-

268 igenom även förkortas, varigenom större säkerhet vinnes för den på land verkställda transporten. Även om trafiktekniskt sett en betydande marginal föreligger, synes det mycket osannolikt, att de för bombanfall utsatta inre kommunikationerna, särskilt järnvägarna, under krigsmässiga förhållanden skulle, utöver den normala jämte den för krigsmakten erforderliga belastningen, kunna ytterligare uppbära den ofantliga påfrestning, som en handelsomläggning medför. En ökad anfallsverksamhet mot dessa kommunikationer måste självfallet förutses, om de ensamma göras till underlag för hela den inre distributionen av vårt varuutbyte med utlandet.1 Erfarenheterna från isblockaden 1929 bestyrka de betänkliga verkningarna för näringslivet även av en partiell omläggning av utrikeshandeln i fred. De nya transportvägarna äro undantagslöst sämre än de gamla — annars skulle de använts redan i fred — och medföra oproportionerligt ökade transportkostnader med därav följande ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser. Varje rubbning medför därför en försvagning av nationens totala kraft. En handelsomläggning, varigenom Östersjön skulle »utrymmas», rullar dessutom upp oöverskådliga och ytterst svårlösta problem av ekonomisk, social, administrativ och organisatorisk art och måste även ses mot bakgrunden av att andra länders östersjötrafik kan — beroende på krigsfallens utveckling och hur de vid Östersjön belägna staternas landgränser spärras av fronter i lantkriget — komma att förete en allmän intensifiering med huvudstråkets dragning in mot svenska kusten. Ej minst betydelsefullt kan i detta sammanhang problemet om Finlands förbindelser med yttervärlden bliva. Finland står i ännu starkare beroende av utlandet än Sverige såväl för sin försörjning med livsmedel som för sitt behov av industriella råvaror och färdigprodukter. Det torde under de flesta förhållanden bliva ett svenskt intresse att detta lands utrikesförbindelser genom Östersjön, vilka under krig komma att framgå utefter svenska kusten, beredas erforderligt skydd. Att belasta de svenska järnvägarna med även det erforderliga finska varuutbytet med utlandet, torde ej vara möjligt. Vare sig vi äro krigförande eller neutrala kan en ökad cirkulation av sjöburna värden utefter vår östra kust för oss få betydande militära konsekvenser. Att lämna Gotland utan sjöförbindelser med fastlandet låter sig slutligen ej heller göra. Det är därför felaktigt att förutsätta ett avbrytande av alla våra sjöförbindelser i Östersjön och att utgå från att intet skydd behöver beräknas för dessa under antagandet av en omläggning av rikets handel från den ena kusten till den andra. Denna omläggning bör ifrågasättas endast såsom en yttersta nödfallsåtgärd, då alla andra utvägar slagit fel, men icke som något 1 I huvudbetänkandet framhålles även, a t t »en förutsättning för en dylik omläggning liksom för a t t överhuvud taget tillgodose handelsomsättningen och varudistributionen mom landet är emellertid, a t t landkommunikationerna äro funktionsdugliga»

269 man frivilligt underkastar sig. 1 Det är nödvändigt att söka bereda sjöfarten erforderligt skydd på de normala vägar densamma tagit i fred. Gynnsamma naturliga betingelser finnas därjämte härför. Den inre distributionen. Frågan om transportunderlaget för den inre distributionen sammanhänger intimt med de nyss behandlade problemen och har redan berörts. Oberoende av i vilken utsträckning sjöfarten kompletterar eller avlastar de inre kommunikationerna, blir det ur såväl ekonomisk som militär synpunkt fördelaktigt, att båda dessa slag av kommunikationer i krig kunna utnyttjas och att reglering av trafiken dem emellan då kan ske. Kan trafiken lättare lamslås och svårare omdirigeras till lands än till sjöss, blir även den militära betydelsen av sjöfarten särskilt framträdande. Minskas den sjöburna varudistributionen, medför detta ökade transporter till lands. Landkommunikationerna växa då i såväl betydelse som känslighet och bliva därför samtidigt mera begärliga mål, allt till förfång för deras utnyttjande för varudistribution och militära transporter. 2 En utökning av sjötrafiken för att avlasta de inre kommunikationslederna medför däremot på grund av mindre sårbarhet från luften och större smidighet icke samma hinder för varudistributionen. Varuomflyttningens bindande till endast ett slag av kommunikationsmedel underlättar koncentrationen i ett anfallskrig mot försörjningen samt medför sannolikt en skärpning av detta. — Den mindre sårbarheten och större smidigheten hos sjökommunikationerna med hänsyn till lufthotet bestyrkas av slutsatserna i de för försvarskommissionen utförda utredningarna om hemortsbekämpningen från luften. Sammanfattning. Utgår man ifrån, att det moderna anfallskriget, i större utsträckning än föregående krig, kommer att direkt söka skaka grundvalarna för befolkningens livsföring och för försvarsmedlens utnyttjande, finner man av det förut sagda, 1 Dessa synpunkter framgå även tydligt av de yttranden, som av olika myndigheter avlåtits i anledning av generalstabens utredning angående viss handelsomläggning. Densamma kan för den skull uteslutande b e t r a k t a s som en trafikteknisk utredning, varför det är obefogat a t t såsom i huvudbetänkandet på basis av denna u t r e d n i n g draga slutsatsen, att »ett förhindrande av den fredsmässiga sjöfarten på rikets ostkust icke i och för sig kan förväntas medföra ett brytande av folkets motståndskraft». 2 Särskilt skall uppmärksammas de stora risker för den inre varudistributionen, som uppstå genom den i huvudbetänkandet avhandlade omläggningen av de inre och y t t r e kommunikationerna. »I det fall åter», heter det sålunda, »att Sverige endast via landgränserna kan p å r ä k n a någon import, bliva självfallet mellanriksbanornas betydelse ökad. Avgörande blir i sådant fall upprätthållandet av förbindelserna från Narvik till Luleå.» Med flygbasering längs Finlands östra gräns torde i visst krigsfall denna fordran pä kommunikationer icke kunna gå a t t realisera, i all synnerhet som Narviksbanan på grund av dess konstruktion får anses synnerligen sårbar från luften. I samband härmed skall även Narviks i visst krigsfall ur luftanfallssynpunkt u t s a t t a läge påpekas. Den inom generalstaben å r 1932 verkställda utredningen beträffande de inre kommunikationernas trafikkapacitet, på vilken utredning huvudbetänkandet i stor u t s t r ä c k n i n g synes bygga, får tack vare flygteknikens snabba utveckling samt det delvis ändrade luftstrategiska läget numera i viss mån anses förlegad.

270 att vårt land i stort sett äger goda, naturliga möjligheter att motstå ett försök att nedbryta försörjningen, men att vissa bestämda förutsättningar härför måste uppställas. Den viktigaste av dessa är att förbindelserna med yttervärlden i största möjliga utsträckning kunna hållas öppna, så att landet utifrån kan tillföras vad det självt icke äger eller kan producera och så att vad som inom den egna, efter krigets krav omlagda produktionen genom fientliga anfall slås sönder, kan ersättas genom import. E n annan förutsättning, som sammanhänger med vårt lands stora utsträckning är, att distributionsvägar såväl till lands som till sjöss kunna stå till förfogande för varuflyttning i befolkningens och försvarets tjänst. Slutligen kan såsom en förutsättning, närmast för varubyte, angivas nödvändigheten av att i viss utsträckning hålla exporten i gång. Sambandet mellan dessa förutsättningar och de militära anfalls- och forsvarsmöjligheterna behandlas i ett följande avsnitt.

b. Sveriges militärgeografiska läge. Sverige skiljes från den ost- och mellaneuropeiska kontinenten av innanhavet Östersjön med Bottniska viken och från Europas västmakter av det betydligt vidsträcktare havsområdet Nordsjön jämte Skagerack och Kattegatt, Via Norge gränsar vårt land till Atlanten och via Finland till en europeiskasiatisk stormakt. Medan Sverige förfogar över hela den ena stranden av östersjöbäckenet och även Finland och Tyskland äga långa kuststräckor vid detta vattenområde, disponerar vår östra stormaktsgranne endast en mycket kort kuststräcka vid Östersjön i Finska vikens innersta del. I övrigt bilda de baltiska randstaterna geografiskt sett en barriär utanför det ryska väldet. Redan av en blick på kartan framgår, att möjligheterna att förfoga över oss omgivande vatten samt att på och över dem framföra militära maktmedel bliva av utslagsgivande betydelse för arten av de offensiva operationer av större omfattning, som kunna komma till utförande vid militära företag mot vårt land. Sveriges sjöstrategiska läge får sin prägel främst av de betydelsefulla farvattensförträngningarna östersjöinloppen och Ålands hav, där öar i främmande makters besittning ligga framskjutna till 5 resp. 38 kilometers avstånd från vår kustlinje, samt av vårt innehav av den fritt i Östersjön belägna on Gotland. Öresund och Bälten äro i sin egenskap av inlopp till östersjöbäckenet med där befintliga olika statsbildningar farleder av utpräglat internationellt intresse, under det att Ålands hav, det västra inloppet till Bottniska viken, mera har karaktären av en svensk-finsk intressegemenskap. Lederna ost Åland utgöra inre finskt territorialvatten. De vid dessa förträngningar mot svenska kusten framskjutna öarna Sjalland och Åland kunna erhålla en dubbel strategisk betydelse. Dels kunna de under vissa förhållanden bilda bryggor för invasionsföretag mot vårt land, dels kunna de utnyttjas för skapandet av tre mer eller mindre skarpt avgränsade operationsområden, nämligen Västerhavet, Östersjön och Bottniska viken.

271 Dessa tre operationsområden erbjuda militärgeografiskt sett olika betingelser för anfallsoperationers utförande och försvar mot dylika. I Västerhavet försvåras anfallsoperationer till sjöss därav, att makter, som kunna tänkas västerifrån rikta anfall mot vårt land, icke disponera några omedelbart tillgängliga baser eller ankarplatser inom operationsområdet. Detta medför, att därest försvarsåtgärder till sjöss kunna vidtagas inom detta område, en anfallande, som avser utföra sjökrigs- eller kombinerade operationer av större omfattning mot vårt land, såsom invasion, först bör ha i sin hand Danmark eller bas i södra Norge. Östersjön med Finska viken och Rigaviken bildar det största av de tre operationsområdena. Av infartslederna till Östersjön äro Lilla och Stora Balt till hela sin längd danskt territorialvatten, men samtidigt förbindelseleder av stor internationell betydelse mellan tvenne fria hav, vilket komplicerar frågan om deras öppethållande i krig. Enligt gällande internationellrättsliga regler torde de dock endast kunna spärras i ett krig, där Danmark är krigförande. x I Öresund utgör Drogden inre danskt territorialvatten, och kan som sådant spärras även då Danmark är neutralt. I princip är Flintrännan öppen för genomfart av krigförandes örlogsfartyg i ett krig, vari Sverige är neutralt. De anförda förhållandena innebära, att i ett krig, vari Sverige är inblandat men icke Danmark, Bälten sannolikt komma att förbliva öppna även om Sverige spärrar Öresund (Flintrännan). Kielkanalen måste enligt Versaillestraktaten hållas öppen för såväl örlogs- som handelsfartyg, därest icke Tyskland är krigförande part. AvÖstersjöns inlopp kunna endast Stora Balt och Kielkanalen passeras av slagskepp. Egentliga Östersjöns egenskap av begränsat innanhav medgiver en relativt effektiv övervakning, varigenom strategisk överraskning blir svår att åstadkomma, överrumplings- eller härjningsföretag, utförda endast med snabbgående örlogsfartyg och under utnyttjande av dygnets mörka del, kunna dock under vissa årstider träffa svenska kusten överraskande. Å andra sidan är detta innanhav så pass vidsträckt, att vid österifrån insatta kombinerade operationer mot vår fastlandskust, vid vilka transportfartyg måste medföras, möjligheten till överraskning i stort sett bortfaller. Östersjöns bredd söder om Finska viken är därjämte av sådan storleksordning, 2 att den med hänsyn till flyganfall av landbaserade flygplan bjuder oss en naturlig fördel, som icke står många mindre stater till buds. Den bomblast, som kan föras in över svenskt territorium, begränsas härigenom. Luftnavigeringen över Östersjön med där rådanda meteorologiska förhållanden innesluter därjämte ett flertal osäkra faktorer, som kunna påverka det krigsmässiga upp1 Emellertid spärrade D a n m a r k under världskriget efter tvsk påtryckning de danska infartslederna till Östersjön. 2 Det kortaste avståndet i ost-västlig r i k t n i n g över Östersjön, ösel—Stockholm, är nå«ot över 260 kilometer. Som en jämförelse må vidare nämnas, a t t i egentliga Östersjön en yta, i storleksordning motsvarande den sammanlagda ytstorleken av England, Skottland och Schweiz, skulle kunna infogas samt a t t mellan Skåne och Tyskland resp. vår västkust och Jvlland, Belgiens och Hollands ytor k u n n a inrymmas.

272 trädandet. U r dessa synpunkter är vårt luftstrategiska läge gynnsammare än flertalet andra länders. Gotland kan tack vare sitt läge bjuda våra sjö- och flygstridskrafter ett naturligt stöd, men utgör samtidigt ett lockande mål för en fiende. Även vid konflikter, som icke direkt beröra Sverige, kan Gotland bliva åtråvärt för basering av främmande makters stridskrafter. östersjöområdets östra del karakteriseras av inskärningarna Finska viken och Bigaviken, av vilka särskilt den förra, omgiven av tre maktinnehavare, är strategiskt betydelsefull. Till Rigaviken leder norrifrån Moonsundet, för närvarande icke farbart för slagskepp, och västerifrån Irbensundet. Primära örlogsbaser — förutom svenska — inom Östersjön äro Helsingfors, Kronstadt, Reval, Gdynia, Swinemiinde och Kiel. Bottniska viken är ett svenskt-finskt innanhav, till vilket porten kan stängas endast av den makt eller maktkombination, som samtidigt behärskar såväl Åland som den svenska kusten vid Ålands hav. Är Åland i mot oss fientlig makts händer eller har Åland förblivit neutraliserat, blir passagen genom Ålands hav omstridd och möjligheten för dess utnyttjande av den ena eller andra parten beroende av omfattningen och karak tären av de sjöstridsmedel, som där komma till användning. Ost om Åland finnas farleder mellan Östersjön och Bottenhavet, användbara för lättare sjöstridskrafter. De inom såväl Västerhavet som Östersjön befintliga skärgårdsområdena skapa naturliga basområden för sjö- och flygstridskrafter ävensom vissa möjligheter för framskjuten luftbevakning. Djup- och bottenförhållandena inom Östersjön gynna användandet av undervattens vapnen, minor och undervattensbåtar. Särskilt lämpar sig detta operationsområde för minkrigföring i stor skala, varigenom framkomligheten till sjöss avsevärt kan inskränkas eller försvåras. De nautiska förhållandena försvåra i Kattegatt undervattensbåtars uppträdande, i norra Skagerack användandet av minor. Beträffande de meteorologiska m. fl. förhållanden, som äro utmärkande för de tre ovan behandlade operationsområdena må följande framhållas. I motsats till sydligare latituders tämligen regelbundna väderlekskaraktär kännetecknas våra trakters meteorologiska förhållanden främst av lokala, hastiga och för längre tid än ett dygn i allmänhet oberäkneliga förändringar. Dessa väderleksförändringar äro ofta av så stor betydelse, i synnerhet för den moderna luft- och sjökrigföringen, att planerandet och genomförandet av operationer i våra trakter medföra avsevärt större svårigheter än på sydligare latituder. Genom att de atmosfäriska störningarna som regel förflytta sig från väster mot öster, intager vårt land ett ur operativ synpunkt fördelaktigt prognosläge i förhållande till ostligare belägna stater. Ehuru Sveriges klimat till följd av landets karaktär av en relativt smal halvö i huvudsak får betecknas som kustklimat, är denna halvös utsträckning i nordsydlig riktning dock så stor, att de olika operationsområdenas meteorologiska förhållanden under största delen av året komma att vara varandra avsevärt

273 olika, Generellt torde man emellertid kunna säga, att de klimatiska påfrestningarna särskilt under ett längre krig komma att ställa jämförelsevis stora krav på personalen och materielen. Detta bestyrkes bland annat av erfarenheterna från neutralitetsvakten 1914—1918. Till följd av det nordliga läget utöva isförhållandena stort inflytande på möjligheterna till havets befarande, i högre grad ju nordligare och — beträffande Finska viken — ju ostligare man kommer. Denna skillnad är så markerad, att densamma torde kunna påverka valet av årstid för ett anfall mot Sverige. Dock äro isförhållandena så skiftande från år till år, att statistiska uppgifter i praktiken måste begagnas med försiktighet. Till sina värden mycket stora variationer (med årstider och latituder) förekomma i varaktigheten av dygnets ljusa och mörka delar, vilket även utövar ett visst inflytande på de operativa möjligheterna. Betraktar man Sveriges militärgeografiska läge i stort, framträder en väsentlig skillnad mellan detta läge i förhållande till en östmakt och till en syd- eller västmakt. Djupast bottnar denna skillnad däri, att vårt land i förra fallet innehar ett ytterläge, vars betydelse dock försvagas av de numera påräkneliga baseringsmöjligheterna på en året runt öppen Ishavskust, men däremot icke i de senare, och att det har sin geografiskt största utbredning i nordsydriktningen. Utgå anfall mot oss från Finland, ligger övre Norrland direkt utsatt för invasion över norra landgränsen samtidigt som anfallsföretag kunna utföras över havet. Ett utgångsläge från staterna söder om Finska viken medgiver ävenledes anfallsföretags utförande mot vårt land över havet. Anfallsföretag, slutligen, som utgå från såväl Finland som randstaterna, kunna insättas på en bred front över Östersjön och Bottenhavet samt över vår norra landgräns. Utan att den angripande innehar Åland, kunna emellertid större anfallsföretag över Bottniska viken anses uteslutna. Oaktat den förbättring i det sjöstrategiska utgångsläget, som vid anfall österifrån kan åstadkommas för angriparen genom en i operationsriktningen framskjuten och vidgad basering, kvarstå de fördelar ur försvars- och tillförselsynpunkt, som vårt land äger genom sitt geografiska ytterläge i förhållande till öster om Östersjön belägna stater. Detta läge underlättar nämligen öppethållandet av våra förbindelser utåt, varigenom förutsättningarna ökas för en svensk strategisk defensiv. Ur flygstrategisk synpunkt kan vårt geografiska läge i denna situation anses mindre gynnsamt. Vårt i nord-sydlig riktning utsträckta och i ost-västlig riktning ganska smala land kan nämligen komma att till hela sin utsträckning ligga inom österifrån insatta bombförbands anfallsområde. Närmast fienden ligger ostkustområdet med dess viktiga tillgångar av olika slag. J u närmare och på ju bredare front de fientliga flygbaserna framskjutas, desto större blir anfallens effektivitet. En framskjutning av flygbaseringen till Gotland och Åland — särskilt om båda dessa öar kunna utnyttjas — kan medföra en sådan skärpning av 1282 35

E

274 luftkrigföringen, att dessa öar kunna betecknas såsom den obegränsade luftkrigföringens nyckelpositioner inom Östersjön. Möjligheten att ombordbaserade eller eljest med stöd av fartyg framförda flygstridskrafter kunna komma till användning, får i detta sammanhang heller icke förbises. Sveriges militärgeografiska läge vid från söder eller väster insatta anfallsföretag erbjuder en annan bild än läget mot öster. Redan från början av ett krig kunna vid anfall söder ifrån företag riktas mot vårt land inom båda eller ettdera av de två operationsområdena Västerhavet och Östersjön och inom båda dessa områden kunna våra utlandsförbindelser hotas. Vid anfall väster ifrån blir Västerhavet det primära operationsområdet. Vi sakna i dessa fall de militärgeografiska förutsättningar, som vid ett anfall österifrån medgiva oss att bygga upp ett rent defensivt försvarssystem, mot vilket angriparen, om han vill föra kriget framåt, tvingas till kraftödande anfall. Vid aggressioner från söder eller väster verka nämligen såväl tiden som den geografiska belägenheten emot oss. De fördelar ur flygstrategisk synpunkt, som läget bjuder, genom att vårt land har sitt största djup i en anfallsriktning söderifrån, bortfalla delvis därigenom att den sydligaste delen av landet ur flera synpunkter är den viktigaste. Villkoret för att västerifrån insatta flyganfall skola nå önskvärd effekt, torde i nuvarande situation vara, att de utgå från mot våra kuster framskjutna hangarfartyg. Utgångsläget för en fiende, särskilt med hänsyn till luftanfall och utförandet av invasion, kan förbättras genom en erövring av Danmark eller Norge. Flygbasering i norra Jylland kan härvidlag bliva än gynnsammare för angriparen än på Själland.

c. Sammanfattning av synpunkterna på Sveriges läge. Genom sitt geografiskt sett jämförelsevis avskilda läge befinner sig Sverige på sidan om Mellaneuropas politiska kraftlinjer. Det är detta läge som underlättat vår, sedan mer än ett århundrade tillbaka framgångsrikt fullföljda strävan att upprätthålla en konsekvent genomförd neutralitetspolitik, under det att andra smärre, å kontinenten belägna stater i många fall sett sig tvingade att inleda allianspolitik. Om Sveriges läge alltså kan betraktas såsom jämförelsevis undandraget i förhållande till Mellaneuropas stater, så är däremot dess läge bland de nordeuropeiska staterna icke undandraget i sjö- och luftstrategiskt hänseende. U r handelspolitisk synpunkt gör vårt läge vid Nord-Europas stora samfärdselåder vår ställning under större krig i norra Europa alltid vansklig. Sveriges intressen beröras av varje inom östersjöområdet uppkommande konflikt, liksom de övriga östersjöstaternas intressen beröras av den hållning Sverige därvid intager. De intressen, varom här är fråga, sammanhänga i främsta rummet med utnyttjandet av havet och luften för militärt ändamål och för samfärdseln med andra länder och hänför sig alltså huvudsakligen till det sjömilitära och flygmilitära området. Sverige kan anses vara en geografisk medelpunkt för östersjöområdet i såväl sjö- och luftstrategiskt som handelspolitiskt hänseende.

275 Sveriges totalläge medför sålunda stora militära och ekonomiska fördelar, men även betydande risker, enär det inbjuder-våra grannar och andra intresserade makter att förmå Sverige till inblandning i eventuella förvecklingar och inleder dem i frestelse att, om detta ej lyckas, till egen fördel kränka våra intressen. För att i första hand möta dessa faror fordras att Sverige förfogar över stridskrafter, som äro i stånd till ett omedelbart och kraftigt ingripande för hävdandet av vår självbestämningsrätt och till försvar av vår självständighet. Om dylika stridskrafter stå till vårt förfogande, torde vårt läge giva oss större möjligheter än flertalet andra av Europas mindre länder att särskilt utanför vårt land möta ett eventuellt anfall och göra det så riskfyllt, även för en större makt, att denna kan finna det fördelaktigare att respektera vår neutralitet. Är detta det rättstillstånd, som vi i första hand böra eftersträva, därest fredstillståndet mellan andra länder i norra Europa och särskilt i och kring Östersjön skulle förbytas i krig, så måste vi också äga medel att aktivt förhindra sådana rättsstridiga handlingar av den ena krigförande parten, som, om de ohindrat få utövas, kunna leda till att den andra parten anser oss hava frånträtt neutraliteten. Denna neutralitetsbevarande verksamhet åligger till följd av vår geografiska belägenhet främst sjöstridskrafterna och med dem samverkande flygstridskrafter. Skulle en stormakt icke respektera vår neutralitet eller anse det med sina intressen förenligt att mot oss öppna krig, blir det vårt lands samlade försvarsmakt och det motstånd, denna kan bjuda, som blir avgörande för vilken eller vilka betvingelsemetoder, angriparen kommer att tillgripa. En undersökning av de betvingelsemetoder, som med hänsyn till Sveriges läge kunna komma att tillgripas, bör sålunda leda fram till ett bedömande av försvarsmaktens uppgifter och sammansättning.

II. Betvingelsemetoder och försvar a. Allmän orientering.

däremot.

Delvis i anslutning till vad som härom framlagts i huvudbetänkandet synes följande precisering av olika betvingelsemetoder nödvändig för att skärpa bilden av tänkbara anfallsförfaranden och bedöma försvarsbehovet. Utgår man från, att ett land ytterst betvingas genom att folkets (individernas) vilja och moraliska motståndskraft brytes, finner man, att i huvudsak tvenne betvingelsemetoder kunna komma till andvändning, nämligen försörjningskrig, som direkt riktar sig mot betingelserna för folkets existens ur förvärvs- och försörjningssynpunkt, samt invasion, som i första hand riktar sig mot ett folks militära maktmedel för att efter dessas nedkämpande nå fram till den fullständiga kontrollen av folkets livsbetingelser. Målet för båda metoderna är att framtvinga en underkastelse under de villkor för fredens återställande, som fienden uppställer. Vid tillämpandet av betvingelsemetoderna kunna olika angrepps for mer komma till användning.

276 Försörjnings kriget kan förverkligas genom: hemortsbekämpning och sjöhandelskrig. Hemortsbekämpningen riktar sig dels mot civilbefolkningen direkt genom terror, dels mot näringsliv m. m. och inre kommunikationer och bygger huvudsakligen på flygstridskrafternas operationer. Sjöhandelskrig drabbar nationen i dess helhet och syftar till ekonomisk avspärrning genom angrepp mot utlandsförbindelser, kustsjöfart samt sjöfart i hamn. Det bygger främst på sjöstridskrafters verksamhet. Invasion kan förverkligas genom: invasion landledes och invasion sjöledes. Av dessa bygger invasion landledes i första hand på lantstridskrafternas operationer, under det att invasion sjöledes utföres av alla tre försvarsgrenarna gemensamt. Gemensam för försörjningskrig och invasion är slutligen ockupation (av visst område). Denna kan avse antingen att undandraga den anfallne utnyttjandet av ett visst område för försörjning, varvid samtidigt ett moraliskt tryck kan komma att utövas, eller ock att utnyttja ett av den anfallnes landområden för skärpning av någon av förut angivna angreppsformer. Beroende på om det strategiska målet är obegränsat eller begränsat kan ockupationen kräva en kraftinsats av olika omfattning. Är målet obegränsat, kan företaget närmast jämföras med en invasion, är målet återigen begränsat, kan operationen avse i första hand ett framflyttande av sjö- och flygbaser för en skärpning antingen av försörjningskriget eller av pågående, rent militära operationer av förberedande art eller av bådadera. Varje plan för ett anfallskrig torde taga sikte på det anfallna landets sårbara punkter för att mot dem applicera det våld, som med minsta kraftförbrukning bryter motståndsviljan. Kan försvararen vinna klarhet beträffande möjligheter Betvingelsemetoder och angreppsformer samt ay dessa betingade F

Betvingelsemetod

Ö

Hemort

Angreppsform Civil

Anfallsobjekt

R

S

Ö

U

J

N

I

N

G

S

-

s k r i g N ä r i n g s l i v m. in. o c h inre kommunikationer

befolkning

i Syfte L Plundring

Anm.

Förstörelse, desorganisation

Terror, propaganda

L = Lantstridskrafter.

M

F

L

M

F

Härjnings- Bombanfall Ockupation Härjnings- Bombanfall företag Gasföretag beläggning. Spridning av flygblad m. m.

M = Marinstridskrafter.

F = Flygstridskrafter.

277 och faror i detta hänseende, då kan han också överblicka, vilka åtgärder för stärkande av den inre motståndskraften han måste vidtaga, och vilka försvarsmedel han måste uppställa till sitt skydd. Där, varest samhällets inre struktur eller försvarssystemet är sårbarast, där kommer också den anfallande att i första hand anbringa sitt militära våld, förutsatt att geografiska m. fl. förhållanden härför äro gynnsamma, Vilken betvingelsemetod, som en anfallande i första hand kommer att tillgripa för att bringa sin motståndare till underkastelse, beror alltså främst av det anfallna landets militärgeografiska läge, dess försörjningsläge och dess förmåga till militär kraftutveckling på olika fronter och inom olika operationsområden. I vissa lägen kan ett försörjningskrig mot hemort och sjöhandel framstå som den betvingelsemetod, vilken med minsta kraftförbrukning och snabbast leder till det uppställda målet. I andra lägen kan den anfallnes underkastelse snabbast ernås i och med de militära maktmedlens nedbrytande genom invasion. Ofta torde en kombination av båda betvingelsemetoderna av den anfallande bedömas som gynnsammast. De tidigare nämnda angreppsformerna — hemortskrig, sjöhandelskrig samt invasion land- och sjöledes — utlösa en mångfald av operationer inom de olika försvarsgrenarnas verksamhetsområden såväl på den anfallandes som på försvararens sida. Ibland kunna dessa antaga karaktären av kombinerade operationer, utförda av länt-, sjö- och flygstridskrafter gemensamt (t, ex. överskeppningsföretag) . E n schematisk översikt av nämnda operationer i vad avser den anfallande lämnas i nedanstående tablå, I det följande skall försörjningskriget och invasionen ur synpunkten av anfall och försvar närmare behandlas. operationer inom de olika försvarsgrenarnas verksamhetsområden. K R I G

Sjö i

I N V A S I O N handelskrig

Invasion

Utlandsförbindelser, k u s t s j ö f a r t samt s j ö f a r t i hamnarna Förstörelse, besittningstagande, avspärrning L

t

M

F

Handels- Bombanfall. krig. Biträda Rena sjömarinkrigsoperastridstioner krafter

landledes.

Invasion

Militära

maktmedel

sjöledes

Lägga landet värnlöst, ockupation L Strid i land

M

F

Anfall på Anfall mot kustorter militära och -ommål i råden. luften och Samverkan till lands. med L. Samverkan Transmed L porter

L Strid i land

M

F

Rena Anfall mot sjökrigsmilitära operationer mål i luften och på ytan Samverkan med L och M

278 b.

Allmänna synpunkter beträffande försörjningskrig och försvar däremot. Möjligheterna att genom försörjningskrig bryta ett lands motståndskraft grundas främst på det anfallna landets inre ekonomisk-geografiska struktur, på dess beroende av förbindelserna med utlandet samt på yttre geografiska förhållanden. E t t avgörande inflytande utövar därjämte de militära försvarsåtgärder, som den anfallne kan prestera, samt de passiva skyddsåtgärder och i vissa avseenden den omläggning av försörjningen, som kunna vidtagas. Försörjningskriget kan enligt det föregående förverkligas genom hemortsbekämpning och sjöhandelskrig. Hemortsbekämpning och försvar däremot. Det har i det föregående framhållits, att i och med de moderna stridsmedlens utveckling möjligheterna väsentligen ökats att bryta motståndskraften hos en fiende genom en stridsverksamhet, som riktar sig direkt mot civilbefolkning och näringsliv samt inre kommunikationer. I denna kamp kunna såväl flyg- som sjö- och lantstridskrafter insättas. Anfall mot den civila befolkningen utföras främst av f l y g s t r i d s k r a f t e r , vilka genom bombanfall m. m. utöva terror. Verkningarna av dylika anfall bliva i hög grad beroende av befolkningens fördelning och moraliska motståndskraft. I den mån det anfallna landet överhuvud taget eller inom vissa delar, t. ex. industriområden och städer, är tätt bebyggt eller företer en mer eller mindre stark befolkningsanhopning, ökas fiendens möjligheter att genom terrorisering nå åsyftat mål. Befolkningens moraliska motståndskraft är en ytterst svårbedömbar faktor, om vilken inga bestämda slutsatser kunna dragas. Anfall för terrorisering av befolkningen, utförda med otillräcklig eller genom motmedel försvagad kraft, kunna dock komma att verka i motsatt riktning mot den av fienden åsyftade. Genom anfall mot det fientliga landets näringsliv kunna flygstridskrafterna åstadkomma förstörelse och desorganisation. I den mån vissa delar av landet förete en anhopning av viktiga tillgångar, underlättas i många avseenden målurvalet för dylika operationer. Äro å andra sidan inom de olika försörjningsgrenarna de större värdena fördelade på ett flertal olika anstalter, minskas känsligheten. I de flesta fall synes det icke troligt, att anfall mot endast en eller några få betydelsefulla anstalter kan bliva av utslagsgivande betydelse vare sig för den träffade försörjningsgrenen eller för landet i dess helhet. För en anfallande, som söker avgörande i kriget enbart genom operationer i luften, riktade mot försörjningen, synes det därför bliva nödvändigt att anfalla ett förhållandevis stort antal mål. Dock finnas vissa industrier, inom vilka verkningarna av anfall skulle bliva betydande, även om endast ett fåtal mål skulle skadas. Den koncentration av lämpliga mål, som i allmänhet förefinnes i större städer och industriområden, underlättar de fientliga flygföretagen. Denna

279 fördel för den anfallande får dock icke överskattas. Emot varje sådan ort måste nämligen de anfallande bombförbanden uppdelas på de olika målen, varför anfallet får karaktären av flera skilda, ehuru ungefärligen samtidiga företag. Sådana stora, fasta mål som befolknings- och industricentra, kommunikationscentra m. m. medgiva mer än andra mål en detaljerad planläggning före anfallens utförande. Mot dem torde därför de inledande flygoperationerna företrädesvis komma att riktas. Ansättas icke flyganfallen omedelbart mot dessa mål utan först senare, bliva de av mindre värde, enär större delen av ifrågavarande anfallsobjekts betydelse och sårbarhet är särskilt framträdande just under mobilisering. Även om betydande fientliga flygstridskrafter få tillfälle att under jämförelsevis lång tid utöva hela sin verksamhet direkt mot det anfallna landets näringsliv, kunna verkningarna såsom redan angivits bliva väsentligt olika. Resultaten av anfall mot t. ex. fabriksanläggningar bero i hög grad av dessas allmänna karaktär, samt av i vilken utsträckning för driften speciellt nödvändiga och svårersättbara delar träffas. E n indirekt och i längden kännbar verkan kan, enligt erfarenheterna från världskriget, bliva den produktionsminskning, som förorsakas av att personalen vid flygalarmering tvingas lämna sina arbetsplatser för att söka skydd. Vidare äro vissa anläggningar och deras drift särskilt viktiga för landet, medan andra åter icke ha samma relativa betydelse. F ö r att åvägabringa förstörelse och desorganisation kunna flygstridskrafter med fördel insättas även mot de inre kommunikationerna, speciellt järnvägarna, dessas kraftkällor — centrala kraftstationer — samt järnvägsbroar och järnvägsverkstäder, större järnvägsstationer m. m. Genom anfall mot de större hamnarna, varvid lastnings- och lossningsanordningar, magasin m. m. kunna förstöras och desorganisation uppstå, kunna flygstridskrafterna i hemortskriget åstadkomma en verkan, som direkt kompletterar sjöhandelskriget. Hemortskrigföring från luften måste givas stor omfattning, därest ett avgörande skall kunna framkallas enbart på denna väg. Använder sig emellertid fienden av hemortskrigföring för att nå sitt syfte, synes det sannolikast, att anfallen riktas såväl mot de större städerna i bland annat terroriseringssyfte som även mot vissa för försörjningen särskilt viktiga områden, där landsdelar med den relativt största totalbetydelsen träda i förgrunden, samt slutligen mot de inre kommunikationerna. Man får även räkna med att en utspridning av anfallen kommer att ske för att binda personal och materiel i försvaret och därigenom splittra försvarskraften. E n granskning av försvaret mot anfall med flygstridskrafter mot befolkning och näringsliv leder fram till följande synpunkter. Redan i det geografiska läget kan ligga ett visst mått av skydd. Oberoende av om förhållandena i övrigt gynna ett hemortskrig från luften, är nämligen en dylik angreppsform liksom all luftkrigföring utomordentligt beroende av utgångsbaseringen för att erhålla tillräcklig kraft och intensitet. Skiljes det anfallna landet från sin fiende endast av landgräns, kunna flyganfallen givet-

280 vis insättas med större effektivitet, än om mer eller mindre vidsträckta havsområden måste överflygas innan det eftersträvade territoriet nås. I sistnämnda fall blir det för den anfallande särskilt angeläget att söka framskjuta sina flygbaser. Kunna dylika — eventuellt efter ockupation — upprättas på mot vårt land framskjutna öar eller på vårt fastlands territorium, är det tänkbart, att en sådan stegring i flyganfallens intensitet kan ernås, att enbart en hemortsbekämpning från luften kan leda till ett brytande av folkets motståndsvilja. FjärrMllning av fiendens flygbaser framstår därför för den anfallne såsom kärnpunkten i avvärjningen. Denna fjärrhållning sker dels genom länt-, sjö- och flygstridskrafternas gemensamma insats till förhindrande av ockupation, dels genom anfall med flygstridskrafter mot för dylika anfall åtkomliga fientliga flygbaser. Det aktiva lokalförsvaret bygger främst på ett effektivt luftvärnsvapen och kan för viktigare orter jämväl kräva jaktflygplan. Genom passiva motåtgärder kunna de fientliga flyganfallens verkningar i hemortskriget reduceras, i vad angår såväl deras verkan till desorganisation som till direkt förstörelse. Dessa motåtgärder böra bland annat taga sikte på att sprida anläggningar och förråd och att skapa visst skydd för den industriella driften, på iordningställandet av reservtillgångar av olika slag, upprättandet och skyddandet av vissa viktiga förråd m. m. De böra även avse anordningar för en begränsning och ett snabbt avhjälpande av skador å kraftförsörjning, kommunikationsmedel m. m., anordnandet av bombsäkra skyddsrum för viss personal, anskaffning av gasskydd i viss utsträckning, organisation av varnings verksam heten m. m. Den anfallandes sjöstridskrafter kunna, dels direkt, dels indirekt deltaga i hemortsbekämpningen. En direkt verkan utöva desamma genom härjningsföretag i form av bombardering av vid öppen kust belägna folkrika och för försörjningen värdefulla orter eller anläggningar, hamnar med lastnings-, lossnings- och lagringsanordningar m. m. Dessa härjningsföretag, försåvitt de med hänsyn till internationellrättsliga förhållanden anses böra komma till utförande, torde inverka avsevärt irriterande på allmänna opinionen och tvinga försvararen till kraftsplittring även om de icke till verkningarna bliva jämförbara med flygstridskrafternas. Indirekt kunna sjöstridskrafterna medverka i hemortskriget genom Överrumplingsföretag, exempelvis i syfte att för nående av ett begränsat mål upprätta t i l l f ä l l i g a flygbaser på den anfallnes territorium eller inom hans skärgårdsområden. Genom att utnyttja fartyg för komplettering av flygstridskrafternas bränsleförråd kunna de senares verkningsområde vid här ifrågavarande företag väsentligt utökas. Försvaret mot sjöstridskrafternas verksamhet kräver, för att det skall hinna träda i funktion, en effektiv spaning, utförd i första hand av flygstridskrafter — under mörker och dålig sikt av sjöstridskrafter — som förebygger överraskningar. För avvärjandet av företagen krävas, förutom lokalförsvar, bestående av artilleri, u-båtar och mineringar för viktigare orter,

281 lämpligt baserade, rörliga sjöstridskrafter av sådan styrka och sammansättning, att de utgöra ett verksamt hot mot i dessa operationer deltagande fartyg. Kunna dylika företag utföras under den mörka delen av dygnet äro de dock ofta svåra att förhindra. Lantstridskrafter slutligen kunna ävenledes medverka i hemortskriget, i det att de genom ockupation kunna besätta eller skövla ekonomiskt betydelsefulla områden. Försvaret mot ockupation tillkommer i vårt land, där ett dylikt företag i första hand utföres över sjön, alla tre försvarsgrenarna gemensamt. Sjöhandelskrig och försvar däremot. För att ett försörjningskrig på kortaste tid skall kunna bryta ett anfallet folks vilja till fortsatt kamp, måste angriparen vid sidan av hemortskriget eftersträva en ekonomisk isolering eller avspärrning av det fientliga landet. Om gives detta av hav, tager avspärrningen ur militär synpunkt huvudsakligen formen av sjöhandelskrig. I alla krig, där kampen förts även till sjöss, hava angrepp på fiendens sjöhandel ingått i krigshandlingarna; i många fall, då förutsättningarna härför varit gynnsamma, hava de varit ett mäktigt medel för undergrävandet av fiendens motståndskraft. Sjöhandelskriget riktar sig såväl mot sjöförbindelserna med utlandet som mot kustfarten ävensom mot i hamnarna inneliggande tonnage i syfte att förstöra eller avspärra sjötrafiken eller taga fartygen och varorna i besittning. Det utföres i första hand medelst sjöstridskrafter, men kan i viss utsträckning även utföras medelst flygstridskrafter. Ekonomisk avspärrning i form av närblockad med övervattensfartyg har i det nutida sjökriget blivit allt svårare att genomföra och alltmera beroende av gynnsamma yttre, särskilt geografiska, betingelser. Orsaken härtill är i främsta rummet den med flyg-, ubåts- och minvapnets utveckling alltmera framträdande respekten för fiendens kust. Inom områden, där denna respekt till följd av alltför svaga försvarskrafter icke kan upprätthållas, synes det däremot icke vara omöjligt att med även avlägset baserade, men ifråga om aktionstiden uthålliga sjöstridskrafter, kunna åstadkomma en effektiv närblockad av permanent natur. Möjligheten att anfalla sjöhandeln i anslutning till de internationellrättsliga reglerna för visitering och uppbringning är även i hög grad beroende av de geografiska betingelserna, särskilt ifråga om anfallsvägarnas sträckning i förhållande till fientlig kust samt befintligheten av därstädes baserade stridskrafter. Anfallsvägarnas längd inverkar på anfallsfrekvensen, men inom områden, där motverkan är ringa eller ingen, kan denna olägenhet helt kompenseras och en fullt effektiv avspärrning anordnas av t. ex. (hjälp)kryssare med stor aktionsradie. Såsom exempel på dylika områden vid anfallsföretag från Östersjömakt kunna haven utefter norska kusten och svenska västkusten anföras.

282 Anfall med s j ö s t r i d s k r a f t e r mot sjöhandeln, med eller utan iakttagande av internationellrättsliga regler, utföres av lätta och snabba förband, eventuellt stödda av starkare enheter och av på handelsvägarna patrullerande undervattensbåtar eller genom mineringar, utlagda inom lämpliga farvatten. Genomförbarheten och resultatet av denna verksamhet är beroende av en mångfald faktorer, bland vilka de geografiska, nautiska och meteorologiska förhållandena spela en stor roll och direkt påverka den viktigaste faktorn, nämligen styrkeförhållandet till sjöss. J u mera de nämnda förhållandena äro till försvararens förmån, desto mera måste styrkeförhållandet väga över till angriparens fördel för att denne skall nå önskad effekt. I den mån försvararens sjöförbindelser samlas mot ett visst område, blir detta särskilt lockande, enär anfall däremot giva större utbyte än om sjöförbindelserna äro spridda över flera områden. En mot de viktigaste handelsvägarna framskjuten basering för de lätta sjöstyrkorna ökar anfallens effektivitet. J u kortare väg, som behöver tillryggaläggas, innan den anfallnes sjöfartsvägar nås, desto tätare kunna raider insättas, och desto längre tid kunna anfallsförbanden uppehålla sig inom det aktuella operationsområdet. För att belysa dessa förhållanden må endast framhållas den avsevärda skillnaden i här berörda avseenden vid anfall mot Sveriges sjöhandel i Östersjön, t. ex. från en bas i Finska Viken och från en på Gotland. F l y g s t r i d s k r a f t e r n a s ställning till den mellanfolkliga sedvanerätten är ännu oklar, och krigserfarenheten har ej lämnat säkra hållpunkter för bedömandet av deras möjligheter i sjöhandelskriget. Vissa synpunkter kunna dock anföras. Tillämpas de för sjö stridskrafter gällande internationellrättsliga reglerna vid flygstridskrafternas självständiga uppträdande i sjöhandelskriget, minskas deras verkningsmöjligheter i så hög grad, att anledning finnes förmoda, att de alls icke komma att utnyttjas för denna form av krigföring. Deras samverkan med sjöstridskrafterna främst för spaning träder då i förgrunden. Åsidosättas nämnda regler, vilket emellertid medför många svårigheter, särskilt med hänsyn till den neutrala sjöfarten, vilken ofta framgår samma vägar som den fientliga, ökas flygstridskrafternas verkningsmöjligheter. Dock erfordras alltid en stor kraftinsats i förhållande till värdet av den förstörelse, som kan påräknas i varje företag. Skall avsedd effekt kunna nås, kraves därför dels en inskränkning av de övriga uppgifter, som tillkomma angriparens flygförband, dels att operationerna mot sjöhandeln pågå under en längre tid. Flygstridskrafternas ringa uthållighet i luften inskränker effektiviteten av deras insats och gör värdet av framskjuten basering påfallande. Särskilt gynnsamma geografiska förhållanden samt svag motverkan från försvararens sida kunna motivera en insats mot sjöhandeln. Föreligga icke dylika betingelser, komma anfallen mot sjöhandeln sannolikt att begränsas till sådan omfattning, att motåtgärder framkallas och försvarsmedel bindas till handelsfartygens skydd mot luften.

283 Av de anförda synpunkterna synes framgå, att tyngdpunkten i ett anfallsförfarande i sjöhandelskriget, som bygger på både sjö- och flygstridskrafter, kommer att ligga hos sjöstridskrafterna. I synnerhet gäller detta, om internationellrättsliga regler för krigföringen iakttagas. Beträffande försvaret i sjöhandelskriget må följande synpunkter framhållas. Det är, som tidigare framhållits, för Sverige ett livsintresse, att dess sjöförbindelser med utlandet hållas öppna. Därför är det nödvändigt att sådant skydd för dessa förbindelser finnes, att det kan avlägsna det tryck, som en genom sjöhandelskrig förverkligad ekonomisk avspärrning skulle innebära. Av betydelse för den inre varudistributionen är därjämte, att den inrikes kustfarten kan fortgå så ostörd som möjligt. Ar det primära operationsområdet till sjöss så beläget, att sjöfartens vägar inom detta passera i närheten av våra kuster och baseringsområden, sammanfalla åtskilliga av de för sjöhandelns skydd erforderliga åtgärderna med sjöstridskrafternas dagliga eller tillfälliga verksamhet i övrigt. Så är fallet beträffande den strategiska spaningen och sjökrigsskådeplatsens övervakning, varigenom fientliga handelsförstörare kunna lokaliseras och trygghet vinnas mot överraskande raider mot sjöhandeln. Den dagliga undervattensbåtsjakten och minsvepningen utanför kusten »renhåller» sjöhandelsvägarna, samtidigt som den tryggar sjöstridskrafternas operationsfrihet. Egna mineringar, såväl i kustfarvattnen som längre framskjutna, skydda ävenledes handelstrafiken. Den möjlighet, vårt geografiska läge bjuder oss, att smidigt anpassa handelstrafiken till sjöss efter situationens krav, gynnar försvaret. Växling och variering av sjöfartens vägar, utnyttjande av neutralt vatten, skärgårdsleder och farvatten innanför större öar eller framskjutna öbarriärer, dess tillfälliga undandragande till skyddade väntankarplatser, passage av särskilt utsatta områden vid den härför gynnsammaste tiden på dygnet, allt detta utgör betydelsefulla led i sjöhandelsskyddet. Härvid framträder emellertid en viss skillnad, beroende på om skyddet mot sjö- eller flygstridskrafter i första hand måste tillgodoses. Mörker och dålig sikt utgöra ett direkt skydd mot flyganfall, dager och god sikt ett indirekt skydd mot anfall av sjöstridskrafter tack vare spaningens ökade effektivitet. Gång i skärgård skyddar i regel mot anfall från sjön, men medför i trånga farleder ökade risker vid flyganfall. Uppträdandet måste sålunda lämpas efter vunnen erfarenhet om fiendens anfallsmetoder. Genom konvojering med örlogsfartyg skyddas sjöhandeln inom samtliga operationsområden såväl mot sjö- som flygstridskrafters anfall. Huruvida och inom vilka områden detta skydd skall användas, blir beroende av fiendens uppträdande. Det torde dock få sin största betydelse inom de sekundära operationsområdena. Bestyckning av handelsfartyg för självförsvar är internationellrättsligt medgiven. Dessa fartyg kunna därjämte utrustas med skyddssvep, dimbildare m. m.

284 Våra flygstridskrafters anfall mot härför åtkomliga fientliga flygbaser kunna vara ett medel att begränsa de fientliga flygstridskrafternas insats, därest de skulle utnyttjas i sjöhandelskriget. Tyngdpunkten i skyddssystemet ligger emellertid i sjöstridskrafternas allmänna operativa verksamhet och det hot, dessa stridskrafter utgöra mot fientliga anfall på sjöhandeln. Inom det primära operationsområdet binder kustflottan genom sin tillvaro de fientliga sjöstridskrafterna och kräves därför endast i begränsad utsträckning särskilda stridskrafter för sjöhandelns skyddande. Till skydd mot anfall med sjö- eller flygstridskrafter på sjöhandeln inom de sekundära operationsområdena, krävas inom dessa dels sjöstridskrafter, avpassade efter de anfallsmedel, som med hänsyn till den fientliga baseringen och tillgången på stridskrafter där kunna insättas, dels flygstridskrafter för spaning. Saknas dylika stridskrafter, erhålla fiendens handelsförs törare fria händer inom ifrågavarande farvatten. Sammanfattning. Försörjningskrig från luften och från sjön, mot hemorten och mot sjöhandeln — en kombination, som i huvudutredningen icke synes tillbörligt beaktad — innebär, tillämpat mot vårt land, en betvingelsemetod, som genom de moderna stridsmedlens utveckling starkt ökat i betydelse, och som även ensamt tillgripen kan leda till ett avgörande. Försvaret mot denna betvingelsemetod åvilar flygstridskrafterna, sjöstridskrafterna och luftvärnet. Även om det militärpolitiska läget skulle bliva sådant, att ett avgörande inom rimlig tid icke skulle kunna åstadkommas enbart genom försörjningskrig, utsätter denna krigföringsform vårt folk för ett tryck, som försvagar dess motståndskraft, varigenom ett avgörande genom invasion kan underlättas. Försörjningskriget torde därför under alla förhållanden komma att tillgripas såsom inledning till eller för skärpning av den andra betvingelsemetoden. E t t modernt krig måste sålunda alltid beräknas inbegripa i ena eller andra formen ett krig mot försörjningen. För vårt vidkommande kan detta krig beräknas få sin tyngdpunkt förlagd lika väl mot sjöhandeln, med sjöstridskrafter, som mot hemorten, med flygstridskrafter. En bestämd reservation måste ur synpunkten av landets försvar inläggas mot den ensidiga uppläggning av detta problem, som i huvudutredningen gjorts (avd. I I I , kap. V), där endast behovet av försvar med flygstridskrafter för hemorten berörts, men intet nämnts om behovet av försvar med sjöstridskrafter av sjöhandeln. Skyddas icke sjöförbindelserna inom de områden, där de ovillkorligen måste upprätthållas, betvingas vårt land, även om de såsom behövliga angivna flygstridskrafterna skulle kunna skydda hemorten mot flyganfall. Flygstridskrafterna kunna icke fylla sjöstridskrafternas uppgifter i försvaret av sjöhandeln — omöjligheten för dem att undanröja minfaran eller förhindra anfall med snabbgående sjöstridskrafter och undervattensbåtar behöver här endast nämnas — varför behovet av sjöstridskrafter härför är ofrånkomligt. Detta behov kommer i ett följande avsnitt att närmare beröras.

285 c. Allmänna synpunkter beträffande överskeppningsföretag och försvar däremot. I bilaga 3 till huvudutredningen hava framlagts de grundläggande synpunkter på invasionsföretag över havet och försvar däremot, vilka ansetts mest lämpade för att återspegla majoritetens uppfattning om detta slag av betvingelsemetod och om Sveriges behov av försvar emot densamma. De synpunkter, som där framlagts beträffande den lantmilitära delen av ett sjöledes utfört invasionsföretag, stå i stort sett i överensstämmelse med de av den militära sakkunskapen gemensamt presterade utredningarna (se bilaga 2 till denna reservation) och tarva därför ingen ytterligare behandling. Ifråga om den icke oväsentliga sjömilitära delen av dessa problem ha emellertid sådana avsteg gjorts från den sakliga uppläggningen, att hela invasionsproblemet — om ock i starkt hopträngd form — även här måste tagas upp till granskning. Invasionsföretag över havet ur den anfallandes synpunkt. Vad som ur operativ synpunkt i första hand komplicerar och gör ett överskeppningsföretag till den svåraste och mest kraftbindande av alla operationer är kravet på ett säkert skydd för mängden av sårbara handelsfartyg, som under överfarten och urskeppningen härbärgera trupper och materiel. Disponerar den anfallande erforderliga stridskrafter för att övervinna motståndet i land, och är tillräckligt tonnage för dessa stridskrafters överförande disponibelt, då blir företagets genomförande avhängigt av den anfallandes möjligheter att säkra transportfartygen mot stridsmedel på, under och över det vatten, där transportflottan föres fram. Men detta säkrande får icke betraktas såsom en engångshandling av huvudsakligast taktisk natur. Även underhållstrafiken i invasionshärens rygg, framförandet av förstärkningar under operationernas fortgång liksom en eventuell återskeppning i händelse av lantoperationernas misslyckande resa krav på ett säkert skydd av sjöförbindelserna med hemorten under avsevärd tid. En invasion sjöledes kan därför ur sjömilitär synpunkt icke igångsättas förrän ett sådant strategiskt utgångsläge skapats, att riskerna för transportfartygen på de avsedda sjövägarna nedbringats till ett bestående minimum. För den anfallande framstår därför såsom det primära i hela det operativa förfarandet vid en invasion sjöledes att skapa det sjöstrategiska utgångsläge, som sålunda kräves. Saknas sjöstridskrafter i det land, mot vilket invasionen skall riktas, kan kustlinjen principiellt anses såsom en landgräns, till och över vilken trupptransporter utan andra förberedelser än vissa nautiska rekognosceringar omedelbart kunna igångsättas. Finnas åter sjöstridskrafter, om ock i begränsad omfattning, men så sammansatta att de på ett för försvarsstrid ändamålsenligt sätt kunna utnyttja sjökrigets över- och under vattensvapen, måste den anfallande tillkämpa sig det omtalade utgångsläget. Överskeppningsföretaget måste med andra ord uppskjutas i avvaktan

286 på resultatet av ett sjökrig 1 , vars syfte från den anfallandes sida är att kämpa ned de försvarande sjö stridskrafterna och undanröja de undervattenshinder, de skapat på de avsedda transportvägarna till sjöss. E n reduktion av försvararens sjöstridskrafter under detta från invasionsföretaget i övrigt fristående sjökrig kan ske endast genom offensiva företag i form av tillfälliga framstötar med större eller mindre delar av disponibla sjöstridskrafter. H u r detta sjökrig kommer att föras blir beroende av dels styrkeförhållandet mellan försvararens samlade sjöstridskrafter och de sjöstridskrafter, som den anfallande i för handen varande militärpolitiska situation kan avdela mot vårt land, dels av det militärgeografiska läget. Vad det förstnämnda förhållandet beträffar må här blott konstateras, att uppgiften för den anfallande blir högst avsevärt förenklad, därest icke starkare övervattensfartyg än jagare ingå i den försvarandes sjöstridskrafter. Detta bland annat därför, att i sådant fall endast lätta sjöstridskrafter behöva insättas i operationerna, vilket aldrig behöver vålla en stormakt med i regel god tillgång på dylika stridskrafter några större betänkligheter. E n väsentlig förändring i det operativa förfarandet inträder om den, som har att tillkämpa sig utgångsläget för ett invasionsföretag, måste göra upp räkningen med sjöstridskrafter, i vilka ingå även kustförsvarsfartyg, starkare i artillerikraft och skydd än hans lätta fartyg. Då måste den anfallande insätta sina slagfartyg i de operationer, som avse färdvägarnas tryggande för den tillämnade invasionen och då tvingas han att riskera dessa fartyg och med dem utförbarheten av invasionsföretaget i en kamp om de terränghinder i farvattnen utanför försvararens kust, som numera skapas av undervattensbåtar och minbälten, försvarade av artillerifartyg. Effektiviteten i detta sjöförsvarssystem utanför den anfallnes kuster höjes, om även de självständiga flygstridskrafterna på försvarssidan kunna insättas mot de upprivningsförsök, som den anfallandes sjöstridskrafter måste insätta för att skapa de sjömilitära förutsättningarna för den planerade invasionen. Riskerna i detta skede, som avser uppgörelsen med operationsdugliga sjöstridskrafter på försvarssidan, kunna bliva stora och förutsätta, för att de skola kunna tagas, en sådan överlägsenhet i disponibelt antal fartyg å den anfallandes sida, att de oundvikliga förlusterna under det till sin längd obestämbara förberedelseskedet icke bliva så kännbara, att de kasta planerna på hela invasionsföretagets utförande över ända. Vad det militärgeografiska läget beträffar, kan detta i vissa krigsfall vara sådant, att det befriar den anfallande från uppgörelsen med försvararens samlade sjöstridskrafter och även i övrigt underlättar skapandet av det sjöstrategiska utgångsläge, som måste föreligga vid invasionsföretagets igångsättande. Vad som här åsyftas är möjligheten för den anfallande att stänga till passagen genom en farvattensförträngning, så att försvararens huvudstridskrafter icke kunna förflytta sig till det vattenområde, inom vilket in1

I begreppet »sjökrig» liksom i »sjöstridskrafter» inneslutas utan att detta särskilt angives även de i all nutida sjökrigföring naturligt ingående flygoperationerna och flygstridskrafterna.

287 vasionen avses utföras. Det sjömilitära förberedelseskedet från den anfallandes sida omfattar då endast etablerandet och försvaret av de spärrningar, som skola fjärrhålla försvararens huvudstridskrafter, samt upprensandet av de hinder, lokalförsvarsstridskrafter kunnat prestera inom det för överskeppning aktuella vattenområdet. Saknas operationsdugliga sjöstridskrafter inom detta område, blir sålunda förberedelseskedet före invasionens igångsättande kortvarigt. Skulle t. ex. ett invasionsföretag kunna tänkas bliva riktat mot den svenska västkusten, äger en anfallande, som är i det läget att kunna kontrollera de trånga Östersjöinloppen, möjlighet att utan offensiv sjökrigföring förhindra i Östersjön befintliga svenska sjö stridskrafter att ingripa mot invasionsföretaget i Kattegatt eller Skagerack. Däremot kan, i den politiska och militära situation, som nu råder eller kan överblickas, motsvarande förhållanden icke anses tillämpliga, vad Ålands hav och Bottniska viken beträffar, för en anfallande, som med primära baser J i egentliga Östersjön eller dess vikar tänker våga ett invasionsföretag mot Norrlandskusten. Detta därför att Bottniska viken bildar en återvändsgränd för de i Östersjön hemmahörande flottorna, i vilken dessa icke skjutas in för ett så långvarigt och kraftbindande företag som invasion sjöledes, medan ännu försvararens sjöstridskrafter befinna sig oslagna i deras rygg och äga möjlighet att med sina stridsmedel av olika slag spärra den för stora fartyg enda säkra återtågsvägen, nämligen genom Ålandshav. Vidare därför att förträngningen Ålands hav är — som av redogörelsen för det militärgeografiska läget framgår — av sådan bredd, att passagen utefter den svenska kusten icke kan behärskas av kanoner, uppställda på de åländska öarna. För att en överskeppning över Bottniska viken (eller Ålands hav) skall kunna verkställas, måste den anfallande först åt sig säkra och för försvararen spärra passagen genom Ålands hav, vilket måste ske genom ett nedkämpande av de försvarande sjöstridskrafterna i Östersjön, därest i dessa ingå artillerifartyg, starkare än den anfallandes lätta sjöstridskrafter. Finnas icke dylika artillerifartyg å försvararens sida, kan invasionsföretaget skyddas av lätta sjöstridskrafter och ökas utsikterna för att i Ålands hav förhindra passage av försvararens sjöstridskrafter, samtidigt som behovet av att skjuta in slagfartyg i Bottniska viken bortfaller. Den makt, som avser att verkställa ett invasionsföretag över Östersjön eller Bottniska viken, måste sålunda, under förutsättning att operationsdugliga sjöstridskrafter finnas hos försvararen, genom ett anfallsvis fört sjökrig tillkämpa sig ett sådant utgångsläge, att största möjliga trygghet skapas mot anfall på de kommande transporterna och att sjövägarna kunna rensas från de av försvararen anordnade spärrarna. H u r långt denna uppgörelse kommer att draga ut på tiden blir helt beroende av de motstående sjöstridskrafternas kvantitet och kvalitet, men innan den kommit till stånd, kan lantstridskrafternas överskeppning icke igångsättas. Den makt åter, 1 Inga baser eller varvsresurser av sådan storleksordning att de kunna fylla de krav, som ett företag av här ifrågavarande omfattning uppställer, finnas på ostkusten av Bottniska viken.

288 som innehar ett sådant geografiskt läge i förhållande till Sverige, att ett invasionsföretag över havet kan riktas mot den svenska västkusten, har möjlighet att utan ett anfallsvis fört sjökrig skapa det sjöstrategiska utgångsläget härför under förutsättning av att operationsdugliga sjöstridskrafter icke finnas i Västerhavet. Har ett sådant sjöstrategiskt utgångsläge skapats, att den anfallande anser sig kunna igångsätta truppöverskeppningarna, kan det direkta skyddet för transportfartygen inskränkas till ett efter belysnings- och väderleksförhållanden avpassat taktiskt närskydd mot minor, undervattensbåtar, flygplan och enstaka lätta övervattensfartyg. Med den föregående uppgörelsen om herraväldet till sjöss har emellertid frågan om invasionsföretagets utförbarhet ur sjömilitär synpunkt redan avgjorts. I den uppläggning av de sjömilitära förhållanden, varpå försvarskommissionen synes grunda sin uppfattning om invasionsproblemet, har betydelsen och nödvändigheten av kampen om det sjöstrategiska utgångsläget suddats ut eller förbisetts, delvis genom en underskattning av de verkningsmöjligheter i försvarsstrid, som de moderna sjö strid smedlen bjuda en underlägsen flotta, delvis genom en överskattning av flygstridskrafternas betydelse för den anfallande i uppgörelsen om herraväldet till sjöss. Den förra frågan skall här icke närmare utläggas (se bilaga 3 a). Det måste emellertid påpekas, att när försvarsmöjligheter och försvarsbehov äro föremål för undersökning i och för en försvarsordnings uppgörande, bör man räkna med fartyg och stridsmedel, som i olika hänseenden stå på den nuvarande teknikens ståndpunkt och icke i tankarna dväljas vid förkrigstidens eller sekelskiftets materiella resurser på sjökrigföringens område. Den senare frågan måste även betraktas från såvitt möjligt verklighetstrogen ståndpunkt, men också inplaceras i sitt större sammanhang, vilket lätt glömmes, när de speciella sjökrigsproblemen i en speciell operation behandlas. I det föregående har räknats med att flygstridskrafter — vare sig de äro baserade ombord eller' på land — ingå såsom ett naturligt led i de opererande sjöstridskrafterna. Det är givet, att den anfallande, under vissa förutsättningar, kan förstärka dessa för sjökrigsoperationer särskilt avsedda, utbildade och bemannade marinflygstridskrafter med delar av sina s. k. självständiga flygstridskrafter för att påskynda uppgörelsen om herraväldet till sjöss. Huruvida detta skall räknas såsom något självfallet och det naturliga må dock av flera skäl ifrågasättas. Ser man ur den anfallandes synpunkt på uppläggningen i stort av ett anfallskrig, i vilket invasion sjöledes ingår såsom ett led, så torde böra beaktas, att den förberedande verksamhet på sjökrigföringens område, vilken tidigare antytts, har sin motsvarighet även på ett annat område, nämligen luftkrigföringens. Det torde få anses såsom en ganska allmänt utbredd uppfattning, att för genomförandet av ett större överskeppningsföretag fordras numera icke blott herraväldet till sjöss utan även i luften — i den mån man kan tänka sig

289 ett herravälde i detta element. Detta därför att genom tillvaron av operationsdugliga flygstridskrafter på försvararens sida nya svårigheter hopat sig för genomförandet av invasionsföretaget. En åsiktsriktning hävdar, att kampen om herraväldet i luften eller nedkämpandet av motståndarens'flygstridskrafter och flygindustri m. m. kommer att föregå alla andra operationer till sjöss och till lands även om den allmänt omfattade åsikten är den, att de självständiga flygstridskrafternas primära uppgift i varje fall är bekämpandet av motståndarens flygstridskrafter jämsides med andra militära operationer. E n andra likaledes förberedande uppgift för de självständiga flygstridskrafterna före ett invasionsföretags insättande måste' anses vara uppmjukandet av motståndskraften i det land, som skall invaderas, genom bombanfall mot förbindelser, näringsliv och militära anläggningar, innan överskeppningsföretaget igångsattes. De krav, som dessa uppgifter ställa på de självständiga flygstridskrafterna och det nötningskrig i luften, som uppstår, när försvararens motåtgärder häremot inpassas i bilden, böra sålunda uppställas jämsides med de krav, som en förstärkning av sjöstridskrafterna i uppgörelsen om herraväldet till sjöss skulle komma att ställa på de självständiga flygstridskrafterna. Att avfärda denna senare insats såsom ett övergående, taktiskt moment, som lätt kan inpassas i flygstridskrafternas andra verksamhet, låter sig icke göra, om tillbörlig hänsyn tages till de förhållanden, under vilka anfallen kunna komma till stånd. Frågan om var, när och hur den anfallande skall insätta sina självständiga flygstridskrafter i sjökriget är svår att bedöma icke blott med hänsyn till dessa stridskrafters verksamhet i övrigt utan även på grund av målens art och försvarsresurser. I princip kunna två skilda slag av mål i sjökrigföringens tjänst särskiljas, nämligen de fasta anläggningarna i land inom örlogsstationernas och -varvens område, d. v. s. örlogsbaserna, samt de rustade stridsfartygen. Det förra slaget av mål är lika gripbart som alla andra fasta mål i landet inom den anfallandes räckvidd. Det är troligt, att en anfallande i första hand utväljer örlogsbaserna som mål för de självständiga flygstridskrafternas insats i sjökrigföringens tjänst, särskilt i början av ett krig, då örlogsbaserna ha sitt största värde såsom mobiliserings- och utrustningsorter för sjöförsvarets personal och materiel. Verkan av en serie anfall kan då bliva kännbar, därest icke sjöstridskrafterna hunnit färdigrustas och därest icke lagringen av flottans förråd, främst av bränsle och ammunition, skett med beaktande av luftfaran. Det måste dock betraktas som gynnsamt, att försvaret av våra örlogsstationer och varv sammanfaller med försvaret av viktigare orter vid kusterna, där hamnområdena äro av sådan utsträckning, att ytfällning mot dit förlagda sjöstyrkor icke kan tillgripas. Anfall mot det andra slaget av mål, nämligen de rustade stridsfartygen, bliva betydligt mera komplicerade ifråga om uppläggningen och svårutförbara ur taktisk synpunkt, därför att detta slag av mål, till skillnad mot de landfasta målytorna, utgöras av flyttbara och spridda punktmål, mot vilka preci128235

B19

290 sionsriktning måste ske under motverkan av luftvärnsmedel, ojämförligt mycket starkare än vid andra och större mål. Till ankars erbjuda dessa punktmål de relativt bästa förutsättningarna för ett anfall, men disponera då också den största samlade kraften ifråga om aktivt luftvärn \ De kunna även ifråga om passivt skydd vidtaga sådana åtgärder, att en avsevärd insats av flygstridskrafter från relativt närbelägna baser måste ske om något resultat skall kunna påräknas. Huruvida och när förutsättningar för en dylik insats finnas, därest hänsyn tages även till det indirekta och enligt flygmilitär uppfattning viktigaste skyddet mot flyganfall, nämligen försvararens operationsdugliga flygstridskrafter, är lika ovisst som om de eftertraktade sjöstridskrafterna befinna sig till ankars, just när väderleks- och siktforhallandena lämpa sig för detta speciella slag av flyganfall. I våra vidsträckta skärgårdar finna fartygen icke blott baser utan hela basområden. I och mellan dessa kunna fartygen snabbt och även under mörker byta uppehållsplatser eller vid flyganfall hålla sig under gång på öppna fjärdar, vilket forsvårar ett lokaliserande av fartygen liksom även bombanfalls genomforande. Befinna sig stridsfartygen under gång med obruten kampkraft och full manöverfrihet, bliva träffsannolikheterna så små och planeringen av ett anfall med en större luftflotta från avlägsna utgångspunkter så svår, att riskerna vid ett dylikt anfall näppeligen torde komma att tagas. Befinna sig fartygen i strid med ytkrafter, förändras anfallsmöjligheterna till flygstridskrafternas förmån, därest striden utkämpas på sådant avstånd från flygbaserna att insatsen hinner ske under det till tiden starkt begränsade stridsskedet. Verkan av de bomber, som vid ett flyganfall kunna träffa fartygen, växlar med bombtypen, fartygskonstruktionen och träffpunktens belägenhet. Generellt kan sägas, att den tunga flygbomben i fråga om träffverkan kan jämföras med den svåra artilleriprojektilen, men har mindre värde an minan och torpeden, att det moderna artillerifartyget är mindre känsligt for bombträffar än lätta fartyg såsom jagare och u-båtar (jämför uttalande från franskt parlamentariskt håll i bilaga 2 till försvarskommissionens betankande) och att en reparation av de skador, som kunna erhållas av bomber, icke kräva längre tid än reparationen av de skador av övriga vapen, man har att räkna med under ett sjökrig. Att den anfallande kommer att insätta de självständiga flygstridskrafterna mot försvararens örlogsbaser 2 kan enligt det föregående anses troligt. Att han kommer att insätta dem mot de operativa sjöstridskrafterna är möjligt, men måste redan på grund av rent fredsmässiga kalkyler i fråga om traffsannolikhet anses mindre troligt. Så vitt man över huvud taget har möjlighet att gripa eller reda upp frågan om flygstridskrafternas användande i ett kommande krig, måste man emellertid ställa sig ytterligt tveksam till i Det må nämnas, att redan den nu befintliga tillgången på luftvärnsartilleri å kustflottans fartyg har en samlad effekt, som är större än det av försvarskommissionen tor fälthärens och hemortens försvar föreslagna luftvärnsvapnet, _ „,«,.„,• Man kan endast undantagsvis räkna med att här påträffa rust ade fartyg, vi a « dels uppehålla sig å krigsankarplatser, som sakna omfattande eller för flyganfall sårbara. anordningar.

291 om denna möjlighet kommer att förverkligas och i varje fall helt avvisande till den tankeriktning, som utan vidare fastspikar denna möjlighet såsom det troliga och normala. Här hava framlagts en del synpunkter på detta för hela vårt försvarsproblem synnerligen viktiga, ja avgörande spörsmål. Sammanfattningsvis kan det framställas på följande sätt. Den anfallande kan disponera sin luftflotta: 1) för bekämpning av försvararens flygstridskrafter, varför alltid en betydande del torde vara i fortgående verksamhet, enligt en tydligen samstämmig uppfattning; 2) för bekämpning av militära anläggningar, krigsindustrier, järnvägar m. m. i det anfallna landet, så att dettas motståndskraft före invasionen undergräves, för vilket ändamål även en del av luftflottan bindes i fortgående verksamhet; 3) i visst fall för deltagande i ett lantfrontskrig, där även en fortgående verksamhet av bombstridskrafter måste förutsättas; och slutligen 4) för bekämpning av försvararens operativa sjöstridskrafter. Uppgifterna 1 och 2 måste anses lika viktiga för den anfallande, vilken förbereder en invasion sjöledes, som uppgift 4, och de kunna icke lösas av andra stridskrafter än flygstridskrafterna. Uppgift 4 kan lösas av sjöstridskrafterna. Skola flygstridskrafterna insättas för denna uppgift, måste så betydande bombförband härför avses, att den övriga anfallsverksamheten troligen måste avbrytas, medan luftflottan avvaktar icke blott för anfall lämpliga väderleks- och siktförhållanden utan de tillfällen under dylika förhållanden, då de rörliga målen befinna sig till ankars, en kombination av förutsättningar, vilken helt blir avhängig av hur den styrka, som skall anfallas, uppträder. Erbjuder sig förr eller senare ett tillfälle till anfall, blir resultatet på förhand fullkomligt oberäkneligt, men näppeligen torde väl de med starkt såväl fjärr- som närluftvärn utrustade fartygen eller flytande batterierna komma att av de anfallande flygarna betecknas såsom gynnsamma mål. E t t nötningskrig efter dessa linjer torde med största sannolikhet kosta den anfallande mer än den anfallne och skulle av den senare totalt sett kunna anses såsom fördelaktigt, därför att det för obestämd tid binder samt konsumerar flygstridskrafter, vilka eljest kunnat insättas mot hemorten och dess jämfört med sjöstridskrafterna så gott som oskyddade militära och andra anläggningar. Även om den anfallande skulle tillgripa denna möjlighet till reduktion av försvararens operativa sjöstridskrafter, undgår han icke nödvändigheten av att insätta sjöstridskrafterna i kampen om herraväldet till sjöss före invasionen. Denna kamp avser nämligen bland annat uppröjandet av de undervattenshinder på färdvägarna till sjöss, som den försvarandes sjöstrid skr after utlagt och utlägger, och kring vilka striderna i det moderna sjökriget i första hand komma att utvecklas. Flygstridskrafterna kunna varken skapa eller uppröja dessa hinder under vattenytan för transportfartygens framkomlighet.

292 Som av de här framlagda synpunkterna framgår, måste den anfallande i sin planering av ett invasionsföretag sjöledes räkna med en offensiv krigföring, vars syfte är att skapa icke blott det utgångsläge till sjöss, som tryggar ett så vitt möjligt ostört genomförande av de kommande överskeppningarna, utan även — och häri ligger skillnaden mot tidigare tillvägagångssätt — ett utgångsläge i försvararens hemort och i luften, som underlättar operationerna efter landstigningen. I denna offensiva krigföring måste såväl sjö- som flygstridskrafter insättas, oberoende av varandra eller i kombinerade operationer, vilka senare få sin främsta aktualitet i de fall att flygstridskrafterna måste' begagna sig av på vattenytan, mot försvararens kuster framskjutna, tillfälliga baser för att nå de mål, som skola bekämpas. Förberedelseskedet är sålunda mera omfattande och mera komplicerat an tidigare — därest det anfallna landet disponerar, förutom landsstridskrafter, operationsdugliga sjöstridskrafter och flygstridskrafter — och dess sjömilitära karaktär blir ytterligare markerad, därest flygstridskrafterna för att lösa sina uppgifter måste betjäna sig av sjöledes framskjutna flygbaser. Har den anfallande i stort sett lyckats sopa rent till sjöss och decimerat försvararens offensivkraft i luften, blir frågan om skyddet under överskeppningen relativt lätt att ordna. Den huvudsakliga minröjningen torde slutföras före transporternas igångsättande och skyddet mot de enstaka övereller undervattensfartyg, som finnas kvar, ordnas alltefter förhållandena såsom fjärrskydd eller (och) närskydd. Skyddet mot luften torde i första hand tillgodoses genom på transportfartygen uppställda luftvärnsmedel 1 och i övrigt av de stridsfartyg, som av andra skäl åtfölja transportfartygen till landstig ningsplatsen. Om härvid transporterna utföras i en eller flera omgångar eller strömtrafik kan icke på förhand beräknas, enär förfaringssättet helt blir beroende av hur fullständigt det till sjöss och i luften ernådda herraväldet är, av de geografiska förhållandena, av väderleks- och siktförhållanden, då transporterna utföras m. m. Finnas å försvarssidan operationsdugliga sjöstridskrafter och flygstridskrafter av sådan styrka, att de kunna var for sig eller i samverkan insätta sådana anfall mot transportfartygen, som skulle kunna medföra katastrofala förluster, då utföres icke överskeppningen varken i den ena eller andra formen, utan då inställes den eller ock fortsättas de offensiva operationerna till sjöss och i luften, intill dess trygghet mot katastrofer under överfarten eller urskeppningen vunnits. Först då bestämmas de transporttekniska detaljerna i företaget. Kan landstigningen genomföras, blir invasionsföretagets sista skede helt beroende av omfattningen av de landstridskrafter, den anfallande kan binda till företaget ifråga, och av slagkraften hos försvararens landstridskrafter. Invasionsföretag över havet ur försvararens synpunkt. Av den tidigare redogörelsen har framgått, att försvaret mot en invasion över havet måste baseras på verkningsmöjligheterna hos operationsdugliga _ i Handelsfartyg k u n n a betydligt lättare och effektivare u t r u s t a s med luftvärnsmedel än med motmedel mot fartygs artilleri.

293 stridskrafter såväl till lands som till sjöss och i luften. I strategisk bemärkelse måste dessa stridskrafter betraktas såsom en enhetlig försvarsmakt mot ett invasionsföretag, men ifråga om försvarsverksamhetens utövande kommer av naturliga skäl en markerad avgränsning till tid och rum att föreligga ifråga om sjö- och landstridskrafternas uppträdande. Flygstridskrafternas verksamhet åter överspänner båda områdena antingen den i hela försvarets tjänst riktas mot den anfallandes flygbaser eller den insattes för att höja effekten av de andra försvarsgrenarnas strider inom de skilda verksamhetsområdena. Vill man skaffa sig en uppfattning om de tre försvarsgrenarnas inbördes betydelse och verkningsmöjligheter i den för alla gemensamma uppgiften att försvara landet mot en invasion sjöledes, måste vissa grundläggande synpunkter på sambandet mellan försvarsgrenarna beröras. Det är tillvaron av och styrkan hos de landstridskrafter, vilka kunna möta en landsatt fiende, som är den primära faktorn i försvarssystemet därför att den bestämmer omfattningen av de trupper, som den anfallande måste insätta. Gör man det tankeexperimentet, att landstridskrafter saknas, kan, oberoende av tillgången på sjö- och flygstridskrafter, de obetydliga truppstyrkor den anfallande behöver disponera, lätt kastas in i landet. Är de försvarande landstridskrafternas styrka sådan, att redan 1—2 divisioner med materiel och förnödenheter måste överskeppas i en första omgång, sväller överskeppningsförfarandet ut och kan bliva det sårbaraste momentet i hela invasionsföretaget. Det är tillvaron av sjöstridskrafter i försvarssystemet, som i första hand bestämmer, huruvida anfallshärens överflyttning till för svararens land skall bliva en ren sjötransportfråga eller ett krigföringsproblem. Gör man det tankeexperimentet, att sjöstridskrafter saknas, kan en anfallande med god tillgång på landstridskrafter och handelstonnage verkställa landstigning på flera platser samtidigt å försvararens kust och detta utan att han behöver fördröja anfallets igångsättande med åtgärder för tryggande av framkomligheten till sjöss. För ett land med Sveriges långa kuster och begränsade folkkraft medför detta, att en mångfald bekväma, snabba och säkra vägar stå öppna för invasionen och att armén — vars omgrupperingsmöjligheter försvåras av fientlig flygverksamhet — under dessa förhållanden icke kan försvara landet. Sjöstridskrafter, som kunna bestrida en anfallande ett dylikt fritt utnyttjande av sjövägarna, äro alltså oumbärliga för Sveriges försvar. 1 De försvarande flygstridskrafterna komplicera i hög grad överskeppningsförfarandet därför, att de framtvinga ett nötningskrig i luften före överskeppnmgen och därför att de nödvändiggöra transportfartygens utrustning med luftvärn, men de kunna aldrig förhindra genomförandet av ett överskeppningsföretag, därför att sjötransporter och urskeppningen kunna äga rum » Jämför i betänkandet avd. III, kap. 1, återgiven uppfattning i andra försvarsberedningen: »Jim. krigsflutta är oumbärlig i Sveriges försvarsväsende i första rummet för att mota, fientliga landstignmgsföretag, enär utan samverkan med en flotta vår armé icke skulle hava utsikt att kunna avvärja dylika företag.»

294 under sådana förhållanden då bombanfall mot fartygsmål icke bliva av något värde. Kunna emellertid sjöstridskrafter med stridsmedel under och på vattenytan fördröja, försvåra eller förhindra transportfartygens framkomlighet i vattnet, ökas flygstridskrafternas insatsmöjligheter och därmed försvarsmöjligheterna. Strategiskt sett komplettera sålunda sjö- och flygstridskrafterna varandra i en försvarsverksamhet eller i möjligheterna till en dylik, som måste från den anfallandes sida framtvinga sådana anfallsoperationer, vilka taga sikte på undanröjandet icke blott av motståndet på vattnet utan även i luften eller i varje fall på att reducera riskerna för störningar i båda dessa element. Det är tydligt att eftersom flygstridskrafterna icke ensamma kunna förhindra överskeppningen och urskeppningen utan endast, därest hinder i och på vattnet finnas, få betydelse såsom förhindrande organ, de försvarande sjöstridskrafterna ha den fundamentala betydelsen ifråga om överskeppning ens förhindrande eller försvårande. Så länge sjöstridskrafterna kunna verka, skapa de tillsammans med flygstridskrafterna det svåraste hindret för överskeppningen. När de icke längre hava verkningsmöjligheter, kan överskeppningen genomföras och försvaret måste då upptagas på vår egen mark. Försvaret mot ett överskeppningsföretag måste sålunda bestå av operationsdugliga sjö-, flyg- och landstridskrafter. Det är emellertid styrkan och uthålligheten hos sjöstridskrafterna, som främst avgöra, om eller när överskeppningen kan igångsättas och huruvida kriget kommer att föras på svensk mark. Nödvändigheten av att operationsdugliga sjöstridskrafter ingå i vårt forförsvarssystem mot överskeppningsföretag har erkänts av den militära sakkunskapen i alla försvarsutredningar, som under senare tider ägt rum och detta har även kommit till synes i antagna försvarsordningar. Endast ifråga om styrkan hos sjöstridskrafterna ha uppfattningarna växlat. Den senast antagna marinordningen (1925-1927) har räknat med dylika stridskrafter, vilkas kärna utgjordes av 4 artillerifartyg, under det att den närmast foregående (1914) räknade med 8 artillerifartyg. I de strategiska utredningar, som utarbetats gemensamt av den till försvarskommissionens förfogande ställda länt- och sjömilitära sakkunskapen, har även behovet av operationsdugliga sjöstridskrafter, innefattande bland annat artillerifartyg, framförts såsom ett krav, som måste tillgodoses vid sidan av länt- och flygstridskrafterna, för att försvarssystemet mot överskeppningsföretag skall bliva effektivt. När huvudförslagets målsmän läto omarbeta denna militära grundval for försvarsbehovens beräknande till den lydelse, vari den nu föreligger i avd. I I I kap. IV, skedde detta utan medverkan av sjömilitär sakkunskap och utan att, såsom av betänkandet framgår, några behov av sjö stridskrafter i försvaret mot överskeppningsföretag preciserats, så som skett ifråga om lantoch flygstridskrafter. I den gemensamma, sakliga uppläggningen av behovet av sjöstridskrafter anfördes bland annat följande: »För att de operativa sjöstridskrafterna skola

295 kunna fylla de uppgifter, som för landets försvar emot en invasion sjöledes måste ställas på desamma inom det totala försvarssystemets ram, kräves oundgängligen ett visst, tillräckligt antal pansarskepp, enligt den sjömilitära sakkunskapen uppgående till minst fyra, samt häremot svarande lätta förband.» Då sålunda försvarssystemet enligt sakkunskapen kräver såsom beståndsdel operativa sjöstridskrafter, räknande även artillerifartyg, och då försvarskommissionen avskriver artillerifartygen och därmed operationsdugligheten utan att hava kunnat förfäkta, att länt- eller flygstridskrafter kunna övertaga de operativa sjöstridskrafternas roll i systemet, då föreslår man ju från början en defekt försvarsordning. Skola sakliga skäl få vara bestämmande vid beräknandet och utmätandet av försvarskrafterna, måste i anslutning till vad tidigare anförts sjöstridskrafterna hava sådan styrka och sammansättning, att de kunna anses operationsdugliga i detta ords militära betydelse. De måste innefatta artillerifartyg, torpedbärande och minläggande fartyg samt flygstridskrafter. Först då kunna de utlägga och försvara de terränghinder på sjövägarna intill våra kuster, som minfält och ubåtar bilda, och först då kunna de utgöra den anfallsfaktor mot en transportflotta, som framtvingar offensivoperationer från fiendens sida före överskeppningens igångsättande under en tidsperiod, som ur militär och politisk synpunkt kan bliva av största värde för försvaret. Jagare och ubåtar utan stöd av artillerifartyg och i sådant fåtal, som av försvarskommissionen föreslagits, kunna icke förhindra en anfallande att omedelbart vid en krigsöppning flytta in lantkriget på svensk mark. En invasion sjöledes kan utföras utan att den anfallande behöver binda slagfartyg eller något mera betydande antal lätta fartyg för transportfartygens skydd och överskeppningsföretag kunna, då tillgången på transportfartyg det tilllåter, i sådant fall samtidigt riktas mot olika områden av vår långa kust. Den förmodan att flygstridskrafter på försvararens sida skulle framtvinga en samling av transportfartygen under stark örlogseskort mot endast ett landstigningsområde kan näppeligen anses välgrundad om man tar hänsyn till den anfallandes möjligheter, dels att bestycka transportfartygen med starkt luftvärn, dels att verkställa förflyttning och landstigning under sådana förhållanden, då flygstridskrafter icke kunna komma till verkan mot fartygsmål, dels slutligen att under landstigningen skapa överlägsenhet i luften över urskeppningsplatsen. Skulle årstiden och de militärgeografiska förhållandena vara sådana vid ett krigsutbrott, att något större överskeppningsföretag mot vårt land icke kan ifrågasättas, komma de sjöstridskrafter, som måste ingå i vårt försvarssystem, att erhålla full sysselsättning med vidtagandet av allmänna försvarsåtgärder till sjöss icke blott mot en möjligen kommande invasion utan även mot de företag, som då troligen riktas mot sjöhandeln. Sammanfattning. Av den här lämnade redogörelsen för förhållandena ifråga om anfall och försvar vid invasion sjöledes framgår, att operationsdugliga stridskrafter

296 såväl till lands som till sjöss och i luften måste finnas för att ett större överskeppningsföretag skall kunna försvåras eller förhindras. Det har vidare framgått, att operationsdugliga sjöstridskrafter å försvararens sida genom sin tillvaro förebygga ett omedelbart igångsättande av ett större överskeppningsföretag och framtvinga ett till tidsutdräkt och resultat för den anfallande ovisst förberedelseskede, som ur flera synpunkter kan bliva av det största värde för landets värnande. Det har även framgått, att tillgången på operationsdugliga flygstridskrafter bland annat medför så väsentligt ökade svårigheter för ett större överskeppningsföretags framgångsrika genomförande, att även de måste anses medföra behovet av ett förberedelseskede för den anfallande eller en sådan offensiv i luften, som eftersträvar tryggandet av ett temporärt herravälde under överskeppningen. I huvudbetänkandet har vederbörlig hänsyn icke tagits till de här andragna förhållandena. Sålunda ha de operativa sjöstridskrafternas betydelse och uppgifter vid avvärjandet av invasion sjöledes om icke förbisetts så dock lämnats utan avseende, under det att flygstridskrafternas återverkan på överskeppningsföretag angivits utan beaktande av den kraftreduktion, som under ett förberedelseskede med största sannolikhet måste anses hava övergått desamma, innan en fientlig stormakt igångsätter överskeppningsföretaget. Slutsatserna ifråga om försvaret mot invasion sjöledes måste med hänsyn tagen till alla härpå inverkande faktorer bliva de, att ju större kraft sjöoch flygstridskrafterna kunna givas desto längre dröjer det, innan överskeppningsföretaget kan igångsättas, och att ju mindre styrka, sjöstridskrafterna besitta, desto förr förvandlas svensk mark till skådeplats för landstrider och desto förr brytes Sveriges motståndskraft.

III. Gotlands försvar. Gotlands betydelse för Sveriges försvar framträder tydligast därutinnan, att en fiende genom framskjutning av stridskrafter till denna ö kan skaffa sig goda förutsättningar för att kunna betvinga vårt land enbart genom försörjningskrig. Från gotländska baser kan nämligen luftkrigföringen mot svenska hemorten och försörjningen utsträckas mot sådana landområden och mål, vilka icke kunna nås från baser på kontinenten, varjämte anfallsfrekvensen och de medförda bomblasterna avsevärt kunna ökas. Kombineras därför en från Gotland utförd hemortsbekämpning med ett effektivt sjöhandelskrig i och för vårt lands isolering från yttervärlden, synes det icke omöjligt, att den svenska motståndskraften på relativt kort tid kan brytas, utan att fienden behöver tillgripa det omfattande och efter de moderna stridsmedlens utveckling mer än tillförne riskfyllda invasionsförfarandet mot det svenska fastlandet. Även vid sådana Östersjön berörande krigiska konflikter, under vilka Sverige lyckats bevara sin neutralitet, kan Gotland bli ett lockande mål för den ena eller andra krigförande parten, tack vare de möjligheter till framskjuten basering för Östersjöns behärskande, ön erbjuder. Gotlands be-

297 sittningstagande av endera parten för att hindra motparten att utnyttja ön kan härvid också komma att eftersträvas. H u r situationen vid uppkommande konflikter i Östersjöområdet än utvecklas, är det tydligt, att Sveriges möjligheter att bibehålla sin neutralitet i hög grad bero av vilken kraftutveckling till Gotlands försvar, vi äro mäktiga. E h u r u Gotland under förutsättning av viss lagring, förrådsuppläggning m. m. för närvarande torde kunna uthärda en avspärrning under ganska avsevärd tid, kunna dock ön och dess försvarskrafter icke i längden lämnas utan förbindelser med fastlandet. E t t utökande av de lokala stridskrafterna på Gotland eller öns utnyttjande såsom framskjuten bas för svenska stridskrafter i större utsträckning ställer ock försörjningsfrågan i ett annat läge och skärper kravet på att vägar hållas öppna över havet till ön. Sjöförbindelserna med Gotland måste sålunda i krig skyddas icke blott för att tillgodose ons egna berättigade och efter hand oavvisliga krav på tillförsel från och anknytning till fastlandet utan även för att garantera på ön befintliga stridskrafters effektivitet. Det kunde synas, som om sjöstridskrafternas och med dessa samverkande flygstridskrafters primära betydelse vid försvaret av en mitt i Östersjön belägen ö icke skulle behöva särskilt framhållas. Man synes dock på många håll allt för benägen att betrakta Gotlands försvarsproblem uteslutande ur den trängre synvinkeln av vad öns lokala stridskrafter till lands förmå uträtta mot en redan landstigen fiende, under det man förbiser den insats, de rörliga sjöstridskrafterna kunna och med hänsyn till rikets försvar måste göra till förhindrande av att ett ockupationsföretag över huvud taget når fram till ön. Endast ett försvar, som bygger på strategisk samverkan och växelverkan mellan å ena sidan sjö- och flygstridskrafter och å den andra ons lokala försvarskrafter kan bevara Gotland i svensk ägo. Stå inga eller endast otillräckliga svenska sjöstridskrafter till förfogande, erbjuder havet ett obegränsat antal transportvägar, på vilka en överlägsen fiende utan hänsyn till faror på eller under vattenytan kan till Gotland framföra stridskrafter av sådan styrka och omfattning, att de bedömas med full säkerhet kunna betvinga öns lokala försvar. Intet hindrar överskepp ningens utförande i flera grupper på en gång och landstigning med överlägsna styrkor samtidigt på ett flertal punkter av den gotländska kusten. Gotlands lokalförsvar kan av naturliga skäl aldrig göras så starkt, att det ensamt förmår motstå ett på detta sätt utfört anfall. Härvid bör uppmärksammas, att en fiende kan välja tidpunkten för anfallet så, att våra flygstridskrafters möjligheter till insats väsentligt reduceras. Saknas operationsdugliga sjöstridskrafter, kunna icke heller förstärkningar från fastlandet tillföras ön, som under dylika förhållanden är på förhand dömd att falla i fiendens händer, därest denne försöker ett besittningstagande. Redan tillvaron av dylika stridskrafter, som göra transporten över havet till ett synnerligen riskfyllt företag, kan avhålla fienden från operationer, syftande till en ockupation av Gotland. Enär de militärgeografiska för-

298 hållandena icke medgiva en blockad eller en fjärrhållning av de svenska sjöstridskrafterna från det farvattensområde, inom vilket transporterna till Gotland måste gå fram, kan fienden nödgas tillgripa ett tidsödande nötningsförfarande, vars utgång är oviss, för att i erforderlig grad reducera den svenska kraften till sjöss, innan ett invasionsföretag mot Gotland försökes. E n sålunda skapad tidsfrist kommer öns lokala försvarskrafter tillgodo och medgiver dessas förstärkning och utbyggande. Försökes ett besittningstagande av Gotland, så länge operationsdugliga svenska sjö- och flygstridskrafter äro i stånd att ingripa, tvingas fienden att samla hela det erforderliga transporttonnaget i en enda omfattande och därför sårbar formering, för vars direkta skydd (i form av konvojerin g) han måste avse betydande delar av sin kraft till sjöss. Landstigning med slagkraftiga förband i mer än en punkt blir därmed ogenomförbar. J u starkare motstånd Gotlands egna försvarskrafter beräknas kunna bjuda i land, desto mer omfattande — och därmed desto sårbarare för stridsmedlen på, över och under vattenytan — måste trupptransporten göras. Av stor betydelse är, att svenska sjö- och flygstridskrafter kunna gemensamt utföra sina anfall, medan transportflottan ännu befinner sig till sjöss. Det erbjuder nämligen stora svårigheter för en konvojerande fientlig sjöstyrka att avvärja anfall av sjöstridskrafter mot den över en vidsträckt yta utbredda och i sig själv mot sådana anfall värnlösa transportflottan, om denna samtidigt skall skyddas mot anfall av flygstridskrafter. Utföres överskeppningen till Gotland under mörker, bli visserligen flygstridskrafternas verkningsmöjligheter ringa, men å andra sidan ökas i dylikt fall de svenska sjöstridskrafternas möjligheter till insats, och upprepade anfall från olika riktningar kunna av dem utföras. Har spaningstjänsten skötts på ett tillfredsställande sätt, kan alltid ett ingripande av stridsberedda svenska sjöstridskrafter hinna äga rum mot ett överskeppningsföretag till Gotland. Förutsättningar kunna sålunda bedömas föreligga för anfall mot den fientliga transportflottan, varigenom överskeppningsf öre taget kan förhindras eller endast med reducerad styrka nå fram till Gotlands kuster. Härigenom kan också gotländskt territorium besparas från att bliva krigsskådeplats och att efter en fientlig ockupation utsättas för förstörelse genom sådana bombanfall av svenska flygstridskrafter, vilka avse att förhindra öns utnyttjande som flygbas. Sammanfattning. Det torde av det föregående hava framgått, att Gotlands läge i förening med krigsteknikens utveckling på senare tid gjort denna ö till ett alltmera begärligt mål såväl för en fiende, som för parter i Sverige icke direkt berörande konflikter. Ön kan icke i längden lämnas utan förbindelser med fastlandet. Av dessa förbindelser äro icke blott Gotlands befolkning utan även öns stridskrafter beroende, och detta i högre grad ju mer de senare utökas. Gotlands egna lokala försvarskrafter kunna aldrig göras så starka, att de ensamma kunna trygga ön mot fientliga ockupationsföretag, därest vägarna

299 över havet ligga oförsvarade. Operationsdugliga svenska sjöstridskrafter utgöra därför det oeftergivliga villkoret för att Gotland skall kunna bevaras i svensk ägo. Dylika stridskrafter förmå därjämte skydda öns sjöförbindelser med fastlandet, och de utgöra — i förening med Gotlands lokala försvar — en tungt vägande faktor till vår neutralitets bevarande, därest Gotlands värde för andra krigförande skulle bringa neutraliteten i fara. E h u r u Gotland av flera skäl kan anses såsom den mest utsatta av landets friliggande öar, får mån icke förglömma, att även den andra av våra större öar i Östersjön, nämligen Öland kräver sitt skydd. Detta främst därför att denna ö på grund av sin geografiska daning kan bliva av stor betydelse för basering av fientliga flygstridskrafter. I samma mån som ett besittningstagande av Gotland försvåras, ökas faran för Öland, vilket ur försvarssynpunkt kräver sitt beaktande. Endast de rörliga sjö- och flygstridskrafterna, vilka kunna insättas såväl till Gotlands som Ölands försvar, hava möjligheter att göra vattenvägarna till Öland svårframkomliga och att utgöra en verksam säkerhetsfaktor även för denna ö.

IV. Neutralitetsskyddet. Den behandling av frågan om neutralitetsskyddet, varpå försvarskommissionen grundat sin uppfattning av vårt lands behov av försvarskrafter för tryggande av rikets neutralitet, är missvisande så tillvida, att alltför kategoriskt skilts på s. k. oavsiktliga och avsiktliga neutralitetskränkningar. Vidare har beträffande de senare alltför summariskt konstaterats, att det är den neutrala maktens totala tillgång på försvarskrafter, som fäller utslaget för och emot en kränkning av neutraliteten. Vad först arten av neutralitetskränkningar beträffar må blott påpekas, att de s. k. oavsiktliga kränkningarna, d. v. s. de som begås utan kännedom av den kränkande maktens statsledning, ganska lätt i realiteten kunna komma att bliva avsiktliga. Tager man det vanligaste fallet av dylika kränkningar, nämligen sänkning eller uppbringning av handelsfartyg inom neutralt territorialvatten, kommer den första gången utförda kränkningen att föranleda en protest från den neutrala statens sida hos den kränkande maktens statsledning. Skulle kränkningarna det oaktat upprepas, betyder detta antingen att statsledningen i den kränkande makten icke har förmåga att göra sig åtlydd av sina militära befälhavare, vilket måste betecknas såsom det mindre sannolika, eller också att denna statsledning finner det med sina intressen förenligt att låta de s. k. oavsiktliga neutralitetskränkningarna fortgå så länge och så ofta, det ostraffat kan ske. H a r den neutrala staten icke tillräckliga maktmedel att sätta in på sitt territorialvatten mot de stridskrafter, som kränka neutraliteten, då kunna, trots protester, de s. k. oavsiktliga kränkningarna fortsätta och övergå till ett ohämmat disponerande av den neutrales territorialvatten. På detta sätt kan fullt avsiktligt från den ena krigförande partens sida t. ex. all sjötrafik inom önskat område göras så riskfylld, att den måste upphöra.

300 Med Sveriges läge torde detta slag av avsiktlig neutralitetskränkning komma att bliva det närmast till hands liggande vid en konflikt mellan stormakter vid Östersjön. Det påståendet, att det är den totala tillgången på försvarskrafter, som fäller utslaget för eller mot en kränkning i detta hänseende av vår neutralitet, kan icke utan vidare godtagas. Det torde väl snarare vara så, att det dels är vårt lands industriella eller handelspolitiska betydelse och dels omfattningen av våra sjöstridskrafter, som fälla utslaget. Handelsintressena dominera nämligen ofta ett krig och det är i första hand sjöstridskrafterna, som lämna skydd åt sjöfarten mot den krigförandes övergrepp. Vidare utgöra sjö- och flygstridskrafterna det krafttillskott, som i första hand tillföres den kränkande maktens motståndare, därest de begångna kränkningarna skulle föra vårt land in i kriget. Våra landstridskrafter få samma betydelse, endast därest den kränkande makten har gemensam landgräns med Sverige eller delar av lantstridskrafterna — i de flesta fall genom sjöstridskrafternas medverkan — anses kunna utföras ur riket. Att en makt, redan förut invecklad i krig, finner det med sina intressen förenligt att försöka avbryta den fientliga sjöhandel, som dragés fram på svenskt territorialvatten, kan anses ganska sannolikt, men att samma makt dessutom skulle sträcka sig till en invasion på det svenska fastlandet måste betecknas såsom mindre sannolikt. E t t annat slag av avsiktlig neutralitetskränkning är besittningstagandet av svenskt land såsom basområde för sjö- och flygstridskrafter. Härvid kan man särskilja tvenne principiellt olika företag, sådana som rikta sig mot svenska öar eller skärgårdspartier och sådana som rikta sig mot det svenska fastlandsområdet. I det förra fallet skapas skyddet, dels av det lokalförsvar, som kan finnas för ön eller området ifråga, dels av de operativa sjö- och flygstridskrafterna, vilka kunna insätta hela sin samlade kraft för att förhindra kränkningen, under det att huvuddelen av landstridskrafterna härvid icke spelar någon roll. I det senare fallet åter — vilket näppeligen torde böra hänföras till begreppet neutralitetskränkning — blir det den totala tillgången på försvarskrafter, som fäller utslaget. Slutligen må även påpekas, att vissa påtryckningsförsök kunna komma att vidtagas mot ett neutralt Sverige för att utöva press i ena eller andra hänseendet på den svenska statsledningens vilja. Dylika påtryckningsförsök eller tvångsmedel från en i krig invecklad makts sida torde i första hand antaga karaktären av en sjöhandelsavspärrning, i andra hand av flygangrepp, men ytterst osannolikt av en invasion på svenska fastlandet. Det skydd vårt land främst har behov utav i detta hänseende utgöres alltså av sjöoch flygstridskrafter. Sammanfattas det ovan anförda beträffande behovet av neutralitetsskydd finner man, att försvarskommissionen alltför summariskt och ensidigt avfärdat denna fråga, då den sammanfattningsvis (avd. I I I kap. IV) anför följande: »Avvisande av de allvarligaste slagen av neutralitetskränkningar, främst baseringsföretag, torde i huvudsak ställa liknande krav på försvarsmakten som då det gäller hävdandet av rikets oberoende. Har krigsmakten

301 avpassats med hänsyn till sistnämnda förhållanden, lärer den även kunna beräknas vara i stånd att ombesörja neutralitetsbevakningen.)» Detta måste i anslutning till det ovan anförda betecknas såsom en snedvridning av neutralitetsskyddets idé och behov. Man måste hålla i minnet att med vårt lands läge kränkningarna av vår neutralitet under krig mellan andra makter i de flesta fall torde komma att utövas eller försökas i de yttre områdena av vårt territorium, och att därför de delar av vår försvarsmakt, som i första hand böra betecknas såsom de neutralitetsskyddande, äro sjö- och flygstridskrafterna. Först vid en invasion på det svenska fastlandet, efter en vägran från den svenska statsledningens sida att frånträda neutraliteten, kan den totala tillgången på försvarskrafter fälla utslaget — men i det fallet är frågan icke hänförbar till neutralitetsskyddet utan till försvaret av landets oberoende.

V. Sveriges försvar genom sanktionsingripande. Av olika anledningar skall ett närmare ingående på denna del av försvarsproblemet här icke ske. Det måste emellertid — på grund av de i försvarskommissionens betänkande avd. I I I kap. IX framlagda slutpåståendena — konstateras, att även om de länt- och flygstridskrafter huvudförslaget beräknat kunna anses tillräckliga för att lämna hjälp med svenska militära maktmedel åt vissa nordiska länder och för fyllande av Sveriges internationella förpliktelser, så äro enligt de i dessa hänseenden verkställda sjöstrategiska utredningarna de av försvarskommissionen föreslagna sjöstridskraftem^ icke tillräckliga härför. Det har vid slutsatsernas dragande förbisetts, att sjöstridskrafterna i händelse av ett sanktionsingripande med länt- och flygstridskrafter utanför riket ha att skydda icke blott lantstridskrafternas transporter och förbindelser med hemlandet utan även hemortens sjöförbindelser och kuster mot anfall till sjöss från det land mot vilket sanktionsingripandet riktas. Det har även förbisetts, att Sverige vid fyllandet av sina internationella förpliktelser skulle kunna hava större skäl att härför avse sjostndskrafter än lantstridskrafter.

VI. Sveriges behov av militära försvarsmedel. , Syftet med vårt lands krigsmakt bör vara att säkra friheten, såväl regeringens handlingsfrihet vid krigiska konflikter berörande Östersjöområdet som vårt folks frihet gentemot påtrycknings- och betvingelseförsök och hela landets frihet till nationellt liv och fredlig utveckling. Det är därför tydligt, att försvarets sammansättning, omfattning och krigsberedskap måste avpassas efter arten av de maktmedel, varmed rikets frihet kan komma att hotas. I det föregående har framhållits, att de konstanta faktorer i den ständigt växlande utrikespolitiska situationen, vilka giva vårt läge ur angreppssynpunkt dess karaktär, i första hand äro att hänföra till militärgeogranska och ekonomiskt geografiska förhållanden. De undersökningar som

302 verkställts rörande anfalls- och försvarsmöjligheterna under olika förutsättningar, hava närmare exemplifierat angreppsformernas anpassande efter vårt läge och legat till grund för de här tidigare framlagda åsikterna. Som av de omfattande undersökningarna framgått kan ett betvingande med våldsmedel av den svenska statsledningens handlingsfrihet eller ett nedbrytande av folkets nationella frihet komma att ske genom tillgripandet av i stort sett tvenne artskilda men delvis sammanfallande betvingelsemetoder, nämligen försörjningskrig och invasion. Det politiska syftet med våldshandlingarnas tillgripande och det militärpolitiska läget öva ett visst inflytande på valet av betvingelsemetod eller kombination av metoder. Sålunda kan tänkas att en invasion riktas mot viss del av svenskt land, t. ex. Gotland, vars erövrande är det närmaste militära målet, och att därefter den andra betvingelsemetoden, försörjningskriget i luften och till sjöss, tillgripes för att framtvinga den politiska uppgiveisen. Det kan även tänkas ett annat läge, där ett försörjningskrig kan bliva tillräckligt för att tvinga vår statsledning till en eftergift av för nationen icke vital betydelse, likaväl som ett sådant läge, där en invasion i vårt land blir nödvändig för nedbrytandet av vår yttersta motståndskraft, innan det politiska målet kan bliva nått. Öva sålunda dessa politiska och på förhand delvis ogripbara omständigheter ett visst inflytande på valet av betvingelsemetod, så måste anses, att det blir sammansättningen och omfattningen av vår försvarsmakt, som i vart fall blir bestämmande för icke blott om ett betvingelseförsök i det rådande militärpolitiska läget skall vedervågas, utan även hur våldshandlingarna skola insättas, och om de komma att leda till åsyftat resultat. Det är tillkomsten av flygstridskrafterna, som skärpt en anfallandes betvingelsemetoder men även i vissa hänseenden ökat försvarsmöjligheterna, främst mot en invasion. Ser man på försvarsmaktens sammansättning mot bakgrunden av de betvingelsemetoder, som kunna tillämpas mot vårt land från den ena eller andra huvudriktningen, finner man, att riksförsvaret måste bestå av operationsdugliga stridskrafter såväl till lands som till sjöss och i luften. Härjämte måste i detsamma ingå luftvärn för försvar av viktigare orter inuti land och kustartilleri för försvar av viktigare orter eller baseringsområden vid kusten. Även om försvarsmakten såsom sådan är att betrakta som ett enhetligt instrument i statsledningens hand, blir dess verksamhet av naturliga skäl hänvisad att försiggå på skilda områden: lantstridskrafternas till lands och sjöstridskrafternas till sjöss. Flygstridskrafternas verksamhet åter överspänner båda områdena och måste kunna försiggå såväl över vattnet i samverkan med sjöstridskrafterna som över land i samverkan med lantstridskrafterna, varigenom ledningen får största frihet att insätta dem för att allt efter det aktuella lägets krav åstadkomma en kraftkoncentrering inom det ena eller andra vapnets verksamhetsområde vid avslåendet av ett anfall. Härjämte böra flygstridskrafterna kunna försvåra för en anfallande att permanent basera sina flygstridskrafter alltför nära vårt lands vitala delar.

303 Ser man härefter på försvarsmaktens omfattning, har man att beakta tvenne synpunkter. Dels måste man av ekonomiska skäl avväga tilldelningen av medel till de olika grenarna av försvarsmakten med beaktande av att härvid det totala försvarssystemet förlorar så litet som möjligt i effektivitet. Skapar man genom en olämplig avvägning av medelstilldelningen frivilligt en blotta eller svaghet i försvarskedjan, måste man vara beredd på att betvingelsemetoderna inriktas härefter. F ö r att i görligaste mån komma till rätta med detta problem vid ordnandet av vårt lands försvar måste betydelsen av de olika försvarsmedel, som skola insättas mot de hotande farorna, graderas efter dessa farors storlek för landet i dess helhet. Det torde då icke kunna förnekas, att möjligheten av vårt betvingande genom anfall över landgränsen väger relativt lätt mot samma möjlighet genom anfall av skilda slag på och över vattnet. Vad en invasion sjöledes beträffar kan den, så länge transporterna måste försiggå på vattnet, förhindras genom försvarsverksamhet till sjöss eller försvarsverksamhet till lands efter genomförd landstigning. Flygstridskrafter kunna enligt de verkställda utredningarna icke ensamma förhindra ett invasionsföretag men väl biträda de övriga försvarsgrenarna. Kunna sjöstridskrafterna icke givas sådan styrka, att de förhindra invasionen, så måste de dock alltid vara av sådan beskaffenhet, att de kunna skapa en tidsfrist, under vilken försvarsberedskapen till lands skall kunna förbättras, och under vilken de stridshandlingar till sjöss, som komma att utspelas, hålla frågan om invasionsföretagets utförbarhet för fienden i det längsta oavgjord. Härunder måste de egna flygstridskrafterna kunna insättas till sjöstridskrafternas understöd. Hava våra sjöstridskrafter under det sjökrig, som sålunda måste föregå invasionen, satts ur spelet, måste lantstridskrafter vara beredda att möta en landstigen fiende^ icke blott på de enligt historiens vittnesbörd antagligaste vägarna över Åland, resp. över Själland utan även, alltefter den anfallandes tillgång på transporttonnage, efter en landstigning på andra ställen av våra kuster. Hava å andra sidan våra försvarsmedel till sjöss under den förberedande kampen lyckats decimera den anfallandes sjöstridskrafter, vartill förutsättningarna numera, på grund av krigsmedlens på, under och över vattnet utveckling äro betydligt större än förut, så kan en invasion sjöledes med dess högt stegrade krav på skydd av stridsfartyg bliva omöjliggjord. Att bedöma försvarsverksamheten till sjöss såsom mer eller mindre hopplös inför stormakternas sjörustningar, så som försvarskommissionen varit benägen att göra, bottnar i en missuppfattning om det moderna sjökrigets karaktär och strider mot de synpunkter, försvarskommissionen i andra hänseenden velat lägga på frågan om vårt lands försvar, då den vid uppläggningen av betvingelsemetoderna (avd. I I I , kap. III) anfört: »De strategiska förutsättningarna för ett angrepp mot vårt land bliva väsentligt skiljaktiga beroende på från vilket håll företagen utgå och vilka resurser motståndaren förfogar över. Om emellertid Sverige äger effektiva försvarsmedel, torde endast ett land med en stormakts tillgångar kunna utlösa ett verkligt hot mot vår frihet. Det bör dock beaktas, att icke ens en

304 stormakt kan beräknas vara i stånd att utveckla all sin militära kraft för att betvinga vårt land, enär bland annat dennas gränser, ävensom andra fronter än den svenska, alltid komma att kräva sin anpart av stridskrafterna för skydd och försvar.» Detta senare gäller icke minst stormaktens sjöstridskrafter och måste i saklighetens intresse beaktas även när man bedömer våra sjöstridskrafters förmåga eller oförmåga att göra sig gällande i rikets försvar. Vikten av att hålla fiendens lantstridskrafter utanför våra landamären torde efter världskrigets erfarenheter vara så oemotsäglig, att några närmare utläggningar icke behövas för att klargöra, att vårt lands försvar mot en invasion sjöledes snarare bör byggas på sådana stridsmedel, som kunna verka inom och över vattenområdena utanför våra kuster, än på och över vårt eget land. Men utvecklingen under senare tider torde även hava klargjort, att upprätthållandet av vårt näringsliv, med de former detta numera tagit, är ett minst lika nödvändigt villkor för vidmakthållandet av vår fria tillvaro. Det är därför ej nog, att hålla fientliga härar fjärran från vårt land. Vi måste även skydda vårt folks försörjning mot anfall till sjöss och från luften i sådan utsträckning, att vårt land icke så lätt som nu skulle vara fallet kan betvingas genom ett försörjningskrig. De betydande ekonomiska och militära fördelar, som vårt lands långa och vid skilda havsbäcken belägna stränder bjuda, kunna lätt förvandlas till allvarliga olägenheter i krigstid. Ty de inom kustområdena befintliga, stora delarna av landets tillgångar och befolkning löpa vid ett dylikt tillfälle den största fara. Och det lider intet tvivel, att ett lamslående av dessa trakters näringsliv snart skulle visa sig i stånd att betänkligt försvaga vårt lands motståndsförmåga. För en fiende, som har fria händer till sjöss och kan kombinera anfall mot sjöförbindelserna med luftanfall, antingen direkt från egna landbaser eller från sjöledes framskjutna flygbaser, mot näringslivet inom kustområdena eller längre in i landet, måste tanken på ett dylikt lamslående komma att ligga nära till hands. Det är härvid en fördel för vårt land, att vårt läge vid tvenne hav medgiver en omläggning av de för landet och vår försvarskamp så viktiga utlandsförbindelserna. Men denna möjlighet får icke överskattas. Den bör, när försvarsfrågan behandlas, anses såsom en nödfallsåtgärd, vilken icke bör tillgripas, förrän vi bliva därtill tvingade. Ty frånsett de nya livsföringsproblem, som upprullas för vissa delar av befolkningen, och de tekniska svårigheter, som uppstå vid omläggningen av varutrafiken från sjö- till landkommunikationer, kommer därav att framkallas icke blott en betydande fördyring av varorna utan främst en stockning i deras distribution, som lätteligen kan förvärras genom flyganfall mot järnvägarna. De stridsmedel, som äro i stånd att avvärja eller åtminstone minska verkningarna av ett krig mot näringslivet, utgöras av flygstridskrafter, sjöstridskrafter samt hemortens luftvärn. Det är därför dessa delar av försvarsväsendet, som i främsta rummet måste tillgodoses i försvaret mot ett

305 försörjningskrig. Men det är ej nog med att göra vårt försvarsväsende skickat att träda den nu avhandlade faran till mötes. Lika viktigt är att inrikta eller kunna omlägga landets näringspolitik så, att vår försörjning så långt sig göra låter i krigstid kan tillgodose våra mest trängande behov * o r s t om så sker — och förutsättningarna härför äro som tidigare framhållits relativt gynnsamma för vårt land — får vårt försvarsväsende i detta hanseende den hjälp vid fyllandet av sina uppgifter, som ligger inom möjlig6 heternas område. Vad här anförts rörande invasion och försörjning synes vara de bärande synpunkter, som måste läggas till grund för en behandling av frågan om avvägningen av våra försvarsgrenars inbördes styrka. De uppgifter, som i anslutning till de framlagda synpunkterna böra tilldelas de olika försvarsgrenarna vid avvärjandet av mot vårt land riktade betvmgelseförsök, kunna sammanfattas enligt följande. Lantstridskr af terna måste vid invasionsföretag kunna insätta erforder hga krafter mot en offensiv över norra landgränsen samt mot en invasion over sjön så starka krafter, att företagets omfattning förhindrar eller försvårar dess genomförande med hänsyn till våra sjö- och flygstridskrafters insats. Härjämte skall det i lantstridskrafterna ingående luftvärnet kunna bjuda rimligt skydd åt viktigare orter mot luftanfall. Marinstridskrafterna — sjöstridskrafter och kustartilleri — måste ifråga om invasionsföretag över sjön kunna förebygga ett omedelbart igångsättande av större dylika mot den svenska ostkusten eller öarna i Östersjön, samt förhindra eller försvåra dylika företag eller tillfälligt framskjutande av baser mot övriga delar av våra kuster. I fråga om försörjningskrig måste ett avbrytande av sjöförbindelserna på våra västkusthamnar förhindras och fiskerinäringen på västkusten skyddas, varjämte sjöfarten i Östersjön och Bottniska viken i behövlig utsträckning måste kunna beredas skydd. Flygstridskrafterna måste kunna utföra sådan flygbasbekämpning, att fientliga flygstridskrafter icke kunna permanent förläggas till framskjutna flygbaser, de måste kunna direkt medverka vid de svenska länt- och sjöstridskrafternas operationer och de måste jämte luftvärnsartilleriet kunna bjuda viktigare orter och områden i landet ett visst mått av luftförsvar bjo- och flygstridskrafterna måste vidare så tillgodoses, att de gemensamt och i sin verksamhet kompletterande varandra kunna utföra strategisk spaning inom och över de vattenområden, som skilja vårt land från en angripare.

Försvarskommissionen har i avd. I I I kap. I I I framhållit följande: »Sveriges geografiska läge mellan stormakter eller maktgrupper, vilka vid en konflikt kunna förväntas hava motsatta intressen, medför att en angripare måste räkna med möjligheten av att vårt land kan erhålla understöd från den motsatta sidan främst i materiellt hänseende. Till följd härav kommer tidsfaktorn alltid att spela en avgörande roll vid planläggningen och utförandet av 1282 35

E20

306 anfallsföretag mot vårt land. J u längre tid, som kan beräknas förgå, innan en svensk statsledning tvingas att underkasta sig, desto större bliva möjligheterna för att Sverige före avgörandet direkt eller indirekt skall hinna erhålla understöd.» Detta är riktigt, men icke beaktat vid försvarskommissionens avvägning av försvaret. Tages som utgångsvärde för avvägningen den tanken, att vårt rikes forsvar skall vara så beskaffat, att det från en anfallandes sida påkallar de största uppoffringarna och den längsta tiden för vårt betvingande, så måste den frågan besvaras: huru skall vårt land kunna tillförsäkras den största motståndsförmågan? Svaret på denna fråga måste betecknas såsom avgörande för den omfattning, som vid en begränsad medelstilldelning skall givas de tre olika försvarsgrenarna. Ty vare sig vi få hjälp utifrån eller icke är en på denna grundval byggd krigsmakt bäst ägnad att skydda oss själva. Och om understöd skulle bringas oss av annan makt, erhålles största möjliga garanti för att hjälpen icke skall komma för sent utan göra avsedd verkan.! Vi vinna tid under ett mot vårt land riktat anfallskrig, om vi uppbygga vårt försvarssystem med den tanken, att i det längsta kunna hålla vattenområdena utanför våra kuster försvarade. Släppa vi tanken på att med operationsdugliga sjöstridskrafter försvara dessa vatten, giva vi en anfallande möjlighet att omedelbart flytta in trupper på svensk mark för ett snabbt avgörande av kriget eller om denna betvingelsemetod icke passar i det for handen varande läget, att fritt och med ringa krafter ödelägga våra förbindelser över havet och vid behov skjuta fram sina flygbaser för att kväva oss genom en kombinerad anfallsverksamhet till sjöss och i luften. Verkställda utredningar hava visat, att de flygstridskrafter vårt land av andra skäl oundgängligen kräver i sitt försvarssystem icke kunna övertaga sjöstridskrafternas uppgifter i försvaret. Våra sjöstridskrafters styrka kommer alltid att vara av utslagsgivande betydelse såväl i försvaret av befolkningens försörjning som i försvaret mot en invasion sjöledes och i båda hänseendena utgöra de jämte flygstridskrafterna den faktor, som främst bestämmer hur lång tid som kan beräknas åtgå, innan en svensk statsledning kan tvingas att underkasta sig en anfallande. Lantstridskrafterna utgöra den yttersta resursen i försvaret av landets frihet och bilda den nödvändiga betingelsen för de båda materielvapnens användande såsom offensiva kampmedel i försvarsverksamheten utanför våra kuster mot invasionsföretag. Den militära sakkunskapen har ansett, att följande krav måste uppställas på omfattningen av våra försvarskrafter: Lantstridskrafterna: Minst 6 krigsfördelningar m. m. Sjöstridskrafterna: 4 pansarskepp, 2 kryssare, 12 jagare, 12 ubåtar, 8 vedettbåtar och 1 flygplankryssare, jämte lokalstyrkor. Flygstridskrafterna: 35 divisioner. Härjämte kräves luftvärn och kustartilleri i viss omfattning.

307 E t t försök att klassificera de tre försvarsgrenarna efter deras nödvändighet eller önskvärdhet i riksförsvaret måste ur saklig synpunkt fördömas. Brytes operationsdugligheten hos en försvarsgren sönder under förmenande av att den visserligen är önskvärd men icke nödvändig, brytes därmed hela försvarssystemet sönder, därför att betvingelsemetoderna då anpassas efter den uppkomna defekten i systemet och icke efter de speciella utgångsvärden, som fått ligga till grund för det teoretiska bedömandet av vad som är nödvändigt och vad som är önskvärt. Tunnas kraften av ekonomiska skäl ut, är det för det totala försvarssystemet mindre skadligt om denna uttunning sker försvarsgrensvis än om den sker uteslutande på bekostnad av en av de tre försvarsgrenarna. I överensstämmelse med denna princip har jag ansett mig böra framlägga det förslag om medelstilldelning till de olika försvarsgrenarna, som angivits under avd. A.

C. Flygstridskrafternas användande i anfall och försvar. E n ä r diskussionen om flygstridskrafterna av olika skäl i särskilt hög grad inriktats på det nya vapnets förhållande till flottan, har det synts mig påkallat att något beröra en del hithörande spörsmål. För en uppmärksam iakttagare torde det stå klart att frågeställningarna dessvärre ofta behandlats isolerade, lossryckta ur ett större sammanhang. Härigenom har bilden av ett modernt krigs förhållanden stundom fått en skev framställning. Utomlands, där flygvapnen byggas ut vid sidan av armé och flotta, har man — av rustningarna att döma — funnit att luftkrigföringen, som där normalt kan förutsättas ske under maktbalans mellan stora luftflottor och med möjligheter att praktiskt tillämpa teorier om repressalier såväl mot hemort som militära mål (flygbaser), icke förrycker hävdvunna principer för länt- och sjökrigföring eller radikalt omgestaltar valet av de medel, som genom erfarenheten härför befunnits lämpliga. Vore annorlunda fallet, skulle — för att anföra ett exempel — näppeligen det ena slagskeppet efter det andra liksom hela raden av ett allt större antal enheter inom övriga fartygsklasser stapelsättas eller planeras runt om i världen. 2" vårt land, där maktbalans i luften icke kan påräknas gentemot en stormakt och där varken den politiska inställningen eller förhållandena i övrigt medge en tillämpning av repressalieteorierna mot hemorten, varför torde krävas bombflottor av avsevärd storleksordning, ha icke desto mindre vissa strävanden kommit till synes att förskjuta tyngdpunkten i försvaret upp i luften. Tilltron till flygvapnets supremati över och förmåga att ersätta ytstridskrafter har på sina håll t. o. m. tagit sig sådana uttryck, att man tagit det nya vapnet till intäkt för en väsentligt snävare försvarsram.

308 Sker härigenom ett försvagande av ytstridskrafterna därhän, att dessa förlora sin operationsduglighet, faller emellertid grunden för luftflottans tillblivelse enär luftkrigföringen icke är eller anses kunna bliva ett substitut för länt- och sjökrigföringen. Utan operationsdugliga ytstndskrafter hanger ett lands försvar bildligt talat i luften. Vissa teorier hava framkallat en övervärdering av flygvapnets förmåga, men samtidigt även en ringaktning för betydelsen av styrkeförhållandet i luften. Genom att okritiskt tillämpa teorierna om repressalier på militära mal har man skapat en form för luftkrigföringen, som anses möjliggöra för underlägsna flygstridskrafter att i icke obetydlig utsträckning neutralisera även en betydande överlägsenhet — den s. k. flygbasbekämpningen, ett slagord som det ligger stor fara i att generalisera. Det gives nämligen flygbaser av olika sårbarhet och av olika stvrka i försvaret, varigenom de bliva mer eller mindre lönande eller farliga mål för anfallande flygplan. Det säger sig självt att en starkare makt, i kraft av större resurser av alla slag, lättare kan förse sina flygbaser, såväl framskjutna som tillbakadragna, med synnerligen starkt skydd och oberoende härav bättre kan tåla de periodiska och troligen avsevärda flygplansförluster, som bliva ofrånkomliga med detta krigföringssatt. H u r tillämplig denna krigföringsform än kan vara mellan stormakter med någorlunda likvärdiga luftflottor, torde den dock icke med tillräcklig effekt kunna genomföras av en liten nation gentemot en stormakt. Om den tanken vore riktig att ett underlägset flygvapen kunde med framgång fortaga verkningarna av ett överlägset, bleve ju alla strävanden att få till stånd lujtpakter helt överflödiga. 1 . En sammanställning av,den utländska uppfattningen om flygvapnet i nutida krigföring föreligger i form av en bilaga (nr 2) till huvudförslaget. E t t studium av denna bilaga ger en delvis annan bild av de aktuella tiygkrigsproblemen än den, som framgår av nämnda förslag, enligt vilket flyghotet mot vårt land huvudsakligen går ut över de svenska sjö stridskrafterna. Att dessas stridsuppgifter dessutom numera skulle kunna lösas av flygstridskrafter vederlägges helt av den utländska uppfattningen liksom av for försvarskommissionen verkställda utredningar (jfr bilaga 3 b till denna reserd

i ° s t ä l l e t för att taga flygutvecklingen till intäkt för flottans försvagande, vartill man i utlandet icke funnit någon som helst anledning, framhåller man därstädes flygstridskrafternas förmåga att ge försvaret i sm helhet och icke minst sjöförsvaret en hittills ouppnåelig effekt. De sjö- och tillika luftmakter, som anordnat stora flott-flygövningar, stärka sina flottor med ledning av erfarenheterna från dessa, enär de funnit, att ett motsatt förfarande vore att frånsäga sig den vinst, som flygutvecklingen skapat. Erfarenheterna frän våra övningar äro av liknande art. De fördelar, som samverkande sjo- och flygstridskrafter förmå skänka ett försvar, äro nämligen sådana, att riskerna " T i n a d e mot en sådan flygstrategisk bakgrund te sig de ^ S M ^ T ^ M I i Europa n å g o t svårförklarliga, särskilt om m a n besinnar, att avstånden m e l l a n J - e x ; * ö l n och London, Kom och Toulon, Belgrad och Italien, W a r s c h a u och rysk-polska gränsen etc. ungefärligen motsvara distansen mellan Ösel och Karlskrona.

309 för att anfall över havet, t. ex. i invaderande syfte, komma till utförande, härigenom väsentligt nedgå, varigenom den perifera försvarstanken — att hindra en fiende att komma i land — har blivit allt naturligare och lättare att realisera, just genom flygutvecklingen. I utlandet har man sålunda, i motsats till hos oss, utbytt problemställningen »flyg kontra flotta» mot »flotta och flyg» och länkat in försvarsdiskussionen i en positiv-enande-riktning med bannlysande av den negativa-söndrande, som ju bland annat kommit till uttryck i det utan sjömilitär medverkan upplagda strategiska avsnittet i huvudförslaget. Man har förbisett att flyghotet mot örlogsfartyg måste betraktas såsom en teknisk och taktisk fråga i långt högre grad än mot andra mål, och att detta hot, oberoende av vilka anfallsmetoder flygplanen tillgripa, kan eller kommer att kunna i stor utsträckning neutraliseras genom lämpliga motåtgärder. I takt med flygutvecklingen hava fartygen snabbt anpassat det taktiska uppträdandet efter de nya förhållandena, liksom när det tidigare gällt andra former av hot i sjökriget, t. ex. minor och ubåtar. Av övriga mera direkt påvisbara faktorer i luftfarans neutralisering kan anföras den successivt stegrade effektiviteten hos luftvärnsartilleriet, vars avvärjande förmåga i eminent grad kan utnyttjas av en sjöstyrka på grund av den mäktiga koncentreringen av luftvärnsenheter till själva skyddsföremålen, i sig själva små och rörliga punktmål. Under vissa förhållanden bör även jaktskydd kunna påräknas, vilket i de flygmilitära utredningarna helt förmenats de svenska sjöstridskrafterna. . Genom teoretiska spekulationer har bombhotet mot fartygen givits sken av att vara större än det i verkligheten måste anses bliva. Särskilt har katastrofteorien tillämpats på flottans kärna — artillerifartygen — som ju, förutom sin rörlighet och stora motståndskraft, utgöra de bäst försvarade målen i riket. Vid denna tillämpning av katastrofteorien stöder man sig på det sakligt sett ogrundade antagandet att bomben skulle stå i någon slags särklass som förstörelsemedel i sjökriget. De försök, som på försvarskommissionens föranstaltande kommit till utförande inom flygvapnet och bland annat avsett utrönande av fredsmässig träffsannolikhet vid olika slag av bombfällning och under olika taktiska förhållanden, kunna icke anses hava lämnat slutgiltiga resultat. Av vad som meddelats försvarskommissionen angående ifrågavarande försök 1 torde — i motsats till vad som i huvudbetänkandet avd. I X anföres — dock hava klarlagts den bristande precisionen vid bombfällning från höga höjder. Försöksresultat av den art, att de kunna läggas till grund för bedömning av värdet av stridsmässig störtbombfällning, hava ännu ej erhållits. Av de försök, som verkställts för att utröna verkan av vissa bombtyper mot olika slag av mål, har framgått, att moderna fartygskonstruktioner er1 augusti 1935 föreligger ännu icke inom försvarskommissionen n å g o n officiell r a p p o r t från chefen för flygvapnet angående de under år 1934 utförda försöken för u t r ö n a n d e av träffsannolikhet vid horisontal- och störtbombfällning.

310 bjuda tillfredsställande skydd mot bomber. Man kan givetvis icke garantera ett absolut skydd för ett fartygs vitala delar mot olika vapen under alla förhållanden. Anses emellertid pansar och bottenkonstruktioner erbjuda skäligt skydd mot projektiler, resp. minor och torpeder, bliva skyddsmöjligheterna mot bomber betydligt större på grund av bombens i förhållande till projektilen ringa anslagshastighet och dess jämfört med en mina eller torped ringa sprängverkan. Huru med artillerifartygens sårbarhet för flyganfall än förhåller sig — och endast verkligheten torde kunna lämna svar på frågan — så synes logiken i huvudförslaget något egendomlig, då man å ena sidan hävdar den katastrofala risken vid bombanfall från avlägsna baser mot de svenska pansarskeppen till ankars inom egna skärgårdsområden, där luftvärnsbatterier på land bidraga till deras skydd, och å andra sidan räknar med att en fientlig makt för genomförande av landstigningsföretag skulle till vår kust förlägga sina dyrbara slagskepp såsom skydd för transportfartyg mot anfall från ett operationsdugligt svenskt flygvapen. Medan man hos oss sålunda renodlar flyghotet till att huvudsakligen omfatta våra egna pansarskepp, hävdas utomlands — enligt en ganska allmänt utbredd åsiktsriktning — att stridsfartygen, särskilt de större, på grund av deras starka luftvärnsartilleri med största sannolikhet komma att kringgås av flygstridskrafterna liksom t. ex. de tyska ubåtarna i handelskrigföringen under världskriget undveko örlogsfartygen. Jag har redan berört denna fråga vid granskningen av invasionsföretag ur strategisk synpunkt, i samband med flygstridskrafternas operativa inflytelser på sjökriget, varvid även angivits hur lufthotet mot örlogsbaserna efter våra förhållanden bör mötas. Anses emellertid flyghotet vara av så allvarlig karaktär mot örlogsbaserna, torde det icke bliva mindre mot de förhållandevis sämre försvarade flygbaserna, vilka äro givna primära mål för flyganfall. Man tvekar dock icke att i huvudförslaget nedlägga betydande kostnader i byggnader och flygfält vid flygstationerna. Det bör i detta sammanhang beaktas, att flygstridskrafterna äro mera beroende av sina baser och flygfält (i varje fall de landbaserade) än sjöstridskrafterna av örlogsbaserna med hänsyn till den rörliga baseringen å krigsankarplatserna. Här föreligger en liknande inkonsekvens i uppfattningen, som när det gäller att bedöma de relativa riskerna för sjö- och flygstridskrafternas reduktion. Medan man utgår från att sjöstridskrafterna snabbt reduceras, förutsattes att flygstridskrafterna praktiskt taget stå oslagna, när invasionen kommer, vilket ur saklig synpunkt måste betraktas som en orimlighet. Huvudförslagets hela strategiska betraktelsesätt är uppbyggt på möjligheten att vidmakthålla flygstridskrafternas operationsduglighet. Man har ytterligt osäkra hållpunkter för att bedöma om denna möjlighet förefinnes. Om svårigheterna att vidmakthålla ett flygvapens materiel och personal under krig säger 1929 års försvarsutredning följande: »Materielen är dyrbar, och fredsstyrkorna kunna på grund därav ingalunda motsvara behovet under ett längre krig. Nytillverkad materiel torde sällan kunna insättas, förrän

311 viss tid, ofta flera månader, förflutit efter ett krigsutbrott, och de sannolikt mycket stora förlusterna måste ersättas, innan en ökning kan inträda. Man synes på sina håll räkna med en förlust av 60—80 % under den första krigsmånaden. De ekonomiska och industriella faktorerna bliva bestämmande för, i vilken utsträckning hithörande materiel kan produceras inom landet, och i vilken grad man härvid är beroende av en under krigstid alltid osäker tillförsel utifrån. Men vidare behöves personal, och denna fråga torde vara ännu mera svårlöst. De stora påfrestningarna göra avgången procentuellt mycket stor, och då kvalifikationerna måste sättas högt, tager utbildningen av ny personal lång tid i anspråk.» Man räknar i huvudbetänkandet med att ett operationsdugligt flygvapen säkerställer hela den inre produktions- och distributionsapparatens funktioner ande, varigenom i sin tur flygvapnet kan vidmakthållas i operationsdugligt skick. Riktigheten av dessa beräkningar vilar på så ytterst ovissa förutsättningar att de undandraga sig varje bedömande. Enligt den utländska uppfattningen, sådan denna framgår av bilaga 2 till huvudbetänkandet, kan nämligen förväntas att luftanfallen vid ett hemortskrig koncentreras till att bland annat söka bringa det ekonomiska livet och folkförsörjningsapparaten ur funktion. Med hänsyn icke blott till flyghotet mot hemorten utan även till riskerna för en allmän avspärrning från tillförsel utifrån, vars hävande enligt huvudförslaget icke ens ingår i de förminskade svenska sjöstridskrafternas uppgifter, kan, även om fredsförberedelser vidtagas, den nödvändiga ersättningen av flygplan icke industriellt garanteras liksom ej heller den erforderliga drivmedelsinförseln. Detta gäller även om flygindustrien bygger på deltillverkning. Faran av flyganfall mot de från luften lättorienterade monteringshallarna, dit delarna samlas, torde vara uppenbar. Flyghotet mot mål till lands har i utlandet ägnats stor uppmärksamhet. Lantstridskrafternas sårbarhet mot luften framställes där i en helt annan dager än i huvudförslaget. Man hyser i detta en nästan alltför stor förtröstan till flygstridskrafternas möjligheter att förhindra förbindelsebekämpning, medan flygvapnets operativa inflytande på lantkriget i övrigt förbigås. Någon utredning om flyghotets inverkan på lantstridskrafternas stridsverksamhet har — trots att en sådan efterlysts — aldrig förelagts försvarskommissionen. Man finner alltså här en märklig kontrast till det rent teoretiska och ingående sätt, på vilket flygvapnets inflytande i sjökriget studerats och de vittgående strategiska slutsatser, som därav ansetts kunna dragas i huvudförslaget. Detta förfarande är så mycket mera märkligt, som de utländska åsikterna äro samstämmiga i att flyghotet starkt påverkar mobilisering, koncentrering och uppmarsch, och anses bliva av utomordentlig betydelse för att bedöma lantstridskrafternas förmåga att operera, icke minst genom inverkan på trupperna i slaget. I sistnämnda avseende påpekas bland annat dea allt större hänsyn som opererande trupp måste taga till det kemiska krigets medel. I huvudförslaget (avd. IX) angives att störtflygning företrädesvis kan finna användning mot markmål av ringa utsträckning. Det vill synas som om denna

312 anfallsmetod skulle få sin största betydelse mot bangårdar och järnvägslinjer, fabriker, flygindustriens monteringshallar, marschkolonner, motorfordon m. m. Mot dylika mindre motståndskraftiga och svagt försvarade mål, vilka icke kräva tunga bomber för förstörelse och som ej i högre grad kunna genom motåtgärder försvåra anfallens genomförande, torde fördelen av den med störtflygningen ökade träffsannolikheten bäst utnyttjas. Våra artillerifartyg äro mycket rörliga och kunna ofta skifta uppehållsort, vilket försvårar den fientliga orienteringen; fartygen hava ringa utsträckning; de äro synnerligen motståndskraftiga och erbjuda gott skydd även mot den kemiska krigföringen samt äro vårt lands starkast luftvärnsförsvarade mål. Om dessa fartyg äro tillspillogivna gentemot flyghotet, hur reder sig då vårt land i övrigt? H u r blir det med våra större samhällen, fabriksanläggningar, järnvägar och andra kommunikationer? H u r blir det med vår flygindustri och våra flygbaser? Hur komma våra kustartilleribatterier att reda sig? H u r skall armén kunna föra sina stridsvagnar över vattendrag, där broar och färjor äro förstörda? H u r går det med fortifikationens pontoner och annan materiel? H u r skola dessa många tusental av hästar, som ingå i den nya arméorganisationen, undandragas luftfaran och icke minst det kemiska krigets verkningar? Här återstår mycket, som rent av ropar efter utredning. Mycket skulle kunna klarläggas, om man ville undersöka allt med samma noggrannhet och intresse, som man ägnat förhållandet mellan flyghotet och sjöstridskrafterna.

Försvarskommissionen synes hava bibringats den uppfattningen att flottan är dyr och ytterst sårbar och ett för landet osäkert utanverk, som man ej kan lita på i farans stund. Man har låst fast diskussionen om flottan i dess möjligheter att hävda sig gentemot en stormakts flygstridskrafter och förlorat ur sikte att flottans uppgift är att tillvarataga rikets intressen till sjöss. Katastrofteorier kunna även tillämpas till lands och i luften, där vår underlägsenhet av allt att döma måste bliva väsentligt mera utpräglad än till sjöss. Det moderna sjökrigets natur är nämligen sådan (se bilaga 3 a till denna reservation), att den till sjöss underlägsne har goda medel i sin hand för att förhindra eller försvåra för en fiende att utnyttja sin överlägsenhet, och möjligheterna att hålla fartygen operationsfria hava ökats genom krigsmedlens utveckling och fullkomning. Det torde närmast vara så att det i modernt krig oprövade flygvapnets verkningsmöjligheter i ännu högre grad än beträffande något annat stridsmedel vila på beräkningar, där premisserna bero av ett flertal ovissa faktorer, om vilkas inflytande fackmän i alla länder hava mycket delade meningar. Utan att ingå på alla de teorier, kalkyler och spekulationer, som förfäktats, är det tydligt att dessa aldrig kunna bliva utslagsgivande beträffande krigsförhållanden med då vidtagna motåtgärder av allehanda slag och rådande störningar av moralisk och annan art.

313 I 1929 års försvarsutredning (sid. 131) framhålles, att »luftkrigsmedlen i högre grad än andra äro utsatta för en nötning, som gör det sannolikt, att deras användning under vissa tidsperioder kommer att bliva begränsad», och på sid. 132: »Den oberäknelighet, som sålunda vidlåder luftkriget ur operativ synpunkt, torde komma att inskränka dess betydelse såsom utslagsgivande faktor». Flygvapnets operativa möjligheter inskränkas mer än andra vapens av mörker och dåligt väder. Av de strategiska utredningarna för försvarskommissionen framgår, att de meteorologiska förhållandena i Östersjön utmärkas av stora, snabba och ofta lokala växlingar i väderleken samt att till sina värden mycket stora variationer (med årstider och latituder) förekomma i varaktigheten av dygnets ljusa och mörka delar. Summerar man ihop alla nätter och de dagar med så dåligt väder att flygstridskrafternas stridsverksamhet avsevärt försvåras eller måste helt utebliva, finner man, att vid vissa krigsfall våra kuster skulle ligga oförsvarade betydligt mer än halva året, om vi endast hava flygstridskrafter, men sakna flotta. Härtill kommer, att under mörker och dålig sikt, då flottorna kunna uppträda som före flygvapnets tillkomst, har den underlägsna flottan sina största verkningsmöjligheter. Man har i utredningarna preciserat behovet av lantstridskrafter liksom även av flygstridskrafter på grundval av beräknad verkan i tänkta krigshandlingar. Även om man påstår sig kunna i lantkriget precisera verkningarna, synes ett dylikt förfarande falla sig lika svårt i luftkriget som i sjökriget. De sjömilitära utredningsmännen hava därför icke ansett sig kunna med siffror precisera flottans verkningsmöjligheter i sjöstrider, vilket icke i något land och icke i fråga om några sjöstridskrafter kan ske, vare sig man spekulerar om anfalls- eller försvarsverksamhet. Jag anser att förhållandet är detsamma beträffande flygstridskrafterna, vilka, som påvisats, i ännu högre grad än sjöstridskrafterna äro beroende av de växlande förhållandena under stridshandlingarnas genomförande. Att man ej heller beträffande lantstridskrafterna kan lita på några beräkningar, torde bland annat världskriget hava klart påvisat. Intet vapen kan garantera seger, liksom heller intet vapen är predestinerat till nederlag. Både länt-, sjö- och flygstridskrafter, så tillmätta och sammansatta att de bliva operationsdugliga, äro oumbärliga i riksförsvaret, för att göra den insats som kräves och med det resultat som förhållandena möjliggöra.

314 D. Sammanfattande synpunkter på betydelsen av artillerifartyg. De svenska sjöstridskrafternas slagkraft är koncentrerad till kustflottan, en för operationer till sjöss utanför våra kuster avsedd enhet, i vilken ingå pansarskepp, kryssare, jagare, u-båtar och vedettbåtar jämte flygstridskrafter. Genom denna sammansättning bildar den en rörlig kraftgrupp, i stånd att uppträda var som helst i de oss omgivande kusthaven och kapabel att sättas in till motstöt mot alla slag av anfallsföretag, riktade mot vårt land över havet. I [stället för att splittra försvaret på ett flertal smärre lokalförsvars styrkor tillämpar man sålunda principen att hålla kraften samlad för att kunna sättas in med största effekt, där den behöves. Denna kraftgrupp utgör ett avsevärt hot mot den, som skulle önska kränka vår neutralitet och spelar därför i respektförsvaret en vida större roll än till skärgårdarna bundna och fördelade lokalförsvarsstyrkor. I den operativa enhet, som kustflottan utgör, har varje fartygsslag sin särskilda uppgift att fylla. De olika fartygsslagen äro beroende av varandra och utesluter man en viss del ur det hela, återverkar detta i hög grad på möjligheterna för kustflottan att lösa sina uppgifter. Särskilt gäller detta kärnan och ryggraden i den operativa enheten, nämligen pansarskeppen. Dessa utgöra grundvalen för kustflottans verksamhet. Man kan lika litet taga bort dessa artillerifartyg ur kustflottan som infanteriet ur en armékår. Man kan icke till lands operera med t. ex. endast artilleri och kavalleri, liksom ej heller till sjöss med enbart lätta sjö stridskrafter och minor. Utan artillerifartyg kunna vi ej hålla farvattnen utanför våra kuster fria från minor. En anfallande kommer att genom mineringar utanför de kustområden, där våra u-båtar och övriga lätta sjöstridskrafter befinna sig, söka hålla dessa fartyg innestängda. Fienden kommer att förhindra vår minsvepning genom att med jagare och kryssare driva tillbaka våra minsvepningsfartyg, och med en ganska ringa kraftinsats är han då i stånd att upprätthålla sina mineringar. Kunna starka artillerifartyg sättas in till minsveparnas stöd blir läget helt annorlunda. Då drivas de lätta fientliga stridskrafterna undan och upprensningsarbetet kan effektivt bedrivas. Att fienden skulle sätta in sina, stora oah alltid fåtaliga slagfartyg för att hindra ett sådant min svepningsarbete utanför våra kuster är föga troligt, så riskfyllt som ett dylikt insättande skulle vara På pansarskeppen bero sålunda i hög grad de lätta sjöstridskrafternas rörelsefrihet, fientliga försök att pressa fram minbälten utanför våra kuster omintetgöras, varjämte vi själva erhålla möjlighet att medelst lätta sjöstridskrafter, stödda av artillerifartyg, utlägga lämpliga mineringar på fiendens anmarschvägar. Artillerifartyget måste vara så starkt, att en anfallande tvingas att sätta in sina starkaste och dyrbaraste fartyg mot oss. Härvid löpa hans stora

315 fartyg avesvärda risker att bliva skadade av u-båtar och minor, som disponerats på rätt sätt i anslutning till kustflottans uppträdande. Företaget kan då komma att stå honom mycket dyrt. Uti u-båten och minan äger den till sjöss underlägsne goda medel att kunna åsamka även den avsevärt överlägsne allvarliga förluster, men då måste han också hava fartyg av sådan styrka, att fienden tvingas att sätta in sina största enheter. Kan icke detta framtvingas, utan kan fienden nöja sig med att skicka fram endast lätta sjöstridskrafter mot oss, förlora våra u-båtar sin betydelse, i det de aldrig bliva i tillfälle att åsamka fienden någon allvarlig skada. En för uppträdande till sjöss avsedd styrka, i vilken pansarskepp ingå, utgör en ingalunda föraktlig motståndare, även om den är underlägsen. Ur neutralitetssynpunkt är detta av största betydelse, därför att kampen mot en sådan styrka skulle taga avsevärda krafter i anspråk och sålunda verkar tillbakahållande på en eventuell fiendes iver att kränka vår rätt. En synpunkt, som särskilt bör framhållas, är att beträffande sjöstridskrafterna — och jämväl flygstridskrafterna — man icke kan siffermässigt dekretera överlägsenhet eller underlägsenhet i stridsverksamheten, vilket beror främst på dessa stridskrafters rörlighet och de naturförhållanden, under vilka stridshandlingarna utföras. Genom att rätt utnyttja denna rörlighet kan möjlighet erbjuda sig för den underlägsne att koncentrera sin kraft till lämplig punkt, att leda fienden mot egna u-båtar eller över egna minfält, varigenom även de starkaste fientliga fartygen kunna allvarligt skadas eller tvingas att avbryta striden. Härvid bör uppmärksammas, att — då vi icke äro den anfallande parten — sjökrigshändelserna komma att i allmänhet utspelas utanför våra egna kuster och i våra egna farvatten, där vi sålunda hava den fördelen att bäst kunna utnyttja nämnda möjligheter. Men vi hava föga nytta därav, om vi icke hava artillerifartyg, som tvinga fienden att riskera sina största och dyrbaraste enheter mot oss, enheter, vilka uppbära hans maktställning till sjöss även gentemot övriga motståndare i kriget. Enär den uppfattningen synes vara ganska allmänt utbredd på icke sjömilitärt håll, att artillerifartygen i vår flotta skulle kunna ersättas av eller utväxlas mot lätta sjöstridskrafter, jagare och u-båtar, skall i det följande några klargörande synpunkter framläggas på detta spörsmål. Jämför man anskaffningskostnad med hänsyn tagen till fartygens olika livslängder och driftskostnad för ett pansarskepp med motsvarande, kostnader för en j a g a r e , finner man att pansarskeppet motsvarar tre jagare. Vad en utväxling av pansarskepp i u-båtar beträffar erhåller man på likaande sätt, att ett pansarskepp kan anses motsvara 5 u-båtar. Enär även den eventualiteten skulle kunna tänkas att ersätta pansarskeppen med k r y s s a r e , bör även jämförelsesiffrorna i detta hänseende framläggas. E n jämförelse mellan pansarskepp och kryssare försvåras dock därav, att kryssartypen högst avsevärt varierar i kostnad och stridsvärde (artilleri, skydd och fart). E n kryssartyp med 6 st. 15 cm kanoner, relativt

316 svagt skydd och 30 knops fart, har beräknats draga en anskaffningskostnad av 23*4 milj. kronor, och en annan typ med 8 st. 15 cm kanoner, förstärkt pansarskydd och samma fart kostar 26? milj. kronor. Ser man enbart på materielkostnaderna stå kryssarnas anskaffningspris icke så långt under pansarskeppets 27-2 milj. och det torde kunna anses, att kryssaren såväl i drift som underhåll ställer sig dyrare än det mera oömma pansarskeppet, och att livslängden för kryssaren måste beräknas kortare än skeppets. Kryssarens årskostnad torde med andra ord ytterst obetydligt understiga pansarskeppets. Ur ekonomisk synpunkt vinner man sålunda mycket litet på att ersätta det starkare men långsammare artillerifartyget med det svagare men snabbare, och på grund av denna snabbhet, relativt dyrare artillerifartyget. Tar man hänsyn till stridsvärdet råder ingen som helst tvekan om att pansarskeppet med dess kraftiga bestyckning, goda pansarskydd och stora motståndskraft mot fientlig vapenverkan står betydligt över kryssaren, att varje tanke på ett utbyte av pansarskepp mot kryssare måste uppgivas. Jämförelsen ifråga om verkningsmöjligheter och uppgifter kan sålunda inskränkas till de förhållanden, som skulle inträda därest de fyra pansarskeppen ersattes med jagare och u-båtar. Enligt det föregående motsvara 4 pansarskepp i kostnad 12 jagare eller 20 ubåtar. Det ligger då närmast till hands att söka göra en något så när jämn fördelning ifråga om antalet nytillkommande fartyg mellan de båda mindre fartygsklasserna och att låta pansarskeppen förvandlas till 7 jagare och 7 u-båtar. De båda flottor, som skulle jämföras ifråga om uppgifter och verkningsmöjligheter vid rikets försvar, bliva sålunda, om kryssarna lämnas åsido å ena sidan: 4 pansarskepp, å andra sidan: inga pansarskepp, 8 jagare, 15 jagare, 9 u-båtar. 16 u-båtar. Anm- Det fjärde pansarskeppet förutsattes vara ett moderniserat fartyg med 4 st, 28 cm och 12 st. 12 cm kanoner.

E n vapenteknisk jämförelse mellan de båda styrkorna ger vid handen, att den verkställda förskjutningen inom de tre fartygskategorierna medfört följande förändringar i tillgången på vapen. Antalet svåra och medelsvåra k a n o n e r har ändrats från: 16 st. 28 cm j k a n o n e r m e ( j e n sammanlagd vikt per minut avskjutna 24 st. 15 cm p r o j e k t i l e r av 22'2 ton. l J 36 st. 12 cm | till 45 st. 12 cm kanoner med en sammanlagd vikt per minut avskjutna projektiler av 6"7 ton. Antalet t o r p e d e r har ökats från: 48 st. förda å övervattenstorpedfartyg och 36 st. » » undervattenstorpedfartyg till 90 st. förda å övervattenstorpedfartyg och 64 st. » » undervattenstorpedfartyg.

317 Förändringarna ifråga om sjökrigets övriga vapen: flygbomben, sjunkbomben och minan medtagas icke här, enär de vad flygbomben beträffar icke beröras av omläggningen och vad de övriga angår icke hava samma betydelse vid studiet av sjöstyrkornas kampkraft som de två nämnda. Av de angivna siffrorna framgår, att med denna omläggning kanonen skulle komma att avstå platsen såsom våra sjöstridskrafters främsta vapen till torpeden. Utan att här närmare gå in på en jämförelse ur teknisk synpunkt mellan de båda vapnens relativa värde med hänsyn till precision, verkan, elduthållighet m. m. må blott framhållas, att det är en enhällig sjömillitär uppfattning såväl i vårt land som i utlandet, att kanonen är sjökrigets förnämsta vapen. U r vapenteknisk synpunkt innebär den ifrågasatta omläggningnn en bestämd nackdel. Ser man på utbytet ur taktisk synpunkt måste följande beaktas. Möjligheterna att utnyttja sjökrigets olika vapen i anfall och försvar bli beroende av beskaffenheten hos de fartyg, å vilka vapnen äro installerade, och det ömsesidiga stöd, som de olika vapnen kunna lämna varandra i strid. Som plattform för och bärare av sjöartilleriet är pansarskeppet vida stabilare i sjögång och i alla hänseenden fördelaktigare än jagaren — i detta sammanhang frånsett den stora minskning i artillerikraft som steget från pansarskepp till jagare i och för sig betyder. Tar man vidare hänsyn till de i våra farvatten rådande meteorologiska förhållandena, främst isförhållandena, måste konstateras att jagaren och u-båten såsom bärare av sjökrigets vapen äro betydligt ömtåligare än pansarskeppen och att deras stridsverksamhet kan komma att bliva väsentligt försvårad vid de tider av året, då is eller drivis förekommer. E n fördel för de lätta fartygen i detta hänseende måste dock framhållas, nämligen att de till följd av mindre målyta äro svårare att träffa med varje slag av projektiler, sålunda även flygbomber, än pansarskepp. Pansarskeppets större målyta gör att antalet bomber, som måste fällas för att få en träff enligt rent teoretiska och fredsmässiga beräkningar blir 2 a 3 gånger mindre mot pansarskeppet än mot jagaren. Fartygens olika motståndskraft medför emellertid att mot pansarskeppet omkring fyra gånger så tunga bomber böra användas som mot jagare. Det antal flygplan, som måste insättas mot pansarskeppet för en träff blir därför 1% ä 2 gånger så stort mot pansarskeppet som mot jagaren. Mot det förra fordras för att erhålla allvarliga skador flera träffar än mot jagaren. Då härtill kommer, att vid ett flyganfall pansarskeppets luftvärn kan nedskjuta eller avvisa ett större antal flygplan än jagarens luftvärn, ökas det erforderliga antalet flygplan mot pansarskeppet i ännu högre grad än mot jagaren. En jämförelse mellan pansarskeppet och u-båten låter sig knappast göra, enär u-båten är ett så litet mål att endast låghöjdsanfall böra användas, och

318 med hänsyn till dess svaga luftvärnsbestyckning kunna utföras av enstaka eller ett fåtal flygplan åt gången. U-båten har dessutom möjlighet att undandraga sig anfall genom att intaga undervattensläge. Under alla förhållanden är det emellertid klart att insatsen av flygplan för att allvarligt skada en u-båt blir väsentligt mindre än mot ett pansarskepp. Vid föregående granskning har hänsyn icke tagits till sådana aktiva och passiva skyddsåtgärder mot luftanfall, som i övrigt kunna vidtagas, såsom extra luftvärnsbatterier å ankarplatser, utläggandet av falska fartyg bland de riktiga, såsom skedde under världskriget, dimbildning m. m., enär ju dessa åtgärder äro användbara såväl för det ena som det andra fartygsslaget. Däremot kan framhållas, att jagaren och u-båten lättare kunna döljas för insyn från luften än pansarskeppet. Man torde vara berättigad till den slutsatsen att flyganfall kunna insättas mot en flotta av jagare och ubåtar med större intensitet och mindre medel än mot en flotta, där pansarskepp ingå. Sannolikheten för upprepade anfall växer liksom riskerna för förluster i vida högre grad än då pansarskepp ingå som ryggrad i flottan gentemot anfall från luften. Befinna sig de tre jämförelsefartygen till sjöss, minskas risken för bombträff för samtliga, men kvar står att motståndskraften mot förstörelse genom sjökrigets olika vapen är väsentligt större hos pansarskeppet än hos jagaren och ubåten. Till de taktiska synpunkterna på utbytet av pansarskeppen mot jagare och ubåtar hör även det ömsesidiga understöd, som de olika fartygstyperna kunna lämna varandra vid strid. Hela detta spörsmål om sammansättningen av en flotta och om det taktiska uppträdandet under strid har utförligt behandlats i det betänkande som 1926 avgavs av flottplankommitterade och som låg till grund för 1927 års principbeslut rörande kustflottans sammansättning. H ä r må blott framhållas, att skulle artillerifartygen, vilka i skiftande former alltid förekommit i det svenska sjöförsvaret, utväxlas mot jagare och ubåtar, så betyder detta, att vi ur riksförsvaret utesluta begreppet operationsdugliga sjöstridskrafter. Detta beror på att man huvudsakligen renodlar ett vapen, torpeden, och därmed avstår från det kombinerande av olika slag av vapen, som är en förutsättning för att vart och ett skall komma till sin rätt. Jagaren kan icke ensam under dager gå till anfall mot starka artillerifartyg, som skyddas av egna jagare, men kan under mörker med fördel användas för torpedanfall, förutsatt att några värdefulla mål då kunnat lockas fram. Ubåten är ej tillräckligt rörlig för att på egen hand kunna uppsöka sina mål utan kräver hjälp av egna artillerifartyg, vilka både tvinga fram och sedan genom lämpligt taktiskt uppträdande kunna leda fiendens dyrbaraste fartyg till ubåten. Först genom växelverkan mellan pansarskepp, jagare, ubåtar, minor och flygstridskrafter blir det möjligt att skapa sådana lägen eller att operera så, att man även med begränsade resurser kan nå något resultat eller göra en även överlägsen fientlig flottas uppträdande riskfyllt. Med endast lätta stridskrafter kommer man dessutom i ett synnerligen svårt läge med hänsyn till det alltmer utvecklade minkriget enligt vad tidigare härom

319 framhållits. Kan man icke skydda sina minsvepare med artilleri bliva särskilt ubåtarna men även jagarna mer eller mindre urståndsatta att göra den insats, som de eljest kunnat vara mäktiga. Egna försvarsmineringar, som ej skyddas med artilleri mot undanröjning genom fientlig minsvepning, förlora även sitt värde. Beträffande e valverings spörsmålet ur strategisk synpunkt må följande framhållas. Överväger någon främmande makt ett anfallsföretag, det må vara av begränsad eller obegränsad omfattning, mot vårt land, måste, till följd av vår geografiska belägenhet, framkomligheten till sjöss och de hinder, som kunna resas mot sjövägarnas utnyttjande, ägnas särskild uppmärksamhet. E t t önskemål för den anfallande måste alltid bliva att å ena sidan förhindra oss att utnyttja vattnen för sjökrigsoperationer eller sjöhandel, och att å andra sidan själv så obehindrat som möjligt kunna utnyttja samma vatten för egna fartyg, vare sig ändamålet med deras uppträdande är att blockera våra kuster, att framföra bränsle och bomber åt flygstridskrafter eller att överföra trupper till svenskt land. Finnas inga hinder för en anfallande att för dessa syften utnyttja de oss omgivande vattnen förenklas i hög grad problemen för den som tänker anfalla oss och han kan praktiskt taget anse sina gränser redan från början framskjutna till vår kustlinje. Det är vårt sjöförsvars uppgift att prestera hindren, de passiva och aktiva, för den anfallandes förflyttningar på vattnet, och det är effektiviteten av de hinder, vilka sålunda kunna bjudas, som i betydande grad inverkar på tillkomsten och utformningen av en lämplig angreppsform mot vårt land. Utgöres vårt sjöförsvar av en flotta, bestående av endast jagare och ubåtar, behöver en makt, som överväger ett angrepp på vårt land, för att kunna genomföra sina avsikter i vad på företeelserna till sjöss beror, överlägsenhet endast ifråga om antalet jagare och för stöd åt dessa en begränsad tillgång på kryssare. E t t anfall mot Sverige blir sålunda från början mindre kraftkrävande och därför, allmänt sett, mera lockande. Utförandet av olika anfallsoperationer kräver icke någon stödstyrka av slagskepp för de lätta fartygen, mindre hänsyn kräves till nautiska förhållanden, mindre hänsyn till fientliga flygstridskrafter, ubåtar och minor, då endast lätta fartyg behöva uppträda, o. s. v. Den anfallande kan med andra ord tillämpa ett mycket förenklat operativt förfarande och äger relativt obehindrad operationsfrihet. För våra sjöstridskrafter blir risken för inminering stor, särskilt för ubåtarna, som dessutom sakna lämpliga mål, då större fartyg än jagare och lätta kryssare aldrig behöva insättas i operationerna, och i brist på stöd av artillerifartyg bliva möjligheterna för ingripande till sjöss mycket begränsade. Mot invasionsföretag kunna under dager endast ubåtar ingripa, men deras operationsfrihet inskränkes av fientliga mineringar och deras anfallsmöjligheter därav, att de transporten tilldelade bevakningsfartygen ostört kunna bedriva sin ubåtsjakt. Under mörker kunna jagarna sättas in för anfall, men då fienden vet att

320 endast jagaranfall äro att förvänta, kan han gruppera sina egna jagare, kryssare och andra bevakningsfartyg uteslutande med tanke på dylika anfall och får därigenom möjlighet att skapa ett gott skydd. Ingå pansarskepp i svenska flottan, ställes fienden inför väsentligt större svårigheter och tvingas till dispositioner av helt annan omfattning. För försvaret i sjöhandelskriget är ett stort antal jagare önskvärt, under det att ubåtarna här spela mindre roll. Även i denna krigsverksamhet medför ett försvar av endast lätta fartyg att fiendens angreppsoperationer underlättas, under det att våra operationer till sjöss i motsvarande grad försvåras och i stor utsträckning förhindras genom fientliga mineringar. De för konvojering av handelsfartyg utefter våra kuster ytterst värdefulla, äldre pansarskeppen falla automatiskt bort, då dylika icke längre erhållas efter slutad tjänst i kustflottan. För vårt land, som av naturen gynnats med ett från kontinenten avskilt läge, synes det helt naturligt att de fördelar tillvaratagas, som detta läge erbjuder. E n flotta av endast lätta fartyg är därvid icke tillfyllest gentemot en stormakt, som utan allvarligare uppoffringar kan beräknas vara i stånd att snabbt genombryta det ofullständiga skydd, som denna flotta utgör. Det är tillvaron av artillerifartyg i vår flotta som är avgörande för det marinpolitiska lägets stabilitet och det är efter befintligheten av dylika fartyg — icke efter antalet jagare och ubåtar — som vår styrka till sjöss bedömes, när en stormakt överväger riskerna av att draga in vårt land i kriget eller att gå till anfall. Äga vi artilleri fartyg, tvinga vi den som vill anfalla oss till en verklig kraftinsats, där han måste riskera sina slagfartyg och sin maktställning till sjöss. Avhända vi oss artillerifartygen, förlora vi en maktfaktor, som eljest kan avhålla en fiende från att vid pågående konflikt med annan makt skaffa sig ytterligare en motståndare till sjöss att bekämpa, och som vid ett mot oss riktat betvingelseförsök skapar förutsättningen för att förhindra en fiende att fritt utnyttja vattenområdena utanför vårt lands kuster.

E. Försvarsväsendets högsta ledning. Allmänna synpunkter. Den i huvudförslaget förordade organisationen med en för samtliga försvarskrafter gemensam överbefälhavare med stor försvarsstab såväl i fred som krig kan jag icke biträda, enär jag anser, att en dylik organisation i krig icke motsvarar sitt ändamål och i fred skulle vara till mera skada än gagn för vårt försvar — en åsikt, som torde hava många anhängare bland de militära fackmännen. E n koncentration av den militära makten till en person förekommer givetvis i diktaturstyrda stater, där den militära maktutövningen ligger i diktatorns hand. I övrigt återfinnes överbefälhavareorganisationer endast i ett

321 försvinnande fåtal länder i Europa och huvudsakligen sådana, där försvaret — med hänsyn till det militärgeografiska läget — kan nästan helt baseras på armén och dess flygvapen. De i världskriget deltagande makterna hava i allmänhet icke funnit anledning att skapa ett dylikt organ. Det skulle ligga nära till hands att tro, att i länder, där försvaret är av synnerligen begränsad omfattning, en överbefälhavare skulle vara alldeles särskilt lämplig att under sig sammanfatta krigsmakten såsom en enhet. I våra grannländer, Danmark och Norge, finnes emellertid icke någon sådan organisation och i de förhandlingar och uttalanden, som ligga till grund för de nuvarande försvarsordningarna i dessa stater — av så sent datum som 1932 och 1933 — finnes överbefälhavarefrågan icke ens diskuterad. Mönstret för försvarskommissionens krigsledning torde hava hämtats från Finland, varifrån man nu för tiden på vissa håll i vårt land hämtar sina militära impulser. Bortsett från att erfarenheterna från Finland icke torde vara enbart goda, måste tagas i betraktande att detta lands försvar av kända orsaker till en början baserades nästan uteslutande på lantstridskrafter, och att det först är under senare år, som man därstädes kommit till insikt om att jämväl en flotta är nödvändig för riksförsvaret. Finlands läge är ock ett helt annat än vårt, dess försvarsproblem anknyter sig främst till landgränsen mot Ryssland; landfronten är sålunda detta lands huvudsakliga försvarsfront. Sverige åter vänder mot utlandet huvudsakligen en sjöfront — förutom den allestädes närvarande luftfronten — varför händelserna till sjöss komma att spela en betydelsefull roll i vår krigföring. Sjökrigföringen, liksom lantkrigföringen och den självständiga luftkrigföringen, måste i krig samt ifråga om förberedelsearbetet därför i fred ställas under skolad och utbildad ledning, vilken besitter den erfarenhet och grundliga sakkunskap, som är en ofrånkomlig förutsättning för att de olika stridskrafterna skola uppnå avsedd effektivitet. E n fullt klar befälsställning över hela krigsmakten förutsattes i kommissionens förslag endast i krig. I fred är maktutövningen begränsad till det operativa krigsförberedelsearbetet, under det att försvarsgrenscheferna i övrigt lyda under Kungl. Maj:t. En dylik egendomlig befälsmyndighet med rätt att utan ansvar för följderna ingripa i ansvariga befälhavares verksamhet kommer förvisso att uppamma slitningar inom försvaret samt att i hög grad bereda jordmånen för kotteri- och klickväsende. Man behöver blott föreställa sig att kommissionens s. k. strategiska utredningar utförts av en försvarsstab för att få en ganska klar uppfattning om de förutsättningar, som där skulle förefinnas för att sätta majoritetsvälde i stället för sakkunskap med därav följande vådor för vårt försvar.

Högsta ledningen i krig. Rikets försvar omfattar långt mera än den organiserade krigsmakten, och det inskränker sig icke till att vara eller ens huvudsakligen vara en militär angelägenhet. Sett i stort innesluter detsamma hela nationen och dess liv. Hela detta försvarskomplex måste sammanhållas i ett enande grepp av den 1282 35

E

2i

322 enda myndighet, som har makt och möjlighet att inom alla områden gripa initiativet, fatta beslut och bringa dessa till verkställighet: det är landets regering. Regeringen bär sålunda ansvaret för krigsledningen i dess stora drag, och detta ansvar kan den icke vältra över på en enskild person, såvida ej denne utrustas med befogenheter även inom andra verksamhetsområden än det militära, vilket icke synes tillrådligt, enär det icke får finnas någon dualism mellan landets politiska och militära ledning. Den militära krigsledningens uppgift måste därför begränsas till ledandet av de militära operationerna i enlighet med regeringens direktiv. E n alltför självständig militär överbefälhavare skulle göra regeringen beroende av denne, och ansvaret för riksstyrelsen även utanför den militära verksamheten skulle komma att glida över till honom med följder, vilkas vådor kunna avläsas i världskrigets historia. Om man sålunda utgår från att den militära krigsledningens maktbefogenheter böra begränsas, måste man emellertid undersöka om detta låter sig göra med hänsyn till dess uppgifter. Därvid förutsattes att det finns tre försvarsgrenar under var sin chef, ansvarig för försvarsgrenens krigsduglighet och representerande den högsta militära sakkunskapen ifråga om underlydande stridskrafters utnyttjande, möjligheter till samverkan med andra stridskrafter och behov. Vidare förutsattes i den militära krigsledningen ingå en militär överbefälhavare över de tre försvarsgrenscheferna, och det blir då närmast dennes uppgifter som skola bestämmas. Granskar man stridskrafternas operativa förhållanden, så finner man, att sjöstridskrafternas operationer utföras av rörliga styrkor, kustflotta och lokalstyrkor, som uppträda inom olika operationsområden, och att det fordras en viss samverkan indirekt eller direkt mellan de olika styrkorna, liksom ock att händelserna inom ett operationsområde återverka på åtgärderna inom ett annat. Ledningen av hela verksamheten måste därför ske centralt av chefen för marinen med sin stab, sjökrigsledningen. I likhet med schackspelaren, som själv bestämmer sina pjäsers förflyttningar, arbetar sjökrigsledningen med de olika styrkorna och leder sålunda direkt operationerna. I den mån flygvapnet tillföres operativa förband komma förhållandena att bliva desamma som för flottan, och flygoperationernas direkta ledning att åvila den sakkunniga, centrala flygkrigsledningen. För arméns operationer äro förhållandena annorlunda. Stridsverksamheten är knuten till en viss front eller krigsskådeplats, där en särskild befälhavare leder operationerna. Den centrala ledningens deltagande i operationerna hänför sig huvudsakligen till reglerandet av transport- och underhållstjänsten för stridskrafterna. Man bör vidare hålla i minnet, att vi icke avse annat än försvarskrig, och att det då gäller att möta angrepp mot vår handlingsfrihet i den form angriparen funnit lämpligt att välja. Därvid komma med hänsyn till vår geografiska belägenhet flottans uppgifter att vara ganska självskrivna, liksom även flygvapnets och arméns. Någon gemensam operativ ledning kan icke ändra på detta förhållande, och vederbörande försvarsgrenschefer äro

323 säkerligen bäst lämpade att bedöma hur angreppen skola mötas av resp. stridskrafter. Flygvapnet intager en särställning såtillvida att dess operativa förband kunna utnyttjas för självständig luftkrigföring i mer eller mindre direkt anslutning till sjö- eller lantkrigföringen. Dessutom kunna flygstridskrafter avdelas för strategisk eller taktisk samverkan med sjö- eller lantstridskrafter, liksom även i vissa fall sjö- eller lantstridskrafter kunna avdelas för taktisk samverkan med varandra. Försvaret mot flyganfall, innefattande bland annat omgruppering av luftvärnsartilleri från en ort till en annan, är av sådan inrepolitisk betydelse, att det icke utan vidare kan hänföras till ledandet av de militära operationerna. Den militära överbefälhavarens uppgift kan i betraktande av vad ovan anförts icke bliva någon annan än att samordna försvarsgrenarnas verksamhet, där så kan komma att erfordras. Detta samordnande innefattar huvudsakligen att ställa delar av de operativa flygstridskrafterna till sjö- eller lantkrigsledningens förfogande eller att beordra flygkrigsledningen att inrikta de operativa flygstridskrafternas verksamhet helt eller delvis på självständig luftkrigföring eller på understödjande av sjö- eller lantkrigf öringen. I ett land som vårt, där försvarskrafterna äro begränsade och operativa beslut därför ofta få utomordentlig betydelse, kan det emellertid ifrågasättas, om icke regeringen i många fall måste vara med och taga ansvaret, då det gäller ett dylikt samordnande. Då det vidare måste anses som självklart, att operativa beslut, som kunna påverka landets in- eller utrikespolitik, måste underställas regeringens prövnin g ; och ifrågavarande beslut, som i främsta rummet sammanhänga med sjö- och luftkrigföring, för vår del bliva de oftast förekommande, är det tydligt, att den militäre överbefälhavarens uppgift i anslutning till de militära operationernas ledande i själva verket blir än mer begränsad. Om icke Konungen i krig själv önskar utöva det högsta operativa befälet öyer stridskrafterna, kan dock en militär överbefälhavare anses önskvärd med hänsyn till samordnandet av operationerna och därvid i främsta rummet för reglerandet av de operativa flygstridskrafternas verksamhet, men kanske mest med tanke på den för detta samordnande erforderliga ordergivningen. Hans befälsmyndi^het bör ej göras större än vad hans uppgift kräver, och bör därför såsom i för närvarande gällande bestämmelser begränsas till de operativa stridskrafterna, d. v. s. fälthären och motsvarande delar av marinoch flygstridskrafterna. Att utsträcka befälsmyndigheten till att omfatta hela krigsmakten med hemortsmyndigheter, depåer och de centrala förvaltningsorganen synes icke vara möjligt eller ens lämpligt. Befäl över förvaltningarna torde komma i konflikt med dessas ställning till Kungl. Maj:t, varjämte en så omfattande befälsutövning som den ovan angivna måste, om hänsyn tages till därmed förenat ansvar, bliva så pass betungande, att den verkliga uppgiften, operationernas ledning, icke kan ägnas erforderlig omsorg. För att biträda med den operativa befälsutövning, som kan ifrågakomma, och med den ordergivning, som kan bliva följden därav eller av verkställandet av Kungl. Maj.ts beslut, behöver överbefälhavaren en mindre stab.

324 Till överbefälhavarens omedelbara förfogande böra vidare stå försvarsgrenscheferna med sina operativa staber. Därmed torde överbefälhavaren få tillräckliga möjligheter att få sina önskemål i fråga om förvaltningarnas verksamhet m. m. uppfyllda. Den militära krigsledningen eller högkvarteret, om man önskar använda denna benämning, bör sålunda bestå av överbefälhavaren med sin stab, samt försvarsgrenscheferna med sina operativa staber, arméstaben, marinstaben och flygstaben. Arméstaben skall bland annat hava till uppgift att ombesörja den transportverksamhet som erfordras for länt- och flygstridskrafternas underhållstjänst. Till överbefälhavarens stab bör vara ansluten en underrättelseavdelning enligt i fred uppgjord organisation. I högkvarteret bör även ingå ordföranden i försvarsberedskapsnamnden eller motsvarande myndighet, som alltjämt bör finnas. Av försvarskommissionens betänkande framgår nämligen icke, om en dylik befattning finnes i krigsorganisationen. Denna myndighets införlivande med högkvarteret betingas av svårigheten att kunna långt i förväg förutsäga operationernas utveckling och de krav på krigsmateriel som för de olika försvarsgrenarna kunna uppstå. Krigets egen gång kommer att anvisa riktlinjerna, men de erforderliga omläggningarna av krigsindustrien bliva sannolikt svåra att genomföra och framför allt att genomföra i tid. Redan det krigsindustnella planläggningsarbetet i fred är svårt på grund av omöjligheten att förutsäga, hur de olika försvarsgrenarna komma att tagas i anspråk vid ett framtida krig, och borde därför utföras under förutsättning av olika alternativ. Ifrågavarande svårigheter löser man ej vare sig i krig eller fred genom att i en överbefälhavares instruktion sätta in att han skall avgöra prioriteten mellan olika försvarsgrenar vid tilldelning av råvaror eller produktionsmedel. Detta spörsmål är för övrigt av den vikt för hela försvarsmaktens effektivitet, att ingen annan än regeringen kan vara beslutande myndighet. För att underlätta dithörande frågors behandling i högkvarteret bör emellertid, som förut framhållits, ordföranden i försvarsberedskapsnamnden där ingå, vilket icke synes hindra, att han även lyder direkt under Kungl. Maj:t i nyssnämnd eller motsvarande egenskap. Det har förut antytts, att högkvarterets ledning av sjö- och flygstridskrafternas verksamhet innefattar även den direkta operativa ledningen. Vidare har angivits, hurusom särskilt sjö- och flygstridskrafternas operationer vore av den art att de kunde påkalla regeringens ingripande. Då det därvid många gånger kommer att fordras snabbhet i såväl beslut som utförande är det givet, att regeringen måste ha omedelbar tillgång till den högsta sakkunskapen på sjö- eller luftkrigföringens områden. Slutligen är det ett viktigt önskemål att den militära krigsledningen ar lokalt sammanförd, och gäller detta i främsta rummet sjö- och flygkrigsledningarna jämte överbefälhavaren med stab.

325 Högsta ledningen i fred. Om man utgår ifrån att en militär överbefälhavare kan vara önskvärd i krig samt att hans uppgift då är att samordna de olika försvarsgrenarnas operationer och att utfärda därför erforderliga order m. m., så kan någon motsvarande uppgift i fred, som motiverar en överbefälhavare, knappast angivas. Visserligen skulle en sådan uppgift som planläggningsarbete för samordnandet av operationerna i krig kunna anföras som motiv för en överbefälhavare i fred, men detta samordnande torde knappast vara av den art, att det kan planläggas i fred annat än i mycket stora drag i anslutning till olika alternativa krigsfall. I föregående avdelning har framhållits, att det i krig icke blir fråga om någon fullödig, direkt samverkan mellan försvarsgrenarna annat än i vissa fall. Planläggningen för dylik samverkan bör i fred åvila de befälhavare, som kunna komma att i krig utöva befälet vid denna samverkan eller den centrala staben i den försvarsgren, som vid krig avses bliva anförtrodd utförandet av en sådan operation, där stridskrafter från andra försvarsgrenar avses medverka. Det operativa planläggningsarbete som sammanhänger med de grundläggande planerna för rikets försvar ansågs av den s. k. Malmrothska beredningen böra utföras av försvarsgrenscheferna i samråd, innan planerna underställdes Kungl. Maj:t för fastställelse. Denna uppfattning är givetvis riktig i vad avser såväl att den högsta sakkunskapen på de olika försvarsgrenarnas områden måste deltaga i planernas utarbetande som att det är Kungl. Maj:t som skall fastställa dem. Någon uppgift för en överbefälhavare synes ej här föreligga. Bland andra skäl som skulle kunna anföras för en överbefälhavare i fred äro önskemålet om likhet mellan krigs- och fredsorganisationen samt önskvärdheten av en enande militärt auktoritativ myndighet. Enär överbefälhavarens verksamhet i krig icke har någon direkt motsvarighet i fred, och med hänsyn till att regeringen, om kriget en gång skulle komma, sannolikt vill ha fria händer att välja den då lämpligaste mannen, innebär i själva verket en överbefälhavaremyndighet i fred icke den avsedda likheten med den i krig. En överbefälhavare är icke och kan icke heller vara någon auktoritativ militär myndighet utom ifråga om den försvarsgren, varifrån han utgått. I övrigt måste han lita till vederbörande försvarsgrenschefers sakkunskap. Möjligheten av missuppfattning och felbedömning synes icke utesluten, vilket kan medföra betänkliga följder. Om man å ena sidan icke kan finna några bärande motiv för en överbefälhavare i fred, så finnas å andra sidan många skäl som tala direkt emot en dylik organisation. H ä r skola endast påpekas sådana som att det sannolika bytet av överbefälhavare vid krigsutbrott kan medföra avsevärda rubbningar i hela den strategiska planläggningen, att överbefälhavaren lätt blir en politisk person, som växlar med politikens kastvindar, att försvarsministern blir i viss mån överflödig m. m. Däremot har det ansetts

326 lämpligt att närmare granska vissa andra olägenheter av måhända allvarligare art, som äro förbundna med kommissionens förslag till överbefälhavareorganisation . Utgår man från de befogenheter och ansvar för försvarsgrenschefer och överbefälhavare som avgivits i huvudförslaget finner man, att försvarsgrenscheferna äro ansvariga för försvarsgrenarnas effektivitet och krigsberedskap, men att överbefälhavaren äger befälsmyndighet över försvarsgrenscheferna ifråga om det operativa krigsförberedelsearbetet, som är ett mycket tänjbart begrepp, och underrättelsetjänsten m. m., ävensom ifråga om fastställandet av de olika försvarskrafternas uppgifter. Han skall vidare giva direktiv för utarbetande av mobiliseringsplaner och mobiliseringstabeller. Härtill kommer att överbefälhavaren skall hava inflytande på anslagsfördelningen mellan försvarsgrenarna, uppenbarligen med rättighet att föreslå överflyttning av medel, som en försvarsgrenschef begärt för sin försvarsgrens krigsberedskap, till en annan försvarsgren eller till annat ändamål. I själva verket innebär denna organisation att en överbefälhavare utan något ansvar för försvarets effektivitet erhåller stor befogenhet att ingripa i för sina försvarsgrenar ansvariga befälhavares ämbetsutövning och frånhända dem den maktbefogenhet som måste utgöra grunden för deras ansvar. E n dylik organisation måste betecknas som orimlig. Om försvarsgrenscheferna skola kunna göras ansvariga var och en för sin försvarsgrens krigsberedskap, så måste de hava fullödiga staber till sitt förfogande. I kommissionens förslag äro emellertid försvarsgrenscheferna berövade vissa delar av sina staber som i stället sammanförts i försvarsstaben. Försvarsstaben kan givetvis icke utöva sin verksamhet utan att hänvända sig till försvarsgrensstaberna i de flesta ärenden, och de sistnämnda staberna bliva i många avseenden beroende av försvarsstaben på grund av överbefälhavarens befogenheter. Dubbelarbete, tidsutdräkt och goda anledningar till kiv och split komma att uppstå, och man vinner ingenting, som man ej kunnat vinna på betydligt enklare sätt genom samarbete mellan representanter för de olika försvarsgrensstaberna. Det vill sålunda synas, som om de svårigheter och olägenheter, som enligt 1926 års beredning ansågos vidlåda en överbefälhavareorganisation, och som sedermera understrukits i tvenne kungl. propositioner, 1929 och 1930, vore i hög grad befintliga, men att fördelarna med en dylik organisation i själva verket äro obefintliga. Det föreligger sålunda ingen anledning att i samband med införandet av försvarsgrenschefer även organisera en överbefälhavareinstitution med stor försvarsstab. Klokheten synes i stället bjuda att först pröva hur försvarsgrenschefernas införande verkar, och att, sedan erfarenhet härom vunnits, vidtaga de ytterligare påbyggnader på organisationen som kunna befinnas önskvärda. Genom tillkomsten av chefer för samtliga försvarsgrenar hava goda förutsättningar skapats för en auktoritativ militär försvarsledning i fred. Det synes nämligen vara helt naturligt, att de tre försvarsgrenscheferna till-

327 sammans representera den militära sakkunskapen i frågor som beröra försvaret i dess helhet, och att de i denna egenskap tagas i anspråk av regeringen eller av försvarsministern vid viktigare frågors förberedande. Då det gäller militära spörsmål i samband med det materiella krigsförberedelsearbetet bör den högsta militära sakkunskapen kompletteras med den högsta sakkunskapen på detta område, och till överläggningen med försvarsgrenscheferna bör därför kunna kallas även ordföranden i försvarsberedskapsnamnden. För det utredningsarbete som kan sammanhänga med frågor av ovan angiven art, berörande försvaret i sin helhet, eller avseende transportverksamhet, signalföreskrifter, kryptotjänst m. m. kan ett permanent samarbetsutskott av officerare från försvarsgrensstaberna vara ändamålsenligt. Bättre synes emellertid vara att organisera detta något fastare i form av en mindre stab, bestående av en regementsofficer och ett begränsat antal kompaniofficerare från varje försvarsgren. Denna stab bör stå under ledning av en stabschef, överste eller kommendör, direkt underställd Kungl. Maj:t. Stabens uppgift bör vara att förbereda frågor av ovan angiven art, i främsta rummet av operativ natur. Stabschefen bör samtidigt tjänstgöra som sekreterare vid sammanträde med försvarsgrenscheferna och försvarsministern eller med enbart försvarsgrenscheferna. Denna mindre stab bör i krigsorganisationen bliva överbefälhavarens stab. Dess verksamhet i fred bör utgöra en direkt förberedelse för verksamheten i krig, och högsta militära ledningens övergång från freds- till krigsorganisation kommer sålunda att ske på ett enkelt och naturligt sätt. Slutligen föreligga även i fred samma synpunkter och önskemål angående lokalt sammanförande av vissa delar av den militära försvarsledningen, som framhållits i samband med krigsorganisationen.

F. Arméorganisationen. Genom att flygstridskrafterna förstärkt vår yttre försvarslinje hava landstridskrafternas möjligheter att fylla sina uppgifter underlättats. Luftkrigföringen har emellertid givit armén utökade uppgifter, avseende hemortens skyddande mot flyganfall. Luftvärnets procentuella andel i armébudgeten bör därför ökas. Den i det föregående föreslagna medelstilldelningen till armén torde medgiva genomförandet av i huvudsak motsvarande organisation beträffande landstridskrafterna och luftvärnet som i huvudförslaget ävensom uppsättandet av vissa försvarsformationer därutöver. Med dessa sistnämnda försvarsformationer åsyftas dels vissa delar av det rörliga kustartilleri, som enligt huvudförslaget skall avses för användning i första hand å fastlandet, dels det i huvudförslaget upptagna rörliga kustartilleriet och luftvärnet å Gotland. Nu nämnda artilleriformationers uppgifter torde få anses huvudsakligen armébetonade och ifrågavarande batterier

328 synas i de flesta fall komma att uppträda i samverkan med landstridskrafter. Såväl med hänsyn till den rent militära verksamheten som ur förvaltningssynpunkt torde det vara varken erforderligt eller praktiskt att för intim samverkan avsedda förband tillhöra skilda försvarsgrenar — när det icke är nödvändigt. Övervägande skäl synas i stället tala för att sådana formationer så mycket som möjligt sammanföras i militära och förvaltningsenheter. I anslutning till dessa synpunkter torde de rörliga kustartilleribatterier å fastlandet, som icke avses för krigshamnarnas sjöfronter eller för tillfällig användning utanför krigshamnarna för marina försvarsuppgifter, böra överföras till arméns artilleri samt det rörliga kustartilleriet jämte luftvärnet å Gotland överföras till Gotlands artillerikår., vilken i samband härmed måhända borde benämnas Gotlands artilleriregemente. Därest besparingar beträffande arméorganisationen skulle befinnas nödvändiga, torde dessa kunna in vinnas dels genom någon beskärning av personalen, vilken i huvudförslaget synes rikligt beräknad, dels genom uppskjutande i viss utsträckning av nyanskaffningen av materiel m. m. till den tidsfrist, som med största sannolikhet torde kunna förutsättas, innan en väsentlig försämring i vårt lands militärpolitiska läge kan beräknas inträda Enär det torde bliva i nordligare Norrland, som våra landstridskrafter under krig komma att utsättas för de största påfrestningarna, synas de regementsindragningar, som kunna befinnas erforderliga, i allmänhet böra avse till sydligare trakter förlagda regementen. Ur denna synpunkt kan jag icke biträda förslaget om indragning av Västerbottens regemente. Enär i föreliggande förslag intet flygförband förutsattes förlagt till Karlstad, synes hinder icke möta att i detta fall dit förlägga Svea ingenjörkår. Beträffande regementsindragningar synes det mig som om man icke ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt möjligheterna att minska regementenas omfattning i stället för deras antal. Med hänsyn till vårt lands befolkningsfråga förefaller det som om detta spörsmål vore förtjänt av allvarlig omprövning.

G. Marinorganisationen. I. Grunder för sjöförsvarets ordnande. 1. Försvarsgrenens struktur. Enligt nuvarande organisation kan marinen anses uppdelad på två från varandra i stort sett fristående vapen, nämligen flottan och kustartilleriet. Kustartilleriet kan i sin tur anses uppdelat på en personalorganisation under chefen för kustartilleriet samt kustfästningarna under resp. kommendanter. Chefen för kustartilleriet är tillförsäkrad visst inflytande beträffande kustfästningarna, vilkas kommendanter dock äro direkt underställda Kungl. Maj.t.

329 Marinen är sålunda icke en enhetlig försvarsgren såsom armén, där infanteri, artilleri, kavalleri m. m. ingå såsom skilda truppslag i den större enheten. Samhörighetskänslan mellan arméns truppslag är sålunda mycket starkare än mellan marinens båda vapen. Denna uppspaltning av marinen i två självständiga vapen har icke varit till gagn för det nödvändiga samarbetet inom försvarsgrenen. Samhörigheten mellan flotta oeh kustartilleri har kraftigt understrukits av världskrigets erfarenheter. Den moderna uppfattningen att kustförsvaret skall utflyttas mot havsbandet framhäver ytterligare det nära sambandet mellan flottan och kustartilleriet. Inga tvivel torde råda därom, att förhållandena inom marinen i nu nämnt hänseende äro helt ut otillfredsställande, ja, man kan gott säga, att det nuvarande tillståndet är till uppenbar skada och utövar ett förlamande inflytande på hela verksamheten inom denna försvarsgren. I stället för att, som sig bör, utgöra en helgjuten försvarsgren, består marinen egentligen av två försvarsgrenar och starka strävanden syfta till att än mer vidga klyftan mellan flottan och kustartilleriet. På sina håll reser man ett intensivt motstånd mot varje försök att närma de båda vapnen till varandra. Detta oefterrättlighetstillstånd kan icke få fortfara, om marinen överhuvud taget skall kunna vara i stånd att fylla sina uppgifter. Det framstår sålunda som en angelägenhet av yttersta vikt, att marinens båda vapen mera sammanföras och bringas till bättre samarbete än hittills. Detta måste betecknas såsom marinens för närvarande viktigaste organisationsfråga. Olika vägar stå härvid till buds, antingen en fullständig sammanslagning av flottan och kustartilleriet eller ett sammanförande i mera modifierad form. Utan ringaste tvivel skulle en fullständig sammanslagning av flottan och kustartilleriet medföra stora fördelar, främst avseende förenkling och rationalisering. Denna väg att lösa problemet, som med framgång beträtts av flera stater såsom Tyskland, Frankrike, Italien och nu senast Danmark, skulle för vårt vidkommande få sin mest påtagliga innebörd i sammanslagningen av de båda vapnens officerskårer. Gentemot en sådan omläggning hava framförts vissa erinringar, främst gående ut på att kustartilleritjänsten skulle bliva en mera förbisedd tjänst inom marinen, varav kustförsvaret skulle taga skada. Denna erinran kan måhända anses i viss mån berättigad, men nämnda fara kan givetvis avlägsnas genom lämpliga organisatoriska bestämmelser. Utvecklingen leder otvivelaktigt hän mot en sammanslagning, som säkerligen i sinom tid kommer till stånd — sympatier härför förefunnos redan inom försvarsrevisionen. Till detta för marinen så viktiga organisationsspörsmål borde försvarskommissionen hava tagit ställning. Så har emellertid icke skett, fastmera kan i huvudförslaget spåras en genomgående tendens att än mer skärpa motsättningarna mellan marinens båda vapenslag. Huvudförslagets marin organisation är uppgjord i splittringens och ej i enhetlighetens tecken. För marinens ändamålsenliga utveckling synes frågan om flottans och

330 kustartilleriets inbördes ställning snarast böra göras till föremål för särskild utredning, varom uppdrag torde böra lämnas de marina myndigheterna. Huvudförslaget tillrättalägger endast de grövsta organisatoriska oformligheterna i Karlskrona, men uppmärksammar icke nödvändigheten av att bringa reda och klarhet i befälsförhållanden och ansvarsfördelning. Enligt i huvudförslaget förutsatt marinorganisation komma nu rådande missförhållanden i dessa avseenden att för det mesta bestå i sådan utsträckning att erforderligt krigsförberedelsearbete ävensom övergången från freds- till krigsorganisation avsevärt försvåras samt dualism i befälsföring och ansvarsfördelning icke kan undvikas. En genomgripande rationalisering är här av nöden, varvid enkla, rediga linjer i organisationen måste eftersträvas. Den enda framkomliga vägen härvidlag torde vara den, som beträtts av de flesta andra länder med motsvarande militär geografiska förhållanden, nämligen att — i anslutning till marindistriktsorganisationen — så långt möjligt är sammanföra samtliga inom ett område befintliga marina organ och anstalter till en militär och administrativ enhet. Nuvarande, i närheten av varandra liggande örlogsstationer och kustfästningar samt örlogsdepåer och kustfästningar böra sålunda sammanföras till militäradministrativa enheter. För att undvika införandet av nya benämningar böra dessa enheter förslagsvis benämnas »krigshamnar», vilket begrepp redan förekommer i våra författningar, ehuru i viss annan betydelse. Härom redogöres närmare i det följande.

2. Marinledningen. Chefens för marinen organ böra vara marinstaben och marinförvaltningen samt, i vad angår kustartilleriets personal- och utbildningsfrågor, inspektören för kustartilleriet. Enär endast en mindre försvarsstab förutsattes i detta förslag, böra till marinstaben återföras utrikesavdelningen och sjöhistoriska avdelningen jämte de delar av operations- och kommunikationsavdelningarna, som i huvudförslaget överflyttats till den stora försvarsstaben. Med hänsyn till det omfattande och ansvarsfulla arbete, som åligger expeditionsvakten i marinstaben och som kommer att ytterligare ökas genom att marinstabens expedition förutsattes bliva även chefens för marinen expedition, torde — jämväl i betraktande av ifrågavarande befattningshavares befälsställning gentemot de korpraler och övrigt manskap, som i marinstaben förrätta tjänst såsom expeditionsvakter — nämnda befattning böra uppflyttas till förste expeditionsvakt med lön enligt lönegraden B 7. För marinförvaltningen föreslås följande avvikelser från huvudförslaget: I överensstämmelse med vad som föreslagits för kompaniofficerare, vilka tjänstgöra som avdelningschefer inom olika byråer i arméns tygförvaltning, torde — för att stimulera intresset för den tekniska tjänsten — böra å

331 staten för marinförvaltningen upptagas ett antal arvoden, förslagsvis högst tio, ä 600 kronor, att utgå till kompaniofficerare, vilka tjänstgöra såsom föreståndare för olika detaljer inom ämbetsverkets tekniska avdelningar (marinförvaltningens avdelningar motsvara tygförvaltningens byråer). Enär befattningen såsom registrator förutsattes bestridas av pensionerad officer med arvode, bör den härigenom ledigblivna lönen i 21. lönegraden disponeras för en notarie, som bör tjänstgöra såsom sekreterare å de tekniska avdelningarna. Behovet av en dylik tjänsteman har nämligen gjort sig starkt påmint, och då nu personal å övergångsstat ej längre står till buds, synes det vara nödvändigt att vidtaga denna ändring i staten. Vid flera tillfällen har marinförvaltningen erinrat om den disproportion, som förefinnes mellan marinförvaltningens befattningar å ordinarie stat och den extra ordinarie personalen och som torde sakna motsvarighet inom annat centralt ämbetsverk. Då en sådan disproportion obestridligen föreligger, bör, för att i någon mån avhjälpa densamma, överflyttning äga rum av ett antal extra ordinarie tjänstemän till ordinarie befattningshavare. Med anledning därav har å ordinarie stat upptagits två kansliskrivare i l l : e lönegraden och ett kanslibiträde i 7:e lönegraden samt antalet befattningar för kontorsbiträden ökats från fyra till sex. Med denna överflyttning blir proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän dock icke så fördelaktig för personalen som den, vilken i huvudförslaget angives för arméns tygförvaltning. Någon minskning av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal i annan mån än som möjliggöres genom nyss nämnd överflyttning av sådan personal till ordinarie stat synes icke kunna ifrågasättas, enär sagda anslag redan nu är ytterst knappt. Det är för närvarande uppfört med ett belopp av 80 600 kronor och beräknas kunna av nyss nämnd anledning nedsättas till 65 350 kronor. Behovet av civil personal i marinförvaltningen har beräknats enligt nedanstående tabell. Civil Byråchefer Sekreterare Revisionskommissarie Kamrerare Marinkassör Revisorer Revisor och bokhållare Notarier Kansliskrivare Kanslibiträde Kontorsbiträden Förste expeditionsvakt. Expeditionsvakter Kemist

personal

Antal

Lönegrad

2 1 1 1 1 4 1 2 2 1 6 1 4 1

B 30 B 26 B 26 B 26 B 21 B 21 B 21 B 21 B 11 B 7 B 4 B 7 B 5 C 12

3. Marindistrikts- och krigshamnsorganisationen. Marin distrikten. Den i huvudförslaget lämnade redogörelsen för den för landet såväl under krig som vid neutralitet så betydelsefulla marindistriktsorganisationen synes väl knapphändig och torde böra kompletteras enligt följande. Nödvändigheten av att organisera de marina befälsförhållandena på kusten insågs på sina håll redan före världskriget. I stort sett var det emellertid lärdomarna från detta krig, som kastade ett nytt ljus över ifrågavarande befälsorganisation ur operativ synpunkt. Erfarenheterna från åren 1914—1918 kunna i stort sammanfattas på följande sätt: 1) De rörliga, operativa styrkor, vilka hava huvuduppgiften vid försvaret till sjöss, böra i möjligaste mån befrias från omsorgen om andra uppgifter, och det bör påvila en marin myndighet inom varje kuststräcka att vid behov hysa sjöstyrkan ifråga, och att därvid giva densamma icke blott erforderligt tillskott av förråden m. m. utan även direkt skydd mot överraskande anfall av fientliga sjö- och flygstridskrafter. Endast på så sätt kan sjöstyrkans personal hava utsikt att finna den vila till ankars, som de ansträngande sjöoperationerna påfordra. 2) På lokalstyrkor, beståede dels av stridsfartyg, dels av mobiliserade handelsfartyg, böra läggas sådana uppgifter som lokalt skydd vid vissa viktiga kustområden och baseringsområden för sjöstridskrafterna, krigsankarplatser, väntankarplatser o. dyl., konvojering, bevakning av sjöterritoriet, minsvepning utmed kusterna m. m. Lokalstyrkorna böra i möjligaste mån redan i fred finnas tillgängliga inom sina marindistrikt för att vid mobilisering snarast kunna träda i funktion. Dessa stridskrafter samt organ i övrigt för kustsignalväsendet, lots- och fyrväsende, marina radiostationer, organ för sjöhandelns dirigerande m. m. måste ställas under en marin befälhavare inom vissa lämpliga kusträckor, ty endast på detta sätt kunna förhållandena till sjöss utmed kusten regleras på ett enhetligt sätt samt misstag och vådabeskjutning undvikas. Nu nämnda marina befälhavare böra hava sin vistelse i land med tillgång till snabba kommunikationer av alla slag för att snarast kunna mottaga och giva order eller förmedla krigsunderrättelser till krigsledningen eller kustorganen och fartyg till sjöss. De böra hava staber till sitt förfogande, sammansatta på bästa sätt för fyllande av sina mångskiftande uppgifter. 3) Örlogsbaser kunna eventuellt kräva en särskild befälhavare på grund av verksamhetens omfattning, men denna befälhavare bör i varje fall vara underställd marindistriktsbefälhavaren å kusträckan ifråga, ty endast härigenom säkerställes stridskrafternas och stridsmedlens utnyttjande på lämpligaste sätt. Med ledning av krigserfarenheterna hava också i ett stort antal länder skapats marindistriktsorganisationer, varvid något olika organisationsformer nyttjas.

333 I Norge har införts en indelning av kusten i tre marindistrikt. I Tyskland indelas kusten i fyra marindistrikt, tvenne på Nordsjösidan med ett s. k. »Dienststelle der Marineleitung» i vardera Bremen och Hamburg, tvenne på östersjökusten med marindistriktsbefälhavare i Stettin och Königsberg. I Frankrike svara marindistriktsbefälhavarna i Cherbourg, Brest, Toulon och Bizerta även i territoriellt hänseende för skyddet mot landstigning. Marindistriktsbefälhavarna hava för detta ändamål jämväl trupper och flygstridskrafter sig underställda. I Italien indelas kusten i fyra marindistrikt med ledningen av desamma i Spezzia, Neapel, Tarento och Venedig. I Förenta Staterna har man en organisation, som liknar den franska, dock att marindistrikten indelas i sektorer med tvenne — med varandra sidoordnade — befälhavare ur marinen och armén. I Japan är kusten indelad i tre marindistrikt, vart och ett försett med egen örlogsstation m. m. En allmän strävan bör givetvis vara, att fredsorganisationen göres så överensstämmande med krigsorganisationen som lämpligt och möjligt är. Marindistriktsbefälhavarens verksamhet i krigstid fordrar dessutom, såsom torde hava framgått av det föregående, en omfattande planläggning och ett betydande förberedelsearbete redan i fredstid. Att vid försvarsberedskap eller mobilisering improvisera en så omfattande verksamhet låter sig näppeligen göra. Marindistriktsbefälhavare måste därför finnas i fred och förses med den personal, som erfordras för planläggningsarbetet och mobiliseringsförberedelserna. Vidare böra de i fred befintliga stridskrafter och organ, som han skall utnyttja vid krig, vara honom underställda i fred i så stor utsträckning som förberedelsearbetet för deras användning vid krig erfordrar. Marindistriktsbefälhavarnas uppgifter under fredstid torde i stort sett kunna sammanfattas på följande sätt: fastställandet av lämplig normalgruppering vid försvarsberedskap och mobilisering av sjö-, flyg- och kustartilleristridskrafterna inom de marina försvarsområdena ävensom inom marindistriktet i övrigt; utarbetandet av planer för krigsankarplatser och väntankarplatser samt dessas bevakning och luftförsvar; utarbetandet av instruktioner, anvisningar och order för underlydande befälhavare över stridskrafter, radiostationer m. m , kustrapportväsende sjöpolis m. m.; planläggning angående underrättelse väsendet; samråd med lotskaptener, handelssjöfartsmän och representanter för fiske angående åtgärder vid mobilisering samt samverkan i allmänhet redan i fredstid; samråd med lantmilitära befälhavare angående åtgärder vid landstigningshot mot område, i- och urlastningsmöjligheter i hamnar samt förekomst inom området av lämpligt transporttonnage m. m.; uppgörande av liggare över hjälpfartyg samt plan för deras utrustande och blivande användning vid krig;

334 tillsyn över befintliga materieldepåer, beklädnadsförråd m. m. för hjälpfartyg; uppgörande av liggare över inom området befintliga varv, industrianläggningar, kol- och oljeförråd m. m., som äro av värde för flottan; organiserande av sjörullföring och samarbete med sjömanshusombudsmännen; anordnande av övningar av olika slag, bland annat luftförsvarsövningar, minsvepningsövningar och undervattensbåts]'aktövningar samt övningar för kustsignalväsendets personal. Att, såsom förordas i huvudförslaget, inskränka marindistriktsbefälhavarnas verksamhet i fred till endast planläggningsarbete synes vara föga rationellt och ägnat att försvåra organisationens effektiva utnyttjande. Några sakliga motiv för en dylik inskränkning torde icke kunna angivas. Beträffande marindistriktens krigsorganisation synas följande ändringar från huvudförslaget böra vidtagas. Med hänsyn till önskvärdheten av enhetligt befäl för Gotlands samlade försvarskrafter bör försvarschefen på Gotland samtidigt vara marindistriktsbefälhavare. I försvarschefens stab bör ingå en officer ur flottan. Att, såsom huvudförslaget förordar, låta marindistriktsbefälhavaren ingå i försvarschefens stab torde strida mot alla begrepp om myndighet och befälsföring och ägnat att skapa slitningar och förvecklingar. E n myndighet synes icke kunna ingå i en annan myndighets stab, enär en befälhavares stab icke bör utöva någon självständig verksamhet utåt. En av världskrigets för vårt land mest påtagliga erfarenheter var behovet vid mobilisering av en högt kvalificerad marin befälhavare över öresundsområdet — icke minst med hänsyn till de många internationellrättsliga problem, som där uppstod på grund av Öresunds karaktär, dels av gränsfarvatten, dels av förbindelseled mellan Östersjön och Västerhavet. Med stöd av denna erfarenhet synes kunna göras gällande att marindistriktsbefälhavaren i Öresunds marindistrikt bör vara officer på aktiv stat och icke tillhöra reserven. För befattningen bör sålunda avses en regementsofficer av flottan. Vad fredsorganisationen beträffar, torde följande avvikelser från huvudförslaget vara erforderliga, varvid synes böra uppmärksammas att i den föreslagna arméorganisationen »ställföreträdande» myndigheter icke ansetts lämpligen böra bibehållas. Av motsvarande skäl synas ställföreträdande marindistriktsbefälhavare ej heller böra ifrågakomma. Inom Norrlandskustens marindistrikt bör den i Härnösand stationerade officeren ur kustartilleriet vara marindistriktsbefälhavare. Han bör till sitt förfogande hava en adjutant, förslagsvis kompaniofficer ur flottan. Enär denne adjutant i varje fall erfordras vid mobilisering, föranleder hans placering där redan i fredstid intet ökat personalbehov. Inom Ostkustens marindistrikt är befälhavande amiralen i Stockholm marindistriktsbefälhavare. I befälhavande amiralens stab bör en kompaniofficer ur kustartilleriet kunna påräknas för tjänstgöring under vissa tider av året.

335 Inom Gotlands marindistrikt synes jämväl i fred försvarschefen på Gotland samtidigt böra vara marindistriktsbefälhavare. I försvarschefens stab bör, enligt vad ovan sagts, vid mobilisering ingå en officer ur flottan. I fredstid förutsattes denne icke behöva permanent tjänstgöra därstädes utan torde kunna avses för ordinarie tjänst hos befälhavande amiralen i Stockholm eller i marinledningen och endast under vissa tider av året ställas till försvarschefens förfogande för att biträda med planläggningsarbete, övningar m. m. I anslutning till vad under krigsorganisationen anförts beträffande Öresunds marindistrikt är det av vikt att marindistriktsbefälhavaren redan under fred beredes tillfälle att sätta sig in i förhållandena inom ifrågavarande område, varför sålunda befälhavaren i Öresunds marindistrikt bör vara densamma under såväl fred som krig. I överensstämmelse härmed torde en regementsofficer av flottan böra redan i fred vara placerad i Malmö och då samtidigt bestrida befattningen såsom sjörullföringsbefälhavare därstädes. Inom Västkustens marindistrikt bör den i Göteborg stationerade regementsofficeren av flottan vara marindistriktsbefälhavare. Förutom av den honom tilldelade adjutanten torde han kunna erhålla biträde även av den ene av de vid undervattensdepån å Nya Varvet tjänstgörande officerarna. Av skäl, som närmare angives under »Göteborgs krigshamn», bör marindistriktsbefälhavaren fortfarande vara regementsofficer. Krigshainnarna. De svenska krigshamnarna (Sv. förf:s 467/1925) äro för närvarande Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Tidigare har jämväl Fårösund varit krigshamn. Härjämte finnas s. k. stängda farvatten, varmed avses inom särskilda kustområden befintligt svenskt territorialvatten i och innanför havsbandet. För ifrågavarande vattenområden gälla vissa restriktioner beträffande örlogsfartygs tillträde. Dessa bestämmelser innefatta i stort sett följande: Främmande örlogsfartyg äga tillträde till svensk krigshamn och stängt farvatten i allmänhet endast efter därtill på diplomatisk väg utverkat tillstånd. Krigförande makts örlogsfartyg äga icke tillträde till hamnar och redder, vilka kungjorts såsom svenska krigshamnar, ej heller till sådant inre territorialvatten, till vilket tillträdet är spärrat genom undervattensminor eller andra försvarsmedel, varjämte sådana fartyg kunna förbjudas tillträde till jämväl andra svenska vattenområden. Härjämte finnas vissa bestämmelser beträffande ankar- och förtöjningsplatser o. dyl. samt om landsättande av permitterad eller annan personal inom krigshamns område m. m. Kontrollen av hithörande bestämmelsers efterlevnad äger vid krig eller neutralitet intimt samband med verksamheten inom marindistrikten och de uppgifter, som åligga marindistriktsbefälhavarna, vilka inom sina distrikt förutsättas reglera all sjötrafik både av örlogs- och handelsfartyg och utan vilkas vetskap inga förflyttningar inom resp. distrikt böra förekomma. Detta leder fram till den naturliga ordning att den militära verksamheten inom krigs-

336 hamnarna — jämväl innefattande dessas försvarsanstalter — bör vara underställd vederbörande marindistriktsbefälhavare. I samband härmed synes det följdriktigt och lämpligt att till krigshamnar hänföra jämväl övriga hamnar eller redder, där försvarsanordningar av mera permanent natur förutsättas komma att finnas, nämligen Härnösand och Fårösund. Båda dessa platser ligga inom ovan angivna stängda farvatten, varför nämnda åtgärd icke har någon som helst inverkan på sjöfarten. I anslutning till vad nu framhållits bör med den nya marinorganisationens genomförande begreppet »kustfästning» frångås och ersättas av krigshamn, jämväl omfattande andra marina anstalter såsom örlogsstationer och örlogsdepåer. Beträffande en sådan omändring — vilken på sin tid förordades för Karlskrona av vissa reservanter inom försvarsrevisionen samt av 1924 års försvarsutskott — må ytterligare framhållas följande: På vissa ställen vid våra kuster, där det gällt att bereda skydd för flottans baser eller replipunkter och i samband därmed viktiga kustorter, hava kustfästningar under tidernas lopp uppvuxit, nämligen Vaxholms, Karlskrona, Älvsborgs och Hemsö fästningar. Förutom dessa kustfästningar, som utgjort kustartilleristridskrafternas huvudsakliga verksamhetsfält och därför tillhört marinen, finnas tvenne ur såväl försvars- som baseringssynpunkt viktiga skärgårdsområden, som ävenledes äro underställda marinen, nämligen de yttre delarna av Stockholms och Göteborgs skärgårdar. Våra nuvarande kustfästningar kunna icke anses vara fästningar i egentlig mening, utan snarare samlingar av fort eller batterier, som — i regel i förening med mineringar — bilda spärrlinjer till skydd mot fientligt inträngande i innanför liggande skärgårdsområden eller hamn. I den mån befästningarna utflyttas från skärgårdarnas inre delar ut mot havsbandet och anslutas till de viktigaste lotslederna, blir kustartilleriförsvarets karaktär av ett försvar för vissa inlopp jämte dessas angöringsområden från sjön än mera utpräglat. Det mest typiska exemplet i detta hänseende är nuvarande Vaxholms fästning, vars försvarslinje så småningom utflyttats från Vaxholmstrakten allt längre och längre ut i skärgården. De nya försvarsanordningarna i havsbandet, som icke tillhöra fästningen, inrymma en sträcka från ungefärligen Norrtälje i norr till Södertälje i söder med en längd av omkring 225 km och där avståndet mellan befästningarna kan uppgå till flera mil. Enär allt inre försvar — såsom i annat sammanhang föreslås — torde böra nedläggas eller förläggas i materielreserv, bliva anläggningarna i havsbandet de enda »aktiva» befästningarna i Stockholms skärgård. Att kalla denna långa kuststräcka med enstaka befästningsanläggningar »fästning» torde strida mot vanligt språkbruk och all militär terminologi. Härtill kommer att en fästning av denna minst sagt egendomliga struktur — om det överhuvud taget skall vara någon mening med fästningsbegreppet — pålägger såväl marin som civil verksamhet i yttre skärgården olämpliga restriktioner. E n fästning, som sträcker sig ut till havsbandet, skulle verka försvårande och fördröjande på sjöstridskrafternas rörelser och övrig sjötrafik i det yttre skärgårdsbandet. Erfarenheterna från förhål-

337 landena i Stockholms skärgårds inre delar — Vaxholms fästnings nuvarande område — under världskriget bestyrka riktigheten härav. Fästningsbegreppet torde i Stockholms skärgård få anses sedan länge föråldrat och med den nu pågående utflyttningen av befästningarna mot havsbandet kommer ett bibehållande av denna organisationsform att vara till uppenbart hinder för ett rätt utnyttjande av marinens därstädes uppträdande forsvarskrafter. Alla skäl — såväl rent militära som allmänt praktiska —tala för att fästningsbegreppet i Stockholms skärgård nu bör uppgivas. Stockholms krigshamns område — som nu sträcker sig ut ungefärligen till linjen Furusund—Kanholmsfjärden—Dalarö — bör i stället utökas till de yttersta skären — en naturlig åtgärd sedan havsbandsbatterierna blivit färdigställda — samt med hithörande formationer, anstalter och försvarskrafter underställas vederbörande marindistriktsbefälhavare — befälhavande amiralen i Ostkustens marindistrikt. Under rubriken »Stockholms krigshamn» redogöres i det följande för bland annat den sjömilitära uppfattningen beträffande innebörden av fientliga företag mot Stockholms skärgård. Samma synpunkter, som ovan framlagts beträffande Vaxholms fästning, kunna göras gällande med avseende på övriga kustfästningar, varför, med hänsyn till de militära försvarsmedlens utveckling och därav föranledd omläggning av särskilt sjöstridskrafters uppträdande, kustfästningsbegreppet bör frångås och kustfästningarna uppgå i den större enheten, krigshamnen. Denna nya organisationsform är lika lämplig och berättigad, vare sig en sammanslagning av flottan och kustartilleriet kommer till stånd eller icke. Rikets krigshamnar föreslås sålunda bliva Härnösand, Stockholm, Fårösund, Karlskrona och Göteborg. Den ledande principen för krigshamnsorganisationen är att inom den militar-administrativa enhet krigshamnen utgör skall finnas en chef, en stab, en förvaltning, allt gemensamt för marindistriktet och krigshamnen. Varje högre befälsmyndighet eller tjänsteuppgift synes icke alltid böra medföra krav på inrättandet eller bibehållandet av särskild befattning. Enär varje högre befattning föranleder behov av stab, expedition, förvaltning m. m , bor antalet dylika befattningar såvitt möjligt minskas och de kvarstående befattningshavarna instruktionsledes åläggas vissa tjänsteuppgifter av olika slag. Givet är att på grund av de olika lokala förhållandena m. m., särskilt inom Stockholms krigshamn, i vissa avseenden väsentliga avvikelser måste ske vid u PPbyggandet av organisationen, men riktlinjerna i stort äro dock desamma för samtliga krigshamnar. Karlskrona och Stockholms krigshamnar böra omfatta — med hänsyn till den marina personalens fördelning och tjänstgöring — örlogsstationen, örlogsvarvet och kustartilleriregementet. 128235

E22

338 Flottans personal fördelas såsom nu till Karlskrona och Stockholms örlogsstationer. Kustartilleriets personal fördelas till Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt till Fårösunds kustartillerikår. Härnösands krigshamn erhåller sin personal från Stockholms örlogsstation och Vaxholms kustartilleriregemente. Fårösunds krigshamn erhåller sin personal från Fårösunds kustartillerikår. Göteborgs krigshamn erhåller sin personal från Karlskrona örlogsstation och Karlskrona kustartilleriregemente. Karlskrona krigshamn. Stationsbefälhavare- och kommendantsbefattningarna upphävas och dessa myndigheters uppgifter övertagas av befälhavande amiralen i Sydkustens marindistrikt i dennes egenskap av chef för krigshamnen, varvid emellertid vissa åligganden böra överflyttas till underlydande befälhavare. Befälhavande amiralen biträdes av en stab, gemensam för marindistriktet och krigshamnen. Såsom stabschef bör avses regementsofficer av flottan. I huvudförslaget uttalas: »Någon särskild stabschef för befälhavande amiralens stab har icke ansetts erforderlig.» De sakliga grunderna för detta uttalande efterlysas, överallt har man eljest funnit erforderligt att hava chefer för militära staber. För motsvarande stab i nuvarande Vaxholms fästning föreslås i huvudförslaget en stabschef. Varför då icke också i Karlskrona? Här föreslår man en flottans stabsavdelning och en kustartilleriets stabsavdelning, alltså ett typiskt utslag av den olycksaliga dualism, som nöter på marinens livsnerv. Huvudförslaget säger sig föreslå en stab, men föreslår i själva verket två staber, en onödig och olämplig uppdelning, där enhetlighet i stället bör eftersträvas. Såsom jämväl angives i huvudförslaget förutsättas befälhavande amiralen närmast underställda befälhavare av marinen — i analogi med vid armén arméfördelningschef och regementschefer — bliva chefen för örlogsstationen och chefen för kustartilleriregementet samt — i militärt hänseende — chefen för örlogsvarvet. Härtill komma vissa förvaltningsorgan m. m. i huvudsak såsom angives i huvudförslaget jämte i krigsorganisationen sjöstyrke- m. fl. befälhavare. Den nuvarande befattningen såsom artilleribefälhavare i fästningen bör indragas och dennes uppgifter böra instruktionsledes uppdragas åt regementschefen.

Marindistriktets

och krigshamnens

förvaltning.

Såsom i det föregående omnämnts anser jag, att befälhavande amiralerna i Sydkustens och Ostkustens marindistrikt, tillika chefer för krigshamnarna, böra utöva den högsta militära myndigheten i resp. marin distrikt. Samtidigt böra de utöva uppsikten över och ledningen av förvaltningen vid underlydande truppförband och anstalter. För att åliggandena beträffande förvaltningen icke skola bliva till hinder för fyllandet av de maktpåliggande militära uppgifterna, böra emellertid befälhavande amiralerna icke så ingå-

339 ende befatta sig med den direkta anslagsförvaltningen som stationsbefälhavare nu nödgas göra. Dispositions- och beslutanderätt i berörda hänseende synes därför böra delegeras till underlydande förvaltningsmyndigheter i större utsträckning än vad för närvarande är fallet. I vilken omfattning detta bör ske och huru förvaltningen bör vara ordnad vid truppförbanden m. m. beror även på de lokala förhållandena och förläggningsorternas belägenhet i förhållande till varandra och till distriktsledningen. Vid isolerad och från nämnda lednings säte skild förläggning av ett truppförband kan det sålunda vara lämpligast att giva förvaltningen vid detsamma en tämligen självständig ställning, medan däremot en samlad förläggning i direkt anslutning till marindistriktsbefälhavaren möjliggör större koncentration i ledningen av förvaltningen. Inom Sydkustens marindistrikt äro marinen tillhörande truppförband förlagda till Karlskrona stad eller områdena närmast däromkring och befälhavande amiralen är den ledande förvaltningsmyndigheten, dock att han icke har några befogenheter beträffande förvaltningen vid kustartilleriregementet. Den med flottans personal gemensamma förläggningsorten har visserligen lett till att regementet anlitar örlogsstationens förråd och inrättningar och att stationsintendenturen verkställer upphandlingar även för regementets räkning, men ytterligare fördelar och även besparingar synas härvidlag kunna vinnas genom större gemensamhet och likformighet ifråga om handläggning av ärenden rörande avlöning, kassaväsende och intendenturförvaltning, vartill kommer att krigsförberedelsearbetet på sistnämnda område och förplägnadstjänsten samt förrådsverksamheten under krig måste ledas enhetligt för hela krigshamnen. För att säkerställa samarbetet mellan olika grenar av intendenturtjänsten och begränsa personalbehovet synes därför böra organiseras en för ifrågavarande marindistrikt gemensam distriktsförvaltning under en chef, som närmast under befälhavande amiralen bör utöva uppsikten över och ledningen av förvaltningen i de avseenden, densamma bliver honom underställd. Försvarskommissionen har föreslagit organiserandet av en gemensam ledning för förplägnadsväsendet vid Karlskrona örlogsstation och fästning men förutsatt, att handläggning av ärenden rörande dels beklädnad och sängservis samt dithörande förrådsverksamhet, dels avlöning, kassaväsende och förvaltningskontroll m. m. skulle bibehållas vid sin nuvarande uppdelning mellan örlogsstation och kustartilleriregemente. I överensstämmelse med det ovan sagda håller jag emellertid före att, i den mån nyssnämnda ärenden icke handhavas å resp. kompanier eller, när fråga är om avlöningsärenden, falla inom vederbörande personalchefers beslutanderätt, det skulle vara förenat med övervägande fördelar att förlägga jämväl kustartilleriregementet berörande ärenden av ifrågavarande slag till en gemensam distriktsförvaltning, så att enhetlighet i förvaltningens ledning beträffande likartade verksamhetsområden blir konsekvent genomförd. Härigenom skulle även vinnas att de båda militära chefernas, stationschefen och regementschefen, ställning såsom förvaltningsmyndigheter bleve såvitt möjligt överensstämmande.

340 Distriktsförvaltningen bör således handlägga kassaärenden och, i vad på densamma ankommer, ärenden rörande avlöning, förplägnad, beklädnad, sängservis, kasern- och förplägnadsutredning, eldning, belysning, renhållning tvätt m. m. samt utöva allmän förvaltningskontroll, allt beträffande såväl flottans som kustartilleriets förband. I ärenden, som chefen för distriktsförvaltningen äger avgöra men som jämväl beröra viktigare intressen, vilka övriga direkt under befälhavande amiralen lydande chefer företräda, bor samråd äga rum med dessa. Skulle därvid skiljaktiga meningar uppkomma bör ärendet underställas befälhavande amiralens prövning. Beträffande den inre organisationen av distriktsförvaltningen samt chefens för densamma övertagande av beslutanderätten i vissa ärenden och hans uppgifter med avseende på krigsförberedelsearbetet m. m. ävensom öppnandet av direkt tjänsteväg till marinförvaltningen i somliga frågor, instämmer jag med kommissionens förslag härutinnan. Eftersom jag förutsatt att kassaförvaltningen skall vara gemensam for stationen och kustartiUeriregementet, finner jag det med hänsyn till omfattningen av kassagöromålen erforderligt, att en särskild kassa inrättas vid örlogsvarvet för dithörande in- och utbetalningar. I fråga om de befälhavande amiralen direkt underställda militära befälhavarnas åligganden med avseende på förvaltningen anser jag, såsom redan framhållits, chefen för kustartilleriregementet böra erhålla i huvudsak samma ställning som av försvarskommissionen tillämnats stationschefen. Regementschefen bör således i full utsträckning vara underställd befälhavande amiralen i förvaltningshänseende med den modifikation som kan betingas av de särskilda förhållanden, som äro förknippade med användningen av kustartilleriets övningsanslag. I vad kommissionen för övrigt anfört om befälhavande amiralens och de honom underlydande chefernas uppgifter och befogenheter i förvaltningshänseende kan jag instämma. I samband med nu föreslagna organisationsändringar synes, nar förvaltningsärenden komma att avgöras efter muntlig föredragning av tjänstegrenschef eller annan tjänsteman, i lämplig utsträckning böra stadgas en foredragningsordning, som medför ansvar även för den föredragande för beslutets innehåll, liksom fallet är inom övriga försvarsgrenar och eljest flerstädes inom statsförvaltningen. En dylik ordning synes särskilt vara tillämplig inom distriktsförvaltning, stationsförvaltning och regementsförvaltning. Bestämmelser om ansvarsfördelning mellan befälhavare och hans foredragande rådgivare torde dock böra gälla endast för tjänsten i fred. Efter mobilisering inträda nämligen förhållanden, som motivera andra former for besluts fattande. Stockholms krigshamn. Allmänna synpunkter. Vaxholms fästning var ursprungligen en ren spärrfästning med artilleriförsvaret koncentrerat till den plats djupast inne i Stockholms skärgård,

341 där infartslederna till huvudstaden och örlogsstationen trängas ihop vid Rindön. Efter 1901 ha försvarsanordningarna etappvis skjutits längre ut i skärgården till den nuvarande yttre försvarslinjen, varigenom fästningens omfattning alltmera vidgats och de yttre befästningarna övergått till från varandra skilda positioner. Med tillkomsten av nya befästningar i det yttersta skärgårdsbandet har — såsom förut framhållits — fästningsförsvaret blivit otidsenligt och föråldrat samt övergått till ett inlopps- och havsbandsförsvar. Försvarsmedlen utgöras här av sjö- och kustartilleri stridskrafter med tillhörande flygförband samt lantstridskrafter, vilka huvudsakligen torde komma att utgöras av landstorm. Karakteristiskt för samverkan mellan dessa försvarsmedel är att försvaret kommer att upptagas av flotta och kustartilleri gemensamt, omedelbart utanför och i havsbandet, samt att kustartilleriförsvaret på grund av områdets betydelse som baseringsområde för sjöstridskrafter även kan utnyttjas som direkt operationsstöd åt dessa. Arten och omfattningen av försvarsanordningarna måste givetvis bliva beroende av karaktären av de fientliga företag, som försvaret anses skola kunna möta. Vilka anfallsföretag kunna då förväntas emot Stockholms skärgård ? Bortsett från anfall av flygstridskrafter, som mötas av vårt eget flygvapen samt av luftvärnsartilleri i land och å fartyg, kan området i fråga åtkommas endast från sjön. De stridshandlingar, som här böra skärskådas, äro: minerings- och minsvepningsföretag, ubåtskrig, beskjutning från sjöstridskrafter, tillfällig basering för flottörförsedda flygplan medelst fartyg som bränsledepåer, mindre landstigningsföretag för anordnande av tillfällig basering av sjöeller flygstridskrafter, samt större överskeppnings- eller invasionsföretag. Minerings- och minsvepningsföretag kunna förekomma utanför eller undantagsvis i havsbandet. Fientliga undervattensbåtar kunna uppträda utanför havsbandet. Beskjutning från sjöstridskrafter kan äga rum mot inom området befintliga försvarskrafter eller andra lämpliga anfallsmål inom det fientliga fartygsartilleriets skott vidd. Under gynnsamma väderleksförhållanden kunna fientliga flottörförsedda flygplan komplettera sina förråd från utanför kusten eller å mera skyddade fjärdar i havsbandet tillfälligt förlagda depåfartyg. Samtliga nu nämnda fientliga företag kunna mötas av våra sjö- och flygstridskrafter samt det fasta eller rörliga kustartilleriförsvar, som är så placerat att det äger möjlighet att ingripa. Ifrågavarande stridshandlingar kunna nämligen i allmänhet förutsättas bliva av så kort varaktighet, att någon mera omfattande omgruppering av rörligt kustartilleri icke medhinnes. För anordnande av tillfällig basering av sjö- eller flygstridskrafter äro mindre landstigningsföretag tänkbara, syftande till tillfälligt besittningstagande av lämpliga öar i eller omedelbart innanför havsbandet. Sådana

342 företag, som alltid bliva lokalt begränsade, mötas av sjö- och flygstridskrafter samt det kustartilleri, som har möjlighet att ingripa, ävensom av på platsen befintlig landstorm. Förstärkning av lantstridskrafter medelst sjötransporter till den hotade platsen torde knappast kunna ifrågakomma på grund av de fientliga sjö- och flygstridskrafternas motverkan. Äro våra egna sjöstridskrafter en faktor att räkna med, torde nu omhandlade företag vara uteslutna. Det återstår slutligen att granska förhållandena beträffande större överskeppnings- eller invasionsföretag. E n blick på kartan visar, att endast vid områdets nordligaste och sydligaste gränser, vid Rådmansö- och Södertörnslanden, sträcker sig fastlandet nära ut till havsbandet. Skulle större landstigningsföretag insättas vid dessa platser — vilket förutsätter att våra sjöstridskrafter äro satta ur spelet — komma striderna, sedan havsbandslinjen genombrutits, att stå på själva fastlandet (Södertörnslandet) och försvaret att åvila lantstridskrafterna och icke de marina stridskrafterna inom Stockholms skärgård. Emellan nämnda platser är skärgården synnerligen vidsträckt och en mångfald öar, sund och fjärdar — mer eller mindre grunduppfyllda och svårnavigabla — måste passeras, innan man från de yttersta grunden i havsbandet kan nå in till fasta landet. Med sjökrigsmaterielens utveckling samt flygvapnets tillkomst är ett inträngande av fientliga stridskrafter genom dessa omfattande skärgårdspartier (Värmdöområdet icke undantaget) så ytterst osannolikt att man kan bortse från dylika företag. Sammanfattningsvis kan sålunda sägas, att fientliga företag mot Stockholms skärgård — utom mot områdets nordligaste och sydligaste gränspartier samt från luften — komma att utgöras av lokalt begränsade stridshandlingar i havsbandet — oftast av kort varaktighet, där det endast undantagsvis blir möjligt att insätta förstärkningar eller omgruppera på land uppträdande stridskrafter. Däremot komma kraven på samverkan mellan sjöoch flygstridskrafter samt kustartilleriförsvar i havsbandet att bliva starkt framträdande. Den marina verksamheten inom Stockholms skärgård vid krig sammanhänger intimt med de marina uppgifterna inom Ostkustens marindistrikt i övrigt och kommer att bliva av synnerligen mångskiftande natur samt erfordra ett omsorgsfullt planläggningsarbete redan i fredstid. Dessa synpunkter och bedömanden leda fram till att jämväl för Stockholms skärgård och dess marina formationer och anstalter krigshamnsorganisationen är den lämpligaste såsom bäst motsvarande lägets krav. Vad de marina försvarsmedlen beträffar, bör marindistriktsbefälhavaren hava i sin hand de samverkande sjö- och kustartilleristridskrafterna. Enär kustartilleriförsvaret kommer att utgöras av enstaka, oftast långt från varandra belägna befästningar eller fort samt i anslutning därtill landstormsförband på de mera utsatta platserna i havsbandet, synes — jämväl med hänsyn till de mellanliggande stora vattenområdena — en för allt detta gemensam kommendant icke hava något berättigande. Marindistriktsbefälhavaren är bäst i stånd att bedöma förutsättningarna för med sjöstridskrafter utförda anfall, varför denne befälhavare bör verkställa planläggningen i stort av försvaret och i

343 sista hand vara ansvarig för detsamma. För försvarets planläggning i detalj inom olika områden bör den kustartilleristiska sakkunskapen utnyttjas. Denna utgöres av vederbörande regementschef med biträde av de olika positionsbefälhavarna. Regementschefens huvuduppgift i krig kommer att bliva depåverksamhet. För undvikande av överorganisation samt med hänsyn till industriens och näringslivets stora behov av arbetskraft i krigstid, synes det verkliga behovet av landstorm inom Stockholms skärgård böra utrönas genom särskild utredning. Organisationen av Stockholms krigshamn bör ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med Karlskrona krigshamn, givetvis med de avvikelser, som kunna betingas särskilt av kustartilleriregementets avskilda förläggning. Dessa skiljaktigheter äro främst att söka på förvaltningsområdet. I marindistriktsbefälhavarens stab bör jämväl tjänstgöra officer ur kustartilleriet, vilken förutsattes kunna fullgöra denna tjänst vid sidan av ordinarie befattning i inspektörens för kustartilleriet stab. Marindistriktets förvaltning.

och

krigshamnens

Förvaltningens organisation bör i princip gestaltas på liknande sätt som i Karlskrona, men på grund av den delade förläggningen av flottans och kustartilleriets personal böra distriktsförvaltningens uppgifter beträffande regementsförvaltningen inskränkas till att innefatta skyldighet för förvaltningschefen att biträda befälhavande amiralen vid utövandet av uppsikten över förvaltningens handhavande samt vid utarbetandet av direktiv för planläggning av verksamheten vid krig. Regementet bör visserligen, i den utsträckning så befinnes lämpligt, utnyttja örlogsstationens och örlogsvarvets upphandlingsorganisationer, förråd m. m., men i övrigt bör förvaltningen vid regementet vara självständig och lydande under regementschefen. Regementsförvaltningen bör utgöra det huvudsakliga förvaltningsorganet, ordnad efter samma principer som distriktsförvaltningen under ledning av en regementschefen underställd förvaltningschef samt uppdelad på avdelningar. Till detta förvaltningsorgan bör bland annat såvitt möjligt koncentreras upphandlingar, som icke verkställas genom distriktsförvaltningen, samt ärenden rörande kontroll och redovisning av förråd och uppbörder. Till intendenturförråd bör överföras större delen av nuvarande fästningens materielförråd. Vad sålunda sagts om intendenturförvaltningen synes i tillämpliga delar böra gälla jämväl sjukvårdsförvaltningen vid kustartilleriet. Härnösands krigshamn. De inom detta område befintliga marina anstalterna, Hemsö fästning och Gustafsviks örlogsdepå, böra uppgå i Härnösands krigshamn. Marindistriktsbefälhavaren bör vara chef för krigshamnen. Marindistriktet och krigshamnen böra bilda en förvaltningsenhet, distriktsförvaltningen.

344 F å r ö s u n d s krigshamn. Vad beträffar Fårösund har tidigare anförts, att denna plats — sedan vissa befästningar förutsättas anlagda därstädes — åter bör upptagas såsom krigshamn. Som chef för krigshamnen avses tjänstgöra chefen för det kustartilleritruppförband, som förutsattes bliva förlagt till Fårösund. Göteborgs k r i g s h a m n . Inom detta område finnas tvenne marina anläggningar, Göteborgs örlogsdepå och Älvsborgs fästning, den sistnämnda förlagd i materielreserv. Vid sidan av depåchefen och kommendanten finnes jämväl en tredje befälhavare, nämligen platsbefälhavaren å Nya Varvet. Denne, som lyder omedelbart under Konungen, har tillsyn över garnisonstjänsten, ordningens upprätthållande m. m. inom Nya Varvets område. Platsbefälhavarbefattningen bestrides av den till tjänsteställning främste av chefen för Göteborgs örlogsdepå och kommendanten i Älvsborgs fästning. I Göteborg finnas sålunda ej mindre än fyra marina befattningar, marindistriktsbefälhavaren, depåchefen, kommendanten och platsbefälhavaren — uppdelade på två personer. I denna organisation, som torde vara i stort behov av förenkling och rationalisering, förordar huvudförslaget — förvånande nog — ingen annan ändring än viss, i och för sig riktig omläggning av förvaltningsverksamheten. Härjämte förutsätter huvudförslaget, att marindistriktsbefälhavaren-depåchefen endast skall vara av kaptens tjänstegrad, vilket är ägnat att än mer komplicera förhållandena vid Nya Varvet, enär i huvudförslaget kommendanten i den i materielreserv förlagda fästningen — med befäl över 4 underofficerare och 9 man — jämväl förutsattes vara kapten. E n sådan organisation har redan visat sig vara misslyckad och torde också för framtiden misslyckas. Här skönjes återigen tendensen att sätta flottan och kustartilleriet i motsatsställning till varandra. De uppenbara och av erfarenheten bestyrkta olägenheter, som vidlåda den nuvarande marinorganisationen på västkusten, synas ovillkorligen böra föranleda omorganisation. Depå och fästning böra uppgå i Göteborgs krigshamn med marindistriktsbefälhavaren såsom krigshamnschef. Med hänsyn till befattningens art och denne befälhavares fullt självständiga ställning bör marindistriktsbefälhavaren vara regementsofficer. Detta synes ock bättre överensstämma med principerna för disponerandet av regementsofficerare å övriga försvarsgrenar. Marindistriktet och krigshamnen böra bilda en förvaltningsenhet, i vilken uppgår den nuvarande förvaltningen vid Göteborgs örlogsdepå och Älvsborgs fästning. En chef, en stab, en förvaltning. De förenklingar och den rationalisering, som vinnes genom den sålunda föreslagna marindistrikts- och krigshamnsorganisationen, åskådliggöres bäst genom en jämförelse mellan antalet härav berörda myndigheter, dels enligt huvudförslagets organisation, dels enligt den här föreslagna organisationen.

345 Enligt

huvudförslaget

Enligt

Marindistriktsbefälhavaren å Norrlandskusten Chefen för Gustavsviks örlogsdepå Kommendanten i Hemsö fästning

reservationen:

Marindistriktsbefälhavaren landskusten

å Norr-

Marindistriktsbefälhavaren å Ostkusten Befälhavande amiralen Stationschefen Varvschefen Kommendanten i Vaxholms fästning Chefen för Vaxholms kustartilleriregemente

Marindistriktsbefälhavaren å Ostkusten Stationschefen Varvschefen Chefen för Vaxholms kustartilleri( regemente

Marindistriktsbefälhavaren å Gotland Försvarsområdesbefälhavären vid Fårösund Chefen för Fårösunds kustartillerikår

Marindistriktsbefälhavaren å Gotland Chefen för Fårösunds kustartillerikår

Marindistriktsbefälhavaren å Sydkusten Befälhavande amiralen Stationschefen Varvschefen Chefen för Karlskrona kustartilleriregemente

Marindistriktsbefälhavaren å Sydkusten Stationschefen Varvschefen Chefen för Karlskrona kustartilleriregemente

Marindistriktsbefälhavaren sund

Marindistriktsbefälhavaren sund

i

Marindistriktsbefälhavaren kusten

å Väst-

i

Öre-

Marin distriktsbefälhavaren å Västkusten Chefen för Göteborgs örlogsdepå Kommendanten i Älvsborgs fästning Platsbefälhavaren å Nya Varvet Summa 22 myndigheter

Öre-

Summa 13 myndigheter

II. Flottans organisation i huvudförslaget. Utöver de erinringar, som i det föregående framförts beträffande huvudförslagets allmänna marinorganisation, föreligger anledning till de mest allvarliga gensagor i fråga om den föreslagna organisationen av flottan.

346 Organisationen lider av så betänkliga brister, att något stöd för densamma icke kan lämnas från sjömilitärt håll. De mest allvarliga erinringarna mot förslaget kunna sammanfattas enligt följande.

1. Sjökrigsmaterielen. I huvudförslaget förekommer icke någon redogörelse för de olika fartygsslagens uppgifter och användbarhet i sjökriget. Enär dessa faktorer utgöra den väsentliga grunden, varpå en organisation av flottan måste uppbyggas, torde en granskning av hithörande förhållanden, sådana de gestalta sig med den nutida sjökrigsmaterielen, icke böra saknas i ett försvarsbetänkande. E n sådan redogörelse har därför intagits under följande avd. I I I . Sjöstridskrafternas sammansättning har i nedanstående tablå sammanförts i vad avser kustflottans vid olika tillfällen föreslagna omfattning ifråga om de viktigaste fartygsslagen.

Fartyg i kustflottan

Pansarskepp (Sverigetyp). Kryssare Jagare U-båtar

Enligt 1914 års plan borde 1934 finnas

1 16 6

Prop. 1925

Prop. 1927

Behov 1929 års enl. stråt. Komförsvars- utredu. i missionen! utredförsvarsförslag ning komI missionen 4 3 12 12

4 3 12 12

(3) 1 8 10

Den i huvudförslaget angivna omfattningen av sjöstridskrafterna medgiver icke fyllandet ens av de synnerligen blygsamma uppgifter, som ifrågavarande förslag tilldelar flottan. Detta omdöme gäller såväl kustflottan som lokalstyrkorna. Som ett extra stöd för sin åsikt beträffande kustflottans sammansättning hava förslagsställarna anfört vissa synpunkter ifråga om fartygsbyggnadspolitiken under 1920-talet, Östersjöstaternas sjörustningar, artillerifartyg i förhållande till lätta sjöstridskrafter och till flygstridskrafter m. m. Härom må framhållas följande. E t t påstående av innebörd, att vår fartygsbyggnadspolitik 1925—1927 skulle grundats på tron om minst ett par decenniers (artillerifartygens livslängd) status quo i sjörustningarna i Östersjön, torde icke vara hållbart. Före världskriget funnos tvenne betydande stormaktsflottor i Östersjön, och trots detta ansågo sig de svenska statsmakterna böra hålla en effektiv flotta. Riktigheten av denna åtgärd bestyrktes också på det mest påtagliga sätt under världskriget. Beträffande det tysk-engelska flottavtalet torde man — i analogi med de synpunkter, som i liknande fall anföras, då det gäller land- eller flygstridskrafter — hava större skäl att draga slutsatser rakt motsatta dem, som anföras i huvudförslaget. Förslagsställarna anföra vidare, att flottans uppgifter torde »i erforderlig utsträckning kunna lösas genom lätta sjöstridskrafter i sam-

347 verkan med marina flygstridskrafter». Detta uttalande strider bestämt mot all sjömilitär uppfattning och erfarenhet liksom även mot inför försvarskommissionen härutinnan framlagda utredningar. Härjämte uttalas, att vid avvärjandet av invasion »minskas betydelsen av artillerifartygs medverkan i och med tillkomsten av de föreslagna operativa flygstridskrafterna, vilka förena stor slagkraft med snabbhet och praktiskt taget obegränsad rörelsefrihet». För den, som deltagit i kustflottans och de marina flygstridskrafternas övningar ute till sjöss, står det fullt klart hur litet vederhäftiga och hur verklighetsfrämmande dessa påståenden äro. Flygstridskrafternas rörelsefrihet är i hög grad begränsad av väderleksförhållandena samt av behövlig bränslekomplettering. Varför draga icke förslagsställarna för övrigt samma slutsatser beträffande kustartilleriet? I huvudförslaget yrkas på väsentlig utökning av det rörliga kustartilleriet, men varför minskas icke dess betydelse genom de operativa flygstridskrafterna? De mål, som kunna nås av rörligt kustartilleri, befinna sig omedelbart utanför våra kuster och kunna lättare och med större effektivitet anfallas av våra flygstridskrafter än längre ut från kusten opererande fientliga fartyg. Förslagsställarnas motivering för att avföra artillerifartygen från det svenska flottprogrammet är sakligt sett icke bärande. Ersättningsbyggnaden av jagare bör avse nuvarande jagartyp för att erhålla två homogena och med övriga jägarförband i Östersjön någorlunda likvärdiga divisioner, vilket är synnerligen angeläget med hänsyn till bristen på kryssare och det begränsade antalet jagare. Huvudförslagets motivering för de mindre jagarna är minst sagt egendomlig. En fartygstyp bör liksom arméns och flygvapnets stridsmedel motiveras av de fordringar, som betingas av fartygets uppgifter. Förslaget om utrangering eller förläggande i materielreserv av vissa fartyg torde böra revideras. ' Att förlägga pansarskeppen Äran och Tapperheten i materielreserv synes icke böra ifrågakomma, enär dessa fartyg alltjämt äro behövliga för lokalstyrkorna, vartill kommer, att deras stridsvärde för synnerligen rimliga kostnader kan avsevärt förbättras. Förläggandet i materielreserv eller utrangering av vedettbåtar, torpedbåtar och depåfartygen Psilander, Jacob Bagge och örnen torde böra få bero på särskild prövning. Det i huvudförslaget angivna behovet av stampersonal är alldeles för lågt beräknat. Härtill återkommer jag emellertid i det följande under ett särskilt avsnitt »Flottans bemanning». De kraftigt beskurna anslagen till fartygens underhåll samt till flottans övningar omöjliggöra upprätthållandet av nöjaktig krigsberedskap. Genom det otillräckliga underhållsanslaget kunna fartygen icke vidmakthållas i tillfredsställande skick, varjämte deras färdigställande och utrustande vid mobilisering avsevärt försvåras och fördröjes. Särskilt den äldre fartygsmaterielen kommer att förfalla. I huvudförslaget framhålles på ett kraftigt och övertygande sätt att förutsättningarna för en hög krigsberedskap beträffande sjöstridskrafterna äro väl samövade fartygsbesättningar, väl samövade fartygsförband samt en väl sam-

348 övad operativ enhet. Vidare framhålla förslagsställarna önskvärdheten av att övningar under gång kunna bedrivas i så stor utsträckning som möjligt samt vid vissa tillfällen även med krigsmässiga, höga farter, varjämte den inom flottan högt uppdrivna skjutskickligheten med artilleripjäser bör vidmakthållas. Dessa fullt riktiga uttalanden föranleda emellertid i huvudförslaget till åtgärder, som ofelbart måste hava rakt motsatt verkan mot den ovan åsyftade. Den betydande inskränkningen i fartygsrustningarna — åskådliggjord i huvudförslagets jämförande tabell över 1925 års rustningsplan och den nu föreslagna — och därmed följande minskning av övningarnas omfattning innebär givetvis en avsevärd nedsättning av flottans effektivitet och användbarhet. Genom att endast ett pansarskepp av Sverige-typ hålles rustat, omöjliggöres övningar i division med dessa fartyg, varigenom hela stridsutbildningen vid flottan förryckes. Sjökrigföringen bygger på samverkan mellan fartyg av samma slag i divisioner och mellan divisioner eller förband av olika fartygsslag. Med endast ett fartyg rustat i den viktigaste divisionen torde det ligga i öppen dag, att tillfredsställande övningar och samövningar icke kunna bedrivas, varjämte möjligheten att vid mobilisering kunna uppträda med artillerifartyg i förband i högsta grad äventyras. Härför erfordras nämligen mycken träning och erfarenhet, som enligt förslagsställarnas rustningsplan icke längre kommer att kunna vinnas i fred. Med det ringa antalet rustade fartyg blir det dessutom icke möjligt att giva tillräckligt antal officerare övning såsom fartygschefer. Här påtalade förhållanden få icke bagatelliseras eller avfärdas som svartmålningar. Ovant befäl och oövade besättningar äventyra fullständigt sjöstridskrafternas utnyttjande under krig, men innebära jämväl under fred oöverskådliga risker. Ett felaktigt kommandoord i land, som får en trupp att gå åt fel håll, kan lätt rättas till, men ett felaktigt kommandoord till sjöss, som får ett fartyg att gå åt fel håll, kan resultera i betydande förluster av människoliv och materiel. Sjöstridskrafternas kvalitet måste beträffande såväl personal som materiel oavvisligen upprätthållas. Härjämte bör framhållas, att huvudförslagets rustningsplan icke tillgodoser den erforderliga utbildningen av reservpersonal, men en ännu allvarligare brist är, att sjökadetternas praktiska utbildning blir synnerligen otillfredsställande, enär härför lämpliga fartyg icke komma att i tillräcklig utsträckning kunna ställas till förfogande. Förslagsställarna uttala härom, att de utgått från »att den erforderliga utbildningen på mindre fartyg blir tillgodosedd i den utsträckning så låter sig göra genom tillfälliga övningar å rustade förband av dylika fartyg». Så enkelt avfärdas den saken. Man jämföre härmed den i huvudförslagets arméorganisation omsorgsfullt behandlade och synnerligen väl tillgodosedda praktiska utbildningen av arméns officersaspiranterl Beträffande fartygens gångtider och farter har chefen för kustflottan i avgivna rapporter upprepade gånger framhållit den otillräckliga tilldelningen av bränsle och de därav föranledda knappa gångtiderna och användandet av allt-

349 för låga, icke krigsmässiga farter, vilket synnerligen menligt inverkat på kustflottans övningar och krigsberedskap. Med huvudförslagets begränsade övningsanslag bliva de här påtalade förhållandena än mer försämrade. Att särskilda medel skola för varje gång behöva anvisas för avhållandet av större krigsövningar synes icke heller lämpligt med hänsyn till det osäkerhetsmoment detta system innebär. Vad omfattningen av artilleriskjutningarna beträffar, torde av kostnadshänsyn en minskad ammunitionstilldelning bliva ofrånkomlig, medförande inskränkning i den artilleristiska utbildningen, varför det icke synes kunna undvikas att den nu inom flottan högt uppdrivna och för sjöstridskrafternas effektivitet så betydelsefulla skjutskickligheten kommer att avsevärt nedgå. 2. Flottans bemanning. Inom alla mariner fästes den största vikt vid kvalificerad bemanning, vilken är nödvändig med hänsyn till den nutida sjökrigsmaterielen och dess tekniska utrustning. För den svenska flottans vidkommande gäller detta i full utsträckning kustflottan, varemot behovet av kvalificerad bemanning för lokalstyrkorna kan i viss mån begränsas. Huvudförslagets tillgång på stampersonal tillgodoser icke i erforderlig grad kustflottans behov och är, vad lokalstyrkornas örlogsfartyg beträffar, så otillräcklig, att utnyttjandet av dessa fartygs stridsegenskaper alldeles äventyras. Att icke ens undervattensbåtarna kunnat tillgodoses med kvalificerad personal utvisar bäst på vilka lösliga grunder hela personalorganisationen lagts upp. Man kan icke stå till svars med att i krigstid skicka ut stridsfartyg, vilka äro så underbemannade som huvudförslaget förutsätter. Den sjömilitära sakkunskapen tillåter sig att i känslan av sitt ansvar enträget varna för ett låt-gå-system härvidlag enligt principen »det ordnar sig nog», ty det kommer icke att ordna sig. Tvärtom måste man förutsätta, att ett dylikt förfaringssätt kommer att medföra ödesdigra konsekvenser, och offren för systemet komma att bliva de oövade besättningarna. Antingen måste ytterligare fartyg strykas eller stampersonalen utökas. Någon medelväg gives icke. Arméns fullt förståeliga krav på ökade kadrer för erhållande av bättre tillgång på kvalificerad personal hava utan invändningar tillmötesgåtts i huvudförslaget, beträffande flottan däremot hava förslagsställarna gått rakt motsatt väg. Och dock torde man med fog kunna göra gällande, att vid ett så materielbetonat vapen som flottan behovet av väl utbildad och sakkunnig personal icke är mindre än vid armén utan snarare större. Härvid bör uppmärksammas, att det knappa utrymmet ombord tvingar till begränsning av personalen, varför höga fordringar på kvalitet måste ställas på det fåtal personal, som tjänstgör å de olika fartygen. Detta gäller framför allt kustflottans fartyg, å vilka finnes föga utrymme för reservpersonal, hur välbehövlig dylik förstärkning än skulle vara. Kravet på ständig beredskap hos en del av kustflottans fartyg lägger jämväl hinder i vägen för användande av reservpersonal å de modernare stridsfartygen.

350 Behovet av stampersonal har vid flottan alltid beräknats ytterligt snävt, vilket även framgår av de jämförelser, som kunnat göras beträffande motsvarande beräkningar vid armén. Sålunda har för armén exempelvis beräknats en ersättningspersonal för sjuka, tjänstlediga, bortkommenderade m. m. av 5 % för officerare och underofficerare samt 5—2'5 % för underbefäl, varemot vid flottan ingen dylik ersättningspersonal beräknats. För utom truppförbanden beordrad personal har vid armén beräknats ett betydande antal officerare och underofficerare m. fl., varemot vid flottan icke någon personal beräknats för sådant ändamål. Vidare har vid armén beräknats ett avsevärt antal officerare m. fl. för skolor och kurser, som avses fortgå eller anordnas vid mobilisering, medan vid flottan endast några enstaka officerare beräknats för dylik tjänst, ehuru även där en hel del skolor och kurser avses fortgå eller anordnas vid mobilisering. Sammanfattningsvis kan sägas, att personalbehovet för armén beräknats efter vida gynnsammare grunder än för flottan. Slutomdömet blir att huvudförslagets personalorganisation för flottan är ohållbar. Försvarskommissionen, som skulle strävat efter ökad effektivitet hos våra försvarsanstalter, har här åstadkommit raka motsatsen. Befordringsförhållandena inom flottans olika kårer äro för närvarande icke tillfredsställande. I särskilt hög grad gäller detta underofficerare och flaggkorpraler. Under de diskussioner, som härutinnan förts med representanter för de militära personalförbunden, har från dessa representanters sida med styrka framhållits nödvändigheten av åtgärder för ernående av bättre befordringsförhållanden. I kommissionens huvudförslag uttalas beträffande arméns personalfrågor, att det synts kommissionen »angeläget att inom de olika befälskategorierna i möjligaste mån säkerställa ett väl ordnat befordringssystem». Rörande arméns underofficerskår framhålles, att det synts påkallat, att »ifråga om proportionen mellan de olika underofficersbeställningarna även söka tillgodose skäliga anspråk på tillfredsställande befordringsförhållanden». I de förslag till personalstater, som av de sjömilitära utredningsmännen framlagts för försvarskommissionen, hava från personalhåll framförda synpunkter och önskemål beaktats så långt det ansetts möjligt med hänsyn till tjänstens — särskilt sjötjänstens — krav och de ekonomiska konsekvenserna. Dessa förslag hava emellertid icke godtagits av huvudförslagets målsmän, varför befordringsförhållandena enligt detta förslags personalstater fortfarande äro otillfredsställande. Endast beträffande flaggkorpralerna har någon förbättring kunnat åstadkommas genom att den föreskrivna minskningen av antalet underofficerare och flaggkorpraler huvudsakligen förlagts till sistnämnda kategori. Medan befordringsförhållandena för övriga försvarsgrenars personal sålunda med stor förståelse tillrättalagts och avsevärt förbättrats, bibehålies flottans personal i stort sett vid nuvarande otillfredsställande befordringsläge. För arméns personal föreslås ett väsentligt utökat antal arvoden utöver lönen för olika befattningar. Vid flottan utgår endast ett fåtal dylika arvoden och någon

351 utökning av detta antal har icke varit möjligt, ehuru många av arméns och flottans befattningar i detta avseende måste anses fullt likvärdiga. Den förbättring i underofficerarnas löneställning, som skulle vinnas genom uppflyttande av viss underofficerspersonal till lönegraden Uo. 4 — såsom huvudförslaget upptager för armén — har icke medgivits flottans underofficerare. De drägligare tjänstgöringsförhållanden, som en tillfredsställande personaltillgång medgiver, kunna icke beredas flottans personal, som fortfarande kommer att få tjänstgöra under trycket av personalbrist. De fördelar, som huvudförslagets försvarsorganisation i mångt och mycket innebär för övriga försvarsgrenar, förmenas sålunda flottans personal. Man må hava vilka åsikter som helst angående en försvarsgrens uppgifter och omfattningen av densammas organisation, men detta bör icke få återverka på den rättvisa och hänsyn, som personalen måste anses hava berättigade anspråk på. Flottans folk måste känna bitterhet över den ringa uppskattning av deras arbete, som kännetecknar huvudförslagets behandling av flottans personalfrågor.

3. Vissa andra spörsmål. Huvudförslagets organisation innebär en rätt avsevärd nedsättning av det nu utgående anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader. Därav följer naturligen en motsvarande minskning i örlogsvarvens arbeten, varvid givetvis behovet av varvsarbetare nedgår. En tillförlitlig beräkning av minskningen i arbetarestammen låter sig knappast göra. De undersökningar, som verkställts, ge emellertid vid handen, att — oberoende av eventuella nybyggnadsarbeten — indragningarna skulle komma att drabba 150—200 man, däri inberäknat ett visst antal förmän. Dessa uppgifter hava icke medtagits i huvudförslaget, vilket synes vara en brist, enär ifrågavarande personal — såsom skedde 1925 — torde böra i viss utsträckning medgivas avskedsersättning eller förtidspension. Genom att värnpliktiga ur ersättningsreserven icke avsetts för tjänstgöring vid örlogsstationerna, måste alltjämt till linjetjänst uttagna värnpliktiga användas för handräckningstjänst i land i stor utsträckning, vilket icke kan anses lämpligt med hänsyn till att ifrågavarande värnpliktiga äro avsedda för militär utbildning och tjänstgöring, i första hand ombord å fartygen. Anslagen till anskaffning av teknisk materiel, bland annat minmateriel, äro i hög grad otillräckliga. Anslaget till industriens krigsorganisation torde komma att visa sig alldeles för knappt i jämförelse med motsvarande medelstilldelning å övriga försvarsgrenar. Anslaget till försök med teknisk materiel är likaledes otillräckligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen. I allmänhet kan sägas, att anslagen äro för knappt beräknade för den organisation av flottan, som avses i huvudförslaget. För den totalsumma, som tilldelats flottan, kan densamma icke förlänas den effektivitet, som förslagsställarna åsyfta.

352 III. Förslag till flottans organisation. (I de delar, som icke tidigare berörts, och där avvikelser från huvudförslaget anses nödvändiga.)

1. Sjöstridskrafternas uppgifter och användbarhet i sjökriget. Pansarskeppen. Hos detta fartygsslag är den fulla kraften hos sjökrigets främsta anfallsoch försvarsvapen — kanonen — förenad med det mest effektiva skydd, som överhuvud taget lämpligen kan åstadkommas på det till buds stående tonnaget. Detta gäller gentemot all i sjökriget förekommande vapenverkan, den må härröra från motståndare på, under eller över vattenytan. I takt med teknikens framsteg ökas vid nykonstruktion eller genom modernisering effektiviteten hos såväl vapen som skydd. E t t uteslutande av pansarskeppen skulle betyda ett avstående från den grova kanonen i sjökriget, vilket innebure en orimlighet. Inom en opererande flotta gruppera sig därför de övriga fartygsslagens verksamhet kring pansarskeppet, hos vilket de hava att söka sitt stöd såväl under anfalls- som försvarsoperationer. Denna pansarskeppets ställning framträder särskilt vid de framstötar för utförande av mineringar, avskärande av fientliga styrkor m. m., som karakterisera den nutida sjökrigföringen. Pansarskeppets betydelse träder även i förgrunden som stöd för minsvepningsarbetet, vilket måste bedrivas även långt ut till sjöss för att trygga sjöstridskrafternas operationsfrihet. Pansarskeppet tvingar en fiende att planlägga sina anfallsoperationer på ett vida mer omfattande sätt än om pansarskepp saknas och att mot vårt land insätta sina starkaste och dyrbaraste fartyg, vilka då måste föras fram till våra egna farvatten med därav följande risker för minor, ubåts- och flyganfall. Dessa risker, som växa med närmandet till fiendens kust, utgöra en faktor i sjökriget, som icke har sin motsvarighet till lands eller i luften, och som förlänar även underlägsna sjöstridskrafter ett betydande värde. Pansarskeppen i en svensk flotta representera därför en maktfaktor, som är vida större än deras kampkraft i och för sig. Att artillerifartygen äro en flottas kärna och betydelsefullaste beståndsdel inses och erkännes hela världen över, varom den moderna fartygsbyggnadspolitiken nogsamt bär vittne. Utvecklingen av andra stridsmedel har snarare understrukit än rubbat på denna grundsats. Så har exempelvis det motståndskraftiga och starkt luftvärnsbestyckade artillerifartyget fått särskild vikt som stöd för de lätta fartygen även mot flyganfall. Det torde icke heller råda något tvivel därom, att pansarskeppsdivisionen är den kraftgrupp inom vårt sjövapen, till vilken hänsyn främst tages vid eventuella överväganden om fientliga företag över havet mot vårt land. I närvarande tid, då den tekniska utvecklingen tvingar även stormakterna

353 till en avsevärd begränsning av slagfartygens antal, framträder i än högre grad värdet av våra pansarskepp. Kryssarna. Kryssaren förenar artilleristisk kraft och ett visst mått av pansarskydd med god fart och sjöduglighet. Den äger i allmänhet torpedbestyckning och kan ombord medföra minor. Den lämpar sig därför för lösande av ifrågakommande spanings-, minerings- och bevakningsuppgifter och kan på ett verksamt sätt sekundera såväl pansarskeppet som jagaren. Med jagare samopererande kryssare äro värdefulla länkar i spaningstjänsten, särskilt genom att möjliggöra dennas utsträckande över betydande områden av havet. Detta är av största betydelse under sådana förhållanden — mörker eller otjänlig väderlek — då flygspaningen icke kan utnyttjas. Vid fullgörande av uppdrag på större avstånd från huvudstyrkan och vid tillfällen, då snabbt ingripande kräves, såsom vid fientliga företag mot sjöhandeln, mineringsföretag o. dyl., är kryssaren av stort värde såväl i och för sig som i samverkan med andra lätta sjöstridskrafter. Då antalet pansarskepp är begränsat, framstår betydelsen av att kunna insätta kryssare som stöd för kortvarigare framstötar med lätta krafter och därigenom spara skeppen till viktigare operationer. Kryssaren kan anses utgöra en mellanlänk mellan de båda fartygsslag, vilka bland övervattensfartygen äro de främsta bärarna av kanonen resp. torpeden, nämligen pansarskeppet och jagaren. Flygplankryssarens speciella egenskap att kunna ombord medföra och under gång till sjöss uppsända ett antal flygplan skapar ökad säkerhet för att den sjöstyrka, i vilken detta fartygsslag ingår, på rätt tid och plats kan disponera ett om förhandenvarande taktiska läge fullt orienterat flygförband för spaning, eldledning åt artilleriet eller strid i luften. Därest endast kustbaserade flygplan stå till förfogande för dessa ändamål, föreligger risk, att flygplanen icke hinna utkallas i tid eller vid ankomsten till stridsplatsen sakna den noggranna kännedom om läget som erfordras för en effektiv verksamhet. Särskilt viktigt är detta, då eldledningsplanen icke kunna medföras å pansarskeppen. Flygplankryssaren besitter i övrigt samma egenskaper, som känneteckna kryssaren. Jagarna. Jagaren karakteriseras främst av hög fart och sjöduglighet i förening med god torpedbestyckning och ett kraftigt artilleri. Jagarens uppgifter äro mångskiftande och fördelade till såväl dager som mörker. I spaningstjänsten utgör jagaren ett ofrånkomligt komplement till flygspaningen, särskilt nattetid eller under ogynnsamma atmosfäriska förhållanden. Dess förmåga att under mörker eller dålig sikt kunna anfalla eller hålla känning med upptäckta stridskrafter är av den största betydelse. Vid mineringsföretag, i sjöhandelskriget och för överraskande motanfall mot fientliga jagare 1282 35

E 23

354 ävensom för bevakningsuppgifter, dimbildning, ubåtsjakt och annan direkt samverkan med en huvudstyrka finner jagaren en mångsidig användning. P å grund av sin höga fart samt utrustning med sjunkbomber är jagaren en av ubåtens farligaste fiender. Jagaren torde kunna anses vara det fartygsslag, som har den mångsidigaste användningen i sjökriget. Saknas kryssare som stöd för jagarnas verksamhet och som mellanlänk mellan jagare och pansarskepp ökas kraven på jagarens förmåga att på egen hand kunna upptaga kampen med fientliga jagare och lätta kryssare och därmed även kraven på dess artilleribestyckning. Ubåtarna. Ubåten har i torpedvapnets framförande sin förnämsta stridsuppgift, men utläggandet av minor ingår även som ett viktigt led i dess verksamhet. Fartygets förmåga att förflytta sig under vattnet utgör grunden för dess användbarhet i sjökrigföringen. En begränsning ligger dock på teknikens nuvarande ståndpunkt i den ringa uthålligheten i undervattensläge, som tvingar fartyget att efter viss tids undervattensgång intaga övervattensläge för uppladdning av ackumulatorbatterierna. Under mörker kunna anfall i undervattensläge icke utan svårighet utföras. Förmågan till vistelse under vattenytan jämte den stora aktionsradien i övervattensläge medför, att ubåtarna innebära ett ständigt hot, som påkallar omfattande försiktighetsmått från övervattensfartygens sida. A andra sidan hava motmedlen mot ubåten alltmera utvecklats, och dess farligaste motståndare äro de med sjunkbomber och lyssnarapparater utrustade snabba och lättmanövrerade fartygen på ytan. Stödd av artillerifartyg, som hålla havsytan ren från ubåtens fiender, utgör ubåten ett verksamt hinder för en fientlig närblockad av de egna sjöstridskrafterna, som i sin tur möjliggöra ubåtens obehindrade utlöpande till sjöss, och denna växelverkan tillförsäkrar ömsesidigt den nödvändiga operationsfriheten. Till ubåtens uppgifter höra vidare observationstjänst utanför viktigare farledsförträngningar, fientliga baseringsområden, hamnar m. m. och i samband därmed anfall mot fientliga fartyg jämte utläggandet av mineringar m. m. Ubåten bildar sålunda ett värdefullt led i den strategiska spaningen till sjöss, samtidigt som den tvingar motståndaren till betungande motåtgärder och inskränker hans operationsfrihet. De ökade svårigheterna för ubåtar att komma till anfall utan stöd av egna fartyg på ytan hava tillsammans med de förbättrade möjligheterna att låta flera ubåtar samarbeta i undervattensläge emellertid verkat att förskjuta ubåtens huvuduppgift mot det direkta samarbetet med egna ytstridskrafter i sjöstriden. Ubåten har sålunda alltmera förlorat sin fristående ställning och blivit ett bland sjökrigets många olika stridsmedel. Dess användbarhet och dess moraliska inverkan äro emellertid betydande. Motortorpedbåtarna. Motortorpedbåten utgör en efter den nutida tekniska utvecklingen anpassad efterföljare till torpedbåten. Den karakteriseras av hög fart men relativt liten

355 aktionsradie. Dess verksamhet begränsas till områdena omedelbart utanför kusterna, och den är i hög grad beroende av sjöhävningen. Den kan i vissa hänseenden jämföras med torpedflygplanet men medför två i stället för en torped och lämpar sig i motsats till torpedflygplanet väl för användning även under mörker. Den kompletterar ubåten, minan och flygstridskrafterna som viktiga delar av sjöstridskrafterna, då det gäller att för en angripare skapa allvarliga risker i närheten av egen kust. Särskilt gäller detta vid avvärjandet av landstigningsföretag. Minfartygen. Minan spelade i kriget 1914—18 en mycket stor roll, och utvecklingen efter världskriget tyder på att den kommer att i än större utsträckning användas i framtidens sjökrig. Dess utnyttjande fordrar tillgång på för minutläggning lämpliga fartyg, som kunna medföra ett stort antal minor och snabbt förflytta sig till platsen för en minerings utläggande. Dylika fartyg av kryssartyp funnos redan före världskriget och hava även under senare år byggts i vissa länder, under det man på andra håll nöjer sig med att anordna befintliga kryssare, jagare, undervattensbåtar och vedettbåtar för medförande och utläggning av minor. Dessutom förutsattes utnyttjandet av därför lämpliga hjälpkryssare såsom minfartyg. Finnes sålunda tillgång till för minläggning lämpliga stridsfartyg och hjälpfartyg kan kravet på särskilda minfartyg eftersättas. Vedettbåtarna. Vedettbåtarnas huvuduppgifter äro ubåtsjakt och minsvepning. De utrustas med lyssnarapparter och sjunkbomber samt minsvep och lätt artilleri jämte anordningar för dimbildning. Vedettbåtarna måste äga sådan fart och sjöduglighet att de kunna följa kustflottan till sjöss. För den mera lokalt betonade minsvepningen och ubåtsjakten utanför kusten, i utfartslederna och inom baseringsområdena — »renhållningstjänsten» — lämpa sig för ändamålet konstruerade minsvepningsfartyg och motorsvepbåtar i förening med hjälpfartyg. Depåfartygen. För förläggningen av de med sjöstridskrafterna direkt samverkande flygstridskrafternas ävensom de mindre beboeliga ubåtarnas personal erfordras fiygdepåfartyg och ubåtsdepåfartyg, som kunna förflyttas till lämpliga basområden i anslutning till sjöstridskrafternas operationer. Från dessa fartyg utövas även flygstridskrafternas och ubåtsförbandens direkta operativa och administrativa ledning. Ombord å depåfartygen böra mindre reparationer och underhållsarbeten kunna utföras, samt mindre ammunitions- och bränsleförråd medföras. Depåfartygen utrustas i allmänhet med lätt artilleri, jämväl användbart mot luften.

356 2. Sjöstridskrafternas omfattning och sammansättning. Vårt lands behov av sjöstridskrafter har enligt de verkställda sjömilitära utredningarna beräknats till i kustflottan 4 pansarskepp, 2 kryssare, 12 jagare, 12 ubåtar, 8 vedettbåtar och 1 flygplankryssare, samt för lokalstyrkorna äldre stridsfartyg m. m. Med denna omfattning av kustflottan har det ansetts att vårt land inom sitt totala försvarssystem skulle erhålla den säkerhet till sjöss som rimligtvis kan begäras. Särskild uppmärksamhet har härvid även ägnats åt vårt lands försvarsbehov på västkusten, dit vi — såsom i huvudförslaget konstaterats — icke kunna avdela några sjöstridskrafter av värde med nuvarande knappa tillgång på fartyg i kustflottan. Med den ekonomiska ram, som nu i bästa fall synes komma att avses för tillgodoseendet av vårt lands försvar, kan jag emellertid i det efterföljande organisationsförslaget icke inrymma den utökning av flottan med 2 kryssare, 4 jagare och 3 ubåtar, som enligt det ovanstående måste anses önskvärd. Kryssarna, vilka i första hand skulle kunna detacheras till västkusten, främst för handelsskydd, måste av kostnadsskäl strykas. Men det måste framhållas, att detta endast kan ske, därest sådana åtgärder vidtagas, att 2 av de äldre pansarskeppen kunna bliva i stånd att fylla det försvarsbehov, som i detta hänseende kan komma att föreligga. Icke heller de 4 jagarna synas kunna inrymmas inom den beräkneliga kostnadsramen, vilket måste betecknas såsom en ytterst kännbar olägenhet i fråga om våra sjöstridskrafters verkningsmöjligheter och uthållighet. Däremot anser jag att behovet av ubåtar icke kan nedpressas under de angivna 12 och beräknar jag då, att ett visst antal av dessa fartyg — jämte äldre övervattensfartyg, minsvepningsfartyg m. m. — skola kunna prestera åtminstone en viss grad av försvar i Kattegatt och Skagerack. Jag anser sålunda, att flottan bör upprätthållas i den omfattning, som avsågs i 1925 och 1927 års försvarsbeslut med den skillnad, att antalet ubåtar ökas till 12. Kustflottan bör sålunda erhålla följande sammansättning av stridsfartyg: 4 artillerifartyg med 4 svåra kanoner per fartyg, 1 flygplankryssare, 8 jagare av nuvarande typ, 12 undervattensbåtar, 8 vedettbåtar, 1 depåfartyg för undervattensbåtar samt 1 depåfartyg för flygstridskrafter. Kravet på lokalstyrkor för skyddet av kustflottans viktigare baseringsområden i samverkan med kustartilleristridskrafter, för minsvepning och ubåtsjakt utanför dessa områden och längs våra kustfarvatten, för övervakande av viktiga mineringar utanför våra kuster samt för sjöhandelns direkta skyddande kommer under alla förhållanden att bliva mycket stort. Behovet måste fyllas med såväl stridsfartyg som hjälpfartyg av olika slag. De stridsfartyg, som

357 måste medverka i lokalstyrkorna, men vilkas stridsvärde och modernitet kan vara mindre än motsvarande fartygs i kustflottan, utgöras av artillerifartyg, minfartyg, jagare och undervattensbåtar samt minsvepningsfartyg och motortorpedbåtar. Följande fartyg förutsättas tillsvidare ingå i lokalstyrkorna: 4 artillerifartyg av äldre typ, 1 pansarkryssare, 1 minkryssare, 7 jagare av äldre typ, 6 undervattensbåtar samt 8 vedettbåtar.

3. Flottans ersättningsbyggnad m. m. Med hänsyn till önskvärdheten av att i möjligaste mån kunna överblicka en byggnadsperiod samt jämväl på grund av sjökrigsmaterielens fortgående utveckling synes en längre period än 7 år icke lämpligen böra ifrågasättas. I fråga om fartygsmaterielens förnyelse ansluter jag mig i stort sett till de förslag, som framlagts av herrar Borell och Magnusson, med de avvikelser, som betingas av dels det ökade antalet undervattensbåtar, dels angelägenheten av att jämväl pansarskeppet Drottning Victoria bör ifrågakomma till modernisering under 7-årsperioden. Vissa mindre omläggningar i moderniseringsarbetets omfattning bliva härigenom erforderliga. Närmare redogörelse för den föreslagna moderniseringen lämnas i särskild skrivelse. I anslutning till det ovan anförda föreslår jag, att under ifrågavarande 7årsperiod följande plan antages för flottans ersättningsbyggnad m. m. Ersättningsbyggnad av ett artillerifartyg kronor 27 200 000 * » tv & jagare, nuvarande typ » 13 800 000 / » fem ubåtar » 20000000 Modernisering av »Gustav V» » 6149 000 » » »Drottning Victoria» » 5 871000 » »Sverige» » 3 630 000 Summa kronor

76 650 000

Jag beräknar sålunda ett årligt anslag för ersättningsbyggnad och modernisering av sammanlagt 10-9 5 milj. kronor, vilket ungefärligen överensstämmer med genomsnittsbeloppet av de olika årskvoter, som föreslogos av 1926 års flottkommitté. Ersättningsbyggnadsanslaget synes lämpligen böra användas enligt följande fördelning: Under första och andra budgetåren, modernisering av det Sverige-skepp, som må av marinmyndigheterna komma att föreslås, samt nybyggnad av två jagare och en undervattensbåt, varjämte frågan om det nya artillerifartygets konstruktion m. m. slutligt avgöres. Under tredje till och med sjätte året, modernisering av de två återstående Sverige-skeppen enligt marinmyndigheternas förslag samt nybyggnad av ett

358 artillerifartyg och en undervattensbåt ävensom påbörjande av tre undervattensbåtar. Under sjunde året fullbordas sistnämnda tre undervattensbåtar. I omedelbar anslutning till ett blivande försvarsbeslut bör sålunda frågan om den lämpligaste typen av artillerifartyg för svenska kust flottan upptagas till prövning. 4.

Förslag till rustningsplan m. m. för krigsberedskap och övningar.

Kustflottan. 3 pansarskepp 1 flygplankryssare 4 jagare 4 jagare 5 u-båtar 1 u-båt 3 u-båtar 4 vedettbåtar 1 depåfartyg för u-båtar 1

»

»>

flygförband 1

2 tendrar 1 tender 1 logementsfartyg För kadetternas

övningar.

1 minkryssare eller depåfartyg

^™^~~-

2 jagare, äldre

—~ övriga

fartyg.

4 minsvepare

— — — — —

Lokalstyrkornas u-båtär

.•

af Chapman

^~L~-,—~X~

Najaden, J a r r a m a s

—J

Svensksund

-—

Ej n ä m n d a fartyg

|

.

L~-— i—-—

i

J—»J

L

Beteckning; Rörlig förläggning. = = = = = Stationär » — — — Depå » U Ä ^ » W « * * > . Upplagt fartyg. 1

Avses om erforderligt under vintern såsom kasernfartyg.

359 5. K å r e r och stater. Officerskåren. Staten är uppgjord på grundval av mobiliseringsbehovet samt så avpassad att den i möjligaste mån säkerställer ett väl ordnat befordringssystem, vilket, i överensstämmelse med vad i huvudförslaget uttalas beträffande armén, bör »tillmätas en avgörande betydelse.» Vid beräknandet av personalbehovet har, för vinnande av överensstämmelse med huvudförslagets för armén tillämpade grunder härutinnan, upptagits en ersättningspersonal för sjuka m. fl. av 5 % för officerare. Erfarenheten har visat, att sådan ersättningspersonal är nödvändig för flottan. Ävenledes har hänsyn tagits till behovet av officerare för studier utomlands. Som stöd härför synes kunna åberopas följande uttalande i huvudförslaget beträffande utrikes studier av arméofficerare: »Försvarskommissionen har ansett betydelsen härav vara så stor, att årligen återkommande kommenderingar för detta ändamål måste beräknas i den nya härorganisationen». Samma synpunkter böra tillämpas, när det gäller flottan. Med hänsyn till den stora omfattningen av stationschefens i Karlskrona verksamhetsområde — han har enligt den föreslagna organisationen sig underställda bland annat omkring 60 officerare, 600 underofficerare och flaggkorpraler samt ungefär 2 000 man stammanskap, vartill komma stationens värnpliktiga jämte skeppsgossekåren — synes för ifrågavarande befattning böra utgå lön enligt lönegraden O. 7. För vinnande av förenkling i avlöningsförhållandena synes varvschefsbefattningen i Karlskrona böra uppflyttas till lönegrad O. 7, varvid arvodet bör bortfalla. Denna åtgärd medför i lönehänseende ingen annan ändring än en höjning med 60 kronor för år. Förslag till stat för flottans officerskår. Beställning

(befattning)

Flaggmän Chefen för marinstaben Chefen för Karlskrona örlogsstation Chefen för Karlskrona örlogsvarv Kommendörer Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden Kaptener Löjtnanter Fänrikar Summa

Antal

Lönegrad

4 1 1 1 6 21 22 126 110 54

O. 8 O. 7 O. 7 O. 7 O. 6 O. 5 O. 4 O. 3 O. 2 O. 1

346 Härtill kommer i regel en flaggman, upptagen på annan stat såsom chef för marinen. Det nu utgående arvodet till befälhavande amiralen i Karlskrona, 3480 kronor, synes på grund av den stora representationsskyldighet, som åligger denne befattningshavare, särskilt vid främmande örlogsbesök, böra höjas till 4 200 kronor.

360 Arvodet till varvschefen i Stockholm, 900 kronor, bör fortfarande utgå med samma belopp. TJnderofficerskåren. Staten är uppgjord på grundval av mobiliseringsbehovet samt så avpassad att den i möjligaste mån säkerställer ett väl ordnat befordringssystem, vilket, i överensstämmelse med vad i huvudförslaget uttalas beträffande armén, bör »tillmätas en avgörande betydelse.» Jag har härvid beaktat de önskemål, som framförts av representanter för de militära personalförbunden, ehuru jag med hänsyn till tjänstens krav samt de ekonomiska konsekvenserna icke ansett mig kunna föreslå större omflyttningar beträffande underofficerare och flaggkorpraler än som framgår av efterföljande stater. Vid beräknandet av personalbehovet har, för vinnande av överensstämmelse med huvudförslagets för armén tillämpade grunder härutinnan, upptagits en ersättningspersonal för sjuka m. fl. av 5 % för underofficerare. Erfarenheten har visat, att sådan ersättningspersonal är nödvändig för flottan. Med införandet av förrådsförvaltare har en helt ny grad skapats inom flottans underofficerskår, med högre avlöning och pensionsålder än för övriga underofficerare. Detta innebär, att en underofficer, för att nå kårens högsta grad, måste lämna sitt egentliga yrke och övergå till förvaltningstjänst. Befattningarna såsom förrådsförvaltare äro synnerligen eftersträvade och endast de dugligaste ifrågakomma till att erhålla dessa befattningar. Följden härav är, att flera av de bästa underofficerarna undandragas från den praktiska tjänsten för att ägna sig åt ren förrådstjänst, vilken visserligen i och för sig är förenad med stort ekonomiskt ansvar. Nu finnas emellertid inom flottan flera för underofficerare avsedda befattningar, vilka ifråga om krav på skicklighet, pålitlighet och ansvar äro fullt jämställda med och i vissa fall måhända på ett högre plan än förrådsförvaltartjänsten. H ä r må endast såsom exempel nämnas uppbördsmaskinisterna på de större fartygen, vilka ansvara för skötseln och vården av de omfattande och dyrbara maskinanläggningarna, de uppbördsmän, som ansvara för Sverige-skeppens artilleri, de underofficerare, som bliva fartygschefer, föreståndare för vissa större expeditioner i land och för vissa större arbetsavdelningar å örlogsvarven m. m. I anslutning till vad i huvudförslaget förordas beträffande vissa underofficersbefattningar vid armén, synes i den nya marinorganisationen böra upptagas ett ökat antal löner i lönegraden Uo. 4, vilka löner skulle avses för sådana flaggunderofficerare, vilka bäst fyllde fordringarna för tjänstgöring i mera ansvarsfulla befattningar, såsom ovan angivits. Antalet dylika underofficerare, vilka lämpligen kunna benämnas »flaggunderofficerare av 1. löneklassen», föreslås till 24. Av underofficerarna av 2. graden är en avsedd för uteslutande tjänstgöring vid flygvapnet.

361 Förslag till stat för Hotlans nnderofflcerskår. t ä 11n i n g Förrådsförvaltare Flaggunderofficerare, 1. löneklassen Flaggunderofficerare, 2. löneklassen Underofficerare av 2. graden

I j Summa I

Antal

Lönegrad

18 24 198 380

Uo. 4 Uo. 4 Uo. 3 Uo. 2

G20

Sjömanskåren. Staten är uppgjord på grundval av mobiliseringsbehovet samt så avpassad att den i möjligaste mån säkerställer ett väl ordnat befordringssystem, vilket, i överensstämmelse med vad i huvudförslaget uttalas beträffande armén, bör »tillmätas en avgörande betydelse». Jag har härvid beaktat de önskemål, som framförts av representanter för de militära personalförbunden, ehuru jag med hänsyn till tjänstens krav samt de ekonomiska konsekvenserna icke ansett mig kunna föreslå större överflyttning av flaggkorpraler till underofficerskåren än som framgår av efterföljande stat. Vid beräknandet av personalbehovet har, för vinnande av överensstämmelse med huvudförslagets för armén tillämpade grunder härutinnan, upptagits en ersättningspersonal för sjuka m. fl. av 5 % för flaggkorpraler och 2'5 % för övrigt manskap. Erfarenheten har visat, att sådan ersättningspersonal är nödvändig för flottan. Förslag till stat för flottans sjömanskår. B e s t ä l l n i n g Flaggkorpraler Korpraler Meniga under 12 månader Meniga under 9 månader Summa

Antal

Lönegrad

280 1120 2 000 150 3 550

Mm. 3 Mm. 2 Mm. 1 Mm. 1

I antalet korpraler ingå tre, som uteslutande äro avsedda för tjänstgöring vid flygvapnet. Av korpralerna förutsättas 150 vara högbåtsmän. Anställningspenning, riktartillägg, hyresbidrag och inkvarteringsersättning förutsättas utgå enligt gällande grunder, varjämte, såsom i huvudförslaget angives, motsvarande tillägg bör utgå till plutonsbefälhavare vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatörer. Skeppsgossekåren. Skeppsgossekåren förutsattes omfatta 500 gossar, med möjlighet att i mån av vakanser inom sjömanskåren i motsvarande grad öka antalet skeppsgossar till högst 600. Med erfarenhet från nuvarande organisation torde de tre årskurserna kunna beräknas omfatta resp. 185, 165 och 150 gossar. Det årliga rekryte-

362 ringsbehovet blir sålunda omkring 185 gossar samt antalet årligen karlskrivna gossar omkring 150. Musikpersonalen. Musikdirektör, Stockholm Musikdirektör, Karlskrona Musikelever

Antal

Lönegrad

1 1 20

O. 3 O. 2

6.

De värnpliktiga. För de värnpliktiga har i detta förslag räknats med följande antal tjänstgöringsdagar, nämligen linjetjänst 568 000 dagar. ersättningsreserv 118 900 » För studenter och likställda samt för kadetter m. fl. förutsattes icke någon ändring från huvudförslaget.

IV. Kustartilleriet. Kustartilleriets motståndare äro att finna till sjöss; de utgöras främst av sjöstridskrafter. Äro de påståenden riktiga, som hävda, att flygvapnet ytterligt försvårar sjöstridskrafters uppträdande särskilt i innanhav och att flygstridskrafterna vid avvärjandet av invasion göra våra artillerifartyg överflödiga, ja, då har vårt kustartilleri icke många uppgifter att fylla i det svenska försvarssystemet. Ty då skulle befintligheten av våra operativa flygstridskrafter i allmänhet vara tillfyllest för att avhålla en fiende från angrepp över havet, och kunna flygstridskrafterna ersätta våra artillerifartyg till sjöss, så kan man med ännu större berättigande påstå, att de kunna ersätta vårt kustartilleri, enär ju dettas mål måste befinna sig i omedelbar närhet av kusten, där våra flygstridskrafter ha betydligt större möjligheter att effektivt ingripa än längre ut till havs. Nu är det emellertid så att dessa påståenden om flygstridskrafternas verkningsmöjligheter vederläggas såväl av våra egna övningar som av den allmänna uppfattningen utomlands. Praktiska tillämpningsövningar leda sålunda fram till det bedömandet att artillerifartygen och med dem sjöstridskrafterna fortfarande äro en omistlig del av försvarssystemet. Härmed framträder ock betydelsen av kustartilleriet, vars huvuduppgift alltid har varit och fortfarande är att bereda skydd åt flottans baser och replipunkter. Denna huvuduppgift, för vilken kustartilleriet skapats, får icke förloras ur sikte. Den tendens, som nu tydligt skönjes, att låta andra uppgifter — mera armébetonade — träda i förgrunden, måste leda till, att flottan själv får övertaga omsorgerna om sitt basskydd och därmed undanryckes grunden för kustartilleriets fortbestånd inom marinen. Därest kustartilleristridskrafterna i sin helhet fortfarande skola tillhöra marinen, måste man sålunda ställa den fordran, att kustartilleriet skall se som sin förnämsta uppgift att skydda flottans baser och replipunkter mot anfall av såväl sjöstridskrafter som flygstridskrafter. Särskilt uppgiften att bereda

363 flottan erforderligt luftvärnsskydd inom basområdéna synes icke hava tillräckligt beaktats i huvudförslaget. Luftvärnets procentuella andel i kustartilleriets budget bör därför ökas. 1.

Kustartilleriets omfattning. I anslutning till vad tidigare angivits bör kustartilleriet i stort sett omfatta följande, för vilket närmare redogöres i hemlig bilaga. Befästningarna inom Härnösands krigshamn förutsättas alltjämt förlagda i materielreserv. För desamma beräknas ej annan personal än som kräves för tillsyn och vård av materielen. Beträffande kustartilleriförsvaret inom Stockholms krigshamn bör utbyggandet av försvarsanstalterna i havsbandet äga rum. Alla övriga marina befästningsanläggningar inom krigshamnen böra nedläggas eller förläggas i materielreserv, utan annan för dem avsedd personal än som erfordras för tillsyn och vård av materielen. Undersökning synes böra verkställas, huruvida icke bestyckning och byggnader m. m. lämpligen kunna disponeras för andra uppgifter. Det nu befintliga rörliga kustartilleriet bibehålies, varjämte luftvärnsformationer uppsättas, särskilt för skyddet av sjöstyrkornas ankarplatser m. m. Kustartilleriförsvaret i Fårösunds krigshamn synes böra anordnas i den omfattning huvudförslaget angiver. Gotlands rörliga kustartilleri och luftvärn, som i huvudförslaget förutsatts tillhöra marinen, böra — på de grunder, som anförts under »Arméorganisationen» — överföras till Gotlands artillerikår. Vad angår kustartilleriförsvaret i Karlskrona krigshamn, böra pågående befästningsarbeten slutföras. Vissa batterier synas böra nedläggas eller förläggas i materielreserv. Det nu befintliga rörliga kustartilleriet bibehålles, varjämte krigshamnens luftvärn kompletteras och förstärkes. Beträffande Göteborgs krigshamn är en utflyttning av kustartilleriförsvaret till yttre skärgården synnerligen önskvärd, men synes av kostnadsskäl tillsvidare böra anstå. Krigshamnens befästningar böra bibehållas i materielreserv och för desamma endast beräknas personal för tillsyn och vård av materielen. I huvudförslaget räknas med uppsättandet av rörliga kustartilleribatterier i större omfattning än vad ovan föreslås. Såsom i det föregående angivits under »Arméorganisationen» anses endast det rörliga kustartilleri, som avses för krigshamnarnas sjöfronter eller eljest i sjöförsvarets tjänst, böra tillhöra marinen, varemot det rörliga kustartilleriets uppgifter i övrigt böra övertagas av arméns artilleri. I anslutning till huvudförslaget bör kustartilleriet organiseras på tre truppförband, nämligen: Vaxholms kustartilleriregemente med ett detachement i Härnösands krigshamn, Karlskrona kustartilleriregemente med ett detachement i Göteborgs krigshamn, samt Fårösunds kustartillerikår.

2. Inspektören för kustartilleriet. I och med materielens överförande till kustartilleriets truppförband upphör »kustartilleriet» att vara enbart en personalorganisation och övergår till att beteckna ett truppslag och dettas stridskrafter, varvid chefen för kustartilleriet blir inspektör för kustartilleriet och — såsom hittills — chef för kustartilleriets personal. Enär benämningen »chef för kustartilleriet» då blir missvisande, förordas i huvudförslaget att chefen för kustartilleriet efter omorganisationen benämnes »kustartillerigeneralen», varjämte framhålles att benämningen »inspektör för kustartilleriet» är mindre lämplig. Motiveringen härför synes emellertid föga övertygande. Utan tvivel torde benämningen »inspektör för kustartilleriet» vara att föredraga framför »kustartillerigeneralen», vilket uttryck enligt allmänt talesätt mera är att anse såsom en populärbenämning på en myndighet, i stil med »flyggeneralen», »kustamiralen», »järnvägsgeneralen» o. dyl. Enär benämningen »inspektör» för visst truppslag e. dyl. har hävd inom försvarsväsendet, föreslås att chefen för kustartilleriet i den nya organisationen benämnes »inspektören för kustartilleriet». Inspektören för kustartilleriet bör inom marinen givas motsvarande ställning som inom armén exempelvis inspektören för artilleriet. Härjämte bör han vara chef för kustartilleriets personal. Endast i denna sistnämnda egenskap bör han vara organ åt chefen för marinen. Att såsom i huvudförslaget utöka inspektörens stab med ytterligare en regementsofficer vid sidan av stabschefen anser jag icke motiverat.

3. Kustartilleriets personal. Kustartilleriets personal bör — såsom i huvudförslaget skett — beräknas efter behovet vid mobilisering. På grundval av vad i det föregående framlagts beträffande kustartilleriets omfattning och organisation, har jag för kustartilleriet beräknat följande personal: Officerare: 1 generalsperson, 44 kaptener, 2 överstar, 46 löjtnanter, 5 överstelöjtnanter, 18 fänrikar. 9 majorer, Detta innebär en ökning från nuvarande organisation med 1 överstelöjtnant, 12 löjtnanter, 2 majorer, 2 fänrikar. 12 kaptener, Underofficerare: 12 förrådsförvaltare, 66 flaggunderofficerare, 114 underofficerare av 2. graden.

365 Detta innebär en ökning från nuvarande organisation med 6 förrådsförvaltare, 36 flaggunderofficerare, 54 underofficerare av 2. graden. 60 flaggkorpraler, 300 korpraler, 500 meniga.

Underbefäl

och

meniga:

Detta innebär en ökning från nuvarande organisation med 1 flaggkorpral, 88 korpraler, 148 meniga. Beträffande musikpersonal, pensionerad personal, reservstatspersonal, reservpersonal, värnpliktiga samt icke ordinarie personal förutsättas icke några avvikelser från huvudförslagets beräkningar. För tjänstgöring uteslutande vid kustartilleriet beräknas följande personal från 1 kommendörkapten, 5 kaptener, 1 löjtnant; samt från

Marinintendenturkåren:

Marinläkarkåren: 1 förste marinläkare, 2 marinläkare av 1. graden, 2 marinläkarstipendiater på stat, 4 marinläkarstipendiater över stat.

V. För marinen gemensam personal. Mariningenjörkåren. I enlighet med vad som anförts i huvudförslaget har marinöverdirektören begärt en ökning av den nuvarande mariningenjörkåren med sammanlagt 13 mariningenjörer och 2 specialingenjörer. Av ekonomiska skäl har i huvudförslaget dock endast den ändringen vidtagits i gällande stat, att 2 frivilligt inkallade mariningenjörer av 2. graden i reserven ersatts med en marindirektör och en mariningenjör av 1. graden, förutom de ändringar, som betingas av det innevarande år påbörjade nya utbildningssystemet för mariningenjörer. På grund av mobiliseringsbehovet samt till följd av de i förhållande till huvudförslaget ökade nybyggnaderna och den mera omfattande rustningsplanen, torde den förstnämnda ökningen av mariningenjörkåren vara nödvändig och bör staten alltså, sedan det nya utbildningssystemet fullt genomförts, upptaga de beställningar, som angivas i efterföljande

366 Förslag till stat för mariningenjörkåren. B e s t ä 11n i n

Antal

Lönegrad

1 3 6 13

Arvode C 14 13 .12 10 9 Arvode

Marinöverdirektör Marindirektörer av 1. graden Marindirektörer av 2. graden Mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen Mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen Mariningenjörer av 2. graden Marinunderingenjörer under 10 månader Marinunderingenjörer under 8 månader Specialingenjörer av 1. graden Specialingenjörer av 2. graden Specialingenjörer av 3. graden • Mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater): u n d e r 10 m å n a d e r ; •• • ••• Mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater): under 8 månader

» C 13 C 12 C 10 Stip-

Marinintendenturkåren. Försvarskommissionen har på anförda skäl förordat, att marinintendenturkåren omorganiseras till en militär kår. Även jag anser en sådan förändring lämplig och välmotiverad. Enligt verkställda beräkningar av mobiliseringsbehovet erfordras för den av mig föreslagna marinorganisationen ett antal av sammanlagt 65 marmintendenter å aktiv stat. Den sålunda föreslagna numerären innebär en tämligen tillfredsställande personaltillgång jämväl för tjänsten i fred och synes lämna möjlighet att i viss mån tillgodose det av försvarskommissionen framhållna behovet av ökat antal utbildningsplatser för de yngsta marinintendenterna. Fördelningen av beställningarna å lönegrader torde, i huvudsaklig anslutning till vad kommissionen därom anfört, böra ske enligt följande Förslag till stat för marinintendenturkåren. B e s t ä l l n i n g

Kommendör Kommendörkaptener av 1. graden Kommendörkaptener av 2. graden . Kaptener Löjtnanter Fänrikar

Antal

Lönegrad

1 4 8 30 15 7

O 6 O 5 O 4 O 3 O 2 O 1

Den föreslagna organisationen av Karlskrona krigshamn med ärenden rörande intendentur, kassaväsende och avlöning koncentrerade till en distriktsförvaltning ställer synnerligen stora anspråk på dess chef. Under honom komma att lyda ett kontor för kamerala ärenden, krigshamnens proviant-, beklädnads- och sängpersedelförråd, marinens centrala beklädnadsverkstad, kronobageri, korvfabrik och andra intendenturanstalter samt en central

367 upphandlingsavdelning, ävensom flera föredragande avdelnings- eller detaljchefer. Samtidigt skulle den redan nu betydande beslutanderätt i förvaltningsärenden, som tillkommer nuvarande stationsintendenten, ytterligare vidgas genom den förutsatta decentralisationen av sådana ärenden från befälhavande amiralen. Såsom chef för distriktsförvaltningen i Karlskrona avses en beställningshavare i lönegraden O. 5. Det torde emellertid sakna motstycke inom svensk statsförvaltning att en befattningshavare med ett så omfattande verksamhets- och ansvarsområde samt så vidsträckt självständig beslutanderätt är placerad i nyss angiven löneställning. Lönen motsvarar nämligen begynnelselönen för byråchef, men oaktat förvaltningschefen i regel måste förutsättas komma att kvarstå relativt lång tid i sin befattning, enär pensionsåldern är 60 år, utgår icke en enda löneförhöjning, medan däremot i lönegraden B. 30 finnas fyra löneklasser. För att ifrågavarande befattningshavare åtminstone skall erhålla samma slutlön som en byråchef synes han därför böra tillerkännas ett särskilt arvode med ett belopp av förslagsvis 1 380 kronor för år. Marinläkarkåren. Med anledning av de i jämförelse med huvudförslaget ökade fartygsrustningarna samt för möjliggörande av föreskriven marinläkarutbildning m. m. erfordras en ökning av sammanlagt 11 marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater på stat, fördelade förslagsvis på 5 marinläkare av 2. graden och 6 marinläkarstipendiater. Beträffande behovet av specialläkare samt marinläkare av 1. graden vid Stockholms örlogsstation och i Fårösund förutsattes samma antal som i huvudförslaget. Förslag till stat för marinläkarkåren. B e Bt ä 11n i n Marinöverläkare Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden Specialläkare Marinläkare av 2. graden Marinläkarstipendiater på stat

Antal

Lönegrad

1 3 8 2 20 16

C 15 C 13 C 10

Härtill böra komma 16 marinläkarstipendiater över stat. Marinens poliskår. Såsom i huvudförslaget. Marinens ecklesiastikstat. Såsom i huvudförslaget. 1

Arvode, motsvarande 13. löneklassen i löneplan C.

368 VI. Kostnader m. ni. Sammanställning av beräknade årliga kostnader för sjöförsvaret (utom sjökarteverket).

Flottan

Kustartilleriet

Kostnader för värnpliktiga, avsedda för|| Sjökarteverkets fartyg

Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Avlöning till personal vid marinförvalt 261 500 ningen, förslagsanslag Avlöning till personal vid kårer och stater 10 922 000 2 683 000 m. fl., förslagsanslag 33 000 109 000 Rekryteringskostnader, förslagsanslag .. 58100 Kustartilleriets reservstat, förslagsanslag 50 000 150 000 Marinens reservpersonal, förslagsanslag.. Rese- och traktamentspenningar, förslags40 000 55 000 anslag 12 000 56 000 Flyttningsersättning, förslagsanslag 2 000 19 000 Resestipendier, reservationsanslag De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning. 424 750 190 870 De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, 6 600 20 000 förslagsanslag Inskrivnings-, mönstrings- och färdkost65 000 142 000 nader m. m., förslagsanslag Undervisning, understöd, expenser m. m. Undervisningsmateriel samt undervisnings anstalter m. m., reservationsanslag Studiestipendier, reservationsanslag Understöd åt föreningar, reservationsanslag Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag Tryckningskostnader, förslagsanslag .. Biblioteksverksamhet för underbefäl och manskap vid marinen, reservationsanslag

marinen,

261 500 13 605 000 142 000 58 100 200 000 95 000 68 000 21000

13 380

27 000

400 3 000

632 100

211 000

5 400 2 000

56 000 2 000

17 250

18 000

333 000 36 000

67 000 4 600

400 000 40 600

4 000

2 500

6 500 6 800 2 725 000 3 400 1 547 000

549 700 368 700

26 200 13 300

77 000

203 000

358 800

961 000

43 600

2 000

500 Transport kronor 21980 000 5 292120

60 830

15 350

övningar. Flottans krigsberedskap och övningar, 5 170 000 reservationanslag Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservationsanslag Krigsövningar vid kustfästrtingarna, reservationsanslag för

—

50 600

Förplägnad, beklädnad m. m. 2 142 300 Förplägnad, förslagsanslag 1161600 Beklädnad, reservationsanslag Kasern- och förplägnadsutredning samt 125 100 sängservis m. m., reservationsanslag . Bränsle, lyse, vatten, renhållning och t v ä t t 600 000 m. m., förslagsanslag

Sjukvård

Summa kronor

Statsisbrytarna

reservationsanslag

180 900

641 500 30 000

369 Flottan

Kostnader för värn pliktiga, avsedda för Kustartilleriet Sjökarte- Statsverkets isbryfartyg tarna

Transport kronor 21 980 000 5 292 120 Flytande materiel och byggnader. Underhåll av flottans fartyg och vissa byggnader m. m., reservationsanslag ... 6 200 000 Flottans ersättningsbyggnad, reservationsanslag 10 950 000 Kustartilleriets materiel m. m., reservationsanslag Anskaffning, underhåll och drift av sjö försvarets motorfordon, reservations anslag 20100 Ersättning-«byggnad av kustartilleriets båtmateriel, reservationsanslag —

60 830

Summa kronor

15 350 27 348 300

—

6 200 000

—

10 950 000

650 000

650 000

20 900

110 000

110 000

40 000

10 000

50 000

15 000

10 000

25 000

115 000

10 000

125 000

80 000

5 000

85 000

36 000

4 000

40 000

13 000 130 000

3 000 20 000

16 000 150 000

170 000

20 000

190 000

Anskaffning av teknisk materiel m. m. .. 1 750 000 Sjöförsvarets andel av byggnads anslaget för under fortifikationsstyrelsens över inseende ställda befästningar, kasern etablissement m. m 500 000

500 000

2 250 000

345 000 Summa kronor |41999100 7 000020

15 35049075 300

Artilleri-,

min-, torped-, radio- och annan teknisk materiel. Skjut- och materielförsök samt inskjutning av kanoner, reservationsanslag ... Prövning och undersökning av brisanta sprängämnen m. m., reservationsanslag Försök med teknisk materiel, reservationsÅtgärder för industriens krigsorganisation reservationsanslag Nya kärnrör m. m. i marinens artilleripjäser, reservationsanslag Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. m reservationsanslag Extra utgifter, reservationsanslag Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare, förslagsanslag

1282 35

845 000

E24

370 2. Plan för utbyggandet av flottans organisation.

1936/1937 1937/1938 1938/1939 1939/1940 1940/1941 1941/1942 1942/1941

Anslag eller anslagsgrupp

Avlöning, rekrytering, resekost10 082 00010 455 00010 830 00011 015 00011 200 00011 390 00011 572 5Ci nader m. m De värnpliktigas avlöning, in511 000 530 000 550 000 560 000 570 000 577 000 586 75] skrivning och redovisning Undervisning, understöd, expen384 000 400 000 415 000 420 000 430 000 435 000 440 8öl ser m. m Förplägnad, beklädnad m. m. .. 3 51O0U0 3 640 000 3 770 000 3 835 000 3 900 000 3 965 000 4 029 OOl Flottans krigsberedskap och öv4 500 000 4 670 000 4 840 000 4 920 000 5 000 000 5 090 000 5 170 Ool ningar 158 000 163 000 170 000 172 000 175 000 178 000 180 90l

Sjukvård

Underhåll avflottansfartyg och 5 900 000 6 050 000 6 270 000 6 380 000 6 485 000 6 590 000 6 700 Ool byggnader m. m 10 950 00010 950 00010 950 00010 950 00010 950 00010 950 00010 950 OOl Flottans ersättningsbyggnad Anskaffning, underhåll och drift 2010 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 av sjöförsvarets motorfordon Artilleri-, min-, torped-, radio och annan teknisk materiel 1 712 000 1 839 000 1 892 000 1 928 000 1 965 000 1 997 000 2 036 00 m. m. 273 000 283 000 293 000 300 000 305 000 308 000 313 90 Diverse S u m m a kronor 38000000 39000000 4000000040500000 41000000 41500 000142 000 00

3. Plan for utbyggandet av kustartilleriets organisation. Är

1 2 3 5 6 7 8 9 10

•

Ärliga kostnader

Engångskostnader (enligt särskild skrivelse)

Summa

5 195 000 5 340 000 5 4*5 000 5 630 000 5 775 000 5 920 000 6 065 000 6 210 000 6 355 000 6 500 000

1 805 000 1 660 000 1 515 000 1 370 000 1 225 000 1 080 000 935 000 790 0O0 645 000 500 000

7 000 000 7 000 000 7 000 000 7 000 000 7 OOO 000 7 000 000 7 000 000 7 000 000 7 000 000 7 000000

11 525 000 355 000 Under l l : e året Summa kironor 11880000 Anm. Liksom i huvudförslaget beräknas ett belopp av 355 000 kronor för fullbordandet av visst arbete i Karlskrona disponibelt först under l l : e året. J ä m k n i n g a r kunna tänkas erforderliga i utbyggnadsplanen med hänsyn till de omständigheter, som föreligga för varje år. Planen är uppbyggd med regelbundna ökningar lör personal och övningar och motsvarande minskningar i engångskostnaderna.

371 H. Flygorganisationen. 1. Ett svenskt flygvapens uppgifter och operativa användning. Den samverkan som måste äga rum mellan de tre försvarsgrenarna för att riksförsvaret i sin helhet må kunna fylla sina uppgifter, kräva att varje försvarsgren för sig är operationsduglig, eller — med andra ord - består av sådana stridskrafter att självständiga operativa uppdrag kunna utföras såväl till lands och till sjöss som i luften. P å grund av att våra flygstridskrafter av ekonomiska och andra skäl alltid måste komma att få en relativt ringa omfattning, framstår som det väsentliga frågan om flygvapnets samverkan med övriga försvarsgrenar, icke blott medelst härför särskilt avdelade flygstridskrafter utan även medelst de självständigt opererande flygstridskrafterna, d. v. s. den övervägande delen av flygvapnet. I motsats till vad fallet är vid en eventuell samverkan mellan armén och marinen, som icke utövar något inflytande på dessa båda försvarsgrenars organisationsformer, bliva kraven på flygvapnets samverkan med de övriga försvarsgrenarna delvis avgörande för flygvapnets organisation. Därvid bör beaktas att vårt marina läge torde medföra att samverkan mellan armé- och flygstridskrafter blir aktuell först i ett relativt sent skede av ett krig, och att i landkriget taktisk samverkan med operativa flygstridskrafter under alla förhållanden blir mycket begränsad. Samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter, däremot, tager sin början omedelbart vid ett krigsutbrott och fortgår därefter oavbrutet. Båda slagen stridskrafter operera i och över det gemensamma område, som utgöres av oss omgivande hav, och praktiskt taget samtliga förflyttningar av sjö- och flygstridskrafter göras i och över detta gemensamma område. Härtill kommer att anfallsobjekten — även taktiskt sett — ofta sammanfalla. Även vid den verksamhet, som under neutralitet fordras för bevakandet av rikets intressen, blir samverkan av stort värde. För att den sålunda ofrånkomliga samverkan mellan marinen och dess flygförband å ena sidan och de operativa flygstridskrafterna å andra sidan skall vara möjlig, måste flygvapnets organisation tillrättaläggas härför. Dess främsta mål bör vara att skapa operationsdugliga flygstridskrafter, som skola kunna uppträda icke enbart självständigt utan även i samverkan med i första hand flottan och i andra hand armén. Ett flygvapnen, som organiseras uteslutande med tanke på självständiga uppdrag, är föga ägnat att samverka med de båda andra försvarsgrenarna. E t t fristående flygvapen, vars organisation anpassats för samverkan, blir därigenom icke sämre utan snarare bättre ägnat för självständiga uppdrag. En i samverkan med sjöstridskrafterna tränad bombeskader besitter otvivelaktigt en högre effektivitet i all-

m

mänhet än en som övats endast för självständiga uppgifter. Den senare kan dessutom icke alls användas för taktisk samverkan med sjöstridskrafterna. Det är sålunda en angelägenhet av vikt, att flygvapnet som sådant skall organiseras så att en effektiv samverkan med såväl sjöstridskrafterna som de marinen tilldelade flygstridskrafterna kan åstadkommas. Behovet av ett tillräckligt antal såväl operativa som marinsamverkande flygplan framkallas av de föreliggande uppgifterna i den sjö- och luftkrigföring, som för vårt land blir aktuell redan i ett krigs början och har givetvis ingenting att göra med befintligheten av en överbefälhavare eller icke, såsom man i kommissionens huvudförslag sökt göra gällande. De vidsträckta, icke sällan avlägset från varandra belägna havsområden, som samtidigt, och till stora delar ofta kontinuerligt, måste övervakas genom kustflottans och marindistriktsbefälhavarnas försorg, kräva ett förhållandevis stort antal flygplan i det yttre försvarets tjänst. Enligt det föregående låter det sig emellertid väl tänka att avse, utrusta och utbilda de operativa flygstridskrafterna även för direkt samverkan med de rörliga sjöstridskrafterna, och därigenom kan det bliva möjligt att inskränka på de uteslutande för marinsamverkan avsedda flygförbanden. Kommissionen har för övrigt i princip tillämpat ett motsvarande förfarande på arméflygflottiljen, som består av lätta bombflygplan och angives skola övas i likhet med lätt bombflottilj (jfr huvudförslaget avd. IX). Denna flottilj utgör sålunda ytterligare ett lätt bombförband. I huvudförslaget har emellertid marinflygflottiljen, trots uttalanden om marinflygstridskrafternas vidgade uppgifter, beskurits långt under det av den militära sakkunskapen angivna effektivitetsminimum, utan att de operativa flygstridskrafterna i erforderlig grad anpassats för vare sig strategisk eller taktisk samverkan med marinen, d. v. s. för flygvapnets måhända viktigaste verksamhet i det yttre försvaret, som numera fordrar en operativ enhet även i luften. Denna verksamhet har icke tillräckligt beaktats i huvudförslaget, där de operativa flygstridskrafternas användning allt för mycket bundits till det självständiga luftkriget. E n svensk luftflotta utgör otvivelaktigt genom sin blotta befintlighet en värdefull del i respektförsvaret genom att den tvingar en eventuell angripare till åtgärder, som komma att i hög grad försvåra anfallsoperationerna. Givet är att om ett angrepp trots allt kommer till stånd, kan ett insättande av de operativa flygstridskrafterna mot angriparens flygbaser krävas för att lätta trycket mot hemorten eller för att, om ett försörjningskrig mot oss antager en oroväckande karaktär, försvåra för en fiende att behålla eller ytterligare framskjuta sin basering mot vårt land. Däremot kan jag icke biträda den uppfattningen att våra bombflygplan skola mer eller mindre snabbt förnötas i en kontinuerlig bekämpning av flygbaser i angriparens land, varmed endast tillfälliga fördelar i luftoperativt hänseende kunna ernås,^ men den fientliga anfallsverksamheten ingalunda förhindras. Frånsett de i och för sig mycket tvivelaktiga teserna i de flygmilitära utredningarna att stor-

373 makters landflygplatser icke kunna skyddas mot ytfällning »och att flygplan utan olägenhet, oavsett fientligt luftvärn, kunna anfalla flygbaser» måste verkningsmöjligheterna därvidlag alltid bliva mer eller mindre ovissa, bland annat därför att man icke vet hur starkt dessa flygbaser äro försvarade. Man torde kunna förutsätta att en i luften överlägsen motståndare, i kraft av sina större resurser och den fördel som initiativet innebär, genom samverkan mellan olika slag av flygstridskrafter och ett lämpligt disponerande av sina luftvärnsformationer på ett ganska betryggande sätt kan skydda sina bombflygplan under den tid dessa utnyttja egna framskjutna baser. Använder han sig av sjöbasering försvåras ytterligare basbekämpningen. Det kan dessutom förmodas att den i luften överlägsne, om han allvarligt stores av en flygbasbekämpning av antydd art, har möjligheter att omlägga sin strategi enligt mer lönande angreppsmetoder. Ur svensk synpunkt torde under inga förhållanden flygbasbekämpningen få drivas därhän att genom dagliga förluster eller på annat sätt de operativa flygstridskrafternas insatsmöjligheter så inskränkas att effektiv samverkan icke kan lämnas övriga stridskrafter vid mötandet av de för oss farligaste anfallsföretagen. Vad som i huvudbetänkandet (avd. IX) utsäges om våra flygstridskrafters basering kan jag icke till alla delar biträda. Av vad som ovan anförts om flygbasbekämpning såsom ett led i luftkrigföringen framgår betydelsen av att välja en basering som garanterar icke blott den största operationsfriheten utan även den största operativa följsamheten för flygstridskrafterna, särskilt för operationer som skola föras fram över hav. Med hänsyn till våra topografiska och klimatologiska förhållanden kan man ifrågasätta om icke sjöbasering är för oss i många fall den mest lämpliga. För att icke vårt flygvapen skall dömas till overksamhet i sina bakre baser, är det nödvändigt att disponera ett mot flyganfall motståndskraftigt främre bassystem. E t t dylikt erbjuder våra djupa skärgårdsområden och talrika över landet jämnt fördelade sjöar. Även om stationstjänsten normalt sett är mera betungande i sjöbaser än å flygfält, kunna förhållandena omkastas i krig. Kostnaderna för utbyggande av ett stort antal flygfält synas mig även onödigt betunga markorganisationen. Därest efter våra förhållanden i övrigt lämpade torped-, bomb- och spaningsflygplan icke anses kunna erhålla fullvärdiga flygegenskaper, om samma flygplan avses användas såväl å hjul som med flottörer, kan det tagas under övervägande, om man icke uteslutande bör gå in för specialbyggda sjöflygplan i vad rör fjärrspaning, torped- och medeltung bombfällning. 2.

Riktlinjer och förslag.

I anslutning till vad ovan anförts om ett svenskt flygvapens uppgifter och användning anser jag att flygorganisationen enligt huvudförslaget bör

374 tillrättaläggas med tanke på att våra flygstridskrafter i krig huvudsakligen komma att uppträda över havet och därvid skola kunna samverka med marinen och i fred därför böra övas härför. För tillgodoseende härav föreslår jag dels en ökning av flygvapnets totala kostnadsram från 28"2 till c:a 29'5 milj. kronor, dels att inom denna ram antalet marinsamverkande flygplan utökas från 32 till 72 samt att båda de medeltunga bombflottiljerna utrustas och utbildas för fjärrspaning, bomboch torpedfällning i samverkan med sjöstridskrafter. Då jag icke ansett mig kunna höja den totala kostnadsramen till att fullt motsvara kostnaderna för de föreslagna utökningarna i flygmaterielen, avser jag att de marinsamverkande förbandens utökning bör ske på bekostnad av en av de lätta bombflottiljerna, förslagsvis den som enligt huvudförslaget skall förläggas till Karlstad. Jag anser lämpligt taga denna flottilj därför att dess upprättande, frånsett inkasernering, förutsätter fullständigt ny markorganisation, vilket icke är fallet med någon av de övriga till uppsättning föreslagna flottiljerna. För att emellertid icke rubba antalet lätta bombflottiljer i de operativa flygstridskrafterna föreslår jag att arméflygflottiljen, som ju enligt huvudförslaget i stort sett utgör en tredje lätt bombflottilj, jämväl i denna sistnämnda egenskap inpassas i organisationen och benämnes »2. lätta bomb- och arméflygflottiljen», fortfarande förlagd till Malmslätt, och utökad med 1 division om 12 flygplan. Sistnämnda förfarande synes mig fullt motiverat därav att denna flottilj icke torde få några egentliga uppgifter i samverkan med armén förrän i ett senare krigsskede, detta särskilt med hänsyn till av mig föreslagen effektivisering av marinen och flygstridskrafterna i övrigt, jämfört med huvudförslaget. De marinsamverkande flygplanens fördelning på flottiljer. Enligt huvudförslaget omfattar marinflygflottiljen förutom avdelningsstab 16 torped- och fjärrspaningsflygplan och 2 spaningsdivisioner om 8 flygplan, varav den ena kust- och den andra fartygsbaserad. Det är utan vidare uppenbart att man med dessa fåtaliga flygplan icke samtidigt kan tillgodose kustflottans behov av flygstridskrafter för torpedfällning, fjärrspaning, bevakning, eldledning, dimbildning m. m. Än mindre blir detta möjligt om jämväl lokalstyrkornas och marindistriktens behov av flygplan för spaning och eldledning skola tillgodoses. Enligt de militära utredningarna erfordras minst tre divisioner sjöspaningsflygplan för kustflygbevakning, handelsskydd m. m. i marindistrikten. Jag anser därför nödvändigt att utöka antalet kustbaserade spaningsflygplan från 8 till 36, fördelade på tre divisioner, och tillsammans bildande en marinflygflottilj, förslagsvis förlagd till Karlskrona eller alternativt Göteborg. Den spaningstjänst, för vilken dessa flygplan avses, kräver en långt driven specialicering, som ej kan påräknas av de operativa flygstridskrafternas per-

375 son al. Flygplanen böra i första hand äga större aktionstid än nu befintliga kustbaserade spaningsflygplan. Utöver de fartygsbaserade spaningsflygplan, som kustflottan disponerar för taktiska uppgifters lösande — och vilka med hänsyn till speciella förlustrisker oundgängligen böra utökas till antalet från 8 till 12 — har kustflottan enligt ovan jämväl behov av kustbaserade flygplan för torpedfällning, spaning och dimbildning m. m. till större antal än vad som upptagits i huvudförslaget. De sannolika operationsområdenas utsträckning, det förhållandevis ringa antal undervattensbåtar, som kan avses för observationstjänst, samt bristen på kryssare och jagare skärpa kraven på flygspaningens uthållighet därhän att endast fjärrspaningsflygplan, som ju tillika äro torpedflygplan, böra tilldelas kustflottan för dennas framskjutna spaningstjänst. Med hänsyn till att de medeltunga bombflottiljerna enligt mitt förslag bliva fullt användbara för varje slag av strategisk och taktisk samverkan med kustflottan, har jag ansett det tillräckligt att tilldela kustflottan två divisioner fjärrspanings- och torpedflygplan om 12 flygplan vardera. Då de medeltunga bombflottiljerna, vilka ju även kunna vara bundna av andra uppgifter, icke äro med samma säkerhet påräkneliga vid stridstillfälle som de ständigt tilldelade flygförbanden, böra de sistnämnda icke hava mindre omfattning än som betingas av minimikraven på flygspaning och på flygtorpedanfall av erforderlig effektivitet. De fartygsbaserade spaningsflygplanen (en division om 12 flygplan) och de kustbaserade torped- och fjärrspaningsflygplanen (två divisioner om 12 flygplan) sammanföras till kustflottans flygflottilj, förslagsvis förlagd till Hägernäs i enlighet med huvudförslaget. Då det enligt den flygmilitära expertisen icke anses organisatoriskt lämpligt att låta flottiljerna omfatta mer än högst fyra divisioner har på angivet sätt tvenne marinflygflottiljer bildats, den ena avsedd för samverkan med kustflottan och den andra för samverkan med marindistrikten. De medeltunga bombflottiljerna. Enligt huvudförslaget skola omkring 50 % av de medeltunga bombflygplanen, som förutsättas bliva av samma typ som torped- och fjärrspaningsflygplanen, tillsvidare utrustas med flottörer. Med bibehållande av i huvudförslaget angiven organisation och förläggning för båda dessa flottiljer avser jag, att samtliga medeltunga bombflygplan skola förses med flottörer och torpedutrustning och utbildas i samverkan med kustflottan.

376 Fördelning och kostnader. Flygvapnets enheter

Antal krigsflygplan

Fredsförläggning Stockholm

Flygvapnets ledning och Flygkrigshögskolan 1. medeltunga bombflottiljen

36 Västerås (Fårösund och Visborgsslätt)

2. medeltunga bombflottiljen

36 Karlsborg

1. lätta bombflottiljen

36 Östersund (Boden, Vännäs)

2. lätta bomb- och arméflygflottiljen

48 Malmen

Jaktflottiljen

45 Barkarby

1. marinflygflottiljen (Kustflottan)

36 Hägernäs (Hårsfjärden)

2. marinflygflottiljen

36 Karlskrona eller Göteborg Ljungbyhed (Riukaby)

Flygkrigsskolan

Centrala

flygverkstaden

å Malmen

Centrala

flygverkstaden

i Västerås Summa krigsflygplan

Malmen Västerås 273

Visserligen kan mot den av mig föreslagna fredsförläggningen göras den erinran, att en av de med hänsyn till anfall över Östersjön mera tillbakadragna baserna bortfaller genom indragning av förläggningen i Karlstad, men — oavsett det förhållandet, att i framtiden tillräckligt tillbakadragna baser överhuvudtaget icke torde kunna erhållas i vårt land — kommer en orts mer eller mindre fördelaktiga läge för flygbasering att bliva beroende av det aktuella krigsfallet. 2. marinflygflottiljens förläggning helt eller delvis till Karlskrona eller Göteborg synes böra göras till föremål för särskild prövning i samband med försvarsorganisationens slutliga utformande.

De förändringar i de årliga organisationskostnadernas fördelning vid genomförd organisation, som betingas av föreliggande förslag framgår av följande beräkningar, uppgjorda enligt samma grunder som i huvudförslaget. Beräknad kostnadsökning för: 1. medeltunga bombflottiljen Flygmaterielens förnyelse (flottörer) underhåll Vapen (torpeder)

kr. 200000 » 78000 » 135 000

377 2. medeltunga bombflottiljen Vapen (torpeder)

kr.

2. lätta bomb- och arméflygflottiljen 12 flygplan

»

kr. 935 000 » 230000

kr.

1650000 Summa kronor Kostnadsökning i avrundat tal » genom indragande av en lätt bombflottilj »

3 993 000 4 000 000 2 700 000

Slutlig kostnadsökning kronor

1 300 000

1. marinflygflottiljen 8 torped- och fjärrspaningsflygplan 4 fartygsbaserade spaningsflygplan 2. marinflygflottiljen 28 spaningsflygplan

Avgår

besparing

Huvudförslagets årliga organisationskostnad Reservationens årliga organisationskostnad

» 28 200 000 kronor 29 500000

Anm. Eventuell ökning i engångskostnader i jämförelse med huvudförslaget beräknas' inrymda i under uppsättningstiden utgående höjd årlig anslagssumma enligt ovanstående.

Slutligen vill jag göra det principuttalandet att den av majoriteten förordade flygorganisationen enligt mitt förmenande icke beräknats med den marginal ifråga om reserver för personal och materiel, som de framför allt i ett krigs början sannolikt betydande förlusterna av krigsflygplan kräva. Genom i mitt förslag gjorda tillrättalägganden hava visserligen dessa brister blivit för marinflygstridskrafternas del mindre framträdande men ingalunda avlägsnats. I likhet med den flygmilitära expertisen anser jag de av kommissionen valda höga livslängderna betänkliga ur modernitets- och effektivitetssynpunkt. Därest besparingar visa sig möjliga i ena eller andra avseendet, t. ex. be^ träffande markorganisationen, synes det framstå som ett önskemål att dessa utnyttjas, dels för att genomgående minska flygplanens livslängd, dels för att tillföra förbanden ett större antal reserver.

I. Slututtalande. Med hänsyn till vad sålunda anförts, får jag föreslå, att en omorganisation av vårt försvarsväsende måtte ske i stort sett enligt de riktlinjer, som ovan angivits, samt att för marinen följande utredningar böra komma till stånd i omedelbar anslutning till ett blivande försvarsbeslut, nämligen: Utredning om kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen, samt Utredning om den för svenska kustflottan lämpligaste typen av artillerifartyg.

378 Bilaga 1.

Vissa med försörjningsproblemet samhörande ekonomiska faktorer. I. Befolkningens storlek och fördelning. Rikets folkmängd utgjorde år 1930 (senaste år för folkräkning) 6 142 191 människor, motsvarande en folktäthet av i genomsnitt knappt femton personerper kvkm. Denna täthetsgrad varierar dock högst väsentligt i rikets olika delar. Sålunda var densamma nämnda år i Götaland 36 och i Svealand 25, under det att Norrland endast hade 4-5 invånare per kvkm. Befolkningstätheten inom de olika länen framgår av efterföljande tabell 1. Tabell 1. Länens fördelning med avseende på folktäthet år 1930. Invånare per kvkm. 1-4 8 11 15—19 20—24 25—29 30—34 35-39 49 90

Län Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands. Kopparbergs—Gävleborgs. Västernorrlands. Gävleborgs, Värmlands, Gotlands, Kronobergs. Kalmar, Jönköpings. Västmanlands, Örebro, Älvsborgs, Uppsala. Skaraborgs, Hallands, Östergötlands, Södermanlands. Stockholms, Kristianstads. Blekinge. Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Stockholms stad.

I rikets södra tredjedel, landet syd om Kopparbergs—Gävleborgs län, bor över /« av befolkningen. Enbart i Skåne bor på omkring V*o av landets hela areal 5 /*o av dess befolkning. I Stockholms stad och län bor på en något mindre yta än Skånes likaledes omkring B/*o av rikets folkmängd. E t t c:a 200 kilometer brett, diagonalt gående bälte från Skagerack till Ålandshav, omfattande 17 % av rikets hela ytvidd, rymmer 46 % av dess folkmängd. Särskilt i ögonen fallande är befolkningsanhopningen utefter kusten, till stor del beroende på att så många större städer äro belägna därstädes. Av rikets 39 städer med över 10 000 innevånare (år 1933) ligga nämligen 23 vid kusten. Inom en kustzon, omfattande till havet gränsande härad (tingslag och skeppslag, där dessa motsvara härad) och med en medelbredd av 35—40 kilometer, bor på */B a v landets areal nära hälften av dess befolkning. Nämnda kustzon från Gävletrakten och söder därom upptager Vio av landets areal och Vio av dess befolkning. Befolkningsgrupperingen i kusttrakterna framgår av skiss 1. Jämfört med andra länder är Sverige glest befolkat. Vårt tätast befolkade landskap — Skåne — kommer med en siffra av i medeltal 66 personer per kvkm icke upp till folkmängdstätheten i Frankrike och Danmark. Holland och England hava i genomsnitt tre gånger, Belgien nära fyra gånger så stor folkmängdstäthet som Skåne. . Av Sveriges befolkning är något mindre än Va bosatt i samhällen med minst 5 000 invånare. Endast en jämförelsevis ringa del är sålunda samlad till städerna. Detta framträder särskilt vid en jämförelse med andra länder. I Danmark och Frankrike utgör stadsbefolkningen närmare hälften, i England och Holland om-

379 Skiss 1. Befolkningsgrupperingen i kusttrakterna.

380 k r i n g t r e f j ä r d e d e l a r av h e l a b e f o l k n i n g e n . S o m t i d i g a r e h a r f r a m h å l l i t s ä g e r S v e r i g e b l o t t 39 s t ä d e r m e d m e r ä n 10 000 i n v å n a r e . Under tjugoårsperioden 1910—1930 u t g j o r d e b e f o l k n i n g s t i l l v ä x t e n 11-2 ••%. D e n n a ö k n i n g f ö r d e l a r s i g e m e l l e r t i d p å de o l i k a å l d e r s k l a s s e r n a p å e t t s ä t t , som ä r v ä r t e t t a l l v a r l i g t b e g r u n d a n d e , e n ä r b e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g e n i n n e b ä r , a t t inom e n s n a r f r a m t i d e n m i n s k n i n g av de s t r i d b a r a och p r o d u k t i v a å r s k l a s s e r n a i n träder. Skulle n u v a r a n d e nativitetsförhållanden förbliva rådande, kommer därjämte landets folkmängd a t t efter c:a två generationers tid ha minskats till hälften.

II. De viktigaste naturtillgångarna och deras utnyttjande. 1.

Jordbruket. D e n o d l a d e s v e n s k a j o r d e n u p p t a g e r en s a m m a n l a g d a r e a l av 3-7 m i l j . h a r . P å g r u n d a v d e n o d l a d e j o r d e n s f ö r d e l n i n g , k l i m a t o l o g i s k a f ö r h å l l a n d e n m. m. g e s t a l t a r s i g l i v s m e d e l s p r o d u k t i o n e n s y n n e r l i g e n o l i k a i n o m olika d e l a r av l a n d e t . F ö r a t t e r h å l l a en s a m m a n f a t t a n d e ö v e r s i k t h ä r a v h a r i t a b e l l 2 för o l i k a d e l a r av l a n d e t de s ä r s k i l d a p r o d u k t s l a g e n s n ä r i n g s i n n e h å l l u t t r y c k t s i k a l o r i e r . T i l l j ä m f ö r e l s e a n g i v e s d e s s u t o m den b e r ä k n e l i g a n o r m a l f ö r b r u k n i n g för v e d e r b ö r a n d e d i s t r i k t s i n v å n a r e e f t e r e t t m e d e l t a l av 3 1 3 0 k g k a l . p e r i n d i v i d och d a g . T a b e l l e n s s i s t a k o l u m n s l u t l i g e n a n g e r för v a r j e d i s t r i k t s k i l l n a d e n m e l l a n p r o d u k t i o n och k o n s u m t i o n , v a r a v f r a m g å r v e d e r b ö r a n d e d i s t r i k t s k a r a k t ä r av överskotts- eller underskottsområde. Tabell 2.

Överskotts- och underskottsoinråden. Produktionens näringsinnehåll

Distrikt1

Vegetabiliska produkter

Animaliska produkter

Summa

M i l j a r d e r 1. Sydsverige 2. Småland med Öland 3. Gotland 4. Östergötland 5. Västsverige 6. Mälare- och Hjälmarebygden .. 7. Dalarna och Nedre Norrland .. 8. Övre Norrland Summa

Normal Överskott konsumtion eller brist ( - 10 %) k a l o r i e r

1 837-5 484-5 142-6 365* 876-4 7127 210-3 84-7

568-0 324-9 37-7 164-1 623-8 521-4 287-0 122-8

2 405-5 809'4 180-3 529 5 1 500-2 1234-1 497-3 207-5

1 040-2 7105 66-2 355-9 1 657i 1 713-1 1 083-9 474-1

4 714i

2 649 7

7 363 8

7 101 o

+ 1 365-3 98-9 114-1 173-6 156 9 479-0 586-6 266-6

2.

Skogsbruket. E n l i g t d e n å r 1929 s l u t f ö r d a r i k s t a x e r i n g e n av r i k e t s s k o g s t i l l g å n g a r u p p g i c k d e n t o t a l a k u b i k m a s s a n i s k o g a r n a t i l l 1 417 500 000 k u b i k m e t e r ( i n o m b a r k ) och d e n å r l i g a t i l l v ä x t e n t i l l 47 652 000 k u b i k m e t e r ( i n o m b a r k ) . D e n t o t a l a - a v v e r k 1

Sydsverige, omfattande Malmöhus och Kristianstads samt Blekinge län; Västsverige, omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län; Mälare- och Hjälmarebygden, omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län; Dalarna och nedre Norrland, omfattande Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och J ä m t l a n d s län; Övre Norrland, omfattande Västerbottens och Norrbottens län.

381 ningen i skogarna är icke med säkerhet känd men torde hålla sig inom siffran för den årliga återväxten., I Götaland utgör den skogsproduktiva marken 51-1 % av dess totala areal, för Svealand och Norrland 65-5, resp. 55'5 %. Stora skiljaktigheter råda emellertid i traga om möjligheterna för ekonomiskt utnyttjande av skogen. De egentliga industriskogsområdena återfinnas i nedre Norrland, Dalarna och Värmland, och de traforadlande industrierna hava utbyggts vid mynningarna till de naturliga flottlederna, huvudsakligast utmed Norrlandskusten och Vänern. Det är en mångfald speciellt gynnsamma betingelser, som möjliggör ett rationellt utnyttjande av våra skogar och våra träförädlingsindustriers konkurrenskraft på världsmarknaden. På dessa industrier faller sammanlagt ungefär hälften av hela exporten. 3.

Bergsbruket.

Medräknas alla tillgångar på järnmalm kan Sverige anses besitta omkring 10 % av Europas och 5 % av världens hittills kända järnmalmsförråd. De lappländska malmerna, vilka liksom Grängesbergsmalmen äro rika på fosfor, kunna i brist på stenkol icke lämpligen bearbetas inom landet. Tack vare hög järnhalt hava desamma emellertid kunnat i oförädlat tillstånd exporteras särskilt till Tyskland. De fosfori n a mellansvenska järnmalmerna låta sig däremot med fördel förädlas medelst inhemskt träkol. Den svenska järn- och ståltillverkningen erhåller härigenom ett utmärkt inhemskt råmaterial. Möjligheterna att i stora kvantiteter kunna framställa hogkvahficerat hårt järn och stål har varit av den allra största betydelse •Uetar just på kvalitetsområdet, som styrkan hos Sveriges järnhantering och järntoradlande industrier ligger, i det att kvalitetsindustri alltid har större möjligheter att tränga igenom tullmurar och hålla sig uppe på många marknader. Dessa kvalitetsprodukter kunna även i orostider vara landet av oskattbart värde som etter sökta bytesobjekt. Förutom de rika järnmalmsförekomsterna finnas i Sverige dessutom betydande kvantiteter andra malmer. Av särskild betydenhet äro de vid Skellefteälv' varur utvinnas guld, koppar, arsenik, silver, svavel m. m. Sverige torde näst Ryssland tor närvarande vara det främsta guldproducerande landet i Europa. Vid Åmmeberg finnas slutligen avsevärda kvantiteter zinkmalm och vid Falu koppargruva utvinnes svavelkis. Exporten av råämnen och av mer eller mindre förädlade produkter från jordbruket, skogsbruket och bergsbruket representerar inalles omkring 75 % av hela exportens värde.

III.

Industrien.

I förhållande till andra näringsgrenar och förvärvskällor har vår industri sedan mitten av 1800-talet n å t t väsentligt större betydelse. Industri och bergsbruk försörja åtskilligt mer än en tredjedel av landets hela befolkning. Medtagas de i vårt land talrika mindre industriföretagen, visar bilden av industriens geografiska gruppering, att den industriella verksamheten är förvånande likformigt fördelad över hela landet med undantag för övre Värmland och inre delarna av Dalarna och Norrland. Denna fördelning gäller i stor utsträckning även de olika företagen inom samma industrigrupp. Industrien är därjämte i motsats till de flesta andra länders synnerligen jämnt fördelad mellan land och stad, vilket framgår av efterföljande statistiska uppgifter från år 1930: Arbetsställen Antal arbetare Salutiilverkningsvärde

Landsbygd g 137 223 775 v . . 2 089 581 000: —

Stad 6 473 230 941 2 849 521 000: —

382 Landsbygdsindustrierna omfatta sålunda nära 60 % av samtliga industriställen, nära 50 % av landets industriarbetarkår och representera över 40 % av värdet av den totala industriella produktionen. Tack vare bland annat landets utsträckning ligger därjämte industrien synnerligen spridd. E h u r u sålunda några stora sammanhängande industriområden av samma karaktär som i Tyskland, Belgien, England m. fl. länder icke finnas i vårt land, kan man dock särskilja vissa industriella tyngdpunktsområden. Inom kuststräckan Gävle—Örnsköldsvik ligger huvuddelen av skogens förädlingsindustri. Inom Stockholms- och Norrköpingstrakterna samt Mälardalen med Bergslagen inrymmes järnhantering, järn- och metallmanufaktur-industrier, vapenfabriker, ammunitions- och mekaniska verkstadsindustrier m. fl.; i Stockholm dessutom kemisk industri och i Norrköping textilindustri. Till Skåne och särskilt då dess västra och södra kustzon äro koncentrerade livsmedelsindustrier, i viss utsträckning textilindustrier, varvsindustrier samt vissa mekaniska verkstadsindustrier och gummifabriker m. m. Västkusttriangeln Göteborg—Vanersborg—Borås innefattar huvudparten av textilindustrien, därjämte kemisk industri, järn- och metall-manufakturindustri, mekanisk verkstadsindustri, varvsindustri m. m. Med hänsyn till avsättningen samt råvarornas ursprung kunna tre stora industrigrupper särskiljas. Den första, hemmamarknadsindustrien, förser vid sidan av en viss export det svenska folkhushållet med en mångfald nödvändiga produkter men är i stor utsträckning beroende av från utlandet importerat råmaterial m m . H i t kunna hänföras bland annat livsmedelsindustrier, textilindustrier och ett flertal mekaniska verkstadsindustrier. Den andra gruppen utgöres av industrier, vilka övervägande äro inriktade på export, och vilkas råvaror såväl som for förädlingen erforderliga materialier i stort sett finnas inom landet. H i t höra exempelvis träförädlingsindustrier, malmbrytning och i viss mån järnhantering samt stenindustrier Den tredje stora huvudgruppen, slutligen, omfattar sådana industrier, som huvudsakligast äro inriktade på export men vilka i avsevärd grad aro avhangiga av importerade råvaror och halvfabrikat. Dessa industrier, som till stor del hava uppstått till följd av vårt folks naturliga ingenjörsbegåvning och fallenhet for precision, äro bland annat sådana, som tillverka tändstickor, kullager, separatorer, elektriska maskiner, telefoner m. m.

IT. Handel och sjöfart. Sveriges handel är i mycket stor utsträckning inriktad på omsättning med utlandet Under ett normalår uppgår denna varuomsättning till 25—30 milj. varuton, varav inemot 10 i import och 15—20 i export, representerande ett varde av omkring 3Vt miljarder kronor. Jämfört med andra länder har vårt land en synnerligen livlig handelsomsättning med utlandet, vilket, vad strandägarna vid Östersjon beträffar, framgår av diagram 1. . Den svenska utrikeshandeln är synnerligen väl inarbetad och vitt förgrenad pa världsmarknaden, vilket senare till mycket stor del beror på våra högt kvalificerade exportprodukter. Till övervägande del, »/* sker handelsutbytet med utomfcaltiska länder varvid dock Danmark hänföres till denna kategori. Diagram 2 giver en bild av utrikeshandelns fördelning. . .. .. , Trots att Sverige upptager blott östra sidan av den skandinaviska halvön, ar det samfärdsel-geografiskt sett närmast att betrakta som en ö. Varutrafiken over landgränsen mot Finland är — mycket beroende på olika spårvidd a de svenska och finska järnvägarna - praktiskt taget ingen, och varutrafiken över gränsen mot Norge är mycket liten med undantag för järnmalmsexporten over Narvik. 97 a 99 % av importens kvantitet kommer sjövägen och ungefär lika mycket av exporten kvantitet går sjövägen. Med undantag av den betydande malmexporten over Narvik

383 Diagram 1. Utrikeshandeln per invånare år 1929.

Ryssland

Lithauen

Sverige

Danmark

384 Diagram 2. Sveriges handel med viktigare länder år 1929.

Storbritannien USA. Frankrike Norge

Os

Nederländerna

•b

Sydamerika

i

Belgien

.C*

Indien Japan Kina Australien

8| Spanien fe b

Italien

Q. Q.

s

11 Afrika Lithauen I Lett/and Est/and

•C

Ryss/and Tjeckoslovakiet

t

Polen Finland Danmark Tyskland

385 förmedlas dessa kvantiteter över svenska hamnar. Fördelningen av den utrikes sjöfarten och varuomsättningen på olika kuststräckor framgår av tabell 3. Tabell 3. Fördelningen av den utrikes sjöfarten och varuomsättningen på olika kusts t räckor. Tonnage per år, medeltal 1925-1927 Kuststräcka

Inkommande 1 000-tal nettoton

Haparanda—Öregrund Öregrund—Trälleborg Norrlands- o. O s t k u s t . Trälleborg—Strömstad Västkust

2 657 4 687 7 344

Utgående

%

1 000-tal nettoton

19-5 34-5

3 433 4 355 7 788

54 Varumängder per år 1929

% 25 32 57

Inkommande

Utgående

1 000-tal yiktton

%

1 000-tal viktton

%

1375 4 467 5 842

13i 42-5 55-6

7 960 3 762

52i 24-7

76-8

=

Summa

6 272

5 853

4 660

44-4

3 534

23-2

13 616

13 641

15 256

100 Förutom denna utrikessjöfart, som till övervägande grad följer rikets kuster, försiggår en inrikessjöfart, vilken ombesörjer en varudistribution av omkring 10 milj. viktton per år, varav ungefär 7 milj. komma på Norrlands- och Ostkusthamnar och 3 milj. på Västkusthamnar. Ungefär hälften av den utrikes varuomsättningen — 48 % av exporten och 57 % av importen — ombesörjes av svenska fartyg över svenska hamnar. Därjämte bestrida svenska handelsfartyg en betydande fraktfart mellan främmande länder. Jämfört med andra länder har Sverige, liksom Danmark och i synnerhet Norge, en förhållandevis mycket stor handelsflotta, vilket belyses av diagram 3. Betydelsen för ett land att äga en stor och god handelsflotta torde icke vara svår att inse, ehuru detta i vårt land icke alltid synes vara tillfullo uppmärksammat. Att vi emellertid äga en förhållandevis så stor handelsflotta förklaras bland annat av, att vårt land genom hela sin tradition och själva sitt liv är knutet till havet. I all synnerhet under orostider, då tonnageknapphet uppstår runtom i världen, framstår handelsflottans betydelse. Utan att förringa de oskattbara tjänster vår handelsflotta gjorde under världskriget genom befraktningar till och från landet, må här blott erinras om den roll av kompensationsobjekt, densamma spelade under de för landet så brydsamma åren 1917—1918. Sistnämnda år ställdes genom avtal icke mindre än 400 000 dödviktston av den dåvarande till omkring en milj. dödviktston uppgående svenska handelsflottan till de allierades förfogande, varigenom landet kunde i utbyte få för folkförsörjningen nödvändiga varor. Storleken och karaktären av de till Östersjön gränsande ländernas handelsflottor framgår av tabell 4. Sjötrafiken i n o m Östersjöområdet. Såväl absolut som även relativt äro de värden, vilka dagligen och stundligen föras över Östersjöns vatten, mycket betydande och hava så varit i alla tider. År 1934 uppgick godstrafiken i östersjöområdets hamnar till c:a 60 milj. ton, varav mer än Va kom på Sverige. Det är alltså väldiga godstransporter, det här gäller, östersjöområdet är av mycket större betydelse, än man i allmänhet föreställer sig. Men så upptager även dess transportgeografiska region en betydande och framförallt betydelsefull del av Europa. Östersjöhamnarnas upplandsområde rymmer inom sig omkring 100 milj. människor eller Vs av Europas invånare och en väldig storindustri, sammanhängande med ett av världens största industriområden, varigenom

386 E

i

i

1 <*

co 1—1

CO 1—1

•fi i—i

CO ** i•*^ OS co OJ 0 0

CD CM

i—i

i—i

1—1

cä

S IH

s O

O

»H

»o

fl

eo

uO

T ^

co

i f i

1—1

4X

CO !>• -# CD •*H t—1

—i

o

cc

t-

co o T-l

OS £Ji

co

OJ 1-1

CM CD CM

i »

w

*5 09

* • »

H

fl

o>

o

1 1

i

I

co

0-}

-tfl

CC

1 1

«* -V

$ 1-1 k»

»o 1-H

A

9 B •t

1 1 1 1 1 1

'

i

1 T-l

o CM

1 1

1—1

CM

CM -H

"*

!>•

kO • *

t-3 CO

T3

fl

03 I

i j

i

1 1

1 1

1 1 1 1 CM

I

i—l

oo

•3 B OS

1 I

1 1 1 1

i

1 1

i

I

o

I

1 M O! C3

i a

fcJD

-b C cä

S

« a

KS

co

i—i i—I

•<* i—I

r1—1

1 os 00

'u> T3

.fl 1m3

1 I

TH

<N

ta

i—t

1 1 1 1

T-l 1—1

O CM

O kfi

1—1

co

*( M

r^ CM

CT: CO

CM i

o

1 CM

CM

1 1 1

1 1

CO —1

H O?

r*.

CO

•M

>•# CD 0)

ca l-s

o

Sg o

i

OQ cä

c

•O

d

lO

w •j

C cS

rA

iB »o

t— T-l

OO

irH

ca

A

^,

"C g

n

i

1 I

I

|

1 1 1 1 1 1 1 1

i

1 T-l

C*

CM

•Q

CO

o 1—1

i—i

«* da HCO i—i

i—l

-M

S

tO T»

>•

."tS

o

T-H

>C0

tfi

^r

T-H 1—1

1 CD

i—l

CM CO

>&

GG

ej

e. ;£L

H

co u

<o

<D

Ifi

«CO CO 03 a 1 r/l CO ** T-l

00 CO

efi

1 I

1 1 1 1 1

iH

Tfl

CO

CO

kffl

1—1

CO

t*

eo tM «rt

00 O 00 1

1 1

[

1 1

i—1

co

i

ca A

1 T-l

CM

cc

crj

O

t-i

T-l

T-l

5*

CM

-k co

CD CM

CO rH CM

OS •c

TS

-ti

»o eo

s

CD

i—i

te o

i

|

I

|

OJ

O

CC

TH

T-l

CO CO

er. o> si

CO

»H t-

i> CO T-l

»H

00 00

c

cä

C

fl O o ti

c c c c

CT

o c er

O

c er >r

c c o c

er er er vr:

o o o o

C

er er cc

er o er cc

T -

!

» 1 CT C

>c 0

c c c

w

!

1 1 1 i er

c c

C c

iC

er

T -

T -

c

C

o o o oo

c c er cc

er er 8 er er er er er o er er •G c -* cc 1 1 1 | l 1 er

c er er

C

CM

xC.

er er

er er er

in

• *

er c er er

er er co CM

T -

er lT

er er er

T -

i -

i—

c er iC

fl O -kJ

cS

3 O 15 > O -u "{2

o

lO

fl A 3 og rt C .

«

387 Diagram 3. Handelstomiage per invånare.

l/issa länders handelsflottor juni 1933.

IHOO m

Invånare.totalt

%L Invånare i moderlandet

too

100 Br. t on^

i

O nv. Q^ 0>

O

Q

3 Q

^

I l"

<T> •31

0>

Q* Q

Q*

a a o a a

388 Skiss 2. Sjöfarten till och från Sverige.

DAGSEREKVENS maskihdrjy&

3fartua Svericje ~£. Utlande^f^Sk;i % IMPORT MiLiVQruion'MLpL i EXPORT J Jg$\& INRIKE5 SJÖFART ^ j f MILJ. varuton

.1999. O o t

A

« l

389 detsamma blir en första klassens trafikregion. Det är märkligt, att nära halva östersjötrafiken kommer på Sverige. Visserligen äger Sverige en mycket stor del av östersjökusten, men det har blott 6 milj. invånare av områdets 100 milj. Sverige har alltså en ovanligt stor utrikeshandel per capita av befolkningen. Jämför diagram 3. Sjöfarten till och från Sverige samt den längs dess kuster gående sjötrafiken åskådliggöres å skiss 2. Som synes drager sig den svenska sjöhandeln i huvudsak som en lång slinga längs Sveriges kust. Hela tiden följer den eget land. Ur skyddssynpunkt är detta givetvis en oskattbar fördel — en fördel som Sverige praktiskt taget är ensam om bland Östersjöns stater. Kustens beskaffenhet medgiver även, att sjötrafiken i stor utsträckning kan lämnas ett naturligt skydd. Möjligheterna till passage genom Öresund, Kalmarsund och Södertäljeleden är härvid av stor betydelse. Tabell 5 giver en uppfattning härom, vad svenska handelsfartyg beträffar. Tabell 5. Svenska handelsfartygs möjligheter till passage genom Öresund, Kalmarsund och Södertäljeleden. Svenska handelsfartyg (1933) Farled Antal

Öresund Kalmarsund och Södertäljeleden

Kunna passera

Nettoton

Kunna passera

Anm.

antal

%

nettoton

%

2 999

2 901

1222 935, 759 660

| 2 999

2 775

1222 935 571672

47 { Max. djupg. 5'50 m. Max. längd 130 m.

Max. djupg. 7'16 m.

Vid granskning av ovan lämnade uppgifter är att märka, att västkustens utrikestrafik huvudsakligen, till 2/a, är inriktad västvart. Då denna trafik företrädesvis upprätthålles av handelsflottans större fartyg, kunna procenttalen för genomfart av de förhandenvarande farlederna delvis ökas för det Östersjön trafikerande handelstonnaget. Som gräns för möjlighet till passage genom Öresund kan sättas handelsfartyg upp till 2 500 nettoton och för passage av Kalmarsund och Södertäljeleden fartyg upp till 1 200 nettoton. Medelstorleken av ångfartyg i östersjöfart är 678 bruttoton och av ångfartyg i kombinerad östersjö- och Nordsjöfart 1 094 bruttoton. Siffrorna, som äro uttagna för svenska fartyg, torde i stort sett även gälla för det Östersjön trafikerande utländska tonnaget. Detta skulle tyda på, att det stora flertalet i dessa farvatten förekommande fartyg kan betjäna sig av farlederna Öresund, Kalmarsund och Södertäljeleden. Av det hittills sagda framstår ganska klart, vilket av naturen synnerligen rikt gynnat läge Sverige intager, vad beträffar möjligheterna att erbjuda den längs dess ostlcust fortlöpande handeln verksamt skydd. E n blick på kartan visar även i vad ringa mån övriga stater vid Östersjön härvidlag gynnats. Icke endast så att de äro i avsaknad av skyddade leder längs kusterna, utan även att handeln överhuvudtaget icke följer och icke heller i någon utsträckning kan följa den egna kusten. Sverige intager i själva verket i detta avseende en centralposition inom Östersjön. Därför komma ock vid krig i Östersjön — vare sig Sverige är neutralt eller deltagande part — med Sverige icke fientliga staters sjöhandel att mer eller mindre dragas mot svenskt territorium. Alldeles särskilt gäller detta de stater — F i n land, Ryssland, Estland och Lettland — vilka ha den största inteckningen i den över Östersjön framgående diagonala huvudstråkvägen. Hela detta system kommer

390 a t t så att säga böjas upp mot den svenska ostkusten för att söka skydd av densamma. Detta förhållande, att sjötrafiken längs den svenska ostkusten intensifieras under krig i Östersjön, bestyrkes bland annat av erfarenheterna från världskriget. Av naturliga skäl tenderar sålunda den svenska ostkusten att under krig bliva den stora stråkvägen för östersjöhandeln. Härav framgår, att det icke endast är ett svenskt u t a n även ett allmänt baltiskt intresse, att den svenska ostkusten bibehålles såsom handelsväg. Trafiken mellan östersjöområdet och andra trafikområden utgör c:a 30 milj. godston och går huvudsakligast genom Öresund och Kielkanalen. År 1930 fraktades härav omkring 23 milj. godston genom Öresund men blott 7 milj. genom Kielkanalen. Till jämförelse kan nämnas att godstrafiken i Suezkanalen år 1934 omfattade 28 milj. godston och i Panamakanalen 26 milj. godston. Fartygstrafiken var samma år i Öresund c:a 27 milj. nettoton och i Kielkanalen 22 milj. nettoton. Motsvarande siffror voro för Suezkanalen 24*7 milj. och för Panamakanalen 22 milj. nettoton. Öresund är alltså ett verkligt världstrafikstråk. Av fartygstrafiken genom Kielkanalen kommo blott c:a 1 milj. nettoton i vardera riktningen på Sveriges del. över godstrafiken finnas icke några uppgifter, men densamma kunde uppgått till högst 2 milj. godston, därav 1 milj. ton malm. Sveriges anpart av öresundstrafiken var däremot betydande och kan beräknas hava omfattat 13 å 15 milj. nettoton och 15 milj. godston. öresundsleden är alltså för Sverige av 7 å 8 gånger så stor betydelse, vad varutrafiken beträffar, som Kielkanalen. Infartslederna till Östersjön äro givetvis för de till detta hav gränsande staterna av utomordentlig betydelse. Man kan härvid skilja på tvenne kategorier stater, dels sådana, som endast nå fram till vatten i Östersjön, såsom Finland (praktiskt taget), Estland, Lettland, Litauen och Polen, dels sådana, som hava strandr ä t t både vid Östersjön och vid något annat hav såsom Sverige, Danmark, Tyskland och Sovjetunionen. Samtliga stater av den förra kategorien måste hava ett bestämt intresse av fri passage till och från Östersjön. För staterna av den andra kategorien ställer sig frågan väsentligen olika för var och en av dem. Ur ren sjöfartssynpunkt kan frågan om genomsegling för Tysklands och Danmarks del förefalla vara av mindre betydelse. Rysslands inställning har tidigare varit till förmån för Östersjöns omändring till ett »mare clausum», och det är möjligt, att Sovjetunionen kan sträva mot samma mål. Sverige åter är mera östersjöstat än någon annan av de makter, som hava strandrätt vid både Östersjön och något annat hav. Man kan tryggt påstå, att det är ett framträdande svenskt sjöfartsintresse och därmed även ett svenskt försvarsintresse, att infartslederna till Östersjön förbli öppna. Då emellertid såväl Bälten som Kielkanalen helt ligga inom andra länders gränser, länder vilka, som förut nämnts, icke hava så vitala östersjöintressen, måste man räkna med att dessa genomfartsleder helt eller delvis kunna stängas. F ö r Sveriges och för de rena östersjöstaternas del framstår härför än ytterligare betydelsen av genomfartsleden Öresund.

V. Finansieringsproblem under krig. 1

V e r k n i n g a r n a av e k o n o m i s k avspärrning. Det är givetvis en styrka för ett land, att, om så skulle bliva nödvändigt, kunna göra sig oberoende eller i stor utsträckning oberoende av utlandet. Denna självtillräckliga stat föresvävar mer eller mindre klart en mängd människor såsom ett ideal. Utom annat, som i fortsättningen skall belysas, har detta liksom andra ideal emellertid det felet, att det under nuvarande produktionsvillkor är nära nog en orimlighet. Det är i varje fall ett faktum, att det icke finnes några sådana självtillräckliga länder, och på utvecklingens nuvarande stadium kan det heller knap-

391 past, trots stora ansträngningar i den vägen, finnas några dylika. Den ekonomiska eller kommersiella avspärrningen får därför räknas som ett i många fall verksamt krigförings- och påtryckningsmedel, och att man fäster stort avseende härpå framgår bland annat av att Nationernas förbunds artikel 16 angiver »ekonomiska sanktioner» som medel för att upprätthålla freden i världen. Krigets finansiering underlättas ingalunda därigenom, att för krigets förande och för folkhushållningen nödvändiga varor tagas inom landet. Finansieringen kan tvärtom till stor del underlättas genom att varorna icke behöva tagas inom landet utan erhållas utifrån. Genom att taga varorna utifrån ökas så att säga landets egna resurser, varigenom gränsen för dess förmåga att hålla ut vidgas. I ett avspärrat land bestämmes denna gräns av den myckenhet konsumtionsmogna eller för kriget användbara varor och tjänster, som finnas eller kunna frambringas inom det egna landet. F ö r ett land, som förmår att säkra varutransporterna med utlandet, finnes ingen sådan absolut gräns, utan här kunna andra länder lämna bidrag till krigets förande. De sålunda införda varorna betalas antingen med inom landet befintliga varor, vilka exporteras, eller också betalas de icke genast, d. v. s. att de erhållas på kredit. Båda sätten äro för landet fördelaktigare, än om varorna toges inom landet. Ty även om en främmande vara kan produceras i landet är det alltid bättre att köpa varan från utlandet, om man därigenom kan få den billigare, d. v. s. om man kan tillbyta sig den mot varor, som man i det egna landet kan framställa med mindre förbrukning av produktionskrafter. Men därjämte, vilket just under krigsförhållanden är betydelsefullt, möjliggör detta varuutbyte, att man så att säga kan förtära även sina icfce-konsumtionsmogna produkter. Genom att avyttra för krigsändamål eller för folkförsörjningen oandvändbara varor mot utländska, i kriget och för folket användbara, får nationalförmögenheten en verklig betydelse för krigets finansiering. Det är även sannolikt, att denna kompensationsprincip, vilken med sina handels- och clearingsavtal, kontingenteringar m. m. redan i fredstid går som en röd tråd genom förhållandet nationerna emellan, under krigstid, då varuknapphet uppstår överallt, ytterligare skarpes. Det kan med andra ord i vissa fall bliva nödvändigt att i natura eller genom tjänster likvidera för kriget och för folkhushållningen önskvärda varor från utlandet. Rent transport-ekonomiskt skulle det därjämte ställa sig ofördelaktigt, att icke lämna egna varor i utbyte, i det att transportmedlen därvid skulle gå barlastade eller tomma ur landet, vilket skulle medföra höjda frakter och därmed priser å införda varor. Vårt land torde härvidlag besitta stora förutsättningar i bland annat vårt ekonomiskt-geografiska goda läge, våra relativt rikliga och eftersökta naturtillgångar, vår sedan gammalt högt uppdrivna kvalitetsindustri, vår proportionellt stora och präktiga handelsflotta samt långt utvecklade skeppsbyggnadsverksamhet, vårt folks naturliga fallenhet för genialitet och nedärvda böjelse för organisation och precision samt slutligen vår förhållandevis mycket stora, väl inarbetade och vitt förgrenade utrikeshandel. Vad sedan krediten beträffar, så är den i realiteten utesluten för inhemska varor. Visserligen kan staten genom lagar och förordningar taga varorna från sina undersåtar, men det är ändock alltid det egna landet eller folkhushållningen, som får släppa till dem. Utan skyldighet till omedelbar likvid kunna däremot genom utländska lån varor och tjänster utöver landets egna ställas till förfogande, varigenom en större eller mindre del av krigsbördan kan läggas över på andra länder. H ä r i ligger den stora skillnaden mellan utländska och inhemska lån. De senare giva nämligen som sådana icke folkhushållningen något som den ej haft förut. I ett avspärrat land kunna därför penningbeloppen stiga i det oändliga utan att därmed landets förmåga att hålla u t förlänges en enda dag. Om det sålunda för ett icke avspärrat land står flera möjligheter till buds för krigets finansiering, så framstår det, hur ändamålslösa dessa yttre finansieringsmetoder äro för ett land, som icke förmår att hålla sina utländska handelsförbin-

392 delser öppna. Det vore en ren absurditet av ett dylikt land att taga upp utländska lån eller sälja utländska värdepapper, enär det ju icke kan få valuta härför i form av varor. Så länge finansieringsprocessen fortgår inom e t t och samma land, är den sålunda endast en om ock mycket viktig operation att ställa så stor del av landets varor och tjänster som möjligt till statens förfogande. Så snart andra länder direkt eller indirekt indragas i finansieringen, skapas däremot möjligheter för det krigförande landet att förfoga över mera än det självt äger eller kan åstadkomma, därmed stärkande dess totala kraft och uthållighet. De genom en ekonomisk eller kommersiell avspärrning uppkomna rubbningarna och verkningarna i ett lands ekonomiska liv kunna givetvis från fall till fall vara mycket olika såväl till sin storlek som till sin karaktär. Principiellt kan man emellertid säga, att en ekonomisk avspärrning medför relativt större verkningar för ett litet än för ett stort land, samt att de direkta följderna av densamma bliva relativt större och mera omstörtande för ett land, vars näringsliv under normala förhållanden i relativt hög grad är inställt på omsättning med utlandet, än för ett sådant med föga utvecklad utrikeshandel. 2.

Krigets återverkan på näringslivet. Det moderna kriget är ej blott en kamp mellan väpnade styrkor. Det är fastmer en kamp mellan nationernas samlade kraft, en kraftmätning vari nationens totala materiella och andliga resurser måste insättas. Kriget blir härigenom blott en funktion av det allmänna samhällslivet. Grundproblemet i försvaret blir sålunda en samordning av nationens alla ekonomiska, tekniska och väpnade krafter till ett slagkraftigt helt. Orsakerna till denna det moderna krigets karaktär får bland annat sökas i individernas och därmed staternas ökade beroende av varandra, i de militära försvarskrafternas ökade beroende av näringslivets funktionerande samt i stridsmedlens utveckling, vilket allt har gjort nationerna mera känsliga för yttre tryck och mera sårbara, i det att man bland annat genom hemortsbekämpning från luften har möjligheter att nå folket och näringslivet självt bakom och förbi de militära fronterna. Krigets direkta och indirekta verkningar gripa betydligt djupare än tillförne in i individernas och nationernas liv. F r å n att under tidigare krig i stort sett hava varit relativt små, kunna de av den egna och fientliga militära kraftutvecklingen åstadkomna förlusterna å landets realkapital, särskilt genom luftkrigföringens fullkomnande, i framtida krig bliva av betydande omfattning. Något, som förut icke var åtkomligt annat än genom ockupation, kusthärjning eller sjöhandelskrig, kan numera slås sönder från luften. Storleken av detta något är givetvis olika från fall till fall och beroende av ett flertal omständigheter såsom landets geografiska belägenhet, belägenheten och grupperingen av landets vitala delar, dessas sårbarhet och betydelse för landet, landets inre kommunikationsväsende samt den väpnade maktkonstellationen. Omfattningen av denna skadegörelse går ej att på förhand fixera, utan blir beroende, förutom av ovannämnda faktorer, av fiendens sätt att föra kriget. Verkan bestämmes givetvis av skadegörelsens storlek men därjämte och kanske mest av landets möjligheter att neutralisera densamma. De sålunda uppkomna skadorna måste ersättas, vilket medför ökat behov av produktionskrafter och materiel. I den mån dessa icke kunna tagas eller framställas inom landet, måste de erhållas utifrån. E t t land, som under vanliga förhållanden är oberoende eller som genom organisation av näringslivet har utsikter till att göra sig oberoende av utlandet, kan härigenom komma i ett trängande behov av utländsk hjälp i form av varor och förnödenheter. För ett land, som i detta hänseende redan står i ett visst beroende av utlandet, ökas följdenligt detta med graden av hemortsbekämpningen. Denna torde för den skull alltid kombineras med bekämpning av

393 utlandsförbindelserna, ty eljest bortfalla frukterna av densamma. Man torde härvid kunna förutsäga, att vid mindre beroende av samfärdsel med utlandet trycket mot hemorten kommer att ökas, vid större beroende trycket mot ytterförbindelserna. E h u r u givetvis av olika omfattning torde denna skadegörelse bliva ofrånkomlig. Det gäller för den skull å ena sidan att söka minska dess omfattning genom att förhindra krigets förande på det egna landets territorium, avhålla fienden från eller minska möjligheterna till hemortsbekämpning samt förhindra eller minska fiendens möjligheter till bekämpning av förbindelserna med utlandet. Å andra sidan gäller det att minska dess verkningar genom att säkra återuppbyggandet av det som raseras, minska beroendet av men samtidigt trygga tillförseln från utlandet ävensom genom att göra landets vitala delar och inre kommunikationer såväl relativt som absolut mindre sårbara och betydelsefulla. E n oerhörd direkt krigsverkan, som på sätt och vis kan hänföras till kapitalförlusterna, är förlusten av människors liv och arbetskraft. Den minskning i ekonomisk kapacitet, som landets befolkning som helhet härigenom undergår, är emellertid än större, ty under själva kriget äro de män, som befinna sig i krigstjänst, även som levande undandragna den produktiva verksamheten. E h u r u kapitalförlusterna kunna, särskilt genom sjöhandelskrig och hemortsbekämpning, få stor betydelse, är det emellertid de genom den militära kraftutvecklingen direkt uppkommande minskningarna i realinkomsten, som hava största inverkan på näringslivet under krigets gång. I och med att man tär på landets realkapital uppstår givetvis en minskning i dess realinkomst. Men den utan tvekan viktigaste faktorn härvidlag är den mängd människor, som tagas från sitt borgerliga arbete. Den mänskliga arbetskraften är nämligen det dyrbaraste av alla produktionsmedel, varför dess bortfallande åstadkommer den största omedelbara förlusten i nationalinkomsten. Följden av denna minskning i produktiv verksamhet blir en mindre kvantitet produkter. De övriga produktionsfaktorerna bliva härigenom icke fullt utnyttjade, vilket betyder en säkerligen icke ringa ränteförlust. Produktionsminskningen blir lika med värdet av de förlorade arbetsdagarna samt räntan på den jord och det kapital som på grund av bristande arbetskraft icke användes. För länder med starkt avtagande nativitet torde detta bliva ett synnerligen allvarligt problem i framtiden. Med kriget och krigföringen följa därjämte en mångfald mera indirekta förluster och rubbningar. Under det att de direkta krigsförlusterna betecknades som i viss mån ofrånkomliga, så äro dessa indirekta verkningar så långt ifrån ofrånkomliga, att man måste inrikta all kraft och all ekonomisk förtänksamhet på att förekomma och mildra desamma. Att taga dem för givna är därför det olämpligaste av allt. Inre rubbningar uppkomma därigenom, att den egna folkhushållningen får ändrade produktionskrafter och ändrade uppgifter. Det gäller härvid att med alla medel söka uppnå ett maximum av anpassningsförmåga och ett minimum av friktion. Den väldiga förlust, som de i kriget utkommenderade medför, måste minskas genom att i större utsträckning än eljest använda alla produktiva mänskliga krafter i övrigt landet äger. Kvinnorna och ungdomen kunna härvid i stor utsträckning ersätta den manliga arbetskraften, varjämte arbetstiden kan utsträckas. För att näringslivet skall kunna fullt utnyttja sina behållna produktivkrafter, särskilt den mänskliga, måste varje individ därjämte komma på den plats, där den i det givna läget gör mest nytta, och där den är svårast att ersätta. På samma sätt som arbetskraften på ett eller annat sätt skjutes över till de rätta ställena, måste även det fasta kapitalet så långt sig göra låter anpassas efter de nya förhållandena. Detta möjliggöres i hög grad genom de moderna industriella företagens rörlighet, vilken å sin sida till väsentlig del betingas av beskaffenheten av den teknik, som den industriella produktionen numera uppnått. E n ä r alla stater i ett eller annat hänseende äro beroende av \itlandet, få de där-

394 jämte vidkännas yttre rubbningar i form av omläggning av utlandsförbindelser, ändrade tillförsel- och avsättningsländer samt nedgång i den totaia utrikeshandeln m. m. Dessa yttre rubbningar utlösas alltid i inre. Folkhushållningen måste nämligen anpassa sig efter det ändrade läget. Man måste inom landet åstadkomma produktion av sådant som dessförinnan importerades. Skillnaden mellan ursprungligen yttre och ursprungligen inre rubbningar är, att de senare verkligen äro en rent inre angelägenhet, som fienden icke kan påverka utom genom ockupation, kusthärjning eller hemortsbekämpning, under det att de yttre rubbningarna med därav följande inre kunna åstadkommas genom en eller annan form av avspärrning. De kunna sålunda påtvingas ett land utan att detta är direkt indraget i något krig. E n annan skillnad är den, att de rent inre rubbningarna mera äro verkningar av krigsutbrottet än av själva kriget och minskas, j u mer man kommer från deras upphov. De yttre rubbningarna däremot förändras med avspärrningens karaktär, och verkningarna av den uteblivna materiella tillförseln förstoras givetvis för det avspärrade landet med krigets längd. 3.

Näringslivets m e d e l m o t krigets e k o n o m i s k a verkningar.

De medel, näringslivet förfogar över för att minska verkningarna av med kriget följande ekonomiska rubbningar m. m., äro bland annat: nya handelsvägar från gamla tillförselländer, nya tillförselländer, omläggning av den egna produktionen, nya varor för täckande av de gamla behoven samt omläggning av den egna konsumtionen. Då det moderna kriget i stor utsträckning går u t på att isolera fienden, komma givetvis handelsvägarna med utlandet att bliva åtråvärda mål. Det kan för den skull bliva nödvändigt att på ett eller annat sätt lägga om dessa vägar. Härvid får man emellertid göra klart för sig, att varje omläggning av transportvägarna givetvis ställer både transportföretag och transportmedel inför oerhörda uppgifter. Därtill kommer, att de nya transportvägarna undantagslöst äro sämre än de gamla, eljest skulle de använts redan i fredstid. Det är för den skull av utomordentlig vikt, att handeln i så stor utsträckning som möjligt får fortgå utefter de naturliga vägar den tagit i fredstid, då varje rubbning av desamma medför ett ingrepp i det ekonomiska livet och därmed en försvagning av nationens totala kraft. Vad vårt land beträffar finnes med avseende å transportsä^ef överhuvudtaget intet val. Vår varuomsättning med utlandet går så gott som helt över havet, och vårt lands geografiska läge medför, att annan möjlighet icke gives. Däremot skulle en omläggning av handelsvägarnas ut- och ingångspunkter kunna tänkas. Detta skulle emellertid medföra mycket allvarliga såväl ekonomiska som militära konsekvenser. Det får för den skull förutsättas, att härvid förändringarna i den reguljära sjöfarten, som på grund av krigsförhållandena kommer att vidtagas, inskränkas till det minsta möjliga. E n mera avsevärd omläggning av sjöfartsvägarna kommer nämligen att ställa väsentligt ökade anspråk på^ en del hamnar beträffande förmågan av lastning och lossning ävensom vad angår transportmöjligheterna för befordran av export- och importvaror inom landet till och från hamnarna ifråga. Det torde därvid bliva nödvändigt att förbättra lastnings-, lossnings- och trafikförhållandena i vissa hamnar samt att ingripa reglerande vid utnyttjandet av hamn- och magasinsutrymmen m. m. Ur militär synpunkt är det därjämte, särskilt med hänsyn till faran från luften, ofördelaktigt med en koncentration av trafiken till visst vattenområde och till ett fåtal hamnar samt till de från luften mera sårbara kommunikationsmedlen på land. Genom att sprida ut sjöfarten längs hela eller större delen av kusten kunna landets många hamnar tagas i anspråk. Man kan härigenom minska antalet fartyg i varje hamn samtidigt som liggetiden kan nedbringas genom rationellt utnyttjande av

395 hamnarnas lastnings-, lossnings- och distributionskapacitet. Det stora antalet hamnar medgiver därjämte variationer i deras användande, varigenom sjökommunikationernas knutpunkter i viss mån göras rörliga. Målen för flygarnas bomber bliva flera men mindre. Verkan av det enskilda anfallet torde av samma skäl bliva mindre, varigenom målen, d. v. s. sjöfarten i hamnarna, bliva mindre begärliga. Den på land nödvändiga distributionen blir härmed även som regel betydligt avkortad, enär såväl befolkning som näringsliv av naturen äro grupperade i närheten av havet och i förening därmed stående vatten. Ur luftsäkerhetssynpunkt är det för den skull av stor vikt att såväl den utrikes- som den inrikes sjöfarten sprides ut på så många hamnar som möjligt samt att den inre varudistributionen i största utsträckning försiggår på sjön. Ur sjöförsvarssynpunkt vore det givetvis en fördel att slippa omsorgen om sjöfarten längs kusten. Men den omständigheten, att den längsta delen av denna sjöfart just går genom det under de flesta förhållanden mest antagbara huvudoperationsområdet för våra sjöstridskrafter, gör, att sjöfarten får ett så att säga naturligt skydd av örlogsflottan, vilken ändå måste hålla dessa vatten »rena». Även om dessa förändringar av handelsvägarna med utlandet gå att tekniskt och ekonomiskt genomföra, äro de emellertid till föga nytta, om utbytet med de gamla tillförselländerna hindras genom av fienden framtvingade handelsförbud. Härvid måste tillförsel från nya länder och även utförsel till nya länder sökas. Vårt land, som har sin handel fördelad på ett relativt stort antal länder, har härvid givetvis en fördel, då dess utlandsmarknad därigenom redan i fredstid är inarbetad åt flera håll. Det gäller sedan blott, huruvida behoven kunna täckas, om en eller flera marknader bortfalla. Relativt små länder, som Sverige, torde hava större utsikter att kunna få sina behov tillgodosedda än stora länder. Med den inriktning, som vår utrikeshandel tagit, torde dock en avspärrning väst över drabba landet hårdare än en dylik i östlig riktning. Att de nya eller kvarvarande tillförselländerna icke helt kunna täcka den brist, som blir följden av avspärrning samtidigt med genom krigföringen och hemortsbekämpningen ökade behov, är ganska givet. Det blir för den skull nödvändigt att även lägga om den egna produktionen. För mången ter sig kanske detta som rent av en fördel. Man ser en vinst för landet i den utländska konkurrensens utestängande, och i att härigenom arbetstillfällen skapas, som icke tros bli fallet, om importen kunnat fortgå. Man gör sig emellertid härvid skyldig till ett misstag, i det man förbiser, att varor äro den ekonomiska verksamhetens mål, och att deras uteblivande därför alltid betyder en nationalekonomisk förlust. Under krig torde därjämte den inhemska produktionens uppgifter även i händelse av de bästa importmöjligheter av flera orsaker efterhand bliva enorma, varför man säkerligen icke behöver befara någon arbetslöshet. Man måste för den skull söka med all makt få så mycket varor som möjligt, dock att märka för kriget nyttiga sådana, in i landet. E h u r u man sålunda med alla medel skall söka undvika för stora omläggningar av den egna produktionen, måste emellertid varje land vara berett på att under åtminstone en tid kunna göra en dylik ekonomisk anspänning. Härvid har den moderna staten en utomordentlig hjälp i näringslivets stora anpassningsförmåga. J u mer genomgripande denna omläggning måste vara, desto mera kännbara bliva verkningarna av densamma, vilket i hög grad gäller vårt land, vars normala näringsliv i särskilt stor utsträckning är inställt på omsättning med utlandet. I intimt samband med produktionens omläggning står tillgången på råvaror, då de vanliga råvarorna av ett eller annat skäl icke stå att erhålla från de gamla leverantörerna. Mången gång kunna dylika kanske fås från nya tillförselländer, men härvid är myckenheten och beskaffenheten av landets egna naturtillgångar av utomordentlig betydelse. H ä r u t i n n a n torde vårt land intaga en relativt god ställning, ehuru det ändock icke kan anses som självtillräckligt. I den mån de

396 vanliga råvarorna ej alls stå att uppdriva måste nya tillgripas, och även i detta avseende framträder näringslivets stora anpassningsförmåga i den mångfald av produkter, som kan erhållas ur samma råvara. E n sak av särskilt stor betydelse i detta sammanhang är tillgången på bränsle. Det blir törhända för de flesta länder den mest svårlösta och mången gång även den mest vitala frågan. Ty utan bränsle, fast som flytande, är hela näringslivet lamslaget, samtidigt som den allt mer motoriserade och mekaniserade krigsmakten blir fjättrad. Trots god tillgång på ved och viss tillgång på inhemska kol, oljor och motorsprit samt trots relativt långt driven elektrifiering intager vårt land härutinnan icke någon favoriserad ställning. Kraft- och bränsleförsörjningen ingripa därjämte i varandra. E n störning exempelvis i den elektriska kraftförsörjningen, med avbrott i bland annat järnvägsdrift, belysning och på elektrisk drift baserad industri, framkallar ökade behov av stenkol och mineraloljor. Tillgodoseendet av kraft- och bränslebehoven blir ett av de allra viktigaste problem, landet ställes inför ur försörjningssynpunkt. Industrien, jordbruket, den rena krigsindustrien, hela kommunikationsväsendet och krigsmakten överhuvudtaget äro beroende av att detta problem löses tillfredsställande. I samma mån som tillgångssidans resurser undergå förändringar eller visa sig otillräckliga, måste med naturnödvändighet efterfrågan å sin sida anpassa och böja sig för det ändrade läget. E t t nytt jämviktsläge mellan tillgång och efterfrågan måste skapas, ehuru sättet för efterfrågans förskjutning kan vara högst olika. Principiellt orsakas denna förskjutning av att mindre måste konsumeras för vanliga ändamål för att tillräckligt skall bliva över åt krigets förande. Men därjämte beror förskjutningen på att en vara överhuvudtaget icke kan fås vare sig i tillräcklig kvantitet eller under godtagbara villkor. Man får härför genom omläggning av och nedgång i den egna konsumtionen söka utjämna avspärrningens verkningar. Ekonomiens här antydda elasticitet framhäver dess roll som tjänare åt politiken. Den får betraktas som enbart en disposition av medel för givna mål. Blir något av målen mycket stort, måste man steg för steg pressa den del av resurserna som ställes till de andra målens förfogande för att därigenom kunna fullfölja ansträngningarna på det särskilt utvalda målet — i det här fallet kriget. Den mycket höga standard, som kännetecknar vårt folk och vårt land, talar för att utan att medföra några katastrofala konsekvenser för befolkning och näringsliv, stora resurser kunna ställas till krigets förfogande.

Bilaga 2.

Allmänna synpunkter beträffande invasionsföretag över havet och försvar däremot. (För försvarskommissionen utarbetade gemensamt av den till förfogande ställda lantoch sjömilitära sakkunskapen samt framlagda för kommissionen i november 1934J Varje överskeppningsföretag påverkas allt efter sin storlek i större eller mindre omfattning av operationsområdets nautiska och militärgeografiska beskaffenhet samt av de inom krigsskådeplatsen rådande meteorologiska omständigheterna. E t t

397 avgörande inflytande på företagets planläggning och utförande erhåller därjämte det motstånd, som kan påräknas med hänsyn till försvararens förberedelser och tillgång på stridskrafter. Den följande framställningen tager närmast sikte på de områden och förhållanden, vilka ur svensk försvarssynpunkt kunna bliva aktuella. Det förutsattes härvidlag, att den angripande förfogar över en stormakts resurser ifråga om stridsmedel av olika slag, om än ett samlat insättande av dessa i ett isolerat krig mot Sverige kan betraktas såsom mindre sannolikt, samt att försvararen måste eftersträva att inom en ekonomiskt och därmed även organisatoriskt begränsad ram ernå största möjliga effektivitet. Till en början skall härvid invasionsproblemet granskas ur angriparens synvinkel, medan därefter frågan om försvaret upptages till behandling.

A. Invasionsföretag över havet ur anfallssynpunkt. ^ E n invasion över havet är en mycket komplicerad operation vid vars planläggning och genomförande hänsyn måste tagas till en mångfald faktorer berörande såväl länt- som sjö- och flygmilitära förhållanden. Företagets genomförbarhet vilar ytterst på vissa tekniska och militärgeografiska förutsättningar, såsom tillgången på handelstonnage, förekomsten av lämpliga inskeppningshamnar, transportvägarnas beskaffenhet och landstigningsförhållandena m. m. Mot bakgrunden härav kunna de taktiska och strategiska möjligheterna och kraven i varje särskilt fall upptagas till omprövning. Utgångspunkten är härvid det för företaget i stort uppsatta målet, överskeppningen bör därför i främsta rummet planläggas med hänsyn till att operationerna till lands säkert och snabbt skola leda till avsett resultat. Disponeras erforderliga stridskrafter för att övervinna motståndet i land och är tillräckligt tonnage för dessa stridskrafters överförande för handen blir företagets genomförande främst avhängigt av möjligheterna att i erforderlig grad skydda transportfartygen mot anfall från sjö- och flygstridskrafter under hela den tid och över hela den väg, som transporten omfattar. För säkerställande av underhållstrafiken i invasionsarméns rygg och för framförande av förstärkningar under operationernas fortgång måste dessutom sjöförbindelserna till hemorten kunna upprätthållas. Stundom kunna de hinder, som uppresa sig mot företaget, befinnas vara av sådan art och styrka, att överskeppningen måste uppskjutas till en senare tidpunkt eller förläggas till ett mera lättåtkomligt, men med hänsyn till det avsedda operationsmålet måhända mindre förmånligt område, därest företaget härigenom icke helt förhindras. Ur länt militär synpunkt framträda vid den operativa planläggningen vissa skiljaktigheter beroende på om företaget skall utföras såsom en fristående operation eller samordnas med en offensiv över landgränsen. I det senare fallet blir överskeppningens utförande och inriktning i särskilt hög grad beroende av förhållandena på lantkrigsskådeplatsen. överskeppningen torde då ofta kunna givas en relativt begränsad omfattning. Skall däremot en offensiv igångsättas över havet såsom ett fristående företag, erfordras i allmänhet en mycket betydande kraftinsats. Framförallt blir detta fallet, om det strategiska målet är motståndarens betvingande, då de överförda trupperna måste tillkämpa sig ett avgörande mot försvararens huvudkrafter. För den anfallande måste det alltid bland annat med hänsyn till de ömtåliga förbindelserna bliva ett framträdande intresse, att snabbt kunna genomföra operationen. Angreppet bör därför ansättas på sådant sätt, att den försvarande snarast efter genomförd landstigning tvingas till avgörande strider. Detta syftemål kan säkrast vinnas därigenom, att operationerna inriktas mot områden, som hava väsentligt värde för för-

svararen och vilkas förlust kan nedbrytande påverka hans moraliska och materiellal motståndskraft. Det kan även tänkas, att det strategiska målet är mera begränsat, och a t t företaget endast syftar till en ockupation av ett visst område. Avsikten kan exempelJ vis vara att beröva motståndaren en med hänsyn till folkförsörjningen viktig landsJ del eller att taga i besittning ett ur strategisk synpunkt betydelsefullt basområdel Härvid behöva visserligen icke de landsatta krafterna kunna tvinga försvararen t i l l avgörande strider, men företaget måste ändock givas en mycket betydande omfattl ning. Landstigningsstyrkan måste nämligen å sin sida kunna hindra motståndareiJ att framkalla ett avgörande till sin fördel. Den måste därjämte vara i stånd, a t l intill den tidpunkt, då ett avgörande i kriget med andra medel framtvingats, genom! föra försvarsstrid mot en motståndare, som uppträder i eget land, samtidigt soni den invaderande har sina förbindelser ledande över havet. E t t uppgivande av förel taget, sedan operationerna påbörjats, är nämligen förenat med stora svårigheter! De vanskligheter och risker, som i regel äro förknippade med operationer av d e t t J slag, göra företag med dylika begränsade mål mindre sannolika, så länge motstånJ dåren överhuvud taget är mäktig ett aktivt försvar. Vad beträffar själva överskeppningens utförande framstår ur lantmilitär synl punkt såsom särskilt betydelsefullt att trupptransporterna kunna slutföras på kori tid. Den först överskeppade styrkan måste dessutom vara tillräcklig för att brytJ det motstånd, som kan väntas inom själva landstigningsområdet och för att därj efter kunna framtränga till och försvara en första brohuvudställning, belägen s i långt från kusten, att försvararen icke medelst artillerield kan verka mot den fortj satta urskeppningen. Det besatta området bör sedermera successivt kunna utvidga! i avsikt att skapa gynnsamma förutsättningar för de kommande operationerna. FöJ att försvara dessa brohuvudställningar måste efter hand så starka krafter kunnd insättas, att motståndaren icke erhåller möjlighet att verkställa en genombrytning och framtvinga ett avgörande, medan överskeppningen ännu pågår. De krav, som härigenom komma att ställas på den anfallandes förmåga att snabbi överföra lantstridskrafter, bliva icke endast beroende av de allmänna styrkeförhålj landena på försvararens sida och av de betingelser, som kunna skapas för sjöfärj dens snabba och säkra genomförande utan i lika hög grad av försvararens möjlig! heter att i tid koncentrera lantstridskrafter till landstigningsområdet. Till försvåj rande härav verka den anfallandes sjöstridskrafter indirekt genom diversioner! kusthärjningar e. dyl. i avsikt att hålla försvararen i ovisshet om var den egentl liga landstigningen kommer att äga rum. För den angripande blir det dock främsj av vikt att genom bekämpning från luften av den försvarandes järnvägsförbindelse! och övriga kommunikationsleder fördröja hans koncentrering. Härigenom framj träder för den anfallande ett nära samband mellan länt- och flygstridskrafternaj verksamhet. J u större resultat, som flygförbanden kunna ernå genom denna be| kämpning desto mindre krav behöva ställas på lantstridskrafternas insats i ett tidigi skede och tvärtom. U r s j ö militär synpunkt framträder såsom en nödvändig förutsättning föl att en truppöverskeppning av här studerad omfattning skall kunna komma till stånd! att huvuddelen av försvararens sjöstridskrafter under tillräckligt lång tid kafl hindras ingTipa inom det vattenområde, över vilket transporterna skola äga rumj E n ä r en dylik avstängning även gentemot en underlägsen, lämpligt sammansatj flotta, vars operationsmöjligheter vidgats genom sjökrigsmedlens utveckling, i regej icke kan göras fullt effektiv, måste transportfartygen under alla förhållanden tillj delas skydd mot sådana mindre delar av försvararens sjöstridskrafter, vilka evenj tuellt kunna uppträda inom området ifråga. Den säkerhet, som sålunda måste skapas för transporterna, kan i allmänhet endast vinnas genom en före överskeppningen framtvingad reduktion av försvararen!

399 jöstridskrafter, med andra ord ett överskeppningsförfarande måste oftast föregås to ett rent sjökrig. Dessa förhållanden behandlas utförligare i annat sammanhang, l ä r må blott följande anföras. E n reduktion av försvararens sjöstridskrafter före överskeppningen kan tänkas ke genom offensiva företag med sjö- och flygstridskrafter. Sjöstridskrafternas erksamhet kommer härvid främst att omfatta ett offensivt min- och ubåtskrig inder framstötar av den operativa flottan. Därest den anfallande icke genom framtötar mot särskilt känsliga mål kan tvinga den försvarandes sjöstridskrafter till t t avgörande, kunna dessa sjökrigsoperationer få karaktären av ett nötningskrig, ars längd och utgång icke på förhand med säkerhet kan bedömas. Det måste dock örläggas till farvattnen utanför försvararens kust, vilket, allmänt sett, är en nackel för den anfallande. Då ett till viss tidpunkt ernått resultat emellertid icke kan åräknas med denna krigföringsmetod, ökas vikten av att kunna insätta flygstrids:rafter till angrepp mot försvararens sjöstridskrafter i syfte att framför allt söka 'örsätta de ur försvarssynpunkt värdefullaste fartygen u r stridbart skick. I detta yfte torde i första hand bombanfall mot sjöstridskrafter till ankars eller under rang i trånga farleder vara att förvänta. Avsevärda förluster av flygplan måste mellertid därvid beräknas uppkomma. E n förutsättning för dylika angrepp är iärför god tillgång på flygplan, vilka icke samtidigt erfordras för andra uppgifters ösande. Vilket skydd, som under överskeppning ens genomförande måste beredas transortfartygen gentemot försvararens mineringar och sjöstridskrafter, blir beroende v de härvid rådande styrkeförhållandena samt av försvararens operationsfrihet till jöss. Besitter den anfallande antingen från början eller till följd av de inledande perationerna en mycket stor överlägsenhet, kan detta skydd skapas genom enbart onvojering. ^ All krigserfarenhet synes emellertid utvisa, att, i den mån sjöherraäldet icke tidigare ernåtts, kravet på skyddets styrka växer oproportionerligt i förållande till den överförda landstigningsstyrkan. Den anfallande måste för den kull eftersträva att genom ändamålsenliga åtgärder söka binda motståndarens uvudkrafter och hindra eller fördröja deras ingripande inom överskeppningsomådet (fjärrhållning). Konvojeringen kan därigenom inskränkas till när skydd mot linor, undervattensbåtar och enstaka lätta övervattensfartyg samt mot luften. Fjärrhållning kan främst åstadkommas genom avspärrning och försvar av farattensförträngningar belägna mellan försvararens basområde och det havsområde, är överskeppningen skall äga rum. Närblockaden är numera på grund av stridsmedlens utveckling i regel icke påräknelig annat än under för försvararen mycket gynnsamma förhållanden. Genom framstötar i vilseledande syfte är det, om den nfallandes överlägsenhet i sjöstridskrafter är stor, möjligt att binda motståndarens :rafter, men i allmänhet endast för en mycket begränsad tid. Med hänsyn härtill kas vikten av att förlägga överskeppningen till sådana områden och havsvikar, där efintliga farvattensförträngningar kunna utnyttjas för att förhindra eller förvåra ett ingripande med sjöstridskrafter mot transporterna. Förutsättningen för tt dylikt utnyttjande av t. ex. Ålandsförträngningen eller östersjöinloppen är emelertid en sådan överlägsenhet, att den anfallande kan disponera tillräckliga krafter amtidigt på ömse sidor om förträngningen. Likaledes kunna farvattnen söder om ikåne avspärras i höjd med Bornholm vid företag mot sydligaste Sverige. E t t förröjande av ingripandet kan dessutom i viss utsträckning framkallas, om den anallandes flygstridskrafter tvinga försvararen att välja en i förhållande till överkeppningsområdet mera avlägsen basering för sina sjöstridskrafter. Utöver skyddet av själva transporterna är det önskvärt att sjöstridskrafterna unna lämna eldunderstöd vid den första landstigningen på motståndarens kust, ven om bombflygförbanden numera under vissa förhållanden kunna övertaga denna

400 uppgift. Än betydelsefullare är emellertid sjöstridskrafternas medverkan vid försvaret av transportfartygen gentemot angrepp från luften. Flygstridskrafternas verksamhet i samband med ett större överskeppningsföretag avser främst att minska försvararens länt- och sjömilitära motståndskraft samt att trygga företaget mot flygangrepp. I sistnämnda avseende framträder behovet av en ändamålsenlig samverkan mellan de operativa flygstridskrafterna samt jaktförband och luftvärnsformationer. Genom bombangrepp mot försvararens kustskyddsförband, utförda omedelbart före landstigningen, kunna flygstridskrafterna lämna de överskeppade trupperna verksamt understöd och påskynda erövringen av en första brohuvudställning. Samtidigt bör emellertid koncentreringen av försvararens huvudkrafter till landstigningsområdet fördröjas. Detta syftemål kan främst vinnas genom bekämpning av järnvägsförbindelserna, varvid torde komma att eftersträvas att genom ständigt upprepade avbrott helt lamslå trafiken. Vid sidan av dessa företag kunna, i mån av tillgång på bombförband, angrepp riktas mot landsvägsförbindelserna. Härigenom samt genom bombfällning mot förråd och etappanstalter m. m. kan underhållstjänsten för försvararens lantstridskrafter försvåras, vartill komma de direkta anfallsmöjligheterna från luften mot de försvarande trupperna. önskvärdheten och sannolikheten av flygstridskrafternas medverkan i kampen mot sjöstridskrafterna har tidigare framhållits. Ur angriparens synpunkt gäller härvidlag att anfall mot de u r försvarssynpunkt värdefullaste, d. v. s. bäst skyddade och även kraftigast luftvärnsbestyckade målen torde medföra relativt stora förluster i flygplan. I den mån dessa fartyg kunna tillämpa skiftande basering mellan luftvärnsskyddade krigsankarplatser inom vidsträckta baseringsområden (repliera på rörlig basträng) försvåras dessutom det operativa utförandet av flyganfall mot dem. I ju högre grad sjöstridskrafterna för sin verksamhet äro beroende av ett fatal örlogsbaser, desto sannolikare bliva omfattande flyganfall mot dessa. De åtgärder, som krävas för att trygga överskeppningsföretaget mot flygangrepp, bliva främst beroende av försvararens tillgång på flygstridskrafter. Saknar försvararen egentliga bombförband — såsom för Sveriges del för närvarande är fallet — behöva endast mindre säkerhetsåtgärder vidtagas för att trygga överskeppningen mot de begränsade bombföretag, som kunna utföras medelst spaningsplan eller enstaka bombplan. I motsatt fall, d. v. s. om bombförband ingå i försvararens flygstridskrafter, måste största hänsyn tagas till möjligheten av angrepp mot transportfartygen. Detta inverkar såväl på överskeppningens planläggning som pa disponerandet av flygstridskrafter och luftvärnsmedel. Den förra frågan skall senare upptagas till granskning. Ifråga om flygförbandens och luftvärnets användning må följande framhållas. .. Det verksammaste medlet för att neutralisera försvararens flygverksamhet ar att genom offensiva operationer nedkämpa hans flygstridskrafter. E n dylik bekämpning bör om möjligt genomföras före överskeppningsföretagets igångsättande. Såsom senare skall visas, äro emellertid förutsättningarna härför begränsade, därest försvararen tillämpar en rörlig basering samt har möjlighet att välja utanför den anfallandes räckvidd belägna bakre baser. Visserligen kan efter hand en u t n o t n m g av försvararens flygstridskrafter ernås. Men, i samma mån som dennes flygmdustri har sådan kapacitet och ett u r luftskyddssynpunkt så undandraget läge, att flygvapnets operationsduglighet kan i huvudsak vidmakthållas, minskas möjligheterna att på detta sätt nå avgörande resultat. För angriparen kommer under alla förhållanden det direkta skyddet av transportfartygen, närskyddet, att bliva en angelägenhet av största vikt, vilken kräver en ändamålsenlig organisation av jaktförband och luftvärnsmedel. Härvid måste beaktas, att transportfartygens sårbarhet, om hänsyn endast tages

401 till verkan från luften, är minst, då fartygen äro under gång och störst då de ligga till ankars eller vid kaj å in- och urskeppningsplatserna. Vid inskeppningen finnes emellertid i regel möjlighet att anordna ett välorganiserat, fast luftvärnsartilleriförsvar i förening med jaktskydd. Vid urskeppningen kan däremot medverkan av dylikt luftvärnsartilleri icke erhållas, förrän de först överförda trupperna fått fast fot i land. Dessförinnan måste skyddet tillgodoses genom örlogsfartygens och transportfartygens luftvärn och där så ske kan genom jaktförband. På grund av försvararens motstånd i land måste emellertid landstigningen i regel ansättas på bred front eller i vissa fall utföras på skilda platser, vilket i väsentlig mån försvårar luftförsvarets organisation. Vilket skydd mot flyganfall, som kan beredas fartygen under transporterna, blir beroende av^de luftvärnsvapen, som föras å de konvojerande örlogsfartygen samt på transportångarna själva. Möjligheterna att på de sistnämnda fartygen uppställa luftvärnsartilleri äro närmast beroende av tillgången på luftvärnspjäser och eldledningsinstrument. E t t kontinuerligt jaktskydd under transporter över större vattenområden kan knappast påräknas. För försvararen bliva förutsättningarna för att verkställa bombangrepp så tillvida gynnsamma j u närmare transportfartygen komma landstigningsplatsen, som flygvägarna härunder efter hand minskas och följaktligen större bombmängder kunna medföras. Inskeppningsskedet kommer därför i stort sett att ställa sig förmånligt för den invaderande med hänsyn till möjligheterna att anordna luftskydd, under det att urskeppningen kommer att bilda det för flygangrepp mest ömtåliga momentet. K u n n a flygstridskrafternas anfall kombineras med anfall av sjöstridskrafter, blir icke blott urskeppningen utan jämväl överfarten ett för flyganfall känsligt moment. överskeppningens organisation måste avpassas med hänsyn till de länt-, sjö- och flygmilitära förhållandena. Det är därför nödvändigt att i korthet beröra de transporttekniska principerna för organisationen av ett större överskeppningsföretag samt att klarlägga olika organisationsformers värde och användbarhet ur länt-, sjö- och flygmilitär synpunkt. De trupper, som skola undankasta försvararens kustskyddsförband och taga i ^ s i t t n i n g e n f ° r s t a brohuvudställning, landstigningsavantgardet, måste under alla förhållanden överföras samtidigt, i en echelong, och vid urskeppningen direkt understödjas av sjö- och flygstridskrafter. För den fortsatta överskeppningen, d. v. s. vid transporterna av den anfallandes huvudkrafter kunna i huvudsak tre olika förfaringssätt tillgripas, innebärande: a) att endast en echelong är under inskeppning, gång eller urskeppning; b) att två eller flera echelonger samtidigt äro under inskeppning, gång eller urskeppning; c) att överskeppningen sker såsom strömtrafik (turnustrafik). Den snabbaste överskeppningen ernås vid strömtrafik. I första hand beror detta på att fartyg med kort lastnings (lossnings-) tid icke behöva invänta fartyg med längre lastnings- (lossnings-) tid, ett förhållande, som är av stor vikt, enär differensen i nämnda tider kan vara avsevärd. H ä r t i l l kommer, att särskild tid icke åtgår för att samla och ordna fartygen i transportgrupper samt att de enskilda fartygens fart till fullo kan utnyttjas. En överskeppning med allt tonnage samlat i endast en echelong tager av dessa skäl den längsta tiden. I jämförelse härmed ställer sig självfallet en överskeppning med flera, samtidigt i verksamhet varande echelonger något gynnsammare. J u färre och ju mera likartade fartyg, som härvid sammanföras i varje echelong, desto större överensstämmelse vinnes med förhållandena vid strömtrafik. 1282 35

E26

402 Ur lantmilitär synpunkt och med hänsyn till det för företaget i stort uppsatta målet är därför en överskeppning med strömtrafik eller i flera echelonger att föredraga framför en överskeppning med endast en echelong. I vilken utsträckning de förstnämnda förfaringssätten kunna komma till användning, blir emellertid beroende av de sjö- och flygmilitära förhållandena. Ur sjö militär synpunkt ställer sig en överskeppning med endast en echelong såtillvida fördelaktigast att skyddet därigenom lättast kan tillgodoses och en splittring av sjöstridskrafterna kan undvikas. Detta får särskild betydelse, därest överlägsenheten till sjöss är mindre framträdande. Om å andra sidan försvararens sjöstridskrafter verksamt reducerats eller om överskeppningsområdet kan avspärras och ett ingripande med övervattensfartyg mot överskeppningen kan förhindras, kunna transporter utföras med flera echelonger samtidigt och till olika platser. överskeppningsförhållandena kunna bliva olika, då transporterna utföras endast under dager och då de verkställas jämväl under den mörka delen av dygnet. Även om den försvarandes sjöstridskrafter decimerats i så hög grad, att ett ingripande under dager icke är möjligt, är det dock sannolikt, att försvararen nattetid söker anfalla transportflottan. Med hänsyn härtill framträder för den invaderande vikten av att förlägga överskeppningen till ett havsområde, där transportvägarna bliva så korta, att den mörka delen av dygnet icke behöver tagas i anspråk och att välja en urskeppningsplats, som lätt kan avspärras mot anfall nattetid. F ö r att verkställa en överskeppning i form av strömtrafik erfordras slutligen, att fullständig trygghet mot anfall med varje slag av sjöstridskrafter och mot minor kan skapas. Detta torde endast i sällsynta undantagsfall kunna ske. Ur sjömilitär synpunkt framträder sålunda överskeppning med en echelong i sänder såsom det naturligaste så länge försvararen kan insätta sjöstridsmedel av skilda slag mot företaget. Saknar försvararen sjöstridskrafter men är i besittning av flygstridskrafter torde av naturliga skäl dygnets mörka del utnyttjas för överskeppning eller landstigning. Därest försvararen icke äger ett operationsdugligt flygvapen eller om detta verksamt reducerats, uppresa sig ur f l y g m i l i t ä r synpunkt icke några hinder mot en överskeppning medelst strömtrafik eller med flera, samtidigt i verksamhet varande echelonger. Äger återigen försvararen ett flygvapen, som kan genomföra bomb- eller torpedanfall mot transportflottan, blir läget väsentligt förändrat. Såsom tidigare har framhållits, kan den anfallande icke påräkna att genom inledande operationer nedkämpa försvararens flygstridskrafter. Visserligen kunna den anfallandes flygförband inom skilda områden medverka vid försvaret mot luftangrepp, men att enbart med flygstridskrafter direkt skydda ett överskeppningsföretag mot flyganfall ligger utom möjligheternas gräns. Detta sammanhänger med flygvapnets svaghet som ett rent defensivt stridsmedel. Det blir darfor nödvändigt för den anfallande att samtidigt skapa starkast möjliga skydd medelst luftvärnsvapen. Detta luftskydd kan hållas samlat och därigenom bliva starkast, därest endast en transportechelong är i verksamhet. Härvid kan allt a orlogsoch transportfartyg tillgängligt luftvärn sammanhållas. Det inflytande som flygvapnets tillvaro sålunda utövar, står i motsatsförhållande till den anfallandes mojligheter att fjärrhålla försvararens sjöstridskrafter och kan därför bliva av stor betydelse för dessa senare. I samma mån som luftvärnet fördelas pa flera echelonger, nedgår försvarets styrka, varigenom riskerna vid fientliga flygangrepp Vid sidan av de egentliga försvarsanordningarna måste emellertid även vissa åtgärder vidtagas för att minska sårbarheten gentemot luftanfall. Framförallt bliver detta av vikt under urskeppningsmomentet. Därest bombangrepp av större

403 omfattning icke äro att befara från försvararens sida, kunna fartygen vid urskeppningen ankra utan större avstånd sinsemellan. Härigenom vinnes möjlighet att mom ett landstigningsområde samtidigt landsätta jämförelsevis starka krafter föreligger däremot risk för bombangrepp, måste mellanrummen mellan fartygen avsevärt okas. På grund härav kräves större utrymme för transportechelongen pa urskeppnmgsplatsen, vilket i vissa fall kan medföra ökade svårigheter eller till och med att echelongens storlek måste minskas. Förekomsten av operationsdugliga sjö- och fly g stridskrafter på försvararens sida utövar sålunda ett dubbelt inflytande på möjligheterna att snabbt kunna genomfora överskeppningen. Dels kan den anfallande icke verkställa överskeppningen i form av stromtrafik eller medelst flera samtidigt i verksamhet varande echelonger utan måste ti lgripa den mera tidskrävande metoden med endast en transportechelong i sänder. Dels tvingas han att begränsa denna echelongs storlek för att eilektivt kunna skydda densamma. Dessa bägge omständigheter i förening medföra en väsentlig förlängning av överskeppningstiden. Den anfallande måste därför räkna med icke blott de risker som ett överskeppningsföretag utsattes för tillsjöss genom hotet frän försvararens sjö- och flygstridskrafter utan även med denna förlängda overskeppnmgstid, som ökar försvararens möjligheter att förhindra företagets fullföljande till lands.

B. Invasionsföretag över havet ur försvarssynpunkt. e Av vad som anförts om invasionsföretag ur anfallssynpunkt torde hava framgått, hurusom angriparen för att förverkliga sina avsikter måste kunna i erforderlig grad neutralisera försvararens motverkan med sjö- och flygstridskrafter samt bryta hans motstånd till lands. Därmed äro också huvuddragen av försvarets uppgifter angivna. För lantstridskrafternas del innebär detta, att tillräckliga styrkor måste kunna insattas for att framtvinga ett avgörande, innan den landstigande kan göra sin totala överlägsenhet gällande. Förutsättningarna härför bliva beroende å ena sidan av försvararens sammanlagda tillgång på stridskrafter och av truppernas kvalitet samt å andra sidan av hans koncentreringsmöjligheter jämförda med den anlallandes mojligheter att successivt överföra trupper över havet. I sistnämnda avseende bliva alltså transportförhållandena och med dem förknippad stridsverksamhet på ömse sidor bestämmande för de bägge parternas förmåga till kraftutveckling. Vid ett bedömande av dessa problem måste närmast beaktas den inverkan, som luft- och sjökrigföringen kommer att utöva. Försvararens mojligheter att för koncentreringen utnyttja järnvägar och övriga förbindelser bliva namhgen beroende av, i vilken utsträckning hans flygstridskrafter och luftvärn forma begränsa verkningarna av fiendens flygoperationer. Den anfallandes mojligheter att snabbt genomföra överskeppningen äro åter främst avhängiga av kustskyddsforbandens motstånd och av den insats, som försvararens sjö- och flygstridskrafter kunna åstadkomma.

. ? ? r S V f e t m o t e t t i n v asionsföretag över havet bör med hänsyn härtill baseras saval pa länt- som sjö- och flygstridskrafter, vilka i lämplig avvägning genom strategisk samverkan skapa det riskmoment, som gör en invasion sjöledes till den svåraste av alla operationer. Först när försvarsarmén äger en sådan effektivitet att den tvingar fienden till en transportsamling av avsevärd omfattning, få sjö- och ilygstndskrafter möjligheter till en framgångsrik insats. Fly g stridskrafternas uppgifter vid försvaret mot en invasion sjöledes aro att utföra strategisk spaning, att försvåra och fördröja fiendens transporter samt att begränsa verkan av hans luftkrigföring.

404 Den strategiska spaningen avser att i ett så tidigt skede som möjligt giva försvararen inblick i motståndarens planer och avsikter. Flygspaning, spaning från fartyg och övrig underrättelseverksamhet komplettera härvid varandra. Genom flygspaning kan ofta kunskap om fienden erhållas i större omfattning, mera kontinuerligt samt i ett tidigare skede av en operation än genom andra underrättelseorgan. : , Även om motståndaren är betydligt överlägsen i luften kan han aldrig helt avvisa och framför allt icke under någon längre tid förhindra den försvarandes flygspaning. Denna bör till en början främst inriktas mot de sannolika inskeppnmgshamnarna samt mot de bakomliggande järnvägs- och landsvägsförbindelserna. Genom att sammanställa underrättelser om trupprörelser på järnvägar och landsvägar med rapporter om sammandragning av handelstonnage kunna viktiga slutsatser dragas angående fiendens avsikter. E t t fortsatt följande av transportförberedelserna samt ett studium av fiendens dispositioner till sjöss är i viss utsträckning möjligt från luften under dager och i god sikt. Så snart transportfartygen utlöpa måste därför den försvarande eftersträva att genom kontinuerlig flygspaning följa fiendens åtgöranden. Härvid måste dock flygspaningen kompletteras och verifieras genom spaning med sjostndskrafter, detta i all synnerhet nattetid. . . . . . « • • För att fördröja och försvåra överskeppningen kan det visa sig lämpligt att insätta försvararens flygstridskrafter till anfall mot transportfartygen. Till följd av det luftförsvar, som kan anordnas i inskeppningshamnarna, därest dessa icke valjas så att de undandragas försvararens flygverksamhet, kunna bombföretag i regel icke méd fördel komma till utförande under inskeppningsskedet. Även gentemot transporterna över havet bliva anfall, utförda av ensamt uppträdande bomb- eller torpedförband i regel mindre lönande. I det föregående har däremot framhållits, att flyganfall i samband med sjöstridskrafters ingripande mot en transportflotta till sjöss under dager måste betraktas som det med hänsyn till den gemensamma verkan gynnsammaste angreppstillfället under överfarten. Likaledes har tidigare anförts att om hänsyn endast tages till verknmgsmojligheterna från luften är urskeppningsmomentet mycket känsligt. Pa grund av närheten till egna flygbaser kan försvararen lättare förlägga tyngdpunkten i flygverksamheten till detta moment. Å andra sidan måste förutsättas att den anfallande vidtager de mest omfattande åtgärder för att undandraga sig verkan av bombanfall under urskeppningen, bland annat genom att till denna tidpunkt koncentrera sin egen flygverksamhet. H a r fienden tagit vederbörlig hänsyn till faran for bombangrepp vid urskeppningen, kan därför i allmänhet endast en förhållandevis begränsad reduktion av hans krafter åstadkommas. Om den landstigande däremot underlåter att tillgodose kravet på luftskydd, löper han risk att utsattas for betydande förluster och detta gäller, såsom förut påvisats, även i fråga om in- och överskeppningen. • <_. .. . t-AKd-t Tillvaron av ett operationsdugligt flygvapen på försvarssidan tvingar följaktligen den angripande till ett mera försiktigt och därför också väsentligt mera tidskrävande tillvägagångssätt vid ett överskeppningsföretags ? ^ £ ™ ^ ™*£ dager. Det bör dock framhållas att vid transporter eller landstigning under mörker flygstridskrafternas betydelse väsentligt nedgår. -,. Möjligheterna att reducera verkningarna av fiendens luftkngforing genom_ flygbasbekämpning bli beroende av, i vilken utsträckning angriparens flygbaser forsvaras eller hans flygplan kunna undandragas verkningarna av anfall mot baserna, och 4 d m i n han utnyttjar sina möjligheter att bekämpa försvararens flygstridskrafter. Redan vid en begränsad insats av bombförband M n försvararens sid.' ^ * •£ fallande tvingas att draga tillbaka sina flygstridskrafter. I vissa fall bortfalla även

405 möjligheterna att bibehålla främre baser inom eller i omedelbar närhet av försvararens territorium. Tvingas sålunda angriparens flygstridskrafter att intaga en mera tillbakadragen basering, komma flygvägarnas längd att ökas, varmed följer en minskad flygfrekvens och i vissa fall även en minskning av den medförda bomblasten. Till detta kommer att starka krafter bliva bundna i kampen mot försvararens flygförband. Verkan av den anfallandes kontinuerliga flygverksamhet kommer därigenom att avsevärt nedgå. För lantstridskrafternas del innebär en nedsättning i fiendens kontinuerliga flygverksamhet den betydande fördelen, att järnvägarna som regel kunna påräknas för koncentreringsoch underhållstrafik. I vissa fall kunna järnvägstransporter härvid beräknas ske utan allvarligare störningar. I allmänhet måste dock s. k. kringgångstransporter komma till utförande. För sjöstridskrafternas del innebär flygstridskrafternas verksamhet en avsevärd lättnad dels genom att fiendens basering fjärrhålles, dels genom att hans utnyttjande av de framskjutna flygbaserna försvåras, dels genom att han tvingas binda sina artillerifartyg vid transportflottan (för luftskyddets tillgodoseende), varigenom en samtidig fjärrhållning av försvararens sjöstridskrafter i hög grad försvåras. Den påtalade lättnaden gäller såväl sjökrigsoperationernas omfattning och uppläggning som operationsfrihetens bibehållande. Däremot framträder det som en allvarlig olägenhet, att försvararens operativa flygstridskrafter icke alltid kunna förhindra en tillfällig kraftsamling från motståndarens sida. För att sambandet mellan försvararens sjö- och flygstridskrafter, som gör sig mera gällande i den mån operationerna fortlöpa närmare försvararens örlogs- och flygbaser än fiendens, skall komma till sin rätt, erfordras att flygstridskrafterna jämväl äro lämpade för samverkan med flottan samt hava främre baser valda på ett med hänsyn till den operativa följsamheten tillfredsställande sätt. Av det föregående har framgått, att flygstridskrafterna hava betydelsefulla uppgifter att fylla vid försvaret gentemot ett invasionsföretag över havet. Visserligen äro flygvapnets verkningsmöjligheter begränsade, därest av den anfallande nödig hänsyn tagits till kravet på luftskydd. Angriparens möjligheter till kraftutveckling komma dock att väsentligt nedgå, samtidigt som förutsättningarna ökas för den försvarandes armé- och marinstridskrafter att lösa sina uppgifter. För att flygoperationerna skola kunna medföra detta resultat måste emellertid två villkor uppfyllas. Å ena sidan måste flygförbanden hava en med hänsyn till uppgifternas karaktär avpassad styrka och sammansättning. De krav, som h ä r u t i n n a n göra sig gällande för Sveriges vidkommande, skola i den följande framställningen närmare påvisas. Å andra sidan måste de militär geografiska förhållandena möjliggöra flygstridskrafternas ändamålsenliga basering, underhallstjänst och stridsverksamhet. Härvid framträder såsom ett grundvillkor, att flygförbandens bakre baser i erforderlig utsträckning kunna undandragas fiendens flygverksamhet ävensom att flygindustrien ges en ändamålsenlig organisation. Samtidigt måste terrängförhållandena möjliggöra upprättandet av främre flygplatser, lämpligt belägna med hänsyn till de förekommande uppgifterna. Marinstridskrafternas uppgifter vid försvar mot överskeppningsföretag hänföra sig dels till sjöstridskrafternas, dels till kustartilleriets verkningsmöjligheter. Sjö stridskrafternas uppgifter äro att försvåra för fienden skapandet av de sjöstrategiska förutsättningar, vilka måste föreligga före igångsättandet även invasion över havet, att utföra strategisk spaning samt att försvåra och om möjligt förhindra fiendens transporter över havet, truppernas urskeppning och förbindelser med hemorten.

406 Genom sin blotta tillvaro bör försvararens flotta kunna förebygga igångsättandet omedelbart vid en krigsöppning av ett invasionsföretag. För att dylika företag överhuvud taget skola ifrågakomma måste, såsom förut nämnts, vissa rent sjömilitära förutsättningar föreligga, nämligen dels att det vattenområde, som transporten avser, icke kan befaras av försvararens huvudstridskrafter under den tid, då överfarten, urskeppningen eller den mera omfattande delen av underhållstjänsten pågår, dels att den invaderande kan lämna transportfartygen direkt skydd mot försvararens flygstridskrafter och de mindre delar av hans sjöstridskrafter, som kunna uppträda inom området ifråga, dels att transportvägen i erforderlig grad är fri från minor. Skapandet av dessa förutsättningar sker genom sjö- och flygoperationer av längre eller kortare varaktighet före överskeppningens igångsättande. Avgörande för utförbarheten sjömilitärt sett av en invasion över havet blir därefter det relativa styrkeförhållandet till sjöss. J u större transport som på grund av väntat motstånd vid landsättningen främst måste framföras, desto svårare blir det att skydda transportfartygen under överfarten och desto mer stiger den försvarande flottans relativa värde. Vid bedömande av styrkeförhållandet gäller det icke blott att värdesätta de operativa enheternas sammansättning och styrka utan även det absoluta antalet enheter (särskilt större fartyg) hos den anfallande. Skyddsföremålet (transportflottan) kräver nämligen en spridning av stridsfartygen, som växer med transportflottans storlek. Riskmomentet omfattar därför icke blott transporten i och för sig utan även den anfallandes örlogsflotta. Detta riskmoment förstoras med styrkan av försvararens huvudstridskrafter, som tvingar den anfallande att insätta betydligt överlägsna krafter, om transportflottan på alla håll skall kunna skyddas. H ä r a v framgår betydelsen av, att den försvarande disponerar fartyg med starkt artilleri, vilket dels banar vägen för den operativa enhetens övriga komponenter och dels allvarligt kan skada den anfallandes fartyg. Själva överskeppningen har främst karaktären av ett sjömilitärt företag, vilket j u också är naturligt, eftersom transporterna försiggå på fartyg och grundbetingelserna för skydds- resp. anfallssystemet vid denna operation skapas av stridsfartyg. Detta förhållande rubbas icke av flygstridskrafternas utomordentliga betydelse vid genomförande, resp. avvärjande av överskeppningsföretag. Äro de ovan angivna förutsättningarna för utförande av överskeppning icke för handen, måste — därest överskeppningsområdet icke effektivt kan avspärras — den anfallande inleda en offensiv i syfte att förstöra eller decimera den försvarandes sjöstridskrafter till en för överskeppningsföretagets genomförande ofarlig styrka samt att i övrigt förbereda företaget genom minröjning och minutläggning. Till vilken punkt denna decimering kan och bör drivas och tiden härför, bli helt beroende av utvecklingen och resultatet av de sjökrigsoperationer, som på grund av förhållandena måste föregå överskeppningen och som kunna krävas för en fjärrhållning av försvararens sjöstridskrafter. I detta till sin tid obestämbara förberedelseskede, vari sjöstridskrafterna spela sin måhända viktigaste roll, ligger en tidsfrist av största värde för försvararen och icke minst för hans lantstridskrafter. Efter flygvapnets tillkomst kan emellertid den tid, som måste påräknas, innan motståndaren igångsätter överskeppningen, bliva kortare än vad som förut varit fallet, detta dock beroende på i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar de fientliga flygstridskrafterna komma att insättas i sjökriget. Det förberedande sjökrigets förlopp kommer att väsentligen påverkas av sättet för den strategiska offensivens genomförande. I det fall att offensiven måste föras fram till försvararens kuster, utsätter sig den anfallande för risker i nötningskriget, som kunna anses större än dem försvararen löper och som därför nödvändiggöra tillgång på ett betydande kraftöverskott. Av utslagsgivande betydelse blir

407 härvidlag resultatet av fientliga slagskepps insats — en insats som framtvingas genom tillvaron av artillerifartyg hos försvararen — vid framstötar mot försvararens farvatten. Man får härvid förutsätta, att försvararens huvudstridskrafter i detta skede icke insättas i strid mot slagskeppen men väl möjliggöra en insats avminor, ubåtar och flygstridskrafter mot dessa. I de fall, då en överskeppning måste föregås av ett förberedande sjökrigsskede, som tvingar den anfallande till offensiv, kan detta skede genom väl avvägda motanfall av den försvarandes flotta, även om denna är underlägsen, under gynnsamma förhållanden så uttänjas till sin längd och giva sådana resultat i nötningsavseende att planerade överskeppningsföretag måste fördröjas därhän, att lantstrategiska eller andra förutsättningar för invasion icke längre föreligga. Det förhållandet kan även inträffa, särskilt på våra breddgrader, att den för överskeppning gynnsammaste årstiden, nämligen sommarmånaderna, förrunnit under tidsfristen. De faktorer, som försvararen i detta förberedande skede måste räkna med i försvarsverksamheten, kunna sammanfattas sålunda: ett spaningssystem, som kompletterar den strategiska flygspaningen och lämnar underrättelse om när och hur fientliga framstötar igångsättas; en rörlig stöt grupp (operativ enhet), som fristående från eller med utnyttjande av strategiska minspärrar och ubåtar skall kunna skada anfallande sjöstridskrafter; samt ett lokalförsvar i och omedelbart utanför kustlinjen, lämpat att avvärja överraskande framstötar med snabba stridskrafter (raider), och i stånd att utföra renhållningen ifråga om ubåtar och minor av färdvägarna utefter kusten. I sistnämnda uppgift kan stöd av den rörliga stötgruppen erfordras, t. ex. för att bana väg för minsvepning. Den spaning, som måste äga rum såväl under det förberedande skedet som före och under överskeppningsföretaget, utgöres förutom av den förut omnämnda strategiska flygspaningen, dels av en kontinuerlig ubåtsspaning med ubåtar på observationslägen utanför viktiga förträngningar, baser, hamnar o. s. v., dels vid behov av en kompletterande spaning, utförd av snabba övervattensfartyg, främst kryssare och jagare, i rörliga söklinjer. Därest invasionshotet blir aktuellt, skarpes spaningen och följes kontinuerligt förberedelserna på fiendesidan. Redan härvid är det tänkbart att försvararens lätta övervattensfartyg kunna komma till anfall mot transporten, om denna oförmodat utlöpt. Verksamheten övergår härmed automatiskt i det skede, som avser att försvåra och om möjligt förhindra det igångsatta överskeppningsföretaget. Den eller de anfallsmetoder, som försvararen lämpligen bör tillgripa för att försvåra eller förhindra ett invasionsföretag, beror av omständigheterna i varje särskilt fall. Teoretiskt sett synes ett dylikt företag böra stäckas redan i sin linda, d. v. s. i inskeppningshamnen. Andra omständigheter tala dock för att sätta in det avgörande motanfallet under överfarten, då betingelserna härför ofta äro gynnsammast och då fiendens förluster kunna bliva betydligt allvarligare på grund av truppernas relativa hjälplöshet. Ytterligare skäl kunna leda till att urskeppningsplatsen, särskilt om blott en enda står till buds, i första hand bör väljas, medan slutligen fall kunna inträffa, då transporten kan fortgå ostörd till dess att trupperna väl äro i land, då de mötas med lantstridskrafter under det att försök göras att avklippa deras förbindelser med hemlandet och på så sätt avbryta materiel- och näringstillförseln. Det kan tänkas att två eller flera metoder kunna användas mot samma transport, särskilt om ett misslyckat anfall måste förnyas i en följande fas av invasionsföretaget. I allmänhet torde dock böra eftersträvas att koncentrera alla försvarsstridskrafter till ett avgörande anfall före landstigningen. Tidpunkten härför bör väljas, då trupptransporten är som svagast och anfallsstyrkan har sin största slagkraft.

408 Anfall mot inskeppningshamnarna kunna under vissa omständigheter ifrågakomma från luften. Möjligheterna härför hava tidigare berörts. Mindre anfall av ubåtar eller motortorpedbåtar äro stundom tänkbara, men kunna knappast få något avgörande inflytande. Förutsättningarna för anfall mot en konvojerad transport till sjöss under dager äro förutom intim samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter, dels att fienden under hela transporten icke kan bibehålla starka flygstridskrafter över densamma, dels att fiendens stödstyrka tvingas till sådan kraftsamling i en anfallsriktning, att den icke kan ingripa mot koncentriskt insatta anfallsgrupper av fartyg eller flygplan från andra anfallsriktningar eller t. ex. i skydd av dimbildning. Anfall under mörker mot en transportflotta torde alltid bliva genomförbara med övervattensstridskrafter även om transportens skyddsstyrka är väsentligt överlägsen. Enär skyddet av transportfartygen på urskeppningsplatsen är ett av de svåraste momenten vid överskeppningsföretag, kan förutsättas, att huvudbetingelsen för företagets igångsättande varit vissheten om att sådana skyddsåtgärder kunna vidtagas i sjötransportens slutskede, som tillfredsställa alla anspråk på säkerhet mot anfall från stridskrafter av alla slag. Även försvararens sjöstridskrafter, vilkas rörelsefrihet dessutom begränsas av ofritt vatten, torde i viss utsträckning kunna neutraliseras av den fientliga kraftkoncentrationen vid urskeppningsplatsen. Det förhållandet får dock icke förbises, att den försvarande med sin bättre kännedom om farvattnen äger en betydande fördel ur navigeringssynpunkt framför den anfallande, vars fartyg uppträda inomskärs i främmande vatten. Vad slutligen angår förbindelserna därest trupperna fått fast fot i land äro dessa visserligen sårbara, men kunna å andra sidan göras mindre lätt åtkomliga. De kräva dock alltid skydd mot anfall från försvararens kvarvarande sjöstridskrafter. Av flera skäl, som tidigare angivits, böra anfall mot transporten icke uteslutande avses äga rum i urskeppningspunkten, där sjöstridskrafterna icke på samma sätt kunna komma till sin r ä t t som till sjöss. Det måste ur sjömilitär synpunkt anses vara angeläget att under hela den tid och över hela den väg, transporten omfattar, utnyttja varje tillfälle att angripa densamma. I det föregående har påvisats att samverkande sjö- och flyganfall till sjöss härvid utgöra det effektivaste medlet. Dylika anfall kunna upprepas och böra kulminera utanför egna farvatten. Ifråga om kustartilleriets uppgifter och medverkan vid försvaret gentemot överskeppningsföretag må följande anföras. Försvaret av gränser mellan land och hav skapar ett flertal säregna förhållanden, vilka såväl taktiskt som tekniskt framtvinga krav, som icke lämpligen kunna påläggas länt- och sjöstridskrafterna. För att giva kraft åt detta försvar lämpar sig kustartilleriet synnerligen väl. övriga stridskrafter kunna härigenom i stor utsträckning befrias från omsorgen om det direkta skyddet av viktiga eller särskilt utsatta kustorter och kuststräckor. E t t omedelbart kustförsvar tvingar inom sitt verkningsområde fienden till utveckling av sina stridskrafter och fördröjer landstigningen så att övriga stridsmedel sättas i tillfälle att ingripa. I synnerhet blir detta fallet inom skärgårdsområden, där förutsättningarna äro gynnsamma för ett successivt försvar. Stora svårigheter förefinnas nämligen att med sjö- och flygstridskrafter nedkämpa luftvärnskyddade kustbatterier, vilka uppställts enligt moderna principer. Tillvaron av kustartilleri giver sålunda länt- och sjöstridskrafter ökade möjligheter till koncentrering och gynnsam gruppering för lösande av dem föreliggamde uppgifter. Genom skydd av framskjutna baser och genom att lämna sjöstridskrafterna stöd vid passage genom farvattensförträngningar kan kustartilleriet i många fall komma

409 att på ett indirekt sätt få stor betydelse vid försvaret gentemot överskeppningsföretag. Härigenom kan nämligen möjliggöras sådana operationer från sjöstridskrafternas sida, som eljest skulle vara uteslutna eller väsentligt försvårade. Genom e t t sådant operationsunderstöd kan sålunda hotet från egna sjöstridskrafter bliva synnerligen betydelsefullt även inom sådana vattenområden, där uppträdandet av dessa sjöstridskrafter eljest skulle vara föga sannolikt. Kustartilleriet kan jämväl i förening med mineringar avspärra eller biträda vid avspärrandet av strategiska farvattensförträngningar, genom vilken åtgärd landstigningshotet mot en viss kuststräcka kan i väsentlig mån reduceras. Tack vare ett starkt kustartilleriförsvar kan även den angripande tvingas att undvika områden, vilka u r nautisk synpunkt eller av andra skäl äro särskilt lämpade för landstigningsföretag. Den krigstekniska utvecklingen torde giva ökad vikt åt rörliga kustartilleriformationer, såväl beträffande strategisk flyttbarhet i allmänhet, som när det gäller taktisk rörlighet vid permanent försvar av begränsade områden. Lantstridskrafternas uppgifter vid försvaret gentemot ett överskeppningsföretag äro att med tillräcklig kraft ingripa inom landstigningsområdet, så att fiendens motstånd definitivt kan brytas. Detta syftemål kan stundom vinnas genom att på förhand uppställa trupperna i direkt anslutning till de möjliga landstigningsområdena. Den svenska kustens utsträckning i förening med de gynnsamma landstigningsförhållandena inom flera från varandra vitt åtskilda områden gör dock en dylik planläggning av försvaret för vårt vidkommande utesluten. Huvudkrafterna måste i stället grupperas mer eller mindre centralt såsom en strategisk reserv, vilken allt efter förhållandena kan insättas mot de områden, som hotas. Samtidigt blir dock en viss decentralisering av stridskrafterna nödvändig. F ö r att icke giva angriparen möjlighet att fritt verkställa den första landstigningen och att ostört besätta önskvärda brohuvudställningar, måste erforderliga krafter avdelas till det omedelbara kustförsvaret. Härför avses i första hand landstorm. Då emellertid landstormen till följd av sin organisation, befälstillgång och beväpning icke är naäktig att i erforderlig grad fördröja en motståndares framträngande, måste jämväl linjeförband avdelas för att förstärka kustskyddet inom särskilt viktiga (utsatta landstignings-) områden. Även om en sådan detachering av linjeförband endast verkställes i mycket begränsad omfattning, måste detta dock alltid ske på bekostnad av de centralt grupperade huvudkrafterna. Redan av denna anledning är en andrad organisation av landstormen i syfte att öka dess stridsvärde och motståndskraft i hög grad önskvärd. D>en grundläggande principen för planläggningen av lantstridskrafternas användnings vid försvaret mot en invasion över havet innebär sålunda en kombination av för omedelbart kustförsvar avdelade förband samt i reserv tillbakahållna huvudkrafter. Den operativa huvudstyrkans sammansättning och beskaffenhet blir härvid i fräimsta rummet avgörande för möjligheten att lösa de uppgifter, som tillkomma lantstridskrafterna inom det gemensamma försvarets ram. Väsentlig betydelse får emelilertid i detta sammanhang den medverkan, som egna flygstridskrafter kunna lämna genom att direkt understödja operationerna och genom att inskränka fien^ dens; förbindelsebekämpning. D)en direkta samverkan med lantstridskrafterna kommer emellertid till en början att ii någon mån skjutas i bakgrunden. Fiendens landsatta trupper utgöra dessutom i allmänhet mindre gynnsamma mål för bombangrepp, då dessa äro fördelade över storai ytor samt svåra att upptäcka från luften. Endast vid ett oförsiktigt uppträdande samt under vissa speciella förhållanden, t. ex. vid övergång av större vattendrag;, kunna förutsättningar uppstå för att ernå en mera betydande verkan. E t t ingripande på själva landstigningsplatsen kan dock understundom få en utslagsgivande betydelse. Det primära torde emellertid i de flesta fall bliva frågan om a t t

410 begränsa verkan av fiendens förbindelsebekämpning. Järnvägslinjernas användbarhet är nämligen bestämmande för möjligheten att snabbt genomföra en koncentrering och kommer därför att inverka på huvudkrafternas gruppering. Så länge man kan räkna med att järnvägskommunikationerna i stort sett fungera friktionsfritt, finnes för vårt lands vidkommande icke någon anledning att verkställa större förflyttningar av de mobiliserade förbanden, innan klarhet vunnits om, mot vilka områden fientliga företag komma att riktas. Vissa transporter av mindre omfattning k u n n a givetvis bliva erforderliga, men huvuddelen av förbanden kunna kvarstå i närheten av sina mobilisering sort er. Det är nämligen icke gångtiden — d. v. s. avståndet till olika koncentreringsområden — som blir avgörande för den hastighet, med vilken koncentreringen kan genomföras, utan främst järnvägarnas trafikförmåga. I samma mån som man helt eller delvis måste avstå från järnvägarna såsom transportmedel vid koncentreringen blir åter situationen helt förändrad. Det binda i första hand avståndet till olika operationsområden jämte landsvägsnätets beskaffenhet, som komma att bestämma möjligheterna för koncentreringens genomförande. Koncentreringsläget kommer härigenom i viss mån att återföras till den situation, som rådde före järnvägarnas tillkomst, dock med den förändring, som sammanhänger med möjligheterna till motortransporter. Landsvägsförbindelserna kunna nämligen aldrig helt avbrytas, även om biltransporter avsevärt kunna fördröjas. Å andra sidan kunna biltransporter icke komma till utförande annat än med relativt begränsade styrkor. Huvuddelen av lantstridskrafterna måste därför under sådana omständigheter slutföra sin koncentrering med fotmarsch. I detta fall blir det nödvändigt att omedelbart efter mobiliseringens slutförande intaga en förberedande koncentrering med lantförsvarets huvudkrafter. Vid planläggningen av denna måste å ena sidan beaktas fiendens möjligheter att genomföra överskeppningsföretag mot olika kustområden samt å andra sidan möjligheterna för egna trupper att med hänsyn till vägnät och övriga inverkande faktorer kunna genomföra en uppmarsch i olika riktningar. Genom att intaga en dylik förberedande koncentrering kan i regel en avsevärd tidsvinst ernås jämfört med om landsvägstransport måste utföras ända från mobiliseringsorterna. Tiden för uppmarschens slutförande blir emellertid trots detta väsentligt längre, än om transporter å järnväg skulle kunna användas mellan mobiliseringsorterna och operationsområdet. Avbrytandet av järnvägsförbindelserna genom fiendens flygverksamhet kommer därför att medföra en väsentlig förlängning av tiden för koncentreringens genomförande. Motståndaren får därigenom tillfälle att överföra ett ökat antal förband, innan ett samlat ingripande av svenska lantstridskrafter kan komma till stånd. Till följd härav komma större krav att ställas på den sammanlagda styrkan av lantstridskrafterna. Dessa stegrade krav på försvararens stridskrafter till lands bliva än mer framträdande, därest motståndaren kan igångsätta ett invasionsföretag över havet, innan en förberedande koncentrering intagits och om han samtidigt genom sin flygverksamhet kan lamslå försvararens järnvägstrafik. Tiden för koncentreringens utförande kommer härvid att än mer ökas och detta i särskilt hög grad, därest landstigningsföretaget riktas mot vårt lands norra och i förhållande till huvudkrafteirnas förläggningsorter avlägset belägna kustområde. Det är emellertid icke endast för koncentreringen utan jämväl för underhållstjänsten som ett avbrytande av järnvägarna kommer att medföra allvarligare konsekvenser. Visserligen kunna biltransporter för detta ändamål komma till användning. Men att helt basera underhållstjänsten på biltransporter låter sig dock i längden icke genomföra. Därest lantstridskrafternas styrka skall kunna hållas inom rimliga gränser och samtidigt möjligheter skapas för en ordnad underhållstjänst i ett land med Sveriges

411 konfiguration,^ blir det av avgörande betydelse att försvararens flygstridskrafter i möjligaste mån kunna neutralisera verkan av fiendens bombangrepp, varigenom bland annat järnvägstrafik i viss utsträckning kan tänkas upprätthållas. Samtidigt framträder det som ett bestämt önskemål, att sjöstridskrafterna jämte flygstridskrafterna framtvinga största möjliga fördröjning i fiendens överskeppning och tillfoga honom förluster under transporterna över havet eller vid urskeppningen. I sista hand avgörande för om en landstigen fiendes anfallskraft skall kunna brytas blir dock den insats, som kan åstadkommas av lantförsvarets huvudkrafter. Även om genom sjö- och luftkrigföringen gynnsamma förutsättningar skapas för att lantstridskrafterna skola kunna lösa sin uppgift inom en förhållandevis begränsad ram, minskas härigenom icke kravet på deras kvalitet. Nödvändigheten av ett högt stridsvärde blir särskilt framträdande, genom att ett snabbt avgörande måste kunna framtvingas. K u n n a förbanden först efter mycket långvariga förberedelser framgå till anfall mot den landstigna styrkan, ökas nämligen fiendens möjligheter att befästa sina ställningar och att under tiden framföra förstärkningar över havet samt att sålunda för det fortsatta framträngandet tillgodogöra sig sin totala kvantitativa överlägsenhet. Kravet på ett högt stridsvärde, som genom den nutida stridens karaktär städse gör sig gällande, bliver därför särskilt framträdande, då det gäller försvaret gentemot en landstigen fiende. De stridskrafter, på vilkas insats detta försvar ytterst vilar, måste hava en sådan organisation, utbildning och beväpning, att de utan omgång kunna genomföra ett anfall mot en kvalitativt högtstående motståndare.

Bilaga 3 a.

Det moderna sjökrigets natur. Sjökrigets karaktär och de olika fartygsslagens uppgifter och användbarhet hava utförligt behandlats i »Betänkande och förslag rörande ersättningsbyggnad för flottan», avgivet av särskilda sakkunniga år 1926. I korthet hava de karakteristiska dragen sedermera även berörts i 1930 års »Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter». D)e förändringar, som under tiden härefter inträffat i sjökrigföringens karaktär, äro äcke att finna på det allmänna strategiska området. Beträffande vapnen kan utvecklingen sägas gå mot ökad effekt, räckvidd och precision. Även om den å räckviddsgränsen eftersträvade effekten icke alltid kan u t n y t t j a s har dock härigenom den uttagbara effekten avsevärt stegrats å mera normala stridsavstånd. För artilleriets del hava skottvidderna numera ökats därhän, att d e svårligen kunna tillgodogöras annorstädes än ute till sjöss, liksom torpederna ej hieller i regel få tillräckliga skjutfält annat än utanför skärgårdarna. Undervattensbåten fordrar fritt vatten för sina operationer och minan utvecklas alltmer till «ett offensivt utsjövapen, som kan utläggas på stora djup, ifrån att tidigare hava v a r i t ett typiskt defensivt skärgårdsvapen. Allt detta har gjort, att fartyg i egenskap^ av vapenbärare av olika slag måste kunna uppträda till sjöss och att kraven på sjövärdighet ökats. Efter ubåtens fullkomnande har flygplanet kommit att tilldragna sig den största uppmärksamheten bland stridsmedlen. Det utgör en snabb bära.re av torpeder, bomber och minor. Därigenom hava riskerna ökats särskilt vid

412 sjöstridskrafternas förläggning eller förflyttning i skärgård. F u l l klarhet råder dock ännu icke beträffande mot olika slag av mål lämpligaste flygbombtyp. Utvecklingen av de tekniska hjälpmedlen kan särskilt anses hava gynnat uppträdande nattetid, minskat möjligheten till överraskning (hydro- och aerofoner) samt ökat fartygens framkomlighet oberoende av siktförhållanden (gyrokompass, ekolod, radiopejlingar, inf raröda strålar). Införandet av katapulter och släpbanor har möjliggjort en intimare samverkan mellan fartyg och flygplan. Utvecklingen av dimbildningen har i många avseenden påverkat taktiken, dock mest till förmån for den underlägsne. I takt med vapnens utveckling hava skyddsmedlen utvecklats hän mot ökad motståndskraft (skrovkonstruktioner, ökat antal pansardäck m. m.) och flytbarhet. En redan nu påvisbar faktor för neutraliserande av lufthotet är luftvärnet, en annan jaktflyget. H ä r t i l l komma andra mera indirekt verksamma samt sådana, som ej ännu slutgiltigt utexperimenterats. Med hänsyn enbart till flyghotet torde i stort sett icke några ändringar i fartygskonstruktionerna anses erforderliga utöver dem, som betingats av den fortgående utvecklingen av sjökrigets övriga vapen. Möjligen kan en tendens spåras att på grund av flyghotet minska de största fartygens dimensioner. Utvecklade fartygsmaskinerianläggningar hava möjliggjort aktionsradiens ökning (dieselmotorer) samt i viss mån även fartökning, varigenom sjöstyrkorna numera blivit mera oberoende av sina baser och därifrån utgående operationslinjers längd. Större fartygs farter ligga väl över den gräns, där riskerna för ubåtars och flygstridskrafters anfall avsevärt nedgå. Genom bland annat oljeeldningens utveckling har fartygens beredskap och fartuthållighet kunnat ökas. Den tekniska utvecklingen beträffande sjökrigets vapen och fartygsmateriel, flygvapnets hastiga utveckling, det alltmera fullkomnade förbindelseväsendet samt de ökade möjligheterna att överhuvud taget få upplysningar angående motståndaren, dennes förehavanden och rörelser, har medfört att den moderna sjökrigföringen erhållit en precision, vilken tidigare ej var möjlig. De områden, inom vilka stridshandlingarna kunna förläggas, vidgas, samtidigt som gränsen mellan strategi och taktik, d. v. s. det läge, där styrkorna erhålla känning med varandra, blir mindre skarpt markerad. De taktiska utgångslägena bliva alltmer sammanfallande med den strategiska grupperingen; genom faran från luften kan en mera tillbakadragen, elastisk fartygsbasering ofta erfordras. Hela sjökriget kommer att föras i ett snabbare tempo, en intensifiering av verksamheten har blivit oundgänglig. Genom flygvapnet har möjligheten att överblicka läget till sjöss ökats på bekostnad av överraskningsmomentet, som numera främst knytes till ubåten och minan. I initiativet i operationerna ligger den främsta möjligheten till dessa farors avvärjande. Själva operationerna påverkas i mycket av flygstridskrafterna, som under gynnsamma förhållanden kunna tänkas röja, fördröja eller försvåra dessas genomförande. Av denna anledning kan eftersträvas att förlägga operationerna till en tidpunkt, då överlägsna fientliga flygstridskrafter hava mindre möjligheter att göra sig gällande, t. ex. under mörker, då överraskning därjämte lättare kan ernås. Å andra sidan bliva oförmodade sammanträffanden därvid sannolikare. Minvapnets utnyttjande i allt större skala över vidgade områden har ökat riskerna för övervattensfartyg och ubåtar till sjöss. Med paravanen har ett direkt fartygsskydd mot minor tillkommit, som dock icke skapar full säkerhet. För att övervinna det osäkerhetstillstånd på havet, som minor och ubåtar representera och av vilket båda de krigförande, oberoende av styrkeförhållandena, drabbas, erfordras alltmer omfattande skyddsåtgärder. Dessa kunna mera kontinuerligt utföras och stödjas nära egen kust, där egna sjöstridskrafters rörelsefrihet alltså blir större.

413 Ryggraden i det för »renhållningen» erforderliga stödet utgöres nu liksom tidigare av kanonen, som banar vägen för de övriga sjöstridsmedlen. Sjökrigföringen kommer att kännetecknas av en ständig växling mellan offensiv och defensiv, där möjligheterna till överraskande motföretag komma att väga ganska jämnt å ömse sidor. Den mera initiativrike har härvidlag möjlighet till motoffensiv på viss plats med överlägsna krafter, oavsett styrkeförhållandena i övrigt. Under vissa förhållanden kan ett gynnsamt geografiskt läge med åtföljande goda baseringsmöjligheter, farvattnens beskaffenhet, främst i avseende å djupförhållanden och farvattensförträngningar m. fl. faktorer i stor utsträckning gynna den ena parten och verka styrkeutjämnande eller också ytterligare förhöja redan befintlig överlägsenhet. Det anmärkningsvärda förhållandet, att en underlägsen flotta jämförelsevis väl kan bibehålla sin operationsfrihet inom stora områden av sjökrigsskådeplatsen och själv kan välja platsen för sammanträffande med den överlägsne inom egna farvatten, bygger emellertid på ett samtidigt utnyttjande av och en växelverkan mellan den ^mångfald offensiva och defensiva stridsmedel, vafav en modern flotta måste bestå för att utgöra ett slagkraftigt instrument. De former, vari sjökrigets n a t u r avspeglar sig, framgå av nedanstående översikt över sjökrigsoperationerna.

A. Rena sjökrigsoperationer. 1. Dagliga operationer. a. Sjökrigsskådeplatsens övervakande. b. »Renhållning» (kustpatrullering, bevakning, ubåtsjakt, minsvepning, övervakande av mineringar). c. Baseringsområdenas skydd mot direkta anfall från sjön och luften. 2. Tillfälliga operationer. a. Mineringsföretag. b. Framstötar.

B.

Sjöhandelskrig. 1. Handelsblockad. 2. Anfall på och försvar av sjöfarten

till sjöss och i

handelshamnar.

C. Kampen mot kuster och territorier. 1.

Hårjningsföretag. a. Bombardering av orter eller områden vid eller innanför kusten. b. överrumplingsföretag. 2. Framflyttande av sjö- och flygbaser. \ 3. Invasionsföretag. / Kombinerade företag. Anm. Den gjorda indelningen är givetvis att anse som schematisk, enär undantag från densamma ofta äga rum. Sålunda kan t. ex. vid sjökrigsskådeplatsens övervakande ofta förekomma sådana forcerade rekognosceringar, som äro att rubricera som framstötar, och såväl anfall på sjöfarten som försvaret av densamma erhålla lätt formen av anfalls- resp. försvarsframstötar.

414 De rena sjökrigsoperationerna kunna föregå eller pågå samtidigt med avspärrning eller kampen mot kuster och territorier. Vid invasion framstå den anfallandes rena sjökrigsoperationer såsom medel vid skapandet av sjöstrategiska förutsättningar för invasionen. På försvararens sida erfordras samma slag av operationer för att omöjliggöra eller försvåra skapandet av dessa förutsättningar. De rena sjökrigsoperationerna antaga merendels formen av ett nötningskrig, där varje tillfälle att komma motståndaren till livs utnyttjas. Härigenom uppstå ofta strider till sjöss av större eller mindre omfattning. Resultatet av ifrågavarande operationer kan bliva avgörande för, om och i vilken utsträckning de övriga huvudslagen av operationer kunna genomföras eller bestridas. De rena sjökrigsoperationerna äro dels dagliga, dels mer eller mindre tillfälliga, och kunna antingen utföras relativt fristående från eller i anslutning till varandra. Sjökrigsskådeplatsen kräver dels en ständig, dels en tillfälligt skärpt övervakning. Den förra, som avser att skapa en kontinuerlig bild av det allmänna sjökrigsläget, sker huvudsakligen genom flygstridskrafter och ubåtar, den senare, som jämväl kräver insättandet av övervattensfartyg, erfordras, då den ständiga övervakningen av sjökrigsskådeplatsen ådagalagt befintligheten av mål till sjöss. »Renhållningen» tillkommer huvudsakligen lokalstyrkor och avser i första hand kustpatrullering, handelsvägarnas övervakande, minsvepning av utfallslederna från baseringsområdena, övervakandet och kompletterandet av egna mineringar samt ubåtsjakt, men kan även kräva den operativa flottans insats i vad berör stödjandet av verksamheten utanför kustlinjen. I takt med ökad användning av ubåtar och minor stiga kraven på hjälpfartyg för renhållning m. m. För baseringsområdenas skydd mot direkta anfall från sjön och från luften kräves alltjämt, förutom kustartilleri med luftförsvar, sjöstridskrafter med artillerifartyg ur andra linjen som kärna. Dessa lokalstyrkor hava utom sin direkt skyddande uppgift även den att mera permanent stödja renhållningen. Medan de dagliga operationerna utföras kontinuerligt och lokalt (ofta över stora eller spridda kustområden på en gång) falla de till sin längd växlande och mera sporadiskt förekommande tillfälliga operationerna huvudsakligast inom den operativa flottans verksamhetsområde och förete mera bilden av den samlade kraftens direkta insättande mot fienden. De tillfälliga operationerna kunna betraktas icke blott såsom stödföretag åt de dagliga operationerna utan även såsom uttryck för den aktivitet, som i sjökriget är nödvändig, om man verkligen vill bestrida en motståndare utnyttjandet av färdvägarna över havet och tillfoga honom skador. Möjligheten att efter flygstridskrafternas tillkomst noggrannare förbereda och mera precist utföra stötoperationer i direkt anslutning till det strategiska målet, skapar för den underlägsne gynnsammare betingelser än tidigare för bedömandet av förutsättningarna för utförandet av dylika operationer och att genom den sålunda gjorda insatsen ernå resultat. Av tillfälliga operationer kunna nämnas mineringsföretag eller framstötar av olika slag. Mineringsföretag kunna utföras av olika typer örlogsfartyg, vanligen lätta sjöstridskrafter, som eventuellt stödjas av starkare, mera tillbakadragna krafter. På så sätt kunna ofta stora delar av de operativa sjöstridskrafterna tagas i anspråk för antingen det direkta utförandet eller stödet av dylika företag. Mineringsföretag kunna även äga rum närmare egen kust, varvid mindre styrkor bindas för företagets stödjande. Framstötarna kunna avse ett störande av fiendens dagliga operationer, minröjning, ett uppfångande och tillintetgörande av utevarande fientliga styrkor e. dyl. och taga i regel den operativa flottans samlade kraft i anspråk. De övriga slagen av sjökrigsoperationer, vilka i översikten inordnats under rubrikerna sjöhandelskrig och kamp mot kuster och territorier,

415 och vilka såsom i det föregående nämnts mer eller mindre stå i försörjningskrigets, tjänst eller falla under begreppet invasionsföretag, hava behandlats i annat sammanhang.

Bilaga 3 b.

Synpunkter på möjligheterna för flygstridskrafter taga de olika fartygsslagens uppgifter.

att över-

Redan av en jämförelse mellan de rent operativa egenskaperna torde framgå att bomflygplan icke kunna övertaga pansarskeppens defensiva uppgift att utgöra flottans kärna, u t a n vilken övriga fartygsförband — kryssare, jagare och ubåtar — skulle k u n n a inmineras och därmed förlora sin rörelsefrihet, lika litet som den offensiva, nämligen att bekämpa fiendens artillerifartyg och stödja egna l ä t t a fartygs anfall. Härmed är också utsagt att bombflygplan icke k u n n a rubba på det sjötaktiska kravet att den artilleristiska kärnan skall bestå av ett förband pansarskepp, med a n d r a ord a t t de icke kunna ersätta en del av pansarskeppen. Det sagda utesluter icke att bomb- och torpedflygplan utgöra ett värdefullt tillskott i fartygens kampkraft. Pansarskepp utgöra grunden för de andra typernas tillvaro och tvingar fienden att insätta stora artillerifartyg i alla operationer av betydelse. Kanonen är det av sjökrigets vapen, som mest påräkneligt kan användas i de flesta situationer och mot n ä s t a n alla slag av mål dag och n a t t och som dessutom äger ojämförligt större stridsuthållighet än övriga vapen. Kryssare hava den största kapaciteten ifråga om minutläggning, äro det naturliga stödet för jagarna och möjliggöra vid vissa operationer, t. ex. vid överraskande anfall på fientliga lätta krafter, vid skydd av konvojer och vid mineringsföretag, att hålla pansarskeppen längre tillbakadragna. Flygstridskrafter kunna ej övertaga dessa uppgifter. Om sålunda flygstridskrafter varken kunna ersätta pansarskepp eller kryssare,, och om pansarskepp utgöra grunden för kryssares tillvaro, följer h ä r a v att ickeheller kryssare och flygplan i förening kunna ersätta pansarskepp. Minans uppgift är att, oberoende av väder och vind, ständigt fylla sin spärrande uppgift och kommer vid ett krig i Östersjön att spela en mycket stor roll. Den kan icke ersättas av flygstridskrafternas vapen. Flygplan äga icke erforderlig minkapacitet. Jagare hava de mångsidigaste uppgifterna i sjökrigföringen och äro därför med stöd av artillerifartyg den mest använda fartygstypen. Framförallt är jagaren nattstridens vapen, vilket särskilt bör ihågkommas, enär flygplan u n d e r mörker äro nära nog vanmäktiga ur anfallssynpunkt (obs. svårigheten för dem att under mörker finna och därefter angripa samt hålla känning med en fientlig sjöstyrka). Även om flygplanet kan övertaga en del av jagarens spaningsarbete och torpedfällningsuppgifter under dager, ehuru ett mångdubbelt antal flygplan erfordras för att i sistnämnda avseende ersätta en jagardivision, återstå viktiga uppgifter för jagaren, som flygplanet icke kan övertaga.

416 Ubåten är oumbärlig i en liten flotta för en mångfald uppgifter och kan icke e r s ä t t a s av flygplan, ehuru detta värdefullt kompletterar ubåten i spaningstjänst. Vintertid då lätta fartygs — särskilt ubåtars — operationsmöjligheter försvåras a v is kunna flygplan övertaga deras spaningsuppgifter under dager samt bombflygplan deras anfallsverksamhet, som då gynnas av fartygs begränsande rörlighet i is. Vedetfbåtens huvuduppgifter äro ubåtsjakt, minsvepning och bevakning. Flygstridskrafter utgöra ett värdefullt komplement till, men måste anses oförmögna a t t övertaga vedettbåtens verksamhet. De sakna bland a n n a t förmågan att genom hydrofoni lokalisera ubåtar samt möjlighet att angripa en ubåt, då förutsättning a r n a härför äro gynnsammast, nämligen under mörker. Bland a n n a t av denna a n l e d n i n g kan icke handelsskydd bygga endast på flygstridskrafter. I handelsskyddet får flygplanet sin största betydelse i samverkan med fartyg, m i n d r e i förstörande än i lokaliserande syfte. Handelsförstöring från luften under dager torde icke bliva möjlig utan åsidos ä t t a n d e av neutralas rättigheter. Effektiv förstöring torde i regel kräva större insats av flygplan än som sannolikt kan avses därför, om icke andra uppgifters lösande i luftkrigföringen skola äventyras. För neutralitetsvakt lämpa sig icke flygstridskrafter, enär de ej k u n n a på grund a v mörker och dålig sikt ständigt övervaka erforderliga områden, ej utan att gå n e d på ytan konstatera att neutralitetskränkning ägt r u m eller korrespondera med inkräktaren och ej heller i vanliga fall representera den vapenmakt, som måste omedelbart på platsen k u n n a demonstreras för a t t förhindra tillfälliga neutralitetskränkningar. I neutralitetsförsvaret, vars värde mätes efter den respekt rikets försvarsmakt inger, har flygvapnet i egenskap av ett rörligt och slagkraftigt stridsmedel med räckvidd utanför rikets gränser sin givna betydelse, men kan icke övertaga flottans uppgifter härutinnan. I bifogade tablå har sammanställts fartygens krafternas möjligheter att övertaga dessa.

operativa uppgifter

och flygstrids-

Att flygplan icke kunna ersätta fartygstyperna i deras strategiska eller taktiska verksamhet sammanhänger bland a n n a t med ett ofta förbisett faktum, nämligen att flygplan röra sig och verka i luften, medan fartygen arbeta på och under ytan samt att flygplan icke kunna »hålla luften» på samma sätt som fartygen »hålla sjön*. Särskilt får detta förhållande betydelse om, såsom i Östersjön, längden av dygnets ljusa del märkbart växlar med årstiderna samt väderleksförhållandena i a l l m ä n h e t icke äro särskilt gynnsamma för flygverksamhet eller förete hastiga och lokala förändringar. Även om flygplan icke kunna helt ersätta någon fartygstyp underlätta och komplettera de i viss utsträckning fartygens verksamhet och underlätta deras effektiva utnyttjande. För vissa uppgifters lösande, såsom t. ex. dagspaning, k u n n a flygplan till och med ofta vara bättre ägnade än fartyg. Oavsett om dessa uppgifter innebära ett övertagande av något som tidigare med mindre effekt fullgjorts av fartyg eller kunna betraktas som nytillkomna, avlastas eller frigöras fartyg härigenom, så att de med större effektivitet k u n n a avses för sina huvuduppgifter i sjökriget. De dyrbarare enheterna k u n n a besparas en kostsam tjänst som i förtid minskar fartygens värde och väsentligt förkortar deras livslängd. Detta har särskilt stor betydelse, när fartygsbeståndet kvantitativt nedg å r för att kvalitativt förbättras. U t a n denna arbetsfördelning mellan fartyg och flygplan i olika avseenden

417 måste sannolikt antalet av vissa fartygsslag avsevärt stegras. Ett studium av fartygsslagens alla förekommande uppgifter under skilda förhållanden vid olika operationer enligt ovannämnda tablå, visar å andra sidan att fartygsantalet icke kan ytterligare minskas, om hänsyn tages till att alla de avsedda uppgifterna skola kunna lösas. Samtliga i sjökrig användbara fartygs- och flygplantyper hava taktiskt sett av varandra beroende uppgifter, som på grund av typernas egenskaper ifråga om bland a n n a t vapen, fart och skydd icke kan överlåtas eller bytas dem emellan. En viss förskjutning av uppdragen har dock givetvis blivit en följd av flygstridskrafternas tillkomst. Rent principiellt sett komma de stridskrafter, som äro i avsaknad av en eller annan fartygs- eller flygplantyp, att vara ogynnsamt ställda i taktiskt hänseende, såvida icke avsevärd överlägsenhet är till finnandes i a n n a t avseende. En sjöstyrka, som är underkunnig om att motståndaren saknar ubåtar, kan formera sina övervattensfartyg huvudsakligen med hänsyn till luftvärnet. Är egen styrka i avsaknad av exempelvis jagare — nattstridens främsta vapen — under det flygstridskrafterna äro väl tillgodosedda, så äro givetvis nattoperationer att förvänta från motståndarens sida. P å samma sätt underlättas en fiendes uppträdande om h a n är förvissad om att inga bombanfall kunna förväntas.

11282 35

E27

418 s i s V

Q :© ÖljO

8 :ö * s s

*• 8 <u e

•5 ^ - . e

-5 t3 8 TS •£

?;ö -5 1 *< .^ M

c fl fl "c

*

S^ :0

ft

O °c3

^ Ti 02 b o - ö

•ji

CD O o

C fl fl M c3 ~

^fl^°S

ca a h °* H © * oo W) 2 M co

13 H

O

Pn CD CD +J

g**

.2 2

*

© fi C d

CD " u ' O -*J

a S?

.bp-^-glÄ» 'Ö bO-ö 2 2 flfl^O

I <H aS bJD e3 fP ^ > fl

d

©§<"_§

: :C3 .fl ©, H «fl © © 22 H -fl © fl . ?3 <U &D 43 fl fl bc c ftfl PH bo fl bD o J?Ti fl CC

ri

02 > s CD CD . <*-S 2 ^ 4= , D 4 3

^

p ^ M

.'3 S bpfljS

£ eS

fl

cä <ä

fl

CD

b e d fe;-: fl

:£

05 - Q S. O

b fiS^ > , - , co fl

bO CD

2o ä d 3 bC ^ ^ - 4 3 o bjo C "cO 4 3 .ÄVd

J) H T3

rn CD «S

i S ^

T3 T3 . f l M

CD

cB-g.H be p, B bC.M

fl

fl.^4?

i 4 3 •.

^ -is

CD 4 3 -

<H

fl^ 2 fl £

O O fl

:cS -fl 4»4 bC fl

co - ö »- oäc3 c8

85 CD 4 3

© co

:3 f-i M

ri

ftTS <c3 n " ^ ft*=12 1 CD B .Q CD fl > fl oä C > oä flrM S t . «<3

g ^ ^ ^

g 5 j o S u. 5 0 2 0 p .9 bD n 43 «t—i

fl

t>_ CD -:Sc3

CD

bD

J 2 H fi fl b»

PH=C3 43

ft ft P

- t

§S1 gg

1 S 5-2 c3 co 5° co PH_M bDrö

=3 U Oi

^ ^ ° 'fl

ft ©

fe-0

CD

oä i >a? o

» u ^

;? © © OM

t+H CD

CD

CS r l 4 3

bp^ B

co S co

fl

fr* .3 fl ?ö © b D*f•l £ ? 03 - 4 > t>5 o © H 5 O f O 03 bi)

n3 08

e

M cä lä

a

m

fl en

2 ^

P^

13 M

1 CD

fl eS S a eS GO

CO

^

o <43 H CO Ä8 O

ft c3 •H ^ c3 U B CD eS T? S b b fi Isfl=° fl 4 3

H

^ •*=

fl

o Ti co B

2 _^ eS be a

>»ftil

C- r - i B . - I - 2 © ^H C D " - "

ftr« s ^ =9 2 SA4 3 B CD X2 C3

PH

i? co c3 c3 c8

"

"2

CO - H

H B

te

-

bD

os v-z£

:o3 > O co

CO

25 fl

ft ft P

ft c3 © ^) T3 cS «3 >

,^ '-

m © co p-

bpO

CO O CD

"M

«

oä co Ja! fl * fl s M CD

§>g © f l

^ ^ c ^ f l - ö

b»

o > o

c8 co

;fl fl -ö

tu H 43 43 ^ Q . fl - 0 r" CD

n M co a> fl

c8^ -p fl1 © O P H - T . c3 <Ö :c3 C o fl © S> H O .. > r 5 , 2 © fe -H°C

08 © 5 * 8 H fi <(-< fl

fl bo £ §-fl

© c3 o . S 2C fl © . f l bD bD g c8 2g

- 2 fl 35 08 . f l c T 3 * H 03 C fl >> fl o3 U > > cä * f l fl CD t ?

2 .s -P «-

B oo

^33

CD fl

. Ä C3 08 =3 03 B fl^ fl Ti B fl 'fl •fi o bD © © " f l c3 o* • g *u ^ > fl > fi " fl

fl s

bD co

•co , 0

© H3 PH fl

CD

Tt

1*

C 2-2 fl ^ • O05 PC43 . 2 rl CD -a: •08 © X >

flrO •rH p

G? p 03 cd Kfl . ^

F-H .

-- £ -?,s CD Ö —

^

ö2.ä

I S * | g2 2 B blC j-) CO fl > . « _ 4 3 . f l . — ' 43 <8

S?pMfl.Q bD N

419 g

g

s>

«U * ^

-8

a 4^

Ö 4i '-.CO

*S . b

s ÖS « cs g . g °°e CS R 05

-O *<-a

g *?*

^

^s *?

mil-s fl

fl

0 <3 I—I

oä co

fl "*d h O 43

Tt S D f l PH C >» C CD

d

*2-

tH

° >> fl**

d fl

O

(0 HS

CO

fl

* 2 43 ^

:

co

*tå

fl n

fl

CD

0 ^3

fl

M

C

bD

co A fl S 2 d I i d "43 rf CD fi cp . r t os

:c3 - g

fl §

c P O B CD f* c3

CD

d a

fl ^

J!

fi ÖD S3 g > t> : d T3 2H ° 03 • fc A © 5 . d p? ce 2 © d bo ? £ _ * fi

d bD

öd

B 5

2 ^ i—ifl k —i

"fl

^ C ^ b D 0 B d ..-i

äpälfl Sä*0

flfl

"

,-H "

CD fl

C CD 03 - ^ bD-1^ eS c3 I-Ö

CD ^

Ö ^

«*

CD

^nä d fl co ^4 B . f l ° 0 ^ fl •—I 43 0= «s B rf

«S 2 f l d u g d

d 43 fl Tt 43 ^ B bD

BH co

3 g 03 co § d ; 3 • —

CD

CD fl CD

flS<3

cä

i d % bo.2< 2 S bD - g cD >> t , 3 d cS fi fl CTH bD co bD Ha ER

©2g»

fl -^ fi

C+H 43 4 3 CO 4 3

43 © CD 4 3 4 3

a , » 3 r » ! r t-i • «

d © caD, . 2 c3 P-i T3 d ^-< co fl

fl : d0 PH d B 3 ,rt Ö co a ^

fl-B

B fl

CD fi rf P . Ti O U . g 03 - i . H fl^

d f l

fl

h

03 05

O

fl fl S

b£> rf

J«

tH 2 05 H-H

^s 2 ^

bD

fl

bD d d co

B 2 fl a fl, CcoD dCD d

tn co d tJ © O co 5

fl bD

• I-I

fl

.S d IH 2 CD fi d

C/J

fl : 3

•CO . f l 4 3 4 3

4-J

TH CD

bD g

CD

^ B

^^ 2 B

fl u g| o fl bi

^ B

05 d

fl

'O d "B d

© &2

bDbDg 8 -2

W fl =D d

^

CD

B

ca oq

© "* fl fl CD bD

H

A ^43 f, bD CD j S oä > . "Ö

bDfl O

fl CD fl CD fl fl CO M d

CO

43 O CD <£! t> °g d bD d co fl CD a co O cfi

CO

»bo a r^ _^ d ai

rf "^3 0

fl .2 fi

fl g, ft 5 S bb d

a

43 3 4 3 CO

rt

•fl fl ft

ai

rft * !

d

cl d S ••rH d 4 3 cS B n f «S B

CD Ö 1

°> s ••» — g " 2 " g .

SS.* s

B

O "C*

t> d

fl CO CD

P H CD

TSl

g C3i

fl

fl fl\4 ^ ri d O "fl bD > "2 a O•~ O t.

fl

£ ft

b/j

©

I * 2 -g S

t i 2 » « ? >a i • g ^S co co ^ K . - ^ V ,

2 A

H

-

^ä ^

g

-e :?

^ -S

fl 4 3 CJ'H

a*g*S '•O3 rrH

M 43

A

•SII5S1

©i ©g3

H ^ ^

. 2 =g 2

- ^ - H

bD co

hn c3 d bD

^ firtfl

O —

d

^ © ?n-d ^ d*2 43 43 c3 © fl co

d d bD co d f l

fl

bD CD M

S

f»i fi © b-

53 CD T-i

•Fft > i ' O TB c3 m d ° O PH bD 2 fi 43 ti o © ^ o 2 * ^ CH-* -Ö g . r t -O fl

oäfl

ft .5 ^

2^«Bh :CÖ

n

^

CD

ö

cä ^

>

CD d

tH cS

tn J: fl O ^ H

d co

22'bDd -ti.A r^ .ri tn

H

43 fl^ d bD d CO

fl3

TH O

b D ^ ^ f l fi [>3 fl — rf CD g O 43 fl bD

! i tH 43 d ° ° CD 4 3 CD i c i ; d © fl . d • © TS fl - w - f i

CD oä

03 Ti

2 'ii d

•o

id

i0

J°

tH fi CO

23'fi § co © B tn C fl d •CO

d

fl

fl fl

ib fl

co C3

rj

A

>

° B 2^fl

3 TH 43 03 £ O " g CD

2 ©Å M «H

fl^^

fl ft bD n

B fiflfl

420 O ~5 - S

t - . tji

•S

*

«

V CÄ

s - •>«> » "OS pf

:c

£. g«

• « - «

*| °e o i. IS «=

CÄ

-co co k, ^ g ^ * tSi . Sin

g »;

* ^>

g «

^ :©

- § «Ä S Si

i . : o

V «

§

£ lo

Ö

SH

<CJ

O

O

co

•S s

3 så «=•*!«£• £2

! Ö3 S V « ^ . g

^

f ^ r i ;

; ^

»

A

©

Vcs eS-H*?> g? 2? •?* ^ §

Ä

ägg

* 2 £ * I ftft ofl ' ft

'fl

fl

d

^

: § s ^ gl - d *

d 43

$*>

(

BO-S ) bDfl ft^ ft co d c3 i fi »>ft2j O' ,Q M CO 3

< -fl fl ©

>

H o ^•^ " cä H -2 O C

i 2 »fl CO tH

bD „J

< 5

ft CD 05 4 3

H

b- °cS d d CO fl CD CD

05 tH

fl C M ' 4 4 d Q ) . H 4 > r .

5 fi bDfl ft

\

fl =2'fl>i**

bD.fl © © •-, P fl fl ^ *J3 fl

1%

tH 05 O

-i-*

fi

fl<ä <ä ^O* M fl£ r f©

"|j

.fl

1 Si:

bD

d H i

d '

' ^ 43 CO CD

fl, fl

d © tnfl > CD - p -/j

flfl

CO

fl

'tH 43

O

- ft

43 CD

CO

;r-s

O

ft

fi

ftfl 2 |

d

* J 4 1

fl ^ fl * 2 ^ S bD© .H 2 d t H d

fl tH A

ft

tH ' H

ft H5"SS

O

ft 43 B ^ /-i

2:d

fl fl ^ > f l f l 3-1 d

2 i"Si c ä f l

H

.2 d

'fl

PH 5 05

:C

flfl T^ O •-H

g

fl

CD

fl

CO

fl

©

fl

*

4-

tH

CD

ÖCfi

fl

O

fi

—•

tH

0 5

©

c3 C

ft ft p

d bco co

fi •pfl rf 2

rji

d tH fl

fi

. ._| fl< CD

KH

» 7 , 1 cä

CPTH 05

g

fn «fl bD bD d d -43 '43 i

h

fl-fi-

bDfl

fl

t>i 05

fl d ^ 43

I-I

co

d

fi

05 <+H

O

'

©

°

rf

tH

V

«H

/^

•-" B co

B

fl bi *- ° bhn 0 1 ^a Pl-iVBCD^tngOaH'*1 Cä M r H ffiJ^O) d

~

fi

_ ' f -^ a 43 o ,

H

C D

w

- J ' cs

fl

_o >

j

© 0 5 - f l f i ^ ^ d

c j ) g bDT3 fl © 2rTn:°

^ o S g f l .fl°H° "i g ^ 13-S ^ ö ^ ä bD CO d ft " 4 3 3 ^ 43 "^ 55 ^ 55 ^ S CD^^43 ^ «»d p ' 5 ä O ^ s;c8S co :Q ^— H- 4 fl m

b-

SPH'433

co

fl

a

.ZU

s"

cl

g & © fed-g © H H rt © d f l - 50 7 ^ 2 'd dä 2 ft g d 2 © fli A

-Öfl d CO

« f l ^

2 2 fi 43

- •*

CO 1

fl

To 3C O H •r 1 d " 4 .fl.

f-1 5

fi

©

fl

c3

P ftc+H

tH

tH O

B "

^

d f l «8tHtHi9 rf . „ CD a — B ® © j "S B bD£ g rf fi bDfl 2 m 1 1

-O tH

^

d fl, PH

fl

©

03 JH tH ©

fl fl

r f j d.43'

fl

• -

• ^

gj,

r—I .3P ft fi O © J co .H, _

fl 2j -43 > >» % J fld 0Pfl-d 5;

cm © 2 B ft cc g fl bD B § fl flS ©

d

Ä fl flfl k d>

CO

©

fl

"I —I

tl

co £ fl : g bD g. dfi .tH H B

?J

fl

43 fl= JO CD rf

M

CjL

bD

§s1dg-2g|

fl

bD tn © d > i © ft t* r - fl O bD

C-J3 43 fl"1^

o t n © fljfl

g

co ^ - 4 3

t i

s?

w

•

2 ^

^

d8

43 — ^ - 1 3

g . r i < ni fl COQ ©

fl^ 2 § 2 ^ Tii Ti O 2-2 S .2 rt„ 'C tn ©D fl B B O ©3 © © tHfiSflS-efinfi

>-.-

&H

CO CfH

05 0_

B i

. b 08

-g -fe 0 1 ' ° S co d ä ^ 2 bDfllS -SJbfl.1 *

ö

g-cS _

faD

C» C*,

>>3 © fiD f< 5 43 CO V 2 fl m ©P>CD P-l -Jfb ' - © 43 -^ 2 O ° bflD bD-. C© O 43 J 05 ^ fl •s?.2 5 • g' g rf fl ^ i g _, a fl-g O 05 2 5 £ d*dd&,£flT3 •" © d ' » ' fl ^ - flfldflj MJD-S 5 S 2 25 *-! ^ d- " fftt l öS-g -g ^ ' d f l ^ £?© & fi 08fl--g-g; 2 1 a ->?> : d S s ifc, ^ f e: °- aB 'C ftB:2Pg;i o fl fc, : ° fl ' C fi " H

43 'CD

A

a c -2 2 Ö O CD fl o d O borf co

O

05 bD d rt ^ c3 ^ .fl d 43 :d _o 05 d

o j f l a H=g 43 CO

C^H

CD

CD

CD" d 05 fl

n o

UH

or--

tH

>

fl ." ft " rr d 1 ftrf b- ft fl ^22 •l-i —' fl fl 05 fl bo2 *s •-n > fl CO fl fl <3 c o Jfl dÖXD fl fl >,K6> flfl fl 01

B

PM

CD ^ ö

•o

fi ft ^

! cä g f

d fl d 05 2 fl

^

rf : d

25 3

^

^ 4 3

fl CD ^ Ö fi fä C D f l M 05 rf fl fl

•eS

4-H 43

Q j j f l . H

fi t H > ^ d o bD fi .2 2 b D - n ™ f?

1 H

r, "

O

K*

Ö CD

en 11

fl 05

fl 2 bDfi

b D c3

b i O £H

bD

TH -—

433 / fni 4

2fl « CO co fe- S

flfl fl

p

fl fl VS

d 2 -* t! £ >>> BP -^ .5 c3

a

.2 fl d

iS

©

•73

M

tn

o * M i. LJ fl

CD : 0

> fl

tH o CHH

4 3 *

"^

d fl

2 O

fl

.BPfi "fl j fl

M 3 -S. ©

_ r2f i H © B d fi 0

fl ft O 43

. :d fl 2^ =03 d & fl CO CC co ° d d d-d bD^bD+3 B d 2> 3 « -^ . f l b i tH fl * Hfl 4g3 05 © f l d fl d i-^ d fl tH t i :c bD = g fl o O c8 O O 05 d £

d

•43 fl m ! fl

g 2^2

ft rH

fl A

fl

d

igiiå

fl

J J

b i d fi 2

^3 43

ft ©

fl

fl CD © B co Ö b D f l

d

'—I ©

fl

t o f l f l PH d

ra

cc a tH

•r,t3 g

25 2 d f l O © fl fl fl fl © fi &*>;£ 2 d

ti

^ 2

fl a

2^

43 -rl

fl

A3 >

O c+H

bD . fl ^

fl

2"I * flagg

fl

•* 2 P H 2

Ö

d d —i

-3.

c l l . ^ l

bD *4 ft fi rfl bD .fl co ^

fl 'fl

•fl d

M

fl fl c3 _2

-2 22 S

bDfi «d d 05 d bD Ti

o

c+4 B o

d fl i aJ d ; rrj flfl; M

QD C

fl ©

- M

tH

A r r ' f l o b D ^ tH fi CD p] H cä d fl © f l 2 " ^ _i

tn o

£fe

03 Cfl cä H

: 0

d

fi 2 wj 2 =© ^ -d

O B .2 bD

^

o 2

d

© sS .2 g ' * 2

4 3 c3

O c8 b •Kl• M co

421 g

S is

«

CO

"»

CO «

^ -

•^cs . i ;

^

fi

•-. cs Sftrg .""

CO

;

CO

tH

fl

4=~

d d 2 •

Bä [ i O

2 rf 2 d

fl

rf b

fl *

©

CO tH fi ©

rH

bD bi

d 0

fl d> a! 2M

o co >

fi

b

cc d

flfl-fl fl B 2