Förslag till psalmbok för Svenska kyrkan

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

ft. S T A T E N S O F F E N T LI (i A U T R E D N I N G A R 1 9 3 6 : 1 1 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

PSALMBOK FÖR

SVENSKA KYRKAN AVGIVET AV

INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19 3 6

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1936 Kronologisk

1. Betänkandet) 1 rörande serafiinerlasarettets ekonomi samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. Haeggström. 187 s. E. 2. 1'örslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar m. in. Norstedt. 55 s. U. ;>. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande konsumtionsmjölk. Marcus. 68 s. J o . 4. Betänkande med förslag till lag om behandling av förbrytare, hemfallna åt alkoholmissbruk, m. m. Marcus. 56 s. J u . 5. Betänkande med förslag angående revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker. Marcus. 397 s. Fi.

förteckning

Utredning med förslag rörande bidrag åt barn ii. änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barr Beckman. 98 s. S. Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkte: Tiden, viij, 99 s. Fl. Ur socialiseringens »europeiska» idékrets. Tidei viij, 210 s. Fi. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjel unionen. 1. Tiden, iv, 206 s. Fi. Statligt kaffemonopol. Marcus. 192 s. Fi. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsal Almqvist & Wiksell. 58*, 319 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej an gives, är tryckorten Stockholm. Bokstaverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till det departement, under vilket'utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre al ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1936:11 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FORSLAG TILL

PSALMBOK FÖR

SVENSKA KYRKAN AVGIVET AV

INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

UPPSALA 1936 ALMQVIST

& WIKSELLS

BOKTRYCKERI-A.-B.

%2 '

INNEHÅLL. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

5*

1. Kort inledande motivering I. Psalmurvalet I I . Textbehandlingen I I I . Uppställningen m. ni 2. Tabeller: Tab. 1: Psalmer i 1819 års psalmbok, vilka föreslås utgå . . . Tab. 2: Psalmverser i 1819 års psalmbok, vilka föreslås utgå . . Tab. 3: Psalmer i Nya psalmer, vilka föreslås utgå Tab. 4: Psalmverser i Nya psalmer, vilka föreslås utgå . . . . Tab. 5: Från J. A. Eklunds förslag 1934 här upptagna psalmer Tab. 6: Från sakkunnigas promemoria 1934 här upptagna psalmer Tab. 7: Från beredningsutskottet 1934 här upptagna psalmer . . Tab. 8: Av 1935 års sakkunniga här upptagna psalmer . . . . Tab. 9: Förteckning över verser i 1819 års psalmbok, där textändring föreslås Tab. 10: Förteckning över verser i Nya psalmer, där textändring föreslås 3. Förteckning över författare samt översättare och bearbetare av i förslaget upptagna psalmer vilka icke ingå i 1819 års psalmbok eller i Nya psalmer 4. Förteckning över koralboksmelodier som kunna användas till i förslaget upptagna psalmer vilka icke ingå i 1819 års psalmbok eller i Nya psalmer 5. Prov på uppslagsord i sakregister 6. Prov på förteckning över bibelanspelningar i psalmboken . . . 7. Innehållsregister, utvisande uppställningen av i förslaget ingående psalmer

7* 20* 28* 22*

8. 9. 10. 11. 12.

Psalmtexter (n:r 1—650) Liturgiskt bihang (n:r 651—659) Psalmtexter som föreslås överförda till En liten bönbok . . . . Kronologiskt register över i förslaget ingående psalmer . . . . Nummerregister: I. Jämförelse mellan numreringen i 1819 års psalmbok och i förslaget I I . Jämförelse mellan numreringen i Nya psalmer och i förslaget 13. Alfabetiskt register över i förslaget ingående psalmer Psalmer med ändrad begynnelserad . . . .

25* 26* 26* 27* 27* 28* 30* 80* 32* 32*

33*

56'* 37* 41* 46* 1 283 288 296

298 301 303 319

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Ecklesiastikdepartementet.

På grund av nådigt brev den 8 februari 1935 tillkallades följande dag undertecknade för att inom departementet såsom sakkunniga biträda med fullföljandet och slutförandet av arbetet för åstadkommande av ny psalmbok för Svenska kyrkan.

Efter full-

gjort uppdrag få vi härmed vördsamt överlämna av oss utarbetat förslag till ny kyrkopsalmbok tillika med kortfattad inledande motivering samt i denna åberopade bilagor. Stockholm den 29 februari 1936.

Erling Eidem Nils Ahnlund

Gustaf Aulén

Natanael Beskow

Emil Liedgren

Genom nådigt beslut den 12 maj 1933 uppdrogs åt biskopen i Karlstad J o h a n Alfred Eklund a t t utarbeta förslag till ny psalmbok för Svenska kyrkan. Eklund inkom den 31 maj 1934 med av honom u t a r b e t a t förslag till ny psalmbok, i tryck utgivet såsom Statens offentliga utredningar 1934: 24. ö v e r förslaget inhämtades yttranden av de ecklesiastika konsistorierna och Svenska akademien, varjämte Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse y t t r a d e sig över detsamma. Genom nådigt brev den 14 september 1934 bemyndigade Kungl. Maj:t därefter chefen för Ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet biträda med den överarbetning av det av Eklund ingivna psalmboksförslaget, vartill över detsamma avgivna yttranden kunde giva anledning, och som i övrigt kunde befinnas påkallad. Med anledning h ä r a v beslöt departementschefen samma dag att såsom sakkunniga för n ä m n d a ändamål tillkalla professorn vid Stockholms högskola Nils Gabriel Ahnlund, biskopen i Strängnäs Gustaf E m a n u e l Hildebrand Aulén, teologie doktorn Natanael Beskow, ärkebiskopen Erling Eidem, biskopen E k l u n d och lektorn vid högre allmänna läroverket i Västerås K a r l Gustaf Emil Liedgren, ävensom uppdraga åt Eidem a t t såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Den 5 oktober 1934 erhöll sedermera Liedgren uppdrag att samtidigt tjänstgöra som de sakkunnigas sekreterare. Den 31 oktober 1934 avgåvo nämnda sakkunniga till departementschefen en promemoria, vilken, jämte särskilt yttrande av Eklund och fyra bilagor, såsom u t d r a g av protokollet i ecklesiastikärenden den 2 november 1934 finnes bilagd Kungl. Maj:ts samma dag avlåtna skrivelse, n : r 9, till årets kyrkomöte. Med åberopande av sagda utdrag av statsrådsprotokollet förklarade sig Kungl. Maj:t vilja inhämta kyrkomötets yttrande över det 1934 i tryck utgivna förslaget till psalmbok för Svenska kyrkan. Sedan denna kungliga skrivelse inom kyrkomötet hänvisats till dess beredningsutskott för beredande handläggning och beredningsutskottet den 26 november däröver avgivit betänkande, n:r 1, jämte åtta bilagor och reservation av herr Gunnar Ekström, beslöt kyrkomötet efter överläggning den 3 december 1934, enligt utskottets förslag, hos Kungl. Maj:t anhålla a t t Kungl. Maj:t ville vidtaga nödiga åtgärder för ett omedelbart fullföljande och slutförande av arbetet för åstadkommande av ny psalmbok för Svenska kyrkan.

8* Med anledning av vad sålunda förekommit bemyndigade Kungl. Maj:t den 8 februari 1935 chefen för Ecklesiastikdepartementet a t t tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet b i t r ä d a med fullföljandet och slutförandet av arbetet för åstadkommande av n y psalmbok för Svenska kyrkan. Departementschefen beslöt därpå, den 9 februari s. å., att såsom sakkunniga för n ä m n d a ändamål ånyo tillkalla Ahnlund, Aulén, Beskow, Eidem, Eklund och Liedgren, ävensom u p p d r a g a å t Eidem a t t såsom ordförande leda förhandlingarna. Av de tillkallade sakkunniga avsade sig Eklund omedelbart uppdraget. 1935 å r s psalmbokssakkunniga h a således utgjorts av Eidem, Ahnlund, Aulén, Beskow och Liedgren. Med anledningav en därom av de sakkunniga gjord framställning uppdrog sedermera departementschefen den 19 november 1935 åt Ahnlund att tillika tjänstgöra som sakkunnigas sekreterare. Genom nådigt beslut den 29 november 1935 medgav Kungl. Maj:t a t t de sakkunniga finge, u t a n hinder av Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 angående åtgärder för minskning av korrigeringskostnaderna för statens kommittétryck, till Ecklesiastikdepartementet i tryck avlämna sitt betänkande och förslag. P å därom av psalmbokssakkunniga gjord framställning medgav Kungl. Maj:t slutligen, den 30 december 1935, r ä t t för sakkunniga a t t tillkalla professorn vid Stockholms högskola Elias Gustaf Adolf Wessén för a t t biträda med visst språkligt granskningsarbete. Wessén h a r sedermera tagit kännedom om den av sakkunniga förordade textformen i de psalmer som i nu avgivna förslag upptagas från 1819 års psalmbok och u n d e r k a s t a t densamma en granskning ur språkvetenskaplig synpunkt (jfr nedan I I : A, s. 20*). I denna översikt må ock erinras om a t t för de sakkunniga har förelegat en statistik över psalmer använda vid de a l l m ä n n a gudstjänsterna i ett större a n t a l församlingar under kyrkoåret 1933—1934. Med tanke på att vid framtida revision av Svenska k y r k a n s psalmbok det kunde befinnas önskvärt a t t utreda i vilken omfattning de olika psalm e r n a i 1819 års psalmbok och Nya psalmer a n v ä n d a s i det gudstjänstliga livet, förordnade Kungl. Maj:t den 8 december 1933 a t t material fölen dylik utredning skulle åvägabringas på det sätt a t t tills vidare för varje församling i riket genom vederbörande prästerskaps försorg fördes årliga fortlöpande förteckningar över de psalmer, resp. psalmverser, som komme till användning vid de offentliga gudstjänsterna och andaktsstunderna inom församlingen. Chefen för Ecklesiastikdepartementet, som funnit det önskvärt att sakkunniga finge tillfälle a t t för statistisk bearbetning taga del av ett enligt vissa grunder gjort u r v a l av de på grund av förutnämnda kungliga beslut till konsistorierna inkomna förteckningarna, avseende kyrkoåret 1933—1934, förordnade den 14 fe-

9 b r u a r i 1935 att från de olika konsistorierna skulle till departementet insändas dylika förteckningar från sammanlagt 311 församlingar. Detta urval skulle verkställas enligt vissa angivna grunder, avseende a t t göra detsamma så allsidigt och representativt som möjligt. Sakkunniga ha statistiskt bearbetat det sålunda insända materialet, varvid det emellertid för ernående av enhetlighet ansetts lämpligt a t t endast medtaga vid högmässogudstjänster brukade psalmer. Den statistiska översikten har inom denna r a m lämnat uppgift om psalmfrekvensen dels inom de olika stiften, dels inom Svenska k y r k a n i hennes helhet. Sakkunniga vilja omnämna a t t samstämmighet icke av dem uppnåtts i fråga om alla olika spörsmål som under arbetet förevarit till avgörande, men att detta ej ansetts böra utgöra tillräcklig grund för anmälan av särskilda meningar till sakkunnigas y t t r a n d e och förslag. När 1935 års psalmbokssakkunniga alltså efter avslutat arbete h ä r framlägga det förslag till ny psalmbok för Svenska kyrkan, som det från de givna förutsättningarna har ålegat dem att söka utforma, anse de sig böra inledningsvis sammanfatta de principer på vilka samma förslag bygger ifråga om psalmurval, textbehandling och uppställning.

I. PSALMURVALET. A. 1819 års psalmbok. I sakkunnigas promemoria 1934 (i det följande betecknad PM) föreslogos till uteslutning 92 psalmer i 1819 års psalmbok (i fortsättningen betecknad W). Kyrkomötet fann sig efter beredningsutskottets förslag i allt väsentligt kunna giva sin anslutning åt PM:s grundsatser i detta stycke. Vid den ingående granskning 1935 års sakkunniga varit i tillfälle att verkställa ha de ansett starka skäl föreligga att något öka antalet uteslutna nummer tillhörande psalmbeståndet i W. Helt eller med uteslutning av enskilda verser ingå därifrån 391 psalmer i föreliggande förslag (häri inbegripna de som föreslås intagna i Liturgiskt bihang och bönboksavdelningen; jfr nedan). De ur W icke medtagna psalmerna, 109 till antalet, äro förtecknade i tabell 1, i vilken tabell särskilt framhäves vilka bland dessa psalmer, som gemensamt uteslötos i 1920 års kyrkomötes psalmbok och 1934 års psalmboksförslag (det senare i fortsättningen betecknat E). Utöver PM ha här uteslutits 25 nummer inom denna huvudgrupp. Bibehållna äro 8 psalmer, som påtänktes till uteslutning i PM (W 78, 91, 173, 174, 253, 279, 349 och 366). Av de i förslaget uteslutna psalmerna utgöra W 181 och W 235 parallelltexter till n:r 579, resp. 599 i Nya psalmer (i fortsättningen betecknade NPs). I överensstämmelse med PM föreslås alltjämt att fyra psalmer i W överföras till ett Liturgiskt bihang, med fortsatt nummerföljd anknytande till den egentliga psalmboken, nämligen W 9 (Esaias såg den Allraheligste), W 116 (Allt fullkomnat är), W 263 (Te Deum) och W 303 (Pro pace et principe). Beträffande ett antal psalmer, vilka i särskild grad torde kunna betraktas som andaktsläsning för särskilda tillfällen och lägen i livet, ha sakkunniga kommit till den uppfattningen att de lämpligen såsom läsepsalmer böra infogas i den i evangelieboken ingående avdelningen En liten bönbok. Till denna avdelning föreslås följande psalmer överförda: W 162 (nattvardspsalm för en sjuk), W 343 (för en husfader eller husmoder vid ett årsskifte), W 344 (vid en makes död), W 346 (vid en faders död), W 347

11* (vid en moders död), W 357 (en äldre kristens tackoffer på sin födelsedag), W 365 (för en blind) och W 368 (för en hustru som skall kyrkotagas). Antalet till uteslutning föreslagna äldre psalmer är alltså större än enligt föregående psalmboksförslag. Till någon del sammanhänger förhållandet därmed, a t t m a n tidigare genom omgestaltning av texterna sökt r ä d d a somliga av de psalmer mot vilka man funnit sig kunna rikta kritik, medan åter sakkunniga, som velat följa regeln a t t endast undantagsvis, n ä r särskilda omständigheter så påkalla, företaga ä n d r i n g a r i äldre psalmtexter, i dylika fall ej sällan h a föredragit a t t avskilja hela psalmen från förslaget. Gallringen har emellertid också träffat psalmer av växlande ålder, som hittills icke under psalmboksfrågans behandling varit föremål för vare sig bearbetning eller uteslutning. V a d angår de psalmer som först 1819 intogos i psalmboken ha sålunda åtskilliga nu ansetts kunna utgå inom den mångtaliga grupp som avser »särskilda personer, tider och omständigheter». De härvidlag förslagsvis uteslutna psalmtexterna torde genomgående sakna anknytning till gudstjänstlivet som sådant; till viss del behandla de därjämte ämnen som numera knappast motsvara något m ä r k b a r t behov. E t t a n t a l hithörande psalmer av v ä r d e för den enskilda uppbyggeisen föreslås bevarade inom psalmboken genom att, enligt vad ovan anförts, överflyttas till den evangelieboken vidfogade bönboken. Vid granskningen i övrigt av såväl den yngre som äldre psalmskatten i W ha sakkunniga sökt följa regeln att endast utelämna sådant som för församlingssången och den enskilda andakten ter sig lätt umbärligt — även vid en jämförelse med det på olika vägar tillkomna, ingalunda ringa n y a r e materialet — och som framför allt i vår psalmbok icke kan anses representera ett trots varje tidsprägel levande inslag. Prövningssättet har s å l u n d a även tillämpats i fråga om vissa psalmer av ålderdomligare typ, i och för sig vördnadsvärda, som upprepa tankar och motiv vilka på uttrycksfullare eller för den religiösa känslan tillgängligare sätt behandlas i enligt föreliggande förslag bevarade psalmer. Sakkunniga äro dock medvetna om a t t gränsfall förekomma, som k u n n a bedömas olika. F r ä m s t i fråga om 1819 å r s psalmbok finner den nu verkställda utgallringen stöd i den omnämnda psalmstatistiken, nämligen i så måtto, a t t u r W endast sådana psalmer h ä r blivit föreslagna till uteslutning, som enligt samma statistik antingen h a fallit ur bruk eller blott utvisa en r i n g a frekvens. När å a n d r a sidan psalmer av lägre frekvens i en del fall föreslås till bibehållande, h a r utslaget för sakkunniga fällts av det v ä r d e m a n med fog synes k u n n a tillmäta ifrågavarande psalmer vid sidan av andra, måhända blott tillfälligt mera anlitade. Vederbörlig hänsyn h a r samtidigt

12* tagits till statistikens relativa begränsning som mätare på psalmernas användbarhet överhuvud. Uteslutningarna u r W gälla som n ä m n t icke endast hela psalmer. Sakkunniga h a därjämte ansett sig i fråga om 32 psalmer böra tillstyrka en utgallring av enskilda psalmverser till det antal och med den fördelning som framgår av tabell 2. Uteslutning av vers markeras ej i texten. Skälen till dessa partiella uteslutningar, som i princip icke innebära något nytt, ha v a r i t flera, stundom samverkande. Än har den uteslutna strofen genom sitt innehåll synts mindre överensstämmande med psalmen som sådan, b r u t i t dess tankegång och mer eller mindre stört det önskvärda sammanhanget. Än har uppmärksamheten fästs vid uttryck som verka främmande för ett evangeliskt fostrat sinne och helt visst äro hinderliga för psalmens användning. Sakkunniga h a i sådana fall, i överensstämmelse med en av sina huvudprinciper och med beaktande av sammanhangets krav, funnit tillrådligare att utmönstra vederbörande strof eller strofer än a t t söka omarbeta texten i dessa delar. Än har åter uteslutning ansetts motiverad beträffande strofer som ur innehållets eller formens synpunkt tett sig anmärkningsvärt svagare än psalmen i dess helhet. Syftet h a r icke minst varit a t t de sålunda gjorda uteslutningarna skulle kunna bidraga till att göra psalmtexterna i fråga m e r a brukade och i vissa fall skänka n y t t liv åt psalmer som på grund av dylika omständigheter kommit att stå i skymundan. Någon sällsynt gång kvarstår endast en eller a n n a n vers av längre psalmer som levat uteslutande genom dessa verser (t. ex. W 130: 8). I enstaka fall har det rent språkliga uttrycket, obegripligt för det stora flertalet nutidsmänniskor och till synes omöjligt a t t fullt ersätta u t a n vittgående ingrepp i originaltexten, för sakkunniga utgjort skäl till uteslutning av strof (W 199: 7, W 391: 5). Även verser som 1819 blivit tillagda äldre psalmer ha stundom u t g å t t (W 460; jfr nedan I I : A, s. 20*). Utöver W ha i därifrån bibehållna psalmer tillkommit tre verser, vilka upptagits från originaltexterna: W 46, efter v. 5 (i ny översättning), W 243: 4 (i stället för utesluten vers) samt W 467, efter v. 13 (jfr nedan I I : A, s. 20*).

B. Nya psalmer (n:r 501—673). Av de i N P s ingående 173 psalmnumren föreslå sakkunniga 130 till upptagande i ny psalmbok (jämte Liturgiskt bihang och bönbokspsalmer).

13* Då en genom tilldiktning sammanfogad text, N P s 619, föreslås delad i tvenne psalmer, stiger antalet härifrån medtagna nummer till 131. I jämförelse med P M utesluter föreliggande förslag ytterligare 9 nummer, men bibehåller 5 (NPs 507, 530, 558, 580 och 582). Sakkunniga föreslå liksom tidigare a t t N P s 505 (Te Deum, med svensk och latinsk text) och N P s 664 {Dies irce, med svensk och latinsk text) överföras till det Liturgiska bihanget. Sakkunniga föreslå vidare a t t av de medtagna psalmerna följande 3 finna plats som andaktspsalmer i förutnämnda avdelning En liten bönbok: N P s 558 (nattvardspsalm för sjuka), N P s 620 (Sov gott, mitt barn) och N P s 627 (på födelsedagen). N ä r det gällt att träffa ett urval inom det psalmbokstillägg som 1921 av Kungl. Maj:t medgavs till användning, » t i l l s v i d a r e . . . försöksvis», vid gudstjänsten och de kyrkliga förrättningarna (n:r 501—673), h a sakkunniga i princip ansett sig k u n n a förfara friare än i fråga om W vid en bedömning som icke minst kommit a t t innefatta värderande jämförelser med a n n a t psalmmaterial, till stor del av senare datum. Sakkunniga ha härvidlag även beaktat förut berörda psalmstatistik. De h a företrädesvis uteslutit sådana psalmer som på samma gång utvisa en ringare användning och synas förete brister i olika hänseenden. I n å g r a fall framstå de uteslutna texterna som mindre behövliga variationer av redan väl företrädda psalmmotiv. Den genom statistiken ådagalagda frekvensen, som för N P s genomsnittligt anger en j ä m n a r e kurva än för W, mindre m a r k e r a d genom s t a r k a höjningar och döda punkter, låter understundom framskymta en tendens att sätta W tillbaka för NPs, även när detta knappast hade k u n n a t v ä n t a s med hänsyn till psalmernas inre värde och yttre form. För så vitt den »förnyade undersökning och prövning» som för Kungl. Maj:t utgjorde en förutsättning för sammanställandet av N P s till gudstjänstbruk även bör inbegripa r ä t t e n till realprövning, lär dock den omständigheten a t t en psalm, kanske egentligen tack v a r e att den sjunges till en omtyckt och högstämd melodi, v u n n i t insteg på flera håll, icke innebära ett avgörande hinder mot a t t utesluta densamma, så framt vägande skäl k u n n a anföras för en sådan åtgärd. Å a n d r a sidan vilja sakkunniga icke bestrida att församlingens v u n n a förtrogenhet med h ä r närmast åsyftade psalmer kan v a r a ägnad att försvaga eljest motiverade invändningar. Sakkunniga h a också, vad beträffar NPs, till viss grad ansett sig böra t a g a dylika hänsyn i betraktande och så till vida avstått från en gallring som från a n d r a förutsättningar kunde tänkas strängare genomförd inom särskilt denna psalmgrupp. A n m ä r k a s bör m å h ä n d a a t t tvenne nummer av relativt hög frekvens, N P s 540 och 549, nydiktade efter samma ryt-

Ii* miska schema som påskpsalmen W 102, enligt förslaget må utgå, då denna stora högtidsmelodi, tidigare knuten till en enda psalm i W, efter sakkunnigas tanke bör förbehållas åt denna, vartill i fråga om förevarande psalmtexter även kommit andra skäl. Vid prövningen av NPs ha sakkunniga iakttagit grundsatsen att sådana psalmer böra utgå, vilka i poetiskt hänseende måste betraktas som svaga eller efterklangsmässiga, utan att i själva sitt religiösa innehåll erbjuda så stort värde att detta kan uppväga de formella bristerna. Samtidigt har det stått klart för sakkunniga att flertalet av de i NPs intagna, tidigare mer än nu omstridda sångerna från 1800-talets väckelserörelser, som sedan länge äro högt skattade och gärna sjungna på många håll i vårt land, av denna anledning och på grund av en viss egenartad religiös kraft och ursprunglighet bör bevaras åt kyrkans psalmbok, även om de delvis röja estetiska ofullkomligheter. Att betrakta psalmboken ur synpunkten av ett slags antologi har legat sakkunniga fjärran; men det synes dem vara uppenbart att en svensk kyrkopsalmbok måste taga nödig hänsyn till de olika fromhetsriktningar på evangelisk grund, som framträtt inom folket, och syfta till största möjliga allsidighet. Uteslutna verser i bibehållna psalmer uppgå för NPs:s vidkommande till ett mindre antal: se tabell 4. Motiveringen är väsentligen densamma som i fråga om liknande uteslutningar i W. Beträffande den uteslutna versen NPs 622:4 märkes att den mot förf :s önskan insatts i psalmen. Nya i detta förslag äro inom denna grupp fyra enskilda psalmverser, återupptagna från originalen: NPs 539, efter v. 1, NPs 578, före v. 1 (bearbetad), NPs 606, efter v. 1, och NPs 643, efter v. 2 (i översättning).

C. 1934 års psalmboksförslag. Av de 134 nya psalmerna i E återfinnas i föreliggande förslag 48, varav 10 i ny bearbetning eller översättning (se II: C, s. 21*). Urvalet ansluter sig med vissa modifikationer till PM 1934, som av det för E speciella psalmbeståndet upptog 63 nummer. En översikt med angivande av begynnelseord och författarenamn lämnar tabell 5. Den förnyade omprövningen har skett i naturligt samband med den inventering av tillgängligt psalmmaterial sakkunniga sökt verkställa, enligt de allmänna grunder för vilka ovan under A och B redogjorts, men med den större handlingsfrihet som frånvaron av varje den kyrkliga sedens auktorisation härvidlag inneburit. Inom denna grupp faller emellertid ett stort antal av de viktigaste nyförvärven.

15 Sakkunniga föreslå att av de föreslagna psalmerna psalmen E 719 överföres till En liten bönbok under rubriken: »Vid ett barns grav.»

D. Psalmmaterial i övrigt. 1. Sakkmmigas

promemoria 1934.

Sakkunniga hade, utöver E, till intagande i psalmboken föreslagit 44 nummer, för vilka texten meddelades i bilaga B till PM (Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 2 november 1934, n:r 9, s. 58—74). Stoffet hade hämtats dels från den andliga diktning som tidigare på olika håll framträtt i tryck — värdefulla uppslag gav härvid bl. a. Elof Åkessons 1934 utkomna arbete »Det nya psalmboksförslaget» — dels från det icke ringa material som insändes till de sakkunniga för granskning. Av ifrågavarande 44 nummer ingå i föreliggande psalmboksförslag efter ånyo skedd omprövning 36, upptagna i tabell 6. Ett nummer framträder i ny tolkning, förutsatt i PM (se I I : C, s. 21*). Sakkunniga föreslå dessutom att till bönboken överföras de i PM avtryckta texterna 03 (vid årsskifte), vars karaktär av psalm kan ifrågasättas, och som i vart fall genom sin växlande strofbyggnad ej lämpar sig som församlingssång, 027 (för blinda) och 042 (vid fromma föräldrars grav). 2. Beredningsutskottets

betänkande 1934.

Vid 1934 års kyrkomöte föreslog beredningsutskottet till eventuellt intagande i en ny psalmbok 15 nya nummer, meddelade i Bilaga G till utskottets betänkande (n:r 1, s. 11—17). Av dessa psalmer återfinnas 10 i föreliggande förslag, därav 1 i annan, i förhållande till originalet trognare tolkning: se tabell 7. Därjämte ha sakkunniga medtagit 2 av de i G. Ekströms reservation till samma betänkande föreslagna psalmtexterna; se ävenledes tabell 7. 3. Av 1935 års psalmbokssakkunniga

upptaget nytt

psalmmaterial.

I sin ovan flerstädes åberopade PM uttalade 1934 års sakkunniga som sin övertygelse att ett icke alldeles oväsentligt tillskott till den svenska församlingens andaktssång redan nu borde kunna vinnas, utöver vad de sakkunniga kunnat framlägga, om mera tid stått dem till förfogande. I enlighet härmed har det för 1935 års sakkunniga synts angeläget att om möjligt vinna en något säkrare överblick över äldre psalm och sång på svenskt

16* språk, som i detta grannlaga hänseende fyller måttet. Att söka inventera det spridda förrådet och på grundvalen därav föreslå ett urval framstod också under arbetets gång för sakkunniga som en ingalunda ofruktbar uppgift. Men framför allt har till deras bedömande under hand ingått ett material av andlig nydiktning, som till omfång och även till innehåll visat sig rikare än väntat. Enligt sakkunnigas mening har detta av dem genomgångna och sovrade material inneburit tillfälle att — utöver vad som skett redan i E — förstärka, om icke alla, så dock flera i vår nuvarande psalmbok mindre väl tillgodosedda avdelningar och skänka andra avdelningar en rikare utgestaltning, som i enkel form ger uttryck åt väsentliga kristna tankegångar. Då sakkunniga fattat som en skyldighet att, så långt begränsade möjligheter det medgivit, tillgodose detta behov, vilket särskilt underströks i PM 1934, ha de räknat som en vinning att i det nu framlagda förslaget kunna bereda ett icke alltför snävt utrymme åt bl. a. den nydiktning det här gäller, särskilt representerad av e n bidragsgivare. Sakkunniga ha icke kunnat blunda för det faktum att för en icke ringa del av våra församlingars gudstjänstbesökande medlemmar numera det klassiskt lutherska andaktsspråket erbjuder påtagliga svårigheter, ja ofta torde verka mera främmande och säreget än omedelbart uppbyggligt. Det har därför synts sakkunniga vara en angelägen uppgift att vid sidan av och till omväxling med det traditionella, i och för sig oöverträffliga äldre psalmstoffet bereda rum för nydiktade psalmer, som i enklare och med nutida språkbruk mera överensstämmande form bjuda ett evangeliskt innehåll. Hur än tidslägen och bildningsvillkor växla, förblir dock psalmens uppgift att till församlingen och den enskilde söka förmedla ett sådant innehåll, tillgängligt för alla. I övrigt har det vid dessa nyförvärv liksom eljest varit sakkunnigas strävan att bereda plats åt skilda riktningar, åt gammalt och nytt, klassiskt och folkligt. För det nya materialet under denna rubrik, som uppgår till 49 nummer, redogör tabell 8. Sakkunniga föreslå därjämte att i En liten bönbok intages G. Thorsells psalm: Jag vill icke grubbla och sörja, under rubriken: »Vid långvarig ohälsa». Antalet av, i förhållande till W och NPs, nytillkomna psalmer av olika kategorier uppgår i föreliggande förslag till sammanlagt 144 (vartill komma 5 n:r, som föreslås placerade i bönboken). Av dessa äro omkring två tredjedelar originaldiktning av nutida svenska författare, äldre och yngre. Sparsammare företrädd är av naturliga skäl den tidigare andliga diktningen i vårt land; inom denna grupp träffas några väckelsesånger från

1? förra å r h u n d r a d e t . Återstående n y a psalmer i förslaget stamma från de nordiska systerkyrkorna (16), från den tyska psalmskatten (14) samt från den anglosaxiska (10). Bland översättningarna märkes en r a d psalmer som i urtexten k u n n a r ä k n a s till den evangeliska kristenhetens yppersta, och av vilka åtskilliga stamma från författare, förut ej representerade i vår psalmbok. Till väsentlig del härrör denna rikhaltighet i urvalet, varom nedanstående, i tidsföljd anordnade översikt vill giva en allmän föreställning, från det Eklundska förslaget av 1934.

Tidigare

andlig diktning

i

Sverige.

S p e g e l , Min själ, du måste nu glömma. J. P o s s i e t h, Ett, Jesu, än påminner jag. O. G r e e n, Var finnes Jesu like. L a r s L i n d e r o t , Säg mig den vägen som drager till livet. V i t a l i s , Vi skulle jag ej möta glad min plåga. S y r é e n s s å n g b o k (1826), Nämn mig Jesum, han är livet. B e t t y E h r e n b o r g-P o s s e, J a g var den trampade vägen. L i n a S a n d e 11-B e r g, Blott en dag, ett ögonblick i sänder. L i l l y L u n d e q u i s t, O Helige Ande, kom neder.

Från de nordiska

systerkyrkorna.

Finland. R u n e b e r g , Jag lyfter ögat till himmelen. , Till natt det åter lider. W. M a 1 m i v a a r a, Oi, Herra, jos ma matkamies maan (fri bearbetning från finskan av A. T a k o l a n d e r, När får jag se dig, Frälsare kär). A. T a k o 1 a n d e r, Välsignade våren, I kära. J. T e g e n g r e n , Somnar jag in med blicken fäst. Danmark. K i n g o, H0rer til, I Ii0je Himle. , Sorrig og Glsede, de vandre tilhobe. G r u n d t v i g, Dejlig er den Himmel blåa. , Kimer, I Klokker. , O Kristelighed. , At sige Verden ret Farvel. I n g e m a n n, Den store Mester kommer. , O Herre, kommer Sorgens Stund hernede. , I 0sten stiger Solen op. Norge. G. J e n s e n , Långt lyser arven som slsegterne samlet. B. S t 0 y 1 e n, Med Englar song Guds lov og pris. I I — 3612.

18* Från den tyska

psalmskatten.

L u t h e r , Christ lag in Todesbanden. P h . N i c o l a i, Wachet auf, ruft uns die Stimme. P a u l G e r h a r d t, Wie soil ich dich empf ängen. J. H e e r m a n n , Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen. , Herr, unser Gott, lass nicht zu Schande werden. C h r . F r . I t i c h t e r , Hiiter, wird die Nacht der Sunden. G. A r n o 1 d, O Durchbrecher aller Bände. , So fuhrst du doch recht seelig, Herr, die deinen. J. E. S c h m i d t , Verborgner Gott, du wohnst in einem Lichte. T e r s t e e g e n , Gott ist gegenwärtig. , Kommt, Kinder, lasst uns gehen. Z i n z e n d o r f , Herz und Herz vereint zusammen. P h. F r . H i 11 e r, Vid morgonbetraktelse för 9 juli i M. Fr. Roos' Christliches Hausbueh. A. K n a p p , Schöpfer meines Lebens. Från den anglosaxiska

hymnskatten.

W a t t s , O God, our help in ages past. There is a land of pure delight. "W. C o w p e r, God moves in a mysterious way. R. H e b e r, Holy, Holy, Holy ! Lord God Almighty. J. H. N e w m a n , Lead, kindly Light. J. E l l e r t o n , The day Thou gavest, Lord, is ended. S. J. S t o n e , The Church's one foundation. G. R o b s o n, O Christ, Thy love to all the world. L. F. B e n s o n, O Christ, who didst our tasks fulfil. A. C. A i n g e r, God is working his purpose out. 1 övrigt hänvisas till bifogade författareregister, u p p t a g a n d e författare till psalmer i detta förslag utöver W och N P s (s. 33* ff.). Samtliga i förslaget representerade levande svenska författare ha givit sitt samtycke till av dem författad psalms intagande i detta förslag till ny psalmbok för Svenska kyrkan.

II. TEXTBEHANDLINGEN. A. 1819 års psalmbok. Vid behandlingen av de från W behållna psalmtexterna, sådana dessa föreligga i den av A. Gadelius utgivna första upplagan (Stockholm 1819), ha sakkunniga sökt förfara så varsamt som möjligt. I enlighet

19* med en i P M uppställd princip ha i versbyggnaden ingående ålderdomliga former och konstruktioner fått kvarstå orubbade, där de icke behöva framkalla verkliga missförstånd eller misstydningar hos en normalt utbildad språkkänsla. E t t stort antal sådana former tryggas genom r y t m och rimställning mot en textrevision som vill undvika hårdare grepp och ha mestadels förblivit oberörda av psalmbokstryckets växande böjelse att normalisera i enlighet med n u t i d a språkbruk. Ändringar i texten, så n ä r a den ursprungliga lydelsen som möjligt, ha av sakkunniga föreslagits, n ä r ett i psalmen förekommande ord eller uttryck upphört att brukas och åtminstone icke allmännare begripes till sin r ä t t a innebörd eller ock a n t a g i t en a n n a n betydelse än på psalmförfattarens tid, så att uppfattningen av innehållet lätt ledes vilse. Till samma grupp av språkliga retuscheringar berörande textställen i W, som redovisas i tabell 9: A, har där r ä k n a t s ett fåtal omformuleringar, vilka dels gälla för språkkänslan störande och lätt avhjälpta konstruktioner, dels notoriskt v a n t y d d a uttryck. Föråldrade böjningsformer, som fordras av rytmen, kvarstå som n ä m n t i hela den utsträckning kravet på begriplighet medger; på ett par ställen (W 77:6, W 270:1) h a dock språkvidriga böjningar r ä t t a t s . A t t bevara språkliga arkaismer i det omfång en fullständig anslutning till W : s grundtext skulle innebära ha sakkunniga däremot icke funnit tillr å d l i g t med hänsyn till den k a r a k t ä r av folkbok, som ju alltfort bör tillkomma psalmboken. Icke heller kan förväntas att psalmbokstrycket i framtiden blir korrekt, om språkformerna, oberoende av versschemat, direkt inbjuda till ä n d r i n g a r (av typen alle, Herran, dödsens, böd; förtildrom i en för barn avsedd psalm, o. s. v.). E t t flertal psalmer, som härvid komma i fråga, h a r så till vida normaliserats, såsom i allmänhet redan skett i nutida psalmbokstryck. I fråga om ett begränsat antal psalmtexter av utpräglat ålderdomligt skaplynne h a sakkunniga ansett sig böra praktiskt taget fullständigt bibehålla ett fornartat språkskick. Exempel på dylika vad man kan kalla reservatpsalmer u t g ö r a W 60 och W 424. I a n d r a fall kvarstå äldre former n a t u r l i g t på grund av attraktion från närstående former i rimställning m. m. ö v e r h u v u d h a sakkunniga trott sig finna att en i viss m å n individuell behandling av texterna i W är på sin plats. I fråga om y n g r e psalmer med ställvis inströdda arkaismer, särskilt i anslutning till den bibelöversättning med vilken den dåtida församlingen var förtrogen, torde sålunda en lindrig normalisering till likhet med nuvarande språkbruk v a r a mera ber ä t t i g a d ä n beträffande psalmtexter som enhetligt omrama de ålderdomliga ordformerna och med sin språkton förstärka intrycket av dessa. Av denna anledning h a t. ex. former sådana som ho, gäck, statt i vissa samm a n h a n g fått kvarstå, medan de i a n d r a ersatts med nutida motsvarigheter.

20* Att gammalt och nytt ej sällan bryter sig mot v a r t a n n a t inom psalmer vilka före intagandet i W undergått bearbetning eller omdiktning, utgör även ett skäl till den textbehandling från fall till fall, sakkunniga efter vunnen erfarenhet sökt i viss utsträckning tillämpa. E n detaljerad redogörelse torde här v a r a mindre nödvändig, då de a v t r y c k t a texterna ge nödiga upplysningar. För kännedomen om hithörande spörsmål, till vilka sakkunniga i olika sammanhang h a tagit ställning, hänvisas till Bilaga C till omförmälda P M av 1934. Sakkunniga ha i ett fåtal fall låtit m e r a svårtillgängliga ordasätt kvarstå oförändrade, enär å ena sidan ifrågavarande u t t r y c k genom sammanhanget få sin förklaring och å andra sidan en ändring skulle h a inneburit ett alltför omfattande ingrepp i texten. Sakkunniga ha funnit skäl föreligga a t t för ett a n t a l äldre psalmer, angivna i tabell 9: B, förorda en textrevision, mer eller mindre omfattande i skilda fall, till n ä r m a r e överensstämmelse med 1695 års psalmbok, som vid behov någon gång jämförts med ursprungliga texter. Det gäller härvidlag läsarter som enligt sakkunnigas övertygelse u r innehållets eller formens synpunkt erbjuda, påtagliga företräden framför den ej sällan nog omilt överarbetade texten enligt W. I huvudsak nya texter, som vilja v a r a så vitt möjligt trogna återgivningar av 1600-talsoriginalen, framläggas sålunda för psalmerna W 460, W 467 och W 470. Enskilda psalmverser, som på liknande grunder erhållit ny eller i det n ä r m a s t e n y form i anslutning till originalens t a n k a r och uttryck, äro W 49: 3, W 298: 5, W 469: 8 och W 471: 7, vartill komma smärre ä n d r i n g a r på spridda ställen med avsedd k a r a k t ä r av stilrestauration. N å g r a omformuleringar ansluta sig till av Runeberg 1858 gjorda ändringar (W 137: 8, W 208: 3, 5). I ett särskilt fall (W 340: 6) föreslås för ett uttryck, av rytmiska grunder, återgång till text av 1814. Blott i rena undantagsfall ha sakkunniga v å g a t t a g a på sitt ansvar ändringar i W:s texter av innehållsliga skäl. När så skett, har avsikten v a r i t att genom en omformulering av enstaka versrader avlägsna stötestenar som k u n n a tänkas minska användbarheten av en värdefull psalm. De fall som n ä r m a s t komma i fråga äro W 86: 2, där slutraderna nu ansluta sig till tanken i den av Wallin tolkade tyska originalpsalmen, samt W 428: 5, där en i E gjord ändring upptagits. Slutligen h a sakkunniga undantagsvis företagit smärre formella justeringar i psalmverser som efter uteslutning av föregående vers påkallat dylika (W 158:10 och W 163: 4). Den fackman på det språkvetenskapliga området, med vilken de sakkunniga haft förmånen att få konferera, h a r ansett sig k u n n a skänka sin anslutning åt de allmänna regler de sakkunniga velat tillämpa vid behandlingen av från W hämtade psalmtexter.

21* B. Nya psalmer. Sakkunniga, som ägnat texterna i N P s en ingående granskning (se även Bilaga D till 1934 å r s PM), ha i åtskilliga fall föreslagit ändringar i texter som nu av dem ifrågasättas till införlivande med en ny psalmbok. Väl ha sakkunniga, av hänsyn till den praktiska kännedom den gudstjänstfirande församlingen numera kan antagas ä g a om ifrågavarande texter, i stor utsträckning lämnat dem orörda, även där ä n d r i n g a r med karaktären av tydliga förbättringar torde ha stått a t t uppnå. Sakkunniga anse emellertid nyssnämnda omständighet icke böra utgöra hinder mot en överarbetning av dessa försöksvis brukade texter på punkter där de förefallit sakkunniga direkt behäftas med formella svagheter eller, i fråga om tolkningar från a n d r a språk, bringa originalens tankar till alltför matta och allmänna uttryck. Även n å g r a välkända psalmöversättningar, såsom N P s 520 och N P s 528, ha sakkunniga i enlighet med denna ståndpunkt efter noggrant övervägande upptagit till revision i tillämpliga delar. Den jämförelsevis föga fasta textform som utmärker en del i N P s intagna psalmer, icke minst tillskottet från väckelserörelsens sångskatt, h a r härvidlag på samma gång påkallat uppmärksamhet och enligt sakkunnigas mening berättigat till en viss frihet att välja. F ö r så vitt en ursprungligare text stått till buds och erbjudit företräden, har i regel denna föredragits, där eljest ä n d r i n g synts motiverad under hänsynstagande till de omständigheter det enskilda fallet framställt till övervägande. Psalmer av Runeberg ha sålunda på vissa punkter blivit återförda till bättre överensstämmelse med skaldens egen textform. Reviderade av vederbörande författare äro N P s 501: 5 och N P s 584: 3. Vidtagna ä n d r i n g a r i psalmer upptagna från N P s registreras i tabell 10. C. Övriga psalmtexter. Vad a n g å r textbehandlingen i fråga om psalmer vilka ej härröra från W och N P s k u n n a sakkunniga fatta sig kort. I ny eller väsentligen avvikande dräkt (bearbetning resp. översättning) framträda h ä r följande tidigare föreslagna psalmtexter: E 86, 170, 304, 388, 408, 430, 437, 630, 654 och 688, n : r 043 i 1934 å r s P M och n : r 13 i beredningsutskottets betänkande samma år, Bilaga G (äldre parallell översättning, bearbetad). I övrigt ha sakkunniga, i överensstämmelse jämväl med av beredningsutskottet 1934 uttalade önskemål, ä g n a t uppmärksamhet åt en formell granskning av de från E samt n ä m n d a textbilagor upptagna psalmerna. Resultat av denna granskning u t g ö r a ett större antal vidtagna retuscheringar, stundom relativt omfattande och närmande sig nytolkning, vilka dock h ä r ej torde behöva specificeras, då de framgå av en jämförelse

22* mellan vederbörande i tryck tillgängliga redaktioner av dessa texter. Begynnelseorden i E 89 överensstämma nu med en svensk 1600-talsöversättning av denna psalm. Enskilda verser ha i vissa fall tillagts eller uteslutits. Ändringar i originaldikt av nu levande författare h a underställts denne, i den mån de icke varit av honom själv föreslagna. Beträffande äldre psalmtexter och särskilt översättningar ha sakkunniga ansett sitt uppdrag innebära frihet att söka vinna de formella förbättringar som i olika hänseenden framstått som önskvärda och tillika möjliga att förena med en i princip pietetsfull textbehandling.

III. UPPSTÄLLNINGEN M. M. Sakkunniga ha sökt giva psalmboken en så klar och överskådlig uppställning som möjligt, i huvudsaklig överensstämmelse med den i P M 1934 i n t a g n a innehållsförteckningen. I några hänseenden ha sakkunniga funnit lämpligt att företaga modifikationer i denna vad a n g å r anordningen av huvud- och underavdelningar samt stoffets placering under dessa. E n s t r ä n g t systematisk ordning inom grupperna har fått t r ä d a något tillbaka för önskvärdheten av att i allmänhet kunna återfinna psalmer från W i den inbördes följd m a n är van vid. I den utsträckning som v a r i t möjlig och framstått som n a t u r l i g ha sakk u n n i g a samtidigt sökt bevara nummerordningen i W. Av psalmerna 1— 138 i föreliggande förslag anträffas omkring hälften på tidigare nummer, däribland ett större antal välkända högtidspsalmer: för jul, passion, påsk, pingst. E n partiell anslutning till W:s numrering har här och v a r k u n n a t genomföras, såsom t. ex. beträffande avdelningarna Nattvarden (200 ff., W 150 ff.), Morgon och Afton (518 ff., W 418 ff.). Asterisk, utmärkande a t t versen av församlingen avsjunges stående, har i förslaget tillfogats vid ytterligare ett antal psalmverser, i överensstämmelse med kyrklig praxis (lovsångs-, trinitets- och bekännelseverser). Antalet bibelhänvisningar över psalmtexterna har ökats. Enligt sakkunnigas mening bör en utförligare förteckning över bibelställen, till vilka u t t r y c k i psalmerna hänsyfta, sammanställas och ingå i ny psalmbok inom registeravdelningen. P r o v på en dylik förteckning, vars fullständiga utarbetande tiden ej medgivit, meddelas som bilaga (s. 41* ff.). I föreliggande förslag utsattes, i olikhet med vad fallet v a r i t i tidigare svenska psalmboksupplagor, vid psalmförfattarens n a m n uppgift om psalmens tillkomstår, varmed i regel förstås årtalet för dess framträdande för offentligheten i ursprunglig avfattning, eventuellt därjämte i översättning eller i bearbetning. Anordningen synes erbjuda större intresse än ett an-

23* givande och i viss utsträckning ett upprepande av uppgift om psalmförfattares födelse- och dödsår. A t t det i vissa fall erbjudit svårigheter a t t få tillförlitliga uppgifter torde v a r a lätt att förstå. E n förteckning över psalmerna, ordnade efter tillkomsttid, bifogas detta förslag (s. 296 f.). I fråga om författarenamn märkes att för inhemska författare från tiden före 1819, vilka gjort sig bemärkta som psalmdiktare, endast familjenamn, icke förnamn eller initialer utsättas; ett naturligt u n d a n t a g bildar den äldre namntypen Olaus Petri. F ö r senare författare h a r samma regel iakttagits beträffande de mest k ä n d a eller starkast representerade, medan eljest tillika initialer angivits, där icke förnamn och familjenamn för det allmänna medvetandet ingått en n ä r a förening (Viktor Rydberg, m. fl.). Med avseende på interpunktionen, som i det vanliga psalmtrycket förefaller ganska oordnad och i olika avseenden mindre tillfredsställande, h a sakkunniga i sitt förslag följt de principer som ligga till grund för interpunktionen i 1917 års kyrkobibel. Interpunktionen i fråga, som innebär en modifiering av den traditionella, avser att i möjligaste m å n tillmötesgå den n a t u r l i g a och vårdade uppläsningens intresse. Den viktigaste skillnaden mellan den sedvanliga interpunktionen och den som följes i v å r n y a kyrkobibel kan uttryckas i n å g r a enkla punkter. Skiljetecknet komma utsattes icke framför vanliga objektssatser, framför indirekta frågesatser, framför och efter nödvändiga relativsatser, under förutsättning av att relativsatsen omedelbart följer sitt huvudord. Skiljetecknet komma utsattes i vissa fall mot regeln, för att h i n d r a felläsning. Bruket av semikolon är i förhållande till det vanliga psalmtrycket avsev ä r t inskränkt, om det också alltjämt är jämförelsevis ofta nyttjat, till befrämjande av klarhet i satsbyggnad och innehåll. Skiljetecknet kolon användes i betydligt större och mångsidigare utsträckning ä n i prosatexter, med deras mera logiska tankeförbindelser. Utropstecknet, som med utomordentlig ymnighet nyttjades i W, begränsas till verkliga utrop eller synnerligen korta uppfordringar. I denna minskning torde m a n kunna se en karakteristisk åtskillnad i den allmänna tidsstämningen. I sin P M 1934 hade sakkunniga betonat önskvärdheten av a t t psalmboken m å t t e förses med ett ändamålsenligt uppställt, någorlunda utförligt sakregister över samtliga psalmer, utarbetat av sakkunnig person. 1934 års beredningsutskott och kyrkomöte gåvo sin anslutning till detta uttalande. P å grund av tidens knapphet har förslag till sådant sakregister ej h u n n i t utarbetas av sakkunniga. Dock framlägges här som bilaga prov på huvudord i ett dylikt register (s. 37* ff.).

24* Vidare lämnas (s. 36*) anvisningar om koralboksmelodier som kunna användas för i förslaget utöver W och N P s ingående psalmer. Till förut omtalade bilagor komma ett uppställningen åskådliggörande innehållsregister (s. 46* ff.), angivande begynnelseraden i första versen av varje psalm, tvenne nummer register, utvisande de nummer i förslaget, under vilka de från W och N P s upptagna psalmerna återfinnas (s. 298 ff., 301 f.) samt slutligen ett alfabetiskt register över förslagets psalmbestånd (s. 303 ff.), jämte upplysningar om ändring i begynnelseraden av psalm (s. 319). Liturgiskt bihang (n:r 651—659). I sin P M 1934 förordade sakkunniga a t t i det ifrågasatta Liturgiska bihanget utöver de ovannämnda, från W och N P s upptagna numren skulle givas plats jämväl åt de s. k. Cantica (Sakarias', Marias och Simeons lovsånger), Laudamus samt den Apostoliska välönskan. Efter förnyad omprövning finna de sakkunniga sig nu böra föreslå att av de nyssnämnda texterna allenast Laudamus föres till det Liturgiska bihanget. Enligt av beredningsutskottet 1934 uttalad önskan meddelas Laudamus ej blott i den i kyrkohandboken ingående formen, u t a n ock i äldre gestaltning. Inom det Liturgiska bihanget har nu beretts plats jämväl åt den gamla k ä n d a psalmen In dulci jubilo. De s. k. Cantica synas däremot få sin bästa och naturligaste placering genom a t t infogas såsom en särskild avdelning i En liten bönbok. Sagda avdelning kan lämpligen erhålla rubriken »Sånger ur Skriften» och införas såsom kapitel 6, parallellt med det föregående kapitel 5, vilket bär överskriften »Böner ur Skriften» (de 7 botpsalmerna och H e r r e n s översteprästerliga förbön). Vad slutligen angår den Apostoliska välönskan, så torde denna text ej behöva införas vare sig i det Liturgiska bihanget eller i bönboksavdelningen. Psalmer utanför nummerföljden. Beträffande vissa kasualpsalmer (för blinda, på födelsedagen m. m.), vilka förordas flyttade ur själva psalmboken, föreslå sakkunniga a t t åt dessa gives plats i En liten bönbok såsom ett sjunde kapitel, närmast efter det till införande nyss förordade sjätte kapitlet. Det ifrågavarande sjunde kapitlet kunde lämpligen förses med rubriken: »Psalmer för enskild andakt, i särskilda lägen.» Vid införandet av nämnda båda avdelningar i Bönboken behöver uppenbarligen den efterföljande numreringen av styckena ändras. Likaså behöver nödigt tillägg i registret göras.

25*

TABELL 1. Psalmer i 1819 års psalmbok, vilka föreslås utgå. Halvfet siffra

angiver att ifrågavarande psalm jämväl uteslutits i kyrkomötespsalmboken 1920, liksom i förslaget 1934 (E).

2 4 10 13 15 18 19 20 27 30 37 38 39 40 41 42 43 70 71 79 81 82

83 87 95 117 126 166 169 179 .

181 185 218 222 232 233 235 236 246 249 255 259 266 278

334 336 338 339 348 350 351 353 354 355 356 358 361 364 371 372 374 375 379 380 381 382

280 282 283 284 286 287 288 290 291 293 296 300 301 304 308 310 311 312 314 317 322 333

390 395 398 403 405 409 445 446 447 453 456 457 462 463 464 465 466 468 472 475 482

Härjämte ha följande psalmer överförts till En liten bönbok: 162 343

344 346

347 357

365 368

26*

TABELL 2. Psalmverser vilka föreslås utgå i från 1819 års psalmbok bevarade psalmer.

6:4—7 8:4 47: 2—6 74: 6—9 78: 1, 2, 4, 6

91: 2—6 130: 1—7 148:4, 5, 7 152:6 158:3—6, 9, 14,15 163: 1—3, 6

165: 2, 3 168:3 189: 2--4 199:7 202:5 219:5 220:6 243:4 245:3 289:4 327:2

349: 2--4 359: 2, 4, 363:2 366:2 391:5 458: 2--6 460: 4, 7 461:4--6 470:3

W 373: 5 och 6 byta plats.

TABELL 3. Psalmer i Nya psalmer, vilka föreslås utgå.

508 524 526 527 529 535 538 540 545

546 548 549 550 551 554 555 561 565

571 573 585 586 590 600 601 603 608

611 613 621 625 629 632 635 640 650

655 659 663 666 669 670 672

N:r 586 uteslöts jämväl ur förslaget 1934 (E). Härjämte ha följande psalmer överförts till En liten bönbok: 558

27*

TABELL 4. Psalmverser vilka föreslås utgå i från Nya psalmer bevarade psalmer. 517:5 537: 3 543: 2 556:2, 3, 7

599:1 622: 4 624: 4 636:5

639:5 668: 3

TABELL 5. Från J. A. Eklunds förslag (1934) här upptagna psalmer. (Avvikande texter, resp. författareuppgifter: se Inledning I I : C, s. 21*, samt författareregistret, s. 33*.)

Nummer 1934 1936

21 54 86 89 128 141 143 159 160 170 176 227 265 267 280 285 293 301 304 333 353 370 388 408

4 40 74 81 113 139 140 153 151 169 173 212 246 255 254 165 294 295 381 384 82 385 379 283

Helig, helig, helig (Heber—Eklund). Hur skall jag kunna hälsa (Gerhardt—Wirsén—Eklund). Min själ, du måste nu glömma (Spegel—Eklund). 0 Jesu käre, vad har du förbrutit (Heermann—Eklund). 1 dödens band låg Herren Krist (Luther—Evers). Nu stunden är kommen (Bergqvist). Livets Ande, kom från ovan (Eklund). Välsignade våren, I kära (Takolander). O Gud, för de trogna martyrer (Gabrielsson). Guds kyrkas grund på jorden (—, Eklund). Herre Kriste, du din kyrka (Eklund). Gud, vår lösta tunga (Gabrielsson). Se, detta är dagen, som Herren oss gör (Runstedt). Förrän Guds Son sitt verk fullbordar (Eklund). All äkta kärleks hemlighet (Eklund). Stoftets barn, i stoftet fångna (Thorsell). En dunkel örtagård jag vet (Liedgren). Mästare, alla söka dig (Liedgren). Led, milda ljus (Newman—Nyström m. fl.). O giv oss, Herre, av den tro (Ida Granqvist). Den kärlek du till världen bar (Robson—Siri Dahlquist). Fördolde Gud (Schmidt—Hasselberg—Eklund). Kom, barn! Vi vilja vandra (Tersteegen—Eklund). Väktare, vad lider tiden (Richter—Hasselberg).

28* Nummer 1934 1936

412 410 Stilla, mitt hjärta, var stilla (Hultgren). 419 388 Guds väg i dunkel ofta går (Cowper—Eklund). 420 421 O Herre, när mig lyckan övergiver (Ingemann—Thorsell). 421 411 Nu gläd dig, min ande, i Herran (Billing). 430 378 Du som genombrutit banden (Arnold—Eklund). 432 215 Du sanna vinträd, Jesu kär (Eklund). 437 222 Herren Gud är nära (Tersteegen—Takolander). 460 152 0 Herre Gud, vi bedja dig (Johansson). 489 445 Ditt verk är stort, men jag är svag (Beskow). 503 567 J a g lyfter ögat mot himmelen (Runeberg). 513 578 Du som har kommit till vår jord (Benson—Eklund). 514 581 Du unga vakt (Paul Nilsson). 533 423 Frälsare, bliv mig (Zetterquist). 540 590 Som guldets halt i elden prövas (Paul Nilsson—Eklund). 542 591 Solen sig till nedgång sänker (Runstedt). 546 463 Krist signe oss och alla (Eklund). 629 573 1 öster träder solen fram (Ingemann—Eklund). 630 507 0 Gud, vår hjälp i gångna år (Watts—Eklund). 654 549 Den dag du gav, o Gud, är gången (Ellerton—Eklund). 655 550 1 dopets bad du tvådde mig ren (Wallerius). 656 561 I Jesu namn jag börjat dagen (Ester Andersson—Eklund). 657 553 Sist, Herre Jesu, beder jag. 688 630 Det finns ett land, där helgons här (Watts—Eklund). 719 B Nu är du förd, du lilla (Pétursson—Brandt—Eklund). B avser överförande till En liten bönbok.

TABELL 6. Från Bilaga B till sakkunnigas promemoria 1934 här upptagna psalmer (Avvikande texter: se Inledning II: C, s. 21*.) Nummer 1934 1936

26 Vår Fader är allsmäktig Gud (Beskow).

02 506 Nu kommer kväll med vilans bud (Beskow). 03 B Snabbt jagar stormen våra år (Karlfeldt). 04 71 Se kärlet brast (Söderblom; v. 3, 4). 05 72 Lyssnen till, I höga himlar (Kingo—Eklund). 06 70 Se vi gå upp till Jerusalem (Paul Nilsson). 07 114 Döden haver hårt betagit (Beskow). 08 142 Som sol om våren stiger (Beskow).

29 Nummer 1934 1936

010 Oil 012 013 014 016 017 018 019 020 021 022 023 024 025 026 027 028 030 032 033 034 035 036 038 040 041 042 043 044

272 187 195 197 196 250 446 277 330 366 382 396 117 454 448 422 B 570 579 248 584 580 493 494 482 548 551 B 631 632

Gud Allsmäktig går mot sitt mål (Ainger—Siri Dahlquist). Låt nya tankar tolka Kristi bud (Siri Dahlquist). Jag var den trampade vägen (Betty Ehrenborg-Posse). Fader, du som livet tänder (Beskow). Till dig, o Fader, vi komma (Anshelm). Gud, hos dig är livets källa (Liedgren). Giv mig den tro som skådar dag (Frälsningsarméns sångbok). Det gick en gång i Juda land (Liedgren). Säg mig den vägen som drager till livet (Linderot). Var finnes Jesu like (Green). Att bedja är ej endast att begära (Stina Anderson). Blott en dag, ett ögonblick i sänder (Lina Sandeli-Berg). Sorgen och glädjen (Kingo—Wågman—Thorsell). Var jag går (Linderholm). Långt lyser arvet (Jensen—Mannström). Ett vänligt ord kan göra under (Paul Nilsson). Vi skulle jag ej möta glad min plåga (Vitalis). Tung är den lott (Holgerson). När Jesusbarnet låg en gång (Jeanna Oterdahl). Ring in gudstjänsttid (Söderblom). Likt en dröm försvinna (Zetterquist). Låt mig leva, låt mig verka (Jeanna Oterdahl). Fram, fram, kristmän, korsmän (Arbman). Led, o Fader, led den vilda tiden (Tegnér). Ut i det okända härjaren sopar (Thorsell). Du gav mig, o Herre (Sundell). Till natt det åter lider (Runeberg). Somnar jag in med blicken fäst (Tegengren). Dessa kära, vilka vila ut (Paulson). Att säga världen rätt farväl (Grundtvig—Friedlander). När får jag se dig, Frälsare kär (Malmivaara—Takolander).

B avser överförande till En liten bönbok.

30*

TABELL 7.

Från Bilaga G till beredningsutskottets betänkande 1934 här upptagna psalmer. (Avvikande texter: se Inledning II: C, s. 21*.) Nummer 1934 1936

2 4 6 7 8 9 12 13 14 15

188 412 176 552 141 73 449 263 455 563

Från tidevarv till tidevarv (Gabrielsson). O kom med hjälpen, Herre Krist (Paul Nilsson). Hjärtan, enigt sammanslutna (Zinzendorf—Mannström). En dag förgått (Arbman). Helige Ande, låt undret ske (Paul Nilsson). Herre, jag har hört din stämma (Jändel). Ord av evighet (Liedgren). Kom, Helge Ande, du som tände (Bogatzky—Nyström). Kristus, hjälten, han allena (Thorsell; v. 3—7). Han väcker var morgon mitt öra (Gleerup). F r å n G. E k s t r ö m s r e s e r v a t i o n :

116 413

Om Kristus döljes nu för dig (Arbman). Herren gav, och Herren tog (Bolander).

TABELL 8.

Psalmer upptagna av 1935 års sakkunniga. Nummer 1936

37 49 54 95 130 143 154 189 190 191 213 214 216 217

Kristus vandrar bland oss än (Frostenson). Jesus från Nasaret går här fram (Frostenson). Ringen, I klockor (Grundtvig—Beskow). När vid korsets fot jag står (Frostenson). I pingsten blev Guds Ande sänd (Frostenson). Den store Mästarn kommer (Ingemann—Siri Dahlquist) Blott vanliga kristna (Frostenson). Himmelen stum ej är (Frostenson). Herre, hur kan väl jag (Gertrud Björck). Guds ord bär inga bojor (Amalia Björck). Svåra stund, då samvetsnöden (Bolander). Som spridda sädeskornen (Frostenson). Brödet som blev brutet (Frostenson). Från klarhet till klarhet (Frostenson).

31* Nummer 1936

243 247 249 261 280 296 314 315 329 331 356 367 368 383 414 415 480 481 483 484 489 519 554 555 562 569 572 574 582 583 585 586 633 637 641 B

Jesu, låt ej livet (Knapp—Johansson). Jesu, låt din kärleks låga (Bohman). Ett under, likt stjärnornas stiglösa färd (Frostenson). Tung och kvalfull vilar (Frostenson). Vem lever det hela, det heliga livet (Gertrud Björck). I mörker sjönko drömmens gyllne länder (Frostenson). Nämn mig Jesus (Syréens sångbok—Norborg). Soldaterna spelade tärning (Frostenson). Vad du de dina gör (Arnold—Hasselberg). Gud, den nåd som du bevisar (Hiller—Cavallin). O liv som blev tänt (Grundtvig—Liedgren). Vi rådslå fåfängt (Siri Dahlquist). Låtom oss bedja i all vår nöd (Gertrud Björck). O Helige Ande, kom neder (Lilly Lundequist). Herre, jag vill bida (Öberg). Modfälld och trött jag är (Frostenson). En dag har börjat (Beskow). Du skall äta ditt bröd (Beskow). Mästare, som själv har prövat (Åhlén). Tack, Gud, att också jag får gå (Bolander). O Gud, vår Gud, hör bön (Heermann—Eklund). Ej blir en dag den andra lik (Frostenson). Mitt liv rinner bort (Nyström). I ändlöshetens ocean (Thorsell). Som sådden förnimmer (Nyström). Herre, du har skapat allt (Frostenson). Härlig är den himmel blå (Grundtvig—Cavallin). När änglar sjöngo lov och pris (Stoylen—Beskow). Steniga ödeländer (Bolander). J a g blickar mot kommande dagar (Hallberg). Oden mörkna, öden glimma (Björkquist). Du, o Gud, är livets källa (Frostenson). Skiljas vi må från vänner och fränder (Frostenson). Snart bröt du upp (Frostenson). Väktarn stöter gällt i luren (Ph. Nicolai—Liedgren). J a g vill icke grubbla och sörja (Thorsell). B avser överförande till En liten bönbok.

.92*

TABELL 9. Verser i 1819 års psalmbok, inom vilka textändring föreslås. A. Textändringar 61:1,4 65:5 77:6 80:9 84: 1—3 137:8 171: 9 176: 9 177:3 B. Textändringar

av språkliga skäl.

180:4 188:1,9 189:1 204:5 206:5,6 208:5 214: 1 223: 2 227:6

230:3 270:1 281:3 325:4 332: 1 342:1,4 360: 2 385: 4 399:3

410:3 413:5 422:6 425:2 428: 1 429:4 444: 2

i anslutning till 1695 års psalmbok eller äldre psalmoriginal, samt textändringar i övrigt.

17:3 46:7 49:3 64:4 86: 2 99: 7 158: 10

163:4 167:9 194:3 207:7 208: 3 223: 10 230: 1

298:5 340:6 394:4 410:1 412: 2, 4 428:5 460

467 469:4,8 470 471:2,5,7,8

TABELL 10.

Verser i Nya psalmer, inom vilka textändring föreslås. 501:5 503:1,2,4 504:1 506:2 507:1,4 509:2,6,8 510:1,2,6 511:5 513:1 514:2 517:4,6 518:1,6,7 519:2 520:2—6 521:1

522:1—3 523:2 528:2—5 533:9 536:1,4 537:4 544:2 552:1,3 556:1,4—6 557:1—3 563:2 569:2—5 572:2—5 577: 1 579:1,5

581:1—4 583:1—3 584:2,3 587:2 592:1 593:3 595:4 599:2 602:1 604:2 605:3—5 607:1 615: 1 616:4 619:1

620:4 624:6 626:2 628:2 636:6 642:2 651:3 661:1—6 665:1 667:3,4 671:2 673:5

FÖBTECKNING ÖVER FÖRFATTARE SAMT ÖVERSÄTTARE OCH BEARBETARE AV I FÖRSLAGET UPPTAGNA PSALMER VILKA ICKE INGÅ I 1819 ÅRS PSALMBOK ELLER I NYA PSALMER. Åhlén, Oscar Emrik Natanael (f. 1906), kyrkoadjunkt i Norrköping, förf. 4 8 3 . Ahnlund, Nils Gabriel (f. 1889), professor vid Stockholms Högskola, övers. 2 8 3 , 3 7 8 . Åinger, Arthur Campbell (1841—1919), lärare vid Eton college, England, förf. 2 7 3 . Anderson, Stina (f. 1876), författarinna, Skövde, förf. 366. Andersson, Ester (f. 1887), sömmerska, Värend, förf. 5 6 1 . Anshelm, Carl (f. 1882), teol. d:r, kyrkoherde i Förslöv, Lunds stift, förf. 197. Arbman, Olof J o h a n n e s (f. 1887), kyrkoherde i Ragunda, Härnösands stift, förf. 116, 552, 580. Arnold, Gottfried (1666—1714), professor i Giessen, superintendent i Perleberg, Preussen, kyrkohistorisk författare, förf. 329, 378. Arosenius, Maria Fredrika (f. 1869), konstslöjdidkare, översättarinna, Stockholm, övers. 222. Assarson, Berndt David (f. 1892), romersk-katolsk kyrkoherde i Stockholm, övers. 3 8 1 . Benson, Louis FitzGerald (f. 1855), presbyteriansk präst i Germanstown, Philadelphia, U. S. A., förf. 578. Berg, Lina, f. Sandell (1832—1903), författarinna, särskilt för söndagsskolan, (L. S.), gift med redaktören C. O. Berg, Stockholm, förf. 382. Bergqvist, Olof (f. 1862), biskop över Luleå stift, förf. 139. Beskow, Fredrik Natanael (f. 1865), teol. d:r, rektor vid Djursholms samskola, ledare av Birkagården, StockI l l — 3612.

holm, författare, konstnär, förf. 26, 114, 142, 195, 445, 480, 4 8 1 , 5 0 6 ; övers, eller bearb. 40, 54, 169, 222, 507, 549, 574, 630, 6 3 1 . Billing, Einar Magnus (f. 1871), biskop över Västerås stift, förf. 4 1 1 . Björck, Amalia (f. 1880), lärarinna, författarinna, Göteborg, förf. 191. Björck, Gertrud (f. 1890), teol. kand., husföreståndarinna, Smögen, förf. 190, 280, 368. Björkquist, Manfred (f. 1884), teol. d:r, skapare av Sigtunastiftelsen och föreståndare för Sigtuna folkhögskola, förf. 585. von Bogatzky, Carl Heinrich (1690— 1774), tysk uppbyggelseförfattare, förf. 263. Bohman, August (1871—1928), redaktör för »Sanningsvittnet», evangelisk veckotidning i Stockholm, förf. 247. Bolander, Nils Fredrik (f. 1902), teol. l i c , komminister i Hedemora, författare, förf. 213, 4 1 3 , 484, 582. Cavallin, Severin (1820—1886), teol. d:r, kontraktsprost i Vellinge, Lunds stift, översättare av klassisk uppbyggelselitteratur, övers. 3 3 1 , 572. Cowper, William (1731—1800), engelsk skald, tidvis sinnessjuk, förf. 388. Dahlquist, Siri, f. Jonsson (f. 1889), teol. kand., gift med missionsdirektor G. Dahlquist, Uppsala, förf. 272, 367; övers. 82, 143, 273. Eklund, J o h a n Alfred (f. 1863), biskop över Karlstads stift, författare, förf. 140, 166, 173, 215, 254, 2 5 5 , 4 6 3 ; övers. 4, 40, 72, 8 1 , 113, 169, 388, 489, 507, 549, 573, 578, 6 3 0 ; bearb. 385, 590.

34* Ellerton, John (1826—1893), engelsk kyrkoherde, förf. 549. Evers, Edvard (1853—1919), kyrkoherde i Norrköpings norra förs., författare, övers. 113. Friedlander, Axel Emanuel(1849—1928), teol. lektor vid Göteborgs latinläroverk, hymnolog, övers. 263, 6 3 1 . Frostenson, Anders (f. 1906), pastorsa d j u n k t i Gustav Vasa förs., Stockholm, förf. 37, 49, 95, 130, 154, 189, 214, 216, 217, 249, 2 6 1 , 296, 315, 4 1 5 , 519, 569, 586, 633, 637. Gabrielsson, Samuel (f. 1881), kyrkoherde i Rättvik, Västerås stift, förf. 151, 188, 212. Gerhardt, Paul (1607—1679), ärkediakon i Liibben, Lausitz, psalmdiktare, förf. 40. Gleerup, Christian Viktor Kämpe (1871 — 1 9 2 3 ) , kyrkoherde i Fridlevstad och Sillhövda, Lunds stift, förf. 563. Granquist, Ida (f. 1872), författarinna, missionär i svenska kyrkans tjänst i Sydafrika, förf. 384. Green, Olof (o. 1720—1783), pastor vid Stockholms änkehus, förf. 330. Grundtvig, Nikolai Frederik Severin (l 783 — 1 8 7 2 ) , dansk präst, titulärbiskop, den nordiska folkhögskolans grundläggare, psalmdiktare, förf. 54, 356, 572, 6 3 1 . Hallberg, Oscar Reinhold (f. 1882), kyrkoherde i Hammar, Strängnäs stift, förf. 5 8 3 . Hasselberg, Carl Jonas Erik (f. 1856), kontraktsprost i Grundsunda, Härnösands stift, övers. 329, 385. Heber, Reginald (1783—1826), engelsk präst, missiousbiskop i Calcutta, Indien, förf. 4. Heermann, J o h a n n (1585—1647), evangelisk-luthersk präst i Köben, Schlesien, förf. 8 1 , 4 8 9 . Hiller, Philipp Friedrich (1699—1769), kyrkoherde i Steinheim, Wurttemberg, psalmdiktare, förf. 3 3 1 . Hultgren, Gustaf Mikael (1859—1933), kontraktsprost i Norra Ny och Nyskoga, Karlstads stift, förf. 410. Ingemann, Bernhard Severin (1789—

1862), dansk folkhögskoleföreståndare, skald och författare, förf. 143, 4 2 1 , 573. Jensen, Gustav (1845—1922), stiftsprost i Kristiania (Oslo), huvudlärare vid universitetets praktisk-teologiska undervisning, förf. 454. Johansson, Johannes (f. 1867), teol. lektor, föreståndare för Göteborgs enskilda gymnasium för blivande präster, förf. 152; övers. 243. Jandel, Ragnar (f. 1895), författare, förf. 73. Kingo, Thomas (1634—1703), biskop i Odense, psalmboksutgivare, förf. 72, 396. Knapp, Albert (1798—1864), kyrkoherde i Stuttgart, förf. 243. Liedgren, Karl Gustaf Emil (f. 1879), teol. lektor i Västerås, hymnolog, förf. 196, 294, 295, 446, 4 4 9 ; bearb. 74; övers. 356, 6 4 1 . Linderholm, Johannes Emanuel (f. 1872). teol. professor i Uppsala, förf. 117. Linderot, Lars (1761 —1811), komminister i Tölö, Göteborgs stift, förf. 277. Lundequist, Lilly (1847—1925), författarinna, särskilt för söndagsskolan, förf. 3 8 3 . Luther, Martin (1483—1546), förf. 113. Malmivaara, Wilhelm (1854—1922), prost i Lappo, Finland, ledare för den österbottniska väckelserörelsen, förf. (på finska) 632. Mannström, Carl Oscar (f. 1875), kyrkoadjunkt i Adolf Fredriks förs., Stockholm, skriftställare, övers. 176, 454. Newman, John Henry (1801—1890), universitetslärare i Oxford, författare, övergick senare till den romerskkatolska kyrkan, kardinal, förf. 3 8 1 . Nicolai, Philipp (1556—1608), kyrkoherde i Hamburg, förf. 6 4 1 . Nilsson, Lars J o h a n Paulinus (Paul) (f. 1866), kyrkoherde i Sjogerstad, Rådene och Häggum, Skara stift, förf. 70, 141, 412, 448, 5 8 1 , 590. Norborg, Carl (f. 1887), kyrkoherde i Foss, Göteborgs stift, bearb. 314.

35* psalmdiktare, chef för skolöverstyrelNyström, Bengt Engelbrekt (f. 1886), sens svenska avdelning i Finland, förf. läroverksadjunkt i Stockholm, för153; övers. 632. fattare, förf. 554, 562. Oterdahl, J e a n n a (f. 1879), lärarinna i ! Tegengren, Jakob August (f. 1875), psalmdiktare, bankdirektör i Vörå, ÖsterGöteborg, författarinna, förf. 570, 584. botten, förf. 5 5 1 . Posse, Catharina Elisabeth (Betty) f. Ehrenborg (1818—1880), friherrinna, ! Tegnér, Esaias (1782—1846), biskop över Växjö stift, skald, förf. 4 9 3 . författarinna, förf. 187. Possieth, Johan (1667—1728), kyrko- | Tersteegen, Gerhard (1697—1769), bandvävare i Muhlheim a. d. Ruhr, tidvis herde i Riddarholmen och Bromma, eremit, uppbyggelseförfattare, förf. förf. 553. 222, 379. Bichter, Christian Friedrich (1676— 1711), läkare och inspektor vid ! Thorsell, Johan Gustav (1887—1935), besiktningsveterinär i Stockholm, förFranckeska stiftelserna i Halle, förf. fattare, förf. 165, 4 5 5 , 494, 5 5 5 ; 283. övers. 396, 4 2 1 . Robson, George (1848—1911), moderaTorén, Carl Axel (1813—1904), profestor för skotska frikyrkan, förf. 82. sor och domprost i Uppsala, övers. Runeberg, Johan Ludvig (1804—1877), 263, 6 4 1 . lektor i Borgå, titulärprofessor, skald, i Wallerius, Theodor (1831—1896), fänförf. 548, 567. gelsepredikant i Göteborg, förf. 550. Runstedt, Axel Fredrik (1861—1933), Watts, Isaac (1674—1748), teol. d:r, teol. d:r, prost och kyrkoherde i Gökengelsk nonkonformistisk präst och hem, Märka och Sörby, Skara stift, teologisk författare, förf. 507, 630. förf. 246, 5 9 1 . Schmidt, Johann Eusebius (1669—1745), i af Wirsén, Carl David (1842—1912), fil. d:r, vitter författare, Svenska kyrkoherde i Gotha, Timringen, förf. Akademiens sekreterare, övers. 4 0 . 385. Sjöberg, Erik (1794—1828), fil. d:r, I Wågman, Oskar (1849—1913), kyrkoherde i Asby, Linköpings stift, övers. skald (Vitalis), förf. 422. 396. Spegel, Haquin (1645—1714), ärkebi1 Zetterquist, Rudolf Fredrik Emanuel (f. skop, förf. 74. 1905), komminister i Stenkvista, Stone, Samuel J o h n (1839—1900), enSträngnäs stift, förf. 248, 4 2 3 . gelsk kyrkoherde, förf. 169. Stoylen, Berndt Andreas (f. 1858), norsk von Zinzendorf, Nicolaus Ludwig (1700 —1760), greve, regeringsråd i Dresbiskop, förf. 574. den, sedan Brödraförsamlingens biSundell, Carl Reinhold (f. 1857), konskop i Herrnhut, förf. 176. traktsprost i Ö. Eneby, Linköpings Åkesson, Karl Elof (f. 1892), docent vid stift, förf. 482. Lunds universitet, bearb. 578. Söderblom, Lars Olof J o n a t h a n (Nathan) (1866—1931), ärkebiskop, förf. 7 1 , ! Öberg, Hans Emanuel (f. 1893), kyrkoherde i Sidensjö, Härnösands stift, 579. förf. 414. Takolander, Alfons (1875—1935), fil. d:r,

FORTECKNING OVER KORALBOKSMELODIER SOM KUNNA ANVÄNDAS TILL I FÖRSLAGET UPPTAGNA PSALMER VILKA ICKE INGÅ I 1819 ÅRS PSALMBOK ELLER I NYA PSALMER. Psalm- Koral-

Psalm-

Koral-

Psalm-

Koral-

Psalm-

Koral-

n:r 1936

n:r 1936

n:r 1921

n:r 1936

n:r 1921

n:r 1936

549 550 553 555 561 563 567 570 573 574 578 581 583 585 586 590 591 630 631

418 577 430 52 28 298 416 250 420 67 420 523 492 205 112 239 45 420 138

ns 1921

26 x 523

37 40 54 72 73 81 82 95 113 114 130 139 140 141 142 143 151 152 153 165 169 173

271 33 383 257 83 481 434 58a 103 200 67 577 213 528 33 249 492 96 596 45 183 45

176 213 188 486 191 183 195 262 196 73 197 2602 212 270 204 213 214 223 221 215 243 216 246 1708 200 247 249 652 250 191,258 255 285 283 277 294 113 295 528 296 178 314 628 315 298 330 223

331 213 378 213,384 379 206 384 199, 251 388 420 411 298 145 412 58 413 598 415 421 481 569 423 416 445 446 199,497s 241 448 210 449 45 455 204 483 484 140, 186 489 481 506 434 507 420 252 519 548 429

n:r

562 (NPs

6331 1. Altern. 637 641

kor.)

120 3

E t t flertal av övriga nyupptagna texter äga kända melodier. Då dessa emellertid icke återfinnas i Koralboken, hava inga ytterligare anvisningar ansetts här vara på sin plats. 1

Kepris även av koralens senare del. - Annan melodi bör helst anskaffas.

PROV PÅ UPPSLAGSORD I SAKREGISTER. Advent Afton Alla helgons dag Allmakt Altare A n d e : den Helige människans Anfäktning Ansvar Apostel Arbete Arv Avfall Avgörelse Barmhärtighet: Guds vår Barn, barndom Barnaskap Bedrövelse Begravning, Jesu i övrigt, se Jordfästning Bekännelse Beskärm, Guds Blod, Jesu Bok, livets Bot Broder, Kristus såsom vår Broder, se Kristus vår nästa, se Nästa Broderskap Brud, Kristi Bröd, Kristus såsom livets bröd dagligt Bud, se Lag Bättring Bön: Herrens bön kämpande bön förbön tacksägelse, lovsång, se dessa ord tillbedjan Bönhörelse

Dagligt bröd, se Bröd Diakoni Djävulen Dom Domare: Gud såsom övriga fall Dop Död Dödsrike Efterföljelse, av Kristus Enhet, endräkt, de kristtrognas Ensamhet Evangelium Evangelisk väckelse Evighet: Guds i övrigt Evigt liv, se Liv Fader, Gud såsom Fara Fastan, se Passionstiden Fattig, i anden Fred Frestelse: Jesu vår Frid Frihet Frimodighet Fruktan Fruktbarhet, jordens Frälsning, förlossning Fullkomlighet Fäderneslandet Förbund Förbön, se Bön Fördold: om Gud om livet med Gud Fördömelse, förtappelse Föredöme, se Efterföljelse Förekommande kärlek, Guds Förföljelse

38* Förhärdelse Förhärligande Förklaring, Kristi Förlåtelse: Guds vår Förnedring, Kristi Förnekelse Förnyelse Försakelse Församling Försoning Försumlighet Försyn Förtjänst: Kristi vår Förtröstan, se Tro Förtvivlan Förvaltare Föräldrar Gemenskap: med Gud och Kristus de kristnas inbördes Glädje Gudsfruktan Guds rike Gudstjänst Hedningar, se Mission Helg Helgelse Helgon, se Alla helgons dag Helig Helvete Hem Hemlängtan Herde, om Kristus, se Kristus Himmel Himmelsfärd, Kristi Hopp Hunger, själens Hälsa Härlighet: Guds Kristi det eviga livets Härliggörelse Högmod Höst Idrott

Jordfästning Jungfrun Maria Jul Kalk: lidandets välsignelsens Kall Kallelse Kamp Konfirmation Konung: om Kristus, se Kristus i övrigt Kors: Kristi såsom prövning , Kraft Krig Kristus: Guds Son vår Broder Mästaren Frälsaren Försonaren Segerherren och konungen Fridsfursten Läkaren Herden Vännen Krona, livets Kyndelsmässodagen Kyrka Kyrkogårdsinvigning Kyrkoinvigning Kärlek: Guds kärleken till nästan Kött Lag: Guds samhällets Lamm, Guds Ledning, Guds, Andens Lidande: Jesu Kristi vårt Liv: Kristus såsom livet livet på jorden det eviga livet Livets skiften Ljus: om Kristus ljusets kamp övriga fall Lov, lovsång Lydnad Lära, Kristi, evangelii

Lärare: om Kristus övriga fall Lärjunge, lärjungaskap Löfte Lön Majestät: Guds Kristi Makt, Guds, se Allmakt Martyr Medborgarskap: himmelskt jordiskt Mikaels dag Mission Missmod, misströstan Mod Motgång Morgon Måltidspsalm Mörker: andligt i egentlig bemärkelse, se Afton N a m n : Guds Jesu Nattvard Nitälskan Nyfödelse, nyskapelse Nyår Nåd: Guds Jesu Kristi finna nåd övriga fall Nådegåva Nådeval Närvaro: Guds Jesu Kristi Nästa Nöd Odödlighet Offer: Guds Kristi vårt Ofärdstider Olydnad Omsorg, Guds, se Beskärm Omvändelse Ord: Guds våra Orenhet Oro

Oskuld: Jesu övriga fall Otro Ovärdighet, vår, inför Gud Paradis Passionstiden Pilgrim Pingst Profet: om Kristus övriga fall Prästämbetet Prövning Pånyttfödelse, se Nyfödelse Påsk Reformation Renhet Resa Rike, se Guds rike Ro, se T r o : såsom vila i Gud Rätt Rättfärdighet: Guds vår Rättfärdiggörelse Sakrament, se Dop och Nattvard Saktmod Salighet Samfund, de heligas, se Kyrka Samvete Sanning Satan, se djävulen Seger: Kristi tron såsom Sjukdom Själviskhet Självprövning Sjöfolk Skapare, Gud såsom Skapelse Skatt, himmelsk Skola Skriftermål Skuld Skörd Sommar Sorg ! Stillhet j Straff Ståndaktighet

40* Svaghet, trons, se Tro Synd: mot Gud mot nästan Syndafall Syndare Syndernas förlåtelse, se Förlåtelse Tacksamhet, tacksägelse Tempel Tillbedjan, se Bön Tillkommelse, Kristi Tillväxt, andlig Tjänare, tjänst Trefaldighet Trettondedag jul Trofasthet, trohet Tro: såsom Guds verk såsom kamp såsom vila i Gud såsom försanthållande såsom förtröstan trons svaghet trons visshet trons glädje Trons rättfärdighet, se Rättfärdiggörelse Träl, träldom Tröst Trötthet Tungan Tvivel Tålamod Törst, själens Umgängelse, se Gemenskap Undergivenhet Ungdom Uppbyggelse Uppenbarelse Upphöjelse: Kristi de kristtrognas Upplysning Uppståndelse: Kristi vår

Uthållighet Utkorelse Yttersta domen Yttersta tiden Vaksamhet Val, se Avgörelse Vandring, livet såsom Vatten, livets Vedergällning Vederkvickelse Vigsel Villfarelse Villighet Vinter Visdom, vishet Visshet, se Tro Vittne Vittnesbörd Vrede Vår Väckelse Välsignelse Vänlighet Väntan Världen: denna världen hela världen den himmelska världen Ålderdom Åkallan Ånger Ångest Årets tider Äkta m a k a r Änglar Ära, Guds Ärlighet Ödmjukhet Övergivenhet Överhet

PROV PÅ FÖRTECKNING ÖVER BIBELANSPELNINGAR I PSALMBOKEN. Då anspelningen avser egenartad formulering i äldre översättning av bibeln (1703 års svenska kyrkobibel), betecknas detta med ä. ö. 1 (W 1), v. 1: Psalt. 108: 3, Efes. 6: 17, Hebr. 4: 12. v. 2: Luk. 1 3 : 8 , Joh. 1 5 : 6 , 1 Mos. 18: 32, Matt. 18: 20. v. 3: Höga V. 6: 12, Efes. 5: 26, 4: 3. v. 4: Psalt. 1 2 0 : 5 , Hebr. 1 1 : 1 3 , 1 Sam. 16: 23. v. 5: 5 Mos. 34: 1 ff., Psalt. 34: 9. v. 6: 2 Mos. 20: 24 b, 1 Mos. 28: 17, Amos 5: 2 3 . v. 7: Psalt. 147:12, Kol. 3:16,1 Mos. 22: 17. 21 (W 21), v. 1: 1 Petr. 1: 2, Hebr. 9: 13 f. v. 2: Matt. 13: 24 ff. v. 3: 1 Petr. 2: 24, Hebr. 4: 15, Joh. 14: 16 f., 16: 13. v. 4: 2 Tim. 1: 14.

v. 3: Matt. 11: 28 f., Efes. 4: 4 ff., Kol. 1: 14, Efes. 1: 7. v. 4: Jes. 5 3 : 7 , Apg. 8 : 3 2 , Joh. 18:4—8,Matt. 26:56,Fil. 2:10. v. 5: Joh. 16: 33, Matt. 28: 2 f., Apg. 2: 24, 1 Kor. 15: 54 ff. v. 6: Kol. 2: 6 f., Joh. 14: 17, Rom. 8: 9, 11, 1 Kor. 3: 16, Rom. 8: 15, Matt. 6: 11. 35 (W 73), v. 1: Joh. 8: 12. v. 2: I K o r . 1: 20 f., 26, Rom. 13:12, Joh. 1: 14, 17. v. 3: Efes. 5: 8 f., Rom. 13: 10. v. 4: Matt. 13: 16, Luk. 11: 28, Joh. 13: 17. v. 5: 1 Kor. 13: 13, 1 Joh. 5: 4, Fil. 2: 15. v. 6: Hebr. 1: 3, 2 Kor. 4: 6.

3 1 (NPs 509), v. 1: Upp. 22: 16, Joh. 1: 14, 4 Mos. 24: 17, Upp. 21:2. v. 2: Matt. 1 3 : 4 6 , Psalt. 1 1 9 : 1 0 3 , Joh. 6: 3 1 — 3 5 . v. 3: Upp. 4: 3, 1 Kor. 12: 27. v. 4: Höga V. 1:4 (Joh. 1 2 : 3 2 ) . v. 5: Efes. 1: 3 — 5 . v. 6: Efes. 5: 3 1 , 32. v. 7: Upp. 2 1 : 3 , 4 , 2 2 : 3 , 4 . v. 8: Upp. 3: 14, 3: 11, 1:17.

36 (W 46), v. 2: Rom. 7: 14—24. v. 3: Rom. 5: 8. v. 4: Joh. 3: 16. v. 5—7: Hebr. 2 : 1 1 , 14 ff., 7 : 2 2 . v. 8: Joh. 16: 13.

32 (W 72), v. 1: Luk. 2: 7, Joh. 1:10 f., Matt. 2: 1 f., Mark. 6 : 4 , 9 : 1 2 , Joh. 1:46, 2 Kor. 8:9, Fil. 2:7. v. 2: Joh. 5 : 3 0 , 6: 38 f., Fil. 2 : 8 , Hebr. 10: 7, Matt. 9: 10 ff., 11: 19, Luk. 15: 1 ff., 19: 7, Matt. 18: 12 f.

38 (W 48), v. 1—2: Joh. 1: 1 4 — 1 8 . v. 3: Matt. 6: 26, 28. v. 4: Psalt. 104: 2, 1 Tim. 6: 16, Fil. 2: 7 f. v 6: Luk. 1 5 : 4 , 1 Mos. 1: 26. v. 7: Rom. 8:17, Joh. 10:30,14:9ff., 17: 10 {ä. ö.), 1 Kor. 6: 20.

•

37, v. 1: Matt. 11: 19. v. 2: Mark. 1 0 : 4 7 f. v. 3: Mark. 1: 27. v. 4, 5: 1 Joh. 5 : 4 f., Joh. 1: 5 1 . v. 6: Upp. 1: 18, Apg. 4 : 3 0 .

42 4 1 (W 51), v. 1: Sak. 9: 9, Jes. 12: 6, 62: 1 1 , Sef. 3: 14. v. 2: Luk. 7: 1 2 — 1 5 , 8 : 5 4 f. v. 3: Matt. 11: 29, 2 1 : 5. v. 4: Joh. 2: 2, Luk. 19: 5 f., Joh. 12: 2. v. 7: Matt. 2 1 : 16, Psalt. 8: 3, Rom. 15: 10 f. 42 (W 52), v. 1: Psalt. 24: 7 f., Upp. 3:20. v. 2: Kol. 2: 9 f. v. 3: Psalt. 89: 16 f. v. 4: Joh. 14: 23, Matt. 25:7, 24:42, 44. v. 5: Upp. 22: 17, 20. 4 3 (W 53), v. 1: Jes. 40: 3, Matt. 3: 3, Joh. 8: 56, Hebr. 11:13, 1 Petr. 1: 10 f., Psalt. 118: 26, Matt. 21: 9. v. 2: Jes. 40:9 f., Matt. 21:8, 2 Kor. 1: 20. v. 3: Psalt. 2 4 : 7 , Jes. 4 2 : 4 , 10 f., 54: 2. v. 4: Psalt. 33: 16, Efes. 6: 17. v. 5: Joh. 18: 36, 1 Kor. 1: 20 f. v. 6: Upp. 3: 2 1 , Matt. 2 1 : 16. v. 7: Matt. 23: 38, 24:2, Luk. 1:33. 4 4 (W 54), v. 1: Jes. 40: 9, Sak. 9: 9. v. 2: Joh. 1: 14, 17, 20: 19. v. 4: Psalt. 66: 1, 9 8 : 4 , 100: 1. 45 CW 45), v. 1—3: Vish. 9: 14—19. v. 5: Jes. 60: 2, 3. v. 6: Joh. 1: 14, 17, 1 Kor. 3: 16, Gal. 4: 4, 5. v. 7: Hebr. 9: 11, 12, Rom. 7: 14, 8:2, 3, 1 Petr. 2: 2 1 , Rom. 6: 1 1 . v. 8: Joh. 1 7 : 3 , 1 4 : 6 , Apg. 4: 12. 55 CW 55), v. 1: Jes. 9: 1, 2, 60: 1 f., Luk. 2: 14. v. 2: Hebr. 1:3, Dan. 7: 13, Matt. 10: 6, Luk. 15: 4, 19: 10, Jer. 2: 13, Joh. 4: 13 f. v. 3: Luk. 19: 4 1 , Joh. 11: 34, Hebr. 5: 7, 4: 15, Luk. 22: 44, Jes. 53: 5, Joh. 1: 5 1 , Apg. 7: 56.

v. 4: Mai. 4: 2, Joh. 10: 11, 1 Petr. 2: 2 1 — 2 5 , 2 Kor. 4: 17 f., Rom. 8 : 2 9 , 1 Kor. 1 5 : 4 9 , 1 Joh. 3: 2. 56 (W 56), v. 1: Luk. 2: 8 — 1 1 , Rom. 13: 11 f., Joh. 10: 11. v. 2: Mik. 5 : 4 , Jes. 4 0 : 1 1 , Luk. 12: 32. v. 3: Matt. 1 1 : 2 9 , 1 Petr. 1:18 1 , Hebr. 5: 7—9. v. 4: Matt. 13: 31 f. v. 5: Jes. 55: 10, 11. v. 6: Matt. 24: 35, Fil. 2: 11. v. 7: Jes. 60: 1 ff. 57 CW 57), v. 1: 1 Mos. 49: 10 {ä. ö.), Jes. 9: 6. v. 2: Jes. 52: 7, 1 Mos. 3: 15, Joh. 6: 39. v. 3: Jes. 6 1 : 10, Luk. 1: 46 f., Psalt. 48: 11. 58 (W 58), v. 1: Matt. 1: 23. v. 2: Joh. 1: 1,14, 1 Tim. 3: 16. v. 3: Matt. 1: 20 f., 2 Kor. 5: 2 1 , Joh. 8 : 4 6 , Hebr. 4: 15, 1 Petr. 2: 22 ff., 3: 18. v. 4: Joh. 3 : 3 1 , 6 : 3 8 , Rom. 9 : 5 . v. 5: Joh. 16: 28, Mark. 16:19, Apg. 1: 11, 7: 55 f., Matt. 28: 18. v. 6: Luk. 22: 69, Psalt. 110:1,1 Kor. 15: 22—26. v. 7: Luk. 2: 14, Psalt. 72: 3, Efes. 2: 14, 17. 62 CW 62), v. 1: Matt. 1:23, Luk. 2: 13 f. v. 2: Luk. 2 : 7 , 2 Kor. 8: 9. v. 3: 1 Kon. 8: 27, Jer. 23: 24. Joh. 1:5, Hebr. 1:3. v. 4: Matt. 4: 16, Luk. 2: 32, Joh. 1:5, 8: 12, 12:46, 2 Kor. 4 : 6 . v. 5: Luk. 19: 5, Joh. 1: 11 f. v. 6: Jes. 53: 3, Psalt. 22: 7 f., Mark. 9: 12, Matt. 8: 20. v. 7: Rom. 5: 8, Joh. 3: 16, 1 Joh. 3: 16. 64 CW64), v. 1: Apg. 4:12, Joh. 1:12, Gal. 3: 26, Joh. 1 5 : 2 6 . •

43* v. 2: Fil. 2: 10, Mark. 16:17, Luk. 10: 17 f., Apg. 16: 18. v. 3: Joh. 5: 23, Upp. 5: 12 f., Apg. 3: 6. v. 4: Joh. 20: 3 1 , Apg. 10: 4 3 , 1 Joh. 5: 13. v. 5: Matt. 1: 2 1 , 2 Tim. 2: 19. 65 CW 65), v. 1: Kol. 3: 17. v. 2: Kol. 3: 15, 2 Tess. 2:17, 3:6. v. 3: Matt. 7: 14, 2 Kor. 1: 5. v. 4: Joh. 15: 16, 16: 23 f., Gal. 4: 6. v. 5: Luk. 2: 29, Kol. 2: 14. 69 CW. 69), v. 1: Jes. 9: 2, 60: Iff., Matt. 2: 1 f., Luk. 2: 13. v. 2: Jes. 45: 15 [ä. ö.), Joh. 1: 14, 17. v. 3: Luk. 2: 14, 22: 20, 23: 43. 88 CW 88), v. 1: Luk. 7 : 3 0 , Apg. 13: 40 f., Luk. 19: 44, Joh. 19: 37. v. 2: Matt. 16: 22 f., Rom. 1 5 : 3 , 1 Kor. 13: 5, Rom. 3: 25, 5: 9, 1 Petr. 1: 19, 1 Joh. 1: 7, Upp. 1: 5, 12: 1 1 . 104 CW 104), v. 1—3: 3 Mos. 25: 10, 5 Mos. 15: 1 f., Tit. 3: 3, Hebr. 2: 15. v. 4: 1 Kor. 5: 7, Hebr. 9: 14, 1 Petr. 1: 19. v. 5: Fil. 4: 13, Hebr. 2: 14, 1 Joh. 3:8, Efes. 4:8 f., Luk. 2 3 : 4 3 . v. 6: Rom. 6 : 4 f., 8 — 1 1 . v. 7: Rom. 7: 14, 1 Kor. 6: 20, 1 Petr. 1: 18 f. 110 CW 110), v. 2: Upp. 5: 5, 1 Petr. 1: 19, Hebr. 10: 10, Upp. 20: 10. v. 3: Dom. 16: 28. v. 4: Jon. 2: 1 f., Matt. 1 2 : 4 0 . v. 5: 1 Mos. 3 : 1 5 , Psalt. 1 1 0 : 7 . v. 6: Matt. 12: 29. v. 7: Psalt. 118: 24. v. 8: 1 Kor. 15: 55—57 {ä. ö.). v. 9: Psalt. 116: 8 f. v. 10: Hebr. 10: 22.

115 CW 128), v. 1: (Rut 1: 16) Matt. 8: 19, Joh. 1 3 : 3 6 . v. 2: Luk. 2 2 : 6 1 f. v. 3: Rom. 5: 6, 8: 26, Joh. 3: 6. v. 4: Gal. 5: 24. v. 5: 2 Kor. 5: 15, Rom. 6: 2, 1 Petr. 1: 3, 4. v. 6: 2 Tim. 1: 10, Kol. 3: 1—4. v. 8: Psalt. 68: 20 (ä. ö.). 118 CW118),v. i : Psalt. 110:2, 145:13, Luk. 1:33, Psalt. 7 2 : 1 1 , Upp. 1:5, 19: 16. 119 CW 119), v. 1: Psalt. 23: 1—4, Joh. 10: 11, Matt. 28: 20. v. 2: Joh. 1 0 : 4 , 14, Jes. 40: 1 1 , Hes. 34: 16. v. 3: Joh. 6: 35. v. 4: Joh. 10: 28. v. 5: 1 Joh. 2: 17, Joh. 14: 3. 123 CW 216). v. 1: 1 Petr. 1: 18 f. v. 2: Rom. 3: 23. v. 3: 1 Kor. 3: 1 0 — 1 5 . v. 4: Efes. 6:10—17, 1 Petr. 1: 5. v. 5: 1 Joh. 2: 15, 17. v. 6: Rom. 8: 16, 3 5 — 3 9 . v. 7: Psalt. 119: 3 1 , Rom. 8: 28, Psalt. 119: 112. v. 8: 1 Petr. 5: 7, 1 Joh. 1: 7. 124 CW 124), v. 1: Psalt. 46: 2, 8, Upp. 12: 12. v. 2: 2 Mos. 14: 14. v. 3: Psalt. 46:6, Joh. 16:11, Luk. 21: 18. v. 4: Jes. 4 0 : 8 , Matt. 2 4 : 3 5 , 5 Mos. 30: 14, Luk. 12: 32. 136 CW 136), v. 1: 1 Kor. 3: 16 (Mal. 1: 11?). v. 2: Apg. 2: 38, Joh. 15: 26, 2 Kor. 5:5, Luk. 11:20, Hebr. 6: 19. v. 3: Efes. 4: 3, Rom. 8: 15 f. v. 4: Hebr. 6 : 4 , 7 , Gal. 5: 22. v. 5: 1 Kor. 2: 10. v. 7: Matt. 3: 16.

145 CW 34), v. 1: Job 3 8 : 4 — 7 , Jes. 6: 2 f. v. 2: Upp. 4: 11. v. 3: Psalt. 1 0 4 : 4 , 3 4 : 8 , 91:11 f., Luk. 15: 10. v. 4: Matt. 5 : 8 , Hebr. 1 2 : 2 2 f. v. 5: Matt. 2 5 : 3 1 , 2 Tess. 1:7. 146 CW 35), v. 1: Matt. 18: 10, Hebr. 1: 14. v. 2: 2 Kon. 6 : 1 7 , Psalt. 3 4 : 8 . v. 3: 1 Mos. 32: 1 f., Psalt. 9 1 : 11, 12. v. 4: 1 Kon. 19: 6 f., Luk. 16: 22, 2 2 : 4 3 f. 147 CW 36), v. 1: Psalt. 1 0 4 : 4 . v. 2: Psalt. 1 0 3 : 2 0 , Hebr. 1:14, 2 Kon. 6: 17, Psalt. 3 4 : 8 . v. 3: 1 Mos. 32: 1 f., Dan. 6: 22, 1 Mos. 19: 15 f., Apg. 12: 6 — 1 1 , 27: 23 f. v. 4: Luk. 15: 10. v. 5: Psalt. 91: 11 f. v. 6: Luk. 16: 22, 20: 36. 157 CW 44), v. 1: 2 Kor. 11:3, 1 Mos. 3: 6. v. 2: 1 Mos. 3: 8, 4: 16, Psalt. 139: 7. v. 3: Psalt. 80: 6, Hes. 12: 18 f. v. 4: 1 Mos. 3: 19, Upp. 20: 14, 21: 8. v. 5: Jes. 40:26, Syr. 43:10, 1 Mos. 1 : 3 1 , 1 Tim. 4 : 4 , Mark. 7: 2 1 , Jak. 1: 13—17. v. 6: 1 Mos. 3: 18, Luk. 4: 25. V. 7: 1 Mos. 3: 15, Apg. 3: 26, Joh. 1: 5 1 , Fil. 1: 21. v. 8: Luk. 2 3 : 4 3 . 181 CW 141), v. 1: Jak. 1: 17, Psalt. 1 9 : 8 , Ordspr. 1: 5 {ä. ö.). v. 3, 4: Vish. 13: 5, Rom. 1: 20. v. 6: 2Mos. 19:16, Matt. 1 7 : 1 — 5 . v. 7: 3 Mos. 19: 2. v. 8: Luk. 9: 28 f. v. 9, 10: Mik. 6: 8. v. 11: Fil. 4: 13 {ä. ö.). v. 12, 13: Efes. 4: 1—5, Matt. 19: 16.

v.

14:

Matt. 3: 17, Apg. {ä. ö.), Hebr. 13: 8.

4: 12

184 CW 145), v. 1: Jak. 1: 6. v. 2: 2 Petr. 1: 19 [ä. ö.). v. 3: Matt. 19: 14. 194 (NPs 556), v. 1: Fil. 4 : 3 , Upp. 21:27, Fil. 3:20, 1 Joh. 3 : 1 . v. 2: Upp. 19:8 (ä. ö.), Joh. 13: 15, 1 Petr. 2: 2 1 , Matt. 1 0 : 3 2 . v. 3: 1 Mos. 1: 2, 1 Kor. 6: 11, Efes. 3: 16—18. v. 4: 1 Petr. 3: 2 1 , 2 Kor. 6:4—10. 196,i;. 1: Psalt. 3 6 : 1 0 , 1 4 5 : 9 , Matt. 18: 10. v. 2: Psalt. 130: 7, 63: 4, Jer. 10: 23, Matt. 19: 14. v. 3: Mark. 10: 13—16, Psalt. 108: 5 (ä. ö.). v. 4: Psalt. 46: 5, Rom. 6: 3, 4, Tit. 3:5, Kol. 2:12, 3:10, 12. 200 CW 150), v. 1: Joh. 13: 1, Luk. 22: 30, Joh. 17: 24. v. 2: Joh. 17: 19, Efes. 5: 2, Matt. 26: 26 f. v. 3: Matt. 26: 28. v. 4, 5: Luk. 23:34, 1 Petr. 2:24, Matt. 2 1 : 9 . v. 6: 1 Kor. 3: 23, Matt. 28: 20. 263, v. 1: Apg. 1:8, Jer. 6 : 1 7 , Hes. 33: 7, Rom. 10: 18. v. 2: Luk. 12: 49, Matt. 9: 37 f. v. 3: Psalt. 68: 12 {ä. ö\), 7: 10, 86: 9. v. 4: Psalt. 147: 15, Jes. 49: 6, 53: 12 {ä. ö.), Rom. 11: 1 1 , 25 {ä. ö.), 2 Kor. 2: 14. v. 6: Fil. 1: 6. Rom. 8: 20 f., Joh. 16: 20, Efes. 3: 20. 289 CW 172), v. 1: Syr. 5 : 5 ff. v. 2: Luk. 1 9 : 4 2 , 5 Mos. 30: 15, 19 f. v. 3: Hebr. 12: 15, Pred. 12: 1, Syr. 5: 7 {ä. ö. 5: 8). v. 4: Syr. 18: 22 {ä. ö.), 18: 30 [ä. ö).

45* v. 5: Rom. 1 2 : 1 1 , Matt. 2 6 : 4 1 , 1 Kor. 16: 13. v. 6: Fil. 2: 12, 13.

372 CW 210), v. 1: Matt. 2 6 : 4 1 , Syr. 2: 1, 1 Tim. 6: 9. v. 2: Efes. 4:22, Hebr. 3:13, Höga V. 5 : 2 , 2 Kor. 11: 14. v. 3: 2 Kor. 11: 3. v. 4: 1 Kor. 7: 23. v. 5: 1 Joh. 2: 17, 1 Petr. 1: 24, Pred. 2: 2. v. 6: 2 Sam. 11: 14, 15; 20: 9, 10.

v. 8: 2 Mos. 14: 27 f. {ä. ö.), Rom. 5: 5. v. 9: 5 Mos. 3: 25, Jos. 11: 23. v. 10: 1 Petr. 1:4, Hebr. 6: 11, 12, Matt. 16: 24. v. 11: 1 Petr. 1: 6 f., Jak. 1: 12, Upp. 7: 9. 519: Joh.

16: 13, Klagov. 3: 22, 23, Efes. 2: 10.

634 (W 493), v. 1,2: Vish. 4: 10—14 (ä. ö.). v. 5: Matt. 18: 3, 4.

INNEHÅLLSREGISTER UTVISANDE UPPSTÄLLNINGEN AV I FÖRSLAGET INGÅENDE PSALMER. Ingångspsalm. 1. Upp, psaltare och harpa (W 1). A. Guds majestät och härlighet. 1. Guds lov. 2. Du som härlig ställde (W 406). 3. Höga Majestät, vi alla (W 3). 4. Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig (E 21). 5. Dig allena vare ära (W 8). 6. Gud, du av inga skiften vet (W 6). 7. Du, Herre, ser och känner mig (W 11). 8. I det djupa, i det höga (W 12). 9. Lova vill jag Herran, Herran (W 264). 10. Lovsjungen Herren, som i det höga (W 267). 11. Hela världen f röj des H e r r a n (W 268). 12. Ditt namn, o Gud, jag lova vill (W 269). 13. Lovad vare Herren, våra fäders Gud (W 270). 14. Lover Gud i himmelshöjd (W 271). 15. Nu täcker Gud, allt folk (W 272). 16. Min själ skall lova Herran (W 16). 17. Herren vår Gud är en konung i m a k t och i ära (NPs 503). 18. Dig skall m i n själ sitt offer bära (W 28). 19. Lova Herren Gud, min själ (W 29). 20. Härlig är jorden (NPs 504). 2.

Trefaldighetspsalmer.

2 1 . O Fader vår, barmhärtig, god (W 21). 22. Gud trefaldig, statt oss bi (W 22). 23. O Herre Gud, oändelig (W 23). 24. Allena Gud i himmelrik (W 24). 25. Vi tro på en allsmäktig Gud (W 17). 26. Vår Fader är allsmäktig Gud.

27.

Vi tro på Gud, som himmel, jord (NPs 522). 28. Helige Fader, kom och var oss nära (NPs 562). 29. Tränger i dolda djupen ner (NPs 501).

3. Guds härlighet i Kristus. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39.

Så högt har Gud, oss till stor fröjd (W 147). Hell morgonstjärna, mild och ren (NPs 509). På krubbans strå man lade dig (W 72). När världens hopp förtvinat stod (W 146). Kriste, som ditt ursprung leder (W 74). Vänligt över jorden glänser (\V 73). Var man m å nu väl glädja sig (W 46). Kristus vandrar bland oss än. Jesu, lär mig rätt betrakta (W 48). O Jesu Krist, som mandom tog (W 49).

B. Kyrkans högtider. 1.

Adventstiden.

40. Hur skall jag rätt dig hälsa (E 54). 4 1 . Gläd dig, du Kristi brud (W 51). 42. Gör porten hög, gör dörren bred (W 52). 43. Bereden väg för Herran (W 53). 44. Jerusalem, häv upp din röst (W 54). 45. Huru länge skall mitt hjärta (W 45). 46. När vintermörkret kring oss står (NPs 511). 47. Han kommer i sin kyrka (NPs 512). 48. J a g höja vill till Gud min sång (NPs 513). 49. Jesus från Nasaret går här fram.

47* 2.

Jultiden.

50. Förlossningen är vunnen ("W 50.) 5 1 . Det är en ros utsprungen (NPs 514). 52. Stilla n a t t , heliga natt (NPs 515). 53. O du saliga (NPs 516). 54. Ringen, I klockor, ja ringen i midnattens t i m m a . 55. Var hälsad, sköna morgonstund (W 55). 56. Si, natten flyr för dagens fröjd (W 56). 57. Lovsjungen Herrens nåd och makt (W 57). 58. Världens Frälsare kom här (W 58). 59. Gläd dig, du helga kristenhet (W 59). 60. En jungfru födde ett barn i dag (W 60). 6 1 . Var kristtrogen f röj de sig (W 61). 62. Lov vare dig, o Jesu Krist (W 62). 63. Av himmels höjd oss kommet är (W 63).

3. Jesu namn

(Nyårsdagen).

64. Välsignat vare Jesu namn (W 64). 65. Jesu n a m n begynna skall (W 65). 66. Si, Jesus är ett tröstrikt namn (W 66). 4.

Trettondedagstiden.

67. En stjärna gick på himlen fram (W 67). 68. Statt upp, o Sion, och lovsjung (W 68). 69. Nu segrar alla trognas hopp (W 69). 5.

Passionstiden.

70. Se vi gå upp till Jerusalem. 71. Se kärlet brast, och oljan är utgjuten. 72. Lyssnen, hören, höga himlar. 73. Herre, jag har hört din stämma. 74. Min själ, du måste nu glömma (E 86). 75. Jesu, lär mig r ä t t betänka (W 75). 76. Jesu, du mitt liv, min hälsa (W 76). 77. Jesu, djupa såren dina (W 77). 78. Syndaskulden att försona (W 78).

79. Det går ett tyst och tåligt lamm (NPs 518). 80. Vilken kärlek oss bevisad (W 80). 81. Ack hjärtans Jesu, vad har du förbrutit (E 89). 82. Den kärlek du till världen bar (E 353). 83. Han på korset, han allena (NPs 519). 84. Min Frälsare, vad själave (W 84). 85. Jesu, dig i djupa nöden (W 85). 86. Du går, Guds Lamm, du milda (W 86). 87. O huvud, blodigt, sårat (NPs 520). 88. Jerusalem, i överdåd (W 88). 89. Du bar ditt kors, o Jesu mild (W 89). 90. Din synd, o värld, besinna (W 90). 91. Ditt huvud, Jesu, böjes (W 91). 92. Skåder, skåder nu här alle (W 92). 93. O du vår Herre Jesu Krist (W 93). 94. Guds rena Lamm, oskyldig (W 94). 95. När vid korsets fot jag står. 96. Vi täcke dig, o Jesu god (W 96). 97. Med rört och tröstat hjärta (W 97). Jesu

begravning.

98. Ack hjärtans ve (W 98). 99. Så är fullkomnat, Jesu kär (W 99). 100. Ditt lidande har n å t t sitt slut (W 100). 101. Den mun är tyst, som bad så ömt (W 101).

6. Påsk. 102. Vad ljus över griften (W 102). 103. Sitt öga Jesus öppnat har (W 103). 104. Nu kommen är vår påskafröjd (W 104). 105. Du segern oss förkunnar (W 105). 106. Upp, min tunga (W 106). 107. Sig f röj de nu var kristen m a n (W 107). 108. Han lever! O min ande k ä n n (W 108). 109. Låt oss fröjdas, gladligt sjunga (W 109). 110. Låt oss nu Jesus prisa (W 110). 111. Jesu, du dig själv uppväckte (W 111).

48* 112. Denna är den stora dagen (W 112). 113. I dödens band låg Herren Krist (E 128). 114. Döden haver hårt betagit. 7. Tiden

efter

himmelsfärds

dag.

126. Till härlighetens land igen (W113). 127. Du som oss frälst ur syndens band (W 114). 128. Uppfaren är vår Herre Krist (W 115). 129. Så gick din gång till härlighetens värld (NPs 521). 9.

Livets Ande, kom från ovan (E 143). 141. Helige Ande, låt nu ske. 142. Som sol om våren stiger.

10.

Påsk.

115. O min Jesu, dit du gått (W 128). 116. Om Kristus döljes nu för dig. 117. Var jag går, i skogar, berg och dalar. 118. Din spira, Jesu, sträckes ut (W 118). 119. Den korta stund jag vandrar här (W 119). 120. Jesus är min vän den bäste (W 213). 121. Jesus är m i t t liv och hälsa (W 214). 122. Jesus allt m i t t goda är (W 215). 123. Jesus är min hägnad (W 216). 124. Vår Gud är oss en väldig borg (W 124). 125. Hav i ditt minne Jesus Krist (W 125). 8. Kristi

140.

Pingst.

130. I pingsten blev Guds Ande sänd. 131. Helige Ande, sanningens Ande (W 131). 132. O du Helge Ande, kom till oss in (W 132). Veni, Sancte Spiritus. 133. Kom, Helge Ande, Herre god (W 133). 134. Kom, Helge Ande, Herre Gud (W 134). 135. Dig, Helge Ande, bedja vi (W 135). 136. Helge Ande, hjärtats nöje (W 136). 137. Ande, full av nåde (W 137). 138. Kom, Helge Ande, till mig in (W 138). 139. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd (E 141).

143.

Jungfrun

Marias kyrkogångsdag. Den store Mästarn kommer.

11. Kristi

förklarings

dag.

144. Vår blick mot helga berget går (NPs 523). 12. Den helige

Mikaels

dag.

145.

Förr än mänskostämmor hördes (W 34). 146. Gud låter sina trogna här (W 35). 147. Gud vare tack och ära (W 36). 13. Alla helgons dag. 148. I himmelen, i himmelen (W 486). 149. O se den stora, vita här (NPs 671). 150. För alla helgon, som i kamp för tron (NPs 525). 151. O Gud, för de trogna martyrer (E 160). 152. O Herre Gud, vi bedja dig (E 460). 153. Välsignade våren, I kära (E 159). 1 54. Blott vanliga kristna Guds helgon här voro.

155. 156. 157. 158. 159. 160. 161. 162. 163. 164. 165. 166.

14. Botdagen. O Skapare, o gode Gud (W 25). Vi på jorden leva här (W 26). Ack, vi äro alla (W 44). Herre, dig i nåd förbarma (W 384). O du som alla hjärtan ser (W 385). Hör ditt Sions bittra klagan (W 386). Vänd av din vrede (W 387). Store Gud, med skäl du klagar (W 388). Vänder om, I sorgse sinnen (W 389). När vi i högsta nöden stå (NPs 636). Stoftets barn, i stoftet fångna (E 285). Kom, Ande, från höjden, kom ned (E 577).

49*

C. Kyrkan och nådemedlen. 1. Kyrkan. 167. Vi lova dig, o store Gud (W 139). 168. Gammal är kyrkan, Herrens hus (NPs 528). 169. Guds kyrkas grund på jorden (E 170). 170. Kom, Helge Ande, med ditt ljus (NPs 530). 171. En Fader oss förenar (NPs 531). 172. Sion klagar med stor smärta (W 123). 173. Herre Kriste, du din kyrka (E 176). 174. Fädernas kyrka i Sveriges land (NPs 533). 175. Med Gud och hans vänskap (NPs 594). 176. Hjärtan, enigt sammanslutna. 177. Tack, o Gud, att i din kyrka (NPs 532).

2. Ordet. 178. 179. 180. 181. 182. 183. 184. 185. 186. 187. 188. 189. 190. 191.

O Gud, behåll oss vid ditt ord (NPs 552). En dyr klenod, en klar och ren (NPs 553). Av himlens här den Högstes makt (W 140). Dig, ljusens Fader, vare pris (W 141). Betraktom väl de tio bud (W 142). På Sinai stod Herren Gud (W 143). Om, Jesu, på min vandringsstig (W 145). Ack bliv hos oss, o Jesu Krist (W 120). Hjälp, Gud, de trogne äro få (W 121). J a g var den trampade vägen. Från tidevarv till tidevarv. Himmelen stum ej är. Herre, hur kan väl jag. Guds ord bär inga bojor. 3.

Dopet.

192. Helge Ande, du som samlar (W 148). 193. Låt barnen komma hit till mig (W 149). I V — 3612.

194. I livets bok, o Fader, skriv (NPs 556). 195. Fader, du som livet tänder. 196. Gud, hos dig är livets källa. 197. Till dig, o Fader, vi komma. 198. Du som var den minstes vän (W 341). 199. Glad bekänner jag för världen (NPs 557).

4.

Nattvarden.

200. O Jesu, än de dina (W 150). 201. Jag kommer, Gud, och söker dig (W 151). 202. Jesus Kristus är vår hälsa (W 152). 203. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör (W 153). 204. Vår Herres Jesu Kristi död (W 154). 205. Du livets bröd, o Jesu Krist (W 155). 206. Jag vill i denna stund (W 156). 207. Säll den som haver Jesus kär (W 157). 208. Av helig längtan hjärtat slår (W 158). 209. Gud vare lovad och av hjärtat prisad (W 159). 210. Hur kan och skall jag dig, o Jesu, nogsamt prisa (W 160). 211. Dig, Jesu, vare evigt pris (W 161). 212. Gud, vår lösta tunga (E 227). 213. Svåra stund, då samvetsnöden. 214. Som spridda sädeskornen. 215. Du sanna vinträd, Jesu kär (E 432). 216. Brödet som blev brutet. 217. Från klarhet till klarhet du låter oss stiga, o Gud. 218. Dig vare lov och pris, o Krist (W 265).

5. Helg och gudstjänst. 219.

Så skön en väg ej finns på jord (NPs 560). 220. Herre, samla oss nu alla (NPs 563). 221. Hur härlig, Gud, din sol uppgår (W 321). 222. Gud är här tillstädes (E 437).

50* 223. 224. 225. 226. 227. 228. 229. 230. 231. 232. 233. 234.

Hör, Gud ä n n u sin nåd dig bjuder (W 323). O Gud, det är en hjärtans tröst (W 324). O huru ljuvlig är (W 325). Hur fröjdar sig i templets famn (W 326). Kom, frälsta hjord (W 327). Hit, o Jesu, samloms vi (W 328). O Gud, som hörer allas röst (W 329). O Jesu Krist, dig till oss vänd (W 330). Salig är den stilla stunden (NPs 559). O gode Ande, led du mig (W 130). Tack, o Jesu, för det ord (W 331). Såleds är vår kyrkogång (W 332).

6. Invigning 235. 236.

av kyrka och kyrkogård. Se, milde Gud, i nåd ett samfund dig till ära (W 320). En handsbredd är vår levnads m å t t (NPs 574). 7.

237. 238. 239. 240. 241.

Prästämbetet.

O gode Herde, du (W 313). O Herre, ho skall bo (W 315). Av dig förordnad, store Gud (W 316). Du som din församling vårdar (W 318). Väktare på Sions m u r a r (W 319).

9. Vigsel. 251.

Gud, välsigna dessa hjärtan (W 335). 252. Nu blott för världen två ("W 337). 253. Gud, se i n å d till dessa två (NPs 572). 254. All äkta kärleks hemlighet (E 280). 10.

255. Förrän Guds Son sitt verk fullbordar (E 267). 256. Herrens röst i Sion ljuder (NPs 566). 257. Din kärlek, Jesu, gräns ej vet (NPs 567). 258. Kärlek av höjden (NPs 568). 259. Konung och Präst, träd in i denna skara (NPs 569). 260. Får ej i v å r t hjärta bo (NPs 570). 261. Tung och kvalfull vilar hela.

11. Mission. 262. 263. 264. 265. 266. 267. 268.

8.

Konfirmation.

242. Kom, o Jesu, väck mitt sinne (W 352). 243. Jesu, låt ej livet. 244. Räds ej bekänna Kristi n a m n (NPs 604). 245. O Jesu, du som själv har tagit (NPs 564). 246. Se detta är dagen som Herren oss gör (E 265). 247. Jesu, låt din kärleks låga. 248. Likt en dröm försvinna. 249. E t t under, likt stjärnornas stiglösa färd. 250. Giv mig den tro som skådar dag.

Diakoni.

269. 270. 271. 272. 273. 274.

Gud, vår Gud, för världen all (NPs 510). Väck upp de första vittnens anda. Herrens stad har fasta grunder (NPs 536). Så långt som havets bölja går (NPs 537). Upp, var ljus, ty ljuset lyser (NPs 539). Lyssna, Sion! Klagan ljuder (NPs 541). Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud (NPs 542). Väldigt går ett rop över land, över hav (NPs 543). Fader, förbarma dig (NPs 544). Du för vars allmaktsord (NPs 547). Låt n y a t a n k a r tolka Kristi bud. Gud Allsmäktig går mot sitt mål. Ack saliga dag, som i hoppet vi bida (NPs 534). 12. Evangelisk

275.

väckelse.

Så älskade Gud världen all (NPs 506). 276. Ingen hinner fram till den eviga ron (NPs 576).

51* 277.

Säg mig den vägen som drager ! 303. till livet. 278. Det finns en port som öppen står ! 304. (NPs 581). 279. Här en källa rinner (NPs 507). 280. Vem lever det hela, det heliga livet. 306.

D. Det kristna livet. 1. Kallelse och upplysning. 281. 282. 283. 284. 285. 286. 287. 288. 289. 290. 291. 292. 293. 294. 295. 296.

En syndig man, som låg i syndens dvala (W 167). Ack hur kan så blind du vara (NPs 578). Väktare, är timmen slagen (E 408). Till den himmel som blir allas (W 163). Allt är redo, fallna släkte (W 164). Vak upp! Hör vakten ljuder (W 165). Store Gud, som handen räckte (W 168). Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag (W 170). Tiden flyr: när vill du börja (W 172). I dag om Herrens röst du hör (W 173). J a g arma mänska, vem skall skilja (W 174). Tanke som fåfängt spanar (NPs 575). Två väldiga strida om människans själ (NPs 577). En dunkel örtagård jag vet (E 293). Mästare, alla söka dig (E 301). I mörker sjönko drömmens gyllne länder.

307. 308. 309. 310. 311. 312. 313. 314. 315.

316. 317. 318. 319. 320. 321. 322. 323. 324. 325.

2. Bättring och omvändelse.

326.

297. O Jesu Krist, du nådens brunn (W 47). 298. Bönhör mig, Gud, bönhör den svaga anden (W 175). 299. Varthän skall jag dock fly (W176). 300. Ack var skall jag tillflykt finna (W 177). 301. Är jag allén en främling här på jorden (W 178). 302. Beklaga av allt sinne (W 180).

327.

IV*-3612.

328. 329. 330. 331. 332.

O Herre Gud, gör nåd med mig (NPs 579, W 181). Av djupets nöd, o Gud, till dig (W 182). Till dig av hjärtans g r u n d e (W 183). Hjälp mig, min Gud, ack fräls min själ (W 184). Min högsta skatt, o Jesu kär (W 186). Min synd, o Gud (W 187). O Jesu Krist, min högsta tröst (W 188). Mitt skuldregister, ack, när jag det vill beskåda (W 189). Till dig allena, Jesu Krist (W194). O Gud, vem skall jag klaga (W 373). O Gud, giv oss din Andes nåd (NPs 580). Nämn mig Jesus, han är livet. Soldaterna spelade tärning. Tro, förlåtelse, barnaskap. Gud har av sin barmhärtighet (W 144). O Jesu Krist, till dig (W 195). Säll den vars överträdelse (W196). Väl mig i evighet! Nu känner själ och sinne (W 197). J a g tackar dig, min högste Gud (W 198). O Gud, ditt rike ingen ser (W199). Tvivlan ur min själ försvinne (W 200). Nu skall ej synden m e r a ( W 209). Befall i Herrens händer (W 224). Gud, fullkomlighetens källa (W 219). J a g vill dig prisa, Gud, min styrka (W 220). Av hjärtat haver jag dig kär (W 221). Den säkra grund har nu j a g vunnit (NPs 583). Vad du de dina gör, till gagn dem tjänar. Var finnes Jesu like. Gud, den nåd som du bevisar. Fader, du vars hjärta gömmer (NPs 584).

52* 4. Trons glädje och förtröstan. 333. 334. 335. 336. 337. 338. 339. 340. 341. 342. 343. 344. 345. 346. 347. 348. 349. 350. 351. 352. 353. 354. 355. 356. 357.

358.

359. Fader, under detta n a m n (W 14). 360. O Gud, all sannings källa (W 260). 361. Mitt hjärta, fröjda dig, må själ och sinnen röras (W 261). 362. Herre, du som från det höga (W 262). 363. Så tag nu mina händer (NPs 593). 364. Lyft, min själ, ur jordegruset (NPs 607). 365. Det spirar i Guds örtagård (NPs 606). 366. Att bedja är ej endast att begära. 367. Vi rådslå fåfängt; men en vilja leder. 368. Låtom oss bedja i all vår nöd.

J a g lyfter mina händer (W 33). Herren är min Herde god (NPs 587). 0 Gud, det är min glädje (W 223). Säll du som dig åt Gud betror (W 225). Gud är vår starkhet och vårt stöd (W 227). Mitt fasta hopp till Herren står (W 228). Min Gud, på dig förtröstar jag (W 229). Var glad, min själ, och fatta mod (W 230). Ack min själ, hav gladligt mod 6. Trons vaksamhet och kamp. (W 231). 369. På dig jag hoppas, Herre kär Från Gud vill jag ej vika (NPs (W 226). 588). 370. Jesu, du som själen spisar (W205). Har jag nåd hos Gud i höjden 371. Till dig jag ropar, Herre Krist (W 212). (W 208). Du, Herre, i din hägnad tar 372. Vaka, själ och bed (\V 210). (W 31). 373. Upp, kristen, upp till kamp och Oss kristna bör tro och besinna strid (W 211). (W 298). 374. Gå varsamt, min kristen, giv akt Sörj för mig, o Fader kär (NPs på din gång (NPs 605). 592). 375. Gud säger att den salig är (W Glädje utan Gud ej finnes (W | 292). 247). 376. Ho är den för Herren träder Gud, min Gud, till dig jag ser (W 294). (W 248). 377. O Gud, om allt mig säger (W 295). Är Gud i himlen för mig (NPs 378. O Förlossare, som bryter (E 430). 595). 379. Kom, vänner, låt oss hasta (E 388). Uti din nåd, o Fader blid (W 250). i 380. Ve den som säger: Gud ej är Vad min Gud vill, det alltid sker j (W 5). (W 251). 381. Led, milda Ljus, när natten faller På Gud, och ej på eget råd (W på (E 304). 252). 382. Blott en dag, ett ögonblick i Som dig, Gud, täckes, gör med sänder. mig (W 253). 383. O Helige Ande, kom neder. Vad Gudi täckes är mig täckt 384. O giv oss, Herre, av den tro (W 254). (E 333). Den r ä t t på dig, o Jesu, tror 385. Fördolde Gud, som tronar i det (NPs 582). höga (E 370). O liv som blev tänt. Pris vare Gud; allena han (NPs 7. Trons prövning under frestelser 591). och lidanden. 5. Bönen. 386. Såsom hjorten träget längtar (W 460). Att bedja Gud han själv oss bjöd 387. J a g ville lova och prisa (NPs 596). (W 258).

53* 388. 389. 390. 391.

Guds v ä g i dunkel ofta går (E419). ; 418. Du all hälsas källa (W 366). Närmare, Gud, till dig (NPs 598). i 419. O Gud, som skiftar allt, död, O Gud, jag nödgas klaga (W 190). sjukdom, liv och hälsa (W 367). Misströsta ej att Gud är god \ 420. Tänk, o Gud, på sjuka alla (NPs (W 191). 628). 392. Bort, m i t t hjärta, med de tankar 4 2 1 . O Herre, n ä r mig lyckan över(W 192). giver (E 420). 393. J a g vet på vem jag tror, när | 422. Vi skulle jag ej möta glad min mina synders minne (W 193). plåga. 394. Gud, du är kärleksrik och god j 423. Frälsare, bliv mig (E 533). (W 234). 424. Hälsans gåva, dyra gåva (W 369). 395. Att bära korset hövs en kristen Trons bevisning i levnaden. (NPs 599, W 235). 396. Sorgen och glädjen tillhopa här 425, Jesus hav i ständigt minne (W vandra. 127). 397. I världen är så mörkt och tungt 426. Jesu, gör mig så till sinnes (W 237). (W 129). 398. Den vedervärdighet som mig 427. Bepröva mig, min Gud, förnim elända trycker (W 238). hur jag det menar ("W 171). 399. Min själ och sinne, låt Gud råda 428. Skapa i mig, Gud, ett hjärta (W 239). (W 201). 400. Gud, låt min bön dig täckas 429. O Gud, som även räckt din hand (W 240). (W 202). 4 0 1 . Mitt öga, spar n u dina tårar 430. Hjälp mig, Jesu, troget v a n d r a (W 241). (W 203). 402. När värld och vänner lämna dig 4 3 1 . Jesu, du min fröjd och fromma (W 242). (W 204). 403. O säg, min själ, vi du förfäras 432. Vad gott kan jag dock göra (W (W 243). 206). 404. Vad sörjer du så svåra (W 244). 433. 0 Gud, o Gud så from (W 207). 405. Varför sörja, varför klaga (W 245). 434. Kom, min kristen, Gud till ära 406. O Herre, för allt gott du mig (W 217). (W 256). | 435. Vad kan dock min själ förnöja 407. När ingen dager ögat skådar (NPs j (W 257). 597). | 436. Anamma from de dyra nåde408. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala i orden (W 273). (NPs 589). 437. Allt mänskosläktet av ett blod 409. Vänta efter Herren (NPs 602). (W 274). 410. Stilla.mitt hjärta, var stilla(E412). 438. Stilla jag på dig vill a k t a ( W 275). 411. Nu gläd dig, min ande, i Herran 439. Vem är bland Jesu rätta vänner (E421). (W 276). 412. O kom med hjälpen, Herre Krist. 440. Vem är den, som trött av striden 413. Herren gav, och Herren tog. (W 277). 414. Herre, jag vill bida. j 441. Ej guld och rikedom jag har 415. Modfälld och trött jag är. (W 281). I 442. 1 mänskors barn, som alla ägen Sjukdom. (W 285). 416. O Jesu Krist, du är min vän den i 443. Mitt vittne vare Gud: jag vill bäste (W 362). (W 289). 417. Gud, som mig i kärlek kände ' 444. Si, huru gott och ljuvligt är (W 363). (W 307).

54* 445. 446. 447. 448. 449. 450. 451. 452. 453. 454. 455.

Ditt verk är stort, men jag är svag (E 489). Det gick en gång i J u d a land. Du som åt m ä n n i s k a n (W 297). Ett vänligt ord kan göra under. Ord av evighet. Är än min röst som änglars tunga (NPs 609). Vår Skapare, all världens Gud (NPs 610). Verka, tills natten kommer (NPs 612). Gud gav i skaparorden (NPs 614). Långt lyser arvet som släktena samlat. Kristus, hjälten, han allena.

E. Det kristna samhället. 1. Hemmet. 456.

J a g och mitt hus för dig, o Gud (NPs 615). 457. Välsignat är det hem förvisst (NPs 616). 458. J a g vet en hälsning mera kär (NPs 617). 459. På Gud, som åt fågeln bereder (NPs 618). 460. O Gud, du skänkt mig barn, som föddes att dig dyrka (W 340). 461.

Måltidspsalm. I Jesu namn till (NPs 626). 2.

462. 463.

Lag och 469.

O store Allmakts-Gud, som allting ser och dömer (W 309).

470.

Giv oss, o Gud, ett dagligt bröd (W 399). Du mänskors Fader, himlars Gud (W 396). Sin suck naturen skickar (W 397).

4. Jordens

471. 472.

473.

I nåd du, Herre, på oss tänkt (W 400). 474. Hur ljuv, o Gud, hur säll den lott (W 401). 475. Gud över oss förbarmar sig (W 402). 476. De rika skördar som förgyllde (NPs 637). 477. Kommen för Herren med tacksamhet, gamla och unga (NPs 638).

5. 478. 479.

vi gå

Skolan.

Sanningens Ande, som av höjden talar (NPs 631). Krist signe oss och alla (E 546).

482. 483. 484.

464.

Fäderneslandet.

Om nåd och r ä t t jag tänker sjunga (W 299). 465. Vår konung och vårt fosterland (W 302). 466. Välsigna, gode Gud, vår konung och vårt land (W 305). 467. Oss himmelens Gud vill vara när (NPs 633). 468. Bevara, Gud, vårt fosterland (NPs 634).

Arbetet.

Förgäves all den omsorg är (W 306). Giv, Gud, att ren och samvetsgrann (W 279). En dag har börjat. Livet kallar. Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett. Du gav mig, o Herre, en teg av din jord. Mästare, som själv har prövat. Tack, Gud, att också jag får gå.

Sjöfolk. 485.

3.

fruktbarhet.

Skördetiden.

480. 481. bords

rätt.

486.

När stormen ryter vilt på hav (NPs 639). Upptag, Herre, våra böner (NPs 641). Vid

487.

I Herrens (\V 370).

resa. namn

far jag åstad

6. Ofärdstider. 488.

O Gud, vår (W 122).

broder Abels blod

55' 489. 490. 491. 492. 493. 494. 495. 496.

O Gud, vår Gud, hör bön från dina fromma. Fridens Gud, oss frid förläna (W 376). O du som har ett hult försvar (W 377). Förfäras ej, du lilla hop (W 378). Led, o Fader, led den vilda tiden. Ut i det okända härjaren sopar. Dig, Herre Gud, är ingen lik (W 32). Ära ske Herren. Vår hjälpare Herren är vorden (W 383).

F. Tidens skiften. 1. Årsskifte. 497.

Giv, o Jesu, fröjd och lycka (W 413). 498. Än ett år uti sitt sköte (W 407). 499. Snabbt som blixten de försvinna (W 408). 500. Din godhet nu vi lova (W 410). 501. Det gamla år framgånget är (W 411). 502. Vår tid är ganska flyktig här (W 412). 503. Ack jordens barn, vår tid är kort (W 414). 504. Så lyktar än ett år sitt lopp (W 415). 505. Vad har min själ till vinning kvar (NPs 517). 506. Nu kommer kväll med vilans bud. 507. O Gud, vår hjälp i gångna år (E 630).

Hösten. 514. Med hastat lopp och dunkelt sken (W 404). 515. Fram skrider året i sin gång (NPs 645). 516. Av förgängelsen är färgad (NPs 646). Vintern. 517. Hur härligt vittna land och sjö (NPs 647). 3. Dygnets Morgon. 518. 519. 520. 521. 522. 523. 524. 525. 526. 527. 528. 529. 530. 531.

2.

508. 509.

Årstiderna. Våren. Den blida vår är inne (W 392). Likt vårdagssol i morgonglöd (NPs 642).

Sommaren. 510. Naturen åter träder (\V 393). 511. Den blomstertid nu kommer (W 394). 512. I denna ljuva sommartid (NPs 643). 513. En vänlig grönskas rika dräkt (NPs 644).

tider.

Att dig, o Gud, m i t t offer bära (W 418). Ej blir en dag den a n d r a lik. Din klara sol går åter opp (W420). Pris vare Gud, som låter (W 421). O Gud, som åter värdes mig (W 422). Morgonrodnan mig skall väcka (W 423). Den signade dag som vi nu här se (W 424). Min Gud och Fader käre (W 425). Ljus av ljus, o morgonstjärna (W 426). O Gud, dig vare lov och pris (W 427). Varmed skall jag dig lova (W428). Vak upp, min själ, giv ära (W 429). Vak upp, min själ, och var ej sen (W 430). Vi täcke dig så hjärtelig (W 431).

Afton. 532. 533. 534. 535. 536. 537. 538.

O Gud, som allt med vishet styr (W 432). När allt omkring mig vilar (W433). Så går en dag än från vår tid (W 434). I min stilla hyddas sköte (W435). Din sol går bort, men du blir när (W 436). Jag i tysta skuggors timmar (W 437). Den ljusa dag framgången är (W 438).

56* 539. 540. 541. 542. 543. 544. 545. 546. 547. 548. 549. 550. 551. 552. 553. 554. 555. 556. 557.

Nu är en dag framliden (W439). Nu haver denna dag (W 440). Nu denna dag förliden är (W 441). Nu vilar hela jorden (W 442). Var nu redo, själ och tunga (W 443). O Kriste, du som ljuset är (NPs 648). Nu dagens sol i glans och prakt (NPs 649). Bliv kvar hos mig; se dagens slut är när (NPs 651). Nu vilans dag förflutit (NPs 653). Till n a t t det åter lider. Den dag du gav oss, Gud, är gången (E 654). I döpelsens bad har du t v å t t mig ren (E 655). Somnar jag in med blicken fäst. En dag har gått: ett purpurstänk. Ett, Jesu, än påminner jag (E 657). Mitt liv rinner bort som var fattig dag. I ändlöshetens ocean. Min vilotimma ljuder (W 444). Det ringer till vila, och veckan går ut (NPs 652). Morgon

och

568.

Gode Fader, i din vård (NPs 619: 2—6). 569. Herre, du har skapat allt. 570. När Jesusbarnet låg en gång. 571. Gläns över sjö och strand (NPs 623). 572. Härlig är den himmel blå. 573. I öster stiger solen opp (E 629). 574. När änglar sjöngo lov och pris.

2. Ungdom. 575. 576. 577. 578. 579. 580. 581. 582. 583. 584. 585.

O min Gud, vad härlig dager (W 349). Gud, i mina unga dagar (NPs 624). O du som ser, o du som vet (NPs 502). Du som har kommit till vår jord (E 513). Ring in gudstjänsttid. Fram, fram, kristmän, korsmän. Du unga vakt, stig upp med fröjd (E 514). Steniga ödeländer. J a g blickar mot kommande dagar. Låt mig leva, låt mig verka. Öden mörkna, öden glimma. Idrott.

afton.

558. Lov, pris och ära vare dig (W416). 559. När jag om morgonen uppstår (W 417). 560. Jag lever och upphöjer (W 419). 561. I Jesu n a m n jag börjar dagen (E 656). 562. Som sådden förnimmer Guds välbehag. 563. Han väcker var morgon m i t t öra.

G. Unga och gamla. 1. Barn. Gud, som haver barnen kär (NPs 619: 1). 565. Tryggare kan ingen vara (NPs 622). 566. O Gud, som ej de spädas röst föraktar (W 342). 567. J a g lyfter ögat mot himmelen (E 503).

586.

Du, o Gud, är livets källa. 3.

Ålderdom.

587.

Mig dagen flyr, och åldern ögat skymmer (W 359). 588. J a g haver en gång varit ung (W 360). 589. Ensam lämnad här i världen (NPs 630). 590. Som guldets halt i elden prövas (E 540). 591. Solen sig till nedgång sänker (E 542).

564.

H. De yttersta tingen. 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar. 592. 593.

Oändlige, o du vars h a n d (W 7). Gud, lär mig dock besinna (W 448).

57* 594.

Snart döden skall det öga sluta 621. (W 449). 595. Ack a t t i synd vi slumra bort 622. (W 450). 596. Mina levnadstimmar stupa (W 623. 451). 597. I levernets bekymmer sänkt (W ; 624. 454). 598. Allt vad vi på jorden äga (W 455). : 625. 599. En jämmerlig och usel ting (W 626. 391). 600. Herre Gud, för dig jag klagar '•. 627. (W 467). 601. Kom, jordens barn, eho du är 628. (W 489). 602. Jag är en gäst och främling (NPs 629. 654). 630. 2. Det kristna hoppet inför döden. \ 603. 604. 605. 606. 607. 608. 609. 610. 611. 612. 613. 614. 615. 616. 617. 618. 619. 620.

Så vandra vi all världens väg (W 490). Kommen till en Fader åter (W 491). Nu tystne de klagande ljuden (W 492). Lär mig, du skog, att vissna glad (NPs 656). Våra stunder ila (NPs 657). En dalande dag, en flyktig stund (NPs 658). Saliga de som ifrån världens öden (NPs 660). J a g vet mig en sömn i Jesu n a m n (NPs 661). Hemlandstoner mäktigt ljuda (NPs 662). Det finns ett land av ljuvlig ro (E 688). J a g går mot döden, var jag går i 631. Att säga världen helt farväl. (W 452). 632. När får jag se dig, Frälsare kär. Du snöda värld, farväl (W 458). 633. Skiljas vi må från vänner och När jag uti min enslighet (W 459). fränder. O hoppets dag, som klarnar opp Vid ett barns begravning. (W 461). O Jesu Krist, sann Gud och man i 634. Så snart for då min fröjd sin kos (W 345). (W 469). Ack Jesu Krist, din nåd bete ! 635. Säll du som menlös fann din grav (W 493). (W 470). O Jesu, när jag hädan skall ' Vid en ung människas begravning. (W 471). Nu vill jag bryta opp, nu vill ! 636. Stanna, ungdom, och hör till (W 494). jag hädanfara (W 473). Älskar barnet modersfamnen (W i 637. Snart bröt du upp och rycktes bort. 474). I världen är jag blott en gäst j Vid en trogen Herrens tjänares be(W 476). gravning. J a g längtar av allt hjärta (W477). 638. Så vila i välsignelse (W 495). Så får jag nu med frid och fröjd (W 478). domen och det Min j ä m m e r nu en ände har 3. Uppståndelsen, eviga livet. (W 479). I Kristi sår jag somnar in (W 480). 639. Så skön går morgonstjärnan fram Var är den Vän som överallt jag (W 484). söker (W 481). 640. »Vaker upp!», en stämma bjuder En fridens ängel ropar: »Kom!» { (W 496). (W 483). 641. Väktarn stöter gällt i luren. Herre, när skall jag dig skåda ! 642. O mänska, till en Fader kom (W 485). (W 497). Snart ligger bojan krossad (W i 643. En dag skall uppgå för vår syn 488). (W 498).

58* 644.

En gång dö och sedan domen (W 499). En herrdag i höjden är vorden besluten (NPs 665). Med lust och glädje tänker (NPs 668). Eja, mitt hjärta, hur innerlig (NPs 673). I hoppet sig min frälsta själ fW 487). Tänk när en gång det töcken har försvunnit (NPs 667).

Liturgiskt bihang.

651. Vi prisa dig, vi tillbedja dig. 652. Vi love dig, vi välsigne dig. 653. O Gud, vi lova dig, o Herre, vi 646. bekänna dig (NPs 505). Te Deum. 654. O Gud, vi lova dig, o Gud, vi 647. tacka dig (W 263). 655. Esaias såg den Allraheligste (W 9). 648. 656. In dulci jubilo. 657. Allt fullkomnat är, o Jesu, och 649. du far (W 116). 658. Förlän oss, Gud, din helga frid Slutpsalm. (W 303). 650. Du som fromma hjärtan vårdar I 659. Vredens stora dag är nära (NPs 664). Dies irae. (W 500). 645.

INGÅNGSPSALM. 1 (W 1). så bliver himlavägen ej slipprig eller lång. 1. Upp, psaltare och harpa! De frommas samljud tvingar Upp, kraftens ord, du Andens svärd, till tystnad kvalens röst. tveeggade och skarpa; När Davids harpa klingar, ur dvalan väck en syndig värld. det stormar ej i Sauls bröst. Och nådens milda lära, de väckta hjärtan bjud ! 5. Men glad som Moses skådar att känna, älska, ära från öknens sand, från mödans ban barmhärtighetens Gud, det land som Herren bådar som huld i Sions gårdar på andra sidan av Jordan, med Anden och sitt ord så själen sig förnöjer alltsom en herde vårdar av salighetens hopp sin dyra, återlösta hjord. och tjust från jorden höjer 2. Han för de kvistar torra sin blick till himlen opp: ej hugga vill sitt vinträd ner. i tron hon ser och smakar Han skonar ett Gomorra, hur ljuvlig Herren är, där tio fromma blott han ser. när helig andakt vakar Där två och tre allena på alla känslor och begär. uti hans dyra namn 6. Kom, Israel, att dyrka sin bön och sång förena, din Gud på varje tid och ort, han öppnar nådens famn men blive dig hans kyrka och hjärtan vederkvicker ett heligt rum och himlens port. och giver själar ro Ej store mänskofunder och med sin sköld betäcker och jordiskt känsloprål sin frälsta kyrkas hopp och tro. de helga sabbatsstunder, 3. Så kom i helig prydnad, de höga föremål, 0 Sulamit, du Kristi brud. att Herren i ditt öra 1 oskuld och i lydnad ej ropar innan kort: möt här din Herre och din Gud. »Jag vill ditt spel ej höra, Han är din brudgum bliven, hav dina visors buller bort.» att frälsa dig från fall, 7. Dig skall ditt Sion sjunga och är för dig utgiven, * och bära fram för dig, o Gud, att han dig helga skall. med hjärta och med tunga I trohet och i renhet sin lovpsalm och sitt böneljud. giv hjärtat med din hand, Ditt ord i våra bygder och vårda andens enhet må rikeligen bo med kärlekens och fridens band. och bära frukt i dygder, 4. Ej evigt är du vorden gudaktighet och ro. i dessa Kedars hyddor fäst: Som havets sand otaligt en liten tid på jorden ditt folk föröke sig du går, en främling och en gäst. och heligt och lycksaligt Var trogen, o var trägen i evighet lovsjunge dig. i lov och bönesång, Wallin (1816). 1 — 3612.

2 A. GUDS MAJESTAT OCH HÄRLIGHET. 1. Guds lov. 2 (W 406). 1. Du som härlig ställde din tron högt över tiden, där sällheten och friden ej växla om, ej sluta sig, Evige, ditt välde ej ljus och mörker skiftat: den lag för oss du stiftat förvandlar icke dig. 2. Konung i det höga, du släkten bortgå låter och andra komma åter och åldrar undan åldrar fly. Men ditt fadersöga milt vakar över alla; din nåd, som vi åkalla, är varje morgon ny. 3. År och vänner flykta, men du densamme bliver. Du än åt barnen giver den vård som du åt fädren gav: mod åt de betryckta och styrka åt de svaga och tröst åt dem som klaga vid sina vänners grav. 4. Gud, vi vandra trygga, när redligen vi vandra i kärlek för varandra och hörsamhet för dina bud. Gud, på dig vi bygga vårt hopp i alla öden: i livet och i döden du vårdar oss, o Gud. 5. Lovad vare Herren. * Sannfärdig, vis och nådig och helig och rättrådig, han alltid allt allén förmår. Lovad vare Herren. Hans lag, hans nådelära, hans härlighet och ära i evighet består. Wallin (1811).

3 (W 3). 1. Höga Majestät, vi alla • för dina fötter nederfalla:

ditt lov från våra hjärtan går. Evig är din makt och ära, dig jord och himmel vittne bära: av allt ditt verk du offer får. Dig lova Kerubim, dig sjunga Serafim. Hosianna! Helig är Gud, all världens Gud, all krafts och nåds och visdoms Gud. 2. Solen dig sitt offer tänder, där klar hon fram på fästet länder med ljusets helga rikedom; och då ljuvt naturen svalkas, med friden vördsamt månen nalkas för dig i nattens helgedom; och hela himlens här dig samma vördnad bär. Med ditt finger, o Jehova, i världarna du skrev ditt namn. Halleluja! 3. Hör ditt lov från tusen munnar: en dag den andra det förkunnar, en natt den andra säger det. Åskans knall och blixtens lågor och stormens ljud och havets vågor förkunna, Gud, ditt majestät. Och själen, denna fläkt utav din andedräkt, går med andakt på ljusets stig och närmar sig med evigt lov, o Fader, dig. 4. Fader, allt i dig sig gläder: du föder allt, och allt du kläder och vårdar med din högra hand. Stjärnan du på fästet leder och minsta kräk dess väg bereder och vakar över minsta grand. Dig fågeln i sitt ljud och liljan i sin skrud Fader kallar. Ditt barn är jag: med varje dag jag röner säll ditt hjärtelag.

3 5. Helige, som bor i ljuset, du vårdar dina verk i gruset. du dina barn ej överger. Du, o Fader, dig förbarmar; din egendom i dina armar, ditt folk, Barmhärtige, jag ser. Din Son du världen sänt, vi dig i honom känt huld och nådig: din Ande för och rena gör de hjärtan som din kärlek rör. 6. Kor av fromma röster skallar: dig h e l i g , h e l i g , h e l i g kallar din helga hjord, din kristenhet. Hör de barn du tvagit rena: i trohet vilja de dig tjäna och vandra uti helighet. I oss din kärlek tänd, din höga vishet sänd från din himmel, att hon oss när på jorden är och dina vägar rätt oss lär. 7. Oss välsigna och bevara, * med nåd ditt ansikte förklara och vänd det till ditt folk med frid. Här ditt namn vi vilja sjunga och sedan med en helig tunga dig lova, Gud, till evig tid med dina Kerubim och dina Serafim. Hosianna! Helig är Gud, all världens Gud, all krafts och nåds och visdoms Gud. mdbm-n

(1812).

4 (E 21). h e l i g , h e l i g , Herre Gud allsmäktig! När den nya dagen gryr, vår lovsång till dig går. H e l i g , h e l i g , h e l i g , nådefull och mäktig, dig vi tillbedja, Gud och Fader vår. 2. H e l i g , h e l i g , h e l i g sjunga helgon alla, sänka sina gyllne kronor för din härlighet. 1. H e l i g ,

Ned för dig keruber och serafer falla. Du var och är och blir i evighet. 3. H e l i g , h e l i g , h e l i g ! Hög och otillgänglig är din glans den klara, som ej syndigt öga ser. Evig är din nåd, din kärlek oförgänglig. Allgod till stoftets barn du skådar ner. 4. H e l i g , h e l i g , h e l i g , Herre Gud allsmäktig! Över himlar, jord och hav ditt herravälde når. H e l i g , h e l i g , h e l i g , nådefull och mäktig, dig vi tillbedja, Gud och Fader vår. n. TTcber (1826).

Eklund

(1934)

m. fl.

5 (W 8). 1. Dig allena vare ära, världars Konung, härars Gud. Från din tron, den himlar bära, evigt klädd i ljusets skrud du din allmakts spira sträcker till ett rike utan gräns. I din höghet, som förskräcker, dock din mildhet ses och känns. 2. Vid din allmakts v a r d e bliva världar, himlar, hav och jord. Då clu gräns för dem vill skriva, fordras blott ett enda ord. Alla varelser försvinna vid din vink, som allt förmår, himlar fly och världar brinna: allt till intet återgår. 3. Du, o Gud, om du behagar, ändra kan naturens bud. Blott för oss de äro lagar, icke lag för dig, o Gud. Då en blick ditt öga sänder, alla krafters motstånd flyr för den makt med fria händer, som all världens öden styr. 4. Giv, o Gud, mig ljus och styrka att i tron dig hålla kär, att med heligt hjärta dyrka dig som Gud och Fader är.

-! Låt mig nöjd din kärlek skåda, lik din sol, var morgon ny, och i all min nöd och våda till din makt med glädje fly. ödmann

(170S).

6 (W 6). 1. Gud, du av inga skiften vet, av ingen tidens skranka. Du är och blir i evighet, högt över mänskotanka. Den svindlar, då den vågar sig på djupet till att fatta dig, som v a r, som ä r och b l i v e r . 2. Förr än din sol från fästets höjd en blick till jorden skickat, förr än till skyn med tacksam fröjd ett mänskoöga blickat, förr än i himlars paradis en ljusets ängel sjöng ditt pris, du var, du Gud allena. 3. Och vad du var du evigt är, och vad du är du bliver. För dig ej tiden åldrar bär, ej rymden gränser skriver. Av ingen du ditt ursprung har, du alla väsens Gud och Far. Du ä r, allt annat v a r d e r . 4. Min själ av dig en tanke är, och vad du tänkt, det bliver. Det hopp som livar dess begär du säll fullbordan giver. När stoftets världar bliva grus, skall själen, upphöjd till ditt ljus, i dig, o Herre, leva. 5. Giv, Fader, med din Ande giv, jag detta så betänker, att jag må komma till det liv som du i Kristus skänker. Låt under alla skiften mig ståndaktigt vandra på den stig som upp till himlen leder. J5. Miinter

(1772).

Åström

(1816).

7 (W 11). Psalt. 139. 1. Du, Herre, ser och känner mig, mitt hjärta du rannsakar. Min vilobädd, min vandringsstig

du alltomkring bevakar. Vad steg jag går, vad råd jag hör, vad föresats jag väljer, det ord som på min tunga dör, den suck jag hemligt sväljer du vet och ser och täljer. 2. O blick, för klar, för underbar att av min tanke följas! Var, Herre, vill jag gå, o var, att kunna för dig döljas? Ty steg jag över molnens bädd, din glans mig där omflöte, och sjönk jag neder, stum och rädd, i jordens djupa sköte, är du mig där till möte. 3. Och förd till havets andra strand på morgonrodnans vingar, mig även där din starka hand upphinner och betvingar. Och ginge jag att skyla mig i midnattsmörkrets dimma, skall vid en enda blick av dig de svarta skuggors timma i middagsklarhet glimma. 4. Förrn i min moders famn jag låg, förrn jag min fader visste, du alla mina dagar såg, den förste med den siste: vart ljuvt, vart sorgligt ögonblick, som här min lott har blivit, och mitt fördolda ödes skick, allt i din bok var skrivet, långt innan jag såg livet. 5. O djup av nåd och majestät, jag skönjer alla stunder långt fler än sanden dina fjät, än stjärnor dina under. Jag dignar ned, för svag att dig ett värdigt offer bära; jag väcks, och lika hög är mig din vishet och din ära, och mig likväl så nära. Wallin

8 (W 12). Psalt. 139. 1. I det djupa, i det höga råder en osynlig hand, och ett aldrig slutet öga

(1812).

5 vakar över minsta grand. Intet valv dig innestänger. dit den handen icke når. Ingen natt omkring dig står, dit det ögat icke tränger. Vart du flyr, och var du är, före dig är Herren där. 2. Dig han möter allestädes: blir du ej av häpnad stum? Rummet som av dig beträdes, är det ej ett heligt rum? Ingen är dig mera nära än den Gud som skrev sin lag, skrev sitt heliga behag i ditt hjärta och sin lära, och som själv dig döma skall: syndare, i stoftet fall. 3. Slå dig för ditt bröst och bäva: du är röjd av Hämnarns blick. Du det vittnet ej skall jäva, som dig följde var du gick. Kan ock här din gärning döljas brottsling, för en gäckad värld, kan ock, skrymtare, din flärd här i dygdens mantel höljas: inför Gud är mörkret klart och det dolda uppenbart. 4. Men du nödens barn, som klagar eller tyst din plåga bär, hav den tröst i mulna dagar, att din hjälp ej fjärran är. Sanningsvän, som omilt dömes, otack får och smälek tål, mänskovän, som utan prål gör det goda och förglömmes: tänk på den som allting ser, makten har och lönen ger. 5. Höga tanke, ljuv att tänka: ö v e r a l l t b o r H e r r e n Gud, icke blott där stjärnor blänka och där åskan bär hans bud. Han i mörkret mig betäcker, gläder mig i dagens ljus, svalkar mig i vindens sus och i källan vederkvicker. J a g i allt som är och sker honom hör och honom ser. 6. Gud, jag lever och jag röres blott i dig och genom dig.

Av din fadershand jag föres över tidens dunkla stig. Under ditt beskärm jag vilar uti själva gravens famn, tills du ropar mig vid namn och jag vaknar glad och ilar. Fader, att evinnerlig skåda och lovsjunga dig. WaUin

(1817).

9 (W 264). Psalt. 28: 6—9. 1. Lova vill jag Herran, Herran, * ty han haver hört min röst. Han är, då all hjälp syns fjärran, dock min starkhet, sköld och tröst: han de ondas kraft förtager och sitt barn ur faran drager. 2. På min Gud i liv och döden * har jag min förtröstning satt: han har hulpit mig i nöden, och mitt hjärta är nu glatt. Därför vill jag honom prisa, honom evig ära visa. 3. Herre, var de trognas styrka * och din Smorde hjälp beskär. Fräls ditt folk och stöd din kyrka, som ditt arv och eget är. Låt dem här i dig förnöjas och till evig tid upphöjas. Ållon (1694).

Wallin

(1816).

1 0 (W 267). Psalt. 99. 1. Lovsjungen Herren, * som i det höga våra öden välver. Från himlars tron den starke Hämnarn ljungar, och all jorden skälver, och ner till jorden böjas folk och kungar. Väldig är Herren, Herren vår Konung. 2. Lovsjungen Herren, * som i det höga lönar och bestraffar. Åt den förtryckte som till honom ropar

6 rätt och dom han skaffar och nederslår de fräcka våldets hopar. Helig är Herren, Herren som dömer. 3. Lovsjungen Herren, * som i det höga våra hjärtan gläder. Med samma hand som i de forna dagar förde våra fäder, han oss ännu beskyddar och ledsagar. Ljuvlig är Herren, Herren vår Herde. 4. Lovsjungen Herren, * som i det höga våra fel förlåter. När i sann bot vi ångerns tårar fälla, han oss tager åter till sina barn och gör oss evigt sälla. Nådig är Herren, Herren vår Fader. Wallin

(1814).

1 1 (W 268). Psalt. 100. 1. Hela världen fröjdes Herran * tidigt och av hjärtans grund. Kommer ifrån orter fjärran, I som stan i hans förbund. Träder fram med lust och fröjd, sjunger Gud i himmelshöjd. 2. Han är den oss haver skapat * sig till folk och fosterfår, frälsat det som var förtappat och är den som med oss står, vill oss äntligt föra in uti himlaglädjen sin. 3. Täcker honom i hans portar, * lover honom i hans gård. Kommer hit från alla orter, priser den om oss har vård, ty han är fast god och blid, håller tro i evig tid. / . Franek

(1653).

Arrhenius Svcdbcro

(1691). (1694).

1 2 (W 269). Psalt. 145. 1. Ditt namn, o Gud, jag lova vill och utan ände prisa. Förläna själv din nåd därtill och bästa sättet visa. Min Konung, jag vill stadelig upphöja och berömma dig i alla mina dagar. 2. Du, Herre, stor och lovvärd äst. din makt har ingen ända. Ditt majestät vi spörja bäst, när vi vår tanke vända till dina verk att dem bese, som med vår undran alltid ske. men kunna ej begripas. 3. Jag tala skall om dina råd, ditt välde, dina under, din härlighet, din stora nåd, din vishet alla stunder. Din godhet skall av våra barn, din rättvishet av barnabarn förkunnas och välsignas. 4. All världen och vad du har gjort förtälja skall din ära. Att du är mild, skall bliva sport, och alla skola lära och se att du förbarmar dig mot all din verk, men synnerlig mot dina barn och vänner. 5. Av evighet ditt rike var, i evighet det bliver. Det hägn du fädren givit har du än åt barnen giver. Du alla dem som lida men, när deras hopp och tro är ren, väl hjälper och försvarar. 6. Du låter i ett ymnigt mått din godhets gåvor flöda till allt som kropp och liv har fått och väntar av dig föda. Du låter upp din milda hand och mättar allt i alla land med gott behag och nöje. 7. Du är när dem som älska dig och med allt allvar frukta, fördärvar ej evinnerlig, när du dem nödgas tukta.

7 Du hörer dina frommas rop och friar från de ondas hop, som snarlig blir till intet. 8. Du rättvis är, o Herre Gud, i alla dina vägar, och heligt är ditt ord och bud, som själv du vara plägar. Ty skall min mun och allt det kött som varit har och än blir fött dig utan ände prisa. Arrhenius

1 3 (W 270). De tre männens lovsång. 1. Lovad vare Herren, våra fäders Gud. Både när och fjärran skalle detta ljud: lovat, upphöjt, prisat vare Herrens råd. Han har oss bevisat outsäglig nåd. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer. 2. Dig, som härlig sitter över Kerubim, prisar luftens kvitter, prisar böljans stim, ljuset som oss gläder, jorden som oss när: allt din ära kväder, allt dig offer bär. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer. 3. Dig, som sparvens näste vårdar huld och vis, himlens vida fäste sjunger lov och pris. Åskans moln och dunder, stjärnans milda prakt lovar dina under och din nåd och makt. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer. 4. Dig, som väldig skickar från din konungsstol

(1694).

längre dina blickar än den klara sol, dig med tusen munnar allt lovsjunga vet; dag och natt förkunnar din barmhärtighet. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer. 5. Dig all världen ärar, Gud, all glädjes grund. Änglar, himlahärar lova dig var stund. Men o Adams söner, er för alla bör med lovsång och böner vittna vad Gud gör. Priser och berömmer Gud, som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer. Spegel (1686).

Wallin

(1811,

1816).

1 4 (W 271). Psalt. 150. ! 1. Lover Gud i himmelshöjd. * Varje själ, till honom böjd, varje stämma, glad och from, love i hans helgedom. j 2. Ty allt vad hans hand har gjort * är allt dråpeligt och stort, och hans stora härlighet varar i all evighet. 3. Lover honom allan stund * högt och utav hjärtans grund. Ljuvt bland helga sångers tal klinge harpa och cymbal. 4. Allt vad liv och anda har, * skynda dig och redo var, lova Herren Jehova, prisa Gud: Halleluja! Svedberg

(1694).

Wallin

(1816).

1 5 (W 272). Syr. 50: 24—26. i 1. Nu täcker Gud, allt folk, med hjärtans fröjd och gamman för stora ting dem han gör med oss allesamman;

8 den från vårt modersliv av nåd och stor miskund så mycket gott oss gjort och än gör varje stund. 2. Den nåderike Gud, han oss ock här * förläne att vi med hjärtans fröjd i frid stads honom tjäne. Och Herren, stor av nåd, oss vare alltid blid, oss vare Herren när nu och i evig tid. 3. Pris vare dig, o Gud, o Fader, Son * och Ande, högtlovad, store Gud, av oss i allo lande, du som av evighet treenig Gud förvisst har varit, är och blir, högtlovad först och sist. M. Rinckart

(1636).

Svedberg

(1694).

3. Som sig en far förbarmar och barnens fel förgäter snart, så Gud i kärleksarmar oss sluter in med fadersart. Han vet vårt svaga väsen: av stoftet är det gjort. Vi blomstra såsom gräsen och vissna lika fort. En fläkt som liljan hinner avkläder all dess prakt: så människan försvinner; ej hjälper konst, ej båtar makt. 4. Men Herrens nåd allena ovansklig är i evighet, om blott vi honom tjäna uti sann tro och helighet. Hans tron står fast i höjden, högt över jordens grus. I änglar, som er fröjden uti hans klarhets ljus, I hjältar, I som ljungen att föra ut hans bud, I mänskor, alla, sjungen, lovsjungen Herren, eder Gud.

1 6 (W 16). J. Gramann (Poliander) (1540). Svensk övers. (Laurentius Petri d. ä.?) 1567. Wallin (1816). Psalt. 103. 1. Min själ skall lova Herran, min tunga prisa skall hans namn: 1 7 (NPs 503). han är från oss ej fjärran, 1. Herren vår Gud är en konung i han räcker oss sin hulda famn. * makt och i ära: Han hörer våra böner samlens, allt folk, att evinnerligt och helår all vår brist, lov honom bära. oss med sin nåd bekröner Himmel och jord och frälsar oss förvisst. håller hans kraftiga ord, Vår ungdomstid han mättar allt han sitt hägn vill beskära. med glädje utan tal 2. Lovom den Herren som allting så och ålderns börda lättar ; * härligt bereder, och hjälper oss i dödens kval. som oss har skapat och skådar i 2. Han mildrik oss förkunnar nåd till oss neder, sin helga lag, sin vilja god, som i vår nöd och till allt gott förunnar, skänker oss välfärd och bröd av blotta nåd, oss kraft och mod. och sitt beskärm kring oss breder. Den sig till honom vänder 3. Herren vår Gud vare lov, som en han möter evigt huld. * Fader oss blivit, Han då på sina händer som för vår synd har sin Son uppå oss tecknar, ej vår skuld, korset utgivit, sin nåd så högt befäster som på vår jord som himlen, och så vitt leder med Ande och ord som öster är från väster, dem som åt Kristus sig givit. vårt hjärta gör från synder fritt.

9 4. Herren, vår salighets Gud, må vi I prisa och tjäna: hans är all kraft och all vishet och j ära allena. Pris ske hans namn, att han oss vill i sin famn alla med Kristus förena. J. Neander

(1680).

Topelius (1869).

1 8 (W 28). 1. Dig skall min själ sitt offer bära, 0 Fader, Skapare och Gud. Dig vill jag med mitt hjärta ära och dig med mina läppars ljud, med vördnad tänka på din nåd, din makt, ditt underfulla råd. 2. Du liv och varelse har givit åt allt i himmel och på jord. Ditt stora, milda namn du skrivit så i naturen som ditt ord. 1 allt du dig förklarat har, o Skapare och Gud och Far. 3. Du stadgat ordningen för tingen, du satt en gräns för prövningen, men för vårt hopp, vår sällhet ingen, ty du, o Gud, är kärleken. Du allt på fadershänder bär och bönhör varje fromt begär. 4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar att se och vörda dina fjät: var stjärna som på fästet tindrar är vittne om ditt majestät, och minsta lilja på min stigar, Gud, ett tröstfullt ord från dig. 5. Därför, o Fader i det höga, jag i din hand mitt väl förtror. Jag vet ditt hulda fadersöga ser ock den mask i stoftet bor. På glädjens eller sorgens stig, du leder mig dock sist till dig. 6. O Herre, dig jag vill åkalla, när aftonstjärnan framgår skön; när morgondaggens pärlor falla, till dig jag höja skall min bön och aldrig glömma dina bud, o Fader, Skapare och Gud. Afzelius

(1814).

•

1 9 (W 29). Psalt. 146. 1. Lova Herren Gud, min själ: vad han gör är rätt och väl. Lova honom allan tid, ty han nådig är och blid. 2. Trösta ej på någon man, huru hög han vara kan, ty han hjälpa ej förmår, när du mest i nöden står. 3. Människan är förelagt, som Gud själv oss haver sagt, dö och åter bli till jord, därav människan är gjord. 4. Se vad blir då hennes makt, hennes anslag, hennes prakt? Allt förlorat blir och dött, allt förvandlat och förött. 5. Evigt salig är den man som på Gud förtrösta kan. Den hos honom söker råd säker är att finna nåd. 6. Gud är den som med ett ord skapat himmel, hav och jord, men av allt som jorden bär mänskan honom kärast är. 7. Den som hungrar gör han mätt, skaffar den förtryckte rätt, löser den som fången är . och den blinde syn beskär. 8. Han upprättar mer och mer den som ligger slagen ner, älskar den som lever from, spar den onde till sin dom. 9. Herren ser till änkors nöd, ger de faderlösa bröd. Främlingar han nåd beter, slår de ondas anslag ner. 10. Sions Gud är hög och stor: salig den på honom tror. Lova Herren, gammal, ung, gladlig halleluja sjung. Arrhcnius

(1694).

2 0 (NPs 504). 1. Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång: genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång. 2. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen, själarnas glada pilgrimssång.

ditt löfte vi påkalla: Hugsvalaren låt komma när, som sanning lär oss alla, att vi från dig ej falla. ; 4. O du Guds Helge Ande, kom, slit sönder satans snara. Det ord vi fått av Herranom uti vår själ bevara, på det envar må heliggjord lovsjunga Gud med gamman, och Jesu Kristi dyra ord oss leda allesamman till himlens glädje. Amen. Olaus Petri

(1526).

Wallin

(1816).

3. Änglar den sjöngo först för markens herdar. 2 2 (W 22). Skönt från själ till själ det ljöd: i • Gud trefaldig, statt oss bi Människa, gläd dig, och låt oss ej fördärvas. Frälsarn är kommen, Gör vår själ från synden fri, frid över jorden Herren bjöd. låt himlen av oss ärvas. Ingemann (1S50). Sve7isk övers. 1S94? Styrke oss din kraft, att vi det onda övervinne 2. Trefaldighetspsalmer. och så med kristligt sinne det sälla målet hinne. 2 1 (W 21). Hjälp att dig vi älska må 1. O Fader vår, barmhärtig, god, och såsom oss vår nästa. som oss till dig vill kalla Vår tro, vårt hopp befästa. och stänka oss med Kristi blod, Gud, hjälp oss till det bästa. som rena kan oss alla, Amen, amen, ske alltså. låt komma, Gud, till oss ditt ord, Halleluja! Halleluja! det heliga och klara, Processionssång från 1400-talet. Luther (1524). Svensk övers. 1567. Wallin (181G). låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. 2 3 (W 23). 1. O Herre Gud, oändelig, 2. Men alla ropa vi till dig, giv oss nåd till att prisa dig ej annat är till rade, och sätta all vår tro därtill, ty ingen tar ditt ord till sig, att du är evigt god och mild. :,: om han ej får din nåde. O helge Fader, tänk därpå, 2. O Jesu Krist, som mandom tog, att djävulen vill blanda hjälp oss att komma stads ihåg sitt ogräs i din säd och så din bittra död, ditt rena ord, oss komma sig till hända. i dem vår själ blir saliggjord. :,: Ty sänd till oss din Anda. 3. O Gud och mänska, Jesu Krist, som synden på dig lade, du känner bäst vår stora brist, ty du ock mandom hade. O Jesu Krist, vår Broder kär,

3. O Helge And, giv oss din nåd att alltid följa dina råd. Ledsage, hägne oss din hand, Gud, Fader, Son och Helge And. :,: Svensk

psalm tr. 1572.

WaUin

(1816).

11 2 4 (W 24). skall han alltid oss bevara, aldrig oss ifrån sig skilja. 1. Allena Gud i himmelrik På allt hans öga giver akt, * må lov och pris tillhöra och ingen står emot hans makt. för all den nåd han kärleksrik med oss har velat göra. j 2. Vi tro också på Jesus Krist, Han jorden skänkt stor fröjd och * Faderns Son, vår Herre kära. frid: Av evighet han är förvisst, ack mänskan må väl glädjas vid jämlik Gud i makt och ära. Guds evigt goda vilja. Genom Andens kraft allena honom rena jungfrun födde. 2. Vi prisa, vi tillbedja dig, Han att oss med Gud förena ditt namn stads vare lovat, bland oss levde, led och dödde. o Fader, du som nådelig För oss han döden övervann oss med allt gott begåvat. och sitter på Guds högra hand. Allting du haver i ditt våld, och dig är ej en suck fördold. : 3. Vi tro ock på den Helge And, Väl den dig rättsligt fruktar. * som oss i en helig kyrka förena vill med fridens band 3. O Jesu Krist, Guds ende Son, och med nådens gåvor styrka. som såg vår själafara Synden varder här borttagen, och att oss frälsa därifrån stillad all vår själavånda, dig själv ej ville spara, och uppå den sista dagen du med din kärlek och din död vi förvänte att uppstånda. förlöser oss av syndens nöd, Ett evigt liv skall komma då: när vi på dig förtrösta. Gud låter oss sin glädje få. Amen. 4. Du är allén vår Frälserman, Luther (1524). Olaus Petri (1530). som himlen oss upplåter, du är Guds rena Lamm, som kan 26. oss nåd förvärva åter. ! 1. Vår Fader är allsmäktig Gud. Du är allén vår salighet, * All världen lever på hans bud. du är för tid och evighet Fördold han är, vårt hopp, o Jesu Kriste. men nåd beskär. Hans lag är helighet. 5. O Helge And, gör själen from, förnöjd och oförfärad. 1 2. Guds väsens avbild på vår jord Gör hjärtat till en helgedom, * är Jesus Krist, med liv och ord. där Gud i allt blir ärad. Han bar vår nöd, Giv stöd, giv tröst i all vår brist, för oss blev död hjälp att vi tro på Jesus Krist och gick till härlighet. båd nu och alltid. Amen. V, 1—3, 5 N. Tech (Decius) (1525). V. 4 Ar- : 3. Guds Ande själv i oss vill bo vid Pedcrspn (1529). Svensk övers. 1567. Wallin (1816). I * och tända kärlek, hopp och tro. Ur världen all han samla skall 2 5 (W 17). sin helga menighet. 1. Vi tro på en allsmäktig Gud, ; 4. I denna tro vi trygga stå * av vars Ande genom Ordet * och genom död till livet gå. allt skapat är, och på vars bud Guds makt och nåd, allt är gott och härligt vordet. hans kärleks råd Oss en fader vill han vara, ske pris i evighet. och utav sin goda vilja Beskow (1920).

L2 2 7 (NPs 522). 1. Vi tro på Gud, som himmel, jord * har skapat med sin allmakts ord, vår trygga hamn; och Fader är hans namn. H e l i g , h e l i g , h e l i g är Gud, vår Gud. 2. Sin Son han gav oss i vår nöd, * som stred för oss mot synd och död, tog bort vår skuld och blev vår Herre huld. H e l i g , h e l i g , h e l i g är Gud, vår Gud. 3. Hans Helge Ande, ordets tolk, * oss samlar till ett heligt folk. I dom och nåd fullkomnar han Guds råd. H e l i g , h e l i g , h e l i g är Gud, vår Gud. Bengt Jonzon

(1919).

2 8 (NPs 562). 1. Helige Fader, kom och var oss nära, låt oss förnimma kraften av din lära. Du som kan giva mer än vi begära, hör oss, o Fader. 2. Jesu, var när oss, du som dog för alla. Frälsning beskär oss; hör, vi dig åkalla. Led oss och bär oss, att vi ej må falla: du är vår starkhet. 3. Helige Ande, som i sanning leder, himmelska duva, sank i dag dig neder: helga, välsigna varje själ som beder. Amen, ja amen. J. Th. Jacobsson

(1889).

2 9 (NPs 501). 1. Tränger i dolda djupen ner tanken, som söker och spanar, finner jag, var mitt öga ser, spår av en vilja som danar, frågar jag vad den makten är,

som i sin famn all världen bär: Fader, din kärlek jag anar. 2. Möter jag i en salig stund En som de fallna benådar, tonar i själens stilla grund stämman som himmelrik bådar, vilar min Broders blick på mig, himmelens förlåt lyfter sig: Fader, din kärlek jag skådar. 3. Träder du själv i själen in, allmakt och kärlek, och säger ordet som gör mig evigt din, intet all världen då väger, intet mitt hjärta mer begär, stillad dess heta oro är: Fader, din kärlek jag äger. 4. Nalkas ock mig den onda dag, dagen då mörkret begär mig, drabba mig tunga sorgens slag, bär jag på kval som förtär mig, dignar jag maktlös, bruten, ner, orkar ej livets börda mer: Fader, din kärlek dock bär mig. 5. Går genom dödens natt min färd, vet jag därbortom förvarad fullhet av liv i livets värld: där är var fråga besvarad; jublande högt ditt fadersnamn, skådar jag, sluten i din famn, Fader, din kärlek förklarad. Beskow

(1919).

3. Guds härlighet i Kristus. 3 0 (W 147). Joh. 3: 16—18. 1. Så högt har Gud, oss till stor fröjd, den fallna världen älskat, att han sin Son från himlens höjd har sänt, som oss har frälsat. I synder var så världen sänkt, att hjälp ej stod att finna, ej nåd att vinna, om Gud sin Son ej skänkt. O mänska, det besinna. 2. Men detta är vår själatröst, en källa av all nåde, att Jesus har oss återlöst och frälsat av all våde.

13 O Gud, hur är din kärlek stor, hur ville du oss lisa, oss hjälp bevisa. Den där på jorden bor kan det ej fyllest prisa. 3. Ty ho som tror på Jesus Krist, han evigt salig bliver: den salighet som förr var mist Gud genom Jesus giver. Ty icke har Gud sänt sin Son, att han skall världen döma, sin nåd bortgömma, men oss till en stor mån vill han vår synd förglömma. 4. Men den är redan dömd förvisst, och honom Gud förkastar, som ej vill tro på Jesus Krist: han till fördärvet hastar. Ty efter han ej ville tro i Sonens namn allena, Guds Lamm det rena, Gud honom själaro och himlen skall förmena. 5. Den som till änden trogen är skall livet få att ärva: det liv som döden ej blir när månd Kristus oss förvärva. Giv oss, o Gud, en stadig tro att Jesus här omfamna och sedan hamna där själen haver ro. Du oss till dig anamma. Okänd tysk förf. (1586).

Svensk övers. 1614. I. Kolmodin (1694).

3 1 (NPs 509). 1. Hell morgonstjärna, mild och ren, Guds nåds och sannings klara sken, som uppgått över jorden, du Davids son av Jakobs hus, mitt hjärtas frid, mitt ögas ljus, min brudgum är du vorden. Ljuvlig, ljuvlig, hög och härlig, blid och kärlig, full av nåde, Herre, till din brud du skåde. 2. Du pärla skön av himmelrik, Marias son, Gud Fader lik,

min Frälsare, min Konung, kom, red dig. i mitt hjärta runt! din kärleks evangelium är mig mer ljuvt än honung. Eja, eja! Hosianna! Himmelskt manna är mig ordet, uti dig fullkomnat vordet. 3. Uti mitt hjärta lys och skin, du klara jaspis och rubin, med all din kärlek blida. Ja låt mig känna att jag är en lem i din församling kär, med dem som dig förbida. Till dig, till dig står min längtan. All min trängtan är den ena: att tillhöra dig allena. 4. Pris vare Gud, min hjälp och fröjd, som nu till oss från himlens höjd täcks mildeligen blicka. O Jesu Krist, din Ande god, ditt ord, ditt liv, ditt dyra blod mitt hjärta vederkvicka. Drag mig till dig, upplåt famnen, trygga hamnen: jag vill ila dit till evig ro och vila. 5. Långt förr än världen grundlagd var, o Fader, du mig älskat har uti din Son, den kära. Så låt fullbordas snart mitt hopp, att jag med honom tages opp till dig i himlens ära. Salig, salig bliver fröjden, när i höjden bland din skara jag vid Jesu bröst får vara. 6. Högt skall då klinga cittrans ljud, och lovsång höja sig till Gud

med harpotoner rena, när jag får med min Frälserman, min Konung och min Brudgum sann, för evigt mig förena, sjunga, sjunga, jubilera, triumfera, honom lova, som mig vill så rikt begåva. 7. Avtorkas skola då i frid av Herrens hand till evig tid de kristnas många tårar, när de Guds anlete få se, och när han läker från allt ve de hjärtan världen sårar. Kristus, Kristus, så han kallas, som är allas tröst och hugnad: där han finns är sorgen lugnad. 8. Det är min enda tröst och ro, att den som vunnit har min tro mig aldrig övergiver, att Herren, sig till lov och pris, mig föra vill till paradis, där fröjden evig bliver. Amen, amen, ädla krona, mig förskona dig att mista, du mitt första och mitt sista.

Dig låg om hjärtat, Helige, att ej ett får borttappat se av dem dig anförtroddes. 3. Du mild, av hjärtat ödmjuk var; ditt ord gav ro i själen. Åt alla samma tröst du bar, åt konungen och trälen: ett hopp, en tro, en mildrik Far, och vem botfärdigt hjärta har förlåtelse, försoning. 4. Du tålig var till smädlig död, ja intill korsets pina. Ett lamm du dig åt bödlar bjöd, du flyddes av de dina. Nu i ditt helga, milda namn böjs varje knä; och himlens hamn åt mänskor du förvärvat. 5. För dig ej världen hade band och graven icke stängsel, förgängelsen ej hade tand och helvetet ej fängsel. Din seger evigt vittne bär att den som ren och helig är är ock allena mäktig. ; 6. Befästa oss uti din tro, din lära, ditt exempel. Din Ande låt i hjärtat bo och gör det till ditt tempel, att vi åt Gud, som du det bjöd, må säga så i liv som död: Ske, Fader, blott din vilja. Geijer

(1812).

3 3 (W 146). i 1. När världens hopp förtvinat stod Ph. Nicolai (1599). Petrus Jonce Ångermannus (1604). Runeberg (1857). Bearb. likt blomman uti sanden, rann upp så klar en hälsoflod, 3 2 (W 72). gav kraft och mod åt kvalda mänskoanden. 1. På krubbans strå man lade dig, 2. Det Jesus var, som huld och god 0 Jesu, himlens Förste, blev oss en livets källa: och människor ej kände dig, vi funno i hans dyra blod fastän du är den störste. den hälsoflod Du bådades av stjärnors gång, som gör oss evigt sälla. du prisades av änglars sång; för världen var du ringa. ; 3. I världen han den ende är, som hugna kan och liva 2. Med lydigt sinne tog du an den syndaångerns smärta tär, det kall vartill du valdes. och som begär 1 armas hyddor man dig fann, i honom salig bliva. med syndare du dvaldes.

15 4. Han ljuset är och sanningen, han vägen är och livet: den honom söker finner an, och även den som beder varder givet. 5. Han genom hela livets dag uträcker sina händer till syndare, och med fördrag, där tron är svag, han veken återtänder, 6. och som en herde för sin hjord allt vad oss fattas giver: sin Ande, salighetens ord, sitt rika bord, och alltid trofast bliver. 7. Vad skulle Herren göra mer att fallna mänskor frälsa? Han för oss strider, segern ger, vår längtan ser och är vårt liv och hälsa.

3. Vishet strålar i din lära, helighet i dina bud. Dina läppar till oss bära fridens ord från nådens Gud. Värdes ock min själ upplysa och mitt hjärta böja så, att jag ordet göra må. 4. Vid ditt bud de blinda skåda, på din vink de lama gå, dumbar för de döva båda att de döda livet få. Underbar uti naturen, men i nåden ännu mer, dig i allt jag rörd tillber. 5. Ja tillbedjande jag dignar för din makt, Oändlige, men din kärlek jag välsignar emot alla lidande. Dina spår, o Jesu, visa vägen upp till himmelen: lär, o lär mig vandra den.

Åström (1814). 8. Må vi som dina barn få bo när dig och alltid njuta 3 5 (W 73). kraft av ditt ord, till hopp och tro, | 1. Vänligt över jorden glänser till själens ro, strålen av ett himmelskt hopp, tills vi vår vandring sluta. stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp: 9. Du är i lidandet vårt stöd, ack så stilla, att mitt öga o kärlek utan like. hennes sken fördraga må Du för oss genom sorg och nöd och Guds dolda råd förstå. och kval och död till härlighetens rike. 2. Ej av världens vise kändes Hedborn (1814) efter en äldre psalm. den oändligt Vises råd. Kristus kom, och dagen tändes, 3 4 (W 74). full av sanning och av nåd: sanning för de trognas blickar, 1. Kriste, som ditt ursprung leder nåd för ångerfulla bröst. evigt från din Faders sköt, och från himlen stigen neder, Så fick jorden ljus och tröst. dig i jordisk skepnad slöt, 3. I en värld där lustar strida o Guds Son och mänskors like, föddes brott och spriddes ve, hör ett stoft som lyfter sig, Kristus kom, och vid hans sida trängtande att nalkas dig. kärlek gick och helgelse: helgelse blev hjärtats yrke, 2. Av en ringa jordisk moder, kärlek slöt begärens strid. Herre, du dig födas lät Så fick jorden dygd och frid. och blev människornas broder, döljande ditt majestät. 4. Sälle äro de som höra Ack må du ock i mitt hjärta vad den evigt Gode lärt, födas och förbliva där, de som älska, de som göra du som Gud och evig är. vad den Helige begärt.

16 de som, ledda av hans Ande, lysta av hans milda ljus, nalka sig till Faderns hus. 5. Deras tro skall övervinna tidens otro, jordens flärd; deras kärlek skön skall brinna i den kärlekslösa värld; deras hopp i livets skiften och i livets aftonstund vilar på sin klippas grund. 6. Milda sken av Faderns ära, dina rena strålar sprid kring vår jord, att hon må bära ljus och tröst och dygd och frid, att hon må en förgård bliva till den himmel dit du vill samla dem dig höra till. Wallin

(1818).

3 6 (W 46). 1. Var man må nu väl glädja sig: här är stor fröjd å färde, ty nu är Gud oss nådelig, som voro döden värde. Han haver allom sagt det till, att han barmhärtig vara vill: vad kan vårt hopp förtränga? 2. Jag under satan fången låg och kunde mig ej hjälpa; den synd som rådde i min håg i grund mig ville stjälpa. Min synd mig till förtvivlan drev, mitt samvets dom orygglig blev, och helvetet stod öppet. 3. Men Gud av sin barmhärtighet sin ögon till mig vände; han såg i nåd min uselhet och hjälp av höjden sände. Ändock jag var av synder full, var han för mig en Fader huld och lät sig om mig vårda. 4. Till ende Sonen sade han: »Jag måste mig förbarma. Far ner uti det syndaland och lös de fångar arma av deras synd och stora nöd; fräls dem ifrån en evig död och låt dem med dig leva.»

5. Sin Fader Sonen lydig var, kom till mig här på jorden. I mänskligheten uppenbar, är han min broder vorden. Sin kärlek ville han bete och frälste mig från allt det ve som jag förskyllt att lida. 6. Han sade: »Håll dig nära mig, så skall du livet bärga. Jag ger och vågar allt för dig och vill dig trofast värja, ty jag är din och du är min, jag för dig i mitt rike in; oss ingen makt skall skilja.» 7. För mig sitt liv, sitt dyra blod han ville icke spara, att för den dom mig förestod jag måtte tryggad vara. Han blev hos Gud min löftesman, uti hans död min synd försvann: så är jag frälsad vorden. 8. Han upp till Fadern for igen från denna världs elände och i mitt bröst Hugsvalaren, den Helge Ande, sände, den i min nöd skall trösta mig och lära mig att känna sig och mig i sanning leda. 9. Ty vare pris i evighet * och lov förutan ände Guds eviga barmhärtighet, som oss den hjälpen sände och nederslog i Kristi död synd, helvete och dödens nöd: ho kan oss nu fördärva? Luther (1523). Olaus Petri (1536). O. Forssell (1816). Ödmann (1819). V. 6 övers. 1936.

37. 1. Kristus vandrar bland oss än, syndares och sorgsnas vän, stannar där en mänskoröst ber om läkedom och tröst. 2. Den som beder innerlig: »Davids son, förbarma dig», och sin nöd till Jesus bär skall förnimma vem han är:

17 3. onda makters överman, Frälsaren, som vill och kan lösa oss ur dödens band med sin kärleks starka hand.

Men du tar en jordisk hamn: Gud och mänska, i din famn du oss sluter såsom bröder, och likt vårt ditt hjärta blöder.

4. Kristus skänker oss en tro full av segerkraft och ro. Vad vi fåfängt kämpat mot lägges kuvat för vår fot.

5. Si, då viker tvivlet fjärran för det klara livets ord: tro och kärlek skåda Herran i hans vägar på vår jord. Då han föds, som lovad är, då för oss han korset bär, då utur sin grav han träder, nåd och sanning världen gläder.

5. Av Guds kärlek pånyttfött, liv får hjärtat som var dött. Öppnad himmel strålar klar över själ som ängslad var. 6. Kristus lever. Där han går blommar evighetens vår. Jublande förnimma vi: undrens tid är ej förbi. A. Frostenson

(1938).

3 8 (W 48). 1. Jesu, lär mig rätt betrakta Ordet, som blev kött i dig, och all världens lust ej akta mot den fröjd du bjuder mig: fröjd av sanning, nåd och frid, . fröjd som blir i evig tid, då du Faderns råd förklarar, Fadern själv oss uppenbarar. 2. Fadern själv, hos vilken Ordet evigt var och evigt är, aT vars tanke allt är vordet, och vars hand all världen bär: honom, den Oändlige, i hans ende Son vi se, i den vise, kärleksrike, helige, som blev vår like. 3. Gid, när du i molnen ljungar och i morgonsolen ler, nir du föder fågelns ungar, liljorna sin fägring ger, nir du mig ur faran för, nir din röst hos mig jag hör, o då känner jag dig v a r a och din härlighet förklara. 4. D)ck, när tanken dig vill hinna i let ljus som höljer dig, km han ingen vila finna; h t ärtat självt förirrar sig. 2 — 3612.

6. Gud, din kärlek kan ej kallna mot det stoft du livat har: själv du söker här den fallna, som av dig en avbild var. Sen ej mer hon liknar dig, ej till dig kan lyfta sig, du till mänskan stiger neder, själv till himlen henne leder. 7. Led oss, Jesu, lär oss lida, lär oss verka såsom du och ett evigt liv förbida efter detta korta nu. Som du ett med Fadern var, Fadern i dig uppenbar, så vi ett med dig må vara, dig i allt vårt verk förklara. Franzén

(1814).

3 9 (W 49). 1. O Jesu Krist, som mandom tog att liv åt världen giva, din kärlek blott dig därtill drog, vårt hopp du ville bliva. Du såg vår synd och stora nöd: oss förestod en evig död, och helvetet låg öppet. 2. Då täcktes du förbarma dig och kunde icke lida att mörksens makt oss tog till sig; du ville för oss strida. Du kom till oss i världen ned, beredde oss en evig fred med dinom död och pina. 3. Därjämte sade du oss till att alltid hava trona,

18 ty du är både god och mild och vill oss alla skona, om vi förtrösta däruppå, att det med oss skall varda så som du oss tillsagt haver. 4. Vår broder nu du vorden är, oss till stor fröjd och ära. Du vill oss alltid vara när och oss allt gott beskära. Vad rör oss världens hot och hån?

Vår broder är Guds ende Son: ho kan oss nu fördärva? 5. Pris vare dig evinnerlig, som oss din nåd beviste: vi äro nu Guds barn med dig, o Herre Jesu Kriste. Så må nu var man vara glad och prisa Gud i allan stad: han är vår käre Fader. Olaus Petri (1526).

Adlerbcth Wallin

(1814). (1819).

B. KYRKANS HÖGTIDER. 1. Adventstiden. 4 0 (E 54). 1. Hur skall jag rätt dig hälsa, hur värdigt undfå dig, som kom att världen frälsa och nu vill bo hos mig? Du värdes själv mig visa vad dig behagar bäst, att dig min själ må prisa, du höge himlagäst. 2. Vad har väl du försummat att göra för mitt väl? När synd och nöd förstummat min tunga och min själ, när allt mitt hopp var sviket och anden utan ro, då bjöd du mig det riket där frid och glädje bo. 3. Jag låg i synder bunden, i skam och nesa sänkt, du kom, och i den stunden blev allt av nåd mig skänkt: en skatt som evigt bliver, en helig högtidsskrud, ett namn som själv du skriver i livets bok hos Gud. 4. Den kärlek dig upptände, och som ej gränser vet, dig drog till vårt elände från Faderns härlighet. Din kärlek, som i döden för världens synder gick, vänt ock till mig i nöden förbarmande sin blick.

5. Mitt liv, i mörker fånget, är nu i ljus förbytt, det gamla är förgånget, och allt är vordet nytt. Ej synden mer skall fängsla den själ du håller kär, ej nöd och fara ängsla det hjärta du är när. 6. Och när den stora dagen en gång blir uppenbar, när domens stund är slagen för allt jag syndat har, jag mina händer sträcker i tro och hopp mot dig: jag vet din kärlek räcker att evigt frälsa mig. Paul Gerhardt (1653). O. D. af Wirsén Eklund (1910). Beskow

4 1 (W 51). Matt. 21: 1—9. 1. Gläd dig, du Kristi brud, och möt din Herre Gud. Den stora dag du skådat, som de profeter bådat. Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. 2. En krona han ej bär, men dock en konung är. Hans prakt är ganska ringa, dock kan han döden tvinga. Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. 3. Saktmodig, mild och god, han ger de svaga mod;

(1889). (1936).

19 han sällhet har att föra, som skall hans brud tillhö™. Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. 4. Ditt hjärta öppne sig: bjud Kristus hem till dig. Han aktar hos dig gästa och dig för evigt fästa. Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. 5. Höj glädjerop till skyn vid denna glada syn: här kommer Sions Förste, bland konungar den störste. Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. 6. Strö palmer på den stig där Herren nalkas dig. Lägg för hans fot din prydnad, bekänn dig till hans lydnad. Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. 7. Och spenabarnens ljud med dig skall lova Gud, och all den hedna skara skall glad och frälsad svara: Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära. J)ani,-k förf. (1632). Svensk övers. 1642. Eedborn (1812). Wallin (1819).

4 2 (W 52). 1. Gör porten hög, gör dörren bred och djupt i stoftet böj dig ned: din Frälsare, din Gud det är, som på ditt hjärta klappar här. Höj upp din röst med helig fröjd, stäm upp din sång till himlars höjd: Dig vare pris, o Jesu kär, som komma vill och bli mig när. 2. All sällhet Jesus med sig för, all nåd han dig av hjärtat gör. Hans krona är av helighet, hans spira av barmhärtighet. På all din jämmer gör han slut, och all din skuld han plånar ut. Dig vare pris, o Jesu Krist, som hjälper mig i all min brist.

3. Du stad är säll, du land står bäst, som denne Konung får till gäst. I dig finns kärlek, dygd och ro, ty Kristus själv vill hos dig bo. Han främjar dina värv i nåd och är dig när i råd och dåd. Dig vare pris, o Jesu mild, som från de trogna ej är skild. 4. Gör porten hög, gör dörren bred: ditt hjärta till hans boning red. Låt trones lampa brinna klar, och vaka, bed och redo var. Han komma vill, han närmar sig att med all nåd bekröna dig. Dig vare pris, o Jesu kär, som mig så mild och nådig är. 5. Kom snart till mig, o Jesu kär, mitt hjärta för dig öppet är: kom in med nåd och salighet och bliv där kvar i evighet. O Jesu, giv en stadig tro och hjälp mig till din himlaro. »Jag kommer snart, o kära själ.» Ja amen, kom, nu är mig väl. G. Weissel (1642). Arrhenius Svedberg (1694). Wallin

(1694). (1816).

4 3 (W 53). Jes. 40: 3. 1. Bereden väg för Herran: berg, sjunken, djup, stan opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp: rättfärdighetens Förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn. 2. Guds folk, för dig han träder en evig konung opp. Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp. Guds löften äro sanna; nu ropa: Hosianna ! Välsignad vare han som kom i Herrens namn. 3. Gör dina portar vida för Herrens härlighet: se, folken kring dig bida att nå din salighet.

20 Kring jordens länder alla skall denna lovsång skälla: Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

3. Ett salighetens sändebud till jordens barn från jordens Gud, han kommer: hoppet föregår, och glädjen följer i hans spår.

4. Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt; dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider, och segrar, när han lider. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

4. All världen stämme upp med fröjd: Pris vare Gud i himmels höjd. Välsignad bli ve jordens krets och mänskan bättrad och tillfreds.

5. O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd, giv akt: det helga riket ej är av denna värld, ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Wallin

(1813).

4 5 (W 45). 1. Huru länge skall mitt hjärta sucka, söka efter friden och med outsäglig smärta aldrig finna den i tiden? Huru länge skall mitt öga efter ljus förgäves spana i det molnbetäckta höga och på livets dunkla bana? 2. Tanken sig ej reda mäktar ur det mörker som mig höljer; viljan vacklande försmäktar i den vanmakt som mig följer; och vad hjärtat eftersträvar av mitt samvet förevites; mellan liv och död jag svävar, mellan jord och himmel slites.

6. Den tron som han bestiger är i hans Faders hus. Det välde han inviger är kärlek blott och ljus. Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

3. Svåra fallen, skild från Herran, den vid stoftet bundne anden ser sin Faders boning fjärran och förmår ej lösa banden. Men han anar Faderns mening; och den hemligt närda sorgen, med hans trängtan i förening, är hans återlösnings borgen.

7. Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner, dess präster äro döde, dess spira är ej mer; men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

4 4 (W 54). 1. Jerusalem, häv upp din röst, och dotter Sion, fatta tröst: din Konung kommer, och hans hand skall råda över alla land.

4. Stilla, heligt dunkla minne av ett Eden som försvunnit, tysta aning i mitt sinne om ett mål som ej är hunnet, visen mig den väg till livet, som oss uppenbar är vorden, tolken ordet som är skrivet uti himlen och på jorden.

2. En sanningens och nådens tolk till världens konungar och folk, han kommer: frid hans hälsning är, och kärleken hans spira bär.

5. Himlens, jordens och mitt hjärtas profetia sig fullbordar. Ej av tvivel skall jag smärtas; Herrens, Herrens Ande ordar:

Franzén

(1812,

1817).

LM

»Flydda äro nattens vakter, över Sion uppgår ljuset, och för jordens fallna släkter öppnas åter fadershuset.» 6. Ner i dödligheten stiga nåd och sanning och försoning och det fromma hjärtat viga till Guds Helge Andes boning. Sig med människonaturen Herrens härlighet förenar, och Guds Son, av kvinna buren, blir det offer som oss renar. 7. I det heligsta ingången, han ock min förlossning funnit och åt mig, i synder fången, frid och frihet återvunnit, att jag, kärleksfull och trogen, skulle i hans fotspår sträva och till änden redobogen världen clö och Gudi leva. 8. Salig, salig den som kände, den som trodde dig allena, sannan Gud, och den du sände att med dig oss än förena. Jesu Kriste, du är vorden vägen, sanningen och livet; och i himlen och på jorden är ej annat namn oss givet. Wallin

(1816).

4 6 (NPs 511). 1. När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår, med nåd och tröst från världens Ljus, från Konungen av Davids hus. 2. I dag densamme som i går, han bryter bojor, helår sår. Mot själens armod, folkens nöd han bjuder världen livets bröd. 3. Guds folk, inför din Konung träd. med helga offer honom gläd, ditt liv åt ärans Konung vig: sin salighet han bjuder dig. 4. Han kallar oss till helig strid mot mörkrets makt, för ljus och frid.

Säll den hans maning följa vill, ty honom hor Guds rike till. 5. Snart denna världens tid förgår: då gryr Guds kyrkas jubelår. Av nåd oss då, o Herre, giv med allt ditt folk ett evigt liv. Evcrs

(1914).

4 7 (NPs 512). Luk. 4: 16—19. 1. Han kommer i sin kyrka vid psalmers lov och fröjdeljud, min andes tröst och styrka, min Konung och min frälsnings Gud. I dag han lovat vara densamme som i går och ännu uppenbara ett nådigt Herrens år. På nytt jag sitter neder med längtan vid hans fot, ett bord han mig bereder och tager mig som gäst emot. 2. Vad nådegåvor rika för den i anden fattig är: han frälsning skall predika, han mättar allt min själs begär. Det hjärta som var krossat blir läkt av Jesu hand, från trälen oket lossat, från fången bojans band. Den som i blindhet famlar han skänker evigt ljus och vilsna barn församlar och leder till sin Faders hus. 3. O du som Sion vårdar, sänd över oss din Ande ned: i dina helga gårdar oss till din ankomst själv bered. Giv nya sabbatsstunder till vila för vår själ, gör nya nåclesunder, befria syndens träl. Lös varje bunden tunga, och helga så din brud, att evigt hon får sjunga ditt lov, o Frälsare och Gud. Paul Nilsson

(1905).

22 Med skaran som kring tronen står 4 8 (NPs 513). jag Kristus får * Luk. 21: 25—36. för evigt komma nära 1. Jag höja vill till Gud min sång och i Guds stad ännu en gång beprisa glad ur dessa jordens dalar. med helgons här Min Herre Kristus hämtar mig min Konung kär: snart hem till sig hans namn ske evig ära. i himlens höga salar. Landstad (1861). Evers (1902). Snart segerrik, Eklund (1910, 1917). en ljungeld lik, han komma skall 49. till fröjd, till fall, 1. Jesus från Nasaret går här fram när domsbasunen talar. än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och 2. När min förlossning närmar sig, skam, jag gläder mig skänker sin kraft och frid: åt löften som mig båda himmelriket är nära. att jag i Herrens hus får bo och finna ro 2. Fattiga ger han sin rikedom, där död ej mer skall råda. läker de slagnas sår. Till salig frid Själ som var bunden och trött och för evig tid tom jag skall stå opp, frihet och glädje får: så är mitt hopp, himmelriket är nära. och Herrens anlet skåda. ; 3. Öppna ditt hjärta i bön och bot, 3. När fikonträdet skjuter blad, upplåt vart hemligt rum. jag varder glad: Red dig att taga Guds Son emot, då stunda sommartider. tro evangelium: När jag får domens tecken se himmelriket är nära. på himlen ske, | 4. Hastigt vi nalkas den tysta värld mot Kristi dag det lider. som vi ha kommit från. När ångest svår Klockorna snart kring vår sista kring jorden går, färd han närmar sig ringa med mäktigt dån: att frälsa mig himmelriket är nära. ur sorger, kval och strider. A. Frostenson (1935). 4. Vid världens undergång och fall min Herre skall 2. Jultiden. av nåd de sina skona. 5 0 (W 50). Jag hör hans röst; den ljuder klar: i 1. Förlossningen är vunnen: Håll det du har, Guds Son från evighet att ingen tar din krona. av Fadern är upprunnen Håll ut i bön. till världens salighet. Dig väntar lön Han är den morgonstjärna bland dem som bo som lysa kan och värna i himlens ro i mörker och i kval. och med Guds helgon trona. 5. Ny skapas himmel då och jord. Vid rikets bord Gud skall oss fröjd beskära.

2. Han människa är vorden: en lovad nådetid har uppgått över jorden

23 med ljus och hopp och frid. Nu dödens makt är krossad och syrndens boja lossad och öppnad himlens port. 3. O Kriste, oss benåda, så a t t i tron vi må ljus i din sanning skåda, liv av din kärlek få. Till dig vårt hjärta längtar, från världens flärd det trängtar till din rättfärdighet. 4. Din Fader dig allena har givit allt i hand, att du må allt förena med trons och fridens band och så åt dig förvärva ett folk som sällt skall ärva det rike du berett. 5. Vad Fadern dig har givit du ej borttappa vill: du för till rätta livet allt vad dig hörer till. Dit värdes mig ock föra, att jag må dig tillhöra i tid och evighet. Elisabet Oruciger (1524).

Olaus Petri Åström

5 1 (NPs 514). Jes. 11: 1. 1. Det ä r en ros utsprungen av Jesse rot och stam: av fädren re'n besjungen, den står i tiden fram, en blomma skär och blid, mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid. 2. Om denna ros allena ljöd förr Jesaje ord: oss bragt av jungfrun rena den frälsa skall vår jord. Av Herrens nåd och makt oss detta under skedde, som oss profeten sagt. 3. Den späda rosen fina, som doftar salighet, i mörkret månde skina, besegra dunkelhet. Sann Gud och mänska sann,

(1526). (1816).

oss arma manskor frälsa från synd och död han kan. 4. O Jesu, dem som klaga i denna jämrens dal nu med din hjälp ledsaga till Faderns fröjdesal: ja i din Faders hus låt oss dig evigt lova i salighet och ljus. V. 1, 2, 4 ur en katolsk julsång (tv. i Köln 1599). T. 3 från 1832. Tekla Knäs (1867).

5 2 (NPs 515). 1. Stilla natt, heliga natt! Allt är tyst. Klart och glatt skiner stjärnan på stallets strå och de korade helgon två som kring Guds Son hålla vakt. :,: 2. Stora stund, heliga stund! Änglars här slår sin rund kring de vakande herdars hjord, vitt kring rymden går glädjens ord: Eder är Frälsaren född. :,: 3. Helga natt, full av frid, frälsningens gryningstid! Nu begynner vårt jubelår, räddningstimmen för jorden slår, Krist, i din födelsestund. :,: / . Moln- (ISIS).

O. Mannström,

(1016).

5 3 (NPs 516). 1. O du saliga, o du heliga, nådebringande juledag!

Ära ske Herran nära och fjärran. Änglar förkunna Guds välbehag. [ 2. Född är Frälsaren och Förlossaren, Kristus, Herren i Davids stad. Kommen är friden, himmelska tiden nu är fullbordad. Min själ, var glad. I 3. Gåvor heliga, outsägliga, få vi av Guds barmhärtighet. Krist vare hälsad.

24 Världen är frälsad. Fröjda, fröjda dig, o kristenhet. / . D. Falk (1819).

Svensk övers. 1859. Bearb. (1917).

54. 1. Ringen, I klockor, ja ringen i midnattens timma. Glimmen, I stjärnor, som änglarnas stjärnögon glimma. Frid till vår jord kommer med himmelens ord. Ära ske Herren i höjden.

närma till varandra dem som vandra kärlekslösa och ur usla brunnar ösa. 3. Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi med kraften av sin Anda, förkunna oss sin Faders råd och sötman av en evig nåd i sorgekalken blanda, strida, lida dödens smärta, att vårt hjärta frid må vinna och en öppnad himmel finna.

2. Julen är kommen med ljusning till hjärtan som bäva. Ned över barnet i krubban nu änglarna sväva. Barnet från Gud I 4. Han kommer, till vår frälsning bringar oss saliga bud. sänd, Ära ske Herren i höjden. och nådens sol, av honom tänd, 3. Sjungen och spelen och leken och skall sig ej mera dölja. klappen i händer, Han själv vår herde vara vill, mänskobarn alla i jordens mångatt vi må honom höra till faldiga länder. och honom efterfölja, Fött är i dag nöjda, barnet, till Faderns behag. höjda Ära ske Herren i höjden. över tiden, "Grundtvig (1856). Beskoio (1936). och i friden av hans rike 5 5 (W 55). en gång varda honom like. 1. Var hälsad, sköna morgonstund, Wallin (1819). som av profeters helga mun 5 6 (W 56). är oss bebådad vorden, du stora dag, du sälla dag, i 1. Si, natten flyr för dagens fröjd, på vilken himlens välbehag och änglars röst från himlens höjd ännu besöker jorden. det bud till fromma herdar bär, Unga att född den gode Herden är. sjunga 2. I stilla glans han träder fram: med de gamla; av spridda får och späda lamm sig församla han sig en hjord församla vill, jordens böner den himmelriket hörer till. kring den störste av dess söner. 3. Saktmodig, mild och oskuldsfull, 2. Guds väsens avbild, och likväl han ej med silver eller gull, en mänskoson, på det var själ men med sin lydnad och sin död må glad till honom lända, skall lösa oss från evig nöd. han kommer, följd av frid och : 4. Hans kyrka, i sitt frö så späd, hopp, skall varda lik ett skuggrikt träd, de villade att söka opp som hulda grenar sträcker ut och hjälpa de elända, kring jordens rund, till tidens slut. värma,

25 5. Likt sommarregnets ljuva fall hans ord all världen glädja skall och skaffa frukt till evig tid i sanning, helgelse och frid. 6. Och himmel skall förgås och jord, men ej hans helga, dyra ord; hans namn av alla tungors ljud skall kallas Frälsare och Gud. 7. Statt upp, var ljus, o mänsklighet: ditt namn skall vara kristenhet, din ära och din själaro att uppå Herren Kristus tro. 8. Högtlovad vare Herrens nåd, * hans makt, hans underfulla råd; högtlovad i all evighet den Eviges barmhärtighet. Wallin

(1813).

5 7 (W 57). 1. Lovsjungen Herrens nåd och makt: nu spiran, som profeten sagt, är tagen ifrån Juda. Nu har all världen ro och fred, ty fridens Förste stiger ned att över jorden bjuda. I Betlehem, i Davids hus, går upp ett stort, ett härligt ljus för alla folk och tider, och sanning, nåd och salighet det över tid och evighet på milda strålar sprider. 2. Han växer, dold för världens larm, den starke Segerhjältens arm, som Israel förlossar. Han nalkas, trygg för våldets hot, den ljuvlige budbärarns fot, som ormens huvud krossar. Och i den låga krubban gömt, så gudarent, så mänskoömt, det hjärta börjat klappa, som vittna skall att Gud är god och offra vill sitt eget blod att ingen själ borttappa. 3. Dig kläd i helighetens skrud, o Sion, låt ditt harpoljud nu klinga när och fjärran. Brist ut och sjung, du Kristi brud: Min ande fröjdar sig i Gud, mitt hjärta prisar Herran.

Han kungjort har sitt helga råd: hans sanning, evig som hans nåd, skall aldrig återvända. Han öppnat har sin hulda famn: hans lov skall vara som hans namn allt intill världens ända. Wallin

(1819).

5 8 (W 58). 1. Världens Frälsare kom här: rena jungfrun moder är, ty en börd så underlig, Herre Jesu, hövdes dig. 2. Nådens under här vi sett, av Guds Ande är det skett: Ordet, utav Fadern fött, har i tiden blivit kött. 3. Utan synder buren är den all världens synder bär. Han, i oskuld född och död, frälsar oss ur dödens nöd. 4. Han med himmelsk fröjd och fred kommit har till jorden ned, ty han är båd Gud och man, som oss alla hjälpa kan. 5. Han från Fadern gången var och till Fadern han uppfar, sitter på Guds högra hand, råder över alla land. 6. Stor, gudomlig är hans makt: döden har han nederlagt, nederlagt i väldig strid mörkrets här till evig tid. 7. Pris ske Gud i himmelshöjd. Bäre jorden frid och fröjd, och hans vilja med hans ord kring all världen blive spord. Hymn av Ambrosius (f 397). Luther Olaus Petri (1536). Wallin

(1524). (1816).

5 9 (W 59). 1. Gläd dig, du helga kristenhet, bekänn, besjung din salighet, ty Jesus kommen är, som dig det budskap bär, att Herren dig har evigt kär. 2. Fullbordat är det löftets ord, som Herren gav en fallen jord,

ty född är kvinnans säd. 0 Adams släkt, dig gläd, till nådens tron med lovsång träd. 3. Hör din Profet, som full av nåd, dig uppenbarar Herrens råd, på ljusets väg dig för och så ditt hjärta rör, att du Guds lag av kärlek gör. 4. O värld, din högste Präst tillbed, som stiger till din frälsning ned: det är hans höga kall att rädda dig ur fall; sig själv för dig han offra skall. 5. Din Konung möt, som sträcker ut ett välde utan gräns och slut: på sanning, nåd och frid han, mäktig, hög och blid, sin tron befäst för evig tid. 6. Beseglat är de trognas hopp: rättfärdighetens sol går opp. Nu Herrens klarhets ljus bestrålar jordens grus och leder oss till Faderns hus. 7. Ditt folk, o Jesu, gläder sig, vårt hjärta frälst välsignar dig. 1 helighetens skrud, med tacksamhetens ljud all världen prise dig, vår Gud. Hedborn

(1813).

Wallin

(1816).

6 0 (W 60). Luk. 2. 1. En jungfru födde ett barn i dag, det vi skole prisa och ära. I det haver Gud ett gott behag och bjuder oss höra dess lära. Och vore ej det barnet fött, förtappat bleve då allt kött; nu frälsning bjuds åt alla. Pris vare dig, o Jesu Krist. Du är vårt enda hopp förvisst; vi för din fot nedfalla. 2. De herdar vaktade deras hjord i markene där de lågo. Där fingo de höra ängelens ord, och Herrans klarhet de sågo: »Stor fröjd åt eder bådar jag, stor fröjd åt alla, ty i dag

är Kristus födder vorden, som Herren är i Davids hus; si, ljuset av Guds klarhets ljus har uppgått över jorden.» 3. De himmelska härar med högan röst begynte med ängelen sjunga. De lovade Gud med glädje och tröst, med helig, odödelig tunga: »Pris vare Gud i höj dene, frid vare ock på jordene, och människom god vilje.» Pris vare Gud. Sin nåd och fred, den han med Sonen sände ned, han aldrig från oss skilje. V. 1 latinsk växelsång från 1300-talet. Tysk folkvisa från 1400-talet. Olaus Petri (1530).

6 1 (W 61). 1. Var kristtrogen fröjde sig utav hjärtat innerlig: Gud är oss miskundelig; han är oss när, hans härlighet vi sågo. Här vi skådat vad oss bådat Gabriel. Eja! E j a ! Guds ord är nu vordet kött. Av en jungfru är det fött. Halleluja! Oss är född Förlossaren, Förbarmaren i Israel. Gud blev man: själv Herren, han blev här en träl. Ljuvlig hamn är oss hans namn: Immanuel. Han oss bjuder frid och fröjd och evigt väl. 2. Utav Jesse rot en gren, föddes utan syndamen Guds Son av en jungfru ren. Han är oss när, hans härlighet vi sågo. 3. Priser Herran, kvinnor, män, ärer denne Konungen.

27 Sjunger denna lovsången: Han är oss när, hans härlighet vi sågo.

5. Gud Faders Son av himmelrik blev här en gäst på jorderik, att föra oss från jämmerns dal till evig fröjd i himlens sal. 4. Sion, nu med själ och röst Ära vare Gud. lova Gud, din enda tröst, som dig haver återlöst: i 6. Fast han föraktad var och arm, Han är oss när, hans härlighet vi av evig kärlek brann hans barm, sågo. att göra jorden glädjerik Här vi skådat och mänskan himlens änglar lik. vad oss bådat Ära vare Gud. Gabriel. 7. I allt vad genom honom skett Eja! Eja! har Gud sin kärlek oss betett: Guds ord är nu vordet kött. dess fröjde sig all kristenhet Av en jungfru är det fött. och prise Gud i evighet. Halleluja! Ära vare Gud. Oss är född Förlossaren, Y. 1 tysk säng från 1300-talet. V. 2—7 Luther Förbarmaren (1524). Svensk övers. 1567. Wallin (1816). i Israel. 6 3 (W 63). Gud blev man: Luk. 2. själv Herren, han blev här en träl. ; 1. Av himmels höjd oss kommet är Ljuvlig hamn ett bud som frid till jorden bär: är oss hans namn: »Stor fröjd I skolen höra få, Immanuel. det eder grant bör akta på. Han oss bjuder frid och fröjd och I 2. Ett barn är fött på denna dag: evigt väl. så var Guds nåd och välbehag. Latinsk sång från 1300-talet. Svensk övers. 1586. Det föddes av en jungfru skär: Kristus, Guds Son, det barnet är. 6 2 (W 62). : 3. All jordens tröst han bliva skall 1. Lov vare dig, o Jesu Krist, och ljus och hjälp för världen all. som mänska blev, dock utan brist: Han är den rätte Frälserman: i oskuld dig en jungfru bar; säll den på honom trösta kan. stor fröjd därvid i himlen var. Ära vare Gud. i 4. Han förer med sig salighet, den Gud berett av evighet 2. Den högste Faderns ende Son, åt den som, lydig, from och nöjd, han föddes här, oss till stor mån. i Gudi söker all sin fröjd. I krubban lagd på hö och strå, han vill oss arma ej försmå. ; 5. Så märker nu det tecknet rätt, Ära vare Gud. I skolen finna vägen lätt: i krubban ar det barnet lagt, 3. Den världen ej begripa kan i som har all världen i sin makt.» Maria i sitt sköte fann. Han är ett barn, så späd och klen, | 6. Ty må envar nu vara glad och jord och himmel bär allén. och gå med herdarna åstad Ära vare Gud. att se vad Gud har oss beskärt och med sin ende Son förärt. 4. En gudomsstråle mild och ren, han världen giver ett nytt sken och lyser i den mörka natt dem som till honom hoppet satt. Ära vare Gud.

: 7. Mitt hjärta, si, ho lades där i krubban ned? Märk ho det är. Det Jesus är, sann Gud och man; ej större under spörjas kan.

28 8. Välkommen var, o Herre kär. En gäst när oss du vorden är; i fattigdom för mänskors skuld du kom, och Gud är oss nu huld.

dit vi oss trygge vända. Av nåd han oss elända, som på hans namn tro stadelig, vill göra till Guds barn med sig och oss sin Ande sända. 9. Dig ingen nog beprisa kan, 2. All knä sig böja sannerlig att vår natur du tagit an. i himlen och på jorden, Förnedrat haver du dig så, helvetets krafter giva sig, att själv du låg på hö och strå. var Jesus nämnd är vorden. 10. Om världen ännu större var, Och fasta stå de orden av guld och pärlor prydd och att Jesus Kristus Herren är klar, och Herden, som själv omsorg bär så vore den dock alltför klen för återlösta hjorden. att vara dig en säng allén. 3. Oss kristna bjuder Skriften all 11. Dock vilar du, i ringhet klädd, att vi det namnet ära, på fattigdomens hårda bädd. ty med dess kraft en kristen skall Det är den kungaprakt du för. all mörkrets makt förfära. Allt oss till godo du det gör. Det namnet skall beskära 12. Därmed du oss på hjärtat lagt de sorgsna tröst, de kränka ro, att världslig rikdom, makt och det ned i själva dödens bo prakt skall livets budskap bära. ej någon salig göra kan. 4. Gud haver lovat salighet På dem förtröste ingen man. till evig tid åt alla 13. Ack Herre Jesu, hör min röst: som Jesu namn med trofasthet gör dig ett tempel i mitt bröst, anamma och åkalla. uti mitt hjärta bliv och bo, När Guds basuner skälla, så har jag tröst och evig ro. i Jesu namn de tröstligt gå 14. Låt aldrig mig förgäta dig. för domen fram och trygge stå, Ditt namn ske pris evinnerlig. när jord och himmel falla. Ditt namn mecl fröjd jag lova 5. Så upp, min själ, att Jesu namn vill; med helig andakt prisa förläna mig din nåd därtill. och sluten i hans kärleks famn 15. Ära ske Gud uppå sin tron, dig med hans ord bespisa: han i all nöd kan lisa; * som oss har skänkt sin ende Son. ; hans ljuva namn är Frälsare Nu mänskors röst och änglars kor ; och syndernas förlåtare, lovsjunge den i höjden bor. Luther (1535). Olaus Martini (1617). när vi vår tro bevisa. Ödmann (1816).

Wallin

(1817).

Annandag Jul. Se n:r 151 och 488. 3. Jesu namn (Nyårsdagen). (Se ock n:r 497—507.) 6 4 (W 64). 1. Välsignat vare Jesu namn och prisat utan ända, tv det är en utkörad hamn,

Svensk förf. (Laurentius Petri d. ä.?) Äslröm (1814). Wallin

6 5 (W 65). 1. Jesu namn begynna skall allt mitt företag, styrka mig i livets kall, hugna mödans dag: ty han är den, som ger krafter till allt gott och åt troheten sin lott i himmelen.

(1567). (1816).

29 2. Jesu namn bevara skall i en farlig värld mina fötter ifrån fall, hjärtat ifrån flärd: ty han är den, som på helighetens stig vill och kan ledsaga mig till himmelen.

Din frid oss här i tiden giv och efter döden evigt liv. P.. Förtsch (1609). H. Ausius J. Boethhis (1694). Bearb.

4. Trettondedagstiden. 6 7 (W 67). Matt. 2: 1—11. 1. En stjärna gick på himlen fram, halleluja, för Österns vise, undersam. Halleluja! Halleluja! 2. Då märkte de att Konungen, halleluja, var kommen ned av himmelen. Halleluja! Halleluja! 3. Ty kommo de till Betlehem, halleluja, dit gudaskenet lyste dem. Halleluja! Halleluja! 4. Guld, rökverk, myrra buro de, halleluja, och gladdes att få Kristus se. Halleluja! Halleluja!

3. Jesu namn bemanna skall mitt beklämda bröst, när det under sorgens svall suckar efter tröst: ty han är den, som mig lugnar och mig lär att den smala vägen bär till himmelen. 4. Jesu namn betrygga skall mina böners ljud att vid nådens fotapall våga nalkas Gud: ty han är den, som mig Faderns nåd berett. barnaskapet återgett i himmelen. 5. Jesu namn besegla skall livets kamp och strid, när min prövodag är all och jag far i frid: ty han är den, som avplanat all min skuld och mig möter evigt huld i himmelen. Wallin

(1641). (1816).

(1819).

6 6 (W 66). 1. Si, Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn. Igenom Jesus få vi nåd och finna på det bästa råd. 2. Guds ende Son, o Jesu huld, förlåt oss all vår synd och skuld. Vår nöd du ser och hjälpa kan, du som är både Gud och man. 3. Av dig är all rättfärdighet, av dig all frid och salighet. Ho sätter till ditt namn sin tröst, han varder av allt ont förlöst. 4. Dig vare pris för livets ord, * för dopets bad och nådens bord.

5. Oss kristna bör på samma vis, halleluja, åt Herren offra evigt pris. Halleluja! Halleluja! 6. Lov ske Gud Fader och hans Son, * halleluja, samt Helge And på högsta tron. Halleluja! Halleluja! 7. Pris vare Guds barmhärtighet, * halleluja, nu och uti all evighet. Halleluja! Halleluja! Laurentius Jonoz (tr. 1619) efter latinsk-tysk förebild. Svedberg (1694). Wallin (1816).

6 8 (W 68). 1. Statt upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, Profet och Kung; du hans stjärna skådar. Stäm upp i helig fröjd din röst: glädjerik hon bådar att kommen är, till världens tröst, Herren som benådar alla trogna bröst.

30 2. Hur skön och klar för oss hon går! , 2. I nåd och sanning bland oss bor den dolde Guden, mild och stor, Vi följa hennes ljusa spår, en Frälsare för alla. följa med de visa, Vi skåda nu hans härlighet att dig med fromma läppars ljud, som ende Sonens härlighet Herre Jesu, prisa och till hans fötter falla. och ödmjukt hylla dina bud. Hav tröst, Värdes nåd bevisa, mitt bröst: du all kärleks Gud. gläds att Ordet 3. I nåd, o Herre, tag emot kött är vordet, vad vi ock lägga för din fot. Gud förklarad Våra gåvor blive och hans kärlek uppenbarad. ej myrra, guld och rökelse: 3. O gläds, min själ, och sjung hans vi vårt hjärta give pris, åt dig, o Gud, vår Frälsare. som öppnat dig det paradis Själv däri du live vars port din synd tillslutit. tro och helgelse. O gläds att Gud förbarmar sig och huld förnya vill med dig 4. Ditt ord, o Jesu, bliva må förbundet som var brutet. den stjärna i vars sken vi gå: Ära låt din helga lära vare ledsaga oss i all vår tid, Gud i höjden. ljus och kraft beskära Friden, fröjden, åt oss i livets sorg och strid helig vilje och i döden bära sig från jorden aldrig skilje. till vårt hjärta frid. Hedborn

5. Lys, helga stjärna, mild och ren; kring jorden sprid Guds klarhets sken. Alla knän må böjas vid Jesu nådefulla röst, alla böner höjas i Jesu namn, med hopp och tröst, och hans kärlek röjas uti alla bröst.

(1811).

Wallin

(1819).

5. Passionstiden.

70. 1. Se vi gå upp till Jerusalem i heliga fastetider, att skåda hur Jesus Krist, Guds Son, i syndares ställe lider. WaUim, (1819). i 2. Se vi gå upp till Jerusalem: vem går att med Herren vaka och såsom vår himmelske Fader 6 9 (W 69). vill 1. Nu segrar alla trognas hopp: den smärtfyllda kalken smaka? vid änglars lovsång rinner opp 3. Se vi gå upp till Jerusalem, en salig morgonstjärna. till Lammet på korset slaktat, Hon stannar över Herrens hus, som gjutit sitt blod för världens och folken skola i dess ljus synd, församla sig så gärna. begabbat och djupt föraktat. Stort ljus, klart ljus 4. Se vi gå upp till Jerusalem, nedergjutes; till staden den evigt klara. natten slutes, Oss Frälsaren sagt att där han är dagen börjas vi skola med honom vara. att kring hela världen spörjas. Paul Nilsson (1906).

71. Joh. 12: 1—8, Mark. 14: 3—9. 1. Se kärlet brast, och oljan är utgjuten ; dess doft uppfyller världens sorgehus. Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten, blir saligt lyft ur jordens stoft och grus. 2. Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma: var icke snål, bered din själ till fest. Vad fröjdfullt överdåd! Låt kärlek tömma sin bästa gärd för själens höge gäst. Nathan

Söderblom

(1928).

72. Matt. 26: 30. 1. Lyssnen, hören, höga himlar, lyssna, hör, du änglakör, släkte som på jorden vimlar, lyssna, hör, varhelst du bor: psalmen från Guds Israel stiger upp ur Jesu själ, och hans tack för nådens tider ljuder, innan själv han lider. 2. Himlens sång, den evigt rena, Jesu, på din tunga låg, när du, att med Gud oss ena, fram mot offerdöden såg. Adam drevs med vredens ris under gråt från paradis. Paradisets portar åter under lovsång du upplåter. 3. Stäm nu in, du arma hjärta, du min tunga, du min själ, sjung en lovsång om den smärta som dig blev till evigt väl. Jesu lovsång bliva må det min ande tänker på, den skall trösta mig i nöden och till sist fördriva döden. 4. Sjung, min själ; låt världen höra lovsång även under nöd. Ljuvt det klinge för mitt öra: makten togs från synd och död.

!

Prisa den som under sång gick till lidandet sin gång. Sjung i tron, och du får fara sist med sång till himlar klara. Kingo

(1689).

Eklund

(1909).

73. 1. Herre, jag har hört din stämma lik en vårvind, stark och sval: Samlen ej i världen skatter, men i själens dolda sal. Herre, jag var med vid berget, lyddes gripen till ditt tal. 2. Jag var ock i örtagården med, då full av kval du var, då din bön från skyhöljd himmel fick sitt stora mörka svar. Jag var med bland dem som sovo, då du dödens ångest bar. 3. Vankelmodig, såg jag, Herre, dig beträda smärtans stig. 0 jag gömde mig i hopen, då ditt öga sökte mig. Gång på gång jag, full av feghet, Herre, har förnekat dig. 4. Korset, själens segertecken, du på dina skuldror bar. 1 det tecknets djupa skugga med vid Golgata jag var. Konung, krönt med blodigt törne, hur din panna glänste klar! 5. Du som allt Guds stora budskap med ditt blod har översatt, hur din kärlek härligt frambröt genom smäderop och skratt! Hur ditt sköna, ädla vemod lyste över världens n a t t ! 6. Under över alla under: e n har levat ren och sann! Vilken avgrund för vår feghet, vilken borg åt tron du vann! Vilket hopp för oss som våndas under intighetens bann! 7. Herre, hur dig världen smädat, hur de dina dig förrått, väldig, majestätisk, över alla tider har du stått. Jordens riken störtat samman, dina ord ha ej förgått.

32 8. Herre, hur jag ljuset söker, i mitt bröst är mörkret stort. Vad jag älskat ej jag vågat, vad jag hatat har jag gjort. Dock mitt hjärta ödmjukt klappar vid din strålbeglänsta port. R. Jändel

(1921).

7 4 (E 86). 1. Min själ, du måste nu glömma all världenes lusta snöd och intet annat berömma än Frälsarens kors och död. Du måste förgäta all timlig fröjd, som ändå skall snart försvinna, och vara i Jesus förnöjd. 2. Jag vet att rätt jag ej följer min Frälsares marterstig, ty än ett täckelse höljer hans pina och död för mig. Min håg har jag mest till jorden vänt, blott sällan till himlens Herre jag heliga tankar har sänt. 3. Ej gärna korset jag lider: jag fruktar det stör min ro. I världen hjärtat omsider förhärdas och kan ej tro. Men Herre, du skrev ju din helga lag i stenar, så värdes skriva i mig ock din viljas behag. 4. Du, Jesu, blott kan mig lära vad intet förnuft förstår: den rene straffet skall bära, den brottslige strafflös går. Gud själv gör sin helighet här till hån, ja ovänner han befriar, men dödar sin enfödde Son. 5. När jag din purpur beskådar, jag kommer med skäl ihåg att blodröd synd vid mig lådar, den synd som på dig då låg: den tvådde du av med ditt rena blod, som alldeles ut har plånat den handskrift som mot mig stod. 6. Och när jag skådar dig bära en krona av törne gjord

och sådan skörd ser dig skära av dömd och förbannad jord, då vet jag: förbannelsen du förvisst har tagit på dig och givit A^älsignelsen vi hade mist. 7. Gud själv mig haver försonat: det var med hans eget blod. Han haver sig själv ej skonat, då Kristus på korset stod. Ty måste jag låta hans helga död all synd i mig dämpa och döda och leva som han mig bjöd. S. Men värdes, Jesu, bevara mitt hjärta, som dig hör till, att frestaren ej i sin snara förleder det dit han vill. Ja hjälp mig att leva, från synden död, och dö såsom den som levat av eviga livets bröd. Spegel (1686).

E. Liedgren

(1936).

7 5 (W 75). 1. Jesu, lär mig rätt betänka din tänkvärda, svåra död och din bittra pinas nöd: hjälp att jag mig nu må sänka ned i dina helga sår, där jag liv och hälsa får. 2. Fast min tunga måste lämna mycket som i själen är, vilken dig har evigt kär, vill likväl jag något nämna, dig till ära, mig till tröst. Jesu, hör en ödmjuk röst. 3. Efter jag all världslig tanka bör i dag ur hågen slå och vid korset troget stå, hjälp mig att jag där må samka helga droppar av ditt blod, som uppfriskar själ och mod. 4. Öppna mig förståndets öga, att jag må din kärlek se, som du ville mig bete, när du på det korset höga som ett lamm uppoffrad var och all världens synder bar.

33 5. Jag kan deras svårhet finna, efter du har svettats blod, då dig döden förestod och du lät Guds vrede brinna över dig, emedan jag syndat har emot Guds lag. 6. Högfärd ur min själ försvinne, när du, som den högste är, tornets krona ödmjukt bär. Världens svek och flärd jag finne, när du varder först berömd och till korset sedan dömd. 7. Vällust mig då bitter blive, när den galla bjudes dig, vilken räckas bort åt mig. Girighet jag från mig drive, när man, dig till hån och spott, kastar om din klädnad lott. 8. Huru avund dem förtrycker, som Gud frukta, ser jag bäst, efter världen hatat mest dig som dock i alla stycker sökt med ren och helig själ Faderns ära, mänskors väl. 9. Judas' kyss och Petri eder, Hannas' list och Kaifas' trug samt Pilati rädda hug och Herodes' hala seder sanna att alls ingen man uppå världen lita kan. 10. Du blev för ett ringa värde av din vän förrådd och såld i det arga folkets våld, att då satan mig besnärde, skulle jag förlossad bli med ditt blod och köpas fri. 11. Du blev gripen utav månge, överfallen, bunden hårt och i mörkret släpad bort, på det jag, en usel fånge, som var snärd i mörkrets band, måtte lösas av din hand. 12. Grymt man dig för brott beskyllde, dig som aldrig gjorde ont, dig som alla hjälpt och skönt, att jag arme, synduppfyllde, jag som ond och brottslig var, måtte njuta ditt försvar.

13. Dina lemmar måste svida, när man dig med grymhet slog, stötte, ryckte, våldsamt drog, på det jag ej skulle lida vad min svåra synd förtjänt, men dess straff från mig bli vänt. 14. Du hudflängdes och avkläddes, att min sjuka, nakna själ måtte läkas, prydas väl. Du bespottades och häddes, att jag ära vänta må, när jag skall för domen stå. 15. Dömd till döden, du upphängdes på ett kors bland rövare, utom staden, och lät se huru jag, som utestängdes från Guds nåd, blir honom kär, då jag korset tåligt bär. 16. Ty vill jag nu övergiva världen, med dess flärd och list, och hos dig, o Jesu Krist, uti liv och död förbliva, vara med ditt kors förnöjd, äga blott i dig min fröjd. 17. Ty ditt kors är all min ära och ditt blod min högsta skatt. Ja jag har mig föresatt att jag vill din smälek bära, lida förr med dig förakt än behaga världens prakt. 18. Värdes mig det hopp förläna, styrk mig i den fasta tro att din möda var min ro, att du ville för mig tjäna, på det jag, en syndaträl, vinna må en friad själ. 19. Sådant ville visst ditt hjärta uti nåd försäkra mig, då det öppnat blev på dig och din mun, av dödens smärta sluten, ack, och utan röst, mer ej kunde tala tröst. 20. Hjälp mig, Jesu, detta lära, hjälp mig detta stadigt tro, så får jag till själen r o ; ty jag kan ej rätt dig ära eller leva som mig bör, om jag icke med dig dör. Spegel

(1694).

%4 7 6 (W 76). 1. Jesu, du mitt liv, min hälsa, Jesu, du för mig är död; du dig utgav, mig att frälsa, i den djupsta själanöd. Intet skall mig nu fördärva: liv och sällhet skall jag ärva. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. 2. Du, o Jesu, måst utstånda hädeord och hån och spe, smälek, hugg och mycken vånda, band och bojor, ångst och ve, mig eländig att förlossa, mörkrets kedjor sönderkrossa. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. 3. Du lät såra dig och pina och hantera jämmerlig, till att hela såren mina och i ro försätta mig. Ack du för min välfärd sanna själv har låtit dig förbanna. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. 4. Svårt och bittert blev du hädad, törnekrönt din hjässa blev. Att så plågad bli och smädad, ack vad var det som dig drev? Att du måtte mig bekröna med din ärekrona sköna. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. 5. Du dig lät så rycka, draga, att jag måtte helad bli, lät dig utan skuld anklaga, att jag måtte dömas fri. Att jag måtte tröstas åter, tröstlös clu dig hänga låter. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. 6. Du dig haver sänkt i nöden, lidit allt med tålamod, smakat ock den bittra döden och för mig gjort saken god. Att jag bland Guds barn må täljas, ville du så svåra kväljas. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig.

7. Med din ödmjukhet du bringat lösen för mitt övermod, döden i din död betvingat, att min död mig varder god. Spott och hån som du månd bäri måste tjäna mig till ära. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. 8. Nu dig tackar allt mitt hjärta, * Jesu, för din myckna nöd, för din ångest, för din smärta, för ditt kors och för din död, ja för allt det bittra, svåra som du led för synder våra. Pris och ära vare dig, Herre Jesu, innerlig. E. Rombur g (1659).

E. Norenius

(1675).

7 7 (W 77). 1. Jesu, djupa såren dina, dina kval, din bittra död giva i livsdagar mina tröst i kropps- och själanöd. Faller något ont mig in, tänker jag på pinan din: därutav kan jag väl hämta att man skall med synd ej skämta. 2. Vill då sig i vällust göda ett fördärvat kött och blod, minnes jag din svett, den röda, och får strax ett annat mod. Om mig satan fresta tör, till mitt hjärtas sköld jag gör din förtjänst, den nåderika, och han måste då bortvika. 3. Ville världen hjärtat föra på den väg där hon är van själars frid och hopp att störa, skådar jag din marterban, tornet som dig stinger vasst, korset där du naglas fast: så kan jag i andakt bliva, onda lustars makt fördriva. 4. J a mot allt vad helst mig kränker giva dina sår mig kraft. När i dem sig hjärtat sänker, friskas det av livsens saft: din hugsvalans sötma god vänder bort mitt sorgse mod.

35 Du mig hälsan har förskaffat, då du led för mig dödsstraffet. 5. Jag på dig min tröstan ställer: du min tillflykt är försann. Med din död du döden fäller, att han mig ej skada kan. Nu i dig jag haver del, skydd och hälsa utan fel; du i nöden vederkvicker och från döden mig uppväcker.

2. Det lammet är Guds rena Lamm, som löser syndens trälar, Guds Son, som led på korsets stam att frälsa våra själar. O kärleks makt, som övergår allt vad en människa förstår, du Faderns hjärta tvingar. 0 kärleks djup, o kärleks glöd, som Sonen in i korsets död och ned i graven bringar!

6. Har jag dig i hjärtat inne, du all godhets källa vid, ingen sveda når mitt sinne, ingen oro stör min frid. Herre, när jag haver dig, intet mer kan fattas mig. Den sitt allt i dig har funnit, han har lyckligt övervunnit.

3. Han frambär, klädd i helig skrud och krönt med törnekrona, ett offer utan vank åt Gud, all världen att försona. 1 lydnad och i tålamod sig själv han offrar, när hans blod för mig och världen rinner. Vad skall min själ väl giva dig, o helga Lamm, för vad du mig i offerdöden vinner?

/ . Heermann

(1644).

E. Norenius

(1675).

7 8 (W 78). 1. Syndaskulden att försona Jesus steg från himlen ned, ej att syndalustan skona livets Herre döden led. Hat till allt som orätt är, strid mot brottsliga begär, hjärtats renhet, andens lydnad vare, frälsta själ, din prydnad. 2. Dyra kors, de trognas ära, djupet av Guds hemlighet, vid din fot skall hjärtat lära sanning, kärlek, ödmjukhet. Världslig vishets tomma prakt, tvivlets skugga, otrons makt för den kärleksblick försvinner, som i Jesu öga brinner. O. J. Lundvall

(1814).

7 9 (NPs 518). 1. Det går ett tyst och tåligt lamm, och på den tunga färden det bära får all synd och skam, all dom som tynger världen. Det sänkes djupt i vanmakt ner, dess vånda ökas mer och mer, där offrets väg det skrider; det utstår outsäglig nöd, hån, gisselslag och kval och död, och allt det stilla lider.

4. Jag stanna vill min levnads dag i stillhet vid din sida, och där du är, där vill ock jag i trogen kärlek bida. Mitt hjärtas ljus du vara skall, och när min levnadstid är all, t mitt liv du evigt bliver. Min själ är din, o Jesu from, jag dig till arv och egendom nu henne evigt giver. 5. Min lovsång om din kärlek blid må fylla livets stunder, min själ dig prise varje tid för dina nådesunder. Ditt namn till ära, Jesu god, må ren och klar min levnads flod mot evigheten strömma. Allt vad av dig jag undfått har, det skall mitt hjärta hålla kvar, min ande evigt gömma. 6. Mitt trånga hjärta, vidga dig, att i ditt djup förvara en skatt mer hög och kostelig än alla stjärnor klara. Förmer än jordens lust och prakt, dess ära, rikedom och makt är skatten som jag funnit: min skatt är du, o Jesu god,

36 du offrat har ditt dyra blod, som ock för min skull runnit. 7. Det blodet städse vara skall mitt värn i strid och fara, mot frestelse och syndafall det mitt beskärm skall vara, den djupa källan till min fröjd, min tröst, när jag av sorg är böjd, min hugnad under färden, min svalka, när min törst är het, min tillflykt i min ensamhet, när allt jag mist i världen. 8. Vad skadar mig den bittra död? Den blott min vinning bliver. Försmäktar jag i solens glöd, ditt kors mig skugga giver. När oro i min ande bor, när tron blir svag och bävan stor, du skingrar tvivlets tankar, och när på världens vreda hav min farkost hotar gå i kvav, är du mitt fasta ankar. 9. När jordelivet är förbi och för Guds tron jag träder, då skall ditt blod den purpur bli, vari min själ sig kläder. •Därmed jag kan för Gud bestå och in i Faderns rike gå; och där i högtidsfröjden, när Lammet viges vid sin brud, jag bär min krona och min skrud till evig tid i höjden. Paul Gerhardt (1647).

C. D. af Wirsén Eklund (1910,

(1889). 1917).

8 0 (W 80). 1. Vilken kärlek oss bevisad, av din nåd vad grundlöst hav, när du dig i döden gav, Jesu, du som, evigt prisad av mitt hjärta och min röst, är i liv och död min tröst. 2. Dig, min Jesu, nu jag skådar vandra i ditt dyra kall till den stad vars djupa fall under tårar du bebådar, ropande: »Betänk i tid vad som hörer till din frid.» 3. När du med din ankomst gläder menigheten utanför,

som din väg med palmer strör, när i portarna du träder, skallar folkets glädjeröst: »Hosianna, Sions tröst!» 4. Du som mänskohjärtat känner ser hur denna fröjd till slut skall i grymhet bryta ut: dessa dyrkare och vänner, som så djupt ödmjuka sig, skola snart korsfästa dig. 5. Då i nåd på oss du tänker och ett testamente gör, det oss heligt hålla bör: uti vin ditt blod du skänker, din lekamen uti bröd, oss till styrka i vår nöd. 6. Giv, när du oss vill bespisa dig till hågkomst, som du bjöd. vi förkunna må din död, det är med vår vandel visa hur din död oss kraft beskärt till att leva som du lärt. 7. Att försonlighet oss lära, ödmjukhet och tålamod, du, så kärleksrik och god, du, så stor i makt och ära, oss i ringhet föregår, när du andras fötter tvår. 8. När du är så djupt bedrövad över Judas' fall och brott, ack vad bliver då min lott? Daglig synd, av mig förövad, daglig svaghet, daglig brist har förrått dig, Jesu Krist. 9. Petrus sig i faran kastar, tror sig fast som klippan stå, lovar att i döden gå. Giv att ej som han jag hastar oförvägen på en stig där jag lätt kan glömma dig. 10. Giv att jag dig ej försakar, bed för mig och styrk min tro. Jesu, giv att all min ro jag i din förening smakar och som du från världen går, att med dig jag leva får. Svensk

förf. (1765).

Dahl Wallin

(1807). (1819).

37 8 1 (E 89). 8. Men då min egen kraft beständigt sviker, 1. Ack hjärtans Jesu, vad har du förså hjälp att från ditt kors jag aldrig brutit, viker. att sådan dom man över dig beDin Ande giv mig, Jesu kär, jag slutit? beder, När blev väl du till något brott för- '• som rätt mig leder. vunnen och skyldig funnen? 9. Så vill, ditt namn till ära, allt jag våga, 2. Jag ser dig sargad, törnekrönt och i ej korset rädas eller skymf och smädad, plåga, av gissel slagen, i din smärta hädad, j ej världens ogunst lägga på mitt Till korset dömd, du måste döden hjärta, lida ej dödens smärta. vid rövarns sida. 3. O skulle jag väl fråga vad du bru- 10. O Konung i det rike som förbliver, en gång du segerns krona mig ock tit? giver. Det är för mig, för mig ditt blod Den lovets sång dig himlarna hemhar flutit. bära Din smärtas mått, o Jesu, själv jag får där jag lära. fyllde, J. Heermann (1630). Eklund (1910). Bearb. allt jag förskyllde. 4. Hur underbart att du tog på dig 8 2 (E 353). skammen: 1. Den kärlek du till världen bar den gode Herden offrar sig för ett evigt kors dig gav. lammen, Din kärleks smärta bar du än den skuld för vilken tjänarna bli ut ur din öppna grav. fällda 2. Men korset, där ditt liv förbrann vill herren gälda. i helig offerglöd, 5. Ofattlig kärlek, som ej jorden rymdock vittnar evigt att du vann mer, oss livet med din död. ; drev dig den väg där dödens skugga 3. Den kärlek du till världen bär skymmer. en evig tron dig ger. Jag for blott efter lust i världen Envar som själv av kärlek är vida, böjs djupt vid korset ner. och du får lida. 6. O höge Konung, hög för alla tider, i 4. Din kärleks aldrig slutna famn oss evigt drar till sig. ack kunde jag dig tacka rätt om- j Och namnet över alla namn sider. har korset givit dig. Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka, 5. O du som världens synder bär kan tanken tänka. och allas ve förstår, giv oss din kärleks eld, och gör 7. Dock något finns, som gärna du bedin offerväg till vår. traktar: att jag mot köttsligt överdåd mig 6. O du som vann på korsets stam, vaktar, vinn oss på nytt var dag, att jag mot världen, som förblindad till dess din kärlek, o Guds Lamm, syndar, blir vår och världens lag. till kamp mig skyndar. G. Robson (f 1911). Siri Dahlquist (1924).

38 8 4 (W 84). 8 3 (NPs 519). 1. Min Frälsare, vad själave 1. Han på korset, han allena du lider i Getsemane, är min fröjd och salighet. ho kan det rätt beskriva: Ingen kan så väl mig mena, hur plågor utan gräns och tal, ingen så mitt bästa vet, hur helvetets och dödens kval ingen är som han mig god, dig, Jesu, där omgiva. ingen har så tålamod: Du går, sökte jag kring jorderike, än står, aldrig funne jag hans like. kvider, bävar 2. Jordisk vän kan lindra nöden och upphäver för en vän som hjälp begär, dina händer jordisk kärlek går i döden, till de himmels trösteländer. när med kärlek lönt den är. Men var se vi här en man 2. Ack käre Fader, sade du, som så tåligt älska kan, om det dock möjligt vore nu att han allt för dem vill bära, att dessa kval så många, som blott hat mot honom nära? den bittra kalk, den djupa nöd, 3. Han på korset, han allena, som bränner med sin avgrundsglöd, annan är ej funnen än, mig kunde undangånga, han, Guds Lamm, det fromma, rena, ber jag: dör för ovän som för vän. borttag Han, den ende, gör ej val, denna kvida, räknar ej de sinas tal. dock så vida, »Kommen alle», så han talar, Gud, din vilja kämpar, blöder och hugsvalar. täckes henne från mig skilja. 4. Solen, som från fästet lyser 3. Du svettas blod uti din nöd, över ond som över god, emedan dig Guds vredes glöd blott en ringa droppe hyser så jämmerliga plågar. av hans djupa kärleksflod. Alltsom en mask så ömkelig Månen, som från himlens hus på marken våndas du, och dig ger åt själva natten ljus, en ängel trösta vågar. månd en skugga endast vara Ack se, av hans kärlekseld, den klara. vad ve! 5. Honom vill jag glad tillhöra, Ack vad smärta vad mig än blir förelagt. i ditt hjärta, Kristus kan mig saliggöra, vad för pina ingen världens gunst och makt. du utstår för synder mina! Vanskligt är ju annat allt, 4. Jag har förskyllt och mig har bort, som ett töcken tomt och kallt, för allt det onda som jag gjort, men den jag vill efterfråga, själv utstå sådan smärta. evig är hans kärleks låga. Jag skulle denna bitterhet 6. Han på korset, han allena, med evig skräck och gruvsamhet allt mitt hopp och goda är. ha smakat i mitt hjärta: Ingen må mig det förmena, lida, att jag haver honom kär. kvida Var har jag en vän här sport, för synd mina som mig gjort vad han har gjort? i den pina Han kan mig med Gud förena, och den låga han på korset, han allena. som de dömda andar plåga. Rimeberg (1857).

39 5. Så hjälper du min arma själ, o trofaste Immanuel, ifrån så stort elände. Din ångst i denna örtagård, din kamp och strid med döden hård all fara från mig vände. Jag bör därför dig lovsjunga. Själ och tunga dig må prisa, som vill mig den nåd bevisa. 6. Dig vare därför lov och pris. • Ack låt din Glädje-Ande vis mitt sinn och hjärta styrka, att jag i mitt Getsemane, i mitt bekymmer, kval och ve må dig ståndaktigt dyrka. Hjälp mig äntlig väl ur kvalen, tåredalen, dit att komma, där du lever med de fromma. J. Qvirsfeld (1682).

A. P. Amnelius

(1690).

8 5 (W 85). 1. Jesu, dig i djupa nöden dina egna överge; dig som går för dem i döden svika och förneka de. Ack jag själv, som bland de dina du vill frälsa med din pina, överger dig för en värld, full av dårskap, synd och flärd. 2. Vem var den som dig förrådde, då din tår för honom flöt, dig som nyss hans fötter tvådde, brödet nyss med honom bröt? Ack jag själv, som från det bordet där ditt blod beseglar ordet, där du mig min synd förlät, återföll i frestarns nät. 3. Ej förmå de svaga vänner vaka blott en stund med dig, då du, höljd av blodsvett, känner dödens fasor samla sig. Ack jag själv förmår ej vaka, ej en flyktig ro försaka;

rörd en stund, dock innan kort sover jag min bättring bort. 4. Vem var den som dig ej kände, dig, sin lärare och vän, bröt den tro han nyss bekände, bröt den tredje gången än? Ack jag själv, som flera gånger brutit löftet av min ånger, nekat och försakat dig, som så ofta sökte mig. 5. Salig den dig aldrig sviker, en gång av din kärlek rörd, aldrig från din sida viker, av en fåvitsk värld förförd; som Johannes lik, vid ropen av den onda, blinda hopen, trofast följer dina spår, vid ditt kors till änden står. 6. Men du ock den fallne åter med en blick upprätta kan: den sitt fall som Petrus gråter, den dig älskar såsom han. Se min tår, min bittra smärta, se, dig älskar dock mitt hjärta. Jesu, du min barndomsvän, tag mig till ditt barn igen. Franzén

(1812,

8 6 (W 86). 1. Du går, Guds Lamm, du milda, oskyldiga och rena, att oss, från Gudi skilda, med Gud igen förena. Ditt hjärta bär vår sveda att våra hjärtan freda. Pris vare dig, o Jesu. 2. Du såg de hårda banden, de fasansfulla öden, bedrövad var dig anden, bedrövad intill döden. Dock nådefull du vände din blick till vårt elände. Pris vare dig, o Jesu. 3. Att kunna oss välsigna du låter dig förbanna. De tyngda skuldror digna, blod droppar från din panna. Den kalk som vreden rågar

1817).

dig vill jag mig förtro. När döden skall mig kalla, mig bärga till din ro. 5. När jag skall lämna världen, o lämna du ej mig, och låt vid hädanf ärden min blick ej släppa dig. När vånda trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesu, för din död.

du ensam tömma vågar. Pris vare dig, o Jesu. 4. Fast änglars legioner din bön kan nederkalla, fast över himlatroner din vink förmår befalla, du villig bojan tager och tålig bördan drager. Pris vare dig, o Jesu. 5. Men Gud, som dig ej skonat, min synd mig nu förlåter: hugsvalat och försonat mitt hjärta lever åter. Mitt hjärta jag dig giver och din för evigt bliver. Pris vare dig, o Jesu. C. C. Sturm

(1780?).

Wallin

8 7 (NPs 520). 1. O huvud, blodigt, sårat, av smälek höljt och spe! O huvud, kvalt och fårat och böjt i ångst och ve! O huvud, som skall siras med ärekrans en dag, men nu med törne viras, dig ödmjukt hälsar jag. 2. Du anlet, heligt blida, från vilket snart en värld sin sista dom skall bida, hur är din fägring tärd, din glans till intet vorden! O vem har släckt den blick vars ljus allt ljus på jorden i klarhet övergick? 3. Den börda du har burit min syndabörda är. Den skörden som du skurit jag sådde, Herre kär. Ja allt vårt arma släkte har del i detta dåd, som dig på korset sträckte; se ned till oss i nåd. 4. Hav tack av allt mitt hjärta, min Frälsare så god, för all din bittra smärta, för ditt utgjutna blod. Du vän för vänner alla,

(1816).

6. J a i min sista timma träd för mitt öga fram. Låt mig i tron förnimma din bild på korsets stam. Den bilden vill jag gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl. Arnulf av Löwen (f 1250). Paul Gerhardt (1656). C. A. Torén (1889). E. Linderholm (1918, 1920) m. fl.

8 8 (W 88). Hans blod komme över oss. Matt, 27: 25. 1. Jerusalem, i överdåd föraktar du Guds kärleksråd och ler åt Kristi pina. Guds Israel, med gudlöst mod du manar över dig hans blod och över barnen dina. Och över dig det komma skall. Se dina stolta murars fall, och gå att, flyktig och förspridd, från tid till tid kring jordens vidd bevittna vem den Herren var, som korset bar, och se i vem du stungit har. 2. O du som för vår frälsnings skull, oskyldig, helig, nådefull, dig själv ej ville skona, ditt blod, o Jesu, över mig välsignande må gjuta sig att mig med Gud försona. Mig live detta dyra blod till kärlek, tro och tålamod, det tröste mig i all min nöd, det styrke mig i liv och död,

att efter ett i frid och hopp fullbordat lopp jag i din famn må tagas opp. C. C. Sturm

(1771).

Wallm

(1816).

8 9 (W 89). Och han bar sitt kors. Joh. 19: 17. 1. Du bar ditt kors, o Jesu mild, då dödens väg du trädde, till frälsning för den värld som vild och full av hat dig hadde. O kärleks höjd! Du blöder böjd för dem som dig förfölja. 2. Du bar ditt kors. Då bar du ock med världens skulder mina. Och bland de otacksammas flock, som du vill nämna dina, är också jag, fast dag från dag din kärlek mig besöker. 3. Du bar ditt kors. Din härlighet, som alla himlar prisa, din makt, som icke gränser vet, du lade av, att visa det intet finns som icke vinns av kärleken som lider. 4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, o Segerhjälte, vinna och uppå korsets helga stig till himlamålet hinna. Då är min själ förvarad väl och lever i din kärlek. Geijer

9 0 (W 90). 1. Din synd, o värld, besinna. Se här det blodet rinna, som frälsar Adams släkt. Se höjden av all smärta. O måtte dock vart hjärta av Jesu sista suck bli väckt. 2. Det kval hans känsla följer, den krans hans huvud höljer, det kors som honom bär,

(1819).

den törst som ingen lindrar hans hjärta dock ej hindrar dig intill döden hålla kär. 3. Till dig sin blick han sträcker, till bättring dig han väcker och dig till livet för. Mot nåden mer ej sträva: se här din dom och bäva, om Jesus fruktlöst för dig dör. 4. I dag till korset hasta, och ångerns blickar kasta på dina villors stig. Mot hjärtats lustar vaka, gå icke dit tillbaka, där blygd och jämmer vänta dig. 5. Så lev till Jesu ära, Din säkerhet att nära han icke göt sitt blod. Nej, mörkrets makt förkrossad och mänskors släkt förlossad är Jesu kärleks segerstod. Ödmann

(1798).

9 1 (W 91). 1. Ditt huvud, Jesu, böjes: ditt verk fullbordat är. Till dig mitt hjärta höjes och än en blick begär. Till korset dig jag följer, dit kärleken dig bragt, där du din höghet döljer och dör uti förakt. 2. Jag vill hos dig förbliva, som återlöste mig, och dig ett hjärta giva, som evigt älskar dig. När du mig innesluter uti din kärleks famn, jag lugn och trygghet njuter i denna sälla hamn. Ödmann (1793), fritt efter Paul Gcrhardt (1656).

9 2 (W 92). 1. Skåder, skåder nu här alle huru Jesus plågad är. Tårar flyte, klagan skalle, då vår syndaskuld han bär. Så som Jesu smärta var, aldrig någons varit har.

Hand och fot man genombårat, sträckt och plågad är var led. Huvudet, av törnen sårat, blekt och blodigt sjunker ned. Så som Jesu smärta var, aldrig någons varit har. Äntligt överljutt han sänder upp sin sista suck och ber: »Fader, jag i dina händer nu min ande återger.» Så som Jesu smärta var, aldrig någons varit har. Denna stund är Jesu sista: templets förlåt rivs i tu, solen mörknar, bergen brista. Öga, hjärta, vad gör du? Så som Jesu smärta var, aldrig någons varit har.

V. 1 tysk förf. (1643). Svedberg Y. 2—4 Wallin

(1694). (1816).

9 4 (W 94). • Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig, ehur du var föraktad, vår synd du haver dragit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, o Jesu. N. Tech (Decius)

(1531).

Olaus Petri

(1536).

95.

Har du, människa, ett hjärta, är din bäste vän dig kär, känn din syndaskuld med smärta, ty för den han korsfäst är. Så som Jesu kärlek var, aldrig någons varit har. / . Qvirsfeld (1682). A. P. Amnelvus Dahl (1809). Franzén

i striden kraft utav ditt blod. Giv tröst av din försoningsdöd i livets och i dödens nöd.

(1690). (1814).

9 3 (W 93). 0 du vår Herre Jesu Krist, som på dig tog vår synd och brist, som plågad var och slagen hårt, som måste draga korset svårt, dig bedja vi att för din död du hjälper oss i all vår nöd. Ditt stora verk fullbordat är. Guds nåd och stränghet se vi här: en helig Gud för mänskors brott har offer krävt och offer fått; en nådig Gud, en himmelsk Far till sina barn oss återtar. Men ack hur svaga äro vi, om, Herre, du ej står oss bi; ack Jesu, huru snart och lätt förspilla vi vår barnarätt, om du som oss förvärvat den ej styrker själv de svaga än. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när i faror, sorger och besvär. 1 frestelsen giv heligt mod,

1. När vid korsets fot jag står, domen över hjärtat går. Allt jag älskar, äger, är, blir till stoft och aska där. 2. Vad som förr var högt och stort, allt det bästa som jag gjort, fullt av själviskhet sig ter, när jag Jesu kärlek ser. 3. Jesu, vad din kärlek är Anden vittnesbörd mig bär: du har älskat, älskar mig, fast jag icke älskat dig. 4. Fast jag ofta dig förrått, blygts för dig, ditt ord försmått, får jag komma som jag är, viss att du mig håller kär. 5. Du som gav och ger ditt liv, i din kärlek del mig giv. Bliv du själv min kraft, min frid nu och intill evig tid. A. Frostenson

(1936).

9 6 (W 96). 1. Vi täcke dig, o Jesu god, som rinna lät ditt dyra blod. Från satans makt och arga list har du oss löst, o Jesu Krist. 2. Vi bedje dig, sann Gud och man: Slit sönder våra synders band, fräls oss ifrån en evig död, och statt oss bi i all vår nöd.

43 Jesu

3. Bevara oss för syndamen. När korset trycker, var ej sen att hjälpa, styrka, stödja så, att det för svårt ej vara må.

9 8 (W 98). 1. Ack hjärtans ve, att jag skall se Guds egen Son försmädas och Guds väsens beläte under fötter trädas!

4. O Jesu, du vår Broder kär, du vill oss alltid vara när. I vårt elände hos oss bliv, och hjälp oss till ett evigt liv. Chr. Yischcr (1597).

Svedberg

(1694).

9 7 (W 97). 1. Med rört och tröstat hjärta jag prisar, Jesu, dig, ty all din ångst och smärta du utstår ock för mig. För mig och mina synders skull du kämpar och du lider, till döden kärleksfull. 2. Till döden vill jag minnas det kors för mig du bär och mer ej övervinnas av syndiga begär. Ej världen mer skall dåra mig: jag vill med glädje vandra på livets smala stig. 3. Hjälp mig ock tåligt bära mitt kors och all min nöd och dig av hjärtat ära, dig följa till min död. När ångern tär mitt arma bröst, säg att min synd förlätes, så har jag frid och tröst. 4. Du som till mänskors bästa har själv uppoffrat dig, hjälp ock att jag min nästa må älska såsom mig. Om hat och otack blir min lott, må jag dock ej förtröttas att göra likar gott. 5. Och när min tid är ute och slutad är min strid, jag till ditt bröst mig lute och finne evig frid. Den dig bekände här med fröjd, den vill du ju bekänna hos Gud i himlens höjd. / . Gesenius

begravning.

(1798). (1646). Dansk bearb. Wallin (IS 16).

2. O sorg och nöd: se Kristus död och uppå korset dråpen! Den har visst en själ av sten, som ej varder häpen. 3. Den store Gud, vars röst och bud kan hela jorden röra, lät som mänska, tyst och död, sig i jorden föra. 4. Oss syndare bör slikt ej se förutan gråt och tårar, ty det är vår ondska stor som Guds Son så sårar. 5. Han trädde fram, ett menlöst lamm, och lät sitt blod utgjuta, att vi nåd och salighet må för hans skull njuta. 6. Ack ljuvsta mun, all sannings brunn, du är oskyldigt slagen och utav vår mun förrådd, hädad och bedragen. 7. O Brudgum skön, bland manna kön finns ingenstäds din like. Likväl blev du blott och arm, men vi därmed rike. 8. O huru säll är visst den själ som detta rätt besinnar och sig med en stadig tro Kristi död påminner! 9. Ty efter han, sann Gud och man, led det han ej förtjänte, vi nu, utan vår förtjänst, salighet förvänte.

10. Den nya grav man honom gav har nu så helgat jorden, att vår grav är oss en skön vilokammar vorden. 11. I allan tid, o Jesu blid, vårt hjärta vi dig giva, att du däri vila må och så när oss bliva. .12. Ack Jesu Krist, vår tröst förvisst, vi dig i trone bedje: Låt din pina, kors och död lända oss till glädje. V. 1 romersk-katolsk tysk passionssång Y. 2—12 J. Rist (1641). Spegel

att intet ont må skada mig, men jag få ro och frid hos dig. 8. Du som av graven månd uppstå, låt oss med lust av graven gå och följa dig med salig fröjd till evig ro i himmels höjd. Svedberg

(1694).

Wallin

(1816).

1 0 0 (W 100).

(1631). (1686).

9 9 (W 99). 1. Så är fullkomnat, Jesu kär, vad om din död förkunnat är: vad som profeter förespått, det har nu sin fullbordan nått, 2. Du lydig var din Fader huld till korsets död för mänskors skuld. För mänskors skuld ditt blod utrann, som all vår synd utplåna kan. 3. Nu döden dina ögon sövt, din mun är tyst, ditt öra dövt; men i din död oss liv du ger, ej kan oss döden skada mer. 4. Oss graven synes mörk och kall, men det vårt hopp ej störa skall: när Jesus läggs i graven ner, dess mörker vi ej frukta mer. 5. Tack vare dig, o Jesu kär, som för oss pint och dödad är; tack dig, som gravens mörka port har ljus med din begravning gjort. 6. Hav vila, Jesu, bliv och bo uti mitt bröst, med ostörd ro. Hav, Jesu, där din vilostad, så far jag sist i graven glad. 7. Du som besegrat gravens makt, hav om min grav stark vård och vakt,

1. Ditt lidande har nått sitt slut: o Jesu, du har kämpat ut för oss den svåra striden. Ej förr än frid åt oss du vann du ville njuta friden. 2. Så vila, gode Herde, nu. Du förr ej fristad haft, där du ditt huvud luta kunnat. Det tjäll du ej bland mänskor fann dig hårda klippan unnat. 3. Du stilla grav, du sälla bo, min Jesus helgat har din ro. När dödens afton skymmer, som han jag somna skall förnöjd från möda och bekymmer. 4. Du tunga sömn, du långa natt, min Jesus målet för dig satt. När livets morgon flammar, som han jag träda skall med fröjd utur min vilokammar. Wallin

(1816).

1 0 1 (W 101). 1. Den mun är tyst, som bad så ömt för mänskors arma släkte, och kärleken den kalk har tömt, som heligheten räckte. Till ro den gode Herden går, som gav sitt liv för sina får. Från kval och strid och möda han vilar hos de döda. 2. Men evigt ej, o mänskors Vän, din hjord du övergiver: en liten tid, och så av den du återfunnen bliver. Det korn som dött i jorden var skall efter korta väntansdar stå upp och frukter bära att hela världen nära.

45 3. O livets Förste, som steg ned i gravens mörka sköte, mig i din nåd och sanning led till dödens vissa möte. När från en värld av oro full jag sänkes i den tysta mull, må du min själ förvara bland dina frälstas skara.

Han lever, han lever och följer dig än osynlig från himlen. Halleluja! i 4. Nu stormen, o tider: hans kyrka står fast. Som ljuset sig sprider hans lära med hast. Ut gå i all världen Wallin (1814). hans sändningabud och vittna bland svärden 6. Påsk. och bålen om Gud och vittna om honom, o tröst i all 1 0 2 (W 102). nöd, 1. Vad ljus över griften: som, död för vår synd, blev genom han lever, o fröjd! sin död Fullkomnad är Skriften, en förstling till livet. 0 salighets höjd! Halleluja! Från himmelen hälsad i 5. I fromme, vi klagen, han framgår i glans, vi misströsten I? och världen är frälsad, Hur fort är båd dagen och segern är hans. och natten förbi: Bortvältad är stenen och inseglet snart jorden upplåter bräckt, sin famn till er ro, och vakten har flytt för hans Andes snart uppstån I åter fläkt, likt kornen som gro. och avgrunden bävar. Han själv, som dem sådde, skall Halleluja! komma till slut 2. Här var mellan ljuset och samla in skörden, men skilja och mörkret en strid; förut dock segrade ljuset ogräset från vetet, för evig tid. Halleluja! Nedstörtad är döden, Franzén (1812). och tron står opp 1 0 3 (W 103). bland jordiska öden i 1. Sitt öga Jesus öppnat har, med himmelskt hopp. och mörkret är fördrivet. 1 sörjande kvinnor, vem söken I Det helga liv han återtar, här? som var för oss utgivet. Den levande ej bland de döda är: Hjälten fram ur graven går, uppstånden är Jesus. och på hans segerfana står: Halleluja! U p p s t å n d e l s e n och L i v e t . 3. Så himlen med jorden Halleluja! försonade sig, så graven är vorden I 2. Till ljusets rymder nu mitt lopp, till glädjen en stig. mitt hjärtas hopp skall sträckas. I huvun som böjdens Jag skall stå opp, som han stod opp, vid korsets fot, jag skall med honom väckas upplyftens och fröjdens till ett liv som ej förgås, trots världens hot. som av förgängelsen ej nås, Kom, skingrade hjord, till din Herde av synden ej befläckas. igen. Halleluja!

46 3. Du död, var är din udd? Var är din seger, avgrundsskara? Det liv som Jesus mig beskär kan ingen död befara. Evigt hör jag honom till, som sade: »Där jag är, jag vill att mina skola vara.» Halleluja! Wallin

(1813—19).

1 0 4 (W 104). 1. Nu kommen är vår påskafröjd: pris, Jesu, dig i himmelshöjd. Ur gravens djup befrias vi, när själv därur du framgår fri. 2. Sann livets frukt det träd oss bär, där offrad din lekamen är, din blod utgjuten rosenröd: vi leva nu av himmelskt bröd.

och gravens bommar lossat och livet fört därut. 2. Du träder fram i ära, och världen fylls av ljus. Dess strålar hugnad bära i själva dödens hus. Fröjd är i änglars boning, på jorden fröjd, försoning och ett odödligt hopp. 3. Ej graven oss förskräcker: den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, hur djupt vi vila må. Den dig i livets skiften har följt skall ock ur griften upptagas i din famn. 4. Ty lär oss leva, lida som du, och dö din död; låt oss din hjälp få bida, i kampen var vårt stöd. Blott den som delar striden skall dela segern, friden och himlens ro med dig.

3. Pris, Jesu, dig, att ock din hand befriat oss ur syndens band: nu slutad är den träldom svår, nu är det rätta fria år. 4. Vårt påskalamm, o Jesu Krist, j 5. När, Herre, du oss väcker är du, förutan vank och brist, den sista morgonväkt Åt oss du kraft och näring bjöd och du din hand utsträcker i all vår strid, i all vår nöd. att döma jordens släkt, ljuvt skall din stämma klinga 5. Allting vi genom dig förmå, och oss det budskap bringa, som helvetet kan nederslå, att ingen död mer är. förlossa fångar dig till pris Geijer (1812). och öppna för dem paradis. 6. Ack giv att såsom du uppstod, jag ock uppstår med gladligt mod 1 0 6 (W 106). ur synden först, till ditt behag, 1. Upp, min tunga, ur graven sist på domedag. * att lovsjunga 7. Pris dig, som har från dödens våld Hjälten, som på korsets stam * mig, köttslig, under synden såld, för oss blödde, köpt fri och lärt den väg att gå, led och dödde där jag ett evigt liv skall nå. som ett menlöst offerlamm. Latinsk hymn från gamla tiden. Han ur griften, Olaus Petri (1536). Wallin (1819). efter Skriften, nu i ära träder fram. 1 0 5 (W 105). 2. Han fullgjorde * vad vi borde 1. Du segern oss förkunnar, och blev vår rättfärdighet, du oss förlossat har. Han avvände Dig prise våra munnar, vårt elände o Jesu, vårt försvar. för båd tid och evighet. Du dödens udd har krossat

47 Han torvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.

1 0 8 (W 108). 1. Han lever! O min ande, känn din Herre och din Gud igen. Han lämnat har sitt vilorum, och rösten höres, som var stum, och handen räckes, som var kall: han lever, och du leva skall.

3. Vi förlossas; * ormen krossas, avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat, och Guds nåd i ljuset bragt.

2. Så hör hans röst, och tag hans hand, du främling från ett bättre land, som prövas här en liten tid. Lyft upp ditt huvud, känn med frid att prövotiden snart är all: han lever, och du leva skall.

4. Gamla, unga * må lovsjunga Faderns makt och härlighet och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, prisa Anden, som vid handen förer oss till salighet. Latinsk

hymn av Yenantius Fortunatus (f o. 600). Svensk övers. 1614. Ållon (1694). Bearb. av Wallin (1816).

1 0 7 (W 107). 1. Sig fröjde nu var kristen man, att Jesus Kristus seger vann. Hans gudom nu är uppenbar liksom en morgonstjärna klar. 2. Det var så skrivet i Guds lag: han uppstå skall på tredje dag, sen han med sin försoningsdöd oss frälsat har från dödens nöd. 3. Fast graven blev förvarad så, att han därur ej skulle gå, dock halp ej makt, ej heller vård: han gick igenom stenen hård. 4. Nu helvetet är nederlagt, och döden haver ingen makt. Halleluja! Uppstånden visst är efter löftet Jesus Krist.

hymn från gamla tiden. övers. 1594. Wallin

i 4. Hans ledning följ, och jämn och ljus blir vägen till din Faders hus. Med kärlek, tro och saligt hopp fullborda här ditt vandringslopp, och sedan i hans armar fall: han lever, och du leva skall. 5. Han framstår i sin härlighet, och över tid och evighet går upp rättfärdighetens sol. Han lever! Himlen är hans stol, och jorden är hans fotapall: han lever, och du leva skall. • 6. Och världar skola hava slut, och stjärnor skola slockna ut och himlar störta med vår jord; men dig som tröstat på hans ord ej når förgänglighetens svall: han lever, och du leva skall. Wallin

5. Dess tackom vi dig, Jesu kär, som ur din grav uppstånden är. Låt oss ock varda värdige med dig uppstå rättfärdige. Latinsk

3. Och du som är i synden död, vak upp, stå upp, som Herren bjöd. Botfärdig kom och trogen bliv, så haver du i honom liv förutan död och syndafall: han lever, och du leva skall.

Svensk (1819).

(1819).

1 0 9 (W 109). 1. Låt oss fröjdas, gladligt sjunga, låt oss nu med själ och tunga prisa Gud på denna dag för vår oväns nederlag. Låt oss lova Herran, Herran, låt oss fröjdas när och fjärran.

48 2. Mäktigt från i dag regerar och i ära triumferar hjälten vår, Immanuel. Försten över Israel månde, fri ur dödens vånda, segerfull i dag uppstånda. 3. Han som gick för oss att strida och den grymma döden lida haver så, på segerns fält, oss vår arvsrätt återställt. Han som led förakt och häddes så med segerprakt bekläddes. 4. Ett förgift nu månde vara så för död som avgrundsskara Lejonet av Juda stam, som i dag har stigit fram, oss ur mörkrets käftar tagit, mörkrets verk ock nederslagit. 5. Satan, var är nu ditt välde? Jesus Kristus det nedfällde. Var är nu din udd, o död? Helvete, var är din glöd? Dödens fasa är försvunnen, mörkrets makt är övervunnen. 6. Kristus döden har fördrivit: oförgängligheten, livet haver han i ljuset fört och allt syndens våld förstört. Samvetskval och avgrundslåga skall de trogna aldrig plåga, 7. Jesu, dig ske tack och heder, att du slog vår ovän neder och förstörde med din död vad oss gjorde kval och nöd. För din kamp, o Jesu käre, dig nu hela världen äre. 8. Giv, o Jesu, mig din nåde, fräls mig från en evig våde; giv mig kraft att här uppstå av min synd, på det jag må dig i himlen evigt lova, evigt glädjas av din gåva. E.Homburg (1694).

(1659). Aström

Brask (1690). Svedberg (1814). Wallin (1819).

1 1 0 (W 110). 1. Låt oss nu Jesus prisa, som är vår högsta tröst. Låt oss vår fröjd bevisa

med hjärta och med röst. Ty han är nu uppstånden ur gravens djup, och vånden är nu i seger vänd. ; 2. Det Lejon har nu vunnit, som är av Juda stam; det dyra blod har runnit, och offrat är Guds Lamm. Av det är döden dräpen och avgrunds makt gjord häpen och arma världen frälst. 3. Den Simson som var fången har själv förlossat sig och för oss öppnat gången på salighetens stig. Nu är all dödens plåga, nu är all avgrundslåga av Jesu makt förstörd. 4. Den Jonas, som man kastat i havet, stiger opp. Ur graven Jesus hastat sin frälsta värld till hopp. Nu vredens storm är stillad, vår återlösning gillad, förvärvat ett nytt liv. 5. Si, ormen hade stuckit vår Jesus i hans häl; och Jesus hade druckit ur bäcken, att hans själ av ångst och natt omhöljdes, hans gudomsklarhet dölj des i hans förnedringstid. 6. Den fienden som hade mot Jesus ställt sin makt vår Jesus nederlade, som själv förut han sagt. Han satans våld förstörde, det som ett rov bortförde, förkvävde avgrunds makt. 7. Nu är den stora dagen som Herren själv har gjort: vår fiende är slagen och Kristi rike stort, Låt oss med fröjdfull tunga om sådan seger sjunga och prisa Herren Gud. 8. Nu kan en kristen fråga: »Var är din udd, o död?»,

49 men mig hindrar världens vana, köttets svaghet, satans list, och jag märker mycken brist.

och frälsning hoppas våga. ifrån en evig nöd. Guds namn stads vare lovat, att han oss så begåvat med segerns rika frukt.

5. Hjälp fördenskull, Jesu Kriste, med din Andes milda nåd, att det liv som Adam miste, då han följde satans råd, alltid må i mig förnyas, styrkas och förökas så, att jag livets väg kan gå.

9. Vår själ har han uttagit från död, från fall vår fot, och sorgens tår avtvagit och hämmat lagens hot. För Gud vi vilja vandra, vår syndaart förändra och så till livet gå.

6. Hjälp att jag ej mera följer gamla mänskans välbehag eller synden överhöljer med en ursäkt som är svag. Att du uppstod, det skall lära huru jag av synden bör uppstå, så att jag ej dör.

10. Med dopets flod rentvagna i Kristus äro vi, och synderna borttagna; vår själ är frälst och fri. Gud själv hos oss nu verke och med sin Ande starke i tron vårt nya liv. Spegel (1694).

Svedberg Wallin

(1694). (1819).

1 1 1 (W 111). 1. Jesu, du dig själv uppväckte, då du låg i graven död; med ditt dyra blod du släckte avgrundseldens svåra glöd. Värdes ock min själ uppliva, att hon ifrån jorden sig hasta må, o Gud, till dig. 2. Låt din Ande i mig verka rätta livet mer och mer, att min själ må kunna märka all den nåd som du beter. Hjälp mig döda syndens lusta och korsfästa så mitt kött, att det bliver världen dött. 3. Jag är väl med dig begraven genom dopet till din död; jag är krossad av den staven, Mose lag, och det du bjöd; men den onda vanart kvicknar ofta i min själ på nytt och vill det jag förr har skytt. 4. Gärna vill jag för dig vandra i förnyat leverne och mitt sinnes lust förändra, att din vilja stads må ske, 4 — 3fil2.

7. När mitt hjärta måste bäva för ditt hot och lagens röst, Jesu, låt din Ande häva denna sten ifrån mitt bröst, denna tyngd av syndaskulden; låt din ängel stiga ned att förkunna mig din fred. 8. Ack låt honom ljuvligt båda att du haver seger fått. Låt mig själv i trone skåda att du har ur f ängslet gått och detsamma för mig öppnat, på det jag därut skall gå och på domedag bestå. 9. Värdes du ock själv mig möta, att jag dig med hugnad ser i din ord och löften söta, där du dig med kraft beter och mig kungör livets vägar, dem jag vandra skall till ro, att jag glad må hos dig bo. 10. Här skall nu min själ sig nära av osyrat himmelsbröd, Jesu nåd, och ej begära annat till sitt understöd än det han förvärvat haver, kasta syndens surdeg bort, vilkens fröjd är snöd och kort. Spegel (1694).

Svedberg Wallin

(1694). (1819).

50 1 1 2 (W 112). 1. Denna är den stora dagen som oss Kristus haver gjort: mörkrets förste nu är slagen, nederlagd är dödens port, gravens mörker har försvunnit, livets sol har nu upprunnit. 2. Var är nu, o död, ditt välde? Helvete, var är din makt? Ormen, som vår moder fällde, haver Kristus nederlagt. Över allt vad oss fördärvat Kristus seger oss förvärvat. 3. Säll och salig är den stunden då vår Frälserman uppstod: satan blev i mörkret bunden, dämpat vart hans grymma mod. Si, nu kunna fåren vara ibland ulvar utan fara. 4. Vi ha varit fjärran gångna från det liv som ovan är; oss har döden hållit f ångna med sin grymma makt och här: men vi frias från den vånden, sedan Jesus är uppstånden. 5. Vi ha varit dödens trälar, vi ha varit mörkrets barn; satan hade våra själar snärda i fördärvets garn: nu har Jesus oss förlossat, ormens huvud sönderkrossat. 6. Juda släkt, din otro spegla uti dessa underting. Utsatt vakten, och besegla graven med Pilati ring: Kristus går dock utan möda genom stenen från de döda. 7. Vässe döden sina tänder, ryte satan hämnd och mord: bundna äro nu hans händer, dödens makt tillintetgjord. Ho med Kristus blir begraven uppstår under Kristi glaven. 8. Låtom oss nu vara glada, fröjdas var uppå sin ort: nu är botad all den skada som oss syndafallet gjort.

Dödens fruktan är fördriven, döden är uppsvulgen bliven. 9. Upp, min själ, min mun och tunga, • upp, mitt hjärta och min röst, till att prisa och lovsjunga Jesus, som oss återlöst, Jesus tacka och berömma, Jesu godhet aldrig glömma. J. Franck

(1653).

Ållon

(1694).

1 1 3 (E 128).' 1. I dödens band låg Herren Krist, för syndens skull utgiven. Uppstånden är han nu förvisst och är vår frälsning bliven. Därför nu med lust och fröjd vi prisa Gud i himlens höjd och Kristi namn lovsjunga. Halleluja! 2. Ej fanns på jorden någon man som kunde döden tvinga, ty över oss låg syndens bann. och rena funnos inga. Därför döden fått stor makt och hade oss sig underlagt. Nu har dess våld en ände. Halleluja! 3. Ty Jesus är det påskalamm som blev för oss utgivet. Hans offerdöd på korsets stam för oss blev väg till livet. Ingen rätt nu döden har, blott dödens skugga än är k\ar, dess udd har Kristus brutit. Halleluja! 4. Så fira vi med gott behag vår påskhögtid och sjunga: Pris vare Gud för nådens dag, förbi är natten tunga; Kristus lever, ingen nöd och ingen synd, ej heller död nu kan oss mer fördärva. Halleluja! Luther

(1524). Even Eklund (1919,.

114. 1. Döden haver hårt betagit hjärtat med sin mörka makt och i bojor livet slagit.

(1902). Bearb.

51 All dess lust och all dess prakt som en rännil fort förrinner, som en glädjeeld förbrinner. Se vad kämpa vi väl för, när till sist dock allting dör? 2. Döden icke är det sista: döden är blott livets port; skalet skall kring fröet brista, livet växa rikt och stort. Liv är död, om liv betyder att jag själviskheten lyder. Död är liv, om dödens bud når mig i en kamp för Gud. 3. Liv som tynar, liv som lider på en dömd och syndig jord, ändas skola dina strider, rymden fylls av livets ord: e n har levat, e n har vunnit, och det mål som han har hunnit lyser oss ur dödens nöd. Intet i hans liv var död. 4. Liv av liv, o Jesu Kriste, du som kämpade och vann, allt du vann, då allt du miste. Xu jag vet att intet kan renhet, kärlek, sanning döda. Gud skall frälsa, Gud skall föda liv ur död i ny gestalt. Gud är starkare än allt. 5. Död, var är din udd? Din seger nu fir vorden nederlag. Allt som liv av Fadern äger väntar sin fulländnings dag. Ångest skall i glädje vändas, jordens nöd i lovsång ändas, födas ur all farlighet saligheters salighet. 6. Jag vill leva, jag vill hoppas, jag vill fröjdas vid allt skönt. När det våras, när det knoppas, livet lyser ungt och grönt, vill jag tänka på det livet som av nåd mig varder givet, Herren Krist till lov och pris, en gång i Guds paradis. 7. Låt mig dö från synden, låt mig uppstå ny för varje dag till det liv som Kristus åt mig vunnit, dig till välbehag.

Att jag måtte livet vinna, låt mitt liv som offer brinna, Fader, på din kärleks bud, du min död, mitt liv, min Gud. Beskovi

(1919).

7. Tiden efter Påsk. 1 1 5 (W 128). 1. O min Jesu, dit du gått, där vill jag ock bliva. Världen har ej mycket gott att åt hjärtat giva. Mig hon även insövt har, men ur dvalan vaknad, aek vad har jag, som blir kvar? Ånger blott och saknad. 2. Därför ser till dig min själ i förtrogna böner, ser och längtar, och likväl hemlig bävan röner. Ack en helig blick från dig hjärtat genombårar: trolöst jag förhållit mig, måste fälla tårar. 3. Jag är svag och syndafull, kan ej till dig lända, om ej för din kärleks skull du mig hjälp vill sända. Jesu, mig din Ande giv, som min svaghet stöder och till trones rätta liv mig ånyo föder. 4. Jag mitt kött korsfästa vill med dess onda lusta; Jesu, värdes mig därtill med din kraft utrusta. Dig jag vill i fröjd och nöd älska, kärleksfulle, du som lidit bitter död, att jag leva skulle. 5. Att jag leva skulle dig, synden dö allena, med ditt eget blod du mig velat två och rena. Att i himlen jag min lott skulle se förvarad, har du ock ur graven gått, härlig och förklarad.

52 där själens Vän dig möter och hugsvalar än. 4. Kom, Herde, du som tar dig an vad sårat är och brutet. Om varje hjärta stängt jag fann, ditt hjärta är ej slutet. Omistlige, som trösten räckt, bliv hos oss i vår aftonväkt: vår sorgetid skall fly, men ej din ljusa frid.

6. Liv och oförgänglighet har du fört i ljuset, att jag till din salighet blicka må ur gruset. O så vill jag städse dit upp från jorden blicka och med allvar och med flit mig för himlen skicka. 7. Hjälp att världen mig ej mer i sin villa förer, att jag synden överger och blott dig tillhörer, troget håller ditt förbund, minnes vad du lärde, tills jag i en salig stund får gå mina färde.

O. Arbman

117. 1. Var jag går, i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Fast osynlig, till min själ han talar, än till varning, än till mod och tröst. Det är han som vandrade på jorden, såsom jag i frestelse och nöd, och av alla övergiven vorden måste ensam gå till korsets död.

8. Dig jag efterfölja må, korset gärna taga, viss att vad du lägger på hjälper du ock draga. Och ju större kors jag bär, desto förr jag renas, desto förr ock färdig är att med dig förenas. Wallin

(1927).

(1819).

116. 1. Om Kristus döljes nu för dig, så är han dock ej borta. Om mörk och enslig är din stig och glädjens dagar korta, han är dig när med evig tröst, det vare vår, det vare höst. Din sorg han bär, ty själens Herde trofast är. 2. Som fager sång din lycka for, men Herren Krist ej sviker. Hans frid är ljus, hans tröst är stor, från dig han aldrig viker. Hur mörkt Getsemane än är, se före dig är Kristus där. När du ej kan med honom vaka, vakar han. 3. Och där han vakar, skall till slut all sorgen få en ända. För den som stilla håller ut skall Gud sin stjärna tända. På Golgata var kampen hård, men nära är den örtagård

2. Var jag går i denna mörka världen, ser jag före mig hans ljusa spår. Vart jag än i livet ställer färden, plötsligt inför hans gestalt jag står, Och när i hans anlete jag blickar, trött av livets bitterhet och strid, snart jag åter mig i striden skickar, stärkt utav hans andes höga frid. 3. Var jag går, skall han mig ännu följa, han min ende vän i tunga år. Om han än en tid sig skulle dölja, snart han åter stilla med mig går. Om till sist jag segnar ner och dignar under livets börda, dock jag vet: han är när mig, han mig än välsignar in i dödens dunkla hemlighet. 4. Var jag går en gång i himlars rike, först och sist jag honom söka skall. Bland de saliga är ej hans like, där de stå inför Guds fotapall. Vad jag lidit för hans skull i tiden skall jag snarligt glömma vid hans röst,

5:5 när han hälsar mig hos Gud med friden och min själ tillsäger sitt: Var tröst, E. Linderholm

(1933).

1 1 8 (W 118). 1. Din spira, Jesu, sträckes ut så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut, det står då allt försvinner. Ditt namn bekänns med himmelskt mod, och för ditt kors, din segerstod, nedfalla folk och kungar. 2. Det barn som föds till dig man bär. Till dig man flyr i döden. Om du i lyckan bortglömd är, man söker dig i nöden. Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, i sorgens hus, på plågans bädd din tröst allena gäller. 3. Kom, Jesu, var i ve och väl, i liv och död oss nära, och gjut i var förkrossad själ din Ande med din lära. Oss styrka giv till helig strid, och samla oss i evig frid, då du all världen dömer. Franzén

(1812).

1 1 9 (W 119). Joh. 10: 1—16. 1. Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar jag oeh klagar? Han som den gode Herden är, han mina steg ledsagar. Han som gav livet för sin hjord än med sin Ande och sitt ord är när oss alla dagar. 2. Jag hör hans röst och känner den oeh går dit han vill kalla. De sina känner han igen, han räknat har dem alla. Han söker den som vilse far, den svage i sin famn han tar, upprättar dem som falla. 3. Han styrker mig med livets bröd vid nådens helga källa,

där Andens kraft mot synd och död, där frid och fröjd uppvälla. Hur mörk min väg bland törnen går, blott jag ej viker från hans spår, jag ej skall modet fälla. 4. O du som sade: »Ingen kan de mina från mig taga», dig mot en värld jag ropar an, som vill mig från dig draga. Låt mig ej villas bort från dem som till din Faders sälla hem du lovat att ledsaga. 5. Hur tomt är allt vad världen har, hur kort dess nöjen vara! Snart stundar natten, då envar av oss skall hädanfara. Och då, vad är all lycka här emot det löftet: »Var jag är, där skolen I ock vara.» Franzén

(1813).

1 2 0 (W 213). Rom. 8: 31—39. 1. Jesus är min vän den bäste, vilkens like aldrig är. Skall då jag, så med de fleste, övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär: en skall vara bägges vilja alltid här och evigt där. 2. Han har döden för mig lidit, ingen skall fördöma mig; hos sin Fader för mig bedit, det mig gagnar eviglig. Ho är då som vill förklaga den han själv utkör at har? Ho vill ifrån honom draga den lian har i sitt försvar? 3. Jag är viss och därpå liter: varken liv ej heller död mig ifrån min Jesus sliter, änglar, höghet eller nöd, djuphet eller annat mera, vare kommand eller när, skall mig från Guds kärlek föra, som i Jesus Kristus är. Arrhenius

(1691).

5-1

1 2 1 (W 214). 1. Jesus är mitt liv och hälsa, Jesus är min nådastol, Jesus är min sköld och sol. Han allena kan mig frälsa, mig hans kärlek nåd beskär ; han mitt högsta goda är. 2. Utan Jesus jag fördärvas, utan Jesu nådesken är mig allt till ångst och men. Trones liv kan ej förvärvas, om ej Jesus kraft beskär, han som allt mitt goda är. 3. Har jag Jesus i mitt hjärta, si, så har jag glädjen all, den mig evigt hugna skall. Jag ej fruktar någon smärta, medan Jesus är mig när och mitt högsta goda är. 4. Därför jag ock mig förlåter på dig, Herre Jesu Krist, emot synd och satans list. Mig till nåd du tagit åter, mig ditt blod gör ren och skär. Du mitt högsta goda är. 5. Jesu, hjärtats glädjekälla, du är genom trona min, i ditt blod är jag ock din. Mig ej kött och värld skall fälla eller hela mörkrets här. Jesu, du mitt goda är. 6. Din, min Jesu, vill jag bliva här i tid och evigt där, ty du är min Jesus kär. I min död skall du mig liva. Jag för ingen rädes här. Jesu, du mitt goda är. 7. Jesus är mig allt i alla, Jesus bor uti min själ, uti Jesus är mig väl, Jesus vill jag stads åkalla, Jesus jag i hjärtat bär, Jesus allt mitt goda är. / . Gerdessen (1664).

S. Larsson Murunis

1 2 2 (W 215). 1. Jesus allt mitt goda är, för mig har han sig utgivit; honom vill jag bliva när:

(1674).

i sin bok har han mig skrivit. Annat allt förgängligt är: Jesus vill jag hava kär. 2. Jag ej frågar efter gull, efter höghet och stor ära. Gull ej annat är än mull, få sin höghet rättsligt bära. Det ock snarligt allt förgår: evigt Jesu nåd består. 3. Han är min förnöjelse, han är ämnet för min längtan, lindrar hjärtats kval och ve, stillar själens törst och trängtan. Här är allt bemängt med pust: Jesus ger den rena lust. 4. Bort, o värld, med ditt forsat, du som ned i avgrund förer, bort med allt ditt gods och ståt, du som mången själ förstörer. Aldrig gör du mig förnöjd: Jesus är och blir min fröjd. A. Fritsch

(1668).

Arrhenms

1 2 3 (W 216). 1. Jesus är min hägnad och mitt hjärtas fägnad: Jesu, hör min röst. Efter dig jag längtar, blott till dig jag trängtar, ty du är min tröst. Du, Guds Lamm, på korsets stam för mig låtit blodet rinna och din kärlek brinna. 2. Synden mig förskräcker, som Guds vrede väcker mot mig, usla mull. Ack jag må väl kvida, mina händer vrida: Gud, förlåt min skuld. Jesu blid, giv mig din frid, du som led vad jag förskyllde och Guds lag uppfyllde. 3. Jag på Kristus bygger, därför blir jag trygger och från synden fri. Satan jag ej fasar, huru han ock rasar:

(1691).

55 Jesus står mig bi. Fastän synd, den svåra tyngd, tycks mig vilja nederstjälpa, kan dock Jesus hjälpa. 4. Vid min Jesu sida skall jag framgent strida emot kött och värld. Emot syndens lusta skall jag mig utrusta med hans Andes svärd. När Guds makt om mig har vakt, synd och satan måste vika, kött och värld tillika. 5. Allt vad världen lovar, varmed den begåvar, ära, pris och gull, jag ej eftertraktar, jag det icke aktar mer än stoft och mull. Innan kort det hastar bort; Jesus evigt hos mig bliver och mig livet giver. 6. Möda, sorg och tårar, allt vad hjärtat sårar, synd och dödens kval, skola mig ej skilja, mot min Jesu vilja, från Guds barnas tal. Därom jag så natt som dag till min Gud min suck vill sända till min vandrings ända. 7. Andra högt må fika; mig må lyckan svika, är så Guds behag. Han vet väl mitt bästa; jag mig blott vill fästa hart vid Herrens lag. Jag är nöjd, allena böjd till min Jesus. Vid hans sida vill jag nåd förbida. 8. Nu all sorg jag kastar, som min själ belastar, Jesu, uppå dig. Du för mig väl sörjer,

när som dagen börjar, när den slutar sig. Med ditt blod du mild och god mig från syndens smitta tvager och mig till dig tager. J. Franck

(1655).

J. Schmedeman Wallin

(1694). (1816).

1 2 4 (W 124). Psalt. 46. 1. Vår Gud är oss en väldig borg, * han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd och sorg vårt hopp vi vilje bygga. Mörkrets förste stiger ned, hotande och vred; han rustar sig förvisst med våld och arga list: likväl vi oss ej frukte. 2. Vår egen kraft ej hjälpa kan, * vi vore snart förströdda. Men med oss står den rätte Man, vi stå, av honom stödda. Frågar du vad namn han bär? Jesus Krist det är: han är den Herren Gud som klädd i segerskrud sin tron för evigt grundat. 3. Och vore världen än så stor * och full av mörkrets härar, dock när ibland oss Herren bor, platt intet oss förfärar. Världens förste är ju dömd, och hans kraft är tömd. Han på ett huvudhår oss skada ej förmår: ett ord kan honom fälla. 4. Guds ord och löfte skall bestå; * vi det i hjärtat bäre. För himmel, ej för jord, vi gå till strids och glade äre, äre alltid väl till mods, fast vi våge gods och ära, liv och allt: ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behålle. Luther (1529). Olaus Petri (1536). Ny övers, av P. A. Sondén och Wallin (1818).

56 1 2 5 (W 125). 1. Hav i ditt minne Jesus Krist, som oss från mörkrets makt och list förlossat och förvarat och oss till ljus och salighet Guds vilja uppenbarat.

3. En skymt jag då i trone ser utav det goda landet, där du från mig ej skiljes mer, när löst ur syndabandet bland helgonen jag fri och glad får bo i levande Guds stad.

2. Hav i ditt minne Jesus Krist, som själv förutan synd och brist Guds lag för oss fullgjorde och lärde oss, med ord och verk, hur vi här vandra borde.

4. Där uppe är det ingen natt och ingen gråt och smärta; där uppe är min högsta skatt, där vare ock mitt hjärta. I himlen hos min Frälsare, där vare min umgängelse.

3. Hav i ditt minne Jesus Krist, som återgav oss vad vi mist, då han på korset blödde. Till Herrens nåd och beläte hans död oss återfödde. 4. Hav i ditt minne Jesus Krist, som stod ur graven upp förvisst och dödens hot förstörde och liv och oförgänglighet i ljuset återförde. 5. Hav i ditt minne Jesus Krist, som upp till himlen for och sist skall än till jorden komma, att döma med rättfärdighet de onda och de fromma. 6. Du som så högt har älskat mig, min Jesu, jag ej glömmer dig i glädjen eller nöden. Min vän är min, och jag är hans, i livet och i döden. Wallin (1816) fritt efter O. Giinther

8. Kristi himmelsfärds dag.

(1704).

5. Och som du for du komma skall, o Jesu, hit tillbaka. Jag akta vill uppå mitt kall, jag bedja vill och vaka. Jag vet ej stund, jag vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag. 6. Och salig är den tjänaren som du så finner göra, när sist du komma skall igen: du honom lovat föra till ära och odödlighet uti din Faders härlighet. Wallin

(1816).

1 2 7 (W 114). I 1. Du som oss frälst ur syndens band, ur dödens natt och avgrunds brand, du höjs från vansklighetens land till ära på Guds högra hand. 2. Du Faderns värv fullbordat har och till din Faders boning far, men är osynlig hos oss kvar, när skyn dig från vår åsyn tar.

1 2 6 (W 113). 3. En herde för din dyra hjord, du än bland oss skall varda spord, 1. Till härlighetens land igen igenom Anden och ditt ord jag ser dig, Jesu, fara, och dopets bad och nådens bord. men jag på jorden måste än : en gäst oeh främling vara. 4. Till tidens slut din lära än Långt från mitt hem jag vandrar här, skall leda jordens vandringsmän, mitt sällskap sorg och möda är. till dess du komma skall igen med härlig makt från himmelen. 2. Långt från min Faders hus jag går, ack Herre, huru länge? 5. Säll den som fast i trone står Men dit mitt öga icke når och bär sitt kors i dina spår: min ömma bön sig tränge. dit du har gått, med fröjd han går Min suck, osäglig, innerlig, och av din hand sin krona får. skall dela skyn oeh hinna dig. Wallin (1814).

57 1 2 8 (W 115). 1. Uppfaren är vår Herre Krist, halleluja, halleluja; fullbordat är hans verk förvisst. Halleluja! Halleluja! 2. För oss han blev på korset död, halleluja, halleluja, och frälste oss från syndens nöd. Halleluja! Halleluja! 3. Om han oss icke älskat så, halleluja, halleluja, vi hade måst i döden gå. Halleluja! Halleluja! 4. Han är nu vorden Fadern lik, halleluja, halleluja, regerande i himmelrik. Halleluja! Halleluja! 5. Han för oss arma syndare, halleluja, halleluja, är där en förebedjare. Halleluja! Halleluja! 6. Han kärleksfull från himmelen, halleluja, halleluja, ner till de sina skådar än. Halleluja! Halleluja! 7. Och såsom han ifrån oss for, halleluja, halleluja, han komma skall med glädje stor. Halleluja! Halleluja! 8. I denna stora segers fröjd, * halleluja, halleluja, lovsjungom Gud i himmelshöjd. Halleluja! Halleluja! 9. Dig, heliga Trefalclighet, * halleluja, halleluja, dig vare pris i evighet. Halleluja! Halleluja! Latinsk sång (1500-talet). Svensk övers. 1610. Åström (1814). Wallin (1816).

1 2 9 (NPs 521). 1. Så gick din gång till härlighetens värld, o Herre Jesu Krist, och korsets stig blev till en himmelsfärd och segern din till sist. Du har oss vägen banat

till Guds, vår Faders, hus: det mål vi dunkelt anat nu står för tron i ljus. 2. Nu upp till dig från detta främlingsland, från synd och sorg jag ser, du Medlare på Faderns högra hand, som för oss alltid ber. Fast du är höjd från jorden, din Ande är oss när: jag är ej hemlös vorden, jag faderlös ej är. 3. Dit du har gått, dit skola cle ock gå, som Fadern dig har gett, och till sin arvedel det rike få, som du åt dem berett. För glädjen i det höga de glömma jordens ve, när de med ohöljt öga din härlighet få se. 4. Befästa oss, o himlafarne Krist, i härlighetens hopp, att vi en gång, förlösta från all brist, till dig må lyftas opp. Hjälp mig för själen sörja var stund i denna värld, att den med dig må börja ren nu sin himmelsfärd. Evers

(1906).

9. Pingst.

130. 1. I pingsten blev Guds Ande sänd, halleluja; på nytt blev trones låga tänd. Halleluja! Halleluja! 2. I eldskrift Gud sin vilja skrev, halleluja; och korsets gåta tolkad blev. Halleluja! Halleluja! 3. Nu vek all tvivlans skräck och tvång, halleluja, som skuggor fly vid soluppgång. Halleluja! Halleluja! 4. En kärlek stor och ofattbar, halleluja, i tusen själar tändes klar. Halleluja! Halleluja!

58 5. Befallningen som Herren gav, halleluja, blev buren över land och hav. Halleluja! Halleluja! 6 Än Kristus är de sina när, halleluja, då i "hans namn de samlas här. Halleluja! Halleluja! 7. Än sänder Gud i nådens tid, halleluja, sin Andes glädje, kraft och frid. Halleluja! Halleluja! 8. Än undret sker. En himmelsk vår, halleluja, på öde jord i blomning går. Halleluja! Halleluja! 9. Oss om den tid den löfte bär, halleluja, då Fadern allt i alla är. Halleluja! Halleluja! 10. Gud, Fader, Son och Helge And, * halleluja, ske pris och lov i alla land. Halleluja! Halleluja! A. Frostenson

(1936).

och giv oss frid, när livets afton skymmer. Salighet, Herre, giv oss i höjden. Wallin

(1816).

1 3 2 (W 132). O du Helge Ande, kom till oss in, med nåd och frid i dina trognas hjärtan bliv. Din levande kärlekslåga där upptänd och uppehåll, du som av alla tungomål och land församlar folken i Herrens Jesu Kristi tro endräkteliga. Halleluja! Halleluja! Veni, Sancte Spiritus. Reple tuorum corda fidelium, et tui amoris in eis ignem accende: qui per diversitatem linguarum cunctarum gentes in imitate fidei congregasti. Halleluja. Halleluja. Antifoni från medeltiden. övers. 1525, 1543. Geijer

Svensk (1819).

1 3 3 (W 133). 1 3 1 (W 131). \ 1. Kom, Helge Ande, Herre god, 1. Helige Ande, sanningens Ande, besök vårt hjärta, giv oss mod, kom att oss ledsaga: förläna oss din helga nåd, låt oss ej falla eller oss förvilla, förläna oss din helga nåd, men till målet draga och var med oss i råd och dåd. i trones ljus, förtröstande och stilla, j Vishet, o Herre, • 2. Den sanne tröstaren du är: giv oss av höjden. så kom och var oss alltid när. De hårda hjärtan själv bevek, 2. Helige Ande, kraftenes Ande, de hårda hjärtan själv bevek kom att oss uppliva: att öva kärlek utan svek. må kärlek bo i våra hjärtan inne . och dess frukter bliva 3. Ditt ljus tänd i vårt mörka sinn, en kristlig dygd, ett himmelskt j giv tro och hopp i hjärtat in, och allt vad här oss fela må, mod och sinne. och allt vad här oss fela må Helighet, Herre, låt oss av dina nåde få. giv oss av höjden. 3. Helige Ande, glädjenes Ande, kom att oss hugsvala: låt hoppets röst bland levernets bekymmer till vår ande tala,

4. I dina gåvor tusenfald, du är Guds högra hand utvald: du lär med skilda tungors ljud, du lär med skilda tungors ljud all jordens folk att prisa Gud.

59 5. Vår fiende ifrån oss driv, och själv med friden när oss bliv. Bevara oss till sista stund, bevara oss till sista stund i nådens saliga förbund. 6. Gud Fader du oss känna lär och vittnesbörd om Sonen bär. Till Gud du visar vägen bäst, till Gud du visar vägen bäst, du som av Gud utgången äst. 7. Gud Fader och hans ende Son * ske pris för himlagåvors lån, som genom Andens nåd vi få, som genom Andens nåd vi få. O Gud, vår suckan ej försmå. Latinsk

hymn av Rabanus Maurus (f 856). Olaus Petri (1536). Wallin (1816).

1 3 5 (W 135). 1. Dig, Helge Ande, bedja vi att med din kraft du står oss bi under prövotider och svåra strider, helst uti den yttersta, när det till änden lider. O Gud, förbarma dig. 2. O ädla ljus, gör med ditt sken vår tro på Jesus sann och ren, och den själv uppliva att frukter giva. Hjälp oss att i denna tro till änden fäste bliva. O Gud, förbarma dig. 3. O kärlekseld, uppvärm vårt sinn, allt hat, all ljumhet övervinn, att vi leva lare som bröder käre i försonlighet och frid och Kristi sinne bäre. O Gud, förbarma dig.

1 3 4 (W 134). 1. Kom, Helge Ande, Herre Gud, giv lust att hålla dina bud. Vår köld, vår tröghet övervinn, | 4. O högsta tröst i all vår nöd, oss uppehåll i liv och död. o kom i våra hjärtan in. Låt oss ej försaka Du helga kraft, med nådens sken att bedja, vaka gör viljan god, gör själen ren, och betänka att en gångatt livets väg vi glada gå vi döden måste smaka. och heligt rörda sjunga må: O Gud, förbarma dig. Halleluja! Halleluja! Y. 1 från medeltiden.

Luther

(1524).

Olaus Petri (1536). Wallin (1814, 1816). 2. Du helga ljus, all sannings port, lär oss på varje tid och ort att känna Gud och den han sänt. 1 3 6 (W 136). Gör Sonens dyra namn bekant, ! 1. Helge Ande, hjärtats nöje, förklara Faderns välbehag, bästa skatt och högsta tröst, och falska läror från oss tag. du till andakt själv mig böje, Det ord är fast, det ord är visst, då jag helgar dig min röst. som lär oss tro på Jesus Krist. Överallt ditt tempel står, Halleluja! Halleluja! där du heligt offer får: låt min själ därtill utväljas, 3. Du helga eld, all världens tröst, att du må i henne dväljas. låt kärlek brinna i vårt bröst. Giv oss av din hugsvalan god 2. Du är den förnämsta gåva i jordisk nöd ett himmelskt mod. den min Jesus skänker mig, På korsets väg oss styrk och led, den han värdes allom lova, mot frestelsen med kraft bered, som den söka hjärtelig. att här vi manligt strida må Du är ordets vittne sant och genom död till livet gå. och min återlösnings pant, Halleluja! Halleluja! själens hugnad, Herrens finger, T. 1 från medeltiden. Luther (1524). hoppets ankar, trones vingar. Svensk övers. 1567. Wallin (1816).

60 3. Kärlekseld och nådekälla, ljusets ursprung, fridens band, du kan hjärtat tillfredsställa, när det tärs av ångerns brand. Giv min ande vittnesbörd att av Gud jag varder hörd som ett barn utav sin fader; så är jag förnöjd och gläder. 4. Du är ned av himlen gjuten som en ljuvlig dagg oeh regn. Frid och tröst med dig är fluten under Kristi milda hägn. Ack så uppfyll mildelig nu min själ, som öppnar sig. Av din nåd hon sig vill fägna och sig den med tron tillägna. 5. Du ock alla ting utgrundar, ja Guds djuphet vet du väl. Därför jag av dig åstundar undervisning för min själ, att jag vet Guds vilja rätt och kan leva på det sätt som hans ord mig föreskriver, att jag honom täcklig bliver. 6. Du är helig; dig misshagar allt vad synd och orätt är. Den med otro dig förjagar kan du aldrig vara när. Helga mig i en rätt tro, att du värdes när mig bo; då kan jag försäkrad vara att jag skall till himlen fara.

1 3 7 (W 137). 1. Ande, full av nåde, i all nöd och våde du min tröst förbliv. Agg och harm du släcker och i hjärtat väcker kärleks eld oeh liv. Lär du nu min svaga tunga om din kraft med glädje sjunga. 2. Du kan undervisa oss vår Gud att prisa på mång språk och sätt. Av din låga brinne stads vår hug och sinne, Gud att älska rätt. Oss du värdes nåd beskära honom över allt att ära. • 3. När betryck och jämmer hjärtat hårt beklämmer, låt mig då hos dig ro och tillflykt finna, låt det moln försvinna, som här omger mig. Kom, o nådesol, med gamman, lys och gläd oss allesamman.

[ 4. Kom, Guds dyra gåva, som han värdes lova, och min tro upptänd. Kom, ack kom, min längtan, kom, mitt hjärtas trängtan, och mitt kval bortvänd. Hjärtat får nytt liv och styrka, när du gör det till din kyrka, 7. Du är nådig, mild, saktmodig som en duva; men du flyr 5. Hjorten häftigt längtar bort från den som övermodig och till vattnet trängtar, ej sitt onda sinne styr. när han jagad är; Giv mig dygdens stilla fröjd, själen sammalunda, gör mig tålig och förnöjd, när bekymren stunda, att jag ej min nästa hatar tröst av dig begär. eller det du älskar ratar. Hon sitt hopp då månde ställa till den enda glädjekälla. 8 Hjälp att jag mot synden strider, när jag stapplar, var min stav, i 6. Du som ny mig danar trösta mig den stund jag lider, och min synd avplanar styrk mig, när jag somnar av. genom Kristi blod, När jag skall igen uppstå, du all renhets Anda, giv att jag med glädje må var mig stads till hända, inför Jesu domstol ställas gör mig vis och god. och med de utvalda sällas. Lär mig ditt behag att göra, när mitt kött mig vill förföra. Paul Gerhardt (1653). Spegel (1686).

63 7. Styr och för min vandel, helga håg och handel. Låt min stig och gång, dig till pris och heder, syfta dit du leder. Låt min bön och sång, som jag frambär till din ära, täckas dig och frukter bära. 8. Låt ej satan lede med sin list och vrede mig här skada få. Låt mig, när en ände sker på mitt elände, himlens glädje nå. Där skall jag med fröjdfull tunga, Gud, din ära evigt sjunga. J. Franck

(1653).

Brask

(1690).

1 3 8 (W 138). 1. Kom, Helge Ande, till mig in, upplys min själ, upptänd mitt sinn, att jag i dig må bliva. Låt lysa livets ljus för mig och led mig på den rätta stig: dig vill jag helt mig giva. 2. Uti all sanning led du mig, förståndet öppna nådelig och lär mig, Gud, din vilja. Ack gör mig från all synder ren, att jag må följa dig allén, allt ont ifrån mig skilja. 3. Hjälp, Herre, nåderik och blid, att jag av hjärtat all min tid mig håller vid det ena: att tro på Herren Jesus Krist och öva kärlek utan list, Min hjälp är du allena. 4. Uppå min sida alltid stå, att satan mig ej skada må, ej världen mig förföra. Med minom anda vittne bär, att ett Guds barn jag också är, det han vill saligt göra. 5. Jag kännes vid min svaghet all, jag vet ej vad jag bedja skall, vad gagnar eller skadar. O Helge Ande, bed för mig och lär mig sucka innerlig mitt A b b a , k ä r e F a d e r.

6. Mig i din nåd behåll du kvar, som allt i dina händer har, min onda hug förändra. Vad jag har syndat giv mig till; styrk mig, att gott jag göra vill och i din fruktan vandra. 7. Giv lycka, Gud, till allt gott verk, befrämja det och kraften stärk, att jag alltmer tilltager uti din visdom och din nåd och alltid följer dina råd och gör vad dig behagar. 8. Hjälp mig att nyttja tiden rätt och skaffa nytta på allt sätt, mitt pund ej nedergrava; ty den som Gud ej tjäna vill, men gör vad världen hörer till, han kan ej framgång hava. 9. O Fröjde-Ande, statt mig bi i all den sorg jag kommer i, helst när mig döden kallar; då hjälp att jag må kristelig få skiljas hädan, när jag dig min själ i hand befaller. Okänd svensk förf.

(1694).

1 3 9 (E 141). 1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd, den stund som bebådad är vorden, då Anden sig sänker från himmelens höjd att bygga Guds kyrka på jorden. Vad tröst och vad trygghet det budet beskär, att Hjälparen, sanningens Ande, är när, som lovats i mästareorden. 2. De fromma som bidat i längtan och hopp få skåda Guds väldiga under. Ej löftena glömts under tidernas lopp: de vila på trofasta grunder. Med tungor av eld giver himmelen svar på brinnande böner och suckan, som var så tung under tvivlande stunder.

62 3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst som bot i Jerusalem bjuder: det stinger ett styng uti tusendes bröst, när Petri förkunnelse ljuder. Guds kyrka nu föds i den heliga stund, och än står hon fast på sin eviga grund, hur tiden än stormar och sjuder. 4. O människa, gläd dig och prisa din Gud, som dig med sin Ande hugsvalar, och var ej en träl under bokstav och bud, när nåden från himmelen talar. I ordet och bönen din hugnad du får och mod i ditt hjärta, om vägen ock går igenom de mörkaste dalar. 5. Ack mildaste Jesu, din Ande oss sänd att väcka vårt domnade sinne, och giv att din sanning må bliva bekänd och gömd uti hjärta och minne. Försmäktar vår själ under ångest och strid, låt komma din Ande med strömmar av frid, där vi vår hugsvalelse finne. O. Bergqvist

(1934).

1 4 0 (E 143). 1. Livets Ande, kom från ovan, kom och bär från himlen bud. Du kan ge den stora gåvan: tron på ordet, tron på Gud. Till Guds människor du talar än i dag kring all vår jord. Folk och själar du hugsvalar än i dag med Skriftens ord. 2. Oförgänglig sanning strålar än i dag från bibelns blad; än i klara drag den målar heliga gestalters rad. Ifrån fäder och till söner

genom tidevarven går än ett heligt arv av böner, än profetens röst oss når. Giv att vi för Gud må vandra såsom Abraham, i tro, till välsignelse för andra och till egen själaro. Giv att vi som Moses brinna för Guds folk, i kamp och bön. Giv att vi med Asaf finna blott i Gud vår del, vår lön. Såsom öknens hjortar trängta till den svala källans språng, låt med Koras barn oss längta efter helg och tempelgång. Låt med dem oss i din boning smaka hur du ljuvlig är. finna vila och försoning: saligt är att tjäna där. Oss med Stefanus låt skåda Mänskosonens härlighet; oss med Paulus än benåda rikt med trons rättfärdighet. Dana så vår själ, vårt öra, att vi mitt i tidens tvång med Johannes kunna höra Moses' sång och Lammets sång. Livets Ande, du som danar Kristi kyrka på vår jord, kraftens Ande, clu som banar henne väg med Herrens ord, nådens Ande, du som renar själar och i dem vill bo, fridens Ande, du som enar Herrens trogna, giv oss tro. Eklund

(10:il).

141. Helige Ande, låt nu ske undret, som väcker oss alla: låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla. Oss ock ett styng i hjärtat giv, stynget som blir vår själ till liv: Helige Ande, hör oss. Sanningens Ande, röj den nöd som vi i hemlighet bära: mänskan ej lever blott av bröd, henne Guds ord måste nära.

6a Sänd oss en hunger runt kring jord efter att höra Herrens ord: sanningens Ande, väck oss. 3. Helige Ande, låt din röst högt om Guds gärningar tala. Vittna för tron om korsets tröst, krossade hjärtan hugsvala. Visa oss Guds rättfärdighet, låt oss få se hans salighet: Helige Ande, fräls oss. 4. Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra. Styr våra steg i Jesu spår, lär oss att bedja F a d e r v å r : kärlekens Ande, led oss. Paul Nilsson

142. 1. Som sol om våren stiger i makt mot himlens höjd och all näturen viger till livets nya fröjd, i själens riken Anden går fram med vårens bud: nu brista alla banden, nu skapar livets Gud. 2. Som elden guldet renar, sä Andens helga glöd med själen sig förenar, att synden varder död. O salighet och fruktan, när Anden kommer när! O nåderika tuktan, o eld, som allt förtär! 3. Vad intet öga spanar, vad intet öra hör, vad ingen tanke anar, när Anden hjärtat rör, ur djupen uppenbaras, från höjden stiger ner: Guds hemlighet förklaras, och tvivel är ej mer. 4. Du höga kraft, jag längtar åt dig att giva mig;

(1934).

min ande törstar, trängtar att varda ett med dig. Din kärleks eld låt tändas, skriv i mitt bröst din lag. Min död i liv låt vändas, min natt bli salig dag. 5. Guds Ande, du allena vår släkt förlossa kan, från självisk lust oss rena och lösa hatets bann. Blott du kan folken lära med skilda tungors ljud ett enigt lov hembära åt allas Far och Gud. 6. Du klara gudomslåga, du sol, som vår vigt in, Guds svar på livets fråga, i våra själar brinn. O kom att nu oss viga till liv som död ej vet, men utan gräns skall stiga mot okänd härlighet. Beskow

(1920).

10. Jungfrun Marias kyrkogångsdag. (Se ock n:r 35, 611.)

143. Mal. 3: 3. | 1. Den store Mästarn kommer med helig kärleks nit: han sätter sig ned vid degeln och luttrar silvret med flit. 2. Rannsakande han dröjer: hans kärlek väntar på den stund då i silvrets spegel hans bild skall strålande stå. 3. Den store Mästarn kommer, som smälter själ och sinn. Han sitter vid heta härden och ser i själarna in. 4. Och när i hjärtedjupet sin bild han speglad fått, då glades den höge Mästarn: sitt mål har kärleken nått. Ingemann

(1840).

Siri Dahlquist

(1938).

64 Jungfrun Marias bebådelsedag. Se n:r 34 och 45. Heliga Trefaldighets

dag.

Se n:r 21—29. 11. Kristi förklarings dag. 1 4 4 (NPs 523). 1. Vår blick mot helga berget går, där, Jesu, du förklarad står i glans så ren som solens sken och pris av Fadern får. Med fäderna från löftets tid du talar om din död, din strid, då du ditt kall fullborda skall och oss förvärva frid. Du styrker här de dinas tro med försmak av en salig ro, en helgad fröjd från himlens höjd, där dina frälsta bo. 2. Här nere är en smärtans dal, vår hydda är ett bräckligt skal, av stoft vår dräkt, vårt liv en fläkt och himlavägen smal. Men Jesu, i din härlighet du våra sorger ser och vet. Du lyfter mig i tron till dig, till frid och ljuvlighet. Och fast jag åter måste ned i sorgedalen, följer med från glädjens stund i hjärtats grund en stilla tröst och fred.

och med Guds folk i paradis jag tala får på himmelskt vis om allt hans råd, hans makt, hans nåd: hans namn ske lov och pris. Evers (1906,

1914).

12. Den helige Mikaels dag. 1 4 5 (W 34). \ 1. Förr än mänskostämmor hördes, och förr än mänskohjärtan rördes av Herrens salighet och nåd, tusen sinom tusen stodo kring gudatronen och tillbådo den Outgrundeliges råd. På helga harpors ljud de buro fram till Gud sin förtjusning, och skylande sitt anlete knäböjde för sin Skapare. 2. H e l i g , h e l i g , h e l i g ljuder omkring den tron där Herren bjuder hans änglakör, i evighet, Honom de sitt offer bära, ty honom endast tillhör ära och rike, makt och härlighet. De tjäna Herren Gud och akta på hans bud. Deras prydning är helighet och hörsamhet och oskuld och fullkomlighet.

; 3. Över hav och land de fara, som vinden och som blixten snara, i ljuvligt och lycksaligt kall. Till den frommes hägn de ila, de lägra sig omkring hans vila, 3. En gång när slutat är allt ve, hans fötter akta de från fall. skall skyn sig öppna, jag skall se Och när från syndens stig i evigt ljus en själ omvänder sig mitt fadershus, och benådas, min Gud, min Frälsare. då sjunga de: Då skall min blick ej skymmas Förbarmare, mer, dig pris och tack och ära ske. min hydda aldrig brytas ner, 4. Gud, med dina änglahärar och hunnen dit, skall den som dig av hjärtat ärar i klädnad vit, få evigt glädja sig en gång. jag allt förklarat ser;

65 Buren uppå deras händer, skall han med dem i fridens länder uppstämma segerns jubelsång. Den här ostraffligt går, i deras tysta spår, genom världen skall ren och skär och salig där med dem dig skåda som du är. 5. Mänska, vill du se Guds rike, sök här att bliva änglars like, oskyldig, tuktig, glad och from. Mänska, du för Gud skall svara, när åtföljd av sin änglaskara han skall med världen hålla dom. Så kämpa, vaka, bed och dig var stund bered, att din tunga i paradis på änglavis må evigt sjunga Herrens pris. J. A. Cramer (1760-talet).

Wallin (1816).

Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar oss i dödens dag till himmelen ledsaga. 5. 0 Herre Gud, var mild och god, när vi med döden strida. Din Ande give kraft och mod, att vi i frid avlida. Så skola vi med gott behag dig sjunga på den stora dag som vi med fröjd förbida. G. Reimann

(1639).

Svedberg Wallin

1 4 7 (W 36). 1. Gud vare tack och ära för helga änglars vakt, som han mig täcks beskära emot all ondskans makt. Han bjuder, och de fara som vädren på hans bud, att hägna och försvara \ den rättsligt fruktar Gud.

2. De goda andar rödja 1 4 6 (W 35). den väg jag vandra skall. De starka hjältar stödja 1. Gud låter sina trogna här min gång i mödans kall. allt gott av nåd erfara, De helga härar skydda och budskap av hans kärlek är min ande och min kropp, mång tusen änglars skara. och kring min stilla hydda Ty sjunga vi med gott behag: de slå sitt läger opp. Guds änglar från vår barndomsdag i oss följa och bevara. 3. Hos mig besök de göra 2. De lägra sig kring var och en som förr hos Israel, som fruktar Herren gärna, de mig ur faran föra och deras hjälp är icke sen som fordom Daniel. mot dem som ont oss ärna. De leda mig vid handen Ty sjunga vi med gott behag: som Lot ur eld och glöd, Guds änglar från vår ungdomsdag som Petrus utur banden, för våld och list oss värna. som Paulus utur nöd. 3. På vägen de oss föra så, att vi vår fot ej stöta, men trygga och förnöjda gå, fast nöd och sorger möta. Ty sjunga vi med gott behag: Guds änglar oss till ålderns dag på hulda armar sköta. 4. Med vänlig hand, fast icke sedd, de gravens skräck förjaga och hålla tröstens kalk beredd, när ångsten gör oss svaga. 5 — 3612.

4. Och när på jorden händer att någon syndaträl sig ångrar och omvänder och tänker på sin själ, då hörs i himlens rike Guds änglars fröjdeljud: »Vi hava fått en like; högtlovad vare Gud.» 5. Gud, låt mig även söka att dem bereda fröjd och deras tal föröka

(1694). (1816).

66 en gång i himlens höjd. När de på händren vilja mig bära hem till dig, Gud, låt ej synden skilja de heliga från mig. 6. När livet skall upphöra, giv mig en sömn så söt. Låt dina änglar föra min själ uti ditt sköt. När du till doms vill komma, låt, Fader nåderik, mig då med alla fromma bli dina änglar lik. G. W. Sacer (1671).

Svedberg Wallin

(1694). (1812).

13. Alla helgons dag. 1 4 8 (W 486). 1. I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor, hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor! Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se, se Herren Sebaot. 2. I himmelen, i himmelen vad klarhet, hög och ren! Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken. Den sol som aldrig nedergår och evigt oförmörkad står är Herren Sebaot. 3. I himmelen, i himmelen vad sälla utan tal! Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal! Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik, hos Herren Sebaot. 4. I himmelen, i himmelen man inga tårar ser. Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer. Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet av Herren Sebaot. 5. I himmelen, i himmelen en sällhet du berett,

som intet öra hörde än och intet öga sett, ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödligs röst, o Herre Sebaot. 6. I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far med Sonen och Hugsvalaren en evig boning har: ett trefalt h e l i g sjunges där, då himlaskaran offer bär för Herren Sebaot. 7. O Fader, Son och Ande, dig * ske evigt lov och pris. Ack öppna ock en gång för mig din himmels paradis. Ja när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får, o Herre Sebaot. L. Laurmus (1622). Bearb. och tilldiktad (omkr. 1650). Åström (1814, 1816).

1 4 9 (NPs 671). Upp. 7: 9—17. 1. O se den stora, vita här, lik tusen berg i snö, som där med segerpalm och jubelpsalm för tronen samlad ä r ! Det är den skara utan tal från denna jordens sorgedal, som, ren och god i Lammets blod, nu står i himlens sal. Högt över jordens kval och tvång vi skåda nu dess kyrkogång i tempelkor, där Gud själv bor bland alla änglars sång. 2. Här levde de i stort förakt, men se dem där uti sin prakt, i tronens glans, med palm och krans, i härlighet och makt! Här livet ofta sorg dem gav, men Gud var tår har torkat av. Nu vid hans bröst de finna tröst. Ej mer är död och grav. Nu står dem kvar vad dock är bäst:

67 hos Gud en evig glädjes fest, och Lammet själv vid livets älv är både värd och gäst. 3. Dig, hjälteskara segersäll, ett mäktigt, tusenfaldigt hell! Ty fast du stod med heligt mod, hell dig, Guds Israel! Du världens glädje har försmått och korsets väg i smälek gått; ty skördar du med jubel nu vad du med tårar sått. Så höj din röst, du Lammets brud, att världen all ger återljud: Pris vare dig evinnerlig, all nåds och trohets Gud.

5. Blir dagen tung och själens möda lång: tyst, hör! I fjärran tonar segersång. Och håg och armar stärkas än en gång. Halleluja! Halleluja! W. W.How

(1864).

Nathan Söderblom

(1911).

1 5 1 (E 160). 1. O Gud, för de trogna martyrer dig lovar din heliga kyrka. Dig, Herre, som världarna styrer, med dem vi bekänna och dyrka. 2. Hell eder, Guds vittnen, som traktat att samvetets renhet bevara och högre än liv haven aktat att efter rättfärdighet fara! Brorson (1765). E. Linderholm (1909, 1920). i 3. Som heliga facklor I strålen Bearb. v. 2. längs vägen där släktena tåga, ty högre än flammande bålen slå brinnande hjärtan sin låga. 1 5 0 (NPs 525). 1. För alla helgon, som i kamp för 4. Det liv som I låtit för svärden och lejonens glupande käftar tron ett vittnesbörd blivit för världen, stått fast mot världen och nått som sanningens seger bekräftar. himlaron, till dig, o Jesu, hö jes lovets ton: 5. Det blod som i döden I givit, Halleluja! Halleluja! i tappra och heliga strider, ett levande sade har blivit 2. Du var i världen deras fasta hus. till skördar för eviga tider. Din röst dem ledde fram i stridens 6. I strålen i himlarnas rike, brus, Guds vittnen, som här haden pina. och genom ödsligt mörker sken ditt Nu haven I fröjd utan like ljus. där Herren har undfått de sina. Halleluja! Halleluja! 3. Vi kämpa må med troget, tappert 1. Ty den som vill smäleken bära och Kristus för mänskor bekänner, mod den kännes han vid i sin ära som fordomtid din helga skara en gång inför Gud och hans vänner. god, Sam. Gabrielsson (1929). tills hon bekrönt i segerns boning stod. Halleluja! Halleluja! 1 5 2 (B 460). 1. O Herre Gud, vi bedja dig: 4. O höga samfund, helgon av vår Till alla dem se nådelig, släkt, som lida marter, kval och hån skum är vår stråt, för er har mor- j för tron på dig och på din Son. gon bräckt. Men alla livas av hans Andes fläkt, j 2. O stärk dem i den svåra strid Halleluja! Halleluja! de kämpa i vår hårda tid;

68 hugsvala dem och var dem när, och med din Ande frid beskär. 3. Den tårars sådd de bära ut låt bli en glädjeskörd till slut, ocli samla dem från jordens tvång till salig fröjd och segersång. J. Johansson

(1934).

1 5 3 (E 159). 1. Välsignade våren, I kära som slumren från världens strid. Nu prisen I alla Guds ära med änglar, till evig tid. För er är det jordiska tvånget i frihet och jubel bytt: se nu är det gamla förgånget, och allting är vordet nytt. 2. All oro och klagan har svunnit vid klangen av harpoljud. Det längtande hjärtat har funnit sin vila till sist i Gud. För honom I ödmjukt er bojen, vars välde av gräns ej vet. För honom och Lammet I hojen er lovsång i evighet, 3. Med kronor nu prydda I aren, med pärlor och ädelsten; den fotsida mantel I bären är tvagen i blodet ren. I kommit från levernets möda och funnit en ljuvlig hamn. I leven, I aren ej döda. Högtlovat är Jesu namn. 4. Så signe du, Herre, de kära som somnat från världens brus, som alltid få vara dig nära och skåda ditt anlets ljus. Ät dig vi oss trygga befalla i dag och i all vår tid, till dess du av nåd vill oss kalla till dig i en evig frid. A. Takolander

(1927).

Bearb.

154. 1. Blott vanliga kristna Guds helgon här voro, ur synderna lösta i tron på Guds Son.

De

dagligen

efter rättfärdighet foro och grepo mot kallelsen ovanifrån. Guds Ande dem ledde och vägen beredde: i äran och smäleken, glädjen och smärtan Guds kärlek de buro i brinnande hjärtan.

2. Osynlig dem Frälsaren dagligen följde, och jorden fick glans av det evigas hopp. Dem höstregnet rikt med välsignelse höljde, och källor i tårarnas dal runno opp. Ett levande vatten, den himmelska skatten, i levande strömmar de gåvo åt andra, som törstande, vilsna och trötta fått vandra. 3. De heliga motsäga icke varandra: vad innerst de äga, gemensamt dem är. På olika vägar de samma väg vandra, den väg som till löftets Jerusalem bär. O Gud, vi hembära dig pris, tack och ära, att vi ren på jorden få lyssna till tonen som helgonen sjunga kring Lammet ocli tronen. A. Frostenson

(1936).

14. Botdagen. 1 5 5 (W 25). 1. O Skapare, o gode Gud, o Fader, nådens källa, förlåt vad gjort är mot din bud, låt Jesu förbön gälla. Ej handla med oss efter rätt, fastmera uppå faderssätt; och som ditt barn må var och en, från synden ren, dig framgent tjäna utan men.

69 2. Förbarma dig, o Jesu Krist, och värdes oss benåda,. Du är den starke hjälte visst, som hindra kan all våda. Så fräls ditt folk utav dess nöd, du som med lära, liv och död oss löst av evigt kval och ve. Din nåd bete, att intet ont hos oss må ske. 3. Välsigna oss, o Helge And, låt oss din nåd ej mista. Låt kärlekens och fridens band ej i ditt samfund brista. O Gud, av tröst och glädje rik, i nöden du ej från oss vik. Vår själ gör ren och väl förnöjd, giv evig fröjd, för Jesu skull, i himmels höjd. TI. Wepse (15S9).

S. Aronus Forsius Wallin

(1614). (1816).

1 5 6 (W 26). 1. Vi på jorden leva här, under döden fångna: vem få vi, som hjälpen är att ej bli förgångna? O Fader, dig allena. Dock må vi sörja bitterlig att vi så förgätit dig. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss icke falla i den bittra dödens nöd. Var oss barmhärtig. 2. Vi för syndaskulden svår måste straffet bida. Ho är den som för oss går och vill döden lida? 0 Jesu, du allena. Du haver lidit hårdan död 1 ill att frälsa oss ur nöd. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss ej förkastas från din nåd till avgrundsglöd. Var oss barmhärtig.

3. Vi ej leva som oss bör, stads i synd vi falla. Ho är den oss starka gör emot synder alla? Guds Ande, du allena. Blott i din kraft vi komma fort; ditt är allt som väl är gjort. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss ej förtappas utan hopp, i evig död. Var oss barmhärtig. Y. 1 latinsk växelsång från 1200-talet. Y. 1—3 Luther (1524). Olaus Petri (1529). Wallin (1819).

1 5 7 (W 44). 1 Mos. 3. 1. Ack, vi äro alla Adams barn, o Gud. Såsom han vi falla, bryta mot din bud. Lust och högmod höra ormens smicker än. Att varann förstöra vän förleder vän. Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 2. Men den fröjd försvinner, som jag brottsligt vann. Snart min brist jag finner, som ej skylas kan. Fåfängt jag mig döljer undan Herrens röst: vart jag flyr, den följer, ropar i mitt bröst, Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 3. Borta är det Eden där jag menlös var. Bort med samvetsfreden all min glädje far. Om ock lyckan mäter mig sitt överflöd, skild från Gud jag äter blott med sorg mitt bröd.

70 Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 4. Se, av jorden komna, bli vi jord igen. Fåfängt dock vi somna, själen vakar än, vakar och begråter utan slut sin nöd, lever för att åter dö en evig död. Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 5. Världarna sig röra efter Herrens bud. Mänskan blott kan göra mot din lag, o Gud. Till den minsta lilja allt är skapat gott: ack, av mänskans vilja föds det onda blott. Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 6. Skola vi förskjutas utan hjälp och tröst? Skall din himmel slutas för vår böneröst? Skall din jord oss nära till förtappelse och blott tistlar bära och förbannelse? Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 7. Nej, på ormen träder kvinnans helga säd. Gud, din nåd oss gläder än vid livets träd. Jesus kom, och jorden är välsignad än, himlen öppnad vorden, döden själv vår vän. Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. 8. Du som frälst oss alla, Jesu, kom till mig.

Låt mig mer ej falla, håll mig t fast vid dig. Hjälp mig, när jag strider, gör mig from och vis, och mig tag omsider i ditt paradis. Herre, dig förbarma, var oss nådelig. Herre, hjälp oss arma. Franzén

(1814).

1 5 8 (W 384). 1. Herre, dig i nåd förbarma. Hör ditt folk, som hjälp begär, du som ömmar för de arma och vår enda tillflykt är. Kom att från vår hjässa vända våra synders svåra lön och ditt ljus från höjden sända: fräls ditt folk och hör dess bön. 2. Du som med en faders hjärta bär en faders ljuva namn, du som under dödens smärta öppnat oss en broders famn, du som världens väl bereder, söker oss på villans stig, kallar, väcker, styr och leder: över oss förbarma dig. 3. Oss, som dina lagar brutit skona, milde Herre Gud. För det blod din kärlek gjutit hjälp oss, milde Herre Gud. Från de brott som dig bedröva, då vi trampa dina bud, från de lustar som oss söva oss bevara, Herre Gud. 4. Från allt ont som hjärtat leder till begärens villostig, från försåt som fall bereder, hungerns fasa, pest och krig, uppror, tvedräkt, brand och lågor, hagel, storm, din vredes bud, och från evighetens plågor oss bevara, Herre Gud. 5. Du som föddes mänskors like och ditt liv för världen gav, du som öppnade ditt rike, då du uppstod ur din grav, och beseglade din lära,

71 då du, klädd i segerskrud, återgick till himlens ära: hjälp oss, milde Herre Gud. 6. Skydda, styr och fräls din kyrka, samla själv din spridda hjord, giv dess herdar mod och styrka rätt att lära livets ord. Räck din hand åt dem som falla, och med nådens milda ljud de förförda återkalla: hör oss, milde Herre Gud. 7. Sprid ifrån palats till hydda fridens sällhet med din hand. Sträck till oss din arm och skydda konung, folk och fosterland. Dig i nåd och makt förklara, Gud, då krigsbasunens ljud samlar dem som oss försvara: hör oss, milde Herre Gud. 8. Må till dina öron hinna moderns suckar i sin nöd. Må hos dig den sjuke finna under plågan tröst och stöd. Må, o Gud, ditt hjärta röras av den fångnes klagoljud och hans suck med mildhet höras: hör oss, milde Herre Gud. 9. Låt den faderlöses böner till ditt fadershjärta gå, ankan som sin saknad röner stöd av dig från höjden få. Låt vår oväns hjärta böjas av försonlighetens bud och vår suck för honom höjas: hör oss, milde Herre Gud. 10. Låt vår bön och arbetsmöda öppna väg till ditt förråd, bergens malm och jordens gröda tacksamt nyttjas med din nåd. Dig förbarma över alla. Dig med ödmjukt böneljud, Fader, dina barn åkalla: hör oss, milde Herre Gud. 11. Du som världens synd borttager, över oss förbarma dig. Du som världens synd borttager, för ditt folk från villans stig.

Du som världens synd borttager, avvänd våra synders lön. För det blod som dem avtvager giv oss nåd och hör vår bön. Ödmann

(1798).

1 5 9 (W 385). 1. O du som alla hjärtan ser och alla hjärtan döma skall, Allsvåldige, vi falla ner i stoftet för din fotapall. Här samlas tjänare och fri, här hög och låg ej skiljas vill; ty syndare blott äro vi, ej annat namn oss kommer till. 2. Ack, fjärran gångna från det liv som är i dig, vi hava gått med jordens sorg och tidsfördriv och slöst på dem vår himlalott. Vi hava övergivit dig, i tankar, tal, begär och värv, och hastat på de dårars stig med stora steg till vårt fördärv. 3. Vi vilja ej med fagert sken oss värja mot din stränga rätt, ty inför dig är ingen ren, din lag vi alla överträtt. Vi vilja hellre med varann åkalla din barmhärtighet och tro på den som skyla kan vår brist med sin rättfärdighet. 4. Men utan bättring ingen tro och utan ånger ingen nåd skall skänka våra hjärtan ro: så är din vilja och ditt råd. O Gud, med heliga beslut vår myckna synd begråta vi. För Kristi skull oss ej förskjut, och med din Ande stå oss bi. 5. Lyft upp vår själ ur jordens mull, vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd: att högre akta dygd än gull och rädas mer för synd än nöd. Låt ära växa i vårt land, låt frid och rätt där sammanbo och trohet räcka godhet hand, till enskilt väl och allmän ro. 6. Ack gör oss, Herre, till ett folk med fromhet vist, med vishet fritt,

där varje röst är hjärtats tolk och varje hjärta, Gud, är ditt: ett folk som stads beflitar sig att villigt göra det du bjöd och så på dig förlitar sig i väl och ve, i liv och död. 7. Så, Gud, med oss du vara skall, som du med våra fäder var, och frälsa än från blygd och fall ett folk som du förvärvat har. Så blomstra skall vår gamla bygd, från tidevarv till tidevarv, och fädrens hopp och tro och dygd till barnen gå i evigt arv. Wallin

(1818).

1 6 0 (W 386). 1. Hör ditt Sions bittra klagan, Herre, hör vårt böneljud. Vi förtjänt den svåra ägan, ty vi syndat mot vår Gud. Du har skäl att straffa, risa, lägga oss i stoft och mull; men oss värdes nåd bevisa för din Sons förskyllans skull. 2. Han för oss har lidit döden: på hans kärlek trösta vi. Store Gud, så låt ej nöden lika stor som synden bli. Herre, fast vi mycket brutit, skona oss på faderssätt. För den frälsning som vi njutit låt oss njuta barnarätt, 3. Vi för korset ödmjukt falla, där det dyra blodet rann, och den kärlek vi åkalla, som oss Jesus återvann. Ack, för Jesu död och pina, fräls oss, Gud, från nöd och kval: låt oss sist ibland de dina samlas i din fröjdesal. Svensk förf.

1 6 1 (W 387). 1. Vänd av din vrede, Gud, som straffet sänder. Vänd av din vrede från bestörta länder. Vänd av din vrede,

(1793).

Gud, som har i händer livet och döden. Vill du oss plåga som vi äro värda, vem har förmåga att din blick uthärda? Ack, av din låga jord och hav förtärda med oss förginges. Böner så varma alla vi förena: Döm ej oss arma, såsom vi förtjäna. Gud, dig förbarma. Av din nåd allena bida vi räddning. Nåd vi begäre, låt oss henne finna. Nåden beskare vad ej rätt kan vinna. Maskar vi äre, skuggor som försvinna, stoft som förskingras. Bojor vi draga av den lott vi ärva: lustar oss jaga, frestelser omvärva. Herre, så svaga, vill du oss fördärva utan försköning? För Jesu pina, för den törnekrona han för de sina bar att dem försona, låt nåden skina, värdes oss förskona, var oss en Fader. Jesus allena hela kan det brutna, med dig förena det från dig förskjutna, genom det rena, från hans hjärta flutna blodet och vattnet. Låt oss ej falla, låt den förbön gälla, som för oss alla Jesus hördes fälla.

73 Dig vi åkalla, Gud, all godhets källa, trefaldigt store. Latinsk

psalm av G. Thymus (1541) ? Wallin (1813).

1 6 2 (W 388). 1. Store Gud, med skäl du klagar att ett folk fördärvat är, som ditt namn på tungan bär, men förtrampar dina lagar och för hjärtats överdåd hämtar styrka av din nåd. 2. I din helgedom dig möter mången själ, som kall och död, utan känsla av sin nöd, endast världens nöjen sköter, och då hon sig lycklig ser, glömmer dig, som lyckan ger. 3. Kärleksfull, i våra själar ordet du på klippan sår, där det inga rötter slår. Livets frö hos världens trälar dör och kväves av begär, att det inga frukter bär. 4. Du kan tusen världar styra med ett enda allmaktsord: styr då ondskan på vår jord, väck ditt folk och kväv dess yra, dock i nåd, att det i tid än besinna må sin frid. 5. När du oss till bättring väcker, krossa då med lagens röst säkerheten i vårt bröst. När i nödens stund du sträcker oss till hjälp din milda hand, bryt då även syndens band. 6. Gör min själ den trösten värdig, som du ger i Jesu blod. Lär mig tro, att mild och god, du tillika är rättfärdig, att din kärlek frälste mig till att evigt tjäna dig. Ödmann

1 6 3 (W 389). Hos. 6: 1—3. 1. Vänder om, I sorgse sinnen, vänder om till Herren Gud, medan än I honom finnen,

(179S).

med sant bot- och böneljud. Han vars makt av ingen man störtas eller minskas kan lika stor i nåd skall bliva, om vi synden övergiva. I 2. Fast han har oss nederslagit, straffat oss en liten tid, han ej evigt från oss tagit sin förlåtelse och frid. Låtom oss då fatta mod. Den Allsmäktige är god: samma hand som slår och späker syndasåren åter läker. ! 3. All den nöd som man beklagar viker för hans starka hand. Efter två framlidna dagar löser han av dödens band; och när tredje dagens ljus träder in i våra hus, giver han nytt liv och styrka, att med fröjd vi honom dyrka. 4. Snart får man med hugnad skåda all den kärlek, frid och tröst varmed Herren vill benåda dem som akta på hans röst. Då skall vara i gemen vårt bekymmer det allén, att vi Gud, vars folk vi äre, över allting älska lare. 5. Ty han vill då till oss komma som en morgonrodnad klar och bebåda sina fromma att hans dag skall komma snar, salighetens ljusa dag, då med nåd och välbehag Guds, vår Faders, milda öga ser till oss ifrån det höga. Paid Gerhardt (1656).

B rask Wallin

(1690). (1814).

1 6 4 (NPs 636). 1. När vi i högsta nöden stå, i världen råd och tröst ej få, när allt är natt och mörker här och hjälp av mänskor ute är, 2. vår enda tröst det vare då att med vår sorg till Herren gå. Han är den Herren som till slut oss hjälpa skall ur nöden ut.

74 3. O Gud, vår Gud, miskundelig, vi lyfta upp vår blick till dig: du bäst vår nöd och fara vet; så gör med oss barmhärtighet. 4. Du lovat haver nådelig att höra dem som bedja dig: vi komma nu med ödmjuk bot och falla neder för din fot. 5. Förlåt vår synd, vårt överdåd. O Herre, tänk på oss i nåd. Till vårt elände värdes se och skynda att din hjälp bete. 6. Då skola vi av hjärtans grund med fröjd dig tacka varje stund och lyda dig, som var oss blid, och prisa dig till evig tid. P. Eber (o. 1560). Svensk övers. 1614. Finl.-sv. bearb. (1857).

1 6 5 (E 285). 1. Stoftets barn, i stoftet fångna, dig, o Fader, vi åkalla. Svaga, blinda, vilsegångna äro vi, envar och alla. Dunkelt våra facklor brinna i en värld som hatar ljuset. Lys oss, led oss, att vi finna vägen fram till fadershuset. 2. Låt oss ej i vanmakt dröja, stirrande mot undergången, men till dig vårt öga höja ur en värld, i fasor fången. Än vi se mot mörka skyar löftets ljusa båge skimra. Du som kraften oss förnyar, lär oss hem och tempel timra: 3. hem och tempel, där din Andas kraft kan fostra nya släkten,

där de frommas röster blandas till ditt lov i morgonväkten, där oss Kristi kärlek tvingar att det onda utestänga, där på längtansburna vingar tankarna mot himlen tränga. G. Thorsell

(1920).

1 6 6 (E 577). i 1. Kom, Ande, från höjden, kom ned; ty världen är andelös vorden. Dig sank som i skapelsens morgon, och bred ånyo ditt växande välde kring jorden. Kom, Helige Ande, från höjden. 2. Kom, Ande, från himlen, med ljus till nattens förlorade trälar. Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus och elden som flammar i vaknande själar. Kom, Helige Ande, från höjden. 3. Kom till oss på jorden med frid, där hämnande vredesmod glöder. Vi bida med längtan den saliga tid då kämpande, hatande folk varda bröder. Kom, Helige Ande, från höjden. 4. Kom, Ande, från Kristus. Han gav sitt liv till en evig försoning. O kom från hans kors och hans öppnade grav och dana vår lidande värld till din boning. Kom, Helige Ande, från höjden. Eklund

(1934).

C. KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN. 1. Kyrkan. 1 6 7 (W 139). 1. Vi lova dig, o store Gud: * med makt och ära går ditt bud, ditt helga ord,

kring himlar och kring jord. H e l i g , h e l i g , h e l i g är Herren Gud. 2. Din kyrka glades i ditt skygd, * hon på ett hälleberg är byggd: till domens stund

75 hon vilar på sin grund. i 5. Dit ha med far och mor vi gått, H e l i g , h e l i g , h e l i g är Herren där lyfte barnabön vingen, Gud. där ha för Herren Gud vi stått samman vid altarringen, 3. Allt folk skall samlas i dess famn där var vår första nattvardsgång, * och böja knä i Jesu namn där har vid jul och påsk vår sång och lova Gud med våra fäders sig enat. med kristna tungors ljud. H e l i g , h e l i g , h e l i g är Herren i 6. Give då Gud, att var vi bo, alltid, när klockorna ringa, Gud. samlas vi må i Kristi tro 4. Allt folk omkring din tron en gång Herren vårt offer att bringa, * skall sjunga segerns höga sång, hämta i bön hans håvor ned, där Kerubim skåda i hoppet den sabbatsfred besvara Serafim: sist för Guds folk står åter. H e l i g , h e l i g , h e l i g är Herren Grundtvig (1837). Evers (1906). Bearb. (1936). Gud. Wallin

(1811).

1 6 8 (NPs 528). 1. Gammal är kyrkan, Herrens hus, står, medan mänskoverk falla. Tinnar så höga blivit grus; än hennes klockor oss kalla, kalla på gammal och på ung, kalla på själ som trött och tung längtar till evig vila. 2. Endast en skuggbild, svag och tom, människor mäktat att dana efter den ljusets helgedom som ovan stjärnor de ana. Herren likväl av stoftet har byggt sig en boning underbar: oss har han gjort till sitt tempel.

1 6 9 (E 170). 1. Guds kyrkas grund på jorden är Herren Jesus Krist. Av honom skapad vorden hon är, trots all sin brist: det folk åt sig han vunnit med lidande och död, och som i honom funnit sin frälsning ur all nöd, 2. en helig syskonkedja, så långt som folken bo, av mänskor som tillbedja en Gud i samma tro, som Kristi rike skåda och vandra i hans lag och höra Anden båda hans rikes segerdag.

3. Vi äro Herrens kyrkohus, uppbyggt av levande stenar: över oss strålar korsets ljus, dopet och tron oss förenar. Vore vi ock allenast två, bygga han vill och bo ändå hos oss med hela sin nåde.

3. Men var är nu den enhet som världen vittne bär, att Kristi kärleks renhet, att Andens kraft är när? Än föras bittra strider, som bringa tron på fall, och Guds församling lider och mäktar ej sitt kall.

4. Rummet som nämns med Herrens namn böra vi älska och ära såsom för själen ljuvlig hamn, ja såsom hemmet det kära. Härliga ting ha talats där; himmelens rike är oss när, då i dess portar vi träda.

4. Sänd elden, Gud, som tänder och orenhet förtär. Giv lösensord som sänder till helig strid din här. All sömnighet och träta med Andens storm fördriv, låt oss allt ont förgäta och själviskhetens liv.

5. Din kyrka här i tiden slut in i enighet med dem som hunnit friden: en helig menighet. Vi längtans blickar vända mot rena andars hem; säll den som dit får lända att bo hos dig med dem! S. J. Stone (1866).

Eklund Beskow

(1911). (1936).

1 7 0 (NPs 530). 1. Kom, Helge Ande, med ditt ljus, församla oss till Herrens hus, att vi må Kristus hylla. 0 kom att alla trognas bröst med evangelii nåd och tröst, med tro och kärlek fylla. Fridens tolk, lär allt folk när och fjärran känna Herran, lär oss alla allas Fader rätt åkalla. 2. E t t hopp, en tro, ett dop, en Gud: så kring vår jord med fröjdeljud bekännelsen må höjas. 1 skaran av Guds Israel må blott ett hjärta och en själ och blott ett sinne röjas. Fridens ord, nådens bord kraft oss give och oss drive, Gud till ära, att varandras bördor bära. 3. Förtag all söndring, split och strid, att de må leva stads i frid, som samme Fader dyrka. Med Andens enighet i tro sig brede helig sabbatsro kring hela Kristi kyrka. Fridens Gud, kom och bjud att kring världen sänkas svärden, och att orden sannas må om frid på jorden. 4. Ack ännu varar stridens nöd. Till seger över synd och död

oss med din kraft omgjorda. De säkra väck, de svaga stärk, ditt påbegynta goda verk till Kristi dag fullborda. Ande god, hopp och mod, fridens styrka giv Guds kyrka när i tiden, samla henne sist i friden. J. Hjertén

(tr. 1884).

Eklund

(1914).

1 7 1 (NPs 531). 1. En Fader oss förenar, en Herde och en fårahjord, ett dop, som alla renar, ett frälsningens och livets ord, en röst från tusen munnar, en själ i allas röst, ett bud, som frid förkunnar, en tro med evig tröst, en kärlek och en längtan och samma mål till sist, ett slut på allas trängtan, ett liv i Herren Jesus Krist. 2. Så gå vi med varandra med bön och hopp vår pilgrimsgång och sjunga, där vi vandra, det frälsta Sions segersång. I mörker och i fara, i trångmål och i nöd ser Jesu lilla skara mot evig morgons glöd. Från kors, från grav vi ila. med saligt lov och pris, till evig sabbatsvila i Guds, vår Herres, paradis. Ingemann

(1843).

Evert

1 7 2 (W 123). Jes. 49. 1. Sion klagar med stor smärta, ropar i sin tröstlöshet, gjuter ut sitt sorgse hjärta för den som dess hjärta vet, säger: »Herren haver sig bortvänt, övergivit mig. Han ej mer sig låter finna; fåfängt mina tårar rinna.»

(1902).

2. Herren sig i nåd förklarar; Herren, som är evigt god. med ett fadershjärta svarar: »Tryckta Sion, fatta mod. Skulle jag dig överge? Månn en moder kunnat se barnets nöd och icke ömma? Skulle jag dig då förglömma? 3. Om ock någon kvinna vore så ovärdig modersnamn, att hon hat till fostret burc, det försköte ur sin famn: jag ett annat hjärta bär emot den förkrossad är, och min hand, som synden straffar, tröst och hjälp åt nöden skaffar. 4. Si, jag hörer dina böner, dina strider jag ock vet och i sinom tid bekröner dig med ljus och salighet. Vaka, kämpa, trofast var. Dig jag ej förgätit har. Si, jag har på händer mina tecknat dig och barnen dina. 5. Genom sorgen jag trolovar dig med mig till evig tid; rikligt jag ock dig begåvar med barmhärtighet och frid, när du, tvådd i dopets flod, heliggjord i Lammets blod, bär den rätta bröllopsprydnad, som är kärlek, tro och lydnad. 6. Måste ock av törnen vara här din krona, o min brud, tårar dina pärlor klara, suckar dina sångers ljud: lyft din ögon upp och se över jordens kval och ve himlen öppnad, palmen vunnen, livets krona saligt funnen.» 7. Si, så bygger Gud sin kyrka, si, så prövar han vår tro, giver oss i nöden styrka och i döden salig ro. Ära ske den Herren stor, som i himlars himlar bor, men ser neder till den arma och vill gärna sig förbarma. V. 1—4 J. Eeermann (1686). Y. 1—4, 7 J. Boéthms (1694). Y. 6 J. Pauli (1666). Y. 5—6 Wallin (1816).

1 7 3 (E 176). 1. Herre Kriste, du din kyrka helgat till din Faders ära, att i trohet honom dyrka och hans namn kring jorden bära. Hur har din församling handlat? Ofta hon sitt kall har svikit, ofta nådens ord förvandlat och från fridens vägar vikit. 2. Mången gång bland världens visa miste hon sitt barnasinne, och bland dem som höghet prisa korset vek ur hennes minne: hon som var till frihet boren gick att världens makter lyda, gick att följa dem i spåren, som i fåfäng prakt sig pryda. 3. Världens barn i skadeglädje stads till hennes dödsdom skyndat. Vi till nåden ödmjukt vädje, ty i hennes synd vi syndat. Hon med oss och vi med henne trade nådatronen nära och för honom skuld bekänne, som steg ned att skulden bära. 4. Dottern Sion låg förkrossad och av synden sönderslagen; blev ur Babel dock förlossad och på nytt till ära tagen. Herren än, i kärlek trogen, ej sin kyrka övergiver, om till ånger redobogen hon i hjärtat ödmjuk bliver. 5. Herre, i din helga boning sluta vi en bönens kedja, och om frälsning och försköning vi för din församling bedja: att när hon i bot sig böjer och till dig sin längtan sträcker, du ur stoftet henne höjer, henne brudens krona räcker. 6. Kriste, du för hennes rening dig i döden velat giva. Nu med dig i livsförening må för evigt hon förbliva. Du i lidande och lydnad vägen banat har till fröjden. Låt din brud, i helig prydnad, nå din salighet i höjden. Eklund

(1914).

78 samlad, som daggen på ljusets bud 1 7 4 (NPs 533). flödar ur morgonens sköte. 1. Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden! 9. Kristnade ungdom, dig gånge väl. Vida hon famnar från strand till Strid för Guds ära i Norden. strand, Kämpa för frihet åt bunden träl. fast är hon grundad av Herrens i Gud bringe friden till Sveriges själ; hand, Gud bjude frid över jorden. byggd till hans tempel i Norden. ; Eklund (1909). 2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: 1 7 5 (NPs 594). brudgummens löfte till bruden, 1. Med Gud och hans vänskap, hemmet, de nyföddas kristna namn, hans Ande och ord kämparnas färd till den sista hamn, samt bröders gemenskap fanan och konungaskruden. och nådenes bord 3. Kristet och fritt ville Sverige bo, de osedda dagar råda för landet allena. vi möta med tröst: Därom i manlig och kristen tro, oss följer ju Herden, :,: därom i strid eller lagfäst ro den trofaste Herden; konung och folk sig förena. vi känna hans röst. 4. Fädernas Sverige sig kämpat fram, : 2. I stormiga tider, Kristus var med det på banan, bland töcken och grus, visade vägen för trofast stam: en skara dock skrider Kristus är trofast, och svek är mot himmelens ljus; skam; det tåget, dess härlighet korset stod tecknat på fanan. världen ej ser, men Herren går för dem, 5. Kristus har vunnit vår bästa gärd ! men Herren går för dem :,: både i äran och nöden. med segerns baner. Vida gick striden kring Sveriges ; härd; 3. O Jesu, bliv när oss, frid åt Guds kyrka var kampen bliv när oss alltfort, värd, och sköt oss och bär oss, konungens kamp intill döden. som alltid du gjort. Ja amen, din trohet 6. Minnen från templet och klockors skall bringa oss fram: malm lov, pris, tack och ära, fäderna följde, och sången. lov, pris, tack och ära :,: Ännu ur fängelsets natt och kvalm vår Gud och vårt Lamm. ljöd genom gallret en kämpes ; Rosenius (1851). psalm: det var en svensk, som satt fången. 176. 7. Ädel är skaran, sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. 1. Hjärtan, enigt sammanslutna, F r a m å t vår hoppfyllda längtan söken i Guds hjärta ro. går: Lågor, ur Guds väsen flutna, ungdomen kristnad är Sveriges vår, brinnen klart i Kristi tro. Sveriges framtid och hälsa. Han vår hövding, vi hans svurna, solen han, och vi dess glans, 8. Komme nu åter till strid för Gud lemmar av hans livskraft burna, skaran sin Konung till möte, han är vår, vi äro hans. väpnad och villig, i helig skrud,

79 2. Kommen, I som han har funnit, och förnyen ert förbund. Hyllen den oss övervunnit, trofast utav hjärtats grund. Och om ur er brödrakedja hållfasthet och styrka flytt, 0 så tröttnen ej att bedja: »Herre, stålsätt oss på nytt.» 3. Gud ske ära. Vilka höjder, vilka djup av idel nåd, vilka osägbara fröjder, oss beredda i hans råd! Gud, som var och är och bliver, Unders Under är hans namn, sig i Kristus åt oss giver, sluter oss i fadersfamn. 4. Kriste, du som oss förenat till en helig brödrarund, lär oss, såsom du det menat, älska till vår sista stund. Tänd i oss den helga flamman, som all själviskhet förtär. 1 din sanning bind oss samman, du som själv Guds sanning är. Zinzendorf (1725). Chr. Gregor O. Mannström (1913). Bearb.

(1778). (1936).

1 7 7 (NPs 532). 1. Tack, o Gud, att i din kyrka, våra fäders tempelgård, du beskär oss ljus och styrka och din trogna herdevård. Än i helgedomens famn samlar Jesu Kristi namn en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet. 2. Trycks till jorden ned vårt sinne under mödor och besvär, uppåt visar korskrönt tinne till ett mål som evigt är. Klockans helga maningsljud kallar syndare till Gud, psalmen, som sig mäktig svingar, skänker åt vår andakt vingar. 3. Herrens kyrka bjuder alla oförgänglig sabbatsfrid, hur än orons vågor svalla genom söndringslysten tid, ty i Jesu Kristi tro

får var själ, som trår till ro och mot tvivel söker fäste, hägn likt svalan i sitt näste. 4. Ej den falska frid som söver bor där Herrens boning är. Krafter, som vår själ behöver mot det onda, undfås där; där vi röna huru bön striden hoppfull gör och skön, där vi vapenrustning finna för att världen övervinna. 5. Låt din kyrka visa stigen som vi vandre, tills vi nå templet där evinnerligen inför dig, vår Gud, vi stå. Led oss, lyft oss, Herde from, upp till denna helgedom, där de återlösta lammen du kring dig församlar. Amen. E. N. Söderberg

(1910).

2. Ordet. 1 7 8 (NPs 552). i 1. O Gud, behåll oss vid ditt ord, och avvärj lögn och själamord. Näps dem som gå med trots och hån till kamp mot Jesus Krist, din Son. I 2. Låt se din makt, o Jesu kär, som alla herrars Herre är, och hjälp din arma kristna hop; se till dess nöd, förnim dess rop. 3. O Tröste-Ande, helig, god, förlän ditt folk endräktigt mod; bliv när oss i vår sista nöd och för oss fram till liv ur död. Luther

(1537).

Laurentius

Petri d. ä.

(1567). Bearb.

1 7 9 (NPs 553). 1. En dyr klenod, en klar och ren, oss unnats här att äga, den pärlor, guld och ädelsten på långt när ej uppväga. En skatt, den yppersta på jord, få vi vår egen kalla; den skatten är Guds helga ord, som hörer till oss alla. 2. När annat som vi akta värt att äga här och spara,

80 1 8 0 (W 140). av rost och mal och tid förtärt, hör upp vår fröjd att vara; Psalt, 19. när dagens verk förgås med hast, j 1. Av himlens här den Högstes makt ja förr än afton stundat, förtäljs med tusen munnar: står än Guds ord så nytt och fast, det vida fästets ljusa prakt som när det först vart grundat. hans händers verk förkunnar, och dagen som ifrån oss flyr 3. Det tärs av ålder ej och tid, bebådar för den dag som gryr om den ock evigt räckte. hans ära och hans under. Det går med samma kraft och frid från släkte och till släkte. Guds ord förblir i evighet, I 2. Den rösten hörs av en och var, när annat allt har farit. den gyllne skriften glänser Det ej av tidens växling vet, från österns portar lika klar likt Gud, som evigt varit. till västerhavets gränser, så vitt som solen sträcker ut 4. Det kära ord, det enkla ord, från dagens uppgång till dess slut som mänskor dock förgäta, sin höga hjältebana. var är en mänsklig visdom spord, ! som sig därmed kan mäta? 3. Dock strålar i en högre dag Var giver världen oss en grund, det fröjdefulla ordet så fast att därpå bygga, där, gode Fader, ditt behag som ordet av Guds egen mun, är uppenbarat vordet, det eviga och trygga? där själen, av din kärlek rörd och vis utav ditt vittnesbörd, 5. Har jag det ordet sökt till stöd, sin plikt och sällhet skådar. när andra stöd mig svikit, från världens hav, dess storm och 1 4. Ett klarligt ljus av dina bud nöd, på all min väg mig leder, in i den hamnen vikit, och dina löftens nåd, o Gud, då vet jag vad jag tryggas vid, mitt hjärtas fröjd bereder. var jag kan fasthet finna, Din sanning och din fruktan är då känner jag en ort av frid, mig mera kostelig och kär dit inga sorger hinna. än alla jordens håvor. 6. Som vattenfågeln dyker ned i fjärdens klara bölja 5. Säll den som alltid låter sig att minsta fläck av stoft därmed utav ditt ord förmana: från sina vingar skölja, hans lön skall bliva stor hos dig så tvår sig anden ren och skär vid slutet av hans bana. i ordets djup, det klara, Men vem är den som märka kan, och känner att hans hem det är, du Helige, hur ofta han där han i fröjd får vara. emot din vilja bryter? 7. Välsignat vare, Gud, ditt namn 6. Bevara mig för överdåd, och utan ände prisat, förlåt de gömda brister, att du till säker tröst och hamn oeh giv, o Gud, att jag din nåd oss alla vägen visat. i evighet ej mister. Vem är nu fattig, vem är rik, Dig, min Förlossare, min tröst, när ej ditt ord oss fattas? må täckas mina läppars röst Den ene har, den andre lik, och dig mitt hjärtas tankar. ju det som mest må skattas. Runeberg

(1857).

Wallin

(1S16).

81 1 8 1 (W 141). 1. Dig, ljusens Fader, vare pris: jag fick till rikedom det ord som gör den fromme vis och gör den vise from. 2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du i detta dyra ord till mig, som går ett barn ännu, o Fader, på din jord! 3. Väl har naturens rika prakt med tusen stämmors ljud till min försagda tanke sagt att du är stor, o Gud. 4. Din väldighet, ditt majestät, ditt underfulla råd jag såg i solens höga fjät och gräsets minsta tråd. 5. Dock låg för mig din mening skymd, ditt hjärta jag ej fann; och i en mörk, oändlig rymd jag som ett stoft försvann. 6. Men gryning blev kring Sinai, på Tabor uppgick dag: och själen såg, från töcken fri, din lag, ditt välbehag. 7. Förklarat för mitt samvete stod helighetens bud; till hjärtat flöt hugsvalelse med nådens milda ljud. 8. Och tidens kval fick sammanhang med evighetens tröst, och himlarösters återklang blev hörd i jordiskt bröst. 9. O människa, det är dig sagt vad Gud av dig begär. Vad han uppå ditt hjärta lagt din egen sällhet är. 10. I enfald och i ödmjukhet håll dig till Herrens ord, och låt, när du hans vilja vet, hans vilja bliva gjord. 11. Du genom Kristus allt förmår, som själv dig mäktig gör, när dig hans Ande leda får och dig hans kärlek rör. 6 — 3612.

I 12. Sann tro på Gud och på hans ord och kraft att göra gott och frid i himmel och på jord är kristnas kall och lott. I 13. Till denna lott, till detta kall mig nåd, o Jesu, giv. Då vet jag vad jag göra skall att få ett evigt liv. 14. I dig är Faderns välbehag, i dig vår salighet, o Jesu Krist, i går, i dag och i all evighet. Wallin

(1816).

1 8 2 (W 142). 2 Mos. 20. 1. Betraktom väl de tio bud dem himmelens och jordens Gud utgivit har från Sinai; ännu i dag förnimma vi de helga ljud. 2. För mig ej andra gudar hav. Så säger han som livet gav. Mig frukta, älska över allt, hav lit till mig, som jag befallt. Så talar Gud. 3. Mitt höga namn missbruka ej: ditt tal skall vara ja och nej. Tänk vad du ber, håll vad du svär, och vördnad för det helga bär. Minns Herrens bud. 4. Tänk på att helga vilans dag: besök mitt tempel, hör min lag, till himlen höj din själ, och märk att dit bör syfta allt ditt verk. Så talar Gud. 5. Föräldrar skyldig heder giv och deras stöd och hugnad bliv. När du av dem välsignad är, har dig ock Himlafadern kär. Minns Herrens bud. 6. Förstör ej ditt, ej andras liv, men undfly vrede, hat och kiv. Var fridsam, var din oväns vän, och löna ont med gott igen. Så talar Gud.

82 7. Mot köttslig lusta var på vakt: en helig Gud på dig ger akt. Låt tukt och ära hos dig bo, och älska den du svurit tro. Minns Herrens bud. 8. Tillgrip ej vad dig ej tillhör, gör redligt vad du göra bör. Giv allom sitt, gör allom rätt, och vinn ditt bröd på ärligt sätt. Så talar Gud. 9. Ej falskt och argt om andra döm, om nästans goda namn var öm. Var sann, var skonsam, aldrig hal, sky både smicker och förtal. Minns Herrens bud. 10. Hav icke lust till nästans hus: var nöjd, så blir din levnad ljus. Fly avund, list och girighet, och gläds, när du en lycklig vet. Så talar Gud. 11. Kväv syndens frö uti ditt bröst: lyd ej begärens falska röst. Ett renat hjärta Gud begär; för honom viljan gärning är. Minns Herrens bud. 12. Så säger han: Jag är din Gud, som hamnar mina kränkta bud. Förakta ej mitt majestät, ty straffet går i brottets fjät. Så talar Gud. 13. Säll den som håller dessa bud: han finner nåd för Herren Gud, en nåd som i mång tidevarv till fromma barn skall gå i arv. Minns Herrens bud. Wallin (1812,

1819).

1 8 3 (W 143). 2 Mos. 19, 20. 1. På Sinai stod Herren Gud: bland eld och rök och tordönsljud han stod, fördold i töcknen. Basunen ljöd, och Herrens röst med bävan slog allt folkets bröst, och berget skalv och öknen. Och Herren talade och bjöd och sade: Den är evigt död,

som av min budords rätter blott en åsidosätter. 2. O samvete, o röst av Gud! Som himlens stjärnor lagens bud oss lysa evigt klara. Men vem på hela jordens rund, vem finns, som kan i domens stund den starke Hämnarn svara? En enda finns, som svara kan: »Allt är fullkomnat», säger han, sin blick till himlen höjer och ner sitt huvud böjer. 3. Från Sinai till Golgata ditt öga vänd, o människa, och se vad du har brutit. För dig han lagens vrede bär; o syndare, för din skull är hans helga blod utgjutet. O kom, försmält av ånger, kom och låt ditt hjärta skapas om, låt tron din ande liva och frukt i kärlek giva. Franzén

(1812).

1 8 4 (W 145). 1. Om, Jesu, på min vandringsstig ditt dyra ord ej leder mig, min själ av natt omgives, och mitt begär likt böljan är, som utav vädret drives. 2. Men av ditt evangelium går ljuset upp i mörkrets rum. Vid denna morgonstjärna ditt råd jag ser, din nåd tillber och gör din vilja gärna. 3. Det löfte jag ej glömma vill, att himmelriket dem hör till, som hava barnasinne. I enkel tro och menlös ro jag livets vishet finne. 4. Då skall, i känslan av min brist, det ord jag vörda, som är visst och kan all sanning lära. Din kärleksröst skall bli min tröst, ditt kors min fröjd och ära.

83 5. Då skall jag, from och älskande, uti min Gud en fader se, en broder i min like, och heta din och komma in uti ditt himmelrike. 6. Och salig, när jag detta vet, i lydnad och enfaldighet jag vill till målet skrida och högre ljus i Faderns hus med barnsligt hopp förbida. Wallim

(1816).

1 8 5 (W 120). 1. Ack bliv hos oss, o Jesu Krist, ty afton är nu kommen visst. Din helga läras klara ljus låt alltid lysa i ditt hus. 2. Nu är en fast bedrövlig tid: förskjut oss ej, o Herre blid. Låt oss behålla i vår nöd din nåd oeh sanning till vår död. 3. Helt syndigt går nu hos oss till: din kyrka hjälp, o Herre mild. Giv ljus och ande med ditt ord, så att dess kraft må varda spord. 4. Behåll oss vid ditt rena ord, förhindra satans själamord, så att din kyrka i all tid må se att du är henne blid.

9. Giv att ditt ord oss lyser så, att vi i mörkret icke gå, men genom denna jämmer dal må vandra till din himmelssal. Y. 1 latinsk bönevers av Melanchthon. övers. 1611.) Y. 2—9 N. Selnecker Svedberg

(Tysk (1571). (1694).

1 8 6 (W 121). Psalt. 12. 1. Hjälp, Gud, de trogne äro få och synas dagligt färre. Vad ont som stora här och små bedriva, ser du, Herre. De tala blott onyttig ting; lögn, skrymtan, arghet griper kring bland mänskors barn allt värre. 2. De äro ens i vrångvis flärd, när orätt skall befrämjas, och när den fromme skall bli snärd; de eljest så ej sämjas. Förtag, o Gud, de ondas råd, låt deras hjärtas överdåd utav din tuktan tämjas. 3. De spörja: Ho är Herren Gud, vars röst vi lyda böre? De säga: Vi ej annat bud än våra lustars höre. Ho är som oss kan stå emot? Vi åkte ingens trug och hot; vår vilja blott vi göre.

4. Men Herren säger: Snart jag skall all ondskans makt förfära, 5. Du värdes, Herre, se därtill, allt högmod bringa uppå fall, att mången lärer som han vill: men härlig lön beskära ett självklokt vett vill mästra Gud ] åt dem som byggt på mig sin lit och tadla på hans ord och bud. och haft för mino huse nit 6. De stolta andar dämpa ned, och kämpat för min ära. som snabba efter tidens sed 5. Si, Herrens ord är rent och klart att föra nytt på banen an som guld, i degeln skärat; förfalska så din lära sann. i nåd och sanning uppenbart, 7. Din sak det är, o Jesu mild, det blivit oss förärat. all äran kommer ock dig till: Ty är ock bland betryck och brist fördenskull på dens sida stå, vårt hopp till Herren fast och visst, som här ditt ord försvara må. vårt hjärta oförfärat. 8. Ditt ord är i vår nöd och sorg6. Oss lysa skall hans nådes sken, vår säkra tröst och fasta borg. när vi hans ord förfäkte, Därvid behåll din kyrka ren, hans lära bibehålie ren och fria henne från allt men. bland ett fördärvat släkte.

188.

I honom, under all vår strid, vi finne seger, vänte frid; med honom allt vi mäkte. Okänd svensk förf. (1695).

Wallin

(1819).

187. Fyrahanda

sädesåker.

Matt, 13. 1. Jag var den trampade vägen, där Såningsmannen god gick fram, barmhärtig och trägen, och sådde med tålamod. 2. De små, de många förhinder förstörde sådden skön; de togo ordet ur hjärtat, som fåglarna plocka frön. 3. Jag var den stenbundna marken: jag hörde ordet glad, men när det kostade smärta, jag genast mig undanbad. 4. Ty hjärtat lät sig ej krossas av Herrens helga lag; blott ytligt ville det fröjdas åt frälsningens klara dag.

2. Allt djupare skall varje tid förstå ditt helga ord. Allt klarare skall Kristi frid för varje släkt bli spord. Allt mäktigare brusa skall de frälsta hjärtans jubelsvall i högre kyrkovalv. 3. Ditt bud är övermåttan vidt, det är mitt hjärtas fröjd. Ditt frälsningsråd är stort och fritt som stjärnevalvets höjd. Din skaparviljas fasta lag, ditt fadershjärtas varma slag har ingen tanke mätt. 4. O vilket djup av rikedom och vishet är hos Gud! Hur outgrundlig är hans dom, hans viljas väg och bud! Vem mätte vidden av hans nåd? Vem bistod honom med sitt råd, när världens grund blev lagd?

5. Jag var det törniga snåret: vid ordets rikdom all mitt hjärta ville sig dela åt Kristus och Belial.

5. Av honom allting är och var: han bjöd, och det blev till. Och .genom honom står det kvar, så länge han det vill. Till honom varje väsen trår, som flodens våg mot havet går. All äran är ock hans.

6. De tunga, jordiska sorger och världslig lustas brand förkvävde gyllene axet, som knoppats i hjärtats land. 7. Dock du har än icke tröttnat, du trogne Såningsman. Du kommer än till det hjärtat där du sådan otack fann.

Sam. GabrUlssnn

189.

8. O sorg, att så jag förspillde din dyra såningsstund! O värdes synden förlåta och bota min hjärtegrund.

1. Himmelen stum ej är. Vittnesbörd Anden bär. Gud med dig tala vill. Slut icke hjärtat till.

9. O giv mig nåd att behålla din gåva, Herre god, att gömma ordet och bära dess frukter i tålamod. Betty Ehrenborg-Posse

1. Från tidevarv till tidevarv ditt rike, Gud, skall stå. Din lära som ett heligt arv från far till son skall gå. I nya tiders morgonväkt din kyrka för den unga släkt din nåd förkunna skall.

(1879).

2. Orden som Jesus sagt än ha sin frälsarmakt. Han såsom vän till vän talar ur ordet än.

(1929).

85 3. Lyssnande, vid hans fot sätt dig, och tag emot gåvan mer underbar än allt vad jorden har.

3. Dopet.

A. Frostenson

(1936).

190. 1. Herre, hur kan väl jag hålla din stränga lag? Strävar jag än så hårt, är det mig alltför svårt. 2. Vet jag än väl: »du skall», faller jag, fall på fall, om ej ditt ord, min Gud, når mig med himmelskt ljud. 3. Men när jag hör din röst, bräddfull av kraft och tröst, då blir »du skall» »du får», och det för svåra går. Gertrud Björck

(1936).

191. 1. Guds ord bär inga bojor, Guds ord har vägen fri till konungar och kojor, en Andens melodi. Guds ord tål inga trälar, men lossar dödens länk och ger åt sorgsna själar den klara glädjens blänk. 2. I stället för den börda som ordet undanvrok jag bära vill och vörda min ende Herres ok. Ty mot allt styggt och gruvligt jag annars vet och haft hans ok är lätt och ljuvligt och skänker segerkraft. 3. Guds ord har inga gränser. Från rum till rum det far och mörkret genomglänser i mulna, ringa dar. Vem hjälper oss att vandra den smala vägen? Vem? O Gud, lys mig och andra med ordet ända hem. Amalia Björck

(1928).

1 9 2 (W 148). 1. Helge Ande, du som samlar, lyser, tröstar med ditt ord en förvillad släkt, som famlar kring en olycksalig jord, sanningens och nådens tolk, som av jordens alla folk gör en kyrka, där de alla Gud, i Kristus, Fader kalla, 2. vittna städse med min anda att ock jag av samme Gud är ett barn, som vågar blanda rösten med de frälstas ljud, att till mig han även såg, när jag i det tysta låg, att till mig hans famn ock sträcktes, när jag ur det tysta väcktes. 3. När du fordom lik en duva sänktes till Jordanens brädd, hördes orden, sälla, ljuva, ned ur molnens delta bädd: »Se min Son, till vilken jagevigt har ett gott behag.» Ack ännu med dessa orden öppnas himlen över jorden. 4. Rörande och dyra minne av det sällaste förbund, sväva heligt för mitt sinne under varje livets stund. Tala på min skumma stig om en Far som leder mig; bland besvären, plågan, bristen säg mig att jag är en kristen. Wallin

(1807).

1 9 3 (W 149). 1. »Låt barnen komma hit till mig», så du, o Jesu, bjuder; så, menlöshetens vän, från dig den milda stämman ljuder. Din Ande utgår varje stund att fromma hjärtan glada, men först uti din nåds förbund upptager han de späda, dem himmelen tillhörer. 2. Av Andens kraft i dopets flod vår själ från synden renas,

86 och genom ordet vis och god i tron med Gud förenas. Ty den där bliver döpt och tror på nytt av Anden födes. I honom Sonens kärlek bor, och hans förhoppning stödes på Faderns nådelöften. 3. Bär Jesu minne i ditt bröst, bär det i alla skiften: det bliva skall din levnads tröst, din tröst en gång vid griften. Hans kors uppå din skuldra tag, bekänn din tro för världen, så haver Gud till dig behag, och när du slutat färden, du än av Herren kännes. 4. O mänskor, vänden om till Gud och värden barnen like: blott med oskyldighetens skrud I prydens till Guds rike. Med kristlig dygd och samvetsro ert barnaskap förklaren, behållen kärlek, hopp och tro, och himlens nåd bevaren uti ett helgat hjärta. Wallin

(1814).

1 9 4 (NPs 556). 1. I livets bok, o Fader, skriv det barn vi här dig lämna. En himmelsk borgarrätt det giv, ditt barn det värdes nämna, Låt det, av nådens sol beglänst, få växa till ditt rikes tjänst. Bär det på dina armar, o du som dig förbarmar. 2. Din oskulds silke, Jesu mild, åt barnet giv till prydnad; bliv du dess höga förebild i hörsamhet och lydnad. Giv fröjd och sorg, hur helst du vill, blott ständigt dig det hörer till och rätt ditt namn bekänner med dina sanna vänner. 3. O Helge Ande, du som än utöver vattnet svävar, två du dess själ och rena den, giv tro som icke bävar.

En himmelsk kraft och hälsa giv åt detta nyupptända liv, och skänk det rot och styrka, o Herre, i din kyrka. | 4. Det kommer mången, mången stund av ångest, nöd och fara: vid detta heliga förbund dess hjärta då bevara. O Trösteande, kom med tröst till ett beklämt och prövat bröst; giv mod och kraft i striden och mitt i oron friden. O. D. af Wirsén

(1889).

195. 1. Fader, du som livet tänder, tag i dina goda händer detta späda mänskoliv. Kristen tro, som allting vinner och det ljusa målet hinner, åt ditt barn till gåva giv. 2. Detta barnet skall som andra genom sorg och glädje vandra; ingen vet sin morgondag. Barndoms lek och ungdoms drömmar, mandoms liv, som mäktigt strömmar, i din hägnad nådigt tag. 3. Ut det måste i den vida värld, där starka makter strida. Strid dess strid, och var dess ro. Låt det kämpa till din ära, segerrikt sin fana bära: kristet namn och kristen tro. 4. Namnet som vi barnet giva värdes i din livsbok skriva, Fader, du all världens liv. Mot allt ont som vill förstöra, fläcka, skända och förgöra, dess försvar på färden bliv. 5. Dunkla äro mänskors öden, livet ryms i dem, och döden; släkte följer släktes spår. Ej vi frukta, ej vi famla: du oss leder, du vill samla i din famn oss, Fader vår. Beskow

(1920).

196.

3. Kom, Ande av höjden, stilla och viska så milt i dag: »Du ock är Guds barn, du lilla, till dig har han gott behag. Ditt namn är i himlen skrivet, din ängel för tronen står. Gå ut som ett bud i livet om himmelens rika vår.»

1. Gud, hos dig är livets källa: allt du bär med allmakts ord. Än nytt liv du låter välla över samma gamla jord. Aldrig du ditt verk förgäter, du förgäter ej de små: deras änglar närmst dig stå. 2. Gud, hos dig är nådens källa: mer än livet är din nåd. Hur en man sin väg skall ställa står ej i hans eget råd. Mer än vansklig levnads gåva du åt barnen skänka vill: himmelriket hör dem till. 3. In i kyrkans hägn du för oss, förrän själva dit vi gå ; dold din milda hand berör oss, innan vi ditt ord förstå. Nya släkten du välsignar: över späda huvun spanns nådens himmel utan gräns. 4. Här den ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad. Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad. Nya mänskor, Sonen lika, klädda i hans renhets skrud, vill du dana av oss, Gud. E. Liedgren

(1911

197. 1. Till dig, o Fader, vi komma och lämna uti din vård en spirande liten blomma att gro i din örtagård. Av dig är dess väsen givet, så tag den i huldrikt hägn, och dela du själv i livet dess lott utav sol och regn. 2. O Frälsare, du som sade: »Låt barnen komma till mig», och händerna på dem lade, välsignande, innerlig, vi lägga i dina armar det spädaste lilla lamm, med bön att du dig förbarmar och bär till ditt hem det fram.

C. Anshelm

(1920).

1 9 8 (W 341). 1. Du som var den minstes vän och lät barnen till dig träda, Jesu, du välsignar än de oskyldiga och späda. Du en faders omsorg leder och en moders fröjd bereder. 2. Gode Herde, i din hjord du de svaga lamm ej glömmer. Livets bad och nådens bord du så huldrik åt dem gömmer. I din famn du vill de kära till din Faders boning bära. 3. Jesu, i din vård vi ge våra barn, vårt glädjeämne. Gud, din gåva äro de: dig vi dem tillbaka lämne. Ren i dopet till dig tagna, låt dem ej från dig bli dragna. 4. Låt oss vandra med dem så, att vi himlen med dem ärva, ej med ont dem föregå, ej en menlös själ fördärva, att de änglar dem ledsaga ej hos dig må oss anklaga. 5. Ingen, så ditt ord oss lär, ingen kommer i ditt rike, som ej barnsligt hjärta bär mot sin Gud och mot sin like: giv att dig som barn vi alla älska, lyda och åkalla. Franzén

(1814).

1 9 9 (NPs 557). 1. Glad bekänner jag för världen: Jag är döpt i Jesu namn. Vad än möter mig på färden, öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga

88 mot det ena: att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud. 2. Synden skall mig ej fördöma: jag är döpt i Jesu namn. Fadern all min skuld vill glömma, föra till den trygga hamn, där mitt hjärta rening vinner och min själ hugs valan finner. Evigt gäller det förbund som är byggt på dopets grund.

till dina vid ditt bord; oss alla, då du brödet tog, du slöt intill det hjärta som för oss alla slog. 4. Det hjärtat som i nöden den armes tillflykt var, som bad för oss i döden och våra synder bar, det hjärtat än med frid och tröst, med salighet från höjden här nalkas trogna bröst.

3. Frestaren jag så skall svara: Jag är döpt i Jesu namn. Jesus vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn. Är jag till hans egen tagen och i dopet en gång tvagen, vill jag vandra i hans bud och ej fläcka dopets skrud.

5. Du kommer, kärleksrike, ännu i Herrens namn och för oss i ditt rike emot en Faders famn, en Faders, som förlåta vill de barn du återlöste, och som dig höra till.

4. Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. När min blick, mitt hjärta brista, vill jag säga i det sista: Jag är döpt i Jesu namn; Fader, tag mig i din famn. E. Neumeister

(1718).

Eklund

4. Nattvarden. 2 0 0 (W 150). 1. O Jesu, än de dina du vill omkring dig se och av din bittra pina en salig frukt dem ge. Dem in i döden älskar du och i din Faders rike vill undfå dem ännu. 2. Dock vill du än på jorden bland oss ock stiga ner. För oss ett offer vorden, dig själv åt oss du ger och säger, evigt huld och god: »Tag, det är min lekamen; och tag, det är mitt blod.» 3. Dig, Jesu, än vi höra i dessa dyra ord. Oss alla vill du göra

(1910).

6. Dig vilja vi tillhöra, o Jesu, till vår död och Herrens vilja göra i medgång som i nöd. Då blir du när oss alla dar intill vår levnads ände, som själv du lovat har. Franzén

(1812,

1817).

2 0 1 (W 151). 1. Jag kommer, Gud, och söker dig, förkrossad, stadd i våda. Förbarmare, ack se till mig och mig med tröst benåda. Jag brutit har mot dina bud, men Jesus, medlaren hos Gud, har världens synder burit. 2. Med ångerns kval, kring korsets fot jag mina armar sluter: o Jesu, tag den suck emot, som här mitt hjärta gjuter. Jag tröstar på din nåd och makt: allt är fullkomnat, har du sagt; du mig med Gud försonat. 3. Då till ditt bord jag träder fram, låt mig den trösten finna, att ock för mig på korsets stam ditt blod du låtit rinna, att du, som fullgjort Herrens lag, åt mig berett Guds välbehag, då jag i dig förbliver.

89 4. Var du mitt skydd mot världens flärd, mot syndens makt och villa, att kronan som mig är beskärd jag icke må förspilla, O Jesu, du som frälsat mig, mitt hela liv jag helgar dig din död att evigt prisa. C. F. Gellert (1757).

J. A. Lindblom

(1814).

2 0 2 (W 152). 1. Jesus Kristus är vår hälsa, som oss alla ville frälsa. Med sin pina och sin död han oss förlöst ur dödens nöd. 2. Att vi Herren ej förgäte, har han, i det bröd vi äte, i det vin vi dricke här, själv lovat att oss vara när. 3. Vid sitt bord han vill oss trösta, att vi äro återlösta; vi därom försäkran få, när vi till Herrens nattvard gå. 4. Nådens kraft vi clå erfara, endast vi vår tro bevara, att för oss han blivit död, så visst vi äte detta bröd. 5. Ingen har han vägrat kalla, kärleksfull han bjuder alla till sitt helga nådebord: det är så skrivet i hans ord. 6. Dock skall man sig själv betrakta och uppå sitt hjärta akta; ty den hit ovärdig går, för livet han här döden får. 7. Därför ömt din nöd begrunda, och sen tvivla ingalunda att hans nådeord är sant; du finner här dess underpant. 8. Han vår sveda på sig lade. »Kom till mig», han mildrik sade, »kom, du som betungad är; din syndaskuld på mig jag bär.» 9. Detta löfte tillhör alla som här ödmjukt nederfalla. Den som känner synden svår till detta bordet värdig går.

10. När sig syndarn vill besinna och till bättring krafter vinna, äter så i en sann tro, så får han i sitt hjärta ro. 11. Herre, dig vi skola prisa, som oss vill så huld bespisa. Tack ske dig i evighet för en så stor barmhärtighet. Y. 1—2 Huss (f 1415). Luther Olaus Petri

(1524). (1530).

2 0 3 (W 153). 1. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör! Upp, själ, och fira som sig bör den dag som Herren gör. I dag till dig sker Herrens ord: »Kom i min famn, kom till mitt bord.» 2. Jag kommer, Jesu, på ditt bud, men kläd mig själv i helig skrud, min Herre och min Gud. Ikläd mig din rättfärdighet, att jag må se din salighet. 3. I världen utan hjälp och hopp som ett förlorat får jag lopp, men du mig sökte opp. Du som de dina tecknat har mig hem på dina armar bar. 4. Lik Petrus jag på villans stig förnekade och glömde dig, men du ej glömde mig. Din blick mig fann, din kärleksblick till djupet av mitt hjärta gick. 5. Nu detta hjärta aldrig mer dig, Herre Jesu, överger: du mina tårar ser. Jag går så gärna dit du går och bär mitt kors i dina spår. 6. Och när jag önskar veclerfå de krafter som ej mer förmå, jag lik Maria då vid dina fötter sitta vill och vad du talar lyssna till. 7. Ett enda mig nödvändigt är: att hava dig av hjärtat kär och tro vad du mig lär. Av denna kärlek, denna tro i liv och död har själen ro.

90 8. En själ som du åt himlen vann på jorden ej sin näring fann, av stoft ej mättas kan. Den dryck och spis som henne när ditt blod och din lekamen är. 9. Dig själv du åt de trogna bjöd: du är det sanna livets bröd, som frälsar oss från död; du är den källa av vars flod en kristen hämtar kraft och mod. 10. Vad skadar mig allt jordiskt kval, som mig betungar utan tal i denna jämmerns dal? Det böjer ned en dödlig kropp, men lyfter själen till dig opp. 11. Vad gagnar mig allt jordiskt väl, om jag, en usel syndaträl, får skada till min själ? I döden det som drömmen far, men Andens frukt skall bliva kvar. 12. Och Andens frukt är ödmjukhet och sanning och rättfärdighet och fröjd och fridsamhet och oskuld i en helgad själ samt mod och kraft för likars väl. 13. Ej skall mitt hjärta bliva kallt, men älska dem som du befallt och dig utöver allt: därpå jag kännas skall igen och veta att jag är din vän. 14. Så kom att i mitt hjärta bo. Till dig jag sätter all min tro, hos dig jag finner ro. Med dig jag lugn till målet går och trygg på Herrens dag består. 15. Din Ande mig det vittne bär, att intet mer fördömligt är hos den du bliver när. Ty bliv mig när i liv och död, o nådens källa, livets bröd. Wallin

2 0 4 (W 154). 1. Vår Herres Jesu Kristi död hugsvalar oss i all vår nöd; och när vi tänka däruppå, en hjärtans glädje vi då få.

(1813).

2. Avplanat har han med sitt blod den handskrift som emot oss stod. Mot oss var han så god och huld, att han betalte all vår skuld. 3. Att detta trofast är och sant, han givit oss en säker pant uti sin helga nattvard, där vi smaka huru ljuv han är. 4. Ty hans lekamen, helig, sann, så ock hans blod, som för oss rann, vi undfå vid hans helga bord, som han har lovat i sitt ord. 5. En härlig spis är detta visst, på vilken aldrig bliver brist, ett himmelskt manna, som vår själ till evigt liv bevarar väl. 6. Säll är då varje värdig gäst, som sig vid Jesu löfte fäst; ty Jesus vill med kärlek bo hos den som har en stadig tro 7. samt har det uppsåt att han sig omvända vill, och rättelig i Kristus lever, synden dör och så Guds helga vilja gör. 8. Men den ovärdig går härtill, ej tror, ej sig omvända vill, han finner ingen frälsning här; sin dom han i sitt hjärta bär. 9. O Jesu Krist, vår Broder kär, som för vår skull korsfästad är, med dina sår du helår väl en sargad och bedrövad själ. 10. Giv att med dig i denna stund vi rätt förnya vårt förbund. Din nåd är rik, din makt är stor: amen, välsignad den det tror! Spegel (1686).

Wallin

2 0 5 (W 155). 1. Du livets bröd, o Jesu Krist, som låter dig här finna den nådig, som sin syndabrist vill ångra och besinna, dig beder jag så innerlig du ville nu bereda mig, att jag må värdig vara,

(1814).

91 2. Du värdes mig i denna stund till nådebordet leda och där bekräfta det förbund som kan mitt samvet freda, så att min själ, ej blott min mun, må av din spis och nådesbrunn sig kunna vederkvicka. 3. Du värdes ock, o Herre Gud, mig kraft och nåd förläna att vandra stads i dina bud och troget dig här tjäna. Begåva mig med hopp och tro, att du må stadigt hos mig bo, när du mig har bespisat. 4. Tag bort allt hat och bitterhet, 0 Jesu, ur mitt hjärta. Låt mig min synd och orenhet här ångra med all smärta. Du är för mig på korset död, har frälsat mig från evig nöd: det är min tro, o Jesu. 5. Jag är, o Gud, din nåd ej värd, fastmera värd din aga. Jag ar i synd och ondska snärd, däröver må jag klaga. Dock tröstar det, o Jesu, mig att du förlåter nådelig och gärna dig förbarmar. 6. Jag är all full med syndasår: ack låt din hand mig hela. Jag är helt blind och vilse går: din nåd låt mig ej fela. Jag är helt svag, förbarma dig; förlorat får, men uppsök mig och med din hjälp benåda. 7. O Jesu, kom, kom hit till mig, dig värdigas mig giva, att dock din kärlek innerlig må evigt hos mig bliva. 1 nöd och död är du min fröjd, i dig är jag så hjärtligt nöjd: ej skola vi åtskiljas. 8. Sist beder jag rätt innerlig: Låt, Jesu, mig åtnjuta din helga nattvard värdelig och mig i dig insluta. Jag blir i dig, du blir i mig.

Du skall ock mig på livets stig till himlens glädje föra. / . Rist (1654). Arrhenius Svedberg (1694). Wallin

(1691). (1814).

2 0 6 (W 156). 1. Jag vill i denna stund, min Gud, av hjärtans grund den stora nåd beprisa, du värdigats mig visa. Dig vill jag mig nu giva och evigt din förbliva. 2. O Jesu, Herre god, din sanna kropp och blod mitt hjärtas fröjd skall vara, min tröst uti all fara. Min håg de himmelsk göra, när jorden vill förföra. 3. Ej vårt förnuft och vett Guds vishets djup insett, dock måste sanning vinna, all tvekan här försvinna. Guds ord stå fasta alla, om jord och himmel falla, 4. Här är Guds rätta Lamm för oss på korsets stam, av världen djupt föraktat, av kärlek till oss slaktat. Här själen nåd kan finna, vill hon det rätt besinna. 5. Din trohet, stor och blid, ske, Herre, pris all tid. Du mig nu har upprättat och mildeligen mättat. Mig skall din kärlek lära att leva dig till ära. / . Olearius (1665).

Brask

(1679).

2 0 7 (W 157). 1. Säll den som haver Jesus kär och honom i sitt hjärta bär, ty ingen större hugnad är än hava Jesus hos sig när. 2. Mig ljuvast är min Jesu röst, mig kärast är min Jesu tröst, Den vännen som mig återlöst, han ensam lugna kan mitt bröst.

Han är mot ångerfulla god, han giver de betryckta mod, han renar oss i dopets flod och styrker med sitt helga blod.

14. Och att vi detta skola tro, du lovat själv att hos oss bo och hugna själen med den ro som föds av kärlek, hopp oeh tro

Jesus är hjärtats högsta fröjd, Jesus gör själen bäst förnöjd; han lyfter upp till himlens höjd den under korsets tyngd var böjd.

15. Här giver du vår svaghet stöd; här med välsignat vin och bröd ditt folk förkunna skall din död till tidens ände, som du bjöd.

Förnuftet visar ej ett sätt hur nåd i himlen går för rätt, men hjärtat, som han styrkt och glatt, med tron hans kärlek fattar lätt.

16. Den som dig undfår värdelig och vandrar på din viljas stig, han har Guds rike uti sig och finner frid och fröjd hos dig. 17. Ack Jesu, oss beredda gör: all syndens makt i oss förstör, vårt hjärta öppna, väck och rör, att vi dig undfå som sig bör. 18. J a nu och alltid när oss bliv. allt ont, o Jesu, från oss driv, och oss omsider nådigt giv en salig död, ett evigt liv.

Jag söker Jesus med all flit, till Jesu kors står all min lit; med ömt begär jag längtar dit från tidens flärd och svek och split. När jag om morgonen uppstår, jag söker först min Jesu spår, och som Maria helst jag går där jag om honom kunskap får. O Konung, över alla stor, all världen av ditt ord beror; men full av nåd likväl du bor hos den av hjärtat på dig tror. Bliv när mig, o Immanuel. Med dig och genom dig min själ är frälst och viss om evigt väl, men utan dig en syndaträl. Ifrån ett hjärta som har byggt på dig sitt hopp, förnöjt och tryggt, fåfänglighet blir utelyckt, men djupt din kärlek där intryckt. Din kärlek, Herre Jesu Krist, oss väpnar mot all världens list; den överskyler all vår brist och återgiver vad vi mist. Din kärlek, som i döden brann, ditt blod, som från din sida rann, din död, som döden övervann, förlossning för oss alla fann. Du kom till oss av himlen ned, för oss ditt liv i strid framskred, och korsets död för oss du led, att oss förvärva evig fred.

Latinsk hymn från medeltiden.

Spegel

(1686).

2 0 8 (W 158). 1. Av helig längtan hjärtat slår: min Jesus jag till mötes går. Min själ skall se och smaka här hur ljuvlig du, o Herre, är. 2. Jag hörde rösten av ditt bud och följde nådens glada ljud; och fram jag träder nu för dig: förskjut ej mig, förskjut ej mig. 3. Du fordom högt mig älskat har: har än du samma kärlek kvar? Ja, tillgift syndaren ju får, som full av ånger till dig går. 4. Ack Jesu, mig ock nu tillgiv och mig ej från ditt ansikt driv. O du som världens synder bar, mig nådig och barmhärtig var. 5. Ja du mig nådig är, o Gud, dig täckas mina läppars ljud: du redan salighetens makt i mitt försagda hjärta lagt. 6. Jag känner mig uti ditt hus klart omvärvd utav nådens ljus och smaka får en härlig spis av frukter från ditt paradis.

93 7. Så vet jag då hur allt mitt ve jag skall i fröjd förvandlat se: när till ditt helga bord jag går, en himmelsk tröstedryck jag får. 8. Där får jag ock ett himmelskt bröd, som giver kraft i själanöd. Jag fruktar ej för fattigdom: din kärlek är min rikedom. 9. Vad båtar mig en jordisk glans? Mig fröjdar mer den törnekrans som flätad är kring dina hår och uti evig blomning står. 10. Vad båtar gunst och rikedom? Förutan dig är världen tom; förutan dig, vad jordiskt väl från döden frälsa kan min själ? 11. Vid dig jag evigt bliva skall: du är mitt liv, min glädje all, mitt ljus, mitt hjärtas dryck och bröd, min salighet uti min död. Hedborn

(1811).

2 0 9 (W 159). 1. Gud vare lovad och av hjärtat prisad, att min själ har blivit spisad vid Herrens helga bord, vars himlagåvor övergå all jordens håvor. Dig vare pris, o Herre Gud. Du som allt kan ge och själv dig gav och min skuld av kärlek planat av, åt dig lämnar jag ock mig: vad jag är jag är i dig. Dig vare pris, o Herre Gud. 2. Hur ljuvligt är ditt bord, där kärlek föder med sitt blod en släkt av bröder, dem du förbarmande har velat frälsa, dem du när till evig hälsa. Dig vare pris, o Herre Gud. Jag stod upp att till min Fader gå, ende Sonen emottog mig då, livets kalk mig dricka bjöd, spiste mig av livets bröd. Dig vare pris, o Herre Gud.

3. O jag skall ej för evigt smaka döden, ty ock i den sista nöden jag vet, sig samma kärlekshand skall sträcka mot dig och mitt fängsel bräcka. Dig vare pris, o Herre Gud. Jesu, giv att vid din nattvard då jag, den minste, ock ett rum må få; och för vad jag felar än möt mig med förlåtelsen. Dig vare pris, o Herre Gud. Geijer (1819).

Wallin

(1819).

2 1 0 (W 160). 1. Hur kan och skall jag dig, o Jesu, nogsamt prisa? Du värdes mig med dig uti din nattvard spisa: min själ uppfriskar du med ditt utgjutna blod, du lindrar hjärtats ångst, du giver fröjd och mod. 2. Du har min syndaskuld och börda från mig drivit, du har guclaktighet och kärlek igengivit, du har min svaga tro av nåde återtänt, du till min matta själ ny tröst och styrka sänt. 3. O du min ädla skatt, du livets springekälla, som dig till egendom mig velat återställa, ack bliv och var hos mig, så är jagsalig visst, så är min död mitt liv. Hjälp mig, o Jesu Krist. / . Eeermann

(1632).

J. Pelrwus

2 1 1 (W 161). 1. Dig, Jesu, vare evigt pris för all din nåd och gåva. Av dig jag i en jordisk spis undfår en himmelsk håva. Välkommen var, du ädle gäst, som dig med mig så nära fäst. Dess är jag glad och sjunger. 2. O Jesu, du mig bjudit in att av din nattvard spisa.

(1693).

213.

Nu är jag din och du är min: det skall i nöd mig lisa. Nu har jag nog i all min brist, nu är min själ välsignad visst. Dess ske dig lov, o Jesu.

1. Svåra stund, då samvetsnöden vaknar inför korsets man, han som lydig intill döden led och kämpade och vann. Men på knä vid korsets fot viker syndens mörka hot.

3. Låt mig få bliva stads i dig och dig för evigt tjäna. Förbliv ock evigt du i mig, och värdes sist förläna, när jag är stadd i dödens nöd, att styrkt av detta nådens bröd jag glad till dig må fara. J. Olearius (1671).

Svedberg

(1694).

2 1 2 (E 227). 1. Gud, vår lösta tunga dig sitt offer bär: trefalt h e l i g sjunga vi med änglars här. Full är himlen vorden av din härlighet, vida når kring jorden din barmhärtighet. Med serafer alla vi ditt namn åkalla och i stoftet falla. 2. Kriste, du som stiger till de trogna ner och till frälsning viger varje själ som ber, du som bjöd oss spisa fritt av livets bröd, dig vi ödmjukt prisa för din bittra död. Värdes själv oss rena, och ditt folk förena, Jesu, du allena.

4. Segerstund, när jag begråtit villoväg och villoår! Salighet, när Gud förlåtit och förbundit alla sår! Honom vill jag högt besjunga med en ny oeh helgad tunga. N. Bolander

(1935).

214. 1. Som spridda sädeskornen från åker, berg och fält församlats och i brödet till ett ha sammansmält: 2. så må din kyrka samlas, o Gud, från världen vid, och vi till ett förenas i himmelrikets frid. A. Frostenson, efter en bön från fornkyrkan (1936).

3. När du kommer åter till din stora dom och inför dig låter kalla ond och from, värdes då oss föra till din nattvardssal, att oss saliggöra bland de frälstas tal. Dig, vår Herre kära, må vi evigt bära tack och lov och ära. Sam. Gabrielsson

2. Stilla stund kring nattvardsbordet, dukat för en hungrig gäst! Outsägligt kallar ordet till en obeskrivlig fest. Huru kan jag stå tillbaka, när Gud bjuder: Kom och smaka! 3. Stora stund vid altarrunden, där han själv är själens bröd, gör mig fri, som nyss var bunden, levande, som nyss var död. Kärlek utan gräns och ord lyfter mig, helbrägdagjord.

(1929).

2 1 5 (E 432). Joh. 15. 1. Du sanna vinträd, Jesu kär, som dina trogna liv beskär och livet näring giver, giv mig, du ädla, friska stam, att helt ur dig jag växer fram och fast i dig förbliver.

95 Som grenen vissnar utan saft, är dig förutan ingen kraft; förutan dig är själen död och bidar dom och evig nöd. O Jesu Krist, :,: bevara mig, :,: att jag förbliva må i dig.

7. När allt nytt är vordet, dukas nattvardsbordet för en tallös skara i Guds himmel klara. A. Frostenson

(1936).

217.

2. O Fader, sanne vingårdsman, som trädets grenar rensa kan, att de må rikligt bära, du göre mig från lustar ren, att jag må bli en ädel gren, min vårdare till ära. Du hålle mig i ans och tukt, att jag må bära mera frukt och sist uti ditt rike bär en frukt som oförgänglig är. Förläna liv :,: ur Kristi liv, :,: och evig nåd och hägnad giv.

| 1. Från klarhet till klarhet du låter oss stiga, o Gud. Till dig och till Sonen och Anden höjs lovsångens ljud. 2. I Kristus du kommer oss nära och öppnar din famn mot dem som församlas i längtan och bön i ditt namn.

1. Brödet som blev brutet, vinet som blev gjutet manar oss och minner: den som mister vinner.

3. Du hugnar och styrker vår själ med förlåtelsens ord, med drycken som släcker all törst och med bröd från ditt bord. 4. Du gör oss till ett med varandra (1911). kring altarets rund, till ett med din Son i din lidande kärleks förbund, i 5. till ett med de trogna som nu i din härlighet bo, i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro.

2. Då ditt liv du miste, du det vann, o Kriste. Djupare än döden gå din kärleks flöden.

6. En gång alla släkten och folk böja knä för din tron, till dig och till Sonen och Anden höjs lovsångens ton.

Eklund

216.

3. Medan sekler farit, du densamme varit. Släkte efter släkte livets bröd du räckte. 4. Herre, låt oss vara i de trognas skara, som ha frälsning funnit och ha seger vunnit. 5. Gör oss redobogna, Faderns vilja trogna; giv oss kraft att vaka och ej se tillbaka. 6. Låt vår enda ära bli att korset bära, villigt dig allena i de dina tjäna.

A. Frostenson

(1936).

2 1 8 (W 265). 1. Dig vare lov och pris, o Krist, * välsignad denna dag förvisst. Vi lova dig nu och till evig tid: H e l i g , h e l i g , h e l i g i höjdene! | 2. Dig lova helga änglars kor * och himlars här med glädje stor. Dig lova Kerubim och Serafim: H e l i g , h e l i g , h e l i g i höjdene! I 3. Ditt folk, o Herre, lovar dig, * din brud av hjärtat gläder sig för all din nåd och din barmhärtighet: H e l i g , h e l i g , h e l i g i höjdene! Latinsk nattvardshymn från medeltiden. Dansk evangelisk psalm 1529. Svensk övers. 1553.

96 5. Helg och gudstjänst. 2 1 9 (NPs 560). 1. Så skön en väg ej finns på jord, som när vi med varandra till samma Herrens hus och bord i Andens enhet vandra. Vad fröjd att få i samma tro som bröder här på jorden bo och sedan evigt vara uti hans tempel klara! 2. En nåd det är att i vårt land än tempelklockor ljuda, Likt källor invid öknens rand Guds gårdar svalka bjuda. Där helgedomen öppen står, dit folket upp till högtid går, där grönska fridens palmer, där sjungas lovets psalmer. 3. Fast Guds församling bristfull är och ingen ren där finnes, dock Herren har sin vingård kär, och sitt förbund han minnes. Än med sitt ord han när oss bor och frälsar den på honom tror. Han söker sina vänner där man sin brist bekänner. 4. Din äran är, o Jesu huld, ty om du vakt ej hölle och ej förläte all vår skuld, snart våra tempel fölle. Du har, trots all vår stora brist, likväl, o Herre Jesu Krist, ditt ljus ej från oss tagit, din vård ej undandragit. 5. Med dig vår kyrka väl består, när hon för dig vill strida. Av dig välsignelse hon får, ej minst när hon får lida. Oss alla lär i hennes famn bekänna rätt ditt stora namn. Från land och folk och rike din Ande aldrig vike. A. F. Runstedt

2 2 0 (NPs 563). 1. Herre, samla oss nu alla kring ditt dyra nådesord. Likt ett vårregn låt det falla på vårt hjärtas torra jord.

(1911).

Värdes oss din Ande sända och din eld ibland oss tända; mätta ljuvligt de elända, Herre, vid ditt rika bord. 2. Lär oss troget taga vara på det ord oss givet är. Led oss i ditt ljus, det klara, på den väg som till dig bär. Håll vårt hjärta för dig stilla, låt ej otron oss förvilla, Herre, låt oss ej förspilla nådestunden du beskär. 3. Må vi akta på den tiden då du söker oss, o Gud. Snart är nådens dag förliden, och vi få ej flera bud. O så hjälp oss nu att höra vad vår själ kan saliggöra; upplåt du vårt hjärtas öra och förnim vårt böneljud. Lima Sandell-Bcrg

(o.

1872).

2 2 1 (W 321). På söndagens morgon. 1. Hur härlig, Gud, din sol uppgår! Allt av din nåd sig fröjda får, allt i ditt ljus förnöjes. Hur löses ej all mödans tvång, och blott en enig, stilla sång till dig från jorden höjes. Din menighet i tro och hopp till dina gårdar träder opp, vart hjärta till dig böjes. Du är, du är, o Gud, oss när. 2. Som vällukt går av blomstrens ring, en stilla andakt runt omkring uppstiger att dig dyrka. Ja dig förkunnar, Herre Gud, allt vad som anda har och ljud, och världen är din kyrka. Och luft och ljus, och berg och flod, och mänskohjärtats glada mod densamma lära yrka: all världen har en Gud och Far. 3. Skall jag då ensam vara stum? Nej, uppgå till de helga rum jag vill och se din ära.

97 Skön är din himmel och din jord, men härligare är ditt ord, din lag, din nådelära. Dig nalkas jag i Jesu namn: tag bort min skuld, slut ej din famn, och låt mitt hjärta bära mig vittnesbörd att jag är hörd.

må alltmera renas och med dig förenas. 4. Luft, som allt uppfyller, barer och omgiver, grund till allt som är och bliver, hav, vars hemligheter ingen tanke tänker: i ditt djup jag nu mig sänker, jag i dig, 4. Vår jord och vad som är därpå du i mig. skall störtas, himlen skall förgå med alla stjärnors skara, Låt mig helt försvinna, men ej ditt ord och ditt förbund, dig blott se och finna. som varit har till denna stund | 5. Ljus, som genomtränger och skall för evigt vara. allt och allt förnyar, Lär mig då akta på din lag, bryt igenom mörka skyar. att på den stora sabbatsdag, Och som ängens blomma då jag för dom skall svara, sig mot solen vänder, för Jesu skull låt mig i det ljus du sänder du är mig huld. stilla stå, Geijer (1812). att jag må till allt gott uppväckas 2 2 2 (E 437). och ditt öga täckas. 1. Gud är här tillstädes: 6. Gör mig andligt fattig, låt oss nederfalla inåtvänd och stilla, och hans helga namn åkalla. frigjord från all världens villa. Gud är mitt ibland oss: Gör mig ren i hjärtat, allt i oss må tiga, så att jag blir värdig att han må sitt tempel viga. dig att se och vara när dig. Nalkas han, Tro mig lär, mänskan kan som mig bär, sänka blott sin panna, att på örnevingar i tillbedjan stanna. jag till dig mig svingar. 2. Gud är här tillstädes, 7. Herre, låt min ande, han som änglar rena, redan här på jorden skylande sitt anlet, tjäna. dig ett heligt tempel vorden, Helig, helig, helig fyllas av din närhet. till hans ära sjunga Dig i mig förklara, Kerubim med himmelsk tunga. att jag må din egen vara. Hör, o Gud, Var jag går, sångens ljud, var jag står, när vi arma, ringa vare du mig nära, ock vårt offer bringa. all min lust och ära. 3. Majestät i höjden, Tersteegen (1729). Maria Arosenius (1931). Beskow (1934). kunde jag dig prisa, dig i anden ära visa, 2 2 3 (W 323). O att jag ock finge När det ringer till gudstjänst. liksom änglars skara alltid i din närhet vara, 1. Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder; Giv att jag se, templets portar öppna sig. dag för dag Kanske härnäst, då klockan ljuder, 7 — 3612.

98 upplåtes gravens port för dig; du går ej mer i Herrens hus, ditt rum bereds i jordens grus. 2. Men om i dag du söker Herran och hem hans ord i hjärtat bär, han följer dig och är ej fjärran, då du hans hjälp och tröst begär; han ej din sjuksäng överger och än i graven till dig ser.

dig Helge And, som trösten är, vi lika lov hembäre, som det i allan tid har skett och ännu sker i evighet: vi sjunge därtill: Amen. Laurentius

Jones (1619).

Y. 4 Svedberg

2 2 5 (W 325). Psalt. 84. j 1. O huru ljuvlig är 3. Så sök i dag, då år och hälsa din boning, Herre kär, än ge dig tid och kraft därtill, ditt tempel och din kyrka, sök Herrens nåd, som vill dig frälsa, där sig min själ får styrka blott du på honom trösta vill; och med ditt ord sig spisa och Gud, som hör din bön och sång, samt all din godhet prisa. välsigna skall din kyrkogång. Franzén

(1814).

2 2 4 (W 324). 1. O Gud, det är en hjärtans tröst att i ditt hus få komma, där vi få glädjas av din röst med alla dina fromma: hur väl det i ditt tempel går, hur helgedomen härlig står, det är stor lust att skåda. 2. I dino huse är en dagfast bättre till att bliva än allt det nöje och behag som världen har att giva: fullkomlig glädje hos dig är uti din boning, Herre kär, där du dig uppenbarar. 3. Ty bedje vi så innerlig att du vår själ förunnar den nåd att stads hugsvala sig där man ditt ord förkunnar; och låt oss där din ära se, din härlighet oss där bete till fröjd förutan ände. 4. Giv oss, o Gud, din Ande god, som på din väg oss leder, upplyser, styrker håg och mod och nådigt oss bereder, att vi ditt ord må rätt förstå och oss därefter ställa så, att ditt namn alltid helgas. 5. Vi prise dig, o Fader kär, * vi dig, o Jesu, äre,

! 2. Min själ stor längtan har och glad sin tillflykt tar till dina helga gårdar, där dina barn du vårdar, där de, i dig förnöjda, sig av din kärlek fröjda. : 3. Som fågeln fri och snar till kända nästet far att där i frid få vara för oro, våld och fara, så själen till dig längtar och till ditt altar trängtar. 4. Ty detta aktar hon, o Jesu, för din tron, där nåd du henne skänker, när hon sin plikt betänker ditt ord och bud att lära och dig av hjärtat ära. 5. Ack sälla de som bo uti ditt hus med ro och hjärtat städse vända till det som mest kan lända dig, Gud, till pris och söka sin tro med ordet öka. 6. Ack sälla äro de som livets vägar se, av nådesolen lysta, och uti hoppet tysta rätt vandra, tåligt lida och Herrens hjälp förbida. 7. Fast de med sorg och kval igenom jämmerns dal sin vandring måste taga,

(1694).

99 de nöjda allt fördraga; ty livets brunn de finna, där mod och tröst de vinna. 8. J a deras lärare med hjärtans hugnad se att Herrens bud bli lydda och de med seger prydda, när ondskans välde stäckes och trones liv uppväckes.

Må världens lustar och begär förnöja lastens trälar: all deras fröjd är tom och kort; som vissna gräs de falla bort och evigt sig fördärva. 4, Men cedern lik, som frisk och skön på Libanon sig höjer, och palmen lik, som alltid grön sin ädla fägring röjer, så skall i Herrens helga gård den fromme blomstra i hans vård och evigt frukter bära.

9. Ack Herre, hör min röst, du är min enda tröst: befrämja Kristi rike, och satan dädan vike. Låt mig en lem där vara, den du vill själv försvara.

Wallin

10. Att tjäna dig en dag för mig har mer behag än all den fröjd och ära som världen kan beskära. Det hus jag sällast aktar, där man ditt ord betraktar. 11. Du är min sol i köld, i strid är du min sköld. Min tro kan du upptända, allt ont ifrån mig vända, mig nåd och ära giva och låta salig bliva. Spegel

(1694).

2 2 6 (W 326). Psalt. 92. 1. Hur fröjdar sig i templets famn mitt hjärta och min tunga! Hur ljuvligt att den Högstes namn ibland hans folk lovsjunga! Var morgon hans barmhärtighet, var afton hans sannfärdighet hur saligt att förkunna! 2. Vak upp, min själ, var glad och märk det goda Gud dig giver. Hans vishet i hans råd och verk här uppenbarad bliver. Hans nåd, oändlig som hans makt, i vad han gjort, i vad han sagt, här till din tröst förklaras. 3. O fröjd, o frid som njutes här av andaktsfulla själar!

(1813).

2 2 7 (W 327). 1. Kom, frälsta hjord, och hör det ord som kan ditt hjärta nära. Församlens, folk, där fridens tolk förkunnar Jesu lära. Den lärans röst är nåd och tröst åt varje själ som blöder. Dess enkla bud är: frukta Gud, och älska dina bröder. 2. Låt, store Gud, din sannings ljud av oss med andakt höras; låt varje bröst av nådens röst i dag till bättring röras; på det vår tid i dygd och frid må trones frukter röna, och salighet i evighet vår tro med seger kröna. Wallin

2 2 8 (W 328). 1. Hit, o Jesu, samloms vi att ditt helga ord få höra. Värdes själv du stå oss bi och vår håg till andakt röra, att han, ifrån jorden tagen, till dig alltid varder dragen.

(1813).

100 2. Vårt förnuft förblindat är, mörker all vår själ betäcker, om din Ande ej är när, som nytt ljus i henne väcker. Jesu, värdes oss nu stärka och nytt hjärta i oss verka. 3. O du härlighetens sken, ljus av Faderns ljus utgånget, gör vår håg från mörkret ren, som vårt hjärta håller fånget. Styr vår tunga, håg och öra till att rätt vår gudstjänst göra. T. Clausnitzer

(1663).

P. Lagerlöf

(1694).

2 2 9 (W 329). 1. O Gud, som hörer allas röst, giv oss din Andes gåva, att vi som sätta till dig tröst dig rätt må kunna lova. Lär oss ditt ord anamma så, att tron därav må styrka få och vi må kristligt leva. 2. Låt upp var trogen herdes mun, att han ditt bud må följa och oförskräckt i denna stund ej någon sanning dölja; men vad du, Gud, oss säga vill, det giv du nåd och styrka till, att han oss det förkunnar. 3. Vår öron öppna, Herre Gud, regera håg och sinne, att vi må höra dina bud och hava dem i minne, så att vi ordet rätt förstå och alltid i din vilja gå och såleds ordet göra. / . Vtenhovius

(1608).

Svedberg

(1694).

2 3 0 (W 330). 1. O Jesu Krist, dig till oss vänd, din Helge Ande till oss sänd, vår andakt höj, vår suckan hör, och oss på livets väg själv för. 2. Upplåt vår mun till ditt namns pris, på oss din nådes kraft bevis, förök vår tro, upplys vår själ ditt helga ord att lära väl;

och saligt skåda ljusens Far bland änglaskaror uppenbar. 4. Ära ske Fadern och hans Son, * den Helge And i samma tron. Den heliga Treenighet ske pris och lov i evighet. Tysk förf. (1648).

J. Gezelius d. y.

(1695).

2 3 1 (NPs 559). 1. Salig är den stilla stunden, Jesu, då vi möta dig, då vår bön ur hjärtegrunden till ditt hjärta tränger sig. Dig att söka, dig att finna och i dig vårt goda vinna, endast det vår vilas tid fylla kan med fröjd och frid. 2. Jesu, rikt med nådesorden kraft av höjden strömme ner. Nådens solsken över jorden värme hjärtan mer och mer. Du som ur din fullhets brunnar all välsignelse förunnar, oss i din församling giv näring till ett evigt liv. 3. Skänk i dag de stilla timmar då vårt hjärta hugnad får, då ditt ljus för ögat glimmar och din bild för själen står. Som Maria ett allena må vi söka, ett blott mena: att få lyssna till ditt tal, göra så det goda val. E. G. Woltersdorf

(1752).

Eklund

(1909).

2 3 2 (W 130). O gode Ande, led du mig till sanningen och livet. Skriv i mitt hjärta vad av dig i livets ord är skrivet. Styrkt av din kraft, ledd av din nåd, jag vill ditt kärleksfulla råd med helig vandel prisa. Aström

2 3 3 (W 331). Efter predikan. 3. till dess vi sjunga med Guds här: { 1. Tack, o Jesu, för det ord Gud helig, helig, helig är, du i dag oss låtit lära.

(1816).

101 Må din sanning på vår jord rota sig och frukter bära. Kom att i vårt hjärta fästa kärlek till vår Gud och nästa. 2. Du som låtit oss din lag ren och helig här förklara, giv att ock vår arbetsdag må en själens sabbat vara. Värdes du vårt bröst uppliva, att det må ditt tempel bliva. 3. Giv att under livets lopp livets plikter redligt skötas. Låt oss här med tro och hopp dig till ära åter mötas. Låt det ljuset som oss leder aldrig bland ditt folk gå neder. Ödmann

(1798).

2 3 4 (W 332). Vid gudstjänstens slut. 1. Såleds är vår kyrkogång denna stunden väl förfluten; i Guds ord, i bön och sång är hans nåd bland oss utgjuten. Gud, han vare evigt prisad: härligt är vår själ bespisad. 2. Vi gå hem, var till sitt bo, av Guds helga gåvor glade. Nu vår själ har fått den ro vartill hon stor längtan hade. Gud oss framgent så ledsage, att vi honom väl behage. 3. Gud, vår utgång salig gör, våra brister nådigt hela, och all satans list förstör, dagligt bröd låt oss ej fela. Låt oss väl vår vandring ända och till dig i himlen lända. H. Schenk

(1680).

P. Lagerlöf

(1694).

6. Invigning av kyrka och kyrkogård. 2 3 5 (W 320). 1. Se, milde Gud, i nåd ett samfund dig till ära i dag från detta rum sitt första offer bära.

Med ödmjukhetens hopp och tacksamhetens ljud vårt lov vi ägna dig, vår Fader och vår Gud. 2. För dig, som i din höjd all världens öden vänder, den boning är för låg, som byggs av mänskohänder: en väckt och krossad själ, som nådens ljus begär och lyder Jesu röst, ditt rätta tempel är. 3. Så kom, o Gud, att oss i nåd och sanning leda, att här i våra bröst ett tempel dig bereda; till oss en stråle sänd, och låt i detta hus oss glädjas av din tröst och lysas av ditt ljus. 4. Låt säkerheten här ur syndens dvala väckas och nådens milda kraft åt väckta hjärtan räckas, den sorgsne njuta tröst, den svage styrka få, och nåden söka dem som ännu vilse gå. 5. Låt icke här ditt ord på hårda klippan falla, med Jesu blod vår själ till tro och bättring kalla; låt här vårt hjärtas bön, på rena läppar förd, uppstiga till din tron med hopp att bliva hörd. 6. Du värdes våra barn din nåd med dopet giva, att helgelsens förbund och plikter trogna bliva; och låt vid nådens bord den fallne tillgift få, den som förkrossad kom med glädje återgå. 7. Nu, Fader, åt din vård vi detta tempel lämne. Oss blive denna dag ett heligt fröjdeämne.

102 O Herre, låt ditt folk med renade begär, ditt stora namn till pris, dig alltid möta här. Ödmann

(1798).

2 3 6 (NPs 574). 1. En handsbredd är vår levnads mått, vår varelse förgänglig; vi vandra fram som skuggor blott, vår omsorg är fåfänglig. Se innan kort vi bäras bort att djupt i jorden gömmas. 2. I denna jord varpå vi stå skall dödens sade myllas. Här ock vår egen grav vi få, här skall på oss uppfyllas det Herrens ord: »Du kom av jord, jord skall du åter varda.» 3. Men som det korn som sås i mull står upp i vårlig knoppning, så varde ock för Jesu skull här sått på den förhoppning att ny vår kropp en gång står opp, att oförgänglig leva. 4. Må denna mark som nu i tro vi till Guds åker viga omhägnas av en ostörd r o ; må världens larm här tiga: inom dess port en fridens ort i liv och död vi finne. 5. Må sorg som följer båren hit få himmelsk tröst erfara och tårat öga lyftas dit där ingen gråt skall vara. Må vi till sist, o Jesu Krist, hos dig få alla mötas. B. Risberg

7. Prästämbetet. 2 3 7 (W 313). 1. O gode Herde, du som gav ditt liv för fåren, du ger dem kraft ännu

(191

utur de helga såren. Ännu du håller vakt omkring din klena hjord med samma gudoms makt och samma nådens ord. 2. Jag är bland dina får, dock haver du mig kallat till herdesysslan svår och vården mig befallat om din dyrköpta hjord. Ack Herre, huru skall en mask på denna jord förrätta så högt kall? 3. Men efter detta är ditt stora verk allena och du, o Herre kär, själv sänt mig där att tjäna, så giv ock nåd därtill, med gåvor mig bekrön att tjäna som du vill; ack Herre, hör min bön. 4. Hjälp att med kristligt nit jag söka må din ära, din hjord med vaksam flit uppbygga, trösta, lära; ej akta världens pris, ej heller trug och hot, men på enfaldigt vis befordra syndabot. 5. Styrk mig att rätt, o Gud, ditt löftes ord utsprida och skärpa in ditt bud, fast jag skall därför lida. I ditt försvar mig tag, ty jag ej tala får till vars och ens behag, men vad ditt ord förmår. 6. Då jag förkunna skall ditt ord och dina under, det vare gudligt tal och inga mänskofunder. Giv att den goda säd, som är ditt helga ord, av mig må utsås rätt och falla i god jord. 7. När i ditt ljus jag bör rätt visa andra vägen, mig själv, o Herre, gör

103 till ljusets verk benägen, att själv ej syndafull, då helgelse jag lär, jag slår därmed omkull vad av mig uppbyggt är.

5. Ack havom honom kär, som ärans Konung är. Han, mäktig och rättrådig, barmhärtig, mild och nådig, oss med sin hand bevarar, välsignar och försvarar.

8. Giv att jag ej begär gods, yppighet och ära, men att förnöjd jag är med vad du täcks beskära. När jag har dagligt bröd, jag glad dig tacka vill och nöjas till min död med vad du skickar till.

A. Arrebo

9. Du, Överherde, giv det jag din får så vårdar, att de få evigt liv med mig i dina gårdar, och jag på domens dag må säga inför dig: O Herre, här är jag med dem du givit mig. Svedberg

2 3 8 (W 315). 1. O Herre, ho skall bo på Sions berg i ro? Vem är den du täcks välja att där ditt lov förtälja? Vem vill du nåd bevisa? Ho kan dig värdigt prisa? 2. Den ödmjuk, ren. och from i Herrens helgedom upplyfter sina händer och ej sitt hjärta vänder till vrång och fåfäng lära, men vill Guds sanning ära. 3. Han skall i all sin tid få röna Herrens frid. Till honom nåd skall flöda i vila och i möda, i glädjen och i nöden, i livet och i döden. 4. Så låt oss öppna snart vårt hjärta uppenbart, att Jesus må behaga sin boning däri taga, oss med sin Ande liva och evigt hos oss bliva.

(1694).

(1623).

Spegel Wallin

(1688). (1816).

2 3 9 (W 316). 1. Av dig förordnad, store Gud, den helga tjänst är vorden, som himlens dyra ord och bud förkunna skall för jorden och leda folken i ditt råd och lära dem att med din nåd i Kristus kristligt leva. 2. Dem som arbeta i din säd, som dyrbar är och mycken, med kraft av höjden du bekläd, att de i alla stycken må vara Herrens tjänare och finnas trogna skaffare, att säden ej fördärvas. 3. Dem nåd förlän, att de i allt dig mer än mänskor lyda och vad du skickat och befallt med nit och sanning tyda. Det vare ljuvt, det vare tungt, dock skall ditt ord till minsta punkt för hög och låg förkunnas. 4. Låt dem på sig ock giva akt att budet själva hålla. De stå ju på sin Herres vakt; o må de aldrig vålla att någon tar förargelse utav dens onda leverne, som bör all dygd oss lära. 5. I högfärd och i yppighet, o Gud, låt dem ej leva, ej efter gods och världslighet och fåfäng ära sträva. Må de besinna, en och var, att Herren dem förordnat har till herdar, ej till herrar. 6. Så skicka herdar till din hjord, som den för ulvar vakta, den spisa med ditt helga ord och på dess bästa akta, att i din sanna kännedom

104 den varda må din egendom och evigt salig bliva. Svedberg

(1694).

Wallin

(1816).

2 4 0 (W 318). Prästval. 1. Du som din församling vårdar, den ditt blod har återlöst, och i dina helga gårdar söker oss med fridens röst, hör i dag ett folk begära sig en herde av din nåd, som predikar livets lära och förkunnar dina råd. 2. Styr vårt hjärta, att vi mäta vikten av en herdes kall. Om vi det i dag förgäta, dyrt vårt ansvar bliva skall. Låt ditt folk ett samvet bära ur ditt tempel, fritt från kval. Själars frälsning och din ära vare målet för vårt val. Ödmann

(1798).

2 4 1 (W 319). Biskopsvigning. 1. Väktare på Sions murar, skåda vidden av ditt kall. Inför den som prövar njurar räkenskap du göra skall. Vårda Kristi får och lamm, träd med herdestaven fram, vaksam, fridsam, lyckosam.

Gå att som apostel lära, styra såsom patriark. Upphöj korsets livsbaner, att dess inskrift världen ser: Gud i K r i s t u s s e g e r n ger. 5. Dig den högste Herden lede, du som leda skall hans hjord. Dig han styrke och berede med sin Ande och sitt ord. Give han, vars kors du bar, dig en krona evigt klar, när din kamp du kämpat har. Wallin

(1S16).

8. Konfirmation. 2 4 2 (W 352). 1. Kom, o Jesu, väck mitt sinne, och bered mig med ditt ord till den stund som snart är inne, då jag framgår till ditt bord, ack det bordet dit du stiger, kärleksfull, från himlen ner och till salighet inviger den som dig sitt hjärta ger. 2 Dig mitt hjärta vill jag giva: låt det helgas av din nåd. Din för alltid vill jag bliva: led mig i din Andes råd. Du som ej försköt den späda, nu min ungdoms tillflykt var, när jag i en värld skall träda, där så mången vilse far.

2. Skriv det konungsliga budet tidigt i de ungas bröst. Låt av nåden utgå ljudet till de ångerfullas tröst. Vilsefördas ledsven var, svagas tillflykt och försvar och de armas vän och far.

3. Låt ditt ljus så för mig skina, att jag går den rätta stig, påminn mig din död och pina, då en avväg frestar mig. Låt mig djupt i själen fatta hur du lidit för min skuld, och din kärlek högre skatta än all världens makt och guld.

3. Var på tidens tecken vaken, var vid dess fördärv ej ljum. Låt den helga ljusastaken icke stötas från sitt rum. Bäva ej i stormig tid, manligt emot ulvar strid, tåligt Kristi smälek lid. 4. Sök din ära i Guds ära, i hans starkhets makt var stark.

4. Låt mig höra hur du säger: »Kom, mitt barn, och bliv hos mig; ingen bättre vän du äger än den vän som dött för dig.» Ja mitt rörda hjärta känner att din Ande är mig när. O jag vill bland dina vänner följa dig och ha dig kär. Franzén

(1814).

243.

2. Blygs ej vid Kristi ord, ty vet att i det ordet bor Guds kraft till frid och salighet för var och en som tror.

1. Jesu, låt ej livet som åt mig blev givet varda utan frukt. Väck en helig iver, som mig framåt driver under Andens tukt. Jesu mild, ack låt din bild i mig präglas och förklaras, Gud där uppenbaras. 2. Som en ström förrinner, som en dröm försvinner livets gyllne vår. Om jag sorglös drömmer och din frälsning glömmer, blir min ånger svår. Jesu, bliv mitt ljus och liv: om jag ej från ovan födes, nådens tid förödes. 3. En gång, ringa vorden, gick du här på jorden, var ett barn som jag. Du var ödmjuk, stilla, trogen i det lilla, lydig- Herrens lag. Jesu kär, jag ett begär: Värdes mig den nåden giva att dig lik få bliva. 4. Säll är den dig tjänar, den som du förlänar barnarätt med dig. Säll är den du giver helig eld och iver till att offra sig. Jesu mild, ack låt din bild, när du en gång uppenbaras, helt i mig förklaras. A. Knapp (1826).

J. Johansson

(1907,

3. Vik ej från Kristi kors. Det är för världen dårskap blott, men åt Guds trogna det beskär en oförgänglig lott. 4. Bevara som din högsta skatt vad Kristi kärlek gav. I livets dag, i dödens natt han är ditt ljus, din stav. E. N. Söderberg

(1911).

2 4 5 (NPs 564). 1 O Jesu, du som själv har tagit en gång oss alla i din famn, i dopets helga bad oss tvagit, i himlen skrivit våra namn, du våra tankar ser och känner, du skådar hjärtats dolda grund och vet om vi som dina vänner dig höra till i denna stund. 2. Din kärlek oss ej övergiver, om vi ock övergivit dig. Förlorat får, som borta bliver, du söker på dess villostig. För den sin syndfullhet begråter din famn ånyo öppen står: han blir till barn upptagen åter och arvedel i himlen får. 3. Så lär oss nu med blygd och smärta vår barndoms synder kännas vid. Giv oss ett ödmjukt, troget hjärta, och skänk oss nåd och giv oss frid. När till ditt altarbord vi träda i denna helga högtidsstund, du värdes oss med kraft bekläda att trogna bli din nåds förbund. 1936).

2 4 4 (NPs 604). 1. Räds ej bekänna Kristi namn, om världen än det skyr. Det är ett fäste och en hamn, när allting annat flyr.

4. Det livets ord som vi fått lära ifrån vår första barndomstid, o giv att frukt det måtte bära hos oss i livets kamp och strid. Låt icke otrons köld föröda den säd du sådde i vår själ. Låt oss för världens lustar snöda ej sälja bort ett evigt väl.

106 5. I provets stund vi äro svaga: var du vårt skydd mot synd och flärd. På dina vägar oss ledsaga uti en ond och farlig värld. O gode Herde, var oss nära, för ulvar vakta själv din hjord. Oss värdes styrka, stödja, bära och leda oss med livets ord. S. Alin

2. Jag är svag och obeprövad, men har valt att följa dig. Hjälp mig, av din Ande övad, gå med fasta steg din stig. Låt en glad och villig lydnad bli min andes bästa prydnad. Du som gav dig helt för mig, hjälp mig leva helt för dig. A. Bohman

(1920).

(1911).

248. 2 4 6 (E 265). i 1. Likt en dröm försvinna 1. Se detta är dagen som Herren oss mina unga år. gör, Herre, hjälp mig finna nu låtom oss glädjas och sjunga. vägen där du går. Han upp till sin helgedom åter oss 2. Okänd stig förskräcker, för allt är farlig mark; och stämmer till jubel vår tunga. men den hand du räcker Hans kärlek vi aldrig förglömme. kännes trygg och stark. 2. Vår himmelske Fader oss kallat 3. Avgrundsdjup oss skilja, vid namn om jag ej blir din. oeh låtit sin sol för oss skina. Herre, böj min vilja: Vår Frälsare tagit oss upp i sin drag i hjärtat in. famn R. Zetterquist (1934). och givit oss rum bland de sina. Hans godhet vi aldrig förglömme. 249. 3. Guds helige Ande besöker vår själ ! 1. Ett under, likt stjärnornas stiglösa från barndomens tidiga dagar, färd, att vi må betänka vårt eviga väl är Gudsrikets gång genom själaroch leva som Herren behagar. nas värld, Hans trohet vi aldrig förglömme. är livet, som tändes och tager 4. Vår Gud, som oss givit ditt heliga gestalt ord, i hjärta och gärning, då Gud blir o låt oss dess ljuvlighet smaka, vårt allt. Oss mana att gå till ditt heliga i 2. Det börjar så ensamt: tills natten bord, blir sen, och lär oss att bedja och vaka. sin Jakobskamp själen får kämpa Din kärlek vi aldrig förglömme. allén. A. F. Runstedt (1934). Då Herren oss klarhet och seger fått ge, 247. en broder och vän i var mänska 1. Jesu, låt din kärleks låga vi se. brinna mäktig i min själ. 3. Det börjar så ringa: vi länge få gå För ditt rike lär mig våga att prövas och övas i uppgifter små. ära, liv och timligt väl. Men uppdraget växer, som Herren Du som älskat in i döden, oss ger; tänd hos mig den helga glöden. vårt liv till välsignelse varder alltDu som gav dig helt för mig, hjälp mig leva helt för dig. mer.

107 4. En gyllene tråd vävs i levnaden in; den spanns till en sträng i den kampandes sinn. När bördan oss trycker och vägen blir svår, en eggande ton oss från himmelen når. 5. Fullbordan skall Herren åt löftena ge; och vad vi här trodde vi snart skola se: det rike som seklerna väntade på skall segrande komma och evigt bestå.

4. Låt dem, Herre, i din fruktan glädjens dag till mötes gå, tåligt böjas för din tuktan, när du lägger korset på; för varandra, som du bjöd, vara allt i lust och nöd, vara ett i liv och död. 5. Och när sist vid dödens möte trogna makar skiljas åt, när från vännens kalla sköte vännen sliter sig med gråt, trösta den som sorgen tär, att den sörjda hinnes där varest ingen död mer är.

(1936).

Wallin

250. Giv mig den tro som skådar dag där världens ögon blott se natt, den tro som söker Guds behag och på hans vägar vandrar glatt, den tro som offrar världens glans för äran av att vara hans.

2 5 2 (W 337). 1. Nu blott för världen t v å, för Gud e t t liv, e n anda, de hulda makar gå att sina öden blanda och dela ljuvt och lett allt efter ditt behag, o du som vis berett så klar som mulen dag.

A. Frostenson

Ur Frälsningsarméns

sångbok.

9. Vigsel. 2 5 1 (W 335). 1. Gud, välsigna dessa hjärtan, helga dessa vänners band, och i glädjen som i smärtan hägna dem med fadershand. Bästa skatt i deras bo, mödans lön och vilans ro blive kärlek, dygd och tro. 2. Blive många, blive lugna deras oåtskilda år. Barn, som deras hjärtan hugna, trade fromt i deras spår. Endräkt, flit och kristligt hopp bygge deras lycka opp, trygge deras hela lopp. 3. På den väg de skola vandra led dem i ditt visa råd. Låt dem, stödjande varandra, understödjas av din nåd. Lydnad för din helga lag, visshet om ditt välbehag följe dem till ålderns dag.

(1816).

i

2. Välsigna det förbund de vid din kärlek trygga: låt dem sitt hopp var stund på dig allena bygga; och sist, när jordens band av döden lösas opp, i fridens sälla land fullborda deras hopp. Afzelius

(1813).

2 5 3 (NPs 572). j 1. Gud, se i nåd till dessa två som här inför ditt anlet stå med löfte att i liv och död förenta dela lust och nöd. 2. Det är ett heligt fridsförbund de slutit nu i denna stund: så värdes, Gud, därtill dem ge din hägnad och välsignelse. | 3. Här levs ej stads i rosengård, och mången prövning kan bli hård: behåll dem då, o Herre god, i kärlek, som ger tröst och mod.

108 4. Din Ande blid ledsage dem och blive gäst i deras hem, att stilla fröjd och ljuvlig ro med honom där må bli och bo. 5. O Gud, vi böja oss för dig, som är vår Gud evinnerlig, vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd. Välsigna oss och giv oss nåd. Runeberg

(1857).

2 5 4 (E 280). 1. All äkta kärleks hemlighet är att den giva vill. Att ge vad hjärtat dyrast vet hör brud och brudgum till: sin framtids liv, sin kraft, sin själ de ägna åt varann. Oeh det behagar Herren väl, som rikt välsigna kan. 2. Han give dem i livets vår av livets rikedom. Han skänke dem de goda år, då lyckan går i blom. Han give efter sitt behag i hem och sinne ro, ett kall, som övas dag från dag i kärlek, hopp och tro. 3. Visst jordisk kärlek ej förmår att göra himlen klar, men ovan sky som dunkel står är himlens sol dock kvar. Den rätta sol i andens värld är nåden från vår Gud. Hon lyse över livets färd för brudgum och för brud. Eklund

Jordfästning. Se avdelningen De yttersta

(1931).

tingen.

10. Diakoni. 2 5 5 (B 267). 1. Förrän Guds Son sitt verk fullbordar och korsets väg till seger går, i ödmjukhet han sig omgjordar och sina vänners fötter tvår.

Han vill sin nya lag oss lära, det bud han oss på hjärtat lagt: blott dem som älska kan Gud ära, blott dem som tjäna ger han makt. 2. Sig själviskt skona, själviskt spara är dårars konst, är lycka snöd. »Var själv ditt mål!» är frestarns snara, sig själv att leva heter död. Men fritt sig själv som offer bära åt Gud i brödrakärlek ren, hans nåd till pris, hans namn till ära, är gudstjänst utan vank och men. 3. Rätt frihet endast han förlänar, som själviskheten övervann, ty fri är den i kärlek tjänar, sig själv förnekande som han. Och den som vill hans vägar vandra, i lydnad för hans stora bud om bröders kärlek till varandra, hans liv, det är ett liv i Gud. Eklund

(1910,

1914).

2 5 6 (NPs 566). 1. Herrens röst i Sion ljuder: den Mäktige från höjden bjuder, och det som han befaller sker. Rösten kallar fram en skara ur Sions menighet att vara till tjänst kring Konungens baner: »I barn av Israel, gån med Immanuel, Sions Konung, till helig strid i nödens tid; jag giver segerkraft och frid.» 2. Sions barn den rösten höra och gå åstad att stilla göra i lydig tro vad Herren sagt. När i svagas tjänst de träda, de tjäna den som av det späda och svaga skapat sig en makt. Och han, som tjänat har, fastän han Herren var, Sions Konung, dem föregår, där kampen står, och de få följa i hans spår.

109 3. Herre, att ur nöden frälsa, att läka sår och skänka hälsa du kommit har från livets land. Kränka med din makt du helår, åt hungrande du brödet delar, du lossar sönderslagnas band, och barnen vid din barm få njuta kärlek varm. Sions Konung, som gav ditt liv, ditt sinne giv, och med din Ande när oss bliv. Eklund

(1910).

2 5 7 (NPs 567). 1. Din kärlek, Jesu, gräns ej vet: du själv oss uppenbarar den nåd som var av evighet, som är och evigt varar. Där nöd och sorg ett hjärta tär, där tröst och råd en själ begär, du med din hjälp är nära. 2. Dem som i världen vilse gå, de trötta och de gamla, de sjuka, fattiga och små du vill kring dig församla. Av det i världen intet var åt dig ett folk du utvalt har, som du vill rikt benåda.

vad vi av dig för intet få med fröjd för intet giva. E. Lönegren

(1917).

2 5 8 (NPs 568). 1. Kärlek av höjden värdes beskära. Lär oss att leva helt till din ära. Vida kring jorden gånge din lära, komme ditt rike. 2. Heligt och troget lär oss att strida, villigt och stilla lär oss att lida, seger och vila lär oss att bida sist i ditt rike. Beskow

(1887).

2 5 9 (NPs 569). 1. Konung och Präst, träd in i denna skara, Oss med din Ande hägna och bevara, låt våra hjärtan tempel åt dig vara, Jesu, vår Herre.

3. Du skänker oss ett nådens år, I 2. Du som för oss har burit syndadu löser träldomsbanden; nöden, där bland betryckta fram du går Helige, värm oss med den starka Guds rike är förhanden. glöden, Du, Herre, själv dess spira bär, att vi dig älska, trofast intill döden, när du mot oss barmhärtig är. Jesu, vår Herre. Du härskar, när du tjänar. ! 3. Ödmjukhet giv oss och ditt milda 4. Och stor i himmelriket är sinne, den som din kärlek tvingar, hjälp att ditt saktmod vi till panden som ej tack och lön begär, sar vinne, men tyst sitt offer bringar, giv att din likhet närmare vi hinne, som går med glädje där du går Jesu, vår Herre. och tacksam är att dig han får i 4. För oss den väg som fram i stillhet i dina bröder tjäna. drager, 5. O Jesu, oss din Ande sänd, giv oss den kärlek som alltmer tillsom liv från ovan föder; tager, den eld i din församling tänd, tror allt och hoppas, lider och försom av din kärlek glöder. drager, Oss alla hjälp, att vi förmå Jesu, vår Herre.

110 5. Var oss i döden med din Ande nära, låt oss en gång med jubel säden skära och för ditt anlet våra kärvar bära, Jesu, vår Herre. J.A.G.Disselhoff(1860?). R.T.Kihlberg(1890? ). Paul Nilsson (1908). E. Åkesson (1934).

2 6 0 (NPs 570). Jak. 1:22, 27. 1. Får ej i vårt hjärta bo kärleken till bröder, död och kraftlös är vår tro, ingen frukt den föder. Stängs för nödens barn vår famn, när de hjälp begära, svek det blir att Kristi namn våra läppar ära. 2. Att ge faderlösa stöd, änkors sorg ej glömma, att för vilsekomnas nöd av allt hjärta ömma, vara dem ett glädjebud, vilkas fröjd är gäckad: det är inför Herren Gud gudstjänst obefläckad.

3. Inför Kristus äro alla ett, och allas nöd gemensam. Falska skiljemurar falla, när jag står för korset, ensam. 4. Öster, väster, norr och söder korsets armar överskygga: alla äro våra bröder, som på jorden bo och bygga. 5. Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, vandrar, osedd, vid vår sida. A. Frostenson

(1936).

11. Mission. 2 6 2 (NPs 510). Psalt. 72. 1. Gud, vår Gud, för världen all högt din nåd förkunnas skall, att på oss du nådigt tänkt, oss en evig Konung skänkt.

3. »Salig clen barmhärtig är», så ditt löfte ljuder, du som våra sorger bär och din tröst oss bjuder. Hur vi fyllt din kärleks lag skall du utrannsaka, när du sist på domens dag kommer hit tillbaka.

2. Se han kommer, full av frid, såsom solen ljus och blid. Såsom regnet törstig jord vederkvicker oss hans ord. 3. Med rättfärdighet hans hand råda skall från strand till strand. Övervåld och lögn och flärd skall han drabba med sitt svärd.

4. Den Guds. vilja göra vill, likars bördor dela och med saktmod giva till vad hans bröder fela, han av Jesu vittnesbörd räknas till de trogna, när en gång till evig skörd Herrens åkrar mogna. E. N. Söderberg

2 ej att dela glädjen bara, utan lidandet tillika. Vi som ville kristna vara, må vi icke Kristus svika.

4. Lika långt som dagen går, och som månens skimmer når, skall hans ära lysa ren, samla folken i sitt sken; (1911).

261. 1. Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta; och han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta,

5. ty han rädda skall ur död den som ropar i sin nöd. För de fattiga och små skall hans mildhet öppen stå. 6. Han skall vara alla god, giva trötta själar mod. I hans rike ingen mer sig i nöd förgäten ser.

Ill 7. Därför, liksom vårlig dal kläds i örter utan tal, skall den skaran växa stor, som på denne Konung tror. 8. Bäre bergen fröjd och frid med hans namn kring jorden vid, ty han är den ende man som oss alla hjälpa kan. Spegel (1694).

A. F. Runstedt

263.

(1911).

Men om vår svaga kärlek så kan be, vad mäktar ej Guds starka kärlek ge? 6. Du skall förvisst ditt verk fullända, du skall ditt mål, vår världs förlossning, nå. Du skall vår sorg i jubel vända, hur mörkt det för vår blick än vara må. Allsvåldige, du våra suckar hör och över all vår bön och tanke gör. C. H. v. Bogatzky (1750).

C. A. Torén

(1889).

A. E. Friedlander (1925). Bearb. 1. Väck upp de första vittnens anda, o Gud, att väktare ej saknas må, som dag och natt dig stå till hända 2 6 4 (NPs 536). och djärvt mot fienden till anfall gå, j Psalt. 87. som nå till världens ändar med j 1. Herrens stad har fasta grunder, ditt bud den går i storm och flod ej under; och samla alla folk till dig, o Gud. ! på hälleberget byggd den står. 2. O att dock snart din låga brunne, j Intet hot Guds folk förfärar, en löpeld lik, som går från land om världen all med sina härar till land. J mot murarna till anfall går. O att ock tjänare du funne, Ty Gud med all sin makt som bärga in din säd med trägen I i trollet håller vakt hand. kring de sina. Du skördens store Herre, tänk i Han skänker ro därpå: åt dem som tro din skörd är mycken, skördemänoch låter dem i trygghet Tbo. nen få. 2. Stora ting i dig predikas, 3. Sänd ut evangelisters skaror, du löften fått, som aldrig svikas, som i din kraft förkunna livets ord. Guds menighet bland jordens folk. Var deras hjälp och tröst i faror, Du har sett Guds ljus, det rena, låt ondskans makt bli snart tillhans Ande bor i dig allena, intetgjord. du kallad är till Herrens tolk. Slut, Herre, alla folk i ditt förbund, När här kring mörkrets jord ditt namn till pris kring hela jordu sprider nådens ord, dens rund. ljuvligt klingar 4. Ack låt ditt ord med hast sig sprida det fridens ljud och med dess kraft dig segerbyten som bringar bud vinn. från frälsningens och livets Gud. Din frälsnings ljus låt stråla vida och hedningarnas fullhet samla in. 3. Folk som förr ej kände Herran än skola komma ifrån fjärran Väck även Israel till iver opp och vandra upp till Herrans hus. och främja så ditt rikes segerlopp. En gång skola tider följa, 5. Det kärlek är, som så dig beder, då täckelset ej mer skall dölja av dig den blott en gnista i sig bär, för Jakobs barn Guds klarhets ljus. den från dig själv sitt ursprung Guds folk från världen all leder, i Sion samlas skall, o du som idel, evig kärlek är. där att fira

112 den sabbatsstund då Guds förbund omslutit hela jordens rund. 4. Herrens stad är folkens moder. Från Sion strömma livets floder, i Sion växer livets träd. Du Guds folk, du evigt unga, dig öva att din lovsång sjunga, dig saligt i din Konung gläd. Du höja skall en gång det nya livets sång, Gud till ära, som i vår nöd, mot synd och död, sitt liv, sin salighet oss bjöd. K. J. Ph. Spitta

(1843).

S. Cavallin Eklund

(1882). (1910).

2 6 5 (NPs 537). 1. Så långt som havets bölja går, så vitt sig solen tänder, varhelst ett mänskohjärta slår, till alla folk och länder skall ordets ljud med fridens bud om Kristi rike föras och hosianna höras. 2. Hans ära stråla skall så ren kring Jafets berg och lunder, Sems hyddor skola se hans sken, Hams land skall se hans under: all jordens rund av hans förbund skall varda helt omsluten, av nåden övergjuten. 3. Han inför Gud rättfärdighet har åt de sina vunnit, och frid av hans barmhärtighet i tron de hava funnit. För Jesu skull är Gud oss huld. All världen när och fjärran lovsjunge, prise Herran. C. W. Skarstedt

(före 1868).

2 6 6 (NPs 539). 1. Upp, var ljus, ty ljuset lyser härligt, Sion, över dig! Nådens gåvor, som du hyser, låt kring världen sprida sig.

Bearb.

Mörker övertäcker jorden, töcken höljer jordens folk. Var för dem en ljusets tolk. 2. Icke kan den staden döljas, som på berget uppbyggd är. Visa att Guds budord följas, att din tro ock frukter bär. Vinnlägg dig att du må vara, som din Herre dig befallt, världens ljus och jordens salt. 3. Tänk på hedningarnas länder, budskap sänd att vittna där. Herren genom dig dem sänder, han dem framgång själv beskär. O så må de över bergen skynda med sitt glädjebud om vår Frälsare och Gud. 4. Lägg med bön i Herrens händer detta verk; det segrar visst. Fadern givit jordens länder som ett arv åt Jesus Krist. Därför bed och tro att öknen bliva skall ett paradis, Fadern och hans Son till pris. S. Cavallin

(1882).

2 6 7 (NPs 541). 1. Lyssna, Sion! Klagan ljuder hopplös än i hednaland. Lyssna, Sion! Herren bjuder dig att vid hans starka hand bana vägen för hans ord, samla själar för hans hjord och beprisa för de arma Herrens råd att sig förbarma. 2. Lyssna, Sion! Segerropet höjs i dina vittnens spår. Frälsaren med andedopet väckta hednahjärtan når. Ingen synd fördömer mer den i tro på Jesus ser. Sälla budskap! När och fjärran ljuvligt är ditt verk i Herran. 3. Lyssna, Sion! Jubeltonen brusar genom himlars kor. Det är skaror inför tronen, som besjunga kärlek stor: Sonens, som för världen dog, Faderns, som till barn dem tog,

113 Andens, som en släkt av bröder utav skilda släkten föder. Bed att Gud sin kärleks låga tänder djupt i varje själ, väcker nitet, som vill våga allt för dyra likars väl. Trånga hjärtan vidge sig. Bed för världen, offra dig, tills du får med undran skåda skörden som Guds löften båda. E. Fl. Ringius

(1911?).

2 6 8 (NPs 542). Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud, tillkomme ditt rike på jorden. Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud, sänd ut dem till södern och norden att kalla och bjuda all världen. :,: Du lovat i ordet en vildmarkens vår, då öknen skall stå lik en lilja. Vi bida därefter vart gryende år, och är det din nådiga vilja, snart komme den tiden, o Jesu. :,: Välsigna de vittnen som gått i ditt namn att resa baneret därute. Din trohet dem vare en skyddande hamn, i farorna friden du gjute, hugsvalande i deras hjärtan. :,:

Gå med oss på livets och sanningens stig, att mitt under striden vi börja dig tacka och lova för segern. :,: Lina Sandell-Berg

(o. 1871).

Bearb.

2 6 9 (NPs 543). 1. Väldigt går ett rop över land, över hav, stiger mot himmelens skyar; släkten efter släkten väl sjunka i grav, ropet sig ständigt förnyar. Genom märg och ben så skärande det går, hednafolkens rop, som höjts i tusen år: Ack hur länge än dröjer dagen att gry, kommer ej frälsningens timma? 2. Hören I det ej hur de klaga sin nöd, viljen I eder förbarma? Vi som funnit liv i vår Frälsares död, skyndom att hjälpa de arma. Livet är så kort; ännu är tid att gå. Vem vill ge sitt liv, vem vill den suck förstå: Ack hur länge än dröjer dagen att gry, kommer ej frälsningens timma? Beskow

(1887).

Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, vad nåd, vad osägelig ära! Så framgår ditt rike, du Fridsfurste god, och så vill allt mer du oss lära att offret är vägen till seger. :,:

2 7 0 (NPs 544). 1. Fader, förbarma dig: hedningars skaror i mörkret än famla. Uppsök de vilsna, dem kalla och samla, led dem, o Herre, den rätta stig: Fader, vi bedja dig. 2. Fader, förbarma dig: Israels barn än i främmande landen skingrade vandra. O tag dem vid handen, tänk på förbundet evinnerlig: Fader, vi bedja dig.

Så kasta vi alla bekymmer på dig, du lovat för allting att sörja.

3. Fader, förbarma dig. Värdes de dina, o Herre, förena,

Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd och lär dem att manligen strida, att utså i hoppet den himmelska säd och växten i tålamod bida av dig, som allena den giver. :,:

8 — 3612.

114 att de i sanning och fruktan dig tjäna, helga och rena ditt folk i dig: Fader, vi bedja dig. Hedvig Posse

(1887).

2 7 1 (NPs 547). 1. Du för vars allmaktsord mörkret från öde jord förr tvangs att fly, se än är jorden skum, öde är månget rum: sänd evangelium, låt dagen gry.

Siri Dahlquist

3. Ande av ljus och liv, åter en pingstvind giv, väckelse ny. Låt dina vingars slag spörjas ännu i dag, töcknen från jorden tag, låt dagen gry. 4. Helga Treenighet, * som ej av skiften vet, eviga ljus, bjud genom vågors svall, starkt som basuners skall, vida kring världen all ditt: »Varde ljus!» (1825).

A. M. Posse

(1934).

273. 1. Gud Allsmäktig går mot sitt mål, och historien bär hans spår. Närmare, närmare höras hans steg genom jordens tider och år. Närmare rycker löftenas dag och frälsningens stora stund, då jorden är full av Guds ära och lov, som av vattnen havets grund.

2. Du vid vars kärleksglöd framgick ur natt och död skapelse ny, du som gav blinda ljus, löste ur fångahus, stillade stormens brus, låt dagen gry.

J. Marriott

2. O Frälsare, hur outtömligt rik än efter sekler står din offerbragd! Vi av din sanning gripa blott en flik: ditt väsens fullhet än är outsagd. Du är oss evigt ny och dock dig lik. Till enad fullklang än ditt lov ej når, men nya röster runt kring jorderik med oss förenas: Kristus, du är vår.

(1887).

272. 1. Låt nya tankar tolka Kristi bud och nya själar flamma av hans brand. Låt nya stämmor prisa Kristi Gud, på nya tungomål, i nya land. Låt nya raser söka Jesu spår och vinna andel i hans smärtas skatt. Låt nya släkten stamma F a d e r vår och skåda Kristus ur sitt ödes natt.

2. Vid människovärldens yttersta gräns, i fjärmaste väst och öst, av tusen sändebud tolkad, förnims den ende Heliges röst: Lyssnen, I havsländer, kommen I folk och sluten ett nytt förbund, att jorden blir full av Guds ära och lov, som av vattnen havets grund. 3. Vad skola vi göra att verka Guds verk och närma löftets tid, då kärlekens broderskap enar allt folk i Kristi rikes frid? I löpare, hasten med Konungens bud, I vakter, gån er rund, tills jorden blir full av Guds ära och lov, som av vattnen havets grund. 4. Fram under korset! Den Korsfäste vann all makt över himmel och jord. Världen all har rätt att få del

115 av hans försonings ord, som frigör de fångna, ger blinda sin syn, ger de fattiga Guds miskuncl och fyller jorden med ära och lov, som vattnen i havets grund, 5. Mänskoverk falna; som döda korn förmultnar vår mödas sådd. Skördarnas Herre allena kan välsigna till liv och brodd. Närmare, närmre dock höras hans steg. Han kommer, Guds frälsnings stund, då jorden är full av Guds ära och lov, som av vattnen havets grund. Efter A. C. Ainger Siri Dahlquist

(1894). (1934).

2 7 4 (NPs 534). 1. Ack saliga dag, som i hoppet vi bida, då världen är vorden Guds rike till sist, då mänskornas släkte förlossningen funnit och folken bekänna att Herren är Krist, då döden är dödad och synden försvunnen och frälsningens fullhet för evigt är vunnen. 2. Han kommer, han kommer, den dag som vi bida; dess strålar vi skåda på morgonens sky. Än mörkret är mäktigt i dimmiga clälder, men dagen begynner på höjderna gry. Han kommer, att stilla de sörjandes trängtan, han kommer, att fylla de heligas längtan. 3. Han kommer, han kommer, den dag som vi bida, då folken förenas i kärlek och tro och himmelens Herre på jorden är konung

och de i hans skugga få saliga bo, den dag som fullkomnar de heligas böner, den dag som vår tro med beskådande kröner. 4. Han kommer, han kommer, den dag som vi bida, den ljusaste dag som i världen har grytt, då Herren allsmäktig allena regerar och satan och synd för hans anlete flytt och skapelsen, frälsacl från synder och strider, förkunnar hans ära till eviga tider. Beskow

(1887).

12. Evangelisk väckelse. 2 7 5 (NPs 506). Joh. 3: 16. 1 Joh. 4: 9—11. 1. Så älskade Gud världen all, att han utgav sin ende Son, att var och en som på honom tror skall få ett evigt liv. 2. Ty däruti står kärleken, ej att vi hava älskat Gud, men däruti att han älskat oss och givit oss sin Son. 3. Ja därpå är Guds kärlek stor vorden uppenbar till oss, att till försoning för all vår synd han haver sänt sin Son. 4. Han haver oss sänt Jesus Krist, att på honom vi skola tro, att genom honom vi leva må och älska för hans skull. Betty Ehrenbnrg-Posse

(1859).

2 7 6 (NPs 576). 1. Ingen hinner fram till den eviga ron, som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron varpå vår salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal:

116 hela Herrens nåd är ställd uti ditt j val, men här gäller tränga, ja tränga i sig fram; annars är himlen förlorad.

Himlaf åderns hand är utsträckt till din själ, Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl, nådens Helge Ande vill störa din sömn: salig är du, om du vaknar.

2. Hindren äro många: gör motstånd, ! min själ; L. Linderot (tr. 1815). satan dig nåden ej unnar. Träng dig framom allt som vill 277. hindra ditt väl, 1. Säg mig den vägen som drager till övergiv världenes brunnar. livet, Lyd ej hennes röst, som ropar: den som är en gång utstakad av »Följ med oss!», Gud. ty, min dyra själ, du måste då Säg mig det frälsande rådet Gud förgås. givit Nej, för Jesu kärlek, jag råder i sina sändebuds utgångna ljud. och ber: »Kära själ, jag råder dig», Strid i Guds kraft för din krona. svarar Jesus, »uppsök mig.» 3. Härlighetens himmel är värd all l 2. Men ur sin sömn, ur sin gruvliga din flit, dvala värd all din bön och din längtan. | väckas skall först den hårt sovande Ingen ångrar sig, som har väl hunsjäl. nit dit, Samvetet, vaknat, skall börja att kronan förtjänar din trängtan. tala: Därför vakna upp och se dig fliVe mig, jag slösar mitt eviga väl! tigt om, Krossat blir det hårda mod laga dig tillreds till Herrens stora som föraktat Kristi blod. dom. Bröllopskläder fordras av var och j 3. Förr roptes oskyggt: Det har ingen en själ fara; som in i staden skall komma. förr ägde hjärtat de syndsäkras tro, förr mitt i vådan man trygg kunde 4. Aldrig blir du insläppt i himmevara, lens land, förr vid Guds dunder man sov i tro mig, o själ, vad jag säger, sin ro. aldrig kastas ankar på himmelens Nu är själens fråga den: strand, Var är Kristus, själens vän? om du sann tro icke äger. Tron skall rädda dig, så framt du 4. Sökas skall Kristus, om Kristus räddas skall; skall finnas, därför, käre, hör och res dig från sökas av innersta hjärta och själ. ditt fall, Säljas skall allt, om den pärlan bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord. skall vinnas, Detta, ja detta är vägen. pärlan som heter vårt eviga väl. Ljumma, lata sökare 5. Hela vida världen Gud bjuder och finna ej sin Frälsare. ber: 5. Lämnas skall världen, som sjä»Kämpa för sällhetens krona.» larna dårar, Herren dig av nåde den skatten lämnas skall syndens förnedrande visst ger; ro, sträva därefter i trona.

117 lämnas skall lustan, som dödligen sårar, lämnas skall allt varpå människor tro. Sådant, sådant skall härtill, om du Jesus finna vill. 6. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit, världenes Frälsare, själarnas skatt. Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit. Ljuset har skingrat min säkerhets natt. Fast vid Jesus håller jag till min sista levnadsdag. 7. Vid dig, o Jesu, beständigt jag bliver. Världen är bitter, men du är min ro. Aldrig, ja aldrig jag dig övergiver, nej, jag skall hålla dig fast med min tro, fast i alla livets kval, fast i dödens mörka dal; 8. tills jag är bärgad i Abrahams sköte, tills jag med rövarn i paradis är, tills jag går eviga glädjen till möte, tills jag, förlossad, dig evigt är när. Ända in i himmelen skall jag följa Frälsaren. L. Linderot

(tr. 1815).

Bearb.

2 7 8 (NPs 581). 1. Det finns en port som öppen står, där från de gyllne salar en klarhet som från korset går om Kristi kärlek talar. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig. 2. Den öppen står för varje själ som nådens ord anammar, för rik och fattig, kung och träl, för alla folk och stammar. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig.

3. Så skynda fram trots oväns hot, förrn porten sluten bliver, och kors och krona tag emot, som Frälsaren dig giver. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig. 4. Då vi på andra stranden stå, läggs korset av, det tunga, och livets krona vi då få och Jesu nåd lovsjunga. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig. Lydia Baxter

(1872).

E. Nyström

(1875).

2 7 9 (NPs 507). 1. Här en källa rinner: säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd, men uppenbar. 2. Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro. 3. J a uti dess flöden gives bot mot döden: av dess friska våg byts min onda håg. 4. Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla, evigt hälsosam skall din flod gå fram. E. Linderholm

(1920),

efter en äldre sång.

280. 1. Vem lever det hela, det heliga livet? Att levas på allvar blev livet oss givet. Vem lever det icke till hälften på slarv ? Vem lyfter i tiden sitt eviga arv? 2. Vi irra med själarna svultna och arma, vi rolösa jaga och rådlösa larma;

118 och dock finns i stillheten mättnad ! dem ingen fåfänglighet ställer tilloch råd, freds, den stillhet där Gud ger sin här- j 4> 0 c h d ö v a r d i g d a g e n ? s a hör då om !ig a n å d natten 3. Tar slitet och släpet det mesta av \ ditt innersta mana dig söka den tiden, skatten, nog hunne vi hämta den styrkan ! Då skall du få lova den Herre som och friden ger som ligger för alla de själar tillså slösande rikt åt var fattig som reds, ber. Gertrud Björck

(1936).

D. DET KRISTNA LIVET. 1. Kallelse och upplysning. 2 8 1 (W 167). 1. En syndig man, som låg i syndens dvala, en himlaröst så hörde till sig tala: »Vak upp! Vak u p p ! Hör ordet som hugsvalar; se vilket ljus beskiner berg och dalar!» 2. Vems är den röst som går till hjärtegrunden? »En ängels från de himmelska förbunden. Ack sov ej mer! Med tunga, mer ej bunden, sjung Herrens lov den sköna morgonstunden.» 3. E t t sorgfullt bröst har ej en ledigtunga ; i själanöd ho kan med glädje sjunga ? Bland jordens barn, de gamla som de unga, den nöd är stor; ty synder oss betunga. 4. »När syndaren vill sig till Gud omvända, Gud honom hjälp av höjden lovat sända. Säll är du, själ! Gud ser till den elända; han ock för dig skall livets ljus upptända.»

5. Den syndige stod u p p ; hans kval fick lisa, hans håg blev varm, sin Gud han ville prisa, han över sig ett himmelskt ljus såg lysa, och andaktsfull han sjöng sin morgonvisa: 6. Miskundlig, Gud, låt nådens sol upprinna, att för dess ljus må syndens nöd försvinna. Din Andes kraft låt mig, o Jesu, vinna, ack låt mig nåd för dina ögon finna. 7. All världens ljus, liksom en morgonstjärna du rinner opp, att lysa, värma. värna de jordens barn som sig till himlen ärna: jag skådar dig, jag följer dig så gärna. 8. Pris dig som ej tillstadde mig att sova i syndens sömn; min mun förmår ej lova den nåd varmed du värdes mig begåva: mitt hjärta tag, tag mot den ringa håva. 9. Min Frälsare, du har för mig och alla

119 tömt vredens kalk och smakat dö- I 6. Tänk på Jesu törnekrona, dens galla: hans förnedring, kamp och död, dig vill jag tro, dig älska, dig åkalla | och din arma själ förskona och med din hjälp ej mer i synden | från en viss och evig nöd, falla. att hon ej må gälda där Laurentius Petri Gothus (1572)? i vad ditt högmod brutit här. Wallin (1819). j Låt ditt stolta sinne brytas och till ödmjukhet förbytas. 2 8 2 (NPs 578). 7. Liksom stoftet uppå jorden 1. Ack hur kan så blind du vara, är din synd oräknelig, att du glömmer vad du är? men Guds Son är ringa vorden Snärd i övermodets snara, för att kunna frälsa dig. dåras du av stolt begär. Fly med all din synd och brist Till besinning ges ej tid; uti tron till Jesus Krist, vad du är, känns du ej vid. ty hans dyra blod allena Bästa vishet är dock denna: kan dig från all smitta rena. att sig själv rätt kunna känna. 2. Mänska, jord du måste bliva. Jorden är du tagen av, jorden skall dig näring giva, och i jorden blir din grav. Du är aska, stoft och mull, du av synd och brist är full, får med nöd för livet sträva; varför skall du dig förhäva? 3. Låt ej yttre sken förföra: ingen skön av pärlor är. Namnet kan ej ädel göra, ej den klädnad kroppen bär. Rik och fattig, stark och svag, hög och ringa få en dag, kanske medan här de vandra, ställning byta med varandra. 4. Död och födsel gör oss lika: gå och se de dödas ben. Sök där fattiga och rika, en förnäm och en gemen. Gå till vaggan: se och lär om det barn som ligger där och så stilla menlöst sover med sig förer guld och håvor. 5. Vad vill du väl yvas över? Fattig är du tusenfalt: du från början allt behöver och på slutet saknar allt. Tänk vad sist du varda skall. Var är då din höghet all? Maskar sist din kropp förtära. Var är då din makt och ära?

Spegel (1694).

Finl. psalmb.

Bearb.

2 8 3 (E 408). 1. Väktare, är timmen slagen? Gryr ej dagen efter natten, svår och lång? Ej av ljus jag ser en strimma: skall väl glimma morgonsol för mig en gång? 2. Så som soluppgången glänser utan gränser över jordens hav och land, o låt snart mitt mörka, frusna hjärta ljusna, Jesu, för din kärleks brand. 3. Än, fast mörkrets våld du slagit och har tagit oss till dig i nytt förbund, måste jag i skuggan leva, famla, treva, fjärran min förhoppnings grund. 4. Ja ur natten, dit vi hörde, oss du förde, men min själ är idel natt. Du vill hägna och försvara: uppenbara ock för mig din frälsnings skatt. 5. Se jag bidar morgonglöden: ljusets flöden här ur dunklet bidar jag. Ty mitt arma, skumma öga vet så föga, Herre, om din klarhets dag.

120 6. Tänd en eld som genomtränger allt som stänger för min blick din kärleks lag. Läk min syn och lyft mitt öga till det höga, att jag ser din ljusa dag. Chr. F. Richter

(1704).

N. Ahnlund

(1934).

2 8 4 (W 163). 1. Till den himmel som blir allas, vilka Kristus höra till, ingen är som icke kallas, ingen han borttappa vill. Till hans hjärta en och var lika öppen tillgång har. Samma röst till alla ljuder, samma frälsning han dem bjuder. 2. »Kommen, alla som arbeten; allt är redo», ropar han. »Nåden, friden, saligheten jag åt sorgsna själar vann. Och du vilseförde, kom; vill du leva, o vänd om, övergiv den breda vägen.» Så han ropar huld och trägen. 3. Jesu, gör mig angelägen om vad evigt gagnar mig. Du till himlen visat vägen: värdes dit ock leda mig. Du mig frälst från synd och last: gör min kallelse ock fast, att jag, skyddad för all fara, din i liv och död må vara. Aström

(1816).

2 8 5 (W 164). 1. Allt är redo, fallna släkte; hör den röst som kallar dig och ur dödens mörka häkte för dig fram på livets stig. Nu är salighetens dag: känn din Faders hjärtelag; bäva att den nåd förskjuta, som ännu dig bjuds att njuta. 2. Gud sin kärlek dig förklarat, mänska, redan vid ditt fall; i sitt ord han uppenbarat hur ännu du räddas skall. Han ännu dig tar emot,

om i redlig syndabot du för honom faller neder och i tron om tillgift beder. 3. Ack om du ditt hjärta sluter för den röst som kallar dig, om du än den hand förskjuter, som ifrån fördärvets stig dig så gärna leda vill, vet att en gång slutes till nådens dörr, dit Gud dig åter aldrig, aldrig kallas låter. 4. Men om du, av ånger slagen, har din vanmakt känna lärt, gläds: till hörsamhet för lagen Jesus har dig kraft beskärt, Hör hans evangelium: Kom till bordet, här är rum. Här hans kärlek dig skall nära, att din tro må frukter bära. 5. Gud, min Frälsare, jag beder: Må ditt ord ledsaga mig, att mig världen ej förleder till ett återfall från dig. Din lekamen och ditt blod mig förläne kraft och mod till att segra i all fara, att jag din må evigt vara. Okänd svensk förf. (1767).

Dahl

(1807).

2 8 6 (W 165). 1. Vak upp! Hör vakten ljuder från Sions murar än. Se nådens sol dig bjuder en bättringsdag igen. Men snart skall budet fara från livets Furste ner och i hans namn förklara att ingen tid är mer. 2. Vak upp! Hör ropet skallar: Nu är behaglig tid, nu gå dit Herren kallar, med bön och bot och strid. Vill du den nåd förnimma, som syndarn bjuds ännu, så tänk var dag, var timma, att nu är tid, blott nu. Franzén

(1812,

1816).

121 2 8 7 (W 168). Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst 1. Store Gud, som handen räckte som hyser mitt syndiga hjärta. mig till räddning i min nöd Gud vare mig syndare nådig. och mig med din Ande väckte, då jag låg i synden död, 4. O du som mig skapat, min Frälvärdes ock min själ upplysa, sare bliv: att hon rätta vägen ser mig lede, mig styrke din Ande; och ej vrångvis irrar mer. din frid mitt oroliga samvete giv, 2. Giv att jag må kunna skåda med tröst mina tårar du blande. vidden av mitt överdåd, Gud vare mig syndare nådig. djupet av min själavåda, 5. O Jesu, det blodet som talar så milt, höjden av din dyra nåd. ditt blod, som från korset flöt Låt den rätta morgonstjärnan neder, stråla klar, på det min själ giv att det på mig ej må bliva förmå förstå sitt sanna väl. spillt. 3. Skingra, Gud, all tvivlans dimma, På dig jag förtröstar och beder: låt mig ljus i ljuset se, Gud vare mig syndare nådig. låt i trone mig förnimma O. Eolmodin (1734). Dahl (1807). att blott du kan frälsning ge, Franzén (1814). att den väg som Jesus banat är den enda jag kan gå 2 8 9 (W 172). för att liv och räddning få. i 1. Tiden flyr: när vill du börja, o min själ, 4. Var mitt ljus på livets bana, för ditt väl var mitt ljus i dödens dal. att med allvar sörja? Låt mig, fri från syndens vana, lagens hot och ångerns kval, Gud dig ropat, och han ropar mer och mer det landet nalkas, dig ännu. där allt mörker skingrat är, Vad gör du? ty du själv är solen där. Skuld på skuld du hopar. Aström (1816). 2. Stanna, och din frid besinna. 2 8 8 (W 170). Gud är sann: än du kan Luk. 18: 13. nåd och tillgift vinna. 1. Vart flyr jag för Gud och hans Här är döden, här är livet. eviga lag? Märk härtill: Den drabbar mig nära och fjärran. det du vill Hur skall jag på domens förfärliga skall dig varda givet. dag väl kunna bestå inför Herran? i 3. Men förspill ej nådetiden, Gud vare mig syndare nådig. ack så dyr; se han flyr 2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen och är snart förliden. ser: Dröj ej, tills de onda dagar där stå mina synder beskrivna. hinnas opp. Och kastar till jorden jag ögonen Arens lopp ner: kraft och mod försvagar. där äro de alla bedrivna. Gud vare mig syndare nådig. 4. Medan du ännu kan synda, 3. Vart skall jag mig vända, var finövergiv ner jag tröst syndens liv, i denna min jämmer och smärta? ur fördärvet skynda.

122 Bryt din vilja, slit din fjättra, medan du har ännu tid att dig förbättra. 5. Lär att på din brist ej skylla. Hav blott nit, gör blott flit: Gud skall bristen fylla. Lär att bedja, vaka, kämpa: Gud skall då med dig stå, syndens välde dämpa. 6. Sök i tron med ångerns smärta Jesu nåd, följ hans råd, med ett ödmjukt hjärta. Då skall dig hans Ande stärka i ditt kall; se han skall håg och gärning verka. 7. 0 min Jesu, jag vill hasta att med bot för din fot mig i stoftet kasta, viss att du min synd förlåter. Dig jag vill höra till: elesu, tag mig åter. 8. Jesu, värdes själv mig föra på den stig där du mig lovat saliggöra. Aldrig från min själ sig skilje stadig tro, stilla ro, from och lydig vilje. Wallin

(1816).

2 9 0 (W 173). 1. I dag om Herrens röst du hör, upp, syndaträl, och bättring gör, vak upp ur syndens dvala. Besinna, o besinna här vad du din Herre skyldig är: du kan det ej betala. Men fall med bot till Herrens fot och längre ej förhala.

2. Du länge nog har synden tjänt och med de pund dig Gud förlänt blott ökt ditt skuldregister. Du världen följt på villans stig: vad blir den tack hon bjuder dig, när dess behag du mister? Vad har dess röst åt dig till tröst, när snart ditt hjärta brister? 3. Ack, fruktan, sorg och samvetskval och blygd och plågor utan tal: se där den lön hon giver. De grunder, i din välmaktstid hon byggde för ditt hjärtas frid, i nöden hon uppriver; och hennes mun i domens stund själv vittne mot dig bliver. 4. Fly världen, innan hon dig flyr och nådens tid, så kort och dyr, för dig ej mera dagas. Dig bättra, medan du förmår, ty dag från dag och år från år din kraft, din håg försvagas. Ack syndaträl, din arma själ skall snart ifrån dig tagas. 1 5. Räds då att ej den sena bot som väcktes blott av dödens hot skall lända dig till nytta. Ack lit ej på att de begär som fängslat dig vid gruset här bli då i hast förbytta. Ack lit ej på att ångern då skall dig i himlen flytta. 6. I dag din våda överväg, och slå dig för ditt bröst och säg: O Fader, dig miskunda. Lik en förlorad son jag är, mig flärden lika insövt här; jag vill ock sammalunda i tid stå opp och ej mitt hopp på oviss framtid grunda, 7. Jag syndat har mot dina bud: förlåt mig det och lär mig, Gud, däröver hjärtligt sörja. På min missgärning mer ej tänk,

123 för Jesu skull mig krafter skänk ett bättre liv att börja och så din nåd i råd och dåd, i liv och död förspörja. Wallin

så skall mitt hjärta framgent hugnas med din välsignelse och frid, och kristlig tro i nådens skygd bekröna mig med kristlig* dygd. B. Munter

(1774).

Wallin

(1816).

(1816).

2 9 1 (W 174). Rom. 7. 1. Jag arma mänska, vem skall skilja min själ från denna dödens kropp? Jag löfte gav, jag hade vilja att bryta av mitt syndalopp; men ack, min trohet var ej lång: jag föll, jag föll ock denna gång. 2. Ack, det begär som jag fördömer likväl jag hemligt hos mig n ä r ; min goda föresats jag glömmer i samma stund jag frestad är. Ack ve mig, usle syndaträl, hur jag förstör båd kropp och själ! 3. Jag vet, o Herre, vad mig felar: jag* tvenne herrar tjäna vill; åt världen jag det hjärta delar, som dig bör odelt höra till. Ack jag är lika varm och kall för Kristus och för Belial. 4. O Jesu, kunde jag allenast dig över allting hava kär, med himmelsk kraft jag skulle genast bemannas mot allt ont begär. O kunde jag dig älska rätt, då bleve segern viss och lätt. 5. Så gjut din kärlek i mitt sinne och sank till mig din Ande ner. När han är i mitt hjärta inne, kan lustan där ej rasa mer. Hon mig ännu försöka må, dock med din kraft skall jag bestå. 6. Med misstro till min egen styrka, med vaksamhet och bön till dig, i dig jag hjälparen skall dyrka och ledaren på livets stig; och när jag möts av syndens nät, jag trotsar ej, men undflyr det. 7. Så skall min själ alltmera lugnas, alltmera stärkas i all strid;

2 9 2 (NPs 575). 1. Tanke som fåfängt spanar, hjärta som dunkelt anar, kom till Gud. Själ som kämpar och bävar, ande som uppåt strävar, kom till Gud. 2. Du som i världen glömmes, du som av mänskor dömes, kom till Gud. Du som är hemlös vorden, främling och gäst på jorden, kom till Gud. Evers

(1917).

2 9 3 (NPs 577). 1. Två väldiga strida om människans själ, att helt i sin lydnad den taga: den ene vill hennes eviga väl och kommer med tuktan och aga; den andre vill se henne fången och snärd, han villar med smicker, han lockar med flärd och tänker blott på att bedraga. 2. Den ene den gode Guds Ande är, som bjuder oss frid och försköning, Hugs valaren själv, som syndaren lär i Kristus att vinna försoning. I mörker och synd går den andre fram, han börjar i lögn och slutar i skam: förbannelse heter hans boning. 3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid du äger att än dig besinna. Slut aldrig med lustan och frestaren frid; vad skulle du därpå väl vinna? Den icke betänker sitt eviga väl, men binder i stoftet sin fattiga själ, skall aldrig till himmelen hinna.

124 4. Men salig är den som hörer Guds ord och vet att dess salighet gömma. För honom blir nåden i evighet spord, när Herren all världen skall döma. Guds Helige Ande, mig mana och lär att söka av hjärtat det ovantill är och aldrig min Frälsare glömma. A. T. Strömberg

(1883?).

2 9 4 (B 293). 1. En dunkel örtagård jag vet, vars port jag ofta nalkas. Den lockar med sin enslighet, när dagen börjar svalkas. Därinne dväljs min bäste vän, men jag vid porten dröjer än.

2. Läkare, du som bäst förstår vad för vår läkedom kräves, hela vårt släktes öppna sår, låt oss ej blöda förgäves. Herre, är allt dig underlagt, säg blott ett ord, ett ord med makt, bjud, och vår krankhet häves. 3. Mästare, du som vet hur tungt tvivlet kan trycka och tära, möt det som fordom, fast och lugnt, borgesman själv för din lära. Klarna skall livets mål och grund, om endast du en salig stund kommer oss mänskligt nära. 4. Herre, du hör om hjärtat ber, skulle än läpparna häda. Högvisa män du sett och ser hemligt din tröskel beträda. Den som vart band i vanvett bräckt måste i ödmjuk tjänar dräkt, tämd av din röst, sig kläda.

2. Jag vet ett vatten, friskt och klart; var afton kan jag höra det sorla djupt och underbart, 5. Flockvis vi ryckas hit och dit, när andra ljud ej störa. om du ej ensam får råda. Jag kunde nå det med min hand, \ Sinnenas uppror, viljans split men törstar än vid källans rand. nesa och nederlag båda. Härlige, höge Hövitsman, 3. Jag vet en gammal väg att gå, samla oss du och för oss an, när morgon åter randas: låt oss din seger skåda. den leder upp mot höjder blå, 6. Konung, vi ville gärna tro där lätt och fritt jag andas. vad om ditt rike förtäljes. Från kraft till kraft den vägen bär, Aldrig vårt hjärta finner ro, men sällan, sällan går jag där. förrän därinne det dväljes. 4. O Herre, led mig i din vård Därför vi alla söka dig. den väg jag gått så sällan; Själarnas Herde, sök du mig: för in mig i din örtagård aldrig jag når dig eljes. och släck min törst i källan. E. Liedgren (1919). Du vet ju allt vad i mig är, du vet ock att jag har dig kär. 296. E. Liedgren (1919). 1. I mörker sjönko drömmens gyllne länder, mot intighet jag sträckte mina 2 9 5 (B 301). händer, Mark. 1: 37. på intighet jag allt mitt arv för1. Mästare, alla söka dig, spillt, uppenbart eller förteget: från Gud och mänskor har min gamla, som tryggt gå trampad stig, synd mig skilt. unga, som dröja på steget. Känd eller okänd väg vi gå 2. Den värld som frihet lovat bojor tidigt och sent till dig ändå, givit; dess glädje bitterhet och leda blivit. trötta på allt vårt eget.

125 Det hem jag lämnat vill jag åter nå: jag vill stå upp och till min Fader gå.

bortlöper hastigt som en ström, som regn i jorden rinner. 6. När kroppen blir i döden kall och ögat läggs tillsamman, 3. Ett liv i frihet, kraft och ljus jag j mig tag från sorg och oro all anar, till evig ro och gamman. en röst ur fjärran kallar mig och | Gud, Fader, Son och Helge And, manar. dig vare pris i alla land Jag vill den följa, vart den föra må: nu och för evigt. Amen. jag vill stå upp och till min Fa- i Okänd svensk förf. (1656). G. Stolpe (1819). der gå. A. Frostenson

(1936).

I I

2. Bättring och omvändelse. 2 9 7 (W 47). 1. O Jesu Krist, du nådens brunn, du livets rena källa, en bön som går av hjärtats grund låt, Herre, för dig gälla. Din stora nåd, ditt ljuva namn mig locka till din öppna famn, min nöd för dig att ställa. 2. Omkring ditt kors, o Jesu kär, jag sträcker mina händer och mot det livsbaner du bär ett hoppfullt öga vänder. Det ve förbjudna trädet bar på korsets träd du lidit har: det mig till tröst nu länder. 3. Så giv mig nåd för ditt namns skull att rätt min synd begråta och älska dig, som evigt huld mig vill och kan förlåta. Jag sedan får i världen här vad dig, min Gud, behagligt är och mig kan evigt båta. 4. Jag usle mask och vandringsman på tunga levnadsvägen, jag söka vill mitt rätta land, i bön och möda trägen. Här har jag ingen säker ort, men bortom mörka gravens port min fristad är belägen. 5. Mitt rätta hem i himlens höjd och icke här jag finner; ty världen med dess falska fröjd som blomstret snart försvinner. Mitt liv en skugga är, en dröm,

2 9 8 (W 175). 1. Bönhör mig, Gud, bönhör den svaga anden, som sviktande i striden till dig beder. Min Frälsare, om du ej räcker handen, lik Petrus jag i djupet sjunker neder. 2. Betungad jag det kors ifrån mig kastat, det du mig gav att bära och att vörda. Dock sjunker jag: ack hjärtat är belastat av egen tyngd, av syndens svåra börda. 3. Jag skröt av dygd, då frestelsen var fjärran, jag usle, ack hur plötsligt vid dess möte jag glömde mig, lik Simson, glömde Herran, och slumrande jag sjönk i syndens sköte. 4. Jag ropet hört: »Vak upp, du blir förgången!» Jag vaknar upp, vill slita syndabanden, förmår det ej: ack, jag är blind och fången. Varkunna dig, o Jesu, räck mig handen. 5. Giv mig min syn, att jag må se mitt bästa, slit syndens band: du det förmår allena,

126 och visa mig det helande Betesda, det Siloa som kan mitt hjärta rena. 6. Det är ditt blod som mina brister helår, när jag dess kraft med otro ej förskjuter. Det är din nåd som ljus och tröst mig delar, när jag mitt bröst ej för din Ande sluter. 7. Jag tror: o Gud, min otro värdes hjälpa, Jag bättras vill: ack styrk min matta vilja. Låt köttets makt ej mer i synd mig stjälpa, ej världens lust mig från din kärlek skilja. 8. Rannsaka mig, förnim hur jag det menar. Mig uppehåll, att jag ej modet fäller, men vandrar from förbi de stötestenar och de försåt dem frestarn för mig ställer. 9. Då vet jag visst, att när med blygd och smärta jag ser min synd och ångern hjärtat gnager, är du, o Gud, dock större än mitt hjärta och än till nåd för Jesu skull mig tager. WaUin

2 9 9 (W 176). 1. Varthän skall jag dock fly ur syndens djupa dy, med mina brister många; var skall jag trösten fånga? Ty hela världen vida ej lisa kan min kvida. 2. O Jesu, rik av nåd, uppå ditt bud och råd min sorgsna själ framträder och av din nåd sig gläder. Ditt blod mitt samvet renar och mig med dig förenar.

(1816).

3. Jag, ditt sorgfulla barn, besnärd i syndens garn, mig i din famn nu kastar med allt vad mig belastar. I dina sår jag sänker det kval mitt hjärta kränker. 4. Med ditt menlösa blod, den sköna, röda flod, avtvå missgärning mina, upptag mig bland de dina. Min synd du ej påtänke, i havets djup den sänke. 5. Du är min enda tröst: du har mig återlöst. Vad jag mig har förbrutit har du i graven slutit, blott jag mig icke låter i synden sövas åter. 6. Den ondska är väl stor, som än i hjärtat bor; men, Jesu, vid din sida jag mot allt ont kan strida. I dig min kraft jag finner, hos dig min sorg försvinner. 7. Mig mycket fela kan, dock är din loven sann, att du av nåd vill skänka mer gott än jag kan tänka: med dig jag trygg kan vara i all min nöd och fara. 8. Om värld och ont begär och hela satans här mig ville från dig draga, dock skall jag dem förjaga, ty du mig styrka giver, när jag dig trogen bliver. 9. Min Jesu, uppå dig förlitar jag stads mig. Vem kan mig nu fördärva? Ditt rike skall jag ärva, som du mig skaffa månde, när du led dödens vande. 10. Skriv i mitt hjärta in att jag är evigt din. Hjälp att jag gör din vilja, flyr vad oss kan åtskilja och sist det liv får njuta, som ingen död kan sluta. / . Heermann

(1630).

L. Springer

(1676).

127 3 0 0 (W 177). 1. Ack var skall jag tillflykt finna? Ack hur kväljer synden mig! Djupt mitt hjärta ängslar sig, ymnigt mina tårar rinna. Sorg och ånger i mitt bröst lämna mig förutan tröst. 2. Gud, din tuktan har mig slagit, du mitt samvete har väckt; för dess hot är jag förskräckt. Synden, som min själ bedragit, har mig fjärran från dig fört och min själaro förstört. 3. Ack varthän skall jag mig vända i min stora nöd och brist? Om ej du, o Jesu Krist, mig din Ande värdes sända, faller jag ur syndens nöd visst uti en evig död. 4. Jesu, du för mig kan bana salighetens smala stig, din förtjänst kan frälsa mig och nytt hjärta i mig dana. Jag till nådastolen går, där jag liv och hälsa får. 5. Jesu, ingjut i mitt hjärta, som bedrövat är, din nåd. Var mitt bistånd och mitt råd, sä försvinner syndens smärta, Herren varder än mig blid, och mitt samvet får hans frid. 6. J a jag redan saligt finner att min bön av dig är hörd. Nu din Andes vittnesbörd, som till detta hjärta hinner, mig den ljuva trösten bär, att min skuld avplanad är. 7. Tack, min Gud, för denna nåde, att du haver tröstat mig. Se mitt hjärta fröjdar sig: jag är frälst från syndens våde. Gud ske pris; nu är mig väl. Lova Herren Gud, min själ. / . Yultejus (1685). Adlerbeth (1814).

3 0 1 (W 178). 1. Är jag allén en främling här på jorden ? Är jag till rov åt sorgen lämnad vorden? Var finnes tröst? Var får mitt hjärta ro? Var skall jag fri för kval och jämmer bo? 2. Var morgon, då ny dag oss solen giver, min sorg ock ny, min nöd förökad bliver; var afton, när de andra gå till ro, då vakar jag med tårar i mitt bo. 3. Min själ förskräcks, mitt hjärta är bedrövat för all den synd och ondska jagförövat. Min skuld jag ser, min dom mig förestår, evar jag är, evart jag flyr och går. | 4. O hade jag dock duvovingar snälle, jag flöge bort, långt bort från detta ställe. Dock, vem kan fly för Herrens starka hand? Att gömma sig finns icke rum och land. 5. Jag flyr till dig, o du som dig förbarmar ; o Jesu Krist, jag flyr i dina armar. Där finnes tröst, där får mitt hjärta ro, där skall jag fri för kval och jämmer bo. 6. Jag gärna vill min Faders tuktan draga, ty han sitt barn till bättring blott vill aga. Med tålamod och ödmjuk, lydig själ är ägan nåd, och korset är mitt väl. 7. Jag mycket har, ja gräsligt mycket brutit. Dock har din nåd ännu mig ej förskjutit, ty du är god, o Herre Sebaot; i Jesu namn du tar min suck emot.

128 8. J a g fattar mod och mig till glädje giver, att du den son, det får som vilse driver, den penning som var borta letar fram, och friar mig från syndens straff och skam.

5. O Kriste, du allena mig tröstar först och sist. Du är Guds Ord det rena, som helår syndens brist. Det är ock visst: du ensam kan förvärva att jag får himlen ärva. Pris dig, o Jesu Krist.

9. För Jesu skull du vill mig nådigt skona, du ock åt mig förvarar ärans krona och förer mig igenom korta kval till evig fröjd bland de utvaldas tal.

6. Bliv, Helge And, mig nära. Utav din gudomsmakt kan du all sanning lära, som Kristus haver sagt. Din vård och vakt mot kött och värld mig läna, och lär mig Herren tjäna av all min håg och akt.

Okänd tysk förf. (1675).

Arrhenius Bearb.

3 0 2 (W 180). 1. Beklaga av allt sinne må jag min själanöd. Med Davids sorg jag finne hur jag är andligt död. Jag det väl vet: det gör min synd allena; ack mitt begär orena gör all min uselhet, 2. O Gud, jag mig bekänner en syndare för dig. Jag finner, ser och känner ej annat uti mig än ond åtrå och världens lustar snöda, som själen evigt döda: ack hjärtat brista må. 3. O Herre, mig benåda, min Gud och Fader blid. Min brist vill mig förråda, jag sviktar i min strid. Giv mig din frid, och värdes mig bevara från satans falska snara i denna prövotid. 4. Hjälp att jag ej bortkastar med synd och ondska mer ditt orcl, som synden lastar, men tröst i ångern ger. O Herre Krist, låt mig så trofast bliva, att ingen mig kan driva från dig med våld och list.

(1691). (1816).

Okänd dansk förf. (1533).

Svensk övers. 1572. Wallin (1816).

3 0 3 (NPs 579, W 181). Psalt. 51. 1. O Herre Gud, gör nåd med mig för den miskund som är i dig; fräls mig från syndens våda. Från min missgärning två mig väl och rena från all synd min själ, låt än din mildhet råda. 2. Jag syndens smitta i mig bär, min synd för mina ögon är, hon dagligen mig följer. Du som till sanning har behag, mig vishet lär, och giv att jag min skuld för dig ej döljer. 3. Ej offergåvor du begär, och all min gärning intet är, kan ditt behag ej vinna. En sorgsen och förkrossad själ det offer är, som täcks dig väl och nåd för dig skall finna. 4. Vänd bort ditt ansikte, o Gud, från vad jag brutit mot ditt bud, och all min skuld avplana. Från mina synder ren mig två, att vit som snö jag varda må; rent hjärta i mig dana. 5. Din glädje i mitt hjärta tänd; mig villighetens ande sänd, att jag må lydnad lära. Min frälsnings Gud, mig giv att jag

129 må i min vandel dag från dag dig lovets offer bära. 6. Gör väl mot Sion i din nåd, och lär ditt folk i råd och dåd till dig sin tillflykt taga. Låt det i trygghet när dig bo, att det må bära fram i tro de offer dig behaga. M. Greiter (1525).

S. Alin Eklund

(1903). (1911).

3 0 4 (W 182). Psalt. 130. 1. Av djupets nöd, o Gud, till dig jag ropa må och klaga. Din milda öron vänd till mig, min röst låt dig behaga; ty om clu synden räkna vill och blott din stränga rätt se till, ho kan då för dig bliva? 2. Så är oss nu ej annan råd att synden från oss skilja än fly i trone till din nåd, din evigt goda vilja. På jorden finnes ingen man som lagen rätt fullborda kan: Guds nåd var man behöver. 3. Ty vill jag till den fasta grund som är Guds ord mig trygga och hoppet om min frälsningsstund på Gud allena bygga. Min egen kraft ej här förslår, allena Herren allt förmår: på honom jag förtröstar. 4. Om Gud än ville pröva mig och hjälpen strax ej sända, skall dock i trone stadelig min bön till honom lända. Han synes vred, men är dock blid; han hjälper mig i rattan tid, som han mig lovat haver. 5. Fastän min synd är ganska stor, dock större är Guds nåde: han hjälper den på honom tror, uti all nöd och våde. Jag tackar honom gladelig, som har min synd förlåtit mig: Gud vare pris och ära. Luther 9 — 3612.

(1524).

Olaus Petri

(1536).

3 0 5 (W 183). Psalt. 130. 1. Till dig av hjärtans grunde i nöden ropar jag. Ack att jag finna kunde, o Gud, för dig behag. Låt upp ditt milda öra, när jag åkallar dig. Av nåd mig värdes höra: du vet vad felar mig. 2. Ho varder väl befunnen, som kan för dig bestå? Ho bliver ej förvunnen, om du till doms vill gå? Men fast jag är ovärdig, din nåd du mig beter, om ödmjuk och botfärdig jag synden överger. 3. Min tro och hopp jag ställer uppå det trösteord att i den dom du fäller skall nåd för rätt bli spord. Du som mig utrannsakar, till dig jag trofast ser, lik väktaren, som vakar, till dess sig dagen ter. 4. Min själ, ditt hopp till Herran, den gode Fadern, vänd, vars nåd är när och fjärran av trogna hjärtan känd. Du finner liv och hälsa i hans barmhärtighet: han sina barn vill frälsa från synd och farlighet. C. Marot (1539).

A. Lobivasser L. Wivallius

(1573). (1625).

3 0 6 (W 184). 1. Hjälp mig, min Gud, ack fräls min själ: till dig jag usle syndaträl min tillflykt äntligt tager. Du ser hur arm och kränk jag är; o Gud, mig ångerns låga tär, mig samvetsmasken gnager. Ack att jag icke sökt dig förr! Nu, Herre, vid ditt huses dörr jag i mitt armod ligger och nådesmulor tigger.

130 2. Mig nådig och barmhärtig var, du som din nattvard tillrett har och mig och många bjudit. Till mig du ock med kallelse utskickat dina tjänare, till mig ditt rop ock ljudit. O Herre, nu jag komma vill: ack, har du slutit dörren till? Är utelyckt jag vorden från de fullsatta borden? 3. O ve, jag kommer då för sent, jag dåre, som likväl förment mig äga tid och stunder. På världen lekte all min håg den långa dag; och jag ej såg hur solen sjönk därunder. O ve, hur jag mitt väl försatt! Det mörknar, ack det bliver natt, och världen mig förskjuter, och himmelen sig sluter. 4. O Herre, slipper jag ej in? O Fader, är jag mer ej din? Har jag ej bröllopskläder? Skall jag nu gå den mörka stig där ingen stjärna lyser mig och ingen vän mig gläder? Ack finns i himmel och på jord för mig ej mer ett tröstens ord, som hjärtat vederkvicker och hoppet åter väcker? 5. Det finns ett ord, för mig så kärt, så fast och så anammansvärt, till själens liv och hälsa: att Jesus världens synder bar, att han i världen kommit har de fallna till att frälsa. O nådens evangelium: att han som rövaren ett rum i paradis förunnar sig över mig varkunnar. 6. O Jesu, Davids son, till dig min blick, mitt hjärta vänder sig och mina händer sträckas: gör ångern sann, fast den är sen, och två mig från de synder ren, av dem min själ befläckas. Ett villat får som funnet är,

ack, till den frälsta hjorden bär på hulda herdearmar, o du som dig förbarmar. Wallin (1814).

3 0 7 (W 186). 1. Min högsta skatt, o Jesu kär, du värdes mig benåda. Jag svedan av de synder bär, som vid mitt hjärta låda. O Jesu, min förhoppnings grund, var du min tröst i kvalens stund, min hjälp i själens våda. 2. Mig nådig och miskundlig var, förlåt mig synder mina, för dem du döden lidit har på korset med stor pina. Låt dem mig ej tillfoga men, men gör mig från dem skär och ren: låt nådesolen skina. 3. Ack, när jag min missgärning svår med allvar eftertänker, mitt hjärta då en börda får, som mig till jorden sänker. Om jag ditt ord ej hade då, ej någon tröst jag kunde få, som frid åt hjärtat skänker. 4. Men detta ord försäkrar mig att du av nåd tillgiver den synd som hjärtligt inför dig bekänd och ångrad bliver, och att du möter huld och god dem som ett rätt förkrossat mod till nådatronen driver. 5. Ja när jag rätt botfärdig är, du mig till nåd upptager. När leda jag till synden bär, som nu mitt samvet gnager, jag tror att du av syndens men, som David och Manasse, ren uti ditt blod mig tvager. 6. Alltså jag träder nu till dig och faller för dig neder med böjda knän, och innerlig av allt mitt hjärta beder: Förlåt att jag förbrutit mig mot dina bud och följt den stig som till fördärvet leder.

131 7. Du med din kraft, som allt förmår. mig, Herre, värdes röra, att jag ett heligt sinne får och kan din vilja göra, att hjärtat, till din lydnad böjt, med ditt behag i allting nöjt, må framgent dig tillhöra. 8. Din Andes tröst i all min nöd låt, Jesu, mig förnimma. Låt mig, hugsvalad av din död, förbida dödens timma och finna, då jag hädanfar, en himmel öppnad, evigt klar, högt över tidens dimma. B. Ringvjaldt

(1588).

Svensk övers. 1648. Wallin (1814).

3 0 8 (W 187). 1. Min synd, o Gud, mot dina bud går mig så djupt till sinnes. Slätt ingen man som hjälpa kan i denna världen finnes. 2. Går jag än vitt, hit eller dit, ja längst till världens ända, slätt ingen vrå jag finna må, som kan min sorg avvända. 3. Jag flyr till dig: förskjut ej mig, o hav ditt barn förskonat. Din stränga rätt åsidosätt: din Son har allt försonat. 4. Men skall så ske, att straff och ve på synden måste falla, så risa här och lisa där och mig till bättring kalla. 5. O Jesu god, giv tålamod, sann tro och lydigt hjärta. Låt aldrig mig förlora dig i glädje eller smärta.

6. Gör du med mig som gott syns dig, hjälp du själv korset draga; men Herre blid, till evig tid mig ej ifrån dig jaga. 7. Som fåglar små, när dundra må och djuren sig förskräcka, de skynda fort var på sin ort att sig för faran täcka: 8. så vill jag fly från världens gny till dig, o Jesu fromme. När synd och död tillfoga nöd, hos dig jag ro bekomme. 9. Fast kropp och själ åtskils, likväl mitt hjärtas tröst du bliver. Du mig ock visst, o Herre Krist, en evig glädje giver. 10. Gud, Fader, Son, * i himmelstron, och Helge And tillsamman, upptag min bön och mig bekrön med nåd och sällhet. Amen. Okänd tysk förf. (1613).

Svensk övers. 1673.

3 0 9 (W 188). 1. O Jesu Krist, min högsta tröst, all nåds och godhets källa, ack hör min bittra klagoröst, den bön jag nu vill fälla. Mitt hjärtas jämmer är nu stor, ty synden så mångfaldig bor i mig och mig förskräcker. 2. Hon trycker mig till jorden ned som en odräglig börda; hon synes mig så stygg och led som den där mig vill mörda: hon ger mitt samvet djupa sår och såsom tusen pilar står i mitt beklämda hjärta.

132 3. I sådan nöd förbarma dig och låt dig om mig vårda, ty du har ju stått ut för mig på korset döden hårda, att jag ej skulle lida den, men frälsas från förbannelsen, som synden väl förtjänar. 4. När jag med allvar tänker på hur illa jag har levat, då börjar hjärtat i mig slå, i kval och ångst invevat. Det varder tungt och svårt som sten och lämnar uti mina ben alls ingen frid och styrka. 5. Men si, det ljuva livets ord mitt hjärta vederkvicker och efter syndens själamord nytt liv i mig uppväcker; ty det försäkrar, du är god dem som med ett bedrövat mod till dig, o Jesu, komma. 6. Ty kommer jag nu usle fram med ett förkrossat hjärta, betungad med stor blygd och skam, med fruktan, sorg och smärta, och ville gärna gråta blod, om det i mina krafter stod och kunde mig förlossa. 1. Men ack, mitt blod och all min gråt kan ej min synd avplana. Uti ditt blod mig renas låt, det blodet som kan mana inför din Fader gott för mig och talar ej så strängelig som Abels blod det ropar. 8. Förlåt fördenskull, gode Gud, förlåt, o Jesu käre, att dina helga ord och bud av mig försmådda äre. Jag haver levat världen lik och följt min egen viljas svik, ditt kors förglömt och hatat. 9. Har David funnit nåd hos dig, har du Manasse sparat, har du till Petrus mildelig vänt dig, och tröstligt svarat den rövarn som sin tillflykt tog till dig, som för vår frälsning dog, så hoppas jag detsamma.

10. Styrk mig allenast i den tro att du för mig har lidit, så får mitt samvet ljuvlig ro, och jag har kraftigt bedit. Din Ande tröste mig all tid och hjälpe i den sista strid, den jag med döden håller. Spegel

(1686).

3 1 0 (W 189). 1. Mitt skuldregister, ack, när jag det vill beskåda, ser jag att synden mig har sänkt i evig våda; ty jag densamme är, som tiotusen pund betala skyldig blev. Men Gud, bete miskund. 2. O Herre Sebaot, vart skall jag taga vägen? Vart skall jag usle fly? J a g är om hjälp förlägen. Jag vet ej annat råd, jag faller dig till fot: 0 Gud, du ej försmår ett krossat hjärtas bot. 3. Tag an det dyra blod som ymnigt är nedflutet från korsets helga stam och för min skuld utgjutet, som rikt betala kan de tiotusen pund. Ty var, o store Gud, mig nådig, gör miskund. S. Liscovius

(1683).

J. Petrozus

(1693).

3 1 1 (W 194). 1. Till dig allena, Jesu Krist, mitt hopp står här på jorden. 1 all min våda, sorg och brist är du min tillflykt vorden. Du är till mänskors frälsning sänd ; förutom dig är ingen känd, som kan av nöden hjälpa mig. Jag flyr till dig: du kan, du vill förlossa mig. 2. Min synd är stor och mycket svår, att hjärtat må förtvina, men hela du mitt samvetssår uti din död och pina.

133 I ångerns stund tillsåg mig huld att du betalt min syndaskuld, i farans stund, o Herre, var själv mitt försvar, som du av nåd mig lovat har. 3. Giv mig av din barmhärtighet den rätta kristna trona, att Gud för din rättfärdighet mig syndare vill skona. Giv att för allt jag älskar dig, så ock min nästa såsom mig. Till livets slut din hjälp mig sänd, din nåd gör känd, all satans list ifrån mig vänd. 4. Ära ske Gud, som från sin tron * till oss i nåd ser neder, och Jesus Krist, hans ende Son, som för oss alla beder, och Anden, som med ljus och frid oss bliver när i all vår tid. Ja pris, o Herre, vare dig här timmelig och sedan där evinnerlig. K. Hubert (1540). Laurentius Petri Gothus (1564). Wallin (1816).

3 1 2 (W 373). 1. O Gud, vem skall jag klaga den sorg jag måste draga, så arm och syndafull? Ack vad jag har bedrivit kan endast bli tillgivet för Jesu Kristi skull. 2. Jag är en fattig fånge i denna världen vrånge, som fåret på en ö. Jag kan ej hädankomma, min frihet ej bekomma, förrn Gud mig låter dö. 3. J a g är från honom viken, av syndens lust besviken, som fisken uti nät. Nu vill mig sorgen stjälpa: Guds ord blott kan mig hjälpa; må jag anamma det. 4. I nätter som i dagar mitt hjärta mig anklagar, och av dess dom jag fälls. O Gud. du mig bevara

från satans falska snara; mig från förtvivlan fräls. 5. O Gud, i dina händer, evart min värld sig vänder, förtror jag liv och själ. Ack jag ej kunde tänka hur djupt sig allt kan sänka, så länge allt gick väl. 6. J a g beder dig, o Kriste, ack låt mig ej gå miste om arvedelen min. Hjälp mig så väldigt strida, att jag må kronan bida en gång i glädjen din. Svensk

förf. (1572).

Wallin

(1819).

3 1 3 (NPs 580). 1. O Gud, giv oss din Andes nåd, att vi vår synd och överdåd rätt ångra och begråta och på din Son av hjärtat tro, som kan ge våra själar ro och all vår synd förlåta. 2. Hjälp ock att vi på denna jord rätt efterleva må ditt ord och korset tåligt bära, Regere oss din Ande så, att vi få visst till himlen gå, ditt namn till evig ära. Tysk förf. (1636).

J. Tolpo

(1720)!

314. 1. Nämn mig Jesus, han är livet, han är min rättfärdighet; han sitt liv för mig har givit, mig förvärvat salighet. 2. Egen fromhet intet gäller inför den som hjärtat ser, mänsklig visdom icke heller tröst och frid i själen ger. 3. Intet annat än allena Jesu nåd, förtjänst och blod kan från all min synd mig rena, göra saken för mig god. 4. Milde Jesu, nådens källa, du mitt liv, min salighet, låt i domen för mig gälla din förtjänst och helighet.

134 5. Döm mitt hjärta här i tiden, innan världen döms av dig; och när tiden är förliden, i ditt domslut fria mig. Syréens sångbok (1826).

C. Norborg

(1928).

315. 1. Soldaterna spelade tärning och talade gäckande ord, när gudsrikets väldiga gärningtill seger blev bragt på vår jord, då hög i den största av strider Guds kärlek för eviga tider i Kristus på korset blev spord. 2. Än mänskor på intighet öda sitt liv, som om ingenting hänt. I världslighet själen de döda, som hade ej Fadern oss sänt sin Son, att oss rädda ur nöden, som hade ej stark över döden en frälsningens brygga han spänt. 3. O låt icke världen dig binda vid skenet och tomheten mer. O låt ej din synd dig förblinda, att icke Guds gärning du ser. Sin kärlek Gud endast kan röja för den som sig ödmjukt vill böja vid korset för Frälsaren ner. A. Frostenson

(1936).

3. Tro, förlåtelse, barnaskap. 3 1 6 (W 144). 1. Gud har av sin barmhärtighet till nåd oss arma tagit och all vår orättfärdighet med Kristi blod avtvagit. All vår förtjänst är utelyckt: vår själ, av syndens börda tryckt, till nåden måste falla. 2. Guds lag var helig, rätt och god, men sedan Adam brutit, sig syndens smitta i vårt blod från första stunden gjutit. En rättvis dom blev allas lott: att älska Gud och göra gott ej stod i vår förmåga. 3. Till helig lydnad för Guds lag vårt hjärta måste livas,

om Guds, den heliges, behag åt våra verk skall givas. Allt som är fött av kött är kött, besmittat och i synden dött och emot anden strider. 4. Dock var av nöden att Guds lag fullbordan måste vinna, om inför Gud på domens dagvi skulle miskund finna. Pris vare Gud, som såg vår nöd; att frälsa oss från evig död sin egen Son han sände. 5. Han som i världen kommen var, att världens synder bära, Guds lag för oss fullkomnat har med lydnad och med lära. Ej lagen mer fördöma kan den som i hans försoning fann en väg till nådastolen. 6. När vi nu sätte lit härtill och egen vanmakt finne, Gud all vår skuld förlåta vill och lugna själv vårt sinne. Vi varda fromme inför Gud och redo att hans helga bud med villigt hjärta lyda. 7. Med tron Guds Ande kommer god att oss å nyo föda och verka i oss annat mod och köttets välde döda. De goda verk så komma fram; vi finna idel synd och skam i vad vi fordom gjorde. 8. Sann tro ej utan kärlek är, och frukten trädet prisar. En trogen haver nästan kär och honom gott bevisar. Så varder lagens bud uppfyllt: varann vi tjäna oförskyllt, som Kristus oss har tjänat. 9. Sann kärlek söker ingen lön; dock tro vi den tillstunda: vi den i ödmjukhet och bön på Jesu kärlek grunda. Att vi den säkert skola få, hans löfte hava vi därpå, dock av hans nåd allena.

135 10. Så står alltsammans i Guds nåd, att saliga vi bliva. Men fast och evigt är hans råd dem trognom det att giva. Vi hava idel skröplighet; i Gud är all vår salighet. Gud vare pris och ära. P. Speratus (1523). Olaus Petri Ödmann (1812). Wallin

(1536). (1816).

3 1 7 (W 195). 1. O Jesu Krist, till dig förvisst har jag mitt hopp allena. Jag tror på dig så hjärtelig; förskjut ej mig, din tröst mig ej förmena. 2. Jag alltid vill dig höra till och dig i sanning dyrka. Lär mig, min Gud, ditt helga bud, låt nådens ljud mitt svaga hjärta styrka. 3. Jag redo är, o Jesu kär, att evig tro dig lova, dig sluta in uti mitt sinn, o Herre min, med all din nåd och gåva. 4. Nu sannerlig jag lämnar mig allena i din vilja. O du mitt stöd, ej lust och nöd, ej liv och död skall från din nåd mig skilja. 5. I all min tid mitt hjärta frid i dig, o Jesu, njuter. Din ljuva röst uti mitt bröst en ymnig tröst mot allt bekymmer gjuter. 6. I all min sorg är du den borg där jag i ro kan vara;

ty den du tar i ditt försvar, han trygghet har i allsköns nöd och fara. 7. I all min brist, o Jesu Krist, till dig min blick sig vänder; ty den som är dig, Jesu, när och har dig kär allt till det bästa länder. 8. Hjälp oss, o Gud, i dina bud här vandra så tillsamman, att vi hos dig evinnerlig må gladelig få sammanleva. Amen. Hans Christens0n Sthen (1591). övers. 1614. Wallin

Svensk (1816).

3 1 8 (W 196). Psalt. 32. 1. Säll den vars överträdelse den Evige förlåter; säll den som sin förvillelse bekänner och begråter och med ett hjärta utan flärd ifrån en ond och syndig värld till Herren vänder åter. 2. Så länge jag min synd förteg, förtvivlan hos mig rådde. Den suck som från mitt hjärta steg till himlen icke nådde. Min mun var tyst; men ack, en röst, förgäves tystad, i mitt bröst mig brottet förebrådde. 3. O Gud, jag flydde till din famn och dig min synd bekände; jag bad om frid i Jesu namn, och friden du mig sände; jag bad om nåd för Jesu skull, och nåden, ljuv och fröjdefull, mitt hopp ånyo tände. 4. Och samma bön jag bedja vill i all min tid, med alla som dig i kärlek höra till och dig i tro åkalla,

136 De se din nåd var morgon ny, de hava frid, när stormar gny och olycksböljor svalla. 5. O Gud, hur ljuvlig är den tröst som du mig låter smaka! Hur sällt att lyssna till din röst och världens lust försaka! Du säger: »Vandra på min stig, så skall min hand ledsaga dig, mitt öga på dig vaka.» 6. För lasten äro många kval och många sorger satta; men Herren skall de trognas tal med evig nåd omfatta. I fromme, hojen glädjens ljud och lären under lov till Gud att rätt er sällhet skatta. Wallin

(1813).

Hjälp att jag hålla må för all min lust och fröjd din sanna fruktan och så leva evigt nöjd. S. Liscovius

(1683).

J. Pctrmus

(1693).

3 2 0 (W 198). i 1. Jag tackar dig, min högste Gud, för nådeordets fröjdeljud, varav mitt hjärta gläder sig i all anfäktning stadelig. 2. Jag känner nu din Andes tröst, som gjuter frid uti mitt bröst och mig förvissar om din nåd, fast jag har brukat överdåd. | 3. Av sådan nåd jag fröjdar mig och ödmjukt, Herre, tackar dig, för det din kraft så väldelig uti min svaghet styrker mig.

• 4. Din nåd föröka, Gud, i mig 3 1 9 (W 197). och led mig på din viljas stig. 1. Väl mig i evighet! Nu känner själ Mitt livslopp du bäst styra kan, och sinne att det förargar ingen man. tröst, fägnad, frid och ro; ty jag är uti minne 5. Giv stadig tro och kärlek ren, hos Gud, min Frälsare, och ser mig giv att jag ej är trög och sen njuta visst till bot och bättring, och att jag en frukt av din förtjänst, o milde bereder mig till dödens dag. Jesu Krist. I 6. Du satans list ifrån mig driv, 2. Bort hän, bort hän från mig med mig uppehåll till evigt liv. er fördömda skara, En salig ände mig beskär synd, avgrund, djävul, död; ty Gud och låt mig bliva där du är. vill mig försvara: 7. Då skall jag för din himlatron han är med mig; vem kan sig sätta lovsjunga dig med högre ton. emot mig? O du som högste Fadern är, Han är den mig i allt beskyddar giv vad ditt barn av dig begär. väldelig. Brask (1690). 3. Han är den som till nåd och barnaskap mig tagit, 3 2 1 (W 199). av syndens band mig löst, ur nödens | 1. O Gud, ditt rike ingen ser, djup mig dragit. och ingen blir därinne, Härefter lär mig, Gud, min levnad åt vilken ej din Ande ger ställa så, ett menlöst barnasinne. att jag i tro och hopp och kärlek Vad köttsligt vett leva må. ej hört och sett du har åt den förvarat, 4. Giv att jag alltid må i dina budsom from och ren, ord vandra i nådens sken och vad ej dig är täckt med allo ser himlens råd förklarat. flit förändra.

137 2. Ett jordiskt sinne tryckes ner 7. Välsignad vare Gud, som har av egen tyngd till jorden; oss fött på nytt till livet och den i Gud ej lever mer och oss en evigt mildrik Far är död i synden vorden. i Jesus Kristus blivit. Begärens brand Med honom vi tar överhand ock skola bli där Andens liv ej väckes; medarvingar i hoppet den bryter ut till himlens ro, och blir till slut när i sann tro vi här fullborda loppet. en eld som aldrig släckes. Wallin (1816). 3. Jag vill; men Gud, vad mäktar jag, så oren och så bräcklig? 3 2 2 (W 200). Ack, utan dig är kraften svag och viljan otillräcklig. Rom. 8: 31—39. Det som är fött 1. Tvivlan ur min själ försvinne: av kött är kött; evigt trofast Herren är. men det, så själv du säger, Om hans hulda faderssinne är ande, som Anden kraftigt vittne bär. av Andanom Till en själ som troget beder sitt liv allena äger. skådar han med mildhet neder. 4. Mig då, o Gud, din Ande giv, Fast jag idel skulder har, som syndens lust kan döda är han dock min Gud och Far. och till evinnerligit liv 2. Han i nåd för mig vill ömma: på nytt min ande föda. vilken kan åklaga mig? För tro och hopp Vilken vågar den fördöma, han låter opp som han kallat har till sig? de himlaportar klara; Om mig syndens minnen smärta, för övermod, Gud är större än mitt hjärta, för kött och blod Han min trogna suckan hör de skola slutna vara. oeh av nåd rättfärdiggör. 5. Men alla äro barn av dig, som av din Ande drivas; ! 3. Jesus sig för mig utgivit och är jag barn, så skall ock mig och är genom trona min; det goda arvet givas. av hans blod, som gjutet blivit, Bland sorg och brist flödar mod i hjärtat in. jag då förvisst I hans eviga försoning min tröstekälla finner, vann jag tillgift och försköning: min själaro nådens dom var redan sagd, uti den tro innan världens grund blev lagd. som världen övervinner. | 4. För vår synd han dödad blivit, 6. Som dagg-, av morgonrodnan född, och för vår rättfärdighet skall trones frukt ock flöda; han uppstånden är till livet naturen skall, av nåden stödd, genom Faderns härlighet. sig för allt gott bemöda. Nu hos Fadern i det höga Med hågen bytt, skådar han med nådigt öga med hjärtat nytt, till den värld han frälsat har, ny hörsamhet och lydnad oeh är evigt vårt försvar. förbliva skall mitt barnakall, I 5. Jag i denna tro förbliver, och helighet min prydnad. lyfter glad mitt huvud opp.

138 Om ock allt mig övergiver, sviker icke trones hopp. Ingen motgång, ingen lycka skall ur Jesu famn mig rycka. Han är min i lust och nöd, han är min i liv och död. / . A. Schlegel (1769).

Aström

(1816).

3 2 3 (W 209). 1. Nu skall ej synden mera i träldom hålla mig: Gud, du skall mig regera, ty jag tillhörer dig. Min synd jag ångerfull har inför dig begråtit, och du har allt förlåtit för Jesu Kristi skull.

Så strid med helig iver mot mörker, synd och flärd, och vet att segern bliver i Kristi namn beskärd. I glädjen och i nöden stå fast vid Herrens bud. Gör väl, gör rätt, i döden: det övriga gör Gud.

3. Ty skall jag alla dagar om hjälp anropa dig. När köttet mig försvagar, o Herre, styrk du mig. Din nådes hand mig räck, att jag mot synden kämpar, att jag dess välde dämpar och blir alltmer dig täck. 4. När jag i bönen trägen, i striden trofast är, jag vandrar trygg den vägen som till ditt rike bär. Mitt kors är ofta tungt, och mången sorg mig kränker, men jag på målet tänker, och hjärtat varder lugnt. (1699). Dansk bearb. Wallin

3 2 4 (W 224). 1. Befall i Herrens händer din möda och din väg, och hur sig världen vänder, hans ord i hjärtat äg.

För lycka, bröd och ära i denna värld ej strid; låt sorgen dig ej tära för denna korta tid. Det är till andra strider dig Herren kallat har, det är för andra tider han lönen åt dig spar. Här gäller det att verka hans verk, som dig har sänt, och med hans Ande stärka det liv hos dig han tänt, Här gäller det att söka först hans rättfärdighet och med all id föröka hans rikes härlighet.

2. Jag vill i fröjd och smärta nu vara din, o Gud, och med ett helgat hjärta åtlyda dina bud. Ja viljan, Gud, du ser, men kraften är så ringa: hur kan jag lustan tvinga, om du ej bistånd ger?

Kingo

Ty intet ord är givet, så fast som Herrens ord, och ingen gärning blivit, som ej i Gud är gjord.

(1798). (1816).

Tro ej han löftet bryter, tro ej han från dig flyr, då stormen mot dig ryter och dundret kring dig gnyr: han går på stormens vingar, han far på dundrets vagn och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn. Var trofast! Natten dagas: ren purpras österns rand. Allt mörker skall förjagas utav den Starkes hand, som ur sitt tjäll Orion och morgonstjärnan för och nåden över Sion i ariadaggen strör. Alltså Guds hjälp förbida och räds ej mänskors hot. Är Herren på din sida, vem kan dig stå emot?

139 Sin kraft han dem förlänar, som vandra i hans bud. Allt till det bästa tjänar för dem som älska Gud. Wallin

(1816).

3 2 5 (W 219). 1. Gud, fullkomlighetens källa, du som idel kärlek är och kan ensam tillfredsställa själens trängtande begär, värdes själv mitt hjärta rena, lär mig bliva vid det ena att i kärlek dyrka dig, du som först har älskat mig. 2. Ej min tanke djupet hinner av din kärlek, ej dess höjd, men mitt hjärta rört den finner i välgärningarna röjd. Vart mitt öga sig ock vänder, varje verk av dina händer denna sköna påskrift bär: G u d en e v i g k ä r l e k är. 3. Gud, i dig jag lever, röres, är av dig allt vad jag är. Tanken som till himlen föres, hjärtat som dess frid begär, allt vad gott jag ägt och njutit av din nådes brunn har flutit. Skulle jag ej älska dig, som så högt har älskat mig? 4. Jesu blod, som för mig runnit, ljuset, livet i min själ, barnaskapet som jag vunnit, hoppet om ett evigt väl, * Anden som rättfärdiggörer och på livets väg mig förer; allt ju ropar högt till mig: Älska Gud, som älskat dig. 5. Liva själv mitt kalla sinne att dig älska över allt. Världens retelser försvinne för det goda du befallt. Vare kärlek, tro och lydnad evigt själens sanna prydnad. Vare du min själs begär, du som idel kärlek är.

6. Jord och himmel må försvinna, må försmäkta själ och kropp, salig dock jag mig skall finna, om du är min del, mitt hopp. Dubbel salighet sig gjuter i det goda som jag njuter, då i tron jag älskar dig, du som först har älskat mig. 7. Gud, att jag dock älska kunde dig så rent, så högt jag bör. Snart, ack snart den dagen stunde, då jag dig, blott dig tillhör; då jag, lyftad över gruset, ser ditt ansikte i ljuset och ej skiljes mer från dig, du som evigt älskar mig. B. Munter

(1774).

Aström

(1816).

3 2 6 (W 220). 1. Jag vill dig prisa, Gud, min styrka, jag vill dig evigt hålla kär. I allt oeh framför allt dig dyrka skall evigt bli min själs begär. Jag endast dig vill höra till och vet att du mitt bästa vill. 2. Vi har ej förr min kärlek brunnit till dig, som älskar mig så högt? Vi har min själ så sent dig funnit, vi har hon sökt sitt väl så trögt? När detta allt jag tänker på, av blygd, o Gud, jag tystna må. 3. Min tid förgick, mitt liv förtärdes, ett rov för syndiga begär, och mer och mer mitt hjärta snärdes i världens nöjen och besvär. På villans stig jag, yr och djärv, såg först vid branten mitt fördärv. 4. Den sällhet världen gav att skörda var blott ett svekfullt slaveri, men ljuvt ditt ok och lätt din börda, sen du från synden gjort mig fri. Jag världens bojor mer ej bär, ett högre väl min själ begär. 5. All jordens fröjd så snart försvinner ; all ära, vällust, rikedom, om ock jag dem med möda vinner, så lämna de dock själen tom.

140 Min Gud, jag finner blott i dig 3 2 8 (NPs 583). den skatt som evigt hugnar mig. j 1. Den säkra grund har nu jag vunnit, 6. Giv att, i liv och död dig ägnad, som håller hoppets ankar kvar. till dig i tro och kärlek böjd, I Frälsaren jag har den funnit; jag må dig älska, Gud, min hägnad, den lades, innan världen var. jag må dig prisa, Gud, min fröjd, När himmel och när jord förgår, och finna än i dig min tröst, orubbligt fast den grunden står. när hjärtat brister i mitt bröst. / . Scheffler (1657). G. A. Hiärne (1765). | 2. Det finnes En som sig förbarmar Dahl (1807). mer ömt än någon fatta kan, en Fader, som med öppna armar de ångrande sig tager an. 3 2 7 (W 221). En aldrig sluten famn jag vet: 1. Av hjärtat haver jag dig kär: Guds eviga barmhärtighet. kom, milde Jesu, bliv mig när och mig med dig förena. I 3. O djup av nåd, som synder våra Ty i den hela vida värld i Kristi död begravit h a r ! är idel oro, sorg och flärd, Nu läkas såren, djupa, svåra, men frid hos dig allena. fördömelsen ej finnes kvar, Om än i kval min kropp och själ ty Kristi blod i evighet försmäktade, är du likväl högt talar om barmhärtighet, mitt hjärtas tröst, min del, mitt allt; dig har jag trygg mig anbefallt. i 4. När syndens minne hjärtat kränker, jag söker vid Guds hjärta ro. O Jesu Krist, min Frälserman, :,: I Kristi nåd jag ned mig sänker allena du mig hjälpa kan. och vilar där i stadig tro. 2. Åt dig, o Gud, som allt förmår, Där når jag vad jag tryggast vet: för vad jag är och har och får Guds eviga barmhärtighet, bör jag min tack hembära. Lär mig ock nyttja, som du bjöd, 5. Om än till jorden ned jag tryckes din nådeskänk till nästans stöd och ingen främja vill mitt väl, och, Herre, till din ära. om allt i världen undanryckes, Allt gott, o Gud, du själv mig lär, som hugna kan min kropp och själ, och rena du min själs begär, ett som står åter dock jag vet, och gör mig tålig och förnöjd och det är Guds barmhärtighet. och över jordens sorger höjd. O Jesu Krist, ack för din död :,: 6. När i vad bäst jag velat verka med väl betänkta företagvar du min tröst i all min nöd. jag, måste idel brister märka, 3. Sänd, Herre, dina änglar ut, jag har dock, fastän arm och svag, att själen må vid livets slut en tröst i all min skröplighet: av dem till himlen föras; det är min Guds barmhärtighet. och låt min trötta kropp i ro 7. Mig gånge efter Herrens vilja, sig vila i sitt tysta bo, som är i nåd och godhet stor. tills där din röst skall höras. Från honom kan dock intet skilja Då skall jag, klädd i helig skrud, det hjärta som på honom tror. med mina ögon skåda Gud I väl och ve jag tror och vet: och av hans nåd och härlighet allt vilar på barmhärtighet. mig fröjda i all evighet. O Jesu Krist, ack bönhör mig. :,: 8. På denna grund jag vill förbliva, T liv och död jag tillhör dig. så länge jag i livet ä r ; M. SchatOng (1571). H. Ausius (1641). från den skall intet mig fördriva, Wallin (1807).

141 sä länge jorden än mig bär. Sist sjunger jag i evighet: O djup av Guds barmhärtighet! / . A. Rothe (1726).

C. D. af Wirsén Eklund

(1889). (1911).

329. 1. Vad du de dina gör, till gagn dem tjänar, du för dem saligt, för dem underbart. Stor är din trohet, väl med oss du menar, om ock ej alltid vi det fatta klart. Var trogen själ du fostra vill i nåd. Rak är, hur krokig än den syns, den stig varpå du leder barnen hem till dig. Sist triumferar dock ditt visa råd. 2. Ditt verk du grundar ej på mänskors lagar och regler av förnuft och självklok värld. Du tvivlets knutar, när dig så behagar, kan sönderhugga med din Andes svärd. Du sliter kopparfjättrar lätt itu; vad dig emotstår faller platt till jord: du krossar hårda sinnen med ett ord, men ock på omväg målet hinner du. 3. Allt vad vår klokskap här vill sammanfoga din vishets makt för alla vindar strör. Vad mången under ok vill binda noga din starka hand till härlig frihet för. Du enar det som världen bragt isär, du nedslår vad hon byggt i tidens lopp, och vad hon river ner du bygger opp; till döda liv och kraft din Ande bär. 4. Den vi som mönster månde förevisa kan ur din bok du re'n ha plånat ut, men föra den som ingen gitter prisa

i stillhet fram till salig vandrings slut. De fariséers bord du överger: din plats i deras krets du lämnar tom, men gästar syndare, som väntat dom. Vem är som djupet av din vishet ser? 5. Dig, Herre, må med jubelsång vi lova, ty genom döden oss till liv du för. Får blott ditt ord med vishet oss begåva, då se vi först hur väl med oss du gör. Din godhet flödar som en ymnig ström, din trohet ännu aldrig från oss vek, din vishet leker här med oss sin lek, du styr vår färd med kärlek stark och öm. 6. Vårt svaga väsen vet du av, o Herre, vårt sinnes oförstånd för dig är känt; ja på vår panna läsas kan dessvärre hur det med dina trogna är bevänt. Fördenskull ock du nåd och hjälp beskär och med din fadersrätt du griper in. Den sig ej längre vågar kalla din du med en moders trohet bär och när. 7. O öga som ej svek och falskhet lider, urskillning giv mig, gör mig vis och sann, att jag må se vad mot din vilja strider, och att natur från nåd jag skilja kan. Hjälp att din dom jag icke klandrar mer och ej förblandar eget ljus med ditt. Den vilja bryt, som endast söker sitt, men väck en håg som helt åt dig sig ger.

142 8. Drag mig till dig, att hägn hos dig jag finner och städse blir på dina vägar förd. Begär och skräck din Ande övervinner, och tyst blir tvivlet vid hans vittnesbörd. Låt nu din Ande tala i mitt bröst och vederkvick mig med din klarhets sken. Min tro gör stark, min kärlek sann och ren. Till dig min längtan står, min enda tröst, 9. Du vill att hela skapelsen mig tjänar, och änglar blygas icke vid min färd. De andar, dem fullkomning du förlänar, som bröder vänta mig i ljusets värld. Hur mången trogen själ, på kärlek rik, har mig ej mött på livets stigar här! Hur kommer sig att dock jag sorgsen är? Kom, glädjens Ande! Sorg, för evigt vik! C7. Arnold. (1697).

C. J. E. Hasselberg

330. 1. Var finnes Jesu like, vem har hans hjärtelag? I hela världens rike alls ingen finner jag. 2. Ty aldrig du förbyter ditt hjärtelag mot mig: det aldrig dig förtryter att vara nådelig. 3. En annan långt för detta helt visst förkastat mig och lika fullt med rätta därvid försvarat sig. 4. Men du har annat sinne i dag och alla dar, ty se du har i minne vad jag dig kostat har.

(1923). Bearb.

5. Ditt tålamod, din godhet är all min salighet: uppå din nåd och trohet jag endast lita vet. 6. Ty du har på dig tagit att hålla ut med mig. Du har mig till dig dragit, jag håller mig till dig. O. Green

(1778).

331. Psalt. 36: 8. 1. Gud, den nåd som du bevisar mänskors barn är stor och dyr. Själv den sorgsne väg du visar, att till dig med hopp han flyr. Skuggan under dina vingar frid och efterlängtad ro åt beklämda hjärtan bringar, innan rätt de kunna tro. 2. När vår synd oss hårt anklagar, överskyler du vår skuld; när vår fiende oss jagar, du oss skyddar, god och huld; sjunka vi av matthet neder under möda, sorg och strid, dina vingars skygd du breder över oss och skänker frid. 3. Tacksam dig mitt lov jag bringar medan jag i skuggan är. När jag under dina vingar sökte frid, jag fann den där. Ljuva skugga utan like, evig dag du bådar mig. Herre, jag från dig ej vike, att jag ej förtörnar dig. Ph. Fr. Hiller (o. 1767).

S. Cavallm

(1876)

3 3 2 (NPs 584). 1. Fader, du vars hjärta gömmer helighet, som allting dömer, kärlek, som förlåter allt, du vill döda för att föda oss på nytt till ny gestalt. 2. Dig vi bedja: Låt oss känna att den eld som vill förbränna just din kärleks låga är, att ock vreda vindar leda hem till dig den du har kär.

143 3. Frost och hagelskurars flöde lägga mången lustgård öde, men en dag är allt förbytt: kala, tomma grenar blomma, liljor resa sig på nytt.

Evad som helst mig händer, så slutas det dock väl. Min utgång han bevarar, min ingång likaså: sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.

4. Där vi än i ångest höra ovisst mummel nå vårt öra, helgmålsringning ljuda skall: genom ljusa valv skall brusa påskkoralers jubelsvall.

Arrhenius

6. Dig vi prisa och berömma, som i vrede allt kan döma och i nåd förlåta allt, som vill döda, för att föda allt på nytt till ny gestalt. (1910,

1936).

4. Trons glädje och förtröstan. 3 3 3 (W 33). Psalt. 121. 1. Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus, från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus. Mig Herren hjälp bejakar, som jord och himmel gjort; min bön han ej försakar, men skyddar mig alltfort. 2. Han låter mina fötter ej slinta, ty han är en väktare ej trötter och blir mig alltid när. Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall, mig dag och natt försvarar, välsignar ock mitt kall. 3. Allt ont han från mig vänder och frälsar mina själ.

Svedberg

(1694).

3 3 4 (NPs 587). Psalt. 23. 1. Herren är min Herde god, mig skall intet fattas. Han mig för till källans flod, när av törst jag mattas. Han mig vederkvicker väl på de ängar gröna, där en ljuvlig ro min själ i hans vård får röna.

5. Åter för du oss de gamla vägarna; ej mer vi famla var sin egen dunkla stig: samfällt böjas knän, och höjas unga hjärtan upp till dig.

E. Liedgren

(1694).

2. För sitt namns skull låter mig han ej vilse fara; leder mig den rätta stig, där jag trygg kan vara. Om jag går i mörkrets dal, jag dock icke rädes: Gud, min tröst i alla kval, du är där tillstädes. 3. Med din stav, ditt ord och råd du mig troget leder, och ett bord av idel nåd du åt mig bereder. Godhet blott skall följa mig hela levnadsdagen. Sist jag varder upp till dig i din boning tagen. A. F. Runstedt

3 3 5 (W 223). Psalt. 116. 1. O Gud, det är min glädje, att mild du hör min röst. Du nådigt mig tillstädje hos dig att söka tröst. 2. Du nådigt värdes höra min suckan, då jag dig ett offer tänker göra, o Gud, som hulpit mig.

(1908).

144 du trygg och tålig säger: »Gud är min tillflykt och min borg, på Gud mitt hopp jag bygger; uti all fara, nöd och sorg hans sköld mig överskygger.» Säll du som har i Gud din fröjd och ditt försvar! 2. I sina vingars skygd han skall ditt stilla läger bädda, och från försåt och olycksfall hans trohet dig skall rädda. När honom lydig, honom täck, i hans beskärm du vilar, så bäva ej för nattens skräck och ej för dagens pilar. Tro vad han sagt, och frukta ej all mörkrets makt.

3. Mig hade dödens snara omfattat hårdelig; jag var i ångst och fara, och mörkret omgav mig. 4. Men då jag sökte Herran och sade: »Fräls min själ», då var min Gud ej fjärran; han halp mig snart och väl. 5. I makt tillbedjansvärdig, han är i nåd ock stor mot den som är botfärdig och uppå honom tror. 6. Han kan oss snart uppdraga ur motgångs djupa grund, oss usla skona, aga alltefter sin miskund. 7. Mig är slikt vederfaret, ty Gud på mig har tänkt, när jag i ångest varit av sorger nedersänkt. 8. Min själ har Gud uttagit från död, min fot från fall, från tårar ögat tvagit: hans namn jag prisa skall.

3. Om tusen vid din sida än, om tiotusen falla, du, frälsad från förödelsen, skall glad din Gud åkalla. Trygg kan du gå bland vilddjurs hot, ty Herren dig bevakar, och träda med en stadig fot på lejon och på drakar. På all din stig Guds änglar skola följa dig.

9. Hur skall jag vedergälla all godhet Gud mig gör? Jag kan ej rättsligt ställa min vandel, som sig bör.

4. »Han älskar mig», så talar Gud, »hans strid jag själv skall föra; han håller mina helga bud, hans böner skall jag höra. Jag honom skall i nödens dag ifrån all fara rycka, jag kröna vill hans företag med ära oeh med lycka. Min salighet han röna skall i evighet.»

10. För Herren vill jag vandra i tro och lydnad sann. Han skall sig ej förändra, fast sveke mig var man. 11. Jag vill med glädje taga den kalk Gud skänker mig, förbättras av hans aga och vandra i hans stig.

Wallin

12. Jag städse dig vill tjäna och vörda dina råd. O Gud, därtill förläna din Helge Andes nåd. Spegel

(1688).

3 3 6 (W 225). Psalt. 91. 1. Säll du som dig åt Gud betror och tröst till Herren äger! Uti hans vård du fredad bor,

(1814).

3 3 7 (W 227). Psalt. 46. 1. Gud är vår starkhet och vårt stöd i våra sorger alla. Gud är vår hjälp i liv och död: ty skall vårt mod ej falla, fast skälvde jordens tunga kropp, fast välvde haven skyhögt opp och bergen sjönko neder.

145 2. Likväl den helgedom består, där Gud sitt ord förkunnar, där hjärtat sig hugsvala får ur Sions hälsobrunnar, ty Herren själv därinne bor; i makt och kärlek lika stor, han där oss tillflykt bjuder.

2. Fast många ställa sig mot mig, som ensam och elände är lik en vägg som lutar sig och snarlig går om ände; dock när min bön till Herren går, min kraft förnyas, och består mot ondskans våld och ränker.

3. De vrängas hopp skall nederslås 3. Gud gör mig bistånd, ger mig tröst, och mörkrets välde falla så att jag icke faller. och världen med dess lust förgås, | Han frälsar, då med ödmjuk röst när Herrens domar skälla. jag honom mig befaller. Men vi ej frukta farors hot: Han är min klippa och min borg, med oss är Herren Sebaot, han hjälper mig i all min sorg, oss Jakobs Gud bevarar. den jag på honom kastar. 4. O kommen, skåden Herrens verk, 4. Ty tron Guds löfte, som är visst: I folk, ty allt han leder. han sina barn skall höra Kom, värld, och på hans under ! och dem ur kval, betryck och brist märk med väldig arm utföra. och fall i stoftet neder; När Herren räcker ut sin hand, ty storm och örlig i all land då väga mindre än ett grand han stillar, och med väldig hand de väldige på jorden. de stoltas båge bryter. 5. På orätt ingen grunda må 5. »Förskräckens ej för våldets bud», j sin makt, ty den skall brista. han talar, »våren stille. Det gods ej någon tröste på, Besinnen dock att jag är Gud, som han så snart skall mista. och faren icke ville. Jag minns och tror vad Gud har Jag pris på jorden vinna skall sagt: och hägna dem från blygd och fall, i att Gud allena äger makt som mig allena frukta.» och högsta rätten skipar. 6. Med oss är Herren Sebaot, oss Jakobs Gud bevarar. Ho är som oss kan stå emot, när han oss själv försvarar? Vi äro då vid gladligt mod, ty han är stark och han är god. Hans namn ske pris och ära. S. Heyd (1537?).

Svensk övers. 1614. Wallin (1818).

3 3 8 (W 228). Psalt. 62. 1. Mitt fasta hopp till Herren står, jag vill hans hjälp förbida och vet att jag hans bistånd får, evad jag än må lida. Jag vet att Gud är vis och god: ej faran nedslå skall mitt mod, hur stor än hon må vara. 10 — 3612.

G. Becker

(1602).

Spegel Wallin

(1688). (1816).

3 3 9 (W 229). Psalt. 71. 1. Min Gud, på dig förtröstar jag i alla mina dagar. Jag lämnar mig åt ditt behag och vördar dina lagar. O var mig huld för Jesu skull, och låt mig bistånd finna. Du är den borg där jag all sorg, all nöd kan övervinna. ' 2. Förbarmare, räck ut din hand, fräls mig ur själafara, slit sönder mina synders band och satans hårda snara.

146 På dig jag visst i all min brist mitt hela hopp må fästa. Från första stund har din miskund mig följt och sökt mitt bästa. 3. Fast många äro de som mig med hätska blickar skåda, dock skall min tunga gladelig Guds lov och pris bebåda. Fast kvald och svag, dock håller jag mig till det ord som lärer att den allt må med fröjd utstå, som Gud sin nåd beskärer. 4. Om jag skall hinna ålderns dag och gråa håren bära, ske, gode Fader, ditt behag, blott jag dem bär med ära. Min tid du vet: om bräcklighet skall mig på bädden sträcka, giv, Herre, blott att blygd och brott mitt samvet ej befläcka. 5. Min hydda, utav stoftet byggd, till stoftet går tillbaka, men själen skall i nådens skygd förgängelsen ej smaka. Min fot och hand kan slås i band, men ej min håg och vilja. Mig ondskans råd från mänskors nåd, men ej från Guds kan skilja. 6. Du, Herre, du, men icke jag för allt skall äran taga. Din kraft, o Gud, då jag är svag, är mäktig i den svaga. Du, kärleksfull, mig ringa mull blott till ditt medel brukar: pris ske dig, Gud; jag för ditt bud i stoftet mig ödmjukar. 7. Det är din nåd som styrker mig, att jag kan hörsamt vandra

uppå din väg och prisa dig, ja undervisa andra. Du i ditt sköt min barndom slöt, du hugnar mödans dagar. Du skydda skall min fot från fall, när åldern mig försvagar. 8. Det goda som du mig har gjort skall varda prisat vida: det skall, av barn och barnbarn sport, till deras barn sig sprida. Ditt ljus, din frid från tid till tid åt mänskors hjärtan unnas; ty skall din nåd, din makt, ditt råd från släkt till släkt förkunnas. 9. Pris vare dig, att sorg och nöd jag även fått förnimma. Du efter stormar solen bjöd långt härligare glimma. Du väcker opp mitt döda hopp, du tröst och hjälp bevisar. Mitt hjärta, Gud, mitt böneljud, mitt hela liv dig prisar. Spegel (1688).

Wallin

(1816).

3 4 0 (W 230). 1. Var glad, min själ, och fatta mod: Gud vill sig än förbarma. Visst hjälper dig den Herren god, som frälsa vill den arma. Är nöden hård: i rosengård fur man ej alltid vara; den på Gud tror, han trygger bor i allsköns nöd och fara. 2. Det Josef visst, den fromme man, i fordomtid förfarit; om Job och David läsas kan hur de i nöd ock varit; men Herren blid i rattan tid dem dock ur nöden ryckte.

147 Den på Gud tror, han trygger bor, fast världen all förtryckte. 3. Trots bjuder jag den värld som mig från min Gud söker draga; mitt hopp vid Herren fäster sig: hans hand skall mig ledsaga. Han hjälpen har beredd och snar; ty vill jag honom prisa. Den honom tror, han trygger bor: ho vill mig annat visa?

i allt mitt lopp du nådefull mig delar. Den på Gud tror, han trygger bor; ej honom något felar. 8. Den hjälp hos världen söker här, och ej hos Gud, sin Herra, han vrångvis och fördärvad är och kommer ej till ära. Gud först och sist i Jesus visst oss hjälper allesamman. Den sådant tror, han trygger bor och varder salig. Amen.

4. När människor bespotta mig och uti grund förakta, K. Schmucker (1578). Brask (1682). som Gud mig hade stött från sig, I dock vill jag det ej akta; ty Herren mig 3 4 1 (W 231). skall visserlig 1. Ack min själ, hav gladligt mod, i sinom tid upphöja. tvivla ej att Gud är god. Jag honom tror Att dig världen hata må, och trygger bor, ligger föga makt uppå. hur djupt de än mig böja. 2. Ty ej nånsin såg jag den 5. Ändock det stundom tyckas må utav Gud förgätas än, som Gud mig ej vill vårda, som till honom haver satt och världens barn emot mig stå sin förtröstan dag och natt. så hätska och så hårda, så vet jag visst 3. Vi skall du så bitterlig, att han mig sist o min själ, så gräma dig, upprätta skall och hjälpa. medan du en sådan vän Den på Gud tror, haver uti himmelen? han trygger bor: 4„ Vad i världen gör dig kval: ho kan mig då nedstjälpa? otack, avund och förtal, 6. Var glad, min själ, hav Herren kär, agg och hätskhet utan grund, och låt dig ej förföra; varar en så liten stund. ty värld och synd och satans här 5. När du håller dig till Gud, skall dig ej skada göra. aktar på hans ord och bud, Si, Jesus Krist, skall han hjälpa dig förvisst Guds Son, förvisst av all oro, sorg och brist. dem månde övervinna. På Gud du bygg, 6. Dröjer hjälpen ock en tid, så är du trygg är dock Herren lika blid: och skall din frälsning finna. ja, den som han älska må lägger han en börda på. 7. Nu dig, min Gud, jag hörer till, vid dig jag städse bliver. 7. Lev i Gudi glad och god, Du ingen övergiva vill, bed och lid med tålamod, som dig ej övergiver. om du ock förgäten är Tro, kärlek, hopp utav släkt och vänner här.

148 skall Gud de trogna spara: hans makt skall dem bevara i tron, till salighet,

8. Likväl haver Gud dig ej, o min själ, förgätit, n e j : sina änglar har han satt dig att vakta dag och natt. 9. Kunde än en moder kär barnet sitt förgäta här, skall dock Gud evinnerlig ej, min själ, förgäta dig. A. Falck (1673).

Wallin

3 4 2 (NPs 588). 1. Från Gud vill jag ej vika, han viker ej från mig, och han skall ingen svika, som vandra vill hans stig. När arbetsdagen gryr, han till mitt kall mig leder, och vilan mig bereder, när aftonsolen flyr. 2. När ingen kan mig råda och ingen hjälpa mer, jag upp till Gud får skåda: han ensam hjälpen ger. Han friar mig ur nöd, ur frestelse och fara, han sliter syndens snara och frälsar mig från död. 3. På honom vill jag bygga i prövningarnas år och mig vid honom trygga, tills sorgens tid förgår. Det är mitt vissa hopp: han allt till godo vänder; jag lämnar i hans händer min ande, själ oeh kropp. 4. Jag honom vill åkalla i all min skuld och brist. Av kärlek till oss alla han gav oss Herren Krist; och därför visst jag vet att med sin Son han giver vad oss till frälsning bliver i tid och evighet. 5. All världen skall förbrinna med all sin glans och prakt, och inom kort försvinna dess rikedom och makt; men till sin härlighet

(1816).

6. Min själ skall frigjord föras till evighetens ro, där ingen gråt skall höras och ingen smärta bo, där löst ur syndens garn jag varder änglars like och ärva får Guds rike med Faderns rätta barn. 7. O Fader, du oss tage bland barnen i din famn. Vår lovsång dig behage i ende Sonens namn. Din Ande, god och vis, i nåd oss härliggöre och oss till himlen före, ditt namn till lov och pris. L. Helmbold (o. 1564).

Eklund

(1911).

3 4 3 (W 212). 1. Har jag nåd hos Gud i höjden, har jag i mitt samvet frid, 0 hur lätt jag umbär fröjden av en yr och fåfäng tid! Ingen önskan står mig åter, ingen sorg mitt lugn förstör; ty av Jesu mun jag hör: »Dina synder jag förlåter; mig, min vän, ditt hjärta giv, och du har ett evigt liv.» 2. Dig, min Gud, jag hjärtat giver, nu från syndens börda fritt: ditt i liv och död det bliver, och i evigheten ditt. Nöjen, lycka, usla brunnar, 1 hugsvalen ej min själ; Jesus mig ett högre väl, mig en bättre tröst förunnar: han min själ rättfärdiggör och till livets källa för. 3. Nu det mig bekymrar föga hur mig världen döma vill: vittnet har jag i det höga, vittnet som jag vädjar till. Mänskor mina brister minnas; Gud min tro och bättring ser.

149 Med hans hjälp skall jag alltmer vakande och trogen finnas, hugnas i all nöd och strid av hans Andes fröjd och frid. 4. Jesu, jag av din förening har i allt mitt levnadslopp själens ljus och hjärtats rening, samvetsro och saligt hopp. Dolda skiften mot mig ila, men den frid i dig jag fann ingen växling lida kan. Denna själens sabbatsvila helga skall min vandringsstig och till himlen följa mig. Wallin

(1816).

3 4 4 (W 31). 1. Du, Herre, i din hägnad tar allt vad som liv och anda har, och allas ögon vända sig med bön och stilla hopp till dig, till dig som allas Fader är och åt envar sin del beskär. 2. Du på din hand dem tecknat grant, och ingen är dig obekant. Och när du låter upp din hand, då flöda över hav och land välsignelser av alla slag, och allting mättas med behag. 3. På mig i nåd du även tänkt och min beskärda del mig skänkt. I dag och alla mina dar du gav mig föda och försvar. Ej är en far så faderlig mot något barn som du mot mig*. 4. Jag är ock viss, o Gud, att du skall sörja för mitt väl ännu och höra vad min själ begär. Ack giv mig då vad nyttigt är: ej fattigdom, ej överflöd, men sinnesfrid och dagligt bröd. 5. Ej fågeln plöjer jordens land, likväl han mättas av din hand. Du kläder liljan i dess skrud, dock känner hon dig ej, o Gud. O skulle du till mig ej se, som av din nåd är mer än de?

6. Ja mig du större nåd betett, min kropp mer underbart berett, mig givit en odödlig själ, mig danat för ett evigt väl. Ty lär mig bruka världen så, att himlen jag ej mista må. 7. Dig vill jag älska över allt och leva som du mig befallt, arbetsam, måttlig, from och nöjd, och fylla upp mitt kall med fröjd. Då vet jag att i liv och död du är min hjälp, mitt hopp och stöd. B. Munter

(1773).

Wallin

(1816).

3 4 5 (W 298). Matt. 6: 24—34. 1. Oss kristna bör tro och besinna vad Kristus så nådigt har lärt, då han oss här ville påminna hur litet allt världsligt är värt; ty den kan ej himmelen söka, som blott vill det jordiska öka och blott har det timliga kärt. 2. Att tjäna två herrar tillika, så skilda som Mamon och Gud, det kan ingen utan att svika och vanvårda enderas bud. O människa, välj till ditt bästa vid vilken du tänker dig fästa, och honom ditt hjärta tillbjud. 3. Misströstande sörj ej för livet: nog får du ditt dagliga bröd. Det är dig av Skaparen givet: han ser ditt behov och din nöd. Han kan sina tjänare pröva, men aldrig skall han dem beröva sitt bistånd, sitt huldrika stöd. 4. Dig hela naturen må lära för misstron att blygas med skäl: ej fåglarna så eller skära, men Herren försörjer dem väl. Du mera än dessa ju skattas: o skulle han låta dig fattas din nödtorft, bekymrade själ? 5. Se liljorna, vilka upprinna på marken vid sommarens fläkt: de intet arbeta och spinna; så härlig är dock deras dräkt, att Salomo, fast han var mäktig,

150 ej var i sin klädnad så präktig som någon av liljornas släkt. 6. Om Gud nu så gräset bekläder, som blomstrar på marken så kort, i dag med sin vällukt oss gläder, i morgon är vissnat och t o r r t ; hur kunna dig världssorger smärta ? Ack skulle, o klentrogna hjärta, den Allgode glömma dig bort? 7. Dig trogen i plikterna skicka; spörj ej efter hedningars sed: Vad skola vi äta och dricka, vad skola vi kläda oss med? Gud lovar för detta att sörja: med hopp kan du arbetet börja, med frid kan du lägga dig ned. 8. Så lämna all otidig möda och var ej en fåfängans t r ä l ; sörj icke för kläder och föda, men sörj för din fattiga själ. Sök ivrigt och flitigt Guds rike och hugna din torftiga like, så får du det övriga väl.

sörj för dem som lära, sörj för att med idoghet vi oss redligt nära, 4. Sörj för dem, o själavän, som dig ren tillhöra, uppsök dem som du ej än fått till dina göra; dem som lida brist och nöd vi dig anbefalla. Giv oss alltid dagligt bröd: Fader, sörj för alla. 5. När du lägger bördor på, hjälp mig tålig vara. Låt mig i din tjänst få gå, tills jag hän skall fara och får lägga ned min stav. Sörj då för att livet ovan synd och död och grav evigt blir mig givet. Ludämilie Elisabet av Schwarzburg-Rudolstadt (1687). V. L. Vllman (1902).

3 4 7 (W 247). \ 1. Glädje utan Gud ej finnes, utan Gud ej finnes frid. Spegel (1686). Wallin (1816). Y. 5 ny bearb. efter Spegels orig. Tom den lycka är, som vinnes, om vi glömma Gud därvid. 3 4 6 (NPs 592). Men ej högsta nöd skall rycka glädjens känsla ur vårt bröst, 1 Petr. 5: 7. om i både nöd och lycka 1. Sörj för mig, o Fader kär; vi förnimma Herrens röst. jag vill icke sörja för den dag som än ej är 2. Molnen våra blickar stänga, och förveten spörja. vanmakt tecknar våra spår; Du, som har förbarmat dig men till allt hans blickar tränga, och mig frälst från döden, över allt hans makt förmår. dag från dag vill skänka mig Fadershjärtat i det höga vad jag har av nöden. vårdar barnahjärtats rätt: fadershand och fadersöga 2. Hjälp mig att jag kropp och själ heter Guds regeringssätt. dig som offer giver, 3. Låt oss därför glada sträva och att jag i ve och väl genom tidens dunkla lopp alltid din förbliver. och ej tröttna eller bäva, Hjälp mig vandra i ditt ord ställande till Gud vårt hopp. och mitt dop betänka; Låt oss i hans fruktan vandra värdes mig vid Jesu bord nya krafter skänka. ' på den väg som blivit vår och den högre väg ej klandra, 3. Skydda, Herre, hus och hem; där han själv i vishet går. sörj du för de mina, 4. Stilla är hans gång och säker vårda och välsigna dem, som hans milda stjärnors gång. fostra dem till dina. Våra hjärtans sår han läker, Sörj ock för vår överhet,

löser vara bördors tvång, endast vi de bud hörsamma, dem han skrev i våra bröst, och det nådens ord anamma, som är själens ljus och tröst. 5. Så vi känna hur försoning, helgelse och sinnesro på vår vandring, i vår boning med oss vandra, bland oss bo. Så vårt hjärta tröstligt minnes under livets sorg och strid: glädje utan Gud ej finnes, utan Gud ej finnes frid. Wallin

(1819)

3 4 8 (W 248). Psalt. 63. 1. Gud, min Gud, till dig jag ser, upp till dig mitt öga vakar. För den glädje du mig ger jordens lust jag nöjd försakar; och när bördan böjer mig, har jag liv oeh kraft i dig. 2. Härlig i din helgedom strålar fram din makt och ära. Där vill jag, förnöjd och from, dig mitt hjärtas offer bära och till dig, med tro oeh hopp, lyfta mina händer opp. 3. När till ro jag lägger mig, mina tankar till dig ila; gladligt talar jag om dig, när jag vaknar ur min vila: ty du är min hjälpare, och ditt namn är Frälsare. 4. Med en tro, på dig blott byggd, med begär, till dig blott böjda, skall i dina vingars skygd av din godhet jag mig fröjda; mig din hand ledsaga skall och bevara ifrån fall. Wallin

3 4 9 (NPs 595). Rom. 8: 31—39. 1. Är Gud i himlen för mig, må allt gå mig emot; platt ingen skada gör mig all världens våld och hot.

(1814).

Vad hjälper mot mig strida med än så mäktig här, om Gud står på min sida och jag har honom kär? 2. Min tillförsikt jag grundar på Kristus och hans blod. Vad än i tiden stundar, han ger mig frid och mod. I livets svåra lägen han är mitt fasta stöd; han följer mig på vägen, han giver livets bröd. 3. En boning han bereder åt mig i Faderns hus; han dag från dag mig leder och skänker livets ljus. Den han ur domen tagit skall ej i döden dö, den han från synden tvagit blir vitare än snö. 4. Hans Ande i mitt hjärta med tröst och kraft skall bo, fördriva sorg och smärta och giva själen ro. Om sig bekymmer hopa, han ger mig barnets rätt att A b b a , F a d e r ropa, och så blir bördan lätt. 5. När stum är hjärtats trängtan och tungt är själens kval, han talar ut min längtan i outsägligt tal; och fuktar än med tårar jag varje dag mitt bröd, min Jesus mig utkorar till frälsning ur all nöd. 6. Ej lidandet och nöden, ej tidens lust och fröjd, ej livet eller döden, ej djuphet eller höjd, ej onda makters vilja, ej list, om än så stor, kan från Guds kärlek skilja den som på Kristus tror. 7. Min själ av fröjd må sjunga och icke sörja mer, nu jubla kan min tunga, ty sommarsolen ler.

152 3. Från denna världen skall en dag du, Herre Gud, mig skilja; men stunden står i ditt behag: ske, gode Gud, din vilja. Min arma själ Paul Gcrhardt (1653). Eklund (1911). betror jag väl, min Gud, i dina händer; 3 5 0 (W 250). ty synd och nöd och evig död 1. Uti din nåd, o Fader blid, ifrån ditt barn du vänder. befaller jag i allan tid min arma själ och vad jag har: 4. Jag ber och har det hopp till dig, anamma allt i ditt förvar. att du min bön bejakar: när frestelsen påkommer mig, 2. Mitt liv, min kropp och ande är att jag dig ej försakar. din egendom, o Herre kär: O Herre, var bevara själv vad dig tillhör, själv mitt försvar att intet ont mig skada gör. emot den onde anden. 3. I dig är jag av hjärtat nöjd, Hav om mig vakt, du är min enda tröst och fröjd: och giv mig makt uti min nöd och stora brist att bryta syndabanden. är du min hjälp, det vet jag visst, J 5. Du haver ju, o Fader blid, utlovat själv att vara 4. Det är min tro, o Fader blid, hos mig, ditt barn, i all min tid, hjälp att jag alltid blir därvid: i all min nöd och fara, ifrån ditt barn du aldrig vik, och föra mig att jag må ärva himmelrik. den rätta stig B. Förtsch (1609). H. Ausius (1641). Svedberg (1694). till glädje, fröjd och gamman. Jag sätta vill min lit därtill 3 5 1 (W 251). och sjunger hjärtligt: Amen. 1. Vad min Gud vill, det alltid sker, Hertig Albrecht av Preussen (o. 1568)? Svensk övers. 1601. E. M. Fant (1793). hans vilja är den bästa. Sin nåd och hjälp han dem beter, 3 5 2 (W 252). som stå i tron befästa. : 1. På Gud, och ej på eget råd, I all min nöd, vill jag min lycka bygga för Jesu död, och till hans vishet, makt och nåd skall han mig väl försvara. med barnsligt hopp mig trygga. Jag sätta vill Han allt förmår, min tro därtill han allt förstår; och nöjd och tålig vara. och allt vad han förlänar 2. Gud är mitt hopp, min salighet, hans barn till nytta tjänar. min tröst och själva livet; I 2. Han täljde mina dagars tal, och honom, som mitt bästa vet, den evigt kärleksfulle: har jag mig undergivit. han såg vad mått av fröjd och kval Av mig ej går mig evigt gagna skulle, ett huvudhår, och sammanband att han det ej förspörjer. med fadershand Han fågeln när min levnads alla skiften, och liljan klär: från vaggan intill griften. än mer för mig han sörjer. Min sol, du evigt klara, min Herre Jesu kär, du kom att uppenbara vad i Guds himmel är.

153 3, Jag vet att både natt och dag på denna jord behövas, och hjärtat, efter Guds behag, av sorg och fröjd skall prövas. Ty må jag, nöjd i sorg som fröjd, den tro hos mig befästa, att Herren vill mitt bästa. 4. Vad är all världens härlighet, hur snart är den försvunnen! All nöd och brist och bräcklighet är snart ock övervunnen. Väl mig, om då jag levat så, i lyckan och i nöden, att lugn jag möter döden! C. F. GeUert (1757).

Wallin

(1818).

3 5 3 (W 253). 1. Som dig, Gud, täckes, gör med mig i döden och i livet. O Herre Gud, allena dig har jag mig* undergivit. Jag* sover, vakar, sitter, står, jag talar, tänker eller går, är Gud mig allt allena. 2. Jag kallar gott och ganska väl allt det som dig behagar. Ej någon nöd så hårt mig kval, den jag då ej fördrager; helst jag fullväl besinnar här att vad du gör min båtnad är och icke min avsaknad.

3 5 4 (W 254). 1. Vad Gudi täckes är mig täckt, evad helst är på färde. Jag lever stadigt oförskräckt, fast högsta nöd mig snärde. Gud är den borg som i all sorg mig hägnar alla dagar: det måste gå i allting så, som honom det behagar. 2. Vad Gudi täckes är jag nöjd, på vilket sätt det gäller. Vad ej bör ske, med lust och fröjd jag hans behag hemställer. Han prövar mig dock mildelig, om jag ståndaktig bliver. Såframt jag då ej tvivla må, allt gott han mig visst giver. Vad Gudi täckes är mig k ä r t ; hans vilja ser jag gärna. Vadhelst han en gång har beskärt kan ingen emotspjärna. Förgäves är allt det besvär som mot hans uppsåt strävar; men den som har av Gud försvar för intet motstånd bävar. Vad Gudi täckes, ske alltså, Tillfreds jag mig nu giver och gläds att allting måste gå som han det föreskriver. För hans behag ej sättes lag. Ty räds jag ingen våda, om än min blick hans visa skick ej än kan genomskåda.

3. Ack giv att jag, o Fader huld, må din i döden bliva. Förlåt mig all min brist och skuld, ! och låt din Ande skriva uti mitt hjärta ditt behag, som leder mig här dag från dag till dig, från världens villa. 4. Och när du sist besluta må att jag skall hädanfara, 5. Vad Gudi täckes lyster mig så låt, o store Gud, mig då i lust och vedermöda, hos dig få bo och vara på sorgens som på glädjens stig och bland ditt folk i himmelshöjd jag vet han skall mig stöda. åtnjuta evig frid och fröjd, Evad han gör, för Jesu död och pina, hans namn jag bör K. Bienemann (Melissander) (1582). med ödmjukt hjärta prisa j B rask (1690).

154 evart det bär, jag trygger är: Gud skall mig nåd bevisa. 6. Vad Gudi täckes vill ock jag och låter fara sorgen. Att jag får glädja mig en dag, hans godhet är min borgen. Vad Gud berett blir mig betett, fastän det synes dröja. Jag tror förvisst att han mig sist till ära vill upphöja. 7. Vad Gudi täckes jag begär, mer vill jag ej åstunda. På Herren, som min klippa är, jag allt mitt hopp skall grunda. I liv och död är han mitt stöd, på honom glad jag bygger. När våndan svår mig övergår, är jag i honom trygger. 8. Vad Gudi täckes tar jag an och vill stads tålig vara. Han är allén, som hjälpa kan mig i min största fara. Fast nöd och kval förutan tal till döds mig ville trycka, skall Herren mig dock väldelig ifrån fördärvet rycka.

| 4. För mig Guds lag du uppfyllt har, när du till döden lydig var. Du av din fullhet allt beskär, när din i tron jag vorden är. \ 5. Jag vinner barnaskap och frid och tillgång till min Fader blid, och när från denna värld jag går, Guds rikes arv jag vänta får. 6. Men Herre Jesu, jag är svag: o stärk mig, led mig dag från dag, och hjälp att jag din stora nåd ej bruka må till överdåd. | 7. Fullborda själv ditt verk i mig och drag mig närmare till dig, och låt mig sist på änglars vis dig prisa få i paradis. A. Nohrborg

(1765).

Bearb.

356. 1. O liv som blev tänt i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt. Men ljuset som jordiska ögon ej tålt en gång icke längre skall vara fördolt. Gud råder: allt skall under honom bli lagt med kärlekens makt.

I 2. O härliga lott: att leva där döden sin överman fått, A. Blaarer (o. 1548). Brask (1690). där kinder som falnat bli röda igen och hjärtan som svalnat få glöda igen, 3 5 5 (NPs 582). där kärleken växer som solvärmen 1. Den rätt på dig, o Jesu, tror, blid hans sällhet är osägligt stor. i vårfrudagstid. Vår ende medlare du är, 3. O ljuvliga land, i dig vår Fader har oss kär. där gråten ej rinner som timgla2. Den lösen som åt Gud du gav, sets sand, din ångest, pina, död och grav, där rosen ej vissnar, där fågeln ej de komma mig till godo så, dör, att jag* kan trygg* för Gud bestå. där lyckan är klar som kristall, men ej skör, 3. Ej större nåd mig hända kan där d e t blott skall fattas, som än när av dig, min löftesman, gjort oss för när jag all min skuld så gäldad ser, och plågat oss här. att den mig ej fördömer mer.

155 4. O väldiga tro, allena han som slår över djupen din svind- j den rätta glädjen giva kan. lande bro och leder vår färd, utmed avgrun- ; 2. Han gav mig av sin rikedom mitt hem, mitt kall i tiden, elers rand, min arbetshåg, min egendom, från dödsskuggans värld till de lemitt mod i levnadsstriden. vandes land, Från år till år, från dag till dag dröj kvar hos oss ringa; här trivs I hans omsorg jag fått röna. du ju bäst, Jag älska lärt hans rikes lag, du högborne gäst. hans tempelgårdar sköna, 5. Du levande hopp, hans sannings ord, som lyftes med barnet ur dopfun- j hans verk i himmel och på jord. ten opp, o räck mig de vingar som Anden 3. Att tacka dig, o Gud, mig lär. Giv mig det barnasinne dig gav, som livets alla dagar bär att lätt jag mig svingar långt, långt j din trofasthet i minne. bortom hav, Du älskar rikt och handlar stort; dit bort där Guds sol lyser evig och I ack låt mig icke glömma stark det goda du min själ har gjort, på paradismark. men det i hjärtat gömma 6. O kärlek, som har oeh prisa dig en sprudlande källa av liv för envar, j i dina gårdar innerlig. du fyller, i kraft av vår Frälsares i 4. O Gud, mitt fäste och min borg ord, i livets prövningsdagar, välsignelsens kalk på hans heliga j giv att jag ej i syndig sorg bord; mot dina rådslut klagar, din hälsodryck bjud oss härnere, ! men vandrar tålamodets stig, och bliv om sårad fot än blöder, vårt eviga liv. där Jesus själv gått före mig, 7. O kärlek, som är och där hans hand mig stöder. det eviga livet i växlingen här, En liten tid, smält om våra hjärtan i altarets och du förlänar salig frid. glöd 5. När nya himlar och ny jord, och rena vårt stoft från all kränko Fader, du bereder, het och död, till glädjen vid ditt rikes bord att glada vi känna, som eld i vårt j din Son de trogna leder; blod, hans Ande fridens ande är, de levandes mod. förlossar dem som lida. Grundtvig (1824). E. Liedgren (1935). '• Så låt oss glada vandra här och sist i hoppet bida fullkomlig fröjd 3 5 7 (NPs 591). hos dig, vår Gud, i himlens höjd. 1. Pris vare Gud; allena han Eklund (1914). fullkomlig gåva skänker. Han giva vill och giva kan 5. Bönen. mer än jag ber och tänker. Han dagens ljus från fästets höjd j 3 5 8 (W 258). allt levande förunnar. 1. Att bedja Gud han själv oss bjöd; Han bjuder livets sanna fröjd det fordrar ock vår egen nöd. ur nådens rika brunnar, Den som med troget hjärta ber

156 blir hörd av Gud, som hjärtat ser. Kan någon sällhet likna den att gå till Gud som till en vän? 2. Giv akt uppå ditt levnadslopp: vad har du väl till själ och kropp utav dig själv? Allt är ett lån, allt givs, allt kommer ovanfrån, mer än du själv dig önska vet och först och sist din salighet. 3. Bed trägen, bed i Jesu namn. Då öppnar Gud en fadersfamn och giver dig sin Andes nåd till ljus och hjälp i råd och dåd, till hopp och tröst i sorgens tid, till kraft och mod i andlig strid. 4. Bed ödmjuk, bed förtröstansfull, att Gud för dina synders skull ej vägrar bönen, men beskär vad honom täckt, dig nyttigt är. Ack bed med ånger och med tro, så får du i ditt hjärta ro. 5. Med andakt fall för Herren ned, men för dig själv ej endast bed: försonlig, broderlig och öm, uti din bön ej nästan glöm. Hans nöd, ack, som din egen känn, han vare ovän eller vän. 6. Vad tröst för oss, o store Gud, att nalkas dig med bönens ljud. Ack mana själv därtill vår själ, och låt vår bön dig* täckas väl. Gud, låt vår bön av hjärtat gå och ej i blotta ord bestå. Y. 1 och 2 svensk förf. Y. 3—6 Wallin

(1767). (1816).

3 5 9 (W 14). 1. Fader, under detta namn nalkas jag med hopp och gjuter mina suckar i din famn, viss att du mig ej förskjuter. Du en faders hjärta bär för ditt barn som hjälp begär. 2. Då du mig från villans stig kallar och till bättring väcker, då jag ångerfull till dig, Herre, mina händer sträcker, du en faders hjärta bär för ditt barn som hjälp begär.

3. Då du gläder med din röst hjärtat som i oro svävar, då du styrker detta bröst som sin vanmakt ser och bävar, du en faders hjärta bär för ditt barn som hjälp begär. 4. Då din kärleks ömma vård jag i nödens timma röner, även då du synes hård och mig vägrar mina böner, du en faders hjärta bär för ditt barn som hjälp begär. 5. Fader, må ditt hjärtelag dig ett tacksamt bröst bereda. Må din kärlek dag från dag mig till dygd och vishet leda, att jag dig i hjärtat bär och som barn din hjälp begär. ödmann

3 6 0 (W 260). 1. O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord. Vad du har sagt skall gälla i himmel och på jord: »Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig.» J a Herre, intill döden vill jag åkalla dig. 2. Vad lindring i min smärta att trösta på din nåd och anförtro mitt hjärta åt dina visa r å d ! När du mig bedja lärde i Jesu Kristi namn, du åt mitt hopp beskärde en fristad i din famn. 3. Och vad mitt hjärta beder, det vet jag att du hör; och vad mitt väl bereder, det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta din hjälp mig närmast är: jag vet att på ditt hjärta du mina sorger bär. 4. J a g skall ej övergiva den enda tröst jag har: jag skall ej tröttad bliva att sucka till en Far.

(1798;.

157 Förtvivlan vike fjärran; till avgrund bär dess stig. Jag släpper icke Herran, förrn han välsignar mig. P. O. Nyström

(1814).

Wallin

F a d e r v å r , vi dig åkalla: Heligt vare för oss alla ditt tillbedjansvärda namn. (1816).

3 6 1 (W 261). 1. Mitt hjärta, fröjda dig, må själ och sinnen röras, låt andakt av din bön allt upp i himlen höras; ty Fadern bjuder dig, dig kallar ock Guds Son, att träda tröstelig inför sin nådetron. 2. Det är din Fader kär som dig befaller bedja; din Broder är ock den dig vill din bön tillstädja; din Tröstare evad du bedja skall dig lär: alltså med ödmjukt hopp till Gud din suekan bär. 3. Du ser Guds hjärtelag; låt dig därav beveka. Hans mun, hans dyra ord kan dig ej något neka. Vad dig omöjligt syns, det vill hans fadershand dig giva, ja ock mer än du ens tänka kan. 4. Så kommer jag, min Gud, i Jesu namn rätt gläder och säger i fast tro: Jag är ditt barn, min Fader. Jag beder, tror och vet, att du min bön upptar: du vill, du kan, du gör vad du mig lovat har. / . Olearius (1671).

3 6 2 (W

Allon

262).

Fader vår. Matt. 6: 9—13. 1. Herre, du som från det höga allt bevakar med ditt öga, allt bevarar i din famn.

(1694).

2. Komme, Gud, till oss ditt rike. Brott och kval och mörker vike för din Andes helga röst. Skänk ditt ljus åt vilseförda, lätta de betrycktas börda, giv de ångerfulla tröst. 3. Gode Fader, från din vilja låt ej mörkrets ande skilja dina återlösta mer. Lär oss bedja rätt de orden: Ske din vilja här på jorden, såsom den i himlen sker. 4. Låt oss ej i fåfäng möda livets dyra lån föröda. Giv ej rikedom, ej nöd, giv blott att vi redligt vinne och med ett förnöjsamt sinne njute varje dag vårt bröd. 5. Själva stapplande och svaga, lär oss andras fel fördraga utan agg, förtal och knot; och då vi vår synd begråta, oss förlåt, som vi förlåta dem som brutit oss emot. 6. När vi frestas på vår bana, än av världens onda vana, än av eget kött och blod, visa oss vår själavåda, och i faran oss benåda med ett himmelskt hjältemod. 7. När till dig i mörka tider, hårda prov och tunga strider höjas våra klagoljud, övergiv oss ej i nöden, stöd oss, led oss, och i döden fräls oss från allt ont, o Gud. 8. Hör den bön dig hjärtat ägnar. Din är makten: allt du hägnar; ditt är riket: allt du styr; din är äran, härligheten: dig lovsjunger evigheten, dig det ögonblick som flyr. Wallin (1809,

1814).

158 men som örnen uppåt far, den till Gud sin tillflykt tar får i bönen nya vingar och sig fri mot höjden svingar.

3 6 3 (NPs 593). 1. Så tag nu mina händer och led du mig, att saligt hem jag länder, o Gud, till dig. Ditt barn i nåd ledsaga, min väg är svår: jag vill ett steg ej taga, där du ej går.

4. Är du ensam, övergiven, lider fattigdom och nöd, är din lott på jorden bliven att få äta tårars bröd: till din Gud i bönen fly, och hans nåd, var morgon ny, skall du då med glädje skåda, frälsad ur misströstans våda.

2. Ja låt mitt arma hjärta en gång få ro, åt dig i fröjd och smärta sig helt förtro; och låt ditt barn sig luta intill ditt bröst och sina ögon sluta oeh finna tröst.

5. Vill du smaka dolda friden, ej av världen trodd och känd, men dock redan här i tiden i de trognas hjärtan sänd: då i bönen trägen var, lov och pris ej heller spar; och den frid beskärd dig bliver, som blott Herren Kristus giver.

3. Får jag ej strax förnimma ditt starka stöd, jag ser dock målet glimma ur natt och nöd. Så tag då mina händer och led du mig, att saligt hem jag länder, o Gud, till dig. Julia v. Hausmann

(1862).

Eklund

(1917).

3 6 4 (NPs 607). 1. Lyft, min själ, ur jordegruset dig i bön till himlen opp. Vänd din blick mot fadershuset, målet för din tro, ditt hopp. När dig felar kraft och mod, skynda till din Fader god som ett barn, din nöd att klaga: det skall honom väl behaga.

6. Vill du njuta rena fröjden och få glädjas i din Gud, som man fröjdar sig i höjden, som sig gläder Kristi brud: dig till Gud i bönen vänd, och han gör sin kärlek känd; du skall få hans godhet smaka, jordens glädje nöjd försaka. 7. Vill du lyckligt målet hinna och fullborda loppet väl, seger över döden vinna, få till sist en frälsad själ, lev då i beständig bön, så blir livets afton skön: salig du din ande sänder i din Guds och Faders händer.

2. Där ej bönens låga brinner, tron förgår i köld och natt, kärlekseldens glöd försvinner, hoppets stråle lyser matt; Andens frukter inom kort falla av och vissna bort: bedja är dig högst av nöden, att ej slutet bliver döden.

3 6 5 (NPs 606). 1. Det spirar i Guds örtagård en blomma skär och blid, den Herren själv har i sin vård i vårens ljusa tid.

3. Starka unga män försvagas och av trötthet givas opp, de av vanmakt så betagas, att de falla i sitt lopp;

2. Hon tvår var kväll i dagg sin kalk och står var morgonväkt med ljuvlig vällukt i Guds mark, den skönsta i sin släkt.

S. Alm

(1903).

159 3. Den blomman i Guds örtagård En kärlekshand vår ödeshärva reär trogna hjärtans bön, der: och Herren själv har i sin vård se, Jesus beder. ej någon ros mer skön. I 3. I strid vi storma; men en frid sig 4. Så kläd dig nu i helig skrud, breder min själ, i bön och pris, in i vår oro, över all vår tvist. och blomstra frisk för Herren Gud Vad nyss var bittert nu sin udd som ros i paradis. har mist, Sam. Gabrielsson (1910). en himmelsk klarhet sänks i själen neder: se, Jesus beder. 366. 1. Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: »Giv mig, Herre, giv!»; att bedja är att komma Gud så nära, att han blir livet i vårt eget liv.

4. Vår synd begär oss; men en Vän bereder i fiendernas åsyn oss ett bord. I provet når som viskning oss hans ord: »Ovännen sållar, men jag ber för eder.» Se, Jesus beder.

2. Att bedja är att jaget helt förglömma i bönen: »Ske din vilja, icke min», Siri Dahlquist (1921). att låta nådens rika källsprång strömma 368. i egen tomhet, eget armod in. j 1. Låtom oss bedja i all vår nöd: 3. Att bedja, det är kraften att förvår ande behöver sitt dagliga bröd. saka, att mitt i stormen vara trygg och | 2. Tror du det ingenting tjänar till, du, hellre än framåt, går runt och still står still. och visa alla v a r f ö r fast tillbaka, 3. Bön är det eviga livets sav: i lugn förtröstan på att G u d s å den stiger trots död och ger blomvill. ning trots grav. 4. Gud redo är att nådens port upp- 4. Helige, himmelske Fader, giv låta att livet blir bön, och att bönen för varje redlig själ som klappar på, blir liv. i ödmjuk bön att livets dunkla gåta Gertrud Björck (1936). i evighetens ljus förklarad få. Stina Andersson

(1934).

367. 1. Vi rådslå fåfängt; men en vilja leder i hemlig dragning de försagdas håg mot höga mål, dem förut ingen såg. En helig vilja våra rådslag leder: se, Jesus beder. 2. Oss snärja öden; men en hand dem reder, en hand, fördold och mäktigt uppenbar ; och livets tråd kan åter löpa klar.

6. Trons vaksamhet och kamp. 3 6 9 (W 226). Psalt. 31. 1. På dig jag hoppas, Herre kär, du som min säkra tillflykt är i all min nöd och våda. Jag beder dig, du värdes mig nu ock med hjälp benåda. 2. Din milda öron vänd till mig, ack hör min bön, förbarma dig och låt din hand mig leda.

160 Jag sorgsen går och ej förmår min räddning själv bereda. 3. O starke Hjälte, stå mig bi, var mig en borg där jag uti må väldeliga strida. Av mörkrets här jag kringvärvd är: o vik ej från min sida. 4. Du är mitt liv, min salighet, min klippa i all farlighet, mitt fasta värn i nöden. Är du mig när, har du mig kär, jag trotsar själva döden. 5. Jag ser hur världen väpnar sig med arghet, lögn och flärd mot mig och lägger ut sin snara; men Herre, du skall mig ännu uti din nåd bevara. 6. Min ande jag befaller dig: min Gud, min Gud, vik ej från mig, hav mig i dina händer. För din Sons död hjälp mig av nöd; jag mig nu till dig vänder. 7. Lov, ära, pris och härlighet * dig tillhör i all evighet, o Fader, Son och Ande. Din nåd och makt, din vård och vakt ske pris i allo lande. A. Reusner (1533). Svensk övers. 1601. Aström (1814). Wallin (1816).

3 7 0 (W 205). 1. Jesu, du som själen spisar med ditt ord och nåd bevisar, allt gott finner jag hos dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 2. Sant är, när jag vill besinna, kan jag mig ej värdig finna; men jag hoppas uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 3. Bliv mig när, ty jag är svåger, att ej satan mig bedrager; ty jag hoppas uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig.

4. Lät den onde från mig vika, kött och värld mig ej besvika; ty jag tröstar uppå dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 5. Fastän jag i synden svävat, ofta mot din vilja strävat, jag ej mer förgäter dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 6. Intet skall mig här fördärva, himmelriket får jag ärva; ty jag hoppas uppå dig*. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 7. Värdes, Jesu, när mig bliva och allt ont ifrån mig driva; ty jag håller mig till dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 8. När du, Jesu, hos mig bliver och din Andes nåd mig giver, si, då har jag allt i dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. 9. Då får jag ock salig fara äntligt till din änglaskara och där evigt prisa dig. Bliv, o Jesu, stads hos mig. / . Flittner

(1661).

Arrhcnius

(1691).

3 7 1 (W 208). 1. Till dig jag ropar, Herre Krist, min suckan värdes höra. Giv mig en tro som kan förvisst mitt hjärta saliggöra. Jag sätter all min lit till dig och till din stora nåde. I allan våde din Ande styrke mig och till det bästa rade. 2. Jag beder dig, o Herre Gud, att mig ett hopp du giver, som bland allt världens smädeljud på skam ej nånsin bliver. Då kan till dig jag skåda opp ur all min nöd och fara, tålmodig vara, fullborda väl mitt lopp och gladligt hädanfara. 3. Förlän att jag av hjärtats grund må prov åt nästan giva av kristlig kärlek varje stund

161 och i din frid så bliva; giv nåd att dig, o Fader, lik jag älskar ock ovänner och så bekänner dig, Gud, som kärleksrik din sol för alla tänder. 4. Låt ingen lust, ej heller nöd så stor mig nånsin hända, att fast det gällde liv och död, den kan mig från dig vända. Låt ingen ting mig bli så kär, som mig kan från dig draga och kan försvaga mitt hjärtliga begär att endast dig behaga. 5. Här står jag i en andlig strid, som gör mig sorg och vande: kött, värld och satan ingen frid åt hjärtat lämna månde. Ty hjälp och styrk min skröplighet, jag måste eljest falla: med mig och alla, Gud, gör barmhärtighet. Dig vill jag stads åkalla. Tysk förf. (1529). Dansk övers. 1544. Svensk övers. 1567. Wallin (1816). Runeberg (1857).

3 7 2 (W 210). 1. Vaka, själ, och bed och till strids dig red. Räds att frestarn lägger snaran, där du minst förmodar faran: sådan är hans sed. Vaka, själ, och bed. 2. Uti lustans spår smygande han går; vännens röst han efterapar, sig till ljusens ängel skapar, tills dig snärd han får uti lustans spår. 3. Under världens larm vägen till din barm som en listig orm han hittar och med flärd och otro smittar hjärtat i din barm, under världens larm. 4. Vaka, bed, min själ, bliv ej köttets träl och låt världen dig ej köpa. 11 — .•i612.

Vad dess barn så efterlöpa är ett flyktigt väl. Vaka, bed, min själ. 5. Glädjen flyr sin kos: nöjet är en ros som med fagert sken dig dårar, men dig, när hon brytes, sårar, vissnande därhos. Glädjen flyr sin kos. 6. Lyckans falskhet känn: bäst hon smilar än, ditt Uriebrev hon skriver; Joabs kyssar dig hon giver, dräpande sin vän. Lyckans falskhet känn. 7. Vad är ärans prål? Gift i gyllne skål; dryck som törsten icke släcker, resekost som icke räcker fram till resans mål. Vad är ärans prål? 8. Ack i tidens hav får det allt sin grav likt Egyptens resenärer; men det hopp som hjärtat närer skall ej gå i kvav uti tidens hav. 9. Se det goda land på den andra strand, dit Guds folk igenom strider, genom hav och öknar skrider vid sin Josue hand. Sök det goda land. 10. Arvet ej förspill, som dig hörer till, endast du vill bedja, vaka, världen och dig själv försaka, Jesus följa vill. Arvet ej förspill. 11. Vaka, bed och strid än en liten tid. Snart ditt Kanaan skall hinnas, kronan räckas, palmen vinnas i en evig frid. Vaka, bed och strid. Wallin

(1818).

162 3 7 3 (W 211). 1. Upp, kristen, upp till kamp och strid! Med Andens kraft dig rusta mot köttet och en farlig tid, mot världen och dess lusta. Den ej med allvar kämpa vill, han hörer ej den Herren till, som seger oss beredde. 2. Är mödan tung och striden svår, dess större lönen bliver. Med varje framgång som du får ny kraft dig Herren giver. För den till Gud om bistånd flyr blir segern viss, om också dyr, och ljuv, ju mer den kostat. 3. Betänk: om dygden rosor blott uppå sin bana strödde, hon ägde redan här sin lott, hon då som nöjet dödde. De törnen hon på vägen sår, försakelsens och smärtans tår bli pärlor i dess krona. 4. Här gäller liv, här gäller död: och vill du livet vinna, så strid. I Gud, som striden bjöd, du hjälpen ock skall finna. Men skyr du mödan, feg och svag, så förestår dig nederlag och fångenskap och döden. 5. Tag trones sköld, bind Andens svärd, o kristen, vid din sida och gäck att så mot kött och värld med heligt allvar strida. Den intill döden trofast är, han en gång livets krona bär, som Herren Jesus giver. Aström (1816).

Y. 1—2 fritt efter J. Scheffler (1668).

3 7 4 (NPs 605). 1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång, som förer till livet, och de äro få, som kunna den finna och vilja den gå,

Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet akta därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd; din köttsliga frihet är andelig död. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, att icke bedåras av högmod och flärd, allt själviskt och syndigt försaka i grund och hålla sig redo att lida var stund. i 4 - Bekymmer hav stads om din dyr-

bara själ och skaffa med fruktan ditt eviga väl. Hur vill du försvara för Herren din Gud, om du genom synder befläckar din skrud? Din klädnad gör vit i din Frälsares blod; det styrker till dagelig bättring ditt mod. Låt ej dig besmittas av synd och av last, bed Gud att han gör din utkorelse fast.

6. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig: åt honom dig giv. Han giver dig nåd till evinnerligt liv. O. Kolmodin

(1742). Finländsk bearb. (1869, 1880).

3 7 5 (W 292). 1. Gud säger att den salig är, som är befunnen vorden i hjärtat helig, kysk och skär i levnad och i orden. Han skall en gång i glädje stor få skåda Herren, där han bor med alla helga änglar.

163 2. Men ve den som här giver sig i köttets lust att sväva och som en hedning dagelig vill mot Guds vilja sträva. Ty vad som här i mörkret skett, det skall i dagen bliva sett, då Gud det uppenbarar. 3. Den där har lustan till sin Gud och tukt och dygd ej aktar, men vandrar tvärt mot Herrens bud, på honom straffet vaktar med ånger, ängslan, kval och nöd, och slutet blir en evig död för denna vällust korta. 4. Fördenskull, ho vill tänka på att fredat samvet bära, sitt hjärta han behålla må i helgelse och ära; sin kropp så grant han vårda bör, att han ej Kristi lemmar gör till snöda syndalemmar. 5. En tuktigs kropp och hjärta är den Helge Andes tempel. Ostraffligt bliver hans begär, hans tal och hans exempel. När han betänker Kristi nöd, hans törnekrona, kors och död, de onda lustar vika. 6. Rent hjärta skapa, Gud, i mig, giv mig en ny viss anda, och gör mig bistånd nådelig, evad mig läggs tillhanda. Du är, o Gud, min helgelse; hjälp mig uti all frestelse: min hjälp du lovat vara.

Spegel

3 7 6 (W 294). 1. Ho är den för Herren träder, honom täck i Sions gårdar? Den sin själ i oskuld kläder och sin första kärlek vårdar.

4. From och vaksam böj din vilja under Kristi Andes lydnad. Utan fläck som dalens lilja blive helighet din prydnad. Frisk som blomstret uti Saron i ditt bröst bevara henne, och dess smycke såsom Aron bär uppå ditt klara änne. 5. Fly bespottarenas skara, sitt ej där de fräcka sitta: deras tunga är en snara, deras anda dödens smitta. Dig förnöje Herrens lagar; Herrens helga bud och rätter give fröjd åt dina dagar, give frid åt dina nätter.

7. Förlåt, o Gud och Fader god, mig alla mina brister. Förstör, o Jesu, med ditt blod all satans makt och lister. O Helge Ande, var mig när, och helga stads min själs begär Gud över allt att älska. Tysk förf. (1652).

Jordens barn, i fröjd och smärta höre du från himlen ljudet: Kärlek av ett menlöst hjärta huvudsumman är av budet. 2. Utan helgelse kan ingen skåda Herren Gud i höjden; minns det, själ, som lyfter vingen, trängtande till himlafröjden. Intet orent väg kan finna till lycksalighetens rike: mänskan, för att himlen vinna, måste bliva änglars like. 3. Tänk på honom som var frestad såsom du i alla stycken, honom som vid korset fästad drack för dig den bittra drycken. Ren och helig, han allena kunde frälsning oss förvärva, att vi, heliga och rena, skulle paradiset ärva.

(1694).

6. Upp, min själ, att korset bära, upp att segerprovet giva! Vill du tjäna Gud med ära, red dig till att frestad bliva. Salig den som tåligt lider: han hugsvalelse skall finna. Salig den som manligt strider: han skall livets krona vinna. 7. Upp att helgelsen fullborda och din himlaskatt förvara! Dig med tro och bön omgjorda mot all frestelse och fara.

164 Upp att Herrens lov förklara, o mitt hjärta, o min tunga, tills du får bland helgons skara h e l i g , h e l i g , h e l i g sjunga. Wallin

(1814).

3 7 7 (W 295). 1. O Gud, om allt mig säger att jag ej dröjer här, hjälp att jag överväger hur dyrbar tiden är, och frukter samlar in utav den stund jag äger: den nästa är ej min. 2. Vad båtar det att ärva börd, rikedom och makt, vad båtar att förvärva all världens lust och prakt, om detta allt likväl blott tjänte att fördärva min återlösta själ? 3. Jag vill mitt väl besinna, då jag ännu har tid, och livets lycka finna i dygd och samvetsfrid. Då äger jag en skatt som icke skall försvinna i själva dödens natt. 4. Jag vill för eget bästa så sträva, att min plikt mot Gud och mot min nästa för mig har helig vikt, så bruka denna värld, att hon mig ej må fästa i bojan av sin flärd. 5. Men gör mig angelägen, o Jesu, om din nåd. Hos dig jag, from och trägen, vill hämta kraft och råd. Ack led mig med din hand, o du som känner vägen till salighetens land. 6. Fast domaren är över och graven under mig, jag varje stund behöver ett varningsrop från dig, en väckelse som gör att synden mig ej söver och jag för evigt dör.

7. Så intryck i mitt sinne din eftersyn, din lag, att jag med dem i minne må helga dig min dag och gå med salig tro, när aftonen är inne, hem till min Herres ro. Wallin

(1816).

3 7 8 (E 430). 1. O Förlossare, som bryter obetvingligt alla band, klagan du i jubel byter, blott du för oss vid din hand. Allt rannsakar du och dömer: pröva tankar och begär. Aldrig du de dina glömmer: följ oss, Herre, bliv oss när. 2. Ingenting från dig kan skilja vad din Fader dig har skänkt, ty du skall hans nåd och vilja så fullända som han tänkt: skall oss på ditt hjärta bära och oss stödja med din arm. Skulle väl oss då förfära hån och hot och världens larm? 3. Skåda dock hur syndens kedja lagt allt skapat i sitt tvång. Hör vår suckan, när vi bedja om befrielse en gång från vart band som ännu binder anden i fåfänglig id, att vi, bortom alla hinder, nå en oförgänglig frid. 4. Bryt, o Herre, bräck och krossa mörkrets hela våld och makt. Dödens bojor du kan lossa, som har liv till seger bragt. Res oss upp ur stoftet, gör oss lika dig till håg och sinn, och som nya mänskor för oss i ditt frihetsrike in. 5. Ingen vila vi begära för vad köttet håller kärt, Allt som tjänar dig till ära är ock köttets offer värt. Men vår ande, till dig bunden, söker dig och håller fast dig i tro till sista stunden, om ock allt i världen brast.

165 6. Seger giv, du segerrike. Konung, till din kamp oss vig. Ingen man i provet svike, när du för ditt rikes krig. Lys och led vår trängda skara. Hör, till dig i bön vi fly: låt oss snart ur natt och fara se din frihets morgon gry. 7. Ack, vår kraft är ganska ringa, Giv oss, Herre, dag från dag mod att ej med världen tinga, giv ett bergfast sinnelag. Bort med klenmod vid din tuktan, bort med själviskhetens ro! Ingen tvivlan, ingen fruktan må i våra hjärtan bo. 8. Kärlek, som dig gav i döden, låt oss renas i ditt namn, och förklarade i nöden tag oss sist i salig hamn. Du är trofast. Ja, den skara som på dina vägar går såsom drömmande skall vara, när din frihets timme slår. G. Arnold (1697).

N. Ahnlund

3 7 9 (B 388). 1. Kom, vänner, låt oss hasta, ty afton är för hand, och farligt är att rasta i detta ökenland. Upp, låt oss fatta mod i Andens kraft att vandra till himlen med varandra. Oss varder änden god. 2. Ej skall oss ångra denna vår smala vandringsstig: hans trofasthet vi känna, som kallat oss till sig. Vi tänka på vårt hem och upp med honom draga, som lovat oss ledsaga till Guds Jerusalem. 3. Må andra bördor bära av gods och överflöd: vi intet mer begära än dagligt färdebröd.

(1936).

Med pilgrimsstav i hand vi se oss ej tillbaka. Vi vilja bedja, vaka och längta till vårt land. 4. Vi sluta oss tillsamman, och blir än nöden stor, vi följa eldstodsflamman: Gud själv ibland oss bor. Vår blick är stadigt fäst på den oss kosan visar. Han sköter oss och lisar, som vi betarva bäst. 5. Kom, vänner, låt oss vandra som syskon hand i hand och fröjdas åt varandra i detta främlingsland. Låt oss bli barn och små. När vi som bröder kära varandras bördor bära, Guds änglar med oss gå. 6. Det skall ej länge dröja, håll ut en liten tid. Det skall ej länge dröja, så kommer hemmets frid. En liten tid i tro, en liten tid i vaka, och vi få vilan smaka i evighetens ro. 7. Så vilja vi då våga vad väl är våga värt och det ej efterfråga, som världen håller kärt. Förgänglighetens värld, du är oss alltför ringa, du kan vår håg ej tvinga: till hemmet går vår färd. Tersteegen

(1738).

Svensk övers. 1741. Bearb. (1826, 1934).

3 8 0 (W 5). 1. Ve den som säger: G u d e j ä r . Hans mörka väg till döden bär igenom jämmerdalen. Med kropp och själ till jorden böjd, han har i lyckan ingen fröjd och ingen tröst i kvalen. Han känner ej den ljuva lott för Herrens skull att göra gott,

166 och av odödlighetens hopp hans slagna mod ej friskas opp. O Gud, vår Gud, hur jämmerlig, föraktelig är masken mänskan utan dig! 2. Om du, Allsvåldige, ej är, vem skapte och på händren bär den sköna, vida världen? För solar, stjärnor utan slut vem skriver lag och stakar ut den jämna, ljusa färden? O vilken stakar ut för mig min dunkla, oförsedda stig? Vem skriver i mitt bröst den lag som bjuder utan undantag att alltid rätt jag göra skall, om världen all sig reste väpnad till mitt fall? 3. Jag ser din hand, jag hör ditt bud, du lever, och i dig, o Gud, vi leva oeh vi röras. O väsens upphov, hjärtans hopp, till dig gå jordens böner opp, av dig de alla höras. Min suckan är dig ej fördold, och du har allt uti ditt våld: min frid och strid, min fröjd och nöd, mitt liv, o Fader, och min död. Och skickeisen, som dunkel var, skall bliva klar, då tidens förlåt rämnat har. Y. 1 B. Munter (1772).

Y. 2—3 Wallin

(1816).

3 8 1 (E 304). 1. Led, milda Ljus, när natten faller på, led du mig fram. Min väg är mörk, och jag har långt att gå. Led du mig fram. Styr du min fot. Jag vill ej se min stig fram till dess mål. E t t steg är nog för mig. 2. Så var ej alltid förr min bön, att du mig ledde fram. Jag ville se och välja själv, men nu: led du mig fram. Jag falska bländverk följt; på farligt spår

mig högmod fört. O glöm de gångna år. 3. Allt hittills du mig lett; ack vart jag går min färd du styr, hän över myr oeh fjäll och fors och snår, tills natten flyr och ljuvt i morgonljuset änglar le, som jag i drömmen länge längtat se. J. ff. Newman (1834).

B. D. Assarson

(1922).

382. 1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, o vad tröst, evad som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer: skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig ett fadershjärta, o han giver ju åt varje daghult dess lilla del av fröjd och smärta, så av möda som behag. 2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Att sin dyra egendom bevara, denna omsorg har han lagt på sig. »Som din dag, så skall din kraft ock vara», detta löfte gav han mig. 3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, och ej trones dyra tröst förspilla, som i ordet mig förvarad Ur. Hjälp mig, Herre, att evad mig händer, taga av din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land. Lina Sandell-Berg

(o.

1870).

383. 1. O Helige Ande, kom neder och öppna mitt hjärta för dig. Du fram till all sanning ju leder. så led mig på sanningens stig.

167 2. När ånger och längtan mig bränna, jag kan icke själv ge mig ro, blott du lär mig Kristus att känna, blott du lär mig älska och tro. 3. Jag kan icke slita de banden som bringa mig jämmer och skam, om du mig ej fattar vid handen och för mig till Frälsaren fram. 4. Blott du kan ånyo mig föda, att icke för evigt jag dör. Så kom att mig helt genomglöda, i anden mig brinnande gör. 5. Ej falskhet och synd kan du lida, du bor ej i avgudahus. O kom i mitt hjärta att sprida ditt heliga, straffande ljus. 6. Ja kom att regera därinne msd kärlekens levande lag, mig fyll med ditt himmelska sinne och helga mig dag ifrån dag. Lilly Lundequist

(före

1889).

3 8 4 (E 333). 1. O giv oss, Herre, av den tro scm sorgerna betvingar, scm lyfter oss till ljus och ro pä starka örnevingar, scm talar mäktigt till envar och bär oss under färden, scm härlig tröst i tvivlen har och övervinner världen. 2. O giv oss, Herre, av det hopp scm missmod icke hinner, scm skådar utur tårar opp och därför styrka vinner, scm ej, hur st järnlös natten står, till ängslig bävan bliver, men drömmer om det jubelår scm evig sällhet giver. 3. C giv oss, Herre, kärlek ock, scm aldrig vänder åter, scm, fastän ständigt gäckad, dock sig ej förtröttas låter, dm glöd som icke släckes ut av stora vattuflöden, dm makt som ej vet gräns och slut, nen segrar över döden. Ida Granqvist

(1902).

3 8 5 (E 370). 1. Fördolde Gud, som tronar i det höga, du Helige, ej har ett mänskoöga dig skådat än i härlighetens skrud. I otillgängligt ljus du bor och bliver, och när din vilja du till känna giver, föraktar världen dina bud, fördolde Gud. 2. Fördolda råd, i vilket Gud oss leder! Vad än som sker, vårt bästa han bereder och goda gåvor ger ur sitt förråd. I urtids dagar Fadern på oss tänkte och till en Frälsare sin Son han skänkte, som kom med sanning och med nåd. Fördolda råd! 3. Fördolda tröst, som all vår nöd betvingar, när nådens ord oss ljus och ledning bringar och gjuter frid i ett förkrossat bröst! Det hugnar hjärtat som sin skuld begråter, det gör mig viss att du, o Gud, förlåter. Hur ljuv är ej för mig din röst, fördolda tröst! 4. Fördolda liv, som av Guds Ande föcles och icke dör, när annat allt förödes! Det livet även mig, o Herre, giv. Du ädla liv, dig äga Jesu vänner, de Faderns barn som världen icke känner. Kom till mig in, hos mig förbliv, fördolda liv. 5. Fördolda skatt, du himmelrikets pärla! Om morgon arla och om afton särla jag söker dig, som gör mitt hjärta glatt. I dig en evig rikedom jag vinner, som skall bestå, när världens guld försvinner. Du skingras ej i dödens natt, fördolda skatt.

168 6. Fördolda tid, jag bidar dig i hoppet, då alla trogna som fullbordat loppet få skåda Jesus, efter lyktad strid. När för du mig min Frälsare till möte, när når min själ sin vila i hans sköte och smakar evighetens frid, fördolda tid? J. E. Schmidt (1714). O. J. E. Hasselberg (1927). Eklund (1934). Bearb. (1936).

7. Trons prövning under frestelser och lidanden. 3 8 6 (W 460). Psalt. 42. 1. Såsom hjorten träget längtar efter friska källans flod, alltså ock mitt hjärta trängtar till min Gud, som är så god. Själen törstar innerlig, Herre, Herre, efter dig. När skall det dig dock behaga mig in i din glädje taga? 2. Jag mitt bröd med tårar fuktar; gråt och klagan är min spis i en värld som icke fruktar för Guds ägas skarpa ris. Ja man frågar mig med spe: »Var är Gud? Låt oss det se; låt oss se om han dig svarar och i nöden dig bevarar.» 3. När jag nu på sådant tänker, då utgjuter jag min själ: världens hån mitt hjärta kränker, och jag grämer mig med skäl. Ty jag ville gärna gå med mitt folk att hugnad få, gå att Herrens hus besöka och hans högtidsskara öka. 4. Dock, vi vill du dig bedröva, o min själ, och kvälja dig? Gud vill dig allenast pröva: därför hoppas stadelig. Komma skall ännu den dag då jag, honom till behag, skall ett tacksamt offer reda och hans lovord vitt utbreda.

5. Gud har mig försäkran givit om sin godhet, dag från dag. Mina dagars tröst han blivit, och i natten sjunger jag, ropande till Gud med flit: Blott till dig står all min lit. Gud, min klippa, vi förgäter du ditt barn, som sorgen fräter? 6. Men min själ, var ej bedrövad: lägg din oro nu till ro. Herrens nåd blir åter övad, när man i en stadig tro stilla bidar hans miskund och hans vishets rätta stund. Det skall jag ock visst besinna och min hjälp hos honom finna. Th. Beza (1551).

A. Lobivasser Spegel

(1573). (1694).

3 8 7 (NPs 596). 1. Jag* ville lova och prisa min Fader i himlens höjd och Jesus ära bevisa, min sol och min levnads fröjd, och Anden, som oss hugsvalar i nöden på vår jord och ljuvligen till oss talar med nådens helga ord. 2. Men Gud, rättfärdige Herre, jag kommer med klagoröst: mig nöden tynger allt värre, och intet mig skänker tröst. Ack efter dig blott jag längtar med själens hela håg likt törstande hind, som trängtar till källans svala våg. 3. Bland gångna släktenas leder dock aldrig jag än fått se att den med allvar dig beder du ej velat hjälp bete. Du vill dock ingen förlora av dem dig höra till. Fast synderna äro stora, du nåd ej vägra vill. 4. Så bjud nu nåden att skina, ty själen därefter trår. Mig hjälp för Frälsarens pina och blödande djupa sår. Med tårar måste jag klaga: för tung min börda är.

169 4. Tron icke ögats matta syn, tron det som tro blott ser: bakom en mulen himmels bryn Guds fadersöga ler.

Jag kan ej min sorg fördraga, om du ej tröst beskär. 5. O Herre, se mitt elände, som synderskans nöd du såg, när hon förtappad sig kände och vid dina fötter låg. I nåd till Petrus du skådat, fast han förnekat dig, och rövaren du benådat: så gör ock nåd med mig.

5. Blind otro kan blott vilse gå och klandra vad Gud gör. Han själv vill lära oss förstå de vägar han oss för. W. Oowper (1779).

6. Min Fader käre, jag beder, för Jesu, min Herres, död, att du med Anden mig leder ur syndens och dödens nöd. Mig lös ur frestarens snara, giv håg och sinne ro, och när jag skall hädan fara, så låt mig dö i tro. 7. Som harpoklangen försvinner, som fåglarnas sång förgår, så världens glädje förrinner, så flykta tidernas år. Det vill med flit jag betänka och giva Gud min själ och hela min fraktan skänka att vinna evigt väl. 8. Den här sin Herre bekänner skall in i Guds rike gå och där bland Frälsarens vänner i skinande kläder stå. Den hugnad, glädje och ära, som oförgänglig är, du värdes åt mig beskära, min Gud och Herre kär. L. Laurinus

(1622)?

Bearb. Eklund

(1911).

3 8 8 (B 419). 1. Guds väg i dunkel ofta går, fördold, men underbar. I djupa haven stå hans spår, på stormens sky han far. 2. I outgrundlig vishets schakt än gömd hans tanke är, men strålar fram med segermakt som solen klar och skär. 3. I svaga helgon, fatten mod: ur moln där åskor gå skall snart hans rika kärleksflod välsignande er nå.

Eklund Bearb.

(1934). (1936).

3 8 9 (NPs 598). 1 Mos. 28: 11—19. 1. Närmare, Gud, till dig, närmare dig! Om det än blir ett kors som lyfter mig, sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig, :,: närmare dig! 2. Döljer för pilgrim trött solen sitt sken, blir än min huvudgärd hårdaste sten, skall jag dock drömma mig närmare, Gud, till dig, :,: närmare dig. 3. Där skall all nåd du gav stå för min syn såsom en stege, rest upp emot skyn. Änglar där vinka mig närmare, Gud, till dig, :,: närmare dig. 4. Vaknad, jag reser glad stenen så hård såsom mitt Betel upp, minnet till vård: natten ju förde mig närmare, Gud, till dig, :,: närmare dig. 5. Sist, när jag ställa får uppåt min färd, och ren till rygga är jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare, Gud, till dig, :,: närmare dig! Sarah Flower Adams E. Linderholm

(1841). (1912).

170 3 9 0 (W 190). 1. O Gud, jag nödgas klaga för dig min själanöd. Min bön låt dig behaga, o Jesu, för din död. Min tro av tvekan drives och sviktar av och an; om mig ej styrka gives, dess veke slockna kan. 2. Ack upplys du mitt sinne, så att jag mer och mer förstår och har i minne den tröst ditt ord mig ger. Ditt ord, o Jesu, blive för mig av helig vikt, och mig din Ande live till barnslig tillförsikt. 3. Fast jag i allt ej fattar ditt underbara råd, giv att för allt jag skattar din sanning och din nåd, mitt hjärta rätt ödmjukar för dig, som hjärtat ser, och fromt de medel brukar, dem oss till tröst du ger. 4. Giv att jag fast mig håller vid dig i råd och dåd och ej med synd förvåller misströstan om din nåd; att i all nöd och våda jag må till själens ro om ej din djuphet skåda likväl din kärlek tro.

och fall din Herre Gud till fot med ödmjuk bön och redlig bot. 2. Ty Jesus, Guds enfödde Son, är kommen ned av himmelstron att hela våra samvetssår. För sina barn och fosterfår han sig i döden givit har, och all vår skuld på sig han bar. 3. Har du otaligt gott bortmist, otaligt gott är dig förvisst förvärvat av din Frälserman, som seger över döden vann. Den lag du brutit har han fyllt och lidit vad du har förskyllt. 4. Om du dig skilt från Herren Gud med synder mot hans helga bud och kväljes utav lagens hot, hos Jesus får du säker bot: Guds vrede har han på sig lagt, och friden han dig återbragt. 5. Förskräckes du för evig död, för satans våld och avgrundsglöd, betänk att Jesus nederlagt död, helvete och satans makt, förvärvat dig rättfärdighet och Faderns nåd i evighet. 6. Om tron dig synes matt och svag, dock tröst av Jesu kärlek tag, att han, som tro i hjärtat ger, skall ock fullborda den alltmer. En rykand veke släcks ej ut: den svaga tron når ock gott slut.

7. Din bättring ofullkomlig syns: för Gud rättfärdig ingen finns. Gud gör din bot och bättring sann. om du i trone håller an. Med Jesus skall du allt förmå, hans löfte har du däruppå. 8. Är du Guds godhet icke värd, den är ock dig av nåd beskärd. Din Jesus undfår syndare Y. 1, 2, 5 C. Nyrén (1765). Wallin (1816). som äro rätt botfärdige. Till honom fly: Gud är dig god 3 9 1 (W 191). för hans förtjänst och dyra blod. 1. Misströsta ej att Gud är god, 9. Om dig stor svaghet kommer på, när synden gör dig sorgse mod. med trogen bön till Jesus gå: För Gud hon är förhatelig, i hos Jesus finnes tröst och råd, men driv förtvivlan bort från dig, ty han är rik av makt och nåd. 5. Och när uti mitt sista min tro på prov blir satt, låt mig det ljus ej mista, som skingrar dödens natt; låt än din kärlek vara ett fäste för min tro, så kan jag hädanfara med tröst och sinnesro.

171 från hans hjord och får så såta, Sann läkdom mot all synd och brist skulle du av glädje gråta. uti hans sår du finner visst. 6. Ingen sjö så högt kan svalla, 10. Slätt ingen utan Jesus kär intet djup så grundlöst är, i himlen och på jorden är, intet regn så rikt kan falla, som glädja kan en sorgsen själ; att det minsta likhet bär i Kristus är oss evigt väl. med den nåd som Herren blid Håll dig med tron vid honom fast, J oss bevisar allan tid, han hjälper dig från all din last. helst då synden vill oss föra I. Kolmodin (1694). i fördärv och oss förstöra. 3 9 2 (W 192). 7. Så var tröst och hav glatt sinne, du min själ, som ängslig går. 1. Bort, mitt hjärta, med de tankar All din sorg härvid försvinne: att från Gud du är utstött! ingen nöd dig skada får. Håll dig fast vid Guds ords ankar, Dina synders myckenhet och bliv ej i bönen trött. emot Guds barmhärtighet Är du full med synd och skuld, kan ej liknas, icke nämnas: si, så är Gud evigt huld. på dig vill han aldrig hämnas. Fast din synd förtjänar döden, frälsar Gud dig dock ur nöden. 8. Vore världen av vår Herre tusen gånger större gjord, 2. Adams barn, som andra alla och dess synder, större, smärre, född i synd, du föll med hast uti tankar, verk och ord, och förledd att städse falla vore av dig alla slätt sjönk alltmer i synd och last. övade på många sätt, Men om du till Herren flyr kunde dock Guds nåd ej stäckas och din förra ondska skyr, och hans kärlekseld ej släckas. skall han visst dig arma, svaga 9. Ack min Gud, låt samma nåde åter i sin nåd upptaga. alltid för mig* öppen stå, 3. Du i Gud en Fader finner, att jag i min sorg och våde, som med oss har tålamod. Gud, din godhet smaka må. När i hjärtat ångern brinner, Hav mig kär, och uppväck mig han barmhärtig är och god. att jag åter älskar dig. Ömt han vårdnad om oss bär, Låt din Ande mig regera, vill oss alltid vara när, att jag aldrig syndar mera. med sin nåd vårt hjärta freda, Paul Gerhardt (1647). Brask (1690). med sitt ljus vår vandring leda. 3 9 3 (W 193). 4. Hör hans ord: »Så sant jag lever, 2 Tim. 1: 12. vill jag icke syndarns död, utan att han alltid strävar 1. Jag vet på vem jag tror, när mina till att döda synden snöd. synders minne Jag en hjärtlig glädje får, med ångerns bittra kval betungar när en själ som vilse går själ och sinne: vill sig rätt till mig omvända. botfärdig nalkas jag min Gud i Jesu Intet ont skall henne hända.» namn och öppnad ser för mig en Faders 5. Ingen herde kan så leta hulda famn. efter ett borttappat får. 2. Jag vet på vem jag tror, när modKunde du Guds hjärta veta, fälld och förlägen huru ömt för dig det slår, jag saknar egen kraft att gå den törstar, längtar innerlig goda vägen: efter den som söndrat sig

172 med redlig bättringshåg min bön till 2. Om han ock dolt för mig sitt råd, Jesus går, han dock i nåd och helighetens kraft jag av hans och vishet med mig handlar. Ande får. När ingen hjälp jag ser, då är med hjälpen när 3. Jag vet på vem jag tror, när världen hand som allt förvandlar. dens lust oeh lycka Min Gud, ännu mig vilja söva in och i fördärvet på ingen du rycka: en börda lagt, jag Jesu varning hör och vandrar i den ej din makt hans spår med fadersgodhet lättar. och så med heligt mod i frestelsen består. 3. O Jesu, mig din frid beskär, och själv mig lär 4. Jag vet på vem jag tror, när livets att lidandet fördraga. glädje rymmer Då korsets tyngd för mig du bar, och hjärtat brista vill bland oro och du tålig var bekymmer: och hördes aldrig klaga. jag minns vad Jesus led; min själ 0 lär ock mig ock måste så att likna dig igenom svåra prov in i Guds rike gå. och vid din fot 5. Jag vet på vem jag tror, när dödens förutan knot timme nalkas förlossningstimmen vänta. och dagens heta kval i aftonskuggan •7. Hjertén (1814). svalkas: min Jesus i sin död har döden bragt 3 9 5 (NPs 599, W 235). på fall; han lever, och min själ med honom i 1. Att bära korset hövs en kristen. Som guld ur degeln renat går, leva skall. så ock i lidandet och bristen 6. Jag vet på vem jag tror. Men hovår tro alltmer sin luttring får, nom rätt jag prisar, i till dess hon glad bekänna kan: när jag mitt hjärtas tro med verk Den Herren älskar agar han. och gärning visar, ej ropar H e r r e blott, men Her- 2. Ju större kors, dess mera kraften i tron förökas, dag från dag. rens vilja gör: När druvan pressas, strömmar saften blott så i Kristi tro jag lever och till vingårdsherrens välbehag. jag dör. 1 sorgen danas modig håg Wallin (1816). som pärlan under havets våg. 3 9 4 (W 234). 1. Gud, du är kärleksrik och god: med tålamod jag tager mot din aga. Evad du gör, min Gud och Far, likväl jag har ej orsak till att klaga. Var lugn, min själ, Gud vill dig väl. Han aldrig än förskjutit den som på hans kärlek tröstar.

3. Ju större kors, dess mera brinner vårt hjärtas kärlek ren och skär; och lidandet, som snart försvinner, ny näring till dess låga bär. Vår kärleks eld i timlig nöd får ökad livlighet och glöd. 4. J u större kors, dess flera böner. När kryddan krossas, doft hon ger. När seglarn stormens styrka röner, till Gud han ropar desto mer. Vad vore Davids harpoljud, om han ej prövats hårt av Gud?

173 5. J u större kors, dess mera längtan från dalens djup till bergens höjd. Hos ökenvandraren vad trängtan till Kanaan, till hemmets fröjd! När duvan här ej finner ro, i arken söker hon sitt bo. 6. J u större kors, dess mer blir döden en vinning, när jag flytta får från sorgen, lidandet och nöden till hemmet, dit min ande trår. Det kors som står på graven kvar betecknar att jag segrat har. 7. J u större kors, dess mer den krona som Jesus lovar varder skön. Ty han, som mäktat allt försona, ger trogen kämpe härlig lön. Den detta mål i hoppet ser lär älska korset mer och mer. 8. O du som själv ditt kors fick bära och bjöd mig taga korset på, må tro och hopp och kärlek lära mig här mitt kors att bära så, att när min vandrings tid förgår, jag det mot kronan byta får. B. Schmolck

(1715).

C. A. Torén Eklund

(1889). (1911).

396. 1. Sorgen och glädjen tillhopa här vandra, löje och lek ändar ofta i gråt. Medgång och motgång tätt följa varandra, solsken och regn skifta om på vår stråt. Jorderiks gull bytes i mull, himlen allén är av salighet full. 2. Ingen i världen får allt efter tycke, ofta bor sorg i en konungabarm. Ofta ett bröst under blänkande smycke fylles av grämelse, oro och harm. Alla ha sitt, ingen har fritt, himlen allena är sorgerna kvitt. 3. Välde och visdom och världenes ära, styrka och ungdom i blomstrande år

högt över andra må huvudet bära; snart de dock tyna och läggas på bår. Sist skall också jorden förgå, himmelens härlighet ensam bestå. 4. Skönaste rosor bland törnena glöda, fagraste blomster har dödande gift. Kind blommar röd, fastän hjärtat vill blöda; vem läser själarnas lönnliga skrift? Farliga skär hota oss här, himmelen endast oss trygghet beskär. 5. Ångest skall föda förblivande lycka, sorgen skall spinna sin rulle till slut. Svaghet skall jublande kasta sin krycka, trasor mot purpur en gång bytas ut. Ondskan skall stå dömd i sin vrå, himlen allena kan detta förmå. 6. Därför, min själ, må så djupt dig ej kränka motgång, som varar allenast en tid. Allt du behöver vill Gud ju dig skänka: kraft till din börda och mod till din strid. Jordlivets tvång bytes en gång härligt i himlen till frihet och sång. Kingo (1681).

O. Wågman (tr. G. Thorsell

1914). (1934).

3 9 7 (W 237). 1. I världen är så mörkt och tungt, varthelst jag än må lända. Hur skall mitt hjärta bliva lugnt? Till vem skall jag mig vända? Till vem, i himmel och på jord, om ej till dig allena? Du, Jesu, haver livets ord, det eviga och rena. 2. Det sälla ord och trösteljud jag vill i hjärtat fästa, att dem som älska dig, o Gud, allt tjänar till det bästa.

174 Den här sin börda tåligt bär du styrker och du stöder, och smärtan, som dock tinilig är, en evig sällhet föder. 3. Jag vill ej om den sällhet be, som söks av syndaträlen. Att sörja bättre är än le, ty sorg förbättrar själen. Du stunden vet att från all nöd ditt barn för evigt skilja; ty är min bön i liv och död: Ske, Herre, blott din vilja, 4. Och nu jag överlämnar mig i dina milda händer; jag vet att jag på korsets stig till fridens hyddor länder. Om än till sista droppen ut jag sorgens kalk skall tömma, du åt din vän dock vill till slut det goda vinet gömma.

Ack nej, mitt kval är stort; men bort, förtvivlans smärta! Jag vet, du bär för mig ännu ett fadershjärta. Fast mig min stora synd ovärdiggör därtill, så tror jag dock att du mig ej förskjuta vill. Jag vet att du ditt ord och löfte aldrig ryggar: det är min fasta borg, därvid min själ sig tryggar. Ja, om än himmelen och jorden gå i grund, förgås dock intet ord som går utav din mun.

3 9 8 (W 238).

Och du har lovat mig att mina bö ner höra, och intet är för dig omöjeligt att göra: du råder över allt, om allt du vårdnad bär. Ho är en sådan Gud, som du, o Fader, är?

1. Den vedervärdighet som mig elända trycker mitt hjärta tröstlöst gör och hoppet undanrycker. Min jämmerfulla själ ej finner någon ro, min ångest större är än någon det kan tro.

Jag flyr alltså till dig i detta mitt elände. Jag faller dig i famn; gör på min nöd en ände. Hos dig är hjälp och tröst, hos dig är makt och råd, var morgon är ock ny din godhet och din nåd.

2. Jag kan mitt hjärta ej för någon uppenbara och ser mig ingen hjälp på jorden övrig vara. All klokhet intet är, vad kan en dödlig makt? Den därtill sätter lit blir först i faran bragt.

Min sorg är dig bekant: du hör, o Gud, min kvida; ty vill jag ock din hjälp i tålamod förbida. Du, Herre, vet din stund att sluta allt mitt ve; ty suckar jag förnöjd: O Gud, din vilja ske!

Wallin

(1814).

3. Min Gud, har du mig då för evigt övergivit ? Har du från nådens tron till nödens djup mig drivit? Har du nu så för mig ditt milda anlet gömt? Har du ditt arma barn, o Fader, så förglömt ?

Giv mig det nyttigt är och vad dig helst behagar. Hjälp ock att ingen ting mig från din fruktan drager. I motgång styrk min tro, i medgång led du mig, att jag av övermod ej må förlora dig. B. OarTberg

(1694).

175 3 9 9 (W 239). 1. Min själ och sinne, låt Gud råda, och hoppas på din Fader blid, så skall han i all nöd och våda bekröna dig med nåd och frid. Den sig betror uti Guds hand, han bygger ej på lösan sand. 2. Vad hjälper oss, vi mycket sörja? Vad gagnar oss vår pust, vårt kval ? Vad är att vi med tårar börja och sluta våra dagars tal? Vår sorg förbittrar mödans bröd och ökar tyngden av vår nöd. 3. Ty är det bättre tåligt lida, i hoppet och i Gud förnöjd, och trofast efter Herren bida, vars hjälp är viss, om än fördröjd. Ty Gud, som känner bäst var man, han vet väl vad oss fela kan. 4. Han utser tiden att hugsvala, han skickar väl det nyttigt är. Vad vi av troget hjärta tala, det märker strax vår Fader kär. Så kommer Gud, förrän vi tro, och skänker hugnad, tröst och ro. 5. Tänk ej uti din motgångstimma att du av Gud förgäten är: han skingrar sorgen som en dimma och har dig alltid lika kär. Tänk: tiden snart förbyter sig, och motgång är föränderlig. 6. Det kostar Gud ju ganska ringa den fattige att göra rik, den rike att till armod bringa, en hög den låge göra lik; ty Gud, den högste underman, upphöja och förnedra kan. 7. Sjung, läs och gäck på Herrens vägar och gör din kallelse med flit, förtro dig till vad Herren säger och hav till himmelen din lit: ty den blir en lycksalig man, som fast på Gud förtrösta kan. G. Neumark

(1657).

Allon

(16

4 0 0 (W 240). Psalt. 77. 1. Gud, låt min bön dig täckas, fast den är svag och matt: se, mina händer räckas till dig den långa natt. I tårar ögat vakar, av ångest hjärtat slår; jag livets fröjd ej smakar och gravens ro ej får. 2. Jag suckar och jag kvider och mera ej förmår. Jag minns de gamla tider, jag minns de förra år, då Herrens hand mig ledde i sanning och i nåd, då jag i allt som skedde blott såg en Faders råd. 3. Har han mig nu förskjutit? Är han ej god som förr? Har han i vrede slutit barmhärtighetens dörr? Har nu den godhet ända, som var mitt hela hopp ? Skall nåden återvända? Skall löftet höra opp ? 4. Nej, flyn, I mörka tankar, förtvivla ej, mitt bröst, men håll dig vid det ankar som är vår enda tröst. Från längst förflutna stunder Guds nådevägar märk, betänk hans allmaktsunder och akta på hans verk. 5. Och säg, när du bedrövas: »Nu är min sorgetid; ett barn av Fadern prövas, dock är han lika blid. Hans hand kan allt förvandla, han är så mild som stor och skall i kärlek handla med den på honom tror.» 6. Ty vill jag Gud åkalla och till hans löfte fly, när kvalens böljor svalla och olycksstormar gny.

176 Fast ögat ej utreder hans djupt fördolda spår, han sina barn dock leder som herden sina får. Wallim,

(1814).

4 0 1 (W 241). 1. Mitt öga, spar nu dina tårar, kväv dina suckar, klämda bröst. Den ängslan som mitt hjärta sårar förvandlas skall i ymnig tröst. Fast nöden kännes tung och svår, Guds nåd den vida övergår. 2. Han ej sitt tryckta barn förgäter, han älskar, även då han slår. Han tyngden efter styrkan mäter, hans hjälp tillreds vid branten står. Den kalk som dryg och bitter är omsider sötma med sig bär. 3. Min själ, låt aldrig modet falla, du under korset glömd ej är. Åt Jesus räcktes bitter galla, dock var han Gudi lika kär. För dig hans hjärta blöder än, han ser din nöd och är din vän. 4. Gud sina barn med vishet leder, han skiftar glädje och besvär. E t t barn som får allt vad det beder sin egen ofärd snart begär. Lär då en gång att döma rätt om denne Faderns delningssätt, 5. Om alla skatter vi förlore, så blir dock Jesus hos oss kvar; om ingen vän i världen vore, en vän i Jesus jag dock har. Den sig åt honom anförtror av lyckans skiften ej beror. 6. Så falle då på våra kinder ej mera någon tröstlös tår. Vår nöd med Jesus oss förbinder, vi äro hans, och han är vår. Han våra sorger skall till slut likt våra synder plåna ut. B. Schmolck

(1704).

O. Kolmodin Bearb. (1793,

(1734). 1814).

4 0 2 (W 242). 1. När värld och vänner lämna dig allena med din smärta, så ropar Herren: »Kom till mig, kom, slut dig till mitt hjärta.» Han skiftar både fröjd och nöd, han bryter ock i nåd det bröd som du med suckan äter. Med allt han syftar till ditt väl: förgät ej honom, o min själ; han aldrig dig förgäter. 2. Till sina barn den Gode ser med samma fadersöga, om ock hans glada sol ej ler beständigt från det höga. Det måste vara moln och regn, att ej må fela saft och hägn åt jordens ädla gröda; det måste vara sorg och gråt, att världen ej och dess försåt må trones frukt föröda. 3. När solens milda strålar snart igenom molnen bryta, är luften frisk och fästet klart, och grön står jordens yta. Förbida Gud, min sorgsna själ. Vad Herren gör är rätt och väl: han prövar sina trogna; men töcknet skingras efter hand, och full blir dagen i det land där hoppets skörd skall mogna. 4. Ty utså nu din tåresäd med fromt och tåligt sinne, och dig åt skördetiden gläd, som snart, ack snart är inne. En Jesu vän ju löftet fått, att den som här med tårar sått skall där med fröjd uppskära. Så tro och gör det Herren bjöd, och säg i både liv och död: O Gud, dig vare ära. Wallin

(1819).

4 0 3 (W 243). 1. O säg, min själ, vi du förfäras. Vi suckar du så djupt, mitt bröst? Fler än de kval som dig beskäras bar han som dig har återlöst. Gå till hans kors och se och lär, och sedan ditt med lydnad bär.

177 Hör från hans mun den dyra lära: »De vilka här med tårar så, de skola där med fröjd uppskära och himmelriket ärva få. J a salig den bedrövad är: hugsvalelse han finner där.» Som guldet genom elden prövas, så själen prövas genom kval. Gud väljer dem han ser behövas och sätter gräns för deras tal. När Herrens avsikt vunnen är, ur provet går du ren och skär.

2. Han aldrig övergiver den honom sig förtror. Den honom trogen bliver uti hans hägnad bor. Fast sällsamt synes gå, dock låt dig ej förtryta: han kan det snart förbyta, att allt dig gagna må. 3. På honom må du våga och vara vid gott mod. Oändlig i förmåga han är, och evigt god. Vad Herren nyttigt fann, det kan ej någon hindra; och våra smärtor lindra förmår allena han.

Om intet ljus ur öknen blickar och ingen brunn dig svalka ger, om Gud ej efter bönen skickar dig hjälpen strax, han dig dock ser. För honom är ej dolt ett grand; | 4. Fast motgångs vreda bölja han dig har tecknat på sin hand. dig ville sluka opp och tunga dimmor hölja Din sorg kan han i glädje vända, din himmel och ditt hopp, han lika mäktig är som blid; dig Gud dock hjälper fram: men skulle det ej strax dig hända, han dimmorna skall fälla så är ej än hans rätta tid. i sinom tid och ställa Dig gläd åt varje stund som flyr: för böljorna en damm. din sällhets morgon en gång gryr. ; 5. Ty vill jag, Gud till ära, När solen bortom bergen ilar jämt vandra i hans lag och bådar sjätte dagens kväll, och endast det begära, går dagakarlen hem och vilar vartill Gud har behag. till Herrens sabbat i sitt tjäll: Jag med Guds råd är nöjd, så vilar du i graven sött, Guds vilje är den bäste, av korsets tyngd och livet trött. Gud är min borg, mitt fäste, i Gud är all min fröjd. Ur sömnen snart dig Jesus väcker till evighetens sabbatsår. 6. Giv, Gud, jag dig* må ära Det mörker här din väg betäcker av hjärtat all min tid, i salighetens ljus förgår. ett värdigt lov dig bära Det kors du här på jorden bar och hugnas av din frid. dig till förbättring givet var. I frestelsen giv mod, Hedborn (1812). giv tålamod i nöden, giv saligt hopp i döden, o Fader, evigt god. 4 0 4 (W 244). / . Heermann (1630). Arrhenius Wallin Vad sörjer du så svåra? Vi skall så djupt, min själ, en timlig nöd dig såra? 4 0 5 (W 245). Gud är Immanuel. På honom skall du tro: 1. Varför sörja, varför klaga? med dig han väl så lagar, Se mot höjden och hav tröst. som honom bäst behagar Herren styrker än de svaga, och länder dig till ro. hörer de betrycktas röst.

(1691). (1816).

178 Ur det moln din dag betäcker skall en stråle än gå fram, och den kalk dig sorgen räcker bitter är, men hälsosam.

Din varning var ej mera hord: min håg blev fäst vid flärden. Jag fortgick blind på villans stig, till dess din tuktan sökte mig och från fördärvet frälste.

2. Visserligen har du syndat och därmed förspillt Guds nåd; ; 3. Av oförsedda motgångsrön du till egen ofärd skyndat, min sansning återväektes. när du följt din lustas råd. För världens tjänst blev kval min Men den hand som allt förvandlar lön: lönar ej på mänskosätt: det hopp mig dårat släcktes. Gud med en botfärdig handlar Och även när mig blev beskärt efter nåd, ej efter rätt. vad jag av jordiskt gods begärt, det hjärtat ej förnöjde. 3. Till din bättring han dig låter prövas här en liten tid: 4. Bland mången sorg och öm förlust, när du vänt till honom åter, bland stormars hot och våda återkommer ock hans frid. jag lärde misstro världens lust När du hört den röst som varnar och all dess tomhet skåda. och din Faders vink förstått, 0 Gud, då var det som till dig skall du se hur himlen klarnar, mitt öga, öppnat, vände sig skall du se hur allt är gott. och återsåg din sanning. 4. Allt blir gott, när hjärtat vilar 5. Jag fann, att när du är min skatt, fromt och fast vid Herrens nåd. må jag för intet rädas; Ingen nöd dig överilar att den till dig förtröstan satt utom hans allvisa råd. kan mitt i nöden gladas; Sorg som glädje då skall syfta att när jag med uppriktighet till ditt eget sanna väl, främst söker din rättfärdighet, rena ditt begär och lyfta allt till mitt bästa länder. närmare till Gud din själ. ! 6. Ja Herre, ljuvligt är ditt ok, 5. Varför klaga, varför sörja? och salig är din börda. Bär ditt kors i Jesu spår. Vad om mitt öde i din bok Måste du med suckan börja, står tecknat vill jag vörda. du med lovsång sluta får. 1 medgång prisar jag din nåd, Herren delar fröjd och smärta; i motgång dina visa råd, tro hans ord och sköt ditt kall i allt en Faders kärlek. och med hoppfullt barnahjärta Adlerbeth (1814). i hans fadersarmar fall. 4 0 7 (NPs 597). Wallin (1817). i 1. När ingen dager ögat skådar, ej sorgens natt vill taga slut, 4 0 6 (W 256). när intet hopp en ljusning bådar 1. O Herre, för allt gott du mig och hjärtats tro vill slockna ut, har värdigats bevisa när ingen tänker på mitt väl, mitt hjärta ödmjukt tackar dig var finns ett fäste för min själ? och skall dig evigt prisa. 2. Du, Jesu, är den fasta borgen, Men när din vishet fann behov min enda tröst, min frälsnings grund, mig förelägga korsets prov, min hjälp i tvivlet och i sorgen, du ock mitt lov förtjänte. min enda ro i stormig stund, 2. Av lyckans gunst i blindhet förd, jag lärde älska världen.

min nådesbrunn, min hälsoflod, min Frälsare, min Konung god.

179 Du sorgsna själars vän den bäste, du enda tröst i plågans hus, du sanna sol på himlens fäste, bland ljus det enda klara ljus, du sanning utan svek och sken, Guds Ord, Guds avbild skär och ren! Ej bredden, längden, djupet, höjden jag av din kärlek mäta kan. Du glades med i änglafröjden, när bättring gör en syndig man. Din nåd från tid till tid består och mäktig genom världen går.

4 0 9 (NPs 602). 1. Vänta efter Herren, stilla, o min själ! Han så gärna hjälper, han gör allting väl. Bida oförskräckt efter morgonväkt. Snart på vinterstormen följer vårens fläkt. Under all oro, under all nöd Herren dig skall vara ett trofast stöd.

Hur djupt än mörkret här må vara, | 2. Vänta efter Herren, det gryr en morgon dock till sist, stilla, o min själ! då du dig själv skall uppenbara, Han så gärna hjälper, du livets ljus, o Jesu Krist. han gör allting väl. Du leder genom nattlig värld Hur allt skiftar här, till evig dag vår levnads färd. Herren är dig när, E. M. Arndt (1819). Eklund (1911). och är nöden mycken, Gud dock större är. Eviga trohet, 4 0 8 (NPs 589). tröst i all nöd, Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! värdes mig bevara Glömmer du alldeles bort vad du har: i liv och död. Frälsarens vänskap, / . F. Rader (1848). Anna Öländer (1900). nåd och gemenskap. Ännu han lever, densamme han var. 4 1 0 (B 412). Gud är i Kristus ännu din Fader, Sonen är ännu din Broder, som dog, 1. Stilla, mitt hjärta, var stilla, stilla för Gud och hans ord. trofaste Anden Tankar som fresta och villa, ännu vid handen tvivlan, i själsdjupet spord. städse dig leder: är detta ej nog? Anden fördriver, O vilka under helgonen äro: endast du bliver äro så saliga, sucka så tungt, stilla för Gud och hans ord. äro så höga, 2. Stilla, mitt hjärta, i böner, se det så föga, burna av Anden till Gud. äro i borgen, men sällan ha lugnt. Stilla, och snart nog du röner hur med hugsvalande bud Vandra i trone, se honom icke: Anden dig åter detta är regeln, det bliver därvid. nalkas och låter Korta minuter frid dig förnimma från Gud. känslan åtnjuter vad vi i sanning dock äga all tid. ! 3. Stilla, mitt hjärta, och bida tåligt förlossningens dag. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta, Salig är den som kan lida glöm icke alldeles bort vad du har. prövningens smärtande slag, Även den timma, viss i sitt hjärta tjockaste dimma att efter smärta solen fördöljer, är solen dock kvar. hjälpen ock kommer en dag. Rosenius (1847).

180 4. Stilla, mitt hjärta, var stilla, giv dig ej över, min själ. Gud kan ej vilja dig illa, Gud kan blott vilja dig väl. Jesus är när dig. Ro han beskär dig. Tro det, ja tro det, min själ. G. M. Hullgren

och vägarnas virvlande damm, så hjärtat, sen friden det lämnat, fastän till Guds helgedom ämnat, blir hemvist för lustar och skam.

(1922).

4 1 1 (E 421). 1. Nu gläd dig, min ande, i Herran, upp, jubla, min själ, i din Gud. Låt ängslan och sorg vika fjärran på Guds, den Allsvåldiges, bud. Väl andra må sucka och kvida, men dig, som har Gud vid din sida, dig höves blott lovsångens ljud. 2. Som allting för intet han gav dig, så allting han ännu dig ger. Den börda du bar tog han av dig, nu intet kan skada dig mer. Så får du ej tveka och dröja: ditt huvud du dristigt må höja, och himmelen öppen du ser. 3. Ser ögat Guds himmel den klara, och bär du i hjärtat hans frid, då trygghet du har i all fara och mod för var stundande strid. J a villigt ditt liv kan du mista, och glad kan du ge till det sista din kraft i din kallelses id. 4. När friden ett hjärta bevarar, stor rikedom får det och makt: det räknar ej längre och sparar, står ej om sitt eget på vakt, Det frestaren bjuder att vika och källor att flöda så rika i lidandets brännheta trakt. 5. Men såsom den jagade hinden, som ej äger rast eller ro, men räds för vart prassel av vinden och själv ej sin räddning kan tro, så värnlöst är människans sinne, när icke på djupet därinne Guds frid och hans salighet bo. 6. Som templet med rämnade murar, där vildmarkens djur stryka fram, en valplats för vinande skurar

7. Vet, hela Guds frid du behöver, om hjärtat skall provet bestå, och hela Guds himmel däröver sitt skyddande valv måste slå. Här duger ej dela och tveka. Hur vågar ditt hjärta du neka att hela sin rikedom få? 8. Vi ängsliga gå och betryckta, på vakt kring vårt nedgrävda pund. Vi sitta med dörrarna lyckta, en räddhågad lärjungarund, då Herren oss väntat att finna därute, där striderna brinna, i manligt och troget förbund. 9. Som örnar med vingfjädrar unga att stiga mot himmelens höjd, som hjältar att mäktiga ljunga och sjunga om seger med fröjd: till sådana ting har oss alla vår väldige Gud velat kalla: med mindre han icke är nöjd. 10. Kom, himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett lån. Om du icke lyfter och bär mig, var tager jag vingar ifrån? Jag vet ju du aldrig kan svika, men att jag från dig ej må vika, o Fader, sänd till mig din Son. 11. O Jesu, den frid som vi alla begära blott finnes hos dig; i mörker vi famla och falla, så snart du ej lyser vår stig. Min tro är en flämtande gnista, din segrade än i det sista: 0 Herre, så tro du för mig. 12. Din Helige Ande du sände, som allt vad oss felar beskär: han styrke mig i mitt elände, han vise mig dig* som du är. 1 ångest, i vanmakt och smärta han säge mitt klentrogna hjärta att. Herre, du än är mig när. /:. Billing

(1922).

414.

412. 1. O kom med hjälpen, Herre Krist ty jag i livets stormar mist mitt hopp, mitt säkra ankar. Jag kan ej tro, jag får ej ro för mina mörka tankar. 2. Så länge allting gick mig väl, jag stilla gladdes i min själ att se Guds stora under. Men det slog om, när sorgen kom, och nu jag dukar under. 3. Kom till mig med det glada bud att nu som förr kan Herren Gud ur djupa nöden frälsa, Jag hör din röst, då får jag tröst, och själen vinner hälsa. 4. Vad än jag lida skall på jord, låt mig få lita på ditt ord, till dess mitt hjärta brister. Jag räds ej nöd, ej sorg, ej död, blott tron jag aldrig mister. Paul

Nilsson

2. Herre, jag vill bida stilla vid din port, icke fåfängt strida, som jag fordom gjort. Jag förmår ej draga himlen till mig ner. Intet kan jag taga, som ej du mig ger. 3. Men jag vill besinna, Gud, din stora nåd och mig ödmjukt finna i din kärleks råd. Jag som ej kan klappa ens uppå din dörr ligger på din trappa, arm som aldrig förr, 4. arm, och dock oändligt trygg i själens grund. Något ljust och vänligt når mig denna stund. Ifrån rymder höga friden dalar ner, och mitt häpna öga Herrens godhet ser.

413. 1. Herren gav, och Herren tog, solen sken, och blixten slog. Hårda törnar, öppen famn: lovat vare Herrens namn. 2. Gav han, var det salighet, lycka som ej gränser vet. Varje dag som drog förbi var en nåd med sötma i.

5. Månne Gud förkastar någon enda själ som till honom hastar? Nej, jag vet det väl: om än världen rämnar, Herrens nåd står kvar; trygg är den som lämnar sig i hans förvar.

3. Tog han, var det för att ge oförtjänt välsignelse. Vingårdsmannens vassa kniv ansar vist till evigt liv. 4. Ljusa visshet, stor och sann: tager han, så giver han. Lyckokast och sorgebud: prisad vare Herren Gud. N. Bolander

Klagov. 3: 25, 26. 1. Herre, jag vill bida stilla vid din port, tills min själ din blida fadersblick försport. Trött på allt mitt eget, ödmjukt här jag står. Hjälp mig sista steget, du som allt förmår.

(1

6. Det är gott att bida, Herre, vid din port, Himlar öppnas vida, här är helig ort.

182 Oeh min själ förnimmer en ny glädjeton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron. ff. Öberg

(1935).

415. 1. Modfälld och trött jag är, orkar ej mer. Bed för mig, Herre kär. Se till mig ner. Jag har blott synd och brist. Bönen sin kraft har mist. Bed för mig, Jesu Krist, bed för mig, du.

4. Min kränka själ du så har velat frälsa: bland kroppens kval hon återfår sin hälsa. Pris vare dig; vadhelst du sedan gör, i dig förnöjd jag lever och jag dör. 5. Med dig forent jag din skall evigt vara; du förer mig förbi all nöd och fara till livets land, där jag evinnerlig, min hälsas Gud, skall se och lova dig.

2. Nu råder mörkrets makt. Frestelsens här hjärtat i ångest bragt. Jesu, bliv när. Bed att min tro ej släcks, bed att mitt högmod stacks, bed att min kärlek väcks. Bed för mig, Krist. 3. Såsom för Petrus du bad i hans nöd, bed för mig, Herre, nu, styrk mig, giv stöd, att jag bevarad må genom all fara gå, snart i din skara stå, evigt dig när. A. Frostenson

3. Av världens flärd och lyckans ynnest sviken jag var från dig, o Jesu, fjärran viken; du hann mig upp, du räckte mig din hand och syndens sår på mig så huld förband.

Hedborn

(1936).

Sjukdom. 4 1 6 (W 362). 1. O Jesu Krist, du är min vän den bäste. När världen skyr mitt mörka sorgenäste, när hälsan flyr med glädjen bort från mig, behåller jag i tron dock städse dig. 2. Du med ett ord i fröjd min vånda byter, uti mitt bröst ditt evangelium flyter, och kärlek, frid, hugsvalelse och tro tillsamman där med mina plågor bo.

(IS 12).

Wallin

(1819).

4 1 7 (W 363). 1. Gud, som mig i kärlek kände, innan än jag världen såg, och till mig ditt öga vände, medan jag i mörkret låg, bättre vet du det än jag, att min varelse är svag: grant du ser till alla delar vad en bräcklig hydda felar. 2. Jesu, värdes mig förläna att min bräcklighet och nöd måtte mig till välfärd tjäna och till hågkomst av min död. Giv att jag i bot och tro hos dig söker all min ro och mig skickar alla dagar att gå hem, när dig behagar. 3. Jesu, låt min sjukdom bliva en förbättring för min själ. Vill du hälsan återgiva, lär mig den att nyttja väl, så att både själ och kropp till din ära offras opp och ditt namn må varda prisat för den nåd du mig bevisat. Svensk förf. (1767).

Wallin

(1819).

183 4 1 8 (W

4. Förläna mig din nåd, att jag för hälsans gåva med tankar, ord och verk dig rätt må kunna lova. Din Ande lede mig, att jag må leva din och flytta, när jag dör, till dig i glädjen in.

366).

1. Du all hälsas källa, jag till dig vill ställa, Jesu, allt mitt hopp. Värdes nådigt hela allt vad mig kan fela så till själ som kropp. Giv att jag, betryckt och svag, må, i allt, ditt bistånd finna och förbättring vinna.

/ . Olearius (1671).

(1734).

Wallin

(1694). (1807).

4 2 0 (NPs 628). 1. Tänk, o Gud, på sjuka alla och på dem som lida nöd, hör dem, när de dig åkalla, hjälp dem, Jesu, för din död.

2. Skall jag sjukdom draga, ack så låt din aga min förbättring bli. Men om du mig låter hälsan vinna åter, stå mig nådigt bi att var stund av hjärtans grund dig med ord och gärning lova, Herre, för din gåva. O. Kolmodin

Svedberg Dahl

2. Hjälp att deras själar bliva fria från all synder sin. Värdes dem ock hälsan giva, om det så är viljan din. (1816).

4 1 9 (W 367). 1. O Gud, som skiftar allt, död, sjukdom, liv och hälsa, så stor är ingen nöd, varur du ej kan frälsa. När hoppet ute var och döden kom mig när, blev du min hjälp, o Gud, som sanna livet är. 2. Din godhet och din nåd du ny var morgon visar, hugsvalar sinnets kval och kroppens smärta lisar. Du ock till mig, ditt barn, med fadersöga såg, när jag, av plågor tärd, uti min vanmakt låg. 3. Du haver slagit mig, men även nådigt helat. Förlåt för Jesu skull vad jag mot dig har felat. Du som min kropp har styrkt, giv att min själ också i dig sitt liv, sin kraft, sin hälsa söka må.

3. Men låt bördan som de bära lända dem till salighet och ditt namn till pris och ära nu och i all evighet. Bön för krigsinvalider

1789.

4 2 1 (E 420). 1. O Herre, när mig lyckan övergiver, hjälp att jag fast i tro och bön förbliver. Ett ord av dig allena gör en ände på mitt elände. 2. Vår jord har ej en ört som läker såren, ej världen all en hand som torkar tåren. Dig jag i nöden vill till fota falla, din hjälp nedkalla. 3. Du kan, o Frälsare, ifrån mig taga det kors som jag ej mäktar själv att draga. Men kan det vittna om din nåd och ära, lär mig det bära. . Giv under bördan kraft åt själens vingar, att den ur smärtans djup mot dig sig svingar,

184 som själv du steg från kval förutan like till Faderns rike. 5. O du som ända kan allt ve på jorden, i kvalen du min tröst och fröjd alvorden. E t t ord av dig kan giva liv och hälsa och evigt frälsa. Ingemann

(1825).

G. Thorsell

(1934).

422. 1. Vi skulle jag ej möta glad min plåga? Hon är en ängel, sänd ifrån min Gud. Vi skulle jag den gode Fadern fråga varför han valde henne till sitt bud ? 2. Som fågeln under moderns vingar vilar, intill hans bröst jag lutar mig i ro, och kommer döden än med tusen pilar, jag segrar dock, och segern är min tro. 3. Låt offret av min vilja dig behaga, o du som djupet av mitt hjärta ser. Jag vill av dig min kalk med kärlek taga, liksom du honom utav kärlek ger. E. Sjöberg (Yitalis)

4 2 3 (B 533). 1. Frälsare, bliv mig alla stunder nära. Frälsare, giv mig kraft att plågan bära. Du som blev hädad, sargad och försmädad, giv mig ditt saktmod. 2. Frälsare, bär mig hult på dina armar. Frälsare, lär mig, du som dig förbarmar, bedja och vaka, hälsans fröjd försaka: du är min hälsa. 3. Frälsare, gör mig trofast intill döden.

(1824).

Frälsare, för mig ur den sista nöden, helig och renad och med dig förenad, hem till min Fader. R. Zelterquist

(1934).

4 2 4 (W 369). 1. Hälsans gåva, dyra gåva av den Gud som ger allt gott, må vi glada honom lova för så ovärderlig lott, som av oss dock sällan skattas, kanske först när den oss fattas. 2. När i nätter som i dagar, på en bädd där kvalen bo, hjärtat utan lindring klagar, ögat vakar utan ro, då, av värk och vånda tärde, ack, vi känna hälsans värde. 3. Jesu, dig i nåd förbarma över alla plågans rov. Herre Gud, låt ej de arma ställas på för hårda prov. Hjälp dem, giv dem tröst i nöden, mod i striden, frid i döden. 4. Vill du än dem hälsan skänka, lär dem rätt förstå dess vikt. Lär ock oss med dem betänka så vår sällhet som vår plikt, att vi dig av hjärtat prisa och mot likar kärlek visa. 5. Hjälp oss alla så använda var förlänad hälsostund, att ännu, när den har ända, du vår själ må finna sund, och sist från allt ont oss frälsa, Jesu, du vårt liv och hälsa. Wallin

(1819).

8. Trons bevisning i levnaden. 4 2 5 (W 127). Hebr. 12: 2 f. 1. Jesus hav i ständigt minne, vill du bli Guds barn och vän. Jesus bär i hjärtat inne, Jesus hav för ögonen.

185 Vid din möda, vid din vila, i din glädje, i din nöd se på Jesu liv och död. 2. Se på Jesus, och upplive tro och kärlek all din själ. Till allt gott din håg de drive, när du ser hur han gjort väl. Verka såsom han i tiden det som evigt frukter bär. Verka, medan dagen är. 3. Se på Jesus, bed och vaka, när din fot på rosor går. Världens lust och prål försaka, tag ditt kors och följ hans spår. Se på Jesus, när du frestas: då skall frestarn fly med skam och Guds änglar träda fram.

4 2 6 (W 129). 1. Jesu, gör mig så till sinnes, såsom du till sinnes var. I all nöd mig för till minnes hur ditt kors du tåligt bar. Och om mänskor hata mig, Jesu, lär mig likna dig: deras brott och nöd begråta, deras oförrätt förlåta. 2. Jesu, låt din helga vandel alltid för mitt öga stå, så att jag i all min handel dig blott efterfölja må. Du som villigt gjorde allt vad din Fader dig befallt, hjälp mig så min levnad föra, att jag stads må dig tillhöra.

4. Se på Jesus, när en fara hotar dig, och tro på Gud. Se, ibland en rådlös skara, Jesu lugn vid stormens ljud. Tro på honom som kan näpsa hav och vindar, eld och flod, och gå fram med kristligt mod.

3. Jesu, lär mig så i nöden som i glädjen tro på Gud, så i livet som i döden tröstligt höja bönens ljud, vara med Guds vilja nöjd, hava i hans ord min fröjd och intill min levnads ända söka att hans verk fullända.

5. Se på Jesus, när du lider, se vad han, den gode, led. Är det hjärtats hårda strider, själens kval dig trycka ned: se hans ande djupt bedrövad, se hans blodsvett, se hans strid, hör hans bön och känn hans frid.

4. Jesu, värdes mig utrusta med din Helge Andes nåd, att ej världen och dess lusta skiljer mig från dina råd. Se jag villig är, men svag: Jesu, i ditt hägn mig tag, du som, mäktig* i de svaga, bäst kan hjälpa och ledsaga. Y. 1 och 2 J. Hjertén Y. 3 och 4 Wallin

6. Är det nödens tagg dig sårar, suckar du på plågans bädd, pressar otack dina tårar, är av världen du försmådd, glöms, förnekas du av vänner: se vad Jesus utstått har, vilken ren som ljuset var. 7. Se på Jesus, när du döden, när du domen för dig ser. Jesus än i sista nöden ger den frid ej världen ger. Bed som han och böj ditt huvud: Jesus fullgjort allt för dig, Jesus tar din själ till sig. Franzén

(1816).

(1816). (1816).

4 2 7 (W 171). 1. Bepröva mig, min Gud, förnim hur jag det menar: om världen eller dig i håg och verk jag tjänar. Se till, om ej ännu på orätt väg jag är, och led mig på den väg som till ditt rike bär. 2. I dopets helga bad du mig en Fader blivit, mig nådens barnaskap och löftets arv du givit.

186 Har jag ock som ditt barn i allt mitt levnadslopp dig fruktat, älskat, lytt med hjärtats tro och hopp?

Gav jag i fröjd oeh nöd dig tacksamhetens pris, förvissad att i allt du nådig är och vis? 3. Har jag ej spart den kraft, den tid I 9. O Gud, ho märka kan hur ofta här han bryter? du mig förunnat Gå ej med mig till doms; du skådar att verka i min krets det goda som vad mig tryter. jag kunnat? Allt vad jag syndat har för Jesu Och gick, där jag det gjort, i min skull giv till: beräkning in jag på en bättre väg härefter vandra ej mera världens dom än samvetets vill. och din? J. A. W. Weigel (1775).

Wallin

(1816).

4. Har jag med trohet sörjt för dem du mig förtrodde, med godhet dem bemött, som av 4 2 8 (W 201). mitt bud berodde, Psalt. 51: 12—14. och varit i mitt kall, min hydda I 1. Skapa i mig, Gud, ett hjärta och min bygd som är heligt, gott och rent en värdig föresyn av ordning, flit och med dig i fröjd och smärta och dygd? oupplösligen förent, 5. Har jag mot hämndelust och avund Lär mig onda lustar kväva mig bemannat, och mot kött och värld så sträva, för dem mig hatat bett, välsignat att i tankar, verk och ord dem mig bannat? blott din vilja bliver spord. Har jag gjort alla rätt och önskat 2. Giv mig en förnyad anda, alla gott, som i dig har ljus och ro, vid andras lycka glad, och nöjd med och evad mig står till hända, egen lott? aldrig vacklar i sin tro, 6. O Gud, har denna röst ej smickrat, men beständig i din fruktan, ej förtalat, nöjd och tålig vid din tuktan, men lika öm och sann bestraffat glad och tacksam vid din nåd, som hugsvalat? vilar trygg vid dina råd. Har denna hand jag räckt till näs; 3. Många skulder mig belasta, tans hjälp i nöd, många brott mot dina bud; till den betrycktas värn, den övervärdes dock mig ej förkasta givnas stöd? från ditt ansikte, min Gud. 7. Har jag med Andens kraft mot kötDu som rörd av vårt elände tets lusta kämpat, ende Sonen till oss sände dess väckta gnista kvävt, dess första att borttaga syndens skuld, utbrott dämpat, gode Fader, var mig huld. att ej begärelsen i hjärtat synden I 4. Giv att jag ej mer må skilja fött mitt begär från ditt behag. och i fullbordad synd jag andeligen Helige, som ser min vilja, dött? ej din Ande från mig tag. Mig han tro och hopp skall giva, 8. Var jag i glädjens dag blott glad mig till helig kärlek liva, uti din fruktan? då mitt hjärta öppnar sig Bar jag i sorgens dag med tålamod för den nåd han bjuder mig. din tuktan?

187 5. Skall bland sorger, nöd oeh våda detta hjärta prövas än, Herre, mig med kraft benåda, trösta med din hjälp igen. Om jag stapplar, räck mig handen, och den gode, milde Anden uppehälle mig var stund i din dyra nåds förbund. Wallin

(1816).

4 2 9 (W 202). 1. O Gud, som även räckt din hand att föra mig till fridens land, hjälp att jag aldrig, skild från dig, må tappa bort den rätta stig. 2. Lång väg att vandra jag ej har, men viktigt är vart steg jag tar. O Herre, var mitt ljus och stöd: jag ser för mig båd liv och död. 3. E t t är nödvändigt, har du sagt och det uppå mitt hjärta lagt. Hjälp att jag stads betänker det och trofast går i Jesu f jät. 4. Min kraft, o Herre, är för svag att göra efter ditt behag; men om jag gör det jag förmår, jag av din Ande bistånd får. 5. Du gode Gud, uppvärm mitt bröst, bliv mitt beskydd, mitt hopp, min tröst. Om hela världens byggnad brast, du klippan är, som dock står fast, C. A. Kock

4 3 0 (W 203). 1. Hjälp mig, Jesu, troget vandra på den väg du anbefallt: att som mig jag älskar andra, älskar dig utöver allt. Giv att jag din röst må höra och din vilja gärna göra. 2. Hjälp mig, Jesu, tåligt lida prövningens och sorgens slag och med stilla hopp förbida frälsningens och glädjens dag. Låt mig under all min smärta äga dig uti mitt hjärta.

(1816).

3. Hjälp mig, Jesu, from fortrösta på din sanning och din nåd och bland dina återlösta fröjdas av ditt kärleksråd. Låt min tro alltmera stärkas och på goda frukter märkas. 4. Hjälp mig, Jesu, hjälp mig fara sist från denna värld i frid och bland dina helgon vara där du är, till evig tid. Där, i salighet och ära, skall jag evigt lov dig bära. Wallin

4 3 1 (W

(1816).

204).

1. Jesu, du min fröjd och fromma, all min glädje och min tröst, värdes nådigt till mig komma med ditt ord, din ljuva röst. Kom, o Jesu, bliv mig när, låt mig bliva där du är. 2. Jesu, låt mig* städse börja i ditt namn allt vad jag gör, att jag måtte framgång spörja och så sluta, som jag bör. Kom, o Jesu, bliv mig när, låt mig bliva där du är. 3. Alla mina ord och tankar, Jesu, låt behaga dig. Laga att jag flitigt samkar det som evigt gagnar mig. Kom, o Jesu, bliv mig när, låt mig bliva där du är. 4. När jag lägger mig att sova, skydda mig, o Jesu mild. När jag uppstår, låt mig lova dig, och var ej från mig skild. Kom, o Jesu, bliv mig när, låt mig bliva där du är. 5. När jag slutar mina dagar, låt i ro mig somna in. Ske det, när dig helst behagar, blott jag evigt bliver din. Kom, o Jesu, bliv mig när, låt mig bliva där du är. Okänd tysk förf. (1686).

Arrhenius

(1691).

188 4 3 2 (W 206). 2 Mos. 20. 1. Vad gott kan jag dock göra av egen kraft och råd, om Gud mig ej vill föra allt med sin Andes nåd. Ty led mig med din stav, min Gud, av nåde riker, att jag* dock aldrig viker från rätta vägen av.

7. Från girighetens snara och allt bedrägeri fräls mig, och från den fara som tungan för uti. Ej låt mig, Herre kär, min nästas gods begära; du kan mig dock beskära vadhelst mig nyttigt är.

2. Lär mig att skild från flärden min väg enfaldigt gå, ej vara träl av världen, men bruka henne så, att jag ditt rike bär uti min själ med trona, så skall du mig visst skona, fastän jag syndig är.

8. Låt tron uti mig verka vad jag mig tager för, att man må kunna märka vad tro och kärlek gör. Hjälp mig i denna värld ostrafflig leva kunna, så skall du, Gud, mig unna en salig hädanfärd.

3. Lär mig* det onda dämpa, det goda efterstå och mot allt uppsåt kämpa, som dig ej täckas må, men göra gott var man och oförtröttad söka ditt rike att föröka, så vitt jag nånsin kan. 4. Låt mig ej bli förmäten, om lyckan tager till, men världen bli förgäten, som mig förföra vill, att jag, i trone fäst, kan bedja trygg och gläder mitt A b b a , k ä r e F a d e r , i motgång allra mest. 5. Lär mig din rena lära rätt fatta och förstå, den i mitt hjärta bära, ej vika därifrå, att jag med verk och mun rätt helgar sabbatsdagen och så blir styrkt och tvagen i Sions hälsobrunn. 6. Lär mig tillbörligt vörda föräldrar, överhet, ej tynga nästans börda med orätt och förtret. O Herre, värdes mig med dine hjälp utrusta

emot all köttslig lusta, som skiljer mig från dig.

ÅUon

4 3 3 (W 207). ! 1. O Gud, o Gud så from, du som din nåd oss lovar och av dess rikedom oss med allt gott begåvar, regera du mig väl och låt uti mig bo en obeflackad själ, gott samvet och ren tro. 2. Giv att jag gör med flit allt det som mig tillhörer och i din Andes nit min kallelse utförer. En tid som flyr så snart mig visligt nyttja lär och giv en lycklig fart åt allt vad nyttigt är. 3. Mitt tal det falle så, att jag det kan försvara; fåfänglig ord ej må ifrån min mun utfara. Men när jag tala bör, hjälp att jag talar rätt; o Herre, tungan rör och lär det bästa sätt. 4. Om någon farlighet sig ock emot mig ställer, så giv frimodighet, att hon mig icke fäller.

(1694).

189 Hjälp att jag av din nåd med saktmod segra må, och när jag tarvar råd, låt mig dem av dig få. 5. Låt mig med varje man i frid och endräkt bliva, så vitt en kristen kan. Vill du mig något giva av världens gods och guld, som rättvist värvas kan, låt mig bli armom huld och skada ingen man.

2. Salig den som ödmjuk lever, den som andligt fattig är och sitt hjärta ej förhäver av de gåvor Gud beskär, utan Gudi äran ger och sin egen ringhet ser: han Guds rike öppet finner och en evig ära vinner. 3. Salig den vars trohet prövas i bekymrens tunga lott, men vars hjärta mest bedrövas över sina fel och brott. Till den Gud som allt förmår ej hans suck förgäves går: visst skall han hugsvalad bliva, fröjd skall Herren honom giva.

6. Skall jag i världen här en högan livstid vinna och genom mång besvär till ålderdomen hinna, giv tålamod: din hand mig lede, vart jag går, att jag ock bära kan med äran min' grå hår.

4. Salig den som i sitt hjärta är saktmodig, from och god, som i glädje och i smärta bär sitt jämna, lugna mod, utan flärd och ränker är, aldrig harm och avund när: han i frid med sig och andra glad sin värld skall genomvandra.

7. Hjälp att jag somnar in på Jesu död och pina, låt själen vara din och komma bland de dina. Giv trötta benen ro i mina fäders grav, när jag i levand tro från världen vandrar av.

5. Salig den sin lust ej finner i vår världs fåfänglighet, men av helig åtrå brinner efter sann rättfärdighet, trängtar ifrån jordens grus efter himmelskt liv och ljus: hans begär skall ej förvillas, men hans trogna längtan stillas.

8. När du av jordens sand de döda vill uppväcka, o värdes då din hand ock till min grav utsträcka. Låt klinga mig din röst och väck mig gläder opp; förläna evig tröst, förena själ och kropp. / . Heermann

(1630).

Svensk övers.

4 3 4 (W 217). Matt. 5: 3—10. 1. Kom, min kristen, Gud till ära, kom och hör vad Herren tält. Du skall här få nogsamt lära vem till nådebarn han valt: ho bekänner med sin mun Jesus och i hjärtats grund all sin frid av honom äger och så gör, som Herren säger.

1684.

6. Salig den som för de arma ett medlidsamt hjärta bär, tröttnar ej att sig förbarma över den som nödställd är, men på Himlafaderns sätt gör den trycktes börda lätt: han skall själv i nödens timma' Guds barmhärtighet förnimma. 7. Salig den som ren och tuktig uti ord och gärning är, den som vaksam och gudfruktig segrar på sitt kötts begär. Med ett samvet utan fläck skall hans ande, Gudi täck, dagligt helgas till den fröjden att få skåda Gud i höjden.

190 8. Salig den som vill befrämja samdräkt, enighet och frid. livar kärlek, stiftar sämja, kväver hat och dämpar strid, knyter skilda vänners band, åt en ovän räcker hand, icke vredgas, icke hämnas: han Guds eget barn skall nämnas. 9. Salig den som tåligt lider för det rätta oförrätt, och om än hans hjärta svider, dock ej byter handlingssätt, alltid håller sanning kär och dess nöjda offer är: Gud skall själv hans sak utföra, himlen honom skall tillhöra. 10. Jesu, giv att denna lära, skriven i ett helgat bröst, blir min levnads ljus och ära, blir mitt hjärtas fröjd och tröst; och med denna salighet, som för tid och evighet i ditt ord de trogna lovas, Jesu, låt ock mig begåvas. 11. Lär mig föra helig vandel, älska tukt och nykterhet, visa uti all min handel kärlek och rättfärdighet, leva ödmjuk, stilla, nöjd, under korset tåligt böjd; ja din Ande mig förläna, att jag dig må evigt tjäna. J. Heermann Svedberg

(1636). (1694).

D. Denicke (1648). Wallin m. fl. (1816).

Flyktig är all konst oeh råd, obeständig gunst och nåd, ovaraktigt vad vi göra, tänka, tala, se och höra. 3. Dock, fastän oss ofta kränker denna världs ostaclighet, när man åter sig betänker, hugnas hjärtat, ty man vet att vår tids och lyckas skick vårdas av den Faders blick, som har allt i sina händer och allt till vårt bästa vänder. 4. Allt vad vi med ögon skåda, allt är Gudi underlagt. Vad vi göra, tänka, råda står allt i Guds hand och makt, Vad vi äga han beskär, vad vi bedja han förär. Till vårt bästa allt han vänder: allting är uti hans händer. 5. Att vi stiga upp till heder, att vår lycka med oss står, att vi lära konst och seder, att vår flit belöning får: sådant och allt annat mer blott av Herrens godhet sker, som har allt i sina händer och allt till vårt bästa vänder. 6. Att vår tid förnöjsamt skrider, att vi samla många år, att vi tälja lugna tider, att vårt huvud bär grå hår, att vi se och hugnas vid våra barn i ålderns tid: sådant av Guds godhet händer, som har allt i sina händer.

4 3 5 (W 257). 1. Vad kan dock min själ förnöja vid vår tids eländighet ? Vart vi våra sinnen böja, är allt obeständighet. O min själ, betänk och märk att vårt väsen och vårt verk i en flyktig tid omvandra och som månen sig förändra.

7. Däremot, när man beklagar att en nyttig levnads lopp uti mångens halva dagar oförmodligt hörer opp, låt oss tro att Gud ock där lika vis och nådig är, som har allt i sina händer och det till vårt bästa vänder.

2. Människans beslut och handling, dess besvär och tidsfördriv underkastas jämn förvandling: vanskligt är vårt hela liv.

8. När i kroppens alla delar kraft och värme taga av, när oss syn och hörsel felar, när vi luta till vår grav

191 då allt vad vi pä egenkärlek bygga och vår ande avsked tar ett Babel är, som prunkar och förfrån den boning han nu har, ödes. han till himlens hyddor länder, hamnande i Herrens händer. 4. Ty vill jag ej för fåfäng ära slava, 9. Säll är den som det betänker men akta from på Herrens helga och i Gudi har sin fröjd: lagar: han är trygg mot världens ränker i han bor när dem som ödmjuk ande och bland lyckans skiften nöjd; hava, när han, skild från tidens kval, och deras bön den Evige behagar. vandrar genom dödens dal, 5. Att bliva fri de brister vid mig låda, Gud allt till hans bästa vänder, med daglig flit jag göra vill mitt tar hans själ i sina händer. bästa 10. Säll är den som sina händer och så med hopp till Gud i höjden i Guds händer sluter in: skåda, vart hans värld och lycka vänder, med kärlek till min arma, svaga har han dock ett roligt sinn; nästa. han är nöjd i sorg och nöd, 6. Om av Guds nåd jag bättre lottad han har tröst i liv och död, blivit, allting till hans bästa länder: o skulle jag däröver mig förhäva? han är alltid i Guds händer. Ack nej, av den som Herren mera 11. Sist, min Gud, jag dig nu beder: givit Tag min hand uti din hand, jag vet att han skall även mera så att du mig alltid leder, kräva. förer till ditt fröjdeland, varest ändas allt besvär; och när loppet slutat är och jag dig min ande sänder, tag då den i dina händer. Allon

(1694).

4 3 6 (W 273). 1. Anamma from de dyra nådeorden och ödmjuk sitt vid Herrens Jesu fötter; ty ödmjukhet, hon är den goda jorden, där ordets säd välsignas och slår rötter.

7. Jag vet, min Gud, att jag är alltför ringa till all den nåd du velat mig bevisa. Min mun dig ej ett värdigt lov kan bringa: o måtte dig min vandel bättre prisa. 8. Lär mig förstå att jag är stoft och aska, och trogen bli jämväl uti det lilla. Då skall mig ej ditt budskap överraska: på stilla dag skall natten komma stilla. Wallin

(1816).

2. Hon liknas må vid dalen vatturika, 4 3 7 (W 274). dit frukt och fröjd på milda skurar flöda, 1. Allt mänskosläktet av e t t blod då högmod är med kala berget lika, den store Guden danat, som saknar must och giver ingen i och allas väg han, vis och god, gröda. till samma mål har banat, på det som barn av samme Far 3. Hon är den grund så djupa och så och bröder med varandra trygga, vi skulle våra prövningsdar på den i oss Guds Andes tempel i endräkt genomvandra. stödes,

192 2. Vi hit ej förde gods och gull, ej väldighet och ära, oeh ner i gravens tysta mull vi intet med oss bära. Varandras bistånd, tröst och råd vi hava här av nöden och Guds barmhärtighet och nåd i livet och i döden.

4 3 8 (W 275). 1. Stilla jag på dig vill akta, o min Jesu, all min tid, i din sannings ljus betrakta vad som hörer till min frid, och uti din kärleks värma till din salighet mig närma.

3. Allt mänskosläktet med e t t blod förlöstes, att i renhet, i ödmjukhet och tålamod bevara andens enhet, E n medlare, e n tro, e t t dop bjöd samma tröst åt alla som låta sig av nådens rop till bot och bättring kalla,

2. Stilla jag mitt kall må sköta med all trohet, flit och fröjd och en okänd framtid möta, med Guds helga vilja nöjd, nöjd med vad han ger och tager, när mitt samvet mig ej gnager.

4. En tjänarenas tjänare kom alla herrars Herre att frälsa det förtappade, det större med det smärre, och vid sin bortgång skänkte han oss detta testamente: »I bröder, tjänen så varann, som jag er alla tjänte.» 5. Och i hans Ande blevo vi varann som kristna like, och både tjänare och fri fick arvsrätt till hans rike. Sig allas blick från kvalens jord till samma himmel höjde, och allas knän vid nådens bord i samma tro sig böjde. 6. Ty hjälp oss, Herre, att vi må bland gåvor mångahanda, som av din rika nåd vi få, dock livas av en Anda, som kärleksfull och ljuv oeh blid kan våra hjärtan rena och i rättfärdighet och frid med Kristus oss förena. 7. Tag bort allt köttsligt överdåd, allt högmod ur vårt sinne. Du giver de ödmjuka nåd: du så, o Gud, oss finne. Att nyttja rätt de pund vi fått du värdes själv oss lära, och för allt gjort och njutet gott ge dig allena ära. WaUm (1814,

1816).

3. Stilla må jag stads betvinga sinnlighetens överdåd, glad åt Gud ett offer bringa av min egen viljas råd, i hans kraft mot högmod kämpa, avund kuva, vrede dämpa. 4. Stilla må min vandel bliva, så i handling som i ord, och förargelse ej giva någon själ på denna jord. Bygga upp, ej riva neder, är en kristens plikt och heder. \ 5. Stilla må jag tadlet höra och min väg ostraffligt gå. Hellre än att orätt göra själv jag orätt lida må och förlåta och förglömma, viss att Gud skall rättvist döma. 6. Stilla jag mitt kors må taga och gå fram i Kristi spår. Allt umbära, allt fördraga genom honom jag förmår. Ack hur fort är prövotiden dock med all sin nöd förliden! i 7. Stilla må jag Herren bida, tyst och trogen göra väl; medan dagens timmar skrida, aktsam vara om min själ. Snart är sista timmen slagen och min själ ifrån mig tagen. 8. Stilla komme och välkomna vare dagens slut och lön; stilla må i Gud jag somna

193 från min sista aftonbön, vilken, när den här avbrytes, i en himmelsk lovsång bytes.

4 4 0 (W 277). Psalt. 15. 1. Vem är den, som trött av striden får med friden, Herre, i din hydda bo? Vem skall, upphöjd över nöden, sorgen, döden, bliva på ditt berg i ro?

9. Stilla ock mitt stoft må gömmas i den tysta jordens famn; må det rum av världen glömmas, där jag vilar utan namn: rum och namn väl Herren känner, då han ropar sina vänner. ] 2. Den som utan vank och villa Wallin

(1818).

vandrar stilla på rättfärdighetens stig; den som utan skrymtan övar vad han prövar vara gott och rätt för dig;

4 3 9 (W 276). 1. Vem är bland Jesu rätta vänner, vem går sin gång med tillförsikt? Den som ej mänskofruktan känner, I 3. den som sanning trygg förklarar men vågar allt för rätt och plikt. och försvarar I Herrens hägnad trygg han bor, utav hjärtat all sin tid; då världen honom hjälplös tror. den som utan flärd och ränker 2. Han bävar ej, om jorden bävar aldrig kränker vid stormars ras och böljors svall, någons ära, någons frid; om döden över honom svävar 4. den som fattiga och rika i blixtars eld och viggars fall. aktar lika, Han vet att utan Guds behag lasten blott föraktlig tror; ej går en timme från hans dag. den uti vars lugna öga, 3. När ondskan spinner sina ränker ej den höga, och lägger snaror för hans fot, men den heliga är stor; när orättvisan honom kränker, ; 5. den som nästans hopp ej sviker vad höves honom däremot? eller viker Förlåta, ömka mänskors brott från sin ed för vinnings skull; och hämnas med välgärning blott. den som dygdens fall ej våller, 4. När avund, att hans vandel svärta, ej förhåller mot honom höjer tadlets röst, nödens rätt för gunst och gull: i himmelen och i sitt hjärta 6. han, o Herre, skall med friden han har sitt vittne och sin tröst. efter tiden Ett våld som över dem ej rår i din helga hydda bo; är ju ej värt en kristens tår. han skall, upphöjd över nöden, 5. Så går i Jesu namn en kristen sorgen, döden, med samma mod och sinnesfrid få hos dig en evig ro. att möta lidandet och bristen WaUim. (1810). som medgångens och glädjens tid. 4 4 1 (W 281). Så visar han vad den förmår, vars fasta hopp till Herren står. I 1. Ej guld och rikedom jag har, min lott är ringa vorden; 6. O Jesu, värdes mig ledsaga men jag i himlen har en Far, på sanningens och fridens stig. om intet stöd på jorden. Du som är mäktig i de svaga, Han ser min vandel från sin höjd, din Andes kraft förläna mig. och vad han ger jag tager nöjd. Då kan jag trofast målet nå Hans tröst väl hos mig bliver, och en gång livets krona få. om allt mig övergiver. Wallin (1816). 13 — 3612.

194 2. Hur nåderikt, o Gud, du styr, det tyda alla stunder: den natt som sänks, den dag som gryr förkunnar dina under. Du kläder liljorna i prakt, åt allt vad rörs, med fadersmakt, du daglig föda mäter: du mig ock ej förgäter. 3. Håll du min hand till nyttigt verk, fastän jag sent får somna, och mina svaga krafter stärk, närhelst de vilja domna. Den arbetsamme är du blid: än såg* jag icke någon tid att den dig trogen blivit du, Herre, övergivit. 4. Jag vet, du vill ej pröva mig mer än min kraft kan bära, Ack nödens väg och brottets stig, de gå varandra nära. Men sviktar jag, du stöde mig: din trohet är evinnerlig; du älskar den du tuktar och hjälper den dig fruktar. 5. Min prövningstid ej evig är: ditt ord är mig en borgen, att jag en gång med fröjd uppskär vad jag sår ut i sorgen. Ty vill jag vandra livets stig med dygd och stilla hopp till dig, tills fälld är vandringsstaven och jag får ro i graven. Geijer

(1812).

4 4 2 (W 285). 1. I mänskors barn, som alla ägen er vård av samme Faders hand, vi kiven I ändå på vägen till ett och samma fadersland? I haven ej de bud i minne, som Herren gav oss, evigt god; I haven icke Kristi sinne, och fåfängt flöt för er hans blod. 2. Hur fridsamt deras dagar välva, som rätt förstå vad han befallt: att älska andra som sig själva och älska Herren över allt; som ont med ont ej vedergälla, men övervinna ont med gott,

och hämnden glömma eller ställa uti den Högstes händer blott. 3. Den Helige du fåfängt prisar med böners mängd och sångers ljud, om ej din mänskokärlek visar din sanna kärlek till din Gud. För honom fåfängt du begråter din brist vid nådens altarfot, om du en broder ej förlåter vad han har brutit dig emot, 4. Ty var din trätobror benägen till vänskap, medan än är tid. Gör väl, då än du är på vägen, så hinner du ditt mål med frid. Gör väl ej blott åt den som löner, åt den som prisar dig igen: i samma hjärta, samma böner hav rum för ovän och för vän. 5. Och föd den arma, kläd den nakna, låt upp för nödens barn din dörr. Du skall ej själv din nödtorft sakna av Herrens händer mer än förr. Då skall ock sist i Faderns rike dig möta detta glada ljud: Det goda du bevist din like, det har du ock bevist din Gud. 6. O du som gav ditt liv för fåren, om nåd och kraft vi bedja dig att framgent följa dig i spåren på kärlekens och fridens stig. Låt mer och mer en skingrad skara förenas i din sannings ljus, att det må vara, evigt vara en herde och e t t fårahus. Wallin

(1809).

4 4 3 (W 289). Mitt vittne vare Gud: jag vill till honom hämnden ställa. Förlåta hörer mänskor till, och Gud att vedergälla. Ack huru skall jag själv bestå, om han med mig till doms vill gå? 2. Dock glömmer han sin stränga rätt,

en Fader han förbliver mot den som på en broders sätt sin nästas skuld tillgiver. Säll den som lyder fridens bud, ty han skall heta barn av Gud.

195 3. Med kristligt saktmod, o min själ, ditt barnaskap besanna. Åt dem som hata dig gör väl, välsigna dem dig banna. Försonlig var och kärleksrik, o var den högste Fadern lik. 4. Men synda vi på Herrens nåd, vår dom vi själva vålla: ty låt oss dämpa hämndens råd och vreden återhålla, att över den ej solen må, kanske för alltid, nedergå,

2. Mig ödmjukhet och kärlek giv och trohet intill döden, och låt mig gå med bud om liv bland smärtorna och nöden. 3. Till evig tid jag hör dig till och vill ej mer begära. Så tag mig, led mig som du vill, blott alltid till din ära. Beskow

(1887).

446. Luk. 12: 49. 5. Kom, broder, räck mig här din hand i 1. Det gick en gång i Juda land till vänskap och försoning. en man som Herren sände. När mänskor knyta fridens band, Hans själ var eld, hans liv var blir fröjd i änglars boning. brand, Som vi varann förlåta här, hans ord var glöd som tände. så varder oss förlåtet där. Guds rikes salighet han bjöd 6. O Herre, du vår Fader är, de fattiga och frusna, och dina barn vi äre. och för en värld i natt och nöd Ack lär oss hava friden kär, begynte livet ljusna. så varda vi dig käre. 2. Klar brann den eld han jorden Välsigna oss i all vår tid, bragt, och låt oss mötas i din frid. dess gnistor flögo vida. Wallin (1816). Än värma milt de ord han sagt, än ge de sår som svida, 4 4 4 (W 307). än glimma de i fattigt bo Psalt. 133. som röda kol på härden. 1. Si, huru gott och ljuvligt är Men få de tända än den tro att bröder kunna sämjas, som övervinner världen? att en den andre haver kär 3. Där inga hjärtan brinna mer och allas välgång främjas! och inga offer bringas, Som hälsokraft av balsam går, kan otron ej med makt slås ner likså ett folk av endräkt får och tvivlet ej betvingas. sin rätta kraft och hälsa. De tankens tempel fädren byggt 2. Som daggen gör stor fruktbarhet, stå mörka och förfallna: när den av Hermon rinner, Guds sannings ljus blir undanryckt, så trevnad föds av enighet, där kärleken får kallna. där Kristi kärlek brinner. 4. Den enda visdom som består Där skall välsignelse och fröjd är den Guds helgon lärde: och allt vad själen gör förnöjd den lyser ur den Mästarns spår, i råd och dåd förspörjas. som heligt nit förtärde. Spegel (1694). Och varda vi med honom ett, i kärlek till varandra, 4 4 5 (B 489). då skall den Gud som ingen sett 1. Ditt verk är stort, men jag är svag än mitt ibland oss vandra. och lätt till jorden böjes. Mig arme i din tjänst dock tag, 5. Du som för evigt livet vann, om så din kraft upphöjes. då du för oss det miste,

196 rätt lysa och rätt värma kan blott du, o Jesu Kriste. Kom du och tala till oss så, att våra hjärtan brinna, och hjälp oss i din kärlek nå den Gud vår själ vill finna. E. Liedgren

4 4 7 (W 297). 1. Du som åt människan den ädla förmån skänker, att tungan yttra kan vad själen vill och tänker; med ansvar, fullt av vikt, du lämnar i mitt val att tillse när min plikt är tystnad eller tal. 2. Må aldrig denna röst sig blanda med de fräckas, av vilka jordens tröst och himlens budord gäckas. En oblyg ordalek mitt skämt besmitte ej, ej svordom eller svek mitt öppna j a och n e j . 3. Jag väja må det ord som villar eller sticker och fly som själamord allt baktal och allt smicker. Jag sanning tala vill och anse för ett rån såväl att lägga till som taga därifrån.

(1916).

6. Men lossne tungans band att tolka vad jag känner för konung, fosterland, välgörare och vänner. Jag spare ej mitt tal, där jag med Jesu nåd kan lindra uslas kval och hindra ondas råd. 7. Vad rätt, vad ärligt är, vad kyskt, vad ljuvligt lyder, vad dygdens stämpel bär, vad ung och gammal pryder, sig gjute med min röst liksom en morgondagg och vittne om ett bröst förutan flärd och agg. 8. Men först och sist, min Gud, jag vill med tacksam tunga förkunna dina bud, din nåd och sanning sjunga och gå i fröjd och kval till dig med bönens ljud: låt mina läppars tal behaga dig, min Gud. Wallin

(1816).

448. 1. Ett vänligt ord kan göra under, det läker själens slagna sår, det är ett ljus i mörka stunder, en hand som torkar ögats tår. Ett vänligt ord är änglabud, det hälsar oss från Herren Gud.

4. Jag söke ingen del uti den usla ära att träffa nästans fel och dem i dagen bära, Den illsint gripes an jag kristligt hägna vill; och där jag det ej kan, jag tige hellre still.

2. När tacksamhet vårt hjärta andas, den tröttes börda lyftes av, i arbetet den glädje blandas, som Kristus åt de sina gav. Ett erkännsamt, ett tacksamt ord är dagligt bröd på hemmets bord.

5. Min tunga aldrig skall en hemlighet förråda: hon hellre stum och kall må fast vid gommen låda. Vad vännen trygg förtror åt ömhetens förvar må han, som trätobror, ännu där finna kvar.

449. Mark. 7: 34. 1. Ord av evighet, Mästare, som vet att med Gud och mänskor tala och de stummas nöd hugsvala, lös med mäktig hand våra tungors band.

Paul Nilsson

(1934).

197 2. Bryt vår stolthets damm och låt brusa fram all den oro som oss jäktar, allt det kval som tyst f örsmäktar; giv det form och ljud, bär det upp till Gud. 3. Och när Guds behag ger en solskensdag, när ej längre plågan stinger, men av fröjd vårt hjärta springer i befriat bröst, giv då glädjen röst. 4. Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt, men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga och gör rösten varm av din kärleks harm.

4. Av högmod kärleken ej villas, men gläds åt sanning, rätt och frid. Där kärlek bor all vrede stillas, ty den är tålig, mild och blid. Jag allt fördrager, hoppas, tror, om kärlek i mitt hjärta bor. 5. Allt styckeverk förgår i tiden, som barnets tänkesätt förgår, när barnaåldern är förliden. En gång, då allt fullkomnat står, jag klart får se vad nu jag tror, där oförgänglig kärlek bor. 6. Snart profetian skall försvinna, vår kunskap sina gränser nå och tungomålens tid förrinna: tron, hoppet, kärleken bestå. Men störst av allt vad tanke vet är kärleken, i evighet.

5. Helst dock låt oss få bjuda frid och nå, liksom du, igenom stängda dörrar in till de beträngda, giva dem din ro och din kraft till tro.

Eklund

6. Du Guds starka Ord, skapa om vår jord. Till ditt rikes tjänst bered oss, Herre, gör ett under med oss: alla löftens J a, säg ditt E f f a t å. E. Liedgren

3. Om allt vad här jag kunnat vinna jag gåve dem som lida nöd och lämnade min kropp att brinna på bålet i martyrens död: hur än min gärning prisas här, den utan kärlek intet är.

4 5 1 (NPs

(1919).

4 5 0 (NPs 609). 1 Kor. 13. 1. Är än min röst som änglars tunga, och klingar än så skönt min psalm, kan ej min själ i kärlek sjunga, allt ljuder som den döda malm: all bön, jag fram till Herren bär, förutan kärlek intet är. 2. Jag må Guds verk profetiskt skåda och livets hemligheter se, fritt över Andens krafter råda och i min tro mig mäktig te: för Gud, som gåvorna beskär, jag utan kärlek intet är.

(1911).

610).

1. Vår Skapare, all världens Gud, oss bjöd på jorden råda. Med löftets ord och lagens bud han velat oss benåda, att vi må på hans vägar gå, hans vilja se, hans råd förstå, hans verk med glädje skåda. 2. Oss fröjdar liljans rena skrud, oss gläder fågelns tunga, när de sitt lov till Herren Gud i färg och toner sjunga. Men när i vånda djurens hop från jorden höjer klagorop, oss deras kval betunga. 8. Den ej i ogudaktighet vill Faderns godhet glömma, men Frälsarens barmhärtighet djupt i sitt hjärta gömma, han kan ej utan ömkan se de många varelsernas ve; han måste för dem ömma.

198 4. När skall som Herrens lustgård stå den fagra vida jorden, och när skall dödens makt förgå? När sannas löftesorden att synden, som gör handen hård och nekar Herrens verk dess vård, är helt besegrad vorden? 5. O Fader vår, dig tacka vi, med Sonen vid din sida, att människan skall varda fri, att skapelsen får bida den dag då Anden helt en gång skall lösa varelsernas tvång och ingen mer skall lida. Eklund

4 5 2 (NPs 612). 1. Verka, tills natten kommer, kallelsens verk är stort: hela livet behöves, dagarna svinna fort. Tidigt i livets morgon sände dig Herren bud. Dopets gåva förpliktar: livet helt åt Gud! 2. Verka, tills natten kommer. Barndomens ljusa år, ungdomens drömupp fyllda, kämpande, rika vår, mannagärningens sommar, höstens och ålderns tid, livets dagsverkstimmar fyll med kostsam id. 3. Verka, tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, kastar du dina redskap, tror du ditt verk är slut? Verket är icke färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstj anstår. 4. Verka, tills natten kommer, dröj i Guds verk och bed. Vet: där du går i kallet, går din Herre med. Dignar du under oket: »Herre, min kraft är all»; han som gav värvet äger kraften för ditt kall.

(191

5. Verka, ty natten kommer; dagen är alltid kort. Kallets mått skall fyllas, spill ingen timme bort. Verka, ty natten kommer, dagsverkets prövningstid, lönen för dagens möda: evig tjänst och frid. .Sm Dahlquist

(1916).

4 5 3 (NPs 614). 1. Gud gav i skaparorden dig, människa, ditt höga kall. Du i hans namn på jorden i makt en konung vara skall. Själv konung utan like, dig Kristus del beskär av väldet i det rike vars grundare han är. I skapelsen, som trängtar till sin förlossnings dag, men våndas än och längtar, du råda skall med Andens lag. 2. Är syndens boja krossad och brutet lustans tyranni, går människan, förlossad, från alla världens makter fri. Hon får den makten stora, i ringhetens gestalt, att kunna allt förlora och kunna äga allt, att kunna allt försaka och allt behålla kvar, ja vinna allt tillbaka, om allt på jord hon offrat har. 3. Dig Kristus visar vägen, där du till denna höghet når, om ödmjuk, fast och trägen du stilla i hans lydnad går: i mödans verk att bringa de dina dagligt bröd, i tjänargärning ringa att ge de svaga stöd, att lida tåligt ägan i bitter sorgetid och utan knot och klagan här kämpa ut din goda strid. 4. Gud i det dolda skådar och kronan redan nu beskär;

199 ack vad det kämpas och blödes och lides. Skiften, I bröder, som bröder er skatt.

han redan nu benådar den som i tron har honom kär med purpurklädet, vunnet Guds heliga till skrud, och silket, som är spunnet till dräkt åt Kristi brud. Han troget skall förvara det arv han dig berett och saligt uppenbara vad ännu intet öga sett,

Den som vill äga och samla och gömma äger till sist blott förgängelsens mull. Fåfängt om lycka hans hjärta må drömma: vissnade löv blir hans samlade gull. Dela och giv: de som dela och giva vinna sitt arv till det skönaste pris. Själva i givandet rikast de bliva. Skiften, I bröder, på broderligt vis.

5. Så må vårt lov vi höja till Gud, i varje verk och ord. Var åkerteg vi plöja, den är Guds rikes åkerjord; var boning som vi bygga i våra fäders land vill Fadern överskygga med hägnet av sin hand. Så må vi glatt och stilla gå fram i nådens tid och trogna i det lilla förvänta oförgänglig frid.

Han som kom hit från Guds härlighets rike gav oss sitt arv intill yttersta skärv. Vorden den ringaste tjänares like, vann han vårt släkte till evigt förvärv. Bröder, I bröder till Människosonen, smälten hos honom all hjärtanas is. Delen så ut av de himmelska lånen. Skiften er arvslott på broderligt vis.

6. Den härlighet och ära som Kristus åt de sina vann, den skatt han vill beskära envar som allt i honom fann, Gud värdes mig förläna, sin vilja till behag. Han hjälpe mig så tjäna min levnads hela dag, att när den är förrunnen, jag hör från himlens höjd: »Du trogen är befunnen, gå in uti din Herres fröjd.» Eklund

(1910).

454. 1. Långt lyser arvet som släktena samlat, arvet av makt och av kunskap och gull. Tungt ha de släpat och strävat och famlat; arvet sig ökat, tills skatten blev full. Vem skall väl äga den ? Ack vad det strides att av dess gods få det yppersta fatt;

4. Arvet av nåd och rättfärdighet tagen, delen det ut åt en hungrande värld: ut som hans skatteutdelare dragen; själv skall han råda och leda er färd. Delen, I himmelens arvingar alla, tills på vår jord genom töcken och dis paradis glimtar och skrankorna falla. Skiften, I bröder, på broderligt vis. Gustav Jensen (1915).

O. Mannström Bearb.

(1915). (1936).

455. 1. Kristus, hjälten, han allena har mig löst ur träldomsbandet. Skulle jag ej honom tjäna all min tid i främlingslandet? Han som verkar min förvandling, Herre över herrar alla, varje tanke, ord och handling vill han styra och befalla.

200 2. Friden ger han; men till striden kallar han, min själs diktator, ständigt korsfäst här i tiden, en gång evig triumfator. Fienden med fräcka händer må hans rikes grundval hota: en gång alla folk och länder skall han lägga sig till fota.

4. Då vi livets goda dela, dela sorgerna som bränna, bedja varmt för dem som fela, villigt våra fel bekänna, då av Andens röst vi ledas under bön i stilla stunder, genom lydnad vi beredas till att se Guds dolda under.

3. Ensam skall jag ej förbida Herrens dag, som ingen känner. När och fjärran kämpa, lida rikets barn, min Konungs vänner. Får hans saktmods milda ande oss i endräkt sammansluta, skall vår väg i mörko lande himmelsk klarhet övergjuta.

5. Du som var till döden trofast, fostra oss att bliva trogna. Ingen är på jorden bofast, vi för himlen måste mogna. Lär oss här i timligheten kämpa utan blek förfäran, tills vi se i härligheten dig som makten har och äran. G. Thorsell

(1934).

E. DET KRISTNA SAMHÄLLET. 1. Hemmet. 4 5 6 (NPs 615). Jos. 24: 15. 1. Jag och mitt hus för dig, o Gud, nu redo stå att på ditt bud med enig håg dig tjäna. Till trogen gärning dag från dag i villig lydnad för din lag välsignelse förläna. Kom till vårt hem och var oss när, och hjälp oss att vi alla här må din församling bliva, dig helt vårt hjärta giva. 2. Vår rätta spis vid hemmets bord, det vare livets rena ord, som andens hunger stillar. På ljusastaken ställas må det livets ljus som lyser så, att ingen sig förvillar. Din Ande låt ibland oss bo, som skänker helgad högtidsro, all syndens makt fördriver och helig glädje giver. 3. Hjälp oss som här tillsammans bo att växa till i samma tro; i kärlek oss förena.

Den fostran åt oss alla giv, som kan vårt sinne och vårt liv från själviskheten rena. Oss stärk att i barmhärtighet, i saktmod och i ödmjukhet varandras bördor bära, vår Frälsare till ära. 4. Om jordisk lycka du beskär, hjälp att ej köttsliga begär oss fast vid jorden kedja. Vi bedja ej om rikedom, som flyr och lämnar själen tom; om dagligt bröd vi bedja. I fattigdom, i värk och kval, i sorgens natt, i dödens dal oss lär att tåligt lida och tyst din frälsning bida. 5. Dig, Gud, vi tacka först och sist att du oss sänt vår Herre Krist och Anden från det höga. Välsigna än ditt folk i nåd, giv din församling kraft och råd och vänd till oss ditt öga, att vi i all vår levnads tid få njuta barnaskapets frid och sist bland helgons skara i frid få hemma vara. E. J. Ph. Spitta (1833).

Eklund

(1909,

1914).

201 4 5 7 (NPs 616). Välsignat är det hem förvisst, som har sitt allt i Jesus Krist, Där han ej är, är världen tom, där han ej bor, är fattigdom. Välsignat mer än allt på jord är varje hem där Kristi ord om Faderns nåd och välbehag till alla talar dag från dag. Välsignat är det stilla bo där alla äro ett i tro, där alla vilja tjäna Gud och akta på hans viljas bud. Välsignad är den hemmets härd där bönens helga offergärd som rökelsen mot höjden går och Herren Gud tillbedjan får. Välsignad är vår gärning all, om vi förbliva i vårt kall och var och en i kärlek bär den börda honom given är.

4 5 9 (NPs 618). 1. På Gud, som åt fågeln bereder ett bo i den grönskande lund och över oss människor breder sin nåd liksom himmelens rund, vår lycka och sällhet vi bygga: vi glada till honom oss trygga, som helgat vårt äkta förbund. 2. Hans godhet vi hava fått spörja med varje upprinnande dag. Så må vi ej klaga och sörja, men prisa hans goda behag. Den Gud som oss själv har förenat, han har oss ej heller förmenat sin hjälp under prövningens slag. 3 O Jesu, din nåd vi behöva var flyende stund av vårt liv. Låt oss ej din Ande bedröva med inbördes köld eller kiv. Befall dina änglar oss skydda, bevara vårt hjärta, vår hydda, vårt kall din välsignelse giv.

*• Oss hjälp att i sorg som i gamman i trohet och kärlek bestå, i lust och i nöd hålla samman och målet för vandringen nå: det saliga hem i ditt rike, Så sluter jag i denna stund, där vi bliva helgonen like jag och mitt hem, med dig förbund, i och del i din härlighet få. o Gud, att dig jag tjäna vill \ 0# Vi knutits av Gud vid varandra och höra dig för evigt till. med dyraste bandet på jord, Ja, du vår Fader, när oss bliv, vi hava tillsamman fått vandra välsigna oss och nåd oss giv till templet och Frälsarens bord. att skåda upp till dig i tro, O må vi ej bliva tillbaka, och skänk oss sist en salig ro. men båda den vila få smaka, Gud lovat sitt folk i sitt ord. Chr. C. L. von Pfeil (1782). Eklund (1911).

Välsignat varje folk består, där tro till barn från fäder går, där Faderns nåd och Kristi frid regera får från tid till tid.

S. Alin

(1911).

4 5 8 (NPs 617). Jag vet en hälsning mera kär än, värld, vad du kan ge: den heter frid, Guds frid det är, och därom vill jag be. Kom då, o frid, dröj i mitt tjäll, bliv bästa, bästa gästen min. Ty dagen skrider, det blir kväll, och natten bryter in. :,: Geijer (1837).

4 6 0 (W 340). O Gud, du skänkt mig barn, som il. föddes att dig dyrka: de skola höra till ditt rike och din kyrka. Min plikt mot dem är dyr: giv mig välsignelse att dana till din tjänst dem du lät ljuset se. i

202 2. Giv mig din Andes nåd att dem din vilja lära, så att de må ditt namn rätt frukta och rätt ära; låt detta vishetsfrö så tidigt rötter slå, att dagligt de i nåd som ålder växa må. 3. Låt mig ock samvetsgrant mitt ansvar eftersinna, att de sin föresyn må i min vandel finna. O Herre, skydda dem för all förargelse som kan en menlös själ till rov åt lasten ge.

Måltidspsalm. 4 6 1 (NPs 626). 1. I Jesu namn till bords vi gå, välsigna, Gud, den mat vi få, och hägna med din milda hand i nåd vårt hem och fosterland. 2. För mat och dryck du skänkt oss här dig vare pris, o Herre kär. Oss alla av det brödet giv, som skänker världen evigt liv. Gammal bordsbön, tilldiktad

1911.

2. Skolan.

4 6 2 (NPs 631). 4. Må ej som Eli jag så blind i kärlek 1. Sanningens Ande, som av höjden vara, talar, att när jag skådar fel, jag skulle som oss upplyser, och som oss hugnäpsten spara. svalar, Med saktmod allvarsam och nitisk i kom att oss leda. Bo i dessa salar; min vård, helga vår kunskap. må jag ej vara vek, må jag ej vara hård. Led oss att söka här, i allt vi lära, evige Faderns kärlek, makt och ära. 5. O Gud, som bjudit mig att huldhet Låt oss i Sonens kunskap frukter mot dem öva, bära förkasta ej min bön: må de mig ej här för Guds rike. bedröva. Med framgång krön mitt hopp: led- i 3. Du som är vägen, sanningen och sage dem din hand livet, att goda kristna bli och gagna eviga ljus, till salighet oss givet, fädrens land. Kriste, låt ordet, i vårt hjärta skrivet, helt oss förnya. 6. O måtte jag dem se emot min om- j sorg svara | 4. Herre, du ensam är det sanna ljuset, och glad av denna syn i frid från som kan oss leda hem till fadersvärlden fara. huset. Men är min stund bestämd i deras Lys oss, att under vandringen i gruset späda dar, dig vi må följa. så bliv, o Herre, själv de faderlösas Topelius (1869). far. 7. Giv, när jag samlad är med dem till 4 6 3 (E 546). mina fäder och jordens hela ätt inför din dom- ; 1- Krist signe oss och alla. Han föddes till vår jord stol träder, en konung utan purpur och krona. att jag må säga glad, uppstånden ur ; Gud lare oss bekänna min grav: med gärning och med ord O Gud, se här är jag med barnen du j den Herren som kan synderna sona. mig gav. Krist signe oss alla i sitt rike. Adlerbeth (1814). \

203 I

2. Han give ädla tankar i allvar och i lek, bland jordens fagra rosor och liljor, han värne våra själar för smicker och för smek, han rene våra hjärtan och viljor. Krist signe oss alla i sitt rike. 3. Han lare oss att skatta allt som är kärlek värt och leva såsom broder med broder. Han skydde hem och hembygd och allt vi hålla kärt, vårt fosterland, vår fader och moder. Krist signe oss alla i sitt rike. 4. Han late oss få skåda sitt rikes nya tid, som seger skall hans trogna beskära. Han lyse över Sverige den heliga Guds frid; han hjälpe oss att tjäna med ära. Krist signe oss alla i sitt rike. Eklund

(1925).

3. Fäderneslandet. 4 6 4 (W 299). Konungaspegel. Psalt, 101. 1. Om nåd och rätt jag tänker sjunga: du gode Ande, stå mig bi, och giv att ordet på min tunga må i min levnad sanning bli. Ack lär mig du det bästa sätt att likna dig i nåd och rätt. 2. Jag vill min håg, mitt hjärta fästa vid det du haver mig befallt och söka mina bröders bästa och, Gud, din ära framför allt, på det rättfärdighet och ljus må bland oss bo i fridens hus. 3. Till allt vad jag mig tager före berede mig en trogen bön. Din lag mig blive rättesnöre och ditt behag min ljuva lön. Då vet jag, Herre, att du skall välsigna själv mitt dyra kall.

Jag smickrets stämma ej må höra, men akta på mitt samvets röst. För baktal slute sig mitt öra, för agg och mannamån mitt bröst. Att hindra ondskans verk och råd, o Gud, förlän mig kraft och nåd. Hos mig de redliga i landen må finna tillflykt och försvar. Jag räcka vill de arma handen och bli de faderlösas far och göra nödens börda lätt och skaffa de betryckta rätt. Mitt öga efter dem skall leta, som Kristi ord och löften tro, som med hans Andes hjälp arbeta för enskilt väl och allmän ro. De skola fröjdas åt min tid, och dem vill jag mig trygga vid. 7. Men dig, min starkhets Gud, jag beder: Regera du mitt hjärta så, att jag ditt namn till pris och heder allt detta troget göra må, så skall mitt hjärta innerlig lovsjunga dig evinnerlig. Svedberg

(1694).

Wallin

(1819).

4 6 5 (W 302). 1. Vår konung och vårt fosterland, o fädrens Gud, beskydda. Slut kärlekens och fridens band omkring palats och hydda. Med oväld vare tydda de lagar du oss gav, o Gud, och sanningens och dygdens bud av fria hjärtan lydda. 2. Styrk dem, o Gud, som fäders bygd med fäders mandom stöda. Hjälp dem som sig för bröders dygd och ljus och tröst bemöda. Låt ymnigheten flöda av borgarns flit och trevna ro. Giv hägn åt åkermannens bo, hans arbete och gröda. 3. Nu blott ett hjärta och en själ må Nordens söner nämnas och allmänt väl bli allas väl och rätt och plikter jämnas.

204 Åt glömskan allt må lämnas, som gör ett brödrasinne kallt; och Kristi Ande live allt som tankes och som ämnas. 4. Välsigna den som vet och vill däri sin ära sätta att oförkränkt blott lyssna till det sanna och det rätta. Bekymrens bördor lätta, åt dygdens mödor lycka giv, och låt oss i ett bättre liv få mötas efter detta. Wallin (1814).

4 6 6 (W

305).

Du fädernas Gud, som stått oss bi i växlande, hårda öden, av hjärta och själ dig bedja vi: Oss värna för yttersta nöden, för den smygande, onda döden.

j

Dig, Herre vår Gud, som Fadern är, din Son, vår hälsa och styrka, din gode Ande, som frid beskär, vi vilja bekänna och dyrka. Du Konung, som äger evigt liv och välde förutan ände, åt konung och folk din frälsning giv. Ditt ansikte till oss du vände och oss friden från himlen sände. Svensk förf. (1567).

Eklund

(1911).

Välsigna, gode Gud, vår konung och | 4 6 8 (NPs 634). vårt land 1. Bevara, Gud, vårt fosterland, och sträck din milda allmaktshand håll över det din starkhets hand, utöver slott och hydda. och var dess hägn i strid som frid, Giv enighet, giv frid, oss i din fruki sorgens som i glädjens tid. tan stärk, befrämja våra händers verk 2. Här se vi vad oss mest är värt, och våra hem beskydda. allt vad vi skatta dyrt och kärt; Giv tålamod, giv mannamod, ej fjärran finns en bygd, ej när, i motgång och i fara. som är för oss vad denna är. Giv allom kraft att liv och blod för allmänt väl ej spara. 3. Här hava våra fäder bott, O Gud, var dino folke god, arbetat, kämpat, hoppats, trott; din arvedel bevara. här även vi vår boning fått Wallin (1819). med samma liv och samma lott. 4. Här skola våra barn också 4 6 7 (NPs 633). en gång på våra stigar gå, ha det vi haft, se det vi sett 1. Oss himmelens Gud vill vara när: och be till Herren, som vi bett. han vill de sina bevara, han skall det folk som har honom j 5. Gud, skydda detta kära land, kär från sjö till sjö, från strand till än hägna och skydda i fara. strand. Guds heliga råd är säker hamn, Sank över det din milda vård, det sviker oss ingalunda. som sommardagg på rosengård. Vår hjälp är i Herrens, Herrens 6. Välsigna varje trofast själ namn, som önskar det av hjärtat väl, vad än må i tiderna stunda, men slå vart ondskans uppsåt ned, om vårt hopp vi på honom grunda. som vill dess fall och stör dess fred. 2. Du hjälpe oss, Herre, all världens Gud, att fädrens tro vi ej mista. Förlåt våra synder mot dina bud, gör helt vad som hotar att brista.

7. Låt det få bli och vara ditt, befolkat, tryggat, glatt och fritt, på kärlek bördigt som på råd och uppfyllt av din Andes nåd.

205 8. Du hulpit det ur mörker opp liksom en blomma ur sin knopp, så låt det ock till tidens slut uti ditt ljus få vecklas ut. 9. Det ljuset är ditt helga ord, en sol för himmel och för jord. Giv att det klart här lysa må oeh aldrig mer ifrån oss gå. Runeberg

Lag och rätt.

(1857).

men dömer så, att jag ej kommer uppå fall, när, Herre, för din dom jag själv framträda skall. O. Rudbeck d. y. (1694).

Wallin

(1816).

4. Jordens fruktbarhet. 4 7 0 (W 399). 1. Giv oss, o Gud, ett dagligt bröd, förskona oss för hungersnöd; förläna oss vad nyttigt är, o du vår Gud och Fader kär.

4 6 9 (W 309). 1. O store Allmakts-Gud, som alltingser och dömer, i 2. Låt upp, o Gud, din milda hand, giv mig din nåd, att jag min äm-- j gjut ner till detta folk och land betsplikt ej glömmer,", ; god frukt, god hälsa och god tid; som är att skaffa rätt och icke skötaa gjut ner välsignelse och frid. om ens ogunst eller gunst, men blott ena 3. Du föder djurens myckna hop, du hörer ock korpungars rop. rättvis dom. Ty hör och märk, o Fader kär, 2. Giv nåd att omsorgsfull för mänvad barnens mun av dig begär. skors väl jag vakar, att lugn och samvetsgrann jag varjee i 4. Förlåt vår synd, och giv oss nåd att bättre följa dina råd, mål rannsakar; och låt oss din barmhärtighet att jag en utredd sak ej svikligtt förspörja i all evighet, drager ut, N. Hermann (1562). Svedberg (1694). ej heller är för bråd i mörka sakers•g i slut; 3. att jag en ringa ej försmår, en mäk-:" J 4 7 1 (W 396). tig ärar, När missväxt hotar. men hör er både den som svarar ochh ; I 1. Du mänskors Fader, himlars Gud, som kärar: för vilkens minsta ord och bud han vare fattig, rik, vän, ovän, upp-i- j de hårda bergen smälta bort höjd, låg, och själva havet bliver torrt, så lär mig döma så, som jag härr ingen såg. 2. du kan, o Herre, lättelig 4. Ty jag i sanning vet att Gud ej!J befalla skyn att öppna sig; fjärran vistas, du kan, o Herre, när du vill, men sitter i vår dom och märkerr I din himmel åter sluta till. vad här tvistas, vad tankes, talas, görs; och överr I 3. Du, Herre, märker mer än vi, du ser vad nöd vi äro i: våld och vald « ! vår synd har det dock väl förtjänt, hans dom, hans stränga dom, en dag att du din kärlek från oss vänt, skall varda fälld. g I 4. Det goda av din hand vi fått, 5. Så undervis mig, Gud, och lär mig du ser hur det har tjänat blott dina rätter, L- • till missbruk och till överdåd; att jag ej någonsin mitt kall tillty undandrar du oss din nåd. bakasätter,

206 5. Kring grödan som förtorkad står ditt folk, o Gud, bedrövat går och tänker nu med skräck och kval på sina svåra synders tal. 6. O Gud, med ånger, bön och bot vi ödmjukt falla till din fot. Se till vår jämmer, brist och nöd, och giv oss än ett dagligt bröd. 7. Vi äro barn som bedja dig i Jesu namn så hjärtelig. Ditt hjärta röres, tro vi visst, så titt vi nämna Jesus Krist. 8. Krön året, Herre, med allt gott, giv dagg och must i ymnigt mått. Ack vederkvick den usla säd, och sorgsna hjärtan åter gläd. 9. Vi kyssa då ditt fadersris och säga evigt lov och pris. Giv, Herre, vad vi bedja om, och med ett nådigt bistånd kom. Spegel (1686).

Wallin

(1816).

4 7 2 (W 397). Tacksägelse efter regn. 1. Sin suck naturen skickar till dig, o Gud, från brända fält. Av solens heta blickar förtärd, sitt huvud blomman fällt. Ej hjorden svalka hämtar vid trädets höljda stam, och villebrådet flämtar sin nöd ur skuggan fram: då du från himlens skyar oss hjälpen sänder ner och jordens skrud förnyar och livets glädje återger. 2. I milda skurar nalkas den tröst oss är av dig beskärd; naturen åter svalkas, av ångst försmäktande och tärd. Med kyla luften blandas, i fröjd är jämmern bytt, och kreaturen andas ett lyckligt liv på nytt. På skördemannens kinder man glädjen målad ser, och då han kärven binder, han prisar dig, som växten ger.

3. Till dig, som världen gläder och mild naturens suckan hör, ditt folk med andakt träder och tacksamhetens offer för. Vår mödas svett ej tvingar ett korn ur jordens sköt: den frukt oss fältet bringar din nåd från höjden göt. Må oss din mildhet lära att evigt älska dig. O Fader, dig till ära all världens röst förene sig. B. Miinter

(1774).

ödmann

(1798).

Skördetiden. 4 7 3 (W 400). 1. I nåd du, Herre, på oss tänkt: vår jord din rikdom hyser. Den frukt uti dess sköt vi sänkt i gyllne mognad lyser. Välsignelse blott du kan ge: din högra hand åt våra land har givit korn och kärna. 2. Se axet fälles till vår fot; oss fäller dödens glaven. Av ladan tas vår skörd emot och skördaren av graven. Kanske besår om några år en odlare ovetande den torva som oss höljer. 3. Den jord vi ägt oss äger då, vårt goda äga andra, och nya tjäll kring nejden stå, där nya släkten vandra. Men Herre, du skall, liksom nu, ock låta då din sol uppgå och skördar pryda jorden. 4. Allt världsligt flyr, förgår så fort; ej må vi därför sörja. I livet vi din godhet sport, i döden vi den spörja.

207 Ty den på dig förlitar sig, av död ej rörd, skall som din skörd till dina hyddor samlas. Geijer

(1812).

4 7 4 (W 401). Psalt. 65. 1. Hur ljuv, o Gud, hur säll den lott att dig i Sion lova! Du, Herre, giver oss allt gott, och daglig är din gåva. O du som hjärtats böner hört, av dig, på rena läppar fört, må hjärtats lov ock höras. 2. Du som en fader, öm och huld, den ångrande förlåter, då nedertryckt av syndens skuld till dig han vänder åter. Benådad, lugnad, frälst och from han mättas i din helgedom av dina rika håvor. 3. Din makt, din vishet och din nåd av jord och himmel tydes. Du stillar folkens överdåd, ditt bud av stormen lydes. Ditt namn i skarors fröjdesång från solens upp- oeh nedergång högtidligt återskallar. 4. O världars Gud, hur skönt vår ängd din godhet oss förkunnar! Hur flödar dina gåvors mängd ur aldrig tömda brunnar! En blick av nåd du sänker ned, och strax den ofruktbara hed av gräs och gröda höljes. 5. Du kommer, och i dina f jät det goda året träder; vid skenet av ditt majestät i fröjd sig höjden kläder, och dälden är av hjordar fylld, av skördar slätten är förgylld: allt fröjdar sig och sjunger. Wallin

(1813).

4 7 5 (W 402). Psalt. 67. 1. Gud över oss förbarmar sig, han låter för de sina så kärleksrik och nådelig sitt klara anlet skina, att vi hans vägar känna må, hans helga vilja lära, att vi på jorden må förstå hans salighet och ära och honom lov hembära. 2. Så tacka må och lova dig, o Herre Gud, all tunga, och hela världen fröjda sig, med lust och glädje sjunga; ty, Herre, du är allas hopp, som ödmjukt till dig falla, du hugnar, hägnar, håller opp, hugsvalar, hörer alla som dig i tron åkalla. 3. Ja täcke, Gud, och love dig * allt folk med dygd och fromma: se, jorden bär nu rikelig* sin gröda, frukt och blomma. Högtlovat vare i all land ditt namn, båd när och fjärran. Välsignat haver oss din hand: all världen prise Herran, all världen frukte Herran. Luther

(1524).

Olaus Petri Wallin

(1536). (1819).

4 7 6 (NPs 637). 1. De rika skördar som förgyllde med mogna ax vår åkerjord och såningsmannens lador fyllde med korn till brödet på vårt bord, de oss förkunna, Herre kär, hur underbar din godhet är. 2. O Gud, du ensam växten giver; vi blott på en förhoppning så. Din nåd densamma städse bliver, utur din hand vi allting få. Vår bön av dig har blivit hörd: dig vare tack för bärgad skörd. 3. Du är vår Fader; dig vi prisa för varje gåva jorden bjöd, men bedja ock att du må spisa

208 vår själ och ande med det bröd som kommer från din himmel ner och evigt liv åt världen ger. 4. När jordisk kraft och glädje härjas en gång på dödens skördedag och vi stå mogna för att bärgas, i dina hyddor hem oss tag bland dem som du församla vill, att dig för evigt höra till. E. N. Söderberg

(1911).

4 7 7 (NPs 638). 1. Kommen för Herren med tacksamhet, gamla och unga, kommen med fröjd att vår Fader av hjärtat lovsjunga. Vidga dig, bröst, lyft dig mot himlen, min röst, jubla Guds ära, min tunga. 2. Härliga verk hava framgått ur Skaparens händer: sommarens ymnighet strödde han kring* våra stränder, syndares jord dukar han liksom ett bord, manna av himmelen sänder. 3. Gud har gjort under och rikligt välsignat vår möda. Växten han givit, och jorden har burit sin gröda. Än mera gott, rikare gåvor jag fått, själen till fägnad och föda. 4. Innan jag ropat om nåd, är han redo att svara. Saligt det är i hans heliga tempel att vara. Han i sitt ord mättar sin hungrande hjord, leder till källan den klara. 5. Kommen, I folk, och förnimmen att Herren är nära. Sjungen, I himlar och jord, den Allsmäktiges ära. Hjälp oss i dag, Fader, att dig till behag heliga tackoffer bära. Paul Nilsson

(1908).

5. Arbetet. 4 7 8 (W 306). Psalt. 127. Förgäves all den omsorg* är, som styrd av Gud ej bliver, förgäves människans besvär, om Gud ej framgång giver. Vad gagna kan att med varann vi rådslå och arbeta, om ej Guds nåd i råd och dåd vi städse med oss veta? En Konung över konungar han folkslagen regerar, han kunskaper och näringar välsignar och formerar. Inom det land där fridens band ej i hans namn blev knutet, med härars makt, med murars vakt man lyckan fåfängt slutit. Sällt är det land, den stad, det hus, där bön och rena seder i molnets dagg, i solens ljus hans mildhet kalla neder; där hälsan går i mödans spår, där trevna odlarn röner en tacksam jord och kring sitt bord ser sina söners söner. Men om vår själ ej lyftes fri till det som evigt bliver, en vansklig gröda bärga vi av allt vad tiden giver. Förlorat är allt det besvär som grävs i jorden neder, den lycka lek, den visdom svek, som oss ej högre leder. Ack lär oss, Gud, med fröjd och flit ditt rike först att söka, upplyfta våra hjärtan dit och där vårt goda öka,

209 då anden råder över tingen, då dygnets id, som Mamons lära för tusenden i träldom vänt, får som ett heligt sakrament din godhets rikedom kring jorden bära.

att vi må se i väl och ve ditt ljus alltmera dagas och sist med frid till evig tid i dina hyddor tagas. Dahl (1807).

Wallin

4 7 9 (W 279). 1. Giv, Gud, att ren och samvetsgrann jag genom tiden vandra kan. Hjälp mig, att jag gör allom rätt och får mitt bröd på ärligt sätt; ty orätt gods dock ej består: med synd det kom, med sorg det går. 2. Långt hellre vill jag lida nöd än njuta brottsligt överflöd. När jag, med all min fattigdom, är idog, redlig, nöjd och from, mitt goda samvete, o Gud, är mig ett dagligt gästabud. 3. Och när jag vandrar som du bjöd, du mig ock hjälper i all nöd. När främst av allt jag söka vet ditt rike, din rättfärdighet, du omsorg för allt övrigt bär och giver mig det nyttigt är. Wallm

(1816).

480. 1. En dag har börjat, Livet kallar. Där plogen skär sitt raka spår, där hammarn malm ur berget slår, där svänghjul gå i jättehallar, där forskarn nya världar spanar, där moderskärlek sluter öm sitt hägn om barnets lek och dröm. Guds skapartankes rikedom jag anar. 2. Jag beder, Fader, låt mig vara din tankes redskap denna dag och i ditt stora arbetslag i bröders tjänst min kraft ej spara. Min ringa gärning värdes lyfta ur stoftet upp och foga så, att den din gärning tjäna må och till ditt vida rikes fullhet syfta. 3. Låt komma snart den dag då ingen sin börda bär med ofri själ, då allas tjänst är allas väl, 14 — 3612.

Beskow

(1819).

(1936).

481. 1 Mos. 3: 19. 1. Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett, så ljuda gudomliga orden. Hur ädelt och skönt än vårt liv vi berett, det bliver ej annat på jorden. O mänska, du kallats en börda att bära, så finn i ditt arbetes möda din ära. 2. Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett, ej lägga på andra din börda. Ej uslare syn under solen jag sett än mänskor som yvas att skörda de frukter som odlats med möda av andra, när själva de stolta och lediga vandra. 3. Jag vill tjäna, o Gud, med den kraft som du gav, med fröjd mina ringaste bröder. Ej tjänar jag Mamon som jordbunden slav, ej lustan, som kraften föröder. En friboren är jag, när kärlek mig tvingar, och kärlek åt hårdaste möda ger vingar. 4. Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett: ja Fader, jag vördar din vilja. Med mod vill jag bära den lott du berett och ej från min broder mig skilja. Din heliga eld i min själ värdes tända, och hjälp mig i trohet mitt livsverk fullända.

210 5. O du evige Fader, o källa av liv, beständigt du skapar och danar; oss arbetets söner den härlighet giv, som hjärtat tillbedjande anar: att vara i skapande gärning dig like och dana av stoftet åt Anden ett rike. Beskow

(1920).

482. 1. Du gav mig, o Herre, en teg av din jord, som jag för min egen får kalla. Du gav mig ett värv och ett bröd för mitt bord. Här lever jag trygg på ditt mäktiga ord, hur tider än växla och svalla. Här reddes mitt bo, här njuter jag ro och får i din hand mig befalla. 2. Av framfarna släkten som sentida arv jag mottog den mark som jag plöjer. Här bröto de sten, och här går nu min harv i åkrarnas mylla sitt fredliga varv. Dock högre min tanke sig höjer. Ty allt är ett lån därovan ifrån, din kärlek i allting sig röjer. 3. Så lär mig att taga, o Gud, ur din hand välsignelsens dagliga gåva, att tacka för regnet, som vattnar mitt land, för solsken och värme i sommarens brand, för äring och skördar dig lova. Vad mäktar väl jag? Din vilja är lag: det växer ju, medan vi sova. 4. Så lär mig ock, Herre, att dig till behag förvalta det pund mig blev givet, att fylla med frimodig gärning min dag, att hjälpa och omhulda den som är svag, att älska, ty därav går livet.

Och giv mig till sist ett namn, Herre Krist, som är i din livsbok inskrivet. C. R. Sundell

(1934).

483. 1. Mästare, som själv har prövat timmermannens arbetslott, som att tjäna aldrig tovat, när du här på jorden gått, kom och skänk vår mödas tid din välsignelse och frid. 2. De betungade och trötte bjöd du hugnad, kraft och ro. Med din kärleks blick du mötte varje glimt av hjärtats tro. Så som då kom till oss än, vår hugsvalare och vän. 3. Skänk åt varje dagsverkstimma kraften av ditt välbehag. Låt av himlens sol en strimma falla över mödans dag. Fyll vårt hjärta med den tro varur trogen tjänst kan gro. 4. Giv att vi, vadhelst vi verka, tjäna dig, men ock varann, och i samfälld gärning stärka allt som binder man vid man till gemensam ädel strid i en hård och söndrad tid. 5. Vare det vår levnads lösen: ej på eget bästa se. Bröder, ur Guds kärlek ösen: kraft till tjänst blott den kan ge. Så blir livets mening skön: kraft till tjänst är tjänstens lön. O. Åhlén

(1936).

484. 1. Tack, Gud, att också jag får gå i tunga vardagsmödan. Den ene kallar du att så, en annan bärgar grödan, men du ger växt och liv åt allt, ger ax och äring hundrafalt, där trägna händer verka.

211 2. Du går i verkstad och fabrik, i brus av hjul och remmar, och gjuter kraft av himmelrik i våra trötta lemmar. Vår arbetsdag bland sot och stål du ger en mening och ett mål och åt vår tro ett fäste. 3. Hur kunna vi försagda stå? Du är oss alltid nära. Du själv är solen i det grå. Du hjälper oss att bära. Vid skrivpulpet, på lärorum ett evigt evangelium ger mödan glädjens vingar. 4. Så lär mig troget hålla ut just där du mig vill finna, och ge mig helt till livets slut, när bråda dagar brinna. Lär mig att gudstjänst, ren och sann, är tjänst och kärlek mot var man, som möter mig på vägen. N. Bolander

Sjöfolk.

2. Du näpser stormen, när du vill, och lägger vågen lugn och still. Så giver du ock hjärtat ro, om vi på dig, o Herre, tro. 3. Låt ordets fyrbåk lysa klar, att ingen bland oss vilse far och lider skeppsbrott i sin tro, för alltid mister samvetsro.

Paul Nilsson

4 8 6 (NPs 641). 1. Upptag, Herre, våra böner, när vi lämna i din hand alla dem bland våra söner,

3. Framgång skänk och krön med styrka den som på en främlingsstrand söker samla i vår kyrka barnen av vårt eget land, att de aldrig må förgäta tempel, hem och fosterjord, aldrig glömma Herrens ord.

| 4. Du som näpste vindar vreda och till vila vågen bjöd, du kan frälsa än och freda (1936). från de stora djupens nöd. Du från alla stormar för oss till en trygg och lycklig hamn, om vi trösta på ditt namn.

4 8 5 (NPs 639). 1. När stormen ryter vilt på hav och böljan öppnar vitt sin grav, kom till oss, du som hjälpa kan, kom till oss då, vår Frälserman.

4. O Jesu Krist, ditt dyra namn vi lärde i vår moders famn. Låt det få vara ankargrund, vårt fäste till vår sista stund.

som från hem och fosterland färden styrt till främlingskuster, en mångtalig skara, spridd över havets fjärran vidd. : 2, Vart än deras väg dem leder, deras håg och vilja stärk, att sitt folks, sin hembygds heder de befrämje med sitt verk. Giv att deras hjärtan gömma trofast lit till fäders Gud, villig lydnad för hans bud.

E. N. Söderberg

(1911).

Vid resa. 4 8 7 (W 370). . 1. I Herrens namn far jag åstad och är i Gudi trygg och glad: är jag på vatten eller land, betror jag mig uti hans hand. Hans ord mitt hjärta tröst beskär och mina fötters lykta är; i liv och död är han mig när.

2. Jag skiljs från mina och mitt hem: jag dig, o Gud, befaller dem. Om du med mig den nåden gör, att du mig lyckligt återför, så skall jag, Herre, innerlig i din församling prisa dig, (1914). i i som vårdat och ledsagat mig. 3. Nu, Jakobs Gud, med mig du var, gör lyckosam den väg jag far; o store Gud, låt allt gå väl, o Herre, styrk min kropp och själ.

212 J a därpå jag förlitar mig, att du, o Fader, vårdar dig om dem som gå på lovlig stig. 4. Vår Herres Jesu Kristi frid ledsage oss till evig tid. Gud tröste den bedrövad är, den vare fjärran eller när. Bevara, Gud, din kristenhet, så ock vår kära överhet; giv lycka, Gud, och salighet. V. 4 Hans Ghristensfln Sthen Svensk övers. 1620. Y. 1—S / . Hjertén

5. Ja Herrens ljus ej slocknar ut, fast det i moln sig döljer. Det goda segra skall till slut, fast världen det förföljer. Och han som kom i Faderns namn skall än välsignad komma och samla i en evig hamn från tidens storm de fromma. Franzén

(1578). (1816).

6. Ofärdstider. 4 8 8 (W 122). Matt. 23: 34—39. Apg. 7: 54—60. 1. O Gud, vår broder Abels blod till dig från jorden ropar. Än rasar ondskans övermod, än brott på brott hon hopar. Dock vid allt otrons överdåd de dina du hugsvalar. Till jorden ser du än i nåd, ty Jesu blod där talar. 2. »Korsfäst!», de ropte om Guds Son och Barabbas behöllo. I Kristi f jät med kval och hån hans trogna vittnen föllo. Men ordet lever efter dem, som ljus åt världen givit, då av din prakt, Jerusalem, ej sten på sten förblivit. 3. Och se, då en rättfärdig man står fram att sanning yrka, all världens makt ej fruktar han: Guds sak ger honom styrka. Förgäves ondskan tänder skär och till hans död sig väpnar: hans uppsyn lik en ängels är, för vilken brottet häpnar. 4. Åt himlen lyftande sin syn den fromme går att lida och skådar i den öppna skyn Guds Son vid Faderns sida. Lik honom ber han i sitt fall för dem hans ofärd göra och dör med lugn; ty en gång skall dock mörkrets makt upphöra.

(1813,

1814).

489. 1. O Gud, vår Gud, hör bön från dina fromma. Låt dina vänners tro på skam ej komma. Hör: dag och natt, när nöd och sorg sig hopa, till dig de ropa. På skam de komme, vilka hata friden och trotsa på sin egen makt i striden. Ack vänd i nåd ditt anlet till oss arma och dig förbarma. 0 du som fiendernas hjärta känner, ditt ord förmår förvandla dem till vänner; så säg ditt ord, att kampen de uppgiva oeh stilla bliva. Vid dig allena kunna vi oss trygga; förgäves är på mänskohjälp att bygga. Men tänder du i hjärtat trones låga, vi allting våga. Du ensam hjälten är, som segern vinner. Hos dig vår trängda skara tillflykt finner. 1 f rälsarnamnet ropa vi tillsamman: Fräls, fräls oss. Amen. / . Heermann

(1630).

Eklund Bearb.

(1909). (1936).

4 9 0 (W 376). 1. Fridens Gud, oss frid förläna: hör oss, milde Herre Gud. Hjälp ditt folk dig troget tjäna, fäst det vid din viljas bud.

213 0 då skall med helgad ro det i fridens hyddor bo.

4 9 1 (W 377). \ 1. O du som har ett hult försvar oss fordom låtit röna, som härars makt har nederlagt att oss med seger kröna,

2. Ingen makt kan det förfära, då det har sin tröst till dig. 1 ditt hägn det står med ära, står, då världen välver sig, står, då folk förgås med hast, i din fruktan lugnt och fast. 3. Men det land där Gud förgätes röner snart vad of rid är: först av egna det uppfrätes, sedan av förtryckarns här; skylar trampas ner i blod, högar stå där bygden stod. 4. Ack, där synd och otro råda hjälpa icke svärd och spjut; skulder uppå skulder båda nöd och undergång till slut. Världslig* klokhet, värdsligt mod hämma ej fördärvets flod. 5. Du blott hjälper i all fara, du, de trognas värn och skygd. Fädrens Gud, lär oss bevara fädrens tro, med deras dygd, att vi må i eget land frie tryggas av din hand.

i 2. styrk deras mod, som nu sitt blod för fosterlandet våga; var du vårt värn mot våldets järn och dämpa krigets låga, 3. Du härars Gud, den makt förbjud, som blott vill skada göra. Dig till oss vänd, din ängel sänd att friden återföra. 4. Då skall din hand, som frälst vårt land, bli prisad utan ända, och nödens slag från denna dagoss till förbättring lända. G. F. Gyllenborg (1793).

Dahl

(1807).

6. Frid i landet du oss give, frid i husen följe den. Makar, bröder, grannar live fridens anda, kärleken. Frid i hjärtat, Jesu, bjud, frid med mänskor och med Gud.

4 9 2 (W 378). 1. Förfäras ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och rop från alla sidor skälla. De fröjdas åt din undergång, \ men deras fröjd ej bliver lång; ty låt ej modet falla.

7. »Frid på jorden!», sjöngs i höjden, Jesu, i din födslostund. Frid från himlen utgör fröjden av ditt saliga förbund. Men i denna prövotid vinns den ej förutan strid.

2. Din sak är Guds: gäck i ditt kall och i hans hand dig anbefall, så räds du ingen fara. Hans Gideon skall än bli spord, som Herrens folk och Herrens ord skall manligen försvara.

8. Hjälp oss du, o kärleksrike, styrk oss med din Andes mod, du vår Konung i det rike som du köpte med ditt blod. Där med oss mot synden strid, tills vi nå en evig frid.

; 3. I Jesu namn vårt hopp är visst, att de gudlösas våld och list ej oss, men sig förstörer. Till hån och spott de skola bli. Med oss är Gud, med honom vi: och segern oss tillhörer.

Franzén

»Gustav Adolfs fältpsalm-». (1819).

J. Fabricius? Wallin

(1632). (1819).

214 493. Led, o Fader, led den vilda tiden, som i stormen sina frökorn sår. När orkanen en gång är f örliden, växe av dem sanningen och friden opp för åldrar lugnare än vår. Tegnér (vid reformationsfesten

1817).

494.

Stor är du, och ditt namn är stort, och stora ting med oss du gjort, o alla herrars Herre. 2. Du ensam, helig, god och vis, allt till det bästa skickar, fast ofta glömd av mänskors pris I och dold för deras blickar. Likväl du giver dem allt gott, och alla sin beskärda lott av dig, o Gud, bekomma.

1. Ut i det okända härjaren sopar 3. Om nöd och sorg du stundom bjöd ständigt nya människohopar. att våra hjärtan trycka, Gråt, som snyftar, klagan, som ropar, j så låg i denna sorg och nöd tigande lämnar han utan tröst. ett frö till högre lycka; Mörka, ljusa människoöden, ty lika huld och faderlig alla de nås till sist av döden; du i din tuktan visar dig i det gåtfulla mörkrets flöden som i din nådes gåvor. virvla de bort som löv om höst. 4. När jordens folk i yrans tid 2. Inför oändliga, ofarna vatten, blott våldets budord lydde inför den ogenomträngliga natten och under tusen viljors strid hisnar tanken och tystna skratten, all rätt och sanning flydde, tynar livet och tärs vårt mod. du våldet bröt och yran tvang, Finns i de okända, vida länder och sällhet, ordning, sammanhang ingen som tröstande bud oss sänder, ! ånyo prydde jorden. ingen som räcker oss starka händer, hjälpande genom dödens flod? 5. Väl oss, o Allmakts-Gud, att du 3. E n det finnes, som övervunnit, e n, som väg genom mörkret funnit, en, som det eviga hemmet hunnit bortom det brusande havets svall. Kristus, Kristus vår Frälsare blivit, Kristus har dödens skräck fördrivit, Kristus, vår Konung, oss löftet givit: »Se j a g lever, d u leva skall.»

din spira evigt förer. Du ser till dina barn ännu och deras suckan hörer. Du som i himlars himlar bor dock lika nådig, vis och stor ännu besöker jorden.

6. Jag för min lott ej sörjer då och vill ditt råd ej klandra. Därom jag sörje, att jag må 4. Hell dig, livets Furste, som bräckte i uti din fruktan vandra. porten till gravarnas mörka häkte, Ej jag, men du mitt bästa vet, och vårt förlorade, fallna släkte och du har tid och evighet givit det eviga livets ljus. uti din hand, o Fader. Över de dina du dig förbarmar. Okänd tysk förf. (1765). Wallin (1816). Hur än helvetet gnyr och larmar, bär du dem på trofasta armar till den himmelske Faderns hus. 4 9 6 (W 383). G. Thorsell (1916). 1. Ära ske Herren. Vår hjälpare Herren är vorden: 4 9 5 (W 32). målet han satte för skövlingen, vål1. Dig, Herre Gud, är ingen lik det och morden. i himlen och på jorden. Han till vår nöd Så härlig, hög och nåderik vände sitt öga och bjöd: är ingen konung vorden. Frid vare åter på jorden.

215 2. Och som en stråle fördelar de samlade skyar fridsbudet kommer och glädjen och hoppet förnyar. Ljuvligt och sällt hälsar det dalar och fält, hälsar det städer och byar. 3. Långsamma dagar ej mer i bekymmer förnötas: fredliga yrken i trevliga boningar skötas. Välstånd och ro tryggade nejder bebo, godhet och trohet där mötas. 4. Ära ske Herren. Ja Herren allena ske ära, mäktig att göra långt mer än vi mäkta begära.

Härligt och stort är vad den Evige gjort: honom vårt offer vi bära. 5. Bärom för Herren det offer som honom behagar: saktmod i lyckan och tålamod, när han oss agar, sanning och dygd, kärlek för fädernebygd, lydnad för konung och lagar. 6. Lycka ske konungen. Herren hans vägar berede, styre hans råd och hans hjärta för sorgerna frede. Herren vårt land hägne med faderlig hand och i sin fruktan oss lede. Wallin

(1816).

F. TIDENS SKIFTEN. 1. Årsskifte. 4 9 7 (W 413). 1. Giv, o Jesu, fröjd och lycka: ett nytt år går åter in. Värdes ock på nytt intrycka i mitt hjärta viljan din. Giv att själen, ren och from, blir på nytt din egendom. Ny välsignelse och gamman skänk av nåd oss allesamman. 2. Lär mig nu att rätt besinna hur jag handlat dig emot. Låt min syndanöd försvinna: väck mig till allvarlig bot, att jag ondskan hata må och din nåd och ynnest få; ty all synd du visst förlåter, när man hjärtligt den begråter. 3. Med din kärlek mig hugsvala, hör min suck, o Herre kär, fast ej munnen kan uttala allt vad jag på hjärtat bär. Sover eller vakar jag, i ditt värn du mig upptag. Styrk mig i min nöd och möda, låt ej synd och sorg mig döda.

4. Detta året lär mig höra rätt ditt ord, o Herre blid, och en kristlig vandel föra utan svek i all min tid, att jag har min nästa kär, aldrig hat till honom bär. Giv mig nåd att heligt leva och i synd mig ej inveva. 5. Låt din Ande mig ledsaga alltid på de frommas stig. Låt ej högfärd mig intaga, flärd och svek ej bo hos mig. Giv att jag ont sällskap flyr, girighet och otukt skyr. När jag frestas, hjälp mig strida, lär mig motgång tåligt lida. 6. Jesus vare allt mitt nöje, Jesus blive alltid när, Jesus mina sinnen böje, Jesus vare mitt begär, Jesus styrke kropp och själ, Jesus mig beskydde väl, Jesus vare i mitt hjärta, Jesus lise i all smärta. 7. Jesu, giv att jag väl ändar detta påbegynta år.

216 Bär du mig på dina händer, fräls mig från all vånda svår. Stå mig bi uti all nöd, var mig när uti min död. Ack du mig i famnen slute, när min livstid här är ute. J. Rist (1642).

Brask (1690).

Wallin

i Guds ärende han går: himlens port han låter opp, målet för mitt trogna hopp.

(1819).

4 9 8 (W 407). 1. Än ett år uti sitt sköte oss en mängd av dagar bär, dem vi skola gå till möte, om det Herrens vilja är. Vem blir mulen? Vem blir klar? Gud oss det förborgat har. 2. Dock begär ej, mask i gruset, att hans dolda råd förstå. Varje morgonväkt med ljuset goda gåvor till oss gå, varje natt vid vilans bädd vakar Gud, i mörker klädd. 3. Herrens nåd i solens låga sprids från himlens klara fält, skiftar härlig i den båga han i molnen haver ställt; ty han tänker varje stund uppå oss och sitt förbund. 4. Herrens öga aldrig blundar, varje dag han sett och ser, den som var och den som stundar: vad vill jag* då veta mer? Han ock sett min dolda stig och den stakat ut för mig. 5. Ej en framtid mig betungar, jag dess omsorg lämnar Gud. Han försörjer örnens ungar, kläder liljan i dess skrud: skall han mig förgäta? Nej, han de sina glömmer ej. 6. Israel på honom trodde, då han genom öknen drog; Gud i tjäll med Aron bodde, och hans folk då ägde nog: det sitt bröd från himlen fick och ur klippan tog* sin drick. 7. Döden bör mig ej förfära, om han möter mig* i år; att en skörd för himlen skära

8. Jag kan, trygg vid Herren vila så i glädje som i sorg, medan tidens stunder ila; ty han är min fasta borg. Han min starkhets klippa är: trygg mitt hus jag bygger där. Hcdborn

(1812).

4 9 9 (W 408). 1. Snabbt som blixten de försvinna, våra korta levnadsdar; som en pil att målet hinna tiden hastar bort så snar. Döden möter att oss fälla och för Herrens domstol ställa; • sällhet eller ofärd då blir den lott vi skola få. 2. O min själ, må du betänka dina dagars knappa tal, att ej synden dig* må sänka i förtappelse och kval. Uppskjut ej dig själv att pröva, dröj ej Herrens bud att öva, att när han dig kalla vill, du må vara prydd därtill. 3. Likt ett skepp, av vinden kastat plötsligt till en okänd strand, än ett år, ack syndbelastat, flytt till evighetens land. Vad jag gjort och tänkt och velat, vad jag brutit, vad jag felat, allt med detta flydda år i Guds bok nu tecknat står. 4. Om ock någon dygd blev övad, ack hur litet gäller den, då dess inre halt blir prövad av den högste domaren. Nej, i stoftet må jag ligga och om nåd och tillgift tigga. Jesu, låt ditt dyra blod rena mig och skänka mod. 5. Låt den nya nådetiden av min själ användas så, att jag, när den är förliden, må för dig i tron bestå.

5 0 0 (W 410).

| 6. Vår första gärning denna må bli alltså i år, att andaktsfullt bekänna ditt namn, som allt förmår, och glada samlas här, (1816). där oss ditt ord förkunnas, där oss den friden unnas, som trygg oeh evig är.

1. Din godhet nu vi lova, o Herre Jesu kär, att såsom nyårsgåva vårt hjärta du begär. O må det skänka sig, odelat, fromt och renat i ditt blod, och förenat igenom tron med dig.

7. Förnya du vårt sinne i detta nya år. Giv att vi oss påminne hur tiden snart förgår. I himlen tecknad står var stund som använts illa: Gud, låt oss ej förspilla kanske vårt sista år.

2. Oss kan ej vederfaras en större nåd och tröst än att oss uppenbaras att du oss återlöst. Ditt blod som för oss rann har helgat denna dagen; du, undergiven lagen, förlossning för oss fann.

8. Ack låt oss våra dagar framleva uti ro, att vi, som dig behagar, i kärlek, hopp och tro må vandra livets stig. J a Herre, oss förläna att vi dig* rätt må tjäna och så få ro hos dig.

Låt från denna dag mig börja mera vist för själen sörja, leva för den evighet som jag snarligt stunda vet. B. Munter

(1774).

Aström

3. Fördenskull är dig givet ett namn som härligt är, som salighet och livet allena innebär; ty Jesus kallas du. O Jesu, värdes bliva vår Jesus och oss giva allt vad vi bedja nu. 4. Dig Fadern velat skänka åt oss till Frälsare: o må vi det betänka och alltid låta se vårt hjärtas tacksamhet därmed att vi dig prisa och stads vår tro bevisa med sann gudaktighet. 5. Du nådigt velat frälsa vår syndbesnärda själ, beskärt oss liv och hälsa, bevakat allas väl, att vi, av ditt behag förskonta från all våda, med glädje kunna skåda och fira denna dag.

Spegel (1686).

Wallin

(1816).

5 0 1 (W 411). 1. Det gamla år framgånget är, nytt kommer nu i stället här. Gud vare lov, att vi i frid fått leva intill denna tid. Förlän, o Gud, ett gott nytt år, att var och en nytt sinne får och i sin gamla synd ej står. 2. Hur mången nöd, o Herre god, i detta år oss förestod, du haver dock fast dagelig den från oss vänt så faderlig. Låt oss, o Gud, i all vår tid ännu få trygga oss därvid, att du är nådig, mild och blid. 3. Ho är väl värd så mycket gott? Ditt fadershjärta gör det blott: du kan för din barmhärtighet ej länge se vår uselhet. O att vi dock rätt tänkte på, att det med oss skall ände få, och vi till Gud oss vända må.

218 4. För vådeld, pest och hungerstid har du oss skönt, o Fader blid. Vi hava hört av krig och strid, men suttit dock i ro och frid. O gode Herde, du allén din dyra hjord behållit ren från otro, villa och allt men. 5. Vi bedja, vi åkalla dig: Förlåt vår synd miskundelig. Låt sakramenten och ditt ord ej tagas bort ifrån, din hjord. Din kärlek i vårt hjärta tänd, din Andes nåde till oss sänd, så varder satans list bortvänd. 6. Sträck över oss din högra hand, välsigna både stad och land. Giv oss, o Gud, ett dagligt bröd, och fräls oss du i all vår nöd. Upplys vår hulda överhet, förlän oss frid och enighet och allt vad du oss gagna vet, 8. Så vilja vi, o Fader blid, dig tjäna nu och allan tid: din Helge Andes kraft oss giv, till kärlekens och trones liv. Och låt oss sist bland änglars kor i himlen, där du själ ver bor, lovsjunga dig med glädje stor. J. Eberdt

(1601).

Svedberg

(1694).

5 0 2 (W 412)., 1. Vår tid är ganska flyktig här: det förra året gånget är nu lyckligen till ända. Ett nytt år börjar här sitt lopp; så vilja vi med tro och hopp oss till vår Gud nu vända, som sig härlig stads bevisat, sorgen lisat, gjort stor nåde och oss frälsat av all våde. 2. O Gud, din Andes fröjd och frid, som hugnat oss i all vår tid, vi detta år ock njutit. Fast vi med synd och överdåd missbrukat denna stora nåd, har du oss ej förskjutit.

Godhet, trohet, nådehåvor, glädjegåvor, oss till fromma, månde vi av dig bekomma. 3. O Gud, vårt hjärta öppnar sig att för all kärlek tacka dig, som du oss har bevisat: du frälsat oss från hungersnöd, från krig och pest och ondan död samt allt bekymmer lisat, Kraft, nåd, hjälp, råd, hälsan, livet oss du givit, dig till ära: dig vi därför tack hembära. 4. Tag bort nu med det gamla år vår gamla synd och ondska svår, för Jesu död och pina. Förvissa oss att Jesus Krist har tagit bort vår synd och brist, sin kärlek låtit skina. I nöd, i död han sig givit, för att livet oss förvärva, att vi må hans rike ärva. 5. Förnya, Gud, i detta år välsignelsen och lyckan vår, att vi med dygd och ära dig tjäna må i frid och ro, i kristlig kärlek sammanbo, oss redeligen nära. Gud, stärk vårt verk, bördan lätta, oss upprätta och förändra att som nya mänskor vandra. 6. O Gud, ditt ord och sakrament låt aldrig bliva från oss vänt; själv din församling skydda, Vår kristeliga överhet giv hälsa, lycka, salighet; bevara slott och hydda.

219 Låt sist, o Krist, oss i friden rätta tiden till dig fara. Evigt nyår skall där vara. Tysk förf. (1582).

Svedberg

(1694).

5. »Tag trädet bort», så talar du, »dess torra stam hugg neder.» »Ack låt det stå ett år ännu», så Jesus för mig beder. Ja bed, du gode vingårdsman, din bön allena gäller; och hjälp att frukt jag visa kan, förrän mig döden fäller. O Jesu, bliv den svages kraft, den dödes liv.

5 0 3 (W 414). Luk. 13: 6—9. 1. Ack jordens barn, vår tid är kort, 6. Mig föd och vattna med ditt ord och våra dar förrinna: och med ditt blod, så trogen, de som en skugga hasta bort att jag, med nytta för din jord, och som en rök försvinna. blir för din himmel mogen. Vi se oss om, och åter är Mig värdes för din kärleks skull ett år tilländalupet: till trones frukter liva. dess nöjen liksom dess besvär, Ty snart, där trädet föll omkull, de sjönko ned i djupet, där skall det ock förbliva. i tidens hav, Låt för ditt namn den vida, allom öppna grav. mig falla, Jesu, i din famn. 2. Vid årets början mångens hopp, Wallin (1816). i sköna färger brutet, dess hela bana mätte opp, men släcktes innan slutet. 5 0 4 (W 415). Så mången då i sorgfritt tjäll 1. Så lyktar än ett år sitt lopp: med barn och maka bodde; dess dagar gå ej mera opp, så mången då, förnöjd och säll, dess timmar hava slagit; på liv och hälsa trodde: och tidens flod och se, nu ren har ond och god har jorden gömt hans kalla ben. med sig i farten dragit, 3. Åt mig du livet än förlänt, 1 2. Men mig, o Herre, låter du än låter du mig vandra. på jorden vandra kvar ännu, O Herre, har väl jag förtjänt att dock jag måtte hinna att skonas mer än andra? omvända mig, Ack nej, det gör din blotta nåd, o Gud, till dig din kärlek utan ända, och nåd i himlen finna. att jag må se mitt överdåd och hinna mig omvända, 3. E t t annat år upprinner fort: jag syndaträl, kanske, förrn det sitt omlopp gjort, som tänkt så litet på min själ. skall dödens hand mig röra. 4. Jag är det trädet i din gård, Då blir för sent, som skulle sparat bliva, då är förment att en gång, tacksamt mot din vård, att bot och bättring göra. det måtte frukter giva. 4. Ty vill jag, medan än är tid, Den ömma vård du tog därom betänka vad tillhör min frid från år till år du ökte; och mer i synd ej falla; och varje år du återkom ack dig jag vill och frukt på trädet sökte: om kraft därtill du kom i år, med daglig bön åkalla. men lika ofruktbart det står.

220 5. Du helige, du gode Gud, då du ej gav mig mer än nog; hjälp att med lydnad för ditt bud så har det alltid varit. jag mot din kärlek svarar Och därför vill jag tacka dig och Jesu tro, och bedja, om du giver till hjärtats ro ett år ännu till gagn åt mig, och helgelse, bevarar. att din alltmer jag bliver. 6. Då hoppas jag, för Jesu skull, \ 5. Och när jag nalkas gravens dörr, att du ej sträng, men nådefull som kanske öppnas för mig förr här med ditt barn skall handla än mina tankar mena, och hjärtats hopp ett enda blott den stunden må, vid slutat lopp o Gud, för mina ögon stå: i salighet förvandla. det är din nåd allena, Wallin (1819). din nåd i all min gångna tid, din nåd ännu i döden, att du bär hem min själ i frid 5 0 5 (NPs 517). utur den sista nöden. 1. Vad har min själ till vinning kvar A. F. Runstedt (1908, 1911). ifrån den tid som flyktat har, när årets gräns jag hunnit? 506. Ej jordisk skatt behållas får: den är ett lån, som återgår, • 1. Nu kommer kväll med vilans bud, när snart all tid förrunnit. och bördan lägges av. Vad är då kvar, när i sin grav Nu vill jag tacka dig, min Gud, det gångna år sig slutit för allt vad året gav: likt strömmen, som sig gömt i hav 2. för hus och hem och dagligt bröd, med allt vad däri flutit? för jordelivets id, 2. Den dag som sjönk i natten ner, den ser jag aldrig, aldrig mer; förspillt är vad där spilldes. Försummad väg till trogen vän står mig ej öppen mer igen, sen vi av döden skildes. All nöd som väntat, men ej fått, vad jag har kunnat giva, den måste jag, när året gått, uti dess skuldbok skriva. 3. Och månget hastigt vredens ord, där hjärtats onda art blev spord, hur snart var det ej talat! Men ej jag åter lika lätt har plånat ut en oförrätt och sårad själ hugsvalat. Och dock jag vet vad själv jag har hos dig, min Gud, åtnjutit, hur du till huldhet redo var, trots allt vad jag har brutit. 4. Som bäcken porlar dag och natt och bjuder törstig jord sin skatt, så ingen dag har farit, då du din vård mig undandrog.

för tröst i nöd, för liv i död, för himmelrikets frid. j 3. Och gryr för mig en morgondag, så är den dagen din; så är din vilja all min lag, och all din kärlek min. 4. Så står jag här i Jesu namn och lever på ditt bud; så går jag mot din öppna famn, min Fader och min Gud. Beskow

(1923).

5 0 7 (B 630). Psalt. 90. 1. O Gud, vår hjälp i gångna år, vår framtids hopp och frid, vårt värn, när storm kring jorden går, vårt hem för evig tid: 2. i hägnet av din tron din här kring dig du samlat har; din arm mot ondskans makter är vårt fäste och försvar.

221 3. Förrn bergen vordo på ditt bud och formad blev vår jord, du var; och evigt blir, o Gud, din allmakts viij a spord. 4. I dina ögon tusen år bortila som en dag, liksom en morgonväkt förgår, ja som ett andedrag. 5. Fort skyndar tiden som en ström och sköljer alla bort. Vår levnad liknar mest en dröm, förgäten inom kort. 6. O Gud, vår hjälp i gångna år, vår framtids hopp och frid, du är och blir, när allt förgår, vårt hem för evig tid. I. Watts (1719).

Eklund Beskow

2. Årstiderna. Våren. 5 0 8 (W 392). 1. Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp. Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. Hur livligt solen strålar; hur majestätiskt mild för dödliga hon målar odödlighetens bild! 2. Förskönad står naturen uti sin högtidsdräkt. Vad ljuvlig vällukt, buren på varje vindens fläkt! Vad prakt, vad rikedomar, som skifta tusenfalt! Allt lever, doftar, blommar för dig, o mänska, allt. 3. I luft, i hinder höras mång tusen fröjdeljud. Skall ej vår tunga röras och lova Herren Gud? Skall ej vår frälsta anda, ur jordens sorger höjd, sin känslas offer blanda med all naturens fröjd?

(1934). (1934).

4. Men må de glada sånger av rena hjärtan gå, dem brottets agg och ånger besmitta aldrig må. Må kölden i vårt sinne lik vinterkylan fly och kärleken därinne lik vårens morgon gry. 5. Snart våren är förliden; men Jesu, när oss bliv. Med oskulden och friden du oss din Ande giv, att hjärtats stormar tystna och själen uti ro till dina bud må lyssna, på dina löften tro. 6. Låt ymnigheten flöda med glädjen kring vår bygd. Gör landet rikt på gröda, gör folket rikt på dygd. Som bröder må vi vandra en stund i gruset än, som bröder se varandra en gång hos dig igen. Wallin

(1807).

5 0 9 (NPs 642). 1. Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like. Därför, så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i andens rike. 2. Som fåglars kör i lund och mark besjunger våren, blid och stark, och livets alla under, vi må besjunga med varann hans liv, som döden övervann i påskens morgonstunder. 3. Snart alla ängar stå i skrud, och skogen kläder sig som brud, när livets krafter blomma. Så komme vår i Jesu namn i folkens liv, i kyrkans famn, till alla själars fromma. Grundtvig

(1846).

Eklund

(1909).

222 Sommaren. 5 1 0 (W 393). 1. Naturen åter träder förnyad fram i högtidsskrud. Allt av din nåd sig gläder, du världens Skapare och Gud. Av solens milda strålar förlänges glädjens dag, och blommans knopp du målar med färger och behag. Du fröjdar alla väsen med känslan av din nåd. Din dagg på låga gräsen är ymnighetens förebåd. 2. Dig, milde Fader, ärar allt vad du liv och anda gett: dig prisa luftens härar, dem din försyn ett bord berett; dig prisa regnets droppar och vindens ljuva fläkt och fruktens späda knoppar och trädets rika dräkt och havets vilda vågor och bäckens lena fall och blixtens klara lågor och åskans dunder, fart och knall. 3. Till dig naturen sänder, o Skapare, sin högtidssång. Dig prisa flodens stränder, dig prisar källans friska språng. De stjärnbeströdda himlar och djupets mörka stig, allt vad i böljan vimlar, allt, Fader, prisar dig; och allt vad ljuset gläder och allt vad jorden bär till dig med lovsång träder och vittne om din godhet är. 4. Från berg och dalar skallar till Herrens lov ett återljud, som dig, o mänska, kallar att böja hjärtat till din Gud. Dig hugnar fältets gröda och axets böjda topp: så glöm i dag din möda, och gläd dig i ditt hopp. Lär dina plikter sköta

med nöjt och helgat bröst, så skall du en gång möta i lugn din ålders sena höst. Ödmann

5 1 1 (W 394). 1. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor: du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött sig solens strålar närma, oeh allt blir återfött. 2. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om. 3. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud: skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång. 4. Du milde Jesu Kriste, vår glädjesol och sköld, ditt ljus och hägn ej briste; uppvärm vårt sinnes köld. Giv kärlekseld i hjärta, förnya själ och and; vänd bort all sorg och smärta med mild och mäktig hand. 5. Du Sarons blomster sköna, du lilja i grön dal, ack värdes själen kröna med alla dygders tal. Av Sion må hon fuktas med nådens dagg, att hon förskönas och befruktas som ros på Libanon.

(1795).

223 6. Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv oss nödtorftig föda, välsigna sjö och strand. Av himlen drype fetma, bespisande vår jord, och flöde nådens sötma till oss av livets ord. I. Kolmodin

(1694).

5 1 2 (NPs 643). 1. I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se hur i prydning jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor. 2. Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet med större prakt och härlighet än Salomos dig gläder. 3. Tätt flyga bin kring blommors blad, i luften stiger lärkan glad, och göken gal i lunden; och högt begåvad näktergal med sången fyller enslig dal i stilla aftonstunden. 4. Oss åkern bådar ymnig tid, och ung och gammal gläds därvid och bör Guds mildhet prisa, som vill i överflödigt mått oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa. 5. Vi skulle jag allena då i denna tid otacksam gå, när allt sitt lov dig bringar? O Gud, som äran hörer till, med lov till dig jag höja vill i tron min andes vingar. 6. Ack är det redan här så skönt, är det så härligt och så grönt på denna ringa jorden, vad skall det då ej vara där i härligheten, när jag är en gång förklarad vorden!

7. Vad fröjd och ljus skall själen då i Kristi lustgård njuta få, när hon med änglatunga bland de utvaldas skara stor och tusende serafers kor halleluja får sjunga! 8. Ack att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär, och bure mina palmer. Jag ville då på änglars vis instämma i ditt lov och pris med bättre fröjdepsalmer. 9. Låt, Jesu, mig uti ditt hägn, alltjämt av nådens milda regn bevattnad, stå i blomma. Din kärleks sol upplive så min själ, att trones frukter må av hennes värme komma. 10. Låt Anden din mig bliva när, så att ett träd jag ständigt är, som goda frukter giver. Förlän att jag, en planta grön, en saronslilja, täck och skön, uti din vård förbliver. 11. Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allén, i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska. Paul Gerhardt (1653).

J. von Duben

(1725). Bearb.

5 1 3 (NPs 644). 1. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar, och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden. 2. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa: ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden.

224 3. Men clu, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, och blomstren dö, och tiden allt fördriver; blott Herrens ord förbliver. 4. Allt kött är hö: allt flyktar här, och snart förvissna gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma, fast äng och fält stå tomma. 5. Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt: min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han huld och vis mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera. O. D. af Wirsén

4. O Gud, vår tid så snart förgår, vårt mål så hart är nära. Ack lär oss du att vad man sår, det skall man ock uppskära, på det vår ålder, ångerfri, må lycklig som vår ungdom bli, med gråa hårens heder, och livets höst, som förestår, omärkligt bytas i den vår vars sol går aldrig neder. B. Munter

(1896).• i 1.

Hösten. 5 1 4 (W 404). 1. Med hastat lopp och dunkelt sken oss solen snart förlåter, att uppgå sorgelig och sen på mulna fästet åter. Förbi är årets sköna tid, och stormar störa bygdens frid, och täta skurar svalla; den sista blomman lutad står, oeh i den kulna höstens spår de gula löven falla. 2. Förbleknad åkern tynat av, sin gyllne skrud berövad. Till vilan i sin vintergrav naturen går bedrövad. Och över hav och över land så fjärran till en bättre strand nu luftens härar draga; och Herren dem sig tager an: de vandrande allena han kan mätta och ledsaga.

3. Men oss i själva vinterns bygd vår Fader vill försörja; vi skola i hans milda skygd än samma nåd förspörja. Ej nöden oss förfära skall, ej vinternatten, mörk och kall, ty Herren vill beskydda den stilla flitens förrådshus och låta uppgå nådens ljus uti den frommes hydda.

(1774).

Wallin

(1813).

5 1 5 (NPs 645). Fram skrider året i sin gång; nu gulna lund och lid. Farväl med all din lust och sång, du korta sommartid.

2. Snart suckar vinterstormens röst: allt vissnar och förgår. Men vissnar allt, jag vet en tröst som under allt består. 3. Låt gulna varje blad på kvist, låt falna varje strå; Guds rika nåd, det vet jag visst, den skiftar ej ändå. 4. Jag vet var glädjen har sitt hem, när jordens prakt förgår: ännu som förr från Betlehem ett livets bud mig når. 5. Jag vet ett träd så friskt och grönt, när döden råder här: på Golgata det blommar skönt, och evig frukt det bär. 6. Vid blommornas och lövens fall jag är dock nöjd och glad, ty tron på Jesus rädda skall sitt friska hjärteblad.

225 7. Det liv som fram ur graven går skall aldrig mera dö. Mig Kristus lovar evig vår, trots död och vintersnö. O. J. Boye (1833).

B. Wadström? Eklund

(1858). (1911).

4. Ljus är din klädnad, Herre Gud: i norrskensprakt och stjärneskrud din himmel skådar neder. Dig bliver intet mörker när, du våra fötters lykta är, som oss i natten leder.

5 1 6 (NPs 646). 1. Av förgängelsen är färgad all den fägring sommarn gav; åkerns sista skörd är bärgad, ängens blommor fallit av. Och när höstens vindar svala härja lund som gulnad står, höra vi Guds stämma tala om hur snart vår tid förgår.

5. Upplys oss, Herre, med ditt ord, att vi på denna mörka jord ifrån din väg ej vike. Och för oss sist i Kristi tro från dödens skugga, där vi bo, till ljuset i ditt rike.

2. Liksom strån för lien falla, skola vi ock mejas ned; hö oeh stoft vi äro alla, lång är ej vår vandringsled. Men om också döden skriver lag för allt som föds på jord, dock evinnerligen bliver oförvissnat Herrens ord.

Topelius

Morgon.

(1917).

Vintern. 5 1 7 (NPs 647). 1. Hur härligt vittna land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud, om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall, är jorden dock din fotapall, som i sin blomstrings stunder. 2. Hon ändat har sin arbetsdag, hon böjer sig för ditt behag och kläder av sin prydnad. Nu vilar hon i sabbatsfrid och bidar nästa arbetstid i tålamod och lydnad. 15 — 3612.

(1880).

3. Dygnets tider.

3. Låt, o Gud, på oss fullbordas löftet i dess vittnesbörd om det vetekorn som jordas, men skall gro till evig skörd. Värdes ock, när levnadshösten brett sin skymning kring vår stig, rikt hugsvala oss med trösten om ett liv i ljus hos dig. E. N. Söderberg

3. Ty du, barmhärtig år från år, bevarar för en nyfödd vår det frö som drivan täcker. Det lever i sin mörka grav; du lyfter snart dess täcke av, din sol det återväcker.

5 1 8 (W 418). 1. Att dig, o Gud, mitt offer bära min första känsla vara bör: min röst skall höjas dig till ära; mitt hjärta vet att du mig hör. 2. Du är det, Gud, som tima låter att jag bevarad, styrkt och nöjd ur nattens glömska vaknar åter till denna nya dagens fröjd. 3. De krafter vilan återgivit, välsigna deras bruk i dag, att på den väg du föreskrivit jag vandrar i din viljas lag. 4. Låt för din röst, som till mig ljuder, mitt öra aldrig sluta sig; gör mig så from din lära bjuder, så lycklig som hon lovar mig. G. G. af Leopold

519. Ej blir en dag den andra lik, då vi av Anden ledas, ty varje dag på nåd blir rik. Oss gärningar beredas till Guds behag.

(1793).

226 Och som vår dag, så skall vår kraft ock bliva, då vi åt Gud oss giva. A. Frostenson

(1936).

5 2 0 (W 420). 1. Din klara sol går åter opp: jag tackar dig, min Gud. Med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud. 2. Din sol går opp för ond och god, för alla som för mig: o må jag så i tålamod och kärlek likna dig. 3. O må jag ock med flit och dygd och måtta i begär än kunna glädjas i ditt skygd var dag du mig beskär. 4. Då skall jag, trygg i råd och dåd, till dig, o Fader, fly och än förnimma att din nåd är varje morgon ny. Wallin

5 2 1 (W 421). 1. Pris vare Gud, som låter oss glada vakna opp och över jorden åter en nådedag gå opp, en dag som skall försvinna lik den i går förgick; o må vi då besinna dess dyra ögonblick. 2. O må vi noga märka vad Gud av oss begär och med all trohet verka, så länge dagen är, att icke syndens minne vårt hjärta klagar an, när aftonen är inne, då ingen verka kan. 3. Att åt sin arma nästa råd, hjälp och hugnad ge; ej blott på eget bästa, men ock på andras se; ej blott Guds vilja veta, men vandra i hans bud: det är att kristen heta, det är att tjäna Gud.

4. Och salig är och bliver, när Herren komma skall, den tjänaren som giver så akt uppå sitt kall. Han dela skall den fröjden som intet öga sett, men Herren uti höjden åt sina barn berett, 5. Vår kraft, o Gud, föröka, att vi med trofasthet må först ditt rike söka och din rättfärdighet. Då vill du nådigt skänka allt övrigt åt envar. O må vi det betänka i dag och alla dar. Wallin

(1812).

5 2 2 (W 422). j 1. O Gud, som åter värdes mig med dagens fröjd begåva, mitt hjärta lyftat är till dig, min tunga dig skall lova. (1814). 2. Att ljuv och ostörd ro jag haft i natt på vilans läger, att nyfött hopp och ökad kraft till dagens värv jag äger; 3. att jag, när morgonsolen gryr, att jag vid kvällens möte, som barnet till sin fader flyr, kan fly uti ditt sköte: 4. det gör din kärlek och din nåd, o du all godhets källa. Giv att jag efter dina råd min levnad ock må ställa. 5. Giv att jag, tacksam för allt gott som du mig täcks bevisa, dig må ej med min tunga blott, men med min vandel prisa. 6. Mitt uppsåt styrk, min synd förlåt, och mig med kraft utrusta mot frestaren och dess försåt, mot världen och dess lusta. 7. Gör mig alltmera vis och from, barmhärtig och gudaktig och av din godhets rikedom i liv och död delaktig. Wallin

(1812).

227 5 2 3 (W 423). 1. Morgonrodnan mig skall väcka till den helga sångens ljud; tidigt vill jag händren sträcka upp till Herren Gud, min Gud, och med hjärta och med tunga den Allsvåldige lovsjunga, vilken ej det lov försmår, som av fromma läppar går. 2. Samma sol som fordomtimma över Edens lunder brann, för vars strålar nattens dimma från en nyfödd jord försvann, se, hon lika härlig brinner, lika mild hon oss påminner att med samma nåd oeh makt Herren på sitt verk ger akt. 3. Herren Gud i alla tider är de frommas ljus och tröst; frid och salighet sig sprider av hans ord till alla bröst. Han i alla evigheter över allt vad fader heter är i himmel och på jord som den rätte Fadern spord. 4. Därför vill jag hoppfull möta allt vad han mig förelagt och mitt kall med trohet sköta och förbida vad han sagt. Glad som fågeln skall jag sjunga, när jag går i dagens tunga, trygg i Herrens skugga bo, när jag går till nattens ro. 5. Och när solens ljus sig röjer för min blick ej mer en gång, örat hörer, tungan höjer här ej mera bön och sång, då skall öga, tunga, öra bättre skåda, sjunga, höra Herrens nåd och härlighet i en salig evighet.

Ja Herren den högste oss alla i dag för synder och sorger bevare. 2. Den signade dag, den signade tid var morgon jag månde betänka, då nådenes sol så härlig och blid rann upp för all världen att blänka och herdarne hörde Guds änglar i skyn, som sjöngo att dagen var kommen. 33.< Ack saliga dag, ej uppenbar för världens fåfängliga trälar, du strålar så skön, du lyser så klar för fromma och menlösa själar, för enfaldens öga och oskuldens tro, nu och förutan all ände. 44.

- Om än varje träd och gräs på vår mark fått stämma och talande tunga, om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark, som änglarnes röst kunde sjunga, förmådde de aldrig till fyllest Guds Son, vår Frälsare Jesus, lova.

! 5. 5 Men såsom en fågel mot himmelens höjd sig lyfter på lediga vingar, han lovar sin Gud, är glad och förnöjd, när han över jorden sig svingar: så lyfter sig* själen i hjärtelig fröjd till himlen med lovsång och böner. 6. Ack låtom oss lova och bedja vår fi Gud, när stunderna växla och skrida, så skola vi stärkas att hålla hans bud och vaka och tåligen lida. Ja låtom oss verka med allvar och flit, så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång, att icke dess afton skall stunda. Då lämnas vårt verk, då tystnar vår 5 2 4 (W 424). sång: må vi det med allvar begrunda. 1. Den signade dag som vi nu här se j Vi bliva utburne, och sömnen blir av himmelen till oss nedkomma, tung han blive oss säll, han late sig te i graven, vår slutliga boning. oss allom till glädje och fromma. WaUm (1814).

j 7#

228 8. Ack give då Gud, vi honom så tjänt med allt vad av honom vi äga, så nyttjat de pund oss Herren förlänt, att han till envar måtte säga: Gäck in i din Herres glädje, gäck in, du tjänare gode och trogne. 9. När vi skola till vårt fädernesland och skiljas vid detta elände, befalle vi Gud vår själ uti hand och glade från världen oss vände. Ja Herren han give i Jesu namn vår vandring en fröjdefull ände. Nordisk dagvisa från medeltiden, i svensk handskrift o. 1450. Dansk bearb. (1569). Bearb. (med tillägg av vv. 3 och 6) av Wallin (1812).

5 2 5 (W 425). 1. Min Gud och Fader käre, mitt hjärta prise dig och ödmjuk tack dig bare, som vakar över mig. Du har ock mig av nåde i natt bevarat väl och frälsat från all våde ditt barn till kropp och själ. 2. I dag jag dig ock beder: O Gud och Fader min, led mig i dina seder, ske hos mig viljan din, att aldrig jag bortviker ifrån den rätta stig, att aldrig jag dig sviker, du som ej sviker mig. 3. Förlän mig trona rena på din Son Jesus Krist, vår Frälserman allena; förlåt mig all min brist. Du mig ej övergiver, det har du lovat mig, om jag vid trona bliver och stads åkallar dig. 4. Mig värdes hoppet giva, som mig upphälla kan; lär mig i kärlek bliva emot var kristen man, att jag allt gott må göra min nästa såsom mig och sådan levnad föra, som kan behaga dig.

5. Ditt ord vill jag bekänna för denna arga värld; mig skall ej från dig vända gods, ära eller flärd. Led mig uti din vilja, upplys mitt mörka sinn, låt ingenting mig skilja från rätta sanning din. 6. Lär mig min dag fullända ditt namn, o Gud, till pris och tro, vadhelst må hända, att du är god och vis. Du värdes hos mig vara i allt mitt levnadslopp, och när jag hän skall fara, tag själen till dig opp. J. Kolros (1535).

Svensk

övers. 1601.

5 2 6 (W 426). 1. Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kriste, sanna sol och dag, vi se nu den solen gärna ! framgå efter ditt behag, som med rosenstrålars sken världens krets upplyser re'n, det i natt var gömt upptäcker och var till sitt kall uppväcker. 2. Men vårt hjärta är betaget utav dårskaps dimma kall: syndens mörker oss bedragit och oss kommit uppå fall. Herre, se vi vilse gå; våra tankar, verk också på en farlig ban omsväva och din sannings ljus motsträva. 3. Låt din Andes morgonstrimma skina i vår mörka själ, att vi livets väg förnimma och förstå vårt sanna väl. Gör vår vandel med ditt sken från allt villans töcken ren, att din nåd vi känna lära och din kärlekseld rätt ära. 4. Styrk din kyrkas svaga skara med den gyllne fridens band. Värdes uti nåd bevara konung, folk och fäders land. Avvärj tvedräkt, sorg och strid, främja endräkt, fröjd och frid.

229 Hunger, pest, allt ont förjaga, och oss med din hand ledsaga. 5. Låt vår lampas olja brinna, när du dömer världen vid. Låt vår levnad så förrinna denna korta vandringstid, att du oss av sorgens dal värdes till din fröjdesal och vårt rätta hemvist föra, att oss evigt saliggöra. M. Opitz (1634).

Svensk

bearb. Wallin

(1664). (1814).

5 2 7 (W 427). 1. O Gud, dig vare lov och pris, att du har, lika huld som vis, på ljus och mörker skillnad satt, varav är vorden dag och natt, 2. När vi ha anlagt dagen rätt till flit i dygd på bästa sätt, är natten gjord av dig därtill, att du oss ro förläna vill. 3. Ty tackar jag dig, Herre blid, för ro i nattens flydda tid. Ej skräck och plåga har mig väckt, ej dödens mörker mig betäckt. 4. Var ock hos mig i denna dag och led mig efter ditt behag. Din gode Ande styre mig, att jag ej vika må från dig. 5. Styrk mig i alla goda verk, i tro och hopp mitt hjärta stärk. Giv stadigt sinne, tåligt mod, och gör mig rättvis, glad och god. 6. Behåll i mig till änden väl en ren och obefläckad själ. Från vällust, högmod, flärd, o Gud, mig böj till lydnad för ditt bud. 7. Beskydda konung, folk och land, och led oss alla vid din hand. Låt oss få njuta frid och ro och i all trevnad sammanbo. 8. Förtrolig vänskap ök och stärk, förtag allt ont och avundsverk. Förlän till nödtorft dagligt bröd, att vi ej lida timlig nöd.

9. Men giv oss helst det nyttigt är till själens välfärd, Herre kär. Giv tillväxt, framgång, kraft och skygd åt sanning, ära, tukt och dygd. 10. Min nästa som är stadd i nöd gör bistånd, Jesu, för din död. Med tröst till de betryckta kom, och vänd de vilseförda om. 11. När jag från världen vandra skall och lämna vedermödans kall, o giv mig då en salig fröjd, en evig ro i himmelshöjd. Spegel? (1682).

Wallin

(1816).

5 2 8 (W 428). 1. Varmed skall jag dig lova, min Gud och Fader blid, som lät i ro mig sova och vakna upp med frid? Se natten är förbi, sin klarhet solen sprider, och du i alla tider mitt hopp och skydd vill bli. 2. Anamma mina böner och tänk på mig i nåd, att jag ditt bistånd röner i allt mitt råd och dåd. Ledsaga ock min fot, att jag går rätta vägar och ingen handel plägar, som är dig, Gud, emot. 3. När jag nu åter skyndar att gripa an mitt kall, hjälp mig, att jag ej syndar, fräls mig från olycksfall. Låt varje gott beslut, till nytta för ditt rike, för mig och för min like, med framgång föras ut. 4. De trogna herdar skicka, som akta på din hjord samt henne vederkvicka med Jesu rena ord. Förlän oss ro och frid, och håll oss vid det ena att dig vi troget tjäna i all vår levnadstid.

230 5. Vår konung väl bevara och skydda med din hand; hans livstid länge spara till hugnad för vårt land. Hjälp honom, Herre god, sin spira rättvis bära, ditt folk till värn och ära, i tro och manligt mod.

4. »Mitt barn», du sade, »vila, när nattens timmar ila. Sov väl, förutan våda: dagsljuset skall du skåda.» 5. Och nu du mig benådat, att än jag solen skådat; för nöd du mig befriat och liv och hopp förnyat,

6. För fiender och vänner, o Herre, jag dig ber, som allas tillstånd känner, att du dem nåd beter. Du är mot alla god; men om till varning händer att sorger du oss sänder, så giv ock tålamod.

6. Jag kan ej rätt dig lova, dock frambär jag min gåva; den rökelse jag giver min sång och suckan bliver. 7. Försmå ej det jag beder: du ser i hjärtat neder och finner att jag haver för dig ej bättre gåvor.

7. I medgång lär mig vaka mot lustars överdåd, i motgång ej försaka att hoppas på din nåd: då är jag trygg och nöjd och vet, evad mig händer, att allt för mig du vänder till salighet och fröjd.

8. Du värdes själv fullända ditt verk på mig och sända den som mig alla dagar hugsvalar och ledsagar. 9. Min gärning nådigt skåda, hjälp du det bästa r å d a ; låt upphov, fortgång, ända, allt till din ära lända.

8. När jag skall hädanvandra av denna jämmerdal, giv mig bland fromma andra ett rum i glädjens sal, att jag till evig tid må med en änglatunga dig pris och ära sjunga, min Gud och Fader blid. ff. Ekman

(1682).

Wallin

10. Välsigna mig och skydda, mitt hjärta bliv din hydda; låt ditt ord min spis vara, till dess jag hän skall fara. (1819).

5 2 9 (W 429). 1. Vak upp, min själ, giv ära din Gud och Fader kära. Han, som allt gott oss giver, en väktare oss bliver. 2. J a g trygg mig nederlade, ty vård han om mig hade. Mig mörkrets makt begärde, men Gud mig ro beskärde. 3. J a Fader, vad kan kvälja den du till barn täcks välja? Han tryggad i ditt sköte förbidar dagens möte.

Paul Gerhardt

(1647).

Spegel?

(1682).

5 3 0 (W 430). 1. Vak upp, min själ, oeh var ej sen, ty solen nu sitt blida sken begynner åter visa. Gud haver mig i natt betäckt med sitt beskydd och mig uppväckt; ty bör mig honom prisa. Hjärtelig vill jag mig därför glada och framträda med min gåva och Guds nåd och godhet lova.

231 2. Ej finns ett offer Gud så kärt och Herrens välbehag så värt som en andäktig tunga, när den hos en botfärdig själ av Andens nåd upplivas väl att bedja och lovsjunga. Sådant ljud till vår Gud skall framföras och bönhöras: det skall hinna till hans tron och nåde finna.

6. Min Frälsare, den nådekraft ditt ord och din försoning haft jag salig rönt och njutit, då jag i dopet tvåddes ren utav min synd, och ofta sen, när vid ditt bord jag sutit. Jag har sport vad du gjort till att frälsa, giva hälsa clem som sörja och ett nytt liv vilja börja:

3. All djur på marken fröjda sig och på sitt sätt lovsjunga dig, du store världens Herre. Var fågel sjunger dig till pris, vart träd, var blomma på sitt vis, det större med det smärre. Jag* har fått mera gott, större gåvor, bättre håvor än de alla; ty bör jag dig mer åkalla.

7. ett liv som av dig självan är och gör att vi dig komma när igenom trona rätta, ett liv som övas allan tid i hopp och kärlek, fröjd och frid, i kyskhet; och allt detta bör mig visst, Jesu Krist, till din ära både lära och bevisa och ditt namn sålunda prisa.

4. Din omsorg* har ledsagat mig så underbar som nådelig allt ifrån moderlivet. Du var min enda hjälp och tröst, när jag låg vid min moders bröst; och mig av nåd du givit liv och lem, hus och hem, mig försvarat, mig bevarat från elände, där jag själv ej faran kände.

8. På det jag nu dess bättre må ett sådant heligt mål rätt nå, vill du mitt liv föröka och unna mig så mången dag, ja dagligt säga mig din lag, att jag må kunna söka det som är, Jesu kär, av dig funnet och dyrt vunnet med din pina: evig ro för själen mina.

i 9. Ty tackar jag, o Herre, dig, 5. Men dyrast är den nåd, o Gud, att du vill lämna tid åt mig att du mig givit dina bud och än med domen dröja, och låtit mig få veta att jag min levnad bättra må den tro som själen frälsa kan, och framgent större krafter få den plikt som fordras av var man att så mitt hjärta böja, som vill en kristen heta; som, o Gud, tagit mig dina bud nådelig mig befalla i din kyrka, och oss alla dig att dyrka som förtröste och att höra på dig som oss återlöste. ordet som kan saliggöra.

232 10. Förläna mig din Andes nåd, som giver mig det bästa råd hur jag min tid skall leva, att jag mot världens synd och flärd, vari hon fallen är och snärd, må stadigt kunna sträva. Styrk du mig kraftelig till att vandra ej som andra, köttets trälar, de där dräpa sina själar. 11. Men låt mig som ett ljusets barn se och undvika alla garn som satan för mig ställer. Ja låt mig aldrig glömma bort att levnadstiden är så kort, och likväl mycket gäller. Ty bör mig flitelig nyttja dagen, höra lagen, som kan lära det som länder till din ära. Spegel (1686).

5 3 1 (W 431). 1. Vi täcke dig så hjärtelig, o Gud och Fader käre, att vi så väl till kropp som själ helbrägda, styrkta äre, 2. särdeles att i denna natt vi ock fått trygga sova och nu förmå i ditt hus gå, dig gladelig att lova. 3. Vi bedje än att du igen oss må i dag bevara och med din makt, din änglavakt, oss hjälpa i all fara. 4. Upplys vår själ och lär oss väl din helga vilja känna,

Wallin

(1814).

att vi i dag till ditt behag må håg och gärning vända. 5. Vårt kött förvisst och världens list vill oss till synd bedraga; men var oss när, oss tillflykt lär vid Jesu kors att taga. 6. Vi give dig lydaktelig båd liv och själ i händer; ty vad du vill oss skicka till oss visst till välfärd länder. 7. Vår överhet med trofasthet vi dig ock nu befalle: giv henne ro, och låt oss bo i frid och hugnad alle. 8. Låt vattunöd och ond bråd död, krig, pest och hunger vika från detta land. Räck fadershand till fattiga och rika. 9. Giv allom nåd och goda råd, som land och stad regera, att allt går rätt, och på ett sätt som länder till din ära. 10. Hjälp var för sig så kristelig sitt kall på jorden sköta, att vi också varandra må i himlens glädje möta. Spegel (1686).

Wallin

(1819).

Afton. 5 3 2 (W 432). 1. O Gud, som allt med vishet styr, hav tack för varje dag som flyr, vart steg som mig i Jesu namn för närmare din fadersfamn.

233 2. Si, jag en främling är och gäst, som icke här min boning fäst, men fristad i ditt hägn begär var gång en dagsled slutad är. 3. Välsigna kroppens vilotid, men gjut ock i min själ din frid. Rannsaka mig, min Gud, och säg om jag är stadd på livets väg. 4. Ack att jag rätt ödmjukat mig, lik publikanen, inför dig, lik samariten understött de arma likar som jag mött. 5. Ack att i Jesu spår jag gått och korsets börda ej försmått. Ack att jag med de pund du länt dig, Herre, from och tålig tjänt. 6. O du som mina brister vet, jag flyr till din barmhärtighet och tror att du för Jesu skull till mig än skådar kärleksfull. 7. Låt mig i detta ljuva hopp få somna in och vakna opp och ledas troget vid din hand hem till mitt rätta fadersland. Wallin

5 3 3 (W

433).

1. När allt omkring mig vilar, till dig min ande ilar, o Gud, och lovar dig. När världens larm försvinner och jag mig ensam finner, är du, Barmhärtige, hos mig. 2. När mörker jorden höljer och all dess prakt fördöljer, jag till ditt rike ser; jag ser det kring de dina av nåd och sanning skina, uti ett ljus som ej går ner. 3. Det ljuset när mig bliver, då natten mig omgiver; därvid jag somnar in. Därvid jag vaknar åter, så länge du mig låter här fostras att bli evigt din.

(1812).

4. Låt mig din nåd ej sakna, tills jag en gång får vakna där själv du solen är, där jag på dig blott aktar, ditt anlete betraktar och kommer dig alltmera när. Franzén

(1814,

1818).

5 3 4 (W 434). 1. Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. 2. Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd; och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd. 3. Trygg i din vård jag lämnar mig, när solen från oss flyr; och gladligt skall jag prisa dig, när dagen åter gryr. 4. Men om det stilla dödens bud i denna natt jag* hör, det är min tröst att din, o Gud, jag lever och jag dör. / . F. Hertzog (o. 1680). Chr. F. Neander (1779). Wallin (1814).

5 3 5 (W 435). 1. I min stilla hyddas sköte kommer efter Guds behag vilan åter till mitt möte på en väl förfluten dag. Gudi ära för allt gott som har blivit här min lott. Ack att jag så visst fullgjorde, glad och tacksam, vad mig borde. 2. Men vad finner jag väl skrivet i min öppna samvetsbok? Har jag fromt och undergivet tagit på mig Jesu ok? Har jag kärleksfullt och ömt om min svaga like dömt? Har jag hjälpt min arma nästa och ej sökt blott eget bästa?

234 3. Har med något gagn åt jorden jag sökt gälda himlens lån? Är väl världen bättre vorden genom mig, i någon mån? Är vid denna dagens slut själv jag bättre än förut, eller finner du mig, Herre, lika syndig, om ej värre? 4. Ack, där mänskor skuld ej finna, är för dig dock mycken skuld. Lär mig rätt min frid besinna, gode Gud, och bliv mig huld. Vare Jesu kors mitt stöd; må av hans förtjänst och död tron uti mitt hjärta verkas och på goda frukter märkas. 5. Så av nåd jag tillgift äger, så av nåd jag äger hopp att i morgon från mitt läger stiga än med glädje opp. Och närhelst det täckes dig, Gud, att hädankalla mig, du det barnet ej förskjuter, som sig till ditt hjärta sluter. Wallin

2. Skriv på fästet, klara måna, Skaparns milda majestät, och ditt bloss åt natten låna, att vi där ock se hans fjät. Gläns utöver berg och dalar: allt om Herrens under talar. Kläd i silver flod och fält: över allt sin tron han ställt. ! 3. Ack så nära, mig så nära är du då, Oändlige. Fast mitt öga ej kan bära glansen av ditt anlete, fast min tanke, dig att fatta, fåfängt skall sin vinge matta, lever jag och rörs i dig, Gud, min Gud, så nära mig.

| 4. Din är jag, när jag uppvaknar, din, när jag ock går till r o ; och det ljus som här jag saknar bidar jag med stadig tro. Jag i stilla andakt tiger, men min känsla högre stiger än dit alla stjärnor nå, än dit alla tankar gå. (1812). Wallin (1814)

5 3 6 (W 436). 1. Din sol går bort, men du blir när: 0 Gud, du alltid hos oss är. 1 mörkret ser du oss ännu, och när vi sova, vakar du. 2. Allt vilar under Herrens hand, som hägnar både stad och land; och till de goda barnens ro hans goda änglar hos dem bo. 3. Sött sover den som fruktar Gud och vandrar efter Herrens bud. Med glädje står han upp igen och prisar Gud, sin Far och Vän. Franzén

(1814).

5 3 7 (W 437). 1. Jag i tysta skuggors timmar Herrens lov förkunna skall: himlen av hans klarhet glimmar, jorden är hans fotapall. O min tro, du själens öga, skåda den som på det höga dessa sköna facklor satt, att oss leda i vår natt.

efter E. Lindschöld

(1688).

5 3 8 (W 438). 1. Den ljusa dag framgången är, och natten ren oss höljer; men nådesol, bliv du oss när, du som ditt sken ej döljer. Bliv oss när, o Herre Jesu. 2. Du är den trogne väktaren, som kan oss väl bevara och hjälper oss i frestelsen och i all nöd och fara. Bliv oss när, o Herre Jesu. 3. Du är vårt värn, vår fasta borg, när vi ditt namn åkalla, och i din mäktiga försorg vi trygga oss befalla. Bliv oss när, o Herre Jesu. 4. Låt oss ock i vårt stilla bo i natt din vård ej sakna: förläna oss en ostörd ro och låt oss glada vakna. Bliv oss när, o Herre Jesu.

235 5. Så vilja vi till dig med fröjd i morgon hjärtat lyfta och till vårt mål i himlens höjd med all vår vandel syfta. Bliv oss när, o Herre Jesu. Hans Christens0n Sthen (o. 1591). Svensk övers. o. 1640. Wallin (1814).

5 3 9 (W 439). Nu är en dag framliden, och natt tillstundar visst. Från oss är solen skriden: bliv när oss, Jesu Krist. Förlän en stadig tro, och städse oss bevara, att vi må utan fara gå till vår nattero. Svensk förf. (1682).

Svedberg

5 4 0 (W 440). 1. Nu haver denna dag alltefter Guds behag* sin ände även nått, och natten, sömnens vän, har nu för oss igen i ljusets rum uppstått. 2. O store Herre Gud, vars röst och stränga bud allt lyda måste här: du skapte dag och n a t t ; när dagen gör mig matt, mig natten ro beskär. 3. O Gud, mig ej försmå, låt mig din nåde få, ty jag är svag och trött, men mörkrets makt är stor; dock du, i höjden bor, gör att jag* sover sött. 4. Min ögon slutas till: din ängel blid och mild förordna du åstad att hålla trogen vård och stänga fastan gård omkring min vilostad. 5. Min kläder klädas av: min synd, o Gud, begrav i Kristi sidosår; så skall min skröplighet

bli vänd i härlighet, när jag av jord uppstår. 6. Hur gladligt skall jag då inför ditt anlet stå uti en härlig skrud och sjunga dig med fröjd uti din himmels höjd, min Herre och min Gud. S. Columbus (1674).

Svedberg

(1694).

5 4 1 (W 441). 1. Nu denna dag förliden är: jag dig, o Gud, mitt lov hembär för all den nåd jag njutit har så denna dag som alla dar. (1694).

2. Men ack, förlåt vad glömsk och svag jag brutit mot din helga lag, och låt mig nu och allan tid förnimma att du är mig blid. 3. Uti din hand med tro och hopp befaller jag min själ och kropp; uti ditt namn jag somnar in förnöjd, och viss att jag är din. 4. Din helge ängel blive när och drive från mig satans här. Beskärma mig för Kristi skull, var mig, ditt barn, en Fader huld. 5. Låt mig, om det dig täckes så, i morgon frisk och sund uppstå; men om i natt du kallar mig, så låt mig vakna säll hos dig. / . Leo (1611). Tysk bearb. Brask (1690). Wallin

(1640). (1814).

5 4 2 (W 442). 1. Nu vilar hela jorden, och luften mörk är vorden, snart världen sover sött; men dig, min själ, bör vaka, att bönens sötma smaka och i din andakt ej bli trött. 2. Sitt ljus nu solen döljer, och natten överhöljer det stora luftens tjäll: min sol, o Jesu, visa din nåd, som kan upplysa min själ uti den mörka kväll.

236 3. Nu haver dagen ända, och stjärnor börja tända sitt däjeliga ljus: o Gud, låt mig ock komma dit alla själar fromma så skina i din himmels hus. 4. Till sömn jag mig bereder, bortlägger mina kläder, en hamn av dödlighet: låt, Jesu, själen vila i dina sår och skyla sin brist med din rättfärdighet. 5. Dagsbördan tynger neder min kropp och mina leder, att de betarva ro: ack Jesu, låt mitt hjärta från syndens tyngd och smärta snart lisas och få hos dig bo. 6. När sömnen mig nedtrycker och mina ögon lycker, o Gud, hav vård om mig; ditt milda fadersöga se neder av det höga, att jag må vila tryggelig.

9. Giv att jag icke saknar i morgon, när jag vaknar, din milda allmaktshand, som mig i alla dagar beskyddar, och ledsagar omsider in i livets land. (1653).

Spegel

5 4 3 (W 443). 1. Var nu redo, själ och tunga, o mitt hjärta, redo var att tillbedja och lovsjunga

i 2. Lov och pris jag vill hembära dig, barmhärtighetens Gud, för all tröst av nådens lära, för allt ljus av lagens bud. Pris ske dig för dagligt bröd, kraft i möda, hjälp i nöd, lättnad i min dags bekymmer, vila när dess afton skymmer. 3. Pris ske dig. Ja, evigt store, gode Gud, uti ditt namn sig min sista suck förlore, då jag somnar i din famn. I din nåd och ditt försvar, Herre, nu jag en och var, vän och ovän, mig och alla, vill av hjärtat anbefalla. 4. Herre, hela riket akta, led vår konung i ditt ljus, dina änglar sänd att vakta hans regering och hans hus. Var hans tröst uti all sorg, i all nöd hans fasta borg. Styr hans råd med dinom Ande, styrk hans makt till vattn och lande. 5. Högste Gud, ack värdes höra vad ditt barn nu bedit har. Jesu, din förtjänst kan göra att jag får ett nådigt svar. Helge And, jag beder dig, värdes mana gott för mig. Ja jag tror det skall så hända, ty vill jag med a m e n ända.

7. Låt oro mig ej väcka och ingen nöd förskräcka, när jag nu somnar in; men dina änglar blive när mig och hädandrive vad som kan störa vilan min. 8. Vad jag i dag har syndat, av världens flärd förblindad, 0 Gud, förlåt mig det. 1 Jesu namn jag beder att du mig alltid leder på livets väg, i Jesu f jät.

Paul Gerhardt

Gud, min Gud, min himlafar, att av honom jag så väl skyddad är till kropp och själ, att jag, i hans hägnad tagen, ock framlevat denna dagen.

/ . Sist

(1686).

(1652).

Spegel Dahl

5 4 4 (NPs 648). 1. O Kriste, du som ljuset är, dig kan ej mörker bliva när; vi skåda upp i tron till dig, när solens ljus fördöljer sig. \ 2. Till tröst för alla är du satt; beskydda oss i denna natt, att vi i dig må hava ro och i din hägnad trygga bo.

(1695). (1807).

237 3. När våra ögon sluta sig, låt själen njuta frid i dig; ditt ljus oss alltid lyse så, att vi i synd ej sova må. 4. Du frälste oss från synd och skuld med korsets död, o Jesu huld. Du vorden är vår själatröst: så hjälp dem som du återlöst. 5. Gud, Fader, Son och Ande, bliv * oss alltid när, och nåd oss giv. Den heliga Treenighet ske pris och lov i evighet. Latinsk psalm fr. 600-talet. W. Meusslim. Olaus Petri

(1526). (1536).

5 4 5 (NPs 649). 1. Nu dagens sol i glans och prakt jag sett gå ned till vila. Men du, min själ, med bönens makt må än mot höjden ila. Till himlens port min gång jag under lov och sång nu ställa må i längtan stor att bo där Herren Jesus bor. 2. I klara stjärnor Herren satt att vakta himlaranden, I bringen ljus i dunkel natt och glans åt aftonstunden. Men tusen gånger mer än glans som ögat ser är Jesus, himlens stjärna klar, som gör Guds sanning uppenbar. 3. Här nere natten råder nu, till sömn sig allt begiver; där uppe vakar likväl du, som aldrig tröttad bliver. På mig, o Herre kär, ditt öga riktat är, och därför troget natt och dag för dig i anden vake jag. 4. När nu till vilans bädd jag går, jag i ditt skydd får vara. Till värn i nattens mörker står kring mig din änglaskara. Jag rädes ingen nöd och ej den bråda död, ty hör jag dig, min Herre, till, du mig till glädje väcka vill.

5. Så länge livets pulsar slå, må dig min kärlek famna. Till dig min andes krafter trå, hos dig i tron att hamna. Till dig jag ser med hopp, när åter jag står opp; jag är och bliver evigt din. O Jesu, Jesu, du är min. Chr. Scriver

(o. 1671).

Eklund

(1911).

5 4 6 (NP8 651). Luk. 24: 29. 1. Bliv kvar hos mig; se dagens slut är när. Bliv kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bliv kvar. 2. Som drömmar fly, så ila våra år. All jordens glädje likt en fläkt förgår. Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Du är densamme, bliv du hos mig kvar. 3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om. Nej, såsom fordom du till Emmaus kom och sorgsna bröders tunga börda bar, kom, ej att gästa blott; bliv hos mig kvar. 4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden h a r ; i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar. 5. Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig; o bliv kvar hos mig.

238 6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd. Då viker smärtan, aldrig fattas råd, av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när dig jag har. 7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesu Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar. ff. F. Lyte (1847).

O. Mannström

(1920).

5 4 7 (NPs 653). På söndagens afton. 1. Nu vilans dag förflutit, då åter vi ha njutit, o Jesu huld, din vård. Du livets väg oss visat, med livets bröd oss spisat uti din helga tempelgård.

4. När mina sinnen alla i vila sammanfalla, då låt din änglaskara min vakt oeh hägnad vara. 5. Mig själv och vad i livet mig kärt av dig är givet jag ger liksom tillbaka åt dig att övervaka. 6. O Gud, min bön jag slutar och mot din nåd mig lutar; ej finnes ro i världen som på den huvudgärden. Runeberg

2. Ack giv oss nåd att gömma ditt ord och aldrig glömma vad du i ordet lärt. Hjälp oss därvid förbliva och helt vårt hjärta giva åt dig, som oss all nåd beskärt. 8. Ditt rike värdes främja, giv endräkt, frid och sämja, o Gud, omkring ditt ord. Giv din betryckta kyrka nytt ljus och liv och styrka, och hjälp i nåd din svaga hjord. 4. När dagen från oss ilar, giv att vårt hjärta vilar vid dig i stilla tro. För synd och nöd oss skydda; sist låt oss i din hydda få smaka evig sabbatsro. L. J. Nyblom

2. O Herre, du som varit min tröst den dag som farit, låt mig din nåd förnimma också i nattens timma. 3. För Jesu blod, som flutit, tillgiv vad jag har brutit, att ej min skuld mig gnager och sömnens frid förtager.

(1911).

548. 1. Till natt det åter lider, och solen från oss skrider. J a g sluter mina händer och till min Gud mig vänder.

(1857).

5 4 9 (B 654). Psalt. 113: 3. 1. Den dag du gav oss, Gud, är gången, och mörker sänkes kring oss ned. Ditt lov steg upp i morgonsången, ditt lov skall signa nattens fred. 2. När jorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt, ditt lov väcks upp i nya länder; din kyrka håller troget vakt. 3. Den sol som oss till vila viger för bröder tänder arbetsdag. Ur andra hjärtan bönen stiger om kraft att vandra i din lag. 4. Pris vare dig, som jordens bana igenom öde rymder sträckt, och som av jordens folk vill dana en enda helig mänskosläkt. / . Ellerton

(1870).

Eklund Beskow

(1912). (1936).

5 5 0 (E 655). 1. I döpelsens bad har du tvått mig ren och lovat en Fader mig vara, bevarat mig ömt som en ögonsten och skyddat i mångfaldig fara.

239 Din trofasta kärlek lovsjunger jag I 552. nu; 1. En dag har gått: ett purpurstänk ja vare högtlovad i evighet du, på kvällens sky förbrinner. min Gud och min Frälsare käre. Lyft vingen, o min själ, och tänk på dag som kväll ej hinner. 2. Förlåt vad jag syndat i denna dag, Min andakt, Faderns hjärta sök; för Jesu, min Frälsares, pina. stig som osynlig offerrök Din Helige Ande mig sänd, att jag bland vildängsblom dig stads har för ögonen mina, i sommarnattens helgedom. att tacksam för allt vad du givit 2. Nu hör jag stegen av en vän, åt mig en själens vän, som nalkas. jag aldrig med uppsåt må bryta 0 Herre Krist, besök mig än mot dig, i natt som daggstänkt svalkas. min Gud och min Frälsare käre. Kom närmare, kom fram till mig och stilla uppenbara dig. 3. En gång för ditt ansikte skall jag Min själ är tom, stå, men längtar till din rikedom. ack lär mig det städse betänka. J a lär mig i bönen dig söka så, 3. Väl tunga tankar plågat mig; mig så i ditt väsen försänka, i natt dock brister kedjan, att stadig i tron på ditt frälsarety Kristus uppenbarar sig, namn och allt blir ljus tillbedjan, jag lever i dig och får dö i din och nattens drömmar bli till sångfamn, om all den sol som Gud en gång min Gud och min Frälsare käre. skall giva dem Th. Wallerius (tr. 1901). Bearb. (1936). som längta här till ljusets hem. O. Arbman

551. 1. Somnar jag in med blicken fäst på stjärnornas strålande skara, drömmer jag stundom min själ är gäst hos Gud i hans himlar klara. Evige Gud, hos dig är bäst för sorgsna själar att vara. 2. Milt är ditt öga och djupt dess sken, famnar i kärlek världen. Trött är min själ; i din famn så len lyft den, o Gud, och bär den. Lyft den till dig, och söv den sen stilla till ro på färden. 3. Söv den i sömn på den färd som går fram genom dödsrikets dalar, där det isande mörkret rår. Du som vart kval hugsvalar, väck den sedan till ljuvlig vår i dina ljusa salar. J. Tegengren

(före

1919).

(1926).

5 5 3 (E 657). Ett, Jesu, än påminner jag: var du min trogna följeslag; på alla vägar skydda. 1 mörker var mitt klara ljus, i fattigdom mitt rika hus, i storm min lugna hydda. Var min stav till min grav, spis och föda, ro i möda, allt i alla. Sist min själ till himlen kalla. / . Possieth

(1709).

Bearb.

554. 1. Mitt liv rinner bort som var fattig dag; o vad gav du mig livet till? Jag vet ju din vilja, jag känner din lag, och gör icke själv det jag vill.

240 Allt rör sig omkring mig så svindlande fort, jag har intet att hålla mig vid. Och nära står döden, en vidöppen port. Gud, giv mig tid! 2. Man flyter ju bort, och man slätas ut, man har intet att kämpa för. En dag blott om sänder, och livet är slut, och ingen vet om, att man dör. Martyrerna skänkte du smärtornas bål i segrarnas flammande tid. Jag längtar var dag till en kamp och ett mål. Gud, giv mig strid! 3. J a g vet, jag är bara en enkel man under himmelens höga tak. Så lär mig att tjäna så stilla jag kan den heliga kärlekens sak. Jag själv är ju intet, snart vissnar jag ner, och din kraft är så famnande vid. Så tag mig som korn i din åker, ej mer. Gud, giv mig frid! Bengt E. Nyström

(1935).

555. 1. I ändlöshetens ocean, kringflammade av eldens skrud, framila solarna sin ban och lova evighetens Gud. Av dig, o Herre, sin gestalt, sin gräns, sitt vissa mål de ha, och dig de bringa tusenfalt sitt brusande halleluja. 2. Och där mitt öga blott ser natt, jag vet, i millioners tal du andra stjärnefacklor satt att lysa i din tempelsal. Och ännu där omätlig längd för varje fjärrglas satt en damm, där ljunga väl i tallös mängd ånyo solsystemer fram.

3. J a g hisnar inför denna syn, min tanke svindlar på sin led, och som en skjuten örn ur skyn den, arm och vingbräckt, faller ned. I detta omätbara loft, som överspänner varje rum, vad är väl jag? En handfull stoft. Vad är mitt liv? En böljas skum. 4. Som arkens duva nu jag flyr från ändlöshetens vidder skyggt. E n hamn jag vet, dithän jag styr, där kan mitt hjärta vila tryggt: då solar slockna och vår jord en gång av sin förvandling nås, av nådens bud, av löftets ord skall dock en bokstav ej förgås. 5. Så höjer jag, o Herre kär, på nytt mitt huvud glatt och fritt. Jag känner genom allt som är ett fadershjärta slå mot mitt. Ditt ord, det är min fasta grund i svallet av ett strandlöst hav, det lysa skall i dödens stund ditt barn, igenom natt och grav. G. Thorsell

(1920).

5 5 6 (W 444). Vid aftonklämtningen. 1. Min vilotimma ljuder en gång den sista gång och mig i jorden bjuder en bädd så kall och trång. Dock den mig ej förskräcker: så sött jag sover där, tills Herrens röst mig väcker, då ingen natt mer är. 2. Men Herre Gud, bevara min själ till evig tid för syndasömnens fara, för världens falska frid. Här hjälp mig att fullkomna mitt värv med tro och hopp; sen kan i ro jag somna oeh stå med glädje opp. Franzén

(1814).

241 5 5 7 (NPs 652). Vid helgsmålsringningen. 1. Det ringer till vila, och veckan går ut, Guds sabbat sig nalkar, och mödan har slut. Tack, evige Fader, för hälsa och frid och nådenes gåvor i nödenes tid. 2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett, min börda du lättat, mitt bord du berett, och om i min blindhet jag knotat ibland, du tog dock ej från mig din skyddande hand. 3. Förlåt mina brister, och giv att alltmer din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser; ack öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord, som bliver, då himlen förgås med vår jord. 4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus; i morgon det ljuder ännu i ditt hus. Jag dit med de fromma så gärna då vill, och själen hon längtar och trängtar därtill. 5. Lär mig då besinna mitt eviga väl, upplys du mitt sinne, upplyft du min själ från levernets oro och sorg och besvär till dig och till det som evinnerligt är. 6. Det dröjer ej länge, så är det förbi med färden i världen och tingen däri. Vad bleve då av mig, om, Herre, ej du mig vore barmhärtig och nådig ännu? 16 — 3612.

7. Ty vill jag till målet så vandra min stig, att synden ej skiljer mitt hjärta från dig. Mitt salighetsverk så förena jag skall med trohet och flit i mitt jordiska kall. 8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud. När åter jag börjar min veckas besvär, ett steg jag då närmare himmelen är. Wallin (Järvsö 1838).

Bearb.

Morgon och afton. 5 5 8 (W 416). 1. Lov, pris och ära vare dig, o Gud, att från det höga du vakar dag och natt på mig med nådigt fadersöga. 2. Giv mig din Ande, att jag må, till gagn för mig och andra, med trohet dina vägar gå och i din fruktan vandra. 3. Giv nåd och lycka, ro och frid åt överhet och rike. Från våra hyddor hungerstid och pest och tvedräkt vike. 4. Släkt, vänner, deras, mitt förråd vill jag dig anbefalla. Slut ock min ovän i din nåd, du gode Far för alla. 5. Må i mitt kall och i mitt bo jag nöjd och tålig vara, din sanning och ditt löfte tro och fåfäng omsorg spara. 6. Ett saligt avsked mig förlän, o Gud, av denna världen, när jag en gång skall fara hän den dyra, sista färden.

242 7. Min bön du värdes denna gång inför din tron upptaga, låt dig min hjärtans suck och sång i Jesu namn behaga. M. Brunnerus

(1684).

Wallin

(1814).

5 5 9 (W 417). 1. När jag om morgonen uppstår, om aftonen till vila går, till dig, o Gud, mitt öga ser, till dig mitt rörda hjärta ber. 2. O Jesu, vid din nåd försann jag trygg och säker vila kan: din Ande visst bevara skall min själ från kval, min fot från fall. 3. Ditt blod, som rann från korset ned, det ger mitt hjärta tröst och fred. J a g somne eller vakne opp, är du min tröst, mitt enda hopp. 4. Din ängel håller om mig vakt; ty fruktar jag ej dödens makt. I fröjd och nöd du vårdar mig, ty med- och motgång är från dig. 5. Evad jag lever eller dör, med liv och själ jag dig tillhör. Min arma själ betror jag dig: upptag den, Herre, mildelig. Tysk förf. (o. 1582). ff. Ausvus (o. 1641). Svedberg (1694). Wallin (1816).

5 6 0 (W 419). 1. Jag lever och upphöjer min själ igen till dig, o Gud, vars vård jag röjer i allt som omger mig: i dagens nya ljus, i lugnet kring mitt läger, i allt vad kärt jag äger oskadat i mitt hus. 2. Lov ske ditt ord i tiden, som bjöd att ljuset är. Lov ske dig ock för friden som natten till oss bär. Hur ljuvt att i dess famn mitt trötta huvud gömma och dagens sorger glömma och somna i ditt namn!

3. Hur sällt att åter träda förnyad på din jord och åt din sol mig glada och tänka på ditt ord och gå med hälsans fröjd till mina plikters övning, beredd till kamp och prövning, och med min lott förnöjd! 4. Ej blott att kroppen stärka du gav oss vilan, Gud. Den bör ock hos oss verka ny håg för dina bud. Om på min gårdagsstig jag ser med blygd tillbaka, hjälp mig i dag att vaka mer troget över mig. 5. Hjälp mig, att jag ej kränker min nästas minsta rätt, ej talar eller tänker på lastarenas sätt ; att jag för stundens ro ej spiller samvetsfriden, ej håglös dräper tiden, men gör mitt kall med tro. 6. Kanhända snart jag saknar den tid du nu mig ger: jag lägges ner, och vaknar till jordens dag ej mer. O Jesu, giv mig då den frid som du blott giver, till dess den dagen bliver, som ej skall nedergå. Franzén

(1813).

5 6 1 (E 656). 1. I Jesu namn jag börjar dagen, som Gud av nåd förlänat mig. I Jesu namn från synden tvagen jag tackar honom innerlig. När natt sig sänker kring mitt bo, i Jesu namn jag går till ro. 2. I Jesu namn jag gläds åt livet, åt allt jag finner rätt och skönt, åt allt som mig av Gud är givet, åt kärlek som mitt hjärta rönt: i Jesu namn förnimmer jag i allt Guds verk hans välbehag.

243 3. I Jesu namn jag ofta njutit stor glädje i Guds tempelgård. Vid nattvardsbordet han mig slutit , in i sin ömma herdevård. J a g räds ej gravens tysta hamn: jag viges där i Jesu namn. 4. I Jesu namn jag uppstår åter. Som liljan gror i jordens vår och ren och skär sin kalk upplåter, när sommarsol på himlen står, så får jag vakna glad och nöjd i Jesu namn, till salig fröjd. Ester Andersson

562.

(1934).

Bearb.

allt efter din stränghets lag; men mät mig, o Gud, med din mildhets mått en gång på uppståndelsens dag. Bengt E. Nyström

(1936).

563. Jes. 50: 4. 1. Han väcker var morgon mitt öra, ej trött i sitt väktarekall. Han väcker mig upp till att höra j det ord som mig vägleda skall. Ej finnes en stämma på jorden, som är för mig kärare vorden än denna min Frälsares röst.

1. Som sådden förnimmer Guds väl2. Han vet att var timme på dagen behag skall frestaren lägga försåt. i fattig och stenig mull, Han vet huru lätt jag blir dragen så prisa din Gud, du min kropp, I långt bort på den villande stråt. i dag Så kan han ej svika sin vana för vägens och bördornas skull. att troget var morgon mig mana För kraften och viljan, för stegets att lyssna till sanningens ord. svikt, för klara och stränga bud, 3. Ej mäktar jag vandra allena för jordisk gärning och jordisk ' en dagsled, hur kort den än är, plikt ty krafterna äro så klena, jag tackar dig, himlarnas Gud. och tungt är det korset jag bär. Men han som har krafter för andra, 2. Den kommer så stilla, din vilodag, | min Frälsare, med mig vill vandra med frid och med helig ro. från morgon till afton, var dag. Ditt krav är så stort och min kraft i så svag. 4. Så väckes var morgon mitt öra Så lär mig, o Herre, att tro, av Frälsarens ljuvliga röst, att helga mitt verk åt din kärleks ! som bjuder mig uppmärksamt höra sak vad han har att säga till tröst, och glömma mitt eget liv. till maning och varning och tuktan, Den bördas tyngd som gör ryggen att Gud jag må tjäna med fruktan, rak, med kärlek, med tro och med hopp. du skördarnas Herre, mig giv. 5. Hur saligt att sitta och höra 3. O led mig med enkla och trygga ord j helt stilla vid Mästarens fot var dag i ditt rike in, och ej hava annat att göra och lär mig att minnas att denna '• än törstande taga emot! jord, O lär mig allt djupare dricka och icke blott himlen, är din, ur Skrifternas källa och blicka att här skall det prövas, som värde j var dag och var stund upp till dig. fått, K. Gleerup (1913).

244 G. UNGA OCH GAMLA. 1. Barn. 5 6 4 (NPs 619:1). Gud, som haver barnen kär, se till mig, som liten är; vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får. Gammal svensk bön för små barn (tr.

1780).

5 6 5 (NPs 622). 1. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara: stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet. 2. Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar; över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar. 3. Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner. 4. Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla fiender till jorden falla. 5. Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena. Lina Sandell-Berg

(1859).

3. Giv att jag stads min vandring så anställer, att ungdomsfel och odygd mig ej fäller. Jag icke själv min in- och utgångvet; ty led mig du uti all menlöshet. 4. Vad nyttigt är, giv, Gud, jag det må lära, beflita mig därtill om dygd och ära, min ungdomstid ej nöta fåfängt bort. Det läras bör är drygt, men tiden kort. 5. Föräldrar är jag skyldig barnsliglydnad och heder: det skall lända mig till prydnad, när troget de mig lära dygd och tukt, därav jag får med åldern mycken frukt. 6. Bevara mig, o Gud, för ont exempel, att ej förstörs den Helge Andes tempel; ont sällskap som förgift lär mig att sky, falsk lära och de ondas seder fly. 7. Styrk mig, att jag alltmera må tilltaga uti allt gott och städse dig behaga, förkovra mig i visdom och i nåd och aldrig gå från dina helga råd.

5 6 6 (W 342). 8. Min levnad vill jag dig, min Gud, 1. O Gud, som ej de spädas röst förbefalla aktar, och dag från dag om bistånd dig hjälp ock att jag med barnslig lit ' åkalla, betraktar att jag må väl fullända livets lopp, att du min Gud och Fader vara vill, behålla tron samt kärlek och gott som jag med allt i bön får komma hopp. Svedberg (1694). till. 2. Du kallat mig av nåd till detta 5 6 7 (B 503). livet; 1. Jag lyfter ögat mot himmelen min kropp, min själ och allt av dig och knäpper hop mina händer. är givet. Till dig, o Gud, som är barnens vän, J a ännu det som mycket mera är: min håg och tanke jag vänder. i dopet du mig tvagit ren och skär.

245 2. Glatt är att prisa och tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst, att du ser på mig och ej försmår att mig höra. 3. Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga. Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan nämna och säga. 4. Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdragen. Jag var knappt till, när i fadersvård av dig jag redan var tagen. 5. Så håll utöver mig än din hand, o Fader förutan like, och låt mig växa för livets land, som är ditt himmelska rike. Runeberg

(1857).

5 6 8 (NPs 619:2—6). 1. Gode Fader, i din vård tag oss här i denna gård: far, att han får kraft att sträva; gode Gud, att mor får leva. Gud, som haver barnen kär, hjälp ock den som liten är. 2. Alla hem där nior är död, alla barn som lida nöd, seglare på stormigt vatten, vandrare i mörka natten, käre, gode Fader vår, trösta den som sorgsen går. 3. Fader, som i himlen bor, hjälp du dem som glömt sin mor, alla fattiga och stora, som sin barnasjäl förlora. För dem hem från villsam stig, att bli barn och små hos dig. 4. Alla gamla tag vid hand, led dem till ditt ljusa land genom livets nöd och vimmel. Blinda, som ej se din himmel eller jordens sommarskrud, låt dem se dig själv, o Gud.

5. Tack, att ingen ensam går, som din fadersarm ej når. Tack, att dina milda händer sträckas över folk och länder. Tack för att du hjälper visst, Tack, vår Gud, för Jesus Krist, Siri Dahlquist

(1911).

569. 1. Herre, du har skapat alltsom är i världen vida. Åar och älvar har du befallt att brusa och glittrande glida, 2. trädet att växa, molnet att gå, myran att sträva med sitt strå. lärkan att sommardagen lång rymderna fylla med sin sång. 3. Allt som är vill tjäna dig, du Konung utan like. Ett jag dig beder: Giv också mig att växa till tjänst i ditt rike. A. Frostenson

(1934).

570. 1. När Jesusbarnet låg en gång på krabbans halm, vid änglars sång, då tände Gud i himlens hus den första julens stora ljus. 2. I granen tända vi nu snart små ljus, som skina varmt och klart. Och alla barnens tankar gå till barnet där på krubbans strå. 3. Det växte upp och blev en man, så god och vis, så stark och sann, som ingen förr på jorden var, och ingen sedan varit har. 4. Och därför lyser än för oss hans stjärnas underbara bloss. Var gång vi följa glatt hans ord, det lyser bättre för vår jord. 5. Välkommen hit i jul igen, du som blev barnens store vän. Kom, följ oss alltid på vår stig, och lär oss att bli lika dig. Jeanna Oterdahl

(1909).

246 5 7 1 (NPs 623). 1. Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, :,: strålande stjärna. :,:

synes en i klarhet låga som en sol bland stjärnor små. 3. Denna stjärna, ljus och blid, som går upp i midnattstid, bådar att i Juda rike föds en konung utan like. Så var sagt från forna dar. 4. Vise män av Österland drogo genom öknens sand, att den Kungen känna lära, att den Kungen offer bära, som var född i samma stund.

2. Natt över Judaland, natt över Sion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden som sover trött, barnet som slumrar sött vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster;

5. Så han fanns i Davids hem, i det lilla Betlehem. Ingen prakt var där att finna, men där satt en fattig kvinna med ett nyfött barn i famn. 6. Stjärnan troget följde de, tills de fingo Kristus se. Ock för oss går upp en stjärna; om vi henne följa gärna, komma vi till Jesus Krist.

3. gånga från lamm och hem. sökande Eden: stjärnan från Betlehem visar dem leden, fram genom hindrande jordiska fängsel :,: hän till det glindrande lustgårdens stängsel. :,: 4. Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem, ljuva och friska: »Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.» Barnen och herdarna följa dig gärna, :,: strålande stjärna. :,: Yiktor Rydberg

i 7. Denna stjärna, mild och ljus, strålar fram i Herrens hus. Det är Herrens ord det klara, som han låtit uppenbara att oss lysa på vår väg. 8. Ständigt före oss hon går. Må vi följa hennes spår. Upp till himlen hon oss leder, där i fröjd vi falla neder för vår Herre Jesus Krist. Grundtvig

(1891).

572. Matt. 2: 1—12. 1. Härlig är den himmel blå. Det är skönt att se uppå, hur de gyllne stjärnor blinka och med stilla skimmer vinka oss från jorden upp till Gud. 2. Det var mitt i julenatt. Andra stjärnor glimma matt, men med ens på himlens båga

(1815).

S. Cavallin

(1882).

5 7 3 (B 629). 1. I öster stiger solen opp och sprider guld på sky. Hon stiger över bergets topp, bestrålar stad och by. 2. Hon kommer från den fagra kust där paradiset låg. Hon ger de gamla liv och lust och fröjdar barnens håg. 3. Hon hälsar oss ännu så skönt från Edens morgon klar, där livets träd stod evigt grönt, där livets källa var.

247 4. Hon hälsar oss från livets hem, där upp en stjärna rann, gudsljuset över Betlehem, som för de vise brann. 5. Och stjärnorna, de buga sig, när österns sol går opp, den sol som oförliknelig har bådat världens hopp. 6. Du solars sol från Betlehem, hav tack och lov och pris för varje glimt från ljusets hem och från ditt paradis. Ingemann

(1837).

Eklund

(1912).

Bearb.

574. 1. När änglar sjöngo lov och pris, Guds lov och pris, kom livets träd från paradis. Halleluja! Halleluja! 2. Det kom till oss i mörkret ned, i mörkret ned. Det stads blir jul kring livets träd. Halleluja! Halleluja! 3. Det kom till oss i öde land, i öde land, dess stam sköt upp ur ökensand. Halleluja! Halleluja! 4. Och trädet bar en blomma röd, en blomma röd, till läkedom för all vår nöd. Halleluja! Halleluja! 5. Så fager frukt åt oss det bjöd, åt oss det bjöd, från krabbans frid till kors och död. Halleluja! Halleluja! 6. Se, trädet står i stjärneljus, i stjärneljus, ty det når in i himlens hus. Halleluja! Halleluja! 7. Vårt ljus, det släckes här en gång, det släcks en gång; i himlens jul det tänds vid sång. Halleluja! Halleluja! 8. Kring livets träd vi samlas där, vi samlas där, och sjunga med i änglars här. Halleluja! Halleluja!

9. Vi sjunga då Guds lov och pris, Guds lov och pris, kring livets träd i paradis. Halleluja! Halleluja! B. Stp-ylen (1926).

Beskow

(1936).

2. Ungdom. 5 7 5 (W 349). 1. O min Gud, vad härlig dager strålar på den ynglings stig, som av dig sin styrka tager och sin glädje har i dig, som sig håller till din lag, och förnöjd med ditt behag går att livets plikter sköta, går att livets öden möta. 2. Hjälp mig, Gud, att sådan bliver min förhoppning och min skörd. Ack, om du ej styrka giver, är jag svag och lätt förförd. Styrk mig, led mig, att jag må rätt min kallelse förstå och mitt värde ej förspilla på begärens flärd och villa. 3. Om jag stapplat, mig benåda, mig förlåt för Jesu skull. Om jag stapplar än i våda, stöd mig lika nådefull, och din Andes kraft mig giv, att, o Gud, mitt hela liv helgas dig och fosterbygden, nyttan, sanningen och dygden. Wallin

5 7 6 (NPs 624). 1. Gud, i mina unga dagar lär mig alltid tjäna dig, göra det som dig behagar, städse gå på livets stig. Lär mig bygga all min ro på din nåd och Kristi tro, så att vad mig än må hända intet mig från dig kan vända. 2. Huru skall jag kunna löna moders kärlek, faders vård, all den huldhet jag fått röna i min barndoms trygga gård? Men dock mycket mera än,

(1816).

248 Fader uti himmelen, du mig älskat, du mig hägnat och med dina gåvor fägnat. 3. Därför jag, o Gud, dig beder: Lär mig främst att älska dig. Giv ock nåd att jag bereder fröjd åt dem som älska mig. Att mitt hem och fosterland jag med vilja, håg och hand troget och med fröjd må tjäna, därtill, Herre, nåd förläna. 4. Som den unga björk i skogen växer friskt i sommarregn, låt mig växa, ren och trogen, i ditt hulda fadershägn. Och när stormar skaka mig, låt mig fäste ha i dig och mig hålla vid det ena: att dig älska, frukta, tjäna. 5. Intet givs så ljuvt i världen, som du är, o Herre kär; skulle jag väl älska flärden, då av dig jag älskad är? Re'n i livets morgonstund tog du mig i ditt förbund. Skulle jag dig övergiva, som mitt allt har velat bliva? 6. Låt mig aldrig dig förglömma och i världen vilse gå, giv att jag ditt ord må gömma och din vilja göra må. Låt ej världens hot och hån draga mig ifrån din Son och min barndoms tro förstöra. Herre Gud, mig värdes höra. Finländsk

förf. (1869).

Bearb.

(1911).

5 7 7 (NPs 502). 1. O du som ser, o du som vet vart stackars väsens hemlighet, som också vet, långt mer än jag, mitt väsens natt och dag: tag allt jag äger i din hand, bränn slagget med din renhets brand, och låt mig leva i ditt land, min Fader och min Gud.

2. Om än den väg som för till dig är smärtornas och dödens stig, så lär mig vilja, Gud, ändå den tunga vägen gå. Den gång du viskade ditt: »Bliv», du ville mening i mitt liv. Din mening i mitt väsen skriv, min Fader och min Gud. Jeanna Oterdahl

(1910).

5 7 8 (E 513). 1. Du som har kommit till vår jord och gått de ungas väg, giv oss, o Segrare, ditt ord, och oss din sanning säg. 2. Din sak det är: på kallets stig du ensam leda kan. Sann visdom finnes blott hos dig, som mörkret övervann. 3. Den som din vilja gärna gör får mening i sitt liv; sitt mål han ser, din röst han hör. Vår man, vår hövding bliv. 4. Väck kärlek till de höga ting, gör oss i tron till män; och vackla vi, i sluten ring oss för till kamp igen. 5. Hos dig vi leva bröders liv. Din kärlek är dess lag. Ditt namn åt oss till lösen giv för varje arbetsdag. L. F. Benson

(1894). Eklund E. Åkesson

579. 1. Ring in gudstjänsttid. Hjärta och hand, tanke oeh tunga, folket, vårt land, gamla och unga, gärning och kall Gud skola dyrka. Världen all blive Guds kyrka. Glöm misströstan, min själ, vet, oss Gud ej försmår. Sörj, o folk, för ditt väl, ring in gudstjanstår.

(1934). (1934).

249 2. Sjung in arbetsid. Släktenas rad räcker oss handen, kämpen som bad, skald rörd av anden. Mödornas blod, arbetets tunga kräva sitt mod: tro gör oss unga. Heliga minnenas här tecknar i dunklet spår. F r a m å t vår lösen är. Sjung in arbetsår.

Örnstarkt stige vårt hopp. Kristman, hör ditt namn, det sköna. Låt alla kämpande själar röna var du har funnit ditt svingande svärd, vapnet mot frestande värld. 4. Fram, fram, kristmän, korsmän! Värnen på riddarevis alla sviktande, alla arma, Gud till ära och pris. Var ditt riddarlöfte trogen, alltid till striderna redobogen. Varder dig kampdagen kvalmig och lång, styrk dig vid källans språng.

3. Bed in hjärtefrid. Bröder, i dag, medan vi vandra, vare vår lag: hjälpa varandra. Oförrätt gjord hjärtat belastar, nåden förspord tyngden avkastar. Glöm det tillrygga, min själ. Herre, o var oss blid, se i din hand är vårt väl. Bedjom in evig frid. Nathan Söderblom

5. Fram, fram, kristmän, korsmän! Sköld får ej höljas av damm. Kristus kröner var modig kämpe; han är hövdingen: fram! Skönt är ungdoms glädje smaka, skönare är att i rid dar vaka bedja och se huru natten flyr sist för Guds morgon, som gryr. O. Arbman (1910).

580. 1. Fram, fram, kristmän, korsmän! Kommen är drabbningens dag. Svärden, smidda i Herrens låga, svingen, Gud till behag. Kristman, korsman får ej vika, aldrig sin Herre och Konung svika. Faller än natten med bitande frost, troget han står på sin post. 2. Fram, fram, kristmän, korsmän! Vågsam är kampen för Gud. Hånet hatfullt mot höjden stiger, högre psalmernas ljud. Kristman, se de vilseförda, se dem som böjas av träldomens börda. Korsman, gå främst i den heliga strid. Bjud dem den eviga frid. 3. Fram, fram, kristmän, korsmän! Fören på fjällkrönet opp dem som böjas av vardagsmödan.

(1915).

5 8 1 (E 514). 1. Du unga vakt, stig upp med fröjd mot livets solbelysta höjd. Av Herren tag ditt riddarslag, i from tillbedjan böjd. Gå fram med Gud och Andens svärd emot allt ont i denna värld. Försvara här vad kärast är: Guds hus och hemmets härd. Lägg aldrig dina vapen ned. En ovän finns i egna led: vår veklighet, vår själviskhet; med den slut aldrig fred. 2. O Gud, vår Gud, vad under stort med trogna fäder förr du gjort, hur mörkrets makt du nederlagt, är runt kring världen sport. Se ljus vid ljus en vinterkväll från sunnanhav till nordanfjäll:

250 4. O Herre, slut ömt dina armar kring mig och kring dem jag har kära. Hur världen än lockar och larmar, är du oss förunderligt nära.

så livets ord på vardagsbord må lysa i vårt tjäll. I korsets tecken segra vi, ty Kristus gör vår ande fri; vi genom strid gå fram till frid. O Herre, stå oss bi. Paul Nilsson

O. Hallberg

(1934).

582. 1. Steniga ödeländer vänta på järnet som bänder, vänta på plogens blänkande bill. Fader, se här mina händer: bruka dem hur du vill. 2. Blodet brinner och bankar. Lustarnas rykande dankar fladdra och flämta tidigt och sent. Fader, se här mina tankar: hjälp mig att tänka rent. 3. Fläckad är själens lilja. Mycket, mycket vill skilja Kristi betvingande kärlek från min. Fader, se här min vilja: böj den in under din. 4. Synden vill sveda och svärta. Bitter är ångerns smärta över min halvhet och dubbelhet. Fader, se här mitt hjärta: hela och helga det. N. Bolander

(1935).

583. 1. Jag blickar mot kommande dagar: de nalkas mig mörka och tunga. Jag vet, efter eviga lagar vi åldras och vissna, vi unga.

(1908).

584. 1. Låt mig leva, låt mig verka stark och vaken, glad och fri. Låt mig vara rymdens lärka, låt mig skogens psalmsång bli, stumma tankars melodi. 2. Låt mig andras bördor lyfta, låt mig stråla, låt mig ge öppen famn åt dem som snyfta, öppen famn åt dem som le, lika varm för fröjd och ve. Låt mig tacka, låt mig bedja till mitt sista andedrag. Låt mig knyta livets kedja till ditt liv var nyfödd dag. Fader, därtill föddes jag. Jeanna

Oterdahl

(1915).

585. 1. Öden mörkna, öden glimma, oviss är var dygnets timma; glädjetårar, sorgegråt i vår levnad följas åt. 2. Ingen klokskap leder färden, ingen människa i världen kan den vägen räkna ut, som oss för till saligt slut.

2. Jag blickar mot kommande dagar: dock kan jag ej sörja och gråta; mig sker blott som Herren behagar, han löser allt levandes gåta.

3. Det blir dag för själens öga, då Gud ser mig från det höga, Han allena tänder ljus för min fot och i mitt hus. 4. Du som sitter i din himmel ovan jordens ve och vimmel, kan jag hoppas mig du ser, hör vad arma hjärtat ber?

3. Min synd han mig nådigt förlåter, han bär mig i livet och döden. Jag söves, och uppväckes åter vid livskällans spelande flöden.

5. Barnets gråt ju modern väcker, om än sömnen sinnet släcker. Gud, som vakar natt och dag, hör var själens flämtning svag.

251 6. Kristus vittnar från det höga att oss ser en Faders öga. Han oss trofast söker än, himlens Son och jordens Vän. 7. Tag min ro i dina händer, du som ro och oro sänder; du min framtid känner bäst. Hos mig själv är jag en gäst.

6. Snart förvissnar segerkransen. In i ålderns sena dar dröjer skimret, tävlingsglansen, ännu ljust i minnet kvar. Kristus sist de trogna giver segerkransen som förbliver. A. Frostenson

8. Lätta jordelivets dimma, giv vår släkt en solig timma, giv besked och klara bud, du vår ledare och Gud. M. Björkquist

(1936).

3. Ålderdom.

(1935).

Idrott. 586. 1 Kor. 9: 24—27. 1. Du, o Gud, är livets källa, rik och ren och underbar. Ur dess djup de flöden välla, varav allt sitt ursprung har. Vi ditt lov ur hjärtan unga jublande nu vilja sjunga. 2. Kraften som i allt pulserar brusar i vårt eget blod. Herre, du som allt regerar, led oss med din Ande god. Tänd den tro som oss kan bära, Låt oss leva till din ära. 3. Herre, giv vår längtan lyftning, gör vår vilja fast som stål. Hög är idrottslekens syftning, stort och manande dess mål. Hårt må plikten, vänskapsbandet knyta oss till laget, landet. 4. Vare livet en arena för en storsint kämpalek. Fostra oss att tappert tjäna utan vacklan eller svek. Må vi icke snålt oss spara, men till offer redo vara. 5. Då vi följa spjutets bana, tecknad snabbt mot himlens rund, evighetens närhet ana vi en andlöst tyst sekund. Men dess flykt oss även minner om hur snabbt vår tid försvinner.

5 8 7 (W 359). 1. Mig dagen flyr, och åldern ögat skymmer, min kraft är tärd av år och av bekymmer. Mång barndomsvän sin vila funnit har; jag ensam snart på jorden vandrar kvar. 2. Du lät mig, trött, o Fader, vilan smaka; jag vilse gick, du förde mig tillbaka : jag hungrade, jag var vid sorgset mod: du mättade, du tröstade så god. 3. Nu önskar jag, om det min Gud behagar, att sluta få de mörka årens dagar och lägga ned mitt huvud uti ro på gravens bädd, mitt sista, lugna bo. 4. Långt bättre är en enda dag hos Herran än tusen år i denna öken fjärran; dess morgonsol med längtan bidar jag: dock ske ej mitt, men, Fader, ditt behag. P. A. Sondén

(1813).

5 8 8 (W 360). 1. Jag haver en gång varit ung; nu är jag gammal vorden. Min kropp sig böjer, trött och tung, till allas moder, jorden; och själen längtar till det land där Herden på en fredad strand församlar spridda hjorden.

252 2. Bland långa rön av ljuvt och lett min hjässa grå är bliven; men aldrig jag den fromme sett av Herren övergiven. I nödens som i glädjens dag han är förnöjd med Guds behag och på hans händer skriven. 3. Jag släkten fly och komma såg och vän från vänner vika och rik och fattig, hög och låg i graven varda lika, men Herrens nåd, var morgon ny, för dem som komma, dem som fly, sitt löfte aldrig svika. 4. Nu mätt av år och tacksamt rörd jag ser min tid förtiden; mitt huvud, vitnande till skörd, bebådar andetiden. Farväl, I sorger och besvär! I lärden mig hur ljuvt det är att äntligt hinna friden. 5. Hur ljuvt att från en tid och värld som mig ej mer behaga få reda till min hädanfärd och till mitt land hemdraga! Snart reser jag i Jesu namn, och mig i forna vänners famn Guds änglar snart ledsaga. 6. Med Simeon jag far i frid och mig till ro begiver, lik kärven som i rattan tid från marken införd bliver. Mig, Jesu, med det hoppet gläd, att bland din skörd, din goda säd, du mig ett rum ock giver. Wallim

5 8 9 (NPs 630). 1. Ensam lämnad här i världen, står jag utan huld och tröst, utan stöd på levnadsfärden, ensam under livets höst. Dock allena jag ej är; nej, i dig, o Jesu kär, har jag vännen som ej sviker, ej ifrån min hydda viker.

(1813).

Lär mig då att ensam vara, Herre Jesu Krist, med dig. Hjälp att tomma tankars skara mellan oss ej tränger sig. Hjärtats öra öppet gör, att din herderöst jag hör. Låt din Ande till mig tala, stärka mig och mig hugsvala. I min ensamhet jag hinner tänka på förgångna år. Ack, jag då med smärta finner brist och skuld och samvetssår. Tag emot mig, Jesu god, rena mig uti ditt blod, du som vill ur synden frälsa, giva själen frid och hälsa. I min ensamhet jag tänker på allt gott i flydda dar, i din kärlek mig* försänker, som så rikt jag njutit har. Tack för livets rena ord, tack för nådens dyra bord. Oförskylld är all din gåva; därför vill min själ dig* lova. Fast min fot ej mer har styrka att till templet bära mig, Herre, i din helga kyrka jag i anden möter dig. Jag med dem som samlas där än i tron förenad är, och i bönen för dem alla vill jag dem åt dig befalla. Låt min ensamhet mig lända till välsignelse och frid; låt mig ej till skada vända ensamhetens nådetid, ej med missmod, tvivel, knot synda dig, min Gud, emot. Jesu, må ditt kors mig lära enslighetens kors att bära, När till sist en gång jag stiger ned i dödens mörka flod och min tunga maktlös tiger, var du hos mig, Herde god. Stöd mig med din starka hand. Herre, på den andra strand, i din frälsta helgonskara, skall ej mer jag ensam vara. G. T. Lundblad

(1914).

Eklund

(1914).

253 5 9 0 (E 540). 1. Som guldets halt i elden prövas, du luttra vill, o Gud, min själ. Om hälsans gåva mig berövas, du vill dock visst mitt sanna väl. Men skänk mig kraft att härda ut, till dess min prövotid är slut, 2. O du som sagt: »Jag är densamme allt intill eder ålderdom», mig led, mig bär, tills jag är framme och står i Livets helgedom. Ack giv mig tålamod och tro, min barndoms värn, min ålders ro. Paul Nilsson (1934).

Eklund

(1934).

5 9 1 (B 542). 1. Solen sig till nedgång sänker, kvällens skymningstimme nalkas, daggen sina droppar stänker, dagens kvalm och hetta svalkas.

Framför oss på helga bergen skimrar mot oss fadershuset skönt i aftonrodnadsfärgen, och från harpor når oss bruset, 2. Bortom tidens dunkla vågor fläkta fridens vindar stilla. Där är svar på alla frågor, inga tvivel där förvilla. Dem som där i ljuset vandra i sitt rådslut Gud inviger. Från en klarhet till den andra där den frie anden stiger. 3. Ljuvlig är Guds helgons vila, deras ro i himlafriden. Stunderna för dem ej ila orofyllda som i tiden. Evigt dock envar där tjänar, mer och mer en Kristi like. Salig den som Gud förlänar detta liv i himlens rike. A. F. Runstedt

(1934).

H. DE YTTERSTA TINGEN. 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar.

men vissnar före dagens slut; och hennes like vorden är människan på jorden.

5 9 2 (W 7). Psalt. 90. 1. Oändlige, o du vars hand från släkt till släkt, från land till land all världen hägnad giver, förrn jorden folk och skördar bar, förrn bergen voro till, du var, och evigt du förbliver. Men jordens barn, men stoftets son knappt fröjdas får av livets lån, när honom genast åter till stoft du varda låter.

3. Vi hava det förskyllt, o Gud, vi hava mot ditt ord och bud med våra fäder brutit. Se därför är vår tid så kort, och hastigt, som ett ljud dör bort, är mänskans liv förflutet. Ja hennes högsta vandring går till sjutti eller åtti år, bland arbete och möda, och stannar hos de döda.

2. För dig, o Herre, tusen år likt dagen som gick fram i går, likt nattens vakt försvinna; och våra dagar som en dröm, som vindens fläkt, som böljans ström bortila och förrinna. Om morgonen slår blomman ut,

4. Så snart är det med oss förbi, så snart, så fort som flöge vi, till dödens land vi fara. O må vi märka tidens flykt och tänka på vår ändalykt, att vi må visa vara. Men du, som ej av skiften vet, densamme är i evighet. Du hörde fädrens böner; du bönhör deras söner.

254 5. Behåll oss, Herre, vid det hopp att du vår levnads dunkla lopp till ljusets hem ledsagar. Vårt hjärta gläd, vår ande stärk, och främja våra händers verk i alla våra dagar. Giv oss och våra barn din nåd och var med oss i råd och dåd. Lär oss beredda vara var stund att hädanfara. Wallin

(1814).

5 9 3 (W 448). Psalt. 39. 1. Gud, lär mig dock besinna hur snart mitt liv förgår. Liksom en ström förrinna dess dagar och dess år. Om flera eller färre åt mig du mätte ut, de likna dock, o Herre, en flyktad dröm till slut.

O. Wolff (1787).

Anna Maria Lenngren

(1797).

5 9 5 (W 450). 1. Ack att i synd vi slumra bort ett liv, så viktigt och så kort, och glömma för ett timligt väl att samla skatter för vår själ. 2. Betänk då vad din frid tillhör: 0 mänska, bed och bättring gör. 1 dag du kallas av din Gud; härnäst dig kallar dödens bud. 3. Då upphör makt och rikedom: du måste fram för Herrens dom. All världen där, o syndaträl, ej frälsa kan din arma själ. 4. Väl den som följer Jesu röst och haver i hans ord sin tröst, till hans förtjänst sin tro och lit, och övar dygd med kristligt nit. 5. Ej jordisk sorg hans sällhet stör: han lever nöjd, och lugn han dör, förvissad att i Jesu namn få slutas i sin Faders famn. 6. O Jesu, du som med din död har frälsat mig från evig nöd, giv att beredd och glad jag må min sista stund till mötes gå.

2. Si, jordens släkter falla som stoft till jorden ner: hur äro de dock alla en skugga och ej mer! De fika, de arbeta, betänka ej sitt fall; de samla och ej veta ho det anamma skall. 3. Varvid kan jag mig trygga? På dig förtröstar jag och lägger glad till rygga min väg för varje dag. En gäst lik mina fäder jag föres vid din hand och gränsen snart beträder till mina fäders land. Wallin

3. När rösten, skälvande och bruten, åkallar, Skapare, ditt namn, o sträck mot mig i dödsminuten din hulda, faderliga famn.

7. I tro och dygder mig bered, och i din Andes ljus mig led, att jag fullborda kan mitt lopp med samvetsfrid och saligt hopp. (1813).

5 9 4 (W 449). 1. Snart döden skall det öga sluta, som länge sorgens tårar göt; snart skall mitt stoft sin vila njuta och frid i jordens lugna sköt. 2. Men i den stund då dödens smärta mig omger med sin ryslighet, o då gör kännbar för mitt hjärta, Allfader, din barmhärtighet.

8. För döden jag ej fruktan bär, när jag med dig förenad är: med glädje, när du kallar mig, min frälsta själ skall gå till dig. C. G. Cassel

5 9 6 (W 451). 1. Mina levnadstimmar stupa mot det stilla målet ner: i det tysta, mörka, djupa sjunka de allt mer och mer.

(1814).

255 Dagen som i skymning skrider går för mig ej upp igen: Herre, bliv mig när: det lider snart, ack snart till aftonen.

Slut mig ej i dödens fjättra, innan döden blir min vän. Jag har mycket att förbättra, mycket att begråta än.

2. Snart från allt vad livet äger går jag bort, att kall och stum sova på mitt trånga läger i mitt låga vilorum. Över mig den gamla lagen ljuder snart vid mullens fall: Mänska, du av jord är tagen, och till jord du varda skall.

8. Men förgäves jag begråter mina dyra, flydda år: tiden kallas icke åter, skulden ensam återstår. Nej, till korsets fot jag dignar: Herre, styrk min svaga tro. Jag behöver och välsignar nådens kraft till hjärtats ro.

3. Är jag färdig, är jag mogen? Har jag under dagens tid verkat tålig, from och trogen för den goda nattens frid? Har jag, när mitt hjärta brister, något stöd för hoppet kvar, någon tillflykt, när jag mister allt vad här min glädje var?

9. O jag känner, o jag finner huru stor din kärlek är: nåd i Jesu blod jag vinner, frid hans Ande till mig bär. O så vill jag troget göra, tåligt lida vad du bjöd, och dig älska, dig tillhöra, gode Gud, i liv och död.

4. Ack, i jordens stilla sköte multnar blott en vansklig kropp; anden kallas till ditt möte bävande ur gruset opp. Han skall för din domstol ställas, att vid evighetens dag prövas, dömas, vedergällas efter helighetens lag.

10. Du som ser vad jag besluter, du som vet vad jag förmår och min suckan ej förskjuter och mitt löfte ej försmår, du skall ej min vanmakt döma, men min viljas redlighet, och vid ångerns tårar glömma mina bristers myckenhet.

5. Domare, jag är ej färdig att för dina blickar stå. Fader, nåd! Jag är ej värdig att de sällas krona få. Ofta fängslad utav världen har jag glömt mitt sanna väl: lyckan, lustarna och flärden hava rått uti min själ.

11. Nu, o Gud, för dina lagar jag mig böjer trygg och nöjd: vill du skifta mina dagar än åt livets kval och fröjd eller snart min ande skilja ifrån stoftets tunga band, gode Fader, ske din vilja. Jag mig lämnar i din hand.

6. O jag finner, o jag känner huru arm och svag jag är. Ära, nöjen, skatter, vänner, allt mig övergiver här. Sköra vänskap som jag knutit! Usla skatter som jag ökt! Tomma nöjen som jag njutit! Falska ära som jag sökt! 7. Gud, miskunda dig, jag beder som ett villat barn sin far: ryck mig ej i graven neder uti mina halva dar.

Wallin

(1809).

5 9 7 (W 454). 1. I levernets bekymmer sänkt du ser ej huru ofört änkt din dag till skymning skrider. Du tror dig säker, stark och vis, du jagar efter jordens pris och om dess torvor strider. O människa, o människa, till aftonen det lider.

256 2. Och när du strävar här som bäst, så nalkas en ej bjuden gäst: vi honom döden kalla. Då bryts den säkres överdåd, den vise månde sakna råd, den starke måste falla. O människa, o människa, han nalkas dig och alla. 3. »Bestyr», han ropar, »om ditt hus: du måste dö, och solens ljus för dig ej mer sig tänder. Farväl åt hela världen säg: du måste vandra nu den väg där du ej återvänder. 0 människa, o människa, befall dig Gud i händer.» 4. Då skall ock du av världens prakt, dess rikdom, ära, lust och makt förnimma hela flärden. 1 evighetens öppna port det frågas blott hur du har gjort och levat här i världen. O människa, o människa, betänk den dyra färden. 5. E n port är vid, e n väg är bred: den bär i avgrundsdjupet ned, och många där försvinna. E n port är trång, en väg är smal: den bär till himlens fröjdesal, men få den vägen finna. O människa, o människa, ditt val i tid besinna. 6. Så vaka nu var stund och bed, med tro och kärlek dig bered i frid att hädanfara. De arma föd, de nakna kläd, de svaga stärk, de sorgsna gläd, och så din tro förklara. O människa, o människa, du inför Gud skall svara. 7. Och när du fullgjort detta allt med redlig håg, som Gud befallt, så säg med ödmjukt sinne: Jag är, o Gud, min Frälsare, blott en onyttig tjänare, men nåd på rätten vinne. O Jesu Krist, o Jesu Krist, för din skull nåd jag finne. Laurentius Petri Gothus Bearb. av Wallin

(1572)? (1816).

5 9 8 (W 455). 1. Allt vad vi på jorden äga, det är allt förgänglighet: allt vad här vi älska pläga är dock blott fåfänglighet. Som en ström vår tid förrinner, som en dröm vårt liv försvinner; men på denna vansklighet följer själens evighet. 2. Såsom månens nya dager tändes, växer, fyller sig, åter skiftesvis avtager och försvinner slutelig, alltså är ock all vår handel en ostadig växelvandel. Världens lycka ävenså lika litet plär bestå. 3. Sol och stjärnor, luft och väder, jorden, tiden, växter, djur, allt om en förvandling kväder: bräcklig är alltings natur. Frost och regn samt köld och hetta stadigt i sin växling streta; koppar, järn och hårda sten av förändring lida men. 4. Ack vad kan oss nyttigt vara denna världens stora gods? Kan det skydda från livsfara? Kan det göra glad till mods ? Nej, den värld så skön vi finna skall med all sin lust försvinna; ja hon gör i hjärtat kval, giver sorger utan tal. 5. Ve den som här evigt bliver skadd och sårad till sin själ och ej synden från sig driver, utan är dess arma träl, sig därmed från Gudi vänder, ger sin själ i satans händer: ack var finns så riker man som den igenlösa kan? 6. Allt vad vi här älska månde svinner, när vi tankat minst; gör oss alltså sorg och vande den förmenta världens vinst. Men den världslig lust föraktar, himmelriket eftertraktar, han är rik och väl förnöjd, har i Gud en evig fröjd.

257 7. Ty låt oss nu stads besinna denna världs ostadighet, att här intet är att vinna: allt är idel vansklighet. Våra kroppar döden trycker och i mörka graven rycker; själen haver här ej ro, måste bort, när minst vi tro.

6. O mänskor, mänskor, frukten Gud, som ensam evig spira bär. Hans löften b l i v a och hans bud; allt annat under solen är fåfänglighet, förgänglighet.

8. O min Jesu, lär mig bliva from och viser, så att jag må besinna, aktning giva huru allting dag från dag tager av och sig borthastar; och när döden mig kullkastar, tag mig till dig, Herre kär, där en stadig glädje är.

6 0 0 (W 467). 1. Herre Gud, för dig jag klagar: vad mig kväljer natt och dag, vad min kropp och själ försvagar är en fruktan för din lag, mot vars bud jag ständigt gått, tills jag fyllt mitt syndamått. Ty vill mig förtvivlan stjälpa: Herre, värdes du mig hjälpa.

Brask

(1682).

Wallin

Wallin

(1816).

(1816).

5 9 9 (W 391). 1. En jämmerlig oeh usel tingar livet och tar snarligt slut. Dödsängeln svävar allt omkring och över världen ropar ut: Fåf änglighet! Förgänglighet!

2. Alla mina fel och synder jag nu på mitt sam vet bär. Jag har varit ganska blinder i allt det som heligt är, oeh följt alltid onda råd med förmätet överdåd. Jag har alla budord brutit och din Andes nåd förskjutit.

2. Allt som på jorden anda har till jorden faller för hans glav, och sorgen ensam lever kvar att rista på den vida grav: Fåf änglighet! Förgänglighet!

i 3. Nu vill därför döden grymma för din dom framstamma mig. Ack vart skall jag undanrymma? Ack vart skall jag fly för dig? Ty en ondska som är stor i mitt eget hjärta bor. Fåfängt jag mig då fördöljer, när mitt straff mig städse följer.

3. En stark ej tröste på sin makt, och på sin visdom ej en vis. Vad är dock lycka, fröjd och prakt och jordagods och mänskopris? Fåf änglighet! Förgänglighet! 4. När samma jord man famna ser en dagakarls och konungs ben, vad säger mindre eller mer en mullhög eller marmorsten? Fåf änglighet! Förgänglighet! 5. Si, den som nyss på maktens höjd av böjda skaror dyrkan fått, för dödens makt själv nederböjd, bevittnar stum all världens lott: Fåf änglighet! Förgänglighet! 17 — 3612.

4. Dag från dag är jag bedrövad, vet ej mer av någon lust. All min fröjd är mig berövad, allt mitt tal är suck och pust. Hela världen är mig trång, och var timme är mig lång. Jag kan ej med nöje leva och vill dock mot döden sträva. 5. Ofta tycker jag mig höra: Syndare, vart har du gått? Städse ekar i mitt öra: Kom och svara för ditt brott. Allt vad nånsin skapat är vittnesbörd emot mig bär, att det Gud har täckts mig läna har mig måst till synden tjäna.

258 6. Dygden har jag platt försummat, laster har jag lärt med flit. Var jag något ont förnummit, har jag gärna hastat dit. Herrens ord har jag försmått, i hans hus ovilligt gått, men ont sällskap helst behagat och allt gott ur hågen slagit.

12. Döden gör mig icke häpen, ändock han är f aselig, ty han är av Kristus dräpen och kan icke skada mig. Domen fruktar jag väl stort, efter jag har illa gjort, men den trösten jag ej glömmer, att min Broder Jesus dömer.

7. Kroppen ryser, hjärtat skälver, när jag tänker däruppå, ropande till bergen: Välver över mig, att jag kan få hastig ände, ty jag vet ingen råd och säkerhet: ack var skall jag usle bliva, när Gud vill mig övergiva?

13. Jesu blod min synd avplanar, därmed har han allt försont. Än allt gott för mig han manar, att jag nådigt varder skönt. Jag en säker tillflykt får i hans helga, djupa sår. Ej jag vill på bergen kalla, att de över mig må falla.

8. Men ho lärer dig så klaga? Själ, var tar du sådant tal? Skall dig samvetsmasken gnaga, skall du känna syndens kval och ej märka någon tröst, att du dyrt är återlöst av Guds Son, som än dig kallar och i tid till bot befaller?

14. Märk det, du som detta hörer, ty det är mitt testament: ack, om det ditt hjärta rörer vad mig nu är skett och hänt, fly då synden, bed och tro, och sök själens rätta ro. Jesus hjälper utur nöden uti livet och i döden.

9. Satan vill mig så bedraga, att jag Jesus glömma skall, vill mig nu vid handen taga, rycka med mig i sitt fall. Förr har han mig synda lärt och i säkerhet besnärt. Nu vill han förtvivlan lära och allt hopp om nåd avskära. 10. Nej, när jag mig själv anklagar och bekänner all min brott, gör jag det min Gud behagar, fast det länder mig till spott. Men förnekar jag min skuld, bliver Gud mig icke huld. Vill jag synden kunnig göra, skall han ej åklagarn höra. 11. Medan samvetet nu vakar och ser alla mina fel, Gud min ånger icke vrakar, ty jag har i honom del. Är jag en förlorad son samt mitt släktes harm och hån, är Gud Fader dock så blider, att han i sitt hus mig lider.

Lasse Johansson

(Lucidor)

(tr.

1685).

6 0 1 (W 489). 1. Kom, jordens barn, eho du är, din bortgång att besinna. Den kropp som ligger livlös här må dig därom påminna. I graven, dit han gått förut, kanhända inom årets slut man också dig skall finna. 2. Betänk dig då, betänk i tid den dyra sista dagen, och med ditt samvete sök frid, förrän av döden slagen du blandas skall med jordens grus och är från dagens blida ljus i mörkrets boning dragen. 3. Yvs ej att vara frisk och ung: ej döden räknar åren. Hur mången, fast av ålder tung, har sett sin son på båren! Ja undanfly ej någon kan: vem Herren vill, den kallar han, också i ungdomsvåren.

259 4. Lär då att nyttja tiden rätt: det själens frälsning gäller. Du vet ej stund, ej rum, ej sätt, som döden för dig ställer. Beställ då tidigt om ditt hus. Vem vet? Med denna dagens ljus kanhända han dig fäller. 5. Ack sök i bättring och i tro från denna dag att finna i Jesu nåd din högsta ro; och vill du livet vinna, låt varje steg, var timme dig uppå din korta vandringsstig din dödlighet påminna. 6. O Gud, låt stads min hädanfärd för mina tankar sväva, på det att jag mot synd och värld må kraftigt kunna sträva; ja lär mig dö, förrän jag dör, så skall, när hän jag skiljas bör, jag ej för döden bäva. G. W. Sacer (1665). J. von Dubcn Psalmboksförslagen 1765, 1793. Dahl

6 0 2 (NPs 654). 1. Jag är en gäst och främling som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus; där ville jag ock vara uti min Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. 2. Däruppe bor min Jesus, min Frälsare så huld, som gick för mig i döden och tog på sig min skuld. Om glädjen blomster strödde vart steg jag här går fram, jag skulle ändå längta hem till Guds dyra Lamm. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.

(1725). (1807).

3. Hur jordens blommor dofta av friskhet och behag, och hur dess fåglar sjunga den sköna sommardag, hur vänner dyra, kära så ljuvligt möta mig, mitt hjärta ändå längtar, o sköna hem, till dig. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. 4. Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt. Fast den ej kan fördöma, sen själv fördömd den är, den kan mig ännu plåga; men så den skall ej där. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. 5. Och snart, så ordet säger, jag skall ock hinna dig; min Jesus själv skall komma och hämta mig till sig. Då skall jag salig skåda vad här jag trodde på och till min Jesu ära den gyllne harpan slå. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. Lina Sandell-Berg

(1868).

2. Det kristna hoppet inför döden. 6 0 3 (W 452). 1. Jag går mot döden, var jag går. Min väg bland dolda skiften må löpa jämnad eller svår, så bär den dock till griften. Jag har ej annat val: igenom fröjd och kval min gång sig närmar till min bår. Jag går mot döden, var jag går. 2. Jag går till himlen, var jag går, om Jesus blott jag följer. Min själ av honom kronan får, då graven stoftet höljer.

Jag gör ett saligt val: igenom dödens dal min gång är trygg i Jesu spår. L\ Jag går till himlen, var jag går. Brorson (1734).

Danskbearb. (1798). (1798). Wallin (1816). (1816).

6 0 4 (W 458). Du snöda värld, farväl; till himlen far min själ. Där vill hon hamnen hinna, där söker hon att vinna vad evigt månde vara, ibland Guds helgon klara. I himlen är min Vän: dit längtar jag ock hän. Han mig sitt hjärta giver och hos mig trofast bliver; han mig med glädje mättar och alla sorger lättar. Att himlens härlighet är mig beredd, jag vet. Det namn som mig är givet är i Guds bok inskrivet. Min fröjd skall där ej störas, min lovsång evigt höras. O himmels gyllne prakt, du mer av Herrens makt och av hans godhet lyser och högre fägring hyser än alla stjärnor klara. När får jag dit uppfara? O himmels lust så kär, väl den vars lott du är! Mitt bröst för dig blott lågar, ej annat efterfrågar; när dig en gång jag funnit, så är allt ont försvunnet. O himmels rikedom, dig snarligt skynda, kom. Mång ljuvlig, härlig gåva mig Jesus där täcks lova, mång skatter, sköna, stora, dem jag ej skall förlora. F a r bort, o värld så svår: min håg till himlen står,

det jordiskt är föraktar, det himmelskt är avvaktar, Farväl, o värld, med alla: jag vill mig Gud befalla. Tysk förf. (1675).

Svensk övers. 167S. Wallin (1816).

6 0 5 (W 459). 1. När jag uti min enslighet hos mig väl eftertänker vår usla världs fåfänglighet, dess oro, våld och ränker, från detta liv jag längtar då och önskar till min Jesus gå, som bättre lott mig skänker. 2. Här söka världens barn med makt

att jordens fröjd förlänga. I vällust, välgång, prål och prakt de om varann sig tränga. Men över dem den hand är höjd, som kan förkorta jordens fröjd och himlens portar stänga. 3. Allt vad på världens fagra fält för deras syn kan glimma av döden varder nederfällt, som strå i skördens timma; och lyckans sol, som skimrar än, går ner och går ej upp igen ur gravens dystra dimma. 4. Men dem som efter Herren se och taga sig till vara för synds och satans retelse, åt dem skall Gud förvara en krona, prydd med härlighet, en skrud, beredd av helighet, i de utvaldas skara. 5. Fördenskull, Jesu, led du mig stads med ditt ord det rena i hopp och tro på jämnan stig, och böj mig till det ena, att jag för allt det jorden härdig väljer och dig håller kär och dyrkar dig allena. B. Till din förtjänst med tron jag flyr: 6. för mig du uppfyllt lagen. Den synd som jag botfärdig skyr blir i ditt blod avtvagen;

261 ty du har dragit all min last, för mig på korset naglad fast, bespottad, kvald och slagen. 7. Lär mig på denna stora nåd mitt hopp, o Jesu, fästa. Lär mig att vandra i ditt råd, vänd allting till det bästa. Min svaga tro giv större kraft, giv kärlek, mer än jag har haft, till Gud och till min nästa. 8. Så kan jag, när det täckes dig, till mina fäder fara och nöjd från världen skilja mig, att evigt hos dig vara och mättas av den salighet som du berett av evighet åt din utvalda skara. 9. Hjälp mig, min Jesu, styrk mitt hopp, håll mig fast vid din lära; och när fullbordat är mitt lopp, giv mig en evig ära. Min själ uti ditt sköte tag, min kropp också på domedag oändlig fröjd förära. E. Lindschöld

(1688).

Wallin

(1S14).

6 0 6 (W 461). 1. O hoppets dag, som klarnar opp ur dödlighetens dimma, du sänker till mitt vandringslopp utav ditt ljus en strimma; och brist och nöd och sorg och död fly bort som nattens skuggor. 2. Förgås må världen med sin prakt, sin ära, lust och lycka, dock skall från vansklighetens makt cle sina Herren rycka; ty döden har sin udd ej kvar för Jesu återlösta. 3. Jag livets dag ej slöse bort på tidens små bekymmer. Allt skall dock lämnas innan kort, när livets afton skymmer. Mig följer blott vad rätt och gott i Kristi tro jag övat,

4. Så vill jag, innan det blir natt och vilans bädd tillagas, blott samla här åt mig den skatt som ej från mig kan tagas, blott söka här det namn som är i livets bok inskrivet, 5. Men Jesu, under dagens lopp låt mig din nåd förnimma, oeh kom till mig med saligt hopp uti min aftontimma. När mig du bliv. Är du mitt liv, blir döden ock min vinning. Wallin

(1819).

6 0 7 (W 469). 1. O Jesu Krist, sann Gud och man, som dödens välde övervann och frälste oss från syndens nöd, när du led korsets bittra död, ack, i min sista stund mig stärk och på mitt hjärtas suckar märk. 2. När jag blir förd i mörkrets dal och stadd i dödens kamp och kval, ack, när ej tungan talar mer, ej örat hör, ej ögat ser och pulsen sakta tynar av, med mig, o Jesu, miskund hav. 3. När mitt förnuft ej mer förstår och mänskohjälp ej mer förslår, så kom, o Herre Jesu, blid och hjälp mig i min sista tid. Förkorta, lindra mina kval, och lys mig du i mörkrets dal. 4. All fruktan du ifrån mig driv och med din Ande hos mig bliv. Gör själen fri från jordens band och mottag henne i din hand; och kroppen låt i ostörd ro sig vila få i gravens bo. 5. En glad uppståndelse mig giv, och mitt försvar i domen bliv. På mina synder icke tänk, men för din död mig livet skänk, som du mig* lovat i ditt ord, så blir jag frälst och saliggjord.

262 6. Du lovat har, o Jesu Krist, att den vars hopp till dig är visst, han skall i domen trygg bestå, till livet genom döden gå och fast han lider timlig nöd dock frälsas från en evig död. 7. Ty skall, o Gud, din starka hand befria mig från dödens band oeh föra mig till himlens ro, där jag med dig får salig bo i helig fröjd evinnerlig: därtill förhjälp mig nådelig. 8. Vi bedja dig av hjärtans grund: Förlåt vår brist var dag och stund. Hjälp oss med bön och vaksam akt din stora dag och domens makt förbida tryggt i Kristi tro och föras sist till salig ro. P. Eber (1562). Petrus Johannis Gothus (1572). Wallin (1816).

6 0 8 (W 470). 1. Ack Jesu Krist, din nåd bete: jag måste hädan skiljas. Men när och huru det skall ske, står i din nåd och vilja. Ty stunden är mig obekant, men du har henne tecknat grant och mina dagar räknat. 2. Jag vill med ditt behag förnöjd mig i din hand befalla. I dig är all min lust och fröjd, tills du mig hän vill kalla. Jag tror ock visst att du allén har mig från synden tvagit ren och himmelsk fröjd förvärvat. 3. Ack giv att jag behålla får förstånd och redigt sinne, att jag, så länge hjärtat slår, må hava dig i minne och på min säng i levand tro må somna in i godan ro och själen dig befalla. 4. Men skulle döden träffa mig på främmand ort och ställe, i vattunöd, pest eller krig, och vad det annars gälle,

så ske, o Gud, ditt visa råd, men låt mig vederfaras nåd, att jag må saligt somna, 5. Och om jag än i svaghet min din godhet ej kan vörda, så undandrag ej handen din, men lätta du min börda, att hjärtat lindrigt brista må och som ett ljus utslockna få, när stunden må infalla. 6. Dock vill jag intet lära dig och intet föreskriva, men till dig alltid hålla mig och vid ditt löfte bliva. Jag tror att du, som livet är, mig menar bäst, evart det bär, och i vad död jag kommer. 7. Jag ger mig därför i din hand vid hälsa och besinning. Du är mitt liv; upptag min and, och döden är min vinning. Jag tror att du på domedag uppväcker mig till ditt behag och livets krona skänker. B. Ringivaldt

(1586).

Svensk övers. 1684. Bearb. (1936).

6 0 9 (W 471). 1. O Jesu, när jag hädan skall och andan min uppgiva, o då är prövotiden all: hos dig får jag då bliva. Min kropp här såddes dödelig, men skall stå upp odödelig, i härlighet förklarad. 2. Jag kläder av förgänglighet, blir lös av syndabandet, ikläder mig stor salighet uti det goda landet, där livets krona för mig står, den jag av Herrens hand då får och jag har efterlängtat, 3. Jag kommer av ett brusand hav på rätta glädjestranden; min kropp, han lägges ned i grav, men Gud upptager anden. Ur mörker kommer jag till ljus, från armod till Guds rika hus, från oro till god vila.

263 4. Min hydda, som här fallen är, skall Herren där upprätta. Ett paradis Gud mig beskär, ett evigt liv för detta. Min ögon öppnas, varda klar, jag liv i döden funnit har: så har all sorg en ände. 5. Ty detta liv är idel död, man må det liv ej nämna; men all dess jämmer, brist och nöd vid gravens brädd vi lämna. J u längre jag här leva får, dess närmre jag till graven går, min dödsstund äntligt nalkas. 6. O usla liv, o bräcklighet, ho dig kan rätt betrakta, han må din lust och härlighet ej synnerligen akta. Men döden är nu ingen död, en gång till livet från all nöd, förlossning av elände. 7. O död, du är de fromma god och bitter för de vrånga. Åt de betryckta ger du mod, men stolta slår du många; och fattigdom får evigt nog, men allt vad girigheten tog den måste evigt mista. 8. Kom, Jesu, du min Frälserman, kom, för mig till det livet som på din Faders högra hand de trogna varder givet. Låt mig fullborda så mitt lopp, att själen tages till dig opp, till de utvaldas skara, M. G. de la Gardie

(1694)?

6 1 0 (W 473). 1. Nu vill jag bryta opp, nu vill jag hädanfara och komma till det land där mig är gott att vara. Jag kämpat länge nog med brister och besvär; nu längtar jag till ro, och Gud mig ro beskär. 2. Jag svåra slagen var, jag låg i nöd och smärta,

jag hade, o min Gud, bekymmer i mitt hjärta; men du mig helat har, din tröst har glatt min själ. Nu är jag lugn och nöjd; nu, Herre, är mig väl. 3. Jag ser hur nådefullt, hur vist du mig ledsagar, jag ser vad jag ej såg i livets glädjedagar: hur korsets väg, o Gud, till himmelriket bär och allting bliver gott för dem dig hava kär. 4. Min högtidsdag går in: allt är så tyst och stilla. Farväl, o värld, jag vill på dig ej tiden spilla. Mitt hjärta redo är, min själ förbidar dig; o min Förlossare, du är ej långt från mig. 5. Hur ljuvligt vid din hand jag efter korta kvalen förs genom dödens hem till ljusa bröllopssalen! Du känner vägen bäst förbi den mörka ort: ett steg ännu, och så jag är vid himlens port. Wallin

(1816).

6 1 1 (W 474). 1. Älskar barnet modersfamnen, strävar dagakarln till ro, bräckta skeppet in i hamnen, vandringsmannen till sitt bo: ack hur ljuvt, o död, ditt sköte, där jag, sövd från kval och strid, vaknar till en evig frid! 2. O vem må förnöjd ej vara att med Simeon i frid till det goda landet fara från en svår och farlig tid, från en svag, fördärvad hydda, från en ond och fåfäng värld, full av ränker, våld och flärd. 3. Men om dig, min Gud, behagar i ditt kärleksfulla råd

264 att förlänga mina dagar, lär mig nyttja rätt din nåd. Om jag snart skall skiljas hädan, ack, i dag beredd mig gör, att i dig jag saligt dör. 4. Mig botfärdig gör och trogen, Jesu, i mitt vandringslopp. När jag är för himlen mogen, tag min ande till dig opp att hos dig få hemma vara och dig där förklarad se, Gud, min Gud, min Frälsare. J. Eahl (1745). Psalmboks för si. 1765. Dahl (1807). Wallin (1816).

6 1 2 (W 476). 1. I världen är jag blott en gäst, mitt liv som skuggan farit; det haver, då det var som bäst, blott sorg och möda varit. Men målet syns, och innan kort jag vandrar nöjd den vägen bort, där ingen vänder åter. 2. Ej mer lik en förlorad son jag drivs kring fjärran länder: min själ, som längtar härifrån, till Fadern glad hemvänder. Han möter mig så kärleksfull, benådar mig för Jesu skull, och fröjd det blir i himlen. 3. Min själ går fri ur dödens dal, där bojan man begraver; i himlen bland de trognas tal umgängelse hon haver. Säll den som är i Herrens hand, säll den som hem till fridens land från livets stormar hunnit. Wallin (1812,

1814).

att livet skulle bliva min arvedel hos dig, för dig jag lägger neder min börda och min stav och sista bönen beder, förrän jag somnar av. 3. Förlåt vad jag har brutit, 0 Jesu, var mig huld, och med det blod du gjutit utplåna syndens skuld. Styrk, Herre, själv den svaga, gör striden lätt och kort, och trösta dem som klaga, då jag från dem går bort. 4. Fort eller sent från världen vi vandra en och var: säll den som sista färden med tro och kärlek far. Säll den som hoppet äger i undergivet bröst och vänner kring sitt läger, som tala frid och tröst. 5. Gud signe eder alla som här i tårar stan. 1 sen att Gud vill kalla min ande härifrån. Men till ert hjärta tränge hugsvalelsen så mild: ej fjärran eller länge jag är från eder skild. 6. Till himlen för Guds vänner är vägen gen och kort. De sina Herren känner och glömmer dem ej bort. Han dem väl skiljas låter, men blott en liten tid: han dem förenar åter uti en evig frid.

6 1 3 (W 477). 1. Jag längtar av allt hjärta att saligt skiljas hän från all min nöd och smärta och bli hos Gud, min vän. Jag önskar hädanfara från sorger, flärd och brist och evigt, evigt vara hos dig, o Jesu Krist.

7. Ty tvivlen ingalunda uppå Guds milda råd. Er tro I skolen grunda på Herrens makt och nåd. Gott samvete behållen och obesmittad själ, och vid Guds ord er hållen, så slutas allting väl.

2. Du som dig velat giva i döden ut för mig,

8. Farväl, nu vill jag somna och fridens hem bebo.

265 Du haver henne givit mig, tag henne åter upp till dig: med hopp till dig hon länder.

O våren snart välkomna till samma goda ro. Ack ljuvt är vilans läger och natten fort förbi. Farväl, mitt hjärta säger, i himlen råkas vi. 9. Nu all min håg jag vänder, o Jesu Krist, till dig: i dina milda händer jag anbefaller mig. Nu får jag hädanfara från sorger, flärd och brist och evigt, evigt vara hos dig, o Jesu Krist. K. Knoll (1599).

Arrhenius Wallin (1814,

(1694). 1816).

6 1 4 (W 478). 1. Så får jag nu med frid och fröjd mig hädanskilja. Jag är med Herrens vägar nöjd: ske hans vilja. Döden är mig ingen död: han är en sömn allena. 2. Jag njutit av det bröd som kan de trogna frälsa och av den kalk där själen fann liv och hälsa. Smakat haver jag och sett hur ljuv du är, o Jesu. 3. Ty vandrar jag med fröjd och frid till Faderns boning. Jag vet vad jag mig tryggar vid: din försoning. Jesu, mig ej liv, ej död kan från din kärlek skilja. 4. Jag* räds ej dödens mörka hus: jag där ej dröjer, ty mig till härlighetens ljus Jesus höjer. Jesus, Jesus är mitt liv, och döden är min vinning. Luther

(1524).

Svensk övers. 1572. Wallin (1814).

6 1 5 (W 479). 1. Min jämmer nu en ände har, från världen jag mig vänder. Min själ, o Jesu, nådig var och tag i dina händer.

2. Förlåt min synd och giv mig till allt vad mot dig jag brutit; du, Herre, syndarns död ej vill, du intet barn förskjutit: eho av hjärtat ångrat sig och flytt med tro och bön till dig har tillgift alltid njutit, 3. Till dig jag ställer allt mitt hopp, du kan min själ bevara. Min bön du, Jesu, tager opp och skall mig väl försvara mot kött och värld och allt som mig vill skilja, Helige, från dig; ty räds jag ingen fara. 4. På korset du min skuld betalt att mig med Gud försona; till medarvinge du mig valt av härlighetens krona; och mig du även inneslöt uti den sista bön du göt: »O Fader, dem förskona.» 5. Därpå förlitar jag nu mig och längtar hos dig vara. O min Förlossare, till dig jag önskar hädanfara och evigt fri och evigt glad dig lova i din helga stad, bland dina änglars skara. 6. Det är, ja amen, sant och visst och kan mig icke fela att jag hos dig, o Jesu Krist, skall frälst och salig dela de fröjder utan tal och slut, som alla sorger plåna ut och alla brister hela. Tysk förf. (1563).

Arrhenius

(1691).

6 1 6 (W 480). 1. I Kristi sår jag somnar in, de rena mig från synder min: ja Kristi död och dyra blod, det är mitt liv, min prydnad god. 2. Därmed jag vill för Gud bestå, när jag för domen skall framgå. Med fröjd och frid far jag nu hän: Guds barn här dör, dock lever än.

266 3. Nu väl, o död, du förer mig till Gud, att leva eviglig. Av Kristus är jag renad väl; anamma nu, o Gud, min själ. Tysk förf. (1638).

Svensk

övers.

1687.

6 1 7 (W 481). 1. Var är den Vän som överallt jag söker ? När dagen gryr, min längtan blott sig öker; när dagen flyr, jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner. 2. Jag ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer, en blomma doftar och ett ax sig böjer; uti den suck jag drar, den luft jag andas, hans kärlek blandas.

hur ljuv han är och sjunka i hans armar, som sig förbarmar. 8. Snart till den strand där böljor sig ej häva lik arkens trötta duva skall du sväva, till herdens famn lik rädda lammet ila och där få vila. Wallin

(1818).

6 1 8 (W 483). 1. En fridens ängel ropar: »Kom!», och hjärtat skall ej vackla, när döden sakta vänder om den bleka livets fackla. Så nöjd jag far den tysta färden: jag är så trött, så mätt på världen. 2. Jag fann ej det jag sökte här med all min svett och möda: jag fann att denna mark ej bär den goda hoppets gröda; fast rikt av tårar vattnad vorden hon dock ej gått i ax på jorden.

3. Jag hör hans röst, där sommarvinden susar, där lunden sjunger, och där floden brusar; jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala och mig hugsvala. 4. Likväl ett töcken mig från honom stänger: min bön, men ej min blick till honom tränger. Ack såge jag hans anlet och mig slöte intill hans sköte! 5. Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!

3. Nu skall den skörd sin mognad nå, som här blott börjat blomma; nu får jag hem till Herren gå och samlas till de fromma som före mig fullbordat loppet och vunnit kronan efter hoppet. 4. Hur mången from, hur mången öm skall sluta mig i famnen och säga: »Tidens stormar glöm, ty du har hunnit hamnen»; hur mången av begråtna vänner, hur mången som först där jag känner!

6. O ljusets, fridens, salighetens källa, när skall för mig* din rena våg uppvälla? Vem förer mig till dina friska flöden? Den stilla döden.

5. Vad boningar i Faderns hus, vad stjärnor i det höga! Och över alla flödar ljus ur Herrens öppna öga. Och från en klarhet till den andra jag med Guds heliga skall vandra.

7. Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka. Dig Vännen vinkar: du skall se och smaka

6. Och fröjd i tider utan slut, i rymder utan gränser, från Skaparns hjärta strömmar u t så vidt som ljuset glänser;

267 och fröjdfull skall min frälsta anda sin lovsång med de sällas blanda. 7. Så nöjd jag då från jorden far och intet där begråter, ty vad för mig hon kärast har jag snart skall finna åter. Farväl, o värld; det är Guds vilja att mig utur ditt fängsel skilja.

5. Frestelsen skall mer ej finna vägen till mitt rena bröst; ångerns tår skall aldrig rinna, intet kval skall fordra tröst, split och avund, våld och list, hunger, törst, behov och brist, från Guds boning utelyckta, skola från mitt väsen flykta.

8. Förlossning var den fångnes hopp, och glad han går ur banden. Den brand som löser stoftet opp befriar, renar anden: det är odödlighetens flamma. O Jesu Krist, min själ anamma.

6. Sol och måne ej regera tidens lopp i denna rymd. Himlarunden där ej mera är av nattens skuggor skymd: Herren bliva skall mitt ljus och min boning Faderns hus; sanningens och nådens källa skall min åtrå tillfredsställa.

Wallin

(1818).

6 1 9 (W 485). 1. Herre, när skall jag dig skåda, o när vill du kalla mig? Frälst ur tidens kval och våda längtar jag att nalkas dig, nalkas dig i himlens höjd, i den salighet och fröjd som, av nåd mig lovad vorden, är mitt enda hopp på jorden. 2. Att de trogna sälla göra har den Högste där berett glädje hörd av intet öra, ljus av intet öga sett. Oskulden i snövit skrud får sin krona där av Gud; hopp oeh kärlek, tron och bönen framgå där till segerlönen. 3. Herren bland sin änglaskara själv på tronen sitter där. Att hans härlighet förklara deras röst förenad är. Trefalt helig, store Gud, sjunga de med glada ljud; bland de harpor som de röra skall man ock min lovsång höra. 4. Och mitt öga skall förklarat, o min Jesu, skåda dig. Herrens råd skall, uppenbarat, till beundran lyfta mig. Evig som min salighet bliva skall min tacksamhet, ingen syndig lusta störa helga känslor som mig röra.

7. Vidden av Guds verk och ära i oändlighetens famn skall, i evig tillväxt, lära mig att dyrka rätt hans namn. Mera fast i Guds förbund skall jag slutas varje stund, varje tanke honom hylla och han själv mitt hjärta fylla. 8. Låga jord, vik från mitt öga med din dårskap, med din flärd. Blott en blick upp till det höga mer än all din prakt är värd. Dig, o Jesu, tillhör jag. Herre, är det ditt behag, värdes snart min prövning ända, att jag må till himlen lända. Adlerbeth

6 2 0 (W 488). 1. Snart ligger bojan krossad i gravens mörka klyft, och anden är förlossad och över jorden lyft. Jag re'n, av änglar buren, hör himlaharpors ljud; han faller, skiljemuren, och jag får skåda Gud. i 2. Med alla Herrens fromma jag till den staden går, där livets träd i blomma vid ljusets källa står, där tusen sinom tusen

(1814).

268 åtnjuta vad vi tro; och i de sälla husen skall jag för evigt bo. 3. Och Herdens röst jag känner, som ropar mig vid namn, och mina forna vänner de räcka mig sin famn; och här jag dem får bida, som lämnats efter mig en liten tid att lida ännu på korsets stig.

men Herren, Herren har befallt att du skall dö och lämna allt som fröjdat dig på jorden. 3. Se graven öppnas, och din vän uti dess djup försvinner. Han kommer ej till dig igen, men snart du honom hinner. Snart vila våra kalla ben, och sommarns fläkt och solens sken skall dem ej mera liva. 4. Men han som oss till livet väckt skall undanvälta stenen och liva med sin Andes fläkt en gång de kalla benen. Vid skenet av hans härlighet skall ära och odödlighet hans trogna barn bekröna.

4. Så liden, tåligt liden och våren vid gott mod, och Herrens dag förbiden, och tron att Gud är god. Ack för så liten möda vad härlig lön han ger! Här skall ej hjärtat blöda, ej ögat gråta mer.

5. O må vi här till Guds behagså redeligen vandra, att i vår Faders hus en dag vi åter se varandra. Den frommes prövning är ej lång: hans död är blott en övergång till rätta livets njutning.

5. Ty sorgerna och nöden ej hitta denna stråt, och icke mer skall döden de goda skilja åt. Ej synden skall besmitta, ej oron skall bebo det rike de besitta i helighet och ro. 6. O klarhet som fördriver all tidens dunkelhet, o härlighet som bliver min lott i evighet: där alla tungor höja Allfaderns lov och pris, och alla hjärtan röja att Gud är god och vis. Wallin

6 2 1 (W 490). 1. Så vandra vi all världens väg, den ena med den andra; kom, ho du är, och överväg varthän du snart skall vandra. Du bygger hus, du önskar ro: se här det hus där du skall bo, den bädd där du skall vila. 2. I detta vansklighetens land du fåfängt lyckan söker. Du knyter dina vänskapsband och dina skatter öker;

Wallin

(1809).

6 2 2 (W 491). 1. »Kommen till en Fader åter, kommen, mänskors barn, till mig», talar Herren Gud och låter trötta barnen vila sig. Efter mödor, kval och strid väntar oss en salig frid hos vår Gud, i evig tid. (1814).

2. Den som Herrens råd ej klandrat, men i stillhet skött sitt kall, fruktat Gud och redligt vandrat, han till friden komma skall. Efter mödor, kval och strid väntar oss en salig frid hos vår Gud, i evig tid. 3. Han har kämpat, han har vunnit och behållit tro och hopp. Nu har han sin krona funnit efter väl fullbordat lopp. Efter mödor, kval och strid väntar oss en salig frid hos vår Gud, i evig tid.

•t

4. Sälla äro de som sova, de som slutat vandringen. Salig frid är dödens gåva åt en Guds och Jesu vän. Efter mödor, kval och strid väntar oss en salig frid hos vår Gud, i evig tid. Wallin

(1811).

6 2 3 (W 492). 1. Nu tystne de klagande ljuden och stille sig tårarnas flöden: till liv och odödlighet bjuden är mänskan av Gud genom döden. 2. Vad säga de fredliga vårdar, vad är det som runorna lova? »De sälla, som bo i Guds gårdar, de äro ej döda: de sova.» 3. Begärens och stormarnas ilar och jordiska sorgen och fröjden, de störa ej stoftet, som vilar, ej anden, som lever i höjden. 4. En dag skall ock känslan och modet de domnade benen uppliva och värmen och spelande blodet de stannade pulsarna driva. 5. Och vissnade lemmar, dem griften i mörker och tystnad förblandar, högt över förgängelsens skiften förklaras kring saliga andar. 6. Det höstliga kornet som jordas ej vintriga månar föröda: vid vårsolens blick det fullbordas till sommarens gyllene gröda. 7. Så, värmd av det eviga ljuset och vårdad för sällare tider, står kroppen förskönad ur gruset och mera ej dör eller lider. 8. Men salig vi döden må prisa: dess kval, som till jorden oss böja, oss vägen till hemlandet visa och hjärtat till himmelen höja. 9. Nu, jord, slut den ädlaste sonen, slut mänskan till moderligt sköte. Dess lemmar, de dyrbara lånen, förvara till givarens möte.

10. En ande som bad och som trodde där ägde sin älskade boning; en brinnande vishet där bodde, som närdes av Kristi försoning. 11. Omhägna med nattliga friden den trötte, o grav, i din gömma. När natten en gång är förliden, skall Herren sin avbild ej glömma. 12. När jordenes grundvalar bäva och himlabasunen har dönat, skall Herren sitt lån återkräva, förädlat och nytt och förskönat. Latinsk begravningssång av Prudentius (f o. 405). (Svensk övers. 1567). Ny övers, av Wallin (1816).

6 2 4 (NPs 656). 1. Lär mig, du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad: en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd skall stå oeh sina djupa rötter slå i evighetens sommar. 2. Lär mig, du fåglars glada tåg, att draga hän med fröjdfull håg mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag till ett evigt paradis från köld och töcken länder. 3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett, där du mot höjd dig svingar. I går dig puppan inneslöt, i dag du glad ditt fängsel bröt: min själ skall ock få vingar. 4. O Jesu Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida. Oehlenschläger (1813). ff. F. Lundberg (1889). Bearb. (1920).

6 2 5 (NPs 1. Våra stunder ila till den tysta hamn: låt oss få vår vila,

657).

* 5. Ja du är vägen, vår Frälserman, Guds levande ord, oss givet. Du ensam de villade leda kan, du sanningen är och livet; och allt vad jag syndat min levnads dag i dig försonat är blivet.

Jesu, i din famn och till målet komna somna i ditt dyra namn. 2. Dina änglar skicka till den bädd där vi heta kalken dricka, att de stå oss bi och ur tunga banden anden lösa evigt fri.

6. Så somnar jag glad i ditt heliga namn, du vakar, tills dag sig tänder. När morgon upprinner, då är jag i hamn och skådar mitt hemlands stränder och kysser med outsäglig* fröjd de genomborrade händer.

3. Snart får han sig svalka efter stridens kvalm, till Guds tron sig nalka, krönt av segerns palm, och med änglatunga sjunga livets morgonpsalm. Wallin

Johannes Johnson (före 1915). O. R. Hallberg (1920). O. O. Mannström (1920).

(1827).

6 2 6 (NPs 658). 1. En dalande dag, en flyktig stund är människans levnad i tiden, och släktena skifta som löv i lund, när sommaren är förliden. Så sjunka vi hän, så redes oss sist en bortglömd grav efter striden. 2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt, min ande bidar försköning. I liv och död är en hand mig räckt, som bjuder frid och försoning, ty Kristus, Guds Son, mig lovat har i fadershuset en boning. 3. Själv gick han åstad och beredde blid i huset, ej byggt med händer, en evig boning, med liv och frid för Herrens vänner och fränder. Där väntar han oss, om i tro vi gå vår väg genom dödens länder. 4. Väl ingen i världen, trång och låg, har skymtat de strålande salar, väl själen endast i aningen såg dess glans här i tårarnas dalar, men vägen, vägen, den ligger klar i Jesus och ordet han talar.

6 2 7 (NPs 660). 1. Saliga de som ifrån världens öden somna i Jesu Kristi tro i döden. Herren skall föra deras själ ur nöden hem till sin glädje. 2. Dem skall ej dödens mörker mer förskräcka, dem skall Guds frid i graven övertäcka. Kristus, Guds Son, skall dem en gång uppväcka, evigt förklara. 3. Pris vare dig, att hoppet är oss givet,_ att ock vårt namn i livets bok är skrivet; pris vare dig, uppståndelsen och livet, o Jesu Kriste. Topelius

(1869).

6 2 8 (NPs 661). 1. Jag vet mig en sömn i Jesu namn, när döden mitt timglas tömmer. Mig redes en säng i jordens famn; så moderligt hon mig gömmer. Min själ är hos Gud i himmelrik och möda och sorg förglömmer.

271 2. Jag vet mig en kväll, vars frid en gång skall ända min levnads strider; jag längtar därtill från jordens tvång och glades att dagen lider. Jag ville till vila gärna gå och somna i ro omsider. 3. En morgon jag vet, som klar och skär skall gry över jordens lunder. Då kommer Guds Son med sin änglahär, omstrålad av himlens under. Han nalkas min grav och väcker mig, som sover så tungt därunder. 4. Du morgon av hopp, så ljuv, så kär; med längtan på dig jag tänker. »O komme den snart, o vore den när», jag suckar, då sol sig sänker. Jag sjunger om den, när dagens ljus på himlen i öster blänker. 5. Fram träder Guds Son till gravens hus: hans röst i all världen höres. Då brytes vart stängsel ner i grus, den djupaste havsgrund röres. Mig Jesus ropar: »Mitt barn, kom ut!», och fram jag förklarad föres.

till det salighetens hus där han dem församlar alla, som anammat nådens ljus. 2. Han som mörkrets välde krossat och mig köpt med ångst och död, han som nådigt mig förlossat från all synd och avgrundsnöd, han vars blod för mig har runnit, och som blivit mig så kär, nu, när jag till gränsen hunnit, mig oändlig fröjd beskär. 3. Snart min oros tid är gången, snart jag hör ett fridens bud, snart jag lyssna får till sången, frälsta själars segerljud. Anden når sin sabbatsvila; sakta löst från stoftets band, uppåt, uppåt får han ila till de frias fröjdeland. 4. Snart ibland de helga släkten vilka stå i ljusets famn skall ock jag, i vita dräkten, prisa Guds och Lammets namn. Snart förlossad ingå får jag i de saliggjordas hem; snart i dina portar står jag, strålande Jerusalem. C. A. Torén

(1889).

6 3 0 (B 688). 1. Det finns ett land av ljuvlig ro, där dagen ej förgår, där helgon i Guds glädje bo. Ej sorg det landet når.

6. Sig himmelens portar öppna då, med jubel gå in de fromma. Gud late oss alla mötas få, i 2. Där väntar oss en evig vår, där livets träd står i blomma. där blomstren aldrig dö. Gud skänke oss nåd för Kristi skull, Men mellan oss och landet går att ingen må vilse komma. den mörka dödens sjö. Landstad

(1869).

O. Wågman

(1911).

6 2 9 (NPs 662). 1. Hemlandstoner mäktigt ljuda; nu vid slutet av min färd ökenvandraren de bjuda till en paradisisk värld. Nu min Fader mig täcks kalla

3. Som Israel från Jordan såg mot sina löftens land, vi speja över dunkel våg mot paradisets strand. 4. Vi stackars dödlige likväl oss frukta för att dö. Ej gärna styr vår rädda själ ut på den mörka sjö.

272 5. Ty än med tvivel kämpa vi, för blicken stänga de. O kunde synen blott bli fri och vi vårt Kanan se. 6. Gud, låt mig stå där Moses stod, förd av din starka hand. Då skrämmer mig ej dödens flod: jag ser blott löftets land. / . Watts (1707).

Eklund Beskow

(1922). (1934).

631. 1. Att säga världen helt farväl, sent eller tidigt, varje själ har lika svårt att lära. Det lärdes aldrig på vår jord, om, Jesu, du ej i ditt ord som vän oss komme nära. 2. Hur ofta jag hos dig fann tröst, när hjärtat skalv i ängslat bröst och djupens dån jag hörde: vid stoftet hänger dock min själ, och ormen stinger i min själ, fast du hans makt förstörde. 3. O Jesu Krist, vår hjälp i nöd, du känner bäst den bittra död, du har den övervunnit. Du vet att vår natur är svag och bävar, när vi se en dag att ut vårt timglas runnit. 4. O komme du, som sist jag vet att i din Faders härlighet du skall dig uppenbara, om tidigt eller sent, min själ sig redde efter kort farväl till dig i skyn att fara. 5. Men kommer döden före dig, kom då i hemlighet till mig, ty gravens natt förskräcker. Lys kring mig, att jag glömmer den, och hjälp din stackars sjuke vän att se hur morgon bräcker. 6. J a kom i nattens sista vakt i en av mina käras dräkt, och sätt dig vid min sida, och tala såsom vän med vän om hur vi snart få ses igen, där ingen mer skall lida.

7. Kom som du vill; ty, Herre Krist, en gång som förr du skall förvisst igenkänd bli på rösten, den röst vars klang, trots världens larm, gör själen brinnande och varm och ger den rätta trösten. 8. O låt mig i min sista stund få höra av din egen mun, som liv och ande talar, hur gott det är att bo hos dig, och att du rum berett åt mig i dina ljusa salar. 9. Så, innan dödens kalla hand har slitit sönder livets band och hjärtat bragt att domna, skall jag, hugsvalad av din röst, som barnet vid sin moders bröst i dina armar somna. Grundtvig

(1845).

A. E. Friedlander Beskoiv

(1925). (1936).

632. 1. När får jag se dig, Frälsare kär, ren och förklarad bliva dig när? När ser mitt öga dig i det höga sådan du är? 2. Går ock bland kära vänner min stig, rolös och arm dock känner jag mig. Friden jag vinner först då jag finner vägen till dig. 3. Människor svika, du håller tro. Salig är den som hos dig får bo. Jesu, var med mig, lys mig och led mig hem till din ro. 4. Stå vid min sida, se jag är svag. Du äger makten, hjälplös är jag. Ser du mig digna, stöd och välsigna. Hjälp mig var dag. 5. J a gör mig stark i kraft av ditt namn, skänk mig* din nåd, så hinner jag hamn.

273 Nåden kan rena, nåden allena öppnar din famn. 6. Snart får jag se dig sådan du är, får ibland vänner vara dig när. Då skall min tunga högt dig lovsjunga, Frälsare kär. W. Malmivaara (1903).

A. Takolander

(1927).

633. 1. Skiljas vi må från vänner oeh fränder, du är oss när i dödsskuggans länder. Du med din kärleks mäktiga händer hägnar oss alla. 2. Du som befaller vindar och lågor, du som förtager vånda och plågor, du som ger svar på ängslande frågor, allt du förvandlar. 3. Ljus är den mantel vari du höljer dem du benådar. Mörker fördöljer mer ej ditt anlet. Evighet följer livet på jorden. A. Frostenson

(1936).

Men lär mig älska ditt behag, och uppehåll den själ som, svag och rov för ängslan, bävar. 4. Mot sorgefulla är du god och väl bekant med smärtan. Du offrade ditt eget blod att trösta mänskors hjärtan. Den lidande du drar till dig, och jag välsigna vill den stig som mig till dig kan föra. 5. Jag vet, du är en bättre far än någon uppå jorden, och att den du till dig upptar, hans lott är lycklig vorden: vi skulle jag begråta då den oskuldsfulla som fick gå till dig i rätta hemmet? 6. En dag du rör ock vid den grav som bådas stoft omgiver. Du då den telning nu bröts av föräldrar återgiver. Så kärlek är: den smärta ger, men även genom tårar ler, och hoppas än vid graven. Geijer

(1812).

Bearb.

Vid ett barns död. 6 3 4 (W 345). 1. Så snart for då min fröjd sin kos, så sorgetimmen ilar; och bleknat som en bruten ros mitt barn på båren vilar. O Jesu, du som tröst beskär, se milt till den förkrossad är, att jag ej syndigt klagar.

6 3 5 (W 493). 1. Säll du som menlös fann din grav för åren, lik späda blomman som föll av om våren. Du i det stilla gick ner, du lilla, förrn ondskan hunnit ditt förstånd förvilla.

2. Alls ingen så som du förmår hugsvala den som lider, rätt föra den som vilse går och styrka den som strider. Omger mig natt ur dödens hus, en enda stråle av ditt ljus kan graven själv förklara.

2. Förrn falska läror fått din själ bedraga, du månde Herren Gud så väl behaga. Att dig förvara från allsköns fara han upptog dig ibland sin änglaskara.

3. Jag vet, o Gud, att det är rätt, vad du med mig vill göra. Ej känner jag det bästa sätt att mina öden föra.

3. Där vill du glädja dem dig nu begråta. Snart bortom kvalen möter du de såta

18 — 3612.

274 vid livets källa, 637. den klara, sälla, : 1. Snart bröt du upp och rycktes bort. ur vilken nåd och sanning evigt Din levnad blev en gästning kort, välla. en vår som blott i blomning gick, en gryning som ej dagas fick. 4. Ty lugnens här, I ömma bröst som blöden, 2. Men intet Gud tillspilloger. och tanken nu med stilla tröst Hans mening är i allt som sker. på döden. Fullbordan han åt allt beskär, Han ej förstörer, som blott hann bliva början här. han endast förer | 3. Hur rik på liv, på kraft och nåd till himlen det som jorden ej tillmå han ej vara, som har råd hörer. så snart från jorden hämta dem 0. O Jesu, giv att barnslig tro hän älskar, till sitt fadershem. och lydnad 4. Din nåd, o Gud, oss vare nog. för oss må bliva själens ro För vad du gav, för vad du tog, och prydnad. för löftet om ditt paradis Som barn allena, dig* vare tack och lov och pris. med hjärtan rena, A. Frostenson (1936). du vill oss i din Faders hus förena. Wallvn (1807,

Vid en ung människas

1819).

begravning.

6 3 6 (W 494). 1. Stanna, ungdom, och hör till: säg, o säg, varthän du ärnar. Du skall gå dit du ej vill: du mot döden fåfängt spjärnar; ty sin hand han lägger tung nu på gammal, nu på ung. 2. Ålderdom dock ofta går ensam, stapplande vid staven, när från vänner, sol och vår ungdom ryckes ner i graven. Yra ungdom, stanna här och av döden vishet lär. 3. Av den dolda masken tärd blomman vissnar lätt på kinden, och fast ej till mognad närd skakas frukten ned av vinden. Ungdom, på dig själv ej bygg: tro på Gud, så är du trygg. 4. Frukta Gud och håll hans bud; dig och alla det tillhörer. Ordets ljus och bönens ljud genom liv och död oss förer till en mildrik himmelsk Far. Ungdom, bed och redo var. Wallin

(1816).

Vid en trogen Herrens gravning.

tjänares be-

6 3 8 (W 495). 1. Så vila i välsignelse, du gode, trogne tjänare; gå i din Herres glädje in oeh lönen för din möda finn. j 2. Kring nejden spörjes gråt och sorg, stor klagan går från Sions borg; ty du är borta, du som var för oss en herde, vän och far. 3. Du förde fram Guds rena ord och födde troget Kristi hjord. Med lära och med leverne du himlens väg oss visade. 4. Vi vilja efterfölja dig till ljusets land på dygdens stig och lära våra barn den tro som dig och oss har givit ro. I 5. Så far i frid, du fridens man; farväl, du trogne Jonatan. Gå i din Herres glädje in och lönen för din möda finn. 6. Om aftonen är pust och gråt, då vänner måste skiljas åt; men Gud en bättre morgon ger, då ingen gråt skall vara mer. Wallin

(1816).

275 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet. 6 3 9 (W 484). 1. Så skön går morgonstjärnan fram och bådar, klar oeh lyckosam, den stora dagens möte, då själen, över jorden höjd, får svinga sig med helig fröjd i Himlafaderns sköte. Tiden, striden snart skall slutas, friden njutas, hoppet vinna, tro och kärlek målet hinna. 2. J a g skyndar till den staden fort, det nya Salem, på vars port min bön så länge klappat. J a g vet att du så nådelig av dem som voro givna dig ej någon har borttappat; blödde, dödde, kärleksfulle, att jag skulle även frälsas och bland de utvalda hälsas. 3. Och lindrigt lösas jordens band: jag vet att vid din trogna hand jag i den glädje hamnar, där vännen återfår sin vän och David, from och glad, igen sin Jonatan omfamnar. Modern, brodern där ej gråta; makar såta, ömma hjärtan där ej hinnas mer av smärtan. 4. Ej mer med blicken skum och svag jag leta skall Guds anletsdrag i världens dunkla spegel, men Herrens klarhet ohöljd se bland dem som äro tecknade med Herren Guds insegel. Salig, i salig, skall jag röna

allt det sköna, sanna, höga som här doldes för mitt öga, 5. Min sällhetsdag, jag väntar dig, jag redo är, jag kläder mig i vita högtidsdräkten. Kom, Jesu! »Ja, jag kommer snart», du svarar mig, jag hörer klart din röst i morgonväkten. Ära, ära vare Herran. Viken fjärran, sorger alla. Gudi vill jag mig befalla. Wallin

(1816).

6 4 0 (W 496). Matt. 25: 31—46. 1. »Vaker upp!», en stämma bjuder, som mäktig och högtidlig ljuder till alla gravars djup en gång. Vaker upp, står upp, I döda, som glömmen tidens vedermöda i dödens dvala, tung och lång. Guds röst till eder sker, ty natten är ej mer; dagen kommer, den sista dag, den största dag: han kommer efter Guds behag. 2. Jord och hav och himlar bäva, och Herrens änglar nedersväva; han kommer, Människones Son. Djupen öppnas, bergen falla, och Adams barn församlas alla med hopp och fruktan kring hans tron. Här bliver fröjd och gråt: han skall dem skilja åt som en herde. De trogna då sin krona få, men bort de onda måste gå. 3. Jesu, mig din ankomst gläder, där jag i dina fotspår träder på törnestig, av sorger böjd. Tornet byter du i palmer och sorgerop i glädjepsalmer: ty skådar jag min grav med fröjd.

276 När efter mödan trötten stund jag sovit sött i dess skugga, du väcker mig så nådelig till evig frid och fröjd hos dig. Y. 1 F. G. Klopstock (o. 1800).

Wallin

(1816).

641. Matt. 25: 1—13. 1. Väktarn stöter gällt i luren: »Vak upp», han ropar högt från muren, »vak upp, Guds stad, Jerusalem!» Nu är midnattstimmen slagen: I jungfrur, edra lampor tagen och fort med olja fyllen dem. Ja rusten eder till, ty Sions brudgum vill eder möta: var väntan lång, med ljus och sångtill bröllops ställen nu er gång. 2. Ropen in till bruden tränga, och glädjen hennes bröst vill spränga: hon skådar ut med nyväckt hopp. Vännen, Trofast och Sannfärdig, nu träder fram, tillbedjansvärdig: en stjärna tänds, en sol går opp. Kom, Herre Jesu god, vår krona och klenod. Hosianna! I himlens hall med jubelsvall din stora nattvard firas skall. 3. Herre Kriste, dig lovsjunga skall människors och änglars tunga till harpors och cymbalers ton. Genom pärleportar klara vi följa dig, att evigt vara med änglars körer kring din tron. Vad du oss där berett ej någon hört och sett eller anat; din brud är glad: vi gå i rad och sjunga evigt i din stad. Ph. Nicolai (1599). Mose och Lamsens visor (1717). C. A. Torén (1889). E. Liedgren (1936).

6 4 2 (W 497). 1. O mänska, till en Fader kom, som än i nåd dig kallar. O syndare, till Gud vänd om, förrn domsbasunen skallar. Hon kommer ljungeldslik, den stund då himlens kraft sig giver och jorden darrar på sin grund: för sen din bot då bliver. 2. Du gömma kan din styggelse för blickarna av solen, men icke för hans ansikte, som sitter uppå stolen. Med glömda brott i jordens famn du må av mull betäckas: när Herren ropar dig vid namn, skall du i graven väckas. 3. Och dina gärningar med dig till Herrens domstol följa: de f jät du tog på lastens stig ej mörkret mer skall hölja. Din väg i avgrund stupar ner, där ingen bot kan göras, där ingen nåd skall bjudas mer och inga böner höras. 4. Ack stora dag, då Herren Gud skall lön och straff tillmäta åt dem som vandra i hans bud och dem hans bud förgäta, En salig ro då Herren ger för evigt åt de sina; men rösten till de onda sker: Gån bort i evig pina. 5. O Herre Gud, av kärlek rik, väck oss ur syndens dvala. Från oss i frestelsen ej vik, i nöden oss hugsvala. Beredda håll oss varje stund, o Jesu, till ditt möte, och när du kommer, hav miskund, upptag oss i ditt sköte. Wallin (1814)

efter en äldre psalm.

6 4 3 (W 498). 1. En dag skall uppgå för vår syn, må vi det ej förglömma, då Herren komma skall i skyn all jordens krets att döma.

277 Betänk dig, arme syndaträl: var vill du din förskräckta själ för Herrens blickar gömma? 2. När domsbasuners stränga ljud vitt över jorden höras, då skola jordens barn till Gud från hav och länder föras. J a levande och döda då för Herrens åsyn skola stå, och räkenskap skall göras. 3. Den boken då upplåtas skall, i vilken står beskrivet vad gott och ont sen Adams fall i världen är bedrivet. Och sedan domes en och var, allt eftersom han handlat har i det förflutna livet. 4. Ve dem som här från Herrens ord och Kristi lydnad vika, som leva blott för denna jord, blott för dess lustar fika. Sin lön de redan hava fått; nu blir för evigt deras lott med onda andars lika, 5. O Jesu, hjälp, när detta sker, för din förtjänst och pina, så att du mig med nåd anser och undfår bland de dina. J a därpå jag ej tvivla skall, ty du har satan bragt på fall och avtvått synder mina. 6. Du själv min medlare då var, när du din dom anställer, att vad mot Gud jag brutit har mig ej för evigt fäller. Ack låt mig i en salig stund det ordet höra av din mun, som till min frälsning gäller. 7. O Jesu Kriste, kom. dock snart, om det dig* så behagar. Jag gläder mig åt tidens fart och mödans flydda dagar: ty med var dag som går, jag vet att du mig till din härlighet allt närmare ledsagar. B. Rmgwaldt (1586) efter hymnen Dies iras. L. Springer (o. 1676). Wallin (1814).

6 4 4 (W 499). 1. En gång dö och sedan domen är oss allom förelagt. När vår kropp till jord är kommen, blir dock själen än vid makt. Hon för domen måste då ställas, att det utslag få, som en helig Gud skall fälla, och som skall för evigt gälla. 2. Herre, för din helga vrede bävar himmel, bävar jord. Jag mig då i tid berede, give akt på Jesu ord. Här är liv, och här är död, himmelsk glädje, evig nöd: välj, min själ, ack välj det bästa, där du trygg ditt hopp kan fästa. 3. Ej har Gud oss här i världen skapat till fåfänglighet, ej att blindvis följa flärden, sövas in i yppighet: nej, att lyda Herrens lag, Gudi tjäna natt och dag, kärleksfullt och fridsamt leva och till himlen alltid sträva. 4. Helig vandel, salig ända, det har Gud tillsamman satt. Den sig här ej vill omvända stannar där i evig natt. J a förlorad är förvisst all den nåd som Jesus Krist månde oss så dyrt förvärva, när vi själva oss fördärva. 5. Styr, o Jesu, till det bästa vad som mig åligga kan. Lär mig alltid vid dig fästa en förtröstan ren och sann. Skilj allt ont, o Gud, från mig; allt det goda är i dig. Värdes du mitt liv förbliva; dig vill jag mig undergiva. 6. När min sista stund månd vara. uppehåll mig med din hand. Låt min ande salig fara hädan till ditt fröjdeland.

278 Öppna du mig livets dörr och till Faderns hus mig för, milde Herre Jesu Kriste; jag din kärlek aldrig miste. 7. Anse, Gud, att jag är renad genom Jesu Kristi blod; anse att jag är förenad med din Son, min Frälsar god. Herre, se mig nådigt an, att för dig jag framgå kan, lov och tack dig gladligt bära och ditt namn där evigt ära. E. Gripenhjelm

(tr. 1694).

Wallin

(1816).

6 4 5 (NPs 665). 1. En herrdag i höjden är vorden besluten av Konungen uti det himmelska land, att han skall hitkomma med mång* sinom tusen och kalla till doms både kvinna och man, med änglarnas röst de trogna till tröst, med svidande styng i de otrognas bröst. 2. Ack mildaste Jesu, föröka oss trona, att vi må beredda och vakande stå, att vi ej bortmista vår salighets krona, och att vi din nåd ej förlustiga gå. O räck oss din hand, vår Frälsareman, och för oss till himlens lycksaliga land. Gammal nordisk

6 4 6 (NPs 668). Med lust och glädje tänker jag på den sommartid då Gud cle sina skänker en evig ro och frid, då skapelsen är vorden Guds viljas återsken och himlen ny och jorden från alla synder ren.

sång.

2. När Guds basuner skälla kring all den vida jord, skall oss ur graven kalla vår Herres Kristi ord. Då faller tidens slöja, då flyr all dunkelhet, då skall Guds rike röja sin dolda härlighet. 3. Hört haver intet öra och intet öga sett den fröjd som Gud vill göra dem riket är berett. De skola ohöljt skåda Guds majestät och ljus; oändlig frid skall råda i deras Faders hus. 4. Ny skall då solen vara, ny månens klara rund och alla stjärnors skara på fästets djupa grund. Guds himlavalv det sköna är nytt i vidd och höjd; i ljus Guds barn få röna Guds rikes nya fröjd. 5. Vid evighetens brunnar står livets träd i blom, och Gud de sina unnar sin kärleks rikedom. De Faderns godhet ära och ende Sonens nåd, i Andens ljus de lära att se Guds frälsningsråd. 6. Oss Kristus där bereder en evig högtidssal och till sin måltid leder en skara utan tal. Då kan oss intet skilja från Kristi kärlek mer; vi skola endast vilja att Herrens vilja sker. 7. Så må Guds vänner alla, som lida sorg och ve, ej vackla eller falla, men fasta sig bete, så att de korset bära med stadigt tålamod och giva honom ära, som är mot oss så god.

279 8. Välsigna, Gud, de dina i denna mörka värld; ditt ansikte låt skina till ljus på deras färd. Min själ i nåd bevara och hägna all min tid, att jag beredd må vara för evighetens frid. 9. Nu vill med fröjd jag ända mitt hjärtas sommarsång; jag vet att Gud skall vända i frihet allt mitt tvång och nådigt mig förläna att utan sorg och brist jag må för evigt tjäna min Herre Jesus Krist.

att vad må hända, vad Gud må sända, jag klagar icke, ty allt skall lända till glädje. i 5. När jag mig världens fåfänglighet påminner och hur dess glädje, förrän man vet, försvinner, med tröst jag minnes var livet finnes, som av förgängelsen aldrig hinnes: därovan.

I 6. Jag all min lit uppå Jesus Krist vill sätta. I trons förbidan jag väntar visst J. Walther (1552). Petrus Johannis med rätta, Gothus (1604). A. F. Runstedt (1911). att mitt elände skall få god ände 6 4 7 (NPs 673). och jag få glömma all nöd jag kände 1. Eja, mitt hjärta, hur innerlig i tiden. är fröjden, vad lust och glädje förunnas mig 7. När synden gör mig ett sorgfullt av höjden, mod då jag betänker och kränker, att dödens länker i tron på Frälsarens dyra blod har Kristus brutit och livet skänker jag tänker: av nåde. det kan allena 2. Med högsta lust jag min Herre Krist från synden rena tillbeder, och hjärtats sår som en balsam lena, . som mig* min salighets krona visst så ljuvligt. bereder. Han nåd mig giver 8. Mig icke dödens och satans makt och trofast bliver; skall fälla. all nöd han fjärran ifrån mig driver Hans dom, som båda har nederlagt, för evigt. skall gälla. När jag insomnar, 3. Liksom en fågel vid ljusan dag han mig omfamnar, sig gläder, av honom buren jag säkert hamnar så av Guds härlighet fröjdas jag i friden. och k väder: ditt folk dig äre, 9. Ack där jag klarare då än gull, o Jesu käre, än solen och alla konungar dig hembäre skall skina, salig och fröjdefull, sin hyllning. för stolen. 4. Eja, mitt hjärta med hugnad stor Den gode Guden sig höjer. mig skänker skruden Mig så den fröjd som i himlen bor som han har lovat att giva bruden, förnöjer, den kära.

280 10. Där får klart skinande silke jag till kläder, då fram för Jesus på ärans dag jag träder. Han skall mig smycka med högsta lycka. Den fröjden ingen skall från mig rycka, det vet jag. 11. Guds stad med gator av idel gull skall vara, dess grund av ädlaste stenar full, så klara. Där efter striden i djupa friden vid änglasången ej lång blir tiden, för glädje. 12. En stor, oändelig högtidsfröjd det bliver, som fridens Furste i himlens höjd mig giver: där Jesu vänner med palm i händer lovsjunga Lammet, som noga känner de sina. 13. Eja, jag fröjdas att mot den dag det lider, då allt skall komma så väl i lag omsider. Min Jesus vände allt mitt elände i fröjd och salighet utan ände rätt snarligt. 14. Beredd mig håll, Herre Jesu Krist, att vänta din uppenbarelse, när du sist vill hämta från jämmerdalen och jordekvalen din brud till eviga bröllopssalen. J a amen. Elle Ändersdatter? (1639). Svensk övers. 1673. 1896 års jisalmboksförslag. Bearb. (1911).

6 4 8 (W 487). 1. I hoppet sig min frälsta själ förnöjer, i tron jag till ett evigt väl mig höjer;

ty jag betänker att dödens länker har Kristus brutit och mig livet skänker. 2. Med honom salighetens stig jag funnit, och himlaarvet han åt mig har vunnit. När jag insomnar, han mig omfamnar, och på hans armar jag i himlen hamnar. 3. Som fågelen vid ljusan dag sig gläder, så glad i ljusets rike jag inträder. Vid änglasången och harpoklangen jag skådar evighetens dag uppgången. 4. Och högre, klarare än gull, än solen min själ skall skina ärofull för stolen. Den gode Guden iklär mig skruden, som själv han lovat åt den kära bruden. 5. En evig, oförgänglig fröjd det bliver, som fridens Gud i himlens höjd mig giver, där Jesu vänner med palm i händer lovsjunga Lammet, som de sina känner. 6. Ack att jag dit ur sorg och strid må komma, där Gud församlar i sin frid de fromma. Min Jesus vände snart mitt elände i fröjd och salighet förutan ände. 7. Beredd håll mig, o Jesu Krist, att vänta din ljuva ankomst, när du sist vill hämta

281 ur tåredalen, från jordekvalen din brud till dig i ljusa fröjdesalen. Elle Andersdatter? (1639). övers. 1673. Wallin

Svensk (1819).

6 4 9 (NPs 667). 1. Tänk när en gång det töcken har försvunnit, som över detta livet breder sig, när evighetens sköna dag upprunnit och himmelskt solljus flödar på min stig. 2. Tänk när en gång vart v a r f ö r blir besvarat, var gåta löst, som här jag grubblat på, när allting blir av Herren själv förklarat; tänk när jag Herrens väg skall fullt förstå. 3. Tänk när en gång är stillad varje smärta, vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn, när varje tår avtorkats vid Guds hjärta och varje snyftning tystnat i hans famn. 4. Tänk när en gång med obeslöjat öga jag honom ser, som här jag trodde på.

Tänk när jag träder i hans boninghöga och får med lov inför hans anlet stå. Tänk när en gång jag utan synd skall vara, var tanke ren, var gärning utan brist, när brusten är för alltid varje snara och varje frestelse sin kraft har mist. Tänk när en gång vart band, som här mig enat medmänniskor i ändlighetens land, i himlens värld blir genomlyst och renat och knytes fast av Herrens egen hand. Tänk när en gång i himlens gyllne salar med vännen kär, som jag på jorden vann, i evig frid om evigt liv jag talar, och om det liv som likt en dröm försvann. O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta, var gång mig vägen synes tung och lång. Gjut din hugsvalan i var bitter smärta, och bär mig hemåt, hulda hemfärdssång. W. A. Wexels (1845).

Elin Silén

(1920).

SLUTPSALM. 6 5 0 (W 500). 1. Du som fromma hjärtan vårdar och de trognas bön upptar, Gud, en dag i dina gårdar bättre är än tusen dar. När oss levnans oro tär, o hur skönt ditt tempel är; o hur ljuvt att där bortsjunga jordens sorg och dagens tunga! 2. Här det ofta går den fromma, som han mörkrets gärning gjort; här förtvinar dygdens blomma,

lastens ogräs skjuter fort. Fröjd och lycka ila bort, vänner skiljas innan kort; Rakel sina barn begråter och sig ej hugsvalas låter. Men när tempelsången stiger andaktsfull mot himlens höjd, oro stillas, klagan tiger, hjärtat slår av helig fröjd. Själen då, från jordens grus trängtande till Faderns hus, himlens tungomål re'n talar och av hoppet sig hugsvalar.

282 4. O min själ, du skall dig svinga till det Salems berg en gång, där kerubers harpor klinga bland de sällas segersång. Låt ditt lov, ditt böneljud gå i förväg hem till Gud, medan än du, följd av sorgen, irrar utom fadersborgen.

6. Kristne, medan vi här vandra, låtom oss på fädrens vis fromme bedja med varandra, glade sjunga Herrens pris. Barnens liksom fädrens ljud stige upp till samme Gud, att hans godhet nederkalla över oss och över alla.

5. Dagar komma, dagar flykta; håll dig vid Guds ord och säg: Det är mina fötters lykta och ett ljus på all min väg. Hav din lust i detta ord, som av ålder på vår jord mänskors tröst och frid beredde och till himmelen dem ledde.

7. Herre, signe du och rade, * och bevare nu oss väl. Herre, ditt ansikt i nåde lyse alltid för vår själ. Herre Gud, dig till oss vänd och din frid oss allom sänd. O Gud Fader, Son och Ande, dig ske pris i allo lande. Y. 7 Svedberg (1694).

V. 1—6 Wallin

(1816).

LITURGISKT BIHANG. 651. Laudamus. * Vi prisa dig, vi tillbedja dig, vi tacka dig för dina under, Herre Gud, himmelske Konung, Gud Fader allsmäktig, Herre, den Allrahögstes enfödde Son, Jesus Kristus, Helige Ande, nådens, sanningens och fridens Ande. Amen, amen, amen. 652. Laudamus. (Äldre form.)

* Vi love dig, vi välsigne dig, vi tillbedje dig, vi prise och äre dig, vi täcke dig för din stora ära. O Herre Gud, himmelske Konung, Gud Fader allsmäktig. O Herre, den Allrahögstes enfödde Son, Jesu Kriste. O Herre Gud, Guds Lamm, Faderns Son, du som borttager världens synder, förbarma dig över oss. Ty du är allena helig, du är allena Herre, du är allena den högste, Jesu Kriste, med den helge Ande, i Guds Faders härlighet. Amen. 6 5 3 (NPs 505). Te Deum. * O Gud, vi lova dig, o Herre, vi bekänna dig. Dig, evige Fader, ärar hela jorden.

Dig prisa alla änglar, himlarna och alla krafter. Dig prisa Kerubim och Serafim och sjunga utan ände: H e l i g , h e l i g , h e l i g , Herre Gud Sebaot! Fulla äro himlarna och jorden av din äras majestät. Dig prisar apostlarnas saliga kör. Dig lovar profeternas prisvärda skara. Dig lovar martyrernas vita här. Över hela jordens krets bekänner dig den heliga kyrkan, dig, Fader allsmäktig, din högtlovade, sanne, enfödde Son, och Hugsvalaren, den Helige Ande. Du, Kriste, ärans Konung, Faderns Son är du i evighet, Till människans förlossning tog du mandom och försmådde icke jungfruns sköte. Du övervann dödens udd och upplät himmelriket för de trogna. Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Därför bedja vi: Hjälp dina tjänare, som du återlöst med ditt dyra blod, oeh giv dem bland dina helgon den eviga härligheten. O Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel; och regera dem, och upphöj dem i evighet. O Gud, vi prisa dig alla dagar och lovsjunga ditt namn i evigheters evighet. Värdigas, Herre, i dag

284 bevara oss utan synd. Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss. Din barmhärtighet, Herre, vare över oss, såsom vi hoppas på dig*. På dig hoppas jag, o Herre; jag skall icke komma på skam till evig tid. Petri

Yäxelsång från 500-talet. Laurentius (1553). Nathan Söderblom (1915).

* Te Deum laudamus, te Dominum confitemur. Te asternum Patrem omnis terra veneratur. Tibi omnes angeli, tibi cceli et universae potestates, tibi cherubim et seraphim incessabili voce proclamant: Sanctus, sanctus, sanctus Dominus Deus Zebaoth. Pleni sunt cceli et terra majestatis glorias tues. Te gloriosus apostolorum chorus, te prophetarum laudabilis numerus, te martyrum candidatus laudat exercitus. Te per orbem terrarum sancta confitetur ecclesia, Patrem immensae majestatis, venerandum tuum verum et unicum Filium, Sanctum quoque paracletum Spiritum. Tu Rex glorias Christe, tu Patris sempiternus es Filius. Tu ad liberandum suscepisti hominem, non horruisti virginis uterum. Tu devicto mortis aculeo aperuisti credentibus regna ccelorum. Tu ad dexteram Dei sedes in gloria Patris. Judex crederis esse venturus.

Te ergo quaesumus: famulis tuis subveni, quos prsetioso sanguine redemisti, asterna f ac cum Sanctis tuis gloria munerari. Salvum fac populum tuum, Domine, et benedic hasreditati tute. E t rege eos et extolle illos usque in aaternum. Per singulos dies benedieimus te et laudamus nomen tuum in sseculum et in sasculum saeculi. Dignare, Domine, die isto sine peccato nos custodire. Miserere nostri, Domine, miserere nostri. Fiat misericordia tua, Domine, super nos, quemadmodum speravimus in te. In te, Domine, speravi: non confundar in asternum. 6 5 4 (W 263). Te Deum. 1. O Gud, vi lova dig. * O Gud, vi tacka dig. Du är; och genom dig är allt. All världen rörs, som du befallt; ifrån din tron går ljuset ut, och stormen väntar ditt beslut. Vem gör, att allt i detta nu ej blir till intet? Endast du. Helig är Herren Gud. Helig är Herren Gud. Helig är Gud, den store Herren Sebaot. 2. Så ljusets änglar dig, vår Gud, * lovsjunga högt i himlens sal bland Kristi trogna sändebud, bland heliga martyrers tal. Och från den låga jordens dal ditt folk uppstämmer samma ljud och redan här bland strid och kval lovsjunger dig, all världens Gud. O Herre, du vår Skapare, o Herre, du vår Frälsare, o Herre, du vår Tröstare, dig pris och tack och ära ske.

285 3. Dig prisa vi, att evigt mild * du till den fallna mänskan säg, som, genom synden från dig skild, i mörker, nöd och vanmakt låg. O du vars kärlek var så stor, att du din ende Son utgav, på det att var och en som tror och från det onda vänder av ej skall förgås, men vid din hand ledsagas till ditt fröjdeland: dig prisa vi med enig röst för ljus och helgelse och tröst. 4. Låt oss, o Gud, din Ande få, * som helig, mäktig, vis och god oss lärer Kristi ord förstå, försoning finna i hans blod och i hans helga fotspår gå med frid och fröjd och kristligt mod. Hjälp oss i kärlek, tro och hopp fullborda väl vårt vandringslopp. 5. Dig bedja, dig anropa vi, * du evigt Gode, statt oss bi. Sträck över oss din starka hand, behåll oss i din nåds förbund. Bevara våra fäders land, välsigna hela jordens rund. Till dig, till dig står all vår tröst; o Herre, hör vår böneröst, Amen. Luther (1529) fritt efter Te Deum. Svensk övers. 1614. Franzén (1812).

6 5 5 (W 9). Jes. 6. Esaias såg den Allraheligste, i helgedomen sig nedsänkande på Majestätets tron. Allt Sions hus uppfylldes av hans klädafåll med ljus. Kring den för vilken himlen ej är ren serafer syntes i fördunklat sken. För konungarnas Konung skylde de j med vingar två sitt klara anlete, sin fot med två, med två ock flögo de. Hans namn, som Evig är, lovsjöngo de: >/Helig är Gud, Jehova Sebaot. Helig är Gud, Jehova Sebaot. Helig är Gud, Jehova Sebaot. Allt skapat nederfalle till hans fot.»

Allt nederföll. Av rök i samma stund blev templet fullt och skälvde på sin grund. Tjuther (1526). Svensk övers. 1567. Hedborn (1811). Wallin (1819).

656. 1. In dulci jubilo sjunger på jorden bo! All vår hjärtans glädje ligger in prassepio och skin som solen vida matris in gremio. Alpha es et O, alpha es et O. 2. O Jesu parvule, din nåde mig bete, trösta mitt hjärta och sinne, o puer optime, låt mig din godhet finna, o Princeps glorias. Trahe me post te, trahe me post te. 3. O Patris caritas, o Nati lenitas, vi vore alle fördärvad per nostra crimina, så haver han oss förvärvat coslorum gaudia. Eja, vore vi där, eja, vore vi där. 4. Ubi sunt gaudia i den helga stad, där de änglar sjunga nova cantica och de klockor klinga in Regis curia. Eja, vore vi där, eja, vore vi där. Latinsk-tysk

biandsång Svensk

(1300-talet). övers. 1582.

6 5 7 (W 116). Allt fullkomnat är, o Jesu, och du far upp till det ljus vars sändebud du var. Nu himlars himmel för dig öppen står,

286 till Majestätets högra hand du går; dock ser du än med kärlek till den jord där du ditt blod har lämnat och ditt ord. Ifrån all världens tron, o mänskors vän, du ser till oss och oss välsignar än, då i ditt spår, som över korsets stig till himlen för, vi blicka upp till dig. Helig är Herren, Fadern, Skaparen. Helig är Herren, Sonen, Medlaren. Helig är Herren, Anden, Tröstaren. Så himlen stämme upp sitt fröjdeljud, och jorden kläde sig i högtidsskrud och svare: H e l i g , h e l i g , h e l i g , Gud! Franzén och Wallin

4. Döden själv skall häpen vara, när att inför domen svara sig de döda uppenbara. 5. Boken öppnas: där står skrivet vad av alla är bedrivet i det flydda jordelivet. 6. Uppenbart blir allt som gömdes, åter framlagt allt som glömdes, avdömt allt som förr ej dömdes. 7. Vad skall då jag arme svara? Vem skall där min själ försvara? Knappt den rene trygg kan vara. 8. Konung, som kan alla fälla, nåd för rätt du låter gälla. Fräls mig, du all godhets källa.

(1819).

6 5 8 (W 303). Pro pace et principe. 1. Förlän oss, Gud, din helga frid, i kärlek oss ledsaga; ty hat och avund, split och strid ej kunna vi förtaga: du det förmår allena. 2. Gud give varom konung och all överhet frid och gott regement, att vi under honom må en stilla, rolig levnad alltid föra i all gudaktighet och ärlighet. Amen. Y. 1 latinsk antifoni från medeltiden. Luther (1529). Olaus Petri (1536). Y. 2 tysk förf. (1566). Svensk övers. 1602.

6 5 9 (NPs 664). Dies irce. 1. Vredens stora dag är nära, elden då skall allt förtära, så var siarsångens lära. 2. Hela världen, skräckbetagen, skåda skall de stränga dragen av sin domare den dagen. 3. Domsbasuner mäktigt skälla och ur jordens gravar alla mänskor fram för tronen kalla.

9. Milde Jesu, minns: för mina synder gick du till din pina; skjut ej bort mig från de dina. 10. Trött du vandrat vägen vida korsets kamp för mig att strida, att jag skulle nåd förbida. 11. Du som hamnar kränkta lagen, låt min skuld från mig bli tagen, innan domens stund är slagen. 12. Skuldförtyngd jag faller neder, rodnad på min kind sig breder: fräls den ångrande som beder. 13. När du synderskan benådar och till rövarn huldrikt skådar, tröst och hopp du mig ock bådar. 14. Ej min bön är värd att höras, låt ditt hjärta ändock röras, ej i lågor mig förgöras. 15. Låt bland fåren mig få bida, icke gettrens öde lida; ställ mig på din högra sida, 16. Döm ej mig att från dig fara, kalla mig av nåd att vara bland de evigt frälstas skara. 17. Djupt i stoftet böjd jag vänder mig till dig med knäppta händer, att ett saligt slut du sänder.

287 18. Vredens dag, du underbara, då envar för dom skall svara! Vem skall rädda då oss arma? Gud Allsmäktig, dig förbarma. 19. Jesu Krist, dig till oss vänd och din frid oss allom sänd.

9. Reeordare, Jesu pie, quod sum causa tuas vias, ne me perdas ilia die. | 10. Quasrens me sedisti lassus, redemisti crucem passus: tantus labor non sit cassus. Tomas av Celano (f o. 1255). Svensk övers. 11. Juste judex ultionis, av S. Cavallin (1882). Joh. Bergman (1920). Beskow donum fac remissionis ante diem rationis. 12. Ingemisco tamquam reus, 1. Dies iras, dies illa culpa rubet vultus meus: solvet sasclum in favilla supplicanti parce, deus. teste David cum Sibylla. 13. Qui Mariam absolvisti et latronem exaudisti, mihi quoque spem dedisti.

2. Quantus tremor est futurus, quando judex est venturus cuncta stricte discussurus. 3. Tuba, mirum spargens sonum per sepulcra regionum, coget omnes ante thronum. 4. Mors stupebit et natura, cum resurget creatura judicanti responsura.

15. Inter oves locum prassta et ab hasdis me sequestra, statuens in parte dextra.

5. Liber scriptus proferetur, in quo totum continetur, unde mundus judicetur.

j 16. Confutatis maledictis, flammis acribus addictis, voca me cum benedictis.

6. Judex ergo cum sedebit, quidquid lätet apparebit, nil inultum remanebit.

\ 17. Oro supplex et acclinis, cor contritum quasi cinis, gere curam mei finis.

7. Quid sum miser tunc dicturus, quern patronum rogaturus, cum vix Justus sit securus?

| 18. Lacrymosa dies ilia, qua resurget ex favilla judicandus homo reus. Huic ergo parce Deus.

8. Rex tremendas majestatis, qui salvandos salvas gratis, salva me, fons pietatis.

14. Preces meas non sunt dignas; sed tu, bonus, fac benigne, ne perenni cremer igne.

19. Pie Jesu Domine, dona eis requiem.

EN LITEN BÖNBOK. SJÄTTE K Sånger ur Skriften. Marias lovsång. (Magnificat.)

Luk. 1: 46—55. 1 1 3 . Min själ prisar storligen Herren, och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig. Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan. Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder. Sakarias'

lovsång.

i sin tjänare Davids hus, såsom han hade lovat genom sina forntida heliga profeters mun. Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand, och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund, vad han med ed hade lovat vår fader Abraham. Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar. Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom, till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna. Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden, för att skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga och så styra våra fötter in på fridens väg.

(Benedictus.)

Luk. 1: 68—79. 1 1 4 . Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning, och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn

Simeons

lovsång.

(Nune dimittis.)

Luk. 2: 29—32, 1 1 5 . Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

289 ty mina ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett till att skådas av alla folk:

ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.

SJUNDE KAPITLET.

Psalmer för enskild andakt, i särskilda lägen. På födelsedagen. 1 1 6 (W 357). O Gud, som mina steg ledsagar ifrån min vagga till min grav, dig helgas främst bland mina dagar clen dag då mig du livet gav; i ditt beskydd, min högste Vän, jag lugn och lycklig firar den. 2. För svag är denna röst att lova ditt milda, underfulla råd; allt vad jag äger är din gåva, allt vad jag njuter är din nåd. Vad är, som jag dig offra vill, då allt, o Gud, dig hörer till? 3. Att jag ifrån de späda åren fått i din kunskap växa opp, att faror som mig följt i spåren ej villat eller stäckt mitt lopp: dig tackar jag, o Gud, därför, som växten ger och bistånd gör. 4. För allt som hugnat har min levnad, för mödors lön, för vänners tro, för hälsa, dagligt bröd och trevnad, för hyddans och för hjärtats ro, dig tackar jag, till tårar rörd, och vet att jag av dig är hörd. 5. Väl har ock nöden mig ödmjukat och sorgen undervisat mig; men om för dem jag underdukat, det var den stund jag glömde dig. Nu, läkt av samma hand som slog, jag tackar dig, som gav och tog. 6. Jag sörjer ej för morgondagen, ty Herren för mig sörja skall: hans hand är aldrig från mig tagen, när jag är trogen i mitt kall. Vad fruktar jag, vad felar mig, o Herre, när jag haver dig? 19 — 3G12.

7. Vad mer, om hjärtat ock skall blöda ännu av korsets tyngd och kval: jag vet att tidens vedermöda och några mulna timmars tal ej är att likna mot den fröjd som väntar mig i himlens höjd. 8. O du som räknat mina dagar och känner vad mig görs behov, jag vet att du mig dock ledsagar till målet genom alla prov: ty är jag nöjd med ditt behag och tackar dig för varje dag. Wallin

(1812).

1 1 7 (NPs 627). Med tacksam röst och tacksam själ min lovsång sjunger jag. O Gud, du alltid gjort mig väl och gör det än i dag. 2. Min Gud, ett vet jag, som består, när år och dagar fly. Det är din nåd, för varje år och varje morgon ny. 3. Vem bygger jordens vida rund och timrar fästets höjd? Vem sänder sol i morgonstund och högtidsdagens fröjd? 4. Vem skickar vår och skördetid? Vem håller i sin hand den ädla, dyra, gyllne frid för hem öch fosterland? 5. Vem skänker under livets vår av livets rikedom? Vem sänder mig de goda år, då lyckan går i blom? 6. Min Gud och Fader, det är du: du vakat för mitt väl, från livets början och till nu dig vårdat om min själ.

290 7. Du syndabördan, tung och svår, har sänkt i nådens hav och hjärtesorgens bittra tår från ögat torkat av. 8. Du breder kring min väg ditt ljus från evighetens värld och öppnar mig ditt fadershus vid målet av min färd. 9. Så sjunger själen glädjesång dig, Herre Gud, till pris, till dess jag sjunga får en gång ditt lov i paradis. Paul Gerhardt

(1653).

Eklund

(1911).

För en moder som skall kyrkotagas. 1 1 8 (W 368). Gud, min Gud, som ville än mig åt barn och make frälsa, gläd mig i ditt hus igen, gläd mig ock med själens hälsa, styrk mig, helga mig i dag: utan dig vad vore jag? 2. Jesu, på ditt dyra ord vill jag som Maria höra; låt dess kraft hos mig bli spord mot den värld som vill förföra, att jag jämt på hjärtat bär vad den bästa delen är. 3. Sedan kan jag lugn och nöjd även Martas omsorg bära, tacksam för den stilla fröjd som du värdes mig beskära. Rätta glädjen är hos dig: bliv en daglig gäst hos mig.

2. Du ligger mjukt, du sover gott, du har din lugna vagga fått: vår Frälsare låg icke så, han vilade på hö och strå. ; 3. Du sover här i stilla ro: han fick ej så i trygghet bo, han måste fly i natt och gråt för onda människors försåt. 4. Och efter han var barn som du, välsigne han din vila nu, att du må växa i hans frid och älska honom all din tid. 5. Han som vårt högsta goda är, han göre dig så ren och skär, att du, mitt barn, en gång också kan för Guds helga anlet stå. 6. Han styrke dig med kraft och råd, hans Ande helge dig i nåd och lyse dig på all din stig, att du blir hans evinnerlig. 7. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud. Han kläde dig i snövit skrud, att hos din Frälsare du må till sist en evig glädje få. J. Chr. Rube (1712).

4. Kom, o Jesu, låt ditt namn mig som mor och maka glada. Se till barnet i min famn, du som älskat har de späda, du som själv har späd och arm. legat vid en moders barm. 5. Kom; med kärlek och med tro vill jag dig, o Herre, tjäna. Kom, välsigna bröd och bo, och din helga frid förläna. Låt mig göra, vis och from, av mitt hus din helgedom. Franzén

Vid ett barns bädd. i 1 1 9 (NPs 620). Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud. Guds änglar i sin vita skrud, som för den Högstes anlet stå, de vaka här för dig också.

(1818).

Topelius

(1869).

Vid en faders död. 1 2 0 (W 346). Ack, re'n i unga åren jag ser min far på båren. Han som mig höll så kär, han som min ungdom ledde, min framtids väl beredde, han nu av döden bortryckt är. 2. Vem skall mig undervisa Guds verk att se och prisa, vem vårda sig om mig? Vem vill i nöd och fara min hjälp härefter vara, min ledare på dygdens stig?

291 3. Fast mina tårar strömma, jag vill hans ord.ej. glömma: »Gud är din vän och F a r ; han aldrig övergiver den honom trogen bliver och stads för sina ögon har.»

och dagens fröjd, för min skull, nöjd, samt nattens ro försakat,

4. Tack, fader, för din lära, Ack må den frukter bära uti mitt unga bröst. Till Gud du mig har visat: han som med sorgen risat, han skall ock giva hopp och tröst. 5. Till Gud, som hjälpen sänder, jag* i min nöd mig vänder. O faderlösas Far, vid denna bår jag beder: Till barnet skåda neder och själv i nåd min Fader var. 6. O du som blomstren kläder och minsta fågel gläder, tänk ock i nåd på mig. Du som höll barnen kära, o Jesu, låt din ära på mig, ditt barn, förklara sig. 7. Mitt hjärta, Gud, bevara för syndens falska snara och rätta mina fel. Gör själen till din hydda och själv ditt verk beskydda, o Gud, mitt hjärtas tröst, min del. 8. Om mänskor för mig ömma, ack låt mig aldrig glömma att tacka dem och dig. Om de mig från sig skjuta, låt mig den trösten njuta, att aldrig du förskjuter mig.

(1779).

Aström

Vid en moders död. 1 2 1 (W 347). Du som för mig så innerlig till Gud har bett och vakat

3. Ack, hjärtelag som mer än jag har känt min fröjd och smärta! Du var mig allt; nu är du kallt, du ömma modershjärta. 4. Ej stund, ej dag gått fram, då jag din huldhet ej försporde. Men bort du gick, och jag ej fick dig löna, som jag borde. 5. Gud löne dig evinnerlig, du hulda och du ömma. Med Jesu nåd jag dina råd och dygder ej skall glömma. 6. Att bedja Gud och vid hans bud förbliva du mig lärde. Av hjärtat gick ditt ord och fick av ditt exempel värde. 7. Det bliva skall mitt levnadskall som du att tro och göra. Med mig skall då visst Herren stå och mina suckar höra.

9. Ack låt den gode Anden mig leda stads vid handen, att jag en gång hos dig får skåda, salig vorden, den fader som på jorden så ömt och troget älskat mig. E. G. Kuster

2. ej mer du är; och ingen här blir så mot mig till sinnes. Så huldrikt bröst, så ljuvlig* röst ej mer på jorden finnes.

(1816).

8. I gravens bo till ostörd ro ditt stoft man nedersänker; men själv du är hos Gud, och där helt visst på mig du tänker.

292 3. Ett stöd dock alltid övrigt är för den som Herren fruktar: i sorg och fröjd är Gud oss när, och närmast då han tuktar. Han är de faderlösas Far, han änkors rätt försvarar. I världen intet skydd blir kvar, som oss till slut bevarar: Guds omsorg evigt varar.

9. Helt visst du sei* till barnet ner oeh åt Guds faderssköte mig ömt förtror, du goda mor, till dess jag når ditt möte. 10. I detta hopp begynns mitt lopp och fortgår och försvinner. Kan dödens stig förfära mig? Jag dig på den ju hinner. Wallin (1816),

möjligen efter tysk

förebild.

Vid fromma föräldrars grav. 1 2 2 . Dessa kära, vilka vila ut här i mullen, tills den gryningbräcker, då ur graven du de döda väcker, Herre, till din kärleks barm dem slut. 2. Ej i livet, ej vid dödens bud fäste de sitt hopp vid jordetankar: Kriste, du allén var deras ankar; därför ljuvligt vile de i Gud. / . Paulson

(1904).

Vid en makes död. 1 2 3 (W 344). Ack, döden haver hädanryckt min vän ifrån min sida. Av sorg till jorden nedertryckt, vad tröst kan jag förbida? Gud, uppehåll mig: jag är svag; fräls mig från tvivlets fara, och lär mig vörda ditt behag, som jag ej kan förklara. O Gud, min tro bevara. 2. Tung blir den väg och mörk den kväll jag nu skall ensam vandra; men snart i samma fridens tjäll vi vila hos varandra. Föräldrar, syskon, barn gå bort, och maka skils från maka, att vi ett liv, så tomt och kort, dess hellre må försaka och själens väl bevaka.

4. Ej må en kristen sörja så, som de där hopp ej hava. En stund för oss till vila gå de kära vi begrava: en stund förut blott hemma är den vän som jag begråter. Gud, du har mången boning där, och även mig du låter där se de mina åter. Franzén

(1814).

Vid ett barns grav. 1 2 4 (B 719). Nu är du förd, du lilla, till Herrens örtagård. Ej mer dig där gör illa vår vinter, kall och hård. Där får för Gud du träda i klarhet lik hans sol och barnasången kväda för Lammets kungastol. 2. Jag unnar dig din lycka och längtar dit i tro, där inga sorger trycka och inga törnen gro. Där ingen blomma härjas i Edens rosenvår; dit har du nu fått bärgas i stilla barnaår. 3. I bättre faderssköte du där beskyddad är. Det blir ett saligt möte, när vi få råkas där och med varandra skåda Guds rikes härlighet och dela hemmet båda hos Gud i evighet, HaUgrimur Pétursson (o. 1650, tr. 1755). C. J. Brandt (1854). Eklund (1922).

293 För 'blinda-. 1 2 6 . Tung* är den lott du täcktes mig beskära, 1 2 5 (W 365). Jag får ej se Guds dag, mörk är den väg jag vandrar på som minsta fågel prisar; ditt bud; dock prisar även jag likväl jag prisar nöjd din makt och den nåd mig Gud bevisar. ära: Fast jag hans verk ej ser, det är din vilja dock, som sker, o hans Ande är mig när Gud. och i hans ord mig ger Ej någon stjärna lyser på min stig, ett ljus som evigt är. ej någon morgons ljus för mig sig 2. Vad jag ej ser jag tror, tänder, jag det i hjärtat känner. dock är min tröst att genom skugHur Gud är vis och stor, gors länder hur han är god jag känner. min vilsna väg till sist för hem till Jag känner hur hans hand dig. ledsagar mig var stund och drar ur syndens band 2. Och fast din sköna värld med sina min själ i sitt förbund. under 3. O Jesu, du är än du täcks fördölja för min skymda den blindes tröst på jorden, blick, clu alla armas vän, jag hör din röst i hjärtats tysta själv arm i tiden vorden. stunder O du som själv här led, och ser din vishet i mitt ödes skick. själv kände sorg och nöd, Och syns mig dunkel än din viljas du stiger till mig ned lag, och blir den svages stöd. när smärtans bägar fylles mig till randen, 4. Du vill, o världens ljus, jag vet likväl att det är fadershanett ljus för mig ock vara: den du låter i ditt hus som skiftar sorg och glädje, natt din nåd för mig förklara, och dag*. du låter vid ditt bord mitt hjärta nalkas dig, 3. Jag vet att du, som kläder markens och själv, o livets ord, lilja du följer hem med mig. och ger åt himlens fåglar deras spis, 5. O Gud, i dig förnöjd som tvingar storm och böljor med jag somnar och jag vaknar. din vilja, När du mig ger din fröjd, är lika huld som du är stor och vis. ej världens lust jag saknar. Du skall ledsaga mina steg förvisst, Om jag ej ser dess prakt, fast stigen länkas genom natt och ej av dess nöjen vet, dimma. jag ser i tron din makt, Du är min sköld och stav i kampens ditt rikes härlighet. timma 6. Den natt mig höljer nu och för mig till ditt helga berg till skall en gång sig förklara, sist. ty en gång öppnar du 4. Jag vill stå upp med sångaren och min syn, bland änglars skara, säga: Om ej mitt öga här »Vi är du så bedrövad, o min själ?» din klara sol fått se, Emot det ljuva hopp du ärvt, vad så skall jag skåda där väga ditt eget anlete. den dunkla jordens alla sorger väl? Franzén (1816).

294 Se, snart i jubel bytes suckars ljud, snart får i högtidsdräkten jag mig kläda och säll i dina tempelgårdar träda att tacka dig på harpa, Gud, min Gud. D. Holgerson

(1934).

Vid långvarig ohälsa. 1 2 7 . Jag vill icke grubbla och sörja och se mot det mörka förflutna. Jag vill icke räddhågat spörja vad plåga som än står mig kvar. Åt honom som ensam kan hela jag lämnar det trasiga, brutna. Vad honom det täcks åt mig dela nu nöjd ur hans händer jag tar. 2. Det blev mig för tungsamt att bära all sorg, både andras och egen. Jag måste omsider mig lära att maktlös i grunden jag är. Bekymren, som hårt mig belastat och hopplöst förtyngde mig stegen, jag nu för hans fötter har kastat, som just mina bördor begär. 3. Där själv jag ej härvan kan reda hans vishet vet vägar att handla. Så må han då råda och leda min vilja, till hörsamhet böjd. Jag lyfter i tro mina händer till honom som allt kan förvandla, och beder att allting han vänder till sist i fullkomning och fröjd. G. Thorsell

(1920).

Nattvardspsalmer för sjuka. 1 2 8 (W 162). Här, ensam på mitt plågoläger, din nattvard, Herre, jag begår; men även här jag hoppet äger, att du mig arme ej försmår. Varhelst du hör den frommes röst, där kommer du med frid och tröst. 2. Kanske ej mera här i tiden din dyra måltid b judes mig. Är då min levnadsdag förliden, o Herre Gud, gör nåd med mig. Min hjälp, mitt ljus, o Jesu, var, så blir min afton lugn och klar.

3. Låt känslan av min skuld försvinna vid minnet av din kärleks höjd. Låt mig i nådekalken finna en försmak av din himlafröjd. O Jesu, din försoningsdöd hugsvale mig i dödens nöd. 4. O du som all min synd förlåter och själv mitt bästa vill och vet, för mig du himlens port upplåter och visar mig din salighet. 0 Jesu, dig i tron jag ser och känner ingen plåga mer. 5. Ej döden skall mig nu förskräcka: min själ, o Jesu, tillhör dig. 1 graven vill du själv mig väcka, i domen själv försvara mig. Ty är jag nöjd med vad du gör: i dig jag lever och jag dör. C. C. Sturm

(1764)?

Wallin

(1816).

1 2 9 (NPs 558). Till dig, o milde Jesu Krist, jag nu med all min synd och brist förtröstansfull mig vänder. Mig i min stora svaghet stärk, och på min bön och suckan märk: tag mig i dina händer. 2. Av nåd mig all min synd tillgiv och mitt försvar i domen bliv, så vill jag nöjd mig skilja från denna världs fåfänglighet och komma till din salighet, när så det är din vilja. 3. På din barmhärtighet allén, som mig från synd gör skär och ren, jag allt mitt hopp vill bygga. Vid din förtjänst, din förbön gocl, din bittra död, ditt dyra blod vill jag i tron mig trygga. 4. Din nattvard, som jag här begår, där livets bröd och dryck jag får, låt mig till tröst nu lända. Du är mitt liv, o Jesu kär; låt mig få bliva där du är, då här mitt liv har ända. 5. O Jesu, hav min själ i hand oeh för mig till det f röj deland där jag dig själv får skåda.

295 Ack hjälp mig i min sista strid, att jag må somna in i frid, förlöst ur tidens våda. S. Alin

(1903).

För en husfader eller husmoder vid ett årsskifte. 1 3 0 (W 343). Gode Gud, som lät mig hinna fram till denna glada dag, må för dig mitt offer brinna, anse det med välbehag. Maka, barn, allt i mitt hem du åt mig och mig åt dem mild bevarat: dig ske ära, dig vårt hjärtas lov vi bära. 2. Glad och tacksam vill jag vörda dina faderliga råd. Rika prov har jag fått skörda, Herre, av din stora nåd. Ny den är, när dagen gryr, och sig lik, när dagen flyr. Den så vitt som himlen räcker och från släkt till släkt sig sträcker. 3. Låt den fröjd du skänkt de mina gå till dig, dess ursprung, opp. Låt dem, Fader, vara dina under hela livets lopp. Och när du vill kalla mig hem, du gode Gud, till dig, låt dem då den trösten njuta, att ej du skall dem förskjuta. 4. Fader, jag i dina händer överlämnar dem och mig. Du som allt till godo vänder, led oss på din viljas stig. Vi av dig få mycket gott, när vi, nöjda med vår lott, synden fly, det goda göra, frukta dig och dig tillhöra.

5. Huru länge vi här vandra står allena i din hand. Tiden för oss från varandra, döden sliter ömma band; men du dig förbarmar visst Över all din verk och sist oss församlar i ditt rike, o du Fader utan like. Aström

På

(1816).

nyårsafton.

1 3 1 . Snabbt jagar stormen våra år som skyar över hav. Knappt tändes, år, din blida vår, så bleknar glansen av. Din sommarblomstring är sin kos, hav tack för vad du gav, om ock du endast gav en ros att lägga på en grav. 2. Du makt för vind och skyar, du makt för liv och år, som ständigt allt förnyar och allt i spillror slår, med öden och med timmar i julens aftonbrand du står, och sädet glimmar i såningsmannens hand. 3. Giv psaltare och lyra, då mödan görs oss lång. Betag oss ej den dyra, den ljuva lust till sång. Låt klinga våra dagar som vind i gröna hagar, som hav i böljegång. 4. Giv oss en härd att njuta vid av vårt beskärda bröd. Giv oss ett bröst att luta vid, när glädjen vänds i nöd. Giv oss en tro att sluta vid, tryggt i den mörka död. Karlfeldt

(1929).

KRONOLOGISKT REGISTER ÖVER I FÖRSLAGET INGÅENDE PSALMER, ORDNADE I TIDSFÖLJD EFTER DERAS FÖRSTA KÄNDA FRAMTRÄDANDE. De från forn- och medeltidskyrkan härstammande psalmernas ålder är i flera fall osäker och omstridd.

300-talet: 58, 623. 500-talet: 106, 653. 600-talet: 544, 658. 800-talet: 104, 107, 133. 1000 talet: 132. 1100-talet: 207. 1200-talet: 87, 1 3 5 : 1 , 1 5 6 : 1 , 659. 1300-talet: 6 0 : 1 , 6 1 , 6 2 : 1 , 656. 1400-talet: 22, 1 3 4 : 1 , 2 0 2 : 1 , 2 , 218, 524: 1, 2, 4, 5. 1500-talets början(f): 128. 1520-talet: 2 1 , 24, 25, 36, 39, 50, 6 2 : 2 — 7 , 113, 124, 1 3 4 : 2 — 3 , 135:2—4, 1 5 6 : 2 — 3 , 2 0 2 : 3 — 1 1 , 303, 304, 316, 3 7 1 , 475, 614, 654, 655. 1530-talet: 6 0 : 2 — 3 , 63, 94, 178, 302, 305, 337, 369, 525. 1540-talet: 16, 161, 3 1 1 , 354. 1550-talet: 386, 646. 1560-talet: 64, 164, 342, 3 5 1 , 467, 470, 607, 615. 1570-talet: 23, 185, 2 8 1 , 312, 327, 340, 4 8 7 : 4 , 597. 1580-talet: 30, 155, 307, 353, 502, 559, 608, 643. 1590-talet: 3 1 , 5 1 , 96, 317, 538, 613, 641. 1600-09: 66, 229, 338, 350, 5 0 1 . 1610-talet: 67, 224, 308, 5 4 1 . 1620-talet: 148, 238, 387. 1630-talet: 15, 4 1 , 8 1 , 9 8 : 1 , 146, 172: 1—4, 210, 299, 313, 404, 4 3 3 , 434, 489, 492, 526, 616, 647, 648. 1640-talet: 42, 77, 79, 93: 1, 97, 98: 2—12, 230, 392, 497, 529. 1650-talet: 11, 40, 76, 109, 112, 123, 136, 137, 163, 205, 297, 326, 349, 375, 399, 512, 542, 543.

1660 talet: 121, 122, 206, 228, 370, 601. 1670-talet: 147, 2 1 1 , 3 0 1 , 341, 361, 419, 540, 545, 604. 1680-talet: 13, 17, 72, 74, 84, 92, 204, 234, 300, 309, 310, 319, 335, 339, 345, 346, 396, 4 3 1 , 471, 500, 527, 528, 530, 5 3 1 , 534, 537, 539, 558, 598, 600, 605. 1690-talet: 9, 12, 14, 19, 75, 99, 110, 111, 120, 138, 186, 225, 237, 239, 262, 282, 320, 323, 329, 333, 378, 3 9 1 , 398, 432, 435, 444, 464, 469, 5 1 1 , 566, 609, 644, 6 5 0 : 7 . 1700—09: 283, 4 0 1 , 553, 630. 1710-talet: 199, 385, 395, 507. 1720-talet: 176, 222, 328. 1730-talet: 288, 379, 418, 603. 1740-talet: 374, 6 1 1 . 1750-talet: 201, 2 3 1 , 263, 352. 1760-talet: 80, 145, 149, 285, 322, 3 3 1 , 355, 358: 1—2, 390, 417, 495. 1770-talet: 6, 88, 2 9 1 , 325, 330, 344, 380, 388, 427, 472, 499, 5 14. 1780-talet: 86, 420, 457, 564, 594. 1790-talet: 5, 90, 9 1 , 158, 160, 162, 233, 235, 240, 359, 4 9 1 , 510, 518. 192, 362, 442, 478, 508, 1800—09: 596, 6 2 1 , 635, 640. 1810-talet: 1, 2, 3, 7, 8, 10, 18 , 32, 33, 34, 35, 38, 43, 44, 45 , 52, 53, 55, 56, 57, 59, 65, 68 , 69, 78, 85, 89, 93: 2—4, 100, 101, 102, 103, 105, 108, 115, 118, 119, 125, 126, 127, 131, 157, 159, 167, 180, 181, 182, 183, 184, 193, 198, 200, 203, 208,

297 209, 221 223 226 227, 232, 241, 242 251 252 276, 277, 284, 286 287 289 290, 298, 306, 318 321 324 336, 343, 347, 348 358 3—6 360, 372, 373, 376 377 393 394, 397, 400, 402 403 405 406, 407, 416, 424 425 426 428, 429, 430, 436 437 438 439, 440. 441, 443 447 460 465, 466, 473, 474 479 487 1-3, 488, 490, 493 496 498 503, 504, 520, 521 522 523 532, 533, 535, 536 537 556 560, 572, 575, 587 588 592 593, 595, 599, 606 610 612 617, 618, 619, 620 622 624 634, 636, 638, 639 642 650 1—6, 657. 1820-talet: 4, 2 43, 2'n, 31 4, 356,421, 422, 625. 1830-talet: 168, 381, 456, 458, 515, 557, 573. 1840-talet: 143 171 264 389, 408, 409, 509, 546, 631, 649. 1850-talet: 20, 54, 8.3, 175 , 179, 253, 275, 46S, 548, 565, 567. 1860-talet: 48, 150, 169, 259, 265, 363, 462 576 602 627, 628. 1870-talet: 187, 220,2 68,278,382 549.

1880-talet. 28, 170, 194, 258, 266, 269 270, 274, 293, 383 445, 517, 629.

1890-talet 273, 513, 571, 5 78. 1900-09 47, 70, 129, 144, 174, 219, 334 364 384, 477, 550 570, 583 632. 1910-talet. 27, 29, 46, 82,114 173, 177 196 215, 236, 244 245, 255 256 257, 260, 267 292, 294 295 332, 357, 365 446, 449 450 451 452, 453 454, 459 461 476, 485, 486 494, 505 516 547, 551, 563 568, 577 579 580, 584, 589 626. 1920 talet • 26, 71, 7c5, 116,142 151, 153 165 188, 191, 195 197, 212 247 279 367, 410 411, 463 481 506 552, 555 574. 1930-talet • 37,49, 9£,, 117,130 139, 140 141 152 154, 166 189, 190 213 214 216, 217 246, 248 249 254 261, 272 280, 296 315 366 368, 412 413, 414 415 423 448, 455 480, 482 483 484 519, 554 561, 562 569 581, 582, 585 586, 590 591 633, 637.

NUMMERREGISTER. Streck (—) betecknar att psalmen saknas, B att psalmen överförts till En liten bönbok.

I. Jämförelse mellan numreringen i 1819 års psalmbok (W) och numreringen i föreliggande förslag (1936).

w

1 1 — 2 3 3 4 5 380 6 6 7 592 8 5 9 655 — 10 11 7 8 12 — 13 14 359 15 16 16 25 17 — 18 19 20 21 21 22 22 23 23 24 24 25 155 26 156 — 27 —

•

w

1936 W

1936 W

18 28 19 29 — 30 31 344 32 495 33 333 34 145 35 146 36 147 — 37 — 38 — 39 — 40 — 41 — 42 — 43 44 157 45 45 36 46 47 297 48 38 49 39 50 50 51 41 52 42 53 43 54 44

55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81

55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69

82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108

— —

— •

—

32 35 34 75 76 77 78 —

84 85 86 —

88 89 90 91 92 93 94 —

96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108

299 W

109 109 110 111 111 ! 112 112 113 126 i 114 127 ! 115 128 j 116 657

, 110

i 117

—

118 119 185 186 488 172 124 125

; 119 i 120

121 122 123 124 125 126 — 127 425 128 115 \ 129 426 : 130 232 131 131 i 132 132 133 133 134 134 135 135 136 136 137 137 138 138 139 167 140 180 141 181 142 182 143 183 144 316 145 184 146 33 147 30 148 192

W. 1936

W

149 193 150 200 151 \ 201 152 202 153 203 154 : 204 155 205 156 206

189 310 190 390 191 391 192 392 ! 193 393 194 311 195 317 196 318 197 319 198 320 199 321 200 322 201 428 202 429 203 430 204 431 205 370 206 432 207 433 208 371 209 323 210 372 211 373 212 343 213 120 214 121 215 122 216 123 217 434 218 — 219 325 220 326 221 327 222 — 223 335 224 324 225 336 226 369 227 337 228 1 338 1

157 158 159 160 161 162 163 164 165 166 167 168 169 170 171 172 173 174 175 176 177 178 179 180 181 182

207 208 209 210 211 B 284 285 286 —

281 287 —

288 427 289 290 291 298 299 300 301 —

302 —

304 ; 183 305 184 306 185 !

186 ! 307

187 308 188 309

w

229 339 230 340 231 | 341 232 i —

233 — 234 394 i 235 236 — 237 397 238 398 239 399 240 400 241 401 242 402 243 403 244 404 245 405 246 — 247 347 248 348 249 — 250 350 251 351 252 352 253 353 254 354 255 — 256 406 257 435 258 358 259 — 260 360 261 361 262 362 263 654 264 9 265 j 218 266 — 10 i 267 ' 268

11 1

w

1936 W

w 1 1936

i

309 310 311 312 313 314 315 316 317 318

269 i 12 270 13 271 14 272 15 273 | 436 274 437

275 438 276 439 277 440 278 I — 279 ; 479 280 281 441 282 | — 283 — 284 —

285 286 287 288 289 290 291 292 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 305 306 307 308

375 —

376 377 —

447 345 464 ; .

465 658 466 478 444

•

469 — —

237 —

238 239 —

240 ' 319 241 320 235 321 221 322 — 323 223 324 224 325 225 326 226 327 227 328 228 329 229 330 230 331 233 332 234 333 — 334 — 335 251 336 — 337 252 338 339 340 460 341 198 342 566 343 B 344 B 345 1634 346 B 347 1 B 348 —

W

! 1936

i

349 575 | 350 i 351 —

352 242 353 — 354 — 355 356 357 B 358 — 359 587 360 588 361 — 362 416 363 417 364 — 365 B 366 418 367 419 368 B 369 424 370 487 371 — 372 — 373 312 374 — 375 — 376 490 377 491 378 492 379 — 380 — 381 — 382 — 383 496 384 158 385 159 386 160 387 161 388 162

389 163 390 ; - ] 391 599 392 508 | 393 510 394 ; 511

395 396 397 398 399 400 401 402 403 404 405 406 407 408 409 410 411 412 413 414 415 416 417 418 419 i 420 l 421 422

471 472 i —

470 473 474 i

475 514 | — ! * !

498 499 —

500 501 502 497 503 504 558 559 518 560 520 521 522 423 !523 424 !524 425 j525 426 !526 427 527 428 528

w

w

429 430 431 432 433 434 435 436 437 438 439 440 441 442 443 444 445 446

529 530 531 532 533 534 535 536 537 538 539 540 541

447 448 449 450 451 452 453 454 455 456 457 458 459 460 461 462 463 464

542 !

543 556

1936 .

593 594 595 596 603 —

597 598 — :

604 605 386 i

606 :

w

1936 W

465 466 467 468 469 470 471 472 473 474 475 476 477 478 479 480 481 482

— —

483 484 485 486 487 488 489 490 491 492 493 494 495 496 497 498 499 500

618 639 619 148 648 620 601 621 622 623 635 636 638 640 642 643 644 650

600 .

607 608 609 —

610 611 —

612 613 614 615 616 617

II. Jämförelse mellan numreringen i Nya Psalmer 1921 (NPs) och numreringen i föreliggande förslag (1936). NPs

i NPs

1936 NPs

501 502 503 504 505 506 507 508 509 510 511 512 513 514

29 577 17 20 653 275 279

52 53 ! 517 505 518 79 519 83 520 87 521 129 522 27 523 144 524 — 525 150 526 527 — 528 168

529 530 531 532 533 534 535 536 537 538 539 540 541 542

—

31 262 46 47 48 51

515 516

170 171 177 174 274 —

264 265 266 267 268

NPs

543 544 545 546 547 548 549 550 551 552 553 554 555 556

269 \ 270 \

—

271 _ \

—

178 179 I

194 !

302 NPs \ 1936

NPs

1936 NP& , 1936

NPs

587 588 589 590 591 592 593 594 595 596 597 598 599 600 601 602 603 604 605 606 607 608 609 610 611 612 613 614 615 616

334 342 408

617 458 618 ' 459

557 558 559 560 561 562 563 564 565 566 567 568 569 570 571 572 573 574 575 576

199 B 231 219 28 220 245 —

256 257 258 259 260 —

•

253 —

236 292 276

577 293 578 282 579 303 580 313 581 278 582 355

583 328 584 332 585 — 586 —

•—

357 346 363 175 349 387 407 389 395 —

409 —

244 374 365 364 450 451 —

452 453 456 457

\568 620 B 621 — 622 565 623 I 571 624 576 625 — 626 461 627 ; B 628 ! 420 629 \ —

630 631 632 633 634 635 636 637 638 639 640 641 642 643 644 645

589 462 —

467 468

647 517 648 544 649 545 650 I

651 652 653 654 655 656 657

546 557 547 602 —

624 625

658 j 626 659 i — 660 627 661 ; 628 662 ' 629 663 j —

664 659

—

164 476 477 485

666 j

—

—

486 509 512 513 515

667 668

649 646 669 — 670 —

672 — 673 i 647

I

ALFABETISKT REGISTER ÖVER I FÖRSLAGET INGÅENDE PSALMER. 1936 betecknar det här föreliggande förslaget, W 1819 års psalmbok, NPs Nya Psalmer 1921, E 1934 års psalmboksförslag, B anger att psalmen föreslås överförd till En liten bönbok.

A. Ack a t t i synd vi slumra bort . . . . Ack bliv hos oss, o Jesu Krist . . . . Ack, döden haver hädanryckt Ack hjärtans Jesu, vad har du förbrutit Ack hjärtans ve, att jag skall se . . . Ack hur kan så blind du vara . . . . Ack Jesu Krist, din nåd bete Ack jordens barn, vår tid är kort Ack min själ, hav gladligt mod Ack, re'n i unga åren Ack saliga dag, som i hoppet vi bida Ack var skall jag tillflykt finna Ack, vi äro alla All äkta kärleks hemlighet Allena Gud i himmelrik Allt fullkomnat är Allt mänskosläktet av ett blod Allt vad vi på jorden äga Allt är redo, fallna släkte . . . A n a m m a from de dyra nådeorden Ande, full av nåde Att bedja Gud han själv oss bjöd Att bedja är ej endast att begära Att bära korset hövs en kristen . Att dig, o Gud, m i t t offer bära . Att säga världen helt farväl . . Av dig förordnad, store Gud . . Av djupets nöd, o Gud, till dig . Av förgängelsen är färgad . . . Av helig längtan hjärtat slår . . Av himlens här den Högstes makt Av himmels höjd oss kommet är Av hjärtat haver jag dig kär , .

1936 W

595 185 B 81 98 282 608 j 503 | 341 B 274 300 157 254 ; 24 j 657 I 437 598

450 120 344

285 436 137 358 366 395 518 631 239 304 516 208 180 63 327

324 ' 302

E

89 98

578 470 414 231 346 534 177 44 280 24 116 274 455 164 273 137 258

235 418

316 182 646 158 140 63 221

B. Befall i Herrens händer Beklaga av allt sinne

NPs

224 180

304 Bepröva mig, min Gud Bereden väg för Herran Betraktom väl de tio bud Bevara, Gud, vårt fosterland Bliv kvar hos mig; se dagens slut är när . . . . Blott en dag, ett ögonblick i sänder Blott vanliga kristna Guds helgon här voro . . . . Bort, m i t t hjärta, med de tankar Brödet som blev brutet Bönhör mig, Gud, bönhör den svaga anden . . . .

1936 W

427 43 182 468 546 382 154 392 216 298

171 53 142

NPs

634 651

192 175

D. De rika skördar som förgyllde Den blida vår är inne Den blomstertid nu kommer Den dag du gav oss, Gud, är gången Den korta stund jag vandrar här Den kärlek du till världen bar Den ljusa dag framgången är Den m u n är tyst, som bad så ömt Den r ä t t på dig, o Jesu, tror Den signade dag som vi nu här se Den store Mästarn kommer Den säkra grund har nu jag vunnit Den vedervärdighet som mig elända trycker . . . . Denna är den stora dagen Dessa kära, vilka vila u t Det finns en port som öppen står Det finns ett land av ljuvlig ro Det gamla år framgånget är Det gick en gång i J u d a land Det går ett t y s t och tåligt lamm Det ringer till vila, och veckan går u t Det spirar i Guds örtagård Det är en ros utsprungen Dies irae Dig allena vare ära Dig, Helge Ande, bedja vi Dig, Herre Gud, är ingen lik Dig, Jesu, vare evigt pris Dig, ljusens Fader, vare pris Dig skall min själ sitt offer bära Dig vare lov och pris, o Krist Din godhet n u vi lova Din klara sol går åter opp Din kärlek, Jesu, gräns ej vet Din sol går bort, men du blir när

476 508 511 549 119 82 538 101 i 355 I 524 143 328 398 112 B 278 j 630 ; 501 i 446 ! 79 557 365 51 659 5 135 495 211 181 18 i 218 500 520 257 536

637 392 394 654 119 353 438 101 582 424 583 238 112 581 688 411 518 652 606 514 664 135 32 161 : 141 28 265 ! 410 420 i 567 436

305 Din spira, Jesu, sträckes ut Din synd, o värld, besinna Ditt huvud, Jesu, böjes Ditt lidande har n å t t sitt slut Ditt n a m n , o Gud, jag lova vill Ditt verk är stort, men jag är svag Du all hälsas källa Du bar ditt kors, o Jesu mild Du, för vars allmaktsord Du gav mig, o Herre, en teg av din jord Du går, Guds Lamm, du milda Du, Herre, i din hägnad tar Du, Herre, ser och känner mig Du livets bröd, o Jesu Krist Du mänskors Fader, himlars Gud Du, o Gud, är livets källa Du s a n n a vinträd, Jesu kär Du segern oss förkunnar Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett Du snöda värld, farväl Du som din församling vårdar Du som fromma hjärtan vårdar Du som för mig Du som har kommit till vår jord Du som härlig ställde Du som oss frälst ur syndens band Du som var den minstes vän Du som åt människan Du unga vakt, stig upp med fröjd Döden haver hårt betagit

. . . .

1936 W

i 118 90 j 91 I 100 12 i 445 | 418 I 89 I 271 : 482 86 i 344 : 7 j 205 1471 j 586 | 215 i 105 481 604 240 i 650 ' B | 578 I 2 i 127 i 198 j 447 j 581 114

118 90 91 100 269

NPs

366 89 547 86 31 11 155 396 432 105 458 318 500 347 513 406 114 341 297 514

E. Ej blir en dag den andra lik Ej guld och rikedom jag har Eja, mitt hjärta, hur innerlig En dag har börjat. Livet kallar En dag har gått: ett purpurstänk En dag skall uppgå för vår syn En dalande dag, en flyktig stund En dunkel örtagård jag vet En dyr klenod, en klar och ren En Fader oss förenar En fridens ängel ropar: »Kom!» En gång dö och sedan domen En handsbredd är vår levnads m å t t En herrdag i höjden är vorden besluten En jungfru födde ett barn i dag 20 — 3612.

519 ! 441 ' 647 | 480 I 552 643 626 | 294 179 171 618 644 236 645 60

281 673

498 658 293 553 531 483 499 574 665 60

306 En jämmerlig och usel ting En stjärna gick på himlen fram En syndig man, som låg i syndens dvala En vänlig grönskas rika dräkt Ensam lämnad här i världen Esaias såg den Allraheligste Ett, Jesu, än p å m i n n e r jag Ett under, likt stjärnornas stiglösa färd Ett vänligt ord kan göra under

1936 W

j 599 i 67 j 281 ! 513 589 655 553 249 448

391 67 167

NPs

644 630 657

F. Fader, du som livet tänder . 195 Fader, du vars hjärta gömmer 332 Fader, förbarma dig j 270 Fader, under detta n a m n 359 Fram, fram, kristmän, korsmän 580 Fram skrider året i sin gång 515 Fridens Gud, oss frid förläna 490 Från Gud vill jag ej vika 342 Från klarhet till klarhet du låter oss stiga, o Gud . 217 Från tidevarv till tidevarv 188 Frälsare, bliv mig alla stunder nära i 423 Får ej i vårt hjärta bo 260 Fädernas kyrka i Sveriges land 174 För alla helgon, som i kamp för tron 150 Fördolde Gud, som tronar i det höga 385 Förfäras ej, du lilla hop 492 Förgäves all den omsorg är 478 Förlossningen är v u n n e n 50 Förlän oss, Gud, din helga frid '• 658 Förr än mänskostämmor hördes 145 Förrän Guds Son sitt verk fullbordar 255

584 544 14 645 376 588

533 570 533 525 370 378 306 50 303 34 267

G. Gammal är kyrkan, Herrens hus Giv, Gud, att ren och samvetsgrann Giv mig den tro som skådar dag Giv, o Jesu, fröjd och lycka Giv oss, o Gud, ett dagligt bröd Glad bekänner jag för världen Gläd dig, du helga kristenhet Gläd dig, du Kristi brud Glädje utan Gud ej finnes Gläns över sjö och strand Gode Fader, i din vård Gode Gud, som lät mig hinna Gud Allsmäktig går mot sitt mål

168 479 i 250 497 j 470 199 59 41 347 i 571 | 568 B 273

528 279

413 399 557 59 51 247

623 619:2 343 ;

307 1936

Gud, den nåd som du bevisar . . . . Gud, du av inga skiften vet . . . . Gud, du är kärleksrik och god . . . Gud, fullkomlighetens källa Gud gav i skaparorden Gud har av sin barmhärtighet . . . Gud, hos dig är livets källa . . . . Gud, i mina unga dagar Gud, låt min bön dig täckas . . . . Gud låter sina trogna här Gud, lär mig dock besinna Gud, min Gud, som ville än . . . . Gud, min Gud, till dig jag ser . . . Gud, se i nåd till dessa två . . . . Gud, som haver barnen kär Gud, som mig i kärlek kände . . . . Gud säger att den salig är Gud trefaldig, statt oss bi Gud vare lovad och av hjärtat prisad Gud vare tack och ära Gud, vår Gud, för världen all . . . . Gud, vår lösta tunga Gud, välsigna dessa hjärtan Gud är här tillstädes Gud är vår starkhet och vårt stöd . . Gud över oss förbarmar sig Guds kyrkas grund på jorden . . . . Guds ord bär inga bojor Guds rena Lamm, oskyldig Guds väg i dunkel ofta går Gå varsamt, min kristen Gör porten hög, gör dörren bred . . ,

331 6 394 325 453 316 196 576 400 146 593 B 348 253 564 417 375 22 209 147 262 212 251 222 337 475 169 191 94 388 374 42

W

NPs

6 234 219 614 144 624 240 35 448 368 248 572 619:1 363 292 22 159 36 510 227 335 437 227 402 170 94

419 605 52

H. Han kommer i sin kyrka H a n lever! O min ande, känn Han på korset, h a n allena Han väcker var morgon m i t t öra H a r jag nåd hos Gud i höjden H a v i ditt m i n n e Jesus Krist Hela världen fröjdes Herran Helge Ande, du som samlar Helge Ande, hjärtats nöje Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig Helige Ande, låt nu ske Helige Ande, sanningens Ande Helige Fader, kom och var oss nära

.

47 108 83 563 343 125 11 192 136 4 141 131 28

108 51

212 125 268 148 136 21

131 562

308 1936

Hell morgonstjärna, mild och ren Hemlandstoner mäktigt ljuda Herre, dig i nåd förbarma Herre, du har skapat allt Herre, du som från det höga Herre Gud, för dig jag klagar Herre, hur kan väl jag Herre, jag har hört din s t ä m m a Herre, jag vill bida Herre Kriste, du din kyrka Herre, nu låter du din tjänare fara h ä d a n . . . Herre, när skall j a g dig skåda Herre, samla oss nu alla Herren gav, och Herren tog Herren vår Gud är en konung i m a k t och i ära . Herren är min Herde god Herrens röst i Sion ljuder Herrens stad har fasta grunder Himmelen stum ej är Hit, o Jesu, samloms vi Hjälp, Gud, de trogne äro få Hjälp mig, Jesu, troget v a n d r a Hjälp mig, min Gud, ack fräls min själ . . . . Hjärtan, enigt s a m m a n s l u t n a Ho är den för Herren träder Hur fröjdar sig i templets famn Hur härlig, Gud, din sol uppgår Hur härligt vittna land och sjö H u r kan och skall jag dig Hur ljuv, o Gud, hur säll den lott Hur skall jag r ä t t dig hälsa . . . . . . . . . . Huru länge skall m i t t hjärta Hälsans gåva, dyra gåva Här en källa rinner Här, ensam på m i t t plågoläger Härlig är den himmel blå Härlig är jorden Höga Majestät, vi alla Hör ditt Sions bittra klagan Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder

31 629 158 569 362 600 190 73 414 173 B 619 220 413 17 334 256 264 189 228 186 430 306 176 376 226 221 517 210 474 40 45 424 279 B 572 20 3 160 223

W

NPs

509 662

384 262 467

485 563 503 587 566 536

328 121 203 184 294 326 321 647

160 401 54

45 369 507

162 504

3 386 323

I. I I I I I

dag om Herrens röst du hör denna ljuva sommartid det djupa, i det höga dödens band låg Herren Krist döpelsens bad har du t v å t t mig ren

290 173 512 ; 8 12 113; 550

643 128 655

309 1936

I Herrens n a m n far jag åstad I himmelen, i himmelen I hoppet sig min frälsta själ förnöjer I Jesu n a m n jag börjar dagen . . . . I Jesu n a m n till bords vi gå I Kristi sår jag somnar in I levernets bekymmer sänkt I livets bok, o Fader, skriv I min stilla hyddas sköte I mänskors barn, som alla ägen . . . . [ mörker sjönko drömmens gyllne länder I nåd du, Herre, på oss t ä n k t . . . . [ pingsten blev Guds Ande sänd . . . [ världen är jag blott en gäst [ världen är så mörkt och tungt . . . [ ändlöshetens ocean [ öster stiger solen opp [n dulci jubilo [ngen hinner fram till den eviga ron . .

W

487 370 148 486 648 487 561 461 616 480 597 ! 454 194 535 435 442 285 296 473 400 130 612 476 397 237 555 573 656 276

NPs

E

656 626 556

629 576

J. J a g a r m a mänska, vem skall skilja J a g blickar mot kommande dagar . J a g får ej se Guds dag J a g går mot döden var jag går . . J a g haver en gång varit ung . . . J a g höja vill till Gud min sång . . J a g i tysta skuggors timmar . . . J a g kommer, Gud, och söker dig J a g lever och upphöjer J a g lyfter mina händer J a g lyfter ögat mot himmelen . . . J a g längtar av allt hjärta . . . . J a g och mitt hus för dig, o Gud J a g tackar dig, m i n högste Gud . . J a g var den t r a m p a d e vägen . . . J a g vet en hälsning mera kär . . . J a g vet mig en sömn i Jesu namn J a g vet på vem jag tror J a g vill dig prisa, Gud, min styrka J a g vill i denna stund J a g vill icke grubbla och sörja . . J a g ville lova och prisa J a g är en gäst och främling . . . Jerusalem, häv upp din röst . . Jerusalem, i överdåd Jesu, dig i djupa nöden

291 583 B 603 588 48 537 201 560 333 567 613 456 320 187 458 628 393 326 206 B 387 602 44 88 85

174 365 452 360 513 437 151 419 j 33 503 477 615 198 617 661 193 220 156 596 654 54 88 85

310 Jesu, djupa såren dina . . . . Jesu, du dig själv uppväckte . Jesu, du min fröjd och fromma Jesu, du m i t t liv, min hälsa Jesu, du som själen spisar . Jesu, gör mig så till sinnes . . Jesu, låt din kärleks låga . . Jesu, låt ej livet Jesu, lär mig r ä t t betrakta . . Jesu, lär mig r ä t t betänka . . Jesu n a m n begynna skall . . . Jesus allt mitt goda är . . . Jesus från Nasaret går här fram Jesus hav i ständigt minne . . Jesus Kristus är vår hälsa . . Jesus är min hägnad . . . . Jesus är min vän den bäste Jesus är mitt liv och hälsa . .

1936 W

77 111 431 76 370 426 247 243 38 75 65 122 49 425 202 123 120 121

77 111 204 76 205 129

NPs

48 75 65 215 127 152 216 213 214

K. Kom, Ande, från höjden, kom ned Kom, frälsta hjord Kom, Helge Ande, Herre god Kom, Helge Ande, Herre Gud Kom, Helge Ande, med ditt ljus Kom, Helge Ande, till mig in Kom, jordens barn, eho du är Kom, m i n kristen, Gud till ära Kom, o Jesu, väck m i t t sinne Kom, vänner, låt oss hasta Kommen för Herren med tacksamhet Kommen till en Fader åter K o n u n g och Präst, träd in i denna skara Krist signe oss och alla Kriste, som ditt ursprung leder Kristus, hjälten, han allena Kristus vandrar bland oss än . . Kärlek av höjden värdes beskära

166 227 133 134 170 138 601 434 i 242 379 477 j 622 | 259 i 463 | 34 ! 455 37 258

577 327 133 134 530 138 489 217 352 388 638 491 569 546 74

568 L. Led, milda Ljus, när natten faller på Led, o Fader, led den vilda tiden Likt en dröm försvinna Likt vårdagssol i morgonglöd Livets Ande, kom från ovan Ljus av ljus, o morgonstjärna

| 381 493 ; 248 509 140 526

642 143 426

311 Lov, pris och ära vare dig Lov vare dig, o Jesu Krist Lova Herren Gud, min själ Lova vill jag Herran, Herran Lovad vare Herren, Israels Gud Lovad vare Herren, våra fäders Gud Lover Gud i himmelshöjd Lovsjungen Herren, som i det höga Lovsjungen Herrens nåd och m a k t Lyft, min själ, ur jordegruset Lyssna, Sion! Klagan ljuder Lyssnen, hören, höga himlar Långt lyser arvet som släktena samlat Låt barnen komma hit till mig Låt mig leva, låt mig verka Låt nya tankar tolka Kristi bud Låt oss fröjdas, gladligt sjunga Låt oss nu Jesus prisa Låtom oss bedja i all vår nöd Lär mig, du skog, att vissna glad

1936 W

i 558 62 19 9 B 13 14 10 57 364 267 72 454 193 584 272 109 110 368 624

416 62 29 264

NPs

270 271 267 57 607 541 149 109 110 656

M. Med Gud och hans vänskap . 175 Med hastat lopp och dunkelt sken 514 Med lust och glädje tänker 646 Med rört och tröstat hjärta 97 Med tacksam röst och tacksam själ B Mig dagen flyr, och åldern ögat skymmer 587 Min Frälsare, vad själave 84 Min Gud och Fader käre 525 Min Gud, på dig förtröstar jag 339 Min högsta skatt, o Jesu kär 307 Min jämmer nu en ände har 615 Min själ, du måste nu glömma 74 Min själ och sinne, låt Gud råda . 399 Min själ prisar storligen Herren B Min själ skall lova Herran 16 Min synd, o Gud 308 Min vilotimme ljuder 556 Mina levnadstimmar stupa 596 Misströsta ej att Gud är god 391 Mitt fasta hopp till Herren står 338 Mitt hjärta, fröjda dig 361 Mitt liv rinner bort som var fattig dag 554 Mitt skuldregister, ack, när jag det vill beskåda . . 3 1 0 ! Mitt vittne vare Gud: jag vill 443 Mitt öga, spar nu dina tårar 401

594 404 668 97

627 359 84 425 229 186 479 86

239 16 187 444 451 191 228 261

189 289 241

312 1936

Modfälld och trött jag är Morgonrodnan mig skall väcka Mästare, alla söka dig Mästare, som själv har prövat

; 415 523 295 483

W

! NPs !

E

423 301

N. Naturen åter träder Nu blott för världen två . . . . Nu dagens sol i glans och prakt . Nu denna dag förliden är . . . Nu gläd dig, min ande, i H e r r a n Nu haver denna dag Nu kommen är vår påskafröjd Nu kommer kväll med vilans bud Nu segrar alla trognas hopp . . Nu skall ej synden mera . . . . Nu stunden är kommen Nu täcker Gud, allt folk Nu tystne de klagande ljuden Nu vilans dag förflutit Nu vilar hela jorden Nu vill jag bryta opp Nu är du förd, du lilla Nu är en dag framliden Nämn mig Jesus, han är livet När allt omkring mig vilar När får jag se dig, Frälsare kär När ingen dager ögat skådar . När jag om morgonen uppstår . , När jag uti min enslighet . . När Jesusbarnet låg en gång . När stormen ryter vilt på hav När vi i högsta nöden stå . . När vid korsets fot jag står . . När vintermörkret kring oss står När värld och vänner lämna dig När världens hopp förtvinat stod När änglar sjöngo lov och pris Närmare, Gud, till dig

510 252 545 541 411 540 104 506 69 323 j 139 15 623 547 542 610 B ; 539 j 314 j 533

632 407 559 605 570 485 164 95 46 402 33 574 389

393 337 649 441 421 440 104 69 209 141 272 492 653 442 473 719 439 433 597 417 459 639 636 511 242 146 598

0. O du O du O du O du O du

Helge Ande, kom till oss in saliga som alla hjärtan ser som har ett hult försvar som ser, o du som vet

132 53 . 159 . j 491 577

132 516 385 377 502

313 1936 O du vår Herre Jesu Krist O Fader vår, barmhärtig, god O Förlossare, som bryter O giv oss, Herre, av den tro O gode Ande, led du mig O gode Herde, du O Gud, all sannings källa 0 Gud, behåll oss vid ditt ord 0 Gud, det är en hjärtans tröst 0 Gud, det är min glädje 0 Gud, dig vare lov och pris 0 Gud, ditt rike ingen ser 0 Gud, du skänkt mig barn 0 Gud, för de trogna martyrer 0 Gud, giv oss din Andes nåd 0 Gud, jag nödgas klaga 0 Gud, o Gud, så from 0 Gud, om allt mig säger 0 Gud, som allt med vishet styr 0 Gud, som ej de spädas röst föraktar . . . 0 Gud, som hörer allas röst 0 Gud, som mina steg ledsagar 0 Gud, som skiftar allt 0 Gud, som åter värdes mig 0 Gud, som även räckt din h a n d 0 Gud, vem skall jag klaga 0 Gud, vi lova dig, o Gud, vi tacka dig . . 0 Gud, vi lova dig, o Herre, vi bekänna dig 0 Gud, vår broder Abels blod 0 Gud, vår Gud, hör bön från dina fromma 0 Gud, vår hjälp i gångna år O Helige Ande, kom neder O Herre, för allt gott du mig O Herre Gud, gör nåd med mig O Herre Gud, oändelig O Herre Gud, vi bedja dig O Herre, ho skall bo O Herre, när mig lyckan övergiver O hoppets dag, som klarnar opp O huru ljuvlig är O huvud, blodigt, sårat O Jesu, du som själv har tagit O Jesu Krist, dig till oss vänd O Jesu Krist, du nådens brunn O Jesu Krist, du är min vän den bäste . . O Jesu Krist, min högsta tröst O Jesu Krist, sann Gud och m a n O Jesu Krist, som mandom tog

W

NPs

93 93 21 21 378 384 232 130:81 237 313 360 260 178 552 224 324 335 223 527 427 321 199 460 340 151 1580 313 390 190 433 207 377 295 532 432 566 342 229 329 B 357 419 367 , 522 422 429 202 312 373 654 263 505 653 488 122 489 507 383 406 256 303 181 579 23 23 152 238 315 421 606 461 225 325 520 87 564 245 230 330 47 297 416 362 309 188 607 469 ! 49 39

E

430 333

460 420

314 O Jesu Krist, till dig förvisst . . . O Jesu, när jag hädan skall . . . O Jesu, än de dina O kom med hjälpen, Herre Krist O Kriste, du som ljuset är . . . . O liv som blev tänt O min Gud, vad härlig dager . . . O min Jesu, dit du gått O mänska, till en Fader kom . . . O se den stora, vita här O Skapare, o gode Gud O store Allmakts-Gud O säg, min själ, vi du förfäras . . Om, Jesu, på min vandringsstig . . Om Kristus döljes nu för dig . . . Om nåd och r ä t t jag tänker sjunga Ord av evighet Oss himmelens Gud vill vara n ä r . Oss kristna bör tro och besinna . . Oändlige, o du vars hand . . . .

1936 W

317 609 200 412 544 356 575 115 642 149 155 469 403 184 116 464 449 467 345 592

195 471 150

NPs

648 349 128 497 671 25 309 243 145 299 633 298 7

P. Pris vare Gud; allena han Pris vare Gud, som låter P å dig jag hoppas, Herre kär P å Gud, och ej på eget råd P å Gud, som åt fågeln bereder P å krubbans strå man lade dig P å Sinai stod Herren Gud . .

I 357 ' 521 i 369 ; 352 459 32 183

591 421 226 252 618 72 143

R. Ring in gudstjänsttid Ringen, I klockor, ja ringen i midnattens timma . . E ä d s ej bekänna Kristi namn

s. Salig är den stilla stunden Saliga de som ifrån världens öden Sanningens Ande, som av höjden talar Se detta är dagen som Herren oss gör Se kärlet brast, och oljan är utgjuten Se, milde Gud, i nåd Se vi gå upp till Jerusalem Si, huru gott och ljuvligt är Si, Jesus är ett tröstrikt namn

579 54 244

231 627 | 462 j 246 I 71 235 70 444 66

559 660 631 265 320 307 66

315 Si, natten flyr för dagens fröjd . . . . Sig fröjde nu var kristen man . . . . Sin suck naturen skickar Sion klagar med stor smärta Sitt öga Jesus öppnat har Skapa i mig, Gud, ett hjärta Skiljas vi må från vänner och fränder . Skåder, skåder nu här alle Snabbt jagar stormen våra år Snabbt som blixten de försvinna . . , Snart bröt du upp och rycktes bort . . Snart döden skall det öga sluta . . . . Snart ligger bojan krossad Soldaterna spelade tärning Solen sig till nedgång sänker Som dig, Gud, täckes, gör med mig . . Som guldets halt i elden prövas . . . . Som sol om våren stiger Som spridda sädeskornen Som sådden förnimmer Guds välbehag Somnar jag in med blicken fäst . . . . Sorgen och glädjen tillhopa här vandra . Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud . . Stanna, ungdom, och hör till . . . . Statt upp, o Sion, och lovsjung . . . Steniga ödeländer Stilla jag på dig vill akta Stilla, mitt hjärta, var stilla . . . . Stilla natt, heliga n a t t Stoftets barn, i stoftet fångna . . . . Store Gud, med skäl du klagar . . . Store Gud, som handen räckte . . . Svåra stund, då samvetsnöden . . . . Syndaskulden att försona Så får jag nu med frid och fröjd . . Så gick din gång till härlighetens värld Så går en dag än från vår tid . . . Så högt har Gud, oss till stor fröjd . Så lyktar än ett år sitt lopp . . . . Så långt som havets bölja går . . . Så skön en väg ej finns på jord . . Så skön går morgonstjärnan fram . . Så snart for då min fröjd sin kos . . Så tag nu mina händer Så vandra vi all världens väg . . . . Så vila i välsignelse ' Så älskade Gud världen all Så är fullkomnat, Jesu kär

1936 W

56 107 472 172 103 428 633 92 B 499 637 594 620 315 591 353 590 142 214 562 551 396 B 636 68 582 438 410 52 165 162 287 213 78 614 129 534 30 504 265 219 639 634 363 621 638 275 99

56 107 397 123 103 201

E

NPs

408 449 488 542 253 540

620 j

494 68

i

275 412 515 285 388 168 78:3

478 521 434 147 415 537 560 484 345 593 490 495 506 99

316 1936

Såleds är vår kyrkogång Såsom hjorten träget längtar Säg mig den vägen som drager till livet Säll den som haver Jesus kär Säll den vars överträdelse Säll du som dig åt Gud betror . . . . Säll du som menlös fann din grav . . . Sörj för mig, o Fader kär

W

NPs

234 332 386 i 460 l 277 207 157 318 196 1 336 225 635 | 493 346 j 592

T. Tack, Gud, att också jag får gå Tack, o Gud, att i din kyrka Tack, o Jesu, för det ord Tanke som fåfängt spanar Te Deum Tiden flyr: n ä r vill du börja Till den himmel som blir allas Till dig allena, Jesu Krist Till dig av hjärtans grunde Till dig jag ropar, Herre Krist Till dig, o Fader, vi komma Till dig, o milde Jesu Krist Till härlighetens land igen Till natt det åter lider Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud , . . Tryggare kan ingen vara Tränger i dolda djupen ner Tung och kvalfull vilar hela Tung är den lott du täcktes mig beskära . . Tvivlan ur min själ försvinne Två väldiga strida om människans själ . . . Tänk när en gång det töcken har försvunnit Tänk, o Gud, på sjuka alla

484 177 532 233 331 292 575 653 505 289 172 284 163:4 311 194 305 183 371 208 197 B 558 126 113 548 542 268 622 565 501 29 261 B 322 200 577 293 667 649 628 420

u. Upp, kristen, upp till kamp och strid Upp, min tunga Upp, psaltare och harpa Upp, var ljus, ty ljuset lyser . . . Uppfaren är vår Herre Krist . . . Upptag, Herre, våra böner . . . . Ut i det okända härjaren sopar . . Uti din nåd, o Fader blid . , . .

211 106 1

373 106 1 266 128 486 494 350

329 432

539 115 641

T. Vad du de dina gör, till gagn dem tjänar Vad gott kan jag dock göra

E

317 1936 Vad Gudi täckes är mig täckt Vad har min själ till vinning kvar . . Vad kan dock min själ förnöja . . . . Vad ljus över griften Vad min Gud vill, det alltid sker . . . Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör . . . Vad sörjer du så svåra Vak upp! Hör vakten ljuder Vak upp, min själ, giv ära Vak upp, min själ, och var ej sen . . . Vaka, själ, och bed »Vaker upp!», en s t ä m m a bjuder . . . Var finnes Jesu like Var glad, min själ, och fatta mod . . . Var hälsad, sköna morgonstund . . . . Var jag går, i skogar, berg och dalar Var kristtrogen f röj de sig Var man må n u väl glädja sig . . . . Var nu redo, själ och tunga Var är den Vän som överallt jag söker Varför sörja, varför klaga Varmed skall jag dig lova Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag Varthän skall jag dock fly Ve den som säger: Gud ej är Vem lever det hela, det heliga livet . . Vem är bland Jesu rätta vänner . . . Vem är den, som t r ö t t av striden . . . Veni, Sancte Spiritus Verka, tills n a t t e n kommer Vi lova dig, o store Gud Vi love dig, vi välsigne dig Vi prisa dig, vi tillbedja dig Vi på jorden leva h ä r Vi rådslå fåfängt; men en vilja leder Vi skulle jag ej möta glad min plåga Vi täcke dig, o Jesu god Vi täcke dig så hjärtelig Vi tro på en allsmäktig Gud Vi tro på Gud, som himmel, jord . . . Vilken kärlek oss bevisad Vredens stora dag är nära Vår blick mot helga berget går . . . . Vår Fader är allsmäktig Gud Vår Gud är oss en väldig borg . . . . Vår Herres Jesu Kristi död Vår konung och v å r t fosterland . . . . Vår Skapare, all världens Gud . . . .

W

354 254 505 435 257 102 102 351 251 203 153 404 244 286 165 529 429 530 430 372 210 640 496 330 340 230 55 55 117 61 61 36 46 543 443 617 481 405 245 528 428 288 170 299 176 380 5 280 439 276 440 277 132 132 452 167 139 652 651 j 156 i 26 367 | 422 96 96 531 431 17 25 27 80 80 659 144 26 124 124 204 154 465 302 451

NPs

522 664 523

318 Vår tid är ganska flyktig här Våra stunder ila Väck upp de första vittnens anda Väktare på Sions murar Väktare, är timmen slagen V ä k t a r n stöter gällt i luren Väl mig i evighet! Nu känner själ och sinne . Väldigt går ett rop Välsigna, gode Gud, vår konung och vårt land Välsignade våren, I kära Välsignat vare Jesu namn Välsignat är det hem förvisst Vänd av din vrede Vänder om, 1 sorgse sinnen Vänligt över jorden glänser V ä n t a efter Herren Världens Frälsare kom här

1936 W

502 625 263 241 283

412 319 408 543 159

64 616

387 389 73 602

58 I Älskar barnet modersfamnen Än ett år uti sitt sköte Ängsliga hjärta, upp ur din dvala Är Gud i himlen för mig Är jag allén en främling här på jorden Är än m i n röst som änglars tunga Ära ske Herren

611 i 498 i 408 349 301 450 496

ö. Öden mörkna, öden glimma

585 E

641 319 197 269 i 466 I 305

153 64 457 161 163 35 409 58

NPs

474 407

178 383

589 595 609

PSALMER MED ANDRAD BEGYNNELSERAD. På grund av uteslutning av första versen eller förändring av begynnelseraden måste följande psalmer uppsökas under nedan angivna nummer (resp. bokstav).

Psalmer

från

1819 års psalmboh

(W):

Din godhet r ä t t att lova (W 410) Du som av gudomsskötet går (W 130) Ho är den, som trött av striden (W 327) Store Gud, vad skall jag göra (W 163) Psalmer

från

Nya

Psalmer

(NPs):

J a g nu den säkra grunden vunnit (NPs 583) J a g vet en port, som öppen står (NPs 581) J u större kors, dess närmre himmel (NPs 599, W 235) Mänska, jord du måste bliva (NPs 578) O Herre Gud, barmhärtig var (NPs 579) Psalmer

från 1934 års förslag (E):

Här: Din godhet nu vi lova (500) O gode Ande, led du mig (232) Vem är den, som trött av striden (440) Till den himmel som blir allas (284)

Här: Den säkra grund har nu jag vunnit (328) Det finns en port som öppen står (278) Att bära korset hövs en kristen (395) Ack hur kan så blind du vara (282) O Herre Gud, gör nåd med mig ( — W 181: 1, r. 1 o. 2), (303)

psalmboks-

Här:

Det finns ett land, där helgons här Det finns ett land av ljuvlig ro (630) (E 688) Du som genombrutit banden (E 430) 0 Förlossare, som bryter (378) Herren Gud är nära (E 437) Gud är här tillstädes (222) Hur skall jag kunna hälsa (E 54) Hur skall jag rätt dig hälsa (40) I dopets bad du tvådde mig ren (E 655) 1 döpelsens bad har du t v å t t mig ren(550) I öster träder solen fram (E 629) I öster stiger solen opp (573) Kom, b a r n ! Vi vilja v a n d r a (E 388) Kom, vänner, låt oss hasta (379) Led, milda ljus, ibland de dunkla snår Led, milda Ljus, när natten faller på(381) (E 304) O Jesu käre, vad har du för brutit (E 89) I Ack hjärtans Jesu, vad har du förbrutit (81) Sist, Herre Jesu, beder jag (E 657) | Ett, Jesu, än påminner jag (553) Väktare, vad lider tiden (E 408) I Väktare, är timmen slagen (283)

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1936 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till lag om behandling avför brytare, hemfallna åt alkoholmissbruk, m. m. 14]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen.

Politi. Betänkande med förslag angående revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker. [5]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande konsumtionsmjolk. [3]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart. Statligt kaffemonopol. [10]

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Utredning med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn. .Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. [7] Ur socialiseringens »europeiska» idékrets. [8] Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 1. [91

Hälso- och sjukvård. Betänkanden 1 rörande seriafimerlasareltets ekonomi samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. [1]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [11]

Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweis om erkännande och verkställighet av domar oct skiljedomar m. m. [2]

Uppsala 1936. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 3612