Betänkande med utredning och förslag angående folk- och småskoleseminariernas organisation m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

V o STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1935:44

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FOLK- OCH SMÅSKOLESEMINARIERNAS ORGANISATION M. M. A V G I V E T AV

1932 ÅRS SEMINARIESAKKUNNIGA DEN 9 AUGUSTI 1935

S

T

O

C 1 9

K

H

O

5 L

M

Statens offentliga utredningar Kronologisk

1 . Betänkande m e d förslag angående åtgärder for spannmålsodlingens stödjande. Marcus. o 134 s. J o . 2 Betänkande med förslag r ö r a n d e lan ocli ärliga ntdratf av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för m i n d r e b e m e d l a d e b a r n r i k a familjer j ä m t e därtill hörande utredningar. Beckman. 86*, 265 s. S. 3 Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e d e n samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m . m. Beckman. 23 s. S. . ; _ 4. P r o m e m o r i a angående tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. J u . , , ,, .. 5 Förslag till ändrade bestämmelser r ö r a n d e a l l m ä n n a handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s J u . 6. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Åtgärder m o t arbetslöshet. Norstedt, x. 338, 32* s. S. 7 T e k n i s k - e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r r ö r a n d e vagväsendet. Del 2. Broar, theggström. 130 s. K. 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående å t g ä r d e r mot statsfientlig verksamhet. Idun. 406 s. J u . 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. Peréus. 164 s. J o . 10. Utredning och förslag angående r u n d r a d i o n i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. 11 Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag angående i n r ä t t a n d e av en statsvetenskaplig examen. Marcus. 80 s. E. .,, , •;, , 12 Belänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. theggström. 22/ s. K. 13. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning o m avbrytande av havandeskap. Marcus. (4), 1.J2. 68 s. J u . , , • . . 14. Lagberedningens förslag till lag o m skuldebrev m. m. Norstedt, vj, 211 s. J u . . 15 Betänkande med förslag till lagstiftning o m avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. J u . 16. Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 19.J2— 1934. Hseggström. 106 s. F i . . 17. Yttrande och förslag rörande formulär for tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. Beckman. 16 s. S. TJ 18. Betänkande m e d förslag till lag o m arbetsavtal. Idun. 19. Kungl. "medicinalstyrelsens u t l å t a n d e och förslag angående förebyggande mödra- och barnavård. Hseggström. 100 s / S . , . , . . , , , • t20 Grunder för kollektiv och individuell pensionsforsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. 21. Utredning angående införande av ett dagordningsinstitut m. m. Norstedt. 98 s. J u . 22. Utredning och förslag rörande frågan o m avgift för h e m l å n av böcker från bibliotek. Hseggström. ;>9 s. E . •>3 Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. Idun. 202 s. K. 24 Betänkande m e d förslag till ä n d r a d organisation av den statliga verksamheten för b e k ä m p a n d e av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Marcus. 193 s. F i .

förteckning

Förslag till nva avlöningsbestämmelscr för ickeordinarie befattningshavare inom den a l l m ä n n a civilförvaltningen. Marcus. 42 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e det svenska n a t u r skyddets organisation och statliga förvaltning. Uppsala. Almqvist & Wiksell. 197 s. E . Betänkande m e d förslag till ä n d r i n g i vissa delar av u p p h a n d l i n g s f ö r o r d n i n g e n . Marcus. 55 s. F I . Utredning m e d förslag om e g n a h e m s k o n s u l e n t c r hos hushållningssällskapen, Lindström. 88 s. J o . Betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation. Marcus. 75 s. J o . Berättelse över statens s p a n n m å l s n ä m n d s verksamhet m. m. u n d e r år 1934. Marcus. 62 s. J o . Betänkande m e d förslag till lag om d o m k a p i t e l m. m. IhBggström. 151 s. E . . J o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . Betankande ined foislag till förordning o m j o r d b r u k e t s kreditkassor m. m. Marcus. 132 s. J o . Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och forslag angående statsunderstödd dispensärverksamhet. Marcus. 54 s. S. .. , Be länkande m e d vissa s y n p u n k t e r och forslagi fråga om den p r i m ä r a fastighetskrediten. Marcus. 92 s. J o . Betänkande och förslag rörande v e r k s a m h e t e n vid s k y d d s h e m m e n m. m. Förra delen. Skyddshemm e n s organisation m. m. Norstedt. 93 s. S. Betänkande angående råvaruförsörjning, p r o d u k t i o n och arbetarantal in. m. vid skogsindustrierna. Idun. 1934 "års" n ä m n d för städningsutredning. Förslag rörande a l l m ä n n a g r u n d e r för o r d n a n d e t av städnings- och rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt b e r ä k n a n d e t av ersättning för n ä m n d a arbete. Marcus. 39 s. 1*1.. Betänkande m e d förslag till o r d n a n d e av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m Beckman, vij, 301 s. F ö . . Betänkande m e d förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 2. Arméorganisationen, .beckman, vij. 651 s. F ö . Betänkande m e d förslag till o r d n a n d e av Sveriges försvarsväsende. Del 3. Marinorganisationen, beckman, iv, 203 s. F ö . Betänkande m e d förslag till o r d n a n d e av Sveriges försvarsvflsende. Del 1. Flygvapnets organisation Beckman', iv. 229 s. F ö . Betänkande med förslag till o r d n a n d e av Sveriges försvarsväsende. Del 5. Värnplikten m. ni. Bilagor. Beckman, iv, 262 s. F ö . Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 6. Särskilda yttranden. Beckman, i i j. 426 s. F ö . • , , • , B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående folk- och småskoleseminariernas organisation m. m. Marcus. 405 s. E .

.a begynnelse rtementet, J o gars yttre a n

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1935:44

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FOLK- OCH SMÅSKOLESEMINARIERNAS ORGANISATION M. M. AVGIVET AV 1932 ÅRS

SEMINARIESAKKUNNIGA DEN 9 AUGUSTI 1935

STOCKHOLM

1935 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning. Skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

^7

I. Inledning II. Folkskoleseminariernås inre organisation

23 A. Den 4-åriga seminarielinjen

2o

a. Inträdesfordringar och inirädesprövning sid. 23. - Gällande bestämmelkunniga sid. ^ / r a g a n ° m h ö j d a inträdesfordringar sid. 24. - De sakb. Undervisningsplan sid. 45. - Allmänna anvisningar till undervisningsplanen 1 i i- T T l m P l a n s , d - 48 - ~ Kursplan sid. 51. - Ordningg för den praktiska lärarutbildningen sid. 62. ° Öen B. Den 2-åriga seminarielinjen (studenters utbildning till folkskollärare) Föreliggande ärende sid. 66. — De sakkunniga sid 67 a Inl - 'ff fordringar och inträdesprövning sid. 69. - Gällande bestämmelser sid. 69. — De sakkunniga sid. 70. b. Undervisningsplan sid. 74. - Timplan sid. 74. - Kursplan sid. 75 Ordning for den praktiska lärarutbildningen sid. 77. III. Småskoleseminariernas inre organisation A. Inledning

78 ?g

De sakkunniga sid. 82. B. Den 2-åriga seminarielinjen

a. Inträdesfordringar och inträdesprövning sid. 82. - Gällande bestämmelAurnn%a™id.S184. ~~ F ö r e l i S g a n d e omställningar sid. 83. - De sakb. Undervisningsplan sid. 90. - Allmänna anvisningar till undervisningsplanen sid 91 - Timplan sid. 91. - Kursplan sid. 92. - Ordning8 för den praktiska lärarutbildningen sid. 95. C. Den 3-åriga seminarielinjen

g6

a. Inträdesfordringar och inträdesprövning sid. 96. - Gällande bestämmelser m. m. sid. 96. — De sakkunniga sid. 97 b. Undervisningsplan sid 99. - Timplan sid. 99. - Kursplan sid. 100. Ordning for den praktiska lärarutbildningen sid. 101. IV. Utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor Föreliggande ärende sid. 102. - Motiv för inrättande av den särskilda kursen sid. 103. - Tidigare förslag till kursens anordning sid 104 De sakkunniga sid. 105.

4 Sid.

112 V. Behov av folk- och småskollärare 112 A. Behov av folkskollärare Tidigare undersökningar m. m. sid. 112. - De sakkunniga sid. 117. . , ... B. Behov av småskollärare Tidigare undersökningar m. m. sid. 138. - De sakkunniga sid. 140.

149 VI. Folkskoleseminariernas yttre organisation Folkskoleseminarieorganisationen under läsåret 1 9 2 2 7 . 1 9 2 t 3 * i d ' ^ i ^ k o l e - skränkningsåtgärder under läsåren 1923—1935 sid. 150. — Polkskole Ä S S o n e n under läsåret 1935-1936 sid. 158. - De sakkunniga sid. 158. 170 VII. Småskoleseminariernas yttre organisation Den nuvarande småskoleseminarieorganisationen sid. 170. - De sakkunnigaa sid. 172. „ . . .w 180 VIII. Övriga frågor A. Behörighet till folkskollärartjänst för den, som äger kompetens sorm adjunkt vid läroverk, m. fl • Föreliggande ärende sid. 180. - Gällande bestämmelser sid. 180. - Föreeliggande utredning sid. 180. — De sakkunniga sid. 185. B. Rätt att i studentexamen tillgodoräkna vissa i folkskollärarexamen erhållna vitsord Föreliggande ärende sid. 186. - Nu föreliggande framställning sid. 187. — Gällande bestämmelser m. m. sid. 187. - De sakkunniga sid. 188. C. Platsförmedling för folk- och småskollärare IX. Kostnadsberäkningar m. m

193 193

A. Folkskoieseminarierna Behovet av seminarielärare sid. 193. - Årliga utgifter sid. 200. - (Avlösningar sid. 200. — Omkostnader sid. 212. — Materiel, böcker m. misid 213 - Stipendier sid. 214. — Dyrtidstillägg sid. 215. - Sammanifattning sid. 215.) - Engångsutgifter sid. 217. — Organisationens genomiförande sid. 218. 219 B. Småskoleseminarierna • Behovet av seminarielärare m. m. sid. 219. — Årliga utgifter sid. 223. (Avlöningar sid. 223. — Omkostnader sid. 232. — Materiel, böcker m. nu. sid 234 - Stipendier sid. 235. - Dyrtidstillägg sid. 236. - Sammanifattning sid. 236.) — Engångsutgifter sid. 237. — Organisationens genomiförande sid. 238. 238 X. Sammanfattning 241 XI. Hemställan Bilagor: A. Förslag till ändrad lydelse av vissa bestämmelser i stadgan för folkcskoleseminarierna Förslag till undervisningsplan för folkskoleseminarierna 252

5 B. Förslag till lydelse seminarierna

av

vissa bestämmelser i stadgan

för

småskole289

Förslag till undervisningsplan för småskoleseminarierna C. Specialmotivering till författningsbestämmelserna D. Utkast till bestämmelser

293 319

rörande den särskilda kursen för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor E. Barnantalet i olika skolformer vårterminen 1933 m. m F. Antalet lärartjänster under åren 1933—1941 enligt folkskolinspektörernas uppgifter av mars 1934 G. Linders' P. M. den 27 / 7 1934 angående beräknat antal barn i folkskolan under åren 1931 — 1955

323 329 334

338 H. Linders' P. M. den *% 1934 angående antalet småskollärare, manliga folkskollärare och kvinnliga folkskollärare till och med vårterminen 1955

I. Linders' tabeller av den 17 / 9 1934 angående antalet småskollärare under åren 1937—1955 samt antalet manliga och kvinnliga folkskollärare under åren 1939—1955

360 J. Folkskollärarutbildningen i utlandet 378 Danmark sid. 378. - Finland sid. 380. - Frankrike sid. 383. - Norge sid. 385. - Schweiz sid. 386. - Spanien sid. 390. - Storbritannien: England och Wales sid. 392. — Storbritannien: Skottland sid. 396. — Tyskland sid. 398. — Österrike sid. 401. Särskilda yttranden

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Ecklesiastikdepartementet.

Undertecknade få härmed vördsamt överlämna betänkande med utredning och förslag angående folk- och småskoleseminariernas organisation m. m. Stockholm den 9 augusti 1935. PETKUS NILSSON. SAM MÅRTENSON.

ANDERS OLSSON.

IVAN PAULI.

ANNA SÖRENSEN.

RUBEN WAGNSSON.

ADOLF WALLERIUS.

I. Inledning. I skrivelse den 14 juni 1932, nr 353, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folk- och småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner, h a r riksdagen, jämte annat, dels anmält, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och inom riksdagen väckta motioner (I: 331, 338 och 340 samt I I : 494, 495 och 496), beslutat, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona skulle från och med början av läsåret 1932—1933 successivt nedläggas; dels ock i anledning av Kungl. Majrts förslag och inom riksdagen väckta motioner (I: 325, 327, 329, 330, 331, 334, 338 och 340 samt I I : 427, 476, 481, 482, 484, 487, 494, 495 och 496 samt I I : 497, sistnämnda motion dock endast såvitt den anginge övningsskolornas vid folkskoleseminarierna utvidgning) anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning i fråga om organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt, med beaktande av de synpunkter, riksdagen i sin ifrågavarande skrivelse anfört, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kunde giva anledning. Riksdagen anförde därvid huvudsakligen följande: Då riksdagen har att angiva sin ståndpunkt i de olika spörsmål, som äro föremal for behandling i propositionen, förefaller det riksdagen lämpligast, att riksdagen först upptar till prövning de angelägenheter, som angå folkskollärarutbildningen. Härvid böra till en början komma under bedömande de i propositionen framställda forslagen i fråga om förlängning av studentkurserna, utökning av deras antal samt dessa kursers inordnande såsom en fast beståndsdel av seminarieorganisationen. Vad beträffar frågan om studentkursernas anordning, är det, med hänsyn till den roll, dessa kurser spela i Kungl. Maj:ts förslag, av avgörande betydelse, vilken ställning riksdagen intager till förslaget i denna del. Spörsmålet om en omläggning av studenters utbildning till folkskollärare och vad därmed sammanhänger synes riksdagen icke befinna sig i sådant läge, att det är mojhgt for riksdagen att nu taga definitiv ståndpunkt till denna fråga. Frånsett att de framkomna motionerna vittna om huruledes meningarna bryta sig på detta område, bör det uppmärksammas, att skolöverstyrelsen uppenbarligen haft en känsla av att saken tarvade ytterligare övervägande och även låtit detta komma till tydligt uttryck i sitt förslag. Särskilt synes riksdagen viktigt, att förslag till imdervisningsplaner för tvååriga studentkurser utarbetas i syfte att få närmare klargjort, huruvida verkligen behov föreligger av en fördubbling av kursernas

10 längd. Samtidigt bör undersökas, huruvida icke genom lämpliga åtgärder en ettårig utbildning kan göras fullt effektiv. Härvid torde särskilt böra beaktas, vad i motionen 1:338 framhållits angående möjligheten för studenterna att under sommaruppehållet mellan studentexamens avläggande och inträdet i seminariet genom självstudier eller bevistande av särskilda kurser stärka sina kunskaper och färdigheter i vissa ämnen. I samband därmed bör jämväl lärarbehovet för sådana kurser närmare undersökas samt ingående övervägas, vilken inverkan en förlängning av studentkurserna skulle kunna få för det fyraåriga seminariet. Emel lertid torde även frågorna om kursernas antal och ställning i organisationen förtjäna en närmare prövning. Vad angår frågan om ökning av studentkursernas antal, har på många håll påkallats en avsevärd utökning av antalet studentfolkskollärare i förhållande till antalet folkskollärare utan studentexamen. Ä andra sidan hava starka betänkligheter yppats gentemot en sådan utveckling, särskilt med hansyn till folkskoleväsendet på landsbygden, där det ansetts vara till stort gagn. att folkets tänkesätt, vanor och arbetsliv icke är något för läraren främmande utan fastmera något, varmed han är väl förtrogen. Det har synts mindre sannolikt, att sådana lärare skola stå att finna bland dem, som normalt tillbragt hela sin uppväxttid eller det mesta därav i en läroverksstad, än bland de folkskollärare, som icke äro studenter. Ytterligare har anförts, att den folkskollärarutbildning, som går över studentexamen, i själva verket icke är för staten billigare än vägen genom det fyraåriga seminariet utan snarare motsatsen. Riksdagen vill emellertid med hänsyn till föreliggande omständigheter ej motsätta sig en viss utökning av studentkursernas antal, därest så efter närmare prövning skulle visa sig erforderligt och lämpligt. .. Då riksdagen sålunda vill anhålla om en utredning rörande här berörda olika spörsmål, finner sig riskdagen slutligen böra uttala, att riksdagen anser skäl saknas att ifrågasätta en mera genomgripande förändring, som skulle giva anstalterna för utbildning av studenter till folkskollärare en annan karaktär, måhända mera akademiskt betonad, än de vanliga seminariekurserna. Däremot torde, med hansyn till den utveckling det högre skolväsendet numera undergått och de ron som kunna hava gjorts i fråga om studenter såsom folkskollärare, intet vara att erinra mot att utredningen får omfatta jämväl frågan om studentkursernas infogande såsom en fast beståndsdel i seminarieorganisationen. Då riksdagen alltså icke kunnat bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående studentkursernas anordning, kommer frågan om folkskoleseminariernas organisation i ett sådant läge, att det icke synes riksdagen tillrådligt, att riksdagen i år träffar något avgörande rörande nämnda seminariers framtida gestaltning. Enligt riksdagens mening är det önskvärt, att Kungl. Maj :t får tillfälle att i samband med förut omförmälda, av riksdagen begärda utredning taga under förnyat övervägande forevarande spörsmål och vad därmed äger sammanhang. Riksdagen anser sig dock kunna och böra göra visst undantag härifrån, nämligen vad angår frågan om nedläggandet av folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona. Riksdagen vill visserligen icke i övrigt för närvarande taga någon bestämd ställning till frågan om det antal folkskoleseminarier, som böra ingå i den framtida definitiva seminarieorganisationen, eller de platser, där dessa folkskoleseminaner lämpligen böra vara belägna, men vad beträffar de nyss nämnda tre enkelsemmarierna synes det riksdagen av den förebragta utredningen vara uppenbart, dels att det för en god lösning av småskoleseminariefrågan är önskvärt, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona få lämna rum för dubbla smaskoeseminarier på dessa platser, dels ock att en indragning av omformalda tre tolkskoleseminarier kan ske, utan att härigenom ur statens synpunkt några allvarligare olägenheter uppkomma.

11 Riksdagen har icke förbisett, att två av de till indragning här förordade folkskoleseminarierna äro anordnade för utbildning av kvinnliga lärare och båda dessa belägna i Götaland. Det bör emellertid observeras, att verkningarna av berörda indragning på utexaminationen tidigast kunna göra sig gällande år 1936. Riksdagen förutsätter, att vid denna tid spörsmålet om folkskoleseminariernas organisation skall hava nått sin slutgiltiga lösning, och att, i den mån så anses erforderligt, provisoriska åtgärder i avbidan på effekten av sagda slutgiltiga lösning vidtagas i syfte att motverka de rubbningar och ojämnheter med avseende å folkskollärarproduktionens fördelning på manliga och kvinnliga lärare och på olika landsdelar, som av nyss angivna indragningsåtgärd kunna bliva följden. Vid ett förnyat övervägande av frågan om den yttre organisationen av folkskollärarutbildningen är det ett par spörsmål, som i första rummet måste avgöras, innan man kan skrida till att närmare utarbeta planen för nämnda organisation, nämligen dels avgångsklassernas antal och dels proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare. Vad den första frågan, avgångsklassernas antal, beträffar, är ju för denna bestämmande, vilken siffra som anses motsvara det normala årliga behovet av nya lärare. I likhet med seminariesakkunniga, skolöverstyrelsen och departementschefen anser riksdagen det icke vara möjligt att härutinnan göra några säkra beräkningar, gällande för en avsevärd tid framåt. De ytterst ingående undersökningar, som på området blivit gjorda, hava alla lett till ganska olika resultat. Den högsta siffra, man kommit till, är 610 och den lägsta 450. Om tillbörlig hänsyn tages till det av riksdagen tidigare hävdade önskemålet, att organisationen bör göras elastisk, vill det förefalla riksdagen, som om det skulle vara klokt att hålla ungefärligen medelvägen mellan dessa båda siffror. Detta betyder, med utgångspunkt från ett elevantal av 28 per klass i det fyraåriga seminariet och 25 per klass i studentkurs — tal, som på grund av avgång före avslutad utbildning och kvarsittning dock äro underkastade modifikationer — att en organisation, som innehölle högst 20 avgångsklasser, skulle kunna anses väl avvägd. Vad angår proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare, h a r tidigare förutsatts, att den skulle utgöra 3 : 2 , men skolöverstyrelsen har numera för sin del förordat 11:9, detta bland annat under hänvisning till att sistberörda proportion överensstämde med den faktiska sammansättningen av folkskollärarkåren. Kungl. Maj:ts förslag synes i princip ansluta sig till skolöverstyrelsens uppfattning, ehuru detsamma, genom att den enligt förslaget planerade kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor ej tills vidare inrättas, i praktiken upprätthåller proportionen 3 : 2 . Riksdagen anser, att lärarproduktionen bör i förevarande hänseende avpassas enligt proportionen 11:9, och att denna proportion bör iakttagas, även om ej sagda kurs träder i verksamhet samtidigt med den nya organisationen. Riksdagen vill emellertid framhålla, att det synes riksdagen angeläget, att kursen i det blivande organisationsförslaget ej ställes på framtiden utan förutsattes begynna i och med att den nya organisationen i övrigt sättes i gång. Ett annat spörsmål, som synes förtjänt att närmare övervägas vid den förnyade prövning, förevarande ärende enligt riksdagens mening bör undergå, är frågan om inrättande av samseminarier, d. v. s. seminarier, där både manlig och kvinnlig ungdom erhåller utbildning. Skolöverstyrelsen har i sitt förslag räknat med fyra sådana seminarier, under det att Kungl. Maj:ts förslag icke upptager något samseminarium, om man bortser från att till seminariet i Karlstad tänkts i en framtid skola förläggas den förut omtalade kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Det förefaller riksdagen, som om det skulle vara möjligt att genom anordnande av samseminarier komma förbi vissa svårigheter, som eljest möta för en tillfredsställande fördelning av lärarproduktionen på olika delar av

12 landet. Riksdagen vill dock icke nu taga ställning till frågan utan endast fästa uppmärksamheten på densamma, på det att den må beaktas vid den kommande förnyade utredningen. I övrigt vill riksdagen beträffande nämnda utredning, allenast framhålla, att det enligt riksdagens mening bör eftersträvas att så långt sig göra låter i första rummet utnyttja de lokalmöjligheter, som de förefintliga dubbelseminarierna erbjuda. Genom att låta lärarproduktionen företrädesvis ske genom dubbelseminarierna vinnas nämligen avsevärda fördelar, ej blott ur ekonomisk utan även ur pedagogisk synpunkt.

Genom beslut den 14 juli 1932 bemyndigade K u n g l . Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet a t t tillkalla högst sju sakkunniga för att inom n ä m n d a departement biträda med den av riksdagen i dess ovanberörda skrivelse begärda utredningen i fråga om organisationen av statens folkskoleseminarier. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, numera fullmäktigen i riksbanken C. P . V. Nilsson i Gränebo, seminarierektorn S. Mårtenson, redaktören och ledamoten av riksdagens a n d r a kammare A. Olsson i Mora, lektorn och ledamoten av riksdagens första kammare I. H. E. Pauli, dåvarande seminarierektorn A n n a Sörensen, ledamoten av riksdagens första kammare, n u m e r a undervisningsrådet R. Wagnsson samt kontraktsprosten och ledamoten av riksdagens a n d r a kammare A. T. A. Wallerius. Samtidigt uppdrogs åt Nilsson att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar och åt M å r tenson att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga. P å grund av Kungl. Maj:ts den 23 maj 1935 åt chefen för ecklesiastikdepartementet givna bemyndigande uppdrog departementschefen n ä m n d a dag åt förste amanuensen i sagda departement N. G. K. G. Rosén att bit r ä d a de sakkunniga med fullgörande av sekreterargöromål. Sedan skolöverstyrelsen i underdånig skrivelse den 13 februari 1934 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte åt de sakkunniga u p p d r a g a a t t undersöka behovet av en eventuell revision av småskoleseminariernas organisation, särskilt med hänsyn till behovet av lärare med småskollärarutbildning, samt verkställa härför erforderlig utredning och framlägga d ä r p å grundade förslag, samt vidare centralstyrelsen för Sveriges a l l m ä n n a folkskollärarförening i en den 22 februari 1934 dagtecknad ansökning hemställt, att frågan om småskollärarinnors utbildning m å t t e i sin helhet fcir utredning hänskjutas till de sakkunniga, anbefallde Kungl. Maj:t den 9 m a r s 1934 de sakkunniga dels att i samband med fullgörande av förut givet uppdrag verkställa utredning och avgiva förslag beträffande erforderliga ä n d r i n g a r i omfattningen av den n u v a r a n d e organisationen a v statens småskoleseminarier, dels ock att, i anslutning till uppdraget aitt utreda spörsmålet om en kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, jämväl verkställa utredning och avgiva förslag r ö r a n d e inträdesfordringar och kursplaner för småskoleseminarierna. Med anledning av vad folkskolesakkunniga i sitt den 27 november 19314

13 dagtecknade betänkande (statens offentliga utredningar 1934:47) däruti n n a n anfört, anmodade chefen för ecklesiastikdepartementet genom beslut den 14 j a n u a r i 1935 de s a k k u n n i g a a t t vid fullgörandet av sitt uppd r a g t a g a under övervägande f r å g a n om vidtagande av sådan ändring i gällande bestämmelser rörande efterprövning till folkskollärarexamen, att l ä r a r e må k u n n a efter viss tids tjänstgöring avlägga efterprövning även i undervisningsskicklighet. Genom beslut den 18 november 1932 och den 6 oktober 1933 medgav K u n g l . Maj:t, att de sakkunniga finge äga a t t till överläggning under en tid av högst sex dagar kalla följande ämnesrepresentanter, nämligen för modersmålet rektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala G. Danell, för samhällslära undervisningsrådet A. Thomson, för hälsolära lektorn vid högre a l l m ä n n a läroverket i Uppsala F . Borg, för geografi lektorn vid folkskoleseminariet i Göteborg S. Swedberg, för frågor rörande seminarieelevernas praktiska utbildning övningsskoll ä r a r e n vid folkskoleseminariet i Göteborg G. Sjöholm och övningsskollär a r e n vid folkskoleseminariet i Stockholm S. Wikberg, för kristendomskunskap rektorn vid folkskoleseminariet i Göteborg G Walli, för historia lektorn vid samma seminarium E. Sjödahl, för matematik och fysik lektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm E v a Ramstedt, för psykologi och pedagogik lektorn vid folkskoleseminariet i F a l u n A. Hildinger, för teckning och välskrivning teckningsläraren vid folkskoleseminariet i Stockholm J. Sjösvärd samt för musik förre musikläraren vid folkskoleseminariet i Göteborg C. O. Holmberg. De ovan a n g i v n a ämnesrepresentanterna h a hållit föredragningar för de sakkunniga vid s a m m a n t r ä d e n den 2, 4 och 7 november 1932, den 2—9 oktober 1933 samt den 4—8 december 1933. Vidare medgav K u n g l . Maj:t den 16 februari 1934, att de sakkunniga finge såsom särskilda experter för vissa statistiska beräkningar i mån av behov tillkalla professorn vid universitetet i Uppsala F. J. Linders och f. d. byråchefen E. Göransson. Tillika medgav K u n g l . Maj:t den 13 april 1934, a t t de sakkunniga finge såsom biträden för utarbetandet av särskilda kursplaner jämte anvisningar för hjälpklassundervisning tillkalla under en tid av högst två månader folkskollärarinnan R u t Claeson och folkskolinspektören A. Hässelberg. H ä r j ä m t e medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 12 oktober och den 7 december 1934, a t t de sakkunniga finge för den dem åliggande utredningen rörande småskoleseminariernas inre organisation tillkalla rektorn vid småskoleseminariet i F a l u n Vendela Wester Wahlström för en tid av sam-

14 manlagt högst tio veckor samt rektorn vid småskoleseminariet i Haparanda H. Tenerz för en tid av sammanlagt högst tre veckor. Linders, Göransson, Hässelberg, Rut Claéson, Vendela Wester Wahlström och Tenerz ha vid skilda tidpunkter biträtt de sakkunniga vid olika specialutredningar. Jämlikt särskilda medgivanden den 10 oktober och den 10 november 1933 besökte ledamöterna Mårtenson och Wagnsson i oktober 1933 folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå, alla ledamöterna i november samma år folkskoleseminarierna i Kalmar, Växjö och Lund samt ordföranden jämte ledamöterna Mårtenson, Olsson, Pauli, Sörensen och Wagnsson i samma månad statens seminarium i Jonstrup utanför Köpenhamn. Jämlikt särskilda medgivanden den 4 och 11 oktober 1934 besökte ledamöterna Mårtenson, Olsson, Pauli, Sörensen och Wagnsson i oktober 1934 folk- och småskoleseminarierna i Falun, ordföranden jämte ledamöterna Mårtenson och Wagnsson under samma månad folkskoleseminariet i Karlstad, ordföranden och samtliga ledamöter utom Olsson i november 1934 folk- och småskoleseminarierna i Linköping samt ledamoten Wallerius i augusti 1935 folkskoleseminariet i Karlstad. Till de sakkunniga ha, för att tagas i övervägande eller beaktande vid utredningen, remissledes överlämnats följande ärenden, nämligen den 30 november 1932 riksdagens skrivelse den 2 juni 1927, nr 265, i anledning av väckt motion angående viss ändring i fastställda villkor för behörighet att söka och innehava befattning som lärare vid folkskola jämte skolöverstyrelsens yttrande i ärendet den 7 maj 1928, den 11 februari 1933 en skrift från svenska livräddningssällskapet angående införande i stadgan för statens folkskoleseminarier av bestämmelser om, utbildning i simning för lärare i gymnastik med lek och idrott, den 28 februari 1933 en skrift från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl. med önskemål beträffande utbildningen av lärare vid folkoch småskolor, den 9 mars 1933 en skrift från centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund med önskemål beträffande omorganisationen av lärarutbildningen, den 6 april 1933 en skrift från styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening med vissa synpunkter i anledning av sistberörda skrift från centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund, den 16 juni 1933 en skrift från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen med önskemål angående seminarieorganisationen, den 10 oktober 1933 en skrift från nordiska hjälpskoleförbundets svenska sektion med hemställan, att vid den förestående omorganisationen av folkskoleseminarierna anordningar måtte vidtagas för utbildning av lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna barn, den 27 oktober 1933 en skrift från svenska föreningen för psykisk hälsovård angående fortbildningskurs för hjälpklasslärare, den 5 december 1933 en skrift från lektorerna B. Asplind och B. Gustaver i Karlstad angående skilda betyg i folkskollärarexamen i ämnena fysik och kemi, den 14 december 1933 en skrift från centralstyrelsen för Sveriges allmaana folkskollärarförening angående anordnande av utbildningskurs för lärare vid hjälpklasser m. m.,

15 den 28 december 1933 en skrivelse från Pajala folkskolestyrelse med hemställan att ett visst antal finsktalande elever årligen måtte intagas vid folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå, den 13 februari 1934 en skrift från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollararförening angående anordnande av utbildningskurser för lärare vid hjälpklasser m. m., den 17 april 1934 en skrift från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen angående behovet av en omorganisation av folkskoleseminariernas övningsskolor m. m., den 19 november 1934 en skrivelse av den 9 november 1934 från skolöverstyrelsen angående överlämnande till de sakkunniga av vissa skrifter från sydsvenska hjälpskoleföreningen och centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening beträffande önskemål rörande hjälpklassundervisningen, den 20 december 1934 en skrift från Nordens centrala sparbanksföreningars delegation med framställning, att bland läroämnena för blivande lärare för ungdom måtte ingå kurser i undervisning om sparsamhet, den 18 april 1935 en skrift från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen angående ny tjänstebeteckning och titel för övningsskollärare, samt den 27 maj 1935 en skrift från svenska fattigvårds- och'barnavårdsförbundets avdelning för barnavård med vissa synpunkter att tagas i beaktande vid utredningen rörande hjälpklassystemet vid statens skolor. Genom beslut den 7 september 1932 har Kungl. Maj.t anbefallt de sakkunniga att avgiva utlåtande över en skrift från kommunala mellanskolornas lärarförening angående seminariernas organisation. Sådant utlåtande avgiva de sakkunniga denna dag. Hos de sakkunniga har styrelsen för småskoleseminariernas lärarförening i skrivelse den 7 januari 1935 framlagt förslag beträffande ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarierna och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening den 25 februari 1935 gjort framställning angående inträdesfordringarna vid småskoleseminarium samt Haparanda stad i skrivelse den 1 maj 1935 framfört vissa synpunkter rörande behandlingen av gränsbygdens seminariefråga. I skrivelse den 26 september 1934 gjorde de sakkunniga hos Kungl. Maj:t framställning angående elevintagningen vid folk- och småskoleseminarierna under läsåret 1935—1936. De sakkunniga ha vidare den 27 september 1934 a v g i v i t yttrande över ett av skolöverstyrelsen framlagt underdånigt förslag av den 31 augusti 1934 rörande småskoleseminarieorganisationens omfattning under läsåret 1935—1936. Intagningen av elever vid folkoch småskoleseminarierna under budgetåret 1935/1936 h a r bestämts i n ä r a överensstämmelse med vad de sakkunniga i berörda skrivelse och y t t r a n d e föreslagit. De sakkunnigas utredningsuppdrag har, såsom det ovanstående ger vid banden, från a t t till en början ha avsett endast folkskoleseminarierna, sen a r e utsträckts till att omfatta även småskoleseminarierna. Vad a n g å r folkskoleseminarierna, återfinnas utredningsdirektiven i riksdagens ovan omförmälda skrivelse den 14 juni 1932 (nr 353). Enligt denna skrivelse bör genom utredning klarläggas frågan om studenternas utbildning till folkskollärare, närmast i vad den avser utbildningstidens längd

16 och antalet studentkurser, samt frågan om folkskoleseminarieorganisationens omfattning. Sistnämnda spörsmål innesluter ej blott frågan om behovet av nya folkskollärare och alltså den blivande seminarieorganisationens examinationskapacitet utan även spörsmålet om antalet folkskoleseminarier, dessas förläggning och art. Likaledes bör frågan om inträdesfordringarna till det 4-åriga folkskoleseminariet, vilken förföll vid 1932 års riksdag på grund därav att kamrarna härutinnan stannade i olika beslut, enligt vad av departementschefen vid utredningsarbetets början meddelats, få anses ingå i utredningsuppdraget. Inom ramen för detsamma faller också frågan om undervisningsplan för studentkurserna och för de 4-åriga folkskoleseminarierna. I avseende å småskoleseminarierna finnas utredningsdirektiven angivna i Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 9 mars 1934. Utredningsuppdraget avser i denna del frågan om omfattningen av småskoleseminarieorganisationen samt spörsmålen om inträdesfordringar och undervisningsplaner för dessa seminarier. Härutöver ingå i utredningsuppdraget vissa andra detaljspörsmål, bland vilka må nämnas frågorna om anordnande av en särskild kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor samt olika frågor rörande undervisning av psykiskt efterblivna barn jämte utbildning av lärare för sådan undervisning. Flertalet av de nu angivna utredningsmomenten stå i nära samband med varandra. Dock synes sistberörda fråga om hjälpklassundervisning i viss del vara av mera fristående natur. De sakkunniga ha ansett sig böra i förevarande betänkande behandla sistnämnda fråga, i vad den avser folk- och småskoleseminariernas kursplan, men i övrigt utbryta nämnda spörsmål till behandling i ett särskilt betänkande, som kommer att senare avlämnas. I föreliggande betänkande behandlas i ett sammanhang även de återstående till handläggning av de sakkunniga hänvisade ärendena. Bland de spörsmål, som sålunda upptagas till övervägande i förevarande betänkande, är det i synnerhet tre frågor, som träda i förgrunden, nämligen frågorna om utbildning av studenter till folkskollärare, om inträdesfordringar och kursplaner vid det 4-åriga folkskoleseminariet och vid småskoleseminarierna samt slutligen om folk- och småskoleseminarieorganisationens omfattning. Beträffande dessa spörsmål, som i efterföljande kapitel göras till föremål för en ingående behandling, må följande allmänna synpunkter redan här anföras. Riksdagen beredde i sin förutberörda skrivelse den 14 juni 1932 spörsmålet om utbildning av studenter till folkskollärare en framskjuten plats. De sakkunniga anse sig därför böra redan i detta kapitel ägna mera ingående uppmärksamhet åt denna fråga. I den tidigare diskussionen om förevarande fråga ha några delade meningar knappast rått beträffande studentfolkskollärarnas kompetens och skicklighet för undervisning inom folkskolan. Fastmer har från olika håll

17 allt starkare betygats, att studenterna utfört ett mycket gott arbete som folkskollärare. Skolöverstyrelsen anförde sålunda i skrivelse den 10 november 1931, att folkskolan genom studentkurserna erhållit ett tillskott av goda krafter, vilka utfört ett samvetsgrant och förtjänstfullt arbete i dess tjänst. Meningsskiljaktigheterna ha i allmänhet rört sig om frågan, i vilken utsträckning det med hänsyn till folkskolans allmänna inriktning och sociala rekrytering är lämpligt att låta undervisningen handhavas av sådana lärare. Riksdagen har för egen del i sin ovanberörda skrivelse ej intagit någon bestämd ståndpunkt i ämnet utan allenast erinrat dels om att på många håll påkallats en avsevärd utökning av antalet studentfolkskollärare i förhållande till antalet folkskollärare utan studentexamen, dels ock om de betänkligheter, som yppats gentemot en sådan utveckling. Dessa betänkligheter ha särskilt gällt folkskoleväsendet på landsbygden, där det ansetts vara till gagn, att folkets tänkesätt, vanor och arbetsliv icke äro något för läraren främmande utan något, varmed han är väl förtrogen. De sakkunniga vilja för egen del understryka, att det är av värde för vårt folkundervisningsväsende, att läraren står i kontakt med och förstår kynnet hos människorna i den trakt, där han tjänstgör som lärare. Emellertid torde undervisningen vid läroverken, vilka som bekant i våra dagar till avsevärd del rekryteras från landsbygden, svårligen kunna anses fjärma dem, som åtnjutit sådan undervisning, från förståelsen för landsbygdsbefolkningen och givetvis än mindre för befolkningen i städerna, dit en ganska stor del av folkskollärarkåren har sin undervisning förlagd. Snarare torde det väl förhålla sig så, att samvaron vid ett läroverk mellan elever från olika folklager och skilda platser hos dessa elever är ägnad att vidga blicken för särdragen hos de befolkningsskikt vilkas barn gemensamt åtnjuta undervisning i folkskolan. Då det som bekant ingalunda är säkert, att en folkskollärare erhåller möjlighet att undervisa i den bygd, varifrån han härstammar, utan måhända i flertalet fall får sin tjänstgöring förlagd till andra platser, bör det också kunna vara till fördel, att han under sin utbildningstid beredes tillfälle att i så stor utsträckning som mojhgt komma i beröring med andra människor än dem, som tillhöra hans egen miljö. De sakkunniga ha med ledning av egna utredningar och tidigare av skolöverstyrelsen utförda undersökningar sökt bilda sig en uppfattning av från vilka trakter folkskoleseminarieeleverna härstamma och till vilka trakter de efter avlagd folkskollärarexamen få sin tjänstgöring förlagd. Det har härvid visat sig vanskligt att med krav på tillförlitlighet siffermässigt åskådliggöra nyssnämnda förhållanden. En omständighet, som förrycker resultatet av en sådan undersökning, är exempelvis den, att de seminarieelever, som ha sitt hem på landsbygden, ofta låta kyrkoskriva sig "2 — 352240.

18 på seminarieorten för att komma i åtnjutande av de förmåner, som därigenom stå att erhålla. Åtskilliga av seminarieeleverna — detta gäller främst dem, som först efter akademisk utbildning övergått till folkskolesemmarium — kunna av motsvarande skäl redan före inträdet i seminarierna ha låtit kyrkoskriva sig i stad. Av dessa anledningar lärer det kunna antagas, att vissa av dem, som i seminarierna registrerats som hemmahörande i stad, i själva verket egentligen äro att hänföra till gruppen landsbygdselever. Med hänsyn till det nu anförda ha de sakkunniga ej ansett sig kunna göra annat uttalande i den föreliggande frågan, än att under de senaste tjugo åren en ganska stark förskjutning av folkskoleseminariernas elevrekrytering från landsbygd till stad ägt rum, en förskjutning som synes ha gjort sig kraftigare märkbar inom den 4-åriga folkskoleseminariekursen än inom studentkursen, samt att landsbygdseleverna i stor utsträckning synas söka och erhålla tjänstgöring i stad, medan stadseleverna i jämförelsevis stor omfattning söka och erhålla tjänstgöring på landsbygden. Vid sådant förhållande vill det förefalla, som om åtgärder, vilka gå ut på att vidmakthålla eller öka antalet landsbygdselever i seminarierna för att åt landsbygden skaffa lärare, som höra hemma i denna miljö, icke skulle kunna leda till åsyftat resultat. Alldeles oavsett vilken uppfattning man har i fråga om de nyss antydda problemen och vilken betydelse man tillmäter sistberörda iakttagelser, har emellertid frågan om utbildning av studenter till folkskollärare genom utvecklingens gång blivit icke blott en principfråga utan även en praktisk organisationsfråga. Såsom i det följande närmare skall visas, kan folkskoleseminariernas elevklientel ur de synpunkter, varom här är fråga, uppdelas icke endast i två kategorier, studenter och icke-studenter, utan i tre, studenter med akademisk utbildning eller akademisk examen, studenter och icke-studenter. Den första gruppen, de universitetsbildade studenterna, har i det närmaste utträngt studenterna från de nuvarande studentkurserna. Följden härav har blivit, att de studenter, som icke äga universitetsbildning och som på grund härav icke lyckas placera sig i de fåtaliga studentkurserna, i allt större omfattning söka sig in vid det 4-åriga folkskoleseminariet. Genom sin mer omfattande utbildning och studievana kunna studenterna i konkurrensen om elevplatserna i det 4-åriga folkskoleseminariet hävda sig relativt bättre än icke-studenterna, vilkas antal på grund härav år från år i motsvarande grad minskas. De motionärer, som vid 1932 års riksdag yrkade på en begränsning av det av Kungl. Maj:t föreslagna antalet studentkurser, gjorde detta i avsikt att reducera antalet studenter inom folkskollärarkåren till förmån för icke-studenter. Härvid hade man efter allt att döma närmast i åtanke de inträdessökande, som fylla de nuvarande minimifordringarna för inträde i 4-årigt folkskoleseminarium, d. v. s. dem, vilkas kunskaper motsvara och

19 endast i vissa hänseenden överstiga de kunskaper, som meddelas i 6-klassig folkskola. Av den statistik, som i kapitel I I företes, framgår emellertid att dessa numera utgöra en mycket liten del av eleverna i det 4-åriga folkskoleseminariet. Från att år 1922 ha utgjort 44-1 procent av de vid sådant seminarium intagna eleverna, har deras antal år 1928 sjunkit till 22-2 procent och uppgick år 1934 till endast 11-, procent av de intagna. En av anledningarna til denna avsevärda förskjutning i det 4-åriga seminariets elevkhentel torde vara att söka i det förhållandet, att utbildningsmöjlighe terna genom skolväsendets fortskridande förbättring blivit för varje år större Den ovan angivna gruppen icke-studenter omfattar därför numera, frånsett nyssberörda elever med huvudsakligen folkskolutbildning, väsent ligen elever med oavslutade gymnasialstudier, med realexamen eller normalskolekompetens samt elever, som genomgått högre folkskola, folkhögskoha eller lantmannaskola. Bland dessa dominera de, som avlagt realexamen^ g fonöL ' f , A : \ i e k 6 t O T d e V a r a m Ö * g t a t t numera förutsättena: gon ökning av antalet elever i det 4-åriga seminariet med enbart folkskola som skolunderbyggnad. Tvärtom är det att förvänta, att deras L t i l t m mer att ytterligare successivt minskas. Utvecklingen går i stället i r i k t antal rtnd Z<£1 I",, f «««lk«koll*rare. Därest det icke tillses, att dessa studenter i erforderlig utsträckning få tillträde till för dem söka E l * f e S l i * * * « * vid 4-ärigt seminarium och härigenom vållas uppenbara nackdelar för dem, vilkas väg till folk-

D e s s T u W m e n m a n T 1 3 ' U n d e r l ä t t a ' n ä m U g e n f ö r ieke-studenterna. Dessa utestängas i större eller mindre grad från den utbildningslinje, som är tillrättalagd särskilt för dem. Elevernas olika förutbildning som kan variera mellan studentexamen jämte eventuellt akademiska studier a ena sidan samt 6-klassig folkskola jämte kompletterande studier i vissa ämnen a den andra, medför dessutom pedagogiska svårigheter vid unS ™ T ' ^ 4 " å r f g a «"*«• och dessa svårigheter gå huvudsakligen ut over dem, s o m ha svagare skolunderhyggnad. Det ligger i sakens natur

SÄÄT

Ui Ä

* «* ~— -"™

Va r DSat antal vånar s tudtt0rdninwbetydande ?*, ' "olägenheter. **** b e g r äDen ^udentkurser vallar forförstudenterna ger visserligen de i mtagna m Ughet a sköuTri ? " e , t e r e n d a s t e t t a r s » t u d i e / a T Ä å folkskollärarexamen, men den tvingar vissa studenter att ända till fyrf å r bedriva studier for samma examen. Av de i första klassen vid det 4 ärigl o kskoleseminariet intagna studenterna avlägger dock flertalet examen P * r s t w J V f f d 6 n 4 " å r i g a 8 e m i narielinjen ser alltså under sin lärotid åtminstone ett par årskullar studenter avlägga folkskol lärarexamen, innan han själv blir i tillfälle därtill. Hans stadieomkos gånger a nnåder a t r tforT de e studenter, t f t " "vilka 5 * lyckats *" S t ° r inträde °™ - i studentkurs ™ Ä t vinna Den omständigheten, att de studenter, varom här är fråga, varit medvetna om

K

20 dessa förhållanden, då de sökte och vunno inträde i den 4-åriga seminariekursen, utgör näppeligen ett skäl eller ett försvar för ett bibehållande av en utbildningsordning av här förevarande art. Det bör därjämte beaktas, att svårigheterna att vinna inträde i studentkurs vålla den ur folkskoleväsendets synpunkt allvarliga olägenheten, att många av de bästa studenterna söka sig till andra yrken. Nämnda svårigheter äro även ägnade att stimulera studenterna till att genom akademiska studier tillförsäkra sig inträde på folkskollärarbanan och att sålunda driva upp folkskollärarnas förutbildning till en nivå, som icke kan anses vara för lärarkallets utövande erforderlig och ej heller ur det allmännas synpunkt önskvärd. De nu anförda synpunkterna ha varit bestämmande för de sakkunnigas uppfattning i hithörande frågor. De sakkunniga ha därför funnit sig böra föreslå, ej endast att studentkurserna fast inordnas i seminarieorganisationen utan även att deras antal utökas. Vidare föreslå de sakkunniga av skäl, som i kapitel I I närmare utvecklas, en förlängning av lärotiden vid dessa kurser till två år och framlägga därför förslag till ändrade kursoch timplaner för desamma. ' De sakkunniga ha vidare funnit sig böra tillstyrka, att inträdesfordringarna vid det 4-åriga folkskoleseminariet, som nu för ett flertal ämnen bygga på i stort sett genomgången 6-klassig folkskola av A-formen, okas till närmare överensstämmelse med de nu föreliggande faktiska förhållandena och med skolväsendets utveckling i övrigt. Utredningen har ådagalagt att numera blott något över 10 procent av de intagna aga endast folkskola som skolunderbyggnad. Av de återstående ha omkring 35 procent realexamen, omkring 10 procent normalskolekompetens och over W procent studentexamen. Bland annat på grund härav föreslås, att intradesfordringarna i fråga om kunskapsämnena ökas till att väsentligen motsvara realskolans kursplan, dock utan att som villkor för inträde foreskrives avlagd realexamen. Som följd härav framläggas förslag till ändrade undervisningsplaner för den 4-åriga folkskoleseminanekursen. I utredningsuppdraget ingår frågan om särskild utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. De sakkunniga föreslå, att detta sedan länge på dagordningen stående önskemål nu förverkligas. De sakkunniga ha fått sig förelagt att i samband härmed jämväl behandla frågan om en höjning av inträdesfordringarna och en revision av de nuvarande kursoch timplanerna för småskoleseminarierna. Åtgärder i sistnämnda riktning motiveras av huvudsakligen samma skäl som motsvarande åtgärder beträffande folkskoleseminarierna, men även därav, att det måste tillses, att jämvikten mellan undervisningen i den ena och den andra seminarieformen icke rubbas. . Såsom framgår av ovanberörda riksdagsskrivelse av den 14 Dum 1932, tog 1932 års riksdag icke definitiv ställning till folkskolesemmarieorgamsationens omfattning. Däremot fixerade riksdagen i samband med förstatligandet av småskollärarutbildningen omfattningen av småskolesemi-

21 narieorganisationen. Redan på ett tidigt stadium av sitt utredningsarbete kommo de sakkunniga till den uppfattningen, att de föreliggande omständigheterna talade för att ej blott folkskoleseminarieorganisationen utan även den så sent som år 1932 fastställda småskoleseminarieorganisationen vore för stor för landets behov. Den fallande nativitetskurvan ingav farhågor för att lärarbeståndet i framtiden skulle bli för stort, om examinationen av lärare beräknades enligt dittills använda metoder, d. v. s. med hänsyn väsentligen till förändringarna i lärarbeståndet men endast i mindre grad till barnantalets utveckling. På grund härav igångsatte de sakkunniga i början av år 1934 en undersökning av dessa spörsmål, vilken undersökning — sedan Kungl. Maj:t anbefallt dem att avgiva förslag jämväl rörande småskoleseminarieorganisationens omfattning — utsträcktes till att avse en prognos rörande barnantalet i folk- och småskolorna under åren fram till år 1955 samt rörande det därav betingade lärarantalet. Resultatet av denna undersökning har bekräftat nyssnämnda farhågor. Undersökningen är den enda av denna art, som hittills offentliggjorts, och har därför icke kunnat verifieras på annat håll. Den har emellertid synts tillräckligt säker för att kunna användas för det ändamål, som här avses. Med anledning av den starka minskning i behovet av lärartjänster inom folkskoleväsendet, som de sakkunniga sålunda funnit sig kunna konstatera, ha de nödgats föreslå en ganska avsevärd begränsning av seminarieorganisationen. Då det emellertid här är fråga om en organisation, som redan finnes och som, om den nu beskäres för hårt, i framtiden endast med stora kostnader kan återuppbyggas till erforderlig omfattning, ha de sakkunniga ansett försiktigheten kräva att vid organisationens utformande räkna med betryggande marginaler. De sakkunniga utgå därför i sitt förslag till yttre organisation för seminarierna från en viss normal årlig examination av lärare men ha samtidigt sökt tillse, att organisationen, om så skulle erfordras, tillåter en ganska betydande utökning av examinationen. De framlagda förslagen åtföljas, i den mån de äro av författningsnatur, av vid betänkandet fogade författningsförslag. Under sitt utredningsarbete ha de sakkunniga funnit, att den stadga, som nu gäller för folkskoleseminarierna, är i behov av revision även i andra delar än dem, som omedelbart beröras av de förslag, vilka här nedan framläggas. Under de mer än tjugo år, varunder nämnda stadga funnits till, har skolväsendet undergått en snabb och genomgripande utveckling, vilken medfört, att stadgan trots vidtagna partiella ändringar blivit föråldrad. Den synes även i formellt hänseende tarva en överarbetning, framför allt i preciserande och förkortande riktning. Emellertid ha de sakkunniga, inom vilkas uppdrag ifrågavarande uppgift icke omedelbart faller, ej ansett sig böra framlägga förslag till ny stadga. Men då de icke kunnat underlåta

22 a t t författningsmässigt angiva sina förslag, h a de valt a t t framlägga de författningsbestämmelser, som direkt beröras av förslagen, i den lydelse, de enligt deras mening böra erhålla. De sakkunniga förutsätta emellertid, a t t åt skolöverstyrelsen uppdrages att avgiva förslag till helt n y a stadgebestämmelser för folkskoleseminarierna, därvid h ä n s y n torde böra tagas till de sakkunnigas förslag till lydelse av vissa paragrafer. Vad nu anförts gäller givetvis även beträffande småskoleseminarierna, för vilka 1919 å r s landstingsseminariestadga nu i vissa delar gäller genom av Kungl. Maj:t år 1933 utfärdade provisoriska föreskrifter för nämnda seminarier. De sakkunniga förutsätta sålunda, att, samtidigt med stadgebestämmelserna för folkskoleseminarierna, på förslag av skolöverstyrelsen och med beaktande av vad de sakkunniga nedan anföra, även utfärdas definitiva stadgeföreskrifter beträffande småskoleseminarierna. Då ett flertal bestämmelser äro eller synas kunna bli gemensamma för folk- och småskoleseminarierna, kan möjligen den anordningen ifrågasättas, att de för n ä m n d a seminarieformer erforderliga bestämmelserna sammanföras i en gemensam seminariestadga. Redan av det nu sagda har framgått, att frågorna om den inre och yttre organisationen av folk- och småskoleseminarierna ha många beröringspunkter. De sakkunniga ha därför ansett sig böra i den efterföljande framställningen behandla dessa spörsmål i n ä r a samband med varandra. De göra början med dels folkskoleseminariernas, dels ock småskoleseminariernas inre organisation, varmed h ä r n ä r m a s t förstås inträdesfordring a r n a och undervisningsplanerna. Därefter behandlas i ett särskilt kapitel den för folk- och småskoleseminarierna i m å n g a hänseenden gemensamma frågan om utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Efter en undersökning rörande behovet av lärare vid folk- och småskolorna upptagas sedan frågorna om folk- och småskoleseminariernas yttre organisation. Hit hänföras spörsmålen om anordnande av seminarierna som dubbel- eller enkelseminarier, om inrättande av samseminarier, om antalet seminarier, om antalet 4-åriga och 2-åriga linjer samt om semin a r i e r n a s förläggning. I ett särskilt kapitel behandlas vissa mera fristående spörsmål, bland annat frågan om l ä r a r n a s fortbildning. De sakkunniga framlägga därefter beräkningar rörande kostnaderna för den av dem föreslagna seminarieorganisationen. Särskilt för sig lämna de sakk u n n i g a specialmotivering till vissa av dem föreslagna författningstexter. I en vid betänkandet fogad bilaga J lämnas en av ledamoten Pauli, respektive — vad angår Tyskland — av lektorn K. Falck författad redogörelse för folkskollärarutbildningen i vissa främmande länder. Denna redogörelse är huvudsakligen g r u n d a d på uppgifter, som de sakkunniga hösten 1932 införskaffat genom utrikesdepartementets förmedling och som kompletterats dels genom personliga iakttagelser, dels ock u r tillgänglig litteratur. I den m å n de ovan angivna till de sakkunniga remitterade eller hos de

23 s a k k u n n i g a gjorda framställningarna icke i det följande särskilt beröras, torde de få anses besvarade med vad nedan anföres. De sakkunniga vilja emellertid e r i n r a om att de, som n ä m n t s , först i ett senare betänkande komma att behandla vissa frågor r ö r a n d e undervisning av psykiskt efterblivna b a r n jämte utbildning av l ä r a r e för sådan undervisning.

II. Folkskoleseminariernas inre organisation. A. a.

D e n 4-åriga s e m i n a r i e l i n j e n .

Inträdesfordringar och inträdesprövning.

Gällande bestämmelser. Inträdesprövningarna till första klassen i det 4-åriga seminariet omfatta enligt § 30 i stadgan den 3 juli 1914 (nr 133) för statens folkskoleseminarier med i denna paragraf åren 1918 (nr 757) och 1930 (nr 73) vidtagna ä n d r i n g a r prov i kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi, naturkunnighet, teckning, välskrivning, sång och slöjd. F o r d r i n g a r n a för godkänt vitsord äro i kristendomskunskap och modersmålet en på flera punkter utvidgad folkskolekurs, i matematik väl inhämtad kurs för 6-klassig folkskola av A-formen, i naturkunnighet kursen för 6-klassig folkskola av A-formen, i historia Sveriges historia enligt kursen för klasserna 1—3 av 4-årig och klasserna 1—4 av 5-årig realskola samt i geografi de olika ländernas, särskilt fäderneslandets, geografi, motsvarande kursen för ovannämnda klasser av realskolan. Beträffande ämnet geografi gällde före år 1930 den bestämmelsen, att fordringarna skulle omfatta n ä m n d a moment enligt kursen för realskolans fem lägre klasser. Denna bestämmelse hänförde sig till kursen i ämnet geografi enligt 1906 å r s undervisningsplan för den 6-åriga realskolan, i vilken jämväl Sveriges geografi var upptagen inom kursen för klasserna 1—5. Då Sveriges geografi enligt 1933 års undervisningsplan för de allmänna läroverken icke behandlas förr än i den sista klassen av 4-årig och 5-årig realskola — samma kursfördelning i fråga om Sveriges geografi gällde även för realskolan enligt 1928 års undervisningsplan — h a r den år 1930 vidtagna ändringen i bestämmelserna rörande inträdesfordringarna i geografi kommit i viss motsats till den äldre bestämmelsen. Emellertid h a r vid inträdesproven vid de olika seminarierna fortfarande k r ä v t s goda kunskaper i Sveriges geografi, vadan inträdesfordringarna i detta ämne reellt kommit att omfatta ett viktigt moment av kursen för den sista realskoleklassen.

24 Frågan om höjda inträdesfordringar. Redan folkundervisningskommittén diskuterade i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna utförligt såväl frågan om det värde, som borde tillerkännas avlagd realskolexamen för inträde i folkskoleseminarium som frågan om ett direkt samband mellan realskola och folkskoleseminarium. Av olika skäl avböjde kommittén tanken på att avlagd realskolexamen skulle berättiga till inträde i seminarium utan prövning. Kommittén ifrågasatte emellertid, om icke en särskild 3-årig seminariekurs borde anordnas för dem, som före inträdet avlagt realskolexamen. Vid sina överväganden av skälen för och emot en sådan anordning kom likväl kommittén till det resultatet, att förhållandena inom skolväsendet vid denna tidpunkt icke nått den utveckling och kommit till den stadga, att någon säkrare vägledning kunde givas för framställandet av förslag i antydd riktning. Enligt kommitténs uppfattning borde emellertid frågan om ett närmare samband mellan seminariet och realskolan snart nog bli föremål för behandling. Kommittén framhöll i detta sammanhang, att i den mån den kommunala mellanskolan utvecklades och därmed tillfällena ökades för ungdom ur de bredare folklagren att erhålla den skolbildning, som vitsordades genom realskolexamen, skulle en del av de skäl, som vid tidpunkten för kommitténs ståndpunktstagande kunde anföras mot anordningen att i väsentlig utsträckning grunda seminariet på realskolan, förlora i betydelse. I sin underdåniga framställning den 10 november 1931 angående folk- och småskoleseminariernas framtida organisation upptog skolöverstyrelsen även till behandling frågan om seminariernas inträdesfordringar och de vidgade möjligheterna till realexamens avläggande, överstyrelsen erinrade därvid först om folkundervisningskommitténs här ovan refererade ståndpunktstagande. Därefter redogjorde överstyrelsen för de ökade möjligheterna till realexamens avläggande, vilka inträtt under de senaste tjugo åren samt för det inflytande dessa förhållanden haft på rekryteringen av seminariernas elever. Med åberopande bland annat av framlagda siffror rörande antalet orter, där realexamen kunde avläggas, samt rörande antalet åren 1926—1930 vid folkskoleseminarium intagna elever, vilka avlagt realexamen eller förvärvat normalskolekompetens, framhöll överstyrelsen, att den tidpunkt, då, som folkundervisningskommittén uttalat, frågan om förhållandet mellan folkskoleseminarium och realskola borde upptagas till förnyad grundlig omprövning, snart kunde anses vara inne. Det syntes därför överstyrelsen vara önskvärt, att en särskild utredning i detta ärende komme till stånd. Gentemot folkundervisningskommitténs tanke, att på avlagd realskolexamen skulle kunna byggas en 3-årig seminariekurs, hävdade överstyrelsen bestämt den uppfattningen, att även om realexamen fastställdes som villkor för inträde vid folkskoleseminarium, kunde ändock icke den nuvarande utbildningstiden av fyra år förkortas. Enligt överstyrelsen vore det tydligt, att det för folkskoleseminarierna skulle kunna medföra vissa lättnader i kurserna, om undervisningen kunde helt bygga på det kunskapsmått, som vitsordades genom realexamen. Men dessa lättnader borde enligt överstyrelsens uppfattning framför allt komma utbildningen till godo på det sättet, att arbetet kunde bli mindre forcerat och att den viktiga, rent pedagogiska utbildningen kunde bli bättre tillgodosedd. I detta sammanhang behandlade överstyrelsen också frågan om seminariernas rekrytering från landsbygden, varmed egentligen avsågs deras rekrytering med ungdom från mer avlägsna trakter av landet, överstyrelsen erinrade härvid om att seminarierna erhållit ett stort antal av sina mest begåvade och skickliga elever från orter, där ungdomen efter avslutad folkskola icke varit i tillfälle att vid fort-

25 satt vistelse i hemmet förskaffa sig annan skolbildning än den numera obligatoriska fortsättningsskolan. Fortsatt skolgång skulle för dem ha krävt inackordering på annan plats. Studiebegåvade unga män och kvinnor från sådana orter hade ofta av rent ekonomiska skäl sett sig hänvisade att vid ett seminarium få tillfredsställa sin studielust. För folkskolan hade det varit av största betydelse att den kunnat bland sina lärare r ä k n a begåvade män och kvinnor med särskilt god utrustning för lärarkallet, vilka haft sitt hem i mer avlägset liggande bygder och för vilka därför seminariet praktiskt taget varit den enda möjliga studievägen, överstyrelsen ansåge, att inga åtgärder borde vidtagas, som skulle väsentligen försvåra en dylik rekrytering av folkskollärarbanan. Gentemot införandet av realexamen såsom inträdesvillkor för folkskoleseminarierna kunde sålunda vissa betänkligheter hysas. Skulle man med hänsyn till det allmänna skolväsendets utveckling emellertid anse tiden vara inne att inordna folkskoleseminariet i det allmänna skolsystemet genom att låta dess lärokurser bygga på realskolan, syntes det därför överstyrelsen ej vara ur vägen om åtgärder bleve vidtagna, som tillförsäkrade ungdom från rena landsbygden möjlighet att utan avläggande av realexamen fortfarande vinna inträde vid folkskoleseminarierna. Detta önskemål skulle enligt överstyrelsens uppfattning vinnas, om vid sidan av den utbildning, som skulle bygga på realexamen, vid vissa seminarier anordnades en folkskollärarutbildning, vilken som förutsättning ej krävde större kunskapsmått utöver folkskolans än det, som begåvade inträdessökande kunde förvärva genom studier på egen hand eller med bistånd av sin lärare i folkskolan. För denna sistnämnda lärarutbildning skulle erfordras fem år, sålunda ett år längre tid än för den 4-åriga, på realskolans kunskapsmått grundade utbildningen. överstyrelsen hade helt naturligt på frågans dåvarande stadium icke velat framlägga något förslag i förevarande hänseende men ansåge det synnerligen önskvärt, att, om en utredning angående realexamen som inträdesvillkor till folkskoleseminarierna komme till stånd, i samband därmed också sådana åtgärder övervägdes, vilka kunde tillförsäkra dessa seminarier fortsatt rekrytering med ungdom, som fått sin föregående skolbildning uteslutande i folk- och fortsättningsskolor. I det förslag till seminarieorganisation, som överstyrelsen framlade, hade förutsatts, att utrymme skulle finnas för inrättandet av 5-årig kurs vid några folkskoleseminarier. I fråga om inträdesfordringarna till det 4-åriga seminariet anförde departementschefen i propositionen nr U3/1932, att han — med hänsyn till, bland annat, de vidgade möjligheter, som numera funnes för realexamens avläggande och det förhållandet, att, som skolöverstyrelsen påvisat, ett stort antal av de intagna eleverna före inträdet avlagt realexamen eller förvärvat normalskolekompetens — ansåge, att inträdesfordringarna kunde och borde höjas till det mått av kunskaper, som realexamen vore avsedd att garantera. Emellertid instämde departementschefen med överstyrelsen däri, att en sådan anordning av inträdesfordringarna icke torde böra vidtagas, varigenom utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt god utrustning för lärarkallet, vilka hade sina hem i mer avlägset liggande bygder, praktiskt taget skulle utestängas från inträde vid folkskoleseminarium. Enligt departementschefens mening torde, med hänsyn härtill, fordringarna böra fastställas till avlagd realexamen eller för inträdessökande, vilken icke avlagt realexamen, till kunskaper, vilka motsvarade dem, som intygades genom realexamen, dock att fordringarna skulle begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom det sistnämnda alternativet skulle det för ungdom från mer avlägsna bygder bli möjligt att i hemmet, eventuellt med hjälp av någon närboende lärare, tillägna sig de kunskaper, som fordrades för inträde vid seminariet. Däremot ansåg sig departementschefen icke kunna biträda överstyrelsens uttalande i fråga om inrättandet av 5-åriga seminarier, avsedda för ungdom från den

26 rena landsbygden, vid vilka de nuvarande inträdesfordringarna skulle bibehållas. Departementschefen fann det icke lämpligt att anordna så många olikartade seminarielinjer, som sålunda skulle uppkomma, och utbildningen skulle enligt departementschefens mening genom en sådan anordning icke bli billigare för eleverna men väl dyrare för staten. I sitt utlåtande nr 122/1932 i anledning av ovanberörda proposition jämte i ämnet väckta motioner ställde sig statsutskottet avvisande mot Kungl. Maj:ts förslag i fråga om inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna och till de motioner, som åsyftade dels bifall till, dels ock komplettering av nämnda förslag. Utskottet yttrade härom bland annat: »Utskottet kan icke finna, att, med hänsyn till statsintresset, tillräckliga skäl föreligga att företaga en så väsentlig höjning av inträdesfordringarna, som den av Kungl. Maj:t ifrågasatta. I det stora hela förefaller det utskottet, som om våra folkskoleseminarier i den gestaltning, de erhöllo genom 1914 års seminariereform, visat sig väl skickade att fylla sin uppgift. Våra folkskollärares utbildning torde i allmänhet motsvara de krav, deras blivande verksamhet ställer på dem i fråga om insikter och färdigheter och även sätta dem i stånd att följa utvecklingen på det pedagogiska området och därav tillägna sig det, som för deras arbetsförhållanden kan vara användbart. Utskottet känner sig därför icke övertygat om att den tilltänkta förhöjningen av inträdesfordringarna kan motiveras med ett verkligen förefintligt behov av en förstärkt lärareutbildning; i varje fall synes det icke vara på denna väg, som ett sådant mål lämpligen bör eftersträvas.» Vad beträffade de motionsvis framkomna yrkandena på förnyad utredning i fråga om inträdesfordringarna, förklarade utskottet sig icke kunna biträda dessa yrkanden, försåvitt de åsyftade utredning angående en väsentlig höjning av inträdesfordringarna av den art, Kungl. Maj:t föreslagit. Härutinnan anförde utskottet följande: »Däremot vill det synas utskottet, som om det kunde vara nyttigt, att en undersökning verkställdes, huruvida icke de gällande inträdesfordringarna i ett eller annat avseende kunna vara i behov av en omarbetning. Att härvid i ett eller flera ämnen en höjning kan finnas motiverad får givetvis icke betraktas såsom uteslutet. Med hänsyn till önskvärdheten av att en dylik undersökning eller utredning kommer till stånd vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör särskild framställning härom. Utskottet anser sig böra tillägga, att utskottet förutsätter, att fordran på särskild inträdesprövning under alla förhållanden bibehålles. Enligt utskottets mening erbjuder nämligen inträdesprövningen ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna ett gott elevmaterial.» I fråga om inträdesfordringarna hade reservationer avgivits av herr Kvarnzelius m. fl. samt aV herr Björck. I den förra uttalades, att, för att frågan skulle kunna allsidigt bedömas, utredningskravet syntes lämpligen böra helt allmänt angivas såsom avseende ändring av inträdesfordringarna vid det 4-åriga folkskoleseminariet. Ifrågavarande reservanter ansågo, att utskottets yttrande i denna del bort ha följande lydelse: »Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta motionerna synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående inträdesfordringarna vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna anses tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för närvarande över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans lärare än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som skett i vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att tjäna såsom underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare medfört, att det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen av fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga avsevärt högre än nämnda be-

27 stammelser angiva. Även häri ser utskottet ett tungt vägande skäl att taga frå° m m . t r a <tesfordringarnas revidering under övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att avskaffa fordran på särskild inträdesprövning något som väl näppeligen heller torde hava varit departementschefens avsikt 1 vårtorn anser utskottet inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla förhållanden torde böra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna beträffar anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena. Härmed vill utskottet icke hava sagt, att utskottet delar departementschefens uppfattning om att realexamen bör stadgas såsom kunskapsnorm. Utskottet anser sig härutinnan icke bora intaga någon bestämd ståndpunkt, emedan utskottet — i motsats till departementschefen men i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna 1:338, 11:495 och 11:496 framställda yrkandena - finner detta spörsmål ännu icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets mening en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle jämväl bör lämnas lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening i ämnet. En sådan utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas innehåll och kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla rent organisatoriska spörsmål. Då utskottet anser här torehggande fråga vara av stor vikt för folkskollärarutbildningen, vill utskottet ämnef»' * " r i k S d a g C n h ° S K u n g L M a j : t § ö r s ä r s k i l d framställning om utredning i gan

I den av herr Björck avgivna reservationen hemställdes om allsidig utredning av frågan om inträdesfordringarna med särskilt beaktande av landsbygdsungdo b mens intressen. Vid den slutliga behandlingen av ärendet i riksdagen antog första kammaren det forslag, som innefattades i den av herr Kvarnzelius m. fl. avgivna reservationen under det andra kammaren härutinnan biföll utskottets hemställan På grund av de skiljaktiga besluten gjorde riksdagen ej något uttalande beträffande inträdesfordringarna. Frågan om inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna har ock vid olika tilltallen vant föremål för behandling inom seminariernas och folkskolans lärarsammanslutningar. Vid det elfte svenska seminarielärarmötet år 1923 redogjorde framlidne lektor . \ ? ° r J e s s o n f o r en av honom företagen undersökning av förbildningen hos de mtradessokande till första klassen vid seminarium åren 1921 och 1922 Börjesson föreslog bland annat, att de intagna eleverna skulle vid undervisningen sorteras efter sin föregående utbildning, varvid de som avlagt realexamen skulle utbildas till folkskollärare inom en 3-årig linje. Något uttalande gjordes ej vid mötet i anledning av detta förslag. Vid det tolfte svenska seminarielärarmötet år 1926 föreslog rektor E. Norrman att motet skulle uttala sig för att för kvinnliga elever måtte inrättas särskild 3-årig seminariekurs, som skulle bygga på förut förvärvad normalskolekompetens eller avlagd realexamen. I inträdesprövningarna till denna kurs skulle dock även andra sökande med tillräcklig förbildning få deltaga. Förslaget vann i stort sett toga bilall och föranledde icke något uttalande av mötet. I anledning av skolöverstyrelsens förutnämnda skrivelse den 10 november 1931 avgavo centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund, centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening gemensamt till Kungl Maj:t den 9 januari 1932 en skrivelse, i vilken bland annat uttalades önskemålet' att den av överstyrelsen förordade utredningen angående inträdesproven till folk-

28 och småskoleseminarierna måtte utvidgas till att avse en ingående och allsidig undersökning i fråga om anordnandet av den framtida utbildningen av lärare för folk- och småskolor. Vid denna utredning borde bland annat beaktas spörsmålen om ifrågavarande lärarutbildnings inordnande i det allmänna skolsystemet samt om i vad mån utbildningen borde bygga på studentexamen, realexamen eller med den sistnämnda examen likvärdig kunskapsnivå. Bland de till de sakkunniga överlämnade framställningarna behandla trenne frågan om inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna. I underdånig skrivelse den 31 augusti 1932 har kommunala mellanskolornas förening hemställt om övervägande av frågan, h u r u v i d a icke såsom grund för den 4-åriga seminariekursen borde fastställas ett kunskapsmått, motsvarande fordringarna för realexamen. I underdånig skrivelse den 27 februari 1933 beträffande utbildningen av lärare för folk- och småskolan har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollär ar förening m. fl. framställt önskemål, att den 4-åriga linjen måtte byggas på de kunskaper, som förutsättas för realexamen. I underdånig skrivelse den 14 juni 1933 har styrelsen för svenska seminarielärarföreningen redogjort för behandlingen inom de olika till seminarielärarföreningen hörande ortsföreningarna vid de olika folkskolesem i n a r i e r n a av vissa spörsmål, som de sakkunniga ha a t t utreda. Ortsföreningarna hade sålunda även fått tillfälle a t t y t t r a sig om inträdesfordringarna till det 4-åriga seminariet, v a r v i d ortsföreningarna haft a t t besvara frågan: »Anser ortsföreningen, att inträdesfordringarna till det fyraåriga seminariet böra höjas till i huvudsak realexamens nivå?» Resultatet av ortsföreningarnas behandling av denna fråga sammanfattas av styrelsen på följande sätt: Det är en bland de röstande fullständigt dominerande uppfattning, att inträdesfordringarna till det 4-åriga seminariet böra även formellt höjas, liksom de på grund av den stora konkurrensen vid inträdesprövningarna redan faktiskt äro väsentligen högre än gällande bestämmelser angiva. Ävenledes härskar bland seminariernas lärare i stort sett den meningen, att denna höjning bör fastställas till »i huvudsak realexamens nivå». Det har synts lämpligt, att seminarielärarföreningen, medan sakkunnigas utredning pågår, icke närmare fixerar innebörden av uttrycket »i huvudsak». Några ortsföreningar ha emellertid ansett sig böra åtminstone giva en antydande motivering och kommentar till uttrycket, i det man framhållit vikten av att vid de nya inträdesfordringarnas fastställande skälig hänsyn tages till att möjligheterna för sådana begåvade unga män och kvinnor med fallenhet för lärarkallet, vilka icke varit i tillfälle att genomgå realskola eller motsvarande skola, icke må alltför mycket försvåras. Givetvis tänker man härvid närmast på de svårigheter de främmande språken innebära för dessa ungdomar. Vad sålunda av ett par ortsföreningar betonats torde i själva verket vara ett önskemål hos majoriteten inom seminarielärarkåren. De s a k k u n n i g a . I n n a n de sakkunniga för egen del ingå på frågan om inträdesfordr i n g a r n a , vilja de redogöra för en undersökning rörande det 4-åriga seminariets elevrekrytering. F r å n seminarierektorerna ha infordrats upp-

29 gifter beträffande under åren 1922—1934 vid prövningarna till första klassen anmälda, prövade, godkända och intagna sökande, fördelade i följande grupper med hänsyn till förutgående studier: Sökande som: 1. endast genomgått folkskola (och fortsättningsskola), 2. genomgått en eller flera klasser av folkskolans högre avdelning, 3. genomgått en eller flera klasser av högre folkskola, 4. genomgått olika kurser vid folkhögskola eller lantmannaskola, 5. avlagt småskollärarexamen, 6. genomgått en eller flera klasser vid realskola eller kommunal mellanskola, men ej avlagt realexamen, 7. genomgått en eller flera klasser vid högre flickskola, men ej förvärvat normalskolekompetens, 8. genomgått en eller flera klasser å gymnasium, men ej avlagt studentexamen, 9. avlagt realexamen, 10. förvärvat normalskolekompetens, 11. avlagt studentexamen, 12. avlagt studentexamen och därefter bedrivit akademiska studier samt 13. erhållit annan utbildning. Till den sistnämnda gruppen ha av rektorerna hänförts sökande, som bedrivit studier vid exempelvis tekniska skolor, handelsskolor, korpralskolor, lärlings- och yrkesskolor. Uppgifterna hänföra sig för vart år till förhållandena vid avslutade inträdesprövningar, varför icke medtagits smärre eventuella ändringar, vilka inträtt vid början av nästpåföljande hösttermin. Dessa ändringar ha emellertid genomgående varit av obetydlig omfattning. F ö r a t t få material till en jämförelse mellan förhållandena under de senaste åren och under de första åren, då de n u v a r a n d e inträdesfordr i n g a r n a började tillämpas, ha de sakkunniga från seminarierektorerna infordrat uppgifter rörande de sökande jämväl för åren 1915—1917. Då det visade sig svårt a t t få uppgifterna i alla detaljer lika n o g g r a n n a som för åren 1922—1934, ha uppgifterna för åren 1915—1917 inskränkts till a t t omfatta de för varje särskilt å r intagna sökandena. Ur de erhållna uppgifterna ha i tabellerna 1 och 2 sammanställts siffrorna för de under åren 1922—1934 vid samtliga seminarier i prövningarna deltagande samt de under åren 1915—1917 och 1922—1934 intagna sökandena, fördelade på de olika förbildningsgrupperna. Tabell 2 visar den procentuella förekomsten av n ä m n d a grupper bland de under respektive år prövade och i n t a g n a sökandena. Det är ett stort a n t a l sökande till första klassen, bland vilka seminarierna haft att välja för sin rekrytering under åren 1922—1934. Av 27 592 anmälda sökande ha 23 180 deltagit i prövningarna, 13 617 godkänts och 5 904 intagits. Av de prövade h a i genomsnitt under dessa år 25*5 procent vunnit inträde. Då tillströmningen av sökande ingalunda sjunkit i samma proportion som möjligheterna för intagning minskats genom den indragning av klassavdelningar, vilken vidtagits från och med år 1926, har konkurrensen om platserna blivit allt hårdare. Medan sålunda under åren 1922—1934 31*2 procent a v de prövade kunde intagas, ha under åren 1932—1934 blott 16-5 procent av dem v u n n i t inträde. E n a h a n d a blir förhållandet, om m a n bet r a k t a r det a n t a l godkända, som kunnat intagas. Under åren 1922—1934 ha till första klassen godkänts 13 617 sökande, av vilka 5 904 eller 43 procent intagits. Åren 1922—1924 godkändes sammanlagt 3 567, av vilka 2 018 eller 56 procent intogos, medan under åren 1932—1934 av 3 712 godkända intogos blott 993 eller 26 procent.

30 i — l O O t - O S k O C M C - T t i C O C M

. g2 W M ä S.9 < aH

I o v •o

I I

i wis

ffi3!h!fliOWCOCO^lO CC

CO i—i

tM

CO tO i->

> fl* o * a ar*

J3HH « * i T ) _ i N T ) K^c-- «5

cd

>

Q

rH

*5

o > o o c M t - i a o O ' - i i - H L - - < © r H C 0 i - H C M C 0 - < # i a » o

5 S g ^aa

t*

CD

i—I

O

OD CM

CO Os a

t—i 00 CO CM 00 00 T * t— ^f 00 Tjiia-rr^rCMCMco-^-'*""»!

g fl

o *J T!

fl"S*B«

C7S

CD

CO tH

Z

go | S

O rH

co O M

CM

i—i •** c» -<* O <-H

CM

CM

™ i-r-l

S " - H ^ co fl CO . «

3 CO CO

S Sts _ 2 rrj « £•13 fl a C rH O fc

4, a «

« 5*

OJ

Ia

lO

C M C O C M C O C M C M C O C O T *

l>.

05 Ol

O O O - ^ C O t ^ l ^ O O O O O C M O O

(C (O K3

r H 0 0 0 S C M T H C 0 C 0 0 0 - * C M C M C 0 O —. — H i - H r H r r r—i '—• '—' 1-H

I" Il

CM

»o 09 CO

r-t

a

--a S4 jl| o •© Ä co M 5 o -jj co O,

i

•

*•

rH

ort

• CO I i " CO ' + J r— j

eo rH

8 5 2 5

«

r rri fl C H O fl -J fl^ *«2 3D

C - 00 i-H rH

fN »O

CO

OJ 2

(H

C- ^

c ^ O S C C C O k O O S O S C O C D - ^ O C O O CO CM CO CO i-H i—I i—11—I 1—I

J5

a

eaU a cs - i < ? B a — Ta S c£ ca g "3 cd cu ca • o S S o ** M

[fl

33 Ii H-

c o o o c o d c o i C i c o i O k O r -

T j l i O . - * C O C M C M C v | C M C M C M C M C M

e3 S3

r»

"5 a - rt > S iO jO^Os» 0) ' S aj S ToJ a

c«

OJ . i

I

CM

^ rH OJ

l>

CM

i-l

T j T»l CM

H OS i—i

31 t i—i

O CO CM i-l i-i

(M

»o

os

co

t»

m

»C

Cl CM

O CO

O •**

»D t CO

CO CM

M

-

CO

I-I

00 TU

os

CC

CO

© O O C M O S C D C O i O O S T X T J t i # i n » O i C i O C O

rH

00 CM

H IM -< CO OS CO O CC - * C M C M e O < M - * - > * C M

OJ co

00 OS

§

i-l

*tf i—i

CM

B O

rH

"O ÖÖ 5 CÖ Tö ^ ÖÖ I Ö CM rH t ~ go o ~ t » t - t > ® ( N W ( M » f f l t O ^ C O ^

-- &J} S r S

fl

sa 8 a

t - i o - ^ i o n o t i t - o e o i O O A ' - t t -

I I

r^ O 9 2 « CM fl e» C «* t »

pfl boos , _ a ^ os <*> s « l - 1

T ^ C M C O C O C M C O C O C M e O

a

a ~ •- a

h

i O 0 0 3 5 0 0 O i l O © i - l « 3 r - < _ ; » £ O i — lO H IM t- t> i-i l> lO © OS OS r-

-fl h

D - ^ S tH o c 8 fl 0 « M a

*

<s « a £ c a is ^ ^ —

Si

CU

SÄ-äJf CO ^ «-• CU CB CO (H

fl

> CS "o j£ § -°- ' a CO fl CO

t>

• f l »

C

CO ™

43 o

v

oo o CM

co i—i »o •<# CM CM

0-3

CO

O

CM

O

OS

CO © CO

00 Ol © if> CO CM

o

co co

t>

2 !fl ri"«0 fl 4-> Ä

co 00

°fl

r H

t-

a

CM

f r^ lO

CD

lO

CO

O

CO

00 rTji

00 rH Tf

H »e CO

t >

IS i-i (O

-<* OS 00

i. ii

lO co

M -*

(O 00

-

-

* f co

csfl-§^°4J fl M a *c S H B a TJ a .2 a HH a M a.fls fl

v c fl

-* CM

os co r - »o

SS

B eo

•* OS CD

OS X OS CM CO CO

rH O rH

CO t I""1 " * " ^ OS

»o

co

eo

co

^

os

os

t-

»c

-*

CM

ffl

co .2 »i 5 j

S^ 5

* >^4JTi i S "5 S "2 S fl 3 >

:0 03 OS ,

00 OS O i—1 CM CO " ^ C M C M O I t M C O C O C O C O C O

o s o s o s o s o s o s o s o s o s o s o s o -

«u

lO

a-H

C/! OS

1-H

-H

—

a CM 0105

(H

a + i co v. a a ® — -,

Il ig or « S-g

fl •

C

u

CS

a

be

b

CS

cs

fl

c S CU

ja u o

«r> 0)

r H

0 JS

CU

(fl

CS

r *

>

:0 U

«H

fl. fl

+* IM b

*e

•i TT

<"^ fl fl

fl fl ii > •in + J fl fl * U fl *—* te B * S b *< Cfl CU SV

+J

»H

os rH

•1

CN CS!

• ti

ii IT)

B M

fl •S 0 4H fl

a CS CO

> fl H->

a OJ

o

o u a. H-> CO

a o M o (H

:0 co CS

a

u

CU

a CO

bo _B

'B 2 15 a

•

*->a CO CS

h CS

• OS

cU

X CU

2r2

w> o :C5 ^ hri co HH ^

cb ©

"o o Q

-

• *

CS

O

ta M

cc

cb k ö

c

CS

-*

CO

-b

CO

00 Hl

-b cb

CO

bi

IO

CS

O0

bi

PH

CM

SS

CD

o

bi

CM

cb

O

©

1 1 1

rf

-

1 1 1

1 1 1 1 I

0,

1 1 1

1 1 1 1 1 1 ©

1 1 1

1 ©

1 1 1

1 ©,

1 ©

a,

CO

Hi

lO

« 0,

CU

KS

o CO

o t»

1 1 1 1 eo

~

Z

CU

co

~ Cu

CU

<f

lO

CO

kO

kQ

as rH

CO rH

ee

o>

Ht

-

CM

e bi

1 1 1 1

Hl

CO

CC

kO

kQ

04 Ol

CO CM

CO CO

O

l-H

bi

CM

bi

CO

CO

ib

CU

!

1 1

ib

CU

~ Cu

~ CU

~

SS

C*

<*

CO

1 1 1 os

tf-

10 t»

i l

©

O

©

CO

CM

co kr»

Cl

©

r H

CS

»o

cc

CM

CO

1 1 1 1 CO

CD

o

i-H

O

o

er.

H

CO

CM

CO

to

CO

•o

•«*

•C

6}

CD

bi

DO

CD

Hi

©

©

CS

CC

t1-

l >

CO

OS

cb

o rH

O

HI

er.

C)

CO CO

-b cb

cb CS

o

ev

CS

T—i

>b CS

IQ

CO

CO

CO

Til

co

CO

oi

Hi

• *

O

»O CO

CM CO

OM

OJ \C.

rH i©

CD

3 -* Hl

1 1 1 1

CC

a. CM

CD

CM

CM

Ol

Hl

CS

bi

l-H

T*

o

Cl

co

CM

cb lO

CO

-* eo CO

7—\

CO

Ol Ol

CO

Ol

© CO

CO •c

CS

IN

O l

Ol

CO

Ol

2 bi

CM

o

en

©

r-1

Hl

se

©

rn

.C

CO

cc

CC

CS

r H

io

bi

l-H

cb eb

cc

CD

ö

Hl

CS

CO

© CO

cb

CC

ib

• *

!

©

©

©

1C

rr .O

co

-H

o

©

l-H

-*

ca

o

cs O

bi

rH rH

o

CD

o

O

CD

CO

cc

Ol

CO

O l

o

Hl

CO

CO

bi

i»

e

©

•*

ib

Cl

Cl CO

Ol

CO

O

eo

lO

Hl

ti

bi

bi

bi

eo

o di

bi

CO

cb O!

O!

©

r—1

•a

CD y—l

Ol

Cl

Hl

O l CM

CO CM

CM

Cl

Cl

Cl

CO

CO

CO

t -

Q0 CM OS

oo

00 Ol

eo Ol

cc

CD

i—1

l-H

er.

O

5-1

tres

Ol Hl

lO rH

LO

<—< ©

as

CO

CO

CO

Ol

CM

CO Ol

OS CM

O CO

CO

Östro

eo

-*

CM

»O

cc

cb

O l

as

eo «0

iH

Hl

CM

lO

-b

11 Hl

CO Cl

er.

as

o

co »o

Ol

.o

Ö

CO

os

Ol CO

ib

CD

t-

-

Ol CO

Hi

CO

r^

'C

H *

CO

CO

s»

bi

eo

1 1 1 1

a.

CO

>b »b

CU

CO

er.

Hi

lO

CS

cb

oo

CM

•—i

©

t-

CO

00 CD

r H

1 1 1 1

-* as 00

CO

Hl

et

CO

co

T—

t»

©

CM

r H

-*

CO

CD

cc

>o

CO

CO

1—1

CT;

J-

CO

Hl [^ rH

©

as

CM

CM

O

lO

CM

•a

eb

H co

Cl

CM

© O

t~

CC

-t.

CM

Hl

iH

Hi

CS

rf

oq

cb

<a O

O

00 Ol

t-

CO

o

CS

©

CO CM

ib

ö

Hl

©

rH

©

»CO

CO

CO

O

CM

-i

©

1C

CO

as

co

e

its

rH

Hi

cb

<*

•o

©

CO

cb

lO

CO

©

CO

o

cc

eb

00 CM

»b "b .b

©

CO

CO

o

bi

t-

CM

-b «b

e

bi

CO

CS

•C

eo

CO

CM

cb

er.

cs

CD

CD

CO

CO

Cl

CO

CM

cb

CD

co

eo CM

CO

O

CM

o

oo

o —H

as

CM iH

o 4j1

©

CO

CO

-

o

t-

CS

00 CO

Cl

t

Hl

CO

©

r-l

•—1

1 1 1 1

CO

1 ©

CO

<M

CO

t»

l-H

va

cb

00 CO

es

CD

cc

o

1 1 1 1

co

CS

CS

a » •£

en

CO

cb

>o

2. Folkskolans högre avdelning

fl. B fl

6. Real- 7. Högre 4. Folk8. Gymhögskola 5. Små- skola eller flickskola nasium skolekommunal utan noreller lantutan stumellan- malskole- dentmanna- seminarium skola utan kompeskola examen realexamen tens

ii T5

12. Stu10. Nordentmal11. Stu- examen 13. Anskoledentjämte nan utkompe- examen akad. bildning tens stud.

©

eo

•c*

»o i—i

os

os CO

H

os

7 l-H

OS rH

CM CM OS

CO O l

os

CM OS

•O CM Os

CC Ol

CM

as

G:

as

as

as

as

-o as

CO'

as

co ©

T O l O l ©

32 Av tabellerna 1 och 2 framgår, att, om man till en början bortser från sökandena med studentexamen, det framför allt är fyra förbildningsgrupper, som lämnat flertalet av de sökande. Dessa grupper äro: grupp 1 (endast folkskola och fortsättningsskola), grupp 9 (avlagt realexamen), grupp 4 (genomgått kurser vid folkhögskola eller lantmannaskola) samt grupp 10 (förvärvat normalskolekompetens). Av dessa fyra grupper förete de båda först anförda inbördes en motsatt utveckling. De, som genomgått endast folkskola och fortsättningsskola, ha hela tiden befunnit sig i sjunkande; år 1915 tillhörde nära hälften (49-i procent) av de intagna denna grupp, år 1924 voro de ännu 40 procent och tio år senare icke fullt 12 procent. De som avlagt realexamen bland de intagna ha samtidigt i stort sett ökat sin andel, från 8-5 procent år 1915 till 34 procent år 1934. Grupperna 4 och 10 förete däremot större variationer, varvid grupp 4 har att uppvisa svagare representation under åren 1915—1917 samt 1926 —1929. Efter sistnämnda år har denna grupp uppnått större andel bland de intagna och varierar mellan 14-8 procent år 1930 och 12-? procent år 1934. För grupp 10, som omfattar endast kvinnliga elever, håller sig andelen, bortsett från åren 1929—1931, under 10 procent. De anförda siffrorna visa alltså, att sammansättningen av första klassen vid folkskoleseminarierna alltmer förskjutits i sådan riktning, att antalet intagna med högre skolbildning ökats. Ännu starkare framträder denna utveckling, om man beaktar uppgifterna rörande antalet intagna studenter med och utan akademiska studier. De sakkunniga återkomma härtill vid frågan om särskild utbildning av studenter till folkskollärare och vilja här blott framhålla, att antalet intagna sökande med studentexamen under perioden 1922—1934 uppgår till 312, vadan studenterna uppnått femte rummet bland de ovannämnda förbildningsgrupperna. År 1934 intogos 315 sökande i första klassen; av dessa hade 67 eller 21-3 procent avlagt studentexamen. För att ytterligare belysa förskjutningen mot högre skolbildning bland de i första klassen intagna anföras nedanstående siffror för åren 1915, 1924 och 1934 (tabell 3). Medan sålunda ännu år 1924 de intagna, tillhörande grupperna 1 och 4, bland vilka de flesta torde komma från rena landsbygden, utgjorde över hälften av hela antalet, ha dessa båda grupper tio år senare sjunkit till ungefär en fjärdedel av antalet. Samtidigt har antalet av dem, som avlagt realexamen eller förvärvat normalskolekompetens, procentuellt ökats från 27-3 procent till 43'2 procent. Inräknas bland dessa två grupper jämväl de, som förut genomgått en eller flera klasser å gymnasium utan att ha avlagt studentexamen, ha dessa tre grupper tillsammans ökats från 28-8 procent till 46*4 procent. Emellertid förelåg redan många år före utfärdandet av 1914 års stadga för statens folkskoleseminarier en bestämd skillnad emellan de manliga och kvinnliga seminarieeleverna med avseende på förbildningen. Inom

33 T a b e l l 3.

S a m m a n s t ä l l n i n g av v i s s a u p p g i f t e r u r t a b e l l e r n a 1 o c h 2.

Förbildningsgrupp

I procent av antalet intagna

Antal intagna 1915

1. Endast folkskola

4. Folkhögskola eller lantmannaskola

49-1

40-o

11-8

7-1

11-2

12-7

9. Realexamen

8-6

19-9

34-o

10. Normalskolekompetens

8-5

7-4

9-J

8. Gymnasium utan studentexamen

0-4

1-6

11 —12. Studentexamen

67 Hela antalet intagna

Grupperna 1 + 4 »

9+10

32 21-3

56-2

51-%

24-5

17-o

27-3

43-2

»

9 + 10 + 8

17-4

28-8

46-4

»

9 + 1 0 + 8 + 11 + 12

17-4

28-8

67-7

den senare kategorien har antalet elever med högre skolbildning hållit sig relativt högre än inom den förra. Efterföljande tabell 4 visar, h u r u förhållandena i detta hänseende v a r i t bland de under åren 1915, 1924 och 1934 i n t a g n a eleverna, varvid endast medtagits siffror för de i tabell 3 anförda förbildningsgrupperna. Av siffrorna i tabell 4 framgår att år 1915 utgjordes n ä r a tre fjärdedelar av de intagna manliga eleverna utav sökande, som tillhörde grupperna 1 och 4, medan antalet, som innehade högre skolbildning, v a r obetydligt. Av de kvinnliga eleverna innehade redan d å en tredjedel högre skolbildning (realexamen eller normalskolekompetens), och dessa voro lika många som de, vilka tillhörde grupperna 1 och 4. Vid en jämförelse mellan siffrorna fram till år 1934 finner man, att tillströmningen av sökande med högre skolbildning medfört, att ökningen för dessa gruppers andel bland de i n t a g n a blivit avsevärt större för de manliga eleverna än för de kvinnliga. Samtidigt har utvecklingen lett till att n u m e r a icke fullt en femtedel av de kvinnliga eleverna tillhör grupperna 1 och 4. De ovan skildrade förhållandena ha sålunda medfört, att medan inträdesfordringarna formellt k v a r s t å t t på en nivå, som, med u n d a n t a g för historia och geografi, motsvarar folkskolans kurs eller en något förstärkt sådan, har genom det ökade antalet bland de intagna, vilka avlagt realexamen, förvärvat normalskolekompetens eller bedrivit gymnasialstudier, eleverna i första klassen i allt större antal innehaft kunskaper, motsvarande realexamen. Men till följd av den alltmer ökade konkurrensen om platserna har samtidigt kunskapsnivån stigit även hos dem, som redovisats såsom tillhörande gruppen 1 (endast folkskola och fortsättningsskola) 3 — 352 240.

34 T a b e l l 4. J ä m f ö r e l s e m e l l a n a n t a l e t u n d e r å r e n 1915, 1924 o c h 1984 i f ö r s t a k l a s s e n av 4-årigt f o l k s k o l e s e m i n a r i u m i n t a g n a m a n l i g a o c h k v i n n l i g a e l e v e r . I procent av antalet intagna

Antal intagna

kvinnliga

manliga

kvinnliga

manliga

Förbildningsgrupp

1915 1924 1934 1915 1924 1934 1915 1924 1934 1915 1924 1934 1. Endast folkskola

150 180

4. Folkhögskola eller lantmannaskola

9. Realexamen

10. Normalskolekompetens 8. Gymnasium examen

utan

student-

3-6

18-8 20-3 24-4

0-4

3-0 24-5

2-5

0-9

3-4 15-9

173 242

20 67 71

60-8 29-1 33-8 3 5 3 16-9 17-3 35-2 33-4 44-5 56-3 19-1 38-2 33-8 45-4 59-7

19-1 62-7 33-s 45-4 75-6

»

9 + 10

»

9 + 10+8

64 101 65 103

76 123

65 103

9 + 10 + 8 + 11+12-.-

13-6 14-8

19 48 119 227 192 196 398 232 Hela antalet intagna

»

7-i

11—12- Studentexamen

Grupperna 1 + 4

7*6

17-3 35-2 14-6 24'2 31-9

64-7 47-2 14-3 30-2 28-2

och gruppen 4 (folkhögskola eller lantmannaskola), vilka vid inträdesprövningen företett kunskaper, som legat väsentligt över de fastställda intradesfordringarna. . . Kedan av den anledningen, att de intagna elevernas kunskapsnivå sålunda alltmer närmat sig realexamen, kan det synas lämpligt att genom en höjning av inträdesfordringarna åvägabringa en bättre överensstämmelse mellan dessa och de faktiskt nu rådande förhållandena. Men även från andra synpunkter synas de nuvarande bestämmelserna angående inträdesfordringarna mindre tillfredsställande. Såväl genom de reformer vilka sedan år 1914 genomförts i fråga om folkskolan, som ock genom det övriga undervisningsväsendets framåtskridande, ha undan for undan ökade krav blivit ställda på folkskolan och dess lärare. Genom 1919 ars undervisningsplan för folkskolan, fortsättningsskolereformen av år 1918 och de förbättrade arbetsmetoder, som i allt större utsträckning kommit till användning inom det svenska skolväsendet, ha sålunda fordringarna på seminariets fackliga utbildning av eleverna blivit ökade. Tillgodoseendet av dessa fordringar har möjliggjorts genom den alltmer faktiskt ökade allmänbildningsnivån hos eleverna. Kraven på den fackliga utbildningen skulle ännu mera kunna tillgodoses, om seminarierna även formellt genom höjda inträdesfordringar kunde förutsätta större allmänbildning hos samtliga elever. En höjning av inträdesfordringarna, varigenom utbildningen inom den 4-åriga linjen kunde bygga på det mått av kunskaper,

35 som realexamen avser att bibringa, skulle ock medföra, a t t seminarierna v u n n e en b ä t t r e anslutning till det allmänna skolväsendet, än vad fallet för n ä r v a r a n d e är. Om vid en dylik höjning av inträdesfordringarna bestämmelserna rörande kraven p å kunskapernas omfattning i de olika ämnena i stort sett formulerades i anslutning till gällande undervisningsplan för realskolan, skulle detta ge de sökande ökade möjligheter a t t på egen hand bereda sig för inträdesproven. Med den n u v a r a n d e formuleringen av fordringarna i ämnena kristendomskunskap, modersmålet och matematik, vilka icke ansluta sig till någon bestämd kurs inom det allmänna skolväsendet, har det ofta visat sig förenat med svårigheter a t t ge aspiranterna vägledande råd i fråga om vad som verkligen kräves i dessa ämnen ävensom rörande lämplig förberedelselitteratur. De sökande ha ock i stor utsträckning funnit lämpligt a t t som förberedelse för inträde genomgå s. k. preparandkurser. Av de åren 1932—1934 i första klassen intagna 993 sökandena hade enligt seminarierektorernas uppgifter 660 eller 66-5 procent genomgått preparandkurs. H ä r i äro inr ä k n a d e j ä m v ä l de intagna, vilka u n d e r åren 1932 och 1933 genomgått den av staten vid folkskoleseminariet i Luleå u p p r ä t t h å l l n a förberedande kursen, vilken var i verksamhet under tiden från och med läsåret 1916—1917 till och med läsåret 1932—1933. De olika här ovan angivna förbildningsgrupperna visa varierande siffr o r rörande deltagandet i förberedande kurser. Största antalet deltagare visar gruppen 1 (endast folkskola och fortsättningsskola), av vilken bland 148 intagna 140 genomgått dylik kurs. Grupperna 4 (folkhögskola eller lantmannaskola) och 9 (realexamen) visa samma procentuella andel: grupp 4 91 av 125 intagna, grupp 9 246 av 339 i n t a g n a eller för vardera gruppen 72-8 procent. Till gruppen 10 (normalskolekompetens) höra 75 intagna, av vilka 40 eller 53-3 procent genomgått preparandkurs. Till och med bland de i första klassen i n t a g n a studenterna finnas r ä t t många, som genomgått dylik k u r s : av 173 i n t a g n a studenter hade n ä r a en tredjedel eller 55 bevistat preparandkurs. F ö r att utröna omfattningen, planläggningen m. m. av de privata prepar a n d k u r s e r n a införskaffade de sakkunniga hösten 1932 genom vederbörande seminarierektorer upplysningar från samtliga dylika kurser, vilka van t i verksamhet under läsåret 1931—1932. I Stockholm fanns ej någon sådan kurs och vid seminariet i Luleå var som ovan nämnts, förberedande kurs anordnad med anslag av statsmedel. I samtliga ovnga seminariestäder funnos under nämnda läsår privata preparandkurser med ett sammanlagt elevantal av 912. Endast vid en sådan kurs (Landskrona) sköttes undervisningen helt av lärare, som ej voro anställda vid vederbörande folkskoleseminarium Vid en kurs var en seminarielektor ledare och deltog även i underÖVFigt V a r V M n å g r a k u r s e r n å Tu!?8'11', S ° n a v seminariets övningslärare anställd, medan majoriteten av kursernas ledare och lärare utgjordes av seminariernas ovningsskollarare.

36 Kurserna omfattade i allmänhet 4 X> månader med upp till 30 timmars undervisning per vecka och pågingo, utom i Umeå, endast under vårterminen. I Umeå fanns dessutom en kurs om 2 % månader under höstterminen för sådana sökande, som blott hade folkskolutbildning. I en del fall voro kurserna avsedda endast för nybörjare, d. v. s. sökande, som förut icke genomgått sådan kurs, medan i andra* från början även mottogos elever, som förut genomgått preparandkurs. Vid flera kurser var undervisningen under senare delen av vårterminen (1 34—2 månader) anordnad såsom repetitionskurs, i vilken deltogo jämväl sådana elever, som under något föregående år genomgått preparandkurs. Antalet deltagare i nybörjarkurserna växlade mellan 26 och 93. Där repetitionskurs var anordnad såsom fortsättning på föregående nybörjarkurs, var antalet deltagare givetvis större och varierade mellan 75 och 140. Beträffande omfattningen av den vid kurserna meddelade undervisningen upplystes i ett par fall, att kursen avsåg att ge möjlighet för eleverna att översikts- och repetitionsvis medhinna ungefär realskolans pensum. Beträffande 9 av kurserna med tillsammans 614 elever erhöllos detaljerade upplysningar rörande i vad mån deltagarna förut bevislat dylika kurser ävensom rörande deras föregående studieutbildning. Av 600 elever i de nämnda 9 kurserna hade 441 (43*5 procent) förut icke genomgått preparandkurs, 131 (21*8 procent) förut bevistat en sådan kurs och blott 28 deltagit i två eller flera kurser. Av 606 deltagare i förevarande 9 kurser hade 270 (44-6 procent) förut genomgått endast folkskola och fortsältningsskola, 58 genomgått en eller flera kurser vid folkhögskola eller lantmannaskola, 171 (28*3 procent) avlagt realexamen. 33 förvärvat normalskolekompetens och 17 avlagt studentexamen. För i övrigt jämförbara kurser var avgiften i medeltal 135 kronor (växlande mellan 200 och 90 kronor). Reduktion av avgiften hade medgivits för sådana deltagare, som inställt sig först efter kursens början, dessutom i flera fall lör dem, som förut genomgått kurs, för syskon, som samtidigt deltogo i kursen, och för obemedlade elever. Vid några kurser mottogos även icke-betalande elever. Endast vid ett seminarium hade lärare, som undervisat i preparandkurs, deltagit vid inträdesprövningarna, i det en sådan lärare biträtt vid granskningen av provet i rättskrivning. Vid övriga seminarier deltogo kurslärare icke i prövningarna på annat sätt än som vakthavande vid de skriftliga proven; vid flera seminarier tjänstgjorde härvid samtidigt någon lärare, som icke undervisat vid vederbörande preparandkurs. Då riksdagens beslut år 1932 angående nedläggandet av seminarierna i Härnösand, Landskrona och Skara förelåg först, sedan den för deltagande i årets inträdesprövningar stadgade ansökningstiden utgått, vidtogs detta år den anordningen, att samtliga kollegier fingo på vanligt sätt efter avslutade prövningar avgöra de sökandes behörighet och därefter hos skolöverstyrelsen föreslå visst antal av de behörighetsförklarade till intagning. Av de erhållna upplysningarna framgår, att vid de 9 seminarier, för vilka uppgifterna äro fullständiga, föreslogos sammanlagt till intagning 176 eller 28'7 procent av de 614, vilka genomgått preparandkurs i dessa seminariestäder. Nämnda seminarier hade att till intagning föreslå tillhopa 275 sökande. Detta antal täcktes sålunda till 64 procent av sökande, vilka samma år genomgått preparandkurs. Enligt överstyrelsens beslut intogos detta år vid de 11 seminarier, där intagning kunde ske, 351 elever i första klassen. Av dessa hade enligt rektorernas uppgifter 233 eller 66'2 procent genomgått preparandkurs. Det h a r synts de s a k k u n n i g a i p r i n c i p olämpligt, att ett av statsmakt e r n a u p p b y g g t s y s t e m för u t b i l d n i n g a v folk- och s m å s k o l l ä r a r e v i s a t s i g

37 i sin praktiska tillämpning behöva kompletteras med privata knrser a v detta slag Dessa knrser h a dels genom det ofta mycket höga antalet delt a g a r e och dels genom den i regel p å ensidig minneskunskap koncentrerade undervisningsmetoden visat s i g innebära stora olagenheter n r pedag o g i k synpunkt. Deltagarna i d y l i k t kursarbete vänjas vid studiemetoder, som aro rakt motsatta det till självverksamhet syftande arbetssätt, vilde Ä h S H r m P T 1 * S f m i , n a r i e r n a * * • * » * sakkunniga genom sina i det följande ramiagda förslag vilja ytterligare befrämja. Härtill komm e r a t t kunskapsresultatet i regel måste te sig ganska fragmentariskt och därför v a r a av ringa gagn för sådana sökande, vilka trots genomgången p r e p a r a n d k u r s ej lyckats vinna inträde och således nödgats nedlägga e t t avsevärt mått av både tid och kostnader på en föga givande utbildning torde h e r n " T i l t S Ö 1 T d e d e l t a g B ' d e P r i v a t a P^parandkurscrna torde be o darpa, att det med nuvarande formulering av inträdesfordringa r n a ställer sig svårt för dem a t t på egen hand förskaffa sig en tydlig uppfattning av vad som kräves vid prövningarna. Enligt de sakkunnigas mening skulle dessa svårigheter i väsentlig mån knnna undanröjas, om intradesfordringarna i de särskilda ämnena formulerades i anslutning till be a m d a kurser i realskolan. Härigenom skulle för mången studiebegåvad ung man eller kvinna, som ieke vore i tillfälle a t t genomgå realskola givas möjlighet a t t p å egen hand förbereda sig till inträdesproven Hnru-' vida även efter en sådan justering av fordringarna dylika kurser fort-

orute D T att Tirirooh aga beständ'fir givet ™ »** **§ iorutse Det synes de sakkunniga under alla förhållanden böra övervagas, h u r u v i d a ej direkt förbud bör stadgas för vid seminarium anställd l ä r a r e a t t anordna och undervisa vid privata preparandkurser I d e t t a sammanhang anse de sakkunniga det vara av intresse a t t erinra om ^ e r f a r e n h e t e r , som gjorts vid den av staten vid folkskoleseminariet i Luleå u p p r a t hållna preparandkursen, vilken anordnades första gången ar 1J16 och nedlades genom riksdagens beslut år 1933

a

;*ÄÄ

stora, svar.gheter alt utan en sådan kurs erhålla kv.llflcer.df sökande M n det e n n n a r L n T T - ' T ? '' " " 5 N W r l W d ' "*'' xm>™ia « * * • * • til, d bbet n n T 7 ™" S v a n « h e l e r n a ""sågos sammanhänga med dels de° lågt utvecklade folkkolevascndet , övre Norrland och de sämre möjligheterna att i de,sa trakter erhålla handledning vid förberedelse för inträde vid seminarian, deT, ock den Z m o d e r n a , ' *?,£ f " t L " *?*?>*' • » * annat s p r å k ' ä ' svenska ^ 2 ! , * 1916 ars riksdag uttryckte sina synnerligen stora betänkligheter mo att en preparandkurs på staten, bekostnad upprättades vid ett statens fo k b tt~lZianTS T% 7Uaie- r i K S d a g e n a " S 1 ^ m k l — a n m d n ^ e, forho Norrland h e w i f T ^ 1 PP'""««". " t genom en stigande folkbildning i Norrland behovet av dessa kurser • en framtid skulle göra sig mindre »ältande R-ksdagen lorvan.ade, att, därest seminariet skulle k o ™ att ombildas ttll et, ,an,

38 seminarium, dessa kurser i saknad av fullt berättigande skulle försvinna. Under dTenas^e åren hade seminariet endast omfattat fem klassavdelningar SkoloverftvrelLn hade därför nu företagit en utredning rörande det fortsatta behovet av fn preparandkurs. Av denna utredning framgick bland annat att tillströmningen av S d e i Luleå under åren 1923-1933 varit fullt jämförlig med til strömningen vid övriga seminarier. Även kvalitativt hade rekryteringen varit god, i de de g o d t a s antal under vart och ett av de nämnda tio åren betydligt överstigit antalet in"agna. Farhågorna för att seminariet icke i tillräcklig grad skulle erhålla elever f ån ö v r e Norrland hade visat sig överdrivna, då rekryteringen av eleverna under de "enaste tio åren till ungefär 80 procent skett från de bada nordligaste länen Vad anginge behovet av preparandkurs för sådana sökande som icke hade Svenska språket Ull sitt modersmål, visade utredningen, att under aren 1924-1932 S e undePr vart år intagits i medeltal 2 , sådana sökande^vid^eminar^ medan medeltalet av dylika elever i preparandkursen vant 4'7 per ar. Antalet elever rfursen hade för vart år varit ungefär 34; de flesta hade haft genomgången folkkola som grund. Endast i undantagsfall hade elever med realexamen intagits i k u r i n mSverna hade aldrig tillåtits bevista kursen mer än en gång I medeltal h X under åren 1923-1932 44 procent av kursdeltagarna vunnit intrade som elever Z seminariet. På grund av den sålunda företagna utredningen fann overs vresen i fråga om behovet av preparandkursen bland annat, att även om itragavarandekurs lyllt sin uppgift och varit av stor betydelse för seminariets rekrytering s ! kunde dock ett så stort behov av en sådan kurs för det dåvarande icke anse^ föreligga att anslag därtill för nästkommande budgetår vore nödvändigt. Vid sina överväganden ha de sakkunniga sålunda kommit till den uppfattningen, att inträdesfordringarna i de olika kunskapsämnena bora höjas till en nivå, i väsentlig mån motsvarande vad som kräves i realexamen. Tillströmningen av sökande med denna examen h a r åtminstone under de senaste åren varit av den omfattningen, att det skulle v a r i t möjligt att enh a r t med dessa sökande vinna en ganska tillfredsställande rekrytering av seminarierna. Under åren 1932-1934 prövades nämligen 1813 sökande med realexamen, av vilka 1265 godkändes oeh endast 338 intogos vartill under samma period kommo 389 sökande med förvärvad normalskolekompetens, av vilka 283 godkändes och 75 intogos. Till följd av de, särskilt på g r u n d av 1927 års läroverksreform, okade möjligheterna att avlägga realexamen torde m a n även för framtiden k u n n a räkna med stor tillströmning av sökande med denna examen H u r u möjligheterna att avlägga realexamen utvecklats under 20-årsperioden frän å r 1914 till år 1934 framgår av sammanställningen å sid. 39, vilken tor vartdera året angiver antalet allmänna läroverk och kommunala mellanskolor, där denna examen kunnat avläggas. Av tabellen framgår, att möjligheterna för avläggande av realexamen väsentligt ökats. Tabellen visar emellertid också, att dessa mojligheter alltjämt ställa sig mycket olika för olika delar av v å r t land Visserligen ha seminarierna alltmer, i samband med de efter år 1926 vidtagna inskränkningarna i fråga om de intagnas antal, i viss m å n förlorat sm föru t v a r a n d e provinsiella k a r a k t ä r med avseende på elevernas rekrytering i det vid de olika seminarierna anmält sig sökande i ganska stort antal

39 19 Allm. läroverk

19 3 4

S:a anKomm. stalter mellan- med real skolor examen

Allm. läroverk

S:a anKomm. stalter mellan- med real skolor examen

Stockholms stad

10 Stockholms län

9 Uppsala län

12 Södermanlands län

6 Östergötlands län

11 Jönköpings län

7 Kronobergs län

5 Kalmar län

9 Gotlands län

1 Blekinge län

4 Kristianstads län

8 Malmöhus län

20 Hallands län

5 Göteborgs och Bohus län

10 Älvsborgs län

8 Skaraborgs län

9 Värmlands län

5 Örebro län

3 Västmanlands län

4 Kopparbergs län ••

5 Gävleborgs län

5 Västernorrlands län

4 Jämtlands län

2 Västerbottens län

2 Norrbottens län Riket

9 7 5 9 7 5 2 1 2

jämväl från orter, tillhörande ett flertal län utom det, vartill seminariestaden hör. Denna sålunda konstaterade rörlighet hos de inträdessökande torde med nuvarande kommunikationsmöjligheter kunna antagas bli ännu mera ökad, särskilt vid en ytterligare inskränkning av seminarieorganisationen. Men trots detta förhållande torde man, om avlagd realexamen uppställes såsom villkor för inträde, kunna befara, att till följd av de för olika delar av landet varierande möjligheterna att avlägga denna examen rekryteringen av de särskilda seminarierna med kompetenta sökande skulle bli ganska ojämn. För att belysa, hurudana variationerna med avseende på de sökandes förbildning med de nuvarande inträdesfordringarna varit vid olika seminarier, lämnas i tabell 5 uppgifter för åren 1932—1934

40 Tabell 5. Antalet prövade och intagna med olika förbildning i I n-

P r ö v a d e Förbildningsgrupper

(Seminarium)

V—ö K—d L—å K—r

Grupperna 1. Endast folkskola + 4. Folkhögskola eller lantmannaskola 219 Grupperna 9. Realexamen + 10. NorHela antalet prövade, resp. intagna Grupperna 11 + 12.

Studentexamen

manliga

kvinnliga

manliga

St.

U—å V—ö K - d L—å

rörande antalet prövade och intagna tillhörande förbildningsgrupperna 1 4, 9 och 10 för manliga sökande i Växjö, Karlstad och Luleå samt for kvinnliga i Kalmar, Stockholm och Umeå. Dessutom ha i tabellen medtagits uppgifter rörande sökande med studentexamen. " I detta sammanhang må anföras resultatet av en undersökning, som de sakkunniga gjort beträffande samtliga 681 elever, tillhörande den 4-åriga linjen vid seminarierna i Göteborg, Kalmar, Luleå, Stockholm, Umeå och Växjö läsåret 1932—1933. De elever, som icke avlagt real- eller studentexamen och ej heller förvärvat normalskolekompetens, fingo därvid bland annat besvara en fråga, huruvida de skulle, därest realexamen fordrats för inträde, ha avlagt sådan examen. Vid nekande svar skulle motivering härför lämnas. Av de inkomna uppgifterna innehöllo 669 fullständiga svar å samtliga frågor. Av dessa 669 elever hade 345 sina hem å orter, där möjlighet fanns att avlägga realexamen, medan de övriga 324 i sina hemorter saknade sådan möjlighet. Av den förra gruppen hade 228 avlagt realexamen respektive förvärvat normalskolekompetens, medan 29 uppgåvo sig icke ha k u n n a t avlägga realexamen eller förvärva normalskolekompetens. Bland de 324 eleverna utan möjlighet att i hemorten avlägga realexamen eller förvärva normalskolekompetens hade 104 avlagt sådan examen, medan 151 uppgåvo sig i de flesta fall av kostnadsskäl icke h a kunn a t avlägga n ä m n d a examen. Givetvis kunna av dessa siffror icke dragas alltför vittgående slutsatser, men de torde likväl kunna anses ge någon ledning i fråga om lämpligheten att för n ä r v a r a n d e uppställa kravet på avlagd realexamen för inträde vid seminarierna. Då de sakkunniga av vad ovan anförts ansett sig böra draga den slutsatsen, a t t tidpunkten ännu icke torde vara inne för att uppställa avlagd realexamen såsom inträdesfordran, föreligger ej heller något skäl att i princip ä n d r a den nuvarande anordningen av inträdesprövningarna, varigenom samtliga sökande oavsett arten av sin förbildning måste deltaga

41 f ö r s t a k l a s s e n vid v i s s a f o l k s k o l e s e m i n a r i e r u n d e r å r e n 1932—1934. t a g n a

I procent av prövade

kvinnliga K—r

St.

I procent av intagna

manliga

kvinnliga

U—å V—ö K—d L—å K - r

St.

U—å V—ö K - d L - å K—r

St.

U—å

manliga

kvinnliga

50-2

52-2

60-9

26-8

8-s

50*3

30-2

29-9

43'i

1-4

33-o

29-6

27-7

25-s

25-8

67-1

34-2

33-3

43-0

24-c

64-3

48-1

—

—

—

—

—

6-o

4-8

4-9

4-0

8-8

16-9

12-9

34-3

_ 1-7

27-0

i proven. Erfarenheterna under de g å n g n a åren ge ock vid handen, att genom den personliga kontakt, som de olika l ä r a r n a uppuå vid prövninga r n a med de sökande, det varit möjligt för seminarierna att bland de godk ä n d a träffa ett lämpligt urval av sådana sökande, som i fråga om mogenhet, begåvning, kunskaper och färdigheter visat sig äga goda föruts ä t t n i n g a r för folkskollärarbanan. Vid sina överväganden rörande höjningen av inträdesfordringarna i de särskilda ämnena ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen att för ämnena teckning, välskrivning, sång och slöjd de nuvarande fordringarna bora bibehållas. Beträffande dessa ämnen föreslås ej heller någon omormulermg av gällande bestämmelser med undantag för ämnet sång i fråga om vilket föreslås en mindre redaktionell ändring. Vad beträffar de övriga, i de n u v a r a n d e prövningarna ingående ämnena, h a de sakkunniga övervägt, h u r u en höjning av fordringarna skulle påverka möjligheterna till inträde för sådana sökande, som av olika skäl framfor allt ekonomiska, icke skulle bli i tillfälle att bedriva studier vid realskola eller likartad utbildningsanstalt. Vid bedömandet av detta s p o r S m å i har hänsyn tagits till den genom 1919 års undervisningsplan föroattrade folkskolundervisningen, den genom 1918 års reform obligatoriska lortsattnmgsskolan samt de numera starkt ökade möjligheterna till självstudier genom bland a n n a t korrespondensundervisningen, studiecirkelrörelsen, föreläsningsverksamheten, radion och den lättillgängliga popuarvetenskapliga litteraturen inom olika ämnen. Med beaktande av dessa förhållanden anse de sakkunniga, att även för sådana studiebegåvade unga m a n och kvinnor, som ej kunna komma i tillfälle att å t n j u t a undervisning i realskola, det icke skall erbjuda något väsentligt hinder att på egen hand eller med hjälp av lämplig person i hemorten i n h ä m t a de kunskaper, som motsvara realskolans kurs i ämnena kristendomskunskap modersmålet, matematik, historia, geografi samt biologi och hälsolära'

42 Detta så mycket mindre som man torde kunna räkna med att dessa sökande vid inträdet alltjämt komma att ha uppnått en rätt mogen ålder. Beträffande nu nämnda ämnen föreslås sålunda, att inträdesfordringarna bestämmas till huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen tor realskolan. I fråga om modersmålet har härvid icke medtagits krav pa kännedom om dansk och norsk litteratur. > För ämnena fysik och kemi, vilka jämte biologi och halsolara enligt de nuvarande fordringarna ingå i ämnet naturkunnighet, har det däremot ej ansetts lämpligt att kräva ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realskolans. För inhämtande av kurserna i dessa ämnen erfordras tillgång till nödiga anordningar för anställandet av experiment. Da tillgång till behövlig laborativ utrustning ofta torde saknas for sådana sökande, som icke äga tillfälle att genomgå realskolan, ha de sakkunniga^ sitt förslag till inträdesfordringar för dessa båda ämnen sökt utesluta sä* dana moment i realskolekursen, för vilkas studium kräves möjlighet att anställa mer invecklade experiment. Beträffande ämnet fysik omfattar förslaget sålunda realskolans kurs i fråga om statik och värmelara, medan för den övriga delen av ämnet fordringarna liksom nu omfatta kursen for 6-klassig folkskola av A-formen.2 Beträffande ämnet kemi ansluter sig förslaget till kursen i realskolans näst högsta klass. I de nuvarande inträdesfordringarna ingår ej något krav på kunskaper i främmande språk. Helt naturligt skulle det för seminariernas utbildningsarbete vara en stor fördel, om ett sådant krav kunde uppställas. Möjligheterna att på egen hand inhämta kunskaper i främmande språk ha ock numera genom kurser i radio och grammofonkurser, studiecirkelverksamhet och dylikt avsevärt ökats. Emellertid torde de kunskaper, vilka pa detta sätt inhämtas på egen hand utan den ledning, som erhålles vid deltagande i realskolans undervisning, bli alltför vaga, för att seminariestudier i främmande språk för ifrågavarande elever skulle med framgång kunna grundas på sådana självstudier. Dessutom komme uppställandet av kravet på dylika kunskaper såsom oeftergivligt villkor vid inträdet att hårdast drabba sådana sökande, vilka icke varit i tillfälle att deltaga i skolundervisning i främmande språk. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga i fråga om de främmande språkens ställning vid inträdesproven föreslagit, att för inträde skall fordras kunskaper i engelska språket till en omfattning, som i huvudsak överensstämmer med realskolans kurs, men att sökande, som ej önskar deltaga i nämnda prövning, efter anmälan hos rektor befrias från att underkasta sig sådan prövning. Beträffande de i §§ 27—29 av nu gällande seminariestadga givna be1 Medelåldern för samtliga under åren 1922-1934 intagna var 20"2 år. Åren 1932-1934 var intagningsåldern för samtliga 20"8 år, för förbildningsgrupp 1 (endast folkskola) 20 6 ar och för grupp 4 (folkhögskola eller lantmannaskola) 22*4 år. 2

Om obligatoriskt sjunde skolår införes, b ö r a ifrågavarande fordringar jämkas med hän-

syn härtill.

43 stämmelserna rörande intagning i seminarium innebär de sakkunnigas förslag, bortsett från smärre redaktionella ändringar, inga a n d r a avvikelser från nuvarande föreskrifter än vad som innehålles i författningsförslagets lydelse av § 29, mom. g. Med hänsyn till sökande, som icke v a r i t i tillfälle att avlägga realexamen eller förvärva normalskolekompetens, ha de sakkunniga i detta moment föreslagit, att sådan sökande skall lämna en redogörelse för de studier, han bedrivit som förberedelse för inträdesprövningen, med uppgift jämväl å därvid använda läroböcker och a n n a n litteratur. Genom en dylik bestämmelse böra de prövande l ä r a r n a k ä n n a sig förpliktade att vid bedömningen av resultaten i de olika proven t a g a särskild hänsyn till att dessa sökande huvudsakligen på egen hand med hjälp av uppgivna läroböcker och litteratur inhämtat sina kunskaper. Vad a n g å r de i § 31 av n u v a r a n d e seminariestadga intagna bestämmelserna rörande provens anordning, ha de sakkunniga h ä r u t i n n a n föreslagit vissa ändringar. I fråga om uppsatsprovet har borttagits nuvarande alternativet »återgivning av en muntlig framställning». Vid de flesta seminarier torde numera det skriftliga provet i modersmålet endast omfatta uppsats över ett bland flera uppgivna ämnen, vilket förfaringssätt måste anses lämpligast vid det åldersstadium, varom här är fråga. Vidare har föreslagits, att det särskilda rättskrivningsprovet skall utgå. Uppsatsprovet torde ge tillräcklig ledning för bedömandet av sökandens rättskrivningsförmåga, och vid fastställandet av betyget över uppsatsprovet bör givetvis nödig hänsyn tagas till sökandens visade ortografiska säkerhet. I fråga om de i n u v a r a n d e § 31 mom. d givna bestämmelserna rörande skriftligt besvarande av frågor, fallande inom fordringarna för de olika i prövningarna ingående kunskapsämnena, ha de sakkunniga med hänsyn till de meningsskiljaktigheter, som finnas bland seminariernas lärare rörande värdet av dessa prov, i sitt författningsförslag, § 31 mom. 1 A. c , givit bestämmelsen en formulering, som starkare framhäver valfriheten rörande anordnandet av nämnda prov. Slutligen ha medtagits bestämmelser rörande inträdesprovet i engelska språket. De sakkunnigas förslag till lydelse av § 32, mom. 1 rörande villkor för behörighet till inträde avviker i flera punkter från de gällande bestämmelserna. I fråga om den nuvarande möjligheten för finsk- och lapsktalande att vinna behörighet för inträde, även om sådan sökande icke erhållit godkänt vitsord i modersmålet, vilja de sakkunniga erinra om a t t redan folkundervisningskommittén i sitt betänkande år 1912 (I: 2 sid. 10) hävdade den uppfattningen, att alla, som vunne inträde såsom elever i seminarium, borde vid prövningarna ha ådagalagt godkända insikter i kristendomskunskap, modersmålet och matematik. Den sedan dess betydligt förbättrade undervisningen i svenska språket även i bygder med finsk- och lapsktalande befolkning torde ännu starkare motivera, att kra-

44 vet på godkänt vitsord i modersmålet bör gälla samtliga sökande. De faktiska förhållandena under den tid, då den ovan anförda särbestämmelsen v a r i t gällande, tala ock för ett borttagande av n ä m n d a medgivande. Enligt uppgifter, som de sakkunniga erhållit från rektorerna vid seminarierna i Luleå och Umeå, de båda seminarier där man varit i tillfälle a t t tillämpa ifrågavarande bestämmelse, ha med stöd av denna under åren 1915—1933 13 sökande av denna kategori behörigförklarats bland sammanlagt 2 147 godkända. Av dessa 13 tillhörde 3 seminariet i Umeå och 10 seminariet i Luleå. Samtliga dessa blevo ock intagna. Sista gången sådan intagning ägde r u m i Luleå var år 1919 (en elev). I Umeå intogs en sådan sökande under v a r t och ett av åren 1918, 1920 och 1924. Under samtliga år, då dessa sökande intogos, var totala antalet behöriga sökande vid de båda seminarierna genomgående så ringa, att så gott som samtliga kunde mottagas. Rektor vid seminariet i Umeå anmärker i sin uppgift, a t t av de tre omhandlade eleverna två blevo kvarsittare i första klassen och den tredje måste avgå i klass I I efter att ha tillbragt 4 år vid seminariet, Under betonande av att man av en sökande, som skall behöngforklaras för inträde i ett folkskoleseminarium, synes böra kräva, a t t han vid prövningarna visat sådana kunskaper i svenska språket, att han kunn a t godkännas, vilja de sakkunniga bestämt hävda, a t t ifrågavarande särbestämmelse bör utgå, och föreslå sålunda, att av samtliga sökande skall för behörighet krävas godkänt vitsord i kristendomskunskap, modersmålet och matematik. I överensstämmelse med den ståndpunkt, som de sakkunniga, enligt vad ovan anförts, intagit i fråga om inträdesprovet i engelska språket, föreslå de, att för samtliga sökande skall gälla, att behörighet för inträde kan, vid i övrigt befintlig kompensation enligt förslaget, medgivas sökande, även om han blivit underkänd i ett övningsämne. För sökande, vilken deltagit i prövningarna i engelska språket, innebär de sakkunnigas förslag dessutom möjlighet att bli behörigförklarad, även om provet i något annat kunskapsämne än kristendomskunskap, modersmålet och matematik skulle ha bedömts med icke godkänt vitsord. För såd a n sökande åter, vilken icke deltagit i prövningarna i engelska språket, skall enligt förslaget för behörighet fordras godkänt vitsord i samtliga övriga kunskapsämnen. I fråga om bestämmelserna i § 32 rörande villkoren för kompensation av eventuellt föreliggande brist på godkänt vitsord föreslås, att särskild hänsyn bör tagas till den mognad och studiebegåvning, som sökanden kan ha ådagalagt vid prövningen i det för lärarutbildningen centrala ämnet modersmålet. Slutligen föreslås ett tillägg till de nuvarande, i § 34 mom. 5 givna bestämmelserna rörande urvalet av elever bland dem, som blivit godk ä n d a till inträde. Härvid skall bland annat avseende fästas vid sökandens visade begåvning för lärarkallet. Med n u v a r a n d e arbetsförhållanden på folkskollärarbanan h a r det blivit allt sällsyntare, att e n

45 sökande v a r i t i tillfälle att tjänstgöra i folkskola. Vid seminarierna har under sådana förhållanden vid bedömandet av sökandens begåvning för lärarkallet, utöver vad som framgått genom de avlagda proven, i vissa fall hansyn tagits bland a n n a t till genom intyg styrkt arbete vid skollovskolonier, arbetsstugor m. 11. anstalter för socialt arbete bland barn och ungdom. Då denna möjlighet för bedömande av sökandes lämplighet som l ä r a r e synes förtjäna beaktande, ha de sakkunniga föreslagit ett tillägg till § 34 mom. 5, som innefattar en anvisning i n ä m n d a hänseende. Som framgår av vad i det föregående föreslagits rörande såväl inträdesfordringarna som ock anordningen av prövningarna till första klassen vid folkskoleseminarierna, ha de sakkumfiga vid utformandet a v sitt förslag i flera avseenden sökt taga särskild hänsyn till såd a n a sökande, vilka av olika orsaker varit hindrade att deltaga i undervisningen i realskola eller kommunal mellanskola eller att avlägga realexamen. Utöver de sålunda föreslagna å t g ä r d e r n a ha de j ä m v ä l övervagt andra, ägnade att för nämnda kategori av sökande motverka eventuella svårigheter att vid de föreslagna höjda inträdesfordringarna v i n n a inträde. De sakkunniga vilja sålunda ifrågasätta, om det ej vore lämpligt att till ledning för förberedande självstudier för dylika sökande genom skolöverstyrelsens försorg utarbetades en särskild handledning, upptagande bland a n n a t upplysningar rörande fordringa r n a i de olika ämnena jämte anvisning å lämplig litteratur. Denna handledning bör v a r a tillgänglig vid seminarierna och av rektor tillställas sökande, vilka begära råd och anvisningar rörande inträde vid seminarium. Vidare har övervägts lämpligheten av att genom en vid något seminarium u p p r ä t t a d kurs för unga m ä n och kvinnor av här ifrågavarande kategori möjliggöra avläggandet av realexamen. Då de sakkunniga emellertid icke ansett lämpligt att för inträde vid seminarium föreslå k r a v på avlagd realexamen och då detta närmast är en fråga, som tillhör läroverksorganisationen, ha de icke funnit sig böra framställa något förslag i n ä m n d a avseende. Slutligen vilja de sakkunniga framhålla, att de icke heller kunna ansluta sig till tanken att med hänsyn till ifrågavarande grupp av sökande i n r ä t t a en 5-årig seminarielinje, en tanke, som redan folkundervisningskommittén avvisade.

b.

Undervisningsplan.

Det förhållandet, att eleverna i den 4-åriga seminarielinjen i stegrad omfattning r e k r y t e r a t s bland sökande, som innehaft skolbildning utöver folkskolan, h a r medfört, att vid seminariernas undervisning i olika ämnen vidtagits ä n d r i n g a r av de i stadgan u p p t a g n a kurserna. Härigenom ha

46 vissa kursmoment av mer allmänbildande karaktär kunnat antingen helt borttagas eller behandlas mera översiktligt. Den tid, som på detta sätt vunnits, har bland annat utnyttjats för att bättre tillgodose undervisningen i sådana ämnen och kursmoment, vilka ansetts vara av särskild vikt med hänsyn till elevernas framtida arbete som lärare i folk- och fortsättningsskolan. Då nu de sakkunniga genom sitt förslag rörande inträdesfordringarna sökt vinna en bättre anpassning till de faktiskt rådande förhållandena med avseende på kunskapsnivån hos de intagna eleverna, har därav nödvändiggjorts en revision av undervisningsplanen i den riktning, som den ovan antydda faktiska utvecklingen inom seminarieundervisningen redan anvisat. Härvid ha bland annat ur de nuvarande kursplanerna för de olika ämnena borttagits sådana moment, som enligt de föreslagna inträdesforaringarna skola vara inhämtade före intagningen i seminariet och vilka redovisas i inträdesprövningen. Enär samtliga elever till följd av de föreslagna höjda inträdesfordringarna sålunda kunna förutsättas äga ett större mått av allmänbildning än vad som för närvarande är fallet, ha de sakkunniga vid utformandet av sitt förslag till undervisningsplan sökt att inom de olika ämnena i högre grad tillgodose de ökade krav på fackbildning, vilka, med hänsyn till skolväsendets allmänna utveckling och den vidsträcktare användningen av metoder, som avse barnens självverksamhet, måste ställas på en lärare i folk- och fortsättningsskolan. Samtidigt ha de velat genom reduktion av timtalen för de ämnen, i fråga om vilka detta med hänsyn till de höjda inträdesfordringarna synts möjligt, bereda mera tillfälle för eleverna, särskilt i sista klassen, till studier på egen hand utanför den på arbetsordningen upptagna tiden. Vid utformandet av förslaget till undervisningsplan har det eftersträvats att ge kursplanstexten för de olika momenten inom de särskilda ämnena möjligast kortfattade form. De för planläggningen och behandlingen av de särskilda ämnena erforderliga metodiska anvisningarna ha däremot gjorts fylligare än den nuvarande stadgans motsvarande »anmärkningar». I motsats till vad fallet är beträffande undervisningsplanerna för exempelvis de allmänna läroverken och folkskolan, saknas i den nuvarande undervisningsplanen för folkskoleseminarierna bestämmelser rörande målet för undervisningen i de olika ämnena. De sakkunniga ha vid utarbetandet av sitt förslag övervägt, huruvida icke dylika bestämmelser borde föreslås för ämnena i seminariets undervisningsplan. Det har emellertid synts obehövligt att för varje särskilt ämne ge föreskrifter om undervisningens mål, i synnerhet som genom de föreslagna höjda inträdesfordringarna och den i samband härmed företagna revisionen av kursplanerna seminarierna fått sin karaktär av fackbildningsanstalter starkare understruken. Däremot har i en del fall, där så ansetts nödigt, i anvisningarna under de särskilda ämnena angivits syftemålet med studiet av ämnet eller viss del därav. I övrigt har det synts fullt tillräckligt, om i stadgan

fortfarande bibehålles ett allmänt angivande av undervisningens syfte och innehåll i likhet med vad som för närvarande utsäges i § 6. Allmänna

anvisningar

till

undervisningsplanen.

Enligt gällande seminariestadga skall vid uppgörandet av arbetsordning för de särskilda seminarierna undervisningsplanen tjäna till huvudsaklig ledning med rätt för vederbörande att vidtaga de jämkningar beträffande lärokurser och timtal, som kunna anses önskliga, varvid dock de i timplanen för varje klass angivna veckotimsummorna icke må överskridas. Då ett dylikt medgivande visat sig vara av värde för att befrämja arbetet vid de olika seminarierna, ha de sakkunniga i sitt förslag till undervisningsplan under allmänna anvisningar, mom. 1. föreslagit, att rätt till jämkningar beträffande lärokurser och timtal alltjämt må gälla vid anordnandet av arbetet vid de särskilda seminarierna. Under rubriken »Allmän anmärkning till undervisningsplanen» finnes i kungörelsen den 14 juli 1916 (nr 332) med föreskrifter för ettåriga seminariekurser intagen en anvisning om bland annat, att arbetet i den ettåriga kursen så långt möjligt bör så ordnas, att utrymme beredes för elevernas självständiga arbete, varjämte hänvisning gives om lämpliga friare arbetsformer av olika slag och om koncentration av undervisning i vissa ämnen till en del av läsåret. Därjämte framhålles önskvärdheten av att såväl undervisningen som den praktiska lärarutbildningen erhåller en individualiserad och efter elevernas föregående utbildning och utvecklingsståndpunkt avpassad läggning. Dessa och andra synpunkter, syftande till att ge undervisningen en sådan läggning, att elevernas självverksamhet på olika sätt tages i anspråk, ha sedan länge varit ledande vid arbetet jämväl inom den 4-åriga seminarielinjen. I mom. 2 och 3 av de sakkunnigas förslag till allmänna anvisningar gives en hänvisning om lämpligheten av ett dylikt arbetssätt. För ett effektivt utnyttjande av den för de olika ämnena anslagna tiden är det av största vikt, att seminarieundervisningen på lämpligt sätt anknytes till de kunskaper och färdigheter, som eleverna inhämtat före inträdet i seminariet. Då det därvid kan visa sig erforderligt att repetitionsvis behandla något före inträdet genomgånget moment, har i mom. 3 av de sakkunnigas förslag bland annat givits en anvisning om huru sådana repetitioner lämpligen böra läggas. I § 126 av den nuvarande seminariestadgan finnas bestämmelser om att konferens i ämnen, som äga närmare inbördes sammanhang, har att rådgöra om sådan fördelning och metodisk behandling av lärokurserna i dessa ämnen och sådan anordning av elevernas studier, att de särskilda ämnena kunna bli till stöd för varandra. De sakkunniga förutsätta, att ett dylikt stadgande fortfarande kommer att gälla, men för att ytterligare betona den stora betydelsen av detta samarbete har frågan särskilt be-

48 rörts i mom. 4 av de allmänna anvisningarna. Dessutom har hänvisning om sådant samarbete även intagits i de metodiska anvisningarna till kursp l a n e r n a för vederbörande ämnen. Vid val av metod för kontrollen av elevernas studieresultat bör givetvis stor frihet lämnas åt de olika lärarna. Då emellertid noggrann hänsyn bör t a g a s till det åldersstadium, det här gäller, och den studieform, som de sakkunniga genom sina förslag velat främja, ha i mom. 5 n å g r a riktlinjer givits rörande kontrollen av elevernas arbete. Beträffande undervisningen i de särskilda ämnenas metodik ha de sakk u n n i g a sökt bereda detta viktiga undervisningsmoment en fylligare behandling och därvid även tagit hänsyn till undervisningen i fortsättningsskolan. Timplan. Den n u v a r a n d e timplanen för den 4-åriga seminarielinjen upptager ett s a m m a n l a g t timtal av 148 veckotimmar, av vilka 85 timmar äro anslagna till kunskapsämnena, 55 timmar till övningsämnena och 8 timmar till den praktiska lärarutbildningen. Dessa t i m m a r s fördelning på de olika klasserna är följande: i klass I 39, i klass I I 38 Vi, i klass I I I 38 och i klass IV 32 Vi timmar. Till dessa timmar kommer emellertid ytterligare ett antal undervisningstimmar, vilka äro förlagda till tid utom den egentliga timplanen. Den å dessa timmar meddelade undervisningen är dels sådan (körsång, enskilt arbete under lärares ledning i naturvetenskapliga ämnen J= frivilliga laborationer, teckning), i vilken ej alla elever deltaga, dels sådan (kurs i biblioteksteknik, lek och idrott under lärares ledning samt välskrivning), vari samtliga elever äro skyldiga att deltaga. Kursen i biblioteksteknik har vid de olika seminarierna meddelats under ett beg r ä n s a t antal timmar, ofta förlagda till fjärde klassen. För lek och idrott är enligt stadgan för varje klass anslagen en tid av 2 sammanhängande t i m m a r en eftermiddag i veckan. Undervisningen i välskrivning är avsedd för de elever i olika klasser, som äro i behov därav. Tiden för denna undervisning är anslagen till i medeltal 1 veckotimme. Då emellertid kursen för ämnet välskrivning utom övningar för vinnande av en god handstil även upptager det för elevernas kommande lärarverksamhet viktiga momentet undervisning i välskrivningens metodik, ha i regel samtliga elever måst deltaga i undervisningen, vilken åtminstone vid en del seminarier förlagts till första klassen. Bortser m a n från kursen i biblioteksteknik, för vilken det för n ä r v a r a n d e är svårt att uppgiva något bestämt veckotimtal under läsåret, och förutsätter m a n vidare, att undervisningen i välskrivning ä r förlagd till första klassen, komma de här ovan för varje klass angivna veckotimsummorna att ökas med för klass I 3 t i m m a r och för var och en av klasserna II—IV med 2 timmar. Summan av antalet veckotimmar för den undervisning, i vilken samtliga elever ha a t t deltaga, blir sålunda: för klass I 42, för klass I I 40 V», för klass I I I 40 och för klass I V 34 Vi timmar.

49 Till följd av dessa timtal ha eleverna för varje dag under ett betydande antal timmar varit bundna vid läroanstalten, varigenom den tid som de kunnat disponera för mera självständiga studier, blivit alltför knapp Eleverna ha ej erhållit den möjlighet till självverksamhet och den studiero som fordras för ett gott arbetsresultat. Man har därför sedan lång tid tillbaka vid de olika seminarierna sökt att på olika sätt minska stadgans veckotimsumma för den undervisning, vari alla elever deltaga I s a m b a n d med denna reduktion av timtalen ha vid en del seminarier företagits ä n d r i n g a r beträffande förläggningen av undervisningen i skilda ä m n e n mom de olika klasserna. A v årsredogörelserna för läsåret 1 9 3 3 19d4 framgår det sålunda, att endast vid ett seminarium (Luleå) arbetsordningen upptager samma timtal som stadgan. Vid de övriga seminarierna växlar det totala veckotimtalet, tiden för lek och idrott samt välskrivning inräknad, mellan 144 och 152 Ve timmar. Vid samtliga seminarier utom det i Luleå variera timtalen för klass I mellan 37 Vi och 41 för klass I I mellan 36 V, och 40 V», för klass I I I mellan 35 Va och 38 V. samt for klass IV mellan 32 *A och 34 Vi. E n ä r det synts de sakkunniga riktigast, att timtalen för all den undervisning, vari samtliga elever skola deltaga, redovisas å timplanen, har i timplansforslaget upptagits tiden för kursen i biblioteksteknik, för undervisningen i välskrivning samt för gymnastik med lek och idrott Till tid utom timplanen har däremot endast förlagts sådan undervisning vari blott en del elever skola deltaga, nämligen körsång och frivillig undervisning i olika ämnen. P å detta sätt har för den undervisning, vari alla elever deltaga, föreslagits ett totalt veckotimtal av 142 Vi timmar, v a r a v för kunskapsämnena 83, för övningsämnena 51 Vi och för den praktiska lärarutbildningen 8 timmar. Timtalen för de olika klasserna äro enligt de sakkunnigas förslag: för klass I 39, för klass I I 38 V-, för klass I I I 38 och för klass I V 27 timmar. H ä r m e d skulle för de olika klasserna vinnas en avlastning i fråga om tiden för den undervisning, vari alla elever deltaga. Denna avlastning utgör för klass I 3 timmar, för vardera av klasserna I I och I I I 2 timmar samt för klass IV 7 Vi timmar, allt per vecka Genom en sådan minskning av antalet obligatoriska timmar åstadkommes en icke oväsentlig ökning av den tid, eleverna kunna använda till studier p a egen hand ävensom till behövlig rekreation. Enligt den nuvarande timplanen avslutas studierna i vissa ämnen i klasserna I — i n . Härigenom har arbetet i fjärde klassen k u n n a t mera agnas at den praktiska lärarutbildningen. De sakkunniga ha i sitt förslag låtit undervisningen avslutas före den sista seminarieklassen även i n å g r a ämnen (den egentliga matematikkursen samt historia, fysik och kemi), vilka enligt den nuvarande timplanen förekomma j ä m v ä l i fjärde klassen. Genom denna anordning har i denna klass ökat utrymme k u n n a t beredas åt den praktiska lärarutbildningen samt åt studier utanför de schemabundna timmarna. 4 — 352240.

50 Det sistnämnda syftet ha de sakkunniga emellertid velat befrämja även genom en särskild anordning beträffande den högsta klassens arbetsplan, nämligen s. k. specialstudium. I den nuvarande seminarieutbildnmgen ingår enskilt arbete. Detta innebär, att elev i samråd med vederbörande lärare kan erhålla arbete till utförande på egen hand, avpassat, så långt möjligt är, efter hans böjelse och begåvning samt med huvudsakligt syfte att utveckla hans förmåga av självverksamhet. De anvisningar och råd, som eleven kan anse sig behöva, lämnas under arbetets gång av vederbörande lärare. För arbetets utförande åtnjuta eleverna i klasserna III och IV ledighet, med vissa inskränkningar med hänsyn till den praktiska utbildningen, under sammanlagt minst 12 dagar under läsåret. Bibliotek och specialrum för de olika ämnena stå givetvis tillgängliga under dessa dagar för de elever, som på grund av studieuppgiftens natur önska begagna sig härav. Det enskilda arbetet har under de tjugo år, som forflutit sedan dess införande i seminariestadgan, visat sig medföra mycket goda resultat. De sakkunniga förutsätta, att denna för elevernas sjalvverksamhet så betydelsefulla studieform alltjämt skall bestå och att, som nu sker ledighet härför skall givas i tredje klassen under sammanlagt minst 12 dagar av läsåret. Men med hänsyn till önskvärdheten av att seminariets elever för sin kommande undervisning må kunna förfoga över ytterligare fördjupad kunskap eller färdighet inom något ämne, som är av betydelse för deras lärargärning - ett förhållande, som även måste vara ägnat att öka arbetsglädjen - ha de sakkunniga funnit det angelaget att i den sista seminarieklassen bereda ökad tid för självstudier. ^ De sakkunniga ha därför sökt att giva timplanen för den sista seminarieklassen en sådan begränsning i fråga om antalet timmar, under vilka eleverna skola vara helt bundna av arbetsordningen, att denna skall kunna uppgöras så, att under en dag å densamma kan anslås en sammanhängande tid av 4 timmar för specialstudium. Eleverna bora fa fritt disponera denna tid, under det att vederbörande lärare bör vara skyldig att under viss del av densamma stå till förfogande för behövlig handledning och undervisning. Beträffande valet av uppgift för detta specialstudium synes böra gälla, att uppgiften kan väljas så, att den kommer att omfatta ett fördjupat studium inom något av samtliga de ämnen, som äro upptagna å seminariets undervisningsplan. Härvid må uppgiften avse antingen ett utökat studium av själva ämnet som fackämne eller ett bredare lagt studium rörande ämnets metodiska behandling. Lämpligt synes vara, att, såvitt möjligt, detta självständiga studiearbete kommer att utgöra en fortsättning och utökning av studieuppgiften for elevens enskilda arbete i tredje klassen. Liksom fallet redan är med det enskilda arbetet bör givetvis även det mera vidsträckta specialstudiet i fjärde klassen vara underkastat effektiv kontroll. Till det självständiga studiearbetets anordning m. m. återkomma de sakkunniga längre fram i samband med förslag till ändringar i nu gällande seminariestadga.

51 Kursplan. Beträffande ämnet kristendomskunskap ha de sakkunniga icke funnit det motiverat att föreslå några större ändringar i den nuvarande kursplanen. Enligt anmärkningarna till denna skola meddelanden lämnas ur religionshistorien, varjämte i lämpligt sammanhang skall givas en kortfattad religionshistorisk översikt. De sakkunniga anse detta kursmoment ha en sådan betydelse, att det intagits i själva kursplanstexten. Ehuru den nuvarande kursplanen ej direkt innehåller någon föreskrift om behandling av religionspsykologiska frågor, är det självklart, att dylika blivit beaktade vid undervisningen. Då detta moment för de blivande kristendomslärarna är av vikt, har i förslaget till anvisningar erinrats om att rehgionspsykologiska spörsmål böra upptagas till behandling i samband med olika moment inom kursen. Ej heller beträffande ämnet modersmålet innebär de sakkunnigas förslag någon väsentlig ändring. Ehuru samtliga elever genom de föreslagna höjda inträdesfordringarna komma att besitta rätt betydligt ökade studieförutsättningar, anse de sakkunniga, att åt modersmålet bör på grund av dess centrala plats i lärarutbildningen anslås ett jämförelsevis stort utrymme å timplanen. Någon sänkning av hittillsvarande timtal har därför icke föreslagits. Enligt den nuvarande kursplanen skall undervisning lämnas rörande grunderna för talröstens ändamålsenliga användning (talteknik) Även vid undervisningen i sång skall detta moment uppmärksammas. Den metodiska anmärkningen 2 till kursplanen för ämnet musik innehåller en toreskrift om att vid tonbildningsövningarna språkljudsbildningen vid tal och läsning bör utgöra utgångspunkten. Icke minst för en folkskollärare måste det vara av största vikt, att han vid sin utbildning får lära sig att vid undervisningen använda sitt röstorgan så, att det ej överanstranges. Han bör dessutom äga insikt om huru han på lämpligaste sätt skall kunna lära barnen att bruka och vårda sina röstorgan vid läsning ta och sång. Med hänsyn till dessa synpunkter förutsätta de sakkunniga,' att erforderlig omsorg ägnas åt undervisningen i talteknik, för vilken föreslagits benämningen tal- och röstvård. Då för närvarande en del amneslärare i modersmålet torde sakna tillräckliga förutsättningar att omhanderha hela undervisningen i tal- och röstvård, ha de sakkunniga, i anslutning till vad som nu sker vid flera seminarier, i anvisningarna intagit ett påpekande om att en del av undervisningen må kunna förläggas till sangundervisningen. Emellertid lärer med hänsyn till de rådande kompetensförhållandena hos de lärare, åt vilka undervisningen i tal- och röstvärd måste anförtros, särskilda åtgärder böra vidtagas för att stärka denna gren av modersmålsundervisningen. Det bör kunna förväntas, att de blivande seminarielärarna genom de nyinrättade universitetslektoraten i svenska komma att erhålla en förbättrad utbildning i detta hänseende. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om icke såsom en provi-

52 sorisk å t g ä r d genom skolöverstyrelsens försorg en särskild kurs i taloch röstvård, ledd av därtill kompetent person, borde anordnas vid de olika seminarierna. Till följd av elevernas större kunskaper i de elementära delarna av ämnet matematik vid inträdet i seminariet har större utrymme kunnat beredas åt den grafiska framställningen och behandlingen av funktionsbegreppet. De i den nuvarande kursplanen ingående avvägnings- och fältmätningsövningarna ha, såsom mera sammanhörande med ämnet geografi, förlagts till de geografiska laborationerna. Då det för studiet av vissa ämnen, särskilt psykologi och pedagogik, men även geografi, biologi och hälsolära samt samhällslära, är av betydelse, att eleverna ha kunskap om det enklaste av matematisk statistik, har i kursplanen upptagits en elementär kurs i detta ämne. Vid en del seminarier har kursen i matem a t i k utökats med behandling av rötter, potenser och logaritmer. De sakkunniga ha icke ansett behövligt att i kursplanen införa detta moment men ha i anvisningarna erinrat om lämpligheten av att låta särskilt begåvade och intresserade elever få studera detta eller något a n n a t moment vid sidan av matematikkursen. Då genom 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor allmän historia i någon mån beretts plats i folkskolans undervisning, har det synts önskvärt, att denna gren av ämnet historia i seminariernas kursplan får en förstärkt ställning. De sakkunniga ha beaktat detta i fråga om såväl inträdesfordringarna som den föreslagna kursplanen. Ur denna h a r däremot uteslutits momentet svensk kommunal- och statskunskap, vilket överflyttats till det av de sakkunniga föreslagna ämnet samhällslära. I fråga om ämnet samhällslära må följande anföras. I folkskolesemin a r i e r n a s n u v a r a n d e undervisningsplan ingår ämnet ekonomilära. Kursen omfattar affärslära, bokföring och hemmets ekonomi, förlagd till a n d r a klassen med 1 veckotimme, samt en översikt av de allmänna ekonomiska l a g a r n a och de viktigaste företeelserna inom vår tids ekonomiska och sociala liv med särskild hänsyn till förhållandena i Sverige, detta senare moment förlagt till fjärde klassen med 2 veckotimmar. Enligt anm ä r k n i n g a r n a till kursplanen skall kursen i affärslära och bokföringåsyfta att fullständiga de kunskaper av ekonomisk natur, som eleverna erhålla under matematikundervisningen genom sysselsättning med affärslivet berörande räkneuppgifter. F j ä r d e klassens k u r s ä r huvudsakligen avsedd att bibringa eleverna en vidgad och mera samlad kunskap rörande de företeelser inom vårt lands ekonomiska och sociala liv, vilka för att bliva begripliga måste ses ur mer allmänna nationalekonomiska synpunkter. K u r s e n skall a n k n y t a till de genom undervisningen i geografi inh ä m t a d e kunskaperna om Sveriges näringsliv och befolkningsförhållanden samt till den genom undervisningen i historia erhållna kännedomen om de ekonomiska åskådningarna och den ekonomiska politiken.

53 Sedan å r 1918 undervisa folkskollärare i stor utsträckning vid fortsättningsskola i bland annat ämnet medborgarkunskap. Folkskollärarnas utbildning för denna undervisning har enligt seminariernas kursplan varit fördelad mellan ämnena historia och ekonomilära. Att denna utbildning emellertid icke motsvarat berättigade anspråk på insikter i medborgarkunskap framgår av det förhållandet, att speciella utbildningskurser för undervisning i detta ämne i fortsättningsskola måst anordnas. Den stora tillslutningen till dessa kurser ger vid handen, att folkskollärarna själva varit medvetna om nödvändigheten av att förvärva grundligare kunskaper än seminarierna för n ä r v a r a n d e meddela. Vid en reformering av folkskoleseminarierna måste det därför ordnas så, att varje folkskollärare i seminariet i n h ä m t a r så djupgående insikter i ämnet samhällslära, a t t h a n kan, u t a n a t t genomgå särskild utbildningskurs, o m h ä n d e r h a ' u n dervisningen i medborgarkunskap i fortsättningsskola. De sakkunniga föreslå därför, att samhällslära blir ett självständigt ämne i seminariet. Kursen för detta ämne omfattar enligt förslaget icke blott statsoch kommunalkunskap, u t a n även samhällets sociala byggnad, social lagstiftning, sociala rörelser och organisationsformer samt det ekonomiska livets viktigaste företeelser. I ämnet ingå sålunda dels de moment, som i den nuvarande kursplanen för historia benämnas stats- och kommunalkunskap, dels ock den n u v a r a n d e kursen för ämnet ekonomilära i fjärde klassen. Av den tid, som i a n d r a klassen anslagits till behandling av metodiska frågor, skall ett antal timmar disponeras för en kort k u r s i bokföring och hemmets ekonomi. I underdånig framställning den 27 september 1934 har Nordens centrala sparbanksföreningars delegation hemställt, att bland läroämnen för blivande lärare för ungdom måtte ingå kurser i undervisning om sparsamhet. De sakkunniga, som anse, att undervisningen om sparsamhet lämpligen kan meddelas i samband med ämnet samhällslära, ha i anvisningarna till detta ämnes kursplan erinrat om att vid undervisningen uppmärksamhet bör ägnas åt sparsamhetens betydelse samt en lämpligt ordnad skolsparverksamhet. Den praktiska handledning, eleverna behöva angående denna verksamhet, k u n n a de lämpligen erhålla i samband med heldagsbesöken i övningsskolan. Utvecklingen sedan år 1914, då gällande undervisningsplan utfärdades, har medfört, att vid seminariernas undervisning i geografi exkursioner,' elevernas egna iakttagelser i samband med laborationer, kartläggningsövningar och dylikt alltmer kommit att utgöra viktiga medel vid elevernas studier. Endast genom ett sådant studiesätt ha eleverna k u n n a t erhålla nödvändiga förutsättningar för att undervisa i ämnet geografi i enlighet med de fordringar, som genom 1919 års undervisningsplan för folkskolan ställas på läraren i hembygdskunskap och geografi. I de sakkunnigas förslag ha ock det laborativa studiesättet och dess hjälpmedel s t a r k t betonats. I samband härmed ha till geografiundervisningen överflyttats

54 från matematikkursen övningarna i avvägning och fältmätning samt från ämnet fysik vissa moment av den astronomiska kursen, vilka äga ett naturligare s a m m a n h a n g med kursmomentet matematisk geografi. I fråga om kulturgeografien har den regionala synpunkten starkare framhävts. V a d a n g å r ämnet biologi och hälsolära, k u n n a eleverna med de n u föreslagna inträdesfordringarna vid intagningen i seminariet förutsättas ä g a större kunskaper bland a n n a t om växt- och djursystematik, varför i fråga om kursen i botanik och zoologi i de sakkunnigas förslag starkare vikt k u n n a t läggas vid ekologiska och fysiologiska kursmoment i samband med exkursioner och laborationer. I kursplanen ha vissa moment upptagits, vari redan nu undervisas vid olika seminarier, såsom embryologi, jämförande anatomi, paleontologi samt utvecklings- och ärftlighetslära. Åt undervisningen i hälsolära h a r givits ett väsentligt större utrymme och r i k a r e innehåll, bland a n n a t med hänsyn till de uppgifter, som i v å r a dagar måste anses åligga en folkskollärare beträffande hälsovårdsarbetet i folk- och fortsättningsskolan. I den n u v a r a n d e kursen i hälsolära ingår som ett särskilt moment första hjälpen vid olycksfall, något om hjälp vid sjukdom (vid lärarinneseminar i e r n a även något om späda barns vård). De sakkunniga ha i kursplansförslaget för ämnet gymnastik med lek och idrott gjort en e r i n r a n om a t t anvisningar rörande första hjälpen vid olycksfall böra lämnas i samband med gymnastikundervisningen. För övrigt synes behandlingen av ifråg a v a r a n d e kursmoment, i enlighet med vad som redan n u sker vid vissa seminarier, lämpligen kunna förläggas till en särskild sjukvårdskurs, ledd av seminariets läkare eller anordnad i samråd med Röda Korset eller a n n a n lämplig sjukvårdsorganisation. I en a v skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen gemensamt den 28 juni 1935 avgiven underdånig framställning angående vidgad och förbättrad undervisnnigs- och upplysningsverksamhet rörande de sexuella frågorna, av vilken framställning de sakkunniga tagit del, anföres beträffande folkskolseminarieelevernas utbildning för undervisningen i sexualbiologi och sexualhygien i folk- och fortsättningsskolan följande: I nuvarande undervisningsplan för statens folkskoleseminarier finnes för tredje klassen upptagen en kurs i hälsolära omfattande människokroppens byggnad och förrättningar, framställning av den personliga hälsovården, även innelattande sexuell hygien, smittosamma sjukdomar m. m. I denna kurs kan tydligen inrymmas vad som hör till de sexuella frågorna: fortplantningen och dess organ, deras biologi och hygien, könssjukdomar o. s. v. Dessa frågor bruka också vid folkskoleseminarierna göras till föremål för en mer eller mindre ingående framställning och seminarieeleverna torde därigenom i stort sett erhålla den kunskap i dessa ting som är behövlig för dem själva personligen. Däremot måste nog sagas, att därest man önskar, att undervisningen i könslivets biologi och hygien skall införas vid allt flera av våra folkskolor för att till slut bliva obligatorisk, sa ar den nuvarande utbildningen av de blivande lärarna i dessa frågor icke tillräcklig. Då 1932 års seminariesakkunniga även fått i uppdrag att utarbeta undervisningsplaner för folkskoleseminarierna, är det givetvis icke lämpligt eller möjligt for

55 överstyrelsen att nu avgiva något förslag om hur undervisningen i de sexuella frågorna bör anordnas vid seminarierna, utan får överstyrelsen anhålla, att detta spörsmål hänskjutes till ovannämnda sakkunniga. Överstyrelsen vill dock här nedan framhålla några synpunkter på frågan. Vad först den biologiska sidan av sexualundervisningen beträffar bör den framdeles givas ett större utrymme, än vad nu är fallet. För att garantera, att tillräcklig kunskap på detta område kommer att givas seminarieeleverna, torde det vara lämpligt att i undervisningsplanen (eventuellt i därtill fogade metodiska anvisningar) uppräkna de moment, som denna undervisning bör omfatta. Minst lika viktigt är emellertid, att dessa frågor behandlas i psykologiundervisningen. Slutligen må nämnas vikten av att den metodiska sidan av sexualundervisningen blir väl tillgodosedd, detta med hänsyn till den utomordentligt ömtåliga uppgift, som i denna undervisning väntar den blivande läraren. I anledning av vad sålunda anförts beträffande folkskoleseminariernas undervisning i sexualbiologi och sexualhygien vilja de sakkunniga framhålla, att eleverna genom den föreslagna kursen i biologi och hälsol ä r a k u n n a anses erhålla tillräckliga kunskaper för att omhänderha undervisningen i folk- och fortsättningsskolan rörande könslivets biologi och hygien. Vad a n g å r de psykologiska s y n p u n k t e r n a på de sexuella spörsmålen, torde m a n k u n n a förutsätta, att inom ramen av de sakkunnigas kursplansförslag för ämnet psykologi och pedagogik även dessa synpunkter k u n n a bli tillräckligt beaktade. Vad slutligen a n g å r det metodiska förfarandet vid undervisningen i sexuella frågor i folk- och fortsättningsskolan, h a de sakkunniga i anvisningarna till ämnet biologi och hälsolära erinrat om att vid den metodiska undervisningen särskild uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt undervisningen i sexualbiologi och sexualhygien. Enligt § 7 i seminariestadgan utgöra fysik och kemi ett undervisningsämne. I undervisningsplanen äro under ämnet fysik och kemi de båda ingående grenarna angivna var för sig och fördelade på de olika klasserna. Genom kungörelsen den 16 j a n u a r i 1925 (nr 8) gjordes ett tillägg till § 24 mom. 3 i stadgan, enligt vilket fysik och kemi vid betygsgivning skola vitsordas v a r t för sig, varjämte i folkskollärarexamen skall bestämmas ett vitsord för fysik och kemi i dess helhet. Enligt en till de sakkunniga remitterad underdånig framställning den 14 juni 1933 från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen har frågan om gemensamhetsbetyget i fysik och kemi behandlats inom en ortsförening, vilken y r k a t på borttagande av detta vitsord. I framställning den 5 december 1933 till de sakkunniga h a lektorerna vid Karlstads semin a r i u m B. Asplind och B. Gustaver framfört samma önskemål. De sakkunniga, som för inträdesprövningarna föreslagit särskilda prov i fysik och kemi, anse för sin del, a t t de båda ämnena böra både vid undervisningen och betygsgivningen v a r a helt självständiga, och föreslå sålunda, att det nuvarande gemensamhetsvitsordet i folkskollärarexamen borttages, särskilt som inga föreskrifter finnas för bestämmandet av det gemensamma examensbetyget. De båda ämnena ingå dessutom redan nu såsom

56 självständiga, skilda ämnen i ämneskombinationerna för flera lektorsbefattningar vid seminarierna. I kursplansförslaget för ämnet fysik har starkt betonats värdet av experiment, utförda av eleverna själva under lärarens ledning. Som nya moment, vilka för övrigt redan nu behandlas i olika utsträckning vid seminarierna, ha upptagits vågrörelselära samt strålning av olika slag i samband med atomlära. Även beträffande ämnet kemi har vikten av elevernas egna laborationer starkt understrukits. För ämnets tekniska delar (kemiska industrier) h a r avsetts en bredare behandling än enligt den nuvarande kursplanen. Med hänsyn till kursmomentets betydelse för studiet av biologi och hälsolära ha upptagits n å g r a kapitel ur biokemien. Till befrämjande av studierna i de naturvetenskapliga ämnena, särskilt fysik, medgiver den nuvarande kursplanen anordnandet av frivillig undervisning (laborationer). I anmärkning till timplanen äro under rubriken »enskilt arbete under lärares ledning i naturvetenskapliga ämnen (laboratoriearbete)» för sådant arbete anslagna 2 veckotimmar. De sakkunniga anse, att denna undervisning är av betydande värde för tillgodoseende av elevernas självverksamhet. Emellertid synes den böra v a r a tillgänglig för intresserade elever oberoende av ämnesvalet för det enskilda arbetet. P å detta sätt torde ock denna undervisning ha anordnats vid de olika seminarierna. De sakkunniga föreslå sålunda, att ifrågavarande punkt, med ökning av den anslagna tiden, i a n m ä r k n i n g a r n a till timplanen får följande lydelse: »frivilliga laborationer under lärares ledning i geografi, biologi och hälsolära, fysik och kemi sammanlagt 4 veckotimmar». Denna undervisning bör emellertid genom beslut av vederbörande ämneskonferenser så ordnas, att till dessa t i m m a r icke förläggas sådana kursmoment, vilka måste anses tillhöra den framställning av vederbörande ämne, som bör komma samtliga elever till del. I den nu gällande kursplanen ingår undervisning i ett främmande språk, engelska eller tyska, med sammanlagt 6 veckotimmar i klasserna I—III. Enligt § 7 i seminariestadgan bestämmer skolöverstyrelsen för varje seminarium, i vilket av dessa två språk undervisning skall meddelas. För n ä r v a r a n d e undervisas vid dubbelseminarierna i både engelska och tyska med ett av språken på vardera parallellinjen. Vid seminariet i Stockholm undervisas i engelska, vid övriga enkelseminarier i tyska språket. Folkundervisningskommittén, som i sitt belänkande (I, sid. 142—148) föreslog obligatorisk undervisning i ettdera av engelska eller tyska språken, med viss valfrihet från elevernas sida, hade i motiveringen för sitt förslag rörande upptagande av främmande språk vid seminarieundervisningen anfört bland annat, att det vore obestridligt, att inom ett folk med den ställning som det svenska den fullständiga saknaden av kunskap i främmande språk utgjorde en kännbar begränsning i en persons bildning och i många fall ett hinder i hans arbete för sin fortbildning. Vad särskilt den svenska folkskolläraren beträffade, vore hans bildningsintressen

57 och uppgift sådana, att det blott vore alltför rimligt, att han skulle känna behovet av denna kunskap. Den fördel, som kännedomen om ett främmande språk borde bereda den hivande folkskolläraren, vore i främsta rummet den ökade möjlighet till kunskapsforvarv, han därigenom skulle erhålla. Men studiet av ett främmande språk vore även i och för sig av stort bildningsvärde och dessutom ägnat att skänka en klarare uppfattning av modersmålets språkliga byggnad och egenart. I traga om vilket av de båda språken som borde upptagas i seminarieundervisningen, anlörde kommittén bland annat, att det vore obestridligt, att engelskan med avseende på den litteratur den bjöde, såväl pedagogisk som annan av allmännare intresse kunde i värde mäta sig med tyskan, och om denna i rent språkligt avseende kunde anses mera bildande, så vore till ersättning engelska lättare så at! även en jämförelsevis kort kurs kunde giva en praktiskt värdefull behållning. Då de synpunkter på undervisning i främmande språk vid seminarierna, som enligt vad här ovan framhållits redan folkundervisningskommittén for över tjugo år sedan hävdade, fortfarande äga sin giltighet och i v å r a d a g a r framstå med ökad skärpa, anse de sakkunniga det v a r a av behovet påkallat att, med hänsyn till kraven på en god folkskollararutbildning, bereda denna undervisning ökat utrymme. A t t härvid gå så långt, att obligatorisk undervisning skulle meddelas i både engelska och tyska språken, finna de sakkunniga icke möjligt med hänsyn till elevernas arbetsbörda, utan de anse sig böra stanna vid att föreslå att undervisningen i främmande språk (engelska och tyska) ordnas så' a t t den blir obligatorisk i det ena språket, medan tillfälle till frivillig undervisning i det andra språket beredes sådana elever, som vilja begagna sig av denna möjlighet. Då syftemålet med seminariernas undervisning i främmande språk i första hand bör v a r a a t t ge eleverna möjighet att under studietiden och efter densamma vid sin lärarverksamhet kunna begagna sig av litteratur, främst sådan av pedagogiskt innehåll pa det främmande språket, synes det de sakkunniga lämpligast att låta seminariernas obligatoriska språkstudier omfatta det engelska språket Med den tid, som över huvud vid seminarierna kan anslås till främmande språk, torde engelskan erbjuda större möjligheter till erhållande av en praktiskt användbar språkkännedom än tyskan. Frånsett a t t kunskaper i engelska öppna tillgång till en synnerligen rik och levande pedagogisk litteratur, kan för de sakkunnigas val av engelska språket ock anföras den omständigheten, att det är detta språk som i allmänhet väljes vid mforande av språkundervisning i folkskolans överbyggnader. Ytterligare må nämnas, att engelska språket genom beslut av 1934 års riksdag inforts i vissa fortsättningsskolor i Bohuslän. Vid den nuvarande undervisningen i engelska eller tyska ha vid vissa seminarier eleverna, särskilt i första klassen, uppdelats i tvenne skilda avdelningar med hänsyn till deras förkunskaper. P å detta sätt h a r det blivit möjligt att taga särskild hänsyn till sådana elever, som före intagningen ej erhållit någon undervisning i främmande språk, på samma gang som de mera försigkomna eleverna fått tillfälle till a t t bedriva stu-

58 dier på egen hand. Även med de föreslagna inträdesfordringarna måste man fortfarande vid seminariernas språkundervisning räkna med att eleverna komma att äga ganska olika förkunskaper i engelska språket. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att ge ökade möjligheter för den redan nu praktiserade uppdelningen av första klassens elever i tvenne undervisningsavdelningar. De sakkunniga föreslå sålunda, att, om i första klassen finnas elever, vilka ej erhållit godkänt vitsord vid inträdesprövningen i engelska språket, må för klassens uppdelning i tvenne undervisningsavdelningar anslås 3 lärartimmar utöver de å timplanen upptagna veckotimmarna. , De sakkunniga ha, som ovan anförts, velat bereda möjlighet till frivillig undervisning i tyska språket åt härför särskilt intresserade elever och ha för detta ändamål föreslagit en kurs om sammanlagt 5 veckotimmar, förlagda till första och andra klassen. För att understryka kursens karaktär av frivilligt tilläggsämne och förhindra, att deltagandet huvudsakligen motiveras av strävan att erhålla ytterligare examensbetyg, föreslå de sakkunniga, att elevs deltagande i denna undervisning endast vitsordas genom av rektor utfärdat intyg. Vid 1935 års riksdag har beslutits, att frivillig undervisning i finska språket skall införas i fortsättningsskolan inom de finsktalande distrikten i Norrbotten. Behovet av lärare för denna speciella undervisning kommer givetvis att tills vidare tillgodoses genom provisoriska åtgärder. Det torde emellertid få anses tillhöra folkskoleseminariernas uppgift att i möjligaste mån bidraga till lösningen av denna lärarfråga. De sakkunniga föreslå därför, att en frivillig kurs i finska språket anordnas vid det seminarium, skolöverstyrelsen bestämmer, för sådana elever, som före intagningen äga kunskap i finskt talspråk. Då emellertid antalet sådana elever ej kan väntas bli särskilt stort, synes dylik kurs ej behöva anordnas varje år. Kursens omfattning torde kunna beräknas till 6 veckotimmar. . . o I ämnet psykologi och pedagogik har under de senare aren i ganska stor utsträckning en omläggning skett vid seminarierna i den riktningen att psykologi, speciellt barn- och ungdomsårens psykologi, fatt ett okat utrymme för vilket tid vunnits genom att studiet av den äldre pedagogikens historia avknappats. De sakkunniga ha även i sitt förslag till kursplan sökt lägga huvudvikten vid från pedagogisk synpunkt viktiga delar av psykologien samt vid senare tiders pedagogiska strömningar. ^ Ämnet psykologi och pedagogik beröres i några av de underdåniga framställningar, som remitterats till de sakkunniga. Sydsvenska hjalpskoleföreningen har sålunda den 26 mars 1924 uttalat bland annat det önskemålet, att vid seminarierna undervisning rörande hjälpskoleväsendet och dess teoretiska förutsättningar måtte komma att meddelas. Samma hemställan har framförts från nordiska hjälpskoleförbundets svenska sektion den 5 oktober 1933. Den 11 december 1933 framställde centralsty-

59 relsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening bland annat önskemål om att föreläsningar angående hjälpklassernas speciella metodik måtte hållas vid seminarierna. Den 24 oktober 1933 hemställde styrelsen för svenska föreningen för psykisk hälsovård, att undervisningen i psykologi vid folk- och småskoleseminarierna måtte utbyggas med undervisning jämväl i psykopatologi. I anslutning till dessa önskemål ha de sakkunniga som ett kursmoment upptagit huvuddragen av barn- och ungdomsårens psykopatologi och i anvisningarna framhållit, att i samband méd psykopatologien åtgärder för uppfostran och undervisning av psykiskt efterblivna och svåruppfostrade barn böra behandlas. De sakkunniga ha även beaktat vikten av att de blivande lärarna under sin utbildning få sitt intresse väckt för socialpedagogiska frågor och ha i förslaget till kursplan upptagit som ett särskilt moment socialpedagogiska anordningar. I den nuvarande kursplanen ingår å tid utom timplanen en kort kurs i biblioteksteknik, i regel ledd av seminariets bibliotekarie. I § 114 av stadgan är rörande bibliotekariens åligganden bland annat föreskrivet, att han skall på tid och sätt, som rektor och bibliotekarien gemensamt bestämma, meddela eleverna kännedom om grunderna för skötseln av ett skolbibliotek. ^ För det studiesätt, som de sakkunniga velat främja, är det av väsentlig betydelse, att eleverna redan från början få tillräcklig handledning rörande biblioteket och dess användning. Då eleverna dessutom i andra klassen skola påbörja den praktiska lärarutbildningen, bland annat genom heldagsbesök i övningsskolan, är det önskvärt, att de dessförinnan blivit insatta i grunderna för skötseln av övningsskolans bibliotek. De sakkunniga ha därför ansett det lämpligast att, som nu sker åtminstone vid vissa seminarier, förlägga kursen i biblioteksteknik till första klassen. Genom att i första och följande klasser tjänstgöra såsom biträden vid vården av seminariets och övningsskolans bibliotek kunna eleverna få fortsatt praktisk övning. Då biblioteksteknik icke är avsedd att betraktas såsom ett examensämne, skall något vitsord eller intyg över deltagandet i kursen icke givas. Beträffande ämnet teckning har i förslaget till kursplan särskilt betonats vikten av tillräcklig övning i teckning på svarta tavlan. Linearritningen har givits ett något mindre utrymme än i nuvarande kursplan. Sådana moment, som äro av direkt betydelse för undervisningen i folkskolan, ha beretts större plats, exempelvis tecknandet av kartor och planscher i stort format. Den konsthistoriska skissteckningen har något inskränkts; däremot har en kort orientering i konsthistoria införts. För att bereda större möjlighet till individuell handledning av eleverna har bland ämnen, i vilka klassen under vissa villkor må kunna uppdelas i tvenne var för sig på olika tider undervisade avdelningar, medta-

60 gits ämnet teckning. För dylik halvklassundervisning har förslagsvis beräknats 4 veckotimmar. I ämnet välskrivning har huvudvikten lagts på det metodiska momentet varjämte skrivningens hygien upptagits. Beträffande ämnet musik har i fråga om sångundervisningen tal- och röstvård (talteknik) starkare betonats och, som ovan nämnts, vikten av samarbete med modersmålsundervisningen i detta hänseende understrukits Ökat utrymme har beretts den unisona sången samt sånger, lampliga för undervisningen å folkskolans olika stadier. I den teoretiska undervisningen ha en del kursmoment inlagts, som avse att ge eleverna större musikteoretisk allmänbildning och inblick i musikens historia. Beträffande ämnesgrenen instrumentalmusik har för elever med nödiga toru t s ä t t n i n g a r givits tillfälle till frivilliga orkesterövningar under en veckotimme. Då det i flera fall vid tillämpningen av nuvarande kursplan visat sig, att elever, som ägt stor färdighet å violin men varit svaga i fråga om spelning å orgel eller piano, fått sin färdighet i ämnesgrenen instrumentalmusik lågt vitsordad, ha de sakkunniga föreslagit, att violinspelning må i vissa fall kunna bedrivas som alternativ till orgelspeln mn°g Vad kursplanens innehåll i ämnet trädgårdsskötsel beträffar, ha inga väsentliga förändringar ansetts påkallade. Då eleverna till följd av de höjda inträdesfordringarna redan i första klassen kunna förutsattas aga nödiga kunskaper i biologi och kemi, ha i samband med ämnets förläggning till klasserna I - H I vissa moment av den teoretiska delen upptagits till behandling under vårterminen i första klassen. Beträffande ämnet slöjd må följande anföras. Enligt den n u v a r a n d e kursplanen erhålla de manliga eleverna undervisning i papp-, tra- ocli metallslöjd såsom olika grenar av ämnet »manlig slöjd». De kvinnliga eleverna få undervisning i »husligt arbete», i vilket ingå de bada grenarna slöjd och hushållsgöromål, varvid slöjden omfattar dels en kortare kurs i pappslöjd, dels ock stickning, sömnad m. m. Vad ämnesgrenen hushållsgöromål beträffar, upptages för denna jämväl under den praktiska lärarutbildningen särskilda undervisningsövningar. Av årsredogörelserna for läsåret 1933—1934 och kompletterande uppgifter från vederbörande rektorer framgår emellertid att sådana övningar endast förekommit vid ett semin a r i u m (Skara). Den utbildning, som de kvinnliga eleverna for närvarande erhålla vid seminarierna, betraktas ock såsom otillräcklig for der a s anställande som lärarinnor i hushållsgöromål i folk- och fortsättningsskolan De kunna härvid icke upptaga någon tävlan med de särskilt utbildade skolkökslärarinnorna. Detta framgår av en undersökning, som de sakkunniga föranstaltade hösten 1932. F r å n samtliga statens folkskolinspektörer inhämtades bland annat uppgifter om i vilken utsträckning folkskollärarinnor, som u t a n annan skolköksutbildning än den, som meddelas vid folkskoleseminarierna, vårterminen 1932 undervisade i folk- och fort-

61 sättningsskolor eller i fristående skolkökskurser inom de särskilda inspektionsområdena. Endast i ett enda av rikets 52 inspektionsområden inträffade detta, nämligen i Östergötlands västra inspektionsområde, d ä r under v å r t e r m i n e n 1932 3 folkskollärarinnor undervisade i hushållsgöromål. Då sålunda folkskollärarinnorna praktiskt taget ej komma att undervisa i hushållsgöromål, synes ett bibehållande av denna ämnesgren icke längre motiverat från fackbildningssynpunkt. Med hänsyn bland a n n a t till det förhållandet, a t t skolköksundervisningen sedan år 1914 fått ökad utbredning inom folk- och fortsättningsskolan, synes det icke heller vara av behovet påkallat att ur synpunkten av elevernas allmänbildning låta undervisningen k v a r s t å i sin nuvarande omfattning. De sakkunniga föreslå därför, a t t det nuvarande ämnet hushållsgöromål borttages ur undervisningsplanen. Detta innebär givetvis icke något förbiseende av ämnets betydelse för allmänbildningen. Det synes emellertid lämpligen böra tillgodoses i den allmänna skolutbildningen. De sakkunniga vilja i detta s a m m a n h a n g erinra om att i kursplanen för ämnet biologi och hälsolära såsom särskilt moment upptagits födoämneslära och födoämneshygien. F ö r a t t emellertid ge en möjlighet till undervisning i hushållsgöromål för de elever, som under sin skoltid icke haft tillfälle att deltaga i skolköksutbildning, vilja de sakkunniga ifrågasätta, att för dylika elever anordnas en helt frivillig kurs i ämnet hushållsgöromål. Kursen kan lämpligen förläggas till slutet av vårterminen i första klassen under tiden för folkskollärarexamen och inträdesprövningen och fortsätta så långt efter årsavslutningen, att den i sin helhet kommer att omfatta exempelvis 4 veckor med 6 timmars undervisning per dag. L ä r a r i n n a n i hushållsgöromål skulle givetvis ha r ä t t att få denna tjänstgöring inräknad i sin övriga undervisning med ett visst antal veckotimmar, exempelvis 2, r ä k n a t för hela läsåret. Elevs deltagande i kursen bör vitsordas genom ett av rektor utfärdat intyg, men ej genom något examensbetyg. Då sålunda den nuvarande ämnesgrenen hushållsgöromål enligt de sakkunnigas förslag skulle bortfalla, saknas anledning a t t bibehålla namnet husligt arbete. De sakkunniga föreslå därför, a t t både för manliga och kvinnliga elevers undervisning användes benämningen slöjd. I analogi med benämningarna papp-, trä- och metallslöjd, varvid materialets n a t u r ligger till g r u n d för benämningen, föreslås införande av termen textilslöjd. Vad kursplansförslaget i ämnet slöjd beträffar, har i detsamma eftersträvats, att framför allt sådana modeller må komma till användning, som lämpa sig för undervisningen i folk- och fortsättningsskolan. Dessutom har det ansetts v a r a av stor praktisk betydelse, a t t eleverna genom slöjdundervisningen få tillräcklig övning och färdighet i a t t tillverka enklare undervisningsmateriel för olika ämnen. I anslutning härtill har för de kvinnliga eleverna såsom särskilt kursmoment föreslagits materielslöjd,

62 v a r i ingå jämväl erforderliga övningar i trä- och metallslöjd. I fråga om de manliga elevernas undervisning har i kursplanen för de olika slöjda r t e r n a intagits ett moment om förfärdigande av undervisningsmateriel för olika ämnen i folkskolan. Sedan nuvarande kursplans tillkomst år 1914 h a r ämnet gymnastik med lek och idrott i det allmänna skolväsendet fått en starkare ställning. Särskilt inom folkskolan har denna utveckling befrämjats genom 1919 å r s undervisningsplan. Intresset för gymnastik och idrott av olika slag visar ock en betydande stegring hos den ungdom, som lämnat skolan. Dessa förhållanden ha medfört, att de vid seminarierna under senare å r intagna eleverna äga betydligt större färdighet i gymnastik och idrott än vad fallet var under åren närmast efter det stadgan utfärdades. Med hänsyn h ä r t i l l har vid den ovan omnämnda nödvändiga timtalsreduktion, som för olika ämnen företagits vid de skilda seminarierna, en relativt stark begränsning k u n n a t vidtagas beträffande gymnastik med lek och idrott. I anslutning till detta redan praktiserade förfarande har i kursplansförslaget tiden för ämnet i dess helhet upptagits till 5 veckotimmar för varje klass. Beträffande kursplanen har för övrigt särskild vikt lagts vid såd a n a moment, som äro ägnade att ge eleverna nödiga förutsättningar för a t t leda skolans undervisning i gymnastik, lek och idrott. I en till de sakkunniga remitterad underdånig framställning den 17 jan u a r i 1933 har svenska livräddningssällskapet hemställt om införande i stadgan för statens folkskoleseminarier av kompletterande bestämmelser om lärarutbildning i simning såsom ett led i lärarutbildningen i gymnastik med lek och idrott. Med beaktande av denna framställning ha i de metodiska anvisningarna upptagits vissa riktlinjer rörande undervisningen i simning och livräddning. Dessutom har i omkostnadsstaterna för de olika seminarierna beräknats medel för anordnande av simundervisning. Ordning

för den praktiska

lärarutbildningen.

E n l i g t den nuvarande ordningen för den praktiska lärarutbildningen ä r å t denna del av seminariernas undervisning anslagen en tid av 8 timmar, v a r a v i klass I I 1, i klass I I I 3 och i klass I V 4 timmar. I klass II ägnas den angivna tiden under höstterminen åt behandling av didaktiska och metodiska frågor, varvid läraren dels lämnar förberedande meddelanden ur den allmänna undervisningsläran, dels ock gör eleverna bekanta med de första skolårens undervisning. Under vårterminen användes tiden för elevernas övningslektioner, gruppövningar, varvid klassen är uppdelad i vanligen 6 grupper om högst 5 elever. Av tiden i klass III användas 2 veckotimmar till gruppövningar med samma gruppindelning som i klass II och 1 timme till behandling av metodiska frågor i samband med elevernas övningslektioner. I klass IV upptagas 3 veckotimmar av gruppövningar, medan 1 timme ägnas åt behandlingen av metodiska spörsmål. Den praktiska lärarutbildningen omfattar dessutom besök inom övningsskolans olika stadier av enskilda elever i klasserna II—IV. Under dessa s. k.

63 heldagsbesök far eleven under minst två dagar å rad följa arbetet inom vederbörande avdelning av övningsskolan. Härvid får han dels hålla vissa lektioner dels ock i övrigt biträda läraren vid barnens handledning och undervisning För heldagsbesöken beräknas en sammanlagd tid av 16 å 17 dagar. Utom gruppövningarn a förekomma i fjärde klassen undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen och i sammanhängande följd, s. k. serieövningar, för varje elev 6 undervisningstimmar i ett ämne eller två ämnen, under läsåret sammanlagt 6—12 timmar. I fjärde klassens utbildning ingå ock besök i andra läroanstalter, företrädesvis folkskola och fortsättningsskola, under sammanlagt 4 dagar Till den praktiska lärarutbildningen hör slutligen den undervisning rörande den metodiska behandlingen av de olika ämnena i folkskolan, som i kursplanen är upptagen för de särskilda ämnena. Antalet lektioner, som en elev med nuvarande anordning får hålla under sin utbildningstid, blir något olika vid olika seminarier, beroende på bland annat klassernas storlek och antalet avdelningar inom övningsskolan. I främsta rummet måste plats beredas för grupp- och serieövningarna, medan antalet lektioner under heldagsbesöken givetvis avpassas så, att barnen ej alltför starkt belastas med elevernas övningslektioner. Beräknas detta sistnämnda slag av elevlektioner så lågt som till sammanlagt 10 för varje seminarieelev, kan man för närvarande uppskatta hela antalet av eleverna hållna övningslektioner till 52—58. I denna beräkning mgå 33 grupplektioner, 6—12 serielektioner, 3 lektioner i trädgårdsskötsel och 10 lektioner under heldagsbesöken. Härtill kommer ett stort antal åhörda lektioner hållna dels av den handledande läraren under heldagsbesöken och gruppövningarna, dels ock av kamraterna i den grupp, eleven tillhör vid gruppövningarna. Antalet av de sålunda åhörda lektionerna beror givetvis bland annat på huru många dagar, som för varje elev anslås till heldagsbesök, och på gruppernas storlek. Med 5 elever per grupp torde summan av dessa lektioner kunna beräknas till omkring 160. Frågan om anordningen av den praktiska lärarutbildningen har varit föremål for behandling vid samtliga seminarielärarmöten, som hållits sedan stadgan år 1914 utfärdades. Bland de spörsmål, som sålunda varit föremål för föredrag och överläggningar, märkas bland annat resultatet av övningsundervisningen i samband med seminarieklassernas elevantal och övningsskolans storlek, elevernas utbildning med hansyn till undervisningen i flerklassiga skolformer samt elevernas besök i andra läroanstalter. Vid seminarierna har man ock på olika sätt sökt tillgodose de okade krav, som särskilt genom 1918 års fortsättningsskolreform och 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor ställts på den praktiska lärarutbildningen. Vid vissa seminarier ha inom övningsskolan fortsättningsavdelningar upprättats, vid andra har undervisningen inom den högre avdelningen planlagts med särskild hansyn till fortsättningsskolan. Eleverna h a beretts tillfälle till övningsundervisning i flerklassiga avdelningar. Enligt årsredogörelserna för läsåret 1933—1934 var Bi-skolformen, som består av två samtidigt undervisade årsklasser, företrädd inom övningsskolan vid alla seminarier utom ett. Vid flertalet seminarier upprätthöllos därjämte under längre eller kortare tid särskilda avdelningar med fyra samtidigt undervisade årsklasser (B 2 -formen). Även vid elevernas övningslektioner inom ovnmgsskolavdelningar av A-formen har man i samband med tillämpande av nyare arbetsmetoder genom barnens uppdelning i olika studiegrupper sökt giva eleverna handledning beträffande de flerklassiga skolformernas särskilda problem. Även det i den praktiska lärarutbildningen ingående momentet besök vid andra läroanstalter har uppmärksammats. Vid vissa seminarier ha dessa besök anordnats så, att eleverna under ett antal dagar fått övningsundervisning i seminariestadens eller hemortens folkskolor. I samband med studieresor till olika delar av landet ha

64 eleverna beretts tillfälle att åhöra lektioner i folk- och fortsättningsskolor. Undervisningen i kindergarten, hjälpklasser och abnormskolor har vid en del seminarier särskilt beaktats vid besöken i andra läroanstalter. Frågan om den praktiska lärarutbildningen har ock berörts i den till de sakkunniga remitterade underdåniga framställningen den 14 juni 1933 från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen. Enligt denna framställning ha de särskilda ortsföreningarna i allmänhet uttalat sig för önskvärdheten av att denna utbildning måtte förstärkas. Därvid ha vissa ortsföreningar framställt förslag om ökat utnyttjande av seminariestadens och landsbygdens folkskolor. Vid utformandet av sitt förslag till ordning för den praktiska lärarutbildningen h a de sakkunniga eftersträvat att dels ge ökat u t r y m m e åt elevernas aktiva deltagande i övningsskolans undervisning, dels ock främja deras direkta kontakt med arbetet, sådant detta gestaltar sig i en vanlig folkskola. Enligt förslaget kommer visserligen den nuvarande sammanlagda tiden för den praktiska utbildningen, 8 veckotimmar, icke att ändras. Men genom a t t vid gruppövningarna i tredje och fjärde klassen låta eleverna, såsom redan nu sker vid n å g r a seminarier, uppdelas på 8 grupper om 3 a 4 elever i stället för 6 med högst 5 elever, med motsvarande uppdelning av läsåret i 8 perioder, k a n antalet av de av andra elever hållna lektioner, som varje elev får åhöra, något minskas. I stället vinnes en ökning av det antal lektioner, som eleven själv får hålla, från 33 till 43. I s a m m a syfte föreslås, att för serieövningar skola av varje särskild elev disponeras 16 timmar i stället för n u v a r a n d e 6—12. Med hänsyn till svårigheten att angiva det antal övningslektioner, som varje elev k a n få på sin lott under heldagsbesöken i övningsskolan, ha dessa lektioner icke ber ä k n a t s till mer än 10. I ämnet trädgårdsskötsel förutsättas eleverna få ungefär samma antal övningslektioner som nu, eller omkring 3. Det samm a n l a g d a antalet elevlektioner skulle sålunda, lågt räknat, uppgå till 72 mot för n ä r v a r a n d e 52—58, alltså en ökning med 38, eller 24 procent. Till jämförelse må nämnas, att antalet lektioner, som lärarkandidaterna få hålla under provårskursen vid läroverk och seminarier, för n ä r v a r a n d e torde k u n n a uppskattas till 80—100 lektioner. För a t t minska elevernas arbetsbörda i tredje klassen och samtidigt ge ökad tid åt den praktiska utbildningen i högsta klassen h a r tiden för gruppövningar i tredje klassen minskats från 2 till 1 Vi veckotimmar per grupp och i fjärde klassen ökats från 3 till 3 xh veckotimmar per grupp. I likhet med vad som för närvar a n d e praktiseras vid en del seminarier, h a övningslektionerna i gymnastik med lek och idrott förlagts till gruppövningarna. Enligt den nuvarande ordningen för den praktiska lärarutbildningen är ungefär en femtedel av gruppövningslektionerna förlagd till småskolestadiet. Dessutom få eleverna i a n d r a seminarieklassen tillfälle att hålla lektioner i småskolan under sina heldagsbesök, vilka äro förlagda till första och a n d r a övningsskolklassen. Emellertid synas de faktiskt rådande förhållandena i folkskolan motivera en ökning av seminarieelever-

65 nas utbildning jämväl för småskolestadiet. Under de senare åren har nämligen antalet läraravdelningar inom den skolform, i vilken en folkskollär a r e samtidigt undervisar barn å småskolestadiet och å folkskolestadiet (B 3 -formen), ökats. Antalet sådana läraravdelningar var 289 år 1923 537 år 1928 och 809 år 1933 samt beräknas av statens folkskolinspektörer v a r a 936 a r 1936 och 1031 å r 1941. Även om siffrorna för åren 1936 och 1941 givetvis måste v a r a osäkra, särskilt med hänsyn till den inverkan, som ett a l l m ä n t infört sjunde skolår kan medföra, torde m a n likväl för framtiden k u n n a r ä k n a med ett ökat antal läraravdelningar inom B,-formen De s a k k u n n i g a h a beaktat detta förhållande och något ökat antalet gruppövn i n g a r m o m övningsskolans småskolavdelningar. Vidare h a r beträffande s e n e o v n m g a r n a borttagits den n u v a r a n d e anvisningen om a t t de i regel icke böra förläggas till småskolavdelning. Då det är av största vikt, a t t eleverna under sin utbildning få tillräcklig handledning rörande de olika undervisningsfrågor, som de komma a t t s allas infor som lärare, h a de sakkunniga i sitt kursplansförslag både i de a l l m a n n a anvisningarna och under de särskilda ämnena s t a r k t betonat sådana moment, som mera direkt beröra det metodiska tillvägagångssättet vid undervisningen i folk- och fortsättningsskolan. I anvisningarna till ordningen för den p r a k t i s k a lärarutbildningen ha synpunkter ytterligare framhållits rörande undervisningsplan och arbetsordning för folk- och fortsättningsskolan, varvid särskilt erinrats om undervisningsproblemen i flerklassiga skolformer. Tydligt torde vara, att på grund av det stora antal elevlektioner som måste ingå i barnens undervisning, förhållandena inom övningsskolan bli r a t t olikartade dem, som r å d a i en vanlig folkskola. Till följd h ä r a v ä r det önskvärt, a t t seminarieelevernas praktiska lärarutbildning även lämn a r dem tillfälle att göra iakttagelser i sådana skolor, där barnens undervisning helt bestrides av dessas egna lärare. F ö r detta ändamål upptager ock som ovan nämnts, den n u v a r a n d e ordningen för den p r a k t i s k a lärarutbildningen besök i a n d r a läroanstalter, företrädesvis folkskolor och fortsattningsskolor. Den härför anslagna tiden, 4 halva eller 2 hela dagar under vardera terminen i högsta klassen, synes emellertid vara för kort och de sakkunniga föreslå därför, att tiden för dessa skolbesök utökas. I anslutning till undervisningen i psykologi och pedagogik böra studiebesök göras i olika skolor, såsom kindergarten, där tillfälle härtill gives hjälpklasser, klasser för hörselsvaga och synsvaga samt abnormskolor.' Dessutom foreslås, a t t för de särskilda eleverna anordnas hospitering i folkskolor utanför övningsskolan, v a r v i d eleverna, i likhet med vad som sker vid heldagsbesöken, få tillfälle a t t biträda vederbörande lärare vid barnens undervisning och handledning samt även, i lämplig utsträckning, själva nalla lektioner. Denna hospitering synes helt eller delvis k u n n a förläggas antingen till sommarferierna mellan tredje och fjärde klassen eller till O —

352240.

66 höstterminen i fjärde klassen. De närmare detaljerna rörande planen för denna hospitering synas böra uppgöras av rektor i samråd med de lärare, som leda elevernas praktiska lärarutbildning. På rektor bor det ock ankomma att med vederbörande skolmyndigheter föra de förhandlingar, som kunna vara erforderliga för ordnandet av ifrågavarande del av elevernas utbildning. De utanför seminariet stående lärarna, hos vilka eleverna skulle få sin hospitering, synas däremot icke böra deltaga i betygssattningen av elevernas undervisningsskicklighet. Denna angelägenhet bor fortfarande helt åligga seminariets egna lärare. Däremot torde det vara lämpligt, att den lärare, hos vilken elev hospiterat, utfärdar ett intyg over tiden för nämnda verksamhet. Till anordningen av övningsskolan återkomma de sakkunniga längre fram i samband med sina kostnadsberäkningar.

B. Den 2-åriga seminarielinjen (studenters utbildning till folkskollärare). Föreliggande ärende. I sin underdåniga framställning den 10 november 1931 angående folk- och småskoleseminariernas framtida organisation lämnade skolöverstyrelsen en redogörelse ö r d e " hittillsvarande utbildningen av studenter till folkskollärare och föreslog med stöd av en detaljerad motivering, att den nuvarande 1-åriga utbildningen skulle ulsträ kas UR att omfatta två år samt att studentkurserna skulle fastare inordnas T eminarieorganisationen såsom en särskild 2-årig linje. I sin motivering till forläge! om 2-åriga studentkurser framhöll överstyrelsen särskilt, att undervisningen övningsämnen! samt den praktiska lärarutbildningen behövde okat utrymme^ i o att uppnå någorlunda likvärdighet med vad som kunde erhållas vid ett 4-arigt se " u n , Men även för vissa teoretiska ämnen, speciellt psykologi och pedagogik krävdes mera tid än som vore anslagen inom den nuvarande l-år^at ut •bildungen överstyrelsen erinrade vidare om att, ehuru vid de bada studentkurserna i Stockholm och Växjö undervisningsplanens timtal något inskränkts i syfte att minska elevernas arbetsbelastning, elevernas arbetstid inom läroansta ten uppoinge till omkring 40 veckotimmar, vartill komme tiden for hemarbete, och att harWenom den 1-åriga kursens elever hade en sammanlagd arbetstid av unge tar 60 Ummar per vecka, överstyrelsen fann det sålunda uppenbart, att en utökning av d d n för studentkurserna måste anses vara av behovet påkallad, och ansåg, att denna utökning ej lämpligen borde göras kortare än ett ar. I detta sammanhang uttalade överstyrelsen, att en kurs på exempelvis tre terminer säkerligen skulle visa sig för kort och att dess genomförande dessutom skulle erbjuda avg ]

7 t : ^ L n n 1 ^ 9 3 2 instämde departementschefen i det av^ skolöverstyrelsen uttalade önskemålet, att studentkurserna på ett fastare sä* matte inordnas i seminarieorganisationen. Beträffande överstyrelsens forslag, att tiden tor stu dentkurserna skulle utsträckas till två år, ansåg departementschefen att overstyl l s n härför anfört så tungt vägande skäl, att de icke kunde underkännas. Denartemmtschefen ville sålunda för egen del livligt förorda, att studentkurserna g " o d " 2-lriga. Det i nämnda proposition framlagda förslaget till semmaneorga-

67 nisation upptog ock ett antal dubbelseminarier, vilka omfattade dels en 4-åriff dels ock en 2-ang utbildningslinje. °' moti 1: 1 }. ^. 338/1932 ifrågasattes, huruvida icke, med bibehållande av den 1-ariga utbildningen, det skulle vara möjligt att låta studenterna i för ändamålet tillräcklig omfattning utöka sina kunskaper och färdigheter genom självstudier och bevistande av särskilda kurser under sommaren mellan studentexamens avläggande och inträdet vid seminarium. Såsom av kapitel I framgår, begärde riksdagen förnyad utredning av den föreliggande Iragan om studenters utbildning till folkskollärare Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl anförde i underdaning framställning den 27 februari 1933 som önskemål, att vid en blivande omorganisation av lärarutbildningen 2-åriga linjer för studenter måtte upprättas. Enligt underdånig skrift, ingiven den 14 juni 1933 av styrelsen för svenska semmanelararföreningen, har föreningen uttalat sig för att studentkurserna böra göras 2-anga. Som skäl ha härvid anförts de krav, som den praktiska lärarutbildningen ställer, behovet av ökad tid för undervisning i övningsämnena samt för de eoretiska amnesstudier, vilka måste ingå i utbildningen, varvid speciellt hänvisats till behovet av tillräckligt utrymme för ämnet psykologi och pedagogik.

De sakkunniga. Efter en ingående jämförelse mellan det kunskapsmått och de färdigheter, som vitsordas genom studentexamen enligt 1928 och 1933 års undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk, och de fordringar, som med avseende på vissa teoretiska ämnen, övningsämnena och den praktiska lärarutbildningen måste uppställas för en students fortsatta utbildning till folkskollärare, ha de sakkunniga kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande 1-åriga utbildningen är för kort. De synpunkter, som därvid varit bestämmande, ha varit följande. Elevernas arbetsbelastning, som varit så stor, att den inneburit risker för deras hälsotillstånd och inverkat menligt på arbetssättet och arbetsresultatet, måste nedbringas till rimliga mått. Det av elevernas självverksamhet karakteriserade studiesätt, i vilket de böra införas, kräver frihet från jäkt och gör det nödvändigt, att eleverna förfoga över tillräcklig arbetstid utanför de schemabundna timmarna. En väsentlig utvidgning av kursen nödvändiggöres också av kravet på att studenternas utbildning till folkskollärare skall bli likvärdig med den, som vinnes inom den 4-åriga kursen, även i fråga om övningsämnen och praktisk lärarutbildning. Med hänsyn till vad sålunda anförts, anse de sakkunniga, i likhet med skolöverstyrelsen och ovannämnda lärarsammanslutningar, att utbildningstiden för studenterna bör sättas till två år. Ännu ett skäl till att låta kursen omfatta två år ligger i den omständigheten, att det nuvarande gymnasiets starkt differentierade organisation i många fall kan medföra en omfattande komplettering, vilken, såsom nedan närmare angives, de sakkunniga ha funnit ändamålsenligt att beträffande vissa ämnen förlägga inom själva seminariekursen. De sakkunniga äro också av den uppfattningen, att vid en omorganisa-

68 tion av folkskoleseminarierna studentkurserna, med hänsyn till önskemålet om seminariernas n ä r m a r e anslutning till skolsystemet samt om ett bättre tillgodogörande för folkskolan av för lärarkallet lämpliga krafter, böra erhålla en fastare ställning än vad fallet ä r med de nuvarande formellt mera tillfälliga 1-åriga kurserna. De sakkunniga förutsätta alltså sådan ändring av gällande seminariestadga, att denna kommer att u p p t a g a jämväl bestämmelser för studentlinjen. Vid utarbetandet av sitt förslag till undervisningsplan ha de sakkunniga u t g å t t från förutsättningen, att studentkursen blir en särskild 2-årig linje inom folkskoleseminarierna. Den i ovannämnda motion vid 1932 års riksdag förutsatta anordningen a t t med bibehållande av den 1-åriga utbildningen låta studenterna utöka sina kunskaper och färdigheter genom självstudier och deltagande i särskilda kurser under sommaren mellan studentexamens avläggande och inträdet vid seminarium, kunna de sakkunniga, såsom a v det förut sagda framgår, icke anse som en tillfredsställande lösning av frågan. Ytterligare må framhållas, att vid en sådan anordning nyexaminerade studenter, vad beträffar möjligheterna att idka dylika självstudier eller deltaga i de omhandlade särskilda kurserna, skulle kunna bli ojämnt ställda, beroende på att tiden för examens avläggande v ä x l a r vid olika läroverk mellan den 15 m a j och den 20 juni. Med det differentierade gymnasiets olika typer av studentexamen följer dessutom för en hel del studenter behovet av i m å n g a fall r ä t t omfattande kompletteringsstudier för fyllnadsprövning, respektive inträdesprov. Bortsett från att detta spörsmål ställer sig olika för olika studentexamenstyper, ä r det tydligt, a t t genom den tänkta anordningen de nyexaminerade studenterna i m å n g a fall skulle vara utestängda från möjligheten att samma år vinna inträde vid seminariet och sålunda skulle få sin utbildning uppskjuten minst ett år. Bent principiellt synes det orimligt att anbefalla ett utbildningssystem, som skulle medföra, att en efter den krävande vårterminens examensstudier å gymnasiet examinerad student skulle så gott som i en följd nödgas fortsätta med särskilda kursstudier för att sedan omedelbart börja det ansträngande arbetet i den 1-åriga studentkursen. Som exempel kan anföras, att under läsåret 1931 —1932 arbetet i den 1-åriga kursen i Växjö för en del elever upptog 40 3/4 veckotimmar, för andra 45 V4 veckotimmar. H ä r t i l l kom hemarbetet med 20 t i m m a r per vecka och elev, sålunda en samlad arbetstid per vecka av 60 3/4, respektive 65 V4 timmar. I fråga om tanken på en utbildningstid av tre terminer ha de sakkunniga, i likhet med vad överstyrelsen härom anfört i sin underdåniga framställning den 10 november 1931, icke funnit det möjligt a t t inom denna tidsram på ett tillfredsställande sätt inrymma den teoretiska och praktiska utbildning, som lämpligen bör krävas av en student, vilken skall utbildas till folkskollärare. Dessutom resa sig rent tekniska svårigheter i vägen för förverkligandet av en sådan tanke. Vid en dylik organisation skulle

69 i n t a g n i n g av elever ske varannan gång i början av höstterminen, varannan gång vid vårterminens början, och examinationen sålunda äga r u m vid slutet av höstterminen, respektive vårterminen. De vid höstterminens slut examinerade l ä r a r n a skulle ställas i ett ogynnsammare läge i fråga om anställningsmöjligheter än de övriga, vilket förhållande i sin t u r skulle k u n n a i både kvalitativt och kvantitativt hänseende medföra en icke önskv ä r d ojämnhet i rekryteringen till de båda kurserna. Härtill kommer, att studentkursens förläggning till seminarier med 4-årig linje, d ä r studierna genomgående äro ordnade läsårsvis, skulle för en 3-terminskurs medföra stora organisatoriska svårigheter, särskilt beträffande den praktiska utbildningen inom övningsskolan. a. Inträdesfordringar och inträdesprövning. Gällande bestämmelser. E n l i g t § 2 i den förutnämnda kungörelsen den 14 juli 1916 med föreskrifter för 1-åriga seminariekurser fordras för inträde i sådan kurs, bland annat, att h a avlagt studentexamen eller förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet i Stockholm avlagd avgångsexamen avser att meddela, att h a blivit godkänd i vederbörlig inträdesprövning samt att, vad kvinnlig inträdessökande angår, ha i skolkök genomgått kurs i huslig ekonomi eller på a n n a t sätt förvärvat förfarenhet i hushållsgöromål. Enligt § 5 av omförmälda kungörelse skall inträdessökande, som avlagt studentexamen, undergå prov i musik och slöjd ävensom i sådana i det fyrklassiga seminariets undervisning ingående ämnen eller ämnesgrenar, med u n d a n t a g dock av främmande språk och kemi, i vilka sökanden icke erhållit godk ä n t vitsord, avseende högsta årsklassen, i studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning, dock att prövning i geografi må påkallas allenast då sökanden icke k a n förete godkänt vitsord vid flyttning till näst högsta årsklassen av gymnasium eller lyceum. Inträdessökande, som förvärvat behörighet till ämneslärarinnebefattning, prövas i musik och slöjd samt i sådana i det fyrklassiga seminariets undervisning ingående ämnen eller ämnesgrenar, med undantag dock av främmande språk och kemi, i vilka sökanden icke erhållit godkänt vitsord för studier i den lägre eller högre kursen vid högre lärarinneseminariet i Stockholm eller i a n n a n däremot svarande kurs, som av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänts. De ämnen, förutom de två för alla obligatoriska, vari en sökande i förekommande fall enligt anförda bestämmelser kan a v k r ä v a s inträdesprov, äro: kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi, biologi och hälsolära, fysik, teckning samt gymnastik med lek och idrott. F o r d r i n g a r n a för dessa prov utgöras av insikt och färdighet i vederbörande ämne i huvudsak motsvarande seminariets kurs i ämnet med undantag av sådana delar därav, vilka ingå i den 1-åriga kursens undervisningsplan.

70 De sakkunniga. Den 1-åriga folkskollärarutbildningen står, som ovan nämnts, under ovan angivna villkor öppen för sökande, som avlagt antingen studentexamen eller avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet i Stockholm. Antalet sökande av sistnämnda kategori har emellertid varit obetydligt. Enligt uppgifter från vederbörande rektorer vid seminarierna i Kalmar, där 1-årig kurs upprätthölls under åren 1912—1925, och i Stockholm, där sådan kurs varit i verksamhet alltsedan år 1909, ha till inträde i 1-årig kurs till och med år 1934 anmält sig sammanlagt 13 sökande med avgångsexamen från högre lärarinneseminarium. Av dessa ha endast 6 deltagit i prövningarna, 4 godkänts och 3 intagits (en i Stockholm år 1917 och en i Kalmar vartdera av åren 1917 och 1918). Då denna utbildningsväg sålunda praktiskt taget icke använts, synes det de sakkunniga icke nödvändigt att bibehålla densamma, vilket för övrigt ej skulle kunna ske utan särskilda anordningar, som synas omotiverade med hänsyn till det även för framtiden säkerligen ytterst ringa antalet sökande. De sakkunniga föreslå därför, att för samtliga sökande till den 2-åriga linjen skall krävas avlagd studentexamen. I detta sammanhang har jämväl undersökts, huruvida vid handelsgymnasium eller tekniskt gymnasium avlagd avgångsexamen skulle kunna läggas till grund för den 2-åriga seminarielinjen. De sakkunniga ha emellertid funnit, att den genom nämnda examina vitsordade utbildningen är otillräcklig i fråga om flera av de i studentexamen ingående fasta ämnena och att den förvärvade allmänbildningen är alltför svag för att utan speciella anordningar kunna användas som grund för den 2-åriga seminarielinjen. Beträffande den ringa grupp av sökande, som det här sannolikt kan bli tal om, finnes det sålunda ingen anledning att föreslå någon ändring i det nuvarande kravet på studentexamen, avlagd enligt stadgan för rikets allmänna läroverk. I fråga om inträdesfordringarna till den 2-åriga linjen föreslå de sakkunniga ingen väsentlig ändring beträffande ämnet musik. Prov i detta ämne bör sålunda avkrävas samtliga sökande. De sakkunniga ha emellertid ansett det lämpligt att i förekommande fall bereda sökande möjlighet att för provet i instrumentalmusik kunna få använda violin i stället för orgel eller piano. Genom det nuvarande provet i slöjd har avsetts att till gagn för undervisningen i ämnet inom den 1-åriga kursen kunna hos de intagna garantera förekomsten av en viss färdighet inom ämnets mer elementära delar. Emellertid torde, särskilt vad de manliga eleverna beträffar, den vinst, som sålunda eftersträvats för seminarieundervisningen, ha varit av ganska ringa betydelse. Däremot torde förberedelserna till provet för många studenter, vilka icke deltagit i någon slöjdundervisning sedan de tidigaste skolåren, ha krävt mycken tid. Då tillfällena för gymnasieungdomen att få deltaga i undervisning i slöjd äro synnerligen begränsade och då, såsom framgår av förslaget till undervisningsplan, slöjden beretts ett avse-

71 v ä r t ökat utrymme inom den 2-åriga kursen, synes det icke nödvändigt a t t u p p r ä t t h å l l a kravet på inträdesprov i detta ämne. De sakkunniga föreslå därför, att detta prov bortfaller. Då, såsom framgår av förslaget till undervisningsplan, beträffande ämnet hushållsgöromål för den 2-åriga linjens elever föreslås samma frivilliga deltagande som för den 4-åriga linjens, h a r det icke heller ansetts nödvändigt att för de kvinnliga inträdessökande bibehålla n u v a r a n d e fordran på genomgången utbildning eller förvärvad förfarenhet i hushållsgöromål. E r f a r e n h e t e r n a vid den 1-åriga kursen ha, åtminstone i fråga om semin a r i e r n a i Stockholm och Växjö, givit vid handen, att det skulle varit önskvärt, om m a n vid inträdesprövningarna hade större möjlighet a t t utröna den sökandes allmänna lämplighet som l ä r a r a s p i r a n t än vad som med n u v a r a n d e anordning är möjligt, då de för samtliga sökande erforderliga proven blott avläggas i två övningsämnen. De sakkunniga, som finna denna synpunkt beaktansvärd, ha undersökt olika vägar för tillgodoseende av detta önskemål och ha därvid stannat vid att föreslå, att för samtliga sökande ett kortare prov i muntlig framställning anordnas i syfte a t t få hållpunkter för bedömandet av den sökandes allmänna föru t s ä t t n i n g a r som undervisare. För varje prövande synes detta prov kunna inskränkas till ett kortare referat på 10—15 minuter. Provet bör bedömas av rektor och en modersmålslärare. Vad slutligen angår förekomsten av de särskilda, i vissa ämnen erforderliga prov, vilka den sökande enligt n u v a r a n d e bestämmelser h a r a t t underkasta sig allt efter beskaffenheten av hans studentexamen, ha förhållandena blivit helt förändrade i och med tillkomsten av differentierad studentexamen enligt 1928 och 1933 års läroverksstadgor. I fråga om sökande, som avlagt sin studentexamen enligt de före å r 1928 gällande bestämmelserna, ha dessa särskilda prov i allmänhet inskränkt sig till övningsämnena teckning och gymnastik samt för en och a n n a n sökande dessutom något kunskapsämne. Helt annorlunda ställa sig förhållandena för studenter, vilka avlagt examen enligt 1928 och 1933 års läroverksstadgor med dess differentiering och valfrihet i fråga om de ämnen, som studeras under de sista gymnasieåren. Bedan nu märkes en stark ökning av deras antal, som för inträde i 1-årig seminariekurs måste underkasta sig fyllnadsprövning eller inträdesprov i flera än de för alla sökande gemensamma prövningsämnena musik och slöjd. Sålunda ha under åren 1932—1934, då studenter, examinerade enligt de n y a bestämmelserna, anmält sig som sökande, flera av dessa fått undergå prov i något eller några av ämnena matematik, fysik, biologi och hälsolära samt geografi, ibland dessutom i teckning och gymnastik. Man k a n för varje år r ä k n a med en ökning av antalet inträdessökande, vilka ha att underkasta sig antingen fyllnadsprövning eller inträdesprov i flera ämnen. Vid sådant förhållande har det synts både rimligt och lämpligt a t t undersöka, h u r u v i d a man vid en omorganisation av studenternas utbildning till folkskollärare

genom särskilda åtgärder skulle kunna underlätta övergången från gymnasiet till seminariekursen. De sakkunniga ha därför sökt finna en anordning, varigenom inom den 2-åriga kursens ram möjlighet skulle kunna beredas eleverna att i vissa ämnen komplettera sina kunskaper. Härmed skulle vinnas dels att bördan av kompletteringsarbetet före inträdet vid seminariet kunde lättas, dels också att de inlagda kompletteringskurserna kunde anordnas i enlighet med lärarutbildningens speciella syften och önskemål. Av de i § 9 av 1933 års läroverksstadga föreskrivna ämneskombinationerna ha följande synts lämpliga för dem, som efter avlagd studentexamen vilja utbilda sig till folkskollärare. Ämneskombination1 Å latingymnasiet och latinlyceet nr 3 » 8 » 9 Å realgymnasiet och reallyceet nr 3 » 5 » 6 » 7

Tillvalsämnen

engelska, geografi och biologi med hälsolära engelska, matematik och fysik matematik, fysik och kemi

franska, gegrafi och biologi med hälsolära franska, fysik och kemi biologi med hälsolära, fysik och kemi matematik (specialkurs), fysik och kemi

Ämnen, i vilka kompletterande studier erfordras

matematik, fysik och kemi geografi, biologi och kemi geografi och biologi

fysik och kemi geografi och biologi geografi geografi och biologi

För de studenter, vilka för sina studier valt någon annan grupp av tillvalsämnen än de angivna, bör för inträde i studentkursen erfordras fyllnadsprövning, så att deras studentexamen därigenom kommer att motsvara någon av de här upptagna sju kombinationerna. I fråga om studenter, vilkas examen antingen ursprungligen eller genom fyllnadsprövning omfattar någon av ifrågavarande ämneskombinationer, skulle sålunda för utbildning till folkskollärare erfordras kompletterande studier i högst tre av ämnena matematik, geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi. Av kompletteringsämnena intager matematik en särställning, i det studiet icke erfordrar något laborativt arbete. Redan det kunskapsmått, som garanteras av godkänd efterprövning i studentexamen å latingymnasiet, 1

De fasta ämnena, vilka här ej medtagits, äro för latinlinjen: kristendom, modersmålet, latin, franska och historia, för reallinjen: kristendom, modersmålet, matematik, engelska och historia.

kan anses giva fullt tillräckliga kunskaper för deltagande i den 2-åriga kursen. Ännu mera gäller detta givetvis för den, som undergått efterprövning å realgymnasiet. För samtliga studenter, vilka icke i sin tillvalsämneskombination ha matematik, gäller emellertid, att de med förbigående av vissa delar av gymnasiekursen, vilka icke direkt äga så stor betydelse för deras lärarverksamhet i folkskolan, lämpligen kunna på egen hand inhämta vad som brister i deras kunskaper i förhållande till det 4åriga seminariets kurs och sedan underkasta sig inträdesprov i detta ämne. De speciella metodiska problem, som höra samman med folkskolans matematikundervisning, få de vid utbildningen till lärare tillfälle att studera dels vid övningslektionerna i ämnet, dels ock vid undervisningen i ämnets metodik. De sakkunniga föreslå därför, att för ämnet matematik skall, vad inträdesfordringarna angår, fortfarande gälla samma anordning som hittills: antingen fyllnadsprövning i studentexamen eller ock avläggande av inträdesprov, varvid för godkänt vitsord fordras insikter i huvudsak motsvarande kursen för den 4-åriga linjen. Vad beträffar övriga ämnen, som enligt de sakkunnigas mening böra bli föremål för kompletterande studier — geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi — märkes, att i ämnet kemi erfordras enligt den nuvarande organisationen icke något inträdesprov, ej heller någon fyllnadsprövning. Den, som vid inträdet ej har vitsord i ämnet, beredes nämligen tillfälle att vid seminariet få särskild undervisning däri. Kursplanen för ämnet kemi i studentkursen tager fasta på sådana delar, vilka äro av särskild vikt för undervisningen i folkskolan. Undervisningen är förlagd till tid utom timplanen. Det har synts de sakkunniga lämpligt, att jämväl beträffande ämnena geografi, biologi och hälsolära samt fysik föreslå samma anordning, som redan nu finnes i fråga om ämnet kemi. I samtliga dessa ämnen bör alltså inom den 2-åriga linjen beredas utrymme för särskild kompletterande undervisning för de studenter, som äro i behov därav. Genom en sådan anordning vinnes ock den fördelen, att läraraspiranterna bli insatta i det experimentella studiet av dessa ämnen med särskild vikt lagd på sådana delar av respektive ämnen, vilka äro av betydelse för undervisningen i folkskolan. Beträffande dessa fyra ämnen skall inträdesprov alltså icke krävas till den 2-åriga linjen av de studenter, i vilkas examen ingår någon av ovannämnda ämneskombinationer. Det bör likväl stå sådan sökande fritt att, därest han så önskar, få underkasta sig inträdesprov i något eller några av ämnena geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi. Beträffande dylikt prov skall, liksom i fråga om prov i andra ämnen, vilka ingå i det 4-klassiga seminariets undervisning och i vilka sökanden icke erhållit godkänt vitsord, avseende högsta årsklassen, i studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning, för godkänt vitsord fordras insikt och färdighet i huvudsak motsvarande seminariets kurs i ämnet med undantag av sådana delar därav, som ingå i den 2-åriga kursens undervisningsplan. Prov i

74 främmande språk bör, i likhet med vad nu är fallet, icke fordras för inträde i studentkurs. I fråga om behörighet för inträde föreslå de sakkunniga, att godkänt vitsord i musik icke skall fordras. Beträffande sökande, som genom sjukdom eller lyte hindrats att förvärva föreskriven insikt och färdighet i gymnastik med lek och idrott, föreslås den modifikationen, att i övrigt väl meriterad sökande, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet för lärarkallet, må kunna behörigförklaras, även om han icke erhållit godkänt vitsord i musik. För övrigt föreslå de sakkunniga i princip samm a bestämmelser för valet av elever till den 2-åriga linjen, som i det föregående upptagits beträffande den 4-åriga. b.

Undervisningsplan.

Timplan. Timplanen för den 1-åriga seminariekursen upptager för manliga elever 34 och för kvinnliga 32 t i m m a r per vecka. Dessutom är en del undervisning förlagd till tid utom timplanen, däribland lek och idrott under lärares ledning (i allmänhet 2 veckotimmar), manlig slöjd (5 veckotimmar) och husligt arbete (7 veckotimmar). I lek och idrott ha samtliga elever a t t deltaga; beträffande manlig slöjd och husligt arbete är deltagandet däremot beroende av om elevs begäran därom bifalles av rektor i s a m r å d med de lärare, som undervisa vid kursen, samt av seminariets läkare. Emellertid ha vid seminariet i Växjö under en lång följd av å r alla eleverna deltagit i slöjdundervisningen, och vid seminariet i Stockholm ha de allra flesta åtnjutit undervisning i husligt arbete. Vid båda seminar i e r n a h a r dessutom särskild undervisning i välskrivning varit anordnad för samtliga elever under åtminstone en halv veckotimme. Den sammanlagda undervisningstiden h a r för samtliga elever på detta sätt vid de n ä m n d a seminarierna kunnat uppgå till 41 Vi veckotimmar. Av denna tid komma på de teoretiska ämnena 12, på övningsämnena 20 Va och på den p r a k t i s k a lärarutbildningen 9 timmar. Härtill h a r för vissa elever kommit den likaledes utom timplanen förlagda undervisningen i körsång, kemi och frivillig teckning. Beträffande den 2-åriga linjens timplan förutsätta de sakkunniga, att, i likhet med vad som skett i fråga om timplansförslaget för den 4-åriga linjen, till tid utom timplanen förlägges blott sådan undervisning, som ej är obligatorisk för alla elever. Tiden för den för samtliga elever avsedda undervisningen upptager enligt förslaget sammanlagt 64 veckotimmar, fördelade med 34 i första klassen och 30 t i m m a r i andra klassen. Vid denna fördelning av undervisningstiden ha de sakkunniga sökt att, med ledning av enahanda synpunkter, som anförts i fråga om den 4-åriga linjen, särskilt i den 2-åriga linjens sista klass bereda erforderlig tid för elevernas praktiska lärarutbildning och utrymme för deras mera själv-

75 s t ä n d i g a arbete i form av specialstudium, för vilket liksom i den 4-åriga linjens sista klass bör beredas en sammanhängande tid av 4 t i m m a r per vecka. Ökningen av timantalet för den obligatoriska undervisningen från ovan beräknade 41 Va t i m m a r till de föreslagna 64 t i m m a r n a eller 22 Vi t i m m a r fördelar sig på de teoretiska ämnena (inklusive biblioteksteknik) med 10 timmar, på övningsämnena med 8 Va timmar och på den p r a k t i s k a lärarutbildningen med 4 timmar. Kursplan. I den 1-åriga kursen ingår ej någon för samtliga elever avsedd undervisning i ämnena matematik, historia, geografi, fysik, kemi och främmande språk. Undervisning rörande de fem förstnämnda ämnenas metodik l ä m n a s i samband med den översikt av folkskolans lärokurser, vilken ing å r i den praktiska lärarutbildningen. I fråga om de nämnda ämnenas ställning inom den 2-åriga linjen föreslå de sakkunniga ingen principiell ä n d r i n g men ha för vissa av dessa ämnen i kursplanen upptagit särskild tid för den metodiska undervisningen. Denna är inräknad i tiden för den i den praktiska lärarutbildningen ingående behandlingen av metodiska frågor. I fråga om ämnet kristendomskunskap k u n n a de insikter, en student inh ä m t a t enligt 1933 års undervisningsplan i kyrkohistoria och i religionshistoria, anses likvärdiga med dem, som komma a t t vinnas i det 4-åriga seminariet enligt de sakkunnigas kursplansförslag. Detsamma torde, e h u r u med tvekan, kunna sägas om insikterna i den kristna tros- och livsåskådningen. Emellertid måste h ä r v i d beaktas, att vid undervisningen i det 4-åriga seminariet tages särskild hänsyn till folkskolans lärostoff och därmed sammanhängande problem, vilket helt n a t u r l i g t ej kan ske vid gymnasieundervisningen. Däremot g a r a n t e r a r icke studentexamen såd a n a insikter i bibelkunskap, som äro erforderliga med hänsyn till detta kursmoments betydelse för folkskolans undervisning. De sakkunniga föreslå därför, att kursen för ämnet kristendomskunskap i den 2-åriga linjen i första h a n d upptager bibelkunskap men att även andra moment bli föremål för en kompletterande och fördjupande behandling i samband med en översikt av kursen i folkskolan. Trots den förstärkta ställning, som ämnet modersmålet genom 1933 års undervisningsplan erhållit å gymnasiet, h a de sakkunniga ansett nödvändigt a t t inom den 2-åriga linjen bereda detta ämne ett större u t r y m m e än vad som n u disponeras inom den 1-åriga kursen. Härigenom h a r det möjliggjorts a t t tillgodose sådana för folkskollärarutbildningen viktiga moment, vilka antingen saknas eller blott i mindre grad äro företrädda inom gymnasiets kursplan. Därvid h a r ett r ä t t stort u t r y m m e givits åt den metodiska delen av undervisningen. Vad a n g å r ämnet biologi och hälsolära må anföras, att i den 1-åriga kursen i n g å r undervisning i ämnesgrenen hälsolära under 1 veckotimme.

76 Emellertid har det visat sig, att den anslagna tiden v a r i t väl knapp för a t t medge en i förhållande till ämnets betydelse för undervisningen i folkoch fortsättningsskolan tillfredsställande behandling. Då kunskaperna i hälsolära, åtminstone för en del inträdessökande studenter, måste anses v a r a alltför fragmentariska för att utgöra en tillräcklig grund för undervisningen i folk- och fortsättningsskolan, anse de sakkunniga det nödvändigt, a t t tiden för denna ämnesgren utökas. Den föreslagna kursplanen är i det väsentliga densamma, som upptagits för tredje klassen inom den 4-åriga linjen. I kursplanen ingår dessutom den metodiska undervisningen i ämnet biologi och hälsolära i dess helhet. Tiden för denna undervisning har inräknats i den under den praktiska lärarutbildningen anslagna tiden för behandling av metodiska frågor. Visserligen få studenterna enligt 1933 års undervisningsplan för gymnasiet genom undervisningen i det fasta ämnet historia med samhällslära en viss kunskap om det nutida samhällets byggnad och verksamhet, varjämte undervisningen i ämnet syftar till a t t för lärjungarna klargöra innebörden av vår tids viktigaste sociala och ekonomiska problem. Men det torde v a r a uppenbart, att dessa kunskaper i regel komma a t t bli alltför ofullständiga för att u t a n någon påbyggnad utgöra en tillräcklig grund för studentens verksamhet som folkskollärare. Folkskollärarkallet kräver av sin utövare en fördjupad insikt rörande samfundslivets olika grenar. Ä n n u starkare framträder detta k r a v på kunskap om samhällets sociala och ekonomiska problem, när man betänker, att folkskolläraren i de flesta fall kommer att undervisa i medborgarkunskap i fortsättningsskolan. De sakkunniga ha därför ansett, att ämnet samhällsl ä r a bör, i likhet med vad som föreslagits för den 4-åriga linjen, givas en självständig plats inom den 2-åriga linjen, och de föreslå för sistnämnda linje samma kursplan som för det 4-åriga seminariet. Den för den 4-åriga linjen föreslagna frivilliga kursen i finska språket, vilken skall anordnas vid det seminarium, skolöverstyrelsen bestämmer, bör enligt de sakkunnigas mening stå öppen även för elever tillhörande den 2-åriga linjen, om sådan finnes vid ifrågavarande seminarium. Vid utformandet av sitt förslag till kursplan för ämnet psykologi och pedagogik ha de sakkunniga måst taga hänsyn till det förhållandet, att ämnet filosofi i den n y a gymnasieutbildningen fått en betydligt mer und a n t r ä n g d ställning än förut, varför endast ett ringa antal inträdessökande studenter k u n n a beräknas ha fått någon undervisning i logik och psykologi. Behovet av undervisning i dessa ämnesgrenar torde därför praktiskt taget komma att visa sig lika stort inom den 2-åriga linjen som inom den 4-åriga. De sakkunniga föreslå, att för studenternas utbildning i detta ämne skall gälla samma kursplan som för det 4-klassiga seminariet. Rörande undervisningen i biblioteksteknik få de sakkunniga hänvisa till vad som anförts i fråga om den 4-åriga linjen.

77 Som r e d a n anförts i samband med förslaget till inträdesfordringar för den 2-åriga linjen, anse de sakkunniga det v a r a lämpligt att i ämnena geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi bereda sådana studenter, som äro i behov av kompletterande studier, tillfälle a t t få göra detta under vistelsen vid seminariet genom deltagande i särskilda, utom timplan e n anordnade kompletteringskurser. I kursplansförslaget för dessa kurser h a r särskilt eftersträvats att ge tillräckligt utrymme för en experimentell behandling av sådana delar av vederbörande ämne, vilka äro av speciell betydelse för arbetet i folk- och fortsättningsskolan. De sakkunniga förutsätta, att denna undervisning på lämpligt sätt anpassas efter de eventuella olikheterna i elevernas föregående utbildning. Vid förl ä g g n i n g e n av dessa kurser till endera av de båda klasserna inom den 2-åriga linjen bör nödig hänsyn tagas såväl till elevernas arbetsbelastning som ock till antalet deltagare i de olika kurserna. Vid utformandet av kursplanerna för ämnena teckning, välskrivning, musik, trädgårdsskötsel, slöjd samt gymnastik med lek och idrott ha de s a k k u n n i g a sökt i möjligaste mån ge studenterna en utbildning, som k a n anses likvärdig med den, som föreslagits för den 4-åriga linjen. I fråga om ä m n e n a slöjd och hushållsgöromål ha samma anordningar förutsatts som för det 4-klassiga seminariet. Ordning

för den praktiska

lärarutbildningen.

I den 1-åriga kursen är den praktiska lärarutbildningen ordnad enligt s a m m a principer som inom det 4-åriga seminariet. Den å timplanen för denna utbildning anslagna tiden är 9 veckotimmar, av vilka 4 t i m m a r disponeras för behandling av metodiska frågor och 5 timmar för gruppövningar. Det sammanlagda antalet lektioner, som en elev i den 1-åriga kursen kan få tillfälle att hålla under sin utbildningstid, torde uppgå till omkring 50. Genom att bland a n n a t föreslå, att eleverna vid grupplektionerna uppdelas p å samma sätt, som förutsatts för de båda sista klasserna inom den 4-åriga linjen, och genom ökning av antalet serielektioner samt tiden för heldagsbesöken ha de sakkunniga sökt vinna en förbättring av den praktiska lärarutbildningen, varigenom antalet elevlektioner k u n n a t ökas från 50 till 73 u t a n att timtalet för gruppövningarna behövt förstärkas med mer än en halv timme. Tiden för behandlingen av metodiska frågor har däremot i förslaget fått en högst avsevärd utökning, från 4 till 7 Va timmar. Av dessa äro sammanlagt 5 timmar avsedda för den metodiska undervisningen i ämnena matematik, geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi. I anvisningarna till den praktiska lärarutbildningen ha de sakkunniga föreslagit särskilda anordningar i syfte a t t undvika den olägenheten vid den n u v a r a n d e 1-åriga kursen, att eleverna så gott som omedelbart vid läsårets början måste hålla lektioner i övningsskolan. För övrigt omfattar de sakkunnigas förslag för den praktiska lärarutbildningen samma anordningar som upptagits för den 4-åriga linjen.

78 III. Småskoleseminariernas inre organisation. A.

Inledning.

I n n a n de s a k k u n n i g a till n ä r m a r e b e h a n d l i n g u p p t a g a f r å g a n om småskoleseminariernas inre organisation, torde det v a r a lämpligt att i korth e t a n g i v a de f ö r u t s ä t t n i n g a r , s o m l i g g a t i l l g r u n d för d e n n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n e n a v d e s s a s e m i n a r i e r , och de a l l m ä n n a d r a g e n a v d e n n a organisation. Småskollärarutbildningen handhades tidigare i huvudsak av landstingen under kontroll av staten och med dess understöd. Samarbetet mellan staten och landstingen i ifrågavarande hänseende reglerades mera definitivt genom stadgan den 31 december 1919 (nr 889) för av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarier och genom en samma dag utfärdad kungörelse (nr 890) angående avlöning åt lärare vid nämnda seminarier samt angående statsbidrag till sådana seminarier. Bedan tidigt hade emellertid staten upprättat två småskoleseminarier, nämligen seminarierna i Haparanda och Murjek. Förstnämnda seminarium inrättades genom nådigt brev den 29 maj 1874 med uppgift att utbilda lärare och lärarinnor vid småskolor i församlingar med finsktalande befolkning. Genom nådigt brev den 21 maj 1875 förordnades, att ett seminarium för utbildande av lapska småskollärare och småskollärarinnor skulle upprättas i Mattisuddens by inom Jokkmokks församling. Från denna plats flyttades seminariet år 1904 till Murjek. Orsaken till att staten inrättade de två nu nämnda seminarierna var de speciella språkliga förhållandena i seminariernas uppland. Av delvis andra skäl inrättades från och med höstterminen 1921 (proposition nr 381/1920; riksdagens skrivelse nr 8 A, sid. 127 ff.) ett statligt småskoleseminarium i Lycksele. Det hade visat sig ytterligt svårt, i flera fall omöjligt, att anskaffa lärare för de talrika mindre folkskolorna i Västerbottens län. Nämnda seminarium fick till särskild uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor. Slutligen må nämnas, att 1920 års riksdag (proposition nr 381; skrivelse nr 8 A, sid 127 ff.) beslutade antaga ett av seminarieföreståndaren J. Wockatz gjort erbjudande om överlämnande till staten på vissa villkor av det av honom grundade seminariet i Hagaström i Gävleborgs län. Ifrågavarande seminarium hade av Wockatz inrättats med särskild uppgift att utbilda lärarinnor för mindre folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor. I sagda proposition framhölls, med utgångspunkt från vissa av departementschefen företedda siffror angående lärarpersonalen vid mindre folkskolor och biträdande lärare och lärarinnor vid egentliga folkskolor, att det skulle vara till fördel för folkundervisningen, om i riket funnes — utöver småskoleseminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele, vilka vore avsedda för det nordligaste Sverige — åtminstone ett småskoleseminarium, som vid lärarinneutbildningen toge särskilt sikte på att förbereda eleverna för meddelande av undervisning åt barn på folkskolestadiet. Förutom de nu nämnda 4 statliga seminarierna funnos år 1931 inalles 19 småskoleseminarier, nämligen 18 landstingsseminarier och Göteborgs stads seminarium. Frågan om statens övertagande av småskollärarutbildningen i dess helhet vann aktualitet redan år 1923, då riksdagen ur principiella synpunkter utta-

79 lade sig för en sådan åtgärd. 1929 års riksdag förordade i skrivelse nr 145 en gemensam utredning av frågan om folk- och småskoleseminariernas organisation och betonade därvid starkt samhörigheten mellan dessa spörsmål samt förutsatte, att övervägandena inriktade sig på det målet, att småskoleseminarierna komme att förstatligas. En utredning i ämnet, som verkställdes av 1929 års semiminariesakkunniga, resulterade också i ett förslag om förstatligande av småskollärarutbildningen. På grundval av propositionen nr 212/1931 beslutade riksdagen (skrivelse nr 199), att den utbildning av småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, vilken dittills tillkommit landsting samt stad, som ej deltager i landsting, skulle i den omfattning, som framdeles bleve av Kungl. Maj:t och riksdagen närmare bestämd, övertagas av staten. De skäl, som lågo till grund för nämnda beslut, voro av såväl principiell som organisatorisk och ekonomisk art. Med den utveckling, som folkskoleväsendet nått fram till i våra dagar, och med hänsyn särskilt till den ställning, som folkskolan i det hela alltmer intoge såsom en det allmännas angelägenhet, syntes det — framhöll departementschefen i omförmälda proposition —• principiellt riktigt, att staten även omhänderhade all lärarutbildning för folkskolans olika stadier. Departementschefen betonade vidare, att den överproduktion av småskollärarinnor, som den dåvarande ordningen medfört, måste hejdas och att en nedskrivning av seminarieorganisationen till vad som motsvarade behovet och en koncentration av densamma i statens hand komme att nedbringa de årliga totala kostnaderna för detta ändamål. Förutom den principiella frågan om statens övertagande av småskollärarutbildningen behandlades vid 1931 års riksdag även en för småskoleseminarieorganisationen viktig detaljfråga, om vilken här torde böra erinras, nämligen frågan om utbildningstidens längd. I detta hänseende må framhållas, att enligt 1919 års seminariestadga lärokursen vid de av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarierna skulle vara 2-årig, där ej Kungl. Maj:t i särskilda fall annorlunda föreskreve. Lärokursen vid det statliga seminariet i Haparanda hade alltifrån år 1885 varit 3-årig och lärokursen vid det statliga seminariet i Murjek hade från år 1900 haft samma omfattning. Anledningen till att utbildningstiden vid sistnämnda båda seminarier gjorts längre än lärokursen vid landstingsseminarierna var, att de till stor del byggde på elevmaterial från mindre folkskolor, med hänsyn vartill inträdesfordringarna måste hållas jämförelsevis låga. Härtill kom, beträffande seminariet i Haparanda, att så gott som alla elever vid detta seminarium hade finska till modersmål, vilket försvårade undervisningen. Departementschefen erinrade i förutnämnda proposition nr 212 om vissa förslag från styrelsen för småskoleseminariernas lärarförening och från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening om utsträckande av lärotiden vid samtliga småskoleseminarier till tre år. Departementschefen ansåg för sin del goda skäl ha blivit anförda för en 3-årig utbildning vid småskoleseminarierna men förordade av ekonomiska skäl, att de nya statsseminarierna organiserades med 2-årig lärokurs, samt förutsatte, att de dåvarande statsseminarierna skulle bibehållas vid 3-årig lärokurs. Riksdagen fann det visserligen obestridligt, att en bättre lärarutbildning skulle vinnas, om tiden för lärokursen utsträcktes till tre år, men fann icke ådagalagt, att för det dåvarande något oundgängligt behov av en förlängning förelåge. De mindre folkskolorna, med hänsyn till vilka seminarierna i Haparanda och Lycksele erhållit 3-årig lärokurs, vore numera — anförde riksdagen — ställda på avskrivning, och, såvitt anginge småskolans behov, torde den 2-åriga lärokursen kunna giva ett i stort sett tillfredsställande resultat, om lärotiden väl utnyttjades. De förbättringar i lärarutbildningen, som kunde vara önskvärda, syn-

80 tes riksdagen i första hand böra ernås genom reformer i det inre seminariearbetet. Riksdagen fann sig därför, jämväl med tanke på rådande statsfinansiella läge. bora besluta att lärokursen, med nyss angivna undantag, skulle bibehållas såsom 2-årig. Av det föregående framgår, att 1931 års riksdag beslutade, att staten skulle övertaga all småskollärarutbildning samt att utbildningskursen vid småskoleseminarierna skulle vara 2-årig, utom vad anginge de redan 3-åriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka fortfarande skulle vara 3-åriga. Vidare fattade riksdagen beslut i fråga om elevantalet per klassavdelning. S e d a n 1932 å r s r i k s d a g f a t t a t b e s l u t a n g å e n d e o m f a t t n i n g e n a v s m å s k o l e s e m i n a r i e r n a s o r g a n i s a t i o n m . m., v i l k e t b e s l u t b l a n d a n n a t i n n e b a r , a t t s e m i n a r i e r n a i M u r j e k och H a g a s t r ö m s k u l l e s u c c e s s i v t n e d l ä g gas', m e d d e l a d e K u n g l . M a j : t d e n 12 m a j 1933 p r o v i s o r i s k a f ö r e s k r i f t e r beträffande statens småskoleseminarier. Härigenom bestämdes i huvudsak följande: Småskoleseminarierna, vilka skulle vara till antalet åtta, fördelade på sätt riksdagen beslutat, skulle ha till uppgift att utbilda lärarkrafter för småskolorna i riket samt att där förhållandena sådant påkallade och utan att seminariernas nyssnämnda huvuduppgift äventyrades, därvid jämväl tillgodose den utbildning, som erfordrades för anställning vid mindre folkskolor eller som biträdande lärare vid egentliga folkskolor. Sistnämnda uppgift skulle särskilt beaktas av seminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka skulle ha till särskild uppgift att utbilda lärarkrafter för mindre folkskolor och småskolor, seminariet i Haparanda huvudsakligen för skolor i finnbygden och seminariet i Lycksele huvudsakligen för skolor i "lappmarksförsamlingarna. Seminarierna skulle vara avsedda endast for kvinnliga elever Till främjande av den praktiska utbildningen för lärarkallet skulle seminarierna vara förenade med övningsskola till den omfattning, som svarade mot seminariernas uppgift. Reträffande undervisning, ordning och tukt, lärjungarnas fysiska vård, intagning i seminariet samt flyttning, småskollararexamen, övningsskolan och stipendier skulle i tillämpliga delar gälla vad i sådana avseenden vore föreskrivet i kapitlen II—VI samt IX i 1919 års förutnämnda stadga for av landsting eller stad. som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminaner, dock med följande undantag, nämligen att skolöverstyrelsen skulle fastställa undervisningsplanen samt att, beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele, sökande skulle vid ingången av det år, då inträde söktes, ha fyllt 16 år samt vidare att överstyrelsen skulle äga bestämma vad som borde fordras for godkänt vitsord i inträdesprövning ävensom att stipendier skulle utgå enligt särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Härförutom meddelades vissa bestämmelser rörande lärarkompetens och tillsättning av lärare m. m., till vilka bestämmelser de sakkunniga i ett senare sammanhang återkomma. D e n a v 1932 å r s r i k s d a g f a s t s t ä l l d a s e m i n a r i e o r g a n i s a t i o n e n h a r ä n n u ej f u n g e r a t i d e n o m f a t t n i n g , r i k s d a g e n i s i t t b e s l u t a n g a v , och å t s k i l l i g a organisatoriska spörsmål togos icke i b e t r a k t a n d e vid organisationens g e n o m f ö r a n d e . D e t d r ö j d e ej h e l l e r l ä n g e , f ö r r ä n f ö r s l a g f r a m f ö r d e s o m r e v i s i o n a v s m å s k o l e s e m i n a r i e o r g a n i s a t i o n e n och o m l ö s n i n g a v d e ä n n u s v ä v a n d e spörsmål, som berörde småskoleseminarierna. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl. lärarsammanslutningar framhöllo i underdånig skrift den 27 februari 1933 som önskemal. ätt vid en blivande omorganisation av lärarutbildningen smaskoleseminanerna måtte byggas på samma kunskapsfordringar som folkskoleseminariernas 4-ariga

81 kurs —• enligt lärarsammanslutningarnas förslag på de kunskaper, som förutsättas för realexamen — att 1-åriga kurser för inträdessökande med studentexamen måtte upprättas samt att de för närvarande fastställda kompetensfordringarna för lektorer vid folkskoleseminarierna måtte utsträckas att gälla jämväl för huvudlärare vid småskoleseminarierna. I underdånig skrift den 7 mars 1933 anhöll till komplettering av nyssberörda framställning centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund, att Kungl. Maj:t måtte till de sakkunniga hänskjuta frågan om i vad mån en enhetlig, likvärdig seminarieutbildning måtte kunna komma till stånd för alla, som utbildades till lärare i folkskolan. I underdånig skrift den 31 mars -1933 anhöll styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt de sakkunniga att verkställa den utredning, varom i ovan omförmälda skrift den 27 februari 1933 anhållits, och att centralstyrelsens för Sveriges folkskollärarinneförbund anhållan den 7 mars 1933 om en enhetlig, likvärdig utbildning således icke måtte föranleda ett uppskjutande av förstnämnda utredning. Nämnda tre framställningar ha, såsom av det föregående framgår, den 28 februari 1933 överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag. I en till de sakkunniga ställd skrivelse av den 25 februari 1935 har därefter styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening framhållit, att realexamen eller motsvarande kunskaper borde fordras för inträde vid såväl folk- som småskoleseminarierna. Såsom av kapitel I framgår, ha de sakkunniga av Kungl. Maj:t den 9 mars 1934 erhållit i u p p d r a g a t t verkställa utredning och avgiva förslag beträffande. a) erforderliga ä n d r i n g a r i omfattningen av den nuvarande organisationen av statens småskoleseminarier, b) inträdesfordringar vid sagda seminarier samt c) kursplaner vid samma seminarier. Till grund för nyssnämnda utredningsuppdrag ligga dels en framställning till Kungl. Maj:t från skolöverstyrelsen den 13 februari 1934, vari hemställts, att Kungl. Maj:t täcktes åt de sakkunniga u p p d r a g a att undersöka behovet av en eventuell revision av småskoleseminariernas organisation, särskilt med hänsyn till behovet av lärare med småskollärarutbildning, samt verkställa härför erforderlig utredning ävensom framlägga d ä r p å grundade förslag, dels ock en framställning hos Kungl. Maj:t från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening den 22 februari 1934, v a r i anhållits, a t t frågan om småskollärarinneutbildningen måtte i sin helhet för utredning hänskjutas till de sakkunniga. Både skolöverstyrelsen och centralstyrelsen synas i sina ovannämnda framställningar ha lagt huvudvikten vid frågan om småskollärarutbildningens omfattning. Centralstyrelsen har emellertid därutöver framhållit, att i samband med nyssberörda spörsmål även sådana frågor som om grunderna för inträdesproven, om studentexamens förhållande till småskollärarinneutbildningen samt om lärokursens innehåll och längd borde göras till föremål för omprövning. Centralstyrelsen har därvid fäst uppmärksamheten vid a t t frågan om införande av 3-årig lärokurs vid samtliga småskoleseminarier ä n n u vore olöst. 6 — 352240.

82 De s a k k u n n i g a . Det uppdrag, som givits de sakkunniga i avseende å småskoleseminarieorganisationen, är, såsom av det redan sagda framgår, begränsat till a t t avse organisationens omfattning, inträdesfordringarna och kursplanerna. Med hänsyn härtill anse sig de sakkunniga förhindrade a t t till behandling u p p t a g a frågan om seminariekursens längd, beträffande vilken 1931 års riksdag som nämnts fattade definitivt beslut. Av samma skäl anse sig de sakkunniga ej heller kunna till behandling u p p t a g a den av centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund i dess berörda skrift av den 7 m a r s 1933 väckta frågan om en enhetlig utbildning för alla dem, som skola ägna sig åt lärarverksamhet inom folkskoleväsendet. I det följande förutsattes alltså, a t t lärotiden även i fortsättningen skall vid de småskoleseminariekurser, som för n ä r v a r a n d e äro förlagda till Hapar a n d a och Lycksele, v a r a 3-årig och vid övriga småskoleseminarier 2-årig. I förevarande kapitel behandlas allenast de frågor, som stå i n ä r m a r e samband med småskoleseminariernas inre organisation, sålunda frågorna om inträdesfordringar och inträdesprövningar samt undervisningsplaner, d ä r v i d de sakkunniga först behandla dessa frågor, i vad de avse de 2åriga seminarierna, och därefter motsvarande spörsmål, i vad de avse de 3-åriga seminarierna. I ett senare sammanhang upptages till behandling frågan om småskoleseminarieorganisationens omfattning.

B. a.

D e n 2-åriga s e m i n a r i e l i n j e n ,

Inträdesfordringar och inträdesprövning.

Gällande bestämmelser m. m. Av vad inledningsvis anförts framgår, att i fråga om intagning i 2årigt småskoleseminarium gäller i tillämpliga delar vad i sådant avseende är föreskrivet i kapitel I V i 1919 års stadga för av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarier. Enligt § 29 i omförmälda stadga fordras för inträde i småskoleseminarium, bland annat, att den inträdessökande blivit godkänd vid vederbörlig inträdesprövning. Enligt samma paragraf fordras såsom villkor för inträde, att vederbörande skall v a r a fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på medlärjungar eller göra sökanden olämplig för lärarkallet. Dock kan enligt förevarande stadgande skolöverstyrelsen, där särskilda skäl sådant föranleda, på gjord framställning medgiva inträde, även om sistnämnda villkor ej i allo är uppfyllt. Enligt § 31 i stadgan skall den, som söker inträde i seminariets första klass, prövas med avseende på mogenhet och begåvning samt med avseende på kunskaper och färdigheter i kristendomskunskap, modersmå-

83 let, m a t e m a t i k , historia, geografi, naturkunnighet, välskrivning, sång och slöjd. De kunskapsfordringar, som enligt samma paragraf k r ä v a s för godkänt vitsord, torde vad kristendomskunskap och modersmålet beträffar få anses ligga över folkskolans kunskapsmått men i fråga om övriga kunskapsämnen hålla sig inom folkskolans kurs med u n d a n t a g för nat u r k u n n i g h e t , i vilket ämne av ordalydelsen a t t döma ingen fordran ställes p å kunskaper i fysik och kemi. I övningsämnena äro fordringarna identiska med dem, som nu gälla vid folkskoleseminarium, dock med den skillnaden att i ämnet teckning ej fordras något inträdesprov. De sålunda fastställda inträdesfordringarna synas i huvudsak överenss t ä m m a med ett av skolöverstyrelsen den 28 december 1918 framlagt, i propositionen nr 363/1919 berört förslag. Av nämnda proposition inhämtas, a t t överstyrelsen ansett inträdesfordringarna i det stora hela böra omfatta det m å t t av kunskaper och färdigheter, som kunde förvärvas i folkskola av högsta typen. Därvid hade överstyrelsen icke förbisett, a t t det för sådana seminarier, som finge ett större antal elever från mindre folkskolor eller från mindre väl utrustade folkskolor, skulle komma a t t möta alltför stora svårigheter a t t k u n n a uppehålla så höga inträdesfordringar. Det syntes därför överstyrelsen, som om antingen h ä r avsedda seminarier skulle kunna i n r ä t t a preparandkurs eller också den anordningen k u n n a träffas, att inträdesfordringarna i fråga om kunskaper och färdigheter minskades och seminariekursen gjordes 3-årig. I § 32 i ovannämnda stadga meddelas n ä r m a r e bestämmelser rörande anordning av inträdesprövning. H ä r må allenast i korthet framhållas, att inträdesprövning enligt nämnda författningsrum skall omfatta tre d a g a r eller den längre tid, som antalet inträdessökande gör behövlig, samt utgöras av skriftliga prov (uppsatsprov, rättskrivningsprov, räkneprov samt skriftligt besvarande av vissa frågor), muntliga prov i de i § 31 n ä m n d a kunskapsämnena samt prov i sång och slöjd. F ö r godkännande fordras, att sökanden erhållit godkänt vitsord i kristendomskunskap, modersmålet och matematik samt i det hela visat sig v a r a i besittning av god folkskolebildning och för arbetet vid seminariet erforderlig mogenhet och begåvning. Föreliggande framställningar. Redan i den detta kapitel inledande översikten h a berörts ett par under de senare åren gjorda framställningar om revision av gällande inträdesfordringar vid småskoleseminarierna. E r i n r a s må, a t t föreliggande fråga icke berördes i samband med riksdagsbehandlingen av frågan om småskoleseminariernas förstatligande åren 1931 och 1932. Den enda av de av Kungl. Maj:t till de sakkunniga överlämnade framställningar, som innehåller mera positiva uppslag till ändrade bestämmelser på förevarande område, är förutnämnda av vissa l ä r a r s a m m a n slutningar till Kungl. Maj:t ingivna, den 27 februari 1933 dagtecknade framställning.

84 Som motiv för det däri framförda önskemålet om höjning av inträdesfordringarna vid småskoleseminarierna till nivå med det kunskapsmått, som för folkskoleseminarierna föreslagits av lärarsammanslutningarna, d. v. s. kunskaper motsvarande realexamen, erinras om den allmänna utvecklingen på skilda områden av skolväsendet, som ställde ökade krav på folkskolan och dess lärare, och om att seminarierna nu i större utsträckning än någonsin saknade anknytning till det allmänna skolsystemet, samt anföres, att inträdesfordringarna sedan länge blott skenbart byggde på genomgången folkskolekurs, vilket vållade svårigheter både för de inträdessökande och för seminarierna själva. Med hänsyn till det principbeslut, som 1931 års riksdag fattat rörande lärokursens längd vid småskoleseminarium, ville sammanslutningarna icke nu framföra önskemålet om utbyggande av lärokursen till 3-årig kurs. Under sådana förhållanden ville sammanslutningarna starkt understryka behovet av att de 2-åriga kurserna vid småskoleseminarierna komme att byggas på de kunskapsmått, som förutsattes för realexamen. Såsom av det föregående framgår, har förevarande fråga även berörts i en till de sakkunniga ingiven framställning från styrelsen för Sveriges folkskollärarinneförening. De s a k k u n n i g a . För a t t få en utgångspunkt för bedömandet av frågan om behovet av en revision av gällande inträdesfordringar vid småskoleseminarierna ha de sakkunniga ansett lämpligt a t t med efterföljande tabellariska sammanställning (tabell 6) belysa skolunderbyggnaden hos de i första klassen av småskoleseminarierna under åren 1926—1934 i n t a g n a eleverna. Tabellen avser samtliga de småskoleseminarier, som varit i verksamhet vederbörande år, således både de 2- och de 3-åriga seminarierna. Materialet till tabellen har erhållits dels, för åren 1926—1929, ur 1929 års seminariesakkunnigas betänkande (tab. 2 och 3, sid. 36 och 37), dels ock, för åren 1930—1934, från vederbörande rektorer, landstingsarkiv och lär a r e m. fl. Tabell 6. Skolunderbyggnaden hos de i första klassen av småskoleseminarierna under åren 1926—1934 intagna eleverna. 1 Föregående utbildning 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1931

1926— 1930— 1929 1934

1. Endast folk- och fort208 561 13 15 14 48 163 150 132 116 118 sättningsskola (51%) (50%) (42%) (39%) (36%) (33%) (18%) (13%) (26%) (46%) (29%) 2. Högre utbildning men ej av nedan279 370 48 24 62 34 92 111 86 94 98 (30%) (31%) (28%) (31%) (33%) (42%) (41%) (46%) (48%) (30%) (39%) 3. Studentexamen, realexamen eller nor228 13 301 34 43 36 94 90 102 57 60 malskolekompetens (19%) (19%) (30%) (30%) (31%) (25%) (41%) (41%) (26%) (24%) (32%) 715 50 1 2 3 2 321 301 312 298 331 14fi 83 105 1 De i tabellen inoni pare ntes a ngivna proc*:nttale n hän öra si^l till s lmtlig a under vederbörande år vid semins rierna intag na. 5 ägda procer ttal å ergiv£ s mec avru ndade siffror.

85 A n m ä r k a s må, att antalet i n t a g n a studenter åren 1926—1934 utgjorde respektive 1, 0, 3, 3, 3, 1, 2, 4 och 2, alltså för perioden 1926—1929 7 och för perioden 1930—1934 12. Vid bedömandet av förestående tabell bör uppmärksammas, att de sen a r e årens starka begränsning av elevintagningen vid småskoleseminar i e r n a vållat, att det siffermässiga underlaget för åtminstone åren 1932— 1934 blivit ur statistisk synpunkt ganska svagt. Det lärer v a r a svårt a t t avgöra, h u r u v i d a åtstramningen av elevintagningen n ä m n d a å r påverkat elevmaterialet i kvalitetshöjande eller kvalitetssänkande riktning. Visserligen torde den starka konkurrensen om de få platserna vid semin a r i e r n a k u n n a ha vållat, att endast inträdessökande med bästa möjliga skolunderbyggnad kommit i fråga. Men å andra sidan torde den stora arbetslösheten bland småskollärarinnorna och kännedomen om a t t relativt få av de inträdessökande skulle h a utsikt att vinna inträde vid sem i n a r i u m ha avskräckt m å n g a väl kvalificerade från a t t söka inträde. Vilken av dessa båda tendenser som varit den dominerande, lärer icke k u n n a utläsas ur siffermaterialet för de särskilda åren 1932—1934. Däremot torde talen i tabellens båda sista kolumner k u n n a anses giva en a n v ä n d b a r bild av läget på förevarande område. Av dessa kolumner framgår, att från fyraårsperioden 1926—1929 till femårsperioden 1930— 1934 de folkskolebildades (grupp 1) del i totala antalet i första klassen i n t a g n a elever minskats från 46 procent till 29 procent, under det motsvarande tal för elever med studentexamen, realexamen eller normalskolekompetens (grupp 3), respektive med annan högre utbildning (grupp 2) under samma tid ökats från 24 procent till 32 procent, respektive från 30 procent till 39 procent, Vid småskoleseminarierna föreligger sålunda samma bestämda tendens till förskjutning av de i n t a g n a elevernas skolkunskaper från vanlig folkskolutbildning till högre skolbildning, som k u n n a t konstateras vid folkskoleseminarierna (jfr kapitel I I ) . De sakkunniga h a även företagit en undersökning, h u r u nyss a n t y d d a förhallanden gestaltat sig under åren 1930—1934 vid ett v a r t av de å t t a nu befintliga småskoleseminarierna. Denna undersökning har givit följande resultat. Av efterföljande översikt (tabell 7) framgår, att det råder en m a r k e r a d skillnad mellan skolunderbyggnaden hos de i de 3-åriga seminarierna (Hapar a n d a och Lycksele) och de i de 2-åriga seminarierna i n t a g n a eleverna. Antalet intagna elever med endast folk- och fortsättningsskola som skolunderbyggnad utgör vid de båda förstnämnda seminarierna en förhållandevis större del av det totala antalet vid vederbörande seminarium i n t a g n a elever än vid de sistnämnda seminarierna, där i regel den högre skolunderbyggnaden överväger. Vid Lyckseleseminariet ä r dock icke skillnaden så påfallande som beträffande Haparandaseminariet. A v tabellen framgår, att i genomsnitt en tredjedel av de vid de nuvarande småskoleseminarierna i n t a g n a eleverna ägt endast folk- eller

86 T a b e l l 7.

S k o l u n d e r b y g g n a d e n h o s de i f ö r s t a k l a s s e n a v d e n u v a r a n d e s m å s k o l e s e m i n a r i e r n a u n d e r å r e n 1930—1934 i n t a g n a e l e v e r n a .

åtta

Grupp 2 Grupp 3 Högre utbildning StudentexaEndast Antal folkskola och men, realexamen ej intagna fortsättnings- sådan, som men eller faller under normalskole skola kompetens grupp 3 Grupp 1

S e m i n a r i u m

Linköping (1930—1934)

65 Skara (1930, 1932, 1934)

37 Strängnäs (1933, 1934)

40 Landskrona (1933)

15 Falun (1930-1934)

66 Härnösand (1930-1932, 1934)

50 Haparanda (1930-1933)

54 Lycksele (1930-1933)

55 382

14 32 17 6 32 24 75 51 34

34 35 35 27 39 60 18 40 34

52 33 48 67 29 16 7 9 32

1 Till grupp 1 ha förts även sådana, som efter folk- och fortsättningsskola genomgått preparandkurs vid Haparandaseminariet.

fortsättningsskola som skolunderbyggnad och i genomsnitt två tredjedelar av eleverna a n n a n och högre skolunderbyggnad. I det föregående ha de sakkunniga konstaterat, att, medan vid folkskoleseminarierna inträdesfordringarna enligt gällande bestämmelser i stort sett hålla sig vid folkskolans nivå, utvecklingen i realiteten medfört, att det övervägande flertalet inträdessökande vid n ä m n d a seminarier numera äga kunskaper, som förutsättas för realexamen. Ungefär motsvarande förhållande synes, såsom framgår av den n u gjorda undersökningen, föreligga vid de 2-åriga småskoleseminarierna. Formellt mots v a r a inträdesfordringarna vid dessa seminarier i regel folkskolebildning, men flertalet av de vid dessa seminarier intagna eleverna redovisa ett högre kunskapsmått och av dessa ett betydande a n t a l realexamen eller högre utbildning. De skäl, som i det föregående anförts för en höjningav inträdesfordringarna vid folkskoleseminarierna, synas också tala för en höjning av inträdesfordringarna vid de 2-åriga småskoleseminarierna. Men till dessa skäl kommer för de sistnämnda seminariernas del ytterligare ett, som icke torde kunna frånkännas betydelse. Genom att bringa kunskapsnivån för samtliga seminarieelever upp till en standard, som n ä r m a r sig realexamen, synes det v a r a möjligt att u t a n förlängningav lärokursen v i n n a vissa av de fördelar, som åsyftats med de tidigare framförda förslagen om förlängning av lärokursen vid småskoleseminarierna med ett år. Den tid, som nu måste användas till att bibringa vissa av seminarieeleverna kunskapsmoment, som flertalet av de övriga

87 förvärvat redan före inträdet i läroanstalten, skulle kunna nyttiggöras för den egentliga semiarieutbildningen. Den relativt korta utbildningstiden vid småskoleseminarium fordrar dessutom ett i fråga om mognad och kunskaper någorlunda homogent elevmaterial, och ett sådant torde svårligen vara att ernå med nuvarande inträdesfordringar. De sakkunniga hålla alltså före, att inträdesfordringarna vid de 2-åriga småskoleseminarierna böra höjas. Till frågan om inträdesfordringarna vid de 3-åriga småskoleseminarierna återkomma de sakkunniga här nedan. Under erinran om vad tidigare i motsvarande avseende anförts i fråga om inträdesfordringarna vid folkskoleseminarierna vilja de sakkunniga framhålla, att någon svårighet att rekrytera småskoleseminarierna eller någon risk att utmärkta sökande, som icke haft annan skolunderbyggnad än folkskolans att tillgå, skulle utgallras icke torde uppstå även vid en relativt avsevärd ökning av inträdesfordringarna. Möjligheten till individuellt bedömande vid inträdesprövningen komme ju fortfarande att förefinnas. De sakkunniga ha vid sina överväganden rörande arten av de inträdesfordringar, som böra bestämmas för de 2-åriga småskoleseminarierna, utgått från de inträdesfordringar, vilka i det föregående föreslagits för folkskoleseminarierna, och jämkat dessa fordringar till en nivå, som för nämnda småskoleseminarier ansetts lämplig. Vad först beträffar kunskapsämnena, föreslås, att inträdesprövning verkställes i samma ämnen som nu med den förändringen, att ämnet naturkunnighet uppdelas i tvenne ämnen, nämligen biologi och hälsolära samt fysik och kemi. Inträdesfordringarna i ämnena kristendomskunskap, modersmålet, historia, geografi samt biologi och hälsolära böra enligt de sakkunnigas mening fixeras till i det närmaste samma höjd som vid folkskoleseminarium. I ämnet kristendomskunskap synes det dock ej vara behövligt med kunskapsprov i fråga om de främmande religionerna. I fråga om ämnet historia har det ansetts lämpligt att något reducera de beträffande folkskoleseminarierna föreslagna kraven på kännedom i samhällslära, förslagsvis på så sätt att allenast »elementär kännedom» om hithörande kunskapsområde skall ådagaläggas. Inträdesfordringarna i matematik torde också böra hållas lägre än vad som föreslagits för folkskoleseminarierna genom borttagande av fordringarna på kännedom om algebraiska ekvationer, om begreppet kvadratrot, om ekvationssystem av första graden med två obekanta samt om likformig avbildning och färdighet i lösningen av geometriska övningssatser. Vad till sist angår inträdesprovet i ämnet fysik och kemi föreslås, att inträdesfordringarna i förhållande till motsvarande vid folkskoleseminarium föreslagna fordringar bestämmas till att utgöra god insikt i ämnet i överensstämmelse med kursen för 6-klassig folkskola av A-formen. För den händelse ett obligatoriskt

88 sjunde skolår skulle införas, förutsätta de sakkunniga, att inträdesfordr i n g a r n a lämpas med hänsyn därtill. V a d beträffar övningsämnena, föreslås endast den förändringen i nu gällande bestämmelser, att inträdesprov också förrättas i teckning, detta med h ä n s y n till ifrågavarande ämnes stora betydelse vid undervisningen på småskolestadiet. För godkänt vitsord i ämnet bör liksom vid folkskoleseminarium fordras någon förmåga a t t efter verkliga föremål uppfatta och återgiva enkla former. I de återstående övningsämnena, välskrivning, sång och slöjd, torde liksom nu böra k r ä v a s samma prov som vid folkskoleseminarium och fordringarna alltså bibehållas vid de nuvarande. Beträffande den n ä r m a r e utformningen av de sakkunnigas förslag hänvisas till vid betänkandet fogat förslag till författningsbestämmelser (bilaga B). I fråga om villkoren för inträde i seminarium, föreslå de sakkunniga, att nu gällande bestämmelser bibehållas i stort sett oförändrade. Den n u v a r a n d e föreskriften, att skolöverstyrelsen må äga medgiva inträde även för dem, som ej i allo fylla de föreskrivna fordringarna på gott hälsotillstånd, torde dock böra slopas. Motsvarande föreskrift finns ej vid folkskoleseminarierna. Någon anledning att uppställa lägre k r a v på de från småskoleseminarierna examinerades hälsotillstånd lärer icke föreligga. Införskaffade uppgifter ha givit vid handen, att skolöverstyrelsen under de tretton åren 1922—1934 bifallit 13 och avslagit 7 ansökningar om dispens från fordringarna på gott hälsotillstånd. Antalet dispensfall är sålunda icke stort. De sakkunniga ha med h ä n s y n till det n u anförda i det vid betänkandet fogade förslaget till författningstext icke upptagit den h a r avsedda föreskriften och förutsätta i övrigt, att frågan om arten av de krav, som böra uppställas i fråga om seminarieelevernas hälsotillstånd, blir föremål för övervägande i samband med n u pågående utredning inom medicinalstyrelsen rörande bedömandet av de inträdessökandes lämplighet från fysisk synpunkt för seminariearbetet och för lärarkallet. Vad angår formerna för inträdesprövning, synas i stort sett likartade bestämmelser böra gälla som i fråga om inträdesprövning vid folkskoleseminarium. Förslaget till författningstext h a r utformats med hänsyn härtill. H ä r må allenast framhållas, att inträdesprövningen, som nu omfattar en tid av tre dagar, torde på grund av de ökade inträdesfordringarn a böra utsträckas till att omfatta en tid av en vecka. Slutligen må beröras frågan om utbildning av studenter till småskollärare. Som bekant finnas icke vid småskoleseminarierna särskilda studentkurser. Likvisst söka studenter i viss omfattning in vid småskoleseminarierna. Småskollärarexamen avlades av studenter första gången å r 1927. Antalet var då endast 3. Under de fyra d ä r p å följande åren var

89 motsvarande a n t a l 6, 9, 15 och 10. Under åren 1930—1934 undergingo samm a n l a g t 14 studenter prövning för intagning i första klassen vid småskoleseminarium, och av dessa intogos 12. Under motsvarande tid prövades och intogos tillhopa 14 studenter i andra klassen vid småskoleseminarierna. I förutnämnda skrivelse den 10 november 1931 framhöll skolöverstyrelsen, att examen i regel av studenterna avlagts efter endast ett års vistelse vid seminariet. Då antalet studenter vid småskoleseminarierna visade en stigande tendens, anhöll styrelsen för småskoleseminariernas lärarförening den 2 april 1931 hos skolöverstyrelsen, a t t överstyrelsen ville vidtaga erforderliga åtgärder i syfte a t t åstadkomma vissa reglerande bestämmelser beträffande studenters utbildning till småskollärare. Med anledning av d e n n a anhållan hemställde överstyrelsen i skrivelse den 8 maj 1931, a t t Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga överstyrelsen att beträffande i n t a g n i n g oeh examination av samt undervisningens ordnande för elever med studentexamen eller däremot svarande utbildning meddela småskolesemina rierna sådana föreskrifter, vilka enligt överstyrelsens beprövande kunde befinnas erforderliga. Genom beslut den 21 maj 1931 erhöll överstyrelsen sådant bemyndigande. Enligt vad de sakkunniga i n h ä m t a t från skolöverstyrelsen, har överstyrelsen ej i anledning av sagda bemyndigande utfärdat n å g r a generella föreskrifter men i ett par fall under h a n d givit anvisningar rörande undervisning och prövning m. m. av studenter vid småskoleseminarierna. I regel har enligt vad som upplysts und a n t a g från n u gällande föreskrifter i berörda avseenden ej medgivits för studenter. Av nyss anförda siffror framgår, a t t studenter under de senare åren i mera begränsad omfattning sökt inträde vid småskoleseminarierna. Åtskilliga av de studenter, som söka sig in vid dessa seminarier, torde göra det med den beräkningen att k u n n a senare med hjälp av småskollärarexamen lättare vinna inträde i studentkurs vid folkskoleseminarium. Enligt vad de sakkunniga erfarit, prövades för inträde vid studentkursen i Stockholm under åren 1930—1934 25 studenter med småskollärarexamen och av dessa intogos 8. Anledning synes ej föreligga att i n r ä t t a särskilda studentkurser vid småskoleseminarierna. Däremot hålla de sakkunniga före, att möjlighet bör beredas studenter att för utbildning till småskollärare vinna inträde i avgångsklassen vid småskoleseminarium. De härför nödvändiga anordningarna torde det ankomma på vederbörande rektor att efter anvisningar av skolöverstyrelsen vidtaga.

*

90 b.

Undervisningsplan.

Den 24 september 1923 fastställde skolöverstyrelsen ånyo den å r 1920 utfärdade undervisningsplanen för de av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, upprättade småskoleseminarierna. Sedan K u n g l . Maj:t i ämbetsskrivelse till skolöverstyrelsen den 12 maj 1933 med provisoriska föreskrifter beträffande statens småskoleseminarier bland a n n a t bestämt, a t t skolöverstyrelsen skulle fastställa undervisningsplan för dessa seminarier, h a r överstyrelsen den 25 maj 1933 föreskrivit, a t t ovanberörda, den 24 september 1923 fastställda undervisningsplan skall för statens småskoleseminarier med 2-årig utbildningskurs lända till efterrättelse tills vidare. Genom beslut den 15 augusti 1921 hade skolöverstyrelsen fastställt undervisningsplan för statens 3-klassiga småskoleseminarier i H a p a r a n d a , Murjek och Lycksele, och genom beslut den 25 maj 1933 h a r överstyrelsen föreskrivit, att denna undervisningsplan skall fortfarande tills vidare oförä n d r a d lända till efterrättelse för statens 3-klassiga småskoleseminarier. De sakkunniga h a vid utarbetandet av förslaget till undervisningsplan, innefattande timplan och kursplan samt ordning för den praktiska lärarutbildningen, utgått ifrån den förutsättningen, att de nuvarande provisoriska bestämmelserna beträffande statens småskoleseminarier komma att avlösas av definitiva stadgebestämmelser samt att undervisningsplanen kommer att omfatta föreskrifter rörande både de 2-åriga och de 3-åriga seminariekurserna såsom tvenne olika linjer inom småskollärarutbildningen. I fråga om undervisningen vid småskoleseminarierna h a r s a m m a utveckling, som i det föregående beskrivits beträffande folkskoleseminarierna, gjort sig gällande. Småskoleseminariernas elevkår har, som nämnts, under årens lopp i ökad omfattning rekryterats av sökande, som vid inträdet innehaft högre skolbildning än den som förutsattes i nuvarande inträdesfordringar och undervisningsplan. Detta förhållande har medfört, a t t såd a n a i kursplanerna för de olika ämnena ingående moment, vilka kunnat förutsättas inhämtade redan före intagningen, antingen uteslutits eller behandlats mera översiktligt. I stället ha vid undervisningen upptagits moment, som varit ägnade att ge eleverna en starkare allmänbildning och fackbildning inom de olika ämnena. P å så sätt h a r m a n sökt a t t inom den n u v a r a n d e undervisningsplanens r a m tillgodose de krav, som i våra d a g a r ställas på en lärare, som skall omhänderha barnets uppfostran och undervisning under de för dess vidare utveckling så betydelsefulla första skolåren. D å de sakkunniga, såsom framgår av det i det föregående anförda, för vissa ämnen föreslagit en höjning av inträdesfordringarna, varigenom en bättre överensstämmelse med den faktiska kunskapsnivån hos de inträdessökande eftersträvats, h a r det ock blivit nödvändigt att föret a g a en revision av den nuvarande undervisningsplanen. Vid denna revi-

91 sion h a de sakkunniga sökt bereda tillräckligt utrymme åt sådana kursmoment inom de olika ämnena, vilka erfordras för att eleverna skola erhålla den allmänbildning och fackbildning, som kräves för deras komm a n d e verksamhet som uppfostrare och lärare vid folkskolan på dess g r u n d l ä g g a n d e stadium. Allmänna

anvisningar

till

undervisningsplanen.

Enligt en till den nuvarande undervisningsplanen fogad anvisning skall d e n s a m m a vid de särskilda seminarierna tjäna till huvudsaklig ledning för undervisningens ordnande och för uppgörande av arbetsordning, med r ä t t för vederbörande a t t vidtaga de jämkningar beträffande lärokurser och timtal, som kunna anses önskliga, dock att de i timplanen för varje klass angivna veckotimsummorna icke må överskridas. Då den sålunda medgivna friheten visat sig värdefull för arbetets ändamålsenliga anordnande, ha de sakkunniga velat bibehålla densamma och ha i allm ä n n a anvisningar till undervisningsplanen intagit förslag till föreskrift härom. I nämnda anvisningar ha dessutom, i analogi med vad som föreslagits för folkskoleseminarierna, givits vissa riktlinjer rörande bland ann a t studiesätt och arbetsmetoder vid undervisningen, samarbetet vid undervisningen mellan olika ämnen, som på ett eller annat sätt beröra vara n d r a , samt kontrollen av elevernas studieresultat. Timplan. Timplanen för den 2-åriga småskoleseminariekursen upptager för närvarande sammanlagt 74 veckotimmar, fördelade med 37 t i m m a r på vard e r a klassen. Därtill kommer å tid utom timplanen följande undervisning: välskrivning för de elever, vilka befinnas v a r a i behov därav, 1 veckotimme, körsång under lärares ledning, 1 veckotimme, lek och idrott under lärares ledning vid lämplig årstid, högst 2 veckotimmar, samt, d ä r så erfordras, speciell metodik i anslutning till undervisningsövningarna, 1 veckotimme. Dessutom upptagas u t a n angivet timtal: individuella övningar i instrumentalmusik, frivilliga laborationer i kemi, fysik och biologi samt, d ä r tillfälle därtill kan beredas, undervisning i trädgårdsskötsel. Beträffande denna utom timplanen förlagda undervisning kan m a n r ä k n a med a t t alla elever deltaga i den, som meddelas i välskrivning, lek och idrott, intrumentalmusik, trädgårdsskötsel samt speciell metodik. Om vid beräkningen av tiden för den obligatoriska undervisningen blott medtagas de tre ämnen (välskrivning, lek och idrott samt speciell metodik), för vilka uppgift om tiden finnes i a n m ä r k n i n g a r n a till timplanen, omfattar denna undervisningstid minst 78 veckotimmar. Av dessa komma 42 på kunskapsämnen, 29 på övningsämnen och 7 t i m m a r på den praktiska lärarutbildningen. P å samma sätt som skett beträffande folkskoleseminariernas

timplan

92 h a r i förslaget rörande småskoleseminarierna i timplanen inlagts all den undervisning, som är obligatorisk för eleverna. Tiden för denna undervisning föreslås till 73 K timmar. H ä r a v komma på kunskapsämnena 40, på övningsämnena 27 XÅ och p å den praktiska lärarutbildningen 6 timmar. Veckotimtalet för första klassen är 38 X och för a n d r a klassen 34 3/4 timmar. Till tid utom timplanen h a r följande undervisning förlagts: frivillig k u r s i engelska 6 veckotimmar, frivilliga laborationer i naturvetenskapliga ämnen 1 timme, frivillig teckning 1 timme, körsång 1 timme samt frivillig kurs i hushållsgöromål. I anvisningarna till de nuvarande kursplan e r n a för ämnesgrenen fysik och kemi samt för husligt arbete förutsattes, att klassen vid undervisningen uppdelas i tvenne, på olika tider undervisade avdelningar. De sakkunniga, som anse, att denna anordning ä r nödvändig även beträffande a n d r a ämnen, i vilka eleverna på grund av det laborativa studiesättet äro särskilt i behov av lärarens handledning, ha i a n m ä r k n i n g a r n a till timplanen angivit tid för halvklassundervisning i ämnena geografi, biologi och hälsolära, fysik och kemi, teckning samt slöjd. Kursplan. Den n u v a r a n d e kursplanen upptager bestämmelser rörande målet för undervisningen i respektive ämnen. För folkskoleseminarierna ha, av skäl som tidigare anförts, icke föreslagits n å g r a särskilda bestämmelser rörande målet för undervisningen i de olika ämnena. Detta h a r av motsvarande skäl icke heller skett beträffande småskoleseminariernas kursplan. Däremot har i en del fall, där så ansetts erforderligt, i anvisn i n g a r n a getts en erinran om syftemålet med studiet av ämnet eller av vissa kursmoment. Det kunskapsområde, som omslutes av undervisningen på småskolestadiet, ä r ganska begränsat i förhållande till kurserna på folkskolestadiet. De kunskaper, som i olika ämnen krävas av småskolläraren, kunna sålunda, med hänsyn enbart till kursernas omfattning vid de första skolårens undervisning, visserligen v a r a mindre än de som erfordras för folkskolläraren, men å a n d r a sidan ställer det åldersstadium, som småskolan omfattar, alldeles särskilda fordringar på lärarens utbildning i fråga om allmänbildning, psykologisk insikt och pedagogisk skolning. Undervisningen på småskolestadiet åsyftar en allsidig utbildning av barnets förmögenheter och kräver, att läraren, med blick för det särskilda barnets förmåga, kan redan från början taga dess självverksamhet i anspråk. E t t sådant arbetssätt, i vilket de m e r a fria samtalen intaga en stor plats, fordrar, att läraren besitter betydande kunskaper och färdigheter i olika ämnen. Vid utarbetandet av kursplansförslaget ha de sakkunniga därför, med ledning av dessa synpunkter, sökt ge eleverna en utbildning, som

i förhållande till deras framtida arbetsuppgifter vid undervisningen inom folkskolans tidigare årsklasser skall kunna anses fullt jämförlig med den, som genom förslaget för folkskoleseminarierna eftersträvats för lärarna på folkskolestadiet. I förslaget för den 2-åriga linjen inom småskoleseminarierna har ock hänsyn tagits till det förhållandet, att eleverna fortfarande kunna komma att i viss utsträckning få undervisa i mindre folkskola. Då det för arbetet på småskolestadiet är av vikt, att läraren äger tillräcklig insikt i huru detta arbete skall planläggas jämväl för att utgöra grunden för barnens fortsatta undervisning på folkskolestadiet, har för den metodiska undervisningen i de särskilda ämnena upptagits en översikt av hela folkskolekursen. Vid denna översikt bör givetvis särskild hänsyn tagas till småskolans speciella förhållanden. I kursplanen för ämnet kristendomskunskap har avsetts ett jämförelsevis stort utrymme åt bibelkunskapen, varjämte kyrkohistorien starkare betonats. Beträffande ämnet modersmålet innebär kursplanen bland annat en förstärkning av undervisningen rörande de för småskolestadiet viktiga delarna av ljudläran med beaktande av barnspråkets egenart. Tal- och röstvård har särskilt betonats. Litteraturläsningen har beretts ökat utrymme. Med hänsyn till de ökade inträdesfordringarna har beträffande ämnet matematik föreslagits en rätt stark reduktion av timtalet. Kursen avser i främsta rummet en repetition och förstärkning av det, som inhämtats före inträdet vid seminariet. Det egentliga ämnesstudiet skall ske i första klassen, medan till andra klassen är förlagd den mera sammanhängande metodiska undervisningen. Med denna kursfördelning har vunnits, att avgångsklassen ej betungas med prov i matematik. I kursplanen för det nuvarande ämnet historia ingår i andra klassen såsom ett särskilt moment grunddragen av Sveriges nuvarande författning och förvaltning samt viktigare företeelser inom det nutida sociala livet i vårt land. De sakkunniga ha bibehållit detta moment, vilket emellertid på grund av de höjda inträdesfordringarna kunnat givas ett större utrymme, liksom överhuvud den samhälleliga utvecklingen starkare betonats. På grund härav föreslås, att ämnet betecknas historia med samhällslära. För övrigt har större plats beretts åt den allmänna historien, varjämte historiskt hembygdsstudium upptagits såsom särskilt kursmoment. I fråga om ämnet geografi har åt hembygdsstudiet och de geografiska laborationerna beretts relativt ökat utrymme. För kulturgeografi och näringsgeografi har avsetts en bredare behandling. Som redan anförts i samband med förslaget till inträdesfordringar, föreslå de sakkunniga, att det nuvarande ämnet naturkunnighet uppdelas på tvenne olika ämnen: biologi och hälsolära samt fysik och kemi. Kursplansförslaget för ämnet biologi och hälsolära avser en jämförelsevis ut-

94 förlig behandling av sådana kursmoment, som äro av särskild betydelse för hembygdsundervisningen, varvid exkursioner och laborationer stark a r e betonats. Vidare ha bland a n n a t upptagits grunddragen av utvecklingsläran och ärftlighetsläran. Vad beträffar ämnesgrenen hälsolära, innehåller kursplanen i det väsentliga samma moment som planen för folkskoleseminarierna. I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra om den i det föregående omnämnda, av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen gemensamt den 28 j u n i 1935 avgivna framställningen angående vidgad och förbättrad undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande de sexuella frågorna. Beträffande utbildningen av småskoleseminariernas elever för undervisning i sexualbiologi och sexualhygien i folkskola h a r överstyrelsen anfört, att i fråga om denna undervisning torde i stort sett samma synpunkter k u n n a gälla som beträffande folkskoleseminarierna. De sakkunniga, som j ä m v ä l beträffande småskoleseminarierna sökt tillgodose kravet p å elevernas utbildning med hänsyn till undervisningen i sexualbiologi och sexualhygien, hänvisa för sin del till vad de framhållit rörande motsvarande utbildning vid folkskoleseminarierna. K u r s p l a n e n för ämnet fysik och kemi omfattar valda delar av fysiken och kemien, varvid huvudvikten lagts vid sådana kapitel, som äro ägnade a t t stödja undervisningen i geografi samt biologi och hälsolära. Det experimentella arbetssättet h a r starkt betonats. F ö r a t t bereda tillfälle för därför särskilt intresserade elever att fördjupa sina studier inom något kursmoment av biologi och hälsolära eller fysik och kemi, för vilket erfordras en experimentell behandling, har, i anslutning till n u v a r a n d e timplan, för frivilliga laborationer föreslagits samm a n l a g t 1 veckotimme. Liksom i fråga om folkskoleseminarierna förutsattes, att till dessa laborationer icke förläggas sådana kursmoment, vilka måste anses tillhöra den framställning av vederbörande ämne, som bör komma samtliga elever till del. E h u r u de sakkunniga äro av den uppfattningen, att den i det föregående anförda motiveringen i fråga om undervisningen i främmande språk vid folkskoleseminarierna både från allmänbildnings- och fackbildningssynp u n k t i princip har samma bärkraft i fråga om småskoleseminariernas elever, h a de dock ansett, att den för övriga ämnen föreslagna timplanen icke medger, att ifrågavarande undervisning upptages såsom obligatorisk. Däremot ha de velat bereda möjlighet åt härför särskilt intresserade elever, speciellt sådana som före inträdet icke varit i tillfälle a t t deltaga i någon undervisning i främmande språk, att under seminarietiden genomgå en frivillig nybörjarkurs. Denna k u r s synes lämpligast böra omfatta engelska språket. Deltagandet i kursen bör endast vitsordas genom av rektor u t f ä r d a t intyg. Tiden för ämnet psykologi och pedagogik har med hänsyn till ämnets

95 betydelse för lärarutbildningen ökats från 6 till 7 timmar. Kursplanen u p p t a g e r samma moment som föreslagits beträffande folkskoleseminarierna, varvid dock för uppfostrans och skolans historia avsetts något m i n d r e u t r y m m e än i folkskoleseminariets kursplan. Beträffande ämnet teckning har i kursplanen särskilt betonats vikten a v tillräcklig övning i teckning å svarta tavlan samt betydelsen av a t t dessa övningar sättas i samband med undervisningen i a n d r a ämnen. Till hjälp för elevernas kommande undervisning av nybörjare i modersmålet h a upptagits övningar i textning. Som avslutning på undervisningen har till a n d r a klassen förlagts en praktisk övningsserie, avsedd att tjäna som ledning vid elevernas framtida verksamhet som lärare i ämnet hembygdsundervisning med arbetsövningar. F ö r särskilt intresserade elever har beretts tillfälle att deltaga i utom timplanen anordnad frivillig undervisning i teckning. I fråga om ämnet välskrivning har liksom för folkskoleseminarierna huvudvikten lagts vid den metodiska undervisningen. I fråga om ämnet musik h a r tal- och röstvården (talteknik) särskilt betonats. Inövandet av sånger, lämpade för b a r n på småskolestadiet, h a r beretts stort utrymme. F ö r individuell undervisning i instrumentalmusik h a anslagits 2 veckotimmar för varje klass. Undervisningen i ämnet trädgårdsskötsel ä r i nuvarande kursplan förlagd till tid utom timplanen och skall, där den förekommer, bedrivas i enlighet med särskild av skolöverstyrelsen godkänd plan. De sakkunniga, som anse, att undervisningen i detta ämne med hänsyn bland a n n a t till dess betydelse för seminarieundervisningen i olika ämnen, speciellt biologi, och för elevernas framtida verksamhet som l ä r a r e i ämnet hembygdsundervisning bör givas samma ställning som vid folkskoleseminarierna, h a upptagit ämnet inom timplanen med sammanlagt 1 3 / 4 veckotimmar och föreslagit kursplan för detsamma. Beträffande undervisningen i ämnena slöjd samt hushållsgöromål föreslå de sakkunniga i princip samma anordning, som i det föregående n ä r m a r e motiverats för de kvinnliga eleverna vid folkskoleseminarierna. Som ovan anförts föreslå de sakkunniga, a t t all undervisning i ämnet gymnastik med lek och idrott skall förläggas inom timplanen. I samband härmed har tiden för ämnet, som enligt nuvarande anordning utgör 7 timm a r inom timplanen och högst 2 t i m m a r utom densamma, föreslagits till 8 timmar med 4 timmar i v a r d e r a klassen. F ö r övrigt ansluter sig kursplansförslaget i princip till vad som avsetts för folkskoleseminarierna, varvid givetvis särskild hänsyn tagits till sådana moment, som äro av speciell betydelse för undervisningen på småskolestadiet. Ordning

för den praktiska

lärarutbildningen.

Enligt den nuvarande ordningen för den praktiska lärarutbildningen är åt gruppövningar och speciell metodik anslagen en tid av 6 timmar, v a r a v

96 i klass 1 1 timme och i klass II 5 timmar. Utbildningen omfattar dessutom besök i övningsskolan, varvid eleven får tillfälle att biträda vid barnens handledning och undervisning, samt sammanhängande undervisningsövningar för enskilda elever, serieövningar. I utbildningstiden bör ock inräknas den utom timplanen förlagda undervisningen i speciell metodik i anslutning till undervisningsövningarna, 1 veckotimme. Med nuvarande anordning för gruppövningarna kan beräknas, att antalet lektioner av olika slag, som en elev får hålla under sin seminarietid, uppgår till omkring 23. Genom att bland annat föreslå en starkare uppdelning av klasserna vid gruppövningarna — i första klassen 6 grupper och i andra klassen 8 grupper — och större antal serielektioner ha de sakkunniga sökt höja elevlektionernas antal till omkring 41, till vilket antal de kunnat uppgå under senare år på grund av vidtagna restriktioner i fråga om antalet intagna elever. För gruppövningarna beräknas på detta sätt åtgå sammanlagt 3 Vi veckotimmar per grupp. Återstående 2 V2 veckotimmar av den i timplanen för den praktiska lärarutbildningen anslagna tiden disponeras för behandling av metodiska frågor. I fråga om gruppövningarnas anordning förutsätta de sakkunniga, att vid den utökning av övningsskolan, varom förslag framställes i det följande, tillfälle beredes första klassens elever att få sina övningslektioner till övervägande del förlagda till den egentliga folkskolans nedre stadium, vilket för en nybörjare vid undervisningen icke erbjuder så stora svårigheter som småskolestadiet. I övrigt ansluter sig förslaget till ordning för den praktiska lärarutbildningen, vad beträffar heldagsbesök, serieövningar och besök i andra läroanstalter, i princip till vad som i det föregående föreslagits rörande folkskoleseminarierna.

C. Den 3-åriga seminarielinjen, a. Inträdesfordringar och inträdesprövning. Gällande bestämmelser m. m. Såsom framgår av den inledande redogörelsen i detta kapitel, äger skolöverstyrelsen jämlikt de av Kungl. Maj:t den 12 maj 1933 meddelade provisoriska föreskrifterna beträffande statens småskoleseminarier bestämma, vad som bör fordras för godkänt vitsord i inträdesprövning vid de nuvarande 3-åriga seminarierna i Haparanda och Lycksele. Enligt från överstyrelsen inhämtade uppgifter gälla nu i detta avseende av överstyrelsen den 14 maj 1921 fastställda inträdesfordringar för statens 3-åriga småskoleseminarier. Dessa inträdesfordringar äro praktiskt taget identiska med inträdesfordringarna vid de 2-åriga småskoleseminarierna (endast beträffande matematik och geografi förefinnas ett par smärre avvikelser) och bygga sålunda i regel på folkskolans läro-

97 kurs i vederbörande kunskapsämnen. Även i fråga om övningsämnena äro inträdesfordringarna i det närmaste likartade vid båda seminarietyperna. Beträffande inträdesprövning gäller, såsom av det förut sagda framgår, samma bestämmelser vid de 3-åriga som vid de 2-åriga småskoleseminarierna. Anledningen till att lärokursen vid seminarierna i Haparanda och Lycksele bestämts till tre år är, såsom redan tidigare framhållits, ej blott behovet av lärarkrafter vid mindre folkskolor och av biträdande lärare vid egentliga folkskolor utan även de förhållandevis sämre skoltyperna och fortbildningsmöjligheterna i förevarande seminariers uppland samt vidare, vad beträffar förstnämnda seminarium, de inträdessökandes ofta bristfälliga kunskaper i riksspråket. Sistnämnda omständighet, men även den svagare skolunderbyggnaden hos de inträdessökande vid seminariet i Haparanda, ha nödvändiggjort speciella anordningar vid detta seminarium i syfte att hålla kunskapsnivån hos de från seminariet examinerade tillräckligt hög. I en till Kungl. Maj:t år 1923 ingiven framställning anförde sålunda rektor vid småskoleseminariet i Haparanda, att nyss antydda förhållanden medfört, att de krav, som enligt gällande bestämmelser uppställts såsom villkor för inträde vid seminariet, icke kunnat upprätthållas. Av samma skäl hade ej heller alltid ett tillfredsställande resultat av undervisningen vid seminariet kunnat ernås, oaktat utbildningstiden utsträckts till att omfatta tre år. På grund av bristen på kvalificerade lärarkrafter för folkskolan i finnbygden finge de vid seminariet utbildade småskollärarinnorna ofta sin tjänstgöring förlagd till folkskolavdelningar. Härav framgmge vikten av att dessa lärarinnor erhölle en utbildning, som kunde motverka en alltför stor sänkning av arbetsprestationerna i finnbygdens folkskola Såsom en provisorisk åtgärd i detta syfte föreslog rektor inrättande vid seminariet av en preparandkurs, som borde försöksvis anordnas under vårterminen 1924 for högst 20 elever och pågå 19 veckor med 28 timmar i veckan. Med anledning av nyssnämnda framställning anvisade Kungl. Maj:t den 19 januari 1924 medel för anordnande försöksvis under vårterminen 1924 av en preparandkurs vid sagda småskoleseminarium och för beredande av stipendier åt högst 20 deltagare i kursen samt uppdrog åt skolöverstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter beträffande kursens anordning och undervisningens bedrivande vid densamma, som överstyrelsen kunde finna erforderliga. På framställningar av rektor har Kungl. Maj:t årligen anvisat medel för motsvarande ändamal, varvid kursen anordnats i samma omfattning som under vårterminen 1924 Fran och med höstterminen 1934 har emellertid anslag icke utgått för ändamålet på grund av att intagning av elever icke ägt rum i första klassen vid seminariet under åren 1934 och 1935. Undervisningens huvuduppgift har varit att lorkovra de inträdessökande i riksspråket i syfte att i möjligaste mån befria seminariet frän denna mer elementära undervisning till fördel för den rent pedagogiska utbildningen och för kunskapsinhämtandet.

De sakkunniga. Då de sakkunniga övervägt frågan om behovet och lämpligheten av en höjning av inträdesfordringarna jämväl vid de 3-åriga småskoleseminarierna, ha de haft att taga hänsyn till den förut anförda statistiken rörande 7 — 352240.

98 den faktiska skolunderbyggnaden hos de till inträde i första klassen av dessa seminarier antagna. Av denna statistik framgår, att de 3-åriga seminarierna i detta hänseende så till vida skilja sig från de 2-åriga, att de intagna eleverna inneha en i genomsnitt lägre skolunderbyggnad. Otvivelaktigt sammanhänger detta förhållande med den relativt svagare beskaffenheten hos skolväsendet i de landsändar, vari dessa småskoleseminarier äro belägna. Denna omständighet utgör onekligen ett skäl emot en alltför betydande höjning av inträdesfordringarna vid förevarande seminarier. Å andra sidan torde det vara ofrånkomligt, att även vid dessa seminarier, som ju skola bereda samma lärarkompetens som de 2-åriga, höja inträdesfordringarna. Det lärer emellertid med hänsyn till de förhållandevis sämre studiemöjligheterna i dessa landsdelar och på grund av språksvårigheterna för de finsktalande icke vara tillrådligt att föreslå samma inträdesfordringar för de 3-åriga som för de 2-åriga småskoleseminarierna. Den ett år längre utbildningstiden vid de 3-åriga småskoleseminarierna inrymmer enligt de sakkunnigas mening tillräcklig garanti för att samma studieresultat skall kunna uppnås även med något lägre inträdesfordringar än de för de 2-åriga seminarierna föreslagna. Med utgångspunkt från det nu anförda anse sig de sakkunniga böra föreslå, att ungefär samma inträdesfordringar, som föreslagits för de 2-åriga seminarierna, fastställas för de 3-åriga i sådana ämnen, i vilka det kan antagas, att de inträdessökande ha möjlighet att på egen hand förvärva erforderliga kunskaper, men att inträdesfordringarna i övriga ämnen hållas på en lägre nivå än vid de 2-åriga seminarierna. Till det förra slaget av ämnen torde kunna hänföras kristendomskunskap, historia och geografi samt övningsämnena. Beträffande dessa ämnen samt givetvis även beträffande fysik och kemi, i vilket ämne inträdesfordringarna vid de 2-åriga seminarierna enligt de sakkunnigas förslag skulle vila på folkskolekunskaper, skulle alltså inträdesfordringarna •vid de 3-åriga seminarierna bli i det närmaste desamma som vid de 2-åriga. Till den senare gruppen av ämnen hänföras modersmålet, matematik samt biologi och hälsolära. Fordringarna i modersmålet och matematik synas höra bestämmas till en något lägre nivå, och som måttstock härför ha de sakkunniga funnit lämpligt angiva de fyra första, respektive tre första klasserna i den 5-, respektive 4-åriga realskolan. Vad angår ämnet biologi och hälsolära, synas inträdesfordringarna i de väsentligare delarna av botaniken och zoologien kunna begränsas till att omfatta kursen för de fyra första klasserna i den 5-åriga, respektive de tre första klasserna i den 4-åriga realskolan, medan motsvarande fordringar i fråga om växtfysiologi samt människokroppens byggnad och hälsolära lämpligen torde kunna begränsas till att motsvara kursen för 6-klassig folkskola av A-form. Härvid förutsätta de sakkunniga — under hänvisning till vad de i motsvarande hänseende anfört rörande ämnet fysik och kemi vid de 2-åriga seminarierna — att, ifall ett sjunde skolår införes i folkskolan, inträdes-

99 fordringarna i detta ämne samt i sist omhandlade delar av ämnet biologi och hälsolära lämpas med hänsyn härtill. Beträffande det närmare innehållet i de föreslagna inträdesfordringarna for de 3-åriga seminarierna hänvisas till den vid betänkandet fogade författningstexten. I fråga om inträdesprövning och andra beträffande de 2-ariga seminarierna föreslagna föreskrifter torde böra gälla enahanda bestämmelser vid båda seminarietyperna. Även den ovan föreslagna jämförelsevis lindriga skärpningen av inträdesfordringarna vid de 3-åriga seminarierna kommer ju att ställa något större krav på de inträdessökande vid dessa seminarier. Den föreslagna ändringen kan emellertid anses stå i överensstämmelse med den fortskridande utvecklingen av skolväsendet i de bygder, som rekryteras med lärare frän de 3-åriga seminarierna. Dock synes den goda erfarenheten av den förutnämnda statliga preparandkursen vid småskoleseminariet i Haparanda — enligt vad de sakkunniga inhämtat ha under de tio år, varunder preparandkursen varit i verksamhet, 82-5 procent av samtliga vid seminariet inskrivna elever genomgått densamma - tala för dess bibehållande, ehuru det, med hänsyn till den successiva förbättringen både av skolväsendet i de finsktalande områdena och av kunskaperna i riksspråket i dessa trakter, ej torde vara tillrådligt att göra ifrågavarande preparandkurs till en permanent institution. En av de sakkunniga företagen undersökning har givit vid handen, att inom folkskolan i de tvenne inspektionsområden, dar finsktalande barn finnas (Tornedalens och Norrbottens norra) undervisades vårterminen 1933 sammanlagt 15 216 barn, fördelade på 777 läraravdelningar. Av dessa utgjorde antalet barn i de finsktalande skoldistrikten 10 330. Utav sistnämnda barn undervisades 9 266 i folkskolans huvudformer och 1064, d. v. s. omkring 10 procent av hela antalet i undantagsformerna (mindre folkskola). Antalet barn i de svensktalande distrikten mom samma inspektionsområden utgjorde 4 886, av vilka 852 eller 17 procent undervisades i folkskolans undantagsformer (mindre folkskola)^ Det synes vara lämpligt att, såsom hittills varit fallet, behovet av ifrågavarande preparandkurs årligen prövas. b. Undervisningsplan. Timplan. I timplanen upptagas f. n. för svenska språket vid Haparanda-seminariet 16 och for modersmålet vid seminariet i Lycksele 13 veckotimmar. I stallet har ämnet husligt arbete vid det förra seminariet fått 7 veckotimmar, vid det senare 10. Tiden för samtliga å timplanen upptagna ämnen uppgår till 103 timmar, fördelade vid Haparanda-seminariet på första klassen med 34, andra klassen med 36 och på tredje klassen med 33 timmar. Vid seminariet i Lycksele kommer på första klassen 34 och pa vardera av de båda övriga klasserna 34 % timmar. Inräknas på sätt

100 h ä r ovan skett rörande den 2-åriga linjen i dessa timtal den tid, som utom timplanen anslagits för undervisning i välskrivning, lek och idrott samt speciell metodik, inalles 4 veckotimmar, kommer den for alla eleverna obligatoriska arbetstiden att sammanlagt uppgå till åtminstone 107 timmar. Av dessa falla på kunskapsämnena 63, respektive 60, på övningsämnena 32, respektive 35 — den första siffran gäller i båda fallen Haparanda-seminariet — samt på den praktiska lärarutbildningen 12 veckotimmar. De sakkunnigas förslag till timplan för den 3-åriga linjen omfattar sammanlagt 103 V2 timmar, varav avsetts för kunskapsämnena 59, för övningsämnena 34 1j2 och för den praktiska lärarutbildningen 10 veckotimmar. Veckotimsummorna för de olika klasserna utgör för första klassen 33 1/2, för a n d r a klassen 36 och för tredje klassen 34 timmar. Till tid utom timplanen har hänvisats samma undervisning som ovan upptagits för den 2-åriga linjen och dessutom, för elever med finska språket som modersmål, en frivillig kurs i finska språket under 3 veckotimmar. Kursplan. Vid utformandet av kursplanen för den 3-åriga linjen ha de sakkunniga sökt att, med utgångspunkt från de föreslagna inträdesfordringarna, avpassa de olika ämnenas kurser så, att utbildningen blir fullt likvärdig med den, som vinnes inom den 2-åriga linjen. I kursplanerna för sådana ämnen, i vilka inträdesfordringarna till den 3-åriga linjen äro lägre än till den 2-åriga, ha sålunda inlagts de moment, som saknas i den förstnämnda linjens inträdesfordringar. Därjämte har vederbörlig hänsyn tagits till det förhållandet, att småskoleseminariernas 3-åriga linje har till särskild uppgift a t t utbilda lärarkrafter för mindre folkskolor. Till följd av den längre utbildningstiden h a r kunskapsstoffet i de olika ämnena icke behövt s a m m a n t r ä n g a s på samma sätt som inom den 2-åriga linjen. Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna riktlinjer, enligt vilka kursplansförslaget utarbetats, anse de sig, under hänvisning till n ä m n d a förslag, i det följande icke behöva ingå på någon n ä r m a r e motivering beträffande kurserna i de olika ämnena u t a n inskränka sig till att behandla blott n å g r a viktigare olikheter mellan kursplansförslagen för de båda seminarielinjerna. Enligt nuvarande undervisningsplan betecknas ämnet modersmålet vid seminariet i H a p a r a n d a med namnet svenska språket. För vinnande av full enhetlighet föreslå de sakkunniga, att, ehuru vissa elever kunna ha haft finska till modersmål, ämnet svenska inom den 3-åriga linjen liksom inom den 2-åriga får namnet modersmålet. I anvisningarna h a r såsom ett särskilt moment intagits en erinran om att vid det semin a r i u m , som utbildar lärarinnor för de finsktalande delarna av v å r t

101 land, särskild omsorg bör vid undervisningen ägnas åt att avhjälpa de språksvårigheter, som elever från de n ä m n d a t r a k t e r n a ha att övervinna. ^ I n t r ä d e s f o r d r i n g a r n a i ämnet matematik till den 3-åriga linjen skilja sig från den 2-åriga linjens däri, att för den förra linjen icke fordras n å g r a kunskaper i ekvationslära. I anslutning härtill har ämnet matematik i den 3-åriga kursen fått ett åtskilligt större timtal, 6 veckotimmar, än inom den 2-åriga linjen. Undervisningen i de olika ämnena, särskilt modersmålet, i folkskolan inom de finsktalande t r a k t e r n a erbjuder svårigheter på grund av att barnen samtidigt med kunskapsinhämtandet skola lära sig ett annat språk ä n det, de t a l a t före inträdet i skolan. Det är tydligt, att dessa svårigheter äro störst i fråga om själva nybörjarundervisningen, vid vilken lärar i n n a n måste kunna använda det finska språket som hjälpspråk. E n dylik undervisning förutsätter givetvis, att l ä r a r i n n a n icke blott själv behärskar finska språket som talspråk utan också äger någon insikt rörande de väsentligaste olikheterna mellan svenskan och finskan, så att hon kan förstå de språksvårigheter, som möta barnen, och även finna u t v ä g a r för att avhjälpa desamma. De sakkunniga ha därför ansett önskvärt, a t t vid den 3-åriga kursen beredes möjlighet till frivillig undervisning i finska språket för sådana elever, vilka behärska finskt talspråk, och ha föreslagit en frivillig kurs i finska språket med 3 veckotimmar. Ordning

för den praktiska

lärarutbildningen.

Vid de 3-åriga småskoleseminarierna är den praktiska lärarutbildningen nu ordnad enligt samma principer som gälla för den 2-åriga kursen. P å grund av den längre utbildningstiden har dock första klassen kunnat befrias från gruppövningar. Å timplanen äro för gruppövningar och speciell metodik i a n d r a och tredje klassen upptagna sammanlagt 11 veckotimmar. Med nuvarande anordning för gruppövningarna kan beräknas, a t t varje elev under seminarietiden får hålla inalles 32 å 35 lektioner i olika ämnen. Under de senare åren har emellertid antalet lektioner per elev k u n n a t ökas r ä t t väsentligt i samband med de vidtagna i n s k r ä n k n i n g a r n a i fråga om elevintagningen. Vid H a p a r a n d a seminariet har sålunda enligt rektors uppgift antalet lektioner för varje elev under åren 1924—1934 i medeltal uppgått till 48. Vid seminariet i Lycksele synes antalet elevlektioner under läsåret 1933—1934 enligt årsredogörelsen ha varit något högre. I överensstämmelse med vad som föreslagits för den 2-åriga linjen utgå de sakkunniga från att den nuvarande storleken av klassavdelningarna vid gruppövningarna — halva klassen bildar nu en grupp — minskas därigenom att andra klassen delas i 6, tredje klassen i 8 grupper. P å grund h ä r a v k a n antalet lektioner för varje elev beräknas bli ökat till omkring 63. Med den föreslagna anordningen erfordras för gruppöv-

102 ningarna i andra klassen 2 veckotimmar samt i tredje klassen 4 veckotimmar per grupp, sålunda sammanlagt 6 veckotimmar. För behandling av metodiska frågor har föreslagits i andra klassen 1 och i tredje klassen 3 veckotimmar. Den sammanlagda tiden blir alltså 10 veckotimmar mot för närvarande 11. I förslaget till anvisningar rörande den praktiska lärarutbildningen har erinrats om olika åtgärder i syfte att ge de elever, vilka skola utbildas till lärarinnor vid skolor i de finsktalande trakterna, nödig handledning i att undervisa barn, som ha finska språket till modersmål. De sakkunniga, som föreslagit, att tiden för studiebesök i andra läroanstalter skall väsentligt utökas, ha därvid beträffande ovannämnda elever i den 3-åriga linjen förutsatt, att de beredas tillfälle till sammanhängande hospitering under minst en vecka i skolor med finsktalande barn.

IV. Utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Föreliggande ärende. F r å g a n om anordnande a v särskild utbildning för småskollärarinnor, vilka en tid tjänstgjort i små- eller folkskola, i syfte a t t bereda dem full kompetens a t t undervisa i d e n egentliga folkskolan, är a v gammalt datum. Redan folkundervisningskommittén ägnade spörsmålet uppmärksamhet i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande. Kommittén föreslog, att en 3-årig utbildningskurs skulle inrättas, i vilken den som fullgjort minst 3-årig väl vitsordad tjänstgöring vid små- eller folkskola skulle efter särskild prövning vinna inträde. 1922 års riksdag anhöll på framställning av enskild motionär om utredning av den föreliggande frågan om särskild utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Riksdagen framhöll, att en sådan reform skulle för småskollärarinnorna få en eggande innebörd, som kunde verka befruktande på deras arbete och härigenom även på småskolestadiet bli till gagn för vår folkundervisning. Sedan skolöverstyrelsen den 5 maj 1922 av Kungl. Maj:t anbefallts avgiva utlåtande i ärendet, avgav överstyrelsen sådant utlåtande den 5 december 1922 och föreslog däri, att försöksvis två 2-åriga kurser för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor skulle anordnas. I underdånig skrivelse den 14 november 1923 hemställde därefter skolöverstyrelsen, att Kungl. Maj.-t måtte vidtaga åtgärder för anordnande av en sådan kurs från och med läsåret 1926—1927 vid folkskoleseminariet i Skara. Kungl. Maj:t fann sig icke böra framlägga proposition i ämnet till 1924 års riksdag, men i en vid nämnda riksdag väckt motion återupptogs det av överstyrelsen framlagda förslaget. Riksdagen (skrivelse nr 8 A) uttalade sin förväntan, att förberedande åtgärder måtte vidtagas, så att framställning i ämnet kunde framläggas i så god tid, att ett realiserande av det av motionären uttalade önskemålet bleve möjliggjort. Kungl. Maj:t anbefallde den 31 maj 1924 skolöverstyrelsen att i enlighet med

103 riksdagens uttalande till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till inrättande från och med läsåret 1926-1927 vid folkskoleseminariet i Skara av ifrågavarande utbildningskurs Skolöverstyrelsen tillkallade för ändamålet särskild! sakkunniga och over-ämnade med eget utlåtande i ämnet den 18 september 1925 deras yttranden. Utlåtandet, som förutsatte, att en kurs av här förevarande art skuhe an

för n 2 S år, U rs yenmnia d ea n Vk u*r s ehr€ ml S t ä I l a n ' a U K u n g l M * 1 m å t t e meddeL förestifter

SL n i kun f " ! överensstämmelse med ett vid utlåtandet fogat förK gorelse ävensom uppdraga åt överstyrelsen att, sedan riksdagen fattat beslut om anordnande av 2-årig seminariekurs, utfärda undervisningsplan för Vldare Samt anViSa m e d € l m ssokande öT^ i i f fkursen " H11S avsedd till studiehandledning.

»»"betande av en öf fnSdes miraoes

De ovanberörda förslagen framlades vid en mycket ogynnsam tidpunkt. Trots riksdagens välvilliga inställning till frågan föranledde skolöverstyrelsens upprepade förslag icke åsyftat resultat. Orsaken härtill v a r a t t det väntade överskottet på folkskollärare nödvändiggjort betydande' i n s k r ä n k n i n g a r i seminarieorganisationen och uteslutit tanken på varje organisatorisk utvidgning av densamma. ! J ^ å r S S € m i n a r i e s a ^ u n n i g a , till vilka frågan hänskjutits, återupptogo emellertid densamma i ett särskilt den 24 augusti 1931 avgivet betänkande De &t Ä

^

^

i

e

Ä

^

^

^

^

fÖF S m å s k 0 l l ä r a r i

— * » * inrättas vid folk-

nr J^?^T V 4 3 7 1 9 3 2 U t t a I a d e emellertid departementschefen i anledning av berörda forslag, att han icke vore övertygad om att det vore möjligt för en små? skollärarinna att genom en 2-årig kurs av nämnda slag nå fram till en folkskol mGd vilk K Ä li° m ^ f i b H ifW ^ - - l i g t ett av honom framlagtS forslag skulle meddelas vid 4-årigt folkskoleseminarium eller 2-årig studenta n S a g de art e n ' « ?.1J P ementschefen, att småskollärarinnor borde beredas tillfälle att utbilda, till folkskollärarinnor. Frågan syntes emellertid enligt hans å ikt kräva yt erhgare utredning, sedan riksdagen fattat beslut angående den nya folk y skoleseminaneorganisationen.

f . £ i T n 0 m ° C h m fÖ1Jd a V 1 9 3 2 å r S r i k s d a § s b e s l u t . g e n o m vilket frågan om folkskolesemmariernas organisation uppsköts, förföll förevarande spörsmål även hTll Z n 8 f n / ' - J , ? " 1 S k d V e l S € n r 3 5 3 [ a n l 6 d n i n g a v b e r ö r d a Proposition framhöll emellend riksdagen, att det syntes riksdagen angeläget, att den ifrågasatta kursen i det blivande orgamsationsförslaget ej ställdes på framtiden utan förutsattes begynna i och med att den nya organisationen i övrigt sattes i gång. Motiv för inrättande av den särskilda kursen. Som motiv för förslagen a t t i n r ä t t a en särskild k u r s för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor h a r under den tidigare diskussionen i ärendet anförts i huvudsak följande. Att småskollärarinnor genom ytterligare utbildning sattes i tillfälle att övergå till folkskollararinnekaren, kunde ej annat än verka fördelaktigt för småskollärarinnekarens standard. En överflyttning av denna art måste anses som en naturlig och god rekrytering av folkskollärarinnor, över huvud taget vore det av betydelse att medlemmarna av en kår ägde möjlighet att genom arbete förbättra sin ställning, och även önskvärt, att de uppmuntrades att göra detta genom särskilda utbildningsanordningar. Rland småskollärarinnorna funnes det säkert en del duktiga lärarinnor som på grund av sin läggning ej passade för undervisning av små barn utan skulle na bättre resultat och själva få större arbetsglädje, om de finge

104 arbete på folkskolestadiet. Rade för dem själva och för skolan vore det en vinst, om de kunde komma på sin rätta plats. Om också en småskollärarinna från det seminarium, hon genomgått, medfört goda kunskaper, som hon sedan genom självstudier ökat, vore det emellertid svårt för henne att vinna inträde i någon annan klass av folkskoleseminariet än den första. Även i fråga om inträde i denna klass befunne hon sig bland mängden av mera skolbildade medsökande mången gång i ogynnsammare ställning än hon med hänsyn till för lärarkallet ådagalagd duglighet måhända förtjänade. Det stode i överensstämmelse med folkskolans intresse och med billighetens fordringar, att något gjordes för att underlätta övergången från det lägre till det högre stadiet inom folkskolans lärarkår, och den lämpligaste utvägen har ansetts vara att för de småskollärarinnor, som önska vinna behörighet till ordinarie tjänst vid folkskola, upprätta en särskild seminariekurs vid sidan av den normala kursen och kortare än denna. Tidigare förslag till kursens anordning. De förslag till k u r s e n s a n o r d n i n g , som f r a m l a d e s a v f o l k u n d e r v i s n i n g s k o m m i t t é n o c h a v s k o l ö v e r s t y r e l s e n å r e n 1922 o c h 1925 s a m t v i d a r e a v 1929 å r s s e m i n a r i e s a k k u n n i g a och a v ö v e r s t y r e l s e n i d e s s y t t r a n d e ö v e r de s a k k u n n i g a s betänkande, a v v i k a i regel endast i fråga om detaljerna f r å n v a r a n d r a . D e n s t å n d p u n k t till o r g a n i s a t i o n s f r å g o r n a , som i n t o g s a v s k o l ö v e r s t y r e l s e n i d e s s f ö r s l a g a v å r 1925, i n n e b a r i s t o r t s e t t följande. 1. Kursen skulle vara 2-årig. 2. För inträde i kursen skulle fordras, att vederbörande a) ej fyllt 32 år vid ingången av det år, då inträde önskades, dock med dispensrätt för skolöverstyrelsen; b) avlagt småskollärarexamen och därvid eller genom senare undergången efterprövning förvärvat minst 14 betygsenheter i de i nämnda examen ingående kunskapsämnena, minst vitsordet godkänd i samtliga övningsämnen samt minst vitsordet med beröm godkänd för undervisningsskicklighet och mycket god fallenhet för lärarkallet, dock med dispensrätt för skolöverstyrelsen; c) med goda vitsord tjänstgjort i små- eller folkskola under minst två läsår, dock med dispensrätt för skolöverstyrelsen; d) godkänts i inträdesprövning. 3. Inträdesprövningen, som skulle äga rum vid höstterminens början, skulle avse mogenhet och begåvning samt kunskaper i krislendomskunskap, modersmålet, historia, psykologi och pedagogik, hembygdskunskap samt matematik. Prövningen i nämnda kunskapsämnen skulle i huvudsak ha till uppgift att kontrollera beskaffenheten av vederbörandes efter småskollärarexamen bedrivna studier. Inträdesprövningen skulle utgöras av dels följande skriftliga prov, nämligen uppsatsprov, räkneprov samt skriftlig redogörelse för ett eller flera ämnen, fallande inom området för de ovannämnda studierna i respektive kunskapsämnen, dels ock muntliga förhör i nyssnämnda kunskapsämnen. För behörighet till inträde i kursen skulle fordras godkänt vitsord i nämnda kunskapsämnen, varvid likväl ett underkänt vitsord skulle kunna få kompenseras av i det hela ådagalagd utmärktare begåvning eller förut visad synnerlig fallenhet för lärarkallet. S a m t i d i g t m e d sitt eget u t l å t a n d e ö v e r l ä m n a d e skolöverstyrelsen till K u n g l . M a j : t b l a n d a n n a t t i m - och k u r s p l a n e r , s o m u t a r b e t a t s a v föru t n ä m n d a inom överstyrelsen tillkallade sakkunniga.

105 1929 års seminariesakkunniga anmälde endast i en punkt en annan uppfattning an den, skolöverstyrelsen i nyssnämnda förslag företrätt, nämligen i fråga om kra* ven på de inträdessökandes småskollärarexamen. De sakkunniga funno det rimligt, att vitsordet med beröm godkänd föreskreves som genomsnittsbetyg i seminariets kunskapsämnen och att således lägre betyg i ett ämne skulle kunna få kompenseras genom ett högre betyg i ett annat. Men de förordade samtidigt en skärpning i så måtto, att i modersmålet och matematik skulle obetingat fordras minst nämnda betyg. Däremot ställde sig de sakkunniga tveksamma inför den av överstyrelsen föreslagna föreskriften om överbetyg i undervisningsskicklighet och i fallenhet för lärarkallet. Ty även om man borlsåge från att bland inträdesfordringarna jämväl funnes bestämmelsen om väl vitsordad tjänstgöring under viss tid, så skulle den sökande i detta fall ändå komma att bedömas strängare än varje sökande till det 4-åriga seminariet ända upp i dess fjärde klass. I sitt förutnämnda yttrande den 10 november 1931 över de sakkunnigas förslag accepterade skolöverstyrelsen i princip förslaget men anförde, att överstyrelsen ej ansett sig böra gå in på en granskning av förslagets detaljer, enär huvudintresset för det dåvarande måste anses vara att få fram ett organisationsförslag. Överstyrelsen torde böra senare utarbeta en provisorisk undervisningsplan. Först sedan någon erfarenhet vunnits rörande dess lämplighet, borde definitiv undervisningsplan fastställas.

De sakkunniga. Formellt är småskollärarexamen för närvarande helt isolerad från folkskollärarexamen. En småskollärarinna, som ej är student, kan sålunda icke nu avlägga folkskollärarexamen på annat sätt än genom att genomgå den 4-åriga folkskoleseminariekursen från början. En småskollärarinna, som är student, kan i bästa fall nå fram till folkskollärarexamen på ett år, ifall hon kan vinna inträde i studentkurs. Då det emellertid hör till undantagen, att småskollärarinnor ha sådan skolunderbyggnad, kan det sägas, att en person, som under två å tre år utbildat sig till småskollärarinna men av en eller annan anledning känner sig bättre lämpad för att undervisa äldre barn, som regel först efter ytterligare fyra års studier blir kompetent att bedriva sådan undervisning. De sakkunniga kunna i det väsentliga ansluta sig till de motiv, som vid den föregående behandlingen av detta ärende anförts för förslagen att förena ifrågavarande båda examensformer genom ett särskilt utbildningsled, nämligen genom en kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Såsom ett ytterligare skäl, utöver de tidigare anförda, för anordnandet av en kurs av ifrågavarande art må anföras, att en sådan kurs, som komme att bereda en del nu tjänstgörande småskollärarinnor kompetens för undervisning på folkskolestadiet och alltså bidraga till en överflyttning av lärarinnor från småskole- till folkskolestadiet, därigenom samtidigt öppnade möjlighet för vissa av de nu arbetslösa småskollärarinnorna att få anställning inom folkskoleväsendet. Givet är emellertid, att ett lättande av arbetslösheten bland småskollärarinnorna på denna väg kan ske endast i mycket begränsad omfattning.

106 Förklaringen till att förevarande sedan länge på dagordningen stående fråga ännu ej — trots de välvilliga uttalanden i ämnet, som gjordes av 1922, 1924 och 1932 års riksdagar — avsatt positivt resultat, är som nämnts att söka i de senare årens starka inskränkningar av seminarieutbildningen, vilka ej medgivit tillbyggnader på seminarieorganisationen. När denna organisationsfråga nu i sin helhet är under omprövning, synes intet hinder föreligga för att den ifrågasatta kursen i överensstämmelse med det ovannämnda av 1932 års riksdag gjorda uttalandet inpassas i den nya organisationen som en särskild väg till folkskollärarexamen. Därvid förutsätta de sakkunniga, i likhet med vad tidigare skett, att endast en sådan kurs nu anordnas. Till frågan om dess förläggning återkomma de sakkunniga i kapitel VI. De hittills framlagda förslagen ha i avseende på kursens närmare utformning byggt på den nuvarande anordningen av seminarieundervisningen. Frågan kommer i ett något förändrat läge vid ett bifall till de sakkunnigas i kapitlen I I och I I I framlagda förslag beträffande seminariernas inre organisation. För att kursen skall bli av avsedd betydelse, bör den givetvis kunna genomgås på avsevärt kortare tid än den nuvarande 4-åriga folkskoleseminariekursen. I likhet med flertalet föregående förslagsställare hålla de sakkunniga före, att kursen bör och kan göras 2-årig. Jämföres emellertid den utbildning, som den av de sakkunniga föreslagna småskollärarexamen skulle garantera, med den utbildning, som skulle komma att vitsordas genom folkskollärarexamen enligt de sakkunnigas förslag, torde det vara tydligt, att skillnaden är så avsevärd, att en ingalunda oväsentlig merutbildning fordras utöver småskollärarexamen för att bereda en småskollärarinna full kompetens för undervisning på folkskolestadiet. De förut framlagda förslagen till särskild kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor ha beaktat detta bland annat på så sätt, att man, utöver kvalificerad småskollärarexamen och viss tids efterföljande tjänstgöring inom folkskoleväsendet, ansett sig böra fordra fortsatta studier i ett flertal ämnen före inträdet i den särskilda kursen. Dessa studier skulle redovisas i en särskild inträdesprövning. Även de sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att, om utbildningen i fråga över huvud taget skall kunna inrymmas på en tid av två år, så måste före kursens början inläggas vissa kompletterande studier. Emellertid ha de sakkunniga ej kunnat undgå att finna, att det torde falla sig ganska svårt för en lärarinna i full tjänstgöring att, även med hjälp av särskilt utfärdade anvisningar, på egen hand bedriva sådana studier i tidigare föreslagen omfattning. I varje fall torde studieresultatet bli alltför osäkert och ojämnt för att kunna i avsedd utsträckning läggas till grund för den 2-åriga kursen, detta ej minst med hänsyn därtill, att vissa av ifrågavarande ämnen äro ganska svårtillgängliga för självstudier. Vid en närmare granskning av de förutberörda for-

107 slag till timplaner, som utarbetades av de å r 1924 inom skolöverstyrelsen tillkallade särskilda sakkunniga, befinnes det också, a t t — trots a t t dessa s a k k u n n i g a föreslagit, att r ä t t omfattande delar av de särskilda ämnena skulle i n l ä r a s genom självstudier — de själva icke tänkt sig någon stark a r e nedsättning i timtalen för ämnena inom den särskilda kursen. De sakkunniga ha med hänsyn till det nu anförda för sin del valt a t t föreslå, a t t de kompletterande studierna skola bedrivas under lärares dir e k t a ledning i en förberedande kurs, inorganiserad i den ifrågasatta utbildningen a v småskollärarinnor till folkskollärarinnor och förlagd till det folkskoleseminarium, där utbildningen skulle anordnas. Därvid ha de sakk u n n i g a tagit fasta på att sådana studier i regel ej torde erfordras i a n d r a ä m n e n ä n sådana, som antingen icke förekomma i småskollärarexamen eller i vilka småskollärarutbildningen måste anses v a r a av jämförelsevis m i n d r e omfattning. Enligt de sakkunnigas förslag är undervisningen i engelska språket inom småskoleseminarierna frivillig men inom det 4-åriga folkskoleseminariet obligatorisk. Möjligheten för småskollärarinnor u t a n föregående utbildning i detta språk a t t på egen hand i n h ä m t a erforderliga förkunskaper torde kunna anses vara ringa. I engelska språket behöva dessa aspiranter sålunda särskild hjälp som nybörjare. Den å småskoleseminariet för fysik och kemi anslagna tiden är relativt begränsad, och det torde k u n n a antagas, att med hänsyn till småskoleseminariernas arbetsförhållanden de examinerade småskollärarinnornas laborationsfärdighet ej är särdeles stor. F ö r att underlätta studierna i n ä m n d a ämnen i den särskilda kursen torde det v a r a lämpligt att ge aspiranten särskild handledning. Vidare är i matematik skillnaden mellan kursen i småskoleseminariet och i det 4-åriga folkskoleseminariet r ä t t väsentlig. Även i detta ämne synes därför särskild handledning v a r a nödvändig. Dessutom torde å t de elever, som så önska, böra beredas möjlighet till individuell övning i instrumentalmusik. I a n d r a ämnen än de nu n ä m n d a h a kompletterande studier icke ansetts v a r a behövliga. Den förberedande kursen, vilken lämpligen bör förläggas till sommaren, synes böra omfatta en tid av sex veckor. De sakkunniga h a uppgjort efterföljande utkast till timplan för densamma: Ämne Matematik Fysik och kemi Engelska

Antal veckotimmar 12 12 12 36

Härtill kommer individuell undervisning i instrumentalmusik under 4 lärartimmar per vecka.

108 De sakkunniga återkomma i ett senare sammanhang till kostnadsberäkningarna för kursen. Av de sakkunnigas nedannämnda utkast till timplan för den 2-åriga utbildningskursen framgår, att denna kurs blir mycket krävande — 38 veckotimmar i första och 34 veckotimmar i a n d r a klassen. Redan med hänsyn till den stora arbetsprestation, som kommer att åvila eleverna i första klassen, är det önskvärt, att de ej omedelbart efter sommarkursen få börja i den särskilda kursens första klass. Det synes även lämpligt, att eleverna under någon tid få tillfälle att smälta och utveckla de kunskaper, de erhållit i sommarkursen. Ej minst gäller detta ett sådant ämne som matematik, i vilket ämne studierna på grund av sin n a t u r icke lämpligen kunna forceras. P å grund h ä r a v föreslå de sakkunniga, dels att vid sommarkursen givas anvisningar beträffande fortsatta studier, ägnade a t t icke väsentligt utöka men väl vidmakthålla och s t ä r k a sommarkursens studieresultat, dels ock att eleverna vid sommarkursen icke omedelbart vid höstterminens början skola övergå till den särskilda kursen u t a n först efter ytterligare ett års tjänstgöring vid små- eller folkskola inträda i densamma vid höstterminens början året näst efter det, v a r u n d e r de deltagit i sommarkursen. Resultatet av de under det mellanliggande året bedrivna självstudierna bör enligt de sakkunnigas mening redovisas i samband med studierna i de särskilda ämnena under kursens gång och alltså icke bedömas vid någon särskild inträdesprövning. De sakkunniga vilja tillägga, att dessa självstudier, vilka såsom av det sagda framgår skola bedrivas i endast tre kunskapsämnen och ej redovisas i särskild inträdesprövning, icke torde för eleverna medföra någon större arbetsbelastning under lärartjänstgöringen efter sommarkursen och före den 2-åriga kursen. Enligt ovanstående förslag bör sommarkursen utgöra en inledning till den egentliga 2-åriga särskilda kursen. De, som vinna inträde i sommarkursen, böra alltså få fortsätta i den särskilda kursen. Följaktligen bör elevmaterialet sovras redan vid inträdet i sommarkursen. I fråga om villkoren för inträde i kursen må anföras följande. Både skolöverstyrelsen och 1929 års seminariesakkunniga ha varit eniga om a t t som villkor för inträde skulle uppställas fordran på en på visst sätt kvalificerad småskollärarexamen. Enligt överstyrelsens senast i ämnet tillkännagivna mening skulle den inträdessökande ha i de i nämnda examen ingående kunskapsämnena erhållit i genomsnitt betyget med beröm godkänd samt dessutom samma vitsord i undervisningsskicklighet och vitsordet mycket god fallenhet för lärarkallet. 1929 års seminariesakkunniga ha som n ä m n t s anslutit sig till överstyrelsens mening med den modifikationen, att i modersmålet och matematik skulle normalt fordras minst vitsordet med beröm godkänd, men ställt sig tveksamma inför en föreskrift om överbetyg i undervisningsskicklighet och i fallenhet för lärarkallet. För egen del anse de sakkunniga det rimligt, a t t endast en relativt god

109 småskollärarexamen bör ge rätt till inträde i den särskilda kursen med dess till tiden starkt begränsade och synnerligen krävande studiearbete. Ett genomsnittsbetyg av minst vitsordet med beröm godkänd i kunskapsämnena — förvärvat antingen direkt i småskollärarexamen eller i efterprövning — förefaller vara en ganska måttlig men även tillräcklig fordran. De sakkunniga vilja därför ansluta sig till skolöverstyrelsens förslag i denna del. Men det synes ej vara lämpligt eller erforderligt att uppställa särskilda fordringar på kunskaper i vissa speciella ämnen — endast den fullgjorda examensprestationen såsom sådan bör tillmätas betydelse. De sakkunniga anse sig därför icke böra tillstyrka den av 1929 års seminariesakkunniga ifrågasatta särskilda betygskvalifikationen i modersmålet och i matematik. Däremot vilja de sakkunniga, som nedan komma att framlägga förslag rörande efterprövning i undervisningsskicklighet, ansluta sig till tanken att uppställa fordran på minst vitsordet med beröm godkänd i undervisningsskicklighet. Med hänsyn till vad i det följande kommer att föreslås i fråga om borttagande av vitsordet i folkskollärarexamen rörande fallenhet för lärarkallet, avstyrka de sakkunniga det tidigare framförda förslaget om kvalificerat vitsord härutinnan. I övningsämnena torde — i överensstämmelse med tidigare framlagda förslag — böra fordras minst vitsordet godkänd. I enlighet med ett av skolöverstyrelsen tidigare framfört förslag synas ifrågavarande föreskrifter ej böra göras under alla förhållanden bindande utan överstyrelsen medgivas rätt att meddela dispens i särskilda fall. De sakkunniga finna skäl tala för den förut framförda tanken, att inträdessökande skall under viss tid ha tjänstgjort i små- eller folkskola. Tjänstgöringstiden har av skolöverstyrelsen i dess förslag av år 1925 och av 1929 års seminariesakkunniga fixerats till två år. De sakkunniga anse sig kunna för egen del i princip biträda denna mening men hålla likväl före — särskilt med hänsyn till den nuvarande arbetslösheten bland småskollärarinnorna och i betraktande av att även under de närmaste åren ett stort antal av de på senare tid examinerade endast torde kunna erhålla sporadiska och kortvariga tillfällen att tjänstgöra i små- eller folkskola — att som villkor bör gälla, att vederbörande skall under en sammanlagd tid av minst två läsår ha tjänstgjort i små- eller folkskola, med rätt likväl for skolöverstyrelsen att i särskilda fall medgiva undantag från denna foreskrift. Med hänsyn till vad i det föregående föreslagits, torde emellertid i realiteten den före inträdet i den egentliga kursen fullgjorda skoltjanstgöringen i många fall komma att uppgå till minst tre läsår. ^ Både skolöverstyrelsen i dess förutnämnda utlåtande av år 1925 och 1929 års seminariesakkunniga ha varit ense om att som villkor för inträde i kursen skulle gälla en maximiålder av 32 år. Det ligger i sakens natur, att — liksom vid småskoleseminarium och den 4-åriga folkskoleseminariekursen — en åldersgräns bör gälla för tillträde till den förevarande sär-

110 skilda kursen. För inträde vid småskoleseminarium gäller nu, att den inträdessökande vid ingången av det år, då inträde önskas, ännu icke fyllt 28 år. För tillträde till 4-årigt folkskoleseminarium gäller, att den inträdessökande vid ingången av det år, då inträde önskas, ännu icke fyllt 26 år Då småskoleseminariekursen omfattar två a tre år, kan tydligen, ifall de sakkunnigas nyssnämnda förslag om en skoltjänstgöring av sammanlagt minst två år som villkor för inträde i kursen tillgodoses, maximiåldern for tillträde till kursen ej gärna sättas lägre än vid 32 å 33 år, alltså 6 a 7 ar högre ålder än den, som gäller för tillträde till 4-årigt folkskolesemmarium. De sakkunniga föreslå med hänsyn härtill, att som villkor for tillträde till den särskilda kursen skall gälla, att vederbörande ej uppnått högre ålder än 32 år eller, därest hon avlagt examen vid 3-årigt småskoleseminarium, 33 år. Skolöverstyrelsen bör emellertid bemyndigas medgiva undantag från denna regel. I den tidigare diskussionen i ämnet har man i allmänhet varit ense om att såsom villkor för tillträde till kursen skulle stadgas, att vederbörande passerat en särskild inträdesprövning. De sakkunniga ha, såsom ovan antytts, anslutit sig till denna uppfattning. I fråga om inträdesprovens beskaffenhet må erinras, att skolöverstyrelsen i sin förutnämnda skrivelse av år 1925 föreslog, att de skulle utgöras av uppsatsprov, räkneprov, skriftlig redogörelse för ett eller flera ämnen, fallande inom området för efter avlagd småskollärarexamen fortsatta studier i kristendomskunskap, modersmålet, historia, psykologi och pedagogik, hembygdskunskap och matematik, samt slutligen muntliga prov i sistnämnda ämnen. Som helhet skulle inträdesprövningen främst ha till syfte att kontrollera de efter småskollärarexamen bedrivna studierna i nyssnämnda ämnen. De sakkunniga, som i det föregående föreslagit, att en särskild förberedande kurs för undervisning i engelska, matematik samt fysik och kemi skulle anordnas, och som förutsätta, att i den 2-åriga kursen inläggas vissa studier, som i tidigare förslag antagits skola bedrivas före den 2-åriga kursens början, ha med hänsyn härtill funnit sig kunna föreslå en enklare inträdesprövning än som tidigare förutsatts. Enligt de sakkunnigas mening böra inträdesproven ha till huvudsaklig uppgift att ge vederbörande lärare tillfälle att vid sidan av ingivna betyg och andra handlingar bedöma sökandens lämplighet för fortsatt utbildning. I detta syfte föreslå de sakkunniga, att inträdesproven skola utgöras av skriftlig prövning i modersmålet samt dessutom av muntlig prövning i psykologi och pedagogik. Prövningen i psykologi och pedagogik bör lämpligen ske på så sätt, att läraren med de inträdessökande samtalsvis behandlar något problem, varmed de kommit i kontakt under sin tjänstgöring i skolan. Den skriftliga prövningen i modersmålet bör givas formen av ett uppsatsprov. Inträdesprövningen synes böra förläggas till slutet av den vårtermin, som före-

Ill går den förberedande kursen. För behörighet till inträde i densamma — och därmed även i den egentliga kursen — böra fordras godkända prov i nyssberörda ämnen. Såsom framgår av vad i det föregående anförts, har den nu föreslagna särskilda kursen aldrig prövats i praktiken. Även om den i de stora dragen torde kunna utformas på sätt de sakkunniga ovan föreslagit, är det givet, att den i fråga om detaljerna bör jämkas med hänsyn till de erfarenheter, som vinnas, sedan kursen någon tid varit i verksamhet. Det möter på detta förberedande stadium svårigheter att konstruera för kursen lämpliga kurs- och timplaner. De sakkunniga ha emellertid utarbetat utkast till undervisningsplan av det utseende, bilaga D vid detta betänkande utvisar, vilken plan innefattar tim- och kursplan samt ordning för den praktiska lärarutbildningen. Undervisningsplanen har utformats under den förutsättningen, att den för den 4-åriga linjen i det föregående föreslagna undervisningsplanen i tillämpliga delar kommer att gälla även för nu förevarande särskilda kurs. Vidare har förutsatts, att för vissa ämnen, beträffande vilka i kursplansförslaget upptagits moment, som även angivits i kursplanen för småskoleseminarierna, dylika moment göras till föremål för en mera översiktlig behandling, medan tyngdpunkten förlägges till sådana partier, som ej ingått i småskollärarutbildningen. De sakkunniga tänka sig, att nämnda undervisningsplan kan försöksvis ett par år tjäna till ledning vid den särskilda kursen och med stöd av därunder vunna erfarenheter sedermera ersättas med mera definitiva föreskrifter, vilka det lämpligen bör ankomma på skolöverstyrelsen att utarbeta. De sakkunniga vilja vidare fästa uppmärksamheten vid följande. Om den särskilda kursen inrättas samtidigt med att den nya seminarieorganisationen i övrigt träder i tillämpning, komma de inträdessökande vid kursen under de första åren att ha fått sin utbildning som småskollärarinnor under nuvarande utbildningsförhållanden. Först så småningom komma att bland dem även finnas sådana lärarinnor, som avlagt småskollärarexamen efter den av de sakkunniga i kapitel I I I föreslagna ordningen. De lärarinnor, som avlagt småskollärarexamen enligt nuvarande ordning, ha under småskollärarutbildningen erhållit jämförelsevis mindre omfattande kunskaper än de, som den av de sakkunniga föreslagna utbildningsordningen kan komma att förmedla. De sakkunniga ha med hänsyn härtill övervägt lämpligheten av särskilda övergångsbestämmelser för förstnämnda kategori av inträdessökande. De ha emellertid funnit sådana bestämmelser mindre behövliga dels i betraktande av att antalet sökande till den särskilda kursen under nuvarande förhållanden torde bli tillräckligt stort för att säkerställa ett gott urval, dels ock med hänsyn till att dessa elever kunna erhålla erforderlig individuell handledning. Då den särskilda kursen under de första åren som nämnts torde i vissa

112 d e l a r bli av m e r provisorisk k a r a k t ä r , ä r d e t lämpligt, a t t de f ö r f a t t n i n g s bestämmelser, som böra meddelas i a n l e d n i n g av v a d o v a n föreslag i t s , icke u t f ä r d a s i k u n g ö r e l s e u t a n i ä m b e t s s k r i v e l s e t i l l s k o l ö v e r s t y r e l sen.' D e s a k k u n n i g a föreslå, a t t i n ä m n d a ä m b e t s s k r i v e l s e m e d d e l a s i h u vudsak de bestämmelser, som finnas a n g i v n a i bilaga D.

V. Behov av folk- och småskollärare. A. Behov av folkskollärare. Tidigare undersökningar m. m. I n n a n d e s a k k u n n i g a i n g å p å de a v d e m v e r k s t ä l l d a b e r ä k n i n g a r n a r ö r a n d e det f r a m t i d a behovet a v folkskollärare, torde det v a r a l ä m p l i g t a t t l ä m n a en o r i e n t e r a n d e ö v e r b l i c k ö v e r d e u n d e r s ö k n i n g a r , s o m t i d i gare verkställts p å förevarande område. Så sent som år 1917 funno sig av skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga kunna konstatera en akut brist på folkskollärare. Denna brist beräknades ej oväsentligt överskrida 2 000 lärare. Enligt en år 1920 på överstyrelsens uppdrag verkställd utredning förefanns den 1 maj 1920 inom den egentliga folkskolan en brist på formellt fullt kompetenta lärarkrafter av sammanlagt 1 178 lärare. Förhållandena utvecklade sig emellertid på grund av olika samverkande omständigheter snabbt i motsatt riktning. Redan i april 1923 fann skolöverstyrelsen fara föreligga för att lärarproduktionen fortskrede i alltför raskt tempo. I anledning därav vidtogos vissa provisoriska åtgärder för begränsning av lärarproduktionen vilken år 1923 uppgått till 885 från folkskoleseminarierna examinerade elever' Dessa åtgärder kunde emellertid helt naturligt icke få någon nämnvärd inverkan på examinationen under de närmaste fyra åren. Är 1924 examinerades sålunda 876, år 1925 919 och år 1926 857 folkskollärare. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 januari 1926 framhöll skolöverstyrelsen, att man vid beräknandet av det årliga behovet av nya folkskollärare måste räkna med att en vidgad användning av folkskolan som bottenskola måste komma att öka lärarbehovet och att en del av folkskolans lärare komme att helt tagas i anspråk för fortsättningsskolan, sedan denna skolform blivit obligatorisk. Likaledes vore det att förvänta, att antalet vikarier komme att ökas i och med att folkskollärarnas fortsatta utbildning underlättades. Dessa faktorer och önskvärdheten av att en viss marginal upprätthölles manade till varsamhet vid begränsningen av lärarproduktionen. Ä andra sidan måste hänsyn tagas till en omständighet, som motiverade en begränsning av bestående natur, nämligen födelsetalets etter allt att döma definitiva nedgång. En minskning av den årliga examinationen frän 675 lärare vilket under vissa förutsättningar utgjorde den dåvarande seminaneorganisationens kapacitet, till 575 a 600, vore den starkaste inskränkning, som med hänsyn till nyssnämnda faktorer över huvud för det dåvarande late sig tankas.

113 Med anledning av skolöverstyrelsens nyssberörda och ett av överstyrelsen den aUg " ? f t l * 9 2 6 f r a m l a g t f ö r s l a S fastställde Kungl. Maj:t för läsåren 1926—1928 vissa tillfälliga begränsningar i seminarieorganisationens omfattning Dessa begränsningar inneburo, att antalet avgångsklasser, som läsåret 1925—1926 utgjort 27 vårterminen 1930 skulle uppgå till endast 20, varvid årsproduktionen beräknades kunna hållas vid något över 400 lärare. År 1927 examinerades 747 lärare a r 1928 626 lärare, år 1929 612 lärare och år 1930 418 lärare. De under de förflutna aren vidtagna inskränkningsåtgärderna avsatte sålunda först åren 1928 och 1930 resultat. Sedan Kungl. Maj:t anmodat skolöverstyrelsen att, i syfte att skapa en säkrare grundval för bedömandet av det framtida behovet av lärartjänster vid den egentliga folkskolan, företaga en grundlig utredning härom, avgav överstyrelsen den 23 juni 1927 sådan utredning. Ginge man ut ifrån — anförde överstyrelsen — att barnantalet i folkskolan komme att hålla sig på ungefär samma nivå, som kunde beräknas fram till mitten av 1930-talet, eller att det i varje fall icke komme att sjunka sa, att därav föranleddes någon mer avsevärd minskning av antalet tjänster, skulle man vid en fullt utbildad organisation av folkskoleväsendet kunna räkna med en erforderlig lärarstock av 15 500 lärare jämte ett behövligt antal vikarier for tjänstlediga lärare. Den normala årliga produktionen av lärare som erfordrades för att uppehålla denna lärarstock, beräknade överstyrelsen till ett antal, som med ett par tiotal överstege 600. Då emellertid vissa beräkningar troligen vore tilltagna i överkant, kunde den årliga lärarproduktionen enligt överstyrelsens förmenande begränsas nedåt till 575. Ett halvt år därefter, den 2 december 1927, framlade emellertid överstyrelsen nya beräkningar angående lärarproduktionens omfattning. Av dessa nya beräkningar framgick, att man vid de dittills vidtagna begränsningarna i folkskollärarJ ™ f * s J* ä l v a v e r k e t gått för långt, på grund varav redan under läsåret 1930—1931 lararbnst ånyo beräknades komma att göra sig kännbar, om ock enligt överstyrelsens förmenande i mer begränsad omfattning. För att icke folkskolan under alltför lång tid skulle nödgas arbeta under bristande tillgång på utbildade lärare, framhöll överstyrelsen, att det vore önskvärt att från och med läsåret 1928—1929 åtgärder vidtoges för en ökning av examinationen. I sådant syfte borde enligt överstyrelsens mening under läsåret 1928—1929 intagningen i första klassen ökas med omkring 25 procent och examinationen år 1932 sålunda uppnå en siffra av omkring 500. I 1928 års åttonde huvudtitel förklarade sig departementschefen icke kunna biträda den av skolöverstyrelsen förordade utökningen av lärarproduktionen Skulle en tillfällig lärarbrist inställa sig, kunde den alltid snabbt utfyllas genom anordnande av ett par nya studentklasser. Det syntes därför lämpligast att under läsåret 1928—1929 bibehålla lärarutbildningen ungefär vid den dåvarande omfattningen. Riksdagen hävdade samma mening och motiverade detta med en hänvisning till osäkerheten av varje mera bestämt ståndpunktstagande i vare sig den ena eller den andra riktningen. I skrivelse den 27 november 1928 beträffande omfattningen av folkskollärarutbildningen under läsåret 1929—1930 beräknade skolöverstyrelsen, att under läsåren 1930—1933 skulle uppstå någon brist på folkskollärare. För att jämvikt mellan tillgång och efterfrågan skulle åstadkommas, borde vid slutet av läsåret 1933—1934 examineras omkring 500 lärare, vilket innebure, att en något större intagning av elever än den, som föreskrivits under de tre senaste åren, vore nödvändig. Tvenne omständigheter manade dock härvidlag till en viss försiktighet, nämligen dels de osäkerhetsmoment, som vidlådde beräkningarna och som gjord* sig starkare gällande ju längre fram i tiden man med ledning av de kända upp31

•8 —

352240.

114 gifterna sökte bedöma förhållandena, dels ock den omständigheten att den starka barnkullen av år 1920 först omkring åren 1933 och 1934 lämnade folkskolan för att ersättas av numerärt väsentligt svagare årsklasser. Med hänsyn härtill fann sig överstyrelsen fortfarande böra avråda från alltför forcerad lärarutbildning och tillråda en intagning vid folkskoleseminarierna under läsåret 1929—1930 av 470 elever, vilken intagning sålunda med 30 skulle understiga det för läsåret 1933—1934 beräknade erforderliga lärarantalet. Departementschefen (proposition nr 121/1929) anslöt sig i stort sett till skolöverstyrelsens mening rörande examinationens omfattning, och även riksdagen fattade beslut i ungefärligen samma riktning. Riksdagen framhöll emellertid (skrivelse nr 145), att det under alla förhållanden vore nödvändigt, att möjligheterna till ytterligare begränsningar av seminarieorganisationens omfattning bleve närmare utredda. 1929 års seminariesakkunniga, som tillkallades med nämnda utredningsuppdrag som arbetsuppgift, verkställde ingående undersökningar rörande behovet av lärare för folkskoleväsendet fram till slutet av vårterminen 1939. Dessa beräkningar grundade sig dels på vissa från statens folkskolinspektörer samt överlärarna i vissa städer införskaffade uppgifter, dels ock på vissa av byråchefen E. Göransson företagna utredningar. Undersökningarna rörande de dittillsvarande förhållandena gåvo enligt de sakkunnigas mening det intrycket, att det ovanligt stora behov av folkskollärare, som förelåg år 1923, tack vare den likaledes ovanligt stora examinationen blivit fyllt omkring år 1927. Ur den synpunkten kom — anförde de sakkunniga — inskränkningen av de examinerades antal väl sent, och överskott av lärare skulle ha uppståt^ därest ingenting särskilt inträffat. Som förhållandena gestaltat sig, hade emellertid resultatet av inskränkningsåtgärderna kommit att föreligga vid en tidpunkt, då återigen ett osedvanligt behov av lärare förelåge och de gamla reserverna således kommit väl till pass. De sakkunniga framhöllo, att Göransson — med utgångspunkt från antalet ordinarie lärare vid slutet av vårterminen 1928 och under hänsynstagande till behovet av extra ordinarie lärare m. fl. samt till den ökning av lärarbefattningarnas antal, som enligt folkskolinspektörernas och överlärarnas uppgifter komme att äga rum fram till mitten av år 1939 — kommit till de resultatet, att en årlig examination av i medeltal 421 folkskollärare vore behövlig under nämnda tid. F ö r egen del ansågo de sakkunniga, att för det dåvarande och tills vidare borde årligen examineras omkring 600 folkskollärare. I normala fall skulle emellertid enligt deras mening examinationen kunna bestämmas till ett tal, som låge vida lägre och säkerligen ej överstege siffran 560. Då emellertid de framtida utvecklingslinjerna låge i det ovissa, bjöde enligt de sakkunnigas mening försiktigheten,, att flera vägar holies öppna. Det vore väl troligt, att bland annat den sjunkande nativiteten på sina håll tvingade fram en koncentration av skolväsendet med indragning av lärartjänster som given följd. Men det kunde också hända, att u t vecklingen samtidigt ginge andra vägar. Skulle exempelvis det sjunde skolåret i en eller annan form bli obligatoriskt, komme nya tjänster att i stor utsträckning bli erforderliga. Till annat resultat än de sakkunniga kom lektorn vid folkskoleseminariet i Göteborg A. Wahlund vid en av honom utförd granskning av de förutnämnda sakkunnigas beräkningar av det framtida behovet av nyexaminerade folkskollärare. Enligt Wahlunds mening skulle behovet av nyexaminerade folkskollärare från och med år 1936 under nio år böra röra sig omkring talet 400, under de tio följande åren omkring talet 450 och i normala fall ej överskrida dessa tal. I sitt utlåtande den 10 november 1931 över seminariesakkunnigas betänkande

115 framlade skolöverstyrelsen nya beräkningar rörande det framtida behovet av lärare inom folkskoleväsendet. Överstyrelsen erinrade härvid, att byråchefen Göransson vid av honom utförda nya kalkyler funnit sig böra för den närmaste tiden från och med år 1930 räkna med en årlig examination av i medeltal 475 lärare mot förut av honom beräknade 421 lärare. Göransson hade emellertid påpekat, dels att under förra hälften av 1930-talet en tillfällig brist på lärare torde komma att uppstå, dels ock att — bortsett från om denna brist på ett eller annat sätt komme att fyllas — efter något tiotal år skulle uppstå en lärarbrist, om lärarproduktionen sattes till det av honom angivna talet 475 från och med år 1930. Den väsentliga orsaken till denna lärarbrist skulle vara den stegrade avgången bland lärarna under 1930-talet och därefter. För egen del ansåge överstyrelsen, att seminarieorganisationen ej borde avpassas så, att den blott tillfredsställde behovet för den allra närmaste framtiden, överstyrelsen funne det icke tillrådligt att på frågans dåvarande stadium föreslå en starkare beskärning av organisationen än till en examinationskapacitet av omkring 550 folkskollärare. Överstyrelsens nyssnämnda uppfattning synes ha bestämts av de många osäkerhetsmomenten i förhandskalkylerna, av den helt naturliga vanskligheten i inspektörernas förhandsberäkningar beträffande antalet tjänster, av den omständigheten att nativitetens inverkan på lärarbehovet ej för det dåvarande enligt överstyrelsens mening kunde med full säkerhet överblickas, av att förändringar av organisatorisk art inom folkskolan och deras inflytande på lärarbehovet vore svåra att långt i förväg bedöma samt över huvud taget av att det vore nödvändigt att, då det ej gällde att nyskapa utan att nedskära en organisation, iakttaga nödig försiktighet. Den av överstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen förutsatte en examination av 545 folkskollärare men lämnade plats för en eventuellt behövlig utvidgning. I propositionen nr 143/1932 framhöll departementschefen, att seminarieorganisationen ej borde göras för vid utan, såsom 1929 års riksdag uttryckt det, avpassas efter vad som för det dåvarande kunde bedömas utgöra det normala årsbehovet och således byggas på beräkningar, som avsåge lärarbehovet endast för den närmaste framtiden. Med hänsyn till den av riksdagen åsyftade elasticiteten inom folkskollärarutbildningen fann departementschefen det riktigast att utgå från ett årligt behov av omkring 450 folkskollärare men föreslog samtidigt åtgärder för att den fasta seminarieorganisationen skulle kunna årligen examinera bortemot 480 folkskollärare, d. v. s. ungefär samma antal som det av byråchefen Göransson för den närmaste framtiden beräknade folkskollärarbehovet. Riksdagen anförde (skrivelse nr 353), att — om tillbörlig hänsyn toges till det av riksdagen tidigare hävdade önskemålet, att organisationen borde göras elastisk — det ville förefalla riksdagen som om det skulle vara klokt att hålla ungefärligen medelvägen mellan den högsta siffra (610) och den lägsta siffra (450), vartill lärarbehovet under den föregående utredningen beräknats. I skrivelse den 20 november 1931 (refererad i ovannämnda proposition nr 143) hade skolöverstyrelsen framlagt beräkningar rörande intagningen vid folkskoleseminarierna under läsåret 1932—1933. Överstyrelsen beräknade därvid för vart och ett av läsåren 1932—1937, huru stort överskott av lärare som förefanns från föregående läsår, samt ökade detta överskott med det beräknade antalet av de närmast föregående vårtermin examinerade folkskollärarna. Summan, minskad med det antal lärare, som kunde beräknas omedelbart övergå till andra verksamhetsgrenar, utgjorde antalet för folkskolan disponibla lärare vid början av vederbörande läsår. Sistnämnda antal jämförde överstyrelsen med det av byråchefen Göransson för vederbörande läsår beräknade lärarbehovet. Det beräknade antalet under läsåret disponibla lärare, minskat med det för läsåret beräknade lärarbeho-

116 vet, utgjorde det överskott, respektive den brist å lärare, som skulle komma att föreligga vid slutet av läsåret. Skolöverstyrelsens förevarande kalkyler gåvo vid handen, att en avsevärd lärarbrist kunde förväntas uppkomma under den närmaste tiden. För läsåret 1932— 1933 beräknades bristen till 344 lärare, för läsåret 1933—1934 till 279 lärare, för 1934—1935 till 230 lärare och för läsåret 1935—1936 till 129 lärare. Under sådana förhållanden ansåg sig överstyrelsen böra taga under övervägande, om ej en utökning av examinationen borde åstadkommas. Då emellertid nämnda brist efter allt att döma under de senare åren av 1930-talet skulle komma att förbytas i överskott, hade överstyrelsen funnit sig böra särskilt pröva, om ej åtgärder kunde vidtagas, som medförde en sådan förskjutning i examinationstalen, att dessa ökades under de närmaste åren och minskades under senare delen av 1930-talet. Skolöverstyrelsens förslag utformades i överensstämmelse härmed. De av Kungl. Maj:t den 8 juli 1932 meddelade bestämmelserna rörande folkskoleseminariernas anordning under läsåret 1932—1933 förutsatte en intagning nämnda läsår av 400 elever, varav 50 elever i studentklass. I skrivelse den 29 november 1932 framlade skolöverstyrelsen förslag beträffande omfattningen av folkskollärarutbildningen under läsåret 1933—1934. I denna skrivelse framhölls, att om överstyrelsen — liksom vid kalkylerna av år 1931 — skulle beräkna examinationen av lärare efter det stora lärarbehovet, som förefunnes mot slutet av vårterminen 1931—1932, skulle en beräkning av lärartillgång och lärarbehov under de närmaste åren giva till resultat, att en intagning av omkring 440 elever borde ske år 1933. Med hänsyn till att den förestående centraliseringen av skolväsendet säkerligen komme att medföra en ej obetydlig indragning av lärartjänster och till att det för det dåvarande icke vore möjligt att beräkna, i vilken omfattning så komme att ske, hade emellertid överstyrelsen funnit lämpligt att räkna med en avsevärt mindre lärarbrist vid slutet av läsåret 1931— 1932 än vad överstyrelsen tidigare funnit sig böra kalkylera med. På grund härav valde överstyrelsen — som i skrivelse den 20 november 1931 beräknat bristen på kompetenta lärare vid slutet av vårterminen 1932 till 271 och vid en senare undersökning av de då kända förhållandena funnit bristen på sådana lärare vid samma tidpunkt utgöra 230 — att som utgångspunkt för de fortsatta beräkningarna rörande lärarbehovet antaga, att lärarbristen vid slutet av läsåret 1931—1932 torde h a uppgått till omkring 160 lärare eller det ungefärliga medeltalet mellan den beräknade lärarbristen den 1 november 1932 och vid vårterminens slut samma år. Med ledning av denna siffra och med tillämpning i övrigt av samma beräkningsgrunder som i överstyrelsens skrivelse den 20 november 1931 uppskattade överstyrelsen lärarbristen vid slutet av vart och ett av läsåren 1932/33—1934/35 till respektive 228, 165 och 45 lärare samt antog vidare, att under läsåren 1935—1938 skulle förefinnas ett visst, om än obetydligt överskott på lärare. För att möta det till 389 lärare under läsåret 1937—1938 beräknade lärarbehovet borde under ar 1933 intagas omkring 370 elever vid folkskoleseminarierna. Departementschefen framhöll i propositionen nr 163/1933, att — oaktat överstyrelsen som nämnts räknat med att en viss lärarbrist komme att förefinnas under vart och ett av läsåren 1932—1935 — det icke syntes lämpligt att vidtaga en tillfällig utökning av examinationen. Det steg mot rationalisering av skolväsendet, som tagits av 1932 års riksdag, kunde måhända i samband med det sjunkande barnantalet bidraga till en minskning av det beräknade lärarbehovet. Denna uppfattning biträddes av riksdagen (skrivelse nr 139). De av Kungl. Maj:t den 21 april 1933 meddelade bestämmelserna rörande klassavdelningarnas storlek och antalet parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna under läsåret 1933—1934 förutsatte en intagning av 360 elever, därav 50 elever i studentklass.

117 I sina petita för de därpå följande budgetåren har skolöverstyrelsen framlagt beräkningar rörande det framtida lärarbehovet jämte förslag rörande storleken av elevintagningen vederbörande läsår vid folkskoleseminarierna. I skrivelse den 17 november 1933 beräknade sålunda skolöverstyrelsen att under läsåret 1933—1934 skulle förefinnas en brist på 97 folkskollärare men under läsaren 1934—1938 ett överskott av 48, 131, 86, respektive 42 folkskollärare, överstyrelsen föreslog, att intagningen under läsåret 1934—1935 skulle avvägas så, att våren 1938 370 lärare kunde examineras, och hemställde med hänsyn härtill, att år 1934 måtte vid folkskoleseminarierna intagas 370 elever. Vid sin anmälan av frågan under 1934 års åttonde huvudtitel (punkten 142) anslöt sig departementschefen till skolöverstyrelsens förslag, vilket även biträddes av riksdagen. I skrivelse den 26 september 1934 anförde 1932 års seminariesakkunniga att enligt verkställda beräkningar det kunde förväntas, att en avsevärd disproportion skulle uppstå mellan antalet från folkskoleseminarierna under åren 1935—1938 examinerade folkskollärare och behovet av sådana lärare under samma tid. Då på grund härav vid slutet av vårterminen 1938 skulle komma att finnas ett icke oväsentligt större antal lärare än som kunde vinna anställning vid folkskolan, foreslogo de sakkunniga, att intagningen i första klassen av de 4-åriga seminariekurserna skulle helt inställas under år 1935 och intagning endast ske vid två studentklasser med 50 elever. Sedan skolöverstyrelsen anmodats att vid sina beräkningar rörande lärarbehovet och folkskoleseminariernas organisation m. m. för budgetåret 1935/1936 beakta vad de sakkunniga sålunda anfört, avgav överstyrelsen den 16 november 1934 utredning och förslag i ämnet. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle läsaren 1934—1939 under vissa förutsättningar komma att finnas ett överskott av i runt tal 300 folkskollärare. Med hänsyn härtill föreslog överstyrelsen i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag en intagning under år 1935 av endast 40 elever vid folkskoleseminarierna. Departementschefen anslöt sig vid sm anmälan av förevarande fråga i 1935 års åttonde huvudtitel (punkten 160) till skolöverstyrelsens förslag, vilket även biträddes av riksdagen. Den 16 maj 1935 meddelade Kungl. Maj:t beslut i överensstämmelse härmed. De sakkunniga. Det framtida lärarbehovet beror av två variabla faktorer, nämligen a) förändringar i lärarbeståndet samt b) förändringar i skolorganisationens art och omfattning. Lärarbeståndet bestämmes av tillströmningen av nya lärare samt av avgången av lärare genom pensionering, dödsfall, övergång till annat yrke, giftermål eller annan anledning. Skolorganisationens art och omfattning bestämmes ej blott av de åtgärder, som vidtagas för att förbättra skolväsendet, såsom förändring av mindre folkskolor till egentliga folkskolor eller av halvtidsläsande skolor till heltidsläsande, förlängning av den obligatoriska skoltiden, exempelvis genom införande av ett sjunde skolår, centralisering av skolväsendet, exempelvis genom skolskjutsar eller inackordering av skolbarn, och förbättring över huvud taget av de befintliga skolformerna, utan även av antalet inom folkskolan undervisade barn. Antalet undervisade barn beror

118 väsentligen av nativitetsutvecklingen men även av åtgärder för förbättring av skolväsendet. Sådana åtgärder kunna nämligen öka tillströmningen till folkskolan av barn, som i annat fall skulle ha åtnjutit enskild undervisning. Få av de rörelsemoment, som ingå i de båda ovannämnda faktorer, vilka påverka det framtida lärarbehovet, kunna med någon större säkerhet uppskattas, och endast ett par av dem kunna på ett tillfredsställande sätt siffermässigt mätas. De framtida förändringarna i lärarbeståndet torde relativt lättast kunna göras till föremål för prognoser. Sålunda är tillströmningen till lärarbanan väsentligen beroende av administrativa åtgärder, ehuru likvisst exempelvis sådana omständigheter som avgång från seminarierna av icke färdigutbildade elever, nyexaminerade lärares övergång till andra skolor än folkskolor och avgång från yrket av examinerade lärare, som ännu icke erhållit anställning inom skolväsendet, utgöra osäkerhetsmoment. Avgången från yrket av lärare, som redan äro verksamma inom detsamma, torde med ledning av observerade förhållanden någorlunda säkert kunna beräknas för framtiden. Vida svårare är det att med någon större grad av tillförlitlighet ställa prognoser beträffande de framtida förändringarna av skolorganisationens art och omfattning. Såsom det redan sagda ger vid handen, är den framtida skolorganisationen väsentligen beroende av å ena sidan de förbättringar av skolväsendet, som kunna komma att vidtagas, å andra sidan, sådant läget nu är, nativitetsminskningen. Den förra faktorn torde som regel verka i riktning mot en ökning av lärarbehovet men även kunna åstadkomma en minskning av detsamma, exempelvis genom att stimulera till koncentration av skolväsendet. Den senare faktorn, nativitetsminskningen, torde i allmänhet vålla en nedgång i lärarbehovet men kan även i viss utsträckning verka i motsatt riktning genom att den utnyttjas för förbättring av skolväsendet, minskning av antalet i varje klassavdelning undervisade barn etc. Det ligger i sakens natur, att det under dessa förhållanden, såsom skolöverstyrelsen vid upprepade tillfällen framhållit, är ytterligt svårt att ställa säkra prognoser rörande det framtida behovet av lärare. Självfallet ökas svårigheterna, ju längre tid prognoserna omfatta. Den i det föregående lämnade summariska redogörelsen för hittills utförda undersökningar på området torde även ha givit vid handen, att nu nämnda förhållanden framkallat snabba skiftningar i uppfattningen rörande vilken examination av elever från seminarierna som vid varje särskild tidpunkt skulle vara den lämpligaste. Till belysande av vad nu anförts ha i tabell 8 sammanförts de resultat i fråga om behovet under olika år av nya lärare och om det beräknade överskottet, respektive den beräknade bristen samma år av lärare, till vilka skolöverstyrelsen kommit vid sina under åren 1932—1934 utförda beräkningar rörande intagning av elever vid folkskoleseminarierna.

119 T a b e l l 8. Antal

under

läsåret

3 2 - 3 3 33—34 34—35 35—36 36—37 37—38 38—39 39—40 I. Behov av nya lärare: Skolöverstyrelsen den w / n 1932 Skolöverstyrelsen " / » 1933

den

Skolöverstyrelsen den 18 /a 1934

359 II. överskott, respektive brist å lärare: Skolöverstyrelsen 3 7 " 1932

den

Skolöverstyrelsen den I7 /n 1933 Skolöverstyrelsen den 16 / " 1934

— 228

— 165

— 45

+

+

+

— 97

+ 48

+ 131

+

+

+ 81

+ 275

+ 314

+ 291

+ 168

Såsom av tabell 8 framgår, äro b e r ä k n i n g a r n a d ä r u t i n n a n överensstämmande, a t t de för åren efter läsåret 1934-1935 r ä k n a med överskott av lärare. S a m m a förhållande belyses av de olika m e n i n g a r rörande examinationens lämpliga omfattning, som förelågo vid behandlingen vid 1932 å r s r i k s d a g av frågan om folkskoleseminariernas omorganisation, och av vilka h ä r en översikt gives.

1929 års seminariesakkunniga Reservanten Almkvist .............^ Byråchefen Göransson: för tiden från 1930 något tiotal år"friönål Z Byråchefen Göransson: för tiden från 1934 — 1935 till 1964—1965 Lektor Wahlund; från 1935 tills vidare Skolöverstyrelsen Departementschefen Riksdagen ZZZZ.ZZZZZ.Z.Z.ZZ^Z

Antal årligen examinerade 610

575 475 572 450 548 450

530 *

Mot b a k g r u n d e n av ovan anförda uppgifter m å framhållas, a t t u n d e r perioden 1923—1935 antalet årligen examinerade folkskollärare p å g r u n d av vidtagna inskränkningar i stort sett befunnit sig i ganska stadigt sjunkande, vilket framgår av efterföljande översikt: 1

Medeltalet mellan den högsta (610) och den lägsta (450) beräknade siffran.

120 Är

Antal examinerade

1923 19 24 1925 1926 1927 1928 1929

885 876 919 857 747 626 612

Antal

Ar

examinerade

1930 1931 1932 1933 1934 1935

418 426 419 467 469 480

Som nämnts ansåg 1932 års riksdag, att folkskoleseminarieorganisationen skulle anpassas efter en examination av över 500 folkskollärare per år. Av de här ovan lämnade uppgifterna inhämtas emellertid, att intagning vid seminarierna under de efterföljande åren icke ägt rum tiH större antal än högst 370 elever, alltså till ett tal, väsentligt understigande den lägsta av de vid 1932 års riksdag föreliggande prognoserna rörande behovet för framtiden av nya lärare (450). Den snabba utvecklingen på området har till sist medfört, att årets riksdag i nära överensstämmelse med ett av de sakkunniga framlagt förslag praktiskt taget inhiberat intagningen av elever vid folkskoleseminarierna. De sakkunniga ha velat fästa uppmärksamheten vid det nu sagda lika mycket för att belysa de svårigheter, vilka möta vid beräkningar på förevarande område, som för att understryka det faktum, att de beräkningar rörande den framtida examinationen av folkskollärare, som förelågo vid 1932 års riksdag, redan efter två a tre år befunnos föråldrade och tilltagna i överkant. En av orsakerna till den bristande överensstämmelsen mellan kalkylernas slutresultat och det verkliga läget, sådant det visat sig efter någon tid, torde ha varit, att vid beräkningarna väl beaktats sådana omständigheter som lärarnas avgång från yrket och förutsebara förändringar i den yttre skolorganisationen men alltför liten uppmärksamhet ägnats åt en så kraftigt verkande faktor som nativitetsutvecklingen. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, är det endast en av de ovanberörda undersökningarna, som mer ingående sökt sätta det framtida lärarbehovet i relation till det beräkneliga barnantalet i folkskolan, nämligen den av Wahlund företagna undersökningen. Det av Wahlund uppnådda slutresultatet närmar sig de siffror för examinationen, efter vilka man de tre senaste åren beräknat elevintagningen vid seminarierna, medan de motsvarande slutsiffror, vilka framkommo som resultat av de övriga vid 1932 års riksdag föreliggande utredningarna, väsentligt överstiga nyssnämnda examinationssiffror. De sakkunniga ha eftersträvat att vid sina beräkningar rörande döt framtida lärarbehovet bereda nativitetsutvecklingen en framskjuten plats i kalkylerna. Innan de sakkunniga ingå på en redogörelse för nämnda

121 kalkyler, vilja de emellertid förutskicka den anmärkningen, att dessa b e r ä k n i n g a r givetvis icke k u n n a giva mer än en ungefärlig bild av den kommande utvecklingen. I likhet med vad vid motsvarande tidigare beräkningar ägt rum, ha de sakkunniga låtit verkställa en inventering av antalet lärartjänster vid folk- och småskolorna i riket. I detta syfte anmodade de sakkunniga i cirkulärskrivelse den 16 februari 1934 samtliga statens folkskolinspektörer samt skolstyrelserna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle att på grundval av deras kännedom om förhållandena inom vederbörande inspektionsområden och städer samt de ytterligare uppgifter, som de kunde finna nödigt i n h ä m t a från vederbörande i skoldistrikten, l ä m n a uppgift å det inom varje särskilt skoldistrikt vid slutet av vårterminen dels år 1933 befintliga, dels ock för vart och ett av å r e n 1934—1941 beräknade erforderliga antalet lärartjänster vid folkskolor, småskolor och mindre folkskolor ävensom biträdande lärartjänster vid folkskolor. Vid denna beräkning skulle enligt cirkulärskrivelsen h ä n s y n tagas till de omständigheter, som kunde väntas bidraga till att dels öka antalet lärartjänster (förbättrade skolformer, ökat barnantal), dels minska detsamma (sjunkande barnantal, koncentration av skolväsendet på g r u n d av skolskjutsar, inackordering m. m.), dels ock åstadkomma en förskjutning i behovet av lärartjänster, som krävde folkskollärar- eller småskollararkompetens (mindre folkskolors ersättande av folkskolor, biträdande lärarinnors ersättande med folkskollärare). I cirkulärskrivelsen framhölls, a t t b e r ä k n i n g a r n a givetvis borde bygga på då gällande bestämmelser rörande lärartjänsters tillsättande m. m. De av folkskolinspektörerna i m a r s 1934 till de sakkunniga insända uppgifterna h a bearbetats och sammanställts i tabeller, v a r a v ett sammandrag finnes fogat som bilaga F vid detta betänkande. De sakkunniga sammanfatta i tabell 9 undersökningens slutresultat, i vad a n g å r folkskollarartjänsterna, och hänvisa i fråga om detaljsiffrorna till sagda bilaga. Till frågan om beståndet av småskollärartjänster och därmed sammanhangande spörsmål återkomma de sakkunniga i det följande. Av tabell 9 framgår, att den beräknade minskningen i antalet tjänster frän år 1933 till å r 1941 väsentligen belöper på städerna och bland de tre landsdelarna huvudsakligen faller på Svealand samt, ehuru i mindre grad På Götaland, medan antalet folkskollärartjänster i Norrland beräknas' komma att obetydligt ökas. Minskningen av antalet folkskollärartjänster i Svealand, enligt tabellen 456, beror emellertid till stor del på a t t i Stockholm folkskollärarinnor, som nu tjänstgöra å småskolestadiet successivt ersättas med småskollärarinnor. F r å n år 1933 till å r 1941 beräknas sålunda antalet folkskollärartjänster i Stockholm sjunka med 230 Folkskolinspektörerna ha, sedan de verkställt och till de sakkunniga ingivit ovan refererade undersökning, på uppdrag av skolöverstyrelsen verk-

122 T a b e l l 9.

A n t a l e t f o l k s k o l l ä r a r t j ä n s t e r å r 1933 o c h å r 1941. ö k n i n g ( + ) , respektive minskning (—) från år 1933 till år 1941 år 1933 år 1941 (verkligt antal) (beräknat antal) Antal folkskollärartjänster

Hela riket

15 436

14 824

— 611 ( -

%)

Därav belöpande p å :

III.

a) stad

4 344

3 757

— 587 (— 13-6 %)

b) landsbygd

— 24 ( -

7 477

7 228

— 249 (— 3-8 %)

5 063

4 607

— 456 ( -

2 989

+

3-8 %) j

0-2 %)

Därav belöpande på: a) Götaland b) Svealand c) Norrland

2 895

94 ( +

%)

ställt ytterligare en utredning rörande det framtida lärarbehovet, avsedd att ligga till grund för överstyrelsens förutnämnda beräkningar rörande den under läsåret 1935—1936 erforderliga intagningen av elever vid seminarierna. Sistnämnda undersökning, som till överstyrelsen ingavs från folkskolinspektörerna i september 1934, sträcker sig ej längre än till och med vårterminen 1936. En av de sakkunniga verkställd jämförelse mellan folkskolinspektörernas ifrågavarande uppgifter och de uppgifter, som folkskolinspektörerna i mars 1934 delgåvo de sakkunniga, har givit vid handen, att en betydande differens föreligger mellan de av inspektörerna vid nämnda tidpunkter verkställda beräkningarna. Inspektörerna ha sålunda vid den senare undersökningen räknat med att minskningen av antalet folkskollärartjänster till vårterminen 1936 skulle uppgå till endast omkring 42 procent av den av inspektörerna ett halvår tidigare beräknade minskningen av sagda tjänster fram till nämnda tidpunkt. Av de sakkunniga gjorda överslagsberäkningar ha givit vid handen, att endast omkring 47 procent av den minskning av antalet folkskollärartjänster fram till vårterminen 1941, som inspektörerna i sina marsuppgifter ansett vara möjlig, enligt septemberuppgifterna skulle vara att ernå. Att märka är därvid, att inspektörerna vid båda tidpunkterna kunnat taga hänsyn till kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. En av anledningarna till inspektörernas beräkningssätt i mars 1934 torde ha varit, att de vid denna tidpunkt ännu ej hunnit bilda sig en klar uppfattning om möjligheten att genomföra de rationaliseringsåtgärder, som nämnda kungörelse ger anvisning om. De av folkskolinspektörerna verkställda beräkningarna ge, såsom av det föregående framgår, en uppfattning om det framtida behovet av folkskollärartjänster men taga däremot icke hänsyn till rörelsemomenten i

123 det nuvarande beståndet av kompetenta lärare, vilka skola rekrytera sagda tjänster. En föreställning om det antal nya lärare, som erfordras för att tillgodose det framtida behovet av lärartjänster, kan tydligen ernås först genom att sammanställa inspektörernas uppgifter rörande behovet av lärartjänster med de förändringar, som det nuvarande beståndet av folkskollärare kan förväntas i framtiden undergå. Beräkningar i sistnämnda hänseende ha på uppdrag av de sakkunniga utförts av f. byråchefen E. Göransson. Till grund för Göranssons beräkningar ligga dels folkskolinspektörernas nyssnämnda marsuppgifter angående antalet ordinarie och extraordinarie lärartjänster under vårterminerna 1933—1941, dels ock erfarenheter rörande avgången av lärare under redovisningsåren 1923—1932 och rörande åldern vid avläggande av folkskollärarexamen under åren 1925— 1933. Vid beräkningen av lärarbehovet under vederbörande år har det av inspektörerna angivna antalet lärartjänster, vilket som nyss nämnts avser allenast ordinarie och extra ordinarie tjänster, ökats med det beräknade antalet vikarier. Härvid har räknats med att behovet av vikarier för manliga och kvinnliga folkskollärare utgör 4-oi procent av hela antalet tjänster. Göranssons kalkyler rörande behovet av nyanställda lärare, beräknat med hänsyn såväl till avgång som till ändring i lärarantalet, gåvo i tabell 10 angivet resultat (till frågan om behovet av småskollärare återkomma de sakkunniga i det följande). Anmärkas må, att uttrycket »slutligen» i tabell 10 avser ett medelvärde för behovet av nya lärare, som äger giltighet, om de vid kalkylerna använda förutsättningarna i fråga om avgångs- och inträdesfrekvens »skulle fortfara att gälla för all framtid». Vidare må erinras, att Göransson för tiden efter år 1941 icke tagit hänsyn till den minskning i behovet av lärare, som föranledes av nedgången i barnantalet. De i kolumn 5 angivna talen för erforderliga lärare för tiden efter nämnda år ansluta sig sålunda helt till de i kolumn 4 för samma tid beräknade avgångstalen. Avslutningsvis har Göransson — med erinran att folkskolinspektörerna under den senaste tiden verkställt fyra beräkningar angående behovet av nya lärare, alla avsevärt divergerande — framhållit, att han som slutresultat vid en av honom år 1931 utförd utredning kommit till den uppfattningen, att en seminarieorganisation borde anordnas för att efter hand kunna årligen examinera 570 folkskollärare. Huru frågan skulle gestalta sig, sedan folkskolinspektörernas uppfattning om behovet av tjänster nu avsevärt ändrats, därom vore Göransson icke för närvarande beredd att göra något uttalande. Det torde ligga närmast till hands — anför Göransson — att professorn Linders, som hade i uppdrag att göra en förnyad utredning om de framtida nativitetsförhållandena, gjorde ett uttalande i detta hänseende.

124 T a b e l l 10.

Beräknat behov av nya folkskollärare.

Vid slutet av vårterminen år

Antal lärare inklusive vikarier

i

2 Erforderligt anBeräknad avgång Ändring i antalet lärare se- bland dem, som upp- tal nya lärare (summan av dan föregående tagas i kol. 2 u n d e r föregående vårtermin kol. 3 och 4) vårtermin 3

15 924

1933 1934

16 054

+ 130

16 030

— 24

15 928

— 102

15 822

— 106

15 712

— 110

1938 1939

15 622

— 90

15 542

— 80

1940 1941

15 475

— 67

15 418

— 57

15 418

15 418

15 418

1946 1947

15 418

15 418

15 418

15 418

1952 1953

15 418

15 418

15 418

15 418

521 Slutligen

Eedan i det föregående har framhållits, att nativitetsutvecklingen torde vara en av de faktorer, som kraftigast inverka på det framtida antalet lärartjänster. Folkskolinspektörerna ha som nämnts vid sina beräkningar rörande folkskoleväsendets framtida omfattning tagit hänsyn även till förändringarna i fråga om barnantalet inom skoldistrikten. Ifrågavarande beräkningar sträcka sig emellertid endast fram till vårterminen 1941. Elevintagningen vid de 4-åriga folkskoleseminarierna kan sålunda intill vårterminen 1937 anpassas efter det av inspektörerna nu beräknade

125 lärarbehovet. Däremot saknas hållpunkter för bedömandet av elevintagningens storlek under de efterföljande åren. Såsom tidigare anförts, har Göransson vid sina kalkyler varit beroende av de utav inspektörerna lämnade uppgifterna och har sålunda ej kunnat taga hänsyn till den framtida nativitetsutvecklingen i vidare mån än inspektörerna. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid en seminarieorganisation, som är avsedd att bestå under ett större antal år, anpassas efter beräkningar rörande nativitetsutvecklingen, vilka omspänna en något längre tidrymd, än inspektörernas prognoser avse. De ha därför ansett det vara av vikt att förskaffa sig en uppfattning om den framtida beräknade nativitetsutvecklingens inverkan på barnantalet i folk- och småskolorna fram till och med år 1955. Att denna tidpunkt valts beror till en del därpå, att de redan observerade födelsetalen tillåta relativt säkra slutsatser beträffande barnantalet i skolorna fram till åtminstone år 1945 och att barnantalet i skolorna under tiden 1945—1955 med ur statistisk synpunkt någorlunda tillfredsställande säkerhet kan beräknas på grundval av nämnda födelsetal. Ifrågavarande utredning har på uppdrag av de sakkunniga utförts av professorn F. J. Linders. Utredningsresultatet har av Linders sammanfattats i tre vid betänkandet fogade promemorior, daterade den 27 juli (bilaga G), den 20 augusti (bilaga H) och den 17 september 1934 (bilaga I). I förstnämnda promemoria har Linders beräknat antalet barn i folkskolan åren 1931—1955 och i sistnämnda promemorior gjort kalkyler beträffande antalet småskollärare samt manliga och kvinnliga folkskollärare till och med vårterminen 1955. I detta sammanhang refereras utredningsresultatet allenast i vad det avser antalet folkskollärare. De sakkunniga återkomma senare till beräkningarna rörande antalet småskollärare. Vid beräkningen av det framtida antalet barn i folkskolan har Linders uppställt hypoteser rörande den framtida utvecklingen av dödligheten i åldern 0—15 år för båda könen, av dödligheten i åldern 15—50 år hos kvinnor och av fruktsamheten i åldern 15—50 år (summan av inom- och utomäktenskaplig fruktsamhet) samt vidare, i samråd med de sakkunniga, räknat med att en viss, nedan angiven procent av antalet barn i skolåldern undervisas i folkskolan. Till utgångspunkt för sagda beräkningar har huvudsakligen lagts erfarenheten under den senaste tioårsperiod, för vilken behövliga observerade tal varit tillgängliga, eller åren 1922—1931. Att bastidens början förlagts till år 1922 har motiverats bland annat därmed, att med detta år, eller åtminstone med femårsperioden 1921—1925, en ny fas synes ha inträtt i den demografiska utvecklingen i Sverige. En markerad förändring i denna utveckling inträdde som bekant redan vid slutet av det första årtiondet av 1900-talet genom en stark nedgång i nativiteten. Från och med år 1909 har det allmänna födelsetalet, d. v. s. antalet levande födda i promille av rikets medelfolkmängd, samt

126 den äktenskapliga fruktsamheten, mätt genom antalet barnaföderskor med barn i äktenskap på 1000 gifta kvinnor i åldern 15-45 år, oavbrutet fallit till år 1920, då båda talen stego till ett senare icke uppnått maximum. Efter detta år sjönko talen hastigt, varvid dock sänkningen efter år 1922 blev något långsammare, men i stort sett oavbruten. Vad särskilt angår den äktenskapliga fruktsamheten, har sänkningen på det hela taget gått i raskare takt än under åren 1910-1919. Ännu viktigare är, att efter år 1922 nedgången i spädbarnsdödligheten (0—1 år) gått i långsammare tempo än förut. Slutligen må anmärkas, att den allmänna dödligheten, mätt genom antalet döda på 1000 av medelfolkmängden, alltifrån århundradets början långsamt nedgått, bortsett från år 1918, att dess storlek varit något lägre under åren 1922—1931 än före år 1918 samt att numera den organiska folkökningen närmar sig nollpunkten. De allmänna talen för nativiteten och fruktsamheten samt för dödligheten lågo under år 1922 på ungefär samma nivå som före maximum år 1920, respektive år 1918. Härigenom blir lämpligheten av att välja året 1922 till utgångspunkt ytterligare bestyrkt. Linders har emellertid i åtskilliga fall, då så vant erforderligt, även utnyttjat äldre erfarenhet. Beträffande tillvägagångssättet vid de av Linders utförda beräkningarna angående dödligheten och fruktsamheten under omförmälda tidsperiod hänvisa de sakkunniga till ovannämnda bilagor. Resultatet av dessa beräkningar har här sammanställts i tabell 11, som avser den beräknade medelfolkmängden, angiven för femårsperioder, av barn i åldern 0—15 år under tiden 1931—1955. Anmärkas må, att Linders, såsom av tabellen i fråga framgår, räknat med maximi- och minimivärden, hänförande sig till olika av honom närmare angivna alternativa utvecklingslinjer beträffande dödlighet och fruktsamhet. Av tabell 11 framgår, att differenserna mellan maximi- och mmimivärdena äro relativt obetydliga. Som förklaring till den nära överensstämmelsen mellan dessa värden har Linders anfört, att för åren 1931— 1933 konstanta, observerade tal använts och för åren 1936—1945 olikheten mellan de alternativa hypoteserna fått göras gällande allenast beträffande dödligheten. Från och med år 1946 tillkomma härutöver växlingar mellan tvenne alternativ i fråga om fruktsamheten, vilka växlingar intill år 1955 hinna inverka företrädesvis på åldersåren före den egentliga skolåldern. . , ' Linders har härefter beräknat antalet barn mom den egentliga skolåldern Skolåldern har därvid antagits börja med det år, varunder 7 åldersår uppnås, och sluta med det år, varunder 14 åldersår fyllas. Vidare har Linders beräknat det antal barn i nyssnämnda ålder, som kan antagas komma att tillhöra folkskolan. Därvid har antagits, att antalet barn inom den egentliga skolåldern i det närmaste sammanfaller med antalet barn i åldern 7-14 år, utökat med halva antalet barn i åldern 6-7 år och i åldern 14—15 år.

127 T a b e l l 11.

Beräknad medelfolkmängd av barn i kalenderår).

åldern

)—15 å r ( m e d e l t a l p e r I

Ålder år

1931—1935 Max.

Min.

1936—1940

1946—1950

1951 — 1955

Max.

Max.

Min.

70 891 59 462 59 086 57 006 47 266 71152 60 425 59 687 56 273 48195 73 045 62 354 61582 56 528 50 246 75 024 64 393 63 607 56 836 52 358 77 963 66 426 65 630 57131 54 471

85 440

85 422

1—2

84 203

83 837

2—3

85 452

85 036

73 664

3—4

87 059

86 606

75 649

4—5

88 712

88 230

78 595

5—6

90 602

90 097

6—7

92 558

92 030

83 327 84 509

| 11

Max.

Max.

0—1

io

1941 — 1945 Min.

Min.

81311 68 398 67 654 57 373 56 506 82 663 70 861 70115 59 753 58 879 83 835 73 232 72 487 61992 61118 86132 75 364 74 630 64164 63 290 87 556 78 385 77 655 66 271 65 397

7—8

95 499

94 945

8—9

98 044

97 468

86 832

9—10 102 017 101 413

88 276

1 0 - 1 1 106 408 105 775 11—12 109 014 108 343 12—13 112 480 111 755

90 216

89 472 81793

92 340

91569 Min

52 851 36 549 52 556 37 539 53138

39 401

53 800 41346 54 468 43 314 55103

45 253

55 656 47 546 56161 49 826 56 603 52 061 56 973 54 245

81049 68 262 67 448 57 238 56 304 82 414 70 726 69 908 59 617 58 676 95 214 94 406 84 342 83 573 73 075 72 254 61830 60 886 13—14 113 035 112 295 97 950 97104 86 633 85 831 75169 74 354 63 959 63 009 14—15 113 289 112 533 101 272 100 380 88 003 87 173 78 106 77 286 65 986 65 030 83170

Under åren 1922—1931 förhöll sig antalet barn i skolåldern till antalet! folkskolor och mindre folkskolor undervisade barn på sätt efterföljande sammanställning utvisar. T a b e l l 12. A n t a l År

i skolåldern

b a r n

A n t a l

År

i folkskolor och mindre folkskolor

i skolåldern

b a r n

i folkskolor och m i n d r e folkskolor

920 803

693 815(75-3%)

19°7

876 062

650229(74-2%)

909 139

688177(75-7%)

igog

877 881

654 554(74-6%)

892 592

673 333(75-4%)

872 691

666 288(76-3%)

880 663

669 429(76-0%)

866 927

663 643 (76-6%)

866 276

654139(75-5%)

860 486

662 870 (77-0%)

_—!

Det relativa antalet i folkskolan undervisade barn är, såsom av tabell 12 framgår, anmärkningsvärt litet växlande. Emellertid synes det under de senaste åren vara statt i stigande, vilket torde sammanhänga med verkningarna av 1927 års skolreform, samt med att allt fler skoldistrikt infört obligatoriskt sjunde skolår. Linders har i samråd med de sakkunniga

128 antagit att under åren 1931-1935 78 procent och därefter 80 procent av antalet'barn i skolåldern komma att tillhöra folkskolan. Med hjälp av denna hypotes ha erhållits efterföljande siffror rörande det beräknade antalet barn i skolåldern och barn i folkskolan under åren 1931—1955, därvid maximi- och minimivärdena hänföra sig till de i det föregående omförmälda alternativen. T a b e l l 13. Antal barn (medeltal per år) i folkskolan

i skolåldern

År

max.

min.

max.

min.

839 400

834 300

654 700

650 700

727 600

721 600

582 100

577 300

636 300

513 900

509 000

541 900

438 900

433 500

451 300

378 600

361 000

642400 548 600 473 200

Omräknas ovanstående frekvenssiffror till indextal med åren 1931-1935 som bastid, erhålles efterföljande tabell. T a b e l l 14.

År

Antal barn i folkskolan i /oo av motsvarande antal åren 1931—1935 max.

min.

555 Minskningen av medelantalet barn per femårsperiod blir sålunda ungefär lika stor i båda alternativen. Såsom sammanstämmande resultat erhålles, att under de till grund för beräkningarna liggande förutsättningarna i fråga om dödligheten och totalfruktsamhetens tidsutveckling antalet barn i folkskolan tjugo år härefter kommer att uppgå till endast mellan 50 och 60 procent av det nuvarande antalet barn i folkskolan Med ledning av de sålunda gjorda prognoserna rörande det framtida antalet barn i folkskolan har Linders i de båda förutnämnda promemoriorna av den 20 augusti och den 17 september 1934 utfört b e r ä b u i * » rörande det erforderliga antalet folkskollärare under aren 1939-1955.

129 D å de på olika hypoteser rörande framtida dödlighet och totalfruktsamhet g r u n d a d e beräkningarna rörande antalet b a r n i skolåldern fram till och med å r 1955, såsom framgår av det föregående, givit resultat, som relativt litet skilja sig från varandra, h a r Linders vid dessa beräkn i n g a r a n v ä n t aritmetiska mediet av det beräknade maximi- och minimib a r n a n t a l e t . Utgångspunkten för b e r ä k n i n g a r n a rörande det framtida antalet folkskollärare h a r således v a r i t efterföljande tabell. T a b e l l 15. Antal barn (medeltal per år) A r i skolåldern

undervisade i folkskolan

1931—1935

836 800

652 700

1936—1940

724 600

579 700

1941—1945

639 300

1946-1950

545 200

436 200

1951 — 1955

462 200

369 800

Med ledning av tillgänglig statistik h a r beräknats, att under å r e n 1921 —1930 33-7 procent, under åren 1921—1927 33-i procent och under åren 1928—1930 35-i procent av de i folkskolan undervisade barnen tillhörde småskolestadiet. P å g r u n d v a l av dessa siffror h a r antagits, a t t en tredjedel av de i folkskolan undervisade barnen under åren 1931—1955 tillhöra småskolestadiet och undervisas av småskollärare samt a t t återstoden, två tredjedelar, undervisas av folkskollärare. Av vikt för de efterföljande beräkningarna har härvid v a r i t a t t erhålla en uppskattning beträffande proportionen mellan manliga och kvinnliga folkskollärare. Med ledning av föreliggande statistiska uppgifter, folkskolinspektörernas beräkningar och Göranssons förutnämnda, för de sakkunnigas r ä k n i n g utförda kalkyler h a r beräknats, att, därest motsvarande förhållanden skulle bli bestående för framtiden, 56-4 procent av antalet barn skulle undervisas av manliga folkskollärare och 43-6 procent av kvinnliga folkskollärare. Den framtida proportionen mellan småskollärare, manliga folkskollärare och kvinnliga folkskollärare skulle enligt dessa beräkningar bli 0-3333: 0-3760 : 0'2907.

Med stöd av nyss angivna antaganden och genom en kombinerad analytisk och grafisk utjämning av det enligt det föregående för vissa femårsperioder beräknade antalet i folkskolan undervisade b a r n ha erhållits i tabell 16 angivna årssiffror beträffande antalet barn, undervisade av olika slag av lärare. Det bör givetvis framhållas, att de i sagda tabell införda årssiffrorna äro mer osäkra än de i det föregående anförda medeltalen för femårsperioder. Med utgångspunkt från de i nyssnämnda tabell angivna årssiffrorna 9 — 352240.

130 Tabell 16.

Antalet barn, undervisade av olika slag av lärare Antalet barn undervisade av

Antalet barn undervisade av År

c. b. Summa a. kvinnmanliga liga folksmåskol- folkskolskollärare lärare lärare

224 600

253 400

223 200

251 700

1933 1934

220 500 213 200

248 800 240 600

195 900 673 900 194 600 669 500 192 300 661600 186 000 639 800

År

c b. Summa a. manliga liga folksmåskollärare folkskol- skollärare lärare

181 600

160 900

1946 1947

155 100 174 900 150 000 169 300

130 900

450 200

145 100

163 700

126 600

435 400

158 600

122 600 421 800

118 700 408 300 114 900 395 300

206 200

618 700

140 600

136 100

153 500

204 200 230 400 178 100 612 700 198 300 223 800 173 000 595 100

192 800

187 800 211 900

182 900 206 400 159 500 548 800 179 400 202 300 156 400 538 100 175 300 197 800 152 900 526 000

1941 1942 1943 1944

232 600

217 400

179 900

168 100 163 800

578 300 563 500

140 400 482 900

135 300 465 300

131 800

148 600

127 400

143 800

123 200

138 900

111 100 382 300 107 400 369 500

119 000

134 200

103 800

114 900

129 600

100 200 344 700

170 800 192 700 149 000 512 500 165 900 187 100 144 700 497 700

357 000

samt under antagande, att antalet barn per lärare* utgör i folkskolan (de sakkunniga återkomma i ett senare sammanhang till motsvarande beräkningar rörande småskolan) alternativt 26, 20 och 17, erhalles i tabell 17 angivna siffror angående det behövliga antalet lärare, varvid beräkningen av proportionen mellan manliga och kvinnliga folkskollärare skett i enlighet med förutnämnda antagande. Innan de sakkunniga ingå på Linders' beräkningar rörande det framtida behovet av nya folkskollärare, må här redogöras för vissa specialundersökningar rörande antalet barn inom olika former av folkskolan vid slutet av vårterminerna 1928 och 1933. I sammanhang härmed redogöres för motsvarande undersökningar beträffande småskolan. * I nämnda hänseende må erinras, att skolöverstyrelsen i sin ntredning den 24 april 1930 angående beredande av större möjlighet for skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor och skolavdelnmgar (statens offentliga utredningar 1930:19) redogjort för vissa statistiska beräkningar rörande lärjungefrekvensen i folkskolan (sid. 13 ff. i nämnda betänkande). Därvid har överstyrelsen i tabell 1 (sid. 13) angivit medel1

Med lärare förstås här ordinarie, extra ordinarie och vikarierande lärare.

131 T a b e l l 17.

Behövligt

antal f o l k s k o l l ä r a r e v i d ett b a r n a n t a l av 26, 20 e l l e r 17 per lärare. A n t a l

a.

År

f o l k s k o l l ä r a r e

manliga

b.

om antalet barn per lärare utgör

kvinnliga

om antalet barn per lärare utgör

8 150

10 595

12 465

6 300

8 190

9 635

7 938

10 320

7 975

9 382

7 781

7 820

9 200

7 608

9 890

5 881

7 645

8 994

7 412

9 635

5 731

7 450

8 765

7 196

9 355

5 565

7 235

8 512 8 259

6 985

9 080

10 682

5 400

7 020

6 727

8 745

10 288

5 204

6 765

7 959

6 512

8 465

9 959

5 035

6 545

7 700

6 296

9 629

4 869

6 330

7 447

6 100

7 930

9 329

4 715

6 130

7 212

5 904

7 675

9 029

4 565

5 935

6 982

5 715

7 430

8 741

4 419

5 745

6 759

5 531

7 190

8 459

4 273

5 555

6 535

5 342

6 945

5 370

5 162

6 710

7 894

3 992

5 190

4 985

6 480

7 624

3 854

5 010

5 894

talet barn per läraravdelning för hela riket i olika skolformer vid slutet av vårterminen under v a r t och ett av åren 1921—1928 och i tabellerna 2—14 (sid. 14—16) n ä r m a r e specificerat ifrågavarande antal b a r n inom olika skolformer vid slutet av vårterminen 1928. Medelst uppgifter, som inhämtats från skolöverstyrelsens statistiska avdelning, h a de sakkunniga kompletterat överstyrelsens förstnämnda tabell (1) fram till och med vårterminen 1933 och därvid erhållit i tabell 18 angivna siffror rörande medeltalet barn per läraravdelning för hela riket under åren 1921—1933. De sakkunniga h a — på grundval å ena sidan av det observerade antalet b a r n i folk-, respektive småskolan för år 1928 och det av Linders för år 1933 beräknade antalet barn i folk-, respektive småskolan, å a n d r a sidan av det observerade antalet lärare i folk-, respektive småskolan å r 1928 och det av Göransson beräknade antalet lärare i folk-, respektive

132 Tabell 18. Medeltalet barn under åren 1921—1933 i olika skolformer per läraravdelning för hela riket. Medeltal b a r n vid slutet av v å r t e r m i n e n Skolform

I.

år

1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

Egentliga folkskolan av:

II.

R1 -form

31-6 31-1 30-9 30-5 3 0 0 29-6 29-3 29-0 28-7 29-1 29-1 29-0 29-1 31-5 30-9 30-3 29-6 28-7 27-9 27-3 26-u 26.1 26-6 26-6 26-5 26-5

BMorm

33-7 33-2 32-4 31-e 30-8 30-1 29-5 29-2 28-4 28-5 28-4 28-2 28-2

Småskolor av:

III. S k o l o r av

24-1 23-9 23-6 23-1 23-2 22-7 22-4 23-n 24-2 23-2 22-3 21-8 21-8 15-1 16-1 17-3 16-7 17-4 17-9 19-3 18-9 18t? 17-9 15-5 17-1 17-6

IV. E g e n t l i g a f o l k s k o l a n a v : Gi-form V.

Skolor av:

C3-skolor och m i n d r e

23-4 30-7 30-2 30-3 29-8

31-1 23-c 23-0 18-1 21-3 21-5 19-8 20-4 19-o 19-6

40-7 40-6 20-8

22-3

23-1 22'8 23-5 23-9 23-5

34-3 33-s 32-9 32-2 VII.

40-7

45i

Småskolor av:

18-6 41-2

44-0 43-o 42-1 40-7

48-4 48-2 47-2 46-2

26-3 2 5 5 25-1 24-3 VI.

19-4

22-ö

19-5

20-0

19-7 21-8 19-4 21-2

21-8 21-5 22-9 20-5

29-2 18-1

21-6 29-1 18-3

28-3

27-8 17-3

16-9

småskolan år 1933 — verkställt en jämförelse mellan antalet barn per lärare år 1928 och antalet b a r n per lärare år 1933. Denna approximativa undersökning har givit vid handen, att på folkskolestadiet antalet b a r n per lärare år 1928 utgjorde 30-2 och år 1933 27-2 samt på småskolestadiet antalet b a r n per lärare år 1928 utgjorde 15-8 och år 1933 16-3. Relationstalet för folkskolestadiet hade sålunda r ä t t avsevärt minskats från år 1928 till år 1933 och motsvarande tal för småskolestadiet obetydligt ökats under samma tidsperiod. E n n ä r m a r e analys av detaljsiffrorna för olika skolformer ger emellertid vid handen, att utvecklingen från år 1928 till år 1933 icke vid olika skolformer förlupit så ensartat, som nyss anförda sammanfattande tal låta förmoda. Till belysande h ä r a v ha de sakkunniga som bilaga E vid detta betänkande fogat en tabell beträffande barnantalet i olika skolformer vårterminen 1933. Tabellen har sammanställts inom skolöverstyrelsens statistiska avdelning. I densamma företes, i den mån motsvarande uppgifter återfinnas i överstyrelsens förutnämnda undersökning av den 24 april 1930, ifrågavarande uppgifter vid sidan av de från statistiska avdelningen nu lämnade. Av tabellens sifferuppgifter framgår, a t t elevantalet per läraravdel-

133 n i n g v a r i e r a r ganska avsevärt mellan olika skolformer. E n jämförelse mellan siffrorna för åren 1928 och 1933 ger ett ganska oenhetligt resultat. Dock synes en tydlig tendens föreligga till en allt starkare ökning av a n t a l e t läraravdelningar med r i n g a barnantal. Såsom av det föregående framgår, har Göransson på grundval av folkskolinspektörernas uppgifter och med inräknande av beräknat antal behövliga vikarierande l ä r a r e n å t t fram till ett lärarbehov vid slutet av v å r t e r m i n e n 1939 av 15 542 manliga och kvinnliga folkskollärare. Vidare h a r Linders enligt det föregående beräknat antalet år 1939 av manliga och kvinnliga folkskollärare undervisade barn till (211900 + 163 800 = ) 375 700. Delas sistnämnda siffra med förstnämnda siffra, erhålles till resultat, att år 1939 varje sådan lärare skulle undervisa i genomsnitt 24-2 barn. I de efterföljande kalkylerna r ä k n a de sakkunniga med att antalet b a r n per lärare år 1939 kommer a t t uppgå till 24-2 och att det under de tio d ä r p å följande åren kommer a t t successivt minskas till 20, till vilken siffra barnantalet skulle uppgå under v a r t och ett av åren 1950—1955. Detta beräkningssätt innebär tydligen, a t t det framtida antalet folkskollärare blir större än om antalet barn, såsom i tabell 17 antagits, skulle utgöra i genomsnitt 20 per lärare under hela perioden 1939 —1955. De sakkunniga vilja här betona, att det valda beräkningssättet är hypotetiskt men att den beräknade minskningen av antalet barn per lärare r ä t t väl överensstämmer med den hittills konstaterade tendensen och möjligen även, med hänsyn till nativitetens utveckling, torde k u n n a befinnas förlöpa i för långsam takt. Därest så är fallet, inrymma emellertid siffrorna en viss säkerhetsmarginal. Uppmärksamheten må h ä r fästas på a t t 1935 års riksdag (skrivelse n r 359) understrukit önskvärdheten av att i n d r a g n i n g av lärartjänst, i synnerhet d å det gäller enda befattningen vid en skola, sker med försiktighet och under hänsynstagande, i den mån så är möjligt, till bygdens berättigade önskemål. Detta uttalande torde, om det kan komma att medföra en fördröjningav begränsningsåtgärderna inom folkskoleväsendet, bereda viss säkerhet för att de sakkunniga ovan icke r ä k n a t med för högt antal barn per lärare. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att de ekonomiska följderna av en minskning av antalet barn per läraravdelning måste anses uppvägas av de fördelar u r undervisningens och uppfostrans synpunkt, som vinnas genom en dylik begränsning av klassavdelningarnas storlek. För a t t på grundval av de nu gjorda antagandena göra beräkningar rörande storleken av den framtida examinationen av folkskollärare fordras kännedom om h u r u det n u befintliga beståndet folkskollärare avtager fram till år 1955. I detta hänseende föreligga, såsom av det föregående framgår, ingående beräkningar av Göransson. P å grundval av dessa beräkningar har Linders uppskattat antalet kvarlevande av 1936

134 Tabell 19. Antal kvarlevande till och med år 1955 av 1936 års bestånd av småskollärare och 1938 års bestånd av manliga och kvinnliga folkskollärare.

År

Anta kvarlevande av b. a. 1936 års 1938 års bestånd av bestånd manliga kvinnliga av små- folkskol- folkskolskollärare lärare lärare

År

Antal kvarlevande av b. a. 1936 års 1938 års bestånd av bestånd manliga kvinnliga av små- folkskol- folkskollärare skollärare lärare

12 656

8 978

7 330

5 536

12 234

8 546

7 098

5 350

8 107

6 894

7 663

6 600

5 001 4 816

8811 8 602

6 811 6 614

1948 1949

7 218

6 341

10 989

8 404

6 431

6 785

6 076

4 629

10 573

8 197

6 238

6 345

5 813

4 447

10 165

7 985

6 065

5 900

5 532

4 251

9 781

7 772

5 895

5 479

5 246

4 039

9 393

7 550

5 714

5 062

4 960

3 809

4 655

4 658

3 586

års bestånd av småskollärare, respektive av 1938 års bestånd av manliga och kvinnliga folkskollärare på sätt framgår av tabell 19. Efterföljande tabell 20 rörande det framtida behovet av folkskollärare har uppställts med ledning av det material, som ovan angivits, och under följande förutsättningar, nämligen att hela antalet examinerade tages i anspråk för lärartjänster, att samtliga examinerade haft samma ålder som den genomsnittliga åldern för de under åren 1925—1933 examinerade (för manlig folkskollärare 25 år och för kvinnlig folkskollärare 23 år) samt att efter år 1939 eventuellt uppkommande överskott av lärare icke medräknas i tillgången på lärare. Med ledning av tabell 20 har Linders framlagt i efterföljande tabell 21 angivet förslag till examination av folkskollärare under åren 1939—1955. I det föregående har anförts, a t t Linders' ovanstående beräkningar äro grundade bland annat på inspektörernas i mars 1934 till de sakkunniga ingivna uppgifter beträffande antalet indragbara tjänster. Som n ä m n t s ha emellertid inspektörerna i till skolöverstyrelsen i september 1934 ingivna uppgifter beräknat de under en viss tid i n d r a g b a r a tjänsterna till ett vida lägre antal tjänster än i mars samma år. P å uppdrag av de sakkunniga har Linders i en promemoria av den 27 juni 1935 reviderat sina i tabell 21 angivna beräkningar med hänsyn härtill. Av denna promemoria framgår, att de i sista kolumnen av n ä m n d a tabell införda talen skulle, om de av inspektörerna i september 1934 lämnade uppgifterna tagas till utgångspunkt, bli 362, 339, 159, respektive 101 för vederbörande

135 T a b e l l 20.

Å

B e r ä k n a t b e h o v av n y a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955. Erforderligt antal lärare

Kvarlevande av de efter 1938 års år 1938 bestånd examinerade A.

8 756

8 602

8 709

8 404

8 720

8 714

7 985

8 680

7 772

8 622

8 566

Erforderligt antal nya lärare

Manliga

Överskott

Brist

Antal barn per lärare

folkskollärare.

—

—

24-2

153 221 211 187 174

— — — — —

23-7

7 550

152 302 518 721 898

7 330

175 169 100 50 50

— — — — — — — — — —

20o

—

20-0

23-2 22-7 22-2 21-7 21-2

8 490

7 098

8 465

6 854

6 600

7 930

6 341

1950.

7 675

6 076

1951.

7 430

5 813

5 532

1953.

6 945

5 246

1954.

6 710

4 960

60 32 52 56 63

1955 .

6 480

4 658

1939 .

6 769

6 614

—

—

24-2

1940.

6 730

6 431

6 741

6 238

1942.

6 736

6 065

1943.

6 712

5 895

1944.

6 668

5 714

148 211 181 166 160

— — — — —

23'7

1941 .

151 292 490 651 794

1945.

6 623

5 536

1946 .

6 568

5 350

1947.

6 545

1948 .

6 330

5 001

1949.

6 130

4 816

160 163 100 60 43

— — — — —

1950.

5 935

4 629

1951 .

5 745

4 447

1952.

5 555

4 251

1953 .

5 370

4 039

1954.

3 809

29 25 34 55 79

— — — — —

20-0

1955.

5 010

3 586

—

20-o

B.

Kvinn liga

20-6 133

20-3

20-2

20-1 20-0 20-0 20-0 20-o

folkskollärare

23-2 22-7 22-2 21-7 21-2 20-6 20-3

20i 20o 20-0 200 20-o 20-o

136 Tabell 21. Förslag till examination av folkskollärare. Årligen examinerade manliga folkskollärare

kvinnliga folkskollärare

Summa examinerade

1939—1942

1943-1946

1947—1950

1951—1955

105 År

tidsperioder. Detta resultat sammanfaller så nära med det i tabell 21 angivna, att de sakkunniga anse sig kunna utgå från inspektörernas marsuppgifter, då de sakkunniga nedan taga ståndpunkt till frågan om behovet av nya lärare. Innan de sakkunniga för egen del taga ståndpunkt till frågan, efter vilket examinationstal folkskoleseminarieorganisationen bör avpassas, vilja de framhålla, att med ovanstående kalkyler givetvis liksom med alla föregående undersökningar av motsvarande art äro förenade åtskilliga osäkerhetsmoment. Bland tänkbara sådana må nämnas vikariatsbehovet, vilket lika väl kan överstiga som understiga det ovan beräknade medeltalet, och arbetslösheten bland folkskollärarna samt vidare det förhållandet, att Linders vid sina kalkyler räknat med att alla barn på folkskolestadiet undervisas av folkskollärare, att hela antalet examinerade tages i anspråk för lärartjänster, att samtliga manliga, respektive kvinnliga examinerade haft samma ålder och att efter år 1939 eventuellt uppkommande överskott av lärare icke medräknas i tillgången på lärare. Dessa osäkerhetsmoment synas emellertid icke vara av den storleksordning, att de mer avsevärt kunna rubba det resultat, vartill beräkningarna lett. I varje fall kan deras relativa inverkan på det sifferbelagda slutresultatet vid sidan av sådana osäkerhetsmoment som skolorganisationens och nativitetens utveckling icke vara av beskaffenhet att motivera särskilda undersökningar rörande deras betydelse var för sig. Det förtjänar framhållas, att osäkerhetsmomenten delvis motverka eller neutralisera varandra. Som exempel härpå förtjänar framhållas följande. Av de sakkunniga verkställda undersökningar ha givit vid handen, att av de under åren 1928—1932 examinerade folkskollärarna i medeltal 3'9 procent ej direkt övergått till folkskollärartjänst på grund av fortsatta studier, anställning i andra skolor eller av andra orsaker. För att vara på den säkra sidan räkna de sakkunniga emellertid med att 5 procent av de examinerade ej direkt söka sig in på folkskol] ärarbanan. Av 400 examinerade per år skulle sålunda 20 falla bort (vilket givetvis icke

137 utesluter, att de framdeles kunna inträda på banan). Å andra sidan har Göransson beräknat, att under åren 1929—1932 i medeltal 29 folkskollärare, som tidigare innehaft ordinarie anställning men lämnat denna återgått till ordinarie tjänst. Antalet nyexaminerade lärare, som enligt nyss anförda beräkning ej genast söka anställning inom folkskolan kompenserar sålunda i det närmaste antalet i tjänst återinträdande lärare I detta sammanhang vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten vid att av de vid folkskoleseminarierna under åren 1932—1934 examinerade (419, 467, respektive 469 lärare) endast 8, 15, respektive 27, d. v. s 2 3 respektive 6 procent av de examinerade, som sökt anställning, våren 1935 voro arbetslösa. I det närmaste alla examinerade, som sökt anställning synas sålunda vid angivna tidpunkt ha haft möjlighet att erhålla plats,' därav visserligen ej så få endast för del av termin. De sakkunniga hålla före, att man för närvarande torde kunna utgå Iran att de av Linders företedda siffrorna ge en förhållandevis riktig bild av läget. Åtminstone torde detta gälla för de tio närmaste åren, beträffande vilka beräkningarna grunda sig på redan observerade födelsetal. For egen del anse de sakkunniga, att folkskoleseminarieorganisationens examinationskapacitet bör för de tio närmaste åren avpassas efter en normal årlig produktion av 360 folkskollärare, alltså bestämmas till den examination, som Linders angivit för åren 1939—1942 Starka skal tala emellertid för att organisationsramen göres så elastisk, att den tillåter ganska betydande jämkningar i nämnda examinationstal. Å ena sidan har man enligt Linders att om ett tiotal år vänta en avsevärd sänkning av examinationsbehovet. Å andra sidan kan det tänkas, att skolorganisatoriska åtgärder kunna komma att öka lärarbehovet eller nativitetskurvan följa en annan riktning än den av Linders beräknade Seminarieorganisationen bör avpassas efter dessa skiftningar genom förändringar i examinationstalen. I detta syfte ha de sakkunniga eftersträvat att bereda betryggande marginaler för en utvidgning av examinationen De framlägga därför i det följande ett förslag till en organisation av folkskoleseminarierna, som tillåter en ökning av nyss angivna normala examination upp till 400 å 450 lärare men även en ganska avsevärd minskning av sagda examination. De sakkunniga sakna anledning och anse det e3 heller möjligt att här närmare angiva, till vilka tal examinationen bör fixeras under åren längre bort i framtiden än för de tio närmaste aren. De förutsätta, att skolöverstyrelsen - liksom hittills skett - ärligen till Kungl. Maj:t ingiver utredning och förslag rörande behovet av nya lärare under de nästföljande åren samt att elevintagningen vid seminarierna anpassas med hänsyn härtill. Vid dessa beräkningar kommer överstyrelsen givetvis att fästa särskild uppmärksamhet vid nativitetsutvecklingen. Slutsatsen av vad de sakkunniga ovan anfört är sålunda, att den blivande organisationen av folkskoleseminarierna bör beräknas efter en år-

138 l i g e x a m i n a t i o n a v 360 f o l k s k o l l ä r a r e s a m t a t t d e n — för a t t t i l l g o d o s e e t t p å g r u n d a v s k o l o r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r eller p å g r u n d a v ö k n i n g i nativiteten uppstående stegrat behov av folkskollärare — bör i n r y m m a m ö j l i g h e t e r t i l l e n ö k n i n g a v e x a m i n a t i o n s k a p a c i t e t e n u p p t i l l 400 e l l e r 450 l ä r a r e . G i v e t v i s k o m m e r d e n ä v e n a t t m e d g i v a e n l ä g r e e x a m i n a t i o n ä n 360 l ä r a r e p e r å r .

B. Behov av småskollärare. Tidigare undersökningar m. m. Från år 1908, då icke mindre än 917 småskollärare examinerades, minskades produktionen av lärare fram till år 1918, då examinationen utgjorde 584. Under samma tid ökades antalet lärartjänster i rask takt. Ar 1908 uppgick antalet lärare, som voro anställda vid småskolor, mindre folkskolor och såsom biträdande lärare vid folkskolor, till 10 377; tio år senare hade antalet stigit till 12 535. Därtill kom, att lärartjänsterna på det egentliga folkskolestadiet på grund av den rådande folkskollärarbristen blevo allt svårare att besätta med vederbörligen examinerade innehavare och därför i ökad utsträckning måste uppehållas med krafter från småskolekåren. Följden blev en småskollärarbrist, som var kännbar redan före år 1918. och som gjorde en ökad lärarproduktion synnerligen trängande. Skolöverstyrelsen beräknade år 1918, att för den närmaste framtiden skulle årligen erfordras omkring 700 examinerade lärare. Intagningen vid seminarierna anpassades därefter. Emellertid vållade en serie omständigheter, att den ökade produktionen kom att möta ett lärarbehov, som var vida mindre än man beräknat. Den nedåtgående nativiteten i samband med den allmänna ekonomiska depressionen verkade, framhöll skolöverstyrelsen i skrivelse den 23 juni 1927, i den riktningen, att antalet småskollärartjänster ej längre växte i samma takt som förr; under fyraårsperioden 1915—1919 skedde en tillväxt av i medeltal 218 per år, medan samma medeltal under sexårsperioden 1920—1926 stannade vid 93 per år. Därtill kom, att den rikare tillgången på examinerade folkskollärare förorsakade en minskning i antalet tjänster vid mindre folkskolor och biträdande lärartjänster på samma gång som den föranledde, att småskollärare ej längre togos i anspråk såsom vikarier på folkskollärartjänster i samma utsträckning som förr. Den överproduktion, som i sin tur blev en given följd av dessa omständigheter, gjorde sig icke samtidigt gällande i landets olika delar. Men från och med år 1924 kunde man enligt skolöverstyrelsens mening säga, att överproduktionen omfattade hela landet. I syfte att minska den stora arbetslösheten bland småskollärarinnorna nedbringades examinationen av småskollärarinnor år 1929 till 314, år 1930 till 309, år 1931 till 273 och år 1932 till 334. Med utgångspunkt från det vid slutet av vårterminen 1928 förefintliga antalet småskollärarinnor och med ledning av den beräknade sannolika avgångsfrekyensen bland sagda lärarinnor kom emellertid byråchefen Göransson vid för 1929 års seminariesakkunniga utförda beräkning till det resultatet, att till och med våren 1939 skulle erfordras i medeltal omkring 400 nyexaminerade småskollärare per år. Härvid hade emellertid hänsyn ej tagits till att avgångna lärare i viss utsträckning återinträda i tjänst och ej heller till att de lärare, som avgått såsom ordinarie, i viss utsträckning kvarstå såsom vikarier.

139 , f / ! , 2 9 ^ S „ S e m i n a r i e S a k k U n n i g a a n f Ö 1 ' d e f Ö r € ^ e n d e l ' a t t d e f å l t d ™ uppfattningen, att de dittills vunna praktiska erfarenheterna i det stora hela bekräftade sannolikheten av nyssnämnda matematiska beräkningar. De sakkunniga beräknade i sin organisationsplan årsbehovet av lärare till 412 under förutsättning, att en 2-åri* k u r s for småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor inrättades, samt till -5S4, om nämnda förutsättning icke vore för handen Reservanten Persson beräknade lärarbehovet i förra fallet till 370 och i senare lallet till 340 a 344. Skolöverstyrelsen anslöt sig i yttrande den 28 januari 1931 till reservantens mening. I skrivelse den 10 november 1931 intog emellertid skolöverstyrelsen en annan ståndpunkt och anförde som motivering härför - under erinran om den betydande arbetslösheten mom småskollärarkåren — bland annat följande När det gällde att planlägga en seminarieorganisation av något så när konstant natur pa något längre sikt, kunde man icke utgå från det dåvarande lärarbehovet enar detta till stor del kunde fyllas med befintliga reserver. Organisationen måste uppenbarligen grundas på ett beräknat årligt normalbehov och på den förutsättningen att några reserver av lärarinnor icke stode till förfogande. Däremot måste hansyn tagas till det dåvarande lärarinneöverskottet, när det gällde att bestamma examinationens omfattning under de närmaste åren. Den av de sakkunniga beräknade siffran av omkring 400 vore för hög, om det gällde att anordna en sådan examination under de närmaste övergångsåren. Oavsett den befintliga reserven av lärarinnor utgjorde det beräknade behovet av nya lärare under läsaren 1931—1936 allenast i medeltal 312 för år. Däremot gåve den av överstyrelsen verkställda, förnyade utredningen vid handen, att man vid fastställandet av den mer definitiva organisationen efter nämnda övergångsperiod torde böra räkna med en rekryteringssiffra av 400 eller något därutöver. För egen del räknade överstyrelsen med en organisation, som gåve utrymme åt en årlig examination av 420 lärarinnor. Lämpligheten av det utav överstyrelsen valda examinationstalet diskuterade överstyrelsen pa följande sätt. Väl vore överstyrelsen medveten om vanskligheten av att fixera ett bestämt tal för examinationen. Tveksamt vore, om icke det beräknade examinationsbehovet möjligen kunde ligga i överkant. Emellertid komme behovet av nya lärare att från och med läsåret 1936—1937 ganska kraftigt stiga och avgångs!rekvensen inom lärarkåren att avsevärt växa även på 1940-talet Vidare hade vid beräkningen av antalet från tjänsten avgångna lärare hänsyn ej tagits till den okade avgång, som skulle bli följden, ifall — såsom överstyrelsen föreslagit — åtgärder vidtoges för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor Ayen borde beaktas, att icke alla av dem, som avlägga småskollärarexamen, kunde påräknas for lärartjänst inom småskolan. Samtliga de nu anförda omständigheterna talade enligt överstyrelsens mening för att seminarieorganisationen icke borde göras lör snäv. Å andra sidan manade de i det stora hela osäkra förhållandena till försiktighet vid planläggningen av lärarutbildningen, så alt man icke på nytt rakade in i en period av stor arbetslöshet inom lärarkåren. Om de blivande nativitetsförhållandena och deras inverkan på barnantalet i småskolan efter år 1939 kunde man ingenting med visshet veta. Man borde ej heller alldeles bortse Iran att en okad rationalisering av skolväsendet genom indragning av skolor och skolavdelningar kunde komma att förorsaka icke blott minskning av tjänster vid mindre folkskolor och biträdande lärartjänster utan också indragning av småskollarartjanster i större omfattning än vad dittills skett. Med hänsyn till de nu anlorda synpunkterna hade skolöverstyrelsen kommit till den uppfattningen att se-

140 minarieorganisationens omfattning borde bestämmas efter den ovan angivna examinationen. Departementschefen framhöll i propositionen nr 143/1932, att han — med hänsyn till svårigheten, för att icke säga omöjligheten att med avseende å lärarbehovet anställa ens något så när tillförlitliga beräkningar för någon längre tid framåt — ansåge försiktigheten bjuda, att seminarieorganisationen byggde på beräkningar, som avsåge lärarbehovet endast för den närmaste framtiden. Då nämnda beräkningar utvisade en stark nedgång i lärartjänsternas antal, hade departementschefen ansett siffran för årsproduktionen böra hållas relativt låg, vilket även skulle bidraga till den av riksdagen tidigare önskade elasticiteten i organisationen. Departementschefen hade för sin del stannat vid siffran 300 »eller något därutöver». Riksdagen förklarade sig (skrivelse nr 353) för sin del finna övervägande skäl tala för att, såsom departementschefen förordat, seminarieutbildningens omfattning för det dåvarande bestämdes med särskild hänsyn till de närmaste årens behov. Härvid vore att bemärka ej endast vad skolöverstyrelsen anfört i fråga om minskningen i antalet lärartjänster utan även vad riksdagen nämnda år beslutat i fråga om åtgärder för folkskoleväsendets rationalisering. Ävenledes borde uppmärksammas, att ett avsevärt överskott av småskollärarinnor för det dåvarande förelåge. Berörda förhållanden gjorde, att riksdagen kände sig benägen att för det dåvarande bestämma antalet avgångsklasser till en relativt låg siffra. Riksdagen ansåge dock, att det av Kungl. Maj :t föreslagna antalet vore något för knappt tillmätt och stannade därför vid en examination av 28 lärare mer än Kungl. Maj:t föreslagit. Samtidigt förklarade emellertid riksdagen, att det lämpligen borde överlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma, i vilken utsträckning elever borde intagas i första klassen vid landstingsseminarierna under läsåret 1932—1933. På grundval av nyss angivna bemyndigande bestämde Kungl. Maj:t sedermera den 15 juli 1932 intagningen vid småskoleseminarierna för läsåret 1932—1933 till 84 elever. För läsåret 1933—1934 bestämde Kungl. Maj :t den 12 maj 1933 intagningen till 105 elever samt föreskrev vidare, att från och med läsåret 1933—1934 tills vidare till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade nya elever icke finge vinna inträde i andra och tredje klasserna vid småskoleseminarierna, dock med rätt för skolöverstyrelsen att i vissa fall medgiva undantag. För läsåret 1934—1935 bestämde Kungl. Maj:t den 20 april 1934 intagningen till 50 elever. Slutligen bestämde Kungl. Maj:t den 26 april 1935 intagningen för läsåret 1935—1936 — i anledning av ett av 1932 års seminariesakkunniga den 26 september 1934 framlagt förslag — till inalles endast 10 elever. De

sakkunniga.

Det f r a m t i d a behovet av småskollärare är beroende av i stort sett s a m m a faktorer som det framtida behovet av folkskollärare. TJr kalkyls y n p u n k t föreligger emellertid den skillnaden, a t t medan den nuvar a n d e tillgången på folkskollärare, såsom av det föregående framgår, i det n ä r m a s t e m o t s v a r a r efterfrågan, så föreligger bland småskollärarna en a v s e v ä r d arbetslöshet, som y t t e r l i g a r e försvårar försöken a t t ställa prognoser beträffande det framtida behovet av s å d a n a l ä r a r e . Till belysande h ä r a v m å l ä m n a s efterföljande uppgifter beträffande de under å r e n 1932—1934 från samtliga småskoleseminarier (utom seminariet i Murjek) examinerades anställningsförhållanden hösten 1934.

141 Tabell 22.

Anställningsförhållandena hösten 1934 bland de u n d e r å r e n 1932—1934 examinerade småskollärarinnorna. Antal arbetsDärav lösa i % av Ej sökt arbets- dem, som anställlösa sökt anställ- ning ning

Uppgitter saknas

27-7 %

43-8 %

5 Antal examinerade

Sökt anställning

Därav anställda

50-o %

1932—1934

35-5%

53 Å r

15 Examinationen av småskollärare under de senaste åren ger ock en bild av läget på förevarande område. Examinationens storlek framgår av efterföljande tablå: Å r

Antal examinerade småskollärarinnor

Å r

Antal examinerade småskollärarinnor

314 Examinationen var sålunda år 1935 knappt en sjundedel av examinationen tio år tidigare. Då samma år som nämnts endast 10 elever intagits i första klassen, tenderar den för närvarande mot noll, vilket är belysande för det allvarliga läget på förevarande område. De sakkunniga återkomma i det följande till en närmare uppskattning av antalet arbetslösa. Vid den inventering av det nuvarande och det fram till och med år 1941 beräknade beståndet av småskollärarinnor, som de sakkunniga verkställt på grundval av folkskolinspektörernas förutnämnda uppgifter av mars 1934, har erhållits efterföljande slutresultat. Därvid ha som småskollärartjänster räknats icke endast sådana tjänster i egentlig mening utan även befattningar som lärarinnor vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor.

142 T a b e l l 23.

Antal s m å s k o l l ä r a r t j ä n s t e r å r 1933 o c h å r 1941.

Ökning (+),

Antal småskollärartjänster år 1933 (verkligt antal)

år 1941 (beräknat antal)

respektive minskning (—) från år 1933 till år 1941

12 845

- 1 3 7 7 (—10-7 %)

a) stad

2 069

2 049

b) landsbygd

10 776

9 419

— 1357 ( - 1 2 - 6 %)

a) Götaland

5 932

5 330

—

602 (— 10-1 %)

b) Svealand

3 306

3 063

-

243 ( -

3 075

-

532 (—14-7 %)

I.

Hela riket

II.

Därav belöpande på:

III.

-20

(-1%)

Därav belöpande på:

c) Norrland

3 607

7-4 %)

Den beräknade totala minskningen av antalet småskollärartjänster under den angivna tidsperioden, 10-7 procent, är alltså avsevärt större ä n den enligt det föregående beräknade minskningen av antalet folkskollärartjänster, 4 procent (jfr ovan tabell 9). Minskningen av folkskollärartjänster na faller enligt sistnämnda tabell till sin huvuddel på städerna, 13-5 procent, under det att den med endast 0-2 procent belöper på landsbygden. Motsatta förhållandet råder i fråga om småskollärartjänsterna, beträffande vilka minskningen enligt ovanstående tabell 23 huvudsakligen faller på landsbygden och endast till en mindre del på städerna. Anledningen härtill torde vara, att folkskolans undantagsformer — de halvtidsläsande småskolorna och de mindre folkskolorna — väsentligen finnas på landsbygden och att folkskolinspektörerna r ä k n a t med en snabbt fortskridande avveckling eller förbättring av dessa skolformer. Av den ovanstående tabellen 23, jämförd med tabellen 9, framgår, a t t denna utveckling förväntas komma att bli särskilt m ä r k b a r i Norrland, i det ej blott antalet folkskollärartjänster där antages komma att ökas, under det n ä m n d a antal beräknas avtaga i de återstående landsdelarna, u t a n även antalet småskollärartjänster beräknas komma att i Norrland minskas kraftigare än i de a n d r a landsdelarna. Till belysande av det nu sagda m å återgivas efterföljande tabell 24 rörande de av folkskolinspektörerna för tiden 1933—1941 beräknade förä n d r i n g a r n a i storleken av de tre l ä r a r g r u p p e r n a småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor. I sina förutnämnda till skolöverstyrelsen i september 1934 ingivna reviderade beräkningar rörande det framtida antalet lärare inom folkskoleväsendet h a folkskolinspektörerna r ä k n a t med att minskningen av antalet småskollärartjänster fram till och med år 1936 skulle uppgå till endast 49'8 procent av den i deras marsuppgifter angivna minskningen

143 T a b e l l 24. 1933

1941 Ökning ( + ) , respektive minskning (—)

S måskollärare

10 298

9 739

— 559 ( -

Lärare vid mindre folkskolor ...

— 606 (—30-6%)

Biträdande lärare vid folkskolor

— 212 ( - 37-9 %)

5-4 %)

(i mars 1934 beräknades 881 tjänster kunna indragas fram till nämnda tidpunkt, medan i september 1934 antalet under samma tid indragna tjänster beräknades till 439). Avvecklingen av de övertaliga småskollärartjänsterna skulle sålunda enligt dessa senare beräkningar gå i ungefär samma takt som den i mars-, respektive septemberberäkningarna angivna minskningen av folkskollärartjänsterna. Uppskattningsvis ha de sakkunniga beräknat, att vårterminen 1941 skulle enligt folkskolinspektörernas septemberuppgifter kunna indragas endast 687 av de 1377 tjänster, som inspektörerna i mars ansågo möjliga att indraga. De av de sakkunniga verkställda beräkningarna rörande det framtida antalet småskollärartjänster ha utförts på principiellt samma sätt som motsvarande beräkningar rörande antalet folkskollärartjänster. Slutresultatet av Göranssons på grundval av folkskolinspektörernas marsuppgifter och av beräkningar rörande avgången av småskollärare verkställda kalkyler rörande det framtida behovet av småskollärare framgår av efterföljande tabell 25. Det bör anmärkas, att Göransson vid konstruktionen av tabell 25 ej tagit hänsyn till nativitetsutvecklingen efter år 1941. Göransson har för egen del erinrat om att han vid en av honom år 1931 företagen utredning kommit till det resultatet, att seminarieorganisationen borde anordnas för att kunna efter hand årligen examinera 410 småskollärare. Vidare har han anfört, att han icke för närvarande vore beredd att göra något uttalande om hur saken skulle gestalta sig, sedan folkskolinspektörernas uppfattning om antalet tjänster avsevärt ändrats. För de av Linders utförda, för efterföljande beräkningar grundläggande undersökningarna rörande nativitetens utveckling och barnantalet i folkskolan ha de sakkunniga i det föregående redogjort. I tabell 16 här ovan ha återgivits vissa av Linders beräknade siffror rörande antalet under olika år av småskollärare undervisade barn samt vidare en tabell (nr 17) rörande det antal manliga, respektive kvinnliga folkskollärare, som skulle erfordras, om antalet barn per lärare skulle utgöra i genomsnitt 26, 20, respektive 17. Å sid. 145 återgiva de sakkunniga en av Linders uppställd likartad tabell 26 rörande det antal småskollärare, som

144 Tabell 25. Beräknat behov av nya småskollärare. Vid slutet av vårterminen år

Antal lärare inklusive vikarier

l

2 Erforderligt anÄndring i lärar- Beräknad avgång bland dem, som upp- tal nya lärare antalet sedan (summan av föregående vår- tagas i kol. 2 under termin föregående vårtermin kol. 3 och 4) 3

13 867

13 587

— 280

13 348

— 239

12 959

— 389

12 656

— 303

12 412

— 244

12 290

-122

12 227

—

1940 1941

—

—

1942 1943

12 131

1950 1951

12 131

12 131

1952 1953

12 131

12 131

1954 1955 Slutligen

skulle erfordras, om antalet barn per sådan lärare skulle uppgå till 20, 17, respektive 15. De sakkunniga ha i det föregående visat, att antalet barn per lärare på småskolestadiet ökats från 15-8 år 1928 till 16*3 år 1933. Om det av Linders enligt tabell 16 beräknade antalet år 1937 av småskollärare undervisade barn (198 300) delas med det av Göransson enligt tabell 25 beräknade antalet småskollärare nämnda år (12 412), framgår, att år 1937 skulle komma i det närmaste 16 barn på varje småskollärare. De sak-

145 T a b e l l 26.

Ar

B e h ö v l i g t a n t a l s m å s k o l l ä r a r e v i d e t t b a r n a n t a l a v 20, 17 e l l e r 15 p e r l ä r a r e . Antal småskollärare, om antalet b a r n per lärare skulle utgöra

Antal småskollärare, om antalet barn per lärare skulle utgöra

1!

9 915

13 220

8 045

9 465

10 727

9 640

12 853

7 755

9 124

10 340

9 390

12 520

10 000

10 759

8 970

10 553

8 765

10 312

8 540

10 047

8 295

9 759

7 500

8 824

7 255

8 535

9 673

7 030

8 271

9 373

6 805

8 006

9 073

6 590

7 753

8 787

6 370

7 494

8 493

7 247

8 213

5 950

7 000

7 933

5 745

6 759

7 660

k u n n i g a r ä k n a i efterföljande kalkyler med detta tal och antaga, i analogi med motsvarande beräkningssätt i fråga om folkskollärarna, a t t a n t a l e t barn per småskollärare successivt minskas från 16 år 1937 till 15 å r 1945 och efterföljande år. Med utgångspunkt härifrån och från det av Göranssons enligt det föregående beräknade antalet kvarlevande av 1936 års bestånd av småskoll ä r a r e har Linders sammanställt tabell 27 rörande det erforderliga antalet småskollärare under åren 1937—1955. ^ P å grundval av de i tabell 27 företedda siffrorna har Linders beräknat i tabell 28 angiven examination av småskollärare under åren 1937—1955. Linders har i sin tidigare berörda promemoria av den 27 juni 1935 reviderat dessa beräkningar med hänsyn till folkskolinspektörernas i september 1934 ä n d r a d e uppfattning rörande möjligheten a t t i n d r a g a lärartjänster. Därvid h a r han — under förutsättning att antalet barn per l ä r a r e skulle år 1937 utgöra 15-4 och därefter först successivt minskas fram till år 1941 för a t t sedan långsamt ökas till det i de tidigare ber ä k n i n g a r n a förutsatta medeltalet 15 — kalkylerat med en examination av i medeltal 458 småskollärare under åren 1937—1940, 183 under åren 1941—1944, 70 under åren 1945—1948 samt 185 småskollärare under åren 1949—1955. Det beräknade antalet examinerade lärare är som synes avsevärt växlande och avviker i hög grad från de tidigare av Linders beräknade siffrorna. Åtminstone gäller d e t t a för den första årsperioden, 1937—1940, beträffande vilken Linders förut beräknat en examination 10

352240.

146 Tabell 27.

Beräknat behov av nya småskollärare åren 1937—1955.

År

Kvarlevande av Erforderligt Erforderligt över- Antal barn b) de efter år antal nya skott per lärare antal a) 1936 års 1936 utexalärare lärare bestånd minerade 12 394

12 234

16o

1938 1939

15-9

15-8

1940 1941

10 989

15-7

10 573

15-6

1942 1943

15-5

9 781

15-4

10 914

9 393

15-2

10 727

8 978

15-o 15-0

10 340

8 546

10 000

8 107

9 673

7 663

15o

9 373

7 218

15-0

9 073

6 785

2 087

15-o 15-o

—

15-0

8 787

6 345

2 219

1952 1953

8 493

5 900

2 369

15-o

8 213

5 479

2 518

15*0

7 933

5 062

2 655

15o

7 660

4 655

2 791

15-o

av 175 och nu, på grund av folkskolinspektörernas ändrade uppgifter, en examination av 458. De sakkunniga ha för sin del den uppfattningen, att anledning för närvarande saknas att frångå de av Linders tidigare beräknade siffrorna. I sakens natur ligger, att folkskolinspektörernas prognoser beträffande det framtida antalet lärartjänster måste bli mycket osäkra. Här må endast nämnas, att från och med den 1 juli 1936 tillkommer ytterligare ett osäkerhetsmoment, till vilket inspektörerna vid sina beräkningar ej kunnat ta hänsyn, nämligen det institut för tvångsförflyttning av lärare, som jämlikt beslut av 1935 års riksdag skall genomföras från nämnda tidpunkt. Denna nya faktor gör det mera troligt, att inspektörernas marsuppgifter, på vilka Linders som nämnts grundat sina tidigare beräkningar, komma sanningen närmare än septemberuppgifterna. De sakkunniga vilja i detta sammanhang anföra, att inspektörerna, som i sina marsuppgifter räknat med en indragning av 1377 småskollärartjänster under åren 1933 —1941, i till folkskolesakkunniga i januari 1935 ingivna uppgifter rörande

147 T a b e l l 28. Å

1937—1940 1941—1944

F ö r s l a g till e x a m i n a t i o n av s m å s k o l l ä r a r e . Ärligen examinerade

Årligen examinerade

1945—1948

1949—1955

184 215

a n t a l e t erforderliga folk- och småskollärartjänster vårterminen 1941 under förutsättning, a t t vid denna tidpunkt 7-årig skolplikt allmänt vore införd, beräknat antalet småskollärartjänster till 1225 tjänster m i n d r e ä n det v å r t e r m i n e n 1933 befintliga antalet. Om utvecklingen skulle gå i den riktning, som Linders' senast utförda beräkningar anvisa, men de av Linders tidigare beräknade examinationstalen läggas till grund för seminarieorganisationen, är det anledning antaga, a t t arbetslösheten bland småskollärarna skulle på d e n n a väg under åren 1937—1940 snabbt förminskas, enär examinationen under dessa å r skulle bli väsentligt mindre än lärarbehovet. De sakkunniga anse sig, som nämnts, böra för n ä r v a r a n d e med hänsyn till vad nu anförts i huvudsak u t g å från Linders' tidigare beräkningar rörande examinationen av småskollärare. Den frågan uppställer sig n u till besvarande, h u r u v i d a vid seminarieorganisationens utformning hänsyn bör tagas till det nuvarande överskottet av småskollärare. I detta hänseende må följande anföras. Av en undersökning, som återfinnes i en bilaga till motionen 1:213/1934 framgår, att under tioårsperioden 1922—1931 examinerades 5 175 småskollärarinnor och att 3 714 av dessa hade anställning vid utgången av vårterminen 1932 Skillnaden mellan sistnämnda båda tal ulgör 1 461 och motsvarar tydligen antalet under samma period avgångna småskollärarinnor samt de arbetslösa. I sina beräkningar för de sakkunniga har Göransson anfört, att om man för ifrågavarande lärarinnor räknade med den avgångsfrekvens, som förefanns bland ordinarie småskollärarinnor av samma ålder under åren 1923—1928, skulle antalet avgångna ha uppgått till 1128. Antalet arbetslösa skulle alltså utgöra (1461 — 1128=:) 333. Till dessa måste emellertid läggas även de arbetslösa, som examinerats före ar 1922. I en av undervisningsrådet J. E. Engvall för bankoutskottet vid 1935 ars riksdag utförd beräkning (återgiven i utskottets utlåtande nr 64) anföres bland annat följande. ^ Enligt av lärarorganisationerna verkställda beräkningar vore av 6 275 under aren 1921—1933; examinerade småskollärarinnor omkring 925 arbetslösa i november 1933. År 1934 examinerades 97 lärarinnor och under vårterminen 1935 ytterligare 94, alltså sammanlagt 191. Summan av sistnämnda antal och nyssnämnda antal arbetslösa utgjorde 1116. Årligen avginge på grund av pensionering omkring 200 lärarinnor, varjämte ytterligare omkring 150 beräknades avgå av andra anledningar. Under tiden efter november 1933 torde därför omkring 500 lärarinnor ha av olika anledningar avgått. Av de sålunda ledigblivna tjänsterna hade en del indragits, medan de övriga antingen återbesatts med ordinarie inne-

148 havare eller ock uppehållits av vakansvikarier. Man torde därför kunna beräkna, att antalet arbetslösa småskollärarinnor för närvarande sannolikt icke understege 800 eller överstege 1 000. Omkring 850 av de i tjänst! varande småskollärarinnorna vore anställda å befattningar, som kunde indragas, då lärarinnan avginge. I de fall, då dessa lärarinnor vore ordinarie, kunde de icke entledigas, vilket däremot vid indragning av tjänsten kunde ske med icke-ordinarie lärarinna. Den omständigheten, att ett stort antal ordinarie tjänster sannolikt komme att indragas allteftersom lärarinnorna pensionerades eller av annan anledning avginge, medförde icke någon direkt ökning av antalet arbetslösa lärarinnor men minskade givetvis dessas möjligheter att erhålla anställning. Under de nu närmast följande åren komme antalet avgående lärarinnor att betydligt överstiga antalet nyexaminerade, men då för varje år ett stort antal tjänster måste indragas, syntes arbetslösheten bland småskollärarinnorna icke kunna inom rimlig tid avhjälpas, om ej särskilda åtgärder härför vidtoges. Av nyss anförda u t r e d n i n g a r synes framgå, att — trots den starka reduktionen av antalet examinerade l ä r a r e (under år 1936 beräknas 79 och under år 1937 endast 10 lärare bli examinerade) — det lärer v a r a att förvänta, a t t det n u v a r a n d e antalet arbetslösa småskollärare kommer a t t i det närmaste oförminskat balanseras över till tiden efter ikraftträdandet av en ny seminarieorganisation. Principiellt intaga emellertid de sakkunniga beträffande ifrågavarande spörsmål samma ståndpunkt som skolöverstyrelsen deklarerade i sin förutnämnda skrivelse den 10 november 1931. De sakkunniga anse sålunda, att en mer stabil seminarieorganisation näppeligen bör eller kan lämpas efter en, som m a n får hoppas, i framtiden övergående arbetslöshet bland småskollärarna. E t t ytterligare skäl för denna uppfattning ligger däri, att frågan om vidtagande av åtgärder för avhjälpande av sagda arbetslöshet för närv a r a n d e befinner sig under utredning. K u n g l . Maj:t har sålunda den 20 juni 1935 anbefallt skolöverstyrelsen a t t före den 1 oktober 1935 till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i ämnet. Utan att föregripa skolöverstyrelsens utredning vilja de sakkunniga framhålla, a t t en av de u t v ä g a r för arbetslöshetens avhjälpande, som vid nämnda u t r e d n i n g lärer komma under övervägande, torde v a r a att liksom hittills skett under ett antal år hålla intagningen av seminarieelever vid en så låg siffra, att det n u v a r a n d e antalet arbetslösa efter h a n d förminskas. Denna u t v ä g synes k u n n a tillgripas, även om seminarieorganisationen n u uppbygges efter en vid jämvikt mellan tillgång och efterfrågan å småskollärare erforderlig examination av sådana lärare. Den n o r m a l a årliga examinationen bör enligt de sakkunnigas mening för n ä r v a r a n d e r ä t t a s efter de n ä r m a s t liggande årens av Linders konstaterade lärarbehov. De sakkunniga anse — bland a n n a t med hänsyn till v a d i det föregående anförts rörande Linders' med ledning av folkskolinspektörernas septemberuppgifter utförda reviderade beräkningar — försiktigheten bjuda a t t r ä k n a med ett något högre t a l än den siffra, Linders angivit för å r e n 1937—1940 (175), dock ej högre än den av honom för åren 1941—1944 uppskattade siffran (254). Med hänsyn härtill

149 och under beaktande av att vid ett genomförande av det i kapitel I V framlagda förslaget om inrättande av en särskild kurs för utbildning a v småskollärarinnor till folkskollärarinnor årligen omkring 24 lärare l ä m n a småskolläraryrket, utgå de sakkunniga från att seminarieorganisationen bör k u n n a normalt utbilda 240 småskollärare per år Organisationen synes emellertid med hänsyn till det nyss anförda böra göras så elastisk, att examinationen u t a n olägenhet k a n minskas till ett lägre t a l men även vid förefallande behov ökas utöver 240, exempelvis vid ett okat b a r n a n t a l i småskolan. I likhet med vad de sakkunniga i motsvar a n d e hanseende anfört i fråga om examinationen från folkskoleseminarierna, vilja de framhålla, att skolöverstyrelsen årligen torde böra till K u n g l . Majrt ingiva utredning rörande det lärarbehov, som de vid småskolesemmarierna under det nästpåföljande året intagna eleverna skola tillgodose, samt förslag rörande den med hänsyn härtill erforderliga elevintagningen. Vid nämnda utredning lärer överstyrelsen icke underl a t a att beakta de förändringar i fråga om nativiteten, som i framtiden k u n n a inträffa eller förväntas v a r a att emotse. De sakkunniga vilja tillägga, att lärarbehovet på småskolestadiet icke torde i någon större utsträckning påverkas av de åtgärder för införande a v ett sjunde skolår, som eventuellt kunna komma att vidtagas. De sakkunnigas förslag innebär sålunda, a t t seminarieorganisationen bor anpassas efter en normal årlig examination av 240 småskollärare men medgiva möjlighet till jämkning av examinationen utöver eller under n ä m n d a siffra.

VI. Folkskoleseminariernas yttre organisation. I kapitel V h a de sakkunniga tagit ställning till frågan om det framtida behovet av folkskollärare och därmed angivit en av de viktigaste hållpunkterna för bedömandet av folkskoleseminarieorganisationens blivande omfattning. Med sistnämnda spörsmål sammanhänger n ä r a frågan om elevantalet i seminarieklasserna. Antalet erforderliga klassavd e l n m g a r bestämmes av de båda nu n ä m n d a faktorerna — det framtida lärarbehovet och elevantalet i semiarieklasserna. Antalet i framtiden behövliga folkskoleseminarier är beroende av vilken ståndpunkt m a n intar till frågan, huruvida seminarierna böra utgöras av dubbel- eller av enkelseminarier. Det är de nu n ä m n d a frågorna jämte de i n ä r a samband med dem stående spörsmålen om antalet studentkurser samt om inrättande av samseminarier, som de sakkunniga behandla i detta ka-

150 pitel, vilket följaktligen också k o m m e r a t t omfatta

frågan om den nu-

v a r a n d e seminarieorganisationens a n p a s s n i n g till den

organisationsram,

som n e d a n skisseras. I n l e d n i n g s v i s m å g i v a s e f t e r f ö l j a n d e ö v e r b l i c k a v d e n n u v a r a n d e sem i n a r i e o r g a n i s a t i o n e n och d e f ö r u t s ä t t n i n g a r , s o m l i g g a t i l l g r u n d f ö r d e n s a m m a . D e s a k k u n n i g a v ä l j a h ä r v i d s o m u t g å n g s p u n k t l ä s å r e t 1922 —1923, d e t s i s t a l ä s å r u n d e r v i l k e t n å g r a b e g r ä n s a n d e å t g ä r d e r ä n n u i c k e vidtagits inom seminarieorganisationen. Folkskoleseminarieorganisationen under läsåret 1922—1923. Den statliga folkskoleseminarieorganisationen omfattade under läsåret 1922— 1923 med inräknande av enkelseminarierna i Skara och Landskrona, vid vilka extra parallellavdelningar då upprätthöllos, 10 dubbelseminarier samt vidare o enkelseminarier och 6 studentkurser. Ifrågavarande seminarier och kurser voro fördelade på följande sätt (inom parentes har med M eller K markerats, att vederbörande seminarium var avsett för manliga eller för kvinnliga elever): Enkelseminarier:

Dabbelseminarier: Uppsala (M) Linköping (M) Lund (M) alltså 10 seminarier Göteborg (M) om 2 examinationsKarlstad (M) Landskrona (K) j avdelningar = 20 sådana avdelningar. Skara (K) Falun (K) Umeå (K) 1

Luleå (M+K) J

Strängnäs (M) alltså 5 seminarier Växjö (M) om 1 examinationsHärnösand (M) * a v d e l n i n g = 5 sådana Kalmar (K) avdelningar. Stockholm (K) Studentkurser: Uppsala (M) Strängnäs (M) Växjö (M) Lund (M) Kalmar (K) Stockholm (K)

alltså 6 kurser om 1 examinationsavdelning = 6 sådana avdelningar.

Summa (20 + 5 + 6) = 31 examinationsavdelningar om 30 elever = en examinationskapacitet av högst 930 folkskollärare. Vidare funnos nämnda läsår två statsunderstödda enskilda folkskoleseminarier, nämligen Ateneums folkskoleseminarium i Stockholm och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium. Vid sistnämnda seminarium uppehölls bland annat en 1-årig kurs för studenter. Inskränkningsåtgärder under läsåren 1923—1935. Redan av kapitel V har framgått, att seminarieorganisationen år 1923 befanns vara för stor för den lärarkår, den skulle rekrytera. Från och med läsåret 1923 —1924 företogos åtgärder för att begränsa densamma, och sådana åtgärder ha i nästan oavbruten följd vidtagits ända fram till år 1935. För att snabbt minska det hotande överskottet av folkskollärare inriktades de 1

Samseminarium så till vida, att i parallellavdelningarna manliga och kvinnliga elever fingo intagas efter skolöverstyrelsens fördelning, dock med företräde, vid lika vitsord, for manliga elever.

151 första begränsningsåtgärderna på studentklasserna. Dessa voro ju 1-åriga varför ett nedläggande av en sådan utbildningslinje redan efter ett år inverkade på exammationstalen, medan en begränsning av de 4-åriga kurserna först efter fyra år avsatte resultat Från och med läsåret 1923-1924 nedlades sålunda studentklassern a ! Uppsala och Lund. Med läsåret 1926-1927 indrogos studentklasserna i Strängnäs och Kalmar Härefter inrymde sålunda den statliga seminarieorganisationen endast tva studentklasser, nämligen vid seminarierna i Stockholm och i Vaxjo. Dessa åtgärder befunnos emellertid icke tillräckliga. Med läsåret 1924—1925 påbörjades avvecklingen av de förutnämnda dittills uppehållna parallellavdelmngarna vid seminarierna i Skara och Landskrona, vilka därmed förvandlades till enkelseminaner i egentlig mening. Med läsåret 1925-1926 begynte nedläggandet av de bada enskilda folkskoleseminarierna Under läsåret 1 9 2 6 - 1 9 2 7 utsträcktes begränsningsåtgärderna till att avse även de mera fasta delarna av seminarieorganisationen. Från och med nämnda läsår bestämdes klassnumerären, som under läsåret 1925—1926 sänkts från 30 till 25 Q *•*•* klf-SSei; a V 4 " å r i g t f <> lksk oleseminarium till 20 och i studentklass till 25 Samtidigt föreskrevs att nya elever icke i regel fingo vinna inträde i andra, tredje och fjärde klasserna vid folkskoleseminarium. Detta förbud har förlängts för ettvart av de efterföljande läsåren. Under vart och ett av läsåren 1926—1929 förekom ingen nymtagning av elever i första klassen vid fem av de åtta kvarvarande dubbelseminarierna. Av organisatoriska skäl kunde sistberörda inskränkningsåtgarder icke varje år knytas till samma dubbelseminarier utan fördelades på olika seminarier. Dessa indragningsåtgärder medförde, att under läsåret 1928—1929 varje dubbelseminarium hade endast 6 klassavdelningar utom Göteborgsseminariet, som arbetade med 7 avdelningar. Alla dessa åtgärder hade endast haft provisorisk karaktär. Frågan om en definitiv inskränkning av seminarieorganisationen hade emellertid i flera år varit under övervägande. I 1926 års statsverksproposition antydde chefen för ecklesiastikdepartementet, att utvecklingen på ifrågavarande område måhända kunde komma att nödvändiggöra nedläggande av ett seminarium, varvid han i första hand tänkte sig, att seminariet i Skara, som hade bristfälliga lokaler, skulle komma i fråga. Skolöverstyrelsen upptog sedermera detta spörsmål till närmare undersökning. Redan år 1926 ansåg sig överstyrelsen kunna fastslå, att seminarieorganisationen var för vid men fann det icke då tillrådligt, att några mera bestående inskränkningar vidtoges. P å uppdrag av Kungl. Maj:t verkställde överstyrelsen darelter, såsom redan tidigare framhållits, en ingående utredning rörande lärarbehovet och seminarieorganisationens omfattning, vilken utredning framlades den 23 juni 1927. I denna utredning kom överstyrelsen till det resultatet, att seminarieorganisationen, som då — bortsett från de tillfälliga restriktioner i fråga om nyintagning av elever vid vissa dubbelseminarier, som företagits under de närmast föregående läsaren — omfattade nominellt 25 avgångsklasser, borde inrymma endast 23 sådana klasser. Två klasser skulle alltså indragas, och skolöverstyrelsen föreslog da f< I f ; , a t t e n k e l s e m i n a r i e t i Strängnäs skulle nedläggas och parallellavdelningen vid lolkskoleseminariet i Luleå upphöra. I 1928 års åttonde huvudtitel valde emellertid departementschefen att fortsätta pa den dittills beträdda vägen med begränsningsanordningar av tillfällig natur och även riksdagen fann försiktigheten bjuda att icke då vidtaga några mera genomgripande organisatoriska förändringar inom folkskoleseminarieorganisationen. I skrivelse den 27 november samma år vidhöll emellertid skolöverstyrelsen sin uppfattning om behovet av en mer definitiv begränsning av seminarieorganisationen och framlade samma förslag som i skrivelsen av år 1927.

152 Departementschefen anslöt sig i propositionen nr 121/1929 till det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget. Propositionen utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skulle från och med läsåret 1929—1930 successivt nedläggas ävensom att efter utgången av samma läsår folkskoleseminariet i Luleå skulle vara anordnat såsom enkelseminarium. Departementschefen påpekade emellertid, att även andra seminarier kunde i detta hänseende komma i fråga. Han tänkte då närmast på seminarierna i Landskrona, Kalmar och Skara, där lokalförhållandena icke vore tillfredsställande. Bland annat med hänsyn därtill, att Strängnässeminariet icke hade något egentligt mer utpräglat rekryteringsområde och att det förelåg en viss anhopning av folkskoleseminarier i landskapen omkring Mälaren, fann emellertid departementschefen det berättigat att rikta indragningsåtgärderna mot Strängnässeminariet, som av berörda seminarier hade de minst tillfredsställande lokalerna. Riksdagen (skrivelse nr 145) fann bärande skäl anförda för förslaget att nedlägga Strängnässeminariet och biföll därför detsamma. Däremot avvisade riksdagen förslaget om förvandling av Luleåseminariet till enkelseminarium, närmast med hänsyn till att Norrland i det hela icke vore särskilt gynnat med bildningsinstitutioner och i betraktande av att denna landsdel syntes vara stadd i en mycket kraftig materiell utveckling. Härmed ville emellertid riksdagen icke ha sagt, att riksdagen under alla förhållanden ansåge uteslutet, att ett nedläggande av parallellavdelningen kunde komma att befinnas påkallat och lämpligt. Måhända kunde emellertid i stället en indragning av seminariet i Härnösand ifrågasättas. Spörsmålet om en minskning av antalet seminarier i Norrland borde enligt riksdagens mening göras till föremål för förnyat övervägande i samband med den utredning rörande ytterligare beskärningar av seminarieorganisationen, som riksdagen ansåge önskvärd. Riksdagen framhöll vidare, i anledning av ett i motionen 1:254 framfört yrkande, att riksdagen icke ville bestrida, att vissa skäl kunde anföras för ett nedläggande även av seminariet i Skara. De betänkligheter, som framförts häremot av det skälet, att en sådan åtgärd skulle beröva den kvinnliga ungdomen i Väst-Sverige utbildningsmöjligheter på folkskollärarbanan eller väsentligt forsvåra dessa, hade riksdagen ej kunnat finna övertygande. Det syntes nämligen ej vara nöjaktigt utrett och klarlagt, att icke Göteborgsseminariet skulle kunna omändras till ett samseminarium. Men då frågan om Skaraseminariets nedläggande och därmed i samband stående frågor syntes tarva närmare övervägande, hade riksdagen ansett sig icke kunna på grundval av enskild motion då fatta beslut härom. Riksdagen framhöll slutligen, att en blivande utredning rörande ytterligare inskränkningar i seminarieorganisationen syntes ha särskilda skäl att — utom det att frågorna om nedläggande av seminariet i Skara och begränsning av seminarieutbildningen i Norrland gjordes till föremål för förnyad prövning — jämväl beakta möjligheten av att genom indragning av de i bristfälliga lokaler inrymda seminarierna i Landskrona och Kalmar koncentrera seminarieorganisationen i södra Sverige till ett mindre antal läroanstalter och därigenom nedbringa statens utgifter för ifrågavarande utbildningsverksamhet. Med den sålunda av 1929 års riksdag beslutade avvecklingen av ett av folkskoleseminarierna avstannade emellertid icke de provisoriska åtgärder for seminarieorganisationens begränsning, som under de nästföregående åren vidtagits. Liksom skett under de tre föregående läsåren, bestodo dessa åtgärder i begränsning av elevintagningen vid olika folkskoleseminarier, samtidigt som begränsningen av klassnumerären till 20 för 4-årigt seminarium och till 25 för studentkurs vidmakthölls varförutom studentkurser endast anordnades vid seminarierna i Stockholm och Växjö Under läsåret 1930—1931 företogs dock någon ökning av elevantalet på så sätt att det föreskrevs, att numerären i första klassen skulle vid 9 seminarier (samt'i studentkurs) vara högst 25 men vid de återstående 5 seminarierna bi-

153 • f,^a a S I 1 •• ° r l ä S a r e t 1 9 3 1 ~ 1 9 3 2 föreskrevs i syfte att möta en motsedd tillfällig lärarbrist, att intagning i fjärde klassen skulle ske av fem studenter vid ettvart av tio seminarier. Någon utökning av de särskilda studentkursernas antal kom däremot icke till stånd. Vidare föreskrevs för detta läsår att antalet elever i första klassen skulle vid två seminarier vara högst 20 och vid de återstående tolv seminarierna högst 25. Under läsåret 1931-1932 förrättades för sista gången examination av elever vid Mrangnasseminariet, vars avveckling som nämnts beslutats av 1929 års riksdaVid 1932 års riksdag framlade Kungl. Maj:t för riksdagen det förslag till omorganisation av seminarieväsendet, som 1929 års riksdag begärt (proposition nr 143j. Forslaget grundade sig på det av 1929 års seminariesakkunniga i ämnet avgivna betänkandet. Vad först angår studentkurserna, är att anteckna, att nämnda sakkunniga uttalat sig for att kurserna fortfarande skulle ha en mera lös ställning inom seminarieorganisationen, så att de lätt kunde ökas eller minskas i antal för att möta ett ökat e ler minskat behov av lärare. De förutsatte, att som dittills skulle uppehållas två studentkurser. Skolöverstyrelsen ansåg i utlåtande den 10 november 1931 i motsats till förutnämnda sakkunniga, att kurserna borde på ett fastare sätt inordnas i seminarieorganisationen och fann det väl motiverat, att åtminstone omkring 20 procent av de folkskollärare, som examinerades, komme från studentkurser Överstyrelsen hade därför i sitt organisationsförslag upptagit kurserna till fyra d v s till det antal statliga kurser, som, med undantag av en rent tillfällig ökning fanns under aren 1912-1926. Departementschefen instämde i överstyrelsens uppfattning om kursernas ställning i seminarieorganisationen bland annat med hänsyn till det stora antal studenter, som under de senaste åren anmält sig till inträde i nämnda kurser, men även på grund av att han ansåg det vara för staten ekonomiskt fördelaktigt att anordna studentkurser i stället för 4-åriga kurser Av dessa skal upptog Kungl. Maj :t i berörda proposition sex studentkurser i den fasta seminaneorganisationen i stället för de fyra, som skolöverstyrelsen föreslagit I motionen 1:329/1932 hemställdes, att antalet studentkurser måtte begränsas till yra och de 4-åriga kurserna utökas med två. I motionen 1:331 hävdades en avvikande uppfattning. Här tänkte man sig, att hälften av det erforderliga antalet o k s k o arare skulle examineras i studentkurser. Utbildningen av studenter till lolkskollarare skulle koncentreras till tre 2-åriga läroanstalter, förlagda till universitets- eller högskolestäder. Vid varje sådant studentseminarium skulle årligen examineras 75 lärare. Endast nämnda städer erbjöde den nödvändiga förutsättningen for att förvärva och bibehålla den lärarstandard vid seminarierna, som man måste önska i och för lärarutbildningen av studenter. En sådan organisation skulle enligt motionärernas mening medföra stora pedagogiska vinster på samma gång som den skulle avsevärt förbilliga organisationen. I motionen II: 472 röjdes däremot tvekan beträffande lämpligheten av en så avsevärd utökning av antalet studentkurser, som Kungl. Maj:t föreslagit. I denna motion hemställdes, att riksdagen matte besluta, att de studentkurser, som skulle infogas i seminarieorganisationen ej matte bli till antalet fler än de då befintliga. Riksdagen fann för egen del (skrivelse nr 353) frågorna om studentkursernas antal och ställning i seminarieorganisationen förtjäna en närmare prövning. Riksdagen ville emellertid med hänsyn till föreliggande omständigheter ej motsätta sig en viss utökning av deras antal, därest så efter närmare prövning skulle visa sig erforderligt och lämpligt. Ej heller hade riksdagen något att erinra mot att utredningen omfattade jämväl frågan om studentkursernas infogande såsom en fast beståndsdel i seminarieorganisationen. Riksdagen kunde alltså icke i förevarande del bifalla Kungl. Maj:ts förslag utan ville hos Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning angående studentkursernas antal och gestaltning i övrigt

154 I fråga om klassnumerären hade 1929 års sakkunniga — i överensstämmelse med ett uttalande, som gjorts av 1929 års riksdag — stannat för ett elevantal av högst 28 per klass, medan ledamoten Almkvist — i anslutning till vad skolöverstyrelsen vid flera tillfällen uttalat — yrkat, att sagda maximital skulle sättas till 25. Skolöverstyrelsen hade i sitt ovanberörda utlåtande, under erinran om att även 1931 års riksdag uttalat sig för en klassnumerär av 28, ansett sig böra räkna med detta antal ehuru överstyrelsen i princip vidhöll sin uppfattning om lämpligheten av ett elevantal av 25 per klass. De sakkunniga och överstyrelsen voro likaledes ense om att klassnumerären i studentkurser, i vilken fråga riksdagen ej gjort något uttalande borde fixeras till 25. Departementschefen intog i propositionen nr 143 samma ståndpunkt som de sakkunniga och överstyrelsen, och även 1932 års riksdag synes ha anslutit sig till densamma. Vad beträffar frågan om proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare, hade överstyrelsen i sitt berörda utlåtande erinrat, att vid alla tidigare utredningar förutsatts en proportion av 3:2 mellan antalet manliga och kvinnliga folkskollärare För att åvägabringa en bättre överensstämmelse med den faktiska sammansättningen av folkskollärarkåren och även med beaktande av att avgången bland de kvinnliga lärarna vore relativt större än bland de manliga förordade emellertid överstyrelsen, att proportionen ändrades till 1 1 : 9 . Kungl. Maj :ts forslag anslöt sig i princip till överstyrelsens uppfattning, ehuru detsamma, genom att den enligt förslaget planerade kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor ej tills vidare skulle inrättas, i praktiken upprätthöll proportionen 3 • 2 Riksdagen ansåg för sin del, att lärarproduktionen borde i forevarande hänseende avpassas enligt proportionen 1 1 : 9 och att denna proportion borde iakttagas, även om sagda kurs ej trädde i verksamhet samtidigt med den nya organisationen. . . . t •• i • Vad vidare angår frågan om inrättande av samseminarier i större utsträckning hade 1929 års sakkunniga föreslagit, att ett seminarium — det i Göteborg — skulle förvandlas från manligt seminarium till samseminarium med den ena avgangsavdelningen för manliga och den andra för kvinnliga elever. Skolöverstyrelsen erinrade för egen del i sitt berörda utlåtande, att förre rektorn vid folkskoleseminariet i Luleå G. L:son Högsby uttalat som sin erfarenhet från samseminariet därstädes — det enda dittills befintliga av denna typ — att varken för- eller nackdelar vore särdeles stora, och den nuvarande rektorn vid samma seminarium G. Melin ävensom seminariets lärarkollegium hade funnit, att samundervisning vid seminarierna skulle vara enbart till nytta. Överstyrelsen ansåg, att, dar ej rekryteringsförhållandena speciellt motiverade samundervisning, den dåvarande anordningen med särskilda seminarier för manliga och särskilda för kvinnliga elever borde bibehållas. Då överstyrelsen ville föreslå, att fyra seminarier skulle anordnas som samseminarier, hade detta skett bland annat därför, att avståndet till seminariestaden ej skulle bli för stort för eleverna vid den förestående begränsningen av seminariernas antal. Spörsmålet, huruvida samseminarium, dar det skulle ifrågakomma borde ordnas i form av manliga och kvinnliga parallellavdelningar med skild undervisning eller i form av avdelningar med manliga och kvinnliga elever med i regel gemensam undervisning, d. v. s. med samundervisning i egentlig mening syntes överstyrelsen — då inga principiella skäl torde kunna anföras för eller mot den ena eller den andra anordningen — icke böra bestammas pa förhand utan lösas på det sätt, som kunde visa sig förmånligast ur ekonomisk och schemateknisk synpunkt. Departementschefen anförde för egen del, att han visserligen kunde medgiva, att samseminarier skulle kunna i vissa fall anordnas, därest förhållandena tvingade därtill Men då avstånden från elevernas hem till seminarieorten icke med vara dagars kommunikationer spelade på långt när samma roll som förr, kunde han

155 icke finna, att något tvångsläge i nämnda avseende förelåge. Härtill komme att sådana seminarier, vilkas byggnad och inredning vore avpassade för manliga' elev-er, endast med särskilda kostnader för lokalernas förändring kunde förvandlas till samseminarier. Även om dessa kostnader icke skulle bli så synnerligen stora syntes det dock departementschefen onödigt att belasta statskassan med dylika utgifter, om de kunde undvikas. Kungl. Maj.ts förslag upptog därför icke något samseirnnarium, om man bortser från att till seminariet i Karlstad tänktes i en framtid skola förläggas den förut omtalade kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Riksdagen uttalade, att det förefölle riksdagen, som om det skulle vara möjligt att genom anordnande av samseminarier komma förbi vissa svårigheter som eljest mötte för en tillfredsställande fördelning av lärarproduktionen på olika delar av landet. Riksdagen ville dock icke för det dåvarande taga ställning till frågan utan endast fasta uppmärksamheten på densamma, på det att den måtte beaktas vid den kommande förnyade utredningen. Vad till sist angår frågan om seminariernas förläggning och art må följande anföras. 1929 års sakkunniga hade föreslagit, att den nya seminarieorganisationen skulle omfatta 7 dubbel- och 6 enkelseminarier samt att de 2 tillfälliga studentkurserna skulle fortgå. Av dubbelseminarierna skulle 4 vara manliga och förlagda till Uppsala, Linköping, Lund och Karlstad, 2 kvinnliga och förlagda till Falun och Umeå samt 1 samseminarium, förlagt till Göteborg. Av enkelseminarierna skulle 3 vara manliga och förlagda till Växjö, Härnösand och Luleå samt 3 kvinnliga förlagda till Stockholm, Kalmar och Landskrona. Enkelseminarierna skulle vara av 4-årig typ och varje dubbelseminarium motsvara 2 sådana enkelseminarier Dock skulle den ena 4-åriga linjen i Falun kunna utbytas mot en 2-årig för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Studentkurserna, en manlig och en kvinnlig, skulle som nämnts vara förlagda till respektive Växjö och Stockholm Den fasta organisationen skulle således inrymma 20 avgångsavdelningar med 28 elever i varje och de tillfälliga studentkurserna 2 avgångsavdelningar med 25 elever i varje, vadan den årliga examinationen skulle kunna uppgå till 610 lärare Folkskoleseminariet i Skara skulle nedläggas. Skolöverstyrelsen anförde i sitt ovanberörda utlåtande över de sakkunnigas förslag, att den beskärning av seminarieorganisationen, som måste komma till stånd icke borde gå ut över något av de dåvarande dubbelseminarierna utan gälla enkelsemmarier. Dubbelseminarierna hade i allmänhet fullt tillräckliga och modernt utrustade lokaler, under det att flera av enkelseminarierna i detta hänseende vore sämre ställda. Användningen av dubbelseminarier medförde emellertid också påtagliga fördelar av såväl pedagogisk som ekonomisk art. Det pedagogiska utbytet lärarna emellan bleve rikare vid en större läroanstalt med mer än en facklärare i samma ämne. Ekonomiskt sett betydde ett dubbelseminarium i jämförelse med två enkelseminarier, vad anginge de årliga driftskostnaderna, en besparing med minst 35 000 kronor. Härtill komme, att frågan om folkskoleseminariernas organisation skulle ses i samband med spörsmålet om småskoleseminarierna. I dåvarande situation vore det därför i dubbel måtto en fördel att nedlägga ett enkelt folkskoleseminarium — om detta nedläggande i övrigt vore väl motiverat. Det late sig nämligen i allmänhet göra att utan större kostnader eller svårigheter ombilda ett sådant seminarium till dubbelt småskoleseminarium. Genom en dylik anordning finge man således till stånd det för det dåvarande möjligast största antalet dubbelseminarier för bägge slagen av lärarutbildning. Överstyrelsen biträdde de sakkunnigas förslag om nedläggning av folkskoleseminariet i Skara. Därjämte föreslog överstyrelsen indragning av de två enkelseminarierna i Landskrona och Härnösand.

156 Enligt överstyrelsens förslag skullo alltså den nya organisationen — bortsett från seminariet i Strängnäs, som komme att upphöra med vårterminen 1932 — omfatta tre seminarier mindre än den dåvarande och två mindre än den av de seminariesakkunniga föreslagna. Den skulle bestå av 9 dubbel- och 2 enkelseminarier samt av 4 2-åriga studentkurser. Av dubbelseminarierna skulle enligt överstyrelsens förslag 3 vara manliga, 2 kvinnliga och 4 samseminarier. De manliga skulle förläggas till Linköping (två 4-åriga linjer) samt Uppsala och Göteborg (en 4-årig och en 2-årig linje vid vartdera), de kvinnliga till Falun och Stockholm (en 4-årig och en 2-årig linje vid vartdera) och samseminarierna till Karlstad, Umeå och Luleå (två 4-åriga linjer vid varje) samt Lund (en 4-årig och en 2-årig linje). De 2-åriga linjerna skulle utgöras av studentkurser med undantag för den i Falun, som skulle avse småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Av de 2 enkelseminarierna skulle ett i Växjö vara manligt och ett i Kalmar kvinnligt. Denna organisation skulle alltså erhålla 20 avgångsavdelningar med en examinationskapacitet av 548 lärare. Kungl. Maj:t biträdde i berörda proposition överstyrelsens förslag om nedläggande av folkskoleseminarierna i Landskrona och Skara. Då emellertid genom nedläggandet av Landskronaseminariet en väsentlig begränsning skulle ske i utbildningsmöjligheterna för folkskollärarinnor i södra Sverige, föreslog Kungl. Maj:t, att, som ersättning för sagda seminarium, seminariet i Växjö, vilket vore avsett' för manliga elever, skulle omändras till folkskoleseminarium för uteslutande kvinnliga elever. Därigenom skulle ett kvinnligt folkskoleseminarium i Kalmar bli överflödigt, och Kungl. Maj:t föreslog därför, att detta seminarium skulle indragas. Däremot räknade Kungl. Maj:t med att Härnösandsseminariet skulle bibehållas. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle den fasta seminarieorganisationen komma att till en början omfatta 6 dubbelseminarier och 5 enkelseminarier med tillhopa 17 avgångsavdelningar, vilka skulle kunna examinera 458 lärare. Varje dubbelseminarium skulle få en 4-årig och en 2-årig linje (den senare studentkurs). De 6 dubbelseminarierna skulle förläggas till Stockholm, Uppsala, Växjö, Lund, Goteborg och Umeå. Vart och ett av de 5 enkelseminarierna skulle få en 4-årig linje och dessa seminarier förläggas till Linköping, Karlstad, Falun, Härnösand och Luleå. Seminarierna i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå skulle avses för manliga och seminarierna i Stockholm, Vaxjo, Falun och Umeå för kvinnliga elever. Riksdagen anförde i sin förutberörda skrivelse, att med hänsyn därtill, att riksdagen, som nämnts, icke kunnat bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående studentkursernas anordning, frågan om folkskoleseminariernas organisation komme i^ ett sådant läge, att det icke syntes riksdagen tillrådligt, att riksdagen för det dåvarande träffade något avgörande rörande nämnda seminariers framtida gestaltning. Riksdagen ansåge sig dock kunna och böra göra visst undantag härifrån, nämligen vad anginge frågan om nedläggandet av folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona. Beträffande de nyssnämnda tre enkelseminarierna syntes det riksdagen av den förebragta utredningen vara uppenbart, dels att det tor en god lösning av småskoleseminariefrågan vore önskvärt, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona finge lämna rum för dubbla småskoleseminarier på dessa platser, dels ock att en indragning av omförmalda tre folkskoleseminarier kunde ske, utan att härigenom ur statens synpunkt några allvarliga olägenheter skulle uppkomma. Riksdagen hade icke förbisett, att tva av dessa folkskoleseminarier voro anordnade för utbildning av kvinnliga lärare och båda dessa belägna i Götaland. Det borde emellertid observeras, att verkningarna av berörda indragning på examinationen tidigast kunde göra sig gällande ar 1936 Riksdagen förutsatte, att vid denna tid spörsmålet om folkskolesemmane:-

157 n a s organisation skulle ha nått sin slutgiltiga lösning och att, i den mån så ansåges erforderligt, provisoriska åtgärder i avbidan på effekten av sagda slutgiltiga lösning vidtoges i syfte att motverka de rubbningar och ojämnheter med avseende å folkskollärarproduktionens fördelning på manliga och kvinnliga lärare och på olika landsdelar, som av nyss angivna indragningsåtgärd kunde bli följden. Sammanfattningsvis innebar sålunda riksdagens ståndpunkt till Kungl. Maj:ls forslag i denna del följande. Riksdagen kunde icke bifalla Kungl. Maj:ts förslag i vidare mån än vad anginge nedläggandet av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona. Härjämte hade riksdagen, i motsats till vad Kungl. Maj:t föreslagit, beslutat, att folkskoleseminariet i Härnösand skulle nedläggas. I övrigt hade riksdagen icke ansett sig böra fatta något definitivt beslut angående folkskolesemmariernas framtida gestaltning, vilket innebure ett avböjande av Kungl. Maj:ts förslag i nyss ej angivna delar. Emellertid ville riksdagen hos Kungl. Maj.t anhålla om ytterligare utredning angående organisationen av folkskollärarutbildningen och framläggande för riksdagen av det förnyade förslag i berörda hanseende, som den ytterligare utredningen kunde föranleda. Anmärkas må, att riksdagen i sin skrivelse beträffande nämnda utredning framhöll, att det enligt riksdagens mening borde eftersträvas att så långt sig göra läte i första rummet utnyttja de lokalmöjligheter, som de förefintliga dubbelseminarierna erbjöde. Gen o m att låta lärarproduktionen företrädesvis ske genom dubbelseminarierna vunnes nämligen avsevärda fördelar, ej blott ur ekonomisk utan även ur pedagogisk synpunkt. Riksdagens behandling av frågan om folkskoleseminariernas organisation resulterade sålunda i ett beslut om successivt nedläggande av tre seminarier och om förnyad utredning av organisationsfrågan i övrigt. Från och med läsåret 1932—1933 begynte den successiva avvecklingen av folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona. Men trots den starka sammankrympning av organisationen, som blev en följd av dessa åtgärder, ansågs det nödvändigt att fortfarande vidtaga provisoriska åtgärder för begränsning av lärarproduktionen. Dessa åtgärder inneburo liksom förut indragning av paraflellavdelningar vid alternerande dubbelseminarier. För läsåret 1932—1933 bestämdes emellertid, att antalet elever i första klassen skulle ökas från 20 till samma antal, som ditintills gällt endast för studenlkurs, nämligen högst 25. För läsåret 1933—1934 sänktes elevantalet i första klassen vid nio av seminarierna ånyo från högst 25 till högst 20, medan den vid de återstående båda ifrågakommande seminarierna samt vid studentkurserna bibehölls vid högst 25. Det förbud mot intagning av elever i andra, tredje eller fjärde klasserna, som ditintills årligen förnyats föreskrevs nu att gälla tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.' For läsåret 1934—1935 fixerades numerären i första klassen för alla de elva ifrågakommande seminarierna till högst 20. I de båda studentkurserna bibehölls den vid högst 25. Med sistnämnda läsår slutfördes avvecklingen av folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona, och seminarieorganisationen räknar sålunda härefter endast elva seminarier. Sedan 1932 års seminariesakkunniga i sin tidigare berörda skrivelse den 26 septtember 1934 fäst uppmärksamheten vid att en examination av folkskollärare i dittillsvarande takt snabbt skulle medföra överproduktion av sådana lärare, har för läsåret 1935—1936 all intagning vid folkskoleseminarierna inhiberats, dock med undantag för den kvinnliga studentklassen i Stockholm och för en första klassavdelning vid Göteborgsseminariet.

158 Folkskoleseminarieorganisationen under läsåret 1935—1936. Utvecklingen under läsåren 1923—1935 h a r sålunda medfört, a t t a n t a l e t folkskoleseminarier under denna tid minskats från 10 dubbelseminarier med 2 sådana seminarier (Landskrona och Skara) till 8 dubbelseminarier, från 5 enkelseminarier med 2 sådana seminarier (Strängnäs och H ä r nösand) till 3 enkelseminarier samt från 6 tillfälliga studentkurser med 5 sådana kurser (Uppsala, S t r ä n g näs, Lund, K a l m a r och Växjö) till 1 tillfällig studentkurs. Folkskoleseminarieorganisationen har under innevarande läsår följande utseende: Enkelseminarier: Dubbelseminarier: alltså 3 seminarier Uppsala (M) Växjö (M) om 1 examinationsLinköping (M) Stockholm (K) avdelning=3 sådana alltså 8 seminarier Lund (M) Kalmar (K) avdelningar. Göteborg (M) om 2 examinationsavdelningar = 16 Karlstad (M) Studentkurs, sådana avdelningar. Falun (K) alltså 1 kurs om 1 Umeå (K) examinationsavdelLuleå (M+K) Stockholm (K) ning = 1 sådan avdelning. Summa 20 examinationsavdelningar om 30 elever per avdelning, alltså en examinationskapacitet av högst 600 folkskollärare. Examinationskapaciteten h a r alltså genom indragning av fyra folkskoleseminarier och fem tillfälliga studentkurser nedbringats från 930 l ä r a r e läsåret 1922—1923 till 600 l ä r a r e innevarande läsår. De s a k k u n n i g a . Den yttre organisationen av folkskoleseminarierna är, såsom tidigare framhållits, först och främst beroende av det antal lärare, som seminar i e r n a anses böra årligen examinera. Som slutsats av de sakkunnigas under kapitel V återgivna undersökningar har i sagda kapitel anförts, a t t folkskoleseminarieorganisationen bör beräknas efter en årlig examination av 360 folkskollärare samt att den — för att tillgodose ett på grund av skolorganisatoriska åtgärder eller på grund av ökning i nativiteten uppstående stegrat behov av folkskollärare — även bör i n r y m m a möjligheter till en ökning av examinationskapaciteten upp till 400 a 450 l ä r a r e men även medgiva en lägre examination ä n 360 lärare per år. Detta innebär alltså, a t t seminarieorganisationen skulle begränsas från den nuvarande examinationskapaciteten av 600 l ä r a r e till en normal produktion av 360 lärare per år. F r å g a n om vilket antal examinationsavdelningar som seminarieorganisationen bör inrymma, är i stor utsträckning beroende av vilken stånd-

159 punkt man intager till spörsmålet om elevantalet i seminarieklasserna. Härutinnan innehåller § 34 mom. 4 i stadgan för statens folkskoleseminarier den bestämmelsen, att, försåvitt ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda förhållanden medgiver undantag, må i varje klass eller avdelning av klass icke flera elever intagas, än att hela antalet samtidigt undervisade uppgår till högst 30 eller det mindre antal, som skolöverstyrelsen för tillgodoseende av sundhetens och undervisningens krav bestämt. Såsom av det föregående framgår, har vid flera tillfällen av pedagogiska skäl ifrågasatts ändring av det sålunda fastställda maximitalet av 30 elever per klass. ELksdagen har uttalat sig för en klassnumerär av högst 28 i 4-årigt folkskoleseminarium och högst 25 i studentkurs. För egen del finna de sakkunniga, att starka pedagogiska skäl tala för att klassnumerären vid 4-årigt seminarium normalt hålles vid ett lägre tal än 28. En sänkning av klassnumerären under nämnda tal skulle verksamt bidraga till ett realiserande av vad de sakkunniga velat ernå med sitt förslag till organisation av det inre seminariearbetet. Visserligen innebär nämnda förslag en ökning av de nuvarande möjligheterna att vid undervisningen i vissa ämnen genom klassens uppdelning i tvenne var för sig undervisade avdelningar tillgodose kravet på individuell handledning av eleverna. Beträffande sådana ämnen, för vilka de sakkunniga ej föreslagit dylik klassuppdelning, skulle emellertid den individuella handledningen ej kunna i önskvärd grad tillgodoses, om den normala klassnumerären bibehålies vid högst 28. Den för de sakkunniga avgörande synpunkten är emellertid hänsynen till den praktiska lärarutbildningen. Såsom av kapitel I I framgår, har föreslagits, att denna utbildning skall förbättras bland annat på så sätt, att eleverna beredas tillfälle att hålla ett större antal lektioner än för närvarande är fallet. Denna utökning av antalet elevlektioner vinnes genom att klasserna vid gruppövningarna uppdelas i ett större antal grupper an den nuvarande ordningen förutsätter. För att realisera detta förslag synes det med hänsyn till den för denna utbildning disponibla arbetstiden vara lämpligast, att klassnumerären fixeras till normalt 24, försåvitt man vill undvika en mycket stor utvidgning av övningsskolan. Ett bidragande skäl till de sakkunnigas ståndpunktstagande har också varit önskvärdheten av att i den situation, vari frågan om seminarieorganisationens omfattning befinner sig, kunna undgå en så avsevärd nedskärning av antalet examinationsavdelningar med ty åtföljande nedläggning av seminarier, att organisationen icke kommer att inrymma önskvärd elasticitet. Med hänsyn till det nu anförda föreslå de sakkunniga, att klassnumerären saval i 4-årigt som i 2-årigt folkskoleseminarium bestämmes till normalt 24. Emellertid torde elevantalet, därest behovet av nya lärare så påkallar, kunna ökas till högst 28 per klass. Härvid må emellertid beaktas, att en dylik åtgärd, som självfallet vållar en försämring av utbildningsresultatet, icke bör tillgripas annat än i tvingande undantagsfall och helst endast för en kortare tid.

160 De sakkunniga ha alltså kommit till den uppfattningen, att seminarieorganisationen bör beräknas efter ett till 24 uppgående antal elever p«er klassavdelning. Då de sakkunniga i det föregående angivit examinatiomskapaciteten till 360 lärare, innebär denna ståndpunkt, att seminarieorganisationen skulle inrymma ^ - = 15 klassavdelningar, sålunda 5 avdelningar mindre än den nuvarande seminarieorganisationen. Klassnumerären kan, såsom de sakkunniga i det föregående framhållit, om så erfordras höjas från 24 till 28. Förslaget bereder alltså en examinationsmarginal av 15 (28—24) = 60 lärare per år. I det föregående har anförts, att seminarieorganisationen bör kunna möjliggöra en ökning av lärarproduktionen upp till 450 lärare per år. Följaktligen erfordras en ytterligare examinationsmarginal av (450 — 360 — 60=) 30 lärare. Till frågan, huru denna marginal skall beredas, komma de sakkunniga i det följande. De sakkunniga ha dels i kapitel I I föreslagit, att de nuvarande tillfälliga studentkurserna skola infogas som en fast beståndsdel i seminarieorganisationen och göras 2-åriga, dels ock i kapitel IV föreslagit, att en särskild 2-årig kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor skall ingå i densamma. Folkskoleseminarieorganisationen kommer sålunda enligt de sakkunnigas förslag att innehålla 4-åriga och 2-åriga kurser för utbildning av folkskollärare. De sakkunniga upptaga här till behandling frågan om proporticmen mellan de å-åriga och 2-åriga kurserna. Härvid förutsattes, såsom i kapitel IV framhållits, att endast en 2-årig kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor nu inrättas. Problemet gäller här alltså närmast, huru många studentkurser som böra anordnas. I detta avseende vilja de sakkunniga, som i kapitel I angivit sin principiella ställning till frågan om utbildning av studenter till folkskollärare, anföra följande. Den under kapitel II refererade undersökningen rörande skolunderbyggnaden hos dem, som under de senaste åren intagits i första klassen vid 4-årigt folkskoleseminarium, ger vid handen, att antalet i denna klass intagna elever med studentexamen men utan akademisk utbildning under de tio åren från 1925 till 1934 ökats praktiskt taget oavbrutet från 9 (1>6 procent av totala antalet intagna) till 56 (17-8 procent av totala antalet intagna) samt att under samma tid antalet i samma klass intagna med studentexamen jämte akademiska studier ökats från 0 till 11 (3-5 procent av totala antalet intagna). Antalet studenter med och utan akademisk utbildning, som år 1934 intogos i den 4-åriga seminariekursen, utgjorde sålunda (56+11 = ) 67, d. v. s. 17 fler än som samma år kunde intagas i de två egentliga studentkurserna. Av samma undersökning framgår, att antalet inträdessökande med studentexamen eller högre utbildning under de senare åren hastigt vuxit, enbart från år 1932 till år 1933 med närmare 100 procent.

161 Utvecklingen har alltså medfört, att studenter i ständigt växande omfattning söka sig in och vinna inträde i de 4-åriga folkskoleseminarierna och från dessa mer och mer utestänga dem, för vilka nämnda seminarietyp närmast varit avsedd. Anledningen till denna förskjutning i elevrekryteringen är att söka i det förhållandet, att studenterna själva i sin tur i växande omfattning utestängas från de egentliga studentkurserna av personer med akademisk utbildning. Av de 49 elever, som år 1930 intogos vid studentkurserna, hade 20 enbart studentexamen, 10 studentexamen med därpå följande akademiska studier (utan akademisk examen), 14 akademisk examen samt de återstående 5 studentexamen jämte småskollärarexamen, examen vid högre lärarinneseminariet eller dylikt. Av de 50 elever, som år 1934 intogos vid samma kurser, hade endast 6 enbart studentexamen, medan 11 hade studentexamen med därpå följande akademiska studier (utan akademisk examen), 27 akademisk examen samt 6 studentexamen jämte gymnastiklärarexamen eller småskollärarexamen. Under de fem åren 1930-1934 prövades för htträde i studentkurs inalles 735 sökande. Av dessa hade 376 enbart studentexamen och 181 studentexamen med akademiska studier (utan akademisk examen), medan 74 voro filosofie kandidater, 32 filosofie magistrar, 2 filosofie licentiater samt 8 ägde annan universitetsexamen. Ett antal av 51 hade utöver studentexamen avlagt ingenjörs-, agronom-, gymnastiklärar- eller småskollärarexamen eller ock examen vid högre lärarinneseminariet. De återstående 11 hade avlagt studentexamen samt dessutom examina av annat slag än ovan berörts. Av de 248 personer, som under nämnda fem år intogos, som elever vid studentkurserna, hade 24 procent enbart studentexamen, 25 procent sådan examen med oavslutade akademiska studier, 38 procent studentexamen jämte akademisk examen samt 13 procent studentexamen jämte annan examen. Av det nu anförda kan dragas den slutsatsen, att ju färre studentkurser som aro i verksamhet inom seminarieorganisationen, dess starkare blir trycket på den 4-åriga kursen av personer med studentexamen eller högre utbildning, som icke kunnat vinna inträde vid de egentliga studentkurserna. Redan det förhållandet, att dessa studenter söka sig in vid en seminariekurs, som är fyra gånger så långvarig som den för dem speciellt inrattade, bär vittnesbörd om att man här har att göra med en tvingande taktor, som - därest man vill till förmån för dem, för vilka de 4-åriga kurserna närmast äro avsedda, minska tillströmningen av studenter till nämnda kurser - icke lämnar annat val än att antingen förbjuda tillträdet till den 4-ariga kursen för personer med studentexamen och högre utbildning eller ock inrätta fler studentkurser än som nu finnas Den förstnämnda tanken torde uppenbarligen icke kunna upptagas till allvarlig prövning. Den senare utvägen, att inrätta fler studentkurser synes vara den enda, som under nuvarande förhållanden står till buds. ' 11 — 352240.

162 Man har under de senaste tio åren i syfte att snabbt nedbringa lärarproduktionen minskat antalet studentkurser först från sex till fyra, därefter från fyra till två samt slutligen, som ett provisorium för innevarande läsår, från två till en. Inom den 4-åriga seminariekursen funnos under läsåret 1934—1935 enligt den ovan anförda statistiken sammanlagt 67 studenter Tillhopa inrymde sålunda seminarieorganisationen sagda läsår, under vilket funnos två studentkurser, (67 + 50=) 117 studenter. Detta motsvarar vid ett elevantal av 24 per studentkurs i det närmaste 5 studentkurser. Vill man minska tillströmningen av studenter till den 4-åriga kursen, är det tydligen nödvändigt att bereda rum för minst 5 studentkurser i den nya seminarieorganisationen. Med hänsyn till de starka skäl, som tala för att i görligaste mån underlätta studenternas inträde på folkskollärarbanan, och för att än ytterligare lätta det tryck på det 4-åriga seminariet, som utövas av studenterna och som utvisar en stigande tendens, anse sig de sakkunniga emellertid böra föreslå, att ytterligare 2 studentkurser, utöver nyssberörda 5, inrättas. Inalles skulle sålunda 7 studentkurser infogas i den nya seminarieorganisationen. Härigenom ernås, att ej blott de studenter, som nu intagas i studentkurs och i 4-årigt seminarium, utan även härutöver ett 50-tal studenter kunna erhålla undervisning i studentkurs. En sådan organisation synes bereda så stora möjligheter för studenterna att efter 2-årig utbildning avlägga folkskollärarexamen, att de endast i undantagsfall skulle välja den stora omvägen till folkskollärarexamen genom den 4-åriga kursen. Detta ej minst på den grund, att semiarierektorerna, om 7 studenter finnas tillgängliga, kunna i motsats till vad nu är fallet hänvisa de studenter, som ämna söka inträde i det 4-åriga seminariet, till fiH"ll fl PTl t KllTS

Av de 15 examinationsavdelningar, vilka seminarieorganisationen som nämnts bör inrymma, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag 1 utgöras av den särskilda 2-åriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor, 7 av studentkurser och 7 av 4-åriga kurser. Vid bifall till förslaget kommer av de varje år examinerade folkskollärarna icke fullt hälften att utgöras av studentfolkskollärare och återstoden av ickestudenter. De sakkunniga återkomma i ett senare sammanhang till frågan om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever i studentkurserna. De sakkunniga övergå så till frågan, om seminarierna böra organiseras som dubbel- eller enkelseminarier. I detta hänseende uttalade som nämnts 1932 års riksdag, att man genom att låta lärarproduktionen företrädesvis ske genom dubbelseminarier skulle kunna vinna avsevärda fördelar ej blott ur ekonomisk utan även ur pedagogisk synpunkt. Såsom av det föregående framgår, har skolöverstyrelsen beräknat, att kostnaden för två enkelseminarier är omkring 35 000 kronor högre än kostnaden för ett dubbelseminarium. Redan med hänsyn till denna avsevärda merutgift för statsverket, böra enkelseminarier enligt de sakkunnigas mening undvikas. Men härtill

163 kommer, att ett enkelseminarium erbjuder nackdelar ur undervisningssynpunkt, vilka framför allt yppa sig i form av svårigheter att på ett ändamålsenligt sätt disponera lärarkrafterna. Ett dubbelseminarium bereder större möjligheter än ett enkelseminarium att anskaffa ej blott bättre utrustning utan även specialutbildade lärare för de olika ämnena. De sakkunniga anse därför, att den blivande seminarieorganisationen som regel bör byggas på grundval av dubbelseminarietypen. I ett fall vilja de sakkunniga, såsom nedan skall närmare utvecklas, gå ännu längre och föreslå inrättandet av ett seminarium med tre examinationsavdelningar. Den koncentration av seminarieorganisationen, som ernås vid ett biträdande av de sakkunnigas nyss intagna ståndpunkt till dubbelseminariefrågan, ger aktualitet åt spörsmålet, i vilken utsträckning samseminarier böra användas. Denna seminarietyp har som nämnts i vårt land prövats endast vid seminariet i Luleå och där enligt uppgift fungerat tillfredsställande. Samma erfarenhet har, såsom framgår av bilaga J, gjorts vid de lärarutbildningsanstalter i utlandet, vid vilka samundervisning förekommer. Den omständigheten, att de nuvarande seminarierna äro inrättade antingen för undervisning av män eller för undervisning av kvinnor, medför vissa kostnader för lokalernas förändring eller undervisningsmaterielens komplettering, ifall de skola inrättas för samundervisning. Då emellertid dessa kostnader, såsom även den i ämnet tidigare gjorda utredningen givit vid handen, äro relativt måttliga, bör nämnda omständighet enligt de sakkunnigas mening icke utgöra ett hinder för att använda samseminarier, om eljest svårigheter skulle möta att göra seminarieorganisationen ändamålsenlig. De: sakkunniga tänka härvid närmast på de fall, då de manliga eller de kvinnliga seminarieaspiranter na i en landsända på grund av de blivande seminariernas ringa antal skulle anses missgynnade, därest vederbörande seminarium [skulle vara avsett endast för kvinnor eller endast för män. Med; hänsyn härtill anse de sakkunniga, som ej finna några nackdelar vara flor enade med samseminarietypen men ej heller hålla före, att man bör' särskilt eftersträva att inrätta sådana seminarier, att i den blivande seminarieorganisaticnen vissa samseminarier böra inrymmas. Huruvida dessa samseminarier böra anordnas med manliga och kvinnliga parallellavdelningar med skild undervisning eller med avdelningar, bestående av både manliga och kvinnliga elever med i regel gemensam undervisning, är; en fråga, vars lösning är beroende på avdelningarnas karaktär i övrigt. De sakkunniga återkomma i det följande till denna fråga. Enligt de sakkunnigas ovan uttalade uppfattning bör seminarieorganisationen bestå av 7 4-åriga linjer, 7 2-åriga linjer för studenter samt 1 2-årigi linje för utbildning av småskollärarinnor till folksJkollärarinnor. Som regel böra dubbelseminarier användas och samseminårier tillgripas i dana fall, då svårigheter kunna möta [att anordna seminarierna på anm

164 sätt. Med utgångspunkt härifrån upptaga de sakkunniga nu till behandling frågan om de olika folkskoleseminariernas förläggning och art. Vid övervägandet av denna fråga ha de sakkunniga — i anslutning till det därutinnan av 1932 års riksdag gjorda uttalandet — eftersträvat, att så långt sig göra låter föreslå, att i första rummet utnyttjas de lokalmöjligheter, som de nuvarande dubbelseminarierna erbjuda. Till belysande av beskaffenheten hos nämnda lokaler må återgivas efterföljande tabell T a b e l l 29.

Lokalutrymmen i de

Folkskoleseminarium

Antal r u m för seminarieklasser

Antal r u m för övningsskolklasser

folkskoleseminariebyggnaderna.

Summa antal klassrum

Dubbelseminarier : Uppsala

Lund

Anmärkningar

Dessutom följande r u m för övningsskolan, nämligen: ett r u m för kvinnlig slöjd, ett r u m för övningsskolbibliotek och ett r u m för naturkunnighet. Enligt uppgift k u n n a två mindre reservrum möjligen användas för sma övningsskolklasser. 6

Ursprungligen funnos 9 r u m för seminarieklasser och 8 r u m för övningsskolklasser, alltså sammanlagt 17 r u m . Av de förra r u m m e n användas nu 3 för övningsskolan. Av övningsskolklassrummen användas nu 3 till hygieniskt museum och ett till ämnesrum för geografi. För övningsskolan finnas 2 slöjdsalar, men ej r u m för naturkunnighet eller bibliotek.

7 Linköping • • • 1 r u m för övningsskolbibliotek. Seminarieklassrummen använda såsom ämnesrum (kristendomsrum, modersmålsrum, historierum, r u m för främmande språk, matematikrum) och för utvidgning av seminariebiblioteket etc. För närvarande finnas i förhyrda lokaler ett klassrum för övningsskolan och ett r u m för övningsskolans slöjd. Enligt uppgift kan utan ytterligare förhyrning i nu disponerade lokaler beredas r u m för 9 övningsskolavdelningar.

Göteborg

Karlstad

15 Luleå

16 Falun

15 Umeå

18 Enkelseminarier : Stockholm -•

13 Växjö

11 Kalmar

Ett stort r u m användes till preparandrum, varför man kan räkna med 17 lärosalar. Av dessa benämnas ett seminarieklassrum och 2 övningsskolklassrum extra.

165 29. Tabellen upptager i allmänhet endast förefintliga klassrum av olika slag men däremot ej tillhörande utrymmen, såsom läsrum, bibliotek, högtidssal, teckningssal och a n d r a specialrum samt ej heller förrådsutrymmen. De sakkunniga ha verkställt vissa undersökningar rörande behovet av u t r y m m e n för folkskoleseminarierna. H ä r v i d h a r beaktats, att det nuvarande antalet övningsskollärare vid seminarierna (i regel 7 vid dubbelseminarium och 4 vid enkelseminarium) bör av skäl, som i kapitel I X komma a t t n ä r m a r e utvecklas, något utökas. F ö r n e d a n n ä m n d a seminarieformer har beräknats, att efterföljande a n t a l r u m äro behövliga:

Folkskoleseminarietypen 4 4 » + 4 » 4+ 2 » 4+ 2+ 2 » 2+ 2+ 2 » 4 + särskild kurs

Rum för Rum för seminarieövningsklasser skolklasser

4 8 6 8 6 6

5 9 9 13 13 7

Summa antal rum

9 17 15 21 19 13

Ä r provårskurs förlagd till vederbörande seminarium, tillkommer för varje slag av seminarium 2 r u m för övningsskolklasser. Vid en jämförelse mellan ovanstående översikt och tabell 29 framgår, att typen 4 + 2 + 2 icke kan med n u v a r a n d e lokalresurser lämpligen anordnas. De sakkunniga ha bland a n n a t av denna anledning icke upptagit densamma i sitt organisationsförslag. Däremot lägger lokalutrymmet icke hinder i vägen för anordnande av seminarier av de återstående fem typerna. De sakkunnigas förslag innebär, såsom redan nämnts, a t t fem av de nuvarande examinationsavdelningarna vid folkskoleseminarierna skola nedläggas. Vid bedömandet av frågan, vilka av de n u v a r a n d e seminarierna som måste indragas, utgå de sakkunniga som n ä m n t s från att om möjligt endast dubbelseminarier böra för framtiden komma i fråga. Detta innebär, att de n u v a r a n d e enkelseminarierna måste nedläggas, såvida icke deras lokalutrymmen äro av den beskaffenhet, a t t de k u n n a användas som dubbelseminarier. Sistnämnda förutsättning uppfylles som synes icke av seminarierna i Växjö och K a l m a r men i det n ä r m a s t e av seminariet i Stockholm. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att folkskoleseminarierna på de två förstnämnda platserna nedläggas. Däremot bör folkskoleseminariet i Stockholm — som är centralt beläget och h a r ett m t u r l i g t och stort rekryteringsområde samt dessutom bättre än m å n g a andra seminarier torde kunna rekryteras med goda lärarkrafter — bibehållas. Seminariebyggnaden inrymmer visserligen icke för n ä r v a r a n d e et\ erforderligt a n t a l klassrum, men de sakkunniga h a övertygat sig om at: tillräckliga lokalutrymmen k u n n a anskaffas för en relativt måttlig kostnad. Till denna fråga återkomma de s a k k u n n i g a i kapitel I X . I ka-

166 pitel VII föreslås, att i seminariebyggnaden i Växjö upprättas ett dubbelt småskoleseminarium. De sålunda till nedläggning ifrågasatta seminarierna representera två avgångsavdelningar. Ytterligare tre sådana avdelningar måste nedläggas för att man skall nå det nyss angivna talet av fem indragna avdelningar. Vid sina överväganden, vilket seminarium som ytterligare måste ifrågakomma till indragning, ha de sakkunniga funnit, att ett nedläggande av folkskoleseminariet i Luleå skulle möjliggöra en naturlig och rationell lösning av frågan om småskoleseminarieorganisationen i de norra provinserna, ett spörsmål, vartill de i det följande återkomma. De föreslå, att folkskoleseminariet på nämnda plats nedlägges, och att folkskollärarutbildningen i Norrland sålunda koncentreras till "Umeå. I det föregående har framhållits, att vissa omständigheter kunna framkalla ett behov av en större examination av folkskollärare, än de sakkunniga normalt räknat med. På grund härav ha de betonat vikten av att seminarieorganisationen ej tilltages så snävt, att den ej vid förefallande behov kan möjliggöra en ökad lärarproduktion. De ha fäst uppmärksamheten vid att man genom en tillfällig ökning av numerären i seminarieklasserna kan öka examinationen med upp till 60 lärare per år. Införes ett obligatoriskt sjunde skolår, lärer emellertid erfordras en permanent ökning av examinationen utöver den av de sakkunniga här ovan beräknade. Då statsmakterna komma att taga ställning till sistberörda skolorganisatoriska spörsmål, först sedan de sakkunniga avgivit detta betänkande, synes försiktigheten bjuda att här räkna med en eventuell klassavdelning utöver de förut angivna 15, för mötande av nämnda permanenta ökning av examinationsbehovet. De sakkunniga föreslå därför, att den femte examinationsavdelning, som i enlighet med vad ovan anförts bort nu nedläggas, tills vidare bibehålies i avvaktan på statsmakternas beslut beträffande införande av obligatoriskt sjunde skolår. Enligt de sakkunnigas mening bör sålunda den nuvarande seminarieorganisationen anpassas till den föreslagna lägre examinationen genom att enkelseminarierna i Växjö och Kalmar samt dubbelseminariet i Luleå nedläggas. De sakkunniga övergå nu till frågan, huru de återstående seminarierna böra organiseras. Av det föregående framgår, att seminarietypen 4 + 2 har ett förhållandevis lågt lokalbehov. De sakkunniga anse, ej minst med hänsyn till förefintliga lokalutrymmen, att denna seminarietyp som regel bör komma till användning i den blivande seminarieorganisationen. Dock vilja de sakkunniga föreslå ett undantag från denna regel. Vid 1932 års riksdag ifrågasattes motionsvis, att studentseminarier skulle inrättas i universitets- och högskolestäderna, där tillgången på för ändamålet särskilt lämpade lärare kunde förväntas vara god. Erfarenheterna från till högskolecentra förlagda folkskollärarutbildningsanstalter i utlandet, vilka beröras i bilaga J, synas tala för en sådan tanke. De sakkunniga finna

167 önskvärt, att försök i vårt land göres med ett seminarium av den sålunda ifrågasatta arten. Ur ekonomisk synpunkt ställer sig ett studentseminarium, såsom av kapitel IX framgår, mycket fördelaktigt i jämförelse med andra seminarieformer. De sakkunniga föreslå alltså, att i seminarieorganisationen inpassas ett tregrenat studentseminarium av typen 2 + 2 + 2, och att detta förlägges till någon av universitets- eller högskolestäderna. Då studentkurserna i alltför stor utsträckning skulle koncentreras till mellersta Sverige, om studentseminariet förlades till Stockholm eller Uppsala, och då seminariet i Lund ur lokalsynpunkt synes vara att föredraga framför seminariet i Göteborg, torde det böra förläggas till folkskoleseminariet i Lund. Detta inrymmer 17 klassrum, medan behovet av klassrum för den förevarande seminarietypen ovan beräknats till 19. Genom övergång från klassrumssystem till ämnesrumssystem, vilket särskilt vid denna seminarietyp synes ändamålsenligt, skulle det emellertid icke erbjuda några svårigheter att inrymma ett seminarium med tre examinationsavdelningar i den nuvarande seminariebyggnaden. Det återstår då att fördela på de övriga folkskoleseminarier, som skola ingå i organisationen, (16 — 3 —) 13 examinationsavdelningar. Av dessa böra 12, i överensstämmelse med vad ovan anförts, fördelas på 6 dubbelseminarier. Den avdelning, som eventuellt kan bli behövlig efter införande av ett sjunde skolår, föreslås förlagd till Karlstad, vars seminariebyggnad, om ytterligare behov av lärarutbildning skulle komma att föreligga, ger möjlighet att utvidga densamma till ett dubbelseminarium. Ifrågavarande avdelning skulle enligt de sakkunnigas förslag organiseras såsom 4-årig. Den i kapitel IV föreslagna särskilda 2-åriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor har tidigare ifrågasatts böra förläggas till folkskoleseminariet i Falun. Då detta seminarium har ett förhållandevis centralt läge i landet och även inrymmer tillräckligt antal klassrum, biträda de sakkunniga denna mening. Av de återstående folkskoleseminarier, som skola ingå i den blivande organisationen, böra samtliga bli av typen 4 + 2 med undantag för ett seminarium, som måste givas organisationsformen 4 + 4. De sakkunniga ha vid övervägandet av frågan, vilket seminarium som bör organiseras efter typen 4 + 4, med hänsyn till lokalförhållandena haft att välja mellan seminarierna i Umeå och Linköping. Då det nordligare Sverige i annat fall icke skulle få någon studentkurs, ha de stannat vid att föreslå, att seminariet i Linköping organiseras som 4-årigt dubbelseminarium. De sakkunniga ha ännu icke berört frågan, vilka av de ovannämnda seminarierna som böra organiseras som manliga, respektive kvinnliga seminarier eller eventuellt som samseminarier. Innan de sakkunniga taga ställning till denna fråga, må framhållas, att de sakna anledning att föreslå en annan proportion mellan antalet examinerade lärare än den, som statsmakterna senast angivit.

168 Examinationen av manliga lärare bör alltså förhålla sig till examinationen av kvinnliga som 11:9. Det ligger i sakens natur, att folkskoleseminariet i Umeå, som skulle bli det enda folkskoleseminariet i Norrland, måste organiseras som samseminarium på både den 4-åriga och den 2• • c , , M+ K M+ K åriga linjen. Detta seminarium kan sålunda betecknas som — 1 ~—• Folkskoleseminariet i Göteborg, som är det enda inom det folkrika västkustområdet, och folkskoleseminariet i Karlstad torde böra organiseras på motsvarande sätt. Folkskoleseminariet i Lund, som är avsett för södra delen av Götaland, torde även böra organiseras som samseminarium. Med hänsyn till detta seminariums organisation i övrigt synes det emellertid vara lämpligt att inrätta två av studentklasserna därstädes som manliga och den återstående studentklassen som kvinnlig. Folkskoleseminariet i Falun, vilket som nämnts skulle inrymma den särskilda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, bör därför organiseras som kvinnligt dubbelseminarium (K + K). Beträffande de återstående folkskoleseminarierna föreslås att, liksom nu är fallet, seminarierna i Uppsala och Linköping examinera manliga elever (M + M) och seminariet i Stockholm kvinnliga (K + K). Med den sålunda föreslagna organisationen skulle 8 Va examinationsavdelningar erhålla manliga och 7 Vz examinationsavdelningar kvinnliga elever. Av de 7 examinationsavdelningarna vid studentkurser skulle 4 bli manliga och 3 kvinnliga. Den av de sakkunniga ovan föreslagna organisationen av folkskoleseminarierna belyses av den schematiska översikten å sid. 169, som även upptager den nuvarande organisationen. De sakkunniga ha i det föregående vid behandlingen av frågan om folkskoleseminariernas förläggning undvikit att anlägga geografiska synpunkter. De ha föredragit att skärskåda föreliggande problem väsentligen ur ekonomisk och pedagogisk synvinkel. Det har synts omöjligt att med folkskoleseminariernas nuvarande relativt ringa antal angripa spörsmålet ur geografisk synpunkt utan att bortse från tre faktorer, som enligt de sakkunnigas mening närmast böra vara avgörande i nämnda hänseende, nämligen dels nödvändigheten att åstadkomma en så ekonomiskt tillfredsställande organisation som möjligt — i vilket hänseende de sakkunniga känt sig starkt bundna av riksdagens bestämt uttalade mening, att dubbelseminarier företrädesvis skola komma till användning i den nya seminarieorganisationen — dels önskvärdheten att kunna ej blott för folkskoleseminarierna utan också för småskoleseminarierna utnyttja de lämpligaste lokaler, som stå till statens förfogande för ändamålet, dels ock behovet av att seminarierna förläggas på sådant sätt, att för seminarieundervisningen kunna i så stor utsträckning som möjligt utnyttjas ej blott de lämpligaste lärarkrafter, som stå att ernå, utan även vid sidan av seminarierna befintliga utbildningsmöjligheter. Ett ytterligare skäl till de sakkunnigas betraktelsesätt har varit, att det mo-

169 Nuvarande organisation Folkskoleseminarium

De sakkunnigas förslag till organisation

Norrland. Luleå Umeå

Svealand: Falun Uppsala ••• Stockholm Karlstad ...

Götaland: Linköping Göteborg..

4+ 4 4+4

M+ M

Lund

4 + 4

M+ M

4 M

Förvandlas till småskoleseminarium

K

Nedlägges x 4 + 7 x 2 + 8 »/i M + 7 V* K särskild kurs

.

Växjö • Kalmar

4 19 x 4 + 1 x 1

M+ M

12M + 8 K

2 + 2 + 2

|

M+M+K

tiv, som tidigare anförts till förmån för tanken på ett starkt decentraliserat seminarieväsende, nämligen önskvärdheten att seminarierna äro lättillgängliga från elevernas bostadsorter, numera genom kommunikationernas utveckling betydligt förlorat i styrka. Detta utesluter icke, att i de fall, där så utan uppgivande av större värden varit möjligt, de sakkunniga sökt beakta önskvärdheten av en någorlunda jämn fördelning av seminarierna över landet. Det har emellertid härvid varit ogörligt att, utan att giva avkall på de grundsatser, de nyss angivit, taga hänsyn till mer lokalt betonade intressesynpunkter. Enligt de sakkunnigas mening motsvarar det förslag till seminariernas förläggning, som ovan framlagts, en ståndpunkt, som utan att i avgörande grad inkräkta på andra behöriga intressen ur statsnyttans synpunkt kan anses befogad. Under hänvisning till vad nu anförts, återge de sakkunniga efterföljande tablå, som belyser folkskoleseminariernas fördelning mellan olika landsdelar och dessa landsdelars behov av folkskollärare. Därvid har med Svealand sammanförts Gävleborgs län, vilket med hänsyn till de förhållanden, som här äro för handen, närmast torde vara att räkna som upp-

170 land för seminarierna i Uppsala och Falun. Då en av examinationsavdelningarna i Svealand, nämligen den särskilda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, är avsedd för hela landet, har denna avdelning icke medräknats i siffran för Svealand utan endast i siffran för hela landet. Antal examinationsavdelningar enligt de sakkunnigas förslag

Antal folkskollärare år 1933

Antal folkskollärare per examinationsavdelning

Norrland med undantag för Gävleborgs län

2 211

1105 Svealand och Gävleborgs län

5 747

958 Landsdel

Götaland

7 477

1068 Hela landet

15 435

965 Av den sista kolumnen i ovanstående tablå framgår, att de sakkunnigas förslag innebär en någorlunda jämn fördelning av folkskoleseminarierna mellan landsdelarna. Relativt bäst lottat blir mellersta Sverige. Anmärkas må, att å andra sidan efterföljande förslag till organisation av småskoleseminarierna bereder mellersta Sverige en mindre gynnad ställning än norra och södra Sverige. Härmed torde man ha kommit så nära en rattvis fördelning av folk- och småskoleseminarierna över landet, som med givna förutsättningar är möjlig att åvägabringa. Frågan om kostnaderna för den nya seminarieorganisationen ävensom spörsmålet om dess genomförande behandlas i kapitel IX.

VII. Småskoleseminariernas yttre organisation. Den föreliggande frågan om småskoleseminarieorganisationen inrymmer frånsett frågorna om studentkurser och samseminarier, i stort sett samma problem som den nyss avhandlade frågan om folkskoleseminariernas yttre organisation. Den nuvarande småskoleseminarieorganisationen. I kapitel I I I har givits en kortfattad översikt över den utveckling, som lett fram till den nuvarande organisationen av småskoleseminarierna. Av

171 d e n n a h a r framgått, a t t 1931 års riksdag beslutade, bland annat, a t t stat e n skulle övertaga all småskollärarutbildning samt att elevantalet i varje klassavdelning skulle v a r a högst 28. Sedermera beslutade 1932 å r s riksdag, a t t den statliga småskoleseminarieorganisationen skulle ha följande utseende: Dubbelseminarier: Enkelseminarier: alltså 4 Härnösand (2+2) f seminarier Falun (2) ~\ alltså 4 seminarier Strängnäs (2+2) o m 2 e x a m i n a Linköping (2) (om 1 examinationsSkara (2 + 2) | donsavdelningar= Haparanda (3) | avdelning = 4 såLandskrona (2 + 2) ^ sådana avdelLycksele (3) J dana avdelningar, (ningar. Summa 12 examinationsavdelningar om 28 elever per avdelning, alltså en examinationskapacitet av 336 småskollärarinnor. Den av 1931 och 1932 års r i k s d a g a r beslutade omorganisationen av småskoleseminarierna, som trädde i tillämpning från och med läsåret 1933— 1934, h a r slutförts i och med läsåret 1934—1935, under vilket de förutvar a n d e folkskoleseminarierna i Landskrona, S k a r a och Härnösand färdigbildats till småskoleseminarier. Den h a r emellertid, på grund av arbetslösheten bland småskollärarinnorna och d ä r a v föranledda begränsningså t g ä r d e r , icke varit i tillfälle a t t t r ä d a i full verksamhet. Sådana begränsningar vidtogos redan innan småskoleseminarierna börj a t förstatligas, i det Kungl. Maj:t, med anledning av u t a v riksdagen lämn a t bemyndigande, den 3 juli 1931 föreskrev, att elever i första klassen fingo intagas allenast vid 8 småskoleseminarier samt a t t för n ä m n d a läså r första klassen vid småskoleseminarium, vare sig statligt eller statsunderstött, icke fick omfatta mer än 12 elever. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 juli 1932 fick i n t a g n i n g i första klassen för läsåret 1932—1933 ske endast vid 7 småskoleseminarier och första och a n d r a klassen vid småskoleseminarierna n ä m n d a läsår icke på grund av nyintagning omfatta mer än 12 elever. Den 12 maj 1933 föreskrev Kungl. Maj:t, att elever i första klassen fingo för läsåret 1933—1934 intagas allenast vid 6 småskoleseminarier i sammanlagt 7 klassavdelningar, att i varje avdelning av första klassen fingo intagas högst 15 elever samt a t t från och med läsåret 1933—1934 tills vidare intill dess Kungl. Maj:t a n n o r l u n d a förordnade, n y a elever icke fingo vinna i n t r ä d e i a n d r a och tredje klasserna vid småskoleseminarierna, dock med r ä t t för skolöverstyrelsen att, där särskilda omständigheter prövades därtill föranleda, medgiva u n d a n t a g från ifrågavarande bestämmelser rörande klassavdelningarnas storlek samt intagning av elever. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1934 fick i första klassen för läsåret 1934—1935 i n t a g a s allenast en klassavdelning vid småskoleseminarierna i Strängnäs, Linköping, Skara, F a l u n och Härnösand samt i varje avdelning av första klassen högst 10 elever. Slutligen h a r Kungl. Maj:t den 26 april 1935 föreskrivit, a t t elever i första klassen vid

småskoleseminarium få under läsåret 1935—1936 intagas allenast vid småskoleseminariet i Landskrona i en klassavdelning, i vilken får intagas högst 10 elever. Under innevarande läsår är intagningen vid småskoleseminarierna sålunda praktiskt taget inhiberad. De sakkunniga. I kapitel V ha de sakkunniga anfört, att de kommit till den slutsatsen, att organisationen av småskoleseminarierna bör anpassas efter en årlig examination av normalt 240 lärarinnor. Vid bestämmandet av antalet elever i småskoleseminarieklasserna anse sig de sakkunniga böra anlägga enahanda synpunkter som anförts i kapitel VI vid behandlingen av motsvarande spörsmål i fråga om folkskoleseminarierna, varför de sakkunniga beräkna småskoleseminarieorganisationen efter en klassnumerär av 24. Seminarieorganisationen bör alltså inrymma -^Ä~:= ^ avgångsklasser. Detta innebär, att 2 av de nuvarande 12 avgångsklasserna måste indragas. Genom höjning av klassnumerären från 24 till 28 kan examinationen tillfälligtvis ökas upp till 280 lärare per år. Förslaget inrymmer sålunda en examinationsmarginal av 40 lärare, vilket torde vara tillräckligt. De sakkunniga ha i det föregående vid uppgörandet av sitt förslag till organisation av folkskoleseminarierna av ekonomiska och pedagogiska skäl förordat, att som regel den nya seminarieorganisationen uppbygges på grundval av dubbelseminarier. Samma skäl tala för att även småskoleseminarieorganisationen utformas efter nämnda princip. Ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt är, att det på grund av det jämförelsevis låga timantalet men stora antalet ämnen vid ett enkelt småskoleseminarium möter ännu större svårigheter än vid ett enkelt folkskoleseminarium att åstadkomma en rationell fördelning av undervisningen i kunskapsämnena på de olika lärartjänsterna. Då, enligt vad de sakkunniga föreslå i kapitel IX, småskoleseminariernas ämneslärare skulle för framtiden komma att inneha adjunktskompetens, får denna synpunkt en helt annan betydelse än förr. Erinras må ock, att skolöverstyrelsen i sin förutberörda skrivelse den 10 november 1931 beräknat, att ett dubbelt småskoleseminarium är 12 000 kronor billigare per år än två enkla småskoleseminarier tillsammantagna. Det är givet, att det allmänna icke utan tvingande skäl bör ikläda sig en dylik årlig merkostnad. De sakkunniga intaga därför den ståndpunkten, att även småskoleseminarieundervisningen bör i största möjliga utsträckning koncentreras till dubbelseminarier. Innan de sakkunniga ingå på frågan, vilka förändringar ovanstående förslag medföra i den nuvarande seminarieorganisationen, må lämnas vissa från vederbörande seminarierektor inhämtade uppgifter (tabell 30) angående de lokaler, i vilka de nuvarande småskoleseminarierna äro inrymda.

173 Tabell 30. Lokalutrymmen i de nuvarande småskolesemlnariebyggnaderna. Småskoleseminarium

Antal Antal r u m för r u m för Summa antal semi- ovnings- klassskolnarieklasser klasser rum

Anmärkningar

Haparanda

5 Lycksele

5 Ett förutvarande klassrum tjänstgör nu som r u m för teckning och slöjd. 2 r u m (det ena benämnt laboratorium och det andra naturkunnighetsrum) användas emellanåt som reservrum för övningsskolan.

Falun

5 Genom diverse omändringar (gymnastiksalens slopande och genom denna undervisnings förläggande till folkskoleseminariet eller till läroverket i staden m. m.) kunna anskaffas vissa ytterligare utrymmen.

Härnösand

8 Dessutom finnas ett r u m för biologi och fysik, ett rum för kemi, ett läsrum samt ett r u m för övningsskolans bibliotek.

Strängnäs

8 Egentligen finnas 4 seminarieklassrum och 3 övningsskolklassrum. Dessutom äro tillgängliga 4 r u m avsedda för bibliotek, teckning, slöjd, fysik, geografi, biologi och kemi. Rektor anser, att ett av sistnämnda fyra r u m eventuellt kan påräknas för övningsskolan.

Skara

7 För materielslöjd saknas rum. Nödtorftig ersättning för sådant kan skaffas i ett gammalt, nu slopat rum på vinden över gymnastiksalen. Enligt rektor är flertalet av de beräknade klassrummen för övningsskolan för små för normalt stora avdelningar. Seminariebiblioteket tjänstgör samtidigt som läsesal och kollegierum. För musikundervisningen får användas samlingssalen och klassrum. I de under åren 1934 och 1935 nyuppförda lokalerna för seminariet finnas 3 specialrum, nämligen för naturkunnighet och geografi, slöjd samt skolkök.

Linköping

4 Dessutom finnes en reservsal för övningsskolan. Genom omdisponering av de nu för biologiundervisningen avsedda lokalerna kan enligt uppgift skaffas ytterligare ett klassrum och genom att nuvarande vaktmästarbostaden tages i anspråk ytterligare 2 lärosalar. Under sådana förhållanden kommer seminariet sålunda att i n r y m m a 8 klassrum.

Landskrona

8 Särskilda lokaler finnas för naturkunnighet (ett rum), skolkök och kvinnlig slöjd. Lokal för materielslöjd saknas. Seminariebiblioteket finnes fortfarande i kollegierummet. Läsrum och referensbibliotek (nu i ett tomt seminarieklassrum) kunna inredas i musiksalen, varvid musikundervisningen får förläggas till samlingssalen.

—

Bristfälliga och små u t r y m m e n i övrigt.

174 De sakkunniga h a beräknat behovet av klassrum för småskoleseminarier av följande typer på sätt framgår av nedanstående s a m m a n s t ä l l n i n g .

Småskoleseminarietypen 2 2+ 2 3 3+ 3

Rum för seminarieklasser

Rum förövningsskolklasser

2 4 3 6

3 6 4 8

Preparandrum

Summa antal rum

(1) (1)

5 10 7 (8) 14 (15)

Vid ett godtagande av nyss tillkännagivna uppfattning i fråga om användning av dubbelseminarier i småskoleseminarieorganisationen skulle de nuvarande enkelseminarierna i Falun, Linköping, H a p a r a n d a och Lycksele nedläggas. Samtliga dessa seminarier ha, såsom a v tabell 30 framgår, relativt otillfredsställande lokaler med hänsyn både till den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av övningsskolan och till behovet av lokaler för specialrum, inklusive biblioteksutrymmen. Vad särskilt a n g å r småskoleseminariet i Lycksele, är att märka, att d e t t a seminarium alltifrån sin tillkomst haft till speciell uppgift a t t förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor. Såsom a v kapitel I I I framgår, förutsätta de sakkunniga, a t t d e n n a speciella uppgift fortfarande skall åligga ett 3-årigt norrlandsseminarium. Fördel a r n a av a t t en 3-årig linje alltjämt är förlagd till Lycksele synas icke uppväga de nackdelar ur statsekonomisk, organisatorisk och pedagogisk synpunkt, som äro förenade med ett enkelseminarium, förlagt till en så relativt isolerad bygd som Lycksele. De sakkunniga föreslå därför, a t t den förevarande 3-åriga seminarielinjen flyttas från Lycksele till Luleå. Småskoleseminariet i H a p a r a n d a har, såsom av kapitel I I I framgår, från sin tillblivelse haft som en av sina uppgifter att utbilda lärarinnor vid skolor med finsktalande barn. Seminariets förutsättningar för handhavandet av denna uppgift äro givetvis till stor del beroende på möjligheterna a t t r e k r y t e r a övningsskolan vid seminariet med finsktalande: barn. E n l i g t v a d de sakkunniga ha sig bekant, har antalet finsktalande b a r n i H a p a r a n d a under de senare åren avsevärt minskats, vilket medfört stora svårigheter att r e k r y t e r a övningsskolan med sådana barn, som ha enbart finska till modersmål. Detta förhållande h a r givetvis försvår a t seminariets möjligheter att på ett tillfredsställande sätt fylla ovann ä m n d a uppgift. För att bereda seminariet bättre möjligheter att utbilda l ä r a r i n n o r för de finsktalande distrikten, skulle det behöva förläggas till någon t r a k t i Tornedalen med finsktalande befolkning. D å detta näppeligen låter sig göra, synes det u r n u förevarande s y n p u n k t i varje fall icke v a r a a v behovet påkallat, att seminariet fortfarande är förlagt till H a p a r a n da. E t t positivt skäl för en förflyttning av seminariet är, att dess lokaler, såsom av det föregående framgår, äro mycket bristfälliga, och frå-

175 gan om anskaffande av nya lokaler åt detsamma har därför under en följd av år varit aktuell. Enligt vad de sakkunniga erfarit, är denna lokalfråga för närvarande under utredning inom skolöverstyrelsen i samband med spörsmålet om anskaffande av definitiva lokaler åt det högre allmänna läroverk, som enligt beslut av 1935 års riksdag upprättats i Haparanda. Visserligen uttalade 1932 års riksdag, att riksdagen med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, ifrågavarande seminarium hade att fylla på sin plats, icke ville medverka till ett indragande av seminariet i fråga, även om dess bibehållande skulle medföra, att staten i en framtid bleve ställd inför nödvändigheten att anskaffa bättre lokaler åt seminariet. Förutsättningarna för 1932 års riksdags nyssnämnda ståndpunkt synas emellertid ha i någon mån rubbats genom 1935 års riksdags berörda beslut om inrättande av ett högre allmänt läroverk i Haparanda. De funktioner som kulturell utpost i det nordligaste Sverige, vilka hittills handhafts av småskoleseminariet i Haparanda, torde för framtiden i viss mån kunna fullgöras av det nyinrättade läroverket därstädes. Vidare vilja de sakkunniga — utan att föregripa skolöverstyrelsens berörda utredning — uttala, att det lärer vara att förvänta, att staten till väsentlig del får bära kostnaderna för anskaffandet av lokaler åt läroverket. Därest småskoleseminariet i Haparanda skulle bibehållas, torde följaktligen staten få bekosta ej blott lokaler för läroverket utan även nya lokaler för småskoleseminariet. Med hänsyn till vad nu anförts och i betraktande av att de sakkunniga ej sett sig i stånd att på annat sätt vinna en ändamålsenlig organisation av småskoleseminarieväsendet i det nordligare Sverige, ha de ansett sig böra föreslå, att seminariet i Haparanda nedlägges och att undervisningen i den 3-åriga seminarielinjen därstädes flyttas till det av de sakkunniga ifrågasatta småskoleseminariet i Luleå. De svårigheter att rekrytera övningsskolan med finsktalande barn, som redan nu yppat sig vid Haparandaseminariet, ha de sakkunniga sökt eliminera genom att i sitt förslag till ordning för den praktiska lärarutbildningen inrymma särskild hospitering för denna linjes seminarieelever under en sammanhängande tid inom skolor i de finsktalande bygderna. Såsom av vad förut anförts framgår, lämna folkskoleseminariebyggnaderna i Luleå riklig plats åt ett dubbelt 3-årigt småskoleseminarium och jämväl åt den preparandkurs, som de sakkunniga i det föregående förutsatt skola tills vidare bibehållas vid den 3-åriga linjen, vilken är särskilt avsedd för sökande från de finsktalande trakterna. Ett så organiserat seminarium torde få anses väl tillgodose det norrländska folkskoleväsendets behov av lärare för mindre folkskolor och för den finsktalande befolkningen i rikets nordligaste gränsorter. Däremot torde uppenbarligen för Norrland även erfordras en utbildningsanstalt, som mera direkt tar syfte på småskolestadiet. Såsom av det föregående framgår, finnes nu endast ett sådant seminarium i Norrland, nämligen det

176 i Härnösand. Ett nedläggande av detta seminarium skulle omöjliggöra ett realiserande av nyssnämnda önskemål om en för Norrland avsedd 2-årig seminarielinje och även rubba jämvikten mellan småskoleseminarieorganisationen i södra och norra Sverige. De sakkunniga föreslå därför, att ifrågavarande seminarium bibehålies men med hänsyn till de sakkunnigas förslag i övrigt organiseras såsom enkelseminarium. Hur de med en dylik organisation förenade pedagogiska svårigheterna skulle kunna mötas, beröres här nedan. Det ovannämnda enkla småskoleseminariet i Linköping bör enligt de sakkunnigas mening indragas. Seminariebyggnaden har mycket begränsade lokalutrymmen, som icke medgiva, att seminariet i fråga omändras till dubbelseminarium, och skäl föreligga ej heller att bibehålla detsamma som enkelseminarium. Vad angår småskoleseminariet i Falun, skulle ett indragande av detta seminarium innebära, att Svealand, vid ett bifall till vad de sakkunniga i det följande i övrigt komma att föreslå, berövades sitt sista småskoleseminarium. Visserligen ha de sakkunniga i det föregående icke ansett sig böra vid bedömandet av seminariernas förläggningsproblem tillmäta den geografiska synpunkten så stor betydelse som tidigare skett. Men de kunna dock icke gå så långt, att de tillstyrka, att hela Svealand ställes utan småskoleseminarium, därest möjlighet finnes att på ett någorlunda tillfredsställande sätt lösa frågan genom att bibehålla ett enkelseminarium. Ytterligare ett skäl talar för att småskoleseminariet i Falun bibehålles. Såsom av kapitel VI framgår, ha de sakkunniga föreslagit, att till folkskoleseminariet i nämnda stad skulle förläggas den särskilda kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. För att denna kurs skall ge bästa möjliga resultat synes det vara önskvärt, att lärarna vid densamma få tillfälle att genom självsyn skaffa sig en uppfattning om ett småskoleseminariums läggning och arbetssätt. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att småskoleseminariet i Falun bibehålies som enkelseminarium. En fördel synes vara, att lärarna vid folkskoleseminariet därstädes i viss utsträckning, såsom hittills skett, kunna påräknas som timlärare vid småskoleseminariet. De sakkunniga vilja även fästa uppmärksamheten vid att det torde vara möjligt att för undervisningen vid småskoleseminariet, särskilt i övningsämnena, disponera vissa utrymmen i folkskoleseminariet. Småskoleseminariet i Landskrona synes böra bibehållas som dubbelt 2-årigt småskoleseminarium, enär det är det enda i sydligaste Sverige och dessutom har fördelen av relativt goda lokaler. Likaledes torde småskoleseminariet i Skara böra bibehållas såsom dubbelt 2-årigt småskoleseminarium. Däremot nödgas de sakkunniga föreslå en ändring beträffande det nu till Strängnäs förlagda småskoleseminariet. Barnantalet i Strängnäs stads skoldistrikt har under de senare åren starkt nedgått och redan nått en så låg nivå, att fara föreligger för att

177 ifrågavarande seminarium icke kan fungera söm dubbelseminarium. Antalet barn på småskolestadiet i nämnda skoldistrikt var sålunda vårterminen 1934 endast 76. På folkskolestadiet funnos 276 barn. Vid samma tidpunkt uppgick barnantalet i övningsskolan vid småskoleseminariet därstädes till endast 30. Av nyss anförda siffror kan dragas den slutsatsen, att övningsskolan vid ett dubbelseminarium i Strängnäs endast under förutsättning, att skoldistriktets samtliga barn å småskolestadiet kunna tillföras övningsskolan, för närvarande kan erhålla ett för undervisningen tillräckligt antal barn. Med hänsyn till åldersfördelningen mom Strängnäs stads befolkning finnes emellertid anledning antaga, att förhållandena kunna i framtiden utveckla sig i ännu ogynnsammare riktning. Strängnäs stad har tidigare vid ett par tillfällen framfört ersättningskrav med anledning av att seminariet därstädes icke medgivits arbeta i den omfattning, som från stadens sida förutsatts, då staden upplät tomt för ändamålet. Av punkten 164 i 1935 års åttonde huvudtitel inhämtas, att stadsfullmäktige i Strängnäs hemställt, att fullt antal elever måtte intagas vid småskoleseminariet därstädes, så att detsamma från höstterminen 1936 skulle kunna betraktas såsom fullbildat dubbelseminarium. Stadsfullmäktige ha därvid anfört, att de medgivit, att den av staden ägda seminarietomten finge disponeras för ett dubbelt småskoleseminarium. Detta villkor hade icke blivit uppfyllt, och staden hade därigenom enligt fullmäktiges mening tillfogats avsevärda förluster. Departementschefen anförde för egen del i anledning härav, att han icke vore benägen att på grund av de av stadsfullmäktige anförda skälen tillstyrka en ökning av elevintagningen vid nämnda småskolesemmarium. Frågan syntes honom emellertid tarva närmare övervägande. Riksdagen förklarade (skrivelse nr 8, punkten 117) sig vilja understryka behovet av det av departementschefen sålunda i utsikt ställda närmare övervägandet av denna fråga. Kungl. Maj:t har med anledning härav den 26 april 1935 anmodat skolöverstyrelsen att inleda förhandlingar i ämnet med Strängnäs stad samt att, därest så vore påkallat, till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag. De sakkunniga, som ej ha anledning ingå på frågan om rimligheten av de utav Strängnäs stad framförda ersättningskraven, vilja framhålla, att det förevarande spörsmålet om bibehållande av småskoleseminariet därstädes kommit i ett nytt läge genom den ovan konstaterade starka nedgången av barnantalet i Strängnäs. De anse sig böra för egen del föreslå, att sagda seminarium helt nedlägges och att i stället i de lokaler, vari det nuvarande, av de sakkunniga till indragning ifrågasatta folkskoleseminariet i Växjö är inrymt, upprättas ett dubbelt småskoleseminarium. Seminariebyggnaden i Växjö bereder mycket goda lokaler åt ett sådant seminarium. Såsom av det ovan sagda framgår, ha de sakkunniga av speciella skäl 12 — 352240.

178 v a r i t nödsakade att i två fall göra avsteg från den av dem hävdade uppfattningen, att småskoleseminarieorganisationen av pedagogiska och ekonomiska skäl bör grundas på dubbelseminarietypen. De sakkunniga vilja framhålla, att de pedagogiska svårigheter, vilka äro förenade med enkelseminarier och vilka som nämnts främst ligga däri, att det r i n g a antalet ämneslärare vanskliggör en rationell fördelning mellan l ä r a r n a av undervisningsskyldigheten i de olika ämnena, kunna åtminstone i viss utsträckning undanröjas därigenom, att skolöverstyrelsen, då överstyrelsen förklarar lärare behörig till ämneslärartjänst vid sådant seminarium, kan och bör taga hänsyn till seminariets särskilda behov och de sökande l ä r a r n a s kvalifikationer. De sakkunnigas ovan framlagda förslag innebär, att småskoleseminar i e r n a skulle organiseras p å sätt framgår av efterföljande tablå. Till jämförelse h a r även angivits den nuvarande organisationen. Seminarium Haparanda Lycksele Luleå Härnösand Falun Strängnäs Skara Linköping Växjö Landskrona

Nuvarande organisation

De sakkunnigas förslag till organisation

3-årigt enkelt småskoleseminarium (3) Flyttas till Luleå 3-årigt enkelt småskoleseminarium (3) Flyttas till Luleå 3-årigt dubbelt småskoleseminarium (3 + 3) småskoleseminarium 2-årigt enkelt småskoleseminarium 1.2)

Folkskoleseminarium 2-årigt dubbelt (2 + 2)

2-årigt enkelt småskoleseminarium (2)

2-årigt enkelt småskoleseminarium (2)

2-årigt dubbelt småskoleseminarium Nedlägges (2 + 2) 2-årigt dubbelt småskoleseminarium 2-årigt dubbelt småskoleseminarium (2 + 2) (2 + 2) 2-årigt enkelt småskoleseminarium (2) Nedlägges 2-årigt dubbelt småskoleseminarium (2 + 2) 2-årigt dubbelt småskoleseminarium 2-årigt dubbelt småskoleseminarium (2 + 2) ( 2 + 2) 2 x 3 + 8 X 2 2 X 3 + 10 X 2

Folkskoleseminarium

Vad de sakkunniga vid behandlingen av folkskoleseminariernas förläggningsfråga anfört rörande den betydelse, som vid dryftandet av dessa frågor bör tillmätas geografiska synpunkter, synes äga motsvar a n d e tillämpning på den nu föreliggande frågan om småskoleseminariernas fördelning över riket. Ytterligare må emellertid framhållas, att det är än vanskligare att giva småskoleseminarierna en geografiskt jämn fördelning över landet med hänsyn till att dessa seminarier äro vida fåtaligare än folkskoleseminarierna. I nedanstående tablå h a r åskådliggjorts, h u r u m å n g a småskoleseminarier som komma att finnas i olika landsdelar, därest de sakkunnigas

179 förslag bifalles. Liksom skett i fråga om folkskoleseminarierna, lämnas samtidigt uppgifter rörande antalet hithörande lärartjänster samt det a n t a l av dessa tjänster, som kommer på envar av de olika examinationsavdelningarna. Antal examinationsavdelningar enligt de sakkunnigas förslag

Landsdel

Antal småskollärarinnor, lärare vid mindre folk- Antal sådana läskolor och biträ- rare per examinadande lärare vid tionsavdelning folkskolor år 1933

Norrland med undantag av Gävle borgs län

2 860

953 Svealand och Gävleborgs län

4 053

4 053

Götaland

5 932

988 Hela landet

12 845

1285 Av jämförelsen framgår, att mellersta Sverige, som enligt det föregående skulle få ett förhållandevis större antal examinationsavdelningar för folkskollärare än de övriga landsdelarna, får ett betydligt mindre antal examinationsavdelningar för småskollärare. Detta belyses närmare av efterföljande tablå, som även ger vid handen, att enligt de sakkunnigas förslag examinationsavdelningarna vid folk- och småskoleseminarierna ganska j ä m n t fördela sig över landet, om de sättas i relation till folkmängden år 1933.

Landsdel

Folkmängd

Av de sakkunniga föreslagna examinationsavdelningar för

Antal Summa examina- invånare tionsav- per examinationsdelningar avdelning

folkskollärare

småskollärare

1 112 604

222 500

2 021 589

252 700

3 077 373

236 700

6 211 566

238 900

Till frågan om kostnaderna för den n y a seminarieorganisationen återkomma de sakkunniga i kapitel I X . I samma kapitel upptages till behandling frågan om seminarieorganisationens genomförande.

180 VIII. Övriga frågor. A. B e h ö r i g h e t till f o l k s k o l l ä r a r t j ä n s t för d e n , s o m ä g e r k o m p e t e n s s o m adjunkt v i d l ä r o v e r k , m. fl. Föreliggande ärende. Med anledning av en vid 1927 års riksdag väckt motion ( I I : 423) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan, h u r u v i d a och under vilka förutsättningar den, som förvärvat kompetens som a d j u n k t vid allmänt läroverk eller genomgått högre lärarinneseminarium, finge förklaras behörig att söka och inneha befattning som lärare vid folkskola, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda u t r e d n i n g kunde giva anledning. I ärendet föreligger en av skolöverstyrelsen verkställd, den 5 april 1928 dagtecknad utredning, vid vilken finnas fogade yttranden, som skolöverstyrelsen i n h ä m t a t från domkapitlen, lärarkollegierna vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, de dåvarande privata högre lärarinneseminarierna, statens folkskolinspektörer ävensom folkskolestyrelserna i vissa städer m. fl. Det av överstyrelsen i sagda utredning framlagda förslaget har hittills ej föranlett annan å t g ä r d än att handl i n g a r n a i ärendet överlämnats till de sakkunniga för att tagas under övervägande i samband med förut till de sakkunniga lämnat uppdrag. Gällande bestämmelser. Enligt § 18 i gällande stadga den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket erfordras för att anställas som ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare, att vederbörande i föreskriven ordning avlagt folkskollärarexamen. Jämlikt samma paragraf kan emellertid skolöverstyrelsen medgiva undantag från nämnda regel. Sagda stadga förutsätter, att undervisning skall vid folkskola ske genom klasslärare och alltså icke av ämneslärare. Dock kunna enligt § 2 i stadgan för undervisning i övningsämnen särskilda lärare antagas. Enligt § 2 i kungörelsen den 14 juli 1916 (nr 332) med föreskrifter för ettåriga seminariekurser kan den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, vilken vid högre lärarinneseminariet i Stockholm avlagd avgångsexamen avser att meddela, vinna inträde i ettårig seminariekurs. Föreliggande utredning. Bland de myndigheter och korporationer, som avgivit yttranden i ärendet till skolöverstyrelsen, ha delade meningar kommit till synes rörande behövligheten och lämpligheten av de av riksdagen ifrågasatta åtgärderna. Å ena sidan har man på vissa håll varit benägen att utan vidare förorda, att lärare med kompetens för adjunkts- eller ämneslärarinnetjänst skulle erhålla behörighet att söka och inneha folkskollärartjänst, å andra sidan ha i olika yttranden kommit till synes en bestämt avvisande hållning mot en dylik ordning. I några yttran-

181 den har gjorts gällande, att de ifrågavarande båda kategorierna av lärare borde i nu forevarande avseende bli föremål för skiljaktigt bedömande. Det stora flertalet av dem som yttrat sig i saken, ha intagit en förmedlande ståndpunkt, enligt vilken behörigheten borde antingen generellt eller från fall till fall göras till föremål för provning, varvid^ förutsatts kompletterande utbildning av växlande karaktär och omfattning Ifrågavarande kompletterande utbildning skulle åsyfta att skana garantier för att de för högre skolstadium utbildade lärarna komme att besitta erforderlig förtrogenhet med folkskolans förhållanden samt nödiga kunskaper rörande de olika ämnesområden, som folkskolundervisningen omfattar Skolöverstyrelsen har för egen del i sin ovanberörda utredning inledningsvis an-

Zr^u

r f e J u k r e h € l t . b o r t s e f r å n d e " goda tillgången på lärare, som utbildats

speciellt for folkskolans tjänst, när det gällde att överväga, huruvida och under vilka förutsättningar nya vägar skulle kunna öppnas för att åt andra lärargrupper bereda tillfälle att förvärva behörighet för anställning i folkskolan Ur folksko ans synpunkt torde en omläggning av de rekryteringsförhållanden i avseende pa lärarkåren som under en följd av år bestått, knappast kunna anses i stort sett erforderlig. Emellertid syntes det överstyrelsen uppenbart, att den föreliggande frågan icke kunde eller finge bedömas uteslutande ur synpunkten av vad som med hansyn till folkskolans krav kunde vara behövligt. Med tanke på att 1927 års skolreform åsyftade att skapa grundvalen för en enhetsskolorganisation låge det givetvis åtskilligt berättigat uti, att tillfälle bereddes för de olika stadierna av en dylik organisation att utbyta lärare. Överstyrelsen fäste uppmärksamheten vid det samband, som enligt överstyrelsens uppfattning måste anses föreligga mellan den nu orevarande frågan och den av överstyrelsen i utlåtande den 5 mars 1926 behandlade frågan om möjligheterna för folkskolans lärare att vinna erforderlig utbildning for verksamhet inom den högre skolan. Överstyrelsen vore för sin del benagen att ansluta sig till den åsikten, att de skolorganisatoriska förhållandena gjorde det önskvärt, att de för den högre skolan särskilt utbildade lärarna i den man de sa önskade, erhölle tillgång till ordnade möjligheter att vinna utbildning ö for anställning i folkskola. Skolöverstyrelsen anför i avseende å möjligheterna att i större utsträckning anlita amneslärare i stället för klasslärare i folkskolan, att överstyrelsen hölle för sannolikt, att från och med: sjätte folkskoleklassen ämneslärare skulle kunna i viss utsträckning anlitas. Inom sjunde klassen och folkskolans högre avdelnin" syntes man kunna utan större betänkligheter åt ämneslärare bereda ett mera vid* sträckt verksamhetsfält. Med denna ståndpunkt hade överstyrelsen intet att erinra emot att ordnade möjligheter i författningsväg bereddes för anställande av ämneslarare a det nämnda undervisningsstadiet. Härvid åsyftade överstyrelse* allenast anställande av ämneslärare med full tjänstgöring, för vilken statsbidrag skulle utgå i enlighet med vad som funnes stadgat i fråga om annan lärare vid folkskola. Emellertid syntes det välbetänkt att, intill dess närmare erfarenheter förelage, ratten till anställande av särskilda ämneslärare gjordes beroende av prövnin" av skolöverstyrelsen. Det syntes rättvist och billigt, att såväl adjunktskompetenta lärare som lärarinnor, examinerade från högre lärarinneseminariet, skulle utan vidare aga inneha sådan tjänst, vilken omfattade det eller de ämnen, som specialstudierna avsåge och i vilka vederbörande besutte kompetens för anställning vid allmänt läroverk. Då i fråga om ordinarie anställning vid folkskola föreskrift icke meddelats angående viss tids tjänstgöring i egenskap av extra ordinarie lärare såsom villkor för befordran till ordinarie, torde konsekvensen kräva, att ett sådant villkor icke heller i här förevarande fall föreskreves. Bland annat med hänsyn därtill, att det torde kunna förutsättas, att i samband med provårs- eller seminarieutbildningen nödig uppmärksamhet ägnats även folkskolans undervisning i de läroämnen, som utbildningen avsåge, hölle överstyrelsen före, att beträffande nu

182 ifrågavarande lärare särskilda fordringar på kännedom om folkskolans organisation, förvaltning och lärokurser icke borde uppställas. Beträffande spörsmålet, huruvida och under vilka förutsättningar nya vägar skulle kunna öppnas för att möjliggöra för de nämnda lärarna att vinna anställning såsom klasslärare i folkskolans tjänst, syntes det överstyrelsen uppenbart, att en ofrånkomlig grundförutsättning måste vara, att tillfredsställande garantier skapades för att vederbörande dels besutte erforderlig allmän förtrogenhet med folkskolans arbetsförhållanden, i vad det gällde organisation, förvaltning och pedagogiska uppgifter, dels ock innehade de kunskaper i samtliga folkskolans läro- och övningsämnen, utan vilka en nöjaktig undervisning i denna skola icke kunde meddelas. Kompetens för anställning som lärare å läroverkets stadium kunde icke utan vidare vara ägnad att skänka reell behörighet för klasslärarverksamhet i folkskola. En prövning av att nyss angivna grundförutsättning verkligen vore för handen syntes sålunda icke kunna betraktas såsom överflödig. Å andra sidan torde det icke kunna förnekas, att det måste vara förbundet med betydande vanskligheter att till ledning för en sådan prövning uppställa detaljerade författningsföreskrifter, som för varje tänkbart fall skulle äga tillämplighet. Med hänsyn härtill skulle det onekligen ligga närmast till hands att för de ifrågavarande lärarkategorierna alltjämt räkna med en prövning från fall till fall med anlitande av ett dispensförfarande i enlighet med vad som för närvarande gällde. Och överstyrelsen vore för sin del övertygad, att något verkligt behov av en annan ordning knappast kunde åtminstone för det dåvarande anses föreligga. Överstyrelsen vidrör i detta avseende farhågan, att folkskolan i många fall skulle nödgas hålla till godo med läraraspiranter, som icke kunnat göra sig gällande inom den högre skolan. Överstyrelsen funne sig därför föranläten utgå ifrån att kraven på den reella lärarbehörigheten icke skulle sänkas. Skulle det emellertid finnas behövligt att öppna en mera generellt användbar väg för de för de allmänna läroverken utbildade lärarkrafterna att vinna kompetens för anställning i folkskola, torde det bli nödvändigt att hälla isär de akademiskt utbildade och dem, som genomgått högre lärarinneseminarium. Några garantier för att de sistnämnda besutte erforderliga reella kunskapsförutsättningar för undervisning i folkskola kunde icke sägas vara för handen. Redan denna omständighet funne överstyrelsen utgöra ett starkt skäl att ställa sig betänksam emot att ät nu ifrågavarande lärarinnor tillerkänna behörighet för anställning såsom klasslärare i folkskola. En ytterligare anledning till en sådan betänksamhet måste överstyrelsen finna däri, att en aren 1915—1927 avseende undersökning ådagalagt, att ett stort antal av de sökande till de kvinnliga folkskoleseminariernas första klass besutte s. k. normalskolekompetens. För utbildning till folkskollärarinna åtginge en tid av fyra år, medan utbildningen vid högre seminarium vore allenast 3-årig. Generella lättnader för här förevarande kategori i fråga om behörighet för anställning vid folkskola kunde befaras öppna en genväg, vilken ur olika synpunkter måste betraktas såsom för folkskolan mindre värdefull än den normala. Och vid det förhällandet, att lärarinnorna i fråga redan ägde tillträde till 1-årig seminariekurs, varigenom de hade möjlighet att på fyra år förvärva kompetens såväl för ämneslärarinnetjänst som för lärartjänst vid folkskola, torde det icke nwd något berättigande kunna sägas, att behov av särskilda undantagsbestämmelser förelåge. Med hänsyn till det nu anförda hölle överstyrelsen före, alt de frän högre seminarium utbildade lärarinnorna icke skulle kunna förvärva reell kompetens för arbetet i folkskolan under andra former än de dittills gällande. Dock ville överstyrelsen uttala, att, pä sätt redan i enstaka fall skett, sådan lärarinna efter individuell prövning borde kunna ifrågakomma till erhållande av behörighet för anställning i folkskola, då nödiga förutsättningar i sådant avseende förelåge. Annorlunda ställde sig saken för de adjunktskompetenta lärarna.

Därest veder-

183 S h ' m i n ^ t ^ ' r " •?"*, V l d V e r k S t ä U d f y l l n a d s P r ö v n i n g till sådan examen erhållit minst godkända vitsord i samtliga seminariets läroämnen, torde skillnaden i fråga om de faktiska kunskapsförutsättningarna mellan en student och en från 4-Massig seminariekurs examinerad lärare icke vara synnerligen betydande. Härvid torde dock bora bortses frän ämnena kristendom och geografi samt för latinstudenter frän kemi, i vilka ämnen seminariekursen syntes nä utöver gymnasiets Enahanda vore givetvis förhållandet med ämnet ekonomilära, vilket icke förekom: me a gymnasiets undervisningsplan. Vad ämnet psykologi och pedagogik anginge, torde den for ambetsexamen obligatoriska kursen i detta ämne samt den undei' provaret vunna kompletterande utbildningen kunna anses i viss män motsvara seminaneutbildningen, bortsett frän att vid den senare folkskolans särskilda förhållanden av naturliga skäl ägnats mer ingående uppmärksamhet. I fräsa åter om ovningsamnena teckning, musik, slöjd samt gymnastik med lek och idrott syntes det icke kunna bestridas, att gymnasieundervisningen knappast hölle måttet inför de krav, som måste ställas på en lärare vid folkskola. I nu berörda avseende vore uppenbarligen kompletterande utbildning av nöden. Jämväl måste uppmärksammas, att trädgårdsskötsel utgjorde ett obligatoriskt ämne i folkskolan Vad vidare beträffade den allmänt pedagogiska utbildning, som vunnits genom provaret, la te det saga sig, att denna givetvis till en del kunde tillgodogöras även vid lararverksamhet å ett undervisningsstadium, som låge under det, provåret egentligen avsåge. Det syntes uppenbart, att detta ägde giltighet i desto högre grad ju närmare ämnesområdet låge det vid folkskolans undervisning ifrågakommande. Da det äter gällde en utbildning, som avsåge uteslutande eller väsentligen klassiska eder främmande levande språk, och sålunda avsåge ett område, som icke hade någon motsvarighet inom folkskolan, måste överstyrelsen emellertid ställa sig mera tveksam, om en dylik lärarutbildning kunde på samma sätt kvalificera för verksamhet i folkskola, som fallet på goda grunder kunde anses vara i fråga om ämnen ' VK^f . l i n o h Ö r d e f o l k s k o l a n s ämneskrets. På sätt vid remissbehandlingen från vissa hall ifrågasatts, syntes det därför välbetänkt att öppna en särskild behörighetsvag allenast för adjunktskompetenta lärare, som i sin akademiska examen erhållit vitsord i minst två ämnen med motsvarighet på folkskolans undervisningsAv sistnämnda adjunktskompetenta lärare torde emellertid, förutom kompletterande utbildning i övningsämnen, på sätt ovan framhållits, böra krävas även styrkt kannedom om folkskolans anordning och förvaltning samt någon praktisk ortrogenhet med folkskolans arbete och uppgifter. Båda nu berörda krav syntes kunna tillgodoses på så sätt, att vederbörande adjunktskompetenta aspiranter p å lolkskollararbehörighet hänvisades att vid ett folkskoleseminarium dels erhålla undervisning i nämnda övningsämnen samt rörande folkskolans anordning och förvaltning ävensom i speciell folkskolemetodik, dels ock deltaga i det dagliga ar6 betet i övningsskolan. Utan närmare erfarenhet rörande den omfattning, vari adjunktskompetenta lärare kunde tankas komma att önska förvärva behörighet för folkskollärartjänst läte det sig icke göra att framlägga en detaljerad plan för utbildningen i fråga. Dock torde for sagda utbildning icke kunna beräknas kortare tid än en vårtermin Till en början åtminstone torde överstyrelsen böra eftersträva att koncentrera utbildningen till visst seminarium, varigenom kostnaderna skulle kunna hållas inom skäliga gränser. Bortsett från de kompletterande studier, som i olika fall kunna vara erforderliga med hänsyn till bortval eller icke godkända vitsord i studentexamen torde särskild undervisning böra ifrågakomma i folkskolepedagogik med förslagsvis 4 veckotimmar. I teckning torde böra beräknas 3, i musik 4, i trädgårdsskötsel 5, i slöjd 6 samt i gymnastik med lek och idrott 6 veckotimmar. Åt den praktiska utbildningen torde böra anslås åtminstone 9 veckotimmar. Vid beräkningen

184 av dessa timtal hade för överstyrelsen varit vägledande den undervisningsplan, som för det dåvarande ägde tillämpning i fråga om 1-årig seminariekurs. Skolöverstyrelsen förutsatte emellertid, att, därest Kungl. Maj :t funne sig b ö r a godtaga de grundsatser för reglering av här ifrågavarande förhållanden, som överstyrelsen framlagt, överstyrelsen bereddes tillfälle att inkomma med förslag till de särskilda bestämmelser för de nämnda utbildningskurserna, som torde böra av Kungl. Maj:t utfärdas. I samband därmed syntes jämväl undervisningsplanen böra mer ingående övervägas. Skolöverstyrelsen framlade följande förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i folkskolestadgan: §2. 4. Vid folkskola av A-formen ävensom i folkskolans högre avdelning må undervisningen, i den omfattning och under de villkor i övrigt som skolöverstyrelsen efter framställning av vederbörande skolråd i varje särskilt fall prövar lämpligt, bestridas av ordinarie eller extra ordinarie lärare med undervisningsskyldighet företrädesvis i visst eller vissa ämnen. 5. För undervisning i övningsämnen må utan hinder av vad i föregående moment stadgas särskilda lärare kunna antagas. § 18. 1. För att anställas som ordinarie eller extra ordinarie lärare vid sådan folkskola, som i § 1 mom. 2 omförmäles, erfordras a) att vara medlem av svenska kyrkan och känd för hedrande vandel samt äga den stadga i karaktären och den foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver, b) att vara fri från sjukdom och lyte, som medföra olämplighet för anställning såsom lärare, c) att, då fråga är om ordinarie tjänst, hava uppnått 21 års ålder, samt d) att äga behörighet till ordinarie lärartjänst vid folkskola, vunnen pä någol av följande sätt: genom att hava i föreskriven ordning avlagt folkskollärarexamen, genom att dels med avseende pä avlagda examina, omfattande minst två ämnen, som äga motsvarighet å folkskolans undervisningsplan, samt genomgången provårskurs uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk, dels ock hava genomgått föreskriven utbildningskurs vid folkskoleseminarium, samt, då fråga är om folkskollärartjänst, som avses i § 2 mom. 4, genom att antingen hava avlagt folkskollärarexamen eller med avseende på avlagda examina och genomgången provårskurs uppfylla villkoren för behörighet till adjunkts- eller ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk och äga erforderlig insikt i de ämnen, som tillhöra tjänsten. § 19. 1. Då ordinarie lärartjänst vid folkskola eller småskola är till ansökning ledig, skall kungörelse om ledigheten, så snart ske kan och, där ej skolöverstyrelsen finner skäligt på gjord framställning medgiva uppskov, senast inom sex månader, av skolrådet utfärdas och en gång offentliggöras i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas. Därvid skall, då fråga är om sådan ämneslärarbefattning, som avses i § 2 mom. 4, uppgift lämnas å det eller de ämnen, i vilka läraren företrädesvis skall undervisa. 6. Skolrådet skall, då prov ej förelägges de sökande, efter ansökningstidens utgång, men eljest sedan den för provs avläggande av skolrådet bestämda tiden gått till ända, så snart ske kan och senast inom trettio dagar, på förslag uppföra tre

185 av de sökande i den ordning, i vilken de med avseende på sin lämplighet för tj;änsten anses böra komma i åtanke. Härvid bör hänsyn tagas till såväl de egenskaper, som i § 18 omförmälas, nit samt förmåga att upprätthålla ordning i skolan och att i övrigt leda barnens uppfostran som undervisningsskicklighet, kunskaper och färdigheter samt under föregående tjänstgöring förvärvad erfarenhet, varvid då fråga är om sådan ämneslärarbefattning, som avses i § 2 mom. 4. beträffande- kunskaper och färdigheter skall tagas särskild hänsyn till insikter i det eller de ämnen, i vilka läraren företrädesvis skall undervisa. De

sakkunniga.

Av det sagda framgår, a t t enligt gällande bestämmelser l ä r a r e med kompetens för undervisning på läroverksstadiet k u n n a givas behörighet för undervisning på folkskolestadiet genom dispens av skolöverstyrelsen. Överstyrelsens nu föreliggande förslag innebär, att två författningsmässigt angivna v ä g a r till folkskollärarbanan skulle öppnas för ifrågavar a n d e lärare. H ä r v i d har överstyrelsen gjort skillnad mellan undervisn i n g på folkskolestadiet å ena sidan i särskilda ämnen av ämneslärare, d. v. s. facklärare, och å a n d r a sidan av klasslärare. Tillstånd till undervisning genom ämneslärare skulle enligt förslaget k u n n a meddelas eft e r prövning av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Behörig till såd a n folkskollärartjänst skulle förutom folkskollärare den v a r a , som med avseende på avlagda examina och genomgången provårskurs uppfyller villkoren för behörighet till adjunkts- eller ämneslärarinnetjänst vid allm ä n t läroverk och äger erforderlig insikt i de ämnen, som tillhöra tjänsten. Behörig till klasslärartjänst skulle förutom folkskollärare den vara, som dels med avseende på avlagda examina, omfattande minst två ämnen, som äga motsvarighet å folkskolans undervisningsplan, samt genomgången provårskurs uppfyller villkoren för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, dels ock genomgått särskild utbildningskurs vid folkskoleseminarium. I princip h a de sakkunniga icke något att erinra mot skolöverstyrelsens berörda förslag. Väl lärer det med hänsyn till olikheterna i avlöningsförhållandena och läroverksorganisationens fortgående tillväxt v a r a a t t förvänta, att lärare, som någon tid tjänstgjort vid allmänt läroverk, endast i relativt obetydlig utsträckning komma att ägna sig åt folkskolläraryrket. I betraktande av att läroverksundervisningen bygger på folkskolan som bottenskola, synes det emellertid vara till fördel för hela skolväsendet, om för läroverkslärare öppnas en författningsmässigt erkänd väg till anställning som lärare vid folkskola. Av samma skäl är det, såsom överstyrelsen framhållit, önskvärt, a t t folkskollärare k u n n a på motsvarande sätt förskaffa sig kompetens för undervisning i läroverk. De s a k k u n n i g a återkomma i det följande till sistberörda spörsmål. Härutöver m å framhållas, a t t ett införande av ett obligatoriskt sjunde skolår kan framkalla ett förstärkt behov av undervisning medelst ämneslärare, vilket åtminstone till någon del bör k u n n a tillgodoses på nyss angivet sätt.

186 Vad angår detaljerna i överstyrelsens förslag till behörighetsvillkor för ifrågavarande läroverkslärare, är att anteckna, att överstyrelsen intagit den ståndpunkten, att såväl adjunktskompetenta lärare som lärarinnor, examinerade från högre lärarinneseminariet, skulle äga inneha ämneslärartjänst vid folkskola, men att däremot endast de förra lärarna, alltså icke de från högre lärarinneseminariet examinerade, skulle kunna på angivet sätt förskaffa sig kompetens för tjänst som klasslärare vid folkskola. De sakkunniga finna, med hänsyn till vad överstyrelsen i övrigt anfört och till vad de i kapitel II föreslagit i fråga om tillträde till studentkurs, ej skäl föreligga att låta den ifrågasatta anordningen omfatta andra än adjunktskompetenta lärare. Denna ståndpunkt innebär, att lärarinnor, som examinerats från högre lärarinneseminarium, ej skulle äga inneha ämneslärartjänst vid folkskola. Erinras må emellertid, att ifrågavarande lärarinnor genom dispens av skolöverstyrelsen kunna i enskilda fall efter individuell prövning medgivas rätt till sådan anställning. Det torde av skäl, som skolöverstyrelsen angivit, vara erforderligt att de adjunktskompetenta lärare, som vilja förvärva behörighet som klasslärare vid folkskola, genomgå den av överstyrelsen ifrågasatta utbildningskursen. De sakkunniga, som i kapitel II förordat en förlängning av de nuvarande studentkurserna från ett till två år, ha med hänsyn härtill övervägt lämpligheten av en förlängning av den nyssnämnda utbildningskursen för adjunktskompetenta lärare från en termin till två terminer. Något bärande skäl för en sådan förlängning har emellertid icke befunnits föreligga. I övrigt ha de sakkunniga icke funnit något att erinra mot detaljerna i skolöverstyrelsens föreliggande förslag. De sakkunniga, inom vars utredningsuppdrag förevarande ärende icke omedelbart faller, ha ej ansett sig böra utarbeta förslag till ovan angivna utbildningskurs. Allenast må påpekas, att en sådan kurs utan svårighet kan inrymmas i den föreslagna folkskoleseminarieorganisationen. Den av skolöverstyrelsen preliminärt angivna timplanen för sagda kurs torde böra i vissa hänseenden jämkas med beaktande av de ändringar i gällande kursplaner för folkskoleseminarium, som i det föregående föreslagits.

B.

Rätt att i studentexamen tillgodoräkna vissa i folkskollärarexamen erhållna vitsord.

Föreliggande ärende. Frågan om folkskollärares fortbildning i vetenskapligt avseende är &v gammalt datum. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorde framställning i ämnet den 3 januari 1911. Sagda frän-

187 ställning och däröver avgivna yttranden överlämnades på grund av Kungl. M.aj:ts beslut den 17 oktober 1919 till skolkommissionen, som avgav betänkande i ärendet (nr VI) den 27 april 1923 (statens offentliga utredningar 19:23: 41). Kommissionens utredning u t m y n n a d e i en hemställan, att Kungl. Maj:t m å t t e dels medgiva, a t t folkskollärare med godkänd avgångsexamen f r å n statens folkskoleseminarium finge förklaras berättigad att på enah a n d a villkor, som gälla för studenter, inskrivas i filosofisk och teologisk fakultet samt där avlägga examen, dels föreskriva, att sådan r ä t t skulle tillkomma folkskollärare, som ej mindre i avgångsexamen eller senare undergången fyllnadsprövning erhållit sammanlagt minst 20 betygsenheter u t i seminariets kunskapsämnen, än även i prövning för studentexamen s t y r k t sig i antingen latin samt tyska och engelska enligt fordringarna å latinlinjen, eller ock matematik samt tyska och engelska enligt fordringa r n a å reallinjen besitta godkända insikter, ävensom efter genomgången a v folkskoleseminariet under minst två läsår med goda vitsord bestritt tjänstgöring vid folkskola eller annan d ä r m e d jämförlig offentlig läroanstalt, dels ock vidtaga åtgärder för anordnande, i enlighet med av kommissionen föreslagna grunder, av fortbildningskurser för de folkskollärare, som med avseende på folkskollärarexamen och tjänstgöring styrkt sig inneha angivna förutsättningar. Skolöverstyrelsen anslöt sig i utlåtande av den 5 mars 1926 i princip till det av kommissionen framlagda förslaget. Förslaget h a r ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Nu föreliggande framställning. I förutberörda framställning den 27 februari 1933 från centralstyrelsen för Sveriges allmanna folkskollärarförening m. fl. lärarsammanslutningar har anförts bland annat följande. Därest antalet studentlinjer utökades på sätt av sammanslutningarna föreslagits sku le det gamla spörsmålet om folkskollärares tillträde till universitet och högskolor lösas av sig självt för en stor del av lärarkåren. Emellertid skulle de folkskollärare, vilka icke gått studentlinjen, alltjämt vara utestängda från möjligheten att i eljest vanlig ordning bedriva akademiska studier, såvida icke nya bestämmelser härutinnan bleve meddelade. Vid den höjning av inträdesfordringarna till det 4-ariga fo-lkskoleseminariet, som sammanslutningarna i sagda framställning förordat - intradesfordringarna skulle grunda sig på de kunskaper, som förutsättas för realexamen — ville det synas, som om större svårigheter icke längre skulle företmnas att vid folkskoleseminarierna meddela sådan allmänbildning, att härifrån examinerad folkskollärare kunde beredas tillträde till akademiska läroanstalter under samma förutsättningar och villkor som studenter. Gällande bestämmelser m. m. Enligt § 110 mom. 2 i 1928 års läroverksstadga (nr 412) skulle den, som anmalde sig till studentexamen från enskild undervisning, antingen genom vederbörligt terminsbetyg eller ock genom intyg över i viss föreskriven ordning anställd provning styrka, att han i de läroämnen å timplanen för vederbörande bildningslinje, i vilka han ej anmält sig till prövning i studentexamen, blivit inom de tre

188 sista åren prövad och godkänd enligt fordringarna för flyttning till gymnasiets eller lyceets näst högsta årsklass. Förevarande bestämmelse har med vissa smärre jämkningar återupptagits i 1933 års läroverksstadga (nr 109). I åtskilliga fall har Kungl. Maj:t medgivit, att i folkskollärarexamen erhållna vitsord finge ersätta omförmälda betyg eller intyg. Sådana medgivanden ha lämnats i fråga om geografi, biologi med hälsolära, matematik, fysik och kemi å latingymnasium samt, i ett undantagsfall, i fråga om kemi å realgymnasium. Framställningar om att i själva studentexamen få tillgodoräkna betyg, givna i folkskollärarexamen, ha avslagits utom i de fall, då de gällt ämnet kristendomskunskap. I utlåtande den 1 februari 1932 angående ansökan från en folkskollärare om rätt att vid anmälan till studentexamen, respektive i studentexamen få tillgodoräkna vissa i folkskollärarexamen erhållna vitsord erinrade skolöverstyrelsen att — sedan överstyrelsen i sitt förutberörda utlåtande den 5 mars 1926 behandlat frågan om folkskollärares fortbildning i vetenskapligt hänseende — nya kursplaner för gymnasiet vunnit tillämpning och för studentexamen väsentligt ändrade bestämmelser utfärdats. Med hänsyn härtill kunde de resultat, till vilka överstyrelsens övervägande i nyssnämnda utlåtande lett, icke längre utan vidare anses äga giltighet, och de förslag till anordningar för folkskollärarexamens komplettering till studentexamen, vilka överstyrelsen då förordade, krävde väsentliga modifikationer. I 1933 års läroverksstadga har i § 110 mom. 4 föreskrivits, att den, som efter avlagd folkskollärarexamen under minst ett läsår bestritt tjänstgöring vid folkskola eller därmed jämförlig offentlig läroanstalt, finge efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall tillgodoräkna sig i folkskollärarexamen erhållna vitsord såsom godkända prov för flyttning till gymnasiets eller lyceets näst högsta årsklass ävensom i studentexamen vara befriad från prövning i kristendomskunskap. De sakkunniga. Den föreliggande frågan, vilken som nämnts berörts i en till de sakkunnigas övervägande hänskjuten framställning, sammanhänger icke omedelbart med deras egentliga utredningsuppdrag. Med hänsyn härtill anse sig de sakkunniga böra här allenast i korthet angiva, i vilka hänseenden de i det föregående framlagda förslagen rörande folkskoleseminariernas inre och yttre organisation ävensom de under de senare åren vidtagna ändringarna i läroverksstadgan kunna medföra ett förändrat utgångsläge för ärendets bedömande. Inledningsvis må emellertid, under hänvisning till vad i det föregående anförts rörande önskvärdheten av en utväxling av lärare mellan läroverken och folkskolorna, framhållas vikten av att det föreliggande spörsmålet, sedan den nya seminarieorganisationen trätt i verksamhet, vinner en för skolväsendet tillfredsställande lösning. I kapitel I I ha de sakkunniga föreslagit, att inträdesfordringarna vid 4-årigt folkskoleseminarium bestämmas till en nivå, som ungefärligen motsvarar de kunskaper, vilka ingå i realexamen. Vidare har i samma kapitel framlagts förslag till nya tim- och kursplaner för nämnda seminarium. I efterföljande sammanställning har — med utgångspunkt från timplanen för å ena sidan 3-årigt latin- och realgymnasium, å andra sidan 4-årigt folkskoleseminarium — gjorts en jämförelse mellan studentexamen och folkskollärarexamen.

189 T a b e l l 31.

Ä m n e

A n t a l v e c k o t i m m a r 3-årigt latingymnasium 3-årigt realgymnasium Därav i Därav i L I—III R I —III II III II III

i 4-årigt folkskoleseminarium

Kristendomskunskap .-

9 Modersmålet

14 Latin

22 Grekiska Tyska

14 7

2 Engelska

10 Franska

9 Historia med samhällslära Geografi

3 2

Filosofi

57i

llVi 6 Psykologi och pedagogik = 8

Matematik

8 Biologi med hälsolära .

7 >/i

Fysik

a»/»

Kemi

Av timtal och kursplaner a t t döma torde en folkskollärare, som avlagt examen å 4-årigt folkskoleseminarium enligt den av de sakkunniga föreslagna undervisningsordningen, böra kunna i studentexamen tillgodor ä k n a de i folkskollärarexamen givna vitsorden i följande fasta ämnen, nämligen kristendomskunskap, modersmålet och historia med samhällslära samt i följande tillvalsämnen, nämligen geografi, biologi med hälsolära samt filosofi, sistnämnda ämne med hänsyn till seminariets k u r s i psykologi och pedagogik. Vidare synes han kunna medgivas r ä t t att för latingymnasiet tillgodoräkna i folkskollärarexamen givna vitsord i engelska, matematik och fysik. Sålunda erhålles efterföljande tabell 32 rörande de kompletterande studier, som han för olika tillvalsämnesgrupper torde böra bedriva för att kunna godkännas som student på latin-, respektive realgymnasiet. ^ Enligt gällande läroverksstadga må som nämnts den, som efter a v l a g d folkskollärarexamen under viss tid tjänstgjort vid folkskola, efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall tillgodoräkna i folkskollärarexamen erhållna vitsord såsom godkända prov för flyttning till gymnasiets eller lyceets näst högsta årsklass ävensom i studentexamen v a r a befriad från prövning i kristendomskunskap. H ä r m e d har det första steget tagits i r i k t n i n g mot en författningsmässig reglering av folkskollärarnas tillträde till studentexamen. E n l i g t de sakkunnigas mening synes det böra övervägas, huruvida icke, därest de sakkunnigas förslag till undervisnings-

T a b e l l 32. Fasta ämnen

Bör härav fa tillgodoräkna

Tillvalsämnen

Bör härav få tillgodoräkna

3ör för studentexamen studera

Latingymnasiet. ,atin, franska Tyska, engelska engelska och Kristendomskun1. Kristendomsgeografi och tyska kunskap, moders- skap, modersmålet och geografi målet, latin, samt historia med franska samt samhällslära historia med samhällslära d:o Tyska, engelska Engelska och filod:o 2. d:o sofi (psykologi och filosofi och pedagogik) Latin och franska Engelska, geoEngelska, geografi och biologi grafi och biologi med hälsolära med hälsolära Latin, franska, Grekiska och grekiska och tyska tyska

3.

d:o

d:o

4.

d:o

d:o

5.

d:o

d:o

Grekiska och engelska

Engelska

6.

d:o

d:o

Grekiska och filosofi

Filosofi (psykologi o. pedagogik)

7.

d:o

d:o

8.

d:o

d:o

9.

d:o

d:o

Tyska, engelska Engelska och ma- Latin, franska och matematik tematik och tyska Engelska, mate- Engelska, mate- Latin och franska matik och fysik matik och fysik Matematik, fysik Matematik och Latin, franska fysik och kemi och kemi

Realgymnasiet. Tyska, franska Kristendomskun1. Kristendomskunskap, moders- skap, modersmå- och geografi let samt historia målet, engelska, historia med sam- med samhällslära hällslära samt matematik (allmän kurs) Tyska, franska d:o 2. d:o och filosofi

Geografi

Latin, franska och grekiska d:o

Engelska, matematik, tyska och franska

Filosofi (psj'kolo- Engelska, mategi o. pedagogik) matik, tyska och franska Franska, geografi Geografi och bio- Engelska, mateoch biologi med logi med hälso- matik och lära franska hälsolära Engelska, mateTyska, franska matik, tyska och fysik franskaochfys:k

3.

d:o

d:o

4.

d;o

d:o

5.

d:o

d:o

Franska, fysik och kemi

6.

d:o

d:o

7.

d:o

d:o

Biologi med häl- Engelska, mateBiologi med hälsolära, fysik solära matik, fysik och och kemi kemi d:o Matematik (specialkurs), fysik och kemi

Engelska, matematik, franska, fysik och k e n i

191 ordning vid det 4-åriga folkskoleseminariet accepteras, till ämnet kristendomskunskap böra läggas ämnena modersmålet, historia med samhällslära, geografi, biologi med hälsolära samt filosofi ävensom, i fråga om studentexamen på latingymnasium, engelska, matematik och fysik. Ifrågavarande folkskollärare skulle sålunda i studentexamen vara befriade från prövning i sagda ämnen. Samtidigt borde de medgivas r ä t t att, u t a n beprövande av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall, tillgodoräkna i folkskollärarexamen erhållna vitsord i n ä m n d a ämnen såsom godkända prov för flyttning till gymnasiets eller lyceets näst högsta årsklass. Skäl synas ej föreligga att i fortsättningen bibehålla hittillsvarande villkor om viss tids tjänstgöring i folkskola för r ä t t att tillgodräkna i folkskollärarexamen erhållna vitsord m. m. Bemärkas må, att efter realexamen torde erfordras minst 5 7 a års studier via folkskollärarexamen till studentexamen, nämligen 4 års studier vid folkskoleseminarium och minst 1 x/a års kompletterande studier för studentexamen. Däremot skall student enligt de sakkunnigas förslag k u n n a avlägga folkskollärarexamen efter 2 år, sålunda med inräknande av studietiden å gymnasiet efter 5 års studier från realexamen. Följaktligen kan det icke göras gällande, a t t ett borttagande av berörda villkor om viss tids tjänstgöring skulle öppna en genväg till studentexamen eller över huvud taget göra det förmånligt för vederbörande a t t först avlägga folkskollärarexamen och därefter studentexamen. I fråga om tillgodoräknande i övrigt av vitsord i folkskollärarexamen må anföras, att seminariekursen i kemi synes v a r a åtminstone jämställd med kursen för L I I 3 samt vidare seminariekurserna i engelska, fysik och kemi v a r a ungefär jämställda med kurserna för R I I 3 samt seminariekursen i matematik v a r a åtminstone jämställd med kursen för R I 3 . Enligt de sakkunnigas mening kan frågan om beredande av möjlighet för folkskollärare till fortbildning i vetenskapligt hänseende beredas en enkel men tillfredsställande lösning på sätt ovan antytts. Det synes ej erforderligt att anordna särskild utbildningskurs för de folkskollärare, som i syfte att bereda sig för inträde vid universitet eller högskolor vilja avlägga studentexamen. Lämpligen k u n n a dessa folkskollärare a v l ä g g a studentexamen samtidigt med lärjungar från enskild undervisning. Med nuvarande rika och lättillgängliga utbildningsmöjligheter torde det icke möta någon svårighet för dem att i de ämnen, v a r i de skola i studentexamen undergå prövning, förskaffa sig erforderliga kunskaper. ^ De sakkunniga sakna anledning att här ingå p å frågan rörande tillträde till studentexamen för dem, som avlagt folkskollärarexamen enligt nu gällande ordning. Det vill emellertid synas, som om det beträffande dessa abiturienter icke är möjligt att undvika en prövning från fall till fall av frågan, i vilken omfattning de böra få tillgodoräkna vitsord i folkskollärarexamen såsom godkända prov för flyttning till gymnasiets eller lyceets näst högsta årsklass och även av frågan, i vilka ämnen utöver kristendomskunskap de skola i studentexamen v a r a befriade från prövning.

192 C. Platsförmedling för folk- och småskollärare. Hos Kungl. Maj:t hemställde skolöverstyrelsen i skrivelse den 27 februari 1925, att Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 4 000 kronor till förfogande för upprättande av en för folk- och småskolor avsedd platsförmedlingsbyrå, vilken skulle stå under överstyrelsens inseende. Motivet till denna framställning var den då rådande bristen på lärarkrafter för folkoch småskolor, vilken medförde svårigheter för skoldistrikten att få vissa lärartjänster besatta med innehavare. Framställningen föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Sveriges allmänna folkskollärarförening igångsatte sedermera, efter initiativ av svenska seminarielärarföreningen, under år 1926 en platsförmedlingsbyrå, vilken fortfarande är i verksamhet. Härförutom finnes enligt uppgift ännu en enskild platsförmedlingsbyrå. Under kapitel V i det föregående ha de sakkunniga fäst uppmärksamheten vid att arbetslösheten bland småskollärarinnorna är betydande samt framhållit, att även bland folkskollärarna finnas vissa arbetslösa, uppgående våren 1935 bland de under åren 1932-1934 vid folkskoleseminarierna examinerade till 2, 3, respektive 6 procent av dem som sökt anställning. De senare årens erfarenhet har emellertid visat, att det, samtidigt med att denna arbetslöshet förelegat, ej sällan mött svårigheter för skoldistrikten att anskaffa kompetenta vikarier å lediga tjänster. Anledningen härtill är givetvis ej att söka i otillräcklig examination av lärare. Skolöverstyrelsen har fastmer vid sina kalkyler under de senare åren rörande behovet av lärare räknat med en reserv för tillgodoseende av ifrågavarande vikariatsbehov. Även de sakkunniga ha vid sina i nyssnämnda kapitel verkställda beräkningar rörande lärarbehovet tagit hänsyn till nämnda faktor. Svårigheterna att trots god tillgång på lärare besätta en del av de lediga lärartjänsterna med vikarier torde sammanhänga med den starka decentralisationen av vårt lands folkskolväsende och skulle med säkerhet i väsentlig grad kunna avhjälpas genom en mer vittutgrenad platsanskaffningsförmedling än den, som nu med enskilda medel kan åstadkommas. De sakkunniga vilja erinra, att för andra lärarkårer med statligt stöd anordnats platsförmedlingsbyråer, nämligen extralärarbyrån för läroverkens extra ordinarie lärarpersonal och flick- och samskoleföreningens byrå. Däremot åtnjuta de platsförmedlingsbyråer för folk- och småskollärare, som nu finnas och som ha ett väsentligt större klientel än de båda nyssnämnda tillsammantagna, ej understöd av statsmedel. Ur social och ekonomisk lika väl som ur pedagogisk synpunkt synes det vara av vikt, att en effektiv platsförmedling för folk- och småskollärare kommer till stånd. De sakkunniga ifrågasätta därför, huruvida ej en statsunderstödd eller statlig platsförmedlingscentral för nämnda lärare bör inrättas. Lämpligen torde av geografiska skäl organisationen böra decentrali-

193 seras, exempelvis genom upprättande a v tre byråer, en för Norrland, en för Svealand och en för Götaland. Det vill förefalla de sakkunniga, som om det skulle v a r a möjligt a t t genom ett utbyggande förmedelst statsunderstöd a v den redan existerande enskilda platsförmedlingen för ifrågavarande l ä r a r e ordna denna angelägenhet på ett tillfredsställande sätt för jämförelsevis låga kostnader. De sakkunniga förutsätta, att denna fråga, som ej direkt i n g å r i utredningsuppdraget, kommer att bli föremål för n ä r m a r e övervägande.

IX. Kostnadsberäkningar m. m. De kostnadsberäkningar, som detta kapitel innehåller, avse kostnaderna för den n y a seminarieorganisationen, sedan densamma fullständigt genomförts. De åsyfta sålunda ej kostnaderna för organisationen under övergångstiden. De sakkunniga förutsätta, att, såsom hittills plägat ske vid genomförandet av mer omfattande organisatoriska förändringar inom statsförvaltningen, vederbörande myndighet, d. v. s. i detta fall skolöverstyrelsen, årligen framlägger förslag till nästföljande etapp av omorganisationen. De sakkunniga ha på grund h ä r a v och även med hänsyn därtill, a t t de icke ägt för ändamålet erforderlig personkännedom, ej heller ansett sig böra framlägga förslag till uppförande på övergångs- eller indragningsstat av seminarielärare, vilkas befattningar på grund av omorganisationen bli överflödiga och som ej kunna förflyttas.

A.

Folkskoleseminarierna.

Behovet av seminarielärare. I avlöningsstaterna för de n u v a r a n d e folkskoleseminarierna äro, förutom rektorstjänster, uppförda följande lektorstjänster, nämligen vid dubbelseminariet i Göteborg » i Lund » i Uppsala » i Falun » i Luleå » i Linköping » i Umeå » i Karlstad 1 3 — 352240.

JJ JO 10 o, g o 7 7

194 l

enkelseminariet i Stockholm » i Växjö » i Kalmar Summa

86 A n m ä r k a s må, att för studentkurserna i Stockholm och Växjö, v i l k a som bekant hittills beretts en mindre fast ställning i seminarieorganisationen, vid sidan av ovannämnda ordinarie lektorstjänster anställts en extra ordinarie lektor vid v a r t och ett av sagda seminarier. Antalet lektorer u p p g å r sålunda nu, sedan Växjö-kursen temporärt indragits, till (86 + 1 = ) 87. I sin förutberörda skrivelse den 10 november 1931 anförde skolöverstyrelsen, a t t det högre antalet lektorstjänster vid folkskoleseminariet i Göteborg torde sammanhänga med dess k a r a k t ä r av provårsseminarmm s a m t vidare, a t t den omständigheten att vissa av dubbelseminarierna e 3 liksom det i Lund erhållit 10 sådana tjänster säkerligen berodde därpå, a t t i n r ä t t a n d e t a v n y a lektorstjänster vid folkskoleseminarierna avstannat, sedan f r å g a n om inskränkning i organisationen kommit på dagordningen. D ä r e m o t hade enkelseminarierna, anförde överstyrelsen, fått sin slutliga organisation tidigare och därför samtliga erhållit fullt antal ämneslärare. De sakkunniga ha vid sitt ställningstagande till frågan om behovet a v lektorer vid olika seminarietyper haft att t a g a hänsyn till att enligt d e r a s i det föregående utvecklade förslag studentkurserna skola göras 2-åriga och fast inordnas i seminarieorganisationen. P å grundval av de ovan motiverade timplanerna för folkskoleseminarierna h a de sakkunniga ansett sig böra r ä k n a med 9 lektorer vid seminarietypen 4 + 2 (studentkurs), med 10 lektorer vid seminarietypen 4 + särskild kurs för utbildning av småskoll ä r a r i n n o r till folkskollärarinnor, med 11 lektorer vid seminarietypen 4 + 4, med 7 lektorer vid seminarietypen 2 + 2 + 2 samt med 6 lektorer vid 4-årigt enkelseminarium. Detta innebär, att vid nedannämnda i de sakkunnigas organisationsförslag ingående seminarier skola v a r a anställda nedan angivet antal lektorer: vid folkskoleseminariet i Umeå (4 + 2) 1U » » i Falun (4 + särskild kurs) » » i Uppsala (4 + 2) J » » i Stockholm (4 + 2) .V » » i Linköping (4 + 4) ** » » i Göteborg (4 + 2) * » » i Lund (2 + 2 + 2) I b » » i Karlstad (4) Summa 70 Om hänsyn tages till de förutnämnda extra ordinarie lektorerna, skulle sålunda det nuvarande antalet lektorer vid bifall till de sakkunnigas förslag kunna minskas från 87 med 17 till 70. Härutöver bortfalla 3 rektorstjänster.

195 Vid de nuvarande folkskoleseminarierna finnas å stat uppförda ordinarie lärare i övningsämnen på sätt framgår av efterföljande sammanställning: Lärare Folkskoleseminarium

Dubbelseminariel

teckning

musik

eller

gymnastik med lek och idrott

lärarinna

manlig slöjd

i

kvinnlig hushålls- trädslöjd göromål gårdsskötsel

i

Falun (kvinnligt) ... Göteborg

(manliga

Karlstad

(

»

)

Linköping (

»

)

1 1 1 1

Luleå (sam-)

1 Lund (manligt)

1 Umeå (kvinnligt) •-

1 Uppsala (manligt) Enkelseminariet Kalmar

i

(kvinnligt) ...

Stockholm(

»

) ...

1 Summa

11 Växjö (manligt)

Summa summarum

68 Härutöver finnes vid ett vart av de manliga seminarierna samt vid semi" m ^ V - i ^ 1 1 1 ^ å S t a t U p p f ö r d e n !ärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan, alltså tillhopa 7 sådana lärarinnor. Sammanlagt finnas nu alltså (68 + 7 = ) 75 hit hänförbara lärartjänster vid folkskoleseminarierna. De sakkunniga ha för sin del funnit sig böra föreslå, att vid varje seminarium som regel anställes 1 lärare i vederbörande övningsämne dock ej i hushållsgöromål, i vilket ämne undervisningen enligt de sakkunnigas torslag skall få frivillig karaktär och för vilket kostnaden därför ej bör bestridas ur den ordinarie avlöningsstaten för vederbörande seminarium utan frän en särskild anslagspost. Med hänsyn till timbelastningen vid seminarietypen 4 + 4 bör emellertid vid seminariet i Linköping anställas Å lärare i ettvart av ämnena musik, gymnastik med lek och idrott samt manlig slöjd. Av samma skäl bör vid det ena av de båda kvinnliga dubbelsemmanerna, det i Stockholm, för undervisningen i kvinnlig slöjd beräknas 2 lärarinnor. Med hänsyn till att de elever, som deltaga i den särskilda kursen för småskollärarinnor vid seminariet i Falun, redan under småskollärarutbildningen erhållit undervisning i kvinnlig slöjd, erfordras vid nämnda seminarium endast 1 ordinarie lärarinna i sagda ämne Vid det tregrenade seminariet i Lund erfordras 2 ordinarie lärare i vart och ett av

196 ämnena musik, gymnastik med lek och idrott (1 manlig och 1 kvinnlig) samt manlig slöjd. Vidare tarvas 1 manlig och 1 kvinnlig ordinarie lärare vid seminarierna i Göteborg och Umeå för undervisning i gymnastik med lek och idrott av de manliga, respektive de kvinnliga eleverna vid nämnda seminarier. De sakkunnigas förslag åskådliggöres av nedanstående sammanställning: e11 e r

Lärare Folkskoleseminarium

lärarinna

gymnastik manlig med lek slöjd och idrott

i

trädkvinnlig mshålls- gårdsgöromål skötsel slöjd

teckning

musik

Manligt: Uppsala (4 + 2)

1 Linköping (4 + 4)

_

—

2 Umeå (4 + 2)

1 Göteborg (4 + 2)

l

1 Lund (2 + 2 + 2)

1 Karlstad (4-4-0)

2 (1 manlig och 1 kvinnlig) 2 (d:o) 2 (d:o) 1

—

—

1 1

~

Kvinnligt: Falun

(4 +

särskild

Stockholm (4 + 2)

1 —

1 Samseminarium:

Summa

1 ~

—

— 7 Su m m a s u m m a r u m

1 8 53

Vidare erfordras vid ettvart av de helt manliga seminarierna i Uppsala och Linköping 1 lärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan. Sammanlagt kräver sålunda den nya seminarieorganisationen (53 + 2 = ) 55 hit hänförbara lärare. Härav framgår, att av de nuvarande 75 ordinarie lärartjänsterna av hithörande slag ett antal av (75 — 55 = ) 20 sådana tjänster kan indragas vid ett bifall till de sakkunnigas förslag. Vid folkskoleseminarierna äro vidare anställda ordinarie övningsskollärare. Antalet sådana lärare utgör i regel vid enkelseminarium 4 och vid dubbelseminarium 7. Vid enkelseminariet i Stockholm finnas emellertid 6 ordinarie och 2 extra ordinarie övningsskollärare. Orsaken härtill är den starka belastning med övningslektioner, som övningsskolan vid sagda seminarium får vidkännas på grund därav att till detta seminarium för närvarande är förlagd provårskurs och 1-årig kurs för studenter. Vid

197 Växjöseminariet finnas med hänsyn till den dit förlagda studentkursen a n s t ä l l d a 2 extra ordinarie övningsskollärare, vilka bibehållits även sed a n studentkursen vid seminariet för innevarande budgetår temporärt indragits. Dubbelseminariet i Göteborg slutligen har 8 ordinarie övningsskollärare, beroende på a t t vid detta seminarium finnes provårskurs. F r å g a n om antalet övningsskollärartjänster sammanhänger på så sätt med frågan om antalet övningsskolavdelningar, att man p l ä g a r r ä k n a med en sådan lärartjänst per övningsskolavdelning. Såsom av kapitel I I framgår, h a de sakkunniga uppskattat det antal lektioner, som varje seminarieelev med nuvarande ordning för den praktiska lärarutbildningen får hålla, inom det 4-åriga seminariet till 52—58, d. v. s. till i genomsnitt 55, och inom den 1-åriga studentkursen till omkring 50. Läsåret omfattar enligt gällande seminariestadga 39 veckor, från vilken tid emellertid böra a v r ä k n a s ferier, helgdagar, a n d r a medgivna ledighetsdagar, skrivdagar, d a g a r för inträdesprövningar och folkskollärarexamen m. m. Den tid! som s t å r till förfogande för elevernas undervisningsövningar, k a n med h ä n s y n härtill beräknas till endast 32 av läsårets 39 veckor. Med utgångsp u n k t från den i stadgan föreskrivna maximala klassnumerären av 30 kommer sålunda på var och en av n ä m n d a 32 veckor att vid 4-årigt enkel55 x SO seminarium falla — ^ — = 51-6 lektioner per vecka, vid 4-årigt dubbelseminarium 2X51-6 = 103-2 och vid 1-årig studentkurs 5 l - X - ^ = 46-9 lektioner.

Med ovan angivet antal övningsskollärartjänster blir sålunda vid

de n u v a r a n d e seminarietyperna antalet elevlektioner per vecka och övningsskolavdelning vid 4-årigt enkelseminarium ~

=

12-9 lektioner, vid

4-årigt dubbelseminarium— 7 - 2 = 14-7 lektioner samt vid enkelseminarium med studentkurs (utan p r o v a r ) 5 1 ' 6 + 46'1 = l 6 - 4 lektioner. Av sist anförda siffror framgår, att antalet elevlektioner per dag och övningsskolavdelning u p p g å r till i genomsnitt 2 a 3 lektioner. Då emellertid huvuddelen av dessa lektioner ä r förlagd ovanför småskolestadiet, torde det k u n n a sägas, att antalet elevlektioner inom sistnämnda övningsskolstadium k a n komma mycket n ä r a 3 lektioner per dag. Undervisningen i övningsskolan handhaves sålunda under upp till hälften av den dagliga undervisningstiden av olika seminarieelever, vilket tydligen måste medföra stora svårigheter att bedriva undervisningen i övningsskolan så, att stadgans fordringar på övningsskolan såsom mönster för en god skola kunna uppfyllas. Enligt det i kapitel I I framlagda förslaget till ordning för den praktiska lärarutbildningen kommer en elev inom den 4-åriga linjen att få hålla sammanlagt 72 övningslektioner och en elev inom den 2-åriga student-

198 kursen sammanlagt 73 sådana lektioner. I bilaga D förutsattes, a t t varje elev inom den 2-åriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor får hålla sammanlagt omkring 40 övningslektioner. ^ P å s a m m a sätt som ovan angivits i fråga om det nuvarande antalet övningslektioner men med utgångspunkt från en klassnumerär av 24 kan beräknas, a t t belastningen med elevlektioner i övningsskolan vid bifall till n ä m n d a förslag blir per vecka inom de olika seminarielinjerna följande, nämligen för den 4-åriga linjen 54, för den 2-åriga linjen 54-8 och för den särskilda kursen 30 lektioner. För de olika seminarietyperna erhålles med u t g å n g s p u n k t från dessa tal följande a n t a l elevlektioner per vecka: seminarietypen 4 » 4+ 4 4+2 » 4 + särskild kurs » 2+ 2+ 2

° 108-0 108-8 ^ 4 '° I64'4

Om för seminarietypen 4 beräknas 5 övningsskolavdelningar, blir antalet elevlektioner per vecka och övningsskolavdelning 10-8. Om för seminarietypen 4 + 4 beräknas 9 övningsskolavdelningar, blir motsvarande antal 12. Om samma a n t a l övningsskolavdelningar, 9, beräknas för seminarietypen 4 + 2, blir ifrågavarande antal 12*1. Om för seminarietypen 4 + särskild kurs beräknas 7 övningsskolavdelningar, blir motsvarande antal 12. Om slutligen för seminarietypen 2 + 2 + 2 beräknas 13 övningsskolavdelningar, blir antalet i fråga 12-6. Nyss anförda siffror ge vid handen, att antalet elevlektioner per dag skulle, därest antalet övningsskolavdelningar bestämmes på sätt nu angivits, u p p g å till i genomsnitt 2 lektioner per dag, alltså något färre än vad n u ä r fallet. Det synes med hänsyn till vad ovan anförts rörande övningsskolans uppgift ej tillrådligt att överskrida sistnämnda tal, vadan de sakk u n n i g a i det följande anse sig böra utgå ifrån att antalet övningsskollär a r t j ä n s t e r vid de olika seminarietyperna bestämmes, för typen 4 till 5, för t y p e r n a 4 + 4 och 4 + 2 till 9, för typen 4 + särskild k u r s till 7 och för typen 2 + 2 + 2 till 13. För att möta den merbelastning på övningsskolan, som förorsakas av provårskandidaternas övningslektioner, föreslå de sakkunniga, a t t vid seminarium med provårskurs anställas ytterligare 2 övningsskollärare. Med de sakkunnigas förevarande förslag öppnas möjligheter a t t inom övningsskolan tillgodose önskemålet om elevernas utbildning för framtida verksamhet bland annat inom såväl flerklassiga skolformer som ock inom avdelningar för fortsatt undervisning. I detta sammanhang m å anföras, a t t de sakkunniga, med hänsyn särskilt till vikten av kontinuitet i undervisningen inom övningsskolan, ej funnit sig kunna tillstyrka en sådan an-

ordning av denna skola, att undervisningen inom densamma normalt förutsätter uppdelning av klasser vid undervisningen i särskilda ämnen i två eller flera avdelningar, vilka samtidigt skulle undervisas av var sin seminarieelev. En sådan anordning skulle under nuvarande förhållanden i kostnadshänseende icke vara av nämnvärd betydelse, enär merkostnaderna för en utvidgning av övningsskolan, på sätt de sakkunniga ovan föreslagit, neutraliseras av en motsvarande minskning av statens utgifter för bidrag till det kommunala skolväsendet. — Såsom av kapitel II framgår, har styrelsen för svenska seminarielärarföreningen i en till de sakkunniga den 18 april 1935 remitterad skrift gjort framställning angående ny tjänstebeteckning och titel för övningsskollärarna. De sakkunniga ha ansett, att förevarande spörsmål icke lämpligen bör upptagas till övervägande annat än i samband med en lönereglering för seminarielärarkåren. Av de sakkunnigas ovanstående förslag framgår, att de räkna dels med 9 övningsskollärare vid samtliga folkskoleseminarier av typerna 4 + 2 (studentkurs) och 4 + 4 utom vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, vid vilka på grund av de dit förlagda provårskurserna erfordras 11 övningsskollärare dels ock med 7 övningsskollärare vid folkskoleseminariet i Falun, med 13 vid seminariet i Lund och slutligen med 5 vid enkelseminariet i Karlstad. Inalles finnas nu 71 ordinarie och 4 extra ordinarie övningsskollärare, alltså 75 sådana lärare. Enligt de sakkunnigas förslag skulle erfordras 74 sådana lärare, alltså 1 lärare mindre än som nu finnes. Den undervisning i kunskaps- och övningsämnen, som ej kan handhavas av de ordinarie lärarna, bör liksom nu är fallet anförtros åt timlärare. Däremot skulle de extra ordinarie ämneslärare och övningsskollärare, vilka med nuvarande organisation av studentkurserna äro anställda vid seminarierna, vid bifall till de sakkunnigas förslag bortfalla. De sakkunniga ha med utgångspunkt från totala antalet veckotimmar i respektive ämnen å ena sidan, de ordinarie lärarnas författningsenliga undervisningstid å den andra, ävensom med hänsyn tagen till undervisningen i olika ämnen i den föreslagna övningsskolan beräknat antalet erforderliga extratimmar i nämnda ämnen på sätt framgår av uppgifter, som komma att lämnas i det följande vid beräkningen av de årliga kostnaderna för folkskoleseminarierna. Till belysande av de förändringar, som de sakkunnigas förslag medföra i fråga om det nuvarande antalet ordinarie lärartjänster vid folkskoleseminarierna, återgives efterföljande sammanställning. Vid en preliminär undersökning, som utförts med ledning av å ena sidan ovanstående uppgifter, å andra sidan inom skolöverstyrelsen erhållna nppgifter rörande den tidpunkt, då de vid seminarierna nu anställda ordinarie lärarna kunna beräknas avgå med pension, samt rörande nuvarande vakansförhållanden, har det visat sig, att den övergångsstat, som vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag kan bli erforderlig från och med budgetåret 1938/1939, sannolikt ej blir av nämn-

200 Antal ordinarie tjänster budgetåret 1935/1936

enligt de sakkunnigas förslag

— 3

11 Rek torer

Skillnad

— 16

Lektorer

70 Lärare i teckning

— 3

i musik

— 6

i gymnastik med lek och idrott

— 3

i manlig slöjd

»

i kvinnlig slöjd

+ 1 + 3

»

i hushållsgöromål

— 4

»

i trädgårdsskötsel

— 3

» » »

Lärarinna i kvinnlig slöjd i manligt övningsskola

•••

seminariums

Övningsskollärare Summa

+ 3 -36

värd omfattning. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla önskvärdheten av att vid sådana förflyttningar av lärare från nu innehavda tjänster, som kunna föranledas av de sakkunnigas förslag, de ovan omförmälda extra ordinarie övningsskollärare, som vid nuvarande organisation äro anställda vid seminarierna i Stockholm och Växjö och vilka enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta arvode med samma belopp som avlöning för ordinarie övningsskollärare, i berörda hänseende jämställas med sistnämnda lärare, åtminstone i de fall då den extra ordinarie läraren kan åberopa förslagsvis mer än fem tjänstår i sin nuvarande befattning vid seminariet. Årliga utgifter. Folkskoleseminariernas årliga utgifter kunna enligt den numera tilllämpade riksstatsuppställningen särskiljas i utgifter för avlöningar, för omkostnader, för materiel, böcker m. m., för stipendier samt för dyrtidstillägg. De sakkunniga följa vid sin efterföljande utredning rörande den nya seminarieorganisationens årsomkostnader nyssnämnda uppdelning på utgiftsrubriker. Avlöningar. Vad först angår utgifter för avlöningar, anse de sakkunniga sig böra för överskådlighetens skull utgå från de anslagsposter, som upptagas i den avlöningsstat för folkskoleseminarierna, som Kungl. Maj:t fastställt i nådigt brev den 26 april 1935. Avlöningarna beräknas på grundval^ av nu gällande avlöningsbestämmelser, vilka finnas angivna i berörda nådiga brev.

201 F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i U m e å (dubbelt samseminarium).

Lön

Tjänstgöringspenningar

Rektor

5 000

2 500

7 500

1 lektor

3 900

5 800

8 lektorer

15 200

46 400

1 lärare i teckning

3 510

3 510

»

i musik

3 510

3 510

»

i gymnastik med lek och idrott

3 380

3 380

1 lärarinna i gymnastik med lek och i d r o t t

2 990

2 990

1 lärare i manlig slöjd

2 940

2 940

1 lärarinna i kvinnlig slöjd

1 lärare i trädgårdsskötsel

1 övningsskollärare

3 400

16 800

10 400

27 200

»

Summa

1980 Säger

2 400

111010 F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i F a l u n (kvinnligt dubbelseminarium)

Lön

Tjänstgöringspenningar

Rektor

5 000

2 500

7 500

1 lektor

3 900

5 800

9 lektorer

35 100

17 100

52 200

1 lärare i teckning

3 510

3 510

3 510

Summa

i kvinnlig slöjd

— — — —

1 lärare i trädgårdsskötsel

1 övningsskollärare 6 >

2 100

3 400

12 600

7 800

20 400

—

—

103 690

»

i musik

1 lärarinna i gymnastik med lek och idrott

2 990

»

Säger

3 510 2 990 1980 2 400

Ur den i sagda avlöningsstat uppförda anslagsposten till a v l ö n i n g a r t i l l t j ä n s t e m ä n å o r d i n a r i e s t a t bestridas ur särskilda delposter utgifter för lön och tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och fyllnadsarvoden åt vikarier. Delposten till Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Lön och

202 F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i U p p s a l a (manligt dubbelseminarium)

Rektor 1 lektor'. 8 lektorer 1 lärare i teckning 1

»

i musik

»

i gymnastik med lek och idrott-••

»

i manlig slöjd

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

7 500

5 000

2 500

3 900

5 800

15 200

46 400

3 510

3 510

3 510

3 510

3 380

3 380

2 940

2 940 1080

1 lärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan

1 lärare i trädgårdsskötsel

2 400

1 övningsskollärare

2 100

3 400

16 800

10 400

»

27 200 107 120

Säger

F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i S t o c k h o l m (kvinnligt dubbelseminarium)

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

Rektor

5 000

2 500

7 500

1 lektor

3 900

5 800

8 lektorer

15 200

46 400

1 lärare i teckning

3 510

3 510

3 510

3 510

1 l ä r a r i n n a i gymnastik med lek och idrott

2 990

2 990

»

i kvinnlig slöjd

»

i

»

i musik

»

>

2 400

1 lärare i trädgårdsskötsel

1 övningsskollärare

2 100

3 400

13 000

34 000

»

••

tjänstgöringspenningar, som i sagda avlöningsstat är uppförd med 1031920 kronor, beräkna de sakkunniga, under hänvisning till vad ovan anförts rörande behovet av lärare, enligt å sid. 201—204 angivna speciella avlöningsstater för de särskilda folkskoleseminarierna. Härvid har i enlighet med de numera tillämpade grunderna för beräk-

203 F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i L i n k ö p i n g (manligt dubbelseminarium).

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

Rektor

5 000

2 500

7 500

1 lektor

3 900

5 800

10 lektorer

39 000

19 000

58 000

1 lärare i teckning

3 510

3 510

3 510

3 510

i musik i »

3 510

3 510

i gymnastik med lek och idrott-

3 380

3 380

3 380

3 380

»

i manlig slöjd

2 940

2 940

»

i

2 940

2 940

»

»

1 lärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan

1 lärare i trädgårdsskötsel

1 övningsskollärare

2 100

3 400

16 800

10 400

27 200

»

1080 Säger

2 400

128 550

F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i G ö t e b o r g (dubbelt samseminarium).

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

Rektor

5 000

2 500

7 500

1 lektor

3 900

5 800

8 lektorer

15 200

46 400

1 lärare i teckning

3 510

3 510

»

i musik

3 510

3 510

»

i gymnastik med lek och idrott

3 380

3 380

1 lärarinna i gymnastik med lek och i d r o t t

2 990

2 990 2 940

1 lärare i manlig slöjd

2 940

1 lärarinna i kvinnlig slöjd

1 lärare i trädgårdsskötsel

2 400

1 övningsskollärare 10 »

3 400

13 000

Säger

34 000 117 810

204 F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i Lund (tredelat samseminarium).

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

5 000

2 500

7 500

3 900

5 800

6 lektorer

23 400

34 800

1 lärare i teckning

3 510

3 510

i musik

3 510

3 510

i

3 510

3 510

3 380

3 380

1 lärarinna i gymnastik med lek och idrott

2 990

2 990

1 lärare i manlig slöjd

2 940

2 940

2 940

2 940

1980 Rektor 1 lektor

»

»

»

»

i gymnastik med lek och idrott

»

i

»

»

1 lärarinna i kvinnlig slöjd

2 400

1 lärare i trädgårdsskötsel

1 övningsskollärare

2 100

3 400

25 200

15 600

40 800

»

119 460

Säger

F o l k s k o l e s e m i n a r i e t i Karlstad (enkelt samseminarium)

Rektor

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

5 000

2 500

7 500

1 lektor

3 900

5 800

5 lektorer

19 500

9 500

29 000

1 lärare i teckning

»

i musik

3 510

3 510

»

i gymnastik med lek och idrott-

3 380

3 380

»

i manlig slöjd

2 940

2 940

1 lärarinna i kvinnlig slöjd

1 lärare i trädgårdsskötsel

1 övningsskollärare

3 400

8 400

5 200

13 600

» Säger

2 400

75 460

205 n i n g a v avlöningsanslag räknats med lön för kvinnlig lärare i alla fall, d ä r vederbörande tjänst skall ha kvinnlig innehavare, men i alla övriga fall med lön för manlig lärare. S u m m a n av slutbeloppen för ovan angivna seminarier utgör 876 570 kronor, med vilket belopp förevarande delpost till Avlöningar till tjänstem ä n å ordinarie stat: Lön och tjänstgöringspenningar sålunda bör uppföras. Motsvarande belopp utgör under budgetåret 1935/1936 1031920 kronor, vadan alltså uppstått en besparing om (1031920 — 876 570 =) 155 350 kronor. A t t m ä r k a är, att sagda belopp å 876 570 kronor ej kommer att utgöra den verkliga årliga utgiften för ändamålet. P å grund av att en del av de tjänster, för vilka enligt det ovanstående beräknats lön för manliga innehavare, torde komma a t t bes ä t t a s med kvinnor, vilka åtnjuta lägre lön, torde den verkliga utgiften, liksom n u ä r fallet, r ä t t avsevärt komma att understiga anslagsbeloppet i fråga. Delposten till Avlöningar till tjänstemän å ordmarie stat: Ålderstilllägg, vilken nu är uppförd med ett belopp av förslagsvis 200 000 kronor, k a n självfallet ej beräknas på grundval av hittillsvarande förhållanden u t a n synes böra uppskattas efter schablon. Med u t g å n g s p u n k t från näst högsta ålderstillägget för vederbörande ordinarie l ä r a r e ha de sakkunnig a beräknat n ä m n d a delpost till 140 000 kronor, d. v. s. till ett belopp, som med 60 000 kronor understiger dess n u v a r a n d e belopp. Delposten till Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Fyllnadsarvoden åt vikarier, nu förslagsvis 36 080 kronor, är givetvis vansklig att ber ä k n a . De sakkunniga ha minskat det n u för ändamålet uppförda anslagsbeloppet i ungefärlig proportion till minskningen av antalet lärartjänster enligt de sakkunnigas förslag och därvid kommit fram till ett belopp, som i avrundningssyfte utförts med 30 430 kronor. Under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat skulle sålunda beräknas ett belopp av (876 570 + 140 000 + 30 430 = ) 1047 000 kronor. Med hänsyn till vad de sakkunniga inledningsvis i detta kapitel anfört, anse de sig icke böra i den avlöningsstat, vartill de framlägga förslag, ber ä k n a storleken av de n u v a r a n d e anslagsposterna till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat och å indragningsstat. Vad sedan angår anslagsposten till a r v o d e n o c h s ä r s k i l d a e r s ä t t n i n g a r , b e s t ä m d a a v K u n g l . M a j : t, må följande anföras. Då studentkurserna enligt de sakkunnigas förslag skola fast inordnas i seminarieorganisationen, saknas anledning att bibehålla särskilt för sig den n u v a r a n d e under sagda anslagspost uppförda delposten till arvoden till timlärare och extra övningsskollärare för undervisning vid studentkurser. Denna delpost bör sammanslås med den n u v a r a n d e delposten, benämnd Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden till extralärare och timlärare. Sistnämnda delpost avser dels

206 arvoden till timlärare i kunskapsämnen för sådan undervisning, som ej kan bestridas av de ordinarie lärarna, dels ock arvoden till extra ordinarie lärare i övningsämnen samt ersättning till ordinarie övningslärare för undervisning utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden. För de olika seminarierna ha, p å sätt i det föregående framhållits, nedanstående till n ä r m a s t liggande h u n d r a t a l avrundade belopp beräknats vara för ändamålet erforderliga: vid folkskoleseminariet i Umeå i Falun » » i Uppsala » » i Stockholm » » i Linköping » » i Göteborg i Lund » » i Karlstad

kronor 9 800 » 1 12 000 » 11100 » U 700 » 12 500 » 12 700 » 9 400 5 8 » 0° Summa kronor 85 000

Förevarande delpost bör sålunda uppföras med ett belopp av 85 000 kronor. Till arvoden till extralärare och timlärare ä r för budgetåret 1935/ 1936 uppfört ett belopp av 40 800 kronor samt till arvoden till t i m l ä r a r e och extra övningsskollärare för undervisning vid studentkurser förslagsvis 18 700 kronor, sålunda sammanlagt 59 500 kronor. Anslagsökningen uppgår sålunda till (85 000 — 59 5 0 0 = ) 25 500 kronor. Vid denna jämförelse bör emellertid beaktas, att seminariernas verksamhet för n ä r v a r a n d e ä r i avsevärd grad nedskuren, varför siffran 59 500 kronor icke är ett riktigt u t t r y c k för den nuvarande organisationens behov av h ä r ifrågavarande lärare. För arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare ä r i gällande avlöningsstat uppfört ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor. J ä m likt beslut av 1935 års riksdag skall sådan arvodesförhöjning utgå blott till och med budgetåret 1936/1937. De sakkunniga, vilkas förslag till avlöningsstat som nämnts avser förhållandena efter seminarieorganisationens fulla genomförande, r ä k n a därför icke med något anslagsbelopp för sagda ändamål. Den i den nuvarande avlöningsstaten uppförda delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom beräkna de sakkunniga till samma belopp, som nu är uppfört, nämligen förslagsvis 1000 kronor. Till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden för undervisning i hushållsgöromål är i den n u v a r a n d e avlöningsstaten uppfört ett belopp av 3 300 kronor, avsett för sådan undervisning i övningsskolorna vid folkskoleseminarierna i Göteborg och Uppsala 1

Därav för sommarkursen 900 kronor.

207 (1 350 kronor per seminarium). Enligt vad de sakkunniga tidigare anfört, skall undervisningen i n ä m n d a ämne i seminarieklasserna bli av frivillig k a r a k t ä r , och de sakkunniga h a därför ej i avlöningsstaterna för de olika s e m i n a r i e r n a r ä k n a t med ordinarie l ä r a r i n n a i ämnet. Däremot synes böra beräknas dels arvoden till sagda frivilliga undervisning, dels ock arvoden för undervisning i övningsskolan i samma ämne. Folkskolesem i n a r i e r n a i Uppsala, Göteborg och Lund s a k n a lokaler för skolkök och torde därför böra ordna undervisningen exempelvis genom överenskommelse med folkskolestyrelsen i vederbörande stad. H ä r v i d torde — såvida det ej anses lämpligare att anordna skolkökslokaler inom vederbörande seminarium — komma att förfaras så, att vederbörande folkskoleseminar i u m till staden gäldar ersättning i ett för allt för de kostnader, staden åsamkas genom att seminariet får disponera ifrågakommande lärarpersonal och lokaler. Sagda ersättningsbelopp böra med hänsyn till sin nat u r beräknas under det till folkskoleseminariet anvisade anslaget till omkostnader. De sakkunniga återkomma i det följande härtill. Däremot bör under förevarande delpost till arvoden för undervisning i hushållsgörom å l beräknas arvoden för sagda undervisning vid de folkskoleseminarier, som förfoga över egna skolkökslokaler. N ä m n d a arvoden ha de sakkunn i g a u p p s k a t t a t till följande belopp: vid folkskoleseminariet * » » » » » » »

i Umeå i Falun i Stockholm i Linköping i Karlstad

kronor 1125 » 675 » i 350 » 900 » 675 Summa kronor 4 725

Förevarande delpost synes böra beräknas till i a v r u n d a t tal 4 700 kronor. Med h ä n s y n till vad nyss anförts, låter det sig ej göra att jämföra beloppet med den för ändamålet nu uppförda delposten. Emellertid är a t t märka, att u r den n u v a r a n d e avlöningsstaten u t g å r ett belopp av sammanlagt 7 920 kronor till ordinarie lön åt lärarinnor i hushållsgöromål, för vilket ä n d a m å l de sakkunniga som nämnts ej beräknat medel. I gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna är uppförd en delpost å 6 400 kronor till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier, beräknad efter ett belopp av 800 kronor för l ä r a r e i trädgårdsskötsel vid sådant seminarium. De sakkunniga r ä k n a med 500 kronor per dubbelseminarium utom vid seminarierna i Linköping och Lund, vid vilka tilläggsarvodet i fråga torde böra bestämmas till 800 kronor. Följaktligen bör ifrågavarande anslagspost uppföras med ett belopp av 4 100 kronor, vilket innebär en anslagsminskning med 2 300 kronor. Den i avlöningsstaten uppförda delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Särskilda arvoden vid provårs-

208 seminarier

beräkna

de sakkunniga

till oförändrat belopp, 18 600 kro-

nor. Den i avlöningsstaten uppförda delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Tilläggsarvoden till lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurser för utbildande av kyrkomusiker beräkna de sakkunniga till samma belopp, som nu utgår, nämligen förslagsvis 4 200 kronor. F ö r e v a r a n d e anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bes t ä m d a av Kungl. Maj:t, bör sålunda uppföras med ett belopp av samm a n l a g t (85 000 + 1000 + 4 700 + 4 100 + 18 600 + 4 200 = ) 117 600 kronor. U r den nu i avlöningsstaten uppförda anslagsposten till a v l ö n i n g a r t i l l ö v r i g i c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l utgå ur särskilda delposter arvoden till seminarieläkare, seminariebibliotekarier och biträden vid rektorsexpeditioner. V a d först a n g å r delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden till seminarieläkare, är att anteckna, att sådant arvode enligt omförmälda nådiga brev den 26 april 1935 utgör vid enkelseminar i u m 1200 kronor, vid enkelseminarium med studentkurs 1500 kronor och vid dubbelseminarium 2 100 kronor, dock med j ä m k n i n g s r ä t t för skolöverstyrelsen. Med hänsyn till de sakkunnigas organisationsförslag synes denna beräkningsnorm icke kunna oförändrad tillämpas. De sakkunniga föreslå, i n ä r a anslutning till n u v a r a n d e system, a t t förevarande arvoden vid fullt genomförd omorganisation beräknas efter 225 kronor per seminarieavdelning och 50 kronor per övningsskolavdelning. Med användning av detta beräkningssätt erhållas efterföljande seminarieläkararvoden, nämligen vid folkskoleseminariet i Umeå kronor 1 800 » » i Falun » ! 70° » x, i Uppsala * l800 » » i Stockholm » 1 yo° 2 25 » » i Linköping » ° » » i Göteborg » 1 90° i Lund » 2 000 1 15 » » i Karlstad » ° Summa kronor 14 500 Som synes överensstämma de föreslagna beloppen i det närmaste med dem, som n u enligt ovannämnda nådiga brev den 26 april 1935 skola utgå. F ö r e v a r a n d e delpost bör upptagas med 14 500 kronor, vilket belopp är 400 kronor högre än det som med nuvarande inskränkning av klassavdelning a r n a s a n t a l utgår. Liksom hittills skett, bör dyrtidstillägg ej utgå å dessa arvoden. Enligt omförmälda nådiga brev utgör arvode för bibliotekarie vid enkelseminarium 500 kronor, vid sådant seminarium med studentkurs 700 kronor och vid dubbelseminarium 900 kronor, dock med jämkningsrätt för

209 skolöverstyrelsen. I anslutning till dessa grunder r ä k n a de s a k k u n n i g a m e d ett bibliotekariearvode av 900 kronor vid seminarietyperna 4 + 4 och 2 + 2 + 2, med 800 kronor vid seminarietypen 4 + 2 samt med 500 kronor vid seminarietypen 4. Ifrågavarande arvode blir s å l u n d a vid folkskoleseminariet

Umeå Falun U

PPsala Stockholm Linköping Götebor Lund g Karlstad

kronor 800 » 800 » 800 » OQQ » 900 » 800 » 900 » 500 Summa kronor 6 300

Den avsedda delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personalArvoden Ull seminariebibliotekarier bör sålunda uppföras med ett belopp a v 6 300 kronor, d. v. s. med 2 600 kronor lägre belopp än den n u v a r a n d e for andamålet uppförda delposten å 8 900 kronor. Vad slutligen a n g å r delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner, utgör sådant arvode enligt omförmälda nådiga brev 400 kronor vid enkelseminarium 500 kronor vid sådant seminarium med studentkurs och 600 kronor vid dubbelseminarium, dock med jämkningsrätt för skolöverstyrelsen De sakkunniga ha i n ä r a anslutning härtill funnit sig böra r ä k n a med 700 kronor för seminarietyperna 4 + 4 och 2 + 2 + 2, med 550 kronor för sem m a n e t y p e n 4 + 2 och med 450 kronor för seminarietypen 4. Ifrågavarande arvoden skulle sålunda utgöra vid folkskoleseminariet

Umeå

Falun Uppsala Stockholm Linköping Göteborg Lund Karlstad

kronor 550 , 550 »» 550 »•» 550 ^» 700 _» 550 », 700 » 450 Summa kronor 4 600

Förevarande delpost bör sålunda uppföras med 4 600 kronor, vilket innebar en minskning med 1500 kronor från den nu för ändamålet uppförda delposten å 6100 kronor. Vad nu anförts innebär, a t t förevarande anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle uppföras med ett belopp av (14 500 + u 300 + 4 600 = ) 25 400 kronor. Den nu i avlöningsstaten uppförda anslagsposten till s ä r s k i l d a l ö n e f ö r m å n e r till o r d i n a r i e och i c k e - o r d i n a r i e tjänste1 4 — 352240.

210 m ä n omfattar delposter till hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier, till hyresbidrag till l ä r a r e vid seminarierna i Göteborg och Stockholm, till tillfällig löneförbättring samt till provisorisk avlönmgsforbattring. Ur delposten till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier utgår n u sådan ersättning, v a r a dyrtidstillägg ej må utgå, till, bland andra, rektor vid folkskoleseminariet i K a l m a r med 2 400 kronor, i K a r l s t a d med 2 500 kronor, i Linköping med 3 000 kronor samt i Umeå med 3 000 kronor. Vid ett bifall till de sakkunnigas förslag om nedläggande a v förstnämnda seminarium, bortfaller omförmälda belopp å 2 400 kronor. Däremot tillkommer hyresersättning till rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm, vars tjänstebostad, såsom av det efterföljande framgår, skulle t a g a s i anspråk för seminarieundervisningen. Sistnämnda hyresersättning beräkna de sakkunniga till samma belopp som den kommunala hyresersättningen till rektor vid högre allmänt läroverk i Stockholm under å r 1935, eller till 3 700 kronor. Vidare torde hyresersättning med 3 000 kronor böra beräknas åt rektor vid folkskoleseminariet i Lund, till vilken sådan ersättning hittills ej utgått, enär befattningen uppehållits med vikarie. Slutligen bör, liksom nu ä r fallet, beräknas en m a r g i n a l for regler i n g av hyresersättningen åt vederbörande rektorer. E t t belopp om 1000 kronor torde v a r a tillräckligt för detta ändamål. Förevarande delpost, som nu utgör 14 500 kronor, skulle sålunda uppföras med (2 400 + 2 500 + 3 000 + 3000 — 2400 + 3700 + 3000 + 1 0 0 0 = ) 16200 kronor. Anslagsökningen uppgår sålunda till 1700 kronor. Bestämmelser rörande bestridande av medel ur delposten till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm h a meddelats senast i ovan omförmälda nådiga brev den 26 april 1935. Med tillämpning av dessa bestämmelser ha de sakkunniga beräknat n ä m n d a delpost, som n u ä r uppförd med förslagsvis 14 000 kronor, till förslagsvis 20 000 kronor, motsvarande en anslagsökning med 6 000 kronor. Delposten till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Tillfällig löneförbättring, nu uppförd med förslagsvis 222 780 kronor, har på grundval av h ä r u t i n n a n under budgetåret 1935/1936 gällande bestämmelser och med tillämpning av n u gällande dyrortsgruppering beräknats till i r u n t tal 194 000 kronor, motsvarande en anslagsminskning med 28 780 kronor. Delposten till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarxe tjänstemän: Provisorisk avlöningsförbättring, som n u utgör 21120 kronor, har på motsvarande sätt beräknats till, för avrundning av avlöningsstatens slutsumma, 29 800 kronor, vilket representerar en anslagsökning med 8 680 kronor. Förevarande anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och

211 icke-ordinarie tjänstemän torde sålunda böra 20 000 + 194 000 + 29 800 = ) 260 000 k r o n o r .

uppföras

med

(16 200 4 -

D e n avlöningsstat, som skall a v riksdagen fastställas, skulle s å l u n d a enligt de s a k k u n n i g a s ovanstående förslag efter folkskoleseminarieorganis a t i o n e n s f u l l s t ä n d i g a g e n o m f ö r a n d e få f ö l j a n d e u t s e e n d e : Avlöningsstat: 1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: a. Lön och tjänstgöringspenningar b. Alderstillägg, förslagsvis c. Fyllnadsarvode åt vikarier, förslagsvis 2.

kronor 876 570 » 140 000 > 30 430

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: a. Arvoden till extralärare och timlärare kronor 85 000 b. Understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom, förslagsvis » i 000 c. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål » 4 700 d. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier » 4 JQQ e. Särskilda arvoden vid provårsseminarier .... » 18 600 f. Tilläggsarvoden till lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurser för utbildande av kyrkomusiker, förslagsvis » 4 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Arvoden till seminarieläkare kronor b. Arvoden till seminariebibliotekarier » c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner » i.

14 500 6 300 4 600

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: a. Hyresersättning till rektorer vid vissa seminaner kronor 16 200 b. Hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm, förslagsvis » 20 000 c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis 194 000 d. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis J29_800

j 047

117 6 0 0

25 400

2G0 000

Summa förslagsanslag kronor 1 450 000 , M e d s a g d a s l u t s u m m a , 1450 000 kronor, s k u l l e s å l u n d a f ö r s l a g s a n s l a g e t t i l l bolkskoleseminarier: Avlöningar u p p f ö r a s . F ö r b u d g e t å r e t 1935/1936 u t g ö r m o t s v a r a n d e a n s l a g 1709 300 k r o n o r . F ö r a t t å v ä g a b r i n g a j ä m f ö relse m e l l a n n y s s n ä m n d a b å d a belopp, bör emellertid det s i s t n ä m n d a mins k a s m e d d e m e d e l , s o m n u a v s e s för a v l ö n i n g t i l l t j ä n s t e m ä n å överg å n g s - , r e s p e k t i v e å i n d r a g n i n g s s t a t , s a m t v i d a r e m e d d e n n u v a r a n d e delp o s t e n t i l l a r v o d e s f ö r h ö j n i n g t i l l v i s s a e x t r a o r d i n a r i e ä m n e s l ä r a r e sål u n d a m e d (37 000 + 4 800 + 5 000 = ) 46 800 k r o n o r t i l l 1662 500 k r o n o r H ä r v i d e r h å l l e s , a t t d e t för a v l ö n i n g a r v i d f o l k s k o l e s e m i n a r i e r n a e n l i g t de s a k k u n n i g a s o v a n s t å e n d e f ö r s l a g e r f o r d e r l i g a b e l o p p e t m e d (1 662 500

212 — 1450 000 = ) 212 500 kronor understiger motsvarande under budgetåret 1935/1936 utgående anslagsmedel. Omkostnader. Härefter övergå de sakkunniga till att beräkna storleken av de erforderliga anslagsmedlen för omkostnader efter seminarieorganisationens fullständiga genomförande. De sakkunniga ha härvid utgått från den i omförmälda nådiga brev den 26 april 1935 fastställda omkostnadsstaten för folkskoleseminarierna. I sagda omkostnadsstat finnas, bland andra, två anslagsposter, den ena å förslagsvis 10 000 kronor till reseersättningar, avsedda för reseersättningar åt de lärare vid seminarierna i Skara, Landskrona och Härnösand, som på grund av indragning av nämnda seminarier förflyttas till andra läroanstalter, och den andra å förslagsvis 3 500 kronor till oförutsedda behov. Förstnämnda anslagspost ha de sakkunniga, vilka som nämnts i sitt föreliggande förslag ej beröra övergångsförhållanden, icke upptagit i efterföljande förslag till omkostnadsstat. Särskild anslagspost till oförutsedda behov torde ej erfordras, då omkostnadsanslaget har förslagsanslags natur. Den omkostnadsstat, som efter omorganisationens fullständiga genomförande enligt de sakkunnigas förslag bör fastställas för folkskoleseminarierna, åskådliggöres medelst efterföljande tablå: Särskilda uppbördsmedel

U t g i f t e r Folkskoleseminarium

Umeå Falun Uppsala-Stockholm

ErforUppInderligt låtelse av komster Trädgår- Särskil- S u m m a lokaler, av träd- Summa anslagsBränbelopp inersättutsle, Övriga darnas da kurgårning för darna komster gifter lyse expen- under- ser och lyse ser håll och föreläsoch ningar skötsel vatten Expenser

Övriga utgifter

9 600 11000

4 360

11000 11400 11500 11000 10 200 11200

»1 540

26 500

2 400

2 500

24 000

5 500

28 700

27 000

4 800

1 8

29 800

28 800

22 450

2 750

19 700 26 800

2 500

350 WOO

woo

29 650

2 800

24 200

1 100

2 900

28 800

27 000

23 600

22 800

7 100

Göteborg

7 400 11800 8 500 11200

2 000

6 200

1 4

8 000

2 700

3 000

10 000 11850

Karlstad ••

2 850

Linköping Lund

14500 199 200 10 500 4 000 12 640 213 700 Summa 79 200 87 450 34 410 1 a Därav för simundervisning 500 kronor. — Därav för särskild kurs i finska språket 840 kronor. — 8 Därav för anordnande av undervisning i hushållsgöromål åt flickor i seminariets övningsskola 1 750 kronor. — * Därav för a n o r d n a n d e av undervisning i hushållsgöromål åt flickor i seminariets övningsskola och för kvinnliga elever i seminariet 2 200 kronor. — 6 Därav för simundervisning 300 kronor. ^ _

213 Beträffande de under delposten till Övriga utgifter: Särskilda kurser och föreläsningar vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Göteborg och Lund beräknade beloppen för anordnande av undervisning i hushållsgöromål hänvisa de sakkunniga till vad härutinnan i det föregående anförts. Anmärkas må, att de sakkunniga ej ansett skäl föreligga att i omkostnadsstaten beräkna utgifter för anordnande av friluftsläger, för vilket ändamål enligt omförmälda nådiga brev den 26 april 1935 medel nu utgå vid två folkskoleseminarier. Däremot ha de sakkunniga, med hänsyn till vad i ämnet i det föregående anförts, beräknat i regel 500 kronor per folkskoleseminarium för anordnande av simundervisning. Nu utgå anslag för ändamålet enligt berörda nådiga brev endast vid två folkskoleseminarier med 600, respektive 400 kronor. Förevarande förslagsanslag till Folkskoleseminarier: Omkostnader skulle sålunda beräknas till 199 200 kronor efter omorganisationens genomförande eller, i avrundat tal, till 200 000 kronor. Motsvarande anslag ar för budgetåret 1935/1936 uppfört med ett belopp av 267 700 kronor. Om sistnämnda belopp, med hänsyn till vad ovan anförts, minskas med vad som belöper på reseersättningar och oförutsedda behov, erhålles en rest av (267 700 - 10 000 - 3 500 = ) 254 200 kronor. De sakkunnigas förslag har sålunda medfört en minskning av motsvarande nu utgående medel till omkostnader vid folkskoleseminarierna med (254 200 — 200 000 =) 54 200 kronor. Enligt nu gällande grunder skola utgifter för lokalhyra m. m. bestridas av statens allmänna fastighetsfond. Sålunda utgå vid folkskoleseminariet i Lund avgäld med 1630 kronor för ett åt seminariet upplåtet jordområde och vid folkskolseminariet i Göteborg lokalhyra med 2 000 kronor för vissa lokaler. Sagda belopp skola även vid ett bifall till de sakkunnigas förslag bestridas av fastighetsfonden. Enligt verkställda beräkningar torde det emellertid vid Göteborgsseminariet vara erforderligt att för övningsskolans behov förhyra ytterligare 2 rum utöver de nu förhyrda. Med hänsyn härtill synes lokalhyran vid nämnda seminarium bora okas från nuvarande 2 000 kronor till uppskattningsvis 3 000 kronor, att gäldas av statens allmänna fastighetsfond. Av sagda fond skall sålunda vid bifall till de sakkunnigas förslag gäldas sammanlagt (1 630 + 3 000 = ) 4 630 kronw till lokalhyror m. m. vid folkskoleseminarierna. Materiel, böcker m. m. Ur det nu i riksstaten uppförda reservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. bestridas utgifter för böcker, undervisningsmateriel och inventarier, materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål samt materiel för lek och idrott. Dessa kostnader ha de sakkunniga vid fullt genomförd organisation beräknat på sätt framgår av efterföljande tablå. Anmärkas må, att den jämförelsevis låga siffran for materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål vid folkskole-

214 seminariet i Falun beror dels på att slöjdundervisningen i den särskilda kursen vid detta seminarium är av ringa omfattning, dels ock på att för eleverna i denna kurs icke räknats med någon frivillig undervisning i hushållsgöromål, enär tillfälle till deltagande i dylik undervisning erbjudits vid elevernas föregående utbildning till småskollärarinnor.

Folkskoleseminarium

Materiel för Böcker, undervisning undervisningsmateriel i slöjd och hushållsoch invengöromål tarier Kronor Kronor

Materiel för lek och idrott

Summa

Kronor

Kronor

2 200

7 500

5 000

7 100

5 000

2 200

7 500

5 500

2 500

8 300

5 000

2 500

7 800

5 500

2 500

8 300

5 000

2 500

7 800

3 500

5 200

39 500

17 700

2 300

59 500

5 000

Umeå Falun Uppsala ••• Stockholm Linköping Göteborg... Lund Karlstad ... Summa kronor

Förevarande anslag skulle sålunda efter organisationens genomförande beräknas till 59 500 kronor eller, i avrundat tal, till 60 000 kronor. Då anslaget under budgetåret 1935/1936 är uppfört med 67 200 kronor, skulle alltså uppstå en anslagsminskning av 7 200 kronor. Att märka är, att förevarande anslag i kanske högre grad än de förutnämnda rönt inverkan av de senare årens starka begränsning av elevantalet vid seminarierna. Den reella besparingen blir på grund härav större än den nyss angivna siffran ger vid handen. Stipendier. Enligt kungörelsen den 14 juli 1916 (nr 339) angående stipendier åt elever vid statens folkskoleseminarier har skolöverstyrelsen att meddela beslut rörande beloppet av det anslag till stipendier, som skall tillkomma varje seminarium, samt rörande antalet av de elever vid var 3 e seminarium, till vilka stipendier anses böra utgå. Vid bestämmandet av nämnda anslagsbelopp skall hänsyn tagas dels till graden av elevernas understödsbehov, dels ock till deras kostnader för resa fram och åter mellan seminariestaden och hemorten. Stipendium må endast tilldelas elev, som är verkligt behövande. Under de senare åren ha stipendier vid folkskoleseminarierna utdelats med i genomsnitt något över 75 kronor per vid höstterminens bördan inskriven elev. De sakkunniga räkna med sagda belopp samt utgå vidare

215 från a t t varje seminarieklass kommer att omfatta 24 elever. Med dessa beräkningsgrunder erhålles efterföljande tablå rörande det erforderliga stipendieanslaget vid varje seminarium: vid folkskoleseminariet i Umeå » » i Falun i Uppsala » Stockholm Linköping Göteborg Lund » » » i Karlstad

kronor onor 10 800 » 10 800 » 10 800 » 10 800 » 14 400 » 10 800 » 10 800 » 7 200 Summa kronor 86 400

Keservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier bör sålunda vid fullt genomförd omorganisation uppföras med ett belopp av 86 400 kronor. Då anslaget under innevarande budgetår är uppfört med 75 500 kronor, skulle alltså uppstå en anslagsökning med 10900 kronor. Emellertid är att märka, att beloppet å 75 500 kronor hänför sig till n u v a r a n de exceptionella organisatoriska förhållanden vid folkskoleseminarierna. I sin förutnämnda skrivelse den 10 november 1931 beräknade skolöverstyrelsen, a t t anslaget i fråga skulle efter ett fullständigt genomförande a v överstyrelsens organisationsförslag behöva uppgå till 250 000 kronor. Dyrtidstillägg. Utgifterna för dyrtidstillägg åt seminariepersonalen bestridas nu u r det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till dyrtidstilllägg åt befattningshavare i statens tjänst. Enligt verkställda överslagsberäkningar torde n ä m n d a anslag k u n n a minskas med i runt tal 50 000 kronor vid ett bifall till de sakkunnigas ovanstående förslag. Sammanfattning. Enligt de sakkunnigas förslag här ovan skulle, sedan seminarieorganisationen fullständigt genomförts, de i sammanställningen överst å sid. 216 angivna anslagen i riksstaten uppföras med nedannämnda belopp. Till jämförelse angivas även de belopp, varmed motsvarande anslag äro uppförda i riksstaten för budgetåret 1935/1936. Emellertid bör för jämförelsens skull, såsom redan tidigare framhållits, från de för innevarande budgetår uppförda anslagen avräknas, i fråga om avlöningar 46 800 kronor, och, i fråga om omkostnader, 13 500 kronor, alltså tillhopa 60 300 kronor. Å andra sidan minskas genom de sakkunnigas förslag belastningen å förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst med 50 000 kronor. Den beräkneliga anslagsminskningen genom de sakkunnigas förslag utgör sålunda — om här bortses från den ökning med 1000 kronor av de u t a v statens allmänna fastig-

216 A n s

Anslag för budgetåret 1935/1936

Enligt de sakkunnigas förslag

Ökning (+), respektive minskning (—)

Kronor

Kronor

Kronor

1 709 300

1 450 000

— 259 300

267 700

200 000

—

67 700

reservationsanslag..

67 200

60 000

—

7 200

Stipendier, tionsanslag

75 500

86 400

+

10 900

1 a g

Folkskoleseminarier: Avlöningar,

förslags-

»

'. Omkostnader,

»

: Materiel, böcker m. m.,

»

för-

reservaSumma

2119 700

1796 400

— 323 300

hetsfond gäldade hyresutgifterna vid folkskoleseminariet i Göteborg, varmed ovan räknats — (323 300 — 60 300 + 50 000 = ) 313 000 kronor. Att märka är, att denna anslagsminskning hänför sig till en genom tillfälliga åtgärder i avsevärd grad beskuren organisation. Anslagsminskningen skulle följaktligen, därest den kunde sättas i relation till vad den nuvarande organisationen skulle kosta vid full verksamhet, uppgå till större belopp. Till sist må lämnas efterföljande jämförelse mellan kostnaderna för de olika i de sakkunnigas organisationsförslag ingående seminarierna. Härvid medräknas ej sådana utgifter, som skola bestridas ur gemensämhetsanslag eller ur gemensamma anslagsposter, såsom ålderstillägg, fyllnadsarvoden, särskilda löneförmåner och dyrtidstillägg.

Folkskoleseminarium

Lön och TillArvoden läggstjänstAvlögörings- Arvoden till un- arvoden Mateningar penniu- till extra dervis- till lära- till övrig Omkost- riel, Stipen- Summa gar till; lärare ning i nader böcker dier tjänste- och tim- husdinarie trädm. m. män å or- lärare hålls-^ gårds - personal j dinarie göromål skötsel stat 111010

9 800

3 150

24 000

7 500 10 800

167 885

Falun (4 + sär103 690 skild kurs) Uppsala (4 + 2)..- 107 120

12 000

3 050

27 000

7100 10 800

164 815

11 100

—

28 800

7 500 10 800

168 970

3 250

19 700

8 300 10 800

169 070

12 500

3 850

26 800

7 800 14 400

195 600

Göteborg (4 + 2).. 117 810 Lund (2 + 2 + 2) 119 460

12 700

3 250

8 300 10 800

176 460

9 400

— —

500 800

3 600

27 000

7 800 10 800

75 460

5 800

22 800

5 200

178 860 119 235

Umeå (4 + 2)

Stockholm (4 + 2) 113 470 Linköping (4 + 4) 128 550

Karlstad (4) Summa

876 570

85 000

4 726

7 200

25 400 199200 59 600 86 400 1 3 4 0 8 9 5

217 Om de här ovan angivna kostnaderna slås ut per examinerad elev, erhålles en medelkostnad per elev av vid seminarietypen 4 + 2 (med undantag för de speciellt organiserade seminarierna i Falun, Stockholm och Göteborg) kronor 3 510 vid seminarietypen 4 + 4 » 4 975 » » 2+ 2+ 2 » 2485 H ä r a v framgår, att seminarietypen 2 + 2 + 2 ä r den från ekonomisk s y n p u n k t för statsverket fördelaktigaste och seminarietypen 4 + 4 den minst fördelaktiga formen av seminarieorganisation. Engångsutgifter. Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag erfordras dels vissa smärre omändringsarbeten i ett p a r av de nuvarande seminariebyggnaderna, dels ock vid ett p a r seminarier ytterligare undervisningsmateriel för den utökade övningsskolan. Till sistnämnda seminarier torde k u n n a överflyttas erforderlig undervisningsmateriel från exempelvis det nedlagda folkskoleseminariet i K a l m a r eller från de småskoleseminarier, som enligt de sakkunnigas mening skola indragas. Erfordras härutöver utgifter för berörda ändamål, torde dessa u t a n olägenhet k u n n a täckas av vederbörande seminariers löpande anslag till omkostnader och till materiel, vartill hänsyn torde böra tagas vid anslagsberäkningen under övergångstiden. Till sådana utgifter k u n n a hänföras kostnader för b ä n k a r och erforderlig övrig lokalutrustning för den utvidgade övningsskolan. Vad angår erforderliga ändringsarbeten i de nuvarande seminariebyggnaderna, ha de sakkunniga funnit, a t t folkskoleseminariebyggnaderna i Uppsala, Linköping och F a l u n torde k u n n a u t a n vidare a n v ä n das för de ändamål, de sakkunniga ovan angivit. Vid folkskoleseminariet i Stockholm erfordras, såsom ovan antytts, för övningsskolan ytterligare 4 klassrum utöver de nu disponerade. Dessa torde kunna åvägabringas genom att för ändamålet använda rektorsbostaden. Kostnaderna för h ä r a v föranledda omändringsarbeten ha de sakkunniga ansett k u n n a begränsas inom en kostnadsram av 6 000 kronor, Folkskoleseminariebyggnaden i Lund, som nu är i n r ä t t a d för manliga elever, skall enligt de sakkunnigas förslag i n r y m m a samseminarium. Lokalerna synas u t a n ändringsarbeten lämpa sig för detta ändamål. De sakkunniga ha i det föregående anfört, att för tillgodoseende av blivande utrymmesbehov ämnesrum vid förevarande seminarium torde för seminarieelevernas undervisning böra komma till a n v ä n d n i n g i stället för klassrum. Kostnaderna härför ha beräknats till 750 kronor. ^ Folkskoleseminariebyggnaden i Göteborg, som nu ä r avsedd för manliga elever, skall enligt förslaget användas till samseminarium. Utgifterna för h ä r a v föranledda ändringsarbeten beräkna de sakkunniga till 6 000 kronor.

218 F ö r anordnande av en slöjdsal för manliga elever vid det n u v a r a n d e kvinnliga folkskoleseminariet i Umeå, vilket enligt förslaget skulle förvandlas till samseminarium, torde erfordras ett belopp av 2 500 kronor. F ö r vissa m i n d r e ändringsarbeten vid det manliga folkskoleseminariet i Karlstad, vilket enligt de sakkunnigas förslag skulle tjänstgöra såsom samseminarium, synes ett belopp av 2 000 kronor v a r a tillfyllest. Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag erfordras sålunda följande engångskostnader, nämligen vid folkskoleseminariet i Stockholm kronor 6 000 » i Lund » 750 » » i Göteborg » 6 000 » » i Umeå » 2 500 » » i Karlstad » 2 000 Summa kronor 17 250 För ändamålet torde böra anvisas ett särskilt engångsanslag å 17 500 kronor. Organisationens genomförande. Enligt de sakkunnigas mening är det bland a n n a t av kostnadsskäl av vikt, att den n u v a r a n d e organisationen av folkskoleseminarierna, som i hög g r a d bär provisoriets prägel, snarast möjligt ersattes av den definitiva organisationen. J ä m l i k t de av de sakkunniga föreslagna stadgebestämmelserna för folk- och småskoleseminarierna skall ansökning om inträde i folkskoleseminarium vara ingiven till rektor beträffande den 4-åriga linjen och den särskilda kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor samt småskoleseminarium senast den 10 maj och beträffande den 2-åriga linjen för studenter senast den 1 augusti det år, då inträde avses. Enligt samma förslag skall inträdesprövning till den 4-åriga linjen, till den särskilda kursen och till småskoleseminarium anordnas på vårterminen. De sakkunniga föreslå, att omorganisationen successivt genomföres från och med läsåret 1936—1937, varvid den särskilda kursen icke synes böra igångsättas förrän under sommaren 1937. Under denna förutsättning synes böra för läsåret 1936/1937 generellt medgivas, att inträdesansökning, avseende n ä m n d a läsår, må ingivas senast den 1 augusti 1936 samt vidare föreskrivas, a t t inträdesprövning skall under år 1936 anordnas vid början av höstterminen n ä m n d a år och att läsåret 1935—1936 skall vid seminarium omfatta en däremot svarande kortare tid. Därest riksdagen beslutar den nya organisationen senast i maj 1936, torde, om nyssberörda bestämmelser meddelas, svårigheter icke möta för de inträdessökande a t t träffa avgörande vid vilket seminarium de skola söka inträde. I fall skolöverstyrelsen redan på ett tidigt stadium erhållit i uppdrag a t t inkomma med förslag till stadgebestämmelser rörande folk- och småskoleseminarierna, torde sådana kunna utfärdas under loppet av juni eller juli 1936. För att i görligaste mån för de inträdessökande underlätta för-

219 beredelserna till inträdesprövningen vid höstterminens början kan ifrågasättas, h u r u v i d a icke redan omedelbart efter det riksdagen fattat sitt beslut i fråga om den n y a organisationen provisoriska föreskrifter rörande inträdesproven böra i avbidan på de slutliga stadgebestämmelserna utfärdas. Därest förevarande fråga i sin helhet förelägges 1936 års riksdag och omorganisationen som nämnts successivt genomföres från och med läsåret 1936—1937, synes den — med hänsyn till a t t elever under läsåret 1935 —1936 intagits i första klassen av det 4-åriga folkskoleseminariet allenast vid seminariet i Göteborg — kunna, i vad a n g å r folkskoleseminarierna, v a r a i det närmaste slutförd redan med u t g å n g e n av läsåret 1937—1938. Vad småskoleseminarierna beträffar, ä r att m ä r k a , att intagning i första klassen våren 1935 endast skett vid ett sådant seminarium. P å grund härav och av tidigare vidtagna inskränkningar skulle den nuvarande sniåskoleseminarieorganisationen kunna praktiskt taget i sin helhet avvecklas redan från och med läsåret 1936—1937.

B.

Småskoleseminarierna.

Behovet av seminarielärare m. m. Vid småskoleseminarierna finnas nu på ordinarie stat, förutom rektor, två lärarkategorier, nämligen ämneslärare och övningsskollärare. Dessutom finnes vid seminariet i Lycksele en skolköksföreståndarinna på ordinarie stat. Enligt § 67 i stadgan den 31 december 1919 (nr 889) för av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, i n r ä t t a d e småskoleseminarier, vilken stadgeföreskrift jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1933 gäller beträffande de n u v a r a n d e statliga småskoleseminarierna, fordras för anställning som ordinarie ämneslärare, bland annat, att ha med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen eller förvärvat a n n a n teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet av minst häremot svarande omfattning ävensom att ha blivit i föreskriven ordning av skolöverstyrelsen förklarad behörig och lämplig till den sökta tjänsten. Behörig till rektorstjänst är ordinarie l ä r a r e vid småskoleseminarium. Avlöningen vid småskoleseminarierna u t g å r med samma belopp för ämnes- och övningsskollärare och motsvarar den för övningsskollärare vid .folkskoleseminarium bestämda avlöningen. Skolöverstyrelsen erinrade i utlåtande den 19 oktober 1930 över 1928 års lönekommittés betänkande om svårigheterna att med nyssnämnda avlöningsförmåner erhålla sådana sökande till ämneslärartjänsterna, som innehade önskvärda teoretiska och pedagogiska kvalifikationer. I utlåtande den 28 j a n u a r i 1931 över 1929 års seminariesakkunnigas betänkande förklarade sig överstyrelsen finna det rimligt och nödvändigt, att kra-

ven på ämneslärarnas kompetens skärptes. Starka skäl talade för att kompetensfordringarna bestämdes till minst de för ämneslärartjänst vid kommunal mellanskola gällande och att löneförmånerna bestämdes med hänsyn därtill. I utlåtande den 10 november 1931 betonade överstyrelsen återigen frågans stora vikt och betydelse för småskollärarutbildningen samt framhöll, att den förestående koncentrationen av denna utbildning med ett större antal dubbelseminarier måste vara ägnad att föra frågan ett stort steg närmare sin lösning. Det föreliggande spörsmålet upptogs icke till realbehandling vid 1932 års riksdag i samband med frågan om omorganisationen av småskoleseminarierna. Det synes de sakkunniga vara av vikt, att den föreliggande frågan vinner en tillfredsställande lösning i samband med den ytterligare koncentration av småskollärarutbildningen, som blir en följd av ett bifall till de sakkunnigas förslag. Det lärer ej kunna bestridas, att den kompetens, som nu kräves av ämneslärare vid småskoleseminarium, är för låg i förhållande till skolunderbyggnaden hos deras elever och med hänsyn till de uppgifter som vid bifall till de sakkunnigas förslag komma att åvila småskoleseminariernas ämneslärare. De sakkunniga ha i det föregående visat, att kunskapsnivån hos de vid småskoleseminarierna intagna eleverna efter hand har höjts. Vid bifall till de sakkunnigas i det föregående framlagda förslag om höjning av inträdesfordringarna torde det bli ofrånkomligt att öka den formella kompetensen hos seminarielärarna. Det synes av pedagogiska skäl sålunda icke försvarligt, att småskoleseminariernas elever undervisas av lärare med lägre formell kompetens än den, som lärarna i realskolan inneha. Som bekant fordras som villkor för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, att sökanden antingen uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid högre allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, eller med hänsyn till vissa särskilda kvalifikationer blivit av Kungl. Maj:t förklarad behörig till lektorstjänst i sagda ämnen. Det förefaller med hänsyn till vad nu anförts naturligt, att ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarium höjes till att motsvara åtminstone den, som fordras för anställning som adjunkt vid allmänt läroverk. Härvid bör, i likhet med vad som nu gäller beträffande ämneslärare vid folkskoleseminarium, särskilt avseende fästas vid lärdomsförtjänster i pedagogik samt hänsyn tagas till sådana förtjänster, som ådagalägga sökandens lämplighet som lärare vid lärarutbildningsanstalt, varjämte avseende synes böra fästas vid avlagd folkskollärarexamen i förening med väl vitsordad verksamhet i folkundervisningens tjänst. I anslutning till dessa synpunkter hålla de sakkunniga före, att personer, som avlagt filosofie magisterexamen och därjämte folkskollärarexamen, böra i nu förevarande avseende jämställas med dem, som inneha kompetens för adjunktsbefattning vid allmänt läroverk. Skäl tala dock för att skolöverstyrelsen fortfarande skall förklara vederbörande sökande behörig och lämplig till den sökta

221 tjiinsten. De sakkunniga föreslå, att behörighetsvillkoren för ämneslärare vid småskoleseminarium ändras med hänsyn till vad nu anförts. Sagda lärare böra i så fall benämnas adjunkter och lönen för dem — i analogi med vad som gäller beträffande lektor vid folkskoleseminarium, vars avlöning är densamma som för lektor vid läroverk — bestämmas efter samma grunder som avlöningen för adjunkt vid läroverk. För behörighet till rektorstjänst vid småskoleseminarium torde bland annat böra fordras, att vederbörande innehar den ovan föreslagna behörigheten till ämneslärartjänst vid sådant seminarium. Avlöningen för småskoleseminarierektor torde böra bestämmas på samma sätt som avlöningen för realskolerektor. Beträffande de ämneslärare, som nu inneha ordinarie tjänst vid småskoleseminarium, torde böra meddelas motsvarande övergångsbestämmelser, vilka jämlikt kungörelsen den 16 september 1918 (nr 757) meddelades i fråga om adjunkt vid folkskoleseminarium i samband med lektorsinstitutionens införande vid dessa seminarier. De sakkunniga utgå i det följande från att vid småskoleseminarierna skola vara inrättade följande ordinarie tjänster, nämligen rektors-, adjunkts- och övningsskollärartjänster. Vid ettvart av de sex i de sakkunnigas organisationsförslag ingående småskoleseminarierna bör vara inrättad en rektorstjänst. Vidare erfordras enligt beräkningar, som utförts av de sakkunniga på grundval av i det föregående föreslagna timplaner, vid enkelt 2-årigt småskoleseminarium 2 adjunktstjänster, vid dubbelt 3-årigt småskoleseminarium 6 adjunktstjänster samt vid dubbelt 2-årigt småskoleseminarium 4 adjunktstjänster. Vad övningsskollärartjänsterna angår, må följande anföras. Såsom framgår av vad de sakkunniga anfört i kapitel III, kan beräknas, att med nuvarande anordning av den praktiska lärarutbildningen en elev inom 2-årigt seminarium får hålla omkring 23 lektioner och en elev inom 3-årigt seminarium 32 a 35 lektioner, d. v. s. i genomsnitt omkring 33 lektioner. Antalet övningslektioner per vecka kan, med utgångspunkt härifrån och från en till 32 veckor beräknad effektiv arbetstid samt vid en klassnumerär av 30, beräknas för 2-årigt seminarium till 21-6 och för 3-årigt seminarium till 31 lektioner per vecka. Då vid varje småskoleseminarium i regel för närvarande äro anställda 2 övningsskollärare, som förestå var sin avdelning, blir antalet elevlektioner per övningsskolavdel21'6 ning för det 2-åriga seminariet —^- = 10*8 och för 3-årigt seminarium 31 _ -g-— 15-5 lektioner. Antalet elevlektioner vid 2-årigt seminarium uppgår sålunda till i genomsnitt 1-8 eller nära 2 timmar per dag, vilken belastning med hänsyn till att övningsskolan vid denna linje i allmänhet omfattar endast det känsliga småskolestadiet måste medföra olägenheter ur undervisningssynpunkt. Antalet elevlektioner vid den 3-åriga seminarielinjen, vars övningsskola är organiserad som 6-klassig folkskola, uppgår som sy-

222 nes till n ä r m a r e 3 lektioner per dag, vilket tal i ännu högre grad m å s i e medföra en stark påfrestning på övningsskolan. Enligt de sakkunnigas i kapitel I I I utvecklade förslag skulle en elev i 2-årigt seminarium beredas tillfälle att hålla sammanlagt omkring 41 lektioner och en elev i 3-årigt seminarium omkring 63 lektioner. P å samma sätt som ovan angivits i fråga om det nuvarande antalet övningslelktioner men med utgångspunkt från en klassnumerär av 24 k a n beräknas, att belastningen med elevlektioner i övningsskolan vid bifall till n ä m n d a förslag blir per vecka vid 2-årigt enkelseminarium under höstterminen 25-4 och under vårterminen 32 lektioner samt vid 2-årigt dubbelseminariu m under höstterminen 50-8 och under vårterminen 64 lektioner. V i d 3-årigt enkelseminarium kommer antalet övningslektioner per vecka a t t uppgå till 47-i och vid 3-årigt dubbelseminarium till 94-2. Om för 2-årigt enkelseminarium beräknas 2 övningsskolavdelningar, blir belastningen under höstterminen 12-7 och under vårterminen 16 lektioner, allt per vecka och avdelning. Med 3 övningsskolavdelningar bli motsvarande tal 8'5 och 10-7 lektioner. Med hänsyn till att huvuddelen a v övningsskolan vid denna seminarieform utgöres av klasserna 1 och 2, vilka äro känsligast för belastning med elevlektioner, synes det v a r a nödvändigt att här r ä k n a med 3 övningsskolavdelningar, d. v. s. med 3 övningsskollärartjänster. För att vid 2-årigt dubbelseminarium, vid vilket övningsskolans organisation är densamma som vid enkelseminarium av denna typ, hålla belastningen vid samma storlek, skulle sålunda erfordras 6 övningsskollärartjänster. Om för 3-årigt enkelseminarium beräknas 4 övningsskolavdelningar, blir belastningen 11-8 övningslektioner per vecka och avdelning. Visserligen är detta tal något större än det ovan för den 2-åriga typen beräknade. D å emellertid övningsskolan vid den 3-åriga typen omfattar klasserna 1—6, k a n belastningen delvis skjutas över på de mera bärkraftiga högre klasserna. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att för denna seminarietyp beräknas 4 övningsskollärartjänster, d. v. s. för dubbelt seminariu m 8 sådana tjänster. De sakkunnigas ovanstående förslag innebär sålunda, att vid ettvart av småskoleseminarierna i Skara, Växjö och Landskrona skulle i n r ä t t a s 6 övningsskollärartjänster, vid seminariet i Luleå 8 sådana tjänster samt vid e t t v a r t av seminarierna i Härnösand och F a l u n 3 sådana tjänster. De förändringar, de sakkunnigas förslag medföra i förhållande till nuv a r a n d e läraruppsättning, belysas av den å sid. 223 återgivna sammanställningen. Såsom av nämnda sammanställning framgår, minskas antalet rektorstjänster med 2 men ökas antalet ämneslärar-(adjunkts-)tjänster med 6 och antalet övningsskollärartjänster med 15, varförutom en tjänst som skolköksföreståndarinna bortfaller. Den starka ökningen av övningsskoll ä r a r t j ä n s t e r n a sammanhänger med vad de sakkunniga i det föregående

223 Småskoleseminariet T j ä n s t

< »

a re" po

gp :

3 W

B

"2.

B Oq

O:

» a VI

W

i 33

T]

•

— a

p: -J 3 O" en S3

r "<! o?r en

33 65

•o P >-)

P 3 Bi P

3 B 3 P

»i en

B

n o

1 2

2 IG

»5

B O-

a »

re re*

Under budgetåret 1935/1936:

Skolköksföreståndarinna. Enligt

de sakkunnigas förslag:

Övningsskollärare

32 Skolköksföreståndarinna.

föreslagit i fråga om den praktiska lärarutbildningen. A n m ä r k a s må, a t t den merutgift för statsverket, som sistnämnda ökning innebär, kompenseras av en motsvarande minskning av statsbidraget till det kommunala folkskoleväsendet. Årliga utgifter. För småskoleseminarierna finnas nu under åttonde huvudtiteln uppförda motsvarande anslag som för folkskoleseminarierna, sålunda till avlöningar, till omkostnader, till materiel, böcker m. m. samt till stipendier. Härutöver finnes ett tillfälligt anslag till anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor, till vilket de sakkunniga ej t a g a hänsyn vid efterföljande framställning, samt dessutom ett förslagsanslag till bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat hos landsting uppförda seminarielärare m. fl., vilket ej behöver här särskilt beröras. Dyrtidstillägg till personalen vid småskoleseminarierna bestrides ur det förutberörda gemensamhetsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, De sakkunniga behandla nedan frågan om årskostnaderna för den av dem föreslagna seminarieorganisationen och följa därvid samma ordning som vid behandlingen av motsvarande spörsmål i fråga om folkskoleseminarierna. Avlöningar. Avlöningsstat för småskoleseminarierna h a r senast fastställts av Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 26 april 1935. De sakkunniga ber ä k n a här nedan med vilka belopp de i n ä m n d a avlöningsstat uppförda

anslagsposterna böra upptagas vid bifall till de sakkunnigas förslag och efter den föreslagna seminarieorganisationens fullständiga genomförande. Härvid undantages emellertid, av skäl som ovan berörts, anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Anslagsposten till a v l ö n i n g a r t i l l t j ä n s t e m ä n å o r d i n a r i e s t a t omfattar delposter till lön och tjänstgöringspenningar, till ålderstillägg samt till fyllnadsarvoden åt vikarier. Förstnämnda delpost till Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Lön och tjänstgöringspenningar har med utgångspunkt från i det föregående föreslagna löneförmåner för rektor och adjunkter samt från nuvarande löneförmåner för övningsskollärare beräknats på följande sätt. S m å s k o l e s e m i n a r i e t i L u l e å (3-årigt dubbelseminarium).

Rektor 1 adjunkt

Lön

Tjänstgöringspenningar

Summa

4 400

2 000

6 400

2 700

4 300

8 000

5 adjunkter

13 500

1 övningsskollärare.

2 100

3 400

14 700

9 100

23 800

»

69 400

Säger S m å s k o l e s e m i n a r i e t i H ä r n ö s a n d (2-årigt enkelseminarium).

Rektor

Lön

Tjänstgöringspenningar

4 400

2 000

6 400 4 300

Summa

1 adjunkt

2 700

1 » 1 övningsskollärare

2 700

4 300

3 400

4 200

2 600

»

6 800 26200

Säger S m å s k o l e s e m i n a r i e t i F a l u n (2-årigt enkelseminarium) Lön

Tjänstgöringspenningar

4 400

2 000

6 400

1 adjunkt

2 700

4 300

2 700

4 300 3 400

Rektor »

1 övningsskollärare

2 100

4 200

2 600

» Säger

Summa

6 800 26 200

225 S m å s k o l e s e m i n a r i e t i S k a r a (2-årigt dubbelseminarium) Lön

Tjänstgöringspenningar

Rektor

4 400

2 000

6 400

1 adjunkt

2 700

4 300

3 adjunkter

8 100

4 800

12 900

1 övningsskollärare 5 »

3 400

10 500

6 500

17 000

Säger

Summa

44 000

S m å s k o l e s e m i n a r i e t i V ä x j ö (2-årigt dubbelseminarium). Lön

Tjänstgöringspenningar

Rektor

4 400

2 000

6 400

1 adjunkt

2 700

4 300

3 adjunkter

4 800

12 900

1 övningsskollärare 5 »

2 100

3 400

10 500

6 500

Säger

Summa

17 000 44000

S m å s k o l e s e m i n a r i e t i L a n d s k r o n a (2-årigt dubbelseminarium).

Lön

Tjänstgöringspenningar

Rektor

4 400

2 000

6 400

1 adjunkt

2 700

4 300

3 adjunkter

4 800

12 900

1 Övningsskollärare 5 »

3 400

10 500

6 500

17 000

Säger

Summa

44000 Summan av de ovan angivna beloppen utgör 241 800 kronor, med vilket belopp förevarande delpost sålunda bör uppföras. Motsvarande delpost utgör nu 132 800 kronor, vadan alltså anslagsökningen uppgår till (241800 — 132 800 = ) 109 000 kronor. Av denna anslagsökning faller 31800 kronor på den föreslagna löneförhöjningen för rektorer och för ämneslärare (adjunkter). Den återstående delen av anslagsökningen, sålunda 77 200 kronor, har föranletts av de sakkunnigas förslag i fråga om inrättande av fler ordinarie lärartjänster vid småskoleseminarierna än som nu finnas. 1 5 — 352240.

226 Delposten till Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Ålderstilllägg, som n u utgör 23 560 kronor, ha de sakkunniga ined ledning av ovan a n g i v n a lönesatser och med u t g å n g s p u n k t från näst högsta ålderstillägget för vederbörande lärare beräknat till förslagsvis 47 000 kronor, motsva^ rande en anslagsökning med 23 440 kronor. I fråga om delposten till Avlöningar till tjänstemän å ordinarie statl Fyllnadsarvoden åt vikarier, som icke k a n göras till föremål för någon exakt uppskattning, r ä k n a de sakkunniga med en höjning från 7 400 kro-j nor med 1200 kronor till 8 600 kronor. F ö r e v a r a n d e anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat skulle sålunda uppföras med (241800 + 47 000 + 8 600 =) 297 400 kronor. Den för n ä r v a r a n d e under anslagsposten till a r v o d e n o c h s ä r s k i l d a e r s ä t t n i n g a r , b e s t ä m d a a v K u n g l . M a j : t , uppförda delposten till arvode till kvinnlig extra övningsskollärare vid seminariet i H a p a r a n d a u t g å r vid bifall till de sakkunnigas förslag i övrigt, Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. \Maj:t: Arvoden åt extra lärare under tjänstledighet på grund av sjuk\dom, som nu är uppförd med förslagsvis 600 kronor, torde k u n n a bibehållas vid samma belopp. Vid beräkningen av anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden till timlärare, som med hänsyn till den nuvarande starka begränsningen av småskoleseminariernas verksamhet är uppförd med ett belopp av endast 20120 kronor, ha de sakkunniga haft att taga hänsyn till vad ovan föreslagits i fråga om antalet ordinarie lärare. De sakkunniga ha med u t g å n g s p u n k t från den av dem föreslagna avlöningen för adjunkt vid småskoleseminarium r ä k n a t med ett arvode för timlärare i kunskapsämne av 140 kronor för manlig, rei spektive 130 kronor för kvinnlig t i m l ä r a r e per veckotimme i stället för idet n u v a r a n d e arvodet av 110 kronor, respektive 100 kronor. Däremot ha ;de u t g å t t från att de nuvarande arvodena till t i m l ä r a r e i övningsämnen iskola v a r a oförändrade. Därvid förutsattes, att för sådan undervisning i största möjliga utsträckning användas tillgängliga lärarkrafter vid andra läroanstalter a den ort, där vederbörande småskoleseminarium är beläget: Med ledning av nyss angivna grunder h a beräknats följande kostnader, i avrundade tal, för extra l ä r a r t i m m a r : vid småskoleseminariet i Luleå » » i Härnösand » » i Falun » » i Skara > » i Växjö » » i Landskrona ...

kronor 17600 » 7 000 7 00 » ° » l2400 » 12 400 » 12 400 Summa kronor 68 800

227 F ö r e v a r a n d e delpost bör sålunda vid fullständigt genomförd omorganisation av småskoleseminarierna och under förutsättning, a t t dessa äro i full verksamhet, uppföras med ett belopp av 68 800 kronor, motsvarande en anslagsökning med 48 680 kronor. Liksom nu är fallet vid folkskoleseminarierna, torde i avlöningsstaten för småskoleseminarierna böra uppföras en särskild anslagspost till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden för undervisning i hushållsgöromål. Av de småskoleseminarier, som skola ingå i den n y a seminarieorganisationen, sakna seminarierna i H ä r n ö s a n d och Växjö egna lokaler för sådan undervisning. I likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande vissa folkskoleseminarier, som befinna sig i samma läge, torde n ä m n d a båda småskoleseminarier böra ordna ifrågavarande undervisning genom överenskommelse med folkskolestyrelsen i vederbörande stad eller på a n n a t l i k a r t a t sätt, såvida icke befmnes lämpligare, att seminariet utrustas med egna lokaler för ändamålet. De sakkunniga beräkna i det följande under anslaget till omkostnader medel för gäldande av i sådant fall ifrågakommande ersättning. För de återstående småskoleseminarierna böra emellertid under n y s s n ä m n d a delpost beräknas medel till arvoden för undervisning i ämnet genom småskoleseminariets egen försorg. I f r å g a v a r a n d e arvoden uppskatta de sakk u n n i g a för småskoleseminarierna i S k a r a och Landskrona till respektive 450 kronor, för småskoleseminariet i F a l u n till 225 kronor och för småskoleseminariet i Luleå till 700 kronor. Förevarande delpost synes sålunda böra uppföras med 1825 kronor. U r den nu i avlöningsstaten uppförda delposten å 1 200 kronor till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel u t g å r sådant arvode med 300 kronor till lärare i trädgårdsskötsel vid ettvart av dubbelseminarierna, avsett att utgöra ersättning för skötsel och tillsyn av seminarieträdgården. Då den av de sakkunniga föreslagna småskoleseminarieorganisationen kommer att omfatta fyra sådana seminarier, bör delposten bibehållas vid det n u v a r a n d e beloppet av 1 200 kronor. Såsom framgått av kapitel I I I , har under ett antal år anordnats en särskild p r e p a r a n d k u r s vid småskoleseminariet i H a p a r a n d a . De sakkunniga ha i sagda kapitel uttalat, att ifrågavarande kurs, som vid bifaU till de sakkunnigas förslag i övrigt bör förflyttas till småskoleseminariet i Luleå, torde böra bibehållas men att behovet av densamma bör årligen prövas. De sakkunniga anse sig böra åtminstone för n ä r v a r a n d e r ä k n a med erforderliga utgifter för densamma. Dessa utgifter belöpa å dels föreståndar- och lärararvoden, dels undervisningsmateriel, dels extra utgifter, dels ock stipendier till eleverna i densamma. Kostnaderna torde i överensstämmelse med principerna för den n y a riksstatsuppställningen böra fördelas på vederbörande anslag till småskoleseminarierna men därvid, med hänsyn till kursens tillfälliga k a r a k t ä r , särskiljas från de nor-

228 mala kostnaderna för ifrågavarande småskoleseminarium. Med ledning av de kostnadsberäkningar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts beslut den 18 november 1932 om tilldelande av anslag till ifrågavarande preparandkurs, ha de sakkunniga beräknat de totala kostnaderna för k u r s e n till 5100 kronor, v a r a v belöper på arvode till föreståndaren 100 kronor, på arvoden till lärare 1800 kronor, på utgifter för undervisningsmateriel 150 kronor, på extra utgifter 50 kronor samt på elevstipendier (20 stipendier a 150 kronor) 3 000 kronor. Under förevarande anslag till avlöningar torde böra uppföras en särskild delpost till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden vid tillfällig preparandkurs vid seminariet i Luleå för bestridande av sagda arvoden. Delposten bör alltså uppföras med ett belopp av (100 + 1800 = ) 1 900 kronor. De sakk u n n i g a beräkna i det följande under vederbörande anslag medel till bestridande av kostnaderna i övrigt för kursen i fråga. Förevarande anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda a v Kungl. Maj:t, skulle vid bifall till de sakkunnigas ovanstående förslag upptagas med ett belopp av sammanlagt (600 + 68 800 + 1825 + 1200 + 1 9 0 0 = ) 74325 kronor. Den n u v a r a n d e anslagsposten till a v l ö n i n g a r t i l l ö v r i g i c k e o r d i n a r i e p e r s o n a l omfattar liksom vid folkskoleseminarierna delposter till arvoden till seminarieläkare, seminariebibliotekarier, respektive biträden vid rektorsexpeditioner. Enligt förutnämnda nådiga brev den 26 april 1935 äger skolöverstyrelsen fördela ifrågavarande delposter, varjämte föreskrift lämnats, att dyrtidstillägg ej får utgå å arvode till seminarieläkare. Läkararvodena anse de sakkunniga böra beräknas på principiellt samm a sätt som motsvarande arvoden vid folkskoleseminarierna, sålunda efter normen 225 kronor per seminarieklass och 50 kronor per övningsskolklass. Med detta beräkningssätt erhållas följande läkararvoden vid de olika i de sakkunnigas organisationsförslag ingående småskoleseminarierna, nämligen kronor 1 750 vid småskoleseminariet Luleå 600 Härnösand » » » 600 Falun » » » 20 Skara •••• » 1 ° Växjö » l200 Landskrona » 1 200 Summa kronor 6 550 Delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden till seminarieläkare bör sålunda uppföras med 6 550 kronor, motsvarande en anslagsökning av 3 150 kronor. Anmärkas må, a t t ifrågavarande arvoden med nuvarande ringa elevantal för budgetåret 1935/1936 bestämts till 400 kronor vid ettvart av småskoleseminarierna i F a l u n , Skara och Landskrona samt till 350 kronor vid småskoleseminariet i Härnösand.

229 Bibliotekariearvodena böra enligt de sakkunnigas mening likaledes bestämmas p å i stort sett samma sätt som motsvarande arvoden vid folkskoleseminarierna. Med utgångspunkt från antalet seminarieklasser och ovnmgsskolklasser vid småskoleseminarierna ha de sakkunniga beräkn a t ifrågavarande arvoden på sätt framgår av efterföljande sammanställning: vid småskoleseminariet i Luleå *

•

i Härnösand

*

*

* Falur*

* *

kronor ZZ.'.'.'.'.Z

»

»

*

i Skara

,

J VaxJ°

*

»

»

i Landskrona

»

.JQQ

Summa kronor 2 200

Delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden till seminariebibliotekarier bör sålunda uppföras med 2 200 kronor motsvarande en anslagsökning med 300 kronor. Ifrågavarande arvoden ha pa grund a v de under budgetåret 1935/1936 rådande exceptionella förhållandena av skolöverstyrelsen bestämts till 200 kronor vid seminariet i F a lun, till 250 kronor vid seminariet i Härnösand samt till 300 kronor vid e t t v a r t av seminarierna i Skara och Landskrona. Vad slutligen a n g å r delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner, föreslå de sakkunniga, att nu förevarande arvoden bestämmas till belopp, som stå i ungefärlig proportion till motsvarande arvoden vid folkskoleseminarierna, nämligen vid småskoleseminariet i Luleå *

»

i Härnösand 1 Falun 1 Skara 1 Vax

*

»

Jö i Landskrona

ZZZ.Z.Z

kronor

»

15Q

»

i » »

300 300 %QQ

Summa kronor 1 600 Förevarande delpost bör sålunda uppföras med ett belopp av 1 600 kronor, vilket motsvarar en anslagsökning med 800 kronor i jämförelse med det anslag, som med nuvarande sällsynt låga elevantal u t g å r för ändamålet. Upplysningsvis må framhållas, att skolöverstyrelsen för budgetåret 1935/1936 bestämt ifrågavarande arvoden till 100 kronor vid ettvart av småskoleseminarierna i Falun, Härnösand, Skara och Landskrona Förevarande anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle sålunda enligt ovanstående förslag uppföras med ett belopp av (6550 + 2200 + 1 6 0 0 = ) 10350 kronor. I gällande avlöningsstat för småskoleseminarierna är vidare uppförd

230 en anslagspost till s ä r s k i l d a l ö n e f ö r m å n e r t i l l ordinarie o c h i c k e - o r d i n a r i e t j ä n s t e m ä n , omfattande delposter till hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier, till särskilda lönetillägg åt l ä r a r e vid seminarierna i Lycksele och H a p a r a n d a , till tillfällig löneförbättring s a m t till provisorisk avlöningsförbättring. Ur den n u v a r a n d e delposten å 6 000 kronor till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier utgår hyresersättning, v a r a dyrtidstillägg ej må u t g å , med 2 000 kronor till envar av rektorerna vid småskoleseminarierna i Linköping, Skara och Falun. Därest de sakkunnigas förslag till organisation av småskoleseminarierna bifalles, erfordras sådan hyresersättning allenast åt rektor vid småskoleseminariet i Skara, respektive F a l u n , v a d a n ifrågavarande delpost torde kunna sänkas till 4 000 kronor. Ur den n u v a r a n d e delposten å 2 200 kronor till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Särskilda lönetillägg åt lär a r e vid seminarierna i Lycksele och H a p a r a n d a utgå enligt gällande avlöningsbestämmelser lönetillägg med 200 kronor till rektor och vissa l ä r a r e vid sagda seminarier. Behovet av ifrågavarande särskilda lönetillägg synes icke påverkas av vad de sakkunniga ovan föreslagit i fråga om höjning av löneförmånerna för vissa lärare vid småskoleseminarierna. Därest emellertid ifrågavarande seminarier förflyttas till Luleå, torde anledning saknas att bibehålla nämnda lönetillägg. Anslag för ändamålet behöver sålunda icke beräknas. Den tillfälliga löneförbättringen åt rektor och adjunkt vid småskoleseminarium torde vid bifall till de sakkunnigas nyssberörda förslag om ändrade löneförmåner för ifrågavarande befattningshavare böra beräknas på enahanda sätt som för rektor, respektive adjunkt vid realskola. Däremot bör motsvarande löneförbättring för övningsskollärare vid småskoleseminarium beräknas på samma sätt som hittills skett. Med utgångspunkt härifrån ha de sakkunniga beräknat delposten till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Tillfällig löneförbättring, som nu utgör förslagsvis 41740 kronor, till ett belopp av förslagsvis 49 000 kronor. H ä r v i d ha de sakkunniga tillämpat nu gällande dyrortsgruppering. Den provisoriska avlöningsförbättringen för l ä r a r n a vid småskolesem i n a r i e r n a torde likaledes böra beräknas, i vad a n g å r adjunkt, till motsvarande belopp som för adjunkt vid läroverk och, i vad angår övningsskollärare, till samma belopp som nu utgå. P å grundval härav och med u t g å n g s p u n k t i tillämpliga delar från gällande bestämmelser i övrigt rör a n d e provisorisk avlöningsförbättring ha de sakkunniga beräknat delposten till Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Provisorisk avlöningsförbättring, nu förslagsvis 1620 kronor, till, inberäknat avrundning av slutsumman, förslagsvis 8 925 kronor. F ö r e v a r a n d e anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och

231 icke-ordinarie tjänstemän skulle sålunda uppföras med (4 000 + 49 000 4~ 8 925 = ) 61 925 kronor. Med ledning av vad ovan anförts erhålles följande avlöningsstat för småskoleseminarierna, a t t gälla efter den av de sakkunniga föreslagna småskoleseminarieorganisationens fullständiga genomförande: Avlöningsstat: 1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 241800 b. Ålderstillägg, förslagsvis » 47 000 c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis » 8 600 297 400 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Mai:t: a. Arvoden åt extra lärare under tjänstledighet på grund av sjukdom, förslagsvis kronor 600 b. Arvoden till timlärare » 68 800 c. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål.... » 1 825 d. Tilläggsarvoden till timlärare i trädgårdsskötsel » l 200 e. Arvoden vid tillfällig preparandkurs vid seminariet i Luleå » 1 900 7 4 3 2 5 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Arvoden till seminarieläkare kronor b. Arvoden till seminariebibliotekarier » c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner »

6 550 2 200 1 600

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: a. Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier kronor 4 000 b. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis » 49 000 c Provisorisk löneförbättring, förslagsvis » 8 925

61925 Summa förslagsanslag kronor 444 000 Förevarande förslagsanslag till Småskoleseminarier: Avlöningar skulle sålunda efter omorganisationens fullständiga genomförande k u n n a fixer a s vid ett belopp av 444 000 kronor. För motsvarande ä n d a m å l är p å riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppfört ett förslagsanslag av 253 500 kronor. Om detta belopp av skäl, som ovan angivits, för jämförelsens skull minskas med nu till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat ber ä k n a t belopp, 6 860 kronor, erhålles en återstod av (253 500 — 6 860 = ) 246 640 kronor. De sakkunnigas förslag skulle sålunda medföra en ökning av de medel, som under innevarande budgetår utgå för motsvarande ändamål, med (444 000 — 246 6 4 0 = ) 197 360 kronor. Vid bedömandet av det nu angivna resultatet bör hållas i minnet, a t t småskoleseminarieorganisationen hittills icke varit i tillfälle att arbeta i den omfattning, vartill den bestämdes av 1932 års riksdag. Särskilt under innevarande budgetår h a r dess verksamhet i avsevärd g r a d begränsats, vilket möjliggjort en betydande temporär minskning av bland a n n a t småskoleseminariernas utgifter för avlöningar. Ovan angivna be-

232 lopp av 246 640 kronor ger alltså en missvisande bild av den nuvarande seminarieorganisationens utgifter för avlöningar. Den verkliga anslagsökningen vid ett bifall till de sakkunnigas förslag blir sålunda mindre än nyss angivits. Den del av anslagsökningen som belöper på utvidgningen av övningsskolan, kompenseras såsom ovan nämnts av en motsvarande minskning av statsbidraget till det kommunala folkskoleväsendet. Omkostnader. Från det för innevarande budgetår i riksstaten uppförda förslagsanslaget å 73 700 kronor till Småskoleseminarier: Omkostnader bestridas enligt ovan omförmälda nådiga brev den 26 april 1935 utgifter för expenser samt övriga utgifter, innefattande utgifter för trädgårdarnas underhåll och skötsel samt för särskilda kurser och föreläsningar, ävensom utgifter för oförutsedda behov. De sakkunniga ha av skäl, som i det föregående angivits vid behandlingen av motsvarande folkskoleseminarierna berörande fråga, ej ansett sig böra räkna med särskilt belopp för sistnämnda ändamål. Med hänsyn till att den nuvarande småskoleseminarieorganisationen arbetar med ett exceptionellt lågt elevantal har det mött vissa svårigheter att erhålla fasta hållpunkter vid bedömandet av de blivande seminariernas behov av medel för bestridande av omkostnader. Med hjälp av hittills vunna erfarenheter och under beaktande av motsvarande kostnader för folkskoleseminarierna har emellertid sammanställts efterföljande tablå (sid. 233) rörande omkostnaderna vid småskoleseminarierna efter den av de sakkunniga ifrågasatta organisationens fullständiga genomförande. Utgifterna för underhåll och skötsel av trädgårdarna vid seminarierna i Luleå och Växjö beräknas, såsom tablån ger vid handen, bli rätt avsevärt högre vid dessa seminarier än vid de övriga. Då de nuvarande trädgårdarna vid nämnda två seminarier torde bli för stora för de blivande småskoleseminariernas behov, ifrågasätta de sakkunniga, att de förminskas till lämpliga proportioner. Sker så, torde de totala omkostnaderna för sagda seminarier och i synnerhet för Luleåseminariet kunna rätt avsevärt nedbringas. Även i så fall torde emellertid omkostnaderna för dessa seminarier komma att ställa sig något högre än vid de övriga seminarierna, varvid emellertid bör beaktas, att sagda två seminarier komma att disponera förhållandevis bättre och rymligare lokaler än de återstående. Såsom tablån och de därvid fogade anmärkningarna utvisa, ha de sakkunniga, i överensstämmelse med vad som skett vid folkskoleseminarierna, för varje dubbelseminarium beräknat 400 kronor och för varje enkelseminarium 300 kronor till anordnande av simundervisning. Vidare ha de sakkunniga, såsom redan i det föregående berörts, för småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö, vilka sakna egna skolkökslokaler, avsett 700 kronor, respektive 400 kronor till anordnande av frivillig undervisning för seminariets elever i hushållsgöromål, exempelvis genom överens-

233 U t g i f t e r

Särskilda uppbördsmedel

Expenser

Övriga utgifter

Luleå

12 000

9 000

26 020

25 000

Härnösand

4 500

4 300

2 000

1 100

11600 Falun

2 500

4 300

7 200

Skara

3 600

6 000

11800 Växjö

6 000

6 900

4 800

18 600

2 500

2 500

16 100

Landskrona

4 500

6 000

2 800

13 300

13 000

Summa

36 500

15 000

88 920

4 220

84 700

Småskoleseminarium

Hyror, InErforersätt- komderTrädSumma Bränsle, gårdarnas Särskilda Summa ning ster av inkom- ligt för trädanslag lyse och Övriga underhåll kurser utgifter ster lyse gårvatten expenser och sköt- och föreläsningar m. m. darna sel

7 200

1 Därav 50 k r o n o r till extra utgifter för den tillfälliga preparandkursen vid småskoleseminariet i Luleå. Därav 400 k r o n o r till anordnande av simundervisning samt 420 kronor (3 lärart i m m a r å 140 kronor) till anordnande av frivillig kurs i finska språket enligt i det föregående utvecklat förslag. Därav 300 kronor till a n o r d n a n d e av simundervisning och 700 kronor till frivillig undervisning i hushållsgöromål. Därav 300 kronor till anordnande av simundervisning. Därav 400 k r o n o r till anordnande av simundervisning och 400 kronor till undervisning i hushållsgöromål. 6 Därav 400 kronor till anordnande av simundervisning.

kommelse med folkskolestyrelsen i vederbörande stad. Motiveringen för det vid småskoleseminariet i Luleå beräknade beloppet för frivillig undervisning i finska språket och för den dit förlagda preparandkursen framgår av vad i det föregående anförts. Förevarande förslagsanslag till Småskoleseminarier: Omkostnader torde efter den av de sakkunniga föreslagna småskoleseminarieorganisationens fullständiga genomförande böra uppföras med ett belopp av i avrundat tal 85 000 kronor. Om det för ändamålet under budgetåret 1935/1936 utgående förslagsanslaget å 73 700 kronor minskas med det i ovan omförmälda nådiga brev den 26 april 1935 till oförutsedda behov beräknade beloppet av 4 730 kronor, erhålles en återstod av 68 970 kronor. De sakkunnigas förslag skulle sålunda, komma att medföra en anslagsökning i förhållande till under innevarande budgetår för motsvarande ändamål utgående belopp med (85 000 — 68 970 = ) 16 030 kronor. Denna anslagsökning är emellertid, såsom framgår av vad ovan anförts, skenbar, enär det för innevarande budgetår uppförda anslaget till omkostnader beräknats med hänsyn till det nuvarande exceptionellt låga elevantalet i småskoleseminarierna.

234 Till förhyrande av lokaler bestridas under budgetåret 1935/1936 av statens a l l m ä n n a fastighetsfond följande utgifter, nämligen vid småskoleseminariet i S t r ä n g n ä s 200 kronor, vid småskoleseminariet i Linköping 600 kronor, vid småskoleseminariet i Härnösand 600 kronor samt vid småskoleseminariet i H a p a r a n d a 1150 kronor, sålunda tillhopa 2 550 kronor. Vid bifall till de sakkunnigas förslag kvarstå endast hyreskostnaderna vid Härnösandsseminariet, 600 kronor. Däremot torde vid småskolesemin a r i e t i S k a r a böra förhyras 3 r u m för en kostnad av uppskattningsvis 1000 kronor samt vid småskoleseminariet i Landskrona 2 r u m för en kostnad av uppskattningsvis 700 kronor, sålunda tillhopa (600 + 1000 + 700 = ) 2 300 kronor. Fastighetsfondens utgifter för lokalhyror skulle sålunda vid bifall till de sakkunnigas förslag minskas med 250 kronor. Materiel,

böcker m. m.

U r det för budgetåret 1935/1936 i riksstaten uppförda reservationsanslaget å 16 400 kronor till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. bestridas utgifter för böcker, undervisningsmateriel och inventarier, materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål samt materiel för lek och idrott. I f r å g a v a r a n d e utgifter ha de sakkunniga beräknat till nedann ä m n d a belopp för e t t v a r t av de småskoleseminarier, som skola ingå i den av de sakkunniga föreslagna organisationen efter dennas fullständiga genomförande: Materiel för Böcker, unundervisning dervisningsmateriel och i slöjd och hushållsinventarier göromål Kronor Kronor

S måskoleseminarium

x

Luleå

Materiel för lek och idrott

Summa

Kronor

Kronor 4 700

2 900

300 Härnösand

1800 Falun

2 000

Skara

2 500

3 900

Växjö

2 500

3 600

Landskrona Summa 1

2 500

3 900

5 800

19900 Därav 150 kronor till den tillfälliga preparandkursen vid småskoleseminariet i Luleå.

Utgifterna för ovan angivna ändamål ha i mån av möjlighet beräknats i proportion till motsvarande beräknade utgifter vid folkskoleseminarierna och under hänsynstagande till antalet klassavdelningar inom vederbir a n d e småskoleseminarium. I f r å g a v a r a n d e reservationsanslag till Småskoleseminarier: Materiel,

235 böcker m. m. bör enligt ovanstående tablå efter den föreslagna småskoleseminarieorganisationens fullständiga genomförande beräknas till 19 900 kronor. Detta innebär en anslagsökning med (19 900 — 16 400 =) 3 500 kronor, vartill anledningen ä r att söka i den s t a r k a begränsning av småskoleseminariernas verksamhet, som skett under de senaste budgetåren och i all synnerhet under det innevarande. Stipendier. E n l i g t gällande bestämmelser i fråga om elevstipendier vid småskoleseminarierna (kapitel I X i stadgan den 31 december 1919, nr 889, för av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarier) får stipendium av statsmedel endast tilldelas sådan i småskoleseminarium intagen elev, som är verkligt behövande, och skall skolöverstyrelsen meddela beslut rörande beloppet av det stipendieanslag, som skall tillkomma varje seminarium, samt rörande antalet av de elever vid varje seminarium, till vilka stipendier anses böra utgå. Vid bestämmandet av nämnda anslagsbelopp skall hänsyn tagas dels till graden av elevernas understödsbehov, dels ock till deras kostnader för resa fram och åter mellan seminariestaden och hemorten. E n l i g t Kungl. Maj:ts beslut den 17 april 1925 och den 1 september 1933 u t g å r emellertid stipendium vid småskoleseminarierna i Lycksele och H a p a r a n d a med 300 kronor för läsår under förutsättning, att vederbörande elever förbinda sig a t t fullgöra viss tjänstgöring efter avlagd småskollärarexamen. De sakkunniga, som icke ifrågasätta någon ä n d r i n g i nyss angivna bestämmelser, ha inhämtat, att storleken av de stipendier, som utdelats med tillämpning av förstnämnda bestämmelser, för n ä r v a r a n d e k a n uppskattas till i genomsnitt 75 kronor per elev och år. De sakkunniga anse sig böra utgå från n ä m n d a medeltal vid beräkningen av det efter småskoleseminarieorganisationens fullständiga genomförande erforderliga stipendieanslaget. För de 3-åriga linjerna vid det ifrågasatta småskoleseminariet i Luleå torde det emellertid med hänsyn till nyss angivna bestämmelser rörande elevstipendier vid småskoleseminarierna i H a p a r a n d a och Lycksele v a r a lämpligt att r ä k n a med ett väsentligt högre medeltal än 75 kronor. Då det ej lärer k u n n a aa tagas, att alla elever vid n ä m n d a linjer vilja ikläda sig omförmälda tjänstgöringsvillkor, ha de sakkunniga ansett sig böra r ä k n a med ett medeltal av 200 kronor för eleverna vid n ä m n d a linjer. P å g r u n d v a l av nyssnämnda beräkningsgrunder och med utgångspunkt från ett elevantal av 24 elever per klass samt under iakttagande, att vid småskoleseminariet i Luleå även, såsom av det föregående framgår, skola utgå stipendier till elever vid preparandkursen därstädes, erhålles efterföljande tablå rörande behovet av stipendiemedel efter omorganisationens fullständiga genomförande :

236 kronor » » » » »

vid småskoleseminariet »

•»

» » »

» » »

Summa kronor

3 1 800 3 600 3 600 7 200 7 200 7 200 60 600

Förevarande reservationsanslag till Småskoleseminarier: Stipendier torde följaktligen böra beräknas till i avrundat tal 60 000 kronor. Det nuvarande för samma ändamål uppförda reservationsanslaget å 15 000 kronor synes med hänsyn till det nuvarande ringa elevantalet ej kunna direkt jämföras med det av de sakkunniga nyss beräknade beloppet. Dyrtidstillägg. Med utgångspunkt från gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ha de sakkunniga beräknat, att ett bifall till deras i det föregående framlagda förslag skulle medföra en ökad belastning av omkring 50 000 kronor å förutnämnda förslagsanslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Sammanfattning. Enligt de sakkunnigas ovanstående förslag skulle, sedan den ifrågasatta småskoleseminarieorganisationen fullständigt genomförts, nedanstående i riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppförda anslag beräknas till följande belopp:

Kronor

Kronor

Ökning (+), respektive minskning (—) Kronor

253 500 73 700 16 400 15 000 358 600

444 000 85 000 19 900 60 000 608900

+ 190 500 -f 11300 + 3 500 + 45 000 -f 250 300

Anslag för Enligt de budgetåret sakkunnigas förslag 1935/1936

Anslag

Småskoleseminarier:

Materiel, böcker m. m., reservationsanslag Summa

Från de för innevarande budgetår anvisade anslagen böra emellertid, såsom tidigare framhållits, för jämförelsens skull avräknas sammanlagt (6 860 + 4 730 = ) 11590 kronor. Vidare bör som nämnts för dyrtidstillägg beräknas en ökning med 50 000 kronor. Följaktligen medför de sakkunnigas förslag en ökning av de för motsvarande ändamål under budgetåret 1935/1936 anvisade anslagsmedlen med (250 300 + 11590 + 50 000 = ) 1

Därav högst 20 stipendier å 150 kronor till elever vid preparandkursen därstädes.

237 311890 kronor. Vid bedömandet av denna anslagsökning bör, såsom i det föregående upprepade gånger framhållits, beaktas, a t t den n u v a r a n d e småskoleseminarieorganisationens verksamhet i avsevärd mån beskurits, vilket i motsvarande grad minskat anslagsbehovet. De sakkunnigas ovanstående beräkningar utgå däremot från den förutsättningen, att den ifråg a s a t t a organisationen ä r i full verksamhet. Med hänsyn härtill ger den gjorda jämförelsen icke en rättvisande bild av det verkliga läget. De s a k k u n n i g a ha dock funnit angeläget att för fullständighetens skull och för klarläggande av berörda förhållande verkställa ifrågavarande jämförelse. A n m ä r k a s må emellertid, att genom utökningen av övningsskolan vid de olika småskoleseminarierna möjlighet torde yppas att vid denna skolform placera vissa av de lärare, som nu åtnjuta avlöning från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag till avlöning å t vissa p å indragningsstat hos landsting uppförda seminarielärare m. m. Sistnämnda anslag lärer följaktligen kunna något minskas vid ett bifall till de sakkunnigas förslag. De sakkunniga ha här ovan återgivit en jämförelse mellan vissa kostnader för de särskilda i den av dem föreslagna seminarieorganisationen ingående folkskoleseminarierna. Nedan återgives en motsvarande jämförelse beträffande de ifrågasatta småskoleseminarierna:

Småskoleseminarium

Lön och tjänstgöArvoden Tilläggs- Avlöringspen- Arvo- till un- arvoden ningartill ningar till den till dervis- till lärare övrig icke Om- Matekostna- riel, Stipen- Summa tjänste- timlä- ning i i trädder böcker dier män å rare hushålls- gårds- ordinarie m. m. ordinarie göromål skötsel personal stat

Luleå (3 + 3)

59 400 17 600

Härnösand (2)

25 200

7 000

Falun (2)

25 200

7 000

225 Skara (2+2)

44 000 12 400

2 750

25 000

4 700 31800 142 250 1 800 3 600 50 150

7 200

2 000

3 600

46 175

3 900

7 200

81950 85 500

Växjö (2+2)

44 000 12 400

16 100

3 600

7 200

Landskrona (2 + 2)

44 000 12 400

13 000

3 900

7 200

Summa 241800 68 800

10 350

83150 84 700 19 900 60 600 489175

Vid bedömandet av tablån bör beaktas, att de för seminariet i Luleå avsedda stipendiemedlen beräknats efter särskilda grunder. Jämförelsen ger vid handen, att de enkla småskoleseminarierna i Härnösand och F a l u n ställa sig omkring 13 000 kronor d y r a r e i drift än motsvarande dubbelseminarier. Engångsutgifter. Då samtliga de småskoleseminarier, som skola ingå i den föreslagna seminarieorganisationen, förlagts till lokaler, vilka i nuvarande skick

238 äro a n v ä n d b a r a för ändamålet, medför de sakkunnigas förslag icke n å g r a engångskostnader. De sakkunniga förutsätta, att småskoleseminariet i F a l u n för undervisningen i vissa specialämnen får u t a n särskild kostnad disponera för dessa ämnen avsedda lokaler i folkskoleseminariebyggnaden därstädes ävensom folkskoleseminariets trädgård. Organisationens genomförande. Beträffande genomförandet av den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av småskoleseminarierna hänvisas till vad som anförts vid behandlingen a v motsvarande spörsmål i fråga om folkskoleseminarierna.

X. Sammanfattning. De sakkunniga ha i det föregående föreslagit i huvudsak följande:

a.

I fråga om folkskoleseminarierna.

Inträdesfordringarna till den 4-åriga folkskoleseminarielinjens första klass, som nu för ett flertal ämnen bygga på, i stort sett, genomgången 6-klassig folkskola av A-formen, ha i fråga om kunskapsämnena föreslagits böra i allt väsentligt motsvara realskolans kursplan, dock u t a n att såsom villkor för inträde föreskrivits avlagd realexamen, samt för övningsämnena bibehållas vid de nuvarande. Undervisningsplanen för sagda seminarielinje har omarbetats med hänsyn härtill och i övrigt underkastats revision med beaktande av de rön, som gjorts vid tillämpningen av gällande undervisningsplan, samt de krav, som n u m e r a ställas på folkskolans undervisning. Förslaget till undervisningsplan förutsätter en avsevärd utökning av seminarieelevernas undervisningsövningar i övningsskolan. Som en fast beståndsdel av seminarieorganisationen ha infogats kurser för utbildning av studenter till folkskollärare. Dessa kurser, som n u äro av tillfällig k a r a k t ä r och 1-åriga, ha gjorts 2-åriga, och undervisningsplan för desamma h a r utarbetats under beaktande härav. I seminarieorganisationen h a r infogats en 2-årig kurs för utbildning av småskollärarinnor, som viss tid tjänstgjort i små- eller folkskolor, till folkskollärarinnor. Med h ä n s y n till elevernas föregående utbildning har för densamma utarbetats särskild undervisningsplan, vilken bland annat

239 förutsätter, a t t före den egentliga 2-åriga kursen genomgåtts en förberedande kurs, omfattande en tid av sex veckor och avsedd att förkovra vederbörande i vissa ämnen, för vilkas studium särskild handledning erfordras. , Seminarieorganisationen, som nu h a r en m a x i m a l examinationskapacitet av 600 lärare per år, har befunnits böra uppbyggas på g r u n d v a l av en normal årlig examination av 360 lärare. F ö r beredande av marginal, a t t tagas i anspråk i det fall, att obligatoriskt sjunde skolår införes vid folkskolan, har emellertid organisationen beräknats efter en årlig produktion av 384 lärare och organisationen i övrigt givits sådan form, att den medgiver en ytterligare utökning av antalet examinerade l ä r a r e till m a x i m a l t 448 lärare. Med u t g å n g s p u n k t från ett till normalt 24 beräknat antal elever i seminarieklasserna, h a r antalet examinationsavdelningar, som nu utgör maxi384 malt 20, bestämts till — = 16 avdelningar, v a r a v en under förutsättning att ett sjunde skolår införes. A v sagda avdelningar avses 1 avdelning för den särskilda kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor, och av de återstående reserveras 7 för studenter och 8 för icke-studenter. Av de 16 examinationsavdelningarna föreslås sammanlagt 8^2 avdelningar med manliga elever och sammanlagt 7 % avdelningar med kvinnliga elever. Seminarieutbildningen h a r i regel koncentrerats till de n u v a r a n d e dubbelseminarierna. Av de i organisationen ingående seminarierna får 1 sem i n a r i u m 3, 1 seminarium 1 och ettvart av de 6 övriga seminarierna 2 examinationsavdelningar. Följaktligen ha endast 8 av de n u v a r a n d e 11 folkskoleseminarierna bibehållits. De 3 folkskoleseminarier, som indragits, äro folkskoleseminariet i K a l m a r , som helt nedlagts, samt folkskoleseminarierna i Luleå och Växjö, vilka förvandlats till småskoleseminarier. De 8 k v a r v a r a n d e folkskoleseminarierna organiseras på följande sätt: Umeå: samseminarium av typen ]4 + 22 Göteborg: samseminarium » » 4+2 Uppsala: manligt seminarium » » 4-f2 Stockholm: kvinnligt seminarium » » 4+2 Falun: kvinnligt seminarium » » 4+ särskild kurs Linköping: manligt seminarium » » 4+4 Lund: samseminarium » » 2+2+2 Karlstad: enkelt samseminarium. t

Antalet ordinarie rektorer h a r minskats från 11 till 8, antalet ordinarie lektorer från 86 till 70 och antalet ordinarie l ä r a r e i övningsämnen från 75 till 55, medan antalet ordinarie övningsskollärare ökats från 71 till 74. 1 2

= 4-årig linje. = 2-årig linje för studenter.

240 b.

I fråga om småskoleséminarierna.

Inträdesfordringarna i kunskapsämnen till den 2-åriga småskoleseminarielinjen, vilka nu i stort sett motsvara kursen för 6-klassig folkskola av A-form, h a föreslagits skola i fråga om vissa av dessa ämnen mots v a r a realskolans kursplan och i fråga om de återstående bestämmas till en något lägre nivå, dock i regel högre än den, som g a r a n t e r a s av 6-klassig folkskola. Inträdesfordringarna i kunskapsämnen vid den 3-åriga seminarielinjen, vilka nu äro praktiskt taget desamma som till den 2-åriga, h a för vissa ämnen föreslagits något understiga vad som förordats för mots v a r a n d e ämnen vid den 2-åriga linjen. För övningsämnena ha vid båda linj e r n a de nuvarande inträdesfordringarna bibehållits. Undervisningsplanen för småskoleseminarierna h a r reviderats under hänsynstagande till de sål u n d a vidtagna ä n d r i n g a r n a i inträdesfordringarna samt till de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av den n u v a r a n d e undervisningsplanen, ävensom med beaktande av de fordringar, som n u m e r a ställas på lär a r n a å folkskolans begynnelsestadium. Förslaget till undervisningsplan förutsätter en avsevärd utökning av seminarieelevernas undervisningsövningar i övningsskolan. Småskoleseminarieorganisationen, som n u ä r uppbyggd för en maximal examination av 336 lärare per år, h a r beräknats efter en erforderlig norm a l årlig produktion av 240 lärare men k a n medgiva en ökning av examinationen upp till 280 lärare per år. Med u t g å n g s p u n k t från samma elevantal per klass som vid folkskoleseminarierna, h a r antalet examinationsavdelningar, som nu kan utgöra m a x i m a l t 12, föreslagits bli -^ = 10 avdelningar. Småskoleseminarieutbildningen h a r koncentrerats till 4 dubbel- och 2 enkelseminarier, vilket innebär, att den n u v a r a n d e organisationen, som omfattar 4 dubbel- och 4 enkelseminarier, nedskurits till 6 seminarier. Småskoleseminarierna i H a p a r a n d a , Lycksele, Linköping och Strängnäs h a föreslagits skola nedläggas, men i de i n d r a g n a folkskoleseminarierna i Luleå och Växjö i n r ä t t a s dubbla småskoleseminarier. De seminarier, som skola ingå i organisationen, erhålla följande form: x Luleå 3+ 3 2 Härnösand 2 Falun 2 Skara 2+2 Växjö 2+2 Landskrona • 2+2 Antalet rektorer h a r minskats från 8 till 6, medan antalet ämneslärare ökats från 16 till 22 och antalet övningsskollärare från 17 till 32. Examenskompetensen för behörighet till ämneslärartjänst vid småskole1 2

= 3-årig linje. = 2-årig linje.

241 seminarium, som nu utgöres av folkskollärarexamen, har föreslagits höjd till att motsvara vad som fordras för behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, i följd v a r a v avlöningen för ifrågavarande lärare, som n u ä r densamma som avlöningen till övningsskollärare, ifrågasatts höjd till lön, motsvarande adjunktslön vid allmänt läroverk. Avlöningen för rektor vid småskoleseminarium har i samband härmed föreslagits höjd till a t t motsvara avlöningen för realskolerektor, varförutom arvodet t i l l t i m l ä r a r e i kunskapsämnen vid småskoleseminarium föreslagits skola u t g å efter samma g r u n d e r som till motsvarande befattningshavare vid a l l m ä n t läroverk. Totalkostnaden för den av de sakkunniga föreslagna seminarieorganisationen har, vid fullständigt genomförd omorganisation, beräknats till, frånsett dyrtidstillägg, uppgå till i fråga om folkskoleseminarierna 1796 400 kronor samt i fråga om småskoleseminarierna 608 900 kronor. Därest dyrtidstilläggen medtagas, beräknas ifrågavarande kostnader för folkskoleseminarierna med 313 000 kronor understiga motsvarande kostnader för n ä m n d a seminarier under budgetåret 1935/1936 samt för småskoleseminarierna med 311890 kronor överstiga motsvarande kostnader för sistn ä m n d a seminarier under budgetåret 1935/1936. Vid bedömandet av nyssnämnda siffror bör emellertid beaktas, a t t både folk- och småskoleseminarierna, men i synnerhet de sistnämnda, under s a g d a budgetår arbeta med mycket starkt reducerat elevantal, vilket inverkat på beräkningen av de för budgetåret uppförda anslagen. Sålunda beräknas antalet elever vid. folkskoleseminarierna komma att under läså r e t 1935—1936 utgöra endast 43 procent och vid småskoleseminarierna endast 12 procent av det antal elever, för vilket de nuvarande folkskoleseminarierna, respektive småskoleseminarierna äro avsedda. De sakkunnigas nyssnämnda kostnadsberäkningar bygga däremot på den förutsättningen, a t t den av dem föreslagna organisationen helt utnyttjas. E n väsentlig del av kostnadsökningen faller på den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av övningsskolan vid folk- och småskoleseminarierna. Vid bifall till detta förslag minskas i motsvarande grad statsbidraget till det kommunala folkskoleväsendet,

XI. Hemställan. Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställa de sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte I. föreslå 1936 å r s riksdag att 1 6 — 352240.

242 dels besluta följande organisation av folk- och småskoleseminarierna, a t t t r ä d a i successiv tillämpning från och med läsåret 1936—1937: A. 1. Folkskoleseminarierna skola v a r a till antalet 8, därav 7 dubbelseminarier och 1 enkelseminarium. Detta senare är avsett a t t u p p r ä t t h å l las blott under förutsättning, att ett obligatoriskt sjunde skolår införes v i d folkskolorna. 2. Av dubbelseminarierna skola 5 innefatta en 4-årig och en 2-årig linje, den senare studentkurs, (4+2), 1 innefatta tre 2-åriga studentkurser (2+2+2), 1 innefatta två 4-åriga linjer (4+4) och 1 innefatta en 4-årig och en 2-årig linje, den senare avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor, (4+särskild kurs). Enkelseminariet skall innefatta en 4-årig linje. 3. Dubbelseminarierna skola förläggas till Umeå, F a l u n , Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Lund. Av dessa seminarier skall seminariet i F a l u n vara av formen (4+särskild kurs), seminariet i Linköping av formen (4+4) och seminariet i L u n d av formen ( 2 + 2 + 2 ) . Enkelseminariet skall förläggas till Karlstad. 4. Seminarierna i Uppsala och Linköping skola v a r a avsedda för m a n liga elever, seminarierna i F a l u n och Stockholm för kvinnliga elever och e t t v a r t av de återstående seminarierna för manliga och kvinnliga elever. B 1. Småskoleseminarierna skola v a r a till antalet 6, därav 4 dubbeloch 2 enkelseminarier. 2. Av dubbelseminarierna skola 3 innefatta två 2-åriga linjer (2+2) och 1 innefatta två 3-åriga linjer (3+3). Enkelseminarierna skola v a r a 2-åriga. 3. Dubbelseminarierna skola förläggas till Luleå, Skara, Växjö och Landskrona. Av dessa seminarier skall seminariet i Luleå v a r a av formen (3+3). Enkelseminarierna skola förläggas till Härnösand och F a l u n ; dels besluta, att avlöningen för rektor, ämneslärare och timlärare i kunskapsämnen vid småskoleseminarium skall utgå enligt de grunder, de sakkunniga i det föregående angivit; dels ock för folk- och småskoleseminarierna fastställa de avlönmgsstater, de sakkunniga i det föregående angivit; I I . vid bifall till vad sålunda hemställts, meddela h ä r a v föranledda författningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit.

243 Bilaga A. Förslag till ändrad lydelse av vissa bestämmelser i stadgan för folkskoleseminarierna. § L Folkskoleseminarierna hava till ändamål att utbilda lärare och lärarinnor för rikets folkskolor ävensom för fortsättningsskolor samt att därmed även grundlägga den utbildning, som kräves för lärarverksamhet i folkskolans övriga överbyggnader. Deras lärokurs avslutas med folkskollärarexamen. § 3. Seminarierna omfatta följande linjer, nämligen en 4-årig, en 2-årig för elever som avlagt studentexamen, samt en 2-årig för elever, som avlagt småskollärarexamen. Beträffande sistnämnda linje gäller vad därom är särskilt stadgat. § 7. i. Seminariets lärokurs omfattar a) dels följande undervisningsämnen: kunskapsämnen: kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, samhällslära, geografi biologi och hälsolära, fysik, kemi, engelska språket, psykologi och pedagogik; övningsämnen: teckning, välskrivning, musik, innefattande sång och instrumentalmusik, trädgårdsskötsel, slöjd samt gymnastik med lek och idrott; b) dels ock särskilda övningar till främjande av den praktiska utbildningen för lärarkallet. 2. Dessutom förekomma följande frivilliga ämnen, nämligen tyska språket och hushållsgöromål samt vid det seminarium, skolöverstyrelsen bestämmer, finska språket. § 8. 1. Elev, som företer vitsord från universitet eller högskola eller vitsord från annan utbildningsanstalt, vilket medför behörighet till anställning såsom lärare vid lolkskoleseminarium, vare, om han så önskar, befriad från deltagande i undervisning i det ämne eller den ämnesgren, vitsordet avser; dock att sådan befrielse icke må gälla den praktiska undervisningen i gymnastik med lek och idrott. § 9. 1. Elev må, om han så åstundar, av vederbörande klasskonferens eller där sådan icke förekommer, av lärarkollegiet kunna befrias från undervisningen i ett av ämnena^ musik och slöjd eller i en av ämnesgrenarna sång och instrumentalmusik samt frän de i samma ämne eller ämnesgren förekommande undervisningsövningarna eller ock, om sjukdom eller lyte förhindrar honom att förvärva föreskriven insikt och färdighet, från undervisningen i gymnastik med lek och idrott. I övrigt

244 väl meriterad elev, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet för lärarkallet men som på grund av sjukdom eller lyte hindras att förvärva föreskriven insikt och färdighet i gymnastik med lek och idrott, må dock kunna av lärarkollegiet medgivas befrielse såväl från undervisningen i sistnämnda ämne som från undervisningen i ett av de övriga i detta moment omförmälda ämnena eller ämnesgrenarna med tillhörande undervisningsövningar. Med avseende på den sålunda befriades godkännande vid flyttning och i folkskollärarexamen gäller vad i §§ 37 och 65 är stadgat. 2. Elev, som så önskar, kan av vederbörande klasskonferens eller, där sådan icke förekommer, av lärarkollegiet erhålla tillstånd att som tilläggsämne medtaga tyska språket, hushållsgöromål och finska språket. Deltagande i dylik undervisning vitsordas enbart genom av rektor utfärdat intyg. § 13. 1. Vid sidan av den undervisning, som avser hel klass eller avdelning därav, och de arbetsuppgifter, som i samband därmed förekomma, bör, särskilt inom de båda högsta klasserna av den 4-åriga linjen samt inom den 2-åriga linjen, den enskilde eleven erhålla arbete till utförande på egen hand, avpassat så långt möjligt är efter hans böjelse och begåvning samt med huvudsakligt syfte att utveckla hans förmåga av självverksamhet. 2. Sådant enskilt arbete, i vederbörande linjes högsta klass utvidgat till specialstudium, skall kunna förekomma i de olika å seminariets undervisningsplan upptagna ämnena med rätt för elev att välja, inom vilket av dessa ämnen arbetet skall förläggas. Varje lärare bör i sammanhang med sin undervisning tillhandagå eleverna med uppgifter för detta deras arbete, giva de anvisningar och den ledning, som för arbetets utförande äro behövliga, och granska det sätt, varpå det blivit utfört. I sådant syfte skall läraren på bestämd tid utom de egentliga lärotimmarna vara för eleverna tillgänglig, helst å seminariet. 3. Till beredande av ökad tid för det enskilda arbetet skola eleverna i tredje klassen av den 4-åriga och första klassen av den 2-åriga linjen för studenter, sammanlagt minst tolv dagar under läsåret, vara lediga från undervisning, som ej omedelbart föranledes av nämnda arbete; dock att elev må kunna åläggas att under nämnda dagar deltaga i undervisningsövning, som är upptagen å arbetsordningen. I sista klassen av sagda linjer bör åt elevs specialstudium anslås en sammanhängande tid av fyra timmar per vecka. Denna tid angives å arbetsordningen, vilken uppgöres så, att eleverna under nämnda timmar äro helt lediga från undervisningen. Efter överenskommelse mellan rektor, klassföreståndare och vederl firande lärare mä elev dessutom kunna erhålla ledighet från klassundervisning i r.ägon del av lärokursen i ett ämne, under förutsättning att han därigenom icke åsidosätter något av det, som prövas erforderligt för godkänt vitsord i ämnet, och att det klassarbete, frän vilket han sålunda erhåller ledighet, fullt uppväges av en ökning i hans enskilda arbete eller specialstudium i samma eller annat ämne. 4. Enskilt arbete och specialstudium bör för elev icke förekomma i mer in ett ämne och bör omfatta minst ett helt läsårs studier. Vederbörande lärare skall föra anteckning om det enskilda arbetet och specialstudiet i särskild härför avsedd liggare, i vilken jämväl anteckning skall göras om kontrollen av det utförda arbetet. Den ledighet frän klassundervisning, som enligt föregående moment kan i visst fall hava blivit elev medgiven, skall antecknas av klassföreståndaren. 6. Om enskilt arbete och specialstudium, som utförts av elev sedan senaste termins slut, skall kort anteckning göras å terminsbetyget. Å betyg över avlagd folkskollärarexamen skall dessutom anteckning göras om i vilket ämne elev bedrivit specialstudium.

245 § 19. 3.

Den dagliga lärotiden må för varje elev omfattn hna*t 7 ««>u

• • .-

ö. Utgår. § 24. 1.

Vid slutet av varje termin tilldelas åt eleverna vitsord över uppförande och

ever ia 1 T k F « E X ^ ^

' V *

' d e °lik&

***#«"

ämnena

och T ffif* insikter WÄÄ mUSlk 1

inttn n renligf^S mo'

^ ' ^ J**"* ^

^ * * « ^11 vid

T 1 1 " 0 1 1 1 * f o l k s k o » ä r a r e x a m e n bestämmas ett gehuvudsakligt avseende ä det för sång fv-

r"ens"m^ vitsord för " T g"r"lordet " I gymnastik

ävensZ bet äffande * 2 -er under^

_ dess helhet.

§ 25. 2. De vitsord, som vid termins slut och i folkskollärarexamen givas i kunskins och ovnmgsamnena, skola bestämmas sä, att de i m ö i l i e a s t m * n K I„ !~

färdT/hel i T « ™ e n 1.

m a n

d e

' PrOVaS hSVa f r t a J a t § 28. For inträde i den 4-ciriga linjen fordras att

ha

"S • « • * » « ' - * '

och

dör:;t h r a r fylll , 17 , ar och'om in,rMe 22ÄS ÄSÄffE

ler lägre * ° £ ^ ' S ä r S k i " f a " " ^ " " " ^ m e d g i V a " * " • Vid * ^ * b) vara medlem av svenska kyrkan; c) hava haft naturliga eller skyddskoppor; d) vara känd för gott uppförande; e) vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinrW for framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller m e n L t L P X « • I § elever eller göra sökanden olämplig för lärarkallet; samt " ^ ^ mCdt) hava blivit godkänd i vederbörlig inträdesprövning 2 For inträde i den 2-åriga linjen för studenter fordras att a) vid ingången av det är, då inträde önskas, hava fyllt 18 men irkP <m a

l e " Sr r S t y r e l S e n ' SälSkm fal1 må kUnM » ^ ^fitÄ el' b) hava avlagt studentexamen; samt c) hava uppfyllt de i mom. 1 b)--f) angivna villkor. § 29. A

k n

n

0m

ntl

e Ska11,

e

enhändi

tnp S? - ff ^ J ?? . § g t s k r i v e n av sökanden, ingivas till rek tor beträffande den 4-äriga linjen senast den 10 maj och beträffande den 2 år L a

246 linjen för studenter senast den 1 augusti det år, då inträde önskas där icke skolöverstyrelsen i särskilt fall medgiver, att ansökningen må ingivas efter nämnda tid Tillansökningen skola vara fogade följande handlingar i huvudskrift eller i av två oiäviga personer styrkt avskrift: . a) intyg av vederbörande pastorsämbete om sökandens ålder samt om de i § 28 mom. I b ) och c) angivna förhållanden med uppgift jämväl om sökandens fod

t ) e T n t y g av pastorsämbete eller ojävig kommunal förtroendeman i hemorten rft-

^ f t Z l T m ^ ^ t av skolöverstyrelsen fastställt formulär avgiven redogörelse 0 för av honom verkställd undersökning rörande sökandens kroppsbeSk

d) f e där t ; inträde önskas i den 4-åriga linjen, senast erhållna betyg från läroanstäl vid vilken sökanden må hava åtnjutit undervisning eller avlagt examen; e ' dar in rade önskas i den 2-åriga linjen för studenter, betyg over undergången studentexamen samt, därest sökanden undergått fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, betyg över sådan prövning; . ^ f v e T r b ö r l i g t tjänstgöringsbetyg, därest sökanden tjänstgjort såsom lärare; I) uppgut om föregäeude sysselsättning, i den män sådan uppgift ,cke mneMl1« i förutnämnda handlingar; skolande sökande till den 4-ånga linjen som icke av.agt ren X r studentexamen och ej heller förvärvat normalsko ekompetens, där I m t e lämna redogöreise för de studier, han bedrivit ^ » ^ " ^ trädesprövningen jämte uppgift å de läroböcker och den litteratur, som vid studier använts; samt h) övriga handlingar, som sökanden vill åberopa. § 30. 1 Den som söker inträde i första klassen av den 4-åriga linjen, prövas med avseende pä mogenhet och begåvning samt med avseende på kunskaper och fardigheter i nedannämnda ämnen. För godkänt vitsord fordras Länutdöm " o m T u t o d r a g e n av Israeis historia under särskilt beaktande .av profe

' k a T e d o m om Jesu liv och verksamhet i huvudsaklig anslutning till ett av de

T s f c U d e n X " o , och Uvsåskådningcn i anslutning tUl Jesu förkunnelse. nåeon kännedom om den bibliska litteraturen och dess historia kännedom om kristendomens grundläggningstid i anslutning ti 1 läsning av lampliga delar av apostlagärningarna samt valda stycken av Pauli brev,

&S£3^H3a«r5ä5: a

\ r n n ^ T n f h u v , u d d r a g e n av den kristna missionens historia samt någon kännedom om delaktigaste främmande religioner, med vilka knstendomen komnut . bcrörinfJ någon'bekantskap med svenska kyrkans psalmbok, kännedom om kyrkoäret och den svenska kyrkans gudstjänst ovanstlende i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen for realskolan, i modersmålet: kännedom om det viktigaste av form- och satsläran,

247 säkerhet i rättskrivning, färdighet i att läsa väl samt i muntlig och skriftlig framställning kannedom om svensk litteratur frän 1800- och 1900-talen, förvärvad genom läsning av några av våra främsta författares viktigaste verk, någon kännedom om språkbruk, språkriktighet och stilarterovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i matematik: god insikt och färdighet i folkskolans kurs i aritmetik, särskilt bråkläran fördjupad och utvecklad samt med tillämpning på räkneuppgifter, hämtade ur det praktiska livet, särskilt affärslivet, kännedom om ekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar p å aritmetiska uppgifter; enkla algebraiska ekvationer; begreppet kvadratrot kannedom om lättare ekvationssystem av första graden med två obekanta ' insikt och färdighet i praktiska mätnings- och konstruktionsuppgifter; konstruktioner och viktigare satser rörande räta linjer, vinklar, trianglar, parallellogram6 mer och cirkeln, kännedom om det viktigaste om likformig avbildning samt någon färdighet i lösningen av lätta geometriska övningssatser, u D^ifter^ 1 1 Ö S n i n g 6 n a V l ä t t a r e P l a n i m e * r i s k a och rymdgeometriska beräkningsövning i uppritning av enkla diagram, god övning i huvudräkning; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i historia: kännedom om svensk och allmän historia från äldsta tid till nuvarande tid kannedom om samhällets ekonomiska och sociala byggnad samt viktigare sociala .rörelser, kännedom om grunddragen av Sveriges statsförfattning,

förvaltning och rätts-

ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i geografi: kännedom om Europas och de främmande världsdelarnas geografi kannedom om grunddragen av den allmänna geografien med särskild hänsyn till J -Sverige, kännedom om Sveriges geografi med huvudvikten lagd på naturtillgångar, befolkningsförhållanden och näringsliv, ? någon kännedom om kartprojektioner och olika slag av kartorovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen for realskolan; i biologi: kännedom om ryggradsdjurens och de ryggradslösa djurens viktigaste former deras byggnad och levnadsförhållanden, om valda grupper inom djurriket vilka med hansyn till levnadsförhållanden eller betydelse för människan äro av särskilt intresse, samt någon kännedom om djurrikets system, kännedom om de högre växternas yttre organ, grundad på undersökningb av levande växter, kännedom om några av växtrikets viktigaste familjer, om viktigare gagnväxter samt om kryptogamernas huvudtyper, kännedom om det viktigaste av växternas livsföreteelser samt om några av våra betydelsefullare svenska växtsamhällen, ,. n??°n. k ä n n e d o m o m cellen och dess liv, om människokroppens byggnad och livsförrättningar samt insikt i hälsolärans grunder; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan-

248 i fysik: insikt i statik och värmelära till omfattning i huvudsak motsvarande den, som meddelas i realskolan, kännedom om de enklaste magnetiska och elektriska lenomenen, om ljud- och ljusfenomenen samt om jorden som himlakropp jämte något om vårt solsystem i överensstämmelse med kursplanen för 6-klassig folkskola av A-formen; i kemi: kännedom om den oorganiska kemiens viktigaste ämnen och företeelser samt om de viktigaste mineralerna och bergarterna till omfattning i huvudsak motsvarande den, som meddelas i näst högsta klassen av realskolan; i engelska språket: förmåga att läsa och förstå lättare text, någon färdighet att uppfatta det talade språket samt någon övning i språkets muntliga och skriftliga bruk; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i teckning: någon förmåga att efter verkliga föremål uppfatta och återgiva enklare former; i välskrivning: jämn och redig handstil; i sång: förmåga att sjunga någon enkel sång eller psalm efter eget val eller pa annat sätt ådagalagt musikaliskt gehör; i slöjd: för manlig inträdessökande: färdighet i användningen av de vanligaste verktygen för träslöjd, för kvinnlig inträdessökande: färdighet i stickning och enkel lmnesomnad. 2. Den, som söker inträde i första klassen av den 2-åriga linjen för studenter, prövas i musik samt i sådana i den 4-åriga linjens undervisning ingående ämnen, med undantag dock av geografi, biologi och hälsolära, fysik, kemi samt engelska språket, i vilka sökanden icke erhållit godkänt vitsord, avseende högsta årsklassen, i studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning. Den inträdessokande vare dock oförhindrad att jämväl undergå inträdesprov i något eller några av ämnena geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi, därest han i studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning i vederbörande ämne icke erhållit godkänt vitsord, avseende högsta årsklassen. Inträdessökande skall därjämte undergå prov i muntlig framställning. För godkänt vitsord fordras i musik: någon kännedom om musiklärans elementer samt någon färdighet i enklare tonträff ning och i spelning av lättare koraler ä orgelharmonium, piano eller violin; i annat ämne: insikt och färdighet i huvudsak motsvarande seminariets kurs i ämnet med undantag av sådana delar därav, som ingå i den 2-åriga linjens undervisningsplan. § 31. 1. Inträdesprövningen till den 4-åriga linjen omfattar en vecka och börjar, därest ej skolöverstyrelsen medgiver undantag, andra helgfria dag efter den i § 22 omförmälda årsavslutningen samt förrättas i av rektor uppgjord ordning. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må inträdesprövning enligt skolöverstyrelsens bestämmande kunna anordnas jämväl vid höstterminens början. Prövning för inträde i första klassen utgöres av:

249 A. S k r i f t l i g a p r o v : a) uppsats över ett bland flera uppgivna lättare ämnen; b) räkneprov; c) där och i den utsträckning rektor efter samråd med de i prövningen deltala f iZääetTäe^1^^ ^ " " ^ * V e n koch ^kurserna; " inom området av de i § 30 mom. 1 ^ nämnda kunskapsämnena samt d) skriftligt prov i engelska språket, omfattande översättning från svenska till engelska eller, om sökanden så önskar, reproduktion av en engelsk text Uppgifterna för de skriftliga proven bestämmas av rektor efter förslag av veö derbörande lärare.

För uppsatsprovet medgives en tid av fyra timmar samt för räkneprovet och det skriftliga provet i engelska språket en tid av tre timmar ^ Med ledning av sökandens uppsatsprov bedömes även hans färdighet i välskrivB. M u n t l i g a p r o v : Förhör i de uti § 30 mom. 1 nämnda kunskapsämnena Inträdessökande som så önskar, må dock efter anmälan hos rektor vara befriad frän undergående av såväl skriftligt som muntligt prov i engelska språket. C. P r o v i t e c k n i n g , s å n g o c h s l ö j d , hör S ä n S b Ö r a V S 6 e n d e

fäStaS

huvuds

a k l i g e n vid förefintligheten av musikaliskt ge-

2. Inträdesprövningen till den 2-åriga linjen för studenter tei minens början i av rektor uppgjord ordning.

förrättas vid höst-

§ 32. ^ZZtT!Tt^ [ f Ö r S ! a k I a S S e , n a V d C n A-åTiga Hnjen f o r d r a s S° d k ä l l t vitsord i n a m n d a ämnen tr»?p -i, J " T - D ° c k m å t i U e l e v k u n n a antagas inradessokande, som, därest han deltagit i prövningen i engelska språket och jämväl erhållit godkänt vitsord i kristendomskunskap, modersmålet och matematik bhvit underkänd i ett kunskaps- och ett övningsämne. Inträdessökande, s o T e j deltagit i provningen i engelska språket, må likväl, pä i övrigt h ä r ovan angivna villkor, kunna antagas till elev, såvida h a n erhållit godkänt vitsord i samtliga i provningen ingående övriga kunskapsämnen. Saknad av godkänt vitsord skall i varje fall vid bedömandet uppvägas av sökandens i ovngt ådagalagda utmärktare begåvning eller visad god lämplighet för lärarkallet varvid särskild hänsyn bör tagas till genom prövningen i modersmålet ådagalagd mognad och studiebegåvning. 2 För intagning i första klassen av den 2-åriga linjen för studenter fordras godkänt vitsord i samtliga avlagda prov i de ämnen, i vilka kompletteringskurs ei finnes upptagen i undervisningsplanen för linjen. Dock må undantag därvid kunna g ra S fo ° , - 5 G t t ?.V ä n i n e n a m u s i k e l l e r > o m sjukdom eller lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven insikt och färdighet, gymnastik med lek och idrott I ovngt val meriterad sökande, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet tor lärarkallet men som på grund av sjukdom eller lyte förhindrats att förvärva föreskriven insikt och färdighet i gymnastik med lek och idrott, må likväl kunna intagas, om han saknar godkänt vitsord i musik. Saknad av godkänt vitsord skall i varje fall vid bedömandet uppvägas av sökandens i ovngt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad god lämplighet för lärarkallet. Vid bestämmande av vilka sökande, som m å intagas, skall hänsyn tagas saval till de sökandes enligt § 29 förebragta betyg som till deras i prövningen ö erhållna vitsord.

250 § 33. 1. För intagning i annan klass än den första fordras, att inträdessökande visar sig uppfylla de i § 30 angivna inträdesfordringarna samt därjämte äga godkänd insikt och färdighet i den eller de föregående klassernas lärokurser; dock må undantag därvid kunna göras för ett av ämnena musik, slöjd eller, om sjukdom eller lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven insikt och färdighet, gymnastik med lek och idrott. I övrigt väl meriterad sökande, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet för lärarkallet men som på grund av sjukdom eller lyte förhindrats att förvärva föreskriven insikt och färdighet i gymnastik med lek och idrott, må likväl kunna intagas, även om han saknar godkänt vitsord i musik eller i slöjd. Saknad av godkänt vitsord skall i varje fall vid bedömandet uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad god lämplighet för lärarkallet. 2. För intagning i sista klassen av vederbörande linje fordras därjämte val vitsordad tjänstgöring under minst två terminer i någon under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, till art och omfattning i huvudsak motsvarande fullständig tjänstgöring för lärare i kunskapsämnen, eller godkänt vitsord i undervisningsskicklighet i avgångsexamen från högre lärarinneseminariet i Stockholm, eller ock att sökanden i övningsskolan avlägger undervisningsprov, som godkännes. 3. Då särskilda annat seminarium. § 34. 4 Där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda förhållanden medgiver undantag, må i varje klass eller avdelning av klass icke flera elever intagas an att hela antalet samtidigt undervisade uppgår till högst 24. 5. Kunna ej alla de till inträde godkända mottagas, skall företrade lämnas at dem som ådagalagt större mognad och kunskaper eller visat sig äga särskild begåvning för lärarkallet, varvid hänsyn jämväl må tagas till sökandens genom intyg styrkta föregående deltagande i olika former av socialt arbete, van ingått handledning av barn och ungdom, samt, i fråga om inträde i första klassen av den 2-åriga linjen för studenter, jämväl till det i § 30 mom. 2 omförmälda provet i muntlig framställning. § 59. Mot vårterminens slut anställes å de dagar, som skolöverstyrelsen på rektors förslag bestämmer, folkskollärarexamen med de elever i sista klassen av vederbörande linje, vilka före den 1 april hos rektor anmält sig därtill. § 60. 1 Folkskollärarexamen börjas med skriftligt prov, bestående av en pedagogisk uppsats över ett bland flera uppgivna ämnen. Rektor lämnar efter samrad med övriga lärare ämnen för uppsatsen, som av eleverna utarbetas på lärorummet under tillsyn i den ordning, rektor föreskriver, av seminariets lärare. For utarbetande av uppsatsen medgives en tid av sex timmar. Är arbetet vid den föreskrivna tidens slut ej fullbordat, må det ändock kunna upptagas till bedömande. For uppsatsen få som hjälpmedel de böcker begagnas, som äro antagna for seminariets övningsskola, ävensom, där så anses erforderligt, pedagogiska källskrifter. § 62. 1 Den muntliga prövningen omfattar förhör i fyra till kursen för sista klassen av vederbörande linje hörande kunskapsämnen, vilka bestämmas av den eller de personer, som övervaka och leda prövningen.

251 § 65. 2. Från den varit befriad. Undantag må även kunna beträffande ett av ämnena musik, slöjd samt gymnastik med lek och idrott medgivas elev, som däri deltagit utan att åtnjuta befrielse från deltagande i annat ämne. I fråga om i övrigt väl meriterad elev, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet för lärarkallet, må lärarkollegiet kunna meddela undantag beträffande gymnastik med lek och idrott samt därutöver beträffande ett annat av de i § 9 omförmälda ämnen eller ämnesgrenar. Saknad av godkänt vitsord skall vid bedömandet i varje fall uppvägas av elevens i övrigt ådagalagda insikter, färdigheter och undervisningsskicklighet eller visad lämplighet för lärarkallet, och skall i sådant avseende fordras, om elev varit befriad från eller blivit underkänd i ett av de i § 9 omförmälda ämnen, minst två betygsenheter över godkänd i ett eller sammanlagt i flera samt, om eleven varit befriad frän eller blivit underkänd i två eller befriad från ett och blivit underkänd i ett av nämnda ämnen, minst tre betygsenheter över godkänd i två eller sammanlagt i flera av de i seminarieundervisningen ingående kunskaps- eller övningsämnena eller i undervisningsskicklighet. Vid förenämnda erhållit vitsord. 3. Utgår. § 66. Betyg över avlagd folkskollärarexamen utfärdas av rektor enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. I dylikt betyg skall för elev, som tillhör den 2-åriga linjen för studenter, införas hans vid inträdesprövningen erhållna vitsord i sådana ämnen, i vilka han ej erhållit undervisning i seminariet. § 68. 1. Den, som examens avläggande. 4. Efterprövning i undervisningsskicklighet skall äga rum i den ordning, skolöverstyrelsen bestämmer. Den, som anmäler sig till sådan efterprövning, skall erlägga avgift, som av överstyrelsen bestämmes. 5. Skulle efterprövning och fostran. § 94. 4. För lärare, som har ledningen av morgonandakten sig anförtrodd eller som i särskild grad tages i anspråk vid ledning av elevernas praktiska utbildning eller ock för handledningen av deras enskilda arbete och specialstudium eller som får sig ålagt ett avsevärt drygare arbete med granskning av elevernas skrivningar eller annat därmed jämförligt, utom den egentliga undervisningstiden förlagt arbete, må, där förhållandena sådant medgiva, de i mom. 1 stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mera än två veckotimmar. § 117. 4. Det kollegium, som sammanträder efter avslutad inträdesprövning till den 4-åriga linjen, utgöres av rektor och de lärare, som förrättat prövningen, varjämte seminarieläkaren kallas att deltaga i kollegiets överläggningar. Det kollegium, som sammanträder efter avslutad inträdesprövning till den 2åriga linjen för studenter, utgöres av rektor, de lärare, som förrättat prövningen, jämte de lärare, som skola bestrida undervisningen i sagda linje, varjämte seminarieläkaren kallas att deltaga i kollegiets överläggningar.

252 2. Efter hörande Vid avgivande

§ 135. grundar sig. seminariets lektorstjänster.

§ 157. 1. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst följande ordning:

gälla såsom befordringsgrunder

i

3. längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring i folkskola, i fortsättningsskola, i övningsskola vid folkskoleseminarium, i småskoleseminarium eller i övningsskola vid sådant seminarium.

Förslag till undervisningsplan för folkskoleseminarierna. Allmänna anvisningar. 1. Efterföljande undervisningsplan, innefattande timplan och kursplan med metodiska anvisningar samt ordning för den praktiska lärarutbildningen, skall, då arbetsordning för de särskilda seminarierna uppgöres, tjäna till huvudsaklig ledning, med rätt för vederbörande att vidtaga de jämkningar beträffande lärokurser oclT timtal, som ur olika synpunkter kunna anses önskliga, exempelvis för vinnande av koncentration, dock att de i timplanen för varje klass angivna veckotimsummorna icke må överskridas. 2. Arbetet inom seminariet bör så anordnas, att elevernas självverksamhet tages i anspråk i största möjliga utsträckning. Friare arbetsformer, såsom elevföredrag, individuella uppgifter med anlitande av bibliotek, diskussioner, elevlaborationer, museibesök, studieutfärder, föreläsningar med efterföljande samtal och dylikt böra därför, allt efter de olika ämnenas art, begagnas såsom medel vid seminariearbetet. — I samband med undervisningen i de särskilda ämnena böra eleverna erhålla nödiga anvisningar angående användandet av seminariebiblioteket. ^ 3. Såväl undervisningen som den praktiska lärarutbildningen bör, så långt det är möjligt, erhålla en individualiserad samt efter elevernas utvecklingsståndpunkt avpassad läggning. Undervisningen i de särskilda ämnena skall planläggas och bedrivas med hänsyn till elevernas före inträdet inhämtade kunskaper och färdigheter. Skulle härvid i fråga om något kursmoment repetition befinnas erforderlig bör denna inriktas på för lärarutbildningens mål väsentliga synpunkter. Vid undervisningen i de olika ämnena bör hänsyn tagas till vad som är av särskild betydelse för elevernas framtida lärarverksamhet i folkskolan, dock under beaktande av att studiemålet icke alltför snävt begränsas och att ett levande och aktivt studieintresse väckes och underhålles hos de blivande lärarna. Vid elevernas laborativa arbeten bör särskild uppmärksamhet ägnas åt sådana försöksanordningar, som kunna komma till användning vid arbetet i folkskolan. 4. Behandlingen av sådana kursmoment, vilka på olika sätt beröra två eller flera ämnen, bör för uppnående av önskvärd koncentration noga planläggas av vederbörande ' ämneskonferenser. Som exempel må n ä m n a s : sambandet mellan kyrkohistoria, svensk och allmän historia, litteraturhistoria, uppfostrans och skolans historia samt filosofiens historia, sambandet mellan psykologi och biologi (fysiologi) mellan pedagogik och hälsolära (sexualundervisning, skolhygien), mellan kurserna för ämnena fysik, kemi, geografi samt biologi och hälsolära, mellan vissa teoretiska ämnen och övningsämnena. Den metodiska undervisningen

253 h ö r även noga planläggas, så att de olika ämnenas arbetssätt tillbörligen belyses men onödig upprepning undvikes. 5. Kontrollen av elevernas studieresultat bör. där så lämpligen kan ske företagas individuellt eller med en grupp av eleverna efter avslutad behandling 'av ett större kursmoment. Ett frågeförfarande, som alltför mycket sönderstyckar lärostoffet, bor undvikas. 6. Vid undervisningen i de olika ämnenas metodik bör särskild uppmärksamhet agnas at en genomgång av de olika ämnenas kurser inom folkskolan varvid bor beaktas kursernas avvägning såväl efter barnens åldersstadium som med hänsyn till iolkskolans ställning inom vårt lands undervisningsväsen. I samband därm e d bor behandlas den i folkskolan använda läro- och läsebokslitteraturen Vid diskussionen om undervisningsmetoderna bör uppmärksamhet jämväl ägnas åt arbetssättet inom folkskolans olika former. 1. Ämnen

Klass I

Kristendomskunskap Modersmålet Matematik Historia Samhällslära Geografi Biologi och hälsolära ••• Fysik Kemi Engelska språket Psykologi och pedagogik Biblioteksteknik

22 Vs

2 Summa

2-åriga linjen Klass Klass Summa I II

9 14 S 7 »/i

2 IV» 3

22 Va

13 V»

4 H 7 Vi 6 3 V, 9 8

4 V*

V»

o

7*

4 2 V»

2 7^

V»

7»

2 1 4

IV» 4

10 Praktisk utbildning: metodik gruppövningar .

15 V» 1 39

38 V»

13 1 IV»

»v* 38

1 8 V»

4 7* 27

22 3

V»

20 14 V»

Summa t i m m a r

4 -a r iga I injen Klass Klass Klass II III IV 3 3 9 V» 3 V»

24 ] Teckning Välskrivning Musik Trädgårdsskötsel Slöjd Gymnastik med lek och idrott

Timplan.

4 B V» 8 10

15 7 2

13 V»

9 Vi &Vi

4 V» 2

3 3 72

57.

8 142 V»

7 7^

64 Anmärkningar till timplanen. 1. Till tid utom timplanen förläggas: frivilliga laborationer under lärares ledning i geografi, biologi och hälsolära fysik samt kemi, sammanlagt 4 veckotimmar; kompletteringskurser i geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi för sådana elever i den 2-åriga linjen, vilka icke vid intagningen företett godkänt vitsord tor vartdera av ämnena geografi, biologi och hälsolära samt fysik 3 för kemi 2 veckotimmar;

254 frivillig kurs i tyska språket för elever, tillhörande den 4-åriga linjen, med i första och andra klassen sammanlagt 5 veckotimmar; frivillig kurs i finska språket vid det seminarium och i den ordning, skolöverstyrelsen bestämmer, 6 veckotimmar; körsång under lärares ledning 1 veckotimme; frivillig orkesterspelning eller violinspelning under lärares ledning 1 veckotimme; frivillig teckning under lärares ledning 2 veckotimmar; frivillig kurs i hushållsgöromål, särskilt avsedd för sådana elever, som icke lore intagningen genomgått skolköksutbildning; kursen må kunna iorlaggas till slutet av vårterminen och början av sommarferien i första klassen av de bada linjerna och bör omfatta sammanlagt högst 4 veckor med 6 timmar per dag. 2 Då elevantalet i en klass icke understiger 20, må vid undervisningen i geografi naturvetenskapliga ämnen, teckning och slöjd klassen under ett antal lekdonstimmar vara uppdelad i två avdelningar, vilka undervisas var för sig pa olika tider För dylik undervisning med delad klass må lärarkraft, utöver de pa timplanen angivna timsummorna, tagas i anspråk å den 4-åriga linjen: i geografi under sammanlagt 3 veckotimmar, i biologi och hälsolära 5 veckotimmar, i fysik 3 veckotimmar i kemi 2 veckotimmar, i teckning 4 veckotimmar och i slöjd 6 veckotimmar samt ä'den 2-åriga linjen: i biologi och hälsolära 1 veckotimme, i teckning 2 veckotimmar och i slöjd 6 veckotimmar. Dä antalet deltagare i kompletteringskurs för den 2-ariga linjen överstiger 20, må för deltagarnas uppdelning i tvenne avdelningar, undervisade var ior sig, lärarkraft tagas i anspråk, utöver de här ovan i anmärkning 1 angivna timsummorna under 1 veckotimme i vartdera av ämnena geografi, biologi och hälsolära, lysik s3mt kemi Därest i' första klassen av den 4-åriga linjen elever finnas, vilka vid intagningen icke erhållit godkänt vitsord i engelska språket, må i den mån sådant belmnes nödvändigt för klassens uppdelning i tvenne på olika tider undervisade avdelningar lärarkraft utöver den å timplanen för engelska språket angivna timsumman tagas i anspråk under sammanlagt 3 veckotimmar. Då antalet elever, som anmält sig till deltagande i den frivilliga kursen i hushållsgöromål, överstiger 15, må deltagarna vid det praktiska arbetet i skolköket uppdelas i tvenne, var för sig undervisade avdelningar. 3 Rörande tid för undervisningen i instrumentalmusik samt rörande fördelningen av lärotiden för trädgårdsskötsel och för gymnastik med lek och idrott aro anvisningar meddelade i sammanhang med kursplanerna för dessa ämnen. 4 Till underlättande av studiearbetets koncentration må, dar sa provas lämpligt särskilda arbetsordningar uppgöras för olika perioder av läsåret, varvid olika ämnen växelvis under viss eller vissa delar av läsåret erhålla ett större timtal och under andra tider läsas under ett mindre antal timmar eller helt nedläggas. Härvid iakttages att undervisningstimmarna för de ämnen, vilkas studium ar beroende av årstiden, huvudsakligen förläggas till den för undervisningens bedrivande lämpligaste tiden. 2.

Kursplan.

Kristendomskunskap. a.

För den 4-åriga

linjen.

Klass I (2 t.). Bibelkunskap: gamla testamentet. Klass II (3 t.). Bibelkunskap: nya testamentet. Gamla tidens kyrkohistoria. Klass III (2 t.). Medeltidens och nya tidens kyrkohistoria.

255 Klass IV (2 t ) . Den kristna tros- och livsåskådningen. Religionshistorisk övers i k t Svenska kyrkans författning, gudstjänstordning, kyrkoår och psalmbok Metodik. Översikt av folkskolans kurs i kristendomskunskap med särskild hansyn till ämnets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t.). Bibelkunskap. Klass II (1 t.) Metodik. Översikt av folkskolans kurs i kristendomskunskap, dels med hänsyn till ämnets metodiska behandling, dels ock för komplettering och fördjupande av kunskaperna på vissa punkter inom de delar av ämnet vilka icke behandlats i klass I 2 .* Anvisningar. 1. Genom studiet av bibeln böra eleverna föras till en historisk syn på denna Med den bibliska vetenskapens arbetsmetoder och resultat böra de så långt möjlig! la göra bekantskap. Därvid böra de bibliska skrifternas uppkomst och kanonbildnmgens historia ävensom viktigare litteraturkritiska frågor bliva föremål för behandling. Vid studiet av gamla testamentet lägges huvudvikten vid den sedligtrehgiosa utvecklingen hos Israels folk och den israelitiska religionen såsom förberedande kristendomen, varför ock profeternas förkunnelse göres till oremal o r e n mera ingående behandling. Studiet av nya testamentet bör hava till huvudsyfte att giva en levande bild av Jesu person, hans ord och verk samt av^den apostoliska tidens främsta personligheter. Vid bibelläsningen bör nödig begränsning av lärostoffet ske, så att en tydlig bild av det lästa vinnes, ej blott en schematisk översikt. 2. Undervisningen i kyrkohistoria bör åsyfta en fördjupad uppfattning av kristendomen och bhck för dess framträdande i nutiden. I alldeles särskild grad gäller det om denna gren av ämnet, att det är nödvändigt att begränsa det överflödande kunskapsstoffet. Inlärandet av onödiga namn, årtal och andra enskildheter som icke giva liv och åskådlighet åt de tilldragelser och personer man vill skildra, bör undvikas. Kursen bör inskränkas till det för de olika tiderna karakteristiska och huvudvikten laggas vid de skeden, som äro mest betydelsefulla för kristendomens utgestaltmng: den äldsta kyrkans tid, reformationstiden och den nyaste tiden kt svenska kyrkans historia bör relativt stort utrymme givas. Vid studiet av de religiösa personligheterna och rörelserna aktgives på fromhetshvets olika typer. Till belysning av olika skeden av kyrkans historia böra eleverna lära kanna den kristna psalmdiktningen, framför allt sådan den framträder i den svenska kyrkans psalmbok. För vinnande av större åskådlighet och verklighetstrohet läsas kyrkohistoriska aktstycken i urval. Kyrkohistorien omfattar även missionshistoria. 3. Undervisningen i den kristna tros- och livsåskådningen bör anknyta till det historiska kunskapsstoff, eleverna vid den föregående kristendomsundervisningen mhamtat, och blir alltså i viss mån en sammanfattning av förut behandlade frågor. Av vikt ar, att det för den kristna tron karakteristiska kommer till klart uttryck under jämförelse med andra åskådningar. Den kristna tros- och livsåskådningen bor även ses i förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet. Det för den kristna etiken utmärkande klarlägges genom en framställning av de olika etiska huvudståndpunkterna. Religionens och etikens förhållande till varandra enligt den kristna åskådningen uppvisas. Särskild uppmärksamhet ägnas den sociala etiken och sådana etiska problem av olika slag, som den moderna kultur- och samhällsutvecklingen fört med sig. 2-åri^ e Hnen~ I V 4

betecknaS

kIasserna

inom

dei

* 4-åriga, med I2—II2 klasserna inom den

256 I lämpligt samband med kursen i övrigt läses Luthers lilla katekes, och dess förbindelse med den lutherska reformationen klarlägges. 4. Ur religionshistorien lämnas meddelanden, där de lämpligen kunna anknytas till olika kursmoment, exempelvis i samband med Israels historia och olika delar av kyrkohistorien, speciellt missionshistorien, varefter göres en sammanfattning och komplettering av det religionshistoriska stoffet. 5. Religionspsykologiska spörsmål böra upptagas till behandling i anknytning såväl till studiet av bibeln och kyrkohistorien som till olika moment i religionshistorien. Modersmålet. a. För den 4-åriga linjen. Klass I (5 t.). Läsning: svensk litteratur, huvudsakligen från senare hälften av 1800-talet och från 1900-talet samt utländsk litteratur i översättning. Språklära: betydelsefullare grammatiska frågor samt spörsmål rörande språkbruk, språkriktighet och stilarter. De för den muntliga framställningen viktigaste delarna av modersmålets ljudlära med särskild hänsyn till språkets dialektala skiftningar. I anslutning därtill tal- och röstvård (talteknik). övningar i muntlig och skriftlig framställning: välläsningsövningar, referat, föredrag, diskussioner och uppsatser. Klass II (3 t.). Läsning: fornisländsk litteratur i översättning; svensk litteratur fram till stormaktstidens slut samt litteraturhistoria i anslutning därtill; utländsk litteratur från äldre epoker i översättning. I samband med litteraturläsningen språkhistoriska meddelanden. Språklära: som i föregående klass; stilläran i utförligare framställning. Övningar i muntlig och skriftlig framställning som i föregående klass. Klass III (3 t.). Läsning: svensk litteratur fram till 1800-talets mitt samt litteraturhistoria i anslutning därtill; dansk, norsk och annan utländsk litteratur från motsvarande epoker, den sistnämnda i översättning. Språklära: kort framställning av vårt språks frändskapsförhållanden och historia; språkriktighetsspörsmålet, i samband härmed språkvårdsfrågor och rättstavningsfrågan. övningar i muntlig och skriftlig framställning: föredrag, diskussioner, uppsatser. Klass IV (3 t.). Läsning: svensk litteratur fram till våra dagar samt litteraturhistoria i anslutning därtill; dansk, norsk och annan utländsk litteratur frän senare tid, den sistnämnda i översättning. Övningar i muntlig och skriftlig framställning som i föregående klass. Vägledande översikt av den klassiska och nutida barn- och ungdomslitteraturen. M e t o d i k . Översikt av folk- och fortsättningsskolans kurs i modermälet med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t.). Läsning: nyare svensk litteratur. Språklära: de för den muntliga framställningen viktigaste delarna av modersmålets ljudlära med särskild hänsyn till språkets dialektala skiftningar. I anslutning därtill tal- och röstvård (talteknik). Språkriktighets- och språkvårdsfragor. Stillära och stilistik. Kort framställning av vårt språks frändskapsförhållanden och historia. Övningar i muntlig och skriftlig framställning. Vägledande översikt av den klassiska och nutida barn- och ungdomslitteraturen. Klass I (1 t.). Klass II (1 t.). M e t o d i k . Översikt av folk- och fortsattningsskolans kurs i modersmålet med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling.

257 Anvisningar. 1. Vid litteraturläsningen bör hellre ett mindre antal arbeten behandlas full ständigt an korta utdrag av flera arbeten läsas. Därvid bör beaktas att I t litterärt verk sättes in i historiskt sammanhang och såvitt m ö j ^ g f es mot bak grunden av den allmänna kulturutvecklingen. Litteraturläsningen i S a s T l * bör vasen ligen inriktas på en grundlig genomgång av några representativa verk varvid samh nd"8 H T - r ° r a n d e S P I * å k ' «*> k ™ P ° ^ o n , karaktärsteckning m m l samband med läsningen av äldre svensk litteratur ägnas uppmärksamhet å T d e , tolkhga litteraturen: folkvisor, folksagor, ordspråk och dylik?* I den mån ÖUfaTle därtill gives bora de litteraturhistoriska företeelserna belysas genom lämui" "v sådana arbe en ur den nyare svenska litteraturen, som beröra lldre l i t t e S a & för hallanden eller personligheter. n u e r a r a lorVid läsning av dansk och norsk litteratur böra eleverna få så mycken känne dom om de båda språken, att de utan alltför stor svårighet kunna läsa danska och norska böcker Tyngdpunkten vid undervisningen bör "läggas på ordförrådet men

ÄÄÄ" bör även ägnas åt *»*^W** a « till S å S IäTnin" e m P e ! P å U t l ä n d ^ a ^ ^ ' ö — ä t t n i n g , som kunna förekomma till lasnmg m a nämnas: Homeros, någon grekisk dramatiker, Vergilius Dante Cervantes Shakespeare, Racine, Moliére, Goethe, Schiller, Victor Hugo Dickens' Tolstoy, Dostojevski, Gottfried Keller, Gerhard Hauptmann, Thomas M a n n R o main Rolland, John Galsworthy, H. G. Wells, Sinclair Lewis Till Täsningen i v de valda arbetena bör anknytas en tillräcklig litteraturhistorisk o r i e n t e r i n g 2. Allteftersom de lästa arbetena därtill giva anledning, böra nödiga UDDIVSningar om diktarter och versslag meddelas; en översiktlig framställning S r Ä uas i samband med undervisningen i stillära. 3. En del av undervisningen i tal- och röstvård (talteknik) kan lämpligen efter a m n e S k " Ä T ° n f e ™ bestämmande, meddelas i samband m e T s å n g u n l e r 4. Vid all högläsning böra välläsningens krav beaktas; därjämte böra synnerhgast i klasserna I« och P särskilda uppläsningsövningar förekomma * o. Vid undervisningen i spräklära bör städse hänsyn tagas till språkets differentiering , olika stilarter, de talspråkliga såväl som[de skriftspråkliga Säkerhet i normalprosans behandling och i bedömandet av dess stilistiska räckvidd bor särskilt eftersträvas. Vissa partier av språkläran, särskilt stilläran kunna lämp igen referat- och diskussionsvis bliva föremål för en något utförligare VhZhng pa grundval av valda texter och tillgänglig litteratur. Behandlingen av grammanska frågor bor utmynna i en sammanfattande översikt av språklådan med beSm är £?&Z1££* ° ° a V S ä r S k i W b 6 t y d e l - f ö r ^ v i s n i n g e n i folk,6:Jl0rf

Vikt

™T. i samtliga k y s s e r läggas vid elevernas övning i muntlig och

r r6ferat fÖredr ra i hand r t sfd n ? kkunskapsområden, T ' ' A m T f Ösom ° C h eller ^ b Önära «"* välTa" trän sådana tillhöra hava samband med modersmalsamnets teoretiska delar, även dess metodik. Stundom kan det vara lämp-

oSnma- T i S f b e h a n d l i n S e n a v € t t ä m n e låta eleverna diskussionsvis genomgå detsamma. Vid uppsatsernas granskning må blott det, som är verkligt felaktig anmärkas och största möjliga utrymme lämnas åt individuell läggning utan att darfor kraven på ett stilrent språk eftersättas. Jämte de egentliga i formellt avseende mera utarbetade uppsatserna, som böra förekomma ungefär en gang i månaden, bör även utrymme givas åt skriftliga övningar, som avse att utveckla färdighet att raskt sammanfatta och omedelbart nedskriva kortare redogörelser eller andra framställningar. I de båda linjernas högsta klass kunna lämp17 — 352210.

258 ligen några av uppsatserna utbytas mot utförligare skriftliga undersökningar rörande ämnen, valda av eleverna i samråd med läraren. 7. I samband med studiet av språkhistoria böra upplysningar lämnas rörande den svenska ortnamnsforskningens resultat, varvid samarbete bör ske med undervisningen i ämnena historia och geografi. 8. Vid den metodiska behandlingen av folk- och fortsättningsskolans kurs bor särskild uppmärksamhet ägnas åt läro- och läsebokslitteraturen ur språklig och stilistisk synpunkt. Matematik. a. För den 4-åriga linjen. Klass 1 (3 t.). Repetition och fördjupning av förut inhämtad kurs i bokstavsräkning, ekvationer och problem av första graden. Grafisk framställning och elementär behandling av funktionsbegreppet i samband med ekvationssystem av första graden och grafisk framställning av andra gradens funktioner. Kvadratrötter och irrationella tal; enkla ekvationer av andra graden. Repetition av viktigare geometriska satser. m Klass II (2 X> t.). Fortsatt behandling av ekvationer av andra graden särskilt med tillämpning på planimetriska uppgifter. Proportions- och likformighetslära. Enkla trigonometriska beräkningar. Stereometriska beräkningar. Klass III (2 t ) Det enklaste om serier och uppgifter rörande sammansatt ranta, beräknad med användande av tabeller. Elementär kurs i matematisk statistik. Klass IV {% t). M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i rakning och geometri med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I [Vi t.). Som för klass IV*. Anvisningar. 1 Repetitionen i klass I 4 avser att fördjupa förut inhämtad kurs genom att klarlägga begrepp och räkneoperationer. Härvid bör särskild vikt laggas vid praktiska företrädesvis ur närings- och affärslivet hämtade räkneuppgifter. ror skärpande av elevernas eftertanke och bortarbetande av eventuellt förefintlig vana att alltför mycket schematisera kunna en del uppgifter lämpligen lösas rent aritmetiskt I geometrien uppnås samma mål genom enkla övningsuppgifter. Eleverna böra vänjas vid att uttrycka sig korrekt och kortfattat, att vid skriftlig framställning iakttaga riktiga beteckningar samt skriva överskådligt och ordentlg 2 Inom de olika områdena skall kursen begränsas till det väsentliga. Exemplen böra vara enkla och belysande och alltför besvärliga uträkningar om möjligt undvikas. Eleverna böra övas till att genom överslag bedöma resultatets rimlighet. 3. Huvudräkning övas i lämplig utsträckning. 4. Ett par gånger i terminen anslås i klasserna I 4 —III 4 två a tre timmar till matematiska uppsatser. 5 Tillfälle bör beredas åt för matematik speciellt intresserade elever att tränga djupare in i ämnet genom lösning av svårare uppgifter eller genom studium av något område vid sidan av kursen. Särskilt må nödig handledning givas at dem, som önska studera rötter, potenser och logaritmer. Detta torde lämpligast ske i klass II 4 6 Den i klass III4 upptagna kursen i elementär matematisk statistik avser i första hand att tjäna studierna i psykologi och pedagogik men är dessutom av betydelse för behandlingen av statistiska uppgifter inom andra ämnen, särskilt geografi biologi och hälsolära samt samhällslära. Kursen bör därför planlaggas .mder samarbete med lärarna i dessa ämnen och inriktas på klargörande av sådana

259 statistiska begrepp som frekvenstabeller och frekvensdiagram, olika sla^s mått nå ^ S i V a r i a b i l i t e t ' 7

Den

— o l i k h e t s k u r v a n , medelfel,

^

J

S

^

T

^

t

för den 2-åriga linjens elever erforderliga orienterinsen i mahmuui.fc

u r t a 1 e r t S s " T l , r t a n d , i n 8 e n " ^ °Iika k — ' »

-dde,a S några drag

Historia. För den 4-åriga

Klass II fe v t f KlaZ ^Klass

Iir%\l']\u III (2 t.).

r

- Ch T n S k n

linjen.

hlSt ria: forntiden och

°

medeltiden.

°Z S V 6 n S k h i S t ° r i a : n >' a t i d € n t i ] 1 o m k r i n g 1815. Allman och svensk historia: från omkring 1815 till nuvarande

net^ m ^ ^ a ^ h a X f 0 l k S k ° l a n S

*"' ' "

^

^

"

^

«"

^

Anvisningar. 1. Studiet av den allmänna historien bör föregå studiet av Sveriges historia Vid undervisningen bör i lämplig utsträckning det historiska stoffet behandlas' S S T S ? k l r - P S t S r k " " « * * • * * - respektive länd r h stor a som hindrar utvecklingslinjerna att tydligt framträda, bör undvikas " u v u d d r a f " av de nordiska grannländernas historia behandlas i samband mPH med Sveriges historia och med särskilt uppmärksammande av de fö u va7a.de lorutvara lde danska och norska landskapens historia före den svenska tiden ' 3. En väsentlig uppgift för undervisningen är att lära eleverna förstå mm komsten och utvecklingen av den nuvarande staten, dess organisation och f u n k t T ner sam av den materiella och andliga kulturens utveckling. E k v e m a s b ! S t o sammanhanget mellan de historiska företeelserna bör övas, bland annat "enom g historiska paralleller samt jämförelser med aktuella företeelser 4. Undervisningen bör åskådliggöras genom olika hjälpmedel' såsom kartor arh skiop ikonbilder. Tillfälle bör beredas för studium av h L o r i s k ^ X t y c k e n och ovngt belysande htteraturalster. Seminarieortens historiska nuTnen studeras ampligt sammanhang med undervisningen i övrigt. Genom egna iaktta«lser bora eleverna få göra bekantskap med fornlämningar, byggnadsverk, bildverk kul nrhistonska foremå m. m., som härstamma från de tider! varmed undervismngen mom klassen sysselsätter sig. *u>umgen 5. Eleverna böra i samband med den fortskridande undervisningen erhålla kannedom om den historiska vetenskapens arbetsmetoder. Av särskilt vlrde ä aU eleverna fa något begrepp om kritisk värdering av olika slag av källor Re e r av smärre kritiska undersökningar kunna då och då anförtros åt eleverna. Lämp ligt kan vara att uppvisa, h u r omdömena om historiska företeelser och gestalter växlat genom tiderna, varvid tillika orsakerna härtill böra skärskådas. utTäeZ den om historieskrivningens karaktär under olika tider böra lämnas Eleverna särski m^smålef" ' ^ ^ ^ ^ ^ ^ " * n som är tillgänglig pä 6 För vinnande av önskvärd koncentration bör genom vederbörande ämneskonferensers forsorg sörjas för samarbete med undervisningen i andra ämnen med historiskt innehåll, framför allt kristendomskunskap, modersmålet, samMUsSra samt psykologi och pedagogik. ^mnansiara

260 Samhällslära. a. För den 4-åriga linjen. Klass IV (4 t.). Fördjupad och grundligare kännedom om det svenska samh ä e t s sociala byggnad, social lagstiftning, sociala rörelser och organisationsformer L m t o m T e t internationella samarbetet på här ifrågavarande områden. Tördlupad och grundligare kännedom om den svenska kommunalforvalt" ^ ^ ^ Z ^ ^ ^ t ^ ^ ^ och rättsväsen; i samband därmed n å g o f o m de v t t i ^ a s t e t r i m m a n d e ländernas statsförfattning; fredssträvanden och internationellt politiskt samarbete. . ., ^ allmänna ekonomiska lagarna och de viktigaste företeelserna inom var tids ^ M e t t d i k i V ' Översikt av folkskolans och ungdomsskolornas kurs i medborgarkunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Klass II (4 t.).

b. För den 2-åriga Som för klass IV4.

linjen.

Anvisningar. 1 Huvudvikten vid studiet av ämnet samhällslära bör i m i n d r e . g r a d läggas vid in ärande, a v d e t a l j e l . än vid elevernas orientering i fråga om tillgänglig 1 II ratur a n i n g a r för itudiet av denna samt handledning för självständigt arbete T ' Ä > Ä " - S ^ kommunens förvaltning och verksamhet inriktas mindre nå organen oeh formerna för än på innehållet av denna verk amh t. 3 Särskild vik°t lägges vid sådana kursmoment, som hava betydelse ior elevern a framtida undervisning i medborgarkunskap i ungdomsskolorna. i VM studk" av de sociala rörelserna bör särskild uppmärksamhet agnas at arbetar rågan dess förutsättningar, uppkomst och framträdande i det nutida samS l l s l i v e t samt statens ställning till de sociala frågorna. Tillräckligt utrymme bor ock o e r é d a H t andra sociala rörelser och organisationsformer såsom kvinnor".c sen ^ykterhetlrörelsen och försäkringsväsende,. Vidare bör en framställning g,vas av de olika samhällsåskådningarna. !t*j011«*p fftrp 5. Framställningen av de allmänna ekonomiska lagarnai och de>^**£j™_ teelserna inom vår tids ekonomiska liv kan lämpligen anknytas til elevernas för uTgående studier i ekonomisk geografi samt den genom undervisningen i his or a vunna kännedomen om de ekonomiska åskådningarna och den ekonomiska pohX T i " S r studiet ägnas åt för folkhushållningen, särskilt * ™ * + mera' betydelsefulla ekonomiska förhållanden och problem, såsom n a o a n komsten och dess fördelning, industrialisering, näringsfrihet, monopol karteller L 7 trusted penSng-, kredit- och bankväsen, kooperation, inrikes och utrikes hande

6 J Kurs å fb n okföring och hemmets ekonomi ferlägges till klass ^ r e s p e k t i v e P ; tid häriör tages f r a n c e n i dessa klasser för behandling av metodiska fragoi anSl3 gna

7 i härför lämpligt sammanhang bör uppmärksamhet ägnas åt sparsamhetens betydelse och åt en lämpligt anordnad skolsp ar verksamhet. Geografi. a. För den 4-åriga linjen. Kla** I (2 t ) Hembygdsstudium, avseende seminariestadens och den omgiv a n d ? bygdens geografiska 0 förhållanden. I anslutning därtill mera ingående oe-

261 handling av viktigare kapitel ur den allmänna geografien, företrädesvis fysisk geografi, bebyggelsegeografi och kartlära. Grunddragen av den matematiska geografien. Geografiska laborationer. Grannländernas geografi. Klass II (2 t.). Viktigare europeiska länders geografi i anslutning till en översiktlig framställning av Europa som världsdel: de naturliga förutsättningarna för Europas kulturgeografi, näringsgeografi, befolkning, bebyggelse och politiska geografi. Viktigare utomeuropeiska länder. Jordens näringsgeografiska områden. Världsproduktion och världssamfärdsel. Befolkning och bebyggelse. Översikt av jordens statsområden (med kolonier). Geografiska laborationer. Klass III (2 t.). Sveriges geografi i sammanhang med grunddragen av dess geologiska byggnad och med särskild vikt lagd på dess näringsliv och befolkningsförhållanden. Geografiska laborationer. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i hembygdsundervisning (den geografiskt betonade delen) och i geografi med särskild hänsyn till dessa ämnens metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I eller II (1 K> t.). M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i hembygdsundervisning (den geografiskt betonade delen) och i geografi med särskild hänsyn till dessa ämnens metodiska behandling. Klass I eller II (3 t.). K o m p l e t t e r i n g s k u r s . . Hembygdsstudium, avseende seminariestadens och den omgivande bygdens geografiska förhållanden. Översiktlig framställning av Europa som världsdel: de naturliga förutsättningarna för Europas kulturgeografi, näringsgeografi, befolkning, bebyggelse och politiska geografi. Jordens näringsgeografiska områden. Världsproduktion och världssamfärdsel. Befolkning och bebyggelse, översikt av jordens statsområden (med kolonier). Sveriges geografi i sammanhang med grunddragen av dess geologiska byggnad och med särskild vikt lagd på dess näringsliv och befolkningsförhållanden. Geografiska laborationer. Anvisningar. 1. Undervisningen bör i främsta rummet åsyfta att för eleverna klargöra det geografiska orsakssammanhanget och den därav beroende helhetsuppfattningen och syfta till att bibringa eleverna en konkret bild av natur- och kulturliv i såväl Sverige som övriga länder. Undervisningen bör därför mindre syssla med enskildheter än rikta uppmärksamheten på det genomgående och enhetliga i de geografiska företeelserna. Den bör vidare, i det den framför allt tager elevernas självverksamhet i anspråk, undvika en framställning av övervägande definierande och systematiserande art. 2. Hembygdsstudiet grundas på elevernas under studieutfärder och studiebesök gjorda iakttagelser och utföres efter noga genomtänkt plan. Genom detta studium bör dels grund läggas för den följande undervisningen, särskilt i fysisk geografi och kulturgeografi, dels förmåga bibringas eleverna att på egen hand insamla och bearbeta det kunskapsmaterial, som kan bliva erforderligt för deras framtida hembygdsundervisning i folkskolan. I sammanhang därmed bör erinras om våra dagars strävanden för hembygdsvärd och naturskydd. 3. Utom vid hembygdsstudiet böra studieutfärder och studiebesök även förekomma, där så lämpligen kan ske, i samband med behandlingen av andra kursmoment och särskilt vid studiet av Sveriges geografi. Härvid bör, om möjligt, en

262 längre studieutfärd anordnas för att bereda eleverna tillfälle att närmare lära känna natur och arbetsliv inom någon representativ del av vårt land, belägen utom den bygd till vilken seminariestaden hör. 4. Studiet av väderleks- och klimatläran bör i möjligaste utsträckning bygga p å elevernas egna rön. Eleverna böra därför under en längre tid få göra sammanhängande iakttagelser av exempelvis temperatur, lufttryck, nederbörd, molnighet, vindriktning och vindstyrka, vilka iakttagelser sammanställas till enkla diagram. Likaledes behandlas erforderliga delar av den matematiska och astronomiska geografien på grundval av elevernas egna iakttagelser. 5. Eleverna böra bliva förtrogna med olika slag av kartor och genom enkla fältmätnings- och avvägningsövningar erhålla insikt i grunderna för enklare kartläggning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt Sveriges stora kartverk (de topografiska, ekonomiska och geologiska kartorna samt sjökorten). Vid kartstudiet böra eleverna bland annat erhålla tillräcklig kunskap om kartbildens beroende av valet av projektion. 6. Vid studiet av den ekonomiska geografien böra eleverna vänjas vid att anlita tillgänglig handbokslilteratur, exempelvis de nordiska ländernas statistiska årsböcker och valda delar av Sveriges officiella statistik. Undervisningen bör läggas så att eleverna bibringas en rätt förståelse för mått och tal. Samtidigt böra för eleverna framhållas möjligheterna att med tillhjälp av bland annat de dagliga tidningarnas artiklar och uppgifter tillföra undervisningen aktuellt stoff, icke minst inom den ekonomiska geografien. 7. Vid framställningen av grannländernas och de främmande ländernas geografi bör huvudvikten läggas på människans och näringslivets geografi och undervisningen koncentreras på för de olika länderna typiska drag. Vid behandlingen av de utomeuropeiska kulturländerna bör för den större geografiska region, till vilken landet i fråga hör, givas en översiktlig framställning enligt de synpunkter, som i kursplanen angivits för översikten av Europa. Lämpliga områden för en sådan översikt äro: det anglosaxiska Nordamerika, Sydamerikas ABC-stater, Östasiens monsunområde, Indien. 8. Vid behandlingen av Sveriges geografi lägges huvudvikten på befolkningens och näringslivets geografi, vilka böra ses i samband med den övriga världens; särskilt bör Sveriges handelsutbyte med utlandet därvid ägnas uppmärksamhet. 9. Geografiska laborationer böra ingå i undervisningen, särskilt i samband med hembygdsstudiet. Vid dessa laborationer kunna lämpligen förekomma enklare arbetsuppgifter, såsom förstoring och förminskning av kartor, ytmätning, utarbetande av diagram, profiler, reliefer, inläggning av statistiska uppgifter på konceptkartor, tillverkning av enkla apparater för undervisningen i matematisk geografi och dessa apparaters användning. Särskild vikt bör läggas vid sädana apparater, som kunna komina till användning i folkskolan. 10. Vid den metodiska undervisningen bör särskild uppmärksamhet ägnas ät frågan om det experimentella arbetets möjligheter i folkskolan, samt, där tillfälle därtill gives, åt skolfilmens användning vid folkskolans undervisning. 11. Vid den metodiska undervisningen i den 2-åriga linjen böra de elever, vi'.ka icke deltagit i kompletteringskursen i geografi, erhålla erforderlig handledning i utförandet av enklare geografiska laborationer. 12. I den mån tiden tillåter, böra i lämpligt sammanhang meddelas viktigare drag ur den geografiska forskningens historia. 13. Vid planläggningen av kursen i geografi bör samarbete på lämpliga punkter anordnas med undervisningen i matematik, biologi, fysik, kemi, teckning och slöjd. 14. Bland uppgifter, lämpade för elevernas enskilda arbete och specialstudium, må särskilt erinras om bearbetning enligt hembygdsstudiets grundsatser av material rörande hembygden eller annat område och insamlat av eleverna själva; dess-

263 utom må nämnas uppgifter ur ekonomisk geografi med omsättande av statistiskt material i kartografisk form samt hopställande av bild- och åskådningsmaterial för geografiundervisningen i folkskolan. Biologi och hälsolära. a. För den 4-åriga linjen. Klass l (2 t.). Biologi. Viktigare växtekologiska företeelser. Växter och djur i deras förhållande till varandra. De viktigaste kryptogama grupperna. Betydelsefulla fanerogama växtfamiljer. Grunddragen av växternas, särskilt fanerogamernas, byggnad och livsföreteelser samt i anslutning därtill cell-lära. Viktiga svenska växtsamhällen. Klass II (2 t.). Biologi. Några viktiga biologiska samhällen. De ryggradslösa djurens viktigaste grupper. Ryggradsdjurens byggnad och viktigare former; i samband därmed grunddragen av deras embryonala utveckling samt huvuddragen av djurens, förnämligast ryggradsdjurens, jämförande anatomi. Huvuddragen av utvecklingsläran; i anslutning därtill kort översikt över växt- och djurvärldens paleontologiska utveckling samt över växt- och djurgeografien. Ärftlighetsläran med tillämpningar på människan samt på växt- och djurförädling. Klass III (3 Yi t.). Biologi. Några för hälsoläran viktiga kapitel ur människans anatomi och fysiologi. Hälsolära. Personlig och arbetshygien; födoämneslära och födoämneshygien; de rusgivande dryckerna och deras individuella och sociala verkningar; tobak och kaffe med särskilt avseende på deras bruk och missbruk bland barn i skolåldern. Den hygieniska statistikens grundbegrepp; bakteriologi, serumoch vaccinlära; de viktigaste infektionssjukdomarna med särskild hänsyn till deras förekomst bland barn i skolåldern; tuberkulosen och dess bekämpande; könssjukdomarna; sexuell hygien; nervösa sjukdomar och deras inverkan på barnens skolarbete. Skolhygien. Hälsovårdsarbetet i folkskolan. M e t o d i k , översikt av folk- och fortsättningsskolans kurs i biologi och hälsolära med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 Yi t.). Hälsolära. Som för klass III 4 . Klass II (1 Yi t.). M e t o d i k , översikt av folk- och fortsättningsskolans kurs i biologi och hälsolära med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Klass I (3 t.). K o m p l e t t e r i n g s k u r s . Några för hälsoläran viktiga kapitel ur människans anatomi och fysiologi. Huvuddragen av djurens, förnämligast ryggradsdjurens, jämförande anatomi; i anslutning därtill några viktigare organsystems embryonala utveckling. De viktigaste kryptogama typerna. Kort framställning av utvecklingsläran; i anslutning därtill de viktigaste dragen av växt- och djurvärldens paleontologiska utveckling samt kort översikt av växt- och djurgeografien. Huvuddragen av ärftlighetsläran med särskild hänsyn till människan. Anvisningar. 1. Undervisningen bör i möjligaste mån grundas på den erfarenhet, som eleverna kunna vinna genom iakttagelser av levande organismer och undersökning av material i friskt eller — där så är nödvändigt — i konserverat tillstånd. Förutsättningar för ett sådant studiesätt äro studieresor, studieutflykter i seminariestadens omgivningar, besök i seminarieträdgården, studier i akvarier och terrarier samt experimentellt arbete, utfört av eleverna själva: fysiologiska experiment, kulturförsök, dissektioner och mikroskoperingsövningar. För det experimentella arbetets möjliggörande erfordras, förutom behövlig undervisningsmateriel, undervisningens

264 bedrivande i lämplig utsträckning med eleverna uppdelade i tvenne alternerande grupper. 2. Artkännedomen bör i allmänhet begränsas dels till sådana arter, som äro utmärkande för vissa växt- och djurgeografiska områden eller som erbjuda särskilt intresse ur biologisk synpunkt, dels till sådana, som hava större praktiskekonomisk betydelse. — Vid begränsningen av artkunskapen bör likväl iakttagas, att kravet på att de blivande lärarna skola hava erforderlig kännedom om de växt- och djurarter, som skola behandlas i folkskolans undervisning, icke eftersattes. — Även eljest vid undervisningen böra dessa synpunkter vara ledande vid valet av detaljer, vilka sålunda böra begränsas till det för studiet väsentliga med aktgivande på vad som kan vara erforderligt med hänsyn till elevernas framtida lärarverksamhet. Biologiska företeelser, som äro av betydelse frän jordbrukets och skogsbrukets synpunkt, böra därvid särskilt beaktas. 3. Studiet av växtekologiska företeelser kan lämpligen omfatta blombiologi T pollenöverföring och befruktning, fruktens och fröets byggnad och spridningsbiologi samt växternas övervintring och bör grundas på undersökning av levande eller konserverat material och förbindas med ritövningar, varvid samarbete bör äga rum med teckningsundervisningen. — I samband med de växtekologiska studierna lämnas åt de elever, som äro i behov därav, undervisning rörande växtbestämning med hjälp av flora samt växtinsamling. 4. Vid studiet av det viktiga allmänbiologiska kapitlet om växter och djur i deras förhållande till varandra kunna lämpligen upptagas till behandling markbakteriernas och marksvamparnas roll i naturens hushållning, daggmaskarnas och därmed jämställda organismers arbete, olika slag av symbios och parasitism samt den högre djurvärldens förhållande till växtvärlden. Samarbete bör därvid på lämpliga punkter — särskilt vid behandlingen av skadeinsekternas inverkan på våra kulturväxter och skogsträd — äga rum med undervisningen i trädgårdsskötsel. 5. Vid framställningen av de viktigaste kryptogamgrupperna bör ej eftersträvas systematisk fullständighet, ej heller bör en detaljerad genomgång av exempelvis olika alg- och svampgruppers fortplantningssätt förekomma. Däremot kan en fördjupning av studierna lämpligen ske på vissa områden rörande bakterier, svampar, mossor och högre kryptogamer. Särskilt bör beaktas de saprogena bakterierna och den roll de spela i naturen och för lanthushållningen samt parasitsvamparnas betydelse som fiender till våra kulturväxter. På härför lämpliga punkter hör samarbete ske med undervisningen i kemi och trädgårdsskötsel. De patogena bakterierna kunna visserligen behandlas i detta sammanhang, men lämpligare torde vara att upptaga deras studium i samband med hälsoläran. 6. Studiet av betydelsefullare fanerogama växtfamiljer bör ej heller syfta till systematisk fullständighet. Till behandling bör endast upptagas ett urval av familjer, varvid i främsta rummet väljas sådana, som äro av intresse från biologisk synpunkt eller vilka omfatta viktiga, framför allt inhemska kulturväxter. I samband därmed bör en utförligare behandling ägnas åt betydelsefullare gagnväxter. 7. Studiet av växternas byggnad och livsföreteelser bör grundas på av eleverna själva utförda fysiologiska försök och mikroskoperingsövningar. Huvudvikten bör läggas pä den fysiologiska framställningen, varvid särskilt bör beaktas, att eleverna erhålla en god kännedom om växternas näringsupptagande och ämnesomsättning med dess betydelse för lantbruk och skogsbruk. Samarbete bör därvid äga rum med undervisningen i kemi och trädgårdsskötsel. 8. Vid behandlingen av de svenska växtsamhällena böra framför allt våra viktigaste skogssamhällen komma i fråga. I första hand böra därvid seminariebvgdens samhällen studeras under samarbete med det geografiska hembygdsstudiat. Sådant samarbete kan likaledes lämpligen komma till stånd i fråga om den lill andra klassen förlagda behandlingen av några viktigare biologiska samhällen, var-

265 vid det i första klassen bedrivna studiet av växtsamhällena utvidgas att omfatta jamval djurvärlden. En sölvattenssamling — eller där så är möjligt, ett område med salt eller bräckt vatten — med dess planktonliv, en solig backe med dess insekthv och dylikt äro därvid goda studieobjekt. Undersökningarna i naturen kunna lämpligen kompletteras genom studier i akvarier och terrarier och böra eleverna i samband därmed få handledning i anläggning och skötsel av enkla akvarier och terrarier för skolbruk. 9. Behandlingen av såväl de ryggradslösa djuren som ryggradsdjuren bör grundas pa av eleverna själva utförda fysiologiska försök, dissektioner och mikroskopenngsovningar samt fortskrida från lägre till högre former. Framställningen som, särskilt i fråga om evertebraterna, icke bör eftersträva systematisk fullständi?het bor i främsta rummet ägnas åt djurens inre byggnad, medan för behandlingen av den yttre byggnaden och djurens biologi torde kunna i viss utsträckning räknas med de kunskaper, som eleverna hava förvärvat före inträdet i seminariet Bland evertebratgrupper, som böra behandlas, må nämnas de encelliga djuren vartill lämpligen knytes en framställning av djurcellens byggnad och livsföreteelser' nä^seldjur, maskar och leddjur, särskilt insekterna. Företeelser av allmänbiologiskt intresse, såsom fall av parasitism och symbios, det koloniala levnadssättet, samhällsbildning och dylikt, böra särskilt uppmärksammas. Ryggradsdjuren böra — icke minst med hänsyn till folkskolans behov — behandlas mera utförligt varvid särskilt intresse bör ägnas åt de viktigaste husdjuren. Jämsides med studiet av de olika djurgrupperna bör givas en kort översikt av djurrikets system. 10. Grunddragen av ryggradsdjurens embryonala utveckling torde böra studeras huvudsakligen i anslutning till förhållandena hos några få typer, exempelvis groda iagel och daggdjur. Därvid bör särskild uppmärksamhet fästas vid fosterhöljenas uppkomst och förhållandet mellan moder och foster. Studiet av den jämförande anatomien torde böra inskränkas till att omfatta några viktigare organsystem exempelvis skelettet, andnings- och blodkärlssystemen eller nervsystemet och sinnesorganen. 11. Vid behandlingen av växt- och djurgeografien bör särskild vikt läggas vid den svenska växt- och djurvärldens invandringshistoria. För detta kursmoment bör samarbete ske med undervisningen i geografi. 12. Där så anses önskvärt, kan studiet av ärftlighetsforskningens resultat med hansyn till människan förläggas till tredje klassen, medan studiet i andra klassen i sådant fall får omfatta ärftlighetslagarna och deras praktiska tillämpningar på växt- och djurförädlingen. 13. För behandlingen av människokroppens byggnad och förrättningar kan i viss utsträckning påräknas stöd av de kunskaper, som eleverna förvärvat före inträdet vid seminariet. Dessa kunskaper böra dock, icke minst med hänsyn till detta kursmoments stora betydelse för undervisningen i folkskolan, utökas och fördjupas. Särskilt bör detta ske genom ett grundligare studium av ämnesomsättningen och dess organ, nervsystemet och sinnesorganen, varvid organens förrättningar särskilt betonas. Vid framställningen av nervsystemet och sinnesorganen bor samarbete ske med undervisningen i psykologi och i fråga om ämnesomsättningen bor anknytning ske till elevernas föregående studier i kemi. 14. Framställningen av de nervösa sjukdomarna och deras inverkan på barn i skolåldern må, om så prövas lämpligt, efter vederbörande ämneskonferensers heslut förläggas, helt eller delvis, till undervisningen i psykologi och pedagogik. — I samband med undervisningen i hälsolära böra studiebesök göras vid några viktigare sjukvårdsanläggningar eller andra hygieniskt betonade inrättningar. — I anslutning till hälsoläran må givas en kortfattad redogörelse för det svenska sjukvårdsväsendets organisation; om så anses lämpligare, kan detta moment förläggas till undervisningen i samhällslära.

266 15. Vid valet av experiment, särskilt i växt- och djurfysiologi samt bakteriologi, bör särskild vikt läggas vid sådana försök, som genom enkla anordningar kunna lämpa sig för folkskolans undervisning. 16. I samband med mikroskoperingsövningarna och dissektionerna eller i annat lämpligt sammanhang böra eleverna erhålla handledning i förfärdigandet och konservering av enkla, för deras framtida undervisning i folkskolan användbara preparat. 17. Vid behandlingen av den svenska växt- och djurvärlden bör erinras om våra dagars naturskydds- och djurskyddssträvanden samt om vikten av att dessa synpunkter beaktas vid undervisningen i folkskolan. 18. Vid den metodiska undervisningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det experimentella arbetets möjligheter vid undervisningen i biologi och hälsolära i folk- och fortsättningsskolan, åt undervisningen i sexualbiologi och sexualhygien, o m de rusgivande dryckerna, tobak, kaffe och andra njutningsmedel samt åt det praktiska hälsovårdsarbetet inom folk- och fortsättningsskolan. 19. I samband med metodikundervisningen i den 2-åriga linjen böra för de elever, som äro i behov därav, anordnas med särskild hänsyn till deras framtida undervisning i folkskolan avvägda övningar i växternas ekologi, anatomi och fysiologi i anslutning till ett lämpligt urval av ritövningar, experiment och mikroskoperingsövningar. 20. Som uppgifter för elevernas enskilda arbete och specialstudium må, förutom lämpliga partier av hälsoläran och läran om människokroppens byggnad och förrättningar, nämnas blombiologi och spridningsbiologi, växt- och djurlivet i elevens hembygd eller annat, mera begränsat område, ett mera ingående studium av något eller några växtsamhällen eller biologiska samhällen eller av någon växt<41er djurgrupps byggnad och liv. Även från ärftlighets- och utvecklingsläran liksom från embryologien kunna lämpliga uppgifter hämtas för sådana arbeten. 21. I lämpligt sammanhang böra lämnas några korta meddelanden ur den biologiska forskningens historia. 22. Undervisningen i hälsolära må, där förhållandena vid seminariet göra det önskvärt, kunna i viss utsträckning anförtros åt seminariets läkare. 23. Där så befinnes lämpligt, må genom rektors försorg för eleverna anordnas särskild kurs utom timplanen i hälsovård och praktisk sjukvård, omfattande jämväl första hjälpen vid olycksfall. Fysik. a. För den 4-åriga linjen. Klass 1 (2 t.). Valda delar av mekaniken och värmeläran. Klass II (2 t.). De grundläggande magnetiska och elektrostatiska fenomenen. Elektrodynamik. Vågrörelselära med tillämpning på akustiska fenomen. Klass III (2 t.). Valda delar av optiken. Strålning av olika slag, i samband därmed delar av atomläran. Valda delar av astronomien. M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i fysik med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass / / ( I t . ) . M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i fysik med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Klass I eller II (3 t.). K o m p 1 e 11 e r i n g s k u r s. Valda delar av mekaniken och värmeläran. Magnetism. Elektricitetsläran med särskild vikt lagd på elektricitetens praktiska användning. Valda delar av akustik och optik. Kort översikt iv vågrörelse-, strålnings- och atomläran. Några enkla astronomiska observationer.

267 Anvisningar. 1. Undervisningen bör huvudsakligen bygga på ett experimentellt arbetssätt och i så stor utsträckning som möjligt på av eleverna själva utförda försök. Förutsättningar för ett sådant studiesätt äro, att seminariet förfogar över erforderlig utrustning samt att undervisningen i lämplig omfattning bedrives med klassens elever uppdelade i tvenne alternerande laborationsavdelningar. Eleverna böra lämna kortfattade skriftliga redogörelser för de utförda försöken. 2. Alla delar av ämnet böra icke behandlas lika brett utan vissa partier upptagas till grundligare genomgång. Härtill utväljas sådana delar, som äro av betydelse lör en riktig uppfattning av naturföreteelserna eller som möta eleverna i det praktiska livet och som de själva kunna komma att behandla vid undervisningen i folkskolan. Vid valet av experiment lägges särskild vikt vid sådana anordningar, som på grund av sin enkelhet kunna komma till användning vid folkskolans fysikundervisning. 3. Fysikstudiet i klass I 4 bör omfatta en repetition och komplettering av elevernas förut inhämtade kunskaper i mekanik och värmelära. Därvid beaktas särskilt mera krävande kursmoment samt sådana, för vilkas studium tillgång till laborativ utrustning är av väsentlig betydelse. Sådana kursmoment äro bland annat de mekaniska grundbegreppen med några enkla satser ur dynamiken, hydrostatiskt tryck, Archimedes' princip, gasers tryck, några kvantitativa försök rörande utvidgning genom värme, kalorimetri, mättade ångors tryck, värme och arbete, kinetisk värmelära, värmemotorer. 4. I klass II 4 bör särskild vikt läggas vid elektricitetens användning i det praktiska livet och på att eleverna lära sig handskas med den elektriska strömmen. Även växelströmmarnas viktigaste egenskaper böra experimentellt behandlas. 5. Vid studiet i klass III 4 av strålningens olika former lägges huvudvikten vid deras belysning genom lämpliga experiment. I samband därmed behandlas elektriska svängningar, radio och några av den moderna atomforskningens viktigaste resultat. I denna klass bör ock givas en översiktlig framställning av re sammanbindande principerna för företeelser inom fysikens olika områden, exempelvis energiprincipen, gravitationslagen, vågrörelse och strålningslagarna.' 6. Av astronomi kan till behandling lämpligen upptagas den astronomiska världsbilden i anslutning till några enkla observationer, tideräkningen och något om himlakropparnas naturbeskaffenhet. 7. I samband med studiet av fysikens tillämpningar i det praktiska livet och inom tekniken göras besök vid fabriker, kraftverk och dylikt. 8. Vid planläggningen av fysikkursen bör samarbete på lämpliga punkter anordnas med undervisningen i matematik, geografi, kemi och slöjd. 9. Vid den metodiska undervisningen i klass III 4 bör särskild uppmärksamhet ägnas åt för folkskolans fysikundervisning lämpade försöksanordningar. Vid motsvarande undervisning i klass I P bör åt de elever, som därav äro i behov, lämnas handledning i utförandet av enkla skolförsök. 10. Vid därför lämpliga kursmoment lämnas några meddelanden ur fysikens och astronomiens historia. Kemi. a. För den 4-åriga linjen. Klass I (2 t.). Viktigare ämnen och företeelser, tillhörande den organiska kemien. Betydelsefullare organisk-kemiska industrier. Några av biokemiens viktigaste kapitel. Klass II {1 Yi t.). De viktigare metalloidernas samt några viktiga metallers kemi. I anslutning därtill erforderliga kapitel ur den teoretiska kemien samt mineral och bergarter. Betydelsefullare oorganisk-kemiska industrier.

268 M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i kemi med särskild hänsyn till ä m nets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I eller II {% t.). M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i kemi ined. särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Klass I eller II (2 t.). K o m p l e t t e r i n g s k u r s . De viktigaste företeelserna, tillhörande den oorganiska kemien; i anslutning därtill några viktigare mineral och bergarter. Några av den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper och reaktioner jämte något kapitel ur biokemien. Erforderliga delar av den teoretiska kemien. Några viktigare kemiska industrier. Anvisningar. 1. Undervisningen bör icke planläggas i syfte att giva en fullständig och systematisk översiktskurs i ämnet utan lämpliga partier utväljas, ät vilka, med förbigående eller kortfattad genomgång av andra, ägnas en mera ingående behandling. Vid utväljandet av sådana partier, som skola bliva föremål för noggrannare studium, bör iakttagas, att lärokursen på samma gång den fyller sin uppgift att giva eleverna grundläggande kunskaper i ämnet jämväl kommer att omfatta sådana moment, som äro erforderliga för studiet av vissa delar av geografi, biologi och hälsolära samt fysik. Dessutom bör hänsyn tagas till sådana delar av ämnet, som äro av betydelse för jordbruk och industri eller hava särskild vikt för elevernas framtida lärarverksamhet. 2. Det centrala vid undervisningen bör vara experimentet. I regel — och alltid där så lämpligen kan ske — böra försöken utföras av eleverna själva, och deras därvid gjorda iakttagelser, varöver kortfattade skriftliga redogörelser böra utföras, läggas till grund för framställningen. Förutsättningar för ett sådant studiesätt äro, förutom behövlig undervisningsmateriel, undervisningens bedrivande i erforderlig utsträckning med eleverna uppdelade i tvenne alternerande grupper. De frivilliga laborationsövningarna erbjuda ock värdefull hjälp i detta hänseende. 3. Vid valet av experiment bör särskild vikt läggas vid sådana försök, som lämpa sig till utförande jämväl vid kemiundervisningen i folkskolan, och eleverna böra i samband härmed få nödig handledning i anordnandet av skolförsök i och för deras kommande lärarverksamhet. 4. I samband med studiet av den teoretiska kemien böra eleverna få någon övning i lösandet av enkla räkneuppgifter. 5. Före behandlingen i klass I 4 av den organiska kemien kan lämpligen, då så befinnes önskvärt, något kapitel ur den oorganiska kemien, exempelvis förbränningen, upptagas till mera ingående studium i syfte att stärka den färdighet i experimentellt arbete, som eleverna kunna hava förvärvat före inträdet vid seminariet. I samband därmed må ock av den teoretiska kemien genomgås vad som prövas nödigt, varvid hänsyn jämväl bör tagas till sådana moment som äro oundgängligen nödvändiga för studiet av den organiska kemien. 6. Mycken uppmärksamhet bör ägnas åt den organiska kemiens praktiska lilllämpningar, såväl de tekniska som de i det dagliga livet exempelvis i hushållet förekommande. Bland organisk-kemiska industrier, om vilka eleverna böra erhålla kunskap, må nämnas bergoljeindustrien, torrdestillation av trä och stenkol jämte lysgastillverkningen, pappersmasse-, jäsnings- och fettindustrierna samt sprängämnestillverkningen. Någon antydan bör också givas om läkemedels- och färgämnesframställningen samt om de nutida möjligheterna att erhålla många organiska ämnen genom syntes av oorganiska föreningar och betydelsen härav. 7. Bland viktiga kapitel ur biokemien, vilka lämpligen kunna bliva föremål för behandling, må nämnas: det enklaste av kolloidkemien, frågan om vätejonkoncentra-

269 tionen och dess betydelse för de levande varelserna, biokatalysatorerna samt jäsningsprocesserna. Planläggningen av denna undervisning förutsätter ett intimt samarbete mellan undervisningen i kemi samt i biologi och hälsolära och bör sålunda regleras genom beslut av vederbörande ämneskonferenser. Genom ämneskonferenser bör ock planläggas undervisningen rörande sådana kursmoment av kemien, vilka äro av grundläggande betydelse för undervisningen i geografi, biologi och hälsolära samt fysik. 8. Bland betydelsefullare oorganisk-kemiska industrier må särskilt erinras om järnets framställning och förädling, kväve- och kaliindustrierna, glastillverkningen samt de på kalk och lera grundade industrierna. 9. Studiet av de kemiska industrierna bör, såvitt möjligt, förenas med besök vid industriella anläggningar. 10. Vid den metodiska undervisningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det experimentella arbetets möjligheter vid folkskolans kemiundervisning. I den mån detta icke redan beaktats i tillräcklig grad vid elevernas föregående undervisning (torde särskilt gälla de elever i den 2-åriga linjen, vilka icke deltagit i kompletteringskursen), bör i detta sammanhang åt eleverna lämnas erforderlig handledning i utförandet av enkla skolförsök. Den metodiska undervisningen i kemi bör planläggas under samarbete med motsvarande undervisning i geografi, biologi och hälsolära samt fysik. 11. Vid lämpliga tillfällen böra i anslutning till det vid undervisningen behandlade stoffet lämnas meddelanden ur den kemiska forskningens historia. 12. Bland uppgifter som lämpa sig för elevernas enskilda arbete och specialstudium må nämnas kemisk analys, mera ingående studium av någon viktigare ämnesgrupp, någon kemisk industri eller något kapitel ur biokemien.

Engelska språket. För den 4-åriga

linjen.

Klass I (4 t.). Läsning av lättare engelska författare. Hör- och talövningar. Formläran repeterad. Viktigare delar av syntaxen. Tillämpningsövningar. Skriftliga reproduktionsövningar eller översättningar till engelska. Klass II (3 t.). Läsning av engelsk litteratur, delvis kursivt. Hör- och talövningar. Syntaxens behandling fortsatt. Tillämpningsövningar. Ett antal skriftliga arbeten. Klass III (2 t.). Läsning av engelsk litteratur, delvis kursivt. Talövningar och enklare referat på engelska. Syntaxen avslutad. Dessutom grammatiska och stilistiska frågor i anslutning till läst text och skrivningar. Ett antal skriftliga arbeten. Anvisningar. 1. Undervisningen i engelska vid det 4-äriga folkskoleseminariet förutsätter som grundval ett mätt av kunskaper och färdighet, som i huvudsak motsvarar vad som inhämtas i 4-ärig realskola. Den har till uppgift att på denna grundval vidare utveckla elevernas förmåga att förstå engelskt tal- och skriftspråk, bibringa dem ökad färdighet i språkets muntliga och skriftliga bruk samt giva dem någon kännedom om engelska kulturförhållanden och engelsk litteratur, i främsta rummet sådan som berör uppfostrans och undervisningens områden. 2. Textläsningen och textbehandlingen böra utgöra undervisningens medelpunkt. Vid valet av texter bör, jämte hänsyn till språklig korrekthet och god stil. även innehållets sakliga värde och förmåga att intressera vara avgörande. Mot slutet av kursen må även arbeten av pedagogiskt innehåll komma till an-

270 vändning. Pedagogiska tidskrifter torde särskilt lämpa sig för kursivläsning. I synnerhet vid kursivläsning, men också eljest, synes det lämpligt, att till omväxling med översättning av texten elevernas uppfattning av dennas innehåll kontrolleras även genom utfrågning i form av talövning eller genom att eleverna på det främmande språket återgiva det lästa, över huvud taget böra såväl muntliga som skriftliga övningar i väsentlig utsträckning anknytas till genomgången text. 3. Av vikt är, att eleverna få vana vid och lust för litteraturläsning, så att de även vid sidan av det till kursen hörande språkstudiet samt efter dess avslutning gärna gripa sig an med läsning av engelsk litteratur, ej minst i samband med sina pedagogiska studier. I lämplig utsträckning böra därför, så snart förutsättningar finnas, anvisningar lämnas eleverna om litteraturläsning på egen hand. 4. Vid grammatikstudiet bör alltid ihågkommas, att grammatikens uppgift är att vara medel och icke mål. Eleverna böra tidigt vänjas vid att använda den grammatiska läroboken som uppslagsbok och genom egna analyser av språkmaterial lära sig att pä iakttagelsens väg härleda regler för språkbruket. Skiljaktigheter och likheter mellan engelskt och svenskt språkbruk böra redan på ett tidigt stadium framhållas till ömsesidig belysning. 5. De i kursen ingående skriftliga övningarna böra icke få en enbart grammatisk inriktning. Icke heller får skrivningen framhävas på bekostnad av textstudiet eller andra viktiga sidor av språkundervisningen utan såvitt möjligt organiskt anslutas till undervisningens övriga moment.

Tyska språket. För den 4-åriga

linjen.

Frivillig

kurs.

Klass 1 (3 t.). Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text. Hör- och talövningar. Formlära och behövliga delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten. Tillämpningsövningar. Klass II (2 t.). Läsning av lättare författare. Hör- och talövningar. Formläran fortsatt och avslutad. Syntax i anslutning till den lästa texten. Tillämpningsövningar. Enkla skriftliga reproduktions- och översättningsövningar. Anvisningar. 1. Den frivilliga undervisningen i tyska avser att hos eleverna grundlägga ett gott uttal, att bibringa dem förmåga att läsa och förstå lättare text samt någon färdighet i språkets muntliga och skriftliga bruk. 2». Textläsningen och textbehandlingen böra utgöra undervisningens medelpunkt. Vid valet av texter bör jämte kravet på ett enkelt och naturligt språk hänsyn till innehållets sakliga värde och förmåga att intressera vara bestämmande. Mot slutet av kursen må, där så befinnes lämpligt, även någon text av pedagogiskt eller pedagogiskt-biografiskt innehåll användas. Omväxlande med översättning av den lästa texten bör elevernas uppfattning av dess innehåll kontrolleras genom utfrågning i form av talövning eller någon gång genom muntligt referat, över huvud taget böra såväl muntliga som skriftliga övningar alltifrån början i väsentlig utsträckning anknytas till genomgången text. 3. Grammatikundervisningen bör inskränkas till det strängt nödvändiga, och den grammatiska läroboken bör vara kortfattad. Viktigt är, att eleverna tidigt vänjas att begagna den grammatiska läroboken som uppslagsbok. De böra i detta som andra avseenden uppmuntras till självstudium, så att de vid den frivilliga

271 kursens slut förvärvat lust och förmåga att på egen hand bygga vidare på den. lagda grunden och att använda de inhämtade språkkunskaperna för fortsatt litteraturstudium, särskilt på det pedagogiska området. Finska språket. För den 4-åriga och den 2-åriga linjen. Frivillig kurs. Klass I (2 t.). Uttalsövningar och i samband därmed jämförande studium av ljuden och ordböjningen i tornedalsfinskan och i finska litteraturspråket. Välläsningsövningar med enklare text. Litteraturläsning av nyare finska författare. Formläran genomgången. Viktigare delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten. Översättningsövningar. Rättskrivningslära och rättskrivningsövningar. Enklare uppsatser och referat. Klass II (2 t.). Fortsatt läsning av finska författare; i samband därmed meddelanden ur finsk litteraturhistoria. Tornedalsdialekterna och deras avvikelser från litteraturspråket fullständigare studerade. Formläran repeterad och syntaxen fullständigt genomgången. Fortsatta översättningsövningar och referat på finska av lämpliga stycken jämte välläsningsövningar. Rättskrivningsövningar och uppsatser. Klass III (2 t.). Fortsatt läsning av äldre och yngre finsk litteratur. Valda runor av Kalevala. Finsk mytologi. I samband med litteraturstudierna meddelanden ur finsk litteraturhistoria. Fortsatta översättningsövningar och referat. Finska språkets utbredning och dess dialekter. Något om finska språkets ordförråd och dess härstamning med särskild hänsyn till tornedalsfinskan. Rättskrivningsövningar och uppsatser. Metodiska anvisningar för undervisning i finska språket. Anvisningar. 1. Undervisningen i detta ämne avser att bibringa färdighet att något så när felfritt använda finska språket i tal och skrift samt förmåga att meddela undervisning däri. Härtill kräves framför allt en jämförelsevis fullständig kännedom om språkbyggnaden, känsla för språkriktighet och någon bekantskap med finsk litteratur. 2. Den vid seminariet meddelade undervisningen i ämnet förutsätter hos eleverna färdighet i finska talspråket, varför ett klarläggande av tornedalsdialekternas avvikelser från högfinskan redan vid kursens början är viktigt. Särskilda uttals-, böjnings- och välläsningsövningar böra i samband härmed förekomma. 3. Litteraturläsningen, som bör bilda det centrum, kring vilket språkstudiet rör sig, inledes med studiet av en antologi, exempelvis »Lukemisto uudempaa suomalaista kirjallisuutta koulujen tarpeeksi» eller »Keskikoulun Lukukirja» av E. Kivijärvi m. fl. »Valiosuomea» av K. Nieminen. Lämplig lektyr för den fortsatta läsningen är exempelvis »Rautatie» och »Lastut» m. m. av Juhani Aho, arbeten av Alexis Kivi, Johannes Linnankoski, F. E. Sillanpää, Maila Talvio. För att belysa tornedalsfinskans avvikelser från modernt litteraturspråk kan någon av Väinö Katajas bygdeberättelser t. ex. Heinärannan ousuusmejeri, Heinärannan olympialaiset eller dylika läsas. Av Kalevala utväljas lämpliga runor, exempelvis nr 9, 20—25, 30, 45, 46..

272 Studiet av litteraturen kan lämpligen koncentreras till några få författare. Ett fördjupande i litteraturhistoriska detaljer bör undvikas vid undervisningen. För frivillig läsning är exempelvis »Suomalaisia kirjalijoita» av Eino Leino lämplig4. översättningsövningar böra förekomma vid textläsningen. En jämförelse mellan språkbegrepp i svenskan och finskan är här på sin plats. 5. Stor vikt lägges vid övningar i muntlig och skriftlig framställning. 6. Rättskrivningsövningarna och i samband härmed behandlingen av fonetiska olikheter mellan tornedalsfinskan och högfinskan böra vara föremål för särskild omtanke. Uppsatsskrivningen inskränkes i början av kursen till översättningsövningar och referat av berättelser för att sedan övergå i självständiga skriftliga arbeten över givna ämnen. 7. Då en av de viktigaste olikheterna mellan högfinskan och tornedalsfinskan är den senares starka uppblandning med svenska ord, vilka erhållit finsk böjning, bör vid undervisningen uppmärksamhet ägnas åt ordförrådet och dess härstamning med särskilt beaktande av nyssnämnda förhållande. 8. Enär undervisningens mål även är att ge förutsättningar för undervisning i finska språket vid fortsättningsskolor i de finsktalande delarna av Norrbottens län, bör det viktigaste av språkundervisningens metodik genomgås. Psykologi och pedagogik. a. För den 4-åriga linjen. Klass III (4 t.), översikt av den allmänna psykologien. Logikens viktigaste grundsatser med tillämpning på såväl det dagliga livets tänkande som vetenskapliga forskningsmetoder. Uppfostrans och skolans historia i samband med samhällets och den allmänna kulturens utveckling, särskilt i den mån denna utveckling haft betydelse för uppfostran. Viktigare didaktiska frågor i anslutning till den praktiska utbildningen. Klass IV (4 t.). Barn- och ungdomspsykologi med särskild vikt lagd på de delar, som ur pedagogisk synpunkt äro betydelsefullast. Psykisk hälsovård. I samband därmed viktigare etiska problem. Huvuddragen av barn- och ungdomsårens psykopatologi. Skolhygieniska frågor från psykologisk synpunkt. Uppfostrans och skolans historia som i föregående klass, fortsatt och avslutad. Nutida pedagogiska strömningar och i samband därmed en mera ingående behandling av de viktigaste uppfostrings- och undervisningsfrågorna. Sveriges skolväsen med särskild vikt lagd vid folk- och fortsättningsskolans anordning och förvaltning. Socialpedagogiska anordningar, därvid även något om yrkesval och yrkesrådgivning. Social lagstiftning beträffande barn och ungdom. Det frivilliga folkbildningsarbetet i vårt land. Speciell undervisningslära i anslutning till undervisningsplanen för rikets folkskolor och med hänsyn tagen till olika former av folk- och fortsättningsskolan. b. För den 2-åriga Klass I (4 t.). Som för klass III 4 . Klass II (4 t.). Som för klass IV4.

linjen.

Anvisningar. 1. Vid behandlingen av sinnespsykologien bör samarbete ske med undervisningen i biologi och hälsolära. Beträffande den psykologiska kursen i övrigt bör särskild uppmärksamhet ägnas åt inlärandets problem: iakttagelse, uppmärksamhet, minne, utsaga, trötthet och övning. Eleverna böra få tillfälle att dels bland

273 nTdnenna\ursVer' ^ * Ö V n i n g S s k ° I a n u t f ö r a m i n d r e undersökningar i anslutning Vid framställningen av barn- och ungdomspsykologien i klass IV4, respektive II 2 bor tillbörlig uppmärksamhet ägnas åt intelligensundersökningarnas problem samt at nyare psykologiska riktningar. I samband med studiet av psykopatologien och den psykiska hälsovården upptagas till behandling åtgärder för uppfostran och undervisning av psykiskt efterblivna och svåruppfostrade barn. Eleverna böra få till uppgift att mera allsidigt iakttaga några barn i övningsskolan och för dessa iakttagelser lämna en kort redogörelse. • • ? ; u[t ,b61ha!1C!!infn a V l o g i k e n b ö r framställningen koncentreras omkring praktiskt betydelsefulla frågor: fixering av begrepp och av ords betydelse, vad ett omdöme innebär identitetslagens betydelse för slutledningen, olika grader av sannolikhet vid induktiv slutledning och hypotesbevisning, de vanligaste logiska felen vid det vardagliga tänkandet o. s. v. I kursen kunna lämpligen inga rent praktiska uppgifter, exempelvis undersökning u r logisk synpunkt av vetenskapliga överoch underordningssystem, av dispositionen i en lärobok, av innehållet i en populärvetenskaplig uppsats eller en ledande artikel i en tidning. 3. Studiet av uppfostrans historia bör koncentreras omkring det för förståelsen av vår tids pedagogiska diskussion väsentliga. Framställningen av den historiska utvecklingen bör ej eftersträva fullständighet utan syfta till att giva de pedagogiska idéernas historia, varvid det biografiska stoffet, utom när det gäller de största gestalterna, får träda i bakgrunden. Vid sidan av denna idéhistoria böra studierna inriktas på uppfostran och skolan, sådana dessa faktiskt gestaltat sig under skilda tider, varvid framställningen främst bor syssla med svenska förhållanden. Särskilt uppmärksammas uppfostrans och undervisningens beroende av och inverkan på det samhälleliga livet 4. Den översikt över nutida pedagogiska strömningar, som bildar en fortsättning p a och avslutning av kursen i pedagogikens historia, kan lämpligen utgå från pragmatismen och arbetsskoleidén. 5 Studiet av den speciella undervisningsläran avser att giva en översiktlig framställning av de olika ämnenas uppgift och kursplaner med särskilt beaktande av de problem, som tillhöra undervisningen i sådana skolformer, där flera klasser undervisas samtidigt av läraren, samt i folkskolans undantagsformer. Framställningen bor i största möjliga utsträckning anknyta till de erfarenheter, som eleverna kunna hava gjort inom seminariets övningsskola och under besök i andra skolor. Behandlingen av detta kursmoment bör planläggas i samråd med de lärare vilka leda den praktiska lärarutbildningen eller meddela undervisning i de särskilda ämnenas metodik. 6. I lämpligt sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt förekomsten och behandlingen av hörsel- och synsvaghet hos skolbarn. 7. Genom beslut av vederbörande ämneskonferenser bör uppdelning av kursen rörande skolhygieniska frågor ske mellan undervisningen i biologi och hälsolära samt i psykologi och pedagogik. Biblioteksteknik. a. För den 4-åriga

linjen.

Klass I {Yi t.). Seminariebibliotekets och övningsskolbibliotekets och katalogisering. Grunderna för skötseln av ett skolbibliotek. Besök vid barn- och skolbibliotek. b. För den 2-åriga Klass l (Va t ) . Som för klass I 4 . 18 — 352240.

linjen.

uppställning

274 Anvisning. Kursen ledes i regel av bibliotekarien. Teckning. a. För den 4-åriga linjen. Klass I (2 t.). Frihandsteckning. Modellering, silhuettklippning och teckning av enkla typer. Profilteckning efter typiska modeller dels i räta linjer (husgerådssaker, verktyg och dylikt), dels med kroklinjer samt med användande av kol, kritor och vattenfärg. Teckning på svarta tavlan. Textning. Linear ritning. Ett begränsat urval av ofta förekommande plana konstruktioner; skalor och enkla projektionsövningar. Klass 11 (2 t.). Frihandsteckning. Teckning av grupper av enkla föremål i profil. Naturstudier: blad och andra växtdelar, svampar, insekter, fåglar och däggdjur. Färgläggning som i föregående klass. Teckning på svarta tavlan. Linear ritning. Ett urval utbredningar och arbetsritningar efter kroki för enkla slöjdmodeller. Materialbeteckning. Klass 111 (2 t.). Frihandsteckning. Perspektivlärans grunder. Perspektivteckning av plana och buktiga föremål, enstaka och i grupper, färgläggning och enkel skuggbehandling. Mönsterteckning: studier och kompositionsövningar för olika teknik och material i samband med stillära och allmogekonst. Teckning på svarta tavlan. Klass IV (2 t.). Frihandsteckning. Mera krävande vattenfärgsmålning av blommor, höstlöv, fåglar och dylikt. Penselteckning. Teckning i stort format av kartor och undervisningsplanscher. Kolteckning i stort format av större djur. Skissering. Figurstudier efter levande modell. Konsthistoria: föreläsningar med kort orientering och förevisning av ljusbilder. Teckning på svarta tavlan. Metodik, översikt av folkskolans kurs i teckning med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. b. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t.). Frihandsteckning. Modellering, silhuettklippning och teckning av enkla typer. Modeller i profil: enstaka och i grupper, i början utförda i kol och färgkritor, sedermera i blyerts och vattenfärg. Naturstudier: blad och andra växtdelar, svampar. Teckning på svarta tavlan. Textning. Linearritning. Som för klass II 4 . Klass II (1 t.). Frihandsteckning. Naturstudier: insekter, fåglar, däggdjur. Perspektivlärans grunder samt enkla uppgifter i perspektivteckning. Mönsterteckning, någon figurteckning, penselteckning. Teckning på svarta tavlan. Konsthistoria som för klass IV4. M e t o d i k . Som för klass IV4. Anvisningar. 1. Snabb och korrekt teckning på svarta tavlan inför klass är att betrakta som ett av teckningsundervisningens viktigaste mål. Denna teckning bör bedrivas i alla klasser och omfatta alla de slag av uppgifter, som förekomma inom den vanliga teckningen. Eftersom teckning på tavlan utgör ett av lärarens värdefullaste uttrycksmedel, bör den ej inskränkas till enbart övningar inom teckningsämnet självt, utan även omfatta teckningsövningar, avsedda för undervisningen i andra ämnen exempelvis biologi, geografi, historia, hembygdsundervisning och slöjd. Teckning på tavlan utföres i stort format med vit och färgad krita. 2. Kolteckningen bör utföras på större, oglättat papper samt ifyllas och färgläggas med kritor.

275 3. Naturstudierna höra till de viktigaste övningarna och böra tagas så omfattamde som möjligt. Härvid har färgläggningen stor betydelse. Alldenstund dessa övningar i stor utsträckning komma undervisningen i andra ämnen till godo är vid naturstudierna noggrannhet i iakttagelsen och återgivandet viktigare än konstnärligt utförande. 4. Perspektivteckningen bör föregås av grundlig genomgång och demonstration p a svarta tavlan, varvid det är lämpligt att i början låta samtliga elever utföra samma typer för att sedan övergå till modeller av individuell art. Endast enklare färgbehandling och skuggning böra förekomma. 5. Mönsterteckningen bör bedrivas så, att elevens individuella uppfattning och fantasi ej bindas. Har seminariet tillgång till original av konstnärligt eller konsthistoriskt varde, böra dessa utnyttjas som utgångspunkt för studier och kompositionsovnmgar. Bilder ur konsthistorien och allmogekonsten äro även lämpliga Det ar av vikt, att aldrig mönster komponeras, som ej äro praktiskt användbara Här bör samarbete ske med undervisningen i slöjd. 6. Mera krävande målning utföres med tillvaratagande av ljus och skuggor Penselteckning är särskilt användbar vid målning av exempelvis blommor och fjärilar. Även mönster kunna improviseras medelst penselteckning, likaså kan en del skissering utföras med enbart pensel. 7. Kartor och planscher i stort format tecknas för att tjäna undervisningen i andra ämnen. Större djurstudier utföras i kol eller färg eller bådadera med noggrant tillvaratagande av kontur och ljus. På samma sätt förfares vid figurteckning efter levande modell. 8. En kort orientering i konsthistoria med vikt särskilt lagd på stillära samt i någon mån även på konstens mera kända mästare och deras verk gives i samband med förevisning av ett lämpligt urval bilder. 9. Linearritningen i klass I 4 kan lämpligen utföras med blyerts och rödpennayid arbetena i klass II 4 , respektive P kan även användas tusch samt färgläggning för materialbeteckning. 10. Översikten av folkskolans kurs i teckning anknytes till elevernas arbete i ämnet. 11. Vid härför lämpliga kursmoment bör samarbete ske med undervisningen i andra ämnen, särskilt i geografi, biologi, historia och slöjd. Välskrivning. a. För den 4-åriga

linjen.

Klass 1 (V» t. = 1 t. under halva läsåret). Övningar till vinnande av god handstil. Skrivning på svarta tavlan. Korrigering. Välskrivningsundervisningens metodik. Skrivningens hygien. b. För den 2-åriga Klass 1 ^fa t. = 1 t. under halva läsåret).

linjen.

Som för klass I4.

Anvisningar. 1. Eleverna böra från början inställas på att en lärares handstil måste framträda vårdad och tydlig i alla tjänstehandlingar, vara förebildlig för lärjungarna och for dessa på alla stadier utan svårighet läsbar. För att befrämja en god handstil hos eleverna är det lämpligt, att läraren stundom granskar elevernas i hemmet skrivna uppsatser. 2. I samband med undervisningen i välskrivningens metodik lämnas en framställning av skrivningens psykiska och fysiska förlopp.

276 Musik. a. För den 4-åriga linjen. Klass 1 (2 t.). Sång. Tonbildningsövningar på talteknisk grund. Gehörsövningar Tonträffningsövningar och rytmiska övningar i förening med taktering. Nyanseringsövningar. Enklare musikdiktat. Instuderande efter noter av koraler och valda sånger, företrädesvis unisont. Kanon. Förberedande övningar i stamsång. Inövande av sånger, lämpliga att sjunga i småskolan och folkskolan, däribland de nordiska nationalsångerna och folkvisor. Teori Tonbildningslära, grundad på en enkel framställning av rostorganets byggnad och funktioner. Talteknikens grundprinciper. Notskriften. Läran om rytm, takt och accent. Musikens föredragstecken. Konstruktion av dur- och mollskalor Intervallära. Översikt av sånglitteratur för småskolan och folkskolan. Instrumentalmusik. Övningar å piano. För elever med förutsättningar att deltaga i frivillig orkesterspelning därjämte förberedande övningar å violin eller an: nat orkesterinstrument. "• . Klass II (2 t.). Sång. Fortsatta tonbildnings-, gehörs-, tontraffnings-, taktermgsoch nyanseringsövningar samt rytmiska övningar. Musikdiktat. Unison sång. Koralsång. Kanon. Förberedande övningar för flerstämmig sång. Korsang. Teori Någon kännedom om kyrkotonarterna med belysande exempel. Treklangen och dess ömvändningar. Kadensen. Någon kännedom om homofon och polyfon stil med belysande exempel. Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å piano. Övningar a harmonium eller orgel: koraler. , Klass III (2 t.). Sång. Fortsatta tonbildnings-, gehörs-, tontraf fnings-, takterings- och nyanseringsövningar samt rytmiska övningar även med dirigering. Musikdiktat. Unison sång. Koralsång. Svenska mässan. Flerstämmig sang. Fortsatt övning av sånger för småskolan och folkskolan. Teori Någon kännedom om kyrkomusiken, särskilt den liturgiska med koralen och hymnen. Huvudgrunderna av ackordläran. Sekvens. Något om modulation. Analys av enkla koraler eller sånger. Instrumentalmusik. Övningar å harmonium eller orgel: koraler, preludier och Dr K/ass C /V n '(2 t ) Sång. Fortsatta tonbildnings-, gehörs-, tontraf fnings-, takterings- och nyanseringsövningar samt rytmiska övningar. Dirigering. Unison sang. Koralsäng. Svenska mässan. Flerstämmig säng. Fortsatt övning av sånger for småskolan och folkskolan. .••ii„;„„ *v Teori Någon inblick i de musikaliska formerna. Kortfattad framställning av viktigare moment ur musikens historia jämte belysande föredrag av berömda tonverk särskilt ur oratorier, operor och symfonier. Orgelharmomet och dess värd. Sängens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan. Instrumentalmusik. Fortsatta övningar i orgelspelmng. Eventuellt violin- eller pianospelning. b. För den 2-åriga linjen. Klass / (2 t ) Sång. Tonbildningsövningar på talteknisk grund. Gehörsövningar. Tonträffningsövningar och rytmiska övningar i förening med taktermg. Nyanseringsövningar. Musikdiktat. Instuderande efter noter av koraler och andra sånger, företrädesvis unisont. Kanon. Förberedande övningar for flerstämmig sång Körsång. Inövande av sånger, lämpliga att sjunga i småskolan och folkskolan, däribland de nordiska nationalsångerna och folkvisor. Teori Tonbildningslära, grundad på en enkel framställning av rostorganet cch dess funktioner. Talteknikens grundprinciper. Notskriften. Läran om rytm, takt och accent. Musikens föredragstecken. Konstruktion av dur- och mollskalor. Na-

277 gon kännedom om kyrkotonarterna med belysande exempel. Intervallära. Treklangen och dess ömvändningar. Kadenser. Någon kännedom om homofon och polyfon stil med belysande exempel, översikt av sånglitteratur för småskolan och folkskolan. Instrumentalmusik. Övningar å piano och orgelharmonium. Koraler. För elever med förutsättningar att deltaga i frivillig orkesterspelning därjämte förberedande övningar å violin eller annat orkesterinstrument. Klass II (2 t.). Sång. Fortsatta tonbildnings-, gehörs-, tonträffnings-, takteringsoch nyanseringsövningar samt rytmiska övningar, även med dirigering. Musikdiktat. Unison sång. Koralsång. Svenska mässan. Flerstämmig sång. Fortsatt övning av sånger för småskolan och folkskolan. Teori. Någon kännedom om kyrkomusiken, särskilt den liturgiska med koralen och hymnen. Huvudgrunderna av ackordläran. Sekvens. Modulation. Analys av enkla koraler eller sånger. Någon inblick i de musikaliska formerna. Kortfattad framställning av viktigare moment ur musikens historia jämte belysande föredrag av berömda tonverk, särskilt ur oratorier, operor och symfonier. Orgelharmoniet och dess vård. Sångens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan. Instrumentalmusik. Övningar i orgelspelning: koraler, preludier och orgelstycken. Eventuellt violin- eller pianospelning. Anvisningar. 1. Vid sångundervisningen lägges huvudvikten på inövandet av enstämmiga sånger och koraler; de förra medtagas i rikt urval, varvid i synnerhet beaktas, att ett tillräckligt antal sånger med folkligt och fosterländskt innehåll samt av svenska tonsättare förekommer; bland koralerna böra även rytmiska sådana komina till användning. 2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedom om röstorganets byggnad och verksamhetssätt. Vid dessa övningar bör språkljudsbildning vid tal och läsning utgöra utgångspunkt (talteknik). I regel bör varje sångövning inledas med en kort tonbildningsövning. 3. För utvecklande av tonsinnet företagas gehörsövningar, som till en början avse uppfattandet av karakteristiska intervallförhållanden, särskilt urskiljande av dur- och mollklanger. Därjämte bör förekomma övning att i notskrift återgiva föresjungna eller förespelade toners höjd- och längdförhållanden (musikdiktat). Vid diktat av tongrupper kunna redan sjungna, lättare sånger användas såsom musikaliskt underlag. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklande av rytmiskt sinne och god nyansering samt förmåga att genom taktslagning särskilja taktdelarna och dirigera enklare sånger. 4. Vid tonträffningsövningarna, som skola börja med tonförhållandena inom skalan och i lämpligt röstläge, mä såsom underlag användas dels stycken ur lämpligt arbete för primavistasång, dels lättare sånger och koraler. För individuell sångundervisning må användas någon del av den åt undervisningen i instrumentalmusik anslagna tiden. Å därför särskilt anslagen tid meddelas individuell handledning i talteknik åt elever ur olika klasser, som befinnas vara i behov därav. 5. Den teoretiska undervisningen bör anknytas till övningarna i sång och i instrumentalmusik, företrädesvis de förstnämnda. 6. Pianospelningen i första och andra klassen av den 4-åriga linjen och i första klassen av den 2-åriga linjen fortsattes endast så länge, som behöves, för att elev skall vinna säkerhet i notläsning och god förtrogenhet med klaviaturen. Vid orgelspelning böra de grundläggande principerna för transponering inläras. Transponering må i övrigt icke såsom obligatorisk åläggas eleven, ej heller pedalspelning.

278 7. Varje elev skall erhålla individuell undervisning i instrumentalmusik och, i den mån så prövas nödigt, i sång, för varje klass sammanlagt 4 veckotimmar. Lektionerna må, där annan anordning icke kan träffas, kunna förläggas till timmar, då klassen är upptagen av arbete, som icke oavbrutet kräver gemensam undervisning. 8. Flerstämmig körsång övas under lärarens ledning en veckotimme med elever ur olika klasser. 9. Violinspelning må kunna förekomma dels såsom förberedelse till orkesterspelning, dels i vissa fall såsom alternativ till orgelspelning. 10. Orkesterspelning övas under lärarens ledning en veckotimme med elever ur olika klasser. Anmälning till denna undervisning är frivillig. 11. Där så befinnes lämpligt, kan läraren genom grammofonskivor eller radio åskådliggöra förebildligt såväl sångligt som instrumentalt föredrag, exempelvis sång av skolbarn, körsång, solo av olika slags sångröster och musikinstrument, kyrkomusik, oratorium och opera, kammarmusik, symfoni. 12. I fråga om den 2-åriga linjens kurs beaktas, att ehuru den upptager samma moment som den 4-åriga linjens, lämplig begränsning bör göras med hänsyn till den kortare utbildningstiden. 13. Vid framställningen av ämnets metodiska behandling i folkskolan skall vikt fästas såväl vid barnröstens rätta behandling och värd som vid sättet för ett gehörmässigt inövande av sånger och för meddelande av kunskap och färdighet i tolkning av notskriften. Dessutom bör upptagas till diskussion frågan om sånger, som äro lämpliga för olika åldersstadier i folkskolan.

Trädgårdsskötsel. a. För den 4-åriga linjen. Klass I (1 t. — 2 t. under vt., fördelade på praktiskt arbete och teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Köksträdgårdslandens vårberedning; köksvaxternas sådd och plantering. Drivbänkars läggning och skötsel. Teoretisk undervisning. Trädgårdsjordens och åkerjordens förbättring genom påförande av jordförbättringsmedel; avdikning, djupbearbetning. Jordens vårberedning. Växelbrukets betydelse för såväl trädgården som jordbruket. De vanligaste köksväxterna och deras skötsel; odling av åkerns viktigaste gagnväxter. Klass II (2 t. = 1 t. praktiskt arbete, 1 t. teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Okulering. Växters förökning genom delning, avläggning och sticklingar. Skörd och förvaring av köksväxter; köksträdgårdslandens höstbearbetning. Löv- och komposthögar. Gödsling, gödslingsförsök. Fruktträdens beskärning. Besprutning och andra skyddsåtgärder mot skadeinsekter och svampsjukdomar. Plantering av fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, prydnadsväxter och häckar. Ympning. Övriga vårarbeten i plantskola samt fruktträds- och prydnadsavdelning. Vårarbeten i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Teoretisk undervisning. Gödslingsmedlen och deras användning. Jordens bakterieliv. Grunderna för trädbeskärning. Kulturväxternas fiender och deras bekämpande. De allmännaste grunderna för mindre trädgårdars anläggning (exempelvis för ett småbrukarhems behov). Klass III (2 t. = 1 t. praktiskt arbete, 1 t. teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Höstarbeten i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Fruktens skörd, sortering, packning och förvaring: någon handledning i trädgårdsprodukters tillvaratagande. Blomsterodling, övning

279 i skogsvård. Vårarbeten i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Teoretisk undervisning. Fruktträd och bärväxter lämpliga för odling i olika trakter av vårt land; sortval, förädlingssätt, uppdragning och vård; trädgårdsprodukters tillvaratagande och användning. Åtgärder för fruktodlingens främjande. Prydnadsväxter i trädgården samt blomsterodling i boningsrum och skolsalar; sortval och vård. Trädgårdsskötselns nationalekonomiska och sociala betydelse. Grunderna för en skolbarnsträdgårds anordning och skötsel. Arbetssättet vid skolträdgårdsundervisningen i folkskolan. b. För den 2-åriga

linjen.

Klass ? (2 t = 1 t praktiskt arbete, 1 t. teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Okulering. Växters förökning genom delning, avläggning och sticklingar. Skörd och förvaring av köksväxter; köksträdgårdslandens höstbearbetning. Löv- och komposthögar. Jordförbättringsarbeten. Gödsling och gödslingsförsök. Fruktträdens beskärning. Besprutning och andra skyddsåtgärder mot skadeinsekter och svampsjukdomar. Drivbänkars läggning och skötsel. Köksträdgårdslandens vårberedning; köksväxters och blommors sådd och planering. Ympning. övriga vårarbeten i plantskola, fruktträdgård och prydnadsavdelning. Skolbarnsträdgårdens vårarbeten under övningslektioner med övningsskolans barn. Plantering av fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, prydnadsväxter och häckar. Teoretisk undervisning. Trädgårdsjordens och åkerjordens förbättring genom påförande av jordförbättringsmedel; avdikning; djupbearbetning. Gödselmedlen och deras användning. Jordens bakterieliv. Jordens höst- och vårbehandling. Växelbrukets betydelse för såväl trädgärden som jordbruket. De vanligaste köksväxterna och deras skötsel; odling av åkerns viktigaste gagnväxter. Klass II (1 1 / 2 t = V» t. praktiskt arbete, 1 t. teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Höstarbete i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Fruktens skörd, sortering, packning och förvaring; någon handledning i trädgårdsprodukters tillvaratagande. Blomsterodling, övning i skogsvård. Teoretisk undervisning. Samma moment som i klass III 4 . Trädgårdsskötselns nationalekonomiska och sociala betydelse. De allmännaste grunderna för mindre trädgårdars anläggning (exempelvis för ett småbrukarhems behov). Grunderna för en skolbarnsträdgårds anordning och skötsel. Arbetssättet vid skolträdgårdsundervisningen i folkskolan. Anvisningar. 1. Då särskild vikt bör läggas vid det praktiska arbetet, tillses, att den för detta arbete anslagna tiden blir fullt utnyttjad. Den samlas till de delar av året, då arbete i trädgården kan förekomma. Vid de seminarier, där på grund av nordligt läge en kortare tid står till förfogande för praktiskt arbete, kan lämpligen den för detta arbete anslagna tiden uttagas med förhållandevis flera timmar i veckan under den tid, då arbetet kan pågå. 2. Det praktiska arbetet samlas i regel till dubbellektioner. Därvid bör ej mer än hälften av klassens elever undervisas samtidigt. 3. Den teoretiska undervisningen bör i främsta rummet upptaga större och betydelsefullare sammanhang av mera principiell innebörd. Detaljerade anvisningar rörande sådd, plantering, trädbeskärning m. m. böra däremot lämnas i omedelbart sammanhang med det praktiska arbetet. Även i övrigt bör den teoretiska undervisningen, så långt ske kan, ansluta sig till det praktiska arbetet. 4. Den teoretiska undervisningen bör, i den utsträckning sådant är möjligt, tillgodogöra sig de för trädgårdsskötseln grundläggande insikter, som meddelas ge-

280 nom undervisningen i andra ämnen, företrädesvis biologi samt fysik och kemi. Samarbete bör därför äga rum med dessa ämnens representanter. Likaledes bör samarbete komma till stånd mellan trädgärdsläraren och ämnesläraren i biologi, när det gäller urval och odling av växter, som kunna tjäna biologiundervisningen. Växter, som särskilt lämpa sig att användas vid teckningsundervisningen, böra odlas på sådant sätt och i sådan mängd, att de kunna tjäna denna undervisning såväl i det fria som på lärorummet. Även bör odlingen av växter för prydande av skollokalerna uppmärksammas. 5. En del av seminarieträdgården bör om möjligt vara ordnad som en skolbarnsträdgård, där övningsskolans barn erhålla undervisning i skolträdgårdsskötsel. Skolbarnsträdgården anordnas så, att olika former av denna undervisning kunna åskådliggöras. Den bör sålunda så vitt möjligt innehålla ett övningsfält, där enskilda barn utföra egna odlingar, och ett område för gemensamhetsodlingar. I seminarieträdgården bör även finnas tillräckligt utrymme för odling av blommor och andra prydnadsväxter samt en botanisk avdelning. Där så befinnes lämpligt, anordnas ett mindre område för odling av sådana växter, som belysa hembygdsundervisningen. 6. Undervisningen i de delar av den allmänna jordbruksläran, som inlagts i kursplanen för ämnet trädgårdsskötsel, bör i största möjliga utsträckning anknytas till studiebesök och demonstrationer. Där förhållandena så medgiva, må kortare kurser i jordbrukslära kunna anordnas under ledning av fackman. 7. Till tid utom den för ämnet trädgårdsskötsel anslagna förlägges en kortare kurs i skogsvård, helst i klasserna III 4 och II 2 . Den bör omfatta såväl teoretisk framställning av skogsvårdens allmänna grunder som praktiskt arbete, särskilt skogsplantering och skogssådd, varjämte anvisning bör lämnas om lämpligaste sättet att anordna planteringsdagar med skolbarn, önskligt är, att kursen i skogsvård anordnas under samverkan med skogsvårdsstyrelsen, där sådan finnes. Slöjd. a. För den 4-åriga linjen. 1. F ö r m a n l i g a e l e v e r . Klass 1 (4 t.). Pappslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av papp, kartong och papper, enkla bokband (kartonering) samt undervisningsmateriel för olika ämnen, exempelvis räkning och geometri, geografi med hembygdsundervisning och fysik. Träslöjd. Förfärdigande, efter av eleverna utförda skisser, av enkla föremål, företrädesvis sådana som lämpa sig för den första slöjdundervisningen i folkskolan. Ytbehandling med bets, fernissa, lasyrfärg och oljefärg. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Verktygens användning, vård, skärpning och justering. Virkets byggnad och förvaring. Klass II (4 t.). Träslöjd. Förfärdigande, efter av eleverna utförda skisser, av enkla föremål med något svårare sammansättningar, företrädesvis sådana föremålj som lämpa sig för den fortsatta slöjdundervisningen i folk- och fortsättningsskolan. Enklare svarvning. Ytbehandling som i föregående klass och dessutom medelst boning och polering. Förfärdigande av undervisningsmateriel för olika ämnen, exempelvis geografi med hembygdsundervisning och fysik. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Fortsatt undervisning» i verktygskunskap och materialkännedom. Klass III (2 t.). Metallslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av metall med särskild hänsyn till sådana föremål, som kunna lämpa sig för slöjdundervisningen i folk- och fortsättningsskolan. Metallers ytbehandling och färgning. Förfärdi-

281 gande av undervisningsmateriel för olika ämnen, exempelvis geografi med hembygdsundervisning och fysik. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Verktygskunskap och materialkännedom. M e t o d i k . Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel samt dess hygien. Grunderna för uppgörande av modellserier för slöjdundervisningen samt slöjdens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan. 2. F ö r k v i n n l i g a

elever.

Klass I (4 t.). Pappslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av papp, kartong och papper samt enkla bokband (kartonering). Textilslöjd. Beklädnadsmaterialiernas egenskaper och användning. Måttagning, mönsterritning, tillklippning av mönster till underkläder, förkläden och dylikt efter elevernas egna mått och för barn i skolåldern. Linnesöm: sömnadsteknikens vanligaste handgrepp, sömnad för hand och på maskin; arbeten efter fritt val. övning i utläggning av mönster; förstoring och förminskning av mönster. Tygberäkning, kostnadsberäkning och materialkännedom. Enklare virkning, stickning och märkning. Symaskinen, dess skötsel och användning. Lagning av söndriga plagg, stoppning (för hand och pä maskin). Klass II (4 t.). Textilslöjd. Fordringarna på en ur olika synpunkter ändamålsenlig klädedräkt. Måttagning, mönsterformning, tillklippning, provning och pressning. Klädsöm: arbeten efter fritt val. Tygberäkning, kostnadsberäkning och materialkännedom. Reparations- och ändringsarbeten. Ritning och tillklippning av mönster till utstyrsel för spädbarn och för barn i skolåldern. M e t o d i k . Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel samt dess hygien. Slöjdens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan i samband med diskussion och granskning av övningsskolans slöjdarbeten. Grunderna för uppgörande av övningsserier jämte förfärdigande av enstaka ur någon viss synpunkt viktiga modeller. Klass 111 (2 t.). Materielslöjd. Grundläggande övningar i träslöjd, enkla arbeten i metallslöjd (företrädesvis tråd och bleck) jämte nödig verktygskunskap och materialkännedom. Förfärdigande av undervisningsmateriel för olika ämnen, exempelvis räkning och geometri, geografi med hembygdsundervisning och fysik med tillämpning av vunnen färdighet i papp-, trä- och metallslöjd. b. För den 2-åriga

linjen.

1. F ö r m a n l i g a

elever.

Klass I (4 t.). Pappslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av papp, kartong och papper samt enkla bokband (kartonering). Träslöjd. Förfärdigande, efter av eleverna utförda skisser, av enkla föremål, företrädesvis sådana, som lämpa sig för den första slöjdundervisningen i folkskolan. Enklare ytbehandling. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Verktygskunskap och materialkännedom. Virkets byggnad och förvaring. Klass II (4 t.). Träslöjd. Förfärdigande, efter av eleverna utförda skisser, av enkla föremal med något svårare sammansättningar, företrädesvis sådana föremål, som lämpa sig för den fortsatta slöjdundervisningen i folk- och fortsättningsskolan. Enklare svarvning. Ytbehandling som i föregående klass. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Fortsatt undervisning i verktygskunskap och materialkännedom. Metallslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av metall med särskild hänsyn till sådana föremål, som kunna lämpa sig för slöjdundervisningen i folk- och fort-

282 sättningsskolan. Metallers ytbehandling och färgning. Arbeten efter fritt val ock efter elevernas egna ritningar. Verktygskunskap och materialkännedom. Materielslöjd. Förfärdigande av undervisningsmateriel för olika ämnen, exempelvis räkning och geometri, geografi med hembygdsundervisning och fysik med tillämpning av vunnen färdighet i papp-, trä- och metallslöjd. M e t o d i k . Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel samt dess hygien. Grunderna för uppgörande av modellserier för slöjdundervisningen samt slöjdens m e todiska behandling i folk- och fortsättningsskolan. 2. F ö r k v i n n l i g a e l e v e r . Klass I (4 t.). Pappslöjd. Som för kvinnliga elever i klass I 4 . Textilslöjd. Beklädnadsmaterialiernas egenskaper och användning. Måttagning, mönsterritning, tillklippning av mönster till underkläder, förkläden och dylikt effter elevernas egna mått och för barn i skolåldern; ritning och tillklippning av mönster till spädbarnsutstyrsel. Linnesöm: sömnadsteknikens vanligaste handgrepp, sömnad för hand och pä maskin; arbeten efter fritt val. övning i utläggning av mönster; förstoring och förminskning av mönster. Tygberäkning, kostnadsberäkning och materialkännedom. Enklare virkning, stickning och märkning. Symaskinen, dess skötsel och användning. Lagning av söndriga plagg, stoppning (för hand och pä maskin). Klass II (4 t.). Textilslöjd. Fordringarna på en ur olika synpunkter ändamålsenlig klädedräkt. Måttagning, mönsterformning, tillklippning, provning och pressning. Klädsöm: arbeten efter fritt val. Tygberäkning, kostnadsberäkning och materialkännedom. Reparations- och ändringsarbeten. M e t o d i k . Som för kvinnliga elever i klass II 4 . Materielslöjd. Som för kvinnliga elever i klass III 4 . Anvisningar. 1. Särskild uppmärksamhet bör ägnas däråt, att eleverna vid allt sitt arbete iakttaga goda arbetsställningar och föra verktygen rätt. 2. Undervisningen bör i den utsträckning, som förhållandena medgiva, bedrivas med klassens elever uppdelade i tvenne alternerande arbetsgrupper. 3. Åt pappslöjd bör beräknas högst en fjärdedel av den ät slöjdundervisningen inom klasserna I 4 , respektive I 2 i sin helhet anslagna tiden. 4. Anvisningar om arbetenas utförande må meddelas gemensamt åt hela slöjdavdelningen eller åt grupper därav. Vid förfärdigandet av de särskilda slöjdföremålen däremot bör varje elev få fortskrida i arbetet oberoende av de övriga. 5. Där särskilda modellserier utarbetas, bör tillses att de ordnas efter de i dem ingående övningarnas svårighet. Varje nummer i en sådan modellserie bör företrädas av flera föremål, mellan vilka eleven äger rätt att välja. Elev må även, i samråd med läraren, utbyta i serien upptaget föremål mot annat efter fritt val och efter av eleven utfört arbetsutkast, varvid dock må iakttagas att kravet pä genomgång av erforderliga övningar icke eftersattes. 6. Vid valet av föremål för modellserierna och i övrigt vid slöjdundervisningen bör iakttagas, att föremålen äro praktiskt användbara för eleverna själva eller i hemmet eller vid lekar och idrottsövningar eller för undervisningsändamål samt att de äga ett ur estetisk synpunkt tilltalande utseende. I den mån så lämpligen kan ske, böra härvid föremål, mönster och teknik från den svenska hemslöjden komma till användning. 7. Vid behandlingen av grunderna för uppgörande av övningsserier i textilslöjd böra eleverna få tillfälle att utarbeta en arbetsbok till ledning för deras kommande undervisning i folk- och fortsättningsskolan.

283 8. Där förhållandena så medgiva, må undervisning kunna meddelas i enklare vävning, knyppling, broderi och konstsömnad. Mönstren till sådana arbeten ritas av eleverna själva efter samråd med teckningsläraren. Härvid böra de slöjdarter, som förekomma i elevens hemort, särskilt uppmärksammas. 9. Vid undervisningen i materielslöjd lägges särskild vikt vid sådan materiel, som kan användas vid undervisningen i de olika ämnena i folk- och fortsättningsskolan. I fråga om ämnet fysik uppmärksammas särskilt materiel för undervisningen i elektricitetslära. Lättarbetat material och halvfabrikat (plywood och dylikt) kunna härvid lämpligen användas. För de kvinnliga eleverna böra de i samband med materielslöjden upptagna övningarna i träslöjd bedrivas i så stor utsträckning, att eleverna genom dem erhålla en grundläggande utbildning i sistnämnda slöjdart jämte kunskap om lämpligt val av modeller. 10. Samarbete bör äga rum med undervisningen i andra ämnen, icke blott i fråga om materielslöjd, utan även eljest, där sådant samarbete är ägnat att befordra undervisningen i vederbörande ämnen. Detta gäller särskilt teckning. 11. Om så befinnes lämpligt, bland annat med hänsyn till undervisningen i materielslöjd, flyttas den till klass III 4 för manliga elever förlagda undervisningen i metallslöjd, efter beslut av vederbörande ämneskonferens, till klass II 4 med motsvarande förflyttning till klass III 4 av en del utav undervisningen i träslöjd. 12. Hemarbete i slöjd må icke åläggas eleverna. 13. I samband med de olika kursmomenten böra eleverna erhålla en orientering inom viktigare facklitteratur. 14. Vid behandlingen av fordringarna på en ändamålsenlig klädedräkt lämnas några meddelanden ur klädedräktens historia. 15. Med hänsyn till att eleverna skola utbildas till lärare i slöjd, böra de redan vid undervisningens början erhålla någon kännedom om slöjdens betydelse som uppfostringsmedel. Under den fortsatta undervisningen lämnas vid lämpliga kursmoment nödiga upplysningar med hänsyn till arbetssätt, modellval och dylikt för folkskolans slöjdundervisning. Åt den metodiska undervisningen i klasserna II 4 , III4 och II 2 anslås endast ett mindre antal veckotimmar. Gymnastik m e d lek och idrott. 1. Praktisk undervisning. Gymnastik. Gymnastiska dagövningar, ordnade i rationell stegringsföljd och omfattande dels sådana övningar, som lämpa sig för elevernas ålder, kön, kroppsutveckling och anlag, dels sådana, som eleverna kunna använda i sin framtida lärarverksamhet i folk- och fortsättningsskolan. Lek och idrott. Lekar och idrottsövningar, avpassade för olika åldrar och kön och valda särskilt med hänsyn till folk- och fortsättningsskolans behov. . 2. Teoretisk undervisning. Gymnastik. Den fysiska fostrans mål och medel. Kroppsrörelsernas inverjkan på yttre och inre organ i anslutning till valda delar av människans anatomi och fysiologi; tränings- och trötthetsproblemen. Den svenska gymnastikens grundprinciper och karaktärsdrag samt allmänna metodik. Det gymnastiska rörelseförrådet och dess terminologi med särskild hänsyn till de för undervisningen i folk- och fortsättningsskolan lämpliga rörelserna. Rytmens betydelse och användning vid bedrivande av kroppsövningar. Betydelsen av riktiga rörelseformer med hänsyn till olika ålder, kön och utveckling; hållningsrättande övningar, klädedräkten. Gymnastikövningars ledande under olika folkskoleförhållanden (olika skolformer, med och utan särskild gymnastiklokal m. m.). Villkoren för lärjungars befrielse från deltagandet i gymnastikövningar. Grunderna för uppförande, inredning och skötsel av gymnastiksalar för folk- och fortsättningsskolan. L e k o c h i d r o t t . Olika slag av lekar och idrottsövningar, deras egenskaper och betydelse med hänsyn särskilt till deras användning i folk- och fortsättnings-

284 skolan. Lek- och idrottshygien, träning och trötthet. Lekplatser och lekredskap. För folk- och fortsättningsskolan lämpliga lek- och idrottsövningar, deras planläggning och ledande. Anvisningar. 1. Av den åt ämnet gymnastik med lek och idrott i de olika klasserna enligt timplanen anslagna tiden beräknas för den teoretiska undervisningen i genomsnitt under läsåret i vardera av klasserna I 4 och II 4 Yi veckotimme, i klasserna III 4 och IV4 1 Yi veckotimme samt i klasserna I 2 och II 2 2 veckotimmar. Den återstående tiden anslås i de olika klasserna till praktisk undervisning, varvid för gymnastik beräknas i genomsnitt per vecka två tredjedelar och för lek och idrott en tredjedel av den disponibla tiden. Tillfälle till längre idrottsutflykter bör understundom beredas. 2. Kursplanens innehåll fördelas av ämneskonferensen för gymnastik med lek och idrott på de särskilda klasserna. 3. Vid gymnastiklektionerna bildar, såvitt anvisade anslag till lärararvoden det medgiva, varje klass för sig en undervisningsavdelning. 4. Lektionerna skola så ordnas och ledas, att den praktiska undervisningen sättes i samband med den teoretiska och att elevernas praktiska lärarutbildning därigenom befrämjas. Därvid bör särskild omsorg ägnas åt att göra eleverna dugliga att leda undervisningen även i sådana skolor, vilka sakna särskild gymnastiklokal eller eljest äro ofullständigt utrustade med undervisningsmateriel för fysisk fostran. Eleverna böra från början bibringas förmåga att leda kamraternas övningar i gymnastik, lek och idrott. Särskilt bör detta beaktas vid de i kursplanen ingående, för barnaåldern avpassade övningarna. 5. I de gymnastiska dagövningarna böra inläggas rytmiska övningar; likaså bör i regel lek ingå i varje dagövning. Vid lämpliga tillfällen böra övningarna bedrivas i det fria. 6. Vid framställningen av den svenska gymnastikens allmänna metodik beaktas bland annat kommandoordet, instruktion, fel och fels rättande, stegringens betydelse, dagövningens byggnad och sammansättning med särskild hänsyn till folkoch fortsättningsskolans behov. 7. Vid undervisningen i lek, vari lämpligen kunna ingå även sånglekar, folkvise- och folkdanser, bör eftersträvas att i möjligaste män bibringa eleverna förmåga att leda såväl s. k. större utomhuslekar, t. ex. hand-, korg- och längboll som smålekar av olika slag, exempelvis spring-, boll-, strids- och folklekar. 8. Vid undervisningen i idrott böra behandlas fordringarna för idrottsmärken för såväl äldre som för barn. I samband härmed lämnas anvisningar för anordnandet och ledandet av idrottstävlingar i folk- och fortsättningsskolan, varvid bärskild hänsyn tages till att tävlingarna böra noga avvägas i förhållande till barnens prestationsförmåga. 9. I fråga om simning och livräddning böra eleverna erhålla övning såväl i s. k. torrsimning som ock i den praktiska tillämpningen därav ä badplatsen. I samband med simundervisningen skola övningar i livräddning förekomma. Såvitt möjligt, bör simkunnighetsprov avläggas av eleverna. Där förhållandena så medgiva, må jämväl simlärarutbildning meddelas. 10. I den mån tillfälle därtill kan beredas, böra eleverna erhålla utbildning i skididrott och dess bedrivande inom folk- och fortsättningsskolan. 11. Där sådan kurs i hälsovård, som omnämnes i mom. 23 av anvisningarna till ämnet biologi och hälsolära, icke anordnats, bör i samband med undervisningen i klasserna I 4 och I 2 lämnas anvisningar angående första hjälpen vid olycksfall. 12. I lämpligt sammanhang kunna vid den teoretiska undervisningen meddelas

285 några huvuddrag av gymnastikens historia; likaledes kan en redogörelse lämnas för den frivilliga gymnastikens och idrottens organisation och verksamhet. 13. På lämpliga punkter bör samarbete ske med undervisningen i andra ämnen, särskilt i ämnena biologi och hälsolära, psykologi och pedagogik samt musik. Hushållsgöromål. För den 4-åriga och den 2-åriga linjen. Frivillig kurs. Grunderna för ett hems skötande med avseende på renhållning, bostadens vård, födans beredande och hjälpmedlen härför; våra viktigaste födoämnens näringsvärde och smältbarhet, kännetecken på god vara, pris och förvaring; uppgörande av daglig matordning under ett par veckor för hem med mindre tillgångar. Skolkökets dagliga göromål: tillagning efter föregående kostnadsberäkning av enkelt frukost-, lunch- och middagsmål; bakning av enklare brödsorter, huvudsakligen matbröd; konservering av bär, grönsaker m. m.; rengöringsarbeten av olika slag. Anvisningar. 1. Kursen är i första hand avsedd för de elever, som före intagningen i seminarium icke deltagit i skolköksundervisning. Kursen kan lämpligen förläggas till slutet av vårterminen i första klassen och fortsätta efter årsavslutningen så lång tid, att den kommer att omfatta sammanlagt 4 veckor med 6 timmars undervisning per dag. 2. Av den anslagna tiden bör en mindre del ägnas åt teoretisk undervisning, större delen åt praktiskt arbete i skolköket. 3. Vid den teoretiska undervisningen må, om så anses lämpligt, alla deltagarna undervisas gemensamt; vid det praktiska arbetet i skolköket däremot böra deltagarna uppdelas i avdelningar om högst 15 samtidigt undervisade elever. 4. Vid undervisningen bör uppmärksamhet även ägnas åt kostens lämpliga sammansättning och måltidernas anordning för barn i skolåldern.

3.

O r d n i n g för d e n p r a k t i s k a l ä r a r u t b i l d n i n g e n .

a. För den 4-åriga linjen. Klass II (l t.). Besök av enskilda elever under hel dag i förening med övningslektioner, heldagsbesök, i övningsskolans småskolavdelningar, för varje elev sammanlagt 6 dagar, varvid varje elev under höstterminen håller 2—4 lektioner. Under höstterminen behandling av metodiska och didaktiska frågor, 1 veckotimme. Under vårterminen undervisningsövningar för grupper av elever, gruppövningar, i medeltal 1 veckotimme för varje grupp om 4—5 elever. Klass III (2 Yi t.). Heldagsbesök i övningsskolans nedre folkskolavdelningar för varje elev minst 2 dagar i följd i samma avdelning, under läsåret sammanlagt minst 4 dagar. Gruppövningar, i medeltal 1 Yi veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 1 veckotimme. Klass IV (4 Yi t.). Heldagsbesök i övningsskolans övre folkskolavdelningar och avdelningar för fortsatt undervisning, för varje elev minst 3 dagar i följd i samma avdelning, under läsåret sammanlagt 6 dagar. Gruppövningar, i medeltal 3 Yi veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 1 veckotimme.

286 Undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen, serieövningar, varje elev i minst två ämnen, sammanlagt under läsåret 16 veckotimmar. Besök i andra läroanstalter.

för

b. För den 2-åriga linjen. Klass 1 (6 Yi t.). Heldagsbesök i övningsskolans småskolavdelningar och nedre folkskolavdelningar, för varje elev vanligen minst 2 dagar i följd i samma avdelning, under läsåret sammanlagt 10 dagar. Gruppövningar, i medeltal 2 veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. Behandling av metodiska frågor, i medeltal 4 Yi veckotimmar. Klass 11 (6 Yi t.). Heldagsbesök, som för klass IV 4 . Gruppövningar, som för klass IV4. Behandling av metodiska frågor, i medeltal 3 veckotimmar. Serieövningar och besök i andra läroanstalter, som för klass IV4. Anvisningar. 1. Vid heldagsbesöken bör elev av vederbörande lärare erhålla uppgift å det arbete, som åligger honom. Detta skall bestå dels i att helt eller delvis hålla någon lektion, dels i att biträda läraren vid barnens handledning och undervisning *amt ägna dem tillsyn under rasterna. Elev i vardera seminarielinjens högsta klass må någon dag under de sista heldagsbesöken sköta skolavdelningen på eget ansvar och bestrida all undervisning, med undantag av den, som tillkommer annan elev. Vid anordnande av heldagsbesök inom första klassen av övningsskolan bör iakttagas, att samtliga elever beredas möjlighet att taga del av barnens handledning och undervisning jämväl under den tidigaste delen av höstterminen. 2. Vid anordnandet av gruppövningar uppdelas klassen i ett jämnt antal grupper om i klass II 4 4—5 elever, i de övriga klasserna 3—4 elever och läsåret (för klass II* vårterminen) i ett motsvarande antal perioder. Beträffande gruppövningarnas anordnande i klass I2 bör iakttagas, att eleverna, innan de skola deltaga i gruppövningarna, under någon del av höstterminens början i samband med heldagsbesök erhålla nödig orientering rörande övningsskolans anordning och undervisning. En gruppövning omfattar för elev hel lektion. För eleverna i sista seminarieklassen bör uppgiften helst avse minst två samhöriga lektioner i sådana under perioden förekommande ämnen, vilka upptaga mera än en veckotimme pä skolavdelningens arbetsordning. Ämnen med i huvudsak likartat arbetssätt må härvid kunna sammanföras till en ämnesgrupp och uppgifterna fördelas så, att eleven erhåller flera lektioner i följd i endast ett av ämnena i en sådan grupp. Under varje period undervisar vederbörande handledare med gruppens elever som åhörare det antal lektioner, som hänsynen till elevernas utbildning gör önskvärt. Vid gruppövningarna upptagas alla undervisningsämnen inom folkskolan och övningsskolans avdelningar för fortsatt undervisning med undantag av främmande språk och trädgårdsskötsel. Undervisningsövningar i främmande språk må av härför kvalificerade elever kunna väljas såsom uppgift för serieövningar. Undervisningsövningar i trädgårdsskötsel, i vilka för varje gång högst 3 elever deltaga, förläggas utanför gruppövningarna och helst till vårterminen i klasserna III 4 och I 2 samt till höstterminen i sista seminarieklassen och böra, där så är möjligt, förekomma i så stort antal, att varje elev får tillfälle att hålla sammanlagt omkring 3 lektioner. 3. Serieövningarna avse att bereda eleverna tillfälle till en mera självständig och sammanhängande undervisningsverksamhet. De ledas och granskas av den lärare, som ansvarar för undervisningen i ämnet inom ifrågavarande skolavdelning. Åt elev bör lämnas den frihet, som erfordras, för att dessa övningars särskilda ända-

287 mål skah vinnas. Elev, som skall övertaga undervisningen under en serieövning, bör som åhörare närvara vid en eller annan av närmast föregående lektioner i ämnet. Tillfälle bör beredas eleverna att framställa önskningar angående ämnen för ifrågavarande övningar. 4. Granskning av lektion vid gruppövning företages i regel omedelbart efter lektionens slut i elevgruppens närvaro och bör begränsas till det väsentligaste. Då så befinnes lämpligt, kan lektionsgranskningen förläggas till ifrågavarande ämnes lärotimmar eller till de för behandling av metodiska frågor avsedda timmarna. 5. Av den för behandling av metodiska frågor i den 2-åriga linjen anslagna tiden, 7 Yi veckotimmar, disponeras sammanlagt 5 veckotimmar för den i kursplanen för ämnena matematik, geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi upptagna undervisningen i metodik. I vardera av klasserna II 4 och I 2 gives under ett antal timmar av tiden för behandling av metodiska frågor en kort kurs i bokföring i samband med behandling av hemmets ekonomi; för kursen, som ledes av därför lämplig lärare, bör beräknas en tid motsvarande högst Vs veckotimme under läsåret. Av den återstående tiden ägnas, särskilt i klasserna II 4 och I 2 , några timmar åt orienterande anvisningar för den praktiska lärarutbildningen; tiden bör för övrigt huvudsakligen användas till behandling av frågor, föranledda av undervisningsövningarna. Under höstterminen i klasserna II 4 och I 2 lämnar läraren en orientering i didaktiska och metodiska frågor i anslutning till heldagsbesöken för klass II 4 samt till heldagsbesöken och de påbörjade gruppövningarna för klass I 2 ; en mera sammanhängande behandling av dylika frågor lämnas i samband med gruppövningarna. Särskilt i nu nämnda klasser upptager behandlingen av metodiska frågor meddelanden ur den allmänna undervisningsläran, omfattande det viktigaste av undervisningens teknik, såsom lärostoffets anordning, kraven på lärarens muntliga framställning, åskådlighet och nödvändigheten av barnens aktivitet i undervisningen. Vid den fortsatta behandlingen av metodiska frågor i samband med elevernas övningsundervisning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt kursplan och anvisningar i undervisningsplanen för rikets folkskolor med hänsyn såväl till olika ämnen som till skilda skolformer, åt den första skolundervisningens olika problem samt åt olika metoder avseende barnens självverksamhet, varvid bland annat bör tillses, att eleverna erhålla tillräcklig övning i att vid sin undervisning lära barnen utnyttja skolbiblioteket. De här meddelade anvisningarna förutsätta, att samarbete äger rum mellan lärarna i de skilda ämnena, speciellt läraren i psykologi och pedagogik, och föreståndaren för övningsskolans boksamling samt ledarna av undervisningsövningarna. 6. Närmare föreskrifter för besöken i övningsskolan samt plan för grupp- och serieövningar behandlas vid sammanträde med lärarna enligt § 128 av stadgan. Planen för övningarna bör upptaga, jämte period- och gruppindelning, de ämnen, som skola utgöra föremål för övningarna, och de avdelningar av övningsskolan, i vilka de skola försiggå, ävensom fördelningen mellan lärarna av de till behandling av metodiska frågor anslagna timmarna. 7. Frivilliga undervisningsövningar anordnas, om så anses lämpligt, för de elever, vilka finna sig därav vara i behov. 8. Besöken i andra läroanstalter omfatta dels, i anslutning till undervisningen i psykologi och pedagogik, besök i olika slag av skolor, däribland även, där tillfälle därtill gives, kindergarten, hjälpklasser, klasser för hörselsvaga och synsvaga samt abnormskolor, dels hospitering av enskilda elever under viss sammanhängande tid i folk- och fortsättningsskolor. Den sammanlagda tiden för dessa besök bör uppgå till omkring 3 veckor. Hospiteringen i andra skolor må, helt eller delvis, kunna förläggas antingen till sommarferien före den sista seminarieklassen eller till höstterminen i nämnda klass. Den bör genom rektors försorg anordnas i huvudsaklig

288 överensstämmelse med anvisningarna för heldagsbesöken. Rektor har att med vederbörande skolmyndigheter träffa de överenskommelser, som visa sig erforderliga för ordnandet av denna del av elevernas utbildning. 9. Kännedom om de skolors arbetssätt, där läraravdelning omfattar två eller flera samtidigt undervisade klasser, böra eleverna bibringas dels genom klarläggande av dessa skolformers speciella problem, särskilt de tysta övningarna, kursväxling samt uppgörande av arbetsordning jämte plan för samverkan mellan olika ämnen, dels ock genom iakttagelser i övningsskolan och under besöken i andra skolor. 10. I samband med behandlingen av metodiska frågor och heldagsbesöken i övningsskolan böra eleverna erhålla erforderlig handledning rörande skolbokföring, skolstatistik och materielvård i folk- och fortsättningsskolan. Till ledning vid uppgörande av plan för gruppövningarnas fördelning meddelas följande förslag. a) Läroämnen, deras veckotimtal och fördelning på övningsskolans olika avdelningar. För den 2-åriga linjen

För den 4-åriga linjen Klass II Vårterminen Ämnen

3 ?r

^P 2 Ol

>-»

co

o

R

CB

C/1

fl

09 Klass II

Klass I

C/i

pr _ CA o O 3

Ol fD

O —

i pr p •

CA

CA

3 2.» Po V.

O C/1

O

P. I-»

c» O "i pr 3p '

P

3 P

CA

i*.

p 00

01 Q

X. 5—

aP

Ko TT

p C/1 i-l»

E i—• 3

P

M.

S 2.

(8

fl

P

3v= P p

P •1

P= Ol 850 H 01

B)

P

wi

P~

3 O

p 01 oi

Ol

Ol

Ol

# z [To 3 " z ^ /-* 3 2.» o O B - »* fD R< E » E » a» E3 ?r "* a — PE n o Po c« o

O ** z 2. m < o p.

Klass IV

Klass III

C/3

>-» o" p.

P= Ol

pr

o fD

fD

Fj

^ a g fD P — oi

fD

-i pr 2 pr 3 3P ' 3P '

P-

^B O B B

fD O —

3P f

P

-Hl

oi

p,

2 pr

B

P

P

p: Ol

P

Kristendomskun1

__. Modersmålet Räkning och geo2 Hembygdsunder-

— g — — 1 "" "" V

Naturkunnighet • •. — 2 Historia och medborgarkunskap .. — —

— Gymnastik med lek och idrott . — — Slöjd — — S u m m a timmar 2 4 1

i i

2 I övre folkskoleklasserna undervisning.

—

1 1

b

2 9

— 1 2 — — —

2 3

O

2 1 1

— —

2 2

4 3 4

—

B 1

4 2 2

— 1 — — — —

— — 1 — 1 —

3 2 1

4 3 2

2 — 2 — — —

4 2 43

— — — —

— 1

1 1 19

4 2

— — —

•

—

4 3 4

— — 1 -- — — i — — — — 1 i — — — — 1 — 4 7

5 8

2 3

2 1

— —

3 3

inräknas här även övningsskolans avdelningar för for .satt

b) Vid uppgörandet av period- och gruppschema uppdelas den 4-åriga linjens andra klass i 6 grupper och vårterminen i 3-veckorsperioder. övriga klasser uppdelas i 8 grupper och läsåret i 4-veckorsperioder.

289 Bilaga

B.

Förslag till lydelse av vissa bestämmelser i stadgan för småskoleseminarierna. § -1 För inträde i småskoleseminarium fordras att a) vid ingången av det år, då inträde önskas, ännu icke hava fyllt 28 är men om intrade önskas i första klassen av den 2-åriga linjen, hava fyllt 17 år eller om intrade önskas i andra klassen av samma linje, hava fyllt 18 år, samt, öm intrade önskas i första klassen av den 3-åriga linjen, hava fyllt 16 år eller, om intrade önskas i annan klass av samma linje, hava fyllt 17 år; dock att skolöverstyrelsen i särskilt fall må kunna medgiva inträde vid högre eller lägre ålderb) vara medlem svenska kyrkan; c) hava haft eller skyddskoppor; d) vara känd gott uppförande; e) vara fri för lärarkallet; samt f) hava blivit vederbörlig inträdesprövning. § -2 Ansökning om inträde skall, egenhändigt skriven av sökanden, ingivas till rektor senast den 10 maj det år, då inträde önskas, där ej skolöverstyrelsen i särskilt tall medgiver, att ansökningen må ingivas efter nämnda tid. J i l l ansökningen skola vara fogade följande handlingar i huvudskrift eller i av tva ojaviga personer styrkt avskrift: a) intyg av sökandens födelseort; b) intyg av sökandens uppförande; c) av legitimerad sökandens kroppsbeskaffenhet; d) senast erhållna betyg från läroanstalt, vid vilken sökanden eventuellt åtnjutit undervisning eller avlagt examen; e) vederbörligt tjänstgöringsbetyg som lärare; f) uppgift om föregående sysselsättning, i den mån sådan uppgift icke innehålles i förutnämnda handlingar; skolande sökande, som icke avlagt real- eller studentexamen eller icke förvärvat normalskolekompetens, därjämte lämna redogörelse for de studier, hon bedrivit som förberedelse för inträdesprövningarna jämte uppgift å de läroböcker och den litteratur, som vid dessa studier använts-' samt ' g) övriga handlingar, som sökanden vill åberopa. §

.«

Den, som söker inträde i seminariets första klass, prövas med avseende på mogenhet och begåvning samt med avseende på kunskaper och färdighet i nedannamnda ämnen. För godkänt vitsord fordras a) f ö r d e n 2 - å r i g a l i n j e n : i kristendomskunskap : kännedom om huvuddragen av Israels historia under särskilt beaktande av oroF fetismen, 1

Motsvarar § 29 i S. F. S. nr 889/1919 » § 30 » » » 889/1919 » » » 889/1919 i 31 »

19 -- 352240.

290 kännedom om Jesu liv och verksamhet i huvudsaklig anslutning till ett av de synoptiska evangelierna, insikt i den kristna tros- och livsåskådningen i anslutning till Jesu förkunnelse, kännedom om de viktigaste bibliska urkunderna och deras historia, kännedom om kristendomens grundläggningstid i anslutning till läsning av lämpliga delar av apostlagärningarna samt valda stycken av Pauli brev, kännedom om huvuddragen av den kristna religionens, kyrkans och missionens historia från äldsta tid till nuvarande tid med särskild vikt lagd på de stora reformatorernas liv och verksamhet samt — från och med 1600-talet — under särskilt beaktande av svenska förhållanden, någon bekantskap med svenska kyrkans psalmbok, kännedom om kyrkoåret och den svenska kyrkans gudstjänst; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i modersmålet: kännedom om det viktigaste av form- och satsläran, säkerhet i rättskrivning, färdighet i att läsa väl samt i muntlig och skriftlig framställning, någon kännedom om svensk litteratur från 1800- och 1900-talen, förvärvad genom läsning av några av våra främsta författares viktigaste verk, någon kännedom om språkbruk, språkriktighet och stilarter; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i matematik: god insikt och färdighet i folkskolans kurs i aritmetik, särskilt bråkläran, fördjupad och utvecklad samt med tillämpning på räkneuppgifter, hämtade ur det praktiska livet, särskilt affärslivet, kännedom om ekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter, insikt och färdighet i praktiska mätnings- och konstruktionsuppgifter; konstruktioner och viktigare satser rörande räta linjer, vinklar, trianglar, parallellogrammer och cirkeln, färdighet i lösning av lättare planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter, övning i uppritning av enkla diagram, god övning i huvudräkning; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i historia: kännedom om svensk och allmän historia från äldsta till nuvarande tid, elementär kännedom om samhällets ekonomiska och sociala byggnad, viktigare sociala rörelser samt om grunddragen av Sveriges statsförfattning, förvaltning och rättsväsen; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan: i geografi: kännedom om Europas och de främmande världsdelarnas geografi, kännedom om grunddragen av den allmänna geografien med särskild hänsyn till Sverige, kännedom om Sveriges geografi med huvudvikten lagd på naturtillgångar, befolkningsförhållanden och näringsliv, någon kännedom om kartprojektioner och olika slag av kartor; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan: i biologi och hälsolära: kännedom om ryggradsdjurens och de ryggradslösa djurens viktigare former, deras byggnad och levnadsförhållanden; om valda grupper inom djurriket, vilka

291 med hänsyn till levnadsförhållanden eller betydelse för människan äro av särskilt intresse, samt någon kännedom om djurrikets system, kännedom om de högre växternas yttre organ, grundad på undersökning av levande växter, några av växtrikets viktigaste familjer, viktigare gagnväxter, några av kryptogamernas huvudtyper, det viktigaste av växternas livsföreteelser samt om några av våra betydelsefullare svenska växtsamhällen, någon kännedom om cellen och dess liv, om människokroppens byggnad och livsförrättningar samt insikt i hälsolärans grunder; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för realskolan; i fysik och kemi: god insikt i dessa ämnen i överensstämmelse med kursplanen för 6-klassig folkskola av A-formen; i teckning: någon förmåga att efter verkliga föremål uppfatta och återgiva enkla former; i välskrivning: jämn och redig handstil; i sång: förmåga att sjunga någon enkel sång eller psalm efter eget val eller på annat sätt ådagalagt musikaliskt gehör; samt i slöjd: färdighet i stickning och enkel linnesömnad. b) f ö r d e n 3 - å r i g a l i n j e n : i kristendomskunskap: som till klass I 2 # ; i modersmålet: kännedom om det viktigaste av form- och satsläran, säkerhet i rättstavning av vanliga svenska ord, färdighet i att läsa väl samt i muntlig och skriftlig framställning, någon bekantskap med svensk litteratur från 1800- och 1900-talen, förvärvad genom läsning av några av våra främsta författares viktigaste verk; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för klasserna l 5 — 4 5 , respektive l 4 —3* i realskolan; i matematik: god insikt och färdighet i folkskolans kurs i aritmetik, särskilt bråkläran, fördjupad och utvecklad samt med tillämpning på räkneuppgifter, hämtade ur det praktiska livet, särskilt affärslivet, insikt och färdighet i praktiska mätnings- och konstruktionsuppgifter; konstruktioner och viktigare satser rörande räta linjer, vinklar, trianglar, parallellogrammer och cirkeln, färdighet i lösning av lättare planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter, övning i uppritning av enkla diagram, god övning i huvudräkning; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för klasserna l 5 — 4 5 , respektive l 4 — 3 4 i realskolan; i historia: som till klass I 2 ; i geografi: som till klass I 2 ; i biologi och hälsolära: kännedom om ryggradsdjurens och de ryggradslösa djurens viktigare former, deras byggnad och levnadsförhållanden; om valda grupper inom djurriket, vilka med hänsyn till levnadsförhållanden eller betydelse för människan äro av särskilt intresse, samt någon kännedom om djurrikets system, kännedom om de högre växternas yttre organ, grundad på undersökning av le* Med klass I2 avses första klassen å den 2-åriga seminarielinjen.

292 vande växter, några av växtrikets viktigaste familjer, viktigare gagnväxter, några av kryptogamernas huvudtyper samt om några av våra betydelsefullare svenska växtsamhällen; ovanstående i huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen för klasserna l 5 — 4 5 , respektive l 4 — 3 4 i realskolan; kännedom, i överensstämmelse med kursplanen för 6-klassig folkskola av A-formen jämte fortsättningsskola, om det viktigaste av växternas livsföreteelser, om cellen och dess liv, om människokroppens byggnad och livsförrättningar samt om hälsolärans grunder; i fysik och kemi: som till klass I 2 ; i teckning: som till klass I 2 ; i välskrivning: som till klass I 2 ; i sång: som till klass I 2 ; samt i slöjd: som till klass I 2 . § -1 1. Inträdesprövningen omfattar en vecka och börjar, där ej skolöverstyrelsen medgiver undantag, andra helgfria dagen efter den i § omförmälda årsavslutningen och förrättas i av rektor uppgjord ordning. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må inträdesprövning enligt skolöverstyrelsens bestämmande kunna anordnas jämväl vid höstterminens början. Prövning för inträde i första klassen utgöres av: A. S k r i f t l i g a p r o v : a) uppsatsprov över ett bland flera uppgivna lättare ämnen; b) räkneprov; samt c) där och i den utsträckning rektor efter samråd med de i prövningen deltagande lärarna finner lämpligt, skriftligt besvarande av enkla frågor fallande inom området av de i § nämnda kunskapsämnena och kurserna. Uppgifterna för de skriftliga proven bestämmas av rektor efter förslag av vederbörande lärare. För uppsatsprovet medgives en tid av fyra timmar och för räkneprovet en tid av tre timmar. Med ledning av sökandens uppsatsprov bedömes även hans färdighet i rättstavning och välskrivning. B. M u n t l i g a p r o v : Förhör i de uti § nämnda kunskapsämnena. C. P r o v i t e c k n i n g , s å n g o c h s l ö j d . I sång bör avseende fästas huvudsakligen vid förefintligheten av musikaliskt gehör. 2. För behörighet till inträde fordras godkänt vitsord i samtliga uti § nämnda ämnen; dock må till elev kunna antagas inträdessökande, som blivit i ett kunskapsämne och ett övningsämne underkänd, såvida h o n erhållit godkänt vitsord i kristendomskunskap, modersmålet och matematik samt tillika i det hela ådagalagt utmärktare begåvning eller visat god lämplighet för lärarkallet, varvid särskild hänsyn bör tagas till genom prövningen i modersmålet ådagalagd mognad och studiebegåvning. § -2 4. Kunna ej alla de till inträde godkända mottagas, skall företräde lämnas åt dem, som ådagalagt större mognad och kunskaper eller visat sig äga särskild begåvning för lärarkallet, varvid hänsyn jämväl må tagas till sökandens genom intyg styrkta föregående deltagande i olika former av socialt arbete, vari ingått handledning av barn och ungdom. 1 2

Motsvarar §§ 32 och 35 i S. F. S. nr 889/1919. » § 34 mom. 4 » » » 889/1919.

293 Förslag till undervisningsplan för småskoleseminarierna. Allmänna anvisningar. Efterföl

ande

tJ - , J' undervisningsplan, innefattande timplan och kursplan med metodiska anvisningar samt ordning för den praktiska lärarutbildningen skall då ninf Ä r d % S ä - k i l d a / - - - i e r n a uppgöres, tjäna till huvudsakhg 'led ning med ratt for vederbörande att vidtaga de jämkningar beträffande lärokurser och timtal som ur olika synpunkter kunna anses önskliga, exempelvis för vinnande av ! T t T K A T ^ 1 t i m P l a n C n f " ^ ^ k l - S " * ™ -kotimsummo e rn a a V 2. Arbetet inom seminariet bör så anordnas, att elevernas självverksamhet tages anspråk i största möjliga utsträckning. Friare arbetsformer, såsom elevföredrag mdividueIla uppgifter med anlitande av bibliotek, diskussioner, elevlaborationef' cSrfTr dit' S * u d - U t f ä [ . d - , föreläsningar med efterföljande samtal och dylikt b " r a darfor allt efter de olika ämnenas art, begagnas såsom medel vid seminariearbet e t . — 1 samband med undervisningen i de särskilda ämnena böra eleverna erhålla nödiga anvisningar angående användandet av seminariebiblioteket .. 3 - S a v a l u n d e rvisningen som den praktiska lärarutbildningen bör, så långt det ar mojhgt erhålla en individualiserad samt efter elevernas utvecklingsståndpunkt avpassad läggning. Undervisningen i de särskilda ämnena skall planläggas oeh bedrivas med hansyn till elevernas före inträdet inhämtade kunskaper o c l färdigheter. Skulle härvid i fråga om något kursmoment repetition befinnas erforderlig, bor denna inriktas på för lärarutbildningens mål väsentliga synpunkter Vid b ^ v X V 8 1 1 ^ / ^ ° l i k , a ä m n e n a b Ö F h ä n S y n t a ^ a s m v a d » m a r av särskild betydelse for elevernas framtida lärarverksamhet i folkskolan, dock under beaktande ay att studiemålet icke alltför snävt begränsas och att ett levande och aktivt studieintresse vackes och underhålles hos de blivande lärarna. Vid elevernas laborativa arbeten bör särskild uppmärksamhet ägnas ät sådana försöksanordningar som kunna komma till användning vid arbetet i folkskolan. 4. Behandlingen av sådana kursmoment, vilka på olika sätt beröra tvä eller liera ämnen bor för uppnående av önskvärd koncentration noga planläggas under rektors ledning vid konferenser med vederbörande lärare. Som exempel mä nämnas: sambandet mellan kyrkohistoria, svensk och allmän historia, litteraturhistoria, uppfostrans och skolans historia samt filosofiens historia, sambandet mellan gi fsJ^nnd.0 , [lysi0l°f> b a n d e t mellan pedagogik och hälsolära (sexualundervisning, skolhygien), mellan kurserna för ämnena fysik och kemi geografi samt biologi och hälsolära, mellan vissa teoretiska ämnen och övningsamnena och dylikt. Den metodiska undervisningen bör även noga planläggas så amnenas vikef arbetssätt tillbörligen belyses, men onödig upprepning" und-

5. Kontrollen av elevernas studieresultat bör, där så lämpligen kan ske företagas individuellt eller med en grupp av eleverna efter avslutad behandling av e t större kursmoment. Ett frågeförfarande, som alltför mycket sönderstyckar lärostöttet, bor undvikas. 6. Vid undervisningen i de olika ämnenas metodik bör särskild uppmärksamhet agnas at en genomgång av de olika ämnenas kurser inom folkskolan, speciellt å smaskolestadiet, varvid bör beaktas kursernas avvägning såväl efter barnens åldersstadium som med hänsyn till folkskolans ställning inom vårt lands undervisningsvasen. I samband därmed bör behandlas den i folkskolan använda läro- och lasebokshtteraturen. Vid diskussionen om undervisningsmetoderna bör uppmärksamhet jämväl ägnas ät arbetssättet inom folkskolans olika former

1. Timplan. 3-åriga linjen

2-åriga linjen Klass I

Ä m n e n

Kristendomskunskap Modersmålet Matematik Historia med samhällslära G eograf i Biologi och hälsolära Fysik och kemi Psykologi och pedagogik

Teckning Välskrivning Musik Trädgårdsskötsel Slöjd Gymnastik med lek och idrott

Praktisk utbildning: Metodik Gruppövningar

Klass II

3 6 3 3 2 2 1

3 5 2 2 2 2 1 3

2 5 1 2 1 2 2 4

16 6 7 5 6 4 7

3 4

6 10 3 4 4 4 2 7

237'

167,

5 V»

2 V»

V»

4 l 3 /*

2 1 4 4 1372

2 IV» 4 4 14

v< 1 38 1 /

V»

2 1 2

i

V*

4 4

18l/«

87V*

2 3

211/» 3 /»

34 /4

Klass III S u m m a

Klass I

3 6 21/» 2 3 2 2 3

V»

Summa t i m m a r

Klass Summa II

737*

337:

V» 2 1 4 4

6 2 8 12 847»

1 2

3 4

4 6

1037a

36 A n m ä r k n i n g a r till t i m p l a n e n . 1. Till tid u t o m t i m p l a n e n f ö r l ä g g a s : frivilliga laborationer u n d e r l ä r a r e s l e d n i n g i biologi och h ä l s o l ä r a s a m t t y s i k o c h k e m i , ä v a r d e r a linjen s a m m a n l a g t 1 v e c k o t i m m e ; frivillig kurs i engelska språket, å v a r d e r a linjen s a m m a n l a g t 6 v e c k o t i m m a r ; frivillig kurs i finska språket vid det s e m i n a r i u m och i d e n o r d n i n g , s k o l ö v e r styrelsen bestämmer, 3 veckotimmar; frivillig teckning u n d e r l ä r a r e s ledning, ä v a r d e r a linjen 1 v e c k o t i m m e ; körsång u n d e r l ä r a r e s ledning, ä v a r d e r a linjen 1 v e c k o t i m m e ; frivillig kurs i hushållsgöromål, särskilt a v s e d d för s å d a n a elever, s o m icke fore i n t a g n i n g e n g e n o m g å t t s k o l k ö k s u t b i l d n i n g ; k u r s e n m å f ö r l ä g g a s till slutet av v å r t e r m i n e n o c h b ö r j a n av s o m m a r f e r i e n i f ö r s t a k l a s s e n av d e b å d a l i n j e r n a o c h b o r omfatta sammanlagt högst 4 veckor med 6 timmar per dag. 2 D å elevantalet i en k l a s s icke u n d e r s t i g e r 20, m å vid u n d e r v i s n i n g e n i geografi n a t u r v e t e n s k a p l i g a ä m n e n , t e c k n i n g o c h slöjd k l a s s e n u n d e r ett a n t a l lekt i o n s t i m m a r v a r a u p p d e l a d i t v ä a v d e l n i n g a r , vilka u n d e r v i s a s v a r for sig p a o l i k a tider F ö r dylik undervisning med delad klass m å lärarkraft, utöver de p å timplan e n a n g i v n a t i m s u m m o r n a , t a g a s i a n s p r å k å d e n 2-åriga l i n j e n : i geografi u n d e r 2 v e c k o t i m m a r , i biologi o c h h ä l s o l ä r a 3 v e c k o t i m m a r , i f y s i k o c h k e m i 2 v e c k o t i m m a r , i t e c k n i n g 2 v e c k o t i m m a r och i slöjd 6 v e c k o t i m m a r s a m t å d e n 3-åriga l i n j e n : i geografi u n d e r 2 v e c k o t i m m a r , i biologi o c h h ä l s o l ä r a 4 v e c k o t i m m a r , i fysik o c h k e m i 3 v e c k o t i m m a r , i t e c k n i n g 3 v e c k o t i m m a r o c h i slöjd 6 v e c k o t i m m a r . D å a n t a l e t elever, s o m a n m ä l t sig till d e l t a g a n d e i den frivilliga k u r s e n i h u s -

295 hållsgöromål, överstiger 15, må deltagarna vid det praktiska arbetet i skolköket uppdelas i tvenne, var för sig undervisade avdelningar. 3 Rörande tid för undervisningen i instrumentalmusik samt rörande fördelningen av lärotiden för trädgårdsskötsel och för gymnastik med lek och idrott äro anvisningar meddelade i sammanhang med kursplanerna för dessa ämnen. 4. Till underlättande av studiearbetets koncentration må, där så prövas lämpligt, särskilda arbetsordningar uppgöras för olika perioder av läsåret varvid olika ämnen växelvis under viss eller vissa delar av läsåret erhålla ett större timtal och under andra tider läsas under ett mindre antal timmar eller helt nedläggas Härvid lakttages, att undervisningstimmarna för de ämnen, vilkas studium är beroende av årstiden, huvudsakligen förläggas till den för undervisningens bedrivande lämnv hgaste tiden. 2.

Kursplan.

Kristendomskunskap. a.

För den 2-åriga

linjen.

Klass I (3 t.). Bibelkunskap: gamla testamentet. Kyrkohistoria: gamla tiden, medeltiden och av nya tiden reformationstiden. Klass II (3 t.). Bibelkunskap: nya testamentet. Kyrkohistoria: nya tiden från och med ortodoxiens tid. Den kristna tros- och livsåskådningen Religionshistorisk översikt. Svenska kyrkans psalmbok, gudstjänstordning och kyrkoår Metodik, översikt av folkskolans kurs i kristendomskunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling på småskolestadiet. b.

För den 3-åriga

linjen.

Klass I (3 t.). Bibelkunskap: gamla testamentet. Kyrkohistoria: gamla tiden och medeltiden. Klass II (3 t.). Bibelkunskap: evangelierna. Kyrkohistoria: nya tiden till och med 1700-talet. Den kristna tros- och livsåskådningen. Klass III (2 t.). Bibelkunskap: nya testamentets skrifter utom evangelierna Kyrkohistoria: från och med 1800-talet. Religionshistorisk översikt. Svenska kyrkans psalmbok, gudstjänstordning och kyrkoår. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i kristendomskunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Anvisningar. 1. Studiet av bibeln bör intaga den centrala platsen i småskoleseminariets kurs i kristendomskunskap. Genom detta studium böra eleverna föras till en historisk syn på denna. Därvid böra de bibliska skrifternas uppkomst och kanonbildningens historia bliva föremål för behandling. Vid studiet av gamla testamentet lägges huvudvikten vid den sedligt-religiösa utvecklingen hos Israels folk och den israelitiska religionen såsom förberedande kristendomen, varför ock profeternas förkunnelse göres till föremål för en mera ingående behandling. Studiet av nya testamentet bör hava till huvudsyfte att giva en levande bild av Jesu person, hans ord och verk samt av den apostoliska tidens främsta personligheter. Vid bibelläsningen bör nödig begränsning av lärostoffet ske, så att en tydlig bild av det lästa vinnes, ej blott en schematisk översikt. 2. Undervisningen i kyrkohistoria bör åsyfta en fördjupad uppfattning av kristendomen och blick för dess framträdande i nutiden.

296 Tidigare inhämtade kunskaper sammanföras till belysande Översikter av större kyrkohistoriska sammanhang. Denna form för undervisningen bör icke utesluta ett studium (individuellt och inom klassen) av de stora personligheterna, även från religionspsykologiska synpunkter. Särskild vikt bör läggas vid den del av kyrkohistorien, som ligger oss i tiden närmast. Inlärandet av onödiga namn, årtal och andra enskildheter, som icke giva liv och åskådlighet åt de tilldragelser och personer man vill skildra, bör undvikas. Huvudvikten lägges vid de skeden, som äro mest betydelsefulla för kristendomens utgestaltning: den äldsta kyrkans tid, reformationstiden och den nyaste tiden. Vid studiet av de religiösa personligheterna och rörelserna aktgives på fromhetslivets olika typer. Till belysning av olika skeden av kyrkans historia böra eleverna lära känna den kristna psalmdiktningen, framför allt sådan den framträder i den svenska kyrkans psalmbok. För vinnande av större åskådlighet och verklighetstrohet läsas kyrkohistoriska aktstycken i urval. Kyrkohistorien omfattar även missionshistoria. 3. Undervisningen i den kristna tros- och livsåskådningen bör anknyta till det historiska kunskapsstoff, eleverna vid den föregående kristendomsundervisningen inhämtat, och blir alltså i viss mån en sammanfattning av förut behandlade frågor. Av vikt är, att det för den kristna tron karakteristiska kommer till klart uttryck under jämförelse med andra åskådningar. Den kristna tros- och livsåskådningen bör även ses i förhållande till det nutida kultur- och samhällslivet. Det för den kristna etiken utmärkande klarlägges genom en framställning av de olika etiska huvudståndpunkterna. Religionens och etikens förhållande till varandra enligt den kristna åskådningen uppvisas. Särskild uppmärksamhet ägnas den sociala etiken och sädana etiska problem av olika slag, som den moderna kulturoch samhällsutvecklingen fört med sig. I lämpligt samband med kursen i övrigt läses Luthers lilla katekes, och dess förbindelse med den lutherska reformationen klarlägges. 4. Ur religionshistorien lämnas meddelanden, där de lämpligen kunna anknytas till olika kursmoment, exempelvis i samband med Israels historia och olika delar av kyrkohistorien, speciellt missionshistorien, varefter göres en sammanfattning och komplettering av det religionshistoriska stoffet. 5. Religionspsykologiska spörsmål, särskilt sådana som angå uppkomsten och den första utvecklingen av barnens religiösa och sedliga föreställningar, böra upptagas till behandling i anknytning till lämpliga moment av seminariets kristendomsundervisning. 6. Med barnens undervisning i sikte behandlas folkskolans, speciellt småskolestadiets kurs till fördjupande av elevernas vetande och till komplettering av sådana kunskaper, som det åskådliga berättandet för smä barn förutsätter.

Modersmålet. a.

För den 2-åriga

linjen.

Klass 1 (6 t.). Läsning: svensk litteratur, huvudsakligen från senare hälften av 1800-talet och från 1900-talet, klassiska och nutida sagor, fornisländsk litteratur i översättning, svensk litteratur till och med 1700-talet samt litteraturhistoria i anslutning därtill. I sammanhang med litteraturläsningen språkhistoriska meddelanden. Ljud- och formlära: de för nybörjarundervisningen och för den muntliga framställningen viktigaste delarna av modersmålets ljudlära, med beaktande av barnspråkets egenart och språkets dialektala skiftningar i motsättning till riksspråketTal och röstvård (talteknik). Betydelsefullare grammatiska frågor.

297 övningar i muntlig och skriftlig framställning: övningar i välläsning och i åskådligt berättande, referat, föredrag, diskussioner och uppsatser. Klass II (4 t.). Läsning: svensk litteratur från och med 1800-talet samt litteraturhistoria i anslutning därtill. Språklära: betydelsefullare frågor rörande stilarter, språkbruk, språkriktighet, språkvård och rättstavning. övningar i muntlig och skriftlig framställning: välläsningsövningar, referat, föredrag, diskussioner och uppsatser. Klassiska och nutida barnböcker: vägledande översikt. Metodik. Översikt av folkskolans kurs i modersmålet med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling pä småskolestadiet. b. För den 3-åriga linjen. Klass 1 (6 t.). Läsning: svensk litteratur, huvudsakligen från senare hälften av 1800-talet och från 1900-talet, klassiska och nutida sagor, fornisländsk litteratur i översättning; under vårterminen: svensk litteratur till reformationstiden samt litteraturhistoria i anslutning därtill. I sammanhang med litteraturläsningen språkhistoriska meddelanden. Ljud- och formlära: de för nybörjarundervisningen och för den muntliga framställningen viktigaste delarna av modersmålets ljudlära, med beaktande av barnspråkets egenart och språkets dialektala skiftningar i motsättning till riksspråket. Tal- och röstvård (talteknik). Betydelsefullare grammatiska frågor. Rättskrivningsövningar. Övningar i muntlig och skriftlig framställning: övningar i välläsning och i åskådligt berättande, referat, föredrag, diskussioner och uppsatser. Klass 11 (5 t.). Läsning: fortsatt läsning av svensk litteratur, huvudsakligen från senare hälften av 1800-talet och från 1900-talet. Svensk litteratur till och med 1700-talet samt litteraturhistoria i anslutning därtill. I sammanhang med litteraturläsningen språkhistoriska meddelanden. Språklära: betydelsefullare frågor rörande stilarter, språkbruk, språkriktighet, språkvård och rättstavning. Fortsatt tal- och röstvärd (talteknik). Övningar i muntlig och skriftlig framställning: välläsningsövningar, referat, föredrag, diskussioner och uppsatser. Klass 111 (5 t.). Läsning: svensk litteratur från och med 1800-talet samt litteraturhistoria i anslutning därtill. Språklära som i klass II 3 . övningar i muntlig och skriftlig framställning som i klass II 3 . Klassiska och nutida barnböcker: vägledande översikt. Metodik. Översikt av folkskolans kurs i modersmålet med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Anvisningar. 1. Litteraturläsningen inledes med en grundlig genomgång av några representativa verk, varvid diskuteras frågor rörande språk, stil, komposition, karaktärsteckning m. m. Vid den fortsatta litteraturläsningen i samband med litteraturhistoria bör hellre ett mindre antal arbeten behandlas fullständigt än korta utdrag av flera arbeten läsas. I samband med läsningen av äldre svensk litteratur ägnas uppmärksamhet åt den folkliga litteraturen: folkvisor, folksagor, ordspråk och dylikt. I den mån tillfälle därtill gives, böra de litteraturhistoriska företeelserna belysas genom läsning av sädana arbeten ur den nyare svenska litteraturen, som beröra äldre litterära förhållanden eller personligheter. — Den till vårterminen i klass I 3 förlagda kursen i litteraturhistoria må, där så befinnes lämpligt, förläggas till höstterminen i klass II 3 . 2. Eleverna böra uppmuntras till läsning av norsk och dansk litteratur ävensom

298 utländsk litteratur i översättning. Som självvalda ämnen för uppsatser, referat och elevföredrag kan sådant studium i någon mån komma klassundervisningen till godo. 3. Allteftersom de lästa arbetena därtill giva anledning, böra nödiga upplysningar om diktarter och versslag meddelas. 4. En del av undervisningen i talteknik kan lämpligen meddelas i samband med sångundervisningen. 5. Vid all högläsning böra välläsningens krav beaktas, därjämte böra särskilda uppläsningsövningar förekomma. 6. Vid undervisningen i språklära bör hänsyn städse tagas till språkets diffe rentiering i olika stilarter, de talspråkliga såväl som de skriftspråkliga. Säkerhet i normalprosans behandling och i bedömandet av dess stilistiska räckvidd bör särskilt eftersträvas. Vissa partier av språkläran, särskilt stilläran, kunna lämpligen referat- och diskussionsvis bliva föremål för behandling på grundval av valda texter och tillgänglig litteratur. Behandlingen av grammatiska frågor bör utmynna i en sammanfattande översikt av språkläran. 7. Stor vikt bör i samtliga klasser läggas vid elevernas övning i muntlig och skriftlig framställning. Ämnen för referat och föredrag böra i första hand väljas från sådana kunskapsområden, som tillhöra eller hava nära samband med modersmålsämnets teoretiska delar, även dess metodik. Stundom kan det vara lämpligt att före den skriftliga behandlingen av ett ämne låta eleverna diskussionsvis genomgå detsamma. Vid uppsatsernas granskning må blott det, som är verkligt felaktigt, anmärkas och största möjliga utrymme lämnas åt individuell läggning, utan att därför kraven på ett stilrent språk eftersättas. Jämte de egentliga, i formellt avseende mera utarbetade uppsatserna, som böra förekomma ungefär en gång i månaden, bör även utrymme givas åt skriftliga övningar, som avse att utveckla färdighet att raskt sammanfatta och omedelbart nedskriva kortare redogörelser eller andra framställningar. 8. I samband med litteraturläsningen lämnas språkhistoriska meddelanden, som under sista läsåret samlas till en kortfattad språkhistorisk översikt. 9. I sådana delar av landet, där de dialektala avvikelserna från riksspråket äro särskilt framträdande, bör denna företeelse ägnas noggrann uppmärksamhet vid modersmålsundervisningen och, där så befinnes lämpligt, en specialkurs anordnas. 10. Vid det seminarium, som utbildar lärarinnor för de finsktalande delarna av landet, bör vid undervisningen i svenska språket särskild uppmärksamhet ägnas åt de språksvårigheter, som eleverna från dessa trakter hava att övervinna. Vid undervisningen bör därför givas en jämförande framställning av bland annat ljudbildning, ordböjning och satsbildning i svenska och finska språken, varjämte särskilda fonetiska och taltekniska övningar böra förekomma. 11. Vid den metodiska behandlingen av folkskolans kurs bör ur språklig och stilistisk synpunkt särskild uppmärksamhet ägnas åt böcker för småskolestadiet och annan läsning för barn. Matematik. a.

För den 2-åriga

linjen.

Klass I (2 Yi t.). Repetition och förstärkande av förut enligt stadgade inträdesfordringar inhämtad kurs, särskilt i aritmetik, med huvudvikten lagd på klarläggandet av begrepp och räkneoperationer. Någon övning i lösning av lätta geometriska övningssatser. Sammansatt ränta, beräknad med användandet av tabeller. Grafisk framställning. Klass II (Y2 t). M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i räkning med sårskild hänsyn till ämnets metodiska behandling på småskolestadiet.

299 b. För den 3-åriga linjen. Klass l (3 t.). Repetition och förstärkning av förut enligt stadgade inträdesfordringar inhämtad kurs, särskilt i aritmetik, med huvudvikten lagd på klarläggandet av begrepp och räkneoperationer. Ekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningar på aritmetiska uppgifter. Någon övning i lösning av lättare geometriska övningssatser. Planimetriska och rymdgeometriska beräkningsuppgifter. Klass II (2 t.). Ekvationer av första graden med en obekant jämte tillämpningsuppgifter. Sammansatt ränta, beräknad genom användande av tabeller. Grafisk framställning. Klass / / / ( I t . ) . M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i räkning med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Anvisningar. 1. Kursen i matematik vid småskoleseminariet avser att förstärka elevernas allmänbildning och praktiska färdighet i ämnet men syftar framför allt till den skolning i klart och redigt tänkande, som kräves för att bibringa barnen den grundläggande undervisningen i räkning. Ämnets behandling skall icke avse en kvantitativ utvidgning uppåt mot svårare ekvationssystem och dylikt, som ligger utanför småskollärarutbildningens praktiska uppgifter, utan inriktas på fördjupande studier av moment som äga betydelse för räkneundervisningen på småskolestadiet, såsom exempelvis räkningens psykiska förlopp och dess betingelser. Eleverna böra vänjas vid att uttrycka sig korrekt och kortfattat, att vid skriftlig framställning iakttaga riktiga beteckningar samt skriva överskådligt och ordentligt. 2. Inom de olika områdena skall kursen begränsas till det väsentliga. Exemplen böra vara enkla och belysande och alltför besvärliga uträkningar om möjligt undvikas. Eleverna böra övas till att genom överslag bedöma resultatets rimlighet. 3. Huvudräkning övas i lämplig utsträckning. 4. Kursen i klass II 2 torde lämpligen koncentreras till början av läsåret. 5. I samband med repetitionen av förut inhämtad kurs upptages även bokföring. Historia m e d samhällslära. a. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t.). Allmän och svensk historia från äldsta tider till början av 1700talet. Klass II (2 t.). Allmän och svensk historia från 1700-talet till nuvarande tid. Grunddragen av Sveriges nuvarande författning och förvaltning samt viktigare företeelser inom det nutida sociala livet. Hembygdsstudium med seminarieorten som utgångspunkt. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i historia med hänsyn till ämnets metodiska behandling, särskilt beträffande moment, som ingå i hembygdsundervisningen. b. För den 3-åriga linjen. Klass I (3 t.). Allmän och svensk historia: forntiden, medeltiden och reformationstiden. Klass II (2 t.). Allmän och svensk historia: till början av 1800-talet. Hembygdsstudium med seminarieorten som utgångspunkt. Klass III (2 t.). Allmän och svensk historia: från början av 1800-talet. Grunddragen av Sveriges nuvarande författning och förvaltning samt viktigare företeel-

300 ser inom det nutida sociala livet. Hembygdsstudium med seminarieorten som utgångspunkt. Metodik, översikt av folkskolans kurs i historia med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Anvisningar. 1. Ämnets behandling å småskoleseminariet bör icke i främsta rummet inriktas pä någon kvantitativ utvidgning av förut inhämtade kunskaper, utan huvudvikten lägges vid en genom översikter vunnen belysning av det historiska orsakssammanhanget och vid sådant som kan giva ledning för bedömandet av nutida politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Studiet av den allmänna historien bör föregå studiet av Sveriges historia. Vid undervisningen bör i lämplig utsträckning det historiska stoffet behandlas synkronistiskt. En alltför stark sönderstyckning av respektive länders historia, som hindrar utvecklingslinjerna att tydligt framträda, bör undvikas. Inlärandet av data bör inskränkas till det viktigaste. 2. Historieundervisningen bör så planläggas och bedrivas, att dess ledande tråd blir den fredliga odlingens och samhällsordningens utveckling genom tiderna, att den i sin mån bidrager att motverka uppkomsten av hat och fiendskap mot andra folk samt främjar insikten om att fred och samförstånd mellan alla länder är ett av huvudvillkoren för mänsklighetens gemensamma framåtskridande. 3. Huvuddragen av de nordiska grannländernas historia behandlas i samband med Sveriges historia och med särskilt uppmärksammande av de förutvarande danska och norska landskapens historia före den svenska tiden. 4. Med hänsyn till folkskolans hembygdsundervisning kräver hembygdsstudiet särskilt beaktande. Genom egna iakttagelser böra eleverna få göra bekantskap med fornlämningar, byggnadsverk, bildverk, kulturhistoriska föremål m. m. Jfr anvisning 3 till ämnet geografi. 5. Eleverna böra i samband med den fortskridande undervisningen få något begrepp om kritisk värdering av olika slag av källor. Lämpligt kan vara att uppvisa, hur omdömena om historiska företeelser och gestalter växlat genom tiderna, varvid tillika orsakerna härtill böra skärskådas. Eleverna böra i lämplig utsträckning orienteras i den litteratur, som är tillgänglig på modersmålet. 6. I härför lämpligt sammanhang bör uppmärksamhet ägnas ät sparsamhetens betydelse och åt en lämpligt anordnad skolsparverksamhet. 7. För vinnande av önskvärd koncentration bör genom rektors försorg sörjas för samarbete med undervisningen i andra ämnen med historiskt innehåll, framför allt kristendomskunskap, modersmålet samt psykologi och pedagogik. Geografi. a. För den 2-åriga linjen. Klass I (3 t.). Hembygdsstudium, avseende seminarieortens och den omgivande bygdens geografiska förhållanden i sammanhang med provinsens geologiska byggnad. I anslutning därtill någon behandling av viktigare kapitel ur den allmänna geografien, företrädesvis fysisk geografi, bebyggelsegeografi och kartlära. översiktlig framställning av Europa som världsdel: de naturliga förutsättningarna för Europas kulturgeografi, näringsgeografi, befolkning, bebyggelse och politiska geografi. Jordens näringsgeografiska områden. Världsproduktion och världssamfärdsel. Befolkning och bebyggelse. översikt av jordens statsområden (med kolonier). Klass 11 (1 t.), översikt av Sveriges geografi med särskild vikt lagd på dess näringsliv och befolkningsförhållanden. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i geografi och hembygdsundervisning

301 med hänsyn till dessa ämnens metodiska behandling, särskilt beträffande bygdsundervisningen.

hem-

b. För den 3-åriga linjen. Klass I (2 t.). Hembygdsstudium, avseende seminarieortens och den omgivande bygdens geografiska förhållanden i sammanhang med provinsens geologiska byggnad. I anslutning därtill någon behandling av viktigare kapitel ur den allmänna geografien, företrädesvis fysisk geografi, bebyggelsegeografi och kartlära. översiktlig framställning av Europa som världsdel: de naturliga förutsättningarna för Europas kulturgeografi, näringsgeografi, befolkning, bebyggelse och politiska geografi (påbörjad kurs). Klass II (2 t.), översiktlig framställning av Europa som världsdel (avslutad kurs). Jordens näringsgeografiska områden. Världsproduktion och världssamfärdsel. Befolkning och bebyggelse, översikt av jordens statsområden (med kolonier). Klass III (1 t.). Översikt av Sveriges geografi med särskild vikt lagd på dess näringsliv och befolkningsförhållanden. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i geografi och hembygdsundervisning med särskild hänsyn till dessa ämnens metodiska behandling. Anvisningar. 1. Undervisningen i ämnet bör icke i främsta rummet åsyfta en kvantitativ utökning av förut inhämtade kunskaper, utan fastmer att för eleverna klargöra det geografiska orsakssammanhanget och den därav beroende helhetsuppfattningen. Den bör rikta uppmärksamheten på det genomgående och enhetliga i de geografiska företeelserna. Framför allt bör elevernas självverksamhet lagas i anspråk. Vid därför lämpliga kursmoment bör framställningen anknytas till av eleverna utförda, enkla geografiska laborationer. — Onödig belastning med minneskunskaper bör undvikas. 2. Hembygdsstudiet grundas på elevernas under studieutfärder och studiebesök gjorda iakttagelser och utföres efter noga genomtänkt plan. Genom detta studium böra eleverna bibringas förmåga att på egen hand insamla och bearbeta det kunskapsmaterial, som kan bliva erforderligt för deras framtida hembygdsundervisning i folkskolan. I samband därmed bör erinras om vara dagars strävanden för hembygdsvård och naturskydd. 3. Med folkskolans hembygdsundervisning i sikte sammanföres kunskapsmaterial, som meddelats vid undervisningen i historia, geografi, biologi och hälsolära samt fysik och kemi, till en översiktlig kurs i hembygdskunskap. Plan för denna översikt upprättas genom rektors försorg av lärarna i ovannämnda ämnen i samråd med teckningsläraren och de lärare, som handleda undervisningsövningar i hembygdsundervisning. 4. Utom vid hembygdsstudiet böra studiefärder och studiebesök även förekomma, där så lämpligen kan ske, i samband med behandlingen av andra kursmoment och särskilt vid studiet av Sveriges geografi. Härvid bör, om möjligt, en längre studiefärd anordnas för att bereda eleverna tillfälle att närmare lära känna natur och arbetsliv inom någon representativ del av vårt land, belägen utom den bygd, till vilken seminarieorten hör. 5. Studiet av väderleks- och klimatläran bör i möjligaste utsträckning bygga på elevernas egna rön. Eleverna böra därför under en längre tid få göra sammanhängande iakttagelser av exempelvis temperatur, lufttryck, nederbörd, molnighet, vindriktning och vindstyrka, vilka iakttagelser sammanställas till enkla diagram. Likaledes behandlas på grundval av elevernas egna iakttagelser de delar av den matematiska och astronomiska geografien, som ingå i folkskolans kurs. 6. Eleverna böra göras förtrogna med olika slag av kartor och genom enkla fält-

302 mätnings- och avvägningsövningar erhålla insikt i grunderna för enklare kartläggning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt Sveriges stora kartverk (de topografiska, ekonomiska och geologiska kartorna samt sjökorten). Vid kartstudiet böra eleverna bland annat erhålla tillräcklig kunskap om kartbildens beroende av valet av projektion. 7. Vid studiet av den ekonomiska geografien böra eleverna vänjas vid att anlita tillgänglig handbokslitteratur, exempelvis de nordiska ländernas statistiska årsböcker och valda delar av Sveriges officiella statistik. Undervisningen bör läggas så att eleverna bibringas en rätt förståelse för mått och tal. Samtidigt böra för eleverna framhållas möjligheterna att med tillhjälp av bland annat de dagliga tidningarnas artiklar och uppgifter tillföra undervisningen aktuellt stoff, icke minst inom den ekonomiska geografien. 8. Vid framställningen av grannländernas och de främmande ländernas geografi bör huvudvikten läggas pä människans och näringslivets geografi och undervisningen koncentreras pä för de olika länderna typiska drag. Vid den översiktliga framställningen böra de utomeuropeiska kulturländerna behandlas som delar av den större geografiska region, till vilken landet i fråga hör. Lämpliga områden för en sådan översikt äro exempelvis det anglosaxiska Nordamerika, östasiens monsunområde, Indien. 9. Vid behandlingen av Sveriges geografi lägges huvudvikten på befolkningens och näringslivets geografi, vilka böra ses i samband med den övriga världens; särskilt bör Sveriges handelsutbyte med utlandet därvid ägnas uppmärksamhet. 10. Vid planläggningen av kursen i geografi bör samarbete på lämpliga punkter anordnas med undervisningen i matematik, fysik och kemi, biologi samt slöjd. 11. Vid den metodiska undervisningen bör uppmärksamhet ägnas åt de arbetsövningar, som ingå i hembygdsundervisningen i folkskolan. Biologi och hälsolära. a. För den 2-åriga linjen. Klass 1 (2 t.). Biologi. Viktigare växtekologiska företeelser. Grunddragen av växternas livsföreteelser och inre byggnad; i anslutning härtill cell-lära. Den inre byggnaden hos några ryggradsdjurstyper i samband med dissektioner. Några av de ryggradslösa djurens huvudtyper. Huvuddragen av utvecklingsläran och av ärftlighetsläran. Seminariebygdens växter och djur samt viktigaste biologiska samhällen. Klass II (2 t.). Biologi. Några för hälsoläran viktiga kapitel ur människans anatomi och fysiologi; grunddragen av människans embryonala utveckling. Hälsolära. Personlig och arbetshygien; födoämneslära och födoämneshygien. De rusgivande dryckerna och deras individuella och sociala verkningar; tobak och kaffe med särskilt avseende på deras bruk och missbruk bland barn i skolåldern. Det viktigaste om bakterierna, särskilt de sjukdomsalstrande; serum- och vaccinlära. De bland barn i skolåldern vanligaste infektionssjukdomarna; tuberkulosen och dess bekämpande; könssjukdomarna, sexuell hygien. Nervösa sjukdomar och deras inverkan pä barnens skolarbete. Skolhygien och hälsovårdsarbetet i den svenska folkskolan. Metodik, översikt av folkskolans kurs i biologi och hälsolära med hänsyn till ämnets metodiska behandling särskilt beträffande de delar av ämnet, som ingå i hembygdsundervisningen. b. För den 3-åriga linjen. Klass I (2 t.). Biologi. Viktigare växtekologiska företeelser. Grunddragen av växternas livsföreteelser och inre byggnad; i anslutning därtill cell-lära. Den h r e byggnaden hos några ryggradsdjurstyper i samband med dissektioner.

303 Klass II (2 t.). Biologi. Några av de ryggradslösa djurens huvudtyper. Människokroppens byggnad och livsförrättningar; grunddragen av människans embryonala utveckling. Huvuddragen av utvecklingsläran och av ärftlighetsläran. Seminariebygdens växter och djur samt viktigaste biologiska samhällen. Klass III (2 t.). Hälsolära. Personlig och arbetshygien; födoämneslära och födoämneshygien. De rusgivande dryckerna och deras individuella och sociala verkningar; tobak och kaffe med särskilt avseende på deras bruk och missbruk bland barn i skolåldern. Det viktigaste om bakterierna, särskilt de sjukdomsalstrande; serum- och vaccinlära. De bland barn i skolåldern vanligaste infektionssjukdomarna; tuberkulosen och dess bekämpande; könssjukdomarna, sexuell hygien. Nervösa sjukdomar och deras inverkan på barnens skolarbete. Skolhygien och hälsovårdsarbetet i den svenska folkskolan. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i biologi och hälsolära med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Anvisningar. 1. Undervisningen bör i möjligaste mån grundas på den erfarenhet, som eleverna kunna vinna genom iakttagelser av levande organismer och undersökning av material i friskt eller — där så är nödvändigt — i konserverat tillstånd. Förutsättningar för ett sådant studiesätt äro studieresor, studieutflykter i seminarieortens omgivningar, besök i seminarieträdgården, studier i akvarier och terrarier samt experimentellt arbete, utfört av eleverna själva: fysiologiska experiment, kulturförsök, dissektioner och mikroskoperingsövningar. För det experimentella arbetets möjliggörande erfordras, förutom behövlig undervisningsmateriel, undervisningens bedrivande i lämplig utsträckning med klassens elever uppdelade i tvenne alternerande grupper. 2. Artkännedomen bör i allmänhet begränsas dels till sådana arter, som äro utmärkande för vissa växt- och djurgeografiska områden eller som erbjuda särskilt intresse ur biologisk synpunkt, dels till sådana, som hava större praktisk-ekonomisk betydelse. Vid begränsningen av artkunskapen bör likväl iakttagas, att kravet på att de blivande lärarna skola hava erforderlig kännedom om de växt- och djurarter, som skola behandlas i folkskolans undervisning, icke eftersattes. Även eljest vid undervisningen böra dessa synpunkter vara ledande vid valet av detaljer, vilka sålunda böra begränsas till det för studiet väsentliga med aktgivande på vad som kan vara erforderligt med hänsyn till elevernas framtida lärarverksamhet. 3. Studiet av växtekologiska företeelser kan lämpligen omfatta blombiologi, pollenöverföring och befruktning, fruktens och fröets byggnad och spridningsbiologi samt växternas övervintring och bör grundas på undersökning av levande eller konserverat material samt förbindas med ritövningar, varvid samarbete bör äga rum med teckningsundervisningen. I samband med de växtekologiska studierna lämnas åt de elever, som äro i behov därav, undervisning rörande växtbestämning med hjälp av flora. 4. Studiet av växternas byggnad och livsföreteelser bör grundas på av eleverna själva utförda fysiologiska försök och mikroskoperingsövningar. Huvudvikten bör därvid läggas pä den fysiologiska framställningen, varvid särskilt bör beaktas, att eleverna erhålla en god kännedom om växternas näringsupptagande och ämnesomsättning med dess stora betydelse för lantbruk och skogsbruk. Samarbete bör därvid äga rum med undervisningen i kemi och trädgårdsskötsel. 5. Studiet av ärftlighetsläran bör omfatta det grundläggande om ärftlighetslagarna jämte det viktigaste om forskningens resultat med avseende på växt- och djurförädlingen samt människan. 6. Studiet av seminariebygdens växter och djur samt viktigaste biologiska samhällen bör huvudsakligen ske under exkursioner och är avsett att tjäna till ledning

304 för elevernas hembygdsundervisning i folkskolan. I anslutning till detta kursmoment behandlas huvuddragen av den svenska växt- och djurvärldens invandringshistoria. Vid studiet av seminariebygdens växter och djur böra eleverna erhålla anvisningar rörande anläggande och skötsel av enkla skolakvarier. 7. För behandlingen i den 2-åriga linjen av människokroppens byggnad och livsförrättningar kan i viss utsträckning påräknas stöd av de kunskaper, som eleverna förvärvat före inträdet vid seminariet. Dessa kunskaper böra dock, icke minst med hänsyn till detta kursmoments stora betydelse för undervisningen i folkskolan, utökas och fördjupas. Särskilt bör detta ske genom ett grundligare studium av ämnesomsättningen och dess organ, nervsystemet och sinnesorganen, varvid organens förrättningar särskilt betonas. Vid framställningen av nervsystemet och sinnesorganen bör samarbete ske med undervisningen i psykologi och för ämnesomsättningen bör anknytning ske till elevernas föregående studier i kemi. Människokroppens byggnad och livsförrättningar bör i den 3-åriga linjen med hänsyn till undervisningen i hälsolära bliva föremål för en såvitt möjligt grundlig och allsidig behandling. Framställningen av nervsystemet och sinnesorganen bör under samarbete med undervisningen i psykologi planläggas så, att eleverna därigenom erhålla för de psykologiska studierna erforderliga förkunskaper. Behandlingen av ämnesomsättningen bör anknytas till elevernas föregående studier i kemi. 8. Framställning av de nervösa sjukdomarna och deras inverkan på barn i skolåldern må, om så prövas lämpligt, helt eller delvis förläggas till undervisningen i psykologi och pedagogik. 9. Vid valet av försök böra särskilt sådana beaktas, vilka genom enkla anordningar kunna komma till användning vid elevernas kommande lärarverksamhet. 10. Vid lämpliga tillfällen erinras om betydelsen av skydd för vårt lands natur och naturföremål samt om människans förpliktelser mot djuren. Likaledes framhålles vikten av att vid undervisningen i skolan hos barnen grundlägges kärlek till naturen och aktning för livet. 11. Undervisningen i sexuell hygien må, där förhållandena vid seminariet göra det önskvärt, kunna anförtros åt annan lärare eller åt seminariets läkare. 12. I samband med översikten av folkskolans kurs i biologi och hälsolära lämnas metodiska anvisningar rörande undervisningen om de rusgivande dryckerna, tobak, kaffe samt andra njutningsmedel, undervisningen i sexualbiologi och sexualhygien samt rörande det praktiska hälsovårdsarbetet i folkskolan. 13. Där så befinnes lämpligt, må genom rektors försorg för eleverna anordnas särskild kurs utom timplanen i hälsovård och praktisk sjukvård, omfattande jämväl första hjälpen vid olycksfall. Fysik och k e m i . a. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t.). Fysik. Valda delar av mekaniken, värmeläran, akustiken, optiken, magnetismen och elektricitetsläran. Valda delar av astronomien. Kemi. Några viktigare ämnen och företeelser tillhörande den oorganiska och den organiska kemien med särskild hänsyn till sådant, som har allmännare betydelse i naturen. Några viktigare kemiska industrier. M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i fysik och kemi med särskild hänsyn till den metodiska behandlingen av sådana delar, som ingå i hembygdsundervisningen. b. För den 3-åriga linjen. Klass / (1 t.). Kemi. Några viktigare ämnen och företeelser tillhörande den oorganiska och den organiska kemien med särskild hänsyn till sådant, som har allmännare betydelse i naturen. Några viktigare kemiska industrier.

305 optiken. "

(1

t)

'

FyStk

aeZZJILnL'er"-

'

VaWa

d d a r

^

*"* "

^

mekaniken

' värmeläran, akustiken och

™*™«*™

° c h elektricitetsläran. Valda

Metodik översikt av folkskolans kurs i fysik och kemi med särskild hännan syn till ämnets metodiska behandling. ^ Anvisningar. 1. Undervisningen bör huvudsakligen bygga på ett experimentellt arbetssätt och sa stor utsträckning som möjligt på av eleverna själva utförda försök, varöver anteckningar foras. Förutsättningar för ett sådant studiesätt äro, att seminariet förfogar over erforderlig utrustning samt att undervisningen i lämplig omfattning bedrives med klassens elever uppdelade i tvenne alternerande laborafionsavdelningar Vid valet av experiment lägges stor vikt vid sådana anordningar, som på grund av sin enkelhe kunna komma till användning vid elevernas framtida lärarverksamhet 2. De delar av fysiken och kemien, som skola genomgås vid undervisningen, böra icke bestämmas med tanke på någon systematisk fullständighet. Endast sådana delar bora medtagas, vilka äga värde pä grund av sin betydelse i naturen S r de' praktiska livet e ler för elevernas blivande verksamhet som lärare. Framför all bora till behandling upptagas sådana kapitel, vilka äro ägnade att stödja undervisningen i geografi samt biologi och hälsolära. Vid behandlingen av elektricitetsläran uppmärksammas särskilt elektricitetens praktiska användning — Läraren bor noga undvika att belasta eleverna med onödig minneskunskap •™T m m f f a i n d u S t r i e r ; s o m k u n n a S ö r a s till föremål för närmare behandling aro allt efter olika ortsförhallanden exempelvis järnindustrien, lysgasberedningeS tramassefabnkationen, glastillverkningen, cementberedningen och sockertillveW UtVälJaS B e n m studieb€SÖk kunna

v2\ekantekar ^

' *** ^

'^^

°

4. Den astronomiska kursen bör ansluta sig till av eleverna efter lärarens anvisningar utförda iakttagelser av himlakropparnas rörelser 5. Vid planläggningen av kursen i fysik och kemi bör på lämpliga punkter samarbete aga rum med undervisningen i geografi, biologi och hälsolära samt slöjd. Engelska språket. Frivillig

kurs.

a. För den 2-åriga linjen. Klass 1 ( S t . ) . Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text. Hör- och talovmngar Formlära och behövliga delar av syntaxen i anslutning till den lästa texten. Tillämpningsövningar. Klass II (3 t.). Läsning av lättare författare, delvis kursivt. Hör- och talöv" m g a i l . J ° r m l ä r a n f ° r t s a t t 0 c h a v s l u t a d - Sy*'** i anslutning till den lästa texnin a r T l l I a m p n i n S S o v n i n g a r - E n k I a skriftliga reproduktions- och översättningsövb. För den 3-åriga linjen. Klass I (2 t.). Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text. Hör- och talovnmgar. Formläran påbörjad. Tillämpningsövningar. Klass,11 (2 t.). Läsning av lättare text. Hör- och talövningar. Formläran fortsatt och avslutad. Syntax i anslutning till den lästa texten. Tillämpningsövningar Enkla skriftliga reproduktions- och översättningsövningar. Klass III (2 t.). Läsning av lättare författare, delvis kursivt. Hör- och tal2 0 — 352240.

306 övningar. Kort sammanfattning av syntaxen. Grammatik i övrigt i anslutning till den lästa texten och de skriftliga övningarna. Tillämpningsövningar. Enkla skriftliga arbeten. Anvisningar. 1 Den frivilliga undervisningen i engelska vid småskoleseminariet har till uppgift att hos eleverna grundlägga ett gott uttal, att bibringa dem förmåga att läsa och förstå lättare text samt någon färdighet i språkets muntliga och sknftllg

2 t e x t l ä s n i n g e n och textbehandlingen böra utgöra undervisningens medelpunkt Vid' valet av texter bör jämte kravet på ett enkelt och naturligt språk hansyn ill innehållets sakliga värde och förmåga att intressera vara bestammande. Mot skitet av kursen må, där så befinnes lämpligt, även någon text av pedagogiskt eller pedagogiskt-biografiskt innehåll användas. Omväxlande med översättning av den fästa texten bör elevernas uppfattning av dess innehåll kontrolleras genom u r ning i form av talövning eller någon gång genom muntligt referat. Över huvud taget böra såväl muntliga som skriftliga övningar alltifrån början anknytas till g

l° m VM n g g e r n ammatikstudiet bör alltid ihågkommas, att grammatikens uppgift är att ' vara medel och icke mål. Den vid undervisningen använda grammatiska läroboken bör vara kortfattad. Viktigt är, att eleverna tidigt vänjas att begagna denna lärobok som uppslagsbok. De böra i detta som andra avseenden uppmunt» ras till självstudium, så att de vid seminariekursens slut förvärvat lust och förmåga att på egen hand bygga vidare på den lagda grunden och att använd aL de^inhämtade språkkunskaperna för fortsatt litteraturstudium, särskilt pa det pedagogiska området. Finska språket. För den 3-åriga linjen. Frivillig kurs. Klass I (1 t.). Uttals- och läsövningar. Formlära och erforderliga delar av syntaxen. Tillämpningsövningar. Rättskrivningsövningar. Klass II (1 t.). Läsning av finska författare. Formläran och syntaxen fortsatta. ' Tillämpningsövningar. Reproduktions- och översättningsövningar. RattSk

Äla S \ n g / S /°/ V U n t.r Fortsatt läsning av finska författare. I samband därmed litteraturhistoriska meddelanden. Språkläran fortsatt och avslutad. Reproduktionsoch översättningsövningar. Anvisningar. Undervisningen i finska språket har till uppgift dels att lära eleverna att förstå ljudbildningen, språkbyggnaden och språklagarna i finska språket, for att de dangenom lättare skola kunna sätta sig in i de svårigheter, som barn med finsk* språket till modersmål ha att övervinna vid inlärandet av svenska språket dels att grv a de i denna undervisning deltagande eleverna, vilka förutsattas redan behärska finskt talspråk, färdighet i finska språkets skriftliga behandling samt möjlighet att tillgodogöra sig finsk litteratur. Psykologi och pedagogik. a. För den 2-åriga

linjen.

Klass 1 (3 t ) . Översikt av den allmänna psykologien. Logikens viktigaste grundsatser med tillämpning på såväl det dagliga livets tankande som på vetenskapliga forskningsmetoder.

307 Uppfostrans och skolans historia i samband med samhällets och den allmänna kuhurens utveckling, särskilt i den mån denna utveckling haft betydelse för ^ K^!an U M k t I S n a fTäg0Tu [ a n s l u t n i n § m d e n praktiska utbildningen. Klass II (4 t ) . Barn- och ungdomspsykologi med särskild vikt lagd pä de de lar som ur pedagogisk synpunkt äro betydelsefullast. Psykisk hälsovård I sam" X p ™ . V l k t l § a " etlSka P r ° b l e m - H ~ ^ av y barn- och u n ^ m s å T e n s Skolhygieniska frågor från psykologisk synpunkt Nutida pedagogiska strömningar och i samband därmed en mera ingående behandling av de viktigaste uppfostrings- och undervisningsfrågorna Sveriges skolväsen med särskild vikt lagd vid folkskolans anordning och förvaltning Socialpedagogiska anordningar. Social lagstiftning beträffande b a n och ungdom. Det frivilliga folkbildningsarbetet i vårt land Speciell undervisningslära, särskilt med avseende på småskolestadiet, i anslutZZlf:^Z^laneU

' ^ FiketS f ° l k S k 0 l 0 r °Ch m e d b. För den 3-åriga linjen. Klass 11 (3 t.). Som för klass P . Klass III (4 t.). Som för klass I P .

Anvisningar. 1. Vid behandlingen av sinnespsykologien bör g

Ch

S

lära

Beträffande

h ä

^ n

^ e n till olika

samarbete ske med

undervis

d

s S u i m n -\° w ° - Psykologiska kursen i övrig nör" särskild uppmärksamhet agnas ät inlärandets problem: iakttagelse, uppmärksamb ö r a få uundersökningar nderT6' ^ T * ? ^till ^denna ^ kurs. ^ ^ * • * • * at utföra mndTe i anslutning Vid framställningen av barn- och ungdomspsykologien bör tillbörlig uppmärksamhet agnas åt intelligensundersökningarnas problem samt åt nyare psykologiska riktningar. I samband med studiet av psykopatologien och den psykiskanälso år

k f s n k t ? Ä S m b , e h a » d l i n § å t g ä r d e r f Ö r " P P f o s ? r a n 0 c h nndervisning av " s y kiskt e terbhvna och svåruppfostrade barn. Eleverna böra få till uppgift att mera köl S , 1 ? a n å g F T a . b a r n * övningsskolan och för dessa iakttagelser lämna en o c t å olikT d ~ a m V ä l b ö r " P P - ä r k s a - h e t ägnas åt barnet före skolåldern an0 dmn ar 2 v f h 1 ; S > a v s e e n d e b a r n P a d etta åldersstadium, t. ex. kindergarten. tiskt w J S T i T n C'V , ° g l k e n b Ö r f r a m s t ä l l n i n § e n koncentreras omkring praktiskt betydelsefulla frågor: fixering av begrepp och av ords betydelse, vad ett omdöme innebar, identitetslagens betydelse för slutledningen, olika grader av s a n n " vM det * ^ .****** « * hypotesbevisning, & d e ' v a n l i g a g s t r L g i a k a f e t e n vid det vardagliga tankandet o. s. v. I kursen kunna lämpligen ingå rent praktiska uppgifter, exempelvis undersökning ur logisk synpunkt av'vetens'kaphga överoch underordningssystem, av dispositionen i en lärobok, av innehållet i en popuP lärvetenskaplig uppsats eller en ledande artikel i en tidning. 3. Studiet av uppfostrans historia bör koncentreras omkring det för förståel sen av var tids pedagogiska diskussion väsentliga. Framställningen av den historiska utvecklingen bör ej eftersträva fullständighet utan syfta till att giva de pedagogiska idéernas historia, varvid det biografiska stoffet, utom när det gäller de största gestalterna, får träda i bakgrunden. Vid sidan av denna idéhistoria böra studierna inriktas på uppfostran och skoan, sådana dessa faktiskt gestaltat sig under skilda t i d e r ? varvid framställningen främst bor syssla med svenska förhållanden. Särskilt uppmärksammas uppfostrans och undervisningens beroende av och inverkan på det samhälleliga livet 4. Den översikt över nutida pedagogiska strömningar, som bildar en fortsätt-

308 ning på och avslutning av kursen i pedagogikens historia, kan lämpligen utgå frän pragmatismen och arbetsskoleidén. 5 I lämpligt sammanhang bör i klass I I P med hänsyn till de elever, som skola utbildas till lärarinnor inom de finsktalande trakterna, givas en kort framställning av språkpsykologiska frågor. .. 6 Studiet av den speciella undervisningsläran avser att giva en översiktlig framställning av de olika ämnenas uppgift och kursplaner i olika former av folkskolan med beaktande av b-skolans och mindre folkskolans problem. Framställningen bör i största möjliga utsträckning anknyta till de erfarenheter, som eleverna kunna hava gjort inom seminariets övningsskola och under besök i andra skolor. Behandlingen av detta kursmoment bör planläggas i samråd med de lärare, vilka leda den praktiska utbildningen eller meddela undervisning i de särskilda amne" ^ T Kmpligt sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt förekomsten och behandlingen av hörsel- och synsvaghet hos skolbarn. 8 Genom rektors försorg bör uppdelning av kursen rörande sko hygieniska frågor ske mellan undervisningen i biologi och hälsolära samt i psykologi och pedagogik. Teckning. a. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t ) . Modellering, silhuettklippning och teckning av enkla typer. Modeller i profil, dels i räta linjer, dels med kroklinjer, enstaka och i grupper, i början med kol och färgkritor, sedermera med blyerts och vattenfärg. Naturstudier Wad och andra växtdelar, svampar, insekter, fåglar och däggdjur. Teckning pa svarta tavlan. Perspektivlärans grunder samt perspektivteckning av plana och buktiga föremål, enstaka och i grupper. Mönsterteckning: studier och kompositionsövningar för olika teknik och material i samband med stilövningar och allmogekonst. Figurteckning. Penselteckning. Textning. Klass II (3 t ) . Teckning på svarta tavlan och mönsterteckning som i föregående klass Teckning i stort format av undervisningsplanscher och någon karta Kolteckning i stort format av större djur. Skissering. Figurstudier efter levande modell. Kursen avslutas med en praktisk övningsserie. b. För den 3-åriga linjen. Klass 1 (2 t.). Modellering, silhuettklippning och teckning av enkla typer. Naturstudier- blad och andra växtdelar, svampar, insekter, fåglar och daggdjur. Teckning på svarta tavlan. Perspektivlärans grunder samt perspektivteckning av plana och buktiga föremål, enstaka och i grupper. Figurteckning. Penselteckning. Te

ä ö l w Z (2 t.). Modeller i profil, dels i räta linjer, dels med kroklinjer enstaka och i grupper, början med kol och färgkritor, sedermera med blyerts och vattenl a g . S r s t u d i e r som i föregående klass. Teckning på svarta tavlan. Monsterteckning: studier och kompositionsövningar för olika teknik och material i samband med stilövningar och allmogekonst. Figurteckning. Penselteckning. Klass III (2 t.). Som för klass I P . Anvisningar. 1. Snabb och korrekt teckning på svarta tavlan infor klass ar att betrakta som teckningsundervisningens viktigaste mål. Denna teckning bor bedrivas i samtiga kTas"r g och omfatta alla de slag av uppgifter, som förekomma inom der,.vanliga teckningen. Eftersom teckning på tavlan utgör ett viktigt hjälpmedel vid undervisnrngen av de tidigare åldersklasserna inom folkskolan, bör den ej inskränkas

309 bart

tecknin

sämn

nLn" ^ T T * ^ r S * t självt, utan även omfatta teckningsövnmgar, avsedda for undervisningen i andra ämnen, t. ex. biologi, geografi, historia hembygdsundervisning och slöjd. Teckning pä tavlan utföres i stort format med vit och färgad krita.

lä^J^ST ** UtfÖFaS ^ ^

° gIättat P*PPer Samt if^las och ^

3^ Naturstudierna höra till de viktigaste övningarna och böra tagas så omfata

nr K t m ^ ^ V , 0 ' / ^ l ä g g e S h ä F V i d P å ^ g i ä g g n i n g e n . Alldenstund de i stor utsträckning skola komma undervisningen i andra ämnen till godo är noggrannhet i iakttagelsen och återgivandet viktigare än konstnärligt utförande 4 Perspektivteckningen bör föregås av grundlig genomgång och demonstration pa svarta tavlan varvid lämpligt är att i början låta samtliga elever utföra samma typer for att sedan overga till modeller av individuell art. Endast enklare färgbehandhng och skuggning böra förekomma. 5 Mönsterteckningen bör bedrivas så, att elevens individuella uppfattning och fantasi ej bindas Har seminariet tillgång till original av konstnärligt eller konsthistoriskt varde, böra dessa utnyttjas som utgångspunkt för studier och kompositionsovmngar. Bilder ur konsthistorien och allmogekonsten äro även lämpliga Monster som komponeras, skola vara praktiskt användbara. Här bör samarbete ske med undervisningen i slöjd. * Penselteckning är särskilt användbar vid målning av exempelvis blommor och fjärilar. Även monster kunna improviseras medelst penselteckning, likaså kan en del skissenng utföras med enbart pensel. 7. Planscher i stort format tecknas för att tjäna undervisningen i andra ämnen Större djurstudier utföras i kol eller färg eller bådadera med noggrant tillvaraM Samma föriares vid t a " moddl0"*™ ^ ^ ^ figurteckning efter le8. En kort orientering i konsthistoria med vikt lagd särskilt på stillära samt i någon man även på konstens mera kända mästare och deras verk gives i samband med förevisning av ett lämpligt urval bilder. 9. Målning, modellering och dylikt med konstnärligt syfte ligger utanför kurI l o JFS.XJLI. sens ram. 10. Övningarna i textning avse snabb skrift till hjälp vid modersmålsundervisningen under första skolåret och hava endast i andra hand dekorativt syfte 11. Plan for den praktiska övningsserie, varmed kursen avslutas, upprättas genom rektors försorg av tecknings- och slöjdlärarna i samarbete med lärarna i övningsskolan. Serien skall direkt anknyta till barnundervisningen och bör upptagamodellering, även i sandlåda, teckning, även av streckgubbar, vikning, rivning' klippning och khstring, stickläggning och s. k. småslöjd. Vid utarbetandet av planen beaktas de olika synpunkter på arbetsövningarnas syfte, som angivas i punkt 14 av anvisningarna för ämnet hembygdsundervisning med arbetsövningar i Undervisningsplan för rikets folkskolor 1919. Välskrivning. a. För den 2-åriga linjen. Klass I (Vi t.). Övningar till vinnande av god handstil. tavlan. Korrigering. Välskrivningsundervisningens metodik. Klass I (Va t.).

b. För den 3-åriga Som för klass P .

Skrivning på svarta Skrivningens hygien.

linjen.

Anvisningar. , . 1 - U n d f visningen bör inrikta eleverna på att en lärares handstil måste framträda vårdad och tydlig, vara förebildlig för lärjungarna och för dessa pä alla sta-

310 dier utan svårighet läsbar. För att befrämja en god handstil hos eleverna är det lämpligt, att läraren stundom granskar elevernas i hemmet skrivna uppsatser. 2. I samband med undervisningen i välskrivning lämnas en framställning av skrivningens psykiska och fysiska förlopp. Musik. a. För den 2-åriga linjen. Klass I (2 t.). Klass II (2 t.). Körsång 1 t. gemensamt för klasserna I och II. Individuell undervisning i instrumentalmusik 2 veckotimmar för varje klass. b. För den 3-åriga linjen. Klass 1 (2 t.). Klass II (2 t.). Klass III (2 t.). Körsång 1 t. gemensamt för elever ur samtliga klasser. Individuell undervisning i instrumentalmusik 2 veckotimmar för varje klass. Sång. Tonbildningsövningar på talteknisk grund. Gehörsövningar. Tonträffningsövningar och rytmiska övningar i förening med taktering. Nyanseringsöyningar. Instuderande efter noter av koraler och valda sånger, företrädesvis unisont. Kanon; förberedande övningar för flerstämmig sång. Körsång. Inövande av sånger och psalmer, däribland sådana, som äro lämpade för småskolestadiet av folkskolan, folkvisor och de nordiska nationalsångerna. Teori. Tonbildningslära, grundad pä en enkel framställning av röstorganets byggnad och funktioner. Talteknikens grundprinciper. Notskriften. Läran om rytm, takt och accent. Musikens föredragstecken. Dur- och mollskalor. Treklangen. Huvudgrunderna av ackordläran. Kadenser. Några enkla modulationsexempel. Sångens metodiska behandling jämte översikt av sånglitteraturen för folkskolan, särskilt med hänsyn till småskolestadiet. Instrumentalmusik. Övningar å piano, orgel eller violin. Ackompanjemang till småbarnssånger. Koraler. Instrumentet och dess vård. Anvisningar. 1. Vid sångundervisningen lägges huvudvikten på inövandet av enstämmiga sånger och koraler; de förra medtagas i rikt urval, varvid i synnerhet beaktas, att ett tillräckligt antal visor för småbarn ävensom sånger med folkligt och fosterländskt innehall samt av svenska tonsättare förekommer. 2. Vid tonbildningsövningarna, som skola grundas på kännedom om röstorganets byggnad och verksamhetssätt, bör språkljudsbildning vid tal och läsning utgöra utgångspunkten (talteknik). I regel bör varje sångövning inledas med en kort tonbildningsövning. . 3. För utvecklande av tonsinnet företagas gehörsövningar, som till en början avse uppfattandet av karakteristiska intervallförhållanden, särskilt urskiljande av dur- och mollklanger. Uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklande av rytmiskt sinne och god nyansering samt förmåga att genom taktslagning särskilja taktdelarna och dirigera enklare sånger. 4. Vid tonträffningsövningarna, som skola börja med tonförhållandena inom skalan och i lämpligt röstläge, må såsom underlag användas dels stycken ur lämpligt arbete för primavistasång, dels lättare sånger och koraler. För individuell sångundervisning må användas någon del av den åt undervisningen i instrumentalmusik anslagna tiden. Å därför särskilt anslagen tid meddelas individuell handledning i talteknik åt elever, som befinnas vara i behov därav. 5. Den teoretiska undervisningen bör anknytas till övningarna i sång och i instrumentalmusik, företrädesvis de förstnämnda. 6. Pianospelningen fortsattes endast så länge, som behövs för att elev skall

311 vinna säkerhet i notläsning och god förtrogenhet med klaviaturen. Vid orgelspelning bora de grundläggande principerna för transponering inläras. Transponering må i övrigt icke såsom obligatorisk åläggas eleven, ej heller pedalspelning 7. Varje elev skall erhålla individuell undervisning i instrumentalmusik och i den man så prövas nödigt, i sång, för varje klass sammanlagt 2 veckotimmar' Lektionerna må, där annan anordning icke kan träffas, kunna förläggas till timmar, då klassen är upptagen av arbete, som icke oavbrutet kräver gemensam undervisning. 8. Flerstämmig körsång övas under lärarens ledning en veckotimme med elever ur olika klasser. 9. Violinspelning må kunna förekomma såsom alternativ till orgelspelning. 0 10. Där så befinnes lämpligt, kan läraren genom grammofonskivor eller radio åskådliggöra förebildligt såväl sångligt som instrumentalt föredrag, exempelvis såno av skolbarn, körsång, solo av olika slags sångröster och musikinstrument kyrkomusik, oratorium och opera, kammarmusik, symfoni. I samband härmed kunna på lampliga punkter meddelanden lämnas ur musikens historia. 11. Vid framställning av ämnets metodiska behandling i folkskolan skall vikt fastas såväl vid barnröstens rätta behandling och vård, som vid sättet för ett gehorsmässigt inövande av sånger och för meddelande av kunskap och färdighet i tolkning av notskriften. Med hänsyn till sången på småskolestadiet bör ett tillräckligt forråd av småbarnssånger, som ansluta sig till undervisningen i övrigt inövas. Eleverna böra få kännedom om rytm- och tonövningar för småbarn' på enkla instrument. Dessutom bör upptagas till diskussion frågan om sånger som aro lampliga för olika åldersstadier i folkskolan. Trädgårdsskötsel. a. För den 2-åriga linjen. Klass I. Praktiskt arbete (höst och vår) Va t., teoretisk undervisning 1 t Klass 11. Praktiskt arbete (höst) XA t. b. För den 3-åriga linjen. Klass 1. Praktiskt arbete (höst och vår) 1j2 t., teoretisk undervisning V» t Klass II. Praktiskt arbete (höst och vår) Va t., teoretisk undervisning Va t. Anvisningar. 1. Det praktiska arbetet i klass P bör omfatta okulering, växters förökning genom delning, avläggning och sticklingar; skörd och förvaring av köksväxter- köksträdgårdslandens höstbearbetning; löv- och komposthögar; jordförbåttringsarbetengödsling och gödslingsförsök; fruktträdens beskärning; besprutning och andra skyddsåtgärder mot skadeinsekter och svampsjukdomar; köksträdgårdslandens vårberedning; koksväxters och blommors sådd och plantering; ympning; övriga vårarbeten i plantskola, fruktträdgård och prydnadsavdelning; plantering av fruktträd, barbuskar, jordgubbar, prydnadsväxter och häckar. 1 klass I P skall utföras höstarbete i trädgården. Någon handledning gives beträffande skörd, sortering, packning och förvaring av frukt samt trädgårdsprodukters tillvaratagande och användning. Det praktiska arbetet inom den 3-åriga linjen bör omfatta okulering, växters förökning genom delning, avläggning och sticklingar; skörd och förvaring av köksvaxter; köksträdgårdslandens höstbearbetning; löv- och komposthögar; jordförbättnngsarbeten; gödsling och gödslingsförsök; fruktträdens beskärning; besprutning och andra skyddsåtgärder mot skadeinsekter och svampsjukdomar; köksträdgårdslandens vårberedning; köksväxters och blommors sädd och plantering; ympning-

312 övriga vårarbeten i plantskola, fruktträdgård och prydnadsavdelning; plantering av fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, prydnadsväxter och häckar. Någon handledning gives beträffande skörd, sortering, packning och förvaring av frukt samt trädgårdsprodukters tillvaratagande och användning. 2. Den teoretiska undervisningen bör omfatta trädgårdsjordens och åkerjordens förbättring genom påförande av jordförbättringsmedel, avdikning; djupbearbetning; gödselmedlen och deras användning; jordens bakterieliv, jordens höst- och vårbehandling; växelbrukets betydelse för såväl trädgården som jordbruket; de vanligaste köksväxterna och deras skötsel; odling av åkerns viktigaste gagnväxter. Kulturväxternas fiender och deras bekämpande. Vidare gives en framställning av fruktträd och bärväxter lämpliga för odling i olika trakter av vårt land; sortval, förädlingssätt, uppdragning och vård; trädgårdsprodukters tillvaratagande och användning; åtgärder för fruktodlingens främjande; prydnadsväxter i trädgården samt blomsterodling i boningsrum och skolsalar; sortval och vård; trädgårdsskötselns nationalekonomiska och sociala betydelse. Grunderna för en skolträdgårds anordning och skötsel. 3. Odling i boningsrum och skolrum av växter till prydnad och åskådningsmedel bör ägnas särskild uppmärksamhet. 4 Då särskild vikt bör läggas vid det praktiska arbetet, tillses, att den for detta arbete anslagna tiden blir fullt utnyttjad. Den samlas till de delar av året, da arbete i trädgården kan förekomma. Vid de seminarier, där på grund av nordligt läge en kortare tid stär till förfogande för praktiskt arbete, kan lämpligen den för detta arbete anslagna tiden uttagas med förhållandevis flera timmar i veckan under den tid, då arbetet kan pågå. 5. Det praktiska arbetet samlas i regel till dubbellektioner. Därvid bor ej mer än hälften av klassens elever undervisas samtidigt. 6 Den teoretiska undervisningen bör i främsta rummet upptaga större och betydelsefullare sammanhang av mera principiell innebörd. Detaljerade anvisningar rörande sådd, plantering, trädbeskärning m. m. böra däremot lämnas i omedelbart sammanhang med det praktiska arbetet. Även i övrigt bör den teoretiska undervisningen, så långt ske kan, ansluta sig till det praktiska arbetet. 7 Den teoretiska undervisningen bör, i den utsträckning sådant ar möjligt, tillgodogöra sig de för trädgårdsskötseln grundläggande insikter, som meddelas genom undervisningen i andra ämnen, företrädesvis biologi samt fysik och kemi. Samarbete bör därför äga rum mellan dessa ämnens representanter. Likaledes bor samarbete komma till stånd mellan trädgårdsläraren och ämneslararen i biologi, när det gäller urval och odling av växter, som kunna tjäna biologiundervisningen. Växter, som särskilt lämpa sig att användas vid teckningsundervisningen, bora odlas på sådant sätt och i sådan mängd, att de kunna tjäna denna undervisning såväl i det fria som på lärorummet. 8 Åt övningsskolans barn bör om möjligt avsättas ett litet område for gemensamhetsodling. Där så befinnes lämpligt, anordnas ett mindre område for odling av sådana växter, som belysa hembygdsundervisningen. Slöjd. a. Klass I (4 t.). Pappslöjd.

För den 2-åriga linjen. Förfärdigande av enkla föremål av papp, kartong och

Textilslöjd Beklädnadsmaterialiernas egenskaper och användning. Måttagning, mönsterritning, tillklippning av mönster till underkläder, förkläden och dylikt «tter elevernas egna mått och för barn i skolåldern. Linnesöm: sömnadsteknikens vanligaste handgrepp, sömnad för hand och pa maskin; arbeten efter fritt val. Uv-

313 ning i utläggning av mönster; förstoring och förminskning av mönster. Tygberäkning, kostnadsberäkning och materialkännedom. Enklare virkning, stickning och märkning. Symaskinen, dess skötsel och användning. Lagning av söndriga plagg, stctppning (för hand och på maskin). Materielslöjd. Grundläggande övningar i träslöjd jämte nödig verktygskunskap ocUi materialkännedom. Klass II (4 t.). Textilslöjd. Fordringarna på en ur olika synpunkter ändamålsenlig klädedräkt. Måttagning, mönsterformning, tillklippning, provning och pressning. Klädsöm: arbeten efter fritt val. Tygberäkning, kostnadsberäkning och materialkännedom. Reparations- och ändringsarbeten. Ritning och tillklippning av mönster till utstyrsel för spädbarn och kläder för barn i skolåldern. Materielslöjd. Förfärdigande av undervisningsmateriel för olika ämnen, t. ex. räkning, geografi och hembygdsundervisning med arbetsövningar med tillämpning av vunnen färdighet i papp- och träslöjd samt teckning; särskilt beaktas den s. k. småslöjd, som tillsammans med andra arbetsövningar ingår i hembygdsundervisningen i folkskolan. M e t o d i k . Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel samt dess hygien. Slöjdens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan i samband med diskussion och granskning av modeller för övningsskolans arbetsövningar och slöjdarbeten. Grunderna för uppgörande av övningsserier. b.

För den 3-åriga

linjen.

Klass I (4 t.). Som för klass P . Klass II (4 t.). Som för klass I P . Anvisningar. 1. Särskild uppmärksamhet bör ägnas däråt, att eleverna vid allt sitt arbete iakttaga goda arbetsställningar och föra verktygen rätt. 2. Undervisningen bör i den utsträckning, som förhållandena medgiva, bedrivas med klassens elever uppdelade i tvenne alternerande arbetsgrupper. 3. Anvisningar om arbetenas utförande må meddelas gemensamt åt hela slöjdavdelningen eller åt grupper därav. Vid förfärdigandet av de särskilda slöjdföremålen bör däremot varje elev få fortskrida i arbetet oberoende av de övriga. 4. Vid behandling av grunderna för uppgörande av övningsserier i textilslöjd böra eleverna få tillfälle att utarbeta en arbetsbok till ledning för sin kommande undervisning i folkskolan. 5. Vid slöjdundervisningen iakttages, att föremålen äro praktiskt användbara för eleverna själva eller i hemmet eller vid lekar och idrottsövningar eller för undervisningsändamål samt att de äga ett ur estetisk synpunkt tilltalande utseende. I den mån så lämpligen kan ske, böra härvid föremål, mönster och teknik från den svenska hemslöjden komma till användning. 6. Där förhållandena så medgiva, må undervisningen kunna meddelas i enklare vävning, knyppling, broderi och konstsömnad. Mönstren till arbeten ritas av eleverna själva efter samråd med teckningsläraren; härvid böra de slöjdarter, som förekomma i elevens hemort, särskilt uppmärksammas. 7. Vid undervisningen i materielslöjd lägges stor vikt vid sådan materiel, som kan användas vid undervisningen, särskilt s. k. småslöjd, tillhörande den praktiska övningsserie, som omnämnes i anvisning 11 till ämnet teckning, exempelvis bast- och spånarbeten samt enkla arbeten i metalltråd, bleck och papp. 8. Samarbete bör äga rum med undervisningen i andra ämnen, icke blott i fråga om materielslöjd, utan även eljest, där sådant samarbete är ägnat att befordra undervisningen i vederbörande ämnen. Detta gäller särskilt teckning.

314 9. Hemarbete i slöjd må icke åläggas eleverna. 10. Vid behandlingen av fordringarna på en ändamålsenlig klädedräkt lämnas några meddelanden ur klädedräktens historia. 11. Med hänsyn till att eleverna stundom komma att undervisa i slöjd, böra de redan vid undervisningens början erhålla någon kännedom om slöjdens betydelse som uppfostringsmedel. Under den fortsatta undervisningen lämnas vid lämpliga kursmoment nödiga upplysningar med hänsyn till arbetssätt, modellval och dylikt för folkskolans slöjdundervisning. Åt den metodiska undervisningen i klass II anslås endast ett mindre antal veckotimmar. Gymnastik m e d lek och idrott. a. För den 2-åriga Klass I (4 t.). Klass II (4 t.).

linjen.

b. För den 3-åriga linjen. Klass 1 (4 t.). Klass II (4 t.). Klass III (4 t.). 1. Praktisk undervisning. G y m n a s t i k : Gymnastiska dagövningar, ordnade i rationell stegringsföljd och omfattande dels sådana rörelser, som lämpa sig för elevernas ålder, kön, kroppsutveckling och anlag, dels sådana, som eleverna kunna använda i sin framtida lärarverksamhet. Rytmiska övningar. L e k o c h i d r o t t : Lekar och idrottsövningar, avpassade för elevernas ålder och kön och valda med hänsyn till undervisningen i folkskolan, särskilt på småskolestadiet. 2. Teoretisk undervisning, särskilt avseende gymnastiken pä småskalestadiet av folkskolan. Anvisningar. 1. Den teoretiska undervisningen i gymnastik med lek och idrott tillgodoses i samband med elevernas kroppsövningar samt på ett begränsat antal särskilda timmar. Den bör behandla kroppsrörelsernas inverkan på yttre och inre organ; tränings- och trötthetsproblemen; den svenska gymnastikens grundprinciper och egenart; det gymnastiska rörelseförrådet och något av dess terminologi med särskild hänsyn till de för undervisningen i folkskolan lämpliga rörelserna; rytmens betydelse och användning, särskilt vid de smä barnens kroppsövningar; betydelsen av riktiga rörelseformer med hänsyn till olika ålder, kön och utveckling; hållningsrättande övningar; klädedräkten; villkoren för lärjungars befrielse från deltagande i gymnastikövningar; grunderna för uppförande, inredning och skötsel av gymnastiksalar för folkskolan. Något om olika slag av lekar och idrottsövningar, deras egenskaper och betydelse med hänsyn särskilt till deras användning i folkskolan; något om lek- och idrottshygien, träning och trötthet; om lekplatser och lekredskap; något om för folkskolan lämpliga lek- och idrottstävlingar. 2. Vid gymnastiklektionerna bildar, såvitt anvisade anslag till lärararvoden det medgiva, varje klass för sig en undervisningsavdelning. 3. Tillfälle till längre idrottsutflykter bör understundom beredas. 4. Lektionerna skola så ordnas och ledas, att den praktiska undervisningen sättes i samband med den teoretiska och att elevernas praktiska lärarutbildning därigenom befrämjas. Därvid bör särskild omsorg ägnas åt att göra eleverna dugliga att leda undervisningen även i sådana skolor, vilka sakna särskild gymnastiklokal eller eljest äro ofullständigt utrustade med undervisningsmateriel för fysisk fostran. 5. Då småbarnsgymnastiken, som väsentligen begagnar sig av lekar och rörelsesagor, är artskild från seminarieelevernas egna kroppsövningar, bör tillräcklig tid anslås till inövande av ett icke för knappt förråd av rörelser, lämpliga ej blott för barnens övningar under de särskilda gymnastiklektionerna utan ock för vädringspauser och andra avbrott under det övriga skolarbetet.

315 6. I de gymnastiska dagövningarna böra inläggas rytmiska övningar; likaså bör i regel lek ingå i varje dagövning. Vid lämpligare tillfällen böra övningarna bedrivas i det fria. 7. Vid den metodiska undervisningen beaktas bland annat dagövningar för barn på folkskolans småskolestadium, kommendering och instruktion, fel och fels rättande samt stegringens betydelse. 8. Vid undervisningen i lek, vari lämpligen kunna ingå även sånglekar, folkvise- och folkdanser, bör eftersträvas att i möjligaste mån bibringa eleverna förmåga att leda småbarnslekar. 9. Vid undervisningen i idrott böra några meddelanden lämnas om fordringarna för idrottsmärken för såväl äldre som för barn. I samband härmed lämnas någon anvisning för anordnandet och ledandet av idrottstävlingar i folkskolan, varvid särskild hänsyn tages till att tävlingarna böra noga avvägas i förhållande till barnens prestationsförmåga. 10. I fråga om simning och livräddning, böra eleverna erhålla övning såväl i s. k. torrsimning som ock i den praktiska tillämpningen därav å badplatsen. I samband med simundervisningen skola övningar i livräddning förekomma. Såvitt möjligt, bör simkunnighetsprov avläggas av eleverna. Där förhållandena så medgiva, må jämväl simlärarutbildning meddelas. 11. I den mån tillfälle därtill kan beredas, böra eleverna erhålla utbildning i skididrott och dess bedrivande inom folkskolan. 12. Där sådan kurs i hälsovård, som omnämnes i mom. 13 av anvisningarna till ämnet biologi och hälsolära, icke anordnats, bör i samband med gymnastikundervisningen lämnas anvisningar angående första hjälpen vid olycksfall. 13. I lämpligt sammanhang kunna vid den teoretiska undervisningen meddelas några huvuddrag av gymnastikens historia; likaledes kan en redogörelse lämnas för den frivilliga gymnastikens och idrottens organisation och verksamhet. 14. På lämpliga punkter bör samarbete ske med undervisningen i andra ämnen, särskilt i ämnena biologi och hälsolära, psykologi och pedagogik samt musik. Hushållsgöromål. För den 2-åriga och den 3-åriga Frivillig

linjen.

kurs.

Grunderna för ett hems skötande med avseende på renhållning, bostadens vård, födans beredande och hjälpmedlen härför; våra viktigaste födoämnens näringsvärde och smältbarhet, kännetecken på god vara, pris och förvaring; uppgörande av daglig matordning under ett par veckor för hem med mindre tillgångar. Skolkökets dagliga göromål: tillagning efter föregående kostnadsberäkning av enkelt frukost-, lunch- och middagsmål; bakning av enklare brödsorter, huvudsakligen matbröd; konservering av bär, grönsaker m. m.; rengöringsarbeten av olika slag. Anvisningar. 1. Kursen är i första hand avsedd för de elever, som före intagningen i seminarium icke deltagit i skolköksundervisning. Kursen kan lämpligen förläggas till slutet av vårterminen i första klassen och fortsätta efter årsavslutningen så lång tid, att den kommer att omfatta sammanlagt 4 veckor med 6 timmars undervisning per dag. 2. Av den anslagna tiden bör en mindre del ägnas åt teoretisk undervisning, större delen åt praktiskt arbete i skolköket. 3. Vid den teoretiska undervisningen må, om så anses lämpligt, alla deltagarna

316 undervisas gemensamt; vid det praktiska arbetet i skolköket däremot böra deltagarna uppdelas i avdelningar om högst 15 samtidigt undervisade elever. 4. Vid undervisningen bör uppmärksamhet även ägnas åt kostens lämpliga sammansättning och måltidernas anordning för barn i skolåldern.

3. Ordning för den praktiska lärarutbildningen. a.

För den 2-åriga

linjen.

Klass I. Besök av enskilda elever under hel dag i övningsskolan i förening med övningslektioner, heldagsbesök, för varje elev minst 2 dagar under höstterminen och 4 dagar under vårterminen. Under vårterminen undervisningsövningar för grupper av elever, gruppövningar, i medeltal 1 veckotimme för varje grupp om 4—5 elever (under läsåret i medeltal Yi veckotimme). Behandling av metodiska frågor. I medeltal under läsåret Yi veckotimme. Klass II. Heldagsbesök i övningsskolan av enskilda elever, för varje elev minst ett besök under 3 dagar i följd, under läsåret sammanlagt 8 dagar. Gruppövningar, i medeltal 3 veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 2 veckotimmar. Undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen och i sammanhängande följd, serieövningar, för varje elev 3 undervisningstimmar i vartdera av två ämnen, under läsåret sammanlagt 6 timmar. Besök i andra läroanstalter. b. För den 3-åriga linjen. Klass I. Vårterminen: Besök av enskilda elever under hel dag i övningsskolan i förening med övningslektioner, heldagsbesök, för varje elev minst 4 dagar. Klass II. Heldagsbesök i övningsskolan av enskilda elever, för varje elev minsl ett besök under 3 dagar i följd, under läsåret sammanlagt 9 dagar. Gruppövningar, i medeltal 2 veckotimmar för varje grupp om 4—5 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 1 veckotimme. Klass III. Heldagsbesök i övningsskolan av enskilda elever, för varje elev minst ett besök under 3 dagar i följd, under läsåret sammanlagt 9 dagar. Gruppövningar, i medeltal 4 veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 3 veckotimmar. Undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen och i sammanhängande följd, serieövningar, för varje elev 4 undervisningstimmar i vartdera av två ämnen, under läsåret sammanlagt 8 timmar. Besök i andra läroanstalter. Anvisningar. 1. Vid heldagsbesök, bör elev av vederbörande lärare erhålla uppgift på det arbete, som åligger henne. Detta skall bestå dels i att helt eller delvis hålla någon lektion, dels i att biträda läraren vid barnens handledning och undervisning samt ägna dem tillsyn under rasterna. Elev i klass I P , respektive klass I I P må någon dag under ett av de sista heldagsbesöken sköta skolavdelningen på eget ansvar och bestrida all undervisning med undantag av den, som tillkommer annan elev. 2. Vid anordnandet av gruppövningar uppdelas klasserna P och I P i ett jämnt antal grupper om 4—5 elever och klasserna I P och I I P likaså i grupper om 3—4 elever samt terminen, respektive läsåret i ett motsvarande antal perioder. Under varje period kan antingen halva antalet grupper ha undervisningsövningar, under

317 det halva antalet är fritt från sådana övningar, eller ock samtliga grupper hava undervisningsövningar. E n gruppövning bör för elev i klass P omfatta halv lektion, likaså för elev i klass I P under en del av de första övningslektionerna. Gruppövningar skola å den 2-åriga linjen förekomma i småskolestadiets alla ämnen; å folkskolestadiet givas uppgifter i lämplig utsträckning, dock alltid i slöjd. — Å den 3-äriga linjen skola gruppövningar förekomma i små- och folkskolestadiets samtliga ämnen. Under varje period undervisar vederbörande handledare, med gruppens elever som åhörare, det antal lektioner, som hänsynen till elevernas utbildning gör önskvärt. 3. Serieövningarna avse att bereda eleverna tillfälle till en mera självständig och sammanhängande undervisningsverksamhet. De ledas och granskas av den lärare, som ansvarar för undervisningen i ämnet inom ifrågavarande avdelning, och bör därvid åt eleven lämnas den frihet, som erfordras, för att dessa övningars särskilda ändamål skall vinnas. Elev, som skall övertaga undervisningen under en serieövning, bör som åhörare närvara vid en eller annan av närmast föregående lektioner i ämnet. Tillfälle bör beredas eleverna att framställa önskningar angående ämnen för ifrågavarande övningar. 4. Granskning av lektion vid gruppövning företages i regel omedelbart efter lektionens slut i elevgruppens närvaro och bör begränsas till det väsentligaste. Då så befinnes lämpligt, kan lektionsgranskningen förläggas till ifrågavarande ämnes lärotimmar eller till de för behandling av metodiska frågor avsedda timmarna. 5. Av den för behandling av metodiska frågor anslagna tiden ägnas några timmar vid läsårets början åt anvisningar för den praktiska utbildningen; tiden bör för övrigt huvudsakligen användas till behandling av frågor, föranledda av undervisningsövningarna. Under höstterminen i klass P, respektive vårterminen i klass P lämnar läraren en orientering i didaktiska och metodiska frågor i anslutning till heldagsbesöken; en mera sammanhängande behandling av dylika frågor gives i samband med gruppövningarna. Behandlingen av metodiska frågor upptager, särskilt i klasserna P och II 3 , meddelanden ur den allmänna undervisningsläran, omfattande det viktigaste rörande undervisningens teknik, såsom lärostoffets anordning, kraven på lärarens muntliga framställning, åskådlighet och nödvändigheten av barnens aktivitet i undervisningsarbetet. Åt kursplan och anvisningar i Undervisningsplan för rikets folkskolor ägnas uppmärksamhet med hänsyn såväl till olika ämnen som till skilda skolformer. De här meddelade anvisningarna förutsätta, att samarbete äger rum mellan läraren i ämnet psykologi och pedagogik och ledarna av undervisningsövningarna. 6. Närmare föreskrifter för besöken i övningsskolan samt plan för grupp- och serieövningärna behandlas vid sammanträde med läraren enligt § av stadgan. Planen för övningarna bör upptaga, jämte period- och gruppindelning, de ämnen, som skola utgöra föremål för övningarna, och de avdelningar av övningsskolan i vilka de skola försiggå, ävensom fördelningen mellan lärarna av de till behandling av metodiska frågor anslagna timmarna. 7. Frivilliga undervisningsövningar anordnas, om så anses lämpligt, för de elever, vilka finna sig därav vara i behov. 8. Inom den ät behandling av metodiska frågor anslagna tiden anordnas en kort kurs i skolbiblioteksskötsel, i regel ledd av seminariets bibliotekarie. — I samband med behandlingen av metodiska frågor böra eleverna erhålla erforderlig handledning rörande skolbokföring, skolstatistik och materielvård i folkskolan. 9. Besöken i andra läroanstalter omfatta dels, i anslutning till undervisningen i psykologi och pedagogik, besök i olika slag av skolor, däribland även, där tillfälle härtill gives, kindergarten, hjälpklasser och abnormskolor, dels hospitering av enskilda elever i folkskola. Sådan hospitering bör för varje elev omfatta en viss

318 sammanhängande tid, minst en vecka, och anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med anvisningarna för heldagsbesöken. 10. Kännedom om de skolors arbetsformer, där läraravdelning omfattar två eller flera samtidigt undervisade klasser, böra eleverna erhålla dels genom klarläggande av dessa skolformers speciella problem, särskilt de tysta övningarna, kursväxling och uppgörande av plan för samverkan mellan olika ämnen, dels genom iakttagelser i övningsskolan och under besök i hemortens eller annan lämplig folkskola. 11. Med hänsyn till de svårigheter, som möta vid undervisningen å svenska språket bland en delvis eller övervägande finsktalande befolkning, bör vid det seminarium, som företrädesvis utbildar lärarinnor för sådana trakter, synnerlig vikt läggas vid att den praktiska lärarutbildningen tager sikte på dessa problem med hänsyn såväl till det metodiska tillvägagångssättet som till möjligheterna att eleverna få erforderlig övning i att undervisa barn, vilka hava finska språket till modersmål.

319 Bilaga C.

Specialmotivering till författningsbestämmelserna, a. Till föreslagna ändringar i stadgan för folkskoleseminarierna. §1Folkskollärarna ha under nuvarande förhållanden till uppgift att undervisa järnIL i ?„ t n l n g s s k o l a . Med hänsyn härtill torde förevarande paragraf bora kompletteras på sätt de sakkunniga föreslagit. §§ 3 och 7. Motiven för de i dessa paragrafer vidtagna förändringarna framgå av vad de sakkunniga i det föregående anfört. v«*u ue sait §8. Det synes onödigt, att av en person, som avlagt examen, vilken fordras för behörighet till gymnastiklärarbefattning vid folkskoleseminarium, kräva deltagande i den teoretiska undervisningen i gymnastik med lek och idrott. Förevarande paragraf har andråts med hänsyn härtill. ««d"ue para §9. Den befrielse från undervisningen i vissa ämnen, varom i denna paragraf omförmales, bor gälla för samtliga klasser inom de olika linjerna. Emene tidTord? sidan befrielse icke böra förekomma i fråga om engelska språket med hänsyn ill detta ämnes vikt for lärarutbildningen. De sakkunniga ha däremot funnit l ä m p ligt, att de nuvarande bestämmelserna i fråga om befrielse från undervisning i ämnet gymnastik med lek och idrott jämte annat ämne något mildras De andringar i övrigt, som de sakkunniga vidtagit i förevarande paragraf sammanhänga med vad de i det föregående föreslagit eller äro av formell natur. § 13. De sakkunniga, som i det föregående understrukit betydelsen av att sådana an ordningar vidtagas vilka äro ägnade att befordra elevernas självverksarnhet ha ansett lämpligt att i förevarande paragraf dels begränsa antale uppgifter för det enskilda studiearbetet i syfte att fördjupa dessa studier, dels ock förllnga den tid som skall agnas at den särskilda uppgiften. Även övriga i förevarande paragraf

TrtX^tZ- ' Samband m6d d€ SakkUnni§a ' det fÖregå€nde i*™* § 19. Den nuvarande bestämmelsen i mom. 3 av denna paragraf kan lägga hinder i vägen for ett rationellt ordnande av seminarieundervisningen och bygger på den felaktiga förutsättningen, att kunskapsämnena äro mer betungande än övnings ämnena. De sakkunniga föreslå därför, att den i momentet angivna begränsningen rörande kunskapsämnena borttages. ^ De i mom. 4 vidtagna förändringarna torde icke tarva särskild motivering Foreskriften i mom. 5, som kan försvåra uppgörandet av en ändamålsenlig arbetsordning, torde böra utgå.

320 § 24. I mom. 1 av denna paragraf i dess nuvarande lydelse föreskrives, att i folkskollärarexamen skall bland annat tilldelas vitsord rörande fallenhet för lärarkallet. Frågan om bibehållandet av detta betyg har länge stått på dagordningen. De sakkunniga vilja för egen del framhålla, att erfarenheten vid olika seminarier visat, att stora meningsskiljaktigheter yppat sig rörande vilken innebörd, som bör läggas i nämnda vitsord. Svårigheterna att på detta område rätta ifrågavarande betygssättning efter strängt objektiva bedömningsgrunder har medfört, att man på sina håll sökt undvika att utdela graderade vitsord rörande fallenhet för lärarkallet. De sakkunniga, som ej heller funnit det förhållandet, att motsvarande vitsord finnes upptaget i betyg över genomgånget provar, utgöra ett tillräckligt skäl för vitsordets bibehållande i folkskollärarexamen, anse med hänsyn till vad nu anförts, att sådant vitsord ej bör givas i nämnda examen. Det förutsattes, att i vitsordet för undervisningsskicklighet icke inlägges enbart bedömandet av den tekniska färdigheten utan även elevens skicklighet i det hela och omdömesförmåga. Förevarande paragraf h a r ändrats i överensstämmelse härmed. De sakkunniga förutsätta därjämte, att härav föranledda förändringar i övriga paragrafer vidtagas. Gemensamhetsbetyget för ämnet fysik och kemi bör bortfalla, enär de sakkunniga, såsom av det föregående framgår, föreslagit, att nämnda ämne skall uppdelas i två självständiga ämnen. Med hänsyn härtill har ändring vidtagits i mom. 3. övriga ändringar i detta moment äro likaledes konsekvenser av vad i det föregående föreslagits. § 25. Den i förevarande paragraf vidtagna ändringen är en konsekvens av vad under § 13 föreslagits. § 28. Beträffande de i denna paragraf intagna bestämmelserna torde allenast böra anföras, att de sakkunniga — med hänsyn till att enligt förslaget skolöverstyrelsen skulle äga att medgiva inträde vid högre eller lägre ålder än i paragrafen stadgats — funnit den nuvarande bestämmelsen angående rätt till inträde vid högre ålder för vissa sökande, som genom tjänstgöring eller på annat sätt ådagalagt synnerlig duglighet för lärarkallet, överflödig. §§ 29—32. Motiveringen för dessa paragrafer framgår av vad de sakkunniga i det föregående anfört. § 33. Beträffande de i mom. 1 föreslagna förändringarna hänvisas till motiveringen för § 9. Ändringen i mom. 2 är av redaktionell natur. Vid bifall till de sakkunnigas förslag i fråga om antalet studentkurser torde det icke vara nödvändigt eller lämpligt att bibehålla föreskriften i mom. 3 rörande rätt för vissa studenter att vinna inträde i den 4-åriga linjen. §§ 34 och 59. Ändringarna i dessa paragrafer ha i det föregående motiverats eller äro omedelbara konsekvenser av vad de sakkunniga i övrigt föreslagit. § 60. De nuvarande skriftliga examensproven omfatta tvenne uppsatser, den ena i modersmålet och den andra i pedagogik. De sakkunniga, som anse, att läraraspiranternas förmåga av skriftlig framställning tillfyllest kan dokumenteras enbart

321 stooaT S i H f r ^ d ? " P T V ; / Ö r e S l å ' * " * * S p e d e l l a e x a m ^ s u p p s a t s e n i modersmålet slopas. Haryid forutsattes, att uppsatserna i modersmålet under folkskollärarutbildmngen icke ensidigt inriktas på pedagogiska spörsmål. § 62. ä m ^ t n t i ? ö P r t r n H f Ö r t ? 2 " ä r i g a H n J e n S S l S t a k k S S e n d a S t " P P t a ^ r f ? r a kunskapsämnen, föreslå de sakkunniga, att den muntliga prövningen för båda linjerna skall omtatta forhor i endast fyra ämnen. § 65. Förslaget till ändrad lydelse av denna paragraf är en konsekvens av den ståndpunkt, som de sakkunniga intagit i fråga om befrielse i vissa fall från deltagande i undervisningen i gymnastik med lek och idrott (jfr § 9), samt av de sakkunnigas & förslag i ovngt. §9 ob. 66. lelse, som som intagits intagits sås< Den bestämmelse, såsom sista stycke i förevarande paragraf är inli 1916 (nr 332) med föreskrifter för ettåriga hämtad u r § 8 kungörelsen den 14 juli e seminariekurser. seminanekurs^r. § 68. Folkskolesakkunniga ha i sitt den 27 november 1934 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1934:47) framhållit behovet av sådan ändring av beStan in 1 S erna f ö r ? f + . efterprövning efter avlagd folkskollärarexamen vidtoges, att det blir möjligt for lärare att efter viss tids tjänstgöring avlägga efterprövning även i undervisningsskickhghet. Som stöd härför ha nämnda sakkunniga anfört följande I normala fall stegrades uppenbarligen lärarens undervisningsförmåga under den praktiska verksamhetens fortgång, och det torde ej sällan inträffa att en lärare som vid avgången från seminariet icke förmått fylla fordringarna för mera an ett relativt lagt betyg i undervisningsskicklighet, sedermera under sin tjänstf i S t ' T T m U t v e c k l a t s m en s k i c k l j g l ä r a r e - Det syntes då rimligt, att tillfälle bereddes honom att pa något sätt annorledes än genom tjänstgöringsbetyget dokumentera detta, vilket givetvis även ur det allmännas synpunkt hade en mycket stor betydelse med hänsyn till utvalet vid tjänstetillsättningarna Såsom av inledningskapitlet framgår, har förevarande spörsmål om anordnande av efterprövning i undervisningsskicklighet hänskjutits till de sakkunniga De sakkunniga instämma för egen del i vad folkskolesakkunniga anfört rörande önskvärdheten av att folkskollärare må beredas tillfälle att undergå efterprövning i undervisningsskicklighet. Visserligen torde det kunna göras gällande, att dylik efterprövning, därest den komme att äga r u m i större omfattning, skulle kunna medföra vissa olägenheter för seminarierna, särskilt i vad angår belastningen av ari » i n K T n ° V M : n f S k 0 l a n - D e S S a e g e n h e t e r torde dock i viss mån förminskas vid ett bifall till det av de sakkunniga i det föregående framlagda förslaget rörande utökning av seminariernas övningsskolor. En viss garanti mot att det ifrågasatta efterprövningsinstitutet skulle kunna medföra större rubbningar i seminariets verksamhet, kan åvägabringas på så sätt, att överstyrelsen, liksom nu är fallet beträffande ovng efterprövning, skulle äga bestämma, till vilket seminarium vederbörande efterprövning skulle förläggas, samt även därigenom, att rektor i varje tall finge tillfälle att yttra sig i anledning av inkommen anmälan om efterprövning En ytterligare säkerhet i förevarande hänseende skulle kunna vinnas, om praxis bleve, att dylik efterprövning icke förlades till den mer arbetstyngda senare delen av terminen utan till den förra delen. Det nu anförda ger vid handen, att en anordning for efterprövning i undervisningsskicklighet icke torde behöva medföra ur seminariernas synpunkt så starka betänkligheter, att dessa kunna utgöra tillräckliga skal för en avvisande hållning. Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrka de sakkunniga, att åtgärder vidtagas i den ifrågasatta riktningen. 2 1 — 352240.

322 Emellertid anse de sakkunniga, att rätt till dylik efterprövning ^ ej bör föreligga, förrän sökanden tjänstgjort under sammanlagt minst två läsår i folkskola eller annan under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Med hänsyn till folkskolundervisningens karaktär synes det vidare erforderligt, att dylik efterprövning omfattar prov i flera ämnen och på olika stadier inom övningsskolan, vadan det torde vara nödvändigt, att den prövande under viss minimitid uppehåller sig vid vederbörande seminarium. Närmare föreskrifter rörande provets anordning, ersättning åt lärare, som skola bedöma detsamma, avgifter för efterprövningen m. m. torde böra meddelas av överstyrelsen. I förevarande paragraf bör emellertid givas ett bemyndigande åt överstyrelsen att utfärda sådana bestämmelser. De sakkunniga ha utformat paragrafen med beaktande härav. §94. De sakkunniga anse, att för ämneslärare bör i här förevarande avseende i undervisningsskyldigheten även få inräknas handledning av eleverna vid deras praktiska utbildning samt det ökade arbete, som ett bifall till de sakkunnigas 1 or slag rörande elevernas specialstudium kan medföra. § 117. De sakkunniga ha i förevarande paragraf inarbetat de bestämmelser, som nu i fråga om den 1-åriga seminariekursen gälla rörande intagningskollegiets sammansättning. § 135. Den här ifrågasatta ändringen är en konsekvens av de sakkunnigas i det föregående motiverade förslag beträffande upptagande av fysik och kemi som tva självständiga ämnen i seminarieundervisningen. § 157. Med hänsyn bland annat till den i § 1 av de sakkunniga ifrågasatta ändringen samt det förhållandet, att numera särskilda tjänster för lärare i fortsättningsskola finnas inrättade, ha de sakkunniga ansett lämpligt att i denna paragraf föreslå sådan ändring, att vid tillsättning av övningsskollärartjänst hänsyn jamval ma kunna tagas till tjänstgöring i fortsättningsskola. b. Till den föreslagna undervisningsplanen för folkskoleseminarierna. Beträffande motiven för den föreslagna undervisningsplanen seminarierna hänvisas till kapitel II.

för

folkskole-

c. Till föreslagna stadgebestämmelser för småskoleseminarierna. Beträffande motiven för de föreslagna författningsbestämmelserna i fråga om intagning i småskoleseminarium så ock rörande undervisningsplan för dessa seminarier hänvisa de sakkunniga till vad härom anförts i kapitel III. I detta sammanhang vilja de sakkunniga anföra, att de ej ansett sig böra ingå på en närmare utformning av förändrade bestämmelser rörande småskollärarexamen. De vilja emellertid uttala önskvärdheten av att dessa bestämmelser vid stadgans slutliga utformning underkastas granskning, syftande till att i tillämpliga delar bringa dem till närmare överensstämmelse med motsvarande föreskrifter rörande folkskollärarexamen.

323 Bilaga D.

Utkast till bestämmelser rörande den särskilda kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. a. Allmänna bestämmelser. 1. Seminariekurs för småskollärarinnor anordnas vid folkskoleseminarium, som Kungl. Maj:t bestämmer, och avslutas med folkskollärarexamen. 2. Seminariekursen består dels av en förberedande kurs om sex veckor, som börjar den 1 juli, dels ock av en 2-årig kurs, vilken börjar med höstterminen det år, som följer näst efter det, varunder den förberedande kursen genomgåtts. 3. För inträde i seminariekursen fordras, att den inträdessökande a. vid ingången av det år, då inträde önskas, icke fyllt 32 år eller, om hon avlagt sinåskollärarexamen vid 3-årigt seminarium, 33 år; b. är känd för gott uppförande; c. är fri från sådan sjukdom eller sådant lyte, som kan utgöra hinder för ett framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariekursen eller menligt inverka på medelever eller göra sökanden olämplig för lärarkallet; d. avlagt småskollärarexamen samt därvid eller vid senare undergången efterprövning erhållit i genomsnitt minst vitsordet med beröm godkänd i de uti examen ingående kunskapsämnena, minst vitsordet godkänd i de uti examen ingående övningsämnena samt minst vitsordet med beröm godkänd i undervisningsskicklighet; e. med goda vitsord tjänstgjort som lärarinna på små- eller folkskolestadiet under sammanlagt minst två läsår; samt f. blivit godkänd i inträdesprövning. Då särskilda skäl därtill äro, äger skolöverstyrelsen på därom gjord ansökning medgiva sökande inträde i seminariekursen, oaktat de under mom. a., d. och e. angivna fordringarna ej äro uppfyllda. 4. Ansökning om inträde i seminariekursen skall, egenhändigt skriven av sökanden, ingivas till vederbörande rektor senast den 10 maj det år, dä inträde önskas. Skolöverstyrelsen äger dock, då särskilda skäl sådant föranleda, medgiva, att ansökning må ingivas efter nämnda tidpunkt. Vid ansökningen skola vara fogade följande handlingar i huvudskrift eller i av två o jäviga personer styrkt avskrift: a. intyg av vederbörande pastorsämbete rörande under punkten 3. mom. a. angivet förhållande samt rörande sökandens födelseort; b. av legitimerad läkare enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär avgiven redogörelse för av honom verkställd undersökning rörande sökandens kroppsbeskaffenhet; c. betyg över undergången småskollärarexamen samt, därest sökanden undergått efterprövning, betyg över sådan prövning; d. vederbörligt tjänstgöringsbetyg; skolande sådant betyg, som avser i tjänst varande lärares senaste tjänstgöring, icke vara utfärdat tidigare än tre månader före anmälningstidens utgång; samt e. därest sökanden icke under de senaste sex månaderna före anmälningstidens utgång haft anställning såsom lärare, vederbörligt intyg rörande verksamhet och vandel under nämnda tid. 5. Inträdesprövning förrättas vid vårterminens slut i av rektor bestämd ord-; ning och pågår i regel två dagar. Prövningen utgöres av följande prov, nämligen:

324 a. skriftligt u p p s a t s p r o v , b e s t å e n d e av r e d o g ö r e l s e för ett b l a n d flera

uppgivna

ämnen; samt b . f ö r h ö r s a m t a l s v i s i p s y k o l o g i o c h p e d a g o g i k r ö r a n d e frågor, f a l l a n d e i n o m r a m e n för de e r f a r e n h e t e r , d e n s ö k a n d e f ö r v ä r v a t u n d e r f ö r e g å e n d e l ä r a r t j ä n s t göring. U p p g i f t e r n a för d e t skriftliga u p p s a t s p r o v e t b e s t ä m m a s av r e k t o r efter f ö r s l a g av v e d e r b ö r a n d e l ä r a r e . F ö r d e t t a p r o v m e d g i v e s en tid av m i n s t fyra och högst sex t i m m a r . 6. F ö r b e h ö r i g h e t till i n t r ä d e i s e m i n a r i e k u r s e n f o r d r a s g o d k ä n t skriftligt u p p satsprov samt godkänt vitsord i psykologi och pedagogik. 7. S e d a n i n t r ä d e s p r ö v n i n g f ö r r ä t t a t s , hålles u n d e r r e k t o r s o r d f ö r a n d e s k a p s a m m a n t r ä d e m e d de l ä r a r e , s o m f ö r r ä t t a t d e n s a m m a , s a m t de l ä r a r e , s o m s k o l a u n d e r v i s a vid k u r s e n , ä v e n s o m s e m i n a r i e l ä k a r e n , v a r v i d v i t s o r d över de a v l a g d a p r o ven a v g i v a s o c h b e s l u t fattas a n g å e n d e i n t a g n i n g . 8. U n d e r v i s n i n g e n o r d n a s m e d h u v u d s a k l i g l e d n i n g av u n d e r v i s n i n g s p l a n , s o m i v e d e r b ö r l i g o r d n i n g fastställes. 9.

E r f o r d e r l i g a a n v i s n i n g a r r ö r a n d e d e n f ö r b e r e d a n d e k u r s e n m e d d e l a s av skol-

överstyrelsen. 10. I övrigt skola för s e m i n a r i e k u r s e n i t i l l ä m p l i g a d e l a r gälla i s t a d g a n för s t a t e n s f o l k s k o l e s e m i n a r i e r .

bestämmelserna

b. Undervisningsplan. 1. Timplan. Klass III**

Ä m n e n

2 2 3 V» 3 V» 3 V» 2 V*

Kristendomskunskap •••• Modersmålet Matematik Historia Samhällslära Geografi Biologi och hälsolära •••• Fysik • •• Kemi Engelska språket Psykologi och pedagogik

9 Teckning Musik Trädgårdsskötsel Slöjd Gymnastik med lek och idrott

* Avser den första årsklassen i kursen. * » » andra * * *

k

Summa 4 4

llh 3 V* 3 Va 2 V» 4

3 2 4 1

2 3 2 V» 3 2

20 V»

4 V» 7 3 49 V»

1 2 1 4

1 2 2 2 4

2 4 3 2 8

19 1 2 V"

1 V* 2 t »/i

34 Praktisk utbildning: metodik gruppövningar Summa tim

Klass IV2**

3 7* 72

325 Anmärkningar till timplanen. 1. Till tid utom timplanen förläggas: frivilliga laborationer under lärares ledning i geografi, biologi och hälsolära, fysik samt kemi, sammanlagt 2 veckotimmar; körsång under lärares ledning, 1 veckotimme; frivillig teckning under lärares ledning, 1 veckotimme. 2. Då elevantalet i en klass icke understiger 20, må vid undervisningen i geografi, naturvetenskapliga ämnen, teckning och slöjd klassen under ett antal lektionstimmar vara uppdelad i två avdelningar, vilka undervisas var för sig på olika tider. För dylik undervisning med delad klass må lärarkraft, utöver de på timplanen angivna timsummorna, tagas i anspråk i geografi under 1 veckotimme, i biologi och hälsolära 3 veckotimmar, i fysik 3 veckotimmar, i kemi 3 veckotimmar, i teckning 1 veckotimme och i slöjd 1 veckotimme. 2.

Kursplan.

Kristendomskunskap. Klass IIP (2 t.). Kyrkohistoria. Klass IV2 (2 t.). Den kristna tros- och livsåskådningen. Metodik, översikt av folkskolans kurs i kristendomskunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Modersmålet. Klass IIP (2 t.). Vårt språks frändskapsförhållanden och historia. Stillära. Övningar i muntlig och skriftlig framställning. Klass IV2 (2 t.). Dansk och norsk litteratur. Övningar i muntlig och skriftlig framställning. Vägledande översikt av den klassiska och nutida barn- och ungdomslitteraturen. M e t o d i k , översikt av folk- och fortsättningsskolans kurs i modersmålet med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Matematik. Klass IIP (3 Va t.). Bokstavsräkning; ekvationer och problem av första graden. Grafisk framställning och elementär behandling av funktionsbegreppet i samband med ekvationssystem av första graden och grafisk framställning av andragrads funktioner. Kvadratrötter och irrationella tal; enkla ekvationer av andra graden. Klass IV2 (4 t.). Fortsatt behandling av ekvationer av andra graden särskilt med tillämpning på planimetriska uppgifter. Viktigare geometriska satser; övningssatser. Proportions- och likformighetslära. Enkla trigonometriska beräkningar. Stereometriska beräkningar. Det enklaste om serier och uppgifter rörande sammansatt ränta med användande av tabeller. Elementär kurs i matematisk statistik. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i räkning och geometri med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Historia. Klass IIP (3 Va t.). Nyare tidens allmänna och svenska historia med särskilt beaktande av sådana partier, som icke kunnat ägnas grundligare behandling vid elevernas studier i småskoleseminariet. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i historia med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling.

326 Samhällslära. Klass IV2 (3 Yi t.). Fördjupad och grundligare kännedom om det svenska samhällets sociala byggnad, social lagstiftning, sociala rörelser och organisationsformer samt om det internationella samarbetet på här ifrågavarande områden. Fördjupad och grundligare kännedom om den svenska kommunalförvaltningens uppgifter och organisation. Sveriges statsförfattning, statsförvaltning och rättsväsen; i samband därmed något om de viktigaste främmande ländernas statsförfattning; fredssträvanden och internationellt politiskt samarbete. De allmänna ekonomiska lagarna och de viktigaste företeelserna inom vår tids ekonomiska liv. Metodik. Översikt av folkskolans och ungdomsskolornas kurs i medborgarkunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Geografi. Klass IIP (2 Va t.). Matematisk geografi. Kartlära. Grannländernas geografi. Sveriges geografi fördjupad. Närings- och kulturgeografi fördjupad. Laborationer. M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i hembygdsundervisning (den geografiskt betonade delen) och i geografi med särskild hänsyn till dessa ämnens metodiska behandling. Biologi och hälsolära. Klass IIP (2 t.). Fanerogamer och kryptogamer utförligare behandlade. Djurekologi. Byggradslösa djur och ryggradsdjurens anatomi i utvidgad framställning. Embryologi. Laborationer och dissektioner. Klass IV2 (2 t.). Växt- och djurgeografi. Utvidgad behandling av utvecklingsoch ärftlighetsläran samt av hälsoläran. M e t o d i k , översikt av folk- och fortsättningsskolans kurs i biologi och hälsolära med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Fysik. Klass IIP (3 t.). Valda delar av mekaniken och värmeläran. De grundläggande magnetiska och elektrostatiska fenomenen. Elektrodynamik. Klass IV2 (3 t.). Vågrörelselära med tillämpning på akustiska fenomen. Valda delar av optiken. Strålning av olika slag; i samband därmed delar av atomläran. Valda delar av astronomien. M e t o d i k . Översikt av folkskolans kurs i fysik med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Kemi. Klass IIP (2 t.). Oorganisk kemi jämte industrier utförligare behandlad. Mineral och bergarter. Teoretisk kemi. Klass IV2 (2 Va t.). Organisk kemi jämte industrier utförligare behandlad. Biokemi. M e t o d i k , översikt av folkskolans kurs i kemi med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling.

327 Engelska språket. Klass IIP (4 t.). Läsning av lättare engelska författare. Hör- och talövningar. Formlära. Viktigare delar av syntaxen. Tillämpningsövningar. Enklare skriftliga reproduktionsövningar eller översättningar till engelska. Klass IV2 (3 t.). Läsning av engelsk litteratur, delvis kursivt. Hör- och talövningar. Enklare referat på engelska. Syntaxen avslutad. Tillämpningsövningar. Dessutom grammatiska och stilistiska frågor i anslutning till läst text och skrivningar. Ett antal skriftliga arbeten. Psykologi och pedagogik. Klass IIP (1 t. = 2 t. under v t ) . Ungdomspsykologi med psykopatologi. Nutida pedagogiska strömningar. Klass IV2 (2 t.). Yrkesval och yrkesrådgivning. Socialpedagogiska anordningar. Metodiska frågor. Teckning. Klass IIP (1 t.). Linearritning. Vattenfärgsmålning. Klass IV2 ( I t . ) Konsthistoria. Teckning i stort format av kartor och undervisningsplanscher. Metodik. Översikt av folkskolans kurs i teckning med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Musik. Klass IIP (2 t.). Sång. Tonbildningsövningar på talteknisk grund. Gehörsövningar. Tonträffningsövningar och rytmiska övningar i förening med taktering. Nyanseringsövningar. Musikdiktat. Instuderande efter noter av koraler och valda sånger, företrädesvis unisont. Kanon. Förberedande övningar i stämsång, även flerstämmig. Inövande av sånger, lämpliga att sjunga i småskolan och folkskolan, däribland de nordiska nationalsångerna och folkvisor. Unison sång. Koralsång. Körsång. Teori. Tonbildningslära, grundad på en enkel framställning av röstorganets byggnad och funktioner. Talteknikens grundprinciper. Notskriften. Läran om rytm, takt och accent. Musikens föredragstecken. Konstruktion av dur- och mollskalor. Intervallära. Någon kännedom om kyrkotonarterna med belysande exempel. Treklangen och dess ömvändningar. Kadensen. Någon kännedom om homofon och polyfon stil med belysande exempel. Översikt av sånglitteratur för småskolan och folkskolan. Instrumental musik, övningar å piano. För elever med förutsättningar att deltaga i frivillig orkesterspelning därjämte förberedande övningar å violin eller annat orkester instrument, övningar å harmonium eller orgel: koraler. Klass IV2 (2 t.). Sång. Fortsatta tonbildnings-, gehörs-, tonträffnings-, takterings- och nyanseringsövningar samt rytmiska övningar. Dirigering. Musikdiktat. Unison sång. Koralsång. Svenska mässan. Flerstämmig sång. Fortsatt övning a v sånger för småskolan och folkskolan. Teori. Någon kännedom om kyrkomusiken, särskilt den liturgiska med koralen och hymnen. Huvudgrunderna av ackordläran. Sekvens. Något om modulation. Analys av enkla koraler eller sånger. Någon inblick i de musikaliska formerna. Kortfattad framställning av viktigare moment ur musikens historia jämte belysande föredrag av berömda tonverk, särskilt ur oratorier, operor och symfonier. Orgelharmoniet och dess vård. Sångens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan. Instrumentalmusik, övningar å harmonium eller orgel: koraler, preludier och orgelstycken. Eventuellt violin- eller pianospelning.

328 Trädgårdsskötsel. Klass IIP (1 t. — Va t., praktiskt arbete, V2 t., teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Okulering. Växters förökning genom delning, avläggning och sticklingar. Skörd och förvaring av köksväxter; köksträdgårdslandens höstbearbetning. Löv- och komposthögar. Gödsling, gödslingsförsök. Fruktträdens beskärning. Besprutning och andra skyddsåtgärder mot skadeinsekter och svampsjukdomar. Plantering av fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, prydnadsväxter och häckar. Ympning. övriga vårarbeten i plantskola samt fruktträds- och prydnadsavdelning. Vårarbeten i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Teoretisk undervisning. Gödslingsmedlen och deras användning. Jordens bakterieliv. Grunderna för trädbeskärning. Kulturväxternas fiender och deras bekämpande. De allmännaste grunderna för mindre trädgårdars anläggning (exempelvis för ett småbrukarhems behov). Klass IV2 (2 t. = 1 t. praktiskt arbete, 1 t. teoretisk undervisning). Praktiskt arbete. Höstarbeten i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Fruktens skörd, sortering, packning och förvaring; någon handledning i trädgårdsprodukters tillvaratagande. Blomsterodling, övning i skogsvård. Vårarbeten i skolbarnsträdgården under övningslektioner med övningsskolans barn. Teoretisk undervisning. Fruktträd och bärväxter lämpliga för odling i olika trakter av vårt land; sortval, förädlingssätt, uppdragning och vård; trädgårdsprodukters tillvaratagande och användning. Åtgärder för fruktodlingens främjande. Prydnadsväxter i trädgården samt blomsterodling i boningsrum och skolsalar; sortval och vård. Trädgårdsskötselns nationalekonomiska och sociala betydelse. Grunderna för en skolbarnsträdgårds anordning och skötsel. Arbetssättet vid skolträdgårdsundervisningen i folkskolan. Gymnastik m e d lek och idrott. Klass IIP (4 t.). Klass IV2 (4 t.). Praktisk undervisning utvidgad. Teoretisk undervisning utvidgad, särskilt med hänsyn till undervisningen å folkskolestadiet och i fortsättningsskolan.

3.

O r d n i n g för d e n p r a k t i s k a l ä r a r u t b i l d n i n g e n .

Klass IIP (1 t.). Heldagsbesök företrädesvis i övningsskolans nedre folkskolavdelningar, för varje elev minst 2 dagar i följd i samma avdelning, under läsåret sammanlagt minst 4 dagar. Gruppövningar under vårterminen i medeltal 1 veckotimme för varje grupp om 3—4 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 1 veckotimme under vårterminen. Klass TV2 (2 Yt). Heldagsbesök i övningsskolans övre folkskolavdelningar och avdelningar för fortsatt undervisning, för varje elev minst 3 dagar i följd i samma avdelning, under läsåret sammanlagt 6 dagar. Gruppövningar, i medeltal 2 veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal Yi veckotimme. Undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen, serieövningar, för varje elev i minst två ämnen sammanlagt under läsåret 16 veckotimmar. Besök i andra läroanstalter.

329 Bilaga E.

Barnantalet i olika skolformer vårterminen 1933 (i förekommande fall jämfört med motsvarande antal vårterminen 1928).

A.

Antal läraravdelningar i egentliga folkskolan i skolor av A-form med (hjälpklasser och klasser av fysiskt svaga barn icke medräknade)

högst 15 lärjungar 16 —20 » 21 —25 » 26—35 » över 35 »

Vårterminen 1928 68= L21 % 362= 6-45» 8 9 4 = 15-93 » 3 7 5 3 = 66'86 » 536= 9-55 » 5 613 = 100 »

Vårterminen 1933 77 = 1 22 /o 392 = 6 24 » 991 = 15- 77 » 4 138 = 65- 83 » 688 = 10 94 » 6 286 = 100 »

B. Antal läraravdelningar i småskolor av a-form med högst 12 lärjungar 1 3 ~20 » 2 1 ~25 » över2 ^ »

Vårterminen 1928 102= 2- 5 0 % 8 2 6 = 20-23» 1 6 2 8 = 39-86 » 1 5 2 8 = 37-41 » 4 084 = 100 »

Vårterminen 1933 190= 4- 6 o % 1 1 6 7 = 28-28»° 1 7 6 7 = 42'82 » 1 0 0 3 = 24-30 » 4 127 = 100 »

C. Antal skolor av första B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i d e n egentliga folkskolan uppgår till (hjälpklasser och klasser av fysiskt svaga barn icke medräknade) högst 30 lärjungar 11—** * 41—70

över 70

Vårterminen 1928 51= 2-86 %x 7 8 4 = -37 ^ 164= 9-19 » 1 1 2 7 4 = 71-41 » 2 1 7 = 12-17 » 1 784 = 100 »

Halva B 1-skolor (med en läraravdelning ej medtagna).

Vårterminen 1933 78= 3- 8 3 % 107= 5-25»° 179= 8-79 1 451 = 71-23 222 = 10-90 2 037 = 100

330 D.

Antal skolor av andra B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i småoch folkskolavdelningen uppgår till

högst 20 lärjungar 21—25 » 26—30 » 31_55 » över 55 »

E.

Vårterminen 1928 44= 1'53 X 1 109= 3-79 t>1 232= 8-06 » 1 8 9 5 = 65-87 » 5 9 7 = 20-75 » 2 877 = 100 »

Vårterminen 1933 2 ™ = "27 % 149= 4*84 » 3 2 2 = 10-45 » 2 2 0 7 = 71-63 » 3 3 3 - = 10-81 » 3 081 = 100 »

Antal skolor av andra B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i folkskolavdelningen uppgår till Vårterminen 1933

högst 20 lärjungar 2i 25 » 26-30 » 31-55 » över55 »

F.

5 6 3 = 18-27 % 6 7 3 = 21-85 » 753 " = 24-44 » 1 0 9 2 = 35-44» 0 3 081 = 100 »

Antal småskolor (b, c 1 och c 3), utgörande underlag till skolor av andra Bformen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet uppgår till Vårterminen 1933 högst 6 lärjungar 202= 6*45 % 7 io » 751 = 23-98 » H_25 » 2 1 3 0 = 68-01 » 49 Över25 » = 1*56» 3 132 = 100 » Därav i b-skolorna högst 6 lärjungar 202 = 6-59 % 7_10 » 7 4 8 = 24-38 » 11_25 » 2 0 7 9 = 67-76» 39 l 27 Över25 » = ' » 3 068 = 100 » i c 1-skolorna högst 6 lärjungar ° 1 = 7-10 » 2-22% 37 11—25 » = 8 2 "22 » 7 Över25 » = 1556» 45 = 100 » i c 3-skolorna högst 6 lärjungar ° 2 = = 7-10 » 1053 X u H —25 » = 73'68 » 3 Över25 » = 15*79» 19 = 100 » 1

Ofullständiga undantagna.

331 G.

Antal skolor av första C-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i småoch folkskolavdelningen uppgår till

högst 30 lärjungar 31 —35 » SO —40 » 41 — 55 » °ver55 »

Vårterminen 1928 9 = 1-25%' 22= 3-06 » 26= 3-62 » 1 4 5 = 20-17 » 5 1 7 = 71-90 » 719 = 100 »

Vårterminen 1933 12= 2-4 8 ^ 22= 4*54 » 23= 4-75 » 1 1 0 = 22-73 » 3 1 7 = 65*50 » 484 = 100 »

H. Antal skolor av första C-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i folkskolavdelningen uppgår till högst 30 lärjungar 31 —35 » 36 —40 » 41 — 55 » över55 »

Vårterminen 1933 9 8 = 20-25 % 67= 13-84» 7 9 = 16-32 » 1 5 5 = 32-03» 8 5 = 17-56 » 484 = 100 »

I. Antal småskolor (b, c l och c 3), utgörande underlag till skolor av första Cformen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet uppgår till högst 6 lärjungar 7 - 1 0 » n - 2 5 » över25 » Därav i b-skolorna högst 6 lärjungar 7 ~10 » n - 2 5 » över25 » i c 1-skolorna h ö g s t e lärjungar 7 10 ~ » n - 2 5 » över25 » i c 3-skolorna högst 6 lärjungar 7 ~10 * n ~ 2 5 * över25 »

Vårterminen 1933 42 = 5-33 % 98= 14-76» 420= 63-25» 1 0 4 = i5.66 » 664 = 100 » 35 _ 1 4 . 1 7 0// 6 0 = 24-29»° 1 4 5 = 58-71 » 7 = 2-83 » 247 = 100 » 1-25 X 5 _ 37= 9-23^ 2 6 3 = 65-58» 9 6 = 23-94 » 401 = 100 » = 12-50 % 1= 6-25 » 1 2 = 75^00;» 1 = 6-25 », 16 = 100 » 2

högst 6 lärjungar 7—10 » 11—25 » över25 »

högst 6 lärjungar 7 — 10 » 11—25 » Över25 »

J. Antal skolor av tredje B-formen med Vårterminen 1928 5= 0*94 % 34= 6-40 » 4 0 2 = 75-71 » 9 0 = 16-95 » 531 = 100 »

Vårterminen 1933 1 24 % 10 = 61 = 7 54 » 594 = 73 42 » 144 = 17 80 » » 809 = 100

K. Antal småskolor av b-form med Vårterminen 1928 159= 2*91 % 7 4 7 = 13-70 » 3 8 4 9 = 70-57 » 6 9 9 = 12*82 » 5 454 = 100 »

Vårterminen 1933 316= 5-48 % 1 069 = 18-53 » 3 999 = 69-32 » 385= 6-6 7 » 5 769 = 100 »

L. Antal folkskolor av andra C-formen med Vårterminen 1933 Vårterminen 1928 0 högst 6 lärjungar 0 2 = 0-72 7 — 10 » 4= 0-99 % 61 = 21-86 11-20 » 46 = 11-33 » 152 = 54*48 21 — 35 » 227 = 55-91 » 64 = 22-94 över 35 » 129 = 31-77 » 279 = 100 406 = 100 » M. Antal småskolor av första c-formen med högst 6 lärjungar 7-10 » 11—25 » Över25 »

Vårterminen 1933 5 = l-oi % 39= 7-35» 3 1 9 = 64-18 » 1 3 4 = 26*96 » 497 = 100 »

N. Antal småskolor av tredje c-formen med Vårterminen 1933 Vårterminen 1928 7 = 15-22 % högst 10 lärjungar 5 = 5-26 % 3 4 = 73-il » 11 — 25 » 61 = 64-21 » 5= 10-3 7 » Över25 » 2 9 = 30-53 » 46 = 100 » 95 = 100 » O. Antal mindre folkskolor av första D-formen med Vårterminen 1928 Vårterminen 1933 högst 6 lärjungar 81= 5*70 % 82= 5-54 % 7—10 » 2 8 6 = 20-14 » 2 5 9 = 17-49 » H_25 » 9 7 0 = 68-31 » 1 0 4 3 = 70*42 » över25 » 83= 5*85 » 97= 6*35 » 1 4 2 0 = 100 » 1 481 = 100 »

333 P. Antal mindre folkskolor av andra D-formen med Vårterminen 1928 Vårterminen 1933 högst 6 lärjungar 3 = 0*60 % 1= 0-36 # 7 ~ 10 » 16= 3-22 » 11= 4-00 » H—20 » 1 1 6 = 23-34 » 9 1 = 33*09 » 21-25 » 9 6 = 19*32 » 6 2 = 22*55 » över25 » 2 6 6 = 53-52 » 1 1 0 = 40-00 » 497 = 100

»

275 = 100

»

Q. Antal mindre folkskolor av tredje D-formen med sammanlagt Vårterminen 1928 Vårterminen 1933 högst 10 lärjungar 9 = 2*28 % 3 = 1-58 % H-20 » 1 5 4 = 39-09 » 7 9 = 41-58 » över2 0 » 2 3 1 = 58-63» 1 0 8 = 56-84» 394 = 100 » 190 = 100 »

334 Antal lärartjänster under år 1933 (verkligt) och år 1941 (beA n t al

1933 Ml

Btr.

M1 + Btr.

—

Län

A n t al

1941 Ml

Btr.

Sm.-fMf.-f Btr.

Sm. -+•

F.

Sm.

—

12 12

74 455 529

119 612 731

62 372 434

31 31

8 8

62 411 473

10 10

8 8

19 224 243

58 283 341

25 190 215

5 5

—

25 195 220

75 261 336

12 12

2 14 16

77 287 364

119 328 447

64 239 303

10 10

2 9 11

66 258 324

225 524 749

128 360 488

53 53

18 18

128 431 559

213 528 741

118 349 467

35 35

13 13

118 397 515

stad lbgd s:a

180 421 601

108 316 424

45 45

8 9

109 369 478

164 425 589

93 295 388

29 29

l 3 4

94 327 421

stad lbgd s:a

17 387 404

10 295 305

35 35

6 6

10 336 346

17 384 401

9 285 294

27 27

stad lbgd s:a

99 509 608

65 347 412

69 69

2 11 13

67 427 494

96 497 593

61 330 391

49 49

stad lbgd s:a

20 130 150

14 95 109

—

4 4

14 99 113

20 127 147

14 95 109

stad lbgd s:a

91 298 389

48 207 255

13 13

7 7

48 227 275

94 277 371

stad lbgd s:a

58 597 655

32 462 494

12 12

1 31 32

33 505 538

stad lbgd s:a

527 689 1216

320 541 861

12 12

4 42 46

stad lbgd s:a

102 242 344

65 228 293

35 35

Göteb.o.Bohus»

stad lbgd s:a

636 360 996

331 327 658

»

stad lbgd s:a

181 562 743

101 463 564

F.

Sm.

län stad lbgd s:a

136 621 757

74 400 474

43 43

stad lbgd s:a

69 283 352

19 206 225

stad lbgd s:a

142 336 478

stad lbgd s:a

Stockholms stad »

Uppsala

Södermani.

»

»

Östergötlands »

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

»

»

*

»

»

Kristianstads »

Malmöhus

Hallands

Älvsborgs

»

»

i

J.

2 2 2 6 8

9 314 323 63 385 448

—

4 4

14 99 113

50 183 233

8 8

2 2

50 193 243

57 606 663

30 439 469

7 7

1 22 23

31 468 499

324 595 919

454 682 1136

266 489 755

5 5

18 18

266 512 778

24 24

65 287 352

97 249 346

59 209 268

27 27

17 17

59 253 312

2 77 79

25 20 45

358 424 782

525 372 897

295 306 601

2 44 46

21 15 36

318 365 683

1 35 36

12 12

102 510 612

169 560 729

96 439 535

18 18

3 3

96 460 556

Bilaga F.

räknat) enligt folkskolinspektörernas uppgifter av mars 1934. Ökning (+) eller minskning ( - ) 1933—1941 F.

Sm.

Mf.

Btr.

—

—

Ökning (-f) eller minskning (—) i % av antalet år 1933

Sm. + Mf. + Btr.

— 230

+

— — —

17 9 26

— — —

12 28 40

— —

12 12

— —

—

—

+ — —

6 16 10

— —

5 5

— — —

23 8 31

— — —

11 22 33

— —

— + —

12 4 8

— — —

10 11 21

— + —

16 4 12

— — —

— —

3 3

— — —

3 12 15

— —

3 3

+ — —

3 21 18

+ — —

2 24 22

— —

5 o

— —

5 5

+ — —

2 34 32

— + + — — —

1 9 8 73 7 80

— — —

2 23 25

— —

5 5

— —

9 9

— — —

2 37 39

— 54 — 52 — 106

— —

7 7

— — —

4 24 28

— — —

58 83 141

— —

8 8

— —

7 7

— — —

6 34 40

— — — — —

33 33 1 17 18

— — —

4 5 9

— — —

40 59 99

— —

9 9

— —

6 50 56

+

4 4

— — —

12 44 56

— —

8 8

+ — —

6 29 23

2 2

— —

5 5

— — —

11 29 40

— —

18 18

— —

5 5

— — —

10 34 44

15 21 36

— —

16 16

— —

5 5

— — —

15 42 57

— — —

1 10 11

— —

8 8

— —

4 4

— — —

1 22 23

— — —

4 17 21

— —

20 20

— —

5 5

— — —

4 42 46

—

— 5 + 7 + 2 — 111 + 12 — 99

— — —

6 19 25

— — —

36 21 57

— — —

— — —

5 24 29

12 2 14

~

F.

Sm.

Mf.

Btr.

Sm. + Mf. + Btr.

336 A n 1 al

1933 Län

A n t al

1941 Sm. + F.

Sm.

Mf.

Btr.

Skaraborgs län stad lbgd s:a

106 516 622

63 385 448

8 8

8 8

stad lbgd s:a

97 671 768

61 453 514

72 72

stad lbgd s:a

85 465 550

48 325 373

stad lbgd s:a

115 311 426

stad lbgd s:a

Sm.+ Mf. + Btr.

F.

Sm.

Mf.

Btr.

63 401 464

96 519 615

59 371 430

5 5

4 4

59 380 439

26 26

61 551 fU2

94 652 746

61 420 481

32 32

20 20

61 472 533

36 36

22 22

48 383 431

67 421 488

37 287 324

21 21

17 17

37 325 362

64 243 307

21 21

11 11

64 275 339

104 306 410

61 226 287

16 16

5 5

61 247 308

• 72 627 699

39 490 529

70 70

36 36

39 596 635

58 583 641

35 408 443

45 45

18 18

35 471 506

stad lbgd s:a

136 548 684

72 419 491

184 184

1 71 72

73 674 747

115 584 699

62 399 461

133 133

1 43 44

63 575 638

stad lbgd s:a

87 636 723

53 448 501

1 237 238

11 11

54 696 750

84 596 680

47 405 452

1 183 184

16 16

48 604 652

stad lbgd s:a

26 325 351

19 285 304

154 154

25 25

19 464 483

24 326 350

15 271 286

97 97

15 387 402

Västerbottens » stad lbgd s:a

37 506 543

25 323 348

436 436

31 31

25 790 815

44 564 608

28 336 364

327 327

23 23

28 686 714

Norrbottens »

67 527 594

39 394 433

313 313

3 63 66

42 770 812

66 586 652

34 379 413

223 223

33 33

34 635 669

4 344 2 025

2 069 3 757 2 017

8 273 1982

10 776 11067 7 722 1377

9 419

s:a 15 435 10 298 1987

12 845 14 824 9 739 1381

3 394 397

Värmlands

Örebro

*

>

Västmanlands»

Kopparbergs >

Gävleborgs

»

Västernorrl. »

Jämtlands

Summa

»

stad lbgd s=a

stad

lbgd 11091

Götaland

stad lbgd s:a

2 242 1285 5 235 4 026 7 477 5 311

Svealand

stad lbgd s:a

1749 532 3 314 2 378 5 063 2 910

1 264 265

33 191 224 2 129 131

Norrland

stad lbgd s:a

353 208 1 2 542 1869 1324 2 895 2 077 1325

4 201 205

Mf. + Btr.

2 002 1150 4 611 5 226 3 790 5 932 7 228 4 940

2 254 256

25 109 134

1 177 4 153 5 330

535 1422 681 2 77] 3 185 2142 3 306 4 607 2 823

1 160 161

2 77 79

684 2 379 3 063

213 333 186 3 394 2 656 1790 3 607 2 989 1976

1 963 964

1 134 135

188 2 887 3 075

337 Ökning ( + ) eller minskning 1933—1941

F.

Sm.

(—)

(—)i % av

antalet år 1933

Sm. + Ml +

Btr.

Ml

Öknir g ( + ) eller minskning

F.

Sm.

Mf.

Btr.

Sm. + Mf. + Btr.

Btr. —

+

—

— — — — — —

3 19 22 18 44 62

— — — — — — — + + — — — —

11 5 16 14 44 58 21 36 15 3 40 43 2

+

—

+

+ +

58 65

— — —

4 14 18

— —

3 3

— —

— —

33 33

— —

40 40

— —

— -

11 38 49

— —

15 15

— — —

3 17 20

— —

— — —

4 82 86

— —

— — —

10 20 30

— —

— — —

6 43 49

— — —

4 14 18

+ + + — — —

3 13 16 5 15 20

4 4

— — -

4 21 25

6 6

— —

79 79

— —

5 5

— — —

11 58 69

5 5

— —

6 6

— — —

3 28 31

25 25

— —

18 18

— — —

4 125 129

51 51

— —

28 28

— — —

10 99 109

— —

54 54

+ +

5 5

— — —

6 92 98

— —

57 57

— —

6 6

— — —

4 77 81

+

109 109

— —

8 8

— —

104 101

—

— — -

3 30 33

— — —

8 135 143

—

__ _ — _ — —

— — —

— 1 + 59 + 58 + 10 — 597 — 587 + 193 — 217 — 24 + 203 — 814 — 611

+ 208 — 767 - 559

—

— 240 — 9 — 249

— 135 — 236 — 371

— — —

1 140 141

— 327 — 129 — 456

+ 149 — 236 — 87

— 20 + 114

— —

| +

— —

90 90

+ 195 — 203 — 8

—

+ 13 - 564 -551

—

22 79

— 101

2 2 — 852240.

+ 195 11 - 215 — 20 — 13 5 + 5 + 18 - 206 -1375 - 201 -1357 - 02 + 5 + 213 — 217 -1590 - 212 -1377 — 4 — 8 — 144 — 82 — 458

-20

— 28-a

— lo

6-7

- 30 5 — 38 6

— 12 6

-30 5

— 37 9

— 10 7

—

-

— — — — —

—

—

104 104

—

+ 52 — 52 —

—

— — —

3 67 70

361 361

— — —

—

3-3

—

-35-5

— 40-2

— 10-1

-

— 39-2

— 39-7

—

+ 3-3

—

4-9

— 27-2

— 34l

— 14-7

149 392 243 — 25 507 532

7-4

338 Bilaga

G.

P. M. angående beräknat antal barn i folkskolan under åren 1931—1955. I.

Inledning.

Vid beräkning av det framtida antalet barn i folkskolan är det nödvändigt u p p ställa hypoteser rörande den framtida utvecklingen av 1) dödligheten i åldern 0—15 år för båda könen, 2) dödligheten i åldern 15—50 år hos kvinnor, 3) fruktsamheten i åldern 15—50 år (summan av inomäktenskaplig och utomäktenskaplig fruktsamhet), 4) den procent av antalet barn i skolåldern som undervisas i folkskolan. Till utgångspunkt för beräkningarna h a r huvudsakligen lagts erfarenheten under den senaste 10-årsperiod, för vilken behövliga observerade tal varit tillgängliga, eller åren 1922—1931. Att förlägga bastidens början till år 1922 motiveras ytterligare därav, att med detta år, eller åtminstone med 5-årsperioden 1921—1925, en ny fas i den demografiska utvecklingen i Sverige synes hava inträtt. En markerad förändring i denna utveckling inträdde som bekant redan vid slutet av det första årtiondet av 1900-talet genom en stark nedgång i nativiteten. Från och med år 1909 har det allmänna födelsetalet, d. v. s. antalet levande födda i promille av rikets medelfolkmängd, samt den äktenskapliga fruktsamheten, mätt genom antalet barnaföderskor med barn i äktenskap på 1 000 gifta kvinnor i åldern 15—45 år, oavbrutet fallit till år 1920, då båda talen stego till ett senare icke uppnatt maximum. Efter detta år sjönko talen hastigt, varvid dock sänkningen efter år 1922 blev något långsammare, men i stort sett oavbruten. Vad särskilt angår den aktenskapliga fruktsamheten, så har sänkningen på det hela taget gått i raskare takt än under åren 1910—1919. Ännu viktigare är att efter år 1922 nedgången i spadbarnsdödligheten (0—1 år) gått i långsammare tempo än förut. Slutligen må anmärkas, att den allmänna dödligheten, mätt genom antalet döda på 1000 av medelfolkmängden, alltifrån århundradets början långsamt nedgått, bortsett från år 1918, samt att dess läge varit något lägre under åren 1922—1931 än före 1918 men att numera överskott av födda över döda understiger 3 promille av medelfolkmängden och att således den organiska folkökningen närmar sig nollpunkten. ... . ,. Ovan beskrivna utveckling belyses i detalj av efterföljande siffror och diagram (sid 339—341). Av desamma framgår bland annat, att de allmänna tal for nativiteten och' fruktsamheten samt för dödligheten voro under år 1922 på ungefar samma nivå som före maximum år 1920, respektive år 1918, varigenom lämpligheten av att välja år 1922 till utgångspunkt blir ytterligare bestyrkt. I åtskilliga fall, då så varit erforderligt, har dock även äldre erfarenhet ut" ^ f f ö r beräkningen av den framtida befolkningsutvecklingen erforderliga demografiska talen ha erhållits genom enkla extrapolationer av observerade tal. Det är självklart att härigenom erhållna siffror alltid bli osäkra, och detta i desto hösre grad ju längre man avlägsnar sig från den tid, då observerade tal finnas tillgängliga Det har därför icke ansetts vara nödvändigt att för extrapolationerna använda annat än sådana enkla funktioner av tiden, som med tillräcklig noggrannhet återgiva de observerade talen för varje kalenderår under bastiden. En formel som skulle innebära att ett demografiskt tal skulle ha ett bestämt utgångsvärde eller ett bestämt slutvärde, om utvecklingen följdes ett ändligt antal ar bakat eller

339 framåt i tiden, kan icke anses principiellt motiverat, om än existensen av ett slutvärde i vissa fall måste antagas som nödfallshypotes. Observerade demografiska tal ha därför utjämnats uteslutande medelst polynomserier av tiden. Dylika serier ha försöksvis använts antingen för utjämning av de observerade talen själva eller av deras logaritmer, i båda fallen antingen uttryck av 1 :a graden eller av högre grad. Formlernas konstanter ha bestämts medelst minsta kvadratmetoden ur det antal villkorsekvationer som varit tillgängligt. I allmänhet har en linear utjämning av logaritmerna för de observerade talen varit mest ändamålsenlig. En dylik utjämning innebär att talens procentuella förändring per kalenderår antages vara konstant. Om ett demografiskt tal v. s. h. under något av åren 1922—1931 betecknas med n^ och tiden med ti (i = l, 2, . . . . 10), bli således villkorsekvationerna av formeln log m i = x - f - y - t i (1) varvid konstanterna x och y bestämmas ur 10 villkorsekvationer. A n t a l levande födda barn. 1000tal 140 130 120 ,10 100

90 80 IV 0 1

1 4 19 5 1 6

1B

19 19 20 1 l

2 4 19 25 2 6

29 1930 31

— Antal födda på 1 000 av medelfolkmängden. n

»

n

5»

O

25 24

X

• ^

23 22

' •

21 20 19 18 il i 1

\

17 i 1 i

16 l l

,

/

i i i

\ \ i

\ \\ \

\

•

13 N

, , ' ' •

/

\\

\ '"'

11 10 1910 11

n

u 1915 U i

11 19-i n ?

T>

T1

9.

19' >K O

\ —— *. -^

340 Antal i l:a levnadsåret avlidna i °h »v antalet levande födda.

1910 11

14 1915 16

19 1920 21

24 1925 26

29 1930 31

33 Antal barnaföderskor med barn i äktenskap på 1 000 gifta kvinnor i åldern 15—45 år. 1

•/« 250 240 230 220 210

V

200 190

180 170 160 150 140 130 120

\

M

\

1—

341 M e d e l f o l k m ä n g d , n a t i v i t e t , d ö d l i g h e t o c h f r u k t s a m h e t å r e n 1910—1933.

Levande födda A r

Medelfolkmängd

S:a

Döda på Döda i l:a Barnaföderskor levnadsåret med barn i på 1 000 1 000 av på 1 000 äktenskap på medelav medelunder året 1 000 gifta folkfolklevande kvinnor i åldern mängden mängden födda 15—45 ar

1910.

5 499 422

135 625

24-6 6

14-04

75-1

244-3

1911. 1912. 1913. 1914. 1915.

5 542 101 5 582 996 5 621 388 5 659 095 5 696 174 5735153 5 779 207 5 807 349 5 830 444 5 875 763

132 977 132 868 130 200 129 458 122 997

23-99 23-so 23-16 22*88 21-59

13-80 14-19 13-65 13-84 14-6 7

72-0 70-9 69-7 72-9 75-8

236*2 232-3 224-0 218-6 205*2

121 679 120 855 117 955 115193 138 753

21-22 20-91 20-81 19-76 23-61 21-54 1969 18-92 18-11 17-58

13-56 13*89 18*oi 14*46 13*30 12-40 12-79 11-41 11-96 11-73

69-7 64-5 64-6 69-6 63-3

203-1 198-6 195-0 189-8 216-6

64-0 62-5 56-2 60-3 55-7

196-4 178-8 172-7 164-5 157-6

11-77 12-70 12-02 12-19 11-71

56-0 59-8 58-8 58-5 54-7

149-4 141*1 139-6 130-2 130-2

12-52 11-57 11-22

57-2 51-2

124-4

68-9 58-2 57'8

198-2 164-5 1330

1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

5 929 403 5 970 918 5 996 640 6 020 939 6 044 840 6 035 965 6 081 146 6 096 557 6 112 635 6130 826

102 007 97 994 97 868 92 861 94 220

1931 1932 1933

6 152 009 6 176 405 6 200 965

91 004 89 733 84 881

16-82 16-11 16*05 15-19 15-37 14-7 9 14-53 1369

1913—1917. 1915—1919. 1922—1926. 1927—1931.

5 698 203 5 769 665 6 019 460 6114 635

119 736 109 547 94 789

20-7 5 18-20 15-50

127 723 116 946 113 435 109 055 106 292

13-82 11-93 12-23

Såsom mått på den noggrannhet, varmed ovanstående och a n d r a utjåmningsiormler i genomsnitt återgiva de observerade talvärdena, användes lämpligast medelkvadratiska avvikelsen a mellan observerade värden m i och u t j ä m n a d e v ä r d e n m 1 !, och ä r således n definierat g e n o m f o r m e l n 10

°2 = ~ -

^(mi-mii)2. (2) i=l O m e n u t j ä m n i n g s f o r m e l b e f u n n i t s tjänlig, h a r den försöksvis a n v ä n t s för e x t r a p o l a t i o n e r . I de fall d å u t j ä m n i n g s f o r m l e r n a givit o s a n n o l i k a eller o r i m l i g a e x t r a p o l e r a d e v ä r d e n h a d e s s a b e r ä k n a t s p å o l i k a sätt, vilka i k o r t h e t a n g i v a s h ä r n e d a n (sid. 342 ö v e r s t ) . 1U

II.

Dödligheten i åldern 0—15

Observerade dödlighetsmått j a n d e tabell (sid. 342).

för

åren

1921—1931 äro

år. sammanställda

i

efterföl-

B e r ä k n i n g a r enligt f o r m e l ( l ) och (2) gåvo följande r e s u l t a t i fråga o m ö v e r e n s stämmelsen-mellan observerade och beräknade värden.

342 °/oo)

Ålder år O— 1 — 2— 3— 4— 5— 6— 7— 8 8— 9 9—10

1-52 1*39 0*43 0-30 0*23

Kvinnor 1-93 1*02 0*41 0*28 0*27

0*23 0*18 0-25 0-17 0-09

0*27 0-24 0*32 0-18 0*22

O-io 0*15 0*14 0*16 0*17

0*14 0-15 0*22 0-19 0-20

Män

10—11 11—12 12—13 13—14 14—15

O b s e r v e r a d e d ö d s s a n n o l i k h e t e r (1 OOOq) för å l d e r n 0 - 1 5 å r u n d e r å r e n 1921—1931 (1921—1930). ^ ^ _ _ _

Ålde

1931 M ä n 66-20 12-93 5-58 4-46 4*17

66-59 12-45 536 3-22 3*16

64-0 7 11-56 4-59 3-21 2-76

64-34 13-96 6-02 3-62 3-23

62-9 5 10*3 6 4*68 3-80 2*80

62*68 9-97 4-63 2-64 2-50

65*7 6 12*16 4-69 3-19 3-07

64-84 12-36 5-03 3-68 2-67

62-5 7 9-62 4*30 2*78 2-20

66-82 7-28 3-97 2-56 216

8*79 3*89 2*59 2-18

5 - 6.. 6— 7. 7— 8., 8- 9 9—10.

2-66 2'71 2*60 2*49 2-31

1-98 2-13 2-10 1-76 1-82

2-50 2-06 1-83 1-79 1-75

2-21 2-14 1*75 1-67 1-86

2*32 2-01 1-67 2-07 1-86

2-13 1-98 1-92 1-62 1-73

2-61 2-39 2-21 1*53 1*79

280 2-09 1-92 2-oi 1-84

2*36 1*88 2*88 1-94 1-84

2-09 1-86 1-79 2-oo 1-65

1-73 1-48 1-48 1-77 1*49

10-11. 11—12. 12-13. 13—14. 14-15.

2-06 2-3 7 1-88 2*14 2-36

1-76 2-06 1-97 1-49 1-63

1-66 1-68 1-74 1-81 1-87

1*98 1-92 1-62 1-60 1-98

1*67 1-69 1-89 2-06 2-oo

1-60 1-68 1-63 1-72 1-73

1-78 1-31 1-44 1-63 1-60

1-64 l-44 1-84 1-73 1-49

1*56 1-68 1-42 1*79 1-90

1-53 1-33 1-42 1-85 1-76

1-43 1'35 1-46 1-57 1-61

0— 1.. 1 — 2.. 2— 3.. 3— 4.. 4— 5..

53-69 11-06 5-io 3-96 3-65

53-0 3 10-17 5-21 3*88 2*89

49-74 9-60 4-21 2*70 2-22

49-34 11-28 5'16 323 2-94

489* 4* 2' 2-

50*19 8*79 4*24 2*96 2*72

51*91 10-36 4'79 3-44 2-70

50-7 8 10-68 4*64 2-8 2 2-17

45-6 3 8-23 3-54 2*64 2-19

51*09 6*82 3*59 2*28 2-18

8-41 3'86 2-66 2-05

5— 6.. 6— 7.. 7— 8. 8— 9., 9 10.

2-63 2*93 2*66 2-31 2-28

2*54 2*13 1*68 1*99 1-90

2-12 2*02 1-78 1-61 1-71

2-13 1-90 1-86 1-78 1-98

2-

2*08 1-66 1*34 1*7 2 1-78

2*46 1-93 2-43 1-50 1-65

2*69 1-77 2-0 7 1-99 1'72

207 2-00 1-72 1-65 1-60

1-72 1-74 1-48 1-68 1-62

1-65 1-21 1-34 1-26 1-08

10-11. 11—12. 12-13. 13—14. 14-15.

1-94 2-31 2-26 2-48 2-70

1-57 1*90 1-77 2-04 2-77

1-50 1-57 1-63 1-87 2-03

l-64 1-66 1-79 2-16 2-64

1-38 1-57 1-66 1-58 2-39

1-40 1-G2 1-7 7 l-98 2-16

1-46 1-72 2*14 1-76 2-27

1-60 1-61 1-67 1-90 1-94

1*60 1-61 1-27 1-41 1-88

1*26 1-12 1-3 3 1*56 1-81

0— 1— 23— 4-

r r i i i i i

2 9"

343 B o r t s e t t f r å n de t v å första l e v n a d s å r e n k a n formel (1) a n s e s ge e n n ö j a k t i g .beskrivning av d o d s s a n n o l i k h e t e r n a s v ä x l i n g a r u n d e r å r e n 1 9 2 2 - 1 9 3 1 H ä r a v folier d o c k i c k e att f o r m e l n ä r a n v ä n d b a r för e x t r a p o l a t i o n e r u t a n v i d a r e . N ä r s å a n setts n ö d v ä n d i g t h a a n d r a d ö d l i g h e t s m å t t b e r ä k n a t s och i vissa fall u t j ä m n a t s t. e x . f ö r h å l l a n d e t m e l l a n d ö d s s a n n o l i k h e t e r n a för två p å v a r a n d r a följande å l d e r s å r s a m t f o r h a l l a n d e t m e l l a n d ö d s s a n n o l i k h e t e r n a för de olika k ö n e n . H ä r v i d h a r ä v e n ä l d r e e r f a r e n h e t (tidigast f r å n å r t i o n d e t 1 8 8 1 - 1 8 9 0 ) u t n y t t j a t s . I brist nå l a m p h g h y p o t e s h a r d e s s u t o m i vissa fall d ö d s s a n n o l i k h e t e n a n t a g i t s v a r a k o n s t a n t dIU f r ä n o c h m e d ett visst å r . Vid b e r ä k n i n g av d e n f r a m t i d a d ö d s s a n n o l i k h e t e n för ett visst å l d e r s å r h a u p p s t ä l l t s t v e n n e h y p o t e s e r ; i d e n e n a r ä k n a s m e d e n viss ö v r e g r ä n s , i d e n a n d r a m e d e n viss u n d r e g r ä n s för d ö d s s a n n o l i k h e t e n . S e d a n talen för d e olika å r e n s a m manställts, ha några m i n d r e justeringar verkställts, särskilt gäller detta de svårb e r a k n e h g a f ö r ä n d r i n g a r n a i d ö d l i g h e t e n i de å l d r a r , d å d e n h a r sitt m i n i m u m , 1 0 - 1 2 l e v n a d s a r e t . Ä v e n efter d e s s a j u s t e r i n g a r k v a r s t å n å g r a o r e g e l b u n d e n h e t e r och osannolikheter, t. ex. b e t r ä f f a n d e f ö r h å l l a n d e t m e l l a n m ä n s o c h k v i n n o r s d ö d s H y p o t e t i s k a d ö d s s a n n o l i k h e t e r (1 OOOq) för å l d e r n 0 - 1 5 å r u n d e r å r e n 1 9 3 1 - 1 9 5 5 .

«

I

lo

|

u

1931 — 1935

1936—1940

1941 — 1945

1946-1950

1951-1955

max.

min

max.

max.

min

max.

min

max.

min.

0— 1 1— 2 2— 3 3— 4 . 4— 5

65*51 10-09 4-19 2-77 2-24

59*30 9*13 3*78 2*47

57-61 8-oi 3-22 2-io 1-63

64-62 7'95 3-63 2-40 1-55

56-04 6-89 3-22

64-18 6-98 3-63 2-4 0 1-65

54*51 5 - 89 3-22

2-oi

65*06 9-04 3-63 2-40 1-86

1-32

63*74 6-88 3'63 2-40 J-55

5— 6. 6— 7. 7— 8 . 8— 9 9—10.

1-83 1-68 1-55 1-46 l-43

1-65 1*59 1-46 1-37 1-35

1-52 1-47 1-35 1-27 1-25

1-43 1-38 1-27 1-19 1-17

1*37 1-29 1-19 1-12 1-10'

1-2 4 1-20 1-04 1-02

1-27 1-13 1-04 0-98 0-96

1-08 1-04 096 0-90 0-88

1-27 0-99 0-91 0-86 0-84

10—11. 11—12. 12—13. 13—14. 14—15 .

52-9 6 5-7 2 3-22 2-io 1-82 1-Ö8 0*90 0*83 0-78 0-77

1-64 1-66 1-79 1-92 1-97

1-44 1*54 1-65 1#76 1-80

1-3 9 1-67 1-76 1*95 2*00

1-29 1-45 1-62 179 1-83

1-26 1-50 1-74 1-98 2-08

1-16 1*38 1-60 1-82 1-86

1-14 1-42 1-70 1-98 2-03

1-04 1-30 1*66 1*82 1*86

1'08 1*84 1*66 1-98 2-03

0-98 1-22 1-52 1-82 1-86

0— 1, 1— 2 . 2— 3 3— 4 . 4— 5 .

49-58 8-3 8 3-93 2'59 2-15

45-72 7-73 3-60 2-31 1-93

47-87 7-23 3-41 2-24 1-78

44-01 6-6 5 2-98 1*96 1-56

46-2 2 6-15 3*41 2-24 1-48

42-36 5*63 298 1-96 1-26

44-63 5-13 3-41 2-24 1-48

40-77 4-69 2-98 1-96 1'26

43-09 4*96 3-41 2-24 1-48

39-23 4*51 2-98 1*96 1-26

5— 6. 6— 7 . 7— 8 . 8— 9 . 9—10.

1-81 1-44 1-35 1"27 1-25

1-62 1-32 1-24 1-17 1-15

1-50 1-24 1-16 1-09 1-07

1-31 112 1-05 0-99 0-97

1-24 1-07 0-94 1-07

1-0 6 0-95 0-89 0-84 0-97

1-24 0-92 0-8 6 0-81 1-07

1*06 0-80 0-7 5 0-70 0-97

1-24 0-80 0-75 0-70 1-07

10—11. 11—12. 12—13. 13—14. 14—15.

1-06 0-68 0*64 0-60 0-97

1-62 1*64 1-69 2-09 2-51

1-38 1-49 1-54 1'92 2-31

1-43 1-54 1-59 2-13 2*56

1*29 1-3 9 1-44 1-96 2-3 4

1-35 1-41 1-50 2-16 2-60

1-21 1-31 1-35 T98 2-38

1-27 1-46 1-50 216 2-60

1-13 1*81 1-35 1-98 2-38

1-19 1-46 1-50 2-16 2-60

1-05 1-31 1-35 1*98

Ålder år

min. M ä n

K

v

i

n

n

o

2-io 1-32

1-lt

2-io

r

l-oo

2-38

344 s a n n o l i k h e t e r i vissa å l d e r s å r . D e s s a s m ä r r e a n o m a l i e r h a d o c k fått k v a r s t å sås o m v a r a n d e b e t y d e l s e l ö s a i b e t r a k t a n d e av a n n a n o s ä k e r h e t vid ^ r a p o l a t i o n e r av d ö d l i g h e t s m å t t . F ö r d e v i k t i g a s t e a n t a g a n d e n s o m gjorts b e t r ä f f a n d e t i d s u t v e c k l i n g e n av d ö d l i g h e t s m å t t e n för de olika å l d e r s å r e n m e l l a n 0 o c h 15 ar r e d o göres i särskild bilaga.

.

D e för b e r ä k n i n g a r n a a n v ä n d a d ö d s s a n n o l i k h e t e r n a å t e r f i n n a s i f ö r e s t å e n d e

ta-

bell (sid. 343). III. Såsom

K v i n n o r s d ö d l i g h e t i å l d e r n 15 — 50 år.

utgångspunkt ha

använts

dödstalen

för

5-åriga å l d e r s g r u p p e r , d. v. s.

a n t a l d ö d a k v i n n o r i p r o m i l l e av m o t s v a r a n d e m e d e l f o l k m a n g d .

De

observerade

t a l e n för å r e n 1921—1931 ä r o : O b s e r v e r a d e d ö d s t a l (döda i p r o m i l l e av m e d e l f o l k m ä n g d e n ) för k v i n n o r i å l d e r n 10—50 å r u n d e r å r e n 1 9 2 1 - 1 9 3 1 . 1930

1-75

1-55

1-41

3-17 3-8 5 3-93 4-0 7 4-49 5-06

2-9 9 4-11 4" c o 4-07 4-16 5*47

6-58

7-oo

10—15

2-34

2-oi

1-7 2

1-98

1*98

1-70

1-80

1-88

15-20 20—25 25-30 30—35 35-40 40—50

3-43 4-4 2 460 4-7 6 5-19 5-87

3*52 4-41 4*48 4'7 9 5*43 6-17

3-05 3*84 4-06 4'16 4-59 5*51

3-51 4*41 4-16

45—50

6-6 8

7-59

6" 7 5

Ålder år

4-47 5-58

3-39 4-29 4-00 4'4 6 4-77 5'41

3-ii 4-07 4*15 4-16 4-46 5-27

3-01 4-13 4*54 4-67 4" 7 0 5-51

3-23 3-95 4*04 4-30 4-2 9 5"43

3-ir. 4*03 4-2 7 4-39 4-7 3 5 - 36

6-50

6-78

6-7 9

7*43

6-70

4-n

E f t e r u t j ä m n i n g m e d e l s t f o r m e l (1 e r h ö l l o s följande v ä r d e n av Ålder Ålder g (J o/oc år år 35 — 40 15—20 0*15 40 — 4 5 20—25 0*17 45—50 25—30 0*18 30—35

o: 0

(j o/oo) 0*25 0*20 0-33

0-21

D e u t l ä m n a d e v ä r d e n a , s o m i stort sett t o r d e v a r a a n t a g l i g a , h a v a a l t e r n a t i v t ö k a t s r e s p e k t i v e m i n s k a t s m e d a ; d e s s u t o m h a v a i n å g r a fall k o m p l e t t e r a n d e ant a g a n d e n gjorts (se b i l a g a n ) o c h n å g r a m i n d r e j u s t e r i n g a r v e r k s t ä l l t s . De a n vända dödstalen äro sammanställda här nedan: H y p o t e t i s k a d ö d s t a l (döda i p r o m i l l e av m e d e l f o l k m ä n g d e n ) för k v i n n o r i å l d e r n 15—50 å r u n d e r å r e n 1931—1955. 3 Ålder år

10 I

1931—1935

1936—1940

1941 — 1945

1946—1950

1951 — 1955

max.

min.

max.

min.

max.

mm.

max.

min.

max.

min.

15-20 20—25

3-13 4-17

2-83 3-73

2-96 392

2-66 3-5 8

2-80 3-77

2-50 3-43

2-80 3-63

2-50 3-29

2-so 350

2-io 0'16

25—30 30—35 35—40 40-45 45—50

4-18 4*30 4-62 5-29 7-06

382 3-88 4-17 4*89 6-40

4'06 4-14 4-45 5-0 2 6*95

3-70 3*72 4*00 4*6 2 6-29

3-94 3-9 9 4-2 9 4-7 G 6*83

3-58 3-57 3-83 4-3 6 6-17

3-83 3-9 9 4*29 4-51 6*72

3*4 7 3*57 3-83

37 2 3*97 4-2 9 4-51 6-61

3-36 3*5 7 3-53 4-:i 5-96

4-u 6-06

345 IV.

Fruktsamheten.

För beräkning av det antal barn som i framtiden kommer att födas dels av nu levande kvinnor, dels av dem som intill år 1955 hinna upp i prokreationsmöjlig ålder, ligger det närmast till hands att uppställa hypoteser rörande framtida äktenskapsfrekvens, inomäktenskaplig och utomäktenskaplig fruktsamhet. I betraktande av vanskligheten av hypoteser för vart och ett av dessa tre av varandra beroende element i befolkningsrörelsen har det ansetts enklare och lämpligare att uppställa hypoteser endast rörande den totala fruktsamheten, d. v. s. hela antalet levande födda barn i promille av medelfolkmängden kvinnor inom varje 5-årsperiod mellan 15—50 år. Lämpligheten härav bestyrkes av det faktum att relativa antalet utom äktenskapet, födda barn alltifrån vändpunkten år 1910 föga varierat, vilket framgår av nedanstående siffror: Antal utom äktenskapet födda barn i % av samtliga levande födda 15.45 14-55 i4-89 15.97 15*59 (preliminär siffra)

Ar

19H-1915 1916-1920 1921 — 1925 1926 — 1930 1931 — 1933

Mått på totalfruktsamheten under åren 1922—1931 återfinnas här nedan (sid 346 överst). Talen för åldern 15—20 år ha under åren 1922—1931 knappast undergått annat an rent tillfälliga förändringar, talen för åldern 50—55 år äro i betraktande av de motsvarande mycket små absoluta talen betydelselösa. Inom övriga åldersgrupper, vilkas fruktsamhetstal i övervägande grad avse den äktenskapliga fruktsamheten, ha dessa tal så gott som oavbrutet gått ner, frånsett en allmän mindre höjning år 1930; vidare kan man konstatera, att denna nedgång är procentuellt desto större, ju högre upp man kommer på åldersskalan. Det torde vara nödvändigt att räkna med att denna utveckling ej på länge skall avstanna, varför den iått göra sig gällande i en av de två alternativa hypoteser som uppställts. Totalfruktsamhetstalen för åren 1922—1931 ha utjämnats enligt formel (l), varigenom följande värden av a erhöllos: Ålder år 15 — 20 20 — 25 25 — 30 30 — 35

o (i °/o

Å1 Gr

0-56 1*66 2-08 1-84

? ar

o (i o/ , OOJ K1 '

35-40 40 — 45 45 — 50

1-88 0*91 0-14

I åldern 15—20 år har totalfruktsamheten under åren 1922—1931 ökats med i genomsnitt endast 0*04 promille, varför den i beräkningarna antagits vara konstant och lika med medelvärdet för nämnda tidsträcka, eller 17-33 promille. I fråga om fruktsamheten i övriga åldersgrupper upp till 50 år ha uppställts tvenne hypoteser. Enligt den ena antager fruktsamheten de ur formel (l) bestämda värdena t. o. m. år

346 Observerade totalfruktsamhetstal (antal levande födda barn på 1 000 av medelfolkmängden kvinnor) i 5-åriga åldersgrupper för åren 1922—1931. 3

1 Ålder år

12 K o l . 11 i % av k o l . 2.

15—20 20 25

18*16 97*7 2

17'12 93-42

16*33 89-7 5

17-oi 89-04

16*97 84*5 3

17*:<o 82*4 7

17-98 82*59

17-77 78-6 5

16-75 80-84

25—30 30—35 35—40 40—45 45—50

1 3 4 7 4 130*2 4 122-78 119-01 113-38 107-16 105-4 3 122-89 118-20 113-17 108-7 0 102-24 95*7 7 95*4 5 96*55 92-25 87-37 81-32 77*2 7 73*63 70-19 49-9 7 47-57 45-16 41*90 39-89 35-77 35-2 5 4*4 6 5-13 6-43 5-88 4*6 9 4'4 2 576 0*05 0-02 0*06 O-oi 0-02 0-02 0-03

99-86 88-50 64-91 32-06

101-97 90-7 3 68-7 8 32-92 3-96 3*7 6 O-oi 0-02

97-30 84*5 7 59-98 28-06

50—55

78-63

98-8 80-6 72-2 69*1 62*1 56-2 54*3

3*49 0-0 5

1955, enligt den andra t. o. m. år 1945 och är därefter konstant. Fruktsamheten i åldern 50—55 år försummas. För beräkningen använda värden ha här nedan sammanställts: Utjämnade totalfruktsamhetstal (antal levande födda barn på 1000 av medelfolkmängden kvinnor) i 5-åriga åldersgrupper för åren 1931—1955. 2

1931-1935

Ålder år

1936—1940

|

1941 — 1945

1951—1955

1946—1950

max.

min.

max.

min.

max.

min.

max.

min.

max.

min.

20 25

17-33 73-4 6

17-33 73-46

17*33 65-82

17-33 65-32

17-33 58-07

17-33 58-0 7

17*33 58-0 7

17-33 5164

17-33 58-0 7

17-33 45-91

25 30 30 35 35 40 4 0 45 45_50

88*6 3 77-38 55-18 2578 3-08

88-6 3 77-88 55-18 25-78 3-os

73-68 62*85 42-9 0 18-98 2-21

73-68 62-85 42-90 18-98 2-2 1

61-26 51-05 33-34 13-97 1-59

61-20 51-06 33-34 1397 1-59

61*26 51-05 33*34 13-97 1*59

59-0 3 41-47 25-91 10-28 1-14

61-26 51-06 33-34 13-97 1-59

42-34 33-68 20*14 7*6 7 0*82

15 20

V.

Antalet födda barn och antalet barn i skolåldern.

Med hjälp av utjämnade dödssannolikheter har det nuvarande beståndet av barn under 15 år framskrivits till gränsen 15 år på åldersskalan och år 1955 på tidsskalan. Antalet flickor framskrivas ytterligare och sammanslås med beståndet av kvinnor i vederbörande 5-årsgrupper, vilka i sin tur framskrivas med hjälp av utjämnade dödstal. Dessa beräkningar ha utförts enligt tvenne i det föregående omnämnda alternativ beträffande dödligheten. Därefter beräknades med hjälp av utjämnade totalfruktsamhetstal antalet födda gossar och flickor, vilka successivt framskrivas till ovannämnda gränsen. Vid sistnämnda beräkningar kombinerades alternativen beträffande dödlighet och fruktsamhet på det sätt att maximi- och minimiantal barn erhölls. Vid beräkningarna antages medelfolkmängden i åldern 0—1 år vara 97*53 procent av vederbörande årskurs samt antalet födda gossar 51'38 procent av densamma; dessa procenttal äro medeltal för åren 1922—1931. Givetvis ha för åren 1931 1933 använts tillgängliga, visserligen delvis preliminära uppgifter om antalet födda barn.

347 B e r ä k n a t a n t a l födda b a r n .

Medeltal p e r k a l e n d e r å r .

Ar 1931—1935 1936—1940 1941 — 1945 1946—1950 1951 — 1955

Beräknad

max. 87 5 9 4 72 8 7 2 60 967 58 450 5 4 189

medelfolkmängd

av b a r n i å l d e r n 0 - 1 5 å r .

« Ålder år

0— 1 1— 2 2— 3 3— 4 4— 5 5— 6 6— 7 7— 8 8— 9 9—10 10—11 11—12 12—13 13—14 14—15

1931 — 1935

85 440 84 203 85 452 87 059 88 712

85 422 83 837 85 036 86 606 88 230

1936—1940

71072 71730 73 664 75 649 78 595

min. 87 5 7 6 72 6 8 6 60 583 48 463 37 4 7 4

Medeltal p e r k a l e n d e r å r .

I

1941—1945

1946-1950

70 891 71152 73 045 75 024 77 963

1951 — 1955

59 462 59 086 57 006 47 266 52 851 36 549 60 425 59 68 56 273 48 195 52 556 37 539 62 354 61582 56 528 50 246 53 138 39 401 64 393 63 607 56 836 52 358 53 800 41346 66 426 65 630 57 131 54 471 54 468 43 314 90 602 90 097 81962 81311 68 398 67 654 57 373 56 506 55 103 45 253 92 558 92 030 83 327 82 663 70 861 70115 59 753 58 879 55 656 47 546 95 499 94 945 84 509 83 835 73 232 72 487 61992 61118 56161 49 826 98 044 97 468 86 832 86 132 75 364 74 630 64 164 63 290 56 603 52 061 102 017 101413 88 276 87 556 78 385 77 655 66 271 65 397 56 973 54 245 106 408 105 775 90 216 89 472 81793 81049 68 262 67 448 57 238 56 304 109 014 108 343 92 340 91 569 83 170 82 414 70 726 69 908 59 617 58 676 112 480 111755 95 214 94 406 84 342 83 573 73 075 72 254 61 830 60 886 113 035 112 295 97 950 97 104 86 633 85 831 75 169 74 354 63 959 63 009 113 289 112 533 101272 100 380 88 003 87 173 78 106 77 286 65 986 65 030

B e r ä k n a t a n t a l födda b a r n , m e d e l t a l p e r å r . = maximum = minimum 1000tal

90 RO 70 <S0 s

n

40 30 7(1

1931—35

i936-40

1941—45

1946-50

1951-55

348 Resultaten av dessa beräkningar äro sammanställda i förestående tabeller och diagram (sid. 347). Den jämförelsevis obetydliga differensen mellan maximi- och minimisiffrorna beror givetvis, vad åren 1931—1935 angår, på att för åren 1931—1933 konstanta, observerade tal använts, och beträffande åren 1936—1945 på att olikheter mellan alternativa hypoteser fått göras gällande endast beträffande dödligheten. Fr. o. m. år 1946 tillkomma dessutom växlingar mellan tvenne alternativ rörande fruktsamheten, vilka växlingar intill år 1955 hinna inverka företrädesvis på åldersåren före den egentliga skolåldern. Det återstår slutligen att beräkna antalet barn inom den egentliga skolåldern, börjande med det år under vilket 7 åldersår uppnås och slutande med det år under vilket 14 år fyllas, samt det antal av barn i nyssnämnda ålder som kommer att tillhöra folkskolan. Förstnämnda antal sammanfaller i det närmaste med antalet barn i åldern 7—14 år, utökat med halva antalet barn i åldern 6—7 år och i åldern 14—15 år. För åren 1922—1931 voro de båda barnantalen följande.

A r

1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 Medeltal 1922 — 1931 1921—1925 1926—1930

Antal barn undervisade i folkskolor och mindre folkskolor

S:a barn i skol- % i folkskolan åldern enligt folk- undervisade barn skolestatistiken

693 815 688 177 673 333 669 429 654 139 650 229 654 554 666 288 663 643 662 870

920 803 909 139 892 592 880 663 866 276 876 062 877 881 872 691 866 927 860 486

75'3 75-7 75-4 76-0 75-6 74-2 74-6 76-3 76-6 77-0

667 648 684 365 657 771

882 352 906 658 871 967

75-6 7 75'5 75-4

Procenten i folkskolan undervisade barn är anmärkningsvärt litet växlande, om än under de senare åren i stigande, allteftersom 1927 års skolreform hunnit verka. Antager man att av barnen i skolålder 78 procent komme att tillhöra folkskolan under åren 1931—1935, och sedan 80 procent erhållas nedanstående siffror. Beräknat antal barn i skolåldern under åren 1931—1955. Medeltal per år.

År 1931—1935 1936—1940 1941 — 1945 1946 — 1950 1951—1955

Antal max. 839 400 727 600 642 400 548 600 473 200

barn mm.

834 300 721 600 636 300 541 900 451 300

349 Beräknat antal barn i folkskolan under åren 1331—1955. Medeltal per år. År

Antal max.

1931 — 1935 1936—1940 1941 — 1945 1946—1950 1951 — 1955

6 54 7 0 0

582 i00 513 900 438 900 378 600

Omräknas dessa frekvenssiffror erhålles följande tabell. År

1931 — 1935

1936-1940 1941 — 1945 1946—1950 19ol —1955

barn min. 650700

577 300 509 000 433 500 361 000

till indextal med åren 1931—1935 som bastid Antal barn i folkskolan i °/oo av motsvarande antal åren 1931—1935 max. min. 10 0 0 t 000 889

s87

555 Minskningen av medelantalet barn per 5-årsperiod blir således ungefär lika stor i båda alternativen. Såsom samstämmande resultat erhålles att under gjorda förutsättningar om dödligheten och totalfruktsamhetens tidsutveckling antalet barn i folkskolan 20 år härefter kommer att utgöra endast mellan 50 och 60 procent av nuvarande antal. Uppsala den 27 juli 1934. F. J.

Linders.

Bilaga till P . M. av den 27 juli 1934. A. Beräkning av dödssannolikheten för varje åldersår mellan 0 och 15 år. Dödssannolikheten för åldersåret x/x + 1 har som vanligt definierats såsom kvoten mellan antalet i åldersåret avlidna och antalet i samma åldersår inträdda. I tabellerna ha dödssannolikheterna multiplicerats med 1000. I denna bilaga betecknas med q x en dödssannolikhet utan angivande av kön, med q x ( m > en dödssannolikhet för män och med q.x(k> en dödssannolikhet för kvinnor. För varje åldersår angives i hypotes I en övre gräns för dödssannolikheten för män, i hypotes II en undre gräns. Motsvarande gränser för kvinnor angivas i respektive hypotes III och hypotes IV. De enligt formel (l) sid. 339 extrapolerade dödssannolikheterna för varje åldersår mellan 0 och 15 år och för varje kalenderår mellan 1932 och 1955 benämnas i det följande trendvärden. Medelkvadratiska avvikelsen, a, mellan å ena sidan observerade värden för tidigare år och å andra sidan motsvarande enligt formel (l) utjämnade värden är definierad i (2) sid. 341. I det följande angivas icke alla hypoteser som försöksvis uppställts, utan huvudsakligen dem som kommit till användning vid beräkningarna.

350 Åldern O—1 år. Trendvärdena ökades med O (hyp. I och III) och minskades med a (hyp. II och IV). Då hyp. I och II ej mycket skilde sig från varandra, ändrades hyp. II på följande sätt. (k)

Observerade värden av kvoten -^7—. under 1 O-årsperioder mellan år 1881 och (ni) ^O

år 1910 och under 5-årsperioder mellan år 1911 och år 1930 utjämnades, varefter extrapolerade värden för 5-årsperioder 1931 och 1955 uträknades. Med hjälp av de extrapolerade procenttalen och av dödssannolikheter för kvinnor enligt hyp. IV beräknades dödssannolikheter för män enligt hyp. II. Åldern

1—2 år.

Då utjämningen av dödssannolikheterna enligt olika metoder gåvo otillfredsställande eller orimliga resultat, beräknades kvoterna

- enligt erfarenheten under 10Qo

eller 5-årsperioder mellan år 1881 och år 1915 samt mellan åren 1921 och 1930. Dessa tal utlämnades och extrapolerades fram till år 1950, varemot - 1 under åren M0

1951 — 1955 antogs

vara

oförändrat från föregående 5-årsperiod.

qt Kvoterna —

multiplicerades sedan med ovan angivna dödssannolikheter q 0 . Åldern 2—3 år. Trendvärdena själva användes i hyp. II och IV samt ökades med o i hyp. I och III. Då slutsiffrorna på detta sätt torde bli för låga, ha dödssannolikheterna antagits vara konstanta fr. o. m. 5-årsperioden 1941—1945. Åldern 3—4 år. Trendvärdena gåvo för låga slutresultat, vartill kom att de fr. o. m. år 1936 blevo högre för kvinnor än för män, vilket strider mot all erfarenhet. För män användes trendvärdena i hyp. II och, utökade med o, i h y p . I; dödssannolikheterna antogos vidare vara konstanta fr. o. m. 5-årsperioden 1 9 3 6 - 1 9 4 0 . Dödssannolikheter för kvinnor beräknades ur q3(k> = 0*935 * q 3 < m) . Nämnda q (k) f ö r faktor utgör medeltalet av observerade värden av —^-5-7 5-årspenoder mellan 1911 och 1930. Åldern 4—5 år. Dödssannolikheter enligt hyp. I och II beräknades på samma sätt som för åldern 3—4 år; dock antogos de vara konstanta fr. o. m. 5-årsperioden 1941—1945. Dödssannolikheterna enligt h y p . III, respektive IV beräknades ur qi(k> = 0*958 q4(m>. q (k) Nämnda faktor utgör medeltalet av observerade värden av — ^ för 5-årspenoder mellan 1911 och 1930. Åldern 5—6 år. Då trendvärdena

blevo

<h osannolika, beräknades kvoterna —.

I medeltal for

} q- (m) <IÖ( 5-årsperioder mellan år 1911 och år 1930 blev _ ^ — = 0'819 o c h - ^ = 0*840,

q^

vilka tal multiplicerades med vederbörande dödssannolikheter q 4 .

"4

351 Åldern 6—7 år. Trendvärdena användes för hyp. I och III samt. minskade med a, för hvD och IV. Åldern

II

7—8 år.

Trendvärdena gåvo ett mindre antagligt slutresultat, varför kvoterna 5l beräknades.

I medeltal för 5-årsperioder mellan år 1911 och år 1930 blev ? L ? = O-QOI

fc <l7

CT (m)

(k)

och

„~(k) = °' 9 3 8 > heter q 6 . Åldern 8—9 år. Trendvärdena

Vllka

tal

syntes vara

multiplicerades

mindre

med

vederbörande

-,wA

dödssannolik-

sannolika, varför kvoterna 5^ uträknades.

För 10- eller 5-årsperioder bli talen alltför växlande för att en'interpolation skulle vara lämplig, men visa dock en tydlig vändpunkt under 5-årsperioden 1921-1925.

I genomsnitt för åren 1 9 2 1 - 1 9 3 0 blev 5 ^ = 0*9 3 6 och ^ q7(m) q7(k)~ = 0*945, vilka tal multiplicerades med vederbörande dödssannolikheter q.. Åldern

9—10 år.

Trendvärdena för kvinnorna äro antagliga, om än något höga, men för män alltför höga. För båda könen har med stöd av erfarenheter från årtiondet 1921—1930 q9 kvoten — antagits vara 0*9 8 2, vilket tal multiplicerats med dödssannolikheterna q 8 . Åldern 10—11

år.

Trendvärdena äro antagliga men fr. o. m. år 1939 bli de högre för kvinnorna an för männen (vilket i och för sig icke torde vara orimligt; åren 1926—1930 inträffar detta vid 11 års ålder. Trendvärdena användas för hyp. II och IV samt utökade med a, för hyp. I och III. Åldern

11—12 år.

Trendvärdena gåvo för låga slutsiffror, varför kvoterna ^ beräknats. I genomk .qio. snitt för åren 1 9 2 1 - 1 9 3 0 blev 3 u J j L = 0 * 9 9 l och ^ = 1 * 0 8 0 . Dessa tal ha W ; qio( } multiplicerats med dödssannolikheterna q 10 , dock har antagits att q „ äro konstanta fr. o. m. 5-årsperioden 1941 — 1945. Åldern

12—13

år.

Trendvärdena gåvo för låga slutsiffror. Då rationella hållpunkter för beräkning av dödssannolikheten för denna ålder, inom vilken eller i vars närhet dödsrisken når sitt minimum, saknas, ha efter flera försök dödssannolikheterna satts i relation till motsvarande tal för åldern 10 —11 år. I medeltal för åren 1921 q12(m) q O) — 1930 blev - — ^ = 0-9 6 9 och ^ = 1 - 1 1 3 . Dessa tal ha multiplicerats med vederbörande dödssannolikheter q 10 ; dock h a r antagits att q., äro konstanta fr. o. m. 5-årsperioden 1941 — 1945.

352 Åldern 13—14 år. Männens trendvärden användas för hyp. II samt, utökade med ff, för hyp. I. q (k) För kvinnor bli trendvärdena orimligt små, varför kvoten ( m ) beräknats. I 4l8

medeltal för åren 1921—1930 utgör denna kvot 1*090, vilket tal multiplicerats med motsvarande dödssannolikheter q 1 3 ( m ; . Åldern

14—15 år.

Trendvärdena äro osannolika, varför kvoterna — beräknats. I genomsnitt för ^13

n

(m)

q

åren 1921 — 1930 blev ^ - r =

(k)

1*024 och ^ - , = 1*202, vilka tal multiplicerats

qi3(m)

qi3w

med vederbörande dödssannolikheter q 13 .

B.

Beräkning

av

dödstal för

5-åriga åldersgrupper 15 och 50 år.

av kvinnor

mellan

Med dödstalet D x / x + 5 för åldersgruppen x/x + 5 år förstås kvoten mellan antalet döda inom åldersgruppen och medelfolkmängden kvinnor inom samma grupp. I tabellerna hava dödstalen omräknats i promille. Dödstalen för åren 1922—1931 ha utjämnats medelst formel (l) sid. 339. För de dödstal, som med stöd av utjämningen extrapolerats, ha en övre gräns, betecknad maximum, och en nedre gräns, betecknad minimum, angivits. Åldern 15—20 år. Trendvärdena äro sannolikt något för låga, men ej orimliga. För maximum hava trendvärdena ökats, för minimum minskats med o, varjämte dödstalen enligt båda alternativen antagits vara konstanta fr. o. m. 5-årsperioden 1941—1945. Åldern 20—25 år. Trendvärdena äro sannolikt något för höga. ökats, för minimum minskats med o.

För maximum ha trendvärdena

Åldern 25—30 år. Samma beräkningssätt som för åldern 20—25 år har använts. Åldern 30—35 år. Samma beräkningssätt som för åldern 15—20 år har använts. Åldern 35—40 år. Trendvärdena bli för låga. beräknades kvoten

^ ~

40 Efter försök med flera olika utjämningsmetoder

enligt äldre erfarenhet.

I medeltal för åren 1 9 2 1 -

30—35

1930 utgjorde cerats.

denna kvot

1*0 7 4, med vilket tal dödstalen D 3 0 _ 3 5 år multipli-

353 Åldern

40—45 år.

Trendvärdena bli möjligen för låga. För maximum ha trendvärdena ökats, för minimum minskats med o, varjämte dödstalen enligt båda alternativen antagits vara konstanta fr. o. m. åren 1946—1950. Åldern

45—50 år.

Trendvärdena bli möjligen något för höga; dock spela dödlighetsförhållandena inom denna åldersgrupp en underordnad roll, när som här är fallet dödstalen ingå i beräkningen av antalet barnaföderskor, vilket inom denna grupp är obetydligt. Samma beräkningssätt som för åldern 20—25 år har använts. Uppsala den 27 juli 1934. F. J.

2;> — 3 52240.

Linders.

354 Bilaga H.

P. M. angående antalet småskollärare, manliga folkskollärare och kvinnliga folkskollärare t. o. m. vårterminen 1955. Inledning. Då de på olika hypoteser rörande framtida dödlighet och totalfruktsamhet grundade beräkningarna av antalet barn i skolåldern fram till år 1955 givit resultat som relativt litet skilja sig från varandra har i efterföljande kalkyler använts aritmetiska mediet av barnantalet enligt de olika alternativen. Utgångspunkten för beräkningarna har således varit nedanstående tabell. o Ar

1931—1935 1936—1940 1941-1945 1946—1950 1951 — 1955

Antal barn i skolåldern Medeltal per år

836 800 724 600 639 300 545 200 462 200

Under åren 1931—1935 antagas 78 procent av antalet barn i skolåldern bliva undervisade i folkskolan, under åren 1936—1955 80 procent. Antal barn underÅr visade i folkskolan Indextal Medeltal per år 1931 — 1935 652 700 1000 1936—1940 579 700 888 1941—1945 511 500 784 1946—1950 436 200 668 1951 — 1955 369 800 • 567 Av hela antalet barn undervisade i folkskolan tillhörde nedanstående procent småskolestadiet (enligt uppgifter från skolöverstyrelsens statistiska avdelning). I % barn tillhörande ? % barn tillhörande småskolestadiet småskolestadiet 1921 33*7 1928 34*6 1922 33*3 1929 36*1 1923 33*4 1930 34-5 1924 32-9 1921 — 1930 33-7 1925 32*9 1921—1927 33'1 1926 33-0 1928—1930 35'1 1927 32-7 För åren 1931—1955 antages att 35 procent av i folkskolan undervisade barn tillhöra småskolestadiet och undervisas av småskollärare samt att återstoden undervisas av folkskollärare. Beträffande proportionen mellan manliga och kvinnliga folkskollärare erhålles enligt 1932 års statistik och folkskolinspektörernas uppskattningar följande siff-

355 ror. Dessa och vissa andra i det följande anförda siffror äro hämtade ur Göranssons för de sakkunnigas räkning gjorda utredning. Ar

1932 Manliga folkskollärare

Kvinnliga folkskollärare

Summa

Manliga folkskollärare i % av totalantalet

8 981 8 983 8 811 8 696

6 943 6 945 6 811 6 722

15 924 15 928 15 622 15 418

56*4 56*4 56'4 56*4

1935 1938

-

1941 Fördelas de av folkskollärare undervisade barnen så att 56*4 procent antagas undervisade av manliga och 43*6 av kvinnliga folkskollärare erhålles nedanstående siffror. av småskollärare

Ar

1931 — 1935 1936—1940 1941—1945 1946—1950 1951—1955

Antal barn (medeltal per år) undervisade av av manliga folk- kvinnliga folkSumma skollärare skollärare

228 400 202 900 179 000 152 700 129 400

239 300 212 500 187 500 159 900 135 600

185 000 164 300 145 000 123 600 104 800

652 700 579 700 511500 436 200 369 800

För beräkning av avgången hos olika kategorier av lärare har antagits att åldersfördelningen varit densamma, som gäller år 1943 (enligt Göransson). Med användande av Göranssons dekrementtabell har erhållits följande tabell. Antal lärare, %, kvarstående i tjänst vid mitten av vidstående antal år Småskolla™™

Ar

idldl c

1 1 000 2 961 3 920 4 879 5 837 6 797 7 ........ 756 8 716

Manli

a

S folkskol-

Kvinnliga folkskol-

•...

-m

lärare

lärare

1 000 974 947 919 891 860 830 799

1 000 970 939 909 879 851 821 791

Antal lärare, %, kvarstående i tjänst vid mitten av vidstående antal år Manliga Kvinnliga Småskolfolkskolfolkskollärare lärare lärare

X

9 10

677 637

767 735

762 731

11 12 13 14 15........

599 563 527 491 458

701 667 632 597 561

698 663 628 593 557

Antalet småskollärare. Det antal barn, som enligt ovanstående antaganden kommer att undervisas av småskollärare, utgör enligt tabellen här ovan.

Ar

Antal barn undervisade av småskollärare Medeltal per år

1931—1935 1936—1940 1941—1945

228 400 202 900 179 000

År

Antal barn undervisade av småskollärare Medeltal per år

1946—1950 1951 — 1955

152 700 129 400

356 Då medelantalet småskollärare per år enligt Göransson utgör 13 440 under åren 1932—1935, 12 348 under åren 1936—1940 samt därefter 12 131, skulle under antagande av ovanstående siffror för barnantalet på varje småskollärare komma följande antal barn: o Ar

Antal barn per lärare

?

Antal barn per lärare

1932—1935 1936—1940 1941 — 1945

17-0 16'4 14*8

1946—1950 1951—1955

12*6 10*7

Om antalet barn per småskollärare antages utgöra lägst 15, högst 20, erhålles nedanstående gränser för lärarantalet. Antal småskollärare Medeltal per år „. . Enligt Maximum Minimum GöransSOn

Ar

1931__1935 1936—1940 1941—1945 1916-1950 1951—1955

15 227 13 527 11933 10 180 8 627

11420 10 145 8 950 7 635 6 470

13 440 (avser åren 1932 —1935) 12 348 12 131 12 131 12 131

För åren 1932—1940 faller det av Göransson beräknade antalet småskollärare inom ovan angivna gränser, därefter ovanför maximum. Om Göranssons siffror antagas gälla t. o. m. år 1941, kan antalet småskollärare under olika kalenderår fram till år 1955 beräknas utgöra. Antal småskollärare Kvarstående oav Ar Maximum Minimum 1941 års bestånd 1941 12 131 12 131 12 131 1942 12 077 8 460 11656 1943 12 023 8 223 11166 1944 11857 8 036 10 665 1945 11557 7 900 10 159

Medeltal:

1946 1947 1948 1949 1950

11001 10 578 10 084 9 773 9 463

7811 7 723 7 635 7 547 7 459

9666 9 167 8 683 8 207 7 726

1951 1952 1953 1954 1955

9 248 8938 8627 8 316 8 006

7 132 6 758 6 430 6 099 5 931

7 270 6 826 6 390 5 959 5 551

1941-1945 1946—1950 1951—1955

11933 10 180 8 627

8 950 7 635 6 470

11155 8 690 6 399

Under antagande att behovet av småskollärare angives av ovanstående maximisiffror samt att år 1941 varken överskott eller brist förefinnes, behöver följande antal lärare utexamineras.

357 Ar 1942 1943 1944 1945

Antal utexaminerade 421 464 360 274

1946 1947 1948 1949 1950

0 102 42 215 225

Antal utexa minerade 297 199 192 192 167

År 1951 1952 1953 1954 1955 Medeltal: 1 9 4 2 - -1945 1 9 4 6 - -1950 1 9 5 1 - -1955....

380 117 209

Med utgångspunkt från minimi siffrorna täckes behovet av småskollärare genom 1941 års bestånd t. o. m. år 1952. Det erforderliga antalet nya lärare utgör år 1953 40, år 1954 102 och år 1955 245.

Antal manliga folkskollärare. Antalet av manliga folkskollärare undervisade barn utgör, såsom förut angivits, följande. Antal barn underAntal barn undervisade av manliga visade av manliga Ar folkskollärare Ar folkskollärare Medeltal per år Medeltal per år 1931 — 1935 239 300 1946—1950 159 900 1936—1940 212 500 1951 — 1955 135 600 1941—1945 187 500 Då medelantalet manliga folkskollärare per år enligt Göransson utgör 9 015 under åren 1932—1935, 8 818 under åren 1936—1940 samt därefter 8 696, blir antalet barn per lärare följande. {Y

1932 — 1935 1936—1940 1941—1945

A

ntal barn per lärare

°

Antal barn per lärare

26*5 24-1 21-6

1946—1950 1951 — 1955

18-4 15-6

Om antalet barn per lärare antages utgöra lägst 20, högst 28, erhålles följande gränser. Antal manliga folklskolärare Medeltal per år Ar Maximum Minimum „.. E n l l g t Ooransson 1931 — 1935 11965 8 547 9 015 (avser åren 1932—1935) 1936—1940 10 626 7 590 8 818 1941 — 1945 9 377 6 697 8 696 1946—1950 7 995 5 711 8 696 1951 — 1955 6 779 4 843 8 696 T. o. m. år 1945 ligger det ur Göranssons siffror beräknade medeltalet mellan ovanstående gränser, men därefter ovanför maximum. Om Göranssons siffror antages gälla t. o. m. år 1946, kan antalet manliga folkskollärare under kalenderåren 1946—1955 beräknas utgöra följande.

358 Medeltal:

År

Antal manliga folkskollärare Maximum

Kvarstående av 1946 års bestånd

1946 1947 1948 1949

8 696 8 254 7 969 7 664

1950 Z ' . ' . Z ' . Z

7 390

8 696 8 472 8 236 7 994 7 744

1951 1952 1953 1954 1955

7 143 6 930 6 748 6 597 6 476

7 480 7 215 6 948 6 673 6 390

1946—1950 1951—1955

7 995 6 779

8 228 6 941

•

Härav följer att 1946 års bestånd är i det närmaste (t. o. m. år 1954) tillräckligt för fyllandet av det antagna maximalbehovet av lärare. Kvinnliga folkskollärare. Antalet av kvinnliga folkskollärare undervisade barn utgör enligt sid. 355. År

Antal barn undervisade av kvinnliga folkskollärare Medeltal per år

1931 — 1935 1936-1940 1941—1945

185 000 164 300 145000

År

Antal barn undervisade av kvinnliga folkskollärare Medeltal per år

1946—1950 1951—1955

123 600 104 800

p

Då medelantalet kvinnliga folkskollärare per år enligt Göransson utgör 6 869 under åren 1932—1935, 6 816 under åren 1936—1940 samt därefter 6 722, blir antalet barn per kvinnlig folkskollärare följande (på grund av de gjorda antagandena i det närmaste sammanfallande med motsvarande tal för manliga lärare). A , Antal barn per » ^ a l barn per År lärare lärare

1932-1935 1936_1940 1941-1945

26*9 24*1 21*6

1946-1950 1951—1955

18"4 15*6

Om liksom i fråga om manliga folkskollärare antalet barn per kvinnliga folkskollärare antages utgöra lägst 20, högst 28, erhållas nedanstående gränser.

År

1931_1935 1936 — 1940 1941 — 1945 1946 — 1950 1951-1955

Antal kvinnliga folkskollärare Medeltal per år „. . Enligt Maximum Minimum Göransson

9 250 8 214 7 248 6 180 5 241

6 607 5 867 5 178 4 414 3 743

6 969 (avser åren 1932—1935) 6 816 6 722 6 722 6 722

359 T. o. m. å r 1945 ligger det u r Göranssons siffror beräknade medeltalet mellan maximum och minimum. Om förstnämnda siffror antagas gälla t. o. m. år 1946 kan antalet kvinnliga folkskollärare under kalenderåren 1946—1955 antagas vara.' „ Antal kvinnliga „ .. , Ar folkskollärare 1Kn!f!tåe"de.av, 1 9 4 6 a r s be Maximum stand 1946 6 722 6 722 1947 6 409 6 523 1948 6 150 6 313 1949 5 915 6 109 1950 5 703 5 912 1951 5 521 5 720 1952 5 357 5 518 1953 5 217 5 319 1954 5 101 5 123 1955 5 008 4 912 Medeltal:

1946—1950 1951—1955

6 180 5 241

6 316 5 318

Liksom i fråga om manliga folkskollärare gäller att 1946 års bestånd i det närmaste (t. o. m. år 1954) är tillräckligt för fyllande av maximalbehovet av lärare. Stockholm den 20 augusti 1934. F. J.

Linders.

360 Bilaga 1. Tabeller angående antalet småskollärare under åren 1937—1955 samt antalet manliga och kvinnliga folkskollärare under åren 1939—1955. L i k s o m i m i n P . M. av d e n 20 a u g u s t i 1934 h a r j a g u t g å t t f r å n n e d a n s t å e n d e a n t a g a n d e o m m e d e l a n t a l e t b a r n i s k o l å l d e r n u n d e r 5 - å r s p e r i o d e r u n d e r å r e n 1931 o c h 1955 s a m t v i d a r e a n t a g i t a t t av d e s s a b a r n u n d e r å r e n 1 9 3 1 — 1 9 3 5 78 p r o c e n t u n d e r v i s a s i f o l k s k o l a n o c h u n d e r å r e n 1936—1955 80 p r o c e n t . T a b e l l 1. Antal barn Antal b a r n undervisade i skoli folkskolan åldern

A r

836 800 724 600 639 300 545 200 462 200

1931—1935 1936—1940 1941—1945 1946-1950 1951—1955

652 700 579 700 511400 436 200 369 800

G e n o m e n k o m b i n e r a d a n a l y t i s k o c h grafisk u t j ä m n i n g k a n m o t s v a r a n d e b a r n för v a r j e k a l e n d e r å r fr. o. m . å r 1936 b e r ä k n a s u t g ö r a :

antal

T a b e l l 2. Antal barn Antal barn undervisade i skoli folkskolan åldern 1931 1932 1933 1934

864 000 858 300 848 200 820 300

673 900 669 500 661 600 639 800

1935 1936 1937 1938 1939

793 200 765 800 743 800 722 900 704 400

618 700 612 700 595 100 578 300 563 500

1940 1941 1942

686 000 672 700 657 500

548 800 538 100 526 000

A r

Antal barn Antal barn undervisade i skoli folkskolan åldern

1943 1944

640 600 622 100

512 500 497 700

1945 1946 1947 1948 1949

603 700 581 600 562 700 544 300 527 200

482 900 465 300 450 200 435 400 421 800

1950 1951 1952 1953 1954

510 400 494 100 477 800 461 900 446 200

408 300 395 300 382 300 369 500 357 000

430 800

344 700

V i d a r e a n t a g e s att V» a v i f o l k s k o l a n u n d e r v i s a d e b a r n u n d e r v i s a s av s m å s k o l l ä r a r e s a m t , l i k s o m i n ä m n d a P . M., a t t av å t e r s t o d e n 56*4 p r o c e n t u n d e r v i s a s av m a n l i g a o c h 43*6 p r o c e n t a v k v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e . P r o p o r t i o n e n m e l l a n de 6 l ä r a r k a t e g o r i e r n a b l i r således 0-3333 : 0-3760 : 0'2907. Med stöd a v dessa a n t a g a n d e n e r h å l l a s f ö l j a n d e siffror för a n t a l e t av olika slag av l ä r a r e u n d e r v i s a d e b a r n .

361 Tabell 3. Antal barn undervisade av småskollärare

manliga folkskollärare

kvinnliga folkskollärare

Summa

1931 1932 1933 1934 1935

224 600 223 200 220 500 213 200 206 200

253 400 251 700 248 800 240 600 232 600

195 900 194 600 192 300 186 000 179 900

673 900 669 500 661 600 639 800 618 700

1936 1937 1938

204 200 198 300 192 800 187 800

230 400 223 800 217 400 211 900

178 100 173 000 168 100 163 800

612 700 595 100 578 300 563 500

1940 1941 1942 1943 1944

182 900 179 400 175 300 170 800 165 900

206 400 202 300 197 800 192 700 187 100

159 500 156 400 152 900 149 000 144 700

548 800 538 100 526 000 512 500 497 700

1945 1946 1947 1948 1949

160 900 155 100 150 000 145 100 140 600

181 600 174 900 169 300 163 700 158 600

140 400 135 300 130 900 126 600 122 600

482 900 465 300 450 200 435 400 421 800

1950 1951 1952 1953 1954

136 100 131 800 127 400 123 200 119 000

153 500 148 600 143 800 138 900 134 200

118 700 114 900 111 100 107 400 103 800

408 300 395 300 382 300 369 500 357 000

114 900

129 600

100 200

344 700

Å r

Det bör givetvis framhållas att ovanstående årssiffror äro mera osäkra än i det föregående anförda 5-årsmedeltal. Med stöd av ovanstående årssiffror samt under antagande att antalet barn per lärare utgör i småskolan alternativt 20, 17 och 15 samt i folkskolan alternativt 26, 20 och 17 erhållas följande tabeller 4 och 5 över behövliga antalet lärare. Tabell 4.

År

Antal småskollärare om antalet barn per lärare = 20

= 17

= 15

1937 1938 1939

9 915 9 640 9 390

11665 11 341 11047

13 220 12 853 12 520

1940 1941 1942 1943 1944

9 145 8 970 8 765 8 540 8 295

10 759 10 553 10 312 10 047 9 759

12193 11960 11687 11387 11060

1945 1946

8 045 7 755

9 465 9 124

10 727 10 340

År

Antal småskollärare om antalet barn per lärare = 20

= 17

= 15

1947 1948 1949

7 500 7 255 7 030

8 824 8 535 8 271

10 000 9 673 9 373

1950 1951 1952 1954

6 805 6 590 6 370 6160 5 950

8 006 7 753 7 494 7 247 7 000

9 073 8 787 8 493 8 213 7 933

5 745

6 759

7 660

362 T a b e l l 5. Antal manliga folkskollärare Antal kvinnliga folkskollärare om antalet barn per lärare om antalet barn per lärare = 26

=20

= 26

=20

=17

8 150

10 595

12 465

6 300

9 635

1940 1941 1942 1943 1944

7 938 7 781 7 608 7 412 7196

10 320 10115 9 890 9 635 9 355

12 141 11900 11635 11335 11006

6 135 6 015 5 881 5 731 5 565

7 975 7 820 7 645 7 450 7 235

9 382 9 200 8 994 8 765 8 512

1945 1946 1947 1948 1949

6 985 6 727 6 512 6 296 6 100

9 080 8 745 8 465 8185 7 930

10 682 10 288 9 959 9 629 9 329

5 400 5 204 5 035 4 869 4 715

7 020 6 765 6 545 6 330 6 130

8 259 7 959 7 700 7 447 7 212

1950 1951 1952 1953 1954

5 904 5 715 5 531 5 342 5 162

7 675 7 430 7 190 6 945 6 710

9 029 8 741 8 459 8 171 7 894

4 565 4 419 4 273 4 131 3 992

5 935 5 745 5 555 5 370 5190

6 982 6 759 6 535 6 318 6 106

4 985

6 480

7 624

3 854

5 010

5 894

T a b e l l 6.

Ålder år

21 Åldersfördelning enligt Göransson.

SmåskolFolkskollärare vid lärare vid slutet av vårterminen slutet av 1938 vårterminen 1936 Manliga Kvinnliga 29 35 68 87

2 17 37 57

3 41 85 108

98 129 148 179 200

69 84 110 126 152

116 127 138 154 140

30 31 32 33 34 35 30 37 38 39

290 333 367 448 494

203 217 291 286 333

150 164 223 239 318

470 472 457 436 413

357 399 426 391 371

343 304 287 235 235

40 41 42 43 44

421 454 423 442 423

362 348 349 296 328

243 236 234 237 222

22 23 24 25 26 27 28 29

Ålder år

Folkskollärare vid Småskollärare vid slutet av vårterminen slutet av 1938 vårterminen 1936 Manliga Kvinnliga

45... 46... 47 48 .. 49

465 423 414 416 404

269 285 270 236 217

240 192 185 147 158

50 51 52 53

394 360 345 286 268

233 219 196 190 158

150 126 134 140 122

285 284 274 226 245

156 135 145 130 116

121 100 83 116 81

186 43 14 5 3

116 63 34 19 9 4

90 29 10 4 t

12 656

8 811

6 811

54 55

56 58 59 60 61 62 63 64 65 Summa

363 Då beräkningarna angående erforderligt antal småskollärare avse åren 1937— 1955, har man först att beräkna hur det år 1936 befintliga beståndet (12 656 enligt Göranssons utredning) avtager fram till år 1955, under förutsättning att avgången försiggår enligt den av Göransson uppgjorda dekrementtabellen. För detta ändamål erfordras kännedom om åldersfördelningen i utgångsbeståndet, vilken benäget meddelats av Göransson och här reproduceras jämte motsvarande åldersfördelning för manliga och kvinnliga folkskollärare år 1938 (tabell 6). Ur ovanstående åldersfördelningar beräknas med hjälp av dekrementtabellen antalet kvarstående av 1936 års bestånd av småskollärare, respektive 1938 års bestånd av folkskollärare utgöra följande. Tabell 7. Antal kvarlevande l ä r a r e .

År

Kvarlevande Kvarlevande Kvarlevande av 1936 års av 1938 års av 1938 års bestånd av bestånd av bestånd av småskol- manliga folk- kvinnliga folklärare skollärare skollärare

1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

12 656 12 234 11810 11403 10 989 10 573 10 165 9 781 9 393

8811 8 602

6 811 6 614

8 404 8 197 7 985 7 772 7 550

1945 1946

8 978 8 546

7 330 7 098

Ar

Kvarlevande Kvarlevande Kvarlevande av 1936 års av 1938 års av 1938 års bestånd av bestånd av bestånd av småskol- manliga folk- kvinnliga folklärare skollärare skollärare

1947 1948 1949

8 107 7 663 7 218

6 894 6 600 6 341

5 174 5 001 4 816

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

1950 1951 1952 1953 1954

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

5 536 5 350

4 655

4 658

3 586

Under förutsättning att hela antalet utexaminerade tages i anspråk för lärartjänster ha efterföljande tabeller beräknats. För att förenkla räkningarna har antagits att samtliga utexaminerade haft samma ålder som medeltalet för åren 1925—1933, nämligen småskollärare 22 år, manlig folkskollärare 25 år och kvinnlig folkskollärare 23 år. Vidare förutsattes att efter år 1937, respektive år 1939 eventuellt uppkommande överskott av lärare icke medräknas i tillgången på lärare. Enligt tabell 8 a (sid. 364) är således lärarantalet med 1936 års bestånd fyllt t. o. m. år 1949 För åstadkommande av en jämnare övergång antages att det faktiska antalet barn per lärare år 1936, respektive år 1938 successivt ökas eller minskas under 8 år, så att det år 1945 når de slutliga gränserna eller 20, 17 och 15. Ur den förut anförda siffran, 204 200, för barnantalet år 1936 och den av Göransson beräknade siffran, 12 856, för antalet lärare beräknas antalet barn per lärare utgöra 16*1. Under ovanstående antaganden kan följande tabell 8 b (sid. 364) uppställas. Av tabell 8 b framgår, att även med successiv stegring t. o. m. år 1945 av antalet barn per lärare räcker 1936 års bestånd att fylla lärarbehovet t. o. m. år 1949. Medelantalet utexaminerade föreslås för åren 1951—1952 till 240 samt för åren 1953—1954 till 232 och för år 1955 till 238.

364 Tabell 8 a.

Småskollärare åren 1937—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1937 = 20. Kvarlevande Kvarlevande Erforderligt av 1936 års av utexaminerade efter antal lärare bestånd år 1936

År

Erforderligt antal nya lärare

Överskott

1937 1938 1939

9 915 9 640 9 390

12 234 11810 11403

2 319 2170 2 013

1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949

9 145 8 970 8 765 8 540 8 295

10 989 10 573 10165 9 781 9 393

1844 1603 1400 1241 1098

8 045 7 755 7 500 7 255 7 030

8 978 8 546 8 107 7 663 7 218

933 791 607 408 188

1950 1951 1952 1953 1954

6 805 6 590 6 370 6 160 5 950

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

19 235 451 653

20 226 235 230 235

5 745

4 655

238 Tabell 8 b.

Småskollärare åren 1937—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1945 = 20.

År

Erforderligt antal lärare

Kvarlevande Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1936 års nerade efter antal nya lärare bestånd år 1936

Överskott

Antal barn per lärare

1937 1938 1939

12 018 11408 10 855

12 234 11810 11403

216 402 548

1940 1941 1942 1943 1944

10 333 9 912 9 476 8 989 8 508

10 989 10 573 10165 9 781 9 393

656 661 689 792 885

16-6 16-9 17*3 17-7 18-1 18-5 19-0 19-6

J945 1946 1947 1948 1949

8 045 7 755 7 500 7 255 7 030

8 978 8 546 8 107 7 663 7 218

933 791 607 408 188

20-0 20-0 20-0 20*0 20-0

1950 1951 1952 1953 1954

6 805 6 590 6 370 6160 5 950

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

19 235 451 653

20 226 235 230 235

20-0 20-0 20-0 20-0 20-0

5 745

4 655

20-0

365 Tabell 9 a.

Småskollärare åren 1937—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1937 = 1 7 . Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1936 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1936

Å r

Överskott

1937 1938 1939

11 665 11341 11047

12 234 11810 11403

569 469 356

1940 1941 1942 1943 1944

10 759 10 553 10 312 10 047 9 759

10 989 10 573 10165 9 781 9 393

230 20 141 255

147 125 111

1946 1947 1948 1949

9 465 9 124 8 824 8 535 8 271

8 978 8 546 8 107 7 663 7 218

352 466 555 690 840

135 112 162 182 213

1950 1951 1952 1953 1954

8 006 7 753 7 494 7 247 7 000

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

1013 1 177 1357 1538 1707

208 231 237 230 231

6 759

4 655

234 Först år 1942 behöver utexaminering företagas. Antages antalet barn per lärare ökas t. o. m. år 1945, fås i stället följande tabell. Tabell 9 b. Småskollärare åren 1937—1955. Antal barn per lärare fr. o. m. år 1945 = 1 7 . Å r

Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1936 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1936

: 1937 1938 1939

12 241 11828 11451

12 234 11810 11403

: 1940 1941 1942 1943 1944

11085 10 807 10 497 10167 9 817

1945 1946 1947 1948 1949

Överskott

Antal barn per lärare

7 11 31

16-2 16-3 16*4

10 989 10 573 10 165 9 781 9 393

7 17 46 93 223 319 370

50 141 109 67 54

16a 16-e 16-7 16-8 16-9

9 465 9 124 8 824 8 535 8 271

8 978 8 546 8 107 7 663 7 218

409 469 556 690 840

78 109 161 182 213

17-0 17-0 17-0 17o 17-0

1950 1951 1952 1953 1954

8 006 7 753 7 494 7 247 7 000

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

1015 1180 1358 1537 1708

206 228 236 231 230

6 759

4 655

—

17-o 17-0 17-0 17-o

170 17-o

366 Det årligen erforderliga antalet nya lärare understiger 100 före år 1941, då det ökas med 91 och därefter minskas för att efter år 1944 åter stiga till ett »jämviktsläge» i slutet av 1940-talet. Antalet utexaminerade per år föreslås till följande. År

Antal årligen utexaminerade

Tabell 10 a.

210 231

1949—1950 1951—1955

25 93 172

1937—1940 1941 1946 1947—1948

Antal årligen utexaminerade

Å r

Småskollärare å r e n 1937—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1937 = 1 5 .

Å r

Erforderligt antal lärare

Kvarlevande Kvarlevande av utexamiav 1936 års nerade efter bestånd år 1936

Erforderligt antal nya lärare

1937 1938 1939

13 220 12 853 12 520

12 234 11810 11403

945 1001

986 98 116

1940 1941 1942 1943 1944

12 193 11960 11687 11387 11060

10 989 10 573 10165 9 781 9 393

1072 1 158 1332 1469 1548

132 229 190 137 119

1945 1946 1947 1948 1949

10 727 10 340 10 000 9 673 9 373

8 978 8 546 8107 7 663 7218

1611 1690 1740 1835 1952

138 104 153 175 203

1950 1951 1952 1953 1954

9 073 8 787 8 493 8 213 7 933

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

2 093 2 225 2 372 2 525 2 660

195 217 221 209 211

7 660

4 655

2 796

209 Överskott

—

1936 års bestånd räcker icke något år till för att fylla lärarbehovet. Sker övergången i fråga om barnantalet per lärare med en gång år 1937,^ måste detta år 986 utexamineras. Antages denna övergång äga rum successivt på förut angivet sätt, erhålles följande tabell.

367 Tabell 10 b. Småskollärare åren 1937-1955. Antal barn per lärare fr. o. m. år 1945 = 1 5 . Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1936 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1936

Å r

Överskott

Antal barn per lärare

1937 1938 1939

12 394 12126 11886

12 234 11810 11403

153 303

160 163 180

1940 1941 1942 1943 1944

11 650 11500 11310 11091 10 914

10 989 10 573 10165 9 781 9 393

463 635 891 1099 1261

198 292 254 211 260

16-0 15-9 15-8 15-7 15-6 15-6 15-4 15a

1945 1946 1947 1948 1949

10 727 10 340 10 000 9 673 9 373

8 978 8 546 8 107 7 663 7 218

1463 1686 1731 1829 1942

286 108 162 181 213

15-o 15-o 15-o 15-o 15o

1950 1951 1952 1953 1954

9 073 8 787 8 493 8 213 7 933

6 785 6 345 5 900 5 479 5 062

2 087 2 219 2 369 2 518 2 655

201 223 224 216 216

15-o 15-o 15o 15o 15*0

7 660

4 655

2 791

15-o

—

Det erforderliga antalet nya lärare varierar mellan lägst 108 och högst 292. Från och med år 1949 är antalet tillnärmelsevis konstant. Förslag till utexamination:

År

1937—1940 1941—1944

Antal årligen utexaminerade 175 254

År

1945—1948 1949—1955

Antal årligen utexaminerade 184 215

368 T a b e l l 11 a.

Manliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1939 = 26. Erforderligt antal lärare

Åi

Kvarlevande Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års nerade efter antal nya lärare bestånd år 1938

Överskott

8 150

8 602

1940 1941 1942 1943 1944

7 938 7 781 7 608 7 412 7 196

8 404 8 197 7 985 7 772 7 550

466 416 377 360 354

1945 1946 1947 1948 1949

6 985 6 727 6 512 6 296 6 100

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

345 371 342 304 241

1950 1951 1952 1953 1954

5 904 5 715 5 531 5 342 5 162

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

172 98 l 95

96 107

4 985

4 658

1938 å r s b e s t å n d r ä c k e r således t. o. m . å r 1952. F ö r å r e n 1953—1955 e r f o r d r a s i m e d e l t a l 110 n y a l ä r a r e p e r å r . Antalet b a r n p e r l ä r a r e b e r ä k n a s å r 1938 u t g ö r a 24*7. Ö k a s d e t t a r e l a t i o n s t a l successivt tills d e t u p p n å r g r ä n s e n 26 å r 194,7, e r h å l l e s följande tabell. T a b e l l 11 b.

Manliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1947 = 26.

År

Erforderligt antal lärare

Kvarlevande Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års nerade efter antal nya lärare bestånd år 1938

Överskott

Antal barn per lärare

8 544

8 602

24-8

1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949

8 289 8 092 7 880 7 647 7 366

8 404 8 197 7 985 7 772 7 550

115 105 105 125 184

24-9 25-o 25-1 25-2 25-4

7 094 6 779 6 512 6 296 6100

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

236 319 342 304 241

25*6 25-s 260 260 260

1950 1951 1952 1953 1954

5 904 5 715 5 531 5 342 5162

6076 5 813 5 532 5 246 4 960

172 98 1 95

96 107

26'0 260 260 26'o 260

4 985

4 658

26o

369 Under förutsättning av successiv stegring av antalet barn per lärare reduceras överskottet väsentligt, men inga nya lärare behövas förrän år 1953. Tabell 12 a. Manliga folkskollärare åren 1939—1955. Antal barn per lärare fr. o. m. år 1939 = 20. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

Ar

Överskott

10 595

8 602

1940 19.41 1942 1943 1944

10 320 10115 9 890 9 635 9 355

8 404 8197 7 985 7 772 7 550

1971 1949 1929 1910 1891

1945 1946 1947 1948 1949

55 31 24 47 86

9 080 8 745 8 465 8185 7 930

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

1873 1857 1843 1831 1819

1950 1951 1952 1953 1954

123 210 232 246 230

7 675 7 430 7190 6 945 6 710

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

1808 1797 1785 1773 1761

209 180 127 74 11

6 480

4 658

minskning av antalet barn r^T^ P e r bärare till 20 kan det ökade antalet lärare tackas genom en utexaminering på en gång av 1 993 lärare år 1939, varefter e nya lärare behövas först år 1955.

Tabell 12 b. Manliga folkskollärare åren 1939—1955. Antal barn per lärare fr. o. m. år 1947 == 20. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

Överskott

Antal barn per lärare

1939......

8 756

8 602

1940 1941 1942 1943 1944

8 709 8 720 8 714 8 680 8 622

24*2

8 404 8197 7 985 7 772 7 550

152 302 518 721 898

153 221 211 187 174

1945 1946 1947 1948 1949

23-7 23-2 22-7 22-2 21-7

8 566 8 490 8 465 8 185 7 930

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

1061 1223 1378 1594 1584

175 169 233

1950 1951 1952 1953 1954

7 675 7 430 7190 6 945 6 710

21-2 20*6 20-0 20-0 20-0

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

1575 1585 1605 1644 1688

24 32 53 55 62

20-o 20-o 20*0 20-0 20-0

6 480

4 658

20o

24 —

362240.

370 F r å n o c h m e d å r 1948 blir b e h o v e t av n y a l ä r a r e obetydligt. F ö r att e r n å e n i ä m n a r e ö v e r g å n g a n t a g e s att å r 1947 e n d a s t 100 l ä r a r e u t e x a m i n e r a s s a m t a r e n f 9 T 8 T c h 194g9 f a r d e r a 50, u n d e r v i l k e n f ö r u t s ä t t n i n g f ö l j a n d e tabell k a n u p p ställas. T a b e l l 12 c.

Manliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare från och med 1950 = 20.

Ar

Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande Erforderligt av 1938 års av utexami- antal nya nerade efter antal lärare lärare bestånd år 1938

Överskott

Antal barn per lärare

Brist

24-2

152 302 518 721 898

153 221 211 187 174

23*7 23-2 22*7 22*2 21*7

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

1061 1223 1378 1463 1 503

175 169 100 50 50

7 675 7 430 7 190 6 945 6 710

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

1539 1585 1606 1643 1687

60 32 52 56 63

21*2 20*6 20-3 20-2 201 20*o 20-o 20*o 20*0 20-0

6 480

4 658

8 756

8 602

1940 1941 1942 1943 1944

8 709 8 720 8 714 8 680 8 622

8 404 8197 7 985 7 772 7 550

1945 1946 1947 1948 1949

8 566 8 490 8 465 8185 7 930

1950 1951 1952 1953 1954 1955

133 72 36

F ö r s l a g till u t e x a m i n a t i o n : Antal årligen utexaminerade

Å r

185 176

1943—1946 —

•

Å r 1947—1950 1Q51 1955

Antal årligen u t examinerade 65 57

371 T a b e l l 13 a.

Manliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1939 = 17. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

A r

Överskott

12 465

8 602

1940 1941 1942 1943 1944

-12141 11900 11635 11335 11006

8 404 8 197 7 985 7 772 7 550

3 819 3 778 3 739 3 701 3 665

1945 1946 1947 1948 1949

82 75 89 138 209

10 682 10 288 9 959 9 629 9 329

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

3 630 3 599 3 572 3 548 3 526

1950 1951 1952 1953 1954

278 409 467 519 538

9 029 8 741 8 459 8171 7 894

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

3 504 3 482 3 460 3 437 3 414

551 554 533 512 480

7 624

4 658

3 390

3 863

O m b a r n a n t a l e t p e r l ä r a r e skulle m i n s k a s p å en g å n g å r 1939 f r å n 24*7 till 17 skulle d e n d a u p p k o m n a l ä r a r b r i s t e n u p p g å till 3 863. Med successiv m i n s k n i n g 8 till a r 1947 k a n f ö l j a n d e tabell u p p s t ä l l a s . T a b e l l 13 b.

Manliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1 9 3 9 - 1 9 5 5 .

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1947 = 17.

År

Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

Överskott

Antal barn per lärare

8 866

8 602

1940 ....... 1941 1942 1943 1944

23*9

8 935 9 072 9 200 9 354 9 497

8 404 8 197 7 985 7 772 7 550

261 525 866 1201 1566

270 350 349 381 381

23*1 22*3 21-5 20-6 19-7

1945 1946 1947 1948 1949

9 660 9 771 9 959 9 629 9 329

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

1 927 2 306 2 647 3 075 3 046

403 367 458

18-8 17-9 17-0 17-0 17*0

1950 1951 1952 1953 1954

9 029 8 741 8 459 8171 7 894

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

3 021 2 996 2 973 2 952 2 931

7 624

4 658

2 916

46 58 68 68 46 27 3

17-o 17-0 17-0 17-0 17-o

17-0

372 D å e x a m i n a t i o n e n enligt d e n n a t a b e l l s k u l l e p r a k t i s k t taget u p p h ö r a . f r å n och m e d å r 1947 h a r a n t a g i t s att u n d e r å r 1945 u t e x a m i n e r a s e n d a s t 300, u n d e r v a r t " e r a l r e n 1946 o c h 1M7 200, u n d e r å r 1948 150, u n d e r å r 1949 100 s a m t u n d e r å r e n S s S - l M é å r l i g e n 50. Med d e s s a a n t a g a n d e n k a n följande tabell u p p s t ä l l a s . T a b e l l 13 c.

Manliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1954 = 17.

Ar

Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande Erforderligt av 1938 års av utexami- antal nya nerade efter antal lärare lärare bestånd år 1938

Överskott

Brist

Antal barn per lärare

23*9

261 525 866 1201 1566

270 350 349 381 381

23*1 22*3 21*5 20*6 19*7

7 330 7 098 6 854 6 600 6 341

1927 2 205 2 381 2 557 2 682

300 200 200 150 100

103 268 524 322 206

9 029 8 741 8 459 8 171 7 894

6 076 5 813 5 532 5 246 4 960

2 761 2 786 2 814 2 842 2 872

50 50 50 50 50

142 92 63 33 12

7 624

4 658

2 902

1939.

8 866

8 602

1940. 1941. 1942. 1943. 1944.

8 935 9 072 9 200 9 354 9 497

8 404 8197 7 985 7 772 7 550

1945. 1946. 1947. 1948. 1949.

9 660 9 771 9 959 9 629 9 329

1950. 1951 1952 1953 1954 1955

19*0 18*4 17*9 17*6 17*4 17-3 17*2 17*1 17*1 17*o 17*0

F ö r s l a g till u t e x a m i n a t i o n : Antal årligen utexaminerade 1939—1940 1941—1944

267 365

A r 1945—1948 1949—1955

Antal årligen utexaminerade 212 59

373 T a b e l l 14 a.

Kvinnliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1939 s= 26. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

Överskott

1939 ..

6 300

6 614

1940 .. 1942 .. 1943 .. 1944 ..

6135 6 015 5 881 5 731 5 565

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

296 223 184 164 149

1945 .. 1946 .. 1947 .. 1948 .. 1949 ..

5 400 5 204 5 035 4 869 4 715

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

136 146 139 132 101

1950 .. 1951 .. 1952 .. 1953 . 1954 ..

4 565 4 419 4 273 4131 3 992

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

22 89

22 70 94

64 28

1955 ..

3 854

3 586

1941 ..

I n g e n e x a m i n a t i o n b e h ö v s f ö r r ä n å r 1952. f o r d r a s årligen 69 l ä r a r e . T a b e l l 14 b.

I m e d e l t a l för å r e n 1952—1955 er-

K v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1947 = 2 6 . Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938 1939

6 605

6 614

1940 1941. 1942. 1943. 1944.

6 406 6 256 6 092 5 913 5 697

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

1945. 1946. 1947. 1948. 1949.

5 484 5 244 5 035 4 869 4 715

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

1950. 1951 . 1952. 1953. 1954.

4 565 4 419 4 273 4 131 3 992

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

1955.

3 854

3 586

— — — 18 26 26 24 24 23 23 21 21 21 20 22 90 179

— — 18 9 — — — — — — — — — 2 70 93 89

Överskott

Antal barn per lärare

9 25 —

24-8

• __

8 43 76 130 162 155 122 85 49 — — — —

24-9 25*o 25-1 25-2 25-4 25-6 25-8 26-0 26*0

26o 26-o 26-o 26-0

26o 26*0 26*0

D e n e r f o r d e r l i g a e x a m i n a t i o n e n efter å r 1939 u p p g å r e n d a s t till 14 i m e d e l t a l för å r e n 1941—1942 s a m t till 64 i m e d e l t a l för å r e n 1 9 5 2 — 1 9 5 5 .

374 T a b e l l 15 a.

K v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1939 = 20. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande Erforderligt av 1938 års av utexami- antal n y a nerade efter antal lärare lärare bestånd år 1938

A r

6 614

1940 . 1941 . 1942 . 1943 . 1944

7 975 7 820 7 645 7 450 7 235

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

1 540 1 500 1537 1530 1507

1945 1946 1947 1948 1949

7 020 6 765 6 545 6 330 6 130

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

1475 1440 1401 1368 1340

1950 1951 1952 1953 1954

5 935 5 745 5 555 5 370 5190

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

1315 1293 1 279 1286 1316

5 010

3 586

1939 .

Överskott

4 82 43 25 14 9

—

— — — — —

25 30 39 26 9

5 25 45 65

— — — — —

62 Det e r f o r d e r l i g a l ä r a r a n t a l e t k a n t ä c k a s g e n o m e n e x a m i n a t i o n av 1 5 7 6 å r 1939 m e d o b e t y d l i g t eller intet tillskott de f ö l j a n d e å r e n , n ä m l i g e n i m e d e l t a l för å r e n 1940—1945 30 l ä r a r e s a m t i m e d e l t a l för å r e n 1951—1955 40 l ä r a r e å r l i g e n . Vid successiv s ä n k n i n g av b a r n a n t a l e t p e r l ä r a r e e r h å l l e s följande tabell. T a b e l l 15 b .

K v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1947 = 2 0 .

Å r

1939 Erforderligt antal lärare

6 769

Kvarlevande Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års nerade efter antal nya lärare bestånd år 1938 6 614

Överskott

Antal barn per lärare

24-2

148 211 181 166 160

23-7 23-2 22-7 22-2 21-7

1940 1941 1942 1943 1944

6 730 6 741 6 736 6 712 6 668

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

151 292 490 651 794

1945 1946 1947 1948 1949

6 623 6 568 6 545 6 330 6 130

5 536 5 350 5174 5 001 4816

927 1055 1183 1333 1295

160 163 188 19

21*2 20-6 20-0 20-0 20*0

1950 1951 1952 1953 1954

5 935 5 745 5 555 5 370 5190

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

1278 1273 1269 1277 1302

28 25 35 54 79

20*0 20-0 200 20-o 20-0

5 010

3 586

20*0

375 F ö r att a v h j ä l p a d e n efter å r 1947 u p p k o m m a n d e d i s k o n t i n u i t e t e n i fråga o m e x a m i n a t i o n e n h a r a n t a l e t n y a l ä r a r e a n t a g i t s v a r a e n d a s t 100 å r 1947 och 60 å r 1948, v a r e f t e r f ö l j a n d e tabell b e r ä k n a t s . T a b e l l 15 c.

Kvinnliga f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1949 = 20. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

Ar

Överskott

Brist

Antal barn per lärare

6 769

6 614

24*2

1940 1941 1942 1943 1944

6 730 6 741 6 736 6 712 6 668

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

151 292 490 651 794

148 211 181 166 160

1945 1946 1947 1948 1949.

6 623 6 568 6 545 6 330 6130

23-7 23-2 22*7 22-2 21*7

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

927 1055 1183 1247 1271

160 163 100 60 43

1950. 1951. 1952 . 1953. 1954.

5 935 5 745 5 555 5 370 5 190

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

1277 1273 1270 1276 1302

29 25 34 55 79

21*2 20-6 20-3 20-1 20o 20-0 20-o 20-o 20-0 20o

1955.

5 010

3 586

20*0

A r

Antal årligen utexaminerade

22 F ö r s l a g till u t e x a m i n a t i o n : A r

1939—1942 1943—1946

Antal årligen utexaminerade 174 162

1947—1948 1949—1955

80 48

376 T a b e l l 16 a.

K v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1939 = 17.

Ar

Kvarlevande Kvarlevande Erforderligt av 1938 års av utexaminerade efter antal lärare bestånd år 1938

Erforderligt antal n y a lärare

3 021

1939 .

9 635

6 614

1940 . 1941 . 1942 1943 1944

9 382 9 200 8 994 8 765 8512

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

2 952 2 868 2 877 2 836 2 780

1945 1946 1947 1948 1949

8 259 7 959 7 700 7 447 7 212

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

2713 2 645 2 573 2 514 2 462

1950 1951 1952 1953 1954

6 982 6 759 6 535 6 318 6106

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

2 418 2 377 2 342 2 312 2 284

5 894

3 586

2 271

1955 Överskott

94 52 34 18 10 36 47 68 66 65 65 58 33

L ä r a r b e h o v e t å r 1939 s k u l l e vid o f ö r m e d l a d ö v e r g å n g till 17 b a r n p e r l ä r a r e u p p g å till 3 0 2 1 . U n d e r å r e n 1 9 4 1 — 1 9 4 5 s a m t u n d e r å r e n 1954 o c h 1955 skulle ett m i n d r e a n t a l n y a l ä r a r e e r f o r d r a s , v a r e m o t u n d e r å r e n 1 9 4 6 — 1 9 5 3 ett m i n d r e överskott uppkommer. T a b e l l 16 b.

K v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1947 = 17.

Ar

Erforderligt antal lärare

Kvarlevande Kvarlevande av utexami- Erforderligt av 1938 års nerade efter antal n y a lärare bestånd år 1938

Överskott

Antal barn per lärare

6 854

6 614

23*9

1940 1941 1942 1943 1944

6 905 7 013 7 112 7 233 7 345

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

235 462 754 1017 1300

239 313 293 321 331

23*1 22-3 21-5 20-6 19*7

1945 1946 1947 1948 1949

7 468 7 559 7 700 7 447 7 212

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

1585 1876 2 145 2 456 2 388

347 333 381

1950 1951 1952 1953 1954

6 982 6 759 6 535 6 318 6106

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

2 328 2 294 2 255 2 233 2 233

25 18 29 46 64

18*8 17-9 17-0 17*o 17-0 17-o 17*0 17*0 17*0 17*0

5 894

3 586

2 256

17*0

377 F r r a m till å r 1947 v ä x l a r l ä r a r b e h o v e t , som i s t o r t sett ä r s t i g a n d e , m e l l a n lägst 239 o c h h ö g s t 3 8 1 . E f t e r d e t t a å r b e h ö v s e n d a s t ett m i n d r e a n t a l n y a l ä r a r e . F o r a t t få en j ä m n a r e ö v e r g å n g h a r a n t a g i t s att å r 1945 u t e x a m i n e r a s e n d a s t 250, undeer å r 1946 200, u n d e r v a r t d e r a av å r e n 1947—1949 150 s a m t u n d e r å r 1950 100. T a b e l l 16 c.

K v i n n l i g a f o l k s k o l l ä r a r e å r e n 1939—1955.

Antal barn per lärare fr. o. m. år 1951 = 17. Kvarlevande Erforderligt Kvarlevande av utexami Erforderligt av 1938 års antal lärare nerade efter antal nya bestånd lärare år 1938

Ar

6 854

6 614

19440 19411 19412 19413 19414

6 905 7 013 7112 7 233 7 345

6 431 6 238 6 065 5 895 5 714

1017 1300

19445 19416 19417. 19448. 19449.

7 468 7 559 7 700 7 447 7 212

5 536 5 350 5174 5 001 4 816

1585 1 781 1923 2 015 2105

19550. 19551. 19552. 19553. 19554.

6 982 6 759 6 535 6 318 6106

4 629 4 447 4 251 4 039 3 809

2193 2 237 2 257 2 230 2 230

19555.

5 894

3 586

2 254

235 462 754

Överskott

Antal barn per lärare

Brist

23-9

239 313 293 321 331 250 200 150 150 150 100 75 27 49 67 54

23*1 22-3 21-5 20-6 19-7 190 18*5 18*1

97 228 453 281 141

17*7

17*8

17-1 17*0 17-0 17-0 17-0 17-0

F('örslag till u t e x a m i n a t i o n Å r

Antal årligen utexaminerade

1939—1940 1941-^1944 U p p s a l a d e n 17 s e p t e m b e r

240 315

A r

Antal årligen utexaminerade

1945—1948 1949—1955

188 75

1934. F. J.

Linders.

378 Bilaga J. Folkskollärarutbildningen i utlandet. Danmark. Undervisningen i den danska folkskolan sker dels, ehuru i relativt ringa omfattning, genom småskollärarinnor, som genomgått ett »Forskoleseminarium» — antingen det statliga i Vejle eller ett av de tre av staten erkända privata småskoleseminarierna — dels genom lärare och lärarinnor, som genomgått ett av de sju statliga folkskoleseminarierna eller något av de tolv privatseminarier, som av staten tillerkänts rätt att utexaminera folkskollärare. Liksom i Sverige är denna utbildning helt skild från utbildningen av lärare för högre skolor, vilken sker vid universiteten. Småskoleseminariernas undervisning omfattar ett och ett halvt år. Folkskoleseminariernas lärokurs är numera fyraårig. För inträde i småskoleseminarium fordras, enligt lag av 1892 och kungörelse av 1932, att ha fyllt 18 år och att h a bestått ett inträdesprov, som i själva läroämnena ungefär motsvarar det teoretiska kunskapsmått, eleverna avses att äga vid avgångsexamen. Seminarietiden är nämligen avsedd att huvudsakligen skänka pedagogisk utbildning — praktisk och teoretisk — och undervisningen i läroämnena går enligt författningens bestämmelse ut på att »bibringa en djupare förståelse av det förvärvade kunskapsstoffet samt vägledning till dettas användande i småskolan». Vid undervisningens avslutning erhåller eleven ett avgångsbetyg och underkastas därjämte ett praktiskt undervisningsprov på en halv timme. Beträffande de danska folkskoleseminarierna har genom lagen av den 15 april 1930 en ny ordning för utbildningen införts, vilken i flera avseenden väsentligt skiljer sig från den tidigare, år 1894 fastställda. I fråga om inträdesfordringarna föreligger exempelvis en intressant skillnad mellan den gamla och den nya ordningen. I den senare saknas nämligen den förutvarande bestämmelsen, att den inträdessökande skulle »under minst ett år antingen själv ha förestått en skola eller under en duktig lärares handledning ha stadigt och flitigt deltagit i undervisningen i en skola och visat lust och anlag för lärarkallet». Detta numera slopade krav visar tillbaka på ett system av ungefär samma slag som det gamla engelska systemet med pupil teachers. För inträde i lolkskoleseminarium fordras numera att inom halva kalenderåret ha fyllt 17 år (förut 18) samt att ha godkänts i ett inträdesprov, omfattande skriftlig prövning i modersmålet, räkning och välskrivning, muntlig prövning i religion, modersmålet, räkning, historia, geografi, biologi och matematik samt prövning i sång, musik och — för kvinnliga elever — i kvinnlig slöjd. De i kungörelsen ay den 4 maj 1931 angivna fordringarna i de olika ämnena synas i stort ligga på ungefär samma plan som de nuvarande inträdesfordringarna vid de svenska folkskoleseminarierna, alltså i historia och geografi i huvudsak realskolans (mellanskolans) kunskapsmått, i övriga ämnen folkskolans. Studenter, som i studentexamen erhållit minst »Hovedkarakteren 6», kunna utan prov komma in i seminariets första klass. För dem, som i huvudbetyg ha 7, är det möjligt att vinna inträde direkt i andra klassen, efter inträdesprövning i biblisk historia och räkning, och att alltså taga examen på tre år. Undervisningen inom seminariet omfattar följande ämnen: modersmålet, kristendomskunskap, räkning (särskilt ränte- och handelsräkning), matematik (aritmetik, algebra, geometri), (väl-)skrivning, historia (jämte samhällslära och nationaleko-

379 nomi), geografi (med geologi), biologi (med hälsolära), fysik och kemi tyska eller engelska, teckning, gymnastik och idrott, sång och musik, pedagogik, praktisk utbildning, samt dessutom manlig och kvinnlig slöjd, I de två högsta klasserna sker en differentiering på två linjer, en språklig-historisk och en matematisk-naturvetenskaphg. Av de två främmande språken är det ena obligatoriskt. Det andra kan valjas som frivilligt ämne, vari tilläggsprov kan tagas. Kurserna äro i båda fallen lika stora. Undervisningen i alla ämnen skall i största möjliga utsträckning ge eleverna tillfälle till självständigt arbete och förmåga att på egen hand nyttja olika kunskapskällor. De elever, som så önska, kunna framlägga frivilliga »årsarbeten» vilka i vissa fall kunna godtagas som examensprestanda och höja betyget Folkskollärarexamen avlägges i två avdelningar, den första vid slutet av andra klassen, den senare efter genomgång av fjärde klassen. Första delen omfattar teckning, skrivning, räkning, matematik, fysik och kemi, biologi, geografi, modersmålet och knstendomskunskap. Andra delen omfattar modersmålet, kristendomskunskap, ett främmande språk, historia, pedagogik, undervisningsprov, musik, gymnastik och slöjd. I den senare examen ingår ett skriftligt modersmålsprov. bestående av två uppsatser. Den praktiska lärarutbildningen försiggår vid till seminarierna knutna övningsskolor, vilka aro organiserade som kommunala folkskolor. Först under de senare aren ha dessa övningsskolor vid statens seminarier blivit statliga, men även sedan den nu pågående omorganiseringen avslutats, kommer ett av statsseminarierna att fortfarande ha vederbörande samhälles kommunala folkskola till övningsskola. Av de privata seminarierna ha 6 egna privata övningsskolor. Vid några seminarier kompletteras den ordinarie övningsundervisningen med en kortare — högst tre veckor lång — vistelse vid skolor på landsbygden, där eleverna fördelas med en eller två vid varje skola och få undervisa under därvarande lärares ledning. Erfarenheten synes ha utvisat, att denna nya, hittills endast vid ett par seminarier försöksvis praktiserade form för övningsundervisning givit goda resultat och varit väl ägnad att bringa eleverna i direkt kontakt med det praktiska arbetet ute i skolorna. Den är direkt anbefalld i kungörelsen av den 4 maj 1931, § 33. Ett mindre honorar utgår numera av statsmedel till de lärare, som på detta sätt mottaga elever till handledning. Samundervisning är vid de danska seminarierna vanligare än särundervisning. Av statens 7 seminarier mottaga 4 både manliga och kvinnliga elever, 2 endast manliga och 2 endast kvinnliga. Av de 12 privata seminarierna äro 8 samseminarier, 2 manliga seminarier och 2 kvinnliga. Det har visat sig, att eleverna med förkärlek söka sig till samseminarerna. Med hänsyn till arbetet har ingen skillnad kunnat iakttagas mellan de två kategorierna av seminarier, och man har inom den danska seminarievärlden icke haft annat än goda erfarenheter av samundervisningen. Såväl vid småskole- som vid folkskoleseminarierna kunna obemedlade elever erhålla stipendier av statsmedel. Beträffande lärarkompetensen är denna vid småskoleseminarierna i regel folkskollärarexamen. Vid folkskoleseminarierna finnes för närvarande ett stort antal lärare med vanlig seminarieutbildning och ett mindre antal lärare med universitetsutbildning (filosofisk eller teologisk ämbetsexamen). Någon lag eller administrativ bestämmelse härom existerar icke, men tendensen går numera i den riktningen, att till seminarielärare utses personer med akademisk utbildning, motsvarande den som kräves för läroverkens och de högre skolornas lärare. Folkskollärare, som så önska, kunna erhålla vidare utbildning vid statens lärarhögskola i Köpenhamn. Man kan där kostnadsfritt och efter eget val få antingen en årskurs eller en sommarferiekurs i ett eller flera ämnen, tillhörande såväl folkskolans som mellan- och realskolans ämnessfär.

380 Finland. I Finland sker, liksom i Sverige, utbildningen av folkskollärare helt och hållet genom statens försorg. För den lägre folkskolan eller småskolan (klasserna I—II) utbildas lärare vid de fyra lägre, tvåklassiga folkskoleseminarierna — ett svenskspråkiga tre finskspråkiga — i enlighet med förordningen av den 24 september 1926. För den egentliga folkskolan utbildas lärare vid de åtta högre folkskoleseminarierna, av vilka två äro svenskspråkiga — ett kvinnligt i Ekenäs, ett manligt i Nykarleby — och sex äro finskspråkiga, därav två för manliga, två för kvinnliga lärjungar och de två övriga »sammansatta», d. v. s. omfattande en avdelning för vartdera könet. Den för folkskoleseminarierna i princip gällande seminarieförordningen daterar sig ända från den 11 maj 1866, men den har sedan dess i många hänseenden ändrats. Den viktigaste ändringen inträffade 1916, då de förut fyraåriga seminarierna utvidgades med en klass till femåriga, i samband med ryska språkets införande som läroämne. Efter landets frigörelse borttogs ryskan från läroplanen, men seminarierna bibehöllos som femåriga. För inträde fordrades liksom förut endast genomgången folkskolekurs. Samtidigt inrättades vid ett par av de finskspråkiga seminarierna en treårig kurs, baserad på mellanskole- och flickskolebildning, d. v. s. 5 klasser i åttaklassigt statsläroverk eller 6 klasser i enskilt nioklassigt läroverk. Studenter mottagas i mån av utrymme såsom »hospitanter» vid folkskoleseminarierna under ett års tid. De få därvid undervisning i sådana ämnen, vari de icke erhål lit vitsord i studentexamen, och undergå förhör eller prov i dessa ämnen. Vid behov upprätthåller staten en särskild ettårig hospitantklass för studenter. Sedan 1934 har seminariet i Jyväskylä ombildats till en tvåårig pedagogisk högskola, grundad på studentexamen, varom närmare här nedan. De lägre folkskoleseminarierna äro av ganska sent datum. De första grundades av staten åren 1918—1920. Dessförinnan tillgodosågs lärarutbildningen även för det lägre folkskolestadiet genom folkskoleseminarierna. Inträdesåldern såväl vid de lägre som vid de högre folkskoleseminarierna är 17 år. För inträde i lägre folkskoleseminarium förutsattes genomgången folkskolekurs. Undervisningen omfattar ämnena religion, sedelära och religionshistoria, modersmålet, pedagogik och didaktik, hembygdslära, aritmetik och geometri, handarbeten, teckning och modellering, välskrivning, sång och spelning, gymnastik, lekar och hälsolära. Endast högsta klassens elever erhålla praktisk lärarutbildning. Övningsskolan är organiserad som tvåårig lägre folkskola. Några egentliga slutexamina förekomma icke vid dessa seminarier. Även vid de lägre folkskoleseminarierna kunna »hospitanter», högst 6 per år, mottagas, vilka böra ha genomgått mellanskola eller flickskola. Kursen är för dem ettårig. Särskild hospitantklass kan vid behov efter statsrådets tillåtelse inrättas. Om inträdesprövningarnas anordning meddelas ingenting i de till de sakkunnigas förfogande ställda uppgifterna. Beträffande de inträdessökandes förbildning får man en viss föreställning genom de två svenskspråkiga högre folkskoleseminariernas årsberättelser för 1931—1932, där fördelningen inom det sammanlagda antalet nyintagna elever angives vara följande: Från folkskola Från mellanskola och läroverk Med studentexamen

23 12

•

"

Kursplanerna vid de femåriga folkskoleseminarierna äro i vissa detaljer något olika, allt eftersom de äro svenskspråkiga eller finskspråkiga, manliga eller kvinnliga. I de svenskspråkiga seminarierna infördes 1928, på anhållan av landets svenskspråkiga lärarkår, ämnet finska med 7 timmar, fördelat på klasserna I—IV.

381 T i m m a r n a äro tagna från lanthushållning, kemi och fysik samt vissa övningsämnen. I de finskspråkiga seminarierna läses icke svenska. I övrigt omfattar undervisningen vid ett femårigt seminarium följande ämnen: religion (och kyrkohistoria) pedagogik och psykologi, skolhållning (folkskoleförfattningar m. m.), modersmålet historia och samhällslära, geografi och ekonomisk geografi, naturalhistoria och utvecklingslag, lanthushållning och trädgårdsskötsel, kemi och fysik matematik bokföring, hälso- och nykterhetslära, gymnastik och idrott, sång och 'musik samsang, valskrivning, teckning, handarbete (slöjd), handledning i biblioteksvård' Vid kvinnligt seminarium tillkommer i fjärde klassen huslig ekonomi, praktisk och teoretisk. Det treåriga seminariets undervisningsplan upptager i huvudsak samma ämnen, men med mera sammanträngda timtal. Avgångsexamen, muntlig och skriftlig, sker i båda de högsta klasserna, allt eftersom respektive ämnen avslutas i näst högsta eller i högsta klassen. För den praktiska lärarutbildningen, i vilken endast högsta klassens elever (»kandidaterna») deltaga, har varje seminarium en egen, av staten ägd övningsskola. Den utgöres dels av en sexklassig folkskola, motsvarande svensk A-typ, dels en sammansatt klass, anordnad i likhet med svensk B-skola, samt dessutom vid de kvinnliga seminarierna en fortsättningsklass för flickor med hemvård och huslig ekonomi som huvudämnen. Elevernas undervisning i övningsskolan ledes och övervakas av vederbörande ämneslärare vid själva seminariet. Vid de fyra äldsta seminarierna, som äro internat, intagas på ansökan medellösa elever såsom interner. Antalet växlar mellan 30 och 90, beroende på seminariernas storlek. Dessutom utdelas direkta penningstipendier åt obemedlade elever. Detsamma är fallet, ehuru med mindre belopp, vid de lägre folkskoleseminarierna. Vid dessa finnas inga av staten upprätthållna internat, men i stället understöder staten vid dem förekommande »bespisningsandelslag». Undervisningen vid de högre folkskoleseminarierna handhaves, utom i vissa övningsämnen, av lektorer. Kompetensen för lektorstjänst är avlagd fil. kand.-examen och pedagogieexamen, två terminers auskultering vid normallyceum (provårsläroverk), praktiskt lärarprov vid seminarium samt under folkskolinspeklörs in. seende vunnen erfarenhet under minst en månad om undervisningen i folkskolor på landet och deras organisation. Vid lägre folkskoleseminarium äro icke lektorer, utan endast »lärare» anställda, av vilka utöver folkskollärarexamen fordras pedagogieexamen samt för folkskollärare avsedd fortsättningsexamen vid universitetet. Föreståndaren bör dock h a avlagt fil. kand.-examen, vari skall bland annat ingå högre vitsord i pedagogik. Den nyinrättade pedagogiska högskolan i Jyväskylä, vars förnämsta tillskyndare varit nuvarande undervisningsministern Oskari Mantere, och som 1933 tillkom genom ett nästan enhälligt beslut av finska riksdagen, har enligt den då genomförda lagen till ändamål att utbilda till folkskollärare personer, som avlagt studentexamen, meddela pedagogisk undervisning jämväl åt personer, som utbilda sig till lärare vid andra skolor, och anordna fortsättningskurser för främjandet av lärarnas fackbildning samt bedriva och främja den vetenskapliga forskningen inom pedagogikens och undervisningens område. Om förutsättningarna för högskolans upprättande samt om dess organisation och verksamhet lämnade överdirektör A. J. Tarjanne i Helsingfors upplysningar i ett föredrag inför nordiska skolmötet i Stockholm (augusti 1935), varur några huvudpunkter här återgivas. Då överproduktion av studenter även i Finland under senare tider visat sig påtaglig och med beaktande av att bland studenterna, särskilt de kvinnliga, finnes riklig tillgång på goda folkskollärarämnen, och då därtill blott goda rön gjorts rörande det arbete de studenter, som sökt sig till de tidigare verkande interimistiska utbildningsanstalterna, utfört på folkundervisningens fält, ville landets regering i

382 överensstämmelse med folkskollagarna ställa utbildningen av studenter till folkskollärare på ordinarie fot. Enär lärarutbildningen icke vidare kunde utökas, k u n d e frågan lösas blott sålunda, att ett av landets sex finskspråkiga folkskollärarseminarier indrogs och i dess ställe grundades en anstalt för ifrågavarande syfte. Då det här gällde att bereda ungdom med akademisk mognad till folkskollärare, kunde seminarierna härvid icke komma i fråga, enär de med hänsyn till sina arbetsmetoder äro skolor och deras arbete sålunda begränsats till skolstadiet. Fråga var nu om en institution, vid vilken akademiska arbetsformer kunde tagas i bruk och åt vilken samtidigt kunde anförtros även andra uppgifter. Rangen av pedagogisk högskola tilldelades självfallet landets äldsta seminarium, grundat redan år 1863 i Jyväskylä av Uno Cygnaeus. Studietiden omfattar blott två år och medger sålunda icke att i studieplanen inrymmes allt det myckna en folkskollärare har nytta av. Enär lärdomsskolan redan utrustat sina elever med en nödig grad av saklig och formell skolning i de flesta av folkskolans läroämnen, meddelas i dessa ingen undervisning vid högskolan. Ett undantag utgör dock folkskolans viktigaste läroämne, modersmålet, i vilket man söker ge högskolans studenter en djupare inblick än lärdomsskolan förmått. Viktiga läroämnen äro lantbruks-, trädgårds- och hushållslära med åtföljande praktiska övningar, så även gymnastik, idrott och nykterhetsundervisning, men särskilt musik, teckning och handarbete. Avseende fästes även vid miljökunskap, talteknik och bibliotekslära jämte övningar. Pedagogik och psykologi intaga en central ställning i såväl den teoretiska som den praktiska folkskollärarutbildningen. En ledande grundsats i högskoleundervisningen är att bibringa studerandena förmåga att självständigt och kritiskt förkovra sina kunskaper. Vid högskolan tilllämpas akademiska undervisningsformer, varvid föreläsningarna icke i främsta rummet avse meddelandet av kunskaper, utan snarare deras fördjupande och synkretsens vidgande. Vid sidan av föreläsningarna användes klass- och gruppundervisning i därtill lämpliga ämnen, särskilt i övningsämnena. Akademiska seminarieövningar med skriftliga referat och föredrag användas såsom ägnade att tjäna den akademiska undervisningens väckande syften. Då alla de lärdomar, de studerande vid högskolan böra inhämta, ej kunna meddelas i undervisningsväg, måste studenterna inhämta en del av sina kunskaper genom självständigt arbete. Största delen av den teoretiska undervisningen är förlagd till det första läsåret, för att under andra året bereda rundligare tid till praktiska undervisningsövningar och självständiga studier. Högskolan förfogar över en egen övningsskola. Därjämte ar avsikten att under övningsåret bereda lärarkandidaterna tillfälle att under en tid av 2—3 veckor såsom vikarier handha undervisningen vid folkskolor med en lärare i landskommun och sålunda under studietiden göra dem förtrogna med bygdelärarens arbete och omgivning. ' , ... Den pedagogiska högskolan är icke blott en anstalt för utbildande av nya lärare. En lika viktig uppgift har den i främjandet av särskilda redan verksamma lärargruppers fortsättningsstudier. Detta syftemål tillgodoses närmast av högskolans sommartermin, som varar från den 15 juni till utgången av juli. Högskolans lärare utgöras av professorer, lektorer, docenter, högskollarare och övningsskollärare. I mån av behov anställes extra lärarkraft. Professorerna utnämnas av republikens president enligt samma grunder som till övriga statens högskolor Hitintills ha följande tre professurer instiftats: i filosofi och teoretisk pedagogik vars innehavare bestrider undervisningen och förrättar tentamina i sagda ämnen, i praktisk pedagogik, vars innehavare särskilt företräder kunskap i praktiskt skolarbete, samt i finska språket för bestridandet av undervisning i finska finsk litteratur och modersmålets metodik. Av dessa är redan en besatt. Det

383 ingår därjämte i planerna att vid högskolan instifta en professur i psykologi För erhaUanide av lektorstjänst fordras att sökande avlagt licentiatexamen eller på annat satt ådagalagt kompetens i det läroämne han skall företräda, och att han såI r e n d p 0 r e t l T V r n \ P r l H S k t *Z **? f Ö r t r 0 g e n m e d P e d a g ° g ^ °ch undervisningsärenden, Lektor handhar undervisningen i sitt läroämne och dess metodik samt leder dess teoretiska och praktiska övningar. Högskolan är berättigad att anställa folkskollärarexamina för folkskollärare samt ottenthga pedagogieexamina såsom universitetet. Däremot saknar högskolan ännu ratt att meddela lärdomsgrader, men professorerna kunna i de ämnen de företräda anställa enskilda examina, motsvarande vitsord i fil. kand.-examen. Berättigade att idka studier och avlägga examina vid högskolan äro högskolans studenter och med av rektor beviljat studietillstånd lärare vid undervisningsanstalterna i landet samt personer, som vid landets övriga högskolor vunnit lärd grad eller avlagt ämb betsexamen. Frankrike. Redan under franska revolutionen upprättade nationalkonventet i Paris en utbiWningsanstalt för folkskollärare, som fick det än i dag brukliga namnet école nål male vilket torde ha hämtats från Schweiz, och som väl även innebar tanken att anstalten skulle bli en »mönsterskola» för övriga anstalter av samma slag De stan "kolanmf * v " ' T " * " 6 " 3 e X P * r l m € n t ' o c h d e * var först sedan den franska folkskolan efter julirevolutionen genom Guizots' skollag av 1837 fått en fast och systematisk grundval, som även lärarutbildningen sattes i system. Genom nämnda l a ålades varje kommun att upprätthålla åtminstone en folkskola (école primaire) och varje departement ett folkskoleseminarium (école normale primaire). Enligt en lag av 1879 skola i varje departement finnas två sådana anstalter, en för manliga elever (ecole normale d'mstituteurs) och en för kvinnliga (école normale d'instifutricesT De aro numera helt statliga inrättningar och sortera under chefen för vederbörande undervisningsdistrikt (le recteur d'academie). Staten bär kostnaderna för lärarlonerna och driften, medan departementet bekostar lokaler och inredning Alla dessa seminarier äro anordnade som internat, men mottaga även utanför anstalten boende elever externer. De utbilda lärarkrafter för folkskolans alla stadier* småbarnsskolan (ecole maternelle), den till folkskolan stundom anknutna småbarnsklassen (casse enfantine), den egentliga folkskolan (école primaire élémentaire) och högre folkskolan (école primaire supérieure). r-D\w f,rån d e S S a a n stalter utexaminerade under de senare åren icke räckt till or att fylla det växande behovet av folkskollärare, ha - som en provisorisk nödlallsutvag - såsom vikarierande folkskollärare stundom anställts personer utexaminerade frän vissa högre folkskolor, och även studenter. Dessa båda kategorier, vilka alltså ej erhållit någon särskild utbildning för lärarkallet ha efter ett m l ' a r S - V I r a r i a t , b r U k a t U n d 6 r g å d 6 n a n d F a a v d e b ä ^ e h ä r n e d a * ^ m n d a examina nämligen den som berättigar till le certificat d'aptitude pédagoqique och ha därefter kunnat erhålla ordinarie anställning som folkskollärare i ^°l a l \ y m n a i n t r ä d e * € t t f o l k s koleseminarium skall den sökande vid början av aret ha fyllt minst 15 högst 19 år och måste förbinda sig att under tio år efter sin lärarexamen undervisa i den offentliga skolan. Detta sammanhänger med att elevernas hela vistelse vid seminariet, även levnadskostnaderna vid det därtill hörande mternatet, betalas av staten. Externer erhålla motsvarande hjälp i form av stipendier. Om studiet avbrytes eller det givna löftet av någon anledning ej uppt ylles ar eleven skyldig att återbetala de utgifter han vållat statsverket. I ömmande tall kan beloppet efterskänkas. För inträde fordras vidare att ha avlagt ett inträdesprov, motsvarande den examen, som kallas le brevet élémentaire. Denna examen avlägges i regel vid omkring 16 års ålder. Det kräves att först ha genomgått

384 vanlig folkskola och där — vanligen vid 13 års ålder — erhållit avslutningsbetyg (certificat d'etudes primaires) samt sedan under tre års tid ha följt fortbildningskurserna i någon högre folkskola. I examen för le brevet élémentaire innefattas icke den vid dessa högre folkskolor förekommande yrkesutbildningen, utan endast de vanliga skolämnena inom »la section generate». Kursen, i vilken även ingår ett främmande språk, synes ligga ganska nära den svenska fyraåriga realskolans. De som icke förut inneha le brevet élémentaire, tillerkännas denna examen i och med att de bestått inträdesprovet till seminariet och förklarats antagna. Detta prov omfattar alla de ämnen, som ingå i den högre folkskolans kursplan, med undantag för främmande språk. .. Seminariekursen är treårig. Genom en reform, som genomfördes 1920, ändrades den förut (sedan 1905) gällande undervisnings- och examensplanen, enligt vilken kursen var kluven i två skarpt åtskilda delar: en teoretisk och allmänbildande, som omfattade de två första åren, och en praktisk-pedagogisk, förlagd till tredje aret Vartdera avsnittet utmynnade i en särskild examen. Sedan 1920 avlägges den avslutande examen efter sista året, och den pedagogiska utbildningen — praktisk såväl som teoretisk — ingår i alla tre årens kursplan, jämsides med utvidgandet av elevernas allmänbildning utöver högre folkskolans nivå. Undervisningsämnena äro- psykologi pedagogik och moral, franska språket och litteraturen, historia och geografi främmande språk, matematik, fysik och kemi, geologi, biologi och hygien, iordbrukslära (för kvinnliga elever huslig ekonomi), teckning, sång och musik gymnastik slöjd (för kvinnliga elever sömnad och dylikt) samt trädgårdsskötsel. Studierna vid seminariet avslutas med en examen, som berättigar till erhållande av le brevet supérieur, varigenom kompetens vinnes för att bli anställd som vikarierande folkskollärare. För tjänst som ordinarie lärare (instituteur titulaire) fordras dessutom ett särskilt intyg om lärarduglighet, certificat d'aptitude pédagogique. Detta erhålles genom en ytterligare examen, vilken avlägges vid minst 20 ars ålder, efter det läraraspiranten under minst två år haft provtjänstgöring som vikarie (stage eller suppléance). Seminariets egna elever (éléves maltres) kunna emellertid som sådan tjänstgöring få räkna den tid, de efter sitt adertonde är tillbringa i seminariet Om de lämna detta vid t. ex. 20 års ålder, kunna de alltså omedelbart genomgå proven för le certificat d'aptitude pédagogique. Examen for le breve supérieur står öppen även för andra än seminariets elever, under förutsättning att vederbörande skaffat sig motsvarande kunskaper och avlagt vissa examensprov, t ex le brevet élémentaire eller första delen av studentexamen (baccalaureat), vilken äger rum näst sista året i gymnasiet. Proven för le brevet supérieur omfatta en skriftlig serie (5 prov) och en muntlig (16 prov), men ingen prövning i praktisk lärarduglighet. En sådan ingår i stället, jämte förhör i metodik, i den senare .oljande examen för le certificat d'aptitude pédagogique. För seminariets egna elever underlättas deras slutexamen därigenom, att de i förväg — efter första och andra läsåret — få undergå en del av proven, varigenom slutexamen i motsvarande utsträckning reduceras. . . Den praktiska lärarutbildningen försiggår vid en till själva seminariet förlagd övningsskola (école annexe) eller vid en för detta ändamål särskilt utvald fo kskola i närheten (école d'application). Seminarieeleverna fa under sin utbildningstid tillfälle att undervisa i båda slagen av skolor. Under första aret uppehålla sig les éléves maltres i övningsskolan två veckor, varav största delen utgöres av auskultering under andra tre veckor, vari ingår två timmars daglig undervisning, och under sista året två perioder å vardera två veckor, varvid de övertaga större delen av undervisningen. Vid övningslektionerna är alltid den ordinarie folkskolläraren närvarande, dessutom ofta lärare och rektor vid seminariet. Samarbetet mellan seminarierna och de utanför desamma liggande folkskolorna uppgives fungera till full belåtenhet för båda parterna.

385 L ä r a r n a vid de franska folkskoleseminarierna rekryteras i allmänhet bland personer, som utexaminerats från de två lärarhögskolorna (écoles normales primaiie* supeneures), av vilka den ena (för lärare) ligger i Saint-Cloud, den andra (för lärarinnor) i Fontenay-aux-Roses. Emellertid finnes möjlighet även för läroverkslärare, som genomgått det krävande ämbetsprovet Vagrégation, att undervisa i vissa ämnen vid folkskoleseminarierna, t. ex. i levande språk. För att vinna inträde vid högskolorna i Saint-Cloud och Fontenay fordras antingen le brevet supérieur, alltså första delen av folkskollärarexamen, jämte ett års specialundervisning (ett sådant fjärde år finns dock endast vid vissa seminarier), eller också studentexamen De omfattande inträdesproven äro dels skriftliga, dels muntliga, och de betraktas i och for sig såsom förra hälften av den examen, vilken avlägges vid dessa två anstalter och berättigar till lärarbefattning vid seminarier samt även vid högre folk skolor. Efter att i två år ha följt kursen vid Saint-Cloud eller Fontenay avlägga de studerande senare delen av denna examen — på humanistiska eller reala linjen — och erhålla le certificat d'aptitude au professorat des écoles normales et des écoles primaires supérieures. För dem, som önska bli seminarielärare, stå emellertid även andra och friare studievägar öppna. Såsom likvärdigt med den ovannämnda första dejen av lärarexamen räknas nämligen att vid universitet ha avlagd kandidatexamen i humanistiska ämnen (licence és lettres) eller i naturvetenskapliga ämnen (licence és sciences) eller också första delen av examen för lärarinnebefattning i högre flickskolor. Och i stället för att genomgå de två åren i Saint-Cloud eller fontenay kan aspiranten välja att under två år idka universitetsstudier eller fullgöra samma tids lärartjänstgöring eller en lika lång utlandsvistelse (för lärare i levande språk) samt därefter anmäla sig att — som outsider — undergå den andra och definitiva delen av examen för lärare vid les écoles normales. Norge. Utbildningen av lärare för de norska folkskolorna, vilken tidigare var uppdelad pa utbildning av folkskollärare och småskollärare. har genom den numera gällande lagen av den 6 juni 1930 gjorts enhetlig. Den sedan 1902 existerande men föga anlitade ettåriga kursen för blivande lärare och lärarinnor i småskolan har avskaffats, och inom några år kommer all undervisning i folkskolan, även på småskolestadiet, att omhänderhavas av lärare och lärarinnor med folkskollärarexamen For deras utbildning finnas för närvarande sju statliga och tre privata seminarier, kallade »laererskoler». De senare stå under samma kontroll och tillsyn från statens sida som de förra, och vid två av dem betalar staten så gott som alla kostnader, vilka icke täckas av elevavgifterna, varför de i verkligheten endast till namnet aro privata anstalter. Lärokursen, som 1902 blev treårig, är enligt den nya agen fyraårig. För studenter har inrättats en särskild tvåårig (tidigare ettan*) linje, vilken dock ännu 1933 icke hunnit sättas i gång. För inträde i det fyraåriga seminariets första klass fordras att inom kalenderarets utgång ha fyllt 17 Yi år och att ha genomgått ett inträdesprov, vilket utvisar att den sökande har de kunskaper och färdigheter, som kunna förvärvas vid »en vel utstyrt folkeskole og en 6 månaders fortsettelseskole eller en ungdomsskole» Det har visat sig, att många av de inträdessökande genomgått »middelskole» motsvarande svensk realskola. I den tvååriga studentkursen mottagas elever, som kunna uppvisa goda betyg i studentexamen (eksamen artium) eller i avgångsexamen från Norges lantbrukshögskola. Vid den fyraåriga kursen undervisas i följande ämnen: kristendomskunskap modersmålet, engelska (eller tyska), historia, geografi, naturkunskap (biologi med nalsolara, fysik och kemi), räkning och geometri, välskrivning, teckning, sång och musik, gymnastik, handarbete (vari ingår fysikslöjd), pedagogik, praktisk lärarut2 5 — 352240

386 bildning, biblioteksteknik, trädgårdsskötsel och skogsplantering. De kvinnliga eleverna kunna, om så önskas, få undervisning i husligt arbete. Vid den tvååriga studentkursen undervisas i samma ämnen som på den fyraåriga linjen, men med kortare kurser i de ämnen, vari studenterna redan kunna betraktas som »utlärda», och med speciell inriktning på den blivande lärarverksamheten. Om en elev kan visa, att han eller hon på annat sätt redan inhämtat det föreskrivna kunskapsmåttet i ett ämne, kan befrielse lämnas från fortsatt deltagande i denna undervisning. Avgångsexamen omfattar skriftliga prov i modersmålet (vid den fyraåriga kursen två uppsatser, vid den tvååriga en) samt i matematik, vilket senare prov å den fyraåriga linjen anordnas vid slutet av tredje läsåret. Det muntliga avgångsprovet sker successivt. Vid slutet av den fyraåriga linjens andra klass prövas eleverna i minst ett av de ämnen, vari undervisningen avslutas i denna klass. På samma sätt förfares i de följande klasserna. Samma system följes vid den tvååriga linjen, i den mån det där är tillämpligt. Något avgångsprov i praktisk undervisningsförmåga anordnas icke. I vissa fall kunna privatister av departementet erhålla tillstånd att genomgå folkskollärarexamen enligt särskilt för dem fastställt reglemente. Endast vid två av statens seminarier har ännu särskild statlig övningsskola anordnats. Vid övriga seminarier få eleverna sin praktiska utbildning i en vanlig folkskola utanför seminariet. Genom lagen av 1930 har emellertid seminariet fått betydligt större inflytande än förr på anordningen av den skola, vilken tjänstgör som övningsskola. Det heter i lagen, att »seminariet skall efter avtal med kommunen ha det väsentliga avgörandet om huru skolan och undervisningen skola anordnas». Alltsedan 1890 års lag ha samtliga norska seminarier stått öppna för saval manliga som kvinnliga elever. Samundervisningen är alltså här sedan snart ett halvt århundrade tillbaka helt genomförd, och de vunna erfarenheterna ha icke föranlett något förslag om ändring. Till stipendier åt seminariernas elever beviljas årligen av stortinget ett anslag, som fördelas med hänsyn till elevernas ekonomiska förhållanden. För seminarielärarnas kompetens finnes ingenting i lag föreskrivet. Som rektor vid ett seminarium torde i regel antagas en lärare med universitetsutbildning, men även seminarieutbildade lärare kunna utses. Flertalet seminarielärare äga denna senare utbildning, förstärkt med specialutbildning i vissa ämnen. Möjlighet till vidare utbildning för folkskollärare finnes vid en 1921 upprättad lärarhögskola på Lade vid Trondheim. Den är statsunderstödd och står under statens uppsikt. Skolan har två professurer, en i pedagogik och en i modersmålet, samt en docentur i historia. För övriga ämnen användas extra föreläsare. Kursen är ettårig, och elevantalet uppgår till omkring 60. Med undantag för pedagogik aro ämnena valfria. Till universitetet kunna folkskollärarna få tillgång genom en kompletterad folkskollärarexamen. Om de i denna kunna uppvisa goda vitsord och dessutom ha avlagt realexamen (mid del skoleexamen), kunna de få betyg på avlagd studentexamen (artium) genom att underkasta sig de till denna hörande proven i främmande språk, matematik, biologi och fysik. Schweiz. Schweiz saknar en central ledning för sitt undervisningsväsen. De strävanden till en starkare centralisation av det schweiziska statsförbundets gemensamma angelägenheter, som sedan införandet av författningen av 1874 gjort sig gällande på skilda områden, särskilt det ekonomiska, ha i fråga om undervisningen icke lett till resultat. Något för förbundet gemensamt undervisningsdepartement finnes

387 salumda icke, utan hithörande spörsmål handläggas av det schweiziska inrikesdeparttemenfet. Endast en enda läroanstalt tillhör statsförbundet i dess helhet nämJigem den 1854 upprättade tekniska högskolan i Zurich. I övrigt ligger hela undervisningsväsendet, från folkskolan till unversiteten, i de särskilda förbundsstäm m a s — kantonernas händer. Även lärarutbildningen är följaktligen varje kantt 0 n S särskilda angelägenhet. Detta försvårar i viss mån en översiktlig framstallning av densamma, i synnerhet som de till de sakkunniga från respektive kanttoners undervisningsdirektioner ingivna upplysningarna ådagalägga, att synneringen skiftande organisationsformer och metoder tillämpas i de olika delsta^ r ^ r U n d e r S ^ a r e d e l e n a V 1 7 0 ( M a l e t upprättades på några orter, varibland sarsfcili rnarkes klostret S.t Urban i Luzern, s. k. normalskolor (écoles normaP Cr dCn ö s t e r r i k i s k e ^ Pedagogen Felbigers »normalmetod», för tl*V,/? utbilldning av lärare åt folkskolan. Till följd av bristande stöd från statens sida kumde de dock icke vidmakthållas under någon längre tid. Först i den under nap.oleonskngen bildade Helvetiska republikens författning (1798) förklarades undervisningsväsendet vara en statens icke en kyrkans eller de enskildas angeelagenhet. Undervisningsministern Stapfers skolförordning föreskrev bland aU a l»T\f\ett J \ S t a t I i g a n o r m a l s k o l o r skulle skapas, men planen gick om intet, indnrekt buro dock hans strävanden frukt. Dels kommo på hans initiativ för nagrra ar tramat nya lärarutbildningskurser till stånd i det då förstatligade klostret •\ U r b a n ' d e l s ° P P n a d « den berömde schweiziske pedagogen Pestalozzi år 1800 vid sin uppfostringsanstalt på slottet Burgdorf med understöd av regeringen i Bern ett ilararseminarium, vilket trots sin blygsamma beskaffenhet kan betraktas som den törsta egentliga schweiziska lärarutbildningsanstalten. Under de följande arenigingo kantonerna Luzern, Thurgau och framför allt Zurich i spetsen på detta omr.ade. De upprättade under 1800-talets första år statliga seminarier och 1821 oppmade kantonen Aargau också ett sådant. Det var emellertid först efter det demokratiska genombrottet i början av 1830-talet, under den s. k. regenerationstidem, som den schweiziska staten på allvar tog sig an folkundervisningen och damned även lärarutbildningen. Inom 16 år uppstodo ej mindre än 13 offentliga lärarutbildningsanstalter, fördelade på alla de större kantonerna, och därmedl inleddes den moderna lärarutbildningens historia i Schweiz. Utöver de kantonada gränserna har vid denna utveckling i främsta rummet Ziirich verkat beirukitande genom organisatoriska och pedagogiska initiativ. , * d e t , n , U V a r a n d e S c h w e i z f i n n a s sammanlagt 25 statliga lärarutbildningsanstalter iför folkskolan, lika många enskilda samt 4 kommunala. Det är endast några av de minsta och folkfattigaste kantonerna — Glarus, Uri, Appenzell A Rh Appenzell I Rh. samt Basel-Land — som sakna egna anstalter. Ett fåtal andra' Nidwalden, Obwalden och Zug, ha inom sina gränser endast privata seminarier; de ttva förstnämnda blott för kvinnliga lärare. För sitt övriga lärarbehov äro de — Hiksom de fem ovannämnda kantonerna äro det helt och hållet — hänvisade till lärarproduktionen i andra kantoner, vanligtvis de närmast belägna. Alla övriga schweiziska kantoner äga statliga lärarutbildningsanstalter av något skiftandle karaktär. De privata seminarierna äro oftast kvinnliga, organiserade som linje* vid högre flickskolor; några för manliga elever avsedda privata seminarier aro av en äldre, konfessionellt-evangelisk typ. I Bern, Zurich, Luzern och Neuchatel hnnas seminarieavdelningar vid kommunala läroanstalter i de tre första for kvinnliga elever, i Neuchåtel för manliga och kvinnliga. D«e statliga anstalterna äro i flertalet fall seminarier av ungefär samma typ som de svenska Stundom äro de som särskilda utbildningslinjer anslutna till kantonens larcrverk. I Zurich förekommer dessutom lärarutbildning vid universitetet. BaselMadit och Geneve ha nyinrättade pedagogiska akademier, baserade på studentexamen

388 Seminariernas utbildningstid är i regel 4-årig. I enstaka fall, såsom i Neuchåtel och vid Berns 2 kvinnliga seminarier, är utbildningen endast 3-årig eller — i Tessin — 2-årig. Den sistnämnda 2-åriga kursen bygger emellertid på en 5-årig gymnasiekurs. Vid de allra flesta av dessa seminarier äger samundervisning rum, vilken överallt intygas ha gett tillfredsställande erfarenheter. Endast i Aargau samt ett fåtal av de romanska kantonerna har man skild utbildning för manliga och kvinnliga elever. Vissa seminarier ha bibehållit den traditionella internattypen, men flera av dem mottaga även utanför anstalten boende elever. Stundom ha eleverna valet fritt mellan helinackordering vid seminariet eller ett stipendium. I de fall, där undervisning och vivre åtnjutas kostnadsfritt, få eleverna ofta förplikta sig att under ett visst antal år (vanligen 4 eller 5, i Solothurn ända till^ 15) tjänstgöra inom kantonens skolväsen. Fullgöres icke detta åtagande, ha de återbetalningsskyldighet. För inträde i de kantonala seminarierna, liksom i de kommunala och privata, fordras i regel att ha fyllt 15 år (i Schwyz och Vaud 16), att ha genomgått »sekundärskola» (ungefär motsvarande kommunal mellanskola eller realskola) och att ha undergått inträdesprövning. Vid vissa seminarier antagas eleverna först efter några månaders provtid; så är fallet t. ex. i Bern och Zurich. Endast i mycket få fall (ett par kantoner i franska Schweiz) bygger seminariet direkt p å den egentliga folkskolan som grundval. I andra fall, såsom i Schaffhausen, kräves att ha genomgått ett par gymnasieklasser. I kantonerna Vaud och Schaffhausen kunna studenter efter genomgång av fjärde seminarieklassen, alltså på ett år, avlägga folkskollärarexamen. I Aargau kunna studenter förvärva folkskollärarkompetens genom att komplettera sin studentexamen med pedagogik, metodik och praktisk lärarutbildning samt, där så behöves, musik, gymnastik och slöjd. I Tessin ha studenter möjlighet att få tillträde till folkskollärarexamen efter att under skolinspektörens kontroll ha tjänstgjort åtminstone två månader i en av kantonens folkskolor. De olika seminariernas undervisningsplaner uppvisa i detalj många avvikelser från varandra, beroende på kantonernas olika språkliga, konfessionella och^ ekonomiska förhållanden. Att det inom Schweiz talas ej mindre än fyra språk — tyska, franska, italienska och retoromanska (i Graubunden) — vållar givetvis en betydlig belastning av schemat. I kantonseminarierna läsas allmänt tyska och franska obligatoriskt, i Tessin italienska och franska, i Graubunden retoromanska (»romanisch»), tyska eller italienska samt franska eller italienska. Som frivilligt språk förekommer utanför de två sistnämnda kantonerna allmänt italienska, dessutom ofta engelska och i vissa fall (t. ex. i Ziirich, Schaffhausen och Aargau) även latin. För den praktiska lärarutbildningen finnes i regel en till seminariet anknuten övningsskola. Där så icke är fallet, såsom i Schaffhausen och Solothurn, användas seminariestadens folkskolor för detta ändamål. I förbigående må anmärkas, beträffande den praktiska lärarutbildningen, att kantonen Schaffhausens undervisningslag har en föreskrift, som stipulerar ett för inhämtande av allmän praktisk livserfarenhet avsett »Wanderjahr» efter seminarietidens slut såsom villkor för läraranställning. Denna s. k. »Rucksackartikel» avser, enligt ett 1927 utfärdat reglemente, att göra den blivande läraren eller lärarinnan förtrogen med även andra slag av arbete än det pedagogiska, t. ex. lantbruks- och trädgårdsarbete, hantverks- eller industriverksamhet, socialt arbete, hushållsarbete, undervisning i praktiskt inriktade skolor, studieresor i utlandet och dylikt. Även fullgörandet av militär rekrytskola kan godtagas såsom »praktiskt år». Som en motsvarighet till denna föreskrift kan man i viss mån betrakta den i kantonen Valais gällande bestämmelsen, att de blivande lärarna, efter att ha genomgått seminariet, men innan de erhålla sitt examensbetyg, skola bevista en tre

389 månaders kurs vid kantonens lantbruksskola. De kvinnliga eleverna genomgå un b g a Un der motsvarande tid en kurs i hushållsgöromål " dG P aktiska i £ 5 ? u y »tbildning, som ingår i själva seminariekursen, söker man i atskilhga kantoner tillförsäkra lärarkandidaterna praktisk erfarenhet även frän andra skolor an övningsskolan. I Bern h a r varje elev att under sista semina ie aret f u l l g o r a t v a vikariat, vartdera på en vecka, vid skolor på landet o c h T a t a d e n ; M ™ ' 0 r k l a r a r ^ ^ ^ e t tillfredsställd med resultaten och önskar att få denna utbildningsform betydligt utvidgad. I Zurich förekommer 1 - 2 veckors hospitering och undervisning i vanliga folkskoleklasser. Vid det peda-ogilka in t^loikstdekmstr^ef" » ^ *"*** ' ^ ^ ^ T f ^ övre tolkskoleklasser 4 veckors sammanhängande undervisning i en landsbygdsskola och därpå 2 veckors sammanhängande undervisning i en stadsskola I Thurgau göra högsta seminarieklassens elever varje veckag under va sin dag »Lehrbesuche» Rektor för Krlu^ZZl a U 0 r kiI astadens r a e r a € l loch e r omgivningens folkskolor

Sk-r 7h M ! ^ tid, att han anser även den sålunda utvidgade S S S 0tm Ch aU maU ÖnSkar få he,a S ä n g l Ä S ; ^ f "'"t ° ^mintietTdtn nra-fe^ J >' ™ t a rummet för att kunna bättre tillgodose den tdI aniinslone

ar

prakt ska utbildningens krav.

ZÄM

tra

Man planerar att i så fall låta högsta klassens ele

er flera månader som assistenter vid för

ÄÄSÄ

Zurich erbjuder den rikast differentierade mångfalden av utbildningsmöjligheter Vid sidan av ett statligt och ett privat (evangeliskt) lärarseminariu* ffit k o m munalt lärarinneseminarium (i förbindelse med stadens . T ö c h t o s c h u l e ! förT kommer även iolkskollärarutbildning vid Zurichs universitet Den om fa t ar tv* terminer och förutsätter mogenhetsexamen, avlagd vid kantonens gymnaster och ? »industriskolor» eller vid det kommunala flickgvmnasiet. enstaka fal kunn ab ltU ienter f r å n h a n d a tertm i H ^ ™ - - beviljat tillträde. Sedan 1923 ha emeL 1 att fÖr bereda 6n r e f r m aV k S^^^Ssi^l ^6som . härav ett° lagförslag. -tonens mrutöildning, och 1931 framlades resultat I enlighet med

detta kommer for framtiden ett enhetligare system att tillämpas och den Teoretiska och p r a k t l s k a utbildningen att förläggas till skilda stadier. Den förra f o r l t g e s dl vid kantonens båda läroverk inbyggda seminarielinjer, men skall också kunna orvarvas vid något gymnasium, under förutsättning att abiturienten kompletterar S H I 8 0 " 1 ^ i S € m i n a r i e l i n J - n a s - e n ej i gymnasiets kursplan. Den praktiska utbildningen forlagges till ett i samband med Zurichs universitet ståen de pedagogiskt institut, vilket även skall ge tillfälle till utvidgande av elevernas admant vetenskapliga utbildning. Institutet är dessutom avsett att t j L lära " a fortbildning samt den pedagogiska forskningen. Universitetets Ä s n S Ä

n

S

titäUe

n!itU!2S

fÖrf

°gande-

Jämte

to

" " * * * övnTnS-

5jÄ?r m U n d e — g « a n d r a för ändamålet lämpliga offent-

s t i t u f 3 8 6 1 " 8 1 ^ 1 ° C h G e n é V e e X i S t 6 r a r 6 d a n S e d a n n å g r a å r d y ] i k a Pedagogiska inI Geneve fordras för tillträde till institutets tvååriga kurser avlagd studentexamen. Den praktiska utbildningen vid institutets »école d u p l i c a t i o n » är hu vudsakhgen förlagd till andra studieåret. Undervisningen omfattar övrig för b ssamt a m ,metodik m l d T i°folkskolans T JfrSkilt samtliga »™Vsy™^ ämnen d

och »hygfene mentale»),

peTagogik <*suöJ*

n^%T^T^^ ningsanstalt, som grundar sig på en lag av 1922 och öppnades 1925, ar byggd pa helt moderna principer och innebär - trots bibehållandet av namnet »Lehrerseminarium» _ en radikal brytning med den gamla s h u n ,

390 seminarietypen. Anstalten tjänar till pedagogisk utbildning icke blott for folkskolans lärare och lärarinnor (4 terminer) utan för samtliga lärarkategorier, alltså även läroverkens. Denna enhetlighet betygas ha medfört värdefulla resultat beträffande »den ömsesidiga förståelsen för de olika lärargruppernas upptostringsoch skolarbete, från kindergartenslärarinnan till gymnasielektorn». For tillträde till detta pedagogiska fackbildningsinstitut fordras studentexamen eller också folkskollärarexamen, avlagd i annan kanton. Denna senare kategori kan dock i regel vinna inträde direkt i andra årskursen. Man har velat garantera de blivande lärarna grundlig allmänbildning och mognad såsom förutsättning för de pedagogiska studierna. Faran att genom de höga fordringarna ekonomiskt svagare sökande skulle utestängas, har man sökt undvika genom att göra utbildningen vid institutet kostnadsfri och genom rik tillgång till stipendier. Institutet samarbetar med Basels universitet; föreläsningar och kurser vid detta samt vid fackhogskolor ingå i utbildningen. Stor vikt lägges vid de praktiska undervisningsövningarna Såsom ovan nämnts, har man därvid gått utöver övningsskolans ram och i stor utsträckning börjat anlita även andra läroanstalter, med vilka samarbete inletts Institutets lärare äro i regel samtidigt lärare vid andra högre undervisningsanstalter (gymnasier och universitet). Över huvud taget äro de schweiziska seminariernas lärare så gott som överallt akademiskt bildade och fylla samma kompetenskrav som lärare vid gymnasier och högre realskolor. I de kantoner där universitet finnas, berättigar folkskollärarexamen till inskrivning vid filosofiska fakulteten. En stor del av de schweiziska gymnasiernas och handelsskolornas lärarkår rekryteras av folkskollärare, som vid universiteten avlagt examensprov för sekundärlärarkompetens. Många av dessa taga också doktorsgraden och bli universitetslärare. Spanien. Det spanska undervisningsväsendet, och icke minst utbildningen av lärare för folkskolorna, undergick efter revolutionen 1931 en genomgripande och av förhållandena starkt påkallad reform. I ett dekret av den 29 september nämnda år förklarade den nya republikanska regeringen, att den som sin första plikt betraktade lösandet av folkundervisningens problem, och att för detta ändamål det viktigaste steget var att skapa en god och tidsenlig lärarutbildning. Ehuru obligatorisk folkskoleundervisning införts i Spanien redan genom en lag av 1857 och landet före revolutionen ägde ett stort antal manliga och kvinnliga folkskoleseminarier, voro ännu 1910 endast 38*6 procent av befolkningen läs- och skrivkunniga, och även i andra hänseenden voro skolförhållandena betydligt efterblivna. I det stora pedagogiska reformprogram, som den nya regimen arbetat på att genomföra, utgör lärarutbildningens höjande en av centralpunkterna. Enligt de nya bestämmelserna skall ett folkskoleseminarium — efter franskt mönster kallat Escuela Normal — finnas i huvudorten för var och en av landets 49 provinser; Madrid och Barcelona ha vardera två Samtliga dessa anstalter stå öppna för såväl manliga som kvinnliga elever och den fyraåriga utbildningskursen bygger genomgående på avlagd studentexamen (bachillerato). I det nyssnämnda dekretets första artikel heter det. att förberedelsen till folkskollärarkallet skall omfatta tre perioder: en allmanbildande, en teoretiskt yrkesutbildande och en praktiskt yrkesutbildande. Den första perioden representeras av gymnasiet, den andra av de tre seminarieåren och den tredje av det sista utbildningsåret. För tillträde till Escuelas Normales fordras, utom avlagd studentexamen, att na fyllt 16 år och att ha godkänts i en inträdesprövning, bestående av skriftliga och muntliga prov i humanistiska och naturvetenskapliga ämnen samt en fri uppsats över förelagt ämne, avsett att ge aspiranterna tillfälle att ådagalägga sin fallenhet

391 för lärarkallet

Antalet platser är begränsat och fastställes varje år av direktionen

1932 ^ "S? intogos i n t a k40t 'elever reCCiÖnGener0l ^ PHmera E ™ « LJÖZ—iy.J3 i varje seminarium.

^rläXet

Kursplanen för de tre seminarieåren omfattar dels kunskaper i filosofi, pedagooik ämn,n O C I F - T H ' ^ f f f ° l ä m n e n s ™tod*> ^ »Praktiska ocA'artistiska ämnen». Fördelad pa de tre årskurserna har undervisningsplanen följande utseende. arskursen: losofl€ns snfnTk / elementer samt psykologi; matematikens metodik, spanska språkets och litteraturens metodik, naturkunskapens och jordbrukslärans teCknlng ^rakstudieT'8 ' ^ ° C h J ° r d b r u k s a r b € t e , frivilliga kompletterande Andra årskursen: fysiologi och hygien, pedagogik; historiens metodik, fysikens och k e m i e n s m e t o d i k ; m u s i k , teckning, slöjd och jordbruksarbete, frivilliga kompletterande språkstudier. ° Tredje årskursen: pedagogikens historia, skolorganisation, ekonomiska och sociala tragor, seminariearbeten, specialarbeten. Med de i sista årskursen förekommande »seminariearbetena» (trabajos de seminario) menas ungefär detsamma som vid de svenska folkskoleseminarierna och gymnasierna kallas »enskilt arbete». Syftet förklaras vara att ge eleverna möjlighet att i sitt personliga arbete »fördjupa sina studier i en riktning som överensstämmer med vars och ens personliga läggning», för att sålunda »utvidga lärarkårens kulturella synkrets». Med »specialarbeten» (trabajos de especializaciön) avses särskild och valfri undervisning angående småbarn samt efterblivna eller eljest trän normaltypen avvikande barn etc. Till de kvinnliga elevernas ämnen hör dessutom huslig ekonomi och »hemkunskap» (ensefianzas del högar). Vidare anbefallas seminarierna att sörja för elevernas fysiska fostran, deras konstkännedom deras förståelse av den sociala verkligheten samt av den omgivande naturen genom ö besök och utflykter. Ehuru den huvudsakliga praktiska lärarutbildningen, såsom ovan nämnts är förlagd till ett efterföljande provar, skall redan under seminarietiden den teoretiska undervisningen, särskilt metodiken, kompletteras med övningsundervisning i seminariernas övningsskolor samt även i andra av undervisningsmyndigheterna utsedda folk- och småskolor. Denna undervisning skall ledas av seminariets lärare eller da de aro förhindrade, av vederbörande folkskolas föreståndare eller lärare. Efter slutet av tredje årskursen vid en Escuela Normal anordnas en avslutningsexamen inför en särskild prövningsnämnd med en universitetsprofessor som ordförande och tre seminarielärare samt en folkskolinspektör som bisittare. Det praktiska utbildningsåret tager sin början efter godkänd avgångsexamen trän Escuela Normal. Den blivande läraren eller lärarinnan får, under kontroll och ledning av sitt seminariums lärare och vederbörande folkskolinspektör, helt övertaga undervisningen vid en folkskola inom provinsen och uppbär en mindre avlöning härför. Utfaller resultatet av denna provtjänstgöring tillfredsställande, så föreslår seminariets styrelse aspirantens utnämning till ordinarie lärare. I annat fall kan antingen provtjänstgöringen förlängas över ännu en period eller — om den pedagogiska fallenheten helt anses saknas — aspiranten uteslutas från lärarbanan. Till understöd åt mindre bemedlade studerande vid samtliga undervisningsanstelter i Spanien finnas av regeringen beviljade anslag på omkring 900 000 pesetas, varav största delen är avsedd för studerande av spansk härkomst, mindre belopp för spansk-amerikanska och utländska studerande. För folkskollärarutbildningen ställas av dessa anslag vissa summor till förfogande, vilkas storlek årligen fastställes. Dessutom finnes ett antal studiehem med fri pension för obemedlade studerande. För att bli lärare vid de spanska seminarierna fordras samma kompetens som för att meddela undervisning vid statsläroverken.

392 Storbritannien. England och Wales. Liksom engelskt undervisningsväsen över huvud, präglas den engelska lärarutbildningen av en karakteristisk brist på enhetligt sammanhang och uniformitet. Vid de många ändringar och reformer, som under de senaste hundra aren foretagits på detta område, har icke någon genomgripande omorganisation agt rum. Det gamla har i regel i mer eller mindre — oftast mindre — modifierad form fatt sta kvar bredvid det nya och ej sällan i slående kontrast till detta. Någon allmangiltig typ av utbildningsanstalter för folkskollärare finnes alltså icke, och även om nämnda anstalter kunna - - såsom nedan påvisas - - i stort sett sammanföras till ett par huvudgrupper, så skilja sig även inom dessa grupper de enskilda institutionerna från varandra i rätt väsentliga avseenden. Denna för engelskt vasen utmärkande frihet från schabloner och obundenhet av generella föreskrifter medför otvivelaktigt vissa fördelar men också olägenheter, och den försvarar uppenbarligen en systematisk och översiktlig framställning av utbildningen i dess helhet. De institutioner inom England och Wales, vilka av undervisningsdepartementet (the Board of Education) äro erkända såsom lärarutbildningsanstalter och vilkas antal uppgår till över 100, kunna i stort sett uppdelas i två grupper: tvååriga traimng colleges, avsedda för manliga eller kvinnliga elever och i regel internat, och fyraåriga training departments med samundervisning, förlagda till ett universitet eller ett »university college». Dessutom finns ungefär ett dussin särskilda anstalter for utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål (domestic subjects). De förstnämnda anstalterna ge en i regel tvåårig kurs, omfattande bade teoretisk och praktisk utbildning, åt elever, som fyllt 18 år och som - numera i re„el - genomgått vissa klasser av ett läroverk (secondary school) och åtminstone avlagt first school examination, ett prov som kan anses ligga ungefär mitt emellan vad vi kalla real- och studentexamen. De flesta av dem - ungefar ett 50-tal äro s. k. voluntary colleges och representera den äldsta typen av engelska lårarutbildningsanstalter. De ägas av religiösa sammanslutningar; något mer an hälften tillhöra engelska kyrkan. Ett 20-tal nyare training colleges aro rena lekmannaanstalter. De ha grundats och upprätthållas av »the Local Education Authorities» ( L E A ) varmed menas grevskapsråden (county councils), motsvarande de svenska landstingen, eller också stadsfullmäktige i större städer. Genom den stora undervisningsreformen (the Education Act), som genomfördes 1902 fingo dessa fullmakt att fungera som centrala skolmyndigheter inom sina respektive områden en funktion som de utöva genom särskilt tillsatta undervisningskommitteer. I denna fullmakt ingår även att sörja för lärarutbildning Alla dessa training colleges åtnjuta, i olika form och utsträckning, statsunderstöd, likaså universitetens utbildningslinjer för lärare. Den fyraåriga kursen vid universitetens training departments omfattar dels en treårig studiekurs, avsedd att utmynna i en examen (degree) någorlunda motsvarande svensk kandidat- eller magisterexamen inom humanistiska eller naturvetenskapliga sektionen (Bachelor of Arts eller Bachelor of Science) dels en harpa följande ettårig praktisk utbildningskurs (jfr det svenska provaret). Denna form för utbildning överensstämmer således ganska nära med vad som i Sverige kraves för vinnande av adjunktskompetens. Den kvalificerar i själva verket också för lärarbefattningar vid de engelska läroverken, samtidigt med att den tillgodoser en del av folkskolans lärarbehov. Differentieringen mellan de tva kategorierna sker först under det fjärde året, då de blivande läroverkslärarna fa sm praktiskt-pedagogiska utbildning vid secondary schools, medan de blivande folkskollärarna ha sin förlagd till folkskolor (elementary schools) eller högre folkskolor (central schools). För att få tillträde till den förra utbddmngsvagen och for att

393 erhålla den högre formen av teachers diploma fordras i allmänhet att man i sin universitetsexamen specialiserat sig på ett av de ämnen som ingå i läroverkens kursplan och däri erhållit högre vitsord (honours). Saknar man denna specialutbildning eller har man ingen »degree» alls, så är man hänvisad till att gå den senare vägen och skaffa sig erkännande som »certificated teacher» vid folkskolan Det k a n framhållas, att även ett icke ringa antal av dem, som genom sin examen kvalificerat sig för läroverksbanan, av intresse för folkskolan välja den senare utbildningen. Beträffande de »akademiska» ämnen, som den ovan nämnda examen skall omfatta, finnas inga bestämda föreskrifter, såsom fallet är i Sverige. Det förutsattes endast, att de valda ämnena äro till nytta för lärarbanan. Den teoretiska delen av den fjärde, speciellt pedagogiska årskursen, är i stort sett densamma för blivande folkskollärare och blivande läroverkslärare. Den omfattar enligt Londoninstitutets bestämmelser för båda linjerna, ehuru i något olika proportioner följande ämnen »the principles of education, methods of teaching, elementary educational psychology, hygiene, the English educational system». Talteknik ingår i all lärarutbildning. Härtill komma sedan för folkskolläraren ytterligare två fritt valda övningsämnen ur följande lista: fysisk fostran, slöjd (trä- eller metallslöjd eller glasblasmng), musik (högre eller lägre kurs), teckning, sömnad, lergodstillverkning bokbindning. Övningsundervisningen vid exempelvis Londoninstitutets kurser omfattar minst 60 dagar, därav för blivande läroverkslärare minst 40 dagar vid en secondary school, övningsundervisningen förlägges dels till ferierna (»vacation practice»: tre eller fyra veckor, omedelbart före universitetsterminens början), dels till vissa veckodagar under själva terminen (»sessional practice»). Icke mindre än ett 80tal practising schools i London med omnejd äro för detta ändamål anslutna till Institute of Education. Inträdesfordringarna till universiteten skilja sig i regel icke så väsentligt från dem som gälla för inträde vid de tvååriga training colleges. Som ovan nämnts kraves vid dessa i de flesta fall minst att ha avlagt en first school examination,' vilket plägar ske vid 16-årsåldern eller året därpå. Men liksom i Sverige den skarpa konkurrensen och läroverksbildningens utbredning ha lett till att ett växande antal studenter söker sig in i det fyraåriga seminariets första klass, så bidraga samma faktorer i England till att dess training colleges få mottaga ett årligen stigande antal elever som genomgått en second school examination. Denna examen har en betydligt strängare, mera specialiserad karaktär och är avsedd att avläggas vid 18 (eller 19) års ålder; den kan alltså närmast sägas motsvara vår studentexamen. Den berättigar också till inträde vid de engelska universiteten såsom ersättning för de av dessa uppställda proven för inskrivning (matriculation). Men även en first school examination brukar av universiteten godtagas för tillträde, försåvitt den avlagts med överbetyg (»with credit») i fem bland en viss grupp av ämnen. Det råder alltså en betydande tidsskillnad mellan de två utbildningsvägar som den blivande folkskolläraren i England har att välja på. Den ena är minst dubbelt så lång som den andra. Flertalet av de universitetsutbildade gå, som man kunde vänta, till städerna. Men icke så få taga också platser ute vid landsbygdens folkskolor, där de, efter vad erfarenheten visat, sköta sig utmärkt och finna sig väl till rätta. Vad som är ägnat att väcka förvåning, är mindre att man i England organiserat denna dubbla form av utbildning — som måste anses väl ägnad att minska klyftan mellan läroverkens och folkskolans lärarkårer — än att man låtit den ena utbildningsformen stanna inom den relativt snäva tidsram av två år, som redan de äldsta training colleges vid mitten av 1800-talet hade. Detta frapperar så myc-

394 ket mer, som den 1890 inrättade universitetsvägen för folkskollärare för mer än två årtionden sedan gjordes fyraårig. Den förordning, vari undervisningsdepartementet gav universiteten denna rätt att inom sig organisera »day training colleges» (till skillnad från de dittills traditionella internaten vid de vanliga training colleges) innehöll visserligen även tillåtelse för »vissa utvalda» elever att till den tvååriga kursen lägga ytterligare ett tredje utbildningsår. Meningen hade dock ursprungligen varit att över hela linjen göra kursen treårig, och det sedan 1890 tillåtna tredje året har hittills utnyttjats av ett mycket begränsat antal elever. De, som fått denna rättighet, ha stundom tillbragt sitt tredje år utomlands för studier av främmande länders undervisning och språk eller också vid något engelskt universitet eller en pedagogisk specialanstalt, såsom Fröbelinstitutet. Men det förekommer också, att de även under tredje året stanna vid sitt gamla training college, sysselsatta med mera specialiserade studier, som ofta äro avsedda att utmynna i en universitetsexamen. _ Även om alltså i de flesta fall kursen vid training colleges allt fortfarande ar begränsad till två år, så representerar den dock givetvis numera ett helt annat bildningsmått — framför allt ur det rent pedagogiska studiets synpunkt — än på den tiden då eleverna i dessa colleges icke hade annan förbildning än folkskolans, och då deras lärare i regel fått nöja sig med den utbildning, som folkskolan plus ett tvåårigt seminarium kunde ge. Numera äro de i regel akademiskt utbildade. Tendensen går för närvarande ut på att förlänga de blivande lärarnas »secondary education» utöver de tidigare nämnda fyra åren ända upp till den tidpunkt, då de vid 18 års ålder inträda i ett training college. Några Local Education Authorities synas dock ha gjort ett visst motstånd mot denna utveckling och velat hålla fast vid den för äldre engelska förhållanden utmärkande traditionen, att läraraspiranler redan före inträdet i ett training college skall ha varit ute som lärare under minst ett år. . . . . Detta egendomliga system med skolpojkar som lärare, vilket, i varje tall i sin ursprungliga form, nu är statt i utdöende (»pupil teachers» finnas numera blott i några avlägsna lantdistrikt), har alltsedan 1846, då det närmast efter holländskt mönster infördes i England, spelat en betydande roll på gott och ont inom engelskt undervisningsväsen. I den historik, som the Board of Education infört i sin officiella rapport för 1912—1913, ges följande förklaring över tillkomsten av s. k. pupil teachers * »Systemets ändamål var dels att för en måttlig kostnad förstärka skolornas lärarkår genom att sätta lärlingar i stället för de tillfälligt assisterande monitorerna dels att för framtiden tillhandahålla ett ständigt förråd av lämpliga aspiranter til training colleges. Man behövde lärare, och man hade ingen annan möjlighet att rekrytera dem Det fanns icke då som nu högre flickskolor (secondary schools tor girls) varifrån blivande lärarinnor kunde hämtas. Det fanns visserligen grammar Schools för gossar, men det är föga troligt, att elever, som genomgått dem med goda betyg skulle i något flertal fall känt sig frestade av de loner, som da erbjodos vid folkskolorna. I praktiken hade man därför att välja mellan att understödja och uppfostra pupil teachers eller att söka till lärare utbilda unga män och kvinnor av 1 8 - 2 0 års ålder, som redan några år varit sysselsatta i kroppsarbete eller handeh Det kan knappast betvivlas att man valde det rätta alternativet; hade man valt den andra utvägen, så skulle lärarbanan till stor del fyllts med personer som m.sslyckats inom andra yrken.» ... Systemet innebar i sin tillämpning, att gossar och flickor, som vid 13 års ålder med goda betyg avslutat folkskolan, enligt kontrakt pa 5 ar (senare 4 ar) anstalloes som lärlingar hos skolans föreståndare. Bredvid sin tjänstgöring som lärare vid s k i n erhöllo de av denne undervisning i vissa ämnen under åtminsto ne halvannan timme fem dagar i veckan. Vid lärotidens slut underkastades de en exa-

395 men, och de duktigaste erhöllo ett »drottningens stipendium» (det var på drottning Victorias tid) som satte dem i stånd att genomgå ett training college. Därifrån åter gingo de till folkskolan såsom lärare — »sålunda fullbordande en cirkel vilken från vissa synpunkter måste kallas fördärvlig», säger en modern pedagogisk författare Detta system har i senare tid (efter 1907 i överförts på elever i secondary schools' vilka vid 17 eller 18 år under ett läsår åtaga sig halv lärartjänstgöring (student teachers) samtidigt med att de fortsätta sina skolstudier. Även i denna sin modernare form har detta »skolpojkslärarsystem» utsatts för stark och växande kriE n dylik vid omogen ålder och före den övriga lärarutbildningen förlagd övningsundervisning kan ju knappast heller betraktas som någon idealisk form för praktiskt-pedagogisk träning. De elever vid ett training college, som varit student teachers eller pupil teachers, äro dock vanligen befriade från skyldigheten att deltaga i den for de övriga stadgade övningsundervisningen. Denna omfattar för dem som icke förut undervisat, vanligen minst tolv veckor (tidigare sex) och försiggår såsom redan antytts, i regel vid vanliga folkskolor i trakten, vilka genom överenskommelse ställts till förfogande för vederbörande training college eller training department. Sedan 1904 är det uttryckligen stipulerat såsom villkor för statsbidrag till en folkskola, att den skall medge sådan övningsundervisning Det ar ur svensk synpunkt intressant att konstatera, att de engelska training colleges Iran början tillämpade det hos oss använda systemet med särskilda till utbildmngsanstalten knutna och under dess kontroll stående övningsskolor (practising schools eller model schools). Så småningom uppstod emellertid ett allt starkare missnöje med denna anordning. Särskilt visade sig snart nog dessa practising schools icke vara tillräckligt stora för det växande behovet av övningslektioner och att utöka dem tycks ha stött på svårigheter. Man klagade också över att de blivande lärarna voro förhindrade att praktisera i skilda typer av skolor och blevo alltför ensidigt och artificiellt utbildade. Det var ofta omöjligt för dem att vidga sin ertarenhet genom besök i andra skolor, ty deras college hade ingen rätt att skicka sina elever till skolor, som ej stodo under dess kontroll. Uppslaget till det nva systemet kom 1886 från Edgehill, vars training college icke hade någon folkskola under sin kontroll, och där man alltså nödgades ordna den praktiska utbildningen pa annat satt. »Denna brist på en practising school», heter det i Board of Education s ovannämnda historik, »visade sig i själva verket vara en fördel, eftersom den tedde till att övningsundervisningen kom att ske under nya och mera naturliga förhållanden.» Genom överenskommelse med Liverpools skolstyrelse ställdes den största skolan i närheten till förfogande för ändamålet, och flera andra skolor i staden öppnades dessutom på vissa dagar i veckan för undervisningsövningar Den stora skolreformen 1902 avskaffade helt de fasta practising schools och ersatte dem genomgående med undervisning ute i distriktets folkskolor. Emellertid synes man snart ha känt behovet av att därjämte ha en till varje training college knuten skola såsom illustration till undervisningen i pedagogik och metodik. Är 1909 utfärdades rent av en förordning om att varje college skall ha en demonstration school, nära anknuten till läroanstalten »för att illustrera de såsom bäst befunna och framgångsrika metoderna i fråga om skolorganisation, disciplin och undervisning» Det har emellertid visat sig mycket svårt att realisera detta önskemål, och endast i enskilda fall har det med de lokala skolmyndigheternas hjälp varit möjligt att få till stand något som kan göra skäl för namnet demonstration school. Den praktiska utbildningen avslutas vid såväl de tvååriga som de fyraåriga kurserna med undervisningsprov. I övrigt äro examina skriftliga. Examensbestämmelser och kursplaner fastställas av de olika examensnämnderna, av vilka var och en ansvarar för en viss grupp av training colleges och i vilka alltid något universitet ar representerat. Den utveckling till större frihet och obundenhet — i samband

396 med ett rationellt mått av statligt överinseende — som i allmänhet kan sägas prägla den engelska lärarutbildningens historia, gör sig ej minst gällande i fråga om kursplaner och examensfordringar. Tidigare har staten här utövat en direkt och detaljerad kontroll. Numera nöjer den sig med att övervaka, att undervisning och prövning läggas i goda händer och försiggå under betryggande former. Skottland. Lärarutbildningen i Skottland uppvisar många likheter med den engelska, men är, till skillnad från denna, efter genomförandet av 1918 års lag helt förstatligad och centralt organiserad, och den synes över huvud taget för närvarande befinna sig i en period av snabb och framgångsrik utveckling. En systematisk utbildning av alla landets lärare infördes först 1906, då »Provincial Committees» för detta ändamål inrättades i förbindelse med universiteten och övertogo de uppgifter, som förut omhänderhafts dels av de presbyterianska seminarierna, dels av universitetens »King's Students' Committees». Genom 1918 års lag övertog staten såväl utgifterna för som ledningen av lärarutbildningsanstalterna. Dessa lyda alltså numera alla under skotska undervisningsdepartementet och administreras av en »National Committee for the Training of Teachers». I dennas centrala exekutivkommitté sitta representanter för landets 35 »Local Education Authorities», vilka liksom sina engelska motsvarigheter, ehuru med mera begränsad befogenhet, ha att svara för den högre och lägre undervisningen inom var sitt område. Sedan 1921, då det sista fristående seminariet frivilligt inordnade sig under det statliga systemet, är detta fullt genomfört. De under the National Committee lydande utbildningsanstalterna äro av två olika huvudtyper. Den ena, modernare och betydelsefullare gruppen utgöres av det till landets fyra universitet förlagda och i nära förbindelse med dessa stående training centres, vilka äro avsedda för såväl manliga som kvinnliga elever och som utbilda både lärare för folkskolor och för läroverk samt olika slag av övningslärare. Den andra gruppen utgöres av tre från ett äldre system kvarstående, av frikyrkosamfund grundade training colleges, vilka endast mottaga kvinnliga elever. Vid ett av dessa senare colleges (i Glasgow) utbildas lärarinnor för såväl folkskolor som högre skolor, vid två av dem (i Edinburgh) endast folkskollärarinnor. Dessutom finnes ett college of hygiene, avsett för utbildning av kvinnliga gymnastik- och idrottslärare. Manliga lärare av samma kategori få sin utbildning vid Glasgowuniversitetets training centre. De vid dessa anstalter givna kurserna äro alltså av tre slag: l) utbildning för vinnande av kompetens som folkskollärare, Teacher's General Certificate, 2) utbildning för vinnande av kompetens som ämneslärare i högre skolformer (secondary schools), Teacher's Special Certificate, 3) utbildning för vinnande av kompetens som lärare i »tekniska ämnen» (vari utom vad i Sverige betecknas som »övningsämnen» även inbegripas teknisk industri, åkerbrukslära och handelslära), Teacher's Technical Certificate. För tillträde till de kurser, som föra till folkskollärarkompetens, erfordras numera — sedan 1924 — som minimum ett avgångsbetyg från högre läroverk, ett Leaving Certificate, vilket är avsett att kunna erhållas vid 17 eller 18 års ålder och vars kunskapsvärde anses vara åtminstone lika högt som det vid de skotska universiteten fordrade inträdesprovet. Den skotska folkskollärarutbildningen är således numera genomgående grundad på en nivå, som kan sägas ungefär motsvara svensk studentexamen. De, som dessutom avlagt en akademisk examen, degree, äga givetvis även tillträde, och de som vid denna examens avläggande vunnit högre betyg, honours, ha företräde framför övriga sökande. I läraraspiranternas förbildning ingick tidigare det i England ännu delvis tilllämpade systemet att låta för lärarbanan hågade ungdomar praktisera som lärare

397 redan under sin egen skoltid. Detta är numera helt avskaffat. Systemet med pupil teachers, lärarpraktikanter med blott folkskoleutbildning, efterträddes 1908 av ett system med junior student teachers, vilka en tid tjänstgjorde som lärare under genomgången av en secondary school. År 1924 upphörde även denna form av förtidig lärarutbildning. I stället bereddes enligt den då reviderade stadgan möjlighet for dem, som kvalificerat sig för ett Leaving Certificate och alltså redan avslutat sina skolstudier, att genomgå en ettårig kurs av »förberedande» folkskollärarutbildning (preliminary training) vid någon av undervisningsdepartementet särskilt utsedd folkskola. De, som med framgång genomgått en dylik kurs. kunna i gengäld erhålla viss förkortning i tiden för den egentliga lärarutbildningen. De för blivande folkskollärare avsedda kurserna äro med avseende på tidslängden av två olika typer, som båda ha det gemensamt, att det sista studieåret är förbehållet åt den direkta lärarutbildningen — praktisk och teoretisk — medan de foregående åren äro ägnade åt övriga, »akademiska», läroämnen. Den ena kursen ar treårig och står endast öppen för kvinnliga elever. De, som ha godkänt intyg om ett års preliminary training (se ovan), kunna direkt inträda i näst högsta års°kursen. Den andra typen omfattar minst fyra årskurser och förutsätter, att eleven under denna tid före det praktiska avslutningsåret avlägger en degree, ungefär motsvarande svensk kandidat- eller magisterexamen. Denna utbildningsväg är "obligatorisk för manliga läraraspiranter, men står även öppen för kvinnliga. De skotska folkskollärarna måste alltså samtliga genomgå en utbildning liknande den. som ges vid de engelska universitetens training departments, och något så när jämförlig med den som i Sverige kräves för adjunktskompetens, medan folkskollärarinnorna kunna välja antingen den högre eller lägre utbildningslinjen. Vid universitetsstädernas training centres äro numera flertalet studerande sådana, som redan fore inträdet tagit sin degree vid universitetet och som vid lärarutbildningsanstalten endast genomgå den avslutande pedagogiska kursen, vilken för dem omfattar tre eller fyra terminer. Den skotska överinspektören har i sin rapport för åren 1928—1930 konstaterat, att antalet »graduerade» studerande vid dessa anstalter utgör fyra femtedelar av hela elevantalet, och att det övervägande är protestanterna som förete den högre utbildningsgraden. Han uttalar samtidigt som ett önskemål, att den föråldrade treåriga kursen måtte försvinna, så att alla blivande folkskollärarinnor få fyra års utbildning. Ett annat av hans önskemål är, att en särskild fyraårig kurs kommer till stånd för utbildning av lärarinnor för småskolestadiet. För närvarande kan en utexaminerad folkskollärarinna erhålla särskild kompetens för undervisning på småskolestadiet endast om hon efter två års lärarpraktik genomgått en specialkurs i »Infant School Methods» och därefter tjänstgjort ytterligare minst ett halvt år vid småskola eller kindergarten. Den som önskar förvärva ett Teacher's Special Certificate för undervisning vid läroverk, antingen inom ämnesgruppen engelska, historia, klassiska språk eller mom ämnesgruppen franska (eller tyska), matematik, naturkunskap, geografi, ekonomilära, måste ha avlagt en degree med högsta eller näst högsta betyg (first or second class honours) i det eller de ämnen lärarexamen skall omfatta. Gäller det ett främmande språk, fordras dessutom ett års uppehåll under godkända betingelser i ett land, där ifrågavarande språk talas. Efter uppfyllandet av dessa villkor genomgås en praktisk och teoretisk utbildningskurs, som normalt beräknas omfatta 32 veckor. Den, som även avlagt folkskollärarexamen, kan få kursen förkortad till ungefär en tredjedel. Beträffande kursplanerna för den treåriga och fyraåriga folkskollärarutbildningens »akademiska» del finnas inga generellt gällande föreskrifter. De lokala myndigheterna (som i fråga om universitetsstädernas training centres äro vederbörande Provincial Committees och i övriga fall särskilda Committees of Management) kunna fastställa de undervisningsplaner de finna lämpliga; deras förslag

398 måste dock underställas departementets godkännande. För den pedagogiska utbildningen är det bestämt, att kursplanen skall omfatta: skolhygien och personlig hygien, inneslutande gymnastik och idrott, pedagogik med psykologi, etik och logik, skolans skötsel (disciplin och organisation), de olika folkskoleämnenas metodik, de pedagogiska systemens och teoriernas historia, fonetik och talteknik samt övningsundervisning på folkskolestadiet i dess samtliga ämnen. I de flesta läro- och övningsämnen anställes ingen egentlig slutexamen. Under läsåret underkastas de studerande examina vid slutet av varje termin och ha även dessemellan muntliga tentamina och praktiska prov. Först under senare år har man funnit det lämpligt med en skriftlig avslutningsexamen i pedagogik och psykologi, lika för alla utbildningsanstalter. Det anses dock icke troligt, att denna metod kommer att utsträckas vidare. Tendensen går tvärtom i den motsatta riktningen. Liksom i England har man för den praktiska lärarutbildningen dels s. k. demonstration schools, knutna till läroanstalten för illustrerande av pedagogiska metoder, dels egentliga övningsskolor, vartill användas de olika i samma stad belägna skolorna. Praktiskt taget varje skotskt centre eller college har numera sin egen demonstration school. Mellan övningsskolornas och utbildningsanstaltens lärare råder ett intimt samarbete. De senare leda och betygsätta övningsundervisningen, men inhämta därvid vederbörande folkskollärares och föreståndares mening. Som ovan nämnts, äro de fyra stora training centres organiserade efter samskoleprincipen. Undantag göres givetvis för undervisningen i hygien och fysisk fostran. Samundervisningen, som är det vanliga systemet i Skottland, intygas ha givit idel goda resultat, och någon ändring har aldrig ifrågasatts. Vid de nämnda fyra training centres finnas av myndigheterna inrättade skolhem (hostels) för kvinnliga elever. De tre frikyrkliga, blott för kvinnliga elever avsedda seminarierna äro internat. För ekonomiskt stöd åt behövande elever vid samtliga dessa anstalter är särskilt sörjt i lagen av 1918, där bemyndigande ges åt de lokala undervisningsmyndigheterna att på sätt och i utsträckning de finna lämpligt hjälpa förtjänta och mindre bemedlade studerande. Understödet kan utgå i form av stipendier eller som hjälp till betalande av resor och avgifter eller i båda formerna samtidigt. Som lärare vid de av training centres i samarbete med universiteten anordnade kurserna fungera givetvis vederbörande universitets egna lärarkrafter. Utbildningsanstalternas egna lecturers äro praktiskt taget alltid personer med hög akademisk examen och vidsträckt pedagogisk erfarenhet.

Tyskland. De uppgifter rörande folkskollärarutbildningen i Tyskland, som de sakkunniga genom utrikesdepartementets förmedling erhållit, avse tiden före nationalsocialismens genombrott och äro nu i viss mån föråldrade. Den framställning av den nuvarande folkskollärarutbildningen, som här nedan gives, är därför delvis grundad på upplysningar hämtade ur andra källor samt på författarens egna erfarenheter från arbetet vid tyska utbildningsanstalter för folkskollärare. Då förändringar alltjämt vidtagas och organisationen kan sägas vara i viss mån flytande, är framställningen måhända på en del punkter ej fullt överensstämmande med förhållandena just nu. Därjämte må anmärkas, att det material, som ställts till de sakkunnigas disposition, endast omfattar förhållandena i Preussen, under det att nedanstående framställning avser även övriga delar av Tyskland. Enligt Weimarförfattningens § 143 skulle lärarutbildningen ordnas »enhetligt för

399 hela riket enligt de grundsatser, som gälla för den högre bildningen». Med anledning härav skulle folkskoleseminarierna upphöra och ersättas av anstalter för en m e r a universitetsmässig utbildning av folkskollärarna. Av olika anledningar h a n n emellertid enhetligheten icke bliva genomförd före nationalsocialismens övertagande av makten. I Bayern och Wurtemberg arbetade alltjämt de gamla seminarierna. I övriga delar av Tyskland omorganiserades dock folkskollärarutbildningen från grunden, men de nya utbildningsanstalterna utformades olika i olika stater. Bland de olika typer av folkskollärarutbildning, som man före nationalsocialismens genombrott fann och fortfarande finner i Tyskland, urskiljas tvenne huvudtyper, vilka kunna kallas den sachsiska och den preussiska. I Sachsen har utbildningen förlagts till universitetet i Leipzig och tekniska högskolan i Dresden. Vid båda dessa anstalter är ett pedagogiskt institut inrättat, dit de blivande folkskollärarnas studier huvudsakligen äro förlagda. Men dessutom stå universitetets, respektive tekniska högskolans, föreläsningar m. m. öppna för institutets elever. Utbildningen beräknas vara treårig, men en stor del av de studerande behöva längre tid för att medhinna arbetet. I Preussen upprättades särskilda högskolor för folkskollärarutbildningen, utan anslutning till förut befintliga universitet eller högskolor. De kallades vid upprättandet för pedagogiska akademier, men namnet har under den nationalsocialistiska regimen ändrats till »Hochschulen fur Lehrerbildung». Lärotiden är här tvåårig. Den nu nämnda, under 1920-talet uppbyggda organisationen av folkskollärarutbildningen i Tyskland, synes, så långt den hunnit utvecklas, i huvudsak ha godtagits av det nationalsocialistiska Tyskland, åtminstone i vad det gäller den yttre ramen för organisationen. Dock torde man inom den närmaste tiden söka åvägabringa större enhetlighet inom riket, och valet kommer då i första hand att stå mellan det sachsiska och det preussiska systemet. — I fråga om det inre arbetet inom utbildningsanstalterna ha redan viktiga och principiella förändringar skett i överensstämmelse med nationalsocialistisk åskådning. Den tyska folkskollärarutbildningen står öppen endast för dem, som äga »Hochschulreife», vilka enligt uppgift endast utgöra en mindre del av dem, som avlagt studentexamen. Därjämte erfordras, att vederbörande genomgått 6 månaders »Arbeitsdienst». En oavvislig fordran synes också vara att den inträdessökande är kroppsligen fullt frisk och färdig, om han skall vinna inträde. För övrigt tyckas anstalternas ledare ha stor frihet att ordna intagningen och inträdesprövningarna efter eget omdöme. I allmänhet sker prövning av sökandenas musikaliska förmåga. De intagna böra kunna sjunga samt traktera något instrument. Åtminstone gäller detta de manliga. De kvinnliga böra äga viss färdighet i kvinnlig slöjd. Under nuvarande politiska regim är det dessutom nödvändigt, att folkskolläraraspiranterna äro rättrogna nationalsocialister, eftersom en av den nuvarande tyska folkskolans viktigaste uppgifter är det uppväxande släktets nationalsocialistiska uppfostran. Vid vissa anstalter sker därför en prövning av de inträdessökandes härstamning, karaktär och politiska åskådning. Vid andra åter anses detta onödigt, då den genomgångna arbetstjänsten inneburit en intensiv nationalsocialistisk fostran, och då de inträdessökande i allmänhet tillhöra S. A. eller någon annan nationalsocialistisk organisation. Vid intagning av elever vid utbildningsanstalterna är man mån om att ett tillräckligt stort antal av de intagna härstammar från landsbygden, då man anser, att en landsbygdslärare bör ha själv vuxit upp på landet och känna landsbygdens folk och seder. Vissa av de preussiska lärarhögskolorna ha till uppgift att utbilda lärare speciellt för landsbygden eller speciellt för gränsområden. Med anledning härav få på en del håll de blivande folkskollärarna under viss tid utföra kroppsarbete bland befolkningen på landsbygden. Lärarutbildningsanstalterna äro mycket fria i sin organisation och kunna ut-

400 vecklas oberoende av varandra och i hög grad även utan bindande författningsbestämmelser. Detta var fallet redan vid den nya organisationens genomförande, och de nu makthavande synas icke ämna göra någon ändring häruti. Vederbörande direktor får organisera utbildningen vid anstalten efter eget omdöme, om blott det för anstalten uppställda målet nås. Enhetliga kurs- och timplaner finnas därför icke. Dock synas vissa grundlinjer för examensfordringar vara bestämda. Därigenom samt genom konferenser mellan direktorerna och genom ministeriets överinseende synes en viss enhetlighet hittills ha vunnits inom varje särskild stat. Av särskilt intresse är övningsämnenas ställning. Dessa ämnen, i synnerhet kroppsövningar och musik, tillmätas mycket stor vikt, och mycken tid ägnas däråt. Andra viktiga ämnen äro för närvarande — utom de rent pedagogiska och psykologiska — hembygdskunskap, ras- och folkkunskap samt gränskunskap. I ett valfritt ämne, »Wahlfach», skola eleverna idka mera ingående och vetenskapliga studier. Fordringarna på en elevs prestationer i detta ämne kunna vara ganska stora, och ämnet kan därför ta en stor del av studietiden i anspråk. Det valfria ämnet spelar dock olika stor roll i olika delar av Tyskland. Så är det exempelvis icke av samma betydelse i Preussen som i Sachsen, där utbildningstiden är längre. Vid de förändringar av den nuvarande organisationen av folkskollärarutbildningen, som snart torde bli nödvändiga för vinnande av viss enhetlighet inom det tyska riket, komma möjligen även ändrade bestämmelser att bli nödvändiga beträffande det nu nämnda »Wahlfach». Diskussion härom pågår, och det finns röster, som höjas för att denna del av de blivande folkskollärarnas studier helt skall avskaffas. Den praktiska utbildningen försiggår antingen i särskilda till anstalten knutna övningsskolor eller också i vanliga folkskolor. I Preussen synes den anordningen förekomma, att högskolestadens jämte angränsande landsbygds folkskolor äro sammanförda till ett särskilt (högskole-) skolområde under uppsikt av en av högskolans docenter. — Den praktiska utbildningen försiggår i närmaste sammanhang med den teoretiska undervisningen. Den består dels av hospitationer och undervisningsövningar, dels av längre undervisningsserier såväl i stads- som landsbygdsskolor. Det senare förekommer även i de fall, då särskild övningsskola finnes. Landsbygdspraktiken kan exempelvis ordnas så att en docent jämte en grupp studenter under några veckor bo på ett ungdomshärbärge i närheten av en skola på landet, i vilken de praktiska övningarna bedrivas. För organiserandet av denna s. k. Aussenpraktikum måste ett omfattande samarbete äga rum mellan anstaltens föreståndare och vederbörande skolmyndigheter. — För att vinna ytterligare övning uppmanas studenterna att under ferierna söka praktisera, respektive hospitera i skolor. I allmänhet synes de blivande folkskollärarnas praktiska utbildning spela större roll i Tyskland än hos oss, och ett intensivt arbete nedlägges såväl på att ändamålsenligt organisera detta arbete som på att i detalj leda varje elevs utbildning. Folkskollärarutbildningen avslutas med en examen. Denna består av dels en skriftlig, dels en muntlig prövning. Det skriftliga examensarbetet är ganska omfattande och består av en eller ett par uppsatser, för vilkas utarbetande abiturienterna kunna ha flera veckor till sitt förfogande. Den muntliga prövningen försiggår i vissa, delvis valfria ämnen. En särskild prövningskommission avgör utgången av examen. Den så avlagda examen berättigar ej — åtminstone icke i Preussen — till ordinarie anställning som folkskollärare. Sådan kan vinnas först efter en genomgången särskild prövning, som anställes sedan läraren tjänstgjort ett par år i folkskola. ,.,•,• Det är icke bekant för författaren, i vilken utsträckning de tyska utbildningsan-

401 De o v n g a voro reserverade för manliga studenter.

Z

t

"undervisningen n d e r X m ^ Ti Sachsen T ^ fhar ^ varit förenad med ganska ^IkskoUärare. höga kursavaift P r

T

ÖverfWd

n"d"

en

sre

Under ninge n

f

,

d ä r e m 0 t aVglftsfri

-

på

Detta sammanhängde kvinnIiga

Sti

P

endier

m stem WM M ^ m f k ^U nf o rV ?a n ^d e * *"*"*< f

utdeTas av tlllgSn'lig

*' * °' ™d<*

S

™ *

Mnl? t ^ ,? °g till stipendier, vilka fördelades under ansynstagande dels till elevernas ekonomiska behov, dels till deras å d a J a ^ flit och uppförande. Elevernas antal var 160 ådagalagda .1TiyilC!Mlarainltbil(lningSanStalterna

är

°

Såväl

aS tltGl äF d C e n t Cller p r f e s s o r

TeTlu

°

°

ordinarie som extra ordinarie lärare Til1

-

lärartjänster r t t r e t i ^ ä m

nen k a las personer med avslutad akademisk utbildning, v Ika äro förmögna med folkskolans organisation och arbetssätt. Motsvarande fo dringar "äl as p T ^ ä r a n i a

lär^Zrngtna^ """** *~ "

*~ * - V Ä Ä

Österrike. »riksfolSt e r , r i , k i S k a f o l k s k o l l a r a r u t b i l d n i n g e n är alltjämt i huvudsak grundad på »nksfolkskolelagen» av 1869, enligt vilken staten upprätthåller särskilda utbild ningsanstalter för manliga folkskollärare och särskilda för kvinn ga var i n n t

hrös^rt irSLavf ns;arande siag tmåtas förekomma-

^ ' ^ ^ i :

nai u s t e r n k e 15 statliga folkskoleseminarier 10 manliga och 5 kvinnliga) och icke mindre an 20 privata seminarier (6 manliga och 14 kvinnliga). UiS„in«ntv lärare for statens lägre och högre läroverk försiggår liksom i Sverige vid ZZer ^ e S s å r e n 6 r , k e n " * 0" ^ ^ ^ ^ -formrörelsen u n d e - " forsök att fk till s t å n d T 6 r a i ^ " f ö r ä n d r i n g e n avbrutits, gjordes upprepade torsok at ta till stand en omgestaltning av lärarutbildningen i mera enhetlte rikt nmg varigenom även de blivande folkskollärarna och -lärarinnorna kulle 1 å s i „ S t T n s n t U n i v r H t e t ° C h . . h Ö g s k o l o r s a - t vid till desamma anknutna pedaniT t r i i" d e s s a s t r a v a n d e n Pä grund av universitetens avvisande hållning samt bristande enighet inom österrikiska parlamentet (nationalrådet) icke ledde till resultat, upprättade staden Wien, såsom ett första försök i nimmda rikt ning, en fvaarig högskolemässig utbildningskurs för folkskolans lärare och lärarinnor. De teoretiska studierna voro huvudsakligen förlagda till stadens högskolor den ovnga teoretiska utbildningen samt den praktiska utbildningen tilf det s t a t g r ° g l H a T * ^ m e d d G S S ö v n i n 8 s s k o I a och andra därför lämpade läroanstalter Huruvida detta intressanta kommunala reformexperiment ännu i någon form har bestand, framgår icke av de uppgifter, de sakkunniga haft till sitt förfo De statliga och privata seminarierna omfatta fyra årskurser, föregångna av en förberedande klass, vilken emellertid sedan länge fast inorganiserats i läroplanen varior man kan vara berättigad att tala om en femårig utbildning. I den förberedande klassen kan man vinna inträde vid fyllda 14 års ålder. För inträde i första

orufnnSr

P * "

* ^

"„* ^

att

*

g6n0mgått

>*™ s t r e n S e Aufnahms-

prutung». Provningen sker i allmänhet i samtliga de ämnen, som äro obligatofmärnl Ä folkskolan (Hauptschule), vilken är fyraårig och ansluter sig till folkskolans fjärde klass Dessa ämnen äro: religion, tyska språket, historia, geografi, naturkunnighet, fysik och kemi, räkning, geometri, teckning, välskrivning 26 — 352240.

402 handarbete, sång och gymnastik. Dessutom undervisas vid varje Hauptschule i ett främmande språk, vari dock ej inträdesprövning vid seminariet erfordras Dar prövningsresultaten i övrigt väga jämnt, äga aspiranter med musikalisk forbildning företräde. Inträdessökande med ett större mått av förkunskaper kunna, om de ha åldern inne, efter prövning upptagas i en högre klass. De, som inneha niogenhetsbetyg från högre statsläroverk (Mittelschule), ungefär motsvarande svensk studentexamen, kunna utan inträdesprövning vinna inträde i högsta klassen. Seminarieundervisningen omfattar följande obligatoriska ämnen: religion pedagogik med praktiska övningar, tyska språket, geografi, historia och medborgarkunskap, matematik och geometrisk teckning, naturkunnighet (biologi, hälsolära, geologi) fysik och kemi, jordbrukslära (blott vid manliga seminarier), valskrivning, frihandsteckning, manlig och kvinnlig slöjd, musiklära och sang, piano- och orgelspel (blott vid manliga seminarier), gitarrspel, gymnastik. Dessutom förekomma som frivilliga ämnen: ett främmande språk, stenograf!, instrumentalmusik, orkestermusik och körsång (blott för manliga elever) samt hushållsarbete (for kvinnliga el6

Vid 'utbildningstidens slut anordnas en avgångsexamen (Reifepriifung), bestående av tre skriftliga prov (i pedagogik, i undervisningsspråket, som numera val överallt är tyska, och i matematik, företrädesvis aritmetik), prov i undervisningsskicklighet samt muntligt förhör i samtliga obligatoriska teoretiska läroämnen. Denna examen kan - via de statliga seminarierna - avläggas även av privatister, men erbluTer för dem mycket stora svårigheter. Examensbetyget (Refezeugms fur Volksschulen) berättigar blott till provisorisk anställning som f o l k s k o l l a . 7 p e h r h ^ ^ petens för ordinarie anställning förvärvas genom en senare examen (Lehrbefahigungsprufung fur Volksschulen), som kan avläggas efter tva ars tjänstgöring och l u v u d s a k l L n består i praktiska undervisningsprov. Efter ytterligare tre ars tjanstgöring vid tolkskolor kan kompetens som lärare vid högre folkskola vinnas genom avläggande av Lehrbefähigungsprufung fur Hauptschulen MWfcfti. an För den praktiska lärarutbildningen är till varje seminarium en folkskola anknuten som »övnings- och mönsterskola», vars lärare - jämte seminariets rektor och metodTklärare - omhänderha seminarieelevernas handledning Vid de kvinnUga Seminarierna finnes ofta även en kindergarten. Även andra folkskolor, högre foTkskoter och fortbildningsskolor besökas av seminariets elever, och p ^ a k . k a övningar kunna där anordnas. Några svårigheter har detta aldrig mött Tvärtom S S X a t t sådana skolor »känna sig hedrade genom sitt deltagande i lararutbildni

Obeinedlade och begåvade seminarieelever kunna erhålla stipendier av offentU g f r d e t t n måste g i så fall förbinda sig att åtminstone under sex år agna sig " ^ t a r n f f s e m i n a r i e t s teoretiska ämnen äga ^ d e b ™ ^ ^ fom gymnasielärare och inneha alltså akademisk examen Även f f ^ ^ M ™ avlaet den ovannämnda examen för kompetens att undervisa vid högre folkskolor k u n n l enligrgädande lag användas, men vid de statliga seminarierna förekommer detrsällan De flesta l övningsskolans lärare ha avlagt Lehrbefähigungsprufung fur Hauptschulen.

403 Särskilda yttranden: 1. av herrar Nilsson, Olsson och Wallerius. Då som bekant omkring tre fjärdedelar av folkskollärarkåren har sin tjänstgöring förlagd till skolor på landsbygden, synes det vara av största vikt för folkskoleväsendet, att dess lärarkår i erforderlig omfattning rekryteras med lärare, vilka själva uppvuxit i denna miljö och med levande känsla av social samhörighet med landsbygdens befolkning måste förutsättas vara på ett särskilt sätt förtrogna med dess arbetsliv, vanor och tänkesätt. Skolöverstyrelsen anförde i sitt utlåtande den 10 november 1931 angående den framtida Mkskoleseminarieorganisationen, att det för folkskolan varit av största betydelse, att den kunnat bland sina lärare räkna begåvade män och kvinnor med särskilt god utrustning för lärarkallet, vilka haft sitt hem i mer avlägset liggande bygder och för vilka därför seminariet praktiskt taget blivit den enda möjliga studievägen. Då studenternas flertal torde ha vuxit upp inom städer eller stadsliknande samhällen, lärer det vara av allra största intresse att proportionen mellan studenter och icke-studenter i folkskoleseminarierna, så avväges, att — på samma gång som de förstnämnda i tillfredsställande utsträckning erhålla möjligheter att genom en särskilt för dem tillrättalagd väg nå fram till folkskollärarexamen — icke-studenternas tillträde till folkskollärarutbildningen ej i avsevärd grad försvåras genom att antalet studentkurser göres för stort. Främst av detta skäl ha vi icke kunnat biträda majoritetens förslag om anordnande i så stor utsträckning av studentkurser, att 7 examinationsavdelningar av 16 skulle vara avsedda för studenter. För egen del synes det oss, att studenterna i förevarande hänseende skulle bli relativt väl tillgodosedda, om för dem inrättades dubbelt så många studentlinjer, som funnos under en följd av år före läsåret 1935—1936, eller 4 sådana linjer. Med hänsyn till den betydande tillströmningen av studenter till den 4åriga linjen, vilken egentligen icke är tillrättalagd för dem, anse vi det dock motiverat att sträcka oss så långt som till att föreslå 5 studentlinjer. Sistnämnda antal synes oss väl överensstämma med det utredningsresultat, som framlagts i kapitel VI, i vilket kapitel visats, att det i folkskoleseminarierna (4- och 1-årig linje) intagna antalet studenter under de senaste åren motsvarat ungefärligen 5 studentkurser. Vi anse sålunda, att de sakkunnigas organisationsförslag bort uppbyggas på grundval av högst 5 2-åriga studentkurser.

404 Vad angår folkskoleseminariernas förläggning, hålla vi före, att lokalförhållandena i Stockholm icke lämpligen medgiva att dit förläggas både en 4-årig och en 2-årig linje, så mycket mindre som i betänkandet ifrågavarande seminarium förutsattes skola även för framtiden bibehållas såsom provårsseminarium. Nyssnämnda förhållande belyses av det faktum, att majoriteten varit nödsakad att — för att över huvud taget kunna i de nuvarande lokalerna inrymma ett seminarium av denna typ — taga i anspråk ej blott alla de utrymmen, som nu stå till buds, utan även rektorsbostaden, vilket som konsekvens bland annat medfört, att särskild hyresersättning måst föreslås utgå till rektor. Vidare synes det irrationellt att, samtidigt som Stockholmsseminariet så hårt belastas och Lundaseminariet organiseras så, att det kommer att omfatta icke mindre än tre examinationsavdelningar, det med synnerligen goda lokalutrymmen försedda Karlstadsseminariet bibehålies endast såsom enkelseminarium, varigenom bland annat driftkostnaderna för detta seminarium bli oproportionerligt höga. Vad ytterligare angår Lundaseminariet, synes den för detta seminarium föreslagna organisationsformen mindre tilltalande framför allt med hänsyn till den ur pedagogisk synpunkt tungrodda anordningen med trenne avgångsklasser i förening med en synnerligen omfattande övningsskola. Majoritetens förslag till förläggning av folkskoleseminarierna synes vidare bli mera tillfredsställande, om seminariet i Kalmar bibehålles som enkelseminarium. Visserligen äro de lokaler, vari ifrågavarande seminarium är inrymt, i behov av utökning. Emellertid har Kalmar stad erbjudit sig att bestrida de av en dylik utökning föranledda utgifterna. Seminariet i Kalmar synes sålunda kunna utan särskilda engångskostnader för statsverket bibehållas som enkelseminarium. Med hänsyn till vad nu anförts, anse vi, att de sakkunniga bort föreslå följande organisation av folkskoleseminarierna: Umeå Falun Uppsala Stockholm Karlstad Linköping Göteborg Kalmar Lund

4+ 4 4 + särskild kurs 4+ 2 4 4+2 4+ 2 4+ 2 4 4+ 2

2. av herrar Olsson och Wallerius. Vi ha icke kunnat biträda det av majoriteten framlagda förslaget, att vitsordet för fallenhet skall utgå ur betyget över avlagd folkskollärarexamen.

405 3.

av herr Wagnsson.

Med h a n s y n till det storartade pedagogiska forskningsarbete, som bed n v e s vid och ledes från K a l m a r folkskoleseminarium, med direkt inr i k t n i n g på folkskolans särskilda arbetsförhållanden, har jag icke kunnat biträda förslaget om nedläggande av detta seminarium. I den av de sakkunniga föreslagna organisationen anser j a g följande ändring böra vidtagas i fråga om seminariernas förläggning. I K a l m a r bibehålles i avvaktan på statsmakternas beslut rörande ett sjunde skolår det nuvarande folkskoleseminariet med en 4-årig linje I stället nedlägges Karlstads seminarium. Skulle emellertid förhållandena, medgiva, att i Stockholm komme att u p p r ä t t a s ett pedagogiskt forskningsinstitut, något som ligger utanför de sakkunnigas uppdrag att utreda, synes mig detta lämpligen böra förlaggas till Stockholms folkskoleseminarium. Under sådana förhållanden kunde de två seminarielinjerna därstädes lämpligen förläggas till Karlstad. 4.

av herr Wallerius.

J a g har yrkat, att till ämnet kristendomskunskap i 4-klassiga folkskoleseminariet skulle anslås tio veckotimmar.

I

Statens

offentliga utredningar Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)

A l l m ä n lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . Betänkande m e d förslag ang. åtgärder mot statsfientlig verksamhet. J8] Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [13) Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev m. m. [14] Betänkande m e d förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. [15] Betänkande m e d förslag till lag om arbetsavtal. [18] Betänkande och förslag rörande verksamheten vid s k y d d s h e m m e n ro. m. Förra delen. S k y d d s h e m m e n s organisation va. m. [35] Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Förslag till ä n d r a d e bestämmelser r ö r a n d e allmänna handlingars offentlighet. [5] Yttrande och förslag rörande tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. [17] Utredning ang. införande av ett dagordningsinstitut m. m. [21] Förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom den a l l m ä n n a civilförvaltningen. [25] Betänkande m e d förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. [27] 1934 års n ä m n d för städningsutredning. Förslag r ö r a n d e allmänna g r u n d e r för o r d n a n d e t av städnings- och rengöringsarbetet i n o m vissa statliga ä m b e t s l o k a l e r i Stockholm samt b e r ä k n a n d e t av ersättning för n ä m n d a arbete. [37] Kommunalförvaltning. Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen.

Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Betänkande m e d förslag' ang. åtgärder för s p a n n m å l s odlingens stödjande. [1J P r o m e m o r i a ang. tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. [4] Utredning m e d förslag om e g n a h e m s k o n s u l e n t e r hos hushållningssällskapen. [28] Betänkande ang. husdjursförsöksverksamhetens organisation. [29] Berättelse över statens s p a n n m å l s n ä n m d s verksamhet m. m. u n d e r år 1934. [30J J o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . Betänkande m e d förslag till förordning om j o r d b r u k e t s kreditkassor m. m. 132] Betänkande m e d vissa s y n p u n k t e r och förslag i fråga om den p r i m ä r a fastighets krediten. [34] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. B e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. [9] B e t ä n k a n d e ang. råvaruförsörjning, p r o d u k t i o n och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. [3(i] Industri. Handel o c h sjöfart. Kommunikationsväsen. T e k n i s k - e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r rörande vägväsendet. Del 2. Broar. |7] B e t ä n k a n d e med förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [12] Betänkande m e d förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga m. m. [23] Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. G r u n d e r för kollektiv och individuell pensionsförsäkPollti. , ring. [20] Betänkande m e d förslag till ä n d r a d organisation av den statliga v e r k s a m h e t e n för b e k ä m p a n d e av olovlig inKyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig försel av spritdrycker m. m. [24] odling i övrigt. U t r e d n i n g och förslag ang. r u n d r a d i o n i Sverige. [10| Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag ang. i n r ä t t a n d e Betänkande m e d förslag rörande lån och årliga bidrag av en statsvetenskaplig examen. [11] av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för Utredning och förslag r ö r a n d e frågan om avgift för h e m m i n d r e b e m e d l a d e b a r n r i k a familjer j ä m t e därtill lås av böcker från bibliotek. [22] h ö r a n d e utredningar. [2] B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e det svenska n a t u r Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas skyddets organisation och statliga förvaltning. [26] b e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e den B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om d o m k a p i t e l m. m. samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. [31] [3] Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag ang. folk- och Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgärder m o t småskoleseminariernas organisation m. ni. [44] arbetslöshet. [6] Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932—1934. Försvarsväsen. [16] B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av Sveriges förHälso- o c h sjukvård. svarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. [38] Del 2. Arméorganisationén. [39] Del 3. MarinorganisaKungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. t i o n e n . [40] Del 4. Flygvapnets organisation. [41] Del 5. förebyggande mödra- och barnavård. [19] V ä r n p l i k t e n m. m. Bilagor. [42] Del 6. Särskilda yttKungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag ang. randen. [43] statsunderstödd dispensärverksamhet. [33] Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1935

I n t e r n a t i o n e l l rätt.