Betänkande och förslag i fråga om utbildning av hembiträden Hembiträdesutredningens betänkande 1

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 7 : 10 SOCIALDEPARTEMENTET

HEMBITRÄDESUTREDNINGENS BETÄNKANDE I

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG I KRAGA OM

UTBILDNING AV HEMBITRÄDEN

S T O C K H O L M 19 3 7

S t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r 1937 Kronologisk 1. Socialiseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens problem och faktorer. Tiden, viij, 173 s. Fl. 2. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 2. Tiden, vij, 140 s. Fi. 3. Betänkande med förslag till revision av förvaringsoch interneringslagarna m. ni. Marcus. 96 H. J U . 4. Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri. Hosggström. 177 s. H. 5. Betänkande med förslag till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 karta. Jo. 6. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S. 7. 1934 års nämnd för städuingsutredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersättningarna för städningsarbete inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm m. m. Marcus. 54 s. Fl. 8. Betänkande med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål. Hseggström. 275 s. 8 bil. Jo. 9. Utredning rörande Jordbrukets lägo i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av ilen norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Marcus. 145 s. Jo;

förteckning 10. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 1. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 s. Jo. 11. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren. Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. 12. Arbetslöshetsundcrsukningen den 31 juli 1936. Beckman. 19C s. 1 karta. S. 13. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser ni. m. Norstedt. 175 s. Ju. 14. Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtgärder till motverkande av överdriven .skuldsättning inom jordbruket. Marcus. 303 s. Jo. 15. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafiksäkerhetens höjande vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhetsanordningarna vid dylika korsningar. Ibvggström. 107 K. K. 16. Hembiträdesutredningens betankande. 1. Betänkande och förslag i Jfräga om utbildning av hembiträden. Beckman. 202 s. S.

inm Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. B. = ecklesiastikdepartementet Jo. = Hori*iuk*departementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 9>8) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 7 : 16 j

SOCIALDEPARTEMENTET

HEMBITRÄDESUTREDNINGENS

BETÄNKANDE I

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG I KRAGA OM

UTBILDNING AV HEMBITRÄDEN

STOCKHOLM 1937 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2450 36]

^ o "

Till Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Socialdepartementet. Genom beslut den 30 juni 1 9 3 3 bemyndigade Kungl. Maj:t Herr Statsrådet att utse fem sakkunniga att inom departementet biträda med utredning rörande arbetsförhållandena inom det husliga arbetet och avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Herr Statsrådet tillkallade därefter såsom sakkunniga fru Anna Bergstrand, Uppsala, fröken Hanna Grönvall, Stockholm, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren Per Gustafsson, Benestad, Alvesta, ledamoten av riksdagens andra kammare fru Olivia Nordgren, Trälleborg och byråchefen Einar J:son Thulin, Stockholm, samt uppdrog åt Thulin att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga hava antagit såsom benämning »hembiträdesutredningen». Undertecknad Thulin har tillika tjänstgjort som sekreterare. Sedan de sakkunniga i skrivelse den 6 oktober 1933 gjort framställning till Kungl. Maj:t att det måtte uppdragas åt socialstyrelsen att i samråd med de sakkunniga företaga undersökning av hembiträdenas arbetsförhållanden inom vissa efter representativa grunder utvalda orter och befolkningsgrupper, anbefallde Kungl. Maj:t genom brev den 29 december 1933 socialstyrelsen, att i huvudsaklig överensstämmelse med en av socialstyrelsen utarbetad plan verkställa undersökningen. I början av september månad 1936 offentliggjordes resultaten av densamma. De sakkunnigas arbete har varit avbrutet på grund av brist på medel från medio av oktober månad 1935 till april månad 1936. Till de sakkunniga hava överlämnats: 1. riksdagens skrivelse den 27 maj 1932, nr 199, angående ett bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för husligt arbete; 2. skolöverstyrelsens utredning den 9 november 1932 angående nyssnämnda framställning; samt 3. framställning av Sveriges husmodersföreningars riksförbund den 20 december 1934 angående enhetliga måltidsraster.

4 I enlighet med nådiga bemyndiganden den 20 september 1935 och den 18 september 1936 hava de sakkunniga anlitat såsom experter föreståndarinnan för Atheneums skolkökslärarinneseminarium fröken Tilda Hansson, föreståndarinnan för yrkesskolorna för husligt arbete i Göteborgfröken Ester Mosesson och föreståndarinnan för fackskolan i huslig ekonomi i Uppsala fröken Anna Schenström vid utarbetande av förslag till utbildning av hembiträden. Sedan de sakkunniga numera slutfört sitt utredningsarbete i vad det rör spörsmålet om utbildning av hembiträden, få de härmed vördsamt överlämna betänkande och förslag i detta ämne. I betänkandet har närmare angivits skälen till att ifrågavarande spörsmål utbrutits ur det komplex av frågor, som de sakkunniga fått i uppdrag att utreda. Med hänsyn till att spörsmålet om lanthushållsundervisningen är föremål för särskild utredning har det förslag, som nu framlägges, begränsats till att avse utbildning av hembiträden för andra hushåll än lanthushåll. Stockholm den 14 april 1937. E. T H U L I N ANNA BERGSTRAND

HANNA GRÖNVALL PER GUSTAFSSON

OLIVIA NORDGREN

5 I. Förhistorien till utredningen om arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. Behandlingen av frågan första gången vid 1931 års riksdag. Frågan om företagande av en utredning om arbetsförhållandena inom det husliga arbetet upptogs i riksdagen för första gången genom likalydande motioner i bägge kamrarna vid 1931 års riksdag av herr Möller m. fl. och herr P. A. Hansson m. fl, I motionerna erinrades till en början, att från arbetstidslagens tillämpning undantagits vissa arbetargrupper. Bland dessa grupper märktes hembiträdeskåren, som förmodligen räknades höra hemma under lagens 1 § mom. b, där »arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas till bestämda tider» vore undantaget från lagens tillämplighetsområde. För vissa av de undantagna arbetargrupperna hade man under årens lopp sökt på annat sätt reglera arbetstiden eller åtminstone på utredningens väg klarlägga deras arbetsförhållanden, arbetstidens längd, fritid, löneförhållanden m. m. Så hade förhållandet varit för affärs- och kontorsanställda samt hotell- och restaurangpersonalen. För dem, som arbetade inom det husliga området, hade hittills inga som helst åtgärder av nyss angiven beskaffenhet vidtagits. E t t utav skälen härtill hade utan tvivel varit den gängse rådande uppfattningen, att husligt arbete icke vore något yrke och att det alltså för dess utövare krävdes varken särskild utbildning eller ordnade arbetsförhållanden. Detta vore felaktigt. Det husliga arbetet vore av mångsidig art och krävde både skicklighet och kunnighet i en mängd ting, om det skulle utföras på ett tillfredsställande sätt. Det vore dessutom till sin natur både krävande och ansträngande. Genom detta underskattande hade det husliga arbetet kommit att intaga en mycket låg ställning på den sociala rangskalan, fastän med orätt, då detta arbete hade stor betydelse för såväl de enskilda hemmen som samhället. Ett annat skäl vore, att man icke ansett sig böra betrakta hemmen som en arbetsplats, emedan man funnit detta ägnat att beröva dem något av den helgd som vilade över ordet hem. Även detta vore felaktigt, då hemmet icke kunde berövas något av sin helgd genom att detsamma betraktades som en arbetsplats. Det vore nämligen en arbetsplats och en mycket viktig sådan, vare sig arbetet inom detsamma utfördes av husmodern eller ett anställt och avlönat hembiträde. Vidare hade det rests den invändningen mot reglerade arbetsförhållanden inom hemmen, att arbetet till sin natur vore så skiftande och oregelbundet, att detsamma icke kunde förläggas till vissa fastställda tider. Denna invänd-

6 ning hade måhända ett visst fog för sig, men med den rationalisering, som på senare tid börjat införas även beträffande det husliga arbetet, och med den utveckling på det tekniska området — med arbetsbesparande maskiner avskilda slag, centraluppvärmning, elektricitet m. m. — vilken även sträckt sina verkningar till hemmen, borde det numera icke vara omöjligt att ordna arbetstiden på ett tillfredsställande sätt även för det husliga arbetets utövare. Underskattandet av det husliga arbetet och dess sättande i en lägre klass vore ägnat att medföra ödesdigra verkningar på mera än ett sätt. Flykten från hemmets arbete och till andra, mera uppskattade arbetsområden vore redan nu en påtaglig verklighet, såväl beträffande en del gifta kvinnor, som ock anställd arbetskraft på detta område. Medan det rådde stor arbetslöshet inom de flesta övriga arbetsområden, konstaterade den offentliga arbetsförmedlingen, att det sedan lång tid tillbaka rådde brist på kvalificerad arbetskraft till det husliga arbetet. Sålunda framginge av rapporterna från Stockholms stads arbetsförmedling för december 1930, att tillgången på platser inom husligt arbete vore betydligt större än efterfrågan. I översikten över arbetsmarknadens läge hette det bland annat: »Den utan gensägelse rikligaste platstillgången erbjuder också denna månad det husliga arbetsfältet, med som vanligt brist på kvalificerade sökande.» Detta sistnämnda vore för övrigt en stående sats i Stockholms stads arbetsförmedlings rapporter sedan åratal tillbaka. Motionärerna åberopade därefter resultatet av en undersökning, som gjorts av Svenska Dagbladet i september månad 1930. Föreståndaren för Stockholms läns arbetsförmedling hade uttalat, att ingen tycktes vilja bliva hembiträde, om man på något sätt kunde komma undan. Skräcken för arbetet i hemmen tycktes gripa omkring sig bland de unga flickorna som en epidemi. Såsom orsak till motviljan att taga husligt arbete hade framhållits tidsandan, men det funnes alldeles säkert mycken skuld hos husmödrarna, som ställde allt för stora krav på sina hembiträden. Den nya arbetstidslagen hade skarpt begränsat arbetstiden i kaféer, restauranger, butiker och fabriker o. s. v., men lämnat fältet fritt för fruarnas exploatering av hembiträdenas arbetskraft. Det vore denna kontrastverkan, som framkallat flykten från hemarbetet. För att det skulle bliva någon ändring till det bättre, måste också arbetstiden i hemmen begränsas och bestämda fridagar och fria aftnar införas. De nuvarande svåra missförhållandena, nämligen å ena sidan en ytterst kännbar brist på hembiträden och å andra sidan överflöd av flickor, som sökte arbete på andra områden, bottnade i gamla traditioner från en tid, då det faktiskt icke hade funnits någon tidsbegränsning för arbetstiden i hemmen. Direktören för Stockholms stads arbetsförmedling anförde, att om husmödrarna förstode tidens krav och insåge sin plikt att göra tjänsten för hembiträdena mera dräglig, flickornas lust att återgå till husligt arbete nog skulle ökas. Han betonade vidare, att reglering av arbete och fritid vore nödvändig, även om en viss anpassning efter omständigheterna kunde behövas och även med god vilja kunde genomföras.

7 Enligt motionärernas mening vore det ställt utom allt tvivel, att orsaken till flykten från det husliga arbetet från de unga, arbetssökande flickornas sida främst berodde på den långa, obestämda arbetstiden och frånvaron av bestämda fritider. Visserligen hade det allmänna höjandet av arbetarklassens ställning ifråga om arbetstid och arbetslöner, liksom den utvidgning av arbetsområdena för kvinnor, industrialismen fört med sig, icke varit utan återverkningar på hembiträdeskåren, men ännu vore det ingalunda sällsynt, att ett hembiträde hade en arbetstid av 12 till 14 timmar per dag och däröver, vartill komme att hon i en del hem praktiskt taget finge stå till förfogande vilken tid på dygnet som helst och att de flesta sön- och helgdagar också helt eller delvis vore arbetsdagar. Avsaknaden av bestämda fritider vore också påfallande. Bostadsförhållandena lämnade mångenstädes mycket övrigt att önska, ordnad semester saknades i regel och löneförhållandena vore ytterst varierande. Detta sistnämnda berodde på att utbildningen vore bristfällig i många fall, ofta ingen alls. Under dylika förhållanden vore det uppenbart, att åtgärder borde vidtagas från det allmännas sida för att få det husliga arbetet mera eftersökt och uppskattat. Detta skedde bäst genom att detta arbete ställdes i rang med andr-a yrken genom bättre utbildningsmöjligheter och bättre ordnade arbetstidsförhållanden. I Köpenhamn funnes sedan många år tillbaka en av husassistenternas förening upprättad utbildningsanstalt, »Husassistenternes Fagskole», som åtnjöte såväl statsmakternas som de kommunala myndigheternas ekonomiska stöd, och i vars styrelse representanter för staten och kommunen sutte sida vid sida med representanter för hembiträdesföreningen. Skolan rymde platser för 200 elever, därav sextio kunde bo på skolan; där utbildades årligen en stab av duktiga och kunniga hembiträden samt i övrigt unga flickor, som önskade förkovra sig i husliga sysslor. I Tyskland hade man sökt ordna utbildningen på så sätt, att särskilt utsedda kompetenta husmödrar i sina hem mottoge flickor och förbunde sig att ge dem systematisk utbildning under en viss tid; denna verksamhet stode under offentlig kontroll. På liknande sätt planerade man för Norges vidkommande. I vårt land var för en del år sedan frågan uppe i samband med ett förslag till ny lärlingslag, ehuru det hela strandade på motstånd från de parter, som berördes av förslaget. Det vore svårt att uppdraga några riktlinjer för huru denna utbildningsverksamhet borde ordnas för vårt lands vidkommande; detta tarvade en närmare utredning. Att ett ordnande av förhållandena på det husliga arbetets område skulle medföra en högre uppskattning av detta arbete och höja efterfrågan på detsamma, vore obestridligt, liksom att detta i sin ordning skulle verka utjämnande på arbetstillgången inom en del andra arbetsområden. Det syntes därför vara av behovet påkallat att genom samhällets försorg företoges en utredning angående arbetsförhållandena inom det husliga arbetet i syfte att utröna vad som kunde och borde göras för att detta arbete skulle bliva mera begärligt och leda arbetskraften in på detta område. E n sådan utredning borde omfatta antalet sysselsatta inom detta arbete, deras ålder, utbildning, arbets-

8 tidens längd per vecka, sön- och helgdagsarbete, fritids- och semesterförhållanden, bostads- och löneförhållanden m. m. Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt föranstalta en utredning angående arbetsförhållandena inom det husliga arbetet, avseende antalet sysselsatta, deras ålder och utbildning, arbetstidens längd per vecka, fritidsoch semesterförhållanden, bostads- och löneförhållanden m. m., samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill ifrågavarande utredning kunde föranleda. Motionerna remitterades inom vardera kamrarna till tillfälliga utskott, vilka i vederbörlig ordning inhämtade utlåtanden i ämnet från socialstyrelsen samt från Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Stockholms hembiträdesförenings styrelse. Socialstyrelsen instämde i huvudsak i motionärernas synpunkter och framhöll, att det vid det dåvarande syntes vara två tendenser, som gjorde sig gällande på förevarande område. Den ena innebure en förenkling och rationalisering av ifrågavarande arbete, framträdande särskilt däruti, att allt flera familjer sökte sig över från stora och arbetskrävande våningar och villor till mindre lägenheter, försedda med moderna bekvämligheter och mekaniska anordningar, varigenom husmodern kunde reda sig med ingen eller ringa främmande arbetshjälp. Den andra tendensen innebure, att arbetande och arbetssökande kvinnor i allt större utsträckning föredroge andra slag av arbete framför husliga sysslor. Emellertid funnes det alltjämt ett stort antal hushåll, vilka på grund av sin storlek, sina bostadsförhållanden eller särskilda omständigheter (t. ex. husmoderns sjukdom) vore nödsakade att helt eller delvis lita till lejd arbetskraft, liksom det gåves många kvinnliga arbetssökande, vilka på grund av sin allmänna läggning eller arbetsmarknadens läge vore hänvisade att söka sitt uppehälle såsom hembiträden. Hemmens arbetshjälpsfråga hade alltjämt sin stora betydelse för vida befolkningsgrupper. Enligt den yrkesräkning, som anordnades i samband med 1920 års folkräkning, vore av samtliga förvärvsarbetande kvinnor omkring en fjärdedel anställda i husligt arbete. Tjänarinnorna utgjorde cirka 183 000, vilket var 23 procent mera än vid 1910 års folkräkning, då de kvinnliga tjänarnas antal beräknades till cirka 149 000. Ehuru denna ökning vore betydligt mindre än för vissa närstående grupper av kvinnliga yrkesutövare, t. ex. kontors- och butiksbiträden samt hotell- och restaurangpersonal, vilka båda grupper under perioden mer än fördubblats i antal, vore den beräknade stegringen dock sannolikt högre än den verkliga. I berättelsen betecknades också beräkningen såsom osäker på grund av förändrade principer för klassificeringen, vartill komme vanskligheten att avgränsa de egentliga hembiträdena från å ena sidan jordbrukstjänarna, å den andra de i hushållsarbetet deltagande familjemedlemmarna. Enligt 1912—13 års bostadsräkning utgjorde i därvid undersökta 122 städer och stadsliknande samhällen tjänstefolket 3" o procent av samtliga invånare; vid 1920 års bostadsräkning, vilken visserligen omfattade en fåtaligare

9 -

krets av samhällen, kom man till nästan samma tal (3 i procent). Arbetsbiträden funnos i genomsnitt i ungefär var tionde lägenhet, men detta relationstalväxlade allt efter respektive samhällens sociala struktur från 20—24 procent till 1 å 2 procent. Jämförelser mellan städer, som vore inbegripna i såväl 1912—13 som i 1920 års bostadsräkning, tydde snarast på, att antalet hembiträden i stort sett varit oförändrat. Vad beträffade utvecklingen under efterföljande tioårsperiod, hade man snarast väntat sig en minskning, men exakta uppgifter i detta avseende kunde ej erhållas förrän efter avslutandet av 1930 års folkoch yrkesräkning. 1 fråga om hembiträdenas ålder meddelades i 1920 års yrkesräkning vissa uppgifter, vilka innebure, att mer än halva antalet vore under 25 år och att de högre åldersgrupperna endast vore sparsamt företrädda. I fråga om inkomstförhållandena upplyste samma källa, på grundval av självdeklarationer och taxeringslängder, att cirka 2/s av de kvinnliga tjänarna vore utan angiven inkomst och att återstående 3/s fördelade sig tämligen jämnt på inkomstgrupperna under 1 000 kronor och 1 000—2 000 kronor; högre inkomster vore undantag. Nyare inkomstuppgifter, meddelade av de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, återfunnes i den av socialstyrelsen utgivna »Lönestatistisk årsbok». Enligt denna källa utgjorde år 1929 genomsnittslönen per månad för hushållerska 46 kronor, för ensamjungfru och köksa 35 kronor samt för husjungfru 34 kronor, vilket vore drygt dubbelt så mycket, som betalades år 1914. Härtill komme fri kost och logi, värderade till i medeltal 47 kronor per månad mot 31 kronor år 1914. I Stockholm vore lönerna högre, t. ex. år 1929 för ensamjungfru 45 kronor per månad jämte kost och bostad, värderade till 75 kronor. På landsbygden betalades en jungfru, villig att deltaga i jordbruksarbete, med i medeltal 36 kronor per månad, och hennes fria vivre uppskattades till 38 kronor. Lades härtill, att arbetsförmedlingsstatistikens uppgifter rörande arbetssökande samt lediga och tillsatta platser gåve en viss föreställning om tillgången och efterfrågan på arbetskraft inom det husliga arbetet, hade man uttömt den officiella statistiken såsom kunskapskälla beträffande i motionen berörda förhållanden och faktorer. Ur andra källor vore ej heller mycket att hämta till belysning av föreliggande ämne. Efter upphävandet år 1926 av 1833 års legostadga funnes någon avtalslag icke längre på det husliga arbetsområdet. De anförda siffrorna och uppgifterna vore hämtade ur allmänna undersökningar, då det i vårt land icke, vare sig på offentligt eller enskilt initiativ, anordnats någon specialundersökning rörande arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. E n individualiserande undersökning bleve dock nödvändig, därest man närmare ville belysa sådana i motionen berörda spörsmål som hembiträdenas utbildnings-, arbetstids- och bostadsförhållanden m. m. Viss ledning vid planläggande av en sådan undersökning kunde erhållas genom att studera de utredningar och åtgärder på det husliga arbetets område, som vidtagits i vissa främmande länder och för vilka socialstyrelsen lämnade en redogörelse, som här förbigås.

10 De utredningar och åtgärder, som beträffande det husliga arbetet vidtagits i vissa främmande länder, gåve vid handen, att frågan om hembiträdeskårens arbetsförhållanden stode på dagordningen i många länder. Vad vårt land beträffade syntes en undersökning rörande ifrågavarande förhållanden icke behöva bliva alltför tidskrävande och kostsam, därest den inriktades på icke att belysa förhållandena i allmänhet inom ifrågavarande yrkesområde utan att klarlägga vissa betydelsefulla punkter, särskilt hembiträdenas utbildningsförhållanden, arbetstidens längd, fritid och semester samt bostads- och löneförhållanden. Att döma av erfarenheterna från de utländska undersökningarna syntes det dock önskvärt att i utredningen även indroges några andra spörsmål, såsom anställningstiden, yrkesspecialiseringen, betygsättningen och platsförmedlingen. Givetvis kunde arbete och kostnader väsentligen nedbringas, om undersökningen på lämpligt sätt inskränktes till att avse vissa efter representativa grunder utvalda orter och befolkningsgrupper. Vid dess genomförande borde samarbete sökas med förefintliga husmoders- och hembiträdesföreningar och andra på området verksamma eller intresserade organisationer. Sveriges husmodersföreningars riksförbund anförde, att det som en av sina viktigaste frågor upptagit propaganda för höjande av det husliga arbetets anseende samt för utbildning för detta yrke. Förbundet hälsade därför med tillfredsställelse ett förslag om utredning i den del av denna stora fråga, som utbildning och rekrytering av hembiträdeskåren samt ordnandet av dess arbetsförhållanden utgjorde. Riksförbundet tillstyrkte därför motionerna om utredning angående arbetsförhållandena inom det husliga arbetet samt om framläggande av förslag på grund av ifrågavarande utredning. Stockholms hembiträdesförenings styrelse anslöt sig helt till de i motionerna framförda synpunkterna. E n utredning efter de i desamma uppdragna riktlinjerna skulle vara synnerligen önskvärd och gagnande och bidraga till att det husliga arbetet ställdes i jämnbredd med övriga yrken. Genom en dylik utredning skulle också den stora kåren av förvärvsarbetande kvinnor inom det husliga området få en känsla av, att även de vore föremål för samhällets omvårdnad liksom övriga samhällskategorier och att det husliga arbetet tillerkändes den uppskattning från statsmakternas sida, som detta medl fullt fog kunde anses vara berättigat till. Särskilt hälsade hembiträdesföremingen med glädje den i motionen förordade utredningen angående möjligheterna för utbildning på detta område, då föreningen enligt sitt program arbetade för att få till stånd en yrkesutbildning, som möjliggjorde att framskapa dugande förmågor på det husliga arbetets område, så att fullt kompetenta och yrkesskickliga hembiträden kunde med ansvar fylla det värv de åtagit sig. E n ordnad arbetstid eller fritid vore givetvis också av stor betydelse och skulle säkerligen medverka till att efterfrågan på husligt arbete bleve större. Som det nu vore med den obegränsade arbetstiden och i övrigt oordnade arbetsförhållanden på förevarande arbetsområde, vore yrket snart på god väg aitt avfolkas. Betecknande vore, att medan det inom andra yrken vore överflöd på

11 arbetskraft det rådde stark brist på yrkesskickliga hembiträden och över huvud på arbetskraft på det husliga området. E n utredning i likhet med den i motionen föreslagna skulle därför vara ägnad att klarlägga bristerna i nuvarande förhållanden samt eventuellt kunna ge uppslag till om och huru desamma skulle kunna avhjälpas. Styrelsen tillstyrkte på det livligaste utredningen. Första kammarens andra tillfälliga utskott vände sig i sitt utlåtande nr 9 över de väckta motionerna till en början mot möjligheterna att verkställa en tillförlitlig utredning. Det vore för ett riktigt bedömande av förhållandena knappast tillräckligt att på ett och annat stickprov grunda ett allmänt omdöme, enär förhållandena vore så olika å ena sidan i städerna och därmed jämförliga samhällen och å andra sidan på landsbygden. Men även dessa två områden företedde inom sig väsentliga olikheter. De i motionerna anförda sifferuppgifterna, som voro hämtade från Stockholm, finge ingalunda anses som normerande ens för städernas förhållanden. E n något säkrare bedömningsgrund av tillgång och efterfrågan hade säkerligen kunnat erhållas, om socialstyrelsen till grund för sitt yttrande infordrat uppgifter från landets alla arbetsförmedlingar. Socialstyrelsen syntes emellertid icke anse en sådan på allmänna uppgifter byggd undersökning tillräcklig för ett bedömande av hithörande spörsmål utan hade hållit före, att härför krävdes en individuell undersökning, byggd på insamlandet av personliga uppgifter från dem saken berörde. Enligt utskottets mening kunde ej heller de på detta sätt införskaffade uppgifterna tillerkännas alltför starkt bevisvärde. Särskilt komme uppgifterna om utbildning, arbetstidens längd, fritid samt bostadsförhållandena att bliva missvisande. Den ifrågasatta undersökningen skulle kräva ett arbete, som knappast stode i rimlig proportion till de vunna resultaten, och utskottet ställde sig redan av denna anledning tveksam mot kravet på utredning. Det låge inom möjligheterna för socialstyrelsen, som ju hade till uppgift att undersöka och belysa samhällsförhållandena, att igångsätta en sådan undersökning, om den funne undersökningen önskvärd. Praktiska resultat kunde icke vinnas på grundval av utredningen. Utskottet avstyrkte bestämt en reglering på lagstiftningens väg av hithörande förhållanden. Det husliga arbetet vore till sin natur sådant, att det näppeligen läte sig göra att genom lagstiftning reglera detsamma. Denna svårighet hade också i viås mån medgivits i motionen, och den utmynnade ej heller i yrkande på omedelbart vidtagande av åtgärder av antydd art. Visserligen kunde göras gällande, att en utredning icke behövde nödvändigt resultera i lagstiftningsåtgärder, men av den föreliggande motionens motivering framginge klart, att den åsyftade åstadkommandet av en lagstiftning för reglering av arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. Då utskottet icke kunde ansluta sig till detta syfte, kunde utskottet icke heller tillstyrka den föreslagna utredningen. Utskottet vände sig därefter mot den av motionärerna uttalade uppfattningen, att ett ordnande av förhållandena på det husliga arbetets område skulle medföra en högre uppskattning av detta arbete och höja efterfrågan på detsamma samt att detta i sin tur skulle verka utjämnande på arbetstill-

12 gången på en del andra arbetsområden. Utskottet kunde för sin del icke dela denna uppfattning utan höll snarare före, att en genom lagstiftning åstadkommen reglering av ifrågavarande förhållanden endast kunde väntas leda till, att arbetstillgången på detta område skulle minskas, därigenom att husmödrarna efter genomförandet av dylik reglering troligen skulle söka att i större utsträckning än nu reda sig utan stadigvarande lejd arbetskraft i hemmen. For övrigt förelåge ingen nämnvärd arbetslöshet på den kvinnliga arbetsmarknaden. Förhållandena på det husliga arbetets område vore emellertid icke överallt tillfredsställande. Ett avhjälpande av missförhållandena borde dock ej sökas genom lagstiftningsåtgärder, vilkas nytta för de avsedda fallen säkerligen skulle mer än uppvägas av de olägenheter och svårigheter, som därigenom skulle uppstå i alla de fall, där arbetsförhållandena hittills förlöpt friktionsfritt och till ömsesidig belåtenhet för båda parterna. Frivillighetens väg vore på ifrågavarande område avgjort att föredraga och säkerligen lika effektiv, enär brist på arbetskraft, vilken uppstode, därest arbetsförhållandena vore otillfredsställande, tvingade husmödrarna att av sig själva lämna sådana förmåner, såväl i fråga om lön och arbetstid som i övrigt, att arbetskraft skulle kunna erhållas. Utskottet gav sin fulla anslutning till den av motionärerna framhållna önskvärdheten av bättre möjligheter för utbildning inom det husliga arbetet. Denna ökade utbildning skulle säkerligen i betydande grad motverka de av motionärerna berörda svårigheterna. Emellertid hade möjligheterna till bättre utbildning på senaste tid väsentligt förbättrats. Skoldistrikten anställde i allt större utsträckning skolkökslärarinnor för att i samband med fortsättningsskoleundervisningen meddela undervisning i huslig ekonomi åt flickorna. Husmodersskolor upprättades och mindre kurser anordnades med hjälp av statsmedel. Stipendier ansloges för att mindre bemedlade elever skulle sättas i tillfälle att bevista dessa. Ett vidgande av statens understödjande verksamhet skulle anses väl motiverat, men detta och andra åtgärder, som kunde ifrågakomma, borde kunna prövas särskilt för sig utan att sammankopplas med frågan om lagstadgad reglering av arbetsförhållanden m. m. På grund av det anförda avstyrkte utskottet motionen. Vid utskottets betänkande var fogad en reservation av två ledamöter, som erinrade, att den kontrast, som uppstått mellan å ena sidan fabriker, butiker och restauranter och å andra sidan det husliga arbetet på grund av att arbetsförhållandena inom de förstnämnda företagen reglerats men inom det sistnämnda alltjämt vore oreglerade, medfört en formlig flykt från det husliga arbetet och framskapat sådana förhållanden, att det vore stark brist på dugliga hembiträden och över huvud på arbetskraft inom det husliga arbetets område, särskilt för städernas vidkommande, under det att det rådde överflöd på arbetskraft inom samtliga andra arbetsområden. Bristen på utbildningsmöjligheter och den gängse rådande missuppfattningen, att det husliga arbetet icke vore något yrke, som krävde kvalifikationer och yrkesskicklighet, hade

13' jämväl i sin mån bidragit till att arbetet i fråga blivit föremål för ett underskattande, som kommit massor av kvinnor att vända sig bort därifrån och söka sig in på andra arbetsområden, något som kunde komma att medföra ödesdigra verkningar på mer än ett sätt för såväl samhället som de enskilda hemmen. Det vore av vikt, att förhållandena på det husliga området klarlades på samma sätt, som gjorts på andra arbetsområden. Frågan om hembiträdeskårens arbetsförhållanden stode på dagordningen i många länder. Även i Sverige läte denna fråga icke i längden avvisa sig, i all synnerhet som den rådande arbetslösheten bland den manliga ungdomen utan tvivel i hög grad vore beroende på att den kvinnliga arbetskraften i allt större utsträckning sökt sig från hemmen och till förvärvsområden, där tidigare manlig arbetskraft funnit sysselsättning. En förbättrad ställning för hembiträdeskåren med därav följande större efterfrågan på husligt arbete skulle medföra en minskad arbetslöshet bland den manliga ungdomen. Undersökningen syntes icke behöva bliva alltför tidskrävande och kostsam, om den icke inriktades på att belysa förhållandena i allmänhet inom sagda arbetsområde, utan endast, såsom i motionen förutsattes, att klarlägga vissa betydelsefulla punkter, såsom utbildningsmöjligheter, arbetstidens längd och dylikt. Undersökningen borde också på lämpligt sätt inskränkas till att avse vissa efter representativa grunder utvalda orter och befolkningsgrupper, och härvid borde samarbete ske med förefintliga föreningar på området och andra verksamma eller intresserade organisationer. Reservanterna hemställde därför, att Kungl. Maj:t snarast måtte föranstalta en utredning angående arbetsförhållandena inom det husliga arbetet, avseende antalet sysselsatta, deras ålder och utbildning, arbetstidens längd per vecka, fritids- och semesterförhållanden, bostads- och löneförhållanden m. m., samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill ifrågavarande utredning kunde föranleda. Under debatten i första kammaren anfördes i huvudsak samma synpunkter, som framkommit under utskottsbehandlingen. Första kammaren biföll utskottets avstyrkande hemställan. Andra kammaren ägnade motionen i huvudsak samma behandling, som kommit den till del från första kammaren. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avgav ett utlåtande, i sak sammanfallande med det, som första kammarens utskott avgivit. Reservation avgavs av fyra utskottsledamöter; reservationen var av samma innehåll som den förut refererade reservationen till första kammarens tillfälliga utskotts utlåtande. Jämväl andra kammaren fattade beslut i enlighet med utskottets avstyrkande hemställan med 67 röster

mot 54. F r å g a n s b e h a n d l i n g vid 1932 å r s riksdag. Vid 1932 års riksdag återupptogs frågan genom motioner i bägge kamrarna av socialdemokratiska partiets förtroenderåd. Sannolikt under intryck av den olika ståndpunkt, de tillfälliga utskottens majoritet intagit till frågan

14 om ordnande av utbildningsmöjligheterna för det husliga arbetet och frågan om en reglering av arbetsförhållandena inom detsamma väcktes särskilda motioner, den ena avseende utredning angående ett bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för det husliga arbetet, den andra om utredning angående arbetsförhållandena inom detsamma, avseende antalet sysselsatta inom detta arbete, deras ålder och anställningstid, arbetstidens längd per vecka, sön- och helgdagsarbete, fritid och semester, bostads- och löneförhållanden m. m. I motionerna angående ett bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för det husliga arbetet erinrade motionärerna i anslutning till vad som förekommit vid 1931 års riksdag om vad som åtgjorts i frågan i Danmark och framhöllo, att internatskolor av den typ, som upprättats i Köpenhamn, säkerligen skulle giva den bästa utbildningen. I Sverige funnes den praktiska hushållsskolan i Göteborg, som vore en mönsterskola och erhållit statsanslag liksom Landskrona husmoderskola. Avgiftsfria kommunala yrkesskolor för huslig utbildning kunde anordnas med ekonomiskt stöd av staten, men dels ankomme det ju på kommunerna att anordna dylika skolor, vilket icke skedde överallt, och dels kunde undervisningen i dylika skolor icke bliva så omfattande, att den gåve tillräcklig utbildning för det husliga arbetets mångskiftande sysslor. E t t sätt att ordna frågan för landsbygdens vidkommande vore måhända, att det vid folkhögskolorna anordnades särskilda utbildningskurser för hembiträden och att staten, landstingen och kommunerna lämnade anslag till stipendier åt obemedlade flickor för bevistande av dylika kurser, varvid dock det kravet borde uppställas, att vederbörande skulle hava arbetat praktiskt inom yrket viss tid före antagandet till kursen. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades, avgav först utlåtande i ämnet. Till grund därför lades åtskilliga infordrade yttranden, nämligen från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Stockholms hembiträdesförenings styrelse. Skolöverstyrelsen redogjorde till en början för de föreliggande möjligheterna till yrkesutbildning i husligt arbete. Genom 1918 års lag om de praktiska ungdomsskolorna hade det husliga arbetet uttryckligen erkänts såsom yrke, jämställt med yrken tillhörande hantverkets, industriens och handelns områden, och i likhet med dessa yrken kravet på yrkesmässig utbildning för sina yrkesutövare. Olika slag av skolor för yrkesutbildning i husligt arbete funnes. Den skolform, som den kommunala yrkesskolestadgan upptoge som grundform för undervisningen, den s. k. lärlingsskolan, avsedd att giva en kompletterande yrkesutbildning åt i de olika yrkena anställd ungdom, hade emellertid visat sig föga motsvara sitt syfte, då det gällde yrkesutbildning för hembiträden. Endast jämförelsevis få av denna kategori hade kunnat deltaga i den i lärlingsskolan för husligt arbete lämnade undervisningen, vilken i regel omfattade minst 8 timmar i veckan och därjämte vore utsträckt över 2 arbetsår. Lärlingsskolan för husligt arbete hade därför på vissa orter omlagts

15 till en s- k. lärlingskurs med samma totala antal undervisningstimmar som lärlingsskolan men koncentrerad på ett arbetsår med 16—20 timmar i veckan. I några kommuner hade man även ordnat lärlingskurser på en termin på 16—18 veckor med cirka 40 timmar i veckan. Vid sidan av de kommunala skolorna hade ett stort antal enskilda skolor erbjudit goda möjligheter till utbildning på hushållsområdet. Kurserna vid dessa skolor voro av växlande längd från 5—6 upp till 8—11 månader, någon gång 1—1V« arbetsår; den dagliga arbetstiden utgjorde i regel 6—7 timmar. Ifrågavarande yrkesutbildning meddelades även vid ett antal yrkesbestämda högre folkskolor med husligt arbete som s. k. yrkesämne, med en sammanlagd undervisningstid ungefär motsvarande husmodersskolorna eller fördelad på 2—3 år. Under lantbruksstyrelsen sorterade lanthushållsskolorna, där yrkesutbildning i husligt arbete för lantbrukets kvinnliga ungdom meddelades. Skolöverstyrelsen hade insamlat material från statsunderstödda enskilda husmodersskolor och hushållsskolor samt yrkesskolor i hushållsarbete, från kommunala skolor för yrkesutbildning i husligt arbete samt från yrkesbestämda högre folkskolor med husligt arbete som yrkesämne. Ifrågavarande material utvisade antalet avgångna elever, som tagit anställning i yrkesmässigt förvärvsarbete på hushållsområdet. Utredningen gåve vid handen, att såväl det totala antalet med avgångsbetyg avgångna elever som antalet sedermera i husligt förvärvsarbete anställda vore avsevärt större vid de enskilda skolorna för yrkesutbildning än vid de kommunala lärlingsskolorna och ettåriga lärlingskurserna. De koncentrerade terminskurserna i husligt arbete vid vissa kommunala skolor visade i dessa avseenden större överensstämmelse med de enskilda skolorna. Av de yrkesbestämda högre folkskolorna med husligt arbete som yrkesämne vore det blott några få, som syntes äga större betydelse för hembiträdesutbildningen. Skolöverstyrelsen ansåg det otvetydigt, att kurser med en mera koncentrerad undervisning lämpade sig bättre som förberedelse för hembiträdesyrket än de över längre tid utbredda kurserna med lägre antal veckotimmar. Det låge ock i sakens natur, att så skulle vara förhållandet. Tidsvinsten gjorde utbildningen billigare, även om undervisningsavgiften ställde sig högre. Av största betydelse vore att det vid en kurs med sammanhängande undervisningstid och högre veckotimantal möjliggjordes en mot yrkeslivets krav bättre svarande träning av eleverna i de mångskiftande arbeten, som utfördes i ett hem. Skolöverstyrelsen framhöll, att sådana skolor, som de av motionärerna omnämnda, ingalunda vore ensamstående utan funnes på många orter i Sverige. Att man ej alltid satte dessa skolor i samband med hembiträdesutbildning berodde möjligen därpå, att de vanligen ej vore avsedda uteslutande för dylik utbildning, utan även stode Öppna för sådan kvinnlig ungdom, som för det egna hemmets behov ville förvärva grundliga kunskaper i ett hems skötsel. Även husmoderns arbete i hemmet vore i viss mån att betrakta som ett yrke, för vilket grundlig utbildning krävdes, en utbildning som i allt väsentligt kunde sägas sammanfalla med den grundläggande hembiträdesutbildningen. Den ytterligare utbildning och specialisering, som i vissa fall erfordrades för de

16 förvärvsarbetande på detta yrkesområde, borde enligt överstyrelsens mening tillgodoses genom specialkurser av olika slag, t. ex. yrkeskurser för kökspersonal vid större anstalter, kurser för barnsköterskor och för i yrket anställda kortare ämneskurser i olika grenar av hushållsarbetet. Om också yrkesutbildningen således i fråga om husligt arbete vore bättre tillgodosedd i vårt land än vad motionärerna syntes förmena, följde dock icke härav, att inga ytterligare åtgärder skulle vara behövliga för en förbättrad yrkesutbildning på detta område. Förbättring i undervisning och organisation och ett mera konsekvent genomförande av arbetsmetoderna vid den praktiska undervisningen äro inre sådana åtgärder av största betydelse för skolornas arbetsresultat. Det ekonomiska stöd, de enskilda skolorna erhållit av staten, finge ej försvagas, utan borde de sättas i stånd att alltjämt och allt bättre fylla sagda uppgift. Det behövdes flera skolor, även kommunala sådana, med mer omfattande och samtidigt, med avseende på kurstidens längd, mer koncentrerad undervisning än lärlingsskolans. I den mån så visade sig behövligt och lämpligt kunde givetvis kurser av här avsedda slag, liksom redan vore fallet med vissa lanthushållsskolor, förläggas även till folkhögskolorna, om vederbörande landsting eller skolförening eller ock kommunen, där skolan vore belägen, svarade för de utöver statsunderstödet erforderliga medlen till kursen. I yrkesundervisningens organisation och för densamma gällande bestämmelser funnes intet hinder för en sådan anordning. Den nuvarande möjligheten för mindre bemedlade eller obemedlade elever vid skolor för yrkesutbildning i husligt arbete att erhålla stipendier för kursens genomgående så långt ske kunde, borde bibehållas obeskuren, då den visat sig vara av största betydelse för skolornas rekrytering med dugande elevmaterial. överstyrelsen framhöll till sist, att för ett verkligt höjande av yrkesarbetet på detta område och av de yrkesarbetande som kår betraktat fordrades en allmännare insikt såväl hos dessa yrkesarbetande själva som hos deras arbetsgivare om behovet av en grundlig utbildning i hushållsarbetet, överstyrelsen uttalade till sist, att, om tillräckliga medel ställdes till förfogande, eit tillgodoseende av motionärernas krav utan svårighet syntes kunna äga rumi inom ramen av den statsunderstödda yrkesutbildningen och för densamima gällande bestämmelser. I sitt till tillfälliga utskottet ingivna yttrande anförde socialstyrelsen, att det husliga arbetet företedde en rik variation med avseende på arbetsvillkor, arbetsförhållanden och krav på yrkesskicklighet för den inom detsamma sysselsatta arbetskraften. Väsentligen i de större städerna förefunnes sålunda en livlig efterfrågan på yrkesskickliga hembiträden med specialutbildning, såsom kokerskor, barnsköterskor eller husor. Lika livlig vore efterfrågan på yrkesskickliga ensamjungfrur. Tillgången på ifrågavarande; hembiträdeskategorier hade sedan länge varit knapp i förhållande till antalet lediga platser och arbetsvillkoren hade som regel varit för verkligt yrkesskicklig arbetskraft förhållandevis goda. Av okvalificerad arbetskraft: hade däremot utbudet varit ganska rikligt och man hade till och med kunnait kon-

17 statera överskott av sådan arbetskraft samtidigt med att ett betydande behov av yrkesskickliga hembiträden varit för handen. Okvalificerad arbetskraft, vilken i hushållsarbetet i regel stode under husmoderns direkta ledning, vore i mångt och mycket att betrakta såsom en lärlings- eller elevgrupp. Först efter viss tids praktisk erfarenhet och sedan vitsord hade erhållits om sådana anställningar, brukade vederbörande anses som yrkesskicklig och kunde göra anspråk på de löner och arbetsvillkor, som komme det mera utbildade hembiträdet till del. Ifrågavarande arbetskraft utmärkte sig för ganska stor yrkesrörlighet. Särskilt under depressionstider kunde man konstatera viss tillströmning av arbetskraft på det husliga arbetsområdet från industrien och handeln samt hotell- och restaurangbranschen, medan vid förbättrad konjunktur en motsvarande återströmning ägde rum. Speciella förhållanden rådde beträffande den stora grupp av huslig arbetskraft inom jordbrukets område, de s. k. landsjungfrurna, beträffande vilka kravet på yrkesskicklighet i allmänhet tillmättes mindre betydelse än vederbörandes allmänna duglighet och beredvillighet att vid behov lämna biträde också vid utearbete och arbete i ladugården. Det husliga yrkesområdet utgjorde i betydande utsträckning en övergångsform för arbetskraften till andra sysselsättningar. Avgången skedde väsentligen genom övergång till verksamhet såsom självständiga husmödrar eller hushållerskor eller till andra yrkesområden, främst industrien, handeln, eller hotell- och restaurangbranschen. Vid 1920 års yrkesräkning befanns mer än halva antalet av de redovisade 183 000 hembiträdena vara under 25 år. Med hänsyn till det anförda ställde sig socialstyrelsen tveksam mot riktigheten av motionärernas uppfattning, att genom arbetskraftens bättre utbildning ökade förutsättningar skulle skapas för åvägabringande av mera ordnade arbetsförhållanden inom det husliga arbetets område. Skulle man nå fram till mera ordnade arbetsförhållanden inom det husliga arbetet, finge man nog lita till andra utvägar. Styrelsen övervägde att till ledning för den offentliga arbetsförmedlingen utarbeta särskilda kontraktsformulär för anställning i husligt arbete. Liknande formulär hade upprättats för anställning inom jordbruket. Dylika formulär vore ägnade att utveckla och främja en mera fast praxis i fråga om anställnings- och arbetsförhållanden inom husligt arbete, exempelvis i fråga om anställnings- och uppsägningstid, återkommande ledighet, eventuell semester m. m. Skriftliga kontrakt vore i viss mån ägnade att hos båda parterna skapa ökad respekt för ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Styrelsen förbisåge ingalunda vikten och betydelsen ur andra synpunkter av att utbildningen främjades. Det rådde icke delade meningar därom, att en yrkesutbildning, vilken bibringade den talrika hembiträdeskåren verklig yrkesskicklighet, skulle icke blott vara ägnad att höja denna kårs anseende utan också bli äv väsentlig betydelse för samhällsekonomien i form av rationellare hushållning och förbättrad hemvård i de hem, där den sålunda utbildade arbetskraften komme att handhava sin verksamhet, antingen såsom anställd eller i egenskap 2450 3G

18 av självständig husmoder. P å knappast något annat yrkesområde kunde man konstatera ett motsvarande allmänt gagn under alla förhållanden av en meddelad yrkesundervisning. Det förevarande spörsmålet knöte sig därför an till frågan om den allmänna utbildningen för kvinnlig ungdom i husligt arbete. Åtskilliga utbildningsmöjligheter hade med statens stöd kommit till stånd. Efter att hava erinrat om de olika former för yrkesutbildning, som redan funnes, framhöll socialstyrelsen, att möjligheten till anordnande med statens stöd av undervisning i husligt arbete vore i avsevärd omfattning redan för handen, men att dessa möjligheter från kommunernas och enskildas sida ej i så stor utsträckning blivit utnyttjade, som förefölle vara önskvärd. De redan till buds stående utbildningsmöjligheterna hade ej heller av den kvinnliga ungdomen tillvaratagits i önskvärd utsträckning. E n utredning av vad som lämpligen kunde från det allmännas sida åtgöras för åvägabringande av ett bättre utnyttjande av de redan förefintliga tillfällena till utbildning syntes därför vara en betydelsefull angelägenhet. Lantbruksstyrelsen yttrade sig allenast beträffande betydelsen av de med statsmedel understödda lanthushållsskolorna, vilkas uppgift vore att meddela unga kvinnor praktisk och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och i de lantgöromål, som i den ort, där skolan vore belägen, utfördes av kvinnor. Dessa skolor fyllde denna uppgift med sin nuvarande organisation. Undervisningsplanen vid skolorna lämpade sig dock även för utbildning av hembiträden eller för beredande av möjlighet till annat förvärvsarbete inom ifrågavarande område. I verkligheten hade också vissa av dessa skolor i jämförelsevis stor utsträckning utnyttjats för utbildning av hembiträden. Sveriges husmodersföreningars riksförbund fann det i hög grad önskvärt, att ett bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för hembiträdena måtte komma till stånd. Den tidigare meddelade undervisningen i husligt arbete från mor till dotter under det dagliga gemensamma arbetet i hemmet existerade ej numera annat än undantagsvis. Skolarbetet toge nu sin rundliga del av barnens tid, och de unga flickorna lämnade tidigt hemmen för förvärvsarbete. Den nedärvda arbetsskickligheten hade sålunda så småningom förminskats eller rent av gått förlorad. Våra dagars genomsnittshusmor saknade därför förutsättningar för att meddela dylik undervisning. Yrkeskunskap medförde ökad respekt för arbetet både hos den arbetande och hos andra. Om det husliga arbetets utövare i större utsträckning genom sakkunnig utbildning bleve delaktiga av verklig yrkeskunskap, skulle det husliga yrkets sociala nivå komma att väsentligt höjas. Denna omständighet skulle kanske i sin tur åstadkomma en lättnad på den husliga arbetsmarknaden. Riksförbundet tillstyrkte därför bifall till motionen. Stockholms hembiträdesförenings styrelse ansåg, att de rådande missförhållandena inom hembiträdeskåren i hög grad vore beroende på att de allra flesta ej erhållit lämplig utbildning för sitt värv. Redan 1912 hade krävts, att man skulle taga i övervägande möjligheterna att upprätta avgiftsfria hushållsskolor för obemedlade flickor, vilka där skulle kunna erhålla nödig ut-

19 bildning i husligt arbete. Intet hade ännu åtgjorts. Hembiträdesyrket vore ett av de mångsidigaste och fordrade både omtanke och anpassningsförmåga av sina utövare. Styrelsen tillstyrkte därför livligt en utredning. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott förordade avlåtande av en skrivelse om utredning beträffande ett bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för husligt arbete. Möjlighet till anordnande med statens stöd av undervisning i husligt arbete förelåge redan i rätt stor omfattning, men denna möjlighet hade icke blivit utnyttjad i önskvärd utsträckning. Till utredning och övervägande borde därför upptagas frågan om vad som från det allmännas sida lämpligen kunde och borde åtgöras i syfte att främja dylik yrkesskicklighet. Utskottet förmodade att det ringa utnyttjandet av möjligheterna till utbildning låge däri, att dessa vore allt för litet kända. Därför borde särskilt beaktas frågan om spridande av upplysning på hithörande område. Orsaken till att kännedomen om och utnyttjandet av de förefintliga möjligheterna vore så jämförelsevis ringa, vore otvivelaktigt det förhållandet, att såsom utbildningen för närvarande vore ordnad, den vore splittrad på en mångfald olika skolformer. Därför borde undersökas i vad mån en koncentrering och rationalisering kunde genomföras. Jämväl borde frågan om ekonomiskt stöd åt obemedlade och mindre bemedlade personer beaktas. Redan nu utginge av statsmedel stipendier. Såväl behovet av dylika stipendier som de principer, efter vilka de skulle utdelas för att bäst främja det avsedda syftet, borde även prövas i detta sammanhang, i den mån en dylik prövning icke skedde genom den utredning, som av arbetslöshetssakkunniga verkställdes rörande yrkesutbildning och arbetsförmedling för ungdom. Den av utskottet förordade utredningen skulle kunna utföras utan större kostnader, eventuellt inom ämbetsverken och med utnyttjande av den sakkunskap, som kunde hava samlats inom redan pågående utredningar. Reservation mot utskottets betänkande anfördes av en ledamot, som ansåg de utredningskrav, som framförts i motionen, i allt väsentligt hava blivit tillgodosedda genom redan pågående utredningar. Andra kammaren biföll efter en kort debatt utskottets utlåtande. Därvid framhölls gentemot reservanten, att de sakkunniga, som hade i uppdrag att utreda ungdomsarbetslösheten, näppeligen kunde taga hand om denna fråga, [då det ju icke förekomme någon nämnvärd kvinnlig arbetslöshet, och den ; arbetsgrupp, det här gällde, icke berördes av arbetslösheten, då det ju tvärtom rådde en brist på dugliga hembiträden. Första kammarens andra tillfälliga utskott tillstyrkte i sitt utlåtande nr 19 jämväl motionen och instämde i vad andra kammarens fjärde tillfälliga utskott anfört, men framhöll därutöver vissa synpunkter, som i nämnda utlåtande icke kommit till uttryck. Utskottet uppgav sig icke hava förbisett värdet och betydelsen av den utbildning, som under erfarna husmödrars ledning gåves kvinnlig ungdom i hemmen. Den utbildning, som under en kunnig och erfaren och i övrigt för uppgiften lämplig husmoders ledning erhölles vid utförandet av de dagliga sysslorna i ett hem, för elevens utbildning till verklig

20 duglighet i det husliga arbetet i vissa avseenden, vore av lika stort värde som den som bibringades eleverna i en skolkurs, där arbetet utfördes under omständigheter, vilka mer eller mindre avveke från ett vanligt hems förhållanden. Det borde därför jämväl undersökas, huruvida icke den nyssnämnda formen för utbildning i husligt arbete också vore värd erkännande och understödjande från det allmännas sida. För att denna form av utbildning skulle komma till allmännare användning ville utskottet ifrågasätta, huruvida man icke genom lämpligt ekonomiskt understöd borde försäkra sig oni medverkan från husmödrar, som vunnit allmänt erkännande för duglighet och lämplighet att handleda kvinnlig ungdom i hushållsgöromål, därhän att de funnes villiga att för utbildning mottaga unga kvinnor även utöver vad som behövdes för det egna hemmets skötsel och att dessa husmödrar genom lämplig myndighet erhölle rätt att utfärda betyg över den meddelade utbildningens omfattning och resultat, vilka betyg i värde skulle vara jämförliga med vitsord från offentliga kurser på det lägre undervisningsstadiet inom det husliga arbetets område. Husmödrar, som på detta område utförde en förtjänstfull och gagnelig gärning, borde på något sätt kunna erhålla offentligt erkännande härför. Första kammaren biföll det tillfälliga utskottets utlåtande, varefter riksdagen avlät en skrivelse (nr 199) till Kungl. Maj:t med anhållan om föranstaltande av utredning angående ett bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för husligt arbete ävensom om framläggande för riksdagen av förslag i ämnet. I den andra vid 1932 års riksdag väckta motionen beträffande det husliga arbetet, nämligen angående utredning om arbetsförhållandena inom detsamma, framhölls, att de invändningar, som vid 1931 års riksdag framfördes rmot utredningskravet, icke vore av sådan art, att de kunde tillmätas någon avgörande betydelse. Friheten att ordna hemmets arbete hur som helst, när det gällde den lejda arbetskraften, kunde icke vara berättigad. Det vore en känd och konstaterad sak, att arbetstiden för hembiträdena, såsom förhållandena vore, i regel varierade mellan 10 å 14 timmar per dag, att fritiden vore fullständigt godtyckligt ordnad och att flertalet av årets sön- och helgdagair för hembiträdena vore arbetsdagar. Då hembiträdena i de allra flesta fall vore bundna till arbetsplatsen med sin bostad, kunde det icke heller vara överensstämmande med rättvisa och humanitet, att bostadsförhållandena finge vara hurudana som helst. I Danmark hade genom lag av år 1921 införts vissa bestämmelser, enligt vilka tjänare, som hade logi hos husbonden, skulle hava ett ljust och luftigt rum med visst fastställt utrymme, samt egen säng jämte rena lakan och handdukar. I Sverige finge man ordna det hur som helsfc med tjänarens bostad. Det vore möjligt men föga troligt, att arbetstillgången inom det husliga arbetet skulle komma att minskas genom att husmödrarna!, om en reglering av arbetsförhållandena komme till stånd, skulle söka att i större utsträckning än nu reda sig utan stadigvarande lejd arbetskraft i heimmen. Flertalet husmödrar skulle nog mera uppskatta en duglig och ansvarskänmande hjälp i hemmet under ordnade arbets- och fritider än en måhända miinder-

21 värdig sådan, även om denna läte sig nöja med en oinskränkt arbetstid och godtycklig behandling. Den stora arbetskår, som hembiträdena utgjorde och som utförde ett samhällsnyttigt och gagnande arbete av ansträngande och krävande art, hade samma rätt som övriga arbetargrupper i landet att få sina arbetsförhållanden belysta och de åtgärder vidtagna, som voro behövliga för att tillförsäkra dem drägliga och människovärdiga förhållanden i arbetet. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott behandlade motionen i sitt utlåtande nr 8. Utskottet åberopade i detsamma till en början samma synpunkter, som framhållits av 1931 års tillfälliga utskott, och underströk därefter, att de skäl, som föregående år anförts mot en utredning, fortfarande ägde full giltighet. Inga nya omständigheter hade sedan dess tillkommit, som kunde föranleda ett ändrat ståndpunktstagande i frågan. Snarare hade den allmänna utvecklingen på det ekonomiska livets områden ytterligare förstärkt de mot den ifrågasatta utredningen anförda skälen. Tre av utskottets ledamöter reserverade sig till förmån för motionen under åberopande av samma skäl, som anförts av reservanten vid 1931 års riksdag i detta ämne. Efter en kort debatt i andra kammaren avslogs motionen. Första kammarens andra tillfälliga utskott behandlade motionen i sitt utlåtande nr 23. Utskottet åberopade elär de skäl mot ett bifall till motionen, som anförts av 1931 års tillfälliga utskott, och hemställde därefter om avslag å motionen under åberopande av samma skäl, som hade anförts av andra kammarens tillfälliga utskott. Vid ärendets behandling i första kammaren förekom en kortare debatt, varefter kammaren avslog motionen.

Skolöverstyrelsens utredning om utbildningsförhållandena. Den förut omnämnda riksdagsskrivelsen om bättre ordnande av utbildningsförhållandena inom det husliga arbetet remitterades i medio av juni månad 1932 till skolöverstyrelsen, som därefter i ett den 9 november 1932 dagtecknat utlåtande avgav infordrat yttrande. överstyrelsen hänvisade därvid till en början till sitt yttrande i ämnet till riksdagens tillfälliga utskott. Beträffande den av riksdagen begärda upplysningsverksamheten rörande möjligheterna till yrkesutbildning på området ansåg överstyrelsen att denna kunde och borde bedrivas på olika vägar. Meira allmänt än vad som skedde borde de unga flickorna redan vid avgången från barndomsskolan och lägre ungdomsskolor erhålla upplysningar om möjligheterna till erhållande av utbildning för olika levnadsbanor. I undervisnimgsplanen för folkskolorna funnes upptaget som ett moment av undervisningen i ämnet hushållsgöromål »det husliga arbetets betydelse och den unga flickans val av yrke»; enligt anvisningarna skulle vid jämförelsen mellan husligt; arbete som förvärvsarbete och annat dylikt arbete komma i betraktande

22 vilket inflytande olika slag av arbeten utövade på den arbetandes hälsa, deras ekonomiska värde och betydelsen av grundlig utbildning såsom en viktig förutsättning för en bättre ekonomisk uppskattning av det husliga arbetet. I Stockholm och en del större städer anordnades varje år för eleverna i de högsta klasserna föredrag om yrken och levnadsbanor, varvid yrkesutbildningen i husligt arbete intoge en viktig plats i de för flickorna avsedda föredragen. En dylik upplysning vore emellertid erforderlig även på annan väg och på ett senare åldersstadium. Husmoderföreningarna hade härvid en viktig uppgift att fylla. Riksförbundet hade ock å planen för användning av de medel, som blivit förbundet tilldelade, upptagit upplysnings- och propagandaverksamhet beträffande skolor för yrkesutbildning i husligt arbete. Riksdagen hade i sin skrivelse ifrågasatt en undersökning i vad mån en koncentrering och rationalisering i fråga om undervisningen i husligt arbete kunde genomföras. Häremot framhöll överstyrelsen, att undervisningen i hushållsgöromål i folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, samrealskolan och kommunal mellanskola tillhörde den grundläggande undervisningens område och ej avsåge eller kunde avse att meddela yrkesutbildning i husligt arbete. Sagda undervisning hade en allmänbildande och uppfostrande uppgift och därvid förvärvade kunskaper och färdigheter utgjorde en god grund för förvärvande av verklig färdighet genom arbete i det egna hemmet eller i en yrkesskola, överstyrelsen kunde ej tillråda en koncentrering av hushållsundervisningen i så måtto, att den helt förflyttades till de skolformer och det åldersstadium, där den yrkesmässiga träningen vore möjlig och hörde hemma. Vad det senare stadiet av undervisningen beträffade vore en koncentrerad undervisning av många skäl att föredraga framför en över längre tid utbredd undervisning med ett fåtal veckotimmar. Rationaliseringen av undervisningen vore närmast en intern fråga, som ej i egentlig mening berörde utbildningskursernas organisation, utan mera det sätt, varpå undervisningen bedreves. I fråga om ekonomiskt stöd åt obemedlade och mindre bemedlade personer, som önskade genomgå utbildningskurser i husligt arbete, anförde skolöverstyrelsen, att möjligheten härtill uppenbarligen vore en viktig, för att icke säga nödvändig förutsättning för att obemedlad eller mindre bemedlad kvinnlig ungdom skulle kunna skaffa sig dylik utbildning. Den möjlighet, som redan funnes att av statsmedel erhålla stipendier, borde bibehållas obeskuren. Enär stipendier i stor utsträckning måste ersätta mistad arbetsförtjänst under den tid, en kurs varade, och sålunda förhindra en inkomstminskning för det fattiga hemmet, vilken eljest i många fall bleve fullt lika kännbar som en direkt utgift, måste det anses vara en alltför stor skärpning i fråga om bedömandet av elevernas understödsbehov, om, som stundom framhållits, i hemmet boende elev ej skulle kunna ifrågakomma vid tilldelning av dessa understöd. Andra principer för stipendiernas utdelning borde icke komma till användning än de nu tillämpade för elever inom samtliga grenar

23 av yrkesundervisningen. Däremot vore en ökning, såväl av stipendiebeloppen som av anslaget i dess helhet önskvärd. överstyrelsen ansåg upprättandet av några nya läroanstalter ej behövligt. Ej heller vore det nödvändigt eller önskvärt, att alla kurser, som meddelade ifrågavarande yrkesutbildning, vore lika långa eller i detalj lika beträffande undervisningsplanen. Med hänsyn till elevmaterialets skiftande beskaffenhet vore det tvärtom en fördel, att kurser funnes av växlande längd och omfattning inom vissa gränser, som betingades av de fordringar som syntes böra ställas på utbildningens mål och de utgående elevernas kompetens. Därför borde en bestämd skillnad göras mellan den grundläggande yrkesutbildningen och den fortsatta mera specialiserade utbildningen i yrket; dessa båda stadier betecknades med namnen lärlingsskolstadiet och yrkesskolstadiet. Målet för skolor av den förstnämnda typen borde vara att sätta den unga flickan i stånd att under husmoderns ledning och överinseende på tillfredsställande sätt sköta de i ett hem förekommande göromålen. Undervisningen borde sålunda i främsta rummet omfatta hushållsgöromål av olika slag, jämte tillhörande teoretiska ämnen samt dessutom sömnads- och lagningsarbeten för hemmets behov. Kursens längd borde ej understiga 6 månader med 36 å 40 timmar i veckan. I kurser eller skolor med längre undervisningstid, 9—11 månader, borde även grundläggande utbildning med barnavård ingå i kursplanen. Ifrågavarande utbildning erhölles i de statsunderstödda kommunala eller enskilda husmoder- och hushållsskolorna samt andra liknande kurser för yngre elever ävensom i vissa yrkesbestämda högre folkskolor med husligt arbete som yrkesämne. Vad den grundläggande yrkesundervisningen i husligt arbete (lärlingsutbildningen i husligt arbete) anginge syntes någon skillnad icke böra göras mellan husmoders- och hembiträdesutbildning. Vid sidan av förutnämnda skolor och kurser, med en undervisningstid av 6—11 månader, kunde under vissa förhållanden även något kortare hushållskurser, t. ex. å 3—5 månader, anses lämna en för här ifrågavarande ändamål erforderlig utbildning, nämligen om för inträde vid dylika kurser krävdes en ålder av 17—18 år och någon vana vid hushållsarbete, förvärvad genom arbete i eget eller andras hem. Det hade i riksdagsmotionerna betonats, att här avsedda skolor måste vara internat för att kunna meddela verklig yrkesutbildning på området. En sådan organisation erbjöde otvivelaktigt stora fördelar just på förevarande yrkesområde; ej så få av de redan befintliga statsunderstödda husmoders- och hushållsskolorna tillhörde också denna kategori. Man kunde eller borde emellertid icke uppställa såsom ett bestämt krav, att dessa skolor måste vara internat. Även i en dagsskola kunde, med en rationellt lagd undervisning, ett fullgott resultat erhållas. Internatformen medförde dessutom vissa svårigheter, vilka gjorde att den ej under alla förhållanden kunde anses såsom den mest lämpliga. Inom det högre stadiet, yrkesskolstadiet, funnes olika typer av utbild-

24 ning. Hit hörde yrkeskurser för utbildande av självständigt arbetande hemhjälp, för kokerskor, husor, barnsköterskor, s. k. barnhusor, kökspersonal vid större anstalter m. m. Dylika kurser funnes flerstädes, ehuru till mindre antal än de lägre kurserna. Utbildningstiden vore i regel 3—6 månader. Till samma stadium hörde vidare ämneskurser, korta specialkurser för i yrket anställda, vilka redan förvärvat erforderlig föregående utbildning eller praktisk erfarenhet. För att betydelsen och värdet av den utbildning, som förvärvades vid genomgåendet av nämnda skolor och kurser, skulle få det yttre erkännande, som alltid gjorde en utbildning mera eftersträvad, vore det måhända önskvärt och möjligt, att under vissa förutsättningar läroanstalterna i fråga förklarades godkända för det ändamål de avsåge, den mer allmänna eller den mer specialiserade utbildningen i hushållsarbete som yrke, och att sålunda avgångsbetyg från dessa skolor medförde viss kompetens. Förutsättningarna härför borde i första rummet vara en av skolöverstyrelsen godkänd undervisningsplan — tillika ett av villkoren för erhållande av statsunderstöd — samt en viss minimikurstid. Förutom sagda fordringar, vilka mera avsåge den yttre formen eller ramen för utbildningen, måste följande krav uppställas och fyllas. Undervisningen skulle avse verklig yrkesträning såväl av rent teknisk art som i fråga om arbetsorganisation, planmässighet i arbetet. I sådant syfte skulle enhetliga, individuella övningar och prov anställas med eleverna. Stor vikt skulle läggas vid elevernas uppövande i ekonomiskt tänkande och handlande och vid utvecklande av deras omdömesförmåga och ansvarskänsla. För att en yrkesutbildning av angivna beskaffenhet skulle kunna göras tillgänglig för största möjliga antal yrkesutövare eller blivande sådana på det husliga arbetets område, behövdes flera skolor, kommunala såväl som enskilda av för denna yrkesutbildning lämplig organisation och vidare ekonomiskt stöd av allmänna medel till såväl skolor som obemedlade eller mindre bemedlade elever vid dessa, Enskilda skolor av hithörande slag, vilka saknade donationsmedel och under inga förhållanden kunde räkna med någon större inkomst av elevavgifter, tvingades, om de ej erhölle ekonomiskt stöd från det allmännas sida, att driva sin verksamhet som affärsverksamhet i första rummet utan tillräcklig hänsyn till undervisningens krav i fråga om elevernas utbildning. Ett kraftigt understödjande från statens sida av yrkesutbildningen i husligt arbete måste givetvis draga med sig avsevärda kostnader och framstode därför måhända som outförbart. Det yrke, utbildningen avsåge, husmoderns och hembiträdets, vore dock det allmännaste och räknade av alla yrken de flesta utövarna. Den ekonomiska och hygieniska betydelsen för hela landet av ett rationellt skött hushållsarbete i hem och anstalter kunde knappast överskattas. Även om skolor och stipendier skulle komma att finnas tillgängliga i större utsträckning än hittills, kunde emellertid i många fall den erforderliga ut-

25 bildningen och träningen på detta yrkesområde även i fortsättningen förvärvas enbart genom praktiskt utövande av yrket i fråga. För sådana yrkesutövare, som ej haft tillfälle att genomgå någon utbildningskurs och sålunda ej kunde förete betyg om yrkesutbildning, men ägde på annat sätt förvärvade kunskaper och yrkesskicklighet, borde någon form av godkännande eller bedömande finnas, varigenom deras 3a'kesskicklighet kunde bestyrkas utöver vad som skedde i de betyg, de kunde erhålla av sina arbetsgivare. Det kunde härvid tänkas, att under vissa förutsättningar särskilda prov, med bedömande från sakkunnigt håll, skulle kunna anordnas för kunniga hembiträden, vilka vore villiga att undergå dylik prövning för att erhålla ett officiellt intyg om sin kompetens för yrket. Ehuru arbetsförhållandena inom det husliga arbetet ej tillhörde det område, överstyrelsens utredning avsåge, ansåge sig överstyrelsen nödgad och även berättigad att framhålla vissa synpunkter jämväl beträffande arbetsförhållandena. Även om bättre utbildningsmöjligheter vore en viktig förutsättning för att det husliga arbetet skulle höjas socialt, krävdes för en verklig höjning av yrkesarbetet på detta område och av de yrkesarbetande som kår betraktad en allmännare insikt, såväl hos dessa yrkesarbetande själva som hos deras arbetsgivare, om behovet av en grundlig utbildning i hushållsarbetet. En insikt om behovet av utbildning vore dock ej nog, utbildningen måste också värdesättas ekonomiskt, yrket självt och särskilt utbildningen för detsamma göras mera eftersträvansvärda för utövaren genom mer allmänt införande av vissa förbättringar i arbetsförhållandena, bland annat i fråga om bostad, där sådan erhölles, bestämmelser rörande arbetstid och fritid ni. m. överstyrelsen sammanfattade sina uttalanden på följande sätt: att de av överstyrelsen framförda synpunkter och förslag beträffande utbildningsmöjligheterna på förevarande yrkesområde, utbildningens organisation m. m. borde kunna genomföras inom ramen av nu gällande bestämmelser för den statsunderstödda yrkesundervisningen men att en nödvändig förutsättning härför vore, att tillräckliga medel ställdes till förfogande dels till understöd åt de läroanstalter, som meddelade yrkesutbildningen i fråga, dels till understöd åt obemedlade eller mindre bemedlade elever vid dessa läroanstalter. I statsverkspropositionen till 1933 års riksdag (åttonde huvudtiteln sid. 537—538) erinrade statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet om den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen och anförde att förslaget givetvis vore behjärtansvärt men då kostnaderna för dess genomförande med all säkerhet bleve betydande, måste han tyvärr vid det dåvarande avstyrka åtgärder i denna riktning. Vad sålunda anförts, lämnades av riksdagen utan erinran.

26 II. De sakkunnigas uppdrag. Enligt offentliggjort utdrag ur statsrådsprotokollet över socialärenden den 30 juni 1933 anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande: »Till de grupper, som äro uteslutna från tillämpningsområdet för lagen om arbetstidens begränsning, hör den stora hembiträdeskåren. Arbetsförhållandena inom det husliga arbetet har heller icke på annat sätt varit föremål för statsmakternas reglerande ingripande. I avseende å arbetsförhållandena för vissa andra från arbetstidslagens tillämpning undantagna grupper, såsom de affärs- och kontorsanställda samt hotell- och restaurangpersonalen, hava officiella undersökningar ägt rum, medan däremot någon undersökning rörande de förhållanden, varunder hembiträdena arbeta, icke kommit till stånd. E n sådan undersökning är emellertid väl motiverad. Arbetstiden för hembiträdena är i många fall oskäligt lång, avsaknaden av bestämda fritider är påfallande, bostadsförhållandena lämna mångenstädes mycket övrigt att önska, ordnad semester saknas i regel och löneförhållandena äro mycket varierande. Dessa förhållanden, i och för sig och måhända ännu mera i relation till förhållandena inom andra arbetsområden försvåra rekryteringen av kvalificerad arbetskraft till det husliga arbetet. Det är sålunda här fråga om ett intresse icke blott för de anställda, utan även för dem, som äro i behov av arbetskraften. De under senare år i riksdagen framförda förslagen om en utredning rörande arbetsförhållandena inom det husliga arbetet ha också tillstyrkts av såväl hembiträdesföreningen som husmödrarnas riksförbund. Utredningen har ävenledes tillstyrkts av socialstyrelsen i ett till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott den 6 mars 1931 avgivet utlåtande över i ämnet väckt motion. I detta utlåtande anför socialstyrelsen i fråga om utredningens anordnande följande: Vad vårt land beträffar synes en undersökning rörande ifrågavarande förhållanden icke behöva bliva alltför tidskrävande och kostsam, därest den, såsom motionärerna antytt, inriktas på, icke att belysa förhållandena i allmänhet inom ifrågavarande yrkesområde, utan att klarlägga vissa betydelsefulla punkter, särskilt hembiträdenas utbildningsförhållanden, arbetstidens längd, fritid och semester samt bostads- och löneförhållandena. Att döma av erfarenheterna från utländska undersökningar synes det dock önskvärt att i utredningen även indraga några andra spörsmål, såsom anställningstiden, yrkesspecialiseringen, betygssättningen och platsförmedlingen. Givet-

27 vis skulle arbete och kostnader kunna väsentligen nedbringas, om undersökningen på lämpligt sätt inskränktes till att avse vissa efter representativa grunder utvalda orter och befolkningsgrupper. Vid dess genomförande borde samarbete sökas med förefintliga husmoders- och hembiträdesföreningar och andra på området verksamma eller intresserade organisationer. Jag delar socialstyrelsens uppfattning. I fråga om hembiträdenas utbildningsförhållanden har skolöverstyrelsen i ett till första kammarens andra tillfälliga utskott den 5 mars 1932 avgivet utlåtande framfört vissa synpunkter och förslag, vilka synas överstyrelsen kunna genomföras inom ramen för nu gällande bestämmelser för den statsunderstödda yrkesundervisningen. Vad i detta utlåtande anförts torde vid den utredning, som jag nu förordar, tagas i beaktande. Utredningen torde böra anförtros åt särskilda inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga. Det må ankomma på de sakkunniga att i samråd med mig uppgöra den närmare planen för utredningen, varvid bland annat bör övervägas att låta vissa undersökningar verkställas av vederbörande myndigheter.» De sakkunniga hava, med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, ansett, att det dem meddelade uppdraget innefattar en fullständig och allsidig utredning av den s. k. hembiträdesfrågan. Vid överläggningar inför departementschefen hava de sakkunniga fått bekräftat, att de äga frihet icke blott att på grundvalen av de erfarenheter, som göras under utredningsarbetet, bestämma den ordning, i vilken olika spörsmål av det omfattande uppdraget skola framläggas, utan även att upptaga till behandling frågor, berörande det förelagda ämnet, som icke särskilt angivits av departementschefen i hans yttrande till statsrådsprotokollet, men som kunna vara av betydelse för främjande av bättre förhållanden på hembiträdesfrågans område.

28 III. Principiella synpunkter. De med utredningen förenade svårigheterna. Ehuru den s. k. hembiträdesfrågan under en följd av år varit föremål för livlig uppmärksamhet i vida kretsar, har den icke förrän genom behandlingen vid 1931 och 1932 års riksdagar underställts den lagstiftande maktens prövning. De många inlägg, som förekommit i pressen och i allmänna överläggningar, torde vittna om att ett allmänheten nära berörande samhällsspörsmål här föreligger. I brist på undersökningar om frågans innebörd hava emellertid de i den offentliga diskussionen gjorda inläggen kommit att innefatta mera de olika parternas synpunkter på frågan och önskemål än på faktiska förhållanden grundade förslag. Först genom socialministerns nyss omnämnda initiativ hava förutsättningar skapats för ett studium av frågan med hänsyn till dess innebörd och förutsättningarna för ett samhällsingripande. Den första undersökningen av arbetsförhållandena på det husliga arbetets område har av socialstyrelsen publicerats i början av september 1936. Genom densamma, som planlagts i samråd med de sakkunniga, har området blivit i vissa avseenden genomforskat, så långt det med tillgängliga ekonomiska resurser varit möjligt. Undersökningen torde giva vid handen, att området är mycket svårt att överblicka, enär synnerligen skiftande förhållanden därstädes råda icke blott på olika orter utan även på samma ort inom olika samhällsklasser, ja, även inom samma samhällsklass med hänsyn till husmödrarnas olika uppfattningar om hur ett hem bör skötas och fordringar på de husliga sysslornas fullgörande. Här möter således icke alls den enhetlighet i avseende på arbetet och dess ordnande, som varit förutsättningen för statliga regleringar t. ex. i fråga om industriarbetet. Om det alltså föreligger i hög grad skiftande förhållanden på det husliga arbetets område, är det naturligt, att det är förenat med betydande svårigheter att finna utvägar, som äro ägnade att bättra det som brister. Dessa svårigheter förefalla än större, när man betänker, att det gäller ett område av samhällslivet, nämligen hemmets, som sedan gammalt ansetts böra vara fredat för samhällsmaktens ingrepp. Fastän sedan decennier klagomål ständigt försports över de otillfredsställande förhållandena, har den offentliga debatten hittills icke mera enhälligt givit anvisning på de riktlinjer, efter vilka en lösning skulle kunna vinnas. Redan från början hava därför de sakkunniga velat framhålla de med det ömtåliga uppdraget förenade svårigheterna. Då emellertid, oaktat dessa, förslag till vissa samhällsåtgärder ansetts böra framläggas, är detta motiverat av

29 att de verkställda undersökningarna givit vid handen, både att det finns en utbredd mening om att åtgärder måste vidtagas för att bringa spörsmålet ur den återvändsgränd, i vilket det råkat, och att betydande olägenheter av det nuvarande tillståndet uppkomma såväl för hemmen, som för de i hemmen anställda och därmed för samhället självt. Bristen på hembiträden överhuvud. Ur hemmens synpunkt framträda olägenheterna framför allt därutinnan, att det blivit allt svårare på många orter att erhålla personer, som äro villiga att taga anställning som hembiträden. Särskilt besvärligt har det nästan överallt visat sig vara att erhålla kvalificerade hembiträden. Sistnämnda svårighet framträder såsom en genomgående tendens, vare sig konjunkturerna på arbetsmarknaden äro goda eller dåliga. Med hänsyn till att nu angivna omständigheter äro av särskild betydelse såsom grundläggande för spörsmålets bedömande ur hemmens synpunkt torde en något utförligare redogörelse för de därmed sammanhängande förhållandena vara erforderlig. Det är förenat med stora svårigheter att erhålla en någorlunda exakt uppfattning om tillgången på hembiträden överhuvud. Såsom inhämtas av socialstyrelsens undersökning erhålla nämligen hembiträdena sina platser på åtskilliga olika sätt, genom offentlig eller privat arbetsförmedling, genom rekommendation eller annons. Socialstyrelsen anser det otvetydigt framgå av utredningen, att tillsättande av hembiträdesplatser i betydande omfattning sker på andra vägar än genom offentlig och privat arbetsförmedling, d. v. s. främst genom rekommendation och i någon mån även genom annonsering. De nämnda förmedlingsmetoderna anlitas emellertid i olika omfattning inom skilda kategorier och åldrar av hembiträden och på olika orter. Såsom platsförmedlare synes den offentliga arbetsförmedlingen hava större betydelse i de medelstora städerna, under det de privata kommissionärerna synas svara för en större del av platsförmedlingen i storstäderna än i medelstora städer och småstäder; på de mindre orterna lärer rekommendation spela en större roll vid tillsättandet av hembiträdesplatser än vad fallet är i övrigt. Beträffande det siffermaterial, som föreligger i socialstyrelsens månatliga arbetsförmedlingsrapporter, må erinras, att i siffrorna för antalet arbetssökande och lediga platser ingår den balans, som från en föregående månad kvarstår såsom icke slutbehandlad. Detta föranleder, att, om antalet arbetssökande är större än antalet lediga platser, överskottet av arbetskraft framträder mera markerat än det i verkligheten är; omvänt blir antalet lediga platser mera markerat, när antalet dylika platser är större än antalet arbetsansökningar. I vilken omfattning siffermaterialet från arbetsförmedlingen påverkas av berörda omständighet har icke kunnat utrönas. Med hänsyn till här ovan framhållna omständigheter kunna säkra och framför allt uttömmande uppgifter i fråga om den verkliga tillgången på

30 hembiträden icke erhållas ur socialstyrelsens arbetsförmedlingsrapporter. Socialstyrelsen har emellertid i sin undersökning använt sig av nämnda material (sid. 36—39) under anförande av att förmedlingssiffrorna »i stort sett ge en ganska upplysande bild av utvecklingen på ifrågavarande del av arbetsmarknaden». På grund härav hava de sakkunniga med de reservationer, som här ovan angivits, trott sig böra kunna använda arbetsförmedlingsmaterialet för att giva en ungefärlig föreställning om tillgången och efterfrågan under olika år för skilda kategorier hembiträden. Med ledning av detaljerade uppgifter, som erhållits från socialstyrelsen, skola först meddelas vissa absoluta siffror rörande tillgång, efterfrågan och antalet tillsatta platser under åren 1929—1936 och därefter relativtal ägnade att närmare belysa nämnda faktorer (tabellerna I—V). Sammanställningen av relativtalen i tabell V innebär en komplettering av den i socialstyrelsens undersökning intagna tabell 7 a. Av de olika i arbetsförmedlingsrapporterna redovisade kategorierna i husligt arbete sysselsatta hava här medtagits Tabell I.

Ensamjungfrur.

Absoluta tal för hela riket i medeltal för månad enligt den offentliga arbetsförmedlingens rapporter. År 1929 1930 1931 1932 1933 1934 Vi— 3 % 35 V7- 3 1 /i2 35 V i - 8 0 / 6 36 V 7 - s 7 i o 36

Arbetsansökningar

Lediga platser

Brist — överskott +

Tillsatta platser

3 360 3 310 3 594 4 073 4 051 3 584 2 982 3 202 3 285 3 790

3 478 3 604 3 506 2 998 2 775 3 350 3 680 3 930 4 385 5 560

118 — 294 + 88 + 1075 + 1276 + 234 — 698 — 728 — 1100 — 1770

1891 1852 1902 1829 1729 1776 1582 1754 1748 2164

Tabell II. Kokerskor och köksor. Absoluta tal för hela riket i medeltal för månad enligt den offentlig arbetsfö rmedlingens rapporter År 1929 1930 1931 1932 1933 1934 Vi—30/o 35 VT— 31 /ia 35 Vi— 30 / 6 36 V T — » V " 36

j :

Arbetsansökningar

Lediga platser

Brist — överskott +

Tillsatta platser

324 332 336 347 308 271 219 254 183 249

442 448 424 357 281 325 413 378 378 461

— 118 — 116 — 88 — 10 + 27 — 54 -194 - 124 — 195 — 212

221 218 217 201 177 175 163 162 122 156

31 grupperna ensamjungfrur, kokerskor och köksor, husor och barnjungfrur samt hembiträden med egen bostad; däremot hava ej medtagits kontors- och hemstäderskor, tvätt- och rengöringsarbeterskor samt passflickor m. fl. Ehuru den sistnämnda gruppen står de egentliga hembiträdena nära, har den uteslutits vid jämförelsen, enär dels de egentliga passflickorna icke äro avgränsade mot andra grupper, dels under de två sista åren omläggningar i statistikföringen av denna grupp ägt rum. De absoluta talen i tabellerna I—IV avse att giva en föreställning om storleksordningen av det material, som är mera i detalj bearbetat i tabell V. De i förstnämnda tabeller intagna siffrorna rörande antalet lediga platser och arbetsansökningar omspänner, såsom redan förut erinrats, icke på långt när det totala antalet lediga platser liksom ej heller samtliga platssökande inom de redovisade kategorierna av det husliga arbetsområdet. Många platser, som anmälts som lediga till den offentliga arbetsförmedlingen men till vilka denna icke kunnat skaffa lämplig arbetskraft, torde på annat sätt tillsättas. Många arbetssökande, som anmält sig hos förmedlingen, men som icke genom Tabell i n . Hus- och barnjungfrur. Absoluta tal för hela riket i medeltal för månad enligt den arbetsförmedlingens rapporter. År

1929 1930 1931 1932 1933 1934 Vi—s%5 35 VT- 3 Vi2 35 Vi—»°/e 36 Vt—»Vio 36

offentliga

Arbetsansökningar

Lediga platser

Brist — överskott -f-

Tillsatta platser

679 649 623 715 641 579 495 445 243 311

588 583 545 475 406 470 531 519 448 551

+ 91 + 66 + 78 + 240 + 235 + 109 — 36 — 74 — 205 -240

339 324 314 308 271 283 243 250 163 193

Tabell IV. Hembiträden med egen bostad (d. v. s. med bostad utom arbetsgivarens hem). Absoluta tal för hela riket i medeltal för månad enligt den arbetsförmedlingens rapporter. Ar 1936 inklusive År Vi— 3 % 35 VT—»Vi« 35 Vi— 3 % 36 VT—»Vio 36

offentliga

passflickor.

Arbetsansökningar

Lediga platser

Brist — överskott +

Tillsatta platser

550 541 853 876

707 850 1369 1674

— 157 — 309 — 516 — 798

371 407 675 708

32 Tabell V.

A r b c t s a n s ö k n i n g a r r e s p . t i l l s a t t a platser p e r 100 l e d i g a för ensammed e g e n bostad Enligt den offentliga arbetsAnsökningar

på

lediga

0 r t l

193c

68 49 80 99 140 122 100 112

70 60 72 96 119 108 93 111

76 73 83 100 136 122 106 126

91 93 115 136 168 166 145 165

82 130 144 183 178 163 195

75 86 82 69 80 97 55 80

83 100 87 66 74 93 54 79

107 142 77 67 65 84 53 73

110 156 127 86 94 114 67 110

85 67 50 88 167 172 90 159

103 63 76 76 174 159 79 141

104 56 63 74 150 158 96 168

106 95 77 109 184 218 136 219

/7-3Vl

62 74 81 116 139 119 107 155

38 82 70 75 102 92 90 123

46 94 63 74 98 76 94 123

118 133 167 109 100 115 79 133

91 125 88 68 94 96 66 110

47 91 73 44 52 68 40 87

87 111 53 54 53 53 52 124

95 94 91 119 180 202 158 357

72 67 69 97 138 163 100 271

49 62 47 70 100 146 78 235

65 88 41 59 111 98 84 197

115 33 52 72 93 62 52 100

100 41 57 46 67 50 92 95

Ensamjungfrur. Stockholm Göteborg Malmö Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige Kokerskor

och köksor.

Stockholm Göteborg Malmö Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige Husor och

barnjungfrur.

Stockholm Göteborg Malmö Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige Hembiträden med egen bostad Stockholm Göteborg Malmö Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige

d e n n a k u n n a t e r h å l l a p l a t s e l l e r ej v e l a t t a g a d ä r e r b j u d e n p l a t s , s k a f f a sådan på annat sätt.

M a n torde därför icke hava rätt att av det

m a t e r i a l e t s l u t a till, att u n d e r d e n p e r i o d , m a t e r i a l e t

omfattar,

sig

föreliggande överskottet

a v i c k e p l a c e r b a r a r b e t s k r a f t v i s s a å r v a r i t s å s t o r t , s o m s i f f r o r n a a n g i v a , liksom omvänt att antalet i verkligheten tillsatta platser u n d e r andra år varit så

33 jungfrur, kokerskor och köksor, hus- och barnjungfrur samt hembiträden åren 1929—31/io 1936. förmedlingens rapporter. Ti Isatt a p 1 atser på 100 . e d i ga

platser Vi-s0/e 1936

V7- 31 /lO

40 100 61 60 95 70 80 113

l

S0 /6 V7-81/lO 1936 1936

/7- 3 Vl2 Vl-

1934 Vi-»% 1935

49 78 56 55 85 62 68 100

31 19 42 62 69 64 59 75

28 28 42 58 64 63 54 72

29 27 44 60 67 64 59 69

35 36 56 67 69 73 66 80

36 31 61 71 76 67 66 84

25 23 42 60 68 63 55 79

17 19 42 43 52 52 48 69

20 20 38 42 54 51 52 70

19 17 36 34 50 43 43 63

18 16 34 35 49 42 40 60

58 100 54 36 45 36 42 73

78 182 32 40 50 26 47 68

40 14 35 58 60 58 49 67

45 22 40 56 61 55 35 64

47 42 33 57 60 58 42 70

48 44 46 62 83 61 45 80

61 100 67 70 73 58 49 80

51 38 38 60 60 59 43 75

41 27 18 56 48 32 33 62

44 33 26 40 47 43 39 70

34 22 23 29 35 32 30 47

39 18 16 36 35 27 30 49

56 88 50 40 63 54 46 108

67 58 27 48 89 44 49 97

43 17 32 59 64 90 56 77

47 25 40 52 68 88 48 76

47 41 38 54 64 72 51 79

54 47 39 66 71 91 55 93

60 50 46 65 75 88 63 92

54 33 44 59 71 60 49 83

36 25 35 43 55 61 39 71

41 22 24 44 74 57 46 67

33 25 19 32 47 42 35 65

32 21 20 35 45 43 38 62

93 36 34 50 80 55 55 100

92 44 27 46 66 39 35 65

— —

42 29 48 60 73 59 60 74

41 29 46 45 66 57 51 7!

40 21 33 56 58 53 56 72

36 21 28 50 49 44 46 58

— —

— —

— —

— —

— —

litet, som tabellerna ge vid handen. Arbetsförmedlingssiffrorna på det husliga arbetets område angiva därför närmast tendensen på denna marknad under olika år. Enligt socialstyrelsens undersökning framträder ensamjungfrurna såsom den viktigaste kategorien bland hembiträdena. De omfatta enligt arbets2450 36

34 givarnas uppgifter -lz och enligt personalens 4/s av samtliga hembiträden. Med hänsyn härtill torde uppmärksamheten i första rummet böra inriktas på antalet lediga platser för och arbetsansökningar från ensamjungfrur. Tabell I och tabell V torde giva vid handen, att i stort sett två olika tendenser gjort sig gällande på arbetsmarknaden för ensamjungfrur. Under åren 1932 och 1933 förekom ett betydande överskott å arbetskraft och under åren 1931 och 1934 ett mindre överskott; de övriga åren 1929, 1930, 1935 och den hittills tilländalupna delen av 1936 uppvisa underskott, varvid underskotten under de två sista åren varit i ständigt stigande. Växlingarna i tillgången på arbetskraft stå uppenbarligen i samband med konjunkturväxlingarna. Under tiden för den sämre konjunkturen 1932—1933 med börjande försämring under 1931 och begynnande förbättring 1934, framträdde ett överskott på arbetskraft, under åren 1929, 1930, 1935 och 1936, som karaktäriseras av bättre konjunkturer, gör sig underskott å arbetskraft gällande, allt detta under förutsättning att riket tages som en helhet. Förhållandena på arbetsmarknaden bestämmas av två faktorer: behovet av arbetskraft, som framträder i uppgifterna om lediga platser, och utbuden av arbetskraft, som återspeglas i uppgifterna om arbetsansökningar. Dessa båda faktorer kunna nu kombineras på olika sätt, allteftersom någon av dem utmärkes av ökning, jämn tillgång eller minskning, och härigenom uppkomma olika lägen på arbetsmarknaden. Vad först de lediga platserna för ensamjungfrur under perioden 1929—1936 beträffar, har perioden att uppvisa ganska kraftiga växlingar. Om tillgången på lediga platser för år 1929 sättes till talet 100, motsvaras tillgången år 1933 av talet 80 och år 1936 av talet 126. Nedgången i antalet lediga platser under tiden för den sämre konjunkturen kan förklaras av att under en sådan i allmänhet en av ekonomiska skäl nödvändig inskränkning äger rum i hemmens livsförsel, som också går ut över den avlönade hjälpen i hushållen. Det låter också tänka sig som en bidragande orsak till minskningen, att de i husligt arbete anställda icke i så stor utsträckning lämna sina platser under tider för sämre konjunkturer, enär de då kunna riskera att bliva ställda utan arbete. Den under 1935 och 1936 föreliggande betydande ökningen av platstillgången i jämförelse med 1929 är anmärkningsvärd. Huruvida här föreligger en verklig ökning i antalet lediga platser, kan, med hänsyn till materialets förut påpekade beskaffenhet, icke med säkerhet avgöras. Det kan tänkas, att utvecklingen av den offentliga arbetsförmedlingen och den avskrivning, som beslutats i fråga om den privata arbetsförmedlingen och som i någon utsträckning redan satts i verket, medverkat till att husmödrarna i större omfattning än tidigare hänvänt sig till förstnämnda förmedling med platserbjudanden. Det synes emellertid ej vara uteslutet, att en verklig ökning i antalet lediga platser för ensamjungfrur föreligger. Till en början må anföras, att den ofta framhållna tendensen inom hemmen att inskränka den avlönade husliga arbetskraften från kokerska och husa till ensamjungfru måste medföra en automatisk ökning av antalet platser för ensamjungfrur. I mindre god överensstäm-

35 melse synes det ökade utbudet av platser stå med den likaledes ofta framhållna omständigheten, att hemmen i växande omfattning skulle ersätta ensamjungfrur med tillfällig hemhjälp. Emellertid låter det sig tänkas att en kombination av olika orsaker här föreligger. Ersättandet av ensamjungfrur med tillfällig hemhjälp kan mycket väl äga rum på åtskilliga håll men samtidigt ett ökat platsbehov framträda av olika anledningar. Den ökade familjebildningen, som under senare år gjort sig förmärkbar, torde sålunda i någon mån medföra ett ökat platsbehov. Den gifta kvinnans allt större deltagande i förvärvsarbete utom hemmet, bör jämväl medverka till att behovet av anställandet av ensamjungfrur blir större. Slutligen må erinras om att den höjning av levnadsstandarden, som inträtt för stora befolkningsskikt, icke kan undgå att föranleda från deras sida ökade anspråk på arbetskraft för hemmens behov; det uppgives också såsom ej ovanligt, att man i hem, som tidigare icke haft avlönat biträde, numera anlitar sådant. Vad arbetsansökningarna från ensamjungfrur beträffar uppvisa de under de olika åren ett motsatt utvecklingsförlopp i jämförelse med platstillgången. Förändringarna äro emellertid ej så utpräglade som i fråga om antalet lediga platser. Om siffran för arbetsansökningar år 1929 sättes till 100, betecknas dessa ansökningar för år 1933 av talet 120 och för första halvåret 1936 av talet 98. Ansvällningen av ansökningar år 1933 torde hava orsakats av flera faktorer. På grund av att nyanställningar inom andra yrken då ägde rum endast i mindre omfattning sökte många unga kvinnor, som skulle inträda i förvärvsarbete, anställning i hemmen i avvaktan på bättre tider. Det kan också antagas, att unga kvinnor, särskilt på landsbygden, nödgades söka avlönat arbete, enär föräldrarna under den sämre konjunkturen icke kunde behålla dem hemma. På vissa håll — så var fallet särskilt i Stockholm — förekommo till husligt arbete arbetshänvisningar av kvinnor, som blivit arbetslösa inom andra yrken. Under tider för bättre konjunkturer har tillströmningen av arbetskraft till det husliga arbetet enligt arbetsförmedlingsrapporterna hållit sig tämligen konstant. Om arbetsansökningarna för år 1929 sättes till talet 100, motsvaras de för 1930 av talet 99, för första halvåret 1935 av talet 89, för andra halvåret 1935 av talet 95 och för första halvåret 1936 av talet 98. Det synes emellertid av anledningar, som längre fram skola angivas, kunna ifrågasättas, om en sådan jämn tillströmning under i övrigt oförändrade förhållanden för framtiden kan förväntas. Vad därefter beträffar kategorien kokerskor och köksor (tabell II) har det enligt rapporterna under hela perioden utom för året 1933 förelegat underskott på arbetskraft. Platstillgången synes under perioden hava minskat något och är under de sista åren omkring 10 procent mindre än år 1929. Tillgången på arbetskraft uppvisar en kraftigare minskning från år 1932 och utgör under de senaste åren endast omkring 2ls av tillgången år 1929. Brist på kokerskor ock köksor är sålunda genomgående. I n o m kategorien hus- och barnjungfrur föreligger ett överskott på arbetsansökningar utom för de sista tre halvåren. Under det att antalet arbetsansök-

36 ningar under åren 1929—1933 i medeltal per månad endast i mindre grad avveko från varandra, är nedgången under 1935 och 1936 högst betydlig. För år 1935 utgjorde arbetsansökningarna något mer än 2/3 och för första halvåret 1936 något mer än Vs av arbetsansökningarna år 1929. Även platstillgången, som hållit sig mera konstant än arbetsansökningarna, har minskat något och utgjorde år 1935 90 procent och första halvåret 1936 något mer än 75 procent av platstillgången 1929. Bristen på arbetskraft inom denna kategori är alltså icke orsakad av ökad efterfrågan på sådan utan på en starkt minskad tillströmning. Vad slutligen beträffar kategorien hembiträden med egen bostad — en kategori, som infördes i arbetsförmedlingsstatistiken från och med år 1935 — uppvisar den under de tre senaste halvåren ett stigande underskott på arbetskraft. Ehuru antalet arbetsansökningar ökats med över 50 procent, har antalet lediga platser ökats med nära 100 procent från första halvåret 1935 till första halvåret 1936. Till en del kan detta förhållande förklaras av den under 1936 företagna förändringen i statistiken, att till denna kategori hänförts gruppen »passflickor», som tidigare redovisats på annat sätt. Såsom framgår av en jämförelse med kategorien ensamjungfrur, utgör antalet lediga platser för gruppen hembiträden med egen bostad inklusive passflickor år 1936 nära x!z av antalet lediga platser för ensamjungfrur. Såsom framgår av de i tabell V bearbetade detaljsiffrorna för olika landsdelar är tillgången på arbetskraft inom de egentliga hembiträdeskategorierna och platstillgången för dessa ingalunda enhetlig över hela landet. I allmänhet synes det förhålla sig så, att inom de områden, där lantbruk med binäringar är den huvudsakligaste förvärvskällan, såsom i Småland och öarna, i södra Sverige (Malmö ej medtaget) och i norra Sverige, tillgången på arbetskraft under flertalet år varit större än antalet lediga platser. Inom områden, där andra näringar äro övervägande, och särskilt i storstäderna, framträder i allmänhet ett överskott på lediga platser. Det sagda gäller kategorierna ensamjungfrur samt hus- och barnjungfrur, under det att beträffande kategorien kokerskor och köksor någon dylik regel icke kan uppställas. För de tre sista halvåren har emellertid i praktiskt taget alla landsdelar utom i Norrland ett mer eller mindre markerat underskott å arbetskraft framstått; i landsdelar såsom i Småland och öarna samt i södra Sverige, där det under åren 1929 och 1930 fanns överskott på arbetskraft, är det under åren 1935 och 1936 överskott på lediga platser. I detta sammanhang bör framhållas, att man för bedömande av tillgången på hembiträden icke bör lägga de under en lågkonjunktur rådande förhållandena till grund. I socialstyrelsens undersökning (sid. 32) redovisas de vid enquéten lämnade svaren på frågan om tillgången på hembiträden överhuvud. Enligt den där gjorda sammanställningen skola 83 uppgiftslämnare hava uppgivit tillgången såsom god, 110 såsom tillräcklig, 25 såsom knapp och 41 såsom otillräcklig. I Småland och öarna hade 25 uppgivit tillgången såsom god eller tillräcklig och endast 7 såsom knapp eller otillräcklig; i södra Sverige 37 så-

37 som god eller tillräcklig och endast 11 såsom knapp eller otillräcklig; i västra Sverige 56 såsom god eller tillräcklig och endast 20 såsom knapp eller otillräcklig. Att märka är, att dessa uppgifter avlämnades under förra hälften av år 1934, då lågkonjunkturen icke var hävd. Den uppfattning av läget på arbetsmarknaden, som då kom till uttryck, stämmer överens med arbetsförmedlingsstatistikens resultat beträffande arbetstillgången år 1934 enligt tabell V. Det är att antaga, att, om liknande uppgifter om läget inom nyssnämnda landsdelar nu skulle infordras, svaren skulle utfalla på ett helt annat sätt. Även om, såsom förut betonats, den offentliga arbetsförmedlingens siffror endast avse en del av den husliga arbetsmarknaden, torde de resultat, vartill man kommit vid en bearbetning av sagda siffror, få anses återspegla den allmänna tendensen på denna arbetsmarknad vid olika tidpunkter. Den enligt arbetsförmedlingsstatistiken under åren 1935 och 1936 förefintliga bristen på arbetskraft verifieras av de upplysningar, som från skilda håll lämnats de sakkunniga, att det nu föreligger svårigheter, som på vissa håll äro betydande, att erhålla arbetskraft för hemmens behov. Huruvida den förefintliga bristen verkligen är så stor, som arbetsförmedlingssiffrorna giva vid handen, torde däremot vara svårt att avgöra. Sammanfattas de resultat, som erhållas ur tabell V beträffande läget under 1936, torde det kunna sägas, att brist på arbetskraft på det husliga arbetets område föreligger inom alla landsdelar utom i Norrland. I sistnämnda landsdel pågår för närvarande en utjämning av det tidigare förefintliga betydande överskottet på arbetskraft. Nämnda tendens gör sig gällande inom samtliga kategorier hembiträden. Det som skiljer de nuvarande förhållandena från dem, som gällde under en föregående period av bättre konjunktur (1929—1930), är, att även inom områden, där överskott på arbetskraft då fanns, brist numera gör sig gällande. Det är givetvis förenat med betydande svårigheter att komma till några säkra resultat beträffande orsakerna till denna utveckling. Åtskilliga orsaker torde samverka. Här må endast erinras om några av dessa, som genom uppgifter i den officiella statistiken i viss mån kunna bestyrkas. Såsom framgår av socialstyrelsens undersökning (sid. 47) är ett stort antal eller omkring 7/io av de redovisade hembiträdena födda på landsbygden. Vidare framgår av undersökningen (sid. 46), att endast mellan 8—12 procent äro födda på den ort, där de vid undersökningstillfället hade anställning, nära 40 procent äro födda inom länet och över 45 procent äro födda inom riket i övrigt. Dessa uppgifter torde bekräfta det ofta gjorda påståendet, att omflyttningen av hembiträden från födelse- respektive uppväxtorterna till arbetsorterna är synnerligen betydande. Man torde få förutsätta, att förhållandena i stort sett te sig på följande sätt. Den kvinnliga ungdomen i städerna, och särskilt i de större, rekryterar endast i ringa omfattning hembiträdeskåren, och ett betydande tillskott från landbygdens kvinnliga ungdom måste årligen äga rum, för att efterfrågan å arbetskraft i städerna något så när skall kunna tillgodoses. I anslutning till vad socialstyrelsen anför

38 (sid. 47—48) torde det härvid tillgå så, att de unga flickorna från landsbygdens hem, antingen efter någon tids sysselsättning i lanthushåll eller direkt, taga tjänst i någon närbelägen stad, från vilken de förr eller senare söka sig över till de större eller största städerna. Att Stockholm i stor utsträckning erhåller sitt behov av arbetskraft från landsorten framgår av en för Stockholm åren 1928 och 1929 gjord undersökning (Statistisk årsbok för Stockholm). Enligt denna utgjorde de i Stockholm nyinflyttade kvinnornas antal år 1928 13 642 och år 1929 19 681. Härav utgjorde de i husligt arbete anställda år 1928 6 710 och år 1929 7 070 eller respektive 50 procent och 35 procent. Av inflyttningsöverskottet till Stockholm utgjorde de i husligt arbete anställda år 1928 3 820 eller nära 76 procent och 1929 4 046 eller nära 58 procent, Såsom framgår av tabellen å sid. 51 av socialstyrelsens undersökning torde inflyttningen av hembiträden till de större städerna i stort sett ha ett liknande förlopp, dock med den skillnaden att de större städerna få sin hembiträdesrekrytering i huvudsak från de landsdelar, där de äro belägna, under det inflyttningen av hembiträden till Stockholm sker från olika delar av riket om än den relativt största delen inflyttar från östra Sverige. Med hänsyn till nu angivna förhållanden kan det antagas, att förändringar i det ekonomiska livet och på arbetsmarknaden i övrigt såväl på födelse- och uppväxtorterna som inom arbetsorterna kunna påverka tillgången på arbetskraft, Om alltså de ekonomiska förhållandena för jordbruket förbättras, är det större utsikter att kvinnlig ungdom kan hållas kvar vid hemmen å landsbygden. Om vidare efterfrågan å kvinnlig arbetskraft för industri, handel och dylikt är stor i städer och på industriorter, och därmed en brist där uppkommer på arbetskraft för hemmens behov, söker man på dessa orter fylla den uppkomna bristen genom att draga till sig arbetskraften från landsbygden och mindre orter. Såsom nyss förut framhållits, synes den kvinnliga arbetskraften i ej ringa utsträckning strömma från landsbygden och mindre orter till större orter och industrisamhällen, och, om konjunkturerna understödja denna benägenhet, är det tydligt, att betydande omflyttningar därvid kunna äga rum och att landsdelar, som i regel uppvisat överskott å kvinnlig arbetskraft, komma att få vidkännas brist på sådan. Till dessa nu angivna orsaker till den nästan över hela landet märkbara bristen på hembiträden komma naturligtvis andra, av vilka några torde verka mera på lång sikt. Av olika anledningar, som i det följande närmare skola beröras, har det hos de uppväxande generationerna uppkommit en tilltagande obenägenhet att taga anställningar i hemmen, då andra arbetsmöjligheter finnas. En annan orsak, som torde hava en viss betydelse för det inträdda läget på arbetsmarknaden för hembiträden och som framdeles torde komma att få en allt större betydelse, är den sedan kriget alltmera minskade nativiteten, på grund varav de årskullar, som äro födda efter 1920, bliva allt mindre och mindre. För att fullt förstå det förmodade sammanhanget mellan bristen på arbets-

39 kraft för hemmens räkning och den sjunkande nativiteten, måste man fasthålla vid att den största delen av hembiträdena tillhör åldersklasserna upp till 30 år. Genom statistiska centralbyrån hava erhållits följande uppgifter beträffande de kvinnliga hembiträdenas fördelning efter civilstånd och åldersklasser på landsbygd och i städer enligt 1930 års folkräkning. Kvinnliga hembiträden, fördelade efter civilstånd och åldersklasser på landsbygden och i städerna den 31 december 1930. Civilstånd

0-15 15-20 20-25 25-30 30-35 35-40 40-45 45-50 50-60 60-65 65-70 70-w Samtliga år år år år år ar ar ar år år år år åldrar

Landsbygden. Ogift.... Gift . . . . F ö r u t gift

709 26 969 27 393 14111 8 244 5 805 4 981 4109 5 992 1773 1295 1162 102 543 22 59 72 50 1386 180 180 170 142 139 136 236 — 5 267 155 363 476 625 634 1296 552 510 630 26 — —

S:a

709 26 991 27 599 14 446 8 777 6 423 5 745 4 879 7 524 2 384 1877 1842 109 196

Städerna. O g i f t . . .. Gift . . . . F ö r u t gift S:a

162 15 769 23 580 14130 7 435 5 005 3 960 3163 4 556 1267 4 49 85 127 127 189 135 115 89 16 114 199 279 301 302 641 211 —

867 32 204

661 21 194

80 555 973 2 461

162 15 773 23 723 14 433 7 769 5 399 4 350 3 550 5 324 1527 1103

83 989

— —

Såsom framgår av tabellen voro år 1930 bland de ogifta hembiträdena på landsbygden 69182 eller 67"5 procent och i städerna 53 641 eller 66"6 procent i åldrarna upp till 30 år och på landsbygden 55 071 eller 53-7 procent och i städerna 39 511 eller 49 procent i åldrarna upp till 25 år. Folkräkningsmaterialet ger icke möjlighet till någon uppdelning av åldersgrupperna inom olika kategorier av hembiträden. Enligt socialstyrelsens undersökning (sid. 42) voro bland ensamjungfrur 75 a 77 procent, bland husjungfrur 68*5 ä 71*5 procent, men bland kokerskor endast 37*1 å 40 procent i åldrarna under 30 år. Man torde alltså få förutsätta, att hembiträdeskåren alltjämt och särskilt ensamjungfrurna till stor del tillhöra de åldersklasser, som nyligen inträtt i förvärvsarbete. Då enligt den ovanstående tabellen ungefär iU av hembiträdena på landet och 7s av hembiträdena i stad tillhörde åldersklasserna 15—20 år och de, som föddes under åren 1920—1925, då nativitetsminskningen gjorde sig märkbar, under åren 1935—1940 uppnå 15—20 års åldern, kan det förhållandet, att det mindre antal individer, som den ifrågavarande åldersgruppen har i jämförelse med motsvarande tidigare åldersgrupper, antagas inverka på rekryteringen av arbetskraft under tider, då arbetskraften är eftersökt. Denna inverkan borde särskilt framträda inom yrken, som av olika anledningar äro mindre eftersökta. Det är bekant, att nativitetsminskningen fortsatt under hela tidsperioden efter år 1920, en omständighet, som under längre tid bör göra sig märkbar på rekryteringen inom yrken av det slag, som nyss nämnts.

40 För att få hithörande förhållanden belysta hava de sakkunniga hänvänt sig till statistiska centralbyrån, som tillställt dem följande »P. M. angående antalet kvinnor i åldern 20—25 år vid 1935, 1940, 1945 och 1950 års slut. Såsom utgångspnukt vid beräkningarna torde lämpligen kunna väljas åldersfördelningen vid 1930 års slut. De åldrar, som vid sistnämnda tidpunkt svara emot åldern 20—25 år vid respektive 1935, 1940, 1945 och 1950 års slut jämte antalet kvinnor inom dessa åldrar, äro följande: Ålder

Å r 19 30 Antal kvinnor

Ålder 20—25 år

15—20 år 10—15 » 5—10 » 0—5 »

273901 268605 257559 222266

År 1935 » 1940 » 1945 » 1950

Vid en beräkning av antalet kvarlevande inom dessa årskullar vid ovanstående tidpunkter bör hänsyn i första hand tagas till dödlighetsförhållandena, men därjämte inverka också nettoemigration och nettoöverföring till boken över obefintliga. Huru de två sistnämnda faktorerna kunna komma att verka, kan vara vanskligt att avgöra. Utvecklingen under senare år pekar emot ett överskott av immigranter och ett överskott av återförda från boken över obefintliga, varför ett hänsynstagande enbart till dödligheten möjligen ger till resultat ett något för lågt antal. På grundval av dödlighetsförhållandena under årtiondet 1921—1930 erhåller man emellertid i avrundade tal såsom mått på de nyssnämnda årskullarnas storlek: Kvinnor i åldern 20-25 år

År 1935 » 1940 » 1945 » 1950

269000 261000 248000 208000.»

Såsom framgår av P. M. var under perioden 1930—1935 den åldersgrupp, som då uppnådde 20—25 års åldern (födda 1910—1915), den största, under det att följande åldersgrupper avtaga i antal. De, som voro födda 1916— 1920 och som under åren 1936—1940 uppnå 20—25 års åldern, äro till antalet något mindre och beräknas år 1940 vara 8 000 individer eller cirka 3 procent mindre än föregående åldersgrupp. De, som föddes åren 1920—1925 och under åren 1941—1945 uppnå 20—25 års åldern (under åren 1936—1940 uppnå de 15—20 års åldern) beräknas 1945 uppgå till 21000 eller nära 6 procent mindre än de åldersgrupper, som år 1935 voro i åldern 20—25 år.

41 Slutligen kunna de åldersgrupper, som föddes åren 1926—1930 och som 1950 uppnå 20—25 års åldern, vid sistnämnda tidpunkt beräknas vara 61 000 eller cirka 22 procent mindre än den åldersgrupp, som år 1935 uppnådde sagda ålder. Omkring år 1950 skulle alltså åldersgruppen 20—25 år årligen tillföras i runt tal 12 500 kvinnor mindre än som skedde år 1935. Då den del av hembiträdeskåren, som är anställd i andra hushåll än jordbrukshushåll, beräknas årligen nyrekryteras med cirka 15 000 personer (se sid. 52 här nedan) motsvarar minskningen omkring 80 procent av denna nyrekrytering. Det torde alltså på goda grunder kunna anses, att redan under perioden 1936—1940 den under och efter kriget inträdda nativitetsminskningen kommer att utöva en viss inverkan på nyrekryteringen av hembiträdeskåren. Denna inverkan kommer att bliva större i den mån nya åldersgrupper inträda i förvärvsarbete. Det är givet, att samtidigt med befolkningsminskningen i de yngre åldrarna en minskning i hemmens antal kommer att inträda och i följd därav behovet av arbetskraft för hemmens räkning icke bliva så stort. Detta kommer emellertid att inträda vid en något senare tidpunkt än den, då minskningen i åldersklasserna 20—25 år gör sig gällande. Ovissare är däremot, om en motsvarande minskning i behovet av arbetskraft för industri, handel, samfärdsel och jordbruk kommer att framträda. Komma anspråken på kvinnlig arbetskraft från dessa näringsgrenar att vara ungefär lika stora som nu, så är det sannolikt, att tillgången på kvinnlig arbetskraft för hemmens behov kommer att bliva än knappare än för närvarande, såvida förhållandena få utveckla sig som hittills och inga särskilda åtgärder vidtagas för att draga kvinnorna i större utsträckning till det husliga arbetsområdet. Det sålunda förda resonemanget gäller givetvis under förutsättning, att hemmen upprätthållas på i huvudsak samma sätt som för närvarande, d. v. s. att varje familj har bostad och mathållning för sig. Det har visserligen blivit ifrågasatt, om icke hemmen borde omläggas så, att åtminstone i fråga om mathållningen en större gemensamhet skulle åvägabringas. I vad mån förutsättningar finnas i den allmänna meningen för en dylik djupgående förändring av levnadssättet undandrager sig emellertid varje bedömande. Det är möjligt, att förändringen kan framtvingas genom svårigheter, som i allt högre grad göra sig gällande att upprätthålla hemmen i deras nuvarande form. Uppenbart är emellertid, att, om man önskar ett bibehållande av förutsättningarna för hemmen som de nu äro, man lärer vara nödsakad att genom planmässiga åtgärder försäkra sig om den för hemmen nödvändiga arbetskraften. Men även om förutsättningar i den allmänna meningen saknas för en sådan omläggning av hemlivet, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke en viss förändring i anlitandet av inom hemmen boende hembiträden kan förmärkas. Socialstyrelsen uppgiver, att ungefär 74 av uppgiftslämnarna till enquéten anse, att det blivit allt vanligare, att hushåll söka reda sig helt utan fast anställt biträde för att i stället anlita tillfällig hjälp vid förekom-

42 mande behov. Nämnda förändringar, vilka på det hela taget innebära, att efterfrågan på fast anställda hembiträden minskats, synas enligt vad socialstyrelsen funnit i större eller mindre omfattning ha gjort sig gällande över så gott som hela landet. Såsom anledning till denna utveckling framhålles, att hushållsarbetet underlättats genom att bostäderna i allt större utsträckning försetts med moderna bekvämligheter och att medelklasshushållen i viss utsträckning skaffat sig mindre våningar. Socialstyrelsen anser det emellertid icke utan vidare kunna avgöras, huruvida på grund av nämnda förhållanden den totala efterfrågan på hembiträden undergått minskning, och erinrar dels om vissa omständigheter såsom de gifta kvinnornas förvärvsarbete och den ökade familjebildningen, vilka äro ägnade att motverka en minskning i det totala antalet hembiträden, dels om att den nämnda förskjutningen i arbetskraft gjort sig gällande i betydligt starkare grad under depressionsåren än tidigare. Med hänsyn till vad som numera är känt beträffande den ökade efterfrågan å hembiträden och särskilt ensamjungfrur och hembiträden med egen bostad, torde den förändring i anlitandet av arbetshjälpen i hemmen, varom uppgiftslämnarna till enquéten tala, i viss utsträckning hava sammanhängt med av depressionen föranledda inskränkningar i hemmens livsförsel. Det torde emellertid vara ofrånkomligt, att en fortgående omläggning på vissa håll av hemarbetets utförande med anlitande av utom hemmen boende hembiträden äger rum, men sett mot bakgrunden av erfarenheterna från de två senaste åren synes denna omläggning icke hava haft någon inverkan på efterfrågan av ensamjungfrur. I enlighet härmed skulle det alltså föreligga en tendens till betydligt ökad efterfrågan å avlönad hjälp för hemmens behov. Denna efterfrågan motsvaras på intet sätt av en ökad tillgång på arbetskraft. Bristen på kvalificerade hembiträden. Sedan årtionden tillbaka har det allmänt klagats över svårigheten att erhålla dugliga och kunniga hembiträden. E n omständighet, som i viss mån ger stöd åt de framförda klagomålen, är att den totala anställningstiden i hembiträdesyrket genomsnittligt är så kort som 7 å 8 år, något som innebär, att ett stort antal hembiträden utöva yrket under ännu kortare tid. Då arbetet i hemmen är mycket mångsidigt och det för inlärande av de olika färdigheter, som fordras för hemarbetet, kräves ganska lång tid, är det naturligt, att många hembiträden ej hinna förvärva den kunnighet och skicklighet på området, som anses önskvärd. Den betydande årliga nyrekryteringen av hembiträdeskåren, som berörts i den föregående framställningen, medför givetvis, att en ganska stor del måste betraktas som nybörjare utan den erforderliga yrkesskickligheten. Man torde icke få vänta, att de unga flickor, som söka sig över till hembiträdesbanan, i allmänhet förvärvat den erforderliga färdigheten i föräldrahemmet eller genom någon genomgången skolkökskurs i skolan, även om de vid en sådan meddelade kunskaperna kunna underlätta den unga flickans snabbare tillägnande av yrkesskicklighet.

43 Saknaden av erforderliga kvalifikationer torde vara en av de viktigaste orsakerna till, att genom den offentliga arbetsförmedlingen endast en mindre del av de arbetssökande kunna placeras. Enligt tabell V här ovan är relationen mellan tillsatta platser på 100 lediga i förhållande till arbetsansökningarna mycket ogynnsam. I Stockholm hava endast 20 å 35 procent av de lediga platserna kunnat besättas, i trots av att arbetsansökningarna varit lägst 42, högst 91 för 100 lediga platser. Liknande är förhållandet i Göteborg. Vad de redovisade olika landsdelarna beträffar kunde, för att taga ett exempel, i ö s t r a Sverige år 1933 endast 76 platser på 100 lediga besättas, oaktat det fanns 183 ansökningar på 100 lediga platser. Enligt socialstyrelsens mening är orsaken härtill främst att söka däri, att åtskilliga av de arbetssökande äro mindre kvalificerade och på grund härav eller av andra skäl icke antagas av husmödrarna. En annan orsak till den påpekade disproportionen anges av socialstyrelsen vara, att vissa lediganmälda platser te sig mindre lockande för de arbetsökande och därför avvisas av dessa. Den omständigheten, att åtskilliga av de arbetssökande äro mindre kvalificerade torde få anses vara bestyrkt av den verkställda undersökningen. Med kvalificerad förstås i detta sammanhang antingen att vederbörande hembiträde fått särskild utbildning eller, om sådan utbildning icke erhållits, lärt sig yrket genom långvarig praktik. Vid den verkställda enquéten har det övervägande antalet uppgiftslämnare uttalat, att brist föreligger på såväl genom praktik som genom särskild utbildning kvalificerade hembiträden. Av 115 uppgiftslämnare anse endast 4 att tillräcklig tillgång finnes på hembiträden, som kvalificerat sig genom praktik, under det 111 anse tillgången knapp eller otillräcklig. Av 229 uppgiftslämnare, som uttalat sig om tillgången på hembiträden, som kvalificerat sig genom särskild utbildning, hava 4 ansett tillgången god och 31 ansett den tillräcklig, under det att 194 ansett den knapp eller otillräcklig. Bristen på kvalificerad arbetskraft inom hembiträdesyrket framträder med all önskvärd tydlighet i arbetsförmedlingsrapporterna under undersökningsperioden. Då ifrågavarande rapporter, som publicerats i Sociala meddelanden, bättre än det föreliggande siffermaterialet, ge en åskådlig bild av läget månad efter månad under tiden 1929—1935, har ett återgivande av dem ansetts vara av intresse till belysning av frågan. Uppgifter

om arbetstillgången

inom husligt

arbete.

Jan. 1929. Normal men livlig efterfrågan på skickliga ensamjungfrur, men flerstädes överskott på yngre, mindre kunniga sökande. Juli 1929. Däremot var efterfrågan på kunniga hembiträden som vanligt större än tillgången. Aug. 1929. Som vanligt under augusti månad stegrades efterfrågan å husliga tjänare, och bristen på kunnig och intresserad arbetskraft var starkt kännbar, särskilt i fråga om ensamjungfrur och hembiträden på landet. Jan. 1930. Allmänt rådde överflöd på yngre okvalificerade flickor. På äldre kunniga hembiträden var efterfrågan större, och det förekom på vissa håll brist på sådana. April 1930. Även kunniga hembiträden voro livligt efterfrågade.

44 Maj 1930. På kunniga hembiträden förelåg alltjämt bristande tillgång, medan för yngre, mindre kvalificerad arbetskraft svårigheter förelegat att erhålla arbete. Juni 1930. Tillgången av arbetskraft otillräcklig i fråga om alla slag av kunnig arbetshjälp för hemmens behov. Juli 1930. Liksom tidigare framträdde fortfarande allmän brist på kvinnlig arbetskraft till hemmen. Sept. 1930. Platstillgången på husligt arbete har varit stadd i oavbruten ökning och bristen på kunniga hembiträden, särskilt ensamjungfrur, har varit synnerligen stor. Okt. 1930. Stor livaktighet. Tillgången alltjämt knapp beträffande kvalificerade hembiträden och landsjungfrur samt passflickor, under det att överskott finnes å yngre mindre kunniga tjänsteflickor. Dec. 1930. I övrigt förelåg alltjämt brist å kunniga hembiträden. Jan. 1931. Inom det husliga arbetet inträffade efter julmånaden en viss tillbakagång, överflöd rådde på yngre okvalificerade flickor samt t v ä t t och rengöringskvinnor. Brist förelåg alltjämt å kunniga hembiträden, passflickor ocli daghjälp i städerna. Febr. 1931. Inom husligt arbete rådde liksom tidigare överflöd på yngre okvalificerade flickor, medan tillgången på kunniga hembiträden och passflickor var otillräcklig. Mars 1931. Inom husligt arbete var antalet lediganmälda platser icke obetydligt större än antalet ansökningar. Då en del yngre mindre kvalificerade tjänstesökande voro svåra att placera, måste bristen å fullgod arbetskraft bliva än mera kännbar. Särskilt efterfrågade voro kunniga ensamjungfrur, passflickor och daghjälp i städerna. April 1931. Inom husligt arbete var knappheten å kunniga tjänstesökande ännu mera markerad än föregående månad. Maj 1931. Särskilt inom det husliga arbetet rådde som vanligt stor knapphet på tjänstesökande. Juni 1931. Sedvanlig knapphet rådde på arbetskraft inom det husliga arbetet. Efterfrågan på arbetskraft till hotell, pensionat och restauranger har flerstädes överstigit tillgången. Inom dessa fack äro liksom inom det husliga arbetet anställningarna ofta förenade med bostadsförmån. Sådana anställningar äro mindre efterfrågade. Denna omständighet i förening med den knappa tillgången på lämplig och villig arbetskraft hade medfört vissa svårigheter att besätta tillgängliga platser. — Trots överskott förelåg på arbetskraft, som nyss slutat skolan, rådde dock brist på ungdom, hågad att ägna sig åt husligt arbete. Juli 1931. Sedvanlig knapphet rådde på arbetskraft inom det husliga arbetet Vad minderåriga flickor beträffade förelåg i viss mån svårigheter att placera dessa på grund framför allt av dessas obenägenhet att taga anställning inom det husliga arbetet. Aug. 1931. Vad den kvinnliga ungdomen beträffar rådde brist på skolfria spring- och passflickor. Sept. 1931. Inom det husliga arbetet kunde man förmärka stor livaktighet, även om den ej var så stor som under föregående år. Okt. 1931. Gruppen husligt arbete uppvisade en viss minskning i platstillgången," och från många håll rapporterades, att den tidigare förefintliga bristen på kunniga hembiträden numera syntes hävd. Nov. 1931. Även om arbetsmöjligheterna inom gruppen husligt arbete fortfarande äro relativt goda, kan dock en viss tillbakagång förmärkas. Detta gäller i främsta rummet tvätt- och rengöringsarbeterskor, vilkas antal ökats därigenom, att många gifta kvinnor på grund av den bland männen rådande stora arbetslösheten måste vända sig till arbetsförmedlingen för sökande av tillfälligt arbete i hemmen.

45 Dec. 1931. I fråga om husligt arbete i stadssamhällena medförde december månad framför allt ökad efterfrågan å tillfällig hjälp för rengöringsarbete och uppassning, och vid tiden närmast före jul kunde behovet av arbetskraft icke fullt tillgodoses. Juli 1932. Det noterades flerstädes svårigheter att besätta lediganmälda platser till följd av de platssökandes ovillighet att medfölja å landsvistelse. Aug. 1932. Som vanligt under augusti månad stegrades efterfrågan å arbetskraft inom husliga facket till följd av familjernas återvändande från landsvistelse. Tillgången på dugliga ensamjungfrur var mera knapp än förut, något som också gällde beträffande skolfria passflickor, vilka visa sig obenägna att antaga platser i hushåll. Nov. 1932. P å det husliga arbetet har sedan föregående månad såväl antalet sökande som lediga och tillsatta platser avsevärt minskats. Efterfrågan har huvudsakligen gällt fullt kunniga hembiträden, och på vissa håll har det fortfarande mött svårigheter att uppbringa kvalificerad arbetskraft. Dec. 1932. I fråga om husligt arbete har antalet ansökningar minskats beroende på en viss obenägenhet hos vederbörande att taga anställning under julmånaden. Platstillgången ökades däremot. Efterfrågan gällde huvudsakligen tillfällig hjälp för rengöringsarbete och uppassning, men kvalificerade ensamjungfrur voro alltjämt eftersökta. Jan. 1933. Ehuru möjligheterna inom husligt arbete alltjämt äro goda för kvalificerade hembiträden, är läget dock även här i stort sett försämrat, särskilt vad gäller yngre tjänsteflickor samt tvätt- och rengöringskvinnor. Febr. 1933. P å det husliga området var läget i det närmaste oförändrat. Det har sålunda alltjämt berett svårigheter att till erforderligt antal skaffa fullt kompetenta hembiträden, medan överflöd funnits å mindre kunniga; efterfrågan å tillfällig hjälp i hemmen har som förut varit ringa. Mars 1933. Inom husligt arbete har svårigheterna att anskaffa kompetenta hembiträden varit större än förut. Även för mindre krävande platser, där skyldighet påfordrats att under sommaren medfölja till landet, har antalet sökande på vissa håll varit otillräckligt. April 1933. Platser för kunniga hembiträden voro svårare att tillsätta än förut och även för enklare hushållsgöromål saknades ofta lämpliga sökande. Maj 1933. P å det husliga området var tillgången på platser större än vanligt, särskilt för kunniga ensamjungfrur, villiga att medfölja till landet under sommaren. Likaså var efterfrågan på barnsköterskor livlig, men platserna voro svårtillsatta, enär det i flertalet fall gällde att deltaga även i annat arbete inom hemmet. Juni 1933. Inom husligt arbete var tillgången på kompetent personal knappare än tidigare, och gällde detta såväl fasta platser som sommarvikariat. Juli 1933. Liksom tidigare rådde alltjämt stor brist på kunnig kvinnlig arbetskraft till hemmen. Aug. 1933. Såsom typiskt för denna tid på året har inom det husliga arbetet skett en kraftig uppgång i såväl antalet platser som ansökningar. Kvalifikationerna hos en stor del av de sökande synas dock fortfarande vara otillräckliga, då trots den jämförelsevis goda tillgången å arbetskraft (115 ansökningar på 100 platser) knappast mer än 2lz av antalet lediga platser k u n n a t tillsättas. Sept. 1933. På det husliga området rådde som vanligt god tillgång på platser för kvalificerade hembiträden och yngre passflickor, överskott förefanns på yngre landsflickor, som önskade få anställning i städerna. Okt. 1933. Gruppen husligt arbete uppvisade en tydlig minskning i platstillgången, särskilt för ensamjungfrur. Verkligt kunnig arbetskraft är dock alltj ä m t svår a t t anskaffa. Nov. 1933. Inom det husliga arbetet förekom en väsentlig minskning på såväl

46 sökande som lediga och tillsatta platser. Efterfrågan på fullt kunniga hembiträden var fortfarande stor, särskilt under månadens senare hälft. Dec. 1933. I fråga om husligt arbete i stadssamhällena medförde december månad en livlig efterfrågan å tillfällig hjälp för rengöringsarbete och uppassning och behovet av lämplig arbetskraft kunde icke alltid tillgodoses. Beträffande omsättning av fast tjänstepersonal karakteriseras månaden däremot som vanligt av relativt lugn. Jan. 1934. Efterfrågan på lämplig arbetskraft till jordbruk och lanthushåll var livligare än förut, likasom också i fråga om kunniga ensamjungfrur. Febr. 1934. Inom husligt arbete rådde liksom tidigare överflöd på yngre okvalificerade flickor och äldre hushållerskor, medan tillgången på kunniga hembiträden och passflickor var otillräcklig. Maj 1934. Inom det husliga området var tillgången på platser synnerligen stor, i all synnerhet för ensamjungfrur, villiga att medfölja till landet under sommaren. Som vanligt var antalet sökande till sådana piatser otillräckligt. Juni 1934. Inom det husliga arbetet har tillgången på platser varit riklig utom beträffande städerskeplatser, på vilka råder ständig knapphet i förhållande till antalet sökande, mestadels gifta kvinnor, som önska några timmars arbete per dag. Aug. 1934. Inom hotell- och restaurangbranschen gjorde sommarsäsongen sig alltjämt starkt gällande, vilket otvivelaktigt var en av anledningarna till den samtidiga och även så gott som hela landet kännbara bristen på sökande till husligt arbete. Ett överskott på yngre, mindre kunniga flickor har dock rapporterats från bland annat Småland, Bohuslän, Närke och Västmanland. Sept. 1934. Samma förhållande rådde som tidigare med starkt stegrad efterfrågan på lämplig arbetskraft inom husligt arbete. På vissa håll har uppmärksammats en tendens hos de kvalificerade hembiträdena att söka komma över till annat verksamhetsområde, främst då till sjukvårdsinrättningar. Okt. 1934. För gruppen husligt arbete ställde sig oktobersiffran i fråga om platstillgång något lägre än förra månaden, men utvisar alltjämt en för de arbetssökande jämförelsevis fördelaktig relation mellan ansökningar och lediga platser. Bristande yrkeskunnighet hos de sökande har dock försvårat platstillsättningen, som stannade vid 73 per 100 lediga platser. Nov. 1934. Inom gruppen husligt arbete har platstillgången för kvalificerade ensamjungfrur alltjämt varit synnerligen god. Dec. 1934. I fråga om husligt arbete i stadssamhällena medförde december månad i första hand en stegrad efterfrågan å tillfällig hjälp för rengöringsarbete och uppassning. Beträffande omsättning av fast tjänstepersonal karakteriserades månaden som vanligt av relativt lugn. Underskott å kunniga ensamjungfrur framträdde mera markant än vanligt. Knappheten på arbetskraft belyses därav, att antalet ansökningar om arbete för gruppen i dess helhet med omkring 600 understeg antalet lediga platser. Jan. 1935. Platstillgången i husligt arbete var god, ehuru behovet av tillfällig hemhjälp helt naturligt gjorde sig mindre gällande än föregående månad. Febr. 1935. Det husliga området hade alltjämt svårigheter att få sitt behov av lämplig arbetskraft fyllt. Icke minst gällde detta personal till lanthushåll. April 1935. Bristen på kunnig arbetskraft inom det husliga området har blivit alltmera kännbar, framför allt beträffande ensamjungfrur. Maj 1935. På det husliga arbetsområdet framträder nu bristen på kunniga ensamjungfrur mera markerat än förut, till följd av vederbörandes obenägenhet a t t medfölja till landet under sommarmånaderna, varjämte en del sökande föredragit att taga sjukhus- eller restaurangarbete, där sådant stått till buds. Juni 1935. Inom gruppen husligt arbete var tillgången god på såväl fasta som tillfälliga platser, i synnerhet för kunniga och välrekommenderade hembiträden, medan antalet lämpliga sökande alltjämt var otillräckligt.

47 Juli 1935. Sedvanlig knapphet på arbetskraft rådde inom det husliga arbetet. Aug. 1935. Tillgången på kunniga ensamjungfrur, kokerskor och dagflickor var såsom tidigare mycket knapp. Okt. 1935. Bristen å kunniga ensamjungfrur förefanns i ungefär samma utsträckning som förut. Nov. 1935. Omsättningen inom gruppen husligt arbete var efter vanligheten mindre än föregående månad. Alltjämt var dock god tillgång på platser för kvalificerade ensamjungfrur. Jan. 1936. Tilltagande platstillgång rapporterades för kunniga hembiträden. Mars 1936. Inom husligt arbete var antalet lediganmälda platser större än antalet ansökningar. Då yngre, mindre kvalificerade sökande voro svåra att placera, måste bristen på fullgod arbetskraft bli än mera framträdande. April 1936. Inom det husliga området var bristen på kunniga hembiträden fortfarande lika kännbar. Maj 1936. Tillgången på platser var större än vanligt, särskilt för kunniga ensamjungfrur, villiga att medfölja till landet under sommaren. Juni 1936. Tillgången å alla slag av kunnig arbetshjälp för hemmens behov var å flertalet orter otillräcklig. Juli 1936. Behovet av arbetskraft inom det husliga området hade visserligen nedgått sedan föregående månad, men som vanligt rådde stor brist på kunniga hembiträden. Av sammanställningen framgår otvetydigt att bristen på kunniga hembiträden gjort sig gällande under hela den period, sammanställningen omfattar, och sålunda även under lågkonjunkturen. Gång efter annan betonas det i rapporterna, att den bristande tillgången på kvalificerad arbetskraft förorsakar att antalet utbjudna platser icke kunnat besättas, oaktat det funnits överskott på arbetsansökningar. Jämväl i den av socialstyrelsen anordnade enquéten har det mycket allmänt påtalats, att hembiträdena sakna utbildning. Till en redogörelse för enquétesvarens innehåll skola de sakkunniga återkomma i annat sammanhang (sid. 64—69). Uppenbart är att de bristande kvalifikationerna hos hembiträdena äro ägnade att skapa betydande olägenheter ur hemmens synpunkt. Man synes ganska allmänt anse denna omständighet såsom en av huvudanledningarna till de ofta påtalade missförhållandena på detta område. Sedan alltså bristen på arbetskraft för hemmens behov under normala tider och bristen på kvalificerad arbetskraft under såväl hög- som lågkonjunktur konstaterats, torde spörsmålet om orsakerna till den bristande tillgången böra något närmare beröras. Orsakerna till den bristande tillgången på arbetskraft för hemmens behov. I det föregående har med stöd av socialstyrelsens undersökningar framhållits, att den kvinnliga ungdomen i städerna endast i ringa omfattning tillgodoser behovet av arbetskraft på det husliga området, enär denna ungdom i stor utsträckning söker sig till fabriksarbete, butiks- och kontorsarbete eller därmed jämförligt arbete. Landsbygdens kvinnliga ungdom strömmar till städerna för att erhålla anställning såsom hembiträden, men en icke ringa del av dessa lämnar jämförelsevis snart yrket för att övergå till industri,

48 handel, restaurangrörelse eller dylikt. Det föreligger alltså ett konkurrensförhållande mellan hemmen å ena sidan och näringsgrenar sådana som de nyss nämnda å den andra, och i denna konkurrens om arbetskraften synes enligt all erfarenhet yrkesarbetet i hemmen ligga under. Arbetslöshetsutredningen har uppmärksammat denna omständighet i sitt år 1931 utgivna betänkande om arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker (del I sid. 297) och framhållit, att det husliga arbetsområdet icke är lika lockande som andra, enär det husliga arbetet av ålder icke betraktats såsom något egentligt yrke och icke erhållit den fasta reglering av arbets- och anställningsvillkoren, som förekommer på flertalet andra områden. Det mindre självständiga arbetet under en husmors ständiga överinseende, den obestämda arbetstiden o. s. v. har gjort, att det husliga arbetet ej ansetts lika förmånligt som andra sysselsättningar. Arbete i huslig tjänst har därför icke ansetts socialt likställt med t. ex. fabriksarbete eller butiksanställning. Enligt de sakkunnigas mening är huvudanledningen till den överlägsenhet, som fabriksarbetet, butiks- eller kontorsverksamheten, restauranganställning eller dylikt för närvarande hava i konkurrensen med hemmen om den kvinnliga arbetskraften, de förmåner, av vilka de anställda anse sig komma i åtnjutande inom nämnda företag. Den inom dessa förekommande bestämda och begränsade arbetstiden och den i samband därmed stående friheten att utan varje inskränkning råda över den egna fritiden äro förvisso av de anställda högt uppskattade förmåner, som hemmen åtminstone hittills endast i mycket ofullständig grad kunnat bereda de i husligt arbete anställda. Det föreligger emellertid även andra skiljaktigheter i fråga om arbetsanställningen mellan företag av nyss nämnd art och det husliga arbetet. På grund av att i sistnämnda arbete det i regel finnes endast en anställd på arbetsplatsen — i ett mycket begränsat antal fall två eller tre — och arbetet utföres i nära kontakt med arbetsgivaren, blir den anställda i hög grad isolerad från sina likar. Denna omständighet bidrager att framkalla en känsla av isolering, en känsla som många gånger förstärkes genom den olikhet i intressen och livssyn, som förefinnes hos husmoder och hembiträde på grund av uppfostran eller samhällsställning. Nu nämnda omständighet ligger otvivelaktigt till grund för den bristande förståelse för varandras synpunkter som å såväl husmoderns som hembiträdets sida ofta framträder, oaktat de i arbetet äro i hög grad beroende av varandra. Husmoderns och övriga familjemedlemmars behandling av den anställda och anspråk på fullgörande av arbetet äro ägnade att, allt efter omständigheterna, verka uppmuntrande eller nedstämmande på det intresse, ett hembiträde kan hava vid fullgörandet av sina åligganden. De lynnesegenskaper, som en i hemmet anställd person har, och hennes lämplighet för yrket inverkar givetvis i sin tur på husmoderns behandling av denna. I högre grad än inom andra yrken äro inom det husliga arbetet lynnesmotsättningar mellan arbetsgivaren och arbetstagaren orsaken till att det goda förhållandet dem emellan stores och att trevnaden i arbetet menligt påverkas. Det husliga arbetet är det äldsta av alla yrken. Ursprungligen omfattade

49 det alla de färdigheter, som krävdes för livsuppehället och trevnaden inom den trängre krets, en familj utgjorde. E t t hushåll var tidigare i stor utsträckning självförsörjande och av de kvinnliga medlemmarna i detsamma krävdes utom de sysslor, som alltjämt hänföras till de husliga, jämväl arbete, som numera i stor utsträckning utföres av industriella eller tekniska företag. Men även med den mera begränsade omfattning, som det husliga arbetet numera erhållit, kräves det av dess utövare åtskilliga olika färdigheter och det är icke möjligt med en specialisering av arbetsuppgifterna såsom i regel är fallet inom industrien. Särskilt inom den mera rationaliserade industrien har den anställda att utföra vissa bestämda, mycket ofta synnerligen begränsade uppgifter. Samtidigt med specialiseringen inom industrien stiga anspråken på intensitet i arbetet under den tid, detsamma pågår. Inom det husliga arbetet åter förefinnas i regel icke förutsättningar för en intensifiering, därest icke samtidigt en genomförd uppdelning av arbetsuppgifterna på olika anställda kan äga rum, något som i regel endast kan ske i mycket stora hushåll, inom anstaltshushåll eller i restauranger. Inom praktiskt taget alla enskilda hushåll med en, två eller tre anställda är det uteslutet att komma fram till en sådan specialisering och en på grund därav företagen intensifiering av arbetet som inom industrien. Med hänsyn till nu anförda omständigheter är det förenat med stora svårigheter att genomföra ett tidsschema för det husliga arbetet. Härtill bidraga jämväl de många oförutsedda omständigheter, som äro förbundna med det husliga arbetet och som äro ägnade att förrycka en verklig arbetsplanering. Men även om svårigheterna äro stora för ett rationellt ordnande av det husliga arbetet på sätt som redan skett inom andra yrken, torde ej sällan dessa svårigheter göras större än vad som är nödvändigt. Denna tendens sammanhänger med att det husliga arbetet längre än andra yrken fasthållit vid en gången tids traditioner och metoder. Det torde vara ställt utom tvivel, att mycket och onyttigt dubbelarbete utföres inom många hushåll och att man med seg envishet motsätter sig möjliga förenklingar i arbetets utförande. Detta leder till att arbetstiden många gånger blir längre än vad som är erforderligt. Om sålunda de konserverande krafterna i fråga om sysslornas utförande i ett hem äro mycket starka och motverka en önskvärd förenkling, existera vissa förhållanden i samhället, som äro ägnade att verka i samma riktning. Här må endast erinras om en omständighet, som under senare tid varit föremål för uppmärksamhet och som otvivelaktigt åtminstone i viss omfattning i många hem lägger hinder i vägen för förenklingssträvanden, nämligen bristen på enhetlighet i fråga om måltidstimmar. Särskilt i hem, där såväl vuxna personer med anställning i olika företag och yrken som barn i skolåldern finnas, kunna de olika måltiderna utsträckas under så lång tid, att tiden för övriga sysslors utförande avsevärt inkräktas och pauser i arbetet under dagen i det närmaste förhindras. Givet är att den bristande koncentrationen av måltiderna är ägnad att verka förryckande på såväl husmoderns som hembiträdets arbetstid, något som hos dem skapar den föreställningen, att det husliga arbetet är mer än andra sysselsättningar utmärkt av »slit och släp». 2450 36

50 Under senare tid hava allt flera röster höjts för en förenkling och så långt sig göra låter rationalisering av det husliga arbetet. I åtskilliga hem torde också, bland annat på grund av trycket av de nuvarande svårigheterna på arbetsmarknaden, intresse förefinnas för en planering av de husliga sysslorna. Med hänsyn till den förut nämnda konservativa tendensen inom hushållsarbetet är det emellertid att antaga, att, om ej särskilda åtgärder vidtagas, intresset för en arbetsplanering endast långsamt skall vinna anslutning. Husmödrarna torde i viss omfattning kunna påverkas genom husmoderföreningarna och liknande kvinnoorganisationer. Det kan emellertid ifrågasättas, om detta är tillräckligt, och det synes som om vid husmodersutbildningen i de särskilda undervisningsanstalterna särskild uppmärksamhet borde ägnas åt denna sida av det husliga arbetet. För hembiträdenas del bör detta äga rum i samband med utbildningen i facket. Även om i jämförelse med vad fallet var under gångna tider det husliga arbetet icke är så omfattande, kräver det alltjämt av sin utövare åtskilliga färdigheter och kunskaper, som det tager en ej ringa tid att praktiskt förvärva. Av en kunnig ensamjungfru t. ex. kräves sålunda färdighet i matlagning, bakning och konservering, städning och rengöring, tvätt och strykning samt stoppning och lagning av kläder. I hem, där det finns barn, plägar husmodern av sitt biträde också fordra åtminstone ett visst handlag med barnen. Många som ägna sig åt yrket, äro emellertid mera passande och intresserade för endast någon eller några av de här ovan angivna uppgifterna. Vad hemmen beträffar, är ofta tyngdpunkten lagd på vissa av de ifrågavarande sysslorna allt efter familjemedlemmarnas krav och hemmets behov. I ett hem kräves av hembiträdet i främsta rummet kunnighet i matlagning och bakning, förmåga att servera vid bordet vid familjens bjudningar, passning på familjemedlemmar och gäster. I ett annat hem äro fordringarna på matlagning och passning mindre men i stället kraven på biträde vid skötseln av barnen, tvätt, lagning av kläder och dylikt så mycket större. I ett tredje hem åter är hemvården, damningen och rengöringen av rum och möbler en uppgift, som husmodern framför allt kräver. Det inträffar därför ofta, att en husmoder vid anställning av ett hembiträde icke får någon, som kan tillfredsställa hennes individuella fordringar, liksom att ett hembiträde efter antagande av en plats finner en husmoder, som kräver annat eller mera av henne än vad som står i överensstämmelse med hennes förutsättningar och intressen. Med hänsyn härtill är det givet, att tillfällena till motsättningar mellan arbetsgivare och anställda inom hemarbetet skola bliva många. Olika uppfattningar kunna givetvis hysas om sysslornas olika utförande, varjämte kraven på arbetstakt och arbetsplanering kunna ställas olika, allt medverkande till att missnöje å ömse sidor kan uppkomma. Det är mot bakgrunden av dessa förhållanden man har att se de svårigheter, med vilka det husliga arbetet har att kämpa i konkurrensen med andra verksamhetsområden. Det är icke enbart de förmåner, industrien, handeln, kontorsarbetet m. fl. kunna skänka de anställda i begränsad arbetstid, bestämd

51 fritid, stadgad semester och dylikt, utan också hemarbetets krävande natur, som otvivelaktigt medverkar till att många, som prövat på yrket, söka sig till mindre krävande och mera mekaniserade sysselsättningar inom andra yrken. Det husliga arbetet är av utomordentlig betydelse för samhällslivet. Inom familjekretsen i hemmet tillbringar människan i allmänhet större delen av sin levnad, det är där hon söker tillfredsställa sina elementära behov av näring och vila och där erhåller hon den nödvändiga omvårdnaden under uppväxtåren och sedan hon blivit vuxen. Tillfredsställande förhållanden i hemmen återverka därför gynnsamt på samhället. I första hand vilar ordnandet av hemmen och utförandet av det husliga arbetet på husmodern och i det övervägande antalet hem på henne ensam. Med hänsyn härtill är beskaffenheten av det arbete, som utföres på det husliga området, i främsta rummet beroende på husmödrarnas skicklighet för sitt värv. Då emellertid även en viss del av det husliga arbetet utföres av personer, som avlönas för sitt arbete inom hemmen, är utförandet av hemmens normala funktioner beroende även av deras skicklighet. Det husliga arbetet kräver av sina utövare färdigheter på olika områden, påpasslighet och iakttagelseförmåga, intresse och många gånger uppoffringar av egen bekvämlighet. Man synes emellertid hava vant sig vid att taga arbetsprestationerna från husmoderns och de anställdas sida som en naturlig sak och såsom något, som icke kan jämställas med det egentliga förvärvsarbetet. Ehuru det husliga arbetet i själva verket är grundvalen för trivseln och ekonomien inom hemmen, synes det, säkerligen bland annat därför att därvid icke några realiserbara nyttigheter framställas, betraktas såsom av lägre klass än sådant arbete, som ger penningar. Orsakerna till undervärderingen av det husliga arbetet kunna här endast antydningsvis angivas; härför kräves en mera djupgående undersökning än som i detta sammanhang kan göras. Här må endast framhållas, att såsom en av dessa orsaker otvivelaktigt framstår, att det husliga arbetet alltjämt i stor utsträckning står kvar på naturahushållningens grund. Husmödrarna uppbära alltjämt i stor utsträckning ersättning för sitt arbete in natura, och hembiträdet med bostad hos arbetsgivaren torde i regel med hälften eller mera uppbära naturaersättning. Det är emellertid icke nog med, att det husliga arbetet åtnjuter ett mindre anseende än andra j^rken. På vissa håll synes man rent av se ned på arbetet. Man hör ej sällan uttalas, att, om en kvinna ej duger till annat, så kan hon alltid passa i hushållet. Den avlönade hjälpen är ej sällan föremål för missaktning — ordet »piga» såsom betecknande för den i det husliga arbetet anställda har blivit ett förklenande uttryck. Denna undervärdering av det husliga arbetet och missaktning för dess utövare torde utöva en ödesdiger inverkan både på rekryteringen av yrket och på bibehållandet vid yrket av dem, som ägnat sig åt detsamma. Även bland hembiträdena synes ganska allmänt den uppfattningen råda, att de vid första lämpliga tillfälle böra söka sig över till annat yrke, som har större socialt anseende. Det är mot bakgrunden av dessa

52 förhållanden man skall se den omständigheten att hembiträdesyrket i allmänhet är ett genomgångsyrke. E n betydande och fullt naturlig avgång äger rum inom denna yrkeskår genom hembiträdenas giftermål och detta förklarar i viss utsträckning, att den övervägande delen av hembiträdena befinner sig i åldrarna under 30 år. Men övergången till andra yrken är även betydande. Den totala anställningstiden i hembiträdesyrket blir mycket kort i jämförelse med motsvarande tid i andra yrken. Enligt socialstyrelsens utredning är anställningstiden i yrket i genomsnitt för samtliga hembiträdeskategorier vid andra hushåll än jordbrukshushåll åtta år (enligt arbetsgivarnas 8*8 och enligt personalens uppgifter 7*5 år), något som innebär, att den del av hembiträdeskåren, som är anställd i andra hushåll än jordbrukshushåll och som uppskattas till 120 000 personer, måste nyrekryteras med omkring 15 000 personer för år. Den rörlighet, som sålunda karakteriserar hembiträdeskåren, framstår jämväl i uppgifterna om hembiträdenas anställningstid på den plats, de vid undersökningstillfället senast innehaft. Två femtedelar hade varit anställda under kortare tid än ett år, och kortare anställningstid än tre år uppgives beträffande tillhopa nära två tredjedelar av de hembiträden, om vilka husmödrarna lämnat uppgifter, samt nära tre fjärdedelar av de hembiträden, som själva insänt uppgifter. Nu angivna siffror torde visa hän på att otillfredsställelse måste råda inom det husliga arbetet, sett från hembiträdenas synpunkt, ett intryck, som förstärkes, då man samtidigt tar i övervägande, att anställda inom andra yrken vanligen med all makt sträva att behålla de platser, som de en gång erhållit. Olägenheter av nuvarande förhållanden u r hembiträdenas synpunkt. I det föregående har lämnats en redogörelse för de olägenheter, som med hänsyn till det husliga arbetets egenartade natur äro tillfinnandes för hemmens vidkommande. Ur hembiträdeskårens synpunkt framstå jämväl åtskilliga olägenheter, som redan förut antytts och som kunna sammanfattas på följande sätt. Först och främst märkas de genom socialstyrelsens undersökning fastställda, i jämförelse med andra yrkesområden otillfredsställande arbetsförhållandena, de talrika friktioner och motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare, som uppkomma på grund av det husliga arbetets säregna natur och som kunna vara ägnade att hos den anställda framkalla en känsla av vantrevnad med yrket. Till detta kan läggas den hittills mycket undanskymda och föga uppskattade ställning, som det husliga arbetet intager i jämförelse med andra yrken. De allmänna synpunkter, som här ovan anförts beträffande orsakerna till den minskade tillströmningen till det husliga arbetet och det missnöje med detta arbete, som resulterar i att många hembiträden övergå till annan sysselsättning, vinner bekräftelse i de uttalanden, som gjorts i den av socialstyrelsen företagna enquéten. Då de uppfattningar, som av personer i olika samhällsställningar och från olika delar av landet uttalats beträffande förhållandena inom det husliga arbetet, äro av intresse, torde en redogörelse härför i detta sammanhang vara på sin plats.

53 F r å n s t a t e n s offentliga a r b e t s f ö r m e d l i n g hava g a n s k a m å n g a p å p e k a n d e n gjorts o m e r f o r d e r l i g h e t e n av en r e g l e r i n g av a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a . Arbetsförmedlingen i Stockholm anser avtagandet av intresset för det husliga arbetet bero på de oreglerade arbetsförhållandena. Arbetets natur lade emellertid synnerligen stora hinder i vägen för genomförandet av allmänna bestämmelser. Anstalten trodde emellertid det icke skulle vara omöjligt att få till stånd en viss enhetlighet beträffande arbetstid, ledighet, uppsägningstid, semester och dylikt. De oordnade förhållandena finge till stor del tillskrivas hembiträdena själva. De talrika platsombytena inverkade menligt på arbetsgivarnas intresse att göra något. Många stannade nämligen aldrig längre än ett år, varför semesterfrågan ej bleve aktuell. Arbetsförmedlingen i Södertälje uttalar sig för bestämd uppsägningstid och ordnad semester. Arbetsförmedlingen i Nyköping kräver om möjligt bestämda fritider. Arbetsförmedlingen i Eskilstuna anser, att det, som lägger sordin på arbetsglädjen, är den känsla av bundenhet, som förefinnes inom yrket. Kunde det ordnas med obligatorisk ledighet, skulle säkerligen en seger vara vunnen för det husliga arbetet. Arbetsförmedlingen i Katrineholm uttalar önskvärdheten av mera likartade förhållanden på olika orter i fråga om löner, bostadsförhållanden, fritider och semester. Arbetsförmedlingen i ödeshög anser det erforderligt med bestämd arbetstid och bestämda ledighetsdagar. Arbetsförmedlingen i Motala kräver ordnad, i lag fastställd fritid och anser, att logi ej bör vara för den anställda inrymd i samma lägenhet, där vederbörande utövar sitt arbete. Arbetsförmedlingen i Finspång kräver kortare fixerad arbetstid och bestämd fritid för alla kategorier hembiträden. Arbetsförmedlingen i Jönköping anser, att med ordnad arbetstid och semester skulle flera kunniga hembiträden stanna kvar inom yrket. Det vore också erforderligt med kortare regelbunden ledighet under dagen. Arbetsförmedlingen i Vetlanda anser, a t t arbetsförmedlingen borde få bestämma, h u r lång arbetstiden borde vara, samt a t t ordnad ledighet infördes för alla hembiträden. Semestern skulle uppgå till minst en vecka per år med full lön och kostpengar. Arbetsförmedlingen i Växjö anser det önskvärt med ordnad arbets- och fritid, men uttalar, att den nog vore svår a t t åstadkomma i vissa familjer. Om hembiträdena vore mera kvalificerade, så kunde det bliva bättre löner och större frihet. Arbetsförmedlingen i Oskarshamn framhåller, att i mindre städer ofta förekommer klagomål över icke ordnad ledighet. Arbetsförmedlingen i Mönsterås kräver mera ordnad ledighet. Arbetsförmedlingen i Sölvesborg uttalar sig för ordnad arbetstid och ordnad ledighet. Arbetsförmedlingen i Kristianstad anser det erforderligt med fullt ordnad arbetstid, med skyldighet för hembiträdet att i särskilda fall såsom sjukdom, bjudningar eller dylikt biträda utöver den fastställda tiden. Arbetsförmedlingen i Tomelilla föreslår, att bestämmelser om ordnad fritid borde införas i »tjänares lönsedel». Arbetsförmedlingen i Åstorp uttalar sig för bestämd arbetstid, eget rum och ordnad ledighet, helst v a r a n n a n söndag och en eftermiddag i veckan. Arbetsförmedlingen i Malmö tror att bestämd arbetstid skulle komma till stånd efter överenskommelse, ö v r i g tid skulle hembiträdet disponera efter behag. Togs hembiträdet i anspråk under fritiden, skulle övertidsersättning eller motsvarande

54 fritid å annan dag lämnas. Hembiträdet skulle ha fritt en eftermiddag i veckan samt varannan söndagseftermiddag. Arbetsförmedlingen i Hälsingborg önskar en reglering av arbetstiden och bestämd uppsägningstid. Arbetsförmedlingen i Landskrona förordar lagenligt ordnad arbetstid. Arbetsförmedlingen i Ystad anser att en maximiarbetstid borde fixeras, men framhåller särskilt, att en sådan åtgärd skulle stöta på svårigheter från husmoderhåll. Därjämte framhålles såsom en olägenhet, a t t vissa husmödrar brukade kvarhålla sina tjänsteflickor, vilka bodde i sina hem, långt på aftonen, ofta '3 å 4 gånger i veckan. Arbetsförmedlingen i Trälleborg uttalar sig för reglering av arbetstids- och löneförhållanden. Arbetsförmedlingen i Svedala önskar lagstadgad arbetstid samt helst förbud för övertidsarbete och alltid ersättning för detsamma. Arbetsförmedlingen i Göteborg anför — efter att ha erinrat om bristen på kunniga hembiträden och att detta kunde avhjälpas genom yrkesutbildning — att emellertid intet kunde vinnas om icke jämsides med yrkesutbildningen hembiträdenas krav på en bättre och mera begränsad arbetstid tillgodosåges. Det vore varken olust för arbetet eller lönevillkoren — undantag funnes ju — som verkade avskräckande utan blott och bart den, jämförd med varje a n n a t yrke, betydligt längre arbetstiden. Arbetsförmedlingen i Uddevalla säger sig icke hava förmärkt några direkta missförhållanden, men att arbetstiden i regel torde vara för lång för hembiträdena. Arbetsförmedlingen i Lysekil önskar bestämd arbetstid, bestämda löner efter kompetens och bestämd uppsägningstid från båda håll. Arbetsförmedlingen i Strömstad framhåller, att den starka omsättningen i yrket i hög grad försvårar möjligheterna att förbättra lönerna och anställningsförhållandena. I sin ordning medverkade givetvis de otillfredsställande villkoren till den snabba omsättningen. Arbetsförmedlingen i Borås anser det väsentligaste vara ordnade arbets- och fritider. Bestämdes dessa, skulle allt flera taga husligt arbete, än vad som nu är fallet, men det vore ej lätt att på ett tillfredsställande sätt ordna detta, enär stora olikheter förefunnes mellan familjerna. Arbetsförmedlingen i Trollhättan anser det önskligt med bestämd arbetstid, helst åtta timmar, och mera enhetliga avlöningsförhållanden, så att ej samma arbete betalades på helt olika sätt på olika orter. Arbetsförmedlingen i Arvika framhåller bestämd arbetstid, ordnad ledighet och eget rum för hembiträdet såsom önskemål. Arbetsförmedlingen i Västerås uttalar, att det husliga arbetets sociala värde ej är till fullo uppskattat och att hembiträdets personliga frihet vore alltför beroende på bostadsbandet hos arbetsgivaren. Som motvikt till en relativt lång arbetstid borde som regel införas en större fritid på dagen. Arbetsförmedlingen i Falun anser, att det största och mest påtalade missförhållandet inom det husliga arbetet vore den obestämda arbetstiden och i många fall bostadsförhållandena. Svårigheterna att på detta område åstadkomma ordnade förhållanden till båda parternas belåtenhet voro naturligtvis stora men torde dock genom lagstiftning eller avtalsbestämmelser kunna utan men för arbetsgivareparten förbättras så att de i någon mån komme i överensstämmelse med förhållandena på andra arbetsområden, där kvinnlig arbetskraft huvudsakligast sysselsattes. Arbetsförmedlingen i Gävle föreslår, att det skulle ordnas bättre för hembiträdena genom bestämda arbetstider och dylikt. Arbetsförmedlingen i Umeå anser den oregelbundna arbetstiden som ett missförhållande. Ett a n n a t missförhållande vore, att hembiträdena ej hade full frihet att använda sin dem givna frihet som de behagade.

55 Arbetsförmedlingen i Skellefteå anser ordnad arbetstid som ett önskemål men framhåller samtidigt, att det husliga arbetet är av sådan beskaffenhet, att arbetstiden är svår att reglera. Arbetsförmedlingen i Boden anser, att arbetsdagens längd borde preciseras och bestämda fritider givas, ävensom att för övertidsarbete borde lämnas särskild ersättning. Åtskilliga privata p l a t s b y r å e r ha även u t t a l a t sig beträffande l a n d e n a och d ä r v i d angivit vissa önskemål.

arbetsförhål-

Fyra platsbyråer i S. uttala sig för reglering av arbetstiden och ledigheten. E n av dessa anser som ett önskemål först och främst bestämd arbetstid och därefter ordnad ledighet från klockan 18.30 varje dag. En annan kräver såvitt möjligt bestämd ledighet samt fri disposition för hembiträdet av tiden efter middagen. E n tredje framhåller, att arbetstiden utsträckes sent på kvällen; om missförhållandena kunde avskaffas, skulle intresset för det husliga arbetet bliva större och hembiträden med större kvalifikationer ägna sig åt yrket. En platsbyrå i N. uttalar, att en bestämd arbetstid förmodligen skulle hjälpa mycket. En platsbyrå i M. anser, att arbetstids- och bostadsförhållandena böra i någon mån regleras. En platsbyrå i L. kräver bestämda fritider, som även skola respekteras. En platsbyrå i N. kräver minskad arbetstid och i möjligaste mån ordnad ledighet. En platsbyrå i R. anser det i synnerhet erforderligt med mera fritid, exempelvis från klockan 7 e. m. å vardagar samt från klockan 3—4 på söndagar. Det klagades nämligen allmänt över den ringa fritiden. En platsbyrå i M. framhåller som ett husmödrarnas intresse att giva sina hembiträden god ledighet. En platsbyrå i H. kräver bättre ordnad arbetstid. En platsbyrå i V. kräver ordnad ledighet och semester med kostpengar. En platsbyrå i G. anser det erforderligt med ordnad arbetstid, bestämd och ordnad ledighet, 14 dagars semester med full lön och kostpengar samt ersättning för övertidsarbete; efter arbetets slut skulle hembiträdet få disponera sin tid. En platsbyrå i K. uttalar sig för att en mera konsekvent genomförd ordnad ledighet samt kostpengar under semestern borde komma till stånd. En platsbyrå i K. anser, att ordnad ledighet borde införas i de hem, där sådan ej redan tillämpas, hembiträdena sätta nämligen stort värde på att veta, att de h a en eftermiddag i veckan för sig själva. Likaså borde arbetstiden ordnas samt semester erhållas efter 6 månaders tjänst. Hembiträdet borde fritt få disponera sin tid efter arbetstidens slut på kvällen. En platsbyrå i K. förordar, att arbetstiden så mycket som möjligt är bestämd, att ledigheten ordnas och att hembiträdet helst får eget rum. Dessutom bör hembiträdet varje år åtnjuta en veckas semester med kostpengar och lön. En platsbyrå i M. anser den rådande bristen på hembiträden sammanhänga med att många av flickorna söka sig till hotell, restauranger och dylikt samt anstalter, enär de där ha högre löner och bättre ordnat med ledighet än om de taga hemarbete. En platsbyrå i H. önskar bestämd arbetstid, ordnad ledighet och lagstadgad semester för hembiträdena. Två platsbyråer i S. förorda ordnad arbetstid. En platsbyrå i K. anser, att de huvudsakligaste missförhållandena utgöra den oregelbundna ledigheten och de i allmänhet låga lönerna. Om vissa regler kunde fastställas för såväl lön som ledighet skulle mycket vara vunnet.

56 E n d a s t få h u s m ö d r a r hava u t t a l a t sig om a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a . D e flesta av d e m som u t t a l a t sig hava e m e l l e r t i d fäst u p p m ä r k s a m h e t e n p å d e n b e t y d e l s e , s o m s ä r s k i l t a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a hava. En husmoder i L. kräver reglerad 8-timmars arbetsdag med ersättning för Övertid. Lönen skulle regleras efter kompetens och fritiden ordnas så, att det bleve en hel vilodag i A^eckan och 2 å 3 veckors semester med full lön och kostpengar. Naturaförmånerna borde utbytas mot lön per månad, per arbetsdag eller per arbetstimme. Hembiträdesyrket borde nå upp till den skolade sjuksköterskans samvetsgranna yrkesutövning och välförtjänta sociala anseende. En husmoder i L. anser det önskvärt, att ordnad ledighet och kortare arbetstid kunde beredas hembiträdena. Fredrika Bremerförbundet i H. uttalar sig för erforderligheten av en reglerad arbetstid. En husmoder i B. anser, att lagstadgad arbetstid per vecka borde komma till stånd, såvida denna tid kunde fördelas enligt personliga överenskommelser. Vidare ansåg hon det erforderligt med bindande kontrakt vid anställningen med bestämd uppsägningstid. Hembiträden, som u t a n uppsägning lämnade sin tjänst hos en familj och u t a n att laga förfall förefunnes, skulle ej äga r ä t t till innestående lön. Fredrika Bremerförbundet i G. kräver ordnad arbetstid En husmoder i B. uttalar, att det husliga arbetet borde kunna ordnas med samma rättigheter och skyldigheter som a n n a t arbete, dock kunde arbetstiden naturligtvis ej så begränsas utan mycken hänsyn finge tagas. En husmoder i S. anser såsom helt säkert, att en större tillströmning till platser inom hemmen skulle bliva följden, om arbetstiden i husligt arbete kunde fixeras och bestämd fritid kunde givas samt högre löner för skolade arbetskrafter bliva vanliga. E n husmoder i S. anser, att arbetstidens ovissa begränsning nog vore den allra viktigaste orsaken till flykten av god arbetskraft från yrket. Särskilt vore, naturligt nog, söndagsarbetet föga omtyckt av hembiträdena. Med husmödrarnas bättre träning i arbetsledning och familjemedlemmarnas avstående från en del söndagsvanor skulle lättnader åstadkommas även under nuvarande arbets-, anställnings- och avlöningsförhållanden, utan att lag behövde tillgripas. Såsom önskemål uppställes en begränsad arbetstid och minskat söndagsarbete genom rationellare arbetsledning. En husmoder i S. uttalar, att arbetstiden bör ordnas. I g a n s k a s t o r u t s t r ä c k n i n g hava r e k t o r e r för y r k e s s k o l o r och folkhögskolor s a m t f ö r e s t å n d a r e för h u s m o d e r s k o l o r gjort u t t a l a n d e n ; j ä m v ä l hava vissa s k o l k ö k s l ä r a r i n n o r y t t r a t sig. H ä r n e d a n angivas r e k t o r e r n a s och förestånd a r i n n o r n a s u t t a l a n d e n för k o r t h e t e n s skull som u t t a l a n d e n av d e n eller d e n utbildningsanstalten. Samtliga de fyra utbildningsanstalter i Stockholm, som uttalat särskilda önskemål, hava a n m ä r k t på den i stort sett obegränsade arbetstiden såsom ett missförhållande. Några av dem kräva i möjligaste m å n bestämda arbetstider och fritider eller åtminstone ordnande av fritiden. En utbildningsanstalt i S. förordar ordnad ledighet. En utbildningsanstalt i U. anför, att om en bestämd och ordnad ledighet kunde genomföras, mycket skulle vara vunnet. F r å n en undervisningsanstalt i N. uttalas att man gärna må ställa större fordringar på kvalifikationerna, men att det är nödvändigt med bestämd, reglerad tid för arbete och ledighet. Framför allt vore det den långa arbetstiden och den ringa ledigheten, som gjorde arbetet mindre eftersökt. F r å n en undervisningsanstalt i M. kräves bestämd arbetstid för kompetenta hembiträden jämte möjlighet till befordran och ökad lön.

57 En undervisningsanstalt i J. förordar en bättre organisation av arbetet med bestämd arbetstid och bestämd fritid. En utbildningsanstalt i G. gör gällande, att fritid för hembiträdena sällan förekommer och aldrig på dagen. Det värsta i hembiträdenas läge vore den ringa fritiden och att de aldrig kunna få rå om sig själva. En undervisningsanstalt i L. uttalar sig för bestämd tjänstgöringstid, dock med viss möjlighet a t t i viss utsträckning utbyta tiden. En skolkökslärarinna i L. anser, att arbetstiden för hembiträdena bör begränsas, men att hembiträdena också böra kunna och vilja arbeta den tid, som blivit överenskommen. En utbildningsanstalt i L. kräver bestämd arbetstid, helst timantal per vecka, reglerade löneförhållanden med efter tjänsteår förhöjd lön samt på ålderdomen bättre pension än den vanliga genom statens folkpensionering. En utbildningsanstalt i Y. anser det erforderligt med införande av ordnad arbetstid. En utbildningsanstalt i Å. anser det erforderligt med en lagstiftning för reglering av förhållandet mellan arbetsgivare och biträde, varvid den danska delvis kunde tjäna som förebild. Bestämmelser borde meddelas om uppsägningstid, ledighet under tjänsten m. m. och lämpligast vore ett arbetskontrakt. Det husliga arbetet lede nämligen mer än något annat av gammal fördom och slentrian. En utbildningsanstalt i H. erinrade, a t t de flickor därstädes, som erhållit utbildning i husligt arbete, hellre sökte sig till fabriker än till husligt arbete som hembiträden, och att detta berodde på dels den bättre betalningen i fabriken och dels den ordnade och kortare arbetstiden. En utbildningsanstalt i G. framhåller som ett absolut villkor för a t t få hembiträdesfrågan ordnad, att arbetstiden begränsas. Kunde den nämligen begränsas, skulle allt flera komma att skaffa sig yrkesutbildning, och detta skulle i sin t u r ge socialt anseende åt kåren av hembiträden. En skolkökslärarinna i G., som tecknar sig som f. d. hembiträde, uttalar sig för att hembiträdena få bestämd arbetstid samt semester med lön och kostpengar. En utbildningsanstalt i L. förordar, att ordnad ledighet införes och att hembiträdenas bostadsförhållanden göres till föremål för undersökning. En utbildningsanstalt i M. önskar avgränsad arbetstid med smidig anpassning samt ordnad ledighet, helst på bestämda veckodagar, densamma för alla. En undervisningsanstalt i M. kräver ordnad arbetstid samt respekterande av fritiden. En utbildningsanstalt i F. önskar, att såvitt möjligt ordnad arbetstid beredes de anställda. En skolkökslärarinna i W. uttalar sig för ordnande av arbetstid och ledighet. En skolkökslärarinna i F. anser, att bestämda fritider borde komma till stånd. En utbildningsanstalt i F. förordar bestämd arbetstid och ordnad ledighet. En undervisningsanstalt i S. uttalar, att även om hembiträdenas arbetsdag under de senaste årtiondena minskats, utnyttjades hembiträdena alltjämt för mycket. Det borde komma till stånd lagstadgad arbetsdag även för hembiträdet. En undervisningsanstalt i F . anser, att bestämda fritider borde bestämmas, och framhåller att de med god vilja i de flesta fall torde kunna ordnas. En undervisningsanstalt i H. uttalar, att husmödrarna mera än vad som nu är fallet borde kunna ordna ledighet för sina hembiträden. En undervisningsanstalt i U. anser det erforderligt med en reglering av hembiträdenas arbetstid och övriga förhållanden. E n d a s t n å g r a få u p p g i f t s l ä m n a r e h a v a gjort u t t a l a n d e n i a n n a n r i k t n i n g än den, som h ä r ovan k o m m i t till uttryck. Arbetsförmedlingen i K. har sålunda uttalat, att det är svårt att på lagstift-

58 ningsväg reglera arbetsförhållandena, I ett hem kunde arbetet icke alltid avkopplas på ett bestämt klockslag utan att medföra olägenheter. Hemarbetet kunde väl närmast jämföras med arbetet på restauranger, sjukhus, ålderdomshem m. m., där arbetet på grund av sin natur även måste fortgå under helgdagar och kvällar. Klokast vore, att förhållandena mellan husbönder och hembiträden kunde få fritt ordnas och regleras mellan parterna, Hembiträdenas arbetsförhållanden hade betydligt förbättrats. Genom ömsesidig god vilja, anpassning och utjämning kunde ännu mera åstadkommas. Utvecklingen tvingade husbönderna, även om de icke skulle vilja, att bereda lättnader i hembiträdenas arbetsförhållanden, så att de bringades till likhet med vad andra familjer berett sina. De familjer, som icke följde med den humana utvecklingen, skulle äventyra, att deras hembiträden uppsade sina anställningar, så att ständigt nya måste anställas. En husmoder i V. har framhållit, att om hembiträdenas pretentioner ytterligare drevos uppåt, skulle hemmen sluta med att taga hembiträden. Det vore enligt hennes mening orättvist, att hembiträdena skulle hava alla kvällar lediga och husmodern vara bunden alla kvällar. Det vore därför bättre att låta förhållandena reglera sig själva. En husmoder i H. anser det vara svårt att fixera arbetstidens början och slut. Det behövdes mera arbete den ena veckan än den andra, Det funnes också olika husmödrar i fråga om kunnighet, fordringar, egen arbetsförmåga, humör och hjälpsamhet. Individuella anställningsförhållanden vore därför bäst. En platsbj^rå i G. anser, att under de senaste trettio åren hembiträdenas ställning betydligt förbättrats och att de åtnjuta högre lön plus vivre än någon annan kvinnlig yrkesgrupp. Anmärkningsvärt många av uppgiftslämnarna till enquéten eller omkring 30 procent ha alltså pekat på arbetsförhållandena som en av huvudanledningarna till missförhållandena inom yrket. Det torde böra tilläggas, att många av dem, som deltagit i enquéten, icke uttalat några särskilda önskemål utan allenast lämnat rent faktiska uppgifter som svar på de framställda frågorna. Majoriteten av dem, som uttalat önskemål, ha uppehållit sig vid en eller annan sida av arbetsförhållandena. Den gjorda sammanställningen torde ådagalägga, att det på många håll finnes en bestämd uppfattning om att det icke är väl beställt på det husliga arbetets område. Särskilt förtjänar den omständigheten att uppmärksammas, att arbetsförmedlingsanstalterna och platsbyråerna, vilka komma i direkt kontakt med läget på arbetsmarknaden och därmed få tillfälle att iakttaga de brister, som vidlåda det husliga arbetets organisation, i stor utsträckning gjort uttalanden om den långa arbetstiden och den oreglerade fritiden såsom en orsak till missnöjet inom yrket och den därav följande bristande tillgången på kvalificerad arbetskraft. Den kvinnliga hembiträdeskårens storlek. Vissa uppgifter om storleken av den kvinnliga hembiträdeskåren lämnas i folkräkningarnas yrkesuppgifter. Där meddelas sålunda dels antalet hembiträden, vilka uppgivit arbetsgivare och alltså kunna grupperas med hänsyn till anställning hos arbetsgivare av olika yrkeskategorier, dels antalet hembiträden, som icke uppgivit hos vilken arbetsgivare hon är anställd — grupperingen av de sistnämnda kan alltså ske allenast med hänsyn till om hon är

59 boende på landsbygd eller i stad. Till yrkesgrupp I hänföres i befolkningsstatistiken jordbruk med binäringar, till grupp I I industri och hantverk, till grupp I I I handel och samfärdsel, till grupp IV allmän förvaltningstjänst och fria yrken, till grupp V husligt arbete och till grupp VI f. d. yrkesutövare och andra. En sammanställning av befolkningsstatistikens uppgifter för åren 1920 och 1930 ger följande resultat: 1920

1930 Ökning + minskning —

Procent

Anställda hos grupp I med uppgiven arbetsgivare med ej uppgiven arbetsgivare

67 715 9 943

37 819 35 751

— 29 896 -f 25 808

-44-2 -f 26-0

Anställda hos grupperna II, III, IV och VI med uppgiven arbetsgivare därav på landet i städerna med ej uppgiven arbetsgivare

91213 32 136 59 077 13 793

101 333 37 485 63 848 18 282

+ 10 120 5 349 4 771 4 489

+ ll-i -f 16-7 + 8-i -f 32-6

Summa för grupp I

77 658

73 570

4 088

— 5-2

Summa för grupperna II, III, IV och I V . .

105 006

119 615

14 609

+ 13-9

I tabellen hava kvinnliga hembiträden, som ej uppgivit arbetsgivare och som varit bosatta på landet, förts till grupp I, ehuru det icke är uteslutet att åtskilliga av dem varit anställda hos arbetsgivare tillhörande grupperna II, I I I , IV och VI. Man torde emellertid ej kunna komma närmare verkligheten än vad siffrorna giva vid handen. De kvinnliga hembiträdena utgöra en relativt betydande del av de kvinnliga yrkesutövarna. Såsom framgår av tabellen utgjorde de år 1930 sammanlagt 193 185, varav inom hem tillhörande grupp I 73 570 och inom hem tillhörande andra yrkesgrupper 119 615. Samma år funnos inom grupp I 241 522 yrkesutövande kvinnor — varav ej mindre än 118 273 i husbondens yrke deltagande hemmavarande barn eller systrar — inom industri och hantverk 185 885, i handel och samfärdsel 171 414, i allmän förvaltningstjänst och fria yrken 88 998 samt i husligt arbete utöver de ovannämnda hembiträdena 12 338 yrkesutövande kvinnor. Näst de inom jordbruk med binäringar yrkesutövande kvinnorna är alltså hembiträdeskategorien den relativt talrikaste. Den har emellertid, som framgår av tabellen här nedan från folkräkning till folkräkning visat en något sjunkande andel av samtliga yrkesutövande kvinnor.

Samtliga yrkesutövande kvinnor Hembiträden Procent hembiträden av samtliga

600 000 148 800 25

785 592 182 664 23

893 342 193 185 22

Under det att år 1910 hembiträdena uppskattades till ungefär 74 av samtliga yrkesutövande kvinnor, voro de år 1930 något mer än 7s. Den relä-

80 tiva minskning, som hembiträdeskåren undergått, synes väsentligen bero på ett minskat antal hembiträden inom lantbruk och binäringar. Om man jämför resultaten av 1920 och 1930 års folkräkningar i fråga om hembiträden, anställda hos arbetsgivare inom grupperna I I , I I I , IV och VI och deras procentuella andel av samtliga kvinnliga yrkesutövare, visar det sig att sistnämnda hembiträden år 1920 utgjorde 13*4 procent och år 1930 likaledes 13*4 procent av samtliga yrkesutövande kvinnor. I andra hushåll än jordbruks- och där med jämförliga hushåll hade alltså hembiträdena ökats i samma proportion som yrkesutövande kvinnor överhuvud. De anförda siffrorna visa, att det alltså rör sig om en betydande grupp bland de yrkesutövarande kvinnorna och att det är fråga om en yrkesgrupp, som vad beträffar andra hushåll än jordbrukshushåll synes ökas i det närmaste i samma proportion som yrkesutövningen över huvud bland kvinnorna. Böra åtgärder från samhällets sida vidtagas? Den föregående framställningen torde giva vid handen, att de nuvarande förhållandena inom det husliga arbetet måste anses otillfredsställande såväl ur hemmens som de anställdas synpunkt. Det gäller att sörja för att fullgod arbetskraft finnes att tillgå för hemmen, som är den grundläggande enheten i samhället, och detta låter sig icke göra utan att en förändring kommer till stånd. Därom synas alla vara ense. I fråga om tillvägagångssättet för åvägabringande av förändringen gå emellertid meningarna isär. Det framhålles ofta — och i enquéten hava sådana synpunkter framkommit — att av olika anledningar och icke minst med hänsyn till de svåröverskådliga och skiftande förhållandena inom denna del av samhällslivet det vore lämpligast att låta saken utvecklas utan offentlig reglering och överlämna åt hemmen och de anställda att själva genom inbördes samverkan åvägabringa den erforderliga förbättringen i läget. För en sådan utvecklingslinje synes tala, att inom andra yrken och på andra arbetsfält förbättringar i arbetsförhållanden och arbetsvillkor under de senare decennierna ägt rum genom överenskommelser mellan arbetsgivare- och arbetareparterna. Att märka är emellertid, att dylika överenskommelser förutsätta en ganska långt genomförd organisation av arbetsgivare och arbetstagare. Såvitt nu kan bedömas är det knappast sannolikt, att organisationer av erforderlig fasthet och styrka kunna åstadkommas på det husliga arbetets område på grund av hemarbetets säregna natur och den hastiga omsättningen inom yrket. Även om någon slags organisationsform, öppnande möjlighet till förhandlingar och överenskommelser, skulle komma till stånd, är det tydligt att åvägabringandet härav kommer att kräva en mycket lång tid. Visserligen synes under det senaste decenniet på ganska många orter och särskilt å industriorterna, en skönjbar förbättring av hembiträdenas arbetshållanden hava kommit till stånd, men denna torde väsentligen hava åvägabragts genom att arbetsgivarna på det husliga arbetets område på grund av hembiträdesbristen föranletts att medgiva vissa förmåner i fråga om fritid,

61 semester och dylikt. Det förefaller ej heller osannolikt, att den alltmera tilltagande bristen på hembiträden kan komma att framkalla medgivandet av ytterligare förmåner. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om man genom att lämna förhållandena åt sig själva och dymedelst åstadkomma en framtvungen reglering av dessa förhållanden verkligen kan hindra flykten från det husliga arbetet till andra arbetsområden. För närvarande och väl sannolikt allt framgent, åtmistone under tider för bättre konjunkturer, är det ganska lätt för den kvinnliga arbetskraften att vinna anställning i industrier, handel, kontorsverksamhet och dylikt. Med hänsyn härtill och då man alltmera från de anställdas sida fäster verkligt avseende vid de förmåner, lagstadgade eller genom överenskommelser och hävd åvägabragta, som ett yrke skänker, är det sannolikt, att många kvinnor vid valet av levnadsbana skola komma att vända sig bort från det husliga arbetet med hänsyn till de ringa förmåner i anställningen, som detta erbjuder. Nu är emellertid att märka, att på många yrkesområden, där arbetsgivare och arbetare genom sina organisationer utövat inflytande på utgestaltningen av arbetsförhållandena, staten ingripit reglerande i olika avseenden. Det har uppenbarligen icke befunnits tillräckligt med det inflytande, som de mycket starka organisationerna utöva, utan det har ansetts lämpligt med samhällsingripanden för åvägabringande av erforderlig enhetlighet och stadga såsom genom arbetsskydds- och arbetstidslagstiftning. Då alltså staten funnit erforderligt att ingripa på yrkesområden, där organisationer finnas, som kunna företräda och frambära önskemål om reglering av arbetsförhållandena, synes desto större skäl förefinnas för staten att vidtaga åtgärder beträffande ett område, där allt hittills har varit lämnat åt sig självt, där förhållandena fått mera slumpvis ordna sig och beträffande vilket en allmän mening synes råda därom, att det icke är bra som det är. Det kan icke vara riktigt och lämpligt att lämna en stor och ur samhällets synpunkt betydelsefull yrkeskategori som hembiträdena utanför sådana samhällsingripanden som kommit flera andra yrkeskategorier till del. Beträffande det husliga arbetet finnes särskild anledning för ett ingripande i den omständigheten, att den förbättring i arbetsförhållandena, som kommit till stånd inom andra yrkesområden genom överenskommelser och samhällsåtgärder utövar ett ur hemmens synpunkt ogynnsamt inflytande på rekryteringen till förevarande yrkesområde. När staten reglerat arbetet i vissa avseenden på jordbrukets, handelns, industriens och samfärdselns område, rent av framtvingas en reglering av arbetet inom hemmen, hur tveksamt det än i övrigt kan vara att ingripa på hemmets, för privatlivet helgade område. Om sålunda ett statsingripande här är motiverat, behöver därav icke följa, att detta sker på samma sätt och med anlitande av samma metoder som på andra områden, där sådant ingripande redan skett. Det husliga arbetet företer, såsom redan förut framhållits, så många från industrien, handeln och samfärdseln skiljaktiga drag, att, i den mån ingripanden befinnas erforderliga, detta bör ske med beaktande av det husliga arbetets egenart.

62 Det omfattande problemkomplex, som de sakkunniga fått sig förelagt till utredning, kan enligt deras mening icke lösas på en gång och i ett sammanhang. Det synes vara nödvändigt att gå fram i etapper och som en första etapp vilja de sakkunniga beteckna spörsmålet om höjande av yrkesskickligheten hos hembiträdena, I det följande skola skälen angivas för åtgärder härutinnan.

63 IV. Hembiträdenas yrkesutbildning. Såsom förut omnämnts var spörsmålet om särskild utbildning av hembi träden föremål för behandling vid 1932 års riksdag, då riksdagen i skrivelse begärde utredning angående bättre ordnande av utbildningsmöjligheterna för husligt arbete. Den av skolöverstyrelsen i ärendet verkställda utredningen föranledde statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet att uttala, att förslaget givetvis vore behj ärtan svart, men att han av kostnadsskäl tyvärr måste avstyrka åtgärder. Sedan den tidpunkt, då sagda uttalande gjordes, hava förhållandena väsentligen förändrats såväl i ekonomiskt avseende som i fråga om erforderligheten av åtgärder för en förbättrad hembiträdesutbildning. Tidpunkten torde därför nu vara inne för ett återupptagande av utbildningsspörsmålet. Till en början må erinras om de resultat, till vilka socialstyrelsen i sm undersökning kommit beträffande antalet hembiträden med uppgiven särskild utbildning. Enligt de av arbetsgivarna lämnade uppgifterna hava endast något mera än 17 procent erhållit utbildning; om man tager hänsya enbart till de genom arbetsförmedlingarna införskaffade arbetsgivareupp gifterna utgöra de utbildade endast 12 procent av samtliga redovisade, under det att enligt de på annat sätt införskaffade arbetsgivareuppgifterna något mer än 19 procent av samtliga redovisade skulle vara på ett eller annat sätt utbildade. Vad därefter beträffar personalens uppgifter skulle endast cirka 1372 procent av samtliga redovisade vara utbildade; enligt de genom arbetsförmedlingarna införskaffade personaluppgifterna skulle knappt 12 procent och enligt de på annat sätt införskaffade uppgifterna cirka 14 procent av samtliga redovisade vara särskilt utbildade. Med särskild utbildning har i detta fall förståtts genomgångna kurser vid lärlings- eller yrkesskolor, folkhögskola eller lantmannaskola, husmoderskola eller hushållsskola samt andra ej angivna skolor eller kurser, ävensom kurser eller skolor för barnavård eller utbildning vid hotell, restaurang, etc. Såsom särskild utbildning i detta sammanhang har däremot icke räknats lång tjänstgöring inom yrket, varigenom vissa kvalifikationer kunna hava vunnits. Undersökningen giver alltså vid handen, att endast en mycket ringa del av hembiträdeskåren är i besittning av något slag av utbildning. Sannolikt äro emellertid de angivna procentsiffrorna åtskilligt för höga, i vad det gäller hembiträdeskåren i sin helhet, enär, såsom socialstyrelsen erinrat, de till utredningen lämnade uppgifterna avse ett material, som måste anses stå över medeltalet av vad som kan vara gällande för hela denna kår.

64 I den av socialstyrelsen anordnade enquéten har önskvärdheten av större förutsättningar, för att hembiträden må kunna erhålla erforderlig utbildning, starkt understrukits. Många av de tillfrågade hava pekat på de nu föreliggande bristande utbildningsmöjligheterna. Då vad där anförts ger ett starkt intryck av de på många håll inom landet förekommande önskemålen på detta område, torde en redogörelse för enquétens innehåll på denna punkt vara på sin plats. ' Vad först statens offentliga arbetsförmedling beträffar hava åtskilliga kontor och fasta ombud uttalat sig för en bättre utbildning och framlagt antydningar om hur de tänkt sig utbildningen ordnad. Arbetsförmedlingen i Gnesta förordar sålunda anordnandet av obligatoriska skolkök, under det att arbetsförmedlingen i Linköping förordar särskilda utbildningsanstalter för hembiträden, i vilka kurserna skulle vara ett- eller tvååriga och som skulle bekostas av kommunen med statsbidrag. Arbetsförmedlingen i Motala uttalar, att yrkesskolor äro mest nödvändiga för att i framtiden erhålla fullt dugliga hembiträden. Arbetsförmedlingen i Mjölby förordar en obligatorisk ettårig kurs i husliga sysslor omedelbart efter slutad skolgång. Arbetsförmedlingen i Skänninge uttalar sig för obligatorisk undervisning i husligt arbete i folkskolans högre klasser. Arbetsförmedlingen i Älmhult framhåller, att, då hembiträdena i allmänhet rekryteras från mindre bemedlade hem, dessa borde komma i åtnjutande av praktisk undervisning för mötande av de krav, som ställas på dem. Arbetsförmedlingen i Jönköping fäster uppmärksamheten på att bristande utbildning av hembiträden försvårar arbetet för husmödrarna. Arbetsförmedlingen i Kalmar uppgiver, att ständiga klagomål förekomma däröver, att hembiträdena äro okunniga. Flickor, som ägnade sig åt husligt arbete, borde genom samhällets försorg få en verkligt praktisk utbildning för husligt arbete. Ägde detta rum skulle hembiträdenas sociala ställning och värde höjas. Arbetsförmedlingen i Markaryd anser, att stor uppmärksamhet bör ägnas åt utbildningsfrågan. Bättre villkor för hembiträdena skulle nämligen kunna ernås, om hembiträdena kunde erhålla bättre utbildning i sitt yrke. Arbetsförmedlingen i Karlskrona uttalar sig för särskild utbildning av hembiträden. Arbetsförmedlingen i Karlshamn anser, att undervisning skall meddelas i matlagning och övriga sysslor i ett hem. Arbetsförmedlingen i Åstorp gör sig till tolk för den uppfattningen, att staten borde inrätta avgiftsfria hushållskurser. Arbetsförmedlingen i Malmö anser det nödvändigt med praktiska utbildningskurser, icke bara fortsättningsskola en dag i veckan utan en helårskurs i husligt arbete. Arbetsförmedlingarna i Lund och Hälsingborg uttala sig för bättre möjligheter till utbildning av hembiträden. Arbetsförmedlingen i Göteborg anser, att för att ernå bättre resultat för höjande av det husliga arbetets såväl anseende som företräden i första hand bör frambringas en omfattande och grundlig utbildning för dem, som skola ägna sig åt detta arbete. Arbetsförmedlingen i Mölndal framhåller erforderligheten av kompletterande yrkeskurser, varigenom en bättre kvalificerad hembiträdeskår kunde erhållas, som kunde tillvarataga såväl husmödrarnas som de egna intressena. Arbetsförmedlingen i Vänersborg uttalar önskemålet av utbildning i husligt arbete före antagande av plats.

65 Arbetsförmedlingen i Trollhättan anser, a t t statliga yrkesskolor för husligt arbete mera allmänt borde upprättas. Arbetsförmedlingen i Örebro anger som önskemål en bättre utbildning men uttalar samtidigt, att det är svårt a t t avgöra huru denna utbildning skall anordnas. Arbetsförmedlingen i Västerås uttalar sig för underlättande av hembiträdenas yrkesutbildning. Arbetsförmedlingen i Gävle anser bättre utbildning för husligt arbete såsom ett önskemål. Arbetsförmedlingen i Sundsvall föreslår upprättande av obligatoriska hushållsskolor för flickor i 18- och 20- års åldern, då husmödrarna numera äro ovilliga a t t lära unga flickor matlagning och dylikt. Arbetsförmedlingen i Umeå anser, att de rådande missförhållandena bättre kunde avhjälpas därigenom, att hembiträdet först skulle genomgå en kurs för sitt blivande kall samt eventuellt en fortbildningskurs efter det hembiträdet haft plats något år. En sådan utbildning skulle ej blott omfatta matlagning och vad som i övrigt till hushållet hörer utan jämväl söka bibringa hembiträdena större ansvarskänsla, ordning och plikttrohet i deras yrke. Genom detta skulle det husliga arbetet vinna i anseende och den därigenom höjda kvalifikationen hos hembiträdena giva dem r ä t t att erhålla en något så när reglerad arbetstid. Arbetsförmedlingen i Boden anser, a t t hembiträdenas sociala ställning borde höjas genom anordnande av särskilda utbildningskurser, så att kvalifikationerna ökas och deras allmänna förhållanden förbättras. M e n även de privata p l a t s f ö r m e d l i n g s a n s t a l t e r n a h a ganska a l l m ä n t t a l a t sig för a n o r d n a n d e t av en s ä r s k i l d u t b i l d n i n g av h e m b i t r ä d e n .

ut-

E n sådan platsbj'ra i Stockholm uttalar önskvärdheten av utbildning vid särskilda skolor, där flickorna fingo lära sig de första grunderna i yrket samt vänja sig vid takt och ordning. I samma riktning uttala sig två andra privata platsbyråer. En annan platsförmedlingsanstalt i Stockholm kräver ordentlig utbildning antingen i samband med fortsättningsskola eller i goda hem, där hushållsarbetet skulle omhuldas och inläras i samband med takt och ordning. En platsbyrå i Södertälje uttalar önskvärdheten av skolor för utbildande av dugliga hembiträden. En platsbyrå i Mariefred uttalar sig för att å lämplig plats inom varje län kortare kurser på 1 till 3 månader borde anordnas för hembiträden. De kunde komma till stånd i samband med matserveringsrörelse och pensionat så a t t de blevo kostnadsfria. En platsbyrå i Ängelholm uttalar, a t t genom obligatorisk yrkesutbildning kåren skulle få det anseende den behöver och förtjänar. E n platsbyrå i Tyringe erinrar om a t t hembiträden från arbetar- och småbrukarhem i många fall ej haft tillfälle att utbilda sig i husligt arbete och anser därför frielevsplatser vara önskvärda eller anordnandet av billiga kurser för utbildning i matlagning såsom aftonkurser. E n platsbyrå i Malmö framhåller önskvärdheten av att s. k. hembiträdesskolor inrättades, där hembiträden mot en relativt ringa avgift, eventuellt friplatser, finge grundligt lära sig allt husligt arbete. Fullt kunniga och kvalificerade hembiträden k u n d e sålunda lättare erhållas. Dugliga hembiträden fordrades nämligen mera n u än förr, enär de unga fruarna själva äro mycket okunniga i ett hems skötsel och ej k u n n a lära upp någon tjänarinna. E n annan platsbyrå i samma stad framhåller önskvärdheten av att hembiträdena få utbildning, enär många hushåll, som ej ha råd a t t betala topplönerna, få nöja sig med outbildad arbetskraft. En platsbyrå i en västgötastad erinrar om att de flesta hembiträden vid den första anställningen vanligtvis äro okunniga och uttalar önskvärdheten av a t t hus2450 36

66 moderföreningarna utarbetade förslag i utbildningsfrågan och åtoge sig utbildningen av hembiträden. E n platsbyrå i Örebro erinrar om att hembiträdesplats i stor utsträckning sökes av inkompetenta flickor utan utbildning. Den allmänna meningen synes vara, a t t alla duga i ett hem. Då det bästa materialet till hembiträden erhållas från landet, ar det därför av största vikt, att landsflickorna få särskild utbildning. Två platsbyråer i Sundsvall uttala sig för bättre utbildning. E n platsbyrå i Umeå erinrar om att flickorna ofta äro mindre dugliga, något som beror på att de i Norrland komma från fattiga hem och därför icke genomgått några husliga kurser eller någon längre tid haft praktik. Det är därför ett önskemål, att i stort sett kostnadsfria hembiträdeskurser anordnas, vilka böra förläggas till städerna. F r å n h u s m ö d r a r n a s sida h a r jämväl b e h o v e t av en s ä r s k i l d u t b i l d n i n g av h e m b i t r ä d e n från m å n g a håll u n d e r s t r u k i t s . D å de y t t r a n d e n , som av h u s m ö d r a r n a avgivits till e n q u é t e n , ofta s y n a s h a v a t i l l k o m m i t efter överläggn i n g m e d övriga h u s m ö d r a r i n å g o n h u s m o d e r f ö r e n i n g p å platsen, t o r d e d e från h u s m ö d r a r n a s sida framförda u t t a l a n d e n a k u n n a a n s e s r e p r e s e n t a t i v a för h u s m ö d r a r n a s å s k å d n i n g på en viss p l a t s . E n husmoderförening i V. kräver ej alltför lång men effektiv utbildning, så a t t m a n åtminstone i fråga om kunskaper vet vad man får, när man anställer ett hembiträde. Husmoderföreningen hade diskuterat möjligheten att få till stånd en yrkesskola för husligt arbete. Husmoderföreningen i L. yrkar på kontrollerad yrkesutbildning i praktiskt ordnade, av stat och kommun understödda billiga skolor, som skulle vara ettåriga, med tvååriga för högre kompetens. Fredrika Bremerförbundet i H. uttalar, a t t yrkets anseende skulle höjas genom utbildningsanstalter från vilka lämnades betyg. E n husmoder i L. ger uttryck åt den meningen, att många missförhållanden skulle försvinna, om man hade en hembiträdeskår med utbildning och ansvarskänsla, i vilket fall hembiträdenas anseende skulle bliva större och kåren mera respekteras. E n husmoder i B. uttalar i samband med kravet på lön efter kompetens, a t t kompetens skulle styrkas genom intyg från statlig eller godkänd enskild hembiträdesskola, som dock ej skulle vara anordnad som våra s. k. hushållsskolor; hon krävde vidare genomförd obligatoriskt deltagande i skolkök för flickorna i fortsättningsskolan. E n husmoder i H. uttalar önskvärdheten av ordentligt tilltagna statsanslag, så att undervisning i matlagning m. m. kunde meddelas kostnadsfritt. Fredrika Bremerförbundet i G. yrkar på viss utbildning för husligt arbete. E n husmoder i S. framhåller, att, då hembiträdena sakna verklig utbildning för sitt yrke såsom sådant, en hembiträdesskola i varje län skulle fylla en uppgift till gagn för både arbetsgivare och arbetsutövare. Funnes verklig utbildning för yrket skulle ej andra yrkesutövare se ned på ett arbete i ett hem, och detta skulle säkert föranleda en hel del för lugn, arbetsro och tillfredsställelse med husligt arbete. En husmoder i V. uttalar önskvärdheten av att flickor, som ägnade sig å t husligt arbete, finge särskild utbildning, då de också kunde få fördelaktigare villkor. En husmoder i S. kräver bättre utbildningsmöjligheter för yrket bland hembiträdena. E n husmoder i S. anser, att särskild utbildning av hembiträden bör krävas. E n husmoder i S. kräver, att »arbetskraften kvalificeras» och motiverar detta med att det i regel endast finnes okunniga hembiträden. En landsflicka kommer

07 t. ex. okunnig till en familj i staden; h u s m o d e m får lära upp henne och sedan, när flickan börjar kunna litet, så vill hon ha ombyte, varefter husmodern får börja på nytt igen. En skolad tjänarinnekår, framhåller denna husmoder, skulle vara välkommen för en mängd husmödrar. Fredrika Bremerförbundet i ö . kräver någon obligatorisk kurs för hembiträden. B l a n d dem, som deltagit i e n q u é t e n , ha, såsom k u n d e väntas, förestånd a r n a för u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r och l ä r a r i n n o r särskilt fäst u p p m ä r k s a m h e t på utbildningsfrågan. En skolkökslärarinna i Djursholm uttalar önskvärdheten av att alla unga flickor skulle vara tvungna att gå igenom en kurs i husligt arbete, barnavård samt hemsjukvård på statens bekostnad och anser, att om en sådan utbildning komme till stånd, ett hembiträdes arbete då ej skulle vara så ringaktat. Yrkesskolorna i Södertälje kräva anordnandet av bättre utbildning genom obligatoriska kurser och uttala som sin mening, att ingen plats borde erhållas utan utbildning. Yrkesskolorna i Uppsala anse, att hembiträdenas behov av utbildning borde tillgodoses. En skolkökslärarinna i Eskilstuna uttalar, att de föreliggande missförhållandena till en del skulle kunna avhjälpas genom grundlig, enhetlig utbildning av såväl husmödrar som hembiträden, då okunnighet är den första orsaken till missförhållandena. Hon förordar ett slags allmän värnplikt under ett år för kvinnor vid 18 års åldern, varpå yrkesutbildning skulle lämnas. Yrkesskolorna i Katrineholm framhålla erforderligheten av energisk upplysningsverksamhet i syfte att hembiträdena bibringas uppfattning om att det yrket liksom alla andra kräver ansvar och kunskaper. Sådan upplysning borde, bland annat, meddelas genom ett ökat antal statligt understödda undervisningsanstalter, som upptoge hushållsarbete på programmet. F r å n yrkesskolorna i Motala uttalas, att ett lärlingsstadium bör fastställas för varje hembiträde, då mindre lön skulle erhållas, att möjlighet skulle beredas för hembiträden att genom yrkes- eller husmoderskola få sin kompetens prövad, kompletterad och betygsatt. E n skolkökslärarinna i Motala anser som ett önskemål anordnandet av kurser för hembiträden, så billiga, att alla kunde få vara med, varefter betyg skulle lämnas i alla ämnen. En skolkökslärarinna i Ljungby kräver särskild skolutbildning för hembiträden för a t t de sedan skulle få kompetens att anställas mot högre lön än de icke utbildade. F r å n yrkesskolorna i Malmö uttalas, att kurser för utbildning av hembiträden böra upprättas. På det husliga området förelåge samma svårigheter som i andra yrkesgrenar. Om husmödrarna sluppe ifrån den grundläggande utbildningen av hembiträdena, skulle en förbättring inträda för båda parterna. F r å n yrkesskolorna i Landskrona framhålles, att alla hem icke behöva lika fullständigt utbildade hembiträden. I kanske de flesta hem skulle det räcka med, utom folk- och fortsättningsskola, en tvåårig kurs i lärlingsskola med 300 timmar per år eller helst en 15 veckors lärlingsskola med 600 timmar. För ernående av högre kvalifikationer skulle möjlighet till fortsättningskurs i yrkesskolorna beredas. Husmoderskolan i Landskrona anser, att hembiträdena böra hava genomgått utbildningsanstalt eller motsvarande träningsår i sina hem eller hos en husmoder och därefter hava avlagt examen vid utbildningsanstalt så att ungefär lika kunskap kan ge motsvarande lön till deras kunskaper. Rektorn för folkhögskolan i Vilan anser — under framhållande av att hembiträdesyrket alltid måste präglas av dess egenskap att i de flesta fall vara ett genomgångsstadium — att icke desto mindre mycket borde kunna göras för att förbättra hembiträdenas utbildning.

68 Från folkhögskolan i Svalöv understrykes erforderligheten av a t t flickorna böra få tillfälle till billig, grundlig utbildning, som tager sikte på att bibringa dem icke endast yrkesutbildning. Det gällde även att giva dem allmänbildning, som vore så pass god, att de kände sig socialt likställda med sina arbetsgivare och kunde kräva tillräcklig respekt för sina personer. Önskvärt vore a t t till folkhögskolornas kurser kunde kopplas specialkurser för hembiträden utan allt för stora kostnader. F r å n yrkesskolorna i Höganäs kräves obligatoriskt genomgående av viss skola, lärlingsskola eller folkhögskola vid 16 å 17 eller 17 å 18 års ålder med grundlig utbildning i de ämnen, som fordras av ett kvalificerat hembiträde. Lanthushållsskolan i Östra Grevie erinrar om att allt för många söka plats utan att de äga de mest elementära kunskaper i skötseln av ett hem. Den första nödvändiga åtgärden vore att förskaffa många flera möjlighet till utbildning. F r å n yrkesskolorna i Göteborg framhålles, att trots den stora arbetslösheten bristen på kunniga hembiträden är synnerligen kännbar och att därför yrkesutbildning bör anordnas. Praktiska hushållsskolan i Göteborg anser, att alla hembiträden böra ha utbildning. Från yrkesskolorna i Uddevalla erinras, att hembiträdena i allmänhet sakna facklig förutbildning. Yrkesskolor borde därför komma till stånd för hembiträden. Synnerligen ofta hände det tyvärr, att elever vid yrkesundervisningen, då de efter kortare tid erhållit platser som hembiträden, av arbetsgivaren nekats fortsätta sin välbehövliga utbildning vid yrkesskolorna, ehuru denna icke kräver längre tid än 1 eller 2 timmar per vecka. F r å n ungdomsskolan i Ljungskile framhålles som en viktig sak för hembiträdena, att de erhålla en god utbildning. De enskilda anstalterna hade varit missgynnade under senare år, varför de nödgats hålla höga undervisningsavgifter. Statsunderstödet borde vara så stort, att avgifterna kunde sänkas. Dessutom borde obemedlade flickor kunna erhålla goda stipendier. En flicka, som arbetat i hushåll en längre tid och som sedan får genom en skolvistelse ordna och komplettera sina förut inhämtade praktiska kunskaper blir ofta ett mycket bra hembiträde. Kursernas längd bör alltså anpassas efter en princip, som värderar de i det praktiska livet inhämtade kunskaperna. En allt för generaliserad form för hembiträdesutbildningen vore en orättvisa, sett från flickornas synpunkt. Mycket kunde vinnas, också ekonomiskt, om flickornas vana och handlag finge spela en viss roll vid utmätningen av tiden för en hembiträdesutbildning. F r å n Ven delsbergs folkhögskola kräves bättre utbildning av hembiträden med speciell inriktning på ett hems skötsel. F r å n Sophie Löfvenskiölds husmoderskola kräves enhetlig utbildning för husmödrar och hembiträden. F r å n yrkesskolorna i Karlskoga kräves praktiskt lagda instruktionskurser för arbetsrationalisering såväl för husmödrar som hembiträden, lämpliga för var grupp särskilt. E n mera allmän praxis borde uppkomma, att hembiträdena beredas tillfälle genomgå husmoderskola vid mogen ålder — 20 års åldern; en för tidigt given utbildning bleve ej till praktiskt gagn. Genom en sådan praxis skulle också bättre löneförmåner beredas och spörsmålet om andra förmåner lättare få sin lösning. E t t stort önskemål vore därför praktiska yrkesskolor för flickor i 20—25 års åldern, där omkostnaderna för utbildning bliva låga. Folkhögskolan i Fellingsbro kräver bättre utbildning för hembiträden, något som borde medföra större aktning för yrket och höjd ansvarskänsla. Folkhögskolan i Sköllersta anser missförhållandena bero på bristande utbildning. Landsbygdens hem finge tjänstgöra som hushållsskolor åt städerna, ö k a d e utbildningsmöjligheter vore därför nödiga. F r å n yrkesskolorna i Falun uttalas att en grundlig yrkesutbildning skulle av-

09 lägsna de nu rådande missförhållandena och skänka yrket något som det nu totalt saknar, nämligen socialt anseende. Eftersom hembiträdet, när hon får sin första anställning, är praktiskt taget okunnig i matlagning och sömnad, anförtror man henne endast de enklare sysslorna, diskning, grövre rengöring, strumpstoppning och dylikt. Av det enformiga, i och för sig föga tilltalande arbetet blir hon snart håglös, likgiltig och slarvig. Hembiträdet blir på så sätt snart färdigt att börja sin nomadiserande tillvaro med ständigt nya anställningar. F r å n yrkesskolan i Ludvika framhålles såsom önskemål bättre och systematisk utbildning, som gör flickan mera kunnig, väcker hennes ambition, stärker ansvarskänslan, leder till sparsamhet med och god omvårdnad om allt, som anförtros henne i ett hem. Utbildningen bör vara gemensam för alla i enlighet med skolöverstyrelsens förslag. Sålunda skulle det förekomma en obligatorisk lärlingsutbildning, varpå skulle följa något eller några års praktik och sist valfri högre j^rkesutbildning. ö n s k v ä r t vore även att tillfälle bereddes husmödrarna att få komplettera sina kunskaper för att därigenom bättre kunna bistå och leda sina hembiträden samt organisera arbetet. En lärarinna vid yrkesskolan i Grängesberg framhåller, att den bristande yrkeskunskapen hos hembiträdena och ofta oförmågan hos husmödrarna a t t leda arbetet bör avhjälpas genom enhetlig och grundligare — än nu ofta är fallet — undervisning i husliga sysslor för alla unga flickor. F r å n föreståndarinnan för en husmoderskola i Sundsvall framhålles, a t t likaväl som kurser anordnas för arbetslös manlig ungdom kurser i husligt arbete kunde anordnas för flickor mer än dittills skett, och att de skolor av olika slag, som redan finnas för husligt arbete, erhålla nödiga anslag för att kunna fortsätta sin verksamhet i full utsträckning. F r å n Hola folkhögskola ifrågasattes anordnande av speciell utbildning för^hembiträden i husligt arbete och praktisk hemvård. Rektorn vid yrkesskolorna i Umeå kräver verklig yrkesutbildning för blivande hembiträden. Rektorn vid Sunderby folkhögskola anser önskligt, att hembiträdena hade bättre utbildning för yrket än nuvarande skolkökskurser i fortsättningsskolan. Den undervisning och utbildning, som de kvinnliga eleverna erhålla i folkhögskolorna, och man torde även kunna tillägga lanthushållsskolorna och de kortare skolkökskurserna, som anordnas av landstingen eller direkt av kommunerna, kunde icke på något sätt ersätta en utbildning, som direkt toge sikte på att lämpliggöra de unga flickorna för hembiträdesuppgiften. Visserligen finge de kvinnliga eleverna vid folkhögskolan under kontroll ständigt städa sina rum och erhölle för varje vecka ett vitsord över hur detta arbete blivit skött och utfört, men detta kunde dock icke sägas vara till fyllest; ej heller kunde den undervisning i hushållsgöromål, som varje kvinnlig elev erhölle, och vilken utgjort endast en tredjedel av kurstiden, vara till fyllest för att göra dem fullt hemmastadda i matlagning. En särskild hembiträdesskola, exempelvis förlagd till folkhögskola, skulle vara äv behovet högst påkallad. Förslag hade utarbetats men anslag hade ej kunnat erhållas. Till skolan inginge talrika förfrågningar om erhållande av hembiträden och i allmänhet vore efterfrågan på hembiträden större än tillgången. Ytterligare ett antal skolor av olika slag samt lärare och lärarinnor ha helt kort krävt ökad eller bättre yrkesutbildning. D e n s å l u n d a gjorda s a m m a n s t ä l l n i n g e n av u t t a l a n d e n från olika håll t o r d e t y d l i g t ådagalägga, a t t i n o m olika v e r k s a m h e t s g r e n a r p å d e t h u s l i g a a r b e t e t s o m r å d e och i n o m olika delar av vårt l a n d s k a p a n d e t eller förbättr a n d e t av y r k e s u t b i l d n i n g e n för h e m b i t r ä d e n är ett s p ö r s m å l av första ordn i n g e n . D e r å d a n d e f ö r h å l l a n d e n a a n s e s mycket a l l m ä n t vara otillfredsstäl-

70 lande. Anmärkningsvärt är, att så många bland dem, som deltagit i enquéten, förordat särskild hembiträdesutbildning. För att fullständiga bilden av den enhetlighet, som råder bland dem, som yttrat sig beträffande utbildningsfrågan, må erinras om att det egentligen endast är från ett håll, som en viss skepsis i fråga om utbildningen genom särskilda anstalter framträtt nämligen från Fredrika Bremerförbundet i K., som anfört att utbildning på olika områden nog vore bra, men att det mesta lärdes i praktiken; dessutom vore husligt arbete sådant som ej kunde läras, där anlag ej funnes. Ett ofta framställt krav såväl i den allmänna diskussionen som ock i enquéten är, att hembiträdesyrkets sociala anseende bör höjas. I många fall har detta krav framställts utan att det närmare har angivits, huru detta skall kunna realiseras. I åtskilliga fall har man emellertid betonat, att åstadkommande av att det husliga arbetet verkligen uppfattas som ett yrke och höjande av detta yrkes anseende knappast kan äga rum, utan att en genom särskild utbildning skapad yrkesskicklighet föreligger. De sakkunniga vilja för sin del starkt understryka denna synpunkt. Så länge många hembiträden äro okunniga och oerfarna om ett hems skötsel, är det naturligt, att de från allmänhetens sida icke betraktas såsom yrkesutövare i detta ords egentliga mening. Men bibringandet av fackkunskap genom särskild utbildning har icke allenast betydelse för höjandet av hembiträdeskårens sociala anseende utan det betyder enligt de sakkunnigas mening jämväl mycket, när det gäller att söka åvägabringa åtgärder till förbättrade arbetsförhållanden inom yrket. Det är naturligt, att många, som deltagit i den offentliga diskussionen om denna fråga, ställt sig tveksamma till möjligheten att genomföra lagstadgade bestämmelser om ordnandet av hembiträdenas arbetsförhållanden, så länge en del av hembiträdeskåren saknar varje form av utbildning och i stor utsträckning därjämte praktisk erfarenhet i husligt arbete. Gång efter annan har i enquéten framhållits svårigheterna för husmödrarna att erhålla hembiträden med ens de mest elementära förutsättningar för husligt arbete. Utförandet av de husliga sysslorna från sådana hembiträdens sida kräver givetvis en betydligt längre tid än den, under vilken ett någorlunda vant hembiträde kan fullgöra dem. Funnes däremot i tillräcklig utsträckning kvalificerade hembiträden, torde det kunna förväntas, att förefintligt motstånd mot en reglering av hembiträdenas arbetstidsförhållanden icke på långt när med samma styrka skulle göra sig gällande. Behovet av en utbildning av hembiträden har sedan länge gjort sig gällande. Redan på 1860-talet kommo några s. k. praktiska hushållsskolor till stånd, och på 1880-talet voro inom Fredrika-Bremerförbundet planer å bane att inrätta »bildningsanstalter för tjänarinnor». Det föreliggande spörsmålet är alltså icke nytt, men såsom längre fram skall visas har man hittills icke kommit till någon tillfredsställande lösning. Det är flera orsaker, som föranleda, att icke tillräckligt många och dugliga hembiträden utbildas genom hemmens försorg, såsom under gångna tider var fallet. Några av dessa orsaker skola här beröras.

e

71 En av dessa är att den husliga arbetskraften numera icke är så bunderi vid sin anställning som tidigare var förhållandet. De ofta förekommande platsombytena föranleda dels att ett hembiträde ofta icke stannar så länge på en plats, att hon hinner inhämta nödiga färdigheter i yrket, dels ock att en husmor, som eventuellt är intresserad av att lära upp sitt hembiträde, förlorar lusten härför då hon icke kan med säkerhet räkna på att få behålla vederbörande efter utbildningen. De husmödrar, som så kunna, söka därför i första hand få hembiträden, som redan äro utbildade. En annan anledning är, att, sedan en del funktioner, som tidigare tillkommo hemmen, numera bortfallit, det i allmänhet icke längre ställes samma krav på husmödrarna att helt arbeta för och leda arbetet inom hemmen med hjälp av den tillgängliga arbetskraften (familjemedlemmar eller avlönad arbetskraft). I stor utsträckning söka hemmadöttrarna numera efter slutad skolutbildning yrkesanställning utom hemmen. Då de i allmänhet i hemmen varken under skoltiden eller sedermera hinna tillägna sig färdigheter i husliga sysslor, äro de, när de bliva husmödrar, föga lämpade att med erforderlig erfarenhet och auktoritet omhänderhava utbildning av den unga arbetskraft, som hos dem får anställning. Slutligen är att märka, att under senare decennier kraven befunnit sig i ständigt stigande i fråga om erfarenhet i och kunskap om det husliga arbetet. P å grund av den tekniska utvecklingen hava en mängd hjälpmedel tillkommit, som underlätta det husliga arbetet; kännedom om och praktisk färdighet i skötseln av dessa hjälpmedel är oundgänglig för ett kunnigt hembiträde. Kraven på hygien i arbetet ha också ansenligt ökats, vilket jämväl kräver särskild utbildning. Fordringarna på kännedom om hushållsteknik och rationalisering av arbetet ha också höjts, vilket allt förutsätter en utbildning genom särskilt fackkunniga personer. Det må emellertid icke fördöljas, att frågan om åvägabringande av en särskild utbildning av hembiträden har att kämpa med vanskligheter av olika slag. Till spörsmålet om riktlinjerna för utbildningen skola de sakkunniga återkomma i den följande framställningen. Här må endast erinras om vanskligheter, som ligga på ett särskilt plan. Det torde sålunda vara omöjligt att åtminstone inom överskådlig tid åvägabringa utbildningsanstalter för alla, som årligen inträda i yrket. Såsom redan förut omnämnts kan nyrekryteringen inom yrket anses uppgå till åtminstone 15 000 personer per år, och det förefaller icke vara möjligt att inom rimlig tid åstadkomma tillräckligt antal utbildningsanstalter för ett så stort antal. Då det enligt de sakkunnigas mening icke skulle föreligga något tvång — såsom tidigare har ifrågasatts i samband med lärlingslagstiftningen — att alla nybörjare inom yrket skulle genomgå någon slags yrkesutbildning, är det antagligt, att alltjämt endast en del av hembiträdena kommer att söka sig till utbildningsanstalter. Sannolikt lära förhållandena snarare komma att gestalta sig så, att icke obetydliga svårigheter komma att föreligga att få hembiträdena att i större omfattning än hittills skaffa sig utbildning i yrket. För närvarande

%

torde det inom stora kretsar av kåren råda bristande kännedom om förefintliga utbildningsmöjligheter. Även om denna bristande kännedom åtminstone i viss utsträckning skulle kunna avhjälpas genom en energisk och på olika sätt driven propaganda, i skolornas avgångsklasser, genom föredragsverksamhet och dylikt, är det antagligt, att med hänsyn till de rådande förhållandena svårigheter skulle föreligga att övertyga en del hembiträden om erforderligheten av att skaffa sig nödig utbildning. Det är uppenbart, att många unga flickor, som taga hembiträdesplatser, i själva verket göra detta i avsikt, icke att stanna inom yrket, utan att vid en för dem själva lämplig tidpunkt övergå till annat yrke eller annan verksamhet. Men även de inom yrket rådande arbetsförhållandena torde icke vara ägnade att uppmuntra hembiträdena att skaffa sig särskild utbildning. Såsom förut visats är den alltför ringa tillströmningen till yrket sammanhängande med arbetsförhållandena inom detsamma. Den i regel långa arbetstiden och den knappt tilltagna fritiden bidraga givetvis till att inånga unga kvinnor söka sig andra sysselsättningar. E t t ordnande av arbetsförhållandena inom det husliga arbetet och framför allt av arbetstidsförhållandena utgör därför en förutsättning för att tillräcklig anslutning skall kunna vinnas till och tillräckligt intresse uppkomma för en verklig utbildning inom yrket. Å andra sidan kan sägas att, såsom förut framhållits, först genom en ordentlig utbildning förutsättningar skapas för att arbetstiden skall kunna begränsas. Utbildningsfrågan och ordnandet av arbetsförhållandena stå därför i ett oupplösligt inre sammanhang och den ena frågans lösning förutsätter en lösning av den andra. Denna omständighet har också uttryckligen betonats i åtskilliga svar till enquéten. Då de sakkunniga icke desto mindre ansett sig böra i första hand framlägga förslag till ett ordnande av utbildningsfrågan har detta skett därför, att de funnit allmän enighet på olika håll råda om att utbildningsfrågan främst måste finna sin lösning. Om, såsom de sakkunniga framhållit, samhällsingripanden till förbättring av arbetsförhållandena skall kunna vinna tillräcklig anslutning och framgång, behövs det att man kan uppvisa en kår, som har ett visst mått av yrkesutbildning. Då de sakkunniga så snart som möjligt ämna framlägga förslag jämväl beträffande en reglering av arbetsförhållandena i olika avseenden, torde såsom ett skäl för att utbildningsspörsmålet i första hand upptages även kunna anföras, att ett utbildningsprogram tager en viss tid att genomföra och att resultaten av en förbättrad utbildning först kommer att framstå några år efter det utbildningsprogrammet i praktiken tillämpats.

73 V. Den hittills i Sverige bedrivna undervisningen i huslig ekonomi. Hushållsskolor, seminarieundervisning* och undervisning i folkskolor ni. fl. i huslig ekonomi. lledan på 1860-talet torde den tanken hava framkommit i Sverige, att de unga flickorna skulle meddelas särskild undervisning i huslig ekonomi, varmed förstods undervisning i skötseln och vården av ett hem samt i valet och beredandet av födan. Detta ledde till inrättandet av de s. k. hushållsskolorna, som doCk i främsta rummet avsågo utbildandet av tjänarinnor. Den alltjämt existerande praktiska hushållsskolan i Göteborg och den numera till Adelsö flyttade praktiska hushållsskolan i Stockholm grundlades under nämnda tidsperiod. Ifrågavarande skolor voro grundade på donationer och de utövade sin verksamhet utan statsanslag. Det första statsanslaget för undervisning i huslig ekonomi beviljades 1892 till statens högre lärarinneseminarium i Stockholm och var avsett till utbildning av lärarinnor i ämnet. Några år senare — 1896 — medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi finge utgå; till en början erhöllo två flickskolor understöd för nämnda ändamål. Införande av undervisning i huslig ekonomi i folkskolor föreslogs i en motion vid 1902 års riksdag. Riksdagen uttalade för sin del, att, därest lämpliga anordningar kunde vidtagas för att i vidare kretsar av befolkningen utbreda färdighet i tillagning av sund och kraftig föda, i synnerhet av sådan beskaffenhet, att den lämpade sig för den kroppsarbetande befolkningens ekonomiska villkor, dessa anordningar tvivelsutan skulle medföra sådant gagn, att de vore väl förtjänta att av staten uppmuntras. Riksdagen ansåg därför frågan böra underkastas utredning. I anledning härav framlade Kungl. Maj:t till 1906 års riksdag proposition om anslag till anordnandet av undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor. Enligt propositionen avsågs undervisning i ämnet icke blott för elever i folkskolans högre avdelning samt i högre folkskolor och folkhögskolor utan även för flickor i folkskolans fjärde årsklass, vilka i regel voro 12—14 år. Undervisningen skulle även stå öppen för flickor, som lämnat den egentliga folkskolan utan att hava övergått till andra folkskolor. Undervisningskurs skulle omfatta minst 30 arbetsdagar med 4 timmars

74 undervisning varje dag. All s. k. finare matlagning, som ginge utöver beredningen av enkel och god husmanskost, borde vid skolköksundervisningen vara utesluten. Av lärarinna, som undervisade i huslig ekonomi, borde fordras fackutbildning. Skolköken skulle vara inrymda i tillräckligt rymliga och ändamålsenliga lokaler samt vara försedda med material, fullt tillräcklig för elevantalet. Eleverna borde uppdelas i skilda arbetslag med helst 4, men möjligen även 3 eller 5 elever i varje. Minimiantalet elever borde sättas till 8 och maximiantalet till 16, fördelade på 4 hushåll. Det lämpligaste antalet vore 12. Bespisning av matgäster i samband med skolköksundervisningen medförde visserligen ekonomisk fördel, men själva undervisningen skulle därigenom bliva i viss mån förryckt från sitt egentliga ändamål. På anförda skäl uttalades att det vore bäst, att spisgästerna toges ur de arbetandes egen krets och begränsades till hälften av de arbetandes antal. Riksdagen framställde mot vad i propositionerna anförts vissa erinringar, som i detta sammanhang sakna intresse, men beviljade begärt anslag å 60 000 kronor, varefter kungörelse i ämnet utfärdades den 16 juni 1906. Vissa uppgifter om den omfattning, undervisningen i huslig ekonomi erhållit, föreligga för åren 1912 och 1913. Under år 1912 voro sammanlagt utom för Stockholm anordnade 1 016 kurser i ämnet, varav 426 i städer, 550 på landsbygden, 35 vid folkhögskolor och 5 i högre folkskolor; i Stockholms stads folkskolor förekommo samma år 114 kurser. För år 1913 uppgives, att 421 folkskolor eller ungefär 5 procent hade infört ämnet i undervisningen; av dessa voro 148 belägna i städer och 273 på landsbygden. Undervisning meddelades vidare år 1913 vid ett 20-tal högre folkskolor och folkhögskolor samt vid ett 10-tal s. k vandrande skolkök. För år 1916 uppgives, att undervisning i ämnet meddelades vid ungefär 2/3 av cle högre flickskolorna samt ett fåtal högre samskolor, enskilda och kommunala mellanskolor, tillsammans ungefär 60 skolor.

Husmodersskolorna. Vid 1912 års riksdag hade för första gången anslag beviljats av riksdagen till s. k. lanthushållsskolor, vid vilka undervisning jämväl i ämnet huslig ekonomi meddelades. Denna omständighet i förening med de förhållanden, som framträdde under första krigsåret föranledde, att det från olika håll gjordes framställningar till Kungl. Maj:t om inrättande av utbildningsanstalter i huslig ekonomi jämväl för städernas kvinnliga ungdom. Centralstyrelsen för de svenska skolkökslärarinnornas förening erinrade att landsbygdens kvinnor genom lanthushållsskolorna erhållit välbehövliga tillfällen till undervisning i huslig ekonomi. Dessa skolor vore emellertid ej avsedda eller lämpade för städernas och industrisamhällenas befolkning. Den kvinnliga ungdomen i sistnämnda samhällen vore ofta tidigt hänvisad till förvärvsarbete utom hemmet och hindrades därigenom inhämta grundliga kunskaper och färdigheter i husliga sysslor. Det funnes därför behov av

75 husmoderskolor, särskilt avsedda för den kvinnliga ungdomen i städer och industrisamhällen. Sådana skolor vore av den samhälleliga betydelse, att de förtjänade statens stöd. Kurserna i dessa skolor borde bliva ett-åriga. Antalet elever borde vara minst 12 och obemedlade eller mindre bemedlade elever borde äga företräde. Studieunderstöd skulle utdelas till dessa. Fackskolan för huslig ekonomi framhöll, att, även om man icke underskattade värdet i uppfostringsavseende av de i skolkök förekommande arbetena, det vore klart, att en kurs om 30 å 36 dagar ej räckte till för att bibringa några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande färdighet i fråga om sysslorna i ett hem. Skolköket vore endast början till husmodersutbildningen. Svåra missförhållanden rådde, på grund av okunnighet i hemmets ekonomi, beträffande födans beskaffenhet och beredning. Det vore synnerligen illa ställt i fråga om kosthållet och detta vore dessutom oskäligt dyrbart. Mödrarna voro även okunniga i barnavård. För alt kvinnorna skulle kunna giva samhället vad detta för sin existens och sin välfärd av dem måste kräva, vore det nödvändigt, att undervisning gåves den unga kvinnan vid en ålder, då hennes kroppskrafter, andliga förmögenheter och intressen gjorde henne på ett helt annat sätt mottaglig för sådan undervisning än vad som i barndomen eller omedelbart därefter kunde förutsättas vara fallet. En undervisning, som skulle bära något så när fullmogen frukt, borde i regel förläggas till tiden mellan 18 och 25 år. Det kunde ifrågasättas, om icke samhället i sitt eget och kvinnornas välförstådda intresse borde göra inhämtandet av en sådan undervisning obligatorisk för landets alla kvinnor. Vore emellertid denna tanke alltför ny och främmande, borde staten åtminstone vidtaga nödiga åtgärder för att undervisning i huslig ekonomi vore vid angiven ålder tillgänglig för alla unga kvinnor, som därav önskade begagna sig. Staten borde därför åt skolor för sådan undervisning lämna understöd, så att undervisning kunde lämnas antingen gratis eller mot en måttlig avgift. Härför krävdes ett helt system av över hela landet spridda husmoderskolor. Kurserna vid dessa borde vara ettåriga eller åtminstone räcka 8 månader. Undervisningen skulle omfatta praktisk matlagning, konservering, bakning, tvätt och rengöring, sömnad av linne och barnkläder samt om möjligt någon klädsömnad, hälso- och sjukvård, spädbarnsvård och barnuppfostran samt slutligen hushållsbokföring och de enklaste begreppen ur den ekonomiska samhällsläran. Undervisningen borde upptaga 24 timmar i veckan och elevantalet borde i regel ej överstiga 16 och ej understiga 10. Moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar ansågo, att en viss husmodersutbildning måste bliva obligatorisk för alla kvinnor. Då emellertid såväl med hänsyn till kostnaderna som på grund av att många kvinnor tidigt måste ägna sig åt förvärvsarbete, husmoderskolor och lanthushållsskolor med ettåriga kurser ej kunde göras obligatoriska, måste man, för att tillförsäkra kvinnorna insikter i ett hems vård på enklaste och billigaste sätt, bygga på den grund, som redan funnes i skolorna och låta kurser i matlagning och

76 kvinnlig slöjd bliva obligatoriska för rikets alla unga flickor såväl på landsbygden som i städerna. Dessa kurser — hemvårdskurser — skulle hava till mål att fostra de unga flickorna till aktning för hemmets arbete och ansvarskänsla i egenskap av kvinna. Man ifrågasatte en sammanhängande kurs på tre månader, omfattande 36 dagars undervisning i matlagning omväxlande med undervisning i födoämneslära samt i enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter, 36 dagars undervisning i enkel klädsömnad, omväxlande med undervisning i allmän hygien samt i teoretisk barnavård ävensom tvätt, mangling och enkel strykning. Fördelaktigt vore om flickorna genomginge kursen först vid fyllda 16 år. Samtliga framställningar remitterades till socialstyrelsen, som efter samråd med representanter för folkskoleöverstyrelsen avgav utlåtande den 9 mars 1916. Socialstyrelsen erinrade till en början, att den industriella utvecklingen i landet inom de flesta samhällsgrupper så gott som fullständigt omlagt hemmens ekonomi och arbetsmetoder. Behovet av arbetskraft inom hemmen hade väsentligen minskats. En stor del av det arbete, som förr utfördes i hemmen, hade överflyttats till fabrikerna och de moderna tekniska hjälpmedlen hade även på hemmens område utövat sitt inflytande och minskat behovet av arbeten, som måste utföras för hand Det sålunda minskade och till sina metoder omlagda husliga arbetet ansågs till en början fordra foga eller ingen yrkesskicklighet och kom till följd därav att jämställas med de olärda arbetena, som ej fordrade någon utbildning. Denna omständighet hade menligt inverkat på såväl det husliga arbetets anseende som på dess utövares skicklighet. Det nutida livet hade ställt betydligt högre krav även på flickornas utbildning. Under uppväxtåren toges deras tid så hårt i anspråk, att hemmen ofta, även där de vore fullt skickade därtill, ej hade tillfälle att bibringa dem de husmoderliga kunskaperna. Samhällslivets utveckling gjorde det i de allra flesta fall till en bjudande plikt för flickan liksom för gossen att så fort som möjligt försörja sig själv. Flickans huvudintresse lades därigenom på den uppgift, som vore henne närmast, d. v. s. förvärvsarbetet, helt frånsett det faktum, att hon i regel ej räknade husmoderns uppgift som något yrke, för vilket vissa kunskaper och färdigheter vore nödvändiga. Uppenbarligen hade de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i övrigt, och följderna härav blevo på alla områden allt kännbarare. En del sociala, hygieniska och ekonomiska missförhållanden finge tillskrivas den omständigheten, att husmödrarnas yrkesskicklighet vore i sjunkande och ej kunde tillräckligt anpassas efter nutida förhållanden. Visserligen gjorde den nedärvda husmoderliga dugligheten sig alltjämt, trots förändrade förhållanden, gällande, dock mera inom den äldre generationen. Det nu uppväxande släktet av husmödrar förlorade mer och mer kontakten med det som varit, och okunnigheten i hushållsgöromål växte. Missförhållandena tryckte hårdast på de ekonomiskt sämst lottade, men denna okunnighet funnes inom alla lager i samhället och utgjorde en fara såväl

77 för landets ekonomi som för den enskildes och för befolkningens välbefinnande. Utvecklingen hade enligt socialstyrelsens mening gått den rätta vägen, då staten börjat med att understödja lärarinneutbildningen och sedermera lagt grunden för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men det vore endast det första steget. Frågan sammanhängde intimt med den alltmera framträdande strävan att giva landets ungdom utöver den grundläggande allmänbildningen en för vars och ens speciella levnadsbana lämpad yrkesutbildning och styrelsen erinrade om vad tre av staten tillsatta kommittéer föreslagit. Enligt styrelsens åsikt vore behovet av yrkesutbildning ingalunda fyllt med vad folkundervisningskommittén föreslagit ifråga om fortsättningsskolan. För att en husmodersutbildning skulle vara fullt effektiv, förutsattes längre sammanhängande arbetstid, helst omfattande alla årstider med deras olika mat och sysslor. Den begränsade tid, som stode fortsättningsskolan till buds, 360 timmar eller i bästa fall 540 timmar, fördelade på 2 eller 3 år, kunde ingalunda jämte de obligatoriska teoretiska ämnena giva en tillräcklig yrkesutbildning. En värdefull grund att bygga vidare på lades emellertid här. Eleverna i fortsättningsskolan vore emellertid barn, och en verklig yrkesutbildning kunde ej gärna anses lämplig förrän vid en senare ålder. Folkundervisningskommitténs förslag till yrkesfortsättningsskola betydde ett stort steg framåt, men man stannade på halva vägen, om man ansåge den husmoderliga utbildningen i fortsättningsskolan tillräcklig. Behovet av en av staten kontrollerad yrkesutbildning av husmödrar hade av staten erkänts i fråga om landsbygdens kvinnor genom lanthushållsskolornas inrättande. Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande hade emellertid icke framlagt något förslag om inrättande av yrkesskolor för husligt arbete, även om de kvinnliga lärjungarna i lärlingsskolan skulle beredas tillgång till undervisning i hushållslära. De uttalanden om utbildningen i husligt arbete, som förekommit i kommittéförslagen, grupperade sig efter huvudsakligen två linjer, nämligen den mer eller mindre obligatoriska utbildningen i husligt arbete, som kunde anses vara det minimum i kunskaper, som varje kvinna hade behov av, samt den frivilliga, mera yrkesmässiga utbildningen på området. Bägge dessa linjer voro företrädda i de till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna. Den yrkessmässiga utbildningen förordades av skolkökslärarinnornas förening och styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi, under det att ett visst minimått av kunskaper, obligatoriskt meddelat, avsågs i moderata kvinnoförbundets framställningar. I sin skrivelse nr 80 år 1912 angående åtgärder för motarbetande av missbruk av tobak och kaffe hade riksdagen gjort ett uttalande, där behovet av hushållsskolor och hushållskurser för flickor och unga kvinnor såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led framhölls. De skolkökskurser, i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltoge, vore visserligen av stort gagn, men tyvärr hade inånga av de unga kvinnorna glömt de kunskaper, de i skolköket inhämtade, då de själva som vuxna ginge att bilda ett eget hem.

78 Efter skolans slut komme de kanske till fabriken, de sysslade icke alls med husliga göromål och glömde därunder, vad de en gång inhämtat. E n repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen fylla ett verkligt behov. En god och praktisk utbildning i sådant hänseende kunde bidraga till bättre insikter om den verkliga födans företräde framför den nu så vanliga kaffedieten för såväl äldre som för barn. Medicinalstyrelsen hade efter hörande av provinsialläkarna uttalat sig för en praktiskt lagd undervisning i matlagning och huslig ekonomi, som verkligen sträckte sig ned till de lager av befolkningen, där kaffemissbruket framför allt vore att finna. Socialstyrelsen erinrade slutligen om en resolution, som hade antagits å ett av Stockholms tjänarinneförening clen 21 mars 1912 anordnat möte. Resolutionen hade följande lydelse: »Tjänarinnor i Stockholm, samlade till talrikt besökt möte, uttala som sin samfällda mening, att yrkesutbildningen är en av tjänarinnornas livsfrågor. De missförhållanden, som för närvarande råda inom vår kår, äro i hög grad beroende av att de allra flesta icke erhållit lämplig utbildning för sitt värv. Det är således en av de viktigaste förutsättningarna för en lycklig lösning av tjänarinnefrågan, att kommunerna icke blott i Stockholm utan över allt i landet taga i övervägande möjligheterna för upprättande av avgiftsfria hushållsskolor, där obemedlade flickor, som skola ägna sig åt husligt arbete, kunna erhålla nödig utbildning härför. De skola då bliva icke blott lämpliga för sitt yrke, utan även få den aktning för sig själva och för sitt arbete, som varje upplyst människa numera fordrar och även erhåller, då förutsättningarna därför finnas. Vi tjänarinnor äro sämst ställda i detta avseende. Vi hoppas därför, när nu yrkesskolefrågan löses, att vederbörande skola förhjälpa även var kår till möjligheten av en ordentlig yrkesutbildning.» Socialstyrelsen framlade därefter en detaljerad plan till inrättandet av husmoderskolor till vilken de sakkunniga i det följande skola återkomma. Spörsmålet gjordes till föremål för proposition (nr 191) vid 1916 års riksdag. Chefen för civildepartementet, på vars föredragning propositionen framlades, ansåg det utan vidare klart, att ett verkligt trängande behov förelåge av att åtgärder vidtoges i syfte att bibringa landets kvinnor en effektiv yrkesutbildning på det husliga arbetets område. Icke minst under då rådande dyrtid gjorde sig behovet av ökad husmodersutbildning starkt gällande. Departementschefen tillstyrkte därför livligt omedelbara åtgärder från statens sida för åstadkommande av yrkesskolor för husmödrar. Dylika åtgärder behövde icke på något sätt föregripa vad som från statens sida kunde böra företagas i anledning av de .utredningar i närliggande frågor, som utfördes av folkundervisningskommittén och kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande. Beträffande frågan om obligatorisk eller frivillig yrkesutbildning i huslig ekonomi hade socialstyrelsen uttalat sig mot, att steget nu toges fullt ut till en obligatorisk utbildning för husmödrar, utan samband med folkundervis-

71*

ningens höjande i övrigt och innan man ens varit i tillfälle att pröva resultaten av en mindre omfattande obligatorisk förutbildning inom det husliga arbetets område. Departementschefen anslöt sig till socialstyrelsens uppfattning och hänvisade till att åtskilliga praktiska svårigheter skulle möta för ett omedelbart genomförande av en sådan mera allmän utbildning. Fullt kompetent lärarinnekår kunde icke erhållas. Statens åtgärder borde inskränka sig till ekonomisk medverkan vid inrättandet av frivilliga yrkesskolor för husmodersutbildning. Härmed hade man givetvis icke för framtiden avvisat tanken på en obligatorisk undervisning rjå ifrågavarande område eller ens på något sätt försvårat tillkomsten av en sådan. Enligt departementschefens mening vore ett system av frivilliga husmoderskolor en nödvändig övergångsform för en utveckling fram till det obligatoriska systemet, som tvivelsutan skulle innebära stora, för vår folkhushållning betydelsefulla fördelar. Den närmaste uppgiften bleve att genom lämpligt avvägda bidrag från statens sida söka åstadkomma ett system av frivilligt upprättade skolor efter mönster av lanthushållsskolorna på landsbygden. Då det vore fråga om en verklig yrkesutbildning borde med statsbidragens tillgodonjutande förknippas sådana villkor i fråga om undervisningsplan, lärotid och inträdesålder, att yrkessynpunkterna bleve bestämmande i fråga om det praktiska anordnandet av skolorna. Departementschefen anslöt sig till en av socialstyrelsen utarbetad undervisningsplan, avseende praktisk undervisning i matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt i den utsträckning, det läte sig göra, konservering av såväl animaliska som vegetabiliska födoämnen, tvätt och städning samt övriga rengöringsarbeten, sömnad av linne och barnkläder samt om möjligt någon klädsömnad ävensom barnavård samt teoretisk undervisning i närings- och födoämneslära, enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter, lämpade efter olika inkomstbelopp, hälso- och sjukvårdslära, spädbarnsvård och barnuppfostran samt medborgarkunskap. En detaljerad läroplan borde i varje särskilt fall godkännas av den myndighet, som hade inseende över skolornas verksamhet. Inträdesåldern i husmoderskolorna skulle lämpligen kunna sättas till lägst 16 år, men någon maxinliåldersgräns borde icke förekomma. Enligt socialstyrelsens mening borde kursernas varaktighet icke understiga ett år, motsvarande 11 månaders effektiv undervisning. Husmoderskola, uteslutande avsedd för elever, som erhållit högre utbildning än folkskola, skulle kunna få reducerad undervisningstid, dock ingenstädes under 8 månaders effektiv undervisning. Socialstyrelsen beräknade kostnaderna för en kurs å 16 ä 20 elever till 6 000 kronor. Emot kostnadsberäkningarna hade departementschefen intet att erinra. Beträffande beräknandet av statsbidragens storlek ansåg socialstyrelsen, att det vore nödvändigt att iakttaga stor försiktighet. Grundanslaget borde fastställas till 2 000 kronor för skola utan praktisk barnavård samt till 2 800 kronor för skola, i vars undervisning nyssnämnda ämne ingick. Villkoren för statsbidrags tillgodonjutande skulle vara, att antalet elever vid varje

80 kurs uppginge till minst 16, ävensom att inom orten tillskötes ett belopp, som med inräknande av elev- och krubbavgifter uppginge till minst samma belopp som grundanslaget, samt att av elevantalet minst 12 skulle vara frielever. För att uppmuntra ett fullt utnyttjande av undervisningsmöjligheterna föreslog socialstyrelsen vidare ett ytterligare statsbidrag för varje elev utöver 20 elever, dock högst 600 respektive 900 kronor.. Statsbidraget skulle på detta sätt kunna uppgå till högst 3 700 kronor per kurs, om kursen innefattade undervisning i barnavård, och 2 600 kronor för kurs utan nämnda ämne. Det borde icke föreligga något hinder för de statsunderstödda skolorna att mottaga matgäster. Ett mottagande av dylika i viss omfattning kunde bidraga till att giva eleverna nödig övning och färdighet i matlagning. Något maximiantal matgäster borde icke fixeras utan borde det överlämnas åt tillsynsmyndigheten att tillse att antalet matgäster ej överskrede, vad som vore förenligt med och ändamålsenligt för undervisningen. Kostnaderna för elevernas utspisning inberäknades icke i de direkta kostnaderna för undervisningen, utan eleverna skulle betala sin mat själva. De obemedlade och mindre bemedlade eleverna borde erhålla någon hjälp av statsmedel härtill. För dylika elever utgjorde det en stor uppoffring att under ett helt år avstå från förvärvsarbete. Det vore för dem förenat med de största svårigheter att skaffa sig medel att bekosta sitt uppehälle ävensom kläder och böcker. Dylikt understöd utginge redan till eleverna vid lanthushållsskolorna med 25 kronor för obemedlade och 15 kronor för mindre bemedlade i månaden. Då emellertid eleverna vid husmoderskolorna som regel skulle vara från orten och ej behövde bekosta sig särskild bostad under lärotiden, föreslog socialstyrelsen för dessa ett lägre belopp eller 10 respektive 5 kronor per månad. Skulle dessa understöd visa sig otillräckliga, uttalades önskemålet att ytterligare erforderliga medel tillskötes från vederbörande kommun eller från annat håll. E t t ganska stort antal skolor meddelade undervisning i huslig ekonomi under namn av husmoderskolor och huhållsskolor, understundom i samband med en större matservering, och ifrågavarande skolor grundade sin ekonomi på elevavgifter; skolorna finge i regel sina elever från mera välbärgade hem. Socialstyrelsen framhöll såsom betydelsefullt tillvaron och uppkomsten av skolor med betalande elever men med mindre statsbidrag för att åtminstone i någon mån hindra, att flickor från välbärgade hem konkurrerade med obemedlade och mindre bemedlade om tillträde till skolor med större statsbidrag men inga elevavgifter. Det vore jämväl önskvärt, att även dessa skolor med betalande elever komme under statens kontroll och tilllika med övriga husmoderskolor inordnades under ett enhetligt undervisningssystem. Husmoderskolor med betalande elever skulle kunna erhålla statsanslag med hälften så stort belopp som de förut omnämnda husmoderskolorna, d. v. s. 1 000 respektive 1 400 kronor. Föredragande departementschefen förordade i huvudsak vad socialstyrelsen föreslagit. Socialstyrelsen hemställde vidare, att husmoderskolorna skulle förutom

81 sin huvuduppgift att meddela allsidig husmodersutbildning jämväl tjäna som underlag för anordnande av mera tillfälliga kurser för utbildning å det husliga arbetets område. Socialstyrelsen framhöll nämligen, att den föreslagna ettåriga utbildningen representerade det mått av kunskap, som behövdes för en något så när allsidig husmodersutbildning för den blivande husmodern eller för den, som skulle förtjäna sitt uppehälle såsom tjänarinna eller hushållsbiträde, men det borde på detta område liksom i de flesta andra yrken finnas möjlighet till specialisering, som gåve sina utövare större möjligheter till bättre förtjänst, men som också fordrade större yrkesskicklighet. En kokerska, en kammarjungfru, en strykerska, en bagerska, en barnsköterska, behövde specialutbildning utöver vad den allmänna husmodersutbildningen gåve. Vid yrkeshusmoderskolor i andra länder hade man också anordnat dylika specialkurser för längre eller kortare tid såsom dags- eller aftonkurser, allt efter behovet på platsen. Eleven kunde genomgå den allmänna kursen, komma ut i arbete och komma tillbaka både en och två gånger för genomgående av specialkurser. Dylika kurser kunde anordnas så, att de kunde genomgås under en kort sammanhängande tid eller utsträckas på längre tid med arbete en dag, en afton eller några timmar per vecka. Det vore intet tvivel om att en praktiskt ordnad specialutbildning skulle bliva till stor nytta samt jämväl verka höjande på det husliga arbetets sociala anseende och därmed också locka in en hel del goda krafter på detta område, som nu i stället ansåge sig hava en bättre social ställning som telefonister, bodbiträden, kontorister o. s. v. Det skulle vidare, fortsatte socialstyrelsen, vara av stor betydelse, om även de obemedlade och mindre bemedlade unga kvinnor, som utbildat sig till annat yrke, eller som omedelbart efter skolan inträtt i fabriksarbetet, kunde erhålla tillfälle till husmodersutbildning. Detta kunde även lämpligen låta sig göra vid husmoderskolorna genom anordnande av afton- eller endagskurser av olika slag, ett system, som med fördel prövats vid de större yrkeshusmoderskolorna i utlandet. Härvidlag torde man också kunna räkna med intresse och ekonomiskt understöd från en del arbetsgivare, vilka insågo betydelsen av att deras kvinnliga arbetspersonal såväl som arbetarnas hustrur finge möjligheter till utbildning på det husliga området, men för vilka det skulle ställa sig för kostsamt att anordna en särskild skola vid den egna fabriken. För ifrågavarande kurser skulle jämväl statsunderstöd lämnas. Storleken av statsunderstödet vore emellertid, då tillräcklig erfarenhet ej förelåge, svårt att beräkna men ifrågasattes 100 kronor för 30 undervisningsdagar. Departementschefen ansåg sig emellertid för det dåvarande icke böra förorda statsunderstöd för tillfälliga kurser. Vad därefter beträffade utövandet av tillsyn och kontroll över ifrågavarande yrkesskolor framhöll socialstyrelsen, att den verkliga yrkeshusmoderskolan borde i likhet med andra yrkesskolor ställas under annan myndighet än den allmänna undervisningens, såsom redan skett i fråga om lanthushållsskolorna. Definitivt avgörande kunde visserligen icke vid det dåvarande träffas, då 2450 36

G

82 frågan om yrkesskolornas förläggning över huvud taget icke vore slutbehandlad, men då husmoderskolorna hade en mera utpräglad social karaktär än yrkesskolorna i allmänhet och närmast åsyftade en förbättring av arbetarnas levnadsförhållanden, ansåg socialstyrelsen ändamålsenligt, att tillsynen över dem tillsvidare förlades hos socialstyrelsen. Civilministern instämde i förslaget om inspektionens förläggande under socialstyrelsen men förutsatte, att socialstyrelsen skulle anlita särskilt sakkunnigt biträde och begärde för detta ändamål högst 1 500 kronor. På grund av det anförda hemställde socialministern att för år 1917 skulle anvisas ett förslagsanslag av högst 50 000 kronor. Riksdagen ansåg sig emellertid icke böra ingå på någon realbehandling av det spörsmål, som berörts i propositionen. Med hänsyn till dess omfattande principiella innebörd ansåg sig riksdagen icke kunna åt framställningen ägna det allsidiga skärskådande, som frågans vikt krävde. För att genom ett uppskov med ärendets avgörande detsamma skulle bliva föremål för riksdagens noggranna prövning, anmälde riksdagen, att framställningen för det dåvarande av riksdagen icke bifallits. Civilminstern, statsrådet von Sydow, återkom därför i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln för år 1917 ånyo till ämnet, varvid civilminstern upprepade sin framställning från 1916 års riksdag. Därutöver berörde han några frågor, vilka syntes honom vara av beskaffenhet att kräva ytterligare belysning. Vid ärendets behandling i andra kammaren vid 1916 års riksdag hade det framhållits såsom betydelsefullt, att hela ärendet remitterades till folkskoleöverstyrelsen, så att dess speciella sakkunniga bleve i tillfälle att också yttra sig i ärendet. I anledning härav hade folkskoleöverstyrelsens yttrande inhämtats, överstyrelsen yttrade till en början, att socialstyrelsen hade lämnat en både fullständig och övertygande framställning, att ett verkligt behov av de ifrågasatta husmoderskolorna förelåge. Fråga vore emellertid, om det vore lämpligt att åtgärder ofördröjligen vidtoges för skolornas inrättande. Det gällde att undersöka, huruvida det läte sig göra att inpassa husmoder skolorna i skolsystemet på sådant sätt, att de å ena sidan kunde erhålla sitt för sig bestämda område och å andra sidan komme i rätta förhållandet till andra skolor, som kunde sägas med dem stå i samband därigenom, att de antingen bildade grundval för husmoderskolorna eller utövade en med deras sidoställd besläktad verksamhet. Efter att hava erinrat om de olika föreliggande förslagen till fortsättningsskolor och yrkesskolor anmärkte överstyrelsen såsom önskvärt, att de olika förslagen angående ungdomsskolor underkastades en gemensam beredning, innan de förelades riksdagen. Givetvis skulle det vara till fördel, därest frågan om husmoderskolorna därvid också kunde upptagas till prövning. Husmoderskolornas ställning i förhållande till andra praktiska ungdomsskolor skulle därigenom kunna bliva allsidigare klargjord, överstyrelsen hade emellertid icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, att frågan nu upptoges till behandling, men det borde sörjas för att husmoderskolorna erhölle en så.dan

83 organisation och ledning, att icke genom deras tillkomst lösningen av frågan om andra praktiska ungdomsskolors upprättande på något sätt bleve föregripen, överstyrelsen hade intet att erinra emot, att genomgången folkskolekurs borde uppställas såsom villkor för inträde i husmoderskola, överstyrelsen hade vidare funnit välbetänkt, att genomgången fortsättningsskolekurs skulle, sedan fortsättningsskolan i sin nya gestalt kommit till, uppställas såsom villkor för inträde i husmoderskola. Det vore emellertid nödvändigt att det från början ordnades så, att dessa skolor icke komme att utöva sin verksamhet parallellt med varandra. De båda skolarterna borde därför få mottaga ungdom, tillhörande skilda åldersstadier, överstyrelsen uttalade därför, att dispens från minimiåldern, 16 år, borde beviljas sparsamt och endast efter sorgfällig prövning. Bleve nämligen dispensrätten mera allmänt tillämpad, skulle husmoderskolorna icke erhålla den rätta avgränsningen i förhållande till fortsättningsskolan och ej heller till den högre folkskolan. överstyrelsen förmälde, att den vid behandlingen av ärendet erhållit biträde av herr Värner Rydén, som avgivit särskilt yttrande, i vilket han framhöll, att ett förläggande av husmoderskolorna under socialstyrelsen stode i ren strid med den uppfattning, som enhälligt gjorde sig gällande, då styrelsens förvaltningsområde första gången bestämdes. Innan yrkesundervisningen fått sin styrelsefråga slutgiltigt ordnad, syntes det lämpligast att provisoriskt förlägga tillsynen och ledningen över de föreslagna skolorna till något av de förvaltningsorgan, som redan hade med likartad verksamhet att skaffa. Lantbruksstyrelsen kunde av naturliga skäl ej ifrågakomma. Ändamålsenligast vore om överstyrelserna för folkskolorna och läroverken, vilka hade inseendet över de anstalter, som utbildade lärarinnor för husmoderskolorna, finge tillsvidare utöva tillsynen över undervisningsverksamheten. Nyssnämnda styrelser hade redan anställt en gemensam sakkunnig i husligt arbete, vilken åtnjöte ett arvode av sammanlagt 1500 kronor. Därest till detta belopp lades ytterligare 1 500 kronor, som föreslagits för inspektionen av husmoderskolorna, skulle härför kunna anställas en fullt avlönad statskonsulent i husmoderlig undervisning, som ägnade hela sin tid åt sagda verksamhet. Hon kunde vara rådgivande åt de styrelser, som nu sysslade med angelägenheter av denna art, och därutöver medhinna att personligen taga initiativ till samt medverka vid organiserandet av de planlagda husmoderskolorna. Härigenom vunnes att den husmoderliga undervisningsverksamheten ej från början splittrades mellan många styrelser. Överstyrelsen uttalade sig i anledning av vad herr Rydén anfört för önskvärdheten av att, om en särskild överstyrelse för yrkesskolorna komme till stånd, det åt denna styrelse anförtroddes jämväl ledningen av husmoderskolorna, ävensom att det vore önskvärt, att enhetlig inspektion inrättades under övergångstiden, så att inspektionsverksamheten icke splittrades. Civilministern ingick utförligt på spörsmålet om den av överstyrelsen berörda frågan om tillsynsmyndighet över husmoderskolorna, överstvrelsen

84 hade icke gjort något bestämt yrkande, men enligt civilministerns uppfattning riktade sig överstyrelsens huvudanmärkning mot denna punkt. Civilministern medgåve gärna, att frågan kunde vara föremål för olika meningar. Åsikterna bröte sig mellan å ena sidan de pedagogiska synpunkternas målsmän, för vilka även i fortsättningsutbildningen, yrkesundervisningen inbegripen, det pedagogiska momentet framstode såsom det väsentliga, och å andra sidan dem, vilka i den rena fackutbildningen såge yrkesundervisningens betydelsefullaste moment. För den förra uppfattningen ställde det sig naturligt, att den pedagogiska sakkunskapen utövade även den bestämmande högsta ledningen av yrkesskolorna; den senare åter hölle före, att undervisningen bäst tillgodosåges genom en sådan ledning av skolorna, att den tekniska sakkunskapen i främsta rummet finge med sikte på det praktiska målet sätta sin prägel på och angiva riktlinjerna för undervisningen. Innan en vid det dåvarande igångsatt utredning om det inbördes förhållandet mellan fortsättningsskolans och yrkesutbildningens olika undervisningsområden blivit slutförd, syntes det olämpligt att träffa en sådan provisorisk anordning beträffande ledningen av en särskild kategori av yrkesskolor, som kunde tänkas föregripa utredningsresultaten. Så skulle enligt civilministerns mening bliva fallet, därest husmoderskolornas överledning förlades till folkskoleöverstyrelsen. Civilministern hade emellertid blivit tveksam om ändamålsenligheten av inspektionens förläggande till socialstyrelsen och föreslog nu i stället, särskilt med tanke på att den provisoriska anordningen skulle bliva så litet bindande för framtiden som möjligt, att tillsynen förlades direkt till Kungl. Maj:t. Civilministern hemställde till slut, att riksdagen måtte anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor att utgå såsom understöd dels till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri- och andra liknande samhällen, dels ock till obemedlade och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor. Riksdagen beviljade det av Kungl. Maj:t äskade anslaget, då riksdagen fann behovet av de ifrågasatta husmoderskolorna ådagalagt och icke haft något att erinra mot de av departementschefen föreslagna grunderna och villkoren för statsbidrags åtnjutande.

Fortsättningsskolans och yrkesskolans planerande under 1910-talet. Riksdagsbeslutet därom 1918. Det intresse, som under de första decennierna av 1900-talet framträdde i fråga om höjandet av den husmoderliga färdigheten i vårt land, tog sig bland annat uttryck i krav på att undervisning i huslig ekonomi dels skulle äga rum i en ovanpå barnskolan lagd fortsättningsskola, dels ingå som ett huvudämne inom en viss del av yrkesskolorna. Tre av staten tillsatta kommittéer, nämligen kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande, kommittén för anordnandet av den lägre lantbruksundervisningen samt folkundervisningskommittén, hade behandlat spörsmålet.

85 Kommittén för den lägre lantbruksundervisningen föreslog inrättande av lanthushållsskolor, till vilka, som i det föregående antytts, medel beviljades av 1912 års riksdag (reglemente och kungörelse utfärdade den 29 juni 1912, Sv. författningssamling nr 118 och 120). Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande framlade icke något förslag om inrättande av yrkesskolor för husligt arbete utan framhöll allenast lämpligheten av att i de fall, då obligatoriska lärlingsskolor för kvinnliga arbetare, som voro anställda i andra yrken än det husliga, komme att inrättas, lärjungarna bereddes tillgång till undervisning även i hushållslära. Folkundervisningskommittén slutligen föreslog att den forsättningsskola, som lades ovanpå barnskolan, visserligen skulle syfta till den allmänna medborgerliga bildningen men dessutom taga sikte på den individuella specialiseringen genom den s. k. arbetskunskapen, d. v. s. förberedelsen till yrket. Till denna arbetskunskap hörde också enligt kommitténs förslag undervisning i huslig ekonomi. I fortsättningsskolor, ordnade endast för flickor, borde således det husliga arbetet utgöra den huvudsakliga arbetskunskapen. Men då kunskaper och färdigheter på detta område vore av så stor betydelse, ej allenast för den kvinnliga ungdomen själv utan ock medelbart för hela samhället, borde alla fortsättningsskolor, i vilka flickor åtnjöte undervisning, på ett eller annat sätt förknippas med undervisning i husligt arbete. De av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande och folkundervisningskommittén avgivna förslagen gjordes till föremål för ytterligare utredning av sakkunniga, som tillsattes den 3 november 1916 (de s. k. departementalsakkunniga) och vilka den 3 oktober 1917 avgåvo utlåtande. Departementalsakkunniga framhöllo beträffande fortsättningsskolan, att den allmänna medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet såväl med hänsyn till den ringa åldersmognaden hos fortsättningsskolans lärjungar och deras bristande erfarenhet i fråga om yrkesarbete, som därför att genomgåendet av fortsättningsskolan skulle vara obligatoriskt för så gott som all från folkskolan utgående ungdom. Den egentliga yrkesundervisningen måste anses tillhöra ett senare åldersstadium och meddelas i särskilda därför avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans betydelse med avseende på yrkesutbildningen borde framför allt framträda däri, att den för lärjungarna ställde in yrkesarbetet i ett perspektiv, som läte det framstå i dess samhörighet med övrig mänsklig verksamhet och klargjorde dess ideella värde, samt att den förmådde meddela allmänbildning genom fackbildning och i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostrande. Den yrkesbetonade fortsättningsskolan borde meddela undervisning endast om yrket och blott undantagsvis även i yrket. Yrkeskännedomen kunde endast bliva av förberedande art och icke ersätta lärlings- eller yrkesskolor. Förutsättningarna för en yrkesbetonad fortsättningsskola vore emellertid i ett stort antal fall icke för handen. Under arbetets gång hade departementalsakkunniga fått anledning att jämväl upptaga till behandling frågan om undervisning i husligt arbete för

86 kvinnor och särskilt för dem, som skulle ägna sig åt husliga sysslor såsom förvärvsarbete. Kommerskollegium hade berört frågan om en sådan undervisning i sitt yttrande om lärlingsskolor för kvinnliga minderåriga, som voro anställda i industri och hantverk, och anfört, att de i stor utsträckning överginge till andra arbetsuppgifter och att det, även oavsett detta, för det stora flertalet av dem vore av större vikt att lära sig vad som stode i samband med skötandet av ett hushåll än att inhämta yrkeskunskap. Den kvinnliga ungdomsundervisningen borde därför i regel enligt kollegii åsikt i första hand inriktas på huslig ekonomi och icke på industriell yrkesutbildning. Vad anginge de kvinnliga minderåriga, som hade för avsikt att förtjäna sitt uppehälle medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hade dessa på den egentliga landsbygden och väl mångenstädes även i städer och andra samhällen under uppväxtåren i sina egna hem i allmänhet erhållit så mycken undervisning i husliga sysslor, att de hjälpligen kunde göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställning hos andra. Denna utbildning visade emellertid en tydlig tendens att bliva allt mera sällsynt och otillräcklig. Skälen härtill vore många. Den sociala utvecklingen med dess allt mera genomförda arbetsfördelning, de ökade möjligheterna att till billigt pris erhålla en mängd färdiga varor, som förr tillverkades i hemmen, och därtill den numera ej sällsynta omständigheten att båda föräldrarna voro upptagna av arbete utom hemmet, allt detta gjorde, att en framträdande okunnighet i husliga arbeten allmänt rådde bland de kvinnliga minderåriga, särskilt i städer och industrisamhällen. Det vore att hoppas, att folkskolan och fortsättningsskolan, i den mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden hos deras lärjungar det medgåve, skulle genom den undervisning i husligt arbete, som i dem meddelades, kunna åvägabringa en viss förbättring i dessa förhållanden. Någon egentlig kompetens att på egen hand sköta de viktigare husliga arbetena kunde dock givetvis icke vinnas i dessa skolor. För detta ändamål tarvades en vida grundligare utbildning. De flickor, om vilka det här vore fråga, nödgades ofta av ekonomiska skäl redan tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och vore därför i regel hänvisade att samtidigt med detta skaffa sig den utbildning, de behövde. Finge en dylik flicka plats i familj, vore det emellertid mycket vanligt, att hon på grund av sin okunnighet i matlagning, sömnad och dylikt icke användes till andra än sådana sysslor, för vilka ingen nämnvärd utbildning fordrades och hennes lön bleve då också relativt obetydlig. Om hennes matmoder hade tid, lust och förmåga att bibringa henne de insikter och färdigheter, som behövdes för att sköta alla förekommande sysslor i ett hem och hon stannade tillräckligt länge på en dylik plats, kunde hon sedermera erhålla en mera ansvarsfull och bättre avlönad anställning. Men den utbildning, hon på detta sätt finge, bleve gärna i så måtto ensidig, att den komme att motsvara de speciella behov och vanor, som rådde inom just den familj, där hon händelsevis gjorde sina lärospån. Komme hon till en ny plats, funne hon sig kanske behöva i viss grad så att säga börja om från början. Mycket vanligt vore

87 emellertid, att hon under hela den tid, hennes första anställning varade, icke finge lära sig något väsentligt. För en på detta sätt anställd flicka vore det i själva verket mycket svårt att komma framåt och erhålla en ansvarsfullare plats med bättre lönevillkor. Skulle hon övergå till en plats, där nöjaktig undervisning samtidigt lämnades, skulle hon där ej kunna påräkna förbättrade lönevillkor; en mera krävande anställning vore hon ej kompetent att sköta. Svårigheterna att inom detta yrke erhålla en tillfredsställande utbildning och därmed följande självständigt arbete utgjorde en ej oväsentligt bidragande orsak till att de unga kvinnorna i allt större antal sökte sig till fabrikerna, där de erbjödes platser, för vilkas nöjaktiga skötande en mycket kort tids övning vore nog och där de redan från början kunde få bättre arbetsvillkor och större kontant arbetsförtjänst. Det klagades allmänt såväl över den ringa tillgången till tjänarinnor för hemmen som över tjänarinnornas bristande yrkesskicklighet. Visserligen finge man väl antaga, att en stor del av de kvinnor, som ginge till fabrikerna, hade lust och fallenhet för detta slags arbete, och för deras utbildning borde det sörjas genom inrättande av lämpliga lärlingsskolor. Men det funnes tvivelsutan många, som kände sig föga tillfredsställda med fabriksarbetet, och vilkas intressen och anlag vida mer låge åt hemmets sysslor. Det saknades ju ej heller på sistnämnda område anställningar, av vilka yrkesskickliga och i övriga avseenden kvalificerade kvinnor kunde vinna en i det hela taget lika god, ofta bättre utkomst än fabriksarbetet i längden kunde giva. Man torde kunna antaga, att ett likställande av tjänarinneyrket med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat att göra dylika anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbetshjälp i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga att höja ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade utbildningsmöjligheter på det husliga arbetets område skulle dessutom vara av synnerligen stor betydelse för samhället i dess helhet därigenom, att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som inginge äktenskap, en vida större del än vad nu vore fallet komme att vara i besittning av nödiga kunskaper för att sköta ett hem. För den ifrågavarande utbildningen kunde i huvudsak två olika vägar anlitas. Den ena vore att låta utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola, som toge lärjungarnas tid helt i anspråk. Till upprättande av dylika skolor för husmodersutbildning med ettåriga lärokurser hade 1917 års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kategori hörde även lanthushållsskolorna jämte en mängd enskilda kurser och skolor för husmodersutbildning. Den andra utvägen vore att upprätta skolor med undervisningen så ordnad, att lärjungarna kunde sköta skolarbetet jämsides med förvärvsarbetet. Dessa skolor skulle således bliva av samma typ som de av departementalsakkunniga föreslagna lärlings- och yrkesskolorna. Av de båda angivna vägarna förordade departementalsakkunniga, att den sistnämnda företrädesvis borde anlitas. Det vore nämligen alldeles självklart, att om hela den kategori av kvinnliga minderåriga, varom här vore fråga, skulle utbildas i skolor, som under en ett-

S8

årig lärokurs helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles för dyrbar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva. Sannolikt komme dessa skolor att i övervägande grad besökas av de ekonomiskt bättre ställda. De mindre bemedlade eller obemedlade skulle i dem kunna vinna inträde endast i den givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, friplatser och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke allenast fri undervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under den tid, lärokursen påginge. Departementalsakkunniga föreslogo sålunda för tillgodoseende av behovet av utbildning i husligt arbete i första rummet upprättande av lärlings- och yrkesskolor. Vad lärlingsskolorna beträffade yttrade sig departementalsakkunniga först om själva skolplikten. Denna förefölle måhända vid första påseendet vara ett allt för starkt ingripande i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter. E n närmare undersökning gåve dock vid handen, att dessa svårigheter ej vore av någon avgörande betydelse, Och att de mer än väl upvägdes av de fördelar, som skulle vinnas. I fråga om lärlingsskolorna skulle vederbörande kommun äga att besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmelser om skolplikten, och man kunde under sådana förhållanden vara viss om, att nödig försiktighet vid förslagets genomförande bleve iakttagen. I de allra flesta av de familjer där man nöjde sig med att anställa en enda och därtill minderårig hjälpreda, gåves det säkerligen möjlighet att reda sig denna hjälp förutan under den tid av en hel och två halva dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I de enstaka fall, där detta vore omöjligt, finge man vid anställandet av tjänsteflicka se till, att denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Vore flera tjänarinnor anställda i samma familj, torde väl i allmänhet icke mera än en befinna sig på det åldersstadium, som skolplikten skulle omfatta, och även om så vore händelsen, funnes den möjligheten att låta flickorna besöka skola på olika veckodagar. Lärlingskursens längd borde liksom vid övriga lärlingsskolor omfatta två år och undervisningen byggas på fortsättningsskolans grund. Vad därefter yrkesskolorna beträffade yttrade departementalsakkunniga, att den utbildning, som erhölles genom att två år jämsides med det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren deltaga i lärlingsskolans undervisning, borde för flertalet flickor vara tillräcklig. Emellertid funnes en mängd befattningar, där det i en eller annan särskild gren av husligt arbete krävdes speciell yrkesskicklighet till den omfattning, att nödig kompetens ej kunde vinnas enbart i lärlingsskolan. För att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yrkesskicklighet borde yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet upprättas. Departementalsakkunniga övergingo därefter att yttra sig rörande övriga utbildningsanstalter på det husliga arbetets område och framhöllo därvid, att medelst de av dem föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande samhällen normalt borde vara tillgodosett. Några andra läroanstalter på det husliga arbetets område

89 syntes icke vara behövliga, där dylika skolor i erforderlig utsträckning upprättades. I mindre samhällen eller på landsbygden kunde lärlings- och yrkesskolor med på sådant sätt ordnad undervisning, att skolarbetet kunde försiggå jämsides med förvärvsarbetet, ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning i husligt arbete fordrades läroanstalter med undervisningen koncentrerad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat ägnade sig åt skolarbetet. E n typ av dylika skolor bildade lanthushållsskolorna, vilka vore avsedda för kvinnor, sysselsatta i egentliga lanthushållsgöromål. Departementalsakkunniga förmenade, att på landsbygden ytterligare borde upprättas skolor, avsedda för de kvinnor, som där voro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara berättigade till inträde i lanthushållsskolor. Under förutsättning av nödig åldersmognad hos lärjungarna i förening med ett visst mått av föregående praktisk erfarenhet i husligt arbete, kunde lärokursens längd i dylika hushållsskolor inskränkas till ett halvt år eller mindre. P å åtskilliga håll kunde det visa sig lämpligt att för samma ändamål anordna ambulätoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa speciella grenar av det husliga arbetet, såsom matlagning, konservering och dylikt. Departementalsakkunniga ansåge, att uppgiften för de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna syntes i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser, som utfärdats för dessa skolor, skulle de förläggas till städer och industrisamhällen, men därstädes skulle de bliva överflödiga, såvida departementalsakkunnigas förslag om lärlings- och yrkesskolors upprättande vunne beaktande. I fråga om såväl inträdesfordringarna som undervisningsplanerna gåve de utfärdade bestämmelserna vid handen, att de ettåriga husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad man tidigare under utredningsarbetet kallat fullständiga lärlingsskolor. Utbildningen skulle dock för lärjungarna ställa sig så pass dyrbar, att skolorna snarare skulle komma att tillgodose det behov av praktisk utbildning för skötande av ett eget hem, som förefunnes hos medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för dem, som skulle förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana omständigheter skulle ifrågavarande skolor, såvitt de bibehölle den prägel, som de genom nuvarande bestämmelser åsatts, framgent liksom hittills vara enskilda läroanstalter. Man kunde emellertid tänka sig en annan uprjgift för dessa skolor. I likhet med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana yrkesanställda, vilka saknade möjlighet att begagna sig av undervisningen i lärlings- och yrkesskolor. I dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög, att de ej komme att konkurrera med lärlingsskolorna. Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett par års praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som de hushållsskolor, vilka voro behövliga på landsbygden vid sidan av lanthushållsskolorna, och borde företrädesvis inrättas i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete anställda minderåriga vore för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola, Lärotiden vid dylika hushållsskolor borde i

90 allmänhet omfatta sex månader. Där förhållandena sådant påkallade, borde dock även kortare kurser anordnas, varvid en viss begränsning av läroämnenas antal borde iakttagas. För inträde borde fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt med husligt arbete. Enär dylika skolor borde förläggas till landsbygden eller mindre samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom större områden, kunde man knappast påräkna, att de bleve kommunala anstalter utan upprättades på enskilt initiativ. De borde emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas. Departementalsakkunniga gingo därefter in på en närmare skildring av hur de olika skoltyperna skulle utbyggas och började därvid med en redogörelse för de yrkesbetonade fortsättningsskolorna. Sakkunniga ansågo, att en sådan typ borde bliva fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete. De ämnen, som skulle förekomma i en dylik fortsättningsskola, vore arbetskunskap, medborgarkunskap, modersmålet och historia. Vid fortsättningsskolorna för husligt arbete skulle skolkök begagnas för meddelande av praktisk undervisning i matlagning. Lärotiden skulle bliva sammanlagt 360 undervisningstimmar, dock med rätt för kommun att utsträcka den till 540 undervisningstimmar, fördelade på två eller tre år. Skolplikt skulle föreligga och befrielse från skolplikt skulle kunna medgivas minderårig, som fyllt 15 år och hade stadigvarande sysselsättning i ett yrke; under alla omständigheter skulle skolplikten upphöra vid 18 år. Vad lärarkrafterna beträffade uttalades, att det otvivelaktigt för undervisning i hushållsgöromål krävdes, om denna undervisning skulle medföra avsett gagn, att lärarinnan vore i besittning av såväl praktiska som teoretiska fackinsikter i förening med en viss undervisningsvana. Undervisningen borde därför helst anförtros åt utbildade skolkökslärarinnor. Ett strängt vidhållande av denna fordran skulle emellertid säkerligen leda till att vid många skolor, särskilt på landsbygden, sådan undervisning icke alls kunde ifrågakomma. Undantagsvis borde därför undervisning i hushållsgöromål kunna överlämnas även till folkskolelärarinnor eller till en kunnig husmoder, sedan dessa genom för ändamålet lämpad utbildning förskaffat sig de nödiga förutsättningarna. Vad därefter beträffar detaljerna i yrkesundervisningen i husligt arbete föreslogo departementalsakkunniga, såsom förut nämnts, dels lärlingsskolor och dels yrkesskolor för husligt arbete. Lärlingsskolorna borde hava till ändamål att bereda de kvinnliga minderåriga, vilka förtjänade sitt uppehälle med husligt arbete, tillfälle att samtidigt härmed förvärva de kunskaper och färdigheter, som erfordrades för att de skulle kunna med skicklighet och framgång utöva sitt yrke. Vad skolplikten beträffar föreslogo de sakkunniga, att kommunerna skulle berättigas genom lag att besluta om inrättandet av lärlingsskolor för husligt arbete med skolplikt för flickor under 18 års ålder, vilka för sin utkomst voro sysselsatta med husligt arbete och voro fria från sin fortsättningsskolplikt, likaså att inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande samt om skolornas verksamhet i

91 övrigt. Arbetsgivarna skulle vara skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda skolpliktiga nödig ledighet för deras skolgång utan även gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande. Arbetsgivare skulle åligga att så ordna den minderårigas arbete, att icke den totala arbetstiden för denna genom skolpliktens uppfyllande bleve oskäligt lång. Befriad från skolplikt vore den, som genomgått ettårig husmoderskola eller på annat sätt erhållit motsvarande utbildning. Förutom de skolpliktiga kunde i lärlingsskola för husligt arbete i mån av utrymme även sådana flickor vinna inträde, vilka i hemmet eller på annat sätt voro sysselsatta med husligt arbete, utan att dock detta kunde sägas vara förvärvsarbete, samt voro fria från fortsättningsskolplikt. Den, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola, finge icke intagas i lärlingsskolan med mindre hon fyllt 15 år och visade sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning. Undervisningen skulle ordnas på två årskurser. Läsåret borde hava en längd av 8 å 10 månader och fördelas på två terminer Antalet undervisningstimmar per vecka skulle ej sättas lägre än till 8. För att bliva fullt effektiv måste undervisningen pågå under flera timmar i följd. För en lektion i praktisk matlagning kunde ej gärna anslås kortare tid än 4 timmar. Den praktiska undervisningen borde därför koncentreras på en eller högst två dagar i veckan. De sakkunniga föreslogo, att undervisningstiden skulle omfatta minst 8 och högst 12 timmar i veckan, fördelade på sätt, som angåves i skolans reglemente, och undervisningstiden skulle förläggas till vardagar mellan klockan 7 f. m. till klockan 8 e. m. Undervisningsämnena skulle bliva praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård. Under det praktiska hushållsarbetet innefattades matlagning, tillvaratagande av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning och rengöringsarbeten samt sömnad med mönsterritning. Hushållsläran borde omfatta födoämnes- och näringslära, bostadsvård, hemmets ekonomi och enklare hushållsbokföring. Ämnet hälsovård skulle omfatta personlig och allmän hygien samt om möjligt grunderna för barnavård och sjukvård i hemmen. Läroplanerna skulle uppgöras av de lokala skolstyrelserna men granskas och fastställas av överstyrelsen. Endast fackligt utbildade personer skulle såvitt möjligt anställas såsom lärare. Lärlingsskolorna skulle vara kommunala institutioner, vilka åtnjöte statsbidrag. Yrkesskolorna för husligt arbete skulle hava till ändamål att meddela personer med god praktisk erfarenhet i husligt arbete de grundliga fackkunskaper och den större skicklighet i deras yrke, som fordrades för att höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga förutsättningar för mera ansvarsfulla befattningar inom de husliga arbetenas område. Undervisningen skulle meddelas i form av yrkeskurser och ämneskurser. I yrkeskurserna skulle undervisningen meddelas efter fasta läroplaner, avpassade efter vissa bestämda yrkesgrenar inom det husliga arbetets område och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare på en viss begränsad tid. I ämneskurserna borde undervisning meddelas i olika fristående ämnen, bland vilka lärjungarna skulle hava rätt att utvälja dem,

92 som bäst motsvarade vars och ens behov och önskningar. Ifrågavarande kurser skulle ingalunda alltid motsvaras av såsom fristående institutioner anordnade skolor. Tvärtom kunde det visa sig lämpligt att allt efter omständigheterna anordna dem än på en plats än på en annan och i anslutning till andra läroanstalter på det husliga arbetets område. Kurserna kunde antingen koncentreras på kortare tid med heldagsundervisning under 6 dagar i veckan eller också utsträckas under längre tid med undervisningen förlagd till aftnar eller till en hel eller ett par halva dagar i veckan. För inträde i yrkesskolan skulle fordras, att den sökande fyllt 18 år, att hon under minst 3 år deltagit i praktiskt arbete på det husliga området samt att hon antingen med godkänt betyg genomgått lärlingsskola för husligt arbete eller ock kunde på annat sätt styrka sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde söktes. I yrkesskolorna skulle skolavgifter kunna upptagas, beräknade per kurs, men medellösa eller mindre bemedlade lärjungar borde efter den lokala skolstyrelsens prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgift. Yrkesskolorna för husligt arbete borde liksom övriga yrkesskolor kunna vara antingen kommunala eller enskilda läroanstalter. Statsbidrag borde utgå efter samma grunder, som föreslagits för övriga yrkesskolor med de modifikationer, som kunde föranledas därav, att lärarearvodena beräknades efter särskild norm. I likhet med vad tidigare föreslagits tänkte sig departementalsakkunniga, att en särskild överstyrelse skulle inrättas för yrkesundervisningen — överstyrelsen skulle sortera under det departement, som handhade det allmänna undervisningsväsendet. För att yrkesundervisningsväsendet skulle väl fylla sin uppgift fordrades det ett intimt samarbete mellan undervisningens och näringarnas målsmän. Frågan om fortsättningsskolan och den lägre yrkesundervisningen upptogs till behandling i en av Kungl. Maj:t till 1918 års riksdag avgiven proposition nr 96 angående upprättande av praktiska ungdomsskolor. Såsom torde framgå av den föregående redogörelsen hade folkundervisningskommittén framställt förslag om en differentiering av fortsättningsskolan, så att bredvid fortsättningsskolor av mera allmän inriktning skulle finnas yrkesbetonade fortsättningsskolor. Såväl folkskoleöverstyrelsen som departementalsakkunniga hade karakteriserat den undervisning, som i de yrkesbetonade fortsättningsskolorna borde meddelas, såsom en undervisning om yrket men icke * yrket, överstyrelsen uttalade beträffande den yrkesbetonade fortsättningsskolans lämpligaste ordnande för den kvinnliga ungdomen såsom sin åsikt, att det borde uppställas såsom en fordran, vilken efter viss övergångstid borde vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller annat sätt skulle beredas den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i husligt arbete. Att hela den kvinnliga ungdomen tidigare eller senare under sin uppväxttid finge erhålla undervisning i sådant, som hörde till ett hems skötande, vore uppenbart ett eftersträvansvärt mål av största betydelse för hela folkets hälsa och ekonomiska välstånd. I de allra flesta fall skulle en

93 undervisning av detta slag bereda den unga flickan en säkrare fördel än en yrkesundervisning, sådan som fortsättningsskolan kunde meddela. Mest önskvärt vore givetvis i fråga om flickor, anställda i yrkesarbete, att både den ena och den andra undervisningen kunde komma dem till del, att de sålunda erhölle både den undervisning i fortsättningsskolan, som tillkomme i samma yrkesarbete anställda gossar, och dessutom undervisning i husligt arbete. Den tanken hade ock framkastats, att den obligatoriska fortsättningsskolan skulle göras mera omfattande för flickorna än för gossarna, i det att den för de förra skulle upptaga dels samma kurs, som för de senare, dels ock en kurs i sådant, som tillhörde hemmets skötsel och moderskallet, och man hade, med hänvisning till den manliga ungdomens värnplikt, framhållit, att man icke kunde anses ställa för stora anspråk på den kvinnliga ungdomen genom en sådan utsträckning av deras skolplikt. Enligt överstyrelsens mening vore det dock icke åtminstone för det dåvarande möjligt eller lämpligt att upptaga denna tanke, även om den måste anses synnerligen förtjänt av beaktande. Den finge ställas på framtiden. Men även utan ett dylikt steg kunde man bringa det därhän, att den övervägande delen av den kvinnliga ungdomen under något skede av sin skolpliktstid komme i åtnjutande av ifrågavarande undervisning. Sin förhoppning i detta avseende grundade överstyrelsen framför allt på den uppfattningen, att den form av fortsättningsskola, för vilken kommittén under benämningen »fortsättningsskola för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet» föreslagit undervisningsplan och som i de officiella utlåtandena blivit mottagen med allmänt gillande, skulle komma att få en mycket stor utbredning och i stort sett bliva den normala formen för den kvinnliga ungdomens fortsatta undervisning. I städer och köpingar, i större stationssamhällen, i bruks- och sågverksdistrikt samt allestädes på den egentliga landsbygden, där man vore i tillfälle att bereda särskild undervisning åt flickorna, skulle denna fortsättningsskola helt visst komma att bliva den för flickorna allmännast anlitade skolformen. I många fall skulle den komma att föredragas av den kvinnliga ungdomen och dennas målsmän framför industriella och hantverksfortsättningsskolor, även där dessa vore väl motiverade med hänsyn till det förvärvsarbete, vari flickorna sysselsattes. I dylika särskilda fortsättningsskolor med husligt arbete såsom huvudämne borde givetvis i flickornas undervisning jämväl upptagas sådana till lantbruksundervisning hörande partier, som stode det kvinnliga arbetet närmast såsom husdjursskötsel och mjölkhushållning. I de flesta fall finge man emellertid med hänsyn till lärjungeantalet och de tillgängliga lärarkrafterna räkna med att gossar och flickor på landsbygden måste sammanhållas i en och samma fortsättningsskola. Där fackkunnig lärarinna för undervisning i husligt arbete funnes att tillgå, kunde man tillämpa delvis samundervisning och delvis särundervisning, i det att man läte vissa partier av undervisningen i jordbrukskunskap, måhända även i medborgarkunskap, utgå ur flickornas kurs och i stället beredde dem i motsvarande utsträckning undervisning i husligt arbete, antingen i båda grenarna av detta ämne eller i endera och då framför allt i hushållsgöro-

94 mål. överstyrelsen ansåge med stöd av uttalanden, som inhämtats från sakkunniga på hithörande område, att den kurs i hushållsgöromål, som under sådana förhållanden kunde komma flickorna till del, mycket väl kunde få tillräcklig omfattning för att giva ett från praktiska synpunkter sett tillfredsställande utbyte. Där fackkunnig lärarkraft för de speciellt kvinnliga läroämnena ej kunde erhållas, kunde dessa ämnen givetvis ej förekomma. I sådana fall finge man då låta flickorna tillsammans med gossarna genomgå en kurs i arbetskunskap. Departementschefen gav för sin del sin anslutning till den av folkundervisningskommittén framförda tanken, att vid omgestaltning av fortsättningsskolan låta yrkessynpunkten träda i förgrunden och bliva den ledande, men anförde, att han tillika fäst sin uppmärksamhet vid hurusom denna synpunkt i fortsättningsskolan aldrig kunde till den grad komma till genomförande, att denna skolform skulle komma att övertaga den egentliga yrkesskolans uppgifter. Departementschefen ansåg sig därjämte böra framhålla, hurusom förhållandena i vårt land då vore sådana, att, även om man i varje fall fasthölle vid grundsatsen om undervisningens samlande kring vissa arbets- och yrkesmoment, man dock i ganska stor utsträckning måste räkna med en fortsättningsskola av en mera allmän, icke yrkesbestämd typ. Vad de olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan beträffade hade särskild uppmärksamhet ägnats åt, att den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet i största möjliga utsträckning bleve tillgodosedd. Det borde kunna uppställas såsom en fordran, vilken efter viss övergångstid borde vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller annat sätt skulle vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i husligt arbete. Lärlingsskolor för husligt arbete vore behövliga. Dessa borde vara kommunala läroanstalter, avsedda för sådana kvinnliga minderåriga, vilka voro anställda i husligt arbete. Lärlingsskolorna borde hava till ändamål att meddela de kunskaper och färdigheter, som erfordrades för yrkets utövande. Enligt departementalsakkunnigas förslag skulle lärlingsskolorna vara obligatoriska för de kvinnliga minderåriga, som ägnade sig åt husligt arbete. För sådana flickor däremot, som i hemmet på ett eller annat sätt voro sysselsatta med husligt arbete, utan att detta kunde sägas vara förvärvsarbete, och som voro fria från fortsättnings skolplikt, skulle enligt de sakkunnigas mening tillträde till lärlingsskolorna visserligen kunna medgivas, dock endast i mån av utrymme. I fråga om en av Fredrika Bremerförbundet gjord hemställan om skolpliktens utsträckande även till sistnämnda kategori av flickor framhöll departementschefen, att en sådan utsträckning av skolplikten fölle alldeles utanför ramen av den yrkesundervisning, som det här gällde att ordna. Departementschefen anslöt sig till departementalsakkunnigas förslag beträffande skolplikten för lärlingsskolor i husligt arbete. Rörande lärotiden i lärlingsskolorna skulle lärokursen bliva tvåårig och läsåret omfatta 8—9 månader med minst 8 och högst 12 undervisningstimmar i veckan. Det vore nödvändigt att samla undervisningen på en eller två veckodagar med flera timmar i följd.

95 Sena aftontimmar borde undvikas. Departementschefen hade intet att erinra mot, att de obligatoriska läroämnena bleve praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård, med differentiering i vissa fall. Huruvida andra närstående ämnen skulle upptagas, borde bliva beroende på de lokala förhållandena. Endast personer med fackutbildning borde komma i fråga såsom lärarinnor i de praktiska undervisningsämnena. Arvodet för dessa lärarinnebefattningar skulle bestämmas med ledning av vad som skulle kunna bliva fastställt, då lönefrågan för motsvarande befattningshavare vid de allmänna skolorna hade blivit ordnad. Lärararvodet skulle beräknas efter i medeltal 2 kronor för varje undervisningstimme. Under antagande att en lärlingsskola påginge 36 veckor under ett läsår med i medeltal 10 undervisningstimmar i veckan och att statsbidraget beräknades utgå med IV3 krona för varje undervisningstimme samt med 50 kronor till undervisningsmaterial, skulle statens årliga bidrag för varje undervisningsavdelning uppgå till 530 kronor. Det behövliga antalet undervisningsavdelningar kunde icke vid det dåvarande angivas, enär statistiskt material för beräkningen icke stode till buds. Departementschefen uppskattade emellertid antalet till omkring 400, och för detta antal skulle statens kostnader uppgå till 212 000 kronor. Vad därefter yrkesskolorna beträffade anslöt sig departementschefen till departementalsakkunnigas förslag. Departementschefen beräknade ett lärärarvode i yrkesskolorna av i medeltal 2 kronor för varje undervisningstimme. Statens kostnader för en 30 veckors aftonkurs med i medeltal 8 timmars undervisning i veckan skulle belöpa sig till omkring 350 kronor. Kurser med heldagsundervisning skulle kunna koncentreras på kortare tid. I allmänhet torde dylika kurser knappast komma att utsträckas längre än till ett par månader. För en sådan 8 veckors kurs med i medeltal 40 undervisningstimmar per vecka skulle statens kostnader komma att uppgå till omkring 475 kronor. H u r u stort antal av ifrågavarande yrkesskolkurser, som kunde komma att upprättas, vore omöjligt att på förhand beräkna, men något särdeles stort antal torde åtminstone till en början icke komma i fråga, vadan statens kostnader för desamma icke komme att bliva av större betydenhet. Departementschefen övergick därefter att yttra sig beträffande friare skolformer för husligt arbete och erinrade till en början om vad departementalsakkunniga anfört, att på landsbygden och i mindre samhällen behövdes läroanstalter med undervisningen samlad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat kunde ägna sig åt skolarbetet. Departementschefen ansåg, att vad de sakkunniga anfört om behovet av hushållsskolor icke kunde förnekas. Sagda skolor borde därför hava en plats i systemet av skolor för yrkesundervisning. Deras ändamål borde vara att meddela en utbildning, motsvarande den, som vore avsedd att bibringas genom lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete. Givetvis borde det icke vara en kommun förmenat att upprätta hushållsskola, men det torde kunna tagas för givet, att dessa skolor i allmänhet och framför allt till en början finge karaktären av enskilda läroanstalter. Att berörda skolor borde anordnas med heldagsundervisning under en samlad undervis-

96 ningstid följde av deras uppgift att draga till sig lärjungar från olika orter. Mot förslaget att denna undervisningstid skulle i regel omfatta 6 månader, men att även särskilda kurser med kortare lärotid skulle anordnas, hade departementschefen intet att erinra. För att lärjungarna med gott resultat skulle kunna genomgå en hushållsskola förutsattes tydligen dels en viss yrkeserfarenhet, dels en viss allmän utveckling och mognad. Departementschefen ansåg därför i likhet med departementalsakkunniga, att minst två års föregående sysselsättning med husligt arbete samt en minimiålder av fyllda 18 år borde uppställas såsom villkor för inträde i skolan. Beträffande hushållsskolans lärare, dessas utbildning och arvode m. m. ävensom vad anginge skolornas styrelser och förvaltning torde i huvudsak böra gälla detsamma, som i fråga om lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete. Då det vore antagligt, att hushållsskolorna komme att upprättas huvudsakligen av enskilda, borde frågan om statsbidrag till dessa skolor prövas för varje särskilt fall, varvid syntes i tillämpliga delar böra gälla, vad som komme att föreskrivas om statsbidrag till motsvarande anstalter inom andra yrkesområden. Vad slutligen beträffade de av 1917 års riksdag beslutade husmoderskolorna vore det givet, att de fortfarande hade en viss uppgift att fylla, men å andra sidan fölle det av sig självt, att de borde, så snart ske kunde, anpassas efter de nya förhållanden, som komme att inträda, därest förslaget om yrkesundervisningens ordnande vunne riksdagens bifall. Även dessa skolor borde ställas under inseende av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen. Det bleve denna myndighets uppgift att framlägga de förslag, som i nämnda hänseenden kunde vara erforderliga. Departementschefen inskränkte sig till att hemställa om framställning till riksdagen att för anordnande av husmoderskolor på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor. Beträffande den centrala ledningen för yrkesskolväsendet och därmed också för lärlings- och yrkesskolorna samt de fristående skolorna för husligt arbete ingick departementschefen på en synnerligen utförlig motivering. Han anförde där, bland annat, att det syntes råda tvivel därom, att det enda lämpliga och riktiga vore, att det bleve en central ledning för lärlings- och yrkesskolorna, under vilken även de läroanstalter, som avsågo ett högre stadium av yrkesutbildning, samt statsunderstödda enskilda skolor borde förläggas. Departementschefen hade vidare kommit till den bestämda övertygelsen, att endast om den centrala ledningen av yrkesskolväsendet erhölle formen av en fristående överstyrelse, det skulle bliva möjligt att förläna densamma den fasthet i organisationen och den möjlighet till intimt samarbete mellan dess medlemmar, som en på samma gång enhetlig och mångsidig gestaltning och ledning av vederbörande läroanstalter krävde. I enlighet härmed föreslog departementschefen inrättandet av en yrkesskolöverstyrelse. Yrkesskolöverstyrelsen skulle förläggas under ecklesiastikdepartementet. ö v e r den synnerligen omfattande propositionen angående upprättandet av praktiska ungdomsskolor avgav statsutskottet utlåtande i sitt betänkande nr 105. I nämnda betänkande godkände riksdagen i allt väsentligt vad före-

97 dragande departementschefen anfört i propositionen, dock med undantag för inrättandet av en fristående yrkesskolöverstyrelse. Utskottet föreslog nämligen i stället, att yrkesskolärendena skulle sammanföras med folkskolärendena till en gemensam skolöverstyrelse. Detta blev även riksdagens beslut. Den grund som lades genom 1918 års beslut om praktiska ungdomsskolor har sedan dess i huvudsak orubbad bestått åtminstone i vad det gäller undervisning och utbildning i husligt arbete. Jämkningar hava visserligen företagits såväl i fråga om organisationen av kurser och undervisningens utsträckning till nya skolformer som de ekonomiska bestämmelserna, men då dessa förhållanden äro att betrakta som detaljer, torde de i en allmän översikt kunna lämnas å sido. Såsom torde framgå av den här ovan lämnade redogörelsen för lärlingsskolan i 1918 års reformprogram förutsattes det, att en lärlingslag skulle komma till stånd. Ett förslag till lag om lärlingsväsendet i vissa yrken hade redan den 29 juli 1913 avgivits av därtill utsedda kommitterade. Kommerskollegium och skolöverstyrelsen avgåvo något mer än 10 år senare — den 2 oktober 1923 — en utredning med förslag till lärlingsväsendet i vissa yrken (Statens offentliga utredningar 1924: 41). Intet av dessa förslag har förelagts riksdagen.

2450 86

98 VI. K o r t översikt över de olika slagen av utbildning i huslig ekonomi inom landet. Primärundervisningen. Vad först primärundervisningen beträffar äger undervisning rum i huslig ekonomi vid egentliga folkskolor, högre folkskolor, fortsättningsskolor, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, högre flickskolor samt högre goss- och samskolor. Vidare bedrives en närstående undervisning vid folkhögskolor. Vid de egentliga folkskolorna är undervisning i huslig ekonomi icke obligatorisk. Uppgift om i vilken omfattning dylik undervisning anordnats föreligger icke. Bestämmelser om undervisningens ordnande äro meddelade i en kungörelse av den 30 juni 1920. Skolkökskurs skall omfatta minst 34 undervisningsdagar med 4—5 timmars daglig undervisningstid och antalet lärjungar må icke understiga 8, ej heller överstiga 16; under inga förhållanden må det överstiga 20. Statens beräknade anslag för ändamålet utgjorde enligt 1935— 1936 års riksstat 295 000 kronor. Vid högre folkskolor är undervisning i huslig ekonomi ej heller obligatorisk. I huvudsak gälla samma bestämmelser om undervisningskursernas längd och antalet veckotimmar som för de egentliga folkskolorna. Då särskilt anslag i riksstaten icke är upptaget för denna form av undervisning utan kostnaderna bestridas av anslaget till högre folkskolor, kan kostnaden här endast tillnärmelsevis uppgivas. För år 1932 torde statsunderstöd för anordnande av dylik undervisning hava lämnats till 23 högre folkskolor med ett sammanlagt belopp av något mer än 37 000 kronor. Såsom förut omnämnts i samband med redogörelsen för 1918 års program för ungdomsskolor, skulle i fortsättningsskolan undervisning jämväl kunna äga rum i arbetskunskap. Sådan undervisning är emellertid icke obligatorisk och i följd härav ej heller undervisningen för flickor i hushållsgöromål. I 1918 års stadga för fortsättningsskolan är föreskrivet, att undervisning i hushållsgöromål bör, där icke särskilda förhållanden föranleda undantag, förenas med arbete i skolkök och bestridas av för uppgiften utbildade lärarinnor. Kungl. skolöverstyrelsen har utgivit exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor och i dessa är vid en 360-timmars fortsättningsskola ämnet hushållsgöromål inlagt med 180 timmar och i en 540-timmars fortsättningsskola med 270 timmar. Undervisningen för flickor i fortsättningsskola i hushållsgöromål synes att döma av en av de sakkunniga gjord specialundersökning vara mycket olika i olika län. Vad först landsbygden beträffar undervisades läsåret 1929/1930 i första årskursen 34'9 procent av de i fortsättningsskola deltagande flickorna och i andra årskursen 43'2 procent. Inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs län undervisades mindre-;

99 än 10 procent av flickorna i hushållsgöromål, under det att i Blekinge län 82*7 procent i första och 87*2 procent i andra årskursen samt i Norrbottens län 69'8 procent i första årskursen och 74'7 procent i andra årskursen undervisades i ämnet. Vad städerna beträffar undervisades 83*4 procent av flickorna i första årskursen och 88*2 procent i andra årskursen i husligt arbete. I åtskilliga städer synas samtliga i fortsättningsskolan deltagande flickor hava undervisats i hushållsgöromål. Så var fallet med städerna i Uppsala, Kronobergs, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Under de senaste nio åren har emellertid undervisningen i husligt arbete i fortsättningsskolan bedrivits i ökad omfattning. Om vissa i propositionen nr 99 till 1936 års riksdag angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. meddelade uppgifter sammanställas med resultaten av den av de sakkunniga gjorda undersökningen erhållas följande resultat. Läsåret 1927/28 undervisades av 69 137 fortsättningsskolpliktiga flickor 25 701 i husligt arbete eller 37 procent. Motsvarande siffror för läsåret 1929/30 voro 74 401 och 34 646 eller 47 procent, och för läsåret 1932/33 71 056 och 37 983 eller 53 procent. — Beträffande de kostnader, som åvila statsverket för ifrågavarande undervisning, hava exakta uppgifter icke stått att erhålla. Enligt en i statsutskottets utlåtande nr 8 vid 1933 års riksdag meddelad uppgift uppgick vid det dåvarande antalet undervisningstimmar i husligt arbete vid fortsättningsskolan till i runt tal 222 500; då statsbidraget för varje undervisningstimme utgick med 2 kronor vid nämnda tidpunkt, skulle alltså i runt tal 445 000 kronor hava utgått av fortsättningsskoleanslaget för ifrågavarande undervisning. Vad slutligen beträffar kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, högre flickskolor samt högre goss- och samskolor är undervisningen i hushållsgöromål ej heller obligatorisk. Den torde emellertid äga rum i en viss utsträckning och enligt en av skolöverstyrelsen meddelad uppgift skulle under kalenderåret 1932 hava utbetalats i statsunderstöd närmare 70 000 kronor för dylik undervisning vid ifrågavarande skolor. Vid folkhögskolorna bedrives sedan åtskilliga år undervisning i hushållsgöromål för kvinnliga elever och statsunderstöd utgår för sådan undervisning efter skolöverstyrelsens beprövande. Enligt en av skolöverstyrelsen lämnad uppgift hade till sagda undervisning för budgetåret 1932/1933 beviljats sammanlagt något mer än 56 000 kronor, fördelade på 46 olika kurser. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att vid Fridhems folkhögskola, S valö v, anordnades i samband med vinterkursen 1935/1936 en kurs i husligt arbete, som omfattade 306 timmar teoretisk undervisning och 774 timmar praktik i övningskök, hemvård, bakning, matlagning och slakt. I redogörelsen för nämnda kurs uppgives från folkhögskolans sida, att kursen nått sitt syfte och att de av eleverna, som så önskade, erhöllo platser, innan de lämnade skolan.

Yrkesundervisning. Yrkesundervisning i husligt arbete äger rum dels vid statsunderstödda kommunala anstalter, hushållsskolor och husmoderskolor, dels vid anstalter, som arbeta utan statsunderstöd.

100 Den kommunala yrkesundervisningen är reglerad genom stadgan av den 4 november 1921 (nr 706). Enligt denna stadga uppdelas undervisningsanstalterna i två huvudgrupper, lärlingsskolor och yrkesskolor. Lärlingsskolorna hava till ändamål att bereda den ungdom, som avslutat fortsättningsskolans kurs, tillfälle att samtidigt med att den förvärvar den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete, bland annat, i husligt arbete, inhämta de för ett framgångsrikt arbete inom arbetsområdet grundläggande teoretiska kunskaper och i särskilda fall praktiska färdigheter, som icke kunna förvärvas genom deltagande i arbetet utanför skolan. För att bereda äldre arbetare, vilka icke genomgått lärlingsskolan, tillfälle att vinna nödiga förberedelser för inträde i yrkesskola eller i allmänhet att förvärva för vederbörande yrke grundläggande teoretiska kunskaper i ett eller flera av de läroämnen, som ingå i lärlingsskolans undervisning, böra vid lärlingsskola, där så befinnes lämpligt, särskilda för detta ändamål avsedda kurser anordnas. Undervisningen i lärlingsskolan skall vara avgiftsfri och omedelbart ansluta sig till det yrke eller verksamhetsområde, som skolans lärjungar tillhöra. Sagda undervisning, vilken således i regel icke avser sådana allmänna bildningsuppgifter, som närmast tillhöra folkskolan och fortsättningsskolan, bör icke mer än nödigt utgöra ett återtagande av sådant, som lärjungarna redan inhämtat i dessa skolor; dock bör även lärlingsskola söka att genom sin fackliga undervisning främja lärjungarnas allmänna bildning och personliga utveckling. Med avseende på innehållet i de olika läroämnena bör begränsning eftersträvas, så att av varje läroämnes innehåll upptages allenast de delar, i vilka kunskaper äro nödvändiga för att dels underlätta det praktiska yrkesarbetets rätta utförande, dels ock genom att göra yrkesarbetets detaljer begripliga befrämja intresset för arbetet och därigenom även höja arbetsglädjen och uppfattningen av yrkesarbetets socialt fostrande värde. En blott ytlig behandling av lärostoffet i syfte att medhinna en mera omfattande och från enbart teoretiska synpunkter mera systematiskt ordnad kurs skall undvikas och undervisningen i stället så anordnas, att de erforderliga delarna av lärostoffet behandlas med tillräcklig grundlighet, för att deras inhämtande skall kunna bliva verkligt fruktbringande för yrkesarbetet. Vid undervisningen skall så mycket som möjligt tagas hänsyn till att i den ålder, i vilken lärlingsskolans lärjungar i regel befinna sig, behovet av självständighet och självverksamhet är synnerligen utvecklat. På grund härav bör undervisningen, vid sidan av ett mera skolmässigt tillvägagångssätt, i avsevärd utsträckning antaga de till självverksamhet mera uppfordrande former, under vilka lärjungarnas arbete i det praktiska yrkeslivet försiggår, ävensom lämna utrymme för sådana mera fria former såsom lämpligen anordnade samtal eller kortare sammanhängande framställningar från såväl lärarnas som lärjungarnas sida. På samma gång undervisningen bör söka att göra lärjungarna alltmera oberoende av lärarnas ledning, skall den egga dem till att efter avgången från skolan självständigt arbeta på sin utbildning och personliga utveckling. Läroämnena i lärlingsskolans yrkesavdelning för husligt arbete äro prak-

101 tiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård, samtliga obligatoriska. Åt ämnet praktiskt hushållsarbete skall ägnas minst 2/3, högst 3/<J, åt ämnena hushållslära och hälsovård tillsammans minst lU, högst V3 av den för de obligatoriska läroämnena fastställda undervisningstiden. Undervisningen i praktiskt hushållsarbete bör avse dels höjandet av lärjungarnas tekniska färdighet i detta arbete såsom yrkesarbete, dels ock utveckling av deras omdömesförmåga och ansvarskänsla. Undervisningen omfattar praktiska övningar i matlagning, tillvaratagande av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning samt rengöringsarbeten, sömnad med mönsterritning ävensom, där så ske kan, praktisk barnavård. Där ortsförhållandena eller andra omständigheter därtill föranleda, må dessutom upptagas sådana till hushållningen hörande eller densamma närstående ämnen som smådjursskötsel och trädgårdsskötsel. Allt efter olika orters växlande behov må vid undervisningen huvudsaklig vikt läggas på den ena eller andra av ovan nämnda delar av läroämnet. Undervisningen i hushållslära omfattar närings- och födoämneslära, för undervisning i husligt arbete behövliga delar av fysik, kemi, biologi och ekonomisk geografi, verktygs- och materiallära, bostadsvård samt hushållsekonomi med bokföring, jämväl innefattande det husliga arbetet berörande nationalekonomiska synpunkter. Till undervisningen i hushållslära hör jämväl uppsättande av skriftliga redogörelser över företeelser och arbetsmetoder, som äro för lärjungarna kända och tillhöra området för deras yrkesutbildning. Undervisningen i hälsovård omfattar personlig och allmän hygien, hushållsarbetets hygien samt grunderna för barnavård och sjukvård i hemmet. I detta sammanhang torde böra erinras, att vid lärlingsskolans yrkesavdelningar för hantverk och industri kan, där så prövas lämpligt, för kvinnliga lärjungar anordnas undervisning i husligt arbete, antingen såsom obligatoriskt eller såsom frivilligt ämne. Undervisningen skall allt efter förhandenvarande förhållanden omfatta lämpliga delar av de läroämnen, som äro föreskrivna för lärlingsskolans yrkesavdelningar för husligt arbete. Undervisningen i lärlingsskolan ordnas på två årskurser. Varje årskurs skall omfatta ett arbetsår om 8, högst 9 månader med i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan. Undervisning i obligatoriska ämnen skall för varje arbetsår omfatta minst 300 undervisningstimmar samt må tillsammans med undervisningen i frivilliga ämnen, där sådan förekommer, icke i något fall överstiga 450 undervisningstimmar. Undervisningstiden bör, där så lämpligen kan ske, någorlunda likformigt fördelas på arbetsårets olika veckor och skall förläggas till vardagar mellan klockan 7 f. m. och klockan 8 e. m.; undervisningen kan dock utsträckas till klockan 9.3 o e. m. Vederbörande kommun åligger att anskaffa och underhålla tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler med erforderliga och lämpliga skolmöbler och behövlig undervisningsmateriell. F ö r inträde i lärlingsskola för husligt arbete fordras att hava fullgjort fortsättningsskolplikt och att efter beprövande av skolans styrelse i övrigt äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i lärlingsskolan.

102 Det må ankomma på kommun, som ensam eller tillsammans med annan kommun upprättat eller underhåller lärlingsskola, anordnad enligt stadgans föreskrifter, att bestämma, att kvinnlig minderårig, som uppfyller de ovan angivna villkoren för inträde i lärlingsskolans yrkesavdelning för husligt arbete och som icke åtnjuter undervisning i lärlingsskolans andra yrkesavdelningar samt icke befinnes åtnjuta annan mot lärlingsskolans undervisning i husligt arbete svarande undervisning, skall i den utsträckning och med den begränsning, vartill förhållandena kunna föranleda, vara underkastad skolplikt under högst 2 arbetsår med högst 9 månaders årlig undervisning och med i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan, dock att skolplikt skall upphöra, då den skolpliktige fyllt 18 år. Allt efter olika kommuners särskilda förhållanden och behov kan skolplikt avse antingen samtliga minderåriga eller endast dem, som äro bosatta eller hava sitt arbete inom en viss del eller vissa delar av kommunen, antingen samtliga ifrågavarande åldersklasser eller endast ett visst begränsat antal av dessa; skolplikt behöver emellertid ej föreskrivas för de kvinnliga minderåriga. I skolans reglemente skola intagas närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande inom kommunen. Vid uppgörandet av bestämmelserna skall i varje fall hänsyn tagas därtill, att desamma icke kunna komma att försvåra möjligheterna för de olika yrkena att draga till sig erforderligt antal minderåriga arbetare. Föräldrar och målsmän skola övervaka, att de skolpliktiga ordentligt besöka skolan. Är skolpliktig anställd i annans tjänst, tillkommer det jämväl vederbörande arbetsgivare att vaka över den skolpliktiges skolgång. Det åligger föräldrar, målsmän och arbetsgivare att å tid, som är bestämd i skolans reglemente, samt i den ordning, som där angives, anmäla minderåriga till inträde i lärlingsskola. För att kunna vaka däröver, att skolpliktig erhåller vederbörlig undervisning, äger skolans styrelse rätt att från föräldrar, målsmän och arbetsgivare inom kommunen infordra uppgifter å de minderåriga, som stå under deras vård eller äro hos dem anställda, ävensom beträffande ifrågavarande minderåriga inhämta de upplysningar, som kunna vara för ändamålet erforderliga. Skolans styrelse äger att genom lämpliga personer på ort och ställe kontrollera, huruvida riktig uppgift lämnats i de nyssnämnda avseendena, Utförliga bestämmelser hava alltså lämnats om skolplikten, som uppenbarligen intog en viktig plats i de ursprungliga grunderna för yrkesskolväsendet. Emellertid voro stadganden icke meddelade om påföljd för underlåtenhet att iakttaga skolplikten. Redan denna omständighet gjorde, att bestämmelserna icke kunde genomföras mot den som tredskade. I de flesta yrkesskolereglementen finnas icke heller intagna bestämmelser om skolplikt, ehuru det var påbjudet, att bestämmelser därom skulle där intagas. Enligt vad som inhämtats från skolöverstyrelsen hava i de få kommuner, som beslutat skolplikt, någon tillämpning av densamma icke förekommit. Planer lära nu vara å bane att helt slopa bestämmelserna. Med de lärjungar, som genomgått lärlingsskolans yrkeskurs, bör offentlig avgångsexamen anställas på tider, som bestämmes av skolans styrelse, och i

103 den ordning, skolans reglemente föreskriver. Efter avslutad examen skola till lärjungarna överlämnas betyg, som avfattats efter av skolöverstyrelsen fastställt formulär, utvisande den art av lärlingsskolans undervisning, lärjungen åtnjutit, den tid han i undervisningen deltagit, ävensom vitsord över hans kunskaper och färdigheter samt flit och uppförande. Yrkesskolan har till ändamål att bereda inom husligt arbete sysselsatta personer med god praktisk yrkeserfarenhet tillfälle att vidga och fördjupa den utbildning, vartill grunden lagts i lärlingsskolan, och att småmedelst förvärva de grundliga fackkunskaper och den större skicklighet i deras yrke, som fordras för att höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller att åstadkomma nödiga förutsättningar för vissa mera ansvarsfulla befattningar inom arbetsområdet. Yrkesskolan må kunna omfatta dels yrkeskurser med fasta undervisningsplaner, dels ämneskurser, dels ock mästarekurser. De i yrkesskolan ingående kurserna må kunna anordnas antingen som aftonkurser med undervisningen omfattande endast ett mindre antal timmar i veckan, förlagda till aftnarna, (spridd lärotid) eller såsom dagkurser, vid vilka undervisningen upptager hel arbetsdag under i regel veckans alla söckendagar (samlad lärotid) eller ock i annan efter ortens förhållanden avpassad form. I yrkesskola må skolavgift kunna upptagas. För vinnande av inträde i yrkesskola till yrkes- eller ämneskurs fordras, att den sökande antingen med godkänt avgångsbetyg genomgått lärlingsskola eller ock att hava fyllt 17 år och under minst 2 år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete inom det yrke, för vilket ifrågavarande kurs är avsedd, ävensom genom betyg eller avlagda prov styrkt sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes. Beträffande understöden till de kommunala anstalterna för yrkesundervisning äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 4 november 1921 (nr 705). Till av kommun upprättad anstalt för yrkesundervisning må, oavsett om den avsedda undervisningen har obligatorisk karaktär eller icke, årligen utgå understöd till avlöning åt rektor och övriga lärare med belopp, beräknat efter antalet undervisningstimmar, nämligen i lärlingsskola för husligt arbete -eller hushållsskola ävensom lärlingsskola för industri och hantverk i läroämnen, som avse husligt arbete, med 1 krona 50 öre (tidigare 1 krona 83 öre) för varje undervisningstimme, i yrkesskola för husligt arbete med 1 krona 65 öre (tidigare 2 kronor) för varje undervisningstimme. Statsunderstöd utgår vidare till undervisningsmateriel med belopp motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill -Is av kostnaderna för densamma. För statsunderstöd gäller, bland annat, såsom villkor, att arvodena åt rektor och övriga lärare utgå med belopp, beräknade efter i medeltal för varje undervisningstimme, minst 2 kronor 75 öre vid lärlingsskola för husligt arbete, vid hushållsskola eller vid lärlingsskola för industri eller hantverk i läroämnen, som avse husligt arbete, samt minst 3 kronor vid yrkesskola för husligt arbete. För att erhålla en föreställning om antalet skolor i olika delar av landet, •där yrkesundervisning i husligt arbete meddelas, de olika kurserna och tim-

104 antalet vid kurserna samt den kostnad, som statsverket fått vidkännas, hava de sakkunniga med ledning av i skolöverstyrelsen befintliga handlingar upprättat en tablå, avseende läsåret 1936—1937 över de av skolöverstyrelsen godkända kurser, till vilka statsanslag utgå.

Kurser i husligt arbete vid kommunala yrkesskolor läsåret 1936—1937. Kronor

Arvika. Lärlingsskola i husligt arbete I 340 t 510: — Lärlingsskola i husligt arbete I I 340.t 510: — Kurser för äldre: hushållskurs 136 t 204: — Borlänge köping. Kurs i husligt arbete 240 t 360: — Borås. Kurser för äldre: två grupper a 100 t 300: — Kurser för äldre: två grupper å 200 t 600: — Konserveringskurs å 30 t 45: — Enslöv. Lärlingskurs i husligt arbete: konserveringskurs å 80 t. 120: — Lärlingskurs i husligt arbete: hushållskurs a å 80 t. 120: — » » » » » b å40 t 60: — Eskilstuna. Kurser för äldre i husligt arbete: 8 kurser å 80 t 960: — Falkenberg. Lärlingskurs i husligt arbete: 560 t 840: — Kurser för äldre i hushållsgöromål: a—d tillsammans 240 t.... 360: — Falköping. Hushållskurser för äldre: 2 st. å 80 t 240: — Falun. Lärlingskurs i två terminer 726 t 1089: — Särskilda kurser för äldre 160 t 240: — Funbo. Kurser i husligt arbete. Två på sommaren å 184 t 552: — Kurser i husligt arbete. Två på vintern å 184 t 552: — Grangärde. Lärlingsskola i husligt arbete I—II sammanlagt 720 t. 1 080: — Gällivare. Husmoderskurs å 4 806 t 7 209: — Gävle. Kurser för äldre i hushållsgöromål: 9 st. å 68 t 918: — Lärlingskurser i två terminer 1396 t 2 094: — » i en termin 748 t 972: — » i » » 748 t 1122: — » i hushållsgöromål två terminer 315 t 472:50 » » » » » 315 t 472:50 Göteborg. Lärlingskurs i husligt arbete 4 416 t 6 624: — Kurser för äldre i husligt arbete 15 000 t 22 500: — Kurs för hembiträden 1 782 t. ( å l : 65) 2 940:30 Yrkeskurser i husligt arbete 2 400 t. (å 1:65) 3 960: — Göteborgs och Bohus läns landsting. Yrkeskurs för hembiträden: 371 t. (å 1:65) 612: — 4 kurser för hembiträden i Hunnebostrand, Brastad, Skee och Malmön å 1080 t. (å 1:65) 7128: — Halmstad. Lärlingskurs i husligt arbete: a) 700 t 1050: — Lärlingskurs i husligt arbete: b) 1140 t 1710: —

105 Kronor

Kurser för äldre: 4 kurser å 80 t » » » Konserveringskurs å 40 t Ämneskurser i hushållsgöromål: 2 å 88 t. (ä 1:65) Huskvarna. Lärlingskurs i husligt arbete å 528 t Lärlingskurs i husligt arbete å 144 t Kurs för äldre: 2 a 176 t Hälsingborg. Lärlingsskola i husligt arbete. Två årsklasser 720 t. Ämneskurser i hushållsgöromål (a—1) i sammanlagt 1 440 t. (å 1:65) Yrkeskurs för hembiträden 1240 t. (å 1:65) Höganäs. Lärlingsskola i husligt arbete: I a—b) sammanlagt 600 t. I I 300 t Lärlingskurser i husligt arbete å 552 t » » » » ä 120 t » » ä 120 t Kurser för äldre i hushållsgöromål 180 t Yrkesskola i hushållsgöromål 180 t. (å 1: 65) Jönköping. Lärlingskurser i husligt arbete med barnavård: kurs a 939 t Lärlingskurser i husligt arbete med barnavård: kurs b 561 t. » » » » » » » c 795 t. » i barnavård: kurserna a—b sammanlagt 2 000 t. Kurser för äldre: 5 kurser a 150 t Yrkesskola: 6 kurser a 75 t. (å 1: 65) Kalmar. Lärlingskurs i husligt arbete 600 t Kurs i hushållsgöromål 420 t Karlstad. Kurser för äldre i husligt arbete (1—2) sammanlagt 5941. Lärlingskurs i hushållsgöromål och sömnad (1—2) a 231 t Yrkesskola i husligt arbete: en kurs å 198 t., en å 60 t. ( å l : 65) Karlskrona. Lärlingsskola i husligt arbete: l a och b å 300 t Lärlingsskola i husligt arbete: I I a och c ä 300 t » » » » I c och I I b å 300 t Kurser för äldre: hushållskurs 544 t » » » konserveringskurs 24 t » » » barnavårdskurs 2 å 175 och 380 t Yrkesskola: Finare matlagning 144 t. (a 1:65) Katrineholm. Lärlingskurs för hushållsgöromål: två terminer å 901. Hushållskurs för äldre: två terminer å 66 t Katrineholms praktiska skolor. Hushållsskola: 4 kurser på höstterminen a 728, 160, 990 och 360 t. och 4 kurser på vårterminen a 368, 728, 160 och 990 t. eller sammanlagt 4 484 t Kiruna. Husmoderskola i två årskurser om sammanlagt 8 110 t. ... Kristianstad. Kurser i husligt arbete å 320 t

480: — 60: — 290:40 792:-— 216: — 528: — 990: — 2376: — 2 046: — 847: 50 450: — 828: — 180: — 180: — 270: — 297: — 1408:50 841:50 1192:50 1 500: — 1125: — 742: 50 495: — 315: — 891: — 643: — 425: 70 900: — 900: — 708: — 816: — 36: — 1095: — 237:60 270: — 198: —

6 726: — 12 165: — 480: —

106 Kronor

Kroppa. Huslig ekonomi i två kurser å 180 t 540: — Landskrona. Lärlingsskola i husligt arbete: årsklass I 8 avdelningar å 300 t 3420: — Lärlingsskola i husligt arbete: årsklass I I 4 avdelningar a 300 t. 1 800: — Yrkesskola: finare matlagning och bakning två kurser å 120 t. (å 1:65) 396: — Lidköping. Kurser för äldre i husligt arbete å 162 t 243: — Linköping. Kurser för äldre: 4 hushållskurser a 80 t 480: — Ludvika. Avdelningen för husligt arbete 1 022 t 1 533: — Kurser för äldre 405 t 607:50 Luleå. Lärlingskurs för husligt arbete under två terminer 432 t. ... 648: — Lund. Kurser för äldre: hushållskurs A (tre kurser vardera terminen) sammanlagt 384 t 576: — Kurser för äldre: hushållskurs B (hushållsgöromål 64 t., hushållslära 16 t, och hygien 4 t.) 126: — Malmö. Kurser för äldre i hushållsgöromål: 15 å 120 t 3 150: — Konserveringskurser: 6 å 20 t 180: — Lärlingskurser i husligt arbete (a—b) å 587 t 1761: — Yrkesskolan: Ämneskurser i hushållsgöromål (a—b) å 144 t. (å 1:65) 475:20 Mariestad. Sophie Löfvenskiölds husmoderskola: tre grupper, sammanlagt 5 520 t 8 280: — Motala stad. Hushållskurs å 90 t 135: — Motala socken. Hushållskurs för äldre a 100 t 150: — Mjölby. Hushållsgöromål a 100 t 150: — Nyköping. Lärlingsskola i husligt arbete: tre kurser (1: a—b och 2) a 260 t 1170: — Kurser för äldre: matlagningskurs a 96 t 144: — Oskarshamn. Lärlingskurs i hushållsgöromål och sömnad 155 t. 232: 50 Kurser för äldre i hushållsgöromål och sömnad 2 å 155 t, 465: — Ronneby. Lärlingsskola i hushållsgöromål och sömnad: två avdelningar å 150 t 405: — Skara. Lärlingskurs i husligt arbete ä 224 t 336: — Skövde. Lärlingskurs i hushållsgöromål och hushållslära 165 t. ... 247: 50 Lärlingskurs för äldre i husligt arbete 135 t 202: 50 Smedjebacken. Kurser för äldre i konservering 96 t 144: — Lärlingskurs i husligt arbete 450 t 675: — Stockhohn. Kurser för äldre i husligt arbete 19 253 t 28879:50 Lärlingskurs i husligt arbete 525 t 787:50 » i hushållsgöromål 175 t 262:50 Yrkesskola i husligt arbete 25 t. (åt 1: 65) 41:25 Strömstad. Hushållsgöromål 80 t 120: —

107 Kronor

Söderköping. Kurser för äldre: hushållskurs 128 t Husmoderskola 1712 t Södertälje. Lärlingsskola i husligt arbete 612 t Kurser för äldre i hushållsgöromål: 5 st. om sammanlagt 240 t. Sölvesborg. Lärlingskurs i hushållsgöromål (a—b) å 150 t Kurser för äldre i hushållsgöromål 150 t Tidaholm. Lärlingskurs i hushållsgöromål 192 t Trälleborg. Kurser i husligt arbete: Kurs A 1 : a och b, 2 : a och b å 175 t, Kurs A äldre 1 : a och b samt 2 å 160 t. Kurs B 1 : a och b, 2 :a och b å 192 t. Sammanlagt 1564 t Uddevalla. Lärlingskurs i husligt arbete 1268 t Särskilda kurser i husligt arbete 330 t Yrkesskolan: ämneskurser: bakning m. m. 240 t. » » middagsrätter 60 t. > ä 1:65 » » konservering 30 t. Uppsala. Lärlingskurser i hushållsgöromål 315 t Kurser för äldre i hushållsgöromål 180 t Varberg. Lärlingskurser i husligt arbete 605 t Kurser för äldre i hushållsgöromål (a—c) å 175 t Vinslöv. Hushålls-, slöjd- och sömnadskurser sammanlagt 4 144 t. Vänersborg. Lärlingskurs i hushållsgöromål: 2 terminer sammanlagt 125 t Lärlingskurs i hushållsgöromål: 2 terminer sammanlagt 180 t. Kurser för äldre (a—b) å 80 t Västervik. Kurs i husligt arbete 808 t Växjö. Lärlingskurser och kurser för äldre sammanlagt 600 t. ... Ystad. Lärlingskurser i hushållsgöromål a) å 180 t. och b) å 120 t. Kurser för äldre: 2 a 120 t Åhus. Hushållskurs a—b 180 t Åmål. Lärlingsskola i husligt arbete I: A—B och I I : A—B å 300 t. Kurser för äldre i hushållsgöromål 120 t Ängelholm. Yrkesavdelning för husligt arbete I och I I å 320 t. ... Ämneskurser för äldre i husligt arbete 240 t Kurser för äldre 120 t Örebro. Lärlingskurser i konservering 192 t Matlagningskurser sammanlagt 1 200 t Fortsättningskurs i matlagning 325 t Yrkesskola: Finare matlagning 260 t. (å 1: 65)

192 2 568 918 360 405 225 288

2 346 1902 495 (396 ] 99 ( 49 50 472 50 270 907 50 787 50 6 219 187 50 270 240 1212 900 450 360 540 1 800 180 960 360 180 288 1 800 487:50 429

Summa kronor 201 775 45 Vid upprättandet av tablån hava såvitt möjligt icke mecltagits kurser i sömnad. På åtskilliga håll hava emellertid hushålls- och sömnadskurser kombinerats med varandra och i dylika fall hava timantalet och kostnaden för

108 sömnadskurser självfallet icke kunnat borträknas. I vissa fall har förekommit, att parallellavdelningar åtnjutit samundervisning, varför kostnaden för en kurs kan bliva lägre än det uppgivna timantalet multiplicerat med statsanslaget per timme. Såsom förut erinrats utgår detta i allmänhet med 1 krona 50 öre; vid yrkesskolan är dock statsanslaget 1 krona 65 öre och när sistnämnda belopp legat till grund för statsanslaget har detta särskilt angivits. För läsåret 1932—1933 hava de sakkunniga utarbetat en liknande tablå. E n jämförelse mellan denna och den ovan återgivna ger vid handen, att året 1932—1933 anslag lämnades till undervisning i husligt arbete i kommunala yrkesskolor i Dalarö, Eslöv, Kristinehamn, Mölndal, Säffle och Tingsryd. Åtskilliga orter hava sedan 1932—1933 tillkommit med undervisning i kommunala skolor. Först märkas Gällivare, Kiruna, Mariestad och Vinslöv, där under 1932—1933 undervisning förekom i statsunderstödda enskilda skolor, vilka sedan kommunaliserats. Vidare har undervisning i husligt arbete sedan nämnda tidpunkt inrättats i Borlänge, Falköping, Funbo, Kalmar, Kristianstad, Kroppa, Lidköping, Motala socken, Mjölby, Oskarshamn, Ronneby, Strömstad, Söderköping, Tidaholm och Åhus. Slutligen hava tillkommit de av Göteborgs och Bohus län bedrivna hembiträdeskurserna i dé nödlidande stendistrikten i Bohuslän. Ingen av de år 1932—1933 bedrivna lärlings- eller yrkeskurserna synes hava ägt rum med tanke att särskilt utbilda hembiträden. Såsom framgår av tablån här ovan förekomma 1936—1937 sex dylika kurser nämligen i Göteborg och Hälsingborg samt i Bohuslän på fyra platser. Det året 1932—1933 utbetalade statsanslaget till lärarlöner vid olika kurser i husligt arbete utgjorde sammanlagt i runt tal 145 000 kronor. För år 1936—1937 uppgår det till i runt tal 201 800 kronor; den ökade belastningen av anslaget är alltså 56 800 kronor. Härav utgöras 41 613 kronor dels för de husmoderskolor, som sedan 1932—1933 övertagits av kommunerna (Gällivare, Kiruna, Mariestad och Vinslöv) dels för landstingskurserna i Bohuslän. E n utvidgning av undervisningen i husligt arbete har alltså ägt rum. Vid bedömandet av de här meddelade uppgifterna bör bemärkas, att, såsom förut erinrats, statsanslaget per undervisningstimme minskats. Lärjungeantalet i de kommunala yrkeskurserna växlar i hög grad under olika delar av året. För att erhålla en föreställning om lärjungeantalet vid en viss tidpunkt, samt lärjungarnas ålder, civilstånd och sysselsättning, hänvände sig de sakkunniga till skolöverstyrelsen med anhållan att överstyrelsen måtte infordra uppgifter i berörda avseenden. De uppgifter, som genom överstyrelsens välvilliga tillmötesgående erhållits och som avse lärjungarna i medio av november 1934, hava sammanställts i tabellen å sidorna 109—111. I tabellen hava jämväl intagits uppgifter om kursernas beskaffenhet så långt primärmaterialet därom lämnar upplysning. Ifrågavarande uppgifter torde i viss omfattning komplettera tablån härovan avseende kurserna under året 1936—1937.

109 Lärjungar Tid statsunderstödda kommunala yrkesskolor i husligt arbete november månad 1934. (Uppgifter från Ängelholm saknas.)

Kursens art och längd

Arvika. Lärlingsskola ä 160 t. kl. 1 kl. 2 Kurser för äldre å 64 t. . .

7 12 12

7 12 1

7 Falkenl)erg. Husligt arbete å 552 t.

1 Falun. Lärlingsskola å Si1/* veckor Kurs för äldre 80 t M. Kronbergs hushålls-

8 12

1 Hem- HemAndra maOgift dött- biträ- yrken den rar

Gift

4 Gävle. Lärlingskurser 2 avd 2 »

....

24 24

17 3 45

Yrkesskola för hembiträden » » konservering » , ämneskurser . .

45 237 13 70 123

» »

>> »

14 24

"

»

13 Halmstad. Lärlingskurs A » B

10 10 33

9 6

Huskvarna. , Lärlingskurs K u r s för äldre

15 35

12 2

Hälsingborg. Lärlingsskola 1 åriga ämneskurser

34 155

26 9

14 28

14 28

Höganäs. Lärlingskurs K u r s e r för äldre Amneskurser

13 14

7 12 6

8 12

3 2

4 19

24 20

24 1

37 5 7 15

200 5 63 108

45 26

15 21

45 207 13 55 102

14 22

2 8

12 16

1 25

10 10 31

4 Göteborg3

7 12 12

1 Grangärde (Grängesberg). 20

Sysselsatte ing

Civilstånd

Aider Antal i Över Under kur- 18 18-21 21 år sen år år

1 3 8 3 10 8 71

9 3

4 11

1 3

« 2

Anmärkningar

jTvå årsklasser: I veckan J 10 t., därav 5 t. hus| hållslära, 4 t. sömnad 4 [ och 1 t. hälsovård. 347» veckor ä 16 veckot.

1 2 3

10 Terminskurser om 18-20 veckor. Tvåårig.

17 veckor ä 44 veckot. 15 35 veckor ä 9 veckot.

960 t. (32 veckor). 182 160 t. (16 1. 32 veckor). 880 t. (22 veckor). 34 40 t. (4 veckor). 83 40 t. (4 1. 8 veckor) lunch o. efterrätter. 12 15 t. (3 veckor) servering. 7 40 t. (4 veckor) middagsmat. 10 40 t. (4 veckor) Bakning.

10 10 6

700 t. ä 20 t. i veckan. 1 140 t. ä 33 t. i veckan. 22 Tre avdelningar.

15 31

12 11

3 3

528 timmar. 18 175 timmar.

34 142

4 7

6 17

24 Tvåårig. 131

14 28

12 11

3 13

17 7

1 3

3 1

161, i veckan(347a veck.). 25 8—9 t. i veckan i två år (ä 3472 veckor). 10 85 timmar. 7 85 timmar.

1 Denna skola behandlas numera såsom hushållsskola i yrkesskolstadgans mening (se härom sid. 114).

110 Antal Kursens art och läns

kursen

Civilstånd

Ålder Under Över 18 18-21 21 år år år

Gift

Sysselsättning

Hem- HemAndra Ogift ma- biträ- yrken dött- den rar

Jönköping. Lärlingskurs Kurser för äldre, Ämneskurser . . .

Anmärkningar

38 veckor smlagt 687 t. 150 timmar. 75 timmar.

Kalmar. Hushållskurs . . . Karlskrona. Lärlingsskolan . . .

30 veckor. 68

22 Två arbetsår om vardera

347a veckor. Kurser för äldre. Hushålls kurs D:o. Konservering Yrkesskolan. Hushållsgöromål

10 15

34 veckor. 4 24 timmar.

5 15 veckor 47a t. pr veck

Karlstad. Lärlingsskola

6 Kurs i hushållsgörom£

63 Katrineholm. Yrkes avdelning Hushållskurs

11 16

Kiruna. Husmoderskola I kl. I I kl.

3 8 t. i veckan under 347a

44 4 t. i veckan under 347a

11 16

4 1

2 10

35 32

35 32

35 32

Kristinehamn. Lärlingsskola Kurs för äldre

11 12

11 11

Landskrona. Lärlingsskolan Yrkesskolan

107 64

Ludvika. Lärlingsskola

veckor. 14

veckor (5 avdeln.).

Heldagskurser.

107 64

9 avdelningar. 4 grupper.

2 årskurser ä 34 veckor

Yrkesskola (finare matlagn.

12 92 32 32

12 87 32 27

Mölndal. Lärlin o-sk urs

347a veckor, c:a 560 t 1 term. å 140 t. (6 avd.) 2 term. ä 140 t. (2 avd.) 2 kurser om 1 termin (72 timmar).

24 15 18

2 avdelningar.

Hushållskurs

24 15 18

Smedjebacken. Lärlingskurs

11 Stockholm. Lärlingskurs

Ett läsår (450 t. varav hälften på ht.).

525 timmar.

Säffle. Lärlingsskola. Å r s k u r s I . . » » II. . Kurser för äldre

9 10 14

9 10 13

300 timmar. 300 timmar. 120 timmar.

Malmö. Lärlingsskolan Kurser för äldre

Nyköping. Husligt arbete.

I II

2 avd. om vardera 356 t,

Ill

Kursens art och längd

kursen

Sysselsättning

Civilstånd

Ålder

Anta!

Under 18-21 Över 18 21

Hem- HemAndra Gift Ogift l i n - biträ- yrken dött. den rar

Anmärkningar

Sölvesborg. Lärlingskurs

3 Trälleborg. Skolkök

35 Uddevalla. Lärlingskurs Hushållsgöromål

8 24

5 9

3 6

8 23

Kurs för äldre Amneskurser

11 19

2 11

10 18

Uppsala. Tvåårig kurs. I » » II Matlagning Hushållsgöromål. A . . . . » B ... .

14 9 4 13 13

7 2

2 3 2 2 3

14 9 3 12 13

3 >9 timmar per vecka. 2 90 timmar. 13 ^39 timmar. 10

Varberg. Lärlingskurs Kurser lör äldre

7 51

6 20

7 50

22 veckor å 31 tim. 4 parallellkurser.

12 veckor.

7 7 5 5

2 1 3 1

5 5 2

7 7 5 4

7 7 5 4

39 veckor. 27 veckor. 27 veckor. 27 veckor.

23 20 16

17 13

6 6 4

Vinslöv. Hushållskurs Väv-, sömnads- och hushållskurs D:o "Väv- och hushållskurs . . Sömnads- och hushållskurs Ystad. Hushållskurs Åmål. Lärlingsskolan.

I kl II kl K u r s e r för äldre Summa

2 357

30 veckor a, 5 tim.

19 26

1 12

694 551 1 112

35 veckor å 22 tim. 17 35 veckor ä 5 tim. (2 avdeln.). 6 75 timmar. 10 60 tim. i bakning, smårätter, efterrätter.

23 20 8

21 17 3

142 2 215

44 2-åriga kurser; sju grupper.

\377s veckor på parallell f avdelningar. 4 30 veckor. 262 1207

På grund av bristfälligheter i primärmaterialet har full överensstämmelse icke erhållits mellan å ena sidan uppgifterna om det totala antalet deltagare i kurserna och å den andra uppgifterna om deltagarnas sysselsättning; beträffande 111 deltagare har meddelande icke lämnats om sysselsättningens art. I ovanstående tabell inhämtas att av de 2 357 lärjungar, som deltagit i något slag av hushållskurser, anordnade vid kommunala yrkesanstalter under november månad 1934 endast 262 karakteriserats såsom hembiträden, under det 777 uppgivits vara hemmadöttrar och 1 209 utövat andra yrken. Det är sålunda endast något mer än 10 procent av deltagarna i den statsunderstödda kommunala yrkesundervisningen, som utövat hembiträdesyrke vid tidpunkten för uppgifternas avlämnande. Det kan givetvis vara möjligt, att åtskilliga av dem, vilka karakteriserats såsom hemmadöttrar, framdeles hava ägnat sig åt

112 hembiträdesyrket. Det övervägande antalet eller 94 procent av dem, som deltagit i yrkesskolundervisningen hava varit ogifta; de gifta utgjorde endast 6 procent. I avseende å åldern voro 30 procent av deltagarna under 18 år, 23 procent mellan 18 och 21 år samt 47 procent över 21 år. Yrkesundervisningen i husligt arbete uppvisar en mängd olika kurstyper. Den vanligaste typen synes vara en under längre tid spridd undervisning; såväl åtskilliga lärlingskurser som kurser för äldre äro anordnade på detta sätt. Därjämte finnas mera koncentrerade kurser med ett större antal veckotimmar. Några av dessa äro angivna såsom husmoderskurser (Kiruna, Gällivare, Mariestad, Söderköping), andra betecknas såsom hembiträdeskurser (Hälsingborg, Göteborg och de av Göteborgs och Bohus län anordnade kurserna). Hembiträdeskurserna hava införts först under de senare åren och en redogörelse för undervisningsplanerna vid kurserna i Göteborg och Hälsingborg torde böra lämnas i detta sammanhang. Enligt den undervisningsplan, som i augusti 1932 fastställts för yrkeskursen för hembiträden i Göteborg, fordras för inträde att antingen med godkänt avgångsbetyg hava genomgått lärlingsskola för husligt arbete eller däremot svarande lärlingskurs för husligt arbete, eller ock att hava fyllt 17 år och under minst två år hava varit sysselsatt i husligt arbete ävensom genom betyg eller avlagda prov styrkt sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i kursen. Undervisningen meddelas under 22 veckor med 40*5 veckotimmar i medeltal eller sammanlagt 891 timmar. Av dessa ägnas 792 timmar åt praktiska hushållsgöromål och 99 timmar åt hushållslära och hälsovård. De praktiska hushållsgöromålen innefatta matlagning, bakning, konservering, rengöringsarbeten m. m. samt dukning, uppläggning och servering. Vid matlagningen undervisas i principerna för ett rationellt matlagningsarbete och genomgås viktigare typer av tillagningssätt samt tillvaratagande och utnyttjande av födoämnen; vidare inläres beredning av enklare och finare maträtter av olika slag samt vegetariska rätter och sjukmat; såväl enklare som finare provmåltider anordnas. Kengöringsarbetena innefatta diskning, polering, skurning, städning, storrengöring, tvätt av handdukar, gångkläder, kulörta kläder, ylle och gardiner, mangling och strykning samt fläckuttagning. Det teoretiska ämnet hushållslära omfattar näringsoch födoämneslära med 36 timmar, material- och verktygslära med 14 timmar, bostadsvård med 15 timmar och hushållsekonomi med 18 timmar. Den för yrkeskursen för hembiträden i Hälsingborg gällande, i augusti 1935 fastställda undervisningsplanen sammanfaller i avseende å inträdesfordringar och kursfördelning i stort sett med vad som föreskrivits för yrkeskursen i Göteborg, men är utsträckt till 9 månader med 36 undervisningstimmar per vecka, varav 32 veckotimmar hushållsgöromål. Kursen omfattar därför 1 240 timmar. Enligt vad som meddelats av rektorn för yrkesskolorna i Hälsingborg, anses det som önskvärt att bland inträdesfordringarna kravet på fyllda 17 år bibehålles. Flickorna hava då kunnat känna sig fria från skolarbete några år och under denna tid kunnat ägna sig åt husligt arbete dels i

113 hemmet, dels i familj. De kunna även under tiden pröva, om de hava håg och fallenhet för den utbildning, varom här är fråga. Det framhålles också att undervisningstidens längd ej bör vara kortare än 9 månader. Eleverna få betala 15 kronor i månaden för måltider i skolan. Skolan disponerar ej över egna lokaler för bostadsvård, men har fått tillträde till en del hem i staden och där utfört såväl vecko- som storstädning. Av visst intresse är att jämföra den nämnda yrkeskursen med en lärlingskurs i husligt arbete, t. ex. en sådan, som äger rum i Göteborg enligt en i oktober 1932 fastställd undervisningsplan. Längden av sistnämnda kurs är 32 veckor med 30 veckotimmar i medeltal, varav hushållsgöromål 15 veckotimmar, sömnad med mönsterritning 10 veckotimmar samt ämnena hushållslära och hälsovård sammanlagt 5 veckotimmar. För hela kursen blir antalet timmar i hushållsgöromål 480, i sömnad och mönsterritning 335 och i de teoretiska ämnena 145 timmar. I jämförelse med yrkeskursen för hembiträden i Göteborg, som är cirka 70 timmar kortare, disponera de praktiska hushållsgöromålen i sagda lärlingskurs 312 timmar mindre tid; det särskilda ämnet sömnad med mönsterritning och den utsträckta undervisningen i teoretiska ämnen fyller lika lång tid som undervisningen i praktiskt hushållsarbete. Vad särskilt de praktiska hushållsgöromålen beträffar angives såsom undervisningens mål dels att höja lärjungarnas tekniska färdighet i hushållsarbete genom deras övande i att raskt, händigt och noggrant utföra olika till området hörande göromål ävensom att arbeta planmässigt och målmedvetet, dels att utveckla deras omdömesförmåga och ansvarskänsla. Lärokursen i hushållsgöromål avser matlagning, bakning, konservering, rengöringsarbeten m. m. samt dukning, uppläggning och servering d. v. s. samma färdigheter, vari undervisning meddelas vid yrkeskursen för hembiträden. I de särskilda anvisningar, som äro meddelade för lärlingskursen, framhålles önskvärdheten av att, då kursen stode öppen även för sådana unga flickor, som ej hade sin egentliga verksamhet på nämnda område, lärjungarna, där så läte sig göra, uppdelades på tvenne parallellavdelningar, den ena omfattande de lärjungar, vilka vore sysselsatta i eller ämnade ägna sig åt husligt arbete som yrke, den andra de i annat yrkesarbete anställda. Undervisningen för dessa båda kategorier av lärjungar borde läggas i viss mån olika. De i yrket arbetande lärjungarna borde givetvis kunna tränas till större skicklighet än de andra, och därför borde också mera krävande uppgifter föreläggas de förstnämnda med hänsyn såväl till beskaffenheten som kvantiteten av det arbete, de utföra. Undervisningen i hushållsgöromål för i andra yrken arbetande lärjungar borde inriktas på att göra dem i möjligaste mån skickade att skota sin egen hushållning som ensamstående och som familjeförsörjare. Vid undervisningen beträffande samtliga lärjungar borde man eftersträva deras uppövande till verklig yrkesskicklighet i arbetet. Man skulle därför noga hålla på precision och raskhet vid arbetets utförande och användande av rationella metoder. Stor vikt borde sålunda läggas icke blott vid inövan2450 36

g

114 det av ett i verklig mening praktiskt handlag hos lärjungarna utan även vid inlärandet av ett renligt och även i övrigt hygieniskt arbetssätt samt vid iakttagandet av sparsamhet och aktsamhet i fråga om material och verktyg. Av stor betydelse för yrkesskicklighetens höjande vore ock, att lärjungarna vandes vid att arbeta målmedvetet, att planlägga arbetet. För att lärjungarnas övning i sistnämnda avseende skulle bli effektiv, borde man använda en arbetsfördelning, som för varje lärjunge dagligen medförde lösandet av flera olikartade uppgifter. Vid val och sammanställande av dessa uppgifter måste en lämplig stegring av svårigheterna iakttagas, så att lärjungarna först efter hand och när de vunnit nödig färdighet och erfarenhet finge pröva sina krafter på mera ansvarsfulla uppgifter. Under senare delen av kursen borde de arbeten, som förelades lärjungarna, väljas så, att de ungefärligen motsvarade vad en husmor eller ett hembiträde, som utan annan hjälp skötte hushållet i ett mindre hem, hade att utföra under en halv arbetsdag. I riksstaten är upptaget anslag dels till avlöning åt lärare vid lärlings- och yrkesskolor och till understöd för undervisningsmaterial, dels ock ett visst belopp till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid kommunala och enskilda anstalter. Enligt för budgetåret 1932—1933 verkställda uträkningar synes mellan 15 och 20 procent av det förstnämnda anslaget hava använts till undervisning i husligt arbete. För budgetåret 1936—1937 torde nämnda procentsiffra hava nedgått med några enheter. Huru stor del av stipendieanslaget, som använts till understöd åt elever vid yrkesundervisningen i husligt arbete, har icke kunnat fastställas. Såsom framgår av den historiska redogörelsen för tillkomsten av 1918 års ungdomsskolereform (sid. 89) ansågs det, att på landsbygden och i mindre samhällen läroanstalter behövdes med undervisningen samlad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat kunde ägna sig åt skolarbetet. Utbildningen i dessa anstalter skulle motsvara utbildningen i de kommunala lärlings- och yrkesskolorna. Man utgick ifrån, att dessa hushållsskolor i allmänhet och framför allt till en början skulle få karaktären av enskilda läroanstalter, fastän det icke skulle vara en kommun förmenat att upprätta sådana. Skillnaden mellan de kommunala yrkesskolorna och hushållsskolorna skulle således bestå, icke i den meddelade utbildningen utan i undervisningens organisation, varjämte det förutsattes att hushållsskolorna skulle i allmänhet innehavas av enskilda. Någon skarp gräns uppdrogs icke mellan hushållsskolor och husmoderskolor; organisationen av dessa båda skolformer blev ur såväl pedagogiska som administrativa synpunkter i stort sett densamma. I 1921 års stadga för den kommunala yrkesundervisningen hava föreskrifter jämväl lämnats om hushållsskolor. Dessa stadganden avvika i så måtto från de år 1918 uppdragna grundlinjerna, att hushållsskolorna i stadgan förutsättas vara kommunala yrkesutbildningsanstalter. Enligt stadgan skola hushållsskolorna hava till ändamål att i form av samlad lärokurs meddela unga kvinnor, som äro sysselsatta med husligt arbete

115 och som icke varit i tillfälle att genomgå för deras yrke avsedd lärlingsskola och yrkesskola, en på fortsättningsskolans kunskapsmått byggd, någorlunda fullständig husmodersutbildning. I hushållsskolor må skolavgifter kunna upptagas, beräknade för kurs och till belopp, som skola angivas i skolans reglemente. Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter prövning av skolans styrelse, de förra helt och de senare delvis, befrias från erläggande av avgift. För varje hushållsskola skall finnas ett av skolöverstyrelsen fastställt reglemente. För inträde i hushållsskola fordras att hava fullständigt genomgått fortsättningsskola eller genom avlagda prov visat sig äga kunskaper i den omfattning, som erfordras för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i skolan, ävensom att hava fyllt 17 år samt under minst 2 år varit sysselsatt i husligt arbete, dock att, då särskild anledning därtill förefinnes, skolöverstyrelsen på ansökan må kunna medgiva inträde i skolan, oaktat nyssnämnda villkor icke äro i allo uppfyllda. Beträffande de allmänna grunderna för undervisningen i hushållsskola samt de läroämnen, i vilka dylik undervisning bör meddelas, gäller vad därom är stadgat angående lärlingsskola och yrkesskola för husligt arbete. I hushållsskola må undervisning anordnas jämväl i gymnastik intill sammanlagt 3 veckotimmar. Lärokursen omfattar ett arbetsår om i regel 30 veckor med högst 40 timmar i veckan; dock kunna även kortare kurser anordnas med avseende på vissa grenar av det husliga arbetet. Det åligger kommun, som upprättat hushållskola att för densamma anskaffa och underhålla tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler med erforderliga skolmöbler och behövlig undervisningsmateriell. Beträffande lärjungarnas deltagande i undervisning och övliga åligganden, utfärdande av betyg m. m. gäller vad i fråga om lärlingsskola är stadgat. Enligt vad som meddelats från skolöverstyrelsen, finnes det för närvarande endast en hushållsskola i landet av den i yrkesskolstadgan angivna typen, nämligen Maria Kronbergs stiftelses hushållsskola i Falun. Jämlikt den av skolöverstyrelsen för nämnda skola fastställda undervisningsplanen omfattar undervisningen en höstkurs om 18 veckor och en vårkurs om 20 veckor. Undervisningen omfattar hushållsgöromål med 29 å 29^2 veckotimmar, hushållslära 4 å 372 veckotimmar och hälsovård 2 veckotimmar. Hushållsgöromålen innefatta matlagning, bakning, konservering, styckning av djur och beredning av charkuterivaror, dukning, servering och uppassning, diskning, städning, skurning och storrengöring, tvätt, mangling och strykning, samt stoppning och lagning av linneförrådet. Hushållsläran innefattar näringsoch födoämneslära, bostadsvård samt hushållsekonomi med bokföring. Ämnet hälsovård avser personlig och allmän hygien samt grunderna för sjukvård i hemmet. Såsom härav framgår avser undervisningen att meddela praktiska färdigheter i yrket. Statsanslaget till hushållsskolan utgår under läsåret 1936—1937 med cirka 2 080 kronor. I verkligheten torde denna hushållsskola icke skilja sig från de kommunala yrkesskolor, vilka tidigare varit enskilda skolor såsom Gällivare hus-

116 moderskola, Sophie Löfvenskiölds husmoderskola i Mariestad, yrkesskolorna i Vinslöv m. fl. Om skillnaden mellan kommunala yrkesskolor och hushållsskolor är den, att i de senare husmoderutbildningen meddelas i en »samlad lärokurs», kunna givetvis flera, i yrkesskolorna numera meddelade undervisningskurser jämställas med hushållsskolornas. Vad därefter beträffar statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning, de s. k. husmoderskolorna, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 4 november 1921 (nr 707). De i yrkesundervisningsstadgan meddelade bestämmelserna skola i tillämpliga delar gälla angående statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning och enskilda hushållsskolor. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit av skolöverstyrelsen godkända för undervisningen eller av överstyrelsen förklarats behöriga för undervisning av enahanda art i kommunala anstalter för yrkesundervisning. För dylik anstalt skall finnas en föreståndare ävensom en styrelse, allt enligt bestämmelser i skolans reglemente. Statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning skola hava till sitt förfogande lokaler samt den inredning och undervisningsmateriel, som godkänts av skolöverstyrelsen. Reglementet och undervisningsplanen skola underställas skolöverstyrelsen för godkännande. Statsunderstöd till de enskilda anstalterna för yrkesundervisning utgår enligt bestämmelser, meddelade i kungörelsen den 4 november 1921 (nr 705). Enligt uppgift av skolöverstyrelsen för budgetåret 1932—1933 utgjorde ifrågavarande anstalter, här nedan kallade husmoderskolor, sammanlagt 27 stycken och det utbetalade statsunderstödet utgjorde sammanlagt omkring 170 000 kronor. För året 1936—1937, då antalet skolor minskats på grund av överflyttning av vissa av dem till kommunala anstalter, utgjorde det utbetalade statsanslaget utom för Bergslagets ungdomsskolor samt för Karlskoga praktiska läroverk och Kristinehamns praktiska skola, för vilka uppgifter om anslagen till dessa skolors husmoderavdelningar icke stått att erhålla, omkring 105 000 kronor till lärarelöner och nära 6 000 kronor till undervisningsmateriel. Det sammanlagda beloppet av understöd till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever har icke kunnat fastställas. Från de statsunderstödda enskilda anstalter för utbildning i husligt arbete, som voro i verksamhet under året 1935—1936, och som bidrogo till utbildning av hembiträden, hava särskilda uppgifter införskaffats. Dessa uppgifter hava sammanställts med upplysningar, som tidigare erhållits i skolöverstyrelsen. Till en början torde med ledning av det föreliggande materialet upplysningar lämnas om utbildningsförhållandena. Vid Engelbrekts barnavårds- och husmoderskola i Stockholm finnas en lärlingskurs i husligt arbete om 44 veckor, en lärlings- och yrkeskurs i barnavård om 6 månader, samt ämneskurser i matlagning, barnavård och sömnad om 2 å 3 månader. För inträde i lärlingskursen i husligt arbete fordras att hava genomgått 8 klasser i folkskolan eller att hava fullgjort fortsättnings-

117 skolplikt och att efter beprövande av lärarkollegiet äga nödiga förutsättningar i övrigt att tillgodogöra sig undervisningen; minderårig, som icke genomgått fortsättningsskola, men uppnått 15 års ålder, kan efter särskilt beprövande av styrelsen intagas till elev i lärlingskurs. Undervisningen omfattar förutom teoretiska lektioner hushållsgöromål med 40 veckotimmar under 18 veckor, sömnad med 39V2 veckotimmar under 10 veckor och praktisk barnavård med 40 timmar under 15 veckor. Under läsåret 1935—1936 deltogo i medeltal 78 elever i lärlingskursen, 28 elever i lärlings- och yrkeskurser i barnavård samt 10 elever i två månaders och 6 elever i tre månaders ämneskurser. Av eleverna voro 42 under 18 år och 85 18 år eller därutöver. Vid Maria husmoderskola i Stockholm finnas två kurser, en lägre och en högre kurs. För inträde i den förra fordras avgångsbetyg från 7-klassig folkskola; för inträde i den senare fordras att hava fullgjort fortsättningsskolplikt eller att hava fyllt 15 år och efter beprövande av skolans styrelse befunnits äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Den lägre kursen omfattar 44 veckor med hushållsgöromål i 36 veckotimmar under 21 veckor och med sömnad och vävning i 35 veckotimmar under likaledes 21 veckor; dessutom förekomma 6—8 veckotimmar teoretiska ämnen i veckan under hela kursen. Den högre kursen omfattar undervisning i hushållsgöromål med 36 veckotimmar under 14 veckor samt med 5 veckotimmar under 28 veckor, sömnad med 31 veckotimmar under 14 veckor och barnavård med 31 veckotimmar under 14 veckor; undervisningen i teoretiska ämnen förekommer med 5 a 6 timmar i veckan under hela kursen. Under läsåret 1935—1936 deltogo i lägre kursen 35 och i högre kursen 70 elever. Södra K. F. U. K:s skola för husligt arbete har tre olika huvudkurser, en lärlingskurs om 30 veckor (utvidgad med barnavård till sammanlagt 42 veckor), en hushållskurs om 20 veckor och specialkurser i hushållsgöromål, sömnad och barnavård (1—5 månader). Skolan har ett elevhem, där en del elever få bo under utbildningstiden. För inträde i lärlingskurs fordras att hava fyllt 15 år, att hava fullgjort fortsättningsskolplikt och efter beprövande av skolans styrelse äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i lärlingskursen. För inträde i hushållskurs fordras att hava fyllt 17 år och fullständigt hava genomgått fortsättningsskola eller genom avlagda prov visat sig äga kunskaper i den omfattning, som erfordras för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i skolan, samt att under minst två år hava varit sysselsatt i husligt arbete. För inträde i specialkurserna fordras att hava fyllt 18 år och efter beprövande av skolans styrelse äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i kursen. Enligt undervisningsplanen för lärlingskursen i husligt arbete om 30 veckor undervisas i hushållsgöromål 36 veckotimmar under 24 veckor, i sömnad med mönsterkonstruktion 24 veckotimmar under 6 veckor och i tvätt med 12 veckotimmar under 6 veckor; undervisningen i teoretiska ämnen bedrives 6 veckotimmar under hela kurstiden. Hushållskursen om 20 veckor omfattar undervisning i hushållsgöromål 36 veckotimmar under 16 veckor, i sömnad med mönsterkonstruktion 24 veckotimmar under 4

118 veckor och i tvätt 12 veckotimmar under 4 veckor; den teoretiska undervisningen meddelas under i medeltal 6 veckotimmar. Kurserna sammanfalla icke med läsåret. En lärlingskurs, som började den 15 januari 1935 avslutades den 30 september 1935, en motsvarande kurs, som började den 1 augusti 1935, pågick till den 19 mars 1936 och slutligen en kurs, som började den 8 januari 1936, slutade den 14 oktober samma år. I lärlingskurserna deltaga det stora flertalet elever. Vid början av höstterminen 1935 deltogo i densamma 44 elever mot 30 vid dess slut och vid vårterminens början 1936 49 elever mot 32 vid dess slut. I hushållskurserna deltogo endast 4 a 6 elever och i specialkurser 16 å 18 elever. Stockholms praktiska hushållskola, som sedan en följd av år utövat sin verksamhet i Stockholm, är numera förlagd till Adelsö. Skolan avser utbildning av hembiträden och är anordnad som internat. Kursen, som för några år sedan omfattade IV2 år, har numera blivit ett-årig genom nedskärning av vissa ämnen såsom slöjd och en del teoretiska ämnen. Sedan maj 1936 har inrättats en hal vårskurs. För inträde i ettårskursen fordras att hava fullgjort fortsättningsskolplikt och att hava fyllt 16 år. Flickor, som omhändertagits av Stockholms stads barnavårdsnämnd, äga företrädesrätt. För inträde i halvårskursen fordras att hava fyllt 17 år och förut hava praktiserat i husligt arbete. Antalet elever, som höstterminen 1932 utgjorde 25, har nedgått och voro 18 under höstterminen 1936. Uppsala hemskola avser att utbilda hembiträden och arbetar som internat. Vid skolan finnes dels en lärlingskurs om 1 år, dels en hushållskurs om minst tre månader. Dessutom kunna i mån av behov kortare kurser i olika grenar av husligt arbete anordnas. För inträde i lärlingskursen fordras att hava fullständigt avgångsbetyg från fortsättningsskola eller att äga motsvarande kunskaper samt i regel hava fyllt 17 år. För inträde i hushållskurs fordras dessutom att sökande deltagit i husligt arbete under minst två år. Vid lärlingskursen undervisas i matlagning, bakning och konservering 42 veckotimmar under 22 veckor, i städning och rengöring 18 veckotimmar under 22 veckor, i tvätt, mangling och strykning 10 veckotimmar under 22 veckor, i sömnad och vävning 14 veckotimmar under 22 veckor samt i barnavård 44 veckotimmar under 3 veckor. Dessutom förekomma 2 veckotimmar teoretiska lektioner under 44 veckor. Vid hushållskursen undervisas i matlagning, bakning och konservering 42 veckotimmar under 8 veckor, i städning och rengöring 18 veckotimmar under 5 veckor, i tvätt, mangling och strykning 10 veckotimmar under 5 veckor samt i sömnad och vävning 14 veckotimmar under 5 veckor. Antalet elever arbetsåret 1935—1936 var i lärlingskursen 46 och i hushållskursen 9. Praktiska hushållsskolan i Göteborg arbetar som internat och har två kurser, en ettårig kurs om 49 veckor och en hushållskurs om 13 veckor. Inträdessökande i den ettåriga kursen bör hava fullständigt genomgått folkskolans obligatoriska lärokurs eller äga däremot svarande kunskaper samt

119 hava fyllt 16 år. För inträde i hushållskursen fordras att hava fyllt 18 år eller ock att hava fyllt 17 år och under minst 2 år hava varit sysselsatt i husligt arbete. Vid ettårskursen undervisas i matlagning, bakning och konservering 36 veckotimmar under 30 veckor, i sömnad 5 veckotimmar under 46 veckor, i tvätt, strykning och städning 37 veckotimmar under 16 veckor och i barnavård 44 veckotimmar under 3 veckor; dessutom förekomma under 44 veckor 2—4 timmars undervisning i teoretiska ämnen. Vid hushållskursen omfattar undervisningen 36 veckotimmar praktiskt hushållsarbete och 7 veckotimmar hushållslära och hälsovård. Under höstterminen 1935 avgingo 20 elever och vårterminen 1936 15 elever. Vita bandets husmoderskola i Sundsvall har såsom huvudkurs en husmoderskurs under 39 veckor, en lärlingskurs i barnavård om 22 veckor samt specialkurser under 1, 2 eller 3 månader. För inträde i lärlingskursen fordras att hava fyllt 15 år och hava fullgjort fortsättningsskolplikt; för inträde i övriga kurser fordras att hava fyllt 18 år. Undervisningen omfattar hushållsgöromål 36 veckotimmar under 13 veckor, samt 6 veckotimmar under följande 26 veckor, sömnad 31 veckotimmar under 13 veckor och barnavård 31 veckotimmar under 13 veckor; dessutom omfattar undervisningen under hela kursen 4—6 veckotimmar teoretiska ämnen. Antalet lärjungar i husmoderkursen var 43 under höstterminen 1935 och 39 under vårterminen 1936. I barnsköterskekursen var antalet elever 13. Landskrona husmoderskola med barnavård har en ettårig husmoders- och barnsköterskekurs, en halvårig lärlingskurs i husligt arbete, en fem å sex månaders lärlingskurs för barnsköterskor samt ämneskurser i matlagning och bakning m. m. och i barnavård. För inträde i husmoders- eller barnavårdskurs fordras att hava fullgjort fortsättningsskolplikt, dock kan minderårig, som fyllt 15 år, men icke genomgått fortsättningsskola, under vissa förutsättningar intagas i lärlingskurs. För inträde i skolans yrkes- och ämneskurser fordras godkänt avgångsbetyg från lärlingskurs eller lärlingsskola för husligt arbete eller annan motsvarande kurs eller ock att hava fyllt 17 år och under minst två år hava varit sysselsatt i husligt arbete. Enligt undervisningsplanen är husmoderkursen uppdelad i ett lärlingsskolstadium och ett yrkesskolstadium. Vart och ett av dessa omfatta 24 veckor. Under lärlingsskolstadiet undervisas i hushållsgöromål sammanlagt 432 timmar, i sömnad 144 timmar, i spädbarns- och småbarnsvård 192 timmar samt i trädgårds- och hönsskötsel 96 timmar. Dessutom förekomma under kursen 4—6 veckotimmar teoretiska ämnen. Under yrkesskolstadiet omfattar undervisningen i de praktiska ämnena samma timantal som i lärlingskursen utom barnavård, som har 96 timmar; jämväl äger undervisning rum i teoretiska ämnen. Vid halvårskursen å 26 veckor omfattar undervisningen i hushållsgöromål 432 timmar, undervisningen i sömnad och mönsterritning 144 timmar, undervisningen i barnavård 96 timmar och i trädgårds- och hönsskötsel likaledes 96 timmar. Dessutom förekommer undervisning i teoretiska ämnen. I den ettåriga hus-

120 moders- och barnsköterskekursen voro 28 elever inskrivna, i den halvåriga lärlingskursen 16, i lärlingskursen för barnsköterskor 10 och i ämneskurserna 11 elever. Bergatorps husmoderskola i Hassle pastorat i Västergötland grundar sig på en donation. För att vinna inträde i skolan fordras att eleven tillhör Hassle pastorat samt fyllt minst 15 och högst 25 år. Om ej tillräckligt antal elever från pastoratet anmäler sig, kunna även flickor från andra orter vinna inträde. Högst 16 elever mottagas i varje kurs, som omfattar högst 8 månader. Undervisningen omfattar hushållsgöromål i 816 timmar, sömnad och vävning i 272 timmar och trädgårdsskötsel 204 timmar. Dessutom förekomma teoretiska lektioner. Antalet lärjungar har varit 12 under arbetsåret 1935—1936. Under namn av Bergslagets praktiska ungdomsskolor finnas i Skutskär, Domnarvet och Älvkarleö tre husmoderskolor inrättade. För att vinna inträde i skolorna fordras att inträdessökanden med goda vitsord genomgått folkskola. Vid skolan i Skutskär omfattar kurserna två år om 36 veckor. Under varje år undervisas i hushållsgöromål i 306 timmar, nysömnad och reparationer 252 timmar, vartill kommer under första året 252 timmar småreparationer, tvätt och städning och under andra året vävning och småslöjd. Dessutom äger undervisning rum i teoretiska ämnen. Vid Skutskärs husmoderskola funnos 18 elever i första och 18 elever i andra årskursen under verksamhetsåret 1935—1936, vid Domnarvets husmoderskola funnos samma år 36 elever och vid Älvkarleö husmoderskola 19 elever. Karlskoga praktiska läroverk har yrkesavdelningar, som utgöra självständiga grenar av läroverkets verksamhet. Bland dessa är yrkesavdelningen för husligt arbete en. För inträde i kurserna fordras att den sökande fyllt 16 år och antingen med godkänt betyg genomgått fortsättningsskola eller ock genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Undervisningen i husligt arbete är uppdelad på en vinterkurs om 23 veckor och en sommarkurs om 22 veckor. Antalet veckotimmar i praktiskt hushållsarbete är i medeltal 30 under var och en av kurserna; dessutom förekomma 10 veckotimmar teoretiska ämnen. Antalet lärjungar var 45 under vinterkursen 1935—1936. Mariannelunds husmoderskola ingår i en större undervisningsanstalt, Mariannelunds praktiska skola. Skolans huvudkurser äro en 5-månaders kurs och en 3-månaders kurs. Dessutom förekomma specialkurser i hushåll på 2 månader. För att vinna inträde i skolans kurser fordras att hava fullgjort skolplikt och efter beprövande av skolans styrelse befunnits äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. För inträde i 5-månaderskursen fordras att hava fyllt 16 år och för inträde i kortare kurs att hava fyllt 18 år eller ock att hava fyllt 17 år och under minst två år hava deltagit i husligt arbete. Under 5-månaderskursen undervisas i hushållsgöromål och vävning sammanlagt 37 veckotimmar och i 3-månaderskursen sammanlagt 36 veckotimmar. Dessutom förekommer viss undervisning i teoretiska ämnen. Specialkurserna i husligt arbete, som omfatta en tid av 9 veckor, hava 35

121 Lärjungar Tid husmodersskolor noyember månad 1934. (Ej storhushåll och barnsköterskor; Karlskoga saknas.) Ålder Sys selsättning Hela Civilstånd anHemtalet Under Över Hemni aAndra lär18 18-21 21 Gifta Ogifta biträ- yrken år döttjungar år år den rar

Kuraens art och längd

Bergatorp.

8 månader

so 11

_

,

Sorgen. 7s— / Domnarvet- 97» m å n a d e r . .

—

3 Engelbrekts.

6 3 5

5 2 3

—

11 8 10

10 8 10

—

15 5

6 5 4

—

—

—

—

—

—

11 15

7 9

4 4

—

—

—

15 8 3

4 2 1

1 1

20 11 3 14 20 13

15 12 18 17

15 8 18 17

—

—

—

—

48 6 9

10 1 1

3 5 7

—

11 18 9 20

7 12 7 15

2 1 1 4

2 5 1 1

—

1 årig

Kristinehamn.

Landskrona.

3 månader. . 5 7

11 8 10

1172 » 6 Ämneskurs. .

28 10 5

3 2 7 1

11 15

4 1

1 6

6 8 3

5månader. 3 » 2

20 11 4

9 5

8 6 4

Göteborg. Äldre kursen . . . Yngre » 3 månaderskurs.

14 20 13

10 14

4 6 8

5 Lund. K u r s A. 20/8—18/is . .. B. 4 / 8 - 1 8 / i * .

15 12

9 8

4 2

Skutskär.

18 17

2 2 18 17

Lövenskiölds. Maria.

48 veckor 24

.

252 dagar

Mariannelund.

Tvååriga kurser \ [ i: [

—

—

—

17a å]:

—

Södra K. F. U. K. 7V« mån . 5 1-3

48 6 12

16 1

10 6 11

Uppsala. 11 månader

11 Stockholms Praktiska.

. ..

Sundsvall.

972 »

2 Västkusten.

22 v:r 8 8 / 4 - w / i 0 22 » 10/e— 30 » 10/9— 15 » 10/9—

11 18 9 20

4 5 6 2

3 5 2 8

4 8 1 10

s —15/e

4 Älvkarleö.

9/

.

— — — — 5

465 Anmärkningar

Därav hushåll 12 veckor.

1 Lärlings- och yrkeskurs. Lärlingskurs.

—

Specialkurs.

Hushållskurs. Hushållskurs. Lärlingskurs. Hushållskurs.

veckotimmar hushållsgöromål. Antalet elever utgjorde i de under läsåret 1935—1936 förekommande 5-månaderskurserna 17 och i 3-månaderskurserna 25, vartill kommo 7 elever i specialkurser i hushåll.

122 Vid Västkustens ungdomsskolas yrkesavdelningar finnes jämväl en husmoderskola med ett flertal olika kurser i husligt arbete. Där finnas sålunda en lärlingskurs om 30 veckor, en hushållskurs om dels 22 veckor, dels 14—15 veckor, samt hushålls- och slöjdkurser om 22 veckor. Enligt undervisningsplanen för lärlingskursen i husligt arbete gäller såsom villkor för inträde, att elev fyllt 15 år och fullgjort fortsättningsskolplikt. Undervisningen omfattar 21—23 veckotimmar hushållsgöromål, 14—16 veckotimmar sömnad ock vävning samt 67'2 veckotimmar andra ämnen. Enligt undervisningsplanen för hushållskursen fordras för inträde, att elev fyllt 17 år och under minst två år varit sysselsatt i husligt arbete eller fyllt 18 år och visar sig äga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen vid kursen. Såsom nyss nämnts kan kursen genomgås på antingen 14 å 15 eller 22 veckor. Hushållsarbetet omfattar 21—23 veckotimmar, sömnad 14—16 veckotimmar, vartill komma 8 å 9 veckotimmar teoretiska ämnen. Antalet elever under läsåret 1935—1936 utgjorde i lärlingskurserna 23, i hushållskurserna om 22 veckor 48 och i hushållskursen om 14 a 15 veckor 68. I andra kurser i husmoderskolan undervisades slutligen 24 elever. Undervisning i husligt arbete torde under läsåret 1935—1936 hava bedrivits vid ytterligare följande statsunderstödda enskilda anstalter, nämligen Praktiska hushållsskolan i Lund, Ljusne husmoderskola, Kristinelamns praktiska skolas yrkesavdelningar samt vid Borgens husmoderskola i Danderyd. Genom tillmötesgående av skolöverstyrelsen införskaffades i november månad 1934 vissa uppgifter angående eleverna vid de dåvarande statsmderstödda skolorna för utbildning i husligt arbete. Uppgifter inkommo från samtliga skolor utom Karlskoga praktiska yrkesskolas husmoderavdelningar och avsågo jämväl eleverna från husmoderskolorna i Mariestad och Vinslöv, vilka skolor som förut nämnts sedermera kommunaliserats. Dessa uppgifter hava bearbetats i tabellen å sid. 121, varvid dock ej medtagits uppgifter om sådana elever, som uteslutande genomgingo barnsköterskekurser eller kurser för deltagande i storhushåll. I november 1934 deltogo allt som allt 681 elever i olika kurser vid husmoderskolorna och av dessa karaktäriserades 465 såsom hemmadöttrar, 85 såsom hembiträden och 44 såsom utövare av andra yrken; beträffande 87 förelåg icke någon uppgift. Det stora flertalet av dessa sistnämnda kan, bland annat på grund av åldern, antagas tidigare icke hava deltagit i yrkesarbete och torde därför få karaktäriseras såsom hemmadcttrar. Då det är av intresse att lära känna i vad mån husmoderskolorna bidragit till utbildning av kvinnor, som efter avslutad kurs tagit anställning som hembiträden, hava de sakkunniga i november 1936 infordrat uppgifter frår husmoderskolorna beträffande det totala antalet elever under arbetsåret 1)35— 1936 och det antal elever, som efter avslutade kurser tagit anställning som hembiträden. Uppgifter saknas från fyra husmoderskolor. E n sammanställning av de lämnade uppgifterna ger följande resultat:

123 Antal utexaminerade elever 1935-1936

Engelbrekt, Stockholm 127 7 Maria, Stockholm 105 S ö d r a K . F. U. K 68 Stockholms praktiska hushållsskola, Adelsö 16 Uppsala hemskola 45 Göteborgs praktiska hushållsskola 35 6 Landskrona husmoderskola 41 Vita bandets husmoderskola, Sundsvall... 54 Bergatorps husmoderskola 12 Bergslagets skola i Älvkarleö 19 i Skutskär 18 3 i Domarvet 36 Mariannelunds husmoderskola 41 Karlskoga husmoderskola 45 Västkustens husmoderskola 149 Summa 5 811

Därav tagit plats i h u s U 6t yi*e

*40 34 45 13 oi 18 24 2 31 11 10 8 15 8 — 294

Sammanställningen ger vid handen, att ett jämförelsevis betydande antal eller 294 blivit hembiträden Om denna siffra jämföres med siffran för antalet utexaminerade elever vid de skolor, som lämnat uppgifter om elevernas verksamhet efter avslutade kurser, eller 617, skulle 47 procent av de utexaminerade eleverna hava tagit anställning i husligt yrke. Enligt vad som uppgives från flera av dessa skolor, som jämväl förmedla anställning av elever, är efterfrågan på elever för hembiträdesplatser betydligt större än antalet elever vid skolan. Från Södra K. F . U. K:s skola uppgives sålunda, att under verksamhetsåret 1935—1936 789 erbjudanden av antagbara platser gjordes till elever vid skolan. 1

Skolan har uppgivit cirka 30 procent. Enligt en i februari 1935 meddelad uppgift skulle av de 345 elever, som genomgått skolan sedan dess grundande, 199, såvitt k ä n t , hava t a g i t plats som hembiträden, något som motsvarar 58 procent. 3 De flesta hava vid slutad kurs varit endast 15 år, varför många stanna i hemmet under ett eller a n n a t år. * Uppgift har icke k u n n a t lämnas. 5 Antalet utexaminerade elever i de skolor, för vilka uppgifter föreligga beträffande både antalet elever och de elever, som såvitt k ä n t blivit eller beräknas hava blivit hembiträden — d. v. s. exklusive Karlskoga och Västkustens husmoderskolor — utgör 617. 8 Enligt meddelande från husmoder skolan har under åren 1924—1933 från skolan a v g å t t 387 elever, varav 174 erhållit plats som ensamjungfrur eller kokerskor, 121 såsom barnhusor eller barnsköterskor och 92 i andra yrken eller å t e r g å t t till föräldrahemmet. Ungefär 3 / 4 av eleverna skulle alltså hava t a g i t anställning i husliga yrken. 7 Enligt uppgift från skolan hava under åren 1910—1931 från skolan utexaminerats 931 elever. Av dessa voro vid tidpunkten för uppgifternas avlämnande februari 1932 365 anställda i husligt arbete, 123 sjuk- eller barnsköterskor, 137 gifta, 171 anställda i kontor och affärer eller vid telefon och 22 anställda vid fabriker. Dessutom hade 26 ägnat sig å t studier, 6 voro döda och beträffande 113 förelågo ej några uppgifter. Av eleverna hade alltså n ä r a 40 procent anställning i husligt arbete, n ä r a 15 procent blivit husmödrar och något mer än 13 procent blivit sjuk- eller barnsköterskor. 2

124 Från skolorna har jämväl infordrats ekonomiska uppgifter avseende arbetsåret 1935—1936, uppställda på samma sätt, som den av skolöverstyrelsen årligen infordrade räkenskapsöversikten. Såsom redan förut nämnts hava uppgifter icke inkommit från fyra skolor. De uppgifter, som inkommit från Mariannelunds husmoderskola, Västkustens ungdomsskola samt Karlskoga paktiska läroverk, hava, då översikterna avse ekonomien i sin helhet vid sistnämnda skolor, som även bedriva annan utbildning än i husliga yrken, icke kunnat bearbetas, så att de bliva jämförliga med uppgifterna från övriga skolor. Bäkenskapsöversikterna hava sammanställts i tabellen å sid. 126—127. E n jämförelse mellan de i tabellen intagna skolorna med hänsyn till deras ekonomiska förhållanden är förenad med betydande vanskligheter. Några av skolorna såsom Uppsala hemskola samt Stockholms och Göteborgs praktiska hushållsskolor arbeta som internat, Södra K. F. U. K:s skola har ett elevhem, under det att Engelbrekts och Bergslagets skolor arbeta som dagskolor. Några skolor arbeta under hela året såsom Uppsala hemskola och Stockholms praktiska hushållskola, under det andra avbryta undervisdngen för ferier under längre eller kortare tid eller för viss del av verksamheten. Skolornas ställning i ekonomiskt avseende är jämväl beroende på antalet elever i kurserna; om skolan är fullt utnyttjad, blir givetvis kostnaden per elev mindre, än om skolan icke är fullt belagd. Kursernas längd bör givetvis också inverka på utbildningskostnaden per elev. Möjligheterna att driva försäljningsrörelse i något större omfattning med de av eleverna tillverkade produkterna har jämväl betydelse för det ekonomiska resultatet. Med hänsyn till nu angivna förhållanden kan t. ex. en beräkning av utbildningskostnaden per elev endast bliva mycket approximativ. E t t iörsök har emellertid ansetts böra göras för att erhålla en ungefärlig uppfattning av den totala utbildningskostnaden och statsverkets bidrag, exklusive stipendier, till denna kostnad. För att erhålla något så när jämförliga siffror har antalet elever under arbetsåret 1935—1936, som bevistat skilda kurser, reducerats till »årselever», varefter den totala kostnaden för skolan uppdekts på detta tal. Härvid hava icke alla av de i tabellen upptagna skolorna kunnat komma i betraktande, utan endast sådana, beträffande vilka det varit nöjligt att med ledning av de inkomna uppgifterna beräkna antalet årselever. Ifrågavarande beräkning ger följande resultat:

Engelbrekts husmoderskola Maria husmoderskola Södra K. F. U. K:s skola Stockholms praktiska hushållsskola Uppsala hemskola Göteborgs praktiska hushållsskola. Sundsvalls husmoderskola Bergatorps husmoderskola

Totalkostnad kr.

Statsbidrag kr.

136 654 150 263 52 545 34 981 49119 68 969 49 646 9 903

13 850 21332 8 925 2 075 4 350 6 000 8156 2 225

Ȁrs-

89 87 47 16 50 33 37 8

Totalkostnad per årselev kr.

Statslidrag pir årselev kr.

1535 1842 1120 2185 982 2 090 1342 1238

155 295 190 130 87 181 220 278

125 Såväl totalkostnaderna som statsbidraget per »årselev», variera sålunda mycket starkt. Variationen synes icke kunna förklaras därav, att vissa skolar äro internat och andra dagsskolor. Såväl den minsta som den största kostnaden per »årselev» förefinnes vid internatskolor. Den sannolikaste förklaringen till kostnadsvariationerna torde vara att söka i den omfattning, i vilken skolorna utnyttjas med hänsyn till tiden och elevbeläggningen; därtill kommer, att, om en skola har en större och mera lönande produktion av säljbara varor, detta är ägnat att minska kostnaderna per elev. Av de anförda siffrorna, huru approximativa dessa än må vara, torde i varje fall få dragas den slutsatsen, att en internatskola, som i vederbörlig grad utnyttjas och är väl planerad ur ekonomiska synpunkter, icke behöver bliva dyrare än en dagsskola. Då det är av intresse att finna de andelar, med vilka olika inkomst- och kostnadsgrupper ingå i förhållande till totalkostnaden, hava inkomster och utgifter för de tolv husmoderskolorna sammandragits i nedan intagna tablå. Inkomster. Proc.

Försäljning av produkter till elever Måltider till elever Elevavgifter

81117:33 22463:24 70 468:45 i74Q49 : Q2

27 Statsunderstöd 94150:95 Ägarens bidrag 108 811:70 Främmande bidrag 113 053:30 221865:00 Försäljning av produkter till andra än elever 183 099:38 Diverse inkomster 4 047:68

14 31 27 1

Summa kronor 677 212: 03

100 Utgifter. Lärarlöner 229 922:83 Anskaffning av undervisningsmaterial 4 637: 84 Underhåll och förbrukning av undervisningsmaterial 15 986: 10 Inköp av inventarier 12 630:16 33 254:10

Proc. 34

Allmänna omkostnader Kåvaruförbrukning Ägarens vinst

208097:54 198545:99 7 391:57

31 29 1

Summa kronor 677 212: 03

5 Bidrag från ägaren och främmande bidrag äro alltså de relativt största inkomstposterna eller nära en tredjedel. Eleverna bidraga med något mera än en fjärdedel och staten med en sjundedel till skolornas ekonomi. Då posten råvaruförbrukning motsvarar kostnaderna för inköp av råvaror, som användas

126 Vissa husmoderskolors ekonomi läsåret 1935—1936, enlid * S k o l a n s

namn

Engelbrekts husmoderskola Maria husmodersskola Södra K. F. U. K:s skola Stockholms praktiska hushållsskola Uppsala hemskola Göteborgs praktiska hushållsskola. . Landskrona husmoderskola Vita bandets husmodersk. Sundsvall Bergatorps husmoderskola Bergslagsskolor i Älvkarleö » » Skutskär

Försäljning Annan av pro- försäljning dukter till av proelever dukter

Främmande bidrag

Elevavgifter

Statsunderstöd

Ägarens bidrag

19 785 75 37 500 33 30 850 70 7 325 13 850 27 342 11 15 734 83 51272 87 52 400 21332 9 523 7< 15 507 15 14 975 23 8 775 3 280 8 925 1082 9' 160 540 4 293 97 14 532 91 2 075 10 753 7; 19 306 1600 8 850 4 350 853 27176 37 21477 6 000 14 316 0] 5 419 23 16 647 04 7 847 81 1015 10 850 : 12 647 75 8 563 54 11420 39 8 858 54 8155 70 1096 85 2 550 2 2*5 4 031 K 5 235 98 201 36 580 4 722 9 700 51 1327 61 280 16 540 5 445 75 17 652 2< 4 919 03 1785 66 1460 6 220 50 13 556 U

dels i elevhushållen och dels efter beredning försäljas, samt posten råvaruförbrukning något överstiger posten försäljning av produkter till andra än elever, har sålunda elevhushållen måst tillskjuta något eller cirka 15 000 kronor för här ifrågavarande skolor till råvaruförbrukningen. Den största posten på utgiftssidan är lärarlöner eller något mer än en tredjedel och de allmänna omkostnaderna uppgå till nära en tredjedel. Till anstalter för yrkesundervisning äro jämväl att hänföra lanthushällsskolorna. Undervisningen i dessa skolor är nämligen befryndad med undervisningen i husmoderskolorna och yrkesskolorna för husligt arbete. Några kortfattade upplysningar, hämtade ur ett år 1930 avgivet betänkande angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, torde här böra lämnas. Minimitiden för undervisningen var bestämd till 105 dagar för kortare och 165 dagar för längre kurs. Antalet kortare kurser var verksamhetsåret 1927— 1928 30 och längre kurser 28. Samma år var antalet elever vid kortare kurser 513 och vid de längre 508. Lanthushållsskolor funnos i samtliga län utom Kalmar och Gotlands län. I tre län funnos tre dylika skolor, i tio län två dylika skolor och i nio län en skola. Den praktiska undervisningen har varierat vid de kortare kurserna mellan 600 och 800 timmar och vid de längre kurserna från nära 1 000 till 1 300 timmar. Den teoretiska undervisningen har omfattat vid de kortare kurserna 150—220 timmar och vid de längre kurserna 230—280 timmar. Kostnaden för elev utgjorde under verksamhetsåret 1927—1928 cirka 425 kronor. Statsbidraget utgjorde budgetåret 1933— 1934 253 000 kronor. Dessutom lämnades ortsbidrag av hushållningssällskap, landsting, kommuner och enskilda. Från vissa av lanthushållsskolorna hava eleverna sökt avlönade anställningar såsom hembiträden. För utbildningen av lärarinnor för undervisning i husligt arbete är sörjt dels genom Statens skolköksseminarium och hushållsskola, som hör till Statens lärarinneseminarium i Stockholm, dels genom Fackskolan för huslig

127 e till skolöverstyrelsen insända räkenskapsöversikter na. Måltider till elever

__

2 625 _._ 14160 _

. 1279 70 2 053 89 2 344 65

Diverse inkomster

Summa

Anskaffning av Lärarlöner undervisningsmaterial

Underhåll och för- Råvarubrukning förbrukav underning visningsmaterial

33 791 58 136 653 88 29 640 85 1851 50 2 000 150 263 49 61 422 75 — — 1531 20 49 825 28 300 50 17 275 50 117 34 52 545 35 20106 14 34 980 60 11275 91 — — 33 25 6 694 18 — 49119 — 11985 — 125 — 200 — 15 206 875 _ 3 250 56 27 318 86 68 969 40 19 725 33 921 83 10 049 60 269 07 41778 48 18 629 99 800 — 2 301 93 16103 14 49 645 92 17174 47 9 902 95 2 350 — 225 — 760 26 2 290 34 23 084 63 10 040 —. 1365 — — 1023 55 6 715 51 97 07 1891 61 5 591 3b 1402 68 28 702 S3 13 782 01 277 86 1771 41 7 684 62 1280 — 31566 — 13 790 38

Inköp av inventarier

Allmänna omkostnader

2 204 48 67165 47 1135 78 36 348 48 1529 54 13 216 33 590 55 16 386 71 366 — 15 980 — 730 57 17 069 08 — — 11 907 99 565 61 10 769 32 4 074 23 — 309 18 4 996 39 1896 34 5 443 92 3 302 11 4 739 62

Ägarens vinst

— —— — —— 5 257 — —— —— 1931 ib 203 L2 ——— ~ —

•

ekonomi i Uppsala, till vilken är knuten en särskild avdelning å egendomen Brogård för utbildning av lanthushållslärarinnor, dels genom särskilda utbildningskurser, anordnade av Ateneum i Stockholm och Göteborgs allmänna folkskolestyrelse, dels slutligen genom lanthushållsseminariet å. Kimforsa, som särskilt avser utbildning av lanthushållslärarinnor. De anslag, som staten lämnar till olika utbildningsformer för det husliga arbetet i barndomsskolor, folkhögskolor, olika slag av yrkesskolor samt till lärarinneutbildningen, torde enligt en mycket approximativ beräkning uppgå till närmare 1*7 miljoner kronor. Härtill komma de belopp, som utbetalas av offentliga korporationer såsom landsting, hushållningssällskap och kommuner som bidrag till denna undervisning. Såsom framgår av socialstyrelsens undersökning (sid. 53) räknas till särskild utbildning utom genomgången lärlings- och yrkesskola, folkhögskola eller lanthushållsskola, husmoder- eller hushållsskola jämväl utbildning vid hotell, restauranger etc, ävensom andra, ej angivna skolor eller kurser. Det finns nämligen inom landet utbildningsmöjligheter, förutom vid de statsunderstödda utbildningsanstalterna, även vid ett antal enskilda utbildningsanstalter av olika slag och benämning. I åtskilliga större städer finnas sålunda s. k. hushållsskolor, där inackorderingsrörelse av olika slag bedrives och vid vilka elever antagas, vanligen mot en viss avgift. Vid några av dessa hushållsskolor, vilka icke få förblandas med sådana hushållsskolor, som finnas omnämnda i yrkesskolstadgan, torde en viss undervisning meddelas eleverna, men vid många av dessa torde förvärvssyftet för ägaren av hushållsskolan vara huvudsaken och den erforderliga undervisningen i stor utsträckning undanskjutas. Att skilja från nämnda hushållsskolor, där avgift erlägges av eleverna, äro sådana utbildningsanstalter, som arbeta utan något som helst statsunderstöd och grunda sin ekonomi på donationer. Hit äro att räkna de Sunnerdahlska hemskolorna, vilka sedan mer än 20 år hava bedrivit

128 utbildning av unga flickor, bland annat i syfte att skaffa dem en god hembiträdesutbildning. Jämställd med den utbildning, som meddelas i de enskilda, icke statsunderstödda hushållsskolorna, är den utbildning, som lämnas å hotell, restauranger och dylikt. Denna utbildning torde i regel icke vara avgiftsfri och mera avse praktisk verksamhet än undervisning i hushållsarbetets teori. Det synes kunna ifrågasättas, om utbildning vid hotell, restauranger etc. av unga flickor, vilka sedan vinna anställning såsom hembiträden, kan räknas till utbildning, vilken skall göra dem skickade för arbete i hemmen. Förhållandena vid hotell, restauranger och därmed jämförliga större företag äro nämligen så olikartade dem, som möta i enskilda hem, att sagda utbildning torde få anses föga lämpad för skapandet av förutsättningar att utöva hembiträdesverksamhet. Slutligen bör omnämnas, att ännu i viss utsträckning utbildning torde meddelas av enskilda husmödrar, vilka mot en viss avgift mottaga flickor i sina hem, såsom tidigare i större utsträckning varit förhållandet.

129 VII. Utbildning av hembiträden i utlandet. Danmark.

I Köpenhamn bildades vid sekelskiftet en förening, »Kobenhavns Tjenstepigeforening», vars ändamål var icke endast att söka förbättra arbets- och löneförhållandena för hembiträdena utan också att göra hembiträdena lämpligare för sin verksamhet genom särskild utbildning. Tanke uppkom inom föreningen att grunda en särskild skola för hembiträden och man började att för ändamålet samla pengar till en fond. Denna uppgick år 1906 till 11 000 kronor. Den planerade skolan började i november 1906 sin verksamhet. Utbildningen meddelades dels i en hal vårskurs för nybörjare och dels i en två månaders kurs för vidare utbildning. Antalet lärarinnor vid skolan var ursprungligen fyra och antalet elever i halvårskursen var första året 18 och i 2-månaderskursen 5. Efter genomgången kurs fingo eleverna avlägga prov, varöver de erhöllo betyg. Snart utvidgades skolan med nya kurser. Under krigstiden lyckades skolan kämpa sig igenom de vanskliga förhållandena och vid skolans 10-årsjubileum hade den allt som allt haft 1 225 elever, varav 419 i halvårskursen. De gamla skollokalerna hade blivit för små på grund av den allt mera ökade anslutningen till skolan. För att erhålla tillräckligt rymliga och ändamålsenliga lokaler, utarbetade skolans ledning efter krigsåren planer för uppförandet av en särskild byggnad för skolan. En byggnadsfond åstadkoms, som, då den togs i bruk, uppgick till 88 000 kronor. Fri tomtmark, till ett värde av 75 000 kronor, upplåts av Köpenhamns stad. Ytterligare kapital erhölls genom lån, varvid staten bidrog med ett räntefritt lån å 75 000 kronor. Den nya skolbyggnaden stod färdig att tagas i bruk i början av september år 1927. Byggnaden består av fyra våningar på 600 kvm. grundyta; fasadens längd är 66-3 meter. Kostnaden för uppförandet av skolan belöper sig till cirka 535 000 kronor, vartill kommer värdet på tomten 75 000 kronor. Inventarierna kostade i anskaffning cirka 76 000 kronor. Bottenvåningen innehåller 5 butiker, varav fackskolan själv använder 3 till försäljning av produkter från bagerirörelsen och charkuterirörelsen samt för mottagning och utlämning av tvätt. Vidare finnes i bottenvåningen matsal med plats för 60 gäster. I de andra våningarna finnas 4 stora skolkök, 1 föreläsningsstal, 1 barnavårdsavdelning med plats för 12 barn i ålder intill 2 år, matrum, dagligrum och sovrum för 83 elever samt rum för 7 lärarinnor och 8 assisterande lärarinnor. Fackskolan står under en av handelsministeriet utnämnd styrelse på 6 medlemmar, av vilka en medlem är representant för ministeriet, en för Köpenhamns kommun, en för Dansk Kvinnosamfund och tre medlemmar representanter för Husassisternas förbundsavdelning i Köpenhamn. Verksamheten kontrolleras av direktören för det Teknologiska institutet och en skolköksinspektris vid Köpenhamns kommuns skolkök. Ledningen av skolan handhaves av en av styrelsen utsedd föreståndarinna, fröken Marie Christensen, 2450 86

9s

130 vilken grundlagt skolan och upparbetat den till den stora omfattning, den numera erhållit. Skolans undervisning står öppen för varje dansk kvinna, som fyllt 16 år och som söker utbildning såsom hembiträde. De elever, som bo på fackskolan skola vara medlemmar i en sjukkassa. För alla elever är anmälningen bindande för hela den kurs, till vilken anmälan gjorts. Elevavgift erlägges fölen månad vid inskrivningen, i övrigt betalas en månad i förskott, första gången då kursen begynner. Friplatser finnas, när elevs ekonomiska förhållanden berättiga därtill. Huvudkursen är halvårskurserna för nybörjare, vilka börja den 1 februari, 1 maj, 1 augusti och 1 november. Eleverna i denna kurs bo på fackskolan, där de få kost, rum och tvätt. Undervisningen pågår under 8 timmar mellan klockan 7—17. Elevavgiften är 40 kronor per månad. Bor elev utanför skolan, minskas avgiften till 35 kronor. Denna kurs omfattar allt som allt 1 364 timmar, varav 190 timmar teori och resten praktiskt arbete. Det praktiska arbetet innefattar 300 timmar matlagning, beredning av charkuterivaror och konservering, 197 timmar bakning, 185 timmar köksrengöring och 100 timmar borddukning och servering, 170 timmar hemvård, 180 timmar tvätt och strykning och 42 timmar sömnad och lagning. Vidare finnes en tre månaders kurs för vidareutbildning, avsedd för kokerskor och ensamjungfrur. Den börjar den 2 februari, 2 maj, 2 augusti och 2 november med undervisningstiden förlagd mellan klockan 12—19. Avgiften i denna kurs är 50 kronor i månaden och elev, som önskar bo på skolan, får härför betala 35 kronor. Denna kurs omfattar 636 timmar, av vilka 340 timmar i matlagning, beredning av charkuterivaror och konservering, 45 timmar bakning och 162 timmar köksrengöring, vartill komma 89 timmar teoretiska lektioner. Ytterligare kurser för specialutbildning äro en kurs för husor och en för husföreståndarinnor och biträden vid storhushåll, vardera på 3 månader. I den förra kursen är den månatliga undervisningsavgiften 50 kronor och i den senare 65 kronor; kost och logi på fackskolan uttages med 35 kronor för månad. E n särskild 6-månaderskurs för blivande husmödrar i mindre hem börjar den 1 april, 1 maj, 1 oktober och 1 november. Eleverna bo på skolan och betala för kost och logi 60 kronor per månad, önskar elev bo i sitt hem betalas 55 kronor för månad. Undervisningen, som pågår 8 timmar mellan klockan 7 och 19, omfattar 1 357 timmar allt som allt, varav 201 timmar teoretiska lektioner. De praktiska lektionerna innefatta 234 timmar matlagning, beredning av charkuterivaror och konservering, 60 timmar bakning, 140 timmar köksrengöring, 54 timmar borddukning och servering, 180 timmar städning, 122 timmar tvätt och strykning samt 54 timmar sömnad och lagning. Slutligen finnes en barnsköterskekurs på 6 månader om 1434 timmar, varav 30 timmar teoretiska lektioner och 850 timmar barnavård, 186 timmar tvätt och strykning, 156 timmar sömnad och lagning, 90 timmar matlagning och 104 timmar köksrengöring. Kursen börjar den 1 januari, 1 april, 1 juli

131 och 1 oktober. Eleverna skola bo på skolan och betala för kost och logi 40 kronor per månad. Eleverna skola vara fyllda 18 år. Utom de nu nämnda dagkurserna finnas anordnade aftonkurser i olika husliga sysslor. Under åren 1934—1935 deltogo i kurser för nybörjare 68, i kursen för vidareutbildning 83, i kurser för husor 7, i kurser för husföreståndarinnor och biträden i storhushåll 50, i kurser för blivande husmödrar 58 och i barnavårdskurser 11. I aftonkurserna deltogo sammanlagt 290 elever. Då de ekonomiska förhållandena vid denna skola, där verksamheten i stort sett bedrives såsom internat, äro av stort intresse, må följande utdrag beträffande skolans ekonomi för åren 1 april 1932—31 mars 1933, 1 april 1933— 31 mars 1934 och 1 april 1934—31 mars 1935 lämnas. Inkomster. 1932/1933

1933/1934

1934/1935

Hyresinkomster 3 824:03 Försäljning av matvaror, produkter från bageriet och charkuterivaror ... 130 676:69 Inkomster av tvätt, strykning, mangling, sömnad och barnavård 28 769: 12 Avgifter från eleverna 57 656:34 Känteinkomster 4 004:31 Statsbidrag 10 800 Bidrag från staden Köpenhamn 3 600 Bidrag från andra kommuner 1 900 Statsbidrag till barnavårdsavdelningen 2 150 Statsbidrag till elevavgifter 1 920 Babatter 2 284:83 Inkomst av en utställning 1724:25 Brist Summa 249 309 57

3 843: 63

4 028:21

9 635: 86

152 589: 67

28 352 19 62198 26 4 373 68 10 800 3 600 1785 2 584 1920 2 505 79 2 470 91

29 398: 64 61 896: 25 4 586: 73 10 800: — 3 600:— 1 795: — 2 792: — 1 920: — 3 009: 33 2 006:57 2 998: 21

264 069 32

281 420: 61

Utgifter. Fastigheten Inköp av råvaror Löner Allmänna omkostnader Inventarier överskott

1932/1933

1933/1934

1934/1935

49167:35 106 232:01 53423:01 31567:10 8620:33 299:77 Summa 249 309: 57

46597:30 120096:14 60 858:23 28 990:09 7 253:82 273:74 264 069: 32

45591:56 140 770:94 58 956:54 32385:26 3 716:31 —: 281 420: 61

Det förtjänar att anmärkas att utom de 1 920 kronor, som lämnas av det offentliga såsom stipendier för beredande av hela eller halva friplatser för

132 obemedlade elever, Husassistenternas fackskola själv årligen tillskjuter 9 000 kronor till sådana friplatser. Från skolans sida framhålles den utomordentligt stora betydelse internatsanordningen har för utbildningen. Därigenom vänjer sig nämligen eleven från början vid livet i hemmet från morgon till afton med de många olika arbetsuppgifter och de många hänsyn, som förekomma i det dagliga livet och som den husligt arbetande kvinnan måste känna till, om hon skall kunna fylla sin stora, betydelsefulla plats i hemmet med dess olika arbetsuppgifter; tillräcklig erfarenhet härutinnan kan icke erhållas enbart genom deltagande i undervisningen i en föreläsningssal eller i ett skolkök. Från skolans ledning har uppgivits, att så gott som alla eleverna taga plats som hembiträden efter slutad kurs. Det råder så stor tillströmning till fackskolan, att cirka 50 procent av de inträdessökande få vänta. Därför förekommer i stort sett samma antal elever alla år, då skolan icke kan mottaga flera än dem, för vilka platser finnas. Skolan planerar inrättandet av ytterligare en särskild fackskola. Denna skulle förläggas till Aarhus. Att behovet av ytterligare utbildningsanstalter i Danmark föreligger därom vittnar ett under hösten 1936 avgivet utlåtande beträffande de husliga yrkena. Genom samarbete mellan vissa husmodersorganisationer, Husassistenternes förbund och »De Danske Kvinders Erhvervsraad» tillsattes nämligen för något år sedan en kommitté för undersökning av det husliga arbetet som yrke i jämnbredd med andra, och skulle härvid såväl husmödrarnas som hembiträdenas intressen belysas. Avsikten med tillsättandet av kommittén var att utarbeta förslag till fasta former för arbetet i det husliga yrket. Man ville motarbeta den åskådningen, att det icke skulle behövas fackutbildning för arbetet i det husliga yrket, och söka åvägabringa sådana utvecklingslinjer för detsamma, att det skulle kunna bjuda sina utövare framtidsmöjligheter och tillfredsställande arbetsvillkor. Inom kommittén tillsattes två utskott för att införskaffa material och framlägga förslag. Det ena av dessa utskott arbetade med utbildningsfrågan, varvid emellertid enighet mellan olika åsiktsriktningar icke uppnåddes. Majoriteten förordade att efter ett års praktisk erfarenhet ett hembiträde skulle genomgå en halvårskurs på fackskola. En minoritet föreslog en treårig utbildning och ansåg, att behovet av utbildningsmöjligheter för hembiträden icke inom överskådlig framtid skulle kunna tillgodoses av den enda fackskola, som för närvarande förefinnes i Danmark eller av ytterligare några sådana skolor, som kunde inrättas. Vidare framhölls, att en vistelse under ett halvt år i en främmande stad med utgifter för utbildningen i allt för stor omfattning skulle ligga utanför de ekonomiska möjligheterna för de hem, från vilka största delen av hembiträdena komme. De fattigaste flickorna skulle utan att särskilda utbildningsmöjligheter bereddes dem uteslutas från att erhålla den offentligt erkända utbildningen i sitt fack, och man skulle så att säga omöjliggöra den rationella utbildningen i husligt yrke för unga flickor, som vore hemmahörande på landet och som där arbetade i yrket.

133 Minoriteten ansåg därför, att möjligheter skulle beredas även för annan utbildning än den, som ägde rum på fackskolan, och föreslog en treårig lärlingstid i hem, där vissa förutsättningar förelågo för meddelande av utbildning. Minoriteten anförde, att det vore naturligt, att icke varje husmoder skulle vara berättigad att utbilda elever. Det borde fastställas vissa bestämda regler för vad som skulle fordras för att en husmor finge åtaga sig utbildning av elever. Det föreslogs därför, att, för att en husmor skulle få utbilda elever i husligt yrke, hon skulle själv förestå hushållet och hava förestått detsamma i 4 å 5 år; vidare skulle hon antingen hava avlagt hushållsexamen, genomgått hushållsskola eller hava certifikat som hembiträde; om sådana förutsättningar icke förelåge skulle hon genomgå prov, varigenom ådagalades att hon innehade samma kvalifikationer som den som avlagt hushållsexamen, genomgått hushållsskola eller hade certifikat som hembiträde. Under nuvarande förhållanden hade endast ett litet antal husmödrar avlagt examen, erhållit certifikat eller genomgått hushållsskola, varför det vore nödvändigt att kräva jämväl ett särskilt prov, så att ett tillräckligt antal hem för utbildning av hembiträden kunde erhållas. Minoriteten hade tänkt sig att utbildningen i hemmen skulle kompletteras under det sista halvåret med genomgången av en hushållsskola, en hembiträdesskola eller på aftonskolor, där eleven under alla tre åren skulle deltaga i undervisningen i husligt arbete. Undervisningen i aftonskolan skulle omfatta samma teoretiska ämnen och praktiska övningar, som förekommo på en halvårskurs på hushålls- eller hembiträdesskola. Förhållandet mellan husmodern-lärarinnan och eleven skulle fastställas genom ett kontrakt. Det framhölls såsom önskvärt, att den föreslagna anordningen icke komme att utnyttjas såsom ett medel för husmödrarna att skaffa sig billig arbetskraft. Genom avtalet mellan husmodern och eleven skulle elevens arbetstid bestämmas. Majoriteten uttalade, att om hemmen skulle användas som ett led i utbildning i husligt arbete, detta endast borde ske på följande villkor. Husmodern skulle hava erfarenhet i alla husliga angelägenheter och äga pedagogisk förmåga samt hava förestått sitt hus i minst 5 år. Vidare skulle husmodern icke få hava sysselsättning utom hemmet. Husmodern skulle vidare mista rätten att hava elever, om elever tre gånger under loppet av ett år lämnat hemmet på grund av bristande utbildning. Husmodern skulle kunna ådömas böter, om det vid lärotidens slut visade sig, att eleven icke nått de färdigheter, som vore erforderliga. Hemmet skulle vara så beskaffat, att eleven sysselsattes med rengöring, matlagning, tvätt, strykning och vad som i övrigt hörde till husligt arbete. Hemmet skulle bestå av högst fyra rum förutom kök och till köket hörande lokaler, såvida icke särskilt hembiträde vore anställt. Elevens arbetstid skulle begränsas till 6 å 8 timmar dagligen, och eleven skulle icke få arbeta före klockan 6 på morgonen och efter klockan 8 på kvällen. Eleven skulle vidare hava en hel fridag varje vecka och en sammanlagd fritid av minst 12 timmar om dygnet. Kunde husmodern icke uppfylla dessa betingelser, borde hon icke längre hava rätt att hava elever. Eleven skulle tillsammans med föräldrar eller

134 förmyndare underskriva avtalet, varvid bestämmelser skulle meddelas om elevens lön. En särskild nämnd eller kommission, bestående av lika många husmödrar och hembiträden, skulle fatta beslut om huruvida en husmor med hänsyn till sina erfarenheter och sina kunskaper i det husliga yrket kunde anses såsom lämpad att utbilda elev. Majoriteten ansåg, att tre år utgjorde en allt för lång utbildningstid och uttalade, att ett år skulle vara tillräckligt, om den följdes av en halvårskurs på hembiträdesskolan eller liknande institution. Det skulle vidare lämnas intyg med betyg i de olika ämnena från vistelsen i fackskolan samt intyg om ett års vistelse i sådant hem, som förut blivit berört. Den danska kommittén var i övrigt enig om att efter slutad utbildning hembiträdet skulle erhålla certifikat såsom hembiträde. De hembiträden, som utövat sitt yrke i minst 5 år, skulle kunna få certifikat såsom hembiträde genom att underkasta sig prov, vars beskaffenhet skulle på visst sätt bestämmas. Alla hembiträden, som genomgått ett halvt års utbildning på Hus assistenternes Fagskole i Köpenhamn, skulle vara berättigade till certifikat. Vidare enades man om att sådana ändringar borde företagas i aftonskolornas undervisning i husligt arbete, att dessa skolor skulle bliva i stånd att lösa uppgiften att medverka vid hembiträdesutbildningen. Slutligen skulle det upprättas fackskolor för hembiträden i de större städerna. Norge. I Norge har en förening »Oslo Hjemmenes Vel» sökt ordna utbildningen av hembiträden genom att elever anställas i hem såsom lärlingar under två års tid. Förhållandet mellan husmodern och lärlingen regleras genom ett kontrakt, som underskrives av dem båda jämte den nyssnämnda föreningen. Husmödrar, som önska att taga lärling, hava att anmäla sig till föreningen och få då lämna uppgift om sin eventuella fackutbildning, om antalet medlemmar i familjen, om antalet rum samt om referenser. Genom avtalet får husmodern förplikta sig att giva lärlingen vägledning och övning i de vanliga arbeten, som förekomma i ett hem såsom matlagning och bakning, borddukning och uppassning, tvätt, mangling och strykning, rengöringsarbeten, under hållsarbeten och förande av räkenskaper. Husmodern skall söka vänja lärlingen vid ordning och omtanke samt taga sig an henne på bästa sätt. Lärlingen å sin sida förpliktar sig att vara villig och lydig och uppföra sig bra. Arbetstiden bestämmes för varje särskilt hem; dock skall lärlingen hava minst två timmars fritid per dag. Härifrån undantagas sådana dagar, då särskilt arbete försiggår i hemmen. Dessutom skall lärlingen vara fri en eftermiddag och en kväll i veckan samt varannan söndagseftermiddag och afton. Det är önskvärt, att lärlingen får fritt en söndagsförmiddag för att deltaga i gudstjänsten. Sommarsemester är bestämd till 14 dagar. På aftonen skall lärlingen vara åter i hemmet på den av husmodern bestämda tiden. För de tre första månaderna utbetalas en lön av 10 kronor per månad, för de återstående 9 månaderna av det första året 20 kronor per månad. Under det andra året skall betalas minst 25 kronor per månad under första halvåret och minst 35 kronor

135 under det andra halvåret. Under det andra året skall lärlingen själv betala sin andel av avgiften till kretssjukkassan. Vid slutet av det första året skall lärlingen avlägga ett första prov, varöver hon erhåller vitsord av föreningen. Detta prov avser tillagandet av vanlig husmanskost, viss bakning, servering och uppassning samt redogörelse för hur man gör rent i sovrum, matsal, i kök och hur en tvätt tillgår. Vid slutet av andra året avlägges ytterligare prov vid en examen, varöver meddelas betyg. Proven avse dels matlagning och bakning, strykning och stoppning samt en skriftlig uppgift i fråga om rengöring, tvätt eller dylikt. Det har från visst håll i Norge uppgivits, att den ifrågavarande utbildningen rönt endast ringa anslutning. Finland. I Helsingfors finns sedan hösten 1935 en av stadens husmoderförening grundad hembiträdesskola, vars utgifter till 60 procent bestridas av socialministeriet. Skolan är dagskola med 300 timmars undervisning under åtta månader. Skolgången är kombinerad med tjänstgöring i privata hem, s. k. praktikanthem, för att flickorna ej skola gå miste om inkomsten av förvärvsarbete under skoltiden. De erhålla av sin matmor en viss månadslön jämte fritt vivre. övningen i hemmet under husmoderns ledning är avsedd att komplettera skolundervisningen. Eleven förbinder sig att tjänstgöra viss tid i praktikantens hem före och efter undervisningstiden. Hon skall erlägga viss månatlig avgift till skolan, men får i gengäld böcker och arbetskläder gratis. Ett par tre gånger under terminen ha husmödrarna överläggningar med skolans lärarinna och styrelse. Tyskland. Frågan om utbildning av hembiträden har sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen i Tyskland. Kedan före kriget förekom bland annat i Bayern utbildning av hembiträden i hem, som hade åtagit sig att handhava utbildningen av lärlingar i husligt yrke. Efter kriget kom spörsmålet ånyo upp och på skilda håll gjordes försök att åvägabringa en utbildning, men de olika husmodersföreningarnas strävanden i detta avseende syntes icke leda till något enhetligt resultat. I Königsberg lyckades man emellertid bättre. Husmoderförbundet därstädes avslöt avtal om lärlingsutbildning med husföreståndarinneföreningen, centralföreningen för husligt anställda, riksföreningen för i husligt arbete anställda kvinnor och föreningen av katolskt sinnade, i husligt arbete anställda. Detta ägde rum i januari 1920 och under år 1920 omsattes avtalet i praktiken. Under år 1922 tog Preussiska handels- och yrkesministeriet upp utbildningsfrågan på sitt program. Ifrån Königsberg spridde sig intresset för en utbildning efter de i Königsberg uppdragna linjerna till andra delar av riket. I Tyskland har man på det husliga arbetet överfört samma indelningar av yrkesutövarna, som sedan gammalt förekommit inom hantverket, nämligen i mästare, gesäller och lärlingar. Man var inom de för utbildningsfrågan in-

136 tresserade husmodersföreningarna i Tyskland livligt övertygad, att om man icke kunde åstadkomma en enhetlig, för hela riket gällande reglering av utbildningsförhållandena, den husliga verksamheten icke skulle kunna göra anspråk på att bli erkänd som ett yrke, inom vilket den hävdvunna gången från lärling till gesäll och från gesäll till mästare funnes. Det gällde därför att åstadkomma en utbildning, å ena sidan av mästare, som kunde förestå hemmen och sörja för den nödvändiga utbildningen av lärlingar; och å andra sidan att utbilda lärlingarna. Åt denna tankegång har bland annat givits det uttrycket, att man ville detsamma som i hantverket, man ville uppfostra den blivande mästaren, denne mästare, som icke använder sina kunskaper och färdigheter uteslutande för egen del, för sin utkomst och för sin framgång i livet, utan också ansåg det föreligga en inre förpliktelse att meddela dem till den ungdom, som skulle uppfostras. För att erhålla blivande mästare krävdes det också en utbildning av en stamtrupp fackkunniga, utexaminerade hembiträden, vilka vore att jämställa med gesällerna i hantverket. Förhandenvaron av en sådan stamtrupp, som hade ett utpräglat yrkesmedvetande, skulle tjäna till höjandet av yrket och dess anseende. Detta hade, efter vad erfarenheten visade, till följd en ökad tillströmning till yrket och särskilt av värdefull kraft. Endast en mästare, d. v. s. den som kan något, skall utbilda lärlingar. Såsom mästare i husliga yrken anses den, som har samma kunskaper som en utexaminerad husföreståndarinna. Innan det finns ett tillräckligt antal av examinerade mästare i husliga yrken, måste övergångsbestämmelser finnas, återigen efter mönster av hantverksbestämmelserna. Det blev därför en uppgift att bland erfarna husmödrar försiktigt utvälja sådana, som kunde övertaga utbildningen av lärlingar under övergångstiden. Ville man på en ort åvägabringa lärlingsutbildning, gick man till väga på i huvudsak följande sätt. Ordföranden i husmoderföreningen på orten undersökte först om det fanns tillgång till och efterfrågan efter platser för lärlingar och utsåg därefter två eller flera deputerade, som företogo en prövning av de hushåll, som anmält sig vilja mottaga lärlingar. Ordföranden i husmoderföreningen satte sig därefter i förbindelse med representanter för de övriga föreningar, som slutit överenskommelse om lärlingsutbildning. Funnes sådana föreningar icke på orten, skulle hon söka förbindelse med den högre ledningen inom respektive föreningar, som utsåg lämpliga personer. På detta sätt bildades ett ortsutskott för lärlingsväsendet i husligt yrke, inom vilket husmoderföreningen hade samma röstetal som representanterna för de övriga föreningarna tillsammantagna. I utskottet skulle också finnas representanter för skolor i husligt arbete. Detta ortsutskott behandlade frågor om lärlingsväsendet på orten. Ortsutskottets uppgift vore att träffa avgörande, huruvida de hem, som anmält sig vilja mottaga lärlingar, kunde erkännas som lämpliga. Anvisades en lärling till ett hem, som befunnits lämpligt för lärlingsutbildning, vore husmodern i detta hem icke alltid skyldig att mottaga lärlingen. Hon vore icke skyldig att mottaga någon, som icke tilltalade henne och som icke gåve intryck av att nöjaktigt kunna tillgodogöra sig de två årens undervis-

137 ning. På lärlingen uppställdes icke några särskilda fordringar i fråga om skolbildning. Lärlingen måste i regel bo i lärlingshemmet och kunde icke göra anspråk på någon lön. Detta har motiverats med att lärlingen erhölle en utbildning, som gjorde henne duglig för hennes yrke och gav henne en god fostran för livet. Hon vore berättigad till fullständig förplägnad under två år, hon erhölle uppfostran och undervisning, samt ett vänligt bemötande och tillsyn, där så behövdes. För allt detta hade hon att betala med sin arbetskraft. Det vore således här icke fråga om något arbetsförhållande i vanlig mening och därför kunde det heller icke bliva fråga om lön. Den husmoder, som hade en lärling, borde dock, som rätt och billigt vore, ge henne fickpengar, som stode i överensstämmelse med bruket på orten och som under det andra läroåret skulle vara något större än under första året. På vissa ställen hade emellertid husmodern att bekosta arbetsdräkt och på andra ställen hade husmoderföreningen gått in för en första utrustning till lärlingen. Lärlingen hade samma skyldigheter som andra flickor i samma ålder och vore underkastad lagliga bestämmelser. Husmodern vore som varje hantverksmästare förpliktad att lämna henne tillräcklig tid att besöka yrkesskola. Under lärlingstiden skulle lärlingen erhålla en allmänt grundläggande huslig utbildning och därigenom bliva i stånd att under ledning av en husmoder anställas som biträde i ett stadsliknande hushåll. Lärlingen skulle alltså hava förvärvat färdigheter i enklare matlagning liksom också i städning och rengöring och slutligen kunskaper i fråga om varukännedom samt den enklare husliga bokföringen. Det erforderliga måttet av teoretiska kunskaper skulle städse förmedlas under yrkets utövande. Förhållandet mellan husmodern, som åtoge sig en lärling, och lärlingen reglerades genom ett särskilt kontrakt, i vilket bland annat bestämdes följande. Lärlingstiden skulle utgöra två år. Om eleven på grund av sjukdom utebleve mer än sex veckor i följd, förlängdes lärotiden med den genom sjukdomen försummade tiden. De fyra första veckorna av lärotiden skulle gälla som prövotid. Under denna prövotid kunde överenskommelsen å båda sidor upplösas med en veckas uppsägningstid. Om icke uppsägning från någondera sidan ägde rum vid början av sista veckan av prövotiden, trädde lärlingskontraktet i kraft. Den husmoder, som mottoge lärling, ålåge det att antingen själv eller genom en under hennes uppsikt och ansvar stående ställföreträderska grundligt och ändamålsenligt låta utbilda lärlingen i alla hushållsgöromål såsom innesysslor, matlagning, bakning, tvätt, strykning och lagning. Husmodern förbunde sig att draga försorg om eleven i föräldrarnas ställe och att gå henne till hända med råd i fråga om hennes sedliga och hygieniska uppfostran, giva henne tid till att besöka gudstjänsten och att vaka över, att de arbeten, som fordrades av henne, icke överstege hennes krafter, särskilt i fråga om bärande och lyftande av tunga bördor. Inträdde förändringar i hushållet, finge lärlingens utbildning icke bli lidande härpå. Arbetstiden skulle förläggas mellan klockan 6.3 0 på morgonen och klockan 8 på aftonen. Nettoarbetstiden skulle i regel för flickor till och med sjuttonde levnadsåret eller så länge som fortsättningsskolplikten bestode icke överskrida åtta timmar per veckodag. Under arbets-

138 pauserna skulle lärlingen få tillräcklig tid att ostörd intaga sina måltider, varvid middagsrasten skulle omfatta åtminstone en halv timme. Hon skulle också lämnas tid att laga sina kläder. Under sön- och helgdagar skulle arbetet inskränkas till det nödvändigaste och lärlingen få tillfälle att vila — under en fjortondagarsperiod skulle hon dessutom ha minst en söndagsförmiddag och en vardagseftermiddag lediga. Lärlingen vore skyldig att lämna husmodern uppgift om var och huru hon tillbragte sin lediga tid. Under ett år hade lärlingen rätt till 8 dagars semester. Såvida lärlingens ekonomiska förhållanden krävde det, skulle hon erhålla kostpengar under semestern. Husmodern skulle under lärotiden giva lärlingen fri kost, fri bostad, fri tvätt och dessutom en viss kontant månatlig ersättning. Åt lärlingen skulle upplåtas ett med fönster försett sovrum, mot vilket intet vore att anmärka ur hygienisk synpunkt; vidare skulle hon hava möjlighet att låsa in sina tillhörigheter. Om vintern skulle en varm arbetsplats upplåtas åt henne. Efter särskild överenskommelse mellan husmodern och lärlingens föräldrar kunde lärlingen även få tillbringa nätterna i sitt hem. I lärlingskontraktet voro vidare bestämmelser meddelade rörande betalandet av försäkringar av olika slag. Lärlingen förpliktade sig att samvetsgrant utföra de henne ålagda arbetena och därvid vara mån om husmoderns ekonomi och bevaka hennes intressen, att hålla ordning på sitt sovrum, sina kläder och tillhörigheter, städse bemöta husmodern med aktning och lydnad, att uppföra sig artigt och förekommande mot familjemedlemmarna och äldre personer, som voro anställda i hushållet, att icke lämna hemmet utan särskild tillåtelse och att betala sin bestämda andel av försäkringspremier. Husmodern vore förpliktad att bevilja lärlingen den för besök på fortsättningsskolan erforderliga tiden samt övervaka att hon regelbundet besökte skolan. Husmodern skulle också svara för kostnaderna för bevistandet av lärlingsskolan. Lärlingen å sin sida förpliktade sig att regelmässigt och punktligt besöka fortsättningsskolan. Vid lärotidens slut skulle lärlingen av husmodern erhålla ett skriftligt intyg över sina prestationer i hushållet, sina kunskaper och, om så önskades, sitt uppförande. Detta intyg försåges därefter med ämbetsstämpel. Vid avslutandet av lärlingstiden skulle lärlingen underkasta sig examen i praktiskt arbete. Efter godkänd examen förvärvade lärlingen lärlingsbrev med intyg, att hon nu vore »examinerat hembiträde» (gepriifte Hausgehilfin). I lärlingskontraktet voro slutligen meddelade ganska utförliga bestämmelser beträffande möjligheten att ensidigt under lärotiden upplösa avtalsförhållandet samt om skadestånd för sådant fall, ävensom hur motsättningar mellan husmodern och lärlingen skulle kunna utjämnas. Beträffande den examen, som en lärling hade att genomgå vid avslutandet av lärlingstiden, hava följande upplysningar erhållits. Examina skulle anordnas en eller två gånger årligen. I examenskommittén, som till ordförande hade en representant för ortsmyndigheten, skulle utom representanter för de olika föreningar, som slutit avtal om lärlingsutbildning, finnas två yrkeslärarinnor i husligt yrke, den ena i sömnad och hemvård, den andra i matlagning. De sistnämnda skulle tillse, att det för examen erforderliga mate-

139 rialet funnes till hands. Examen ägde rum på en fackskola för husligt arbete. Dagen före den egentliga examensdagen skulle prov avläggas i tvätt och strykning under cirka 4 timmar på förmiddagen eller eftermiddagen. En av lärarinnorna jämte representanter för husmödrarna och för de husligt anställda bedömde därefter arbetet. På examensdagen skulle lärlingarna infinna sig klockan 8, varefter de genom lottdragning erhöllo sina uppgifter i såväl matlagning som annat husligt arbete; uppgifterna skulle vara så beskaffade, att lärlingarna genom att riktigt använda sin tid kunde lösa dem på 4 timmar. Medlemmarna av examenskommittén erhöllo en förteckning över lärlingarna och på denna förteckning funnes rum för anteckningar. Omkring klockan 12 skulle allt vara färdigt och bordet dukat för examenskommittén. Klockan en kvart över 12 företogs provätning. Varje lärling skulle själv servera den rätt, hon tillagat, och därigenom visa sin färdighet i servering. Efter måltiden sammanträdde kommittén varvid omdömena om de olika lärlingarna jämfördes och jämkades. Från klockan 2 till klockan 4 fingo lärlingarna avlägga prov i hemvård. Till sist bedömdes de av lärlingarna utförda prestationerna och muntlig examen förrättades i olika grenar av husligt arbete. Efter slutad examen utfärdades betyg. Andra länder. Vissa uppgifter om utbildning i husligt arbete i andra länder än de här ovan nämnda finnas sammanfattade i en rapport, som avgavs till Franska nationalföreningen för undervisning i husligt arbete i maj 1931. Där gjordes gällande, att en särskild utbildning i husligt arbete endast undantagsvis förekomme. I Frankrike uppgavs det, att husligt arbete lärdes i samband med utövande av yrket, varför utbildningen sålunda bleve beroende av husmödrarnas skicklighet. I England skulle finnas särskilda hushållsskolor för hembiträden, där de kunde få en förberedande utbildning. Ävenledes skulle där förekomma talrika aftonkurser i husligt arbete. I Holland skulle undervisningen i husligt arbete vid folkskolan vara ändamålsenligt anordnad; det sista skolåret, det sjunde, kunde tillbringas i yrkesskola för husligt arbete. För Belgien uppgavs, att ingen särskild utbildning funnes anordnad, under det att i Italien en utbildningsanstalt sedan 10 år tillbaka funnes i Turin. Den här ovan lämnade redogörelsen har begränsats allenast till frågan om utbildning av hembiträden i utlandet. Efter de stora internationella hushållskongresserna i Kom, Berlin med flera städer, där frågan om utbildning i husligt arbete utgjorde en av de viktigaste programpunkterna, har intresset för denna utbildning tagit ett stort steg framåt i de flesta europeiska länder. Man har tvivelsutan allt skäl att antaga, att detta stegrade intresse för en allmän huslig utbildning indirekt skall komma hembiträdesutbildningen tillgodo i flera länder.

140 VIII. Allmänna synpunkter på frågan om särskild utbildning av hembiträden i Sverige. Såsom torde framgå av den föregående framställningen har man hittills i fråga om särskild utbildning av hembiträden prövat på tre från varandra i vissa avseenden skilda metoder. Bland dessa märkes först anordnande av utbildning i sådana hem, där husmödrarna anses hava särskilda kvalifikationer för att omhändertaga hembiträdena och meddela dem kunskaper och färdigheter i olika grenar av husligt arbete (denna metod benämnes i fortsättningen för korthetens skull hemundervisning). Vidare har man prövat metoden att anordna en spridd undervisning under en längre tid i särskilda yrkesskolor samtidigt som hembiträdena utöva sitt yrke (här nedan benämnd aftonskolor). Slutligen har man meddelat den erforderliga undervisningen vid särskilda anstalter i koncentrerade kurser, som taga hembiträdenas tid helt i anspråk, antingen såsom dagkurser eller såsom internatkurser (metoden benämnes här nedan koncentrerad undervisning). Vilken metod som än användes för utbildningen, avses att lärjungen vid utbildningens slut underkastas ett examensprov och på grund härav erhåller betyg. Hemundervisningen har vunnit en viss spridning i Tyskland, den har försökts i Norge och förordats i Danmark av en minoritet av kvinnokommittén; den har även haft förespråkare i Sverige och förordades vid 1932 års riksdag inom första kammaren (se sid. 19—20). Denna form för utbildning kan vid första ögonkastet förefalla såsom den naturligaste och mest lämpliga metoden för att bibringa hembiträdena den erforderliga utbildningen. Hembiträdena få därvid tillfälle att tillägna sig densamma i samband med arbete under likartade förhållanden, varunder de sedan skola utöva sitt yrke. Man har framhållit, att hembiträdena i ett hem, bättre än i en stor hushållskola med massor av elever, få under personlig ledning av en husmor lära sig att självständigt reda sig inför de skiftande och oförutsedda situationer och med de mera primitiva anordningar, som förekomma i ett vanligt hem. Till stöd för hemutbildningsmetoden har också anförts vissa andra skäl. Denna utbildning skulle nämligen bli billig för både hembiträdena och det allmänna. Under hela utbildningstiden skulle hembiträdena få fritt vivre och dessutom någon gång en mindre lön, åtminstone under utbildningstidens senare del, något som också skulle vara av betydelse för många föräldrar, som icke hava råd att låta sina flickor gå igenom hushållsskolor, även om själva undervisningen vore gratis. De ögonskenliga fördelar, som kunna vara förenade med hemundervisning, uppvägas emellertid vid ett närmare övervägande av åtskilliga svårigheter och olägenheter.

141 Till en början må erinras om, att uppenbarligen icke varje husmoder kan vara kompetent att meddela hemundervisning. Man måste kräva av en husmor, som är villig åtaga sig undervisningen, icke blott att hon äger tillräcklig erfarenhet och färdighet på det husliga arbetets område utan även att hon har intresse och förmåga att meddela undervisningen på ett lämpligt sätt. Ett urval bland villiga husmödrar måste företagas och detta urval måste ske enligt vissa grunder. I första rummet skulle sådana husmödrar kunna tänkas komma i fråga, vilka erhållit huslig utbildning vid husmodersskola eller motsvarande anstalt. Dessa husmödrars antal är emellertid alldeles för litet för att, om urvalet begränsades till dessa, hemutbildningsmetoden skulle få någon större betydelse. Man skulle otvivelaktigt bliva, liksom i Tyskland och såsom det ifrågasatts i Danmark, nödsakad att hänvända sig till andra husmödrar, som enbart genom praktik förvärvat sig kunskaper och färdigheter i husligt arbete. Det skulle utan tvivel då visa sig förenat med betydande svårigheter att bland dessa husmödrar verkställa ett urval av sådana, som lämpade sig för utbildningsuppgiften. Men icke endast husmödrarnas kvalifikationer utan även hemmens lämplighet för uppgiften torde få på förhand underkastas granskning. Hemmet får nämligen icke vara för stort, så att hembiträdeselevens krafter över hövan tages i anspråk och därmed redan från början missnöje med det husliga arbetet grundlägges. Dessutom bör det vara så beskaffat, att det, samtidigt som det lämnar möjlighet till en så allsidig utbildning som möjligt i olika grenar av husligt arbete, icke kräver mera av eleven än som kan anses rimligt med hänsyn till tid och prestationsförmåga. Vidare är det tydligt, att det för anordnande av en sådan utbildning kräves en särskild organisation, som tager sig an densamma. Då det icke blivit ifrågasatt annat än att utbildningen skulle vara frivillig, måste organisationen åtnjuta förtroende hos såväl husmödrar som hembiträden och innefatta representanter för båda parterna. I Tyskland hade man stora sammanslutningar på ömse sidor, varigenom möjlighet till samarbete skapades. Liknande förhållanden torde icke förefinnas i Sverige. Såsom redan i annat sammanhang framhållits, synes det som om förutsättningar här i landet icke förelåge inom överskådlig tid för uppkomsten av tillräckligt omfattande organisationer för yrkesutövarna på det husliga arbetets område. Bakom den tyska hemundervisningen ligga otvivelaktigt idéer, som äro djupt främmande för svensk åskådning. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för de tyska försöken, strävar man där efter att på det husliga arbetets område överföra den inom hantverket hävdvunna indelningen av yrkesutövarna i mästare, gesäller och lärlingar. Det torde icke finnas några utsikter att genomföra en dylik gradering på det husliga området här i vårt land, där lärlingslagstiftning saknas och där man dessutom icke har samma sinne för skrådisciplin som i Tyskland. Om hemundervisningen skall erhålla någon stadga, måste husmodern och eleven bindas samman av ett avtal, varigenom husmodern förpliktas att lämna

142 eleven en tillfredsställande undervisning under avtalstiden och eleven blir skyldig att stanna hos husmodern under samma tid. Det kan emellertid ifrågasättas, om det med de uppfattningar om förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som trängt igenom i Sverige, är möjligt att få elever eller deras målsmän att binda sig genom avtal avseende en så lång tid, som en utbildning av förevarande slag kräver. Den motvilja, som inom vida kretsar i vårt land finnes mot personliga tjänsteavtal, kan väntas göra sig gällande jämväl mot avtal av nu förevarande art, och det torde komma att visa sig förenat med stora svårigheter att undanröja misstanken om att utbildningsavtalet kan leda till ett utnyttjande av eleven i annat syfte än att giva henne viss utbildning. Avtalen torde därför få innehålla mycket noggranna bestämmelser om husmoderns och elevens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, och kontroll torde få anordnas över att avtalets bestämmelser iakttagas. Av särskild vikt torde dessutom vara, att tillsyn utövas över att utbildningen bedrives på lämpligaste sätt. Då det är fråga om undervisning på en mängd skilda ställen av husmödrar, som måste förutsättas hava en olika kompetens, måste det, om utbildningen skall bliva åtminstone i viss mån likvärdig, anordnas någon slags inspektion. En sådan torde vara påkallad jämväl ur synpunkten av elevernas intresse; det kan nämligen icke vara rimligt, att de skola binda sig för en lång utbildningstid, utan att få någon säkerhet för att den därunder meddelade utbildningen är av sådan art, att den är av betydelse för deras framtida yrkesarbete. I detta sammanhang må upptagas tvenne invändningar som med fog hava riktats mot den ifrågavarande utbildningsmetoden. De husmödrar, som antagas såsom »mästare» för att utbilda elever, kunna näppeligen annat än i sällsynta undantagsfall förutsättas äga samma kvalifikationer som för ändamålet särskilt utbildade lärarinnor med praktisk och pedagogisk färdighet i dylik utbildning. Vid en särskild utbildningsanstalt på det husliga arbetets område finnes i regel lärarinnor för olika grenar av undervisningen, under det att vid hemundervisningen husmodern måste vara skickad att meddela undervisning i det husliga arbetets alla förekommande göromål. Det lärer därför icke kunna undvikas, att den meddelade utbildningen kommer att bliva i viss mån ensidig allt efter husmoderns olika intressen och inställning. I Danmark synes man, med tanke på just denna omständighet, hava tänkt sig erforderligheten av någon slags komplettering av hemundervisningen på så sätt, att eleverna under loppet av utbildningstiden jämväl skulle bevista kurser på aftonskolor. Den andra invändningen, som riktats mot den förevarande utbildningsmetoden, är att utbildningstiden blir mycket lång. Vare sig man förutsätter, att elevtiden skall bestämmas till två år, såsom skett i Tyskland och Norge, eller till tre år, såsom ifrågasatts i Danmark, måste en så lång utbildningstid vara ägnad att framkalla betänkligheter med hänsyn till de i Sverige på det husliga arbetets område förekommande förhållandena. Såsom framgår av socialstyrelsens undersökning torde den genomsnittliga anställningstiden i yrket för ensamjungfrur icke uppgå till mera än åtta år.

143 Därest utbildningen skulle komma att taga så lång tid som två år, skulle utbildningstiden i förhållande till tiden för yrkesutövningen säkerligen bli längre än i varje annat yrke. Ganska närstående hemundervisningen, åtminstone så, som den planerats i Danmark, är den metod, som förordades av 1916 års departementalsakkunniga (se sid. 85 och följande) och som innebär att de, som utbilda sig för husligt arbete, skola genomgå utbildningskurser jämsides med förvärvsarbetet (aftonskolemetoden). Departementalsakkunnigas förslag i detta avseende blev av departementschefen förordat i ungdomsskolepropositionen till 1918 års riksdag (sid. 94) och är enligt yrkesskolestadgan den normala utbildningsmetoden för dem, som arbeta i husliga yrken (sid. 101). Enligt den av socialstyrelsen verkställda undersökningen skulle av samtliga hembiträden, som varit föremål för densamma, 17*3 procent enligt arbetsgivarnas och 13*4 procent enligt personalens uppgifter hava haft något slag av särskild utbildning. Såsom redan i annat sammanhang erinrats, torde med hänsyn till materialets beskaffenhet dessa siffror få anses ligga över medeltalet bland hembiträdeskåren i dess helhet. Av dem, som erhållit någon form av utbildning, hava endast 6-2 procent, respektive 5*5 procent genomgått lärlings- eller yrkesskola, något som innebär, att bland samtliga de hembiträden, som undersökningen omfattar, endast omkring 1 procent enligt arbetsgivarnas och 0*7 procent enligt personalens uppgifter genomgått ifrågavarande utbildning. Den ringa anslutningen från hembiträdenas sida till lärlings- och yrkesskolorna enligt 1918 års plan framgår också av undersökningen av antalet elever vid dessa skolor i november månad 1934 (sid. 108) och deras dåvarande sysselsättning. Enligt denna undersökning synas eleverna vid nämnda skolor till största delen utgöras dels av kvinnor, utövande andra yrken än det husliga, dels av hemmadöttrar. Med hänsyn till nu nämnda omständigheter och på grund av vad de sakkunniga inhämtat underutredningens gång, kan det anses fastslaget, att den plan, som innehålles i 1918 års förslag till utbildning av kvinnor anställda i husliga yrken, visat sig icke vara möjlig att genomföra. Anledningarna härtill äro flera. Först och främst är att märka, att ifrågavarande plan utgick från att skolplikt skulle införas (sid. 94) och vara obligatorisk för de kvinnliga minderåriga, som ägnade sig åt husligt arbete. I 1921 års yrkesskolstadga lämnades också bestämmelser om skolplikt, men, såsom i annat sammanhang (sid. 102) erinrats, hava dessa bestämmelser aldrig kommit att tillämpas. Deltagandet i utbildningen vid lärlingsskolorna, i den mån sådana inrättats i kommunerna, har alltså varit frivilligt och det har därför blivit beroende på de kvinnliga yrkesutövarnas eget initiativ och intresse, om de kommit att deltaga i undervisningen. Den form, som denna undervisning erhållit i aftonkurser i samband med yrkesutövning, har visat sig utöva en mycket ringa dragningskraft på dem, för vilka dessa kurser i främsta rummet voro avsedda. Lärokursen är tvåårig, lärotiden omfattar 8 å 9 månader med högst 12 undervisningstimmar i veckan, varvid undervis-

144 ningstiden i regel skall förläggas till kvällarna. Ett hembiträde, som Önskar genom aftonkurser utbilda sig i det yrke, hon valt, skall alltså efter en lång arbetsdag offra 8 å 12 timmar i veckan av sin knappt utmätta fritid. Med hänsyn härtill kan det icke förtänkas dessa yrkesutövare, att de ställa sig betänksamma eller avvisande till en sådan utbildningsform. Visserligen förut sattes det vid planerandet av lärlingsskolorna, att husmödrarna skulle lämna hembiträdena erforderlig ledighet för deltagandet i yrkesundervisningen (se sid. 88), men i och med att bestämmelserna om skolplikt icke kommo att tillämpas, blev sistnämnda förutsättning utan betydelse. Husmödrarna synas i allmänhet icke hava haft något intresse att stödja en sådan form för utbildningen, som kom att i viss mån inkräkta på deras disposition av den arbetskraft, som de avlönade. Från yrkesskolehåll har också framförts erinringar mot arbetsgivarnas ovillighet att låta hembiträdena deltaga i utbildningen vid yrkesskolorna (se sid. 68). Bland personer, som hava praktiska erfarenheter i fråga om utbildning på det husliga yrkesområdet, synes den uppfattningen bliva allt mera allmän, att metoden att utbilda hembiträden vid kurser, som förlöpa parallellt med deras yrkesutövning, icke är ändamålsenlig. Såsom redan förut erinrats (sid. 22) har skolöverstyrelsen ansett, att en koncentrerad undervisning av många skäl vore att föredraga framför en över längre tid utbredd undervisning med ett fåtal veckotimmar. Det är mot bakgrunden härav, som man torde få se de förändringar, som under de senaste åren vidtagits i programmet för yrkesundervisningen vid åtskilliga kommunala yrkesskolor. Dagkurser hava sålunda anordnats, under vilka eleverna odelat få ägna sig åt undervisning under ett läsår eller kortare tid. Denna metod för utbildningen ansåg man vid planeringen av yrkesskolorna böra komma i andra rummet (sid. 88—89) och egentligen endast komma i fråga i mindre samhällen eller på landsbygden. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för yrkesskolorna (sid. 104), hava dagkurser i växande omfattning anordnats vid dessa skolor och vad som är av särskilt intresse, de särskilda, för hembiträden avsedda kurserna hava blivit dagkurser. Utvecklingen på förevarande undervisningsområde synes alltså hava anvisat den lämpligaste metoden för hembiträdesutbildningen. Att metoden att utbilda hembiträden genom koncentrerad undervisning under en avsevärt kortare tid än den med aftonskolor möjliga är överlägsen torde jämväl framgå av den omständigheten, att de enskilda husmodersskolorna (hushållsskolorna), vilkas uppgift departementalsakkunniga ansågo vara i någon mån oklar (sid. 89), utbildat en betydande del av de hembiträden, som enligt socialstyrelsens undersökning erhållit särskild utbildning. Sålunda skulle bland de särskilt utbildade 40 procent enligt arbetsgivarnas och 49*8 procent enligt personalens uppgifter hava genomgått husmoders- eller hushållsskola. Då undervisningen i alla dessa skolor är koncentrerad, kan det knappast råda något tvivel om vilken metod, som bör väljas för undervisningen. Mot inrättandet av en koncentrerad undervisning för hembiträden anförde departementalsakkunniga, att utbildningen skulle bliva alldeles för dyrbar,

145 vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva; skolor med dylik undervisning skulle sannolikt i övervägande grad komma att besökas av de ekonomiskt bättre ställda, under det att de mindre bemedlade eller obemedlade skulle vinna inträde endast i den begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, friplatser eller dylikt. Att utbildningen genom koncentrerade kurser är dyrbarare för eleverna än utbildningen vid aftonskolor, enär de i sistnämnda fall samtidigt kunna utöva förvärvsverksamhet, är uppenbart. Trots detta förhållande synes emellertid den koncentrerade undervisningsmetoden i långt större utsträckning hava vunnit förtroende bland dem, som velat utbilda sig för husligt yrke. Jämväl ur det allmännas synpunkt lärer den koncentrerade undervisningen ställa sig dyrbarare kanske icke så mycket med hänsyn till själva undervisningskostnaderna, om nämligen den meddelade undervisningen i bägge fallen blir av samma kvalitet, som fastmer på grund av att det allmänna genom stipendier eller dylikt måste bidraga till de mindre bemedlades och obemedlades levnadskostnader under vistelsen vid utbildningsanstalten. Om det emellertid förhåller sig så, att de, för vilka utbildningen är anordnad, visa sig föredraga denna senare utbildningsform, vilket framgår därav att den billigare utbildningsformen icke rönt erforderlig anslutning, då torde den dyrbarare utbildningsformen vara att föredraga, såvida det överhuvud taget befinnes att anordnande av en utbildning är önskvärd och erforderlig ur hemmens, hembiträdenas och samhällets synpunkt. Av det hittills förda resonemanget torde följande slutsatser kunna dragas. Det har visat sig vanskligt att anordna undervisning i hemmen och med hänsyn till i Sverige rådande förhållanden torde det möta stora svårigheter att här kunna strikt genomföra en sådan undervisning. Metoden att meddela utbildning i aftonkurser med parallell yrkesutöving har, sedan den under jämförelsevis lång tid här i Sverige blivit prövad, visat sig icke kunna med någon framgång genomföras. Metoden att meddela utbildning i husligt arbete vid koncentrerade kurser i dagskolor eller i internat har rönt den relativt största anslutningen, i vad det gäller utbildning av hembiträden. De sakkunniga anse därför, att den koncentrerade undervisningen i första rummet bör komma i fråga för utbildning av hembiträden och bliva den utbildningsform, som stödjes av staten. Hittills har endast behandlats frågan om den lämpligaste utbildningsformen för personer, som äro anställda i husligt arbete. De sakkunniga övergå nu till spörsmålet om arten av och innehållet i den utbildning, som de anse böra komma till stånd. Då ungdomsskolereformen beslöts av 1918 års riksdag, hade man mycket ringa praktisk erfarenhet om hur en yrkesutbildning i husligt arbete lämpligast borde ordnas och vad denna utbildning skulle innehålla. Det var därför naturligt, att man på olika håll sökte sig fram på skilda vägar, ävensom att man från skolmyndigheternas sida medgav tillkomsten av kurser av olika 2450 36

146 längd och läggning. Trots att mer än femton år förflutit sedan ungdomsskolereformen fördes ut i praktisk verklighet och man således hade bort vänta, att det numera vore möjligt att uppdraga fastare linjer för utbildningen i husligt arbete, erbjuda kursplanerna alltjämt en skiftande mängd av typer. Det torde vara svårt att motivera, varför en kurs på ett håll kräver såsom lärlingsutbildning t. ex. 560 timmar, under det att lärlingsutbildningen på ett annat håll kräver t. ex. 1 396 timmar, eller varför t. ex. i en kurs ämnet sömnad upptager 1h av tiden men i en annan endast 1/e. Visserligen har skolöverstyrelsen (se sid. 23) icke ansett det nödvändigt eller önskvärt, att alla kurser, som meddelade ifrågavarande yrkesutbildning, vore lika långa eller i detalj lika beträffande undervisningsplanen. Med hänsyn till elevmaterialets skiftande beskaffenhet skulle det tvärtom vara en fördel, att kurser funnes av växlande längd och omfattning inom vissa gränser, som betingades av de fordringar, som syntes böra ställas på utbildningens mål och de utgående elevernas kompetens. Även om enligt de sakkunnigas mening de av skolöverstyrelsen framhållna synpunkterna äro befogade beträffande olika anställningar inom det husliga arbetet, torde de knappast kunna tjäna till försvar för den betydande mängd variationer i avseende på kursplaner och kurstider, som den nuvarande utbildningen på det husliga arbetets område erbjuder. Även om elevmaterialet skiftar med hänsyn till förutsättningarna för att tillägna sig utbildningen, torde dessa skiftningar förekomma på alla platser och kunna näppeligen motivera, att man på en plats har en lärlingskurs på 224 timmar och uteslutande denna, på en annan plats en sådan kurs om 600 timmar och ingen annan kurs och på en tredje plats en kurs på 960 timmar utan möjligheter för den mera försigkomna att erhålla kortare utbildning. Efter den relativt långa tid, som nu förflutit under experimenterande med olika utbildningsformer och utbildningskurser, torde tidpunkten vara inne att upptaga frågan om skapande av vissa normalformer för utbildningen i husligt arbete. Särskilt i fråga om hembiträdesutbildningen synes en normalutbildning vara motiverad. Då en husmoder anställer ett hembiträde med särskild utbildning, bör hon erhålla garanti för att detta hembiträde verkligen erhållit den utbildning, yrket kräver. Husmodern bör nämligen icke besväras med att vid anställningen ingå på en undersökning av beskaffenheten av de kurser, i vilka hembiträdet kan hava deltagit. Det är därför önskvärt, att jämförelsevis enhetliga fordringar uppställas i fråga om den meddelade utbildningen. De sakkunniga hava därmed kommit in på ett annat spörsmål i fråga om den nuvarande utbildningen i husligt arbete. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för yrkesutbildningen hava endast i mycket ringa grad kurser kommit till stånd med särskilt syfte att utbilda hembiträden — först på senare år hava vid de statsunderstödda kommunala yrkesskolorna några sådana specialkurser anordnats och vid de s. k. husmoderskolorna hava endast några en anordning, som är särskilt inriktad på hembiträdesutbildning. Det måste därför anses anmärkningsvärt, att trots den vid yrkesskolorna och husmodersskolorna förekommande betydande differentieringen beträffande så-

147 väl kursernas längd som kursplanerna så jämförelsevis ringa intresse vid utbildningen hittills visats för planering av sådana kurser, som från början avse att förbereda eleverna för de olika platser och ställningar som de hava för avsikt att efter avslutad kurs intaga inom det husliga arbetet. Visserligen finns det särskilda kurser för personer, som hava för avsikt att taga plats vid anstalter, och särskilda kurser förekomma för utbildning av barnsköterskor, men längre har differentieringen i allmänhet icke sträckt sig. I övrigt är yrkesutbildningen ganska odifferentierad och avser utbildning i husligt arbete i allmänhet utan att taga sikte på de två stora huvudgrupperna inom det husliga arbetet, nämligen husmödrarna och den avlönade hjälpen i hemmen, hembiträdena. Gång efter annan hava krav framställts på anordnandet av en särskild hembiträdesutbildning utan att detta krav blivit tillgodosett. Man synes nämligen hava utgått från att husmoderns och hembiträdets arbete i hemmet är i grund och botten så lika, att den som utbildats till husmoder jämväl kan utföra ett hembiträdes sysslor och tvärtom. I viss mån sammanfalla kraven på en husmoder och ett hembiträde, men, såsom längre fram skall visas, äro åtskilliga krav olika och motivera en särskild utbildning för var och en av dessa grupper. En annan anledning till att någon differentiering icke ägt rum mellan husmoders- och hembiträdesutbildningen torde vara den, att man vid planerandet av yrkesutbildningen på det husliga området utgått från att vissa för alla yrkesutövare på detta område grundläggande kunskaper — sålunda för såväl husmödrar som hembiträden — skulle meddelas i lärlingsskolan och en specialisering äga rum först inom yrkesskolan. Denna åskådning har bland annat kommit till uttryck i skolöverstyrelsens yttrande i ämnet, överstyrelsen anför där (se sid. 23), att en bestämd skillnad borde göras mellan den grundläggande yrkesutbildningen (lärlingskolstadiet) och den fortsatta, mer specialiserade utbildningen i yrket (yrkesskolstadiet). Målet för skolor av den förstnämnda typen borde vara att sätta den unga flickan i stånd att under husmoderns ledning och överinseende på tillfredsställande sätt sköta de i ett hem förekommande göromålen och vid undervisningen syntes någon skillnad icke böra göras mellan husmoders- och hembiträdesutbildningen. Naturligtvis kan en sådan stegvis anordnad utbildning som den, för vilken 1918 års ungdomsskolereform är ett uttryck, väl låta tänka sig, och sålunda en serie av utbildningsanstalter anordnas med barndomsskolan, där de primära grunderna för det husliga arbetet bibringas, fortsättningsskolan, där erforderlig kunskap om yrket meddelas, lärlingsskolorna, där utbildningen i yrket grundlägges och slutligen yrkesskolorna, där eleverna skola erhålla den slutliga specialiseringen. Allt detta innebär en rationell plan, som, om tid och pengar det meclgåve, skulle kunna medverka till åstadkommande av en verklig yrkeskår på det husliga arbetets område. Erfarenheten torde emellertid hava visat, att denna plan endast mycket ofullkomligt kunnat förverkligas här i Sverige. Först må anmärkas, att planen förutsätter en uppdelning av yrkeskåren i lärlingar och yrkesmän, en uppdelning som i vårt land, åtminstone vad det

148 husliga arbetet beträffar, torde vara ganska främmande, men det torde framförallt vara vissa reala förhållanden, som gjort det omöjligt att åstadkomma ett mera allmänt genomförande av denna plan för utbildningen. Först är att märka, att om ett hembiträde önskar skaffa sig särskild utbildning, hon givetvis i främsta rummet eftersträvar en sådan, som är särskilt tillrättalagd för det yrke, hon ämnar utöva och icke avser utbildning i ämnen eller färdigheter, för vilka hon har ringa eller intet behov eller intresse. Vidare ma framhållas, att en yrkesutbildning, som icke tager sikte på en specialisering, måste ställa sig dyrbarare och mindre ändamålsenlig för dem, som skola utbildas, än en sådan, som från början avser att på kortast möjliga tid bibringa de för den framtida speciella yrkesanställningen erforderliga färdigheterna. Vad särskilt hembiträdesyrket beträffar, torde det vara uppenbart, att med hänsyn till den jämförelsevis korta anställningstiden i yrket de, som skola utbildas, böra erhålla det erforderliga måttet av yrkesskicklighet på kortast möjliga tid och med uteslutande av mindre nödvändiga ämnen. Det nuvarande läget på det husliga arbetsområdet torde också göra det nödvändigt att så långt sig göra låter åstadkomma en tillräckligt stor produktion av utbildade hembiträden. I detta sammanhang vilja de sakkunniga upptaga ett spörsmål, som är av stor betydelse för en snabbare utbildning av hembiträden. Uppenbart är, att om det i barndomsskolorna — folkskolan och fortsättningsskolan •— gåves de unga flickorna en viss obligatorisk undervisning i husligt arbete, yrkesutbildningen skulle kunna ske på kortare tid, då man vid densamma hade att göra med elever, vilka redan erhållit vissa för yrket grundläggande kunskaper. I själva verket förutsatte 1918 års riksdags beslut om ungdomsskolorna, att de unga flickorna i dessa skolor skulle erhålla dylika förkunskaper. Emellertid har 1918 års program i detta avseende blivit genomfört endast i vissa trakter; vad särskilt landsbygden beträffar har, såsom förut framhållits å sid. 98 undervisningen i husligt arbete icke kommit till stånd i avsedd omfattning. De s. k. 1933 års folkskolesakkunniga hava jämväl kommit till samma resultat, då de uttalat, att undervisningen i husligt arbete i fortsättningsskolan icke på långt när vunnit den utveckling som ursprungligen åsyftades, även om det kunde sägas, att denna form av undervisning på landsbygden omfattats med stigande intresse. Det bör i detta sammanhang erinras om det redan tidigare påpekade förhållandet, att det övervägande antalet hembiträden, åtminstone 70 procent eller däröver, äro födda på landsbygden. Det är därför av den största betydelse för yrkesundervisningen, att landsbygdens skolor kunna bereda de unga flickorna de erforderliga förkunskaperna i husligt arbete, vilka givetvis äro av betydelse för dem, vare sig de fortsätta med yrkesutbildning eller ägna sig åt husliga yrken utan sådan utbildning. De sakkunniga vilja därför i detta sammanhang särskilt understryka nödvändigheten av att åtgärder vidtagas för en betydligt vidsträcktare undervisning av flickor i ämnet husligt arbete inom fortsättningsskolorna, något som exempelvis skulle kunna ske därigenom att skolöverstyrel-

149 sen sökte intressera de kommunala myndigheterna för införandet av dylik undervisning, särskilt inom de län, där sådan förekommer endast i mycket ringa omfattning. Ur de synpunkter, som de sakkunniga företräda, skulle det vara än mera fördelaktigt, om undervisning i husligt arbete för flickor gjordes obligatorisk i den sjunde skolklass, varom 1936 års riksdag fattat beslut. De sakkunniga vilja därför i detta sammanhang uttala den förhoppningen, att spörsmålet om en obligatorisk undervisning i husligt arbete under det sjunde skolåret blir beaktat, då frågan om ändrade undervisningsplaner för folkskolan upptages till avgörande. Det har från de sakkunnigas sida redan framhållits några skäl, som synas tala för en gränsdragning mellan husmoders- och hembiträdesutbildningen. E t t ytterligare skäl är den olika ställning, som husmoder och hembiträde intaga på det husliga arbetets område. Vid bedömandet av detta spörsmål har man enligt de sakkunnigas mening att utgå ifrån att husmodern utför arbetet i sitt eget hem och för egen räkning samt att husmodern själv disponerar över sin tid. Hembiträdet åter är avlönat för utförandet av vissa sysslor inom hemmet. Hon ställer sin arbetskraft till husmoderns förfogande, men har givetvis såsom avlönad yrkesutövare anspråk på att få disponera över viss tid för egen räkning. Även om vissa arbetsuppgifter, som husmodern och hembiträdet hava att utföra, kunna vara likartade och även om en husmoder utan hembiträde är hänvisad att utföra samma sysslor som ett hembiträde, liksom ock ett hembiträde, som helt och hållet eller i stor utsträckning får undvara husmoderns ledning, måste utföra en husmoders uppgifter, är man därför icke berättigad att göra gällande att husmodersutbildningen och hembiträdesutbildningen sammanfalla. Skola hembiträdena betraktas som yrkesutövare och skola de få möjlighet att erhålla en rimlig fritid, är det påkallat, att de bliva så rutinerade i sina särskilda sysslor, att det arbete, de hava att utföra inom hemmet, kan verkställas med erforderlig precision på kortast möjliga tid. E t t motsvarande krav på arbetsrutin i den mening, det här blivit taget, behöver i varje fall icke ställas på husmödrarna. E n insikt om denna grundläggande skillnad mellan hembiträdes- och husmodersutbildning har framkommit i de å sid. 113 refererade anvisningarna beträffande lärlingskurser i Göteborg. Men även i andra avseenden föreligga en del skiljaktigheter beträffande en husmoders och ett hembiträdes uppgifter. På en utbildad husmoder måste ställas det kravet, att hon kan organisera arbetet inom hemmet, utöva en vårdande och övervakande verksamhet över detsamma samt sörja för dess behov genom inköp och nyanskaffning. Det fordras att hon har varukännedom och förstår sig på matlagning, födoämnesberedning och bakning. Hon bör också vara kunnig i sömnad samt hava erforderliga insikter i barnavård och enklare sjukvård m. m. Av ett hembiträde, som arbetar såsom ensamjungfru — och till denna kategori är ju, såsom förut erinrats, det stora flertalet hembiträden att räkna — fordras sådana färdigheter i matlagning, bakning, hemvård, tvätt, strykning och enklare lagning, att sysslorna kunna utföras på bästa möjliga sätt och kortast möjliga tid, något som förut-

150 sätter icke blott förmåga att kunna på lämpligt sätt inrätta och planera sitt arbete utan också skicklighet att utföra sysslorna. Men därjämte bör ett hembiträde genom utbildningen bibringas en anpassningsförmåga till de skiftande krav, som kunna uppställas på henne i fråga om betjänande av familjemedlemmarna. Det gäller att bibringa hembiträdena, som ofta komma från sociala miljöer, helt olika dem inom vilka de skola utöva sin yrkesverksamhet, förmåga att finna sig till rätta å arbetsplatsen och med de förhållanden, som där råda. Såsom framgår av det anförda, äro vissa yrkeskunskaper gemensamma för såväl husmödrarna som hembiträdena, och det är naturligt, att båda parterna skola vara kunniga i matlagning, bakning och hemvård, för att blott nämna några av de arbetsuppgifter, som äro för båda gemensamma. Hos husmodern förutsattes emellertid mera en viss kunnighet om och i hemmets arbetsuppgifter, medan det hos hembiträdet kräves en genom träning vunnen färdighet. Av en husmor kräves jämväl kunnighet i barnavård, sjukvård och sömnad, färdigheter vilka näppeligen kunna krävas av ett hembiträde, som arbetar som ensamjungfru. Även om det undantagsvis finns hembiträden, vilka äga alla en husmoders färdigheter, kan man näppeligen kräva, att alla skola äga dessa färdigheter eller bibringas dem genom den allmänna yrkesutbildningen. Inom ramen för ett rimligt program för yrkesutbildningen bör av ett hembiträde icke krävas mera än färdighet i de sysslor, som sedan gammalt ansetts tillkomma en ensamjungfru. Det anförda utesluter givetvis icke att för särskilda hemuppgifter, vilka icke ingå i det allmänna utbildningsprogrammet, särskilda fortbildningskurser anordnas, såsom exempelvis i de nyssnämnda, barnavård, sjukvård och sömnad. Den utbildning, som bibringas hembiträdeselever, bör i största möjliga grad vara av rent praktisk art. Det förefaller nämligen som om man vid yrkesutbildningen på detta område skulle hava en viss benägenhet att låta den teoretiska undervisningen taga ett allt för stort utrymme. Att det vid yrkesundervisning i allmänhet ges ett visst utrymme åt den teoretiska undervisningen är helt naturligt, särskilt när det gäller elever, som genomgå denna undervisning samtidigt med att de praktiskt utöva ett yrke. När det däremot gäller ett sådant yrke som det husliga, där det framför allt kräves praktiska färdigheter av yrkesutövarna, är det naturligt, att utbildningen i dessa praktiska färdigheter måste intaga en mycket framskjuten plats i utbildningsprogrammet. I samma mån som undervisning i husligt arbete blir obligatorisk i barndomsskolorna, torde den praktiska sidan av yrkesutbildningen ännu mera kunna betonas. Vid yrkesutbildningen bör hembiträdeseleven få arbeta under såvitt möjligt samma förhållanden som i det praktiska livet och icke blott bibringas en viss kunskap om eller färdighet i husligt arbete utan också erforderlig rutin i utförandet av detsamma. Utbildningen bör alltså icke meddelas under sådana former, som förekomma i de s. k. skolköken, där eleven egentligen endast kan erhålla en viss kunskap om yrket och dess hjälpmedel.

151 Hembiträdenas utbildning bör närmast bliva av den typ, som förekommer i den s. k. verkstadsskolan. Det gäller alltså att höja utbildningen över slöjdens stadium till yrkesarbetets, om man med slöjd åsyftar en sorts handens allmänbildning utan hänsyn till tiden, men av yrkesarbetet kräver, att den förelagda uppgiften skall göras på bästa möjliga sätt på kortast möjliga tid. De anmärkningar, som här i Sverige gång efter annan riktats mot yrkesutbildningen på det husliga arbetets område, hava otvivelaktigt sin grund i känslan av att den undervisning, som meddelats vid åtskilliga skolor för husligt arbete icke varit i tillräcklig grad på sätt som ovan skildrats praktisk eller syftat till att bibringa den erforderliga yrkestekniken. Det är därför som man från några håll här i landet yrkat att hembiträdesutbildningen skulle liksom i Tyskland bibringas i för utbildning lämpliga hem under kvalificerad husmoders ledning, varigenom utbildningen skulle ske under samma förhållanden som dem, under vilka hembiträdena framdeles skulle utföra sin yrkesgärning. Skall hembiträdenas yrkesutbildning föras framåt, torde det vara nödvändigt att skapa utbildningsformer, där yrkestekniken kan vinnas under så vitt möjligt likartade förhållanden som i ett hem. Liksom i verkstadsskolan, där yrkesmässig utbildning erhålles genom bibringande av rutin efter delvis affärsmässiga principer, torde blivande utbildningsanstalter för hembiträden böra vara präglade av en viss affärsmässighet d. v. s. de tillverkade produkterna, såsom maträtter och bakverk, liksom det verkställda arbetet, såsom tvätt och strykning skola betala sig. Denna grundsats har — och otvivelaktigt med rätta — från början avvisats vid skolköksundervisningen i barndomsskolan, men andra förutsättningar föreligga i fråga om yrkesutbildningen. Affärsmässigheten bör emellertid icke, såsom i många enskilda s. k. hushållsskolor, vara dominerande, varvid utbildningsmomentet starkt skjutes åt sidan, utan den bör organiskt inpassas i utbildningen, så att yrkeseleven på varje punkt får en uppfattning av att utbildningen meddelas med elevens blivande praktiska arbete för ögonen. Vid den husliga utbildningen torde emellertid affärsmässigheten i syfte att uppdriva elevens rutin icke ensamt vara tillräcklig för att efterbilda det praktiska livets förhållanden. E n karakteristisk egenskap för det yrkesmässiga, avlönade arbetet i hemmen är att yrkesutövarens såväl arbetsplats som bostad är ett hem. Ehuru det numera i viss utsträckning finnes hembiträden, som hava egen bostad, är det regel, att hembiträdet bor hos arbetsgivaren och har att ombesörja alla hemsysslor, som därav följa. Skall man därför åstadkomma så stor likhet mellan yrkesutbildningen och den praktiska verksamhet, som ett hembiträde utövar, torde det krävas, att utbildningen så vitt möjligt meddelas i internat. Därmed skulle jämväl andra viktiga förutsättningar för utbildning i det husliga arbetet vinnas. E n av de sysselsättningar i ett hem, som hittills i stor utsträckning saknat plats på programmet för yrkesutbildningen, är praktisk hemvård. I ett internat, i all synnerhet om detta förenas med pensionat även av mera blygsam omfattning, skulle däremot

152 tillfälle finnas till praktisk utbildning i denna viktiga gren av husliga göromål. E t t internat erbjuder vidare den fördelen, att eleverna stå under mera ständig tillsyn av dem, som skola meddela utbildningen, än vad fallet är i dagskolorna eller aftonskolorna. Härvid är främst att fasthålla vid det förhållandet, att hembiträdet under sin yrkesutövning ständigt kommer att befinna sig i en främmande och måhända ofta för henne socialt ovan omgivning. Vidare ställas särskilda krav på hembiträdets taktkänsla och omdömesförmåga; för att lyckas i yrket måste hembiträdet, utan att behöva uppgiva något av sin egen personlighet, i samvaron med den familj, där hon är anställd, å ena sidan med intresse sköta sina uppgifter, men å den andra icke lägga sig i förhållanden, med vilka hon icke har att skaffa. Det gäller med andra ord att uppöva yrkeselevens förmåga av anpassning efter de särskilda förhållandena i ett hem, något som kan ske genom anvisningar och exempel samt medelst bibringande av vissa arbetspsykologiska kunskaper. Lika viktigt som det är att i handelsskolorna eleverna erhålla utbildning i köparpsykologi, lika betydelsefullt är det för ett hembiträde, som skall kunna lyckas med och trivas i sitt arbete, att hon förvärvar nödiga kunskaper i vad man förslagsvis skulle vilja kalla hempsykologi eller husmoderpsykologi. Visserligen är det affärsmässigt betonade internatet såsom ett medel i utbildningen för det husliga yrket icke helt främmande här i Sverige, men det har icke fått det erkännande det förtjänar såsom ett led i yrkesutbildningen på förevarande område. Anledningarna härtill äro flera. Man har sålunda ansett, att internatet skulle i fråga om driften ställa sig dyrare än utbildning, meddelad vid s. k. dagskolor med sammanhängande undervisning. Huru därmed förhåller sig torde emellertid ännu icke vara med säkerhet konstaterat. Husassistenternes Fagskole i Köpenhamn, vilken arbetar som internat, åsamkar som förut visats det allmänna jämförelsevis obetydliga kostnader i förhållande till den relativt betydande utbildningen av kvalificerade hembiträden. Jämväl Hemskolan i Uppsala (sid. 124) förefaller att vara jämförelsevis billig i fråga om medelkostnaden per utbildad elev. Å andra sidan är vid två andra internat (sid. 124) medelkostnaden per elev mycket hög, omständigheter som kunna förklaras av en otillfredsställande beläggning av anstalterna. Det förefaller emellertid som om en internatskola, vilken är fullt belagd och under hela året utnyttjas för elevutbildning, icke skulle komma att ställa sig så mycket dyrare för det allmänna än en dagskola av motsvarande storlek. Emot de eventuellt större kostnaderna för ett internat har man emellertid att ställa de betydande fördelar ur utbildningssynpunkt, som ett sådant erbjuder. Det har vidare anförts, att undervisningen i internat skulle komma att ställa sig dyrare för eleverna än undervisning i dagskolor, enär de i internatet få bidraga till sin inackordering, under det att de vid genomgåendet av en dagskola kunna bo i sina hem. I den mån det är fråga om elever, vilka äro bosatta på den ort, där internatet finnes, har anmärkningen givetvis ett visst berättigande, men då internatskolorna äro avsedda för elever från ett större

153 område, av vilka de flesta icke kunna bo i sina hem utan under alla omständigheter måste, åtminstone i viss utsträckning, bekosta sitt uppehåll vid skolan, torde kostnadsskillnaden för dessa icke bliva så stor. Men även om uppehållskostnaden för en elev vid deltagande i internatskola skulle ställa sig dyrare, torde det kunna ifrågasättas, om icke kostnadsskillnaden i viss mån utjämnas genom den tidsvinst, som internatsystemet medför. Enligt de sakkunnigas mening ligger den största svårigheten vid drivandet av internat avseende utbildning i husligt arbete däri, att internatanordningen kräver betydligt mera av lärarinnorna och framför allt av internatföreståndarinnan än vad förhållandet är vid en dagskola. Om nämligen undervisningen vid internatet skall bedrivas med erforderlig intensitet, om vidare undervisningen skall kunna erhålla den praktiska läggning, som ensamt tillgodoser det uppställda syftemålet med internat och om slutligen internatet är i verksamhet under hela året — något som affärsmässigheten torde kräva — måste de krav, som ställas på lärarinnorna bliva helt andra än de som vanligen ställas på skolkökslärarinnor. Därtill kommer att affärsverksamheten — tillverkning till avsalu av produkter vid internatskolan — måste ställa särskilda krav framför allt på föreståndarinnans skicklighet, omdöme och affärssinne. På henne och på lärarinnorna beror i hög grad, huruvida internattanken skall kunna praktiskt realiseras och utbildningen gagna det syfte, för vilket internatet tillkommit. Även om det sålunda är uppenbart, att vissa invändningar kunna resas mot anordnandet av en hembiträdesutbildning genom internat, hava de sakkunniga vid sitt övervägande av olika på utbildningsspörsmålet inverkande omständigheter kommit till den uppfattningen, att de särskilda förhållandena på det husliga arbetets område kräva att utbildningen äger rum genom internatskolor. De sakkunniga förorda därför, att internatformen i främsta rummet kommer i fråga vid hembiträdesutbildningen. I detta sammanhang hava de sakkunniga funnit det angeläget att betona, att de med sin uppfattning om nödvändigheten av att en särskild hembiträdesutbildning anordnas icke åsyfta, att denna utbildning skulle undanskjuta andra utbildningsformer eller utbildningsanstalter för inhämtande av kunskaper på det husliga området. De sakkunniga anse alltså, att lika nödvändigt som det är att en särskild hembiträdesutbildning anordnas, lika nödvändigt är det, att en husmodersutbildning består, ja, rent av lägges på bredare basis än den, som hittills förekommit inom landet. Vid olika tillfällen hava meningar framförts om att utbildningen av unga flickor för deras blivande kall som husmödrar bör ske i långt större omfattning än hittills, och röster hava till och med höjts för ett kvinnligt värnpliktsår i husligt arbete. Frågan om husmodersutbildningen ligger emellertid utanför de sakkunnigas uppdrag. De hava icke anledning att i annan mån yttra sig därom än att framhålla, att det ur hembiträdesfrågans synpunkt icke vore utan betydelse, att ett långt större antal flickor än vad för närvarande är fallet erhölle utbildning för sina blivande uppgifter som husmödrar efter ett i någon mån för-

154 ändrat program än det nu förekommande. Med de åsikter, som de sakkunniga uttalat beträffande hembiträdesutbildningen, hava de ej heller åsyftat någon förändring i den yrkesutbildning i husligt arbete, som i övrigt för närvarande meddelas. Jämväl detta spörsmål ligger utanför de sakkunnigas uppdrag. Den särskilda hembiträdesutbildning, som de sakkunniga sålunda anse erforderlig, bör givetvis anordnas så, att ett så stort antal kvalificerade hembiträden som möjligt kunna erhållas för hemmens behov. För att nå detta syftemål äro olika vägar för organisationen av utbildningen tänkbara. Det ligger då närmast till hands, att man skulle söka ombilda åtminstone vissa av de nuvarande statsunderstödda kommunala yrkesundervisningsanstalterna till särskilda anstalter för hembiträdesutbildning och i samband därmed möjligen söka intressera husmoderskolorna för att mera allmänt än vad nu är fallet upptaga en särskild hembiträdesutbildning på sitt program. Invändningar av olika slag torde emellertid kunna riktas mot ett försök till lösning av spörsmålet på denna väg. En ombildning av de kommunala yrkesundervisningsanstalterna är beroende av kommunalt initiativ och särskilt intresse för anordnande av en hembiträdesutbildning, och det torde icke vara säkert, att kommunerna på åtskilliga håll skulle, så snabbt som förhållandena påkalla, taga initiativ till en dylik ombildning. Ej heller torde alltid tillräckliga resurser finnas för genomförande av ett program av den art, som de sakkunniga anse erforderlig. Att märka är vidare, att den kommunala yrkesundervisningen i husligt arbete i mycket stor utsträckning är koncentrerad till städerna och att på de egentliga rekryteringsorterna för hembiträdeskåren några utbildningsanstalter i regel icke förefinnas. Slutligen är att märka, att, om det lämnas åt kommunerna att bestämma takten och även i viss mån sättet för utbildningsprogrammets genomförande, man säkerligen avhänder sig möjligheten att åvägabringa den enligt de sakkunnigas mening synnerligen önskvärda enhetligheten i utbildningen. Under sitt arbete hava de sakkunniga blivit allt mera övertygade, att frågan om en modern hembiträdesutbildning skulle komma betydligt närmare sin lösning, om det kunde åstadkommas en anstalt, som utgjorde en förebild för utbildningen på förevarande område och som kunde taga ledningen i fråga om skapandet av lämpliga metoder för en planmässig hembiträdesutbildning, icke minst i syfte att höja det husliga yrkesarbetet. E n dylik anstalt torde lämpligast böra anordnas av staten själv. Invändningar kunna givetvis resas mot tanken att staten på sådant sätt själv utövar en utbildningsverksamhet. Staten har nämligen hittills icke direkt bedrivit yrkesutbildning utan överlåtit åt det kommunala eller enskilda initiativet att taga hand om sådan utbildning med statens understöd. Såsom de sakkunniga sökt visa, torde emellertid beträffande hembiträdesutbildningen särskilda förhållanden föreligga. Med hänsyn till dessa synes det icke vara möjligt att åstadkomma någon ordning utan ett direkt statsingripande. Då det nu ifrågasattes, att staten själv direkt skulle anordna en särskild skola för utbildning av hembiträden, avses emellertid icke, att staten

155 skulle övertaga all hembiträdesutbildning i landet utan endast att genom skolan skapa mönster för den ifrågavarande utbildningen. Vid sådan skola vore det nämligen på ett helt annat sätt än vid de nuvarande utbildningsanstalterna på det husliga området möjligt att göra erfarenheter med avseende på den mest rationella utbildningen av hembiträden; genom arbetet vid en dylik skola skulle man utan tvivel erhålla värdefulla anvisningar beträffande de lämpligaste utbildningsmetoderna för den stora kåren av hembiträden. Där funnes också möjligheter för utbildning av yrkeslärarinnor på det husliga arbetets område. Med nuvarande utbildningsmöjligheter kan genom Statens skolköksseminarium, Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Ateneums skolköksseminarium i Stockholm, Göteborgs skolköksseminarium och Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarum i Bimforsa lärarinnor i hushållsgöromål erhållas. Men för de särskilda krav, som måste ställas på yrkeslärarinnor för ifrågavarande specialutbildning torde en ytterligare träning vara behövlig. För detta ändamål skulle statens hembiträdesskola med fördel kunna utnyttjas som övningsskola för blivande lärarinnor. När statens hembiträdesskola kommit till stånd borde nämligen enligt de sakkunnigas mening fordras viss behörighet för att en lärarinna skall kunna erhålla ordinarie befattning vid denna skola. Sådan behörighet skulle ej kunna erhållas utan att skolkökslärarinna under en viss tid, förslagsvis ett år, arbetat som lärarinnebiträde på Hembiträdesskolans olika avdelningar mot fritt vivre och någon ersättning. U r olika synpunkter är det därför motiverat, att, då inga andra utvägar för närvarande synas stå öppna, staten själv träder in för att skapa fram den efter de sakkunnigas mening erforderliga hembiträdesutbildningen genom en skola, som direkt sorterar under den högsta skolmyndigheten på området och som kan bliva mönster för den framtida enhetliga utbildningen av hembiträden. Helt utan förebilder torde en dylik skola icke vara. Det förtjänar erinras, att, då utbildningen av skolkökslärarinnor en gång började här i landet, staten själv tog hand om denna utbildning genom att förlägga densamma till statens lärarinneseminarium. I detta sammanhang anse sig de sakkunniga böra omförmäla, att de ursprungligen tänkte sig att åtminstone tre hembiträdesskolor skulle inrättas och drivas genom statens försorg, nämligen en i södra, en i mellersta och en i norra Sverige. E n sådan anordning syntes nämligen påkallad med hänsyn till landets utsträckning och önskvärdheten av att bereda hembiträdena i olika landsdelar möjlighet att komma i åtnjutande av de fördelar, utbildningen kan skänka. Med hänsyn till de betydande kostnader, som visat sig vara förenade med grundandet av en statens hembiträdesskola, och då erfarenheter beträffande driften vid en dylik skola först torde böra göras, hava de sakkunniga nu stannat vid att föreslå att allenast en sådan skola inrättas. Det får sedan bero av erfarenheten, huruvida ytterligare direkt av staten drivna skolor skola komma till stånd.

156 Det är emellertid tydligt, att, även om staten själv genom av staten drivna skolor skulle taga ledningen på hembiträdesutbildningens område, det för åstadkommande av den erforderliga produktionen av kvalificerade hembiträden icke är på långt när tillräckligt med en eller ett par skolor av ifrågavarande art. För utbildandet av hembiträden utöver dem, som erhålla undervisning vid de statliga hembiträdesskolorna, erfordras givetvis ytterligare ett antal utbildningsanstalter. Några sådana, som särskilt tagit upp hembiträdesundervisningen, finnas ju redan och de sakkunniga förutsätta, att, därest hembiträdesutbildningen väl kommer i gång, ytterligare ett antal utbildningsanstalter ute i landet skall upptaga särskild hembiträdesutbildning på sina program. Såsom i det föregående omnämnts förekommer särskild hembiträdesutbildning redan vid tre yrkesskolor och vid några husmoderskolor. Enligt de sakkunnigas mening böra dylika utbildningsanstalters eller skolors verksamhet för hembiträdesutbildningen uppmuntras genom särskilt statsanslag för ändamålet under förutsättning, att dessa anstalter eller skolor framdeles komma att bedriva sin verksamhet efter de riktlinjer för hembiträdesutbildningen, som staten kan komma att föreskriva. Men även om ett visst antal yrkesutbildningsanstalter jämväl skulle komma att upptaga hembiträdesutbildning, torde produktionen av det erforderliga antalet kvalificerade hembiträden icke på långt när bliva tillräcklig för att tillgodose behovet. Det är därför nödvändigt att undersöka, huruvida icke utbildning av hembiträden skulle kunna försiggå jämväl vid andra skolor än de nyss nämnda. Härvid må erinras om att det stora flertalet hembiträden äro uppväxta på landsbygden och taga hembiträdestjänst i stadsliknande hushall först något eller några år efter det de avgått från barndomsskolorna. Om man bortser från lanthushållsskolorna, där utbildning i husliga sysslor väsentligen meddelas sådan flickor, som förutsättas skola kvarbliva i lanthushåll, har undervisning i husligt arbete i viss omfattning endast bedrivits vid ett antal folkhögskolor i samband med att kvinnliga elever vid dessa, skolor genomgått folkhögskolekurs. Från några folkhögskolors sida har tanken på en särskild hembiträdesutbildning i samband med folkhögskolans verksamhet rönt förståelse. Såsom redan förut omnämnts har vid Svalövs folkhögskola en särskild hembiträdeskurs varit anordnad under året 1935/1936 och rektorn vid Sunderbyns folkhögskola har, såsom framgår av sid. 69, framhållit önskvärdheten av att en särskild hembiträdesskola anordnades i samband ned folkhögskolan. Onekligen erbjuda folkhögskolorna vissa fördelar såsom anstalter för utbildning av hembiträden ur den synpunkten, att de i allmänhet ligga betydligt närmare orterna för rekrytering av hembiträden än vad yrkesanstalterna i städerna och husmoderskolorna i regel göra. Enligt socialstyrelsens undersökning hava av de vid densamma representerade särskilt utbildade hembiträdena mer än dubbelt så många genomgått folkhögskola eller lanthushållssko.a i jämförelse med dem, som genomgått lärlings- eller yrkesskola. Folkhögskolorna äro

157 ju också i stor utsträckning anordnade såsom internat, och en viss affärsmässighet vid förläggandet av hembiträdesutbildningen till folkhögskolorna kan naturligtvis erhållas därigenom, att det husliga arbetet under utbildningstiden i stor utsträckning kommer att utföras för folkhögskolans räkning. Även om sålunda ur nu anförda synpunkter folkhögskolorna kunna vara lämpade för hembiträdesutbildning ställa sig emellertid andra hinder i vägen för att sådan utbildning åtminstone i större utsträckning kan väntas bliva upptagen på dessa skolors program. Folkhögskolornas uppgift har från början ansetts vara att meddela eleverna ett visst mått av teoretisk undervisning under jämförelsevis fria former, och inom folkhögskolekretsar anser man såsom mycket väsentligt, att folkhögskolan åtnjuter frihet i undervisningen och sålunda icke behöver tillämpa fasta, auktoriserade undervisningsplaner. Vid folkhögskolorna har i allmänhet icke heller meddelats någon särskild yrkesundervisning, ehuru vissa undantag finnas. Det har uppgivits, att en träning av eleverna ur yrkessynpunkt är främmande för folkhögskolans idé och att man där icke skulle vilja vara med om någon slags betygssättning för det vid skolan presterade arbetet. Med hänsyn till dessa omständigheter torde man icke böra räkna med, åtminstone till en början, att folkhögskolor till något större antal komma att upptaga auktoriserade hembiträdeskurser på sitt program, även om några av dem, såsom redan skett, visat sig intresserade av att taga hand om sådan utbildning. Ytterligare en omständighet torde böra anföras, som talar mot att man i någon större utsträckning skulle kunna räkna på folkhögskolornas medverkan vid hembiträdesutbildningen. När det gäller utbildning av elever, som hava sin sysselsättning på landsbygden, torde sommarhalvåret icke med någon större fördel kunna anlitas för utbildningen. Landsbygdens kvinnliga ungdom är nämligen under sommaren i stor utsträckning tagen i anspråk för praktiska sysselsättningar. Det uppgives jämväl, att erfarenheten visat, att det åtminstone på landsbygden är långt svårare att åstadkomma erforderlig intensitet och koncentration i undervisningen under sommaren än under vintern. Om man därför till folkhögskolorna skulle vilja förlägga särskilda hembiträdeskurser, borde dessa i främsta rummet anordnas under vinterhalvåret, men då skulle de komma i kollision med huvudkurserna, vilka vid flertalet folkhögskolor under de senaste åren varit och ännu alltjämt äro fullbelagda. Slutligen må erinras därom, att lanthushållsskolor och folkhögskolor på vissa håll varit förenade under samma ledning, men att man numera strävar att helt och hållet skilja dessa skolor från varandra. Då man alltså kommit till insikt om att en sådan undervisning som den, som bedrives vid lanthushållskolorna, icke bör vara förenad med folkhögskolorna, bör man, har det sagts, icke med folkhögskolorna förena någon annan yrkesundervisning. Även om sålunda vissa invändningar kunna anföras mot att hembiträdesundervisningen förlägges till folkhögskolorna, bör man enligt de sakkunnigas mening icke ställa sig helt avvisande mot tanken att vid vissa skolor sådan undervisning upptages, om nämligen en skola finner det vara med sin fördel

158 och sitt intresse förenat att upptaga dylik undervisning på sitt program. I följd därav böra folkhögskolor, som anordna sådan undervisning i enlighet med godkänt undervisningsprogram, komma i åtnjutande av särskilda anslag för ändamålet. I övrigt torde det knappast finnas några undervisningsanstalter i städerna eller på landet, som skulle befinnas villiga och intresserade av att upptaga hembiträdesutbildning. För att åstadkomma den erforderliga produktionen av kvalificerade hembiträden är det därför otvivelaktigt erforderligt, att inrättandet av särskilda utbildningsanstalter stimuleras. Såsom i det föregående berörts (se sid. 89 och 114) var avsikten med de s. k. hushållsskolorna, att sådana skulle komma till stånd på mindre orter och på landsbygden för att undervisning i husligt arbete skulle meddelas vid koncentrerade kurser. Denna skolform har emellertid icke vunnit någon anslutning, och det finns egentligen hittills endast en skola av denna typ (se sid. 115). Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke denna skolform framdeles genom uppmuntran från statens sida skulle kunna bliva ett led i hembiträdesutbildningen. Det låter sig nämligen väl tänka, att liksom landstingen intresserat sig för viss yrkesutbildning de i framtiden skulle kunna intressera sig för att, givetvis under förutsättning av att erforderliga statsunderstöd därtill lämnades, upptaga hembiträdesutbildning vid särskilda av landstingen på lämpliga platser anordnade hushållsskolor av den typ, som angivits i 1921 års yrkesskolstadga, och med det utbildningsprogram, som framdeles kan komma att föreskrivas för hembiträdesutbildningen. Därmed skulle otvivelaktigt behovet av utbildningsanstalter för den närmaste tiden, åtminstone i viss mån, bliva tillgodosett, även om givetvis icke på långt när alla hembiträden genom de nu angivna möjligheterna skulle kunna erhålla erforderlig utbildning. Det torde nämligen icke vara möjligt, att särskild utbildning anordnas för alla de hembiträden, som till ett antal av minst 15 000 beräknas årligen rekrytera kåren. E n viss del av dessa hava icke heller uppnått en sådan ålder, att de lämpligen kunna genomgå en yrkesutbildning, som ställer ej obetydliga krav på deras omdöme och intresse. Härmed hava de sakkunniga kommit fram till spörsmålet om de fordringar, som böra uppställas för deltagande i den planerade hembiträdesutbildningen. I detta avseende må erinras, att särskilt beträffande inträdesåldern olika meningar gjort sig gällande. På vissa håll har den uppfattningen vunnit anslutning, att man borde så snart som möjligt efter slutad skolgång försöka få de unga flickorna att inträda i utbildningsanstalter för husligt arbete för att därigenom redan från början hos dem framkalla intresse för detta arbete och redan tidigt giva dem den yrkesskicklighet, som erfordras för att de efter övergången till praktisk verksamhet med framgång skola kunna utöva yrket. Till stöd för denna åsikt har det framhållits, att den omständigheten, att så många unga flickor övergiva det husliga arbetet, sammanhänger med att de taga anställning som hembiträden, utan att hava förvärvat någon yrkesskicklighet. Då de till följd därav finna sig icke kunna gå i land med uppgiften,

159 misströsta de om framtidsutsikterna och söka sig över till andra sysselsättningar. Med hänsyn till dessa uppfattningar hava redan nu flera yrkesutbildningsanstalter — däri inbegripet husmoderskolor — i kurserna intagit flickor redan i 15 a 16 års åldern. Från andra håll hava emellertid invändningar gjorts mot att hembiträdesutbildningen öppnas för flickor i så unga åldrar, då de ännu icke nått den psykiska och fysiska utveckling, som är erforderlig för att de till fullo skola kunna tillgodogöra sig en dylik utbildning. Man har från denna sida anfört, att flickor i 15 å 16 års åldern ännu icke nått tillräcklig stadga i sin uppfattning och därför icke vore mogna att bedöma, huruvida de borde fortsätta på en levnadsbana, på vilken de många gånger genom en slump kommit in. Beträffande det husliga arbetets natur och beskaffenhet saknade de tillräcklig erfarenhet och en sådan ansåge man kunde vinnas först efter något eller några års praktisk anställning. Det har också anförts, att för att en elev med verklig behållning skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen i yrkesskolan, hon borde hava erhållit vissa praktiska erfarenheter genom anställning inom yrket under viss tid. Enligt de sakkunnigas mening kunna skäl anföras både för en lägre och för en något högre ålder vid inträde i utbildningsanstalter på förevarande område. De övervägande skälen synas emellertid tala för att det för genomgående av en kurs på jämförelsevis kort tid och med en koncentrerad undervisning bör krävas en något högre ålder och en viss praktik i yrket. Före inträdet i skolan bör en blivande elev hava vunnit åtminstone en viss erfarenhet om de säregna förhållanden som råda på det husliga arbetsområdet, så att icke de elever, som utbildas, när de börja den praktiska verksamheten, finna sig icke vara lämpade för det husliga arbetet eller komma att vantrivas med detsamma. Utbildningen bör också i främsta rummet komma sådana yrkesutövare till del, som på grund av erfarenhet under sin yrkesutövning funnit sig behöva ett visst mått av utbildning för att sedan med större framgång kunna fortsätta med yrkesutövningen. De sakkunniga hava därför funnit, att en ålder av lägst 18 år bör sättas som villkor för inträde i utbildningsanstalt för hembiträden, ävensom att minst två års praktik i yrket bör krävas. En viss modifikation i nämnda fordringar har emellertid ansetts påkallad för att tillmötesgå de krav, som framställts på en något lägre utbildningsålder. De sakkunniga hava därför velat ifrågasätta, att fyllda 17 år och minst ett års praktik i yrket uppställas såsom inträdesfordran för sådana elever, som äro beredda att genomgå en längre kurs än den, som kräves för dem, som hava högre ålder och längre praktisk erfarenhet inom yrket. P å grund av de fordringar, som de sakkunniga ansett böra uppställas för inträde i utbildningsanstalt på detta område, är det givet, att många unga flickor icke kunna erhålla någon utbildning under de första åren av sin verksamhet som hembiträden. Denna omständighet får emellertid anses såsom oundviklig. De hem, som icke hava ekonomiska möjligheter att begagna sig av den dyrare, utbildade arbetskraften, få härigenom alltjämt tillfälle att använda okvalificerad sådan, vilken i regel torde bli billigare, då dessa unga hembiträden få anses befinna sig på lärlingsstadiet.

160 Såsom redan framhållits under riksdagsbehandlingen av motionerna i förevarande ämne och av skolöverstyrelsen i dess utlåtande torde vetskapen om utbildningsmöjligheterna på det husliga området inom vida kretsar vara jämförelsevis ringa. Det har därför ifrågasatts, att kännedom om förefintliga utbildningsmöjligheter skulle spridas på olika sätt exempelvis genom upplysningsverksamhet i avgångsklasserna i barndomsskolan och på annat sätt vid ett högre åldersstadium. Under sin behandling av spörsmålet hava de sakkunniga funnit, att ett verkligt behov av upplysning föreligger om det husliga arbetet och dess utbildningsmöjligheter. Att en upplysningsverksamhet härom bör anordnas för flickor i avgångsklasserna inom barndomsskolan synes utan vidare vara klart. Härvid torde skolöverstyrelsen, med biträde av ledningen för den utbildningsanstalt som staten enligt de sakkunnigas mening bör anordna, kunna giva anvisningar och föreskrifter till lärare och lärarinnor, som handhava undervisningen i avgångsklasserna. Det kan ifrågasättas, huruvida icke härvid varje flicka, som lämnar barndomsskolan, borde erhålla en kort sammanfattning med upplysningar om de olika utbildningsmöjligheterna på det husliga området jämte en kortfattad redogörelse för det husliga arbetets betydelse. Det torde emellertid vara erforderligt, att upplysning meddelas även på annat sätt. I våra dagar har radion i allt större utsträckning tagits i bruk för spridande av upplysning till vida kretsar av vårt folk. Med hänsyn till den för samhället alldeles särskilda betydelsen av det husliga arbetet synes det vara naturligt, att någon gång under varje månad det av olika representanter för det husliga arbetet lämnades meddelanden och upplysningar om detsamma, varvid givetvis såväl erforderligheten av utbildning som också möjligheterna att erhålla sådan från olika sidor kunde belysas. I grannländerna torde större uppmärksamhet hava ägnats åt hithörande förhållanden än vad fallet är i vårt land, där det, bland annat, på grund av pågående utredningsarbete en viss tvekan gjort sig gällande om lämpligheten av att, innan konkreta förslag föreligga, mera allmänt upptaga dessa frågor till diskussion. Såsom framhållits av skolöverstyrelsen torde i fråga om upplysningsverksamhet även husmoderföreningarna hava en viktig .uppgift att fylla. De sakkunniga utgå vidare ifrån att jämväl andra sammanslutningar på området skola vara intresserade av att i sin mån verka för spridandet av upplysningar om utbildningsmöjligheterna. De resultat, till vilka de sakkunniga kommit i den föregående framställningen, kunna sammanfattas i följande punkter: 1. Utbildningen av hembiträden bör vara direkt anordnad för dessa och äga rum i koncentrerade kurser. 2. Utbildningen bör vara ensartad i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda kursplaner och syfta till att i främsta rummet bibringa eleverna yrkesteknik. 3. Utbildningen bör så vitt möjligt försiggå i internatskolor; där så icke

161 låter sig göra bör utbildning kunna ske jämväl i dagskolor, under förutsättning att en tillfredsställande praktisk undervisning i hemvård där kan anordnas. 4. Staten bör till en början upprätta åtminstone en normalskola, avseende att bliva förebild för utbildningen av hembiträden. 5. Särskilda statsanslag böra anvisas för anordnande av hembiträdesundervisning enligt de kursplaner och föreskrifter, som kunna komma att fastställas, vid kommunala yrkesskolor, husmoderskolor, folkhögskolor samt särskilda hushållsskolor. 6. För att vinna inträde vid den särskilda hembiträdesutbildningen bör sökande hava fyllt 18 år och styrka sig hava haft praktik under minst 2 år; dock böra flickor, som fyllt minst 17 år och haft praktik under minst ett år, beredas tillfälle att genomgå en för dem avpassad längre kurs vid skolan.

-2450 36

162 IX. Organisationen av statens hembiträdesskola, kursplaner och statsanslag. Såsom i närmast föregående kapitel framhållits hava de sakkunniga funnit, att utbildningen av hembiträden bäst skulle främjas genom en av staten grundad och driven hembiträdesskola, vilken tjänar som förebild för denna utbildning. Sedan de sakkunniga, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, tillkallat experter för rådplägning angående vissa med hembiträdesutbildningen sammanhängande spörsmål, hava experterna med utgångspunkt från de grundlinjer, som angivits av de sakkunniga, utarbetat förslag till undervisningsplaner för en statens hembiträdesskola (se Bil. A) ävensom verkställt vissa kostnadsberäkningar. Statens hembiträdesskola är avsedd att stå under yrkesskolmyndighetens överinseende. Närmaste ledningen av skolan bör handhavas av en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse, bestående förslagsvis av fem ledamöter, av vilka två utses bland husmödrar och två bland hembiträden. Föredragande i styrelsen bör vara skolans rektor, som jämväl skulle äga att deltaga i styrelsens överläggningar och beslut. Genom en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion regleras de uppgifter, som skola åligga styrelsen, antagandet av elever, rektors och lärarinnors åligganden, bestämmelser om prövning av elever vid avgång från skolan m. m. I den under bilaga A intagna planen har i anslutning till vad tidigare anförts hembiträdesskolans ändamål angivits. Den skall avse att bibringa sådan yrkesskicklighet, som medför att arbetet kan utföras med rutin och under eget ansvar. För att hembiträdena skola kunna organisera sina arbetsuppgifter måste de äga yrkesskicklighet, vilken jämväl är erforderlig för höjandet av yrkets sociala anseende. De olika huvudmomenten i utbildningen angivas i samband härmed. Eleverna skola bibringas dels de grundläggande kunskaper och färdigheter, som fordras för yrkesarbetet i hemmen, dels ock yrkesteknik genom träning i att utföra arbetet på bästa möjliga sätt på kortast möjliga tid. Därjämte skola de vänjas vid att söka anpassa sig efter de särskilda, inom det husliga arbetet rådande förhållandena, för att arbetet skall kunna utföras så friktionsfritt som möjligt och de själva skola kunna känna trivsel i arbetet. Slutligen bör undervisningen i skolan vara inriktad på att hos dem framkalla intresse och aktning för yrkesarbetet i hemmen, i syfte att de under sin framtida praktiska verksamhet kunna bidraga till höjande av yrkeskårens sociala ställning. Enligt de sakkunnigas mening bör en statens hembiträdesskola framför allt avse att bibringa hembiträdena en grundläggande utbildning i husliga sysslor — något som i undervisningsplanen benämnes normalutbildning. Då

163 emellertid en skola för utbildning av hembiträden, vilken är avsedd att vara en förebild för undervisningen på förevarande område, jämväl synes böra medverka till att hembiträden, som önska erhålla specialutbildning inom särskilda grenar av det husliga arbetet, kunna beredas en sådan, hava undervisningsplaner utarbetats för särskild utbildning av kokerskor, husor, barnskoterskor och hemföreståndarinnor. De hembiträden, som hava tillgodogjort sig normalutbildningen, böra jämväl beredas möjlighet att förkovra sig i syfte att erhålla mera ansvarsfulla ställningar inom hemmen. För detta ändamål hava undervisningsplaner utarbetats för vissa kompletteringskurser i de olika grenar av husligt arbete, som ingå i yrkeskursen för hemföreståndarinnor. Slutligen hava de sakkunniga ansett det vara angeläget att hembiträden, som hava en längre praktik i yrket och som därför icke anse sig behöva genomgå den grundläggande utbildningen vid hembiträdesskolan, skola kunna vinna hembiträdeskompetens genom deltagande i en kortare examenskurs. För närmare motivering av kursplanerna må anföras följande. De sakkunniga hava eftersträvat att den grundläggande utbildningen skall kunna erhållas på så kort tid som möjligt. För hembiträden, vilka hava några års praktik bakom sig och uppnått tillräcklig fysisk och psykisk mognad, synes en grundläggande utbildning av rimligt omfång kunna meddelas under en tid av ungefär sex månader. Härvid förutsattes emellertid både att undervisningen bedrives ganska intensivt och att den begränsas till vad som kan anses vara oundgängligt för en ensamjungfru. De fordringar, som pläga ställas på en kunnig ensamjungfru, innefatta framför allt färdighet i matlagning, bakning och konservering samt duglighet i hemvård, varunder inbegripits städning, rengöring, dukning, servering, tvätt, strykning, mangling, stoppning och lagning. Därjämte plägar ibland fordras någon kunnighet i barnavård och sömnad. Om emellertid utbildningen i matlagning och hemvård skall bliva tillfredsställande, så att eleven efter genomgången kurs skall kunna betecknas såsom »kunnig», torde det icke vara möjligt att under en tid av sex månader jämväl meddela utbildning i barnavård och sömnad. För dem, som efter den grundläggande sexmånaderskursen önska erhålla utbildning i sistnämnda färdigheter, äro kompletteringskurser föreslagna. Programmet för sexmånaderskursen omfattar därför endast matlagning och hemvård med tillhörande teoretiska ämnen. Då utbildningen ansetts böra erhålla så praktisk inriktning som möjligt, har den praktiska undervisningen gjorts till huvudmomentet vid utbildningen och den teoretiska undervisningen begränsats till vad som är oundgängligt för att eleverna på bästa sätt skola kunna tillgodogöra sig den förstnämnda. Till de vanligen vid kurser i husligt arbete förekommande teoretiska ämnena matlagningslära, närings- och födoämneslära samt hemvårdslära, hava lagts några ämnen, som enligt de sakkunnigas mening äro av särskild betydelse för hembiträdesutbildningen, nämligen yrkes- och hushållsekonomi, hushållsarbetets hygien och yrkespsykologi. Vad först yrkes- och hushållsekonomien beträffar, är det av vikt, att eleverna erhålla anvisningar om hur

164 arbetet på lämpligaste sätt skall organiseras och hur betydelsefullt det är att tidsbesparing åstadkommes genom rationalisering av arbetet. Denna teoretiska undervisning bör givetvis ske parallellt med den praktiska, där organiseringen och rationaliseringen av arbetet tillämpas. I fråga om planläggning av arbetsuppgifter bör den teoretiska och praktiska undervisningen jämväl gå hand i hand. Under yrkes- och hushållsekonomi inbegripes också undervisning dels i hemhushållningens budget och arbetsrutinens betydelse för familjens ekonomi, dels i hembiträdets egen ekonomi. Det har nämligen synts vara av vikt, att hembiträdena bibringas upplysning både om den ekonomiska ställning, de intaga jämfört med andra kvinnliga yrkesgrupper, och om de förutsättningar, de hava att genom ekonomisk förtänksamhet sörja för sjuk- och ålderdomsförsäkring. I samband härmed bör i form av föredrag upplysningar lämnas i sådana till medborgarkunskapen hörande ämnen, som äro av särskild betydelse för hembiträdena såsom sjukförsäkring-, olycksfallsförsäkring, pensionering, mödravård och dylikt. I fråga om ämnet hushållsarbetets hygien må framhållas betydelsen av att hembiträdena erhålla anvisningar såväl beträffande den personliga hygienen som yrkeshygienen. Detta ämne ingår visserligen redan vid åtskilliga kurser i husligt arbete, men det gäller att särskilt i fråga om den personliga hygienen anpassa undervisningen främst med hänsyn till hembiträdenas förhållanden. Ämnet yrkespsykologi torde hittills icke hava upptagits vid undervisningen i husligt arbete. Med hänsyn till vad som anförts (sid. 48) beträffande den bristande förståelsen mellan husmoder och hembiträde i fråga om livssyn och intressen, torde det vara av vikt att så långt sig göra låter anledningarna till den bristande förståelsen undanröjas. Spörsmålet har redan förut uppmärksammats (se sid. 152) och må därutöver allenast erinras om följande. För den unga flickan, som ägnar sig åt hembiträdesyrket och som i regel kommer från landsbygden med dess enklare förhållanden, är det givet, att förhållandena i stadshushåll många gånger te sig främmande, och att det med hänsyn härtill är värdefullt för henne att bliva insatt i den miljö, dit hon kommer att förlägga sin framtida verksamhet. Det är därför av vikt, att det hos den unga kvinnan väckes förståelse för betydelsen av sådan anpassning, som är nödvändig för att hon skall kunna friktionsfritt utöva sin verksamhet inom hemmen. Under ämnet yrkespsykologi torde det med hänsyn härtill vara lämpligt att samvarons psykologi och anpassningsförmågans värde vederbörligen belysas. I sammanhang med betonandet av det husliga arbetets betydelse för samhället bör vid undervisningen framhållas nödvändigheten av att yrkesutövarna själva motarbeta och frigöra sig från den känsla av mindervärde, som så ofta kommer till synes vid uppskattningen av deras arbete. Liksom i fråga om de övriga teoretiska ämnena förutsattes det, att vad man här kallat yrkespsykologi skall innötas under det praktiska hushållsarbetet, så att teorien alltid stödjes av tillämpningen under lektionerna. Såsom förut erinrats hava de sakkunniga funnit, att för yngre elever med en kortare praktik än den, som förutsattes för sexmånaderskursen, en längre

165 för dem avpassad grundläggande kurs bör anordnas. Experterna hava därför utarbetat förslag till en ettårig kurs i hushållsarbete. För att ett hembiträde skall vinna inträde i kursen, skall hon vid kursens början hava fyllt 17 år och förete intyg över väl vitsordad anställning i husligt arbete under minst ett år. P å grund av kursens större längd har det här blivit möjligt att i den praktiska undervisningen inlägga ämnena barnavård och sömnad med tillhörande teoretiska ämnen. Denna kurs innehåller därutöver i stort sett samma ämnen som sexmånaderskursen, dock med den skillnaden, att med hänsyn till den ringare praktiska utbildning, som eleverna förutsättas hava, antalet undervisningstimmar för de olika ämnena blivit flera. Vid de statsunderstödda kommunala yrkesanstalterna är undervisningen fri, men eleverna vid dessa anstalter hava att erlägga ett visst belopp för måltiderna. Vid de statsunderstödda enskilda anstalterna hava eleverna utom en viss inackorderingsavgift att erlägga en undervisningsavgift, beräknad för kurs eller för månad. För att bereda möjlighet för obemedlade eller mindre bemedlade elever att deltaga i undervisningen har man anvisat statsstipendier, vilka torde hava uppgått till högst 35 kronor i månaden. I åtskilliga fall torde obemedlade eller mindre bemedlade elever hava beretts möjlighet att bevista kurser i husligt arbete jämväl med hjälp av stipendier från särskilda fonder. Undervisningen vid den föreslagna hembiträdesskolan bör självklart vara fri liksom vid de statsunderstödda kommunala anstalterna. Då det emellertid är av betydelse, att elev, som blivit antagen och börjat undervisningen, icke utan vidare skall kunna lämna densamma, har det ansetts erforderligt, att en viss mindre avgift skall av varje elev erläggas såsom inträdesavgift. Denna avgift har för sexmånaderskursen föreslagits till 50 kronor och för ettårskursen till 75 kronor, en avgift, vilken var och en, som är intresserad av att genomgå skolan, torde hava möjlighet att erlägga. Vad därefter beträffar frågan om uppehållskostnaderna vid skolan stå tvenne möjligheter öppna, nämligen att antingen genom stipendier bereda de obemedlade eller mindre bemedlade tillfälle att bevista undervisningen eller ock att det helt sörjes för obemedlades uppehälle vid skolan. För stipendiesystemet talar den omständigheten, att detta i stor utsträckning förekommer vid hithörande undervisningsanstalter. Emellertid kan mot detsamma anföras den invändningen, att stipendierna, åtminstone hittills, icke gjorts så stora, att de helt täcka de kostnader, som äro förbundna med en elevs deltagande i undervisningen; eleven får tillskjuta ett visst belopp och sålunda själv i viss mån bidraga till uppehället vid undervisningsanstalten. Beträffande den här ifrågasatta hem biträdesutbildningen torde emellertid särskilda förhållanden råda. De elever, som deltaga i normalutbildningen, förutsättas skola bo i skolan för att kunna stå under mera ständig tillsyn och vänjas vid ordningen i skolan. Eleverna skola vidare medverka till framställningen av säljbara produkter och bliva således i tillfälle att genom sitt arbete i viss utsträckning bereda skolan en inkomst. E n särskild anledning för att uppehållet vid hembiträdesskolan för

166 de obemedlade eleverna bör vara avgiftsfritt, är, att det synes vara ett betydande intresse, att denna skola på allt sätt beredes möjlighet att draga till sig elever, särskilt bland de obemedlade, för att utbildningen av kunniga hembiträden skall stimuleras. Det får nämligen förutsättas, att om bevistandet av en kurs vid hembiträdesskolan bland andra förmåner för den obemedlade även har den, att hon får kostnadsfritt uppehället vid skolan, detta bör vara ägnat att till skolan draga sådana elever, som i annat fall på grund av kostnaderna icke skulle se sig i stånd att deltaga i utbildningen. Slutligen må framhållas, att, då staten själv driver skolan, det skulle innebära en onödig omgång att tilldela behövande elever stipendier, vilka sedan skulle återgå till staten under annan titel. I enlighet med vad sålunda anförts har det i kursplanerna föreslagits, att uppehället vid skolan skall vara fritt för de obemedlade hembiträden, som genomgå normalutbildning. Det bör ankomma på skolans styrelse att pröva, om den, som vill komma i åtnjutande av normalutbildningen, är att anse som obemedlad, mindre bemedlad eller bemedlad, och bestämmelser härom torde lämpligen kunna inflyta i instruktionen för skolans styrelse. Beträffande de bemedlade eleverna hava de sakkunniga ansett en inackorderingsavgift av 60 kronor i månaden böra uttagas; för mindre bemedlade elever bör avgiften med ledning av nyssnämnda belopp avpassas med hänsyn till elevens ekonomiska förutsättningar. De utarbetade kursplanerna förutsätta, att vid skolan varje år anordnas två sexmånaderskurser och en ettårskurs. Antalet elever i var och en av kurserna förutsattes skola bliva minst 36 och högst 48, fördelade i grupper om 12, högst 16 elever. Vid skolan skulle alltså årligen minst 108, högst 144 elever erhålla normalutbildning. När elev genomgått normalutbildning i sexmånaderskursen eller ettårskursen med godkända betyg, erhåller hon hembiträdeskompetens. Då det emellertid kan förutsättas, att hembiträden, som icke genomgått hembiträdesskolan, kunna vara intresserade av att erhålla hembiträdeskompetens, både med hänsyn till de fördelar, som en sådan kompetens kan medföra under den praktiska yrkesutövningen, och för erhållande av vidare utbildning vid skolan i specialämnen eller i kompletteringskurser, hava de sakkunniga ansett, att en särskild examenskurs bör komma till stånd vid skolan. Då denna examenskurs tillkommit för att bereda personer, som under längre tid varit hembiträden, tillfälle att erhålla hembiträdeskompetens, har det ansetts, att det för genomgående av examenskurs bör fordras minst fem års praktik på det husliga arbetets område, och bör yrkesutövningen härvid vara väl vitsordad. Det har jämväl ansetts, att en högre ålder för inträde i examenskursen bör fastställas än som gäller för övriga vid skolan förekommande kurser. Av olika skäl har föreslagits, att minimiåldern bör fastställas till 24 år. Jämväl en maximiålder för genomgående av kursen har ansetts böra fastställas, och har därvid ifrågasatts högst 45 år. Då det kan antagas, att personer, som redan genomgått statsunderstödd skola i husligt arbete, kunna

167 vilja förvärva hembiträdeskompetens genom deltagande i examenskursen, bör, med hänsyn till att de äga en viss utbildning, möjlighet öppnas för skolans styrelse att bereda dem lättnader i fråga om såväl ålder som den praktik, som förutsattes såsom erforderlig för genomgående av kursen. Olika meningar hava gjort sig gällande beträffande anordnandet av en sådan examenskurs. Sålunda har, åtminstone då tanken först framställdes, uttalats, att en examen för vinnande av hembiträdeskompetens borde kunna anordnas på någon eller några dagar. Det synes emellertid, som om man härvid underskattat såväl svårigheterna för en person utan någon föregående utbildning att underkasta sig en examen, som värdet av den kompetens, som den föreslagna utbildningen avser att giva. Personer, som icke fått del av någon som helst undervisning på det husliga arbetets område, torde, även om de kunna vara praktiskt skickliga, sakna tillräckliga insikter i de teoretiska ämnena. Det synes icke vara utan betydelse, att de som genomgå examenskursen hava, åtminstone i någon mån, kunskaper i sådana i normalutbildningen ingående teoretiska ämnen, som hushållsarbetets hygien och yrkespsykologi. Om hembiträdeskompetensen skall hava verkligt värde, torde man få kräva, att sådan kompetens meddelas endast under den förutsättningen, att eleverna avlagt fullgoda prov, och sådana prov torde icke kunna avläggas annat än efter en mera grundlig prövning av elevernas färdigheter. De sakkunniga hava därför på grundvalen av synpunkter, som anförts av experterna, kommit till den uppfattningen, att det för en examenskurs för erhållande av hembiträdeskompetens fordras en tid av cirka tre veckor. I denna examenskurs bör ingå dels instruktionslektioner, avsedda att giva de i examenskursen deltagande inblick i det arbete, de skola utföra vid skolan för erhållande av betyg, dels praktiska övningar och prov såväl i bakning, matlagning och konservering som i hemvård, dels de egentliga examensproven, dels slutligen teoretiska lektioner och förhör, omfattande, utom lektioner i de förut omnämnda ämnena hushållsarbetets hygien och yrkespsykologi, förhör enligt kompendier i de teoretiska ämnen, som förekomma vid normalutbildningen. Examenskurserna äro avsedda att äga rum på tider, som av skolans rektor bestämmes, beroende på gjorda anmälningar; dylika kurser skola dock anordnas minst två gånger årligen. För deltagande i en examenskurs torde en avgift av 25 kronor böra fastställas. Vad beträffar de förmåner, som in natura åtnjutas, vare sig det är fråga om fullständig inackordering eller allenast fri kost, bör ersättningen härför bestämmas av skolans styrelse med hänsyn till de regler, som gälla i detta avseende för deltagande i specialutbildning eller kompletteringskurser. Såsom förut anförts (sid. 163) hava de sakkunniga ansett, att hembiträdesskolan, vilken är avsedd att utgöra en förebild för utbildning på det husliga arbetets område, jämväl bör skapa möjligheter för specialutbildning på detta område ävensom komplettering av den undervisning, som meddelats vid normalutbildningen. Det förutsattes att den, som önskar deltaga i kurser i spe-

168 cialämnen eller i kompletteringskurser, har normalkompetens såsom hembiträde. För deltagande i specialutbildning förutsattes dessutom, att vederbörande vid kursens början har fyllt 20 år. Experterna hava utarbetat undervisningsplaner, dels till en fyra månaders yrkeskurs för kokerskor, dels till en tre månaders kurs i husasysslor, dels till en sex månaders kurs för barnsköterskor, dels till en yrkeskurs för högre kvalificerad hemhjälp. Godkänt avgångsbetyg från kurserna ger kompetens såsom respektive kokerska, husa, barnsköterska och hemföreståndarinna. Kurserna i fråga synas vara påkallade med hänsyn därtill, att det föreligger en ej ringa efterfrågan efter hembiträden, som specialiserat sig såsom kokerskor, husor, barnsköterskor eller hemföreståndarinnor. Genom specialutbildningen möjliggöres det för hembiträdena att uppnå bättre avlönade och mera ansvarsfulla anställningar på det husliga arbetets område. I likhet med vad fallet är i fråga om normalutbildningen torde elever, som erhålla specialutbildning, böra erlägga en undervisningsavgift, vilken har beräknats utgå efter i medeltal 15 kronor för månad, som kursen omfattar. Yrkeskursen för kokerskor skulle alltså betinga en avgift av 60 kronor, yrkeskursen i husasysslor en avgift av 45 kronor och yrkeskursen för högre kvalificerad hemhjälp, beroende på kursens längd, 120 eller 75 kronor. Undervisningsavgiften för sexmånaders-kursen för barnsköterskor har föreslagits till 75 kronor eller proportionsvis något mindre än undervisningsavgiften för övriga specialkurser. Under det att man förutsatt, att elever, som genomgå normalutbildningen, skola hava sin bostad på skolan, har en dylik förutsättning icke ansetts erforderlig beträffande personer, som genomgå specialutbildningen. Om det emellertid skulle finnas bostadsutrymme på skolan, bör det icke vara förmenat specialelev att därstädes erhålla bostad och kost mot en särskild avgift, vilken föreslagits utgöra 60 kronor i månaden. För det fall, att elev bor utanför skolan men intager sina måltider där, bör den särskilda avgiften fastställas till 45 kronor för månad. Någon särskild motivering torde icke vara erforderlig för de olika kursplanerna i specialutbildning. Dock må i fråga om kursplanen för högre kvalificerad hemhjälp erinras, att den erhållit en alternativ anordning med hänsyn till elevens föregående utbildning. Då sexmånaderskursen icke omfattar någon som helst utbildning i barnavård och sömnad, men ettårskursen omfattar sådan utbildning, kan uppenbarligen specialkursen för högre kvalificerad hemhjälp göras kortare för elever, som genomgått den sistnämnda längre normalutbildningen. Med de i kursplanerna föreslagna kompletteringskurserna har avsetts att bereda möjlighet för hembiträden, som önska erhålla kompetens för mera ansvarsfulla ställningar på det husliga arbetets område, att skaffa sig sådan så småningom. Genom att efterhand genomgå vissa kurser kan den, som erhållit hembiträdeskompetens, förskaffa sig de kunskaper, som ingå i skolans yrkeskurs för högre kvalificerad hemhjälp. De olika kompletteringskurserna, omfatta dels en kurs i hemsömnad, dels en kurs i barnavård, dels en

169 kurs i hemmets ekonomi, dels ock en kurs i hemsjukvård och dietmatlagning. Elev, som erhållit godkänt betyg från samtliga nu nämnda kurser, har rätt att, efter vissa godkända examensprov och 8 timmars kompletteringslektioner i hempsykologi samt företeende av betyg över väl vitsordad anställning i husligt arbete under minst fyra år, erhålla avgångsbetyg med kompetens såsom hemföreståndarinna. För att bereda möjlighet för hembiträden, vilka hava anställning i hemmen, att genomgå kompletteringskurserna, har det ifrågasatts, att kurserna skulle förläggas såsom aftonkurser. Vad beträffar undervisningsavgifter och inackorderingsavgifter har man i stort sett utgått från samma regler, vilka här ovan blivit anförda i fråga om specialkurserna. E n skola av den typ, de sakkunniga här ovan föreslagit, är avsedd att arbeta utan avbrott under hela året med undantag för ett kort uppehåll på 14 dagar vid jultiden. För att undervisningen vid skolan skall fylla sitt syfte, måste en viss produktion för försäljningsändamål komma till stånd. Såsom förut framhållits ingår denna produktion som ett led i undervisningen, då det är betydelsefullt, att eleverna under sitt arbete ständigt böra känna, att arbetet avser att skapa värden och att de äro underkastade kritik icke allenast från lärarinnornas sida utan också från deras, som inköpa de tilllagade produkterna eller betala för det utförda arbetet. Den erforderliga praktiken i hemvård vid skolan erhålles vid det arbete, som utföres inom lärarinnornas och elevernas bostäder, under det att matlagningen, bakningen och konserveringen leder till en säljbar produktion, dels till matgäster, som äro inackorderade i skolan, dels till försäljning till avhämtning av de färdigställda produkterna. Såsom härav framgår kommer en hembiträdesskola, som är grundad på här ovan angivna förutsättningar, att bliva av en i viss mån annan typ än de vanliga undervisningsanstalterna, ehuru förebilder finnas i de statsunderstödda enskilda skolorna på det husliga arbetets område. Då den föreslagna skolan är avsedd att bliva en mönsterskola på området, är det tydligt, att stora krav måste ställas på densamma i fråga om såväl utrustning med lärarinnekrafter som ock beträffande skolans inredning och därmed sammanhängande förhållanden. Vad först beträffar lärarinnepersonalen må framhållas, att de krav, som måste ställas på denna, äro större än de krav, som i allmänhet ställas på lärarinnor vid undervisningen i husligt arbete. Rektorn vid Statens hembiträdesskola kommer att bära ansvaret för de maktpåliggande göromål, som innefattas i nämnda befattning vid en undervisningsanstalt, men hon kommer därjämte att bära ansvaret även för ett affärsföretag. För den chefspost, som det här är fråga om, fordras en personlighet, som besitter pedagogiska egenskaper och skolad erfarenhet från det husliga arbetets område jämte klar blick för vad detta yrke kräver. Dessa egenskaper måste dessutom vara förenade med affärsbegåvning. Det torde bli nödvändigt att söka bland de allra bästa krafterna inom lärarinnekåren

170 på det husliga området för att erhålla den rätta personen till rektorsbefattningen. Det kommer emellertid att ställas mycket stora krav även på lärarinnorna, som skola sköta undervisningen. Det ligger stor vikt uppå, att de äro väl rustade för det speciella arbete, som föreligger vid denna nya skolform och härför kräves specialutbildning. Här är fråga om att jämte undervisningsmomentet i lika hög grad inarbeta även träningsmomentet, d. v. s. undervisningen måste här gå hand i hand med uppdrivandet av arbetsprestationen och härför fordras förutom pedagogisk inställning även den ekonomiska arbetsledarens klarsyn för arbetets rationella utförande och förmåga att driva eleverna till målmedveten effektivitet i arbetets utförande. Härtill kommer att arbetet vid en internatskola alltid blir mera krävande och intensivt än i andra skolor. Tiden blir mera bunden och det dagliga umgänget med eleverna ställer ur uppfostringssynpunkt stora krav på lärarinnorna inom internatet. Därtill kommer, att, då undervisningen pågår under praktiskt taget hela året, semester endast kan beräknas till omkring sex veckor per lärarinnekraft. För varje lärarinna beräknas 1 600 undervisningsoch vakttimmar, under det att vid yrkesskolorna antalet undervisningstimmar för närvarande torde vara omkring 1 200, allt per år räknat. På grund härav hava vid utarbetandet av förslaget till inkomst- och utgiftsstat för skolan upptagits högre ersättningar till lärarinnorna än dem, som i allmänhet utgå på förevarande område. Med hänsyn till rektorns viktiga uppgifter har det ansetts, att rektorn utom fri bostad och fritt vivre bör erhålla en totallön av 10 000 kronor. För de ordinarie lärarinnorna har totallönen beräknats till 6 500 kronor för år och för de extra ordinarie lärarinnorna till 5 500 kronor för år. Med hänsyn till skolans försäljningsverksamhet erfordras dessutom en butiksföreståndarinna, vars lön upptagits till 4 500 kronor för år, samt en kassörska, som tillika är bokförerska och skrivbiträde, med 4 000 kronor för år. De föreslagna lönebeloppen hava upptagits såsom totallöner och befattningshavarna hava icke inplacerats efter löneklasser, något som skett med hänsyn till att det synts på detta stadium av utredningen riktigast att angiva totallönerna. I samråd med experterna hava de sakkunniga utarbetat följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för hembiträdesskolan. Förslag till inkomst- och utgiftsstat. Inkomster. Kronor Kronor Kursavgifter (Kurs A 72 X 50 kr.) 3 600 (Kurs B 48 X 75 kr.) 3 600 7 200 Lärarinnornas hyresersättning (11 a 500 kr.) 5 500 måltider (11 a 500 kr.) 5500 Småbarnens mat 1500 12 500 Matgäster (40 gäster a 54 kr. per månad under HV2 månader) 21 600 Försäljning (288 dagar med 150 kr. per dag) 43 200 64 800

171 Kronor

Statens anslag: för löner » övriga omkostnader

Kronor

87 500 • • 45500 133000 Summa kronor 217 500

Utgifter. Lönekonto. Rektor [förutom bostad (2 rum + kokvrå) och fritt vivre] (totallön) 10 000 8 ordinarie lärarinnor (därav en husmor) ä 6 500 kr. (totallön) 52 000 3 extra ordinarie lärarinnor (därav ett husmorsbiträde) ä 5 500 kr. (totallön) 16500 Butiksföreståndarinna 4 500 Kassörska, tillika bokförerska och skrivbiträde 4 000 Extra lärare och föredrag 500 87 500 Omkostnaders konto. Bränsle och lyse 12000 Betjäning (vaktmästare, butiksbiträde, städerska, springflicka m. m.) 7500 Telefon, tryck, annonser 3 800 Anskaffning av inventarier och deras underhåll 3 000 Förbrukningsartiklar 3000 Böcker och tidskrifter 200 Diverse utgifter (läkare, medicin m. m.) 1700 Oförutsedda utgifter • 2 000 33 200 Båvarors konto. F ö r elevernas mat (netto 45 kr. per månad; Kurs A 19 440 + Kurs B 23760 kr.) 43 200 Lärarinnornas mat (netto 500 kr. per år för 11 personer) ... 5 500 Småbarnens mat (netto) • •• 1500 50200 Matgäster och försäljning 46 600 Summa kronor 217 500 I staten har ej inräknats: Utgifter. Hyror och på fastigheten kommande utgifter: vattenavgift, brandförsäkring m. m. Pensionsavgifter för anställda.

reparationer,

Inkomster. Inackordering för bemedlade och mindre bemedlade elever. Härovan intagna förslag avser kostnaderna för normalutbildningen. För specialutbildningen torde därutöver erfordras lärarinnekrafter, nämligen för

172 kokerskekursen en ordinarie lärarinna och en halv biträdande lärarinnekraft, för hemföreståndarinnekursen, om den blir fortlöpande, en ordinarie och en halv biträdande lärarinnekraft samt för barnsköterskekursen en biträdande lärarinnekraft. För husakursen och examenskursen beräknas däremot att förstärkning av lärarinnepersonalen icke är erforderlig. Erinras må, att specialutbildning vid skolan icke lämpligen kan anordnas förrän skolan varit i verksamhet under två år. För att produktionen vid skolan skall kunna vinna avsättning, är det tydligt, att denna bör förläggas till en stad av sådan storlek, att tillfredsställande förhållanden i fråga om försäljningsmöjligheterna kunna uppnås. De sakkunniga hava icke ansett sig i frågans nuvarande läge böra föreslå någon viss ort för skolan utan torde ett avgörande härutinnan böra träffas först efter det undersökningar blivit gjorda om den ur olika synpunkter lämpligaste och bästa förläggningsplatsen. Det låter sig sålunda mycket väl tänkas, att någon av våra stora eller medelstora städer skulle befinnas villig att upplåta tomt för skolan ävensom i någon mån bidraga till kostnaderna för skolans uppförande eller, om lämplig byggnad redan finnes, för dess inredande. Då på några orter särskilda hembiträdeskurser redan påbörjats eller planerats och då statsunderstödda enskilda anstalter finnas, vilka möjligen äro villiga att anordna hembiträdesutbildning i enlighet med av Kungl. Maj:t godkända kursplaner, bör skolan företrädesvis förläggas till sådan ort, som kan erbjuda garantier för produkternas avsättning och där utbildningsanstalt av förevarande slag icke redan finnes. På grund härav kunna de kostnader, som uppförandet av skolbyggnaden, respektive dess inredning ävensom anskaffandet av inventarier betinga, icke närmare angivas. För att man emellertid skall kunna erhålla en föreställning om lokalbehovet och inventariekostnaderna hava experterna för de sakkunnigas räkning utarbetat en promemoria angående lokaler och inventarier för en statens hembiträdesskola, vilken promemoria är bilagd detta betänkande som bilaga B. Till det lokalbehov, som sålunda beräknats, tillkommer för specialkurserna ytterligare: för kokerskekursen ett kök och ett provkök, för hemföreståndarinnekursen ett kök och en sysal; för övriga kurser anses ytterligare lokaler icke erforderliga. Såsom förut framhållits är det för utbildningen av tillräckligt antal kunniga hembiträden erforderligt, att hembiträdesutbildning enligt det program, de sakkunniga här framlagt, anordnas även vid andra undervisningsanstalter i landet. Men jämväl ur andra synpunkter är det av vikt att så många utbildningsanstalter på det husliga undervisningsområdet som möjligt upptaga en dylik utbildning på sitt program. E n utbildning av detta slag blir nämligen — även i de fall, den icke yrkesmässigt utnyttjas — av stor betydelse för hemmen och samhället, emedan den ger fruktbringande och nyttiga kunskaper för framtida skötsel av det egna hemmet. De sakkunniga hava förutsatt, att kommunala yrkesskolor, statsunder-

173 stödda enskilda utbildningsanstalter samt folkhögskolor kunna befinnas villiga att inrätta särskild hembiträdesutbildning under förutsättning att staten ställer tillräckliga anslag till dessa utbildningsanstalters förfogande, mot villkor att utbildningen anordnas i överensstämmelse med de kursplaner, som kunna komma att antagas för statens hembiträdesskola. Med hänsyn till den ställning, skolan är avsedd att intaga på förevarande utbildningsområde, har skolan självfallet intresse av att stimulera utbildningen av hembiträden jämväl vid andra utbildningsanstalter i enlighet med det program, som här ovan angivits. Denna strävan skulle utan tvivel befrämjas, om staten för hembiträdesutbildningen beräknar anslagen till nyssnämnda utbildningsanstalter enligt andra grunder än hittills varit fallet vid beviljande av anslag till undervisning i husligt arbete vid de nuvarande yrkes- och lärlingsskolorna. Vid dessa skolor ha anslagen hitintills utgått med lägre belopp till undervisning i husligt arbete än i andra yrkesämnen. De sakkunniga vilja som sin mening uttala att statsbidraget till en så kvalificerad yrkesundervisning som utbildning av hembiträden i enlighet med här föreliggande förslag icke bör understiga det belopp, som staten anser skäligt bestämma för utbildning i andra yrkesgrenar. För en sådan gynnsammare beräkning av grunderna för anslaget tala flera skäl. önskvärdheten av att stimulera tillräckligt många utbildningsanstalter torde genom den här framlagda utredningen vara tillräckligt motiverad. E n ä r den nya yrkesskolestadgan föreslår ett årligt understöd till kommunala yrkesskolor av 2 kronor och 80 öre för undervisningstimme när undervisningen avser hantverk, industri eller handel bör enligt de sakkunnigas mening statsbidraget till i föreliggande utredning avsedd yrkesundervisning icke understiga detta belopp, eller det belopp som kommer att bestämmas för nämnda yrkesgrenar. Det är jämväl erforderligt, att staten stödjande träder in för rekryteringen av kurserna genom att lämna anslag till stipendier, varigenom obemedlade och mindre bemedlade sättas i tillfälle att deltaga i de utbildningsmöjligheter, som sålunda öppnas. Med hänsyn till att inackorderingskostnaderna vid statens hembiträdesskola skulle, enligt vad här ovan föreslagits, för de obemedlade helt bekostas av skolan och det givetvis är önskvärt, att skillnaden i kostnader för elever vid hembiträdesutbildningen i övrigt i jämförelse med statens hembiträdesskola blir så liten som möjligt, vilja de sakkunniga ifrågasätta, att stipendierna fastställas till belopp per månad, som ligga så nära som möjligt de belopp, vartill inackorderingskostnaderna för en elev vid statens hembiträdesskola i verkligheten uppgå. Stora svårigheter möta att beräkna de erforderliga anslagsbeloppen för bidrag till lärarinnelöner och för stipendier vid hembiträdesundervisning i kommunala eller enskilda undervisningsanstalter. Det föreligger för närvarande icke någon möjlighet att ens tillnärmelsevis uppskatta i vilken omfattning kurser av hithörande slag kunna komma att anordnas under de närmaste åren efter genomförandet av en undervisningsorganisation efter de sak-

174 kunnigas riktlinjer. Det synes emellertid rimligt, att i avbidan på vidare erfarenheter ett anslag på 200 000 kronor första året anvisas såsom bidrag till lärarinnelöner och ett anslag av 75 000 kronor till stipendier. Särskilt anslag torde också böra anvisas till undervisningsmateriel.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa de sakkunniga: 1) att en statens hembiträdesskola inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, här ovan angivits, 2) att kursplaner fastställas för hembiträdesundervisningen i enlighet med vad i bilaga A föreslagits, 3) att till kommunala och enskilda undervisningsanstalter, som enligt kursplanerna och de föreskrifter i övrigt, som av Kungl. Maj:t fastställas, bedriva hembiträdesundervisning, anvisas såsom bidrag till lärarinnelöner ett årligt anslag av 200 000 kronor att utgå med 2 kronor 80 öre per undervisningstimme, 4) att såsom bidrag till inackorderingskostnaderna för elever vid de under 3) nämnda undervisningsanstalterna inrättas ett årligt stipendieanslag å 75 000 kronor.

175 Bil.

A.

Statens hembiträdesskola. NORMALSKOLA FÖR ANSTÄLLDA I HUSLIGA YRKEN. Hembiträdesskolans ändamål är: att inom ramen av anslagen tid ge åt kvinnliga yrkesutövare på det husliga arbetets område den yrkesskicklighet, som leder till ett rutinerat arbete under eget ansvar och utgör förutsättningen för arbetets organisation och yrkets sociala anseende; samt att skapa möjligheter för hemmen att erhålla kunnig arbetshjälp. Utbildningen skall bygga på viss erfarenhet av arbete inom hemmet och avser att inom det arbetsområde, som hör till det egentliga hembiträdesyrket, bibringa eleverna: a) grundläggande kunskaper och färdigheter, som fordras för yrkesarbetet i hemmen, b) yrkesteknik genom träning i att utföra arbetet på bästa möjliga sätt på kortast möjliga tid, c) anpassningsförmåga, som är nödvändig för ett friktionsfritt arbete inom olika hem och som fordras för egen trivsel i arbetet, samt d) intresse och aktning för yrkesarbetet inom hemmet för höjande av yrkeskårens sociala ställning. Skolan omfattar följande kurser för utbildning av yrkesutövare inom hemmet. I. Normal utbildning. A. Sexmånaders yrkeskurs i hushållsarbete. B. Ettårig yrkeskurs i hushållsarbete. Elev, som med godkända betyg genomgått någon av dessa kurser, erhåller hembiträdeskompetens.

176 I I . Specialutbildning. C. Fyra månaders kokerskekurs (ger kompetens såsom kokerska i hem). D. Tre månaders yrkeskurs i husasysslor (ger kompetens som husa). E. Sex månaders barnsköterskekurs (ger kompetens såsom barnsköterska). F . Yrkeskurs för högre kvalificerad hemhjälp (ger kompetens såsom hemföreståndarinna).

III. Kompletteringskurser. G. Sex veckors kurs i barnavård. H. Ätta veckors kurs i hemmets ekonomi. I. Fyra veckors kurs i hemsjukvård och dietmatlagning. K. Tolv veckors kurs i hemsömnad, omsyning, barnkläder m. m. I T . Examenskurs för erhållande av hembiträdeskompetens.

I. NORMALUTBILDNING.

A. Sex månaders yrkeskurs i hushållsarbete. Inträdesfordringar: att vara frisk och stark; att vid kursens början ha fyllt 18 år; att förete betyg över väl vitsordad anställning i husligt arbete under minst två år; samt att äga nödiga förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig tndervisningen.

Avgifter och bostadsförhållanden. Undervisningen är fri, dock erlägges vid kursens början en inträdesavgift av 50 kronor. Eleverna bo på skolan. Obemedlad elev åtnjuter fri bostad, iost och tvätt. Bemedlad elev skall för nämnda förmåner i förskott msnatligen betala 60 kronor och mindre bemedlad elev det belopp, vilket fsätställes såsom skäligt av skolans styrelse.

Undervisningens omfattning. För varje elev beräknas 24 effektiva arbetsvecker med 48 underusningstimmar per vecka fördelade på följande timplan. Arbetstiden firlägges i regel mellan kl. 7—19.

177 Timplan. Antal veckor under kursen

a r o a ni n o

Praktisk

Antal timmar under kursen

undervisning.

A. Matlagning, bakning, konservering m. m.: 1) Grundläggande 2) Träning B. Hemvård: 1) Städning, rengöring, dukning, servering m. in 2;' Tvätt, strykning, mangling, stoppning och lagning Summa Teoretisk

Antal veckotimmar i medeltal

38 45

304 360

172 1008 1008

undervisning.

A. Matlagningslära: 1) Demonstrationer av grundläggande tillagningssätt och t y p r ä t t e r 2) Receptgenomgång och arbetsplanläggning. B. Närings- och födoäinneslära C Hemvårdslära: 1) Materiallära 2) Bostadsvård 3) Tvättlära D. Yrkes- och hushållsekonomi E. Hushållsarbetets hygien P. Yrkespsykologi Gr. Föredrag Summa

16 24 28 12 12 10 16 12 8 __i 48

142 1150

Ämiiesfördelning. PRAKTISK

UNDERVISNING.

Självständiga uppgifter med kritik av arbetets planläggning och utförande skola ingå i undervisningen för att leda eleverna fram till att kunna arbeta på eget ansvar. A. Matlagning, bakning, konservering m. m. (16 veckor). 1) Grundläggande undervisning (l1h veckor). Matlagning: Beredning av vardagskost för hemmet, beräkning och inköp av matvaror. Dukning och servering. Hembakning: Matbröd, kaffebröd och andra bakverk för vardagens matsedlar. Konservering för hemmets behov av såväl animaliska som vegetabiliska födoämnen. Rengöringsarbeten i samband med nyssnämnda arbeten. 2) Träningsarbeten (8 veckor). Matlagning, bakning, konservering, beredning av korv, sylta m. m. i större skala för matservering, beställningar eller försäljningsbutik. Rengöringsarbeten i samband med nyssnämnda arbeten. 2 4 5 0 3G

178 3) Examensprov (Vs vecka). Matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. enligt dagschema för arbete i hem; planering, ekonomiska beräkningar, inköp och kassaredovisning. B. Hemvård (8 veckor). 1) Städning, rengöring, dukning och servering (4 veckor): Daglig städning av bostadsvåning; vården av kläder och skor; storrengöring och möbelvård. Dukning och servering för vardagen och festliga tillfällen. 2) Tvätt, mangling, strykning, stoppning och lagning (4 veckor): Tvätt av duktyg, handdukar och gångkläder efter olika metoder, mangling och strykning; tvätt av siden, ylle och gardiner m. m.; fläckuttagning; pressning. Stoppning och lagning (1 vecka): Stoppning av strumpor; isyning av knappar och band; påsättning av kragar och isättningar; stoppning och lappning på maskin m. m. TEORETISK

UNDERVISNING.

A. Matlagningslära (16 tim. demonstrationsundervisning). 1) Demonstration av grundläggande tillagningssätt och typrätter (16 tim.): Födoämnenas rengöring och förberedelse. Förberedande tillagningssätt. Kokning: Långkokning, kokning i kort spad, ångkokning, vattenbad. Sparkokning. ' Stekning: Olika typer av bryning och stekning. Enklare färsberedning. Flottyrkokning, gräddning av maträtter. Redning: Kallredning, varmredning, torredning, äggredning. Typrätter av finare färser, gelérätter och såser. Smörgåsar, garnering och uppläggning av smör, maträtter, bakverk m. m. Bakning: Degar med bakpulver, jäsdegar, paj-, mör- och smördegar. Sockerkakssmet. Marängmassa. Enklare tårtgarnering. Konservering: Principer för olika konserveringssätt. Portionslära: Beräkning av kvantiteter för personantal m. m. 2) Receptgenomgång och arbetsplanläggning (24 tim.): Beredningssätt för dagens matsedel med tillämpning av matlagningsläran och ekonomiska beräkningar. Planläggning och instruktion för dagens arbete. B. Närings- och födoämneslära (28 tim.). Näringslära: Kroppens ämnesomsättning och näringsbehov; näringsämnenas förekomst och karaktäristiska egenskaper; betydelsen av kostens ändamålsenliga sammansättning, beredning och servering. Födoämneslära med särskild hänsyn till varukännedom: Födoämnenas sammansättning, näringsvärde och pris i jämförelse sinsemellan och deras betydelse i kosten; kännetecken på god vara med demonstrationer av i handeln vanligen förekommande livsmedel i samband med kvalitetsbedömning i syfte att ge kunskap i inköpslära; den praktiska tillämpningen av livsmedelslagstiftningen. Förvaring.

179 Våra njutningsmedel, deras egenskaper och betydelse i kosten, god vara i förhållande till pris samt förvaring, användning och beredningssätt. Tillämpning av närings- och födoämneslära: Vardagskostens sammansättning med hänsyn till hälsosynpunkter och besparingssynpunkter; uppställande av matsedlar för vardag och fest; vegetarisk kost, sjukmat, småbarnskost. C. Hemvårdslära (34 tim.): 1) Materiallära i anslutning till köksgöromål: Olika spisar, värmeskåp och kylskåp, deras utnyttjande och skötsel. Bränsle. Material använt till diskbord, arbetsbord, kokkärl och övriga husgeråd (metaller, lergods, marmor, trä m. ni.), deras egenskaper och behandling. Olika rengöringsmedel, deras egenskaper, användning. / anslutning till hemvård: Material för väggar och tak. Olika golvbeläggning såsom linoleummattor, parkettgolv, mjuka mattor m. m. samt deras behandling och vård; rengöring av armatur (metall, glas, kristall m. m.). Behandling av målade, polerade och bonade ytor. Skötseln av porslin, glas och silver. Demonstration av dammsugare, golvbonare och andra rengöringsredskap. Rengöringsmedel, deras egenskaper och användning. 2) Bostadsvård: Planläggning och inredning av ett hem. Sanitära krav, uppvärmning, belysning och ventilation. Hemmets estetik med hänsyn till möbler, textilier och prydnadsföremål. Vården av möbler, linne och sängkläder. Daglig städning av sovrum, badrum, dagligrum m. m. Veckostädning. Storrengöring. Garderobens skötsel vid vår- och höstrengöring. Tidsindelningens betydelse för arbetet samt uppgörande av dags-, vecko- och årsschema. Dukning, servering och uppassning: Dukning av bord för vardag och festligare tillfällen. Serveringens rätta gång. Betydelsen av ordning och punktlighet vid serveringen. Ordnandet och skötseln av blommor. Påpekanden om de personliga fordringar som ställas på hembiträdet i fråga om uppträdande och personlig anpassning. Mottagning av gäster. Passning av telefon m. m. 3) Tvättlära med demonstration (10 tim.): Tvättmaskiner och tvättredskap, deras användning och skötsel. Olika tvättmedel. Metoder för handtvätt och maskinell tvätt samt olika inskötningsarbeten. Tillvägagångssätt vid tvättning av ylle, siden, gardiner m. m. Grunderna för fläckars uttagning och klädvård. D.

Yrkes- och hushållsekonomi (16 tim.): Arbetsorganisation: Olika arbetsmetoder, tidsbesparing, rationalisering, arbetsrutin. Planläggning av arbetsuppgifter med tidsberäkningar, detalj- och grupparbete, hel arbetsdag och veckoarbete.

ISO Ekonomiska beräkningar tillämpade på olika hembiträdeslöner med särskild hänsyn till nödiga besparingar för frivillig pensionsförsäkring, sjukkassa ni. 111. Jämförelser med andra yrkeslöner. Enkel kassabok. Hushållningens uppgift och betydelse. Hemhushållningens budget och arbetsrutinens betydelse för familjens ekonomi. E. Hushållsarbetets hygien (12 tim.): Personlig hygien: Kroppens vård, bad, klädedräkt, skodon, arbete, rekreation, vila, sömn. Yrkeshygien: Mikroorganismerna och deras betydelse för hälso- och sjukvård; renhållning, ventilation, smitta, desinfektion, åtgärder vid olycksfall. F. Yrkespsykologi (8 tim.): Personlighetsutveckling; ansvar och förtroende. Samvarons psykologi: anpassningsförmågans värde. Synpunkter på miljöförhållanden och deras psykologiska inflytande. Synpunkter på hembiträdesyrket och värdet av dess uppgifter; arbetsglädje. Mindervärdeskänslans bekämpande och stolthetskänslans uppmjukning; övergångsålderns psykologi. G. Föredrag (minst 4 per kurs) berörande: Medborgarkunskap med särskild hänsyn till sociallagstiftning: sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring, pensionering, mödravård m. m. Föreningsteknik; sammanslutningens betydelse för yrket. Filmförevisning som belyser undervisningsämnen inom skolan t. ex. heminredning, rörelsestudier, fabrikation av livsmedel, husgeråd m. m. Nationalekonomi med hänsyn till hushållsarbete. Gymnastik. Frivilligt ämne.

B. Ettårig' y r k e s k u r s i hushållsarbete. Inträdesfordringar: att vara frisk och stark; att vid kursens början ha fyllt 17 år; att förete betyg över väl vitsordad anställning i husligt arbete under minst ett år; samt att äga nödiga förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Avgifter och bostadsförhållanden. Undervisningen är fri, dock erlägges vid kursens början en inträdesavgift å 75 kronor. Eleverna bo på skolan. Obemedlad elev åtnjuter fri bostad, kost och tvätt. Bemedlad elev skall för nämnda förmåner i förskott månatligen betala 60 kronor och mindre bemedlad elev det belopp, vilket fastställes såsom skäligt av skolans styrelse.

181 Undervisningens omfattning. För varje elev beräknas 46 effektiva arbetsveckor med 48 undervisningstimmar per vecka. Arbetstiden förlägges i regel mellan kl. 7—19. Timplan. a r o a m n e

Praktisk

Antal timmar under kursen

Antal veckor under kursen

Antal veckotimmar i medeltal

12 12

42 44

504 528

6 4 6 6

44 44 44 44

264 176 264 264 2 000

2 000

undervisning.

A. Matlagning, bakning, konservering m. m.: 1) Grundläggande 2) Träning B. H e m v å r d : 1) Städning, rengöring, dukning och servering 2) Tvätt, strykning och mangling C. Barnavård D. Sömnad Summa Teoretisk undervisa ing. A. Matlagningslära: 1) Demonstration av grundläggande tillagnings sätt och typrätter 2) 'Receptgenomgång och arbetsplanläggning. B. Närings- och födoämneslära C. H e m v å r d s l ä r a : 1") Materia]lära 2) Bostadsvård 3) Tvättlära D. Yrkes- och hushållsekonomi E. Sömnad: Materiallära inkl. mönsterritning . . . F. 1) Barnavård 2) Barnpsykologi Gr. Hushållsarbetets hygien H . Yrkespsykologi I. F ö r e d r a g

24 36 28

4-5

46 Summa

12 12 10 16 18 12 12 12 8 8

208 2 208

(Besök vid olika institutioner)

Ämnesfördelning. PRAKTISK

UNDER

VISNING.

Självständiga uppgifter med kritik av arbetets planläggning och utförande skola ingå i undervisningen för att leda eleverna fram till att kunna arbeta på eget ansvar. A.

Matlagning, bakning, konservering m. m. (24 veckor). 1) Grundläggande undervisning (IIV2 vecka). Matlagning: Beredning av vardagskost för hemmet, beräkning och inköp av matvaror, dukning och servering. Hembakning: Matbröd, kaffebröd och andra bakverk för vardagens matsedel.

182 Konservering: För hemmets behov av såväl animaliska som vegetabiliska födoämnen. Rengöringsarbeten i samband med nyssnämnda arbeten. 2) Träningsarbeten (12 veckor). Matlagning, bakning, konservering, beredning av korv och sylta m. m. i större skala för matservering, beställningar eller försäljningsbutik. Rengöringsarbeten i samband med nyssnämnda arbeten. 3) Examensprov (V2 vecka). Matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. enligt dagsschema för arbete i hem; planering, ekonomiska beräkningar, inköp och kassaredovisning. B. Hemvård (10 veckor). 1) Städning, rengöring, dukning och servering (6 veckor). Daglig städningav bostadsvåning; vården av kläder och skor; storrengöring och möbelvård. Dukning och servering för vardagen och festliga tillfällen. 2) Tvätt, strykning och mangling (4 veckor). Tvätt av duktyg, handdukar och gångkläder efter olika metoder, strykning och mangling; tvätt av siden, ylle och gardiner m. m.; fläckuttagning; pressning. C. Barnavård (6 veckor). Den dagliga skötseln av spädbarn och koltbarn (barn upp till treårsåldern), deras uppfödning, kläder m. m. Eventuella besök å storbarnkammare, barnträdgård eller barnkrubba för barn i lekåldern. D. Sömnad (6 veckor). Stoppning av strumpor; isyning av knappar och band; påsättning av kragar och isättningar; stoppning och lappning på maskin m. m. Enkel linnesömnad och sömnad av arbetsdräkt (bomullsklädning, förkläden och snibb m. m.). Sömnad av hushållets lmneförråd, såsom sänglinne, handdukar och duktyg m. m., deras underhåll och vård. TEORETISK

UNDERVISNING.

A. Matlagningslära (60 tim.). 1) Demonstration av grundläggande tillagningssätt och typrätter (24 tim.). Födoämnenas rengöring och förberedelse. Förberedande tillagningssätt. Kokning: Långkokning, kokning i kort spad, ångkokning, vattenbad. Sparkokning. Stekning, olika typer av bryning och stekning. Enklare färsberedning. Flottyrkokning, gräddning av maträtter. Redning: Kallredning, varmredning, torredning, äggredning. Typrätter av finare färser, gelérätter och såser. Smörgåsar, uppläggning och garnering av smör, maträtter, bakverk m. m. Bakning: Degar med bakpulver, jäsdegar, paj-, mör- och smördegar. Sockerkakssmet. Marängmassa. Enklare tårtgarneringar. Konservering: Principer för olika konserveringssätt. Portionslära: Beräkning av kvantiteter för personantal m. m.

183 2) Receptgenomgång och arbetsplanläggning (36 tim.). Beredningssätt för dagens matsedel med tillämpning av matlagningsläran och ekonomiska beräkningar. Planläggning och instruktion för dagens arbete. B. Närings- och födoämneslära (28 tim.). Näringslära: Kroppens ämnesomsättning och näringsbehov; näringsämnenas förekomst och karaktäristiska egenskaper; betydelsen av kostens ändamålsenliga sammansättning, beredning och servering. Födoämneslära med särskild hänsyn till varukännedom: Födoämnenas sammansättning, näringsvärde och pris i jämförelse sinsemellan och deras betydelse i kosten; kännetecken på god vara med demonstrationer av i handeln vanligen förekommande livsmedel i samband med kvalitetsbedömning i syfte att ge kunskap i inköpslära; den praktiska tillämpningen av livsmedelslagstiftningen. Förvaring. Våra njutningsmedel, deras egenskaper och betydelse i kosten; god vara i förhållande till pris samt förvaring, användning och beredningssätt. Tillämpning av närings- och födoämneslära: Vardagskostens sammansättning med hänsyn till hälsosynpunkter och besparingssynpunkter; uppställande av matsedlar för vardag och fest; vegetarisk kost, sjukmat, småbarnskost. C. Hemvårdslära (34 tim.). 1) Materiallära i anslutning till köksgöromål: Olika spisar, värmeskåp och kylskåp, deras utnyttjande och skötsel. Bränsle. Materiel använt till diskbord, arbetsbord, kokkärl och övriga husgeråd (metaller, lergods, marmor, trä m. m), deras egenskaper och behandling. Olika rengöringsmedel, deras egenskaper och användning. / anslutning till hemvård: Materiel för väggar och tak; olika golvbeläggningar såsom linoleummattor, parkettgolv, mjuka mattor m. m., deras behandling och vård; rengöring av armatur (metall, glas, kristall m. ni.). Behandling av målade, polerade och bonade ytor. Skötsel av porslin, glas och silver. Demonstration av dammsugare, golvbonare och andra rengöringsredskap. Rengöringsmedel, deras egenskaper och användning. 2) Bostadsvård: Planläggning och inredning av ett hem. Sanitära krav, uppvärmning, belysning och ventilation. Hemmets estetik med hänsyn till möbler, textilier och prydnadsföremål. Vården av möbler, linne och sängkläder. Daglig städning av sovrum, badrum, dagligrum m. m. Veckostädning. Storrengöring. Garderobens skötsel vid våroch höstrengöring. Tidsindelningens betydelse för arbetet samt uppgörande av dags-, vecko- och årsschema. Dukning, servering och uppassning: Dukning för vardag och festliga tillfällen. Serveringens rätta gång. Betydelsen av ordning och punktlighet vid serveringen. Ordnandet och skötsel av blommor. Påpekanden om de personliga fordringarna som ställas på hembiträdet

184 i fråga om uppträdande och personlig anpassning. Mottagning av gäster. Passning av telefon m. m. 3) Tvättlära, med demonstration: Tvättmaskiner och tvättredskap, deras användning och skötsel. Olika tvättmedel. Metoder för handtvätt och maskinell tvätt samt olika inskötningsarbeten. Tillvägagångssätt vid tvättning av ylle, siden, gardiner m. m. Grunderna för fläckars uttagning och klädvård. D. Yrkes- och hushållsekonomi (16 tim.). Arbetsorganisation: Olika arbetsmetoder, tidsbesparing, rationalisering, arbetsrutin. Planläggning av arbetsuppgifter med tidsberäkningar: detalj- och grupparbete, hel arbetsdag och veckoarbete. Ekonomiska beräkningar tillämpade på olika hembiträdeslöner med särskild hänsyn till nödiga besparingar för frivillig pensionsförsäkring, sjukkassa m. m. Jämförelser med andra yrkeslöner. Enkel kassabok. Hushållningens uppgift och betydelse. Hemhushållningens budget och arbetsrutinens betydelse för familjens ekonomi. E. Materiallära i anslutning till sömnad (18 tim.). Olika symaskiners konstruktion och skötsel. Garn och tygers ursprung, beredning, kvalitet och pris. Måttagning och mönsterritning. F. 1) Barnavård (12 tim). Barnets fysiska utveckling och kroppsliga vård; naturlig och konstgjord uppfödning. De vanligaste barnsjukdomarna och deras behandling. 2) Barnpsykologi (12 tim.). Barnets andliga utveckling; uppfostrans betydelse och miljöns inflytande. G. Hushållsarbetets hygien (12 tim.). 1) Personlig hygien: Kroppens vård, bad, klädedräkt, skodon, arbete, rekreation, vila, sömn. 2) Yrkeshygien: Mikroorganismerna och deras betydelse för hälso- och sjukvård; renhållning, ventilation, smitta, desinfektion, åtgärder vid olycksfall. H. Yrkespsykologi (8 tim.). Personlighetsutveckling; ansvar och förtroende. Samvarons psykologi; anpassningsförmågans värde. Synpunkter på miljöförhållanden och deras psykologiska inflytande. Synpunkter på hembiträdesyrket och värdet av dess uppgifter; arbetsglädje. Mindervärdighetskänslans bekämpande och stolthetskänslans uppmjukning. Övergångsålderns psykologi. I

Föredrag (minst 8 per kurs) berörande: Medborgarkunskap med särskild hänsyn till sociallagstiftning; sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring, pensionering, mödravård m. m. Föreningsteknik; sammanslutningens betydelse för yrket.

185 Filmförevisning som belyser undervisningsämnen inom skolan t. ex. heminredning, rörelsestudier, fabrikation av livsmedel, husgeråd m. m. Nationalekonomi med hänsyn till hushållsarbete. Gymnastik, frivilligt ämne. II.

SPECIALUTBILDNING.

Inträdesfordringar: att vara frisk och stark, att inneha normalkompetens som hembiträde, att vid kursens början ha fyllt 20 år, samt att i övrigt äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. För inträde i kurs F fordras därjämte att sökande företer betyg över väl vitsordad anställning i husligt arbete under minst 4 år.

Avgifter och bostadsförhållanden. I undervisningsavgift betalar elev vid kursens början det belopp, som finnes angivet under respektive kursplan. Därest bostadsutrymme finnes i skolan, kan elev beredas bostad därstädes och skall hon i så fall för bostad, kost och tvätt förskottsvis erlägga en avgift av 60 kronor per månad. När elev bor utanför skolan, skall hon för kost förskottsvis erlägga en avgift av 45 kronor för månad.

C. Fyramånaders yrkeskurs för kokerskor. I undervisningsavgift betalar elev 60 kronor. Godkänt avgångsbetyg från denna kurs medför kompetens såsom kokerska i hem.

Undervisningens omfattning. För varje elev beräknas 16 effektiva arbetsveckor. i regel mellan kl. 7—19. Timplan. L S r o ii m n e

Praktisk

Antal timmar under kursen

Antal veckor under kursen

Antal veckotimmar i medeltal

1 2-5 1 0-5

12 40 12 8

un dervisning.

A. Matlagning, bakning, konservering m. m Teoretisk

Arbetstiden förlägges

undervisning.

A. Matlagningslära: 1) Demonstration av olika typrätter med hän2) Eeceptgenomgång och arbetsplanläggning. . B. Närings- och födoämneslära Summa

72 760

186 Ämnesfördelning. PRAKTISK

UNDERVISNING.

Självständiga uppgifter med kritik av arbetets planläggning och utförande skola ingå i undervisningen för att leda eleverna fram till att arbeta på eget ansvar. A. Matlagning, bakning, konservering m. m. (16 veckor); Matlagning: Beredning av måltider av olika typer, enklare och finare, med portionslära och prisberäkningar; restanvändning, beställningsarbeten av såväl enstaka rätter som hela måltider. Metodiska övningar av typrätter, som överskådligt visar deras användningssätt och uppläggning t. ex. rätter i gelé, fiskfärsrätter, majonäsens användning m. m. Arbetsplanering. Kalkylation av såväl maträtter som hela måltider. Varuberäkning och inköp. Dukning och servering av elevernas egna måltider. Bakning av matbröd, kaffebröd och andra bakverk för såväl det enklare som finare köket. Konservering av olika slag samt tillsyn och skötsel av konservförråd. Rengöringsarbeten i samband med ovannämnda arbeten. Examensprov: En kokerskas arbete under 3 dagar kombinerat med extra arbete och festmåltider samt i samband härmed redogörelse för arbetets planläggning, kalkylation, inköp och kassaredovisning.

TEORETISK

UNDERVISNING.

A. Matlagningslära (12 tim.). 1) Demonstration av olika typrätter, garnering och uppläggning med särskild hänsyn till den finare matlagningen. 2) Beceptgenonigång och arbetsplanläggning (40 tim.). Beredningssätt för dagens matsedlar med tillämpning av matlagningsläran, planläggning för arbetets utförande. B. Närings- och födoämneslära (12 tim.). Näringslära: Kort repetition av näringsläran enligt kursplan A samt sammanfattning därav; kaloriberäkningar. Födoämneslära med hänsyn till varukännedom: Kort översikt över de vanligaste födoämnenas sammansättning och pris i förhållande till sitt näringsvärde. I den finare matlagningen förekommande födoämnen. God vara med kvalitetsbedömning; inköp och förvaring. Konserveringsmetoder för finare inläggningar till garnering och dylikt; sammansättning av matsedlar med kalkylation. Sjukmat.

187 C. Materiallära (8 tim.). Kökets och skafferiets inredning med hänsyn till arbetets underlättande. Ändamålsenliga arbetsredskap och maskiner. Ekonomiska beräkningar av lyse, bränsle och andra förbrukningsartiklar. Behandling av avfall.

D. T r e m å n a d e r s y r k e s k u r s i husasysslor. I undervisningsavgift betalar elev 45 kronor. Godkänt avgångsbetyg från denna kurs medför kompetens som husa.

Undervisningens omfattning. För varje elev beräknas 12 effektiva arbetsveckor. Arbetstidens förlägges i regel mellan kl. 7—19. Timplan. Antal veckor under kursen

Antal veckotimmar i medeltal

A. Hemvård: 1) Städning, rengöring, dukning, servering m. m 2) Tvätt, strykning och mangling B. Sömnad C. Examensprov

3-0 2-5 6-o 0-5

43-5 43-5 43 5 43-5

Summa

12-0

435 L ä r o ä m n c

Praktisk

Antal timmar under kursen

undervisning. 130 110 261 __21

522 522

Teo) -etisk 11 n da • visn ing. A. Instruktionslektioner B. Materiallära i anslutning till sömnad C- Hemsjukvård

..' ... .

4 Summa

18 18 12

48 570

Ämnesfördelniug. PRAKTISK

UNDERVISNING.

I undervisningen skola ingå självständiga arbetsuppgifter med kritik av arbetets planläggning och utförande för att leda eleverna fram till att kunna arbeta på eget ansvar. A. Hemvård (3 veckor). 1) Städning och rengöring: Prov på daglig städning av bostadsvåning vård av kläder och skor, samt storrengöring. Möbelvård. Gardinuppsättning. Skötseln och inventering av linneförråd, glas, porslin, silver m. m. Servettbrytning, bordsdekorering, dukning, servering och

188 uppassning för vardagen och vid festliga tillfällen. Behandling och servering av drycker ni. m. 2) Tvätt, strykning och mangling (2Va veckor). Provtvätt av duktyg, handdukar och gångkläder, strykning och mangling med stoppning och lagning. Tvätt och strykning av finare dukar, gardiner, spetsar, blusar, klänningar m. m., tvätt av ylle, siden och handskar. Mjukstärkning och strykning av herrskjorta. Fläckuttagniiig, pressning. B. Sömnad (6 veckor). Sömnad av hushållets linneförråd: sänglinne, handdukar, duktyg m. m., deras underhåll och vård. Finstoppning och lagning av hemmets textilier. Enkel linnesömnad och sömnad av arbetsdräkt. C. Examensprov (Va vecka). En husas arbete under tre dagar, kombinerat med extra arbete och festmåltider; arbetsplanering och tidsberäkning. TEORETISK

UNDERVISNING.

A. Instruktionslektioner (18 tim.). Planläggning och instruktion för dagens arbete med demonstration och genomgång av nya arbetsuppgifter. B. Materiallära i anslutning till sömnad (18 tim.). Olika symaskiners konstruktion och skötsel. Garn och tygers ursprung, beredning, kvalitet och pris. Måttagning och mönsterritning. C. Hemsjukvård med demonstrationer (12 tim.). Åtgärder vid sjukdom i hemmet, den sjukes personliga vård, bäddning, lyftning, servering av sjukmat. Smitta, desinfektion. Skötseln av sjukrum. Den första hjälpen vid olycksfall; demonstration av förband, omslag m. m.

E. Sexmånaders barnsköterskekurs. I undervisningsavgift betalar elev 75 kronor. Godkänt avgångsbetyg från denna kurs medför kompetens som barnsköterska.

Undervisningens omfattning. För varje elev beräknas 24 effektiva arbetsveckor, dock att den som har ettårig normalutbildning som hembiträde kan få kursen något förkortad.

189 Timplan. a r o a m n e

Praktisk

Antal veckor under kursen

Antal veckotimmar i medeltal

24 9 9 5

undervisning.

A. Vården av späda b a r n : 1) Barnavård 2) Matlagning 3 Tvätt 4) Sömnad B. Vården av b a r n i lekåldern: 1) Barnavård 2) Matlagning 3) Barnslöjd och sömnad C. Sömnad Summa Teoretisk

Antal timmar under kursen

23 9 14 36

184 J16

1058 1058

undervisning.

A. Barnavård B. Psykologi: 1) Barnpsykologi 2) Hempsykologi C. Hälsolära och hemsjukvård D. Materiallära med anslutning till sömnad E. Föredrag och besök på institutioner Summa

20 12 8 30 18 _8 48

96 1154

Åmnesfördelning. PRAKTISK

UNDERVISNING.

Självständiga uppgifter med kritik av arbetets planläggning och utförande skola ingå i undervisningen för att leda eleverna till att arbeta på eget ansvar. A. Vården av späda barn (14 veckor). 1) Barnavård: Den dagliga skötseln av spädbarn och koltbarn (barn upp till 3 års åldern). Eleverna vistas under denna tid i spädbarnshem eller spädbarnskrubba; de få i tur och ordning biträda som nattvakter. 2) Matlagning: Beredning av mjölkblandningar och mat lämplig för barn upp till 3 års åldern. 3) Tvätt: Tvätt och inskötning av barnkläder. 4) Sömnad: Sömnad och underhåll av plagg för skolans barnavdelning. B.

Vården av barn i lekåldern (4 veckor). 1) Barnavård: Vården av barn i åldern 3—7 år och deras sysselsättande; under denna tid är undervisningen förlagd till: storbarnkammare, barnträdgård eller barnkrubba för barn i nyssnämnd ålder. 2) Matlagning: Beredning av mat lämplig för barnen. 3) Barnslöjd och sömnad: Förfärdigandet av enkla leksaker, tillsyn över barnens kläder, lagning och eventuellt sömnad av enkla plagg.

190 C. Sömnad: (6 veckor). Sömnad av hushållets linneförråd: sänglinne, handdukar, duktyg m. m.; deras underhåll och vård. Sömnad av spädbarnsutstyrsel. Sömnad av barnkläder. Omändring av gamla klädesplagg och annan renovering av kläder. TEORETISK UNDERVISNING. A. Barnavård (20 tim.). Barnets fysiska utveckling och kroppsliga vård, naturlig och konstgjord uppfödning. Uppsättande av matsedlar för småbarn upp till skolåldern. Synpunkter på inredning av barnkammaren. De vanligaste barnsjukdomarna och deras behandling. B. Psykologi. 1) Barnpsykologi (12 tim.). Barnets andliga utveckling; uppfostrans betydelse och miljöförhållandenas inflytande. 2) Hempsykologi (8 tim.). Synpunkter på uppfostringslära med särskild hänsyn till barn i lekåldern och övergångsåldern; hemmets betydelse och barnsköterskans uppgifter i psykologisk belysning. C. Hälsolära och hemsjukvård (30 tim.) Människokroppens byggnad och förrättningar; de vanligaste sjukdomarna. Åtgärder vid sjukdom i hemmet, den sjukes personliga vård, bäddning och lyftning (med demonstration), smitta, isolering, desinfektion, skötseln av sjukrum. Den första hjälpen vid olycksfall. Demonstration av förband, omslag m. m. D. Materiallära, med anslutning till sömnad (18 tim.). Olika symaskiners konstruktion och skötsel. Garn och tygers ursprung, beredning, kvalitet och pris. Måttagning och mönsterritning. E. Föredrag (minst 4 under kursen) berörande kursens undervisningsämnen och sociala frågor samt B e s ö k (minst 2 under kursen) vid olika institutioner som ligga inom ramen för undervisningen.

F. Yrkeskurs för högre kvalificerad hemhjälp. I undervisningsavgift betalar elev 120 kronor om kursen varar 8 månader och 75 kronor om kursen varar 5 månader. Godkänt avgångsbetyg från denna kurs medför kompetens som hemföreståndarinna. Kurstid. Kursen varar — med hembiträdesskolans kurs A som grundläggande kurs — 8 månader — med hembiträdesskolans kurs B som grundläggande kurs — 5 månader.

191 Undervisningens omfattning. För varje elev beräknas 30,5 respektive 20 effektiva arbetsveckor. Arbetstiden förlägges i regel mellan kl. 7—19. Timplan. Antal veckor under kursen

Antal veckotimmar i medeltal

Antal timmar under kursen

A. Ekonomisk matlagning B. Dietmatlagning C. Barnavård (späda barn) 8 (barn i lekåldern^ inklusive barnslöjd D. Sömnad E. Examensprov

8 4 6 2 10 0-5

30 30 44 44 36 40

Summa

30-5

240 120 264 88 360 20 1092 1092

a r o a ni n c

Praktisk undervigning.

Teoretisk

undervisning. 36 40 24 12 8 12 12 12 30 8 12

A. Matlagningslära B. Hemmets ekonomi C. Varukännedom och näringslära D. Dietlära E. Hemvårdslära P. Hemsjukvård G. B a r n a v å r d H. Barnpsykologi I. Materiallära med anslutning till sömnad K. Hempsykologi L. Föredrag och besök på institutioner Summa

206 1298

Äninesfördelning. Självständiga uppgifter med kritik av arbetets planläggning och utförande skola ingå i såväl praktisk som teoretisk undervisning för att leda eleverna fram till självständigt tänkande och arbetets utförande under eget ansvar. PRAKTISK

UNDERVISNING.

A. Ekonomisk matlagning (8 veckor). Beredning av veckomatsedlar (inklusive bakning och konservering) för minst en månad i enlighet med tidigare uppgjorda familjeekonomiska beräkningar (budget) med handhavandet av hushållskassa, inköp och kassaredovisning medels bokföring. Enklare och finare matlagning med kalkylation av maträtter och måltider. Ekonomiska beräkningar över bränsleåtgång. Tidsberäkningar. Kalorilärans tillämpning i praktiken.

Rengöringsarbeten i samband med här nämnda praktiska arbeten: dukning och servering i samband med egna måltider. B. Dietmatlagning (4 veckor). Tillagning av typiska dieträtter; planering och beredning av dietmat enligt av läkare uppställda dietlistor. Uppläggning, dukning och servering av sjukmat. Rengöringsarbeten i samband med här nämnda arbeten samt dukning och servering i samband med egna måltider. C.

Barnavård. 1) Späda barn (6 veckor). Det späda barnets och koltbarns (barn upp till 3 års åldern) dagliga skötsel, uppfödning, kläder m. m. 2) Barn i lekåldern (2 veckor). Vården av barn i 3—7 års åldern och deras sysselsättande; barnslöjd.

I). Sömnad (10 veckor). Enkel linnesömnad och sömnad av arbetsdräkt (bomullsklänning, förkläden och snibb m. ni.). Sömnad av hushållets linneförråd: sänglinne, handdukar, duktyg m. m., deras underhåll och vård (5 veckor). Sömnad av spädbarnsutstyrsel, barnkläder, herrskjorta och^enkel klädsömnad. Omändring av gamla klädesplagg och annan renovering. Finstoppning och lagning av hemmets textilier (5 veckor). E. Examensprov (x/2 vecka). Självständigt utförande av en hemföreståndarinnas arbete enligt av lärarinnan skisserade uppgifter; häri skall ingå kombinerade arbeten, som ge eleverna tillfälle till arbetsplanering och kalkyler över inköp, bränsleåtgång och arbetstid samt kassaredovisning. TEORETISK A.

UNDERVISNING.

Matlagningslära (36 tim.). Med hänsyn till ekonomisk matlagning (24 tim.); med hänsyn till dietmatlagning (12 tim.); receptgenomgång och arbetsplanläggning.

B. Hemmets ekonomi (40 tim.). Familj eekonomiens betydelse ur nationalekonomisk synpunkt. Ekonomisk förhandsplanering av familjeinkomstens fördelning på olika utgiftsposter, gällande hushåll av olika typer (budgetlära). Besparingssynpunkter på de olika utgiftsposterna särskilt med hänsyn till livsmedelskontot. Kalkylation av maträtter, bakverk, måltider av olika typer, veckomatsedlar m. m. Enkel hushållsbokföring. C. Varukännedom och näringslära (24 tim.). Utvidgad kunskap om födoämnenas kvalitet, synpunkter på inköp, deras planering och i samband härmed kvantitetsberäkningar i förhållande till personantal (8 tim.). Vardagskostens sammansättning ur näringsfysiologisk synpunkt jämte besparingssynpunkter samt kalori-

193 beräkningar, uppställande av matsedlar för vardag och fest; vegetarisk kost, småbarnskost (16 tim.). D. Dietlära (12 tim.). Diet under olika levnadsförhållanden; allmänna synpunkter på sjukmat; översikt av de viktigaste sjukdomarna och deras dietiska behandling; uppställande av matsedlar enligt av läkare uppställda dietlistor. E. Hemvårdslära (8 tim.). Ekonomiska synpunkter på familjens klädkonto. Inköp av textilier, möbler och andra hemmets inventarier samt deras underhåll. F. Hemsjukvård med demonstrationer (12 tim.). Åtgärder vid sjukdom i hemmet, den sjukes personliga vård, bäddning och lyftning. Smitta, isolering, desinfektion, skötseln av sjukrum. Den första hjälpen vid olycksfall, förband, omslag ra. m. G. Barnavård (12 tim.). Barnets fysiska utveckling och kroppsliga vård, naturlig och konstgjord uppfödning. De vanligaste barnsjukdomarna och deras behandling. H. Barnpsykologi (12 tim.). Barnets andliga utveckling; uppfostrans betydelse och miljöförhållandenas inflytande. I Materiallära med anslutning till sömnad (30 tim.). Olika symaskiners konstruktion och skötsel. Garn och tygers ursprung, beredning, kvalitet och pris. Måttagning och mönsterritning (18 tim.). Tyg- och kostnadsberäkningar såväl medels demonstrationer av olika typer av vanliga klädesplagg som med avseende på det egna arbetet. Synpunkter på tidsberäkningar (12 tim.). K. Hempsykologi (8 tim.). Synpunkter på uppfostringslära med särskild hänsyn till lekåldern och övergångsåldern; hemmets betydelse och hemföreståndarinnans insatser i psykologisk belysning. L.

Föredrag berörande kursens undervisningsämnen och sociala frågor samt besök vid olika institutioner, som ligga inom ramen av undervisningen.

III. KOMPLETTERINGSKTJRSER I VISSA ÄMNEN. Dessa kurser avse: dels att elev må kunna komplettera den utbildning, hon tidigare erhållit i hembiträdesskolan, med särskilda kunskaper i visst eller vissa ämnen, dels att ge skolans elever med hembiträdeskompetens tillfälle att så småningom förskaffa sig de kunskaper, som ingå i skolans yrkeskurs för högre kvalificerad hemhjälp. 2450 36

194 Elev, som kan uppvisa godkänt betyg från kurserna G. H. I. K., har rätt att efter vissa godkända examensprov och åtta timmars kompletteringlektioner i hempsykologi samt företeende av betyg över väl vitsordad anställning i husligt arbete under minst fyra år erhålla avgångsbetyg medförande kompetens som hemföreståndarinna likvärdig med den, som ges för elever, som genomgått skolans kurs F . (se sid. 190). Kurserna kunna förläggas som aftonkurser; de utsträckas då över längre tid, varvid timplanens lektioner uppdelas på lämpligaste sätt, dock att den praktiska undervisningen pågår minst fyra timmar i följd.

Inträdesfordringar: att vara frisk och stark; att inneha normalkompetens som hembiträde; att i övrigt äga nödiga förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. För inträde i kurserna Hemmets ekonomi (I.) och Hemsjukvård och dietmatlagning (K.) fordras dessutom att vid kursens början ha fyllt 20 år.

Avgifter och bostadsförhållanden. I undervisningsavgift betalar elev det belopp, som finnes angivet i kursplanerna. Därest bostadsutrymmen finnas i skolan, kan elev beredas bostad därstädes och skall hon i så fall för bostad, kost och tvätt förskottsvis erlägga en avgift av 60 kronor per månad. När elev bor utanför skolan, skall hon för kost förskottsvis erlägga en avgift av 45 kronor för månad, dock skall elev, som deltager i aftonkurs, för kost betala det belopp, som skolans styrelse kan finna skäligt.

G. Kurs i hemsömiiad. Kursen varar 10 veokor, dock må elev, som genomgått ettårig yrkeskurs i hushållsarbete, kunna få kursen förkortad till 5 veckor. I undervisningsavgift betalar elev i förra fallet 40 kronor och i senare fallet 20 kronor. Timplan. L ä r o ä m n e

Praktisk

Antal veckotimmar i medeltal

Antal timmar under kursen

undervisning.

Linne- och klädsömnad Teoretisk

Antal veckor under kursen

undervisning.

Materiallära med mönsterkonstruktion Summa

195 Åninesfördelning. PRAKTISK

UNDERVISNING.

Sömnad I (5 veckor.) Enkel linnesömnad och sömnad av arbetsdräkt (bomullsklänning, förkläden och snibb m. m.). Sömnad av hushållets linneförråd såsom sänglinne, handdukar och duktyg m. m.; dessas underhåll och vård. Sömnad II (5 veckor.) Sömnad av spädbarnsutstyrsel, barnkläder, herrskjorta och enkel klädsömnad. Omändring av gamla klädesplagg och annan renovering. Fin stoppning och lagning av hemmets textilier. TEORETISK

UNDERVISNING.

Materiallära och mönsterkonstruktion (30 tim.). Olika symaskiners konstruktion och skötsel, garns och tygers ursprung, beredning, kvalitet och pris. Måttagning och mönsterritning. Tyg- och kostnadsberäkningar såväl medelst demonstrationer av olika typer av vanliga klädesplagg som med avseende på det egna arbetet. Synpunkter på tidsberäkningar.

H. Kurs i barnavård. Kursen varar i 8 veckor, dock må elev, som genomgått ettårig yrkeskurs i hushållsarbete, kunna få kursen förkortad till 2 veckor. I undervisningsavgift betalar elev i förra fallet 30 kronor och i det senare 10 kronor. Timplan. L ä r o ä m n e

Praktisk

Antal veckor under kursen

Antal veckotimmar i medeltal

Antal timmar under kursen

6 2

45 45

270 90 360

undervisning.

Barnavård 1) späda b a r n 2) b a r n i lekåldern inklusive barnslöjd Teoretisk

undervisning.

Barnavård Barnpsykologi

8 Summa

{

12 12 384 384

Ämnesfordelning. PRAKTISK

UNDERVISNING.

Spädbarnsvård (6 veckor). Den dagliga skötseln av spädbarn och koltbarn (barn upp till 3 års åldern), deras uppfödning, kläder m. m. Småbarnsvård (2 veckor). Vården av barn på 3—7 år och deras sysselsättande; barnslöjd.

196 TEORETISK

UNDERVISNING.

Barnavård (12 tim.). Barnets fysiska utveckling och kroppsliga vård, naturlig och konstgjord uppfödning. De vanligaste barnsjukdomarna och deras behandling. Barnpsykologi (12 tim.). Barnets andliga utveckling; uppfostrans betydelse och miljöförhållandenas inflytande.

I. Kurs i hemmets ekonomi. I undervisningsavgift betalar elev 30 kronor. Timplan. L ä r o ä m n e

Praktisk

Antal veckotimmar i medeltal

Antal timmar i resp. ämnen

undervisning-

Ekonomisk matlagning Teoretisk

Antal veckor under kursen

undervisning.

A. Matlagningslära B. H e m m e t s ekonomi C. Varukännedom och näringslära D. Hemvårdslära

24 40 24 8 Summa

PRAKTISK

336 UNDERVISNING.

Ekonomisk matlagning (8 veckor). Beredning av veckomatsedlar (inklusive bakning och konservering) för minst 1 månad i enlighet med tidigare uppgjorda familjeekonomiska beräkningar (budget) med handhavande av hushållskassa, inköp och kassaredovisning medels bokföring. Enklare och finare matlagning med kalkylering av maträtter och måltider. Ekonomiska beräkningar över bränsleåtgång. Tidsberäkningar. Kalorilärans tillämpning i praktiken. Rengöringsarbeten i samband med här nämnda praktiska arbeten, dukning och servering i samband med egna måltider. TEORETISK A.

UNDERVISNING.

Matlagningslära (24 tim.). Receptgenomgångar och arbetsplanläggning.

197 B.

Hemmets ekonomi (40 tim.). Familjeekonomiens betydelse ur nationalekonomisk synpunkt. Ekonomisk förhandsplanering av familjeinkomstens fördelning på olika utgiftsposter, gällande hushåll av olika typer (budgetlära). Besparingssynpunkter på de olika utgiftsposterna särskilt med hänsyn till livsmedelskontot. Kalkylering av maträtter, bakverk, måltider av olika typer, veckomatsedlar m. m. Enkel hushållsbokföring.

C. Varukännedom och näringslära (24 tim.). Utvidgad kunskap om födoämnenas kvalitet, synpunkter på inköp, deras planering och i samband härmed kvantitetsberäkningar i förhållande till personantal (8 tim.). Vardagskostens sammansättning ur näringsfysiologisk synpunkt jämte besparingssynpunkter samt kaloriberäkningar, uppställande av matsedlar för vardag och fest; vegetarisk kost, småbarnskost (16 tim.). D. Hemvårdslära (8 tim.). Ekonomiska synpunkter på familjens klädkonto. Inköp av textilier, möbler och andra hemmets inventarier samt deras underhåll.

K. Hemsjukvård och dietmatlagning. I undervisningsavgift erlägger elev 15 kronor. Timplan. Antal veckor under kursen

L ä r o ä m n e

Praktisk

Antal timmar under kursen

12 12

undervisning.

Dietmatlagning Teoretisk

Antal veckotimmar i medeltal

undervisning.

Bietlära Hemsjukvård Summa

Ämnesfördelning. PRAKTISK

UNDERVISNING.

Dietmatlagning (4 veckor). Tillagning av typiska dieträtter; planering och beredning av dietmat enligt av läkare uppställda dietlistor. Uppläggning, dukning och servering av sjukmat. Rengöringsarbeten i samband med här nämnda arbeten samt dukning och servering i samband med egna måltider.

198 TEORETISK UNDERVISNING. Dietlära (12 tim.). Diet under olika levnadsförhållanden; allmänna synpunkter på sjukmat; översikt av de viktigaste sjukdomarna och deras dietiska behandling; uppställande av matsedlar enligt av läkare uppställda dietlistor. Hemsjukvård, med demonstrationer (12 tim.). Åtgärder vid sjukdom i hemmet, den sjukes personliga vård, bäddning och lyftning. Smitta, isolering, desinfektion, skötseln av sjukrum. Den första hjälpen vid olycksfall; förband, omslag m. m.

IV. EXAMENSKURS.

L. Examenskurs för erhållande av hembiträdeskompetens. Godkända examensprov från denna kurs medför kompetens som hembiträde. Inträdesfordringar; att vara frisk och stark; att vid examensprovens avläggande vara minst 24 år och högst 45 år; att förete betyg över väl vitsordad yrkesutövning från det husliga arbetets område under minst fem år; att i övrigt äga nödiga förutsättningar för examensprovens avläggande. Den, som med godkända betyg genomgått statsunderstödd skola i husligt arbete, må jämväl vinna inträde i kursen på sådana villkor i fråga om ålder och praktik, som av skolans styrelse bestämmes. Kurstid. Examensprovens avläggande beräknas i regel vara under en tid av tre veckor och äga rum på tider, som av skolans rektor bestämmes. Kurser anordnas, beroende på gjorda anmälningar, minst två gånger årligen.

Avgifter och bostadsförhållanden. Avgiften för deltagande i kursen är 25 kronor, vilka skola erläggas vid kursens början. Ersättning för de förmåner, som in natura åtnjutas, bestämmes av skolans styrelse. Examensproven omfatta; I. Instruktionslektioner II

i god tid före provens avläggande

Praktiska övningar och provMatlagning, bakning, konservering m. m. a) beredning av vardagskost för hemmet; beräkning och inköp av matvaror

24 timmar

3 dagar

199 b) köksarbete i större skala for matservering, beställningar eller försäljningsbutik c) dukning, servering och rengöring i samband med nyssnämnda arbeten. Hemvård. a) provarbete i tvätt, mangling, strykning, lagning och lappning, pressning och fläckuttagning b) städning av bostadsvåning och storrengöring III.

3 dagar

4 dagar 2 dagar

Examensprov. Matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. enligt dagsschema för arbete i hem: planering, ekonomiska beräkningar, inköp och kassaredovisning.

IV. Teoretiska lektioner och förhör. Lektioner. a) Hushållsarbetets hygien (12 tim.). Personlig hygien: kroppens vård, bad, klädedräkt, skodon, arbete, rekreation, vila, sömn. Yrkeshygien: mikroorganismerna och deras betydelse för hälso- och och sjukvård, renhållning, ventilation, smitta, desinfektion, åtgärder vid olycksfall, demonstration av förband, omslag m. m. b) Yrkespsykologi (8 tim.). Personlighetsutveckling; ansvar och förtroende. Samvarons psykologi; anpassningsförmågans värde. Synpunkter på miljöförhållanden och dess psykologiska inflytande. Synpunkter på hembiträdesyrket och värdet av dess uppgifter; arbetsglädje. Mindervärdeskänslans bekämpande och stolhetskänslans uppmjukande. Uppfostrans betydelse för barnets själsliv, övergångsålderns psykologi. Förhör enligt kompendier med särskild hänsyn till arbetets praktiska utförande (beräknas taga cirka 6—8 tim.). a) Matlagningslära. b) Födoämneslärans enklaste grunder med hänsyn till varukännedom och inköp. c) Hemvårdslära, materiallära, bostadsvård, tvättlära.

200 Bilaga B. P. M. angående lokaler för Statens hembiträdesskola. Eftersom förutsättningarna (ort, belägenhet och förhållanden i övrigt) äro okända, kunna följande förslag endast bli schematiska.

Antal lokaler

Ungefärlig Ungefärlig Beräknad kostnad för storlek golvyta; inventarier per rum (exkl. fast summa i kvm. inredn.) kvm.

Anm.

Kronor 2 hemmatlagningskök 2 skafferi 3 provkök 3 matrum 2 träningskök 1 hageri 1 renseri 1 förrådsrum gemensamt med skafferi samt 1 kylanläggning . . . . 2 matsalar för eleverna 1 diskrum (inkl. serveringsrum). . . . 1 matsal för m a t g ä s t e r 1 sällskapsrum 1 serverings rum och diskrum . . . . samlingssal delbar i mindre rum 1 lektionsrum 1 butik förrådsrum kassaregister

60 5 14 14 60 30 30 6

120 . 10 42 42 120 30 30 12

6 000

50 48 12 60 30 12 100 56 56 36 36

50 96 12 60 30 12 100 56 56 36 36

1000 2 000

36 16

36 16

4 000

36 16 12 8 10

36 16 12 8 10

2 500 12 000

30 30 25 42 12 16 16

60 30 25 42 12 16 16

1800 400 1000 200 150 200 1000

48 16

48 16

1500 1800 8 000 6 000 1500 500 I kylanläggningen fast inredning.

3 500 1500 3 000 1500 2 000 1500 1500

Med silver och porslin.

Med symaskiner.

Tvättavdelning.

1 stryk- och mangelrum med fack för färdiga kläder 1 linnerum 1 förråd för smutskläder 1 förråd för tvättmedel 1 förråd för lärarinnan

200 Spädbarnsavdelningen. 2 barnsalar 1 mjölkkök T v ä t t r u m och bad Isoleringsrum Linneförråd och förvaringsrum . . . . Garage för b a r n v a g n a r (i källaren) 1 sovrum för biträdet med tvättrum Lärarinnans bostad 2 rum, t a m b u r m. m Diverse u t r y m m e n

Med linne.

201 Ungefärlig Ungefärlig Beräknad kostnad för storlek golvyta; inventarier (exkl. fast per rum summa inredning) i kvm. kvm.

Antal lokaler

Anm.

Kronor

Expeditioner. Rektorsexpedition med rum för skriv65

2 000 3 000

24 000

16 24

16 48

500 1000

8 800

1000 3 500

Maskiner och kassaskåp Bostadslägenheter. 48 elevrum med 2 elever i varje (ev. avdelade med skärmvägg) . . . . eller 32 elevrum med 3 elever i varje 2 gästrum 11 lärarinnerum (inkl. tvättr.-garderober och tamburer) Föreståndarinnans bostad, 2—3 rum med kokvrå Dessutom måste utrymme beräknas för badavdelning, "W. C., korridorer, hallar, tamburer, källare, vaktmästarebostad, snickarebod m. m.

6 000 8 000 2 550 7 000

Summa

—

2 920

Möbler i hallar inom elev- och lärarinnevåningar. Gardiner, mattor, dukar m. ra. Armatur. Böcker, tavlor och andra prydnadsföremål. Diverso.

130 000

Anm. Linolevimmattor h a r beräknats höra till den fasta inredningen. Obs. I n g a undervisningslokaler får förläggas till källarvåningen. Tillägg: För specialkurser erfordras 2 kök med biutrymmen om sammanlagt 130 kvm j ä m t e inventarier för 12 000 kronor.

-'450 36

202 INNEHÅLLSFÖKTECKNING. Sid.

Skrivelse till Chefen för Kungl. Socialdepartementet

3 Betänkande. I. Förhistorien till utredningen om arbetsförhållandena inom det husliga arbetet

5 Behandlingen av frågan första gången vid 1931 års riksdag sid. 5. — F r å g a n s behandling vid 1932 års riksdag sid. 13. — Skolöverstyrelsens utredning om utbildningsförhållanden sid. 21.

II. De sakkunnigas uppdrag

26 III. Principiella synpunkter

28 De med utredningen förenade svårigheterna sid. 28. — Bristen på hembiträden överhuvud sid. 29. — Bristen på kvalificerade hembiträden sid. 42. — Orsakerna till den bristande tillgången på arbetskraft för hemmens behov sid. 47. — Olägenheter av nuvarande förhållanden ur hembiträdenas synpunkt sid. 52. — Den kvinnliga hembiträdeskårens storlek sid. 58. — Böra åtgärder från samhällets sida vidtagas? sid. 60.

IV. Hembiträdens yrkesutbildning

63 V. Den hittills i Sverige bedrivna undervisningen i huslig ekonomi . .

73 Hushållsskolor, seminarieundervisning och undervisniug i folkskolor m. fl. i huslig ekonomi sid. 73. — Husmoderskolorna sid. 74. — Fortsättningsskolans och yrkesskolans planerande under 1910-talet. Riksdagsbeslut därom 1918 sid. 84.

VI. Kort översikt över de olika slagen av utbildning i huslig ekonomi . Primärundervisning sid. 98. — Yrkesundervisningen sid. 99.

98 VII. Utbildning av hembiträden i utlandet Danmark sid. 129. — Norge sid. 134. — Finland sid. 135. — Tyskland sid. 135. — Andra länder sid. 139.

129 VIII. Allmänna synpunkter på frågan om särskild utbildning av hembiträden i Sverige

140 IX. Organisationen av statens hembiträdesskola, kursplaner och statsanslag

162 Bilagor. A. Kursplaner för statens hembiträdesskola

175 B. P. M. ang. lokaler för statens hembiträdesskola

Statens offentliga utredningar 1937 S y s t e in a t i s k ^ f ö r t e e k n i n sr (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i ilen kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning:. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslug till revision av förvarings- och interneringslagarna m. m. [3] Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pensions? och andra personalstiftelser m. m. [13] s

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1934 års nämnd för Btädningsutredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersättningarna för städningsarbete inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm m. m. 17

Kommunalförvaltning

Kast egendom. Jordbruk med I)i näringar. Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt (Härmed sammanhängande spörsmäl. [8] Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland meet vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norrl.ändska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. [9)] Betänkande med förslag ang. rätt till fiske i Vänerni, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtlaind. 1. Lagförslag och motiv. [10] 2. Kartbilagor. Väneiru och Hjälmaren. [11 Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtgärder till motverkande av överdriven skuldsättning inom jordbruket. 14 Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lagstiftning ang. siirskili.lu husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens län.s lappmarker m. m. B

Industri.

Statens och kommunernas linausvJisen. Handel oeh sjöfart.

Kom mimik at ionsiäsen. Utredning med förslag till vissa åtgärder fi r trafi ksäker betens böjande vid korsningar i samma plan mella.n järnväg och A äg samt järnvägarnas beredande av bktlrag av autnmobilskattemedel till sUkerlietsanordiingarma vid dylika korsningar. 115!

Bolili.

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialiseringsproblemet. 2. Hushallsräkningens problem och faktorer. [1] Socialiseringsidéer OCh socialiseringspraxis i .Sovjetunionen. 2. [2] Statslotteriutredningen. Betänkande med forslag rörande svenskt penninglotteri, -t] Arbetslösbetsundersökningen den 31 juli 1936. [12] Hembiträdesutredningens betänkande. 1. Betänkande oeh förslag i fråga om utbildning av hembiträden. [IG]

Bank-, kredit- oeh nenniiigväse».

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Hälso- oeh sjukvård. Yttrande i abortfrågan.

Körsvarsväsen.

[6]

All mänt näringsväsen.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri. 2450 3G

Internationell rätt,