Utredning angående de rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2013
_ kr V av Å
* OFFENTLIGA 1937:20 STATENS UTRJEDNINGARA.
’ JUSTITIEDEPARTEMENTET‘
UTREDNING
_ ANGÅENDE-i
› A
DE
RÄTTSBILDADE DOMSAGO-A%
BHRÃDENAS OCH?
ANSTÄLLNIPIGS»
A
AVLÖNINGSFÖRHÅLLANDEN
Å
mnxswxun fir‘
-
1936ARsLi1oMs.w.oK0MM1TfrE~
å?
\ I ’ › › . V, _ . v - ...V .l
\_..k
sr00K1;1go__‘L,M
I
v. :1
937.7J«”; i,‘
- z
Statens 1937
offentliga; utredningar?
‘ Kronologisk -
förteckning
socialiseringsproblemet. 2. Hushallsrâkningens pro- 12. Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936. Beckblem och iaktorer. Tiden. vilj; 173 s. Fi. man. 196 s. 1 karta. S. Socialiseringsideer och socialiseringspraxis i Sovjet- 2. Tiden. 13. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags peniunionen. vij, 140 s. Fi. andra personalstittelser m. m. Norstedt. Betänkande med förslag till revision av förvarings- s. u. och internoringslagarna m. m. Marcus. 96 s. Ju. äiogis-och
Statslottcriutredningen. Betänkande med förslag rö- 14. Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsátrande svenskt penninglotteri. Baggström. 177 s. ll. gärder till motverkande av överdriven skuldsatt- Betänkande med förslag till lagstiftning angående ning inom jordbruket. Marcus. 303 s. Jo. särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrläns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 kar- 15. Utredning med förslag till vissa atgärder för trafikta.. o.bottfns . säkerhetens höjande vid korsningar i samma plan _ Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 n. S. mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande 1934 ars namnd för städningsutredning. Betan- av bidrag av automobilskattemedel till säkerhetskande med speciella beräkningar och förslag rh- vid dylika korsningar. Heeggström. rande ersattningarna lör städningsarbete inom vissa agordniåxgarnas. . l Stockholm m. m. Marcus. 16. betänkande. gtáatllgäâmbetslokaiere. . Hembiträdesutredningens 1. Betän- Betänkande med förslag angående den statsunder- . kande och förslag l fraga om utbildning av hemstödde. vattenavlednings- och avdikningsverksam- biträden. Beckman. 202 s, S. heten samt därmed sammanhängande spörsmål. Baggström. 275 s., 3 bil. Jo. 17. Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning rörande av sammanhängande fragor. Beck- Utredning jordbrukets läge i Norrland med vissa förslag till atgärder till törbâttrande av man.luftávrsärnslmüateriels. 0.
den norrländska jordbrukarbetolkningens ekono- »18. Promemoria angående grunderna för en reform av miska ställning. Marcus. 145 s. Jo. \ lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska 10. _Betänkande med förslag angáende ratt till fiske i verk. Norstedt. 67 s. Ju. Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren ooh Storsjön i J 1. Lagtörslag och motiv. Marcus. 530 19. Betänkande med förslag till atgärder mot smittsam
s. o.jimtland.
kastning hos nötkreatur. Idun. 81 s. Jo. V 11. Betänkande med förslag angående ratt till fisken Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjö. 20. Utredning angáende de rättsbildade domsagofsiträl J amtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren denas anställnings- och avlöningstörhallanden. Nor- Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. stedt. 54 s. Ju.
__A.,-,.L.A*..
_mm_
,
,,A1m_4A ,,*._..\_;.
.A..
LM.
Anm. Om sax-skild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avglvits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = Jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens otientliga utredningen yttre unordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg for varje departement.
J
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR flB7:20 JUSTITIEDEPARTEMENTET
UTf{ElDJIDIG
ANGÅENDE
DE RÄTTSBILDADE DOMSAGO-
BITRÄDENAS ANSTÄLLNINGS- OCH
AVLÖNINGSFÖRHÅLLANDEN
VERKSTÃLLD AV 1936 ÅRS DOMSAGOKOMMITTE
STOCKHOLM 1937 KUNGL. BOKTBYOKIIRIII1‘. P. A. NOBBTEDT å: SÖKES 372188
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.
Sedan Kungl. Maj:t den 5 juni 1936 beslutat tillsättandet av en kommitté om fem personer med uppdrag att, i samråd med processlagberedningen, verkställa utredning och framlägga därav föranlett förslag dels angående behovet av ordinarie inskrivningsdomare- och eventuellt andra befattningar vid häradsrätterna ävensom angående organisation och avlöningsvillkor för övriga erforderliga rättsbildade och icke rättsbildade biträden i domsagorna såsom helt statsavlönade samt angående de icke rättsbildade bviträdenas pensionsförhållanden, dels ock angående de förändringar i häradshövdingarnas avlöningsvillkor som härav föranleddes, utsåg dåvarande chefen för justitiedepartementet till ledamöter i kommittén presidenten Gunnar Bendz, ordförande, häradshövdingen Anton Rundqvist, byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Ernst Leche samt ledamöterna av riksdagens andra kammare C. R. Jansson och Gerhard Strindlund. Till sekreterare i kommittén förordnades e. o. hovrättsfiskalen Bengt Lassen.
Genom beslut den 4 juli 1936 föror-dnade Kungl. Majzt, att med fullföljande av utredningsarbetet skulle anstå, till dess chefen för justitiedepartementet annorlunda bestämde. Utredningsarbetet vilade härefter, till dess dåvarande -departementschefen den 7 september 1936 förordnade, att detsamma såtillvida skulle återupptagas, som det skulle åligga kommittén att omedelbart påbörja utredning angående de rättsbilda-de domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden samt avgiva förslag till de ändrade bestämmelser som därutinnan kunde finnas erforderliga.
Samtidigt med beslutet om återupptagande av kommitténs verksamhet entledigades Strindlund med anledning av hans utnämning till statsråd från uppdraget att vara ledamot i kommittén, och utsågs i hans ställe ledamoten av riksdagens första kammare Per Gustafsson till ledamot i kommittén.
Sedan Lassen förordnats till byråchef hos riksdagens militieombudsman, har e. hovrättsfiskalen Axel Lindskog förordnats att från och med den 7 december 1936 tjänstgöra såsom sekreterare hos kommittén.
Kommittén har för att erhålla närmare utredning angående de förhållanden som beröra kommitténs uppdrag jämlikt erhållet bemyndigande från
samtliga häradshövdingar i riket infordrat uppgifter angående de i domsagorna anställda biträdenas göromål, avlöningsförmâner m. m.
Till kommittén .har överlämnats för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag en av hovrätten för Övre Norrland hos Kungl. Majzt gjord framställning, dagtecknad den 2 mars 1937, vari hemställts om vissa åtgärder för tillgodoseende av behovet av rättsbildade biträden i de under hovrätten lydande domsagorna. Därjämte har till kommittén överlämnats för att vara tillgänglig vid fullgörande av uppdraget en den 11 december 1936 dagtecknad, av hovrätten över Skåne och Blekinge hos Kungl. Majzt gjord framställning om ändrade bestämmelser i vissa hänseenden angående arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker i domsagorna samt om fortsatt utredning av frågan om ytterligare åtgärder för påskyndande av detta arbete. 1
sitt i den detta i
Sedan kommittén numera fullgjort uppdrag omfattning
i erhållit enligt departementschefens beslut den 7 september 1936, får kommittén härmed vördsamt överlämna härvid fogade utredning angående de rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden med därtill hörande författningsförslag.
Stockholm den 29 maj 1937.
GUNNAR BENDZ.
A. RUNDQVIST. ERNST LECHE.
C. R. JANSSON. PER GUSTAFSSON.
Axel Lindskog.
I. Nuvarande organisation.
Befattningshavare. De i domsagorna anställda rättsbildade biträdena voro ursprungligen att betrakta som häradshövdingarnas personliga biträden, med vilkas anställande statsmyndigheterna icke hade något att skaffa. Betecknande är härutinnan uttrycket i kungl. brevet den 1 februari 1758 till hovrätterna »de som till biträde eller egen information följa häradshövdingarna på tingen». Vid ledighet för häradshövdingarna fingo dessa biträden, sedan de fullgjort viss tids tjänstgöring, inträ-da i häradshövdingarnas ställe och förvalta domarämbetet. Den utbildning och de meriter som de därigenom förvärvade voro den huvudsakliga gottgörelsen för arbetet. Däremot ansågos biträdena icke äga anspråk på lön, utom möjligen obetydliga ersättningar vid vikariat. Detta system började avvecklas i samband med tillkomsten av 1918 års domsagostadga. Genom denna stadga lades I grunden till en organisation med statsavlönade notarier. Stadgan innehöll nämligen bland annat föreskrift om att, därest häradshövding ansåg sig vara i behov av biträde, som på eget ansvar ägde utföra viss del av ämbetsgöromålen, hovrätten på hans anmälan ägde förordna förste notarie i domsagan. Förste notarien skulle äga uppbära ett arvode, beräknat efter domsagans storlek, till vilket arvode häradshövdingen skulle bidraga med belopp, som växlade efter den klass vartill domsagan hänfördes.
Genom 1920 års domsagostadga upphävdes domsagornas indelning i klasser, och alla förste notarier erhöllo lika arvode, dock med visst tillägg i domsagorna i Västerbottens och Norrbottens län samt Härjedalens domsaga. Samtidigt befriades häradshövdingarna från skyldigheten att bidraga till förste notariernas avlöning. Stadgan medgav rätt för häradshövding att efter anmälan erhålla förutom förste notarie även andre notarie. Till dennes avlöning skulle häradshövdingen bidraga med 800 kronor. I 1925 års domsagostadga vidtogs den ändringen, att häradshövding icke längre skulle äga ovillkorlig rätt att efter anmälan erhålla andre notarie. Det skulle i stället ankomma på hovrätten att pröva, om andre notarie vore erforderlig. Vidare infördes den bestämmelsen, att i domsaga, där Kungl. Maj :t på framställning av häradshövdingen och efter hovrättens hörande funne göromälens omfattning sådant kräva, hovrätten ägde förordna ytterligare en andre notarie.
Enligt 1920 års domsagostadga kunde i vissa arbetstyngda domsagor anställas rättsbildade biträden med större kvalifikationer än notarier. Dessa
biträden benämndes biträdande domare, ooh deras arbetsuppgifter motsvarade närmast de genom 1933 års domsagosta-dga införda domsagosekreterarnas.
Nu gällande bestämmelser i förevarande ämne äro till huvudsaklig del innefattade i stadgan den 26 maj 1933 (nr 309) med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning (domsagostadgan). Principen i denna är, att handläggningen och avdömandet av viktigare mål och ärenden skall i största möjliga utsträckning tillkomma häradshövdingen. Avlöningsbestämmelserna, som förut varit intagna i själva domsagostadgan, äro utbrutna därur och inrymda i en särskild författning, kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållan-den m. m. Bestämmelser angående de rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden äro dessutom meddelade i kungörelsen -den 18 nov. 1932 om häradshövdings tjänstledighet för
(nr 520)
uppläggande av nya fastighetsböcker samt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 346) angående resekostnads- och traktamentsersättning åt rättsbildat biträde å domsagas kansli.
Såsom rättsbildade biträden i domsaga upptager domsagostadgan förste notarie, andre notarie, sekreterare, biträdande domare samt andra rättsbildade biträden.
Förste notarie skall finnas anställd i varje domsaga, där häradshövding anmält behov av sådant biträde. För närvarande finnes förste notarie i samtliga 116 domsagor samt ytterligare en förste notarie i en av dessa domsagor (Södra Roslags domsaga).
Förste notarie förordnas av hovrätten. För erhållande av förordnande kräves förutom avlagd juris kandidatexamen att hava uppnått 23 års ålder samt att hava tjänstgjort som rättsbildat biträde i domsaga ett halvt år.
Förste notarie har att under häradshövdingens ledning biträda denne i hans ämbetsgöromål och skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter beträffande tjänstgöringen som häradshövdingen meddelar. Dessutom hava i domsago-
särskilda ålagts förste notarien, dock endast där domaren stadgan uppgifter ej själv tager befattning därmed. Sålunda skall förste notarien mottaga handlingar som ingivas till domaren ävensom vidtaga vissa åtgärder enligt konkurslagen, jorddelningslagen och lagen om fri rättegång,
expediera statistiska uppgifter samt föra åtskilliga rotlar och diarier (första
behö-righetsgraden) .
Förste notarie är helt avlönad av statsmedel. Årliga arvodet utgör i domsagorna inom Norrbottens och Västerbottens län samt i Härjedalens domsaga 2 700 kronor samt i övriga domsagor 2 400 kronor. Ä arvodet utgår dyrtidstillägg såsom för befattningshavare i oreglerat verk.
Finner hovrätten på framställning av häradshövdingen, att för domsagans behöriga skötsel erfordras rättsbildat biträde utöver förste notarien, äger hovrätten förordna om anställande i domsagan av andre notarie. I domsaga, där
Majzt på framställning av häradshövdingen och efter hovrättens hö- Kungl. rande finner omfattning sådant kräva, må hovrätten förordna yt-
göromålens
terligare en eller flera andre notarier. För erhållande av förordnande som andre notarie erfordras endast juris kandidatexamen.
Andre notarie finnes för närvarande anställd i samtliga domsagor med undantag av två. Två andre notarier finnas i envar av 23 domsagor och tre andre notarier i envar av 4 domsagor (Södra Roslags domsaga, Sollentuna och Färentuna domsaga, Södertörns domsaga samt Askims, Hisings och Säve-
dals domsaga).
I likhet med förste notarie har andre notarie enligt domsagostadgan en allmän skyldighet att biträda häradshövdingen i ämbetsgöromålen. Andre notarie, som uppnått 23 års ålder och som tjänstgjort som rättsbildat biträde i ett halvt år, kan av häradshövdingen förordnas att utföra de göromål som eljest ankomma på förste notarie.
Andre notarie uppbär i årligt arvode i förut angivna norrländska domsagor 2 000 kronor och i övriga domsagor 1 800 kronor jämte dyrtidstillägg efter samma grunder som förste notarie. Av arvodet utgår ett belopp av 800 kronor av häradshövdingens avlöningsmedel, medan återstoden gäldas av statsmedel.
Anställningstiden som förste och andre notarie är underkastad den begränsning, att förordnandena å dylika befattningar allenast då synnerliga skäl föreligga må utsträckas utöver tre år.
Sekreterare kan anställas i domsaga, där Kungl. Majzt på framställning av häradshövdingen och efter hovrättens hörande finner det för göromålens behöriga gång erforderligt.
Som kompetensvillkor är uppställt, att vederbörande skall hava uppehållit befattning såsom fiskal i hovrätt och av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Förordnande får icke utan Kungl. Majzts medgivande innehavas längre tid än sammanlagt tre år.
Sekreterare skall, när häradshövdingen ej själv tager befattning därmed, föra häradsrättens dombok och övriga protokoll i mål och ärenden, som handläggas av häradshövdingen såsom ordförande i häradsrätten. Dessutom har sekreteraren att mottaga förordnanden som inskrivningsdomare och såsom vikarie för häradshövdingen. Enligt föreskrift i kungörelsen den 18 november 1932 (nr 522) angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar skall sekreteraren, såframt ej särskilda förhållanden annat föranleda, av hovrätten förordnas till inskrivningsdomare.
Sekreterare uppbär, där ej för särskilt fall annorlunda stadgats, årligt arvode efter 15:e löneklassen avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (lägst 3 450, högst 4 350 kronor). Efter att under sammanlagt ett och ett halvt år hava tjänstgjort såsom fiskal eller sekreterare eller hava fullgjort viss annan därmed jämställd tjänstgöring äger sekreteraren uppbära arvode efter 21:a löneklassen (lägst 5 160, högst 6 420 kronor). Till sekreterare i de förut angivna norrländska domsagorna utgår tillläggsarvode med 500 kronor. Dyrtidstillägg utgår efter samma grunder som i fråga om befattningshavare nyreglerat verk. Av arvodet till sekrete-
_vid
raren utgå 800 kronor av häradshövdingens avlöningsmedel. Återstoden gäldas av statsmedel.
Sekreterare finnas anställda i 22 domsagor under Svea hovrätt, 14 domsagor under Göta hovrätt, 10 domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge samt i 3 domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Antalet sekreterare utgör alltså för närvarande 49. I proposition (nr 217) till 1937 års riksdag hava medel begärts till ytterligare två sekreterarebefattningar.
Biträdande domare kan anställas i domsaga, där göromålen äro av den omfattning och beskaffenhet, att de icke lämpligen kunna ombesörjas av häradshövdingen jämte sekreterare och notarier. För närvarande finnas biträdande domare anställda endast i Södertörns domsaga samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga. Biträdande domarens åliggan-den bestämmas i en av Kungl. Majzt för domsagan fastställd arbetsordning. Biträdande domarens Iöneställning är beroende av huruvida han är assessor i hovrätt, för vilket fall han åtnjuter arvode som sådan, eller om han förordnats utan att vara assessor, för vilket fall han arvode såsom sekreterare eller - där han
uppbär fullgjort viss — efter den löneklass som
längre tjänstgöring högre Kungl. Maj :t bestämmer. Av arvodet till biträdande domare utgå 1 200 kronor av häradshövdingens lönemedel och återstoden av statsmedel.
I Södra Roslags domsaga fi-nnes särskild chef för den inskrivnlingsavdelning som där inrättats. Därom gälla särskilda bestämmelser.
I 16 § domsagostadgan stadgas, att förutom förste och andre notarier, sekreterare och biträdande domare, häradshövdingen äger att anställa det antal
l rättsbildade biträden som han finner nödigt. Bestämmelser saknas om dessa biträdens tjänstgöring och avlöningstförhållanden. Deras antal torde för när- l varande uppgå till omkring 120.
l
Arbetsuppgifter. Omfattningen av förste och andre notariernas arbete är i
l
l viss mån beroende av i vilken utsträckning häradshövdingen och sekreteraren, där sådan finnes, erhålla befrielse från sina tjänstegöromål.
Förutom tjänstledighet för semester under högst en och en halv månad samt för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägenheter sammanlagt likaledes högst en och en halv månad varje år
‘ kan häradshövding erhålla i huvudsak följande befrielse från ämbetsgöro- ; målen: l
j
1) från att hålla sammanträde som avses i lagen den 7 maj 1918 om sär-
skilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden
(s. k. tremansting);
2) från att å allmänt tingssammanträde ävensom å sammanträde för tings
avslutande handlägga
a) ärenden som må förekomma vid tremansting;
b) mål angående ansvar för förseelse som i lag eller författning ej är
belagd med högre straff än böter;
c) växel- och checkmål, andra mål angående penningfordran, som ej
avser skadestånd, där grunden för och tiden för dess till-
fordringen
komst tydligt och fullständigt angivits i stämningen eller i bilagd räkning, vissa enklare konkursmål m. m., allt under förutsättning att det är första gången som målet förekommer eller fortsatt handläggning av målet föranletts därav att ä någondera sidan parten eller, om de äro flera, samtliga dessa uteblivit; om häradshövdingen är inskrivningsdomare, från inskrivningsdomar-
3)
göromålen under högst tre fjärdedelar av den tid, varunder han ej åtnjuter ledighet för semester, dock högst från tre fjärdedelar av de inskrivningsdagar som infalla under nämnda tid; i domsaga med sekreterare, om antalet allmänna rättegångsdagar under
4)
en tid av fyra veckor i följd uppgår till tre eller fyra, från att ä en rättegångsdag under perioden samt, om antalet allmänna rättegångsdagar uppgår till flera än fyra, från att å två rättegångsdagar handlägga och avdöma .på häradshövdingen eljest ankommande mål och ärenden; varvid dock skall iakttagas, att mål eller ärende av vidlyftig eller invecklad beskaffenhet förbehålles häradshövdingens egen handläggning. Om tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet ej utan häradshövdingens oskäliga betungande kan utföras vid sidan av övriga ämbetsåligganden, kan häradshövdingen erhålla ledighet antingen från dylikt göromål eller från ämbetet i övrigt. Förutom i nu nämnda fall kan tjänstledighet ej beviljas på annan grund än styrkt sjukdom, offentligt uppdrag eller annat laga förfall, där ej Kungl. Maj:t med avseende å arbetsbördan i viss domsaga eller för häradshövding, som ålder eller vars hälsa är vacklande, medger vidsträcktare uppnått hög befrielse. Sekreterare må, om han är inskrivningsdomare, när det för lättnad i hans arbetsbörda erfordras, årligen -befrias från inskrivningsdomargöromålen under högst hälften av den tid, varunder han ej åtnjuter ledighet för semester, dock högst från hälften av de .inskrivningsdagar som infalla under nämnda tid. Såsom vikarier kunna endast i begränsad omfattning i domsagan tjänstgörande notarier ifrågakomma. Härutinnan gäller bland annat följande. I. Förordnande att tjänstgöra »som inskrivningsdomare och vidtaga vissa närmare angivna åtgärder av expeditionell natur kan meddelas i domsagan anställd förste eller andre — även annan notarie undantagsvis -—- som uppnått 24 års ålder och efter avlagd examen tjänstgjort som rättsbildat biträde i domsaga ett år (andra behörighetsgraden). II. Förordnande att 1) hålla
tremansting;
å allmänt t-ingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande
2)
handlägga sådana mål och ärenden från vilka häradshövding utan vidare äger att bliva befriad (se ovan 2 a)-c); samt eljest förvalta häradshövdingämbetet med den begränsning, att den
3)
förordnade icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt handlägga
andra mål och ärenden än nu sagts eller tjänstgöra som ordförande i synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt,
må meddelas anställd förste eller andre notarie —
i domsagan undantagsvis även annan — som 25 års ålder samt efter examen
uppnått avlagd tjänstgjort som rättsbildat biträde i domsaga under ett och ett halvt år (tredje behörighetsgraden). Lika med sådan domsagotjänstgöring räknas, dock under högst sex månader, tjänstgöring i hovrätt eller större rådhusrätt eller såsom biträde åt ledamot av Sveriges advokatsamfund.
III. Förordnande att med vidsträcktare befogenhet förvalta häradshövdingämbetet må meddelas —— förutom åt ordinarie innehavare av domarämbete — endast åt den som såsom ledamot eller
tjänstgjort fiskal i hovrätt och av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Endast om sådan vikarie ej finnes att tillgå, må förordnande att förvalta häradshövdingämbete i full utsträckning meddelas i domsaga tjänstgörande förste eller andre notarie. Denne skall emellertid hava tjänstgjort såsom rättsbildat biträde i domsaga i två år samt därunder innnehaft vissa förordnanden enligt andra och tredjebehörighetsgraderna Även i detta fall kan viss tjänstgöring i domsaga få utbytas mot tjänstgöring i hovrätt m. m.
Så länge arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker pågår, gälla provisoriska bestämmelser, som i viss mån innebära avvikelser från ovan återgivna regler för tjänstledighet och behörighet att vikariera. För utförande av ifrågavarande arbete äger häradshövding erhålla befrielse från domarämbetet i övrigt under högst två månader årligen samt från ett allmänt tingssammanträde om året, där ej årliga antalet sådana sammanträden i domsagan överstiger tio, för vilken händelse jämkning må efter hovrättens beprövande i motsvarande män äga rum. I domsaga med sekreterare kan denne för samma ändamål erhålla ledighet från efter hov-
inskrivningsgöromål
rättens beprövande samt, i den mån häradshövdingen icke utnyttjar sin rätt till ledighet från allmänt tingssammanträde, från sådant sammanträde i samma utsträckning som häradshövdingen.
I domsagan anställd notarie, som i två år tjänstgjort såsom rättsbildat biträde i domsaga (eller fullgjort därmed jäms-täll-d tjänstgöring) och därunder innehaft vissa förordnanden enligt andra och tredje behörighetsgraderna, kan förordnas att hålla allmänt tingssammanträde, från vilket häradshövdingen eller sekreteraren erhållit befrielse för arbete med uppläggande av nya
fastig-
hetsböcker.
Därest förste eller andre notarie förordnas att såsom vikarie uppehålla sekreterartjänst eller om notarie, sekreterare eller biträdande domare förordnas att vid ledighet för häradshövdingen förvalta häradshövdingämbete, uppbär den förordnade icke något vikariatsarvode utan bibehålles vid sitt arvode. Förordnas annan till vikare för häradshövding, utgår arvode efter särskilda bestämmelser i avlöningskungörelsen.
II. Efter 1933 framställda till ändringar i notarie-
förslag
m. m.
organisationen
I motion till 1935 års riksdag (II:6) hemställdes, att riks-
måtte hos Kungl. Majzt begära framläggande för 1936 års riksdag av
dagen
om ändrade grunder för de å domsagas kansli anställda rättsbildade
förslag
biträdenas avlöningsförhållanden. I motionen framhölls, bland annat, att det
ekonomiska rättvisans synpunkt icke kunde försvaras, att det arbete g ur den i
som av notarierna på domsagokanslierna utfördes avlönades så illa som nu
vore förhållandet eller icke alls. Ifrågavarande arbete vore nämligen förenat
med stort ansvar samt av den art, att det icke utan våda för rättssäkerheten
torde kunna utföras av annan arbetskraft. För en annan ordning talade bland
annat studierna, önskvärdheten av en ökad familjebildning och sänkt
de långa
inom ifrågavarande grupp samt nödvändigheten av att för-
äktenskapsålder
att juristbanan bleve förbehållen de ekonomiskt gynnsammare ställ-
hindra,
da. Slutligen kunde även anföras det praktiska kravet på att tingstjänstgö-
gjordes mera lockande för nyblivna juris kandidater. Motionärerna
ringen i hade funnit, att de farhågor som uttalats vid tillkomsten av 1933
nämligen års domsagostadga om att det i fortsättningen skulle uppkomma svårigheter för häradshövdingarna att erhålla rättsbildade biträden i hög grad besannats. Svårigheten att erhålla rättsbildad arbetskraft vid domsagorna hade främst
i i märkts i de norrut liggande domsagorna. Dittills hade emellertid svårighe-
terna till allra största delen tagit sig uttryck i ett i hög grad ökat arbete för redan tjänstgörande arbetskraft. Såsom en lämplig lösning tänkte sig motionärerna, att lön tillerkändes erforderliga extra* notarier vid domsagorna efter viss tids tjänstgöring efter examen, exempelvis sedan fyra månader förflutit.
t Under övervägande borde även tagas att förbättra löneförmånerna för förste
och andre notarier.
I en inom justitiedepartementet i f eb r u a ri 1 9 3 5 utarbetad p r o-
m e m o r i a promemorior 1935:1) behandlades bland
(Justitiedepartementets
annat frågan om behovet av rättsbildade biträden i domsagorna samt dessa
biträdens avlöningsförhållanden. Härom anfördes i promemorian huvudsaki ligen följande:
Beträffande ett flertal domsagor gäller numera utan tvivel, att domsagostadgans g
bestämmelser om förste och andre notarie icke bereda möjlighet till anstållande av
så många rättsbildade biträden, som krävas för arbetet i domsagan. För den juridiskt skolade arbetskraft, som utöver dessa notarier erfordras och måste av veder-
5 hörande anskaffas, finnas inga avlöningsbestämmelser. Att detta sy-
häradshövding › stem är förenat med olägenheter ligger i öppen dag. Å ena sidan kan
betydande
det i de flesta fall icke att häradshövdingen ensam skall avlöna i skäligen begäras,
den extra rättsbildade arbetskraft som oundgängligen erfordras. Å andra sidan blir
g
om han skall vara hänvisad enbart till sådan arbetskraft som stälg häradshövdingen,
les till förfogande utan ersättning, i hög grad beroende av tillfälliga konjunkturer
Anledning synes därför föreligga att nu söka helt förverkliga
på arbetsmarknaden.
det mål, vartill redan gällande bestämmelser eller att
syftat, samtliga de rättsbildade biträden som oundgängligen krävas för skötsel erhålla av-
domsagornas behöriga löning, huvudsakligen utgående av statsmedel. Förkastligt synes däremot vara att söka skaffa erforderligt antal biträden i domsagorna genom att åter införa den bland de unga av helt naturliga skäl populära för som
ordningen tingssittningen gällde enligt 1925 års domsagostadga och sålunda locka unga jurister att kostnadsfritt ställa sin arbetskraft till förfogande. För av att alla
genomförande principen för en domsagas skötsel erforderliga rättsbildade biträden böra vara avlönade
synes, med upphävande av den nuvarande begränsningen av antalet andre notarier
i varje domsaga, böra medgivas anställande av det antal andre notarier som
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall finner erforderligt. Häradshövdingens skyldighet att med 800 kronor bidraga till varje andre notaries årsarvode torde i allmänhet att
medföra, framställning icke göres om anställande av större antal notarier än som
verkligen behövs. Dock torde vid prövning av ansökning om anställande av en ny andre notarie böra undersökas, att erforderligt antal icke rättsbildade biträden är anställt i domsagan, så att icke notarier bli anställda för fullgörande av mindre kvalificerade sysslor, vilka böra ankomma på andra biträden. I sådana fall, då en domsagas skötsel utöver förste notarien eller utöver förste och andre notarier kräver
visserligen ytterligare ett rättsbildat biträde men detta likväl icke kan helt sysselsättas med arbete som förutsätter juridisk kompetens utan även måste i mån utföra
någon mindre kvalificerade sysslor, synes möjlighet böra öppnas för anställande av en notarieaspirant med en lön av förslagsvis 1 200 kronor, varav staten och häradshövdingen betala hälften var, i vissa norrländska domsagor möjligen med
tillägg av 300 kronor av statsmedel. Mera än en notarieaspirant bör tydligen icke
i något fall anställas i en domsaga.
I promemorian framhölls vidare, att notarier tjänstgjorde i vissa särskilt eftersökta domsagor utan ersättning till större antal än som krävdes för dessa domsagors skötsel, under det att andra domsagor, särskilt vissa norrländska domsagor, lede brist på rättsbildad arbetskraft. Det ifrågasattes, huruvida icke detta missförhållande bäst skulle undanröjas genom att föreskrift meddelades därom, att i sådana fall då tre års tjänstgöring å domarkansli medförde viss kompetens vederbörande under sammanlagt två och ett halvt år av denna tid borde hava innehaft förordnande såsom förste eller andre notarie eller notarieaspirant.
Jämte det promemorian remitterades för yttrande till vederbörande myndigheter och enskilda sammanslutningar anmodades hovrätterna att lämna uppgift å det antal rättsbildade biträden av angivna slag, som de funne erforderligt i de olika domsagorna. Efter häradshövdingarnas hörande beräknade hovrätterna i avgivna yttranden av rättsbildade biträden till 118 för-
behovet
ste notarier, 144 andre notarier och 52 notarieaspiranter.
Promemorian jämte däröver infordrade utlåtanden överlämnades till statsutskottet vid 1935 års riksdag för att vara tillgänglig vid behandlingen av Kungl. Majzts under an-dra huvudtiteln gjorda framställning angáende anslag till avlöningar vid häradsrätterna.
I skrivelse den 4 juni 1935 angående till av-
(nr 271) anslaget löningar vid häradsrätterna anförde r i k s d a g e n under hänvisning till nyssnämnda motion att, då den i motionen berörda frågan vore under övervägande inom justitiedepartementet, riksdagen ansett, att motionen ej borde
föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen hade endast velat uttala, att blivande förslag i ämnet i princip borde så utformas, att kostnaderna för de nya biträden, som befunnes erforderliga för domsagornas skötsel utöver dem, som för närvarande funnes anställda, icke måtte drabba häradshövdingarna.
I en inom justitiedepartementet i n 0 v e In b e r 1 9 3 5 i samband med budgetarbetet utarbetad p r 0 m e m 0 r i a upptogs frågan till förnyad behandling. Efter redogörelse för vad i ärendet tidigare förekommit anfördes i promemorian följande:
Därest den plan för anställande av nya rättsbildade biträden i domsagorna, som framlades i promemorian 1935: 1 och som innehöll bland annat, att ett visst antal nya andre notarier skulle anställas, oförändrad vidhölles samt de nya biträdena, såsom riksdagen uttalat, avlönas helt av statsmedel, skulle det förhållandet uppkomma att man erhölle andre notarier av två skilda kategorier: en —- de nuvarande andre notarierna — till vars avlönande med ett
häradshövdingarna finge bidraga belopp för varje andre notarie av 800 kronor och en — de nya andre notarierna 3‘ —— som avlönades helt av statsmedel. Att sålunda i en del fall tillhandahålla andre notarier, till vilkas avlönande icke vederbörande häradshövding skulle bidraga, medan i andra fall bidrag i sådant hänseende skulle utgå, synes emellertid olämpligt. Det riktiga torde vara, att beträffande anstållande av andre notarier i domsagorna och dessas avlönande alltjämt tillämpas de principer som hittills följts. De nya biträdena, som på sätt i promemorian 1935: 1 uttalades, erfordras och i enlighet med riksdagens uttalande skola avlönas helt av statsmedel, torde med hänsyn till nu angivna förhållanden böra samtliga erhålla samma benämning eller notarieaspiranter. Lämpligt synes emellertid vara, att notarieaspiranterna efter arbetets beräknade omfattning och beskaffenhet delas i två grupper sålunda, att arvodet för den ena gruppen bestämmes till 1 500 kronor (i vissa norrländska domsagor 1 800 kronor) samt arvodet för den andra gruppen till 1 200 kronor (i vissa norrländska domsa-
kronor). Antalet notarieaspiranter inom de olika grupperna lärer ej böra gor 1 500 av riksdagen fastslås, utan torde av riksdagen böra âskas viss höjning av anslaget till domsagornas förvaltning, varefter det torde ankomma på Kungl. Majzt att efter hovrätternas hörande bestämma beloppets fördelning.
I statsverkspropositionen till 1936 års riksdag anförde föredragande departementschefen beträffande frågan om avlöning i utsträckt omfattning åt de rättsbildade biträdena i domsagorna:
Enligt min mening måste det anses som ett berättigat önskemål, att de rättsbildade hiträden som oundgängligen erfordras för domsagornas behöriga skötsel erhålla ersättning för sitt arbete. Den omständigheten att biträdena under tjänstgöringen å domarkanslierna bibringas den praktiska utbildning som är erforderlig såsom till universitetsutbildningen kan anföras såsom skäl för att er--
komplement
särskilt under den tidigare delen av tjänstgöringstiden, bestämmes till ett sättningen, relativt lågt belopp. Men den kan —— då det givetvis är ett statsintresse, att dylik praktisk utbildning kommer till stånd och dessutom domsagorna ej kunna skötas utan biträden - såsom skäl emot varje som helst ersättning.
icke rimligen åberopas Med beträffande domsagoarbetet, enligt vilken hä-
den nu genomförda ordningen
har att handlägga alla mera krävande mål, är det för övrigt i än radshövdingen
av nöden ——- icke skola - att jämn högre grad än tidigare om störningar uppkomma tillgång finnes på domsagonotarier, vilka kunna ombesörja de enklare
göromålen.
En synpunkt som ej heller må förglömmas är den, att domarutbildningen ej bör vara förbehållen som äro ekonomiskt oberoende. Att nu genomföra av-
personer
i utsträckt omfattning åt biträdena i enlighet med vad som angivits i prolöning memoriorna har ansetts icke låta sig göra. Med frågans slutliga lösning torde få an-
stå till en kommande riksdag. En mindre utbyggnad av det nuvarande avlöningssystemet synes emellertid i varje fall böra ske sålunda, att möjlighet öppnas att anställa ett begränsat antal nya andre notarier.
Departementschefen erinrade vidare om att hovrätternas utredning givit vid handen, att 36 nya andre notarier vore erforderliga Med hänsyn till tidigare riksdagars uttalande om angelägenheten av att all varsamhet iakttoges
I
vid disponerandet av ifrågavarande anslag inskränkte sig departementschefen i till att begära anslag endast till 20 nya befattningar. Att häradshövdingarna lämnade bidrag till de nytillkommande andre notariernas avlöning ansåg departementschefen beträffande de större domsagorna vara fullt i sin ordning.
uttalade vid behand- * Beträffande de mindre domsagorna departementschefen ling av frågan om partiell löneförbättring för häradshövdingarna, att jämkningar i nu utgående ersättningsbelopp borde göras i sådana fall, då ökade 4
i
förvaltningskostnader uppstått, exempelvis till följd av anställande av andre notarie.
Vid bifall till vad sålunda borde departementschefens upp- 1
föreslagits enligt fattning domsagostadgan undergå sådan ändring, att Kungl. Majzt erhölle möjlighet att medgiva anställande i de största domsagorna av det antal andre notarier som göromålens omfattning krävde. Maximeringen av antalet andre notarier till två, som funnes i 8 § andra stycket, borde alltså försvinna.
Slutligen framhöll departementschefen, att hovrätternas arbetsordningar borde i visst avseende ändras, och anförde härom:
För närvarande gäller, att hovrätterna må meddela fiskalsförordnande åt den som efter avlagd examen under en tid av sammanlagt tre år tjänstgjort i domsaga samt dessutom fullgjort viss annan tjänstgöring. För att åstadkomma en önskvärd
av antalet notarier i de olika domsagorna och förskaffa jämväl de mera utjämning
domsagorna jämn tillgång på notarier synes, i anslutning till föravlägset belägna
i departementspromemorian 193521, sådan ändring av ifrågavarande stadslaget
böra komma under övervägande, att av domsagotjänstgöringen viss minimigande
två år, skall avse anställning såsom statsavlönad notarie. tid, förslagsvis
motioner väcktes i ämnet. Sålunda hemställdes
Åtskilliga
i motion I: 115, att anslag måtte beviljas till anställande av så många nya
notarier som hovrättema ansett behövliga andre notarier och 52 andra
(36
juridiskt bildade biträden) med de löner som föreslagits i novemberpromemorian; .
i motion I: 116, att avlöningarna till de i statsverkspropositionen föreslagna nya andre notarierna måtte helt bestridas av statsmedel;
i motionerna I: 176 och II: 432, att riksdagen måtte bevilja medel för an-
av 70 notarieaspiranter utöver de i statsverkspropositionen före- _ställande
20 nya andre notariernia, samt att, därest i hovrätternas arbetsordslagna ningar skulle intagas stadgan-de, att av den för fiskalskompetens erforderliga
viss minimitid skulle avse anställning såsom statsdomsagotjänstgöringen avlönad notarie, denna minimitid måtte fastställas till ett år;
i motionerna I: 233 och II: 299, att riksdagen måtte bevilja anslag till anställande av 16 andre notarier utöver de i statsverkspropositionen föreslagna 20; samt
i motion II: 542, att riksdagen måtte bevilja anslag till 16 nya andre notarier utöver statsverkspropositionens 20 samt till 52 notarieaspiranter ävensom att aspiranterna erhölle ett årligt arvode av förslagsvis 1,500 kronor med något tillägg i vissa norrländska domsagor.
Statsutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 121) såvitt rör nu ifrågavarande spörsmål bland annat:
Det måste anses vara ett berättigat Önskemål, att de rättsbildade biträden som oundgängligen erfordras för domsagornas behöriga skötsel erhålla ersättning för sitt arbete. I avvaktan på denna frågas slutliga lösning har departementschefen förordat den mindre utbyggnad av det nuvarande avlöningssystemet som möjligheten att anställa ytterligare 20 andre notarier innebär. Förslaget att sålunda successivt förbättra de rättsbildade biträdenas ställning har icke givit utskottet anledning till erinran. Av de av hovrätterna verkställda utredningarna angående det minimiantal notarier varav behov förefinnes framgår, att ——- bortsett från notarieaspiranter —~ 36 andre notarier erfordras utöver det nuvarande till 108 uppgående antalet dylika notarier. Enligt utskottets uppfattning synas skäl tala för att rnedelsbehovet så beräknas, att möjlighet beredes för anställande av hela det antal andre notarier_ som av hovrätterna anses erforderligt.
Utskottet erinrade härefter om 1935 års riksdags uttalande, att blivande förslag i fråga om de rättsbildade domsagobiträdenas avlöning i princip borde så utformas, att kostnaderna för de nya biträden som befunnes erforderliga för domsagornas skötsel icke måtte drabba häradshövdingarna. Utskottet anförde härutinnan:
Den uppfattning som sålunda kommit till uttryck i princip anser utskottet böra
Riksdagens uttalande innebär emellertid enligt utskottets uppfattupprätthållas.
icke, att häradshövdingarna undantagslöst skulle befrias från kostnaderna för ning de nya rättsbildade biträden som erfordras. Uttalandet torde endast hava avsett att förhindra, att häradshövdingarna i de mindre och medelstora domsagor, där behov av utökat antal rättsbildade biträden gör sig gällande, av kostnadsskäl tvingas avstå från en med hänsyn till den rättssökande allmänheten välbehövlig förstärkning av de rättsbildade arbetskrafterna. Det av departementschefen ifrågasätta förfaringssättet att bereda dessa häradshövdingar kompensation för deras utgift för nya andre notarier vid den löneförbättringens bestämmande synes därför utskottet
partiella väl överensstämma med riksdagens principiella uppfattning.
Beträffande departementschefens förslag att av den domsagotjänstgöring om tre år, som erfordrades för fiskalsförordnande i hovrätt, viss minimitid, förslagsvis två år, skulle avse anställning som statsavlönad notarie, funne utskottet det tveksamt, huruvida en dylik anordning skulle medföra åsyftat resultat. I varje fall syntes utskottet en kortare minimitid än den av departementschefen ifrågasatta böra övervägas.
Riksdagens skrivelse (nr 294) avfattades i enlighet med utskottets utlåtande.
III. Brister i nuvarande organisation.
Enligt 1933 års domsagostadga gäller fortfarande den ordningen, att hä-
— hortsett från att radshövdingen domsagosekreterarnas befogenhet själv-
utföra vissa -- för i dess helhet ständigt göromål är ansvarig domsagoarbetet och att notarierna följaktligen få utföra arbete på eget ansvar endast efter särskilt, på häradshövdingens initiativ tillkommet förordnande eller - i
om vissa enklare _- endast i den mån fråga göromål ej häradshövdingen själv tager befattning därmed. I praktiken har det i så gott som alla domsagor genomförts en viss arbetsfördelning mellan häradshövdingen och hans rättsbildade biträden, beroende på att häradshövdingen omöjligen själv kan medhinna samtliga göromål. Ehuru notariekåren sålunda blivit ett oundgängligt led i den svenska domstolsorganisationen, motsvarar nuvarande antal avlönade notariebefattningar icke tillfullo behovet av rättsbildad arbetskraft.
I det föregående har omnämnts, att 1936 års riksdag beviljat anslag allenast till en del av det antal rättsbildade biträden som hovrätterna med utgångspunkt från förhållandena den 1 mars 1935 ansett erforderligt i domsagorna utöver då befintlig rättsbildad arbetskraft. Framhållas må emellertid, att riksdagen, då medel endast anslogos till ett begränsat antal nya biträden, icke torde hava avsett, att därmed behovet av rättsbildade biträden i dom-sagorna vore tillgodosett. Fastmera anslöt sig riksdagen till departementschefens mening, att de rättsbildade biträdenas ställning successivt skulle förbättras, så att alla de rättsbildade biträden som oundgängligen erfordrades för domsagornas behöriga skötsel erhölle ersättning för sitt arbete. Den vid 1936 års riksdag beslutade utökningen av antalet avlönade domsagonotarier får sålunda icke anses utgöra en slutgiltig reglering av notarieorganisationen i domsagorna.
Under den tid som förflutit, sedan hovrätterna år 1935 undersökte behovet av rättsbildade biträden i domsagorna, hava förhållandena, enligt vad av kommittén verkställd utredning givit vid handen, icke nämnvärt ändrats. Att det nuvarande antalet avlönade domsagonotarier icke motsvarar behovet av den för domsagorna i gemen erforderliga rättsbildade arbetskraften är sålunda uppenbart. Kommittén vill i det följande återkomma till omfattningen av det föreliggande behovet.
Under senare år har det uppstått allt större svårighet att förse vissa domsagor med erforderlig rättsbildad arbetskraft. I samband med föreliggande utredning har kommittén hos samtliga häradshövdingar i riket framställt förfrågan, huru härmed förhölle sig. Därvid hava 46 häradshövdingar uppgivit, att svårigheter mött i ifrågavarande avseende. Av dem äro 18 häradshövdingar under Svea hovrätt, 16 under Göta hovrätt, 3 under hovrätten över Skåne och Blekinge och 9 under hovrätten för Övre Norrland. I förhållande till samtliga domsagor under Svea hovrätt utgöra de domsagor där rekryteringssvårigheter yppats 37 °/0. Motsvarande siffror äro för domsagorna under
Göta hovrätt 39 °/0, för domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge 18 °/0 och för domsagorna under hovrätten för Övre Norrland 90 °/0.
Av de häradshövdingar för vilka svårigheter mött att erhålla erforderlig rättsbildad arbetskraft hava 40 uttalat sig om sannolika anledningen härtill. I 20 fall har tingssittningens avskaffande angivits som anledning till rekryteringssvårigheterna; i vissa av dessa fall har dock därjämte åheropats annan omständighet. I 18 fall har kansliortens ogynnsamma läge, ensam eller jämte annan omständighet, åberopats såsom anledning. Detta skäl har anförts i 7 fall av häradshövdingar under Svea hovrätt, i 3 fall av häradshövdingar under Göta hovrätt, i 1 fall av häradshövding under hovrätten över g Skåne och Blekinge samt i 7 fall av häradshövdingar under hovrätten för Övre Norrland. I 10 fall hava de dåliga förmånerna under tjänstgöringen, särskilt den långa väntetiden innan avlönad plats kan erhållas, åberopats såsom anledning. I enstaka fall hava därjämte följande omständigheter framhållits såsom anledning till notariebristen: tillvaron av föreskriften att A för fiskalsförordnande i hovrätt fordras minst tre års förutgången tjänstgöring i domsaga (den s. k. treårsregeln), nedgången i antalet utexaminerade jurister och de goda tiderna på arbetsmarknaden.
I den av hovrätten för Övre Norrland till kommittén överlämnade skrivelsen hava rekryteringssvårigheterna, såvitt de yppat sig i de under nämnda hovrätt lydande domsagorna, gjorts till föremål för närmare utredning. I skrivelsen hava återgivits de yttranden i ämnet som infordrats från häradshövdingarna i dessa domsagor. Av yttrandena framgår, att från och med år 1934 avlönad notariebefattning varit vakant: i en domsaga omkring 9 månader, i en domsaga omkring 7 månader, i en domsaga omkring 6 månader, i en domsaga omkring 5 månader, i två domsagor omkring 3 månader samt i två domsagor 2 månader eller kortare tid. Av häradshövdingarna i två av dessa domsagor har dock framhållits, att detunder deras tjänstetid icke förmärkts några större svårigheter att få de statsavlönade notariebefattningarna besatta, utan hade de i dessa domsagor förekomna vakanserna berott på tillfälliga förhållanden. Å andra sidan har notariebristen i domsagorna under hovrätten för Övre Norrland i viss mån varit större än vad uppgifterna om förekomna vakanser å de statsavlönade notariebefattningarna synas utvisa. Några häradshövdingar hava nämligen påpekat, att det för arbetets behöriga gång erfordrades ytterligare rättsbildad arbetskraft utöver de nuvarande statsavlönade notarierna, men att sådan arbetskraft sällan 5 { stode till buds. i
De sålunda omnämnda svårigheterna att erhålla rättsbildad arbetskraft till domsagorna i Övre Norrland hava givetvis i åtskilliga av dessa inverkat menligt å domsagoarbetet. I detta hänseende har i häradshövdingarnas yttranden framhållits, att arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker i huvudsak måst eftersättas samt att halanser i det löpande arbetet icke kunnat undvikas, särskilt i fråga om handläggningen av jorddelningsmål och utfärdandet av gravationsbevis. Vissa häradshövdingar hava dessutom anfört, att den stadgade expeditionstiden för inskrivningsärenden icke kunnat iakttagas, un-
2-372188
der det att andra häradshövdingar framhållit, att balanser och förseningar j visserligen kunnat undvikas, men att detta endast kunnat ske genom utökad arbetstid i förening med forcering av arhetstakten, vilket i ett par fall föranlett överansträngning av kanslipersonalen.
På grundval av den utredning som sålunda förebragts har hovrätten för Övre Norrland för egen del anfört bland annat:
Betydande svårigheter att besätta de statsavlönade notariebefattningarna hava under de senaste åren förefunnits i ett flertal domsagor. Det läge som i detta hänseende råder i Övre Norrlands domsagor har kanske icke fullt tydligt framkommit i häradshövdingarnas yttranden. I dessa hava angivits de vakanser som förefunnits; svårigheterna att förekomma vakanser i fall då detta lyckats hava i yttrandena berörts mera antydningsvis. Det framgår dock, att häradshövdingarna i åtskilliga fall kunnat förekomma vakanser endast genom bistånd av andra häradshövdingar eller av hovrätt. fall av detta - vilket icke berörts i vederbö-
Ett belysande slag rande — bör här omnämnas. Under en tid har hotande
häradshövdings yttrande fara förelegat för att förstenotariebefattningen i Torneå domsaga skulle bliva ledig den 1 mars 1937 utan att kunna återbesättas. Häradshövdingen har upprepade gånger, i skrivelse och handbrev till hovrätten och en hovrättsledamot, låtit förstå, att han vore ur stånd att anskaffa ny kompetent förste notarie och att följderna av en vakans kunde bliva katastrofala. Från hovrätten företogos stora ansträngningar att anskaffa notarie. — endast ett
Länge såg det ut att misslyckas; slutligen par veckor före den 1 mars hade frågan kunnat ordnas. Detta kunde ske blott genom tillmötesgående av en notarie, som lät sig förflyttas från en Umeå-
välvilligt domsaga till Torneå domsaga, och av den förra domsagans häradshövding, vilken
iklädde att någon tid bliva utan tillräcklig hjälp. Det är betänkfrivilligt sig risken ligt, att en av statslivets viktigaste uppgifter, rättsvården, genom ifrågavarande osäkra förhållanden i viss mån äventyras i landets nordligaste del.
I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att den tid varunder rättshildat biträde får tjänstgöra utan avlöning understundom är oskäligt lång. En av kommittén verkställd undersökning beträffande ett femtiotal domsagor av olika i skilda delar av landet utvisar, att ifrågavarande tid för de
typer notarier som börjat sin domsagotjänstgöring under 1928 uppgått till i medeltal 1 år 3 månader. Motsvarande siffra utgjorde för dem som börjat under 1929 1 år 1 månad, varefter den för de närmaste åren steg för att år 1931 åter utgöra 1 år 3 månader. Därefter visar siffran åter något fallande tendens; de notarier som börjat sin tjänstgöring under år 1934 hava sålunda i medeltal varit oavlönade 1 år 1 månad. Emellertid äro siffrorna för domsagorna under de olika hovrätterna starkt varierande. Siffran för domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge har för »samtliga år legat över och siffran för de domsagor som lyda under hovrätten för Övre Norrland för samtliga år under ovan angivna medeltal. Den år 1936 företagna ökningen av antalet andrenotarietjänster kommer givetvis att medföra någon minskning av den tid varunder notarierna få tjänstgöra utan avlöning.
Det ligger i sakens natur, att en relativt lång oavlönad väntetid medför ekonomiska uppoffringar för alla som ägna sig åt domsagotjänstgöring och kan verka menligt såtillvida, att åtskilliga unga jurister av ekonomiska skäl icke se sig i stånd att underkasta sig dessa uppoffringar. Härigenom kan det
J
i
J
allmänna komma att för domarkallet gå miste om personer som äro särskilt lämpade härför.
De oavlönade notarierna i rikets domsagor fördelade sig den 1 oktober 1936 med 55 på de 49 domsagorna under Svea hovrätt, med 35 på de 41 domsagorna under Göta hovrätt, med 24 på de 17 domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge samt med 3 på de 10 domsagorna under hovrätten för Övre Norrland. I förhållande till antalet avlönade notarier utgjorde antalet oavlönade notarier i domsagorna under Svea hovrätt 49 °/o, under Göta hovrätt 38 °/0, under hovrätten över Skåne och Blekinge 65 °/0 och under hovrätten för Övre Norrland 145 °/0. Antalet avlönade och oavlönade notarier utgjorde i medeltal för varje domsaga under Svea hovrätt 3B, under Göta hovrätt 30, under hovrätten över Skåne och Blekinge 3°6 samt under hovrätten för Övre Norrland 24. Om medeltalet tages för hela riket, blir siffran 32. I domsagorna under Svea hovrätt voro emellertid 21 oavlönade notarier anställdai de domsagor som hava kansli i Stockholm. Frånräknas dessa domsagor, blir antalet notarier i domsagorna under Svea hovrätt i me-
i
l deltal blott 28. Om och Sävedals med sina 5
Askims, Hisings domsaga l oavlönade notarier frånräknas från domsagorna under Göta hovrätt, blir l medeltalet för dessa domsagor blott 29. Av det anförda att dom-
framgår, sagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge samt de domsagor som hava kansli i Stockholm och Göteborg hava särskilt god tillgång på notarier, medan särskilt domsagorna under hovrätten för Övre Norrland lida brist på notarier.
Denna ojämna fördelning av rättsbildade biträden innebär givetvis en allvarlig olägenhet för de domsagor som lida brist på sådan arbetskraft, emedan arbetet i dessa domsagor antingen måst eftersättas (såsom ifråga om uppläggande av nya fastighetsböcker) eller blivit försenat eller föranlett oskäligt betungande av personalen.
En förklaring till den ojämna fördelningen av de rättsbildade biträdena är en viss obenägenhet hos de unga juristerna att under flera års tid bosätta sig på platser som ligga alltför avlägset från deras hemorter. I första hand söka de i stället anställning i sin hemort eller på denna närbelägen plats. Att domsagor med kanslii de stora städerna hava särskilt lätt att erhålla notarier är förklarligt i betraktande av att de unga juristerna där hava större utsikter att efter viss tids domsagotjänstgöring erhålla annan anställning.
Att förhållandena kunnat utveckla sig i denna riktning har bland annat berott därpå att en häradshövding kan anställa hur många oavlönade notarier han önskar. Häradshövdingen är visserligen skyldig att omedelbart sedan han anställt en oavlönad notarie därom göra anmälan till hovrätten, men hovrätten har för närvarande ingen möjlighet att förhindra att vederbörande anställes eller att tvångsvis förflytta honom till annan domsaga, där större behov av hans arbetskraft föreligger. Även i fråga om personvalet har häradshövdingen helt fria händer. Vad angår de avlönade notarierna skola de visserligen erhålla förordnande av hovrätten, men anställningen sökes
hos häradshövdingen, varefter denne lämnar förslag å förordnandet till hovrätten. Då häradshövdingen föreslagit behörig person, som är villig åtaga sig förordnandet, må hovrätten icke avvika från förslaget, såframt ej synnerliga skäl därtill äro. Ansökan till förordnande som domsagonotarie kan visserligen även göras direkt till hovrätten, men det är ytterst sällsynt, att så sker, vilket är fullt naturligt, eftersom hovrätten har så ringa möjlighet att frångå häradshövdingens förslag. Då de avlönade notarieplatserna vanligen besättas av sådana som förut tjänstgjort såsom oavlönade notarier i samma domsaga, är det sålunda i regel häradshövdingen som bestämmer om dessa platsers tillsättande redan då han antager oavlönade notarier.
Från de yngre juristernas sida hava klagomål uttalats över detta anställningssätt, varvid det framhållits, att mer eller mindre ovidkommande omständigheter kunna vara avgörande vid antagande av notarier. Dessa klagomål torde icke helt sakna grund. Visserligen hava olägenheter i detta hänseende icke varit särskilt framträdande, men det nuvarande anställningssättet måste betecknas såsom mindre lämpligt. Det kan verka orättvist samt är irrationellt, i det att, såsom ovan påpekats, tillfälligheter kunna spela en väsentlig roll vid tillsättandet.
Med vad nu sagts sammanhänger även frågan om det sätt varpå förmedlingen av notarieplatser är organiserad. Under tider av god tillgång på juris kandidater, som varit villiga att tjänstgöra i domsaga, hava i huvudsak häradshövdingarna själva ombesörjt rekryteringen. De som velat ifrågakomma hava, ofta långt före examens avläggande, hos vederbörande häradshövding anmält sig till tjänstgöring för att kunna komma i lämplig tur
De juridiska föreningarna i Lund, Stockholm och Uppsala i domsagan. samt Lunds studentkårs intressebyrå hava under senare år utsträckt sin verksamhet till att jämväl omfatta förmedling av notariebefattningar. Vidare har Svensk Juristtidning sedan en längre tid tillbaka förmedlat dylika anställningar. Dessutom bedrives förmedlingsverksamhet, ehuru säkerligen i mindre omfattning, av notarien vid Juridiska fakulteten i Lund. Under tiden den 1 juli--den 31 december 1936 hava 47 lediga domsagoplatser blivit anmälda till nämnda organisationer ävensom till Svensk Juristtidning.
Den nuvarande förmedlingsverksamheten har otvivelaktigt i många avseenden fungerat väl. En påfallande olägenhet är dock, att densamma helt bygger på frivilliga krafter och icke i någon mån har officiell karaktär eller anknytning till statsmyndighet. Vidare driver en var av de förmedlande organisationerna sin verksamhet över hela landet, vilket föranleder dubbelarbete och andra olägenheter. Det kan framhållas, att, sådan förmedlingsverksamheten är organiserad, det i allmänhet icke kommer till den förmedlandes kännedom, om och huru de anmälda platserna blivit besatta.
Det har understundom anmärkts på att de rättsbildade biträdena i vissa domsagor få utföra skrivgöromål eller liknande arbete. Enligt vad av kom-
mittén verkställd undersökning visat, sysselsättas rättsbildade biträden i ett par domsagor med renskrivning i egentlig mening och få därjämte i åtskilliga domsagor ägna sig åt göromål, vilka äro att jämställa med renskrivning, såsom kassabokföring och skrivning av kallelser i konkurser samt liknande mindre kvalificerade göromål.
Då dylikt arbete i regel icke bör utföras av rättsbildade biträden i annan mån än som kan anses påkallat ur utbildningssynpunkt, innebär det påtaglig misshushållning med deras arbetskraft, om de i större omfattning få ägna sig däråt. D_et är också uppenbart, att sådant arbete fullgöres med större säkerhet och snabbhet av ett rutinerat och erfaret skrivbiträde än av de unga juristerna. Härtill kommer en annan synpunkt. Av nuvarande system för häradshövdingarnas avlönande följer, att skrivbiträdena helt och hållet avlönas av häradshövdingen. Avlöningen till notarierna bestrides däremot till huvudsaklig del av statsmedel. I den mån en häradshövding för skrivgöromål och därmed jämställt arbete till någon del utnyttjar statsavlönade notariers arbetskraft, komma således kostnader, som rätteligen böra bäras av häradshövdingen, att i huvudsak övervältras å staten. Det är icke heller lämpligt, att arbetsfördelningen mellan de rättsbildade och de rätts-
icke
bildade biträdena är alltför olika ordnad i skilda domsagor.
En olägenhet i avseende å gällande avlöningsbestämmelser är, att i fråga om sekreterare, förste och andre notarie icke finnas några särskilda stadganden om tjänstledighet på grund av sjukdom, vilket föranleder, att vederbörande under sjukdomen helt går miste om avlöningen. Enligt domsagostadgan äger häradshövding varje halvår bevilja nämnda befattningshavare annan ledighet än semester under högst åtta dagar. Givetvis kan denna bestämmelse tillämpas även då sjukdom inträffar, dock endast i den mån ledigheten kan inskränkas till åtta dagar varje halvår. Om detta icke kan ske, måste hovrätten bevilja vederbörande ledighet från befattningen under ifrågavarande tid, varvid han helt måste avstå från sin lön. Till jämförelse må nämnas, att extra fiskal och fiskalsaspirant i hovrätt under sjukledighet äga uppbära lön (jämte kallortstillägg), dock med visst tjänstledighetsavdrag, enligt bestämmelser i 15 och 30 §§ kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen. Denna kungörelse avser endast de befattningshavare, varå avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen äger tillämpning, eller beträffande vilka Kungl. Majzt särskilt föreskrivit, att förevarande avlöningsbestämmelser skola tilllämpas. Sådan föreskrift har beträffande extra fiskal och fiskalsaspirant meddelats genom kungl. brev till rikets hovrätter den 15 juni 1935 (nr 416) angående avlöning till vissa icke-ordinarie befattningshavare vid hovrätterna. Beträffande domsagosekretertare, vilkas ställning i lönehänseende regleras genom kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m., finnes
dylik föreskrift däremot icke meddelad. Å förste och andre notarier äger avlöningsreglementet överhuvud taget icke tillämpning.
Med anledning av att 1936 års riksdag vid beviljandet av medel till anställande av 36 nya andre notarier uttalat, att häradshövdingarna i de mindre och medelstora domsagorna icke borde drabbas av någon kostnad härutinnan, förordnades i kungl. brev till Statskontoret den 30 juni 1936, att till häradshövdingarna i en var av 31 i brevet angivna domsagor under budgetåret 1936/ 1937 såsom ytterligare lönefyllnad skulle utgå ett belopp av 800 kronor för år räknat.
Denna lönefyllnad bestämdes att utgå enligt helt andra grunder än de eljest för lönefyllnad gällande. Den vanliga lönefyllnaden utgår enligt följande grunder, bestämda av 1920 års och följande riksdagar. Där den behållna inkomsten, vari dock stämpelprovision och dyrtidstillägg icke inräknas, beräknas uppgå till högst 9000 kronor utgår lönefyllnaden med det belopp som erfordras för att den beräknade inkomsten skall bliva, för häradshövding i domsaga inom Västerbottens och Norrbottens län och i Härjedalens domsaga 11 500 kronor och för annan häradshövding 11000 kronor. Beträffande domsagor där den behållna inkomsten enligt nyssnämnda grunder beräknas överstiga 9 000 men icke 15 000 kronor utgår lönefyllnaden med successivt minskade belopp, högst 1 900 kronor och lägst 100 kronor. Då dyrtidstillägg (lika för alla häradshövdingar) utgår efter de för oreglerade verk gällande grunder å en antagen inkomst av 7 200 kronor om året och sålunda vid nuvarande indextal, 161, uppgår till 2 160 kronor om året samt stämpelprovision i domsaga av denna storleksordning kan beräknas till omkring 1 200 kronor, således -- större eller mindre - till härads-
utgår lönefyllnad hövdingar med en sammanlagd nettoinkomst understigande 18 300 kronor.
Lönefyllnad enligt kungl. brevet den 30 juni 1936 har däremot tillerkänts häradshövdingar med en nettoinkomst inklusive stämpelprovision och dyrtidstillägg upptill omkring 25 000 kronor.
Det torde vara mindre tillfredsställande, att lönefyllnad utgår enligt så olika grunder som efter tillkomsten av de nya andrenotariebefattningarna är fallet. Av dåvarande chefen för justitiedepartementet framhölls också i riksdagsdebatten, då förevarande fråga behandlades, att denna ordning endast borde gälla, intill dess en allmän omläggning av häradshövdingarnas bidrag till domsagobiträdena kun-de genomföras vid en kommande riksdag. 1936 års riksdagsbeslut torde således få anses äga provisorisk karaktär, såvitt angår den däri innefattade anordningen med en särskild lönefyllnad motsvarande häradshövdingens bidrag till nytillkommen andrenotariebefattning.
IV. Kommitténs till ändringar i nuvarande
förslag
organisation.
Ökning av antalet avlönade domsagonotarier. Innan kommittén närmare ingår på frågan om ändringar i nuvarande organisation, höra några spörsmål av mera principiell innebörd beröras.
Från de yngre juristerna har framhållits, att avlöning borde utgå till alla å domsagokansli sysselsatta rättsbildade biträden, oavsett huruvida arbetet huvudsakligen vore ägnat att bibringa vederbörande utbildning.
Styrelsen för föreningen Yngre jurister i Skåne och Blekinge har i en till kommittén ingiven skrivelse i detta avseende anfört:
När utbildningssynpunkten förts fram till stöd för att lämna notarierna utan lön, ligger dårbakom en tankegång, som icke ens den är obestridligen riktig, nämligen den att utbildningen sker i vederbörandes eget intresse och därför ej bör vara förenad med lön. Det är ju emellertid även ett statens intresse att i sin tjänst kunna erhålla folk med nödig utbildning. Förefintligheten av detta intresse får anses offentligen erkänt, t. ex. genom den ställning under utbildningstiden, som staten berett aspiranterna till officersyrket, till tjänster inom postverket etc.
à sammanträde med föreningen Yngre jurister under Göta hovrätt den 26 september 1936 framhölls i denna fråga, att varje verksamhet givetvis gåve ytterligare utbildning för sin utövare, i synnerhet så länge denne vore förhållandevis ny inom yrket, och att därför den omständigheten att domsagotjänstgöringen innebure en fortsatt utbildning för de unga juristerna icke utgjorde något skäl mot statsmakternas skyldighet att sörja för domsagonotariernas avlönande.
Va-d sålunda anförts har kommittén funnit värt beaktande såtillvida, som skälig ersättning bör i princip utgå till de råttsbildade hiträden som erfordras för domsagornas behöriga skötsel, även om tjänstgöringen skulle innefatta ett visst moment av utbildning. Emellertid torde avlöning icke böra utgå till den vars tid huvudsakligen åtgår till att sätta sig in i de å domsagokansliet förekommande arbetsuppgifterna. Kommittén anser det sålunda icke orimligt, om notarierna under någon kortare tid, t. ex. några månader, få gå utan lön. då ju under den första tiden av deras tjänstgöring utbildningsmomentet är starkt framträdande.
Vidare må framhållas, att med hänsyn till att våra domstolar inför den förestående processreformen för närvarande befinna sig i visst övergångsskede, det är .av särskild vikt, att icke domstolsorganisationen gives större omfattning än som oundgängligen kräves. På grund härav måste sålunda återhållsamhet iakttagas vid inrättandet av nya tjänster. I vad mån processreformen kan komma att inverka på arbetsuppgift-erna å domsagokanslierna är naturligen nu svårt att bedöma. Enligt vad kommittén inhäm-tat torde processlagberedningen komma att föreslå, att domstolsprotokollen huvudsakligen skola upptaga parternas yrkanden .samt vittnesmålen, medan par-
i
ternas utveckling av sin talan i allmänhet icke skall ätergivas. Det är avsett, att protokollen till väsentlig del skola avfattas vid själva rättegångsförhandlingarna, varför det nuvarande arbetet med uppsättande av protokoll efter rättegångstillfällena avsevärt minskas. Å andra sidan torde i en ny rättegångsordning arbetet med målens förberedande bliva ökat, i det att själva domstolsförhandlingen torde komma att föregås av skriftväxling mellan parterna samt förberedande förhandling inför domaren.
En omständighet som i detta sammanhang emellertid förtjänar beaktande är, att arbetet med uppläggandet av de nya fastighetsböckerna föranleder ökning i domsagogöromålen och därmed också större behov av arbetskraft. Det förhåller sig nämligen så, att den som leder fastighetsboksarbetet (häradshövdingen eller sekreteraren) måste, för utförande av övriga göromål, i större utsträckning än eljest varit nödvändigt erhålla biträde av notarier, varigenom alltså en direkt överflyttning å dessa av vissa arbetsuppgifter (t. ex. inskrivningsgöromålen) på grund av fastighetsboksarbetet måste äga rum. Härtill kommer, att det för detta arbetes snabba bedrivande är önskvärt, att notarierna, i den mån det är möjligt, biträda med arbetet. I och med att fastighetsboksarbetet blir färdigt inträder givetvis en minskning i behovet av rättsbildad arbetskraft. Förutom att sådan arbetskraft ej vidare erfordras för själva uppläggningsarbetet, är nämligen att märka, att den förändrade fastighetsbokföringen kommer att medföra en påtaglig arbetsbesparing vid utfärdande av gravationsbevis. Så länge man är hänvisad till de äldre lagfarts- och inteckningsböckema är sistnämnda arbete nämligen ofta mycket tidsödande samt förenat med stora vanskligheter. Vid tillgång till de nya fastighetsböckerna, där för varje -fastighet direkt angivas de inteckningar som besvära densamma, kommer arbetet med utfärdande av gravationsbevis däremot att vara av väsentligt enklare beskaffenhet än för närvarande. Vidare torde, efterhand som arbetet med de nya böckerna avslutas, det ännu i allmänhet .tillämpade systemet med protokoll i inskrivningsärenden kunna ersättas med aktsystem, vilket även kommer att medföra en icke obetydlig lättnad i arbetet.
Fastighetsboksarbetet är avslutat i allenast ett fåtal domsagor; i de övriga pågår det i allmänhet. I flertalet av dessa kommer det emellertid att åtgå åtskilliga år för arbetets fullbordande. Med hänsyn härtill torde det ännu dröja avsevärd tid, innan det nuv-arande behovet av rättsbildad arbetskraft i domsagorna kan röna någon inverkan av fastighetsboksarbetets fullbordande.
Om sålunda fullbordandet av fastighetsboksarbetet kan antagas komma att medföra lättnad i arbetet i domsagorna, torde å andra sidan domstolarna efter hand få vissa nya arbetsuppgifter. I detta hänseende må särskilt erinras om den av innevarande års riksdag antagna lagen om verkställighet av bötesstraff, vilken skall träda i kraft den 1 januari 1939. Hittills har gällt, att böter i händelse av betalningsoförmåga av verkställighetsmyndighet omedelbart förvandlas till frihetsstraff. Enligt den nya lagen skall däremot, sedan det visat sig, att indrivning av böterna icke kan ske, frågan om förvand-
l ling av dem bliva föremål för ett särskilt domstolsförfarande. På nuvarande
stadium kan givetvis icke bedömas, i vilken omfattning dessa nya mål komma att belasta domstolarna, men uppenbart är, att de komma att medföra en viss ökning i arbetsbördan.
Av 1937 års riksdag har vidare antagits lag om lagsökning och om handräckning för fordran (lagsökningslag). Enligt denna lag, som skall träda i kraft den 1 januari 1938, skola lagsökningsmål och mål om handräckning för fordran överflyttas från överexekutor till domstolsmyndighet. I sitt yttrande över det förslag som låg till grund för lagen har lagrådet bland annat anfört:
Av stor vikt för den föreliggande lagstiftningsfrågans bedömande är obestridligen, huruvida förändringen kommer att i alltför hög grad öka arbetsbördan för de av mångahanda tjänstebestyr alltmer betungade underrättsdomarna. I och för sig kan beskaffenheten av här ifrågavarande mål icke antagas utgöra ett dylikt hinder för överflyttningen. Men tydligen får ett sådant spörsmål icke betraktas såsom helt fristående. Lagrådet har nyligen för sin del tillstyrkt, att från administrativ myndighet skall till allmän underrätt överföras en annan grupp av talrika om ock till arten merendels föga invecklade ärenden, nämligen mål om förvandling av böter. Om en viss betänksamhet är naturlig inför utsikten att underrättsdomarnas ämbetsverksamhet sålunda på en gång utvidgas i skilda avseenden, bör erinras, att bötesförvandlingsmålens förläggande till domstol utgör den nödvändiga förutsättningen för en betydelsefull reform inom området för straffverkställigheten. En överflyttning av lagsöknings- och handräckningsmålen kan icke i någon mån anses vara en lika angelägen åtgärd. Under förutsättning att anstalt kan träffas för en av de olikartade göromålens samtidiga tillväxt påkallad förstärkning av underdomstolarnas arbetskrafter, synes emellertid avgörande betänklighet icke böra möta mot att även dessa mål nu erhålla en genomgående judiciell handläggning.
Med anledning av vad lagrådet sålunda anfört har föredragande departementschefen framhållit, att i betraktande av såväl lagsöknings- och handräckningsmålens som bötesförvandlingsmålens i allmänhet enkla beskaffenhet ökningen av arbetsbördan för underrätternas personal genom dessa måls överflyttning ej torde bliva av sådan omfattning, att någon mera nämnvärd förstärkning av un-derrätternas arbetskrafter kunde antagas bliva erforderlig.
Till lagförslaget hade fogats en utredning om medeltalet under åren 1932- 1934 av länsstyrelserna handlagda mål om lagsökning för gäld och handräckning för fordrans utfâende, fördelade på domsagor samt magistratsstäder för vilka länsstyrelse är överexekutor. Av denna utredning framgår, att ifrågavarande mål äro ganska ojämnt för-delade över landet. I åtskilliga domsagor äro de till antalet så få, att de icke innebära någon ökning av arbetsbördan av betydelse. I andra domsagor äro de däremot så många, att de kunna väsentligt inverka på arbetsbördans storlek.
Det är icke möjligt att nu bedöma, huruvida arbetsbördan å domsagokanslierna i en framtid på grund av ovan berörda omständigheter kommer att undergå någon förändring eller i vilken riktning denna kan komma att gå, än mindre omfattningen av densamma. På grund härav hör vid förevarande utredning det erforderliga antalet rättsbildade bitråden i domsagorna beräknas med utgångspunkt från nu rådande förhållanden. Som
grund för prövningen av behovet av rättsbildad arbetskraft i domsagorna bör enligt kommitténs mening ligga den principen att nya befattningar böra inrättas endast där fullt behov av ytterligare rättsbildad arbetskraft föreligger. I den mån sådana arbetsuppgifter som ankomma .på rättsbildad arbetskraft att utföra icke förekomma i den omfattning, att de kunna giva full sysselsättning åt ytterligare befattningshavare, böra således nya befattningar ej inrättas.
Av det anförda följer, att vid bedömande av frågan om ytterligare notariebefattningar böra inrättas måste tillses, att behovet av icke rättsbildad arbetskraft är vederbörligen tillgodosett. För den skull föreslår kommittén, att i domsagostadgan inryckes föreskrift, att å domsagas kansli skall finnas nödigt antal icke rättsbildade biträden för utförande av skrivgöromål och därmed jämförligt arbete.
I detta sammanhang har kommittén funnit det erforderligt att söka uppdraga en gräns mellan de rättsbildade och de icke rättsbildade bitrådenas arbetsuppgifter. Detta är naturligen förenat med icke ringa svårighet. I det följande skall emellertid angivas de arbetsuppgifter som enligt kommitténs mening i huvudsak böra tillkomma de olika slagen av biträden. Dessförinnan torde en kortfattad översikt böra givas över de å domsagornas kanslier förekommande regelbundna göromålen. Dessa kunna sammanfattas sålunda:
1) Uppsättande av protokoll över mål och ärenden (dombok, 1agfarts-, intecknings-, tomträtts-, förmynderskaps-, äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokoll samt konkursdomarens, ägodelningsdomarens och ägodelningsrättens protokoll m. fl.);
2) införing i fastighetsböcker och i tomträtts- och vattenfallsrättsböcker samt förande av bok över inteckningar i jordbruksinventarier och av register över panträttsupplåtelser i spannmål;
3) förande av rotlar och diarier m. m. (böcker över dem som erhållit hemskillnad eller boskillnad, förmynderskapshok, bok över villkorligt dömda, dagbok över inskrivningsärenden, dagbok över jorddelningsmål, diarium över konkursansökningar, konkursdagbok och bok över dem som åtnjuta fri rättegång etc.) ;
4) utskrivning och expediering av uppgifter till straffregistret, äktenskapsregistret, pastorsämbeten, systembolag m. m. ävensom diverse kallelser och meddelanden;
5) åsättande av bevis å handlingar; 6) uppsättande av gravations- och åganderåttsbevis, konkurs- och myndig-
hetsbevis samt andra bevis av olika slag;
7) utskrivning av expeditioner (protokollsutdrag, avskrifter, gravationsoch äganderättsbevis etc.);
8) kollationering; 9) ståmpelhelåggning av handlingar; 10) årsgranskning av införingar i inteckningsböcker; 11) årsgranskning av förmynderskapsräkningar m. m.;
12) upprättande av kvartals- och årsstatistik; 13) mottagand-e av allmänheten; utlämnande av expeditioner m. m.; 14) upprättande av expeditionslistor och annan kassabokföring.
Till rena skrivgöromål hör i första hand utskrivning av expeditioner. Till
denna grupp av göromål hör vidare hänföras åsättande av bevis å hand-
lingar i överensstämmelse med förda protokoll.. Även upprättande av sak-
öreslängd bör i regel kunna utföras av skrivbiträde. Vidare bör erforder-
lig skrivhjälp stå till förfogande för att efter koncept skriva protokoll av
olika slag. Det kan ifrågasättas, om ej jämväl uppsättande av protokoll i . i viss kan av icke rättsbildade bör
utsträckning ombesörjas biträden. Detta
kunna ske i den mån arbetet är av schablonartad karaktär, t. ex. i enklare
inteckningsärenden, i tredskomål samt i mål om vissa erkända förseelser, så-
som fylleri och mindre trafikförseelser, exempelvis färd med velociped utan
tänd lykta m. m. dylikt. I domsagor, där dylika mål och ärenden före-
komma i större omfattning, synes angeläget, att protokollsuppsättningen i
desamma utföres av skrivbiträden. Att uppställa enhetliga regler med av-
seende å arbetet med införingar i lagfarts-, intecknings- ooh fastighetsböcker torde icke låta sig göra, enär lämpligaste sättet för detta arhetes utförande är beroende av olika faktorer, såsom om aktsystem tillämpas i domsagan
eller icke m. m. Emellertid bör detta arbete icke i större utsträckning än -; som är nödvändigt utföras av rättsbildad arbetskraft. Kollationeringsarbetet
bör i huvudsak utföras av notarierna, -då detsamma är ägnat att bibringa dem insikt om hur olika protokoll plåga uppsättas. Även för mottagande
av handlingar böra i allmänhet notarierna anlitas. Därigenom erhålla de
vana att bedöma, om handlingarna befinna sig i lagenligt skick eller i något
avseende behöva kompletteras. Kassabokföring ävensom påsättande av
stämplar å handlingar bör däremoti huvudsak ombesörjas av skrivbiträden.
Vissa uppgifter, såsom till straffregistret och äktenskapsregistret, måste
uppenbarligen skrivas av notarierna, medan utskrivandet av kallelser och i meddelanden bör verkställas av skrivbiträden. Huruvida förande av olika
böcker, rotlar och diarier bör ombesörjas av notarier eller skrivbiträden tor-
de vara beroende av anteckningarnas art. Uppenbart är, att sådana göroj mål som uppsättande av protokoll i mål och ärenden med förut nämnda undantag, granskning av inteckningsböcker, granskning av förmynderskapsräkningar samt upprättande av kvartals- och årsstatistik icke kunna över- ‘V lämnas åt skrivbiträden. Uppsättande av gravationsbevis, särskilt beträf-
fande fastighet som ej överförts till ny fastighetsbok, kräver i allmänhet en relativt stor del av arbetstiden. Detta arbete äger givetvis vär-de ur utbild- . ningssynpunkt, och notarierna måste i varje fall syssla därmed i sådan ut- : sträckning, att de bliva fullt förtrogna med att uppsätta och justera dylika bevis. Erfarenheten från flera domsagor har emellertid visat, att icke rättsbildade biträden kunna förvärva förmåga att uppsätta gravationsbevis. För
den skull bör, särskilt i domsagor där utfärdande av gravationsbevis före-
kommer i stor omfattning, såvitt möjligt så ordnas, att tillgång finnes till icke
rättsbildat biträde med förmåga att uppsätta dylika bevis.
i
Undantagsvis kunna förhållandena vara sådana, att därav betingas en i viss mån annan arbetsfördelning mellan de rättsbildade och de icke rättsbildade biträdena än vad här angivits. Sålunda synes intet vara att erinra emot att notarierna särskilt i början av sin tjänstgöring i domsaga och även eljest tillfälligtvis, i den mån deras övriga arbetsuppgifter det medgiva, sysselsättas med varjehanda förekommande göromål. Förutom omväxling i arbetet och ett visst värde ur utbildningssynpunkt vinnes härmed den fördelen, att notarierna icke stå främmande för något arbete å ett domsagokansli. Huvudprincipen att notarierna icke få anlitas för rena skrivgöromål och därmed likställt arbete må emellertid icke eftergivas.
Som tidigare omnämnts hade i justitiedepartementets promemoria 1935: 1 föreslagits, att notarieaspiranter skulle anställas i sådana fall, då för en domsagas skötsel utöver förste och andre notarier visserligen krävdes ytterligare ett rättsbildat .biträde men detta biträde likväl icke kunde helt -sysselsättas med arbete av juridisk art utan även måste i någon mån utföra mimdre N kvalificerade sysslor. Kommittén finner för sin del detta förslag mindre lämpligt. Därigenom skulle i viss mån medgivas, att rättsbildad arbetskraft finge sysselsättas med sådana mindre kvalificerade göromål som rätteligen böra ombesörjas av icke rättsbildade biträden. Det är icke heller tilltalande att tillerkänna de ifrågavarande befattningshavarna ett arvode som icke tillnärmelsevis svarar mot existensminimum. Det är enligt kommitténs mening riktigare att utbygga den nuvarande organisationen med det antal andre notarier som är erforderligt samt uppställa krav på anlitande av icke rättsbildad arbetskraft för därför avsedda arbetsuppgifter.
Vid beräkning av det erforderliga antalet nya andrenotariebefattningar i domsagorna gäller det i främsta rummetatt göra en uppskattning av arbetsbördan i de olika domsagorna. Härvid ligger det närmast till hands att beräkna arbetsbördan efter antalet mål och ärenden enligt rättsstatistiken. Det måste emellertid framhållas, att det icke blott kommer an på antalet mål och ärenden utan även på deras beskaffenhet. I stort sett kan man visserligen utgå från att fördelningen av stora mål och ärenden är ganska jämn i förhållande till h-ela antalet, men det får icke förbises, att avvikelser kunna förekomma. Sålunda kunna i vissa domsagor mål av invecklad eller vidlyftig beskaffenhet intaga en dominerande ställning. I andra domsagor t. ex. i Dalarna och Dalsland, kunna fastighetsförhållandena vara så invecklade, att de ofta medföra omfattande och tidsödande utredningar, varför inskrivningsärendena i dylika domsagor taga väsentligt mera tid i anspråk än annars i regel är fallet. Vidare inverkar omfattningen av arbetet med uppläggandet av nya fastighetsböcker i hög grad på arbetsbördans storlek.
Vid bedömandet av behovet av ytterligare notariebefattningar kunna domsagorna icke jämföras på samma plan, då ju i vissa domsagor andra rättsbildade biträden än notarier äro anställda. Domsagorna böra på grund därav hänföras till olika grupper, dels de mycket stora domsagorna, där som
i
regel biträdande domare eller inskrivningsdomare finnes anställd,
särskild
dels de domsagor, där sekreterare är förordnad, dels ock övriga domsagor. Vid bedömandet av frågan i vad mån ytterligare rättsbildad arbetskraft
är erforderlig gäller det att i första hand jämföra domsagorna inom samma
STUPP-
Vid denna prövning bör även beaktas, huruvida domsagan på grund av
kansliets belägenhet har lätt eller svårt att erhålla extra rättsbildad arbets-
kraft. De utexaminerade jurister som endast någon kortare tid önska tjänst-
göra å domsagokansli för att sedan övergå till annan verksamhet söka sig , huvudsakligen till domsagor med kansli i de stora städerna. Då de icke l göra anspråk på lön eller rättighet att i vanlig ordning räkna tjänstgöringen i som merit, böra de icke avvisas, i den mån arbete kan beredas dem. Man
kan räkna med att i nämnda domsagor merendels en eller annan sådan juris
kandidat kommer att tjänstgöra. Med hänsyn härtill torde behovet av stats- , avlönade notarier vara förhållandevis mindre i dessa domsagor än i de domi sagor som icke hava tillgång till extra arbetskraft.
Till belysande av behovet av arbetskraft i de olika domsagorna har koml mittén upprättat en tablå (se bilaga), vari upptagits invånarantal, antalet
mål och ärend-en och nuvarande antal rättsbildade och icke rättsbildade bi-
träden i rikets samtliga domsagor ävensom de nya andrenotariebefattningar
som kommittén funnit erforderliga. Såsom av tablån framgår har kommit- ; tén funnit, att ytterligare en andrenotariebefattning bör inrättas i envar
av följande 35 domsagor, nämligen: Norra Roslags, Södra Roslags, Solleni tuna och Färentuna, Södertörns, Uppsala läns södra, Uppsala läns norra,
Nyköpings, Oppunda och Villåttinge, Mellansysslets, Jösse, Fryksdals, Väster-
i
Västmanlands mellersta, Falu, Hedemora, Ångermanlands mellersta, närkes,
Ångermanlands västra, Jämtlands västra, Linköpings, Östra Värends, Västra
I
E Hallands mellersta, Hallands norra, och Säve- Q Värends, Askims, Hisings
Marks, Borås, Vättle, Ale och Kullings, Flundre, Väne och Bjärke, dals, g Vadsbo, Bräkne och Listers, Gärds och Albo, Oxie och Skytts, Umeå, Väster-
bottens västra och Piteå domsagor, varjämte i Södra Roslags domsaga en
förstenotariebefattning föreslås utbytt mot en andrenotariebefattning.
De i tablån intagna statistiska uppgifterna rörande antalet mål och ären-
den hava hämtats från åren 1933 och 1934. De statistiska uppgifterna för
åren 1935 och 1936 äro i viss mån missvisande, enär under dessa år anteck-
ningar om innehav av skuldebrev förekomma talrikt och mycket ojämnt o
fördelade å de olika domsagorna.
Fördelningen av de rättsbildade biträdena. Som framhållits, har
j tidigare
kommittén ansett, att nya avlönade notariebefattningar böra inrättas endast i i den mån sådana arbetsuppgifter som ankomna på rättsbildad arbetsj kraft att utföra förekomma iden omfattning, att de kunna giva full g sysselsättning åt ytterligare befattningshavare. Vidare har kommittén utgått i
från att rättsbildat biträde lämpligen kan börja sin i domsaga
tjänstgöring
någon kortare tid innan han tillträder avlönad notariebefattning, för att han . vid tillträdet av sådan skall vara någorlunda förtrogen med ar-
.befattning
betsuppgifterna. Man torde därför böra räkna med att, även om kommitténs förslag om utökning av antalet andrenotariebefattningar blir genomfört, oavlönade rättsbildade biträden i viss utsträckning komma att finnas i domsagorna. I vissa domsagor äro emellertid flera notarier anställda än som kunna anses erforderliga, medan häradshövdingarna i andra domsagor hava svårigheter att få t. o. m. avlönade notariebefattningar besatta. Då en dylik ordning innebär en allvarlig olägenhet, har kommittén ansett fördelningen av de rättsbildade biträdena böra göras till föremål för en viss reglering.
Såsom av redogörelsen under avdelning II framgår har denna olägenhet tidigare beaktats, i det att förslag framställts om att av tre års tjänstgöring å domsaga viss tid skulle avse tjänstgöring såsom statsavlönad notarie. Syftet att åstadkomma en jämnare fördelning av notarierna mellan de olika domsagorna skulle enligt kommitténs mening bäst uppnås, därest vederbörande hovrätt ägde bestämma, hur många dylika biträden som i varje hovrätten underlydande domsaga finge tjänstgöra med rätt att räkna tjänstgöringen som merit. Kommittén föreslår därför införandet av en föreskrift av denna innebörd. Hovrättens tillstånd att tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom oavlönat biträde bör erfordras icke blott då fråga är om den tid av tre år å domarkansli som medför viss kompetens, utan även i samtliga fall, där för erhållande av behörighet enligt domsagostadgan kräves viss tids tjänstgöring i domsaga, nämligen för förordnande som förste notarie, för tjänstgöring som inskrivningsdomare eller för rätt att handlägga vissa mål och ärenden.
Domsagans behov av rättsbildad arbetskraft bör givetvis i främsta rummet vara avgörande för frågan huruvida oavlönat rättsbildat biträde skall äga att såsom merit tillgodoräkna sig tjänstgöring i domsagan. Hänsyn måste emellertid även tagas till det i det föregående anmärkta förhållandet att biträdet lämpligen bör fullgöra någon tids tjänstgöring i domsaga före tillträdet av avlönad notariebefattning. Såtillvida måste dock det starkare behovet av rättsbildad arbetskraft äga företräde, som rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom oavlönat biträde i regel icke hör meddelas, så länge avlönad notariebefattning står obesatt. Detta medför, att tillstånd att tillgodoräkna sig oavlönad domsagotjänstgöring som merit endast kan meddelas tillsvidare och således vid ändrade förhållanden kan upphöra.
För att det föreslagna systemet skall verka tillfredsställande fordras, att det vinner enhetlig tillämpning inom alla hovrätters jurisdiktionsområden ävensom att hovrätt, inom vars område avlönad notarieplats icke kan för tillfället besättas, härom underrättar de övriga hovrätterna.
Framhållas må, att den föreslagna meritberäkningsregeln icke medför någon förändring för de jurister som icke hava intresse av att förvärva sådana meriter varom här är fråga utan endast önska tjänstgöra i domsaga en kortare tid för egen information.
Tillsättandet av notariebefattningarna. Av vad kommittén anfört under avdelning III angående nuvarande ordning för tillsättande av notariebefatt-
ningar torde framgå, att det är önskvärt att öka statsmyndigheternas inflytande vid dessa befattningars tillsättande i ändamål att skapa garanti för fullt objektiva antagningsgrunder. Då avlönad notariebefattning vanligen besättes med jurist som tidigare tjänstgjort som oavlönat biträde i samma domsaga och det sålunda i regel är häradshövdingen som bestämmer om dessa befattningars tillsättande, ligger det närmast till hands att reglera de unga juristernas första anställandei domsagorna. I denna riktning verkar kommitténs förslag att den som tjänstgöri domsaga utan att innehava försteeller andrenotariebefattning icke utan hovrättens tillstånd får tillgodoräkna sig denna tjänstgöring i merithänseende. Att i vidare mån än nu sagts inskränka häradshövdingarnas fria antagningsrätt beträffande oavlönade biträden anser kommittén icke påkallat.
Beträffande de avlönade notariebefattningarna bör enligt kommitténs mening ett nytt system för tillsättandet införas. Då arvodena till de avlönade notarierna till huvudsaklig del bestridas av statsmedel, har staten ett berättigat anspråk på att tillsättandet av ifrågavarande befattningar föregås av en verklig prövning av de sökandes meriter. Kommittén vill dock framhålla, att vid denna prövning hänsyn icke enbart bör tagas till formella meri- | ter. Sålunda bör en mindre överlägsenhet i examensbetyg eller tjänstgöringstid kunna uppvägas av att en medsökande tjänstgjort i just den domsaga varom fråga är.
Förfarandet vid tillsättandet av förste- eller andrenotariebefattning bör enligt kommitténs mening gestalta sig på följande sätt. Senast sex veckor innan befattning kan beräknas bliva ledig skall vederbörande häradshövding göra anmälan därom till hovrätten. Kan undantagsvis ledigblivandet icke förutses så tidigt, skall anmälan göras så snart ske kan. Sedan anmälan i inkommit, skall hovrätten kungöra befattningen ledig med tillkännagivande av att till hovrätten ställda ansökningar skola ingivas eller insändas till hovrätten inom viss av hovrätten fastställd tid, minst fjorton dagar efter kungörandet. Detta torde endast behöva ske genom anslag, vilket för att bliva allmänt känt bland de platssökande bör publiceras inom alla hovrätterna. Sedan ansökningstiden utgått, böra inkomna ansökningar remitteras till häradshövdingen för yttrande. Hovrätten har därefter att, helt obunden av ett l eventuellt förord, tillsätta befattning-en.
Det ovan angivna förfarandet vid tillsättandet av notariebefattningar förutsätter, att de som önska komma i fråga till dylika befattningar genom särskilda upplysningsorgan inom hovrätterna kunna erhålla erforderliga upplysningar om lediga befattningar. Sådana upplysningar böra lämpligast lämnas från hovrätternas sekreterarexpeditioner. Dessa hava att
mottaga meddelanden såväl från häradshövdingar som önska erhålla oavlönade biträden som ock från juris kandidater vilka söka befattningi
domsaga (avlönad eller oavlönad). Givetvis böra sekreterarexpeditionerna vid de olika hovrätterna stå i förbindelse m-ed varandra.
Då ifrågavarande verksamhet kan beräknas medföra en ganska omfattande korrespondens, böra hovrättssekreterarna, där så befinnes erforderligt,
erhålla biträde av t. ex. en amanuens eller ett kanslibiträde. I vad män en utökning av arbetskrafterna på sekreterarexpeditionerna inom de olika hovrätterna erfordras kan icke avgöras utan någon tids erfarenhet av det nya
systemet. Tillsvidare böra hovrätterna erhålla rätt att i mån av-behov disponera erforderliga belopp för tillfällig förstärkning av arbetskrafterna. Med hänsyn till att ifrågavarande arbete är av förhållandevis kvalificerad art, torde detsamma dock icke kunna på ett tillfredställande sätt fullgöras av ett mindre skolat extra skrivhiträde. Lämpligast torde vara, att i hovrätten tjänstgörande kontorsbiträde vid behov förordnas att utföra å sekreterarexpeditionen förekommande göromål, varvid vederbörande för de dagar, då sådan tjänstgöring fullgöres, bör komma i åtnjutande av ett mindre tilläggsarvode, motsvarande den vikariatsersättning som skulle utgått vid förord-
nande såsom kanslibiträde (z: 50 öre om dagen). Kontorsbiträdets tjänst torde för ifrågavarande dagar kunna fullgöras av ett extra skrivhiträde.
Avlöning. De nuvarande avlöningarna till förste och andre notarier torde med hänsyn till den provisoriska karaktär som förevarande förslag äger icke
i
böra undergå några större förändringar.
z
Som ett led i de åtgärder som böra vidtagas för att undanröja svårigheter-
i
na att förse särskilt domsagorna i Övre Norrland med erforderlig rättsbildad arbetskraft har hovrätten för Övre Norrland i sin tidigare Omnämnda skri-
velse föreslagit en höjning i avlöningen åt notarierna i ifrågavarande domsagor eller vissa av dem. Hovrätten har som motivering för sitt förslag an-
fört bland annat:
Vid skärskådande av frågan om notariebeståndet i Övre Norrlands domsagor bör en viktig kvalitativ synpunkt icke förbises. Väl är det sant, att häradshövdingarna i regel lyckats själva ordna sin notariefräga, men det kan icke fördöljas, att de i en del fall fått nöja sig med notarier, som knappast kunna sågas vara fullgoda. För
av _denna svårighet synes i första hand en förhöjning i avlöningen åt undanröjande de statsanställda notarierna eller vissa av dem böra komma till stånd. Ur förut nämnda vore önskvärt, att samtliga notariebefattningar i Vä-
synpunkt synnerligen sterbottens och Norrbottens län komme i åtnjutande av sådan förhöjning. Den lärer böra sättas för förste notarie till 300 kronor och för andre notarie till 200 kro-
varefter förste notaries sammanlagda avlöning skulle uppgå till 3000 kronor nor, och andre notaries till 2 200 kronor. Därest löneförbättring anses icke kunna ifrå-
för notariebefattningar, böra tydligen i regel de mest avlägset gakomma samtliga
i första hand (Torneå, Gällivare, Kalix och Västerbelägna domsagorna tillgodoses bottens västra Emellertid vore det säkerligen lämpligt att vid tilläggs-
domsagor). arvodenas bestämmande även till mera individuella förhållanden i
taga hänsyn
kunde det uppdragas åt hovrätten att efter omständigheterna domsagorna. Möjligen fördela de tilläggsarvoden, som ställas till förfogande. Antalet tilläggsarvoden synes under förhållanden böra understiga fem förstenotariearvoden (å 300 kronor)
inga och fem andrenotariearvoden kronor). Den tanken skall måhända väckas
(å 200
om för av notariebeståndet genomfördes, avlöatt, åtgärder en jämnare fördelning
för notarierna i Övre Norrland bleve onödig. Så är emellertid ningsförbättringen
fallet. är betingad av reella hänsyn: dyrare levingalunda Avlöningsförbättringen
och även i levnadsförhållandena i landets nadsomkostnader övrigt ogynnsammare
delar. Det är att en tvångsförflyttning till Övre Norrland nordligaste uppenbart, för den ter ett långt mildare ingrepp, därest nämnda ogynn-
unge juristen sig såsom
sammare levnadsförhållanden äro, så långt ske kan, neutraliserade genom_ högre avlöning, än om så icke är förhållandet.
Kommittén finner i likhet med hovrätten för Övre Norrland, att de av kommittén föreslagna åtgärderna för åstadkommande av en jämnare fördelning av notarierna mellan de olika domsagorna icke äro tillräckliga för att tillgodose kraven på erforderligt antal fullgoda notarier i de sämst belägna domsagorna i landet. Det måste anses önskvärt att i görligaste mån ordna så, att notarier frivilligt söka sig till dessa domsagor. Det kan icke förväntas, att de komma att göra detta, med mindre de få skälig kompensation för de kostnader och övriga olägenheter som äro förknippade med ett förordnande i dessa trakter. Kommittén föreslår därför, att notariearvodena i Västerbottens västra, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor höjas med ytterligare 200 kronor om året, eller sålunda till 2 900 kronor för förste notarie och 2 200 kronor för andre notarie. Det har förut framhållits, att sekreterare till skillnad mot extra fiskal i hovrätt, då han åtnjuter ledighet för sjukdom, måste avstå hela sin lön. Att sekreterare i förevarande avseende bör likställas med extra fiskal torde vara uppenbart. Detta kan enklast vinnas genom att i kungörelsen den 26 maj 1933 angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens
(nr 310)
avlöningsförhållanden m. m. föreskrift lämnas att för sekreterare i tillämp- . liga delar skola lända till efterrättelse de för motsvarande ordinarie tjänstei män i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 med därtill hörande tillämpl i ningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser meddelade stadganden. Härige- 5l nom kommer sekreterares av annan anledning än sjukdom ävenleå ledighet . des att bliva reglerad. icke äger tillämpning å förste och andre notarier, Då avlöningsreglementet föreslås beträffande dem en särskild föreskrift, enligt vilken vederbörande honom tillkommande arvode med avdrag av vid sjukledighet äger uppbära av det som han eljest skulle ägt lyfta. Extra tjänsteen tredjedel belopp, varå avlöningsreglementet äger tillämpning, må enligt 30 § kungörelmän, sen den 1935 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
15 juni (nr 397)
befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen lön .med under sjukdom som varar läng-
icke åtnjuta tjänstledighetsavdrag
än sex månader. Då förordnanden för förste och andre notarier icke re tid meddelas för tid än ett halvt eller ett år i sänder, föreslår kommittén, längre tid under vilken med rätt till avlöning må åtnjutas av att den sjukledighet dessa befattningshavare begränsas till två månader. Från juristernas sida har föreslagits, att utöver notarieavlöningen de yngre ett särskilt måtte utgå i de domsagor, där fri bostad icke tillhan-
hyresbidrag
dahålles notarierna. Det bör nämnas, att i de domsagor, där kansliet är förtill vilket är förhållandet i 94 domsagor, i 76 fall ett eller lagt tingsställe, rum tillhandahållas åt notarierna såsom bostad. Dessa flera å tingshuset som helt avgiftsfritt, dock vanligen med skyldighet för rum upplåtas regel att bekosta av rummen. I övriga fall få notanotarierna själva städningen 3-872188
*j
rierna själva sörja för sin bostadsfråga. Enligt kommitténs mening bör staten icke belastas med kostnader av detta slag.
Nya grunder för lönefyllnadens beräkning. Vad som förekommit i samband med den vid 1936 års riksdag beslutade utökningen av antalet andre notarier har givit kommittén anledning att upptaga spörsmålet huruvida häradshövdingarna slutligen skola vidkännas de belopp som av deras avlöningsmedel utgå såsom bidrag till avlöning för nytillkomna andre notariebefattningar eller om dessa belopp skola i sista hand gäldas av statsmedel. Som förut nämnts, har nämligen särskild lönefyllnad om 800 kronor tillerkänts häradshövdingarna i 31 domsagor med anledning av att 1936 års riksdag vid beviljande av medel till anställande av 36 nya andre notarier uttalat, att häradshövdingarna i de mindre och medelstora domsagorna härutinnan icke måtte drabbas av någon kostnad. Den irrationella anordning som ligger däruti att lönefyllnad sålunda kommit att utgå enligt helt andra grunder än de eljest gällande har förut påtalats.
Kommittén ansluter sig för sin del till riksdagens principuttalande att häradshövdingama i de mindre och medelstora domsagorna icke böra ytterligare belastas med kostnader för andre notariernas avlöning. Kommittén anser emellertid, att kompensation allenast bör tillerkännas häradshövding som redan enligt nu gällande allmänna grunder är berättigad till lönefyllnad, d. v. s. åtnjuter en nettoinkomst av högst 14,900 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och stämpelprovision. De häradshövdingar som inom nämnda gräns befinna sig i de högsta inkomstklasserna böra dock icke erhålla full kompensation för kostnaderna.
Eftersom följaktligen ifrågavarande kompensation just bör tillerkännas de häradshövdingar som åtnjuta lönefyllnad bör den lämpligen utgå såsom
För att emellertid — utom såvitt angår vanlig lönefyllnad. kompensationen de inkomstklasserna — skall kunna fullt. måste de nu
högsta utgå gällande reglerna för lönefyllnadens beräkning undergå viss justering. Visserligen kommer lönefyllnaden genom den minskning som härad-shövding får vidkännas till följd av 800-kronorsbidraget till andre notarie att utgå med högre belopp än om sådan inkomstminskning icke inträtt. Men denna höjning av lönefyllnaden innebär icke, om lönefyllnaden utgår enligt nu gällande grunder oförän-drade, full kompensation för nyssnämnda inkomstminskning. Om sålunda en häradshövdings nettoinkomst med avdrag av dyrtidstillägg och stämpelprovision uppgår till 13,000 kronor, utgår lönefyllnaden med 1,000 kronor, varför inkomstbeloppet inberäknat lönefyllnaden kommer att uppgå till 14 000 kronor. Om häradshövdingen till följd av anställande av ny andre notarie får vidkännas en inkomstminskning å 800 kronor, blir inkomstbeloppet blott 12 200 kronor. Då lönefyllnad härå utgår med 1 200 kronor, kommer således i detta fall inkomstbeloppet inberäknat lönefyllnaden att uppgå till 13 400 kronor. Anställandet av en ny andre notarie kommer således att för denne häradshövding medföra en verklig inkomstminskning å 600 kronor. Nedanstående tabell utvisar det belopp som hå-
skulle få vidkännas vid olika ——— radshövdingen själv inkomstlâgen dyrtids-
och oräknade -- därest bestämmes tillägg stämpelprovision lönefyllnaden enligt den nu gällande skalan oförändrad. Första kolumnen i tabellen upptager inkomstbeloppet, sedan detsamma minskat-s med 800 kronor för avlöning till andre notarie. Andra kolumnen utvisar det belopp som häradshövding själv skulle få vidkännas vid anställande av ytterligare andre notarie. Det har erhållits genom att skillnaden tagits mellan å ena sidan inkomstbeloppet, innan SOO-kronorsbidraget avdragits, med tillägg av lönefyllnad därå enligt nu gällande skala, samt å andra sidan inkomstheloppet, sedan nämnda avdrag gjorts, med tillägg av lönefyllnad enligt samma skala å det sålunda reducerade beloppet.
| Kol. 1. Kronor 8 200 8 300 8 400 8 500 8 600 8 700 8 800 | Kol. 2. Kronor ——— 100 200 300 300 400 500 | |
| 8 900——12 300 | 600 | |
| 12 400--12 700 | 500 | |
| 12 800-14 300 | 400 | |
| 14 400--14 500 | 500 | |
| 14 600--14 700 | 600 | |
| 14 800-14 900 | 15 000 | 700 800 |
| För att häradshövdingarna | skola komma i åtnjutande av den kompensa- |
tion för kostnaderna för andre notaries anställande som ovan avsetts, måste sålunda skalan för lönefyllnaden jämkas, så att den nuvarande lönefyllnaden vid olika inkomstbelopp ökas med de i ovanstående tabell upptagna beloppen. Då emellertid enligt kommitténs mening lönefyllnad icke bör utgå till häradshövding som har sådan inkomst, att han efter nu gällande regler icke kan komma i åtnjutande av lönefyllnad, d. v. s. 14 900 kronor oberäknat dyrtidstillägg och stämpelprovision, har lönefyllnaden i de högre inkomstklasserna i skalan föreslagits att utgå med reducerat belopp.
Kommittén föreslår i anledning av det nu anförda, att i fråga om domsa-
inkomsten —- utan och gor, där behållna dyrtidstillägg stämpelprovision beräknats vara lägre än 8 300 kronor, lönefyllnaden skall utgå med det belopp som erfordras för att höja den beräknade inkomsten, för häradshövding i domsaga inom Västerbottens och Norrbottens län och i Härjedalens domsaga till 11 500 kronor samt för annan häradshövding till 11 000 kronor och att lönefyllnaden i övrigt skall utgå enligt denna skala:
| Nettoinkomst, varâ lönefyllnad | Lönefyll- | |
| beräknas, d. v. s. utan dyrtids- | nadens | |
| tillägg och stämpelprovision. | Kronor. 8 300- 8 500 8 600- 8 900 9 000- 9 300 9 400- 9 700 9 800-10 100 10 200-10 500 10 600-10 900 11 000-11 300 11 400-11 700 11 800-12 100 12 200-12 300 12 400-12 500 12 600-12 700 12 800-12 900 13 000-13 100 13 200-13 300 13 400-13 500 13 600-13 700 13 800-13 900 14 000-14 100 “ 14 200 14 300 14 400 14 500 14 600 14 700 14 800 14 900 | belopp. Kronor. 2 800 2 700 2 600 2 500 2 400 2 300 2 200 2 100 2 000 1 900 1 800 1 700 1 600 1 500 1 400 1 300 1 200 1 100 1 000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 |
För att i görligaste mån erhålla anknytning till den nu gällande skalan för lönefyllnadens utgående har för beräknande av lönefyllnadens belopp icke sammanlagda nettoinkomsten lagts till grund utan nettoinkomsten oberäk-
och - I den skalan har liknat dyrtidstillägg ståmpelprovision. föreslagna som i den nuvarande -inkomstbeloppen upptagits i jämna 100-tal. När in-
antages utgöra eller ligga mellan vissa 100-tal, betyder detta komstbeloppet således, att inkomsten, i fulla 100-tal räknad, utgör det angivna beloppet, resp. ligger mellan angivna belopp. Däri innefattas alltså även belopp, som överskjuta den angivna siffran men icke uppgå till nästa 100-talssiffra.
För att lönefyllnaden icke skall utgå alltför ojämnt under olika år, har vid hittills beräkningar till grund för lönefyllnaden icke lagts det föregå-
gjorda ende årets inkomst utan medeltalet av inkomstbeloppen under en viss föregående tidsperiod av flera år. Sålunda hava de lönefyllnadsbelopp som tillerkänts häradshövdingarna för budgetåren 1933/1934, 1934/1935 och 1935/
1936 beräknats på grundval av medeltalet av inkomsterna under åren 1927 —-1931, medan lönefyllnadsbeloppen under budgetåret 1936/1937 beräknats efter medeltalet av inkomsterna under åren 1932-1934. Detta system medför den oegentligheten, att lönefyllnad kan komma att utgå till häradshövding, vars inkomst under något av de närmast föregående åren väsentligt överstigit den maximigräns som eljest är stipulerad för lönefyllnad. Kommittén anser det därför önskvärt, att lönefyllnaden uträknas varje år på grundval av medelinkomsten under de närmast föregående åren, förslagsvis tre år.
Systemet att låta kompensationen för de kostnader som häradshövdingarna få vidkännas till följd av anställande av ny andre notarie utgå genom en förhöjd skala för lönefyllnaden innebär, att ifrågavarande förmån även kan tillkomma häradshövding som redan före 1936 års riksdagsbeslut erhållit andre notarie. Detta får emellertid endast betecknas som en fördel med systemet. Det kan nämligen ofta hava varit en tillfällighet, som varit , bestämmande för tidpunkten, när andre notarie första gången anställts i domsagan. Det skulle då innebära en obillighet mot häradshövding som redan före 1936 års riksdagsbeslut erhållit andre notarie, att han ej -har samma möjlighet till kompensation för den utgift som anställandet av andre notarie åsamkar honom som den häradshövding vilken först efter nämnda tidpunkt erhållit andre notarie. Den förstnämnde häradshövdingen kanske § rent av har lägre nettoinkomst av domsagan än häradshövding som erhållit andre notarie enligt 1936 års riksdagsbeslut.
Av det föregående framgår, att frågan om anställnings- och
avlöningsförhållandena för domsagobiträdena —— rättsbildade och icke rättsbildade — i E i olika avseenden sammanhänger med frågan om sättet häradshövdingar-
för
nas avlönande. Kommittén, som vid sin utredning fått utgå från det nu
gäli lande för avlönande av
systemet häradshövdingarna, vill framhålla, att om frågan angående biträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden skall lösas på grundval av statsanställning för samtliga befattningshavare, detta icke torde kunna ske utan att avlöningssystemet för häradshövdingarna omlägges. Det synes önskvärt, att närmare utredning verkställes angående berörda spörsmål.
V. Kostnadsberäkningar.
Kommittén har föreslagit inrättande av 35 nya andrenotariebefattningar. Arvode till dessa skall utgå, i Västerbottens västra domsaga med 2 200 kronor, i Umeå och Piteå domsagor med 2 000 kronor och i övriga 32 domsagor med 1800 kronor eller sålunda sammanlagt med 63 800 kronor. Då emellertid häradshövding skall bidraga till andre notaries avlöning med 800 kronor, vilket för 35 andre notarier kommer att göra 28 000 kronor, har statsverket sålunda att för arvodena till de nya andre notarierna vidkännas en utgiftsökning med 35 800 kronor. Med hänsyn till att i Södra Roslags dom-
saga en förste notariebefattning föreslås utbytt mot en andrenotariebefattning och därigenom en besparing erhålles å 600 kronor på grund av lägre arvode och 800 kronor på grund av häradshövdingens bidrag till andre notariens avlöning, kommer utgiftsökningen dock att stanna vid 34 400 kronor.
Enär häradshövdingarna i de mindre och de medelstora domsagorna icke ansetts böra drabbas av någon kostnad för andre notariernas avlöning, har i gällande skala för lönefyllnad viss jämkning vidtagits i syfte att bereda kompensation för den inkomstminskning som föranletts av anställandet av en andre notarie, dock så att häradshövdingarna i de högre inkomstklasserna inom denna kategori endast få kompensation för en del av kostnaden. .Denna jämkning i skalan för lönefyllnadens beräkning medför givetvis en viss utgiftsökning för statsverket, vilken dock minskas genom att den särskilda lönefyllnaden enligt kungl. brevet den 30 juni 1936 bortfaller.
Om den föreslagna skalan tillämpats vid beräkning av lönefyllnadsbeloppen under budgetåret 1936/ 1937, skulle lönefyllnadsbeloppen fått höjas med sammanlagt omkring 47 400 kronor. Då emellertid samtidigt den särskilda lönefyllnaden skulle bortfallit och denna utgått med 24 800 kronor, skulle statsverket på grund av de nya grunderna för lönefyllnadens beräkning fått vidkännas en utgiftsökning i lönefyllnad å omkring 22 600 kronor.
Om åter häradshövdingarnas inkomster under år 1935 legat till grund för beräkningen av lönefyllnadsbeloppen, skulle en tillämpning av den föreslagna skalan innebära, att lönefyllnadsbeloppen utgått med 30800 kronor mera än om den hittills gällande skalan använts. Med hänsyn till att den särskilda lönefyllnaden av 24 800 kronor skulle bortfallit, skulle statsverket i detta fall fått vidkännas en utgiftsökning å 6 000 kronor.
Den totala kostnaden för de föreslagna andrenotariebefattningarna skulle sålunda med den nya ordningen för lönefyllna-d, om medeltalet av härads-
inkomster 1932--1934 legat till grund för lönefyllnadens behövdingarnas räkning, bliva 400 + 22 57 000 kronor, och om 1935 års inkomster
(34 600)
till för beräkning, bliva (34 400 + 6 000) 40 400 kronor. legat grund sagda Härtill kommer dyrtidstillägg, vilket efter nu gällande indextal 161 utgör 10 320 kronor.
Kommittén har för att tillgodose rekryteringen av notarier till de mindre väl belägna domsagorna föreslagit, att notariearvodet i Västerbottens västra,
Torneå och Gällivare domsagor skall höjas med ytterligare 200 kro- Kalix, nor. å tidigare tillkomna befattningar komma sålunda
Arvodeshöjningarna att medföra en utgiftsökning för statsverket å 2 000 kronor, varå utgår dyrtidstillägg, vilket efter samma grunder som ovan angivits utgör 600 kronor.
Statsverkets årliga kostnader för ersättning till sekreterare och notarier
som åtnjuta ledighet för sjukdom, torde kunna beräknas till i domsaga, högst 1 000 kronor.
Som förut har kommittén icke ansett sig böra föreslå, att nya
framhållits, befattningar för närvarande inrättas å hovrätternas sekreterarexpeditioner. Det är emellertid möjligt, att detta kommer att vi-sa sig nödvändigt. Redan nu bör finnas att på sätt under avdelning IV är närmare utvecklat i
möjlighet mån av behov provisoriskt förstärka arbetskrafterna.
U t k a s t
till
kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 26 maj 1933 (nr 309) med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning
(domsagostadgan).
Härigenom förordnas, att 4 och 16 §§ stadgan den 26 maj 1933 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning (domsagostadgan) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i stadgan skall införas en ny paragraf, betecknad 16a §, av nedan angivet innehåll:
4 §.
Förordnande för — — — åt
häradshövding.
Det åligger häradshövding att minst sex veckor innan befattning som förste notarie blir ledig därom göra anmälan till hovrätten. Kan ledigblivandet ej förutses så tidigt, att vad sålunda föreskrivits kan iakttagas, skall anmälan göras så snart ske kan. Sedan anmälan inkommit, skall hovrätten omedelbart genom anslag kungöra befattningen ledig till ansökan inom viss av hovrätten bestämd tid, ej understigande fjorton dagar, samt över inkomna ansökningar höra häradshövdingen.
Förordnande för -— — —— tider.
angivna
Då förordnande - - - underrätta
länsstyrelsen.
16 §.
Utöver här ovan omförmälda rättsbildade biträden äger häradshövdingen anställa det antal sådana biträden, som han finner nödigt.
Biträde varom nu är fråga må allenast i den utsträckning hovrätten bestämmer tillgodoräkna sig tjänstgöring i domsagan för vinnande av behörighet, för vilken på grund av bestämmelse i denna stadga eller eljest enligt lag eller författning kräves viss tids tjänstgöring i domsaga.
16a §.
Ä -domsagas kansli skall finnas nödigt antal icke rättsbildade biträden för utförande av skrivgöromål och därmed jämförligt arbete.
Denna kungörelseträder i kraft den
U t k a s t
till
kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 26 maj 1933
(nr 310) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens
avlöningsförhållanden m. m.
Härigenom förordnas att 1, 3 och 6 §§ kungörelsen den 26 maj 1933 angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1 §.
F örste notarie åtnjuter av statsmedel i årligt arvode 2 900 kronor i Västerbottens västra, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor, 2 700 kronor i annan domsaga inom Västerbottens och Norrbottens län och i Härjedalens domsaga samt 2 400 kronor i övriga domsagor i riket.
3 §.
Andre notarie åtnjuter i årligt arvode 2 200 kronor i Västerbottens västra, Kalix, Torneå och Gällivare domsagor, 2 000 kronor i annan domsaga inom Västerbottens och Norrbottens län och i Härjedalens domsaga samt 1 800 kronor i övriga domsagor i riket. Av arvodet till andre notarie utgår av häradshövdingens avlöningsmedel ett belopp av 800 kronor, och gäldas återstoden av statsmedel.
Förordnas andre - —— — andre notarie.
6 §. Under tid — —- — vid arvodet. Vad sålunda - — — för
domsagan. Beträffande sekreterares rätt till arvode under tid, då han åtnjuter annan
ledighet än i första och andra styckena sägs, gälle vad därom är för motsvarande ordinarie tjänstemän stadgat i avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270) med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser.
Under tid, då förste eller andre notarie åtnjuter ledighet på grund av styrkt sjukdom, äger han uppbära två tredjedelar av arvodet, dock ej under längre tid än två månader av ett och samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, under längre tid än två månader i en följd.
Denna kungörelse träder i kraft den
Tablå innehållande för bedömande av behovet av
uppgifter
rättsbildad arbetskraft i rikets
domsagor.
Antal
Folk-
D ° m s a g 0 r ma3r11g3e((i:.enKrimi- Andra Summa Grava
Civila Korgâlárser
1936 nella ären- mål och tionsmål konkurs_ mål den ärenden bevis ärenden
Norra Roslags domsaga. . 31 589
132 Mellersta Roslags 19 943
domsagafiggi å å
Stockholms läns västra 196 363 50 2 024 2 633 716 21 425 saga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1934dom-{I933 146 432 22 1 581 2 181 694
u es
-üâåâ 62 i 122 i8:s: is 6%
s:
Sollentuna och 484 883 119 7 087 8 573 3 121 44 944 domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934Färentuna{1933 466 1 018 67 5 747 7 298 3 177
.. .. 1933 572 804 95 9 095 10 566 3 565 5°d°“°”“ d°’“S“‘3*‘ 6° 972 {1934 535 989 64 8 866 10 454 3 570
UPvsa1as6drad°msa%a{i3§i 322 å?? å? åâåâ ålâå iii‘?
Uppsala läns norra 51 103
domsagafiggi å
| Nyköpings d°msa%a ---- | 43431 --6333 | 133 å? | §8 3.3.1?33%? 32% |
| Oppunda och | 53 658 | 269 542 | 34 3 473 4 318 994 |
domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934Vi1léttinge{1933 236 474 40 3 115 3 865 1 373 Livgedingets domsaga . . 34 965
Gotlands norra domsaga . 24 334 Gotlands södra domsaga . 22 365
å Östersysslets domsaga . 34 064
å
1933 264 460 37 3 014 3 775 925 Mellansysslets domsaga - .
40 2 3 Södersysslets domsaga . . . 27 457
å
1933 147 217 34 1 938 2 336 273
18 693
9 | 10 I 11 | 12 13 14 15 16
Antalet rättsbildade Av hâradsbiträden hövdingen uppgivet Behovet av Biträdande behov av ytterligare
ic‘é1‘{2tl:.11tetts_ n .
domare Förste Andre bildade ytterligare andre nöta» A n m a r k n 1 n g a r eller sar- Sekre› rattsbildade ner enligt nota_ nota_ biträder! skild in- terare biträden ut- kommittén Her del_ skrivnings- över de i kol. domare 9-12 nämnda
—- — 1 1 ‘) 2 2 1 ‘) Ett biträde ägnar sig delvis åt arbete med de nya fastighetsböc- — —— 1 1 ’) 2 —— -— kerna.
9) Ett biträde ägnar sig _ helt át arbete med de _ _ 1 1 2 3 nya fastighetsböckeri na. J E 1 1 2 3 ’)7 6 ‘)1 3) En av de nuvarande förste notarierna bör ersättas med en andre -— 1 1 3 4 6 1 notarie.
1 1 1 3 ‘)9 8 1 4) Två biträden ägna sig helt åt arbete med de nya fastighetsböcker- —- 1 1 1 ’) 3 3 1 na.
- 1 1 1 5) 3 1 á 2 1 5) Ett biträde ägnar sig helt och ett annat delvis at arbete med de - - 1 1 °) 1 1 1 nya fastighetsböckerna.
_ 1 1 1 1 1 6) Därjämte tillfällig 2) 4 skrivhjälp.
| - | - 1 2 6) 1 | —- | — | |
| _ | _. 1 ._ | 1 | _ | __ |
| — — 1 1 | 1) 2 | —— | —- | |
| -— — 1 1 | ‘) 2 | — | - | |
| — | _ 1 1 I) 2 | 1 | 1 |
7) Är önskvärt för fas-
tighetsboksarbetets __ __ ___ fortgáng. 1 1 a) 1 ,) 1 3) Erfordras möjligen ti-
den närmast före om-
byte av förste notarie.
1 2 3 4 6 7 8
217 485 36 2457 3 195 589 Jösse domsaga . . . . . . . . . . 35 475
220 549 57 2336 3 162 672
247 348 42 2 229 2 866 617 Fryksdals domsaga . . . . . . 33 535
193 418 31 2 547 3 189 512
182 463 17 2 203 2 865 360 Älvdals och Nyeds 37 125
domsagafiggi 164 494 19 1 736 2 413 400
169 418 43 3 959 4 589 1 345 Östernärkes domsaga . . . . 45 875
| 142 476 | 41 3 039 3 698 1 329 |
| 355 479 | 64 3 052 3 950 973 |
| Västemärkes domsaga . . . 50 050 | |
| 255 622 | 43 3 068 3 988 1 142“ |
| 185 366 | 26 2 036 2 613 798 |
Nora domsaga . . . . . . . . . . 43 088
138 444 22 2 101 2 705 918
120 356 22 2 153 2 651 838 Lindes domsaga . . . . . . . . . 32 140
107 249 11 1 725 2 092 610
mellersta 204 452 24 2 680 3 360 536
36 312 Våâtmanlands omsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934 {1933 147 483 34 2 104 2 768 561
Västmanlands västra 165 350 32 2 977 3 524 640
saga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1934 dom-{1933 013 133 366 27 2 175 2 701 705
Västmanlands östra 242 280 27 2 304 2 853 569
31 877
saga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1934 dom-{1933 144 302 36 1 797 2 279 503
225 321 31 3 145 3 722 832 Falu domsaga . . . . . . . . . . 52 652
214 444 33 3 150 3 841 840
313 442 57 2 897 3 709 982 Hedemora domsaga* . . . . . 46 514
| 280 636 112 411 | 40 3 086 4 042 697 50 2 061 2 634 750 | ||
| Västerbergslags domsaga . | 34 231 | 102 467 99 318 | 13 1 721 2 303 578 31 1 949 2 397 387 |
| Nås och Malungs domsaga | 29 077 | 99 280 123 305 | 17 1 775 2 171 240 55 2 532 3 015 117 |
| Nedansiljans domsaga . . | 37 983 | 117 282 202 314 | 32 2 810 3 241 350 48 2 362 2 926 390 |
Ovansiljans domsaga . . . . 34 892
| 176 338 208 648 | 30 2 225 2 769 394 48 2 894 3 798 737 | |||
| Gästriklands östra | domsagaügåi 200 980 | 45 367 | 178 312 | 58 2 573 3 811 783 33 1 555 2 078 508 |
| Gästriklands västra | domsagaügåå 139 390 | 31 293 | 214 266 | 15 1 546 2 090 560 47 2 152 2 679 587 |
Bollnäs domsaga . . . . . . . . 37 193
165 323 34 1 872 2 394 543
Sydöstra Hälsinglands 1933 207 352 64 1 893 2 516 543
34 423
saga . . . . .L . . . . . . . . . . . . 1934 dom-{ 181 387 37 1 885 2 490 565
Norra Hälsinglands dom- 1933 202 478 31 2 352 3 063 750
36 896
Då städerna Hedemora och Säter sedan den 1 jan. 1937 ijudiciellt avseende äro förenauppgifterna för domsagan, utom i vad angår antalet gravationsbevis för år 1934, då uppgift
9 10 11 12 13 16
__ _ 1 1 1) 2 °) 2 1 9) Ett biträde är önsk-
värt för fastighets-
boksarbetets tortgáng
| _. _ 1 1 | 1 | 7) 1 | 1 | |
| _ | _ 1 1 | 1 | —— | — |
| _ | 1 1 1 | 2 | 1 | _ |
| _ | 1 1 1 1) 2 | 1 | 1 | |
| _ | 1 1 1 1) 3 | 1 | — | |
| _ | — 1 1 | 1 | 1 | - |
| _ | — 1 1 *)»°) 2 | 2 | 1 | |
| _. | — 1 1 | 1 | 1 | - |
| _ | — 1 1 | 1 | 1 | — |
| _ | 1 1 1 | 3 | 2 | 1 |
| ._ | 1 1 1 *) 2 | 1 | 1 | |
| — | — 1 1 | 2 | 1 | — |
| — — 1 2 °) 1 | _ | — | ||
| _ | 1 1 1 | 1 | — | — |
| — | 1 1 1 | 2 | 1 | - |
| .. | —— 1 2 °) 1 | — | — | |
| — — 1 1 | 1 | —— | —_ | |
| — —— 1 1 | 1 | 1 | .- | |
| — — 1 1 | 1 | — | — | |
| — | 1 1 1 | 1 | __ |
6) 1 de med domsagan, hava invånarantal samt antal mål och åren den för dessa städer inräknatsi hârá icke stått att erhålla.
1 2 3 4 6 I 7 8
Västra Hälsinglands 200 591 34 2 979 3 804 831
37 857
saga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1934 dom-{I933 230 738 41 2 814 3 823 805
| 640 | 65 2 923 3 907 1 151 | ||
| Medelpads västra | 39 248 domsagaügåâ | 959 1 234 | 60 3 043 4 357 1 092 95 3 614 5 475 14401 |
| Medelpads östra domsaga | 57 283 | 1 199 733 | 69 3 633 5 392 1448 75 2 891 4 069 922 |
A§‘3f1eg§.m.a7‘.17‘7Ti.S_S.ij.‘77‘7 .d...”f{13§§ 352 589 66 2 844 3 753 940
502 62 1 957 2 803 965
AI1“’§,°x‘§.’§‘§‘g§a.f1.s . . ..‘T‘a.1¥e..sf‘.’{}3§3 §33 559 16 2 009 2 813 628
280 29 2 242 2 800 890
27 28°
Å1§§Ãm.a..17.".i.s.75sf7377f{13§i å?? 370 40 1 783 2 464 699
583 45 3 058 3 951 650
;§;‘1‘*‘..‘?".‘f‘.‘.’.“.’f’.“.f‘.°.‘f‘i{i3§§ 33? 483 43 2 759 3 506 721
558 16 372 1 181 70
Örnsköldsviks stad . . . . 5 372
| 558 265 | 21 344 1 086 85 39 2 084 2 652 822 | ||
| Jämtlands östra domsaga | 33 021 | 306 427 | 22 1 996 2 475 700 61 3 08] 3 826 1 285 |
| Jämtlands norra domsaga | 36 259 | 430 305 | 47 2 537 3 197 1 047 37 2 425 2 979 759 |
| Jämtlands västra | 28 819 domsagafiggi 1933 | 238 407 | 20 2 206 2 620 796 25 1 623 2 222 395 |
Härjedalens domsaga . . . . 23 258
| .{1934 | 383 166 | 27 1 671 2 212 527 41 2 036 2 355 490 |
| Kinda och Ydre domsaga 24 473 | 183 | 22 1 501 1 822 343 |
| 1933 | 535 | 75 2 981 3 795 823| |
Mjolby domsaga . . . . . . . . 36 068
.{1934 ägg 296 41 2 802 3 344 761
Aska, Dals och Bobergs 1933 149 236 59 2 311 2 755 624|
28 005
domsaga . . . . . . . . . . . . ..{1934 157 236 46 2 036 2 475 671
Bråbygdens och Finspånga 1933 450 67 3 389 4 227 800
51 411
läns domsaga . . . . . . . . . . 1934 441 43 3 472 4 163 9201
Hammarkinds, Stegeborgs 1933 97 238 39 1 531 1 905 427
21 903
och Skårkinds domsaga . 1934{ 79 254 18 1 555 1 906 402
388 35 2 580 3 171 685 Linköpings domsaga . . . . . . 36 389
429 38 2 404 3009 590
Tveta, Vista och Mo 345 722 50 3385 4 502 941
52 925
Norra och Södra Vedbo 1933 225 432 37 2 612 3 306 745
35 021
672 63 3 418 4 478 870 Njudungs domsaga . . . . . . 50 143 4 014
832 37 2 880 963
* har till 1937 års riksdag stad i
Proposition framlagts med förslag att Örnsköldsviks
** Då staden Gränna avseende är förenad med dom-
sedan den 1 januari 1936 i judiciellt
| 9 | 10 11 12 13 | 14 | 15 16 | |
| —— 1 1 1 ’) 3 | 1 | —- | ||
| -— | l 1 1 | 2 | 1 | — |
| _ | 1 1 2 1) 3 | 1 | _ | |
| -— | 1 1 1 ’) 3 | — | — | |
| — | — 1 1 °) 2 | 1 | 1 | |
| -—- — 1 1 | 1 | 1 | 1 | |
| —- | 1 1 2 | 2 | —— | — |
| — | 1 1 1 | 1 | 1 | — |
| — | 1 1 1 | 2 | 1 | — |
| — —— 1 1 | 2 | 1 | 1 | |
| — | 1 1 1 ) 2 | 1 | -—- | |
| — | — 1 1 °) 1 | — | — | |
| — | — 1 2 | ’) ) 3 | 1 | — |
| — | -- 1 1 | 2 | 1 | - |
| — | 1 1 2 | 2 | — | — |
| “ | _ 1 1 i) 1 | m) 1 | _ 1°) Är erforderligt så |
länge arbetet med de
nya fastighetshöc- _ _ kerna pågår.
1 1 1 1 1
“) Ägna sig delvis åt ar-
bete med de nya fas- —— — 1 2 1 5) 1 —
tighetsböckema.
W) Är erforderligt sär- _ __ 1 2 __ _ skilt med hänsyn till
1) 2
arhetsanhopningen
till följd av de täta
_ 1 1 2 “)2 n —
:i:%::::*g‘::?*“ea
judiciellt avseende skall förenas med domsagan. sagan hava antalet mål och ärenden för staden inräknats i uppgifterna för domsagan.
1 2 3 4 5 6 7 8
1 Östbo och Västbo 57 595
domsagafiggg g i
Östra Vârends domsaga . 56 110 ä å
i
Mellersta Vârends 22 988
domsagafiggi
1 Västra Värends domsaga . 28 261 .
§3
II i 1 Sunnerbo domsaga . . . . . . 37 359 å u I
. 1933 163 385 22 2 201 2 771 661 Tjusts domsaga . . . . . . . . . 36 767 .{1934 100 328 33 2 126 2 587 605
Sevede och Tunaläns 209 386 53 1726 2 604 25 280 374 saga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1934 dom-{1933 284 26 1 009 1 908 482
139 Aspelands och 218 452 53 1 935 2 658 495 30 668 domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934 149 241 46 2 021 2 457 502
Handb6rds{1933
Norra Möre och Stranda 183 5.37 32 1 848 2 620 468 25 910 domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934{1933 93 537 27 1 851 2 508 431
Södra Möre domsaga . . . . 39 853
g
1933 121 555 25 2 439 3 140 Ölands domsaga . . . . . . . . 27 715 .{1934 96 310 13 2 297 2 716
Hallands södra domsaga . 44 880
23 Hallands mellersta 251 225 71 3 851 4 398 38 166 saga* . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1934 dom-{1933 203 280 79 3 242 3 804
1933 100 215 10 439 764 Falkenbergs stad . . . . . . 5 895 .{1934 55 170 14 438 677
Hallands norra 25 347
domsaga“*{ ä g
Askims, Hisings och Säve- 1933 590 1 426 101 6 4.35 s 552 63 801 dals domsaga“‘ . . . . . . . 1934 559 1 465 71 6 070 8 165
1933 147 405 28 2 338 2 918 Inlands domsaga . . . . . . . . 27 501 .{1934 132 421 27 2 022 2 602
Orusts och Tjörns 25 129
domsaga{ gg å
Norrvikens domsaga . . . . . . 28 742 å å
Sunnervikens domsaga‘”‘** 41 672 ä
* stad i Proposition har framlagts till 1937 års riksdag med förslag att Falkenbergs Då staden sedan den 1 januari 1935 i judiciellt avseende är förenad med *** › › Ilêlungsbacåra arstran › › › › › › › n › › »
**** har framlagts till Proposition 1937 års riksdag med förslag att Lysekils stad i _judi-
”) Är erforderligt om arbetet åter sväller ut till sin tidigare omfattning.
1‘) Två biträden ägna sig delvis åt arbete med de nya fastigu) 3 hetsböckema.
1) Är erforderligt för kontinuitet i rekryteringen, åtminstone så länge fastighets- 1)2 boksarbetet pågår.
1)2
16) ___ “‘) Utskrift verkställes medelst extra skrivhjälp. 2)2
1 1 1 2).3
judiciellt avseende skall förenas med domsagan. domsagan hava antalet mål och ärenden för staden inräknats i uppgifterna för domsagan. D )) D D i) » )) å ) ) b » D ciellt avseende skall förenas med domsagan.
4—372188
1 3 4 8
106 202 110 Lysekils stad . . . . . . . . 5 833 133 195 115
215 363 405 Marks domsaga . . . . . . . . 197 161 429 800
175 177 657 Kinds och Rcdvägs 37 932
doxnsagafiggi 149 282 676
177 240 676 Borås domsaga . . . . . . . . . 33 432 189 332 919
Vättle, Ale och 243 706 1 068 40 784 kb 1 168 domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934 I{u11ings{1933 197 730
Flundre, Väne och 366 507 776 40 008 DOD: 831 domsaga . . . . . . . . . . . . .. 1934 Bjéirke{1933 358 610 U1-]
Nordals, Sundals och 228 430 6 743 158 466 433 0003 D-‘OD 625 domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934 Va1bo{1933
144 237 046 491 Tössbo och Vedbo 89 312 1 871 L010 [QHA 464
domsagafiggi
1933 303 435 3 424 987 Vadsbo domsaga . . . . . . . . 50 891 251 779 3 815 ahah ®[\D 998
.{1934
Gudhems och Kåkinds 163 250 1 980 Ul 621 24 689 d0m-{1933 119 420 1 734 L\’)l\D Nää 191 664
saga* . . . . . . . . . . . . . . . .. _1934
91 319 739 70 Skövde stad . . . . . . . . . . 11 431 110 139 257 615 b-H—l GI-I 0169
.[\JU‘
Vartofta och Frökinds 222 499 1 897 477 9. 4 148 569 1 720 l\L\J H30! fix‘! sin? 565 saga . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1 3 dom-{1933
Valle och Vilske 110 235 1 902 2 274 555 Skånings, 100 231 1 502 1 851 261 domsaga . . . . . . . . . . . . .. 1934 {1933
183 257 2 366 2 846 555 Åse, Viste, Barne och 136 45 7 2 122 2 752 588 domsaga . . . . . . . . . . . . .. 1934 Laske{1933
Kinne 189 285 2 191 2 728 5441 Kinnefjärdings, 30 806 Källands 100 367 1 831 2 329 536 domsaga . . . . .. 1934 och{1933
425 421 4 534 5 436 1 448 Östra och Medelsta 53 210 4 602 326 494 3 743
domsagafiggi
* 315 484 3 896 4 742 133 1421
Bräkne och Listers 46 647 4 219 1 379 233 629 3 306
domsagafiggi
och 337 210 102 3 262 3 911 975 Ingelstads 36 076 293 327 74 2 709 3 403 932 domsaga . . . . . . . . . . . . . . 1934 Jéirrestads{1933
226 367 41 2 815 3 449 765 Gärds och Albo domsaga 33 859 46 2 758 3 319 845 179 336
200 372 46 1 861 2 479 661 Villands domsaga . . . . . . . 25 859 2 332 2 905 650 180 368 25
1933 202 211 47 2 218 2 678 675 Östra Göinge domsaga 29 450 2 690 734 187 227 25 2 251
* Skövde stad skall å dag som Kungl. Maj:t bestämmer i judiciellt avseende förenas
| ‘) 10 11 12 13 | 14 | 15 16 | ||
| -— — 1 1 5) 1 | 1 | 1 | ||
| - | - 1 2 | 1) 2 | - | — |
| —- — 1 1 | ‘) 2 | 1 | 1 | |
| — | 1 1 1 | 4 | 1 | 1 |
| — | 1 1 1 | 3 | 1 | 1 |
| — | 1 1 1 | 2 | 1 | - |
| — —— 1 1 | 1 | 1 | ——- | |
| - | 1 1 1 °) 3 | ”) 2 | 1 ”) Så länge fastighets- |
boksarbetet pågår är
detta antal erforder- - - 1 1 1 1 —— ligt; därefter torde
antalet kunna min-
skas med ett.
| _ | _ _ _ | —_ | _ | — |
| - | —— 1 1 2) 2 | 7) 1 | — | |
| ——- — 1 1 ’) 2 | 1 | — | ||
| — —— 1 1 ö) 1 | 1 | - | ||
| ——- ——- 1 1 | 1 | 1 | —— | |
| — | 1 1 2 | ‘) 3 | — | - |
| -- | 1 1 1 | 3 | 1 | 1 |
| - | 1 1 1 | 2 | 1 | - |
| —- —- 1 1 6) 1 | 1 | 1 | ||
| —— — 1 1 | 2 | - | - | |
| — — 1 1 | 1 | 1 | .. |
med domsagan. I samband därmed torde sekreterare böra anställas i domsagan.
388 411 78 3 692 4 569 1 167 Västra Göinge domsaga 39 631
373 440 78 3 316 4 207 1 278
179 297 2 681 3 200 850 Norra Åsbo domsaga . . . . 30 026
189 281 41 2 139 2 650 637
Södra Åsbo och Bjäre 189 363 60 2 793 3 405 1 105
30 800
saga . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1934 dom-{I933 167 337 30 2 589 3 123 857
| 207 740 | 84 3 888 4 919 1 221 | ||
| Oxie och Skytts domsaga. | 31 422 | 185 679 230 862 | 41 2 982 3 887 1 218 80 3 364 4 536 883 |
| Torna och Bara domsaga | 41 764 | 186 950 | 2 710 3 891 1 016 |
| Vommenhögs, Lj units och | 33 970 | 238 331 | 72 2 671 3 312 625 |
Herrestads domsaga . . . . 1934 {1933 225 385 65 2 225 2 900 758
156 179 48 1 846 2 229 359 Färs domsaga . . . . . . . . . . 22 576
131 174 37 1 537 1 879 368
367 660 124 3 375 4 526 1 112 Frosta och Eslövs 31 576
domsagafiggi 285 513 147 2 657 3 602 1 160
Rönnebergs, Onsjö och 287 500 78 3 594 4 459 976
39 671
jagers domsaga . . . . . . .. 1934 Har-{1933 220 647 42 2 865 3 774 1 164
328 612 87 3 917 4 944 1 225 Luggude domsaga . . . . . . . 46 467
221 499 72 2 989 3 781 992
315 441 46 2 072 2 874 579 Umeå domsaga . . . . . . . . . 29 880
173 544 35 2 190 2 942 626
Västerbottens sö dra dom- 153 344 29 1 793 2 319 512
28 143
saga . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1934 {1933 113 310 25 1 607 2 055 471
Västerbottens västra 361 858 58 2 567 3 844 723
50 795
saga . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1934 dom-{I933 284 1 015 42 2 736 4 077 764
Västerbottens 153 217 42 2 005 2417 458
26 006
domsaga . . . . . . . . . . . . .. 1934 mellersta{1933 101 357 32 2 043 2 533 394
Västerbottens norra dom- 265 619 52 3 296 4 232 1 178
59 468
saga . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1934 {I933 267 733 39 3 086 4 125 1 080
173 473 34 2 789 3 469 1 191 Piteå domsaga . . . . . . . . . . 46 031
158 488 22 2 665 3 333 948
299 771 59 2 791 3 920 1 095 Luleå domsaga . . . . . . . . . 39 590
298 866 54 2 652 3 870 1 106
145 364 27 2 444 2 980 500 Kalix domsaga . . . . . . . . . . 35 850
187 386 21 2 262 2 856 660
200 665 41 1 378 2 284 474 Torneå domsaga . . . . . . . . 30 728
171 583 26 1 352 2 132 392
1933 264 504 31 1 218 2 017 259 Gällivare domsaga . . . . . . . 38 437
1934 242 578 22 1 197 2 039 264
| 10 1 l 12 13 | 14 | |
| 1 1 2 2) 3 | 1 | |
| - 1 1 | 2 - | |
| 1 1 1 ‘) 3 | m) 1 | “) Är tidtals erforder- ligt. |
| 1 1 1 9) 3 | 2 | |
| 1 1 2 ’) 5 | 2 | |
| 1 1 1 1)» °) 2 | 1 | |
| — 1 1 ö) 1 | 1 | |
| 1 1 2 ’) 4 | 3 | |
| 1 1 2 2) 2 | 17) 2 | |
| —— 1 1 ‘) 2 | - | |
| —- 1 1 1°) 3 | 1 | ) Två biträden hava |
endasthalvtidstjänst.
INNEHÅLL.
Sid. Skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 29 maj 1937.. 3
Motiv. Nuvarande organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Befattningshavare s. 5. Arbetsuppgifter s. 8. II. Efter 1933 framställda förslag till ändringar i notarieorganisationen m. m. 11 Brister i nuvarande organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 16 IV. Kommitténs förslag till ändringar i nuvarande organisation . . . . . . . . . . . . . 23
Ökning av antalet avlönade domsagonotarier s. 23. Fördelningen av de_rättshildade biträdena s. 29. Tillsättandet av notariebefattningarna s. 30. Avlöning s. 32. Nya grunder för lönefyllnadens beräkning s. 34. Kostnadsberäkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Ftirfattningsffirslug. Utkast till kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 26 maj 1933 (nr 309) med vissa föreskrifter angáende domsagornas förvaltning (d0msag0stadgan) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 39 Utkast till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310) angående å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförmâner m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40
Bilaga. Tablå innehållande uppgifter för bedömande av behovet av rättsbildad arbetskraft i rikets domsagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41
S‘tate1‘is7off‘enI‘;_ligVaK utredningar i
SAy/stematiskHrörteckningn
(Siffrorna inom, Hammer beteckna utredningamns nnmmeri den ktonologiskn förteckningen.)
Allmän lagstiftning.” Rättssklpnlng. ‘Fast egendom. ?Jordbruk med binäringar. _ Fångvård. . I Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda vat- Betänkande medfförslag till revision av fiirvarings- och tenavlednings- och avdikningsverksamheten samt dära m. m. med sammanhängande spörsmål. ,[8] . interneringslagarna Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pen- Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med sions- och. andra personalstittelser m. m. I13]. y vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norr- Promemoria ang. grunderna för en reform av legstift- ekonomiska ställ-
ländskgljordbrukarbetolknjngensning. 1 “
ningen om rätt till litterära och musikaliska verk. [18] Betänkande med til] › förslag. ang. rätt tiska i. Vä- 4 i nern, Vättern, lilalaren, Hjälmaren och, Storsjön \L_ Jämtland. 1. Lagförslag och motiv. [10] 2. Kattbilagor. Vänern och Hjälmaren. [11] j» Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till vissa lagstittningsatgärden till motverkande av överdriven skuldsättning inom Betänkande jordbruket. [14] , , v 19321 års nämnd .lör städningsutredning.. Betänkande med förslag till atgärder mot smittsam Vmed [speciella beräkningar och förslag rörande ersatt- ^ . kastning hos nötkreatur. [19] I ,. ningarna. för städningsarbete inom vissa statliga ambetslokaler i Stockholm m. m. [7] .Å Utredning ang. de rättsbildade ,domsagobiträdenas Vattenväsezi. Skogsbruk. Berésiffizk. anställnings- och *avlöningsrörhállanden L20] Betänkande med’ förslag till lagstiftning ang.” ?särskilda musbehovsskogari Västerbottens och Norrbottens“ läns - . iappmarker m. m. [5] f . ,
Kommunalffirvaltning.‘
Industri.
N Statens kommunernas ñnansväsen.
och och Handel sljörari.
. palm; v Kommunikationsväsen.
Utredning med förslag till vissa atgärder för trafiksäkerhetens höjande vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av. automobilskattemedel till säkerhetsanord- .ningarna vid dylika korsningar. . Nationa-lelféfnomi och socialpolitik.
xsocialliserlngsnroblemet. 2.. Hushallsräkningens problem l , voch taktorer. . Bank-, kredit- och penningväsen.
V [och sooialiseringspraxis i Sovjetunio-
»7 nen.*Socialisegingâildeer. - “ ç .
( Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörank i de, svenskt penninglotteri. [4] ^ ›Arbetslöshetsundei-sökningen den 31311111936. [12] . Hembiträdesutredningens betänkande. I. Betänkande Försäkringsväsen. ,och förslag i (råga. om utbildning av hembiträdem [16] . ‘ ‘ .’
«z
Hälso- och sjukvård.. Kyrkovfisen. ,,Um‘ie1-visningsvfirsen..Andlig V * * * A odling i övrigt. g _ Yttrandei abortfrågan. [6]
u .Försvarsväsem _\ y i W v. g.» g Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning av. _ ;luttvämsmateriel sammanhängande frågor. [-171
Allmänthnäringsviâäsen.
Utrikes-ärenden. Internationell rätt.
V ä x .i v “ ‘ ‘ -Stockliolm 19317.xgx. Boktr. P. A. Norstedtåzsöner 215m. V M N k, 1