Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet

National Library of Sweden

)enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

^ STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

o. a

1936:18

FIMISDEPABTEMENTET

UNDERSÖKNINGAR R ÖRANDE

DET SAMLADE SKATTETRYCKET I SVERIGE OCH UTLANDET AV

INOM

FINANSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 193<> K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

Betänkandcn 1 rörande serafimerlasarettets eko12. B e t ä n k a n d e angående förlossningsvärden ocht barnnoml samt 2 rörande lasarettets ställning och morskeväsendet s a m t förebyggande mödrax- och verksamhet. H a g a s t r ö m . 187 s. E. b a r n a v å r d . Norstedt. 120 s. S. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz 23 B e t ä n k a n d e angående familjebeskattningen. Marom erkännande och verkställighet a v domar och cus. 147 s. Fi. skiljedomar m . m . Norstedt. 55 s. U. 1 Betänkande m e d förslag om vissa föreskrifter be*' B e t ä n k a n d e angående dels planmässigt epmrando och dels statliga bosättningslån. Norstedt. 5>5 s. S. träffande konsumtionsmjölk. Marcus. 68 s. J o . Betänkande m e d förslag till l a g o m behandling av 15. B e t ä n k a n d e angående moderskapspenning o c h m ö förbrytare, hemfallna å t alkoholmissbruk, m . ni. drahjälp. Norstedt. 78 s. S. Marcus. 5C 8. J u . 10. Utredning rörande förhållandet mellan lamd- och Betänkande m e d förslag angående revision a v | sjötrafikmedel. Raeggström. 183 s. K. lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och j 17. Förslag till lag o m ändring i vissa delar aiv sjöförsäljning a v maltdrycker. Marcus. 397 s. Fl. lagen m . na. Norstedt, viij, 418 s. J u . Utredning m e d förslag rörande bidrag ä t barn till 18. Undersökningar r ö r a n d e d e t samlade skattetiryeket änkor och vissa invalider s a m t ä t föräldralösa b a r n . i Sverige och u t l a n d e t . Marcus, viij, 308 s. Fi. Bockman. 93 s. S. 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning angråenda skyddsskogar m . m . Marcus. 172 s. 1 kartta. J o . Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. Tiden, viij, 99 s. ¥i. 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag i anledning a v verlkställd granskning a v 1932 å r s trafikutrednings försilag till Ur socialiseringens 'europeiska» Idékrets. Tiden, i förordning angående allmän automobiltrafik. Haeggviij, 210 s. Fi. , I ström. 54 s. K. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet- ! unionen. 1. Tiden, iv, 20G s. Fi. j 2 1 . Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935 . Mar10. Statligt kaffcmonopol. Marcus. 192 s. Fi. cus. 274 s. 1 k a r t a . S. 11. Förslag till psalmbok för svenska k y r k a n . Uppsala, i 2 2 . Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekomomisk Almqvist & Wiksell. 58*. 319 s. K. undersökning. Norstedt. I l l s. H.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till d e t departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1936:18 FINANSDEPABTEMENTET

UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE

DET SAMLADE SKATTETRYCKET I SVERIGE OCH UTLANDET AV

INOM

FINANSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM ISAAC MARCUS

1936 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 366118

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet . . .

VII

FÖRSTA DELEN. Skattetrycket i Sverige. Kap. I.

Skattebörda och offentliga utgifter

3 Skattebördans ökning i förhållande till nationalinkomsten (s. 3). — Faktorer varmed skattebördans förändring sammanhänger (s. 6). — Konsumtionsutgifternas indelning efter art (s. 9). — Sammanfattning: olika mått på den offentliga förvaltningens ekonomiska betydelse (s. 13).

Kap. II.

Skattebördans fördelning på olika inkomstklasser: principiella synpunkter

18 Skatteincidensen som teoretiskt problem (s. 18). — Skatteincidensen i inskränkt mening; skatternas indelning från incidenssynpunkt (s. 20). — Skatternas biverkningar; jämförelse mellan direkta och indirekta skatter (s. 24).

Kap. III.

Skattebördans fördelning svensk statistik

på olika inkomstklasser (forts.): 31

Antaganden i incidensfrågan och tillämpade beräkningsmetoder (s. 31). — Inkomstfördelningen i Sverige under senare år (s. 34). — Översikt över de olika slagen av skatter i Sverige (s. 41). — Undersökningens resultat: de direkta och de indirekta skatternas fördelning på olika inkomstklasser i Sverige (s. 46).

Kap. IV.

Kompletterande trycket

beräkningar

av

det individuella

skatte56

Grundläggande antaganden (s. 56). — Den direkta beskattningen av fysiska personer (s. 59). — Den indirekta beskattningen av fysiska personer och slutsatser angående deras totala beskattning (s. 66). ANDRA DELEN.

Internationell jämförelse. Kap. V.

Skattebörda och offentliga utgifter Inledning: den internationella undersökningens syftemål (s. 73). — Vissa metodfrågor: Omräkning av olika myntslag etc. (s. 74). — Den totala skattebördan per huvud och i procent av nationalinkomsten (s. 78). — Faktorer som inverka på de olika ländernas skattetryck (s. 81). — Slutsatser angående det verkliga skattetrycket (s. 88).

IV

Sid.

Kap. VI.

De allmänna dragen av skattesystemens utformning och skattebördans fördelning Statistisk översikt över de utländska skattesystemen (s. 90). — Karakteristik av de direkta statsskatterna (s. 94). — Karakteristik av de direkta kommunalskatterna (s. 96). — Karakteristik av de indirekta konsumtionsskatterna (s. 97). — Reräkningar av de direkta skatternas storlek för olika typer av inkomsttagare (s. 99). — Anmärkning angående det samlade skattetrycket i England (s. 114).

Kap. VII. Kompletterande beräkningar rörande den direkta beskattningen av aktiebolag och aktieägare Aktiebolagsbeskattningens betydelse för de internationella kapitalrörelserna (s. 118). — Beskrivning av typfallen: antaganden rörande aktiebolagen och aktieägarna (s. 121). — Aktieinkomstens totala beskattning för olika typer av bolag och aktieägare (s. 126).

117 Tabeller. A. B: 1. B: 2. B: 3. C. D. E. F. G.

Nationalinkomst, folkmängd, levnadskostnader m. m. i olika länder åren 1913 och 1925—1934 132 Sveriges befolkning i yrkesgrupper, ordnade efter inkomst per personenhet år 1930 138 Sammandrag för hela riket i grupper efter genomsnittlig inkomst per personenhet 148 Sammandrag för hela riket i grupper efter genomsnittlig inkomst per yrkesutövare med inkomst 150 De offentliga utgifterna, fördelade efter ändamål, i Sverige åren (1913), 1924—1935, i milj. kr 156 De statliga inkomsterna och utgifterna, fördelade efter art, i olika länder under senare år 160 De kommunala inkomsterna och utgifterna, fördelade efter art, i de skandinaviska länderna och Tyskland under senare år 168 Skatterna till stat och kommun, uppdelade i huvudgrupper, i olika länder åren 1913 och 1925—1934 174 Statistiska uppgifter rörande den indirekta beskattningen i olika länder 192 Bilagor.

1. Produktionsstatistisk uppskattning av Sveriges nationalinkomst åren 1930 —1934. Av Einar Dahlgren 203 2. Förbrukningen av vissa indirekt beskattade varor i olika inkomstklasser enligt 1932/33 års hushållskostnadsundersökning. Av Ingvar Svennilson . 229 3. Vissa konsumtionsskatters fördelning på olika inkomstklasser i Sverige år 1934 237 4. Bedogörelse för den direkta beskattningen av fysiska personer och aktiebolag i olika främmande länder 259 5. Formler för uträkning av den direkta beskattningen av fysiska personer och aktiebolag 281

Texttabeller. Sid. 1. Statens och kommunernas inkomster och utgifter i Sverige åren 1913 och 1924—1932 (1936/37) i milj. kr 2. Statens och kommunernas inkomster och utgifter i Sverige åren 1913 och 1924—1932 (1934/35) i % av nationalinkomsten 3. Den offentliga förvaltningens storlek, uppskattad enl. olika metoder i Sverige åren 1913, 1925/26, 1930/31, 1934/35 i milj. kronor och i % av nationalinkomsten 4. Sveriges befolkning i klasser efter genomsnittlig inkomst per personenhet år 1930 . . . . 5. Sveriges befolkning i klasser efter genomsnittlig inkomst per yrkesutövare år 1930 . . . 6. Jämförelse mellan olika uppskattningar av inkomstfördelningen i Sverige åren 1930 och 1934 7. De statliga skatterna, uppdelade i huvudgrupper, i Sverige åren 1913 och 1925—1935, i milj. kr. och i % av totalsumman 8. De kommunala skatterna (exkl. vägskatt, skogsaccis och personliga avgifter), uppdelade i huvudgrupper, i Sverige åren 1923—1932, i milj. kr. och i % av totalsumman 9. De olika slagen av skatter i Sverige åren 1925—1935 i % av nationalinkomsten 10. Taxerade personer i Sverige i klasser efter taxerad inkomst och vissa direkta skatters fördelning på dessa klasser år 1934 (enl. taxering verkställd år 1935) 11. Vissa konsumtionsskatters fördelning på olika inkomstklasser i Sverige år 1934, i milj. kr., i kr. per yrkesutövare och i % av inkomsten 12. Den totala skattebördans fördelning på olika inkomstklasser i Sverige år 1934, i milj. kr., i kr. per yrkesutövare och i % av inkomsten 13. Den totala skattebördans fördelning på olika inkomstklasser i Sverige år 1934, i % av totalbeloppen 14. Direkt och indirekt beskattning av gift person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering i Sverige år 1935, i kr. och i % av inkomsten 15. Direkt beskattning av arbetsinkomst i olika kommuner i Sverige år 1935 vid alternativa antaganden angående familjens storlek, i % av inkomsten 16. Direkt beskattning av inkomst, som helt eller delvis härflyter från kapital, vid alternativa antaganden rörande inkomstens relation till kapitalet, för gift person med ett. barn i kommun med genomsnittlig utdebitering i Sverige år 1935, i % av inkomsten 17. Den totala beskattningen av gift person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering i Sverige år 1935, i % av inkomsten, jämte beräkning av progressionsgraden 18. Jämförelse mellan beskattningen i Sverige åren 1930 och 1935 av gift person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering i kr. och i % av inkomsten 19. Internationell översikt över den totala beskattningen åren 1913, 1925 och 1933 i kr. per individ (efter omräkning till 1914 års penningvärde) och i % av nationalinkomsten . . 20 Internationell översikt över de statliga inkomsterna och utgifterna åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35 i kr. per individ (efter omräkning till 1914 års penningvärde) 21. Internationell översikt över de statliga inkomsterna av^skatter och avgifter och av de däremot svarande utgifterna åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35, i % av nationalinkomsten 22. Internationell översikt över den statliga förvaltningens storlek, uppskattad enligt olika metoder, åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35, i kr. per individ (efter omräkning till 1914 års penningvärde)

4 5 15 36 37 39 43 45 46 47 49 52 53 60 64

68 69 79 82 83

VI

Sid. 23. Internationell översikt över den statliga förvaltningens storlek, uppskattad enligt olika metoder, åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35, i % av nationalinkomsten 85 21. Internationell översikt över statsskulderna, deras förräntning och amortering, åren 1913, 1925, 1930 och 1934, i milj. av resp. länders mynt, i kr. per individ (1914 års penningvärde) och i % av nationalinkomsten 87 25. Internationell översikt över skatteinkomsterna, uppdelade i huvudgrupper, åren 1913, 1925/26 och 1933/34, i % av totalsumman 91 26. Den totala skattebördan och dess (procentuella) fördelning å olika skattearter i olika länder 92 27. Den statliga skattebördan och dess (procentuella) fördelning å olika skattearter i olika länder 92 28. Internationell översikt över de statliga konsumtionsskatterna och deras procentuella fördelning på olika varor och tjänster åren 1913, 1925/26 och 1934/35 99 29. Direkt statlig och kommunal beskattning av arbetsinkomst för ogift person, i % av inkomsten 103 30. Direkt statlig och kommunal beskattning av arbetsinkomst för gift person med tre barn, i % av arbetsinkomsten 104 31. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst av kapital, som avkastar 3 %, för ogift person, i % av inkomsten 105 32. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst av kapital, som avkastar 3 %, för gift person med tre barn, i % av inkomsten 106 33. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst av kapital, som avkastar 6 %, för ogift person, i % av inkomsten 107 34. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst av kapital, som avkastar 6 %, för gift person med tre barn, i % av inkomsten 108 35. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst, varav 2/3 härflyter från arbete och »/» från kapital med 6 % avkastning, för ogift person, i % av inkomsten 109 36. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst, varav 2/3 härflyter från arbete och »/t från kapital med 6 % avkastning, för gift person med tre barn, i % av inkomsten 110 37. Direkt och indirekt beskattning av arbetsinkomst för gift person med tre barn i England 1934/35 Il5 38. Aktieägarnas direkta personliga beskattning för aktieinkomst och aktieförmögenhet kalkylerad såsom skattebördans ökning på grund av aktieinnehavet, i resp. länders mynt och i % av inkomsten 124 39. Direkt statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, när aktieägarna på grund av skuldsättning ej äro personligen skattskyldiga, i % av bolagsinkomsten . . 126 40. Direkt statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, när utdelningen beskattas i ett inkomstläge mellan 22,500 kr. och 33,500 kr., i % av bolagsinkomsten 127 41. Direkt statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, när utdelningen beskattas i ett inkomstläge a) inom 3,000 kr., b) mellan 6,750 kr. och 10,000 kr., i % av bolagsinkomsten 129 42. Direkt statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, när utdelningen beskattas i ett inkomstläge a) mellan 67,000 kr. och 100,000 kr., b) mellan 200,000 kr. och 500,000 kr., i % av bolagsinkomsten 130

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Genom beslut den 26 juli 1935 förordnade Kungl. Maj:t undertecknad Lindahl samt nuvarande docenten vid Lunds universitet G. Welinder att såsom sakkunniga biträda inom finansdepartementet med utredning i vissa skattefrågor. Den 7 februari 1936 entledigade Kungl. Maj:t på därom gjord framställning Welinder från det honom meddelade sakkunniguppdraget. Samma dag förordnade Kungl. Maj:t filosofie licentiaten, juris kandidaten O. H. Klackenberg, vilken jämlikt uppdrag av chefen för finansdepartementet sedan den 12 augusti 1935 biträtt de sakkunniga vid berörda utredning, att vara sekreterare vid utredningen. Jämlikt uppdrag av chefen för finansdepartementet h a filosofie kandidaten E. Dahlgren, filosofie licentiaten I. Svennilson, juris kandidaten L. Y. Uddgren, juris studeranden E. Huss samt filosofie studeranden G. Lindgren biträtt de sakkunniga. Med Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag för studier av beskattningen i Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och England företagit en resa till dessa länder. Enligt av chefen för finansdepartementet lämnade direktiv ha de sakkunniga verkställt undersökningar av skattetrycket i Sverige och i utlandet. De sakkunniga h a sammanställt och bearbetat ett omfattande material ägnat att belysa i synnerhet den indirekta beskattningen i Sverige, om vilken man hittills ägt endast mycket ofullständig kännedom. Vidare ha de sakkunniga bearbetat utländsk skattelagstiftning och finansstatistiskt material för utlandet efter enhetliga principer ägnade att underlätta jämförelsen med de finansiella förhållandena i Sverige.

VIII

För utredningen h a de sakkunniga haft förmånen att kunna utnyttja dels socialstyrelsens hushållskostnadsundersökningar för år 1932/33, dels en av kontrollstyrelsens statistiska avdelning på uppdrag av chefen för finansdepartementet utförd undersökning rörande förbrukningen år 1934 av utminuteringsvis försålda spritdrycker, dels en liknande undersökning rörande vinförsäljningen inom vissa Stockholmsdistrikt, som utförts av aktiebolaget Stockholmssystemet, dels slutligen statistiska sammanställningar och annat material rörande utländska skatteförhållanden, som ställts till de sakkunnigas förfogande av Statistisches Reichsamt i Berlin. Jämväl av övriga myndigheter, ävensom av privatpersoner h a de sakkunniga erhållit uppgifter av värde för utredningen. De sakkunniga få härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna en redogörelse för resultaten vid de av dem verkställda utredningarna. Framställningen sönderfaller i olika delar. Efter två textavdelningar rörande skattetrycket i Sverige och utlandet, som utarbetats av mig, följer en avdelning tabeller, som i likhet med övrigt här framlagt statistiskt material bearbetats av mig och Welinder gemensamt, samt en avdelning bilagor, utarbetade under de sakkunnigas överinseende av de personer vilka jämlikt Herr Statsrådets uppdrag biträtt vid utredningen. Stockholm den 2 maj 1936. ERIK LINDAHL. Henrik

Klackenberg.

FÖRSTA

DELEN

SKATTETRYCKET I SVERIGE

1— 360118.

KAPITEL I.

Skattebörda och offentliga utgifter. Den utredning av skattetrycket i Sverige, som lämnas i första delen av detta arbete, har inriktats på ett besvarande av följande tre frågor: Hur har den totala skattebördan i Sverige under senare år förändrats i relation till andra ekonomiska faktorer och vilka äro de viktigaste orsakerna till dessa förändringar? (Kap. I.) Hur fördelar sig den nuvarande skattebördan på olika inkomstklasser enligt tillgängligt statistiskt material? (Kap. II—III) Hur stora direkta skatter träffa olika typer av inkomsttagare enligt gällande skattelagstiftning och vad kan rimligen antagas beträffande deras belastning med indirekta konsumtionsskatter? (Kap. IV.) För att erforderligt material skall erhållas för en belysning av den första frågan har den statliga och kommunala finansstatistiken under det sista årtiondet underkastats en viss bearbetning, som redovisas i tab. C, D och E, och vidare har en utredning verkställts angående den svenska nationalinkomstens storlek under senare år, vilken publiceras som bilaga 1. På grundvalen av detta material ha de mera koncentrerade översikter över den finansiella utvecklingen uppgjorts, vilka här framlagts i texttabellerna 1 och 2. Med utgångspunkt från de i dessa tabeller meddelade uppgifterna torde det vara möjligt att bilda sig en uppfattning om den föreliggande frågan. Skattebördans ökning i förhållande till nationalinkomsten. Först och främst kan fastslås, att såväl den statliga som den kommunala beskattningen har visat en tydlig tendens under de två sista årtiondena att stiga i hastigare tempo än nationalinkomsten. Den totala skattebördan utgjorde år 1913 cirka 10 %>, år 1925 cirka 13 °/o och år 1934 cirka 15 °/o av den nationalinkomst, som beräknats för respektive år. 1 Stegringen har alltså på längre sikt varit ganska jämn, och under ifrågavarande period har den någorlunda likmässigt fördelat sig på staten och kommunerna, ehuru stegringen var något större för staten under det första decenniet. Under påverkan av konjunkturväxlingarna blir emellertid utvecklingen år från år ej lika regelbunden. Granskar man siffrorna för det sista decenniet, kan man konstatera det intressanta förhållandet, att skatterna under år med relativt stabil utveckling ökas ganska jämnt med 3 å 4 °/o om året, 'Beträffande nationalinkomstens och den totala beskattningens utveckling i Sverige 1925— 193o se tab. 9 s. 46.

4 M N N O T H O C O ^ O l C O C O ^ H i O ( M i O N O T N « C . OCOrtCONOlO (NiOiOiOfflOtDNtOM^»CCO)

i g si rag ndra 'und to)

ft c *j ^•3 S

w

a o

TO CM

h - ^ i O ^ C O W O X N C O — ( O O O T - i c M i ^ o c o a 5 T - M CMiiO<X>tOtC>cC)i>.t^.t>.oo

O

1 I 1 1 ree CM !>• co CM '/) 1 O so r- <tf 1 1 1 1 CM J J

50 - h 7—1 SO -+1

""*

1—1

en O -^1

tH

CM —1 OS CB h- oq ca r-t CD t>- OS c ) T—| 1—1 — 1 CM CM CM CM CM

I I

•^ «

^ i ^

3 s rt « 5 ^

t)

K o)

O tn g S-, ^H : 0 ft OS

C to

P

tT <u

•a £ SP G• H

^ a o •* •* « o t^ a B a rf r. o i 0 5 0 ) c o c o c 2 ( » 0 5 x r » c o

racQMcM®cooNo

>»

5J

H ^ o i n t o N ^ c o i o c Q T t i i n

ri

iooo5c»oo>ocMoa5CT5 b-CMCMCOM^iCcOh-N

CSCOTJICOCOCOCOCOCOCOOJCO C M C M C M C M W N I N N N I M C J »

-S?

N i O N O ) ( N ^ f f > 0 0 0 - i O f f ) 0 ) 0 N i O i O i O t O O t C ^ t O M ^ C O C O O

(5

N ^ i f l ' K X N ' O C O N H X O H C N N O C O C f t

5 350°

ft « u.3 c•£c«

t- 13 ÖCT3 - ^

II

I I I

£S £ £to"o

•1—< i—( 1—I 1—I 1—I H

N

M

(N

CT5CO"*IOOCDtDCT5t^CM^tl

c o c o K ^ ' j i ^ C i n i r ;

K S » 0 c O .13

5 E ^g (OHiOfflOOO^-iOCOHiOT)(N h - H H e O i n ^ C O O O J O l N O D t O ö »—liOOiOiOiniOtDOiOCDCOt-t-

N c o f f l m i n t ^ o i O i c J J ^ i f N O O O l N t J M H rHCOCOCOCO-^-^TjlTtlrfi

iOtOr~>COa)0'-llMc<3r)(iir3fflN cONWcMS'iiscoctjcoajcoMcoco (T) •*' in CD N co o ? o •-? » i co ^f i n cc rHCMCMCM<?cjfM<Mcroeoeococococo O30>OlO5O5C0O5C55JJ03CnC5a5

CO *K 1O «3 r^ m CTi O <M CM C> CM fci I N CM CO CO CO CTi OS en 05 C i o> 0 5 C7i 3-. O i

5 Statiens och kommunernas 1

År

2 Tab. 2. inkomster och utgifter i Sverige åren 1913 och 1924—1932 (1934/35) i % av nationalinkomsten.

5 G

överBidrag Andra föring från ( + ) inkomster från ( + ) Summa resp. konsuSkatter (exkl. resp. bidrag) till ( - ) till ( - ) merade andra medel netto samfund kapitalkonto Stat

1913 1924/25 192.5/26 1926/27 1927/28 192:8/29 1929/30 1930/31 1931/32 1932/33 1933/34 1934/35

5-5 7-7 7-5 7-7 7-8 7-6 7-6 8-2 8-8 9-3 9-1 9-4

1-5 0-7 0-8 07 0.9 1-0 1-4 1-4 10 0-8 09 17

1913 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

40 5-2 5-2 5-4 5-5 5-6 5-4 5-6 6-3 6-5

1-8

i-o l-o

11 1-2 1-2 1-2 1-4 1-5 1-9

-

0-5 2-0 2'i 2-1 2-2 2-3 25 29 33 3-4 3-1 2-9

io

Konsumtionsutgifternas fördelning

Löner

Inköp

Understöd m. m.

3"5 35 3-4 3-3 3-1 3-0 3-2 3-5 36 33 3-2

1-4 1-4 1-8 1-2 11 12 1-2 1-4 1-3 1-2 1-2

1-1 09 1-6 1-2 1-6 1-3 1-6 1-7 1-7 1-8 2-2

3-4 3-4 33 3-4 3-4 3-2 34 4-0 4-4

3-6 3-5 3-4 3-2 3-6 3-6 4-0 4-6 4-8

2-0 2-0 2-1 2-3 23 2-2 2-2 2-8 3-6

Icke uppdelade poster

5n

— 1-2 — 0-3 — 0-4 -

o-i

0-7 0-4 l-o 07 0-5

lo

1-2 0-3

53 6-1 5-9 6-4 57 59 5-5 6-1 7-0 Ti 8-0 8-4

K ) m m u ii e r n a 0"5 0-5 6-8 2-0 07 8-9 2-1 0-8 90 2-1 0-3 8-8 2-2 8'9 o-i 2-3 0-2 9-3 23 0-2 9-1 27 0.0 9-6 3-1 0-6 11-5 3-5 0-9 12-8

_ o-o 0-1

o-i 0-1

o-i 01

o-i 0-4 1-1 1-8 1-8

_

__ —

alltså i ungefär samma grad som nationalinkomsten. När sedan depressionen inbryter, nästan upphör skattestegringen, om man ser på de absoluta talen, men trots detta ökas den kvotdel, som beskattningen utgör av nationalinkomsten, beroende på att nationalinkomstens normala ökning då ej endast upphör utan förbytes i en minskning. Under depressionsåren ökas alltså det reala skattetrycket, vilket i föreliggande fall, alltså vad gäller depressionen efter 1931, kom till uttryck i en höjning av satserna för såväl vissa direkta som vissa indirekta skatter. När tiderna sedan åter bli mer normala, fortsätter den avbrutna skattestegringen i penningar räknat samtidigt som en tendens till relativ minskning av skattebördan i förhållande till nationalinkomsten gör sig märkbar. En del av de under depressionen vidtagna höjningarna av skattesatserna bli bestående även under uppsvingsperioden, vilket förklarar, att skattebördan på längre sikt kommer att visa en ständig tillväxt i förhållande till nationalinkomsten. I detta sammanhang är det av intresse att erinra därom, att denna relativa stegring av beskattningen ej är något speciellt utmärkande endast för

G

de två sista årtiondena, utan att den synes ha pågått, om ock i svagare tempo under hela det sista halvseklet. Såsom påpekats i Arbetslöshetsutredningens betänkande (del I, s. 235), uppgick ökningen av skattebördan, kalkylerad i absoluta tal men med korrektion för penningvärdets förändringar, under de två decennierna mellan 1881/85 och 1901/05 till 91 % för staten och 103 °/o för kommunerna. Under femtonårsperioden mellan 1911/15 och 1925/28 voro motsvarande tal 95 °/o för staten och 124 % för kommunerna. För båda dessa perioder kan man alltså konstatera en påtaglig skärpning av skattetrycket. Skillnaden mellan utvecklingens allmänna trend under den förra och den senare perioden är emellertid icke obetydlig, om hänsyn tages därtill, att nationalinkomsten sannolikt ökats i starkare grad under den förra perioden än under den senare, och att skattestegringen i förra fallet skall slås ut på fler år än i senare fallet. Om den nu karakteriserade tendensen blir bestående, innebär detta, att flertalet skattereformer även framgent komma att gå i skattehöjningens tecken. Man kan nämligen ej förutsätta, att sådana förskjutningar av inkomstfördelningen äga rum, att den totala skattesumman automatiskt stiger snabbare än nationalinkomsten; förskjutningar i den andra riktningen förefalla i själva verket mera sannolika. Ett försök att besvara denna från praktisk synpunkt synnerligen viktiga fråga kan emellertid här ej företagas. Den följande framställningen kommer att begränsas till ett klarläggande av några av de faktorer, som sammanhänga med skattehöjningen under det sista decenniet, utan närmare undersökning av om det härvid är fråga om tendenser, som ha giltighet på längre sikt. Faktorer varmed skattebördans förändring sammanhänger. Av den översikt över de offentliga finanserna som givits i tab. 1 och tab. 2 framgår, att den totala skattesumman = de offentliga konsumtionsutgifterna + de offentliga nettoutgifterna för finansiell kapitalökning —nettobeloppet av andra inkomster än skatter. I tablån å nästa sida ha de fyra poster, som ingå i denna ekvation, sammanställts för staten och kommunerna tagna tillsammans. (Då kommunalsiffrorna hänföra sig till kalenderår, ha de först omräknats till statliga budgetår på så sätt, att medeltal kalkylerats av siffrorna för de två kalenderår, som ingå i varje budgetår. Tyvärr föreligger ännu ej kommunal statistik för åren 1933, 1934 och 1935, varför 1932 års siffror antagits gälla även för dessa år. 1 1 Då statsbidragen till kommunerna äro kända för de senare åren och något avvika från 1932 års siffra, ha kommunernas konsumtionsutgifter för dessa senare år antagits modiiierade i motsvarande grad. Storleken av de kommunalskatter, som influtit under vart och ett av åren 1933—1935, kan någorlunda bedömas med ledning av den utdebitering, som beslutats unier närmast föregående år, alltså under vart och ett av åren 1932—1934, och vilka anförts i not 1, s. 45.

7 Budgetår 1924/25 1925/26 1926/27 1927/28 1928/29 1929/30 1930/31 1931/32 1932/33 1933/34 1934 35

Skatter till stat och kommun Milj. Förändr. kr. i % 857 876 2-2 918 4-8 953 38 984 3-3 1012 2-8 1031 1-9 1015 - 1-6 1013 -0-2 1036 2-3 1 100 6-2

Andra inkomster än skatter netto Förändr. Milj. kr. i % 111 • 128 153 131 23 149 137 166 11-4 205 23-5 205 — 180 - 12-2 174 - 3-8 186 6-9 243 30-6

Konsumtions1 <.apitalökni utg ifter netto Milj. Förändr. Milj. kr kr. i % 998 - 30 1-5 1013 9 5-8 1072 - 23 - 1-2 43 1059 1131 19 88 1-5 69 1148 26 1210 54 5-6 1278 - 83 -120 1307 2-3 3-8 -135 1357 1418 45 - 75

Vad först angår nettobeloppet av andra inkomster än skatter (som motsvarar kol. 3 och 4 i tab. 1 och kol. 3 i tab. 2), visar denna post för det sista årtiondet en stegring, som är ännu större än skatternas. Hade denna stegring ej ägt rum, skulle alltså vid i övrigt lika omständigheter en ytterligare skärpning av skattetrycket ha blivit nödvändig. Den ifrågavarande posten består, om tills vidare bortses från statsbidragen till kommunerna, av summan av avgifter och det allmännas nettoinkomst av förvärv och förmögenhet, d. v. s. statens och kommunernas affärs- och ränteinkomster minskade med räntorna å deras skulder. Avgifterna ha under perioden 1924—1932 för statens vidkommande ökats med cirka 60 % x och för kommunernas vidkommande mer än fördubblats, under det att skattehöjningen under samma tid blott uppgår till 18 °/o. Nettoinkomsten av förvärv och förmögenhet har nästan fördubblats, vilket sammanhänger med att de positiva posterna inom denna grupp ökats hastigare än de negativa: de förra ha stigit nästan 50 %, under det att skuldräntornas stegring instränker sig till 25 °/o. (Att den senare stegringen ej blivit större, beror deMs på räntesatsernas nedgång; statsskuldens stegring under de sista tio årei närmar sig ju 50 °/o.) Över huvud kan utvecklingen inom denna grupp sägis bära vittne om tilltagande finansiell styrka, men å andra sidan bör franhållas, att samtliga här berörda belopp äro av en så liten storleksordning att de blott i ringa grad påverka situationen från skattesynpunkt. Större betydelse i detta avseende ha de av staten utbetalade bidragen till konmunerna (vilka i ovanstående ekvation kunna inräknas i den sista postei, positivt för kommunerna och negativt för staten). Denna post har under ifrågavarande period undergått en relativt kraftig ökning (cirka 60 °/o), och då den därtill absolut taget är ganska betydande (under slutet av perioden motsvarar den cirka hälften av den kommunala och en tredjedel av den 1

Den starka stegring, som de statliga avgifterna undergått under de sista åren, sammanh a n g främst med att avgifter för jordbruksregleringen då uppförts under >uppbörd i statens verkamhet>. Såväl under dessa som under föregående år har dessutom en tendens gjort sig gällaide att till nämnda rubrik överföra »särskilda uppbördsmedel», vilka tidigare i statistiken avräinats å respektive utgiftsposter.

8 statliga skattebördan), ligger häri en av förklaringsgrunderna till den statliga beskattningens höjning under senare tid. Då staten genom dessa bidrag emellertid endast övertagit en del av kommunernas utgifter, måste analysen av orsakerna till den stegring, som den totala skattebördan undergått, fullföljas vidare. Vid en granskning av nästa post, de offentliga nettoutgifterna för kapitalökning, finner man, att ej heller denna post varit orsak till skatternas uppgång. Såsom beloppen här beräknats (kol. 13 minus kol. 6 i tab. 1, vilka belopp med omvänt tecken återkomma i kol. 5 i tab. 2), representerar den dock ej hela den offentliga kapitalbildningen utan endast den del av densamma, som är av finansiell art och motsvaras av överskottet av skuldamortering och avsättning till fonder utöver samtidigt upptagna nya lån och i anspråk tagna kapitaltillgångar. Den reala kapitalbildning, som ligger däri att den offentliga förvaltningen, som här hålles skild från de affärsdrivande verken, får sitt innehav av byggnader, inventarier och andra kapitalföremål ökat, faller alltså ej inom denna post; såsom den offentliga bokföringen för närvarande är anordnad, har det nämligen ej varit möjligt att särskilja denna del av kapitalbildningen från konsumtionsutgifterna. Den finansiella kapitalbildningen omfattar alltså endast den ökning av den offentliga nettoförmögenheten, som äger rum vid sidan av det inom förvaltningen befintliga realkapitalet. Dess positiva del utgöres i huvudsak av kapital, som förskotterats till de affärsdrivande verken. Då större delen av dylika utgifter för kapitalökning täckes genom nya lån, blir saldot för förmögenhetens nettoökning relativt litet. Det framgår av tab. 1, att under de närmaste åren före krisen en positiv förmögenhetsökning ägt rum på cirka 50 milj. kr. om året för statens vidkommande. Under krisåren förbyttes denna i en kapitalförbrukning av något större dimensioner, men enligt de senaste budgetförslagen (för åren 1935/36 och 1936/37) blir saldot åter positivt, och då beloppen nu ligga på ungefär den dubbla nivån mot tiden före krisen kan antagas, att kapitalförtäringen under krisen snart blir kompenserad, och att resultatet för perioden i dess helhet blir en måttlig förmögenhetsökning. För kommunerna visar den finansiella kapitalbildningen reguljärt ett negativt saldo, vilket sammanhänger med att de i större utsträckning täcka den reala kapitalökningen inom förvaltningen genom ny upplåning och att denna kapitalökning uppgår till betydande belopp, bl. a. på grund av kommunernas stora inköp av fastigheter (särskilt i samband med väganläggningar). Även här kan man emellertid spåra konjunkturväxlingarnas inflytande, i det att kapitalförbrukningens nettobelopp påtagligt ökas under krisåren. De överföringar till och från kapitalkontot, som ägt rum under det sista decenniet, ha alltså haft sin största betydelse däri, att de åstadkommit en viss utjämning av de belopp, som skolat täckas med skattemedel. Trots utgifternas starka ansvällning under krisåren har skattebördan tack vare denna utjämning kunnat hållas på en relativt stabil nivå. I stort sett har den ej verkat höjande utan snarare sänkande å skattetrycket.

9 Till grund för skattehöjningen måste alltså ligga en ännu starkare stegr i n g av de reala utgifter, som här kallats konsumtionsutgifter. Termen är något oegentlig, då, såsom nyss framhållits, den även inkluderar sådana utgiftter, som beteckna en real kapitalbildning inom förvaltningen, såsom byggnadsverksamhet (utöver avskrivningar), inköp av fastigheter m. fl. varaktigai kapitalföremål etc. Det framgår av översikten å s. 7, att totalsumman av dessa utgifter för hela tioårsperioden stigit med cirka 42 °/o, under det att skattestegringen inskränker sig till 28 °/o. Konsumtionsutgifternas indelning efter art. F ö r att möjliggöra en närmare belysning av dessa utgifters innebörd från nationalekonomisk synpunkt ha de här efter sin art indelats i tre huvudkategorier : a) »löner», d. v. s. all betalning i penningar eller in natura för arbetsprestationer inom den offentliga förvaltningen (vilken fortfarande hålles skild från de offentliga affärsföretagen); b) »inköp» av varor och tjänster, fastigheter ra. m. från enskilda affärsföretag, inklusive de i detta sammanhang med de privata jämställda offentliga affärsföretagen; gränsen mot »löner» kan principiellt bestämmas så, att det allmänna i förra fallet direkt sysselsätter produktionsfaktorer men i det senare fallet inköper resultatet av den ekonomiska verksamhet, som bedrives av produktionsfaktorer utom förvaltningen; c) »understöd» i vidsträckt mening, d. v. s. alla utbetalningar (i penningar eller in natura) inom den offentliga förvaltningen, som ej utgöra vederlag för prestationer, och som givas utan bestämd återbetalningsskyldighet för att befrämja vissa ändamål, vare sig dessa komma till uttryck i understödjandet av enskilda individer eller i gynnandet av vissa näringsgrenar eller av vissa institutioner och inrättningar. I den mån utgifterna ej lämpligen kunna uppdelas på dessa tre grupper, ha de fått utgöra en restgrupp. d) »icke uppdelade poster», vilken här i första hand kommit till användning för statens kostnader för bekämpande av arbetslösheten, då det ansetts vara av intresse att hålla dessa utgifter skilda från de övriga. Denna uppdelning är baserad på en bearbetning av budgetredovisningen, för vilken en kort redogörelse lämnas i bilagan angående Sveriges nationalinkomst. Då utgiftsposterna i originalstatistiken ofta äro heterogena och ofullständigt karakteriserade, kan deras hänförande till, resp. deras uppdelning på de olika utgiftsarterna tillskrivas endast approximativ giltighet. Då samma fördelningsmetoder tillämpats för perioden i dess helhet, torde emellertid den allmänna gången i serierna få anses representativ för verkliga förhållanden. Hur dessa utgiftsarter förändrats under det sista decenniet kan närmare studeras i tab. 1 (kol. 8—11) och tab. 2 (kol. 7—10). För att underlätta ett bedömande av de förskjutningar, som ägt rum mellan de olika kategorierna,

10 Konsumtionsutgifternas procentuella fördelning å

Budgetår

löner 46 46 43 45 42 42 41 40 39 37 36

1924/25 1925/26 1926/27 1927/28 1928/29 1929/30 1930/31 1931/32 1932/33 1933/34 1934/35

inköp

understöd

arbetslöshetsutgifter

333 327 30-3 310 31-4 335 33-1 31-9 30-0 280 27-4

20-5 20-4 25-2 23-4 25-3 23-4 24-6 25-7 26-0 26-0 27-3

0-2 0-4 0-6 05 04 0-4 0-8 2-2 5-0 9-0 93

meddelas här ytterligare en översikt över den statliga och kommunala utgiftssummans procentuella fördelning på de olika posterna under ifrågava> rande år. Som ett anmärkningsvärt förhållande kan först och främst fastslås, att det nominella beloppet av de statliga löneutgifterna (se tab. 1) hållit sig på en nästan oförändrad nivå under hela den undersökta tioårsperioden. 1 Man torde kunna tolka detta så, att den statliga förvaltningsapparaten i stort sett 1 Begreppet >löner> har härvid tagits i den vidsträckta betydelse, som det kan ges från nationalekonomisk synpunkt, nämligen såsom omfattande allt vederlag för alla slag av arbetsprestationer. När det gäller att bedöma statsverksamhetens insats i nationalinkomsten, måste man nämligen utgå härifrån vid en uppskattning av arbetsprestationens värde. Från en mera förvaltningsteknisk eller -rättslig synpunkt kan det vara lämpligt att ge lönebegreppet en mera begränsad innebörd. Detta förklarar, att den uppskattning av statsverkets löneutgifter, som riksräkenskapsverket företagit för ett enstaka år (se Riksräkenskapsverkets årsbok 1929/30, s. 86 ff.) ligger icke oväsentligt lägre än de här gjorda beräkningarna. Riksräkenskapsverkets beräkning omfattar den mera stadigvarande förvaltningspersonalen, som står i ett relativt fast löneförhållande till staten. Skillnaden mellan de båda kalkylerna framgår av följande sammanställning:

Statsverkets

löneutgifter

i milj.

kr. med

fördelning

på huvudtitlar

enligt riksräkenskapsverkets beräkning I. Kungl. hov- och slottsstaterna — II. Justitiedepartementet 9'4 III. Utrikesdepartementet 37 IV. Försvarsdepartementet 58"2 V. Socialdepartementet 312 VI. Kommunikationsdepartementet Il VII. Finansdepartementet 20-0 VIII. Ecklesiastikdepartementet 277 IX. Jordbruksdepartementet 6-8 X. Flandelsdepartementet 87 XI. Pensionsväsendet 25'1 XII. Oförutsedda utgifter — XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m. . . . . . . — Summa 191-9

1928129 enligt nationalinkomstkalkylen 1'3 10*6 4-4 810 27-2 1*4 25'1 29*2 127 11"9 28'9 — 3*0 2S6 7

11 h a f t en konstant omfattning under tiden efter krigsåren, trots att nationalinkomsten under samma tid ökats i icke obetydlig grad. D e n n a omständighet torde finna sin förklaring däri, att förvaltningsappar a t e n under krigsåren erfor en så väsentlig utvidgning, att någon vidare expansion under de följande femton åren blev obehövlig. Av en viss betydelse har även varit försvarsutgifternas minskning, som kompenserat de smiärre ökningar som löneposten undergått inom vissa andra departement. Utvecklingen under den senaste tiden synes emellertid gå i en riktning, som ty dier på att en höjning av den statliga lönesumman är att förvänta för framtiden. Kommunalförvaltningens löneutgifter visa under början av 1920-talet en stagnation på samma sätt som de statliga löneutgifterna. Här gör sig emellertid en stegringstendens ganska snart gällande, så att lönesumman ökas i ungefär samma proportion som nationalinkomsten för att sedan under de sista krisåren stiga i icke oväsentlig mån i förhållande till denna. Genom d e n n a stegring ha de kommunala löneutgifterna, som i början av 1920talet lågo på ungefär samma nivå som de statliga, kommit att bli mer betyd a n d e än dessa. Härav framgår, att den kommunala förvaltningsapparaten i dess helhet för närvarande har en något större omfattning än den statliga. S a m m a intryck av relativ stagnation inom statsförvaltningen men expansion inom kommunalförvaltningen får man vid en granskning av posten inköp. Denna är, såsom förut påpekats, av tämligen heterogen art, då den omfattar alla utbetalda vederlag till företag utanför förvaltningen. I huvudtabellerna D och E har en tudelning av posten ägt rum, allteftersom inköpen avse varor och tjänster eller fastigheter. Det framgår av dessa tabeller, att fastighetsförvärven spela en relativt liten roll för staten, men att de äro av mycket stor betydelse för kommunerna; för staten variera de mellan 10 och 15 milj. kr. per år men för kommunerna mellan 100 och 150 milj. kr. (Denna relativt kraftiga ökning av realkapitalet inom kommunalförvaltningen förklarar det förut påpekade förhållandet, att kommunernas finansiella nettotillgångar, d. v. s. skillnaden mellan deras fordringar och skulder, visat en successiv nedgång under hela perioden.) Då även de återstående inköpen av varor och tjänster uppgå till två å tre gånger så höga belopp inom den kommunala som inom den statliga förvaltningen, bestyrkes härigenom den slutsats, som nyss drogs angående den inbördes storleksordningen av dessa båda förvaltningsgrenar. Summan av de nu behandlade posterna, löner och inköp, visar för staten och kommunerna tillsammans någon stegring i förhållande till nationalinkomsten, en stegring som dock är betydligt mindre än den höjning, som den totala skattebördan under samma tid undergått. Förklaringen till skattehöjningen måste därför i huvudsak vara att finna hos de två återstående posterna, nämligen utgifterna av understödskaraktär och utgifterna för arbetslöshetens bekämpande. De utgifter, vilka här rubricerats såsom understöd m. m., ha egentligen

12 blott det gemensamt, att de ej motsvaras av några prestationer från mottagarnas sida, vilka kunna betraktas som insatser i nationalinkomsten. I övrigt är emellertid gruppen mycket heterogen och motsvarar blott delvis vad man vanligen förknippar med begreppet understöd. Detta framgår bl. a. av den uppdelning, som givits posten i huvudtabellerna D och E, och av de därtill fogade anmärkningarna. Såsom synes av dessa tabeller, ha de statliga understöden till privatpersoner visserligen ungefär fördubblats under den ifrågavarande tioårsperioden, men beloppet är även under slutet av perioden av påfallande ringa storleksordning (56 milj. kr.). De »understöd», som staten utbetalar till företag, institutioner och allmännyttiga inrättningar, uppgå till ungefär det dubbla beloppet. Av större betydelse äro de kommunala understöden till privatpersoner, som främst omfatta utgifter för fattigvård och barnavård. Dessa utgifter ha mer än fördubblats under perioden och uppgingo under år 1932 till 124 milj. kr. Eftersom kommunerna, såsom nyss nämnts, under senare år erhållit avsevärt ökade statsbidrag, kan denna utgiftsstegring betraktas som en av anledningarna till ej endast den kommunala utan även den statliga beskattningens tillväxt. En annan orsak till de statliga skatternas ökning under senare år ligger givetvis i statens ökade utgifter för arbetslöshetens bekämpande, vilka delvis bekostats med skattemedel för samma år och delvis belasta skattemedlen under närmast följande år (jfr deras specificering i anmärkningarna till tab. D). Denna utgiftspost visar ett maximum med 134 milj. kr. för år 1934/35; i det senaste budgetförslaget (för år 1936/37) har den åter satts ner till 23 milj. kr., men även denna budget röner ju påverkan av de föregående årens krisutgifter. De viktigaste slutsatserna, som kunna dragas av den härmed lämnade framställningen av de faktorer, som stå i samband med skattebördans ökning under senare år, torde kunna sammanfattas på följande sätt: en avsevärd del av skattestegringen sammanhänger direkt med depressionsutgifter, vilka kunna tänkas vara av övergående art, en annan del med ökningen av mera varaktiga utgifter för understödsändamål och en tredje del med den relativt kraftiga expansion av vissa grenar av kommunalförvaltningen, som ägt rum under senare år. (För ett närmare studium av de olika utgiftsposternas förändring hänvisas till den specifikation av de statliga och kommunala utgifterna, som lämnats i tab. C ) . Åtminstone en av orsakerna till skattestegringen är alltså av övergående art, men om man samtidigt tar hänsyn till de s. k. automatiska utgiftsstegringarna, till att lösningen av vissa social- och försvarspolitiska problem hittills uppskjutits samt till att den statliga förvaltningsapparaten, som i stort sett haft en nästan oförändrad omfattning under halvtannat decennium, sannolikt kommer att undergå en viss expansion på längre sikt, framstå utsikterna för en skattesänkning trots detta ej vidare stora.

13 Sammanfattning: olika mått på den offentliga förvaltningens ekonomiska betydelse. För att möjliggöra en sammanfattande överblick över den finansiella utvecklingen i Sverige under de två senaste årtiondena har i tab. 3 (s. 15) gjorts en ny sammanställning av de data, som härvid aro av särskild relevans. Sammanställningen anknyter i viss mån till den vanliga budgetuppställningen, men den har gjorts på ett sådant sätt, att den kan tagas till utgångspunkt för ett klargörande av de olika metoder, som kunna tillämpas vid en uppskattning av den offentliga förvaltningens ekonomiska betydelse. Frågan om hur mycket den offentliga förvaltningen kostar samhället och vad den ekonomiskt betyder för samhället kan nämligen besvaras på olika sätt, beroende på vilka synpunkter man härvid anlägger. I anknytning till tabellen lämnas nedan en översikt över några centrala begrepp, som härvid böra hållas isär: 1) Den offentliga förvaltningens årliga nettovärde, varmed avses dess nettoinsats i nationalinkomsten, d. v. s. den del av nationalinkomsten som direkt härrör från de offentliga förvaltningsorganens verksamhet. — Ett indicium på storleken av detta värde har man i den totala lönesumman (kol. 2). De löner, som utbetalas inom förvaltningen, få nämligen tagas som ett mått på det ekonomiska värdet av de arbetsprestationer, som där utföras. 1 Till denna summa skall emellertid läggas ränteavkastningen av det realkapital (fastigheter och inventarier), som nyttjas inom förvaltningen, för att ett uttryck skall erhållas för det totala nettovärde, som kan tillskrivas de inom förvaltningen sysselsatta produktionsfaktorerna. Då tillförlitliga statistiska uppgifter ej föreligga beträffande förvaltningskapitalets avkastning, har denna totalsumma här ej kunnat beräknas. En rimlig approximation av beloppet torde erhållas genom en höjning av löneposten med cirka 10 °/o. Efter en granskning av kol. 2 kan man fastslå, att de produktionsfaktorer, som den offentliga förvaltningen för närvarande tar i anspråk i konkurrens med den privatekonomiska verksamheten, sannolikt ej uppgår till en tiondel av den totala kvantiteten, om man mäter efter värdet av presterade tjänster. Siffran har blott obetydligt ökats under det sista årtiondet, då, såsom förut framhållits, den expansion, som ägt rum inom kommunalförvaltningen, delvis kompenseras av stagnationen inom statsförvaltningen. I jämförelse med tiden före världskriget kan man emellertid konstatera en ökning på bortåt 50 %>. — Härvid har emellertid hänsyn tagits blott till den egentliga förvaltningen och ej till de allmänna arbetena och ej heller till den offentliga affärsverksamheten. Den senare har utvecklats i hastigare tempo än den egentliga förvaltningsverksamheten och har för närvarande en omfattning, som kanske 1

Då de offentliga förvaltningsprestationerna ej avyttras på någon marknad och därför ej heller erhålla något egentligt marknadsvärde, kan uppskattningen av deras värde ej ske efter samma principer, som tillämpas i fråga om privatekonomiska prestationer, utan värdet får i detta fall likställas med de faktiskt nedlagda kostnaderna.

14 uppgår till mer än två tredjedelar av den senares, om m a n dömer efter avlöningen av de sysselsatta produktionsfaktorerna. Nettovärdet av den totala offentliga verksamheten torde därför kunna anslås till i runt tal 15 °/o av nationalinkomsten, vilken siffra alltså kan betraktas såsom ett ungefärligt mått på den grad, i vilken landets produktionsfaktorer sysselsättas i offentlig regi. 2) De offentliga förvaltningsprestationernas årliga bruttovärde, d. v. s. det totala värdet, vilket i detta fall sättes lika med de totala kostnaderna, av de prestationer, i vilka förvaltningen ekonomiskt sett utmynnar. — Denna post motsvarar till sin art det årliga produktvärde, som kan beräknas för den privatekonomiska produktionen, och ingår sålunda som en pluspost i kalkylen av nationalinkomsten. Den är lika med nettovärdet med tillägg av de prestationer, som det allmänna inköper från företag utom förvaltningen och som förbrukas i och med att förvaltningsorganen fullgöra sin verksamhet. Kol. 3 i tab. 3 kan anses ge ett approximativt mått på detta värde, vad gäller den svenska förvaltningsverksamheten. Kolumnen betecknar nämligen summan av posterna »löner» och »inköp», av vilka den förra representerar nettovärdet och den senare de till detta gjorda tilläggen; att den förra posten är något för låg, kompenseras i viss mån av att den senare posten är för hög, då den inkluderar även inköp av fastigheter och dylika redan förefintliga kapitalföremål, vilka ej inräknas i årets nationalinkomst. Det framgår av tabellen, att bruttovärdet för den totala förvaltningen i motsats till nettovärdet undergått en viss ökning i relation till nationalinkomsten under ifrågavarande period, beroende på en viss expansion inom kommunalförvaltningen, samt vidare att denna senares bruttovärde är ungefär dubbelt så högt som statsförvaltningens. 3) Som den offentliga förvaltningens årliga bruttokostnader kan man karakterisera summan av det nyssnämnda bruttovärdet, som anger förvaltningsorganens egna kostnader, och de utgifter av understödskaraktär, som äro förknippade med dessa organs verksamhet. Dessa senare utgifter avvika från de förra i det hänseendet att de ej utgöra vederlag för några prestationer och därför ej heller stå i samband med någon direkt ökning av nationalinkomsten, såsom denna uppskattas i penningar. Den egentliga innebörden av understödsutgifterna är att de medföra en omfördelning av nationalinkomsten, vilken tydligast gör sig märkbar i det fallet, att understöden lämnas till vissa privatpersoner och täckas genom beskattning av andra personer. Trots denna speciella karaktär av understödsutgifterna faller det sig från skattedragarnas synpunkt naturligt att inräkna dem i den offentliga förvaltningens kostnader. I kol. 4 kan man studera storleken av ifrågavarande bruttokostnader under olika år. Deras stegring i förhållande till nationalinkomsten är avsevärd, särskilt under det sista decenniet och särskilt vad angår kommunalförvaltningen. Det bör observeras, att stegringen är icke oväsentligt större än den samtidiga ökningen av skattebördan. Av siffrorna för år 1934/35 framgår, att det allmänna i runt tal lägger beslag på en femtedel av national-

15 Tab. 3. Den offentliga förvaltningens storlek, uppskattad 1925126, 1930131, 1934/35 i milj. kronor 2

|

|

|

|

enl. olika metoder, i Sverige åren och i % av nationalinkomsten.

1913,

|

Kapitalbudget

D r i f t s b u d g e t

Kol. 5 Kapi+ Kol. 6 Kol. 3 Kol. 4 bidrag Kapi- talKol. 2 + tal- ökning till, andra + netto under- skuldLöner 4. resp. fr. inkom- ökinköp stöd räntor andra ster än ning (kol. 8 m. m. sam- skatter brutto — nya lån) fund

1925/26

1930/31

1934/35

525 709

1925/26

1930/31

193 484

S t a len: milj. kr 209 139 77

37 28

552 704

-19

217 K Q m m u n e r n a: milj. kr. 244 228 143 40 -16

-37

767 818

-23

625 734 922

DriftsDriftsbudget Drifts- budget Driftsbudget' budget brutto netto + brutto + kapi- kapital- + kapi- netto + kapitaltaltalbudget budget brutto budget budget netto brutto netto (kol. (kol. (kol. 7 + 8) (kol. 7 + 9) 6 + 8) 6 + 9)

612 756

607 613

1925/26 1930/31

471 503

803 904

1934 35

(514)

(905) (1 429) (1 602) (1 602) (1175)

4-4

5-3

S t a t 6-0

1925/26

2-8 3-5

5-8

7-1

9-1

7-1

1-3

0-4

8'9 104

1930/31

4-9 4-4

6-1

7-2

10-0

1-4

0-7

11-4

1934/35

3-2

4-4

8-4

7-6 9-7

4-1

—0-3

1913 1925/26

2-3 3-4

6'8

8-9

9-9

1930/31

8-0

11-5

8-6

4-4

9-2

14-0

5-1

1925/26

6-9

S t a t och kommuner: 437 387 437 282 117 1162 1013 1162 885 162 1364 1005 225 1210 1364

Kommunerna: 68 7-6

6-9

1934/35

(7-1) (12-5)

(197)

(22-1)

(350)

(-75)

45 5-8 6-2 7-4

(22-1)

(16-2)

1047 1230

303 876

1031 1390 1589 (1 952) (1 525) (1 527) (1100)

6-8

7-7

8'4

9-5

7-5

8'2

16-8

89 13-8

12-5

9-4

nationalinkomsten. 8-4 1-3 -0-5

8-8

6-6

4-0

1-1 17

-05

8-9

6-9

5"3

-0-3

10-4

8-3

-0-9

11-3

8-2

9-6

% av 37 2-4

nationalinkomsten. 0-7 17-3 15-6 15-3 19-3 -01

143 16.8

12-8

31 (4-8)

16-8

19-0

14-1

(-l-o)

(26-9)

(21-0)

(21-1)

(15-2)

% av 7-1 7'8

milj. kr. 554 21 1324 - 9

en: % av nationalinkomsten 1-2 6-5 43 24

S t a t och kommuner: 136 136 8-8 12-1 117 147 17-0 169 12-9 12-4 18-6 16-6 18-7 13-8

1930/31

-56

12 S u m m a

5-5

9-5

inkomsten för att täcka de reala utgifter, som sammanhänga med den offentliga förvaltningen. Denna kvotdel är mer än dubbelt så stor som den kvotdel av nationalinkomsten, som härrör från förvaltningens egen verksamhet. 4) De löpande bruttoutgifterna för förvaltningen erhållas, om till bruttokostnaderna adderas de årliga räntorna å statens och kommunernas skulder (se kol. 5). Om statsskulden är placerad inom landet, innebär dess förräntning från nationalekonomisk synpunkt, att det allmänna genom sitt beskattningsinstrument överför inkomster från vissa personer till andra (obligationsinnehavarna) . Även de bidrag, som staten utbetalar till kommunerna, medföra givetvis endast en omfördelning av nationalinkomsten. Om dessa bidrag för statens vidkommande adderas till och för kommunernas vidkommande avdragas från de nyssnämnda bruttoutgifterna, erhålles ett nytt mått på storleken av driftsbudgeten i respektive fall (se kol. 6). 5) De löpande nettoutgifterna för förvaltningen äro lika med bruttoutgifterna minskade med andra inkomster än skatter, d. v. s. avgifter, räntor å fonderade medel, inkomster av affärsverksamhet etc. Detta belopp, som redovisas i kol. 7, är givetvis av största intresse från skattdragarnas synpunkt. Om härtill lägges nettobeloppet för den finansiella kapitalökningen (alltså den ökning av det allmännas förmögenhet, som hänför sig till överskottet av fordringar över skulder och ej till realkapitalet inom förvaltningen), erhålles nämligen 6) den totalsumma, som skall täckas med skattemedel. Denna summa återfinnes i kol. 13 av tab. 3, som innehåller en summering av driftsbudgetens och kapitalbudgetens nettobelopp. Hur denna post varierar med nationalinkomsten under ifrågavarande period, har redan förut behandlats. Återstår att nämna, att 7) det belopp, som skall täckas av skatter och andra löpande inkomster, är lika med summan av driftsbudgetens bruttobelopp och kapitalbudgetens nettobelopp (kol. 12), att 8) summan av skatter och ny upplåning är lika med summan av driftsbudgetens netto- och kapitalbudgetens bruttobelopp (kol. 11), samt slutligen att en summering av bruttobeloppen för såväl drifts- som kapitalbudgeten ger 9) den totalsumma, som skall täckas av samtliga löpande inkomster plus ny upplåning (kol. 10). Detta gäller, om som i tab. 3 kapitalbudgetens bruttosumma beräknats exklusive utgifter som bestridas genom att existerande kapitaltillgångar tagas i anspråk. Inräknas dessa utgifter i bruttosumman (såsom skett i de internationella översikterna, tab. 22 och 23), måste budgetens totalsumma (kol. 10) tydligen på inkomstsidan motsvaras av samtliga löpande inkomster plus ny upplåning plus i anspråk tagna kapitaltillgångar. De ovan under 1), 3) och 6) angivna måtten på den offentliga förvaltningens ekonomiska betydelse (som återfinnas i kol. 2, 4 och 13 av tab. 3) äro av störst intresse, och de centrala dragen av den finansiella utvecklingen i

17 Sverige under de senaste årtiondena kunna alltså anges därmed, att i procent av nationalinkomsten utgjorde den offentliga förvaltningens nettovärde den offentliga förvaltningens bruttokostnader den totala skattebördan

1913 5'1 12'l 9'5

1925/26 6'9 14-7 12*8

1934/35 7*1 197 15'2

Gentemot en måttlig ökning av nettovärdet, d. v. s. av själva förvaltningsapparaten, står alltså en relativt kraftig höjning av bruttokostnaderna, som medfört en proportionsvis ej fullt lika stor stegring av den totala skattebördan.

2—366118.

KAPITEL II.

Skattebördans fördelning på olika inkomstklasser: principiella synpunkter. Skatteincidensen som teoretiskt problem. Den totala skattebördan har ovan satts i relation till nationalinkomsten, d. v. s. till summan av alla individuella inkomster jämte vissa inkomster av kollektiv karaktär. Om man kan lokalisera vissa delar av skattebördan till vissa delar av nationalinkomsten, kommer man fram till analoga uttryck för skattetrycket på olika inkomstklasser. Detta förutsätter, att man kan lösa problemet rörande beskattningens incidens, d. v. s. frågan om vilka fysiska personer som i sista hand träffas av de skatter, som det allmänna utkräver. Detta problems innebörd är lättast att förstå i det fallet, att det är fråga om en ökning av skattebördan för finansierandet av en ny utgift. I en dylik situation faller det sig nämligen naturligt att göra en jämförelse mellan de två alternativa fallen, att utgiften och den därmed förknippade skatten komma till stånd och att de icke komma till stånd. Om man visste, hur de båda alternativen i alla detaljer skulle gestalta sig, skulle man för varje enskild individ kunna fastslå, hur hans ställning förändrades genom det ifrågasatta ingripandet från det allmännas sida. Dessa förändringar skulle kunna karakteriseras såsom gemensamma verkningar av skatten och den med densamma förknippade utgiften. Om de nämnda verkningarna kunde uppdelas i två grupper, av vilka den ena kunde skrivas på skattens och den andra på den offentliga utgiftens konto, skulle skatteincidensens problem kunna klart avgränsas såsom hänförande sig uteslutande till det förra slaget av verkningar. Tyvärr är det ej möjligt att formulera problemet på ett så enkelt sätt. Det är nämligen orimligt att tänka sig, att en skatt utkräves utan att medlen komma till någon viss användning (även fondering betecknar ju en användning av medlen), liksom man ej heller kan tänka sig att en offentlig utgift företages utan att en finansiering av densamma blir erforderlig. Man kan alltså ej klart motivera en gränsdragning mellan skattens och utgiftens verkningar, man k a n därför ej heller diskutera de förra med helt bortseende från de senare, och vice versa.

19 Den utvägen återstår emellertid, att man vid utredningen av skattens verkningar medräknar de allmänna verkningar av utgiften med hänsyn till den totala köpkraften inom samhället, som ej kunna tänkas borta och som äro gemensamma för alla utgiftsalternativ, men bortser från de speciella verkningar, som uppkomma därigenom att utgiften göres på ett visst sätt, exempelvis de speciella prisrörelser, som föranledas av att statens efterfrågan får en viss inriktning. På analogt sätt kan man vid en diskussion av utgiftssidans verkningar medräkna de allmänna verkningar, som åtfölja varje form av utgiftens finansiering, men bortse från de speciella verkningar, som äro förknippade med finansieringen i det konkreta fallet. Frågan om incidensen av en viss skatt och frågan om verkningarna av den offentliga utgift, som korresponderar mot skatten, hänföra sig alltså egentligen till samma problem, nämligen till frågan om de totala verkningarna av ett visst handlingsalternativ. Men problemet belyses i de båda fallen från olika synpunkter: i förra fallet undersökas verkningarna av finansieringen under hänsyntagande till övriga möjliga finansieringsalternativ, i senare fallet åter verkningarna av en viss användning av medlen i jämförelse med andra utgiftsalternativ. Den bestämning, som härmed givits av skatteincidensens problem, kan analogt tillämpas, även när det är fråga om en redan bestående skatt. I detta fall får man jämföra den faktiskt föreliggande situationen med den situation, som kunde tänkas etablerad, om skatten ej hade utgått och en motsvarande inskränkning av de offentliga utgifterna hade ägt m m . De avvikelser, som föreligga mellan det verkliga och det tänkta fallet, representera, i den mån de ej kunna rubriceras som speciella verkningar av den mot skatten svarande offentliga utgiften, skattens incidens i vidsträckt mening. En dylik undersökning är givetvis lättare att verkställa, om de tänkta fall, vilka användas som jämförelseled, ej alltför mycket avvika från den verkliga situationen. Problemet rörande incidensen av en relativt liten del av den totala skattebördan har sålunda en tämligen konkret innebörd: man kan därvid nästan helt bortse från utgiftssidans verkningar, och det möter i regel ej heller några större svårigheter att tänka sig in i hur de olika samhällsmedleflllBar.nas ekonomiska ställning skulle förändrats, om skattebelastningen hade redacerats på antaget sätt. Frågan om det samlade skattetrycket, alltså incidensen av den totala beskattningen tagen som en enhet, har en betydligt mera svårfattlig mening. Man skulle visserligen kunna ifrågasätta, om ej incidensen av hela skattesystemet skulle tunna klarläggas på det enkla sättet, att m a n successivt för varje särskild statt utredde verkningarna av att skatten upphörde att utgå och sedan adderide samtliga dessa verkningar. En dylik addering av verkningarna i relativt enkla fall är emellertid strängt taget icke tillåtlig, då den utredning, som hänför sig till varje särskild skatt, har giltighet blott under den förutsättningen att de övriga skatterna fortfarande uttagas. När incidensen av ett h e t skattesystem skall undersökas, har man alltså att anställa en jämförelse mdlan den faktiska situationen och den situation, som skulle

kunna antagas vara rådande, om inga skatter utginge och det allmännas utgifter reducerades i motsvarande grad. (En nödvändig förutsättning för analysen är nämligen, att staten och kommunerna minska sin efterfrågan efter tjänster och varor, så att det blir plats för en ökad efterfrågan från samhällsmedlemmarnas sida, vilka få större resurser till sitt förfogande, när de slippa betala skatter. Men i övrigt kan man bortse från utgiftsreduktionens verkningar. Detta sker enklast genom antagandet, att statsverksamheten försiggår på samma sätt som förut men att den ej drar några kostnader, som behöva täckas genom skattemedel.) Denna konstruktion förefaller givetvis konstlad, då man härvid använder ett jämförelseled, som har mycket ringa anknytning till verkliga förhållanden. Även om förutsättningen för resonemanget är orealistisk, så är den dock ej ologisk. Problemet angående det samlade skattetrycket kan alltså ställas. En annan sak är, att det ställda problemet knappast kan lösas på ett entydigt sätt. Angående karaktären av den situation, som skulle vara rådande om alla skatter bortfölle, kan m a n nämligen endast göra vissa förmodanden, vilka framstå såsom mer eller mindre sannolika. Man kan ej prestera en objektiv bevisföring för att situationen skulle gestalta sig på ett visst bestämt sätt. En objektiv behandling av problemet får därför ges den formen, att m a n utgår från vissa bestämda antaganden rörande de olika skatternas incidens och undersöker, vilka konsekvenser de medföra beträffande det samlade skattetrycket. Problemet får på så sätt endast en hypotetisk lösning: dennas giltighet blir nämligen beroende av att de gjorda antagandena äro giltiga. Trots alla nu nämnda svårigheter kan ett försök att lösa problemet angående den totala skatteincidensen efter de angivna linjerna dock föra fram till resultat av praktiskt värde. De siffror, som erhållas för den samlade beskattningens fördelning på individerna i samhället, kan man visserligen ej tillmäta alltför stor betydelse som absoluta mått på det individuella skattetrycket. Men under förutsättning att uppskattningen i respektive fall sker efter analoga grunder torde den ge goda hållpunkter vid ett bedömande av frågan, hur skattebördan i huvudsak fördelar sig på olika inkomstklasser, hur den förskjutes från en tidpunkt till en annan inom ett visst land eller hur den varierar från land till land. Från denna synpunkt får man tolka även de resultat, som framläggas i detta arbete. Skatteincidensen i inskränkt mening; skatternas indelning från incidenssynpunkt. Begreppet skatteincidens har ovan fattats i en så vidsträckt betydelse, att det omfattar samtliga verkningar av en viss beskattning. Vid en närmare analys av dessa är det emellertid lämpligt att uppdela dem i två huvudgrupper. Man kan sålunda särskilja den huvudverkan av skatten, som ligger däri att vissa individer tillsammans få sina resurser minskade med det belopp, som motsvarar skattesumman, från vissa biverkningar av skatten. De senare bestå dels däri att skatten kan medföra en ökning eller minskning av den totala inkomsten i samhället (eller av möjligheterna att utnyttja densamma),

21 dels däri att skatten kan medföra sådana prisförskjutningar, att vissa individer erhålla speciella fördelar på andras bekostnad. Till en början skall här ges en kort karakteristik av det förstnämnda problemet, vilket hänför sig till det som nyss kallats skattens huvudverkan och som vanligen benämnes skatteincidensen i inskränkt mening. Problemet kan formuleras på följande sätt: Hur fördelar sig den skattebörda, som i penningar räknat motsvarar det allmännas inkomst av skatten och som skulle beteckna de enskilda individernas totala offer på grund av beskattningen, om skatten ej samtidigt utövade de nyss antydda biverkningarna, på de olika individerna i samhället? Vid lösningen av det så begränsade incidensproblemet utgår man vanligen ifrån att en viss skatt bäres av de individer, som betala densamma, såvida ej dessa genom att höja priset på vad de sälja eller genom att sänka priset på vad de köpa kunna övervältra skatten på köparna eller säljarna (övervältringen säges i förra fallet ske framåt och i senare fallet bakåt). I vilken mån en dylik övervältring kommer till stånd, beror på utbudets och efterfrågans elasticitet i respektive fall. I allmänhet gäller, att utsikterna för övervältring bli mindre, i samma mån som skatten utformas på ett generellt sätt. Konsekvenserna härav för olika slag av skatter kunna lämpligen klargöras i anknytning till den indelning av skatterna, som tillämpats i den föreliggande undersökningen: I. Engångsartade förmögenhetsskatter. — Till denna grupp ha förts a) arvs- och gåvoskatter, värdestegringsskatter samt övriga skatter av liknande slag, vilka innebära en indragning till det allmänna av en viss förmögenhet eller förmögenhetsökning, b) skatter på omsättning av förmögenhet, såsom lagfarts- och inteckningsstämplar och andra avgifter vid förmögenhetsöverlåtelse. Dessa skatter kunna i stort sett antagas träffa förmögenhetsinnehavarna. En övervältring på andra produktionsfaktorer är dock tänkbar, om skatterna medföra en minskning av den totala kapitaltillgången inom landet, vare sig detta sker genom minskat sparande eller genom en överflyttning av kapital till utlandet. I så fall blir resultatet en höjning av ränteläget, som förutsätter en motsvarande nedpressning av arbetslöner och jordräntor. II. De reguljära direkta skatterna, vilka här uppdelats i tre grupper: a) fastighetsskatter, b) näringsskatter och övriga objektskatter samt c) reguljära inkomst- och förmögenhetsskatter. Beträffande fastighetsskatterna gäller principiellt, att den del av skatten, som utgår efter tomtvärdet, ej kan övervältras vare sig på konsumenterna eller på andra produktionsfaktorer, då tillgången på land är en given storhet; jordägarna kunna alltså ej företaga den inskränkning av utbudet, som vore nödvändig för att tomträntorna skulle höjas med skattens belopp. Denna del av skatten stannar alltså på fastigheterna, och den medför vanligen den extra komplikationen, att fastigheternas kapitalvärde omedelbart sänkes med skattens efter gällande räntefot kapitaliserade belopp. Detta viktiga förhållande, som kallas skatteamortering, innebär att de personer, som äga fastig-

heterna vid skattens införande eller vid höjningen av en redan utgående skatt, på en gång träffas även av de framtida skatter av samma slag, som väntas komma att belasta ifrågavarande fastigheter. Konsekvensen härav blir den, att om dylika skatter utgått sedan någon längre tid och av allmänheten betraktas som stadigvarande pålagor, de ej kunna sägas falla på de levande fastighetsinnehavarna. De äro av samma karaktär som den årliga räntan på en intecknad fordran i fastigheterna, en fordran som i detta fall innehaves av det allmänna. Vad åter gäller den del av fastighetsskatten, som utgår efter byggnadernas värde, framstår en viss övervältring på konsumenterna eller på andra produktionsfaktorer såsom sannolik på längre sikt. Om skatten medför en extra belastning av byggnadskapitalet, kommer den nämligen att ha till följd att byggnadsproduktionen inskränkes i så hög grad, att kapitalets avkastning efter avdrag för skatten blir densamma inom denna som inom övriga produktionsgrenar. Om i samband härmed en sänkning av ränteläget inträder, innebär detta, att en del av skatten kommer att falla på hela kapitalistklassen. De övriga objektsskatternas incidens är i hög grad beroende av hur skatterna utformas. I allmänhet gäller, att skatterna i större grad kunna övervältras på konsumenterna, om de träffa företag, som producera varor med relativt oelastisk efterfrågan. Generella företagsskatter synas därför ha tämligen små utsikter att bli överflyttade på konsumenterna, då detta s.kulle förutsätta en generell prisstegring. I den mån skatterna stanna på företagen, komma de i första hand att träffa de produktionsfaktorer, som sysselsättas i dessa företag, ehuru en tenidens uppkommer till sänkning av avlöningen för likartade produktionsfaktorer även inom övriga företag. Är det fråga om en skatt, som utgår efter kapitalets storlek, kan alltså kapitalistklassen i dess helhet träffas av skatten därigenom, att den medför en allmän sänkning av ränteläget. Detta kan tillämpas även på den extra beskattningen av aktiebolag, vilken torde sänka räntabilitetsmöjligheterna av vissa kapitalinvesteringar och därigenom kan åstadkomma, att hela ränteläget sjunker. Om skatten åter utgår efter arbetarantalet eller summan av utbetalda arbetslöner, framstår det såsom sajnnolikt, att företagarna kunna skaffa sig kompensation för denna skatt genom en motsvarande nedsättning av arbetslönerna. Härvid har förutsatts, att de produktionsfaktorer, som träffas av skatten, ej förändras till sin omfattning. Men kan emellertid tänka sig, att på grund av skatten en minskning av utbudet av dessa produktionsfaktorer så småningom kommer till stånd. En skatt som belastar kapitalinvesteringarna kan ge upphov till en kapitalexport eller medföra en sänkning av sparandet. På samma sätt kan en hög beskattning av arbetskraften bli en medverkande orsak till att arbetarna i större utsträckning än eljest söka flytta till a n d r a länder. I dylika fall kommer en viss del av skatten att övervältras på a n d r a produktionsfaktorer. Aktiebolagsskatten kan sålunda, därigenom att den minskar kapitalinvesteringarna inom landet och därigenom även arbetstillfällena, i sista hand komma att träffa arbetarna. På liknande sätt k a n en hög beskattning av arbetarna återfalla på kapitalisterna.

23 Vad slutligen angår den reguljära inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, brukar i allmänhet antagas, att den till största delen ej övervältras; ifrågavarande skatter skulle alltså i huvudsak bäras av de personer, som betala dem. Även i detta fall kan man emellertid tillämpa resonemang, som äro analoga med de ovan anförda. Om denna beskattning alltså skulle medföra en inskränkning av utbudet av vissa produktionsfaktorer, kan man sålunda tänka sig en överflyttning av skattebördan från dem till konsumenterna eller till andra produktionsfaktorer. III. De s. k. indirekta konsumtionsskatterna, vilka i huvudtabellerna indelats i tre huvudkategorier: a) omsättnings- och transportskatter, b) övriga förbrukningsskatter och c) tullar. Beträffande omsättnings- och transportskatterna torde i stor utsträckning kunna antagas, antingen att de bli övervältrade på konsumenterna eller att de någorlunda likmässigt fördelas mellan samtliga produktionsfaktorer. I vilken grad det ena eller det andra kommer att inträffa, kan ej avgöras utan närmare kännedom om skattens utformning och de ekonomiska förhållandena i övrigt i det konkreta fallet. Övriga förbrukningsskatter ocli tullar, som hänföra sig till speciella varor eller tjänster, torde i stor utsträckning få antagas träffa konsumenterna av dessa varor eller tjänster. Detta gäller särskilt i sådana fall, då de belasta varor, vilkas produktion relativt lätt kan inskränkas. I övriga fall blir efterfrågans elasticitet av en viss betydelse: ju mer oelastisk efterfrågan är, desto större möjlighet ha producenterna att genomföra en mot skatten svarande prisförhöjning. I den mån skatten träffar varor, som äro föremål för monopolistisk prisbildning, blir incidensfrågan mera invecklad. Det brukar framhållas, att det totala offer, som skatten orsakar monopolisten och konsumenterna tillsammans, i detta fall kan bli avsevärt större i penningar räknat, än den inkomst som staten erhåller av skatten, beroende på att det för mcnopolisten blir lönande att höja priset för att undgå skatten. De med skattei förknippade biverkningarna skulle alltså i detta fall bli särskilt oförmånliga, vilken fråga dock ej här kan närmare behandlas. E n annan indelning av konsumtionsskatterna, som är av särskild relevans från dä i detta arbete anlagda synpunkterna, är den mellan skatter å nödvändighetsvaror, som träffa samtliga familjemedlemmars konsumtion, och skattei å njutningsmedel (såsom spritdrycker, tobak o. d.), vilka huvudsakligen användas av vuxna personer. Det förra slaget av skatter stiger ej endast i viss proportion till inkomsten utan även till antalet familjemedlemmar irom hushållet. Då en ökning av familjens storlek vid lika omständigheter i övrigt innebär att den ekonomiska bärkraften minskas, komma dessa skattei alltså att i viss mån utgå i omvänd proportion till skatteförmågan, vilket utgör en allmänt erkänd olägenhet hos dessa skatter. Beträffande det senare slaget av skatter på mera lyxbetonad konsumtion föreligger åter en a n n a n olägenhet, nämligen att skattebördan blir ojämnt fördelad mellan olika skattedragare i samma inkomstklass: de personer som undvika de särskilt beskattade lyxvarorna slippa nämligen undan med en ofta avsevärt mindre skattebörda än de reguljära konsumenterna av dessa varor.

24 Skatternas biverkningar; jämförelse mellan direkta och indirekta skatter. Det har ovan antytts, att skatternas biverkningar komma till uttryck både i en förändrad storlek av nationalinkomsten och i en förändrad fördelning av densamma. Denna distinktion är visserligen oegentlig såtillvida som dessa verkningar nästan alltid äro intimt förknippade med varandra. Den teoretiska analysen underlättas emellertid, om man vid behandlingen av det ena momentet bortser från det andra. Fördelningssynpunkten skall först beröras i all korthet, då den är av mindre betydelse för den föreliggande framställningen. Att skatterna kunna medföra en förändrad fördelning av nationalinkomsten utöver den inverkan, som ligger i skatteincidensen i inskränkt mening, är mest påtagligt i fråga om tullarna, som här komma i betraktande som en form av beskattning. En importtull medför i regel en prisförhöjning av vissa varor, som ger ett större eller mindre skydd åt de inhemska producenterna av dessa varor. Denna verkan är särskilt framträdande vid de s. k. skyddstullarna. Den inkomstökning, som härvid tillfaller vissa producenter, måste, om m a n bortser frän eventuella samtidiga förändringar av nationalinkomstens storlek, motsvaras av en lika stor extra börda för andra individer i samhället. Den totala börda, som tullen lägger på samhällsmedlemmarna, blir alltså under den nämnda förutsättningen lika med summan av den inkomst, soffi staten erhåller av tullen, och den inkomstökning, som tullen medför för de av tullen gynnade producenterna. Vad nu anförts angående tullarna kan analogt tillämpas även på vissa slag av de vanliga skatterna, vilka medföra efterfråge- eller utbudsförskjutningar, som gynna vissa producentgrupper. Vid en utredning av skattesystemets totala verkningar måste man givetvis beakta såväl incidensen av dessa extra bördor, som ej motsvaras av någon inkomst för det allmänna utan endast av fördelar för enskilda individer, som fördelningen av dessa fördelar av privat art. Att problemet ej kommer att upptas till vidare behandling i det föreliggande arbetet, har uteslutande sin grund i den praktiska nödvändigheten att hålla undersökningen inom en begränsad ram. Det andra slaget av biverkningar, som kommer till uttryck i en förändring av nationalinkomstens storlek (samtidigt med att detta innebär en viss modifiering av dess fördelning), skall här behandlas något utförligare. Framställningen kan lämpligen anknytas till en granskning av några argument, som spela en stor roll inom den politiska diskussionen och som gå ut därpå, att de direkta skatterna å inkomst och förmögenhet skulle ha ett särskilt ofördelaktigt inflytande i det nämnda hänseendet, under det att de indirekta konsumtionsskatternas verkningar i övervägande grad skulle gå i gynnsam riktning. E n närmare granskning av dessa arguments bärkraft framstår här såsom motiverad från den synpunkten, att de i detta arbete gjorda kalkylerna av skattetrycket äro baserade på en sammanslagning av direkta och o c h indirekta skatter utan hänsyn till den olika arten av deras biverkningar.

25 Argumentet angående de ofördelaktiga biverkningarna av höga direkta skatter p å inkomst och förmögenhet kan ges olika uttolkningar. Man kan härvid avse, att beskattningen medför en överflyttning av kapital till utlandet, att beskattningen minskar det totala sparandet i samhället och därigenom nettotillgången på kapital eller att beskattningen sänker kapitalets och arbetsprestationernas reala avkastning och därigenom utövar ett depressivt inflytande på företagarverksamheten och den allmänna sysselsättningsgraden i samhället. Att verkningar i samtliga nu nämnda hänseenden kunna uppkomma vid en hög inkomst- och förmögenhetsbeskattning är obestridligt. I stort sett kan emellertid hävdas, att samma verkningar om ock i mindre grad kunna inträda, även när den stora massan av små inkomsttagare belastas med höga indirekta konsumtionsskatter. I den mån argumentet kommer till användning, ej såsom skäl mot en hög beskattning överhuvud, utan såsom skäl mot en förskjutning av skattebördan från de mindre till de större inkomsttagarna genom ett ökat utnyttjande av den direkta beskattningsformen, gäller det alltså att bedöma storleksordningen av de nämnda verkningarna i respektive fall. I vilken mån en hög beskattning inom ett visst land är ägnad att ge upphov till en överflyttning av kapital till utlandet, är en mycket invecklad fråga, vid vars bedömande hänsyn får tagas till beskattningens relativa höjd inom de olika länderna, till regleringen av de internationella beskattningsfrågorna, till kapitalisternas möjlighet och lust att byta hemland för att därigenom ernå en lägre beskattning etc. En utredning av denna fråga torde här vara överflödig, då man under nuvarande förhållanden kan utgå ifrån att såväl kapitalets som kapitalisternas rörlighet är avsevärt h ä m m a d av politiska och valutatekniska faktorer. I alla händelser torde för Sveriges vidkommande kunna fastslås, att den måttliga kapitalexport, som ägt rum under de senaste åren och som kan väntas fortsätta även under de närmaste åren, ej i någon väsentlig mån varit eller i avgörande grad kan antagas bli påverkad av beskittningsförhållandena. Vid tilltagande rörlighet på den internationella kapitalmarknaden kan situationen naturligtvis bli en annan. Men om man bortser från rena skattedefraudationer och från den omständigheten, att kapitalisterna personligen kunna följa sitt kapital till utlandet, är det ej de direlta skatterna på fysiska personer, som härvid bli avgörande (ty för landets invånare utgå ju dessa oberoende av om förmögenheten är placerad inom eller utom landet), utan företagsbeskattningens, särskilt aktiebolagsbeskattringens, relativa höjd inom länderna. (Jfr nedan kap. VIII.) Den inverkan, som beskattningen utövar på det inhemska sparandet, torde under nuvarande förhållanden vara värd en större uppmärksamhet. Att en direkt hkomst- och förmögenhetsbeskattning i detta avseende har ett mera ogynnstmt inflytande än en indirekt konsumtionsbeskattning, framstår såsom sannolilt på grund av två omständigheter: dels medför den förra i regel en starkare belastning av de stora och mera sparkraftiga inkomsterna än den senare *an göra, dels kan den direkta skattemetoden, såsom den vanligen

26 tillämpas, kanske i någon mån försvaga incitamenten till sparande, i den mån dessa äro baserade på en avvägning av nyttan av framtida och nutida konsumtion, då den i större grad än en motsvarande konsumtionsbeskattning minskar de framtida värden man vill ernå genom sparandet. 1 I brist på statistiskt material, som närmare belyser de på sparandet inverkande faktorerna, är det svårt att fälla några generella omdömen angående de nu anförda omständigheternas betydelse. Om emellertid i ett konkret fall den variabla del av skattebördan, som kan läggas antingen på de högre eller på de lägre inkomstskikten, är relativt liten i förhållande till det totala sparandet, kan detta knappast tänkas variera i någon större grad på grund av den förstnämnda omständigheten. 2 Även i detta fall torde för övrigt en hög direkt beskattning av fysiska personer ha en mindre menlig effekt än en hög beskattning av företagsvinsterna, då en mycket avsevärd del av det samhälleliga sparandet för närvarande får antagas ske i form av fonderingar hos företagen, framför allt hos aktiebolagen. Den andra av de ovan berörda omständigheterna bör i ett dylikt fall kanske tillmätas större vikt, ehuru man här saknar tillräckliga hållpunkter för att kunna draga några mera bestämda slutsatser. Bärkraften av detta argument gentemot ett ökat utnyttjande av den direkta beskattningen minskas emellertid i samma grad som vid denna be1

Förhållandet klargöres enklast genom ett konkret exempel. Antag att en person står och överväger om han av den inkomst han intjänat under året skall anslå en viss del, säg 20 000 kr. med avdrag för därpå fallande skatter, till konsumtionsändamål under samma å r (exempelvis för inköp av något konsumtionskapital) eller om han skall använda beloppet föir inköp av värdepapper, som avkasta 5 % och därigenom möjliggöra en motsvarande ökning aiv följande års konsumtion. Jämför i detta fall verkningarna av en konsumtionsbeskattning och en inkomstbeskattning, vilka båda för enkelhetens skull förutsättas belasta konsumtionen respektive inkomsten med 50%. Om det ifrågavarande beloppet konsumeras under det första året, uppgår denna konsumtion med avdrag för skatten i båda fallen till 10 000 kr. Avsattes beloppet åter för att möjliggöra en ökad konsumtion under följande år, kommer denna att med avdrag för skatter uppgå till 500 kr., om konsumtionsbeskattning är rådande (i detta fall avsattes ett •kapital på 20 000 kr., som avkastar 1 000 kr. vilka sedan vid konsumtion reduceras med 50 %), men endast till 250 kr., om en direkt inkomstbeskattning tillämpas (i detta fall kunna nämligen endast 10 000 kr. avsättas, vilka ge en ränta på 500 kr. vilken sedan genom ny inkomstbeskattning minskas till hälften). Den behållna räntan å sparmedlen utgår alltså i förra fallet efter 5 %, d. v. s. efter samma räntefot som skulle gälla om någon beskattning ej hade utgått, men i senare fallet endast efter 21/2 %• En övergång från indirekt till direkt beskattning kommer sålunda att utöva samma effekt på sparandet som en sänkning av ränteläget. Även om resultatet härav i vissa fall kan tänkas bli ökat sparande (i de fall då man eftersträvar en framtida konsumtion av en viss storlek), torde det dock i regel få antagas gå i motsatt riktning, varför nettoresultatet för samhället i dess helhet sannolikt blir en viss minskning av det totala sparandet. 2 Antag (för att välja några siffror som någorlunda passa för svenska förhållanden), att det totala sparandet uppgår till cirka 700 milj. kr. och att det är fråga om att förskjuta ett skattebelopp på säg 20 milj. kr. från de lägre till de högre inkomstskikten. Om vidare det rimliga antagandet göres, att denna förskjutning medför en minskning av de större inkomsttagarnas sparande med ungefär 10 milj. kr. men en ökning av de mindre inkomsttagarnas sparande med kanske 3 milj. kr., kommer den minskning av det totala sparandet, som orsakas av denna modifiering av skattefördelningen, att inskränka sig till omkring 1 %. Den kommer alltså att vara av så pass ringa storleksgrad, att den knappast kommer att medföra några märkbara konsekvenser.

27 skattnings utformning vederbörlig hänsyn tages till alla förefintliga möjligheter att även inom ramen för denna skatteform undvika en merbelastning av sparade medel. 1 När man talar om beskattningens menliga inverkan på företagarv erksamheten, torde man i regel åsyfta, att skatterna minska sparandet och därigenom begränsa det utrymme, som föreligger för nyinvesteringar. Ibland ges argumentet emellertid en sådan utformning, att beskattningen skulle utöver denna inverkan på sparandet ytterligare reducera företagarverksamheten. Därvid kan avses, antingen att nyinvesteringarna på grund av bristande incitament för företagarna få en mindre omfattning än som motsvaras av det samtidiga sparandet, eller att utnyttjandet av det förefintliga realkapitalet skulle h ä m m a s av de höga skatterna, varigenom sysselsättningsgraden skulle minskas även för arbetskraften, eller slutligen att skatterna på annat sätt skulle dämpa incitamenten både hos företagare och andra personer att verka för ekonomiskt framåtskridande, varigenom ökningen av nationalinkomst och allmänt välstånd skulle retarderas. Beskattningens inverkan på kapitalinvesteringarnas räntabilitet är givetvis beroende av hur densamma utformas. I allmänhet brukar framhållas, att en beskattning, som utgår generellt efter nettoinkomsten, ej inräknas i produktionskostnaderna och därför ej inverkar hämmande på näringslivet. En stegrad skattebörda av detta slag säges nämligen ej hindra företagare, som handla efter strikt ekonomiska principer, att fortfarande göra de investeringar, vilka framstodo såsom räntabla vid en lägre skattenivå. Häremot har emellertid invänts, att en dylik beskattning, trots att den för företagarnas vidkommande blott innebär en reducering av det överskott, som erhålles utöver produktionskostnaderna, dock kan påverka investeringskalkylerna, i den mån dessa innefatta en avvägning av alternativa utfall av en viss företagarverksamhet, av vilka några äro vinstgivande och andra förlustbringande. Uppskattningen av dylika »vinstchanser» och »förlustrisker», som hänföra sig till ett visst företagande, bör nämligen avse deras nettobelopp med avdrag för bl. a. de skatter, som utgå' i respektive fall. Och om skatteavdraget blir ojämnt, kan det förrycka den balans, som förut gällt för ifrågavarande chanser och risker. Särskilt på grund av två omständigheter kan en beskattning av nettoinkomsten ha en dylik modifierande inverkan på värdet av de chanser och risker, som ingå i företagskalkylen. När det är fråga om förluster av den storleksgraden, att de absorbera mer än företagarens hela nettoinkomst, erhålles vanligen ej något motsvarande vederlag i beskattningshänseende, varför risker av denna art komma att väga relativt tyngre i kalkylen än förut. (Om beskattningen utgår efter den genomsnittliga inkomsten under ett flertal år, kan en under 1 Ehuru en behandling av denna fråga faller utanför ramen av detta arbete, torde kunna framhållas, att dessa önskemål enklast realiseras genom att beskattningen av den sparade inkomsten uppskjutes till den tidpunkt då den konsumeras. Detta torde vara möjligt i flertalet av de fall, då sparandet äger rum i relativt bundna former, som göra det möjligt såväl att konstatera dess storlek som att fastställa den tidpunkt, när de sparade medlen senare konsumeras. Det kan ifrågasättas, om dessa möjligheter ännu till fullo utnyttjats inom den svenska skattelagstiftningen.

ett år uppkommen nettoförlust medföra en reduktion av skatten under andra år, och det anförda argumentet blir då ej längre aktuellt.) En annan modifikation av balansen åstadkommes av skatteskalans progressivitet, då en chans att ernå en relativt stor vinst på grund av det relativt större skatteavdraget får sitt värde förminskat i större grad än chanser för små (men säkrare) vinster. Dessa två omständigheter tillsammans kunna ha till följd, att en beskattning av nettoinkomsten kan medföra en reduktion av företagarverksamheten på områden, där man har att avväga möjligheten av stora vinster gentemot möjligheten av stora förluster. Ett annat möjligt resultat av de nämnda omständigheterna är, att i de fall, då en företagare har att välja mellan olika investeringsalternativ, av vilka några äro förenade med större och andra med mindre risker, han av beskattningshänsyn låter sitt val modifieras till förmån för de senare. I dessa fall är det alltså ej fråga om en inskränkning utan endast om en annan inriktning av investeringsverksamheten. Det är naturligtvis svårt att fastställa, vilken betydelse de nu n ä m n d a båda verkningarna böra tillmätas i ett konkret fall. Med hänsyn till företagarverksamhetens nuvarande organisation förefaller det emellertid troligt, att de ifrågavarande verkningarna ej äro särskilt framträdande. Saken ligger något annorlunda till, när beskattningen i särskild grad belastar en viss art av kapitalinvesteringar (vilket exempelvis är fallet med fastighetsskatten i fråga om byggnadsverksamheten) eller ett företagande, som bedrives i en viss form (som exempel må nämnas de särskilda aktiebolagsskatterna). En dylik ojämnhet hos skattetrycket kan givetvis i större grad medföra såväl en förskjutning av investeringarnas inriktning som en tendens till inskränkning av den totala investeringsverksamheten. Under förutsättning att penningpolitiken skötes på ett rationellt sätt, blir likväl den totala investeringsverksamheten i samhället ej med nödvändighet mindre än det samtidiga totala sparandet, även om det är möjligt att den kan få en mindre ekonomisk inriktning. Det allmänna ränteläget kommer nämligen alt i detta fall nedpressas i så hög grad som behövs för att investeringar i erforderlig omfattning skola bli räntabla trots utgående skatter. De nu anförda synpunkterna äga i stort sett giltighet också gentemot den varianten av argumentet, att skatterna minska realkapitalets utnyttjandegrad. Vad åter angår beskattningens inverkan på själva verksamhetsdriften, undandrar sig denna fråga en vetenskaplig behandling. Efter denna korta granskning av argumentet angående de direkta skatternas ofördelaktiga biverkningar skall med några ord även det andra argumentet beröras, enligt vilka vissa indirekta konsumtionsskatter på grund av sina speciella verkningar för konsumenterna icke äro att jämställa med andra skatter, när man anställer jämförelser mellan de på olika klasser vilande skattebördorna. Höga skatter på spritdrycker, tobak och andra dylika njutningsmedel, som äro föremål för en omfattande konsumtion från de breda lagrens sida, försvaras därmed, att de »bäras av» en lyxbetonad och från social synpunkt icke önskvärd konsumtion och därför icke utöva något mera kännbart tryck på skattdragarna utan snarare lända dem till fördel.

29 Gentemot detta argument kunna flera invändningar göras, särskilt när det användes som försvar för en ökad skattebelastning av de lägre inkomstskikten. 1 För det första bör ej förbises, att det tvång som en speciell, i motsats till en allmän, konsumtionsbeskattning lägger på de enskilda individernas konsumtionsval, från deras egen subjektiva synpunkt i regel framstår såsom en skärpning och ej som en lindring av den egentliga skattebördan. Detta gäller även när beskattningen lägges på njutningsmedel, 2 ehuru man då från social synpunkt kan hävda, att de allmänna fördelarna av denna modifiering av konsumtionsvalet äro så stora, att de väga tyngre än den enskildes därav föranledda olustkänslor. Vidare bör framhållas, att resonemanget om att skatter på spritdrycker, tobak o. d. »bäras av» den ifrågavarande lyxkonsumtionen är felaktigt, om därmed avses, att de huvudsakligen finansieras genom en inskränkning av denna konsumtion, så att annan, från social synpunkt mera önskvärd, konsumtion ej behöver beröras av skatterna. De stora skatteinkomster, som det allmänna erhåller av dessa varor, äro ett belägg för att konsumtionen av dessa varor inom den marginal, som hittills varit av relevans, är relativt oelastisk. I realiteten bäras alltså skatterna på sprit och tobak blott till en ringa del av dessa samma varor. Det förhållandet inträffar ofta, att husfadern för att få medel till skattens erläggande uppoffrar annan, från familjens och från samhällets synpunkt mera nödvändig och önskvärd konsumtion. Slutligen må påpekas, att de relativt höga skatterna å alkoholhaltiga drycker och tobak i vårt land hittills icke införts och kommit till användning främst såsom medel att nedbringa konsumtionen av dessa varor utan för att bereda staten ökade intäkter, vilket de också gjort. Beskattningen har sålunda inneburit ett utnyttjande i finansiellt syfte av den vid hittills gällande prislägen relativt oelastiska konsumtionen av dessa va1 I detta sammanhang kunna även några andra argument, som användas i samma riktning omnämnas, ehuru de ej direkt bygga på de indirekta skatternas fördelaktiga biverkningar. — I vissa fall motiveras de extra skatterna på ifrågavarande njutningsmedel därmed, att personer som ha råd att bestå sig med en dylik lyxkonsumtion även böra anses ha råd att bära de därmed förknippade skatterna. Den ifrågavarande konsumtionen betraktas alltså som ett indicium på en särskilt hög skatteförmåga, som skulle motivera den extra belastning som dessa skatter innebära. Detta betraktelsesätt är givetvis ej riktigt beträffande beskattningen av sådana varor som spritdrycker, tobak och öl, vilka i nästan lika stor utsträckning konsumeras av de fattiga klasserna som av de mera välbärgade; däremot kan det kanske i någon mån tillämpas beträffande exempelvis automobilbeskattningen. — Ett annat resonemang går ut därpå, att de indirekta skatterna äro frivilliga, då individerna ju kunna undgå dem genom att upphöra med den beskattade konsumtionen, och att de av denna anledning ej böra jämställas med obligatoriska direkta skatter. Även detta argument kan avfärdas i all korthet: att en skatt är »frivillig» i angiven mening hindrar ej, att den kan utgöra en lika kännbar belastning som en obligatorisk skatt. 8

En person, som nu årligen erlägger ett visst belopp i sprit- eller tobaksskatt, skulle antagligen, om han ställdes inför valet, föredraga att erlägga detta belopp såsom direkt skatt, mot a t t han i stället skulle ha möjlighet att köpa ifrågavarande varor till de låga priser, som skulle gälla om någon skatt ej belastade dem. Det tvång till att inskränka konsumtionen eller till a t t övergå till sämre kvaliteter, som den av beskattningen orsakade prisförhöjningen utövar, framstår alltså för honom som en extra börda utöver den belastning som själva skatten utgör.

30 ror. För att kraftigt begränsa konsumtionen torde avsevärt högre skatter erfordras. Till försvar för de nuvarande skatterna kan därför icke anföras, att de framstå såsom nödvändiga såsom konsumtionsbegränsande medel. Vid bedömandet av alkoholbeskattningen bör hänsyn dessutom tagas till den omständigheten, att det restriktionssystem, som tillämpats i Sverige, möjligen kan utbyggas på ett sådant sätt, att den inskränkning av konsumtionen, som anses önskvärd på detta område, k a n åstadkommas oberoende av beskattningen. Det nu anförda torde utgöra en tillräcklig motivering av den uppfattning, som ligger till grund för detta arbete, nämligen att de olika slag av biverkningar, gynnsamma och ogynnsamma, som äro förknippade med de direkta och de indirekta skatterna, ej äro av sådan avgörande betydelse, att man ej skulle kunna jämställa dessa båda slag av skatter vid en beräkning av det samlade skattetrycket.

KAPITEL III.

Skattebördans fördelning på olika inkomstklasser (forts.): svensk statistik. Antaganden i incidensfrågan och tillämpade beräkningsmetoder. De synpunkter på incidensfrågan, som närmare utvecklats i det föregående kapitlet, och deras viktigaste konsekvenser med hänsyn till planeringen av de företagna undersökningarna av skattetrycket i Sverige kunna i korthet sammanfattas på följande sätt. Det är omöjligt att föra någon objektiv bevisning om hur den totala skattebördan i sista hand fördelas på de olika inkomstklasserna. Detta skulle nämligen förutsätta, att det vore möjligt att fastställa, hur mycket de olika klassernas ställning skulle förbättras i det (i verkligheten icke tänkbara) fallet att inga skatter utginge men att samhällsmedlemmarna trots detta skulle komma i åtnjutande av de fördelar, som det allmännas verksamhet bereder dem. De beräkningar, som här verkställts angående skattetrycket på olika inkomstklasser, avse endast att klargöra, i vilken riktning frågan skulle lösas, om man överbryggar alla de teoretiska och praktiska svårigheter, som i verkligheten göra en lösning av problemet omöjlig, genom att basera utredningen på vissa bestämda (och icke bevisbara) antaganden rörande de olika skatternas incidens. Beräkningarna ha genomgående begränsats till skatteincidensen i inskränkt mening, som hänför sig till fördelningen av den skattebörda, som motsvarar det allmännas inkomst av skatten. Vid kalkylen av denna börda har hänsyn ej tagits till den olika valör, som understundom tillägges de olika skattearterna, därför att de i olika grad antagas påverka nationalinkomsten och det allmänna välståndet. Indirekta skatter på sprit och tobak ha sålunda påverkat kalkylen i samma grad som direkta inkomst- och förmögenhetsskatter, trots att de förra i det nämnda hänseendet förmenas ha ett gynnsamt och de senare ett ogynnsamt inflytande. De antaganden, som gjorts angående ifrågavarande skatters incidens i Sverige, gå i stort sett ut därpå, att de direkta skatterna på fysiska personer bäras av de personer, som betala dem, under det att de indirekta konsumtionsskatterna i sin helhet övervältras på konsumenterna. Till försvar för dessa antaganden kan egentligen endast anföras, att de framstå såsom mindre godtyckliga än några andra möjliga antaganden.

32 Vad först angår de direkta skatterna, framstår det nämligen under nuvarande förhållanden knappast såsom sannolikt, att de i någon större grad övervältras från vissa klasser till andra. Detta skulle nämligen förutsätta, att utbudet av de produktionsfaktorer, som beröras av ifrågavarande skatter, skulle märkbart påverkas av dem, exempelvis att kapitalbeskattningen skulle driva kapitalet ut ur landet eller medföra en sådan minskning av sparandet, att följden bleve en höjning av ränteläget och en motsvarande nedpressning av nivån för arbetslöner och jordräntor, eller att beskattningen av arbetslönerna skulle på motsvarande sätt medföra en minskning av arbetsutbudet och en därav orsakad höjning av lönenivån. Det är härvid fråga om teoretiska möjligheter, som för närvarande ej kunna sägas ha någon större grad av aktualitet. I alla händelser torde ett bestämt antagande om att en viss övervältring kommer till stånd framstå såsom mera godtyckligt än det antagande, som lagts till grund för framställningen. Då någon direkt statistik ej föreligger beträffande de direkta skatternas fördelning på olika inkomstklasser, har denna fördelning måst kalkyleras med tillhjälp av den skatterättsliga metoden: man kalkylerar först hur stora skatter som enligt gällande lagstiftning åvila den genomsnittliga inkomsttagaren inom varje klass, varefter den totala skattebördan slås ut på de olika inkomstklasserna i de proportioner, som följa av dessa beräkningar, sammanställda med uppgifter angående antalet inkomsttagare inom varje klass. De ifrågavarande kalkylerna ha baserats på de uppgifter, som kunnat erhållas rörande de olika klassernas ekonomiska och personliga förhållanden. De på detta sätt beräknade skattesiffrorna hänföra sig alltså till den skattebörda, som faktiskt vilar å de olika inkomstklasserna, med den karaktär som dessa klasser för närvarande ha i de hänseenden, som äro av relevans för beskattningen. Hur skattebelastningen varierar med en viss faktor, exempelvis inkomstens storlek, som tankes förändrad under i övrigt lika förhållanden, framgår alltså ej av de nu angivna kalkylerna. Denna fråga har därför givits en separat behandling i nästa kapitel, i vilket den individuella skattebelastningen i vissa konstruerade typfall närmare undersökes. Typfallen ha där varierats så, att man kan bilda sig en uppfattning om den inverkan på skattebelastningen, som vid i övrigt lika förhållanden åstadkommes genom förändringar av inkomstens storlek, inkomstens sammansättning, inkomsttagarens familjeförhållanden, den kommunala utdebiteringens höjd etc. De viktigaste indirekta skatterna falla på rusdrycker och tobak, och att dessa i huvudsak bäras av konsumenterna, torde ej någon vilja bestrida. Man kan visserligen visa på möjligheten, att en övervältring kan ske från konsumenterna till andra inkomstklasser, exempelvis att arbetarna genom en löneförhöjning skaffa sig någon kompensation för den ökning av levnadskostnaderna, som orsakats av dessa skatter. Men det är givetvis omöjligt att föra någon bevisning härom, och något som helst stöd för ett antagande i denna riktning föreligger icke. Beträffande de övriga indirekta skatterna, vilka till största delen uttagas i form av tullar, är incidensfrågan mer inveck-

lad, och med hänsyn härtill har det också ansetts lämpligt att hålla dessa skatter skilda från de övriga. Dessa skatter äro emellertid ej av den storleksordningen, att de i någon avsevärd grad förrycka den bild, som erhålles av skatteprogressionen. Vid beräkningen av det indirekta skattetrycket måste man emellertid ej endast göra ett antagande i övervältringsfrågan, utan även utgå från vissa förutsättningar angående storleken av de beskattade varornas konsumtion inom olika inkomstklasser. Beträffande de viktigaste varorna, rusdrycker och tobak, ha specialundersökningar utförts angående konsumtionsvanorna inom olika samhällsklasser, men på grund av bristfälligheten hos det statistiska material, som funnits tillgängligt, måste alla slutsatser göras med stora reservationer. Då dylika undersökningar ej kunnat utföras för övriga varor, har den enklaste lösningen synts vara att förutsätta en konsumtion av dessa varor, som varierar i direkt proportion till den totala konsumtionen inom de olika inkomstklasserna. Alla i detta kapitel gjorda antaganden rörande de beskattade varornas konsumtion avse aritmetiska medeltal för respektive inkomstklasser. Då särskilt konsumtionen av de varor, som äro högst beskattade, företer en mycket stor spridning kring medeltalet, följer härav, att även skattetrycket i konkreta fall kan avsevärt variera kring de siffror, som här anföras. Ifrågavarande medeltalssiffror få därför ej tagas för annat än vad de äro, nämligen vissa approximationer av skattetrycket för en hel inkomstklass, från vilka de individuella siffrorna kunna förete stora avvikelser. Vissa hållpunkter för bedömandet av inom vilken marginal det individuella skattetrycket varierar ges i kap. IV, där behandlingen av typfallen i viss mån utsträckts även till de indirekta skatterna. Framställningen av h u r den indirekta skattebördan varierar med olika faktorer har emellertid ej kunnat göras lika ingående som beträffande de direkta skatterna. Under det att man med utgångspunkt från lagstiftningen kan göra vilka beräkningar som helst angående det direkta skattetryckets variationer, begränsas möjligheterna av dylika beräkningar rörande de indirekta skatterna av knappheten på statistiskt material, som belyser, h u r konsumtionen av de beskattade varorna under i övrigt lika omständigheter förändras med vissa faktorer. På grund av materialets bristfällighet har det sålunda ej varit möjligt att till mera exakt behandling upptaga den viktiga frågan, h u r konsumtionsskatternas tryck varierar med familjens storlek. Kalkylerna av det totala skattetryckets variationer ha i huvudsak inskränkts till det relativt enkla fallet, att alla faktorer med undantag av inkomstens storlek tänkas oförändrade. Samtliga beräkningar avse principiellt den skattebörda, som vilar å 193A års inkomster. Kalkylen av de direkta skatterna har alltså baserats på skattetaxeringarna för år 1935 och på den lagstiftning rörande dessa skatter, som då var gällande. Uppskattningen av de indirekta skatternas fördelning har åter tagit den statistik för dessa skatter, som hänför sig till år 1934, till utgångspunkt. I de fall, då uppgifter beträffande dessa år ännu ej va3 — 366118.

rit tillgängliga, har det blivit nödvändigt att gå tillbaka till något tidigare år och att göra beräkningarna under det antagandet, att de till detta år hänförliga uppgifterna ha giltighet även för det senare året. Till grund för kalkylen av de proportionella kommunalskatterna har sålunda lagts den utdebiteringsprocent, som beslutats under år 1934, och som hänför sig till detta års taxeringar. Den nu berörda oegentligheten, att vissa faktiska skattebelopp sammanslagits med vissa blott kalkylerade belopp, torde emellertid ej i någon större grad inverka på totalbilden av skattebördans fördelning. En mera ingående jämförelse mellan den skattefördelning, som beräknats för år 1934, och skattefördelningen under något tidigare år har ej verkställts. I anslutning till den i detta kapitel givna redogörelsen för de skatter, som belasta 1934 års inkomst, lämnas emellertid en tillbakablick på dessa skatters utveckling under det sista decenniet, och till beräkningarna av det individuella skattetrycket i kap. IV har fogats en summarisk kalkyl av hur det totala skattetrycket varierade med inkomsten enligt 1930 års lagstiftning. På grundvalen av dessa uppgifter kan man bilda sig en föreställning om hur skattefördelningen under senare år förskjutits i Sverige. Innan en redogörelse lämnas för de viktigaste resultaten av de gjorda undersökningarna av skattetryckets fördelning, förutskickas en framställning av de två grundläggande momenten för kalkylen, dels inkomstfördelningen i Sverige under år 1934 och dels storleken av de olika slag av skatter, som belasta detta års inkomster.

Inkomstfördelningen i Sverige under senare år. Då alla skatter i sista hand måste träffa fysiska personer och medföra en motsvarande reduktion av deras realinkomst (om man bortser från skatternas förut berörda biverkningar), bör utgångspunkten för en kalkyl av skattebördans fördelning vara en uppskattning av de fysiska personernas inkomstförhållanden. I motsats till många andra länder har Sverige ej någon årlig statistik rörande de fysiska personernas inkomster. Under senare år h a emellertid, i samband med de skatteundersökningar, som då företagits, uppgifterna om de taxerade inkomsterna underkastats en viss bearbetning. Resultatet av en dylik inom finansdepartementet gjord bearbetning av taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1935, alltså hänförande sig till 1934 års inkomster, redovisas nedan i tab. 10. Densamma har direkt lagts till grund för beräkningen av de direkta skatternas fördelning och även av den totala skattefördelningen. Tabellen torde få anses relativt tillförlitlig vad angår de större inkomsterna, då uppgifterna om dessa hämtats direkt ur taxeringskalendern. Beträffande de lägre inkomstskikten äro kalkylerna i viss mån baserade på extra polering i anslutning till den av Pareto utarbetade metoden. Men då (genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 januari 1936) särskilda uppgifter införskaffats angående dels hela antalet skattskyldiga (andra än

35 aktiebolag) som över huvud uppnå beskattningsbart belopp till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, och dels antalet sådana skattskyldiga med ett beskattningsbart belopp under 1 000 kr., ha vissa hållpunkter erhållits även för uppskattningen av siffrorna inom dessa skikt. Dels för att få en kontroll på dessa uppgifter, dels även för att få dem kompletterade med uppgifter angående de skattskyldigas yrken samt familje- och förmögenhetsförhållanden, har jämsides med den nyss nämnda tabellen här även använts ett par andra översikter över inkomstfördelningen, vilka framgått som ett resultat av en bearbetning av material, som ingår i 1930 års folkräkning. Resultatet av denna folkräkning har visserligen ännu ej publicerats, men det föreligger till stor del i korrektur- och manuskripttabeller, som fått tillgodogöras för den här gjorda undersökningen. I detta sammanhang har det synts vara av särskilt intresse att bearbeta de tabeller, som innehålla uppgifter om antalet yrkesutövare, deras familjemedlemmar samt deras totala inkomst och förmögenhet inom olika yrkesgrupper. Bearbetningen har ägt rum från två olika synpunkter. I ena fallet har den totala inkomst, som hänför sig till en viss yrkesgrupp, dividerats med det antal personenheter, som höra till denna yrkesgrupp och tillsammans skola leva av denna inkomst, varvid vuxna räknats som hela och barn under 15 år som halva personenheter. Den så kalkylerade genomsnittliga inkomsten per personenhet ger ett uttryck för den genomsnittliga välståndsnivån inom ifrågavarande yrkesgrupp. Närstående yrkesgrupper med någorlunda lika genomsnittsinkomst per personenhet ha därefter sammanslagits, och sedan ha dessa större grupper ordnats efter storleken av den för dessa grupper kalkylerade genomsnittsinkomsten. På så sätt har erhållits en instruktiv översikt över den svenska befolkningen, fördelad på yrken, vilka ordnats efter genomsnittlig välståndsnivå. Denna översikt som torde erbjuda åtskilligt av intresse även med avseende på andra frågor än de här behandlade, publiceras h ä r som tab. B: 1, och en sammanfattning av densamma, som erhållits genom sammanslagning av alla yrkesgrupper, vilkas genomsnittliga inkomst per personenhet faller inom samma inkomstintervall, gives i tab. B: 2; av den senare h a r ett utdrag för hela riket gjorts i texttabell 4. I andra fallet har den totala inkomsten för varje yrkesgrupp dividerats med det antal yrkesutövare inom gruppen, som uppgivits ha inkomst. Härigenom har erhållits ett mått på den genomsnittliga inkomsten per yrkesutövare med inkomst inom varje grupp. Sedan har en ny sammanslagning av de olika yrkesgrupperna ägt rum efter storleken av denna genomsnittsinkomst. En sammanfattning av resultatet publiceras som tab. B: 3, där (på samma sätt som i tab. B: 2) en uppdelning företagits efter den intervall, inom vilken den på angivet sätt beräknade genomsnittsinkomsten faller. Vid ett studium av tabellen bör hållas i minnet, att grupperingen ägt rum efter den genomsnittliga inkomsten för de yrkesutövare, som ha inkomst, men att uppgifterna i övrigt hänföra sig till samtliga medlemmar av respektive yrken, alltså även till sådana, för vilka någon inkomst icke uppgivits. Ma-

36 la

its

£1 • x

C 4-> O «

u

Der rkesövare

c

— —*

rH

CO

•T)

CO

CO

Q

"^ ^ or o o

k & H

per yrkesitövare med nkomst

CO

S

o c

OJ

^

o

CM

OS

m o

CM

k

.

'

s i sa.

co os

CO CO

cs

r-

CM

x *

t—1

en co T H

Q ^o

i—I CM

CO

•*

CO 1 ^

cs XJ*

rr\ IM CO

3 ^

| °

ga

tig

co o r*ä'-'

o

r H

r^ OJ i n

CO

00 O cs

OJ

CO

m

o

1 ^

•>1<

er.

rH

T *

oo OS

CO

1 ^

cs

CO T-l

OS CO CM

"O -ti CO

r H

CM

i—I

m OS

CO

l ^

CO

cs

r»

- f

c»

1—1

^

o

T H

CM H

•>

<

i—i

co

oo

o -ctl CM

3 U

i.

<! £ 3 M

s s 3

co

- t CO c p

o

•*

T—i

H

CO

ro

0)

ro CO

O ~V -ti

oo h»

C3

«* o

CD OS

i H r f l i-H

CD

r»

O

co iO

C/J

CM r H

CO

o co l >

O

i n OJ

OJ

co

rH CS CD

CD OJ c/J

CO 1 ^ 1—1

n* CO CM

CM

in

O

OJ —i

o * H

CO OJ OJ

o o

>H

i n

OJ

o

(^ 53 a s >H

un

CD

-ti

i—i

TH

>. *,

oo

OS

TH

1 ~

O

CO

CS

"cH

•n

O l

co Q co O H

1^

ts

^ (N

>H

H

Cl

»H

cs

x *

OS

CO

os 1—1

os

CS

krt

kft

00 CO

.c kO

1—1

>cs

"•# in co

cs OS 00

CO

CO CM CO

co os T—1

i—1

OJ

-* ktO I-H OS

CO

CM

>n

on t M CM

CO

o O

oo o>

^ T H

- t i

co O •—i

i >

"•#

Sft

CO

co .H

CO CD

CO

CO

CO

>CS

oo CO

t~

^ »>

hi-

rs

co O O

*-»

—. b» o

<~> O O 1—1

O i-H

- i i CS

O

O

OS OJ

—i

CM i—i r H

OS U0 i—i

•n

o

CO

CO

CO

t -

Ol

CO

-*

- H

CS

CD

BO

o

o

O

0 ^

P H

cb o TH

CO

^

<w «H

os

oo o

co

o cs

O

i O

ss

o

Oi

CO

rn

1—1

1—1 r H

-ti

in

•* h«

« CM

g

Ol

^J<

CO

CO

Cl

it^

CO

o

CO

r^ rH

O

co

o

c~ O

o O

O J

o

o

O

CO

T H

o T—1

CO *H,

os

CO

cc

1^

Cl

CO

CO CO

CM C\J

CD

<*

"-•

cs

co

•SO

1 -

os

os

cs

t»

Ol

uO

CD C J

—1 CM

-o

-*

CM

O

o

O

§

1^

C-l

o

O

cs O

-H

^^ s^ «*S »^

l>

o

><s

OS

CO

OS

ire

l>

os

CO i—i

3P O j

**

t-CC5

r H CM

CD

-ti

O J

O

-*

»1

cs

a, =<s

© •

—1

O TH

rco

r H

r-1

'O

1^

(0

i n

i n

•—i

de r^ r H OJ

in

-n

•* os

o

CO

»>H co

i H

(T. OJ CM

CS

en

.O

CO

-ti

t>

OJ

c p

-t<

OS

CO

»fl

co

i—i

r H

iä

Co

CM

-<f

Cl

ICO

-ti

O

CO

Cl

On

CM

OJ

o» tO

CO

r.>

r H

O

O

O

!-H

rf

GM

»o

1—1

cs

8 TH.

„

Oi

ics

-ti

1^.

CO CO

CO

t ^

CO T-1

o

CM

T*

-ti

iO

CO

CM

CM kQ

t—

O

T ^ 'OS

OS O

i—i CM

-ti - H

i n

CO

-* o

-<*l

s

co co o

c—1

• ^

I O

CO

k>

cs

c s r o "*1 l ^ ^ rcoo os i^ r«o «*

rH -ti OS -eft

os

Genomsnit lig inkom i kr. pei personenh

co

P O

•H

CD

+-1

CO

CO

*-H

i—i

_, ,_,

-Cf!

O

Cl

»O

CM

•<* r H

CC

1—1 O)

rin o r^ - c t l

O

•—1

CO CM

O

CC

- i CM

T-H

OS

IX)

ro 00

00 • *

CM

CO

-*

<*

J >

O

Cl

OS

O CD

Cl

.•o

H<

iO CO

i-H

CO

r H M

CTS

CO CM

>H

»o

y>

CNJ

rH CO

o CO

C\>

C l

co OS

t -

H

kQ

co cs

OS

os

3 3 r*

+ J

CO r H

«# 2? -**

Cl

O

*>

1 H

co

r-1

3! 52 00

o>

£

Cl

CM

- H OJ

SM

X

OJ

^^ c^ »o

rts

CO

<N

cS

-ti CM CM

CM

OS

cs r^ rH

CO

t/3

O

CO -TI 1—<

TH

<M

2"3 ^g-O°

—

co

»O

Oc

OS O»

cC

CD OS

CM

r O

^ r o t o US

c

1-

—

H

H

i-H

"v"

r H

CO

O

t H

OS

O

3 B

Os

hO cs

CO

-n OS

rH

";

o

TH

CM H

OO un

CO x * CO

1—1

(H

_

kQ CM

CO

CO - H CD

CO

CO

G^«

Q c o

CO

CM

no 00

i H

o

—

CO

>»tJ 3 " o

M

10 O l -}l

-* ,, CO

ntal rsonheter per rkesövare < D. x ej s p

i n

!-«•

OS

i-H

-fl

CO

lif

_

M

oo

o g "S B 5 — . i g tac — — <0

co rO «o O

l O

73 :0 0> SJ

—

CO x *

.-H

1 +* J L

—

c

co

^>

*ti

+->

-'

<*

a|l

co

CO

-o

X

-ti

T H

oo O

CO

00 H l

0O

<N

r^

un

CO

O

O

O

CM

i H

cs

i—i

O j

o

o uO

o

O

t^>

•^ CO

O )

o

co

iO

-*i

1 -

o

CO

CN

CM CM

CD i-H

• ^

OJ

T-l

O

O

O

O

O

o

I:J

25 o i—" o

i O

uu

T-l

OJ

CO

CO

cs cp •H

OJ

>—> o C s t>

O C 1 i O

r H

CM

lf->

—1

o

<ft

O < S

co l > CO m

c

m o CO

l-^t

co

R

1 1 1 1 1 1 ! 1 1 to3 - H

i n

CO

O

i n i—i T-l

o

rs

c~co

^

CM

CO

t>

o

c~>

o

CO

in

CO

O i* CO

t>

1—1

o

o

O

un

O CJ5

O

^r*i

1 1 l 1 1 1 1 1 1 o o O O o •<* oo i> H

CO

i n •—i

- H

H

r H

• H

C J

co O

co

•r-H

o^

R

terialet innehåller nämligen ej några specificerade uppgifter om de båda kategorierna utan blott en allmän uppgift om hur många yrkesutövare inom varje grupp som haft inkomst. I texttabell 5 har emellertid ett försök gjorts att från respektive yrkesgrupper avsöndra alla yrkesutövare, som ej haft någon inkomst, och att sammanföra dem till en särskild noll-grupp. Till grund för denna nya gruppering av materialet ligga vissa icke bestyrkta antaganden rörande noll-gruppens förhållanden, nämligen att proportionen mellan manliga och kvinnliga yrkesutövare och deras familjemedlemmar inom varje yrke är densamma för dem, som ej ha någon inkomst, som för yrket i dess helhet. Då det framstår såsom sannolikt, att personer, som på grund av nedsatt arbetsförmåga eller annan orsak ej ha någon inkomst, ofta även ha mindre familjer att dra försorg om, torde siffrorna för noll-gruppens familjemedlemmar få anses som något för höga. Vid en uppskattning av de indirekta skatternas fördelning kan man taga antingen tab. 4 eller tab. 5 till utgångspunkt, då båda tabellerna innehålla uppgifter om antalet familjemedlemmar och andra data, som härvid äro av relevans. De fördelar, som detta innebär, torde väga tyngre än den nackdel, som ligger däri, att de verkliga inkomsterna inom varje grupp kunna förete en stor spridning kring den genomsnittsinkomst, efter vilken tabellen uppgjorts. Spridningen är emellertid såtillvida mindre i tab. 5 än i tab. 4, att, såsom nyss nämnts, personer utan inkomst i tab. 5 avskilts såsom en särskild nollgrupp. Vid valet mellan de båda tabellerna, när det gällt att få en grundval för kalkylen av konsumtionsskatterna, har därför tab. 5 föredragits, trots att tabellen i vissa hänseenden är mindre exakt än tab. 4. Vissa kompletterande beräkningar, som gjorts med utgångspunkt från tab. 4, ha dock givit vid handen, att avvikelserna mellan de resultat, som erhållas enligt dessa båda tabeller, bli ytterst obetydliga. För att underlätta en jämförelse mellan de olika metoderna har i tab. 6 en sammanställning gjorts av några data, som erhållas vid en uppdelning av den svenska befolkningen i tre resp. fyra stora inkomstklasser. Att döma av de för år 1934 meddelade siffrorna skulle icke mindre än 89 °/o av landets befolkning leva på inkomster, som (inklusive en sextiondedel av förmögenheten) per taxerad person ej uppgå till mer än och i regel betydligt understiga 3 000 kr. Av dessa 89 % skulle 19 sakna taxerad inkomst, 1 på de återstående 70 skulle falla drygt hälften av den totala taxerade inkomsten. En mellangrupp med en taxerad inkomst mellan 3 000 och 10 000 kr. skulle ha utgjort 10 % av befolkningen och inalles ha uppburit cirka en tredjedel av den totala inkomsten. Återstoden av denna, cirka 15 °/o, skulle ha tillfallit den högsta gruppen, med en taxerad inkomst överstigande 10 000 kr., medan antalet personer, tillhörande denna grupp, ej skulle ha uppgått till mer än cirka 1 % av hela folkmängden. 1930 års siffror äro ej fullt så ogynnsamma för de lägre inkomsttagarna, vilket dock delvis beror på kompletteringen av inkomstsiffrorna vid folkräkningen. Enligt den första 1

Detta är ett antagande, som gjorts i analogi med de för år 1930 gällande folkräkningssiffrorna.

38 T a b . 5. Sveriges befolkning 2

Genomsnittlig inkomst i kr. per yrkesutövare

0 1— 900 901—1 500

|

i klasser efter genomsnittlig

5 Män

Kvinnor

Barn Summa

341-8

228-1

532-9

272-3 484-5

per yrkesutövare

907-5

12 Antal yrkesutövare i 1000-tal Män

Antal Genomsnittlig person- Total inkomst i kr. inenheter komst per per per Kvin- Summa yrkes- i milj. yrkes- personkr. nor utövare utövare enhet

Landsbygd 161-4 322-5

636-2

125-3 425-4 1 442-7 295-7 1000-4

dr 1930.

6 Hela folkmängden i 1 000-tal

238-6

inkomst

228-0

161-7

509-8

180-0

1-64

389-7

1-47

268-8

689-7 431-1

1-78

735-2

690 1066

1-98

754-0

200-2

— \ — 469 598

2 501—4 000

44-1

331-7 61-8

35-6

141-5

354-0 40-9

4001—8 000

14-5

11-6

11-2

37-2

12-6

1-1

69-1 13-8

1-79 2-30

81-4

2 899 5 911

2 576

8 001—

8-1

8-2

7-5

23-8

6-8

0-6

7-4

2-71

89-7

12 136

4 481

1-74 2129-3

1 501—2 500

373-0

1548-8 1 511-9 1128-8 4189-3 1474-6

Samtliga

77-1 28-2

483-9

610-1 2084-7

Städer 0

50-2

96-8

24-8

171-8

47-8

71-3

119-0

1-34

—

—

—

8-7

34-6

4-0

47-3

8-2

29-7

1-20

901—1 500

59-8

148-0

21-7

229-5

57-8

127-1

37-9 184-8

1-18

28-1 227-8

1 501—2 500

301-0

292-5

164-3

757-8

291-1

140-5

431-6

1-57

842-9

2 501—4 000

184-1

191-8

109-6

485-5

173-7

247-6

1-74

51-7

69-0

29-8

150-5

46-6

80-1

1-69

770-1 435-4

4 001—8000

73-9 33-5

5 435

1788 3 210

3-7

35-8

2-29

498-9

13 927

6 085

1-B4 2803-2

1-

37-8

31-5

25-5

94-8

32-2

Samtliga

693-5

864-2

379-7 1 9372

657-4

387-8

438-e

252-9 1 079-3

1— 900

247-3

306-9

129-3

901—1500

592-7

1 501—2 500

674-0

632-5 624-2

2 501—4 000

228-2

4 001—8000

66-2

8 001—

8 001—

45-9

253-5 80.6

683-5 447-1 1 672-3 460-1 1 758-2

1-58

—

—

236-1 567-5

191-1 307-0

427-2

1-45

296-8

874-6

217-6

862-8

963-0 1-66 1-77 1 596-8

1101 1851

102-1

316-7

1-75

970-3

3 064

34-6 4-2

93-9

1-78

516-8 588-7

5 505

3 090

2-36 1-67 4 932-4

13 627

5 770

145-2

627-0

40-9

187-7

59-3

43-2 39-6 39-0 33-0 118-5 2375-9 1508-s 6126-s 2131-9 1 089-3 3221-4

17-3

18-4

16-8

1— 900

11-0

12-9

8-6

901—1 500

26-4

26-6

29-6

1501—2 500 2 501—4 000

30-1

26-3

10-2

4 001—8 000

3-0

8001—

2-0

1-7

100-0

Hela riket 370-3 232-7

645-1 214-6

Samtliga

Samtliga

479-7 1136-8

665 Procenttal för t hela riket 17-4 21-3 17-6 11-2 17-5 11-1

18-7

—

—

—

13-3

26-6

28-2

27-2

30-5

27-3 28-7

6-0 19-5

30-2

20-0

26-8

32-4

65 121

10-7

9-6

10-2

10-1

9-4

9-8

19-7

3-4

2-7 2-2

3-1 1-9

2-8

3-2

2-9

10-5

1-8

0-4

1-3

11-9

lOOo

100-0

100-0

100-0

100-0

lOOo

100-0

39 T a b . 6. Jämförelse

mellan olika uppskattningar

År och inkomstintervaller

Hela folkmängden

av inkomstfördelningen

1000tal

1000tal

%

0—1 700

5 5517

1 701—5 700

520-3

90-6 2 914-8 8-4 283-1

54-7 5 701— Samtliga 6 126-7

23-7 0-8 100-0 3 221-6

Total förmögenhet

Total inkomst

Yrkesutövare

i Sverige åren 1930 och 1934. In- FörmöInkomst komst genhet per per per person- yrkes- yrkesenhet utövare utövare

Milj. kr.

%

Milj. kr.

%

Kr.

90-4 3 337-2

67-7

7 261-7

47-5

8-8 1 232-7 0-7 362-7

25-0

5 257-5

34-4

2 491 1145 687 4 354 18 571 2 632 7 541 15 304 117 422

%

Kr.

Kr.

Genomsnittlig inkomst i kr. per personenhet år 1930:

100-0 4 932-6

7-4 2 782-9 18-2 100-0 15 302-1 100-0

4 750

Genomsnittlig inkomst i kr. per yrkesutövare år 1930:

603-0

1 079-3

17-6

1—2 500 2 5 0 1 - 8 000

4 114-0 814-7

67-2 2 164-6 4106 13-3

43-2 1-9 118-5 8001— Samtliga 6 126-5 100-0 3 221-4 Taxerat belopp i kr. år 1934: 0

—

—

—

—

—

—

—

67-2 2 856-6 12-8 1487-1

57-9 30-2

6 734-6

44-0

794-4

4 864-4

11-9

3 7031

31-8 2 061-0 24-2 5 771-6

3 622

1-3

13 627

85 720

4 750

18-7

588-7 loo-o 4 932-4

100-0 15 302-1 100-0

918-1

—

2 338-6

18-7 — 70-4 2 493-0

-

1 - 3000

51-7

3001—10 000

327-5 33-9

9-9 1 600-0 l-o 728-0

33-2 151

10 001— Samtliga 6 233-1

(622-0)

(3 322-0) 100-0 4 821-0 100-01

4 886 •

.

• 1'

kalkylen, som gjorts med utgångspunkt från den genomsnittliga inkomsten per personenhet inom varje yrke, skulle de 90 °/o av befolkningen, som tillhörde det lägre inkomstskiktet, och som i huvudsak 1 motsvarades av arbetar- och bondebefolkningen, tillsammans ha erhållit cirka två tredjedelar av den totala inkomsten (som i detta fall räknas exklusive förmögenhetsdel), varför de inkomstbelopp, som tillföllo de två övre skikten blevo i motsvarande grad reducerade. Enligt den andra kalkylen, som baserats på den genomsnittliga inkomsten per yrkesutövare, med avskiljande av sådana yrkesutövare som ej haft inkomst, skulle noll-klassen och den lägsta inkomstklassen tillsammans ha utgjort cirka 85 % av befolkningen och ha uppburit 58 °/o av den totala inkomsten; på ett mellanskikt, motsvarande

13 °/o av folkmängden, skulle ha fallit cirka 30 °/o av inkomsten, under det att 2 °/o av folkmängden skulle tillhöra det övre skiktet, som kom i åtnjutande av de återstående 12 procenten av den totala inkomsten. Avvikelserna mellan dessa kalkyler förklaras till stor del därav, att den för år 1934 gällande grupperingen företagits med utgångspunkt från de individuella inkomsterna, under det att bearbetningen av 1930 års folkräkningsmaterial måst baseras på den genomsnittliga inkomsten för de olika yrkesgrupperna; resultatet härav har ej blivit en ren inkomstgruppering utan en gruppering, som delvis influerats av indelningen i olika socialklasser. Att siffrorna för den lägsta inkomstklassen bli mera gynnsamma enligt de senare kalkylerna sammanhänger givetvis därmed, att de omfatta även personer med relativt stora inkomster, som falla inom de yrkesgrupper som hänförts till denna klass, men som vid 1934 års gruppering kommit upp i högre inkomstskikt. Detta torde gälla ett stort antal personer inom såväl arbetar- som inom hemmansägareklassen. Å andra sidan falla många personer, som hänförts till de högre socialklasserna, inom det lägre inkomstskiktet. Kalkylerna motsäga alltså ej varandra. Enligt 1930 års kalkyl utgör den kroppsarbetande delen av Sveriges folk cirka 90 °/o av den totala folkmängden och uppbär cirka två tredjedelar av den totala inkomsten; enligt 1934 års kalkyl uppgår det lägre inkomstskiktet (högst 3 000 kr.) i Sverige också till cirka 90 °/o av hela antalet men erhåller endast cirka hälften av den totala inkomsten. I anslutning till tabellen må också några andra påpekanden göras. Nästan hälften (47'5 °/o) av den i privat ägo inom landet befintliga förmögenheten tillhör personer inom vad här kallats den kroppsarbetande klassen. Detta förklaras av att vi i Sverige ha en så stor besutten bondeklass; denna äger nämligen cirka 4 milliarder av de 15, vartill den totala förmögenheten i detta fall uppskattats. Ett annat anmärkningsvärt förhållande, som belyses av tab. 4, är att antalet personenheter per yrkesutövare är minst inom det lägsta inkomstskiktet men sedan håller sig på en nästan konstant nivå ända upp till de högsta inkomstskikten, där det avsevärt ökas. Såväl antalet barn som antalet vuxna familjemedlemmar, särskilt kvinnor, är större per yrkesutövare inom denna klass (jfr tab. B: 2), vilket torde sammanhänga med att relativt många yrkesutövare inom denna äro gifta. Rörande samtliga dessa inkomsttabeller må slutligen framhållas, att den i dem uppgivna totala inkomsten är avsevärt mindre än den nationalinkomst, som kalkylerats enligt andra (produktionsstatistiska) metoder. Den för år 1930 uppskattade nationalinkomsten uppgår till 7 630 milj. kr., under det att den här anförda siffran för de fysiska personernas inkomster endast är 4 933 milj. kr., d. v. s. 64'7 °/o av det förra beloppet. Och mot en nationalinkomst år 1934 på 7 261 milj. kr. står en taxerad inkomst för fysiska personer, vilken, minskad med de 220 milj. kr. vartill den däri ingående förmögenhetsdelen uppskattats, endast uppgår till 4 600 milj. kr., alltså

41 63*4 % av nationalinkomsten. 1 Denna differens är för stor för att kunna helt förklaras med hänvisning till eventuella olikheter mellan de tillämpade inkomstbegreppen eller med hänvisning till de kollektiva inkomstbelopp, som nationalinkomsten omfattar utöver de fysiska personernas inkomster. En del av differensen har sannolikt sin grund däri, att de inkomster, som uppgivits för beskattningsändamål, varit lägre än de verkliga. Översikt över de olika slagen av skatter i Sverige. Som förut anförts har det här gjorda försöket att beräkna fördelningen på olika inkomstklasser av de i Sverige utgående skatterna principiellt hänförts till 1934 års inkomster, ehuru det på grund av finansstatistikens bristfällighet i vissa fall, särskilt beträffande de proportionella kommunalskatterna, blivit nödvändigt att utgå från siffror för tidigare år. Hur stor denna skattebörda är och hur den fördelar sig på olika slag av skatter, framgår av följande tablå. Skatter

som hänföra

sig till 1934 års inkomster

i

Sverige.

A. Skatter till staten: I. Engångsartade förmögenhetsskatter 1934/35: a) arvsskatt och skatt för gåva b) skatter å omsättning av förmögenhet (vissa stämpelmedel) II. Reguljära direkta skatter 1935/36: a) inkomst- och förmögenhetsskatt (därav fysiska personer m. fl. 119-2, aktiebolag 28*0 milj. kr.) b) särskild skatt å förmögenhet : c) extra inkomst- och förmögenhetsskatt ...." d) utjämningsskatt e) övriga direkta skatter III. Konsumtionsskatter 1934: a) tullar och acciser å spritdrycker viner maltdrycker tobaksvaror kaffe, te, kakao och socker övriga varor b) automobilskattemedel

Milj. kr.

• •.

44-0

147*2 12*4 8*5 8' 4 2*9

121*2 «' 8 24*5 77*5 22*3 123*2 • • • 83*0

Säger för staten 1

28*3 15'7

179-4

459-5 682*9

Den nominella minskning (4*83 %), som nationalinkomsten undergått från 1930 till 1934, förklaras helt av det prisfall, som ägt rum under den mellanliggande tiden. Den reala nationalinkomsten har, som man finner vid en division av de anförda siffrorna med levnadskostnadsindex (164 för det förra och 155 för det senare året), i stället ökats med cirka 2% från det förra till det senare året. Samtidigt har emellertid folkmängden ökats med 1*74%, varför den reala nationalinkomsten per individ blir nästan oförändrad. Jfr bilaga 1. — Att i tab. 6 den nominella inkomsten per individ från år 1930 till år 1934 fallit 8*32 s£ (om förmögenhetsdelen avdrages 1934 års inkomst), beror dels på prisfallet men dels även på att 1930 års inkomstsiffror synas vara mera omfattande (vilket tydligen sammanhänger med de kompletteringar, som företagits i samband med folkräkningen). Vid en jämförelse mellan de absoluta talen för dessa år bör denna differens i inkomstnivån beaktas.

42 Milj. kr. B. Skatter till kommuner (landskommuner, städer, municipalsamhällen, landsting, prästlönekassor och väghållningsdistrikt): I. Reguljära direkta skatter (uppgifter föreligga ej för senare år än 1932): kommunal fastighetsskatt 72*8 (därav fysiska personer m. fl. 56*5, aktiebolag 16*3 milj. kr.) kommunal inkomstskatt 285*9 (därav fysiska personer m. fl. 251*4, aktiebolag 34*5 milj. kr.) kommunal progressivskatt 15*7 (därav fysiska personer m. fl. 13*3, aktiebolag 2*4 milj. kr.) skogsaccis 2*9 vägskatt (exkl. väghållningsbesväret in natura) 27*1 personliga avgifter m. m 3*2 407*6 II. Skatter å konsumtion och förbrukning 1932: nöjesskatt 5*7 hundskatt 1*9 7-6 Säger för kommunerna

415*2

Summa skatter

1098*1

Skatterna till staten och de olika kommunerna ha här uppdelats på de tre huvudkategorier, vilka karakteriserats i kapitlet om skatteincidensen, nämligen engångsartade förmögenhetsskatter, reguljära direkta skatter och konsumtionsskatter. Den första kategorien av skatter, som kan antagas belasta förmögenhetsinnehavarna, huvudsakligen efter den progressiva tariff som ligger till grund för arvsbeskattningen, har ej kunnat slås ut på de olika inkomstklasserna. Detsamma gäller den del av de direkta skatterna, som i första hand belastar vissa företagsinkomster, nämligen aktiebolagsskatterna, inkomstskatterna på ekonomiska föreningar och andra juridiska personer, samt den del av den kommunala fastighetsskatten, som utgår på grund av garantibestämmelsen och alltså utgör en merbelastning utöver den proportionella beskattningen av hela inkomsten. Vad konsumtionsskatterna angår, ha de viktigaste gjorts till föremål för en specificerad uppdelning, som närmare redovisas i bilaga 2. Denna del av konsumtionsskatterna har medtagits i de i detta kapitel återgivna fördelningstabellerna, under det att återstoden, huvudsakligen olika slag av tullar med en mera obestämd incidens, hänförts till de ofördelade posterna. I de kalkyler rörande den individuella skattebelastningen, som gjorts i nästa kapitel, har emellertid ett försök gjorts att medräkna även denna återstod av dessa skatter. Förhållandet mellan de i detta kapitel fördelade och de ofördelade posterna framgår av följande sammanställning (siffrorna ange milj. kr.): Fördelade . poster Engångsartade förmögenhetsskatter till staten — Direkta skatter till staten 127-7 Konsumtionsskatter till staten 3333 Direkta skatter till kommunen 3490 Indirekta skatter till kommunen — Total beskattning 810-0 I % av totalsumman 73-8

Ofördelade . poster 44'0 51*7 126'2 58-6 76 288" 1 26"2

c

Summa 44"o 179-4 459"6 407-6 7-6 1098-1 100-0

43 I anslutning till den givna översikten över det skattesystem, som hänför sig till 1934 års inkomster och som i huvudsak alltjämt är gällande, lämnas i tab. 7 och tab. 8 några uppgifter angående utvecklingen av de viktigaste skatteposterna under de senaste tio åren. De engångsartade förmögenhetsskatterna till staten ligga under hela perioden på en ganska jämn nivå; den år 1933 genomförda skärpningen av arvsoch gåvobeskattningen har knappast mer än motverkat en sänkning av gruppen engångsartade förmögenhetsskatter. Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, av vilken den på aktiebolagen fallande delen här förts i särskild kolumn, har under perioden ej undergått några andra större förändringar än att olika procent av grundbeloppet uttagits under olika år. 1 Skatten De statliga skatterna,

Tab. 7. uppdelade i huvudgrupper, i milj. kr. och i % av

i Sverige åren 1913 och totalsumman.

1925—1935, 10

11 Skatter Skatter Automo- övriga InkomstTotal och för- Summa på sprit på kaffe, bilbe- förbrukn.- Summa statlig (kol. 6 + te, kakao vin, öl mögen- (kol. 2 + skatter 7 + 8 + 9) beskattskattoch och 3 + 4) hetsning ningen och tullar socker tobak skatter

År

Engångsartade förmögenhetsskatter

Aktiebolagsskatter

1913 1925/26 1926/27 1927/28 1928/29 1929/30 1930/31 1931/32 1932/33 1933/34 1934/35

14 39 40 50 47 43 44 35 32 36 44

13 40 42 39 43 37 43 38 25 22 26

29 116 113 115 111 119 129 130 130 125 136

1913 1925/26 1926/27 1927/28 1928/29 1929/30 1930/31 1931/32 1932/33 1933/34 1934/35

7*9 7*6 7*4 9*0 8*3 7*3 7*3 5*9 5*3 5*8 6*4

7*4 7*7 7*8 7*0 7*5 6*3 7-2 6-4 4-2 35 3-8

16-5 22-5 21-0 20-6 19-5 20-3 21-4 22-0 21-8 20*1 19-9

I milj. kr. 56 195 195 204 201 199 216 203 187 183 206

41 158 158 172 168 180 189 190 206 238 225

26 55 54 45 45 36 23 25 25 24 23

— 22 25 32 40 44 51 59 73 79 88

53 86 106 105 115 128 123 114 106 99 143

120 321 343 354 368 388 386 388 410 440 479

176 516 538 558 569 587 602 591 597 623 685

30*1 16*7 19*7 18*8 20*2 21-8 20-4 19-3 17-8 15-9 20-9

68-2 62-2 63-8 63-4 64-7 66-1 64-1 657 68-7 70-6 699

100-0 1000 100-0 100-0 100-0 100*0 100*0 100*0 100*0 1000 100*0

I % av totalsumman. 31-8 378 36-2 36-6 35-3 33*9 35*9 34*3 31*3 29*4 301

23*3 30*6 29*4 30*8 29-5 30-7 31-4 32-2 34-5 38-2 32-8

14-8 10-6 10-0 8-1 7-9 6-1 3*8 4*2 4*2 3*8 3*4

4*3 4*7 5*7 7*1 7*5 8*6

10*0 12*2 12*7 12*8

1 Den debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten har utgått, resp. för 1936/37 föreslagits utgå, med följande procent av grundbeloppet: 1930/31 145 175 1923/24, 1931/32 145 175 1924/25, 145 1932/33. 170 1925/26. 165 1933/34. 160 1926/27, 170 1934/35, 160 1927/28 170 1935/36 150 1928/29

1929/30

1936/37,

u har i tab. 7 sammanslagits med de tilläggsskatter, som införts under senare år, nämligen dels den extra inkomst- och förmögenhetsskatten, som första gången utgick under budgetåret 1932/1933, och dels den särskilda förmögenhetsskatten, som infördes 1934. Resultatet av dessa förändringar har, som synes av tabellen (kol. 4), blivit en måttlig höjning av totalbeloppet, vilket vid oförändrade skattesatser sannolikt skulle undergått en avsevärd sänkning, då skatteunderlaget successivt minskats på grund av prisfallet och den extra reduktion av inkomsterna, som uppkommit under de senaste depressionsåren; ett belägg för riktigheten av detta antagande är den relativt kraftiga nedgången av det belopp (kol. 3), som influtit från aktiebolagen (vilka ju ej träffats av de nya tilläggsskatterna). Beträffande de statliga konsumtionsskatterna märkas två viktiga förändringar: å ena sidan en ganska kraftig höjning av skattesatserna för sprit och maltdrycker, beslutade av 1932 och 1933 års riksdagar, samt av tobaksbeskattningen, genomförd åren 1931—-1933, å andra sidan en sänkning av sockerbeskattningen, som företagits i olika repriser (sockerskatten upphävdes genom förordning 1929 och tullen å socker nedsattes avsevärt 1932) och blott i ringa mån motvägts av den höjning av kaffetullen, som ägde rum år 1932. Det framgår av tabellen, att denna ökning av njutningsmedlens beskattning vägt avsevärt tyngre än den senare minskningen av skatterna å nödvändighetsvaror, varför resultatet blivit en höjning av konsumtionsbeskattningen i dess helhet. Posten »övriga förbrukningsskatter och tullar» visar, trots de under 1932 vidtagna höjningarna av vissa tullsatser, ej någon egentlig stegring förrän under budgetåret 1934/1935, en stegring, som förklaras dels av det förbättrade konjunkturläget och dels av de i samband med jordbruksregleringen införda skatterna (å margarin och vissa slag av fodermedel). — Den statsskatt, som under ifrågavarande period visar den ojämförligt kraftigaste ökningen, är skatten å motorfordon och bensin (kol. 8). En skatt å motorfordon och automobilgummiringar infördes vid 1922 och en skatt å bensin vid 1924 års riksdag, och dessa skatter ha sedan undergått en successiv höjning; bensinskatten har exempelvis stigit från 5 till 10 öre per liter. Att automobilskattemedlen under tio år fyrdubblats, förklaras emellertid främst av bilismens starka framsteg under denna period. De viktigaste förskjutningarna beträffande de olika slagen av skatter till staten, som ägt rum under ifrågavarande period, och vilka tydligast framgå av de i tab. 7 meddelade procentsiffrorna, äro alltså, att skatterna å motorfordon och bensin samt å sprit, vin, öl och tobak ha fått en ökad betydelse, att aktiebolagsbeskattningen samt vissa indirekta skatter å nödvändighetsvaror visa en nedgång, under det att de övriga skatterna, främst inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, visserligen stigit absolut taget på grund av höjda skattesatser men i stort sett utgöra en oförändrad kvotdel av den totala skattesumman. De förändringar, som kommunalbeskattningen undergått under det sista årtiondet, ha varit mindre betydande. Beträffande fastighetsskatten är att märka, att repartitionstalet för jordbruksfastighet genom 1928 års reform har sänkts från 6 till 5 (resp. 4 för skogsvärde), och beträffande progressiv-

45 Tab. 8. De kommunala skatterna (exkl. vägskatt, skogsaccis och personliga avgifter), uppdelade huvudgrupper, i Sverige åren 1923—1932, i milj. kr. och i % av totalsumman.

I % av totalsumman I milj. kr. AktieboAktieboövriga skattÖvriga skattlag: prolag: proskyldiga : Indirekta skyldiga : Indi- Summa gressivgressivskatter: Summa skatt och rekta skatt och skatter allmän skatter allmän nöjesoch skatter allmän progresallmän progreskommu- sivskatt kommukommu- sivskatt kommu- hundskatt nalskatt nalskatt nalskatt nalskatt

År

1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

i

.. .. .. .. .. .. .. .. .. ..

50 45 49 50 52 54 60 56 60 53

14 11 11 11 12 12 13 14 14 13

282 253 251 267 274 285 296 306 313 308

354 316 318 336 346 359 378 385 395 382

8 7 7 8 8 8 9 9 8 8

14*2 14*3 15 5 14*8 15*2 15*1 15*9 14*7 15*2 13*9

4*0 3-3 3*4 3*4 3*4 3*4 3*5 3*6 3*6 35

79*5 80*2 78*9 79*4 79*1 79*3 78*2 79-4 79-2 805

2*3 2*2 2*2 2*4 2*3 2*2 2*4 2*3 2*0 2*1

100*0 100*0 100*0 100*0 100*0 100*0 100*0 100*0 100*0 100*0

skatten, att den del, som förut tillföll staten, numera ersatts av en särskild statsskatt, den s. k. utjämningsskatten. Av tab. 8 framgår emellertid, att relationen mellan de olika skatterna ej förändrats i någon större grad. Det viktigaste, som inträffat på kommunalbeskattningens område har givetvis varit utdebiteringens trots de statliga skatteutjämningsbidragen avsevärda stegring under de sista åren. Denna stegring sammanhänger med att det kommunala skattebehovet ökats, medan samtidigt antalet skattekronor under senare år minskats i icke oväsentlig grad. 1 1 Detta framgår av följande tabell över utdebiteringen av allmän kommunalskatt i Sverige åren 1924—1934, vars uppgifter huvudsakligen hämtats från Statistisk Årsbok och Kommunernas finanser. De hänföra sig till det år, under vilket taxeringen ägt rum och utdebiteringen beslutats. De inkomster, vilka ligga till grund för taxeringen, ha alltså åtnjutits under året före, och de skatter, som följa av utdebiteringen, ha influtit under året efter utdebiteringen.

År

Antal skattekronor

1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

37 089 300 38 263 621 39 322 951 40 408 661 42 177 192 44 310 373 47 557 621 48 134 700 44 586 210 40 350117 39 212 888

Utdebiterat belopp per skattekrona

Återstående GenomsnittAvgår: Utdebiterat utdebiterat lig återståbelopp för Statsbidrag belopp för ende uttill skattesamtliga Munidebitering samtliga Landsutjämning kommuner cip al- Landsi kr. per kom- Städer sam- ting i milj. kr. i milj. kr. kommuner skattekrona i milj. kr. muner hällen 7-16 7-26 7-27 7-35 7-42 7-49 7-16 7-52 8-48 9-59 9*23

7-08 7-52 7-46 7-45 7-32 7-00 6-89 7-28 8-80 9-24 8*66

1-18 1*14 1*12 1*23 1*31 1*26 1*22 1-27 1*20 1*20 1*24

1*90 1*95 2*03 2*05 2*10 2*20 2*23 2*27 2*49 2*69 2*77

308*6 331*5 341*3 352*1 366*4 3773 396*8 420*1 453*7 442*4 410*9

4*0 4*0 4*1 4*4 5*8 6*1 5*8 7*4 10-8

166 16*9

304*6 3275 337-2 347-7 360-6 371-2 391-0 412-7 442-9 425-8 394-0

8-21 8-55 8-58 8-61 8-55 8-38 8-21 8-58 9-93 1055 10-05

46 Tab. 9. De olika slagen av skatter i Sverige åren 1925—1935 i %

Å r

Nationalinkomst i milj. kr.

av

nationalinkomsten.

I % av nationalinkomsten Total beskatt- EngångsAuto- Övriga i milj. artade Aktie- Inkomst Skatter förmö- bolags- och för- på njut- mobil- förbruk- Summa kr. genh.- skatter mögenh.- nings- beskatt- ningsmedel skatter ning skatter skatter

1925/26

6 850

0-6

1*3

6-1

2-3

0-3

2-2

12-8

1926/27

0*6

1-3

6-2

2-3

0-3

2-4

13-1

1927/28

0*7

1-3

6-3

2-4

0-4

2-2

13-3

1928/29

7 525

0*6

1-3

6-1

2-3

0-5

2-3

13-1

1929/30

7 725

0-6

1-2

6-2

0-6

2-2

1930/31

7 300

0*6

1-4

6-7

2-6

0-7

2-1

1931/32

6 675

0*5

1-4

7*3

2-9

0-9

2-2

15-2

1932/33

0*5

1-2

3-2

1-1

15-8

1933/34

6 850

0-5

1-1

6-9

1-2

1-9

1934/35

7 250

0*6

1-1

6-8

3-1

1-2

2-4

15-2

De härmed karakteriserade dragen av den svenska skatteutvecklingen under det sista årtiondet belysas ytterligare av tab. 9, i vilken den totala beskattningen till stat och kommuner uppdelats på vissa huvudkategorier, vilka ha satts i relation till nationalinkomsten. Vissa skatter ha förändrats i ungefär samma proportion som nationalinkomsten, varför deras relation till nationalinkomsten förblivit nästan oförändrad. Detta gäller de engångsartade förmögenhetsskatterna, aktiebolagsskatterna och de konsumtionsskatter, som ej ligga på njutningsmedel. De övriga skatterna ha stigit i förhållande till nationalinkomsten: automobilskatterna mest, därnäst skatterna på njutningsmedel, varefter komma de reguljära inkomst- och förmögenhetsskatterna. Det är höjningen av de nu nämnda skatterna, som åstadkommit den stegring av den totala skattesumman i förhållande till nationalinkomsten, som förut behandlats.

Undersökningens resultat: de direkta och de indirekta skatternas fördelning på olika inkomstklasser i Sverige. I tab. 10—12 meddelas resultaten av de beräkningar rörande skattefördelningen, vilkas innebörd och allmänna syftemål ovan klargjorts. Fördelningen av flertalet direkta skatter framgår av tab. 10. Den omfattar de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna samt den kommunala progressivskatten. Den allmänna kommunalskatten har däremot här uteslutits, då det är förenat med större svårigheter att slå ut den på olika inkomstklas-

47 T a b . 10. Taxerade

personer i Sverige i klasser efter taxerad inkomst och vissa direkta fördelning på dessa klasser år 1934 (enl. taxering verkställd dr 1935).

Taxerat belopp i

kr.

skatters

KomInkomst- Extra S:a be- och förSumma Ut- munal inS:a Medel- skattskatt taxe- tal per nings- mögenh.- icomst- jäm- pronings- gresskatt och Antal rat be- taxebart skatt sivtaxerade lopp belopp (170 % av förm.rad i % av gr. b.) skatt skatt i milj. i milj. i milj. i milj. i milj. i milj. tax. i milj. kr. kr. belopp kr. kr. kr. i kr. kr. kr.

över

t. o. m. 0— 1000 1 487 892 1071 864 1 000— 2 000 624 430 558 2 000— 3 000 226 262 422 3 000— 4 000 122 573 4 000—

5 000

720 1-13

9*79

9*79

2 465

9*49

1*70

3 441

8*82

2*09

4 456

7*50

7*50

2*55

11*58

0-09

0*14

11*81

3*20

5 000—

6 000

67 694

5 451

6 000—

7 000

35 454

6 431

7*85

0*17

0-25

8*27

3*63

5*36

0*16

0*24

5*76

3*92

5*41

0*07

0*30

5*98

4*27

4*18

0*17

0*19

0-29

4*83

4*69

4*71

0*28

0-42

5*77

5*39

5*66

0*64

0*46

0*69

7*45

6*48

4*06

0*60

0*43

0-64

5*73

7*74

5*30

0*94

0*65

0*98

7*87

1*07

0*73

1*09

1*89

1*33

2*00 1*40

7 000—

8 000

8 000— 10 000 10 000— 12 000 12 000— 15 000 15 000— 20 000 20 000— 25 000 25 000— 35 000

19 849 15 775 9 413 8 048 6 672 3 337 3 016

147 140 103 107 115 74 88

7 406 8 875 10 948 13 295 17 240 22180 29178

8*94 7*87 11*08 12*68 14*25

35000— 50 000

4*98

50 000—100 000

67 068

7*46

4*49

1*23

0*94

351 852

6*17

1*39

1*07

1*60

8*06 18*74 10*23 26*92

112*81

8*36

6*70

10*04

137*91

100 000—200 000

38 108 Samtliga 2 700 000 4821

200 000—

132 308

2*87

ser. Den har i stället gjorts till föremål för en mera summarisk kalkyl, 1 så att den kan medtagas i den sammanfattning av den totala skattefördelningen, som lämnas i tab. 12. Kommentarerna till den direkta skattefördelningen må därför anstå till denna senare tabell. Rörande tab. 10 skall endast anmärkas, att de beräkningar, som ligga till grund för densamma, utförts inom finansdepartementet och baserats på där gjorda bearbetningar av taxeringsresultaten. Ehuru tabellen i vissa hänseenden bygger på icke fullt verifierade antaganden, torde den dock i stort sett ha approximativ giltighet, särskilt vad angår de övre inkomstskikten. 1

Kalkylen har endast gällt en uppdelning av skattebeloppet på de tre stora inkomstklasser, som förekomma i tab. 12. Den avser samtliga proportionella kommunalskatter, inklusive landstings- och vägskatterna, och den omfattar även den del av fastighetsskatten, som ej utgår på grund av garantibestämmelsen. De olika momenten av kalkylen framgå av följande tablå:

48 De indirekta skatternas fördelning och relativa tryck på de olika inkomstklasserna har angivits i tab. 11. En utförlig redogörelse för de kalkyler, som ligga till grund för de där meddelade siffrorna för de absoluta skattebeloppen, har lämnats i bilaga 3, till vilken bilaga 2 utgör ett komplement. Av den i bilaga 3 givna framställningen framgår, att fördelningen av de totala skattebeloppen måst baseras på antaganden rörande konsumtionens omfattning inom olika klasser, antaganden, som i vissa fall kunnat någorlunda verifieras genom statistiska uppgifter men i andra fall varit tämligen godtyckliga inom en viss marginal. Lyckligtvis har kalkylen av den största skatten, nämligen den å spritdrycker, kunnat ske med stöd av ett relativt omfattande material, som anskaffats genom en för ändamålet av kontrollstyrelsens statistiska avdelning utförd specialundersökning rörande utminuteringen av spritdrycker 1 Siffrorna för spritbeskattningen torde sålunda i stort sett få anses vara relativt tillförlitliga. Även de kalkyler, som gjorts rörande vinbeskattningen torde kunna tillskrivas approximativ giltighet. De grunda sig på en inom A.-B. Stockholmssystemet utförd specialundersökning av vinutminuteringen i vissa distrikt av Stockholm. Rörande tobaksbeskattningen har materialet varit någorlunda rikhaltigt, varför den angivna skattefördelningen också här i stort Fördelningen

av de proportionella

kommunalskatterna

Inkomstklasser efter taxerat belopp i kr.

Taxerat belopp till staten år 1935 minus: däri ingående förmögenhetsdel plus: gjorda avdrag för skatter m. m., som ej åtnjutas vid kommunal besk Taxerad inkomst till kommunen utan avdrag för genom fastighetsskatt beskattat belopp . . . . minus: utnyttjade ortsavdrag (ortsgrupp III) Beskattningsbart belopp till kommunen utan avdrag för genom fastighetsskatt beskattat belopp Kommunal inkomstskatt (inklusive den del av fastighetsskatten, som utgår oberoende av garantibestämmelsen), landstingsskatt och vägskatt (anlagen utdebitering 10*55 % av inkomsten)

å

inkomstklasser.

1—3 000 3 001— 10 001— Samtliga —10 000 2 493 97

Milj 1600 70

kr. 728 53

4 821 220

2 532 1332

1652 308

764 36

4 978 1676

3 302

127 145i dessa 77 De taxerade beloppen överensstämma med uppgifterna i tab. 6. Den ingående349 förmögenhetsdelen är någorlunda känd till sitt totala belopp. Se t. ex. »P. M. rörande de viktigare statsinkomsternas utvecklings vilken som bilaga D ingår i 1936 års statsverksproposition (Bin. till riksd. prot. 1936 1 saml. Nr 1 Del 2). Den har fördelats på de olika klasserna i proportion till den förmögenhet, som enligt tab. 6 förefinnes för motsvarande klasser enligt 1930 års folkräkning. Avdragen för kommunalskatter m. m. ha givetvis satts i relation till de beräknade kommunalutskylderna. De utnyttjade ortsavdragens totalsumma återfinnes i den officiella statistiken (>Skattetaxeringarna år 1935>). Dess fördelning på de tre klasserna har ägt rum enligt den relativt enkla principen, att avdrag med full bankning, avseende genomsnittlig dyrort (III), tillämpats för de två övre klasserna, varefter återstoden av totalsumman tillagts den lägsta inkomstklassen. Antalet yrkesutövare i de två övre klasserna har alltså multiplicerats med 630 och det (med ledning av tab. B: 3) beräknade antalet av deras hustrur och barn med 270. Sedan ortsavdragen frånräknats, har det så erhållna beskattningsbara beloppet multiplicerats med den skattesats, som i annat sammanhang beräknats för den genomsnittliga kommunalbeskattningen (se anm. s4 till Sverige i bil. 5). 1 Se Hans Gahn, Spritdrycksinköp av motboksinnehavare inom olika inkomst- och åldersklasser, befolkningslager m. m., Norrtälje 1936.

49 Vissa konsumtionsskatters

T a b . 11. fördelning på olika inkomstklasser i Sverige i kr. per yrkesutövare och i % av inkomsten.

Genomsnittlig årsinkomst i kr.

1—900

Ant. yrkesut. i 1000 år 1930

901— 1501— 1500 2 500

2 501— 4000

år 1934, i milj.

4 0018 000

kr.,

Samtliga 8 001— inkomstklasser

3 221

Total ink. i milj. kr. » 1930

4 932

Genomsnittl. ink. i kr. > 1930

3 064

5 500

13 625

121*1

Skatt i milj. kr. å: spritdrycker l( m e delta av viner j & lt. A och B)

9*4

9*0

28*4

40*2

21*0

7-4

5-7

0*3

0*4

1*2

2*0

1*1

1-0

1-8

7*8

maltdrycker

1*1

1*3

4*9

10*2

4*7

1-4

0-9

24*5

tobak

9*2

5*9

15*0

26*0

12*6

4-3

4-5

77*5

kaffe

3*7

2-4

5*4

5*7

2*1

0-7

0-4

20*4

och bensin

0*8

3*6

12*4

23*3

17*0

11-7

13-2

82*0

Summa (exkl. auto.-besk.)

23*7

19*0

54*9

84*1

41*5

14-8

251*3

24-5

22*6

67*3

107*4

58*5

26-5

333*3

motorfordon >

(inkl.

>

)

Skatt i kr. per yrkesutövare å: spritdrycker

15*59

21*08

32*49

46*58

66*25

78-72

132-56

37*60

viner

0*50

0*94

1*37

2*32

3*47

10-64

41-86

2*42

maltdrycker

1*82

3*04

5*61

11*82

14*83

14-89

20-93

7-61

tobak

15*26

13*82

17*16

30*13

39*75

104-65

24*06

kaffe

6*14

5*62

6*18 8*43 14*19 39*31 44*50 62*81

6*60

6*62

7-45

9-30

6*33

27*00

53*63

124-47

306-98

25*46

97*45

130*92

157-44

309-30

78*02

40*64

124*45

184-55

281-91

616-28

103*48

motorfordon och bensin Summa (exkl. auto.-besk.) >

(inkl.

>

)

1*33

52*93

77*00

spritdrycker

3-03

2*95

2-52

2-16

1-43

0-97

2*46

viner

0-13

0*12

0*13

0-11

0-19

0*31

0*16

maltdrycker

0-44

0*51

0*64

0-48

0-27

0*15

0*50

tobak

1-99

1*56

1*63

ISO

0-83

0-76

1*57

kaffe

0*81

0*56

0*36

0-22

0-14

0-07

0*41

Skatt i % av inkomsten

å:

motorfordon och bensin)

1*21

1*29

1*46

1-75

2-26

2-24

1*66

Summa (exkl. auto.-besk.)

6*40

5*70

5*27

4-28

2-86

2-26

5*10

7*61

6*99

6*73

6-03

5-13

4-50

6*76

>

(inkl.

y

sett torde motsvara verkliga förhållanden, ehuru en viss reservation måste göras för relationen mellan de lägre inkomstklassernas skatter, då hållpunkter ej förelegat för en närmare differentiering av konsumtionens storlek inom dessa klasser. För skatterna på maltdrycker och kaffe ha kalkylerna på grund av materialets knapphändighet genomgående måst göras mer summariska och i större utsträckning baseras på mera godtyckliga antaganden, varför resultaten här få tagas med större reservation. Vad slutligen 4—366118.

50 Vad slutligen angår automobilbeskattningen, vars fördelning påverkas av en mångfald svårberäkneliga faktorer, ligger det i sakens natur, att de anförda siffrorna ej kunna göra anspråk på mer än att klargöra själva storleksordningen av de skattebelopp, som kunna tänkas falla på de olika inkomstklasserna. Särskilt diskutabelt är naturligtvis det grundläggande antagandet, att den del av skatten, som belastar produktiv verksamhet i vidsträckt mening, i sista hand övervältras på allmänheten i proportion till de olika hushållens totala konsumtion, varjämte de gjorda antagandena rörande anlitandet av olika trafikkategorier innehålla ett stort osäkerhetsmoment. Det framgår av tab. 11, att av ifrågavarande konsumtionsskatter automobilbeskattningen stiger progressivt med inkomsten upp till en viss gräns (vilken sannolikt torde kunna sättas i närheten av 8,000 kronors årsinkomst). Även vinskatten företer en viss progression, men denna skatt är i Sverige av mycket liten betydelse. Om man bortser från den progression, som här antagits gälla för ölskatten inom de lägsta inkomstklasserna, kan fastslås, att de övriga skatterna stiga efter en regressiv skala, d. v. s. de absoluta skattebeloppen ökas, när inkomsten blir större, men i saktare tempo än denna. Sprit- och tobaksskatterna tynga relativt hårdast på de lägre inkomstklasserna. Ännu mer regressiva äro emellertid öl- och kaffeskatterna, ehuru de äro mindre tryckande än de förra, då de tillsammans blott uppgå till cirka en tredjedel av deras belopp. Den bild, som man får av dessa skatters samlade tryck på de olika klasserna, blir mycket olika, om man utesluter eller medräknar automobilbeskattningen. För de högsta inkomstklasserna uppgår denna senare skatt nämligen till nästan lika stort belopp som alla övriga i tab. 11 medtagna skatter. I förra fallet sänkes skatteprocenten, om man går från dten lägsta till den högsta inkomstklassen, från 6*4 till 2*3, i senare fallet åter från 7*6 till 4*5, alltså i betydligt långsammare tempo. För att möjliggöra en uppfattning om hur det samlade trycket av de här medtagna direkta och indirekta skatterna ställer sig för olika inkomstklasser, har ett försök gjorts att i tab. 12 sammanställa de i tab. 10 och 11 meddelade uppgifterna. Denna sammanställning har varit förenad med vissa svårigheter, då fördelningen av de direkta skatterna anknutits till den taxerade inkomst, som hänför sig till år 1934, under det att kalkylerna rörande konsumtionsskatterna baserats på 1930 års folkräkningsuppgifter angående den genomsnittliga inkomsten per yrkesutövare. Då det varit lättare att överföra konsumtionsskatterna till den för de direkta skatterna gällande inkomstskalan än vice versa, och då detta förfarande även synts riktigare med hänsyn till att även skattebeloppen hänföra sig till samma år som denna inkomstskala, har det här tillämpats. För att de väsentliga dragen i fördelningen skola framhävas, har endast räknats med de fyra stora inkomstklasser, som angivits i tab. 6.1 1

Hur denna överföring av skattebeloppen från 1930 till 1934 års inkomster företagits, framgår av tablån å nästa sida. Kalkylen har blott beträffande automobilbeskattningen genomförts separat och i övrigt begränsats till summan av de återstående konsumtionsskatterna. Då förfarandet varit fullt analogt i de båda fallen, kan en förklaring av dess innebörd anknytas till

51 De i tab. 12 medtagna skatterna uppgå, såsom förut nämnts, till 74 % av den totala skattesumma, som staten och kommunerna tillsammans erhålla, och den kan därför anses ge en ganska god totalbild av den nuvarande skatdet ena fallet. För nollklassen, vilken här antagits utgöra samma kvotdel av det totala antalet individer under de båda åren, har samma skattebelopp förutsatts gälla enligt 1934 års inkomstfördelning som enligt den för år 1930. De totala skattebeloppen i denna kolum ha alltså överförts oförändrade, vilket på grund av individantalets ökning innebär en liten minskning av den individuella skattebördan. För de tre övriga klasserna med inkomst ha åter vissa modifikationer av skattebeloppen blivit nödvändiga. Med ledning av de relationer, som i respektive fall antagits: gälla för skattens och inkomstens storlek år 1930, ha först (rad 6) de skattebelopp beräknats, som hänföra sig till den för år 1934 gällande genomsnittsinkomsten inom respektive klasser (rad 4). Om detta belopp multipliceras med antalet taxerade personer år 1934 (rad 2), får man fram den skattesumma (rad 7), som skulle ha influtit år 1934, om då samma relationer mellan skatt och inkomst hade varit rådande som antagits gälla för år 1930. De faktiska relationerna mellan skatt och individuell inkomst 1934 ha emellertid sannolikt förändrats, då det är fråga om samma skattebelopp men den totala inkomsten är avsevärt lägre än år 1930. Detta bekräftas av att de nyss beräknade skattebeloppens summa blir betydligt lägre än den verkliga skattesumman. Om nu det antagandet göres, att skattens ökning i förhållande till inkomsten varit proportionsvis lika stor för alla inkomstklasser (utom noll-klassen), kan man slå ut det felande beloppet proportionellt på dessa klasser, varvid den slutliga fördelningsserien (rad 8) erhålles. 1934 års konsumtionsskatter

fördelade

i relation

1930: genomsnittlig inkomst i kr. per yrkesutövare 1934: taxerad inkomst i kr. per taxerad 1) Antal yrkesutövare i 1000-tal 1930 2) Antal taxerade i 1 000-tal 1934 3) Inkomst i kr. per yrkesutövare 1930 4) > > » » taxerad 1934 Konsumtionsskatter exkl. aulomobilbesk.: 5) Skatt i kr. per yrkesut. år 1930 (enl. tab. 11) 6) Ber. skatt » » > > , om inkomsterna då legat på 1934 års nivå 7) Beräknad total skatt i milj. kr. 1934, om skattens relation till inkomsten då varit densamma som år 1930 (rad. 2 x rad. 6) 8) Verklig total skatt i milj. kr. 1934 (nollklassens siffra från tab. 11; siffrorna för övriga klasser = rad 7 x —H\ 202*4/ Automobilbeskattningen : 9) Skatt i kr. per yrkesut. år 1930 (enl. tab. 11) 10) Ber. skatt » > > > , om inkomsterna då legat på 1934 års nivå 11) Beräknad total skatt i milj. kr. 1934, om skattens relation till inkomsten då varit densamma som år 1930 (rad 2 x rad 10) 12) Verklig total skatt i milj. kr. 1934 (nollklassens siffra från tab. 11; siffrorna för övriga klasser = rad 11 X ^ L 1 \ 84*8/

till 1934 års

inkomster.

1—2 500 2 501— 8 000

8 001—

1—3 000 3 001— 10 00110 000 603 622

Samtliga inkomstklasser

2165 2 339 1320 1066

411 327 3 622 4 886

43 34

3 303 3 322

13 627 21 475

1531 1451

39*31

72-99

137-12

307-87

86-20

60-00

145-00

425-00

24-5

140-3

47-6

14-5

226-9

23-7

157-8

53-5

16-3

251-3

1-33

18-15

69-83

306-98

25-46

1-33

15-00

105-00

450-00

0-8

35-1

34-4

85-6

0-8

33-6

14-7

82-0

52 T a b . 12. Den totala skattebördans fördelning på olika inkomstklasser i kr. per yrkesutövare och i % av 0

Taxerad inkomst i kr.

i Sverige år 1934, i milj. inkomsten.

1—3 000

3 001— 10 00110 000

2 339

34 Taxerad total inkomst i milj. kr.

2 493

728 Genomsnittlig inkomst i kr

4 886

(622)

Antal yrkesutövare i 1 000-tal . .

kr.,

Skatter i milj. kr.: 19-3

127*0

77*0

indirekta till staten (exkl. auto.-besk.) . . .

157-8

16*3

automobilbeskattningen

33-6

14*7

23*7

304-1

154*4

24*5

337-7

169*1

direkta till staten enligt tab. 10 »

> kommunen

summa fördelad skatt (exkl. auto.-besk.) »

»

»

(inkl.

>

)

icke fördelad direkt skatt »

>

indirekt >

total skatt Skatter i kr. per yrkesutövare: direkta till staten > > kommunen

8-25

indirekta till staten (exkl. auto.-besk.)

.

automobilbeskattningen summa fördelad skatt (exkl. auto.-besk.) >

>

>

(inkl.

>

)

144*65

1 797*06

54-30

443*43

2 264*71

38*10

67-46

163*61

479*41

1-29

14-37

100*61

432-35

38-10

130-01

751*69

4541*18

39-39

144-38

852*30

4 973*53

0-77

2*96

8*39

906 3*34

10*58 2*24

total skatt Skatter i % av inkomsten: direkta till staten >

> kommunen .

automobilbeskattningen

1-35

2*06

2*02

summa fördelad skatt (exkl. auto.-besk.)

12-20

15*36

21*21

13-55

17*42

23*23

indirekta till staten (exkl. auto.-besk.)

>

>

>

(inkl.

>

)

total skatt

tefördelningen i Sverige, särskilt som de skatter, vilka ej medräknats, äro tämligen jämnt fördelade på skatter som träffa kapitalet och skatter som träffa den allmänna konsumtionen och därför kunna antagas ej i någon väsentlig grad förändra.relationerna mellan de olika inkomstklassernas skattebörda. Om man bortser från noll-klassen, vilken, även om den haft inkomster som ej varit föremål för taxering, förefaller vara tämligen hårt be-

53 lastad, visar det samlade skattetrycket en viss progression med stigande inkomst. Det framgår av sista avdelningen i tab. 12, att den procentsats, som den totala beskattningen (inklusive automobilbeskattningen) utgör av inkomsten, stiger från 13*6 för inkomster under 3 000 kr. till 17*4 för inkomster i mellangruppen och därifrån till 23*2 för inkomster över 10 000 kr. Progressionen är alltså ganska svag, men den är dock tilltagande, då skattesatsens procentuella stegring från den lägsta till mellanklassen (28 °/o) är mindre än stegringen från mellanklassen till den högsta (33 °/o), under det att den genomsnittliga inkomstens procentuella stegring blott är obetydligt större i det senare än i det förra fallet. Progressiviteten hos de direkta skatterna har alltså verkat starkare än regressiviteten hos de indirekta konsumtionsskatterna, vilket bl. a. sammanhänger därmed, att de sistnämnda skatterna (om automobilbeskattningen frånräknas) tillsammans ej utgöra mycket mer än hälften av de direkta skatterna. De olika skatternas relativa betydelse för olika inkomstklasser belyses ytterligare av de procenttal, som framräknats i tab. 13 (andra delen). De direkta statsskatterna ha störst betydelse för den högsta inkomstklassen, de direkta kommunalskatterna tynga mest på mellanklassen, under det att de indirekta skatterna dominera för de lägre inkomsttagarna. Automobilbeskattningen synes, att döma av här anförda siffror, tynga hårdast på de båda mellangrupperna, vad angår såväl de absoluta skattebeloppen som deras relation till inkomsterna. Med utgångspunkt från första delen av tab. 13, som belyser hur stor kvotT a b . 13. Den totala

skattebördans

fördelning på olika inkomstklasser i % av totalbeloppen.

i Sverige

dr

1934,

Samtliga 000 3 001— 10 001- inkomst10 000 klasser

Taxerad inkomst i kr.:

nkomst 18-7

klasser 70-4

9-9

l-o

100-0

51-7

33-2

15-1

100*0

47-9

100*0

Direkt skatt till kommunen

— — —

36-4

41*5

22-1

100*0

Indirekt skatt till staten (exkl. auto-besk.)

9-4

62-8

21-3

6-5

100*0

Taxerade personer Taxerad inkomst" Direkt skatt till staten

Automobilbeskattningen

,

Total skatt (exkl. auto.-besk.) >

>

(inkl. auto.-besk.)

1 % av skattesumman Direkt skatt till staten

l-o

40-9

40-2

41-8

33-8

17-9 21-2

100*0

3-2 30

41-7

34-4

20-9

100*0

för * varje varje i nk o ms t k l as i 5-7 — 17*0

100*0

36*1

15*8

> kommunen

—

37*6

52*0

45*6

43*1

Indirekt skatt till staten (exkl. auto.-besk.) .

96-7

46*8

19*2

9*6

31*0

Automobilbeskattningen

9*9

11*8

8*7

10*1

100-0

100*0

100*0

100*0

100*0

>

>

Total skatt (inkl. auto.-besk.)

54 del av varje skatt som faller på de olika inkomstklasserna, kan man draga några intressanta slutsatser angående den praktiskt viktiga frågan, vilka konsekvenser en viss förskjutning av skattebördan från en klass till en annan har med hänsyn till de för dessa klasser gällande skattesatserna. Antag att man skulle vilja åstadkomma en nedsättning av de två lägre inkomstklassernas skattebörda med 25 % och täcka denna skattelindring genom en motsvarande höjning av skattebördan, antingen för båda de två övre klasserna eller också för endast den högsta klassen. Av tabellen framgår, att ifrågavarande skattehöjning får en mycket olika omfattning i dessa två fall. I första fallet kommer den genomsnittliga beskattningen av samtliga inkomster över 3 000 kr. att stiga med — X 25 = 20 °/o. I andra fallet kommer den 55 genomsnittliga beskattningen av alla inkomster över 10 000 kr. att ökas med — X 25 = 54 °/o; då den genomsnittliga skatteprocenten för denna klass enligt tab. 12 förut var 23 %>, skulle alltså, för den ifrågavarande skattelindringens finansiering, nu erfordras en genomsnittlig skattesats på 35 °/o. Verkningarna av andra förskjutningar av skattebördan kunna klargöras på ett analogt sätt. Det allmänna intryck, som man av denna och föregående tabeller erhåller rörande det svenska skattefördelningsproblemets karaktär, kan sammanfattas på följande sätt. Skattetrycket för inkomster i mellangruppen, alltså från 3 000 till 10 000 kr., synes för närvarande någorlunda motsvara det genomsnittliga skattetrycket i landet. (Dessa inkomster utgöra tillsammans 33 % av den totala inkomsten, och de bära 34 °/o av den totala skattesumman.) Inkomsterna över 10 000 kr. utgöra endast 15 % av totalinkomsten, och på dem faller 21 °/o av den totala skattebördan. 1 Här föreligger alltså en viss merbelastning utöver den genomsnittliga, som motsvaras av en skattelindring för inkomster under 3 000 kr. Absolut taget är denna förskjutning av skattebördan emellertid ganska obetydlig, då den endast uppgår till 6 °/o av den totala skattesumman, d. v. s. till cirka 66 milj. kr., vilket motsvarar 18 °/o av de två lägre klassernas nuvarande totala skattebörda. (Denna skulle alltså ha stigit med sagda procentsats, om den ifrågavarande merbelastningen ej hade förekommit och mellangruppens skattebelastning hade varit oförändrad.) Vid ett övervägande av ytterligare förskjutningar från de två lägre till den högsta klassen får man räkna med att en skattesänkning för de förra med x °/o motsvaras av en skattehöjning för den senare med 1 Härvid är att märka, att den lägsta gruppens inkomster ej innefattas i inkomstsumman, såsom inkomsterna här beräknats, men att däremot de på denna grupp fallande skatterna inkluderas i den totala skattesumman. Om m a n vid en jämförelse mellan de tre övre grupperna minskar den totala skattesumman med det på den lägsta gruppen fallande skattebeloppet ( 3 %), k o m m a de procentsiffror, som ange deras andel i denna skattesumma och som äro mera jämförbara med de i texten angivna procentsiffrorna för deras andel i inkomstsumman, att höjas i proportionen 100 till 97, d. v. s. för gruppen under 3 000 kr. från 41-7 till 43-0, för mellangruppen från 34-4 till 35*5 och för den högsta gruppen från 20-9 till 21-5.

55 cirka 2*15 x %>. Huvudparten av skattebördan måste dock under alla förhållanden falla på inkomsterna under 10 000 kr. (Även om samtliga inkomster över 10 000 kr. helt indrogos till det allmänna, skulle det härigenom erhållna beloppet blott täcka cirka två tredjedelar av det nuvarande skattebehovet.) En mera avsevärd skattelindring för inkomsterna under 3 000 kr. k a n därför knappast åstadkommas, om ej även en mellangrupp av inkomster under 10 000 kr. får vidkännas en skattehöjning. Vid en förskjutning av skattebördan från de två lägre till de två övre inkomstskikten k a n m a n räkna med att en skattelindring för de förra på x % motsvaras av en skattehöjning för de senare på 0*80 x °/o. Om gränsen för skatteförskjutningen sättes över 3 000 kr., blir höjningen naturligtvis större än nu nämnts, för att vid 10 000 kr. nå den förut nämnda siffran. Avslutningsvis må endast ånyo erinras därom, att samtliga här nämnda skattesiffror äro resultatet av tämligen summariska kalkyler, vilka för övrigt blott hänföra sig till 3U av den totala skattesumman. De få därför ej tagas som absoluta mått på de faktorer, som de hänföra sig till, utan endast som exempel på deras kvantiteters storleksordning. Det är mycket troligt, att mera noggranna beräkningar över lag skulle ge andra siffror än de som här anförts. Trots detta förefaller det sannolikt, att avvikelserna ej kunna vara så stora, att de i avgörande grad skulle rubba giltigheten av de här dragna slutsatserna.

56 KAPITEL IV.

Kompletterande beräkningar av det individuella skattetrycket. Grundläggande antaganden. De beräkningar rörande det individuella skattetrycket, vilkas resultat framläggas i detta kapitel, ha haft två uppgifter: dels att komplettera de i föregående kapitel gjorda kalkylerna av den genomsnittliga beskattningen av olika inkomstklasser med uppgifter om skattebördan i vissa bestämda typfall, dels att skaffa erforderliga utgångspunkter för den jämförelse med skattetrycket i utlandet, som behandlas i andra delen av detta arbete. Tillgodoseendet av den första synpunkten har haft till följd, att de behandlade typfallen blivit avsevärt fler i Sverige än i de främmande länderna. Den andra synpunkten har åter medfört, att metoderna för skatteberäkningen avpassats så, att de kunna tillämpas även vid en internationell jämförelse. Liksom i förra kapitlet har undersökningen här begränsats till de egentliga skatterna. Andra pålagor ha ej medräknats, även om de realiter ha samma effekt som en skattebelastning. Om statliga eller kommunala affärsverk utnyttja sin monopolställning till att medelst höga tariffer åstadkomma en slags indirekt beskattning av konsumenterna, vilket i Sverige i viss utsträckning är fallet (postverket kan tjäna som exempel för statens vidkommande), kommer denna del av skattebördan alltså att falla utanför de här gjorda beräkningarna. Detta är givetvis en brist, som blir ännu mer kännbar vid en internationell jämförelse. Men ett försök att avhjälpa densamma skulle stöta på mycket stora svårigheter. Ej heller har hänsyn kunnat tagas till de avgifter, som stå i samband med socialförsäkringen eller som utgå till fackföreningar eller sammanslutningar av liknande karaktär. Även i detta fall är det fråga om en belastning, som från den enskildes synpunkt är av ungefär samma karaktär som den egentliga skattebördan. Likheten blir särskilt markerad, när det är fråga om obligatoriska avgifter, vilket ju ofta är fallet i fråga om socialförsäkringsavgifterna, och när dessa avgifter utgöra en ersättning för vad som i andra länder uttagas på den vanliga skattevägen. Särskilt när man jämför skattetrycket i olika länder, kan ett bortseende från denna, i vissa länder (exempelvis Tyskland) synnerligen tryckande, extrabelastning föra till missvisande resultat. Det är alltså ej principiella utan uteslutande praktiska skäl, som äro anledningen till att dessa pålagor ej förekomma i de här gjorda kalkylerna.

57 Även beträffande de egentliga skatterna ha vissa uteslutningar blivit nödvändiga av praktiska grunder. Liksom i förra kapitlet har hänsyn sålunda ej kunnat tagas till de engångsartade förmögenhetsskatterna. I vilken mån de olika inkomstklasserna träffas av exempelvis arvsbeskattningen, kan nämligen fastställas blott på grund av en specialundersökning som ej kunnat utföras i detta sammanhang. Om dessa skatter hade medräknats i förra kapitlet, skulle den genomsnittliga skattebelastningen av olika inkomstklasser ha framstått som mer (ehuru ej mycket mer) progressiv, dels därför att förmögenhetsfördelningen är mera ojämn än inkomstfördelningen (som förut visats, uppbär den kroppsarbetande klassen cirka två tredjedelar av totalinkomsten, under det att den äger mindre än hälften av den totala förmögenhet som är i privat besittning), dels därför att arvsbeskattningens progression är relativt kraftigt tilltagen. Trots detta torde emellertid de i förra kapitlet angivna siffrorna för skattetrycket ganska väl åskådliggöra den verkliga relationen mellan dessa klassers totalbelastning, enär ju där samtidigt även en stor del av den indirekta konsumtionsbeskattningen uteslutits, som förskjuter skattetrycket i den andra riktningen; det torde kunna antagas, att den sisnämnda förskjutningen är minst lika stark som den förra. Då vissa av de i detta kapitel gjorda beräkningarna av den individuella skattebelastningen omfatta ungefär samma skatter som i förra kapitlet (detta gäller särskilt tab. 14), kan den nu anförda synpunkten tilllämpas även på dem, vad gäller bedömandet av den allmänna progressionsgraden. Däremot bör beaktas, att den relation mellan arbetsinkomstens och kapitalinkomstens beskattning, som erhållits genom de i detta kapitel gjorda beräkningarna av skattetrycket i vissa typfall, skulle märkbart influeras genom ett hänsyntagande till engångsskatterna å förmögenheten, dels så att nivån för kapitalinkomsternas beskattning skulle höjas över lag, dels kanske även så att skatteprogressionen för dessa inkomster skärptes. Att ej heller aktiebolagsbeskattningen medräknas i de fysiska personernas skattebelastning, framgår av skäl, som anges i kap. VII där denna beskattning göres till föremål för en särskild behandling. Detta förfarande medför den fördelen, att det möjliggör en speciell undersökning av den viktiga frågan, h u r denna beskattning påverkar aktiebolagens förmåga att konkurrera på den internationella marknaden. För övrigt ha även andra skatter, som belasta viss näringsverksamhet eller innehav av vissa produktionsfaktorer (exempelvis garantiskatten å fastighetsinnehav), uteslutits i detta kapitel, som avser att klargöra de allmänna dragen av de fysiska personernas beskattning och ej av företagsbeskattningen. 1 1 För att klargöra hur undersökningens representativitet påverkas av de nu angivna begränsningarna kan meddelas, att de medräknade skatterna utgöra i % av i nedan skatterna å . .. den totala angivna form. och konsumtionsbeskatt_ tabeller inkomst skatterna ningen 15, 16 750 — 401 14 75*0 54*2 63*2 17 75*0 98*4 81*9

58 Liksom i förra kapitlet avse kalkylerna principiellt de skatter, som belasta 1934 års inkomster eller utgå i direkt relation till dessa, d. v. s. de direkta skatterna för 1935/36, ehuru det för kommunalbeskattningen blivit nödvändigt att gå tillbaka till de under år 1934 beslutade utdebiteringarna, och konsumtionsskatterna för år 1934. De antaganden, som gjorts rörande de fysiska skattesubjekt, till vilka skatteberäkningarna anknytas, avse dels att i möjlig mån förenkla beräkningarna, dels att belysa sådana variationer hos skattetrycket, som äro av särskilt intresse. Den första synpunkten har bl. a. haft till följd, att här ej räknats med något avdrag för erlagda försäkringspremier, ej heller med något avdrag för ömmande omständigheter eller för hustrus förvärvsinkomst, över huvud har bortsetts från de komplikationer, som sammanhänga med familjebeskattningen; när familjemedlemmar förekomma, har alltså antagits att de ej ha någon inkomst eller förmögenhet. Beträffande följande för skattebördans storlek relevanta förhållanden ha åter gjorts alternativa antaganden: a) inkomstens storlek, b) inkomstens art jämte förmögenhetens storlek i förhållande till inkomsten, c) antalet familjemedlemmar, d) den skattskyldiges bostadsort, som är av betydelse för den kommunala utdebiteringens höjd. Vad först angår inkomstens storlek, hänföra sig skattekalkylerna till tolv olika inkomstlägen, varierande från 1,300 till 1,000,000 kronors årsinkomst, varmed avses den under året intjänade nettoinkomsten inklusive alla skatter som belasta densamma. (Denna nettoinkomst överensstämmer alltså närmast med den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten, då de särskilda avdrag, som beviljas vid beräkningen av den senare, h ä r ej äro av relevans.) Inkomstlägena ha fixerats på ett sådant sätt, att varje inkomst (med undantag för de två högsta) är ungefär 50 °/o högre än den närmast föregående inkomsten. Detta förfarande har medfört vissa fördelar, såväl när det gäller att beräkna progressionsgraden, som när det blir fråga om en internationell jämförelse, vilket kommer att framgå av den följande framställningen. Denna differentiering efter inkomstens storlek har genomgående tillämpats, men i övrigt har ej en fullständig kombination gjorts av alla variationsmöjligheter, utan behandlingen har inskränkts till följande tjugo typer av skattesubjekt (vilka kombinerade med de tolv inkomstlägena ge till resultat 240 olika fall, för vilka skattebelastningen kalkylerats): I) endast arbetsinkomst (förmögenheten antages alltså = 0) har åtnjutits av a) ogift person, boende i 1) kommun med genomsnittlig utdebitering (tab. 15, 29), 2) Stockholm (tab. 15), 3) landskommun (tab. 15); b) gift person med ett barn, boende i 1) kommun med genomsnittlig utdebitering (tab. 14—18), 2) Stockholm (tab. 15), 3) landskommun (tab. 15);

59 c) gift person med tre barn, boende i 1) kommun med genomsnittlig utdebitering (tab. 15, 30), 2) Stockholm (tab. 15), 3) landskommun (tab. 15); II) även förmögenhetsinkomst har åtnjutits av a) ogift person, boende i kommun med genomsnittlig utdebitering, varvid förhållandet mellan total inkomst och förmögenhet utgör 1) 3 % (tab. 31), 2) 6 % (tab. 33), 3) 18 % (tab. 35); b) gift person med ett barn, boende i kommun med genomsnittlig utdebitering, varvid förhållandet mellan total inkomst och förmögenhet utgör 1) 3 % (tab. 16), 2) 4V 2 % (tab. 14, 16—18), 3) 6 % (tab. 16), 4) 131/2 % (tab. 16), 5) 18 % (tab. 16); c) gift person med tre barn, boende i kommun med genomsnittlig utdebitering, varvid förhållandet mellan total inkomst och förmögenhet utgör 1) 3 % (tab. 32), 2) 6 % (tab. 34), 3) 18 % (tab. 36). En differentiering med hänsyn till kommunalbeskattningens höjd har alltså genomförts endast för arbetsinkomstens vidkommande; i övrigt har räknats med den för landet gällande genomsnittliga utdebiteringen såsom varande mest representativ. De tre alternativen beträffande familjens storlek förekomma beträffande både arbets- och kapitalinkomst, ehuru ettbarnsfamiljen fått den mest vidsträckta användningen. Bl. a. har den lagts till grund för de kalkyler rörande den personliga beskattningen av aktieägare, som ingå i den internationella jämförelse av bolagsinkomsternas beskattning, vilken redovisas i andra delen av detta arbete.

Den direkta beskattningen av fysiska personer. I tab. 14 ha såväl de direkta som de viktigare indirekta skatterna redovisats för den genomsnittstyp av skattdragare i Sverige, som antages ha en familj av medelstorlek (hustru och ett minderårigt barn) och är bosatt inom en kommun, som tillhör ortsgrupp III och vars utdebitering motsvarar den genomsnittliga inom landet. De direkta skatterna ha uträknats enligt de formler, som angivits i bilaga 5 (Sverige). Det framgår av de där införda anmärkningarna till den svenska tabellen, att h ä r räknats med att 170 % uttagits av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt med att den kommunala utdebiteringen, inklusive landstingsskatt och vägskatt, utgjort 10.55 kr. per skattekrona, d. v. s. 10.55 °/o av det beskattningsbara beloppet. En granskning av de skattesatser, som i tab. 14 angivits för ren arbetsinkomst, ger vid handen, att de direkta statsskatterna äro mycket obetydliga

60 Direkt

och indirekt

beskattning

av gift person

Nettoinkomst (inkl. skatter): 1 300 kr. 2 000 kr. Kr

I.

Kr.

Direkta s k a t t e r :

a) Arbetsinkomst Inkomst- o. förmögenhetsskatt Extra inkomst- o. förmögenhetsskatt Utjämningsskatt Kom. inkomst-, landstings- och vägskatt Kom. progressivskatt Summa direkt s k a t t . . . .

0-4

kommunen

Kr.

Kr.

Kr.

1-1

2-0

27 2i

4-8 0-4

27 2-1

6-4

224 Te

9-s

2-0

6-4

7-8

2-7

177 37

3-9 OS

321 100 2 11

589 4

4-4

(4 /* %) 0-4

27 1-4

0-o 2-1

4-4

6-4

2ö

5-8

9-i

Därav: till staten

0-4

1-4

2-7

till

4-4

6-4

4-6 O-o O-o 2-s 0-s

102 5 12 46 10

3-4 0-2 0-4

8-8

75 3-8 3 O-o 12 0-6 35 1-8 10 0-ä 135 6-s

141 108 114 8-8 27

kommunen

351 2 568 215 353

12-6 1038

7-8

O-o

589 16

4-8

0-3

127 10 12 52 10

2-8 0-2 0-3 1-2 0-2

140 20 12 60 10

5-8

4-7

231 11-6

13-3

6-9

14-s 1032 6-7 439

4-4

6-4

78 Indirekta skatter: 1

II.

Skatt och tull å sprit >

J

> vin

•»

>

>

> öl

>

>

>

> tobak

>

>

» > kaffe Summa indirekta skatter

60 2 12 30 10 114

1-s

Direkta och indirekta skatter:

a) Arbetsinkomst Därav: till staten till

kommunen

146 11-2

250 12-s

14-9

17-3 1280

Därav: till staten

9-2

8-5

9-s

till

2-1

6-4

b) Kapitalinkomst

6 750 kr.

193 Summa direkt s k a t t . . . .

III.

4 500 kr.

88 4-4

Inkomst- o. förmögenhetsskatt Särskild skatt å förmögenhet Extra inkomst- o. förmögenhetsskatt Utjämningsskatt Kom. inkomst-, landstings- och vägskatt Kom. progressivskatt

>

3 000 kr.

27 2i

b) Kapitalinkomst

Tab. kommun

3 Därav: till staten till

med ett barn i

(4 Va %)

kommunen

8-1 4-4

De här medtagna >indirekta> skatterna utgjorde 1934 251*4 milj. kr., motsvarande 53*7 % av Skatt å motorfordon och bensin 83*0 milj. kr. > (tull och accis) å silke (även konstsilke) och sidenvaror 17*2 > > > (tull) å andra spånadsämnen och fabrikat därav 19*3 > > » ( > ) å metaller och arbeten därav (ej automobiler) . . 2 9 * 1 > >

61 14. med genomsnittlig

utdebitering

10 000 kr. 15 000 kr.

i Sverige

22 500 kr.

dr 1935, i kr. och i % av

33 500 kr.

50 000 kr.

inkomsten.

200000 kr.

1 000 000 kr.

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

342 4 12

3-4 Oo o-i

588 41 34

3-9 1038 0-3 136 0-2 97

4-6 0-6 0-4

5-4 l-o 0-7

3 073

6-1 1-3 0-9

19 550 5 420 4 226

9-8 2-7 21

157 247 15-7 32 705 3-3 25 562 2-6

3 411 10-2 338 lo

10-3 1-4

20 977 10-s 6 340 3-2 56 513 283

105 377 10-s 38 346 3-8 359237 359

9-3 1459 9-7 2 250 10-0 51 0-3 145 (>6 0-2 1308 13-1 2173 14s 3 666 16-3 358 3-6 663 4-4 1271 5-6 950 9s 1510 10-1 2 395 10-6

932 18

536 244 34 29

5-4 2-4 0-3 03

932 43

9-s 1459 122 0-4

18-1 3243

961 500 119 81

6-4 1694 33 1000 0-8 289 OS 206

7-s 4-4 1-3 0-9

842 975

»4

9-7 2 250 10-o 0-8 308 1-4 21-6 5 747 25-6 11-1 3189 14-2

10-5 2 558 11-4

156 39 12 80 10 297

1-6 0-4 o-i 0-8 0-1 3-0

185 75 12 105 10 387

1-2 O-s O-i 0-7 0-1

211 114 12 120 10 467

0-9 O-s 0-1 O-s O-o 21

16-1 2 560 17-1 4133 18-4 6-6 1050 7-o 1738 7-7 9s 1510 10-i 2 395 10-6

318 226

674 462 693

18-2 10 054 20-1 2 363 7-o 4 209 8-s

3 749 11-2

2 848 1978

608 416

%

14-6

215 514 21-6

5 845 11-7

27 317 13-7

143 723 14-4

31006 15-B 20 222 10-1 8 236 4-i 6 572 3-3

244 945 24-s 109 111 10-9 46 856 4-7 36174 3-6

8-s 5-9 1-8 1-2

4 903 3 556 1212

9-8 7-1 2-4 1-6

3 411 10-2 625 1-9

5152 1232

10-3 2-s

20 977 10-s 9 859 49

9 886 29'5 5 850 17-s

16 877 337 10 493 21-0

96872 484 66 036 33-0

105 377 10-s 54 266 5-4 596 729 59-7 437 086 43-7

4 036 12-1

6 384 12-8

30 836 15-4

159 643 16-0

213 142 12 135 10 512

Oo 0-4 O-o 0-4 Oo 1s

216 170 12 150 10 558

0-4 0-3 Oo 0-3 Oo 1-4

216 170 12 150 10 558

0i 0-1 O-o 0-1 O-o 0-3

216 170 12 150 10 558

O-o O-o O-o O-o Oo 01

19-8 10612 21-2 8-6 4 767 9-s 3 749 11-2 5 845 11-7

57 071 28 s

359 795 36-0

2 875

29 754 14-9

216 072 21-6

27 317 13-7

143 723

14-4

21-1 3 630 242 6 214 2T6 10398 31-1 17 435 34-9 11-4 2 048 13-7 3 656 16-2 6 362 19-0 11051 22-1 975 | 9-7\ 1581 10-s 2 558| 11-4 4 036 12-0 6 3841 12-8\

97 430 487

597 287

59-7

66 594 33-3

437 644 43-8

30 836 15-4

159 643 16-0

655 950

totalsumman förbrukningsskatter och tullar. De viktigaste poster, som falla utanför, äro följande: Skatt (tull) å frukter och trädgårdsväxter > å margarin > å nöjestillställningar

9*2 milj. kr. 10*9 > > 5*3 > >

för de mindre inkomsttagarna, detta såväl i relation till den övriga skattebörda som vilar på dessa klasser, som i relation till de skattesatser som gälla för de större inkomsterna. För personer tillhörande arbetarklassen torde den direkta statsskatten sålunda i regel ej överstiga 1 °/o. Skatteskalan är emellertid starkt progressiv, så att skatten får en större betydelse i samma mån som inkomsten stiger; för mycket stora inkomster (200,000 kr. ocb däröver) är den mer tyngande än någon annan skatt, detta särskilt efter tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten och efter utjämningsskattens fördubbling. Studerar man progressionsgraden närmare, finner man att den är starkt avtagande 1 till ett inkomstläge av 10,000 k r , att den sedan visar en mindre stegring några inkomstintervaller framåt, varefter den ånyo blir avtagande. Skattesatserna äro alltså jämförelsevis låga för inkomstlägen omkring 10,000 kr., vilket torde få anses som ett icke avsett resultat av den metod som tillämpats vid progressionsskalans utformning. De direkta kommunalskatterna börja tidigare och på en högre nivå än de direkta statsskatterna. Progressionen är liksom inom statsbeskattningen först hastigt avtagande men blir längre fram nära nog konstant. Progressionsgraden är emellertid genomgående mindre, och för mycket stora inkomster nås därför ej lika höga skattesatser som inom statsbeskattningen. Trycket blir däremot relativt hårt såväl för de mindre som för de medelstora inkomsterna. Om trycket av de nu nämnda stats- och kommunalskatterna adderas, blir resultatet en skatteskala, som börjar med 2 °/o vid en inkomst av 1,300 kr. och stiger till 28 % vid en inkomst av 200,000 kr. Progressionens utformning kan närmare studeras med hjälp av de tal, som i tab. 17 uträknats för skattesatsens procentuella ökning från ett inkomstläge till det närmas: följande. Då inkomsten förändrats i ungefär samma proportion från ett läge till ett annat (den ökas nämligen med 50 °/o, om man bortser från di två högsta inkomstlägena), kan progressionens art avläsas i gången hos dessa tal: när talen visa en fallande serie är progressionen avtagande, när talen äro lika stora är progressionen konstant, och när talen ökas med stigande inkomst innebär detta att progressionen är tilltagande. Det framgår av serien (»slätteprogressionen enl. 6» i tab. 17), att progressionen först är avtagande fram till en inkomst av 10,000 kr., att den stiger svagt till nästa läge och sedan blir ungefär konstant. Även i det samlade direkta skattetrycket återkommer alltså den relativa skattelindring för inkomster omkring 10,000 kr., som förut omtalats för statsbeskattningens vidkommande. 1 Om i ett koordinatsystem inkomsten, E, avsattes efter X-axeln och skattesatsen, s efter Y-axeln, kommer progressionens styrka till uttryck i lutningen av den kurva, som ange.' relationen mellan E och s: stark progression föreligger när kurvan stiger brant, när alltså tn viss förändring av E medför en relativt stor förändring av s (d. v. s. när första derivatan avs med avseende på E har ett relativt högt värde). Progressionens art kommer åter till uttryck i kurvans form: progressionen kan sägas vara konstant, om kurvan är en rak linje, tilltagande, om kurvan böjer uppåt, och avtagande, om kurvan böjer nedåt (i första fallet är a n d n derivatan av s positiv, i andra fallet noll och i tredje fallet negativ).

63 Då kommunalskatterna dominera bland de direkta skatterna, måste olikheter beträffande den kommunala utdebiteringens höjd och beträffande de kommunala ortsavdragens storlek avsevärt påverka skatteskalan. Man kan konstatera detta genom att jämföra de skattesatser, som i tab. 15 angivits för de tre grupper av kommuner, varmed här räknats. För en ettbarnsfamilj i de lägre inkomstskikten blir det totala direkta skattetrycket avsevärt lägre i Stockholm och avsevärt högre i landskommunerna, tagna som helhet, än i den kommun med genomsnittlig utdebitering till vilken de förut givna beräkningarna hänförts. Avvikelserna äro betydligt större än vad som kan anses motiverat med hänsyn till inkomstens olika köpkraft i dessa olika slag av kommuner. Då avvikelserna för de större inkomsterna uppgå till ett nära nog konstant belopp, motsvarande differensen i den allmänna kommunalskattens höjd, förlora de i relativ betydelse. I tab. 15 kan man även studera, hur beskattningen påverkas av familjens storlek. För de lägre inkomsterna synes differentieringen till förmån för de större familjerna vara synnerligen effektiv, om den ock är ganska ojämnt utformad. Den förlorar emellertid raskt i betydelse, i samma mån som inkomsten stiger, och för de större inkomsterna är differensen mellan ungkarlens och trebarnfamiljens skattebörda föga märkbar (vid en inkomst av 50,000 kr. uppgår den till cirka 1 °/o av inkomsten). Om man anser, att den procentuella skattebelastningen av inkomsterna borde stå i en viss relation till det mått på välståndet, som erhålles när man slår ut familjeinkomsten på det antal personenheter som familjen omfattar, kan man sålunda konstatera (vilken bestämning man än härvid ger begreppet personenhet), att familjer på samma välståndsnivå för närvarande äro ganska ojämnt beskattade. Det nu anförda hänför sig närmast till beskattningen av arbetsinkomster, men det kan i viss mån analogt tillämpas även beträffande de skatter som vila på inkomster av kapital. I stort sett gäller emellertid att på grund av de företrädesvis statliga förmögenhetsskatter, som tillkomma i detta fall, skatteskalan för kapitalinkomster dels generellt ligger på en högre nivå än för arbetsinkomster och dels har en något mera progressiv utformning. Man kan konstatera detta genom att studera de skatter, som i tab. 14 angivits för en kapitalinkomst, som antages utgå efter en räntefot av 4^2 °/o och alltså motsvaras av en förmögenhet, som är 22 gånger större än inkomsten. Denna räntefot ligger högre än medelförräntningen av guldkantade papper och likartade prima säkerheter men lägre än medelförräntningen av mera riskfyllda placeringar. Av tabellen framgår tydligt, att i relation till arbetsinkomsterna det föreligger en merbelastning även för de smärre kapitalinkomsterna, men att denna är mera framträdande vid de större inkomsterna, beroende framför allt därpå att dessa senare träffas av den »särskilda skatt å förmögenhet», som infördes av 1934 års riksdag. Som synes av tab. 17, är progressionen i övrigt utformad på ungefär samma sätt som för arbetsinkomsternas vidkommande. Den relativa skattelindring, som i förra fallet kunde konstateras för inkomster omkring 10,000 kr., synes nu emellertid vara utsträckt även till det närmast lägre inkomstläget (6,750 kr.).

64 Tab. 15. Direkt beskattning av arbetsinkomst i olika kommuner i Sverige år 1935 vid alternativa antaganden angående familjens storlek, i % av inkomsten. Nettoinkomst (inkl. skatter)

1300 2000 3 000 4 500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.

Kommuner med genomsnittlig utdebitering Ogift

Statlig Kommunal Total

0*7 5*4 6-2

1*6 2*5 3*2 3*7 4*2 5*0 6*0 7*3 8*3 9*1 9-7 10*1 10*5 11*0 8-8 10-9 123 13-4 14-3 15-s 17o

Gift, 1 barn Statlig Kommunal Total

2-1

0*4 4*4

2-1

Gift, 3 barn Statlig Kommunal Total

7*5 11*4

8*7 11*9

14*7 13*7

21*6 14*4

18-9 20-6

28-s

36-o

7*0 11*2

8*5 11*7

14-6 13*7

21-6 14*4

2*0 7*8

4-8

1*1 6*4 7-s

18-2 20-1

28-3

0*6

2*3

0-5 45

14*4 13*6

21*5 14*4

0-6

2-3

5-0

1*1 2*1 2*9 3*9 5*2 6*7 8*1 8*9 9*6 10*3 11*0 11-5 6*5 7*9 76 10-o ii** 13-5 15s 17-7 I9-ff

58*0

35-9

0*5 3*2

1*2 4*7

2-3 5-6

3*1 6*2

9*1 8*9

15*3 10*8

22-4 11*4

3-6

5-8

7-9

18-0

26-1

33-8

1*1

02 2*4 2-6

0*9 4*1

5*8 7*3 8*8 8*2 8*7 7*7 13-5 15-s 175

15*2 10*7

22*4 11*4

5-0

1*8 2*8 3*5 5*2 6*0 6*6 7-o 8-8 I0\»

25-9

33-8

1*3

0*3 2*6

1*0 4*2

1*9 5*3

22*3 11*4

1-3

2-9

5-2

T*

15*1 10*7 25**

14*2 15*9 30-1

20*9 16*5 37-4

14*2 15*8

20*9 16*5

50*ö

37-4

14*0 15*8

20-8 16*5

29-8

37-3

2-9 8*8

3*6 9*5

4*4 5*6 10*1 10*6

9-8 11-7 13-1 i4*5 i6*3

Stockholm Ogift

Statlig Kommunal Total

Gift, 1 barn Statlig Kommunal Total Gift, 3 barn Statlig Kommunal Total

1-1 — —

3*7 4*2 5*1 6*3 Ti 7*1 7*5 8 0 8*4 6*8 9-3 10-4 11-4 12-6 if**3 i 6 y 4*5 7-1 ii**

2*8 3*8 5*3 6*1 6*8 7*4 9-o 10-6 12-7

6*9 8*0 ii*5

8*4 8*6 i7*ö

33-8

Landskommuner Ogift

Statlig Kommunal Total

Gift, 1 barn Statlig Kommunal Total

1*0 2*0 2*8 3*4 3*8 4*2 4*9 5*9 7*2 8*5 7*8 9*6 10*6 11*3 11*9 12*4 12*8 13*2 13*7 14*1 8-s 11'e 13-5 14-7 15-7 16-e i7*7 10-/ 20-9 22-6 3*2 3-2

Gift, 3 barn Statlig Kommunal 1*6 Total 1-6

0*7 6*5

1*2 2*4 3*1 3*7 4*4 5*6 6*9 8*2 8-6 10*0 11*0 11*7 12*3 12*9 13*4 13*9 7-2 9-8 12-3 i4-/ i5*4 16-7 18-4 20-4 22-1

3*4

0*9 6*5

3-4 \ 74

1*3 2*4 31 3*9 52 6*6 7*9 8*6 10*0 11*1 11*8 12*5 13*2 13*7 99 12-4 14/ 15-8 i7*7 i9** 2i*ff

Tab. 14 och tab. 17 hänföra sig till en kapitalinkomst, som utgår efter en medelhög räntefot.

Då det antagande, som göres angående räntefoten, im-

plicerar ett visst antagande rörande förmögenhetens storlek i förhållande till inkomsten och därför, n ä r förmögenhetsbeskattning förekommer, blir av stor betydelse för den u t r ä k n a d e skatten, ha i tab. 16 gjorts några kompletterande beräkningar av skattebördan vid alternativa relationer mellan inkomst och

65 Tab. 16. Direkt beskattning av inkomst, som helt eller delvis härflyter från kapital, vid alternativa antaganden rörande inkomstens relation till kapitalet, för gift person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering i Sverige dr 1935, i % av inkomsten. N e t t o i n k o m s t (inkl. skatter):

1300 2 000 3000 4500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.

F ö r h å l l a n d e t m e l l a n ink o m s t och förmögenhet utgör:1 3 % 0*8 2*1

1*9 4*4

3*7 6*4

6*2 7*9

8-6 90

11*7 9*9

15*8 10*9

20*8 11*7

25*0 12-6

29*8 13*5

42*8 16 3

54*2 16*8

6-3 10-2

14-2

17-7

21-7

26-7

32s

37-e

43'3

59'1

71-o

Statlig Kommunal

0*4 2*1

1-4 4*4

2*7 6*4

4*8 7*8

6*4 90

84 9*8

11*1 10*5

14-2 11-4

17*5 12*1

21*0 12*8

33*0 15*4

43*7 16*0

Total

2-s

5-8

9-1 12-6

21-6

25-6

29-s

33*7

48-4

59-7

6 % Statlig Kommunal

0*1 2*1

1*2 4*4

2*2 6*4

4*0 7*8

5*4 8*9

6*6 9*7

8-9 10*3

114 11-2

141 11*8

17*2 12*5

28*1 15*0

38*1 15*6

Total

2-2

5' 6

8-6

11-8

14-3

16-3

19-2

22 6

25-9

29-7

43-1

53*7

9% Statlig Kommunal

0*9 4*4

1-7 6-4

3-0 7-8

4*2 8*9

5*3 9-6

6*9 10*2

8-9

2-1

ll-o

11*2 11*6

13*7 12*2

23*2 14*5

32*4 15-2

Total

2-1

0*5

8-2

10-8

14 9

22-7

25-8

37'8

47-s

13 /2 % Statlig Kommunal

2*1

0*8 4*4

1-4 6-4

2*7 7*8

3*5 8*8

4*6 9-6

5*9 10*2

7-4 10-9

9*4 11*5

11*6 12*0

20*0 14*2

28-7 14-9

Total

2l

10-6

14-1

20-8

23-s

34-3

43-6

Statlig Total 41/2 %

l

16-1

18 % Statlig Kommunal

0*7 4*4

1*3 6*4

2*5 7*8

Total

9ri

5-1

7-7

10- fl

3-4 8*8

4*2 9-6

5*4

6-9 108

8*7 11-4

10-5 12*0

18*4 14*1

26-8 14-8

13-8

10*1

17-7

9.0-1 22-5

32-s

41-6

1 d ä r a \ *, s o m h ä r f l j t e r fråii k a p i H ä r avses d e n total a i n k omste n, all t s å ic ke en d a s t c 15s t a l . P r o c e n t t a l e t s höjd b e s t ä m mes d ärför å e n a sidar a v k en de its för r ä n t n i ng, å a n d r a si 3an a v f ö r h å l l a n d e t m e l l a n a r aetsin k o m s ; o c h kapil .al i n k o m s t . a p i t a l länför sig ei cempe vis 6 ? -altern a t i v e t ej e n d a s t till de t fall ät, a t t hela inkc m s t e i i k o n Så 1 r å n k apital, s o m a v k a s t s ir 6 %, u t a n ä v e n till d e t fallet , a t t d e n 1 ill b i lften bestå r a v l m e r 1 i n k o m st och till 1lälften a v ink o m s t a v k a p i t a l , som a v k a s t a r 3 %. arbets

förmögenhet. Det för skattdragaren ogynnsammaste fallet representeras av det första alternativet, som kan sägas innebära, att hela hans inkomst härflyter från kapital, som i genomsnitt avkastar 3 °/o. Nästa alternativ kan tolkas antingen så som ovan gjorts, nämligen att hela inkomsten hänför sig till ett kapital som avkastar 4^2 %>, eller så att den till 2/3 härflyter av kapital som avkastar 3 °/o och till 1/3 är arbetsinkomst. Man kan alltså av tabellen ii ven få upplysning om beskattningen av blandad inkomst, som delvis härrör 5—36611S.

från arbete och delvis från kapital. Det alternativ, vid vilket hela inkomsten utgör 13^2 % av kapitalet, kan således sägas ange beskattningen av en inkomst, som till 2/3 härflyter från arbete och till a/s av kapital som avkastar 4V 2 °/o.x Denna tabell belyser på ett instruktivt sätt förmögenhetsinnehavets betydelse för skattebelastningen. För kommunalbeskattningens vidkommande är denna betydelse jämförelsevis ringa, men för statsbeskattningen är den desto större. Vid det förut behandlade 4x/2 °/o-alternativet uppgick den direkta statsskatten generellt till mer än dubbla beloppet av motsvarande skatt å en lika stor arbetsinkomst. När den genomsnittliga förmögenhetsavkastningen sjunker till 3 °/o, ökas den direkta statsskatten ytterligare för en given inkomst med en procentsats, som något varierar för olika inkomstlägen men i allmänhet synes hålla sig omkring 40 °/o. Statsskatten uppgår nu i regel till mer än tre gånger skatten å motsvarande arbetsinkomst. När man inkluderar kommunalbeskattningen, blir relationen mellan kapitalinkomsternas och arbetsinkomsternas beskattning mindre ogynnsam för kapitalisterna, men, som synes av tab. 16, nås dock vid dessa låga förräntningssiffror höga tal för den totala direkta belastningen, särskilt i fråga om mycket stora förmögenhetsinkomster. När man går till de i tabellen upptagna andra alternativen, enligt vilka inkomstens förhållande till förmögenheten uttryckes medelst högre procentsiffror, minskas givetvis kapitalisternas merbelastning. Vid det sista 18 °/o-alternativet är den sålunda av en ganska måttlig höjd.

Den indirekta beskattningen av fysiska personer och slutsatser angående deras totala beskattning. De beräkningar rörande konsumtionsskatternas storlek för olika inkomsttagare, som framlagts i tab. 14, äro baserade på den i bilaga 3 redovisade undersökningen, vars allmänna innebörd förut blivit klarlagd. Med utgångspunkt från de totala skattebelopp, som hänförts till de olika inkomstklasserna, har en kalkyl gjorts rörande den sannolika beskattningen av den familjetyp (man, hustru och ett minderårigt barn), som ansetts representera ett genomsnittsfall för samtliga ogifta och gifta skattdragare och som lagts till grund för tab. 14 och flertalet andra tabeller i denna del av arbetet. Det har härvid antagits, att ifrågavarande familj haft en så stor skattepliktig konsumtion, som inom respektive inkomstskikt motsvarar den genomsnittliga konsumtionen per hushåll av denna typ. Detta bör särskilt observeras beträffande de beräknade skatterna för spritdrycker, viner, maltdrycker och tobak. De i tab. 14 meddelade siffrorna böra betraktas som ett aritmetiskt 1 Generellt gäller, att om man multiplicerar den i tabellen angivna procentsatsen (/*,), som anger hela inkomstens förhållande till kapitalet, med den kvotdel som kapitalinkomsten utgör av hela inkomsten (q), så erhåller man den procentsats, som skall gälla för kapitalets förräntning (r2), för att de i tabellen angivna skattesatserna för den totala inkomsten skola äga tilllämpning (alltså rxq — /*,).

67 medeltal för icke-nykterister och nykterister samt för rökare och icke rökare. De äro sålunda ej representativa för de verkliga typfallen. Hur skattebördan gestaltar sig för en familj, som ej har någon konsumtion av vare sig alkoholhaltiga drycker eller tobak, kan dock lätt beräknas — under den förutsättningen att familjens konsumtion av andra skattepliktiga varor och tjänster icke därigenom utvidgas — genom subtraktion av skatterna för dessa varor från medeltalen. Om m a n verkställer denna subtraktion från de procentsiffror för den totala skattebelastningen av arbetsinkomst, som angivits i tab. 17 rad. 9, finner man, att skattesiffrorna för inkomster från 1 300 till 3 000 kr. falla från 15-0—17'7 °/o till 7'2—12'2 °/o och att vid ett inkomstläge av 4 500—10 000 kr. skattebördan reduceras från 19*2 —20*6 °/o till 14-7—17-7 °/o. För inkomster på 15 000 kr. uppgår reduktionen ej till mer än 2*5 °/o av inkomsten och därunder för att vid mycket stora inkomster sjunka till bråkdelen av en procent. Hur beskattningen ökas för en motboksinnehavare, som tar ut full ranson och konsumerar utskänkt sprit i motsvarande omfattning kan m a n få en föreställning om genom att studera de i bilaga 3 tab. 4 angivna skattesatserna för »typfall 1». För de tre lägsta inkomstklasserna stiger spritskatten från 4*6—3*4 °/o av inkomsten till 12*8—6*7 °/o, och för klasserna i mellanskiktet med inkomster av 4 500—10 000 kr. från 2'8—1'6 °/o till 4*8—2*4 °/o av inkomsten. Om denna person dessutom är rökare, kan man kalkylera med att hans tobaksskatt ligger V3 högre än vad angivits i tab. 14. Den totala beskattningen av en person, som i angiven utsträckning konsumerar både spritdrycker och tobak (från eventuella samtidiga variationer i konsumtion av viner och öl och andra skattepliktiga varor bortses i detta sammanhang), ökas alltså för de angivna grupperna (1 300—10 000 kr.) till 20 a 21 °/o av inkomsten. I förhållande till beskattningen av de personer, som ej konsumera dessa varor (se ovan), föreligger alltså en högst betydande ökning av den totala individuella skattebördan. Som framgår av bilaga 3 ha de statistiska uppgifterna varit särskilt ofullständiga beträffande konsumtionsvanorna inom de högre inkomstskikten. Skattesiffrorna för de större inkomsttagarna ha därför mestadels måst beräknas genom enkel extrapolering och alltså blivit mycket osäkra. Då de större inkomsttagarna emellertid blott utgöra ett ringa antal av hela befolkningen, kan deras konsumtion i flertalet fall blott utgöra en liten kvotdel av totalsumman, varför skattesiffrorna för de lägre inkomsterna ej i större grad påverkas av den nämnda bristen i kalkylen. Då konsumtionsbeskattningen utgår med en relativt låg procent av inkomsten för de större inkomsttagarna, torde även bilden av den totala skatteprogressionen ej i väsentlig mån avvika från de resultat, som skulle erhållits på grund av mera realistiska antaganden i det nämnda hänseendet. I tab. 14 ha ej samtliga konsumtionsskatter medräknats. Först och främst har den viktiga automobilbeskattningen lämnats utanför, vidare h a r bortsetts från tullinkomsterna av andra varor än de i tablån angivna, bland vilka textilvarorna äro de viktigaste, och slutligen h a r hänsyn ej heller tagits

68 o

s

CO

o G

- * — 1 —1 T -

—'-<* o o CM - H

o

o

'i-

<—' o

c

t - CO r H CC

M I C O O H C f-H —(

O

8 CO » o t-»

o

0DC0 0 5 O CM CM CM CO

U0 1 - - —< i O T—

—i IM t > 0 0 O T-H CM CO CM CM CM CM

iO

g

O

>o

i r - —< i—i i-H T—

N 13 »

• *

< B O

r - O ! 0C

l O O M H r i

1—1

CM

O

-*

O

T f l O U W N

r H CO r H C

1—1

m

I N O0

"OO)

M M l 1 1 l

S

M M

rH O H

O

CD1"*

H O f f l

CM C O C C TJ>

o

I f l i O O

» I N

—i . - i - * co

33 C» • ~ Co

o

CO O s CO CM CM

eo-xooo H H H ( N

C C

N J O W t

« « • *

CO

•H/I f— OS i—1 T-l T - l r H CM

t : *-<

H

-

t-> o

•>* co — er

-T* t - 0 0 ( M

O H

cocoas o •^tl - * -cr iT3

O

0 0 r H >C5 r-

I

O

H

r H l C - * CM

M M I 1 1 1

co as

as as as as n : O i O iC5

c

C

N

C i HJ . 3

M i Mi i i

I O W H O "

co -H en r co co co co

r H ^H r H

»O r H > 0 0 0 H-

i S H O X C

r ^ CM r H r H i— r H —i

as -H ,-M - f l CM CO CO CO

i O CO CM o TH r H r H r -

• H CM r H r H r CM r H

tocooso H H I M C M

O

H

CO

M

G O a s —H o »

CO - * CO —1

O

co -x> O o •rH H

i - ( r-1 CM CM

T-l

co

3 ?

N

C O i - I H H r T-t

o o

Ol O H

l O » t O « C coco coco

ON • * H O ) tt

co co ta co

• r J H I M H r l rH r H

O N O S H CM CM CM CO

rH i O CO r H O

CD CM CO CO

- H O CM CM CM TH -rH

— Tji- CO GO CM CM CM CM

HH 0 0 O CO CM

rH rH • * CO

CO OS CO OM CM

ao—i co iO r H CM CM CM

OS H/l CM r H

O l l O C M r TH T-t r - 1 T -

=o

ös S5

%

3 COCM o a r H r H r—1

o

M £

S ****; O

tö

C o

<?> x

1*2

CM 0 0 CO CM CM

o

- r •*

co

N

OJ t - H

H l O t - O r-1 i—i r - 1 CM

OS CD -rjl i n

C.

W l^

-ch O O T * • *

TJ

'--

CCJSCOJJCM

i n c o T-H c o r-1 r H CM CM

-Hcncocc

0 0 0 0 l ^ i f i CM

co co 0 0 O

T j i T^. T H CM CM

CM r- as CM r H r H r H CM

,

CM as co cc CM

:C3

—' to

CS

S 3 c C5

o

oo s

m I N

0 0 >CS © CM

CM t » - *

CM CM

OS-HH t ^ a s T-H r H r-1

• *

COCO-cri • *

.b •S

R •~ £ c m hl

o

^

8 o CO

rH -*H oo ta e r

l O C O W N

H t O l O I N r -

t^CO iO t ^ r-1 —1 r H

H 00 IO Cl

—. a> H< CO

(MCDiOCM T -

as • * i-- as r H r H T-l

1-

C O I O H I -

i O —1 r H —

» a s i O t r : I

O

H

H

H

S "cs •rJ

3 S

-*

8 O

H< 0 0 CO t ^ ^

t

C

N

H

0 0 CO CM OS

cr. t-- ir;cc

H

T t l -H-"-f( i Q

N

0 0 »O r H 0 0

r H •*-*• C C CM r H

r j 00 3

O C M i O c C r H T-l T H

CM <a

c

CU

r>*>

o

I

H 00 O i C

—i oo I O

'

CM C » CM r*H

( M O CO HO rH rH rH

1—1

C

o

1 M 1

rH —i 0 0 CO i O

O

O C M C O C M rH

CM H conn rH rH r H

CM 0 0 CO

CM CM as o CO r H 1—

1 1

1 1

! i

1 1

CS

A3 S CJ TJ CS

***

»CS

5 c *>o

+ A+ + + ++

+3 to

Jd r» (=> co

to

s

•2

3 •§ ej

t,

•3

c

^

ca C

3 ^ "—^ t / '

g te g

CM CM CM

-2, •^

"5

r*

o C

"

"

"

•3

u

.Sa

*

"o '

-2

"

*

"

"

H CD t - GO Os

^

^

c"5o

Ä

„

fr

+++

cS

"3

J

„ * C

Ä

C C

Ä - jr a

3 CO SJ t,

t

o

:0

C M C M CX»

co ! " " • co a :

5 S

o

"c

ft

•2

CJ

CJ

a

•2 Cs « t,

^ > o o

HCMCO^IC;

"

•fi

r> «

5 .»5

c

-

CS

r H """ O

"* '-i

q

co co <^o

M r. « s

-Q

+ C

o. ^

o +-> +->

z

"Ä

co t ^ c o a :

o C

o

co co ***>

rH^rHrH,

<*"> c * - _: i """*> « r—t rw* +cc; CK -cs

B

^ r l ^

.-*.+ + +++ +++

*f?

:6

.lO

TfT*^1

CD g

3s 4J T> « Q

S5•• *H « Ä +c

"

S "5 H J Ö " ^

.g § t " " -

* i .5 c rS «rSJ T T * r» ii -2P c H

O

-3

30 « « «

?

r H <M CO •># iC.

co t-- co as

CU

CO

C H->

CO cu tv,

Ö! « O t,

& « co

cS o

«

CO CJ

cS C/3 r.

69 OJ Co TU So TH

CO CD r H

O

o

co

t)

to

N

01 ^

(o Oj

TH

O

I"- t-- OS CO

CO c o c o os

,*!

C\*TH P i S . Tji CO ' M O S HCMCDOS l O N O N

NiONO CO CO TH o COiO \0 TJI CM r--. -H -H GXJ Oo^O-ji

o ^

CO VT > . CS

* c ? iN.

OS t > Tji ,—I

co c o

0 0 H i CO 0 0

i b ös ö cb CM O S CO O S O Tji CD - H OS OS Tji CO

>• TT Jo ao

os to

>o

-* c b ö c p r-H >H Cy

CS V , KJ

A3 »b o cb

O i O CO CO CO CM Tji i n

CY> t-H Tji CO CO O C M CO CO CD CO o GO o TJ(

C D N C C O OS r H CO t~r H C O O O

so f > > . SS CO f H T*H. N >H cy

os o co <M O Tji O CMGO o

O

Tjiin

o

co •<

=o op

r-T)i coos CM OS CO co co TJI TJI i n

co TJI co i n os co i n co TU co o TJI oco t-

C) CO CM CO lO CO —«" os Qo o i n co

' b Ös -"H »b

tN. ""-i T*H Ös

O S CO

CO OS CM Tji CO Tji r H CM

CO rH TJI CM

CD CO OS CO i n Tji CM CM

co i> o co

CD Ttt TJI i n

CM CO

CM CO

CD

oo

Ol »

H O N O r - os co co

cb å s ås cb

N

CO

' O Tji

*)

»I t» > to Tji '"H C y tN» >-H T»H Cy

cb ös TH cb

CO 00 CO CD

C O C O rH t~CO CD OS r H t Q — C O H

a s co t>- TJI CO I M CD > . CO Co SS

O

t t v to o

r H CM Tji öo Oo SS Co

Tji ö cy tN.

i b Co Cy c©

—I CM Tji t - .

C O O N O CO ,-H GO CD

Ii) » I

co i n <TQ o CM CO r H

CS Crj so v» cb J N cy c b TJI Tji as t~o co TJI co COiXMCO :

o

S-( c s

os co co »cs

CO v t

c o co co

CS > .

<b ö s c b c b C O O N i O

i n o as o co as CM CD Oj 00 Co to

cy iN.=b cy

cy cb cb >b

CM l ^ CO CM I— CO O CD r H T j i CM 0 0 o,

>.

T-l CO CO CN)

O

N T H C S O

oo co t^

i>> CO CM CM

a s as Tjt co rH i n CM o s ao h to CV tN. Tji Tji

o

to

Oj

>.

T.

-t

o o a s os CO rH Tji co Tjt co CM i n

CM co i n o co os r - o vt

Co IN

(^

C: cb >b Ös

vt

OS H i CO rH

o

ås ås T H

-*

H i CO TU

co o

co co

v» t ^

CS > .

CoascMrH

SS v» CS t o

v» CS Co Oj

TH tN Cb Tji

cb ös cb cb

TjiOCO

co m CM o

t^

CO O Tji CO Tji CO CM CM » ) «0 M O Tji i N T j S i N

"b "b "b •b»

IO o » t CM -H ås ås

r- t^. co CM

i n co T-i er. HlOHN CM CO CM r ^ (>

Cvib-TH Cy

VT Oo Oj

Cy c b >b TH

CO CM CO i O

TH -M ås å s

O O O N i O

t^-in-cH r--

—I r H Tji Vf Co co

OTJi cb>H

O CO CO os

cy o t ^ T f i Tji t ^ O S H

r H CM r H CO •O to Oj so CO CM CO —l

r - ås å s

C j Cy Tft TH > H Cy

t-i

Vt v t OJ Oo

Co to

TH cb >b "b

CO CM CO CO

o

rH —< s - ^ a s

TJiCb Cy i b

iCONiM i n as f~- ;M CJ> >b Ttl t H

N

CD CO CO CO

co o o co CM o CM as CO OS CO 00

0 0 IN (O

>H

00 "O »O v» 0 0 CM CO

IO

Oj

i cb os ös

CO i n CO r H T H i n TJI 3Q

OTjlTjICO N f M N H

co o co i n

oo

«o v ,

i rH CO CO

o

CM CO Tji r H

*b c b c y -rH

O

O

rH CO CO

rH CO

Tji O

SS Oj t ^

t- M

CS Co «S Oo

TU " b o

öp TH i-H Cy CO t ^ O S T f i

0 0 rH CO rH

TH Cb T H - ^ H

ä

CO 0 0 CO CM

co

^ H CM Tji 00 Oj CS CO

>!

CO CO CM - H OO Tji CD O S O C D O C M

OS CO r H CO Tji t ^ l ^ O S TjitOTjlTti

Tji Tji O S i Ö

ICS CM CO IM

rH _ co «S Co tN >o

V» T» 0 0 SO

TH cb ib

TH TH <b Cy

ö

CM CM å s ö

i - co i n

o

lO

IM CO CO

CM c » å s å s

CM co co i n -»

*^ vt os t-s tN. Ös

°0 Oo

tO O

CyCoCb

H i CO US

vt

to

vt

Ö ^ H ^ N Ös

CS

H i CO l »

CS

c 5

O

•f-åscb

fi

.-P B T!

- H CM >> 00 <5S

Ö Cy Co »H

S SB

•2fS 3 o CO

s

^

+3 O H t» M 4->

$

cs .2PH M

-g a % »H

*

.BP g

t-l

53 fi

O H

-ö

5 a

Q

S

Q

a

o a

till den belastning av konsumtionen, som står i samband med jordbruksregleringen. Genom denna ofullständighet ha siffrorna för den indirekta och den totala beskattningen över lag blivit för låga, vilket dock ej hindrar, att relationen mellan procentsiffrorna för olika inkomsttagare i stort sett kan anses för representativ. För att belysa detta ha i den sammanställning av procentsiffrorna för den totala skattebelastning, som givits i tab. 17, vissa kompletterande och mera summariska kalkyler gjorts beträffande de resterande konsumtionsskatternas tryck på olika inkomstklasser, varjämte alternativt även automobilbeskattningen medräknats. Hur den senare kalkylerats, anges i bilaga 3. Förfarandet vid beräkningen av posten »övrig indirekt skatt exklusive automobilbeskattningen» (rad 4 i tab. 17) har åter i huvudsak varit följande. Från den totala inkomst, som beräknats tillfalla fysiska personer, har avdragits summan av de på fysiska personer fallande skatterna samt ett belopp motsvarande det sparande, som kan väntas härröra från dessa inkomster (jfr bilaga 1). Därigenom har erhållits ett uttryck för den totala för konsumtion disponibla inkomsten. Totalsumman av här ifrågakommande tullar m. m. utgjorde 3.5 °/o av den så beräknade totala konsumtionen. Denna skattesats har antagits kunna tillämpas även beträffande de olika typer av inkomsttagare, som ingå i tabellen. Skattebelastningen har alltså i samtliga fall kalkylerats som 3.5 °/o av den i respektive fall för konsumtion disponibla inkomsten, varvid kalkylerats med en kraftigt stigande sparkvot 1.2 °/o för en inkomst av 2,000 kr. och 14 % i genomsnitt för inkomster över 8,000 kr. Det framgår härav, att kalkylen är ytterst summarisk; den kan dock försvaras därmed, att den klargör storleksordningen av den skattebörda, som det h ä r är fråga om. De alternativa beräkningar av den totala skattebelastningen, som angivits i tab. 17 (rad 7—9), ge en föreställning om hur skatteprogressionen förändras, beroende på om man medtager eller utesluter de sist nämnda skatterna. Såsom framgår bl. a. av de uträknade progressionstalen, har skatteskalan i stort sett samma utseende i de tre fallen, om den ock ligger på olika nivå, och om man jämför skalan med de beräkningar rörande den genomsnittliga skattebelastningen, som gjorts i det föregående kapitlet, finner man en ganska god överensstämmelse. De här gjorda kompletterande beräkningarna bestyrka därför på det hela taget de slutsatser, som där dragits rörande den nuvarande skattefördelningen i Sverige. Hur denna skattefördelning avviker från den, som var gällande i Sverige för omkring fem år sedan, belyses av tab. 18, där de för år 1935 kalkylerade siffrorna sammanställts med motsvarande siffror för år 1930. Denna kalkyl h a r med avseende på de indirekta skatterna, som medtagits i samma utsträckning som i tab. 14, självfallet blivit ganska summarisk, men den härmed givna jämförelsen torde dock ganska väl åskådliggöra de avsevärda förskjutningar inom beskattningen, som ägt r u m under denna tid.

ANDRA

DELEN

INTERNATIONELL JÄMFÖRELSE

KAPITEL V.

Skattebörda och offentliga utgifter. Inledning: den internationella undersökningens syftemål. Den karakteristik, som i det föregående lämnats av det svenska skattesystemet, kommer i denna del att fullföljas genom en jämförelse med några andra länder. Undersökningen har begränsats till ett tiotal stater, vilkas skatteförhållanden kunna påräkna något större intresse från svensk synpunkt och beträffande vilka dessutom material kunnat erhållas och bearbetas utan alltför stora svårigheter. Med hänsyn till skattesystemets allmänna utformning kunna de medtagna länderna uppdelas i följande grupper: a) de skandinaviska staterna, b) den tyska gruppen, som förutom Tyskland även omfattar de exneutrala länderna Holland och Schweiz, c) de latinska länderna: Frankrike, Belgien (och Italien, som medtagits blott i vissa sammanställningar), samt d) de anglosachsiska länderna: Storbritannien och Förenta staterna. Den jämförelse, som anställts mellan Sverige och dessa länder, har i huvudsak hänfört sig till samma frågor, som förut behandlats för Sveriges eget vidkommande. Frågan om skattebördans allmänna höjd och därmed sammanhängande förhållanden undersökes sålunda i detta kapitel. Frågan om skatteiördelningen och om skattesystemens allmänna utformning upptages till behandling i nästa kapitel. I kap. VI har även ett försök gjorts att för utlandets vidkommande fullfölja de beräkningar rörande den individuella skattebelastningen, som för Sverige gjorts i kap. IV. Framställningen har emellertid i detta fall måst begränsas till de direkta skatterna. (För England tillfogas dock en anmärkning rörande konsumtionsskatternas tryck vid olika inkomstlägen.) I kap. VII lämnas slutligen några kompletterande beräkningar rörande aktieinkomsternas beskattning i Sverige och utlandet, i anslutning till den undersökning i frågan, som ingick i 1928 års bolagsskatteberednings betänkande. Även den internationella undersökningen har i första hand inriktats på de skatter, som hänföra sig till 1934 års inkomster, även om det i vissa fall varit nödvändigt att nöja sig med äldre siffror. Då en förståelse av det nuvarande läget emellertid förutsätter, att man har kännedom om den utveckling som lett fram till detsamma, ha i regel siffror samtidigt anförts från det föregående decenniet och ibland även från ett förkrigsår (1913). Framställningen har baserats på ett ganska vidlyftigt material, som redovisas dels i tabellerna A, D, E, F och G med därtill hörande anmärkningar, och dels i bilagorna 4 och 5. Insamlingen och bearbetningen av dessa upp-

74 gifter ha varit förenade med svårigheter. Att dessa någorlunda kunnat övervinnas, får till stor del tillskrivas det tillmötesgående som visats av officiella myndigheter i olika länder, framför allt av Statistisches Reichsamt i Berlin, som ställt sitt rikhaltiga material rörande de icke-skandinaviska ländernas skatteförhållanden till undersökningens förfogande. Trots det omfattande arbete, som nedlagts på denna del av undersökningen, framträder den ej med anspråk på att lämna något viktigare bidrag till besvarandet av den ofta diskuterade frågan om det samlade skattetryckets relativa höjd inom de olika länderna. Det anses numera ganska allmänt, att då såväl de ekonomiska som de finansiella förhållandena i så hög grad variera från land till land, det är nästan omöjligt att prestera en fullt korrekt lösning av detta problem. Detta är kanske även förklaringen till att så få djupgående undersökningar företagits på detta område. En internationell jämförelse av det slag, som företagits i detta arbete, har i själva verket en ganska begränsad räckvidd: den kan egentligen endast ge vissa hållpunkter för bedömningen av skattesituationen inom de olika länderna. Stor försiktighet är även påkallad, när man på grundval av detta material vill draga några slutsatser angående lämpligheten av eventuella reformer av det svenska skattesystemet. De i utlandet förekommande skatteformerna kunna ej utan vidare tagas till förebilder eller — i händelse av ogynnsamma erfarenheter — tjäna till utgångspunkt för en kritik med avseende på svenska förhållanden. De principer som präglat utformningen av de utländska skattesystemen sammanfalla i regel ej med dem, som diskuteras i samband med reformer av den svenska skattelagstiftningen. Och även om detta i vissa fall skulle inträffa, måste sättet att tillgodose ett visst önskemål — vare sig detta gäller tekniska, nationalekonomiska eller socialpolitiska normer, exempelvis att beskattningen bör vara starkt elastisk, att den bör främja den enskilda kapitalbildningen eller medföra en inkomstutjämning — variera med den yttre ekonomiska ram, i vilken skattesystemet är infogat. Några djupare lärdomar av de utländska erfarenheterna kunna därför dragas, endast om man h a r en närmare kännedom om de förhållanden, som i respektive fall varit av utslagsgivande betydelse. Såväl på grund av dessa principiella skäl som på grund av att finansstatistikens heterogena karaktär gjort det omöjligt att undvika rent statistiska bristfälligheter bör värdet av det här förebragta materialet ej överskattas. Det torde dock försvara sin plats i detta arbete som ett komplement till den förut givna framställningen av rent svenska förhållanden. På grundvalen av detsamma torde det nämligen vara möjligt att bilda sig en allmän uppfattning om det svenska skattetryckets relativa höjd och om de för Sverige utmärkande dragen vad angår skattebördans fördelning och skattesystemets utformning. Vissa metodfrågor: omräkning av olika myntslag etc. Till en början må några ord förutskickas beträffande en metodfråga, som återkommer vid nästan alla internationella jämförelser rörande ekonomiska

75 förhållanden. Vilka växelkurser skola tillämpas vid en omräkning av olika länders myntslag, när det gäller att göra i dessa myntslag uttryckta belopp inbördes jämförbara? Problemet h a r i föreliggande arbete lösts på olika sätt: a) I vissa fall ha de under respektive år faktiskt gällande växelkurserna, kalkylerade som årsmedeltal, tillämpats. Denna nära till hands liggande metod har använts exempelvis i tab. G, när konsumtionsskatternas storlek per individ i de olika länderna där skulle uttryckas i svenska kronor. Metoden medför tydligen den nackdelen att någon korrektion ej erhålles för de påtagliga förskjutningar av de utländska myntens köpkraft i förhållande till växelkurserna, som ägt rum under senare år. b) I andra fall har det ansetts nödvändigt att taga hänsyn till de avvikelser, som efter 1914 uppkommit mellan valutornas yttre och inre värden, avvikelser, som blivit särskilt betydelsefulla på grund av vissa valutors depreciering och på grund av de därmed ofta sammanhängande valuta- och handelsrestriktionerna. Dessa avvikelser ha här eliminerats på följande sätt: först ha de i olika myntslag uttryckta beloppen genom division med levnadskostnadsindex 1 för respektive länder reducerats till 1914 års penningvärden, och därefter har en omräkning skett till svenska kronor av 1914 års penningvärde med tillämpning av de gamla då gällande guldpariteterna. När det är fråga om en jämförelse mellan olika år, medför denna metod den extra fördelen, att samtidigt som icke relevanta växelkursvariationer elimineras, en korrektion även erhålles för de eventuella förändringar, som det inre penningvärdet undergått från det ena året till det andra. Om man vill förvandla de så erhållna beloppen till något senare års penningvärde, om m a n exempelvis vill uttrycka dem i svenska kronor av år 1934, har man blott att multiplicera dem med det svenska indextalet för prisnivåns förändring från 1914 till det senare året. I så fall får man de utländska beloppen omräknade till svenska kronor efter växelkurser, som kunna kalkyleras genom multiplikation av de gamla parikurserna med kvoten mellan inlandets och utlandets indextal för respektive prisnivåers förändring sedan 1914; dessa kalkylerade växelkurser motsvara vad professor Cassel kallat »köpkraftspariteter». Då relationen mellan de olika beloppen tydligen blir densamma, om de uttryckas i svenska kronor av år 1914 eller något senare år, kan den lösning, som härvid givits växelkursproblemet, enklast karakteriseras så, att de gamla parikurserna korrigerats med hänsyn till utvecklingen av valutornas inre köpkraft sedan år 1914. Den nu beskrivna metoden har i regel tillämpats, när det gällt att i detta och i nästa kapitel göra vissa sammanställningar av olika skatters storlek per individ i olika länder. c) Slutligen ha även vissa utjämnade växelkurser kommit till användning, vilka erhållits genom att de för senare år gällande kurserna avrundats med 1

När det gäller att få ett representativt uttryck för den allmänna prisutvecklingen, är en levnadskostnadsindex, som, även om den begränsats till en viss inkomst- eller socialklass, dock lagts på en relativt bred bas, i regel att föredraga framför någon slags partiprisindex, som ofta alltför ensidigt domineras av vissa råvarupriser.

76 hänsyn tagen till köpkraftsutvecklingen. Det blir härvid alltså fråga om vissa jämna tal, som fastställts i anslutning till de under a) och b) angivna växelkurserna men med beaktande även av andra data rörande valutornas inre köpkraft. 1 Denna metod har tillämpats i de två sista kapitlen, när det gällt att överflytta den i svenska kronor angivna skalan av inkomster till främmande länders myntslag. Såsom framgår av den där givna framställningen är det nämligen i detta fall av mindre vikt, att kurserna äro exakta än att de möjliggöra en bekväm omräkning av de olika inkomstbeloppen. Den konkreta innebörden av de nu nämnda tre alternativen framgår av följande sammanställning av Sveriges

växelkurser

på olika

länder:

a) Medeltal av faktiskt gällande kurser år 1934

b) 1934 års kurser korrigerade med tillhjälp av levnadskostnadsindex 1914—1934

Norge (100 kr.)

97*61

104*70

0*93

Danmark (100 kr.)

86*85

92*80

0*94 0*76

Finland (100 mark)

c) Utjämnade kurser; avrundade medeltal av a) och b)

Förhållandet mellan a) och b)

8*60

11*38

10 Holland (100 fl.)

260*20

166*04

1*57

Schweiz (100 fr.)

125*30

86*54

1*45

Tyskland (100 RM)

152*33

113*87

1*34

Frankrike (100 fr.)

25*38

21*60

1*18

Belgien (100 fr.)

18*04

16*42

1*10

Italien (100 lire)

33*37

25*92

1*29

Storbritannien (1 £)

19*40

19*96

0*97

3*86

4*19

0*92

U. S. A. (1 $)

•

Av den sista kolumnen, som anger förhållandet mellan de faktiska och de med hänsyn till köpkraftsutvecklingen korrigerade kurserna, finner man, att de förra ofta äro avsevärt högre än de senare i fråga om den grupp av länder, vilka i en eller annan form bibehållit guldmyntfoten. Det framstår sålunda som sannolikt, att man för Holland, Schweiz, Tyskland och Italien får för höga siffror, om man baserar omräkningen på de faktiska kurserna. Beträffande Frankrike och Belgien bli avvikelserna något mindre, vilket givetvis sammanhänger med att dessa länder redan under 1920-talet kraftigt nedskrivit sina valutor i förhållande till guldet. För övriga länder, hörande till sterling- eller dollarblocken, synes åter en ganska god överensstämmelse vara rådande mellan de under a) och b) angivna växelkurserna, varför det ej spelar någon större roll, om man lägger de förra eller de senare till grund för kalkylerna. Ett undantag måste dock göras för Finland, vars valuta förefaller att vara påtagligt »undervärderad», om hänsyn tages till utvecklingen av dess inre köpkraft sedan 1914. I stort sett torde sammanställningen ge ett tillräckligt belägg för önskvärdheten att i vissa fall frångå de faktiskt gällande växelkurserna. 1

Sålunda har viss hänsyn tagits till lönelägets höjd inom de olika länderna.

77 Genom att tillämpa de under b) angivna växelkurserna (resp. genom att företaga en omräkning till 1914 års penningvärden) eliminerar man blott de avvikelser mellan valutornas yttre och inre värden, som uppkommit sedan 1914, men däremot ej de avvikelser, som förefunnos redan vid denna tidpunkt. Ett konstaterande av dessa avvikelser förutsätter, att man griper sig an med den svåra uppgiften att direkt jämföra den inre köpkraften hos de olika ländernas valutor. Vissa undersökningar h a under senare år företagits på detta område, men resultaten förefalla tyvärr ej vara så tillförlitliga, att de kunna läggas till grund för ett fastställande av verkliga »köpkraftspariteter». Man har emellertid anledning att antaga, att särskilt dollarn, men i viss mån även det engelska pundet, har en relativt låg inre köpkraft i förhållande till den svenska kronan, under det att motsatsen kanske är fallet med Finlands, Belgiens och Italiens valutor, även när jämförelsen baseras på de under b) angivna växelkurserna. Detta förhållande bör beaktas vid tolkningen av de sifferserier, som senare framläggas i detta arbete. När här talats om valutornas inre köpkraft, har bortsetts från det förhållandet, att denna köpkraft kan vara mycket olika för olika inkomst- och socialklasser. Det är nämligen av praktiska skäl omöjligt att vid jämförelser av den art, som det här är fråga om, göra full rättvisa åt detta förhållande. Tyvärr har det ej heller varit möjligt att i föreliggande arbete presentera något tillförlitligt material till belysning av en fråga som intimt sammanhänger med den nu nämnda, nämligen den om inkomststrukturen och den sociala skiktningen i de olika länderna. Blott mot bakgrunden av denna fråga, som omfattar de allmänna förutsättningar, under vilka skattefördelningsproblemet lösts i de olika länderna, är det emellertid möjligt att få en klar bild av detta problems verkliga innebörd. Den härmed givna framställningen av växelkursproblemet torde ge det intrycket, att alla lösningar, och alltså även de här tillämpade, måste betraktas som mer eller mindre bristfälliga approximationer, och att för stor vikt därför ej bör tillmätas sådana internationella sammanställningar, som äro baserade på desamma. Det förhåller sig emellertid så, att de primära internationella jämförelser, som företagits i detta arbete, hänföra sig, ej till absoluta värdebelopp, vilkas storlek äro beroende av de tillämpade växelkurserna, utan till relationer mellan dylika belopp, som kunna fastställas utan att omräkning sker till gemensamt myntslag. När det är fråga om det allmänna skattetrycket, anställes sålunda jämförelser, ej endast rörande skatternas storlek per individ efter omräkning till svenska kronor, utan även angående de relationer, som föreligga mellan skattebörda och nationalinkomst i de olika länderna. På grund av nationalinkomstkalkylernas osäkerhet är visserligen även denna metod mycket bristfällig, men då bristerna nu bero på andra anledningar än i förra fallet, torde man dock genom att samtidigt tillämpa båda metoderna kunna erhålla en ganska god belysning av frågan. När det sedan blir fråga om den individuella skattebelastningen i vissa typfall, inriktas jämförelsen på de procenttal, som skatterna i respektive länder utgöra av inkomsterna. Växelkursproblemet blir härvid av relevans, endast när (exempelvis på grund

78 av skatteskalans progressiva utformning) olika skattesatser gälla för olika stora inkomstbelopp: vid en jämförelse mellan dylika skatteskalor från olika länder måste man sammanställa de inkomster, som skatteprocenterna hänföra sig till, vilket förutsätter en omräkning efter någon viss växelkurs. Men då man i osäkra fall kan tillämpa alternativa växelkurser, blir problemet även härvid av underordnad betydelse. Den totala skattebördan per huvud och i procent av nationalinkomsten. I tab. 19 har ett försök gjorts att belysa det allmänna skattetryckets höjd i olika länder. Tabellen är baserad på de uppgifter angående nationalinkomst och skatter m. m., som innehållas i tab. A och F. För en närmare förklaring av siffrornas innebörd må därför hänvisas till de vid dessa tabeller fogade anmärkningarna. 1 De nyss nämnda två metoderna för skattetryckets beräkning ha här kommit till användning. Siffrorna för den totala skattebördan per individ, vederbörligen omräknade till ett enhetligt penningvärde, ha sålunda sammanställts med de siffror, som ange skattebördans storlek i procent av nationalinkomsten, i den mån dessa siffror kunnat uträknas. För att underlätta tolkningen av dessa två serier har även en tredje serie medtagits, nationalinkomsten per individ, vilken anger förhållandet mellan de två andra, då tydligen nationalinkomsten skattebördan i % av _ skattebördan per per individ nationalinkomsten individ. För Sverige ha de siffror, som äro baserade på nationalinkomsten, fördelats på två serier, av vilka den ena utgår från en nationalinkomst, som reducerats med 20 °/o. Det framstår nämligen såsom sannolikt, att nationalinkomstuppskattningen för Sverige, som baserats på produktionsstatistiskt material, varit ägnad att ge relativt höga siffror i förhållande till beräkningarna inom flertalet andra länder, där man i huvudsak tagit skattestatistiken till utgångspunkt. Enligt gjorda beräkningar skulle för Sverige differensen mellan de resultat, som uppnås enligt de båda metoderna, uppgå till cirka 20 °/o, och 1 Som >total beskattning» ingår summan av statlig och kommunal beskattning för resp. räkenskapsår. De statliga skatterna för ett budgetår ha sålunda exempelvis för Sverige 1925/26 adderats med kommunalskatterna 1925. De i resp. årtalskolummer angivna skattesiffrorna ha av olika skäl flerstädes måst tagas från närgränsande år. Under >1913» ingå siffror, som ifråga om statsskatterna avse följande budgetår: för Danmark, Storbritannien och U. S. A. 1913/14, för Italien 1912/13 och Belgien 1912. Under »1925>: för Sverige, Norge, Italien, Storbritannien och U. S. A. 1925/26, för Danmark 1926/27 och för Finland 1930. Under >1933> (kommunalskatteåret anges inom parentes): för Sverige 1933/34 (32), Norge 1933/34 (32/33), Danmark och Storbritannien 1933/34, Italien 1933/34 (27/28) och U. S. A. 1933/34 (31/32) samt för Holland och Schweiz 1932. När skatterna hänföra sig till budgetår, som avvika från kalenderår, ha nationalinkomstsiffrorna beräknats såsom medeltal för vederbörande två kalenderår. Då detta ej kunnat ske i brist på uppgift om nationalinkomsten för visst år, har den tillgängliga kalenderårssiffran eller någon intilliggande kalenderårssiffra använts.

7',) T a b . 19. Internationell översikt över den totala beskattningen åren 1913, 1925 och 1933 i kr. per individ (efter omräkning till 1914 års penningvärde) och i % av nationalinkomsten.

Land

och

år

Nationalinkomst Total beskattning per individ i sv. kr. per individ i sv. kr. 1914 års penning1914 års penningvärde värde 1913

Sverige » (nat. ink. red. 20 %) ..

1925 Total beskattning i % av nationalinkomsten

9-5

12-8

15-2

11-9 12-2

16-o

18-9

20-9

25-1

19-6

20-1

Finland

21-6

20-1

Holland

14-9

18-6

17-8

23-0

21-1

26*3

Norge Danmark

118 Schweiz Tyskland

665 Frankrike Belgien

14-3 8-1 6-4

14-7

Italien

175 Storbritannien

22-6

25-2

11-0

23-4

U. S. A

30-6

det kan därför antagas, att en med denna siffra reducerad nationalinkomst är mera jämförlig med de föreliggande nationalinkomstuppgifterna för de övriga länderna, där den skattestatistiska metoden i regel tillämpats. Den produktionsstatistiska metoden har visserligen även för U. S. A. fått en viss användning, men då den där för de senare år, som härvid äro av störst betydelse, lett fram till så låga siffror, att depressionens inflytande förefaller påtagligt överskattat, har någon reduktion av originalsiffrorna för detta land ej ansetts erforderlig. I nedanstående tablå har ett utdrag gjorts av de siffror, som hänföra sig

Storbritannien

. Nationalinkomst per individ 968

Skatt

. ,. \ , maivia 244

Skatt i % av nationalinkomsten

25*2

U. S. A

23*4

Frankrike

26*3 20*1

Danmark

122 Sverige

189 Holland

18*6

Tyskland

23*0

Norge

25*1

Finland

20*1

80 till år 1933, varvid länderna ordnats efter nationalinkomstens storlek per individ. (Schweiz, Belgien och Italien, för vilka inga eller ytterst osäkra nationalinkomstsiffror föreligga, ha uteslutits.) Vid ett studium av tablån finner man, dels att en uppenbar korrelation föreligger mellan nationalinkomstens och skattens storlek per huvud av befolkningen, dels att någon bestämd relation däremot ej kan konstateras mellan den förra serien och den serie, som anger beskattningen i % av nationalinkomsten. Skattebördan per individ har alltså en tendens att variera med nationalinkomstens storlek per individ. Ju rikare ett land är, desto större utgifter kan det ha per huvud av befolkningen. Särskilt de höga siffrorna för England och Förenta Staterna och den låga siffran för Finland kunna delvis förklaras av denna omständighet. När man bedömer det relativa skattetryckets höjd inom länderna med utgångspunkt från skattesiffrorna per huvud, bör man därför sätta dessa siffror i relation till nationalinkomstsiffrorna. Från denna synpunkt framstår skattetrycket i de länder, Norge och Tyskland, som bryta den fallande gången i serien skatt per huvud, såsom relativt högt. På grundvalen av det här föreliggande materialet har det däremot ej kunnat utrönas, hur relationen mellan skattebörda och nationalinkomst influeras av nationalinkomstens absoluta storlek per individ. Detta sammanhänger därmed, att skattebördan och nationalinkomsten per huvud visserligen i stort sett variera i samma riktning, men att någon bestämd relation mellan förändringarnas storleksgrad ej kan konstateras. Om länderna omgrupperas efter storleken av den andel, som skattebördan utgör av nationalinkomsten, blir ordningen följande: Frankrike, Storbritannien, Norge, U. S. A., Tyskland, Danmark, Finland, Sverige och Holland. I denna sammanställning framstår alltså Sverige som ett land med relativt lågt skattetryck; endast i Holland synes beskattningens genomsnittliga andel av inkomsten, om man får döma av detta material, att vara en obetydlighet lägre. Siffrorna för skattens storlek per huvud bestyrka denna slutsats. Om man bortser från Finland, där den exceptionellt låga siffran för skatt per huvud givetvis sammanhänger med den även exceptionellt låga siffran för nationalinkomst per huvud, kommer även här Sverige, näst Holland, längst ner på skalan. Ett relativt högt skattetryck ha enligt dessa beräkningar däremot de före detta krigförande staterna samt Norge. En viss reservation måste emellertid härvid göras för Förenta Staterna, då såsom förut nämnts den nationalinkomstsiffra för år 1933, med vilken här räknats, synes ligga långt under normalläget. Ser man på de föregående åren, ligga de siffror, som ange beskattningens andel av nationalinkomsten, på en relativt låg nivå i detta land. Av tab. 19 kan man även få en uppfattning av hur skattetrycket inom ifrågavarande länder förändrats under de två sista årtiondena. Det torde härvid vara lämpligast att utgå från siffrorna för skattens storlek per individ, då relationen mellan dessa siffror för olika år inom varje land torde vara mindre osäker än de siffror, som ange beskattningens förhållande till nationalinkomsten. I nedanstående tablå har angivits, med hur många procent dessa skatte-

siffror stigit dels från 1913 till 1925, dels från 1925 till 1933 och dels under hela perioden från 1913 till 1933. Den procentuella

Sveri Nor

ge

§e

Danmark Fin,an <* Holland Schweiz

Tyskland Frankrike BeI

Sien

Italien

Storbritannien U

* S* A

ökningen

av skatten

per

huvud.

1913-1925 53 81 88 (137) 65

1925-1933 32 27 8 (5) 12

1913-1933 102 J29 103 148 85

62 100

45 14

136 128

108 42 101

46 34 24

203 91 149

190 Sammanställningen ger ett tydligt belägg för det förhållandet, att den ökning av skattebördan, som förut konstaterats föreligga för Sveriges vidkommande under de två sista decennierna, har sin motsvarighet i andra länder For perioden i dess helhet ligger den svenska siffran för skattehöjningen till och med relativt lågt internationellt sett. Ser man endast på utvecklingen under det sista decenniet, kommer Sverige åter betydligt högre, vilket givetvis sammanhänger med att flertalet övriga länder redan förut haft en så hög beskattning, att möjligheterna för en ytterligare ökning varit mer begränsade. Faktorer som inverka på de olika ländernas skattetryck. En närmare förklaring av orsakerna till de nu konstaterade olikheterna mellan skattebördans höjd i de olika länderna skulle förutom en omsorgsfull materialgranskning förutsätta en ingående analys av den totala finansiella utvecklingen inom varje land. Här kan givetvis ej göras något försök att iosa denna uppgift. Det har ej ens varit möjligt att få till stånd en sammanfattande statistisk översikt över de olika ländernas totala finansiella ställning Den kommunala finansstatistiken är i alla länder mycket bristfällig och svårtillgänglig, och i föreliggande fall har det blott för de skandinaviska ländernas och Tysklands vidkommande varit möjligt att göra en sammanställning och bearbetning av dessa uppgifter (tab. E). I övrigt har undersökningen begränsats till statsfinanserna. Även beträffande dessa har det emellertid varit förenat med stora svårigheter att erhålla fullständiga och jämförbara siffror. Den sammanställning, som givits i tab. D, är bristfällig i flera hänseenden. För Frankrike, Italien, Storbritannien och U. S. A. ha uppgifterna sålunda hämtats från riksstaterna och ej från räkenskaperna, varför särskilt 6—36611S.

82 T a b . 20. Internationell översikt över de statliga inkomsterna och utgifterna aren 1925126, 1929130 och 1934135 i kr. per individ (efter omräkning till 1914 års penningvärde). 1

2 1

3 1

j

6 |

|

ii

i

| 13

U t jl i f t e r

I n k oms ter

Amorivriga tering Bidrag UnderLån till Skuld- och SumSkat- Av- löpan- och Sum- Löner Inköp stöd kom- räntor fond- ma ter gifter de in- fonder ma m. m. muner kombildster ning

Land och år

Sverige 49 57 71

2 3 5

11 16 17

10 4 33

72 80 126

23 23 24

9 9 9

6 10 30

13 19 22

8 8 10

13 11 31

72 80 126

52 67 69

2 4 3

6 7 8

13 9 12

73 87 92

15 19 17

13 15 17

9 10 12

7 9 9

17 18 19

13 16 18

73 87 92

63 63 71

3 3 3

0 0 0

35 5 35

102 71 109

0 0 5

9 11 13

41 9 33

102 71 109

1932 1934

41 55

5 5

5 14

12 16

62 90

18 19

18 1 26

9 14

7 8

9 6

2 18

62 90

Tyskland 1925/26 1929/30 . 1932/33

71 88 81

7 9 9

1 6 6

13 17 23

93 120 118

26 31 34

22 25 23

25 29 24

2 2 9

1 7 8

17 26 20

93 120 118

136 145 155

1 1 1

16 12 10

21 31 12

173 189 178

30 39 49

25 30 32

28 33 34

2 3 6

56 39 35

31 46 22

173 189 178

48 58 68

1 1 1

4 2 2

7 9 23

60 70 94

13 16 22

13 19 20

7 11 16

1 1 3

22 20 32

4 2 0

60 70 94

155 160 184

2 2 1

4 5 9

20 22 27

181 189 221

26 27 30

20 17 18

31 32 54

19 22 29

74 76 78

12 15 12

181 189 221

64 70 48

1 1 1

2 4 13

7 6 30

74 81 92

9 11 14

11 15 20

10 13 31

2 2

16 13 14

26 27 10

74 81 92

1925/26 1929/30 1934/35

,. .

Norge 1925/26 1929/30 1934/35 Danmark 1925/26 1929/30 1933/34

, ..

Finland

Frankrike 1925 1929 1931/32 Italien 1925/26 1929/30 1934/35 Storbritannien 1925/26 1929/30 1931/32 U. S. A. 1925/26 1929/30 1931/32

83 T a b . 21. internationell översikt över de statliga inkomsterna av skatter och avgifter och av de däremot svarande utgifterna åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35, i % av nationalinkomsten. 8 Inkomster Land och år

AvSkatter gifter Summa

11 U t g i f t e r

Löner

Inköp

Under- Bidrag Skuldtill stöd kom- räntor m. m muner netto

Kapitalökning Summa netto

Sverige 1925/26 . . . 1929/30... 1934/35...

7*5 7*6 9*4

0*8 0*3 0*7

7*8 7*9 10*1

3*5 3*0 3*2

1*4 1*2 1*2

Norge 1925/26.. 1929/30.. 1934/35..

10-4 11*5 13*5

0*5 0*0 0*5

10*9 12*1 14*0

3*0 3*2 3*3

2*7 2*6 33

Danmark 1925/26. 1929/30'. 1933/34.

11*0 10*1 11*9

0*5 0*5 0*5

11*5 10*6 12*4

3*1

Finland 1932. 1934.

13*6 14*9

1*6 1*5

15*2 16*4

Tyskland 1925/26 1929/30. 1932/33.

11*6 13*1 15*4

1*2 1*3 1*6

Frankrike 1925 1929 1931/32....

14*8 18*8 22*7

Italien 1925/26 1929/30 1934/35,

1-0 1*3

2*0 2*5 2*9

-0*5 -1*0 -0*9

0*4 0*9 -0*3

7*8 7*9 10*1

2*3

1*3 1*6 1*8

2*2 1*8 2*2

0*1 1*2 1*0

10*9 12*1 14*0

1*7

5*0

0*05 0*02 0*8

1*5 1-7 2*1

0*9 0*7 -0*3

11*5 10*6 12*4

5*8 5*1

60 7*0

2*9 3*8

23 2*2

1*3 •2*1

-3*2 0*4

15*2 16*4

12*8 14*4 17*1

4*3 4*6 6*4

3*6 3*6 4*3

40 4*3 4*6

0*3 0*3 1*7

-0*01 0*2 0*4

0*7 1*4 -0*4

12*8 14*4 17*1

0*1 0*2 0*2

14*8 18*9 22*9

3*3 5.0 7*2

2*7 3*9 4*7

3*1 4*3 5*0

0*2 0*3 0*8

4*4 3*6 3-6

11 2*0 1*5

14*8 18*9 22*9

12*6 17*3 23*9

0*1 0*3 0*4

12*7 17*6 24*3

3*5 4*9 7*8

3*4 5*7 6*9

1*8 3*4 5*7

0*2 0*3 1*2

4*5 5*2 10*8

-0*8 -1*9 -7*9

12*7 17*6 24*3

Storbritannien 1925/26 1929/30 1931/32

18*1 16*2 19*7

0*2 0*2 0*2

18*3 16*4 19*9

3*1 2*7 3*3

2*3 1*7 1*9

ö*(5 3*3 5*8

2*2 2*3 3*1

8*2 7*1 7*5

-1*1 -0*7 -1*6

18*3 16*4 19*9

U. S. A. 1925/26... 1929/30... 1931/32...

4*1 4*6 4*6

0*1 0*1 0*1

4*2 4*7 4*7

0*6 0*7 1*4

0*7 1*0 1*9

0*7 0*9

0*1 0*1 0*3

0*8 0*6 0*0

1*3 1*4 -1*9

4*2 4*7 4*7

1*7 1*8

84 T a b . 22. Internationell översikt över den statliga förvaltningens storlek, uppskattad enligt olika metoder, åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35, i kr. per individ (efter omräkning till 1914 års penningvärde). 10

Land och år

11 I

13 Kapitalökning Drifts- DriftsDrifts- Driftsnetto Kol. 5 + Kol.6- Kapi- (kol. 8 - budget budget budget budget Kol. 3 + Kol. 4 + bidrag andra nya lån brutto + netto + brutto + netto + talökLö- Kol. 2 + under- skuldtill löp.-ink. ning och i an- kapital- kapital- kapital- kapitalstöd ner inköp budget budget budget budget språk komän m. m. räntor muner skatter brutto tagna netto brutto brutto netto kapitaltillgångar) (kol.6 + 8) (kol.7 + 8) (kol.6+9)(kol.7 + 9)

Sverige. 1925/26 1929/30 1934/35

32 32 33

38 41 63

46 50 73

59 68 95

46 50 73

13 11 31

72 80 126

59 61 103

62 76 93

Norge 1925/26 1929/30 1934/35

28 34 34

37 44 46

54 62 65

60 71 75

52 60 64

13 16 18

73 87 92

65 75 82

60 78 80

61 62 72

61 62 76

58 59 73

41 9 33

102 71 109

68 106

67 66 74

62 90

52 71

51 74

93 120 118

85 105 104

81 103 96

10 15 10

173 189 178

157 176 167

152 158 166

• 3

60 70 94

55 66 91

54 61 71

176 182 211

161 168 195

71 76 58

67 75 63

Danmark. 1925/26 1929/30 1933/34

I

S u m m a

Kapitalbudget

D r i f t s b u d g e t

I

52 51 59

Finland 1932 1934

36 44

44 58

53 64

60 72

50 53

2 18

Tyskland. 1925/26 1929/30 1932/33

49 56 57

73 85 81

75 92

77 94 98

68 79 83

17 26 20

31 46 22

•10 2

Frankrike. 1925 1929 1931/32

30 39 49

56 68 81

84 101 115

140 140 150

142 142 156

126 129 145

Italien 1925/26 1929/30 1934/35

13 16 22

26 35 42

34 47 58

56 67 90

57 68 94

51 64 91

Storbritannien 1925/26 1929/30 1931/32

26 27 30

46 44 48

77 76 102

151 152 180

170 175 209

164 167 199

12 15 12

• 9 • 7

•15

181 189 221

U. S. A. 1925/26 9 1929/30 11 1931/32 14

20 26 35

31 40 65

47 52 79

48 54 83

45 49

26 27 10

19 21 -20

74 81 92

- 6 -23

85 Tab. 23. Internationell översikt över den statliga förvaltningens storlek, uppskattad enligt metoder, åren 1925/26, 1929/30 och 1934/35, i % av nationalinkomsten. 1

1 2 1

7 D r i f t s b u d g e t

10 Kapitalbudget

olika

13 S u m m a

Kapital ökning netto Drifts- Drifts- Drifts- DriftsKol. 5 + Kol. 6 - Kapi- (kol. 8 - budget budget budget budget Kol. 3 + nya lån brutto + netto + brutto + netto + Lö- Kol. 2 + under- Kol. 4 + bidrag andra talskuldt i l l , . . löp. ink ökning och i kapital- kapital- kapital- kapitalner inköp stöd än 1 brutto anspråk budget budget budget budget m. m. räntor komtagna muner skatter brutto brutto netto netto kapitaltillgångar) (kol.6+8) (kol.7+8 (kol.6+9, (kol.7+9)

|

Land och år

Sverige. 1925/26 1929/30 1934/35

3*5 3*0 3*2

4*9 4*2 4*4

5*9 5*5 8*4

7*1 6*6 9*8

9*1 9*1 12*7

7*1 6*6 9*7

1*9 1*5 4*1

0*4 1*0 -0*3

11*1 10*6 16*8

9*0 8*1 13*8

9*5 10*1 12*5

7*5 7*6 9*4

Norge. 1925/26 1929/30 1934/35

3*0 3.3 3*3

5*7 5*9 6*6

7*4 7*7 90

10*9 10*9 12*7

12*2 12*5 14*5

10*6 10*5 12*5

2*6 2*7 3*5

-0*1 1*2 10

14*8 15*2 18*0

13*1 13*3 15*9

12*2 13*7 15*5

10*5 11*7 13*5

4*8

10*6 9*9 12*0

10*6 9*9 12*8

10*0 9*4 12*3

7*1 1*4 5*5

ro

3l

9*1 8*2 9*8

0*7 -0*3

17*7 11*4 18*3

17*1 10*9 17*8

11*6 10*6 12*5

11*0 10*1 12*0

5*9 5*1

11*9 12*1

14*8 15*9

17*8 17*6

20*1 19*8

16*8 14*5

0*7 4*8

-3*2 0*4

20*8 24*6

17*5 19*3

16*9 20*2

13*6 14*9

Danmark. 1925/26 1929/30 1933/34 Finland. 1932 1934 Tyskland. 1925/26 1929/30 1932/33 Frankrike. 1925 1929 1931/32

4*3 4*6 6*4

7*9 8*3 10*8

11*8 12*6 15*3

12*0 13*7 16*8

12*4 14*0 18*6

11*0 11*8 15*8

2*7 3*9 3*9

0*6 1*4 -0*5

15*1 17*8 22-4

13*7 15*6 19*7

13*0 15*4 18*2

11*6 13 1 15*4

3*3 5*0 7*2

6*0 8*9 11*9

9*1 13*1 16*9

15*2 18*1 22*0

15*4 18*5 22*8

13*7 16*8 21*2

3*4 6*0 3*3

1*1 2*0 1*5

18*8 24*5 26*1

17*0 22*8 24*5

16*5 20*5 24*3

14*7 18*8 22*7

Italien. 1925/26 1929/30 1934/35

3*5 4*9 7*8

6*9 10*5 14*7

8*7 14*0 20*4

14*6 19*9 31*7

14*8 20*2 329

13*4 19*1 31*9

0*9 0*7 0*2

-0*8 -1-9 -7*9

15*8 21*0 33*1

14*3 19*8 32*0

14*0 18*4 25*0

12*6 17*3 23*9

3*1 2*8 3*3

5*4 4*5 5*1

9*0 7*7 10*9

17*6 15*4 19*4

19*9 17-7 22*5

19*2 17*0 21*4

1*4 1*5 1*3

-1*0 -0-7 -1*6

21*2 19*2 23*8

20*6 18*5 22*7

18*8 17*0 20*9

18*1 16*3 19*8

0*6 0*7 1*4

1*3 1*7 3*3

2*0 2*6 6*3

3*0 3*4 7*6

3*1 3*6 7*9

2*9 3*2 6*5

1*7 1*8 0*9

1*2 1*4 - i i

4*8 5*3 8*9

4*6 5*0 5*6

4*4 4*9 60

4*1 4*6 4*6

Storbritannien. 1925/26 1929/30 1931/32 U. S. A. 1925/26 1929/30 1931/32

86 de siffror, som hänföra sig kapitalbudgeten, ej alltid äro representativa för den verkliga utvecklingen. Vidare har det ej varit möjligt att göra indelningen av inkomster och utgifter fullt ensartad för alla länder, varjämte även stora olikheter föreligga mellan de i olika länder praktiserade metoderna att redovisa de olika posterna. Av nu anförda skäl böra de i tab. 20—23 meddelade uppgifterna bedömas med stor försiktighet. I tab. 20 och 21 lämnas ett par översikter över de statliga inkomsterna och utgifterna, vilka uppställts på samma sätt som de förut givna översikterna för Sveriges vidkommande och sedan omräknats enligt de förut angivna två metoderna för åstadkommandet av internationell jämförbarhet. I tab. 22 och 23 h a de olika utgiftsposterna grupperats på ett annat sätt, så att storleken av de olika ländernas statsförvaltning blir belyst från de synpunkter, som angivits i kap. I. Vid granskningen av dessa uppgifter bör hållas i minnet, att förhållandet mellan staten och kommunerna är olika reglerat i olika länder, varför de statliga siffrorna ej äro representativa för de totala finanserna och därför ej böra jämföras med avseende på den absoluta storleken. En uppfattning av de statliga finansernas relativa betydelse inom de olika länderna kan erhållas av tab. 25 i nästa kapitel. 1 Av tab. 20 och 21 framgår, att de här medtagna främmande länderna i flera avseenden förete stora likheter med Sverige. På inkomstsidan spela överallt andra löpande inkomster än skatter en relativt underordnad roll. På utgiftssidan kan man ingenstädes konstatera någon större positiv finansiell kapitalökning; flertalet länder visa tvärtom underskott för de senaste åren. Liksom för Sverige finner man, att en av de viktigaste orsakerna till den senare tidens skattehöjningar är att söka i den ökning som utgifterna av understödskaraktär (inklusive krisutgifter) undergått. Men man kan även konstatera intressanta olikheter. Löneposten, vilken här betraktas som ett mått på den allmänna statsförvaltningens omfattning, har endast i de skandinaviska länderna, Storbritannien och U. S. A. hållit sig någorlunda konstant i förhållande till nationalinkomsten; i Tyskland, Frankrike och Italien visar den en kraftig ansvällning. Förhållandet är i stort sett detsamma beträffande posten inköp. Den största olikheten hänför sig emellertid till utgifterna för statsskuldens förräntning och amortering. Redan av tab. 20 och 21 framgår, att Sverige med hänsyn till denna post intar en relativt gynnad ställning. För att frågan skall erhålla en mera allsidig belysning, har dessutom i tah. 24 på grundvalen av annat material gjorts en mera utförlig sammanställning av de data, som föreligga beträffande statsskuldernas storlek, amortering och förräntning. Även om man utesluter de s. k. »politiska skulderna», vilka ju praktiskt taget annullerats, är differensen avsevärd mellan de före detta krigförande staterna och de neutrala länderna. I England lägga sålunda utgifterna för statsskuldens förräntning och amortering beslag på cirka hälften av de statliga skatteinkomsterna och uppgå till cirka 1

Med hänsyn till U. S. A. äro tabellerna dock ej jämförbara, då tab. 20—24 endast omfattar unionen, under det att i tab. 25 under rubriken >statsskatter> förts både unionens och delstaternas skatter.

87 T a b . 24. Internationell översikt över statsskulderna, deras förräntning och amortering, åren 1913 1925, 1930 och 1934, i milj. av resp. länders mynt, i kr. per individ (1914 års Å oenningvärde) och i % av nationalinkomsten.

Land och räkneenhet

UtUtInInländsk ländsk hemsk hemsk Summa kompolifonDasvästatstisk tum merderad vande skuld siell skuld och skuld skuld skuld år Milj. a"*,• landets mynt

I kr. per individ (1914 års I % av natioSkuld nalinkomsten Skuld- amor- penningvärutgöra räntor de) utgöra Budtering getår räntor räntor totala och totala och skulskulMilj. av lan- den amor- den amordets mynt tering tering

s, 570 58 20 Sverige / u 13 648 13 (milj. sv. kr.) > 25 339 16 1734 26/27 — 1379 30 /6 30 251 0 1801 30/31 — 1550 » 34 219 — 2 002 129 2 349 34/35 30 Norge /6 14 337 — 21 — 357 13/14 (milj. n. kr.) > 25 822 708 297 1827 25/26 — » 30 782 770 13 1565 30/31 — > 34 717 793 16 1526 34/35 — 31 /s 14 Danmark 273 — — 88 361 13/14 (milj. d. kr.) » 25 541 671 37 1249 26/27 — » 30 718 631 10 1359 30/31 — » 34 670 622 42 1334 34/35 — 31 Finland /l2 13 173 173 — — 13 (milj. f. mk) » 25 1714 761 — 2 475 26 > 30 3 050 342 409 — 3 800 31 > 33 3 559 391 755 49 4 754 34 S1 Holland — — 1148 13 1162 14 /i» 13 (milj. fl.) > 25 — — 2 871 306 3178 26 » 30 — — 2 386 295 2 681 31 > 33 — — 2 723 649 3 371 34 31 Schweiz /l 2 13 — — — 146 146 14 milj. schw. frs) » 25 399 169 2 255 26 — 1688 > 30 248 210 2 093 31 — 1636 > 33 48 — 1675 459 2182 34 30 Tyskland /9 14 . 4 918 240 5158 13/14 (milj. RM.) 31/s 26 923 3 046 171 4139 26/27 > 30 854 7 622 1899 10 375 30/31 > 34 2 060 8 416 1931 12 407 34/35 81 Frankrike A 14 32 579 1609 34188 — — 14 (milj. fr. frs) 30/4 25 12 011 123 077 199 528 86 647 421 263 26 3 % 30 6 950 195 356 245 503 34 370 482 179 30/31 31 /i2 33 4139 192 000 253 960 35 518 485 617 34 81 Belgien /l2 13 196 — 4 092 338 4 627 14 (milj. b. frs) > 25 4 655 9 270 17 080 14 775 45 780 26 » 30 10 237 16 529 25 705 273 52 744 31 > 33 10 473 16 241 29 902 276 56 892 34 30 Italien /6 14 — . — 14 840 926 15 766 14/15 (milj. lire) > 25 4 037 136 164 63 248 27 599 231 048 25/26 » 30 1774 62104 84 431 3 671 151 980 30/31 > 34 1608 46 022 91997 10 625 150 252 34/35 Storbritannien 31/3 14 — — 673 34 706 14/15 (milj. £) > 25 46 1075 5 734 742 7 598 25/26 > 30 29 1045 5 885 637 7 596 30/31 > 34 4 1032 6149 845 8030 34/35 3 U. S. A. % 14 968 — — 220 1188 14/15 (milj. $) > 25 — — 16 842 3 674 20 516 25/26 » 30 — — 12111 4 074 16185 30/31 — — 24 132 2 921 27 053 34/35 1 > 34

23 83 82 98

6 45 32 46

115 165 178 243

5 12 11 15

20*3 26*0 23*5 32*4

12 105 84 82

5 30 38 37

145 273 347 361

7 22 28 28

31*1 55*4 60*2 69*4

12 60 61 74

2 211 40 101

127 173 233 217

5 43 18 28

30*4 36*2

7*5 2*8

8 314 302 284| 394

39 47 75 104

2 6 6 15

14*6 27*1 28*8

1*8 2*2 4*1

40 144 96 82

280 , 374 328 455

10 24 22 14

61*1 48*9 94-1

3*8 3*7 3*1

11 109 53 42 97 85

27 247 235 291

2 18 16

219 9371 241 248 734 573

68 42 97 139

3 12 9 6

10*3 6*6 14*8 23*7

0*4 1*8 1*5 1*1

954 15144 13195 10 817

619 1867 1436 1605

17 53 40 36

202*5 198*4 242*8

7*3 5*6 5*4

2 546 2 848 2 832

436 815 534 704

38 32 37

71*2 147*7 79*4

6*4 4*3

652 5 945 4 6031 4 234 5 345| 1 286

319 125 565 658

13 20 231*0 35 29 231*2

52 78 22

0*9 1*8 1*6 2*0 1*5 4*4 5*1 5*4

.

20*9 33*6

.

1*4

5*4 10*2

23 281 305 50 1742 292 67 1911 212 12 2 216

9 82 93 61

206*2 190*7

9*6 9*6

23 832 500 603 441 835 573

1 26 22 32

25*9 22*8

1*7 1*7

46 397 315 655

88 10 °/o av nationalinkomsten, under det att de i Sverige utgöra endast 2 °/o.1 Sammanfattningsvis torde därför kunna påstås, att de största olikheterna för närvarande mellan ländernas relativa skattetryck ha sin grund i världskriget, som för de krigförande länderna medförde ej endast en avsevärd ökning av skuldbördorna utan en höjning av den allmänna utgiftsnivån även i andra avseenden. Slutsatser angående det verkliga skattetrycket. Av de i detta kapitel givna sammanställningarna får man i första hand upplysning om det nominella genomsnittliga skattetryckets höjd i olika länder och om de faktorer, som stå i samband härmed. Olikheter med avseende på detta skattetryck bero ofta därpå, att vad förut kallats den offentliga förvaltningens bruttokostnader (d. v. s. summan av löner, inköp och understöd) ligga på en olika nivå inom olika länder. Denna olikhet kan vara orsakad av naturliga eller politiska förhållanden, som göra den offentliga förvaltningen dyrare i vissa länder än i andra eller medföra olika krav på utgifter av understödskaraktär. Om av dylika anledningar ett högt skattetryck är rådande i ett land, är detta givetvis alltid ett ogynnsamt förhållande. I dessa fall kan man därför påstå, att skattetrycket ej endast nominellt utan även realt är högt. I andra fall kunna emellertid de höga offentliga utgifterna motsvaras av så stora fördelar för de enskilda individerna, att skattetrycket därigenom realiter kompenseras. Man kan då ej längre betrakta den höga beskattningen som en ogynnsam omständighet. Även när på grund av en stor inländsk statsskuld de offentliga bruttoutgifterna och därmed även skatterna komma på en hög nivå, föreligger ej en i samma grad ökad real belastning av samhällsmedlemmarna, enär förräntningen av statsskulden, som förut påpekats, blott representerar en överföring av inkomster mellan olika individer inom landet. 1 Huvudkällan till tab. 23 har varit olika årgångar av »Statistical Year-Book of the League of Nations», tabellen »Public Finance. Public Debt and Debt Service». Kompletterande uppgifter ha hämtats ur »Statistisches Jahrbuch fur das Deutsche Reich» 1934 och 1.935, »Finanzen und Steuern im In- und Ausland» (Berlin 1930) samt, speciellt för 1913, »Annuaire statistique de la France» 1934 och »Statistisk årsbok för Sverige» 1935. I stort sett måste hänvisas till de utförliga noterna i dessa källor, särskilt i »Statistical Year-Book». Här må endast anföras följande. Siffrorna å statsskuld, ränta och amortering, vilka i flertalet fall angivas så som de föreligga i vederbörliga statsräkenskaper resp. riksstater, äro i regel ej jämförliga. Samtliga statsskulder ingå icke överallt, exempelvis i vissa fall ej sådana som åvila statliga affärsföretag, sådana som i avvaktan på slutlig uppgörelse äro svävande, o. dyl. De interallierade skulderna ingå i regel, men skadestånden äro lämnade utanför. Nationalbankernas skulder äro inräknade, men såvitt möjligt däremot icke administrativa skulder såsom för tjänster och leveranser. De uppförda siffrorna å statsskuld äro i vissa fall bruttobelopp, i andra fall nettobelopp efter avdrag av tillgångar som finnas hos statliga institutioner och anstalter. Siffrorna ange i regel skuldernas nominella belopp. Då gälden betalas medelst årliga annuiteter, där räntor och amorteringsbelopp ej åtskiljas, användas olika metoder för beräknande av skuldbeloppen. Endera är den totala summan av annuiteter, som skall erläggas, fixerad, eller beräknas skuldens aktuella värde efter växlande räntefot, eller, i ett fåtal fall, är skuldens ursprungliga belopp angivet, oavsett det nuvarande värdet av annuiteterna. Då i dessa räntor och amorteringar åtskiljas, angives skuldens nominella värde eller det belopp, till vilket den vid något tillfälle kan ha nedsatts.

89 När man med utgångspunkt från sammanställningar av den art, som givits i detta kapitel, vill bilda sig en föreställning om hur beskattningen trycker på de enskilda samhällsmedlemmarna i olika länder, bör man även taga hänsyn till eventuella variationer i nationalinkomstens storlek och fördelning. I stort sett gäller, att en hög nationalinkomst är ägnad att minska beskattningens reala tryck, ej endast därför att de offentliga utgifterna sannolikt ej stiga i samma takt som nationalinkomsten, utan framförallt av två andra anledningar, som gälla även när skattebördan utgör en oförändrad kvotdel av nationalinkomsten. För det första känner den enskilde antagligen ej skattetrycket så hårt, om han vid oförändrad skatteprocent har en större inkomst. För det andra kommer på grand av beskattningens progressiva utformning en större del än förut av den totala skattebördan att bäras av de större inkomsterna. Detta har till följd, att skattesatserna kunna sänkas för alla inkomstlägen, trots att den genomsnittliga skattekvoten bibehålles oförändrad. Även en fördelning av inkomsten, vid vilken de större inkomsttagarnas andel av totalinkomsten ökas, måste, under förutsättning att beskattningen växer progressivt med inkomsten, vid i övrigt lika förhållanden medföra en generell sänkning av de skattesatser, som tillämpas vid olika inkomstlägen. Det är därför mycket möjligt, att ett land, som har en relativt hög genomsnittlig skattekvot men samtidigt också har en hög och tämligen ojämnt fördelad nationalinkomst — U. S. A. kan tagas som exempel — kan uppvisa skattesatser för de olika inkomstlägena, vilka internationellt sett framstå såsom relativt låga. Den utredning, som i detta kapitel givits av beskattningens genomsnittliga nominella tryck i olika länder, ger därför föga upplysning om beskattningens verkliga tryck på samhällsmedlemmarna, om den ej kompletteras med en undersökning av skattefördelningen och därmed sammanhängande faktorer.

90 KAPITEL VI.

De allmänna dragen av skattesystemens utformning och skattebördans fördelning. Statistisk översikt över de utländska skattesystemen. Trots det ovanligt goda material, som stått till förfogande för Sveriges vidkommande, har det varit en mycket vansklig sak att slå ut den totala skattebördan på olika inkomstklasser. För utlandets del är motsvarande uppgift i flertalet fall nära nog olöslig. Det har därför i detta sammanhang ej ansetts lönande att söka prestera några approximativa kalkyler ens i de undantagsfall, då något material härför funnits tillgängligt. Framställningen har i stället inriktats på att beskriva huvuddragen av de utländska skattesystemen för att därigenom ge någon grundval för en uppfattning av hur skattefördelningen gestaltar sig i de olika länderna. Till en början lämnas i tab. 25—27 ett par översikter över den totala beskattningens fördelning på olika arter för de länder, som ingå i denna undersökning. Uppgifterna ha baserats på tab. F, och i anmärkningarna till denna senare tabell har redogjorts för de olika posternas beräkning. Om man vill söka tolka tabellerna från fördelningssynpunkt, kan man utgå ifrån att de under kategori I uppförda engångsartade förmögenhetsskatterna till största delen träffa de välbärgade samhällsskikten, under det att de såsom grupp III upptagna indirekta konsumtionsskatterna huvudsakligen komma att bäras av de breda lagren. Incidensen av grupp II såsom helhet betraktad är däremot mera svårbestämbar. Den kan ej avgöras utan närmare kännedom om de i densamma ingående skatternas utformning. Då grupp II och grupp III komma att närmare behandlas i den senare framställningen, skall här endast grupp I, alltså de engångsartade förmögenhetsskatterna, göras till föremål för ett par korta reflexioner. Som man ser i tabellerna, uppgå de till en relativt hög kvotdel av den totala skattebördan i Frankrike, Belgien, Italien och Storbritannien. Detta kan dock ej betraktas som ett indicium på att de rikare klasserna i dessa länder skulle vara relativt högt beskattade. I de tre förstnämnda länderna visa nämligen de reguljära direkta skatterna en motsvarande nedgång, under det att konsumtionsskatterna snarare ligga över än under medelnivån. För dessa tre länder förklaras förhållandet kanske enklast så, att man här haft svårt att i i någon större grad utnyttja en progressiv inkomstbeskattning och därför i

91 T a b . 25. Internationell

översikt

över skatteinkomsterna, uppdelade i huvudgrupper, 1925/26 och 1933/34, i % av totalsumman.

dren

1913,

(I: Engångsartade förmögenhetsskatter. I I : Objekt-, inkomst- och årliga förmögenhetsskatter. III: Förbrukningsskatter och tullar. IV: På I—III icke uppdelbara poster.) Statsskatter Land och år

III

Kommunalskatter Summa

III

Summa

Total beskattning II

III

Sverige 1913 1925/26 . . . 1932/33 . . .

4*6 4*4 3*2

13*9 17*8 15*3

39*6 58*1 36*6 58*8 40*5 59*0

36*6 40*3 40.2

5*3 0*9 0.8

41*9 41*2 41*0

4*6 4*4 3*2

50*5 58*1 55*5

44*9 37*5 41*3

Norge 1913 1925/26 . . . 1932/33 . . .

2*9 1*7 1*9

9*3 19*9 13*1

46*4 58*6 28*4 50*0 37*5 52*5

40*7 49*4 47*1

0*7 0*6 0*4

41*4 50*0 47*5

2*9 1*7 1*9

50*0 69*3 60*2

47*1 29*0 37*9

Danmark 1913/14 . . . . 1926/27 . . . . 1933/34 . . . .

4*7 4*1

14*1 22*1 18*0

34*1 57*0 30*8 57*6 37*4 59*5

41*8 39*6 34*4

1*2 2*8 6*1

43*0 42*4 40*5

8*8 4*7 4*1

55*9 61*7 52*4

35*3 33*6 43*5

Finland 1913 1930 1933

4*1 4*5 4*4

5*8 18*5 15*0

59*0 51*0 50*9

68*9 74*0 70*3

27*8 24*9 28*6

3*3 1*1 1*1

31*1 26*0 29*7

4*1 4*5 4*4

33*6 43*4 43*6

62*3 52*1 52*0

14*5 17*1 10*1

17*5 22-2 17*8

44-7 30*8 34*0

76*7 70*1 61-9

18*9 26*3 27*9

4*4 3*6 10*2

29*9 38*1

14*5 17*1 10*1

36*4 48*5 45*7

49* L 34*4 44*2

6*7

25*0 27*7 25*7

35*9 67-6 32*3 68*8 39*0 73*0

1*1 1*0 0.9

31*0 29*5 25*6

0.3 0.7 0.5

32*4 31*2 27*0

7*8 9*8 9*2

56*0 57*2 51*3

36*2 33*0 39*5

Tyskland 1913 1925 1933

9*0 3*2 2*8

16-1 26*8 22*0

34*5 59-G 330 63*0 42*0 66*8

2*3 1*8 0*9

36*7 25*9 25*5

1*6 4*7 6*0

40*6 32*4 32*4

11*3 5*0 3.7

52*8 52*7 47*5

36*1 37*7 48*0

Frankrike 1913 1925 1933

21*7 18*6 15*3

14*4 30*1 19*7

43*0 381 45*7

0*0 0*0

13*8 8*8 15*2

7-1 4*4 4*1

20*9 21*7 13*2 18*6 19*3 15*3

28*2 38*9 34*9

50*1 42*5 49*8

Belgien 1912 1925 1933

20*7 15*7 15*2

12*0 26*0 21*9

45*2 77*9 33*7 75*4 45*7 82*8

7*0 14*7 8*2

9*4 4*8 4*4

16*4 19*5 12*6

20*7 15*7 15*2

19*0 40*7 30*1

54*6 38*5 50*1

Italien 1912/13 . . . 1925/26 . . . 1927/28 . . .

12*6 17*8 15*7

23*9 25*3 24*9

36*1 72*6 37*0 80*1 34*8 75*4

18-1 12*0 14*2

9*3 7*9 10*4

27*4 12*6 19*9 17*8 24*6 15*7

42*0 37*3 39*1

45*4 44*9 45*2

Storbritannien 1913/14 1925/26 1933/34

13*3 9*4 12*3

20*4 40*0 32*3

28*9 62*6 29*6 79*0 36*2 80*8

33*8 19*5 19*0

1*7 0*7 0*2

37*4 21*0 19*2

15*2 10*2 12*3

54*2 59*5 51*3

30*6 30*3 36*4

U. S. A. 1913/14 1925/26 1931/32

— 16*6 2*4 33*1 0*6 20*8

31*4 48*0 17*6 53*1 21*4 42*8

48*1 45*0 54*1

3*9 1*9 3*1

52*0 46*91 57*2

2*4 0*6

64*7 78*1 74*9

35*3 19*5 24*6

Holland 1913 1925 1932

Schweiz 1913 1925 1932

79*1 86*8

0*0 0*0 0*0

1*9 0*8

IV

•0*2 4*6 0*8

5*7 5*1 4*6

Summa

T a b . 26.

92 Den totala skattebördan

(procentuella)

Den totala beskattningen

Nationalinkomst

Fördelning

I . Engångsartade förmöper genhetsskatter per indiindivid vid i i milj. i % av i milj. sv. kr, sv. kr. Skatter av natioav Arvs- och 1914 landets nalin1914 å omsättlandets Summa värdeårs penårs penning av mynt komsten mynt ningningvärde stegrings- förmö- (kol. 7 + 8 skatter värde genhet

Land och år

Sverige 1932/33 Norge 1932/33 Danmark 1933/34

och dess

.. .

Finland 1933

6 425

105*24

2*(

1-2

2 200

128*50

0*

0*9

1*8

3 550

121*26

1-

2*3

4*2

15 180

3 058

66*71

1*

3*4

4*7

102*42

6*

3*8

10*1

124*46

2*

6*9

9*2

0*

2*9

3*7 15*3

4 013

Holland 1932 Schweiz 1932

3*2

Tyskland 1933

46 489

10 670

121*73

Frankrike 1933

200 000

661 52 635 9 510

174*02 117*75

4*

11*2

2*

13*0

15*1

17 837

5*

10 5

15*7

2*6

12*3

0*3

0*9

Belgien 1933 Storbritannien 1933/34

3 485

64*15 243*53

U. S. A. 1931/32

45 500

8 245

183*60

9* 0*

skattebördan

och

dess

|

Italien 1927/28

1 T a b . 27.

Den

|

statliga |

|

(procentuella) 7

8 I. Engångsartade förmögenhetsskatter per individ i i milj. i % av den i % av sv. kr. Arvs- och Skatter natiototala av 1914 å omsätt- Summa nalinlandets skattevärdemynt summan komsten års pen- stegrings- ning av (kol. 6 + 7) ningvärde förmöskatter genhet

Sverige 1934/35 Norge 1933/34

9*4

70*89

4*1

2*3

6*4

52*5

13*4

70*08

1*4

1*6

3*0

Danmark 1933/34

59*6

11*9

72*14

3*2

3*8

7*0

2 463

70*4

14*9

54*66

1*5

4*2

5*7

61*9

11*5

63*36

10*1

6*1

16*2

73*0

90*80

2*5

11*4

Finland 1934 Holland 1932 Schweiz 1932 (Skatterna till förbundet och kantonerna) Tyskland 1933 (Skatterna till

82*13

1*0

3*2

4*2

140*45

5*1

13*9

19*0

102*89

2*5

14*9

17*4

64*63

3*0

11*0

14*6

20*3

197*00

12*0

3*2

15*2

7*5

66*15

3*8

3*5

7*3

67*5

Frankrike 1933

42 480

80*7

Belgien 1933

8 309

87*4

15 233

75*4

23*4

2 987

22*9

Italien 1933/34 Storbritannien 1933/34

|

Fördelning

Den statliga beskattningen

Land och år

|

15*5 21*2

U. S. A. 1933/34 (Skatterna

fördelning d olika skattearter i olika länder. |

|

1 H

|

på olika skattearter i % av den totala beskattningen II. Objekt-, inkomst- och årliga förmögenhetsskatter

III.

Förbrnkningsskatter och tullar

Övriga Samtliga på kol. 7- skatter Narings- InkomstOmsätt-kol. 18 och tullar Summa Fastig- bolags- och för- Icke nings- Övriga Summa icke upp- (kol. 9 + hets- och ka- mögen- uppdel- (kol. 10 + o. trans- förbruk- Tullar (kol. 15 + delbara + 14 + 18 + bara + 11 + skatter pitalhetsport- nings+ 16 + 17) poster + 19) skatter skatter poster + 12 + 13) skatter skatter 7*7

6*1

41*7

4*1

4*7

51*5

13*3

2*4

36*6

— —

52*3

43*6 7*9 |

4*2

29*8

11*6

41*4

19*6

18*3

37*9

29*5

14*0

—

100*0

10*2

41*5

43*5 51*7

—

32*9

11*3

44*2

—

100*0

6*9

32*6

39*5

15*9

22*1

48*0

0*8

100*0 100*0

—

43*6 31*2

2*4

45*7

—

47*5

51*3 5*0

— — —

55*4 60*3

51*3

21*7 8*5

18*1

20*8 8*3

0*0

34*9

28*7

10*0 9*0

4*5

11*1

7*3

7*2

30*1

14*4

20*1

15*7

49*8 50*2

0*6

39*1

3*6

26*9

14*7

45*2

— —

51*3

— —

15*9 20*2

20*5 4*0

11*3

25*0

19*0

0*2

2*2 32*1

—

7*6

67*3

74*9

100*0 100*0 100*0

4*6

100*0 100*0

36*4

— —

100*0 100*0

24*2

0*0

100*0

fördelning å olika skattearter i olika länder. I

9 I

1°

I 11

I

'2

|

[

|

|

|

|

|

på olika skattearter i % av den totala statliga beskattningen II. Objekt-, inkomst- och årliga förmögenhetsskatter

III.

Förbrukningsskatter och tullar

Övriga Samtliga på kol. 6- skatter Närings-, Inkomst-kol. 17 och tullar Summa Omsätt- Övriga Fastig- bolags- och för- Icke niugsSumma icke upp- (kol. 8 + hets- och ka- in ögen- upp del- (kol. 9 + o. trans- förbruk- Tullar (kol. 14 + delbara + 13 + 17 + bara + 10 + ningsskatter pitalhetsport+ 15 + 16) poster + 18) skatter skatter poster + 11 + 12) skatter skatter 0*2

— 2*7 2*3 1

3*9 7*6

19*6

2*8 19*6

24*5

22*5

16*8

35*2

— —

23*7

50*0

19*9

24*4

0*8

30*0 19*6

—

39*4 14*4

35*8 23-6

69*9 72*6

60*3

63*0 74*7

100*0

— —

100*0 100*0 100*0

28*9

36*7

18*2

54*9

100-0

—

35*2

8*8

44*6

53*4

100*0

29*2

14*8

100*0

Hl

62*3 56*5

TO

31*1

—

100*0

13*1

0*8

18*6

—

32*5

3*5

14*0

7*0

24*5

18*3 14*3

5*1 3*2

115 16*4

8*4

25*0

16*4

17*9

18*0

52*3

5*3

100*0

6*9

43*9

12-3

63*1

0*1

0*3

39*6

— — —

40*0

—

19*5

25*3

44*8

— —

100*0

—

14*0

—

31*8

—

50*4

10*6

60*9

0*0

2*7

100*0

91 stället måst tillgripa dessa indirekta förmögenhetsskatter såsom en kompensation. Och för Englands vidkommande utgöra tydligen dessa förmögenhetsskatter (främst arvsskatten) en ersättning för att den fonderade inkomsten i allmänhet ej är underkastad någon större merbelastning. Vad som frapperar i detta sammanhang är, att dessa skatters relativa betydelse snarare inom ifrågavarande länder minskats än ökats under samma tid som statsskulderna undergått en så katastrofal stegring. Det motsatta förhållandet hade varit lättare att förklara. De övriga länderna kunna med hänsyn till denna art av beskattning uppdelas i en grupp med relativt låga och en annan med medelhöga skatter. Sverige och de övriga skandinaviska länderna höra till den förra, Holland och Schweiz däremot till den senare gruppen. Eftersom konsumtionsbeskattningen i de två senare länderna ligger under medelnivån, kan man härav möjligen draga den slutsatsen, att skattefördelningen i dessa länder knappast kan vara särskilt gynnsam för de välsituerade klasserna. Hur den gestaltar sig i de övriga länderna kan däremot ej avgöras utan ett närmare studium av h u r de reguljära direkta skatterna utformats. Karakteristik av de direkta statsskatterna. De direkta skatterna till staten äro nästan överallt så anordnade, att en progressiv belastning av nettoinkomsten ernås samtidigt med att förmögenheten eller den fonderade inkomsten underkastas en extra beskattning. Avsevärda olikheter föreligga dock såväl beträffande inkomstbeskattningens utformning som beträffande metoderna för förmögenhetsbeskattningens inordnande i systemet. Med hänsyn till inkomstbeskattningens anordning kunna länderna indelas i följande huvudgrupper: a) De skandinaviska staterna, Tyskland, Holland, Schweiz m. fl., vilka ha en allmän beskattning av nettoinkomsten, baserad på deklarationer avgivna av de skattskyldiga. För åstadkommandet av en effektiv skatteindrivning har i Tyskland den allmänna inkomstskatten i vissa hänseenden modifierats: för lägre arbetsinkomster har den sålunda ersatts av en, efter något lägre tariff utgående, arbetslöneskatt, som vid lönens utbetalande innehålles av arbetsgivaren, som därom gör anteckning å särskilda för varje arbetare utställda skattekort; även för kapitalinkomster förekommer i viss utsträckning en beskattning vid inkomstens utbetalande. I den mån inkomsten överstiger ett visst belopp, kvarstår emellertid skyldigheten att deklarera och inbetala det belopp, varmed den efter denna deklaration utgående skatten överstiger vad som redan inbetalats. I några av länderna utgår skatten efter en fast skala, under det att den i andra utgår med en varierande procent av vissa grundbelopp (såsom i Sverige och Holland). b) England och Förenta staterna, som ha en huvudsakligen proportionell

<J5

beskattning av samtliga inkomster, dock med jämförelsevis stora avdrag för smärre inkomsttagare, vartill kommer en progressiv tilläggsskatt för större inkomster, vilka i båda länderna äro mycket kraftigt tilltagna och, såsom ovan framhållits beträffande England, torde få ses i samband med förmögenhetsbeskattningens utformning. England har i ännu större utsträckning än Tyskland tillämpat principen, att skatten skall upptagas vid inkomstkällan, d. v. s. avdragas vid inkomsternas utbetalande. Detta gäller dock blott den allmänna proportionella skatten och ej den progressiva tilläggsskatten. Nackdelen med detta system är givetvis, att man ej omedelbart kan differentiera skatten efter skatteförmåga. I England har man måst tillgripa den proceduren att efter särskild anmodan återbetala skatt i sådana fall, då särskilda skattelindringar stipulerats. I såväl England som U. S. A. hålles den progressiva tilläggsskatten tämligen oförändrad år från år, under det att den proportionella skatten utgår efter procentsatser, som bestämmas med hänsyn till det statsfinansiella läget. c) Frankrike, Belgien, Italien m. fl. latinska stater, vilka dels ha ett system av huvudsakligen proportionella skatter på olika inkomstarter, och dels såsom komplement härtill en progressiv inkomstskatt för de större inkomsterna. De proportionella skatterna, de s. k. cedulärskatterna, bestå i huvudsak av fastighetsskatter, som belasta fastighetsinkomst, olika kapitalinkomstskatter, som vanligen (i fråga om utdelning å aktier och obligationer i form av en kupongskatt) avdragas från inkomsten vid dess utbetalande och ej minskas genom avdrag av någon sort, samt skatt å arbetsinkomst, som dock ofta avsevärt nedsättes för mindre inkomsttagare och för familjeförsörjare. Även vid den progressiva överskatten äro lättnader för familjeförsörjare i regel av mycket stor betydelse. I dessa tre grupper av länder har även den extra förmögenhetsbesksittnmgen anordnats på olika sätt: a) I den första gruppen har beskattningen av nettoinkomsten kompletterats med en reguljär beskattning av nettoförmögenheten, utgående med en i regel med förmögenhetens storlek växande bråkdel av denna. I Tyskland, Holland och Schweiz är denna beskattning alldeles fristående från inkomstbeskattningen. I Danmark mildras den för små inkomsttagare och för förmögenhet, som endast giver ringa avkastning. Endast i Sverige har den för den allmänna inkomst- och förmögenhetsskattens del helt infogats i inkomstbeskattningen. b) I de anglosachsiska länderna förekommer ej någon liknande förmögenhetsskatt, men en något hårdare belastning av den fonderade inkomsten ernås genom speciella avdrag för arbetsinkomst. För större inkomster blir denna merbeskattning ganska obetydlig. Dock är att märka, att en extra beskattning av förmögenheten i dessa länder ernås på andra vägar; dels genom arvsbeskattningen, som särskilt i England uppgår till höga procentsiffror, dels genom stora fastighetsskatter, som utgöra grundvalen för den kommunala hushållningen och i den mån de ej bäras av hyresgäster eller konsumenter belasta den i fastigheter nedlagda förmögenheten. Vidare torde kun-

9G na antagas, att de större inkomsterna i genomsnitt i högre grad bestå av förmögenhetsinkomst än de mindre inkomsterna, och att därför inkomstskattens progressivitet i viss mån verkar som en ersättning för en separat förmögenhetsbeskattning. c) Ej heller den latinska gruppen har någon allmän förmögenhetsbeskattning. Dit hänförliga länder ha i stället ganska betydande skatter å förmögenhetsomsättning och vidare en avsevärd merbelastning av den fonderade inkomsten inom det cedulära skattesystemet, vilken åstadkommes på så sätt, att inkomst av kapital beskattas efter en högre procent än arbetsinkomst och utan de ofta betydande avdrag, som beviljas i det senare fallet. För förmögenhet, som lämnar hög avkastning, blir merbeskattningen därför ofta större än inom den första gruppen av länder. Karakteristik av de direkta kommunalskatterna. Ett utmärkande drag för kommunalbeskattningen i flertalet främmande länder är, att dess tyngdpunkt i allmänhet förlagts till fastighetsbeskattningen. Längst i detta hänseende har man gått inom de anglosachsiska länderna. De engelska kommunerna, vilka för övrigt erhålla jämförelsevis stora statsbidrag, upptaga sålunda endast s. k. »local rates», vilka utgå efter fastigheternas hyresvärde, och i Förenta Staterna domineras det kommunala skatteväsendet av »the general property tax», som främst belastar fast egendom men i viss utsträckning även övrig förmögenhet. Flera av de amerikanska delstaterna ha emellertid under senare årtionden infört en beskattning av nettoinkomsten, som dock i regel är mycket måttligt tilltagen och endast föga progressiv. Inom den latinska gruppen bestridas de kommunala utgifterna dels genom överföring av vissa andelar av vissa statsskatter, dels genom speciella tillägg till vissa statsskatter och dels genom särskilda kommunala pålagor, bland vilka de indirekta skatterna (exempelvis »les octrois» i Frankrike) äro av stor betydelse. Härigenom ernås i regel en viss merbelastning av fastighetsinkomsterna. Även inom de germanska länderna förekommer nästan generellt en fristående kommunal fastighetsbeskattning. Endast i Sverige, Finland och vissa schweiziska kantoner ingår den kommunala fastighetsskatten såsom ett led i eller såsom en ersättning för den allmänna inkomstbeskattningen. I Tyskland och Holland har fastighetsskatten kompletterats med en näringsskatt (»Gewerbesteuer»), som utgår antingen efter arbetarantalet resp. utbetalda arbetslöner eller efter det kapital, som ej nedlagts i fastigheter. Inom den sistnämnda gruppen av länder ha de kommunala objektskatterna i allmänhet kompletterats av en fristående direkt beskattning av nettoinkomsten. I Tyskland har denna dock fått en helt annan karaktär än den statliga inkomstskatten. Den utgår nämligen där såsom en varierande multipel av vissa för riket fastställda grundbelopp, vilka för de lägre inkomstskikten äro mycket lågt tilltagna, särskilt för större familjer (den s. k. »Biir-

97 gersteuer»). I Sverige, Norge och Finland är den kommunala inkomstskatten proportionell, ehuru i början en viss progression ernås genom de skattefria avdragen. I Sverige och Norge kompletteras denna proportionella skatt av en progressiv skatt, som särskilt träffar de större inkomsterna. I Danmark är den kommunala inkomstbeskattningen i regel progressiv, ehuru progressionen åstadkommits genom olika metoder i de olika kommunerna; endast Köpenhamn har en progressiv inkomstskatt av samma typ som den statliga. I Holland hade kommunerna förr frihet att lägga sin inkomstbeskattning efter olika linjer, men genom den nyligen genomförda kommunalskattereformen har införts en ny och för hela riket lika progressiv inkomstskatt för kommunala ändamål (»Gemeentefondsbelasting»). Denna skatt skall jämte 50 % tillägg till den statliga förmögenhetsbeskattningen tillfalla en särskild fond, från vilken de olika kommunerna sedan erhålla bidrag enligt särskilda grunder. Kommunerna ha dock rätt att upptaga tillägg till den nya skatten, som de få använda för egna behov. En fristående kommunal beskattning av nettoförmögenheten förekommer blott i ett fåtal länder. Av de här medtagna länderna ha endast Norge och Holland infört en dylik beskattning. En viss merbelastning av den fonderade inkomsten ernås dock i Sverige genom progressivskatten och i vissa danska kommuner (dock ej Köpenhamn) genom att dessa inkomster upptagas till högre belopp än de rena arbetsinkomsterna. Den ovan nämnda »all-* manna egendomsskatten» i U. S. A. är, som ovan antytts, av en annan karaktär, i det att den i främsta rummet belastar de inom kommunen belägna fastigheterna, men då den i vissa fall även träffar lös egendom, medför den dock en viss merbelastning av förmögenhetsinkomsterna. Karakteristik av de indirekta konsumtionsskatterna. Distinktionen mellan direkta och indirekta skatter är förenad med den olägenheten, att vissa skatter, som tekniskt sett kunna karakteriseras som »direkta», i realiteten belasta skattdragarna efter storleken av deras förbrukning och därför ha samma verkningar som de vanliga »indirekta» konsumtionsskatterna, d. v. s. tullarna och acciserna. Detta gäller exempelvis de engelska »local rates», vilka, i den mån de betalas av eller övervältras på hyresgästerna, träffa dessa i proportion till det årliga hyresvärdet av de av dem innehavda bostäderna. Det kan därför vara motiverat att med »indirekta» skatter i egentlig mening sammanställa sådana »direkta» skatter, som belasta konsumtionen, och att hålla denna grupp isär från den övriga direkta beskattningen, vars incidens ej på samma sätt är beroende av inkomstens användning. Trots den direkta beskattningens kraftiga ökning under senare årtionden är den indirekta konsumtionsbeskattningen alltjämt av mycket stor betydelse. Detta sammanhänger med att det allmännas krav på ökade inkomster medfört en avsevärd höjning av vissa äldre konsumtionsskatter, särskilt å rus7—366118.

98 drycker och tobak, samt införandet av nya indirekta skatter, exempelvis den allmänna omsättningsskatten. Utförliga statistiska uppgifter om de indirekta konsumtionsskatternas utveckling under senare tid och om deras nuvarande betydelse för statsfinanserna lämnas i tab. F och G. Den här införda tab. 28, som är grundad på en bearbetning av uppgifterna i tab. F, ger en översikt över de väsentligaste förändringar, som under de två sista årtiondena ägt rum på detta område. Ett studium av den nuvarande situationen bör åter baseras p å de mera detaljerade uppgifterna i tab. G. I denna tabell h a de olika skatteslagens betydelse belysts i olika avseenden: det har beräknats, h u r många procent de utgöra såväl av totalbeskattningen som av nationalinkomsten, varjämte kalkyler verkställts rörande deras storlek per huvud av befolkningen inom olika länder. 1 Genom en samtidig tillämpning av dessa tre metoder kan man få en ganska god föreställning om den roll, som dessa skatter för närvarande spela inom de olika staternas skattesystem samt vilka konsekvenser de medföra med hänsyn till den totala skattebördans fördelning mellan olika inkomstklasser. På grundval av uppgifterna i tab. G kan fastställas, att för de här medtagna länderna konsumtionsskatterna i allmänhet utgöra ungefär hälften av samtliga skatter till stat och kommun (av förut anförda skäl böra nämligen siffrorna för England och Förenta Staterna höjas med hänsyn till att skattebelastningen av bostäder ej medtagits i tabellen). Relativt låg är den indirekta beskattningens totalsumma i Sverige, Norge och Danmark; Finland och Italien höra däremot till de länder, som mest utnyttjat den indirekta skattemetoden, vilket antagligen äger ett visst samband med den relativt låga nationalinkomsten i dessa två länder. I samtliga länder är beskattningen av njutningsmedlen sprit, vin, öl och tobak av väsentlig vikt, ehuru, bl. a. på grund av ländernas olika konsumtionsvanor, de nämnda varorna beskattas olika hårt i olika länder. Bland de länder, inom vilka spritbeskattningen spelar den största rollen, märkes särskilt Sverige, som enligt tabellen kommer avgjort främst i fråga om utnyttjandet av spriten som skattekälla; den ger i vårt land mer än 10 °/o av de totala skatteinkomsterna, under det att de närmaste länderna, Norge och Finland, blott komma upp till 6 %>. Beträffande ölbeskattningen intar Sverige ett medelläge; denna beskattning dominerar däremot i England, Danmark, Belgien och Tyskland. Vinbeskattningen är egentligen endast i Schweiz och Frankrike av någon större betydelse. I de skandinaviska länderna spelar den ej någon större roll, och i Sverige är dess betydelse, på grund av den låga vinkonsumtionen, till och med mindre 1

Det bör observeras, att när de olika myntslagen omräknats till svenska kronor, detta skett efter olika metoder i tab. 28 och tab. F; i förra fallet har först en omräkning skett till 1914 års penningvärde och därefter ha de då gällande växelkurserna tillämpats, under det att i senare fallet kalkylen direkt baserats på de aktuella växelkurserna. Angående avvikelsen mellan dessa två metoder se kap. V.

99 Tab. 28. Internationell översikt över de statliga konsumtionsskatterna och deras procentuella fördelning på olika varor och tjänster åren 1913, 1925/26 och 1934/35. Summa indirekta skatter

Land och år

Sverige 1913 1925/26 . . 1934/35 .. Norge 1913 1925/26 . . 1934/35 . . Danmark 1913/14 . . . . 1926/27 . . . . 1934/35 . . . .

Procentuell fördelning på olika arter

per indiTransi milj. i % av vid i sv Spritport Kaffe Socker av natio- kr. 1914 drycker, Motor- och övrig: Sumté och och Tobak landets nalin- års penviner slag ma kakao salt fordon omm y n t komsten ningoch öl sättvärde ning

120 321 479

3*8 4*7 6*6

21 30 50

28*4 30*8 30*9

5*8 18*4 16*1

3*3 5*9 4*6

18*3 11*2 0*2

65 182 218

5*7 6*0 9*9

26 29 51

36*9 23*6 26*6

9*2 16*5 12*8

6*2 4*4 4.6

58 218 295

6*1 8*3

20 35 48

27*6 30*7 27*5

6*9 18*4 17*3

Finland 1913 1925 1934

72 1382 1855

16 26 41

26*4

8*1 11*2

13*8

5*6 15*9 14*0

Holland 1913. 1925. 1932.

102 238 253

4*6 6*3

25 28 35

32*4 28*6 19*8

8*0 12*3

Schweiz 1913 1925 1932

102 254 383

19 28 49

23*5 19*3 13*3

2*9 7*9 6*8

Tyskland 1913 1925 1933 .,

1396 3 489 4 482

2*8 5*8 9-6

19 36 52

31*4

14*6 9*0

Frankrike 1913 1925 1933

2184 13149 24 025

6-3 12*0

40 58 79

Belgien 1912. 1925 1933

188 1539 4 350

Italien 1912/13 . . . 1925/26 1933/34

805 6 748 9 624

Storbritannien 1913/14 1925/26 1933/34

71*3 252*1 317*8

U. S. A. 1913/14 1925/26 1933/34

636 1550 1820

6*9 18*4

44*2 26*8 29*8

1000 100*0 100*0

16*9 16*5 17*0

8*2

30*8 39*0 29*4

100*0 100*0 100*0

5*2 2*3 9*2

10*3 4*6 6*4

3*2 9*1

50*0 40*8 30*5

100*0 100*0 100*0

6*9 14*3 11*4

23*6 20*2 19*1

2*8 8*9

37*5 (46*8) 32*8

100*0 100*0 100*0

28*4 22*2 22*9

5*1

39*2 41*2 39*9

100*0 100*0 100*0

1*0 0*8 0*5

11*8 7*1 5*2

1*0 5*1 7*3

59*8 59*8 66*9

100*0 100*0 100*0

13*0 18*7 19*9

8-1 4*6 5*8

15*6 7*1 7*5

0*4 0*6 1*4

3*2 43*6 29*3

28*3 10*8 27*1

100-0 100*0 100*0

23-8 18-9 15*2

20*1 14'SJ 13*7

87 3*7 4*2

12*5 4*7 4*9

0*5 2*4 4*9

4*3 40*3 25*3

30*1 15*8 31*8

100*0 100*0 100*0

18 27 54

41*5 19*4 19*5

5*3 7*7 8*1

0*1 1*8

8*0 4*9 2*3

1*6 2*2

30*3 31*4

45*2 36*0 34*7

100*0 100*0 100*0

6*1 14*8

16 24 41

7*3 10*2 1*8

41*4 45*2 26*0

5*1 4*3 4*6

27*2 20*1 15*1

0*8 1*7 1*9

5*2 14*8 10.9

13*0 3*7 39*7

100*0 100*0 100*0

6*8 9*1

28 59 88

52*5 53*5 30*5

25*7 21*3 21*3

9*8 2-6 1*5

4*6 7*7 3*8

7*1 9*8

7-0 7*6 33*1

100*0 100*0 100*0

1*9

25 30 44

38*4 1*7 14*7

16*8 26*2 25*5

8*5 8*9 3*7

8*9 2*4

36*3 54*3 53*7

100*0 100*0 100*0

2*9

4*G

1*4

0*4 0*2

100 än i Norge och Danmark. Tobaksbeskattningen är högst i Italien och synes i Sverige ligga något över medelnivån, såväl vad skattesatserna som skatteinkomsten angår. Summerar man siffrorna för samtliga nu nämnda skatter, kominer man till det resultatet, att deras relativa betydelse för statsfinanserna i Sverige synes vara större än i något annat av de här medtagna länderna. I Sverige utgöra de nämligen 20*26 °/o av samtliga skatter till stat och kommun, och denna siffra överstiger de övriga ländernas, ehuru England (19*67 °/o), Danmark (18*47 °/o) och Italien (18*32 °/o) komma ganska nära. Räknar man åter med den genomsnittliga skatten per individ i svenska kronor, överträffas Sverige däremot avsevärt av England och i någon mån även av Frankrike. Sveriges relativt höga skatter på de nämnda njutningsmedlen kompenseras av relativt låga skatter på kaffe, te, kakao, socker, salt och andra dylika varor, som äro föremål för stor konsumtion av de breda lagren och beträffande vilka konsumtionen per hushåll (i motsats till de förut nämnda skatterna) torde variera i viss proportion till familjens storlek. I detta avseende skiljer sig beskattningen i Sverige från den i de övriga skandinaviska länderna, bland vilka särskilt Finland utmärker sig genom en synnerligen hög sockerbeskattning jämsides med en medelhög kaffeskatt. Vad de övriga länderna angår, är kaffeskatten relativt hög i Italien, Tyskland och Frankrike, under det att sockerskatten är av stor betydelse i Holland och Italien. Beträffande övriga konsumtionsskatter är det i detta sammanhang tillräckligt med följande korta anmärkningar. Skatten å motorfordon och bensin är högst i England; därnäst komma Danmark och Sverige, samt sedan Belgien och Schweiz. De allmänna omsättningsskatterna äro av mycket stor betydelse i Tyskland, Belgien och Frankrike; även Italien har en dylik skatt, och nyligen har den också införts i Holland och Norge, ehuru i mera måttlig skala. Till de nu nämnda indirekta skatterna komma en mängd icke specificerade poster, som i Holland, Schweiz, Förenta staterna, Italien och Finland utgöra 25—18 % av den totala skattesumman; beträffande denna restpost kommer Sverige ganska lågt med en siffra på 11*5 °/o. Vad slutligen angår den beskattning av bostadsnyttjandet, varom ovan erinrats, är den givetvis av störst betydelse i England, men även Holland, Italien och Frankrike ha låtit vissa skatter utgå efter bostadshyran. Beräkningar av de direkta skatternas storlek för olika typer av inkomsttagare. För att ge en mera konkret föreställning om den direkta beskattningens utformning och om dess tryck på olika inkomstklasser har ett försök gjorts att för de här medtagna främmande länderna uppskatta dess storlek i samma typfall, som förut lagts till grund för de svenska beräkningarna. Resultatet av dessa kalkyler har sammanfattats i de här följande tabellerna 29—36.

101 Beräkningarna hänföra sig i regel till de för år 1935/36 gällande skattebestämmelserna. Beträffande kommunalbeskattningen ha alternativa kalkyler gjorts för de skandinaviska länderna, så att differenserna mellan land och stad ha blivit belysta. För de övriga ländernas vidkommande har det av praktiska skäl varit nödvändigt att begränsa kalkylerna till en för hela landet representativ kommun. Valet har härvid i regel fallit på landets huvudstad. (För Holland har likväl Amsterdam ansetts mera lämplig.) Då Stockholm i förhållande till landet i dess helhet har en mycket låg kommunal utdebitering, ha i de fall, då endast en kalkyl gjorts för Sverige, kommunalbeskattningen beräknats hänföra sig till en kommun med genomsnittlig utdebitering. Rörande skatternas uträknande är följande att märka. Det till inkomstskatt beskattningsbara beloppet har erhållits genom att nettoinkomsten minskats dels med de under året erlagda skatter, vilka i resp. länder få avdragas från inkomsten (och här för varje skatt antagits uppgå till samma belopp som den beräknade skatten), dels med de i resp. länder medgivna grund- och familjeavdragen. För att belysa betydelsen av de senare ha alternativa beräkningar gjorts för ogift person och för gift person med tre barn, för vilka fullt avdrag beviljats. Vid uträknande av beskattningen å inkomst av förmögenhet har förutsatts, att förmögenheten består av obligationer, banktillgodohavanden eller dylika fordringar; hänsyn har alltså ej tagits till den särbeskattning, som i regel drabbar inkomst av aktier och inkomst av företagsverksamhet. Familjeinkomsten har i sin helhet antagits vara intjänt av husfadern, varvid alltså bortsetts från de komplikationer som sammanhänga med familjebeskattningens anordning i olika länder. Vid kalkyler av skattebördan för ogift person i Frankrike har antagits, att denne är över 30 år och alltså underkastad den skattehöjning, som man i detta land av befolkningspolitiska skäl tillämpar för ogifta personer över 30 år. Den totala skattebördan, bestämd på angivet sätt, har satts i relation till den skattskyldiges nettoinkomst, beräknad utan avdrag för erlagda skatter. Nettoinkomsten har antagits uppgå till det belopp, som återstår, när alla i resp. länders skattelagstiftning medgivna avdrag för skuldräntor, omkostnader o. d. (men däremot ej för skatter) gjorts. När i vissa länder som Tyskland och Frankrike ett generellt omkostnadsavdrag, vanligen uppgående till ett visst belopp eller till en viss procent av inkomsten, tillämpas utan att bevisning erfordras rörande omkostnadernas storlek (s. k. »pauschalavdrag»), har nettoinkomsten dock antagits inkludera detta belopp, varför detta vid skattens beräknande fråndragits densamma. Hänsyn har ej tagits till olika stadganden rörande avdrag för sådana försäkringspremier, vilka ej kunna anses ingå bland kostnaderna för inkomstens förvärvande och därför ej redan kunna förutsättas vara avdragna vid angivandet av nettointäkten. Vilka skatter som medtagits och hur dessa uträknats, framgår av bilaga 5, vars uppgifter dock böra jämföras med de anmärkningar, som i bilaga 4 fogats till redogörelsen för de olika skatterna. Här må endast framhållas några synpunkter, som äro av betydelse för en rätt tolkning av tabellerna.

102 De i svenska kronor angivna inkomstsiffrorna i tabellen motsvaras för de främmande länderna av de inkomster i respektive länders mynt, som anges i nedanstående tablå. Inkomsterna

i typfallen, uttryckta

i respektive länders

mynt.

Sverige, Frank- Italien U. S. A. Norge, Typer av Danmark, Finland Tyskland Holland Belgien England rike inkomst- Schweiz tagare (100 kr. el. (100 m k (100 R M . (100 fl. = (100 frs (1 £ = (100 frs (100 lire (1 $ = frs=100kr.) = 10 kr.) = 125 kr.) 200 kr.) = 15 kr.) 20 kr.) = 20 kr.)= 25 kr.) 4 kr.)

I II III IV V VI VII VIIII IX X XI XII

13 000

2 000

20 000

3 000

30 000

2 400

4 500

45 000

3 600

6 750

67 500

5 400

10 000

100 000

8 000

15 000

150 000

12 000

22 500

225 000

18 000

33 500

335 000

27 000

50 000

500 000

40 000

2 000 000 160 000 1 000 000 10 000 000 800 000 200 000

335 500 750 15 000 12 000 150 20010 1500 1125 18 000 22 500 225 30 015 2 250 1700 33 500 27 000 335 45 023 3 350 2 500 50 000 40 000 500 5 000 66 700 3 750 75 000 60 000 750 7 500 100 050 5 625 1125 112 500 90 000 11250 150 075 8 375 134 000 167 500 1675 223 445 16 750 12 500 200 000 250 000 2 500 25 000 333 500 50 000 800 000 1 000 000 10 000 100000 1 334 000 500 000 6 670 000 50 000 5 000 000 4 000 000 250 000 650

8 671

6 500

5 200

13 340

10 000

8 000

Till grund för denna sammanställning ligger en omräkning av de svenska inkomsterna efter de utjämnade växelkurser, som förut angivits i kap. V. 1 flertalet fall äro dessa kurser räknade i överkant, varigenom den svenska beskattningen kommer att framstå såsom för hög i förhållande till den utländska, då den senare hänför sig till inkomster, som äro relativt låga i förhållande till de svenska. Det kan därför i vissa fall (särskilt i fråga om England och U. S. A.) vara lämpligt att jämföra de svenska skattesiffrorna med de utländska i närmast följande inkomstläge, vilket innebär att inkomsten för utlandet omräknas efter en kurs, som är 33 °/o lägre än den ovan angivna (dock med undantag för de två högsta inkomstlägena). Man kan knappast tillmäta de i tabellerna införda skattesatserna större betydelse, än att de dels klargöra progressionen hos de direkta skatter som vila på fysiska personer och dels ange den minimibelastning som genom den direkta beskattningen erhålles. Det verkliga skattetrycket är i minst lika stor och ofta avsevärt större grad beroende av de indirekta konsumtionsskatterna, företagsskatterna och de engångsartade förmögenhetsskatterna. Divergensen mellan det verkliga och det h ä r beräknade skattetrycket är givetvis större för de lägre än för de större inkomsttagarna. Av den förut givna översikten över konsumtionsbeskattningen torde ha fram-

103 Direkt statlig och kommunal

Tab. 29. beskattning av arbetsinkomst i % av inkomsten.

för ogift person,

I n k o m s t g r u p p e r L a n d

I II III IV VI V VII VIII IX X XI XII 1300 2 000 3000 4500 6 750 10 00C 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

Sverige: Statlig K o m m u n a l (genomsnitt)

0*7 5*4

1*5 7*3

3*7 4*2 9*7 10*1

5*0 10*5

6*0 11*0

7*5 11*4

8*7 11*9

14*7 13*7

21*6 14*4

Total > » (Stockholm) > (landskom.)

6-2 3*6 8*8

8'8 10-9 123 13-4 14-3 5*8 7*9 9*3 10*4 11*4 11*6 13*5 14*7 15*7 16*6

15-s 12*6 17*7

17-0 14*3 19*1

18'9 16*1 20*9

206 18*0 22*6

28-5 26*1 30*1

36-0 33*8 37*4

4*1

1*1 1*4 1*9 2*6 3*7 7*5 10*0 11*6 12*7 13*5

5*1 14*7

6*9 15*4

8*9 16*0

11*0 16*5

20*3 18*7

37*4 18*7

» 8-6 11-4 13-S 153 172 4-1 (övriga s t ä d e r ) 8*5 13*0 15*4 17*3 19*0 20*7 ( l a n d s k o m . ) . . 12*8 15*2 16*3 17*3 18*4 19*7

19'8 23*4 22*2

22-3 26*0 24*4

24-9 28*6 26*9

275 31*3 29*5

39-0 43*2 41*0

56-1 60*3 58*1

....

Norge : Statlig K o m m u n a l (Oslo) Total > >

2*5 8*3

3*2 9*1

Danmark : Statlig Kommunal (Köpenh.)..

0*2 3*3

0*5 4*5

3*5 8*1

4*7 8*6

5*8 9*0

7*0 10*0

8*0 10*7

12*6 13*5

15*6 16*3

Total > >

» (övriga s t ä d e r ) (landskom.) . .

3-4 4*9 5*7

5-0 6-6 8-s 10-1 Ils 7*9 11*0 13*6 15*8 17*6 6*1 7*1 8*6 9*4 10*4

13-2 18*8 11*4

14-8 19*7 12*6

17-0 20*7 14*1

18-7 21*2 14*9

26-1 25*7 20*4

Hl-9 29*5 24*6

Finland: Statlig Kommunal (städer)....

0*9 6*5

1*5 8*3

2*0 8*7

2*9 8*7

6*2 8*7

8*1 8*7

10*5 8*7

12*5 8*7

14*1 8*7

18*0 8*7

18*0 8*7

Total >

7-4 6*8

9-8 8*0

10-6 8*5

11'6 130 14-9 9*5 10*9 12*7

16-8 14*6

19-2 17*1

21-2 19*0

22-8 20*7

26'7 24*5

26-7 24*5

Holland: Statlig K o m m u n a l (Amsterd.)

0*6 0*4

1*8 0*8

3*4 1*4

4*8 1*8

5*9 2*1

7*3 2*6

8*6 3*0

9*8 3*6

11*7 4*2

13*4 4*7

24*7 6*3

33*7 7*3

Total

> (landskom.)

..

>

1*0 5*6

1*6 6*6

2*5 7*6

4*3 8*7

0-9

2'6

4-8

6-6

8-0

9-9

11-s

13-4

15-9

18-1

31o

41-0

Schweiz: F e d . o. k a n t . ( Z u r i c h ) . . Kommunal >

0*2 0*4

0*6 0*8

1*1 1*6

1*9 2*3

2*5 3*1

3*5 4*1

4*5 5*3

5*7 6*8

7*5 8*4

9*5 9*4

11*6 9ö

11*6 9*6

Total

0-6

1-4

2-7

4-2

5'6

9-8

12s

15-9

18-9

21'1

21-2

Statlig Kommunal (Berlin)....

0*9 4*1

5*5 3*2

9*3 13*6 14*1 2*7 2*5 2*2

15*7 2*6

18*9 2*9

23*3 3*5

30*1 5*0

37*1 5*0

47*3 6*9

47*5 6*5

Total

>

5-0

8-e 11-9

16-2 16-3

18-3

21-9

26-s

35-o

42-1

54-2

54'0

Frankrike : Statlig ( = t o t a l )

—

—

0-9

1-9

3-7

5-3

&9

9-o

11-9

15-1

27-8

33-7

Belgien: Statlig ( = t o t a l )

—

1-9

3-7

4-7

6-7

8-3

9-9

11-s

13-5

15-8

24-1

26'6

England : Statlig ( = t o t a l )

—

— l-o

2-3

5-3

9-s

12-3

14-2

15-9

19-2

36-6

54'2

U. S. A.: F e d . o. s t a t l . ( N e w Y o r k ) ( = total)

—

—

-1

3-7

4-7

5'6

7-3

9-2

21-8

53-9

» Tyskland:

0-4

104 T a b . 30. Direkt

statlig och kommunal

beskattning

av arbetsinkomst

barn, i % av

för gift person

med

tre

arbetsinkomsten. I n k o m

s t g r u p p e r

V IX IV VI VII VIII X I II III XI XII 1300 2000 8 000 4500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

L a n d

Sverige : Statlig K o m m u n a l (genomsnitt)

0*6

2*3

0*5 4*5

1*1 6*5

2*1 7*9

2*9 8*9

3*9 9*6

5*2 10*3

6*7 11*0

8*1 11*5

14*4 13*6

21*5 14*4

0-6 1*6

2-3 1*3 3*4

5-o 2*9 7*4

76 5*2 9*9

lOo 11-8 7*2 9*0 12*4 14*1

13-5 10*6 15*8

15-S 12*7 17*7

17-7 14*9 19*8

19-6 17*0 21*6

28-0 25*8 29*8

35-9 33*8 37*3

—

—

0*3 0*9

0*8 2*8

1*5 6*0

2*6 9*0

4*2 11*0

6*0 12*9

8*2 14*2

10*4 15*5

20*1 18*4

37*3 18*7

» (övriga s t ä d e r ) (landskom.) . .

0*4 5*3

76 11-6 1-2 3-6 2*1 5*6 10*3 14*0 17*0 9*1 11*9 14*1 15*9 17*7

15-2 20*6 20*5

18-9 23*7 23*1

224 26*9 25*9

26-0 30*0 28*8

38-5 42*4 40*7

56o 59*8 58*0

Danmark: Statlig Kommunal (Köpenh.)..

0*1

0*7

0*1 2*5

0*5 4*4

3*0 7*0

4*3 7*8

5*4 8*4

6*7 9*6

7*8 10*4

12*5 13*4

15*6 16*2

0-1

0-7 1*6 0*9

2-6 4*5 4*3

4-9 78 9-9 7*4 11*9 14*6 7*4 9*1 5*8

12-1 17*3 10*9

13-9 19*0 12*2

16-3 20*2 13*8

18-2 20*9 14*8

25-9 25*7 20*3

Hl-9 29*5 24*6

Finland: Statlig Kommunal (städer)....

0*5 4*1

0*9 6*8

1*6 7*6

2*5 8*0

5*8 8*4

7*7 8*5

10*3 8*5

12*3 8*6

14*0 8.6

18*0 8*7

18*0 8*7

Total >

4-6 5*0

77 6*6

9-2 10-s 7*6 8*7

121 14-2 10*2 12*2

162 14*1

18-8 16*7

20-9 18*8

226 20*5

26-6 24*5

26-7 24*5

Holland: Statlig K o m m u n a l (Amsterd.)

0*6 0*4

0*4 0*2

1*4 0*6

2*8 1*1

4*3 1*5

6*0 2*1

7*5 2*6

9*2 3*3

11*1 4*0

13*0 4*5

24*5 6*2

33*6 7*2

Total

Total » >

» (Stockholm) (landskom.)

.. ..

Norge : Statlig K o m m u n a l (Oslo) Total > >

Total > >

i (övriga s t ä d e r ) (landskom.) . .

> (landskom.)

..

1*6 6*2

3*9 8*2

0-9

1-9

3-9

5-9

8-1

10-1

12-s

15-1

17-B

30-7

40-9

Schweiz: F e d . o. k a n t . ( Z u r i c h ) . . Kommunal >

—

—

0*1 0*1

0*6 0*8

1*5 1*8

2*5 2*9

3*6 4*4

5*0 5*9

6*8 7*7

9*0 9*1

11*5 9*4

11*6 9*5

Total

,

—

—

0-2

1-4

3-3

5-4

8-0

10-9

14-s

18-1

20-9

2V1

Tyskland: Statlig K o m m u n a l (Berlin)

—

—

0*3 0*6

2*5 0*6

2*8 ,0*8

3*7 1*2

6*2 1*6

9*1 2*1

13*6 3*3

19*9 3*3

38*3 6*0

38*4 5*6

Total

>

—

—

0-9

3-2

3-6

4-9

7-8

11-2

16-9

23-2

44-3

44-0

Frankrike : Statlig ( = total)

_i

0-3

0-7

2-0

2-9

4-2

7-3

10-9

23-5

29-2

Belgien : Statlig ( = total)

—

3o

4-4

7-6

11-6

14-3

24-7

1-2

5-7

9-8

13-0

36-1

54-1

0-1

2-0

3-7

6-1

19-9

53-2

>

England: Statlig ( = total) U. S. A.: F e d . o . s t a t l . (New Y o r k ) ( = total)

1-2

T9

105 T a b . 31. Direkt

statlig

och

kommunal

beskattning

av inkomst

3 %, för ogift person,

av

i % av

kapital,

som

avkastar

inkomsten.

I n k o m s t g r u p p e r L a n d

I II III IV V VI V I I VIII IX X XI 1300 2 000 3000 4 500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc etc. etc. etc. etc. etc.

Sverige: Statlig Kommunal (genomsnitt) Total

2*7 5*4

4-5 6*3 8*0 103 13*4 16*8 21*3 25*4 30*1 7*2 8*3 9*3 loo 10*6 11*4 12*1 12*9 13*7 8-2 11-7 14-7 17-3 20'3 24-o 28-2 33-3 38-3 43-8

42*9 16*4 59-3

Norge : Statlig Kommunal (Oslo) Total

1*5 3*1 3*8 6*4 10*8 15*6 20*8 26*3 17*3 20*7 23*1 24*9 26*0 26*8 28*0 28*7 18-8 23'7 26-9 31-3 3&9 42 s 48-8 55o

32*0 38*1 29*4 29*9 61-3 68-o

43*0 32*0

26*5 30*5 32*7 6*8 6*8 7*3 8-1 129 19-1 23-2 25-7 28-9 33-3 37-3 40-0

38*2 9*1

75-0

Danmark : 3*9 4*1

7*7 13*6 17*1 19*2 22*2 5*1 5*6 6*1 6*5 6*7

Statlig Kommunal (Köpenh.). Total

5-4

Finland: Statlig Kommunal (städer).. Total

3*1 3*9 6*4 9*4 13*5 18*2 23*2 27*0 32*2 35*6 6*5 8*3 8*7 8*7 8*7 8*7 8*7 8*7 8*7 8*7 9-6 12-2 15-1 181 222 26-s Hl-9 35*7 40-9 44-3

Holland: Statlig Kommunal (Amsterd.) Total Schweiz: Fed. o. kant. (Zurich) Kommunal > Total Tyskland: Statlig Kommunal (Berlin). Total

2*4 3*0

9*9 11*5 13*1 14*7 16*7 18-9 2*8 3*3 3*7 4*1 4*6 5*0 6-0 12'6 14-8 16-9 18-8 21-3 23-8 4*5 1*5

21*2 5*6

47-3 42*2 8*7 50-9

24*6 27*7 6*2 6*7

45*9 8*3

26-8 30-8 34-4

54-1

7*0 7*9 8*8 10*1 11*3 13*9 17*5 22*0 9*6 10*3 11*1 12*1 13*3 15*6 18*2 20*3 14-1 15-3 16-6 18-2 19-9 222 24-6 29-s H5-7 42-3

28*6 22*3

5*7 8*4

6*5 8*8

50-9

16*3 20*1 25*4 31*1 31*9 35*2 39*7 46*5 53*7 4*4 3*3 2*8 2*5 2*7 2*6 2*9 3*5 5*0 5*0 20-8 23-3 28-1 31-3 33-8 34-s 38-1 43-2 51-s 58-7

64*0 6*9

Statlig ( = total)

12-o 12o

16-9 19-8 22-4

32-9

Belgien: Statlig ( = total)

16-s 16-s 16-s 17s 17-6 17-8 18-1

18-7 20'1

22-s

30o

4-2

9-8 14-0 16-s 18-7 19'9

21-9

37-3

0-8

2s\

9-6

21-9 1

70-7

Frankrike : 12-3 12-6 13-2 13-9 150

England: Statlig ( = total) U. S. A.: Fed. o.statl. (New York) ( = total)

2-s

4-1

5-1

6o

106 T a b . 32. Direkt

statlig

och

kommunal

beskattning

3 %, för gift person

av

inkomst

av

med tre barn, i % av

kapital,

som

inkomsten.

I n k o m s t g r u p p e r VI VII VIII IX X XI I II III IV V 1300 2000 3 000 4 500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

L a n d

Sverige : Statlig Kommunal (genomsnitt) Total »

0*6

1*0 2*3

1*9 4*5

0-6

3-3

6-4 11-0 15-1

Norge : Statlig Kommunal (Oslo) Total >

1*5 2*0 2*7 13*2 13*2 14*1

Danmark: Statlig Kommunal (Köpenh.).. Total » Finland: Statlig Kommunal ( s t ä d e r ) . . . . Total »

7*0 8*1

19*8 24*5 29*4 11*4 12*3 13*3 31-2 36-9 42-6

42*7 16*2

5*4 9*8 14*6 19*9 25*4 31*3 37*6 19*3 22*3 24*3 26*2 27*6 28*8 16*0 16-7 29-1 36-9 44-1 51-6 58-8 66-4 21-i

43*3 31*7 750

32*6 7*2

38*2 9*1

32-6 30*7 39-8

47*3

6*1 9 0 13*1 17*8 23*0 26*8 32*1 35*4 8*5 8*6 8*5 8*4 7*6 8*0 8*2 8*6 6-7 10-1 1H7 17-o 21-3 26-1 Hl-4 35-3 40-7 44-1

42*2 8*7 50-8

9*3 11*1 13*1 15*4 17*8 20*6 24*0 27*3 4*6 5*2 6*5 6*0 41 2*5 3*0 3*5 6-6 10-7 11-8 14'2 16-e 19-4 22-3 25-9 30-0 33-8

45*6 8*2

9*1 10*4 13*2 16*8 21*5 5*5 5*9 6*0 6*6 7*8 9*8 11*0 12*4 14*8 17*5 20*0 8*0 8*0 8*1 13-5 13-9 14-1 15-4 17-6 20-1 22-s 28-0 34-3 41-s

28*6 22*2

14-7 152

4*4 6*5

10*3 9*3

14*7 10*4

19-6 25-1

2*3 0*1

3*6 0*6

6*9 12*6 16*3 2*0 3*3 4*5

2-4

4-2

8-9 16-o 20-8 24-0 27-8

2*6 4*1

3*4 6*8

18*6 5*5

21*8 26*2 6*0 6*3

30*2 6*5

59-0

Holland: Statlig Kommunal (Amsterd.) Total > Schweiz: Fed. o. kant. (Zurich).. Kommunal > Total

>

5*1 1*5

Tyskland: Statlig Kommunal ( B e r l i n ) . . . . Total »

2*2

1*0

6*8 12*3 15*4 0*6 1*0 1*2

17*3 20*8 24*4 29*3 35*9 1*3 1*6 21 3*3 3*3

l-o

7-s 13-3 16-6 18-6 22-3 26-4 326

53-9

50*7 54*8 6*0

30*5

60s

16-4 19-0

29-1

17-4 17-6 18-0 19-2 21-4

28-1

4-1 10-2 14-3 17o

19-9

H6-8

6-5

20-0

Frankrike : 12-0 12o

Statlig ( = total)

12o

Belgien: Statlig ( = total)

16-6 16s

16-s

12o

12o

16s 178

12-2 12-9 14o

England: Statlig ( = total) U. S. A.: Fed. o. statl. (New York) ( = total)

0-3

o-i

2-4

4-1

avkastar

107 Tab. 33. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst 6 %, för ogift person, i % av

av kapital, inkomsten.

som avkastar

I n k o m s t g r u p p e r XII VI X XI IX VII VIII V IV I III III 1300 2000 3 000 4500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

L a n d

Sverige: Statlig K o m m u n a l (genomsnitt)

1*5 5*4

2*9 7*2

3*9 8*3

5*2 9*2

6*2 9*8

7*4 10*3

9*5 10*9

11-9 11*5

14*5 12*1

17*5 12*7

28*2 15-0

38-1 15*6

Total

6-9 10-s

12-3

14-4

16-1

17-7

20-4

23-4

26-6

30-2

43-2

53-7

Statlig K o m m u n a l (Oslo)

6*5 2*2 2*9 3*9 0-6 1*8 10*5 14*1 16*6 18*3 19*4 20*1

9*8 21*3

13*4 22*0

17*2 22*7

21*2 23*2

37*6 25*3

49*6 25*4

Total

11-2

15-9

18'8

2T2

23-3

26-6

31-1

35-s

39-9

44-4

63o

75o

Danmark: Statlig Kommunal (Köpenh.)..

0*7 3*2

1*3 4*3

2*9 5*6

5*4 6*3

8*6 11*1 7*4 7*0

14*2 7*6

17*1 7*7

19*9 8*2

23*0 8*7

32*8 10*1

37*4

Total

3-9

5'6

8-s

11-7 15-s

18-s

21-8

24-8

28-1

31-7

42-9

Finland: Statlig K o m m u n a l (städer)

1*4 6*5

2*3 8*3

3*2 8*7

4*0 8*7

6*8 8*7

9*7 8*7

12*9 8*7

16*9 8*7

20*4 8*7

23*3 8*7

30*2 8*7

Total

8-0

10-6

11-6

12-7 15-4

18-4

21-s

25-6

29-1

32o

38-s

8*7 38-9

0*6 0*4

2*3 0*9

6*7 2*2

8*8 10*1 11*6 2*8 3*1 3*6

13*0 4*0

14*6 4*6

17*1 5*2

19*3 5*7

33*5 7*3

47*0 8*3

Total

0-9

3-2

8-9

11-6 13-1

15-2

17o

19-2

25o

40-7

55-3

Schweiz: F e d . o. k a n t . ( Z u r i c h ) . . Kommunal

3*0 4*4

3*3 4*8

4*1 5*6

49 6*3

5*5 7*1

6*5 8*2

7*7 9*3

9*1 10*7

11*0 12*6

13*9 13*9

20*0 15*5

203 16*1

Total

7-4

9-7 11-2 12-6

14-7

19-8

23-6

27-8

35-s

36-4

Tyskland: Statlig Kommunal (Berlin)....

7*9 11*7 16*9 20*5 22*8 23*5 4*4 3*3 2*8 2*5 2*7 2*6

26*8 2*9

31*4 3*5

38*2 50

45*3 5*0

55*6 6*9

55*8 6*5

Total

12-4

14-9

19-8

23-0 25s

26-1

29-8

34-9

43-2

50-4

65*5

623 Statlig ( - t o t a l )

12-o

12o

13-2

1H-9

15-0

16-9

19-8

32 9

38-2

Belgien: Statlig ( = t o t a l )

16-s

16-s

16-s

17-s

17-6

17-8

18-1

18-7

20-1

22s

30o

322 Statlig ( = total)

—

—

2-6

9'8

14-0

16-8

18-7

19-9

21-9

37-3

54-3

U. S. A.: F e d . o. s t a t l . ( N e w Y o r k ) (-total)

—

—

—

0-8

2-8

4-1

5-1

6o

7-7

9-6

21-9

539 Norge:

11*8 49-i

30-2

Holland: Statlig Kommunal

(Amsterd.)

Frankrike

:

England:

108 Tab. 34. Direkt statlig och kommunal beskattning av inkomst av kapital, 6 %, för gift person med tre barn, i % av inkomsten.

som. avkastar

I n k o m s t g r u p p e r

v

III I II IV VI VII VIII IX X XI XII 1300 2000 3000 4500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

L a n d

Sverige : Statlig K o m m u n a l (genomsnitt)

0*6

0*3 2*3

1*2 4*5

2*3 6*5

4*5 8*0

6*0 9*0

8*3 9*9

10*9 10*8

13*7 11*5

16*9 12*3

28*0 14*9

38*1 15*6

Total

0-6

5*7

8-9

15-0

18-1

21-8

25-2

29-2

42 9

53-6

0*6 6*5

0*7 6*6

1*0 7*5

1*9 2*9 9*4 12*7

5*4 15*6

8*9 17*6

12*5 19*6

16*5 20*9

20*6 22*2

37*4 25*0

49*7 25*3

7-1

7-3

8-6

11-3

15-e

21-o 26-6

75o

0*6 0*1

0*9 0*7

1*9 2*4

4*4 4*0

7*7 5*4

10*6 6*3

13*9 6*9

16*9 7*4

19*8 7*9

22*9 8*5

32*8 10*0

37*3 11*8

0-6

1-6

4-3

8-4

13-1

16-9

20-8

24-2

27-7

31-4

42-8

49-1

1*0 4*1

1*7 6*8

2*8 7*6

3*0 8*0

6*3 8*2

9*3 8*4

12*5 8*5

16*5 8*5

20*2 8*6

23*0 8*6

30*2 8*7

30*2 8*7

5-1

8-s 104

11-6

14-s

20-9

25-1

28-8

31-6

38-8

38-9

(Amsterd.)

0*6 0*4

0*8 0*4

4*6 1*4

6*8 2*0

8*4 2*5

10*2 3*1

11 9 3*6

14*0 4*2

16*4 5*0

18*9 5*5

33*2 7*2

47*0 8*3

»

0-9

1-2

6-o

8-9

ll-o

13-3

15- s

18-3

21-4

24-4

40-4

55-2

Schweiz: F e d . o. k a n t . ( Z u r i c h ) . . Kommunal >

2*8 4*0

2*8 4*0

3*0 4*1

3*6 4*9

4*5 5*8

5*5 7*0

6*9 8*4

8*3 9*9

10*4 11*9

13*4 13*6

19*8 15*5

20*2 16*1

Total

>

6-8

6-8

7-1

8-4

10-3

12-6

15-2

18-2

27 0

35-3

36-4

(Berlin)....

—

—

0*6 0*6

3*9 1*0

7*1 1*2

9*0 1*3

12*5 1*6

160 2*1

21*0 3*3

27*6 3*3

46*4 6*0

46*7 5*6

1-2

4-9

8-3

10-3

14-1

18-1

24-3

30-9

> Norge :

Statlig K o m m u n a l (Oslo) Total

....

> Danmark:

Statlig Kommunal

(Köpenh.)..

Total

> Finland

Statlig Kommunal

:

(städer)....

Total

> Holland:

Statlig Kommunal Total

Tyskland: Statlig Kommunal Total

> Frankrike

:

Statlig ( = total)

12o 12o

12-0

14o

16-4

19-0

29-1

34-o

Belgien: Statlig ( = total)

16s 16-s 16-s 16s

17-3

17-4

18-o

19-2

21-4

28-1

30-o

0-3

4-1

10-2

14-3

17o

19-9

36-8

54-2

o-i

4-1

6-s

20o

53-2

120 England: Statlig ( = total) U. S. A.: F e d . o. statl. (New Y o r k ) ( = total)

109 T a b . 35. Direkt

statlig

och kommunal

V3 från

kapital

med

beskattning

av inkomst,

6 % avkastning,

för

ogift

varav

/z hårflyter

person,

I n k o m s t g r

i % av

frän

arbete

och

inkomsten.

u p p e r

I II v VI V I I VIII IX X III IV XI XII 1300 2 000 3000 4 500 6 750 10 000 15 000 22 500 33 500 50 000 200 000 1000000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

L a n d

Sverige : Statlig K o m m u n a l (genomsnitt)

1*0 5*4

2*0 7*3

3*0 8*3

3*7 9*1

4*3 9*7

4*7 10*2

6*0 10*6

7*4 11*2

9*0 11*6

10*8 12*1

18*5 14*2

26*9 14*8

Total

6-4

14-0

14-9

16-6

18s

20-6

22-9

41-7

6*2

2*1 2*8 1*3 IT, 9*7 12*1 13*8 14*9

4*0 15*7

5*5 16*9

7*4 17*6

10*0 18*3

12*7 18*7

24*2 20*9

44*0 21*0

6'2

10-9

13-7

15-9

19-7

25-0

28-2

Hl-4

45-1

65-o

Danmark: Statlig Kommunal (Köpenh.)..

0*3 3*3

0*6 4*5

1*2 5*6

2*0 6*6

3*3 7*5

4*5 8*0

6*3 8*4

7*9 8*8

9*5 9*7

11*3 10*4

17*8 12*7

22*7 14*9

Total

3-s

5-1

6-8

8-7 10-8

14-7

16-6

19-2

21-7

30-s

37'6

Finland: Statlig Kommunal (städer)....

10 6*5

1*6 8*3

2*1 8*7

3*1 8*7

4*6 8*7

6*6 8*7

8*7 8*7

11*5 8*7

13*9 8*7

15*9 8*7

21*4 8*7

22*2 8*7

Total

7-s

9-9 10-8

11-8

13-3

15'3

20-1

22 s

24-6

30-1

30-9

Statlig K o m m u n a l (Amsterd.)

0*6 0*4

1*8 0*8

3*4 1*4

4*8 1*8

6*4 2*2

8*5 2*8

9*9 3*3

11*2 3*9

13*2 4*5

14*9 5*0

26*8 6*6

37*0 7*6

Total

0-9

4-8

6-e

8-6

13-2

19-9

33-s

44-6

Schweiz: F e d . o. k a n t . ( Z i i r i c h ) . . Kommunal >

1*2 1*7

1*5 2*1

2*0 3*0

2*8 3*6

3*5 4*3

4*4 5*5

5*4 6*7

6*7 8*1

8*5 9*7

10*6 10*7

13*3 11*1

14*4 11*7

Total

3-6

o-o

&4

9-9

14-8

18-2

21-3

24-4

26-1

Tyskland: Statlig Kommunal (Berlin)....

4*3 4*4

6*5 11*4 14*9 17*2 3*3 2*8 2*5 2*7

18*0 2*6

21*3 2*9

25*8 3*5

32*7 5*0

39*8 5*0

50*1 6*9

50*2 6*5

Total

>

8-8

9-8 14-2

19-9

20-6

24-2

29-3

37-6

41-8

57o

56-7

Statlig ( = total)

4o

4o

4-4

5-2

6-2

8-o

9-7

15-s

18-3

29-9

35-3

Belgien : Statlig ( = t o t a l )

5s

5-5

6-8

8-8

9-s

10-5

11-7

13-0

14-4

17-3

25-9

28-4

Statlig ( = t o t a l )

—

—

1-5

3-2

&8

10-9

13-8

15-7

16-9

19-2

36-6

54-2

U. S. A.: F e d . o. s t a t l . (New York) (<= t o t a l )

—

— —

0-4

4-s

5-7

9-3

21-8

53-9

>

Norge : Statlig K o m m u n a l (Oslo) Total

....

>

>

> Holland:

>

>

Frankrike:

England:

110 Tab. 36. Direkt statlig och kommunal

beskattning av inkomst, varav 2/s hårflyter från arbete och

Va från kapital med 6 % avkastning, för gift person med tre barn, i % av

inkomsten.

I n k o m s t g r u p p e r IV V II III VI IX I V I I VIII X XI XII 1300 2 000 3000 4 500 6 750 10 000 15 000 22 50C 33 500 50 000 200 000 1000000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.

L a n d

Sverige :

Statlig Kommunal (genomsnitt)

0*6

2*3

0*7 4*5

1*6 6*6

2*6 7*9

3*6 8*9

4*8 9*7

6*4 10*5

8*3 11*2

10*2 11*8

18*3 14*0

Total

0-6

5-3

8-1 lös

14-s

16-8

19-s

21-9

26*8 14*8 41-6

Statlig Kommunal (Oslo) . . . .

2*2

2*2

0*5 3*0

1*1 4*9

1*8 8*2

2*9 11*2

4*6 13*2

6*5 15*1

9*2 16*4

12*2 17*7

23*9 20*6

43*9 20*9

Total

3-8

6-o 10-o

14-1

17-8

21-6

25-7

29-9

44s

64-8

Statlig Kommunal (Köpenh.)..

0*1

0*7

0*3 2*5

1*0 4*4

2*5 5*9

4*0 7*0

5*9 7*7

1-b 8*3

9*3 9*2

111 10*1

17*7 12*7

22*7 15*0

Total

o-i

0-7

5-4

8-3 ll-o

13-6

15-8

18-8

21-2

30-4

37-7

Statlig Kommunal (städer)

0*5 4*1

1*0 6*8

1*7 7*6

2*7 8*0

4*2 8*2

6*2 8*4

8*4 8-5

11*2 8*5

13*7 8*6

15*8 8*6

21*4 8-7

22*2 8*7

Total

4-7

9-4 10-7 124

14s

16-8

19-7

24-4

30-1

30-9

Statlig Kommunal (Amsterd.)

0*6 0*4

0*4 0*2

1*4 0*6

2*8 1*1

4*8 1*6

7*2 2*4

8*8 2*9

10*6 3*6

12*6 4*3

14*5 4*8

26*6 6*6

37*0 7*6

Total

0-9

Os

1-9

6-4

9-8 11-7

14-2

16-9

33-2

44-6

Schweiz: F e d . o. k a n t . ( Z i i r i c h ) . . Kommunal >

0*9 1*3

0*9 1*4

1*0 1*4

1*5 2*2

2*4 3*2

3*4 4*4

4*6 5*7

6*0 7*2

7*8 9*1

10*1 10*4

13*1 11*1

14*4 11*7

Total

3*7

5-6

7-8 10-8

13-2

16-9

20s

24-2

26-1

Statlig Kommunal (Berlin)....

—

—

0*6 0*6

2*5 1*0

3*4 1*2

3*8 1*3

6*9 1*6

10*5 2*1

15*4 3*3

22*0 3*3

40*9 6*0

41*1 5*6

Total

—

—

1-2

3s

4s

6-0

8-S 126

18-7

25-3

46-9

46-7

4o

4o

4o

4-0

4-2

4-7

6-o

7-4

9-8 13s

25-1

30-s

6-s

5s

&3

6s

8-1

9-1 10*

11-2

15-6

24-0

26s

1-7

6s

11-8

14-0

36-1

54-1

0-1

3-s

6-3

19-9

> Norge :

> Danmark:

» Finland:

> Holland:

>

> Tyskland:

> Frankrike-

Statlig ( = total) Belgien:

Statlig ( = total) England:

Statlig ( = total) U. S. A.: F e d . o. s t a t l . (New York) ( = total)

Ill gått, att denna i flertalet länder utgör den avgjort viktigaste skatteformen för de breda lagren. De direkta skatter, med vilka här räknats, ha i stort sett blott den uppgiften att utgöra ett slags motvikt för de medelstora och större inkomsttagarna, vilka vid konsumtionsbeskattningen, såsom denna i flertalet länder blivit utformad, komma alltför lindrigt undan. 1 Att under sådana förhållanden skatteskalan måste bli starkt progressiv, ligger i sakens natur. Den statliga direkta beskattningens progression vid ren arbetsinkomst för ogift person belyses av följande tabell. Statlig beskattning av arbetsinkomst för ogift person, i % av inkomsten, vid följande inkomstlägen (sv. kr.)

Skatteprocentens procentuella ökning mellan inkomstlägena

VI X XI II XII II—VI 2 000 10 000 50 000 200000 1 000 000

VI—X

X—XI XI—XII

Sverige

1*5

14*7

21*6

11*0

37*4

47 84

Danmark

0*5

3*5

8*0

20*3 12*6

180 236

1*1

4*2 3*7

8*7

Norge

15*6

24 Finland

1*5

6*2

14*1

18*0

18*0

—

24*7

Holland

1*8

7*3

13*4

33*7

127 84

36 Schweiz

0*6

3*5

9*5

11*6

11*6

22 Tyskland

5*5

15*7

37*1

47*3

47*5

— —

Frankrike

—

5*3

8*3

27*8 24*1

—

1*9

— —

9*5

36*6

26*6 54*2

337 England

15*1 15*8 19*2

33*7

Belgie*n

3*7

9*2

21*8

53*9

— —

147 U. S. A

1 Undersökningens representativitet belyses av följande låt vara mycket ungefärliga tal, som ange hur många procent de i tab. 29—36 medtagna skatterna utgöra av

Sverige Norge Danmark Finland Holland Schweiz Tyskland Frankrike Belgien England U. S. A

Samtliga statsskatter 22 17 24 13 22 35 19 21 20 40 (9)

Samtliga kommunalskatter 70 90 54 96 52 95 25 0 0 0 0

Den totala beskattningen 40 51 37 36 34 51 21 17 17 32 (5)

112 Av sammanställningen framgår, att Sverige, som likväl i inkomstläget 2 000 kronor har en relativt hög skattesats, visar den svagaste progressionen mellan detta inkomstläge och en inkomst på 10 000 kronor. Även progressionen mellan 10 000 och 50 000 kronors inkomst är jämförelsevis obetydlig; en lägre progressionsgrad möter blott i Holland och Belgien, där skattetrycket i 50 000 kronor skiktet trots detta är avsevärt hårdare än i Sverige. Progressionen över 50 000 kronor framstår för Sveriges del vid en internationell jämförelse såsom medelstark. I synnerhet gäller detta progressionsgraden i mycket höga inkomstskikt. Jämförelsen med utlandet stödjer sålunda intrycket, att progressionens tillväxt i Sverige är relativt lindrig vid medelstora inkomster. Progressionstypen förändras genom den differentiering av skatten med hänsyn till familjestorleken, som genomförts inom olika skattesystem. Läget belyses närmare av följande tabell. Den statliga beskattningen av arbetsinkomst för gift person med 3 barn i % av motsvarande skatt för ogift person vid följande inkomstlägen (sv. kr.) 2 000

4 500

10 000

50 000

Sverige

34*4

69*0

93*1

Norge

42*1

70*3

94*5

Danmark

31*3

85*7

97*5

Finland

60*0

86*2

93*5

99*3

Holland

22*2

58*3

82*2

97*0

Schweiz

31*6

71*4

94*7

Tyskland

18*4

53*6

Frankrike Belgien

15*8

37*7

72*2

63*8

77*1

90*5

12*6

89*6

England U. S. A

63*2

66*3

Inom Europa ha sålunda England, Frankrike, Tyskland, Danmark och Schweiz, i nu nämnd ordning, familjeavdrag resp. specialbeskattning av ogifta som vid låga inkomster (c:a 4 500 kronor) äro till sin verkan effektivare än i Sverige. I något högre inkomstlägen är det endast i England, Tyskland och Frankrike, som familjedifferentieringen verkar starkare än i Sverige. Förmögenhetsbeskattningens inflytande på skatteprogressionen framgår av följande siffersammanställning, om denna jämföres med tabellen å föregående sida.

113 Statlig beskattning av kapitalinkomst som avkastar 3 % för ogift person i % av inkomsten vid följande inkomstlägen (sv. kr.)

Skatteprocentens procentuella ökning mellan inkomstlägena

II VI X XI XII II—VI 2 000 10 000 50 000 200 000 1 000 000

VI—X

X—XI XI—XII

Sverige

4*5

13*4

30*1

42*9

54*3

27 Norge Danmark

15*6

38*1

43*0

56*7

3*9

19*2

32*7

38*2

42*0

11 Finland

3*9

18*2

35*6

42*2

42*2

19 Holland

9*9

16*7

27*7

45*9

61*8

35 Schweiz

6*5

10*1

22*0

28*6

29*0

1 Tyskland

20*1

31*9

53*7

64*1

19 Frankrike

12*0

13*9

22*4

32*9

38*2

47 Belgien

16*5

17*8

22*5

30*0

32*2

7 England

14*0

21*9

37*3

54*3

46 U. S. A

4*1

9*6

21*9

53*9

16 Vid en ren kapitalinkomst på 2 000 kronor ligger beskattningen i de nordiska länderna internationellt sett lågt; här och i det följande bortses från Förenta Staterna, där inkomst- och förmögenhetsfördelningen medfört specifika beskattningsförhållanden. Progressionen mellan 2 000 och 10 000 kronors inkomst är emellertid inom denna grupp relativt så betydande, att man redan i sistnämnda inkomstläge nått upp i en beskattning av medelstyrka, och för inkomster över 10 000 kronor så stark att i inkomstlägena 50 000 och 200 000 kronor blir skattetrycket i de nordiska länderna relativt sett högt. Det ovan anförda hänför sig endast till den statliga beskattningen. I tabellerna ha även angivits siffror, som inkludera den kommunala beskattningen, i den mån denna utgår i förhållande till inkomst och förmögenhet. Den bild av den sammanlagda beskattningen till stat och kommun, som därvid erhålles, är visserligen missvisande såtillvida, att de kommunalskatter som i vissa länder ha störst betydelse, nämligen fastighetsskatterna, falla utanför. Sammanställningen berättigar dock till vissa slutsatser. Det förhållandet, att det samlade direkta skattetrycket å låga inkomster i Sverige framstår som relativt högt, vilket sammanhänger med vår internationellt sett höga kommunala inkomstskatt, torde sålunda ge en i huvudsak riktig bild av läget.

8—366118

114 Anmärkning angående det samlade skattetrycket i England. 1 fråga om England föreligger material även rörande de indirekta skatternas fördelning, så att man kan bilda sig en föreställning om det totala skattetrycket inom olika inkomstklasser. Uppgifterna ha sammanförts i tab. 37, som i grova drag torde antyda skillnaderna i skattetryck vid olika inkomstlägen för en gift person med tre barn, vilken endast har arbetsinkomst. Till den direkta statsskatten, income tax, vilken beräknats enligt tidigare omnämnda principer, ha lagts de viktigaste indirekta skatterna, främts de på alkoholhaltiga drycker och tobak, vartill kommer kommunalskatten, local rates. Siffrorna för de indirekta skatterna gå i sista hand tillbaka till Colwynkommitténs ingående uppskattningar av 1925/26. 1 De medräknade indirekta skatterna uppgingo 1934/35 till över 60 °/o av samtliga förbrukningsskatter och tullar. Liksom i Sverige stiga dessa skatter, uttryckta i procent av inkomsten, allteftersom denna sjunker. Kurvan överensstämmer ganska nära med den svenska, medan ju däremot income tax skonar de lägre inkomsterna avsevärt mera än de svenska inkomstskatterna. Men bilden blir en helt annan, då hänsyn jämväl tages till den kommunala skattebördan. Denna trycker proportionsvis de lägre inkomsttagarna synnerligen hårt. De siffror, som lämnas å rates, torde ge en föreställning om storleksordningen av de belopp, som erläggas i skatt för bostad i olika inkomstlägen. Någon utredning av i vad mån dessa rates möjligen övervältras på fastighetsägarna genom hyresnivåns sänkning har ej varit möjlig. Siffrorna ha kalkylerats på grundval av undersökningar av förhållandet mellan hyra och inkomst 1929—32 inom arbetarklassen och medelklassen. 2 Uppgifterna 1 Se h ä r o m »Report of the Committee on National Debt and Taxation» (Cmd 2800) och »Appendices to the Report», His Majesty's Stationary Office, London 1927. Inom Rank of England h a dessa siffror förts fram till 1935/36. Resultatet har av banken ställts till förfogande för denna undersökning. Här har materialet endast anpassats efter inkomsttyperna. 2 Dessa ha mycket olika omfattning och värde. De värdefullaste äro arbetarklassundersökningarna. Av dessa är Londonundersökningen för tiden 1929—31 störst och omfattade 28 099 familjer. Den är publicerad i »The New Survey of London Life and Labour», del 6, L o n d o n 1931. Sheffieldundersökningen för tiden okt. 1931—jan. 1932 gällde 3 141 familjer (se A. D. K. Owen, »A Survey of the Standard of Living in Sheffield», 1931 publicerad av The Sheffield Social Survey Committee såsom »Survey Pamphlet No. 9»). Slutligen h a siffrorna för Southampon hämtats ur en undersökning för nov. och dec. 1931 av endast 559 familjer (P. Ford, »Work and Wealth in a Modern Port», London 1934). För medelklassens del föreligga inga motsvarande undersökningar. Kalkylen av »rates» h a r i dessa inkomstlägen blivit mera lös och återgår på dels en undersökning genom Unilever Ltd., »International Middle-class Living Costs» (i »Economist» nov. 1930) och D. Caradog Jones, »Cost of Living of Middle-class Families» (i »Journal of the Royal Statistical Society» 1928, del IV). De i tab. 37 angivna siffrorna för de lägre inkomstklasserna hänföra sig till Londonundersökningen. I vad m å n siffrorna äro representativa för England eller städerna där, torde vara omöjligt att avgöra på grundval av tillgängligt material. P å de två övriga

115 o 6

•-*{

H

'"H

y <» ds

_

ä

81 T-l

OS

cs c»

s*i o

»-H

*i

CO

CO

ö CO

<-+**

o

4a

-tfl tfr*

*5

cs

fa)

ö

©

:-

—1

ö

o» CO

«*5

ö p ™ 2 3 £* "Ö +3 :c

CO iO

* .

1""H

TO

CC

cb

CO

c> cb

ö

ö

g - B

tsD ,

c*

O

ö

—i

<*H

CO

CO

l*-

C+4

3D

cs

»o

<-+4

C\[

»-i

TO ö

'~.© o

o

O

<2 "c

A

cs

ä

*>

*-i

S

s

CM

B o M

•h

cs « « c "H i i H

- cs Si Ö

*j

<W

rt

_

CO

fii

«

cS

"** ^ _ «>

• .2 *fi cc

rH

a 3

r-

W^

wi

"H

)>

t j

O

TO

-c"

O

0\j

*-.

CO

°1 3 5

S cs

O

.-i

—

c+^

O

O

O

co

<u

tio o a

^

*G

«rt

CV »-i

O

O

O

O

i<0

T? ^ > 'u

SP « g< -O

TJ C

P

3 'co

G

„

CO *>

t*

ta

io

^

Cj

H-1

CJ

rv

TO

• *

>. 3 d f l

tn ft»

©

»H

<N o "o

y c

co

•v.

CS

c o

°C3 -CS —«

-S *S *ö o -g

6ri

H

+J

21 ti

C*i

e*i e*J

ui

TO

TO

co

t*«

""^ ^ !* *" •«.

»o

Ö

di

H

rt

ej 'm 3 oft _ ^ »cs » -—-•ft'-

o

W

co en M

„

tn

^ S

CM

<*\

"»

"O

ui

TO

CM

©

>H

CO

=o

Ö

<*~i

n

-5 to &

§6« H

^

i s * 'B « fe o .s ? 3 •ö ^ ^ •ed

c*i

CJ

r-"

5 S

0) H->

— -*->

CS +J

•0-°

<*5 X

i i CJ tH o

o

o.5

cs o w "Ö CS cy

•§ u

£"S "^ o

"J

c

CS •>

ti > OJ

+•• co cS

cu

CU

T3 r i

c c

:U

G

5 G

os

42 X

o

2 > CS

«

tH

^

5 -3 a *§ S ft fi u ® C CU -t-1

C C cj

fi fi fi

» • 3 «

c

c co

s

co g t"* , cS •»

C3 g S3

c S fe B S

•a

"g

cs 5» ft

C

cs 3

_- B H - l •S

-a *2 c

o

tH

*-•

M -5

T ;

-r"

J2

CJ

116 för medelklassfamiljer gällde endast årsinkomster mellan 500 och 3 000 £, varför siffror svarande mot de i tabellen angivna inkomstklasserna beräknats genom inter- och extrapolation. Därjämte måste primäruppgifterna först reduceras med hänsyn till att det uppgivna hyresbeloppet inkluderade icke bara rates utan jämväl värme-, ljus- och vattenutgifter. För att erhålla ett mått på trycket av rates 1934/35 ha slutligen de framräknade siffrorna å rates sänkts eller höjts i proportion till ändringarna i skattefoten å resp. orter fram till år 1934/35. Dessa belopp ha sedan angivits i procent av årsinkomstsiffrorna. Vid denna mycket grova kalkyl må ett sådant förfaringssätt vara tillåtet. Det bygger på den ostyrkta förutsättningen, att inga i förhållande till skatteändringarna avsevärda förändringar i bostadspris, arbetslöner och bostadsvanor ägt rum under tidsintervallet, eller att sådana förändringar ägt rum, men deras verkningar i förevarande avseende kompenserat varandra. Kalkylen ger vid handen, att beloppen av rates i procent av inkomsten, som framgår av tab. 37, stiga avsevärt med sjunkande inkomst. Men sänkningen är icke jämn. Vid övergångsläget mellan arbetarklass och medelklass (225 och 335 £) förbytes den tvärtom tillfälligt i en lindrig höjning. Kommunalskatten synes vila proportionsvis tyngre på den lägre medelklassen än på den högre arbetarklassen. Detta återspeglar det kända förhållandet, att detta medelklasskikt uppehåller en högre bostadsstandard än ekonomiskt närstående arbetarskikt. I sista raden av tab. 37 h a de olika skatterna summerats för att ge en föreställning om h u r det totala skattetrycket varierar med inkomsten. Bilden torde icke alltför mycket avvika från den riktiga, då de här icke medtagna skatterna (framför allt arvsskatten och vissa födoämnes- och klädestullar) ej nämnvärt torde förändra relationen mellan de olika inkomstklasserna. Vad som mest frapperar i denna sifferserie är att skatteprocenten är avsevärt högre för de lägsta än för de medelstora inkomsterna. Ett minimum av skattetryck synes sålunda föreligga vid ett inkomstläge på 500 £. I detta avseende företer det engelska skattesystemet en påtaglig olikhet gentemot det svenska. Hos oss visar nämligen skatteprocenten en oavbrutet stigande kurva, om ock stegringen är mycket måttlig längre ner i inkomstskalan. undersökta orterna, Sheffield och Southampton, låg ratesbeloppen i procent av inkomsten i stort sett högre, för Sheffield avsevärt högre. Detta framgår av sammanställningen nedan av rates i % av inkomsten. I sista kol. anges utdebiteringen 1934/35 å de olika orterna i sh. per £ rateable value. Årsinkomst i £ London Sheffield Southampton

335 Utdebitering

7*2 10*8 8*6

6*8 7*9 6*7

5*3 5*7 5*3

4*1 4*0 3*6

3*0 3*2

11 sh. 6i d. 16 sh. 0 d. 10 sh. 6 d.

117 KAPITEL VII.

Kompletterande beräkningar rörande den direkta beskattningen av aktiebolag och aktieägare. De kalkyler rörande den individuella skattebelastningen, för vilka redogjorts i det föregående kapitlet, omfatta endast de skatter, som direkt erläggas av fysiska personer för inkomst och förmögenhet, varvid i regel kunnat bortses från arten av den produktiva verksamhet, som ligger till grund för inkomsten, eller från de former, i vilka förmögenheten investerats. Vid sidan av dessa mera personliga skatter förekomma i samtliga länder skatter, som belasta de ekonomiska företagen såsom sådana, vare sig de utgå i proportion till de produktionsfaktorer som sysselsättas inom företagen (fastighetsskatterna kunna nämnas som exempel), i proportion till rörelsens resultat eller efter någon annan norm som anknyter till den ekonomiska verksamheten. Dessa ofta mycket betydande skatter, vilka torde kunna sammanfattas under rubriken företagsskatter i vidsträckt mening, träffa naturligtvis också fysiska personer i sista hand. Men då de utgå efter helt andra normer än de egentliga personliga skatterna, och då även deras incidens ofta är av en mera invecklad art, torde det vara motiverat att göra dem till föremål för en särskild undersökning. De i detta kapitel gjorda kalkylerna rörande företagsbeskattningen ha begränsats till några enkla typfall, som hänföra sig blott till en speciell kategori av företag, nämligen aktiebolagen. Denna begränsning av undersökningen kan anses motiverad därmed, att en mycket stor del av den ekonomiska verksamheten numera bedrives i aktiebolagsform. Härtill kommer, att aktiebolagen i regel äro tyngre beskattade än andra företag, varför man genom kalkylen av deras skatter erhåller ett mått på den maximala skattebelastningen av näringsföretag. De skatter, som erläggas av aktiebolagen, ha sammanslagits med de mera personliga skatter, som erläggas av aktieägarna för deras aktieinnehav och deras utdelning å aktierna. Till försvar för detta förfarande kunna anföras två skäl. För det första ha ofta aktieägarnas personliga beskattning utformats på ett speciellt sätt, som står i samband med en speciell utformning av aktiebolagsbeskattningen. I dessa fall kan man först genom att summera skatterna få ett mått på skattebördan, som kan läggas till grund för en internationell jämförelse. För det andra är även oberoende härav just denna

summerade skattebörda, vilken anger den totala skattebelastningen av det kapital som investerats i aktiebolagsform, av särskilt intresse från internationell synpunkt, då olikheter mellan länderna i det nämnda hänseendet kunna tänkas ha ett visst inflytande på de internationella kapitalrörelserna. Aktiebolagsbeskattningens betydelse för de internationella kapitalrörelserna. Från denna synpunkt gjordes aktiebolagsbeskattningen i Sverige och utlandet ganska nyligen till föremål för en vidlyftig jämförande undersökning, som verkställdes på uppdrag av 1928 års bolagsskatteberedning. 1 Denna utredning omfattade dels en jämförelse mellan inländska aktieägares totala skattebelastning i olika länder, dels en motsvarande jämförelse av utländska aktieägares totala beskattning, dels slutligen en jämförelse mellan aktiebolagsinkomsternas merbeskattning i förhållande till beskattningen av andra företagsinkomster (exempelvis hänförande sig till handelsbolag). Med hänsyn till att de härvid vunna resultaten alltjämt i stort sett torde få anses äga giltighet, har utredningen i detta kapitel inskränkts till en omräkning efter gällande lagstiftning av några av de mera centrala kalkylerna inom den förra undersökningen, nämligen de kalkyler, som avse den totala beskattningen av bolagsinkomster, som tillfalla inländska aktieägare i några enkla typfall. Angående de slutsatser, som kunna dragas av en internationell jämförelse mellan dylika skattesatser, anfördes i den nämnda undersökningen (s. 10 ff.) bland annat följande. Om den totala skatteavbränningen för inhemska aktieägare, omfattande både de av aktiebolagen och de av aktieägarna personligen erlagda skatterna, är större i ett land än i ett annat, så innebär detta, att det vid i övrigt lika omständigheter är ekonomiskt fördelaktigast för aktieägare i det förra landet att jämte sitt kapital flytta över till det senare. Vore kapitalisterna fullt rörliga mellan länderna, skulle förflyttningen pågå, så länge kapitalets nettoavkastning, kalkylerad med avdrag för samtliga skatter, var mindre i det ena landet än i det andra. Förflyttningen skulle så småningom medföra en utjämning av denna nettoavkastning. Kapitaltillgångens minskning i det förra landet skulle medföra höjd räntabilitet för det återstående kapitalet, samtidigt med att räntabiliteten sjönk inom det senare landet, där kapitalinvesteringarna hade ökats, och denna differens i räntabilitet skulle till slut fullt motväga skattebelastningens olikhet, så att aktieägarnas nettobehållning av kapitalet bleve densamma i de båda länderna. På detta sätt bleve industrien i det förra landet begränsad till kapitalinvesteringar med högre räntabilitet. Den skulle alltså trängas tillbaka till förmån för industrien i det senare landet, där de lägre skatterna möjliggjorde utnyttjandet även av mindre räntabla investeringstillfällen. Resultatet blir i stort detsamma, om i stället för aktieägarna någon annan kategori av kapitalister är rörlig mellan länderna. Antag, att aktieägarna i ett land med relativt hög bolagsbeskattning ej äro hågade att flytta över till ett annat land och placera om sitt kapial i aktier därstädes, men att det finns en grupp av obligationsinnehavare, som ej känner sig bunden till hemlandet utan är beredd att 1

Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. avgivet den 18 december 1931 av 1928 års bolagsskatteberedning. Del II: Särskilda utredningar: Aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet, en jämförande undersökning av Erik Lindahl. (S. O. U. 1931: 41.)

119 slå sig ner i det land, där den får den största nettobehållningen av sitt kapital. Den kapitalöverföring, som kommer till stånd genom dessa kapitalister, medför i första hand en utjämning beträffande obligationsmarknaderna i de båda länderna, så att nettobehållningen för inländska obligationsinnehavare blir densamma i respektive länder. Inom varje land kominer emellertid sedan kapital att överföras från aktietill obligationsmarknaden eller omvänt, så att nettobehållningen blir ungefär densamma för aktier och obligationer, naturligtvis med vederbörlig hänsyn till olikheterna i riskavseende. Det finns nämligen alltid en del kapitalister, som äro villiga att utbyta aktier mot obligationer eller tvärtom, om de därigenom ernå en högre nettoförräntning av kapitalet. På detta sätt kommer även nettobehållningen för inländska aktieägare att någorlunda överensstämma inom de båda länderna. Liksom i förra fallet kommer alltså kapital att gå från aktiemarknaden i det land, som har en relativt hög bolagsbeskattning, till aktiemarknaden i det land, där skatterna äro lägre. Avvikelsen gentemot det förra fallet ligger däri, att kapitalöverföringen från den ena aktiemarknaden till den andra ej sker direkt utan indirekt via obligationsmarknanden; först utbytas aktier mot obligationer i det ena landet, sedan överföras obligationer till det andra landet, varefter obligationer där utbytas mot aktier. Även om denna process kommer att fördröjas genom diverse tröghetsmoment, blir slutresultatet liksom i förra fallet ett tillbakaträngande av industrien i det ena landet till förmån för industrien i det andra. Vi kunna alltså fastställa, att om någon kategori av kapitalisterna är personligen rörlig mellan länderna, procentsiffrorna för den totala belastningen av inländska aktieägare böra tagas till utgångspunkt vid bedömandet av frågan om aktiebolagsbeskattningens inverkan på kapitalförsörjningen inom länderna. I den mån man ej kan räkna med att kapitalisterna personligen äro rörliga mellan länderna men att de ha möjlighet att överflytta sitt kapital till länder, som äro mera fördelaktiga i skattehänseende, bli i stället procentsiffrorna för den totala beskattningen av utländska aktieägare samt graden av bolagsinkomsternas merbeskattning av avgörande betydelse. Skattesatserna för utländska aktieägare ange tydligen, i vilken mån de olika ländernas skatteförhållanden lägga hinder i vägen för import av utländskt kapital till respektive länders aktiemarknader. »För att dessutom en tendens till kapitalexport skall utlösas, fordras, att enbart aktiebolagens beskattning inom landet är högre än de främmande ländernas totala skattebelastning av uländska aktieinvesteringar. I regel är nämligen den inländske kapitalistens personliga beskattning till hemlandet lika stor, vare sig han placerar sitt kapital i inländska eller utländska aktier. Vid valet mellan dessa investeringsmöjligheter kommer han därför att jämföra å ena sidan den inhemska aktiebolagsbeskattningen och å andra sidan den totala utländska skatteavbränningen, omfattande dels de av aktiebolaget och dels de av honom personligen erlagda skatterna till det främmande land, inom vilket investeringen tankes äga rum.» 1 Hur aktiebolagsinkomsternas merbeskattning kan tänkas påverka kapitalrörelserna i det fallet, att rörlighet föreligger för kapitalet men ej för kapitalisterna personligen, har i den förutnämnda utredningen (s. 14 ff.) beskrivits på följande sätt. 1

A. a. s. 12.

120 Om rörlighet föreligger blott för kapitalet men ej för kapitalisterna personligen, komma kapitalrörelserna mellan länderna, såsom förut angivits, att i första hand påverkas av respektive länders totala beskattning av utländska aktieinvesteringar: om siffrorna för denna totalbelastning inom vissa länder äro lägre än siffrorna enbart för aktiebolagsskatterna inom andra länder, går kapitalet till de förra från de senare ländernas aktiemarknader. Beträffande aktiebolagsinkomsternas merbeskattning kunna därför till en början samma synpunkter anläggas som i förra fallet: därigenom att merbeskattningen ökar totalbeskattningen, blir den av indirekt betydelse för de internationella kapitalrörelserna. I det här föreliggande fallet kan merbeskattningen emellertid dessutom utöva en mera direkt inverkan på kapitalförsörjningen inom länderna. En relativt hög särbelastning av aktiebolagsinkomsterna inom ett visst land kan bli en självständig orsak till att kapital exporteras från landet. Kapitalexporten kan komma till stånd, även om den totala beskattningen av aktieinkomster, som tillfalla inländska eller utländska aktieägare, är lägre inom ifrågavarande land än inom övriga länder. Detta synnerligen märkliga förhållande klargöres lättast med utgångspunkt från ett konkret exempel. Antag att vår undersökning skulle föra till det resultatet, att aktiebolagsinkomisternas totala beskattning visserligen ej var högre i Sverige än i övriga länder, med vilka Sverige uppehåller ekonomiska förbindelser, men att Sverige låg högst beträffande merbelastningen av dessa inkomster. Om kapitalisterna förutsättas vara bundna till sina respektive hemländer, skulle det lägre skattetrycket i Sverige ej draga utländskt kapital till landet, då kapitalrörelser i denna riktning kunde antagas förhindrade av den internationella dubbelbeskattningen. Kapitalet kommer alltså till en början att stanna inom respektive länder och där fördelas mellan de olika investeringsmöjligheterna under påverkan av deras olika skattebelastning. Den relativt höga beskattningen av aktieinvesteringar i Sverige h a r då till följd, att kapitalet hos oss mer än i andra länder söker sig från industrien till andra investeringar, och resultatet härav blir, att räntenivån i Sverige kommer att tryckas mer än i andra länder. Den merbeskattning av relativt kapitalkrävande produktionsgrenar, som aktiebolagsbeskattningen innebär, reducerar nämligen möjligheterna att ge det förhandenvarande kapitalet en räntabel sysselsättning, och den härav framkallade sänkningen av räntenivån kan antagas stå i viss proportion till graden av merbeskattningens storlek. Det kan då tänkas, att räntenivåns starkare sänkning i Sverige kommer att utgöra en stimulans för svenska kapitalister att placera sitt kapital i utlandet. De få nämligen därigenom högre ränta på sitt kapital, och detta kan mer än motväga den ökning av skattebördan, som de ådraga sig genom utlandsinvesteringen. Kapitalexporten behöver ej endast emanera från personer, som eljest skulle ha placerat sitt kapital i svenska aktier, och den behöver ej heller gå direkt till de utländska aktiemarknaderna. Fastmer kommer en allmän tendens att göra sig gällande för de svenska kapitalisterna att över lag föredraga de mera räntabla utlandsinvesteringarna framför de svenska. Men det slutliga resultatet härav blir, att den svenska industrien enbart på grund av den relativt stora merbeskattningen av aktiebolagsinkomster i Sverige kommer att i någon mån trängas tillbaka till förmån för industrien i andra länder. D e t h a r förut i detta a r b e t e (s. 25) f r a m h å l l i t s , a t t s å v ä l k a p i t a l e t s som k a p i t a l i s t e r n a s rörlighet u n d e r n u v a r a n d e f ö r h å l l a n d e n k a n a n t a g a s v a r a i h ö g g r a d i n s k r ä n k t p å g r u n d a v politiska och v a l u t a t e k n i s k a faktorer. Men ä v e n o m s k a t t e f ö r h å l l a n d e n a för n ä r v a r a n d e ä r o a v m i n d r e betydelse ä n förut för d e i n t e r n a t i o n e l l a k a p i t a l r ö r e l s e r n a , ä r det d o c k av intresse att få k l a r l a g t , i v i l k e n r i k t n i n g de ä r o ä g n a d e att p å v e r k a dessa r ö r e l s e r . M a n får n ä m l i g e n r ä k n a m e d den m ö j l i g h e t e n , a t t en å t e r g å n g till m e r a fria förbindelser mell a n l ä n d e r n a k a n k o m m a till stånd, och att i så fall d e n tendens till k a p i t a l -

121 överflyttningar mellan länderna, som redan nu förefinnes, kan komma att bli realiserad i större eller mindre grad. Ehuru kalkylerna i detta arbete såsom nyss nämnts blott hänföra sig till den totala beskattningen av aktieinkomster för inländska aktieägare i olika länder, torde man dock genom att sammanställa de här meddelade siffrorna med de resultat, i vilka den förra utredningen utmynnade, kunna få en ganska god föreställning även om de för utländska aktieägare nu gällande skatteförhållandena samt om merbeskattningens nuvarande storlek inom respektive länder, varigenom man kan bilda sig en uppfattning om bolagsbeskattningens totala möjliga effekt med hänsyn till de internationella kapitalrörelserna. Beskrivning av typfallen: antaganden rörande aktiebolagen och aktieägarna. Den viktigaste avvikelsen mellan de här gjorda skattekalkylerna och de kalkyler, som innefattas i den av bolagsskatteberedningen föranstaltade utredningen, ligger som förut nämnts däri, att skatteförhållandena för år 1930/31 lades till grund för utredningen i förra fallet, under det att den nu hänför sig till den för år 1935/36 gällande lagstiftningen. I övrigt ha med vissa undantag för aktieägarnas förhållanden, som omnämnas nedan, kalkylerna ägt rum efter samma riktlinjer som förra gången. Då detaljerna och den närmare motiveringen av förfarandet alltså kunna inhämtas från den utförliga redogörelse, som lämnades i den förra utredningen, torde det i detta sammanhang vara tillräckligt med följande påpekanden. Av de 45 bolagstyper, som den förra utredningen omfattade, ha här utvalts 12, vilka avvika från varandra i följande hänseenden: a) fastighetsinnehavets storlek i förhållande till aktiekapitalet: hälften av bolagen har hänförts till sådana »lättare» produktionsgrenar, inom vilka fastigheterna kunna antagas uppgå till endast 20 °/o av aktiekapitalet (varvid i stället arbetarantalet antagits vara relativt stort), under det att den andra hälften konstruerats med tanke på förhållandena inom den »tyngre» industrien; fastighetsinnehavet tankes i dessa fall utgöra 70 % av aktiekapitalet (men i stället h a r arbetarantalet i vederbörlig grad reducerats); b) inkomstens storlek i förhållande till kapitalet: i föreliggande fall ha alternativen begränsats till 6, 10 och 20 %>; c) utdelningens storlek i förhållande till den inkomst, som återstår efter skatternas erläggande: det har här räknats med endast två alternativ, nämligen i ena fallet att två tredjedelar (67 %) av inkomsten och i andra fallet att hela inkomsten utdelats till aktieägarna. Rörande aktiebolagens storleksgrad, som egentligen blott i Finland är av någon större betydelse för skattesatsernas höjd (de finska bolagen beskattas nämligen efter samma progressiva skala, som gäller för enskilda personer), 1 1 Även i U. S. A. stiger den federativa inkomstskatten på aktiebolag progressivt med inkomstens absoluta storlek, men stegringen är mycket måttlig och upphör nästan för inkomster över 40,000 $.

122 ha ej gjorts några alternativa antaganden, utan samtliga bolag ha förutsatts äga ett aktiekapital, som motsvarar 1 milj. kr. i svenskt mynt. Andra bokförda fonder ha antagits föreligga endast för de mest vinstgivande bolagen. Slutligen har resp. bolags totala förmögenhetsvärde (en variant av detta är det totala »börsvärdet»), som i vissa fall är av betydelse som skattenorm, antagits uppgå till det efter 6 % kapitaliserade beloppet av den efter skatternas erläggande behållna årsinkomsten. Nu nämnda antaganden ha preciserats i följande tablå, som ger en översikt över de olika bolagens ekonomiska ställning. Antaganden

rörande

aktiebolagen.

(Samtliga belopp avse sv. kr.)

a o, p as n en 3

c 3 3 co

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

c2

Ca

C

C3

Förmögenhetsvärde Aktiekapital och reservfonder

Övriga Icke bokfört förbokförda mögenegna hetsfonder värde

Dx

D2

D3

D4

D

E

F

Fastighetsvärde

Utdel Antal ning arbe- Inkomst i % a> MaskiBetare inkl. Obe- byggCBBygg- ner och Summa skatter skatSumma byggda da inventomter tomter nader tarier ter)

67 } 60 000 100 30 000 150 000

Il 000 000 1 000 000

20 000 200 000 \ 125

67 \ 200 000 100

E-skatter lE-skatter > 0-0G 1 0*06 - ( C 1 + C2)

i 60 000 35 000 40 000 525000 100 000 700 000

}l 000 000

67 \ 100 000 100

1100 000 1200 000

Beträffande aktieägarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden ha fem alternativa antaganden gjorts av det innehåll, som redovisas i tablån å nästa sida. Typerna I och II representera de mindre aktieägarna; den första avser en liten kapitalist utan någon annan inkomst (t. ex. en person som lever på räntorna av sitt hopsparade kapital), den andra en person, som dessutom har en reguljär, måttlig inkomst av arbete. Typ III, vilken här betraktas som den genomsnittlige aktieägaren, har konstruerats med tanke på en företagsledare, vars inkomst till 2/3 härflyter av arbete och till 1/3 av det kapital han satsat inom företaget. De återstående typerna IV och V hänföra sig till storkapitalisterna, vilka förutom höga ränteinkomster även erhålla relativt höga arbetsinkomster genom finansiell verksamhet av olika slag.

67 100 67 100 67 100

123 Aktieägartyp 1 II III IV V

Antaganden rörande aktieägarna. (Samtliga belopp avse sv. kr.) FörmögenAktieutdelArbetsinhet ning komst 50000 3000 — 54000 3250 6750 183 000 11000 22 500 550000 33000 67 000 5000000 300000 200000

Total inkomst 3000 10000 33 500 100000 500000

Med detta försök att konkretisera aktieägartyperna avviker utredningen från den av bolagsskatteberedningen föranstaltade. I denna förutsattes nämligen, att aktieägarna ej hade någon annan inkomst än den utdelning, som de erhöllo å aktierna. Genom detta antagande undgick man den svårighet, som föreligger när aktieinkomsten förenats med annan inkomst, nämligen att avgöra, om aktieinkomsten vid skatteberäkningen skall antagas ligga i toppen av den totala inkomsten, eller om den skall utgöra en integrerande del av densamma. Detta problem har här lösts enligt det förstnämnda alternativet: den till aktieinnehavet hänförliga beskattningen har alltså beräknats såsom den ökning, som en persons totala skattebörda undergår, när han från att ha åtnjutit endast arbetsinkomst får sin ekonomiska ställning förbättrad genom aktieinnehavet. (Det är alltså fråga om differensen mellan aktieägarens totala skatt för arbets- och aktieinkomst och den skatt, som träffar en person, som endast har hans arbetsinkomst; jfr tab. 38.) Metoden är visserligen invecklad, men den medför vissa bestämda fördelar: den på aktieutdelningen fallande skattebördan kommer nämligen att variera ej endast (såsom i den förra utredningen) med storleken av aktieägarnas aktieinnehav utan även med storleken av deras totala inkomster, vilket torde ge en bättre belysning av skattetryckets verkliga variationer Vad angår aktieägarnas övriga förhållanden, som äro av relevans från skattesynpunkt, har antagits, att deras familjer varit av medelstorlek (hustru och ett minderårigt barn), att de ej gjort gällande något avdrag för försäkringspremier och att ej heller några andra liknande avdrag förelegat. Såväl för bolagen som för aktieägarna måste bestämmas, vilka kommuner inom respektive länder som skola tagas till utgångspunkt vid skatteberäkningarna. Bolagen ha i regel antagits vara belägna i ländernas huvudstäder, då det varit lättast att erhålla uppgifter om deras skatteförhållanden. För Holland har dock Amsterdam ansetts vara mera representativ; för Sverige och England har åter räknats med en kommun med genomsnittlig utdebitering. Stockholms och Londons låga kommunalskatter ha ej ansetts ge ett representativt resultat. I samtliga fall ha aktieägarna antagits vara bosatta inom de kommuner, där bolagen varit belägna. Liksom i den föregående utredningen ha kalkylerna av praktiska skäl begränsats till de reguljära direkta skatter (objektskatter samt inkomst- och förmögenhetsskatter), som erläggas av bolagen och aktieägarna. Hänsyn har sålunda i allmänhet ej tagits till de avgifter, som utgå vid bolagens bildande eller vid aktiernas försäljning (emissions- och fondstämplar), ej heller till de

124 Tab. Aktieägarnas

direkta

personliga

T y p e r av i n k o m s t t a g a r e (Beloppen avse sv. kr.; för resp. främmande länder skola beloppen omräknas enligt de under c) i tabellen å sid. 76 angivna växelkurserna)

beskattning

för aktieinkomst

och

aktieförmögenhet mynt och i %

Norge

Danmark

Finland

Sverige

sv. kr.

d. kr.

f. mk

%

Total

beskattning

vid

kombi-

270 9o

46*8 1-6

233 7-8

1368 137 6 703 20-o

986 9-9 6 212 18-s

6 230 18-6

n. kr. 1.

AktieAktie- ArbetsTotal innehav utdelning inkomst inkomst 50 000 54 000 183 000 550000

3 000

3 000

3 250

6 750

10 000

22 500

33 500

33 000

67 000

100 000

5 000 000 300 000 200 000 500 000

1160 11-6

3 338 11-1 14 935 14-9

74 944 224 27 281 27-3 27 433 27-4 25 726 25-7 275 458 27-5 213 452 427 232 007 46-4 204 395 40-9 1 693 47633-9 2.

Total

beskattning

vid

Arbetsinkomst

790 117 3 666 16-3

6 750 22 500

797 11-8 4 465 19-s

580 8-6

8 478 126

3190 14-2 42 815 19-0 13 491 20-1 160 924 24-0

14 532 21-7

18 076 27-0

56 513 28-3

72 303 36-2 51900 26-0 533 040 267

3. Aktieinkomstens

beskattning

beräknad

Aktieutdelning utöver arbetsinkomst 9-0

46*8

3 250

»

6 750

578 17-8

>

22 500

3 037 27-6

3 000 utöver

—

33 000

»

67 000

12 749 38-6

>

156 939 52s

Is 5'8

7-8

3 338 11-t

580 178

6 457 19-9

1747 15-9

3 040 27-6

32129 29-2

9357 28-4

12 235 37-1

114 534 34-7

159 704 53-2 152 495 50-8 1160 436 38-7

indirekta skatterna, vare sig dessa erläggas av bolagen (omsättningsskatter) 1 eller av aktieägarna (konsumtionsskatter). Å andra sidan ha de direkta skatterna medräknats till fulla beloppet, trots att de i vissa fall kunna antagas övervältrade på andra skattdragare. Detta bör behållas i minnet särskilt vid bedömandet av skattesiffrorna för länder med höga fastighetsskatter såsom 1 Härmed åsyftas de allmänna skatter å företagens omsättning, som förekomma i Tyskland, Frankrike, Belgien och Italien och nyligen ha införts även i Holland och Norge. Dessa skatter, som av kapitalisterna i stor utsträckning torde kunna övervältras på andra skattdragare, medräknades alternativt i den förra utredningen. 2 A. a. s. 98—99, tab. 18—19. 6 i tab. 18.

De i tablån meddelade uppgifterna hänföra sig till bolag nr

125 38.

kalkylerad såsom skattebördans ökning på grund av aktieinnehavet, i resp. länders av inkomsten. Holland

h. fl.

Schweiz

% schw. frs %

Tyskland

RM.

Frankrike

% fr. frs

%

Belgien

b. frs

England

%

£

U. S. A.

%

$

%

nerad arbets- och aktieinkomst 108 7-2 502 10-0 2 825 16-9 11775 23-6 109 163 43-7

371 124 1012 10-1 6 349 19-0 25 534 25-s

356 14-8 937 11-7

3 600 24-o 4 964 9-9

4 402 22o

920 27

2 746 6-1 16 953 11-3

— 7 762 11-6 27*5 5S 25 353 15-1 35 692 16-0 256*5 15'3 365 30 418 38-o 113 701 227 153 029 22-9 1 324*6 26-s 3 409 165 381 33-1 195 827 49-0 898 505 35-9 999 922 30-0 11 957*1 47-8 48 263 6 365 2348

enbart arbetsinkomst

235 7-o 1458 13-o 6153 18-4 30 843 30-8

297 4-4 2 614 11-6

2 850 15-8

13 042 19-8 42 031 21o

16 318 30-2 48 569 14-4 76 305 17-1 716*9 21-4 1841 70 820 44-3 236 741 23-7 299 921 22-s 3 632*2 36-3 11185

378 70

7 467

6-6

3*8 1-1 132*8 US

— 182

såsom skillnad mellan 1 och 2 108 72 267 16-4 1367 24-9 5 622 34-1 78 320 52-2

371 124 715 22o

356 14-8 559 21-8

3 600 24-0 4 044 24-9

4 402 22-o

—

5 016 23-2 18739 25-6

23*7 Us

—

— — — — 183 6-7

3 515 39-9 17 886 32 s 123*7 22s 14100 53-4 65132 39-s 76 724 34-9 607*7 36-8 1568 19-1 123 350 41-1 125 007 521 661 764 44-1 700001 35-0 8 324*9 55-s 37 078 49-4 3 735 34-o

12 492 37-9

Tyskland och U. S. A.; det framstår nämligen såsom sannolikt, att dessa skatter medfört någon sänkning av fastighetsvärdena, och att de därför ej med hela sitt belopp trycka de nuvarande fastighetsägarna. Bolagsinkomsternas skattebelastning redovisas här endast med de procentsiffror, som ange relationen mellan å ena sidan summan av de skatter, som erläggas av bolagen och av aktieägarna för deras utdelning och aktieinnehav, och å andra sidan respektive bolags inkomst, kalkylerad utan avdrag för skatter. När vid dessa kalkyler en omräkning till främmande myntslag blivit erforderlig (vilket alltid varit fallet för aktieägarnas vidkommande), har denna ägt rum efter samma utjämnade växelkurser, som tillämpats i det föregående kapitlet.

126 Aktieinkomstens totala beskattning för olika typer av bolag och aktieägare. Vid en redogörelse för undersökningens resultat kan man lämpligen utgå från tab. 39, vilken anger bolagsinkomsternas procentuella beskattning i det ytterlighetsfallet, att aktierna ligga belånade till fulla värdet och ej heller medföra någon ökning av nettoinkomsten. I detta fall, då ingen personlig skattskyldighet föreligger för aktieägarna, erhållas vissa minimisiffror för aktieinkomsternas beskattning. I tabellen ha först och främst de skatter medtagits, som direkt erläggas av bolagen, alltså de egentliga företagsskatterna (för Englands vidkommande har dock den av bolaget erlagda inkomstskatten minskats med de skatterestitutioner, som aktieägarna sedan erhålla på grund av sin skuldsättning). Häriill komina emellertid för Frankrike, Belgien och Schweiz de s. k. kupongskatterna, vilka vanligen bruka hänföras till aktieägarna men vilka erläggas av bolagen i samband med aktieutdelningen och utgå oberoende av aktieägarnas personliga förhållanden. På grund av detta tillägg kommer skattenivån för dessa länder att ligga relativt högt i denna tabell, vilket man kan konstaT a b . 39. Direkt statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, grund av skuldsättning ej äro personligen skattskyldiga, i % av Bolagens nummer:

1 A k t

e b o l a g e n s

när aktieägarna bolagsinkomsten. 10

på

f a s t i g h e t s i n n (: h a v: 70 % av aktiekapitalet

20 % av aktiekapitalet

Aktiebolagens inkomst i % a^i aktiekapitalet:

L a n d

6 Akt iebola gens utdelning i % av ir ikomst en (efl.er avdrag fö r skatter): 67

16*9 22*1 22*1 38*7 39*8 37*9 46*7 45*0 40*6 37*8 35*8 11*1 13*5 13*5 8*5 8*5 12*2 12*2 10*1 10*1 11*1 23*3 25*7 25*7 23*3 23*3 25*7 25*7 25*0 25*0 23*3 13*9 11*1 8*6 12*5 14*9 9*1 11*6 15*2 17*6 11*4 27*0 26*8 24*9 24*8 26*7 24*8 26*7 22*0 24*0 25*0 41*8 41*8 38*5 38*5 61*5 61*5 47*8 47*8 41*5 41*5 40*9 46*5 39*8 45*4 43*7 49*0 41*7 47*2 40*1 45*8 20*5 24*1 20*4 23*2 26*4 32*6 21*9 28*5 20*7 25*4 8*6 13*5 5*2 11*1 2*6 1*6 16*6 11*7 3*2 10*2

5*6

5*6

25*0

25*0 19*4 23*6

51*5

51*5

42*4

47*9

Belgien

20*6

25*2

England

13*6

U. S. A

13*9

17*1

Tyskland

13*9

21*6

Holland

16*9 16*9

5*3 26*5 26*5 22*9 22*9

42*0 40*2

22*1 22*1 38*4 36*5

13*9

13*9

16*9

21*0

46*0

46*0

34*5 34*5

21*0

26*7 26*7

127 T a b . 40. Direkt

statlig

och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, när utdelningen skattas i ett inkomstläge mellan 22 500 kr. och 33 500 kr., i % av bolagsinkomsten.

Bolagets n u m m e r :

5 A k t i e b o l a g e n s

be-

f a s t i g h e t s i n n e h a v :

20 % av aktiekapitalet

70% av aktiekapitalet

Aktiebolagens inkomst i % av aktiekapitalet:

L a n d 6

20 Aktiebolagens utdelning i % av inkomsten (efter avdrag för skatter): 67

100 44*3

30*4 38*5 46*6 52*3 53*7 36*G 26*7 36*0 47*4 39*7 46*9

32*8

40*G 37*0 48*4 46*2

47*7

Sverige

30*4 48*2

45*0

Finland

38*5 32*8 40*6 49*7 44*4 46*0 23*1 32*0 25*4 340 39*7 46*9 38*3 45*7

37*0

Norge

Holland

30*9

39*4

26*7

Schweiz

37*4

Tyskland

64*5

47*1 40*0 70*9 57*4

Frankrike

46*3 53*7

44*9

Belgien

22*9

28*6

22*7

52*5 43*9 27*5 22*6

England

26*6

26*6

25*0

25*0

23-7

40*2 29*4 38*1 26*2 35*3 23*8 49*3 37*7 47*4 40*1 49*5 40 0 631 71*8 76*9 61*8 68*6 57*1 51*G 47*5 54*7 45*6 53*1 44*2 26*7 28*4 35*7 24*1 31*8 22*9 23*7 292 29*2 26*5 26*5 24*5

U. S. A

29*8

31*4

26*3 28*0

24*5

26*3 48*4 49*6

Danmark

27*1

36M

28*5 40*2

49*3 40*0 65*1 55*0

46*9

44*3

27*6

36*3 29*5 37*7

45*7

33*6

37*4

38*8 30*0

47*4 33*2 49*4 64*9 51*9 28*8 24*5 31*6

tera genom en jämförelse med motsvarande siffror i nästa tabell. Beträffande de finska siffrorna erinras därom, att de gälla blott för bolag av en viss storleksgrad (bolag med aktiekapital på 10 milj. finska mark) och att skattebelastningen minskas för mindre och ökas för större bolag. De i denna tabell angivna skattesatserna hänföra sig såsom förut nämnts till 1935/36 års skatteförhållanden. I den av bolagsskatteberedningen föranstaltade utredningen föreligga med dessa jämförliga kalkyler för år 1930/31. En sammanställning av dessa uppgifter har i nedanstående tablå gjorts för en viss bolagstyp (nr 4); det antages alltså, att bolagsinkomsten uppgår till 10 °/o av kapitalet och att den i sin helhet blir utdelad till aktieägarna, samt att bolaget har relativt små fastigheter. Av tablån framgår, att under denna femårsperiod en på det hela taget ganska avsevärd skärpning av det internationella skattetrycket ägt rum. Störst har höjningen blivit i Schweiz, vilket sammanhänger med att bolagen där träffas av den tillfälliga krisskatt å inkomst och förmögenhet, som utgått under de sista åren. Sverige synes intaga ett medelläge. Några nya skatter

128 Aktiebolagens

skatter

i % av bolagsinkomsten

(bolagstyp

4). .rrocem förändri + 11 + 22

1930/31

1935/36

Sverige

15*2

Norge

29*3

16*9 35*8

Danmark

8*3

8*5

Finland

21*2

23*3

+ 2 + 10

Holland

12*4

14*9

+ 20

17*2

26*7

+ 55

Förenta Staterna

19*4

22*9

+ 18

England

3*2

3*2

-

Belgien

23*6

24*1

Frankrike

40* 1

46*5

+ 2 + 16

Tyskland

42*3

41-8

-

Schweiz

för bolagen ha ju ej införts under denna tid, utan skattesatsens höjning återspeglar endast det förhållandet, att utdebiteringen höjts inom kommunerna och att en högre procent uttagits av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. I nästa tabell ha de nu angivna skatterna sammanslagits med de skatter, som tillkomma för inländska aktieägare i det motsatta ytterlighetsfallet, att aktierna äro helt obelånade och att alltså full personlig skattskyldighet föreligger såväl för aktieutdelningen som aktieförmögenheten. Aktieägarna ha i detta fall antagits vara av den medelstora typen (III), som utöver en arbetsinkomst på 22 500 kr. lyfta en aktieutdelning på 10 000 kr. Siffrorna i tab. 40 ligga avsevärt högre än siffrorna i tab. 39 men utgöra givetvis dock ej några maximisiffror för aktieinkomstens skattebelastning, vilken ju går i progressiv skala och blir högre för ännu större aktieägare. Tabellen visar, att bolagsbeskattningen i Sverige generellt sett ligger på en högre nivå än i Danmark, Holland, Belgien, England och U. S. A., under det att de övriga länderna förete högre skattesatser. Särskilt i Tyskland, Norge och Frankrike blir belastningen mycket betydande. Relationen mellan ländernas skattetryck varierar emellertid för olika bolagstyper. Fastighetsskatten synes vara av störst betydelse i Förenta Staterna och Tyskland; att differensen mellan bolag med litet och stort fastighetsinnehav i England är tämligen obetydlig, sammanhänger med de reduktioner av industriens kommunalbeskattning, som genomfördes främst genom 1929 års skattereform. Inkomstprocenten påverkar särskilt de svenska skattesatserna, vilka på grund av den progressiva skalan stiga avsevärt för bolag med stor vinst i förhållande till kapitalet; om man hade räknat med högre inkomstprocenter än de i tabellen angivna, skulle detta förhållande ha framträtt ännu tydligare. Vad slutligen angår utdelningsprocentens inflytande på skattetrycket, behandlar Sverige de fonderande bolagen på det hela taget ganska skonsamt. Ännu mer gynnsamt för kapitalbildningen är emellertid beskattningen anordnad i Danmark och Holland. I båda länderna ligger beskattningens tyngdpunkt på den utdelade inkomsten, vilket i Danmark beror

129 på att aktiebolagen betala en relativt liten skatt i förhållande till aktieägarna och i Holland på att själva bolagsskatten begränsats till den inkomst som utdelats. England, U. S. A. och Norge beskatta åter fonderad bolagsinkomst lika hårt eller nästan lika hårt som utdelad inkomst, när det ej är fråga om mycket stora inkomsttagare, som drabbas av de progressiva tilläggsskatterna för fysiska personer. Att aktieinkomstens totalbeskattning i hög grad måste påverkas av aktieägarnas ekonomiska ställning, framgår redan av tab. 38, som anger storleken av de på olika aktieägartyper fallande personliga skatterna. Dessa skatter äro i allmänhet progressivt utformade, och bolagsinkomsternas totala skattebelastning blir därför i regel avsevärt tyngre, när aktieägarna äro av storkapitalisternas typ, än när de tillhöra de lägre inkomstklasserna. Man finner detta bekräftat vid en jämförelse mellan siffrorna i tab. 41, som gälla aktiebolag med små aktieägare, och siffrorna i tab. 42, som hänföra sig till bolag med stora aktieägare. I dessa tabeller komma även vissa olikheter mellan ländernas skattesystem till synes. När kupong- och kapitalränteskatter utgå, såsom i Frankrike och Tyskland, bli bolagsinkomster, som små aktieägare relativt hårt beskattade; i detta avseende föreligger det en påfallande T a b . 41. Direkt

statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomsler, när utdelningen skattas i ett inkomstläge a) inom 3 000 kr., b) mellan 6 150 kr. och 10 000 kr., i % av bolagsinkomsten.

Bolagets nummer:

12 Aktieutdelningen faller i ett inkomstläge inom 3 000 kr. L a n d

6 Holland Tyskland Frankrike Belgien U. S. A 9—3661 IS.

12 Aktieutdelningen faller i ett inkomstläge mellan 6 750 och 10000 kr.

Bolagets fastig- Bolagets fastig- Bolagets fastig- Bolagets fastighetsinnehav : 20 %hetsinnehav: 70 % hetsinnehav: 20 %hetsinnehav : 70 % Inkomstprocent

Sverige Norge Danmark Finland

be"

20 Inkomstprocent 6

21*9 24*6 29*3 21*9 24*6 41*1 36*8 37*5 45*8 39*6 13*3 15*8 19*1 18*9 18*6 33*3 31*9 34*0 33*3 31*9 25*2 21*1 180 23*5 20*1 29*9 32*8 32*7 30*2 330

Inkomstprocent

29*3 29*8

32*2

36*4

38*8 43*6

42*2 41*5

20 Inkomstprocent 6

32*2 36*4 29*6 39*6 40*2 48*2 20*5 22*8 25*0 28*0 27*2 34*0 39*9 38*6 40*6 399 17-5 32*6 28*9 26*1 311

27*6 30*2 40*5

38*6

28*0 25*7 32*8 37*6 40*2 40*1 37*9 40*3 40*2 58*7 50*4 47*6 67*2 55*5 50*2 61*9 54*3 51*7 69*7 59*0 54*1 47*9 46*5 45*4 49*0 47*2 45*8 48*5 47*1 46*1 49*6 47*8 46*4 25*2 241 23*2 32*6 28*5 25*4 26*3 25*2 24*3 33*6 29*6 26*5 5*3 3*2 2*6 19*1 17*3 16*0 21*9 19*0 16*8 1*6 8*6 5*2 26*5 22*9 21*0 46*0 34*5 26*7 265 22*9 21*0 46*0 34*5 26*7

130 T a b . 42. Direkt

statlig och kommunal beskattning av aktiebolagsinkomster, när utdelningen skattas i ett inkomstläge a) mellan 67 000 kr. och 100 000 kr., b) mellan 200 000 kr. och 500 000 kr., i % av bolagsinkomsten. 10

Bolagets nummer:

Aktieutdelningen faller i ett inkomstläge mellan 67 000 och 100 000 kr. L a n d

Danmark Finland.. Holland Schweiz Tyskland. Frankrike Belgien England U. S. A.

.

Aktieutdelningen faller i ett inkomstläge mellan 200 000 och 500 000 kr.

Inkomstprocent

Inkomstprocent

48*3 50*0 53*1 48*3 50*0 53*1 60*5 61*7 64*1 60*5 61*7 57*1 54*0 54*5 60*6 56*1 55*5 72*0 70*0 70*3 74*3 71*3 40*9 42*6 44*9 44*5 44*7 45*9 53*9 55*2 56*9 56*9 56*9 51*0 499 51*5 51*0 49*9 51*5 54*0 530 54*4 54*0 53*0 46*8 43*9 417 45*7 43*2 41*4 61*5 59*3 57*8 60*G 58*8

64*1

54*8 53*1 55*0 70-5 81*5 750

54*9

10 Norge .. .

12 Bolagets fastig- Bolagets fastig- Bolagets fastig- Bolagets fastighetsinnehav: 20 % hetsinnehav: 10% hetsinnehav : 20 % hetsinnehav : 70 % Inkomstprocent

Sverige . .

be-

20 Inkomstprocent 10

50*3 52*3 52*3 50*5 52*5 52*4 52*9 54*8 77*4 72*9 71*3 82*0 75*7 72*7 76*8 72*1 58*5 57*4 56*6 59*4 57*9 56*8 61*7 60*6 37*5 36*6 35*9 43*8 40*3 37*8 37*7 36*7

70*9 57*8 54*4 57*5 72*0

62*5 61*2 60*1 36*0 43*9 40*4 37*9 599

40*2 38*9 37*8 42*3 401 38*5 57*9 56*9 56*2 59*3 57*8 56* G 40*5 37*5 36*0 56*3 46*9 40*7 62*8 61*0 60*1 72*7 66*9 63*0

kontrast mellan de nämnda länderna och England och Danmark. För de större aktieägarna äro de länder särskilt ogynnsamma, där inkomst- och förmögenhetsskatterna äro starkt progressivt utformade. Till denna grupp av länder torde numera även U. S. A., som för mindre och medelstora aktieägare har ett relativt lågt skattetryck, kunna hänföras. Även i de nu behandlade ytterlighetsfallen av bolag med små och stora aktieägare förblir emellertid relationen mellan länderna i stort sett densamma, vad angår skattetryckets allmänna höjd. Sverige synes i båda fallen intaga ett medelläge, ehuru en förskjutning i ogynnsam riktning äger rum för bolag med hög vinstprocent och stora aktieägare.

TABELLER

132 Tab. A. Nationalinkomst, folkmängd, levnadskostnader m. in. i olika länder åren 1913 och 1925—1934. 1

Land och år

8 Faktor för uträkning av be- Nationalinkomst Levnads- Växelkurs lopp per indi- per individ NationalFolk- kostnads- (årsmedeli sv. kr. vid o. budgetår inkomst mängd i index tal av den i milj. av 1 000-tal (1914 el. svenska (som börjar m . angivet kalen- i resp. i 1914 landets vid årets note1913 derår) i sv. kr. slut mynt ringen) 1914 års pen- års pen- års pen= 100) ningningningvärde värde värde

Sverige. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

3 200 6 750 6 950 7 050 7 250 7 800 7 650 6 950 6 400 6 450 7 250

5 639 6 054 6 074 6 088 6106 6120 6142 6162 6190 6 212 6 233

(100) 176 172 171

172 170 165 159 157 154 155

— — — — — —

1150 3300 2 800 2 600 2 500 2 600 2 600 2 200 2 200 2 200 2 200

2 459 2 755 2 771 2 779 2 790 2 800 2 815 2 830 2 845 2 858 2 871

(100)

4100 3 700 3 500 3 500 3 700 3 750 3 550 3 400 3 550

2 833 3 425 3452 3475 3497 3 518 3 542 3 570 3 599 3 627 3 656

(100) 211

3 231 3 322 3 355 3 381 3 412 3 435 3 463 3 493 3516 3 534 3 558

(100) 1132 1152 1136 1167 1158 1059

0*177336 0*094931 0*096315 0*095777 0*095774 0*097551 0*100502 0*102712 0*103891 0*104193 0*103507

567 1115 1144 1158 1 187 1275 1246 1 128 1034 1038 1163

567 634 665 677

lOOoo 66*72 83*59 97*26 99*64 99*67 99*70 r 99*46 97*90 97*57 97*61

0*406669 0*161682 0*184123 0*200468 0*211459 0*218435 0*226267 0*234011 0*237496 0*237217 0*233765

468 799 844 910 893 926 921

468 493 490 503 518 560 574

773 757

508 519

751 748

524 518

10000 78*84 98*12 99*75 99*85 99*66 99*72 99*43 102*39 86*93 86*85

0*352983 0*147833 0*160491 0*163506 0*164344 0*168196 0*176454 0*180717 0*175858 0*168115 0*162811

988 968 851

567 583 569 572 608 642 642 609 608

72*01 9*41 9*43 9*41 9*40 9*40 9*38 9*28 8*49 8*52 8*60

0*222841 0*019146 0*018629 0*018746 0*018082 0*018101 0*019633 0*021405 0*021420 0*021813 0*022189

. 478

523 447

343 296

366 399

331 366

— —

690 750 755 709 659 674 750

Norge. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

243 206 186 173 166 161 153 149

147 148

Danmark. 1913 . 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 Finland. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

17 000 19 000 16 350 14 000 15180 16 500

184 177 175 173 165 155 155 161 167

963 956 934 912

1052 1004

999 1048 1056

133 T a b . A (forts.). N a t i o n a l i n k o m s t , f o l k m ä n g d , l e v n a d s k o s t n a d e r m . m . i o l i k a l ä n d e r å r e n 1913 o c h 1925—1934.

Land och år

Faktor för uträkning av be- Nationalinkomst LevnadsVäxelkurs per individ NationalFolklopp per indi i sv. kr. inkomst mängd i kostnads- (årsmedel vid o. budgetår index tal av den i milj. av 1 000-tal (som börjar m (1914 el. svenska landets vid årets angivet kalen- i resp. i 1914 1913 notemynt slut = 100) ringen) derår) i sv. kr års pen- års pen 1914 års penningningningvärde värde värde

Holland. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

(5 200) (5 202) (5 316) (5 683) 5 767 (5 485) (4 710) (4 013) (3 821) 3 582

6 213 7 416 7 526 7 626 7 731 7 832 7 953 8 062 8183 8 290 8 392

(100) 172 160 161 163 159 154 145 133 134 135

150*50 149*73 149*95 149*66 150*17 150*02 149*86 161*93 219*71 234*33 260*26

0*241413 0*117588 0*124560 0*122163 0*119025 0*120446 0*122465 0*128307 0*137816 0*135022 0*132392

(10 000)

(6 500)

3 864 3 910 3 932 3 956 3 988 4 022 4 051 4 081 4104 4125 4144

(100) 168 162 160 161 161 158 150 138 131 129

72*00 72*07 72*24 71*90 71*92 72*04 72*24 78*18 106*22 112*82 125*30

0*186335 0*109609 0*113033 0*113751 0*112138 0*111190 0*112490 0*117618 0*127129 0*133241 0*134086

50131 59 978 62 673 70 754 75 373 75 949 70 223 57 458 45 266 46 489 52 454

66 978 62 395 62 852 63 238 63 603 63 943 64 280 64 616 64 897 65 210 65 570

(100) 140 141 148 152 154 148 136 121 118 121

89*12 88*76 89*01 88*69 89*09 88*94 88*88 95*46 130*04 138*53 152*33

0*013272 0*010176 0*010030 0*009498 0*009194 0*009027 0*009344 0*010116 0*010320 0*011552 0*011204

^

39 790 40 610 40 870 40 940 41050 41230 41610 41860 41840 41880 41940

(100) 400 505 514 519 556 581 569 526 520 516

72*26 17*88 12*27 14*69 14*67 14*65 14*65 15*83 21*58 22*83 25*38

0*018095 0*004432 0*003488 0*003422 0003379 0*003141 0*002978 0*003023 0*003272 0*003300 0*0Q3327

1050 1036 1043 1104 1104 1034 946 1077 1080 1111

611 648 649 676 694 672 604 552 516 474

667 853 887 992

665 610 628 672 693 685 656 581 512 536 585

Schweiz. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 Tyskland. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 Frankrike, 1913 1925 1926 1927 1928.... 1929 1930 1931.... 1932 1933 1934.........

208 000 210 000 227 000 245 000 243 000 228 000 206 000 200 000

•.

1056 1056

971 849 906 986 1213

624 753 811 871 856 862 1063 1090

726 719 768 770 724 689 674 661

134 Tab. A (forts.). Nationalinkomst, folkmängd, levnadskostnader m. m. i olika länder åren 1913 och 1925—1934. 1

Land och år

3 Nationalinkomst i milj. av landets mynt

1 Z

8 F a k t o r för utNationalinkomst per individ Levnads- Växelkurs räkning av beFolklopp per indii sv. kr. kostnads- (årsmedelmängd i vid o. budgetår tal av den index 1 000-tal (som börjar m. • svenska (1914 el. i 1914 vid årets angivet kalen- i resp. note1913 års pen- års penslut ringen) derår) i sv. kr. = 100) ningning1914 års penningvärde värde värde

Belgien. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

(6 500) (31 000) (48 610)

(66 400)

7 639 7 812 7 875 7 932 8 003 8 060 8130 8159 8 213 8 248 8 276

(100) 518 618 786 820 875 874 798 720 705 666

71*82 17*86 12*38 10*40 10*41 10*40 10*40 11*24 15*25 16*29 18*04

0*094253 0*017793 0*014794 0*011549 0*010971 0*010209 0*010133 0*011058 0*012176 0*012382 0*013063

35 598 39 296 39 628 40001 40 392 40 706 41069 41439 41809 42 214 42 625

(100) 502 548 516 485 502 493 450 435 413 391

14*95 14*66 19*34 19*68 19*58 19*54 21*06 28*34 30*62 33*37

0*020226 0*003490 0*003415 0*003596 0*003612 0*003555 0*003718 0*003927 0*004062 0*004243 0*004376

45 648 45 014 45185 45 394 45 580 45 685 45 878 46 082 46 346 46 533 46 681

(100) 176 172 168 166 164 158 147 144 140 141

18*24 17*99 18*16 18*13 18*16 18*14 18*11 17*97 19*01 19*20 19*40

0*397827 0*23185G 0*236414 0*239552 0*241467 0*246897 0*259562 0*270845 0*275940 0*277765 0*273960

96 512 114 867 116 532 118 197 119 862 121 526 123191 124 070 124 822 125 693 126 425

(100) 168 168 164 162 161 154 138 124 119 126

3*75 3*73 3*74 3*73 3*73 3*73 3*73 4*02 5*43 4*66 3*86

0*03*8648 0*019329 0*019282 0*019360 0*019269 0*019487 0*020738 0*022949 0*024595 0*024225 0*023049

611 709

613 552

•

•

380 440

365 398

Italien. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

(100000) (120000)

(94000)

458 281

Storbritannien. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

(65000) 3 684 3887 3 849 3 996 3 983 3 499 3 384 3 485

509 1489 1559 1525 1578 1576 1366 1388 1440

872 926 926 962 999 944 926 981

•

•

U . S. A. 1913 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

.

79200 80 600 79300 82 400 85 200 71000 52 700 38300 39 800

.

2 570 2 588 2 503 2 563 2 615 2148 1709 1667 1477

.

1529 1537 1526 1582 1623 1395 1149 925 992

135 Anmärkningar till tab. A. De här publicerade siffrorna för nationalinkomsten i olika länder äro av e t t mycket ojämnt värde. E n d a s t för e t t fåtal länder finnas fullständiga, officiella eller halvofficiella, serier. För andra länder har man blott tillgång till uppskattningar för enstaka år, ofta gjorda av privatpersoner på ett g*™** summariskt sätt. I dylika fall h a serierna här utfyllts genom inter- och extrapolenng, n a r så låtit sig göra med tillhjälp av statistik rörande taxerade inkomster m. m. I övrigt ha emellertid originalsiffrorna h ä r ej undergått någon bearbetning, trots a t t de i sitt nu v ä r m d e skick uppenbarligen ej aro jämförbara på grund av olikheten i de tillämpade uppskattningsmetoderna. Om hänsyn vidare tages till att det statistiska material, varpå uppskattningarna baserats, i ett flertal av länderna v a n t synnerligen bristfälligt, är det tydligt, a t t siffrorna få användas blott med den största försiktighet. ' .FoZtoän^suppgifterna äro h ä m t a d e från resp. länders statistiska årsböcker. De hänföra sig, såsom i rubriken till tabellen anges, till årets slut. Undantag ntgöra följande länder: Danmark (1 iuli) samt Tyskland, Frankrike, Storbritannien och U. S. A. (medelfolkmängden). För Tyskland h a r fr o m 1925 upptagits befolkningstalet för tullområdet Tyskland, vilket omfattar riksområdet utom Saarområdet (c:a 800 000 inv.) och några smärre tullområden (c:a 10 000 inv.). De vanliga siffrorna å Tysklands folkmängd inkluderar Saar i olikhet med nationnlinkomstuppgifterna, varför de icke uppförts här. Befolkningstalet för Tyskland 1913 avser givetvis hela det dåtida Tyskland. . Levnadskostnadsindexaerievna, h a hämtats ur följande källor: Statistisk årsbok (Sverige), Statistical Year-Book of the League of Nations (Norge, Danmark, Schweiz, Tyskland, Frankrike och Storbritannien) Statistisches J a h r b u c h fur das Deutsche Eeich (Finland, Holland, Italien och U. S. A.) och Annuaire statistique de la Belgique (Belgien). Basperiod har varit juli 1914 för Sverige, Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och D. S. A., juni 1914 för Schweiz, aug. 1913—aug. 1914 för Holland (Haag), okt. 1913, Jan., april och juli 1914 för Frankrike, april 1914 for Belgien och jan.—juni 1914 för Italien. Fäxe^wrsuppgifterna äro h ä m t a d e ur »Ekonomisk översikt». Med faktorn i kol. 6 h a r man a t t multiplicera, då man vill ha en given skattesiffra for visst budgetår i milj. av landets mynt reducerad till belopp per individ och b u d g e t å r i svenska kronor av 1914 års penningvärde. Den har erhållits enligt följande formel för budgetåret a / b : myntslagets p a n v a r d e dividerat med produkten av levnadskostnadsindex (medeltal för a och b) och folkmängden for a (i milj.). Där budgetåret sammanfaller med kalenderåret, vilket är fallet i Finland, Holland, Schweiz, Belgien och Italien, räknas givetvis ej med medeltalet för levnadskostnadsindices. Även för Tyskland och Frankrike har faktorn u t r ä k n a t s för kalenderår, beroende på a t t skattesiffrorna även finnas u p p givna och i tab. F upptagits por kalenderår. Nationalinkomst per individ i sv. kr. 1914 års penningvärde (kol. 8) har uträknats enligt en formel, som svarar mot den för kol. 6 angivna, men gällande för kalenderår. F ö r de särskilda länderna tilliogas följande förklaringar. Sverig*e: För perioden 1930—1934 h a r en särskild uppskattning av nationalinkomsten verkställts på grundval av produktionsstatistiskt material. Denna publiceras h ä r som bilaga 1. För de föregående åren ha siffrorna h ä m t a t s från de undersökningar, som verkställts å Stockholms högskolas socialvetenskapliga i n s t i t u t ; ett u t d r a g av den där beräknade serien h a r förut publicerats i Särskilda utskottets utlåtande Nr 1, bil. A, s. 94 (Bihang till rikadagens protokoll 1935, 11 saml. Nr 1). D å denna serie synes ligga på en något högre nivå än den här beräknade, h a r en proportionell reduktion ägt rum (genom multiplikation med 0'96). N o r g e : Nationalinkomstsiffrorna äro resultat av u p p s k a t t n i n g a r på grundval av skattetaxeringarna. Till den vid dessa beräknade »antatte inntekt» h a r gjorts ett tillägg på c:a 20 #. Med hänsyn till genomsnittstaxeringarna h a r d e t t a tillägg måst ökas eller minskas något under olika år. Under_ år med sjunkande inkomster verkar nämligen genomsnittstaxeringen så, a t t den »antatte inntekt» blir högre, än den skulle h a blivit utan genomsnittstaxering. Motsatsen blir fallet under år med stigande inkomster. Räknar man med c:a 20% tillägg för åren 1925, 1929 och 1P30 och något mindre tillagg för andra år, skulle nationalinkomsten — enligt uppgifter, som erhållits från Norges statistiska centralbyrå _ röra sig omkring de angivna siffrorna. — P å grundval av skattetaxeringarna h a även andra uppskattningar gjorts. För år 1912 gjorde direktör Kiaer en uppskattning, publicerad i »Statsökonomisk Tidskrift» 1913, som stannade vid siffran c:a 1 200 milj. kr., men då inräknades även värdet av husmödrarnas arbete i hemmet, som anslogs till 180 milj. kr. I »Innstilling fra Valutakommisjonen» (sept 1925) funnos likartade beräkningar för 1913 och 1923, som exkl. v ä r d e t av hemarbetet u t m y n nade i siffrorna 1 150, resp. 3 250 milj. kr. I anslutning till den sista folkräkningens i n k o m s t u p p gifter gjordes även några preliminära beräkningar av nationalinkomsten för åren 1929—1930, v a r y i d vissa korrektioner gjordes med hänsyn till produktionsstatistiska uppgifter för industri, jordbruk, fiske, skeppsfart m. m. Dessa kalkyler bestyrkte i stort sett de ovan givna siffrorna. Det procentuella tillägget var 1929 och 1930 c:a 20, men betydligt lägre efterföljande år, särskilt 1931.

136 D a n m a r k : Nationalinkomstsiffrorna äro resultat av u p p s k a t t n i n g a r p å grundval av skattetaxeringarna. De ha publicerats i resp. årgångar av »Statistisk Aarbog» under den tab., som n u m e r a är rubricerad »Indkomstansasttelser paa 800 Kr. og derover» och mera utförligt i publikationen »Anssettelserne til I n d k o m s t - og Formueskatten, 2. Afdeling: Fordeling efter Indkomstens og F o r a m e n s St0rrelse», vilken ingår i »Statistiske Meddelelser». Till summan av de »ansaette» i n k o m s t e r n a har därvid lagts dels ett belopp för inkomster under 800 kr., dels e t t belopp för de vid »Ansasttelsen» redan gjorda avdragen, försäkringspremier och betalta direkta personliga skatter till s t a t och kommun. F i n l a n d : Nationalinkomstsiffrorna äro för 1929, 1931 och 1934 resultatet av uppskattningar på grundval av skattetaxeringarna, för övriga år inter- och extrapoleringar från dessa siffror efter variationerna i taxeringarna. De använda metoderna vid den mera ingående uppskattningen för 1929 och 1931, som gjorts av fil. dr Valter Lindberg inom Finlands statistiska centralbyrå, äro redovisade i »Unitas» 1935, h. 3 (Kvartalsskrift från AB. Nordiska Föreningsbanken, Helsingfors). Siffran för 1934 h a r uppgivits efter fil. d r A. E. Tudéer i »Kansantaloudellmen Aikakauskirja» 1935, h. 4. E n l i g t samma källa har siffrorna för 1929 och 1931 reducerats något. — Yid 1929 och 1931 års kalkyl har utgångspunkten varit de vid beskattningen fastställda inkomsterna för fysiska personer, uppgående till c:a 70 % av hela nationalinkomstsiffran. Dessa inkomster ha för a t t kompensera undervärderingar ökats med inom olika yrken växlande procentsatser, från 0 till 25 %, beroende på inkomstens kontrollerbarhet inom olika yrken, möjligheterna av hushällsmedlemmarnas andel i arbetet, extra inkomster m. m. Det totala tilläggets storlek var båda åren c:a 10 %. Husmoderns arbete i hushållet, som anslogs till c:a 2 miljarder mk, lämnades utanför beräkningarna. Tillägg h a vidare gjorts för inkomster under skattegränsen, för andra skattefria inkomster, för gjorda avdrag vid beskattningen, för icke utdelade aktiebolagsinkomster m. m., för inkomster för föreningar och stiftelser samt för de offentliga korporationernas insats i nationalinkomsten. H o l l a n d : Nationalinkomstsiffran för 1929 grundar sig p å en u p p s k a t t n i n g inom Centraa 1 Bureau voor de Statistiek, publicerad i »Onderzoek naar den invloed van het arbeidsloon op den kostprijs der produeten» (del I I , s. 39). Siffran för 1934 är en ren rekalkylation av 1929 års siffra, verkställd av Reuchlin och publicerad i »Werkverruining en h a r e gevolgen». Övriga siffror ha interoch extrapolerats med utgångspunkt från dessa siffror efter inkomsterna enligt taxeringarna. 1929 års siffra har erhållits genom a t t till inkomstsiffran enligt taxeringarna, 4 367 milj. floriner, lägga ett belopp å 10 % för beskattningsbar inkomst, som ej kommer till synes i taxeringarna, vidare följande belopp: 486 milj. fi. för kapitalinkomster under denna gräns och 37 milj. fl. för inkomster, som värvats i Holland av utrikes boende skattebetalare, samt slutligen ett u p p s k a t t a t belopp p å 200 milj. fl. för reserverade aktiebolagsinkomster. — Reuchlins siffra för 1934, 3 582 milj. fl. torde enligt prof. J . Tinbergen vara något för låg. — Interpolationen för mellanliggande år h a r skett efter följande inkometsiffror enligt skattestatistiken (meddelade av prof. Tinbergen): 4 867, 4 206, 3 657, 3 157 och 3 045 milj. fl. för 1929 — 1933 och 2 893 milj. fl. för 1934, vilken senare siffra beräknats enligt antagandet, att skatteunderlaget var 5 % lägre ä n 1933. Relationen mellan nationalinkomsterna och dessa inkomstsiffror 1929 och 1934 äro resp. 1*321 och 1*238. Relationstalen h a antagits sjunka likformigt från 1*321 till 1*238 under mellanliggande år. För åren 1925—1928 h a r extrapoleringen baserats på inkomstsiffror enligt skattestatistik, anförd i »Die Einkommensentwicklung im Deutschen Reich u n d im Auslande» (»Vierteljahrshefte znr Statistik des Deutschen Reichs» 1933, h. 1, s. 121 ff.). Relationstalet har antagits vara konstant dessa fyra år och lika med relationen mellan nationalinkomst och inkomstsiffra 1929. S c h w e i z : De anförda siffrorna å nationalinkomsten äro mera lösa uppskattningar, som gjorts av förbundsrådet Obrecht, »Leiter des Volkswirtschaftsdepartements». F ö r å r 1929 skattade h a n den till 9 å 10 miljarder schw. frs. T y s k l a n d : Siffrorna å nationalinkomsten ha hämtats u r »Statistisches Jahrbuch» och äro närmare behandlade i årliga uppsatser om nationalinkomsten och kvartalsvis lämnade översikter över arbetsinkomsten, bådadera i serien »Wirtschaft und Statistik». Vid nationalinkomstberäkningarna har de privata personernas sammanlagda inkomst från olika källor (privatinkomsten) ökats med 1) icke fördelad aktiebolagsinkomst, 2) offentliga förvärvsinkomster (nettoinkomsterna för riket, länderna och kommunerna av förvärvsföretag, jord- och kapitalförmögenheter, inkl. d e t riksbanornas överskott, som tillförts riket för reparationsbetalningarnas skull, den statistiskt gripbara reservbildningen i den offentliga hushållningen och förmögenhetsavkastningen av socialförsäkringen), 3) arbetsgivarnas bidrag till socialförsäkringen (arbetarnas bidrag ingå i privatinkomsten) och 4) i privatinkomsten ej ingående skatter. Ifrån denna summa dragés dubbelräkningar i följd av det offentligas inkomstöverflyttning, huvudsakligen krigspensioner, understödsräntor och andra prestationer av socialförsäkringen, arbetslöshets- och fattigunderstöd. De skatter, varmed dessa belopp finansieras, ha 1 sin htdhet ingått i privatinkomsten och i de därtill gjorda tilläggen för arbetsgivarbidrag och skatter. Sedan å r 1930 har detta avdrag uppgått till högre belopp än tilläggen. — Siffrorna för 1932—1934 ä r o preliminära uppskattningar. Materialet för nationalinkomstberäkningen föreligger nämligen ännu ej klart i sin helhet. Siffran för 1913, 50 131 milj. M., gäller för det dåtida tyska riksområdet. F ö r motsvarigheten till det nuvarande tyska riksområdet (exkl. Saar) stannar siffran vid 45 693 milj. M. För övriga år ingå icke inkomsterna från Saarområdet. . . . .

137 F r a n k r i k e : Siffrorna finnas publicerade i årsöversikter i »Revue d'Economie politique» 1933 och följande år, vartill h ä r må hänvisas (1933, maj—junihäftet, s. 659). De äro mycket approximativa uppskattningar, verkställda av Diegé de Bornonville. B e l g i e n : Siffrorna finnas publicerade i Baudhuin: »La Belgique apres le Centenaire» (1930) och äro av honom gjorda mycket grova uppskattningar. Åven för 1924 är en siffra uppgiven, 31 000 belgiska frs. Siffran för 1930 anges som preliminär. I t a l i e n : Siffrorna äro alldeles särskilt osäkra och komma från olika källor. För 1925 och 1928 är nationalinkomsten angiven efter Gini, för 1926 efter »Economist» och för 1933/34 efter en u p p gift av Mortara. Två andra uppgifter för 1928 visa siffrornas osäkerhet: enligt Mortara var nationalinkomsten då 85 miljarder lire, enligt F. Flora i »Sole» 108 miljarder, medan Gini's siffra låg mittemellan, 94 miljarder. S t o r b r i t a n n i e n : Siffrorna å nationalinkomsten, som äro uppskattningar, baserade på skatteoch produktionsstatistiskt material, finnas publicerade i Colin C l a r k : »The National Income 1924— 1931» (London 1932) och »The National Income in 1932» (I »The Economic Journal», 1933, junihäftet, s. 205 ff.) Till dessa må här hänvisas. L \ S» A . : Siffrorna finnas publicerade i olika årgångar av »National Industrial Conference Bulletin» och äro resultat av uppskattningar, verkställda inom National Industrial Conference Board. För jämförelses skull meddelas här för senare år de siffror, som publicerats i »Statistical Abstract of U. S.» 1934 och äro resultatet av de officiella u p p s k a t t n i n g a r , som verkställts inom Bureau of Labor Statistics. Överensstämmelsen är relativt god.

Enl. Bureau of Labor Statistics Enl. Nat. I n d . Conference Board

1930 1931 Miljarder $

83*0 85*2

70*3 71*0

39*4 38*3

54'6 52*7

138 Tab. B: 1. Sveriges befolkning i yrkesgrupper

Nummer (se s. 000)

Y r k e s b e t e c k n i n g a r

I. Jordbruk med binäringar. 103, 122, 161, 164 112, 163 150 111, 162 148

Mindre jordäg. o. nomadlappar j ä m t e deras hemmav. barn Torpare och deras hemmavarande barn Jordbruksarbetare Brukare, landbönder och deras hemmavarande barn Statare

142 181, 182, 183 196, 198 102, 1G0 123, 144—147

Ladugårdsdrängar Fiskare, företagare och anställda, jämte hemmav. b a r n . . Skogsarbetare, kolare Hemmansägare och deras h e m m a v a r a n d e barn Smeder, snickare, kuskar, maskinister, hönseriägare

197 149 141, 151 120, 131

Flottningsarbetare Rättare Tjänstefolk inom j o r d b r u k e t Trädgårdsarbetare, lantbrukselever Trädgårdsodlare, trädgårdsmästare

143, 180, 185, 195 193 110, 130 121, 132, 184, 186—188, 194 171, 191, 192 101, 190

Mejeriarbetare, förmän vid skogsarbete m. fl Kronojägare Arrendatorer och lantbruksinspektorer Mejerister, kontorspersonal m. m Jägmästare Godsägare, skogsägare

140 Grupp I

II A. Industri och hantverk å landsbygd. 21 59 55 58 20

Självständiga hantverkare Grov- och lagerarbetare, lärlingar Snickare Vaktmästare Mindre företagare

50 56, 67 5 y, 51, 52 5x 34, 37, 53

Fackarbetare Kuskar, chaufförer, maskinister Murare, smeder, målare, sadclmakare Förmän Elektriska montörer, övermaskinister, verkmästare

36 32 10 11

Kontors- och förvaltningspersonal Ingenjörer Större företagare Direktörer, disponenter Grupp II A

II B. Industri och hantverk i städer. 21 58 69 50, 57 51—56

Självständiga hantverkare Vaktmästare, port- och nattvakter Grov- och lagerarbetare, lärlingar Fackarbetare, maskinister Målare, murare, montörer, smeder, chaufförer

139 ordnade efter inkomst per personenhet år 1930. 3

i

|

|

|

|

8 Yrkesutövare

Familjemedlemmar

Samtliga

Vuxna

Män

Därav: med Kvinnor inkomst Män

57 565 20966 86 639 71306 19 544 14 830 13 547 70 771 340 013 9 471 10 738 5 385 41253 13105 7 036 3 201 4 201 4 446 1638 1764 1852 799271

25 485 51235 25723 2 434 19 573 231 802 11737 7 919 7 212 5 594

xvinnor (inkl. lustrur)

Barn under 15 år

|

1 Hela folk,nängden

38 303 48 054 175 955 70 270 15 757 25 817 30 436 34 510 160 887 45 461 77 098 219 541 73 783 19 218 34 020 23 717 55 967 819 11239 5 362 17 291 33 789 7 871 10 048 513 1 810 11089 148 048 3 100 30 673 43 403 101 61523 146 966 363 912 16 395 200 318 272 475 976 167 10 012 27 309 7165 425 9173 236 7 742 24 623 5 695 444 4 10 453 7 271 17 647 4 756 235 5 259 1824 60 667 72 368 17 150 44144 19 685 2 610 2 512 172 11794 1286 20 484 6 325 6 531 362 6 831 230 8 826 1757 1321 113 5 077 2 434 5 071 13 561 3 993 296 4125| 2 793 9 950 2 309 238 4 363 164 1642 5 099 1291 114 1989 414 5 652 1821 1438 296 2 058 333 6 757 1785 2 234 469 2 236 408 2134 667 619 903 438 781 35181 241522 787527 28 702 6 591 6 224 23101 6

59 802 14 289 65 584 67 605 18 930

3 331 1139 3 078 2 575 995

14 311 2 362

25 313 49 822 24 511 2 383 20 239

1833 22 760 23141 2108 26 793 37 022 1409 19 744 24 244 1314 964 90 19 415 22 485 1256 10131 147 412 176 433 9 933 11806 616 5 772 6 545 321 7 246 7 534 435 5 243 289 5412 4 368 4150 356 2 503 2188 280 2 379 212 2134 1363 284 1378

10 Total inkomst i 1000 kr.

il

1 Total

12 |

Genomsnittlig inkomst i kr.

luimu-

genhet Per per i 1000 y r k e s - •»ersonkj. utövare m e d in- enhet komst

508 30 402 168 365 11883 8 508 832 48121 30 585 734 65 360 203 141 967 20 794 2 487 1098 1028 1771 17 772 11833 29 810 1067 52 603 12 929 855 363 551 3 557 314 999 11101 11918 1210 4 445 1040 10 871 7 541 3137 1431 33144 9 756 751 12 687 6 564 1076 13 517 36 688 1979 3 548 1251 6 349 10 227 12 316 2 479 10 356 56 625 2 374 6 077 15 874 3 055 11929 29 486 5 796 27 405 808 426 12 256 995 783523 5013693

200 207 335 361 366 403 411 416 433 498 523 538 554 688 785 799 928 1211 1421 2 516 4 678 429

317 653 708 729 738 761 843 919 1069 1315 1650 2 689 2 962 5 957 791

1323 1202 1830 2 006 2 742

671 867 1102 1210 1384

87 530 119 520 71120 4 919 64 684

24 072 65 977 41773 3 234 39 457

608 350 34 094 20 730 22 598 16 559

395 985 23 762 16 050 20 277 18 326

17 703 8 249 6 709 4 277

25 609 18 817 16 351 21423

421 622 19 620 275 942 325 742 1087042

61700 951 21364 1324 39 568 1704 1748 1357 138025 1950 134 351 1569 8 771 2 071 5 243 2 061 14 737 2 794 14 902 3 327 24 728 2 969 28 254 6 090 136 565 8 364 114 599 17 431 744 555 1 734

21203 7 972 99 273 491 981 34 262

36180 2 486 18 464 115 345 10 024

117 1955 42 575 252 426 2 11472 173 7 789 7 258 171 21 5 509 8 626 3 090 1955 1229

6 898 3 251 1902 1237

1935 27 82 15

63 746

10 274 6 217 49 317 171014 .12 462

8 843 16 026 6 632 738 7 743 54 259 85 480 245 246 257 12 495

674 96 1144 5 486 315

6 688 8 457 1216 1531 19 945 23 931 93 394 102 366 8 475 7 479

34 936 9 798 102 08C 457 74C 28 98S

140 Tab. B : l (forts.).

Sveriges befolkning i y r k e s g r u p p e r

Nummer (se s. 000)

20 5 x , 5 y , 37, 5 5 . 34 36

Mindre företagare Snickare, sadelmakare, förmän, övermaskinister Verkmästare Kontors- och förvaltningspersonal Ingenjörer, tecknare, ritare Större företagare Direktörer, disponenter Grupp II

B

I I I A. Handel och samfärdsel å landsbygd. 306, 319 344—346 3*25 386, 393, 394, 399 352

Fiskhandlare, gårdfarihandlare, kolportörer Servitörer, kökspersonal och s t ä d e r s k o r . . . . Handelsresande Sjömän Brevbärare

364 347, 376 370, 3 7 3 , 374 303, 328 334, 337, 362, 372, 375, 389

Banarbetare Stuveri- och transportarbetare Åkare, droskägare, chaufförer, åkeriarbetare. Handels- och lagerarbetare Banvakter, vaktmästare och stadsbud

[,.,..

301, 305, 327, 3 y 2 384, 387 350, 357 353, 358, 359, 363, 365, 388, 396, 397: 50 . . . . . . . . . '. 302, 304, 308, 310, 312, 314, 317, 318, 340—343 . . . .

Butikspersonal, handelsagenter Fartygsbefäl, stewartar Lägre telegraftjänstemän, telefonister Stationskarlar, hantverkspersonal, fartygseldare, linjearb. Hotell- o. caféinnehavare, diversehandlande m. fl

351, 361, 368, 385, 395, 898 307, 309, 316, 320, 326, 360, 31 x 833, 371 300, 311, 815, 367, 369, 381, 392, 397: l i x . . . . . . . . . . 313, 331—332, 3 3 5 - 3 3 6 , 3 5 0 , 3 5 5 , 3 6 x , 366,382,383,390,391 3 y 0 , 3 y l , 330, 380

Tågpersonal, lägre posttjänstemän Kontorspersonal, manufaktur m. fl. handlande Banktjänstemän Bok- och spannmålshandlare, spårvägspersonal Högre förv.-personal vid bank o. kommunikationsväsendet Grosshandlare, direktörer och redare Grupp 111 A

III B. Handel och samfärdsel i städer. 319, 872

328 362, 864, 374, 375 344-—846 , 387 806, 317 347, 363, 376, 393, 394

327 384, 353, 359, 365, 396, 398, 399- 50 370, 373

m

358, 361, 397: T0 301, 803--305, 318

Sjömän Diverse mindre försäljare, kolportörer, springpojkar Handels- och lagerarbetare Banvakter, banarbetare, stadsbud, åkeriarbetare Servitörer, kökspersonal, stewartar, städerskor Handlande med fisk och ej specificerade artiklar Stuveri- och transportarbetare, stationskarlar Butikspersonal Hantverkspersonal vid järnväg, post, telegraf och flyg . . Åkare, chaufförer Brevbärare, postiljoner Linjearbetare, tågpersonal Frukt-, kreaturs-, mjölk-, bröd- och diversehandlande

141 ordnade efter inkomst per personenhet år 1930. 3

1 *

5 Yrk e s u t ö vare Samtliga

Män

Därav: med Kvinnor inkomst

|

Familjemedlemmar Vuxna

Män

Barn Kvinnor under 15 år (inkl. hustrur)

Hela folkmängden

Total inkomst i 1000 kr.

il

12 |

13 Genomsnittlig inkomst i kr. Total förmöper genhet per : i 1000 yrkesutövare person-' kr. m e d in- enhet komst

11413 16119 4 857 8 485 4 524 3 892 2 755

44 976 58 257 18 381 46 901

56 654 75 738 32 848 93 655

147 642 46100 26 691 87 072

3 066 3 249 4 709 3 362

1443 1509 2 059 2195

518 720 618

13 365 17 503 5 972 9 391 4 420 4 949 3 040

17 878 14 621 9 402

48 195 68 043 75 887

72 894 6 048 346 975 13 517 419 513 25 586

3 086 5 368 9 456

194 721

843 958 1105 711

292 6 078 51 10 177

2 271 5123 2 511 7 770 3 228

311 45 225 255 183

2 279 195 2 252 2 401 2 099

8 976 6 966 9163 15 655 7 840

78 48 880 1548

8 066 4 871 14 872 7 727 6 541

411 240 481 159 546

4 990 3 219 8131 2 659 5142

3 032 469 3 406 2 776 2 216 6 644 4 112 10 893 3 357 6199

21078 4 792 4149 16 450 20 680 5 929 10 433 2 303 1894 3 517 949

307 272 109 947 1546

131 409

39 775 155154

3151 3 655 508 12 721 14 815 4180 5 240 660 1603 3284 1010 84194

98 754

6 775 2188 31678 6 383 3 744

699 8 362 906 28 585

4 222 2 485 36170 7 055 30 089

90 126 581 227 205

826 1108 9 828 3 705 1465

816 1152 10 587 4 093 2 924

1711 20 425 14 094 8 792 15 685

781 273 36 505 1307 162

2 069 20 087 47 768 9 964 15198

145 803 414 381 493

1340 13 544 4 439 6 359 9172

4 376 7 900 2 592

4 408 7 851 5 267

213 559 304

2 620 7 289 2 364

1327 14 988 4 088 6184 10 651 2169 6 093 2 090

14 596 22 629 6 870 17 355 8 317 4 585 2 910

4 343 1104 206 10 781 99 475 79

18 480 23 309 6 975 27 858

1259 902 476 889

7 969 5 034 2 966

3 062 179 3 229 10 213 3165 8 214 5100 16 195 8099 5148 12 975 4 648 314 16 485 15 651 4 142 7 237 1262 1747 3 386 958

11732 382 4 327 375 6 444 1929 3 884 1123 205 199 13

2 946

440 529 61 152 466 193

3 569 4 087 491 15 496 16 328 3 841 5185 739 1722 3138 1054

2 557 4 041 4 646 9 013 4 496

5574 1231 4 539 2 777 3 918

1126 789 1850 1160 1393

343 600 623 632 668

20 259 12 749 35 748 15154 18 583 31734 13 044 5 749 46 024 54 784

11585 7 463 21886 9 980 12 322 24 753 10 314 5 307 37 239 48 297

4 775 3887 25 084 4 640 6 258

1436 1532 1472 1292 1884

684 698 722 741 796..

20 797 18 853 4 034 15050 233 471

14 532 22 075 3 845 5429 10 473 3 228 362010

14 759 26 097 5 017 7 017 17 725 12 631

11791 56 920 9104 24 986 47 574 98 512

1174 826 2152 938 964 1279 973 2 264 2 335 1036 2 489 1170 2 501 1340 2178 1444 3 705 ' 1536 5 040 1991 13 310 4 676

603 775

8 507 5 273 61036 15 314 36 923 5 304 50 033 59 540 23 023 36163

6 057 3 597 55 720 13 954 38 591

1435 1447 1541 1978 1283

748 766 1000' 1 052 1088;

5192 48 547 69 973 24 693 39 358

1247 5 036 12 573 4 939 6 015 14 683 14 275 23 313 11 117 37 602

2 509 2 417 1465 2 478 2 590

9 445 21841 10 296

11486 26186 13 419

6 455 15456 39 773

2 606 3 335 2 548

1119; 1141 1217; 1239 1 276 1 374 1393: 1451

142 Tab. B: 1 (forts.). Sveriges befolkning i yrkesgrupper

Nummer (se s. 000)

Y r k e s b e t e c k n i n g

337, 388, 395 325 367—369 357 300, 307—309

Maskinister, eldare, bank-, och vaktmästare (statl.) Handelsresande Spårvägsförare, -arbetare Telefonister Speceri-, matvaru- och tobakshandlande

384, 389

326, 343, 360, 371, 385, 397: 3 x 302, 310, 312 333, 836, 351, 392 311, 313, 314

Fartygsbefäl Kontorspersonal vid handel, järnväg och hotell Kött-, sko- och husgerådshandlande Postassistenter, lägre banktjänstemän Järn-, trävaru- och möbelhandlande

340—342 3 y 2, 316, 31 x, 320 356, 366, 383, 391 315, 331, 381, 382 332, 335, 350, 355, 36 x, 390, 399: 3 x 3y0, 3 y l 330, 380

Innehavare av hotell, restaurant, kafé Manufakturhandlande, handelsagenter, kommissionärer . . Telegrafassistenter, spårvägskontrollörer, kontorspersonal Bokhandlare, stuvare, pantlånare, skeppsmäklare Högre förvaltningspersonal vid banker, post och järnväg Grosshandlare, direktörer Bank- och försäkringsdirektörer, skeppsredare Grupp III

B

IV A. Allmän förvaltningstjänst och fria yrken å landsbygd. 433, 445, 456, 468, 490: 50 431, 444, 448, 454: 50, 455 402, 424, 425, 481: 50 412 414, 415, 458, 470—479

Kyrko- o. skolbetjaning, badersk., fackfören.- o partipers. Frikyrkliga predikanter och tjänstemän, privatlärare . . . Fjärdingsman, v a k t m ä s t a r e i förv Manskap vid armén och marinen Arbetare vid armén och marinen, sjukhuspersonal

454: 20, 462, 463 407, 408 432, 450 467, 469, 480 411, 423

Gymnastikdirektörer, teater- och biografdirektörer Bevaknings- och arbetarpersonal vid tullen Konstnärer och kyrkomusiker Diakonissor, sjuksköterskor, barnmorskor Underofficerare, brandmanskap

401, 422, 447, 481: 3 x 406, 413, 421, 452, 454: 3 x, 457, 490: 3 x 420, 442, 443 430, 451, 466 405, 441, 446 400, 410, 453, 464 440, 460. 461, 465

Lägre funktionärer inom stats- och socialförv., poliser . . Kontors- och förv.-personal, journalister Lärare vid folk- o. små- samt yrkesskolor, kom. tjänstemän Präster, chefredaktörer, författare, farmaceuter Läroverkslärare, biblioteks- och museitjänstemän Högre tulltjänstemän, officerare, veterinärer Läkare, tandläkare, apoteksinnehavare Grupp IV

A

IV B. Allmän förvaltning-stjänst och fria yrken i städer. 433, 445, 454:50, 456, 468 412 408, 458, 481: 50 424, 431, 444 414, 415, 490:50 467, 470—479, 480 407, 425

Kyrko- och skolbetjäning, baderskor, statister Manskap vid armén och marinen Arbetare inom fria yrken och hälsovården Frikyrkliga predikanter o. tjänstemän o. p r i v a t l ä r a r e . . . . Arbetare vid armén, marinen m. fl Sjukhuspersonal, diakonissor, barnmorskor Bevakningspersonal vid tullen, kommunalvaktmästare . .

Ordnade efter inkomst p e r p e r s o n e n h e t å r 1930. 3

5 Yrkesutövare

8 Därav * med Kvinnor inkomst

1 Män

Barn Kvinnor under (inkl. 15 år hustrur)

Hela folkmängden

4 978 7 667 5195 6153 6 612

170 479 137 78 404

2 494 4 845 3 584 474 3 239

2 332 5 243 4185 158 2 690

10 416 18 929 13119 6 950 13 025

3 371 21821 2 291 5 649 2 623

79 220 184 6 229 3 067 41 19 512 984 6 891 209

3 283 39 484 3 214 12 375 2 761

194 1128 258 270 283

2 419 10 742 2172 2 717 2 289

8 325 63 616 7 619 18145 7 434

1450 7 333 3133 1081 5351 4 741 L 908

5 443 5111 2 260 455 196 156 9

6 528 12 046 5 335 1504 5 501 4 809 911

2 300 10 413 1914 2 618 2 030 1714 5162 1543 760 4 292 4 235 807

1775 434 6 200 925 1687 170 898 146 4 431 753 4 573 911 966 267 11548 119 564 119 558

5 341 8142 5 029 11 3 625

208243 131 639 320 989

10 Familjemedlemmar Vuxna

Samtliga Män

10 816 24 731 8 793 3 340 15 023 14 616 2 957 590552

Total inkomst i 1000 kr.

i2

Genomsnittlig inkomst i kr. Total förmöper genhet yrkesper i 1000 utövare personkr. m e d in- enhet komst

5 886 2 728 1468 17 574 3 536 1663 5127 3 540 1668 3 364 1896 1698 83 345 3 215 1820 20 254 4 240 1940 110 122 2 909 1967 65 559 4 492 2167 35 957 3119 2 292 69 067 5 689 2 447 86 516 3 899 2 556 223 857 4 790 2 605 21487 3 936 2 618 46 400 6 851 3 481 84111 8 423 3 598 567 281 18 955 7 293 193 430 35165 12 548 2898 1753 930284 1831821

13 582 27114 18 388 11666 21260 13 920 114 865 14 436 38 593 15 708 25 453 57 697 20 999 10304 46 336 91154 32 035

407 683 762 880 979 1024 1065 1154 1155 1247 1272 1500 1964 2 466 2 653 3062 4 715 1367

1549 1332 1759 2 082 2 524 1738 2 863

988 1052 1146 1159 1292 1312 1425

384 364 17 792 161 394 12 79

817 939 579 5 340 940 1167 1044 25 012 2 450 856 1542 1026

47 39 1069 549 61 205 151

243 756 332 257 945 534 465 6 201 2155 316 1218 838

29 758

936 4 074 5 628 1412 4 575 1817 444 1336 10 225 1501 3 708 1804 2 496 2 528 5 045 2 371 7 468 1466 1713 3 559 3 648 2 299 3044 2 731 59 232 2 897 23 796 6 333 5 791 4 578 40 401 7492 26 953 11632 208241 2640

2 089 10 260 1687 1 529 3 611 4127 2 871

5 261 9 511 2 662 2 878 4 586 17 014 3 253

226 24 81 189 208 279 164

1603 1077 843 1134 2 778 2 900 2 098

1848 1358 835 1207 2 665 3 284 1968

9169 12 719 4 504 5 777 10 292 24187 7 520

8148 12 667 4 682 5 993 11576 29 569 9 312

5 808 365 1788 14 564 3 934 20 477 7 375

2 509 2 220 1434 1903 3 886 386 942 519 186 975 846 747 7 775 2 335 486 1611 998

3 048 1077 158 8 281 648 6 170 6 081

1058 1718 1030 13 597 419

4 245 2 714 1538 1824 11387

313 122 110 37 275 33 72 41 50 105

2 528 1355 1296 521 3 032

2 719 1683 1342 614 3 964 258 909 257 405 1314

11117 6 457 4 340 3 075 19 438 1568 2 685 1319 6 979 3 339

597 573 8137 2185 440 1456 931

2 408 2188 40 974 7 385 1697 4 502 2 997

3 972 3 833 2 794 2 436 17 087 1474 2 374 1373 7 828 3 345 2 683 2 851 72 471 15515 3 919 11552 11934

144 Tab. B : l (forts.). Sveriges befolkning i yrkesgrupper

Nummer (se s. 000)

Y r k e s b c t e c k n i na

448, 455. 463, 469. 411, 423. 402, 422. 406, 457.

Biblioteks- och museipersonal, musiker Sjukgymnaster, sjukskötare Underofficerare, brandmanskap Vaktmästare i statsförvaltningen, poliser Kontorspersonal inom fria yrken, lägre tullfimktionärer.

413, 462 450, 454: 3 x 401, 421, 447, 481: 3 x 432, 452 442, 443

Civilmilitär, förvaltningspersonal, gymnastikdirektörer . Konstnärer och skådespelare Kom. kontorspersonal, lägre statstjänstemän m. fl. Journalister och kyrkomusiker Folk- och småskolelärare, yrkesskollärare

466, 490: 3 x 405, 454: 20 430, 441 410, 446, 464 420, 451

, ,

400 440, 461 453, 460 465

Farmaceuter, fackförenings- och partifunktionärer Högre tullfunktionärer, teater- och biografdirektörer Läroverkslärare och präster Officerare, högre bibi.- och museitjänstemän, veterinärer Kom. tjänstemän, chefredaktörer, författare Högre statstjänstemän Universitetslärare, tandläkare Läkare, advokater Apoteksinnehavare Grupp IV

B

V A och VI A. Husligt arhete samt f. d. yrkesutövare och övriga å landsbygd. 605, 671, 680, 681 607, 661, f63 606, 617, 627, 637, 647, 657, 667 613.; 513, 523, 533, 543, 563, 653 . . . .

Kommunala understödstagare Yrkeslösa Ankor till arbetare och tjänare F. d. arbetare i gr. I Tjänare hos arbetare, f. d. tjänare

604 586, 672 623 611, 615 575, 603

Mindre husägare Hjälphustrur, socialförsäkringspensionärer F . d. arbetare i gr. I I Andra f. d. företagare i gr. I, änkor till företagare i gr. I Arbetare och tjänare utan specificerad anställning

621, 613 561, 564, 588 610, 618, 670 611, 521, 531, 633 512, 514, 522, 532, 534, 542, 544, 562

F. d. företagare o. chefer i gr. I I , f. d. arbetare i gr. I V Tjänare hos kapitalister o. h u s ä g a r e m. fl., månadskarlar Födorådstagare och undantagsägare Tjänare hos företagare 1 gr. I — I I I , f. d. arbetare i gr. I I I Tjänare hos funktionärer och f. d. funktionärer

524, 541, 602 616, 625, 636 612, 614, 631 626, 635, 646 j 510, 520, 530, 510, 560, 622, 632

Tjänare hos chefer och företagare i gr. I V Ankor till funktionärer i gr. I o. I I I samt till föret, i gr. I I F. d. företagare i gr. I I I , f. d. funktionärer i gr. I . . . . Ankor till funktionärer i gr. I I o. I V samt till föret, i gr. I I I F . d. funktionärer i gr. I I o. I I I , sällskapsdamer

642 601 600, 645 641

F . d. funktionärer i gr. I V Större husägare Kapitalister, änkor till chefer i gr. I V F. d. chefer i gr. I V Grupp

V A och VI A

145 ordnade efter inkomst per personenhet år 1930. 10 Yrkesutövare

Familjemedlemmar

Samtliga

Vuxna

Män

Därav med Kvinnor inkomst

2 055 728 4179 4 067 716

515 8328

552 1279 2 042 1997 3153

Män

Barn Kvinnor under (inkl. 15 år hustrur)

2 302 '8 056 4 053 4 266 2 007

61 67 363 251 49

785 489 3 735 3149 343

750 456 4 356 3 280 343

889 588 4 474 437 8 017 742 110 2 721 144 192

1304 1697 6 400 2 312 10 876

60 62 152 154 531

382 501 1045 1093 2 277

286 527 931 989 2 715

1906 1285 5 508 3 633 2 479

97 141 580 423 390

762 841 2 242 2 339 1861

828 851 2 598 2 842 1741

3 056 1351 2 571 212

36 205 152

2 952 1507 2 661 212

434 212 458 70

1928 980 1917 222

5 726

3 541 5197 — 13 468 149 10 364 103 12 990 24 409 11052

6 303 10173 25145 1914 28194

34 1302 6 302 2 549 5 667

12 296 3 796 2 332 17 656 37 418

7 020 912 7 378 4 909 10 285

1200 1256 2 887 3 596 2 312

3 421 2 705 2 530 555 859 242 112099

231 1337

Hela folkmängden

Total inkomst i 1000 kr.

4166 10 068 12 633 10 978 2 788 2169 2 957 8 644 4 670 16 693

5 457 14 960 15 960 15 835 4 939

ii

13 Genomsnittlig inkomst i kr.

Total förmöper genhet per i 1000 yrkesutövare personkr. med in- enhet komst

3 834 5 308 17133 10 547 44183

2 456 16 061 6 594 8 610 4 537 10077 11057 23362 9 663 58 673

2 371 1857 3 938 3 712 2 461 2 940 3128 2 677 4 562 4 062 5 060 7 564 6 371 8 358 9 821

1439 1520 1527 1696 1888 1892 1971 2 095 2 526 2 881

9 645 9 720 35 094 30365 24346

9 472 21575 62 880 103 480 55 855

1907 1047 2 044 102

3 629 3199 11028 9 344 6 496 7 361 3 795 7142 606

32 793 20115 40446 6 999

429 626

128 474 11109 5118 62 750 13348 6149 157101 15 200 6 609 31043 33 014 12 611 838031 3885 2365

75 394 885 311 346

348 1551 3 255 5 967 914

10 893 21816 36164 23 949 36133

10 743 3 046 1040 3132

12 5 032 23 277 9 424 14 990

294 571 483 408 553

1 38 93 46 95

18 452 1143 6 202 20115 30020

1085 194 411 1472 859

10 035 567 8 078 18 888 5865

626 4 501 6 879 2 289 6 530 5 802 1325 2 248 5 457 9 633

3 478 575 3 512 17 939 18 675

78 496 844 25 913 332 089 12 846

188 503 566 892 622

95 108 141 275 311

1903 4 869 4 358 41088 10 078

4 507 3 256 8 322 33 244 7 628

249 55 297 331 8

4 772 564 5 266 3 985 35

1120 782 584 4 715 204

39 582 5 985 26 059 67 882 64 827 15 064 7182 17 883 55 028 10335

4 924 2 584 7 297 24 959 5 435

58178 4 795 82 331 28 878 2 970

339 381 415 474 531

1771 4 249 845 3 450 1036 3 228 687 3 605 59

1635 2 464 2 905 2 762 3 274

4 205 203 240 171

48 912 801 731 423

3 629 59 964 85 768 59 781 39 088

646 716 762 1015 1055

303 70 88 28

580 207 199 35

2124 6100 7 738 5 057 6 462 9 045 2 080 5215 558

1356 4 041 5 594 4 763 6 591

5 219 1238 4 432 266

16 734 2 468 636 2127 2 404 561 464 194

1093 794 877 751 713 829 1640 1926 1724 2 013

12 054 3 497 12 896 1989

52 559 63 361 283 502 18 729

2 310 2 825 2 910 7 477

226453 172938

1377 1770 2 521 3 683

79 694

56 631

10—366118.

150130 1346456

3 000 3 505 3 607 3 833 4 328

146 Tab. B: 1 (forts.). Sveriges befolkning i yrkesgrupper

Nummer (se s. 000)

Y r k e s b e t e c k n i n g a r

Y B och Yl B. Husligt arbete samt f. d. yrkesutövare och övriga i städer. 605,671, 680, 681 617, 627, 657, 667 607 513, 613, 614, 623, 653, 663 . . . 606, 618, 672

Kommunala understödstagare Ankor till arbetare i gr. I och II Yrkeslösa F. d. arbetare i gr. I och II, f. d. tjänare Änkor utan närmare uppgifter, socialförsäkringspensionärer

523, 533, 563 575, 586 604, 661 637, 647 602, 603 610, 633, 670 511, 512, 514, 524, 543, 562 . . . 522, 532, 534, 588 521, 531, 542 541, 544, 561, 564

Tjänare hos arbetare i grupp II o. III Hjälphustrur, tjänare utan specificerad anställning Mindre husägare Ankor efter arbetare i gr. III o. IV Arbetare av obestämt slag F. d. arbetare i gr. III, stiftelsepensionärer Tjänare hos f. d. funktionärer hos företagare i gr. IV m. fl. Tjänare hos funktionärer i gr. II o. III, gårdskarlar... . Tjänare hos företagare i gr. I I o. III m. fl Tjänare hos högre tjänstemän, kapitalister, husägare m. fl.

611, 615, 643 510, 520, 530, 540, 560, 616, 636 626, 646 612, 632 622, 642

F. d. företagare i gr. I, deras änkor, f. d. arbetare i gr. IV Änkor till funktionärer i gr. I o. III, sällskapsdamer . . Änkor till funktionärer i gr. II o. IV F. d. funktionärer i gr. I o. III F. d. funktionärer i gr. II o. IV

621, 631 625, 635 601 641, 645 600

F. d. företagare och chefer i gr. II o. III Änkor till företagare och chefer i gr. II o. I I I Större husägare F. d. företagare och chefer i gr. IV, deras änkor Kapitalister och rentierer Grupp V B och VI B

ordnade efter inkomst per personenhet år 1930. 3

|

|

5 Yrkesutövare Samtliga Män

1744 3 824 13 655 20

|

|

10 Familjemedlemmar - Hela folk- Barn mängden Kvinno r under (inkl. 15 år hustrur

Vuxna

Total inkomst i 1000 kr.

- Därav: med Kvinno " inkomst

Män

2 521 8 843 11106 13 494 4 266

36 3 415 3 500 10 867 1467

11 224 335 295 115

57 705 735 6 777 292

85 1669 3139 1603 579

4 418 11441 19139 35 824 5 272

18 2 013 3 788 8 729 1419

69 257 132 154 160

1768 2 787 431 1062 2 089

10157 28 881 4 582 6184 12 998

2 896 10 886 1970 2 846 6 019

194 7 103 9 6

133 760 1001 472 1919 3 208 16 1448 62 33

676 137 923 529 175

11161 4 502 15183 27 906 16196

7 260 3 250 11227 22 913 14 836

il

17 295 18 379 61268 13 305

7 945 5 234 3 2175 27 36

1849 4 339 10 534 27 279 15 946