Redogörelse för inventering av odlingsjord å kronoparkerna nedanför odlingsgränsen i de två nordligaste Norrlandslänen ävensom för vissa andra uppdrag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1937:30

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

REDOGÖRELSE FÖR

INVENTERING AV ODLINGSJORD å k r o n o p a r k e r n a nedanför odlingsgränsen i de två nordligaste Norrlandslänen ävensom för vissa andra uppdrag.

Avgiven av Kungl. Domänstyrelsens odlingskommission vid dennas upphörande i maj 1936.

S T O C K H O L M 19 3 7

Statens offentliga utredningar 1937 K r o n o l o g i s k

Socialiseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens problem och faktorer. Tiden, viij, 173 s. F i . Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 2. Tiden. vij. 140 s. F i . Betänkande med förslag till »revision av förvaringsoch interneringslagarna m. m. Marcus. 96 s. J u . Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri. Hajggström. 177 s. H. Betänkande med förslag till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 karta.

f ö r t e c k n i n g

mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhetsanordningarna vid dylika korsningar. Haeg.gström. 107 s.

16. Hembiträdesutredningens betänkande, 1. Betänkande och förslag i fråga om utbildning av hembiträden. Beckman. 202 s. S. 17. Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel sammanhängande frågor. Beckman. 48 s. F ö . 18. Promemoria angående grunderna för en reform av Jo. , lagstiftningen om rätt till litterära ocb musikaliska Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S. verk. Norstedt. 67 s. J u . 1934 års nämnd för städningsutredning. Betänkande 19. Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam med speciella beräkningar och förslag rörande ersättkastning hos nötkreatur. Idun. 81 s. J o . ningarna för städningsarbete inom vissa statliga äm20. Utredning angående de rättsbildade dc.msagobiträdebetslokaler i Stockholm m. m. Marcus. 54 s. Fi. nas anställnings- och avlöningsförhållanden. Norstedt. Betänkande med förslag angående den statsunderr 54 s. J u . stödda vattenavlednings- och avdikningsverksamhe21. Betänkande med förslag till lag om minimilöner, för ten samt därmed sammanhängande spörsmål. Hsegglantarbetare. Beckman. 214 s. J o . ström. 275 s. 3 bil. J o . 22. Efterskrift till »Kyrkogodset i Skåne, Halland och Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med Blekinge under dansk tid». Av E. Schallin g. Marcus vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den 66 s. E. norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställ23. Betänkande angående pensionsstyrelsen.s invaliditetsning. Marcus. 145 s. J o . förebyggande verksamhet. Beckman. 146 s. S. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vä- 24. Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande nern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i av brott jämte motiv. Norstedt. 132 s. J u . Jämtland. 1. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 s. 25. Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. NorJo. stedt. 232 s. F ö . n. Betänkande med förslag angående rätt till fiske i 26. Betänkande med utredning och förslag rörande beVänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i redskapsarbeten. Beckman. 221 s. S. Jämtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren. 27. Betänkande med förslag till lönereglering för lärarMarcus. 4 s. 17 kartor. J o . personalen vid kommunala mellanskolor, kommunala 12. Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936. Beckflickskolor och högre folkskolor. Norstedt. 122 s. F i . man. 196 s. 1 karta. S. 28. Betänkande med förslag till lag om skyddskoppymp13. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolags penning m. m. Beckman. 482 s. 1 karta. S. sions- och andra personalstiftelser m. m. Norstedt. i 29. Betänkande med förslag till lag om .allmänningssko175 s. J u . gar i Norrland och Dalarna m. m. Marcus. 246 s. II. Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtgär2 kartor. Jo. der till motverkande av överdriven skuldsättning inRedogörelse för inventering av odlingsjord å kronoom jordbruket. Marcus. 303 s. J o . parkerna nedanför odlingsgränsen i de t v å nordligaste 15. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafikNorrlandslänen ävensom för vissa andra uppdrag. säkerhetens höjande vid korsningar i samma plan Kihlström. 82 s. J o .

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1937:30

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

REDOGÖRELSE FÖR

INVENTERING AV ODLINGSJORD å kronoparkerna nedanför odlingsgränsen i de två nordligaste Norrlandslänen ävensom för vissa andra uppdrag.

Avgiven av Kungl. Domänstyrelsens odlingskommission vid dennas upphörande i maj 1936.

STOCKHOLM 1937 EMIL K1HLSTRÖMS TRYCKERI A.-B. 6464

Innehåll. Sid.

Tillkomsten av Kungl. Domänstyrelsens odlingskommission med uppdrag att inventera odlingsbar fastmark å kronoparker i Norrland Upplrag, som av Kungl. Domänstyrelsen lämnats till odlingskommissionen utöver inventeringsuppdraget

5 Kungl. Domänstyrelsens allmänna direktiv för odlingskommissionens inventering Tidigare inventeringar av odlingsjord på kronoparkerna i Norrland

6 Allmänna principer för kommissionens inventering av odlingsvärd fastmark

7 Odliigskommissionens ståndpunkt med hänsyn till torvmarksfrågorna

10 Om de planerade kronotorpens storlek och arealtilldelning

11 Om anskaffande av uppgifter angående förekomsten av undersökningsvärda områden Instruktion för förrättningsmännen vid Kungl. Domänstyrelsens odlingskommissions inventering av odlingsjord å kronoparkerna i Västerbottens och Norrbottens län nedanför odlingsgränsen åren 1934—1935. (Med bilagor)

13 Allmänna direktiv Utrustning. Resornas allmänna planläggning. Konferens med revirpersonal. Om undersökningar på för kommissionen okända områden. Förberedande rekognoscering. Undersökningsområdets storlek. Höjdläge, exposition, lutning och ytkonfiguration. Läge i övrigt. Allmän lämplighet för odlingsändamål.

13 Fastmarken Definition. Frostländighet. Jordartsundersökning. I vatten avlagrade sedimentjordarter. Moräner. Jordartens djup. Humustäcket. Vegetationstyp. Vegetationens frodighet. Växande skog och stubbar ur odlingsteknisk synpunkt. Dikningsbehov. Åtgärder för frostländighets minskande. Tomtplats. Torv till strö och jordförbättring. Markens godhetsgrad. Odlingskostnad med tabell och sammandrag, även gällande torvmarken.

17 Torvmarken Definition, läge, areal m. m. Frostländighet. Torvmarkernas växtsamhällen. Växtsamhällenas frodighet. Torvdjup och mineraliskt underlag. Torvslag och förmultningsgrad. Förekomst av växande skog på torvmarker samt av stubbar, rötter och grenar i torven. Torvmarkens tillrinningsförhållanden, vattenstråk m. m. Torvmarkens avloppsförhållanden, dikningsbehov. Åtgärder för frostländighets minskande. Markens godhetsgrad.

24 Kartläggning, rapporter m. m Kartskiss. Rapporter, kassaredovisning m. m.

Bilagor till instruktionen Bilaga nr 1: Förteckning över fältutrustning för en förrättningsman Bilaga nr 2: Om frostländighet Bilaga nr 3 : Om fastmarksjordarter, deras humustäcke och vegetation ... Bilaga nr 4: Torvmarkernas växtsamhällen. Torvslag och humifieringsgrader Bilaga nr 5: Anvisningar angående ifyllande av blanketter m. m Bilaga nr 6: Blanketter Inventeringsarbetets förlopp och administration Inventeringsresultatet Förteckning över odlingsområden med arealuppgifter Sammandrag revirvis av de godkända odlingsområdenas antal och areal, tillgång på torvmark, m. m Sammandrag revirvis av de godkända odlingsområdenas fördelning på storleksgrupper Den godkända fastmarksarealens fördelning på odlingskostnadsklasser, revirvis Den godkända fastmarksarealens fördelning på höjdklasser, revirvis ... Den godkända fastmarksarealens fördelning på moränmarker och marker av vattensediment, revirvis Den godkända fastmarksarealens fördelning på moränmarker och marker av vattensediment inom olika höjdklasser, länsvis Den godkända odlingsmarkens fördelning på socknar

3^ 31 33 34 38

41 44 50 52 54 55 67 gg 71 73 74 75

Några allmänna slutsatser av inventeringens resultat

76 Slutord

Q2

Tillkomsten av Kungl. Domänstyrelsens odlingskommission. Den 31 januari 1934 inkom Kungl. Domänstyrelsen till Kungl. Maj :t med en skrivelse angående önskvärdheten att styrelsen finge bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder för vinnande av en detaljerad kännedom om förekomsten av odlingsbar fastmark å kronoparkerna i de sex nordligaste länen, beträffande de tvenne nordligaste dock endast nedanför odlingsgränsen. I samband härmed framhölls betydelsen av att en revidering av den tidigare genom kolonisationskommittén utförda torvmarksinventeringen företoges. Sedan Kungl. Domänstyrelsen bemyndigats att tillsätta en kommission för verkställande av ovan berörda utredning, tillkom för detta ändamål genom Kungl. Styrelsens beslut av den 27 februari 1934 Domänstyrelsens odlingskommission. Sedermera, genom Kungl. Styrelsens beslut av den 11/5 1936, begränsades odlingskommissionens inventeringsuppdrag att gälla Västerbottens och Norrbottens län nedanför odlingsgränsen. Till medlemmar i odlingskommissionen förordnades av Kungl. Domänstyrelsen följande personer: överjägmästare E. Jansson, ordförande, jägmästare M. Malmgård, sekreterare, fil. dr Olof Tamm och agronom A. Zingmark. Kommissionens sammansättning förblev under hela dess verksamhetsperiod oförändrad.

Uppdrag, som av Kungl. Domänstyrelsen lämnats odlingskommissionen utöver inventeringsuppdraget. Utom ovan nämnda inventeringsarbete, för vars utförande och resultat en ingående redogörelse nedan följer, erhöll odlingskommissionen av Kungl. Domänstyrelsen ytterligare följande uppdrag: 1. Den 27 mars 1935. Att å marken utstaka kronotorp inom av kommissionen godkända odlingsområden i Västerbottens län i den omfattning härtill kunde anskaffas kvalificerad personal. I enlighet med detta uppdrag har odlingskommissionen låtit utstaka 6 st. kronotorp å kronoparken Simsjölandet, skifte I inom Dorotea revir. Rapport härom ingavs till Kungl. Domänstyrelsen den 10 juli 1935. Ytterligare har genom kommissionens försorg utlagts 12 st. till kronotorp avsedda områden inom Sorsele revir och 9 st. inom Bjurbäckens revir, varom rapport ingavs till Kungl. Domänstyrelsen den 21 april 1936. Samtidigt överlämnades en av kommissionen utarbetad instruktion för utläggning av kronotorp inom Norrbottens och Västerbottens län.

6 2. Att verkställa en utredning angående tillgången på skogsarbete i Västerbottens län nedanför odlingsgränsen. Efter utförd dylik utredning avgavs redogörelse härom till Kungl. Domänstyrelsen i form av bilaga nr 2 till kommissionens slutrapport (29 maj 1936). 3. Att jämlikt ett tidigare beslut av Kungl. Domänstyrelsen förbereda inventering av odlingsjord å kronoparkerna inom Västernorrlands län samt inom vissa delar av Jämtlands, Gävleborgs och Kopparbergs län. Kommissionen har på olika vägar insamlat uppgifter angående sådana områden å kronoparkerna i de nämnda länen och länsdelarna, vilka syntes förtjäna att undersökas. Dessa områden ha inlagts på kronoparkskartor, vilka jämte tillhörande handlingar ha inlevererats till Kungl. Domänstyrelsen vid odlingskommissionens upphörande. 4. Att jämlikt en skrivelse från Kungl. Domänstyrelsen av den 18.12.1935 förbereda besiktning av befintliga upplåtelser av odlingslägenheter och skogstorp i Västernorrlands län. För detta ändamål har kommissionen utarbetat en preliminär instruktion, avsedd att kompletteras och definitivt utformas under studieresor inom ifrågavarande län. Instruktionen har i sitt preliminära skick inlevererats till Kungl. Domänstyrelsen såsom bilaga 3 till kommissionens slutrapport. 5. Att avgiva yttranden över ett antal av Kungl. Domänstyrelsen remitterade ärenden, företrädesvis rörande ansökningar om upplåtelse av kronotorp. Samtliga dessa remisser hava besvarats i vederbörlig ordning. Kungl. Domänstyrelsens allmänna direktiv för odlingskommissionens inventeringsarbete. Vid kommissionens tillkomst gav Kungl. Domänstyrelsen i en promemoria vissa allmänna direktiv för kommissionens inventeringsarbete. Kommissionen borde undersöka förekomsten och beskaffenheten av marker, lämpliga för upplåtelse av kronotorp jämlikt Kungl. kungörelsen av den 14 juni 1929 (nr 170), men även med hänsyn till andra tänkbara upplåtelseformer. Kommissionen borde söka bedöma de olika ifrågakommande trakternas geologiska och klimatologiska egenskaper med hänsyn till odlingsfrågorna, därtill olika markslags odlingsvärde med hänsyn till kostnaden för uppodling och åstadkommande av hävd, vidare dikningsbehov och belägenhet med hänsyn till vägnätet o. s. v. Det vore kommissionen obetaget att inom de allmänna direktivens ram själv närmare utforma riktlinjerna för sitt arbete. Tidigare inventeringar av odlingsjord på kronoparkerna i Norrland. Redan den s. k. Norrlandskommittén sökte under åren 1901—1904 i viss mån utreda frågan om tillgången på odlingsmark i såväl kronans som enskildas ägo genom förfrågningar hos de lokala myndigheterna i olika

7 orter. Härvid framkommo många intressanta upplysningar, vilka dock ej voro av den art att de kunde läggas till grund för bedömning av arealen tillgänglig odlingsmark och dennas noggranna belägenhet. Åren 1916—1920 utfördes däremot en detaljerad inventering av odlingsjord inom de sex nordligaste länen, vilken igångsattes av särskilt tillkallade sakkunniga (de kolonisationssakkunniga) och från och med år 1917 handhades av kolonisationskommittén, i vilken de kolonisationssakkunniga ingått som ledamöter. Att denna inventering 1 nu har ansetts behöva en komplettering, sammanhänger med att densamma i enlighet med den dåtida uppfattningen kom att i huvudsak gälla odlingsvärda torvmarker. Visserligen skulle de av kolonisationskommittén planerade jordbruken (de s. k. kolonaten) alltid förses med en mindre areal odlingsvärd fastmark, trots att de i huvudsak skulle baseras på torvodling. Men på denna fastmark ställdes ej höga krav; i de allra flesta fall var den av sådan beskaffenhet, att jordbruk, som huvudsakligen skulle baseras på fastmarksodling, ej på densamma kunde grundas, vilket ej heller var kolonisationskommitténs avsikt. Kommittén utförde emellertid även vissa inventeringar av odlingsvärd fastmark, avseende grundande av fastmarksjordbruk, och har härvid i många fall fastställt förhandenvaron av för sådant ändamål mycket lämpliga markområden. Men på grund av kolonisationskommitténs egen begränsning av denna gren av sitt arbete, varvid bl. a. moränmarkerna utom i Jämtland i allmänhet uteslötos, blev inventeringen på denna punkt mycket ofullständig. Behovet av en mera ingående inventering av tillgångarna på odlingsvärd fastmark har därför alltjämt kvarstått. Allmänna principer för odlingskommissionens inventering av odlingsvärd fastmark. Kommissionen har vid godkännande av en fastmark till odling satt som huvudvillkor att på densamma skall kunna grundas ett efter ortens förhållanden i möjligaste mån bärkraftigt jordbruk, vartill även hör att odlingskostnaderna ej få vara för höga. Den klimatiska belägenheten får ej utesluta potatisodling eller göra densamma mycket osäker, helst bör även moget korn kunna skördas. Arealen måste vara tillräcklig för minst ett kronotorp. Denna minimiareal får dock ej godkännas, för så vitt den ej ligger i anslutning till tidigare bebyggelse eller vid väg. Eljest måste minimiarealen räcka till för en samlad bebyggelse om minst tre kronotorp. För diskuterandet av allehanda klimat- och jordmånsfrågor i deras relation till jordbruket, ävensom andra därmed sammanhängande spörsmål, har kommissionen ansett det vara nödvändigt att öka sin erfarenhet genom 1

Se E. Haglund: Redogörelse för inventering av odlingsjord. Bilaga till kolonisationskommitténs betänkande. Statens offentliga utredningar 1922:32. Jordbruksdepartementet.

8 studieresor till inventeringsområdets olika delar. Därvid har kommissionen särskilt efterforskat de naturbetingelser (t. ex. höjden över havet) under vilka jordbruket visat sig kunna med framgång bedrivas i olika t r a k t e \ Upplysningar ha även inhämtats av olika jordbrukssakkunniga personer, dels i mera allmänna frågor, dels beträffande spörsmål rörande de lokaa jordbruksförhållandena inom inventeringsområdets olika delar. Sålunda står kommissionen i tacksamhetsskuld till följande personel: Professorerna vid Lantbrukshögskolan H. Flodkvist, H. Osvald och L. Nanneson, docenten och statsgeologen, fil. dr E. Granlund, docenten, fil. er G. Ekström, kulturingenjören vid Svenska Mosskulturföreningen E. H0I3, civilingenjör K. Lundblad, docenten, fil. dr C. Malmström, jordbrukskonsulenten Aug. Ekström, sekreterare A. österman, agronom M. Persson. En av de frågor, som vid de ovan nämnda studieresorna särskilt uppmärksammades, var huru de tyngre jordarna (mjäla och lera, se nedan), som äro relativt kalla och, vad beträffar mjälajordarna, dessutom ofta tämligen svårdränerade, förhålla sig vid odling, speciellt av potatis men även av vårsäd, inom inventeringsområdets nordligaste delar. Kommissionen har kommit till den uppfattningen, att potatisodling ej är direkt omöjlig på sådana jordar, samt att de vid god dränering kunna ge utmärkta foderskördar även i de nordligaste trakter. Det är emellertid alltid önskvärt, att ett jordbruk, som väsentligen grundas på dylika jordar, också har tillgång på lättare jord till potatisodling. Med hänsyn till kostnaderna för nyodling har kommissionen ansett, att dessa ej få överstiga en högsta gräns av 1 500 kronor per hektar. Härvid räknades med ett pris av 6 kronor per mansdagsverke och 10 kronor per kördagsverke. Denna gräns anser kommissionen vara lämplig med hänsyn till att i de trakter, där de relativt dyrodlade moränmarkerna så gott som ensamt utgöra de förefintliga tillgångarna av odlingsbar fastmark, har det befunnits, att man ganska allmänt uppodlar mark, som kräver en odlingskostnad av intill 1 500 kronor pr hektar och i enstaka fall ännu högre. Kommissionen har emellertid indelat de godkända markerna i odlingskostnadsklasser och har endast med tvekan godkänt områden, som helt tillhöra den högsta klassen (1 200—1 500 kronor pr h e k t a r ) . På grundval av kommissionens samlade erfarenhet och resultatet av kommissionens studier och förfrågningar har kommissionen sedan utarbetat en detaljerad instruktion, avsedd att användas av kommissionens förrättningsmän vid inventeringsarbetet i fält. I denna instruktion, som jämte bilagor följer nedan, föreligga sålunda kommissionens principer, i detalj utformade. Här behöva därför blott vissa viktigare punkter beröras: Kommissionen har till odling underkänt grus-, sandmarker och vissa starkt sandiga moränmarker, vilka alla ej kunna påräknas ge god skördeavkastning utom under regniga somrar. På grund av stenighet, som förorsakar hög odlingskostnad, har den långt övervägande delen av morän-

9 markerna uteslutits. Kommissionen godkänner till odling följande jordarter: lera, mjäla, finmo (utom i vissa speciella fall), grovmo (dock endast i vissa gynnsamma fall), moräner, om ej odlingskostnaderna överstiga den fastställda gränsen, och de ej tillhöra den grusiga och i vissa fall den sandiga typen. De olika markslagen ha hänförts till olika godhetsklasser. Med hänsyn till klimatets för jordbruk olämpliga beskaffenhet i högt liggande trakter har en nivågräns dragits på olika höjd över havet inom skilda delar av inventeringsområdet. De delar av detta, som ligga ovanför denna gräns, ha uteslutits. Även det lokalklimatiska läget och så vitt m ö j ligt frostländigheten har beaktats. Till den naturliga vegetationen har stor hänsyn tagits, enär densamma i hög grad är betecknande för markens beskaffenhet. Den har sålunda uppdelats i tre huvudtyper, A, B och C, mellan vilka övergångar dock finnas (A B, B—C). A-typen motsvarar en lavrik markvegetation, B-typen mossrik utan vitmossor (Sphagnum) och C-typen mossrik med vitmossor. C-typen betecknar marker med högt grundvattenstånd och med sådana naturliga jordmånstyper, som dels kännetecknas av ett relativt mäktigt humustäcke och dels av att mineraljorden vanligen är mycket anrikad på olika, starkt vattenkvarhållande kolloider. B-typen motsvarar i stort sett marker, som hava ett normalt utvecklat råhumustäcke och vanligen måttlig kolloidanrikning. A-typen svarar i stort sett mot marker, som ha ett särdeles tunt humustäcke och ofta en rätt svag kolloidanrikning. 1 Därjämte är jorden inom A-typen vanligen om också ej alltid av grövre och sandigare beskaffenhet än i B-typen. Vegetationen medger sålunda en grov klassificering av marken efter vissa linjer, som äro av stor betydelse för odlingsfrågorna. Från kolonisationskommitténs riktlinjer för bedömning av mark till fastmarksjordbruk skiljer sig odlingskommissionens rätt betydligt. Dels h a r nämligen kommissionen på grundval av de senaste årens geologiska forskningsresultat (arbeten av Ekström 2 , Granlund 3 ; den senares indelning av moränerna är visserligen först publicerad efter sedan kommissionen igångsatt sin inventering, men den var dock för kommissionen bekant) kunnat göra en längre gående uppdelning av de olika markslagen under samtidigt angivande av huru de skola bestämmas. Dels har mycket större vikt fästs vid moränmarkerna, som i allmänhet ansetts kunna ge synnerligen god 1 Närmare om dessa frågor s e : O. T a m m : Studier över j o r d m å n s t y p e r och deras förhållande till m a r k e n s hydrologi i nordsvenska skogsterränger. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, 26, 1931. 2 G. E k s t r ö m : Klassifikation av svenska åkerjordar. Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. C: 345, 1927. 3 E. Granlund och S. W e n n e r h o l m : Sambandet mellan m o r ä n t y p e r samt bestånds- och skogstyper i Västerbottens lappmark. Sveriges Geol. Unders. Ser. C, 384, 1935. Vidare E. Granlund: »De k v a r t ä r a bildningarna», tryckt i Magnusson-Granlund: Sveriges Geologi. Stockholm 1936.

10 åkerjord, ehuru odlingskostnaden per hektar oftast blir avgörande f<r om de kunna godkännas som odlingsmark eller ej. Odlingskommissionens ståndpunkt med hänsyn till torvmarksfrågorna. I likhet med kolonisationskommittén anser odlingskommissionen dd lyckligt, att ett nygrundat jordbruk om möjligt baseras både på odling av fastmark och torvmark. De fördelar, som stå att vinna härigenom vid jänförelse med ett rent fastmarksjordbruk äro flera. Den kanske väsentligaste är den, att torvmarken i regel är långt mera lättodlad än fastma;ken, vilken senare därtill behöver lång tid för att komma i hävd. T o n marken kan därför hastigt odlas och bör sedan, särskilt under den tidsperiod, under vilken fastmarkens uppodling försiggår, bli ett verksamt stöd för dtt unga jordbruket genom sin foderproduktion. Tack vare denna kunna fråi början ett antal djur hållas, varigenom rikligt med naturlig gödsel erhållen Om torvmarkens produktion underhålles med konstgödsel, kan den naturliga gödseln helt komma fastmarken tillgodo, och denna kommer därigenom relativt hastigt i hävd. Även i fortsättningen är det av betydelse för ett jordbruk att ha en viss areal torvodlingar, ty det är alltid en styrka alt förfoga över olika ägoslag med hänsyn till varierande väderleksförhållanden och även till fördelningen av arbetet på olika tider. Kommissionen avråder emellertid bestämt från att grunda nya jordbru.< på övervägande torvmark. Skälen härtill äro flera. Avkastningen på tor\marken går i längden vanligen ej att uppehålla utan avsevärd tillförsel av konstgödsel. Detta innebär en betydande kontantutgift för jordbrukaren. Även om denna utgift skulle kunna bäras vid den ekonomiska standard som f. n. råder, är det ovisst huru det härvid kommer att gestalta sig framdeles. Kommissionen anser, att de nygrundade jordbruken böra i framtiden bli så föga beroende av kontantutlägg som möjligt; endast därigenom kunna de bli det verkliga stöd för innehavarna, som är avsett. Härtill kommer, att det foder, som produceras på torvmarkerna, enligt allmän praktisk erfarenhet i övre Norrland kvalitativt är underlägset fastmarksfodret. Kommissionens allmänna principer för bedömning och godkännande av torvmarker till odling, skilja sig något, men ej mycket från kolonisationskommitténs 1 . Kommissionen utgår liksom kommittén från vegetationens beskaffenhet, torvens djup, förmultningsgrad, fasthet samt botaniska sammansättning. Bottnens beskaffenhet tillmätes stor betydelse. Om den är exempelvis mjäla eller lera, kan en ganska svag botanisk torvmarkstyp (såsom en sumpskog) godkännas under förutsättning att torven är mycket tunn. Är bottnen stenig och blockig, ställes stora krav på torvens mäktighet och fasthet för att densamma skall kunna godkännas. Kommissionen har utarbetat riktlinjer i detalj för torvmarksundersökningarna och har därvid 1

Se Haglunds ovan, sid. 7, citerade redogörelse.

11 haft värdefull hjälp av Svenska Mosskulturföreningen. Dessa riktlinjer återfinnas nedan i instruktionen. I jämförelse med kolonisationskommittén har kommissionen i allmänhet förfarit något strängare vid godkännandet av torvmarkerna och har sålunda utgallrat åtskilliga typer, som kommittén visserligen ansåg vara mindre goda till odling, men dock i nödfall möjliga att godkänna. Om de planerade kronotorpens storlek och arealtilldelning. Varje planerat kronotorp bör tilldelas minst 5 hektar odlingsvärd fastmark. Härtill bör, därest det är möjligt, helst fogas 2 å 3 hektar odlingsvärd torvmark. Särskilt önskvärt är detta senare, om fastmarken är relativt svårodlad ( m o r ä n ) , medan det kan vara mindre nödvändigt, om fastmarken är en fuktig (humusrik) lera eller mjäla. Inom mycket högt belägna trakter är torvmarksodlingen förknippad med särskilt dryga kostnader, enär mycket betydande givor av konstgödsel här äro erforderliga. Kommissionen anser, att speciellt i sådana fall, men även eljest, bör eventuellt befintliga tillgångar av starrängar, lämpliga till slätter efterforskas och tilldelas de blivande jordbruken. Det är ej nödvändigt, att den odlingsvärda torvmarken är belägen alldeles invid fastmarken (och tomtplatsen). Dock får avståndet till densamma allra högst gå upp till 2 km., helst mindre. Därest ingen lämpligt belägen odlingsvärd torvmark eller starräng finnes att uppbringa, måste det blivande jordbruket från början helt grundas på fastmarksodling. Om anskaffande av uppgifter angående förekomsten av undersökningsvärda områden. Odlingskommissionen har icke ansett lämpligt att utföra en fullständig inventering av de befintliga tillgångarna av odlingsvärd fastmark. En sådan skulle nämligen ställa sig ofantligt dyrbar. Man skulle behöva systematiskt undersöka samtliga, ej för högt belägna kronoparker nedanför odlingsgränsen. Kostnaden för ett dylikt arbete ansågs ej stå i rimlig proportion till det resultat, som kunde förväntas därav. Kommissionen har i stället inriktat sig på att från olika håll söka införskaffa uppgifter om befintligheten av undersökningsvärda områden. Dessa ha sedan inlagts på kronoparkskartor, respektive i vissa fall på generalstabskartor (se nedan), med ledning av vilka de kunnat uppsökas i terrängen och undersökas. De nämnda uppgifterna hava införskaffats från följande olika håll: 1. Från revirens personal. I god tid före inventeringsarbetets igångsättande inom ett revir avsändes en skrivelse till vederbörande revirförvaltare med begäran om uppgifter angående eventuellt på reviret förekommande

fastmarker, som kunde tänkas vara lämpliga för odling (stenfria eller stenfattiga o. s. v.), samt i så fall även lämpliga torvmarker. 2. Från skogsindelningspersonalen. Till skogsindelningspersonalen inom övre Norrland riktades en begäran, att man vid indelnings- och taxeringsarbetena borde, där så kunde ske utan uppoffrande av nämnvärd tid och arbete, uppmärksamma förekomsten av terränger, som kunde tänkas innesluta odlingsvärda fastmarker. På så sätt har ett antal uppgifter kommit kommissionen tillhanda. Från tidigare utförda skogskartor och skogsindelningsplaner har också i vissa fall värdefulla uppgifter kunnat utdragas. 3. Kolonisationskommitténs kartmaterial med bifogade beskrivningar. Detta material genomgicks och bearbetades med hänsyn till förekommande upplysningar om den undersökta fastmarkens karaktär. På så sätt erhölls en mängd områden, som syntes kunna förtjäna undersökning, men vilka dock, som det visade sig, ej alltid behövde besökas i fält. Det inträffade nämligen i en mängd fall, att kronojägare eller annan med de lokala förhållandena förtrogen person, kunde ge vederhäftiga upplysningar, som gåvo vid handen, att de ej voro undersökningsvärda (jfr sid. 14 och 51). 4. Beträffande större delen av Västerbottens län erhöll även kommissionen uppgifter från Sveriges Geologiska Undersökning, som därstädes under en följd av år bedrivit omfattande kvartärgeologiska karteringsarbeten. Dessa hava ännu ej publicerats, men genom stor välvilja och tillmötesgående från överdirektör A. Gavelins och statsgeologen E. Granlunds sida sattes kommissionen i tillfälle att ur det otryckta kartmaterialet utdraga uppgifter om förekomst av stenfattiga moräner och eventuellt odlingsvärda vattensediment. Dessa förekomster, som ej voro skarpt avgränsade på kartorna, inlades på kommissionens generalstabskartor. I Norrbottens län, där liknande uppgifter från Sveriges Geologiska Undersökning ej kunde erhållas, gjordes i stället genom vederbörande förrättningsmän särskilda förfrågningar hos befolkningen inom sådana trakter, vilkas nivåförhållanden kunde anses göra troligt att odlingsvärda, marina sediment, kunde tänkas förekomma (jfr § 4 i instruktionen). Härigenom hoppas kommissionen, att inga mera betydande sådana områden, vilka u r odlingssynpunkt äro värdefulla, hava undgått inventering (jfr sid. 77—81). 5. Tillfälligtvis ha uppgifter angående befintligheten av undersökningsvärda markområden lämnats av kommissionens medlemmar och förrättningsmän, vilka under resorna stundom ha påträffat sådana områden. Även från andra personer ha i vissa fall uppgifter angående undersökningsvärda områden meddelats kommissionen.

13 Instruktion 1

för förrättningsmännen vid Domänstyrelsens odlingskommissions inventering av odlingsjord å kronoparkerna i Västerbottens och Norrbottens län nedanför odlingsgränsen åren 1934—1935. (Med bilagor).

Allmänna direktiv. § 1. Utrustning. Varje förrättningsman erhåller utrustning i enlighet med en lista (bilaga 1). För däri upptagen utrustning, som icke är att hänföra till förbrukningsartiklar, skall förrättningsmannen överlämna kvitterad förteckning. § 2. Resornas allmänna planläggning m. m. Beträffande resornas allmänna planläggning jämte färdsätt har förrättningsman att följa föreskrifter, som meddelas av kommissionen. En fast hantlangare bör anställas för hela säsongen och därutöver extra hantlangare vid behov. § 3. Konferens med revirpersonal. Innan förrättningarna å ett visst revir börja, har förrättningsmannen att i god tid underrätta revirförvaltaren i och för ett sammanträffande med denne. Därvid genomgås förteckningarna över de till undersökning föreslagna områdena (blankett nr 1, se bilaga 6). På grund av därvid erhållna upplysningar strykas de områden, som antingen äro redan upplåtna till odling eller i sin helhet äro erforderliga för utökning av redan befintliga upplåtelser. För sådana områden, som redan vid konferens med revirförvaltaren betecknas som olämpliga för odlingsändamål (för korthetens skull säges i det följande kasseras), göres anteckning med angivande av orsak på ett exemplar av blankett 3. De av kommissionen på generalstabskartorna (över reviret) nyinlagda, såväl beslutade som redan utförda vägarna kontrolleras i den mån de ha betydelse för undersökningarna. Deras natur av allmän väg eller revirväg noteras. Plan för arbetet inom reviret upprättas, varav ett exemplar lämnas på revirexpeditionen, ett annat insändes till kommissionen. Av arbetsplanen bör framgå den ungefärliga ordningsföljd, i vilken de olika kronoparkerna komma att besökas. Närmare överenskommes med revirförvaltaren angående biträde av kronojägare eller annan person med lokalkännedom, som kan uppvisa trakterna och biträda vid förrättningarna. 1

Till förrättningsmän antog kommissionen uteslutande personer med betydande kunskaper om jordbruk (jfr sid. 50). Av denna anledning har instruktionen i åtskilliga fall avfattats så, att den medger förrättningsmannen att själv avgöra sådana detaljfrågor, som icke behövt hänskjutas till kommissionens bedömande.

14 Ifråga om sådana områden, varom uppgift erhållits ur kolonisations kommitténs undersökningsmaterial (»K-områden»), inhämtas de upply;ningar angående lämplighet för odlingsändamål som kunna erhållas genon kronojägaren i bevakningstrakten. Om vid förrättningarna framgår, a t kronojägaren rätt uppfattat kommissionens fordringar på odlingsvärd marl, och han därefter lämnar sådana muntliga upplysningar angående ännu ej besökta K-områden, att därav tydligt framgår, att dessa äro olämpliga, b<höver förrättningsmannen ej besiktiga dem på marken. De av Sveriges Geologiska Undersökning uppgivna sandområdena 1 inon Västerbottens län, vilka på kommissionens generalslabskartor inlagts oci betecknats med »S» ( = sand) kasseras likaledes utan besiktning på maiken, om genom uppgifter från revirpersonal kan utrönas, att vegetationei är tallhed (»A-typ», se nedan § 17 och bilaga 3). I alla de fall, då kassering av ett område sker utan besiktning på maiken, ifylles blankett 3 med samtliga uppgifter å dess kolumnhuvud (undeisökningsområdets n : r utsattes därjämte å fältkartan), varjämte i blankelten angives områdets läge enligt fältkartan, kassationsorsak, uppgift on vem som lämnat upplysningarna, datum och förrättningsmannens undeiskrift. Det bör även antecknas, att området ej besökts på marken, såväl i blankett 3 som i sammandraget (blankett 5). Förrättningsmannen bör å varje bevakningstrakt konferera med kroncjägaren, även om denne ej har tillfälle att närvara vid någon förrättning. Därvid bör kronojägaren tillfrågas angående de å bevakningstrakten föreslagna odlingsområdena och även om eventuell förekomst av undersökningsvärda torvmarker i närheten. Vid brist på lämplig torvmark undersökes om möjlighet till starrslåtter förefinnes, se vidare nedan § 26. Revirförvaltaren bör underrättas om förrättningarnas fortgång jämte adressändringar för att kunna sättas i tillfälle att närvara vid undersökningarna, i den mån han så önskar, samt för att kunna lämna kommissionen närmare upplysningar angående förrättningsmannens vistelseort. § 4. Om undersökningar på för kommissionen okända områden. Därest av revirpersonalen eller andra med trakten förtrogna personer lämnas uppgift om något för odling eventuellt lämpligt område, som ej tidigare blivit känt för kommissionen, bör även detta undersökas. Förrättningsmannen bör i samband med rekognosceringarna iakttaga mark- och terrängförhållandena å de besökta kronoparkerna för att om möjligt själv upptäcka nya, undersökningsvärda områden. 1

Dessa områden hade medtagits vid utdragandet av uppgifter om förekomst av odlingsvärda j o r d a r t e r ur Sv. Geol. Undersöknings k a r t m a t e r i a l (se sid. 12) endast av den anledningen, att de i vissa fall inbegrepo finkornigare (moiga), för odling lämpliga sediment.

15 Å generalstabskartorna för Norrbottens län, beträffande vilket inga uppgifter om de kvartärgeologiska förhållandena erhållits från Sveriges Geologiska Undersökning, har inlagts en grovt prickad linje, utmärkande en nivå, belägen 40 meter under högsta marina gränsen, (den s. k. baltiska gränsen). Nedom denna nivå kunna odlingsbara ishavssediment tänkas förekomma. Inom sådana områden böra förfrågningar göras i orterna angående markförhållandena. Skulle därvid upplysningar lämnas, som tyda på, att utsikt finnes att påträffa nya odlingsområden, bör en rekognoscering ske. Vid mycket flack topografi kunna de odlingsvärda ivhavssedimenten förekomma även något över den ovan angivna nivån, vilket bör uppmärksammas. § 5. Förberedande rekognoscering. Sedan förrättningsmannen ankommit till ett ifrågasatt odlingsområde, göres först en förberedande rekognoscering. Denna avser att konstatera huruvida erforderlig areal (se § 6) av godkännbara fastmarksjordarter (se §§ 12—14) synas föreligga samt om läget ej är sådant, att området med hänsyn till höjd över havet, nordexposition och frostländighet m. m. (se nedan §§ 7, 11) bör förkastas. Om området redan vid denna förberedande undersökning måste kasseras, göres anteckning härom med motivering å blankett 3, på vilken likväl redan gjorda observationer t. ex. rörande jordart och vegetation noteras. Det är ej nödvändigt, att den godtagbara fastmarksjorden bildar en sammanhängande areal, men å andra sidan bör den ej vara alltför sönderdelad. Denna senare omständighet torde i allmänhet först kunna bedömas i samband med den mera ingående undersökningen. 1 fall området vid den förberedande rekognosceringen anses vara acceptabelt, utföres mera detaljerad undersökning och upprättas kartskiss (å blankett 2) och ingående beskrivning av området (å blankett 3) med beaktande av nedan angivna bestämmelser. Om det vid denna undersökning småningom framgår, att området i alla fall måste kasseras, behöver undersökningen ej slutföras, utan får avbrytas, varvid kassationsorsaken angives å blankett 3. Om någon tvekan råder, huruvida området bör kasseras eller ej, fullföljes undersökningen. Områdets lämplighetsbetyg blir i detta fall vanligen »med tvekan lämpligt» för odlingsändamål. § 6. Undersökningsområdets storlek. Till varje upplåtelse beräknas minst 5 hektar odlingsbar fastmark. Härtill kan läggas högst 2—3 hektar odlingsbar torvmark; det är t. o. m. mycket önskvärt att så kan göras. Särskilt är detta fallet, om fastmarken är svårbruten eller mindre god och läget i olika avseende ogynnsamt. Fastmarken till en och samma upplåtelse bör helst ligga i ett skifte men kan möjligen vara fördelad på 2 skiften med högst 500 meters avstånd från varandra. Härvid förutsattes dock att mindre arealer av sämre (t. ex. blockigare)

16 mark kan få ingå i skiftena, vilka eljest i många fall skulle alltför mycket splittras sönder. Inom fastmarksskiftena eller därintill bör också tjänlig tomtplats förefinnas. Beträffande torvmarken se § 26. Tillgång på mark bör finnas till tre eller flera lägenheter, så att en samlad bosättning kan uppstå. Dock kunna gynnsamma fall förekomma t. ex. nära byar och vägar, då även upplåtelse av en å två lägenheter är motiverad. I de flesta fall är sålunda minimiarealen 15 hektar i sin helhet odlingsvärd fastmark, i speciella fall 5 å 10. Uppfyllas ej dessa fordringar på areal, kasseras området. § 7. Höjdläge, exposition,

lutning och

ytkonfiguration.

Dessa förhållanden beskrivas under motsvarande rubriker å blankett 3. Ur lokalklimatisk synpunkt äro sydlutar gynnsammast, nordlutar sämre. Skillnaden mellan syd- och nordlutar blir dock allt mindre framträdande i trakterna omkring polcirkeln och norr därom. Även vid gynnsamma lokalklimatiska betingelser godkännas inga .marker till odling, om höjden över havet överstiger: Inom Västerbottens län 500 m. Inom Arjeplogs och Arvidsjaurs socknar och trakterna öster därom p å samma latitud 400 m. (i omedelbar närhet till de stora sjöarna Hornavan, Uddjaur och Storavan dock 450 m.) Inom Jokkmokk och södra delen av Gällivare socken jämte t r a k t e r n a öster därom på samma latitud 350 m. Inom norra delen av Gällivare socken samt Jukkasjärvi socken 300 m. Inom Tärendö och Pajala socknar 250 m. Om odlingsmarken är belägen i en utpräglad lutning mot norr får höjde:n över havet ej överstiga: Inom Västerbottens län liksom inom Arjeplogs och Arvidsjaurs socknair och trakterna öster därom på samma latitud 300 m. Inom Jokkmokk och södra delen av Gällivare jämte trakterna öster däirom på samma latitud, 250 å 300 m. Inom norra delen av Gällivare och Jukkasjärvi socken 250 m. Inom Tärendö och Pajala socknar 200 å 250 m. Med nordlut avses en sluttning med lutningsriktning mellan NV och N O . En höjd med lutning åt alla håll är betydligt gynnsammare och kan gocdkännas i sådana fall där ett område, som enbart lutar mot N, skullle kasseras. Förrättningsmannen bör genom egna iakttagelser å den äldre bebyggelsean i respektive trakter bilda sig en uppfattning om lägets betydelse och viid inventeringen taga tillbörlig hänsyn härtill vid tillämpning av ovan givnia siffror i tvivelaktiga fall. Om odling avsevärt försvåras genom stark lutning eller småkuperad y t konfiguration hos marken, kasseras denna.

17 § 8. Läge i övrigt. Belägenhet med hänsyn till ortens vägnät: här angives läge i förhållande till färdigbyggda vägar, under byggnad varande vägar, beslutade vägar, med angivande av vägens natur (allmän eller enskild väg). Eventuellt behov av utfartsväg uppgives med angivande av ungefärlig längd och eventuella särskilda svårigheter vid anläggningen. Om enskilda intressen beröras av väganläggningen, angives detta. Belägenhet i förhållande till övriga kommunikationer (järnvägar, båtlinjer) angives. Belägenhet i övrigt. Här angives närmaste gård, mindre by, större by eller plats samt vägavståndet dit. § 9. Allmän lämplighet för odlingsändamål. Betyg sättes med skalan mycket lämplig, lämplig, lämplig med tvekan (varvid skälet för tveksamheten angives), olämplig (d. v. s. kasseras). Betygssättningen göres sist i förrättningen med hänsyn till undersökningens resultat. Betyget blir givetvis ett uttryck för förrättningsmannens subjektiva åsikt om områdets lämplighet för grundande av nya jordbruk. Vid denna betygssättning tages ej hänsyn till läget i förhållande till kommunikationer och tidigare bebyggelse. Fastmarken. § 10.

Definition.

Som fastmark räknas sådan mark, som består av mineraljordarter, eventuellt täckta av ett högst 3 dm mäktigt humustäcke. § 11.

Frostländighet.

Läget karakteriseras ur frostländighetssynpunkt. Liksom i allmänhet i Norrland är det härvid höstfrosterna, som äro viktiga. Till ledning för bedömning av frostländigheten tjänar bilaga 2. Om läget är uppenbart dåligt ur frostsynpunkt, varvid hänsyn även tages till den allmänna höjden ö. h., äger förrättningsmannen att kassera ett område och avstå från vidare undersökning av detsamma (se ovan § 5). Anteckning härom med utförligt angivande av skäl göres på blanketten. § 12. Jordartsundersökning. Jordprov undersökas på punkter, vilkas avstånd från varandra får bero av områdets storlek och enhetlighet. Härom bör förrättningsmannen redan vid den förberedande rekognosceringen ha bildat sig en uppfattning. Vid provtagning graves en grop av c:a Vz m : s djup med spaden, varefter upptages ett prov under rostjorden, om sådan finnes utbildad, d. v. s. vanligen på 30—50 c m : s djup, för fastställande av jordarten. Detta går lätt å de 2

18 torra markerna (vegetationstyp A och B, se § 17). I fråga om de fuktiga markerna, C-typen, kan det vara omöjligt att nå den oförändrade jordarten på detta djup. Man kan då i flera fall taga ett djupare prov medelst jordborren, i den mån så behöves för fastställande av jordartstypen. Man söker så noga som möjligt fastställa denna med ledning av bilaga 3. Där provgropar utan olägenhet kunna förläggas vid vägar, stigar, staklinjer och orienteringspunkter, bör så ske. Varje provgrop förses med ett nummer, som utritas på en sticka, som placeras vid gropen. Å baksidan av blankett 3 antecknas gropens nummer och undersökningens resultat. Gropens läge utsattes med åsätt nummer på kartskissen. § 13. / vatten avlagrade sediment jordarter1. 1. Stenigt grus. Godkännes ej. 2. Grus. » » 3. Grovsand. » » 4. Mellansand. » » 5. Grovmo. Godkännes om vegetationen tillhör C-typ (se nedan) eljest ej. 6. Finmo. Godkännes, för så vitt vegetationen ej är utpräglad A-typ. 7. Mjäla. Godkännes. 8. Lera. » Kommissionen godkänner mjäla och lera som odlingsjord även längst i norr, trots att de äro ganska kalla jordar, under förutsättning att marken blir täckdikad. Vidare bör vid upplåtelser inom mjäl- och lerområden om möjligt även lättare jord finnas för handen till potatisland. I detta speciella fall kan en något stenigare morän (intill 600 kbm löst mått, lm3) sten och block per hektar) godkännas, än vad som eljest göres (se nedan). Även kan grovmo, mellansand och långt norrut möjligen även grovsand godkännas. Dylika upplåtelser torde sålunda ej sällan komma att bestå av två fastmarksskiften, ett litet med lättare och ett större med tyngre jord. Leroch mjälområden böra därför alltid på kartskisserna utmärkas med prickade gränslinjer och vid arealredovisningen bör ej blott det godkända odlingsområdets totala areal anges utan även ler- och mjälytornas. Härigenom vinnes en bättre överblick av områdets lämplighet för upplåtelse. 9. Bland jordar ter. En jordart kan bestå av ungefär lika mycket av två nära varandra liggande korngrupper t. ex. mjäla och finmo eller grovmo och mellansand. Man anger då jordarten med hjälp av båda de karakteriserande korngrupperna. Moig mellansand och vad som är grövre godkännes ej. Finmoig grovmo godkännes utom när vegetationen är A-typ eller A—B-typ. Finkornigare typer godkännas. I undantagsfall kunna även blandningar av ganska vitt skilda korngrupper förekomma, t. ex. sandblandad lera. Om dylika jordarter observeras, 1 Kommissionen har följt den vid Sveriges Geologiska Undersökning brukliga klassifikationen av dessa jordarter, se närmare bilaga 3.

19 böra de anges samt godkännas eller ej efter förrättningsmannens bästa förstånd. 10. Mosaikjordarter. Stundom förekomma två eller tre jordarter i mosaikartad omväxling. Å älvsedimentplan omväxla ofta sand, grovmo och finmo eller två av dessa jordarter. Lera eller mjäla kunna bilda mosaik med morän. Sådana fall kunna nödvändiggöra undersökning i ganska tätt förband, varvid man dock i de flesta fall kan nöja sig med provtagning medelst borren. Mosaikjordarter må av förrättningsmannen godkännas eller kasseras efter bästa förstånd med ledning av det föregående. § 14.

Moräner.1

Moränmarkerna, som utgöra en mycket viktig del av de odlingsbara fastmarkerna, äro alltid mer eller mindre blockiga och steniga och dessa egenskaper, jämte i vissa fall jordartens grad av sammanpackning m. m., som gör densamma svår att bearbeta med spade, (se vidare bilaga 3) äro grundläggande för markens användbarhet till odling. Moränerna indelas med hänsyn till block och stenrikedom i trenne huvudgrupper : 1. Block- och stenrika moräner. Dessa äro odugliga till odling och kasseras. 2. Block- och stenfattiga moräner. Dessa äro merendels goda odlingsjordar och godkännas, om moränens typ i övrigt, mäktighet o. s. v. medger detta. 3. Måttligt blockiga och steniga moräner. Huruvida dessa äro användbara till odling, i fall moränens typ i övrigt, mäktighet o. s. v. medger detta, beror på odlingskostnaderna. Dessa böra ej överstiga 1,500 kronor per hektar, beräknade efter dagsverkspris av 6 kronor för mans- och 10 kronor per kördagsverke. Detta kan under i övrigt gynnsamma betingelser innesluta bortskaffande av intill 500 kbm (löst mått) block och sten per hektar. Det är inom grupp 3 lämpligt att något skilja mellan blockighet och stenighet. Om blocken äro relativt talrika men stenförekomsten ganska obetydlig, kan marken vara god till odling. Äro däremot blocken relativt fåtaliga men stenigheten betydande, är marken sämre, även om summan av block och sten ej är större än i förra fallet. Är såväl blockigheten som stenigheten betydande, n ä r m a r sig typen nr 1 och skall obetingat kasseras. 1

Kommissionen har sökt, så långt det varit möjligt, att följa den moderna, vid Sveriges Geologiska Undersökning använda indelningen av moräntyperna. Då ett säkert fastställande av en viss moräntyp är ganska svårt, har kommissionen måst utarbeta vissa egna, enkla karakteriseringsmetoder (se närmare bil. 3). På grund härav sammanfalla ej alltid de av kommissionen urskiljda moräntyperna helt med Sveriges Geologiska Undersöknings.

20 Med hänsyn till finjordens beskaffenhet indelas moränerna i: 1. Lerig morän. (Moränlera). Godkännes i regel. Den är alltid en utmärkt jord för foderproduktionen. Å mycket hög nivå ö. h. kan den vara för kall till potatis- och kornodling, särskilt om den är fattig på sand- och gruspartiklar, vilka förbättra jordens värmeegenskaper. I sådana fall kan en angränsande terräng med lättare jord komma väl till pass till tomtplats och potatis- resp. kornåker, och bör eftersökas. (Jfr § 13). 2. Mjälig morän. Godkännes. 3. Moig morän. Godkännes. 4. Moig-sandig morän. Godkännes, vid utpräglad A-typ dock med tvekan. 5. Sandig morän. Godkännes, om vegetationen är C-typ, med tvekan om den är B-typ och ej om den är A-typ. 6. Grusig morän, särskilt svallad (s. k. ytgrusig) morän. Godkännes ej. § 15. Jordartens

djup.

Om vattensediment äro så tunna, att de grävas eller borras igenom vid undersökningen, anges detta jämte underlagets natur. Moränerna kunna vara dels grunda ( < 1 m. i genomsnitt), dels mera mäktiga ( > 1 m. i genomsnitt). De underlagras praktiskt taget alltid av berghäll. Om moränen är grund, kasseras terrängen. Det är sålunda av stor vikt, ehuru ej alltid lätt, att lägga märke till om moränen är grund. (Se n ä r m a r e bilaga 3). § 16. Humustäcket. Humustäckets mäktighet och beskaffenhet noteras. Man söker att utan större tidsutdräkt få en ungefärlig uppfattning av den genomsnittliga mäktigheten, dels genom observation i provgroparna, dels eventuellt med hjälp av jordborren eller kniv. (Se vidare bilaga 3). § 17. Vegetationstyp. Fastmarkens vegetation indelas i tre huvudgrupper: A, B och C, vilka ungefär motsvara markens olika fuktighetsgrad och rikedom på humusämnen och andra kolloider. A innefattar sålunda tallhedar, B mossrika, ej grundvattenpåverkade skogssamhällen och C en del växtsamhällen, som äro beroende av högt grundvattenstånd. (Se närmare bilaga 3). § 18. Vegetationens frodighet. Härmed avses den olika grad av frodighet, som ett och samma växtsamhälle kan framvisa. En mossrik granskog med bärris (B-typ) kan exempelvis förete en frodig utveckling med relativt höga träd och hög markvegetation, med den kan även vara torftigt utbildad med låga, oväxtliga träd och mager markvegetation.

21 Förrättningsmannen söker efter bästa förstånd lägga märke till de naturliga skogssamhällenas respektive markvegetationens frodighet och graderar om möjligt denna egenskap i tre grader: mycket frodig, normal, torftig. § 19. Växande skog och stubbar ur odlingsteknisk synpunkt. Förekomst av växande skog bör noteras med angivande av trädens ungefärliga slutenhet och grovlek. Även stubbar böra observeras med angivande av täthet och grovlek. För slutenheten användes lämpligen 3 grader: starkt sluten, normal och gles. För grovleken användes även tre grader: grov skog, medelgrov skog, klen skog (ungskog). På hyggen anges om stubbarna äro mycket gamla eller färska. Vidare om de äro grova, medelgrova eller klena. Förekomst av växande skog och stubbar får ej utgöra något hinder för odling men inverkar på odlingssvårigheten. § 20. Dikningsbehov. På kartskissen inläggas naturliga avlopp och befintliga avloppsdiken. Anteckning göres om erforderliga åtgärder för utnyttjande och iståndsättande av dessa med längduppgifter. Vidare antecknas ytterligare behövliga avloppsdiken med längduppgifter. Behovet av laggdiken och tegdiken (ifråga om jäsjordar täckdiken) noteras. Om enskilda intressen beröras av den tilltänkta avloppsdikningen, göres anteckning härom. Vid lågt liggande områden intill sjöar och vattendrag observeras högvattenståndet och inhämtas uppgift angående vattenståndet vid eventuellt förekommande uppdämning för flottning etc. En mark, som ligger inom tidvis översvämmat eller uppdämt område eller så nära detta, att tillfredsställande avlopp ej kan erhållas, kasseras. § 21. Åtgärder till frostländighets minskande. Om frostländigheten kan motverkas genom att skog avverkas för anordnande av avloppsbanor för kall luft exempelvis i nederkanten av en sluttning, eller genom kvarlämnande av en skogskuliss mot ovanför liggande kalluftsreservoirer, vanligen öppna myrar, bör detta anges. Dikning enbart för frostländighets minskande bör ej ifrågakomma och behöver således ej av förrättningsmannen bedömas. § 22. Tomtplats. Till varje odlingslägenhet bör höra en tjänlig tomtplats. Att finna en sådan kan möta svårigheter inom områden av mjäliga jordar (jäslera). I dessa fall måste förrättningsmannen undersöka tillgångarna på lämplig mark till tomtplats, t. ex. en moränkulle invid odlingsjorden. Tomtplatsen bör inläggas å kartskissen.

22 § 23. Torv till strö och jordförbättring. Förekomst av torv, lämplig till strö och jordförbättringsmedel, antecknas. § 24. Markens godhetsgrad. Här betygsättes den odlingsvärda marken som sådan, utan hänsyn till odlingskostnader samt läge, höjd ö. h., frostländighet o. s. v. Det blir alltså ett subjektivt uttryck för markens geologiska beskaffenhet och de egenskaper, som utvisas av vegetationen. Man använder 3 grader: Mycket god, god, mindre god. Till ungefärlig ledning må tjäna nedanstående förteckning: 1. Mycket god. Lerig morän, mjälig morän, moig morän, dock ej med vegetationstyp A, respektive B som står nära A. Finmo med C-typ. Mjäla, lättlera och mellanlera. 2. God. Moig morän med A-typ och B-typ, som står nära A-typ. Finmo med B-typ. Grovmo med C-typ. Sandig morän med C-typ. 3. Mindre god. Sandig morän med B-typ. Finmo med A-typ. Vid denna betygsättning tages om möjligt även viss hänsyn till vegetationens allmänna frodighet. En lång och frodig skog är ett gott tecken. § 25. Odlingskostnad. Med hänsyn till odlingskostnaderna (de genomsnittliga) graderas marken i nedanstående klasser: I. Under 600 kronor per hektar. (Förekommer endast ifråga om vissa vattensedimentmarker och torvjordar). II. 600—900 kronor. III. 900—1 200 kronor. IV. 1 200—1 500 kronor. Mer än 1 500 kronor per hektar bör ej ifrågakomma. I så fall kasseras marken (utom i vissa undantagsfall, jfr § 13.) Kostnadsberäkningen grundas på ett pris av 6 kronor för mansdagsverke och 10 kronor för kördagsverke. Till ledning för bestämmande av odlingskostnadsklassen användes i tab. 1 angivna erfarenhetstal för olika jordarter (även torvjordar), meddelade av undertecknad, Zingmark.

23 Tab. 1. Odlingskostnader per hektar. Kostnaden för skogröjning och planering måste beräknas från fall till fall. I tab. 1 är skogröjningen beräknad efter ungefärligt medelpris vid färska stubbar å första uppodlade hektaren och mera multnade å den areal, som senare odlas. Kostnaderna äro beräknade efter ett dagsverkspris av 6 kronor för mansdagsverke och 10 kronor för kördagsverke vid ungefär normal skogsförekomst.

Markslag

Starrkärr, öppna diken Riskärr, öppna diken Finnio Jäslera, täckdikas Morän. (200 m. diken 140 m') 100 kbm. block o. sten 200 » » » » 300 » » » » 400 » » » » 500 » » » »

Plöjning Dikning och (tegdik- Plöjning spadning, och täckdik- harvning vändning ning) kr.

Spadvändning1 kr.

Diverse körslor (därav Skogstenkör- röjning ning inom parentes) kr. kr.

Summa

kr.

kr.

kr.

( 90) 110

(180) 200

(270) 290

»850

(360) 380

(450) 470

1345 2

1490 Bihang till tab. 1. Sammandrag av odlingskostnader för torvmarker. Omkring 400 kr/har Ört- och gräsrika starrkärr, rena starrkärr, fräkenkärr, om de ej äro för blöta, tuvsäv-snipkärr. 400—600 » » Skogskärr med ringa träd- och risvegetation, starrkärr med enstaka vitmosstuvor. över 600 » » Skogskärr med mycket träd- och risvegetation, starrmossar, starrkärr med mycket vitmosstuvor, revelkärr, med svagt utpräglade revlar, kärraktig gransumpskog, normal gransumpskog. 1

Här angivna medelpriser j u s t e r a s u p p å t vid hårdgrävd m a r k och övervägande småsten, nedåt vid lättgrävd m a r k och övervägande förekomst av större stenar och block. 1 Kostnaden för röjning, m. m., ä r inbegripen i kostnaden för spadvändning, vilka arbeten vanligen företagas samtidigt.

24 Torvmarken. § 26. Definition,

läge, areal m. m.

Som torvmarker räknas marker, vilkas mineraljord i naturligt tillstånd är täckt med ett torvlager av minst 3 dm :s mäktighet. Sedan det konstaterats, att tillräcklig areal med odlingsbar fastmark förefinnes, utsträckes undersökningen till efterforskning av lämplig torvmark att tilldela blivande odlingslägenheter. Vid val av sådan torvmark böra två synpunkter vara avgörande: Torvmarkens beskaffenhet bör vara den bästa möjliga, och avståndet från fastmarken bör vara så kort som möjligt, helst mindre än 1 km, endast i nödfall mera, dock högst 2 km. Den odlingsbara torvmarken bör ha en areal av intill 2—3 hektar för varje tilltänkt odlingslägenhet. Förrättningsmannen besöker de av kolonisationskommittén (se medfört kort, jfr bil. 1) godkända torvmarkerna inom det angivna avståndet och utväljer till undersökning den eller de bästa och mest välbelägna. Till ledning vid rekognosceringen kunna även tjäna de uppgifter, som eventuellt erhållits från revirpersonal angående undersökningsvärda torvmarker, samt å generalstabskartan angivna slåttermyrar, vilka å de reproducerade kartbladen framträda såsom skuggade partier. (Se även de med grönt inlagda partierna på fältkartan). Om höjden över havet närmar sig de högsta nivåer, där fastmarksodling kan förekomma, böra torvmarker ifrågakomma till odling endast under särskilt gynnsamma förhållanden beträffande torvmarkens godhet och exposition. Om av en eller annan anledning för odlingsändamål godkännbara torvmarker saknas, undersökes förekomsten och beskaffenheten av naturliga starrängar, som kunna tilldelas eller upplåtas, eventuellt även möjligheten att anordna ny myrslåtter genom enklare dämningsåtgärder. Sedan förekomst av odlingsbar torvmark i tillräcklig omfattning i förhållande till den godkända fastmarken konstaterats, behöver ej torvmark vidare efterforskas. § 27. Frostländighet. Då torvmarksodlingar så gott som enbart äro avsedda för stråfoderproduktion, behöva ej några fordringar ställas i fråga om frostländigheten. Deras läge ur frostländighetssynpunkt bör emellertid karakteriseras med ledning av bilaga 2. § 28. Torvmarker nas växtsamhällen. (Se vidare bilaga 4.) Torvmarkernas vegetation är det viktigaste, i fält snabbt iakttagbara kriteriet på deras odlingsvärde, om torvdjup m. fl. förhållanden tillåta odling. Genom att först hänföra en påträffad torvmarks vegetation till en

25 viss botanisk typ, kan man avgöra, om den över huvud taget förtjänar noggrannare undersökning. Torvmarkens vegetation hänföres till något av de nedan angivna växtsamhällena, vilka äro betecknade dels som odlingsvärda, dels som icke odlingsvärda. Det senare betyget gäller dock blott under vissa förutsättningar ifråga om torvdjup m. m. som nedan skola angivas. Myrsamhällen1.

I. A.

Kärr. a) Rena starr kärr. Odlingsvärda. b) Ört- och gräsrika starr kärr (s. k. ängskärr). Odlingsvärda ( u t m ä r k t a ) . c) Ängsullkärr. Ej odlingsvärda. (Detta gäller dock ej vissa sällsynta typer med Eriophorum gracile och E. latifolium). d) Tuvsäv-snipkärr. Odlingsvärda. e) Fräkenkärr. Odlingsvärda, men stundom svåra att dränera, enär de kunna vara mycket vattenrika. f) Vasskärr. Odlingsvärda, om de kunna dräneras, vilket ofta ej är fallet, enär de kunna vara mycket vattenrika. g) Ris- och videkärr. Odlingsvärda, h) Lövskogskärr. Odlingsvärda. i) Barrskogskärr. Odlingsvärda om granen överväger. Om tall finnes i riklig mängd: ej odlingsvärda. Appendix: Flarkar och revelkärr. Ej odlingsvärda. Bevelkärr med mycket små och föga framträdande revlar kunna dock odlas, om området mellan revlarna är ett gott starrkärr. B. Mossar. 1. Cyperacémossar. a) Tuvdunmossar. Ej odlingsvärda. b) Tuvsävmossar. Ej odlingsvärda. c) Starrmossar. Frodiga varianter äro odlingsvärda för så vitt vitmosstorvens mäktighet ej överstiger 10 cm och underlaget är starrtorv. d) Risbevuxna starrmossar. Frodiga varianter odlingsvärda under samma förutsättningar som c). e) Lövmossar. Frodiga varianter äro odlingsvärda under samma förutsättningar som c) och d). 2.

Rismossar. a) Kala (trädlösa)

rismossar.

Ej odlingsvärda.

Vid klassificering och bedömning av myrarnas vegetation och torvslag har kommissionen utgått från Kolonisationskommitténs indelning och därtill underställt det upprättade systemet Svenska Mosskulturföreningen, vars experter benäget granskat och något korrigerat detsamma med ledning av sin stora erfarenhet.

26 b) Tallbevuxna rismossar. c) Björk-tall-granbevuxna lingsvärda.

Ej odlingsvärda. rismossar. Mycket frodiga varianter äro od-

C. Mosaiktyper

mossar.

av kärr och

Ej sällan förekomma torvmarker med mosaikartad vegetation av olika växtsamhällen. Ibland föreligga blandningar av kärr- och mossesamhällen. I detta senare fall kan man tveka, om en typ skall anses vara odlingsvärd eller ej. Kärrsamhällena kunna med stöd av det ovan framlagda betecknas som odlingsvärda, mossesamhällena ej. Det utslagsgivande bör i ett sådant fall vara, om mossepartierna bilda större, sammanhängande områden eller ej. I förra fallet kasseras marken. Utgöras mossepartierna däremot av inom ett kärrsamhälle uppstickande, ej sammanflytande tuvor, bör marken godkännas, även om tuvorna utgöra en relativt sett mycket betydande del av torvmarkens areal. Sumpskogar.1 a) Normala sumpskogar. Stubbar och val spela stor roll för odlingssvårigheterna, varför marken vanligen ej är odlingsvärd. Om torven är tunn, t. ex. 3—5 dm., och bottnen en odlingsvärd mineraljord, kan odlingsvärdet emellertid vara betydande. b) Mosseaktiga sumpskogar. Ej odlingsvärda. c) Kär raktiga sumpskogar. Egentligen odlingsvärda, men stubbar och val förorsaka odlingssvårigheter. Här gäller vad som meddelats under II: a. II.

III. Skogbevuxna, av människan eller på naturligt sätt torrlagda torvmarker. a) Friskmarksskogar på torv. Odlingsvärda, men stubbar och val förorsaka odlingssvårigheter. Här gäller vad som meddelats under I I : a. b) Hedartade skogar på torv. Ej odlingsvärda. § 29. Växtsamhällenas frodighet. Torvmarksvegetationen graderas (subjektivt) med hänsyn till frodigheten så vitt möjligt i tre grader: mycket frodig, normalt frodig, torftig. Härvid avses den olika grad av frodighet, som vart och ett av de ovan nämnda växtsamhällena kunna framvisa under olika förhållanden. Härvid må även beaktas, att i frodigare typer bruka ofta flera växtarter ingå, i torftigare färre. Vissa ledväxter utmärka goda typer och även frodiga varianter av något svagare sådana. Bland dylika ledväxter må framhållas al, orkidéer och örter i allmänhet. 1

Klassifikationen av sumpskogarna ä r den vid Statens Skogsförsöksanstalt använda, som är införd av Malmström och Malmgård. (Se deras a v h a n d l i n g : Om skogsdikningsplaners u p p r ä t t a n d e i övre Norrland. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 27 1934).

27 § 30. Torvdjup och mineraliskt underlag. Torvens djup intill 1 m. undersökes med jordborren, med vars ränna prov av underlaget i regel kan upphämtas, för så vitt detsamma ej består av sten och grus. Om torvens mineraliska underlag i sig självt är lämpligt för odling och alltså består av block- och stenfattig morän, grovmo, finmo, mjäla eller lera, så medför en ringa torvmäktighet ( < 1 m.) ej, att marken blir otjänlig för odling, snarare tvärtom. I detta fall godkännes alltså torvmarken, om den i övrigt fyller måttet på odlingsvärdet. Även om torvens underlag är mellansand, gäller detsamma. Om underlaget däremot är sten, grus, grovsand eller stenig morän, fordras att torvlagrets mäktighet är minst 1 m. samt att torvmarken är fast och i övrigt av lämplig beskaffenhet, för att torvmarken skall kunna godkännas. Ett dylikt underlag ger sig lätt tillkänna vid borrning. Särskild uppmärksamhet förtjäna förekomst av större stenblock under torven. Om dylika påträffas vid borrningen i torvmarken inom borrlängdens (125 cm) djup kasseras densamma. Om ett flertal stora block observeras i torvmarkens kantzoner, är det mycket sannolikt, att sådana block även förekomma under torven i torvmarkens centrala delar. Torvmarken bör i detta fall helst kasseras utan n ä r m a r e undersökning. Om emellertid torvmarken ifråga i övrigt är mycket lämplig för odling och annan i detta hänseende likvärdig torvmark saknas, bör en noggrann undersökning av torvens djup och eventuella bottenförhållanden företagas, varefter den eventuellt kan godkännas. Torvens djup undersökes i profillinjer å 50 m : s avstånd från varandra. Härvid nedstickes torvborren på talrika punkter i linjen, vilkas avstånd från varandra bestämmas av förrättningsmannen. Om torvens underlag, såsom mycket ofta är fallet, är morän, är det mycket viktigt att övertyga sig om stenighet eller ej, för den händelse torven är tunnare än 1 m. Dessutom observeras förekomst av stubbar, grenar o. d. i torven (se § 31). Om torvens underlag är ett vattensediment, sträcker detta sig sannolikt under hela eller stor del av torven och har oftast en plan övre yta. Undersökningen av torvdjup och bottenbeskaffenhet behöver då i regel ej ske så tätt. Underlagets beskaffenhet (bortsett från stenigheten) fastställes genom provtagning på samma punkter, där torven undersökes (se nedan). Morän i borrens ränna ger sig tillkänna vid gnuggning av materialet mellan fingrarna, som en lös, finjordrik massa, som även innehåller skarpa sand- och gruskorn.

§ 31. Torvslag och förmultningsgrad. Torvslaget undersökes i anslutning till torvmarkens växtsamhälle och utsträckning. Förrättningsmannen må förlägga provgroparna på det sätt han finner erforderligt för att rätt kunna bedöma torvens beskaffenhet. En grop graves till drygt 3 d m : s djup under själva markytan, som är gran-

28 sen mellan den levande markbetäckningen och själva torven. Härefter uttages torvprov vid c:a 10 och 30 c m : s djup under markytan. Torvslaget bestämmes summariskt efter den botaniska sammansättningen. Oftast svarar torvslaget i ytan mot växtsamhället på torvmarlen. Så är så gott som alltid fallet i starrkärr. Stundom händer emellertid att vitmosstorv på ringa djup underlagras av odlingsvärd starrtorv (jfr § 28, I B l : c — e), vilket i hög grad inverkar på odlingsvärdet. För att en tervmark skall vara odlingsvärd, fordras vidare att torven ej är alltför lös )ch gungflyartad utan äger en viss fasthet. I det följande betecknas vissa torvslag som odlingsvärda. Detta gäller under de förutsättningar i fråga om torvdjup m. m., som ovan föreskrivits. Torvslagens

indelning efter botanisk

sammansättning.

1. Starrtorv. Odlingsvärd. 2. Starrbrunmosstorv. Odlingsvärd. 3. Fräkenstarrtorv. I regel odlingsvärd. 4. Skogskärrtorv. I regel odlingsvärd. 5. Vitmosstarrtorv. Lågt odlingsvärde. 6. Vitmosstorv. Ej odlingsvärd. 7. Råhumusartad torv (i normala sumpskogar). Odlingsvärd, om den ej är för rik på stubbar och val, vilket vanligen är fallet. De sju nämnda torvslagen äro de vanligaste och betydelsefullaste. Om i en torv observeras inblandning av järnockra över ett större område, noteras det, ty järnockran nedsätter torvens odlingsvärde. Torvens humifieringsgrad

(förmultningsgrad).

Humifieringsgraden hos de undersökta torvproven bestämmes med hjälp av L. von Posts skala i grader, Hl t. o. m. H5 e t c , se bilaga 4. § 32.

Förekomst

av växande skog på torvmarker och grenar i torven.

samt av stubbar,

rötter

Dessa förhållanden inverka starkt på odlingskostnaderna. De observeras därför noga. Redan vid uppgående av linjerna undersökes med hjälp av borren förekomst av stubbar, val och grenar i torven. § 33. Torvmarkens

tillrinningsförhållanden,

vattenstråk

m. m.

Torvmarkens tillrinningsförhållanden beskrivas med hänsyn till topografien i torvmarkens omgivningar. Källflöden och tillrinningsstråk observeras. Om möjligt inläggas observationerna å kartskissen. Om torvmarken själv äger tydligt utbildade vattenstråk, inläggas även dessa ungefärligen.

29 § 34. Torvmarkens avloppsförhållanden, dikningsbehov. Torvmarkens avloppsmöjligheter uppmärksammas ingående. Om ej avloppsmöjligheter kunna beredas, eller om det skulle förorsaka stora kostnader att bereda sådana, måste en i andra hänseenden acceptabel torvmark kasseras. Avloppsmöjligheterna angivas, varvid viss ledning kan hämtas av kolonisationskommitténs kort. Behövliga avloppsdiken inläggas å kartskissen och deras längd angives. P å grund av svårigheter med beredande av avlopp måste i allmänhet större myrar undvikas, därest ej redan befintliga avlopp eller andra omständigheter medgiva avskärande av lämplig, odlingsvärd del utan speciella extra kostnader. § 35. Åtgärder för frostländighetens minskande. Det kan föreligga möjligheter att minska frostländigheten genom avverkning, varigenom avloppsbanor skapas för den avkylda luften. § 36. Markens godhetsgrad. Här betygsättes den odlingsvärda torvmarken som sådan, utan hänsyn till odlingskostnader samt läge, höjd ö. h., o. s. v. Det blir alltså ett subjektivt uttryck, huvudsakligen med ledning av vegetationen och densammas frodighet. Till ungefärlig ledning må tjäna nedanstående förteckning. Mycket god: ört- och gräsrika starrkärr; rena starrkärr av frodig typ, helst med något brunmossor i bottenskiktet; lövskogskärr, fräkenkärr. God. Starrkärr av torftig typ, eventuellt med enstaka vitmosstuvor; risoch videkärr; tuvsäv- snipkärr; skogskärr med övervägande gran; vidare kärrartad gransumpskog, normal gransumpskog och friskmarkskog på torv, i de senare tre fallen under förutsättning att torven ej är mer än 5 dm och underlaget odlingsbart. Mindre god. Rena starrmossar (med högst 10 c m : s vitmosstorv), revelkärr med svagt utpräglade revlar och starrkärr mellan revlarna; starrkärr med relativt talrika vitmosstuvor, lövmossar av frodig typ, risbevuxna starrmossar (med högst 10 cm vitmosstorv), björk-tall-granrismossar (mycket frodiga varianter).

Kartläggning, rapporter m. m. § 37. Kartskiss. Till ledning vid upprättande av kartskiss över område, som blir föremål för närmare undersökning, användes skogsindelningskartan över kronoparken, varav förrättningsmannen erhåller ett exemplar att begagna som fältkarta. Skogsindelningskartorna äro i regel i skalan 1:20.000, men även andra skalor förekomma.

30 Kartskissen upprättas i skalan 1:8.000 med begagnande av rutat kartpapper (blankett n r 2.). Från fältkartan överföras på kartskissen och inritas med blyerts viktigare orienteringspunkter med begagnande av samma kartbeteckningar som å fältkartan. Så många orienteringspunkter angivas å skissen, att man utan svårighet med ledning av denna kan återfinna området å en skogsindelningskarta. Vad som sedermera vid fältarbetet framkommer som resultat av undersökningen och enligt anvisningarna i bilagan nr 5 skall angivas på skissen, inritas på densamma med färgpenna, varvid ifrågakommande kartbeteckningar återfinnas i samma bilaga. § 38. Rapporter,

kassaredovisning

m. m.

Beskrivningsblanketterna (bl. 3), som i koncept upprättas på marken, renskrivas med bläck vid förläggningsplatsen. Så snart förrättningarna inom ett revir äro avslutade, insändas samtliga renskrivna beskrivningsblanketter och fältkartorna för reviret till kommissionen, adress Umeå, jämte en förteckning över undersökta områden, upprättad å blankett n r 5. I denna förteckning skall upptagas alla områden, som beskrivits i blankett nr 3, även om undersökningen icke skett på marken. För varje dag införes i dagboken (blankett nr 4) företagna resor och utförda arbeten på sätt, som framgår av blankettens uppställning och n ä r mare anvisningar i bilaga n r 5. Dagboken och koncepten till blankett nr 3 behållas av förrättningsmännen, tills samtliga utearbeten för året äro avslutade. Adressförändringar anmälas per brevkort till vederbörande revirförvaltare. Förskott för bestridande av hantlangningskostnader m. m. rekvireras hos överjägmästaren i Umeå distrikt genom insändande av en icke underskriven kvittensblankett och redovisas genom förande av förskottsbok. Förskottsredovisning, rese- och traktamentsräkning samt adressanmälan avseende uppehållsorten omedelbart efter månadsskiftet insändes varje månad omedelbart efter den 25. Till förskottsredovisningen bilägges verifikationer till samtliga bokförda utgifter. Kopia av förskottsredovisningen behålles i förskottsboken av förrättningsmannen.

Bilagor till instruktionen.

Förteckning

över fältutrustningen för en förrättningsman. 1 st. unikabox för förvaring av utrustningen 1 » jordborr (längd 125 cm. med ränna, Tamms modell) 1 » korngruppskala för bedömning av mineraljordarter 1 » spade 1 » yxa 1 » eggskydd till d:o 1 » 20-meters stålmåttband 1 » avfattningskompass med bricka och knopp till kompasstång 1 » kartväska 1 » avfattningsbräde (av masonit) 1 » skiva av masonit för s. k. utrullningsprov 1 » bredbladig sjömanskniv, (lämplig till jordundersökning) 2 » glasstavar 1 » droppflaska 1 » vaxduk 1 » portfölj 1 » transversalskala 1 » passare 1 » läderbestick till passare och skala 1 » vinkelhake av celluloid 3 » första förband pappersklämmor pappersklämmare blyertspennor röda, blå och gröna färgpennor anilinpennor grafitpennor pennskaft bläckflaska radergummi gummisnoddar kalkérpapper skrivpapper (% ark) brevkort kuvert pappskivor till stora kuvert läskpapper kvittensblanketter förskottsbok reseräkningsblanketter förteckning över förrättningar:

32 Uppgifter från jägmästarna » » Sveriges Geologiska Undersökning » » kolonisationskommittén (förteckning, kort) generalstabskartor fältkartor (i fickformat uppskurna, på väv uppklistrade skogsindelningskartor) blankett n : r 2 (kartskiss) » » 3 (beskrivning) » » 4 (dagbok) » » 5 (rapport) länskungörelse angående väglängder instruktion för fältarbetena bilagor till instruktionen.

33 Bilaga n:r 2.

Om frostländighet. 1.

Fastmarksodlingar. Som frostlägen anses följande: 1) Botten av dalgång utan större vattendrag. 2) Botten av kittelformad depression; avlopp för kall luft saknas åt alla håll. 3) Terränger, som emottaga kalla luftstråk, (under lugna frostnätter) från något högre, intill liggande kalluftsreservoirer (myrterränger, som i sin tur ofta äro samlingsplatser för kall luft). 4) Holmar i myrområden, som obetydligt höja sig över torvmarkens nivå. Ur frostsynpunkt gynnsamma områden ä r o : 1) Högre delar av lider, som icke besväras av stråk med kall luft från högt liggande myrterränger. 2) Närmaste omgivningen kring större sjöar och kusten intill havet. 3) Dalgångar med stora vattendrag och fritt avlopp för kall luft till älvfåran. 4) Uppskjutande kullar och åsar inom i övrigt plana fastmarksområden, även om höjden ovan dessa är rätt obetydlig. Ju större det plana området är, desto högre höjder ovan detsamma erfordras för frostfrihet. Ur frostländighetssynpunkt medelmåttiga områden äro terränger, som med hänsyn till sin topografiska beskaffenhet ligga emellan de goda och de dåliga. Den omständighet beträffande frostländigheten, som är svårast att bedöma, är eventuell förekomst av kalla luftstråk från högt liggande reservoirer för kall luft ( m y r a r ) . Förrättningsmannen bör genom observation på medhavda kartor och eventuella förfrågningar hos medföljande personer med lokalkännedom söka övertyga sig om huruvida närbelägna dylika, högt liggande kalluftsreservoirer äro för handen. Eventuellt bör han, om det utan större tidsutdräkt låter sig göra, själv efterforska, om någon högt liggande myr i de närmaste omgivningarna kan tänkas leverera kall luft till den tilltänkta odlingsterrängen. Under 100 m ö. h. behöver man i stort sett ej taga någon hänsyn till frostländighet, utom i extrema fall, såsom där uppenbara köldkittlar utan avlopp för den kalla luften föreligga. Över 100 m ö. h. undvikas ur frostländighetssynpunkt olämpliga lägen, medan medelmåttiga kunna användas. I de högsta lägena böra endast ur frostländighetssynpunkt gynnsamma lägen komma till användning. Förrättningsmannen karaktäriserar efter bästa förstånd med hänsyn till ovanstående synpunkter men oberoende av höjden över havet den undersökta terrängen ur frostländighetssynpunkt. 2.

Torvmarksodlingar. Som mycket frostländiga kunna betecknas daltorvmarker, så vitt de ej bilda strand till en större sjö. Måttligt frostländiga äro platåtorvmarker på höjder. Föga eller icke frostländiga äro torvmarker i sluttningar som ej beröras av kallluftstråk från högre, i närheten liggande kalluftsreservoirer; strandtorvmarker invid större sjöar.

34 Bilaga n:r 3.

Om fastmarksjordarter, deras humustäcke och vegetation. 1. / vatten avlagrade

sediment.1

Jordarten kännetecknas av en ganska höggradig sortering. Den består antingen av grova kornstorlekar och saknar då finare sådana eller tvärtom, för så vitt den ej består av en blandning av tvenne jordarter (t. ex. sandblandad lera). 1. Stenigt grus. Består huvudsakligen av sten (200—20 mm) och grus (20 2 m m ) . Får på inga villkor förväxlas med morän. 2. Grus. Dominerande kornstorlek är grus (20—2 m m ) . 3. Grovsand. Dominerande kornstorlek är grovsand (2—0,6 m m . ) . Igenki-nnes med hjälp av korngruppskala. 4. Mellansand. Dominerande kornstorlek är mellansand (0,6—0,2 m m ) . Igenkännes med hjälp av korngruppskala. 5. Grovmo. Dominerande kornstorlek är grovmo (0,2—0,0 6 m m ) . Igenkännes med hjälp av korngruppskala. 6. Finmo. Dominerande kornstorlek är finmo (0,0 6—0,0 2 m m ) . Mineralkornen kunna endast med svårighet iakttagas med blotta ögat, men väl med svag förstoring. Jordarten bildar gärna smärre kokor eller klumpar, som i torrt tillstånd äro mycket lätta att trycka sönder. I torrt tillstånd ljusgrå färg, mjölar starkt (vid strykning med fingret över en avjämnad yta på en jordklump; det s. k. strykningsprovet). Ett pulver avgives, som kännes strävt vid gnuggning mellan fingrarna. I vattenmättat tillstånd råkar finmo lätt i flytning. Från grovmo skiljes finmo lätt med hjälp av korngruppskala. 7. Mjäla. Karaktäriserande kornstorlek är mjäla. (0,02—0,002 m m ) . Mineralkornen kunna ej iakttagas med blotta ögat. Bildar lätt stora kokor eller klumpar, som i torrt tillstånd äro lätta att trycka sönder. Är i torrt tillstånd ljust gråvit, den ljusaste av alla mineraljordarter. Mjölar mycket starkt, det avgivna mjölet kännes ej strävt, (skillnad från finmo) det låter gnugga in sig i huden. Blir vid hög vattenhalt klibbig men ej seg (kort i brottet). Är då svagt plastisk, d. v. s. kan med fingrarna under användande av rätt starkt tryck utrullas till trådar mot en plan träskiva (det s. k. utrullningsprovet). Trådarna brista dock vid en tjocklek av > 4 mm. Färg i fuktigt tillstånd ljusgrå. Är ofta en svårartad flytjord (jäslera, en term, som i Norrland begagnas om alla jordarter, som flyta). Den måste i regel täckdikas och i plana lägen kan dräneringen bli vansklig. 8. Lera. Karaktäriserande (men långt ifrån alltid dominerande) kornstorlek är ler ( < 0,0 0 2 m m ) . Lerorna äro i fuktigt tillstånd högplastiska, d. v. s. de låta vid lämplig vattenhalt utrulla sig (mot en plan skiva) till trådar av minst 2—3 m m : s diameter beträffande lättare leror och till minst 1,5 m m : s beträffande mellanleror, styva leror och mycket styva leror. Färgen är hos lättlerorna i torrt tillstånd ljusgrå men mörknar med tilltagande styvhet till mörkgrå hos de styvaste. I torrt tillstånd mjöla lättlerorna starkt, mellanlerorna obetydligt och de styvaste knappast alls. En 2—3 mm tjock glasstav med rund ände, som med något tryck föres över en torr, avjämnad leryta, efterlämnar på lättlerorna en djup och bred, matt fåra och rikligt med mjöl, på mellanlerorna en grundare fåra och m i n d r e 1

Kommissionen använder sig av Ekströms på grundval av Atterbergs forskningar utarbetade metoder för klassifikation och snabb bestämning av dessa j o r d a r t e r . (Se Eks t r ö m : Klassifikation av svenska åkerjordar. Sveriges Geol. Undersökning Ser. C-345 1927.)

35 mjöl, på de styva och mycket styva lerorna ett smalt, ofta glänsande streck samt föga eller intet mjöl (det s. k. rivprovet). Lerans karaktär av lättare eller styvare bör anges. De lättare lerorna bilda liksom mjälorna flytjordar (jäslera). De styvare lerorna äro ej benägna för jordflytning, om de en gång ha torkat genom den ursprungliga vattenhaltens delvisa avdunstning. Inom Västerbottens och Norrbottens läns kronoparker äro lättlerorna långt vanligare än de styvare lerorna. 2. Moräner. Osorterad eller nästan osorterad blandning av såväl grövre som finare korn jämte stenar och block. Vid gnuggning av ett litet prov mellan fingrarna framträda sand- och gruskornen för känseln. a) Indelning med hänsyn till sten- och blockförekomst m. m. Med block förstås enligt geologernas terminologi bergartsstycken av storlek över 20 cm varvid 20—60 cm räknas som mindre block och över 60 cm som större. När det i denna instruktion talas om blockighet, avses förekomsten av större block, medan förekomst av mindre block inbegripes i stenigheten. Block och större stenar framträda delvis å moränmarkernas yta. Om humustäcket är relativt mäktigt, döljer det dock i avsevärd grad blocken och stenarna. Man observerar därför noga stigar och rotvältor, där blocken och stenarna väl framträda. Blockigheten betygsättes okulärt med hjälp av en tregradig skala: blockrik, måttligt blockig och blockfattig. Stenigheten betygsättes även med hjälp av en tregradig skala: stenrik, måttligt stenig och stenfattig, och kan densamma någorlunda bedömas med spaden. I en stenrik morän h i n d r a r stenen överallt spadens nedkörande. I en stenfattig morän går spaden merendels ned utan nämnvärt hinder av sten. En måttligt stenig morän ligger emellan dessa ytterligheter. Block- och stenfattig är en morän, vars block och stenar intill 3 dm:s djup uppgå till högst c:a 250 kbm löst mått per hektar. En block- och stenrik morän ger sig omedelbart genom subjektivt bedömande tillkänna som omöjlig till odling. Beträffande de måttligt blockiga och steniga moränerna må förrättningsmannen söka skaffa sig en känsla för, var gränsen för odlingsmöjligheterna går. Till viss ledning härför böra observationer göras å befintliga moränodlingar, där blocken och stenarna från ett visst område upplagts i rosen eller stengärdesgårdar. Därvid uppmätes de upptagna stenarna och blockens kubikmassa i löst mått samt den areal, från vilken de blivit uppbrutna, varefter kubikmassan per hektar beräknas. Dessa observationer äro avsedda att småningom skänka förrättningsmannen ett visst ögonmått vid bedömning av moränernas block- och stenhalt. Enbart stenmängden (inklusive smärre block) kan uppskattas var som helst inom ej uppodlade moränområden genom »provodling» av kvadratiska provytor med en meters sida. Från dessa avflås humustäcket och därefter uppgräves jorden till ett spadblads djup (3 d m ) , varvid den uppgrävda jorden lägges för sig och stenar med smärre block för sig i ett parallellipipediskt, rätvinkligt rose, som sedermera uppmätes och kuberas i löst mått. Om stenmängden från en dylik provyta uppmätts till exempelvis 30 liter (löst mått), är motsvarande stenmängd per hektar 300 kubikmeter. (Metoden införd av undertecknad Malmgård.) Härtill komma sedan de större blocken, vilkas kubikmassa per hektar man småningom kan lära sig uppskatta genom upprepade observationer på utförda odlingar, eventuellt dessutom genom uppräkning av de uppstickande blocken på viss bestämd areal ouppodlad mark. Inom ett moränområde, som synes kunna godkännas, göres h ä r och var »provodlingar» å kvadratmeterytor i anslutning till undersökta punkter. Besultatet antecknas å blankett 3 och användes vid områdets bedömning.

36 I samband med uppgift angående sten- och blockförekomst hos moränen antecknas å blankett 3 om jorden är lättgrävd eller svårgrävd, vilket förhållande även beaktas vid beräkning av odlingskostnaden per hektar. Hårdgrävdhet hos moränen förorsakas oftast av hög halt av småsten, stundom även av högt liggande ortsten (skenhälla) vilken huvudsakligen förekommer i sandiga moräner (liksom i s a n d ) . Förekomst av sådan ortsten antecknas även. Dessutom inverkar på hårdgrävdheten markens tillfälliga vattenhalt. Om ett parti av marken i ett odlingsområde är mycket svårgrävt, så att korp eller spett behöva användas, må detsamma ej medräknas i områdets odlingsvärda areal. b) Indelning med hänsyn till finjorden. Bortsett från block- och stenförekomsten indelas moränerna i följande typer, varvid de angivna korngrupperna referera sig till vad som ovan meddelats under vattensediment. 1. Lerig morän (moränlera). Jordarten h a r karaktär av lera, den är i fuktigt tillstånd högplastisk (utrullbar till 2—3 mm:s t r å d a r ) . Man noterar om sandhalten är betydande eller ringa. Detta ses lätt i fuktigt tillstånd. 2. Mjälig morän. Skiljes från grövre morän genom att den klibbar starkt i fuktigt tillstånd. Är svagt plastisk, kan utrullas till c:a 4 mm:s trådar. 3. Moig morän (normal m o r ä n ) . Är i fuktigt tillstånd svagt klibbande, men ej påfallande sandig. Svagt plastisk. Låter utrulla sig till trådar, som brista vid c:a 4 mm:s diameter. 4. Moig-sandig morän. Är i fuktigt tillstånd svagt plastisk, låter» utrulla sig till trådar av 4—6 mm i diameter. Kännes påfallande sandig. 5. Sandig morän. Verkar i fuktigt tillstånd påfallande sandig, klibbar ej, är ej utrullbar. 6. Grusig morän, respektive ytgrusig eller svallad morän. Igenkännes på den höga halten av grus och sand. Ej utrullbar. Den svallade moränen saknar nästan finare beståndsdelar i de övre lagren, men längre ned förefinnes ofta en finkornig morän. De angivna enkla metoderna för karaktärisering av moränerna äro ganska grova 1 . Sålunda kan det inträffa, att en moig morän med något högre lerhalt än normalt betecknas som mjälig o. s. v. Man får dock fram en grov indelning i grupper med olika odlingsvärde, varvid de bäst utrullbara moränerna i allmänhet äro de bästa och de ej utrullbara de sämsta. Om bedömning

av moränernas

mäktighet.

Terränger med grunda moräner ( < 1 m) igenkännas ofta på förekomsten av spridda, små eller större blottade klipphällar, som förekomma h ä r och var, ej blott på toppen av uppstickande kullar. En viss ledning h a r man även av vegetationen. Skogen har ofta svag växt, gamla kortvuxna tallar äro vanliga, särskilt om terrängen ej är kuperad. Ofta ser man i markvegetationen kråkris och ljusgröna bladlavar. Förrättningsmannen b ö r i misstänkta fall undersöka med spade och jordborr, om marken i övrigt synes användbar till odling. Djupa moräner igenkännas på att kala klipphällar äro mycket sällsynta utom på relativt brant uppstigande kullar. (Svallade terränger u n d e r marina gränsen kunna dock ha djupa och grunda m o r ä n e r i omväxling allt efter exposition mot 1 De utgöra en tillämpning av de Atterberg-Ekströmska metoderna för bestämning av vattensediment. De ha införts av undertecknad Tamm och samtidigt prövats med gott resultat på ett stort antal moränprov, vilkas beskaffenhet kontrollerats medelst mekanisk analys.

37 den forntida havsytan. I regel är då moränen ytgrusig och kommer ej i fråga till odling.) Stundom kan viss ledning för bedömande av moräntäckets allmänna mäktighet hämtas från närliggande b r u n n a r och gruvborrningar. Humustäcket. Humustäcket är antingen tunt, torrt och smuligt eller mer eller mindre hopfiltat av moss- och bärrisrester (råhumus) eller fuktigt, mer eller mindre torvartat. I sällsynta fall fuktigt och luckert, mullartat. Vegetation. Fastmarkens vegetation indelas i tre h u v u d g r u p p e r : A-typen: Lavrika skogar, nästan alltid av tall med ev. inblandning av gran och björk. I fältskiktet företrädesvis ljung och lingonris, i bottenskiktet lavar. B-typen: Moss- och bärrisrik, ej fuktig granskog, tallskog eller blandskog. I fältskiktet företrädesvis blåbärs- och lingonris, i bottenskiktet husmossor (men ej vitmossor). C-typen: Fuktig eller sumpig granskog, tallskog eller blandskog. I fältskiktet företrädesvis blåbärsris (stundom i vissa fuktiga tallskogar ljung) jämte vissa fuktighetsälskande växter. I bottenskiktet björnmossa, vitmossor, husmossor. Till denna grupp kan hänföras de sällan förekommande örtrika, fuktiga skogstyperna, med mer eller mindre luckert, fuktigt humustäcke. Som ett appendix till C-typen kan fogas de i sällsynta fall förekommande kärrsamhällen, som ha en torv, understigande 3 dm:s mäktighet. Vegetationstypen anges som A, B eller C med uppgift om trädslag (särskilt angives det härskande trädslaget) och de tillägg, som äro befogade, t. ex. B: björkblandad granskog eller C: örtrik granskog eller C: björk- och alblandad gransumpskog o. s. v. C-typen är den ur odlingssynpunkt i regel bästa, enär marken är fuktig och mullbildande ämnen finnas i rikt mått; understundom är den dock för kall. A-typen är den sämsta på grund av den ringa tillgången på mullbildande humusämnen. I vissa fall är vegetationstypen en övergångstyp emellan två av de nämnda typerna och må då benämnas A—B respektive B—C.

38 Bilaga n:r k.

Torvmarkernas växtsamhällen. Torvslag och humifieringsgrad. a) Torvmarkernas växtsamhällen. Myrsamhällen. A. Kärr (egentligen kärrsamhällen). Bottenskikt saknas eller består av brunmossor, ofta inblandade med levermossor, något litet vitmossor och a n d r a mossor. a) Rena starrkärr. Fältskiktet är huvudsakligen bestående av starrarter, ibland högvuxna (högstarrkärr), ibland låga (lågstarrkärr). b) ört- och gräsrika starrkärr. I fältskikten ingå utom starr även gräs och talrika örter, även fräken och ormbunkar. Bland örterna märkas kråkklöver (Comarum palustre), kärrduntrav (Epilobium palustre), kärrviol (Viola palustris) m. m. Typen benämnes även ofta ängskärr. c) Ängsullkärr. Fältskikten kännetecknas framför allt av ängsull, Eriophorum polystachyum. I vissa sällsynta fall E. gracile och E. latifolium. d) Tuvsäv- snipkärr. Fältskikten kännetecknas framför allt av tuvsäv och fjälldun eller snip (Eriophorum a l p i n u m ) . e) Fräkenkärr. I fältskikten dominera fräkenarter såsom kärrfräken och dyfräken (Equisetum palustre och E. limosum). f) Vasskärr. I fältskikten ingå rikligt med bladvass Phragmites communis, och dessutom vanligen starr. g) Ris- och videkärr. I fältskikten ingå utom starr, fräken, gräs, örter m. m. även ris, såsom dvärgbjörk och viden. h) Lövskogskärr. Kärr, i vilka lövträd, björk och al samt vide ingå. Björkkärr, alkärr. Stundom finnas också enstaka granbuskar. i) Barrskogskärr. Kärr, i vilka barrträd, gran och tall ingå som dominerande element. Därjämte kunna lövträd förekomma (särskilt i g r a n k ä r r ) . Bihang till kärren: Flarkar äro vegetationslösa fläckar av mindre eller större dimensioner med dybotten. Revelkärr äro kärr med långa, upphöjda strängar av torrare typ, s. k. revlar, omväxlande med blöta, stundom flarkartade mellanpartier. B. Mossar (egentligen mossesamhällen). Sammanhängande bottenskikt av vitmossor. 1. Halvgräsmossar eller cyperacémossar. a) Tuvdunsmossar. Fältskiktet domineras av tuvdun. Bottenskiktet är en lös, lucker vitmossmatta. b) Tuvsävmossar. Fältskiktet domineras av tuvsäv. Bottenskiktet är en lös och lucker vitmossmatta. c) Starrmossar. Fältskikt i huvudsak av högvuxna starrarter (högstarr). Bottenskiktet är en lös och lucker vitmossmatta. d) Risbevuxna starrmossar. Starrmossar, där ris såsom dvärgbjörk och viden ingå i vegetationen. e) Lövmossar. Starrmossar, i vilka lövträd, björk och gråal ingå. 2. Rismossar. a) Kala (trädlösa) rismossar. I fältskikten ingå ris såsom ljung, dvärgbjörk, skvattram, rosling. Bottenskiktet är en tät, tuvig vitmossmatta. b) Tallbevuxna rismossar. Som föregående med ett glest skogsskikt av tall. c) Björk-, tall- granbevuxna rismossar. Ett glest skogsskikt av björk, tall och gran. Dvärgbjörk, ofta klotstarr. Tät vitmossmatta, föga tuvig. I.

39 II.

Sumpskogar. a) Normala sumpskogar. Dessa stå till sin allmänna fysiognomiska typ de mossrika fastmarksskogarna nära. De kännetecknas av att i bottenskiktet finnas rikligt m e d björnmossa och vitmossor, bildande sammanhängande mattor, dock ofta med insprängda fläckar av skogsmossor. I fältskikten märkas blåbärsris, klotstarr, skogsfräken, hjortron. Trädskiktet är övervägande gran, men även tall och björk. b) Mosseaktiga sumpskogar. Dessa stå de tallbevuxna rismossarna nära och övergå i dem. Bottenskiktet uppbygges till största delen av vitmossor. I fältskikten ingå flera av de normala sumpskogarnas karaktärsväxter såsom klotstarr, skogsfräken och hjortron men därjämte ett flertal mosseväxter såsom tranbär, k r å k r i s och odon. Sumpskogen liknar en rismosse, men trädskiktet är mera slutet. Det består oftast av tall. c) Kärraktiga sumpskogar. Dessa äro mosaiksamhällen av starrkärr- eller starrmossevegetation i omväxling med tuvor och smärre öar, vilkas vegetation har t y p e n : normal sumpskog eller stundom fuktig mossrik skog. I de kärraktiga sumpskogarna förekomma förutom gran även lövträd såsom björk och gråal samt videbuskar. Sumpskogen liknar ett skogskärr och skiljer sig från detta genom att trädskiktet är mera slutet. III. Skogbevuxna, av människan eller på naturligt sätt torrlagda torvmarker. a) Friskmarkskogar på torv. Belativt växtliga skogar med bottenskikt av övervägande husmossor. I fältskiktet rikligt med blåbärsris. b) Hedartade skogar på torv. Mindre växtliga skogar med lavar i bottenskiktet. I fältskiktet avsevärt med ljung. b)

Torvslagen.

I. Indelning efter botanisk sammansättning. 1. Starrtorv. Botfilt och stundom även lämningar av över- och underjordiska stamdelar av starr. Starrstråresterna ha ett höstrås till högst ett råghalmstrås tjocklek. 2. Brunmoss-starrtorv. En starrtorv med tydlig inblandning av brunmossrester. 3. Fräkenstarrtorv. En starrtorv med svarta, hinneaktiga band (med leder och fransar) av fräken. Ibland med brunmossrester. 4. Skogskärrtorv. En starrtorv med stark inblandning av vedrester, p i n n a r o. d. av löv- eller b a r r t r ä d . Om möjligt bör noteras vilketdera. Björklämningar ge sig till känna genom tydliga rester av näver. 5. Vitmoss-starrtorv. En starrtorv, vari tydliga lämningar av vitmossor (se nedan) ingå. 6. Vitmosstorv. Har ljusgul—ljusbrun färg, som ljusnar vid torkning. Karakteristiska äro de trådsmala vitmosstjälkarna och den svampiga strukturen. I fuktigt tillstånd låter torven klämma ihop sig starkt, varvid vatten avgår och färgen ljusnar betydligt, men den återtar sin förra volym. De vanligen väl bibehållna vitmossbladen äro båtformiga och breda eller starkt spetsiga. Efter torkning igenkännes torven lätt på mossresternas ljusa stammar och blad. Om i vitmosstorven förekommer en betydande inblandning av vedrester av lövträd, tall eller gran, kan man tala om skogsmosstorv. Om lämningar av dvärgbjörk, ljung o. d. förekomma, kan man tala om rismosstorv. Lämningar av cyperacéer, såsom tuvdun äro också vanliga. 7. Råhumusartad torv. Består av trädlämningar samt rester av björnmossor, vitmossor, skogsris m. m. Den är de normala gransumpskogarnas torvslag.

40 II. Torvslagens

humifieringsgrad.

Torvslagen karakteriseras med hänsyn till förmultningsgrad (humifieringsgrad) i: 1. Svagt förmultnade (Hl—H5 i L. v. Posts skala, se n e d a n ) . 2. Medelmåttigt förmultnade (H6—H7 i L. v. Posts skala). 3. Starkt förmultnade (H8—H10 i L. v. Posts skala). Torv tillhörande grupp 3 benämndes även dytorv. Man kan i fråga om sådan torv ej urskilja det botaniska ursprunget. De norrländska torvmarkernas yttorv, som kommer i fråga vid odling, tillhör så gott som alltid grupp 1. L. v. Posts 10-gradiga skala för bedömning av förmultningsgraden hos torv (något sammandragen med hänsyn till föreliggande b e h o v ) : H l : Fullständigt ohumifierad, dyfri torv. Vid kramning med handen avgår endast färglöst, klart vatten. (Hl träffas nästan enbart i mossarnas allra översta skikt). H2: Så gott som fullständigt ohumifierad och dyfri torv, som vid kramning avger nästan klart, men gulbrunt vatten. H3: Föga förmultnad eller mycket svagt dyhaltig torv, som vid kramning avger tydligt grumligt vatten, men där ingen torvsubstans passerar mellan fingrarna. Kramningsåterstoden ej grötig. H4: Dåligt förmultnad eller något dyhaltig torv, som vid kramning avger starkt grumligt vatten. Kramningsåterstoden något grötig. H5: Någorlunda förmultnad eller tämligen dyhaltig torv. Växtstrukturen fullt tydlig men något beslöjad. Vid kramning passerar någon torvsubstans mellan fingrarna, men dessutom starkt grumligt vatten. Kramningsåterstoden starkt grötig. H6—H7: Någorlunda väl förmultnad eller tämligen dyhaltig torv med obetydlig växtstruktur. Vid kramning passerar högst %—% av torvmassan mellan fingrarna. Återstoden är starkt grötig, men visar tydligare växtstruktur än den okramade torven. Om något vatten avskiljes, är detta mycket starkt grumligt, mörkt, ofta vällingartat. H8—H10: Väl humifierad eller starkt dyhaltig torv med mycket otydligt skönjbar växtstruktur, stundom helt dyartad torv. Vid kramning passerar c:a % till hela torvmassan mellan fingrarna. Återstoden består huvudsakligen av mera resistanta fibrer, rottrådar o. d. Beträffande råhumusartad torv är det svårt att tillämpa den ovan angivna skalan. Sådan torv må därför endast betecknas som svagt, måttligt eller starkt humifierad.

41 Bilaga n:r 5. Anvisningar angående ifyllande av blanketter m. m. Blankett n:r 2 (kartskissen). Nummer å undersökningsområdet angives endast genom utsättande av s. k. »fältnummer». Varje förrättningsman n u m r e r a r sina undersökningsområden i den ordning de bliva föremål för undersökning i en enda löpande nummerserie och börjar därvid med det nummer, som av kommissionen angivits. Samma nummer antecknas på motsvarande plats i blankett n : r 3. Av vad som vid fältundersökningen framkommit, skall nedanstående angivas å kartskissen med begagnande av följande kartbeteckningar: 20_T)

— gräns för undersökningsområde (nr 201). Införes med röd färgkrita.

O/uj *3

= gräns inom undersökningsområde mellan delar därav med olika beskrivning (bokstäverna referera till bl. n r 3). Böd färgkrita. = plats för jordprovtagning (med samma nr åsätt som å stickan och protokollet å baksidan av bl. n r 3). Böd färgkrita. = tomtplats (utsattes med rött för områden med jäsjord).

y°

== kallkälla. Blå färgkrita.

y

= naturligt vattenstråk, större. .

X

—

*

»

Blå färgkrita.

mindre. »

»

_^ B == ungefärligt läge å erforderligt avloppsdike (ev. med bokstavsbeteckningar för beskrivningen i bl. n r 3). Blå färgkrita.

Beteckningar å omgivande mineraljordar: Moräner:

(Beteckningar efter E. Granlund.) Grusig, resp. ytgrusig Sandig Moig (svallad)

Å A V

Blockrik Måttligt blockig Blockfattig

A

Å A V

A W

Mjälig

Lerig

Å A V

Å A V

Övergångsformer betecknas t. ex. sålunda: blockfattig sandig — moig morän. Sedim °nt block grus B G

grovsand S

mellansand s

v

grovmo M

V

finmo m

mjäla J

lättlera L

mellanlera 1

Norrstreck (»kompassnorr») inlägges å kartskissen med ledning av avläsning å kompassen.

42 Inläggning av kartdetaljerna å skissen kan lämpligen utföras samtidigt med jordprovtagningen, antingen genom stegning från kända orienteringspunkter eller genom avfattning från uppgångna kompasslinjer, som på regelbundna avstånd utsättas från en rak rågång, en förut befintlig staklinje eller för ändamålet särskilt uppstakad linje, allt beroende på förhållandena i varje särskilt fall. Sedan arbetet med kartskissen blivit avslutat, inritas undersökningsområdet å fältkartan, varvid endast yttergränserna angivas (med heldragen grön kraftig linje) samt undersökningsområdets fältnummer (i samma färg). Om fältkarta saknas för ett område, som av en eller annan anledning blivit undersökt på marken, bör skogskartan lånas från revirexpeditionen eller vederbörande kronojägare för begagnande vid förrättningen och sedermera snarast möjligt återställas. Blankett

(beskrivning).

Areal: Om en i det stora hela odlingsvärd mark inbegriper vissa för odling odugliga partier, som icke utan stort besvär och tidsutdräkt kunna inläggas på kartskissen, kan det vara tillräckligt att omnämna dem i beskrivningen (å blankettens baksida) med uppgift om deras ungefärliga sammanlagda areal, som fråndrages områdets totala areal, varefter nettoarealen införes under rubriken areal på blankettens framsida. Höjd över havet. Höjden över havet bör angivas på så sätt, att området kan hänföras till någon av höjdklasserna 0—100 m., 100—200 m., 200—300 m. etc. Ligger ett område på gränsen mellan två dylika klasser, skall alltid angivas, huru stor del av arealen, som anses falla inom vardera klassen, t. ex. Höjd över havet c:a 200 m, härav 50 % 100—200m, 50 % 200—300 m. Jordart: Under rubriken jordart å blankettens framsida antecknas i fråga om moräner såväl jordslag som uppgift om block- och stenförekomst och lätt- eller svårgrävdhet. Å baksidan i kolumnen »jordart» antecknas jordslag, blockighet, stenighet, vegetationstyp och humustäckets mäktighet för varje undersökt punkt mitt för numret å resp. prov; eventuellt även uppgift om lätt- eller svårgrävdhet hos marken. Vid angivande av jordarterna användes härvid tecknen å sid. 41. Stenighet angives genom understrykning av nyssnämnda tecken sålunda: stenfattig = understrykning med ett streck måttligt stenig = » » två » stenrik = » » tre » Vegetationstyp angives med beteckningarna A, B och C, se sid. 37. Humustäckets mäktighet angives ungefärligt i centimeter. Sålunda betecknas en block- och stenfattig, moig morän med vegetation av B-typ och 10 cm humustäcke på följande sätt:

W

B 10.

Odlingskostnadsklass. En bestämd klass skall alltid angivas, sålunda ej t. ex. klass III—IV. Förekomma två olika markslag, som äro att hänföra till skilda odlingskostnadsklasser, angives approximativt huru stor del av arealen, som faller inom varje klass, t. ex. klass I: 20 %, klass III: 80 %. Anses kostnaden ligga på gränsen mellan två klasser kan detta betecknas exempelvis sålunda: klass I I I : 50 %, klass IV: 50 %. I kolumnen »Anm. till beskrivningen» göres sådana anteckningar, som ej få plats på blankettens framsida, varvid hänvisning göres till respektive rubrik och underrubrik. Om odlingsvärd torvmark saknas, göres här också anteckning om det i närheten finnas slåttermyrar, som lämpligen kunna disponeras av blivande lägenhetsinnehavare. Dessutom lämnas h ä r uppgift om vem som uppvisat trakten.

43 Blankett

n:r 4 (dagbok):

»Färdsätt» användes följande förkortningar:

j = järnväg å = ångbåt ta = taxeautomobil ea = egen automobil aa = annan automobil o = omnibus

skj = skjuts c = cykel m = motorcykel mb = motorbåt r = rodd g = gång

Samma beteckningar användas även i reseräkningen. I kolumnen »arbetets art» angives, om detta bestått i t. ex. förberedande rekognoscering eller närmare undersökning av fastmarken respektive torvmarken, tillhörande ett visst undersökningsområde. Under rubriken »övriga arbeten och allmänna iakttagelser» göres anteckning dels om utförda innearbeten eller konferenser med revirpersonal, dels om sådana mera i förbigående gjorda iakttagelser, som ej äro att hänföra till ett speciellt undersökningsområde, men som anses vara av särskilt intresse för kommissionen, t. ex. om redan befintliga odlingars jordartsförhållanden, stenighet, blockighet, frostländighet, de vanligaste kulturväxternas lämplighet för olika jordar, i synnerhet om dessa uppgifter äro ägnade att giva vägledning i fråga om lämplighet för jordbruksändamål i sådana fall, som av kommissionen angivits såsom gränsfall. Blankett n:r 5 (förteckning över undersökta o m r å d e n ) . Kolumnen »lämplighet för jordbruksändamål» skall alltid ifyllas med motsvarande uppgift från blankett n : r 3, även om området ej blivit undersökt på marken, vilket i så fall skall angivas i anmärkningskolumnen. Å denna blankett (liksom i bl. n : r 3) upptagas alla till undersökning upptagna områden, även om de icke besökts på marken.

•g I 05

C!

:< Z 2 _i O Q SS Q O ^

t.

O

5-, t/J

c:

••o t.

c;

t,

OJ

I

Läge med hänvisEv. kända möjli- Omständigheter, som kunna inverka på ning till avd. nr. Ungefär- gen odlingsbara områdets lämplighet för odling (t. ex. Kommissionens lig areal å skogsindelningstorvmarker i frostländighet, har den tilltänkta anteckningar hektar karta närheten (avd. n:r odlingsjorden karaktär av jäslera? o. s. v.)

44 Blanketter. (Förminskad skala. Bilaga n:r 6.

CT5

* S

a M

o |

gi

UJ CO CO co

W5

M

-1

M cs C

Z o

a

O)

03 V

c

3 s

W g HJ w

w 52

-i Z O =< 2

SD

O Q O O

-c T3

?

« "'

P M bo~ w y *> o <u

£ •Q

oq

to

be

u

•*->

-a er. o c & c: 3 Cd M V bn u ti o >H

B

>

u O

•o *

O -fl bo .Q

o <*> a>

I'2

s

u

fi 6

o X! -O

S J »

u

••-9 t)

C

bC o ••'

s B

"2'5-2

o 52 o *~ S o

«3 "a>

12 5 bC

bo £ :aj

O

«

£i2 E £ o o

"5 £

c

o

^3

ö

»3

:0

f)

to

s s

o *y "S

Oj

c

,ös, tso L S

:0

ö

u to

C

—' ••a •i tu

s Q o

^

BJ

Vi

'3

u

2 ^

B o

c c C D

«5

u

Vt

*d

fi

P

v! +> M

H (O

I*

•• u .bo - •<

:rt ti C "* °rt .2 % i > 3d «

a b

« ii

M bo u

B 3 .« o C 15 > bo 60

"3

t-, <o en bo - c 0 ä O

o ,5 ?

—«

<u c

s e s

J

M

bo « ICB X.

O

CO

4)

0)

o.

4)

0 u C

~

w c v — te <" M

"C

Tillryggalagd väglångd

es

£ ,9

4)

"S3

•fi

<

fi •o

03 j >

u v o

•« •fa

c2

a o» g2

£2

e

Os ö te

C

s oq Q

«

bo

c .a :ed

s C

< 'c .tj *J

Q

el

o;

" fl bO :rt

S •§

ti

a

c

fi > u

W> 0)

a Fl

_

U

o

(-i

• PN

_a ^

o

kl

al

ed

*-*<

CO

o

4) •+*

OJ

H

C

:0

t-

1 4 6 5

i0

2 .9

ti

N

•ed

fl

fl

h cd

s kl

(Q

bo

o

53 C bo — ?r « . = 'O

ti

a

a a

T3

fi

bO

V}

< -*

5 ^ fl. O

»3

2 °

'bé .fi

C p-J

o

Områdets fältn:r

o. <*-

50 Inventeringsarbetets förlopp och administration. För utförande av de undersökningar på marken, som voro erforderliga för odlingsjordsinventeringen i Västerbottens och Norrbottens län har kommissionen med Kungl. Domänstyrelsens bemyndigande anställt särskilda förrättningsmän med agronomutbildning. Därvid har särskilt eftersträvats att för ifrågavarande uppgifter förvärva personer med ingående praktisk erfarenhet av norrländskt jordbruk. Vid 1934 års inventeringsarbeten voro fyra förrättningsmän sysselsatta under tillsammans c:a 14 förrättningsmånader och under 1935 sex förrättningsmän under tillsammans 22 förrättningsmånader. Dessutom deltog kommissionens sekreterare under c:a 2 månader av 1934 års säsong i fältarbetena såsom förrättningsman. 1934 års fältarbeten förlades helt till Västerbottens län och 1935 års till Norrbottens med undantag för ett fåtal efterbesiktningar inom Västerbottens län, som under sistnämnda år kommo till utförande. På inventeringen inom Västerbottens län komma därför 16y2 förrättningsmånader och på Norrbotten län 2 i y 2 . Tab. 2. Antal granskade områden. Län

Hela antalet

Norrbottens Västerbottens Summa

Antalet undersökta i fält

Antalet kartlagda och fullständigt beskrivna

714 870

301 För meddelande av erforderliga instruktioner åt förrättningsmännen har kommissionen i början av vardera sommarsäsongen anordnat en 4 dagars instruktionskurs. I 1935 års instruktionskurs deltogo dock endast för året nytillkomna förrättningsmän. De pågående fältarbetena hava sedermera gång efter annan inspekterats genom någon av kommissionens ledamöter. Så snart undersökningarna inom ett revir avslutats, har vederbörande förrättningsman översänt undersökningsmaterialet för detta revir till kommissionen jämte rapport, varav bland annat framgått, om förrättningsmannen i något eller några fall varit tveksam om ett områdes lämplighet för odlingsändamål. Dylika »tveksamma» områden hava i största möjliga utsträckning blivit besökta på marken av någon av kommissionens ledamöter, varjämte kommissionen i övrigt företagit de utredningar, som kunnat ifrågakomma för bättre bedömande av dylika områdens lämplighet. Undersökningarnas omfattning framgår av ovanstående sammanställning, tab. 2.

51 De i sammanställningen medtagna områdena, som icke blivit undersökta i fält, tillhöra den kategori, varom kommissionen erhållit kännedom genom att göra utdrag ur kolonisationskommitténs utredningsmaterial. De utgöras av sådana fastmarker, som av kolonisationskommittén avsetts att användas som tilläggsodlingar till på torvmarksodling grundade jordbruk (jfr s. 12). Beträffande dessa områden gällde det, att de upplysningar, som vid bearbetningen av kolonisationskommitténs utredningsmaterial kunnat utvinnas, voro alltför knapphändiga, för att man skulle kunna på rummet avgöra, huruvida områdena borde anses värda att besökas av en förrättningsman eller ej. Å andra sidan visade det sig under den första förrättningsmånaden 1934, att så många av dessa områden voro uppenbart olämpliga för grundande av fastmarksjordbruk att en viss utgallring utan risk kunde ske enbart genom förfrågningar hos kronojägare och andra personer med speciell lokalkännedom (jfr sid. 14). Av de områden, som besiktigats på marken, har, såsom synes av sammanställningen här ovan, det övervägande flertalet icke blivit kartlagda eller fullständigt beskrivna. Anledningen härtill har varit, att förrättningen Tab. 3. Översikt över fullständigt undersökta och godkända områden. Län

Norrbottens Västerbottens Summa

Antal fullständigt beskrivna och kartlagda områden

Antal godkända områden

Antal godkända områden efter sammanslagning

avbrutits, sedan det konstaterats, att områdena icke kunde ifrågakomma till godkännande. De allra flesta av de områden, som kasserats på detta stadium av undersökningarna, äro även fastmarksområden av det ovan nämnda slag, som av kolonisationskommittén ansetts lämpliga som tillläggsmark till torvmarksområden, men som icke visat sig uppfylla kommissionens fordringar på lämplighet för grundande av jordbruk, baserade på övervägande fastmarksodling. De kartlagda och fullständigt beskrivna områdena äro sådana, som av förrättningsmännen ansetts kunna ifrågakomma till godkännande, i vissa fall dock med tvekan. På grundval av det utredningsmaterial, som insamlats av förrättningsmännen och med stöd av kommissionsledamöternas iakttagelser vid besöken på marken samt övrig utredning har kommissionen efter fältarbetenas avslutande godkänt de undersökta områdena i den utsträckning, som visas av tab. 3.

52 Som synes härav har antalet godkända områden nedgått från 265 till 226 efter sammanslagning av två eller flera områden till ett. Dylika sammanslagningar hava företagits, när olika områden legat helt nära varandra och kunnat anses lämpade för en mera samlad bebyggelse. Även flere andra än de på så sätt sammanslagna områdena bestå av två eller flera delområden, belägna i varandras närhet. Kommissionen anser sig icke oreserverat kunna förorda upplåtelser inom alla de områden, som godkänts såsom lämpliga för odlingsändamål. I en del fall äro nämligen områdena belägna på så stort avstånd från färdigbyggda eller beslutade vägar, som kunna tjänstgöra som utfartsvägar, att erforderliga kostnader för anläggande av utfartsväg skulle bliva oskäligt stora med hänsyn till det möjliga antalet av lägenheter. Under sådana förhållanden anses med upplåtelse böra anstå, till dess att framdeles väg eventuellt kan komma att för annat ändamål framdragas till områdena eller i deras närhet. Antalet dylika områden utgör inom Norrbottens län 16 och inom Västerbottens län 12, tillsammans 28. Bland de fullständigt beskrivna och kartlagda områden, som av kommissionen kasserats, befinna sig några, som hava god jordmån och gott läge i förhållande till ortens vägnät. Det klimatiska läget är emellertid mindre gynnsamt och möjligheterna för en framgångsrik odling kunna för närvarande ej bedömas, enär tillräcklig ledning härför ej kan erhållas från förut befintliga odlingar i jämförligt klimatiskt läge. Kommissionen anser sig därför icke nu kunna förorda, att sådana områden tagas i anspråk för odlingsändamål, men denna fråga bör hållas öppen och ställas på framtiden. Till denna kategori hava hänförts 7 områden inom Tärendö, Storbackens, Arjeplogs och Södra Arvidsjaurs revir med en sammanlagd areal av 329 hektar fastmark och 35 hektar torvmark.

Inventeringsresultatet. Slutresultatet av inventeringen vad beträffar den godkända odlingsmarkens areal och dess fördelning på fastmark och torvmark m. m. framgår av tab. 4. En fullständig förteckning (tab. 5) över samtliga områden, upptagande varje områdes belägenhet till revir och kronopark, dess areal odlingsmark (såväl fastmark som torvmark) och eventuella reservationer vid områdets godkännande, följer här nedan. I denna förteckning äro även särskilt upptagna de kasserade områden, vilkas utnyttjande för odlingsändamål anses böra ställas på framtiden. Efter denna förteckning följer ett sammandrag per revir, över jägmästaredistrikt, län och länsdelar, tab. 6, samt ytterligare ett antal statistiska tabeller, avsedda att närmare belysa inventeringsresultatet ur olika synpunkter. Den första av dessa (tab. 7) ger en översikt över de godkända områdenas antal och areal inom olika storleksgrupper

53 efter arealen fastmark. Vidare lämnas en översikt över den godkända fastmarksarealens fördelning på odlingskostnadsklasser (tab. 8) på höjdklasser (tab. 9) samt på moränmarker och marker, bestående av vattensediment (tab. 10—11). Tab. 12 meddelar slutligen den godkända odlingsmarkens fördelning på socknar, vari för varje socken lämnas uppgift om antalet godkända odlingsområden och den sammanlagda arealen odlingsmark samt dennas fördelning på fastmark och torvmark. Tab. 4. Översikt över inventeringens slutresultat.

Antal områden

Län

Summa

fastmark

Därav områden godkända med reservation för vägfrågan

torv- Summa mark

Antal

fastmarksareal hektar

6 804 2 976

639 157

7 443 3133

55 42

314 156

9 780

10 576

112 Västerbottens

Därav med torvmark

Areal, h e k t a r

En översikt över belägenheten av de godkända odlingsmarkerna har utförts i form av tio stycken kartor i skalan 1:200000, sex för Norrbottens län och fyra för Västerbottens län, vilka sammanställts på underlag av samtliga berörda topografiska kartblad för de båda länen. På dessa översiktskartor äro de godkända fastmarksområdena inlagda och ifyllda med röd växtfärg och tillhörande torvmarker äro angivna med en konturlinje av samma färg. Invid varje område har å kartan utsatts dess nummer, svarande mot områdets nummer i den här nedan intagna förteckningen över områdena. Dessa kartor, liksom allt övrigt utredningsmaterial från odlingskommissionen har i samband med dennas avveckling överlämnats till Kungl. Domänstyrelsen.

54 Tab. 5. Förteckning Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

över odlingsområden med arealuppgifter. Areal i hektar Fastmark

Anteckningar

TorvSumma mark

ÖVRE NORRBOTTENS DISTRIKT Godkända

områden.

—

Jukkasjärvi. Gällivare. 1421\ 1422/ Valtio b l . 5 1432 V e t t a s j o k i b l . 7

»

»

»

»

29 Summa

47 14

29 Sammanslås. Upplåtelse bör a n s t å i avvaktan på väg.

Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg.

Råneträsks. 1408

H ö g m y r a n bl. 2 : 3

1402 Leipipir

1391 Storlandet bl.

» 5

»

»

»

»

19 Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg. Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg.

Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg. Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg.

»

» 14

»

» 14

»

»

2 222

Summa Tärendö. 1643

Kerovaara

1645 M e s t o s sk. 1 15991 1600/ M u o n i o b l . 1 : 2 .... 1596 » » 9 1591 » » 10 1602) 1604} Pajala ö s t r a b l . 1 : 2 ... 1605J 1609) 1610> » » » 4: 1. 2. 1616] 16111 » » »4:2... 1615/ 1620\ 1621/ R i s s a b l . 5 Summa

Sammanslås. O m r å d e n m e d god lutning och m i n d r e utpräglad jäsj o r d b ö r a först t a g a s i a n språk. Sammanslås.

55 Areal i hektar Revir, kronopark (block, skifte)

Fastmark

Torv- Summa mark

Anteckningar

Korpilombolo. Limingojärvi, västra ... Narken bl. 1:1 » » 1: 3 » » 1:3

14 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 154 61 119 Sammanslås.

14 154 55 119

»

» 2

»

»

50 47 Upplåtelse bör anstå i avvak tan på väg. 244 Sammanslås.

5 Äihämä bl. 1:2

47 Ängeså

»

9:1

»

» 11

»

» 12

54 Summa

.. .. .. ..

90 43 11

17 10

107 53 11

Summa

179 Flakaträsk Kamlungekölen sk. 1 .. » » 1 .. Ängeså bl. 1

70 17 64 11

— 1 —

70 17 65 11

—

343 Sammanslås.

103 24 77

— 1 —

103 25 Upplåtelse bör anstå i avvak tan på väg. 77

711 Torneå. Ohtanajärvi bl. 1: 1 » » 1:2 » » 2:1 » » 2:2

Kalix. 1706 1702 1703 1768 1753) —56 1766 1769 —72

1773\ 1774/ 1762 1764

1 och 2 » 6:1 » 10: 2 » 10:2 Summa

56 Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

Råneå 1365\ Lillåudden 1366/ 1339\ Tallberg 1340/ » 1345 » 1346 1333 Törefors bl. 3 : 1 » » 3:1 1335 » » 3:1 1338

1618 1617

1981 1984

2003 2007 2008 2012

1452 Areal i hektar Anteckningar

Fast- TorvSumma mark mark

52 Sammanslås.

22 44 23 11 12 12

7 2 2

23 44 23 18 14 14

Summa

188 Kasserade områden, som möjligen i framtiden kunna ifrågakomma: Tärendö. Pajala västra bl. 1 » » »5

125 60

— 30

125 90

Summa

215 N E D R E NORRBOTTENS DISTRIKT. Godkända områden. Pärlälvens. Storbackens. Ranesvare bl. 3: 2 Sucksoive » 3:1

—

—

—

34 29

— —

Summa

—

34 29 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 63

Sikå. Vargisåvattnen bl. 15 ... » » 15 ... » » 16 ... » » 16 ...

60 35 16 51

— — — —

60 35 16 51

Summa

—

162 Vargiså. Junkaberget bl. 3 Summa

»

57 Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

Areal i hektar Fast- Torv- Summa mark mark

Anteckningar

Malmesjaurs. 2131 2138 2139 2135 2136 2128

2142J 2132

Abmorhed bl. 1 Abraur » 1 » » 1 Abraur » 2 Malmesliden bl. 3 Långdalen bl. 2: 1 Malmesliden bl. 1:1 .. Abmorhed »3 Malmesliden » 3 : 2 . . Summa

37 15 18

41 15 18

27 Sammanslås.

81 Ev. erfordras utskiften för potatisodling i frostfritt läge 28

28 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg.

27 5 24 16 15 144 60 19 107 75 Sammanslås. 28 331 32 89 68 42 16 Torvmarken från område 1922 tillägges område 1920. 19 Sammanslås. Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 33 26 1176

Bodens. 1906a AJträsk 1907 1910 1912 1919 » 1959 Flarkå 1950 Kloken sk. 1951 » » 1952 1947\ 1948/ 1949 1975\ 1976/ 1977 1965 Kvarnhult 1966\ 1967/ 1971 19201 Norrsjö 19221 1926\ Svanå .. 1927/ 1937 Överäng 1938

, 1 1 .. 1 .. 2 .. 2 .. 3:3 3:3

27 5 20 12 15 138 60 19 107 75 25 330 32 88 68 41 10 17 33 24

Summa

58 Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

1488 1489 1868 1871 1860 1487 1866 1878 1874 1861

Selets. Isliden Krongård sk. 1 Muskus » Pite Vitberg bl. 2 Stockberg Storfors bl. 2 » » 4 » » 5 Vargisån sk. 2 Summa

2119 1876 1877 2118 2116

1988 1989 1992

1846 1849

Älvsby. Borgfors bl. 1 » » 2 » » 2 » » 4 Petberg bl. 1

Areal i hektar Fast- TorvSumma mark mark

20 14 85 18 38 17 45 30 35 8

—

16 25 80 19

— 2 3

Anteckningar

20 18 85 18 38 19 45 33 35 8 Upplåtelse i samband med område nr 1452, krp. Jun319 kaberget bl. 3, Vargiså revir.

16 16 35 80 19

166 Summa

151 Kasserade områden, som möjligen i framtiden kunna ifrågakomma: Storbackens. Görjeå bl. 1 » » 1 » » 3:2

13 49 16

—

13 49 16

Summa

—

78 SKELLEFTEÅ DISTRIKT (Norrbottens län.) Godkända områden. Arjeplogs Norra Arvidsjaurs Björkberget bl. 1:1 ... » » 3: 1 ...

—

—

—

37 23

—

43 23

Summa

59 Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

Södra

Areal i he ktar

Arvidsjaurs.

1676 Hedberget

1650 Laxbäcken bl. 2

»

» 2

1674 Ledfat

» 3

166l|

Anteckningar

Fast- TorvSumma mark m a r k

L å n g t r ä s k å s e n sk. 1 ...

6 1

7 Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan p å väg. Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg.

15 Vaksliden bl. 2

1687 Näverliden

1655 Sandberget

—

80 Summa

Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg. Upplåtelse b ö r anstå i avvaktan på väg.

Piteå. 2166

Pite bl.

»

»

11:1

2152 2151) 2153/ 2144\ 2145/

»

»

11:2

»

»

14:1

»

»

21:2

50 Summa

37 40 22

81 Sammanslås.

»

—

23 Kasserade områden, som möjligen i framtiden kunna ifrågakomma: Arjeplogs. 2120

D e l l a u r e sk. 4 Södra

1669 Arvidsjaurs.

Svärdlandet bl. 1 o c h 2 Summa SKELLEFTEÅ DISTRIKT. (Västerbottens län.)

Godkända områden. Mala. 1691

A b m o b e r g e t b l . 13

188 Fårbäckheden

167 Råbäcktjälen

21 8

60 Areal i hektar

Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

197 205 251

Skäppträskåheden bl. 1 Släppliden Storbäckheden

5 7 16

Summa

1154 1153 1105 1116 1117 1123 1152

Jörns. Björkliden Brännberget Fogdheden Månghörningen » »

21 6 5 14 9 28 89

Tjälen Summa

1155 1693 1167 1159 1160 1163 1156 1879 1170

Norsjö. Baggåsen Björkbacka Brännberget Mörtberget Renberget Skogheden Tomasliden Trastheden Vidmarken södra Summa

236 220 229

89 245 126 136

Fastmark

Burträsks. Brännvattsliden Fredriksberg Varbuliden

172 Torv- Summa mark

7 8 Upplåtelse bör anstå i avvak tan på väg. 16 17

12 4

22 6 Upplåtelse bör anstå i avvak tan på väg. 5 14 9 40 93

— — — —

8 12 29 22 14 50 14 16 6 171

Anteckningar

12 29 22 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 14 56 14 24 16

10 6 14

187 10 10 20

Summa

40 UMEÅ DISTRIKT. Godkända områden. Sorsele. Abmoberget bl. 2 » » 3 Sandberget Sörberget

15 35 8 24

18 35 10 24

Summa

61 Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

Västra 360 361 362 357 358 359 367

Summa

Anteckningar

38 28 14 5 6 135

38 29 14 8 7 135

4 52 63 21 11 206 13 17 24 39

4 Arealen utökas. 52 63 21 11 206 13 17 24 39 Vid ev. upplåtelse bör hänsyn tagas till frostrisken i norra delen av det större området.

Stensele.

399) 400^ Gunnarn sk. 1 401J 402 » 403

Fast- Torv- Summa m a r k mark

Stensele.

Kyrkberget sk. 2 » » 2 » » 2 » »3 » »3 » »3 Rönnliden » 1

Östra

Areal i hektar

Jovan

413 414 415 416 417 418 419 383

Sammanslås.

384 385

505 Summa

491 Bjurbäckslandet sk. 1 .. » » 4 .. Grenen Metseken sk. 6 » » 6 Rävliden

23 18 9 14 6 15

27 18 Upplåtelse bör anstå i avvak tan på väg. 9 14

Summa

90 Bjurbäckens. 60 80 6 43 59 74

6 16

62 Område nr

912 910 905 935 960 936 950 951 952 913

Revir, kronopark (block, skifte)

Blåvikens. Nordanås bl. 2 och 3 ... » »3 Pauliden » » Ramen bl. 1 » » 1 » » 1 » » 1 Spänningträskliden Summa

351 343 318 329

Lycksele. Abborrträskliden bl. 1 Grundträskliden » 3 Löparen bl. 1 » » 2 Summa

621 618 619

Örå. Djupliden Tallträskliden sk. 1 ... » » 2 ... Summa

Degerfors. Aggberget 435 Degernäsliden 1196 Fagerliden 1221 Handtjärnliden bl. 2 .. 255 Kulbäcksliden 1201 Kulforsheden 1202 Lövliden 1195 Nyby 437 Svartberget 4381. » 440/ 439 »

Areal i hektar Fast- TorvSumma mark mark

18 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg.

7 Anteckningar

Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 9

5 37

1198 Summa

303 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg.

Sammanslås.

63 Område nr

993 988 1000 970 985 976 977 1002 984 969 978 979 990

Revir, kronopark (block, skifte)

Bjurholms. Bastumyrliden Fällsjöliden Hålberget Hörneålandet Mörtsjöstavaren Orrberget Orrmyrliden Svedjeberget Vargålandet Västansjöliden » » Åtmyrberget Summa

428 429 430 431

668 714 693 695

753 2102 751 2101

Hållnas Skatan » » »

Art;al i hektar Fast- TorvSumma mark mark

Anteckningar

46 11 15 24 10 16 16 7 169 11 31 22 42

8 — — 2 — — — — — 1 — — 1

54 11 Upplåtelse bör anstå i avvak tan på väg. 15 26 10 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 16 16 7 169 12 31 22 43

skol16 36 36 106

— 1

16 36 36 107

—

Summa

195 MELLERSTA NORR LANDS DISTRIKT. Godkända områden. Vilhelmina. Luspen Surberget Varesåsen »

90 40 72 30

— — —

90 40 C:a 25 hektar reserveras som tilläggsmark till befintliga 72 lägenheter. 30

Summa

—

60 16 9 20

— — —

60 16 9 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 20

—

105 Dorotea. Simsjölandet sk. 1 » »1 Stenbithöjden » Summa

64 Område nr

Revir, kronopark (block, skifte)

Areal i hektar Fast- TorvSumma mark mark

Anteckningar

Åsele. 783 817 791

Rissjölandet sk. 1 Simsjölandet » 4 Stenmyrlandet Summa

9 8 8

3 2

12 10 8

73 20 18

93 20 18 Upplåtelse bör anstå i avvaktan på väg. 131

Fredrika. 1173 1004 1005

Högåsen sk. 1 Storberget sk. 1 » » 4 Summa

65 T a b . 6. Sammandrag revirvis av de godkända odlingsområdenas antal och areal, tillgång på torvmark, m. m.

Distrikt, revir

Övre

Antal områden Därav med (efter samman- torvslagning) mark

Areal odlingsmark hektar

Därav godkända med reservation för vägfrågan

Fastmark

Torvmark

Summa

areal antal fastmark områden hektar

62 50

Norrbottens.

Jukkasjärvi Gällivare Råneträsks Tärendö Korpilombolo Torneå Kalix Råneå Nedre

4 7 9 10 4

2 222

61 24

Norrbottens.

Pärlälvens Storbackens Sikå Vargiså Malmesjaurs Bodens Selets Älvsby

2 4 1 7 20 10 5

1 2 10 3 2

60 69 266 89 172 171 30

6 21 22 17 17 16 10

82 234 491

5 5 14

Skellefteå. Arjeplogs N. Arvidsjaurs S. Arvidsjaurs Piteå Mala Jörns Norsjö Burträsks

90 106

4 7 13

40 Umeå. Sorsele Västra Stensele östra »

87 239 505

66 Distrikt.

Bjurbäckens Blåvikens Lycksele Örå Degerfors Bjurholms Hällnäs skolMellersta

Antal områden (efter sammanslagning)

Därav med torvmark

6 10 4 3 11 13 4

Areal odlingsmark hektar

Fastmark

Torvmark

Summa

85 141 37 56 301 420 194

5 18 7 3 2 12 1

90 159 44 59 303 432 195

5 20

232 105 30 131

Därav godkända med reservation för vägfrågan areal antal fastmark områden hektar

Norrlands

Vilhelmina Dorotea Åsele Fredrika

232 105 25 111

Sammandrag för överjägmästaredistrikt, län. och länsdelar: Övre Norrbottens ... Nedre » Skellefteå Umeå Mellersta Norrlands

49 49 39 75 14

30 18 19 27 3

4 293 2116 857 2 041 473

495 95 109 72 25

4 788 2 211 966 2113 498

Summa

9 780

10 576

112 34 78 114 68 46

55 17 38 42 28 14

6 804 906 5 898 2 976 1857 1119

639 118 521 157 99 58

7 443 1024 6 419 3 133 1956 1177

16 12 4 12 7 5

9 780

10 576

28 Norrbottens län därav lappmarken » kustlandet Västerbottens län därav lappmarken » kustlandet Summa

67 Tab. 7. Sammandrag revirvis av de godkända odlingsområdenas fördelning på storleksgrupper. Antal områden och summa fastmarksareal, hektar, i nedanstående storleksgrupper Distrikt revir

Övre

u n d e r 10 har

10—20 har

20—50 har

har

st.

50—100 har

st.

har

st.

har

har

st.

har

st.

1 2

över 100 har

Norrbottens.

Jukkasjärvi Gällivare Råneträsks

60 Korpilombolo 1

8 Kalix

Nedre

446 Norrbottens.

Pärlälvens Storbackens Sikå Vargiså Malmesjaurs Bodens Selets Älvsby

1 1

575 Skellefteå. Arjeplogs N. Arvidsjaurs S. Arvidsjaurs Piteå Mala Jörns Norsjö Burträsks

52 3

2 3 2 2

89 Umeå. Sorsele Västra Stensele östra »

1 3 2

68 Antal områden och summa fastmarksareal, hektar, i nedanstående storleksgrupper Distrikt

under 10 har st.

Bjurbäckens . Blåvikens .... Lycksele Örå Degerfors .... Bjurholms .... Hällnäs skolMellersta

har

10—20 har

20—50 har

st.

st.

har

50—100 har

har

st.

över 100 har

har

15 29 12 8 33 17

47 30 25 15

9 25

162 60

33 128 165 72

69 16

st.

140 Norrlands.

Vilhelmina Dorotea Åsele Fredrika

70 Sammandrag för överjägmästaredistrikt, l ä n och länsdelar: Övre Norrbottens Nedre » Skellefteå Umeå Mellersta Norrlands Summa Norrbottens län .. därav lappmarken » kustlandet . Västerbottens län .. därav lappmarken » kustlandet .. Summa

576 702 228 255 295

13 3 4 —

70 2 210

30 2 056

30 432 11 156 19 276 33 498 21 329 12 169

37 1234 13 410 24 824 976 33 16 461 17 515

21 1417 305 5 16 1112 639 9 410 6 229 3

16 — 16 4 2 2

70 2 210

30 2 056

3 2 12 22 4

26 13 79 151 34

11 15 12 21 4

143 237 169 307 74

13 19 12 24 2

8 5 3 35 22 13

56 35 21 247 147 100

458 589 381 712 70

9 10 3 4 4

har

69 T a b . 8. Den godkända fastmarksarealens fördelning på odlingskostnadsklasser, revirvis. Areal, hektar, inom odlingskostnadsklass nr med följande odlingskostnad per h e k t a r Distrikt revir

Övre

I under 600 kr.

II 600—900 kr.

57 25 673 1097 — 701 106

IV III 900—1 200 1 200—1 500 kr. kr.

Summa areal

Norrbottens.

Jukkasjärvi Gällivare Råneträsks Tärendö Korpilombolo Torneå Kalix Råneå Nedre

...

48 109 1100 19 103 8 59

3 26 75 49 9

108 160 1848 1142 152 709 174

Norrbottens.

Pärlälvens Storbackens .... Sikå Vargiså Malmesjaurs .... Bodens Selets Älvsby

180 7 55

21 162 75 175 928 252 85

34 15 51 11

63 162 75 209 1146 310 151

Skellefteå. Arjeplogs N. Arvidsjaurs . S. Arvidsjaurs . Piteå Mala Jörns Norsjö Burträsks

50 26 123 74

23 216 58 42 41 18

5 7 56 4

60 69 266 89 172 171 30

Umeå. Sorsele Västra Stensele Östra »

44 197 50

37 376

82 234 491

70 Areal, hektar, inom odlingskostnadsklass nr med följande odlingskostnad per hektar Distrikt I under 600 kr.

revir

Bjurbäckens Blåvikens ... Lycksele Örå Degerfors .... Bjurholms .... Hällnäs skolMellersta

II 600—900

kr. 18

251 229 106

III IV 900—1 200 1 200—1 500 kr. kr.

35 104 31 56 35 57

32 37 5

176 8 20 23

36 69 5

7 10

Norrlands.

Vilhelmina Dorotea Åsele Fredrika

20 28

Sammandrag för överjägmästaredistrikt, län och länsdelar: Övre Norrbottens Nedre » Skellefteå Umeå

2 659 1698 281 682 48

1446 111 398 609 227

5 368

2 791

310 42 268 246 95 151

4 407 515 3 892 961 270 691

1796 214 1582 995 802 193

5 368

2 791

246 Mellersta Norrlands .. Summa Norrbottens län därav lappmarken » kustlandet Västerbottens län därav lappmarken » kustlandet

....

....

Summa

162 23 178 504 198

135 156 774 690 84 1065

71 T a b . 9. Den godkända fastmarksarealens fördelning på höjdklasser, revirvis. Distrikt revir

Övre

Areal, hektar, å nedanstående höjd över havet, m. 0—100

100—200 200—300 300—400 över 400

Summa

Norrbottens.

Jukkasjärvi Gällivare Råneträsks Tärendö Korpilombolo Torneå Kalix Råneå Nedre

99 608

14 951 1043 54 101 139

108 160 1848 1142 152 709 174

108 137 897 98 35

Norrbottens.

Pärlälvens Storbackens Sikå Vargiså Malmesjaurs Bodens Selets Älvsby

29 162 75

995 135 19

151 175 121

63 162 75 209 1146 310 151

11 Skellefteå. Arjeplogs N. Arvidsjaurs S. Arvidsjaurs Piteå Mala Jörns Norsjö Burträsks

95 30 6

26 106 14

60 43 176 66 51 35

26 40 23

60 69 266 89 172 171 30

Umeå. Sorsele Västra Stensele Östra » Bjurbäckens ... Blåvikens

100 50 31

58 47 331 35 110

24 187 60

82 234 491 85 141

72 Areal, hektar, å nedanstående höjd över havet, m.

Distrikt revir

0—100

Lycksele .... Örå Degerfors ... Bjurholms ... Hällnäs skolMellersta

100—200 200—300 300—400 över 400

58 15

214 173

02 76 8 93

130 29 17 18

29 232 194

Norrlands.

Vilhelmina Dorotea Åsele Fredrika

Sammandrag för överjägmästaredistrikt, län och länsdelar: Övre Norrbottens Nedre » Skellefteå Umeå Mellersta Norrlands Summa Norrbottens län därav lappmarken » kustlandet Västerbottens län därav lappmarken » kustlandet Summa

707 1183 10 73

2 302 713 181 387

1275 37 146 673

9 183 431 622 279

89 286 194

3 583

[1890 34 1856 83

3 065 280 2 785 518 518

471 284 187 1053 967 86

66 26 40 503 503

1312 282 1030 819 387 432

3 583

569 Summa

73 Tab. 10. Den godkända fastmarksarealens fördelning på moränmarker och vattensedimentmarker, revirvis. Distrikt revir

Övre

Areal, hektar vattensediment

Norrbottens.

Jukkasjärvi Gällivare Råneträsks Tärendö Korpilombolo Torneå Kalix Råneå Nedre

89 160 316 ... 152 7 55

Norrbottens.

Pärlälvens Storbackens Sikå Vargiså Malmesjaurs Bodens Selets Älvsby

46 29 11

60 69 212 81 83 147 14

Umeå. Sorsele Västra Stensele Östra »

24 234 426

revir

Bjurbäckens Blåvikens ... Lycksele 19 Örå Degerfors ... 1532 Bjurholms ... 1142 Hällnäs skol-

67 141 36 56 29 10

18 1 272 410 194

702 Norrlands. 119 Mellersta 232 Vilhelmina 105 Dorotea ... 25 Åsele 111 Fredrika . 63 162 75 163 1117 Sammandrag för överjägmästare310 distrikt, län och länsdelar: 140 Övre Norrbottens Nedre » Skellefteå Umeå Mellersta Norrlands

Skellefteå. Arjeplogs N. Arvidsjaurs S. Arvidsjaurs Piteå Mala Jörns Norsjö Burträsks

Areal, hektar vattensediment

Distrikt

54 Summa 8 89 24 Norrbottens län .. 16 därav lappmarken » kustlandet . Västerbottens län . 58 därav lappmarken » kustlandet . 65

Summa

779 86 666 1023 473

3 514 2 030 191 1018

3 027

6 753

1206 424 782 1821 1538 283

5 598 482 5116 1155 319 836

3 027

6 753

74 Tab. 11. Den godkända fastmarksarealens fördelning på moränmarker och vattensedimentmarker inom olika höjdklasser, länsvis. Län

Norrbottens

Areal, hektar

Höjd över havet meter

morän

0—100

100—200

2 771

200—300

300—400

över 400

—

5 598

490 Summa Västerbottens

0—100

100—200

300-400

.

över 400

—

200—300

Summa Båda länen

gemensamt

vattensediment

0—100

1 944

100—200

3 261

200—300

300—400

över 400

—

3 027

6 753

Summa

75 Tab. 12. Den godkända odlingsmarkens fördelning på socknar. Socken

Län och länsdel

Antal områden

Areal i hektar Fast- Torv- Summa mark mark

318 225 481

Norrbottens läns lappmark Gällivare Jokkmokk Arvidsjaur

11 6 17

268 225 413

50 Norrbottens läns kustland Pajala Tärendö Korpilombolo Överkalix .... Nederkalix .. Tore Råneå Edefors Överluleå .... Älvsby Piteå

7 2 11 11 1 2 4 13 7 15 5

1756 92 889 998 70 81 139 1040 106 461 266

298 76 41 26

Västerbottens mark

Stensele ... Lycksele . Örträsk ... Vilhelmina Dorotea ... Åsele Fredrika .

5 5 20 23 1 4 2 5 3

99 72 725 319 169 232 29 101 111

11 11 19 33

5 20

110 83 744 352 169 232 29 106 131

kust- Jörn Skellefteå .. Norsjö Burträsk ... Sävar Degerfors .. Vännäs Bjurholm . Nordmaling

4 6 7 2 2 13 7 2 3

56 146 151 20 29 461 158 34 64

12 5 16 10 2 2 8 2 1

68 151 167 30 31 463 166 36 65

Västerbottens land

läns

lapp

Sorsele

...

Mala

läns

1 3 14 16 24 22

2 054 168 930 1024 70 82 142 1054 122 485 288

76 Några allmänna slutsatser av inventeringens resultat. Kommissionen har, som ovan framhållits, från början betraktat jordbruk, baserade på både fastmarks- och torvmarksodling såsom den bästa formen vid grundande av nya jordbruk i övre Norrland. Särskilt gäller detta moräntrakterna med deras relativt dyrodlade fastmark. Med hänsyn till de mycket betydande arealer odlingsvärd torvmark, som tidigare anvisats av kolonisationskommittén, ansåg även kommissionen från början, att inga svårigheter skulle komma att möta vid försök att tilldela de vid inventeringen funna fastmarksområdena behövliga arealer torvmark. Såsom framgår av de tabellariska sammanställnigarna, har emellertid ingalunda kommissionens program med hänsyn till torvmarkstilldelningen kunnat fullföljas. Hela den vid inventeringen funna fastmarksarealen är 9 780 hektar. Till denna borde enligt kommissionens program ha fogats en torvmarksareal av omkring 3 000 hektar, medan den verkligen funna är endast 796 hektar. Även beträffande moränområdena i det inre, speciellt i Västerbottens län, kunna i de flesta fall ej de önskvärda proportionerna mellan fastmark och torvmark upprätthållas. Orsaken till den stora bristen på lämplig torvmark ligger till någon del i den omständigheten, att kommissionen har varit strängare vid godkännandet av torvmark än kolonisationskommittén. Denna stränghet dikterades av att kommissionen anser, att odling på mindre lämpliga torvmarker ej kan vara ett verksamt stöd för de unga fastmarksjordbruken. Huvudorsaken är emellertid den, att de för odling lämpliga torvmarkerna blott sällan äro belägna intill eller i närheten av de odlingsvärda fastmarkerna. Om torvmarkerna undersökts på större avstånd från fastmarkerna än 2 km, skulle större tillgångar på odlingsvärda sådana hava kommit i dagen. En viss kompensation för bristen på lämpliga torvmarker ligger i den omständigheten att i åtskilliga fall tillgång på starrslåtter förefinnes. Kommissionen ifrågasätter, om ej härvid ännu större tillgångar borde särskilt efterforskas samt tagas i anspråk och eventuellt förbättras genom lämpliga dämnings- och bevattningsåtgärder i enlighet med uråldrig sed i lappmarken. Alldeles särskilt viktigt vore detta inom relativt högt belägna trakter, där torvmarksjordbruket på grund av klimatet har att dragas med större ekonomiska svårigheter än eljest. Den utförda inventeringen av odlingsvärd mark på kronoparkerna, som enligt de fordringar, vilka kommissionen uppställt, kan betraktas som lämplig för grundande av jordbruk med övervägande fastmarksodling, har visat, att arealtillgångarna av sådan mark i de båda undersökta länen utgör summa 10 576 hektar. Kronoparkernas hela, nedanför odlingsgränsen belägna areal kan enligt kolonisationskommitténs betänkande uppskattas till i runt tal 3 000 000 hektar. Det framgår härav, att endast c:a y3 procent

77 av kronoparksarealen fyller de fordringar, som kommissionen uppställt ifråga om lämplighet för odling och bebyggelse. Emellertid har, som ovan framhållits, den utförda inventeringen ej k u n n a t bli fullständig. Kunna då stora tillgångar av lämplig mark hava undgått att inventeras? Denna fråga skall här belysas i anslutning till en diskussion angående sambandet mellan vissa geologiska och bebyggelsehistoriska förhållanden och odlingsmarkernas förekomst på kronoparkerna. Därvid är det lämpligt att skilja mellan å ena sidan marker, som bestå av vattensediment, vilka utgöra drygt % av den funna odlingsvärda fastmarksarealen, och å andra sidan marker, som bestå av morän. 1. Vattensedimentmarker. Beträffande vattensedimenten är det ej troligt, att några större, sammanhängande arealer ha undgått kommissionens uppmärksamhet. Samtliga uppgiftslämnare ha i första rummet observerat sådana områden, vilka för vem som helst äro i ögonen fallande. Inom Västerbottens län funnos dessutom de kvartärgeologiska uppgifterna från Sveriges Geologiska Undersökning att tillgå. Det är därför troligt, att de verkligen befintliga tillgångarna ej äro mycket större än vad de siffror utvisa, som kommissionen funnit. De för odling lämpade vattensedimenten i det inventerade området bestå till övervägande del av avlagringar, bildade under senkvartär tid i det Baltiska havet. De förekomma därför mest nedanför den s. k. baltiska gränsen. På de kronoparker, som ligga nedanför nämnda gräns, tilltaga de odlingsvärda vattensedimenten i stort sett mot norr. Detta sammanhänger i huvudsak med att den äldre bebyggelsens täthet avtager i denna riktning, varför vid avvittringen relativt stora arealer odlingsbara marker kommit att kvarstanna i kronans ägo. Att vid avvittringen de odlingsbara markerna i största möjliga utsträckning tilldelades enskilda kan belysas siffermässigt i fråga om tvenne socknar, en i Norrbottens län, Råneå, och en i Västerbottens län, Burträsk. Inom dessa båda socknar utförde nämligen kolonisationskommittén en noggrann inventering av all odlingsmark i enskild ägo således även fastmark. Vid denna inventering av fastmarken använde kommittén ett förfaringssätt, som, utan att grunda sig på klara jordartsdefinitioner (som vid denna tidpunkt ännu ej voro fastställda) dock tämligen nära överensstämmer med odlingskommissionens inventeringsprinciper för marker av vattensediment. De av kolonisationskommittén funna siffrorna för odlingsbar fastmark i enskild ägo inom de båda n ä m n d a socknarna 1 torde sålunda approximativt rätt väl ange motsvarande areal odlingsbara vattensediment även enligt odlingskommissionens principer. Här nedan skola därför arealen odlingsbara men icke odlade vattensediment i enskild ägo inom de båda socknarna jämföras med motsvarande areal i kronans ägo, den förra enligt 1

Se Haglunds ovan, sid. 7, citerade redogörelse.

78 kolonisationskommitténs, den senare enligt odlingskommissionens inventering. I enskild ägo i kronans ägo Råneå s:n 1 328 har 119 har Burträsks s:n 4 560 » 6 » Enligt kolonisationskommitténs betänkande är den enskilda markarealen i Råneå, respektive Burträsk socknar 146 356 och 176 598 hektar och kronoparksarealen respektive 70 994 och 24 917 hektar. Med hjälp härav kan man u t r ä k n a arealen odlingsvärda (icke odlade) vattensediment i procent av den totala i enskild ägo och kronans ägo befintliga markarealen: I enskild ägo i kronans ägo Råneå s:n 0,91 % 0,17 % Burträsks s:n 2,58 % 0,024 % Här må framhållas, att i Burträsks socken är arealen odlingsbara vattensediment å kronoparkerna ovanligt liten, tydande på att avvittringen här gått fram med mycket stor noggrannhet. För hela Västerbottens kustland är nämligen sammanlagda arealen odlingsbara vattensediment på kronoparkerna 836 hektar, utgörande 0,3 2 % av dessas areal, som var 263 833 hektar den 1 januari 1931. De anförda siffrorna från Råneå och Burträsk belysa emellertid klart huru obetydliga arealer odlingsbara vattensediment, som finnas på kronoparkerna i kustlandet jämfört med vad som finnes i enskild ägo. De visa, att inom enbart Burträsk socken finnes på enskild mark mera än fem gånger så stor areal som i hela Västerbottens kustland på kronomark. Tillgången på odlingsbara vattensediment på kronoparkerna är sålunda i mycket hög grad beroende av, huru avvittringen på sin tid gick fram. Bortsett från vissa större områden inom Tärendö, Korpilombolo, Kalix och Bodens revir (se statistiken ovan), är det i stort sett blott fråga om smärre, vid avvittringen överblivna flikar av odlingsmark av det angivna slaget, som stannat i kronans hand. 2. Moränmarker. I fråga om moränmarkerna har man ingalunda å priori den trygghet som beträffande vattensedimenten, att alla större områden ha kommit med vid inventeringen. Huruvida så är fallet eller ej kan i någon mån belysas genom påvisande av orsakerna till odlingsvärda moräners uppträdande. Dessa förekomma nämligen på ett ganska lagbundet sätt, sammanhängande med vissa geologiska företeelser. Moränernas viktigaste odlingsegenskaper d. v. s. deras stenighet såväl som deras halt av ler och andra finkorniga beståndsdelar, bero sålunda i mycket hög grad på av vilka bergarter de ha bildats. Moräntäckets egenskaper återspegla berggrunden, men på ett vid första påseende något förvirrande sätt, vilket beror på inlandsisens rörelse. Isen har nämligen transporterat bergartmaterialet från dess fasta klyft. Detta innebär vanligen för

79 det inventerade områdets vidkommande, att en bergartsförekomst kan sätta sin prägel på moränerna ej blott där den verkligen finnes, utan även ett stycke i sydostlig riktning därifrån. Med hänsyn tagen härtill kan man med hjälp av berggrundskartan någorlunda väl i grova drag bedöma moräntäckets allmänna karaktär. 1 Det stråk av kambrisk-siluriska lerskiffrar m. m., som stryker från norra Ångermanlands gräns mot NNO genom Dorotea, Vilhelmina och Stensele socknar för att längre norrut fortsätta väster om odlingsgränsen, har som bekant alstrat bördiga fastmarksjordar, och dessa äro i allmänhet av morännatur. De relativt betydande områden av odlingsbar moränmark, som vid inventeringen blivit funna i Västra Stensele och Vilhelmina revir, torde bero på att moränerna här innehålla material av de nämnda skiffrarna. Särskilt beträffande Vilhelmina gäller det också, att redan tidigare ett mycket stort antal upplåtelser gjorts på kronoparkerna, vilket delvis beror på, att moränmarkens för odling goda beskaffenhet har varit känd. De allra bästa moränerna ha emellertid i regel före avvittringen tagits i anspråk av enskilda. De betydande förekomster av odlingsbar moränjord, som förefinnas i Ö. Stensele revir och i närbelägna delar av Blåvikens revir sammanhänga med förekomsten av fyllit (lerglimmerskiffer), tillhörande urberget. Även i Norsjö socken torde vissa sådana skiffrar ha medverkat till uppkomst av odlingsmoräner. De stora granitområdena, vartill även kan läggas porfyrförekomsterna, alstra sandiga eller moig-sandiga moräner, som vanligen äro ganska rika på block och sten. I följd därav äro tillgångarna på odlingsbar moränmark mycket obetydliga, exempelvis i större delen av Lycksele, i Sorsele, Arvidsjaurs, Jokkmokks och Gällivare socknar och över huvud taget i trakter, vilkas berggrund består av de nämnda bergarterna. Man finner i dessa socknar även, att de odlingar på moränmark, som träffas i samband med den äldre bebyggelsen (enskild mark) ha kostat mycken möda på grund av nödvändigheten att bryta och bortskaffa stora mängder sten vid odlingen. Inom de stora gnejsområdena äro däremot moränerna genomsnittligt något bättre än i granitområdena, både med avseende på stenigheten och halten av finkorniga beståndsdelar. Med gnejsområdena torde de numera urskilda s. k. migmatitområdena ungefärligen överensstämma. — Beträffande de olika bergarternas fördelning måste här hänvisas till de moderna kartor över Norrlands berggrund, som utförts å Sveriges Geologiska Undersökning. — Emellertid kunna gnejs- och migmatitområdena på intet sätt mäta sig med skifferområdena, som med hänsyn till riklig förekomst av odlingsmoräner intaga en särställning. Övriga bergarter spela 1 Se härom n ä r m a r e : Granlund och Wennerholm: Sambandet mellan moräntyper samt bestånds- och skogstyper i Västerbottens lappmarker. Sv. Geol. Undersökn. Ser. C: 384. 1935.

80 en relativt liten arealprocentisk roll inom inventeringsområdet utom vissa grönstenar (i Mala socken), leptit-glimmerskiffrar och vissa hårdare urbergssediment. Alla dessa senare bergarter tyckas ej giva för odling goda moräner, ty högst obetydliga eller alls inga vid inventeringen funna arealer av odlingsmorän förekomma i anslutning till dem. De strödda, odlingsvärda moränområden, som vid inventeringen hava konstaterats inom granit-, respektive porfyrtrakterna, äro till arealen obetydliga. Bebyggelsen i allmänhet är i dessa trakter även sparsam och ofta grundad på mindre goda moränmarker. Det kan då ej vara stora utsikter att där, på kronoparkerna, finna några större tillgångar av odlingsvärda moräner, som ha undgått inventering. De som eventuellt finnas, utgöras med all sannolikhet av helt små områden, liggande på relativt höga platåer, ty på sådana plägar moränen vara något mindre stenig än eljest. Inom lerskiffertrakter, vilka tyvärr utgöra en helt liten del av inventeringsområdet, kunde man förvänta relativt betydande tillgångar av odlingsbara moränmarker, som kunnat undgå inventering. Inom Västerbottens län skulle emellertid förhandenvaron av stora sådana tillgångar kommit till kommissionens kännedom tack vare uppgifterna från Sveriges Geologiska Undersökning. I Norrbottens län nedanför odlingsgränsen förekomma lerskiffrar endast i mindre omfattning. Några större områden av för odling lämplig skiffermorän kunna därför knappast ha undgått kommissionen. De skulle nog ej heller ha undgått att tagas i anspråk av landets tidigare bebyggare. Detta belyses av att den stora byn Gunnarn i det inre Lappland ligger i anslutning till skiffern i östra Stensele. Även i fråga om gnejs och migmatittrakter, gäller det inom Västerbottens län att mycket betydande, befintliga arealer av odlingsmorän borde kommit till kommissionens kännedom genom uppgifter från Sveriges Geologiska Undersökning. Nedanför den baltiska gränsen äro moränerna ofta något vattenbearbetade och följaktligen äro odlingsvärda sådana mycket sällsynta. Endast ovanför denna gräns torde det därför i Västerbottens län kunna inom områden av lerskiffrar, gnejser, migmatiter förväntas förefinnas nämnvärda tillgångar av smärre och medelstora arealer av odlingsmorän, som kunna ha undgått inventering. I Norrbottens län kanske det på motsvarande berggrund även finnes större sådana. I fråga om trakter med leptit-glimmerskiffrar och dylika bergarter torde utsikterna vara mindre än i gnejs- och migmatittrakter. En systematisk rekognoscering av jämna platåhöjder i gnejs-, migmatitoch skiffertrakter ovan den baltiska gränsen skulle sålunda utan tvivel komma att framvisa ytterligare tillgångar av odlingsbar moränmark, som dock till största delen torde vara belägna långt från nuvarande bebyggelse, befintliga vägar och andra kommunikationsleder, varigenom de undgått att uppmärksammas av kommissionens uppgiftslämnare. Deras eventuella utnyttjande kan därför ej inom avsevärd tid tänkas bli aktuellt.

81 En viss kontroll på inventeringens fullständighet har erhållits på statistisk väg för en del av undersökningsområdet, där domänverkets skogsindelningspersonal i samband med linjetaxering gjort systematiska iakttagelser för kommissionens räkning angående undersökningsvärda områden och lämnat meddelande om påträffade områden, som ej på annat sätt blivit uppmärksammade. Linjetaxeringen har utförts med ett avstånd mellan linjerna av 400 meter inom större och 200 meter inom mindre kronoparker. Iakttagelserna gjordes under 1934 och 1935 års skogsindelningssäsonger inom Södra Arvidsjaurs, Mala, Norsjö och Burträsks revir samt delar av Jörns, Sorsele, Blåvikens, Lycksele och Degerfors revir samt Hällnäs skolrevir. Inom dessa revir utgöres berggrunden först och främst av graniter och porfyrer, men även av gnejser, migmatiter, grönstenar och fyllitiska skiffrar, sålunda en provkarta på ett flertal av de i det inre Norrland förekommande bergarterna. Förutsättningar äro därför här för handen för uppträdande av såväl för odling goda som mycket olämpliga moräner. Inom de nämnda reviren och revirdelarna har kommissionen godkänt inalles 48 odlingsområden med en sammanlagd areal av 841 hektar (739 hektar fastmark och 102 hektar torvmark). Därav hava endast 5 områden med en areal av 103 hektar (87 hektar fastmark och 16 hektar torvmark) blivit kända enbart genom den »finkamning», som kommit till stånd genom skogsindelningspersonalens medverkan och varigenom alltså den godkända odlingsmarkens areal ökats från 738 till 841 hektar eller med U %. Denna procentsiffra är ett ungefärligt mått på den areal av odlingsbar mark, huvudsakligen moränmark, som vid kommissionens normala inventering i dessa trakter undgått att uppmärksammas. Då den gamla bebyggelsen till stor del redan har uppsökt de befintliga tillgångarna av odlingsvärd moränmark, bör avvittringen i fråga om dessa ha haft ett liknande inflytande vid tilldelningen av den odlingsvärda marken åt enskilda, som beträffande vattensedimentmarkerna (se ovan), fastän den säkerligen härvid arbetat med betydligt mindre precision än i fråga om dessa senare. På grund härav har man rätt att antaga, att även i fråga om moränmarker de i kronans ägo kvarvarande tillgångarna ej äro mycket betydande. Odlingsmoränernas av berggrunden betingade mycket ojämna fördelning medför, att vissa revir äro relativt rika på odlingsbar fastmark, andra fattiga. Vilhelmina är ett exempel på det förra slaget, Sorsele på det senare. Detta är en stor olägenhet, eftersom behovet av arbetskraft är större i Sorsele än i Vilhelmina. Men å andra sidan torde det just vara tillgångarna på goda odlingsmarker, som medfört en omfattande anläggning av kronotorp i Vilhelmina, varigenom arbetarstammen där blivit fullt tillräcklig, medan bristen på goda odlingsmarker i Sorsele är orsak till bristen på arbetskraft därstädes.

82 Slutord. Inventeringens resultat, att tillgångarna på odlingsbar fastmark å kronoparkerna i Västerbottens och Norrbottens län äro proportionsvis mycket obetydliga, står sålunda fast i stort sett. De stora tillgångar på odlingsbar fastmark, som verkligen förekomma, befinna sig i enskild ägo. Skulle emellertid den gräns för tillåtna odlingskostnader (1 500 kronor pr hektar), som kommissionen fastställt, höjas, exempelvis till 2 000 kronor per hektar, skulle samtidigt tillgångarna på odlingsvärd moränmark ökas med avsevärda arealer. Odlingskommissionens inventering har emellertid visat, att det på kronoparkerna dock finnas vissa, om ock ej stora tillgångar på odlingsbar fastmark. Dessa tillgångar äro mycket ojämnt fördelade, betingade som de äro dels av geologiska orsaker, dels av huru avvittringen på sin tid gick fram. En betydande del av de bästa vattensedimentmarkerna äro belägna mycket nordligt inom Norrbottens läns kustland (Pajala). Emellertid finnas även i övrigt här och var mycket goda områden, lämpade för relativt stor, samlad bebyggelse, samt ett icke ringa antal smärre områden, ägnade att fylla de behov av odlingsmark, som inom reviren lokalt kunna uppstå. Kommissionens undersökningar torde sålunda vara ägnade att ge en grundval för Domänverkets jordupplåtelsepolitik. Kommissionens riktlinjer för bedömning och godkännande av odlingsvärd mark i de två nordligaste länen torde även med fördel kunna vara till ledning vid framtida inventeringar och bedömning av jord för nyodling på enskilda marker. Umeå i maj 1936. ERNST T. JANSSON. Olof

Tamm.

Anders

Zingmark.

Martin

Malmgård.

Statens offentliga utredningar 1937 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarmis nummer i tlen kronologiska Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och intemeringslagarna m. m. Lagberedningens ig om aktiebolags pensionsoch andra persoi m. m. 113 I Promemoria ang. grunderna för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära öch musikaliska verk. [18] Förslag till ändrad lagstiftning sammanträffande av ^bi-ott jämte motiv. [24] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

1934 års nämnd för städningsutredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersättningarna för städningsarbete inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm m. m. [7] Utredning ang. de rättsbildade domsagobit radernas anställnings- och avlöningsförhållanden. 1201

kommunalförvaltning.

förteckningen.

Fast egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med förslag ang. den statsundentödda va< tenavlednings- och avdikningsverksamheten sunt därmel sammanhängande spörsmål. [8] Utredning rörande jordbrukets läge i Norrlanc med förslag til! åtgärder till förbättrande av -dei noi ska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. | 9, Betänkande med förslag ang. rätt till fiske i V ä n e J Vättern. Mälaren, Hjälmaren och Storsjön 1 Jämtland 1. Lagförslag och motiv. 110] 2. Kartbilaga . V ä n e l och Hjälmaren. | ] 1 ] Betänkande med förslag till vissa lagstiftniigsåtgä rde till motverkande av överdriven skuldsättning inom jord bruket. [14] Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam kast ning hos nötkreatur. [19] Betänkande med förslag till lag om minimilöner för länt arbetare. {21] Redogörelse för inventering av odlingsjord a kronopal kerna nedanför odlingsgränsen i de två nordligas! Norrlandslänen ävensom för vissa andra upfdrag. [3fl Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbrus. Betänkande med förslag till lagstiftning a n g särskilj husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbittens lan lappmarker m. m. [5] Betänkande med förslag till lag om allmänniigsskogar Norrland oeh Dalarna m. m. [29]

Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande med förslag till lönereglering för lärarp .sonalen vid kommunala meilanskolor, kommunala flii skolor och högre folkskolor. L27]

Industri Handel och sjöfart.

1'oliti.

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialiseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens problem och faktorer. [1] Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 2. [2] Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri. [4] Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936. [12] Hembiträdesutredningens betänkande. 1. Betänkande och förslag i fråga om utbildning av hembiträden. [16] Betänkande med utredning och förslag rörande beredskapsarbeten. [26] Hälso- och sjukvård. Yttrande i abortfrågan. [6] Betänkande ang. pensionsstyrelsens irivaliditetsförebyggande verksamhet. 123] Betänkande med förslag till lag om skvddskoppympning m. m. [28]

Allmänt näringsväsen.

Kominuuikatioiisväsei). Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafiksäker betens höjande vid korsningar i samma p a n niellat järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidra] av a' nedel till säkerhetsanordningarna vit dylika korsningar. [15] Bank-, kredit- och penning*åsen.

Försäkringsväsen. Kyrköväsen.

Undervisningsväsen. Anillig odling i övrigt. Ef'erskrift till »Kyrkogodset i Skåne, Hallan 1 och Ble kinge under dansk tid». [22]

Försvars väsen. Betänkande ang. vissa med frivillig anskaffnir.g av luft värnsmateriel sammanhängande frågor. |17 Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. [25] Utrikes ärenden.

Emil Kihlströms Tryckeri A . - B . Stockholm 1937 6404

Internationell rätt.