Betänkande med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar 1937

.Kronologisk *förteckning

. Socialiseringsproblemet.g 2. Hushallsräkningens prob- 6. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S. lem och faktorer. Tiden. viij, 173 s. F1. 7. 1934 års nämnd för städningstttredning. Betänkande . Socialiseringsidéer och i Sovjet-- med speciella beräkningar och förslag rörande ersätt-

socialislggingspraxis

an»:-mm:-A

unionen. 2. Tiden. vij, 140 s. 1. ningarna för städningsarbete inom vissa statliga Em- . Betänkande med förslag till revision av förvarings- och betslokaler i Stockholm m. m. Marcus. 54 s. Fi. interneringslagarna m. m.” Marcus. 95 s. Ju. . Betänkande med förslag angående den statsunderstöd- . Statslotterintredningen. Betänkande med förslag rö- da vattenavledninus- och avdikningsverksamheten samt rande svenskt penninglotteri. Haeggström. 177 s H. sammanhängande spörsmål. Heeggström. 275 s.

. Betänkande med förslag till lagstiftning angående sir- därmed o.

skilda husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 karta. Jo.’

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937:8 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÃNKANDE MED FÖRSLAG

I

ANGÅENDE

DEN

STATSUNDERSTÖDDA

VATTENAVLEDNINGS- OCH AVDIK-

N IN GSVERKSAMHE TEN

SAMT DÄRMED SAMMANHÃNGANDE

SPÖRSMÃL

AVGIVET DEN 28 DECEMBER 1936 AV 1934 ÅRS AVDIKNINCSSAKKUNNIGA ____---___

STOCKHOLM 1937 [VAR HEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A.B. 370951 .UEIIOÅ

5.|U~°( › *ä *auf*

°cxn°

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för

Kungl. Jordbruksdepartementet . 5 Åtgärder från det allmännas sida för

j ords torrläggning . . . . . . . . . . . . 9

Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Den nuvarande verksamheten under statens direkta ledning . . . . . . . . . . . . . . 12 Personalförhâllanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12 Lantbruksstyrelsen sid. 13. - Den lokala organisationen sid. 14-. —- F örrättningsmännen sid. 14. -- Fältbiträden sid. 17. — Rit- och skrivbiträden sid. 18. - Resekostnads- och traktamentsersättning sid. 19.

Tjänstegöromålens art och ordningen för deras handläggning samt verksamhetens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20 art och ordningen för deras handläggning sid. 20. — Förrättning- Tj änstegöromålens arnas antal och omfattning sid. 22.

Statens ekonomiska av understödjande torrläggningsföret a g e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Bestämmelser angående lån och bidrag sid. 24. — Handläggningen av ärenden rörande statsunderstöd sid. 27. —- Verksamhetens omfattning sid. 30.

Statens utgifter för den nuvarande organisationen . . . . .. 33 Lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå sid. 33. — Lantbruksingenjörerna och deras biträden sid. 34-.

Hushållningssällskapens verksamhet

för jords torrläggning . . . . . . . . . . . . . . 35

Personalförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35

Hushållningssällskapen och täckdikningsnämnderna sid. 35. - Förrättningsmännen sid. 36. -- Täckdikningsförmännen sid. 39.

Förrättningarnas handläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4:0

Statens ekonomiska av under-stödjande täckdikningsverks a m h e_ t e n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4-1

Bestämmelser angående lån och bidrag sid. 4«l. — Verksamhetens omfattning sid. 446.

Utgifterna för täckdikningsverksamheten . . . . . . . . . . . . .. 48

De

sakkunnigas uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Torrläggningsverksamhetens förutsättningar och betydelse för framtiden.

52 Brister i den nuvarande organisationen och av de

sakkunniga föreslagna åtgärder för deras avhjälpande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Förenklingar i förrättningsförfarandet vid uppgörande av förslag till torrlägg-

ningsföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

Snabbare handläggning av torrläggningsärendena . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Snabbare handläggning å. lantbruksingenjörsdistrikten. .. 76

Snabbare handläggning hos myndigheterna. . . . . . . . . . . . .. 78

Torrläggningsföretagen och vägintresset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87

Tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid

torrläggningsföretagens under-

stödjande med statsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93

Sid.

och deras biträdens anställnings- och avlöningsför- Lantbruksingenjörernas

hållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .103

och lantbruksstipendiater . . . . . . . . .106 Lantbruksingenjörer sid. 106. -- Föreslagna anställ- Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden sid. 108. nings- och avlöningsförhållanden Assistenter och tekniska biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _114

Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden sid. 114. _— Föreslagna anställ-

sid. 118. nings- och avlöningsförhållanden

Rit- och skrivbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .123

lönetillägg till de ordinarie lantbruksingenjö- Personliga för minskade inkomster . . . . . ..124 rerna såsom kompensation

traktamentsersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .129 Rese-och

Lantbruksingenjörstaxan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..131

Kostnadsberäkningar, statförslag m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . .144

Övergångsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _149

organisation . . . . . . . . . . . . 1 51

Olika linj er för torrläggningsverksamhetens

inordnas i sin helhet under hushållningssällskapen . 154 Torrläggningsverksamheten

av verksamheten och hushåll- Nuvarande uppdelning på lantbruksstyrelsen

bibehålles . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .156 ningssällskapen Skrivelse från Göteborgs och Bohus läns hushâllningssällskaps förvaltningsutskott vid 1936 års riksdag sid. 157. — Personalbehov m. m. sid. 160. sid. 156. -- Motion sid. 161. - Lant- —- Lantbruksingenjörsdistrikten sid. 160. - Hushållningssällskapen sid. 168. - Kostnadsberäkningar, statförslag m. m. sid. 171. bruksstyrelsen

ställes i sin helhet direkt under statlig ledning . .173

Torrläggningsverksamheten

sid. 173. - Personalbehov m. m. sid. 175. - Täckdik- Den lokala organisationen sid. 177. —- Täckdikningsförmännen sid. 178. - Den centrala organingsnämnderna statförslag m. m. sid. 179. nisationen sid. 179. ——Kostnadsberäkningar,

Jämförelse mellan statsverkets beräknade kostnader för torrläggningsverksam-

och de olika organisationsförslagen . . . .185 heten enligt nuvarande organisation

De olika alternativens fördelar och nackdelar . . . . . . .i . . . . . . . . . . . . . .186

i vissa delar av vattenlagen . . . . . . . . . . . .193

Förslag till lag om ändring

i den 31 december 1921

kungörelse

Förslag till om ändringar kungörelsen

bestämmelser i vattenmål. . . .195

med Vissa angående handlingar (nr 842) villkoren för statsbidrag från statens Förslag till kungörelse angående

. .195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

avdikningsanslag

till villkoren för lån från statens avdiknings- Förslag kungörelse angående

. . . . . . .200 lånefond . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . .205

Speciell motivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av arbetet för torrläggning i

Kort för organisationen jords

redogörelse

.214

de nordiska grannländerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning av de sakkunnigas förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .217

Särskilda . . . .I . .. . . . . .i .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .218

yttranden.

. . . . . . . . . 233

Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

”ill

Herr Statsrådet och

Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Den 15 juni 1934 dåvarande chefen bemyndigade Kungl. Majzt för jordbruksdepartementet att tillkalla fem utredningsmän för att, i offentenligt liggjort statsrådsprotokoll för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande den med understöd av statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål, och skulle en av tillkallas först efter ansagda utredningsmän mälan av de övriga och allenast för deltagande i såvitt anutredningen, ginge frågor av övervägande juridisk och natur. Vidare bevattenråttslig myndigade Kungl. Maj :t utredningsmännen att för och uppöverläggningar lysningars inhämtande tillkalla en representant för lantbruksingenjörerna och en representant för lantbruksingenjörsassistenterna. J ämlikt sagda bemyndigande tillkallade departementschefen den 20 juni 1934 såsom utredningsmän landshövdingen A. B. Gärde, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren O. L. Carlström, Södergården, Sävsjö, professorn vid lantbrukshögskolan G. H. Flodkvist och byråchefen i L. O. Fredholm. lantbruksstyrelsen Såsom sekreterare vid utredningen förordnades den 6 oktober 1934 assessorn i Svea hovrätt N. H. Grafström. Med stöd av omförmälda bemyndigande och i av framställanledning

ning från utredningsmännens ordförande tillkallade

departementschefen den 11 januari 1936 vattenrättsdomaren greve H. A. H. Hamilton att deltaga i utredningsarbetet, för såvitt detsamma av överanginge frågor vägande juridisk och vattenråttslig natur. Utredningsmännen, vilka antagit 1934 års benämningen avdikningssakkunniga, påbörjade sitt arbete under september månad 1934. Genom beslut den 16 november 1934 har — med över- Kungl. Majzt lämnande av en av de anställdas i skrivelse den 13 centralorganisation oktober 1934 hemställan ——— de gjord uppdragit åt sakkunniga att i samband med fullgörandet av deras uppdrag verkställa och utredning avgiva förslag i fråga om anställnings- och för avlöningsförhållanden tjånstebiträden hos statens lantbruksingenjörer. För att tagas i övervägande vid av hava till de fullgörandet uppdraget

sakkunniga från jordbruksdepartementet med remisskrivelser nedan angivna dagar överlämnats handlingarna i följande ärenden: den 9 1934 skrivelse den

juli föreningen lantbruksingenjörsassistenters

1 augusti 1932 angående utredning av frågan om ett bättre utnyttjande av den befintliga assistentkåren, särskilt förste assistenter, för mera kvalifice-

rat arbete inom lantbruksingenjörsverksamheten;

den 9 1934 en av lantbrukaren N. Adler och majoren friherre Fabian juli

Lilliecreutz den 29 april 1933 avgiven promemoria rörande statens under-

stöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran; den 24 1935 Svenska mosskulturföreningens skrivelse den 18 januari 1935 i av en av kulturingenjörerna A. Bauman, E. Hole januari anledning och O. Djurle uppgjord och vid skrivelsen fogad promemoria rörande mark-

undersökningar vid de statliga torrläggningsföretagen;

den 29 november 1935 föreningen lantbruksingenjörsassistenters skrivelse den 3 1933 i av revisorers av år 1932 framställda april anledning riksdagens anmärkningar mot vissa förrättningar av lantbruksingenjörerna; den 29 november 1935 civilingenjören F. Paulys skrivelse den 6 juli 1933 angående utredning i vad mån bättre planerade arbetsföretag handlagda enligt 7 kap. vattenlagen skulle kunna erhållas; den 14 december 1935 Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts skrivelse den 7 december 1935 angående statsbidrag till vissa i samband med stående avloppsföretag; och täckdikning den 17 april 1936 riksdagens skrivelse den 16 mars 1934, nr 101, i anledav en inom väckt utredning om lämpligning riksdagen motion, angående

heten av sådan av vattenlagen, att vägingenjör erhåller tillbörligt

ändring

vid av ärenden angående dikningsföretag, som

inflytande handläggningen beröra allmän väg.

För att vara vid av uppdraget har ytterligare tillgängliga fullgörandet

från med remisskrivelse den 7 november 1934 till de finansdepartementet överlämnats skrivelse

sakkunniga föreningen lantbruksingenjörsassistenters den 13 maj 1933 angående ordnande av pensionering för lantbruksingenjämte över avgivna yttranden.

jörernas tjänstebiträden framställningen

har från med remisskrivelse den 30 de-

Vidare jordbruksdepartementet

cember 1935 till de sakkunniga för kännedom överlämnats en av godsägaren B. G. Östervåla, i en den 15 oktober 1935 dag- Montgomery, Aspnäs, tecknad skrift hemställan om vidtagande av åtgärder för påskyndangjord de av tillämnad av Tämnaren inom Västmanlands och Upp-

reglering sjön sala län av och lantbruksingenjören H. Welinjämte lantbruksstyrelsen Berger i ärendet avgivna yttranden.

hava till de sakkunniga inkommit följande skrivelser: Slutligen en av O. i mars 1935 avfattad skrivelse med

kulturingenjören Djurle markundersökningarna vid torrläggningsförenågra synpunkter angående

tagen;

föreningen lantbruksingenjörsassistenters skrivelser den 14: juni 1935 och den 10 december samma år angående anställnings- och

avlöningsförhållan-

dena för tjänstebiträdena hos samt

lantbruksingenjörerna; Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts skrivelse den

3 juli 1936 angående pensionering av hushållningssällskapens täckdiknings-

förmån. Vid vissa av de sakkunnigas överläggningar hava deltagit lantbruksingenjörerna A. H. Welin-Berger, K. G. Kindblom, S. G. V. Hallin och N. E. Risberg såsom representanter för föreningen statens lantbruksingenjörer, jordbrukskonsulentema H. Paulsen, J. Hagman, A. Norrgård och D. L. Andersson såsom representanter för föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter samt förste assistenterna C. Lundin, T. Herdenberg och B. Almgren såsom representanter för föreningen lantbruksingenjörsassistenter. De sakkunniga hava därjämte haft överläggning med föreståndaren för Svenska mosskulturföreningen filosofie licentiaten friherre G. agronomen A. Rappe. Under utredningens gång hava undertecknade Gärde, Carlström, Flodkvist och Fredholm med vederbörligt medgivande resor i olika

företagit

delar av landet och därvid besiktigat olika och täckvattenavlednings-

dikningsföretag och sammanträffat med ett flertal samt förrättningsmän representanter för åtskilliga hushållningssällskap.

Sedan utredningsarbetet, i vilket vattenrättsdomaren Hamilton greve deltagit i vad beträffar frågor av övervägande juridisk och vattenrättslig natur, numera slutförts, få de sakkunniga härmed vördsamt sitt avgiva

betänkande i anledning av det åt dem anförtrodda uppdraget.

Betänkandet innefattar bland annat följande

författningsförslag:

1) förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen; 2) förslag till kungörelse om ändringar i kungörelsen den 31 december 1921 (nr 842) med vissa bestämmelser angående handlingar i vattenmål;

3) förslag till kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag samt

4) förslag till kungörelse angående villkoren för lån från statens avdik-

ningslånefond.

Särskilda yttranden av undertecknade Carlström, Flodkvist och Fred-

holm bifogas.

Stockholm den 28 december 1936.

A. B. GÄRDE.

OSCAR CARLSTRÖM. HERMAN FLODKVIST. OLOF FREDHOLM.

N ils Grafström.

Åtgärder

från det allmännas sida för

jords torrläggning.

Historik. Under inflytande av den vid 1800-talets början alltmera omfattade åskådningen, att jordbruket vore den för nationens välstånd grundläggande näiingsgrenen, började man då. i vårt land i större än tidiomfattning gare att arbeta för jordbrukets förbättring i olika avseenden. Den tanken uppkom härvid, att man borde söka avvärja eller i görligaste mån minska de skador, som åsamkades jordbruket översvämningar i genom dalgångarna och på Inom landet förefanns emellertid vid denna tid icke slättbygderna. sakkunskap för planläggning av ett ur torrläggningsföretag på jordbrukets synpunkt tillfredsställande sätt. Ett initiativ, som skulle bliva i för hög grad fruktbringande vårt jordbruks utveckling, togs vid denna tid av ett av landets hushållningssällskap, nämligen hushållningssällskapet i Örebro län, som, sedan ekonomiska garantier lämnats av enskilda medlemmar, beslöt att inkalla skotten Georg Stephens för planläggning av inom länet. torrläggningsföretag Stephens, som var den i allmän tjänst i vårt. land först anställde för sakkunnige jords torrläggning, anlände till Sverige år 1806. Sedan resultaten av hans arbete blevo kända, kallades han att utföra av planläggningar torrläggningsföretag även inom andra län. Efter hand arbete för av upptogs jords torrläggning allt flera hushållningssällskap.

Med tiden fästes jämväl statsmakternas uppmärksamhet vid vikten och nödvändigheten av jords torrläggning, såväl för att den odlade höja jordens fruktbarhet som ock för att bereda till åkerarealens utmöjlighet ökning genom nyodling. Ett betydelsefullt steg togs av staten år 1835, då Stephens med benämningen i statens av lantbruksagronom antogs tjänst akademien, som vid denna tid var den centrala myndigheten för jordbruket. Stephens’ uppgift blev nu att arbeta för jords inom hela torrläggning landet. Han blev härvid en av pionjärerna för täckt medelst avdikning - eller - som i värt land tegelrör täckdilçning dräneringl enligt mönster från England upptogs vid mitten av 1800-talet. 1 I vårt land benämnes sänkning av grundvattnet genom täckta ledningar såväl dränering» som »täckdikningx Under kristiden förefunnos sålunda samtidigt två av staten grundade lånefonder, av vilka den ena benämndes täckdikningslânefonden och den andra dräneringsfonden. Då »täck-dikning- ur språklig synpunkt torde vara en mindre lycklig benämning på. täckt dikning och dränering» vunnit internationell spridning, använda de sakkunniga i sina förslag till författningsändringar denna senare term.

Snart vidtogo statsmakterna jämväl på annat sätt än genom anställande av förrättningsmän för planläggning av torrläggningsföretag åtgärder till stödjande av denna verksamhet. Från början av 1840-talet har riksdagen sålunda ställt medel till Kungl. Majzts förfogande för avdikningsverksamhetens stödjande, till en början i form av lån men senare dessutom genom bidrag utan återbetalningsskyldighet. Antalet agronomtjänster ökades efter hand, varjämte såsom tjänstebiträden benämnda till vilkas åt agronomerna antogos elever, stipendiater, avlönande bidrag delvis utgick av allmänna medel. Vid 1865-1866 års riksdag ökades antalet förrättningsmän, vilka alltsedan år 1863 benämndes lantbruksingenjérer, från förut varande nio till tolv. Sedermera har antalet lantbruksingenjörstjänster ytterligare ökats, så att det för närvarande uppgår till 244. Därjämte äro med understöd av statsmedel inom torrläggningsverksamheten anställda extra lantbruksingenjörer, lantbruksstipendiater och vissa tjänstebiträden. Fram till 1865 hade befogenhet att avgiva utlåtande i råttstvister berörande avdikningsföretag tillkommit endast lantmätarna, vilka i icke ringa omfattning planlade vattenavlednings- och I och med

täckdikningsföretag. utfärdandet av det första reglementet för lantbruksingenjörerna år 1865

erhöllo dessa samma befogenhet i nyssnämnda hänseende som lantmätarna. Sedan lantmätarnas tid därefter i allt större omfattning kom att upptagas av andra såsom skiftesförrättningar m. m., övertogs arbetet med uppgifter, planläggning av torrläggningsföretag till övervägande del av lantbruksingenjörerna. Sedan staten således genom anställda tjänstemän tagit hand om ledningen av verksamheten för jords torrläggning, upphörde hushållnings-

sällskapen med arbetet för planläggning av torrläggningsföretag. Enstaka hushållningssällskap utförde visserligen i mindre omfattning genom läns-

agronomer sådan planläggning, men i stort sett inskränktes hushållningssällskapens insats på området till att omfatta upplysningsverksamhet bland jordbrukarna. Ett nytt initiativ togs emellertid av hushållningssällskapen genom anställande i åtskilliga sällskaps tjänst av dikningsförmän med uppgift att under förrättningsmans ledning handhava utförandet av täckdiknings-

arbeten. Dikningsförmansinstitutionen, som knappast har någon motsva-

righet i annat land, har varit och är av stor betydelse, varför ock statsmakterna numera lämna bidrag till sällskapen för anställande av sådana förmä.n. Antalet i hushållningssällskapens tjänst anställda dikningsförmän uppgick år 1934 till 145. De först i statens tjänst anställda agronomerna och lantbruksingenjörerna hade, liksom fortfarande är fallet, även till uppgift att tillhandagå lan-

det.s jordbrukare med råd på det egentliga jordbrukets område, exempelvis i rörande och till

frågor jords odling indelning omloppsbruk och dylikt.

Efter hand och fram emot sekelskiftet inträdde emellertid en ändring i fråga om statens och verksamhet för torr-

hushållningssällskapens jords

läggning. Lantbruksingenjörernas arbete hade vid denna tid alltmera kommit att inriktas på planläggning av avlopp, nämligen för

vattenavledningsföretag

sarnfälligheter m. m., uppgifter, som redan då nått en avsevärd omfattning och sedan dess ytterligare ökats, under det att deras arbete såsom råd-

givare i egentliga jordbruksfrågor samt såsom för förrättningsmän planläggning av täckdikningsföretag och ledning av sådana utförande företags

var av jämförelsevis ringa därefter vidare i

omfattning. Utvecklingen gick

denna riktning, så att under första decenniet av innevarande århundrade

lantbruksingenjörernas verksamhet på sistnämnda områden i förhållande till det föreliggande behovet företedde obetydlig omfattning.

I vårt lands slättbygder med övervägande svårgenomsläpplig jord i svag

marklutning utgör upptagandet av avlopp till huvudsaklig del endast en förberedande åtgärd för åkerjordens ur växtodlingssynpunkt ändamåls-

enliga torrläggning. För vinnande av full torrläggning är det ofrånkomligt, att, sedan avlopp upptagits, jorden därjämte täckdikas. De stora kostnader, som avloppen kräva från den enskildes och det allmännas sida, komma icke att medföra avsett därest icke mera allmänt utföres.

gagn, täckdikning Den brist i fråga om torrläggningsverksamheten, som eftersättandet vid

denna tid av täckdikningen medförde, framstod tydligt för på jordbrukets område ledande män. Men även i annat hänseende ansåg man, att en brist förelåg, nämligen däri, att täckdikning ofta utfördes utan plan och utan kontroll, i vilket fall den icke erhöll den effektivitet och varaktighet, som måste krävas. En bättre ordning i berörda avseenden inträdde, då ett fler-

tal hushållningssällskap började att taga hand om och organisera täckdikningsverksamheten inom respektive län. Sällskapen uppdrogo därvid till

någon i sin tjänst anställd länsagronom eller jordbrukskonsulent att, sam-

tidigt som han genom upplysning verkade för jords ändamålsenliga torrläggning, bearbetning och användning m. m., utföra planläggning av täckdikningsföretag samt att leda och kontrollera dessa arbetens utförande.

Denna utveckling har sedermera i avsevärd grad befordrats, bland annat genom den verksamhet, som under åren 1918-1922 utövades av Statens

odlingsorganisation. Denna organisation grundades av statsmakterna med uppgift att i främsta rummet verka för täckdikning av ofullständigt torr-

lagd åkerjord ävensom för och beteskultur, allt i avsikt att i möj-

nyodling

. ligaste mån genom ökning av jordbrukets produktion motverka den under kristiden uppkomna livsmedelsbristen. Då tillgång till förrättningsmän för

planläggning av täckdikningsföretag i erforderlig omfattning saknades,

föranstaltade ledningen av odlingsorganisationen om anordnande av en kurs för vidare utbildning i kulturtekniskt hänseende av sådana jordbruks-

konsulenter och agronomer, vilka icke i erforderlig grad specialiserat sig

för arbete på området. Efter fortsattes arbetet för jords täck-

odlingsorganisationens upphörande dikning av hushållningssällskapen.

Under de senaste årtiondena har utvecklingen på torrläggningsverksamhetens område alltmera gått i riktning mot en uppdelning av de olika arbets-

uppgifterna mellan staten och hushållningssållskapen. Lantbruksingenjörer-

nas arbete har kommit att i allt större omfattning tagas i anspråk för dik-

nings-, vattenavlednings- och invallningsföretag samt medverkan vid vat-

tenregleringar, under det att och det huvudsak-

upplysningsverksamheten

liga arbetet med täckdikningsföretags planläggning samt ledningen av dessa arbetens utförande alltmera övergått till j ordbrukskonsulenterna. Den

ojämförligt största delen av täckdikningsverksamheten handhaves numera

av hushållningssällskapen.

Hushållningssällskapens arbete för åkerjordens täckdikning har av stats-

makterna understötts i olika hänseenden, bland annat därigenom, att till sållskapen uppdragits utdelandet av statslån och statsbidrag till tåckdikning, planlagd och utförd under ledning antingen av lantbruksingenjör eller av i hushållningssällskapens tjänst anställd länsagronom eller jordbrukskonsulent. Ãvenså lämnar staten bidrag till bestridande av hushållnings-

sällskapens utgifter för förmedling av täckdikningslån samt till avlönande av i sällskapens tjänst anställda dikningsförmän. För utbildning av för-

rättningsmän för har staten anordnat kulturtekniska kurser,

täckdikning avsedda för agronomer, jordbrukskonsulenter och lantbruksingenjörsaspiranter. Likaledes har av staten anordnats kurser för utbildning av dikningsförmän. I den mån särskilt beviljade anslag varit otillräckliga för

verksamheten ifråga, och hushållningssällskapen således för denna anlitat till dem av statsmedel anvisade allmänna anslag, har så kunnat ske utan erinran från statens sida.

Den nuvarande verksamheten under statens direkta ledning.

Personalförhållanden. Såsom förut antytts hava efter hand arbetsuppgifterna inom torrlägg-

ningsverksamheten uppdelats mellan olika slag av förråttningsmän, namligen å ena sidan de under lantbruksstyrelsen lydande lantbruksingenjö-

rerna, vilka alltmera inriktat sig på handläggningen av frågor rörande vattenavledning, sa.mt å den andra sidan hushållningssällskapens jordbruks-

konsulenter, vilka omhändertagit det huvudsakliga arbetet med täckdikningarna. Denna uppdelning har emellertid ej till fullo genomförts, i det att vissa

lantbruksingenjörer alltjämt handlägga täckdikningsfrågor och på enstaka

håll äro ledare av denna verksamhet.

Lantbruksstyrelsen.

Den centrala ledningen över den med understöd av statsmedel bedrivna

Vattenavledningsverksamheten utövas av lantbruksstyrelsen. Nu gällande instruktion för denna myndighet är utfärdad den 15 augusti

1933 (nr 509). Enligt denna instruktion tillkommer det lantbruksstyrelsen att, bland annat, handlägga tekniska och administrativa ärenden angående sådana torrläggnings- och för för vilka under-

odlingsföretag jordbrukets höjande,

stöd av statsmedel sökts eller beviljats (§ 1). Under lantbruksstyrelsen lyda statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater jämte hos dessa befattningshavare anställda tjänstebiträden (§ 2).

Inom lantbruksstyrelsen handläggas ärenden rörande torrläggningsföretag, däri inbegripet täckdikning, samt odlingsföretag ävensom angående

lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater samt deras tjänstebiträden å styrelsens kulturtekniska byrå, därvid ären-

dena rörande torrläggningsföretag skola, i vad de avse granskning av arbetsplaner och kostnadsförslag och vad därmed äger samband ävensom före-

å en teknisk avdelning inom byrån med tags godkännande, handläggas som i vad nämnda ärenden angå kontrakt

byråchefen föredragande samt,

och av m. å

säkerhetsförbindelser, utbetalning statsmedel m., handläggas

en kameml avdelning inom byrån med en förste byråingenjör som före-

dragande (§ 7). Å den tekniska avdelningen tjänstgöra, förutom byråchefen, en förste

två ett extra en förste ama-

byråingenjör, byråingenjörer, ingenjörsbiträde,

nuens, en kvinnlig kansliskrivare samt ett kvinnligt kanslibiträde. Vidare

äro såsom biträden å anställda ett visst antal extra

tillfälliga avdelningen ingenjörer. Inom den kamerala avdelningen tjänstgöra, förutom den föredragande förste byråingenjören, en kvinnlig kansliskrivare samt ett kvinnligt kansli-

biträde.

Utöver nu nämnda personal tjänstgöra å den kulturtekniska byrån i mån

av behov extra skrivbiträden.

I senast fastställda avlöningsstat upptages för kulturtekniska byrån

i följande personal:

Befattning Lönegrad Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B301 2 förste byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B26 2 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B 11 2 kanslibiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. B 7 Tjänstemän å extra stat: 2 byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B21 eller tillsammans 7 ordinarie befattningshavare och 2 befattningshavare å extra stat. Antalet icke-ordinarie befattningshavare har under de senare åren varierat från 7 till 10. Dessa avlönas från lantbruksstyrelsens allmänna anslag till icke-ordinarie personal eller av särskilt anvisade medel.

Den lokala organisationen. Lokalt år torrlåggningsverksamheten organiserad på de olika lantbruksingenjörsdistrikten. Alltsedan år 1924: är riket för detta ändamål indelat i 241 lantbruksingenjörsdistrikt, vilka vart och ett förestås av en lantbruksingenjör. De nuvarande distrikten sammanfalla i stort sett med landets länsindelning, dock att Hallands lån och läns södra Göte- Älvsborgs del, borgs och Bohus lån samt läns norra Västerbottens lans södra Älvsborgs del, del, Västerbottens läns norra del och Norrbottens läns södra del, samt Norrbottens läns norra del var för sig utgöra ett lantbruksingenjörsdistrikt. Såsom förrättningsvnän med uppgift att uppgöra planer till och leda utförandet av torrlåggningsföretag tjänstgöra förutom de ordinarie lantbruksingenjörerna jämväl extra lantbruksingenjörer och sådana lantbruksstipendiater, vilka av Kungl. Maj :t tillerkånts behörighet att hålla syneförrättning enligt vattenlagen rörande torrlåggning av jord. Hos äro anställda dels förrättningsmännen tjdnstebitrdden, nämligen fältbiträden, vilka biträda förrättningsmånnen huvudsakligen vid arbetet på fältet, och dels kontorsbiträden, vilka utföra förekommande rit- och skrivgöromål på expeditionen. De personalen åliggande arbetsuppgifterna äro närmare angivna ini_ struktionen för statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater den 26 januari 1923 (nr 30) med däri genom kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 313) vidtagna ändringar.

Antalet ordinarie lantbruksingenjörer har under de senaste decennierna varit tämligen konstant och utgör sedan år 1924, såsom ovan framhållits, 24. 1 Till byrâchefen har därjämte under de senare åren från statens avdikningsanslag utgått en särskild ersättning för ökade göromâl med avseende å torrläggnixigsverksamheten.

Sedan år 1908 hava såsom extra extra lant-

förrättningsmän tjänstgjort bruksingenjörer, vilkas antal till en början uppgick till 3 å 4, men alltsedan

år 1933 till följd av torrläggningsverksamhetens fortgående stegring utökats till 7. _

Behörighetsförklaring för lantbruksstipendiat att tjänstgöra såsom för-

rättningsman har under de senare åren vid olika tillfällen meddelats, i den

mån behov av extra förrättningsmän gjort sig gälla.nde. Sådan behörighetsförklaring har därvid lämnats de stipendiater, vilka uppfyllt föreskrivna kompetensvillkor för antagande till extra lantbruksingenjör, men vilka på

grund av det begränsade antalet extra lantbruksingenjörsbefattningar icke kunnat erhålla förordnande å sådan tjänst. Efter meddelad behörighetsförklaring, som nyss nämnts, hava under de senare åren 3 ä 4 stipendiater

tjänstgjort i egenskap av förrättningsmän för torrläggningsföretag.

De extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater, vilka tjänstgöra såsom förrättningsmän, hava icke någon fast stationsort. Bestämmelser angående kompetensfordringar för antagande till lant-

bruksingenjör, extra lantbruksingenjör och lantbruksstipendiat äro med-

delade i §§ 31, 34a och 37 i nyssnämnda instruktion den 26 januari 1923. Dessa bestämmelser äro av följande lydelse.

31 §. För att kunna antagas till lantbruksingenjör erfordras att hava: 1) minst två år haft anställning såsom lantbruksstipendiat i statens tjänst, 2) genomgått ettårig kurs vid ett av statens lantbruksinstitut enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av lantbruksstyrelsen, 3) genomgått kurs i rättskunskap till den omfattning, som lantbruksstyrelsen äger bestämma, 4) minst ett år utfört praktiskt arbete vid olika slag av vattenbyggnads- och torrläggningsarbeten, som av lantbruksstyrelsen prövas vara för ändamålet lämpliga, samt däröver till lantbruksstyrelsen avgivit godkänd berättelse, 5) efter vunnen kompetens till anställning såsom lantbruksstipendiat minst två år med lantbruksstyrelsens tillstånd tjänstgjort hos någon statens lantbruksingenjör samt därvid enligt intyg av vederbörande lantbruksingenjör förvärvat praktisk erfarenhet och skicklighet i alla de verksamhetsgrenar, vilka tillhöra lantbruksingenjörsbefattning, samt 6) minst ett halvt år tjänstgjort såsom tekniskt biträde å agrikulturtekniska byrån i lantbruksstyrelsen och därunder visat sig äga erforderliga kunskaper och skicklighet för lantbruksingenjörstjänst.

34§. För antagande till extra lantbruksingenjör gälla enahanda villkor, som i sådant avseende i 31§ stadgas beträffande lantbruksingenjör.

37 §. För att kunna antagas till lantbruksstipendiat erfordras att hava: 1) genom intyg av legitimerad läkare styrkt sig äga frisk och god kroppskonstitution jämte god synförrnåga,

2) minst ett halvt år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förefallande göromål, 3) minst ett år med lantbruksstyrelsens tillstånd tjänstgjort såsom biträde hos någon statens lantbruksingenjör och därvid erhållit vitsord om god flit och gott uppförande samt intyg om fullständig kännedom om och färdighet uti det praktiska utförandet av planmätningar och avvägningar, kartritning däri inbegripen, samt 4) genomgått treårig kurs vid tekniska högskolan enligt lantbruksstyrelsens närmare bestämmelser. Den, vars ålder vid ansökningstidens utgång överstiger 30 år och som icke förut innehaft anställning såsom lantbruksstipendiat, må icke antagas till sådan stipendiat med mindre särskilt skäl till undantag hårutinnan förefinnes, i vilket fall åldersgränsen må höjas till högst 35 år.

I fråga om lantbruksingenjörs, extra lantbruksingenjörs och lantbruksstipendiats anställnings- och avlöningsförhållanden gälla följande bestäm-

melser. o Lantbruksingenjiir är befattningshavare a ordinarie stat samt åtnjuter avlöning enligt lönegrad B 21 å avlöningsreglementets allmänna löneplan.

Utöver lönen uppbär lantbruksingenjör av sakägare ersättning för förrättningar enligt gällande lantbruksingenjörstaxa den 27 juni 1930 (nr 303). I fråga om lantbruksingenjörs rätt till pension stadgas i civila tjänste-

pensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442), att för sådan tjänsteman

skall tillämpas det pensionsunderlag, som gäller för befattningshavare i

26:e lönegraden. .

Slutligen hava för lantbruksingenjörerna Vissa särskilda avlöningsbe-

stämmelser, avseende storleken av tjänstgöringsområde, rått till semester samt omreglering av extra inkomster m. m., meddelats i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 239).

Extra lantbruksingenjör antages på förordnande tillsvidare av lantbruksstyrelsen, som äger entlediga honom från dylikt förordnande.

Till sådan befattningshavare utgår enligt gällande lönestat arvode av statsmedel med ett belopp av 4 800 kronor för år. Därutöver äger extra

lantbruksingenjör att för förrättningar uppbära ersättning av sakägare

enligt lantbruksingenjörstaxan. De extra äro icke till I fråga lantbruksingenjörerna berättigade pension.

om dessa rätt till under semester

befattningshavares avlöning sjukdom,

m. m. hava särskilda bestämmelser utfärdats i Kungl. Majzts brev den 27 juni 1930 till Statskontoret angående fastställelse av stat för statens lant-

bruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer, lantbruksstipendiater m. m.

av för ett år i

Lantbrulcsstipendiat antages lantbruksstyrelsen högst

sänder. Till stipendiat utgår arvode av statsmedel med ett belopp av 250 kronor för månad. Under den tid, stipendiat tjänstgör såsom biträde åt lantbruks-

ingenjör, uppbär han därjämte i regel ersättning av arbetsgivaren enligt

särskild överenskommelse med denne. I den mån stipendiat åter förordnats att på eget ansvar utföra

lantbruksingenjör eller extra lantbruksingenjör

åliggande göromål, uppbär han härför av

ersättning vederbörande sakägare enligt lantbruksingenjörstaxan.

I fråga om

lantbruksstipendiats rätt till ersättning under sjukdom, se-

mester m. m. hava särskilda bestämmelser meddelats i :ts ovan

Kungl. Maj

omförmälda brev till Statskontoret den 27 juni 1930.

Såsom fältbiträden hos

förrättningsmännen tjänstgöra, förutom lantbruksstipendiater, förste assistenter, assistenter och tekniska biträden.

F örste assistent avlönas av vederbörande

förrättningsman, varjämte till

hans avlönande utgår visst av statsmedel.

bidrag Bestämmelserna angående statsbidragen äro meddelade i den 27

kungörelsen juni 1930 (nr 314). Enligt denna må

kungörelse bidrag av statsmedel till avlönande av förste

assistenter utgå till ett antal av 30. Antalet förste assistenter är emellertid för närvarande allenast 27.

Bestämmelser angående

kompetensfordringar för antagande till förste

assistent äro meddelade i § 8 i nyssnämnda kungörelse. Dessa bestämmelser äro av följande innehåll.

För erhållande av förordnande som förste assistent erfordras att hava 1) genomgått startsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola,

2) genomgått fullständig kurs å byggnadslinjen vid teknisk elementarskola eller tekniskt gymnasium, 3 kurs för

genomgått utbildning av förrättningsmän vid täckdikningsföretag,

därest sådan kurs anordnas med understöd av statsmedel, samt 4«) minst fem år med goda vitsord varit med lantbruksstyrelsens medgivande anställd som assistent hos eller lantbruksingenjör lantbruksstipendiat; lantbruksstyrelsen dock obetaget att annan godtaga teoretisk eller praktisk utbildning, som kan befin-nas likvärdig med den ovan föreskrivna. Vid meddelande av förordnande som förste assistent må skälig hänsyn tagas till föregående inom

tjänstgöring vederbörande distrikt.

I fråga om till dessa övergången bestämmelser, vilka trädde i kraft från

och med den 1 juli 1930,

gäller emellertid, att efter lantbruksstyrelsens be-

prövande må vid första tillsättandet av förste assistent kunna

eftergift lämnas i fråga om fordringarna på mera formell kompetens, varjämte med tidigare tjänstgöring såsom assistent må likställas annan till art och omfattning jämförlig tjänstgöring hos lantbruksingenjör. På grund av denna

bestämmelse har dispens från föreskrivna

kompetensfordringar medgivits

ett flertal av de för närvarande

tjänstgörande förste assistenterna.

Beträffande förste assistents och

anställnings- avlöningsförhållanden gäl-

ler enligt samma att

kungörelse, sådan befattningshavare förordnas av lant-

efter vederbörande hörande, tillsvidare

bruksstyrelsen, lantbruksingenjörs för en tid av fem år med inom visst lantbruksingenjörsdistrikt tjänstgöring

eller hos viss extra Där särskilda omständigheter så för-

lantbruksingenjör.

emellertid besluta om förändring av dylikt förordanleda, äger styrelsen

nande. till förste assistents grundavlöning, som skall utgöra

statsbidrag med ett av 125 kronor för måminst 300 kronor i månaden, utgår belopp

nad. har således att till förste assistents grundavlöning Lantbruksingenjör

ett av minst 175 kronor för månad. Till förste assistent tillskjuta belopp av statsmedel vissa dyrorts- och ålderstillägg. utgår därjämte Assistenter hos extra lantbruksingenjörer och lant-

lantbruksingenjörer,

hava under de senare åren varit anställda till ett antal bruksstipendiater av sammanlagt omkring 20.

För till assistent äro icke författningsenligt några kompetens-

antagande

villkor Emellertid är föreskrivet att lantbruksingenjör må an-

fastställda. assistent för ett år i sänder, och att sådant antagande ej må ske, taga högst därtill lämnat Sistnämnda bestäm-

förrän lantbruksstyrelsen medgivande.

melse att anställande av person, giver lantbruksstyrelsen möjlighet vägra vilken icke äger för sådan befattning nöjaktig kompetens. av vederbörande varjämte till hans av- Assistent avlönas arbetsgivare, visst från arbetsgivaren utgår efter lönande utgår statsbidrag. Avlöningen

i särskilt fall mellan träffad och av lantbruksstyrelsen god-

varje parterna överenskommelse. till avlöningen utgår med varierande känd Statsbidrag

i kronor i månaden. Enligt tillämpad praxis skall assi-

belopp, medeltal 100

i lön från minst 25 procent högre stent vara tillförsäkrad arbetsgivaren

än vad som utgår i statsbidrag. belopp och assistenter äro för närvarande icke berättigade till Förste assistenter pension. av för högst ett år i sänder. Tekniska biträden antagas arbetsgivaren i om av assistent erford-

I likhet med vad som föreskrivits fråga antagande

tekniskt att därtill läm-

ras för anställande av b-iträde, lantbruksstyrelsen

nat medgivande.

biträden varierar år från år beroende på den arbets- Antalet tekniska och behov av extra arbetskraft, som vederbörande mängd därav följande har att räkna med. förrättningsman avlönas helt av Något bidrag av Sådant biträde förrättningsmannen. statsmedel till utgår sålunda icke. avlöningen

rit- och slcrivbiträden avlönas

Hos förrättningsmännen tjänstgörande

och anställningstiden är helt av vederbörande arbetsgivare. Avlöningen som i särskilt fall kan sålunda beroende av den överenskommelse, varje

träffas.

Enligt från förrättningsmännen inhämtade avseende åren

uppgifter, 1933——1934, voro under vart och ett av dessa år hos dem anställda rit- och skrivbiträden med en sammanlagd av 694 månader.

anställningstid omkring

Bland biträdena äro dels som äro helårsanställda sådana, och vilkas arbetskraft behöver tagas i anspråk, då arbetsbördan inom lantbruksrespektive är av normal och

ingenjörsdistrikt omfattning, dels sådana, som tillfälligt

anställas under Viss tid av då behov av extra arbetskraft året, gör sig gällande.

Till övervägande delen dessa biträden

rekryteras med kvinnlig arbets-

kraft. Utbildningen varierar från folkskola till högre Där-

skolbildning.

utöver hava flertalet biträden genomgått kurs i och kart-

maskinskrivning ritning.

Avlöningens storlek är beroende av biträdenas

anställningstid, kompe-

tens m. m. Under nyssnämnda år för ett rit- och skriv-

uppgick avlöningen

biträde till lägst 100 kronor och 275 kronor i månaden.

högst

Resekostnads- och till och

t*raktam/entsersdttning lantbruksingenjörerna

deras biträden utgår enligt följande bestämmelser.

Vid förrättningar i tjänsten äro till

befattningshavarna hänförda följande rese- och traktamentsklasser i allmänna den 27 1929 resereglementet juni (nr 211) med däri sedermera vidtagna nr 439/1930 ändringar (kungörelserna och 612/1934), klass

nämligen lantbruksingenjör II C, extra lantbruksingen-

jör klass II D, och assistent klass

lantbruksstipendiat IIE samt tekniskt

biträde klass III E.

För befattningshavarna ett särskilt gäller därjämte besparingsreglemente

avseende, bland annat, storleken av till dem traktamentsersåttutgående ning vid vissa Detta

förrättningar. senare reglemente, benämnt resereglemente för la.ntbruksingenjörer, är utfärdat den 31 decem-

genom kungörelse ber 1920 (nr 911) samt i vissa delar ändrat den 23 genom kungörelserna januari 1925 (nr 10), den 20 juli 1925 den 27 1929 (nr 374), juni (nr 219), den 29 maj 1931 (nr 204) och den 9 1933 erjuni (nr 303). Ifrågavarande

sättningar bestridas av statsmedel och från till reseutgå förslagsanslaget ersättningar åt lantbruksingenjörer och deras biträden.

Vad särskilt beträffar resekostnads- och till de

traktamentsersättningar

tekniska biträdena må framhållas, att :t i brev till Kungl. Maj statskontoret den 20 juni 1935 medgivit, att av hos

lantbruksstyrelsen godkända, lantbruksingenjörerna, extra lantbruksingenjörerna och lantbruksstipendia-

terna anställda dylika biträden må äga att under budgetåret 1935/1936 och framdeles för budgetår, intill dess annorlunda förordnas, för en sammanlagd anställningstid av 150 månader åtnjuta resekostnads- och traktaments-

ersättning enligt nyssnämnda besparingsreglemente.

art och för deras handläggning samt Tjänstegöromålens ordningen

verksamhetens omfattning.

art och ordningen för deras handläggning.

Tjänstcgöronzålens

De arbetsuppgifter, vilka åligga befattningshavarna på lantbruksingen-

äro fastställda i förut nämnda instruktion

jörsdistrikten, författningsenligt

extra och lantbruks-

för statens lantbruksingenjörer, lantbruksingenjörer

den 26 januari 1923 (nr 30). stipendiater

Enligt 3 § i denna instruktion åligger det dessa tjänstemän

att planer till och leda utförandet av företag, som avse torrlägg- 1) uppgöra dikning, vattenavledning, invallning eller ning av mark genom vattenreglering,

andra dylika åtgärder,

jords bevattning, eller till ävensom åkeromläggning med jords odling indelning omloppsbruk

mera dylikt; av den eller skada, som må följa av 2) att verkställa uppskattning nytta

jords torrläggning eller uppdämning av vatten;

verkställa sådana förrättningar, som enligt vattenlagen 3) att i laga ordning må åt lantbruksingenjör anförtros; eller eljest enligt lag eller särskild författning utöva kontroll över och verkställa besiktning, avsyning eller inspektion 4a) att ovan samt att meddela erforderliga anvisningar i av företag, varom förmäles,

om däri ingående arbetens utförande; fråga om beredande av understöd av statsmedel till 5) att, där fråga föreligger eller om fördelning av sådant understöd, företag, som i denna paragraf avses, samt utlåtanden och betänkanverkställa utredningar och uträkningar avgiva kartor allt i den mån sådant för varje särden ävensom utarbeta och ritningar,

skilt fall prövas erforderligt; såsom eller förrättningsman biträda 6) att, då han därtill kallas, sakkunnig

domstolar eller andra samt myndigheter; med råd och i ämnen, som tillhöra 7) att i övrigt tillhandagå upplysningar

hans verksamhetsområde.

som av dessa bestämmelser framgår, av ganska Arbetsuppgifterna äro, varierande art. Det må emellertid påpekas, att ifrågavarande förrättnings-

allenast i enstaka anlitas

män numera icke, eller i varje fall undantagsfall,

eller till ävensom åker-

i frågor rörande jords odling indelning omloppsbruk

härom äro en kvarleva från den m. m. Bestämmelserna

omläggning dylikt. även med rent agronomiska görotid, då lantbruksingenjörerna sysselsattes handhavas numera av hushållningssällskapens mål. Dessa arbetsuppgifter

jordbrukskonsulenter.

Verksamhet har i stället, såsom tidigare fram-

Lantbruksingenjörernas

arbetet med av planer till torr-

hållits, alltmera inriktats på uppgörande av olika och i samband därmed ståen.de uppgifter.

slag

läggningsföretag

hava i större omfattning än tidigare tjänstemän därjämte

Ifrågavarande

och av dessa

kommit att medverka vid själva ledningen detaljkontrollen

hava för att

utförande. Härigenom möjligheterna tjänstemännen

företags

komma i närmare kontakt med det praktiska arbetet på torrläggningsverksamhetens område väsentligen utökats i jämförelse med vad förhållandet varit tidigare, då de uteslutande eller åt huvudsakligen ägnade sig uppgörande av arbetsplaner och förslag. I fråga om ordningen för av förhandläggandet lantbruksingenjörernas rättningar gälla a.v lantbruksstyrelsen härutinnan meddelade särskilda föreskrifter. När förrättning avser fråga rörande torrläggning av jord och dylikt, skall densamma under vissa de i 10 va.tförutsättningar handläggas enligt kap. tenlagen meddelade bestämmelserna rörande syneförrättning. Så är förhållandet, därest vid förrättningen tvist uppstår mellan därav berörda parter, samt likaså för det fall, att fråga är om till vars uttorrläggningsföretag, förande sökes understöd från statens avdikningsanslag eller statens avdikningslånefond. Vad beträffar själva förfarandet vid syneförrättning, som nu nämnts, kommer detta att närmare behandlas i samband med de till vissa förslag ändringar och förenklingar, som i förevarande avseende av de sakkunniga i det följande komma att framläggas. Förordnande för förrättningsman att handlägga syneförrättning enligt vattenlagen meddelas av vederbörande efter hemställan av länsstyrelse sakägare. Förordnande för förrättningsman att handlägga torrläggningsärende utan samband med laga syn ävensom att utföra övriga på honom ankommande arbetsuppgifter, såsom utövandet av ledning och kontroll över torrläggningsföretag, uppgörandet av planer till täckdikningar samt att tillhandagå allmänheten med råd och i skilda meddelas av upplysningar frågor, lantbruksstyrelsen. För det fall, att länsstyrelse meddelat förordnande som ovan åligsagts, ger det länsstyrelsen att till lantbruksstyrelsen översända avskrift av förordnandet. Varje förrättningsman uppgör förslag till förteckning om- (resplan) fattande de vartill han erhållit av förrättningar, förordnande länsstyrelse eller Sedan blivit av lantbruksstyrelsen. förteckningen lantbruksstyrelsen fastställd, skall densamma styrelsens tillställas genom försorg förrättningsmannen samt delgivas vederbörande De sålunda länsstyrelse. upprättade förteckningarna hava, bland till dels att för annat, uppgift, lantbruksstyrelsen underlätta att överblicka omfattmöjligheten arbetsuppgifternas ning inom de olika och dels att som lantbruksingenjörsdistrikten, tjäna underlag vid vederbörande länsstyrelsers av från prövning förrättningsmännen och deras biträden inkomna reseräkningar. I fråga om fullgörandet av inom de olika lantbruksarbetsuppgifterna ingenjörsdistrikten voro förhållandena tidigare sådana, att vederbörande

själv i huvudsak utförde de undersökningar å fältet m. m.,

förrättningsman vilka måste av planer och förslag till torrläggningsföreföregå uppgörandet

Den stegringen av sagda arbetsuppgifter har emel-

tag. ständigt fortgående lertid sedan flera decennier tillbaka nödvändiggjort anställandet av särskilda samt en viss uppdelning av arbetet mellan förrätt-

tjänstebiträden

och dessa biträden. Förrättningsmännens egen arbetstid tages ningsmännen sålunda numera i anspråk huvudsakligen för tekniska och ekonomiska utrörande företag, hållande av sammanträden med redningar ifrågasätta samt medverkande vid ledningen över företagens utförande, sakägare under det att fältundersökningarna kommit att i allt större utsträckning utföras mera av tjänstebiträdena. Därjämte har på dessa självständigt senare i viss överlåtits den tillfälliga kontrollen av företagen. utsträckning På av biträdenas såsom förrättningsmännens enskilda tjängrund ställning åvilar emellertid ansvaret för biträdenas åtgärder förrättstemedhjälpare ningsmännen själva.

antal och m. m. under tioårs-

Förráttniøzgarnas omfattning

perioden 1925-1934. Antalet å under tioärsperioden 1925-1934

lantbruksingenjörsdistrikten

ävensom arealen av de till vilka

utförda förrättningar torrläggningsföretag,

under samma framgår närmare av de arbetsplaner upprättats tidsperiod, vid betänkandet tabellerna I och II. Tabellerna äro upprättade i fogade ändamål att utveckling inom de olika

belysa torrläggningsverksamhetens lantbruksingenjörsdistrikten.

Av tabellerna att antalet utförda förrättningar ävensom den vid framgår dessa markarealen under tioårsperiods senare hälft

planlagda ifrågavarande

varit avsevärt större än under de första åren av samma period. Särskilt är vid vatdetta fallet i fråga om de förrättningar, som handlagts syn enligt Antalet förrättningar, som under åren 1925-1929 upptenlagen. dylika till i medeltal 1 400 för sålunda under den därpå

gick omkring år, utgjorde

1930-1934 i medeltal omkring 2 200 för år. Detta

följande femårsperioden förhållande har emellertid delvis sin däri, att syneförfarande år förklaring

1926 föreskrivits såsom för beviljande av bidrag eller lån av obligatoriskt vilken föreskrift dock fullt

statsmedel till torrläggningsföretag, gjorde sig märkbar frekvens först under sistnämnda femårsperiod. Stor-

på företagens leken av den efter hand inträffade ökningen av den vid lantbruksingenjörernas arealen att under åren 1925

förrättningar planlagda belyses därav,

areal till i medeltal 32 000 hektar för år för -1929 sagda uppgick omkring att under åren 1930-1934 ökas till i medeltal omkring 42 000 hektar för år. Till i såväl antal som omfattning har i väökningen förrättningarnas medverkat år 1929 förändringar i villkoren för statssentlig grad vidtagna dessa villkor blevo för bidragstagarna gynnsammare än bidrag, varigenom

vadl tidigare varit fallet. Det må emellertid framhållas, att en ännu mera markerad ökning hade kunnat förväntas under tioårsperiodens två sista

år på grund av den forcering av torrläggningsverksamheten, som blev en

följd av inrättandet från och med år 1933 av ett särskilt anslag å 4: 000 000

kronor till torrläggningsföretag avsedda att motverka arbetslösheten. Att

så icke i högre grad blivit förhållandet sammanhänger, vad de sakenligt kunniga inhämtat, därmed, att det nya anslaget i huvudsak togs i anspråk

för utförandet av torrläggningsföretag, till vilka redan varit förslag tidigare

upprättade och insända till för erhållande av stats-

lantbruksstyrelsen

understöd, men vilka företag på grund av otillräckligheten av under föregående år beviljade anslag icke kunnat erhålla dylikt understöd. Tabell II belyser vidare det förut nämnda förhållandet, att lantbruks-

ingenjörernas befattning med täckdikningsfrågor varit av relativt obetyd-

lig omfattning. De för täckdikning planlagda arealerna motsvara nämligen i genomsnitt för år allenast omkring 3 procent av de arealer, som planlagts för öppen dikning, vattenavledning och Av tabellen framgår invallning. jämväl att det endast är inom ett fåtal lantbruksingenjörsdistrikt, där vederbörande befattningshavare i nämnvärd grad handlagt täckdikningsärenden. Beträffande uppgifterna i nu ifrågavarande tabeller må slutligen framhållas att de mera betydande förskjutningar i ena eller andra riktningen, som förekomma. inom vissa län, närmast torde hava sin i om-

förklaring ständigheter av mera tillfällig natur, exempelvis ombyte av distriktsinne-

havare, i det att en lantbruksingenjör, som stått i begrepp att avgå, under tiden närmast före avgången sökt att i möjligaste mån forcera förrättningarnas handläggning med påföljd, att verksamheten tillfälligtvis ökat för att sedermera, då ny distriktsinnehavare tillträtt tjänsten, något gå tillbaka.

De nu behandlade tabellerna giva emellertid icke någon fullständig bild

av de anspråk, som av jordbrukarna ställas på arbetskrafterna å lantbruksingenjörsdistrikten. Sålunda har antalet för varje år inkomna ansökningar om biträde av lantbruksingenjör vida överstigit det i tabell I för respektive år redovisade antalet utförda förrättningar. Detta har sin grund däri, att, ehuruväl under årens lopp någon utökning vidtagits i antalet förrättningsmän samt med bidrag av statsmedel anställda tjänstebiträden, denna ökning likväl icke hållit jämna steg med den i samband med jordbrukets allmänna utveckling inträffade stegringen i torrläggningsverksamheten. Till

följd härav började redan för omkring tjugo år sedan å lantbruksingenjörsdistrikten uppstå en balans av icke medhunna förrättningar, vilken balans

ökats år efter år. Detta förhållande belyses närmare av nedanstående sammanställning över den omfattning, vari på lantbruksingenjörernas hand-

läggning beroende förrättningar hunnit avslutas under olika år.

Tm nästa år överförda Under âret av- Under året in-

Slutade ställda Summa

Iâalin_

delvis handlagda icke handlagda

Såsom av sammanställningen framgår har under en lång följd av år antalet avslutade förrättningar hållit sig tämligen konstant omkring 3 000. Då emellertid antalet inkomna rekvisitioner i sett oavbrutet ökats, stort_ har balansen av oavslutade, till ett följande år överförda förrättningar undergått en kraftig stegring. Under åren 1927——1932 har denna balans omfattat omkring 50 procent av hela antalet redovisade förrättningen för respektive år. För åren 1933 och 1934 har balansen emellertid något nedgått, då. densamma dessa år omfattat 44 procent av hela antalet redovisade förrättningar.

Statens ekonomiska understödjande av torrläggningsföretagen. Bestdmmelser angående lån och bidrag. Statens understödjande verksamhet för jordbrukets främjande genom torrläggrnng av mark går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid ställde riksdagen till förfogande medel för utdelande av låneunder- Kungl. Maj:ts stöd till befrämjande av utdikningar och avtappningar av sanka trakter och sjöar inom rikets mellersta och södra län. Därjämte beviljade riksdagen för av vattenavtappningar i de norra länen särskilda medel befrämjande att användas i form av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Genom beslut vid 1873 års riksdag ställdes till Kungl. Maj:ts disposition

tváå, för hela riket gemensamma belopp, det ena att såsom låneunderstöd anvisas för sådana utdikningar och av sanka trakter och avtappningar sjöiar, som huvudsakligen avsåge att befrämja odlingsföretag (den s. k. äldre odllingslånefonden), och det andra att såsom utan bidrag återbetalningsskyldighet användas till understödjande av sådana och myrutdikningar vattenavtappningar, som företrädesvis avsåge att förminska frostländighezten (den s. k.

frostminskningsfonden).

Enligt beslut vid 1883 års riksdag bildades* den s. k. nya odlingslånefønden med ändamål att lån av sanka genom understödja odling trakter. Ãr 18:95 utsträcktes rätten att erhålla lån från fonden jämväl till vattenavledningsföretag avseende förut odlad mark. Från och med år 1913 kunde lån erhållas från fonden, även om vederbörande statsbidrag beviljats företag. De båda odlingslånefonderna blevo beslut av 1913 års samgenom riksdag s manslagna till en fond, benämnd odlingslånefonden.

I Ãr 1926 förändrades odlingslånefondens namn till statens avdiknings-

l

lånefond, i samband varmed lånens ändamål till understödbegränsades jande av avseende att markens torrläggningsföretag höja alstringsförmåga med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller slåtter- ocñ ständig betesvall. I stället för frostminskningsfonden anvisade 1906 års två särriksdag skilda anslag, dels norrländska som avdilcningsanslaget, avsåg torrläggning av mark för såväl uppodling som av till Ininskning frostländigheten, en början blott inom de länen men från och med fyra nordligaste år 1913 även inom och och dels allmänna Gävleborgs Kopparbergs län, frostminslcningsanslaget för avdikning avseende av inom minskning frostländighet södra och mellersta delarna av riket. Vid 1911 års bildades allmänna avriksdag dikningsanslaget, avseende torrläggning av mark för såväl som uppodling minskning av frostländighet i södra och mellersta Med detta an- Sverige. slag införlivades allmänna Vissa

frostminskningsanslaget. betydelsefulla

ändringar i bestämmelserna om allmänna avdikningsanslaget vidtogos år 1916. Bland annat medgavs då att kunde blott för icke bidrag beviljas ej odlad utan även för odlad jord. Efter beslut vid 1926 års har allmänna samriksdag avdikningsanslaget manslagits med norrländska till ett hela riket avdikningsanslaget för gemensamt anslag, benämnt state-ns De bestämmelavdikningsanslag. nya serna inneburo delvis väsentliga i förut förändringar gällande bidragsvillkor, bland vilka må framhållas, att vilka alle-torrläggningsföretag, avsågo nast minskning av frostländighet, uteslötos från rätt till statsbidrag. För att möjliggöra omedelbart utförande av torrläggningsföretag, ägnade att motverka rådande arbetslöshet, anvisade riksdagen för Vartdera av budgetåren 1933/1934 och 1934:/1935 vid sidan av statens avdikningsanslag ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

De nu gällande villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag äro meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 257). I dessa bestämmelser hava jämlikt beslut vid 1927, 1929 och 1933 års riksdagar vidtagits

Vissa jämkningar (kungörelserna nr 276/1927, 215/1929 och 299/1933).

De för erhållande av låneunderstöd från statens avdikningslånefond gällande bestämmelserna äro meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) med däri sedermera åren 1929 och 1933 vidtagna ändringar (kungörelserna nr 166/1929 och 300/1933). Jämlikt kungörelser angående statsbidrag från statens av-

nyssberörda

dikningsanslag gälla nu i huvudsak följande villkor för erhållande av sådana bidrag. Kungl. Maj :t kan anvisa bidrag till utförande av sådana torrläggningsvilka avse av alstringsfönnågan hos mark med hänsyn

företag, höjandet

till dess såsom åker eller slåtter- och betesvall. Förslag

utnyttjande ständig

till utförande av företag, vartill statsbidrag sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning 10 kap. vattenlagen. Statsbidrag kan beviljas visst enlig eller del därav under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finner

företag

värdet av båtnaden uppväga eller överstiga kostnaden för torrläggningen. Där värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden för to-rrläggningen, kan statsbidrag dock i undantagsfall beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Statsbidrag kan beviljas till högst hälften av den utav Kungl. Majzt godkända kostnaden för såväl torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning däri ej inberäknad, som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforkartor och I den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaderliga handlingar. skall undergå skälig minskning. Beträffande de undantagsden, bidraget där kostnaden överstiger båtnadsvärdet, skall bidraget med tillämpfall, i av ovan grunder beräknas med hänsyn till nämnda ning övrigt angivna värde. Utförandet av står under inseende av lanttorrläggningsarbetet som har att slutligen godkänna arbetet. För den händelse bruksstyrelsen, del av arbetet av Kungl. Maj :t ställts under väg- och vattenbyggnågon inseende, må emellertid företaget icke av lantbruksstyrelsen nadsstyrelsens

med mindre och vattenbyggnadsstyrelsen intygat, att sty-

godkännas, vägrelsen arbetet i sagda del. Statsbidraget utbetalas statsgodkänt genom . kontoret i mån av arbetets fortgång. Med statsbidrag utförda arbeten skola av vederbörande i företaget underhållas, intill dess sådan underdelägare kan varda andra i laga ordning ålagd, eller vederbörande

hållsskyldighet

från underhällsskyldighet befriats. Övervakandet av underhållsskyldighetens fullgörande ankommer på lantbruksstyrelsen. Därest underhållsskylförsummas, skall med avseende på bristens botande gälla, vad digheten därom stadgasi 13 kap. 17 § vattenlagen. De för erhållande av låneunderstöd bestämmelserna enär

gällande äro,

och lån äro avsedda att utgå såsom varandra supplerande anordbidrag efter samma som bestämmelserna rörande bi-

ningar, uppbyggda system

drag. För erhållande av lån till utförandet av

torrläggningsföretag gälla

sålunda i om det för vilket understöd kan

fråga ändamål, beviljas, upprättandet av förslag till företags utförande samt förhållandet mellan båtnad och kostnad för torrläggningen enahanda villkor som de, vilka fastställts

för beviljande av bidrag. Därjämte gälla i fråga om lånets storlek i varje särskilt fall samt angående återbetalning av lån följande bestämmelser. Lån kan beviljas intill den av Kungl. Majzt godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, teg- och täckdikning däri ej inberäknad, som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga kartor och handlingar, efter avdrag för

det bidrag, som för samma företag eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag, dock med iakttagande att lånet ej

för någon del av företaget må överstiga sjuttio procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande båtnadsvärdet. Ä lånesumman beräknas de tre första åren efter första lyftningsdagen icke ränta. Därefter någon beräknas ränta efter tre-och sex tiondels procent, vilken till och med sjätte året lägges till lånesumman. Med sjunde året börjar amorteringen, vilken är så. beräknad, att amorteringstiden blir omkring 26 år.

I fråga om tillsynen över och slutligt godkännande av torrläggnings-

arbete, till vars utförande län beviljats, ävensom beträffande underhållsskyldighet av sådant arbete gälla samma bestämmelser som för arbeten, vilka komma i åtnjutande av bidrag. Sedan lånet blivit i sin helhet utanordnat från Statskontoret, fördelas det

V av vederbörande länsstyrelse på de fastigheter, vilkas ägare hava att ansvara

för föreskrivna inbetalningar. I lagen den 14 juni 1929 (nr 164) om kronans förmånsrätt för avdikningslån stadgas, att, sedan beslut meddelats om ordningen för lånets återbetalning samt, där flera fastigheter skola ansvara

för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa fastigheter, kronan äger

för de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som sålunda bestämts, lika rätt i fastighet, vilken länet blivit påfört, som för avgäld av fast egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

Handläggningen av ärenden rörande statsunderstöd.

Förslag till utförande av torrläggningsföretag, vartill statsunderstöd

sökes, skall, såsom förut nämnts, vara upprättat vid syneförrättning enligt

bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen. Därjämte skall vederbörande för-

rättningsman hava beträffande företaget verkställt särskild utredning (be-

tänkande) i enlighet med av lantbruksstyrelsen härom meddelade bestämmelser. Ansökning om understöd ställes till Kungl. Majzt samt insändes jämte nyssnämnda förslag och utredning till lantbruksstyrelsen. Inom styrelsens kulturtekniska byrå underkastas de inkomna förslagen granskning i rättsligt, tekniskt och ekonomiskt hänseende, varefter lantbruksstyrelsen med eget utlåtande överlämnar ärendet till Kungl. Maj :t för slutlig pröv-

ning. Är ärende av den omfattning eller beskaffenhet i övrigt, att för dess fullständiga utredning erfordras sådan speciell teknisk sakkunskap, som finnes särskilt företrädd inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, åligger

det emellertid lantbruksstyrelsen att, innan nyssnämnda utlåtande av styrelsen ingives till Kungl. Majzt, från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämta till Kungl. Majzt ställt yttrande i ärendet. Sedan Kungl. Majzt beviljat understöd till företaget och fastställt plan för arbetets utförande,

upprättar lantbruksstyrelsen med vederbörande intressenter i företaget

kontrakt innefattande de författningsenligt meddelade bestäm-

skriftligt

melser, som reglera mellanhavandena mellan staten och intressenberna.

Innan kontraktet antages av lantbruksstyrelsen, skola fullständiga avskrif-

ter av de till den fastställda arbetsplanen hörande handlingar och ritningar vara överlämnade till styrelsen.

För fullgörande av sådant kontrakt ävensom, därest mot kontraktet bry-

tes, för återbäring av lyftad del av bidrag eller lån jämte därå upplupen

ränta skall ställas säkerhet, som av lantbruksstyrelsen godkännes. I fråga

om understöd, som utgår i form av lån, skall därjämte avgivas särskild till Statskontoret eller order ställd med eller annan säkerhet

behörig borgen

försedd skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill dess beslut enligt 2 § i lagen den 14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för eller motsvarande äldre meddelats och vun-

avdikningslån stadganden

nit laga kraft, ansvara för lånets återbetalning. Efter framställning av lantbruksstyrelsen utbetalas beviljat understöd från Statskontoret till bidragsmeddela tillstånd till av- .

respektive låntagaren. Lantbruksstyrelsen äger

vikelse från av Kungl. Majzt fastställd arbetsplan. Det åligger därvid styrelsen att, därest sådan avvikelse föranleder minskning av den del av kost-

naden för företaget, vartill statsunderstöd beviljats, såsom villkor för dylikt

tillstånd föreskriva motsvarande minskning av statsunderstödet. Ä lantankommer jämväl då bidrags- eller låntagare mot av-

bruksstyrelsen att, stående av statsunderstödet önskar befrielse från för dess tillgodonjutande föreskrivna villkor, meddela för understödets indragande erforderliga föreskrifter. Därest det skulle visa sig, att torrläggningskostnad, varför stats-

understöd beviljats, beräknats till högre belopp än den verkliga kostnaden,

äger lantbruksstyrelsen föreskriva motsvarande minskning av understödet.

I händelse avvikelse utan därtill erhållet vederbörligt tillstånd skett från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet icke blivit fullbordat inom där-

för bestämd tid, och ej heller meddelat anstånd med lantbruksstyrelsen

dess utförande, eller Statskontoret skulle finna den för beviljat statslåns

återbetalning ställda säkerheten icke vidare nöjaktig, och ny säkerhet, som

av Statskontoret icke varder inom bestämd tid avlämnad, eller godkännes, den för länets återbetalning bestämda annuiteten icke varder inom

slutligen

tid ankommer det att låta inställa all

behörig erlagd, på Kungl. Majzt

vidare utbetalning av statsunderstödet samt återfordra vad därav uppburits att inom viss angiven tid på en gång eller efter hand inbetalas till Statskontoret, dock att, där fråga är om lån, sådant åberfordrande må ske

allenast för den händelse, att beslut om lånets återbetalning och fördelning

icke blivit meddelat. Statskontoret har att tillse, att sådan återbetalning

ingår i vederbörlig ordning. Det åligger i dessa fall bidrags- respektive lån-

att å sålunda lyftade och återburna medel erlägga fem procent årlig taga.re

ränta. från till dess återbetalning sker. lyftningsdagen,

Då lånet eller första delen därav utbetalats, skall Statskontoret därom

ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och därvid överlämna uppgift om

lånet och den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats. Länsstyrelsen

åligger därvid att omedelbart översända uppgifterna till domaren eller rätten. Varder sedermera fastighet, som upptagits i uppgiften, utesluten från i skall lantbruksstyrelsen därom lämna delaktighet företaget,

underrättelse till Statskontoret och länsstyrelsen, vilken sistnämnda myndighet har att om förhållandet giva dom-aren eller rätten besked. Uppgift, som sålunda lämnats till domaren eller rätten, skall införas i inteckningså nästa rättegångsdag för inteckningsärenden ävensom anmär-

protokollet

kas i intecknings- eller fastighetsboken. Det ankommer slutligen på lantdå lån, som helt eller delvis utbetalats, blivit indraget, och brulisstyrelsen, på Statskontoret, då lån helt eller delvis återfordrats, att därom underrätta som i sin ordning har att om åtgärden meddela domaren eller

länsstyrelsen,

rätten. Sålunda lämnad skall införas i inteckningsprotokollet samt

uppgift anmärkas i intecknings- eller fastighetsboken. Sedan med lån understött blivit slutligen och av lantbruksstyrelsen godtorrläggningsarbete avsynat

känt, åligger det styrelsen att därom meddela Statskontoret underrättelse, varefter har att efter framställning från Statskontoret medlänsstyrelsen dela. beslut om för lånets där flera fastig-

ordningen återbetalning samt,

heter skola svara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa fastigheter. Sedan beslutet vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen underrätta domaren eller rätten om de avbetalnings- och räntebeloppen för införårliga i samt anteckning i intecknings- eller fastig-

ning inteckningsprotokollet

hetsboken. Likaledes det länsstyrelsen att skyndsamt översända avåligger skrift av nämnda beslut till eller häradsskrivaren för debitemagistraten verkställande. De och räntebeloppen skola därrings årliga avbetalningsi den mån de förfallit eller förfalla till betalning, under särskild ruefter,

brik och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden.

uppbäras Sedan lånet blivit till fullo betalt, skall underrättelse därom från Statskonsom har att i sin ordning domaren eller

toret lämnas länsstyrelsen, giva rätten besked för vederbörlig i inteckningsprotokollet samt inanteckning tecknings- eller fastighetsboken.

Verksamhetens omfattning.

Den hittillsvarande utvecklingen av torrläggningsverksamheten har kraftigt befordrats genom det understöd, som av statsmakterna lämnats densamma. Till det uppsving i torrläggningsverksamheten, som under årens lopp gjort sig gällande, har i väsentlig grad ytterligare bidragit de förbättringar i bidrags- och lånevillkoren, som efter hand genomförts. Av särskild betydelse härvidlag har varit dels att från och med år 1913 såväl bidrag som lån kunnat erhållas för samma företag, dels ock att från och med år 1917 statsbidrag kunnat beviljas för utdikning jämväl av odlad jord. Vad beträffar formerna för medelsanvisningen tillämpas å såväl bidrag som lån det förfarandet, att riksdagen dels medgiver ett högsta belopp, vartill bidrag respektive lån under nästföljande budgetår må av Kungl. Maj :t

beviljas, dels ock anvisar de anslag, som beräknas bliva erforderliga under

budgetåret för täckande av utbetalningarna av beviljade understöd. De av riksdagen medgivna högsta bidrags- respektive lånebeloppen under dels budgetåret 1924/1925 och dels vart och ett av de senaste åtta budgetåren framgå av följande sammanställning.

B i d r a g u r statens Smnma Budgetå, _ anslaget till företag Lä _ur statens avdlk statsunderstöd för motverkande av avdikmngslånefond nmgsanslag arbetslösheten

2 200 000 —- 2 500 000 4 700 000 1924/25

1932/33

Den väsentliga ökningen av bidrags- och lånetilldelningen under budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 tillkom, såsom förut nämnts, genom anvisan-

de av särskilda anslag till befrämjande av torrläggningsföretag avsedda att

motverka då rådande arbetslöshet. Jämväl för budgetåret 1935/1936 ut-

gick, såsom av sammanställningen framgår, statsbidrag till betydligt högre

än utan att dock särskilt anslag för motverkande av arbelopp tidigare betslöshet detta år anvisades. Frânsett nu nämnda tre budgetår hava statsunderstöden till torrläggningsföretag under de senare budgetåren varit av i stort sett samma storleksordning. Härvid må framhållas att tidigare de av riksdagen anvisade beloppen,

i vad beträffar voro otillräckliga för tillgodoseende av till

statsbidragen,

lamtbruksstyrelsen inkomna ansökningar om sådana vilket förhål-

bidrag,

lande medförde en hos av och ett

anhopning styrelsen dylika ansökningar

ofta mångårigt dröjsmål med dessas avgörande. be-

Härigenom uppstodo

tydande olägenheter för vederbörande jordägare, i det att dessa blevo nödsakade att antingen uppskjuta angelägna torrläggningsarbeten eller ock att finansiera dem med anlitande av enskilda lån. vad de Enligt sakkunniga inhämtat, hava dessa olägenheter numera i huvudsak blivit avhjälpta,

sedan den hos lantbruksstyrelsen balansen av om förefintliga ansökningar

bidrag kunnat i väsentlig grad nedbringas genom anlitande av den nyssberörda ökade medelsanvisningen under budgetåren 1933/1934, 1934/1935 och 1935/1936. Vad åter angår lånen hava de av riksdagen i detta hänseende medgivna högsta beloppen icke för något år kunnat i sin helhet tagas i anspråk. Anledningen härtill är att söka däri, att lånebeloppen utmätts från den förutsättningen, att till utförandet av största flertalet kom-

torrläggningsföretag

me att anlitas understöd i denna form, under det att erfarenheten sedermera utvisat, att en avsevärd del av företagen, eller i genomsnitt omkring 30 procent därav för respektive år, utförts med understöd allenast i form av bidrag. Verksamheten för jords och statsmakternas för

torrläggning uppoffringar

verksamhetens bedrivande har, såsom redan antytts, kommit att få en

högst betydande omfattning. Sammanlagt hava sålunda under de senaste

tio budgetåren till utförande av statsunder-

torrläggningsföretag beviljats

stöd med i runt tal 69 500 000 kronor, därav 40 200 000 kronor i form av

bidrag utan återbetalningsskyldighet samt 29 300 000 kronor såsom lån.

Företagen hava omfattat en areal av tillhopa i runt tal 34:0 000 hektar. Till jämförelse kan nämnas att Blekinges hela ytvidd år omkring 301 000 hektar, samt a.tt Malmöhus läns hela åkerareal uppgår till omkring 338 000 hektar. Kostnaderna för företagen hava beräknats till sammanlagt i runt tal 89 240 000 kronor och båtnaden till

genom torrläggningen omkring

106 000 000 kronor. Räknade per hektar av företagens totala areal uppgå kostnaderna under tioårsperioden till i medeltal 260 kronor för hektar. Till närmare belysning av torrläggningsverksamhetens och

omfattning

utveckling under de senare åren hava de vid betänkandet

uppgjorts fogade

tabellerna III och IV. I tabell III redovisas beträffande torrläggningsföretag, till vilka statsunderstöd beviljats under budgetåren 1924/1925, 1929/1930, 1931/1932, 1932/1933 och 1933/1934, dels företagens antal, arealer och kostnader, och dels statsunderstödens storlek. I tabellen har fördelning skett mellan å ena sidan företag, till vilka utgått allenast bidrag, och å andra sidan sådana

företag, för vilka beviljats såväl bidrag som lån. Vidare hava företagen indelats i olika grupper med hänsyn till statsunderstödens storlek per hek-

tar. I sistnänmda hänseende giver tabellen, i vad angår tiden från och med

budgetåret 1929/1930, jämvål en uppfattning om företagens kostnader för hektar, enär i de fall, där företagen åtnjutit enbart bidrag, detta i regel

motsvarat hälften av kostnaderna, samt i de fall, där såväl som lån

bidrag

utgått, sammanlagda statsunderstödet ungefär motsvarat kostnaderna. Vid jämförelse mellan uppgifterna i tabellen angående de för respektive

budgetår beviljade bidragen och de i ovan intagna sammanställning an-

givna och av riksdagen för samma år såsom högst medgivna bidragsbelop-

pen framgår, att nämnda belopp ungefärligen överensstämma utom för

budgetåren 1924/1925 och 1929/1930, under vilka år de i tabellen redovisade bidragsbeloppen med i runda tal 300 000 ä 500 000 kronor understiga de av riksdagen medgivna beloppen. Statsbidragen hava emellertid jämväl för sagda budgetår helt tagits i anspråk, ehuru i tabellen icke redovisats för de belopp, som utgått såsom tilläggsbidrag till företag, till vilka statsbidrag tidigare utgått, och ej heller för sådana belopp, vilka enligt

särskilda riksdagsbeslut utgått till olika torrläggningsändamål.

Vad angår sammanlagda antalet med statsmedel understödda torrlägg-

ningsföretag har detta under de budgetår, som redovisats i tabell III, varit

tämligen konstant eller varierat mellan 500 ä 650 för år. Ett undantag härifrån utgör budgetåret 1933/1934, då med hänsyn till torrläggningsverksamhetens gynnande för motverkande av arbetslöshet antalet företag ökades till i runt tal 1 650. Fördelningen av inom olika med hänsyn

torrläggningsarbetena grupper

till statsunderstödens storlek per hektar har jämväl för angivna budgetår, såsom tabellen utvisar, varit tämligen konstant. Således återfinnas för samtmed dock för budgetåret 1924:/ 1925 största antalet liga budgetår undantag 60 inom kostnadsgruppen 100-200 kronor för hektar. Den (43 a procent) därnäst största utgöres av företag med en kostnad av mindre än gruppen 100 kronor för hektar. Inom de ur denna synpunkt högre storleksklasserna

är relativt Sålunda motsvara företagen med kostnad

antalet företag ringa.

av 350 kronor för hektar eller därutöver i runt tal allenast 5 procent

av sammanlagda antalet för respektive år.

Av tabellen vidare att de arbeten, till Vilka utgått enbart statsframgår till del omfattat icke odlad jord, under det att i vad bidrag, övervägande beträffar de som kommit i åtnjutande av såväl bidrag som lån,

företag,

förhållandet varit det motsatta. Arealen odlad jord har sålunda i förstnämnda fallet i medeltal allenast omkring 27 procent ochi de senare

utgjort

fallen av hela den arealen. Förklaringen härtill omkring 73 procent planlagda är att söka däri, att de företag, till vilka utgått allenast bidrag, huvudsaki de norrländska där allt

ligen förekomma länen, torrläggningsverksamheten

i avsevärd är inriktad av sanka marker för

fortfarande grad på utdikning

dessas uppodling. De arbeten, som erhållit såväl bidrag som lån, hänföra sig åter nästan till landets undantagslöst mellersta och södra delar, varest verksamheten i allt större utsträckning går ut på förbättrad torrläggning av redan odlad jord, under det att

torrläggningsföretag, som tillkommit

uteslutande i ändamål att bereda för möjlighet nyodling, där numera förekomma i allenast mera sällsynta undantagsfall. I tabell IV har för budgetåren 1929/1930, 1931/1932, 1932/1933 och 1933/ 1934

sammanställning gjorts av torrläggningsföretagen fördelade med

hänsyn till dels den beräknade arbetskostnadens storlek och dels förhållandet mellan kostnaden och båtnaden (relativa kostnaden). Såsom av tabellen närmare äro arbeten framgår av mindre omfattning starkare företrädda inom de norrländska länen samt Dalarna, än vad fallet är inom riket i Således övrigt. utgöra företag med en beräknad arbetskostnad av intill 6 000 kronor inom Norrland och Dalarna 59 á 67 procent och inom landet i övrigt 4«3 ä 47 procent av samtliga arbeten för respektive år.

För riket i dess helhet under år utgöra sagda företag med en beräknad arbetskostnad av mellan 3 000 och 6 000 kronor den procentuellt största delen (26 å 30 procent), under det att arbeten inom de storleksklashögre serna, med kostnad 100 000 överstigande kronor, äro relativt få till antalet. I fråga om företagens fördelning med hänsyn till den relativa kostnadens storlek gör sig även härutinnan en skillnad märkbar i vad tydlig beträffar å ena sidan de norrländska länen och Dalarna samt å andra sidan mellersta och södra Inom de förstnämnda Sverige. landsdelarna förekomma nämligen i avsevärt större grad med en relativ företag kostnad av 1 och därutöver. Kostnaderna för dessa arbeten uppgå sålunda till eller överstiga båtnaden av Detta företagen. förhållande sammanhänger till stor del därmed, att vid det sedan år 1927 enklare medgivna syneförfarandet utan biträde av gode män, vilket huvudsakligen tillämpats vid de norrländska företagen, uppskattning av båtnaden vanligen sker endast därapproximativt, vid båtnadsvärdet ofta till uppskattas ungefärligen samma belopp som kostnaden. Emellertid hava, såsom av tabell framgår IV, för riket i dess helhet företag med särskild relativ kostnad hög under de senare åren allt-

mera minskats i antal.

Statens utgifter för den nuvarande organisationen.

Lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå.

Ur den för

budgetåret 1936/1937 för Iantbruksstyrelsen fastställda av-

löningsstaten hava omkostnaderna för löner till personalen å styrelsens kulturtekniska byrå beräknats till följande belopp: 3

1. Avlöningar till tjänstemän å. ordinarie stat till å extra stat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 14 040 2. Avlöningar tjänstemän » 3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt . . . . 1200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 1000 4. Ersättningar till sakkunniga 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal a. Grundavlöningar m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 28 628 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . » 900 » b. Avlöningsförhöjningar 29 528 löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie tjänstemän . . 3 3330 6. Särskilda Summa kronor 94 524eller i avrundat tal 94 500 kronor.

Beträffande reseersättningar för personalen å kulturtekniska byrån även-

som bestridas dessa från det till lantbruksstyrelsens byråns expensutgifter

omkostnader anvisade förslagsanslaget, för budgetåret 1936/1937 uppgående till 58 300 kronor. Av nämnda belopp beräknas 10 000 kronor belöpa

å kulturtekniska byrån enligt följande:

3500 1. Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. » 6500 2. Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kronor 10000

Lantbrulcsingenjéirema och deras bitrdden.

A v l ö n i n g a r.

I den för 1936/1937 fastställda avlöningsstaten hava kostbudgetåret

naderna för av lantbruksingenjörerna och deras biträden upptagits

avlöning till följande belopp.

å ordinarie . . . . . . . . . . kr. 165 600 1. Avlöningar till tjänstemän stat, förslagsvis 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt 123 600 a. grundbelopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. . . . . . . . 3 16 700 b. ålderstillägg åt förste assistenter, förslagsvis . . . . . . . . . . » 8000 ) c. vissa särskilda löneförmåner, förslagsvis 148 300 till ordinarie . . . . . . . » 500 3. Särskilda löneförmåner tjänstemän, förslagsvis Summa kronor 314« 400

Reseersåttningar.

För ändamål är för 1936/1937 anvisat ett för-

ifrågavarande budgetåret

slagsanslag av 280 000 kronor.

av kostnaderna för nu-

Sammanställning torrläggningsverksamhetens varande statliga organisation.

kultur-tekniska byrå. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 104 500 Lantbruksstyrelsens och deras biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 594- 400 Lantbruksingenjörerna. Summa kronor 698 900

Hushållningssällskapens verksamhet för jords torrläggning.

Personalförhållanden.

H

ushållningssállskapen och tdckdikningsndmndema.

Hushållningssällskapens verksamhet för jords

torrläggning är, såsom

förut framhållits, numera i huvudsak inriktad på de arbeten, som avse att

sänka grundvattenståndet i jorden genom täckdikning (dränering).

Bestämmelser i fråga om för

ordningen hushållningssällskapens befattning

med täckdikningsarbeten, till vilka utgå understöd av statsmedel i form av

lån och äro bidrag, meddelade i kungörelserna den 22 juni 1920 (nr 332)

angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden (med däri vidtagna

ändringar genom kungörelserna nr 358/1921, 239/1922, 84/1930 och

306/1933) samt den 30 juni 1933 (nr 434) angående statsbidrag till täck-

dikning.

Enligt dessa bestämmelser skola

hushållningssällskapen vid utövandet

av här ifrågavarande verksamhet stå under uppsikt och kontroll av lant-

bruksstyrelsen, till vilken myndighet sällskapen hava att årligen avgiva

vissa redogörelser och uppgifter.

Utdelning av lån och till bidrag täckdikningsarbeten sker genom veder-

börande

hushållningssällskap av medel, som för detta ändamål av

Kungl.

Maj :t eller lantbruksstyrelsen ställas till sällskapens förfogande.

Inom

hushållningssällskapen handläggas ärenden, som avse det direkta

ledandet och övervakandet av täckdikningsarbetena, av en utav veder-

börande eller dess

sällskap förvaltningsutskott utsedd nämnd. Denna skall författningsenligt bestå av tre till fem personer, av vilka minst en skall

vara inom området bosatt

lantbruksingenjör eller hava sådan sakkunskap

på området, som finnes särskilt föreskriven för att kunna utses till ledare

av ifrågavarande verksamhet.

Ledaren av täckdikningsverksamheten skall utses av

förvaltningsutskot-

tet och vara inom området bosatt lantbruksingenjör, lånsagronom, jord-

brukskonsulent eller annan som person, utskottet prövar för uppdraget

kompetent. Härför kräves att hava efter avlagd agronomexamen antingen

under minst tre månader med gott vitsord tjänstgjort som assistent hos

lantbruksingenjör eller med sådant vitsord genomgått särskild av staten

anordnad _utbildningskurs för förrättningsmän vid

täckdikningsföretag

eller ock att hava annat sätt på förvärvat sig sådan insikt i här ifrågavarande avseende, som

lantbruksstyrelsen vid på sällskapets eller utskottets

begäran företagen prövning av företedda och betyg intyg finner sig kunna

för ändamålet godkänna.

Férrdttningsmdnnen. Plan och för jämte karta däröver skola, såkostnadsförslag täckdikning vitt till utförande sökes understöd av statsmedel, vara uppgjorda företagens

av efter vederbörande hushållningssällskaps bestämlantbruksingenjör eller,

av eller annan som hus-

mande, länsagronom, jordbrukskonsulent person,

hållningssällskapet prövar vara därtill kompetent. Av dessa bestämmelser att hushållningssällskapen hava en viss framgår då det att anställa förrättningsmän för täckdikning. Allenast frihet, gäller i om för som ledare för verksamheten äro, fråga behörighet anställning såsom ovan särskilda kompetensvillkor författnñngsenligt föreantytts, skrivna. För att erhålla en om kvalifikationer-na hos de hushållnings-

uppfattning

vilka i egenskap av förrättningssällskapens befattningshavare, tjänstgöra vid hava de sakkunniga från sällskapen infordrat män täckdikningsarbeten, i detta hänseende. Av dessa har inhämtats att såsom förrättnings-

uppgifter män i anlitas hos vederbörande sällskap anställda jordbrukskonsulen-

regel äro hos vissa för nämnda ändamål under längre eller ter. Därjämte sällskap tid av året anställda extra varjämte i en del fall, kortare förrättningsmän, särskilt inom de norrländska länen, sällskapens vandringsrättare uppoch till Beträffande flertalet av dessa göra planer förslag täckdikningar. att de icke uteslutande tjänstgöra såsom förrättbefattningshavare gäller för utan vid sidan härav äro sysselsatta med en ningsmän täckdikningar

andra med rörande nyodling, mångfald arbetsuppgifter, exempelvis frågor

m. m. Inom de län,

betesförbättring, gödselvård, egnahemsväsendet där verksamheten är av större omfattning, såsom i Skaraborgs, Östergöt-

emellertid i tjänst an-

lands och Örebro län, äro hushållningssällskapens

vilka nära uteslutande ägna sig åt ställda särskilda förrättningsmän, nog arbetet med täckdikningar. hava vilket i allmänhet Jordbrukskonsulenterna avlagt agronomexamen, beträffande de extra varjämte flertalet även är fallet förrättningsmännen, av staten anordnad kulturteknisk

av ifrågavarande tjänstemän genomgått

kurs. innehava i den kompetens, som är föreskri- Vandringsrättarna regel den 19 1921 statsbidrag till

ven i kungörelsen augusti (nr 514:) angående

av dessa Enligt bestämmelserna. i denna kunavlönande befattningshavare. erfordras för anställande såsom vandringsrättare 1) att äga flerårig

görelse

i samt att hava lantbruks- eller lantmanna-

praktik jordbruk 2) genomgått

av staten anordnad kurs för utbildande av vandringsskolekurs ävensom av till vandringsrät-

rättare, dock må efter medgivande lantbruksstyrelsen kunna som icke genomgått mer än en av nyssnämnda

tare antagas person, han teoretiska och praktiska insikter i

kurser, därest styrkt sig äga nödiga

jordbruk och kreatursskötsel samt sin verksamhet

genom föregående visat sig särskilt lämplig för av befattning ifrågavarande art. j

Till avlönandet av visst antal

jordbrukskonsulenter utgår bidrag av stats-

medel enligt kungörelsen den 19 1921 I

augusti (nr 515). statsbidrag utgår

dels grundlön med ett av 4 200 kronor belopp för år och dels tre ålderstilllägjg, vart och ett å 500 kronor, efter tio och femton respektive fem, års

tjänstgöring.

Jämväl till avlönandet av vandringsrättare av

utgår bidrag statsmedel.

Bestämmelser härom äro intagna i ovan nämnda den 19

I‘ kungörelse augusti

1921 (nr 514). i denna

i Bidraget del utgör 1 500 kronor för år under vill-

a bland att den kontanta kor, annat, grundlönen uppgår till minst 2 000 kroi nor för år, samt att såväl skillnaden mellan och

i statsbidraget grundlönen

i som ock den avlöning därutöver, inberåknat och

ålderstillägg dyrtidstillägg,

som må kunna finnas påkallad, ävensom rese- och

traktamentsersättning

bestridas av

landsting, hushållningssällskap eller eljest.

Beträffande de för ifrågavarande befattningshavare gällande avlönings-

villkoren hava de haft till en

sakkunniga tillgång på föranstaltande av hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott härutinnan under år 1935

verkställd utredning. Av denna vilken omfattade

utredning, kalenderåret 1934, framgår, att några icke av de olika enhetliga grunder sållskapen i

denna del I om

tillämpas. fråga undersökningens allmänna resultat uttalar

sålunda utskottet, bland annat, följande.

»Vid bearbetning av det insamlade har det framstått uppgiftsmaterialet såsom karakteristiskt. att varje till sällskap synes fullständigt oberoende av lönepolitiken i andra bestämt

hushållningssållskap lönevillkoren för sina befattnings-

havare. En betydande olikhet såväl beträffande lönernas som också höjd med avseende på lönevillkoren i har övrigt därigenom uppkommit inom varje kategori av tjänstemän. Det finns att anledning antaga, skiljaktigheterna skulle varit ännu större, därest icke staten för vissa grupper av befattningshavare fastställt viss minimiavlöning. Som det nu är, kan för viss grupp av tjänstemän konstateras, att vissa hus-

hållningssällskap bestämt grundlönen till samma belopp som den eventuellt av statsmakterna fastställda minimilönen. Andra hava fixerat sällskap grundlönen till och ett högre belopp, tredje system innebär, att personligt tillägg utgår till grundlönen. I fråga om befattningar, där icke erhållas ålderstillägg av statsmedel, hava

hushållningssällskapen förfarit mycket olika: i vissa ålderstill-

sällskap utgår lägg, i andra får tillhörande befattningshavare samma kategori vara utan.»

I fråga om jordbrukskonsulenterna.s avlöningsvillkor framgår av utredningen, att flertalet av dessa befattningshavare åtnjuta grundlön motsva-

rande det

författningsenliga minimibeloppet eller 4 200 kronor. En del kon-

sulenter uppbära emellertid en

högre grundlön varierande mellan 4 500 och

7000 kronor.

Personligt lönetillägg utgår efter viss tids tjänstgöring till

några befattningshavare med belopp av 500-1 000 kronor för år. De för-

fattningsenliga ålderstilläggen tillämpas i fråga om flertalet konsulenter,

men i ett fåtal fall hava dessa tillägg fastställts till något högre belopp. I allmänhet uppbära jordbrukskonsulenterna dyrtidstillägg, men äro grunderna för desamma varierande. Utöver nu angivna förmåner åtnjuta vissa konsulenter extra arvoden för särskilda uppdrag, bland annat såsom ledare

av täckdikningsverksamheten. Slutligen må framhållas att en del säll-

skap medgivit konsulenterna rätt att av vederbörande sakägare uppbära särskild ersättning för utförda planer till täckdikningar enligt av sällskapen i detta hänseende fastställd taxa. Inkomsterna i sistnämnda hänseende uppgingo under år 1934 endast i ett enda fall till mera betydande belopp samt i andra fall till ett eller annat hundratal kronor. Jordbrukskonsulenterna äro i pensionshänseende skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt. Pensionsbeloppen äro bestämda i kungörelsen den 25 november 1921 (nr 716). De extra förrättningsmännen för täckdikningar uppbära avlöning av vederbörande sällskap med varierande belopp. Dessa avlöningar torde i det stora hela bestridas av det allmänna anslag till sällskapens verksamhet, som av staten för varje år ställes till sällskapens disposition. Vad beträffar vandringsrättarna gäller inom flertalet hushållningssällskap att dessa befattningshavare i grundlön uppbära den av staten såsom villkor för statsbidrag till deras avlönande bestämda minimilönen 2 000 kronor för år. Vissa sällskap utbetala emellertid en något högre grundlön

varierande mellan 2 100 och 3 000 kronor. Ålderstillägg åtnjutas av vand-

ringsrättarna inom fjorton hushållningssällskap. Detta gäller, bland annat, beträffande samtliga norrländska sällskap, vilka tillhopa sysselsätta det vida övervägande antalet vandringsrättare. Vanligen hava ålderstil-läggen bestämts till tre att utgå efter respektive fem, tio och femton års tjänst- Beloppen för de enskilda ålderstilläggen variera mellan 100 och 300

göring. kronor. Vissa sällskap utbetala därjämte dyrtidstillägg till lönen. Slutligen

uppbära vandringsrättarna inom några hushållningssällskap inkomster enligt taxa för upprättade planer. Dessa inkomster synas emellertid uppgå

till relativt obetydliga belopp.

Utöver nu löneförmåner vid resor

angivna äga samtliga förrättningsmän i tjänsten uppbära traktaments- och reseersättningar. Tidigare utgingo även dessa ersättningar med varierande belopp inom de olika hushållnings-

sällskapen. Sedan riksdagens år 1933 församlade revisorer i sin berättelse uttalat, att sagda ersättningar ej borde utgå efter förmånligare grunder till

hushållningssällskapens befattningshavare än till statens tjänstemän i samma och med motsvarande tjänstgöringsförhållanden, anmälde ställning

riksdagen i skrivelse den 5 juni 1934 (nr 307, p. 4:), att riksdagen beslutat att såsom villkor för sällskapens åtnjutande av statsbidrag från och med år 1935 föreskriva, att särskilda bestämmelser skulle införas i fråga om

rese- och åt där

traktamentsersättning anställd-a befattningshavare. Kungl.

Maj :t har därefter genom den 14 december kungörelse 1934 (nr 603) utfärdat bestämmelse om resekostnads- och åt traktamentsersättning befattningshavare hos hushållningssällskap. Enligt kungörelsen, som trätt i kraft den 1 januari 1935, äro i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning jordbrukskonsulent hänförd till rese- och traktament-sklass II D samt vandringsrättare till klass III F i allmänna För resereglementet. tjänsteförrättningar inom eget emellertid tjänstgöringsområde gälla enligt kungörelsen särskilda i utfärdade besparingssyfte bestämmelser om rese- och traktamentsersättningar.

Täckdikningsförmánnen. Till biträde vid till täckdikningsarbete, vars utförande sökes understöd av statsmedel, skall, där vederbörande hushållningssällskap ej annorlunda medgiver, företagaren använda täckdikningsförman, som är anställd i hushållningssällskapets tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent eller som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens för försorg ändamålet anordnad utbildningskurs. Till avlönande av sådan förman kan i den mån sällskapet, anslagna medel därtill lämna erhålla tillgång, statsbidrag enligt bestämmelserna i kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215). Bidraget beräknas efter två kronor för varje förrättningsdag eller för förrättning dock erforderlig resdag, att bidraget ej må för någon förman överstiga 300 kronor för år.

Täckdikningsförman, för vilken

hushållningssällskap äger utfärda in-

struktion, åligger att biträda vid i den täckdikningsarbete ordning och på de platser, som genom vederbörande täckdikningsnämnd bestämmes. I fråga om arbetets tekniska utförande har förmannen att ställa till sig efterrättelse nämndens föreskrifter. När förmannen anlitas vid sådant täckdikningsföretag, där statens lantbruksingenjör har att utöva kontroll eller ledning av arbetet, skall likväl förmannen beträffande det tekniska utförandet av arbetet ställa sig till efterrättelse, vad lantbruksingenjören därutinnan bestämmer.

Samtliga hushållningssällskap med av

undantag hushållningssällskapet

i Kristianstads län hava i sin tjänst anställda täckdikningsförmän. Av dessa erhålla i regel endast de förmån, vilka erfordras för det årligen normalt återkommande täckdikningsbehovet, en ordinarie eller mera fast anställning med reglerad lön. För av under

tillgodoseende täckdikningssäsongen

framkomna krav på ytterligare arbetskrafter anlita

hushållningssällskapen

tillfälligt anställda extra förmån. Antalet förmån varierar såväl betydligt inom de olika sällskapen som inom ett och samma under sällskap olika år. Vissa sällskap i de norrländska länen anlita sina därjämte vandringsrät-

tare såsom täckdikningsförmän. I Kristianstads län tjänstgöra privata

täckdikningsförmän, vilka helt avlönas av vederbörande rekvirenter. Beträffande avlöningsvillkoren för de i sällskapens tjänst anställda täck-

dikningsförmännen äro dessa bestämda efter olika grunder inom de olika sällskapen. I allmänhet åtnjuta emellertid de ordinarie förmännen visst

fast arvode. Enligt från sällskapen införskaffade uppgifter utgå dessa arvoden med varierande belopp, i regel 500 ä 600 kronor för år, och synas i viss mån vara beroende av tjänstgöringstidens längd under året. En del

sällskap utbetala därjämte till de ordinarie förmännen visst ålderstillägg.

De extra förmännen åtnjuta i allmänhet icke något fast arvode utan avlö-

nas med visst beloppper tjänstgöringsdag eller timme.

Såväl ordinarie som extra förmån uppbära därjämte dagarvode ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Kostnaderna härför fördelas van-

ligen mellan hushållningssällskapen och rekvirenterna. Såvitt av nyss-

nämnda uppgifter kunnat utläsas, synas dagarvode och traktamentsersättmed i 5 ä 6 kronor och ning utgå genomsnitt sammanlagt reseersättning

beräknas enligt avgift för resa i tredje klass å järnväg ävensom i vissa fall

med visst belopp per kilometer landsväg. Rekvirenterna äro vanligen skyldiga att under förmännens förrättningar hålla dessa med kost och logi.

Frågan om beredande av pensionsrätt för täckdikningsförmännen har

under senare år vid olika tillfällen varit under behandling, bland annat vid

hushållningssällskapens ombudsmöten, men ännu icke nått sin lösning. De sakkunniga komma att längre fram taga denna fråga under behandling.

Förrättningarnas handläggning.

Ansökan från vederbörande jordägare eller annan intressent om biträde för upprättande av förslag till täckdikning göres antingen direkt hos hus-

hållningssällskapet eller hos någon av dess tjänstemän. I allmänhet ingives dylik ansökan först, när behovet av att arbetena utföras visar sig vara trängande, vilket i särskild grad beror på dessa arbetens sammanhang med växtodlingen och av å vederbörande fastigheter. Endast

brukningen jorden i mera sällsynta fall lärer ansökningen göras så långt i förväg, att en planmässig uppställning av ordningsföljden för förrättningarnas handläggning blir möjlig. Med hänsyn härtill och då det ansetts angeläget, att ansökningarna handläggas med minsta möjliga uppskov, har den hos hushållnings-

sällskapen för denna verksamhet anställda personalen erhållit viss frihet att bestämma ordningen för förrättningarnas handläggning.

I stort sett torde handläggningen av täckdikningsärendena vara den-

samma, vare sig till arbetenas utförande sökes statsunderstöd eller ej. Utförandet av för upprättande erforderliga av-

täckdikningsförslagens

vägningar och övriga undersökningar ute på fältet torde i allmänhet verk-

ställas av I vissa fall förekommer dock

förrättningsmannen personligen.

att hushållningssällskapen till förrättningsmannens hjälp vid dessa arbeten

anställda assistenter eller andra biträden.

De av förrättningsmannen till uppgjorda förslagen täckdikningar under-

ställas täckdikningsnämnden för och När stats-

granskning godkännande.

understöd ifrågasättes till arbetet, underkastas därom nämnansökningen dens prövning, som därefter har att överlämna ärendet till

hushållningssäll-

skapet för avgörande. Utförandet av själva sker vantäckdikningsarbetet ligen under ledning av

täckdikningsförman. Därest till täckdikningens utförande sökes understöd av

statsmedel, gälla vissa särskilda bestämmelser, för Vilka i det kommer att följande närmare redogöras.

Statens ekonomiska understödjande av täckdikningsverksamheten.

Bestämmelser angående lån och bidrag.

Före är 1913 funnos inga statsmedel för anslagna jordbrukets främjande

genom täckdikning av mark. Kungörelsen den 14 1901 vill-

juni angående koren för län från innehöll

odlingslånefonden särskild bestämmelse därom,

att lån för från

täckdikning ej finge odlingslånefonden meddelas. I under-

dånig skrivelse den 7 november 1908 framhöllo

hushållningssällskapens

samma år i Stockholm församlade att det ombud, för jordbrukets främjande vore av största vikt, att åstadkommes å all sådan

täckdikning mark,

som därav kunde vara i behov, och att för ekonomiskt

dylika företag under-

stöd lämnades åt de som icke jordbrukare, av egna medel kunde bestrida de därför I skrivelsen

nödvändiga utgifterna. hemställdes, att Kungl. Majzt täcktes låta utarbeta förslag till reglemente för en täckdikningslånefond,

ur vilken län kunde

förmånliga tillhandahållas jordbruket med särskild hänsyn till möjligheten även för av mindre jordbruk att kunna be-

ägare gagna sig av sådana lån, samt därefter till riksdagen

göra framställning

om anvisande av medel till en dylik fond. Genom beslut vid 1913 års bildades en sådan

riksdag täckdikningslåne-

fond, från vilken statslån tilldelas

finge hushållningssällskap, som förklarat

sig villigt att utlämna täckdikningslån till mindre jordbrukare. Hushåll-

ningssällskapen skulle således stå såsom förmedlare av lånen sa.mt i första

hand ansvara för lånens äterbetalande till statsverket. Lån fick utlämnas allenast till ägare eller brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken vore i behov av län, till brukare dock allenast under dylikt

förutsättning att dennes återstående omfattade minst 10 brukningstid år,

det är lånet utlämnades oräknat. Lån fick icke beviljas till

högre belopp

än 2 000 kronor och icke uppgå till mer än 70 av den beräknade procent kostnaden för vid av rör och

täckdikningen användning 50 procent, då

annat material användes. Ingen låntagare fick på grund av särskilda täck-

dikningslån samtidigt häfta i skuld till än 2 000 kronor

högre belopp (kun-

görelse nr 185/1913).

Bestämmelserna angående villkoren för lån från fonden underkastades år 1917 vissa ändringar huvudsakligen av formell art nr 394/ (kungörelse 1917). Genom beslut vid 1918 års bildades vid sidan av

riksdag täckdiknings-

Iånefonden till av uppmuntran täckdikning en ny fond den s. k. dräneringsfonden (kungörelse nr härtill att det

461/1918). Anledningen var, visat

sig erforderligt att under rådande kristid till näringsproduktionens höjande vidtaga särskilda åtgärder för understödjande av täckdikning. Täckdik-

ningslånefonden, vilken inrättats med tanke på normala tider, hade nämligen under närmast år när i då låne-

föregående ej på långt tagits anspråk,

villkoren ej voro tillräckligt lockande. Villkoren för lån ur

dräneringsfon-

den voro däremot gynnsammare. Sålunda kunde lån från denna fond tilldelas ägare eller brukare åker eller annan odlad jord oberoende av stor-

av

leken av den fastighet, där arbetet avsetts att utföras, och beträffande bru-

kare, av brukningstidens längd. En annan väsentlig förmån var även, att

lånen från dräneringsfonden voro räntefria, under det lån från täckdik-

att

ningslånefonden löpte med 4 procent ränta. Beträffande lånebeloppens stor-

lek gällde i fråga om dräneringsfonden att lån till täckdikning med rör fick

uppgå till hela den beräknade kostnaden för dock till

täckdikningen, ej

mera än 500 kronor per hektar av den jord, som vore avsedd att förbättras

genom företaget. Vid täckdikning med annat material fick lån

ej beviljas högre än till tre fjärdedelar av kostnaden och 400 kronor ej överstiga per hektar. . Inrättandet av dräneringsfonden var, såsom angivits, motiverat av rådande kristid. Redan vid fondens stiftande var det avsett, att densamma skulle bestå allenast i två år, och 1920 upphörde utlåningen från denna fond. Under de år, dräneringsfonden existerat, hade densamma starkt tagits i

anspråk, varemot under samma tid utlåningen från täckdikningslånefonden

varit Med till dels den av å mate-

ytterst obetydlig. hänsyn stegring priser rial och arbete, som skett sedan täckdikningslånefonden inrättades, dels ock

önskvärdheten att söka få en rationell alltmera och

täckdikning genomförd

därigenom jordbrukets produktionskraft ökad och bättre säkerställd, an-

togs genom beslut av 1920 års riksdag och för jordbrukarna nya väsentligt förmånligare bestämmelser angående villkoren för lån från täckdiknings-

lånefonden (kungörelse nr 332/1920). Bestämmelserna i denna kungörelse, vilka delvis ännu äro gällande, hava i vissa hänseenden hämtats med förefrån I lån från

bild dräneringsfonden. stadgandena angående täckdiknings-

lånefonden hava genom beslut av 1921, 1922, 1930 och 1933 års riksdagar

vidtagits jämkningar i skilda hänseenden innebärande, bland annat, att hushållningssällskapen erhållit större rörelsefrihet i fråga om den formella

behandlingen av låneärendena nr (kungörelserna 358/1921, 239/1922 I 84:/1930 och 306/1933).

Från 1933 har riksdagen ställt till :ts Kungl. Maj förfogande ett särskilt

anslag till bidrag utan för återbetalningsskyldighet understödjande av täck-

dikningar (kungörelse nr 434/1933). Avsikten med anvisande av detta

anslag var, bland annat, att, i den mån så kunde utlämpligen ske, genom förande av täckdikningsarbeten söka lindra eller motverka arbetslösheten.

Beträffande lån från i huvudsak tdckdikningsldnefonden gälla följande

bestämmelser.

På därom av hushållningssällskapen gjord framställning beviljar lant-

bruksstyrelsen vederbörande sällskap lån från fonden. hava där- Sällskapen efter att fördela till deras disposition anvisade belopp på respektive lån-

tagare. Sällskapen hava sålunda att i första hand emot staten svara gent för lånens återbetalning. Lån må beviljas eller brukare av åker eller ägare annan odlad jord oberoende av storleken av den där arbetet fastighet, är avsett att utföras och, beträffande av brukare, brukningstidens längd. Emela lertid bör såvitt tillses att lån främst möjligt tillgodokomma dem, som äro i mest i behov därav. Sökande, åt vilken icke kunnat under täckdikningslån året beviljas, skall år till nästföljande äga företrädesrätt erhållande av lån.

Hushållningssällskap äger ej av statslånebelopp utlämna täckdikningslån

utan hörande av ledamot av den förut sakkunnig omförmälda, av sällska-

pet eller dess utsedda och förvaltningsutskott nämnden ej, utan medgi-

vande av mot ledamots lantbruksstyrelsen, dylik avstyrkande.

I fråga om storlek lånebeloppens gäller att täckdikningslån icke må

under något år beviljas till än 5 000 låntagare högre belopp kronor, äveni som att låntagare ej får på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt häfta i skuld till än 10 000 kronor. högre belopp På framställning av lant-

bruksstyrelsen äger dock Kungl. :t att i särskilda fall Maj medgiva ökning

av sistnämnda belopp till högst 15 000 kronor. som läm- Täckdikningslån, nas för täckdikning med rör, må kunna till hela av den beuppgå beloppet räknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras För med genom företaget. täckdikning annat material må lån utlämnas till ej högre belopp, än som motsvarar tre fjärde-

delar av den beräknade kostnaden, och ej heller överstiga 350 kronor för

hektar av sådan jord, som nyss sagts. Lån för med annat täckdikning material än rör mi icke limnas i andra fall än där marken är lämsynnerligen pad härför, eller hinder för användande av rör förefinnes. Vid beräkning av den kostnad, vartill lån må utgå, upptages kostnaden såväl för täckdik-

ningsplanens uppgörande, därest densamma ej bestrides av hushållningssällskapet, som ock för själva dikningsarbetet, däri inräknad den ersätt-

ning till täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavare att betala,

samt kostnaden för Arbete för beredande täckdikningsmaterialier. av till

44-

täckdikningen hörande öppet eller täckt avlopp jämte erforderliga rör må

inräknas i kostnaden, endast när arbetet är av mindre omfattning, och

statsbidrag eller statslån icke förut utgått därtill. Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnjutande av täckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt. För återbetalandet av täckdikningslån skall låntagaren ställa sådan säkerhet, som av sällskapet godkännes.

Statslån från fonden må av hushållningssällskap under tre år från lyft-

ningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering. Sedan lånet innehafts under sagda tre år, skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande tolv åren dels återbetalas en tolftedel av det ursprungliga lånebeloppet dels ock gäldas ränta efter fyra procent för år å oguldet kapitalbelopp. Med fullgörande av sålunda stadgade ränte- och kapitalinbetalningar må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd, varje gång under tre månader från förfallodagen. Hushållningssällskap äger ej att av den, som erhållit täckdikningslån, fordra högre ränta än nu nämnts, och skola jämväl nyss angivna återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån, dock med iakttagande, dels att tiden för amorteringsskyldighetens inträde skall räknas från

den dag, då medel å lånet första gången lyftats, och dels att sällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen ränte- och

kapitalinbetalning. Därest hushållningssällskap icke inom föreskriven tid inbetalt förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig ränta från tills sker. Statskontoret har att, därest stad-

förfallodagen, inbetalning

gad kapital- och räntebetalning å statslån icke fullgöres i rätt tid, därom göra anmälan hos Kungl. Majzt, som har att bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorteringstidens slut.

Jämlikt ovannämnda kungörelse den 30 juni 1933 (nr 43-1) angående

statsbidrag till tdckdilcning i huvudsak följande bestämmelser.

gälla

till utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet beviljas

Anslag

av Kungl. Majzt på därom gjord framställning åt vederbörande hushållningssällskap, vilket i likhet med vad fallet är beträffande täckdikningslånen förmedlar bidragen till jordägarna. I fråga om uppgörande av plan och

kostnadsförslag till täckdikningsföretag, vartill bidrag sökes, ävensom be-

träffande användande av biträde vid arbetets utförande gälla enahanda vill-

kor, som i detta avseende föreskrivits för erhållande av lån från täckdikningslånefonden. Jämväl i vad angår allmänna förutsättningar för att understöd över huvud taget må kunna beviljas, överensstämma villkoren för och lån till Därutöver är beträffande beviljandet av

bidrag täckdikningar.

bidrag föreskrivet, dels att vid prövning av inkomna ansökningar hänsyn bör tagas förutom till vederbörande sökandes behov av bidrag jämväl,

i den mån så lämpligen kan ske, till önskvärdheten att begenom bidrags

viljande rådande arbetslöshet lindras eller motverkas, dels ock att, innan bidrag beviljas, hushållningssällskapet bör bereda vederbörande arbetslös-

hetskommitté eller motsvarande organ tillfälle att yttra sig i ärendet. Bidrag må kunna utgå med belopp motsvarande högst 25 procent av

den beräknade kostnaden för företaget. Under ett och samma år må dock bidrag ej beviljas till så högt belopp, att detta jämte bidragstagaren under

året beviljat lån från täckdikningslånefonden överstiger 5 000 kronor. Ej heller må någon innehava och häfta i skuld för till

bidrag täckdikningslån

högre belopp sammanlagt än 10 000 kronor, där ej Kungl. 1VIaj:t i särskilt fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiver ökning av beloppet. Vidare gäller att sammanlagda beloppet av bidrag och

täckdikningslån

högst må uppgå till, där fråga är om med hela den beräk-

täckdikning rör,

nade kostnaden, dock ej mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är

avsedd att förbättras företaget, samt, där är om genom fråga täckdikning

med annat material, fyra femtedelar av den beräknade kostnaden, dock högst 350 kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts. Vid beräkning av kostnaden skola gällande bestämmelser angående täckdikningslån i tilllämpliga delar lända till efterrättelse. Har företaget i annan ordning än här avses av allmänna medel beviljats bidrag utan

återbetalningsskyldighet, må statsbidrag enligt ifrågavarande kungörelse ej utgå.

Innan någon del av beviljat bidrag utbetalas, skall mellan

hushållningssällskapet och_ bidragstagaren upprättas skriftligt kontrakt innefattande bestämmelser angående dels arten och omfattningen av samt den beräknade

kostnaden för det eller de företag, bidraget avser, dels den tid, inom vilken arbetet skall vara fullbordat, och dels bidragets storlek ävensom tid och

ordning för dess utbetalande, i vilket sistberörda hänseende skall gälla, att

bidrag utbetalas, i den mån föreskrivet arbete blivit utfört och, på sätt hus-

hållningssällskapet bestämmer, godkänt. Statsanslag, som av Kungl. Majzt beviljats hushållningssällskap, må un-

der det år, för vilket anslaget beviljats, så ock, där anslaget under sagda år blivit till statsbidrag disponerat, under de därpå följande två åren av sällskapet i mån av behov i Statskontoret mot som av

lyftas förbindelse,

Statskontoret godkännes. Vad av anvisat anslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget beviljats, blivit till statsbidrag disponerat må ej därefter av och om det återbe-

hushållningssällskap disponeras skall, lyftats,

talas till Statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år, allt så framt som före av månad ej Kungl. Majzt på ansökan, utgången januari sistnämnda år göres av sällskapet, medgiver rätt till dylik disposition under ytterligare ett år. Finnes statsanslagsbelopp vara av i strid

hushållningssällskap disponerat

mot gällande föreskrifter, är sällskapet om

skyldigt att, Kungl. Majzt så

förordnar, omedelbart till Statskontoret inbetala sådant belopp.

Har, sedan statsbidrag beviljats, rätten till utbekommande av ännu icke

utlämnat bidrag förfallit, eller har redan utlämnat blivit till hushåll-

bidrag ningssällskap helt eller delvis återbetalat, skall det till vars utbe-

belopp, kommande rätten förfallit eller som återbetalats, före utgången av mars månad påföljande år av sällskapet inbetalas till statskontoret.

Hushållningssällskap, som för handhavandet av här ifrågavarande verk-

samhet nödgas anlita extra arbetskraft, må kunna av

på framställning Kungl. Majzt, i den mån skäl därtill äro, tillerkännas ur statsmedel bidrag

till kostnaderna härför.

Verksamhetens omfattning. I likhet med vad fallet är beträffande vattenavledningsverksamheten, har även täckdikningsverksamheten under de senare åren nått en allt större

omfattning, vilket till stor del haft sin orsak däri, att densamma av stats-

makterna i än anvisande

högre grad tidigare gynnats genom av stats-

understöd. Detta gäller i all synnerhet för tiden från och med år 1933, från vilket år till täckdikning kunnat erhållas förutom statslån statsjämväl

bidrag utan å.terbetalningsskyldighet. Anvisandet av ett särskilt anslag för

sistnämnda ändamål motiverades, såsom förut nämnts, av önskemålet att

genom igångsättandet av täckdikningsarbeten söka lindra eller motverka

rådande arbetslöshet.

Jämlikt beslut av 1920 års riksdag (skrivelse nr 346) får ur täckdiknings-

lånefonden beviljas lån intill ett belopp av 2 000 000 kronor årligen. För utbetalning av beviljade lån anvisar därest

riksdagen, inflytande amorte-

ringar visa sig otillräckliga för ändamålet, för särskilt varje budgetår anslag i form av kapitalökning för

täckdikningslånefonden.

Anvisande av medel för såsom utan

utdelning bidrag återbetalningsskyldighet sker för varje budgetår. Dessa anslag hava till, för

uppgått budgetåret 1933/1934 1 000 000 kronor och för vart och ett av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 1 500000 kronor. För budgetåret 1936/1937 är anslaget bestämt till 1 000 000 kronor.

Täckdikningsverksamhetens omfattning under de senare åren framgår

närmare av de vid betänkandet fogade tabellerna V och VI. Tabell V har uppgjorts med ledning av från till

hushållningssällskapen de sakkunniga år 1934 rörande avgivna uppgifter ifrågavarande verksam-

het under tioårsperioden 1924-1933. Tabellen utvisar dels den som areal, under nämnda period blivit av

hushållningssällskapens tjänstemän planlagd för täckdikning, och dels arealen av för samma tid under

sällskapens kontroll täckdikad jord. Tabell VI är grundad av

på hushållningssällska-

pen till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelser för täckdikningsverksam-

heten. För belysande av den inverkan, som den under åren 1933-1934

ökade medelsanvisningen haft för verksamhetens avse omfattning, uppgif-

terna i denna tabell en tioårsperiod, som slutar med sistnämnda år. Tabellen utvisar dels antalet med statsunderstöd utförda

tåckdikningsföretag, del.s företagens areal, och dels statsunderstödets storlek fördelat med hån-

syn till bidrag och lån. Det bör framhållas, att i tabellerna intagna i vissa uppgifter avseenden äro ofullständiga. Särskilt torde detta i en del fall vara förhållandet i

fråga

om i tabell V uppgivna arealer av under kontroll sällskapens utförda täckdikningar. Vad beträffar de av

hushållningssällskapens tjänstemän plan-

lagda arealerna, hava dessa under

tioårsperioden 1924-1933 uppgått till

i medeltal omkring 11 600 hektar årligen. Största har verk-

omfattningen

samheten haft i och

Skaraborgs Östergötlands län med en genomsnittlig

planlagd areal per år av i medeltal 1 940 och respektive 1 700 hektar. I södra och mellersta har den

Sverige planlagda arealen varierat allt efter

förhållandena inom olika landsdelar samt i medeltal årligen uppgått till mellan 750 och 250 hektar inom de mera slättlandsbetonade länen ned till endast 40 a 20 hektar inom de där verksamheten lån, varit av mindre om-

fång. Vad beträffar de norrländska länen, har verksamhetens omfattning

även där i hög -grad varierat. Den arealen har planlagda sålunda för dessa läns vidkommande uppgått till 40 och 160 hektar i lägst högst genomsnitt för län och år. Vid jämförelse mellan de två tabellerna till

framgår att utförandet av

å de sålunda

täckdikning planlagda arealerna understöd av statsmedel en-

dast till en mindre del synes hava Detta utgått. gäller särskilt understöd i form av lån, som utgått i medeltal allenast

till omkring 20 procent av de

planlagda arealerna. Sedan år 1933, från vilket år utan åter-

statsbidrag betalningsskyldighet kunnat utgå till tåckdilçning, har däremot sådant

bidrag antingen enbart eller jämte lån till beviljats utförandet av tåckdikning å sammanlagt i medeltal 60 av de för

omkring procent varje år plan-

lagda arealerna. Av tabell VI framgår vidare att under antalet tioårsperioden 1925-1934 med statsunderstöd utförda i medeltal

täckdikningsföretag för år uppgått

till 1 333 med en areal av 5 169 hektar. I om fråga statsunderstödens storlek för de olika åren hänvisas till tabellen. För bedömande av den tid, som

hushållningssållskapens befattningsha-

vare varit sysselsatta enbart med arbeten för hava de sak-

täckdikningar,

kunniga i detta hänseende från sällskapen infordrat för år 1933. uppgifter

Sållskapen hava själva framhållit, att det varit förenat med alldeles sär-

skilda svårigheter att mera exakt beräkna denna enär de

tid, befattnings-

havare, vilka här komma i fråga, under året Varit med enbart sysselsatta ej

täckdikningsärenden utan därutöver med en andra mångfald arbetsuppgif-

ter. Med ledning av de inlämnade uppgifterna hava emellertid de sakkunniga approximativt uppskattat den tid, som av förhushållningssällskapens rättningsmän och på sällskapens expeditioner anställda kontorsbiträden under år 1933 använts för arbete med täckdikningar till för sammanlagt, förrättningsmännen 248 månader och för kontorsbiträdena 121 månader, eller för hela personalen tillhopa 369 månader. Denna anställningstid har, såvitt av nämnda uppgifter kunnat utläsas, avsett effektiv arbetstid, sönoch helgdagar samt semestrar sålunda ej inräknade. Inom vissa där län, hushållningssällskapens täckdikningsverksamhet haft större omfattning, såsom exempelvis förhållandet varit beträffande Skaraborgs, Östergötlands, Örebro och Södermanlands län, har, i motsats till vad fallet varit beträffande övriga den för verksamheten anlitade hushållningssällskap, personalen, såväl förrättningsmän som kontorsbiträden, Varit nära nog uteslutande sysselsatt med hithörande arbetsuppgifter.

Utgifterna för täckdikningsverksamheten. Till de sakkunniga hava under år 1934 från avhushållningssällskapen lämnats uppgifter angående sällskapens nettoutgifter för täckdikningsverksamheten samt de av vederbörande rekvirenter till hushållningssällskapen eller förrättningsmännen erlagda avgifterna under tioårsperioden 1924- 1933. Dessa uppgifter hava sammanställts i vid betänkandet tabell fogad VII. Därjämte hava de sakkunniga haft tillgängliga de av sällskapen till lantbruksstyrelsen årligen avgivna tablåerna över deras räkenskaper. Vad beträffar förstnämnda uppgifter har det visat sig icke att möjligt ur desamma erhålla en bestämd hållpunkt för exakt bedömande av ifrågavarande kostnader. Ej heller har härutinnan någon större säkerhet kunnat ernås vid företagen jämförelse mellan nämnda uppgifter och de av sällskatill räkenpen lantbruksstyrelsen ingivna räkenskapstablåerna. Sällskapens skaper hava nämligen icke förts på sådant sätt, att kostnaderna för varje särskild Verksamhetsgren kunnat därur utläsas, och hava sällskapen icke själva kunnat exakt uppgiva kostnadernas storlek. Detta gäller särskilt i fråga om kostnaderna för administration och tjänstelokaler, material m. m. Emellertid synes framgå av de i tabellen införda uppgifterna att hushållningssällskapens nettoutgifter under den ifrågavarande tioårsperioden skulle hava uppgått till i genomsnitt omkring 115 000 kronor årligen samt för periodens senare hälft, eller från och med år 1929, till i genomsnitt omkring 130 000 kronor för år. I dessa belopp hava dock sällskapens utgifter för täckdikningsförmännen icke medräknats. Jämväl i fråga om storleken av sistnämnda utgifter, i den mån dessa icke täckts av statsbidrag till förmånnens avlönande, hava hushållningssällskapen på anmodan av de sakkunniga lämnat redogörelse för tioårsperioden 1924-1933. Även i denna redogörelse lämnade uppgifter måste betraktas såsom approximativa. En av

de sakkunniga gjord av sammanställning ifrågavarande uppgifter utvisar

emellertid, att kostnaderna för i vad täckdikningsförmännen, dessa kost-

nader bestritts av

hushållningssällskapen utan anlitande av det direkta

statsbidraget till förmännens skulle avlönande, hava uppgått till, för hela

den ifrågavarande i tioårsperioden genomsnitt omkring 71 000 kronor årli-

gen, samt för periodens senare eller och med hälft, från år 1929, i genom-

snitt 78 000 kronor omkring för år. För bestridande av dessa utgifter torde

sällskapen i det stora hela hava i det tagit anspråk allmänna anslag, som

av statsmedel utgått till deras verksamhet.

De direkta för statsverket utgifterna hava bestått i dels förvaltnings-

bidrag till

hushållningssällskapen för låneförmedlingen och dels statsbidrag

till täckdikningsförmännens avlönande.

Förvaltningsbidragen hava under

förenämnda tioårsperiod utgått med i genomsnitt omkring 41 000 kronor

för år samt under senare periodens hälft med i genomsnitt 46 000 omkring

kronor för år. till Statsbidragen täckdikningsförmännens avlönande hava

för ifrågavarande tidsperioder med i utgått genomsnitt 21 400 kronor

respektive 25 000 kronor för år.

Med av det ovan ledning anförda torde sammanlagda

nettoutgifterna för hushållningssällskapens täckdikningsverksamhet, inberäknat kostnaderna

för täckdikningsförmännen, kunna uppskattas till i genomsnitt omkring

248 000 kronor för år under tioårsperioden 1924-1933 samt till omkring

279 000 kronor under årligen nämnda periods senare hälft. Vid det förhål-

landet, att närmare uppgifter icke kunnat om och i vad erhållas, mån säll-

skapen med helt egna medel bestritt ifrågavarande utgifter, hava de sak-

kunniga ansett sig böra räkna med sistnämnda vid belopp uppgörandet av

i betänkandet

intagna kostnadskalkyler rörande täckdikningsverksam-

heten.

I tabell VII hava jämväl enligt i sådant avseende av sällskapen lämnade

uppgifter införts av vederbörande rekvirenter till

hushållningssällskapen

eller

förrättningsmännen erlagda avgifter. Därav framgår att ett flertal hushållningssällskap icke av rekvirenterna som helst

uttaga någon kostnad

för biträde av

förrättningsmännen m. m. I de fall, då sådan kostnad debi-

terats, hava rekvirenternas sammanlagda utgifter uppgått till i genomsnitt

för år 30 000 kronor omkring under tioårsperioden i dess helhet och 34 000

kronor under de fem senaste åren av samma period.

De sakkunnigas uppdrag.

I sitt till den 15 juni 1934 rörande den ut-

yttrande statsrådsprotokollet

åt de anförde dåvarande chefen för redning, som uppdragits sakkunniga,

jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande:

motioner hemställde riksdagen i skrivelse den 10 »Med anledning av vissa av utlåtande nr 80, juni 1932, nr 334, under åberopande jordbruksutskottets låta verkställa skyndsam utredning rörande frågan om att Kungl. Maj :t ville ett enklare förrättningsförfarande beträffande statsunderstödda dikningsföretag ävensom framlägga för riksdagen de förslag, vartill utredav mindre omfattning ningen kunde giva anledning. Maj :t lantbruksstyrelsen att Genom beslut den 8 juli 1932 anbefallde Kungl. utredningen samt att därmed skyndsamt verkställa den av riksdagen ifrågasätta i ämnet inkomma till Kungl. Maj :t. jämte förslag remiss den 10 augusti 1932 att Vidare anmodades lantbruksstyrelsen genom av en utav styrelsen för föreningen lantbruksavgiva yttrande med anledning i skrivelse den 1 1932 anhållan bland annat ingenjörsassistenter augusti gjord i samband med utredning mätte utredas frågan om ett bättre att nyssberörda assistentkåren, särskilt förste assistenter, för mera utnyttjande av den befintliga kvalificerat arbete inom lantbruksingenjörsverksamheten. beslut den 4 november 1932 överlämnades slutligen till lantbrukssty- Genom vid verkställandet av nämnda utredning vissa relsen för att tagas i betraktande och Bohus samt Södermanlands och Kalmar län år av länsstyrelsen i Göteborgs 1919 om förändrad indelning av lantbruksingenjörsdigjorda framställningar 1917 års lantmäterikommission och statsstrikten jämte av lantbruksstyrelsen, kontoret yttranden över sagda framställningar. avgivna från Örebro läns i skri- Med anledning av hemställan hushållningssällskap den 11 december 1929 om statsbidrag för anställande velse till Kungl. Maj:t av assistenter vid anförde lanthos hushållningssällskapen täckdikningsarbeten

i remissutlåtande den 2 december 1930, att styrelsen ifrågasatte, bruksstyrelsen huruvida den nuvarande organisationen av täckdikningsverksamheten uppfyllde

vilka till och en av allmänna sparsamde anspråk, med hänsyn ändamålsenlighet borde hetssynpunkter påkallad återhållsamhet i fråga om de statliga utgifterna samt att härav funne hithörande fråställas på densamma, styrelsen på grund föremål för närmare utredning särskilt med hänsyn till i vad gor böra göras till mån och under vilken form staten borde i fortsättningen engagera sig för ifråga-

Tillika förmälde lantbruksstyrelsen sig hava för avsikt varande verksamhet. av en sådan inkomma till Kungl. Majzt att efter åvägabringande utredning som därav kunde föranledas. Den 28 oktober 1932 bemed de förslag i ämnet, framställning från Örebro läns hushållslöt Kungl. Majct, att ifrågavarande föranleda annan Maj :ts åtgärd, än att handlingningssällskap ej skulle Kungl. överlämnas till lantbruksstyrelsen för att tagas i överarna i ärendet skulle av den av omförmälda utredningen rörande vägande vid verkställandet styrelsen och skulle sagda utredning slutföras täckdikningsverksamhetens organiserande;

så snart ske kunde. nu lantbruksstyrelsen anfört, att det utred- I skrivelse den 22 maj 1934 har anförtrotts åt och vilket enligt vad styrelsom sålunda styrelsen ningsarbete, utföras i ett sammanhang, kunde förutses komma sen ansåge lämpligen borde och räckvidd. Med hänsyn till den starka stegatt erhålla betydande omfattning

ringen under senaste åren i lantbruksstyrelsens arbetsbelastning läte enligt sty-

relsens åsikt ifrågavarande arbete icke sig verkställa inom styrelsen utan ett

menligt åsidosättande av i tjänsteåliggandena övrigt. Ã andra sidan borde de

anbvefallda utredningarna icke ytterligare uppskjutas. Lantbruksstyrelsen ville

därför ifrågasätta, huruvida icke utredningsarbetet borde åt av uppdragas Kungl. Maj :t särskilt utsedda personer.

Jag delar lantbruksstyrelsens rörande uppfattning lämpligheten av att före-

nämnda utredningar utan slutföras. uppskov Möjligheterna för att arbetet skulle inom den närmaste tiden kunna verkställas inom lantbruksstyrelsen äro

på skäl, styrelsen anfört, icke stora. förordar därför Jag att, med återkallande av de lantbruksstyrelsen givna uppdragen, utredningsarbetet i fråga anförtros

åt särskilda Beträffande de utredningsmän. uppgifter, vilka sålunda skola an-

komma på må framhållas utredningsmännen, följande.

I anslutning till vad i förenämnda riksdagsskrivelse den 10 juni 1932 anförts

rörande ett förenklat förrättningsförfarande vid statsunderstödda dikningsföre-

tag av mindre i samband omfattning bör, med utredning och uppgörande av

förslag härutinnan, övervägas särskilda villkor och bestämmelser i om fråga understöd av statsmedel till sådana företag. Samtidigt böra emellertid tagas

l under övervägande till en enklare åtgärder syftande och billigare handläggning l jämväl av de större 5 företagen. Hinder bör ej heller möta att, om under utred-

ningen anledning därtill finnes | föreligga, gällande bestämmelser angående stats- Il understöd åt sistsagda företag även i övriga hänseenden göras till föremål för l överarbetning. Vid bör beaktas utredningen naturligtvis angelägenheten av ——

såväl då det gäller smärre som beträffande större företag att ett i och för sig önskvärt förenklande av icke förrättningsförfarandet sker genom eftersättande

av den noggrannhet och som tillförlitlighet, hänsynen till dels statens intresse

såsom understödjare av dels företagen ock såväl deltagarnas eget som även

utanför därav företagen stående, berörda fastighetsägares och andras intresse

skäligen kräver.

Kravet på enklare former för

torrläggningsförrättningarnas handläggning sam-

manhänger delvis med en önskan att åstadkomma större skyndsamhet vid ärendenas behandling. Denna bör vid fråga utredningen beaktas, därvid bland annat

böra övervägas åtgärder för underlättande av en snabbare handläggning hos de

myndigheter, på vilka den närmare befattningen med statens låne- och bidragsverksamhet på området ankommer. I samband med förevarande spörsmål bör

undersökas, huruvida landets nuvarande i uppdelning lantbruksingenjörsdistrikt är den med hänsyn till de åvilande lantbruksingenjörerna göromålen mest lämp-

liga. Förslag till ändringar i härutinnan gällande grunder bör, i den mån sådana ändringar kunna finnas påkallade, bör framläggas. övervägas tillika huruvida - utöver vad som kan följa av utredningen om torrläggningsföretagen åtgärder kunna vara för beredande av lättnad erforderliga i lantbruksingenjörernas

arbetsbörda. I detta böra sammanhang jämväl upptagas till prövning möjlig-

heterna för ett bättre utnyttjande av assistenterna hos lantbruksingenjörerna, på sätt styrelsen för föreningen i sin omförmälda lantbruksingenjörsassistenter

skrivelse anfört. Förslag i de vartill nu berörda hänseenden, överväganden kunna

föranleda, böra utarbetas.

Den av lantbruksstyrelsen upptagna frågan om organiserandet av den med

statsmedel understödda flera täckdikningsverksamheten äger beröringspunkter

med de spörsmål, vilka enligt det nu anförda böra bliva föremål för utredning. Det synes därför att den behandlas i samband naturligt, med dessa. Av lant-

har vid handen, att resultatet av bruksstyrelsen företagen undersökning givit verksamhet icke motsvarar, vad man med hänsyn till de krav, nyssnämnda verksamhet ställer statskassan, borde kunna fordra, härvid sagda på skäligen bortsett från de utan återbetalningsskyldighet, som utanordnats statsbidrag innevarande torde böra inriktas på att från och med budgetår. Utredningen berörda missförhållanden. Det torde emellertid bliva nödvändigt söka avhjälpa med stor Vid utarbetande av förslag till att härutinnan framgå försiktighet. bestämmelser i ämnet bör tillses att bestämmelserna så avändringar i gällande av i och för sig nyttiga och önskvärda vägas, att de icke motverka igångsättande Erinras må att företag, utöver deras betydelse ur täckdikningsföretag. dylika lantbruksekonomisk under rådande förhållanden äga värde såsom synpunkt, medel att lindra arbetslösheten. till vad i det föregående anförts Antalet utredningsmän, som i anslutning tillkallas, torde böra bestämmas till böra för ifrågavarande utredningsarbete om så under finnes erforderligt, få fyra. Därutöver torde, utredningens gång för i behandlingen och avgörandet av tillkallas en utredningsman deltagande av och vattenrättslig natur. Utuppkommande spörsmål övervägande juridisk av behov bedrivas i samråd med representanter för lantredningen bör i mån och Uppdraget bör utföras bruksingenjörerna lantbruksingenjörsassistenterna.

med största möjliga skyndsamheta

de anställdas den 13

Med överlämnande av en av centralorganisation

till underdånig skrivelse inne-

oktober 1934 dagtecknad, Konungen ingiven fattande vissa krav om förbättring av de hos statens lantbruksingenjörer anställda anställnings- och avlöningsförhållanden, har tjänstebiträdenas den 16 november 1934 uppdragit åt utredningsmän- Kungl. Majzt därjämte att i samband med av det dem i övrigt anförtrodda uppnen fullgörandet och förslag i fråga om nämnda draget verkställda utredning avgiva jämväl biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden.

förutsättningar och

Torrläggningsverksamhetens

för framtiden.

betydelse

av i vårt land, som utförts från ingången av 1800-

Den torrläggning jord

sida understödja denna verksamtalet, då man från det allmännas började har varit ur såväl den enskilde och till nuvarande tid, ovedersägligen het, av utomordentligt stor bety-

jordbrukarens som ur defallmännas synpunkt

delse. . mark - vare

är i ett villkor för nyodling av sig genom Avdikning regel

betesmark - och kan betrakavses att vinna åker eller ängs- och odlingen

såsom en åtgärd tillhörande själva nyodlingsarbetet.

tas grundläggande

år 1835 till omkring 1.2 miljoner hektar, Åkerarealen i landet, som uppgick

d. v. s. har under den anförda hun-

omfattade år 1935 3.8 miljoner hektar,

J ämsides härmed har folkmängden under sagda

draårsperioden tredubblats.

tid ökats från omkring 3 miljoner år 1835 till 6.2 år 1935. omkring miljoner Under anförda period har sålunda åkerarealen individ från per stigit omkring 0.4 hektar år 1835 till 0.6 hektar år 1935. omkring Jordkultur i form av avdikning och nyodling har således under den angivna hundraårsperioden icke endast hållit jämna till steg med befolkningens tillväxt utan och med stigit i något större än proportion folkmängden. J ämsides med denna i kvantitativt utveckling hänseende har - på grundvalen av resultat, vunna inom den genom framsteg vetenskapliga forskningen och tekniken, erfarenhet och genom praktisk förbättrad organisation - en betydande utveckling ur kvalitativ synpunkt rum i form av ägt mera rationell tillförsel av av värdefullare växtnäringsämnen, användning växtsorter samt fullkomligare jordbearbetnings- och skördemaskiner m. m. Den avsevärda - kvantitativt utvecklingen och kvalitativt på jordkulturens område har varit för förutsättningen tryggandet av stora befolkningslagers utkomst och för tillgodoseende av livsmedelsbefolkningens behov samt har varit av stor för landets sociala betydelse tillstånd. Utan denna verksamhet skulle en avsevärd del av nuvarande. Sveriges befolkning icke kunna inom landet finna sin utkomst. Att man även från det allmännas sida tillmätt verksamheten den största vikt med framgår tydlighet därav, att staten och i stor hushållningssällskapen omfattning understött densamma, nämligen genom anställande av sakkunniga tjänstemän ingenjörer och agronomer samt dikningsförmän -- att biträda jordbruks-

befolkningen för detta ändamål, genom utlämnande av och lån till bidrag torrläggningsföretagens planläggning och utförande samt slutligen genom skapandet av en för verksamhetens gynnsamma utveckling betydelsefull lagstiftning. Den verksamhet, varom här är kan i huvudsak fråga, sägas tjäna två olika syftemål, dels att nämligen åstadkomma förbättrad torrläggning av redan odlad jord och dels att genom utdikning av ännu icke i kultur tagen jord utvinna marker för nya odling. Avdikningsverksamheten omfattar emellertid för närvarande i övervägande grad förbättring av redan odlad men även om försumpad mark, förhållandena i detta hänseende äro olika i de delarne av landet och i de sydliga nordliga. Vad beträffar den varmed avdikning, avses förbättring av redan i kultur tagen mark, omfattar denna i huvudsak, antingen täckdikning av jord, tidigare avdikad genom diken, samt öppna förnyad täckdikning av jord, som förut blivit tåckdikad, men där dikessystemen genom inslamning eller av annan anledning upphört att eller ock förbättrad fungera, torrläggning av mark, som förut varit föremål för men där marken torrläggning, antingen från början blivit avdikad eller ofullständigt ock sedermera till följd av sättning (vid torvjord) eller ändrade blivit avrinningsförhållanden ånyo försumpad.

Om och i vad mån fortsatt avdikningsverksamhet kan antagas även för

framtiden komma att bliva av stort värde för den enskilde och staten är en som böra beaktas vid bedömandet av vilka åtgärder, som böra fråga, synes för verksamhetens organiserande och understödjande för framvidtagas tiden. Med till att i förväg vinna kännedom om vissa av hänsyn svårigheten vilka en av denna måste grundas — t. ex. de faktorer, på utredning fråga skördeförhållandena, ländernas export- och importpolitik, världsmarknaden m. m. — måste en dylik utredning besitta ringa grad av tillförlitlighet. I det skola anföras endast några orienterande synpunkter på proföljande blemet. Vad som kan till fortsatt arbete med jordens torrlägggiva anledning äro de som kunna framkomma på jordens tillgodogörande för ning krav, växtkultur. En av måste givetvis förutsätta förutökning livsmedelsproduktionen bättrad eller utökade odlingsarealer. Ett villkor för utökning jordkultur av är emellertid, att världsmarknaden till lönande

livsmedelsproduktionen

landets överskott av Under de

priser kan mottaga jordbruksprodukter.

åren har dock i stort sett av livsmedel, eller åtmin-

senaste överproduktion

vissa i vilket medfört att värt land, likstone livsmedel, förelegat Världen, som andra haft stora svårigheter att vinna avsättning av många länder, till rimligt pris.

jordbrukets produkter

Om visshet att de under senaste åren rådande förhållandena på förelåge, skulle komma att fortfara tid framåt, kunde livsmedelsmarknaden längre sett »anses rimligt att fortsätta med

det ur nu berörda synpunkt knappast

en understödsverksamhet, som skulle medföra överskott på jordstatlig

och därmed leda till ett försvårande av de prisreglerande

bruksprodukter som redan nu måst för att förhindra ruinerande priser åtgärder, tillgripas Det kunde icke vara att staten å ena sidan skulle för producenterna. rimligt, och offra till höjande för att å andra

ingripa penningmedel produktionens

sidan anslå medel till undanrödjande av det överskott, som genom produk-

tionsökningen uppstode.

det emellertid icke vara att för någon längre tid framåt N11 lärer möjligt kommer att beträffande vä.rlds-

förutspå, huru utvecklingen gestalta sig

marknaden säkerhet föreligger för att icke

på jordbruksprodukter. Ingen av andra länders export- och importpolitik och

till följd svaga skördar, av vissa som under

dylikt i stället för det överskott jordbruksprodukter,

de senaste åren i vårt kan uppkomma brist på livsmedel. Ej förelegat land, heller kan man att torrläggning under alla förhållanden förutsätta, jords måste medföra motsvarande av produkterna på livsmedelsmarknaökning den. Vid de vid vilka en avsevärd verksamhet för

ofullständiga jordbruken,

och rum, samt vid tillskapande

jordens avdikning grundförbättring äger

av enbart vilket

nya självförsörjande jordbruk, särskilt för rikets nordliga

delar torde vara angeläget, kommer ökad utan tvivel i första produktion hand att medföra höjande av familjernas levnadsstandard. I detta sammanhang förtjänar också erinras om av att inom betydelsen det egna landet, vid eventuell av avstängning importen av den ena eller andra anledningen, kan produceras vad som erfordras för människornas för-

sörjning och djurens Ehuru under de utfodring. senaste åren överskott

förelegat beträffande vissa livsmedel, har man

huvudsakligen brödsäd, med hänsyn till den avsevärda av andra

import produkter, främst fodermedel, som nu äger rum, att räkna att vid

anledning därmed, avstängning av

importen stora svårigheter kunna uppkomma att landets tillgodose försörjningsbehov. Vad som vidare kan giva till eller

anledning förbättring utökning av de odlade arealerna är framskapandet av en förbättrad växtkultur till ersätt-

ning för nu importerade betydande kraftfoder.

mängder Utvecklingen synes

redan nu peka på att härutinnan är att inom mycket det egna landet utvinna. I den mån den moderna beteskulturen, som särskilt i landets nordännu, liga delar, ligger i sin linda, kommer till erfordras

kraftigare utveckling

också, att ytterligare markområden i kultur. tagas

Slutligen är jämväl att framhålla att ändrade vattenavrinningsförhållan-

den, som långa tider framåt torde komma att icke minst beroende uppträda på den allt mer

tilltagande utdikningen av skogsmark, komma att föra

med sig av

förnyade regleringar v-attendrag.

Beträffande förekomsten inom landet av vattensjuk mark, som med fördel kan bliva föremål för de torrläggning, vilja sakkunniga på grundvalen av uppgifter från och inom distrikten arbetande

hushållningssällskapen

tjänstemän samt egen erfarenhet uttala, att under framtid överskådlig

förutsättningar förefinnas inom vårt land för en fortsatt

torrläggningsverksamhet i nuvarande eller till och med ökad såväl i

omfattning fråga om

avlopps upptagande och utvidgande som invallningar och

täckdikningar.

Vad särskilt angår av redan hittills icke

omfattningen odlad, fullständigt

utdikad jord, som är i behov av har av ovanytterligare torrläggning,

nämnda uppgifter att arealen mark framgått, dylik är mycket betydande och säkerligen överstiger 1 000 000 hektar.

Såsom slutomdöme vilja de uttala den att det

sakkunniga uppfattningen,

alltjämt kommer att erfordras och bliva av stor betydelse för landets ut-

veckling, att det allmänna även för framtiden hand om och

tager organiserar arbetet för för

jordförbättring genom torrläggning, sörjer att lämpligt

utbildade arbetskrafter ställas till jordbrukets för

förfogande företagens planläggning ävensom för ledningen av deras utförande samt i under-

övrigt stöder verksamheten i samma som för närvarande

ungefär omfattning, sker.

Brister i den nuvarande och av de sakkun-

organisationen

för deras

niga föreslagna âtgärder avhjälpande.

Förutom vad därom anförts i de av statsrådet. och chefen för jordbruks-

för de sakkunnigas arbete lämnade direktiven hava från

departementet

skilda håll framkommit erinringar mot den nuvarande organisationen av

torrläggningsverksamheten.

Sålunda hava riksdagens åren 1927 och 1932 församlade revisorer i av dem till avgivna berättelser riktat kritik mot det sätt, varpå riksdagen revisorernas mening handhade dem anförlantbruksingenjörerna enligt trodda De anmärkningar, som härvid framkommit, hava närmast uppdrag. föranletts därav, att vissa vattenavlednings- och sjösänkningsföretag av större utfallit i ekonomiskt hänseende med påomfattning ogynnsamt att vederbörande intressenter råkat i nödläge samt måst vända sig följd, till staten med begäran om bistånd utöver eljest till företagen utgående statsunderstöd. revisorernas mening vore orsaken till företagens Enligt sällan beroende av att vederbörande förrättningsmän icke misslyckande ej

den och grundlighet vid handläggningen av de dem aniakttagit omsorg

förtrodda uppdragen, som varit påkallad för att intressenterna från början skolat erhålla någorlunda riktig utgångspunkt för bedömande av företagets ekonomiska förutsättningar och lämpligaste sättet för dess utförande. Av denna revisorerna följande förhållanden böra göras till anledning ansågo

föremål för närmare undersökning:

i vad mån en bättre kontroll från sida över lant-

1) lantbruksstyrelsens vore möjlig att åstadkomma, bruksingenjörernas förrättningar

huruvida kunde anses tillräcklig

2) lantbruksingenjörernas kompetens för bedömande av alla de som vid torrläggningsföretag influerade spörsmål,

på resultatet, 3) huruvida de för lantbruksingenjörerna gällande lönebestämmelserna,

vilka vederbörande i inkomstavseende till väsentlig del gjorde tjänsteman

beroende av av de förrättningar, han kunde förskaffa sig och

mångfalden

hinna avverka, vore ändamålsenliga, samt huruvida bestämmelserna statsunderstöd till förrättnings-

4) angående

kostnader vid borde revideras.

torrläggningsföretag I den till de sakkunniga överlämnade skrivelsen från civilingenjören Fritz har denne jämväl framfört vissa synpunkter i fråga om önske-

Pauly målet att förhindra tillkomsten av i ekonomiskt avseende mindervärdiga samt därvid, bland framställt förslag om änd-

torrläggningsföretag annat, ring i nu bestämmelser för syneförfarandet. gällande

Mot den nuvarande för av avseen-

ordningen handläggning förrättningar

hava vissa framställts jämväl av de vattenavledningsföretag erinringar Svenska De från detta håll framkomna anmärkmosskulturföreningen.

ningarna hava i huvudsak gått ut på, att vid av särskilt torvtorrläggning och gyttjemarker hittills icke åt tillräcklig uppmärksamhet ägnats betydelsen av att sådana marker, innan desamma torrlades, bleve föremål för fullt tillförlitiga förundersökningar för konstaterande av deras värde ur odlingssynpunkt. Lantbruksingenjörerna och gode männen saknade enligt föreningens mening den kompetens, som vore oundgängligen erforderlig för bedömandet av nämnda fråga. De olägenheter, som efter hand framkommit vid en del utförda torrläggningsföretag, vilka sedermera visat ur sig ekonomisk synpunkt ogynnsamma, kunde just föras tillbaka på ofullständiga markundersökningar vid företagens tillkomst. De hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena hava i olika skrivelser gjort vissa erinringar mot för dem hittills gällande anställningsoch lönevillkor samt därvid framhållit önskvärdheten av, att de bereddes en fastare anställningsform och mot deras arbetsuppgifter bättre avpassade lönevillkor. Därjämte borde de vid utförandet av sina åligganden vara underkastade visst tjänstemannaansvar. I samband med en omorganisation i nu angivna syften vore det önskligt, att fastställdes kompetensfordringar för samtliga med fältarbeten sysselsatta tjänstebiträden. I den till de sakkunniga överlämnade skrivelsen från och Bo- Göteborgs hus läns har hemställts att åthushållningssällskaps förvaltningsutskott gärder måtte vidtagas för beredande av möjlighet att lämna till statsbidrag sådana i samband med stående till vilka täckdikning avloppsföretag, enligt gällande bestämmelser täckdikningsbidrag icke må utgå, men som ej heller vore av den att för erhållande av storleksordning, syneförrättning bidrag ur statens kunde anses ekonomiskt försvarbar. avdikningsanslag Herr Andersson i Grimbo har i en inom andra kammaren vid 1936 års riksdag väckt motion (nr 373), vilken från jordbruksdepartementet överlämnats till de sakkunniga för yttrande, gjort framställning om sådan ändring i gällande bestämmelser angående villkoren för ur bidrag avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden, att jordbrukskonsulent må kunna godkännas som för av till förrättningsman uppgörande förslag smärre avdikningsföretag, för vilka bidrag eller lån sökas. Lantbruksstyrelsen har vid olika tillfällen riktat kritik mot den nuvarande ordningen för handläggningen av frågor rörande statsunderstödda täckdikningsarbeten, såvitt densamma är anförtrodd åt hushållningssällskapen och hos dem anställda har befattningshavare. Lantbruksstyrelsen i detta sammanhang framhållit, att det av olika .bland annat anledningar, av kostnadsskäl, icke varit möjligt för styrelsen att fullgöra densamma författningsenligt åliggande skyldighet att utöva kontroll och uppsikt över hushållningssällskapens verksamhet på detta område. Slutligen har, med anledning av en av herr Lundén vid 1934 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 293), riksdagen i skrivelse den 16

mars 1934 hos Kungl. Maj :t anhållit, att Kungl. Majzt. ville låta verkställa utredning om lämpligheten av sådan ändring av vattenlagen, att vägingenjör erhölle tillbörligt inflytande vid handläggningen av ärenden angående

dikningsföretag, som berörde allmän väg, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Mot den nuvarande organisationen och ordningen för vattenavledningsoch täckdikningsärendenas behandling sålunda gjorda erinringar finna de sakkunniga vara i många hänseenden berättigade. Påtagligt är att allvarliga brister för närvarande vidlåda såväl vattenavlednings- som täckdikningsverksamheten, samt att förbättringar i skilda hänseenden böra genomföras för att verksamheten på dessa områden skall kunna fylla de krav, som man numera måste uppställa å densamma. De framkomna önskemålen i fråga om förbättringar i den nuvarande organisationen för torrläggningsverksamheten kunna i huvudsak sammanfattas i följande punkter: Anordnande av ett enklare och vid stats-

billigare förrättningsförfarande

understödda särskilt sådana av mindre

torrläggningsföretag, betrafande

omfattning.

Åstadkommande av snabbare handläggning av tarrläggningsärendena så-

väl på de olika som hos de myndigheter, vilka

lantbruksingenjörsdistrikten

handhava statens låne- och bidragsverksamhet på detta område.

Beredande för vägintresset av ökat inflytande vid handlägggningen av torrläggningsårende, som berör allmän väg.

Tillgodoseende i mån av kravet att understöd av stats-medel

möjligaste

må ifrågakomma till utförande av torrläggningsföretag endast under

förutsättning, att dessa befinnas vara ändamålsenliga och ekonomiskt försvar-

bara. av bättre kontroll statens sida över såväl vattenavled-

Skapande från

nings- som täckdikningsverksamheten ävensom ordnande av ett närmare

samarbete mellan de inom dessa verksamhetsgrenar sysselsatta förrätt-

ningsmänrzen. av och lönevillkoren för de hos

Förbättring anställningsförhållandena lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena.

De brister, som det härvid gäller att avhjälpa, äro av olika art, nämligen dels sådana, vilka kunna undanröjas endast under förutsättning, att vissa ändringar i den bestående organisationen, och dels sådana, vil-

genomföras kas i stort sett kan ske oberoende hur organisationsspörsavhjälpande av,

målet löses. I fråga om utformningen av verksamhetens framtida organisation hava de undersökt olika härför tänkbara för vilka

sakkunniga linjer,

längre fram kommer att redogöras. Av de sakkunniga i denna del upp-

gjorda förslag innefatta, bland annat, Vissa i och

förändringar anställnings-

avlöningsförhållandena för olika vid verksamheten knutna personalgrupper.

Närmast komma de sakkunniga att nu behandla de frågor, som icke äro

direkt avhängiga av valet av framtida Organisationsform för torrläggningsverksamheten. De sakkunniga åsyfta härvid framför allt åtgärder för åstadko mmande av ett enklare och billigare förrättningsförfarande samt en snabbare handläggning av vattenavlednings- och dikningsärendena ävensom för anordnande av effektivare kontroll, särskilt ur ekonomisk synpunkt, över toirrläggningsverksamheten i dess helhet.

Förenklingar i förrättningsförfarandet vid uppgörunde av förslag till torrläggningsföretag. Före den år 1926 vidtagna omläggningen av statens understödsverksam-

het på ifrågavarande område gällde beträffande ordningen för upprättande

av förslag till torrläggningsföretag, vartill söktes statsunderstöd, att sådant understöd kunde beviljas, oavsett om planerna vore upprättade vid laga

syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen eller tillkom-

mit genom frivilliga personliga överenskommelser i form av mellan intres-

senterna ingångna föreningar. Visserligen plågade redan före 1926 i andra

delar av landet än de norrländska länen företagen i allmänhet förberedas

genom laga syneförrättning. Inom de norrländska länen var åter förhållan-

det ett annat, i det man där i allmänhet undvek och i stäl-

syneförrättning

let. använde sig av s. k.

föreningsförrättning.

Frågan om ordningen för upprättande av till

förslag torrläggningsföretag

äger nära samband med spörsmålet om det framtida underhållet av upptagna diken.

När ett dikningsföretag blivit förberett genom laga syneförrättning, vin-

nes större garanti för att de upptagna dikena för framtiden underhållas,

därigenom att underhållsskyldigheten bindes vid vederbörande fastigheter.

Vidare stadgas i 13 kap. 17 § vattenlagen att, där försummelse i underhållet äger rum vid till vars utförande lärrmats lån eller

torrläggningsföretag, bidrag av statsmedel, viss statsmyndighet äger att, efter i föreskriven ordning verkställd besiktning, låta på den försumliges bekostnad avhjälpa

försummelsen. Dylikt förfarande förutsätter dock, att laga syneförrättning

föregått företagets utförande. Beträffande åter företag, till vilka s. k. förförslag upprättats genom eningsförrättning, finnas icke nâgra garantier för det framtida underhållet

av dikena. I detta fall blir nämligen endast

underhållsskyldigheten gällande för den, som underskrivit föreningen rörande företaget, men utan all ver-

kan för blivande ägare av vederbörande Föreskrifterna i 7 fastigheter. kap.

36 § vattenlagen om rätt att påkalla syneförrättning för prövning av fram-

tida underhållsfördelning med avseende å dike, som upptagits utan föregående kan icke när fråga är om bevakande av syneförrättning, åberopas, statens intresse i förevarande fall, enär sagda rätt tillkommer endast intressent i företaget. Innan bestämmelse om obligatorisk laga syneförrättning föreskrevs såsom förutsättning för understöd till torrläggningsföretag, framhölls från sida vid upprepade tillfällen betydelsen att utfört lantbruksstyrelsens av, dikningsarbete omsorgsfullt Vidmakthölles, på det att det med dikningen erhållna resultatet bleve beståndande. Jämväl från övriga myndigheters samt från statsmakternas sida hade uppmärksamheten länge varit riktad på önskvärdheten av, att verksamma garantier beredde-s för nöjaktigt underhåll av de företag, som erhölle statsbidrag. I sådant syfte avlät vågoch redan år 1897 skrivelse till Kungl. Majzt, vattenbyggnadsstyrelsen varjämbe behovet av särskilda åtgärder för en snar lösning av denna fråga framhölls i riksdagens skrivelser åren 1898, 1902, 1906 och 1907 angående anvisande av anslag till utdikningsföretag. Frågan om garantier för det framtida underhållet av med statsbidrag upptagna diken blev ånyo aktuell genom en skrivelse från lantbruksstyrelsen den 8 januari 1923 angående beviljande av från norrländska statsbidrag till vissa i Västerbottens län, vilka avdikningsanslaget företag grundats på mellan delägarna träffade överenskommelser. Denna skrivelse refrivilliga mitterades förutom till andra myndigheter jämväl till vattenrdttsdomarna, vilka i gemensamt utlåtande den 5 oktober 1923, i syfte att underlätta införandet av såsom villkor för statsbidrag till torrsyneförrättningstvång läggningsföretag, föreslogo användande av ett i vissa avseenden förenklat syneförfarande. I sitt den 21 oktober 1925 avgivna utlåtande med förslag till revision av gällande rörande norrländska och allmänna avdikningsanslaförfattningar samt lantbruksstyrelsen, bland ingen odlingslånefonden föreslog annat, förande av obligatorisk såsom villkor för erhållande av lån syneförrättning och av staten till I till de av vattenbidrag torrläggningsföretag. anslutning rättsdomarna förordade i vilka bland förenklingarna syneförfarandet, annat avsågo att för vissa fall möjliggöra hållandet av syneförrättning utan biträde av gode män, hemställde lantbruksstyrelsen därjämte om vissa ändringar i 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen. I proposition till 1926 års nr 82 föreslog dåvarande chefen och riksdag statsrådet för jordbruksdepartementet i förevarande del införande av obligatorisk såsom villkor för erhållande av lån och bidrag av syneförrättning staten till vilket förslag av riksdagen godkändes, därtorrläggningsföretag, vid riksdagen emellertid underströk angelägenheten av, att förslag om förenkling av syneförfarandet snarast möjligt förelades riksdagen (riksdagens skrivelse nr 261 år 1926).

Dylikt förslag avläts av Kungl. Maj:t till riksdagen år 1927 och blev jämväl då antaget. Lag i ämnet utfärdades den 24 februari 1927 och trädde i kraft den 4 april sa.mma år. Härigenom hava 10 kap. 35 och 71 §§ Vattenlagen erhållit ändrad lydelse. Denna lagändring innebär, att vid syneförrätztning rörande torrläggningsföretag biträde av gode män under vissa förutsättningar icke är erforderligt, samt att för sådant fall hållande av sammanträde med sakägarna ej erfordras för meddelande av utlåtande rörande företaget. Detta förenklade syneförfarande är emellertid icke medgivet, därest 1) synemännens utlåtande skall enligt 7 kap. 45 eller 55 §§ vattenlagen underställas vattendomstols prövning, 2) vid syneförrättningen förekommer prövning av fråga om ersättning till delägare i företaget eller annan, samt 3) jorduppskattning anses böra verkställas för bestämmande av delaktigheten i företaget. Vid lagändringen har man utgått från, att ersättningsfrågor av mera enkel beskaffenhet dock må kunna utan biträde av gode män avgöras genom överenskommelse mellan intressenterna. Likaså har man förutsatt, att i enklare fall överenskommelse om delaktigheten i kan träffas mellan Sådan överenskommelse skall företaget sakägarna. likväl enligt 10 kap. 57 § vattenlagen under viss förutsättning vara av förrättningsmannen prövad lämplig. Sedan nämnda bestämmelser möjliggjort användandet av ett visst enklare hava vid skilda tillfällen framställts krav syneförrättningsförfarande, på genomförande av ytterligare förenklingar särskilt vid handläggningen av dikningsärenden av mindre betydelse och omfattning. I samband med i om villkoren för statsunderifrågasätta ändringar fråga stöd till överlämnade sålunda retorrläggningsföretag Kungl. Maj:t genom miss den 28 juni 1928 till lantbruksstyrelsen, som anbefallts verkställa och till Kungl. Maj :t inkomma med utredning i nämnda hänseende, från hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Västernorrlands, Västerbottens och Gävleborgs län, hushållningssällskapet i Norrbottens län samt hushållförvaltningsutskott i län till Maj :t ningssällskapets Kopparbergs Kungl. framställningar i ämnet för att av lantbruksstyrelsen i överingivna tagas vägande vid verkställande av omförmälda utredning. I berörda hemställde Västernorrlands, Västerbottens och framställningar Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, med instämmande av lmshållningssällskapets förvaltningsutskott i Kopparbergs och hushållningssällskapet i Norrbottens län, att bestämmelsen om obligatorisk syneförrättning såsom villkor för statsbidrags erhållande måtte, åtminstone beträffande mindre företag, utgå samt ersättas med lämpliga föreskrifter till utförda företags underhållande. Sedan lantbruksstyrelsen den 12 november 1928 avgivit utlåtande över nämnda framställningar, samt hushållningssällskapen därefter ånyo yttrat i anförde i till sig ärendet, föredragande departementschefen proposition

1929 års riksdag (nr 199) angående ändring i villkoren för statsbidrag ur

statens avdikningsanslag i ovan berörda fråga, bland annat, att från statens

sida redan vidtagits de åtgärder, vilka utan eftergivande av nödvändig

kontroll över företaget skäligen kunde påfordras, varför detta spörsmål icke ånyo ansågs böra upptagas till prövning.

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran (skrivelse nr 225

år 1929). De av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Majzts bemyndigande tillkallade 1931 års utredningsønän för verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande ändringar i gällande grunder för understöd ur statens avdikningsanslag och statens avdikningslåne-

fond E. Stridsberg, byråchefen O. Fredholm och förre (generaldirektören

riksdagsmannen lantbrukaren L. Olsson i Hov) berörde i sitt den 23 fe-

bruari 1932 avgivna betänkande jämväl frågan om ett förenklat förrättningsförfarande vid torrläggningsföretag, till vilkas utförande sökes stats-

understöd. De anförde däri, bland annat, följande. Den grund för verksamheten, som lades genom 1926 års revision av såväl bidrags- som lånebestämmelserna, torde i stort sett få anses vara av sådan be» skaffenhet, att det ej kunde anses ifrågakomma att föreslå någon mera genomgripande omläggning därav. Detta gällde främst den viktigaste av de år 1926 införda nyheterna, anknytningen till vattenlagen med därav följande skärpta krav på underhållsskyldigheten. Det kunde emellertid enligt utredningsmännens ifrågasättas, huruvida företag av mycket obetydlig omfattning mening överhuvudtaget borde inordnas inom tillämpningsområdet för här ifrågavarande statsunderstöd. Många skäl talade för att så lämpligen icke borde ske. Med avseende härå borde framhållas att beträffande dylika företag ett enklare förvore motiverat under anlitande av tjänstemän med därefter rättningsförfarande anpassade kvalifikationer och med avstående mer eller mindre fullständigt från krav på framtida underhåll av företagen, i den mån desamma funnes böra i annan ordning understödjas medelst statsmedel.

Slutligen har krav på införande av ett enklare förrättningsförfarande

framförts uti vid 1932 års riksdag avgivna motioner nr 195 inom första kammaren samt nr 307 och 380 inom andra kammaren. I sistnämnda motion motionärerna herrar och Wikström - efter att ifrågasatte Selberg

hava påpekat den avsevärda tid vederbörande dikningsintressenter finge

vänta upprättande, särskilt ino-m de två nordligaste

på dikningsförslagens

- huruvida icke i att erhålla snabbare

lantbruksingenjörsdistrikten syfte

och visst samarbete borde kunna ske mellan lantbilligare handläggning och andra statligt eller kommunalt anställda tjänste-

bruksingenjörerna

samt vissa förenklingar i fråga om upprättandet av rit-

män, genomföras

ningar m. m. I infordrat över motionerna anförde lantbruksstyrelsen i utlåyttrande tande den 16 mars 1932, bland annat.

Med hänsyn till såväl statens intresse av att full garanti erhölles för arbetenas behöriga utförande och underhåll som även de ekonomiska konvittgående sekvenser, vilka kunde bliva en följd genom dylika företag för i desamma delaktiga jordägare, funne styrelsen det icke tillrådligt att beträffande den rättsliga behandlingen av torrläggningsärenden, när fråga vore om underföretagens stödjande med statsmedel i gällande ordning, medgiva ytterligare förenkling utöver vad som möjliggjorts genom det år 1927 införda förenklade syneförfarandet. I likhet med 1931 års utredningsmän vore lantbruksstyrelsen emellertid av den uppfattningen, att dikningsföretag av särskilt enkel art och obetydlig omfattning näppeligen kunde anses tillhöra tillämpningsområdet för ifrågavarande understödsverksamhet närmast av de skälen, att dels dessa statsmedel huvudsakligen vore avsedda att underlätta tillkomsten av sådana företag av mera betydande omfattning, vilka jordägarna svårligen kunde utföra med egna krafter och medel, och dels statens kostnader för kontrollen m. m. av förenämnda obetydliga dikningsarbeten bleve i förhållande till dessas betydelse orimligt höga. Frågan, huruvida nämnda mindre dikningsföretag borde avskiljas från förevarande understödsverksamhet samt i samband med eventuellt understödjande i annan ordning medelst statsmedel ett enklare förrättningsförfarande beträffande dessa företag borde tillämpas, ansåge styrelsen böra göras till föremål för närmare utredning.

Jorclbrulcsutslcottet anförde i utlåtande nr 80 till samma års riksdag över motionerna, bland annat, följande. »Då det nu gäller frågan om åvägabringande av en bättre i föreordning varande avseende må först behandlas spörsmålet om och förbilliförenkling gande av det nuvarande tillvägagångssättet vid handläggning i allmänhet av torrläggningsärendena. På sätt lantbruksstyrelsen erinrat har ett förenklat syneförfarande sedan år 1927 under vissa förutsättningar författningsenligt medgivits, vilket i stor utsträckning tillämpats i fråga om särskilt de norrländska dikningsföretagen. Huruvida någon ytterligare förenkling beträffande den rättsliga behandlingen av förevarande ärenden är att tillråda torde, med hänsyn till den garanti staten måste anses berättigad kräva, få anses underkastat viss tvekan. Beträffande praktiska förenklingar vid upprättande av ritningar och handlingar till torrläggningsföretag torde däremot, på sätt lantbruksstyrelsen jämväl vissa — utöver redan - böra under överantytt, åtgärder vidtagna tagas vägande under aktgivande dock på de krav, som ur olika synpunkter måste ställas på förrättningsakternas tydlighet och beständighet. I nu omhandlade avseende förutsätter emellertid utskottet — i betraktande särskilt. av vad lantbruksstyrelsen anfört — att vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt att genomföra de förbättringar, som Visa sig möjliga. Någon särskild framställning från utskottets sida torde alltså icke härvidlag vara erforderlig. Beträffande om av ett särskilt - enklare och frågan genomförande billigare - i om mindre förfaringssätt fråga dikningsföretag framgår av lantbruksstyrelsens yttrande, att utredningsmännen rörande ändrade grunder för understöd ur statens avdikningsanslag och statens att dikavdikningslånefond förordat, ningsföretag av mindre omfattning borde avskiljas från förevarande understödsverksamhet, samt att i samband med eventuellt understödjande av dylika företag i annan ordning medelst statsmedel ett enklare förrättningsförfarande borde tillämpas under anlitande av tjänstemän med därefter anpassade kvalifikationer och med avstående mer eller mindre fullständigt från kontroll av företagens

framtida underhåll. Enligt lantbruksstyrelsens mening borde hithörande frågor göras till föremål för närmare utredning. Även utskottet finner praktiska skål tala för att ett avskiljande av smärre dikningsföretag bör komma till stånd. Dylika dikningsföretag äro vanligen belägna inom eller i nära anslutning till inägojorden och beröra ofta endast en jordägare. På grund härav torde bidragss y tagarens eget intresse för underhållet av utförda arbeten såsom regel kunna i förutsättas utgöra tillräcklig garanti för underhållets fullgörande, och behand- l l lingen av sådana torrläggningsärenden torde därför kunna inrättas efter enklare l I. och för såväl staten som den enskilde mindre kostsamma linjer. Tydligt är också x att genomförandet av en sådan anordning skulle verksamt bidraga till minskning i lantbruksingenjörernas arbetsbörda. I likhet med lantbruksstyrelsen anser utskottet emellertid en närmare utredning av denna fråga böra äga rum. Önskvärt vore, om resultatet av en sådan utredning kunde framlåggas för nästkommande års riksdag»

Av det föregående framgår att, sedan syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen föreskrivits såsom obligatorisk vid uppgörande av förslag till dikningsföretag, vartill sökes understöd av statsmedel, krav

vid olika tillfällen och från skilda håll framförts om anordnande av ett enklare och billigare förrättningsförfarande, särskilt vid sådana företag av

mindre omfattning. Det enklare syneförfarande, som för Vissa fall medgivits

de år 1927 ändringarna i vattenlagen, har ansetts icke i genom vidtagna tillräcklig grad medföra önskvärd förenkling vid dikningsärendenas tekniska och rättsliga behandling. För bedömande av det som vid av

förrättningsförfarande, uppgörande förslag till torrlåggningsföretag bör tillämpas, är frågan om underhålls-

av betydelse. Rent principiellt sett måste det för

skyldigheten avgörande

statens del anses vara av vikt, att med statsunderstöd utförda

synnerlig

torrläggningsarbeten behörigen underhållas, på det att de betydande statsmedel, varom här är fråga, ej blott för tillfället utan jåmvål för framtiden medföra den nytta, som med desamma varit avsedd. Den enda användbara och fullt betryggande utvägen för ernående av säkerhet för underhålle.ts

fullgörande år, såsom närmare utretts i förut nämnda proposition nr 82 till

1926 års riksdag, att förslaget upprättats vid syneförrättning, som nyss

nämnts. Emellertid har, särskilt under senare år, den statsunderstödda torrlågg-

i icke kommit att beröra dikningsningsverksamheten ringa utsträckning arbeten, vilka vart och ett för sig varit av relativt så obetydlig omfattning

och ur allmän synpunkt, att det kan ifrågasättas, huruvida det

betydelse

ur statens kan vara angeläget att vidhålla kravet på garanti för

synpunkt deras framtida underhåll. Väl finna de sakkunniga det icke tillrådligt, att

staten eftergiver sagda krav, därest till utförande av dessa företag utgår

lån ur förmåga att återbetala lånet kan

avdikningslånefonden. Låntagarens

nämligen bliva helt beroende av, att den utförda dikningen vidmakthålles. Jämväl med hänsyn till fastighetskrediten måste det anses motiverat att

för sådant fall fasthålla vid syneförrättningsförfarandet, för att därigenom underhållsskyldigheten må kunna bindas vid vederbörande Anfastighet. norlunda är emellertid förhållandet, därest de varom företag, nu är fråga, endast komma i åtnjutande av understöd i form av utan återbetalbidrag ningsskyldighet. Enligt de tala och sakkunnigas mening praktiska ekonomiska skäl för, att staten härvid må kunna avstå från krav. nyssnämnda Ett effektivt övervakande av underhållsskyldighetens fullgörande föranleder nämligen kostnader, vilka icke stå i förhållande till vad med rimligt övervakandet kan vara att vinna. De föreslå i sakkunniga därför fråga om dikningsföretag av nu angiven art av ett enklare tillämpning förrättningsförfarande utan laga syn vid upprättandet av till utförslagen företagens förande. Till den grupp av mindre omfattande beträffande vilka dikningsarbeten, ett sådant enklare under förrättningsförfarande angivna förutsättningar må tillämpas, böra i främsta rummet hänföras som äro inom företag, belägna eller i nära anslutning till inägojorden, och vilka beröra allenast en eller ett fåtal jordägare. I sistnämnda fall förutsättes dock att dessa träffa överenskommelse i den föreliggande dikningsfrågan. Dikningsarbeten av här avsett slag förekomma ofta i nära samband med Det må emellertäickdikning. tid framhållas, att i om sistberörda och andra vilka avfråga företag, äro sedda att efterföljas av täckdikning, det enklare och förrättningsförfarandet därmed ett eftergivande av fordran på underhållet av visst, för täckdikningen erforderligt öppet eller täckt avlopp icke må vara medgivet, för den händelse det kan befaras, att effektivitet skulle komma att täckdikningens därigenom för framtiden äventyras. I de nu angivna fall, då ett förenklat de förrättningsförfarande enligt sakkunnigas förslag må komma i fråga, torde vederbörande bidragstagares eget intresse för underhållet av utförda arbeten såsom kunna förutregel såttas utgöra tillräcklig garanti för underhållets varför handfullgörande, läggningen av sådana torrläggxiingsärenden borde kunna inrättas efter enklare och såväl för staten som den enskilde mindre kostsamma linjer. Det må med avseende härå erinras, att beträffande nu berörda företag skyldighet att underhålla med understöd av statsmedel utfört arbete under alla förhållanden åvilar den eller dem, som underskrivit kontrakt med lantbruksstyrelsen om arbetets utförande m. m., så länge vederbörande är ägare av den med vilken han i Vidare bör anmärkas fastighet, deltagit företaget. att, därest vid företag av denna art dike upptagits utan föregående syneförrättning, men bestämmelser om framtida underhållets fördelning sedermera finnas ur enskild intressents synpunkt önskvärda, det egen_ jämlikt stadgande i 7 kap. 36 § vattenlagen står denne fritt att påkalla prövning av sådan fråga. Under de senare åren har, såsom förut antytts, frekvensen av mindre

omfattande blivit allt större. Detta gäller i all synnerhet dikningsarbeten de norrländska länen. Där har i stor utsträckning tillämpats det förfaringsatt vid en och samma behandlats fråga om utdik-

sättet, syneförrättning

av ett större eller mindre antal av varandra oberoende dikningsområning av vilka vart och ett en relativt mycket obetydlig dikden, representerat stundom till endast några hundratal kronor. Dessa

ningskostnad uppgående

av de vid betänkandet fogade tabellerna VIII förhållanden åskådliggöras och IX. Av tabellerna exempelvis att under budgetåret 1932/1933 framgår i vad beträffar enbart Västerbottens län, vid sextiofem syneupprättades, till av sammanlagt 257 av varandra oberoförrättningar förslag utdikning ende Femton av dessa innefattade, vart och ett för

markområden. förslag

6 eller flera områden, och vid en syneförrättning översteg ansig, dylika

talet områden 15. Av förstnämnda 257 markområden representerade 59 en som för vart och ett 500 kronor. Beträffande

dikningskostnad, understeg

53 dikningskostnaden i varje särskilt fall 500 a 1 000 företag utgjorde kronor och för 67 1 000 a 2000 kronor. Dikningsarbeten av nu företag nämnda kunna anses i allmänhet tillhöra den grupp av företag, beslag träffande vilka ett förenklat utan enligt vatten-

förrättningsförfarande syn

lagen skulle komma att tillämpas. En av i nu angivna riktning kommer omläggning förrättningsförfarandet att vissa vid av här berörda dikmöjliggöra förenklingar handläggningen I om av förslag till dessa företag böra särningsföretag. fråga upprättande skilda föreskrifter utfärdas. Därvid bör särskilt eftersträvas att förenkmed avseende å av handlingar och ritningar i största lingar upprättandet mån omfattning torde

möjliga genomföras, varigenom förrättningsakternas

kunna reduceras. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen väsentligt att till :t avgiva förslag till föreskrifter, som nu nämnts. Kungl. Maj av de till allt fortfarande

Vad angår handläggningen företag, vilka förslag

vid för den händelse de-

bör upprättas syneförrättning enligt vattenlagen,

skola med är såsom förut framhållits ett samma understödjas statsmedel, förenklat sedan år 1927 under vissa förutsättningar författ-

syneförfarande

Att förenkla i vad be-

ningsenligt medgivet. ytterligare syneförfarandet

av därvid rättsliga och tekniska spörs-

träffar behandlingen uppkommande

anse de icke I om förenklingar vid

mål sakkunniga tillrådligt. fråga upp-

rättandet av och hava, enligt vad de sakkunniga handlingar ritningar vissa föreskrifter i nämnda syfte redan av lantbruksstyrelsen mederfarit, I den mån i detta hänseende kunna synas

delats. ytterligare förenklingar och torde det böra ankomma på lantbruksstyrelsen lämpliga erforderliga,

utfärda direktiv åt vederbörande förrättningsmän. Vid överatt härom de som härvid kunna komma i fråga, bör emellertid vägande av åtgärder,

det att erforderliga krav på förrättningsakternas

försiktighet iakttagas, på och beständighet icke äventyras.

tydlighet

Utöver i nu nämnda hänseenden kunna vissa förenklingar genomföras med avseende å vid

förrättningsförfarandet torrläggningsföretag, oavsett

huruvida förrättningen handlägges enligt vattenlagens bestämmelser om laga syn eller i annan De ordning. reformer, som härvid kunna komma i fråga., gälla närmast kungörelse- och kallelseförfarandet samt redovisning av förrättningsakterna. Därutöver hava de sakkunniga undersökt, huruvida kan förenkling vara möjlig att åstadkomma jämväl i avseende å nu gällande ordning för meddelande av förordnande för att förrättningsman handlägga sådan avseende syneförrättning torrläggning av jord, som omförmäles i 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen. I sistberörda fråga må framhållas att det kunde till synas ligga nära hands, att dylika förordnanden, i likhet med vad som för gäller övriga på lantbruksingenjör ankommande tjänsteuppdrag, av

meddelas la.ntbruks-

styrelsen i stället för såsom för närvarande är fallet av Nu länsstyrelse. gällande ordning härutinnan förorsakar viss vid dessa otvivelaktigt omgång ärendens För att behandling. syneförrättningen må kunna av lantbruksingenjör igångsättas, skall densamma vara beslut av lantbruksgenom styrelsen intagen i förrättningsmannens resplan, vilket emellertid icke kan ske, förrän erhållit lantbruksstyrelsen underrättelse av länsstyrelsen om det utfärdade förordnandet. Länsstyrelsens behandling av dessa ärenden lärer emellertid vara av endast formell huvudsakligen art, enär det icke torde vara möjligt för att bilda länsstyrelsen sig någon uppfattning om deras reella innebörd. Detta förhållande vara i viss mån synes otillfredsställande. Innan förordnande av förrättningsman meddelas, borde nämligen göras ett åtminstone allmänt bedömande av och arten omfattningen av de med förordnandet avsedda

förrättningsåtgärderna. Nödiga förutsättningar härför

torde främst förefinnas hos lantbruksstyrelsen. Å andra sidan skulle ett reform genomförande av en av ovan antydd art innebära, att lantbruksstyrelsen skulle hava att meddela förordnanden rörande alla sådana vilka syneförrättningar, på bestämmelserna i ovannämnda lagrum äga sålunda även i tillämpning, fråga om torrläggningsföretag, som uteslutande eller huvudsakligen avse höjande av alstringsförmågan hos mark med till dess hänsyn utnyttjande för skogsbörd. Att uppdraga någon bestämd gräns mellan sistberörda företag och sådana torrlägg-

ningsarbeten, som tillkomma i direkt jordbrukssyfte, låter icke sig nämligen göra, enär olika kombinationer mellan av det företag ena och det andra slaget ofta förekomma. Det om sätt, varpå ansökningen förordnande avfattas, kan därför ofta bliva bestämmande vid av huruavgörandet frågan, vida syneförrättningen skall åt uppdragas lantbruksingenjör eller åt skogstjänsteman. Enligt de torde det emellertid sakkunnigas uppfattning få anses mindre rationellt att pålägga lantbruksstyrelsen bestyret med utfärdande av förordnanden rörande jämväl skogsdikning, enär de förrättnings-

män, som för sådant fall komma i fråga, icke äro underställda styrelsen, och lantbruksstyrelsen överhuvud taget icke har att taga befattning med ifråga-

varande torrläggningsverksamhet eller dess understödjande från statens

sida. Med hänsyn till de svårigheter, som vid nuvarande organisation av skogs-

dikningsverksamheten sålunda uppresa sig mot en omläggning av ordningen för förordnandenas meddelande, hava de sakkunniga ansett sig icke böra

hårutinnan ifrågasätta någon förändring. I om utfärdandet av kungörelser och kallelser m. m. till förrättfråga ningar, som handläggas av lantbruksingenjör, medför tillämpningen av ett

enklare vid mindre dikningsföretag, att vid handförrättningsförfarande

läggningen av dylika förfarandet beträffande förrättningar-

företag jämväl

nas m. m. bör kunna förenklas. Förslag härutinnan

kungörande väsentligt

l torde böra utarbetas inom lantbruksstyrelsen. l u av större betydelse i nu berörda hänseende där- Några förenklingar synas l x z emot icke kunna sättas i fråga vid Dock bör

syneförrättningsförfarandet.

viss vara att ernå, därest i större utsträckning än

kostnadsbesparing möjlig hittills torde varit fallet i en och samma kungörelse intagas uppgifter om

flera olika syneförrättningar. Därutöver vilja de sakkunniga i detta sammanhang omnämna ytterligare

ett förhållande, vilket i vissa fall bör kunna medföra någon kostnadsbesparing. Vid beträffande företag, som avses i 7 kap. vattenlagen,

syneförrättning sker meddelande om antingen dels kungörelse, som

förrättningen genom skall i ortens och införas i en eller flera ortstidningar och

uppläsas kyrkor

dels kallelser i betalt brev till eller ock, därest fråga är om sakägarna mindre kallelser, som delgivas sakägarna i den ordning, företag, genom som om finnes stadgad 38). Någon kungörelse i Poststämning (V. L. 10: och Inrikes skall således icke förekomma, och kungörelse i orts- Tidningar är heller under alla förhållanden erforderlig. Varder synemännens tidning ej utlåtande underställt vattendomstols prövning, eller varda besvär hos vattendomstol anförda över skall däremot härav föranledd kunförrättningen, från vattendomstolens sida införas såväl i Post- och Inrikes Tidgörelse

ningar som i en eller flera ortstidningar (V. L. 11:88). Härigenom uppstå

särskilda kostnader, då fråga är om underställningsmål, alltid måste vilka, av och i besvärsmål ofta stanna å dem. Då i an-

gäldas sakägarna jämväl

av kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar icke

ledning syneförrättningen

är skäl att sådan kungörelse skall

föreskriven, synas knappast föreligga för,

erfordras att ärendet kommit under vattendomstols I

därför prövning.

särskilt då fråga är om mindre företag med ett fåtal delägare, många fall, torde i ortstidning ej heller vara av behovet påkallad, utan synes

kungörelse

densamma kunna ersättas med underrättelser till vederbörande sakägare i rekommenderade som förekommer i andra vattenmål. försändelser, något

De sakkunniga vilja därför föreslå i med ändring enlighet vad ovan sägs av gällande föreskrifter i nu berörda hänseenden. Framhållas må att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke av enahanda ändring innebörd borde kunna genomföras jämväl beträffande som i 8 företag, avses kap. vattenlagen. De sakkunniga hava emellertid icke ansett böra härutsig innan avgiva något förslag. Vad slutligen beträffar bestämmelserna av förangående upprättandet rättningsakter rörande torrläggningsföretag, till vilkas utförande statsunderstöd utgår, samt av dessa redovisningen akter, gäller för närvarande, att såväl handlingar som skola i tre ritningar upprättas exemplar. Det ena av dessa skall inom viss tid efter avslutande avlämnas syneförrättningens till sakägarna (V. L. 10: Ett andra skall av 74). exemplar förrättningsmannen insändas till vederbörande vattendomstol inom viss för olika fall föreskriven tid,nämligen 1) när besvär mot syneförrättningen anförts, ofördröjligen efter det blivit förrättningsmannen därom av vattenrättsdomaren underrättad (V. L. 11:86), 2) därest utlåtande vid skall unförrättningen derställas vattendomstols prövning, inom den för besvärs anförande stadgade tid (V. L. 11:90), samt i fall inom kalenderåret näst efter 3) övriga det, då förrättningen avslutats (V. L. Det tredje av 10:76). exemplaret förrättningsakterna skall, efter det statsunderstöd blivit till beföretaget viljat, överlämnas till för att i dess arkiv lantbruksstyrelsen förvaras (kungörelserna nr 257/1926 och 258/1926). Genom införandet av det av de förenklade sakkunniga föreslagna förrättningsförfarandet utan syn enligt vattenlagen vid mindre dikningsföretag kommer i de fall, där sådant förfarande blir antalet exemtillämpligt, plar av att till förrättningsakterna nedbringas två, då något akbexemplar icke behöver för vederbörande vattendomstols Härupprättas räkning. igenom ernås, såsom nedan kommer att visas, en icke oväsentlig reducering av förrättningskostnadema. Det synes önskvärt, att motsvarande förmån om möjligt kunde beredas delägarna i jämväl sådana vilkas handföretag, läggning allt fortfarande skulle ske vid syneförrättning enligt vattenlagen. Vid övervägande av huruvida för ernående av detta frågan, syfte något av ovan angivna tre exemplar av förrättningsakterna mä kunna undvaras, vilja de sakkunniga framhålla följande. För måste det lantbruksstyrelsen uppenbarligen vara nödvändigt att äga tillgång till ett av förrättexemplar ningsakterna beträffande varje företag, som kommit i åtnjutande av statsunderstöd. Styrelsen har nämligen icke endast att kontrollera arbetenas utförande utan även att efter fullbordande övervaka deras företagens underhåll. Härutöver kunna efter hand uppkomma jämväl andra frågor rörande företagen, såsom ytterligare erforderliga dikningsåtgärder m. m., därvid skall iakttagas, att statsunderstöd kommer att till ej beviljas arbete, som ingår i med dylikt understöd utfört förekomtidigare företag. Slutligen

mer det, enligt vad de sakkunniga inhämtait, att lantbruksstyrelsen ständigt har att på begäran av sakägare eller förrättningsman lämna upplysningar i Olika avseenden angående ifrågavarande företag, för vilket ända-

mål tillgång till förrättningsakterna tydligen erfordras. De sakkunniga hava på nu anförda skäl funnit det icke kunna komma i fråga att föreslå indrag-

ning av det exemplar av förrättningsakterna, som för närvarande skall över-

lämnas till lantbruksstyrelsen. Vidare synes det uppenbart, att vederbörande sakägare alltid skola erhålla ett exemplar av samma akter. Däremot torde det kunna ifrågasättas, huruvida dessa. akter nödvändigtvis måste i alla förekommande fall finnas tillgängliga jämväl hos vederbörande va.ttend0mst0l. Med avseende härå må framhållas att bestämmelsen Om redovisning av akterna till vattendomstol icke har något samband med frågan Om företagets eventuella understödjande med statsmedel. Denna redovisning torde vara tillkommen huvudsakligen i syfte, att efter ärendenas slutbehandling akterna skola för framtiden finnas förvarade hos

offentlig myndighet. Då emellertid detta krav beträffande det övervägande

flertalet företag, nämligen de, som komma i åtnjutande av statsunderstöd, redan är tillgodosett genom bestämmelserna Om akternas översändande till lantbruksstyrelsen, lärer det nu tillämpade systemet, medförande förav akterna hos två myndigheter, kunna betecknas såsom mindre varing rationellt. För bedömande av spörsmålet, i vad mån förrättningsakter, som enligt för närvarande gällande bestämmelser skola insändas till vattendomstol, .fortfarande böra där förvaras eller lämpligen kunna förvaras hos annan myndighet, synes till en början böra klarläggas, vilka olika företag det här är Om. Detta av bestämmelserna i 10 32 § 1-4 mom.

fråga framgår kap.

vattenlagen. De i mom. 1 Omnämnda företagen avse enbart torrläggning av mark, de i mom. 2 Omnämnda företagen vattenreglering, vars huvudsakliga ändamål är torrläggning av mark, de i mom. 3 Omnämnda företagen vattenreglering, som sker huvudsakligen för beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft, och de i mom. 4 Omnämnda företagen

avledande av spillva.tten och dylikt (kloakledningsföretag).

De i mom. 1 Omförmälda torrläggningsföretagen kunna avse i huvudsak två Olika ändamål, nämligen höjande av alstringsförmågan hos mark dels

i direkt Och dels med till markens utnyttjande utejordbrukssyfte hänsyn slutande eller huvudsakligen för skogsbörd skogsdikningar). Syneförrätt-

ningar rörande förstnämnda företag hava hittills så gott som uteslutande handlagts av lantbruksingenjörerna Och utföras vanligen med understöd ur

avdikningsanslaget respektive avdikningslånefonden. Förrättningar röran-

de handläggas i regel av skogstjänstemän, därvid emellertid

skogsdikning

må anmärkas att i och för sig hinder icke föreligger för, att en lantbruks-

ingenjör varder förordnad att handlägga en Till

skogsdikningsförrättmng.

utförandet av dessa företag kan utgå statsbidrag ur statens skogsutdikningsanslag (kungörelse nr 270/1927). Därjämte har riksdagen för budgetåren 1932/1933, 1933/1934 och 1934/1935 anvisat särskilt anslag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar avseende, bland annat, jämväl dikningsarbeten (kungörelserna nr 257/1932

och 437/1933). Ifrågavarande statsbidrag utdelas av vederbörande skogs-

Vårdsstyrelser. Beträffande företag, som erhållit dylikt bidrag, skall för det fall, att förrättningen handlagts vid förutom de

syn enligt vattenlagen, exemplar av förrättningsakterna, som skola redovisas till Vattendomstol

och tillställas sa-kägarna, ytterligare ett tredje exemplar att förupprättas varas hos skogsvårdsstyrelsen.

Antalet handlagda förrättningar rörande dikning i jordbrukssyfte äro, såsom i det föregående visats, mycket betydande. Detta gäller även i fråga

om antalet förrättningar avseende skogsdikning. Dessa senare förrättningar torde, såvitt kan bedömas av till lantbruksstyrelsen från länsstyrelserna inkomna. meddelanden om utfärdade förordnanden, kunna för de senare åren uppskattas till ett antal av omkring 3 000 för år. Sammanlagt

representera förrättningar av nu nämnda två slag den vida övervägande

delen av alla de förrättningar, som avses i 10 kap. 32 § vattenlagen. Med hänsyn härtill skulle det ur kostnadssynpunkt vara av stort värde, därest antalet exemplar av förrättningsakterna rörande i mom. 1 omförmälda företag kunde reduceras. Vad först beträffar de företag, som avse torrläggning av mark i jord-

brukssyfte, hava de sakkunniga funnit en sådan reducering kunna vinnas genom upphävandet av bestämmelsen om förrättningsakter-

nas redovisning till Vattendomstol. Kravet på dessa akters förvarande hos offentlig myndighet skulle i stället tillgodoses deras till

genom redovisning

lantbruksstyrelsen. Såsom förut nämnts inkomma akterna redan nu till

styrelsen, för det fall att till dessa företags utförande beviljas understöd av statsmedel. Dylik omläggning av redovisningsförfarandet skulle medföra, att jämväl beträffande sådana vid syneförrättning enligt vattenlagen upprättade torrläggningsförslag, till vilkas utförande statsunderstöd icke sättes i fråga, förrättningsakterna skola överlämnas till lantbruksstyrelsen.

Rent organisatoriskt spelar likväl detta förhållande en underordnad roll, då sistnämnda fall endast undantagsvis förekomma. De sakkunniga övergå härefter till frågan om ordningen för redovis-

ningen av förrättningsakterna rörande skogsdikningsföretagen. Såsom förut

framhållits upprättas dessa akter i de fall, då företagen planlagts vid syneförrättning enligt vattenlagen, samt understöd till deras utförande utgår av statsmedel, i tre exemplar, varav det ena överlämnas till sakägarna, det andra översändes till vederbörande skogsvårdsstyrelse samt det tredje redo-

visas till vattendomstol. För den händelse, såsom här ovan föreslagits, redovisning till vattendomstol av förråttningsakterna rörande jordbruksdikningar icke längre kommer att ske, synes det kunna ifrågasättas, huruvida anledning finnes att beträffande bibehålla skogsdikningsfönättningar bestämmelsen att till vattendomstol redovisa därvid upprättade akter. Vid övervägandet av frågan, vilket redovisningsförfarande i stället borde Å J 4 lämpligen tillämpas, torde i främsta rummet böra undersökas, huruvida 1 l förutsättningar kunna finnas för en sådan ordning, att berörda akter skola redovisas till vederbörande skogsvårdsstyrelser. Härigenom skulle vinnas den fördelen, att jämväl i nu fall ett skulle ifrågavarande aktexemplar kunna inbesparas. Å andra sidan synes det tveksamt, huruvida det kan vara tillrådligt att införa en anordning, varigenom akterna skulle komma att förvaras på 25 olika platser i riket. Vad som emellertid framför allt talar mot en omläggning av redovisningsförfarandet efter denna linje är den omständigheten, att i vattenlagen åtskillnad icke göres mellan skogsdikning och dikningsarbeten i jordbrukssyfte samt att i många fall nära samhörighet förekommer mellan dessa båda slag av dikningar. Med hänsyn härtill kunde det synas lämpligt, att akterna rörande båda dessa slag av torrläggningsföretag förvaras hos en och samma myndighet. Det synes då ligga nära till hands att jämväl i fråga om skogsdikningsförrättningar akterna böra redovisas till lantbruksstyrelsen. Häremot kunde göras gällande att därigenom icke vunnes någon minskning i antalet aktexemplar, då nämligen ett dylikt exemplar jämväl måste finnas tillgängligt hos såväl sakägarna som hos vederbörande skogsvårdsstyrelse. I sistnämnda avseende må emellertid erinras att under de senare åren skogsdikningsfrågoikommit att handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen i större omfattning än vad som måhända varit påkallat med hänsyn till att dessa företag i många fall torde vara av skäligen obetydlig omfattning och enkel beskaffenhet. Det lärer därför kunna huruvida det icke vore ifrågasättas, möjligt att i väsentligt högre än vad hittills skett å dessa företag tillgrad lämpa det författningsenligt medgivna enklare förrättningsförfarandet utan syn enligt vattenlagen, därvid någon redovisning av förrättningen till offentlig icke kommer i fråga, och sålunda endast två exemplar myndighet av förrättningsakterna behöva upprättas. Under beaktande av vad ovan anförts hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå en sådan omläggning av ordningen för förvarandet hos offentlig myndighet av förrättningsakter rörande skogsdikning, att nämnda akter skola redovisas till lantbruksstyrelsen i stället för till vattendomstol. Anmärkas må att syneförrättningsakterna rörande de torrläggningsföretag, som avses i 10 kap. 32 § 1 mom. vattenlagen, i vissa fall skola insändas till vederbörande vattendomstol, dels när besvär anförts mot nämligen och dels därest utlåtande vid skall undersyneförrättningen, förrättningen

ställas vattendomstols prövning. Sådan ska.ll ske i de underställning fall, varom förmäles i 7 kap. 45 och 55 §§ samt 10 kap. 52 § vattenlagen. Har förrättningsakt av nu nämnd anledning insänts till vattendomstol bör, när talan mot vattendomstolens dom eller utslag icke fullföljts, det åligga vederbörande vattenrättsdomare att till la.ntbruksstyrelsen översända akten i målet. Därest talan i vattenmål fullföljts hos Kungl. Majzt eller vattenöverdomstolen, gäller enligt vad i kungörelsen den 31 december 1921 med vissa bestämmelser angående i vattenmål finnes för närhandlingar sta.dgat varande att, efter det målet blivit genom dom eller lagakraftägande utslag avgjort, till målet hörande handlingar m. m. med visst skola överundantag sändas till vederbörande vattenrättsdomare. Detta böra stadgande synes kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för vattenrättsdomaren att i sin ordning till översända sådana som lantbruksstyrelsen handlingar, enligt vad ovan angivits skola förvaras i arkiv. Innan lantbruksstyrelsens vattenrättsdomaren översänder akterna till lantbruksstyrelsen, bör tydligen i förekommande fall vederbörlig hava skett i vattenboken. inskrivning Vidare bör uppmärksammas att vid som nu kan förrättning, nämnts, hava förekommit något förhållande, varom skall ske i vatteninskrivning boken. Så är exempelvis fallet, därest vid bestämts om ändförrättningen rande eller borttagande av I nu fall bör dammbyggnad (V. L. 12: 3). angivna det åligga förrättningsmannen att till vederbörande vattendomstol översända utdrag av i berörda del. förrättningsakten Efter en omläggning av redovisningsförfarandet på sätt ovan nämnts torde det icke sällan förekomma, att vattendomstol vid behandlingen av ett förekommande mål kan behöva hava till i tillgång lantbruksstyrelsen förvarade akter rörande visst I fall lärer emeltorrläggningsföretag. dylika lertid utan svårighet en sådan ordning kunna införas, att akterna rekvisipå tion av vederbörande vattendomstol utan nämnvärd tidsutdräkt av lantbruksstyrelsen ställas till domstolens förfogande. De sakkunniga övergå härefter till frågan om av akterna redovisningen beträffande de syneförrättningar, som avses i 10 32 § 2 mom. vattenkap. lagen. Såsom förut nämnts omfattar detta lagrum förrättningar rörande vattenreglering, vars huvudsakliga ändamål är torrläggning av. mark. Företag av denna art utföras oftast med understöd av statsmedel, därvid ett exemplar av förrättningsakten skall översändas till lantbruksstyrelsen. Vid syneförrättning angående dylikt företag avgivet utlåtande skall underställas vederbörande vattendomstols prövning. Med hänsyn till den inverkan ifrågavarande kunna hava det företag på vattenförhållandena, synes påkallat, att ett exemplar av förrättningsakterna skall finnas i vattendomstolens arkiv. De sakkunniga hava därför att någon ansett, reducering av antalet aktexemplar icke bör i dessa fall ske. Framhållas må emellertid

att företag av detta slag relativt sällan förekomma, varför ett bibehållande

av samtliga aktexemplar är av underordnad betydelse ur ekonomisk synpunkt. I 10 kap. 32 § 3 mom. vattenlagen omförmälda syneförrättningar avse vati

tenreglering, som sker huvudsakligen för beredande av ökad möjlighet att

i utnyttja vattenkraft. Jåmväl vid syneförrättning angående dylikt företag l l « avgivet utlåtande skall underställas vederbörande vattendomstols pröv- v äro av l x

ning. Ifrågavarande företag uppenbarligen den art, att förrättnings- i

akterna måste för framtiden förvaras hos vederbörande vattendomstol. Företagen kunna visserligen tänkas till någon del avse torrläggning av mark för jordbruksdrift, i vilket fall fråga eventuellt kan uppkomma om beviljande av statsunderstöd till företagets utförande i sagda del. Såvitt de sakkunniga kunnat inhämta torde emellertid hittills icke i något fall

hava inträffat, att sådant understöd ifrågasatts. Härav synes framgå att torrläggningsfrågan, där sådan eventuellt förekommit, varit av relativt

ringa betydelse. Därest vid företag, som här avses, fråga uppkommer om statsunderstöd i vad företaget berör torrläggning av mark, synes det i varje fall vara tillräckligt med ett utdrag av akten i denna del. Vad slutligen angår de som omförmälas i 10 kap. 32 §

syneförrättningar,

4 mom. vattenlagen, avse dessa såsom förut nämnts kloakledningsföretag. Enligt vad erfarenheten utvisat, handläggas förrättningar av detta slag oftast av lantbruksingenjör, något som åtminstone delvis synes hava. sin grund däri, att dessa företag kunna vara. av betydelse även för torrläggning av mark. Med hänsyn härtill och med beaktande av i övrigt föreliggande förhållanden hava de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för, att jämväl akterna beträffande dessa företag varda förvarade hos lant-

bruksstyrels-en. Vad förut framhållits angående förrättningar avseende torr-

läggning av mark bör således jämväl gälla beträffande förrättningar, som avses i 10 kap. 32 § 4 mom. vattenlagen. I detta de beröra frågan om ordnandet av

sammanhang vilja sakkunniga

arkivförhållandena inom lanftbruksstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga varit i tillfälle iakttaga, äro dessa för närvarande långt ifrån tillfredsställande. Framhållas må att icke heller i fråga om vattend-omstolarnas arkiv

erforderliga krav på betryggande anordningar för akternas förvarande kunna sägas vara uppfyllda. Denna fråga har påtalats av riksdagens revi-

sorer i deras år 1936 avgivna berättelse. Därest den ovan föreslagna om-

av redovisningsförfarandet rörande syneförrättningsakterna läggningen

komma akterna beträffande det övervägande antalet torrlägg-

genomföres,

att för framtiden förvaras hos endast en myndighet i stället

ningsföretag

för såsom för närvarande hos två myndigheter. Denna omläggning förutsätter emellertid, att för sådant fall från arkivsynpunkt fullt betryggande anordningar i fråga om förvarandet av akterna hos lantbruksstyrelsen komma att vidtagas.

Såsom en följd av de ifrågasatta ändrade bestämmelserna bör det ytterligare ankomma på lantbruksstyrelsen att övertaga de uppgifter i fråga om införande av vissa i vattenbokens vilka för

anteckningar tredje avdelning,

närvarande åligga vattendomstol. Bled avseende härå må emellertid framhållas att vattenbokens tredje avdelning närmast synes vara att betrakta såsom ett register över de olika företagen. Vid sådant förhållande kan det ifrågasättas, huruvida icke efter det lantbruksstyrelsen övertagit bestyret med förvarandet av till dessa

företag hörande förrättningsakter, av må erforderlig registrering företagen

kunna ske på ett enklare sätt. Anmärkas må i Övrigt att ett bibehållande hos vattendomstolarna av vattenbokens tredje avdelning torde under alla förhållanden få förutsättas, då i denna avdelning inskrivning skall ske, förutom beträffande torrläggnings- och i

kloakledningsföretag, jämväl fråga om sådan anläggning i vatten, som icke är hänförlig till någon av de två

första avdelningarna i vattenboken. Det synes dessutom kunna ifrågasättas, huruvida icke i tredje avdelningen av vattenboken anteckning fortfarande bör av vattendomstol göras angående sådana i 7 kap. 45§ andra

stycket vattenlagen omförmälda vattenavledningsföretag, vilka kunna an-

ses vara av särskild betydelse för vattenförhållandena. De vilka sakkunniga, icke ansett sig böra närmare dessa förutsätta, att desamma ingå på frågor, bliva föremål för vid det omarbetande av bestämmelserna i förprövning ordningen om vattenbokens inrättande och förande, som blir erforderligt, därest den föreslagna reformen genomföres.

Av de sakkunniga nu föreslagna förenklingar i olika avseenden vid handläggningen av förrättningar rörande torrläggningsföretag komma att bliva

av betydelse huvudsakligen med hänsyn till de i om för-

besparingar fråga

rättningskostnaderna, som därigenom kunna ernås såväl för sakägarna som även för det allmänna i den mån bidrag till bestridande av nämnda kostnader utgår av statsmedel. Av särskild vikt är den besparing, som i detta hänseende uppkommer i de fall, då antalet exemplar av förrättningsakterna kan minskas från tre till två. Av de verkställd undersökning,

sakkunniga

omfattande ett material av 200 har vid handen, att enbart

företag, givit

i denna del bör kunna vinnas en kostnadsbesparing, som för varje företag kan beräknas till i genomsnitt sexton procent av hela förrättningskosti naden. Frågan, åt vilka förrättningsmän handläggningen av de enklare förrättningarna bör anförtros, är beroende av, huru torrläggningsverksamheten för

framtiden organiseras. Denna fråga kommer därför att behandlas i sam-

band med organisationsspörsmålen.

Förslag till av vad ovan anförts föranledda ändringar i vattenlagen och i

kungörelsen den 31 december 1921 med vissa bestämmelser angående handlingar i vattenmål ävensom i bestämmelserna rörande statsunderstöd till

torrläggningsföretag hava av de sakkunniga utarbetats.

Genomförandet av den i om föreslagna nya ordningen fråga redovisningen av aktema rörande de so-m avses i 10 syneförrättningar, kap. 32 § 1 och 4: mom. Vattenlagen, torde medföra, att jämväl sådana till fördylika rättningar hörande akter, vilka enligt hittills gällande ordning redovisats l w till vattendomstolarna., skola överlämnas till Särskilda I lantbruksstyrelsen. l 4 l föreskrifter härom torde böra av Kungl. Majzt utfärdas. l l l

Snabbare handläggning av torrläggningsärendena.

Snabbare handläggning å lantbruksingenjörsdistrikten. Såsom förut framhållits har sedan år tillbaka arbetsbalanomkring tjugo sen å varit Denna balans lantbruksingenjörsdistrikten mycket betydande. omfattar dels sådana ärenden, vilka under visst år varit föremål för handläggning men av olika anledningar icke hunnit under samma år avslutas, och dels sådana, för vilka inga som helst under året förrättningsåtgärder medhunnits. Bland sistnämnda ärenden förekomma ej sällan sådana, där den, som rekvirerat biträde av lantbruksingenjören, varit nödsakad att vänta ett eller flera år, innan eller dennes förrättningsmannen tjänstebiträde kommit till platsen. Uppkomsten av denna arbetsbalans beror i första hand den alltmera på växande arbetsbördan på distrikten. har Någon förbättring visserligen, såsom framgår av tabellen å sid. 24, under de senare åren skett ingenom rättandet år 1933 av tre extra utöver de lantbruksingenjörsbefattningar fyra, som tidigare funnits. Antalet ärenden, vilka under visst år icke blivit föremål för någon är emellertid fortfarande eller handläggning, avsevärt, omkring tjugo procent av hela antalet ärenden för samma år. Härtill har i icke ringa grad det förhållandet bidragit, att tid alltförrättningsmännens mera kommit att tagas i anspråk för utredningar beträffande vattenregleringsföretag av mera betydande vilka arbeten så att omfattning, legat säga vid sidan av de ordinarie och bekostats av i särskild tjänsteuppgifterna ordning anvisade statsmedel. Det torde visserligen liggai sakens natur, att någon balans av icke medhunna förrättningar normalt är oundviklig beroende på, dels att biträde av lantbruksingenjören icke sällan påkallas förrän fram emot årets slut, och dels att ofta äro av den art och att de icke förrättningarna omfattning, kunna avslutas under samma år, som de Emellertid måste det påbörjats. anses som ett önskemål av stor vikt, att åtgärder för att lantvidtagas bruksingenjörernas förrättningar må kunna handläggas snabbare än vad hittills visat sig vara fallet. Dröjsmål med förrättningarnas handläggning kan nämligen för vederbörande innebära icke jordägare obetydliga olägenheter av jämväl ekonomisk natur. Det har gjorts gällande, att viss lättnad i lantbruksingenjörernas arbets-

börda skulle kunna ernås att överflytta av enklare

genom handläggningen förrättningar på de nuvarande förste assistenterna. Av skäl, för vilka längre

fram redogöres, hava de sakkunniga emellertid ansett denna framväg icke

komlig.

Jämväl har ifrågasätts huruvida icke ett bättre arbetsresultat skulle kunna åstadkommas, därest gällande av

indelning lantbruksingenjörs-

distrikten omändrades. Till de sakkunniga hava sålunda överlämnats vissa av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Södermanlands och Kalmar län år 1919 gjorda

framställningar om förändrad indelning av lantbruksingenjörsdistrikten.

I förenämnda skrivelser har hemställts, av länsstyrelsen i och

Göteborgs

Bohus län, att detta län måtte få utgöra ett särskilt

lantbruksingenjörs-

distrikt, samt av länsstyrelsen i Kalmar län, att då gällande distriktsindelning med Södermanlands län och Kalmar läns norra del såsom ett lantbruksingenjörsdistrikt måtte ändras på sådant sätt, att Kalmar län komme

att ensamt utgöra ett distrikt. sistnämnda länsstyrelses framställning bi-

träddes av länsstyrelsen i Södermanlands län. Med anledning av nämnda har en förändrad distrikts-

framställningar

indelning numera så till vida genomförts, att Södermanlands län utgör ett

lantbruksingenjörsdistrikt för sig, samt att Kalmar läns norra och södra

delar sammanförts till ett gemensamt distrikt med distriktsinnehavaren

placerad i Kalmar. I fråga om Göteborgs och Bohus län har däremot i nu berörda avseende icke skett någon förändring.

De sakkunniga finna för sin del den nu gällande distriktsindelningen, vilken i huvudsak överensstämmer med landets indelning i län, i stort sett

lämplig. Denna distriktsindelning medför den väsentliga fördelen, att lant-

bruksingenjörerna i regel bliva stationerade i residensstäderna och därigenom komma att lättare stå i förbindelse med vederbörande länsstyrelse,

lantmäterikontor och hushållningssällskap. På grund av dikningsverksamhetens omfattning i de båda nordligaste länen hava emellertid dessa uppdelats i tre lantbruksingenjörsdistrikt.

Väl framgår av tabell I att trots denna antalet förrätt-

uppdelning

ningar inom vart och ett av dessa tre distrikt är mycket betydande. Jämväl vissa andra distrikt såväl i Norrland som i övriga delar av riket äro, såsom också framgår av tabellen, särskilt arbetstyngda. Även om ur denna synpunkt inrättandet av nya ordinarie tjänster sålunda kunnat vara moti-

verat, har likväl någon ytterligare uppdelning av lantbruksingenjörsdistrik-

ten hittills ansetts icke böra ske. All varsamhet härutinnan har nämligen

funnits böra iakttagas, icke minst med hänsyn till svårigheterna att för en längre tid framåt kunna överblicka personalbehovet för verk-

ifrågavarande

samhet. Den fast anställda personalen har därför hittills beräknats i under-

kant, och av densamma icke medhunna arbetsuppgifter hava i den om-

fattning så kunnat ske i stället överlåtits på extra lantbruksingenjörer.

Även med anlitande av för närvarande tillgängliga extra ingenjörer har emellertid, såsom redan framhållits, en relativt betydande arbetsbalans icke kunnat undvikas. De sakkunniga ansluta sig till den hittills hävdade upp-

fattningen att, innan ytterligare uppdelning av lantbruksingenjörsdistrik-

ten av nyssberörda extra i första

anledning vidtages, lantbruksingenjörer

hand böra anlitas för avlyftande av de som de ordinarie

tjänstegöromål, lantbruksingenjörerna i särskilt arbetstyngda distrikt icke medhinna.

Emellertid hava de sakkunniga, då i allt fall arbetsbalansen under de senaste åren något nedgått, ansett att anställande av ytterligare extra lantbruksingenjörer för närvarande icke bör ifrågakomma.. må Slutligen här framhållas att möjligheten att åstadkomma en snabbare handläg ning av torrläggningsärendena på lantbruksingenjörsdistrikten i viss l grad 4 l blir beroende av, hur ifrågavarande verksamhet för framtiden organiseras. l l .

Dessa frågor komma de sakkunniga att i det behandla.

följande ê . 2 l . 2 Snabbare l handläggning hos myndigheterna. Anmärkningar hava framställts mot nu gällande för

ordning handlägg-

ningen hos myndigheterna av ärenden avseende statsunderstöd till torr-

läggningsföretag. Kritiken har därvid riktats mot den avsevärda som

tid, åtgår från det ansökan om understöd ingives, till dess understöd beviljat utbetalas till intressenterna. Den kritik, som i detta avseende De

framkommit, synes befogad. sak-

kunniga anse för sin del, att en snabbare handläggning av understödsärendena borde vara möjlig att genomföra, utan att kraven på noggrannhet och säkerhet vid ärendenas beredning behöver eftersättas. De reformer, som härvid kunna ifrågakomma, böra inriktas på ordningen för dels statsunderstödens beviljande och dels deras utbetalande till företagarna. Den nuvarande för understödens är i stora

ordningen beviljande drag

följande. Till inkomna om understöd över-

lantbruksstyrelsen ansökningar

sändas efter verkställd med i

granskning lantbruksstyrelsens utlåtande

ärendet till jordbruksdepartementet för slutlig inför

föredragning Kungl.

Majzt. Sedan Kungl. Majzt fattat beslut i fråga om understöd, erhåller lantbruksstyrelsen besked därom samtidigt med att förrättningsakterna återgå till styrelsen. - Trots under de senare åren av

lantbruksstyrelsen vidtagna förenklingar i fråga om uppsåttandet av styrelsens utlåtanden i des-sa. föranleder

ärenden, nu ordning betydande arbete med och av

angivna uppsättning justering

skrivelsekoncept samt skrivelsernas utskrift, underskrivande och expedie-

ring. Genom detta förfarande har förorsakats icke obetydlig tidsutdräkt,

som även efter vidtagandet av förenämnda förenklingar i varje särskilt

fall uppgått till fyra ä fem veckor. Av de med lantbruksstyrelsens utlåtande till Kungl. Majzt överlämnade ansökningarna, vilkas antal under senare år normalt utgjort omkring 800 årligen, hava endast ett fåtal varit av sådan a.rt, att med hänsyn till företagens betydelse ur allmän synpunkt eller till följd a.v andra. omständigheter särskild motivering för deras understödjande med statsmedel varit påkallad. Den vida övervägande delen av ansökningarna har avsett företag, beträffande vilka kunnat utan vidare tillämpas de allmänna principer, som funnits böra gälla i fråga. om statsunderstödens beviljande. En väl-

behövlig förenkling i av sistnämnda ärenden och därav handläggningen

följande tidsvinst skulle otvivelaktigt kunna ernås, därest

lantbruksstyrel-

sen erhölle bemyndigande att själv avgöra, såväl huruvida företag av denna art böra komma i åtnjutande av statsunderstöd, som även frågan om understödets storlek. En ytterligare fördel med en sådan anordning vore, att därigenom kunde ernås en icke oväsentlig avlastning av bestyret inom jordbruksdepartementet med ifrågavarande ärenden. I de fall, då avgörandet av understödsfrågan förutsätter avsteg från de vedertagna principerna, eller allmänna intressen av större betydelse skulle komma att därav beröras,

bör dock ärendet allt fortfarande av lantbruksstyrelsen underställas Kungl.

Maj :ts prövning. Till allmänna intressen av detta slag böra räknas sådana, som göra sig gällande bland annat, när fråga uppstår om sänkning av större sjö och reglering av mera betydande vattendrag, eller när skulle

företaget

komma att inverka och på naturskydd dylikt. En omläggning enligt ovan angivna riktlinjer av den nu tillämpade 0rdningen i fråga om statsunderstödens beviljande kan enligt de sakkunnigas mening vidtagas, utan att de intressen, som från statens sida böra tillvaratagas vid verksamhetens utövande, komme att trädas för nära. Ã andra sidan skulle, såsom ovan nämnts, en sådan reform möjliggöra såväl tidssom arbetsbesparing vid understödsärendenas handläggning. Särskilt bör

framhållas att önskemålen om ett snabbare förfarande hos myndigheterna

komme att därigenom bliva tillgodosedda. Med hänsyn till vad sålunda

anförts föreslå de sakkunniga, att lantbruksstyrelsen förklaras behörig att

inom ovan angivna gränser bevilja de understöd, varom här är fråga.

I fråga om utbetalningen av beviljade statsbidrag och statslån till tomläggningsföretag gäller, såsom förut anförts, för närvarande den ordningen,

att sådan utbetalning sker genom Statskontoret på anmälan av lantbruksstyrelsen.

Understöd till varje särskilt företag utbetalas vanligen i olika poster,

därvid antalet utbetalningar blir beroende av den för arbetenas utförande

anslagna tiden. Innan en första utbetalning må ske, skall, vare sig fråga är om bidrag eller lån, vederbörande sakägare hos lantbruksstyrelsen hava styrkt, att arbetet påbörjats, ävensom dels hos Statskontoret hava företett det med lantbruksstyrelsen upprättade kontraktet om arbetets utförande och dels till Statskontoret hava överlämnat av lantbruksstyrelsen godkänd säkerhet angående kontraktets fullgörande m. m. Utgår understöd i form av lån erfordras ytterligare att sakägare till Statskontoret överlänmat av denna myndighet godkänd skuldförbindelse rörande lånets återbetalning ävensom för förbindelsen ställd säkerhet. Återstoden av beviljade bidrag och lån får lyftas i mån av arbetets och efter av fortgång lantbruksstyrelsens tjänsteman på arbetsplatsen verkställd besiktning. Denna ordning, varigenom bestyret med frågor rörande utbetalning av statsunderstöd till torrläggningsföretag är anförtrott åt två olika myndigheter, nämligen lantbruksstyrelsen, som beslutar, att utbetalning får ske, Samt Statskontoret, som verkställer utbetalningen, medför oundvikligen en viss omgång vid dessa ärendens behandling. Å lantbruksstyrelsen ankommer att om varje beslut om utbetalning lämna Statskontoret skriftligt besked. Beträffande omfattningen av ifrågavarande utbetalningsärenden hava av de sakkunniga verkställda undersökningar givit vid handen, att deras antal under de senare åren utgjort normalt omkring 3 200 årligen, av vilka omkring 2 300 avsett statsbidrag och 900 lån. Utbetalningsbeloppen hava normalt uppgått till i genomsnitt för år omkring 6 600 000 kronor. Frågan om en omläggning av ordningen för ifrågavarande utbetalningar har, särskilt i vad avser utbetalandet av bidragen, sedan lång tid tillbaka och vid upprepade tillfällen uppmärksammats i anslutning, bland annat, till i vissa hänseenden av villkoren för av ifrågasatta ändringar beviljandet sådana understöd. Sålunda anförde .Statskontoret i skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. finansdepartementet den 26 mars 1923 i fråga om möjligheten av begränsning av Statskontorets arbetsuppgifter, bland annat, att en avlastning av ämbetsverkets arbetsbörda otvivelaktigt skulle kunna ske, därest bestyret med utanordnandet av till vattenavledningsföretag statsbidrag kunde överflyttas på Dessa vållade lantbruksstyrelsen. anordningsärenden Statskontoret icke obetydligt arbete, och för lantbruksstyrelsen, som finge i skrivelse till Statskontoret lämna meddelande för varje gång vederbörande funnes berättigad uppbära något av bidraget, skulle den ifrågasatta om- Statskontorets medföra ökat arbete. läggningen enligt mening knappast Sedermera framfördes inom riksräkenskapsverket i samband med jämväl granskning av Statskontorets räkenskaper tanken på en överflyttning från Statskontoret till lantbruksstyrelsen av ifrågavarande utbetalningsbestyr. Efter skriftväxling med de av omläggningen berörda tvenne ämbetsverken anmälde riksräkenskapsverket i skrivelse till Kungl. Maj :t den 21 oktober

1924 vad i ärendet förekommit och framhöll därvid, att överflyttningen skulle leda till och vara

förenkling ägnad att förhindra onödig omgång.

I enlighet med föreskrift av

Kungl. Maj :t upptog lantbruksstyrelsen där-

efter frågan till samband behandlingi med avgivande den 21 oktober 1925

av utlåtande med förslag till revision av författningarna rörande norrländska och allmänna avdikningsanslagen samt odlingslånefonden m. m. I

nänmda utlåtande anförde att den styrelsen, ifrågasatta omläggningen väl skulle medföra en rätt avsevärd arbetsbesparing inom lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrå bestående däri, att de skrivelser, som i särvarje skilt fall avlätes till Statskontoret med anhållan om skulle statsbidrag, bortfalla och sålunda icke behöva längre uppsättas i koncept, justeras, utskri-

vas, undertecknas och expedieras. Den som arbetsbesparing, härigenom stode att vinna, skulle emellertid för styrelsens Vidkommande mer än väl

uppvägas av den i ökning arbetet, som genom reformens genomförande skulle åsamkas vilken styrelsens redogörare, det skulle tillkomma att över-

taga bestyret med utbetalningarnas verkställande. Då dennes arbetsuppgifter emellertid vore så att en betydande, avsevärd ökning däri ej borde

ifrågasättas, kunde styrelsen ej påtaga sig med bestyret utbetalningarna i fråga, utan att samtidigt någon ökning av styrelsens arbetskrafter skedde.

Styrelsen ansåge, att utbetalningarna fortfarande borde handhas av stats-

kontoret.

I utlåtande den 11 december 1925 över lantbruksstyrelsens ifrågavarande förslag förklarade sig statslcontoret alltfort att den omanse, ifrågasatta läggningen borde medföra ökad enkelhet och snabbhet i förfarandet med

utbetalandet av ifrågavarande statsbidrag. Statskontoret förklarade sig emellertid på anförda skäl icke mot vilja lantbruksstyrelsens bestridande påyrka reformens genomförande. I varje fall Statskontorets syntes enligt förmenande densamma kunna till dess anstå, lantbruksstyrelsen erhållit dragningsrätt å statsverkets i riksbanken. giroräkning I proposition m 82 till 1926 års riksdag framlade Kungl. Majzt förslag

angående statens understödsverksamhet till främjande av avdikning av viss mark. I det vid propositionen fogade anförandet till statsrådsprotokollet yttrade föredragande departementschefen beträffande hurufrågan, vida borde utbetalas statsbidragen av Statskontoret eller lantbruksstyrel-

sen, att denna böra fråga syntes hänskjutas till ytterligare övervägande i

samband med pågående utredning angående genomförandet av besparingar och förenklingar inom de centrala ämbetsverken. Samma mening uttalades av riksdagen (skrivelse nr 261 år 1926). I sitt den 5 november 1927 betänkande avgivna angående besparingar och i

förenklingar Statskontoret anförde 1.926 års besparingssakkunniga an-

gående förevarande spörsmål, att, ehuru av utbetalningsförfarandet ifrågavarande dåmera i viss statsbidrag grad förenklats, det dock syntes uppen-

en av från Statskontoret till lant-

bart, att överflyttning utbetalningarna.

skulle innebära en verklig lättnad i det arbete, som

bruksstyrelsen alltjämt inom de båda ämbetsverken tillhopa nedlades å ifrågavarande förvaltnings-

att avvakta en allmän från Statskontoret till bestyr. Utan överflyttning av från de anslag, vilkas ändamål fölle lantbruksstyrelsen utbetalningar

inom området för styrelsens förvaltning, borde enligt besparingssakkunnigas

av från avdikningsanslaget kunna

mening en överflyttning utbetalningarna

I därmed de sakkunniga, att, såsom jämväl av ske. sammanhang ansågo Statskontoret hade vården och bevakandet av de säkerhetsifrågasätts, som skulle för utbekomma.nde av sta.tsbidragen, borde handlingar, avgivas övertagas av lantbruksstyrelsen. Sistnämnda och vidhöllo sedermera sitt ifrågasakkunniga förnyade varande i det av dem den 12 januari 1928 avgivna. betänkandet förslag

och inom lantbruksstyrelsen och stuteri-

rörande besparingar förenklingar

överstyrelsen m. m. 1928 över förslag av-

I utlåtande den 13 februari besparingssakkunnigas

i huvudsak av denna myndighet tidi-

styrkte lantbruksstyrelsen ånyo på

skäl den ordningen för statsbidragens utbegare anförda föreslagna nya talande. må framhållas att i sitt den 15 oktober

Slutligen jordbruksutredningeøz betänkande av lantbruksstyrelsen

1932 avgivna angående omorganisation

skäl tala mot den ifrågasätta reformen. Utför sin del fann övervägande att hela otvivelaktigt skulle kom-

redningen framhöll emellertid, spörsmålet

därest bland statsma. i ett helt förändrat läge, lantbruksstyrelsen upptoges och därmed med dragningsrätt å statsverkets huvudförvaltningar försåges verkets i riksbanken.

gemensamma giroräkning I angående anslag till lantbruksproposition nr 234 till 1933 års riksdag

beträffande frå-

styrelsen m. m. anförde föredragande departementschefen

- -

vilken Statskontoret eller lantbruksstyrelsen lämpgan, myndighet

borde handhava med utbetalningarna av avdikningsbidragen ligen bestyret och att enär denna fråga i viss mån ägde sammanhang avdikningslånen, om bland statsverkets

med spörsmålet lantbruksstyrelsens upptagande vilket sistnämnda spörsmål krävde särskild utredning,

huvudförvaltningar, icke vore beredd att till förstnämnda fråga utan anslöte han taga ställning uttalade att någon

sig till den av jordbruksutredningen uppfattningen,

för det dåvarande icke borde äga

överflyttning av ifrågavarande bestyr

utan erinran nr 281

rum. Detta uttalande lämnades av riksdagen (skrivelse

år 1933).

nuvarande för utbetalandet av beviljade stats-

En omläggning av ordning

de väsentligen bidraga till

understöd skulle enligt sakkunnigas uppfattning

och enklare hos

att de framförda önskemålen om en snabbare handläggning

myndigheterna av skulle torrläggningsärendena kunna verksamt tillgodoses. Erfarenheten har vid givit handen, att med det nu tillämpade förfaringssättet delägare i torrläggningsföretag, särskilt sådana av större omfattning, tillskyndats förluster och olägenheter genom dröjsmålen med

statsunderstödens tillhandahållande. Vad som kan möjligen åstadkommas till avhjälpande av dessa missförhållanden är därför värt allt beaktande. De mångåriga ehuru hittills resultatlösa utredningar, som verkställts rörande detta spörsmål, också giva belägg för dess betydelse. Enligt de sakkunnigas mening bör vid en omläggning av nyssberörda anordningsförfarande bestyret med utbetalningen av icke endast bidrag utan även lån från Statskontoret överflyttas till lantbruksstyrelsen. Att begränsa den ifrågasätta till överflyttningen enbartbidragen, under det att Statskontoret liksom hittills skulle handhava utbetalandet av kan lånen, icke medföra en rationell av lösning föreliggande fråga. Ett sådant system skulle nämligen icke kravet tillgodose på ett snabbare tillhandahållande till intressenterna i torrläggningsföretag av lånen, varjämte detsamma komme att medföra den olägenheten, att som bidragstagare, för genomförandet av avdikningsföretag tillika beviljats skulle för utbekommande lån, av sina statsunderstöd nödgas att vända till två olika sig myndigheter. Inna.n de sakkunniga gå att närmare för sitt redogöra förslag angående förfarandet vid utbetalningar från lantbruksstyrelsen av bidrag och lån till bör torrläggningsföretag förutskickas, att detta förslag upprättats med utgångspunkt från att lantbruksstyrelsen upptages bland statsverkets huvudförvaltningar samt förses med å statsverkets dragningsrätt checkräkning i riksbanken. Frågan härom är emellertid för närvarande aktuell. Ett den 11 1934 till september Kungl. Majzt av Statskontoret och

_riksräken-

skapsverket gemensamt framlagt förslag beträffande statsmyndigheternas hänförande till innefattar

huvudförvaltningar sålunda, bland annat, för-

slag om lantbruksstyrelsens bland upptagande nämnda förvaltningar. Det lärer kunna förutses, att nämnda inom en nära framtid fråga kommer att bliva föremål för statsmakternas slutliga prövning. Under ovan angivna förutsättning synes förfarandet vid utbetalandet av statsunderstöden och vad därmed sammanhänger lämpligen böra anordnas på i huvudsak följande sätt.

I fråga om den del av som form statsunderstödet, utgår i av bidrag utan återbetalningsskyldighet, må en första av utbetalning lantbruksstyrelsen Verkställas, sedan styrelsen avslutat kontrakt med vederbörande företagare om arbetets utförande ävensom och av prövat godkänt sakägare ställd säkerhet för kontraktets fullgörande m. m. samt under förutsättning slutligen, att hos företetts lantbruksstyrelsen behörigt bevis om arbetets påbörjande. Ãterstoden av bidraget må utbetalas i mån av arbetets fort-

gang.

Vad beträffar av beviljat statslån må, såsom förut framutbetalningen nu ordning en första utbetalning icke ske förrän, hällits, enligt gällande bland dels till Statskontoret överlämnats för att där förvaras till annat, Statskontoret eller order med behörig borgen eller annan säkerhet ställd, försedd skuldförbindelse, som Skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill dess beslut 2 § i lagen den M juni 1929 om kronans förmånsrätt enligt för eller däremot svarande äldre Stadganden meddelats och avdikningslån l l vunnit ansvara för länets återbetalning, och dels Statskontoret l laga kraft, I

godkänt sådan förbindelse ävensom för dess uppfyllande ställd Säkerhet. ix

De att nu nämnda bestämmelser av praktiska och ekonosakkunniga anse, miska skäl böra lämnas orubbade även för det fall, att bestyret med låneå Prövning och godkän-

utbetalningarna överflyttas lantbruksstyrelsen. nande av sagda förbindelser och säkerheter torde nämligen böra jämväl för

framtiden ankomma å Statskontoret, som för detta ändamål kan anlita kvalificerad å sin ombudsmannaavdelning. En avlastning av arbetet i personal denna del från Statskontoret torde för övrigt icke kunna föranleda minskav inom Statskontoret anställda arbetskrafter, under det att å andra ning Sidan en av samma arbete icke kunde

överflyttning på lantbruksstyrelsen

utan en av Skolade

ifrågakomma samtidig förstärkning styrelsens juridiskt

I överensstämmelse med vad sålunda anförts skulle efter den personal. av utbetalningsförfarandet en första låneutbetal-

ifrågasätta omläggningen

kunna av verkställas sedan 1) enahanda villkor,

ning lantbruksstyrelsen

som ovan såsom förutsättning för en första utbetalning av statsuppställts blivit till Statskontoret överlämnats för-

bidrag, uppfyllda, 2) nyssberörda

bindelse och Säkerhet, samt Statskontoret godkänt sistnämnda hand- 3) Äterstoden av beviljade lån finge däremot i likhet med vad ovan lingar. nämnts om direkt av utbetalas i mån

ifråga bidragen lantbruksstyrelsen

_av arbetets fortgång.

Av verkställda utbetalningar av lån skola månadsvis

lantbruksstyrelsen

till som fortfarande skulle förvalta statens avrapporteras Statskontoret, Därvid bör till Särskilt företag under må-

dikningslånefond. angivas varje

naden utbetalade ävensom dagen för utbetalningen. Dä lånelånebelopp avser och godkänt företag och således utgör utbetalning slutligen avsynat sista å lånet, bör detta i rapporten särskilt anmärkas. utbetalning Då lån eller första delen därav utbetalats, bör det därjämte ankomma på att den Statskontoret för närvarande åvilande

lantbruksstyrelsen fullgöra

att om utbetalningen ofördröjligen underrätta vederbörande

skyldigheten

med om lånet samt å den eller de fastigheter, för vilket

länsstyrelse uppgift

lånet Då. det är av vikt för Statskontoret att vid granskningen av beviljats. för lån hava tillgång

fördelningsbeslut angående äterbetalningsskyldigheten till nu nämnda fastighetsuppgift, bör en avskrift därav av lantbruksstyrel-

sen tillställas Statskontoret.

Efter av förfarandet omläggning med avseende å beviljande och utbetalande av statsunderstöd till i torrläggningsföretag enlighet med de sakkunnigas förslag synas vissa ändringar i övrigt lämpligen böra vidtagas i gällande föreskrifter angående myndigheternas behandling av bidrags- och låneårendena. Såsom förut framhållits det vederbörande åligger företagare att vid sökande av eller lån till bidrag torrläggningsföretag ställa av lantbruksstyrelsen godkänd säkerhet för av kontraktet fullgörande om arbetets utförande ävensom, därest mot kontraktet för brytes, återbäñng av lyftad del av understödet. Enligt nuvarande förvaras denna ordning säkerhetsförbindelse av Statskontoret, som jämväl har att, därest så erfordras, vidtaga nödiga åtgärder för avbrytande av förbindelsens preskriberande.. Statskontoret ombesörjer därjämte indrivning av de understöd, som under förnyss angivna utsättningar skola av till statsverket företagarna återbäras. Efter den ifrågasätta omläggningen av utanordningsförfarandet bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att förvara nyssnämnda säkerhetsförbindelse ävensom att övertaga de för närvarande av Statskontoret i samband därmed handhavda uppgifterna. Denna reform torde icke medföra någon mera betydande för arbetsbelastning lantbruksstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, uppgå antalet åtgärder för vidtagande av preskriptionsavbrott nämligen till allenast ett tiotal år. omkring per De fall, då redan lyftade understöd skola återbäras till äro statsverket, ännu mer sparsamt förekommande. I händelse avvikelse, utan därtill erhållit skett från vederbörligt tillstånd, den för ett statsunderstött torrlåggningsföretag fastställda arbetsplanen, eller arbetet icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid, och lantbruksstyrelsen ej heller medgivit anstånd med ankommer det dess_ utförande, enligt för närvarande föreskrifter gällande på Kungl. Maj :t att låta inställa all vidare av utbetalning bidrag respektive lån samt att återfordra vad därav uppburits att inom viss tid en eller angiven på gång efter hand inbetalas till statskontoret. Likaså ankommer det på Kungl. Majzt att, då understöd utgår i form av lån, enahanda vidtaga åtgärder, dels därest statskontoret skulle finna den säkerhet, som blivit ställd för den av vederbörande sakägare till statskontoret överlämnade skuldförbindelsen innefattande åtagande av ansvar för lånets icke vidare återbetalning, nöjaktig, och ny säkerhet, som av Statskontoret icke varder inom godkännes, bestämd tid avlämnad, och dels därest den för lånets fastställda annuiåterbetalning teten icke varder i tid behörig erlagd. Vid en av nu omläggning gällande ordning för torrläggningsärendenas handläggning i enlighet med de sakkunnigas förslag synes det lämpligt, att den beslutanderätt i om inställande fråga av understödens utbetalning m. m., som för närvarande tillkommer Kungl. Majzt, överflyttas på lant-

bruksstyrelsen. Hot en sådan överflyttning lärer ur principiell synpunkt kunna resas. Ã andra sidan är den nu ifrågasätta reinga invändningar formen ägnad att förhindra onödig omgång vid dessa ärendens behandling. Av skäl, som tidigare anförts i fråga om bibehållande hos Statskontoret av ärenden rörande prövning och godkännande av säkerhetsförbindelse för låns återbetalande, böra. jåmväl bestyren med återfo-rdrande av utbetalade bidrag och lån, bevakning av att bestämda annuiteter å lån erläggas samt vidtagande av i samband härmed stående åtgärder för framtiden liksom A 4 hittills handhavas av statskontoret. l x En överflyttning på lantbruksstyrelsen av utbetalningarna från avdikoch avdikningslånefonden kommer, såsom de sakkunniga ningsanslaget framhållits, att medföra fö-renklingar i skilda hanseenden. Av tidigare största äro emellertid de fördelar med avseende å ett snabbare betydelse

tillhandahållande av statsunderstöden, som efter reformens genomförande

komma de enskilda intressenterna i torrläggningsföretagen till godo. Härvid må till en början framhållas att i fråga om en första utbetalning å belån nämnvärd tidsvinst visserligen icke vara att räkna viljade någon synes

med, a.lldenstund denna utbetalning icke kommer att av lantbruksstyrel-

sen kunna verkställas förrän Statskontoret prövat och godkänt den av vederbörande lämnade förbindelsen för lånets återbetalning ävensakägare som för förbindelsen ställd Säkerhet. Beträffande senare utbetalningar å lånen samt i om samtliga utbetalningar å Statsbidragen ernås emellerfråga tid efter reformens en icke obetydlig tidsvinst. Enligt nu gäl-

genomförande

lande handhavas av bidrag och lån av två skilda ordning utbetalningarna inom Statskontoret. Den tid, som för närvarande åtgår, från det lantbyråer Statskontoret besked, att utbetalning må ske, till dess bruksstyrelsen givit sådan av Statskontoret torde normalt uppgå till i utbetalning verkställes, särskilt fall 7 å 10 dagar. Dock kan under tider av större arbetsbelastvarje å den inom Statskontoret, som handhar utbetalningen av bidraning byrå

ända till en månad. Därest lantbruksstyrelsen be-

gen, tidsutdräkten uppgå verkställa torde bestyret härmed i varje Särskilt myndigas utbetalningarna, fall icke behöva tid i än 2 ä 3 dagar. Den tidsvinst, som taga längre anspråk

således Skulle kunna måste anses vara av icke ringa betydelse. För

ernås,

intressenterna i torrläggningsföretagen är det nämligen Synnerligen önsk-

att så snabbt som utbekonnna de beviljade understöden. I allligt möjligt deles särskild detta under tiden för arbetenas bedrivande, enär grad gäller med understödens tillhandahållande och därav eventuellt följande

försening

hos intressenterna. att utbetala ersättningar och löner till entreoförmåga och arbetare kan medföra ett i och för sig menligt avbrott i påprenörer började arbetens fortgång. må såsom en fördel av den ifrågasätta omläggningen

Slutligen ytterligare

att intressenterna i därefter hava att

framhållas torrläggningsföretagen

i samtliga frågor rörande sökande och utbekommande av statsunderstöd hänvända sig till en och samma statliga myndighet. .

En förutsättning för reformens genomförande är, att viss ytterligare

personal anställes inom lantbruksstyrelsen. Särskilt kommer bestyret med utbetalningar av understöden och vad därmed sammanhänger att oväsentej ligt öka arbetsbördan inom styrelsen. Härvid må emellertid framhållas att

frågan om behovet av ökat antal arbetskrafter står i nära samband med spörsmålet om lantbruksstyrelsens inordnande bland statsverkets huvudför-

valtningar. Det lärer kunna förutses, att de arbetskrafter, som i händelse sådant inordnande sker, måste anställas inom för handlantbruksstyrelsen havandet av de göromål, vilka komma att åvila i sådan styrelsen egenskap, bliva tillräckliga jämväl för nu ifrågavarande

arbetsuppgifter. Den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av förfarandet vid bevil-

jandet och utbetalandet av statsunderstöd till

torrläggningsföretag påkallar

vissa ändringar i nu gällande bestämmelser angående villkoren för bidrag från avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden. Förslag härom hava av de sakkunniga utarbetats.

Torrläggningsföretagen och vägintresset.

I samband med den i det föregående behandlade frågan om ordningen

för torrläggningsärendenas

handläggning på lantbruksingenjörsdistrikten

vilja de sakkuniga upptaga spörsmålet, huruvida det hittills tillämpade

förrättningsförfarandet i de fall, då dessa ärenden beröra allmän väg, kan

anses tillfredsställande. BeträHande bestämmelserna i vattenlagen i fråga om handläggningen av

syneförrättning rörande torrläggningsföretag må erinras följande.

Om det för torrläggning av mark tarvas, att vattenavlopp anordnas genom väg eller att befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet ombesörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt den dikande (V. L. 7: 7). Vad sålunda sagts om av väg skall i fråga om ägare allmän väg på landet avse vägstyrelsen. rörande

Syneförrättning torrläggningsföretag handlägges i allmänhet av vederbörande lantbruksingenjör

efter förordnande av länsstyrelse. Vid syneförrättningen biträdande gode

män tillkallas av förrättningsmannen. Sedan kungörelse om syneförrättningen utfärdats, åligger det förrättningsmannen att minst fjorton dagar

före första sammanträdet avlämna underrättelse om tid och ställe för sam-

manträdet till, bland andra, styrelse eller känd förvaltningför allmän väg,

som beröres av företaget (V. L. 10 kap. 2, 8 och 40 §§) d. v. s. vägstyrelsen. Om det vid syneförrättningen förekommer fråga, för vars bedömande sär-

skilda fackkunskaper fordras, äga synemännen rätt att hos länsstyrelse begära förordnande för ojävig, i sådant ämne sakkunnig person att biträda

synemännen V. L. 10 kap. 46 § och 3 § andra stycket).

Såsom förut anmärkts har till de sakkunniga från Kungl. Majzt överlämnats en av herr Lundén vid 1934 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion (nr 293), däri motionären ifrågasatt vissa ändringar i vattenlagen i fråga om handläggningen av ärenden av nu nämnd art.

I motionen har herr Lundén hemställt, att måtte hos

riksdagen Kungl. Majzt anhålla om utredning rörande sådan ändring av vattenlagen, att jamväl vederbörande vägingenjör skall kallas till syneförrättningar för dikningsföretag, som beröra allmän väg, och att vederbörande förrättnings-

man skall hava att iakttaga de föreskrifter beträffande anordnande av vattenavlopp genom allmän väg, som vägingenjören kan komma att lämna. Över motionen begärde riksdagens andra lagutskott yttrande av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte utskottet lämnade svenska vägför-

eningen tillfälle att yttra sig över motionen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i sitt utlåtande över motionen i

i i huvudsak 1 l följande. I Styrelsen, som redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på i motionen berörda förhållanden, hade i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 3 februari 1933 anhållit, att lantbruksstyrelsen ville taga i övervägande att till samtliga lantbruksingenjörer och förslagsställare i torrläggningsmål utfärda föreskrifter, innefattande skyldighet dels för förrättningsman i torrläggningsmål att vid syn underrätta vederbörande vägingenjör, för den händelse berörde allmän företaget väg, dels ock för den ansvarige arbetsledaren för dylikt företag, att då regleringsarbete berörde landsvägsbro göra anmälan till vederbörande vägingenjör, innan arbetet igångsattes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse hade närmast varit föranledd av broinspektörens till styrelsen ingivna rapport över inspektionsverksamheten under år 1932. Av rapporten hade nämligen framgåt, bland annat, att broinspektören under sina inspektionsresor påträffat ett flertal broar, som rönt skadlig inverkan av de allt mer och mer förekommande regleringsarbetena i vattendragen. Därjämte hade framhållits att i vissa fall landsvägsbroars bestånd äventyrades genom regleringsarbetenas utförande med därav följande risker för trafiksäkerheten å landsvägen. Lantbruksstyrelsen erinrade i svar å skrivelsen, att förrättningsmannen hade att lämna vederbörande vägstyrelse underrättelse om syneförrättning i torrläggningsmål, därest allmän väg berördes av det ifrågasätta företaget. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde det ankomma på vägstyrelsen att i sådant fall göra vägingenjören underrättad om syneförrättningen. I fall då vägstyrelse själv ombesörjde arbetet med vattenavlopp genom allmän väg, borde vägstyrelsen själv göra anmälan till vägingenjören, innan arbetet påbörjades. Överlämnades däremot arbetet till den dikande, borde vägstyrelsen i samband med överlämnandet försäkra sig om, att sådan anmälan komme att göras. Vid ett sammanträde med landets vägingenjörer den 14-16 december 1933 hade ett flertal vägingenjörer vitsordat, att det förekommit torrläggningsföretag, där vägbroar och vägtrummor ombyggts på ett för byggnadsverkens framtida bestånd mindre tillfredsställande sätt. Som ett allmänt önskemål hade uttalats, att sådan ändring måtte vidtagas i vattenlagen, att vägingenjör bereddes tillfälle att deltaga i handläggning av ärende rörande i dikningsföretag ingående vägbro eller vägtrumma.

För att i den mån gällande råda bot lagbestämmelser medgåve på de missförhållanden, som kunde förekomma vid ombyggnad av i indikningsföretag gående vägbroar och vägtrummor, hade och i väg- vattenbyggnadsstyrelsen cirkulärskñvelse den 2 januari 1934 anmodat att hos samtliga vägingenjörer vägstyrelserna hemställa, att underrättelse måtte meddelas dem om tid och plats för sådan syneförrättning, varom nu vore samt att tillfälle måtte fråga, beredas dem att därvid närvara för att stå till tjänst med råd och upplysningar. Vägingenjörerna skulle vidare hemställa hos vägstyrelserna att bliva underrättade, innan arbete, som berörde allmän vattenavlopp genom väg, igångsattes. Det vore av vikt, att i dikningsföretag ingående vägbroar och vägtrummor komme under vägingenjörens prövning, varigenom bereddes honom möjlighet att under ärendets handläggning tillvarataga vägväsendets och trafikens intressen. Då styrelsen ansäge, att de i cirkulärskrivelsen meddelade direktiven icke vore tillfyllest för vinnande av rättelse behövlig i påtalade förhållanden, utan att därför erfordrades en ändring av i överensstämmelse med vattenlagen huvudsaklig vad i motionen föreslagits, bifall till deni motionen tillstyrkte styrelsen gjorda hemställan.

Svenska vägföreningen yttrade över bland annat. motionen,

Föreningen kunde bestyrka, att olägenheter vore förenade med det nuvarande

förrättningsförfarandet. Det hade förekommit, att i dikningsföretag ingående vägtrummor och vägbroar i en del fall blivit utförda ett ur såväl teknisk på som ekonomisk synpunkt otillfredsställande sätt. Ett missförhållande uppenbart syntes vara, att även relativt stora brobyggnader, som skulle i det allingå männa vägnätet, för närvarande kunde utföras i samband med dikningsföretag med bidrag av statsmedel, utan att eller arbetets utkonstruktionsritningarna förande underkastades någon som helst kontroll från de som eljest statliga organ, hade till uppgift att utöva kontroll över dylika arbeten, nämligen vägingenjörerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. ville en ut- Föreningen tillstyrka redning angående ändring i vattenlagen i av motionären Därvid angivet syfte. borde beaktas att i allmän väg ingående utfördes i samband brobyggnad,.som med dikningsföretag, borde underkastas samma kontroll som brobyggnader, vilka i vanlig ordning utfördes med av statsmedel. bidrag

Andra lagutskottet anförde i utlåtande över motionen (nr 11) följande.

Av vad som blivit anfört såväl i förevarande motion som uti de däröver av-

givna yttrandena funne utskottet framgå, att understundtorrläggningsföretag om utfördes utan att tillbörlig betydelse tillmättes de tekniska som borde hänsyn, vinna beaktande med anledning av att berörde allmän eller broföretaget vägbyggnad. Orsaken hårtill syntes vara, att vid i av syneförrättningar anledning sådana torrläggningsföretag personer med särskild sakkunskap rörande vägoch broanläggningar icke alltid bereddes tillfälle att närvara. Gällande lagbestämmelser medgåve visserligen vederbörande att biförrättningsman begära träde vid förrättningen av men härutinnan sakkunnig person, någon skyldighet förefunnes icke. Vägstyrelserna erhölle, om torrläggningsföretag berörde allmän

väg, underrättelse om, att syneförrättning skulle hållas, men vägstyrelserna syntes icke sällan underlåta att begära råd och av upplysningar vägingenjörerna angående det tillämnade torrläggningsföretagets utförande. Enligt utskottets mening borde en verkställas i förevarande utredning fråga.

Därvid syntes bland annat böra undersökas, dels huruvida det vore lämpligt, att vederbörande vägingenjör enligt vattenlagen bereddes tillfälle att deltaga i syneförrättning av här ifrågavarande slag, dels ock vilka befogenheter, som därvid borde tillkomma honom. På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majzt ville låta verkställa utredning om lämpligheten av sådan ändring av vattenlagen, att vägingenjör erhölle tillbörligt inflytande vid handläggningen av ärenden angående dikningsföretag, som berörde allmän väg, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Lagutskottets utlåtande blev av riksdagen godkänt (skrivelse nr 101

år 1934). Riksdagens skrivelse har, såsom förut nämnts, av Kungl. Majzt överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag. l l I l l Av vad ovan anförts framgår att vederbörande vägstyrelse efter det vägstyrelsen enligt i vattenlagen stadgad ordning erhållit underrättelse om tid och plats för avseende som berör all-

syneförrättning torrläggningsföretag,

män väg, ofta underlåtit att begära råd och upplysningar i ärendet av vägingenjören. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därför i särskild cirkulärskrivelse anmodat vägingenjörerna att hos vägstyrelserna hemställa såväl

om att bliva underrättade om tid och plats för sådan syneförrättning, som

även att tillfälle måtte beredas dem att vid förrättningen närvara. Emellertid har det visat att enbart denna åtgärd en bättre ordning i sig, genom förevarande hänseenden icke kunnat åstadkommas. Sålunda inträffar det fortfarande endast mera sällan, att av den sak-

vägstyrelserna begagna sig

kunniga hjälp, som står till deras vad erfarenheten ut-

förfogande. Enligt

visat, låter i allmänhet vederbörande vägstyrelse sig endast representera någon sin ledamot vid av intresse

genom syneförrättningen,.huvudsakligen

för frågan, huruvida och i vad mån arbetet å vägen skall bekostas av vägens ägare eller av de dikande. Sedan denna fråga blivit behandlad, tager väg-

styrelsen i regel icke vidare befattning med ärendet utan överlåter på de

dikande att utföra arbetet.

Jämväl de sakkunniga hava vid övervägandet av hithörande spörsmål kommit till den uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas för bättre till-

godoseende av vägintresset i de fall, då allmän väg beröres av torrlägg-

ningsföretag. Genom den allt större betydelse, som de allmänna vägarna

erhållit för samfärdseln, kunna nämligen nuvarande bestämmelser om vad som skall när torrläggningsarbete kommer att beröra allmän iakttagas, icke anses vara ur vägteknisk och fullt tillfredsställande.

väg, trafiksynpunkt

Vad särskilt beträffar arbetets utförande måste det uppenbarligen anses såsom ett att underrättelse därom icke alltid meddelas missförhållande,

vägstyrelse eller vägingenjör, ävensom att kontroll från vägingenjörens sida

över arbetet ofta kan utebliva. En viss förbättring i nu påtalade hänseenden borde kunna åstadkommas genom sådan ändring i vattenlagen, att kallelse till syneförrättning avseende

torrläggningsföretag, som berör allmän väg, kommer att utfärdas förutom

till vägstyrelsen jämväl till vederbörande Vägingenjör. Därigenom skulle denne bliva i tillfälle att redan under förrättningen framhålla de synpunk-

ter, som med hänsyn till vägintresset borde tillgodoses. Vägingenjörens be-

fattning med frågan bleve emellertid i detta fall av allenast rådgivande art

utan befogenhet för honom att på ett mera avgörande sätt inverka på arbetets planläggning. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga för sin del en fullt betryggande ordning kunna i dessa delar ernås allena.st på det sätt, att

vid syneförrättning uppgjort förslag till arbete, som här avses, underställes prövning av vägingenjör. Framhållas må att, i vad torrläggningsbeträffar företag berörande järnväg, bestämmelser om dylik prövning äro meddelade

i vattenlagen. Enligt 10 kap. 52 § av nämnda lag åligger det nämligen för-

rättningsmannen att, därest i planen för sådant företag ingår anordnande

eller ändrande av vattenavlopp järnväg, insända planen i denna del genom

till chefen för vederbörande väg- och vattenbyggnadsdistrikt (numera vägoch vattenbyggnadsstyrelsen) eller, i fråga om statens järnväg, till veder-

börande distriktsförvaltning (numera distriktschefen), som har att till förrättningsmannen avgiva yttrande, huru arbetet lämpligen bör verkställas.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu

berör bro, trumma eller annan för och sär-

nämnts, anläggning järnväg,

skild åtgärd kan kommai fråga till skydd för sådan anläggning. Har i synemännens utlåtande angående avvikelse från vad sålunda i

företaget gjorts

det till förrättningsmannen avgivna yttrandet föreslagits, skall synemän-

nens utlåtande i denna del underställas vattendomstols prövning.

Enligt de sakkunnigas mening frågan om granskning av förslag till synes arbete, som i samband med berör allmän böra

torrläggningsföretag väg,

lösas i med vad som för Planen rörande torrläggnings-

analogi gäller järnväg.

företaget bör sålunda i den del, varom fråga är, insändas till vederbörande vägingenjör, som skall hava att avgiva huru arbetet bör verk-

yttrande, ställas. Likaså bör, därest synemännen i utlåtande angående företaget gjort

avvikelse från vad utlåtandet underställas vatten-

vägingenjören föreslagit,

domstols En sådan som den nu föreslagna motiveprövning. ordning synes rad framför allt av den stora betydelse, som de allmänna vägarna numera

erhållit ur samfärdselns synpunkt. Några nämnvärda svårigheter av praktisk art torde icke behöva befaras genom den föreslagna reformen. Lant-

bruksingenjören och vägingenjören hava nämligen i allmänhet samma sta-

tionsort, varför ett samarbete mellan dem i dessa frågor lätt torde kunna åstadkommas. Såsom ovan framhållits hava de sakkunniga funnit åtgärder böra vidtagas förutom i nyssberörda avseende j ämväl för åstadkommande av ur väg-

intressets synpunkt erforderlig kontroll över utförandet av torrläggnings-

arbete, i den mån detsamma berör allmän väg. För närvarande torde ej sällan förekomma att dylika arbeten, sedan de överlåtits på de dikande, igång- 1 sättas och utföras, utan att vare sig vägstyrelse eller vägingenjör därom l underrättas. Det må framhållas, att i vad beträffar

torrläggningsarbete, som berör järnväg, sådant arbete skall enligt bestämmelserna i 7 kap. 9 §

vattenlagen ombesörjas av järnvägens ägare och sålunda icke kan överlåtas på de dikande. Denna bestämmelse har motiverats därmed att med

hänsyn till de särskilda förhållanden av trafikteknisk och annan art, vilka

komma i betraktande med avseende å järnväg, det från såväl diknings-

intressenternas som järnvägens synpunkt vore mest att ändamålsenligt,

arbetets utförande alltid ombestyrdes av Det skulle kun-

järnvägens ägare. na frågasättas, huruvida icke i analogi härmed torrläggningsarbete, som

berör allmän väg, alltid borde utföras av vägens ägare. En sådan anordning torde emellertid särskilt ur kostnadssynpunkt komma att visa sig mindre lämplig. Det lärer nämligen kunna förutsättas, att arbetet ofta kan utföras för lägre kostnad, därest detsamma ingår som en del av torrläggningsarbetet i övrigt, än vad i motsatt fall skulle bliva händelsen. De sakkunniga hava därför icke velat sätta i att vad i förevarande

fråga,

hänseende gäller för skall i om allmän

järnväg tillämpas jämväl fråga väg. För möjliggörande av ur vägintressets synpunkt kontroll över erforderlig

arbetet, därest detsamma utföres av de dikande, föreslå de sakkunniga i stället sådant tillägg till bestämmelserna i 10 kap. 67§ vattenlagen, att i utlåtande, varom i nämnda lagrum sägs, skall föreskrivas för de skyldighet dikande att, innan arbetet igångsättes, i tid därom lämna vederbörande god

vägingenjör underrättelse.

I vad beträffar huruvida de dikande skola kostnad för

frågan, påläggas vägingenjörens befattning med torrläggningsföretag, i vad detsamma berör

allmän väg, synes jämväl i detta avseende enahanda ordning böra gälla

som ifråga om företag, som berör järnväg. Enligt vad de sakkunniga in-

hämtat, må i sistnämnda fall någon kostnad för granskning av planen eller för kontroll över arbetet icke de dikande. I överensstämmelse här-

påföras

med bör uppdrag, som i ovannämnda hänseende verkställes av

vägingenjör,

icke heller förorsaka de dikande någon utgift.

Förslag till de ändringar i vattenlagen, som föranledas av vad ovan sagts,

ha.r av de sakkunniga utarbetats.

Tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid torrläggningsföretagens understödjande med statsmedel. En fråga av stor betydelse för torrläggningsverksamhetens riktiga bedrivande är att i möjligaste mån söka skapa garantier för att, innan ett ifrågasatt torrläggningsföretag kommer till utförande, utredvederhäftig ning om dess ekonomiska bärighet föreligger. Erfarenheten har vid givit handen, att detta spörsmål påkallar alldeles särskild uppmärksamhet. Vissa efter planläggning av lantbruksingenjörer under senare år utförda företag, särskilt vattenavlednings- och av större sjösänkningsföretag omfattning, hava nämligen utfallit mer eller mindre i ekonomiskt hänogynnsamt seende. Såsom förut framhållits har föreliggande fråga påtalats av riksdagens revisorer i av dem till riksdagen avgivna berättelser. Efter närmare redogörelse för vissa av lantbruksingenjörer handhavda vilka förrättningar, föregått utförandet av torrläggningsföretag, som sedermera visat sig vara ur ekonomisk synpunkt funno år 1927 mindervärdiga, sig riksdagens församlade revisorer sålunda föranlåtna att rikta en kritik mot det skarp sätt, varpå enligt revisorernas mening lantbruksingenjörerna handhade dem anförtrodda uppdrag. Revisorerna uttalade därvid, att det vore ofrånkomligt, att intressenterna i företag av denna art hade där befogade anspråk på att, de i dylika frågor hänvände sig till statens för ändamålet tillsatta befattningshavare, saken också av dessa utreddes ett så att på vederhäftigt sätt, intressenterna ej genom felbedömningar eller slarv av förrättningsmannen föranleddes till oräntabla eller illa och utsattes planerade företag därigenom för allvarliga ekonomiska risker. J åmväl borde revisorernas uttalande enligt ihågkommas att viktiga statsintressen lede avbräck missallvarligt genom krediterandet av detta slags företag. Till förhindrande av, att påtalade brister skulle för framtiden förekomma, det revisorerna närmast syntes ligga till hands, att och andra lantbruksstyrelsen överordnade myndigheter på ett kraftigare sätt än dittills måtte öva kontroll över lantbruksingenjörernas förrättningar. Vidare borde tagas under huruvida lantövervägande bruksingenjörernas kompetens enligt gällande bestämmelser vore tillräcklig för bedömandet av alla de frågor, som vid invertorrläggningsföretag kade på resultatet och, därest så till vore föreskrifterna äventyrs ej fallet, härom borde i erforderlig grad Till sist revisokompletteras. ifrågasatte rerna, huruvida de för lantbruksingenjörerna gällande lönebestämmelserna, som gjorde vederbörande tjänsteman i inkomstavseende till del väsentlig .beroende av mångfalden av de förrättningar, han kunde förskaffa och sig hinna avverka, vore ur ovanberörda synpunkt ändamålsenliga. Ett sådant lönesystem vore enligt revisorernas att fresta såväl till alltmening ägnat för optimistiska kostnadsberäkningar och båtnadsuppskattningar som till mindre i av noggrann handläggning övrigt förrättningarna.

De år I932 församlade statsreviso1erna funno sig även föranlåtna beröra nu föreliggande frågor, därvid de efter redogörelse av Vissa andra av lant-

bruksingenjörer handlagda förrä.ttningar av samma art som de år 1927 om-

förmälda såsom slutomdöme i sin berättelse uttalade, bland annat, att verksamma åtgärder ovillkorligen måste vidtagas för ernående av större

vederhäftighet i de utredningar, som lades till grund för vattenavledningsföretag. Dessa utredningar kunde icke blott öva inflytande på en hel trakts ekonomiska väl utan föranledde även betydande utgifter för statsverket.

För eliminerande av den frestelse att få. jämväl ekonomiskt mindre bärande

företag till stånd, som läge däri, att utredningskostnaderna finge inräknas

i de belopp, som lades till grund för statsunderstödets fastställande, ifrågasatte revisorerna sådan ändring av bestämmelserna i denna del, att statsunderstöd ej måtte annat än efter särskild prövning utgå till sådana kost-

nader, som (i form av utgifter för syneförrättningar, kartor och handlingar

med mera dylikt) erfordrades för företagets framförande till den punkt, att

statsbidrag under förutsättning av förefintligheten av därför föreskrivna

villkor i övrigt kunde beviljats. Alternativt kunde enligt revisorernas mening ändring av berörda bestämmelser ske på sådant sätt, att ovillkorlig sammankoppling mellan frågan om statsbidrag till förrättningskostnaderna

och fråga om dylikt bidrag till företagets utförande bortfölle. Det syntes

nämligen revisorerna kunna tänkas en sådan ordning, att statsbidrag till förrättningskostnaderna skulle, där sä med avseende ä omständigheterna prövades skäligt, kunna lämnas, även om företaget icke komme till utförande. Jämväl kunde de påvisade missförhâllandena på ifrågavarande område giva anledning till övervägande, huruvida ej lantbruksstyrelsen skulle kunna utan ökning av organisationsramen tillföras sådan speciell

sakkunskap, som kunde vara erforderlig för att förslag till vattenavled-

skulle inom styrelsen kunna en granskning, som i högre ningsföretag ägnas grad än vad dittills torde varit fallet inriktade sig på verklig kontroll av

vederbörande företags lämplighet ur ekonomisk synpunkt, ej minst med hänsyn till båtnadsuppskattningen. I fråga om nuvarande ordning för handläggning av vattenavlednings-

företagen hava de hos Svenska M osslculturféreningein. anställda kulturingenjörerna A. Bauman, E. Hole och O. Djurle i en till de sakkunniga från jordbruksdeparteme-ntet överlämnad skrivelse anfört i huvudsak följande. Den verksamhet, som för närvarande omhänderhades av lantbruksingenjörerna, hade till huvudsakligt ändamål att torrlägga mark för odlingsändamål. Emellertid saknade lantbruksingenjörerna den utbildning, som vore erforderlig för bedömande av exempelvis torv- och gyttjemarkers värde

ur odlingssynpunkt. I flertalet fall, då utförda torrläggningsföretag visat

ekonomiskt förlustbringande, hade torrläggningen just berört marker,

sig

vilka ur nämnda synpunkt Varit mer eller mindre värdelösa. Det vore uppenbart, att innan kostbara och för mer eller mindre binmarkägarna dande utredningar igångsattes av lantbruksingenjör för torrläggningen, markerna borde undersökas av sakkunnig förrättningsman. Mosskulturföreningens tjänstemän vore de enda, som allsidigt och grundligt behärskade spörsmålen beträffande torv- och gyttjemarkers utnyttjande för odling. Det kunde därför sägas vara naturligt och riktigt att, så snart

fråga. uppstode

om torrläggning av sådana marker, anlita den sakkunskap, som dessa

tjänstemän besutte, för utförande av erforderliga förundersökningar av

marken. Sedermera har Djurle i en till de sakkunniga inkommen skrivelse föreslagit, att inom lantbruksstyrelsen måtte anställas tjänstemän, vilka vore kompetenta att utföra nyssnämnda markundersökningar. Därigenom skulle samarbete mellan dessa tjänstemän och lantbruksingenjörerna, vilka hade att svara för handläggningen av de tekniska vid

frågorna torrläggnings-

företagen, bäst kunna ordnas.

Föreningen lantbruksingenjörsassistenteø har i anledning av de av riks-

dagens ovannämnda revisorer framställda erinringarna i en till de sakkunniga från överlämnad skrivelse bland

jordbruksdepartementet anfört,

annat, att de av revisorerna framförda anmärkningarna avsåge huvudsak-

ligen felaktigheter i de bestämningar av jordarter och schaktningsmassor

m. m., vilka föregått upprättandet av förslag till vattenavledningar. Dessa bestämningar, vilka lades till grund för kostnadsberäkningarna, verkställdes numera så gott som undantagslöst av

lantbruksingenjörernas

tjänstebiträden. Då dessa vore helt oansvariga för sina åtgärder, hade principalerna att personligen svara för de arbeten, som av deras medhjälpare utfördes. Detta förhållande måste anses principiellt oriktigt, då lantbruksingenjörerna icke kunde utöva någon effektiv kontroll över sina under- j ordnades arbeten. Bristen på. vederhäftighet i de ekonomiska utredningar, som av revisorerna påtalats, torde hava haft sin grund i, att lantbruks-

ingenjörernas medhjälpare icke ägt mot det av dem utförda arbetet sva-

rande kvalifikationer. Det vore erforderligt att skapa en med tjänstemannaansvar och utrustad kår av

nödig kompetens lantbruksingenjörsassistenter.

De sakkunniga hava förevarande ingående uppmärksamägnat spörsmål het samt dryftat olika vägar, som kunna tänkas leda till ett undanröjande

av förefintliga missförhållanden.

I detta sammanhang bör emellertid icke förbises att lantbruksingenjörernas verksamhet ej sällan är förenad med alldeles särskilda svårigheter.

Torrläggningsföretag kunna till sin allmänna karaktär i många avseenden

jämföras med andra byggnadsarbeten, exempelvis väg- eller järnvägsbyggnader, i det att beträffande samtliga dessa slag av de förhållanden,

företag,

varpå kostnadskalkylerna skola grundas, äro i hög grad svårbedömliga. Den ovisshet i_fråga om ett rätt bedömande av kostnaderna, som därför alltid måste vidlåda dylika framträder alldeles då det kalkyler, särskilt, gäller planerandet av torrläggningsföretag. Trots den största noggrannhet vid markundersökningarna är det nämligen icke alltid särskilt möjligt att, i fråga om relativt stort under med schaktningsarbeten på djup markytan, säkerhet fastställa schaktnings- eller sprängningsmassornas art och storlek eller förutse möjligheten av ras. I nämnda avseenden förekommande osäkerhetsmoment måste sålunda räknas till sådan företagarerisk, som, i likhet med vad fallet är vid vissa andra här ovan nämnda få byggnadsarbeten, anses oundvikliga. Härtill kommer att det ekonomiska resultatet av ett torrläggningsföretag är beroende av jämväl andra synnerligen ovissa faktorer, i första hand storleken av den värdeökning, som intressenterna efter torrläggnjngens utförande kunna påräkna för sina jordbruk. Uppskattningen av denna måste bliva helt beroende av vid värdeökning nämligen tillfället rådande konjunkturer med avseende på jordvärden, avsättningsförhållanden m. m. Det kan därför icke undvikas, att exempelvis under kristid inträffade våldsamma växlingar i arbetskonjunkturerna på marknaden eller inom kunna få ett jordbruksnäringen ödesdigert inflytande på bärigheten av särskilt mera omfattande torrläggningsföretag. Att i förväg kunna bedöma dylika extraordinära förhållanden måste anses ligga utanför förrättningsmannens räckvidd. Å andra sidan lärer det icke sällan hava förekommit, att torrläggningsföretag, som enligt vid och båtnadssyneförrättning framlagda kostnadskalkyler visat sig vara av ganska tvivelaktigt värde ur ekonomisk synpunkt, likväl bringats till utförande på yrkande av sakägarna, vilka därvid känt sig lockade av de relativt frikostiga statsunderstöd, som hittills stått till för detta ändamål. förfogande Frånsett vad sålunda anförts torde det emellertid vara obestridligt, att orsaken till den utgången av en del haft sin ogynnsamma företag grund i mindre tillfredsställande eller rent av av förfelaktiga undersökningar rättningsmannen vid planläggningen av företagen. Ur såväl statens som de enskilda jordägarnas synpunkt måste det anses som en av angelägenhet största vikt att i nu nämnda avseende söka skapa större säkerhet. Bland de åtgärder, som enligt de sakkunnigas mening kunna vara ägnade att främja detta syftemål, har till en början en sådan anordning framstått såsom önskvärd, varigenom statsunderstöd skulle främst komma de torrtill vilka ur allmän borde i första hand läggningsföretag godo, synpunkt uppmuntras. Detta skulle förutsätta en sovring inom lantbruksstyrelsen av inkomna ansökningar om statsunderstöd med hänsyn till företagens värde ur nämnda synpunkt. Häremot resa sig emellertid en del svårigheter. Sålunda kan beviljandet av för visst budgetår tillgängliga statsunderstöd

- under senare tid uppgående till

mellan

8,4 och 11,5 kronor — miljoner

icke ske i olika samtidigt utan repriser under ett och samma allt efterår,

som om understöd ansökningarna hinna underkastas inom lantgranskning

bruksstyrelsen. Det är vid sådant förhållande icke möjligt att vid någon

viss tidpunkt av året överblicka ansökningsmateñalet i dess helhet och

avväga de olika företagens värde sinsemellan. Även om sålunda en fullt

effektiv sovring i enlighet med ovan angivna grunder svårligen låter sig

praktiskt genomföra, är det uppenbart att kan vinnas mycket därigenom,

att ansökningar om statsunderstöd till

torrläggningsföretag, vilka ur olika

synpunkter befinnas eller tvivelaktiga mindre angelägna, upptagas till pröv-

ning först i andra hand och i den mån tillgången på statsmedel det med-

giver. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, tillämpar också lantbruksstyrel-

sen redan nu ett dylikt tillvägagångssätt. Genom den de

förstärkning av

kvalificerade arbetskrafterna på styrelsens kulturtekniska byrå, som de

sakkunniga i det följande föreslå, komma säkerligen ökade möjligheter för

styrelsen att i nu berörda tillskapas hänseende.

Härutöver hava de

sakkunniga dryftat jämväl andra utvägar, som kunna

tänkas leda till en i nu förbättring antydda förhållanden.

Därvid har undersökts huruvida för till antagandet lantbruksingenjör

stadgade villkor äro ägnade att

bibringa befattningshavama tillräcklig

kompetens för bedömandet av alla de som vid

frågor, torrläggningsföretag

kunna antagas inverka på dessas resultat.

I fråga om

lantbruksingenjörernas kompetens i tekniskt hänseende synes

denna numera väl motsvara de som krav, böra ställas på dessa tjänstemän.

Gent emot den som uppfattningen, också blivit framförd, att lantbruks-

ingenjörerna vore tekniskt överkvalificerade, Vilja de betona sakkunniga

vikten av, att dessa besitta befattningshavare stor teknisk skicklighet, för-

utan vilken det icke torde vara möjligt att avgöra de ofta invecklade frå-

gor av teknisk art, som framkomma vid planläggningen av torrläggnings-

företag. Kravet på i nu nämnda hög kompetens avseende torde för övrigt

i framtiden komma att göra sig ännu mer gällande, i den mån till hand-

läggning av

lantbruksingenjörer hänskjutas frågor rörande särskilt omfat-

tande och dessas inverkan

vattenregleringsföretag på jordbruket. Ett fler-

tal dylika fall kunna redan nu i olika påvisas delar av landet, exempelvis

reglering av Helgeån, Lyckebyån, Emån, Fyrisån m. fl.

För lantbruksingenjörernas agronomiska kompetens i allmänhet lärer det

numera jämväl få anses vara väl den sörjt genom för blivande lantbruks-

ingenjörer föreskrivna utbildningen vid lantbrukshögskolan i all synnerhet

med till den hänsyn speciellt inriktade undervisning i kulturteknik, som

elever erhålla vid i, dessa högskolans agronomisk-hydrotekniska institution.

i Vad särskilt beträffar moss- och torde torvjordsfrågor för lantbruksingen-

insikter på jämväl detta område

jörernas tjänsteutövning erforderliga

vid De finna således de

kunna förvärvas lantbrukshögskolan. sakkunniga

i dessa delar föreskrivna i

för lantbruksingenjörerna kompetensvillkoren

efter de som ordinärt åligga dessa

stort sett väl anpassade arbetsuppgifter,

En av i sådan rikt-

befattningshavare. skärpning kompetensfordringarna

såsom skulle uppställas krav på ning, att för anställning lantbruksingenjör

beträffande moss- och

inom vissa områden, exempelvis i

specialutbildning icke vara av förhållandena påkallad. De särskilda syn-

torvjordar, synes

som när fråga är om moss- och torv-

på ett torrläggningsärende, punkter

eller kunna torde bäst kunna tillgodoses ge-

jord eljest göra sig gällande,

fall av området sakkunnig. I detta

nom tillkallande i dylikt på speciellt

förut framkommit, dels att föravseende hava, såsom nämnts, förslag

förrättningsmän skall verkstäl-

undersökning genom speciellt sakkunniga

är om av moss- och torvjord, dels ock

las i alla de fall, då fråga torrläggning

skola för detta ändamål anställas särskilda

att inom lantbruksstyrelsen

att redan

tjänstemän. Med avseende härå vilja de sakkunniga framhålla,

ett stadium av förrättningen få till nu möjlighet förefinnes att på tidigt

såväl moss- eller torvjordsonn-ådet som stånd dylika undersökningar på

av förråttningsman eller sakinom andra områden samt att på initiativ

tillkalla sakkunskap. Det bör ägare för detta ändamål erforderlig speciell

att härom utfärda närmare direktiv till ankomma på lantbruksstyrelsen

förrättningsmännen.

härefter till huruvida en bättre De sakkunniga övergå frågan, genom

över verk-

kontroll från lantbruksstyrelsens sida lantbruksingenjörernas

samhet skulle kunna större för att det med den statsunder-

skapas garanti

ändamålet vinnes.

stödda torrläggningsverksamheten åsyftade

utövas redan för närvarande sådan Enligt vad de sakkunniga inhämtat,

till för vilkas utförande kontroll i så måtto, att undersökningarna företag,

underkastas inom lantbrukssty-

statsunderstöd rbegäres, eftergranskning

denna icke

relsen. har emellertid framhållit, att eftergranskning Styrelsen

i allmänhet över förrättnings-

kan medföra någon mera ingående kontroll

ehuru dock av förrättningsakten kan dragas

mannens arbete ute på fältet,

om hans förfarande under själva förvissa slutsatser i olika hänseenden

av utav de En viss kontroll för utrönande ändamålsenligheten rättningen.

dispositionerna åstadkommes jämväl genom av förrättningsmannen gjorda

kulturtekniska i vissa fall före-

av å lantbruksstyrelsens byrå

byråchefen

å förrättningsställena. tagna inspektioner det framstått såsom angeläget, att För de sakkunniga har synnerligen

som för närvarande utövas från den centrala en av den kontroll,

utökning

sida över handhavande av dem ålig-

myndighetens lantbruksingenjörernas

gande arbetsuppgifter kommer till stånd. Detta gäller i vad beträffar såväl

tekniska som agronomiska frågor. Lantbruksstyrelsen måste emellertid i

sådant fall utrustas med för ändamålet erforderlig personal. Denna bör

bestå av tjänstemän i sådan fristående att ställning, de må kunna fullt

opartiskt bedöma de olika

torrläggningsföretagens ekonomiska förutsätt-

ningar m. m. Det bör ankomma bland på dem, annat, att genom täta

inspektioner inom de olika lantbruksingenjörsdistrikten möjliggöra för

lantbruksstyrelsen att komma i närmare kontakt med förrättningsmännens

verksamhet och att således redan under behandlingen ute på. distrikten av

ifrågasätta mera betydelsefulla kunna torrläggningsarbeten bilda sig en

uppfattning om dessas värde ur ekonomisk Genom en synpunkt. dylik kon-

troll rätt utövad borde kunna ernås större enhetlighet vid handläggningen

av inom toirläggningsförrättningar olika delar av landet. De tjänstemän,

som skulle anställas för en sådan borde inspektion, jämväl, i den måntiden

det medgåve, kunna för utnyttjas verkställande av granskningsarbeten och

utredningar m. m. inom kulturtekniska lantbruksstyrelsens byrå. För full-

görandet av ovan angivna måste de besitta uppgifter framstående duglig-

het ävensom stor praktisk erfarenhet på torrläggningsverksamhetens om-

råde. Det torde vara svårt att bedöma behovet av för ändamålet erforder-

liga arbetskrafter. De sakkunniga hava för sin del ansett böra stanna sig

vid att föreslå, att två dylika tjänstemän,

i

förslagsvis benämnda överinspek-

törer, anställas, av vilka den ene bör vara i tekniska och specialutbildad

den andre i agronomiska frågor.

Framhållas må att genom den nu I föreslagna utökningen av arbetskraf-

terna inom det bör lantbruksstyrelsen bliva möjligt att jämväl tillgodose

i

kravet på ökad kontroll från statens sida över

hushållningssällskapens be-

fattning med den statsunderstödda täckdikningsverksamheten.

i

Det lärer kunna förutses, att statens för denna utgifter ökade kontroll-

verksamhet skulle komma att mer än väl av de uppvägas besparingar,

vilka komme statsverket till i den mån godo, det genom denna verksamhet

i

bleve att möjligt exempelvis förhindra anvisande av statsunderstöd till i

ekonomiskt avseende tvivelaktiga företag.

I

De hava vidare sakkunniga tagit under övervägande, huruvida för bättre

tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid understödjande av torrlägg-

E

ningsföretag nu gällande bestämmelser angående dylikt understöd böra

revideras.

1931 års

i

utredningsmän för verkställande av utredning och utarbetande

av förslag rörande i erforderliga ändringar gällande grunder för understöd

ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden behandlade, bland annat,

detta spörsmål. De uttalade att därvid, önskvärd trygghet till förhindran-

ekonomisk mindervärdiga eller tvivelaktiga torrlägg-

de av, att ur synpunkt

komme i till erhållande av statsunderstöd, i sista hand

ningsföretag fråga

allenast sådan av därför föreskrivna villkor,

kunde vinnas genom skärpning

till erhållande av statsunderstöd icke komme att bliva att enbart utsikten

den till genomförande. I nu nämnda huvudsakliga anledningen företagets

bland annat, att dittills såsom hänseenden föreslogo utredningsmännen,

fastställda för den relativa kostnaden

villkor för understöd högsta gränstal

att det lämnade med-

1.20 måtte sänkas till 1.10, ävensom tillämpningsvis i vissa fall av och dylikt till ett frånräknande förrättningskostnader givandet

kostnadens och båtnadens inbördes storlek borde uppvid bedömandet av

i av gällande höra att gälla. Sålunda föreslagna skärpningar tillämpningen

kunna förväntas i icke understödsbestämmelser ansåge utredningsmännen

till en av ansökningarna om statsunderstöd

obetydlig grad bidraga sovring i

allmänna ekono- 1

och därmed till höjande av torrläggningsverksamhetens i

resultat i nämnda avseende kunde emelmiska nivå. Fullt tillfredsställande

vinnas endast genom en samtidig 1 lertid enligt utredningsmännens mening i detta hänseende stannade utred- 2 av bidragskvot. I l

reducering gällande

en av bidraget till högst en tredningsmännen för att förorda nedsättning

att de företag komme att jedel av kostnaden under beräkning, därigenom

vilka vederbörande markägare måste säga sig, hållas tillbaka, beträffande

oviss i förhållande till den insats, att nyttan av företaget Vore tämligen

som måste göras utöver statsbidraget.

att den i undantagsfall medgivna högsta

Utredningsmännens förslag,

borde nedsättas till 1.10, samt att det för den relativa kostnaden gränsen om frånräknande i vissa fall

dittills tillämpningsvis lämnade medgivandet

och vid bedömandet av kostnadens och

av förrättningskostnader dylikt

borde att gälla, biträddes av statsrådet

båtnadens inbördes storlek upphöra

i till 1932 års riksdag

och chefen för jordbruksdepartementet proposition

av nr 332 år 1932).

(nr 215 s. 14:) och godkändes riksdagen (skrivelse

Vad om en sänkning av den fastställda högsta bidrags-

anginge förslaget

till av kostnaden för företaget, anförde kvoten från hälften en tredjedel

i bland annat, följande.

departementschefen nyssnämnda proposition,

att statsmakterna så sent som år 1929 »Mot förslaget talar, bland annat,

för som avse odlad jord, från beslutat höja bidragskvoten torrläggningsföretag,

för Den föreslagna allmänna en till hälften av kostnaden företaget. tredjedel måste också uppenbarligen för de bidragstagande nedsättningen i bidragskvoten i att jag icke medföra en så väsentlig försämring bidragsvillkoren, jordbrukarna för till Det torde ansett beredd att nu medverka förslagets genomförande. mig böra att då för närvarande i detta sammanhang erinras, bidragskvoten övrigt hälften av kostnaden, Maj :t är oförhindrad att, är fastställd till högst Kungl.

skäl av anhopning av ansökningar därest så av statsfinansiella ellerpå grund

än som svarar mot halva eller finnes påkallat, bevilja lägre statsbidrag eljest

kostnaden»

I vad beträffar sambandet mellan, å ena villkoren sidan, för statsunderstöd och, å andra sidan, förekomsten av ekonomiskt hava de svaga företag sakkunniga kommit till en uppfattning, som nära ansluter sig till vad 1931 års utredningsmän anfört. De skäl för en sänkning av den för den relativa högsta gränsen kostnaden till 1.10, som av nämnda åberopats utredningsmän, finna de sakkunniga således fullt bärande. Likaså anse de ur nu förevarande sakkunniga synpunkt riktigt, att förrättningskostnaderna medräknas vid bestämmande av den relativa kostnadens storlek. I fråga om ändring av nu gällande vilken såsom ovan högsta bidragskvot, anförts uppgår till hälften av kostnaden för ett äro de företag, sakkunniga väl av den att en uppfattningen, lämpligt avvägd reducering av densamma vore ägnad att motverka tillkomsten kraftigt av ekonomiskt svaga företag. Med bland den hänsyn till, annat, omständigheten att frågan om en sådan sänkning relativt varit föremål för nyligen statsmakternas prövning och därvid avvisats, hava de emellertid ansett icke sakkunniga sig böra ifrågasätta i i denna ändring gällande bestämmelser del. Efter närmare undersökning av de särskilda bestämmelser och villkor i övrigt, som för närvarande i om statsunderstöd ur gälla fråga avdikningsanslaget och hava de avdikningslånefonden, sakkunniga funnit desamma väl avvägda. Någon i dessa hänseenden de sakkunniändring synes enligt gas mening sålunda icke vara av förhållandena påkallad.

Såsom en utväg att undanröja frestelsen att jämväl ekonomiskt bringa mindre lönande företag till stånd hava riksdagens år 1932 församlade revisorer, såsom av deras förut refererade yttrande

framgår, ifrågasatt ändring

av gällande bestämmelser angående till statsbidrag förrättningskostnader för torrläggningsföretag antingen sålunda, att må endast dylikt bidrag efter särskild prövning till eller alternativt utgå förrättningskostnad, på det sättet, att till kostnad statsbidrag dylik må, där så med avseende å omständigheterna prövas skäligt, kunna lämnas jämväl utan att företaget kommer till stånd. De kunna för sin del icke biträda det sakkunniga av revisorerna framställda förslaget, att utbetalande av till bidrag förrättningskostnaderna skulle bliva beroende av en särskild prövning från fall till fall. Förutom det att en sådan bestämmelse icke torde medföra verkan att förhindra åsyftad tillkomsten av de ekonomiskt mindre lönande kan det företagen, befaras, att den kommer att på olika sätt drabba intressenterna i för likövrigt värdiga företag. Det synes nämligen vara omöjligt att rättvist avväga grunderna för den av revisorerna särskilda ifrågasätta prövningen. Vad däremot beträffar revisorernas alternativt framställda att förslag, statsbidrag till förrättningskostnaden för ett därest så företag skulle, prö-

vades kunna lämnas jämväl utan att företaget komme till utföranskäligt, de, finna de sakkunniga detta vara värt beaktande. För ett talar särskilt den omständigheten, att det dylikt medgivande

såsom regel icke låter sig göra —— åtminstone i fråga om företag av mera

betydande omfattning —— att redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet huruvida blir ekonomiskt Klarhet

avgöra, företaget genomförbart.

kan först sedan fullständiga kostnads- och härutinnan nämligen vinnas, Giva dessa till resultat, att förutsätt-

båtnadskalkyler föreligga. kalkyler för erhållande av statsunderstöd icke finnas, kan gäldandet av för-

ningar komma att för sakägarna innebära en betydande eko-

rättningskostnaderna

nomisk Så blir även förhållandet i fråga om företag, vilka vis-

påfrestning.

formellt villkoren för statsunderstöd, men likväl finnas

serligen uppfylla

av särskilda icke böra understödjas med statspå grund omständigheter medel. I nu fall kan det rimligt, att sakägare, på vilkas angivna synas initiativ under förhoppning att till företagets förrättningarna igångsatts utförande erhålla statsunderstöd, beredas någon hjälp till förrättningskostnadernas Rätt till åtnjutande av denna förmån bör allenast gäldande.

tillkomma intressenter i företag, varom syneförrättning handlagts enligt

under att understöd från statens sida vattenlagen, iakttagande jämväl icke må lämnas till av kostnad för sådant utredningsarbete, som gäldande mot verkställts på begäran av veder-

förrättningmannens avstyrkande

börande som här torde böra utgå i form av sakägare. Understöd, avses, utan återbeta.lningsskyldighet samt beviljas av Kungl. Majzt.

bidrag I om nu berörda förrättningar bör lantbruksstyrelsen, där så kan

fråga

finnas mera undersökning av förhållandena erforderligt, genom ingående än vad såsom regel behöver ske, bilda sig en uppfattning på platsen, eljest

För verkställande av skulle

om företagets berättigande. dylik undersökning de till å kulturtekniska byrå föreslagna anställning lantbruksstyrelsens

överinspektörerna stå till förfogande. Då det att fastställa storleken av nu statsbidrag till för-

gäller ifrågasatt

bör påpekas att, för den händelse bidraget bevilja-

rättningskostnaderna

des till nämnda kostnader i deras det torde kunna befaras, att en helhet,

sådan komme att framlocka mindre väl grundade ansökningar. anordning

Till förhindrande härav böra till högst hälften av synes bidraget begränsas vederbörande sakägare själva få vid-

ifrågavarande kostnader, varigenom

kännas återstående delen av kostnaderna. Underidenna förutsättning torde

ändamålet icke bliva av mera storlek.

statens utgifter för någon betydande

fall lärer statens härutinnan få anses komma att i vä-

I varje uppoffring

att större säkerhet ernås för att statsmedel icke

sentlig grad uppvägas av, komma att i för utförandet av sådana torrläggningsföretag, tagas anspråk

som ur ekonomisk vara tvivelaktiga.

synpunkt synas

Med till vad ovan anförts föreslå de sakkunniga, att statsbidrag hänsyn

till förrättningskostnad för må i överensstämmelse torrläggningsföretag med nu angivna riktlinjer kunna utgå även för det fall, att icke företaget kommer till utförande. Härav föranledda författningsbestämmelser hava införts i vid betänkandet fogat i ämnet. förslag Vad angår åtgärder, som i böra för ett bättre övrigt vidtagas tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid komma de torrläggningsföretagen, sakkunniga i det följande att taga under behandling ifrågavarande spörsmål, i vad detsamma kan röna inverkan av det sätt, varpå lantbruksingenjörernas och deras biträdens och för anställnings- avlöningsförhållanden framtiden komma att ordnas.

Lantbruksingenjörernas och deras biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden. De av de hittills reformerna för av sakkunniga föreslagna avhjälpande vissa brister, som vidlåda kunna såsom förut torrläggningsverksamheten, anmärkts genomföras utan förändringar i den bestående organisationen. En fullt effektiv och rationell lösning av kan emelföreliggande problem lertid enligt de bestämda icke därest icke sakkunnigas uppfattning vinnas, därutöver genomgripande förändringar genomföras med avseende å lantbruksingenjörernas avlöningsförhållanden och i fråga om villkoren för anställandet och avlönandet av lantbruksingenjörernas tjänstebiträden. Det nuvarande avlöningssystemet för lantbruksingenjörerna, varigenom dessa åtnjuta viss fast grundlön samt därutöver uppbära arvode taxa enligt för utfört arbete, medför oundgängligen, att de för sin utkomst bliva i väsentlig grad beroende av den vari bliva åt dem omfattning, förrättningar överlämnade. Givetvis kan detta system innebära en svaghet. betänklig Det lärer nämligen kunna befaras, att vid sådant förlantbruksingenjören hållande ej kan stå fullt opartisk vid bedömandet av ett till utförande ifrågasatt torrläggningsföretags ekonomiska förutsättningar. Då fråga är om företag, vars ekonomiska genomförbarhet kan synas tveksam, ligger det nära till hands att att i sin önskan att antaga, förrättningsmannen förhjälpa intressenterna att få utfört med av frestas till företaget bidrag statsmedel, alltför optimistiska kostnadsberäkningar och Likabåtnadsuppskattningar. så kan erforderlig noggrannhet i av tänkas handläggningen förrättningarna bliva eftersatt därigenom, att det ligger i intresse att förrättningsmannens medhinna så mycket arbete som Till härav kunna bland annat möjligt. följd fältundersökningarna, vilka komma att ligga till grund för kostnadernas beräkning m. m., bliva otillförlitliga. .I fråga om åtskilliga av de företag, vilka utfallit mer eller mindre ogynnsamt i ekonomiskt hänseende, har sålunda orsaken till misslyckandet varit att hänföra till ofullständiga eller

felaktiga förundersökningar i samband med företagens planläggning. Beaktas bör även att bedömande av för förlantbruksingenjörens ordningen rättningarnas handläggning kan tänkas i någon mån röna inverkan av hans privatekonomiska intressen. Även om missförhållanden av nu antydd art endast i kunna hava förekommit, det emellerundantagsfall påvisas synes tid i betraktande av de betydande kapitalbelopp, statens insats i torrläggningsföretagen representera, vara av vikt, att inga sidohänsyn må komma att inverka på lantbruksingenjören i dennes tjänsteutövning. Ur nu angivna synpunkter måste det enligt de anses sakkunnigas mening som ett villkor för ernående av en fullt och oeftergivligt objektiv opartisk inställning från sida till på honom ankommande

lantbruksingenjörens

tjänsteuppgifter, att han ställes ekonomiskt oberoende av taxeinkomster och sålunda blir helt avlönad med statsmedel. i Vad beträffar och för E anställnings- avlöningsvillkoren tjänstebiträdena 1 I hos har om en härutinnan sedan l lantbruksingenjörerna, frågan förbättring a länge varit på tal. De sakkunniga hava även erhållit i uppdrag att i dessa verkställa och frågor utredning avgiva förslag. iI i Föreningen lantbruksingenjörsassistenter, som representerar de hos lantanställda assistenterna och tekniska biträdena, hava i bruksingenjörerna olika dels till de från överlämnade och sakkunniga jordbruksdepartementet dels till de sakkunniga direkt översända skrivelser framfört vissa synpunkter i denna fråga samt därvid framställt önskemål bland annat därom, att tjänstebiträdena måtte anställas i statens tjänst och sålunda upphöra att vara lantbruksingenjöremas privata tjänstemedhjälpare. Vidare borde enligt föreningens mening kompebensfordringarna för erhållande av förste assistentbefattning i visst avseende utökas, samt särskilda kompetensfordföreskrivas för assistent.erna. Förste

ringar författningsenligt assistenter-

na borde tillerkännas behörighet att självständigt och på eget ansvar enklare att verkställa och besikthandlägga syneförrättningar, avsyningar ningar av statsunderstödda m. m. Slutligen det torrläggningsföretag syntes att bestämmelserna om rese- och traktamentsersättföreningen rimligt, ningar för tjänstebiträdena reviderades, så att dessa erhölle full kompensation för sina kostnader i dessa hänseenden. De finna det vara av den största betydelse för torrläggningssakkunniga verksamhetens framtida bedrivande, att av biträdeskåren hos rekryteringen blir så som möjligt. Det bör härvid ihågkommas, lantbruksingenjörerna god att de fältundersökningar, som föregå utförandet av ett torrläggningsförehittills i stor anförtrotts åt assistenter och tekniska bitag, utsträckning träden. Kontroll över dessa undersökningars har endast i tillförlitlighet kunnat utövas av lantbruksingenjörerna. Detta ligger för övrigt ringa grad i sakens natur, särskilt i vad beträffar de av biträdena å fältet gjorda underför utrönande av svårighetsgraden i fråga om schaktningssökningarna

arbeten av olika slag. Jämväl för framtiden måste man räkna att med, dessa komma att i stort. sett

undersökningar självständigt utföras av bi-

trädena, huru än organisationen utformas. För ernående av bättre förhållanden i nu hänseenden är det erforsagda derligt, att relativt stora krav ställas kompetensen hos

på lantbruksingen-

jörernas fältbiträden, samt att dessa beredas en så att

tryggad anställning,

till kunna förvärvas

befattningarna verkligt dugande krafter. Så länge orga-

nisationen bibehålles i sin nuvarande form, har om man bortser från staten, förste assistenterna, endast ringa att inverka

möjlighet på rekryteringen av

biträdeskåren. En ytterligare olägenhet med nu rådande är att system den, ansvar för kan

begångna felaktigheter ej utkrävas av biträdena såsom för-

seelse i tjänsten. De sakkunniga hava kommit till den att den

uppfattningen, nuvarande,

av sättet för avlönande beroende

lantbruksingenjörernas ordningen i fråga om anställandet och avlönandet av tjänstebiträdena Överlevat

sig själv. Så. länge staten icke bidrog till bitrådenas utan dessa i alla avavlöning,

seenden voro lantbruksingenjörernas biträden samt helt avlönades

privata av principalerna, var det och

naturligt riktigt, att lantbruksingenjörerna

ensamma bestämde om biträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden. I och med att staten började lämna till assistenternas

bidrag avlöning samt

uppställde vissa kompetensvillkor för en del av har emellertid dessa, systemet blivit ohållbart. De sakkunniga hava olika

ingående prövat vägar för åstadkommande

av en rationell och mot tidens krav svarande av hithörande

lösning spörsmål. Någon förbättring av biträdenas skulle ställning visserligen kunna,

med bibehållande i huvudsak av nuvarande vara att

organisation, möjlig

ernå. genom att biträdeskåren anslötes till statens eller enpensionsanstalt skild pensionskassa eller ock

därigenom, att pensioneringen grundades på frivillig försäkring i skulle emellertid allepensionsstyrelsen. Härigenom

nast en utav de frågor, som beröra biträdenas vinna sin

ställning, lösning,

under det att önskemål fastare

berättigade om och mera tryggade anställ-

ningsförhållanden, bättre avlöning, rätt till semester m. m. icke bleve tillgodosedda. Att åstadkomma en i sistnämnda hänseenden hava

förbättring

de funnit icke låta så

sakkunniga sig göra, länge nuvarande organisations-

form helt eller delvis bibehålles.

Enligt de bör därför en sakkunnigas mening genomgripande omorganisation i fråga om tjänstebiträdenas så att dessa befattställning genomföras, ningshavare anställas och helt avlönas av staten. blir det Därigenom möj-

ligt att råda bot på de olägenheter, varmed det nuvarande är systemet förenat.

Beredandet åt tjänstebiträdena av anställning såsom statstjänstemän

skulle ett motiv utöver de ovan

utgöra ytterligare anförda för en omlägg-

av den nuvarande för avlönande. En ning ordningen lantbruksingenjörernas organisation innebärande, att lantbruksingenjörerna alltfort skulle i avlöningshänseende vara hänvisade till inkomster dels i form av lön av staten och dels i form av arvode enligt taxa för utfört arbete, under det att deras biträden anställdes och helt avlönades av staten, skulle nämligen ofrånkomligen bliva förknippad med betydande svårigheter i fråga om tjänstens utövning m. m. Därest en omorganisation i enlighet med ovan antydda linjer genomföres, skulle detta innebära ett fullföljande av de principer, som statsmakterna funnit riktiga och lämpliga vid ordnandet av anställningsförhållandena för befattningshavare med jämförliga arbetsuppgifter inom vissa andra grenar av statsförvaltningen, såsom exempelvis för tjänstemännen inom den lokala En i huvudsak liknande organisation vägförvaltningen. har vidare genom statsmakternas beslut år 1935 genomförts i fråga om länsarkitekterna. . Lantbruksingenjiirer och lantbruksstipendiater. Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden. Nu gällande lönereglering för statens extra lantlantbruksingenjörer, bruksingenjörer och lantbruksstipendiater genomfördes vid 1930 års riksdag och grundades på ett av särskilt tillkallade sakkunniga (ledamoten av riksdagens andra kammare E. O. Magnusson i T umhult, statskommissarien och i Statskontoret H. K. H. Tottie samt dåvarande lantbruksbyråchefen tillförordnade S. L. C. den 16

ingenjören, vattenrättsingenjören Aspegrén)

november 1929 avgivet förslag. Anmärkas må att vid angivandet i det följande av lönebelopp i dessa inräknats med 10 procent, samt att de sålunda genomgående dyrtidstillägg erhållna beloppen jämkats nedåt till närmast liggande 10-tal kronor. är den av statsmakterna år 1930 beslutade löne- Lantbruksingenjör enligt befattningshavare å ordinarie stat och åtnjuter avlöning enligt regleringen B 21 å avlöningsreglementets allmänna löneplan (kungörelse nr lönegrad Detta innebär att lantbruksingenjör i avlöning uppbär å. C-ort 240/1930). lägst 6 130 kronor och 7 430 kronor samt å G-ort lägst 7 060 kronor högst och högst 8 430 kronor. till i Luleå, Skellefteå och Kallortstillägg utgår lantbruksingenjörerna Umeå med 120 och 60 kronor för år räknat nr respektive 195, (kungörelse 270/1925 § 14 och cirk. 2°/9 1935 S. F. S. nr 522). till i med

Provisoriskt dyrortstillägg utgår lantbruksingenjören Stockholm

360 kronor och till envar av lantbruksingenjörerna i Luleå och Östersund med 240 kronor för år (kungörelse nr 104/1936). Samtliga lantbruksingenjörer äga slutligen åtnjuta dyrtidstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för befattningshavare vid s. k. reglerade verk.

Kostnaderna härför liksom utgifterna för till extra lantbruksdyrtidstillägg

ingenjörer och lantbruksstipendiater bestridas från nionde huvudtitelns

ge-

mensamhetsanslag för ändamålet.

Utöver lönen uppbär lantbruksingenjör av sakägare ersättning för för-

rättningar enligt gällande lantbruksingenjörstaxa den 27 juni 1930 (nr 303).

I fråga om lantbruksingenjörs rätt till tjänstepension stadgas i civila

tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 att för sådan (nr 4:42) tjänsteman skall tillämpas det som för

pensionsunderlag, gäller befattningshavare

i 26:e lönegraden.

Antalet ordinarie lantbruksingenjörer är för närvarande 24. Tjänst-

göringsdistrikt och stationeringsorter för dessa framgå av följande tabell,

i vilken jämväl intagits den ortsgrupp, till vilken stationsorten hänförts (kungörelse nr 425/ 1935) .

Distrikt Stationsort Ortsgrupp Stockholms län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . G Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . F Södermanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nyköping . . . . . . . . E Östergötlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Linköping . . . . . . . . E Jönköpings län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jönköping . . . . . . . . E Kronobergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Växjö . . . . . . . . . . . C Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kalmar . . . . . . . . . . E Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Visby . . . . . . . . . . . D . .. Vedeby, Torskors . . . A Blekinge lan . . . . . . . . . . . . . .A . . . . . . . . . . . . . (Karlskrona) . . Ö _ . _ i Kristianstads län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . C Malmöhus län . . . . . . . . . . .j . . . . . . . . . . . . . . . Malmö . . . . . . . . . . F Hallands län samt Älvsborgs läns södra del . . . . . . . Halmstad . . . . . . . . D Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs läns norra del Göteborg . . . . . . . . . G Skaraborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skara . . . . . . . . . . . C Värmlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Karlstad . . . . . . . . . F Örebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Örebro . . . . . . . . . . F Västmanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västerås . . . . . . . . . F Kopparbergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Falun . . . . . . . . . . . E Gävleborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gävle . . . . . . . . . . . F Västernorrlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Härnösand . . . . . . . . F Jämtlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Östersund . . . . . . . . G Västerbottens läns södra del . . . . . . . . . . . . . . . . . Umeå . . . . . . . . . . . G Västerbottens läns norra del och Norrbottens läns södra del . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skellefteå . . . . . . . . F Norrbottens läns norra del . . . . . . . . . . . . . . . . . . Luleå . . . . . . . . . . . G

Extra förordnande tillsvidare av lantbruks-

lantbruksingenjör antages på. styrelsen samt placeras i regel till tjänstgöring inom olika distrikt, allt-

behovet arbetskraft

eftersom

av extra gör sig gällande. Extra lantbruksingenjör åtnjuter av statsmedel ett arvode av 41 800 kronor om året jämte dyrtidstillägg därâ enligt de för befattningshavare vid

s. k. reglerade verk gällande grunderna.

Sedan år 1933 har anslag beviljats till avlöning av sammanlagt 7 extra lantbruksingenjörer. Av dessa äro för närvarande placerade, 2 inom distriktet med Luleå som stationsort, 1 inom distriktet med Skellefteå som stationsort ävensom 1 inom vartdera av Jämtlands län, Uppsala län, Skaraborgs län och Malmöhus län. I likhet med ordinarie lantbruksingenjör uppbär extra lantbruksingenjör av sakägare ersättning för förrättningar i tjänsten enligt lantbruksingenjörtaxan. Lantbruksstipendiat antages av lantbruksstyrelsen för ett år i sänder samt uppbär av statsmedel arvode med ett belopp av 250 kronor i månaden. Sådant arvode utgår jämväl för den tid, lantbruksstipendiat fullgör den utbildning, som kräves för antagande till lantbruksingenjör. Lantbruksstipendiat åtnjuter därjämte enligt enahanda grunder som dyrtidstillägg Gällande arvoden till lantbrukslantbruksingenjör. avlöningsstat upptager stipendiater med en sammanlagd anställningstid av 96 månader per år. Därest lantbruksstipendiat av Kungl. Maj :t tillerkänts behörighet att i handlägga förrättning jämlikt 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen, uppbär han därjämte för utförda förrättningar ersättning enligt lantbruksingenjörstaxan. I fråga om ordinarie lantbruksingenjörer hava särskilda avlöningsbestämmelser meddelats i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 239) angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. Beträffande rätt för extra lantbruksingenjör _och lantbruksstipendiat att uppbära honom tilldelat arvode hava vissa allmänna grunder fastställts i Kungl. Maj :ts brev den 27 juni 1930 till Statskontoret angående fastställelse av stat för statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer, lantbruksstipendiater m. m.

Föreslagna anställnings- och avlöningsförhållanden. Enär nu bestämmelser för lantbruks- Lantbruksingenjörema. gällande ingenjörernas avlönande innebära, att nämnda befattningshavares inkomster skola utgöras av dels viss lön av statsmedel och dels gottgörelse enligt taxa för verkställt arbete, lärer lantbruksingenjör icke mot sitt bestridande kunna överföras å ett avlöningssystem, som innefattar, att inkomsterna taxa skulle helt bortfalla. Med härtill hava de sakkunniga enligt hänsyn vid utarbetandet av sitt förslag till ny ordning för lantbruksingenjörernas avlönande från den att i den mån i utgått förutsättningen, förändringen skulle föranleda minskning av de nuvarande lantavlöningsförhållandena hittillsvarande inkomster, därför måste i bruksingenjörernas kompensation viss utsträckning lämnas. Förslag härom hava av de sakkunniga utarbetats. Vid bedömandet av, i vilken lönegrad de ordinarie lantbruksingenjörerna

böra placeras efter en omorganisation, därvid de erhålla såsom ställning helt statsavlönade tjänstemän torde det vara lämpligt att till en början redogöra för de grunder, efter vilka lantbruksingenjörernas nuvarande löneförmåner äro beräknade. Före den år 1930 genomförda löneregleringen åtnjöt ordinarie lantbruksingenjör dels lön jämte tjänstgöringspengar av statsverket med sammanlagt 3 500 kronor för år (i Stockholm 3 900 kronor för är), dels tillfällig löneförbättring med 800 kronor för år (i Stockholm 850 kronor för år), och dels inkomst av förrättningar enligt då gällande lantbruksingenjörstaxa (nr 913/1920). Ãlderstillägg till lönen utgingo efter fem respektive tio års tjänstgöring med 500 kronor för varje gång. Inkomsten av förrättningar beräknades av 1929 års sakkunniga för en driftig lantbruksingenjör inom ett distrikt, där arbetsbördan finge anses vara normal, till ungefär 5 000 kronor om året. Den år 1930 genomförda löneregleringen, varigenom lantbruksingenjörerna inordnades i allmänna avlöningsreglementet med placering i lönegrad B 21, innebar, att dessa tjänstemän i allmänhet erhöllo en icke oväsentlig förbättring i lönehänseende mot tidigare. I samband med löneregleringen vidtogs emellertid på förslag av förenämnda sakkunniga en revision i vissa hänseenden av bestämmelserna i lantbruksingenjörernas arvodestaxa i syftemål, att dessa befattningshavares inkomster av förrättningar komme att för framtiden nedgä med i medeltal minst 1 000 kronor för varje distrikt. Nämnda sakkunniga hade med beaktande av den av dem föreslagna taxesänkningen ansett sig kunna räkna med, att en lantbruksingenjörs sammanlagda årsinkomst i form av avlöning och ersättning för förrättningar komme att efter i allmänhet uppgå till omkring 12 000 löneregleringen kronor. Förenämnda revision av lantbruksingenjörstaxan kom till stånd genom utfärdandet av numera gällande lantbruksingenjörstaxa (nr 303/1930). De sakkunniga hava från lantbruksingenjörerna infordrat uppgifter beträffande deras inkomster av taxa ävensom rörande av förrättningar enligt dem bestridda i tjänsten under femårsperioden 1931--1935. Av utgifter dessa att i övervägande antalet lantbruksingenjörsuppgifter framgår distrikt medeltalet av den behållna inkomsten enligt taxa väsentligt överstigit det av 1929 års beräknade beloppet 4 000 kronor för år. sakkunniga Rälmat för hela riket har den behållna inkomsten för distrikt och år sålunda till i medeltal 8 000 ä 8 500 kronor. I visas grad torde denna uppgått vara att härleda till den arbetslöshetsanslagens ininkomstökning genom rättande förorsakade i torrläggningsverksamheten. stegringen Vid fastställandet av den lön, som lantbruksingenjörerna efter övergång till med hel skäligen böra erhålla, kan nytt avlöningssystem statsavlöning det icke komma i fråga att enbart till de sammanlagda givetvis taga hänsyn inkomster, som dessa befattningshavare sålunda med tillämpning av nu

gällande avlöningssystem i gemen kunnat uppnå. Vid avvägandet av lantbruksingenjörernas lönegradsplacering hava de sakkunniga därför ansett sig böra särskilt beakta de löneförmåner, som gälla för jämnställda högre kvalificerade tjänstemän i övrigt inom statsförvaltningen. Inom de affärsdrivande verken finnas en hel del befattningshavare i ansvarsfull ställning, vilka åtnjuta avlöning enligt 27 :e--29:e lönegraderna. För vägingenjörerna l

har avlöningen genom beslut av 1934.- års riksdag utmätts efter 28:e löne- l

graden utom beträffande vägingenjören i Gotlands län, vilken inplacerats i 26:e lönegraden. Med hänsyn till den för lantbruksingenjörerna föreskrivna långa utbildningstiden samt den ansvarsfulla arten av deras tjänsteuppgifter, vilka kunna få verkningar av djupgående ekonomisk räckvidd för såväl det allmänna som den enskilde, anse de sakkunniga, att lantbruksingenjör bör erhålla något högre avlöning än den, som fastställts för vägingenjör. Att placera lantbruksingenjörerna i den högsta lönegraden inom avd. B i avlöningsreglementet (B 30), varigenom de skulle komma i åtnjutande av samma lön som exempelvis byråchefer och landssekreterare, finna de sakkunniga ur löneteknisk och organisatorisk synpunkt icke lämpligt. De sakkunniga föreslå därför, att lantbruksingenjör erhåller lön enligt 29:e lönegraden. Enligt detta förslag kommer avlöningen att uppgå, för lantbruksingenjör å C-ort till lägst 9 900 kronor och högst 11 340 kronor samt för lantbruksingenjör å G-ort till lägst 10 860 kronor och högst 12 300 kronor. Därest lantbruksingenjörs lön utmätes i med de sakkunnigas enlighet torde det vara att för framtiden förvärva erfarna förslag, möjligt jämväl och dugande krafter till dessa befattningar. Vad särskilt beträffar lönegradsplaceringen för lantbruksingenjören i Gotlands län vilja de sakkunniga i detta sammanhang erinra, att i vissa fall vid löneregleringar för andra tjänstemannagrupper, exempelvis i fråga om landssekreterare, m. fl., befattningshavaren inom Gotlands vägingenjörer län erhållit lägre löneställning än samma befattningshavare inom andra län. Denna skiljaktighet har motiverats med, att arbetsuppgifterna inom Gotlands län ansetts jämförelsevis begränsade. Möjligen torde detta i någon mån kunna sägas gälla även i fråga om arbetsuppgifterna för lantbruksingenjören inom Gotlands län men säkerligen icke i samma grad, som fallet torde vara inom andra verksamhetsgrenar. Torrläggningsföretag av stor betydelse och omfattning kunna nämligen liksom hittills jämväl framdeles förväntas bliva av förhållandena påkallade på Gotland. Särskilt i fråga om erforderliga torrläggningsåtgärder för fullständigare utnyttjande av de stora gotländska myrarna lära viktiga och omfattande spörsmål komma på dagordningen. Beaktas må i detta sammanhang jämväl att lantbruksingenjören inom Gotlands län lämpligen bör för framtiden, liksom hittills varit förhållandet, kunna om så skulle visa sig erforderligt anlitas för handläggning av torrläggningsförrättningar även inom annat län. De sakkunniga anse

med hänsyn till det anförda skäl icke att befatt-

föreligga, ifrågavarande

ningshavare placeras i annan och lägre lönegrad än

övriga lantbruksingen-

jorer.

Emira lantbrulcsingenjiirer. de för extra Enligt lantbruksingenjörerna

genom Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1930 till Statskontoret fastställda särskilda avlöningsbestämmelserna skola beträffande dessa befattnings-

havare i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 13-17 samt 21, 22 och

24 §§ av kungörelsen den 26 juni 1925 (_ nr 356) med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, därvid anses befattningen

motsvara tjänst i 18 löneklassen och 20 lönegraden av den i 6§ av kungörelsen meddelade löneplanen, under att beträf-

iakttagande emellertid,

fande extra i stället för vad i 17 § av nämnda

lantbruksingenjör skall, kun-

görelse sägs om semester, gälla, att sådan tjänsteman må, i den mån det kan ske utan för och

hinder

göromålens behöriga gång utan kostnad för

statsverket, kunna erhålla tjänstfrihet med oavkortad till det anavlöning tal dagar årligen, som i fråga om semester är föreskrivet i sistnämnda paragraf. De sakkunniga hava huruvida vid en ändrad

ingående övervägt, orga-

nisation de extra

lantbruksingenjörstjänsterna alltjämt böra bibehållas såsom arvodesbefattningar eller ombildas till extra ordinarie tjänster.

Frågan härom har nyligen varit föremål för statsmakternas prövning. I skrivelse den 30 augusti 1935 med rörande

framställning anslagsbehovet

för budgetåret 1936/1937 till åt och deras

avlöningar lantbruksingenjörerna biträden föreslog lantbmksstyrelsen, att extra lantbruksingenjörstjänsterna

måtte ombildas till extra ordinarie tjänster samt anförde därvid, bland

annat, följande.

De extra lantbruksingenjörerna torde med hänsyn till tjänstgöringsförhållanden och verksamhetens fortbestånd böra beredas pensionsrätt civila enligt tjänstepensionsreglementet. Dessa befattningar vore visserligen övergångstjänster, i det de extra bildade den varur de ordinarie lantbruksingenjörerna kår, lantbruksingenjörsbefattningarna rekryterades. I avseende härå finge dock framhållas att, även om under senare år de extra lantbruksingenjörerna jämförelsevis raskt blivit befordrade till ordinarie härutlantbruksingenjörsbefattningar, innan torde komma att inträda en avgjord sedan numera sistnämnda förändring, befattningar till större delen nybesatts med yngre innehavare. Också vore det med hänsyn till möjligheten av inträffade fall av till oförmåga tjänstgöring på grund av olycksfall i tjänsten eller sjukdom av betydelse, att de extra lantbruksingenjörerna erhölle pensionsrätt. Därest frågan om familjepensionering för icke-ordinarie tjänstemän skulle vinna sin lösning och möjligheten att erhålla sådan pension göras beroende av, bland annat, att familjefadern för egen del Vore pensionsberättigad, läge också häri ett starkt skäl för beredande av pensionsrätt åt de extra lantbruksingenjörerna. För beredande av tjänstepensionsrätt åt sistnämnda befattningshavare torde ifrågavarande befattningar böra ombildas till extra ordinarie tjänster.

I remissutlåtande över förslaget anförde Statskontoret, bland annat. Enligt Statskontorets mening hade tillräckliga skäl icke blivit av lantbruksstyrelsen anförda för beredande åt extra lantbruksingenjörer av extra ordinarie anställning. Arvodesformen syntes vara väl lämpad för ifrågavarande övergångstjänster och torde även i fortsättningen böra bibehållas. Att märka vore, att samtliga nuvarande extra lantbruksingenjörer tillträtt sina befattningar så. sent som år 1933 eller senare. I betraktande härav torde det i varje fall icke för närvarande kunna sägas föreligga några särskilda skäl för beredande av pensionsrätt åt ifrågavarande befattningshavare, i synnerhet som pensionsberättigande anställningsform icke ansetts böra tillkomma innehavare av andra övergångstjänster inom olika grenar av statsförvaltningen. I yttrande till statsverkspropositionen år 1936 (IX huvudtiteln sid. 16) angående anslag till avlöningar åt lantbruksingenjörerna och deras biträden anförde chefen för jordbruksdepartementet i föreliggande fråga, att han

l

på de skäl Statskontoret anfört icke kunde biträda förslaget om beredande

av extra ordinarie anställning åt de extra lantbruksingenjörerna. s

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran (riksdagens skri- i

velse nr 9 år 1936).

AV ovanstående framgår att statsmakterna hittills ansett arvodesformen vara den lämpligaste för de extra lantbruksingenjörsbefattningama. De sakfinna emellertid därest förslaget om lantbruksingenjörernas kunniga att, såsom helt statsavlönade frågan om de inplacering tjänstemän genomföres, extra lantbruksingenjörernas ställning kommit i ett annat läge än tidigare varit fallet. Enligt de sakkunnigas mening tala övervägande skäl för, att de extra vilka samma arbetsuppgifter som de ordilantbruksingenjörerna, fullgöra narie vid en ändrad beredas ställning lantbruksingenjörerna, organisation såsom extra ordinarie tjänstemän. Framhållas må att vid löneregleringen för befattningshavare inom den lokala Vägorganisationen de biträdande vägingenjörerna, med vilka de extra lantbruksingenjörerna väl kunna anses vara i om natur likställda, erhållit ställning såsom extra fråga anställningens ordinarie tjänstemän. Vad beträffar de extra lantbruksingenjörernas vilja

lönegradsplacering

de sakkunniga erinra därom, att vid löneregleringen år 1930 det beräknades, att dessa skulle utöver det då fastställda arvodet, 4 800 befattningshavare kronor, kunna erhålla ersättning av förrättningar enligt taxa till sådant belopp, att deras sammanlagda årsinkomst komme att uppgå till omkring 8 500 kronor. Av från de äldsta extra lantbruksingenjörerna införfyra skaffade rörande deras inkomster av förrättningar framgår att uppgifter dessa i medeltal till omkring 4 200 kronor för år och att således de uppgått extra lantbruksingenjörernas sammanlagda årsinkomster något överstigit det av 1929 års sakkunniga beräknade beloppet. De föreslå, att extra lantbruksingenjörerna placeras i 25:e sakkunniga

lönegraden i den i 7:e § av kungörelsen med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie vid befattningshavare nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen (nr 397/1935) intagna löneplanen. Detta innebär, att extra lantbruksingenjör kommer att åtnjuta med å C-ort avlöning lägst 6950 kronor och högst 8 910 kronor samt å G-ort 7 930 kronor lägst och högst 9 900 kronor.

Lantbruksstipendiatema. Enligt de för lantbruks-stipendiaterna genom Kungl. Majzts brev den 27 1930 till Statskontoret juni fastställda särskilda avlöningsbestämmelserna gälla beträffande dessa befattningshavare i tilllämpliga delar bestämmelserna i 25-30 §§ av den 26 1925 kungörelsen juni (nr 356) med för avlöningsbestämmelser icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, därvid befattningen skall anses motsvara extra ordinarie tjänst i 12 lönegraden. _ Såsom förut anförts uppbär lantbruksstipendiat för närvarande av statsmedel arvode med ett av 250 kronor i månaden belopp jämte dyrtidstillägg därå. Dessutom åtnjuter lantbruksstipendiat, som är tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör, efter överenskommelse med denne viss för av ersättning honom såsom tjänstemedhjälpare utförda av de sakförrättningar. Enligt kunniga från lantbruksingenjörerna införskaffade hava hos dem uppgifter anställda lantbruksstipendiater i en regel åtnjutit avlöning av principalen med i medeltal 150 kronor i månaden. De hava icke sakkunniga ifrågasatt ändring i nu gällande anställningsoch avlöningsvillkor för lantbruksstipendiaterna. Enligt de sakkunnigas mening synes arvodesformen väl lämpad för ifrågavarande befattningar, vilka äro att betrakta såsom rekryteringstjänster. Arvodet bör i enlighet med vad ovan anförts framdeles liksom hittills utgå med 250 kronor i månaden. Under den tid, lantbruksstipendiat är

tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör, bör han utöver nämnda arvode

uppbära viss vilken ersättning, lämpligen synes kunna bestämmas till 150 kronor i månaden. I har för detta statförslaget ändamål upptagits ett anslag för avlöningstillägg med 150 kronor månad under en beräknad per sammanlagd anställningstid av 4:8 månader. Lantbruksstipendiat, som efter av :t tillerkänd Kungl. Maj behörighet att handlägga förrättning jämlikt 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen tjänstgör som förrättningsman, bör erhålla ett arvode för månad av sammanlagt 500 kronor. Då antalet i lantbruksstipendiater hög grad växlar, samt det svårligen låter sig göra att på förhand bedöma den vari omfattning, behörighetsförklaring, som nyss nämnts, kan komma att i medfortsättningen delas, hava de sakkunniga emellertid ansett icke böra i sig statförslaget upptaga visst belopp för ändamål. ifrågavarande 8

Assistenter och tekniska biträden.

Nuvarande anställnings- och avlöningsförhållandeøz.

Bestämmelser de hos lantbruksingenjörerna och lantbruksstiangående anställda assistenterna och tekniska biträdena äro meddelade pendiaterna i förut nämnda instruktion den 26 1923 (nr 30) för statens lant-

januari

med däri den 27 juni 1930 (nr

bruksingenjörer m. fl. genom kungörelsen I om och kompetensfordringar 313) gjord ändring. fråga avlöningsförmåner

assistenter äro såsom förut nämnts, vissa förem. m. för förste därjämte, skrifter meddelade i den 27 juni 1930 (nr 314) med bestämkungörelsen melser av statsmedel till avlönande av dylika befattningsangående bidrag havare. av assistentkåren i två olika förste assistenter

Uppdelningen kategorier,

i med

och assistenter, skedde genom statsmakternas beslut år 1930 enlighet ;l

l ett av förut nämnda 1929 års framlagt förslag. Skälet till denna sakkunniga var att en av assistenternas avlöning med hän-

uppdelning genom gradering

till deras kvalifikationer söka bereda de högre kvalificerade assistensyn terna en förbättrad löneställning. j assistent förordnas av lantbruksstyrelsen, efter vederbörande lant- Förste hörande, tills vidare för en tid av fem är med tjänstgöring i

bruksingenjörs ‘ inom visst eller hos viss extra lantbruksingenjör. lantbruksingenjörsdistrikt

ankommer att med till arbetets omfatt- Det på lantbruksstyrelsen hänsyn och i behov av arbetsbiträde inom de särskilda ning övrigt föreliggande bestämma inom vilka distrikt och till vilket

lantbruksingenjörsdistrikten

antal inom distrikt förste assistenter må anställas. varje av förordnande som förste assistent erfordras, såsom För erhållande. förut nämnts, att hava statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola,

1) genomgått

kurs å vid teknisk elementär-

2) genomgått fullständig byggnadslinjen skola eller tekniskt gymnasium, kurs för av förättningsmän vid täckdiknings- 3) genomgått utbildning

sådan kurs anordnas med understöd av statsmedel, samt företag, därest vitsord varit med med-

4) minst fem år med goda lantbruksstyrelsens

assistent hos eller lantbrukssti-

givande anställd som lantbruksingenjör

pendiat; _

dock att godtaga annan teoretisk eller praklantbruksstyrelsen obetaget tisk som kan befinnas likvärdig med den sålunda föreskrivna. utbildning, av förordnande som förste assistent må skälig hänsyn Vid meddelande till inom vederbörande distrikt.

tagas föregående tjänstgöring

tekniskt biträde för högst

Assistent och äger lantbruksingenjör antaga ett år i sänder, dock må antagandet icke ske, förrän lantbruksstyrelsen på. därtill lämnat medgivande. För av lantbruksingenjören gjord framställning

antagande till assistent eller tekniskt biträde äro icke

författningsenligt

några kompetensvillkor föreskrivna. Till avlönandet av förste assistenter och assistenter av stats-

utgår bidrag

medel. De tekniska biträdena avlönas åter helt av vederbörande lantbruksingenjör eller

lantbruksstipendiat.

Förste assistents är i ovannämnda

grundavlöning kungörelse den 27 juni

1930 (nr 314) fastställd till 300 kronor i månaden. Till

avlöningen utgår

statsbidrag med 125 kronor i under det att månaden, vederbörande lant-

bruksingenjör har att erlägga minst 175 kronor i månaden. må Statsbidrag

enligt kungörelsen kunna tilldelas förste assistenter till ett antal av 30.

Utöver grundavlöningen äger förste därest han är

assistent, placerad å ort, som är hänförd till endera av ortsgrupperna D, E, F eller G, att av statsmedel uppbära visst Till

dyrortstillägg. samtliga förste assistenter

kunna därjämte av statsmedel

utgå ålderstillägg. Dyrortstillägget utgör för

månad räknat, å D-ort 10 kronor, å E-ort 20 å F-ort 30 kronor kronor, och å G-ort 40 kronor. äro för

Ãlderstilläggen samtliga förste assistenter fyra,

vartdera å 20 kronor för samt efter månad, utgå respektive 3, 6, 9 och 12

års tjänstgöring. Av ovanstående framgår att till förste assistent

ersättning utgår och kostnaderna fördelas på följande sätt:

Utan ålders- Med ett Med två Med tre Med fyra tillägg ålderstillägg ålderstillägg ålderstillägg ålderstillägg E‘s’“‘i“g kr. i mån. kr. i mån. kr. i mån. kr. i mån. kr. i mån.

C-ort G-ort C-ort G-ort C-ort G-ort C-ort G-ort C-ort G-ort

av staten . . . . . 125 165 145 185 165 205 185 225 205 245 av lantbruksingenjören . . . . . . . 175 175 175 175 175 175 175 175 175 175 summa . . . . . . . 300 340 320 360 340 380 360 400 380 420

Antalet hos och

lantbruksingenjörerna lantbruksstipendiaterna anställda

förste assistenter har hittills varit 27.

högst u I fråga om till statsbidrag avlöningen åt assistenter har lantbruksstyrel-

sen sedan år 1933

bemyndigats att för varje budgetår för anställande av dylika befattningshavare under den tid, som av den för förste assistenter

och assistenter

sammanlagda högsta anställningstiden 575 månader åter-

står, sedan därifrån vad som i avdragits tagits anspråk för anställande av förste assistenter, tilldela vederbörande eller

lantbruksingenjör lantbruksstipendiat statsbidrag med högst 125 kronor för månad under villkor, att lantbruksingenjören respektive lantbruksstipendiaten för nämnda ända-

mål av egna medel tillskjuter minst lika stort som det i belopp varje särskilt fall utgående statsbidraget.

Den för anställande av förste assistenter och assistenter sålunda med-

575 månader har i regel tillfullo utnyttjats.

givna högsta anställningstiden

Efter av för förste assistenterna (27 X 12 =)

avdrag anställningstiden

månader har således för anställande av assistenter tagits i anspråk

månader år motsvarande omkring 21 helårsanställda dylika be-

251 per

fattningshavare.

en om de assistenternas av-

För att erhålla uppfattning tjänstgörande m. m. hava de sakkunniga från lantbruksingenjörerna löningsförhållanden

vissa avseende år 1934. Medeltalen av assistenternas

införskaffat uppgifter

och för nämnda år framgår av följande ålder, tjänsteår månadsavlöning

sammanställning.

Statens bidrag till

Ålder Tjänster” Iiantbruksingenjörs Totanön kr.

lönen kr. bidrag till lönen kr.

90 160 250 35‘/2 år 53/4 år

assistenter-s teoretiska och praktiska utbild- Beträffande ifrågavarande ning har uppgjorts följande sammanställning.

_ _ _ _ Agronomexamen eller Tekniskt gymnasium V“i°“'“l° skolunderi

byggnad Jämte praktik C1vlmgenJ6rS studentexamen med eller teknisk elemenexamen hos lantmätare, stadsjordbrukspmkük tarskola ingenjör o. s. v.

15 5 11 3

Antalet hos och lantbruksstipendiaterna anställda lantbruksingenjörerna

är icke konstant år från år utan varierar allt efter beho-

tekniska bitråden Under år 1934 den an-

vet av dessa arbetskraften uppgick sammanlagda

tekniska bitråden till 111 månader motsva-

ställningstiden för omkring

rande i det närmaste 10 helårsanstållda. Medeltalen av dessa bitrådens och under år framgår av följande av ålder, tjänsteår månadsavlöning sagda

de med stöd av från lantbruksingenjörerna och lantbruksstipen-

sakkunniga

diaterna lämnade uppgifter gjorda sammanställning:

Ålder Tjänsteår Lön kr.

31 år 33/4 185

teoretiska och utbildning har

Ifråga om de tekniska biträdenas praktiska med av uppgifter uppgjorts följande sammanställning. ledning nyssnåmnda

Varierande skolunder- Agronomexamen eller Tekniskt gymnasium Civilingenjörs- byggnad jämte praktik studentexamen med eller teknisk elemenexamen hos lantmätare, stadsjordbrukspraktik tarskola ingenjör 0. s. v.

1 6 3 5

Såsom förut framhållits har frågan om en av förbättring anställningsoch avlöningsvillkoren för assistenter och tekniska biträden sedan länge varit aktuell. 1929 års sakkunniga för utredning rörande lantbruksingenjörernas löneförhållanden och vissa därmed bland sammanhängande spörsmål hade, annat, att pröva framkomna om av assistenterna förslag statsanställning och beredande av pensionsrätt för dessa Nämnda sakbefattningshavare. kunniga uttalade härutinnan, att det som om av förefölle, statsanställning assistenterna åtminstone för det dåvarande icke borde Mot ifrågakomma. en sådan åtgärd talade nämligen icke blott den i väsentliga förändring assistenternas avlönings- och tjänsteförhållanden; som därav skulle följa, utan även den allt annat än som assistenthomogena sammansättning, kåren hade. I fråga om att bereda förste assistenterna i möjligheten pensionsrätt någon form hade de sakkunniga verkställt vissa närmast undersökningar med tanke på, att pensionsrätt skulle kunna erhållas i statens pensionsanstalt. De sakkunniga att borde vinansågo emellertid, någon erfarenhet nas rörande verkningarna av det av dem till ordframlagda förslaget nandet av förste assistenternas och anställnings- avlöningsförhållanden, innan till pensionsfrågan upptoges slutligt avgörande. Dé sakkunnigas uttalanden i des-sa delar lämnades av statsmakterna utan erinran. Sedermera hava framställningar om förbättringar i tjänstebiträdenas anställnings- och m. m. framförts vid skilda avlöningsförhållanden tillfällen. Sålunda har de anställdas centralorganisation i skrivelse den underdånig 13 oktober 1934 sammanfattat sina synpunkter beträffande anställningsoch avlönings-förhållandena för de hos anställda änlantbruksingenjörerna tj stebiträdena sålunda: 1) Fastställande av kompetensfordringar och tjänstemannanansvar för samtliga biträden, som taga befattning med fältarbeten. 2) Reglering av lönen, så att den kommer upp till en mot assistenternas utbildning och arten av deras tjänstgöring svarande nivå. 3) Statsanställning av förste assistenterna. 4) Ändring av anställningsformen för så att de anövriga assistenter, ställas hos lantbruksstyrelsen och av denna tilldelas de enskilda lantbruksingenjörerna.

av det antal assistentmånader, för vilka statsbidrag ut- 5) Bestämning går, så att det svarar mot verkliga behovet av assistenternas arbetskraft. under sjukdom samt läkare- och sjukvård. 6) Avlöning 7) Semesterfrågans ordnande. 8) Pensionsfrågans ordnande. Vidare har lantbruksingenjörsassistenter i skrivelse till de föreningen sakkunniga den 14: juni 1935 ytterligare angivit de skäl, som enligt föreningens mening talade för en förbättring i tjänstebiträdens ställning i ovan hänseenden, varjämte i sagda skrivelse därjämte framhållits att angivna förste assistenterna borde förklaras kompetenta att självständigt och på

eget ansvar handlägga exempelvis syneförrättningar av enklare beskaffen-

het, att verkställa avsyningar och besiktningar av statsunderstödda torrsamt att fördela från statens avdikningslånefond erhållna

läggningsföretag

å de som skola ansvara för återbetalningen, och dels lånebelopp fastigheter, att bestämmelser angående rese- och traktamentsersättningar gällande borde revideras, så att biträdena erhölle full kompensation för sina kostnader i dessa hänseenden. Sedermera har nämnda förening i skrivelse till de sakkunniga den 10 december 1935 i fråga om förste assistenternas och assistenternas avlöningsförhållanden m. m. hemställt, att förste assistenter till ett antal av 30 måtte erhålla anställning å ordinarie stat med avlöning enligt lönegraden B 20, samt att assistenter till ett antal av likaledes 30 måtte anövriga ställas som extra ordinarie tjänstemän med inplacering i den för sådana

befattningshavare gällande lönegraden 18.

Föreslagna anställnings- och avlöni-ngsförhållanden.

Förste assistenter och assistenter. Vad beträffar kraven på beredande av

förbättrade anställnings- och avlöningsvillkor för de hos lantbruksingenjö-

rerna anställda förste assistenterna och assistenterna, finna de sakkunniga, såsom förut framhållits, dessa krav värda det största beaktande. Ifrågavarande biträden hava ofta att utföra viktiga och ansvarsfulla undersök- Med den verksamhet tagit, har ningar. omfattning lantbruksingenjörernas

det för i allmänhet icke varit möjligt att mera detallantbruksingenjören

kontrollera det arbete, som av assistenterna utföres. Följden har blijerat att assistenterna sällan kommit att i stort sett självständigt handvit, ej hava omfattande av för de eko-

undersökningar grundläggande betydelse

nomiska rörande Uppenbart är att

beräkningarna torrläggningsföretagen.

det ur såväl allmän som enskild måste vara av den största be-

synpunkt

att de av assistenterna verkställda undersökningarna och utredtydelse, verkställas sådant att risk för i denna del

ningarna på sätt, felaktigheter

såvitt elimineras. Förutsättningen härför är i första hand, att

möjligt

biträden beredas en så tryggad och i ekonomiskt hänseende ifrågavarande

jämförelsevis väl avlönad anställning, att kvalificerade krafter kunna finna det förmånligt att söka sig in på assistentbanan. Den i löne-

förbättring

hänseende, som år 1930 genomfördes för förste assistenterna, var givetvis ur nämnda synpunkt av icke oväsentlig betydelse. Men alltjämt synas de

avlöningsförmåner, som erbjudas dessa högre kvalificerade biträden, för

låga med hänsyn till arten av deras arbete. Detta gäller i ännu högre grad

för en stor del av övriga assistenter, vilkas löneställning icke förbättrats,

ehuru dessa i många fall utföra samma arbete och hava samma kvalifikationer som förste assistenterna, men vilka till följd av det begränsade antalet förste assistentbefattningar icke kunnat erhålla anställning som förste assistent. Härtill kommer att för samtliga assistenter ett flertal frågor av vikt ännu äro olösta, exempelvis rörande rätt för dessa biträden till semester, avlöning under sjukdom, pension m. m. En annan av de för-

sakkunniga

ut framhållen olägenhet med nu rådande system är den, att assistenterna icke lära kunna påläggas det ansvar i tjänsten, som för tjänstemän. gäller Såsom de sakkunniga tidigare uttalat, kan en effektiv och tillfredsställande lösning av .förevarande spörsmål icke vinnas, med mindre erforderligt antal assistenter beredas statsanställning. Härvid kan emellertid enligt de sakkunnigas mening icke komma i fråga, att denna anställning blir av annan art än den, som gäller för extra ordinarie befattningshavare. Det lärer nämligen ligga i sakens natur, att innan den

föreslagna organisationen hunnit närmare prövas, de befattningshavare, varom här är fråga, icke böra

knytas så fast i organisationen, som en ordinarie komme

statsanställning

att medföra. Det i finnas att vid en synes övrigt anledning omorganisation

av ifrågavarande tjänster, vilkas hittills varit mindre rekrytering enhetlig, framgå med viss försiktighet. Den hittillsvarande uppdelningen av assistentkåren i förste assistenter och assistenter synes jämväl i den av de sakkunniga föreslagna ändrade

organisationen böra bibehållas. Enligt vad erfarenheten utvisat, har nämligen denna uppdelning, som innebär, bland annat, att de mest kvalificerade assistenterna beredas möjlighet att vid inträffande ledighet vinna befordran till förste assistent, visat sig för fullgörandet av

tjänstegöromålen på lantbruksingenjördistrikten fördelaktig.

I fråga om assistenternas arbetsuppgifter böra desamma liksom hittills vara att såsom tjänstebiträden åt lantbruksingenjör verkställa förberedande undersökningar och beträffande

utredningar torrläggningsföretagen. De sakkunniga kunna således icke biträda de enligt vad i det föregående om-

nämnts framkomna kraven på att å förste assistenterna överlåtes att som

förrättningsmän självständigt handlägga Vissa förrättningar av mindre

omfattning. Härvid må framhållas att den utbildning, som även i fort-

sättningen lämpligen anses böra fordras av dessa befattningshavare, icke

kan anses tillräcklig för att bibringa dem den kompetens i skilda hänseenden, som måste krävas av sådan förrättningsman, även för det fall att

behörigheten inskränktes till att huvudsakligen avse mindre omfattande torrläggningsärenden. Jämväl dylika ärenden kunna nämligen ofta beröra för jordens kultivering viktiga spörsmål, vilka för sin lösning fordra väsentligt hos än den, som

högre agronomisk sakkunskap förrättningsmannen

förste assistent besitter. Erforderlig kompetens härutinnan synes icke kunna ernås med mindre vederbörande avlagt agronomexamen. Att uppställa krav härpå kan emellertid ej gärna komma i fråga, då sådan kompetens icke kan anses nödvändig för fullgöra.ndet av de övriga och åtminstone hittills mest väsentliga arbetsuppgifter, som åligga förste assistent. I övrigt torde det icke vara av behovet påkallat eller ur verksamhetens synpunkt

lämpligt att uppdela arbetsuppgifterna på ytterligare kategorier av självständigt arbetande förrättningsmän. Den av de sakkunniga föreslagna 0rd-

‘I ningen med lantbruksingenjören helt statsavlönad och biträdena fast anställda som statstjänstemän och enhetligt rekryterade torde i varje fall kunna komma att medföra ett smidigare och framför allt tryggare utnytt-

jande än hittills till skilda arbetsuppgifter av den tillgängliga personalen. i

l

Antalet förste assistenter föreslås till 2%, varvid en förste assistent bör

anställas inom varje lantbruksingenjörsdistrikt. För erhållande av dylik an-

l ställning torde nu gällande kompetensvillkor kunna i huvudsak tjäna såsom grundval. Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke såsom ytterligare villkor för anställning såsom förste assistent bör krävas, att vederbörande skall för att erhålla något ökad insikt i jordartsbedömning och därmed sammanhängande hava särskild kurs i marklära. Det

frågor genomgått

torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att utarbeta förslag till nor-

mer för behörighet till befattning som förste assistent.

I om det antal vilka böra beredas statsanställning, må

fråga assistenter,

framhållas Såsom förut anmärkts har för när-

följande. lantbruksstyrelsen

varande rätt att anställa förste assistenter och assistenter med en högsta anställningstid av 575 månader budgetår, motsvarande i sammanlagd per det närmaste 48 helårsanställda dylika befattningshavare. Denna anställhar hittills helt tagits i och torde därför kunna

ningstid anspråk sågas mot-

svara det normala behovet av arbetskrafter. Frånräknat de

ifrågavarande

av de sakkunniga föreslagna 24 förste assistentbefattningarna återstår allt-

så 24: vilka skulle av assistenterna. Enligt de ytterligare befattningar, fyllas sakkunnigas mening kan det emellertid icke ifrågakomma, att samtliga

dessa beredas mera fast anställning i statens tjänst. Bemärkas bör nämatt det i antalet anställningsmånader för assistenter

ligen anspråk tagna

icke av enbart sådana vilka året om tjänstgöra i sådan

utfyllas personer,

Sålunda förordnas till assistenter under längre eller kortare tid egenskap. dels personer, vilka under resten av året tjänstgöra såsom tekniska biträden, och dels personer, vilka allenast mera tillfälligt och särskilt under som-

marmånaderna äro anställda inom ifrågavarande verksamhet. Givetvis

böra blott de assistenter fastare som behövas i det all-

givas anställning,

männas tjänst under en längre sammanhängande tid. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar hava de sakkunniga stannat för att föreslå det antal assistenter, som böra beredas extra ordinarie till 20. anställning För erhållande av anställning såsom assistent böra hädanefter vissa kompetensvillkor författningsenligt föreskrivas. I fråga om assistenternas teoretiska utbildning synas lämpligen enahanda krav böra uppställas som de, vilka föreslås bliva gällande för förste assistenterna. Beträffande den praktiska kompetensen viss tids hos eller synes anställning lantbruksingenjör lantbruksstipendiat böra fordras. Dock synes i denna del lika lång tjänstgöring, som gäller för erhållande av förste eller minst 5 assistentbefattning, år, icke vara erforderlig. De sakkunniga föreslå, att ifrågavarande anställningstid för erhållande av assistentbefattning bestämmes till minst 2 år. Då det gäller att taga ställning till frågan om förste assistenternas blivande lönegradsplacering, vilja de till en erinra sakkunniga början därom, att dessa befattningshavares nuvarande löneförmåner allmänt erkänts vara oproportionerligt låga i betraktande av den som vad i det betydelse, enligt föregående påvisats måste tillmätas dem anförtrodda tjänsteuppdrag. Med hänsyn härtill får det anses angeläget, att en av förhållandena påkallad förbättring i deras åstadkommes. Detta torde vara av vikt löneställning jämväl ur den synpunkten, att ifrågavarande äro befattningar sluttjänster, samt att det ur allmän synpunkt är önskvärt, att kravet en rekrypå god tering av biträdeskåren må i största möjliga mån kunna tillgodoses. Med stöd av vad sålunda anförts vilja de föreslå, att förste sakkunniga assistent inplaceras i lönegrad 17 av den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen, vilken omfattar löneklasserna 15-20. lönegrad En jämförelse mellan förste assistenternas nuvarande avlöningsförmåneioch de av de har i tablå. sakkunniga föreslagna gjorts följande

Nuvarande avlöning Föreslagen avlöning med dyrtids- Ökning tillägg och, i förekommande fall, kallortstillägg samt provisoriskt ortsgmpp Be8.Yn Begyn dyrortstillägg Slutav_ Slum“ nelseav- _ nelseav- _ 1._ onmg r_ Onmg löning

Begynn_e1se Slutavlöning löning

avlömng

C . . . . . . . . 3 600 4 560 4 122 5 772 522 1 212 D . . . . . . . 3 720 4 680 4 284 5 994 564 1 314 E . . . . . . . . 3 840 4 800 4 446 6 216 606 1 416

G Umeå. . . . . 4 080 5 040 4 842 6 708 762 1 668 G Östersund 4 080 5 040 4 944 6 870 864 1 830 G Luleå . . . . 4 080 5 040 5 163 7 077 1 083 2 037 G Övriga orter 4 080 5 040 4 782 6 648 702 1 608

Anmärkas må att vid angivandet i tablån av förste assistenternas bli-

vande avlöningsförmåner hänsyn icke tagits till de pensionsavdrag, som

äro förenade med den föreslagna lönegradsplaceringen. I fråga om avlöningen för assistenter hava de sakkunniga ansett, att denna ej bör utmätas nämnvärt lägre än för förste assistenterna. Enligt vad

de sakkunniga ovan föreslagit, skall nämligen för erhållande av assistentbefattning i huvudsak krävas samma kompetens som den, vilken fordras

för anställning såsom förste assistent. Bled hänsyn härtill föreslå de sakl kunniga, att assistent placeras i lönegraden 15 i nyssberörda löneplan, vil- l i ken lönegrad omfattar löneklasserna 13-18. Detta innebär, att assistent kommer att åtnjuta avlöning med å C-ort lägst 3 660 kronor och högst 5 060 kronor samt å G-ort lägst 4 270 kronor och högst 5 830 kronor. Förutom den fördel, som förste assistenter och assistenter komma att erhålla genom bättre avlöningsvillkor, medför statsanstäl.lningen därjämte, att dessa befattningshavare ernå tryggare anställningsförhållanden genom den rätt till semester, avlöning under sjukdom samt egenpension, vilka förmåner åtfölja extra ordinarieanställningen i statens tjänst. Genom Kungl. Maj :ts reglemente den 16 oktober 1936 (nr 542) angående för efterlevande till i statens tjänst (all-

familjepension befattningshavare

männa familjepensionsreglementet), vilket reglemente lårer komma att träda i kraft från och med den 1 juli 1937, bliva extra ordinarie befattningshavare därjämte tillförsäkrade rätt till familjepension. Tekniska biträden. Till denna grupp av biträden böra hänföras dels förut omförmälda mer eller mindre tillfälligt anställda assistenter och dels de fältbiträden i övrigt, som äro erforderliga för verksamhetens bedrivande. De sakkunniga hava icke ifrågasatt annan förändring i dessa biträdens och avlöningsförhållanden, än att avlöningen skall utgå av anställnings-

statsmedel i form av arvode. Några särskilda kompetensvillkor för erhål-

lande av anställning såsom tekniskt biträde synes icke nödvändigt att för-

fattningsenligt uppställa, utan torde det böra ankomma på lantbruksstyrel-

sen att härom utfärda de fö-reskrifter, som kunna finnas erforderliga. De sakkunniga förutsätta, att tekniskt biträde, i den mån han innehar eller sedermera förskaffar sig erforderlig kompetens, kan vinna befordran till assistent. De hava beräknat behovet av arbetskrafter

sakkunniga ifrågavarande sålunda, att tekniska biträden må av lantbruksstyrelsen anställas för en

anställningstid av 200 månader år. sammanlagd per I fråga om arvodet till de tekniska biträdena föreslå de sakkunniga, att detsamma bestämmes till ungefär samma belopp, som tekniskt biträde

i under de sista åren ätnjutit i lön av lantbruksingenjör, eller genomsnitt

i medeltal i ett för allt 200 kronor för månad. I statförslaget har till av-

lönande av tekniska biträden upptagits ett anslag å 40 000 kronor. Hinder bör icke möta för att inom

lantbruksstyrelsen ramen för det beviljade an-

slaget till tekniskt biträde utbetala som beroende avlöning, på kvalifikationer och över- eller

dyrortsplacering något understiger nyssberörda månadsavlöning.

Rit- och skrivbiträden.

De hos lantbruksingenjörerna anställda rit- och skrivbiträdena avlönas

för närvarande helt av principalerna. Enligt från inlantbruksingenjörerna hämtade uppgifter avseende åren 1933-1934 voro under ett vart av dessa år hos dem anställda rit- och skrivbiträden med en anställsammanlagd ningstid av omkring 694 månader. flertalet av dessa biträden

övervägande

voro kvinnliga. Avlöningen varierade mellan lägst 100 kronor och högst 275 kronor i månaden. I medeltal till 165 kronor i måuppgick avlöningen naden.

Om det erforderliga antalet arbetskrafter för ifrågavarande befattningar

torde man kunna erhålla en någorlunda med av

riktig uppfattning ledning nyssberörda av lantbruksingenjörerna lämnade uppgifter. De sakkunniga

hava beräknat, att inom verksamheten behöva anställas dels 48 rit- och skrivbiträden med anställning hela. året, motsvarande en ansammanlagd ställningstid av 576 månader för år, dels ock tillfälliga rit- och skrivbiträden med en sammanlagd anställningstid av 120 månader för år.

Av de helårsanställda biträdena böra vissa beredas de förmåner, som

medfölja fastare statsanställning. Till dessa befattningar böra förnämligen värvas särskilt kvalificerade krafter. Med utgångspunkt från dessa synpunkter hava de ansett böra att

sakkunniga. sig föreslå, sammanlagt 34 ritoch skrivbiträden beredas anställning såsom extra ordinarie befattnings-

havare. Av sistnämnda biträden bör ett väl kvalificerat biträde placeras inom varje lantbruksingenjörsdistrikt. De 24 biträden, som sålunda skulle anställas, föreslås erhålla avlöning enligt lönegraden 7 i den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen, vilken lönegrad omfattar löneklasserna 5-10. Vid en sådan rit- och skrivbiträde

lönegradsplacering skulle

komma att uppbära å. C-ort lägst 2 370 kronor och högst 3 100 kronor samt å G-ort lägst 2 770 kronor och högst 3 630 kronor. De övriga 10 ritoch skrivbiträden, vilka föreslagits till fastare böra statsanställning, synas placeras i lönegraden 4 i nyssberörda löneplan, vilken omfattar

lönegrad

löneklasserna 2——7. Då dessa biträdens blivande stationsort icke kan i för-

väg bestämmas, har i statförslaget beräknats avlöning få, medeldyrort

(E-ort) innebärande rätt till avlöning med lägst 2 090 kronor och högst 2 890 kronor.

Vad slutligen beträffar återstående helårsanställda rit- och skrivbiträden,

till antalet 14, ävensom tillfälliga dylika biträden med ovan angiven sammanlagd anställningstid av 120 månader för år, har deras avlöning beräk-

nats till i genomsnitt i ett för allt 175 kronor för månad. I statförslaget har för ändamålet upptagits ett anslag å 40 000 kronor.

Personliga lönetillägg till de ordinarie lantbruksingenjörerna såsom kompensation för minskade inkomster. Såsom tidigare framhållits kommer det av de sakkunniga föreslagna nya

avlöningssystemet att för flertalet lantbruksingenjörer medföra en icke

oväsentlig beskärning av de inkomster, som dessa med nu gällande avlöningsbestämmelser hittills uppnått och i fortsättningen kunna beräknas komma att uppnå. Vid sådant förhållande, och då de för lantbruksingen-

jörerna gällande särskilda avlöningsbestämmelserna äro så avfattade, att

i dessa befattningshavare icke torde mot sitt bestridande vara skyldiga att låta sig överföra till nytt avlöningssystem, lärer det kunna förutsättas, att vilkens skulle komma att vid sådan

lantbruksingenjör, avlöningsförmåner överflyttning försämras, finner med sin fördel förenligt att kvarstå å gäl-

lande lönestat. Visserligen kundedet tänkas att i samband med den nya

löneregleringen en sänkning av lantbruksingenjörstaxan genomfördes på

sådant sätt, att nyssnämnda eventualitet ej kunde te sig alltför lockande. finna emellertid för sin del en av taxe-

De sakkunniga dylik beskärning

inkomsterna icke vara förenlig med vad som kan vara billigt och rättvist 3 i från statens sida. Ur såväl det allmännas som de enskilda tjänstemännens

synpunkt torde därför en sådan lösning av denna fråga böra eftersträvas,

att de vilka innehava fullmakt sin tjänst, bliva.

lantbruksingenjörer, på

genom personliga lönetillägg tillförsäkrade skälig kompensation för den in-

komstminskning, varav de komme att drabbas vid övergång t.ill den nya

avlöningsstaten. _

Storleken av hittillsvarande inkomster enligt

lantbruksingenjörernas

taxa har varit beroende av ett flertal olika faktorer. Sålunda kunna i nämn-

da avseende verkningar påvisas av exempelvis tjänstgöringens förläggning till olika distrikt, i det att inkomsterna inom mera utpräglade jordbruksområden ofta rätt väsentligt överstigit, vad som varit möjligt att ernå inom andra distrikt. Lantbruksingenjörens ålder kan i detta sammanhang

även hava varit av viss betydelse, i det att med tilltagande ålder hos för-

dennes och därmed även möjligheten för rättningsmannen arbetskapacitet

honom att av sina förrättningar förskaffa sig inkomst kan hava minskats.

För att kunna bedöma, i vad mån för minskning i inkompensation

komsterna den eventuellt bör utgå, hava

genom föreslagna omläggningen

Vid bedömandet av innebörden av de sakkunnigas till löneställ-

förslag ning för lantbruksingenjörerna skall i första hand till de tagas hänsyn

belopp, dessa komma att uppbära i avlöning enligt den löne-

föreslagna gradsplaceringen B 29. Emellertid bör därjämte vid jämförelse mellan lant-

bruksingenjörernas förmåner enligt gällande och hän-

föreslaget lönesystem syn tagas jämväl till den förbättring i pensionshänseende, som, därest de sakkunnigas förslag genomföres, kommer lantbruksingenjörerna till

godo. Enligt nu gällande bestämmelser skall för lantbruksingenjör tillämpas det

pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som gälla för befattningshavare l

l i 26:e Genom den komma I lönegraden. föreslagna löneregleringen i detta hänseende att i stället gälla bestämmelserna för befattningshavare i 29:e löngraden, innebärande en ökning i pensionsunderlagen med ett belopp av 960 kronor. Å andra sidan medför reformen en ökning av pensionsavdragen från 330 kronor till 399 kronor för år. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter har värdet av den ökade pensionsförmånen ansetts motsvara ett belopp av 600 kronor för år.

Vid jämförelse mellan å ena sidan lantbruksingenjörernas nuvarande

sammanlagda inkomster i tjänsten och å andra sidan deras löneförmåner enligt de sakkunnigas förslag, däri inberäknat värdet av ökad pensionsför-

mån, har framgått, att för samtliga lantbruksingenjörer med undantag av två löneregleringsförslaget kommer att medföra viss inkomstminskning.

Detta belyses närmare av nedanstående sammanställning.

]alfiE::lkS_

Inkomstminskning kronor ingenjörer

1 500- 1 999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 2000- 2499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2 500- 2 999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 3000- 3499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4000- 4499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 5500- 5999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 6000- 9000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 10 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

De hittillsvarande sammanlagda hava, såsom av

avlöningsförmânerna

det ovanstående framgår, under de senare åren i vissa fall uppgått till så. höga belopp, att det enligt de sakkunnigas mening icke gärna kan ifråga-

sättas, att lägga desamma till grund för beräknande av personliga lönetill-

lägg åt bemälda befattningshavare, utan bör en begränsning härvidlag äga

rum. Beaktas bör jämväl i detta sammanhang att lantbruksingenjörernas

varit och fortfarande skulle komma att i

inkomster av förrättningar icke

oväsentlig grad bliva beroende av, huruvida staten i samma utsträckning som hittills anvisar anslag till torrläggningsverksamheten. I den mån staten funne det att minska detta

erforderligt anslagstilldelningen för ända-

mål, skulle följden därav med bliva., att taxeinkomsterna nödvändighet reducerades. I detta sammanhang torde det vara lämpligt att i korthet redogöra för de i om bestämmandet av

grunder fråga personliga lönetillägg, som till-

lämpats vid tidigare löneregleringar för andra i statens

befattningshavare

tjänst.

Före genomförandet av den år 1919 beslutade löneregleringen för kom-

munikationsverken ägde åtskilliga befattningshavare vid telegrafverket uppbära sportler i form av telegramprovision. Beträffande dessa tjänstemän föreskrevs uti de av Kungl. l\Iaj:t den 16 april 1920 meddelade be-

stämmelserna i fråga om övergång till den nya lönestaten vid telegrafver-

ket, att den, vars sammanlagda löneinkomst vid nämnda övergång jämte de sportler, som för år 1919 belöpt å den ordinarie tjänst, han omedelbart före innehade —— beräknade till övergången sportlerna högst 5 4400 kronor - den han efter till den överstege avlöning ägde uppbära övergången nya staten inklusive det honom enligt vissa bestämmelser eventuellt tillkommande personliga lönetillägg, skulle tilldelas särskilt personligt lönetillägg motsvarande nämnda skillnad. Lönetillägget borde emellertid minskas eller upphöra i den mån tjänstemannens avlöning ä den nya staten ökades samt avskrivas under nio år med en niondel årligen. Vid löneregleringarna för vissa tjänstemän inom tullverket (riksdagens

E

; skrivelse nr 276/1922), för landssekreterare och landskamrerare (riksdagens

l skrivelse nr 333/1925) och för sekreteraren i Överståthållarämbetets kansli

l

(riksdagens skrivelse nr 205/1926) bestämdes jämväl personliga lönetillägg

att utgå till dessa befattningshavare, i den mån de nya avlöningarna kom- | ; me att medföra inkomstminskning, och fastställdes lönetilläggen att för varje särskilt fall utgå med högst 5 4100 kronor för år räknat. Även nu omhandlade särskilda lönetillägg skulle minskas eller upphöra, i den mån tjänstemannens avlöning å den nya staten ökades, samt avskrivas under , nio år med en niondel årligen.

i

I fråga om begränsningen av de personliga lönetilläggen till lantbruks-

ingenjörerna synes det, som om denna liksom vid nyssberörda löneregle-

l ringar lämpligen kan sättas vid ett belopp av 5 400 kronor. Däremot finna

l

de sakkunniga, vilka såsom förut nämnts anse det att

F synnerligen önskvärt,

anslutning till det föreslagna nya lönesystemet må kunna ernås från samt-

I

liga nuvarande lantbruksingenjörers sida, att en ur tjänstemännens syn-

punkt fördelaktigare övergångstid till sagda lönesystem bör beredas ifrågavarande befattningshavare, än vad som skett i ovan angivna fall. De sak-

kunniga hava härvid tänkt sig, att det personliga lönetillägget till lantskall i varje särskilt fall oavkortat under de fem bruksingenjörerna utgå första åren från den nya löneregleringens genomförande, samt att det där-

efter avskrives under därpå följande sex år med en sjättedel årligen. Där nyssnämnda maximum av 5 4:00 kronor uppnås, skulle sålunda lönetillägget komma att utgå, under vart och ett av de första fem åren med 5 400 kronor, under sjätte året med 4 500 kronor, under sjunde året med 3 600 kronor

0. s. v. för att med utgången av det tionde året helt upphöra. Vid uppgörandet av förslag till personliga lönetillägg hava de sakkunniga

ansett léimpligt, på sätt framgår av nedanstående tabell, indela lantbruks-

i olika med till storleken av den inkomst-

ingenjörerna grupper hänsyn

minskning, som var och en till följd av löneregleringen får vidkånnas. Därvid hava till hänförts de lantbruksingenjörer, vilkas inkomstsamma grupp

minskning komme att bliva av ungefär-ligen samma storleksordning. I över-

ensstämmelse härmed anse de sakkunniga, att varje särskild lantbruks-

bör tillerkännas med i tabellen be-

ingenjör personligt lönetillägg angivet

lopp.

Personligt Lantbruksingenj ör Grupp lönetillägg kronor

A. E. Welin-Berger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . K. F. Westling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I. J.Nyman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I 1 500 I. E. Öjefors . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . H. G. Hegethorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . L. M. Lingström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . II 2 000 A. G. Ytterberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . G. Wadman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . M. Wixell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . III 2 500 N. G. Gustafsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . J. M. Hägglund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. B. Carlson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . IV 3 000

E. G. Lindqvist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l V 4 000

s. G. v. Hallin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I N. Risberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I. P. Helin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. Berner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . L. L. P. Holmström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . VI 5 400 c. H. Wallér . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. G. Kindblom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . A. H. Welin-Berger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . F. M. Olsson

Lönetilläggens sammanlagda årliga belopp under de fem första åren uppgår till 76 200 kronor. Å bör lönetilläggen dyrtidstillägg icke utgå. De sakkunniga föreslå att såsom alltså, kompensation för minskad avlöning må till i tabellen angivna lantbruksingenjörer, därest de övergå å den nya lönestaten, utbetalas personligt lönetillägg med i samma tabell angivna belopp, ävensom att sagda skall oavkortat lönetillägg utgå under en tid av fem år efter den lönestatens nya ikraftträdande samt därefter under en tid av sex år avskrivas med en sjättedel om året, dock att lönetillägget bör minskas eller därest och i den mån upphöra, tjänstemannens avlöning å den nya staten skulle komma att ökas. Utbetalningen av lönetilläggen lärer böra ske i enahanda som ordning, beträffande avlöning i allmänhet är stadgad.

Rese- och traktamentsersättningar. Enligt kungörelsen den 27 juni 1929 (nr 211) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet med i nämnda kungörelse sedermera genom kungörelserna nr 439/1930 och 612/1934 vidtagna ändringar äro lantbruksingenjörerna och deras biträden vid i förrättningar tjänsten hänförda till följande rese- och traktamentsklasser, nämligen klass lantbruksingenjör II C, extra lantbruksingenjör klass II D, lantbruksstipendiat och assistent klass II E samt tekniskt biträde klass III E. Vid sidan härav i om gälla fråga lantbruksingenjörerna och deras biträdens tjänsteresor vissa vilka ytterligare bestämmelser, finnas införda i det förut nämnda av den Kungl. Majzt 31 december 1920 (nr 911) utfärdade resereglementet för I detta lantbruksingenjörer. reglemente hava sedermera vissa ändringar vidtagits genom kungörelserna nr 10/1925, 374/1925, 219/1929, 204/1931, 191/1932 och 303/1933. Genom kungörelsen nr 191/1932, vilken trädde i kraft den 1 bland juli 1932, vidtogs annat den ändringen, att för ifrågavarande befattningshavare ersättningen för tjän-

steförrättningar och därav föranledda resor inom eget distrikt fastställdes.

till lägre än som skulle belopp, utgå vid tillämpning av allmänna resereglementets bestämmelser. En ytterligare beskärning av sagda ersättning skedde genom kungörelsen nr 303/1933. Dessa s. k. tillbesparingsreglementen kommo i att syfte nedbringa statsverkets kostnader för tjänsteresor. Anmärkas mä att dylika utfärdats besparingsreglementen jämväl för ett stort antal andra i statens förrättningsmän tjänst, vilkas tjänsteresor huvudsakligen äro förlagda till ett begränsat tjänstgöringsområde. Genom sistberörda nr 303/1933 har tiden kungörelse för från och med den 1 juli 1933 för och

traktamentsersättningen lantbruksingenjörerna

deras biträden nedsatts sätt av på framgår följande sammanställning. , 9

Allmänna resereglementet Besparingsreglementet

Tmktaments_ Traktamentsersättning

Befatmmg Traktaments- tillhopa för

ellsätmlllg för dag för natt

for dygn dygn klass n O l

. . C 19 8 ö 13 Lantbruksingenjör Extra lantbruksingen- D 16 7 4 11 jör . . . . . . . . . . Lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt E 13 6 4 10 biträde

varav sex timmar i för resa eller förrätt-

För dag, högst tagits anspråk

av föreskrift i till ovan nämnda

ning, utgår på grund besparingsreglementet

befattningshavare icke någon ersättning. varigenom lant-

Genom den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen,

i 29:e extra lantbruksingenjör i skulle placeras lönegraden,

bruksingenjör

samt förste assistent i 17:e följer, att dessa be- 25:e lönegraden lönegraden, att i allmänna hänföras till högre fattningshavare komma. resereglementet

för närvarande är fallet. Sålunda kommer lant-

traktamentsklass, än vad

till klass C

bruksingenjör att uppflyttas till klass B, extra lantbruksingenjör

assistent till klass D. Enbart detta förhållande torde i och för sig

och förste

icke att höjning vidtages jämväl av traktamentsersättgiva anledning till,

för dessa Med av-

ningen enligt besparingsreglementet befattningshavare.

för och deras biträden må

seende å traktamentena lantbruksingenjörerna

emellertid framhållas att dessa hava. de vidtagna beskärningarna

genom

under vad som enligt särskilda besparingsreglementen utgår

nedbringats

andra med motsvarande placering i all-

till ett flertal befattningshavare

I detta de sakkunniga särskilt

männa resereglementet. sammanhang vilja. till vad i dessa delar för tjänstemännen inom den lokala hänvisa gäller

för sistnämnda tjänstemän utfärdat besparingsvägförvaltningen. Enligt

211/ traktamente med, för dygn räknat, 15 kroreglemente (nr 1934) utgår

nor till 13 kronor till biträdande vägingenjör samt 11 kronor vägingenjör, till och ritbiträde hos vägingenjör. Det synes enligt Vägingenjörsassistent de icke förefinnas någon sådan bestämd skiljaktighet

sakkunnigas mening med avseende å möjligheter att

mellan ifrågavarande befattningshavare

under som kan motivera nämnda skillnad i ordna för sig förrättningsresor,

Med till vad ovan anförts finna de sak-

traktamentenas storlek. hänsyn

i och

kunniga skäligt, att sådan höjning vidtages lantbruksingenjörernas

att överensstämmelse ernås med

deras biträdens traktamenten, huvudsaklig

vad som för inom den lokala vägförvaltningen.

gäller tjänstemän

De sakkunniga föreslå sålunda, att till lant-

traktamentsersättningarna

bruksingenjörerna och deras tjänstebiträden fastställas till följande belopp:

Tillhopa för Fördag För natt Befattning dygn

kronor

Lantbruksingenjör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 6 15 Extra lantbruksingenjör . . . . . . . . . . . . . . . 8 5 13 Lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 4 11

Genom denna ändring skulle komma

traktamentsersättningarna att upp-

gå för och extra

lantbruksingenjör lantbruksingenjör till samma belopp

samt för övriga till en krona

befattningshavare lägre belopp än vad som

i sådant hänseende före den år 1933 gällde vidtagna reduceringen.

Lantbruksingenjörstaxan. Efter vidtagandet av sådan i lant-

förändring avlöningsvillkoren för

bruksingenjörerna, att dessa bliva helt statsavlönade, skola för

avgifterna nämnda befattningshavares inlevereras till författningar statsverket. Det

ligger i statens intresse, att sålunda medel komma att täcka så

inflytande

stor del som möjligt av utgifterna för och dess verksamhet. organisationen Någon ökning av vad allmänheten hittills haft att för biträde av erlägga

lantbruksingenjör, anse de sakkunniga likväl icke böra. bliva genomsnittligt

en följd av omorganisationen. Ã andra sidan icke heller synes någon genom-

gående nedsättning av numera gällande arvodestariffer vara av förhållan-

dena påkallad. De hava emellertid funnit de nuvarande

sakkunniga taxebestämmelserna

vara behäftade med i vissa avseenden Bland dessa väsentliga olägenheter. må särskilt nämnas att arvodet för mindre omfattande kan

förrättningar med tillämpning av sagda bestämmelser bliva och har i stor

utsträckning blivit i förhållande till det oproportionerligt högt arbete, som varit förenat

med förrättningarnas Sålunda har handläggning. det i fråga om exempelvis förrättningar av storleksklass upp till 5 hektar icke hört till

sällsyntheterna,

att förrättningsarvodet till eller kronor

uppgått överstigit 50 för hektar. Härtill kommer att de nuvarande taxebestämmelserna äro detal-

onödigt

jerade och därigenom synnerligen Att bibehålla ett

svåröverskådliga. dylikt

invecklat taxesystem, sedan med av den nu

genomförandet föreslagna omorganisationen förrättningsavgifterna skola inflyta i statskassan, icke

synes

lämpligt. De sakkunniga hava med hårtill ansett en hänsyn genomgripande förenkling av grunderna för dessa avgifters bestämmande böra i före-

varande sammanhang genomföras.

Vid av i sådant syfte kunna lantbruksingenjörerövervägandet åtgärder

nas i två huvudgruppen Till den ena böra

tjänstegöromål uppdelas gruppen

hänföras sådana som resultera i förslag till torrläggnings- eller förrättningar, annan å viss vid redovisad markareal, medan till den

åtgärd förrättningen

andra räknas tjänsteuppdrag. Avgiften bör be-

gruppen samtliga övriga träffande tillhörande den förstnämnda gruppen i varje särförrättningar skilt fall sättas i förhållande till storleken av den markareal, huvudsakligt medan för tjänsteuppdrag tillhörande

som förrättningen omfattar, avgiften

den senare bör med visst belopp för dag, som för upphuvudgruppen utgå draget tagits i anspråk. Härtill komma vissa av lantbruksingenjörerna an-

ytterligare slag på

kommande som icke låta sig inordna i någon av tjänstegöromål, lämpligen nu nämnda bland andra utövandet för vederbörande intreshuvudgrupper, senters av av och kontroll över utförandet av torrlägg-

räkning ledning

avseende bör där-

ningsarbete. Avgift för förrättning dylika tjänstegöromål

i med vad i det kommer att utvisas, beräki för, enlighet följande närmare nas efter andra från vad ovan anförts skiljaktiga grunder.

Bruttoinkomster av närvarande

A. förrättningar enligt för gällande taxebestämmzlser.

För. att kunna bedöma storleken av den inkomst, som statsungefärligen av verk-

verket bör kunna efter omorganisationen påräkna ifrågavarande

‘air det att en närmare undersökning av de hitsamhet, nödvändigt företaga bruttoinkomsterna av förrättningar av

tillsvarande lantbruksingenjörernas

och undersökningar hava därför av de olika slag storleksordning. Dylika varvid i kulturtekniska arkiv i lantbruks-

sakkunniga verkställts, byråns

som material. I de fall, där styrelsen tillgängliga förrättningsakter tjänat skett av de inkomsterna av visst slag av för-

uppskattning sammanlagda

har hämtats från sådana år, då för-

rättningar, undersökningsmaterialet

de ordinarie normalt 4 extra lantbruks-

utom lantbruksingenjörerna jämväl

som För åstadkommande av ett med

ingenjörer tjänstgjort förrättningsmän.

de såvitt överensstämmande resultat hava verkliga förhållandena möjligt

undersökningarna givits relativt betydande omfattning.

I till vad ovan nämnts om önskvärdheten av, att förrättningsanslutning framdeles sättas i relation till företagens areala om-

avgifterna huvudsaklig hava de till en början inriktats på

fattning, sakkunnigas undersökningar

om av olika söka utröna den ungefärliga att i fråga företag storleksordning

arvodet nu taxa för hektar av i de

storleken av enligt gällande uppdelat

olika mark. Dessa undersökningar hava omfattat dels

företagen ingående

och dels sådana som handlagts utan sam-

syneförrättningar förrättningar,

band med Till sistnämnda av förrättningar hava jämväl hänförts syn. slag

förslag rörande täckdikning. Vid bearbetandet av det underföreliggande

sökningsmaterialet hava mycket variationer i de debiterade

betydande ar-

vodena, räknade för hektar, visat förefinnas även i

sig fråga om förrätt:ningar tillhörande samma storleksordning. I många fall har icke kunnat utläsas annan förklaring till dylika variationer än olika förrättningsmännens tillämpning av gällande taxebestämmelser vid Här arvodesdebiteringen.

nedan upptagna arvoden för hektar måste därför betraktas som endast

approximativa medeltal.

I fråga om arvodena för som icke resulterat i

tjänsteuppdrag, framläggande av förslag till åtgärd berörande. viss redovisad har beräk-

markareal, ning skett av antalet för dylika använda Jämväl denna

uppdrag dagar.

beräkning kan endast betraktas som approximativ.

1) Syneförrättningai- enligt vattenlagen. Undersökningsmaterialet har omfattat 1 000 företag.

u Förrättnings- Godemännens Foretagets mannens arvode och Antal stclrleksklass areal arvode* reseersättning företa g hektar kronor per hektar

I . . . . . . . . . . -10 160 322- 6: - II . . . . . . . . . 10-50 420 14: 75 2: 50 III . . . . . . . . . 50-200 355 8: 25 1:- IV . . . . . . . 4 . 200-400 40 7: 25 0: 50 V . . . . . . . . . 400 25 6: - 0: 50 Summa 1 000 1 Inberäknat lösen för l ex. avskrift av handlingar och 1 ex. ritningskopior på ritpapper.

2) Förrättningar utan samband med syn.

a) Öppen avdikning.

Undersökningsmaterialet har omfattat 420 företag.

areal Förrättningsmannens Företagets Storleksklass Antal arv°de företag hektar kronor per hektar

I . . . . . . . , . . . . . . 10 170 17:50 II . . . . . . . . . . , . . . 10-50 200 7:- III . . . . . . . . . . . . . 50-200 45 3:80 IV . . . . . . . . . . . . . 200-400 5 3:- Summa 420

b) Täckdikning. Arvodet för upprättande av täckdikningsplan i skala 1 : 2 000 kan enligt nedanstående tabell och under hänvisning till däri angivna paragrafer i

beräknas hava uppgått till i genomsnitt 8 kronor

lantbruksingenjörstaxan för hektar.

Planlagd areal

25 hektar 5 hektar Arvode i kronor per hektar

6 § Ãgomätning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2: 11 2: 30 8 § Rubrik m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0: 16 O: 80 11 § Ytavvägnixig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1: 70 1: 70 13 § Arealuträkning . . . . . . . . . . . . . . . . . 0:41 0:41 30 § Planens upprättande . . . . . . . . . . . . . . 2:50 2: 50 Kostnadsberäkning m. m . . . . . . . . . . . . . . . . 0: 60 0: 60 Summa 7:48 8:31

3) Övriga tj änsteuppdrag. Av och hos dem under normal arbetstillgång an-

lantbruksingenjörerna

ställda utförda förrättningar av ifrågavarande slag beräktjänstebiträden nas hava tagit i anspråk sammanlagt i runt tal 900 dagar för år.

Med av ovan sätt erhållna arvoden för

ledning på angivet genomsnittliga

hektar hava de sakkunniga sökt beräkna den nuvarande bruttoin/comsten av förrättningar inom varje särskild förrättningsgrupp. Vid dessa har förutsätts normal arbetstillgång för samtliga beräkningar har sålunda icke tagits till den under vissa av de förrättningsmän. Hänsyn

senaste åren till av arbetslöshetskrisen inträffade stegringen av av-

följd

dikningsverksamheten.

verkställts har Beträffande förrättningar, som vid syn enligt vattenlagen, till en skett av företagens ungefärliga frekvens inom början undersökning olika storleksklasser. Resultatet av denna undersökning utvisas av närmast tabell. Undersökningsmaterialet har omfattat 2 000 företag. efterföljande Av tabellen att övervägande flertalet eller 88 procent av samtframgår återfinnas inom de fem lägsta storleksklasserna eller med liga förrättningar areal intill 80 hektar. Dessa spela därför en avgörande roll på förföretag rättningsarvodenas sammanlagda storlek. För av bruttoinkomsterna av ifrågavarande vid syn enligt beräkningen

verkställda förrättningar har antalet av samtliga förrättnings-

vattenlagen

män avslutade uppskattats till i medeltal sammanlagt syneförrättningar

omkring 1 050 för år. Dessa förrättningar hava antagits varit fördelade

Antal före-tag

Företagets areal Storleksklass , hektar 1 procent av hela St antalet

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 21.00 II . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10-20 510 25.50 III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20-30 295 14.75 IV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30-50 345 17.25 V . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50-80 190 9.50 VI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80-120 110 5.50 VII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120-170 60 3.00 VIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170-230 30 1.50 IX . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230-300 25 1.25 X . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300-400 10 0.50 XI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 5 0.25 Summa 2000 100.00

inom de olika storleksklasserna i den proportion, som angives i ovan-

stående tabell. Förrättningsarvodet för hektar inom varje dylik storleksklass har därefter uträknats i förhållande till i tabell 1) ä sid. 133 angivna

varvid för förrättningarna inom denna erhållits

genomsnittsarvoden, grupp

här nedanstående ungefärliga arvodesbelopp.

r Förrättnings- ’ mannens Företagets Antal Summa Summa

*i Storleksklass arvode

areal företag areal arvode

l pel_ hektar

l hektar hektar kronor kronor

l

I . . . . . . . . . . . . 10 220 1 100 32: - 35 200 II . . . . . . . . . . . 10-20 268 4 000 20: - 80 000 III . . . . . . . . . . . 20-30 155 3 900 16: - 62 400 IV . . . . . . . . . . . 30-50 180 7 200 13: -- . 93 600 i V . . . . . . . . . . . . 50-80 100 6 500 10: 25 66 625 VI . . . . . . . . . . . 80-120 58 5 800 8: 75 50 750 VII . . . . . . . . . . . 120-170 32 4 650 8: 25 38 360 VIII . . . . . . . . . . 170-230 16 3 200 7; 75 24 800 | IX . . . . . . . . . . . 230-300 13 3 450 7: 50 25 875

i

X . . . . . . . . . . . 300-400 5 1 750 7: - 12 250 XI . . . . . . . . . . . 400 2 800 6: 50 5 200

i

Summa 1 050 42 350 - 495 000

I fråga om som verkställts utan samband med enligt

förrättningar, syn

Vattenlagen och avsett öppen avdikning, har undersökning av företagens

ungefärliga frekvens inom olika storleksklasser givit följande resultat. Undersökningsmaterialet har omfattat 1 000 företag.

n Antal företag Företagets areal Storleksklass _ hektar 1 procent av hela st. antalet

. . . . . . . . . . . . . . _ . . . . . 10 37.50 II . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . 10-20 240 24.00 III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20-30 120 12.00 IV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30-50 115 11.50 V . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50-80 75 7.50 VI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80-120 35 3.50 VII . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120-170 20 2.00 VIII . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170-230 8 0.80 IX . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230-300 6 0.60 X. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300-400 4 0.40 XI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 2 0.20 Summa 1 000 100.00

Jämväl inom denna är det vida

förrättningsgrupp övervägande flertalet,

eller ända till 92.5 procent av samtliga företag, att söka inom de fem lägsta storleksklasserna, och för 37.5 procent av hela antalet understiger arealen

10 hektar.

Till följd av att såsom villkor för erhållande av statsunderstöd till torr-

läggningsföretag numera är föreskrivet, att rörande skall förslag företaget vara upprättat vid syneförrättning enligt vattenlagen, hava författningar

:rörande utdikning av mark under senare år endast sällan förekommit utan

dylik syn. Vid beräkningen av de hittillsvarande taxeinkomsternas storlek

hava de därför ansett kunna bortse från nu

sakkunniga sig ifrågavarande förrättningar. Vad därefter beträffar förrättningar, som avsett upprättandet av förslag till täckdikning, hava dylika. förrättningar på senare tid i endast relativt ringa utsträckning handlagts av lantbruksingenjörerna. Den för täckdikning planlagda arealen torde sålunda hava uppgått till i genomsnitt alle-

nast 1 400 hektar för år. Med av ovan beräknat

tillämpning genomsnitts-

arvode, 8 kronor för hektar, beräknas den av dessa förrättningar erhållna.

bruttoinkomsten till sammanlagt omkring 11 200 kronor för år. Vad slutligen angår övriga tjänsteuppdrag, för vilka förrättningsmannen åtnjutit dagarvode, kan såsom förut nämnts den tid, som för dessa förrättningar tagits i anspråk, beräknas till sammanlagt i runt tal 900 dagar för år. Då dagarvodet utgjort 12 kronor, upptages bruttoinkomsten av ifrågavarande tjänsteuppdrag till sammanlagt (900 X 12 =) 10 800 kronor

för år.

En sammanställning av de sakkunnigas beräkningar av den normala hittillsvarande bruttoinkomsten av lantbruksingenjörernas förrättningar ger följande resultat.

Syneförrättningar enligt vattenlagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . omkring kr. 495 000 Täckdikningsförrättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » » 11 200 Övriga tjänsteuppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » » 10 800 Summa kronor 517000

B. Beräknade bruttoinkomter

efter omorganisationen.

I samband med nu av för föreslagen omläggning avlöningsförhållandena lantbruksingenjörerna och deras biträden bör såsom förut framhållits en förenkling ske av de nuvarande detaljerade och invecklade föreskrifterna för förrättningsarvodenas bestämmande. Därvid emellertid böra iaktsynes tagas, att rekvirentemas utgifter för komma i stort förrättningarna att sett bliva oförändrade, dock så att av särskilda förhållanden motiverade jämkningar uppåt eller nedåt vidtagas i fråga om avgifter för vissa av slag förrättningar. De sakkunniga vilja här endast angiva de som huvudlinjer, sålunda böra följas för av de vilka rekvirent synas beräkningen avgifter, framdeles skall erlägga för lantbruksingenjörernas Det torde förrättningar. få ankomma på att härutinnan utforma lantbruksstyrelsen och till Kungl. Maj:t avgiva förslag till erforderliga närmare bestämmelser. Lantbruksingenjörernas tjänstegöromål böra jämväl ur förevarande synpunkt uppdelas på sätt förut nämnts i två grupper, beroende av huruvida i förrättningsakterna redovisas av den ifrågasätta åtgärden berörd markareal eller icke. Avgift för tillhörande den — dock frånförrättning förstnämnda gruppen

i

sett till vilka de komma i det I förslag täckdikning, angående sakkunniga att följande föreslå särskilda - bör med dels visst I arvodesgrunder utgå grundr för belopp hektar av vid förrättningen upptagen mark och dels en efter förrättningens svårighetsgrad avpassad tilläggsavgift. Dylik tilläggsavgift är motiverad därav, att rörande olika av samma förrättningar företag areala kunna. vara mer eller mindre krävande och tidsödande, omfattning beroende på särskilda på markundersökningarna m. m. inverkande förhållanden. Förrättningens med för nu svårighetsgrad synes ifrågavarande ändamål tillfredsställande noggrannhet kunna anses stå i ungefärlig proportion till det belopp, varmed kostnaderna för företagets utförande, räknade för hektar, över- eller understiga den beträffande inom samma storföretag leksklass genomsnittliga kostnaden för hektar. Av de sakkunniga verkställda undersökningar i att söka utröna syfte denna genomsnittliga medelkostnad för hektar för av torrläggningsföretag olika storleksordning hava givit vid handen, att densamma varierat från omkring 4:50 a 600 kronor för hektar beträffande företag, tillhörande den lägsta storleksklassen, till omkring 200 ä 300 kronor för hektar inom de högre storleksklasserna. Dessa medelkostnadstal hava för varje särskild storleksklass ansetts av normal Förrepresentera förrättning svårighetsgrad.

]38

dylik normalförrättning bör den utöver grundavgiften för hektar utgående

tilläggsavgiften bestämmas inom de olika storleksklasserna till viss procent av företagets kostnadssumma. Denna procentsats synes böra avvägas för dels syneförrättning och dels annan förrättning, på sätt nedanstående tabell

utvisar.

Syneförrättning Annan förrättning Företagets areal Procentsats i Företagets areal Procentsats i

Under ovan angivna förutsättning, att rekvirenternas kostnader för anlitande av lantbruksingenjör komme att bliva i stort sett oförändrade, bör den av grundavgiften för hektar samt procenttillägget bestående avgiften densamma i

för förrättning av normal svårighetsgrad vara så avpassad, att l

ungefärligen motsvarar det arvode, som lantbruksingenjör numera äger att i

för sådan förrättning uppbära enligt gällande taxa. Från denna allmänna regel böra emellertid vissa avvikelser göras. Det synes nämligen angeläget 1 att å ena sidan söka nedbringa till skälig nivå rekvirenternas hittillsvarande

kostnader för förrättningar rörande företag av relativt obetydlig omfattning och å andra sidan åstadkomma skälig jämkning uppåt av det arvode, som

särskilda av l

enligt nu gällande bestämmelser kan betingas för sådana slag 1 med vilkas mera svårigheter såsom 1

förrättningar, handläggning betydande l regel äro förknippade. Enligt vad i det föregående anförts kan arvodet enligt nu gällande taxa

för av normal inom de olika storleksklasserna förrättning svårighetsgrad

beräknas genomsnittligt utgå med i tabell 1) angivna belopp för hektar

i fråga om och med i tabell 2 angivna belopp för

syneförrättning a)

annan till nu hörande Med

ifrågavarande grupp förrättning (sid. 133). huvudsaklig tillämpning av dessa arvodesbelopp ävensom av ovan om-

nämnda procentsatser för den utöver grundavgiften utgående tilläggs-

avgiften samt under iakttagande av, att skälig jämkning nedåt av förrätt-

beträffande av mindre har å

ningsavgiften vidtages företag omfattning, vid betänkandet fogade diagram 1 och 2, avseende förrättningar med,

respektive utan samband med syn, inlagts en kurva, medelst vilken såväl

grundavgiften som tilläggsavgiften för hektar kan beträffande företag av

olika storleksordning direkt avläsas. Genom å diagrammen införda exempel tydliggöres gången för avgifternas uträknande. Vad särskilt beträffar jämk-

ningen nedåt av avgiften för de mindre företagen kommer densamma att verka sådant sätt, att för dylika företag normal svårighetsgrad det

på av

nuvarande förrättningsarvodet för exempelvis företag med en ytvidd av 10 hektar sänkes med omkring 20 procent, om förrättningen handlägges vid enligt vattenlagen, och med omkring 15 procent, om den handsyn lågges utan samband med syn. Till sådana förrättningar av särskilt framträdande svårighetsgrad, beträñande vilka jämkning uppåt synes böra vidtagas av det arvode, som nu gällande taxa kan utgå, böra enligt de sakkunnigas mening räkenligt

nas dels förrättningar, avseende förslag till invallning jämte pumpanlágg-

ning, och dels sådana förrättningen, som avse utredning rörande kloakledning från tomt eller annat bebyggt område i de fall, där jordbruksintresse icke beröres av företaget eller finnes vara i jämförelse med det Sanitära intresset av underordnad art. I fråga om den förut grunder för

invallningsföretag synes enligt angivna

förrättningen utgående sammanlagda grund- och tilläggsavgiften böra ökas med 2 procent av kostnaden för pumpstation med utrustning. Vad beträffar eller som icke stå i

spillvattens- kloakledningsföretag, direkt samband med något jordbruksintresse, hava lantbruksingenjörerna

senare tid kommit att alltmera anlitas för utredningar och förslag röpå rande dylika företag. Grunderna för beräkningen av lantbruksingenjörens arvode för förrättningen hava därvid varit mycket obestämda. I allmänhet har lantbruksingenjören haft möjlighet att, enligt vad stadgas i lantbruksingenjörstaxan, om arvodet träffa överenskommelse med rekvirenten. Sålunda överenskommet arvode torde i regel hava understigit, vad som skulle betingats av icke statsanställd förrättningsman. Det synes emellertid

enligt de sakkunnigas mening icke motiverat, att efter omorganisationen

rekvirentens utgifter för av lantbruksingenjör utförd förrättning av ifrågavarande slag, i den mån komma att åvila annat intresse än

sagda utgifter

jordbruksintresset, sättas lägre än vad som i allmänhet skulle bliva fallet, därest i ärendet åt annan området sakkunnig än

utredningen uppdrages på

lantbruksingenjör. Hänsyn härtill har av de sakkunniga tagits vid uppställandet av förslag till normer för beräkningen av rekvirentens avgift till statsverket, när lantbruksingenjör anlitas för ifrågavarande ändamål. Dessa normer, vilka å.skådliggöras av vid betänkandet fogat diagram 3, hava.

grundats på ett arvode för förrättningsdag av omkring 4-0 kronor. AV framgår att avgiften bör bestå dels av ett grundbelopp

diagrammet

för hektar av företaget berörd mark, dels vissa procenttillägg å företagets kostnader av olika slag, och dels viss avgift för varje i företaget ingående

fastighet. Grundbeloppet för hektar synes böra utgöra 25 kronor, då föreareal uppgår till eller överstiger 50 hektar, samt ökas enligt den å tagets diagrammet uppritade kurvan, i den mån arealen minskas. Procenttilläggen

14:0

å företagets kostnader böra dels med synas utgå 2.5 procent av arbetskostnaden i vad beträffar vilkas areal till eller företag, uppgår överstiger 50 hektar, vilken procentsats bör, på sätt utvisas av å diagrammet införd kurva, ökas, i den mån arealen minskas, dels med 2 procent av materialkostnaden, dels ock med 4 procent av kostnaden för reningsanläggning, där sådan ingår i förslaget.” Den särskilda avgiften för varje i företaget ingående fastighet synes böra bestämmas till 2 kronor. Å diagrammet infört exempel tydliggör gången för avgifternas uträknande. Till vid bedömandet ledning av hithörande frågor må nämnas att av ifrågavarande berörda företag fastigheter eller tomter i allmänhet hava relativt liten 0.10 areal, vanligen a 0.15 hektar. Till nu avhandlade av sådana grupp förrättningar, som utmynna i förslag till åtgärder berörande viss i redovisad skall förrättningsakterna markareal, slutligen såsom i det föregående anförts räknas jämväl som förrättning, avser täckdikning, när sådan dikning sker i Här skall såjordbrukssyfte. lunda icke inräknas dränering för annat av ändamål, exempelvis begravningsplats, idrottsplan eller avseende ändaövningsfâlt. Förrättning dylikt mål får nämligen anses såsom för vilket vad nedan tjänsteuppdrag, enligt sägs bör utgå viss avgift för dag, som för uppdraget tages i anspråk. Avgiften för upprättande av förslzig till täekdikning för jordbruksändamål bör utmätas efter i vissa avseenden andra än vad ovan nämnts grunder, i fråga om övriga inom förevarande Sålunda förrättningar grupp. synes särskild av förrättningens beroende icke vara svårighetsgrad tilläggsavgift i detta fall påkallad. Icke heller beträffande för täcksynes förrättningar dikning böra tillämpas sådan här ovan för andra förrättningar föreslagen beräkningsgrund, varigenom förrättningsavgiften för hektar ökas, i den mån företagens areal minskas. å Tillämpningen täckdikningsförrättningar av en dylik beräkningsgrund komme nämligen att huvudsakligen drabba de mindre jordbruken och kunde sålunda vara ägnad att i viss grad verka dämpande på intresset för täckdikning hos innehavarna av dessa jordbruk. Ur nu angivna synpunkter hava de kommit till den sakkunniga uppfattningen, att förrättningsavgiften för till bör med förslag täckdikning utgå visst belopp för hektar av den areal, oberoende av storföretaget omfattar, leken av samma areal. Beträffande med areal en hekföretag understigande tar bör avgiften dock utgå såsom för en hektar. Ur av att ett synpunkten stimulerande av intresset för måste anses vara för åstadkomtäckdikning mande av en rationell jordbruksdrift alltjämt bör påkallat, förrättningsavgiften för täckdikningsförslag sättas så låg, att densamma må synas överkon11ig för varje jordbrukare, som önskar verkställa ifrågavarande jordförbättring. De sakkunniga föreslå, att avgiften bestämmes till 5 kronor för hektar av den areal, som täckdikningen omfattar. Denna avgift skall utgöra för för såväl markunderersättning samtliga

IM sökningarna som uppgörandet av täckdikningsplanen med erforderligt avlopp nödiga förrättningsåtgärder däri inbegripet upprättandet av kostnadsberäkning och utlåtande. För den händelse rekvirent ej önskar kostnadsberäkning och utlåtande, bör minskas med 10 procent. De sakavgiften kunniga förutsätta., att täckdikningsplan såsom regel upprättas i skala 1 :2 000. Därest annan skala kommer till användning, bör detta icke inverka på förrättningsavgiftens storlek. Vad särskilt beträffar för täckdikning erforderligt avlopp avses i detta sammanhang allenast sådant avlopp, som påfordras uteslutande för den täckdikning, vartill vid förrättningen plan upprättas. Därest för utförandet av den med förrättningen avsedda täckdikningen erfordras upptagande av avlopp, som medför båtnad jämväl å annan mark än den, vilken ingår i det ifrågavarande täckdikningsföretaget, bör avgift för nödiga förrättningsåtgärder i vad beträffar dylikt avlopp utgå här nedan närmare anenligt givna grunder med visst belopp för dag, som för ändamålet tages i anspråk. Verkställes utredningen rörande för täckdikning erforderligt avlopp vid syneförrättning enligt vattenlagen, skall avgiften utgå i enlighet med vad i fråga om dylik förrättning i det föregående nämnts.

Vad därefter beträffar den andra gruppen av på lantbruksingenjörerna ankommande tjänsteuppdrag nämligen sådana förrättningar, som icke resultera i redovisning i förrättningsakten av viss markareal, bör avgiften utgå med visst belopp för dag, som för förrättningen tages i anspråk. Detta belopp bör i fråga om förrättning, som verkställes i direkt jordbrukssyfte, i likhet med vad för närvarande gäller, bestämmas till 12 kronor. För förrättning, som tager i anspråk allenast högst 4 timmar, bör dock avgiften sänkas till 6 kronor. När flera förrättningar av detta slag utföras på samma dag, bör avgiften för varje likaså med 6 kronor. förrättning utgå Omfattar av för visst förrättningen jämväl upprättande kostnadsförslag arbete, höjes avgiften med 0.5 procent av förslagets kostnadssumma. Till denna grupp av förrättningar bör jämväl räknas verkställande av sådan utredning, som skall åtfölja ansökning om statsunderstöd till torrläggningsföretag. Härutöver böra ifråga om storleken av den för dag utgående avgiften för förrättningar av nedan angivna slag gälla följande särskilda bestämmelser. För förrättning avseende värdering av skada genom uppdämning och verkställes uppdrag av part i hos vattendomstol anhängigdylikt, som på gjort mål, bör avgift erläggas av vederbörande rekvirent med i ett för allt 40 kronor för dag, som för förrättningen tages i anspråk. Enahanda avgift bör utgå för förrättning, som utan direkt samband med

viss jordbruksfråga avser dränering av begravningsplats, idrottsplan eller övningsfält, utredning rörande vägbroar eller vägtrummor och dylikt. Vad slutligen angår sådana tjänsteuppdrag avseende ledning av och kontroll över utförandet av torrläggningsarbete, vilka enligt vad tidigare framhållits icke lämpligen låta sig inordnas i förut avhandlade huvudgrupper av förrättningar, bör förrättningsavgiften utgå i ett för allt enligt nedan angivna grunder.

Beräknad arbetskosmad Förrättningsavgift i % av beräknade arbetskostnaden k°°" Öppet avlopp Täckt avlopp

5000 2.5 7.3, dock minst 50 kr. 3.5 34, dock minst 75 kr. › rv » ’ » 5000-10000 2.0 125 2.75 % 175 v 10 000~-25 000 1.5 ‘)4; » » 200 w 2.25 76 › 275 vv 25 000 1.0 % v» » 375 » 1.75 få; r › 565 ›

I fråga om företag, som omfattar såväl öppet som täckt avlopp, bör avgiften för arbetets ledning och kontroll utgå i sin helhet enligt vad i tabellen angives för det slag av avlopp, som är övervägande. För ifrågavarande avgift skall rekvirent äga erhålla biträde av lantbruksingenjör med arbetets överlåtande till entreprenör, upprättande av entreprenadkontrakt och arbetsritningar, ävensom varannan vecka återkommande kontroll av arbetet med utsättande av erforderliga avvägningspålar m. m. samt uppmätning av verkställt arbete och uträkning av entreprenadlikvider. För den händelse beträffande vissa slag av förrättningsåtgärder särskilda.

detaljtariffer för avgifternas beräknande finnas böra tillämpas, torde det

få ankomma på lantbruksstyrelsen att däröver uppgöra och till Kungl.

Majzt avgiva förslag. Bland förrärttningsåtgärder, som i dylikt avseende

kunna komma i fråga, må här nämnas framställning av ritningskopior i sådana fall, då kopiering icke lämpligen kan ske medelst fotomekanisk reproduktion.

I övrigt vilja de. sakkunniga beträffande i det föregående föreslagna grun-

der för förrättningsavgifternas uträknande framhålla, att i de bestämmel-

ser, som i sådant avseende kunna varda meddelade, förhållandena framkunna av i ena eller andra

deles påkalla vidtagande jämkningar riktningen.

En uppskattning av de belopp, vilka i form av avgifter för lantbruksingenjörernas förrättningar enligt ovan angivna grunder komma att inflyta till statsverket, är givetvis mycket vansklig. Under förutsättning att per-

sonalens hittillsvarande arbetskapacitet förblir i stort sett oförändrad efter

14:3

borde emellertid kunna påräknas ungefärligen samma beomorganisationen, lopp, som för närvarande utgår i form av förrättningsarvotlen till lantdock med den i vad beträffar den för

bruksingenjörerna, nedsättning syne-

förrättningar hittillsvarande bruttoinkomsten, av de sakkunniga enligt ovan uppskattad till omkring 4:95 000 kronor för år, som betingas av i samband

med föreslagen dels inskränkning i förrättningsakternas omorganisationen

att redovisning till vattendomstol bortfaller, och dels omfattning, genom förenkling i handläggningen av förrättningar rörande mindre omfattande dikningsarbeten på sådant sätt, att icke erfordras.

syneförfarande längre

Av dessa anledningar föranledd nedsättning av nyssnämnda bruttoinkomst torde kunna till sammanlagt omkring 20 procent därav, eller uppskattas omkring 100 000 kronor. Ã andra sidan torde det finnas skäl att räkna med viss höjning av avgifterna beträffande vissa slag av förrättningar, nämligen, bland andra, sådana som kännetecknas av särskilt hög svårighetsgrad eller som huvudsakligen beröra annat intresse än jordbruksintresset. Med hänsyn till ovissheten om storleken av denna inkomstökning anse sig de sakkunniga emellertid böra i detta sammanhang bortse från densamma. Under ovan i fråga om personalens arbetskapacitet kan angivna förutsättning inkomsten för statsverket av lantbruksingenjörernas förrättningar sålunda uppskattningsvis antagas komma att uppgå till i runt tal (517 000 - —— 100 000 :) 417 000 kronor för år, vilket belopp i av de sakkunniga i det

följande uppgjort statförslag avrundats till 4115 000 kronor.

I fråga om clebiteringen av de avgifter, vilka skola av rekvirenterna gäldas för av lantbruksingenjör verkställda förrättningar, samt ordningen för inlevererandet till statsverket av dylika avgifter synes följande tillvägagångssätt böra tillämpas. Förrättningsmannen har att vid förrättningens avslutande upprätta räkå skall i två exemplar,

ning ifrågavarande avgifter. Räkningen upprättas

varav det ena tillställes vederbörande sakägare samt det andra översändes till Debiterad skall av sakägare inlevereras till

lantbruksstyrelsen. avgift lantbruksstyrelsen. För detta ändamål bör för styrelsens räkning särskilt.

anordnas. I om antalet räkningar, som här avses, hava

tjänstepovstgiro fråga

de ansett kunna uppskatta detsamma till

sakkunniga sig approximativt

7 000 ä 8 000 för år. Beträffande av sådan omfattning, att dess handläggning tar förrättning en av år i kunde det ifrågasättas, huruvida icke efter längre följd anspråk, ett visst antal år borde å Vad staten för dittills förskottsräkning upprättas verkställda har att fordra. Med avseende. må

förrättningsåtgärder härå

framhållas att i den för nu gällande arvodestaxan

lantbruksingenjörerna

bestämmelse finnes införd, som medgiver förrättningsmannen att å sådan förskottsräkning uppbära viss del av det slutliga arvodet för förrättningen.

14:4

Denna bestämmelse torde få anses vara motiverad därav, att handläggningen av förrättningar av mera betydande är förenad med omfattning relativt avsevärda utlägg för till förrättningsmannen avlönande av tjänstebiträden m. m. Efter en övergång till en sådan att ordning, förrättningsavgifterna skola inlevereras till statsverket, emellertid icke synes anledning förefinnas att av rekvirenterna kräva å förskottsinbetalning förrättningsavgifterna. Det bör ankomma på att utöva kontroll över förlantbruksstyrelsen rättningsmännens debitering av förrättningsavgifterna och därom utfärda de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga. Lantbruksstyrelsen bör likaså hava att övervaka inbetalandet av som avgifter, upptagits i till styrelsen översända Därest sådan avser räkningar. räkning företag, vartill understöd av statsmedel beviljats, bör iakttagas, att understödet icke i sin helhet utbetalas, förrän full likvid för i påförda avgifter räkningen influtit.

Framhållas må, att enligt kungörelsen den 10 mars 1922 (nr 103) angående gottgörelse åt synemän vid vissa syneförrättningar och kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 271) angående gottgörelse åt befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse och skogssällskapet vid vissa syneförrättningar, nu gällande lantbruksingenjörstaxa är i vissa delar tillämplig jämväl för det fall, att till eller biträdande förordnats annan förrättningsman förrättningsman än lantbruksingenjör. Genom införandet av de av de i det föresakkunniga gående föreslagna nya bestämmelserna rörande beräkningen och debiteringen av förrättningsavgifterna torde vissa ändringar i nämnda kungörelser bliva påkallade.

Kostnadsberäkningar, statförslag m. m. Med utgångspunkt från de sakkunnigas till för lantförslag lönereglering bruksingenjörerna och deras biträden hava kostnaderna för organisationen beräknats på följande sätt:

1. Avlöningar till tjänstemän å. ordinarie stat. Vid uppskattandet av kostnaderna för avlönande av de ordinarie lantbruksingenjörerna i enlighet med det framlagda förslaget hava de sakkunniga ansett sig böra med utgångspunkt från de faktiska stationsorterna

upptaga i A-ort 1, (lantbruksingenjören i Blekinge län), i C-ort 3, i D-ort

2, i E-ort 5, i F-ort 8 och i G-ort 5 lantbruksingenjörer. I anslutning härtill hava utgifterna i denna del efter genomförd lönereglering ansetts böra beräknas sålunda: a. Avlöningar till lantbruksingenjörer efter högsta löneklassen (32:a).

l st. å A-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 10020 3 st. å C-Ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 31500 2 st. å D-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 21480 5 st. å E-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 54 900 8 st. a F-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I 89 760 5 st. a G-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 57 300

Summa. kronor 264 960

b. till

Kallortstillägg utgår följande befattningshavare:

Lantbruksingenjören i Umeå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 60 » i Skellefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 120 › i Luleå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 195

Summa kronor 375

c. Pensionsavdrag enligt nr

kungörelserna 442/1934 och 542/1936 upp-

till

tagas (399 24 + 390 X 24 :) 18 936 kronor.

Ifrågavarande anslagspost upptages sålunda till 264 960 -f- 375 --

18 936 :) 246 399 kronor eller i avrundat tal 246 400 kronor.

2. Arvoden och säskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Under denna post hava

upptagits följande kostnader:

Arvoden till lantbruksstipendiater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 31200 » » tekniska biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . >40000 » » rittillfälliga och skrivbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 40 000

Summa. kronor 111 200

3. till

Avlöningar icke-ordinarie personal.

a) Grundavlöningar m. m.

Utgifterna under denna post hava av de

sakkunniga beräknats på föl-

jande sätt:

Grundavlöningar till 7 extra ordinarie lantbruksingenjörer,

lönegrad 25,

beräknade efter lägsta löneklassen samt

(23:e) medeldyrort (E-ort) till

47 376 kronor. _

Pensionsavdrag för dessa befattningshavare uppgå enligt kungörelserna

nr 442/1934 och 542/1936 till

(279 X 7 + 285 X 7 _-:) 3 948 kronor.

Grundavlöningar till 24 förste

assistenter, extra-ordinarie tjänstemän i

lönegraden 17, beräknas efter lägsta löneklassen (15:e) samt med befattningshavarnas stationsorter å samma dyrorter som de ordinarie lantbruksingenjörer-na med det att förste assistenten undantag, i Blekinge län ansetts

placerad i Karlskrona

(E-ort).

I härtill hava för förste assistenterna be-

anslutning grundavlöningarna

räknats sålunda: 3 st. å C-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 11250 2 st. å D-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 7800 6 st. å E-ort . . . . . . . . . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . r 24300 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 33 600 8 st. å F-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 21750 5 st. å G-ort Summa kronor 98 700

till förste assistenterna i Umeå, Skellefteå och Luleå. upp- Kallortstillägg gå till sammanlagt 375 kronor.

för förste assistenterna nyssnämnda kun-

Pensionsavdragen uppgå enligt görelser till (141 X 24 + 180 X 24 :) 7 704 kronor. till 20 extra-ordinarie tjänstemän i lönegra- Grundavlöningar assistenter, den beräknats efter lägsta löneklassen ( 13:e) samt medeldyrort 15, hava (E-ort) för samtliga till 72 240 kronor. för dessa uppgå enligt förut nämnda kun- Pensionsavdragen tjänstemän till (114 X 20 -i- 162 X 20 :) 5 520 kronor. görelser till 24 rit- och skrivbiträden, extra-ordinarie tjänste- Grundavlöningar i beräknats efter löneklassen (5:e) samt med män lönegraden 7, hava lägsta å samma stationsorter som förste assisten-

befattningshavarna placerade

terna i enlighet med följande. 3 st. å. C-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 6480 » 4500 2 st. å D-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 14040 6 st. å E-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 19440 8 st. å. F-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 12 600 5 st. ä G-ort . . . . . . . . . . . . . . . . . ._ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kronor 57 060

till biträdena i Skellefteå och Luleå uppgå till Kallortstilläggen Umeå, sammanlagt 375 kronor.

Pensionsavdragen för dessa befattningshavare uppgå enligt kungörel-

serna nr 442/1934 och 542/1936 till 93 X 24 =) 3 456 kronor. (51 X 24 + till 10 rit- och skrivbitråden, extra-ordinarie tjänste- Grundavlöningar mån i beräknats efter lägsta löneklassen (2:a) samt

lönegraden 4, hava

för samtliga till 19 080 kronor.

medeldyrort (E-ort)

- till (42 X 10 +

Pensionsavdragen uppgå enligt nyssnämnda kungörelser

+ 78 X 10 z:) 1 200 kronor.

I med ovanstående beräkningar samt sedan från grundavlöning-

enlighet frånräknats summan av de res-

arna och kallortstilläggen pensionsavdrag tjånstemän hava att vidkännas, upptages delposten grundavlöpektive

ningar m. m. till följande belopp.

7 extra-ordinarie lantbruksingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr . 443428 24- förste assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . › 91371 20 assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 66 720

24« rit— och skrivbiträden (lönegrad 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . »

53 979 10 rit- och skrivbiträden (lönegrad › 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 880

eller i avrundat tal 273 400 kronor. Summa kronor 273 378

b) Avlöningsförhöjningar m. m. Under denna post hava för

samtliga extra-ordinarie tjänstemän upptagits

avlöningsförhöjningar motsvarande 2 löneklassuppflyttningar inom respek-

tive lönegrader.

I enlighet härmed hava

avlöningsförhöjningarna upptagits med följande

belopp:

7 extra-ordinarie lantbruksingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 6216 24 förste assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 13 512 20 assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 8760 24 rit- och skrivbiträden

(lönegrad 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Iv 7 032

10 rit- och skrivbiträden

(lönegrad 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 2880

Summa kronor 38 4«00

4-. Särskilda löneförmåner till och

ordinarie

icke-

ordinarie tjänstemän.

Under denna hava

post upptagits provisoriska

dyrortstillägg jämlikt kungörelsen nr 104/1936, vilka beräknats tillägg på följande sätt:

Lantbruksingenjörerna i Stockholm, Östersund och Luleå . . . . . . . . . . . . . kr. 84-0 Förste assistenterna å. samma orter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 570 Rit- och skrivbiträden

(lönegrad 7) å. samma orter . . . . . . . . . . . . . . . . . 390

Summa kronor 1800

5.

Personliga lönetillägg till de ordinarie lantbruksingenjörerna.

Ersättningarna härutinnan hava av de sakkunniga beräknats till sam-

manlagt 76 200 kronor.

Sammanlagda avlönjngsförmånerna för lantbruksingenjörerna och deras

biträden inberäknat

personliga lönetillägg till förstnämnda befattnings-

havare beräknas sålunda på sätt av det

framgår föregående till (246 400 —|—-

—|— 111 200 + 273 4:00 + 38 4:00 + 1 800 + 76 200 =) 74:7 400 kronor.

Omkostnader för den

föreslagna organisationen.

1.

Reseersättningar.

Till och

lantbruksingenjörerna deras biträden är i gällande stat för detta

ändamål ett av 280 000 kronor.

upptaget belopp Därest förslaget om viss

av till lantbruksingen-

höjning ersättningarna enligt besparingsreglementet

och deras biträden beräknas detta belopp komma att

jörerna genomföres, ökas med 15 000 varför nämnda. här upptagits till

omkring kronor, post

295 000 kronor.

2. E x p e n s e r .

a) kontorsinventarier, fiiltutrustning m. m.

blir det nödvändigt att medel beredas i

I samband med omorganisationen

och räknemaskiner, fältutrustning och för anskaffande av möbler, skriv-

För ändamål beräknas ett

dylikt för distriktspersonalen. ifrågavarande

å. 164 000 kronor, Varav för möbler 24 000 kronor

engångsanslag tillhopa

ovan material 140 000 kronor. i

samt för övrig angiven

för här berörda inventarier beräknas till 10

Årliga förnyelsekostnaden

av eller till 16 400 kronor.

procent engångsanslaget

l

b) Rit- och skrivmaterial.

Den för detta ändamål beräknas till 1 000 kronor för varje

årliga utgiften

ordinarie och 7 extra till

förrättningsman, eller för 24 lantbruksingenjörer I

1 31 000 kronor. 1

sammanlagt J

3. Lokalhyra.

för lokalhyra (2 å, 3 rum på varje expedition), uppvärmning, Utgifterna

till sammanlagt 35 000 kronor för år.

lyse och telefon m. m. hava beräknats

t

De omkostnaderna sålunda till (295 000 + 16 400 + årliga uppgå

31 000 + 35 000 =) 377 400 kronor. +

i till i

Kostnaderna för den föreslagna organisationen beräknas anslutning

det ovanstående till 400 + 377 400 =) 1 124 800 kronor.

(747

Härifrån statsverkets inkomster av lantbruksingenjörer-

avgå emellertid

vilka inkomster i det beräknats till 415 000

nas förrättningar, föregående

kronor för år.

Ur ovan hava de sakkunniga uppgjort följande angivna utgångspunkter förslag till stat:

A v l ö n i n g a r z

till å. ordinarie stat, förslagsvis . . . . . . . . . . kr. 246400 Avlöningar tjänstemän » 111 200 !°! Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt, förslagsvis

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal: m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 273 400 Grundavlöningar . . . . . . . . . . . . » 38400 » Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 311 800

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, för- » 1 800 slagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 76200 5. Personliga lönetillägg till lantbruksingenjörerna

Summa kronor 747 400

Omkostnaderz 1. Reseersättningar, förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 295 000 2. Expenser, förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 4-7 400 3. Övriga utgifter: Hyra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 35000

Summa kronor 377 4-00 Summa summarum kronor 1124 800

Särskilda uppbördsmedel: Arvoden och andra ersättningar för förrättningar, som verkställts av lahtbruksingenjörer och deras biträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 415000

Nettoutgifter förslagsvis kronor 709 800

I ovan intagna icke avlöningsbelopp ingå dyrtidstillägg. Förestående statförslag innefattar allenast den lokala distriktsorganisationen. I det följande komma de att föreslå vissa sakkunniga förändringar jämväl i den centrala organisationen. I samband med av framläggandet sistberörda förslag hava de sakkunniga uppställt jämförelser mellan statsverkets sammanlagda kostnader för i dess heltorrläggningsverksamheten het enligt, å ena sidan, nu gällande organisation å andra var : samt, sidan, 1 och en av de båda vilka i med vad i det nya organisationsformer, enlighet efterföljande sägs kunna för framtiden komma i fråga.

Övergångsanor dningar. I fråga om Övergångsbestämmelser i samband med för löneregleringen lantbruksingenjörerna och deras biträden ävensom införandet av benya stämmelser rörande förrättningsavgifterna föreslå de sakkunniga följande. Ordinarie lantbruksingenjör, som övergår till den nya staten, bör i fråga om placering i löneklass i den nya få lönegraden (B 29) tillgodoräkna sig motsvarande tjänstetid, som han äger tillgodoräkna sig i gällande lönegrad (B 21). I fråga om extra förste assistent de lantbruksingenjör, assistent, samt rit- och skrivbiträden, vilka till extra ordinarie föreslagits tjänstemän, vid dessa i löneklass inom synes befattningshavares placering vederbörande lönegrader böra motsvarande som i 11 § i tillämpas grunder, fastställts l avlöningsreglementet för icke-ordinarie vid befattningshavare nyreglerade verk inom

i

civilförvaltningen (nr 397/1935). som till den nya

i

Lantbruksingenjör, övergår lönestaten, skall i vad beträffar förrättning, som vid för icke av honom tidpunkten övergången avslutats, upprätta räkning å enligt dittills gällande taxa honom tillkommande gottgörelse för intill nämnda verkställda tidpunkt förrättningsåt-

gärder. Dylik räkning jämte förteckning över sagda åtgärder skola vara

till lantbruksstyrelsen insända inom tre månader efter det övergången till

nya lönestaten ägt rum. För det fall, att lantbruksingenjör kvarstår å nu gällande lönestat, torde det bliva nödvändigt att, därest för arbetenas behöriga gång på distriktet erfordras anställande av tjänstebiträden, särskilda anordningar varda i sådant avseende vidtagna. Enligt de sakkunnigas uppfattning måste det få anses uteslutet att hos lantbruksingenjör, vars inkomst i tjänsten fortfarande skulle komma att av dels lön av staten och dels arvode utgöras

enligt taxa, anställa helt statsavlönad biträdespersonal. En dylik anställ-

ningsform skulle nämligen otvivelaktigt bliva förknippad med allvarliga

olägenheter ur synpunkten av tjänstens utövning. Någon medverkan i

annan form från statens sida till anställande av tjänstebiträde hos lantbruksingenjör, som kvarstår å den gamla lönestaten, torde icke heller kunna förutsättas av bland annat den anledningen, att införandet av olika

anställningsformer för tjänstebiträden icke lämpligen bör komma ifråga.

I den mån så finnes vara av förhållandena påkallat, böra därför i nu omnämnda fall sådana förrättningar, som distriktsinnehavaren icke själv medhinner, överlåtas på tillhörande den lönestaten,

förrättningsman nya

samt denne tillförsäkras tjänstebiträde i erforderlig omfattning av statsanställd personal. I om rätt för som kvarstår å den löne-

fråga lantbruksingenjör, gamla

staten, att åtnjuta ersättning taxa för utfört arbete måste det för-

enligt

att som kunna varda meddelade med utsättas, de nya taxebestämmelser, anledning av de sakkunnigas i denna del avgivna förslag, härvid träda i tillämpning. Det torde av såväl skäl som med hän-

nämligen praktiska

syn till de enskilda sakägarnas intressen vara ofrånkomligt, att enahanda

för beräknande bliva gällande, vare sig förgrunder förrättningsarvodenas

rättningsmannen är helt statsavlönad eller icke. Vad beträffar till de föreslagna taxebestämmelserna

slutligen övergången

må framhållas, att enär dessa äro utformade efter helt andra normer än den hittills och beräkningsgrunderna i båda fallen

gällande arvodestaxan, sålunda icke äro med varandra det svårligen torde låta sig jämförbara,

att tillämpa de nya taxebestämmelserna på sådan förrättning, som göra vid för ikraftträdande redan blivit till tidpunkten den nya arvodestaxans del föremål för I fråga om torde

någon handläggning. dylik förrättning därför böra i sin helhet beräknas enligt hittills gälförrättningsarvodet

lande arvodestaxa. Den föreslagna löneregleringen ävensom de nya bestämmelserna rörande beräknande böra träda i kraft från och med den

förrättningsavgifternas

1 året efter det, då riksdagens beslut i föreligger. Lantjanuari frågan som önskar kvarstå å den gamla lönestaten, skall därom bruksingenjör,

göra anmälan till Kungl. Maj :t senast fyra månader före nyssnämnda tidpunkt. Det torde böra överlåtas å :t att meddela de bestämmelser Kungl. Maj i fråga om övergång till ny lönestat samt av som i tillämpningen denna, övrigt kunna vara erforderliga.

Olika linjer för

torrläggningsverksamhetens organisation.

Såsom förut nämnts är handhavandet av inom torrarbetsuppgifterna låggningsverksamhetens olika grenar, nämligen å ena sidan vattenavledningar och å den andra sidan i stort sett olika täckdikningar, uppdelat på slag av förrättningsmän, i det att av vattenavledningsföretagen planläggas lantbruksingenjörerna, vilka äro underställda under det lantbruksstyrelsen, att i huvudsak hos täckdikningsföretagen planläggas av hushållningssällskapen anställda jordbrukskonsulenter. Utgifterna för hushållningssällskapens bestridas täckdikningsverksamhet till största delen av statsmedel, som stå till Endast sällskapens disposition. en relativt obetydlig del av dessa torde täckas med utgifter sållskapens egna medel eller bestridas av vederbörande rekvirenter. Rekvirenternas kostnader utgå enligt för olika fall varierande i form av beräkningsgrunder viss avgift för och vissa tåckdikningsförslagen naturaprestationer, vanligen bestående i kostnadsfritt tillhandahållande åt och förrättningsmån täckdikningsförmän av kost och bostad samt nödiga fortskaffningsmedel. Av statsmedel disponera för sin hushållningssällskapen ifrågavarande verksamhet dels särskilda anslag i form av samt förvaltningsbidrag bidrag till avlönande av hos sällskapen anställda jordbrukskonsulenter och täckdikningsförmän dels ock i viss omfattning det åt hushållningssällskapen anvisade allmänna anslaget. Enligt de av statsrådet och chefen för för de jordbruksdepartementet sakkunnigas arbete lämnade direktiven hava de bland sakkunniga, annat, att överväga, huruvida den nuvarande organisationen av täckdikningsverksamheten kan anses ändamålsenlig med till de krav, hänsyn sagda verksamhet ställer på statskassan. Denna fråga har berörts av lantbruksstyrelsen i remissutlåtande den 2 december 1930 med anledning av en av i Örebro län hushållningssållskapet i underdånig skrivelse den 11 december 1929 gjord hemställan om statsbidrag till hushållningssällskapen för anställande i deras tjänst av assistenter såsom bitråden åt vederbörande jordbrukskonsulenter vid arbetet för åkerjordens täckdikning. I sagda utlåtande anförde bland lantbruksstyrelsen, annat, följande.

För år 1929 uppgingo statens direkta utgifter i form av dels förvaltningsbidrag till och dels statsbidrag till täckdikningsförmännens avhushållningssällskapen lönande till 63 600 kronor. I fråga om hushållningssällskapens egna kostnader för ifrågavarande verksamhet efter avdrag av statens och enskildas bidrag hade fullständiga uppgifter därom icke kunnat erhållas, beroende på att hos vissa sällskap berörda kostnader icke blivit särskilt bokförda. Emellertid hade beträffande räkenskapsåret 1929 uppgifter i nämnda avseende lämnats av 22 hushållningssällskap, varav inhämtats att för dessa sällskaps vidkommande ifrågavarande utgifter för sagda år till sammanlagt omkring 154 000 kronor. Av nämnda 22 hushålluppgått ningssällskap hade 18 lämnat motsvarande uppgifter jämväl för vart och ett av de senaste 9 ä 10 åren, utvisande att för sagda. hushållningssällskap medeltalet av de årliga kostnaderna under nämnda period utgjort omkring 97 400 kronor samt kostnaderna för 1929, eller det sista året under nämnda period, omkring 139 400 kronor. Denna utgörande 4«3 procent av årsmedeltalet för bestegring, rörda period, belyste i vilken grad jämväl sällskapens egna utgifter ökats i och med täckdikningsverksamhetens utveckling. Framhållas borde att nu angivna kostnadsbelopp säkerligen icke inrymde respektive hushållningssällskaps samtliga utgifter för täckdikningsverksamheten. I den mån vederbörande personal vid sidan av andra arbetsuppgifter i hushållningssällskapens tjänst varit sysselsatta med täckdikningsfrågor, något som beträffande en stor del av densamma varit fallet, torde det som regel icke varit möjligt att ur sällskapens allmänna omkostnader för administration, tjänstelokal, skriv- och ritmaterial m. m. särskilja vad som bort debiteras enbart den här ifrågavarande verksamheten. Utgifterna för denna senare torde därför i verkligheten varit ej ovä.sentligt större än vad nyss anförda siffror utvisade. Beträffande de fyra hushållningssällskap, nämligen Kristianstads, Göteborgs och Bohus, och Jämtlands läns, från vilka någon om här av- Gävleborgs uppgift sedda kostnader icke kunnat erhållas, hade lantbruksstyrelsen med hänsyn till täckdikningsverksamhetens omfattning inom respektive län approximativt uppskattat sällskapens egna utgifter för år 1929 till sammanlagt omkring 16000 kronor. Med av detta skulle för landet i dess helhet ifrågainräkning belopp varande för hava under år 1929 uppgått till utgifter täckdikningsverksamheten 154: 000 + 16 000 = 170 000 kronor. Tillades statens direkta bidrag, utgörande, såsom förut nämnts, 63 600 kronor, erhölles för nämnda år en kostnad för ifrågavarande verksamhet av sammanlagt 233 600 kronor. Vad särskilt beträffade andel i denna kostnad, 170 000 kronor, borde framhushållningssällskapens hållas att jämväl denna del torde så till vida hava täckts av statsmedel, som därför huvudsakligen torde hava tagits i anspråk det anslag, som utginge till hushållningssällskapens allmänna verksamhet. Vad beträffade arealen av den mark, varå täckdikning utförts, hade densamma i årligt medeltal för hela riket under de sista 9 ä 10 åren uppgått till omkring 7 800 hektar och för år 1929 stigit till omkring 10 200 hektar eller med omkring 30 procent över medeltalssiffran för nämnda period. Beträffande särskilt förenämnda 18 hushållningssällskap utgjorde ifrågavarande ökning omkring 32 procent, medan å andra sidan årskostnaden för 1929 enligt vad ovan visats stigit med 4«3 procent över årsmedeltalet för samma period. Resultatet av täckdikningsverksamheten syntes sålunda på det hela taget icke hava hållit jämna steg med utgiftsstegringen. Av förestående sammanställning erhölles en överblick av de krav, som täck-

dikningsverksamheten för närvarande ställde på statskassan, så långt det vore möjligt att ur hushållningssällskapens redogörelser och uppgifter utläsa desamma. Dessa krav måste enligt lantbruksstyrelsens uppfattning redan nu anses vara i förhållande till Verksamhetens omfattning och resultat relativt betydande. Anledningen härtill vore i icke ringa grad att söka däri, att biträde av hushållningssällskapens tjänstemän för täckdikningsförslagens upprättande m. m. i stor utsträckning lämnades antingen kostnadsfritt eller mot en endast obetydlig avgift. Detta system, innebärande ett direkt understöd åt ifrågavarande verksamhet, härrörde från den tid, då täckdikningens fördelar ännu icke voro mera allmänt kända, och det därför ansågs försvarligt att i utomordentlig grad uppmuntra jordägarna till utförande av denna grundförbättring. Det torde kunna med fog ifrågasättas, huruvida dessa synpunkter längre kunde tillmätas samma betydelse som förut. Numera torde nämligen kunskapen om täckdikningens redan inom något eller några år efter dess utförande inträdande gynnsamma verkningar vara allmänt spridd bland lantbrukarna, åtminstone i södra och mellersta delarna av landet. Med hänsyn till den framträdande plats, som denna grundförbättring till följd härav kommit att intaga bland åtgärder för höjande av jordbrukets produktivitet och förbättringen av dess ekonomi, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke den, som önskade täckdika sin mark, också mera allmänt och i högre grad än hittills borde påtaga sig utgifterna för nödiga undersöknings- och planläggningsåtgärder. Vidare borde erinras att jämväl dylika utgifter finge inräknas i den kostnad, vartill lån från täckdikningslånefonden kunde enligt därför gällande bestämmelser utgå. En ytterligare anledning till, att omkostnaderna för täckdikningsverksamheten syntes hava blivit förhållandevis höga, torde enligt lantbruksstyrelsens uppfattning ligga. däri, att den av hushållningssällskapen för nämnda verksamhet anlitade personalen i allmänhet haft att ägna sig åt densamma jämsides med andra dem åliggande tjänsteuppdrag, vilket synes varit fallet även inom sådana områden, där förutsättningar torde vara för handen för att en eller flera personer skulle kunna helt utnyttjas för verksamheten ifråga. Det torde icke kunnat undvikas, att genom denna splittring av arbetskraften på olika uppgifter just denna verksamhet stundom blivit lidande. Med hänsyn till nu anförda förhållanden funne lantbruksstyrelsen för sin del det kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande organisationen av täckdikningsverksamheten uppfyllde de anspråk, vilka med hänsyn till av ändamålsenlighet och en av allmänna sparsamhetssynpunkter påkallad återhållsamhet i fråga om de statliga utgifterna borde ställas på densamma. Detta gällde icke minst beträffande den del av verksamheten, som hade samband med förmedlingen genom hushållningssällskapens försorg av lån från täckdikningslånefonden. I sin nuvarande form ådroge denna förmedlingsverksamhet staten förhållandevis stora utgifter och bleve för såväl hushållningssällskapen som lantbruksstyrelsen tungarbetad. I sistnämnda avseende borde särskilt omnämnas de omfattande redogörelser och uppgifter angående förvaltningen av för ändamålet till hushållningssällskapens disposition ställda statsmedel, vilka i kontrollsyfte skulle avgivas av hushållningssällskapen och granskas av lantbruksstyrelsen.

Frågan om en omorganisation av täckdikningsverksamheten kan enligt de sakkunnigas mening ej behandlas fristående utan måste ses i samman-

hang med spörsmålet angående organiserandet av

torrläggningsverksamhe-

ten i dess helhet. En omorganisation av i

torrläggningsverksamheten syfte-

mål att tillskapa en bättre för omhänderhavandet av ordning hithörande arbetsuppgifter kan tänkas ske efter olika en linjer: antingen genom omläggning av verksamheten i dess helhet, så att densamma inordnas under enhetlig ledning, vare sig denna komme att utövas av statlig myndighet eller av och hushållningssällskapen, varigenom olägenheterna med nuvarande systern med olika arbetande sida vid sida med organ likartade eller eljest med varandra bleve sammanhängande arbetsuppgifter undanröjda, eller ock genom vidtagande av sådana reformer inom gällande organisationsram, med täckdikningsverksamheten liksom hittills förlagd till hushållningssällskapen samt under vattenavledningsverksamheten ledning av statligt att kraven och enklare organ, på smidigare förrättningsförfarande samt bättre utnyttjande av de skilda arbetskrafterna inom

torrläggningsverksamhetens olika grenar bleve

tillgodosedda. De hava för åstadkommande av fastare sakkunniga hållpunkter vid övervågandet av, efter vilka linjer en lösning av denna fråga kan genomföras, utarbetat tvenne alternativ innefattande, det ena bibehållande i huvudsak av nuvarande av verksamheten staten och uppdelning på hushållningssällskapen, det andra sammanförande av hela verksamheten under staten. För dessa båda alternativ lämnas närmare i det redogörelse följande. De sakkunniga hava nämligen funnit, att den tredje ifrågasatta lösningen, innebärande hela verksamhetens under förläggande hushållningssällskapen, av skäl, som närmast härefter mera i förbigående komma att angivas, icke kunna komma under slutligt övervägande.

Torrläggningsverksamheten inordnas i sin helhet under hushållningssällskapen. Tanken på en av och täckdikenhetlig organisation vattenavledningsningsverksamheten under har framförts av hushållningssällskapens ledning de av statsrådet och chefen för den 13 jordbruksdepartementet januari 1933 tillkallade lantbrukaren Nils Adler och utredningsmännen, majoren

friherre Fabian Lilliecreutz, vilka erhållit i uppdrag att verkställa utredning

rörande statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran. I sin den 29 april 1933 avgivna promemoria, vilken från jordbruksdepartementet överlämnats till de sakkunniga för att tagas i beaktande vid uppdragets fullgörande, anförde dessa utredningsmän i föreliggande fråga, bland annat, följande. För att de ekonomiska Synpunkterna skulle mera beaktas och förbättrad kontroll vinnas i avseende å odlings- och avdikningsföretag syntes det erforderligt, att den för arbetenas planläggning inrättade lokala organisationen till viss grad omlades. Enligt utredningsmännens mening borde gällande uppdelning arav_ betsuppgifterna mellan å ena sidan lantbruksingenjörerna och å den andra sidan

hushållningssällskapens konsulenter och täckdikningsförmän upphöra, samt ifrågavarande verksamhet i_ sin helhet läggas under lantbruksingenjörernas ledning, en anordning, som syntes innebära fördelar även ur hushållningssällskapens synpunkt. För vinnande av förbättrad kontroll över verksamheten syntes vidare lämpligt, att nämnda ingenjörer, vilka för närvarande intoge en jämförelsevis fristående och beträffande arbetet på fältet okontrollerad ställning, ställdes under hushållningssällskapen och såmedelst inlemmades i den övriga lokala, för jordbruket avsedda förvaltningsorganisationen.

Såsom framgår av det ovanstående innebar det av nyssnämnda utred-

ningsmän framförda förslaget, att torrläggningsverksamheten i sin helhet skulle läggas under enhetlig ledning av samt att

lantbruksingenjörerna, dessa befattningshavare skulle ställas under hushållningssällskapen, vilka

skulle hava till uppgift att utöva den närmaste kontrollen över torrläggningsverksamheten. De sakkunniga anse sig för sin del icke kunna biträda de

synpunkter,

som av utredningsmännen anförts såsom skäl för en sådan omläggning av den nuvarande organisationen av torrläggningsverksamheten. Utredningsmännens uppfattning, att bättre kontroll från det allmännas sida skulle kunna vinnas över denna verksamhet, därest densamma ställdes

under hushållningssällskapens ledning, kunna de sakkunniga icke dela. Det

torde snarare förhålla sig så, att med den relativt oberoende ställning, som hushållningssällskapen kommit att intaga gent emot staten, det redan nu är förenat med stora svårigheter att från statens sida utöva en verkligt effektiv tillsyn över deras verksamhet och det sätt, åt sällskapen för varpå olika ändamål anslagna statsmedel komma till Härtill komanvändning.

mer att hushållningssällskapen efter hand erhållit så många och skiftande

arbetsuppgifter sig anförtrodda, att de torde hava svårt att bemästra desamma. Det lärer därför kunna förutses, att hushållningssällskapens förhållande till staten i varje fall inom en snar framtid till föremål göres

för ingående undersökning, därvid frågan om en omorganisation av sällskapen och viss begränsning av deras kan tänkas bliva arbetsuppgifter upp-

tagen till Redan med härtill kan det icke

allvarlig omprövning. hänsyn anses lämpligt att ytterligare utöka sällskapens arbetsuppgifter på detta område, varmed oundvikligen skulle följa ökade krav på statsmedel till

deras verksamhet. I särskilt hög grad gör denna tveksamhet när

sig gällande, fråga uppstår om att å hushållningssällskapen överflytta en Verksamhet av den speciella art, varom här är fråga. Det kan nämligen utan vidare anses klart, att

sällskapen ej äro utrustade med sådana arbetskrafter, att de skulle äga

förmåga att i tekniska och andra avseenden utöva ledningen av torr-

läggningsverksamheten i dess helhet. Därest sällskapen icke försåges med i

dessa avseenden kvalificerad arbetskraft, bleve deras befattning med

verksamhetens ledning och övervakande rent illusorisk. Vidare skulle en omorganisation i angiven handhavandet av vattenriktning, varigenom avledningsverksamheten skulle komma att olika överflyttas på tjugusex och av varandra helt oberoende hushållningssällskap, innebära en påtaglig försämring. Likaså måste ur olika synpunkter stark tveksamhet göra sig gällande om lämpligheten av, att lantbruksingenjörerna överflyttas från statstjänst till att bliva hos befattningshavare hushållningssällskapen. Härvid må bland annat framhållas att det icke kan anses att tillrådligt ytterligare utöka antalet sådana tjänstemän, vilka i en eller annan form avlönas av statsmedel, under det att deras m. m. anställningsförhållanden i stort sett statens undandraga sig inflytande. Med till det nu anförda anse de sin hänsyn sakkunniga för del, att frågan om en omorganisation av torrläggningsverksamheten icke bör lösas det på sätt, som ifrågasatts av 1933 års utredningsmän.

Nuvarande uppdelning av verksamheten och på lantbruksstyrelsen hushållningssällskapen hibehâlles. Enligt detta alternativ komma arbetsuppgifterna för de olika av slagen förrättningsmän, nämligen å ena sidan lantbruksingenjörerna och å den andra sidan att bibehållas i huvudsak hushållningssållskapens tjänstemän, oförändrade. Täckdikningsverksamheten skall sålunda fortfarande liksom hittills i stort sett handhavas av och den hushållningssällskapens tjänstemän övriga avdikningsverksamheten av lantbruksingenjörerna. Emellertid hava från skilda håll framkommit förslag till vissa ändringar i den nuvarande organisationen. Dessa förslag avse dels en sådan anordning, att uppgörandet av planer till mindre avloppsdiken må kunna i större utsträckning än hittills överlåtas på hushållningssällskapens tjänstemän med möjlighet för vederbörande att till utförandet av jordägare företagen erhålla understöd av statsmedel, dels ock förstärkning av den hos hushållningssällskapen med täckdikningsverksamheten sysselsatta personalen genom anställande i sällskapens tjänst av med statsmedel avlönade s. k. täckdikningsassistenter. Vad beträffarförstnämnda har och Bohus läns hushållfråga Göteborgs ningssällskaps förvaltningsutskott i underdånig skrivelse den 7 december 1935 anfört, bland annat, följande. Enligt gällande bestämmelser torde uti kostnadsberäkningen för erhållande av täckdikningsbidrag något nämnvärt belopp för avloppsdikes iordningställande icke få inberäknas. Skulle kostnaden för dylikt ändamål uppgå till större belopp, torde jordbrukaren vara nödsakad låta verkställa syneförrättning för erhållande av statsbidrag för ändamålet. Emellertid förekomme icke sällan, åtminstone inom Göteborgs och Bohus län, att kostnaden för ett vid täckdik-

ning nödvändigt avloppsdike visserligen uppginge till några hundra kronor men dock icke vore av den storleksgrad, att en laga förrättning kunde anses ekonomiskt försvarbar. Framför allt gällde givetvis detta, då avloppsföretaget berörde endast den jordägare, som önskade täckdika, men stundom även då två jordägare berördes av detsamma. Hade jordägaren uti ett dylikt fall icke möjligheter att med egna medel täcka kostnaderna för avlopp, måste jämväl frågan om täckdikning förfalla. Enligt förvaltningsutskottets mening vore under sådana förhållanden synnerligen önskvärt, om statsbidrag kunde utgå jämväl till dylika mindre men därför icke obetydliga avloppsföretag utan föregående laga förrättning givetvis med begränsning till sådana företag, som stode i samband med och vore oundgängligen nödvändiga för täckdikning. Enligt utskottets förmenande borde fördelningen av dylika bidrag i likhet med täckdikningsbidragen handhavas av hushållningssällskapet. Givetvis kunde gentemot förslaget anföras svårigheter att draga gränsen mellan sådana företag, till vilka bidrag skulle utgå ur avdikningsanslaget efter syneförrättning och sådana företag, som skulle kunna erhålla statsbidrag utan dylik förrättning. Emellertid torde denna svårighet kunna undgås genom en bestämmelse att till sistnämnda företag finge räknas endast sådana, som vederbörande lantbruksingenjör funne icke skäligen kunna belastas med de kostnader, som en förrättning av nyssnämnda slag innebure. Förvaltningsutskottet ägde icke för närvarande möjlighet att i övrigt framlägga detaljerat förslag till bestämmelser för bidrag av ifrågavarande slag. Utskottet ansåge sig emellertid böra framhålla önskvärdheten av, att bidrag av ifrågavarande slag måtte, i likhet med bidrag från statens avdikningsanslag, fastställas till högst hälften av de för företaget beräknade kostnaderna. Slutligen borde jämväl uttalas det önskemålet, att anslag till ifrågavarande ändamål icke måtte givas tillfällig kristidskaraktär utan i likhet med statens avdikningsanslag bliva av mera permanent natur.

Vidare har i en inom andra kammaren vid 1936 års riksdag väckt motion (nr 373) herr Andersson i Grimbo under påpekande, att täckdikningar under nuvarande förhållanden mången gång icke komme till utförande därför att vilket i sin tur icke sällan hade sin

nöjaktigt avlopp saknades,

grund däri, att vederbörande funne kostnaderna för avloppets utförande alltför - att måtte hos :t

dryga hemställt, riksdagen Kungl. Maj göra framställning om sådan av villkoren för från statens ändring bidrag avdikningsanslag samt lån från statens avdikningslånefond, att jordbruks-

konsulent måtte som för av för-

godkännas förrättningsman uppgörande

slag till utförande av smärre avdikningsföretag, för vilka bidrag eller lån sökes. I utlåtande (nr 63) över sagda motion hemställde jordbrulcsutskottet

—— under hänvisning till att avdikningssakkunniga hade för avsikt att i sitt

betänkande vissa för av kravet på enklare

framlägga förslag tillgodoseende

av av mindre - att motionen

handläggning dikningsföretag omfattning icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev även riksdagens

beslut.

De som framställts i ovan intagna skrivelse och motion, åsyfta förslag, anordnandet av ett enklare och billigare förrättningsförfarande i fråga om

smärre avlopp och därvid närmast sådana, som stå i direkt samband med täckdikning. Frågan härom har till om anknytning spörsmålet förenklingar i handläggningen av de mindre avloppen över huvud taget. De sakkunniga hava i det föregående framlagt till ett sådant enklare förslag förrättningsförfarande. Enligt detta förslag skulle, bland annat, rörande förrättning mindre kunna av avdikningsföretag lantbruksingenjör handläggas utan samband med syn enligt vattenlagen, och bidrag ur det avdikningsanslaget oaktat kunna till Därest 4 utgå företaget. förrättning angående diknings- l 1 företag av nu nämnd art handlagts av annan än lantbruksingenjör, exem- I 1 pelvis av hos hushållningssällskap anställd, tjänsteman, skulle däremot i enligt nämnda förslag företaget icke kunna erhålla understöd ur ifrågavarande statsmedel. Ä andra sidan må framhållas att enligt gällande bestämmelser för lån och bidrag till täckdikningar redan nu förefinnes att i kostnaden möjlighet för täckdikning, vartill understöd utgår, i mindre omfattning jämväl inräkna kostnad för upprensning eller av öppet fördjupning avlopp. Enligt av lantbruksstyrelsen i detta avseende tillämpad praxis får vid beräkningen av lån eller till arbete såsom till så stor bidrag dylikt regel hänsyn tagas kostnad för det som motsvarar öppna avloppet, högst 20 procent av kostnaden för täckdikningsföretaget i övrigt. Denna av underbegränsning stödet har dock, såsom framhållits av Göteborgs och Bohusläns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, medfört att, där kostnaden för avloppet uppgått till större belopp, jordägaren varit nödsakad antingen att låta förslag därtill uppgöras av vid lantbruksingenjör syneförrättning enligt vattenlagen för att erhålla möjlighet till understöd ur avdikningsanslaget eller avdikningslånefonden eller ock måst på bekostnad låta egen utföra arbetet, för den händelse han icke låtit frågan om täckdikningen helt förfalla. De sakkunniga äro av den att ett av uppfattningen, tillgodoseende sålunda. framkomna önskemål om beredande av möjlighet för ifrågavarande dikningsföretag att under enkla former bliva av statsunderdelaktiga stöd skulle vara av särskilt stor betydelse för täckdikningsverksamhetens fortsatta utveckling. vad de inhämtat torde det visser- Enligt sakkunniga ligen hittills endast mera sällan hava förekommit, att i kostnaden för med understöd av statsmedel utförda täckdilcningsföretag medräknats jämväl utgifterna för till täckdikningen hörande avlopp. Det kan emellertid förutses, att för den händelse understöd till avlopp, varom här är fråga, kunde erhållas enligt samma grunder, som gälla för i torrläggningsföretag övrigt, denna understödsverksamhet komme att bliva av relativt betydande omfattning. De av hushållningssällskapet och i motionen framförda inneförslagen bära en lösning av förevarande spörsmål efter två i vissa delar skiljaktiga

linjer. Sålunda går den förstnämnda ut att för framställningen på, understödjande av avlopp för ett särskilt till täckdikningar anslag ställes hushållningssällskapens disposition, under det att motionen avser, att sådant understöd skulle kunna ur utgå avdikningsanslaget respektive avdikningslånefonden även för det fall, att till förslaget avloppet uppgjorts av jordbrukskonsulent. Vad först beträffar hushållningssällskapets förslag måste man enligt de sakkunnigas mening ställa sig synnerligen tveksam till detsamma. Därest ett särskilt anslag för ändamålet skulle ställas till hushållningssällskapens förfogande, bleve följden härav med visshet en icke oväsentlig utökning av sällskapens med För kunna befattning torrläggningsärenden. att tillgodose inkommande om understöd från det särskilda ansökningar anslaget skulle bliva hushållningssällskapen nödsakade att anställa ytterligare personal, varmed komme att följa ökade krav statsmedel för på sällskapens verksamhet ävensom en av de i om och skärpning svårigheter fråga tillsyn kontroll från statens sida över denna som redan nu verksamhet, göra sig gällande. Av skäl, som i det kan en sådan föregående anförts, utveckling icke anses önskvärd. Härtill kommer därest ett särskilt ställes att, anslag till hushållningssällskapens disposition för ifrågavarande ändamål, det komme att visa sig praktiskt taget att i det ogörligt speciella fallet avgöra, huruvida avloppet vore av den art, att borde ur avdikstatsbidrag utgå ningsanslaget, och dikningsfrågan sålunda av handlägges lantbruksingenjör, eller ur det särskilda anslag, varöver skulle hava hushållningssällskapen att disponera. I övrigt lärer enl det att till sistnämnda avgränsning på sätt, anslag skulle hänföras allenast sådana vilka stå i samband med avlopp, täckdikning samt beröra endast en komma att Visa jordägare, säkerligen sig alltför snäv, för att önskemålet om billigare och snabbare handläggning av dessa ärenden i allmänhet skulle kunna i nämnvärd mån någon tillgodoses. Slutligen skulle införande av ett som att av varandra system, innebär, oberoende och under olika

myndigheter lydande förrättningsmän komme

att av enahanda handlägga förrättningar slag, medföra svårigheter att bedöma arbetsuppgifternas behovet av samt erforderomfattning, personal lig anslagstilldelning från statens sida till de olika verksamhetsgrenarna. Vad därefter angår det i herr Anderssons i Grimbo motion framförda förslaget, att jordbrukskonsulent skulle godkännas som förrättningsman för uppgörande av förslag till utförande av smärre avdikningsföretag, för vilka bidrag eller lån de anföra Ett bifall sökes, vilja sakkunniga följande. till nämnda skulle att till skulle förslag innebära, ifrågavarande företag kunna beviljas understöd ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden, samt att understödsärendena således skulle komma att prövas av lantbruksstyrelsen. De sakkunniga finna en sådan anordning ur organisatorisk synpunkt icke tillrådlig. Det får nämligen anses mindre lämpligt, att lant-

bruksstyrelsen skulle hava att granska förslag uppgjorda av förrättningsmän anställda hos enskild förvaltning, och över vilka styrelsen icke ägde

någon bestämmanderätt. Därest styrelsen funne anledning till erinran mot

dylikt förslag, skulle det åligga styrelsen att i ärendet kommunicera med

vederbörande hushållningssällskap, som i sin tur finge inhämta yttrande

från förrättningsmannen. Härigenom komme givetvis att förorsakas viss

tidsförlust och omgång vid ärendets handläggning. Genom en dylik anordning skulle därjämte nödvändiggöras upprättande av ytterligare ett exemplar av förrättningsakterna rörande företagen, utöver vad för närvarande är erforderligt. Då lantbruksstyrelsen skulle hava att med under-

stödstagaren upprätta kontrakt rörande företagen, torde det nämligen få

anses ofränkomligt, att hos styrelsen måste förvaras ett exemplar av förrättningsakterna. Därutöver lärer det med hänsyn till det samband, vari avloppet står till själva täckdikningsarbetet, icke kunna undgås, att ett exemplar av samma akter jämväl måste förvaras hos det hushållningssällskap, som har hand om täckdikningsärendet. En lösning av hithörande

spörsmål, på sätt motionären föreslagit, skulle för övrigt bliva förknippad med enahanda olägenheter i fråga om arbetsuppgifternas uppdelning på

lantbruksingenjörerna och jordbrukskonsulenterna m. m., som komme att vid den av i Göteborgs och Bohus

göra sig gällande hushållningssällskapet

län föreslagna ordningen för utlämnande av statsbidrag till mindre

avdikningsföretag.

På grund av vad ovan anförts finna de sakkunniga sig icke kunna biträda vare sig de av hushällningssällskapet eller motionären framförda ändringsförslagen. .

Därest, såsom i förevarande organisationsalternativ förutsättes, torr-

skall jämväl i fortsättningen vara på dels

läggningsverksamheten uppdelad

lantbruksstyrelsen och dels hushållningssällskapen, anse de sakkunniga därför denna uppdelning böra följa i stort sett samma linjer som hittills.

Vad då först beträffar personalbehovet på lantbruksingenjörsdistrikten,

hos och hos den centrala få de sak-

hushållningssällskapen myndigheten,

kunniga anföra följande.

Lantbruksingenjiirsdistrikten. Genom införande av det av de sakkunniga föreslagna enklare förrätt-

ningsförfarandet utan syn i fråga om dikningsföretag av mindre omfatt-

ning kan en icke oväsentlig ökning av antalet företag av denna

förmodligen

art förväntas inträda. I vad mån detta förhållande kommer att inverka på arbetsbördan inom de olika distrikten är svårt att nu närmare bedöma. De äro emellertid av den uppfattningen, att det enklare för-

sakkunniga farande, som skulle tillämpas vid dessa företag, knappast kan tänkas

uppväga det ökade arbete, som stegringen i antal komme förrättningarnas att medföra. Vidare lärer arbetsbördan inom lantbruksingenjörsdistrikten kunna antagas bliva framdeles än mera att lantbruksà ökad, därigenom ingenjörerna i högre grad än hittills bliva anlitade för verkställande av undersökningar och rörande i utredningar vattenförhållandena vattendrag av mera betydande Härmed storleksordning. sammanhänger den ytterligare ansvällning av avdikningsverksamheten, som redan nu visat efter sig hand bliva en följd av sådana i förändringar vattenavrinningen, som förorsakats genom tidigare inom nederbördsområdet för visst vattendrag verkställda må framhållas att avdikningar. Slutligen någon_ minskning i lantbruksingenjörernas och deras tjänstebiträdens kan arbetsprestationer tänkas bliva en följd av till det överflyttningen nya avlöningssystemet. Man lärer nämligen kunna räkna bland att dessa med, annat, befattningshavare tillkommande rätt till semester för framtiden fullt. Hit-

utnyttjas.

tills hava lantbruksingenjörerna i endast ringa utsträckning begagnat sig av dem och författningsenligt medgiven tjänstfrihet, för tjänstebiträdena har någon rätt till ledighet från överhuvud icke tjänsten taget förefunnits. Med till det ovan kunde hänsyn anförda det synas önskvärt att redan i samband med genomförandet av nu i föreslagna förändringar avlöningsförhållandena m. m. vidtaga av ovan angivna utökanledningar påkallad ning av personalen på De hava lantbruksingenjörsdistrikten. sakkunniga emellertid icke ansett böra framkomma med sig förslag härom. Man torde nämligen böra avvakta, i vad mån av omfattningen torrläggningsverksamheten kommer att röna av den kommande inflytande utvecklingen inom jordbruksnäringen. De hava därför i detta alternativ sakkunniga räknat med i stort sett oförändrad dock med de avpersonaluppsättning vikelser, som betingas av de ändrade och anställnings- avlöningsförhållandena. För de i detta avseende har sakkunnigas förslag tidigare redogjorts å sid. 144 o. f.

H ushållningssállskapen.

Vid bedömandet av hos personalbehovet hushållningssällskapen för handhavandet av inom arbetsuppgifterna täckdikningsverksamheten må till en början ånyo framhållas de svårigheter, som uppställa sig, då det gäller att någorlunda exakt kunna beräkna den tid, som av sällskapens befattningshavare tagits i anspråk för enbart arbetet med täckdikningar. Såsom tidigare anförts har den tid, som av förhushållningssällskapens rättningsmän och på sällskapens expeditioner anställda kontorsbiträden under år 1933 använts för detta arbete, beräknats till för sammanlagt, förrättningsmännen 248 månader och för kontorsbiträdena 121 månader, eller för hela personalen 369 månader. Nämnda tid torde tillhopa kunna anses den hos ungefärligen motsvara hushållningssällskapen i ge- 11

nomsnitt för år arbetsuppgifter använda arbetstiden före

på ifrågavarande

för av täckdikningar medelst bitillkomsten av anslag understödjande

drag utan återbetalningsskyldighet.

hava emellertid de arbetskrafter, över Enligt vad erfarenheten utvisat,

varit - särskilt. inom de mera

vilka hushållningssällskapen disponerat, länen - för fullt tillgodoseende av jordjordbruksbetonade otillräckliga

erhållande av täckdikningsplaner och annat biträde brukarnas krav på

Detta förhållande bland annat av inneinom denna verksamhet. belyses

av i Örebro län i under-

hållet i förut omförmälda hushållningssällskapet

1929 hemställan om statsbidrag till

dånig skrivelse den 11 december gjord

för anställande i deras tjänst av assistenter såsom

hushållningssällskapen

vid arbetet för åkerjordens

biträden åt vederbörande jordbrukskonsulenter

täckdikning. vilken från överlämnats till de

I sagda skrivelse, jordbruksdepartementet

i Örebro län, bland annat, föl-

sakkunniga, anför hushållningssållskapet

jande. åt en av sina jordbrukskonsulenter att år 1914 uppdragit

Sedan sällskapet

av sin verksamhet till åkerjordens torrläggning, speciellt förlägga tyngdpunkten verksamheten utvecklats i avsevärd grad, varför arbetskraftäckdikning, hade terna området måst efterhand ökas. Numera arbetade såsom biträde åt jordpå med nivellering och brukskonsulenten vid täckdikningsföretags planläggning därav 1 assistent med agronom- och konsulentritning året om 3 assistenter, antal hade under samma tid ökat från 5 till utbildning. Dikningsförmännens antalet 12 ordinarie och 8 extra förmån. det nuvarande 20, därav för förmedling av statslån för Det statsbidrag i form av förvaltningsbidrag till avlöning, som utginge för sälltäckdikning samt bidrag dikningsförmännens täckte endast en ringa del av kostnaderna. Den skapets verksamhet på området, och av sällskapens medel. De årliga huvudsakliga delen hade utgått utginge för närvarande 31000 kronor. Inomkostnaderna för verksamheten överstege till 6 000 kronor och såsom arvoden komsterna av statsmedel uppginge omkring 5000 kronor, omkring 11 000 kronor. för täckdikningsplaner omkring tillhopa 20 000 kronor utginge av säll- Skillnaden d. v. s. ett årligt belopp överstigande

skapets egna medel. kunde icke utan ökat statsbidrag för framtiden fylla de Hushållningssällskapet område ställdes så mycket minkrav, som på ifrågavarande på dess verksamhet, tenderade att öka i det att de resultat, som av sällskadre som arbetet genom länets mera allmänt börjat upptaga denna pets verksamhet vunnits, jordbrukare med vid planläggning och utförande.

viktiga grundförbättring sakkunnig hjälp

att ett flertal hushållningssällskap befunne sig i Sällskapet hade sig bekant, av brist ännu icke kunnat i samma lägen, samt att några sällskap på medel

nämnvärd omfattning upptaga arbete för åkerjordens dränering. och för framtiden av En åtgärd för understödjande möjliggörande lämplig område från statens sida vore bevilsällskapens verksamhet på ifrågavarande för anställande av assistenter jande av statsbidrag till hushållningssällskapen

att under vederbörande jordbrukskonsulents ledning för nivellering och ritning kunna utgå i form av biträda vid arbetet. Dylikt statsbidrag syntes lämpligen och oavsett, huruvida assistent vore visst belopp för varje månads anställning

fast anställd året om eller anställd under en del av året. tillfälligt

Med av anledning förevarande hemställan vilja de sakkunniga framhålla, att det icke torde kunna förnekas att för sådana hushållningssällskap, inom vilkas områden arbetet med täckdikningar nått en relativt stor omfattning, svårigheter kunnat att anställa för denna yppa sig verksamhet antal arbetskraften erforderligt Därest kravet på anslag av allmänna medel till avlönande av för ytterligare personal sådant fall icke bleve tillgodosett, kunde det därför nära till ligga hands att antaga, att täckdikningsverksamhetens fortsatta komme- att bliva utveckling äventyrad. Beaktas bör emellertid i detta att det sammanhang särskilt under senare år skedda i uppsvinget täckdikningsverksamheten till viss del varit beroende av, att statsmakterna i ej ringa grad gynnat denna verksamhet med understöd av allmänna medel såsom ett led i åtgärderna för bekämpandet av arbetslösheten. I den mån läget på arbetsmarknaden förbättras, lärer om frågan minskning eller avveckling av denna understödsverksamhet, såvitt densamma avser anslag i form av utan bidrag återbetalningsskyldighet, komma att tagas under Ett utomprövning. talande i denna här av riktning gjorts statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet i statsverkspropositionen till 1936 års huriksdag. (IX vudtiteln sid. 272). Med härtill hänsyn ävensom till av de sakkunniga tidigare framförda betänkligheter mot ett utvidgande av hushållningssällskapens befattning med torrläggningsärenden anse de sig sakkunniga icke kunna förorda sådan av utökning sällskapens arbetskrafter för ändamålet, som i den föreliggande framställningen ifrågasätts. Det torde icke kunna undvikas, att genom bibehållande av täckdikningsverksamheten hos

hushållningssällskapen svårigheter alltjämt komma att

förefinnas för ordnande av ett ur olika synpunkter önskvärt samarbete

mellan förrättningsmännen inom å ena sidan sagda verksamhet och å

andra sidan vattenavledningsverksamheten. För att i någon mån underlätta tillkomsten av sådant samarbete det synes lämpligt, att viss ändring genomföres i gällande bestämmelser angående sammansättningen av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder.

Enligt sagda bestämmelser skola dessa nämnder utses av vederbörande sällskap eller dess förvaltningsutskott samt bestå av 3 till 5 personer, av vilka minst en skall vara inom område bosatt sällskapets lantbruksingenjör eller hava sådan sakkunskap på området, som stadgas för att kunna utses till ledare av

täckdikningsverksamheten.

Efter vad de sakkunniga inhämtat hava dessa bestämmelser tillämpats så, att för närvarande hos halva antalet

ungefär hushållningssällskap ve-

derbörande till lantbruksingenjör utsetts ledamot av täckdikningsnämnden, under det att hos så icke blivit övriga sällskap förhållandet. Det synes de att med sakkunniga påtagligt, hänsyn till det nära samband, som råder mellan de olika av grenarna torrläggningsverksamheten, det vore till fördel, därest större möjlighet bereddes vederbörande lant-

att i täckdikningsnämndens arbete. Därigenom bruksingenjör deltaga skulle erhålla kännedom om de inom hans tjänstlantbruksingenjören och sålunda bliva i stånd göringsområde ifrågasätta täckdikningsföretagen att i de särskilda fallen i vad mån hänsyn till sådant företag bedöma, vid av torreventuellt borde tagas uppgörandet lantbruksingenjörens egna läggningsförslag, ävensom att överhuvudtaget följa täckdikningsverksamhans ett mera sätt än vad heten inom tjänstgöringsområde på ingående hittills kunnat ske. bördärför att, även för Lantbruksingenjören äga rätt det fall att han icke är närvara vid täckdikningsnämndens föredragande, och i dess Med hänsyn till besammanträden deltaga överläggningar. av att en bättre mä kunna tillskapas i nu angivna avtydelsen ordning anse de sakkunniga, att i instruktionen för lantbruksingenjörerna seenden, dem såsom att här nämnt sätt följa täckbör åläggas tjänsteuppgift på inom deras tjänstgöringsområden. Dylikt åläggande dikningsverksamheten dock icke att skall vara ledamot av täckbör innebära, lantbruksingenjör eller i som kommit under nämndens dikningsnämnd äga rösträtt ärende, Det kan nämligen icke anses lämpligt, att lantbruksingenhandläggning. att han tillerkännes rösträtt, skall kunna inverka på utgången jören, genom varmed han eventuellt haft att i sin tjänst taga befattning. J ämav ärende, i torde det vara till fördel, att lantbruksingenjören i förhållande väl övrigt till kommer att intaga en mera fristående ställning, täckdikningsnämnden än vad fallet blir, därest han är ledamot av nämnden. Vad i full även i vad behär framhållits äger utsträckning giltighet för anträffar de hos hushållningssällskapen täckdikningsverksamheten i bör såställda förrättningsmännen. Ledamotskap täckdikningsnämnd lunda icke heller för sistnämnda vara förenat med deras befattningshavare verksamhet i hushållningssällskapens tjänst. torde ankomma att förslag till de Det böra på lantbruksstyrelsen avgiva som av det ovan sagda kunna föranledas. författningsändringar, I detta de sakkunniga även framhålla önskvärdheten sammanhang vilja att i förekommande fall bereav, hushållningssällskapens förrättningsmän das tillfälle att taga kännedom om lantbruksingenjörernas förrättningar.

vad nu anförts om och deras I samband med täckdikningsnämnderna de här till behandling frågan om organisation vilja sakkunniga upptaga beredande de hos anställda av pensionsrätt för hushållningssällskapen täokdikningsförmännen. de inkommen skrivelse av den 3 1936 har Skara- I en till sakkunniga juli läns hemställt, att de sakborgs hushållningssällskaps förvaltningsutskott i samband med sin utredning i övrigt måtte ägna sagda spörskunniga mål sin och söka få klarhet i, huruvida anslutning kunde uppmärksamhet vinnas till statens samt i sitt utlåtande framlägga förslag pensionsanstalt, pensionering av täckdikningsförmännen. angående

Frågan om beredande av pensionsrätt för har

täckdikningsförmännen

sedan länge varit aktuell. I samband med ordnandet under senare halvåret 1922 av pensionsrätt för hushållningssällskapens i

befattninghavare allmänhet godkände sålunda lantbruksstyrelsen på av ett framställning

flertal bland visst antal

hushållningssällskap reglering av, andra, befattningar som täckdikningsförmän. Lantbruksstyrelsen hade nämligen ansett,

att täckdikningsförmännen borde erhålla pensionsrätt. Enligt nämnda reglering skulle pensionsunderlaget uteslutande den fasta grunda sig på årslönen, vilken i regel var bestämd till 600 kronor om året men i vissa fall till lägre belopp. Sedermera ansökte vederbörande hushållningssällskap om pensionsrätt hos statens pensionsanstalt för sammanlagt 59 täckdikningsförmansbefattningar. Pensionsanstalten, som under första halvåret 1923 beviljade sökt pensionsrätt för hushållningssällskapens tjänstemän i allmänhet,

uppsköt emellertid avgörandet beträffande täckdikningsförmännen, enligt

vad de sakkunniga inhämtat av det skäl, att anstalten fann det tveksamt, huruvida det varit avsett, att av detta borde förenas med

befattningar slag

pensionsrätt.

Pensionsfrågan har därefter varit föremål för utredning vid möte med hushållningssällskapens ombud i Stockholm år 1934 i av framanledning ställning i ärendet från Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, däri förvaltningsutskottet anmält, att de hos an-

sällskapet

ställda täckdikningsförmännen hemställt om åtgärder för beredande åt

dem av en Efter verkställd täck-

betryggande pension. utredning angående dikningsförmännens anställnings- och avlöningsförhållanden anförde om-

budens i till

förvaltningsutskott framställning (nr 4) hushållningssällska-

pens ombud följande. För egen del hyste förvaltningsutskottet tveksamhet rörande av lämpligheten 1 att bereda i pensionsrätt åt de hos hushällningssällskapen anställda täckdiknings- F x förmännen. Täckdikningens karaktär av säsongarbete därvid syntes förtjäna . uppmärksammas liksom ,också den omständigheten, att de uppgifter, som åvilade en täckdikningsförman, i stort sett torde bäst för lämpa sig yngre personer. Emellertid kunde förhållandena måhända gestalta olika i de skilda hussig hållningssällskapen, och hänsyn torde också få tagas därtill, att i vissa hushållningssällskap täckdikningsförmän vore anställda, vilka redan uppnått en jämförelsevis hög ålder. Det kunde därför tänkas, att en del av hushållningssällskapen önskade vinna delaktighet i pensionsanstalten för sina. täckdikningsförmän, andra måhända däremot icke. Därest så skulle vara förhållandet, torde emellertid hushållningssällskapens ombud .böra medverka till, att löstes frågan på ett tillfredsställande sätt. . › › I anslutning till vad sålunda anförts ombudens överfinge förvaltningsutskott lämna ärendet till ombuden för den som ombuden funne åtgärd, påkallad.

Framställningen överlämnades för förberedande till,ett av behandling

de vid mötet tillsatta utskotten, som i utlåtande den 25 september 1934 (nr 6) i ärendet anförde följande. I likhet med ombudens förvaltningsutskott hyste utskottet stor tveksamhet i fråga om lämpligheten över huvud taget att bereda pensionsrätt åt de hos hushållningssällskapen anställda täckdikningsförmännen. Förutom de skäl, som av förvaltningsutskottet anförts däremot, borde framhållas, att en dylik åtgärd kunde tänkas komma att leda till konsekvenser, vilka för det dåvarande icke kunde överblickas. Utskottet tänkte därvid på det förhållandet, att sällskapen för en hel del andra arbeten anlitade personer med liknande anställning och avvilka därefter skulle kunna framkomma med krav på jämlöningsförmåner, ställdhet med täckdikningsförmännen även i pensionshänseende. Härtill komme att förhållandena med avseende å antal täckdikningsförmän, deras och lönevillkor m. m. vore högst väsentligt olika i fråga om anställningsolika varför en något så när enhetlig reglering för hela hushållningssällskap, landet av den föreliggande frågan torde vara helt utesluten. På nu anförda skäl hade utskottet kommit till den uppfattningen, att någon särskild i den förevarande frågan från ombudens sida icke lämpligen åtgärd borde Därest för visst hushållningssällskap särskilda förhållanden ifrågakomma.. skulle det böra få ankomma på sällskapet självt att vidtaga föreligga, syntes åtgärder för frågans lösning. hemställde att ombudens förvalt- På grund av vad sålunda anförts utskottet, förevarande framställning icke måtte till någon ombudens åtgärd ningsutskotts föranleda. ombud beslöto den 26 september 1934 i enlighet Hushållningssällskapens med förslag, att förvaltningsutskottets ifrågavarande framnyssnämnda ställning icke skulle till någon ombudens åtgärd föranleda. om beredande av åt täckdikningsförmännen har

Frågan pensionsrätt varit föremål för behandling jämväl vid möte med hushållningssällskapens

ombud år 1936 men ej heller då föranlett någon ombudens åtgärd.

Slutligen må framhållas att statens pensionsanstalt numera tagit slutlig

till frågan om beredande av pensionsrätt för täckdikningsförståndpunkt männen hos anstalten. I anledning av en av Skaraborgs läns hushållningsi skrivelse den 13 oktober 1933 framställd förfrågan i ärendet, har sällskap beslut den 26 oktober 1936 förklarat,

nämligen pensionsanstalten genom

att sådan pensionsrätt icke kunde för närvarande ifrågakomma. Enligt

vad de inhämtat, hade nämligen pensionsanstalten funnit dessa

sakkunniga

icke vara förenade med så omfattande tjänstgöring, som för

befattningar angivna ändamål borde krävas.

Beredande av pensionsrätt för täckdikningsförmännen hos statens pen-

sionsanstalt lärer således åtminstone för det närvarande icke kunna komma Vid sådant förhållande torde spörsmålet om pensionering av förifråga. männen allenast kunna lösas att dessa anslutas till enskild antingen genom

eller ock frivillig pensionsförsäkring i pensionssty-

pensionskassa genom relsen.

Beträffande frågan, huruvida täckdikningsförmännen över huvud taget böra beredas pensionsrätt, har, såsom av det ovan sagda framgår, hushållningssällskapens ombud vid olika tillfällen ställt sig avvisande till en enhetlig lösning av detta spörsmål. Ã andra sidan förefinnes inom flera hushållningssällslçap och därvid främst inom de sällskap, där täckdiknått en större omfattning, intresse för ordnande av

ningsverksamheten en betryggande pensionering för täckdikningsförmännen.

De sakkunniga vilja för sin del uttala, att den verksamhet, som utföres av täckdikningsförmännen, är av stor betydelse för den enskilde jordbrukaren. Ett noggrant utförande av täckdikningsarbetet är en nödvändig betingelse för täckdikningens effektivitet och varaktighet. Förmännens ställning gent emot täckdikningsföretagen är även ur den synpunkten betydelsefull, att dessa företag ofta sysselsätta relativt stora arbetsstyrkor, över vilka förmännen hava att utöva den närmaste tillsynen. Med hänsyn härtill måste stora krav ställas på förmännen i fråga om praktisk duglighet och personliga egenskaper i övrigt. Beaktas må i detta sammanhang att förmännen i regel måste stå till vederbörande hushållningssällskaps uteslutande förfogande under hela den tid av året, då dikningsarbetena kunna

pågå. De sakkunniga finna därför det synnerligen behjärtansvärt, att pensionsfrågan må kunna ordnas för de förmän, vilka kunna anses mera

fast knutna vid verksamheten. De sakkunniga ställa sig emellertid mycket tveksamma i fråga om lämpligheten av en medverkan från statens sida till åstadkommande av en lösning av i det vari denna för närvarande befinner

pensionsfrågan läge, sig. Det må med avseende här-å framhållas, att anställningsförhållandena

för Inånga av dessa förmån äro av sådan säsongbetonad och oenhetlig art,

I

att desamma knappast kunna bilda ett reellt underlag för en ordnad x pensionering av förmännen. Det skulle sålunda Visa bliva förenat med

sig

l att i det enskilda fallet huruvida

svårigheter avgöra, täckdikningsförman

l vore att betrakta såsom fast anställd eller Detta förhållande

ej. belyses

l även av de utav hushållningssällskapens ombud uttalandena. Vidare

gjorda skulle en medverkan från statens sida till pensiotäckdikningsförmännens nering otvivelaktigt komma att medföra vittgående konsekvenser. Hushållningssällskapens ombud hava, såsom framgår av deras år 1934 gjorda

uttalande, härutinnan framhållit, att sällskapen för en hel del andra

arbeten anlitade personer med liknande anställning och avlöningsförmåner

som täckdikningsförmännen, vilka skulle kunna framkomma med krav på

jämställdhet med dessa senare i pensionshänseende. Härtill vilja de sak-

kunniga för sin del tillägga, att även inom vissa andra verksamhetsområden, exempelvis inom vägväsendet, torde finnas anställda förmån och därmed jämställda, vilka med samma rätt som

täckdikningsförmännen

skulle kunna begära medverkan från statens sida till sin pensionering.

Ur ovan anförda synpunkter hava de kommit till den uppsakkunniga att under nuvarande förhållanden med avseende å täckdikningsfattningen, förmännens anställande och avlönande någon medverkan från statens sida till deras över huvud icke kan komma i fråga. pensionering taget Det torde sålunda få ankomma på vederbörande hushållningssällskap att själva ordna pensionsfrågan för hos dem anställda täckdikningsförmän. i denna del anse sig de sakkunniga icke kunna Något detaljerat förslag framlägga. Emellertid må framhållas att pensionering av förmännen synes kunna ske i form av frivillig vilken erbjuder möjlighet pensionsförsäkring, att på ett smidigt och ändamålsenligt sätt anpassa såväl avgiftsinbetalsom efter vad som i de enskilda fallen kan ningarna pensionsbeloppen, finnas önskvärt. Vad slutligen beträffar frågan om pensioneringen av täckdikningsförmännen vid en där inordnas under organisation, täckdikningsverksamheten statens direkta återkomma de sakkunniga härtill i det följande. ledning,

Lantbruksstyrelsen. Av de sakkunniga framlagda till omorganisation i olika avseenden förslag av för sitt viss utöktorrläggningsverksamheten förutsätta genomförande ning av arbetskrafterna inom lantbruksstyrelsen. Sålunda kan kravet på åstadkommande av en effektivare kontroll över såväl vattenavledningsverksamheten som den av hushållningssällskapen handhavda täckdikningsverksamheten icke bliva tillgodosett, därest icke särskild anställes inom för detta ändamål. De personal lantbruksstyrelsen hava härutinnan i det föregående föreslagit anställandet av två sakkunniga benämnda överinspektörer. Den ena av nya befattningshavare, förslagsvis dessa skulle hava till att öva över att allmänt ekonomiska uppgift tillsyn synpunkter bliva om möjligt redan vid på vattenavledningsverksamheten ett stadium eller i samband med företagens planläggning vederbörlitidigt medan den andre närmast skulle övervaka hushållningssällgen iakttagna, skapens Därutöver skulle de nya tjänstemännen, täckdikningsverksamhet. bland annat, hava att biträda byråchefen å kulturtekniska byrån med de göromål, som denne funne att å dem överlåta. En väsentlig erforderligt ökning i byråchefens arbetsbörda måste nämligen komma att förorsakas av, att dels skulle för framtiden bevilja bidrag och lån lantbruksstyrelsen till och dels av de nya i fråga vattenavledningsföretag arbetsuppgifter om organiserandet och övervakandet av verksamheten på lantbruksingenjörsdistrikten, vilka komme att bliva en följd av lantbruksingenjörernas och deras tjänstebiträdens övergång till hel statsavlöning. Av största vikt är att till de nya må kunna förvärvas i befattningarna teoretiskt och hänseende väl kvalificerade på det att de praktiskt personer, skola kunna behärska de ansvarsfulla arbetsuppgifter, som skulle komma att bliva dem ålagda.

För behörighet till befattningen såsom överinspektör för vattenavled-

ningsverksamheten synes i formellt hänseende böra fordras samma kompe-

tens, som för närvarande gäller i fråga om byråchefsbefattningen å lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå, eller att vederbörande fullgjort vad

som är föreskrivet för kompetens till lantbruksingenjörstjänst och under minst fem år som Vad beträffar

tjänstgjort lantbruksingenjör. överinspektören för täckdikningsverksamheten torde i enahanda hänseende böra

krävas, att sökande skall hava genomgått dels lantbrukshögskolan å dess jordbrukslinje eller, före högskolans inrättande, någotdera av de förutvarande lantbruksinstituten, dels ock särskild kurs för utbildning av förrättningsmän för täckdikning, ävensom att han under minst fem år tjänstgjort i egenskap av förrättningsman och ledare inom denna verksamhet.

Vid ställningstagandet till de tjänstemännens avlöningsförföreslagna

måner hava de sakkunniga utgått därifrån, att dessa böra bliva så goda, att befattningarna te sig lockande för verkligt kvalificerade personer. En

ovillkorlig förutsättning för, att de skola kunna med nödig auktoritet full-

göra sina åligganden, är nämligen, att vederbörande besitta framträdande personlig duglighet och I detta hänseende må erinras

omdömesförmåga.

att riksdagens revisorer, i vad särskilt beträffar vattenavledningsverksamheten, med skärpa framhållit betydelsen av att en effektiv tillsyn och kontroll över sagda verksamhet åstadkommes. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter finna de sakkunniga för sin del, att starka skäl kunde anses

föreligga för placering av ifrågavarande befattningshavare i högsta löne-

graden av avd. B i lönereglementets allmänna löneplan (B 30). Då det

emellertid kan antagas, att ur löneteknisk synpunkt vissa svårigheter

kunna göra sig gällande för deras i nämnda hava de

placering lönegrad,

sakkunniga stannat för att föreslå, att överinspektörerna hänföras till lönegraden B 29. Vid framställandet av att skall handhava

förslaget, lantbruksstyrelsen utbetalning av lån och bidrag till vattenavledningsföretag, hava de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, utgått från, att styrelsen komme att

upptagas bland statsverkets Därest så måste

huvudförvaltningar. sker, givetvis ytterligare personal anställas inom lantbruksstyrelsen för full-

görande av de nya som sålunda skulle tillkomma. Härvid

arbetsuppgifter,

må framhållas att i remissutlåtande till :t

lantbruksstyrelsen Kungl. Maj

den 14 januari 1935 med av om

anledning uppkommen fråga styrelsens

upptagande bland statsverkets beräknat den i sådant .

huvudförvaltningar hänseende erforderliga personalökningen till 1 kamrerare i 24:e lönegraden

å ordinarie stat i stället för nuvarande kassör och bokhållare, vilken senare sålunda skulle utgå ur staten, 1 kassör i 11:e lönegraden likaledes å ordinarie stat, 1 förste amanuens i 18:e lönegraden samt 1 extra ordinarie kontorsbiträde. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har härvid, i vad

beträffar nu ifrågavarande utbetalningar, hänsyn tagits endast till statsbidragen. För utbetalning j ämväl av lånen torde viss ytterligare ökning av personalen bliva erforderlig. För de sakkunniga låter det sig emellertid svårligen att bedöma storleken härav. I varje fall lärer den för detta göra ändamål erforderliga utökningen av personalen bliva relativt obetydlig, och därav föranledda kostnader utan nämnvärd inverkan på de blivande utgifterna.

En viss förstärkning av arbetskrafterna inom lantbruksstyrelsens kultur-

tekniska byrå torde slutligen bliva erforderlig, därest, såsom de sakkunniga

föreslagit, förrättningsakterna rörande torrläggningsföretag hädanefter

skola redovisas till styrelsen, samt denna i samband därmed skall erhålla i uppgift att föra särskilt register över dylika företag. De sakkunniga hava räknat med, att för sagda ändamål ett extra skrivbiträde behöver anställas under viss tid av året.

Slutligen vilja de beröra om den i ställsakkunniga frågan förändring

ningen för byråchefen å kulturtekniska byrån, som blir en följd av den

föreslagna omorganisationen. Uppenbart är att denne befattningshavares ställning kommer att i viss mån ändra karaktär. Överlåtandet på lantbruksstyrelsen av befogenhet att bevilja bidrag och lån till torrläggningsföretag måste medföra väsentligt ökat ansvar för nämnde byråchef.

Vidare kommer byråchefens arbetsbörda, såsom i det föregående nämnts, att i icke ringa grad utökas genom omorganisationen av distriktsperso-

nalen. Enär på denna befattningshavare därför måste ställas särskilt stora

krav på och i övrigt, finna de

organisationsförmåga personlig duglighet sakkunniga någon höjning av löneförmånerna för ifrågavarande byråchefstjänst påkallad. Härvid kunde ligga närmast till hands att befattningen

omändrades till exempelvis tjänst av högre grad, vars innehavare skulle tillsättas genom förordnande på viss tid. Frågan härom synes emellertid icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang. I stället. hava de

sakkunniga funnit sig böra föreslå, att byråchefen å den kulturtekniska byrån visst lönetillägg erhåller kompensation för det genom personligt

större ansvar samt den ökade arbetsbörda, som kommer att åvila honom. Härvid må framhållas att den nuvarande under de senare åren

byråchefen

tillerkänts visst personligt lönetillägg utöver lönen, vilket tillägg motive-

rats av den sagda år ökade anslagsgivningen till torrläggningsverksamheten.

Sistnämnda vilket för 1934/1935 och 1935/1936 ut-

lönetillägg, budgetåren

gått med 1 800 kronor för år, har för budgetåret 1936/1937 bestämts till

1 200 kronor. De sakkunniga anse den av nu föreslagen omorganisation av torrläggningsverksamheten förorsakade förändringen i byråchefens ställ-

ning bliva av väsentligt större än vad fallet blev den

omfattning, genom

år 1933 inträffade ökningen i anslagsgivningen. Vid jämförelse med det

av sistnämnda anledning utgående lönetillägget finna de sakkunniga sig

för sin del böra föreslå, att lönetillägget till byråchefen å den kulturtekniska byrån efter omorganisationen må utgå med 3 000 kronor för år. I detta sammanhang vilja de. sakkunniga beträffande villkoren för behörighet till förberörda byråchefstjänst i anslutning till vad härom ovan anförts framhålla, att efter genomförandet av den organisation, som av de sakkunniga föreslagits, det icke vara erforderligt att längre uppesynes hålla kravet på att den, som må komma i fråga för erhållande av denna tjänst, skall äga lantbruksingenjörs utbildning.

K ostnadsberákningar, statförslag m. m.

Lantbru/csstg/relsen. Vad först beträffar nuvarande förhållanden i fråga

om personaluppsättning och stat för lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå hänvisas till sid. 14 och 34. Enligt vad de sakkunniga vid behandlingen av nu ifrågavarande alter-

nativ för torrläggningsverksamhetens framtida organisering föreslagit, skall

personalen å lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå utökas två ordi-

‘med

narie befattningshavare, överinspektörer, i lönegraden B 29 samt ett extra skrivbiträde. Det sistnämnda beräknas bliva tillfälligt anställt viss tid av året eller omkring sex månader för år. För bestridandet av avlöningarna

till övcrinspektörerna skall i staten under posten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat upptagas lön enligt högsta Iöneklassen (32za) med (2 11 460 =) 22 920 kronor, minskat med summan av pensionsavdragen enligt kungörelserna nr 442/1934 och 542/1936 (2 X 399 + 2 X 390 =) 1 578 kronor, eller således ett belopp av 21 342 kronor. Härtill kommer för dessa befattningshavare provisoriskt med [2 (11 460 11

dyrortstillägg 220)

-1- 240 =] 720 kronor att uppföras under posten särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie tjänstemän. Det extra skrivbiträdet

föreslagna

föreslås erhålla avlöning i form av arvode. Kostnaderna härför beräknas till l 500 kronor för år, vilket belopp upptages under posten grundavlö-

ningar till övrig icke ordinarie personal. Vad slutligen beträffar det föreslagna personliga lönetillägget till byråchefen å den kulturtekniska byrån,

skall detta uppföras under anslagsposten till arvoden och särskilda ersätt-

ningar, bestämda av Kungl. Maj zt. Det i staten under denna post redan

upptagna beloppet 1 200 kronor skall enligt de sakkunnigas förslag ökas till 3 000 kronor.

Frånsett ökningen av utgifterna för erforderlig personalökning inom lantbruksstyrelsen, därest densamma skall handhava utbetalning av bidrag och lån från avdikningsanslaget och avdikningslånefonden, innebär

sålunda en organisation enligt förevarande alternativ, att kostnaderna för lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå komma att ökas med (21 342 -I- 720 -l- 1 500 -l- 1 800 =) 25 362 kronor.

I enlighet med vad anförts upptages för den kulturtekniska byrån föl-

jande personal:

Befattning Tjänstemän å ordinarie stat: L5n9£-Zmd

1 byråchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 30 2 överinspektörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 29 2 förste byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 26 2 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B ll 2 kanslibiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 7 Tjänstemän å extra stat: 2 byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . B 21

eller tillsammans 9 ordinarie befattningshavare och 2 befattningshavare

å extra stat. Härtill komma icke-ordinarie befattningshavare till samma

antal som för närvarande eller 8.

Till bestridande av personalens avlöning hava de sakkunniga uppgjort

följande _

Avlöningsstat: 1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . . . . . . . . kr. 66 768 2. å extra stat, . . . . . . . . . . . . » 14 04:0 Avlöningartill tjänstemän förslagsvis 3. Arvoden och särskilda bestämda . . . » 3000 ersättningar, av Kungl. Majzt 4-. till . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 1000 Ersättningar sakkunniga 5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Grundavlöningar m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 30128 b. m. m., förslagsvis . . . . . . . . . > 900 » Avlöningsförhöjningar, 31023 6. Särskilda löneförmâner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . › 4050 Summa kronor 119 886 _ eller i avrundat tal 119 800 kronor.

Vad angår omkostnader för den kulturtekniska hava dessa

övriga byrån i det föregående beräknats till sammanlagt 10 000 kronor enligt följande

1. Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kr. 3 500 2. Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. » 6 500 Summa kronor 10000

Genom anställandet av överinspektörerna, vilka skola hava till huvud-

saklig uppgift att företaga inspektioner inom de olika lantbruksingenjörsdistrikten och hos hushållningssällskapen, är det erforderligt, att anslags-

posten till reseersättningar höjes. De hava beräknat

väsentligt sakkunniga

resekostnaderna för envar av de nya tjänstemännen till 5 000 kronor för

år, i följd varav nämnda post skall höjas till sammanlagt 13 500 kronor.

Beträffande anslagsposten till expenser hava de sakkunniga räknat med

en höjning av denna med ett belopp av 1 000 kronor till sammanlagt 7 500

kronor.

Kulturtekniska byråns omkostnader upptages i enlighet härmed till

(13 500 + 7 500 =) 21 000 kronor.

Lantbruksingenjörema och deras biträden. Nettoutgifterna i denna del

enligt detta alternativ beräknas, såsom framgår av förut uppgjord stat,

‘ till sammanlagt 709 800 kronor.

Hushdllningssdllskapen. Utgifterna för hushållningssållskapens täckdik-

ningsverksamhet, frånsett omkostnaderna för överinspektören över sagda Verksamhet, vilka omkostnader inräknats i lantbruksstyrelsens stat, beräknas bliva i stort sett oförändrade och sålunda komma att uppgå till omkring 279 000 kronor. Kostnaderna för organisationen av torrläggningsverksamheten i dess helhet enligt ifrågavarande alternativ beräknas sålunda till sammanlagt (119 800 + 21 000 -i- 709 800 + 279 000 =) 1 129 600 kronor. I dessa kostnader äro dyrtidstillägg icke inräknade.

Torrläggningsverksamheten ställes i sin helhet direkt under statlig ledning. En organisation efter denna linje skulle komma att innebära, att hus-

hållningssällskapens befattning med täckdikningsverksamheten skulle upp-

höra, samt att med såväl denna verksamhet som med vattenavlednings-

verksamheten sysselsatt personal skulle inordnas under en enhetlig ledning.

Härigenom komme det i Adler-Lilliecreutzka förslaget framförda önskemålet om ett samordnande av torrläggningsverksamhetens olika grenar under en och samma lokala ledning att bliva tillgodosett. Från nämnda

förslag skiljer sig å andra sidan en organisation enligt nu ifrågavarande

alternativ därutinnan, att över verksamheten i dess helhet

ledningen

komme att utövas av en och samma statliga myndighet i stället för, på

sätt i sagda förslag förutsatts, av de olika och av varandra oberoende hus-

i

hållningssällskapen.

Den lokala organisationen.

Såsom de sakkunniga tidigare framhållit, har ur vattenavledningsverk-

samhetens ansetts icke att

synpunkt anledning föreligga vidtaga någon

ändring i gällande av Även för det

indelning lantbruksingenjörsdistrikten.

fall att samordnas med

täckdikningsverksamheten vattenavledningsverk-

samheten, torde denna distriktsindelning böra bibehållas oförändrad, enär

densamma lärer kunna väl lämpa sig för de arbetsuppgifter, som vid en sådan organisation komme att åligga distriktspersonalen. Genomförandet av här ifrågavarande organisation förutsätter inrättande ä varje distrikt av gemensam expedition för hela den erforderliga per-

i sonalen.

För handhavandet av arbetsuppgifterna med täckdikning bör inom distrikten anställas erforderlig personal, nämligen dels förrättningsmän,

förslagsvis benämnda lånsagronomer, för uppgörande av täckdikningsförslag m. m., och dels kontorsbiträden för utförande av förekommande ritoch skrivarbeten.

Ehuru länsagronomernas huvudsakliga arbetsuppgifter komma att bliva

knutna till täckdikningsverksamheten, böra de jämväl i viss utsträckning anförtros arbetet med uppgörandet av förslag till mindre omfattande dikningsföretag, i första hand där dessa stå i direkt samband med ifrågasätta täckdikningsföretag. Men även i de fall, då så ej är förhållandet, böra länsagronomerna, särskilt i vad beträffan de norrländska länen, handlägga de i dessa län talrikt förekommande dikningsföretag av mindre omfattning, vilka hittills handlagts av lantbruksingenjörerna vid syneförrättning enligt bestämmelserna i vattenlagen. En förutsättning härför är emellertid, att dessa företag äro av sådan art, att desamma kunna handläggas vid av de

sakkunniga föreslaget enklare förrättningsförfarande utan laga syn.

I fråga om fullgörandet av arbetsuppgifterna inom de olika lantbruksingenjörsdistrikten och på förrättningsmännens expeditioner torde det ankomma på lantbruksstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter. Den närmaste ledningen av och tillsynen över arbetet på expeditionen anförtros

åt en av förråttningsmännen. För detta uppdrag bör enligt de sakkunnigas

mening vederbörande lantbruksingenjör utses. F örordnande av lantbruksingenjör eller länsagronom att handlägga ifrågasatt förrättning bör, i den mån sådant förordnande icke ankommer på vederbörande länsstyrelse, meddelas av lantbruksstyrelsen. För bör av styrelsen varje förrättningsman årligen upprättas förteckning (resplan) över förekommande förrättningar. Därest det jämväl i fortsättningen skall tillkomma länsstyrelserna att utbetala resekostnads- och traktamentsersättningar,

fö-rrättningsmännens

böra dessa av överlämnas till vederbörande

förteckningar lantbruksstyrelsen

länsstyrelser för möjliggörande av kontroll från dessa myndigheters sida över upprättade reseräkningar. För erhållande av befattning såsom länsagronom bör i kompetenshän-

seende författningsenligt föreskrivas, att vederbörande genomgått dels

lantbrukshögskolan å dess jordbrukslinje eller, före högskolans inrättande, någotdera av de förutvarande lantbruksinstituten, dels ock särskild av staten anordnad kurs för utbildning av förrättningsmän för täckdikning i samt under minst 3 år praktiskt arbetat inom området.

I fråga om länsagronomernas placering i lönehänseende vilja de sakkunniga framhålla vikten därav, att avlöningsförmånerna bliva så goda,

att till dessa befattningar må kunna förvärvas såväl i teoretiskt som praktiskt hänseende kvalificerade arbetskrafter. Härvid må framhållas att ett ekonomiskt resultat av förutsätter särskilt

gott täckdikningarna noggranna

undersökningar och förarbeten. Med hänsyn till de kostnader, som täckdikningarna medföra icke blott för den enskilde jordbrukaren utan även

för det allmänna, är det naturligen av stor betydelse, att arbetet utföres sådant att det resultatet -- och på sätt, åsyftade ändamålsenlig varaktig av — ernås. De äro därför av den

torrläggning jorden verkligen sakkunniga uppfattningen, att ifrågavarande tjänster måste betraktas såsom särskilt ansvarsfulla. Därjämte torde hänsyn böra tagas till det förhållandet, att befattningarna komma att bliva sluttjänster. För att i vad på avlöningsför-

månerna beror möjliggöra anställandet av verkligt dugliga förrättningsmän vilja de sakkunniga föreslå, att länsagronomerna, vilka till en början torde böra erhålla ställning såsom extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst, placeras i lönegraden 24 i den i 7:e § av kungörelsen med avlönings-

bestämmelser för icke ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk

inom allmänna Detta

civilförvaltningen (nr 397/1935) intagna löneplanen.

innebär, att en länsagronom å medeldyrort (E-ort) kommer att i avlöning uppbära lägst 7 020 kronor och högst 8 910 kronor. Med en dylik lönegradsplacering skulle länsagronomerna komma att åtnjuta ungefär enahanda löneförmåner, vilka i ett flertal fall av till-

hushållningssällskapen

erkänts i deras tjänst anställda förrättningsmän för täckdikning. I fråga om resekostnads- och traktamentsersättning till länsagronomerna för deras resor i tjänsten torde böra utfärdas särskilt besparingsreglemente

enligt de för lantbruksingenjörerna och deras biträden gällande grunder,

därvid länsagronom synes böra närmast jämställas med extra lantbruksingenjör.

Sammanförandet av täckdikningsverksamheten med torrläggningsverksamheten i övrigt betingar givetvis någon utökning av på den gemen-

samma expeditionen anställd rit- och skrivbiträdespersonal utöver vad

som beräknats i föregående organisationsalternativ. De sakkunniga för-

utsätta, att inom täckdikningsverksamheten förekommande rit- och skrivarbete av mera krävande art överlåtes på personal, som med hänsyn till

mera krävande arbetsuppgifter skulle enligt de sakkunnigas förslag komma att placeras i den för extra ordinarie befattningshavare fastställda lönegraden 7. Föregående organisationsalternativ 24 beupptager dylika fattningshavare. Någon utökning av detta antal synes icke med nödvän-

dighet bliva påkallad genom det i nu förevarande alternativ ifrågasätta sammanförandet av torrläggningsverksamhetens olika grenar. Däremot torde någon av antalet extra ordinarie rit- och skrivbiträden till-

ökning hörande lönegraden 4 ävensom av tillfälligt anställda dylika biträden bliva

erforderlig.

Personalbehov m. m. Vid bedömandet av antalet erforderliga länsagronombefattningar må till

en början erinras därom, att de sakkunniga i det föregående med ledning

av från hushållningssällskapen införskaffade uppgifter uppskattat den tid,

som av sällskapens förrättningsmän hittills använts för täckdikningar till

248 månader år, motsvarande i det närmaste 21 helårssammanlagt per anställda. Vid en enligt förevarande alternativ, därvid läns-

organisation

skola övertaga ej blott det arbete, som sålunda utförts av agronomerna

hushållningssällskapens tjänstemän på täckdikningsverksamhetens område,

utan även arbetet med uppgörandet av förslag till mindre dikningsföretag, lärer en utökning av den med täckdikningsarbeten hittills sysselsatta personalen bliva Genom den rationalisering av arbetet inom lantoundviklig. som kunna åstadkommas genom den nu

bruksingenjörsdistrikten, synes torde emellertid denna personalökning icke beifrågasätta organisationen,

höva bliva av större omfattning. Som lärer det bliva erforderligt att anställa en länsagronom inom regel Inom där nått särskilt stor

varje distrikt. län, täckdikningsverksamheten

kan det tänkas ifrågakomma, att flera befattningshavare omfattning, Inom andra såsom Blekinge och Gotlands län, erfordras. län, exempelvis torde däremot till den relativt frekvensen av där före-

med hänsyn ringa

kommande täckdikningar länsagronom icke behöva anställas. Anmärkas

må att inom sistnämnda två län vederbörande lantbruksingenjör för när-

varande utför det huvudsakliga eller en avsevärd del av förekommande Med beaktande av nu omständigheter hava

täckdikningsarbeten. angivna

räknat med ett av sammanlagt 28 läns-

de sakkunniga personalbehov

Det bör ankomma att meddela föreagronomer. på lantbruksstyrelsen skrifter om blivande placering inom distrikten.

befattningshavarnas Genom att komma att få till uppgift att uppgöra pla-

länsagronomerna ner till mindre en avlastning åstad-

jämväl dikningsföretag, varigenom

kommes i arbetsbördan för särskilt inom de norr-

lantbruksingenjörerna,

torde det vid nu å andra sidan vara

ländska länen, ifrågasätta organisation

att räkna med ett mindre antal förrättningsmän av sistmöjligt något nämnda än som för närvarande är erforderligt. Sålunda bör under slag,

nämnda antalet extra lantbruksingenjörsbefattningar, som

förutsättning för närvarande till 7, kunna reduceras till 4. uppgår

ökning i fältbiträdenas antal har icke ansetts behöva ifråga-

Någon komma. de sakkunnigas uppfattning böra länsagronomerna kunna Enligt

tillförsäkras biträdeshjälp av de till anställning å distrikten

erforderlig tidigare föreslagna fältbiträdena. Däremot såsom förut nämnts, viss rit- och skrivbiträ-

måste, ytterligare

anställas. vad i annat sammanhang anförts kan den tid,

despersonal Enligt

som hos anställd kontorspersonal använt för här

hushållningssällskapen

beräknas till sammanlagt omkring 121 månader

ifrågakommande göromål, motsvarande omkring 10 helårsanställda. Biträdeskraft av ungefär

per år, motsvarande vid en böra tillföras de

omfattning synes samorganisation

för verksamheten expeditionerna å distrikten. De sakkunniga gemensamma

föreslå, att av detta personaltillskott hälften, eller 5 erhålla biträden, extra ordinarie och i den för anställning placeras sådana befattningshavare gällande lönegraden 4, samt att därutöver i erforderlig utsträckning anlitas tillfälligt anställd personal. För avlönande av sistnämnda antillfälligt ställda biträden har i räknats med ett statförslaget belopp av sammanlagt 8 000 kronor.

Tdclcdilcningsndmndema. Tackdikningsnamnderna hava för närvarande till uppgift, bland annat, att till vederbörande i hushållningssällskap avgiva yttranden frågor rörande beviljande av och lån till bidrag täckdikningar. Såtillvida äro hushållningssällskapen bundna av dessa yttranden, att mot sällskapen avstyrkande av ledamot av nämnden icke att utan av lantbruksäger medgivande styrelsen utlämna understöd till täckdikningsföretag. I övrigt kunna täckdikningsnämnderna författningsenligt icke inverka på frågan, om lån eller bidrag i det särskilda fallet skall eller utgå ej. Avgörandet härutinnan tillkommer allenast vederbörande Emellertid lärer det i allmänhet sällskap. förhålla sig så, att till täckdikningsnämndens ställning ansökning om understöd i verkligheten blir för ståndavgörande hushållningssällskapets punktstagande i frågan, och i vissa fall torde hava å nämnden sällskapet överlåtit att självständigt och utan hörande huruvida sällskapets avgöra, understöd skall utgå eller därom begäran avslås. De sakkunniga anse, att vid en av organisation täckdikningsverksamheten enligt nu alternativ ifrågavarande täckdikningsnämnderna böra omorganiseras och därvid under direkta lantbruksstyrelsens tillsyn övertaga vissa av de uppgifter i fråga om nämnda verksamhet, som för närvarande ankomma på hushållningssällskapen. Täckdikningsnämnderna skola i sådant fall hava att pröva om och till ansökningar bidrag lån täckdikningsföretag, bevilja understöd för ändamålet inom ramen av nämnderna tilldelade anslag, avsluta kontrakt med vederbörande lånbidrags- respektive tagare, utbetala understöd ävensom beviljade anställa och utöva den närmaste tillsynen över täckdikningsförmännen. skall det Därjämte åligga nämnderna att på anmodan av lantbruksstyrelsen avgiva yttranden i avdikningsärenden. Täckdikningsnämnd bör, såsom nämnts, stå under direkt och tillledning syn av lantbruksstyrelsen, till vilken nämnden har myndighet att avgiva redogörelse för sin verksamhet. Besvär över nämndens beslut må anföras hos För lantbruksstyrelsen. täckdikningsnämnd skall utfärdas särskild av lantbruksstyrelsen fastställd instruktion. Inom vart och ett av de 24 lantbruksingenjörsdistrikten skall finnas en täckdikningsnämnd. Varje nämnd bör bestå av 3 ledamöter med lika antal suppleanter. Av 12

ledamöterna bör vilken tillika skall vara nämndens ordförande, jämte en, för denne utses av Maj :t. De övriga 2 ledamöterna jämte

suppleant Kungl. utses av vederbörande hushållningssällskaps för-

suppleanter för dem böra som om-

dock att i de fyra lantbruksingenjörsdistrikt, valtningsutskott,

olika nämligen Kal-

fatta områden tillhörande två hushållningssällskap, Hallands och södra, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs

mar, Älvsborgs norra och Norrbottens södra distrikt, förnorra, ävensom Västerbottens

och ett av hushållningssällskap bör valtningsutskottet i vart respektive

en ledamot i nämnden suppleant för denne. äga utse jämte ledamöter böra utses för en tid av fyra år. Nämndens skola och länsagrono-

Vid nämndens sammanträden lantbruksingenjören

även i de att de icke äro föredragande. Nämnda men äga närvara fall, dock icke rätt att i förekommande beslut. tjänstemän böra äga deltaga till ledamöter må anmär-

I fråga om ersättning täckdikningsnämndens

som av härutinnan

kas att dessa enligt de grunder, hushållningssällskapen

i allmänhet torde rätt till viss rese- och traktamentsersätttillämpas, äga torde i form av i allmänhet icke utgå.

ning. Däremot ersättning dagarvode

av samt den väsentliga för-

Efter den utökning göromålens omfattning

art och därmed ökat ansvar för

ändring i arbetsuppgifternas följande nämndens ledamöter, som blir en följd av den föreslagna omorganisatio-

att ledamöterna erhålla ersättning för sitt nen, synes det ofrånkomligt, i form av I likhet med vad i allmänhet torde

uppdrag jämväl dagarvode. i om till ledamöterna i hushållningssällskapens egnagälla fråga gottgörelse

till 20 kronor för

hemsnämnder, synes dagarvodet böra fastställas varje

och bör likaså i översammanträdesdag. Rese- traktamentsersättningen med vad som i allmänhet lärer vara fallet i fråga om egnaensstämmelse

hemsnämnderna enligt klass II C i allmänna resereglementet.

utgå

T äckdikningsförmännen.

nuvarande ställning och avlöningsförhållanden Täckdikningsförmännens

behandlats i samband med för hushåll-

hava i det föregående redogörelse

hittillsvarande verksamhet för Med

ningssällskapens jords torrläggning.

hava karaktär av

hänsyn till att förmännens arbetsuppgifter utpräglad

med olika såväl inom skilda län som även under

säsongarbete varaktighet

beroende förhållanden m. m., synes det icke vara olika år, på klimatiska att vid deras överförande till statsanställning enligt förevarande möjligt inordna dem såsom inom viss löne-

organisationsförslag befattningshavare

fastställa bestämmelser ifråga om ord-

grad eller överhuvudtaget generella

för deras avlönande. I detta hänseende hittills tillämpade grunder ningen böra i huvudsak i fortsättningen. Framhållas må torde därför gälla jämväl sådan kan tänkas komma. ifråga, att vederdock att härutinnan ändring

rekvirenter framdeles påföras större avgifter för biträde av täck-

börande än vad hittills varit fallet.

dikningsförman,

Med hänsyn till vad ovan anförts hava de till sakkunniga bestridande av

täckdikningsförmännens avlönande upptagit visst anslagsbelopp att av

Kungl. Maj :t disponeras efter närmare Statens hittillsvarande utredning.

utgifter för ifrågavarande ändamål hava av de sakkunniga i det föregående

(sid. 4:9) approximativt uppskattats för femårsperioden 1929-1933 till

omkring 103 000 kronor för varav 25 000 kronor år, i direkta statsbidrag.

Det torde enligt de sakkunnigas uppfattning kunna antagas, att statens nu

berörda utgifter komma att efter en jämväl överflyttning av täckdiknings-

verksamheten under statens direkta bliva

ledning av ungefär samma stor-

leksordning. I hava

statförslaget därför de blivande utgifterna till upptagits

motsvarande belopp, 103 000 kronor. Härav beräknas approximativt 50 000

kronor komma att belöpa på arvoden samt återstoden, eller 53 000 kronor,

på resekostnads- och

traktamentsersättningar.

Vad slutligen beträffar frågan om beredande av pensionsrätt åt täck-

dikningsförmännen vid en övergång till i statens anställning tjänst, synes

denna fråga lämpligen böra lösas på sådant sätt, att bestämmelserna i

reglementet den 30 juni 1934 (nr 443) angående tjänstepension för arbetare

i statens tjänst

(tjänstepensionsreglementet för arbetare) göras

tillämpliga å dessa förmån.

Den centrala organisationen.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör man vid en organisation av torr-

läggningsverksamheten enligt förevarande alternativ kunna räkna med en

något mindre

personaluppsättning å lantbruksstyrelsens kulturtekniska

byrå än vad som är erforderligt, därest täckdikningsverksamheten alltjämt skall stå under

ledning av de olika

hushållningssällskapen. Vid ett sam-

ordnande av täckdikningsverksamheten och vattenavledningsverksamheten under

lantbruksstyrelsens direkta ledning det

synes nämligen vara möjligt att från statens sida åstadkomma önskvärd kontroll över först-

nämnda verksamhet, utan att särskild

befattningshavare anställes inom

styrelsen enbart för detta ändamål. De sakkunniga hava därför i det föl-

jande icke

statförslaget å lantbruksstyrelsens stat

upptagit den i närmast

föregående

organisationsförslag medräknade överinspektörsbefattningen

för téickdikningsverksamheten.

Kostmdsberdkningar, statféirslag m. m.

Lantbmlcsstyrelsen. Enligt de sakkunnigas kommer

förslag personalen

å

lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå att av

utgöras följande befatt-

ningshavare:

Lönegrad. Befattning. å ordinarie stat: Tjänstemän . . B 30 1 byråchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 29 1 överinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 26 2 förste byråingenjörer B 11 2 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B 7 2 kanslibiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tjänstemän å extra stat:

B 21 2 byråingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

och 2 befattningshavare å extra eller tillhopa 8 ordinarie befattningshavare

beräknas i likhet med enligt

stat. Antalet icke-ordinarie befattningshavare

alternativ till 8.

föregående

för avlöning bliva dessa något

. Vad beträffar kostnaderna personalens ån alternativ att i förevarande organisamindre enligt föregående genom med anstållande av allenast en överinspektör. Kost-

tionsförslag räknats härutinnan till sammanlagt 11 031 kronor, nadsminskningen belöper sig

i lön 460-789 10 671 kronor och i provisoriskt dyrortstill-

därav (11 =)

360 kronor. Avlöningsstaten till personalen

lägg (11 460-11 220 -l- 120 =)

å den kulturtekniska byrån kommer i följd härav att enligt ifrågavarande

av 886-11 031 =) 108 855

förslag sluta å ett sammanlagt belopp (119

kronor enligt följande:

. . . . . . . . . kr. 56 097 1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . . . . . . . . . . . » 14 040 2. till å. extra stat, förslagsvis Avlöningar tjänstemän . . . » 3000 3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt. » 1000 4:. Ersättningar till sakkunniga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 30128 a. Grundavlöningar . . . . . . . . . . » 900 » 31023 b. Avlöningsförhöjningar m. m. förslagsvis

6. Särskilda löneförmâner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, » 3690 förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summa kronor 108855

eller i avrundat tal 108 800 kronor. för den kulturtekniska byrån bliva jamomkostnader

Vad angår övriga

Sålunda

Väl dessa något mindre ån enligt föregående organisationsförslag.

till med 5 000 kronor genom att

minskas anslagsposten reseersåttningar icke bliver erforderlig. Omkostnaderna

den ena överinspektörsbefattningen

torde emellertid bliva av samma storlek i båda organisations-

för expenser

förslagen.

vad anförts beräknas omkostnaderna till följande:

I med ovan

enlighet

kr. - 8500 1. Reseersättningar .. P 7500 2. Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summa kronor 16000

Lantbruksingenjörenm, länsagronomema och deras biträden.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Anslagsposten i denna del upptages till samma belopp som enligt föregående organisationsförslag eller 246 400 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt. Anslagsposten i denna del har i föregående beräkorganisationsförslag nats till sammanlagt 111 200 kronor, därav i arvoden till rit- och tillfälliga skrivbiträden 40 000 kronor. sistnämnda post ökas såsom förut anmärkts enligt förevarande organisationsförslag med 8 000 kronor. Vidare upptages under denna post för täckdikningsförmännens avlönande ett belopp av 50 000 kronor. Anslagsposten i dess helhet uppgår sålunda till 200 -l- (111 3 000 + 50 000 =) 169 200 kronor.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal.

a) Crundavlöningar m. m. Denna har i föregående beräknats fölpost organisationsförslag enligt jande 7 extra ordinarie lantbruksingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 43 4.-28 24 förste assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 91371 20 assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 66 720 24 rit- och skrivbitråden (lönegrad 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 53 979 10 rit- och skrivbiträden (lönegrad 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 17 880 Summa kronor 273 378 eller i avrundat tal 273 400 kronor. Genom att i förevarande räknats med allenast 4 organisationsförslag extra ordinarie minskas denna med 768-lantbruksingenjörer post [3 (6 564) = ] 18 612 kronor. _ Ã andra sidan skall denna ökas med anslagspost följande belopp 1) Avlöningar till 28 extra ordinarie länsagronomer, befattningshavare i efter lönegraden 24, Vilka avlöningar beräknas medeldyrort (E-ort) för till 752 — samtliga [178 (22za löneklassen) 14 616 (summan av pensions- = avdragen) ] 164 136 kronor. 2) Avlöningar till ytterligare 5 rit- och extra ordinarie skrivbiträden, befattningshavare i lönegraden 4, Vilka beräknas efter avlöningar medeldyrort (E-ort) till [9 540 (2:a löneklassen) ——- 600 (summan av pensionsavdragen) =] 8 940 kronor. Anslagsposten till i med grundavlöningar upptages enlighet vad ovan anförts till 378--18 612 + (273 164 136 -l- 8 940 =) 427 842 kronor eller i avrundat tal 427 900 kronor.

b) Avlöningsförhöjningar m. m.

Denna anslagspost har i föregående organisationsförslag beräknats så-

lunda: 7 extra ordinarie lantbruksingenjörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 6216 24- förste assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 13 512 20 assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . › 8760 24 rit- och skrivbiträden » 7 032 (lönegrad 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 rit- och skrivbiträden » 2880 (lönegrad 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summa kronor 38 400

I anslutning till den ändring i personaluppsåttningen, som angivits ovan

under enligt nu ifrågavarande

punkt a, skall nyssnåmnda anslagspost

å ena sidan minskas med 2 664 kronor men å andra

organisationsförslag

sidan ökas med dels 23 184 kronor och dels 1 440 kronor.

till uppgår sålunda till (38 400- Anslagsposten avlöningsförhöjningar

2 664 + vilket avrundas till

23 184 + 1 440 =) 60 360 kronor, belopp

60 300 kronor.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän.

i denna del upptages till samma belopp som enligt före- Anslagsposten gående eller 1 800 kronor.

organisationsförslag

5. Personliga lönetillägg till de ordinarie

lantbruksingenjörerna.

Under denna anslagspost upptages i likhet. med i föregående organisa-

tionsförslag ett belopp av 76 200 kronor.

Sammanlagda för lantbruksingenjörerna, länsavlöningsförmånerna

agronomerna och deras biträden, inberäknat personliga lönetillågg till först-

nämnda beräknas sålunda förevarande or-

befattningshavare, enligt ganisationsförslag till (246 400 + 169 200 + 427 900 + 60 300 + 1 800 +

76 200 ==) 981 800 kronor.

Omkostnader för en organisation enligt förevarande alternativ.

1. Reseersättningar.

Utgifterna härutinnan för lantbruksingenjörerna och deras biträden beräknas under iakttagande av, att ifrågavarande personal enligt vad ovan nämnts minskas med 3 extra lantbruksingenjörer, till något lägre belopp

än i organisationsförslag eller till 285 000 kronor. föregående

Härtill komma enligt nu alternativ reseersättningar dels

ifrågavarande

till länsagronomerna med sammanlagt 84 000 kronor, motsvarande ett belopp av 3 000- kronor för var och en, och dels till täckdikningsförmännen med sammanlagt 53 000 kronor. I följd härav har under denna anslagspost upptagits ett belopp av 422 000 kronor.

2. Expenser.

a) Kontorsinventarier, fältutrustning m. m.

För ifrågavarande ändamål har i föregående organisationsförslag upp-

tagits ett engångsanslag å 164 000 kronor, varav för möbler 24 000 kronor samt för skriv- och räknemaskiner, o. 140 000 kronor.

fältutrustning dyl. Enligt nu ifrågavarande beräknas nämnda organisationsförslag engångs-

anslag komma att ökas med 93 000 kronor till 257 000 kronor.

Av denna ökning beräknas för möbler 11 000 kronor samt för ovan

övrig angiven material 82 000 kronor.

Årliga förnyelsekostnaden för här berörda inventarier beräknas till 10

procent av engångsanslaget, 257 000 kronor, eller till 25 700 kronor.

b) Rit- och skrivmaterial. Den årliga utgiften för ifrågavarande ändamål, vilken i föregående orga-

nisationsförslag upptagits till 31 000 kronor, beräknas enligt nu ifråga-

varande alternativ komma att ökas med 14 000 kronor till 45 000 kronor.

3. m. m.

Lokalhyra

Utgifterna under denna anslagspost, vilka i föregående organisationsförslag upptagits till 35 000 kronor, hava i nu ifrågavarande förslag beräk-

nats till 50 000 kronor.

De årliga omkostnaderna sålunda till 000 + 25 700 45 000 uppgå (422 + *l* 50 000 ==) 542 700 kronor. Kostnaderna för en organisation enligt detta alternativ beräknas i an-

slutning till det ovanstående till 800 1 524 500

(981 -l- 542 700 =) kronor. Härifrån avgå emellertid statsverkets inkomster av

lantbruksingenjö-

rernas och länsagronomernas

förråttningar. Enligt föregående organisa-

tionsalternativ hava statens inkomster av förrätt-

lantbruksingenjörernas

ningar upptagits till 415 000 kronor för år. Med avseende härå må erinras att vid beräknandet av nämnda till

belopp hänsyn tagits att, förutom de ordinarie lantbruksingenjörerna, normalt extra fyra lantbruksingenjörer tjänstgjort såsom förrättningsmän. Då jämväl i nu ifrågavarande organisa-

tionsalternativ

räknats med anställande av fyra extra lantbruksingenjörer,

hava statens inkomster i här berörda hänseende till motsvarande upptagits belopp. Härtill komma inkomster av

länsagronomernas tjänsteförrätt-

vilka inkomster till omkring 120000 kronor för år. ningar, uppskattats

Vid beräknandet av sistnämnda inkomster hava de sakkunniga beaktat,

att en del av desamma komma att härröra av sådana förrätt-

betydande

avseende av mindre omfattning, vilka för närningar dikningsföretag

varande av ävensom att antalet dylika handläggas lantbruksingenjörerna,

kan förväntas bliva avsevärt utökat av de sakkunniga förrättningar genom

förenklat i dessa delar. Statens samman-

föreslaget förrättningsförfarande lagda inkomster enligt nu ifrågavarande organisationsförslag upptagas

sålunda till 535 000 kronor.

Ur ovan angivna synpunkter hava de sakkunniga uppgjort följande

förslag till stat.

Avlöningar:

1. till å ordinarie stat, förslagsvis . . . . . . . . kr. 24«6 400 Avlöningar tjänstemän Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majzt: a) Lantbruksstipendiater, tekniska biträden samt tillrit- och skrivbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 119 200 fälliga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 50000 » b) Täckdikningsförmän 169 200 3. Avlöningar till icke-ordinarie personal: a) Grundavlöningar m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 427 900 . . . . . . . . » 60 300 » b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 433 200 4«. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, » 1800 förslagsvis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. till . . . . . . . . . . . . . » 76 200 Personliga lönetillägg lantbruksingenjörerna Summa kronor 981800 Omkostnader. 1. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 422 000 Reseersättningar, förslagsvis 9 70 700 2. Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 50000 3. Övriga utgifter: Hyra 8umma kronor 542 700

Summa summarum kronor 1524 500

Särskilda uppbördsmedel.

Arvoden och andra ersättningar för förrättningen, som verkställts av och deras biträden . . . . . . . . . kronor 535000 lantbruksingenjörer, länsagronomer Nettoutgifter förslagsvis kronor 989500

Tdckdikningsndmndema.

Utöver ovan omkostnader tillkomma enligt förevarande angivna orgaför i form av dagarvoden nisationsförslag utgifter täckdikningsnämnderna

samt rese- och traktamentsersättningar till nämndernas ledamöter även-

som för nämndernas och expenser m. m., vilka utgifter räkenskapsföring

beräknats till följande belopp:

Arvoden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 000 Rese- och (klass II C) . . . . . . . . . . . . . . . . . . D 17000 traktamentsersättningar m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . › 15000 Expenser Summa kronor 45 000

Kostnaderna för av i dess

organisationen torrläggningsverksamheten

helhet enligt ifrågavarande alternativ beräknas med ledning av det ovan anförda till (108 800 l- 16 000 + 989 500 l 45 000 =) l 159 300 kronor.

I dessa kostnader äro icke inräknade.

dyrtidstillägg

Jämförelse mellan statsverkets beräknade kostnader för torrläggnings-

verksamheten enligt nuvarande organisation och de olika organisationsförslagen.

A. Nuvarande organisation.

Lantbruksstyrelsens lculturtekniska byrå. Avlöningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kr. 94c500 Omkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. » 10000 kr_ 104. 500 Lantbruksingenjörema och deras biträden. Avlöningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 3l4« 4-00 Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . >280 000 , 594, 4.00 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1° 279 000 H ushcillningssiillskapen kr. 977 900 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 30 000 Dyrtidstillägg Summa kronor 1007 900

B. Föreslagen med bibehållande av nuvarande uppdelning

organisation

av verksamheten på lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen.

Lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå. Avlöningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 119 800 Omkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 21000 kr_ 140 300 Lantbruksingenjörerna och deras biträden. Avlöningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 74.-7 4400 Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 295000 omkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 82 4400 » Övriga 1124, 300 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 279000 Hushållningssällskapen kr. 1544 600 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 60000 Dyrtidstillägg Summa kronor 1604 600 Avgår uppbördsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 415.000

Nettoutgift kronor 1 189 600

C. Föreslagen organisation med torrlägggingsverksamheten direkt under statlig ledning.

Lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå. Avlöningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 108 800 Omkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I 16 000 kr_ 124. 300 Lantbruksingenjörerna, länsagronomerna och deras biträden. Avlöningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 981800 Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 422 000 Övriga omkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 120 700 » 1524500 Täckdilcningsnämnderna. Arvoden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 13000 Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 17 000 Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . D 15000 » 4.5 000 i kr. 1694 300 Dyrtidstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 000 Summa. kronor 1774 300 Avgår uppbördsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kr. 535000 Nettoutgift kronor 1 239 300

Till utgifterna under alternativen B och C komma därjämte vissa en-

gångskostnader för kontorsinventarier, instrument m. m., vilka utgifter i

det föregående beräknats till:

Enligt alternativ B . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . kronor 164- 000 Enligt alternativ C . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > 257000

F ramhållas må att i de under alternativen B och C beräknade utgifterna

inräknats i betänkandet föreslagna personliga lönetillägg till de ordinarie lantbruksingenjörerna såsom kompensation för minskade inkomster vid deras överflyttande till nytt avlöningssystem. Ifrågavarande lönetillågg uppgå enligt förslaget till sammanlagt 76 200 kronor för vart och ett av

de fem första åren och minskas därefter successivt för att med utgången

av tionde året helt upphöra.

De olika alternativens fördelar och nackdelar.

Såsom framgår av förestående ekonomiska redogörelser bliva kostnader-

na för statsverket av ungefär samma storlek, därest

torrläggningsverksam-

heten inordnas under vare sig det ena eller det andra av de

framlagda organisationsalternativen. Det kan visserligen sågas, som också förut framhållits, att de föreliggande kostnadskalkylerna i delar åro åtskilliga synnerligen approximativa, samt att beräknade inbesparingar i personalav-

löningar vid den sammanslagna icke alltid direkt kunna

organisationen

utvinnas, där det är fråga om del av arbetskraft och den kvarvarande delen alltjämt erfordras, i Vilket fall dock arbetskraft lediggöres för andra förefintliga Även med den osäkerheten i

arbetsuppgifter. föreliggande

peka dock dessa att skillnaden i kostnadshänseende icke kalkylerna på, kan bliva av sådan betydelse, att ur denna synpunkt företräde kan tillerkännas något av dessa alternativ.

De sakkunniga hava därför vid sitt ställningstagande till organisations-

spörsmålet mot varandra vägt de skäl, som ur andra synpunkter kunna

tala för och emot de olika organisationsförslagen.

Genom inordnandet av i dess helhet under

torrläggningsverksamheten

statens omedelbara ledning stå uppenbarligen vissa fördelar att Vinna, varigenom åtskilliga av de brister, varmed den nuvarande organisationen är förenad, skulle kunna elimineras. Såsom de sakkunniga tidigare framhållit, måste det anses mindre tillfredsställande, att ärenden inom tvenne så närliggande Verksamhetsområden som å ena sidan vattenavledning och å den andra sidan täckdikning i stort sett komma under handläggning av två olika myndigheter, den ena statlig, lantbruksstyrelsen, och den andra icke statlig, hushållningssällskapen, särskilt med hänsyn därtill, att samarbete mellan de olika icke alltid

erforderligt förrättningsmännen

nöjaktigt kommer till stånd. Ett sådant samarbete måste naturligen synas önskvärt, då för ett områdes torrläggning i allmänhet kräves såväl att

erforderligt avlopp upptages, som att det sörjes för genomförandet av täckdikning. I den mån till utförande av för täckdikning erforderligt av-

lopp sökes understöd av statsmedel, måste enligt nu gällande bestämmel-

ser frågan härom handläggas av vederbörande lantbruksingenjör. Har för

sådant fall täckdikningen utförts av en hushållningssällskapets tjänsteman, föranleder den nu tillämpade ordningen ofta omgång vid ärendets handläggning samt en av för den enskilde

fördyring förrättningskostnaderna sakägaren och av utgifterna för staten i form av rese- och traktamentsersättningar till förrättningsmännen. Ur dessa synpunkter vore det uppen-

barligen till fördel, att en sådan ordning infördes, att frågan om såväl täck-

dikningen som avloppet kunde behandlas i ett sammanhang och av samma förrättningsman. Tillgodoseendet av detta önskemål kan emellertid, såsom

de icke ske, därest icke täckdik-

sakkunniga tidigare framhållit, lämpligen

från och samordnas

ningsverksamheten utbrytes hushållningssällskapen med vattenavledningsverksamheten under en och samma ledning. Anord-

nandet av expedition för förrättningsmännen inom de olika gemensam verksamhetsgrenarna komme även att i andra hänseenden möjliggöra ett bättre utnyttjande av de olika grupperna av personal både den, som arbetar på fältet, och den, som sysselsättes å expeditionen. Sålunda skulle

lantbruksingenjörerna befrias från bestyret med handläggningen av de

mindre och arbetsuppgifterna därmed i stället överlåtas

dikningsföretagen,

på de tjänstemän, vilka komme att handhava täckdikningarna. Lantbruksingenjörerna skulle därigenom få större möjlighet att inrikta sig på de i tekniskt avseende mera krävande tjänsteuppdragen, varjämte bättre förutsättningar torde kunna åstadkommas för nedbringande av den länge påtalade arbetsbalansen å lantbruksingenjörsdistrikten. Assistenter, tekniska biträden och kontorspersonal skulle på ett smidigt sätt kunna utnyttjas för de för den ene och den andre mest lämpade arbetsuppgifterna i det hela. Fördelar för hushållningssällskapen skulle vara att vinna däruti, säkerligen att sällskapens arbetskrafter finge koncentreras på färre uppgifter. Trots de skäl, som sålunda tala för en sammanslagning av täckdikningsverksamheten med vattenavledningsverksamheten under statens direkta ledning, hava de sakkunniga icke ansett kunna till omedelbart sig genomförande föreslå en sådan organisation. Från hushållningssällskapens sida har tanken på ett utbrytande av täckdikningsverksamheten mött tämligen enigt motstånd. Arbetet på detta område har, menar man, växt fram ur sällskapens Verksamhet på ett naturligt sätt och i samband med det övriga rådgivningsarbetet från deras tjänstemäns sida, och hela rörelsen skulle stagnera och få en mera byråkratisk karaktär, om den för-lades under ledning av statstjänstemän, vilka icke ägde samma personliga kontakt med jordbruksbefolkningen som hushållningssällskapens befattningshavare. Även om denna från sida förinställning hushållningssällskapens tjänar visst beaktande, har den dock icke för de sakkunniga varit avgörande för ställningstagandet till organisationsfrågan. Men enligt de sakkunnigas uppfattning kan upprättandet av en ny organisation inom varje län jämväl inrymmande täckdikningsverksamheten med för denna nyanställda förrättningsmän och biträden befaras komma att leda till en i varje fall för den närmaste tiden i viss mån till sin storlek svårbedömbar statlig organisation. I vissa län har denna verksamhet ej fått den omfattning, att det kräves en särskild förrättningsman för detta arbete. I de län, där så är förhållandet, har för närvarande den befatthushållningssällskapets ningshavare, som handhaver annan verksamhet täckdikningen, jämväl på jordbrukskulturens område, som ändå måste uppehållas, vadan sällskapens personal näppeligen torde kunna minskas, även om täckdikningen avlyftes densamma. Vidare må bemärkas att den särskilt under senare år kraftigt ökade verksamheten på täckdikningens område till icke ringa del torde hava förorsakats av de som av statsmakterna rikliga statsbidrag, för detta ändamål och till lindrande av arbetslösheten huvudsakligen ställts till sällskapens förfogande. Därest, såsom torde kunna förutsättas, understöden till täckdikning i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet inom en närmare framtid åtminstone beträffande de större jordbruken komma att minskas eller lärer »detta förhållande icke kunna indragas, undgå att medföra en något mindre omslutning av verksamheten, än .vad

som varit förhållandet under de senare åren. Det synes därför vanskligt

att för täckdikningsverksamheten med den ovisshet, som för närvarande

råder i fråga om densammas utveckling under den närmaste framtiden,

statsanställning binda så stora personalgrupper, som här ifråga-

genom

satts. Slutligen må framhållas att, enligt vad de sakkunniga tidigare uttalat,

det torde kunna förutses, att frågan om hushållningssällskapens förhållande till staten i det stora hela måste inom en snar framtid göras till föremål

för en ingående undersökning. Det synes de sakkunniga därför lämpligast,

att spörsmålet om en omorganisation av sällskapens täckdikningsverksamhet upptages till omprövning i sammanhang med utredningen om hushållarbetsuppgifter på övriga områden. Därtill kommer att ningssällskapens

den av de sakkunniga föreslagna organisationen med lantbruksingenjörerna helt statsavlönade åtminstone i huvudsak bör vara genomförd, innan definitiv ställning till om täckdikningsverksamhetens ändrade tages frågan

organisation. Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, att tills Vidare organiseras i enlighet

torrläggningsverksamheten

med det alternativ, som avser bibehållande av nuvarande fördelning av

de olika mellan lantbruksstyrelsen och hushållverksamhetsuppgifterna

ningssävllskapen.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

till om i vissa delar

Förslag lag ändring av vattenlagen.

Härigenom förordnas att 10 kap. 52, 67 och 76 §§ samt 11 kap. 87, 88 och 89 §§ skola vattenlagenl erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 10 KAP.

52 Ingår i planen för företag, som avses i 32 §, anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom järnväg eller allmän väg, åligge förrättningsmannen att insända planen i denna del, där är om till och fråga järnväg, vägvattenbyggnadsstyrelsen eller, i fråga om statens till vederjärnväg, börande distriktschef samt, där fråga är om allmän väg, till vederbörande vägingenjör, vilka hava att skyndsamt till förrättningsmannen avgiva yttrande, huru arbetet bör verkställas. Vad nu lämpligast sagts äge motsvarande där som tillämpning, eljest företag, nu nämnts, berör bro, trumma eller annan för eller och anläggning järnväg allmän Väg särskild åtgärd kan komma i till för fråga skydd sådan anläggning. Har i - — — vattendomstolens prövning.

67 Sedan — — —— erforderliga angående företaget. Utlåtandet skall —— — — dylik avgift. Skola två - - — därom gjord. Skall de dikandes genom försorg vattenavlopp genom allmän väg anordnas eller ändras eller åtgärd vidtagas till för allmän skall skydd väg, i utlåtandet föreskrivas för de dikande innan sådant arbete skyldighet att, igångsättes, lämna vederbörande underrättelse om tiden för vägingenjör arbetets igångsättande. 76 §. Föres ej talan mot och har heller syneförrättning, ej underställning av synemännens utlåtande ägt rum, åligge förrättningsmannen att inom kalenderåret näst efter det, då förrättningen avslutats, insända det därvid förda protokollet och jämte kartor, ritningar, kostnadsförslag övriga handlingar, som röra saken, till lantbruksstyrelsen. Efter det handlingarna inkommit till förrättlantbruksstyrelsen, äge ningsmannen att därifrån till låns utbekomma desamma under tid, som av lantbruksstyrelsen bestämmes. 1 Senaste lydelse av 10 kap. 52, 67 och 76 §§ se SFS 1920: 459 och ll kap. 87 § se SFS 1932: 138 samt av ll kap. 88 och 89 §§ se SFS 1920: 459. 13

11 KAP.

87 Sedan de —— ——— — utfärda kungörelse. Kungörelsen skall innehålla dels tillkännagivande: — — eller personer; intill ——— att, att även - —— -- samt tillgå; -- — att kallelser — eller personer; dels ock - — — 89 § avgivas. besvären - —— — andra Angå stycket. I - — — sammanträdet bestämmas. sammanhang som ovan är beträffande företag enligt 7 kap. icke Kungörelse, nämnts, därest allenast är om företag av mindre omfattning med erforderlig, fråga ett fåtal samt icke blivit utfärdad i sammanhang med delägare kungörelse utan mä i stället till varje delägare i företaget och

syneförrättningen,

annan i rekommenderad försändelse översändas underrättelse sakägare med innehåll motsvarande det, som skall finnas i utfärdad kungörelse, skolande sådan underrättelse jämväl översändas till den eller de personer,

som utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

88 av som i 87 § sägs, gälle beträf- Angående offentliggörande kungörelse, fande som avse 6 vad i 33 § första finnes

mål, företag enligt kap., stycket

i om mål och 12 men i andra fall vad stadgat fråga enligt 17 § 9, 10, 11 nämnda föreskriver beträffande mål, som omförmälas i 17 §i 1-8 lagrum samt 13 och 15, dock att i om företag enligt 7 kap. kungörelse icke fråga skall införas i allmänna tidningarna. varde - -- - Kungörelsen mottaga förrättningshandlingarna. besvär - -- -- nämnda intressen. Angå Där i - -—— — motsvarande tillämpning.

89 §. som vill bemöta vad i besvären anförts och skall till

Sakägare, yrkats,

Vattenrättsdomaren i två exemplar inom viss tid, minst ingiva förklaring trettio dagar efter dagen för kungörelse eller underrättelse, som i 87 § sägs,

vid där förklaring ingives senare, att vattendomstolen ej är plik-

äventyr,

att fästa avseende vid densamma, i den mån den rör annat än fråga

tig

om värdet ä båtnad eller om ersättning, som bör till följd av företaget utgå.

I ——~— — där avses.

fråga

Denna lag skall träda i kraft den . . . .

till om i den

Förslag kungörelse ändringar kungörelsen 31

december 1921 (nr 842) med vissa bestämmelser

angående i vattenmål.

handlingar

Härigenom förordnas, att 2 § kungörelsen den 31 december 1921 med vissa bestämmelser angående i vattenmål skall

handlingar erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, samt att efter nämnda skola inparagraf föras två nya paragrafer av den lydelse nedan sägs.

2 §. Sedan mål, vari talan från vattendomstol hos :t eller Kungl. Maj vattenöverdomstolen fullföljts, blivit dom eller

genom lagakraftägande utslag

avgjort, skola ej mindre samtliga till målet hörande med

handlingar,

undantag av de för dylikt måls inför domstolen

föredragning högsta upp-

rättade promemorior, än även avskrift av :ts eller

Kungl. Maj vattenöver-

domstolens dom eller utslag översändas till vederbörande vattenrättsdomare. 3 §.

Handlingarna i mål rörande företag, som i 10 kap. 32 § 1 och 4: mom.

vattenlagen avses, skola förvaras i arkiv. Det skall

lantbruksstyrelsens

förty åligga vederbörande vattenrättsdomare att beträffande dessa

företag,

efter det i förekommande fall skett i

vederbörlig inskrivning vattenboken, till lantbruksstyrelsen översända mindre de med ej handlingar mera, som

enligt vad ovan i 2 § sagts blivit till honom än även

översända, handlingar-

na i mål, som genom vattendomstolens dom eller blivit

utslag slutligen

avgjort. 4 §.

Handlingarna i mål rörande andra än de i 3 § omförmälda skola företag

förvaras i vattendomstolens arkiv.

Denna kungörelse träder i kraft den . . . .

till villkoren

Förslag kungörelse angående för statsbidrag

från statens

avdikningsanslag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §. Från statens kan anvisas

avdikningsanslag statsbidrag till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av hos alstringsförmågan

mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller slåtteri ständig och betesvall.

Att från nämnda kan anvisas till kostnad för planstatsbidrag anslag även för det fall, att sådant bidrag icke utgår

läggning av dylikt företag

till utförande, därom stadgas i 14 §. företagets

2 §.

till utförande av vartill statsbidrag sökes, skall, där ej Förslag företag,

vara vid enligt benedan annorlunda stadgas, upprättat syneförrättning

i 10 Därjämte skall beträffande företaget stämmelserna kap. vattenlagen. den varom lantbruksstyrelsen meddelar närvara verkställd utredning,

mare föreskrifter. och erfordras icke I fråga om företag av mindre betydelse omfattning

till utförande är upprättat vid syneförrättning,

att förslaget företagets som nämnts. skall för sådant fall uppgöras i den ordning nyss Förslaget särskilt är stadgat.

3 §.

om av ovannämnda förslag och utred- Ansökan statsbidrag skall, åtföljd ning, insändas till lantbruksstyrelsen. Därest berör allmänna intressen av särskild betydelse, såsom företaget

och dylikt, skall ansökningsjösänkning av större omfattning, naturskydd

med överlämnas till Kungl. Maj :t en av lantbruksstyrelsen eget utlåtande för och fastställelse av arbetsplanen.

prövning

fall tillkommer det att fråga om be- I övriga lantbruksstyrelsen avgöra av och arbetsplanens fastställande. viljande statsbidrag sådan teknisk sak-

Erfordras för ärendets fullständiga utredning speciell

som finnes särskilt företrädd inom och vattenbyggnadskunskap, väg-

det lantbruksstyrelsen att från väg- och vattenbyggnads-

styrelsen, åligger inhämta i ärendet.

styrelsen yttrande

4 §.

till visst kan beviljas under förutsättning, att lantstatsbidrag företag finner kostnaden för eller högst uppgå

bruksstyrelsen företaget understiga

till värdet av båtnaden i de avseenden, som omförmälas i 1 §; dock kan,

där kostnaden för överstiger värdet av nämnda båtnad, statsföretaget i när särskilda skäl därtill äro.

bidrag undantagsfall beviljas,

Den att för samma företag, som bidraget avser, lån

omständigheten,

från statens icke hinder för bidrags

åtnjutes avdikningslånefond, utgör

* “”3

beviljande.

5 §.

kan till högst hälften av den godkända kostnaden

Statsbidrag beviljas

såväl för eller dränering däri ej inberäktorrläggningsarbetet, tegdikning

som ock för i 2 § omnämnda förslag och utredning. nad,

Därest kostnaden understiger båtnadsvärdet, skall bidraget undergå skälig minskning.

Beträffande de i 4 § angivna undantagsfall, där kostnaden överstiger båtnadsvärdet, kan bidraget motsvara högst hälften av nämnda värde.

6 §. Lantbruksstyrelsen skall med bidragstagare upprätta skriftligt kontrakt, som av lantbruksstyrelsen å Kungl. Maj :ts och kronans vägnar antages. Genom dylikt kontrakt skall bidragstagaren förbinda sig att inom bestämd tid fullborda i överensstämmelse

torrläggningsarbetet

med den fastställda arbetsplanen, att därvid iakttaga de föreskrifter, som av Kungl. Majzt eller lantbruksstyrelsen härutöver må hava meddelats,

att fullgöra de övriga åtaganden, som enligt denna kungörelse åligga

bidragstagaren, att bestrida vad till företagets fullbordande må erfordras utöver beviljat

statsbidrag och det statslån, som kan utgå från statens avdikningslånefond,

att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av lantbruksstyrelsen, samt att, när sådant av lantbruksstyrelsen påfordras, förete behörigen verifie-

rade räkenskaper för företaget. Har förslag till företaget upprättats vid syneförrättning enligt 10 kap.

vattenlagen skall i kontraktet därjämte intagas erinran om den underhällsskyldighet, som enligt 12 § skall åvila vederbörande delägare. I annat fall skall i kontraktet förbinda att underhålla torrlägg-

bidragstagaren sig

i den som i kontraktet bestämmes.

ningsarbetet ordning Innan kontrakt antages, skall ett exemplar av till ärendet hörande för-

slag och utredning vara överlämnat till lantbruksstyrelsen.

7 §.

För fullgörande av sådant kontrakt ävensom, därest mot kontraktet brytes, för återbäring av lyftad del av statsbidraget jämte därå upplupen

ränta skall ställas säkerhet, som av dock

lantbruksstyrelsen godkännes; vare stad och sådan menighet, som Kungl. Majzt finner därifrån böra befrias, frikallade från dylik skyldighet.

Säkerhetsförbindelse, som nu nämnts, skall upphöra att så snart

gälla, torrläggningsarbetet blivit av lantbruksstyrelsen godkänt.

8 §. Det tillkommer att utöva kontroll över utförandet av

lantbruksstyrelsen

torrläggningsarbete, beträffande vilket kontrakt blivit antaget, ävensom att meddela godkännande av sådant arbete; dock att beträffande

företag,

vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid avgivande av utlåtande, som

omförmäles i 3 § sista stycket, förbehållit viss bestämmanderätt, ej må

sig

av godkännas, med mindre och vattenbyggnadslantbruksstyrelsen vägstyrelsen intygat, att styrelsen godkänt arbetet i sagda del.

9 §. Beviljat statsbidrag utbetalas av lantbruksstyrelsen till vederbörande bidragstagare eller dennes befullmäktigade ombud. En första utbetalning må ske, sedan hos lantbruksstyrelsen styrkts, att arbetet blivit påbörjat, samt i 6 § omnåmnt kontrakt blivit av lantbruksstyrelsen antaget. Ãterstoden av statsbidraget får efter lantbruksstyrelsens bestämmande

lyftas, i den mån arbetets fortgång styrkes genom till lantbruksstyrelsen

bevis eller intyg; dock skall någon del av statsbidraget innestå, ingivna intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av lantbruksstyrelsen godkänt. 10 §. Lantbruksstyrelsen äger meddela tillstånd till avvikelse från fastställd det därvid lantbruksstyrelsen att, därest sådan avarbetsplan; åliggande

vikelse föranleder av den del av kostnaden för företaget, vartill

minskning såsom villkor för dylikt tillstånd föreskriva motstatsbidrag beviljats, svarande av Ä lantbruksstyrelsen ankommer

minskning statsbidraget. att, då bidragstagare mot avstående av statsbidrag önskar befrielse

j ämvål från för bidragets tillgodonjutande föreskrivna villkor, meddela för bidra-

gets indragande erforderliga föreskrifter. Därest det skulle Visa sig, att torrläggningskostnad, varför statsbidrag

beviljats, beräknats till högre belopp än den verkliga kostnaden, må lant-

bruksstyrelsen föreskriva motsvarande minskning av bidraget.

11 §.

I händelse avvikelse, utan därtill erhållet vederbörligt tillstånd, skett

från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet icke blivit fullbordat i-nom därför bestämd tid och lantej heller medgivit anstånd med dess utförande,

bruksstyrelsen ankommer det på att inställa vidare utbetalning av lantbruksstyrelsen

statsbidraget samt att därom underrätta Statskontoret, som har att återfordra vad av bidraget uppburits att inom viss angiven tid på en gång eller efter hand inbetalas till statskontoret. Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ord- Ã sålunda lyftade och återburna medel skall erläggas fem procent ning. årlig ränta från till dess återbetalning sker.

lyftningsdagen,

12 §. Sådana med statsbidrag utförda företag, vartill förslag upprättats vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, skola av vederbörande delägare i företaget underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i eller vederbörande därifrån befriats. laga ordning ålagd Övriga med statsbidrag utförda företag skola underhållas iden ordning, som bestämts i det med lantbruksstyrelsen upprättade kontraktet. Övervakandet av skall ankomma underhållsskyldighetens fullgörande på lantbruksstyrelsen. Därest skall beträffande underhållsskyldigheten försummas, företag, vartill förslag upprättats vid enligt 10 med avseende syn kap. vattenlagen, på bristens botande och uttagandet av därför erforderliga kostnader hos den försumlige gälla, vad därom stadgas i 13 kap. 17 § vattenlagen.

13 §. Kostnader, som i följd av erhållna statsbidrag föranletts för statskontoret, skola bestridas eller gottgöras av bidragstagaren.

14 §. Därest vid planläggning av företag, som omförmäles i 2 § första stycket, utredningen giver vid handen, att i denna kungörelse stadgade förutsättningar för erhållande av till utförande statsbidrag företagets ej föreligga, kan Kungl. Maj :t bevilja till kostnaderna för dylikt bidrag utredningen; dock att statsbidrag icke må utgå till kostnad för sådant utredningsarbete, som mot förrättningsmannens avstyrkande verkställts på yrkande av vederbörande sakägare. Enahanda gäller jämväl för det fall att i denna kungörelse stadgade villkor för företagets understödjande med statsbidrag men föreligga, Kungl. Maj :t med hänsyn till särskilda omständigheter finner sådant understödjande icke böra komma i fråga. Här avsett statsbidrag må beviljas till högst hälften av den godkända utredningskostnaden.

Denna kungörelse träder i kraft den , från och med vilken dag kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 257) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag med däri genom kungörelserna den 27 juni 1929 (nr 215) och den 9 juni 1933 (nr 299) gjorda skall ändringar upphöra att gälla.

till villkoren för län från

Förslag kungörelse angående

statens

avdikningslånefond.

Härigenom förordnas som följer: 1 §. Från statens avdikningslånefond kan anvisas lån till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med till dess såsom åker eller slåtterhänsyn utnyttjande ständig och betesvall. 2 §. Förslag till utförande av företag, vartill statslån sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen. Därjämte skall beträffande vara verkställd den varom företaget utredning, lantbruksstyrelsen meddelar närmare föreskrifter.

3 §. Ansökan om statslån skall, åtföljd av ovannämnda förslag och utredning, insändas till lantbruksstyrelsen. Därest företaget berör allmänna intressen av särskild betydelse, såsom sjösänkning av större omfattning, naturskydd och dylikt, skall ansökningen av lantbruksstyrelsen med eget utlåtande överlämnas till Kungl. Majzt för prövning och fastställelse av arbetsplanen. I fall tillkommer det att om övriga lantbruksstyrelsen avgöra fråga beviljande av statslån och arbetsplanens fastställande. Erfordras för ärendets fullständiga utredning sådan speciell teknisk sakkunskap, som finnes särskilt företrädd inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, åligger det lantbruksstyrelsen att från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämta yttrande i ärendet.

4 §. Statslån till visst företag kan beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finner kostnaden för eller företaget understiga högst uppgå till värdet av båtnaden i de avseenden, som omförmälas i 1 §; dock kan, där kostnaden för värdet av nämnda lån i företaget överstiger båtnad, undantagsfall beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten, att för samma som lånet företag, avser, bidrag åtnjutes från statens icke hinder för lånets avdikningsanslag, utgör beviljande. 5 §. Statslån kan beviljas intill den godkända kostnaden såväl för torrläggeller däri som ock för i II ningsarbetet, tegdikning dränering ej inberäknad,

2 § omnämnda förslag och utredning, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag, dock med iakttagande att lånet ej må för någon i företaget ingående fastighet överav det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av stiga sjuttio procent

lantbruksstyrelsen vitsordade båtnadsvärdet.

6 §. Lantbruksstyrelsen skall med låntagare upprätta skriftligt kontrakt, som av lantbruksstyrelsen å Kungl. Maj :ts och kronans vägnar antages. Genom dylikt kontrakt skall låntagaren förbinda sig att inom bestämd tid fullborda torrläggningsarbetet i överensstämmelse med den fastställda arbetsplanen, att därvid iakttaga de föreskrifter, som av Kungl. Majzt eller lantbruksstyrelsen härutöver må hava meddelats, att fullgöra de övriga åtaganden, som enligt denna kungörelse åligga låntagaren, att bestrida vad till företagets fullbordande må erfordras utöver beviljat lån och det statsbidrag, som må utgå från statens avdikningsanslag, att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av lantbruksstyrelsen, samt att, när sådant av lantbruksstyrelsen päfordras, förete behörigen verifiei rade räkenskaper för företaget. Innan kontrakt antages, skall ett exemplar av till ärendet hörande förslag och utredning vara till lantbruksstyrelsen.

överlämnat

7 §. För fullgörande av sådant kontrakt ävensom, därest mot kontraktet brytes, för återbäring av lyftad del av statslånet jämte därå upplupen ränta skall ställas säkerhet, som av lantbruksstyrelsen godkännes; dock vare stad och sådan menighet, som Kungl. Maj :t finner därifrån böra bei frias, frikallade från dylik skyldighet. Säkerhetsförbindelse, som nu nämnts, skall upphöra att gälla, så snart torrläggningsarbetet blivit av lantbruksstyrelsen godkänt.

8 §. Det tillkommer lantbruksstyrelsen att utöva kontroll över utförandet av torrläggningsarbete, beträffande vilket kontrakt blivit antaget, ävensom att meddela godkännande av sådant arbete; dock att företag, beträffande vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid avgivande av utlåtande, som omförmäles i 3 § sista stycket, förbehållit sig viss bestämmanderätt, ej må. av lantbruksstyrelsen godkännas med mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intygat, att styrelsen godkänt arbetet i sagda del.

9§. Sedan det i 6 § omförmälda kontrakt avslutats, har lantbruksstyrelsen att därom underrätta Statskontoret samt lämna Statskontoret å uppgift den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats.

10 §. Beviljat statslån utbetalas av till vederbörande lånlantbruksstyrelsen tagare eller dennes befullmäktigade ombud. En första del av lånet må, enligt lantbruksstyrelsens bestämmande, utanordnas, sedan a) hos lantbruksstyrelsen styrkts, att arbetet blivit påbörjat, b) till Statskontoret överlämnats, för att där förvaras, till Statskontoret eller order ställd, med eller annan säkerhet försedd behörig borgen skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill dess beslut 2 i den 14 1929 om kronans enligt § lagen juni förmånsrätt för avdikningslån eller motsvarande äldre meddelats och vunnit stadganden laga kraft, ansvara för lånets samt återbetalning, c) Statskontoret godkänt den under punkt b) omnämnda skuldförbindelsen ävensom för dess uppfyllande ställd säkerhet. Ãterstoden av lånet får, likaledes enligt bestämmanlantbruksstyrelsens de, lyftas i den mån arbetets till fortgång styrkes genom styrelsen ingivna bevis eller intyg; dock skall del av lånet intill dess arbetet någon innestå, blivit vederbörligen och av avsynat lantbruksstyrelsen godkänt. Då lånet eller första delen därav utbetalats, skall lantbruksstyrelsen därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och därvid överlämna uppgift om lånet samt å den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats. Länsstyrelsen åligger att omedelbart översända till uppgiften inskrivningsdomaren. Om verkställd utbetalning av lånet har lantbruksstyrelsen att därjämte lämna Statskontoret underrättelse. Varder sedermera som i utesluten från fastighet, upptagits uppgiften, delaktighet i skall därom lämna underrättelse företaget, lantbruksstyrelsen till Statskontoret och länsstyrelsen, vilken sistnämnda har att myndighet om förhållandet giva inskrivningsdomaren besked.

ll Lantbruksstyrelsen äger meddela tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan; åliggande det därvid lantbruksstyrelsen att, därest sådan avvikelse föranleder av den del av kostnaden för minskning företaget, vartill lån beviljats, såsom villkor för tillstånd föreskriva motsvarande dylikt minskning av statslånet. Ä lantbruksstyrelsen ankommer jämväl att, då låntagare mot avstående av lån önskar befrielse från för lånets tillgodo-

njutande föreskrivna villkor, meddela för lånets indragande erforderliga föreskrifter. Då meddelat beslut om indragning av lån, som helt lantbruksstyrelsen eller delvis skall lantbruksstyrelsen därom underrätta statsutbetalts, kontoret och varefter har att i sin ordning om

länsstyrelsen, länsstyrelsen

åtgärden meddela inskrivningsdomaren. Därest det skulle visa sig, att varför län beviljats,

torrläggningskostnad,

beräknats till än den verkliga kostnaden, må lantbrukshögre belopp styrelsen föreskriva motsvarande minskning av lånet.

12 §. I händelse utan därtill erhållet vederbörligt tillstånd, skett avvikelse, från den fastställda arbetsplanen, . eller arbetet icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid och lantbruksstyrelsen ej heller medgivit anstånd med dess utförande, eller Statskontoret skulle finna den säkerhet, som jämlikt 10 § c) blivit ställd för den i samma punkt omförmälda skuldförbindelse, icke vidare och säkerhet, som av Statskontoret godkännes, icke varder nöjaktig, ny inom bestämd tid avlämnad, eller den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid erlagd, ankommer det lantbruksstyrelsen att inställa vidare utbetalning av på statslånet samt att därom underrätta Statskontoret, som, därest icke beslut om länets återbetalning eller fördelning vunnit laga kraft, har att återfordra vad av lånet att inom viss tid på en gång eller efter uppburits angiven hand inbetalas till statskontoret. Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ord- Ä sålunda och återburna medel skall erläggas fem procent ning. lyftade

årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Det ankommer på Statskontoret., då län helt eller delvis återfordrats, att därom underrätta länsstyrelsen, som i sin ordning har att om åtgärden

meddela inskrivningsdomaren.

13 §.

Sedan med lån från statens avdikningslånefond understött torrläggningsarbete blivit slutligen avsynat och av lantbruksstyrelsen godkänt, åligger

det lantbruksstyrelsen att därom meddela Statskontoret underrättelse, varefter länsstyrelsen har att efter framställning från Statskontoret med-

dela beslut om för lånets återbetalning samt, där flera fastig-

ordningen heter skola ansvara för återbetalningen, om länets fördelning å dessa fastigheter. I fall, då stadgandena i 10 kap. 77 eller 78 § vattenlagen eller däremot svarande äldre bestämmelser kunna vinna tillämpning, må beslut ej med-

delas, innan de i nämnda stadganden omförmälda tider till ända, gått eller,

där ansökning eller anmälan, som där sagts,

göres, ansökningsärendet

blivit slutligen prövat.

I samband med beslutets meddelande att lämna åligger länsstyrelsen

inskrivningsdomaren besked om den eller de i uppgift enligt 10 § näst sista stycket upptagna fastigheter, vilka av annan anledning än i 10 § sista

stycket sägs befunnits icke böra ansvara för länets återbetalning.

Sedan beslutet vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen underrätta inskriv-

ningsdomaren om de ärliga och

avbetalnings- räntebeloppen.

Har beslutet dragits under ankomme högre myndighets prövning, på

vederbörande föredragande att tillse, att sedan myndighetens utslag vunnit

laga kraft, till länsstyrelsen och inskrivningsdomaren översändas avskrifter av detsamma.

14: §. Med lån från fonden utförda arbeten skola av vederbörande i delägare

företaget underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda

andra i laga ordning älagd, eller vederbörande från

underhållsskyldighet

befriats.

Övervakandet av underhållsskyldighetens skall ankomma fullgörande på lantbruksstyrelsen. Därest underhållsskyldigheten försummas, skall med avseende bris-

på tens botande och uttagandet av därför kostnader hos den för-

erforderliga sumlige gälla, vad därom stadgas i 13 kap. 17 §

vattenlagen.

15 §. Ã den bestämda lånesumman beräknas för de första tre åren från första

lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå följande tre år beräknas å lyftade belopp tre och sex

tiondels procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års slut till den lägges

beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet erlägges från och med det sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess lånet blivit

slutbetalt, en annuitet av sex procent, därav såsom ränta räknas tre och sex tiondels procent å det oguldna kapitalbeloppet. Sedan beslut om lånets återbetalning och vunnit

fördelning laga kraft, äger jordägare, som sådant önskar, att, oberoende av det här ovan stadgade betalningssätt, när som helst under lånetiden, sex månader efter hos

Statskontoret gjord uppsägning, inbetala hela det hans

på fastighet

belöpande skuldbelopp jämte all därå upplupen, ogulden ränta. Dä lånet blivit till fullo betalt, skall underrättelse därom från statskontoret lämnas länsstyrelsen, som har att i sin

ordning giva inskrivnings-

domaren besked.

16 §. Sedan beslut om lånets återbetalning och vunnit

fördelning laga kraft,

åligger det länsstyrelsen att skyndsamt översända avskrift av beslutet till

magistraten eller häradsskrivaren för debiterings verkställande. De årliga avbetalnings- och räntebeloppen skola därefter, i den mån de

förfallit eller förfalla till betalning, under särskild rubrik uppbäras och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden.

17 §. Kostnader, som i följd av erhållna statslån föranletts för Statskontoret, skola bestridas eller gottgöras av låntagaren.

Denna kungörelse träder i kraft den , från och med vilken dag kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) angående villkoren för lån från

statens avdikningslänefond med däri genom kungörelserna den 14 juni

1929 och den 9 juni 1933 (nr 300) gjorda ändringar skall upphöra (nr 166) att gälla.

Speciell motivering.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen. I 10 kap. 52 § hava införts vissa bestämmelser om befatt-

vägingenjörs

ning med planer till som avses i 32 § av samma i den mån

företag, kapitel,

företaget berör allmän väg eller anläggning för sådan väg. Beträffande förslaget härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen. Därjämte

hava i förstnämnda paragraf vidtagits vissa redaktionella ändringar, vilka

betingats av de omorganisationer av vägväsendet och förvaltningen vid statens järnvägar, som ägt rum efter tillkomst. vattenlagens

I fråga om ändringarna i 10 kap. 67 och 76 §§ samt 11 kap. 87 och

88 §§ hänvisas till den allmänna motiveringen. Av det i sista stycket av 11 kap. 87 § föreslagna underrättelseförfarandet

har påkallats viss i första av 11 89 §.

följdändring stycket kap. Vad särskilt beträffar de för tillgodoseendet av vägintresset i 10 kap.

52 och 67 §§ införda nya bestämmelserna, torde dessa böra tillämpas jäm-

väl å förrättningar, vilkas handläggning påbörjats före den föreslagna

lagens ikraftträdande. Härvid må emellertid anmärkas att det kunde bliva förenat med vissa svårigheter att tillämpa de nya bestämmelserna i 52 §

å förrättningar, som fortskridit så långt, att samtliga med vägintresset sammanhängande spörsmål redan i huvudsak avgjorts. De sakkunniga förutsätta likväl, att i berörda fall syneförrättningarna såsom regel hinna

avslutas före den tid, som kan varda bestämd för lagens ikraftträdande. Vad angår de föreslagna bestämmelserna i 67 § torde dessa utan olägenhet kunna tillämpas på redan påbörjade förbättringar. Med hänsyn till det nu anförda hava de sakkunniga ansett särskilda Övergångsbestämmelser i dessa avseenden icke erforderliga.

Förslaget till kungörelse om ändringar i kungörelsen den 31 december 1921 (nr 842) med vissa bestämmelser angående handlingar i vattenmål.

2 § i gällande kungörelse har enligt förslaget erhållit ändrad lydelse. Sålunda hava bestämmelserna angående förvarandet av de handlingar m. m., varom i denna paragraf stadgas, utgått, samt föreskrifter härom införts i de föreslagna nya paragraferna. Vidare har 2 § underkastats en mindre redaktionell omarbetning, vilken betingats av att talan mot vattendomstols utslag eller beslut numera icke fullföljes till regeringsrätten. Vid kungörelsens tillkomst gällde att talan mot vattendomstols i farleds- och flottledsmål skulle fullföljas i utslag vissa fall till vattenöverdomstolen och högsta domstolen samt i andra fall (V. L. 11 kap. 108 §) till regeringsrätten. Sedan genom lag den 13 maj 1932 om i vissa delar av vattenlagen, vilken lag trädde i kraft (nr 138) ändring den 1 juli samma år, 11 kap. 108 § vattenlagen upphört att gälla, skall emellertid talan mot vattendomstols utslag i alla mål numera fullföljas hos vattenöverdomstolen samt därifrån till högsta domstolen. Det må anmärkas, att i övergångsbestämmelserna till lagen den 13 maj 1932 stadgades, att beträffande fullföljd av talan mot utslag eller beslut, som före den 1 1932 meddelats, äldre bestämmelser skulle lända till juli efterrättelse. Såvitt kunnat inhämtas finnas emellertid numera inga mål, på vilka dessa bestämmelser skulle äga tillämpning. I 3 § av hava bestämmelser angående för-

kungörelseförslaget intagits

varandet av handlingar m. m. i mål rörande som avses i 10 kap.

företag,

32 § 1 och 4« mom. vattenlagen. Föreskrifter om förvarandet av handlingar

i övriga mål hava slutligen införts i 4 § av förslaget. I fråga om innehållet i dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget till kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag. Ehuru en del bestämmelser i nu gällande kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257) med däri genom kungörelserna den 27 juni 1929 (nr 215) och den 9 juni 1933 (nr 299) gjorda ändringar icke blivit föremål för någon över-

arbetning, hava de sakkunniga funnit det lämpligt, att samtliga bestämmelser i ämnet upptagas i en ny kungörelse.

1 §. Första stycket i denna paragraf överensstämmer med mom. 1 i gällande kungörelse med det undantag, att orden »Kungl. Maj:t» i sagda moment

uteslutits, då enligt de sakkunnigas förslag det skall i regel ankomma på

lantbruksstyrelsen att avgöra frågan om anvisande av statsbidrag.

Andra stycket i paragrafen saknar motsvarighet i gällande kungörelse. I

fråga om motiven till detta tillägg hänvisas till 14 §.

2 §. Förevarande paragraf innehåller föreskrifter angående sättet för upp-

görande av förslag till torrläggningsföretag, vartill sökes statsbidrag. Paragrafens första stycke motsvarar samma stycke i mom. 2 i gällande kungörelse med allenast ett tillägg föranlett av att i andra stycket av paragra-

fen intagits bestämmelser om uppgörande av förslag utan samband med

syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen. Angående motiven till föreskrif-

terna i sistnämnda hänseende hänvisas till den allmänna motiveringen.

3 §. I denna paragraf hava intagits bestämmelser angående ordningen för prövning och fastställelse av arbetsplan till vartill

torrläggningsföretag,

statsbidrag sökes. I gällande kungörelse äro bestämmelser härom intagna i

mom. 2 andra stycket. Enligt de sakkunnigas förslag skola dessa frågor

hädanefter i regel avgöras av lantbruksstyrelsen samt allenast i vissa fall

hänskjutas till Kungl. Majzts prövning. Angående den närmare innebörden av detta förslag hänvisas till den allmänna motiveringen.

Såsom ett fjärde stycke i paragrafen hava de som

intagits bestämmelser, i gällande kungörelse återfinnas i mom. 11, enär dessa bestämmelser närmast höra samman med frågan om arbetsplanens prövning och fast-

ställelse.

4 §.

Föreskrifterna i denna paragraf motsvara med vissa redaktionella änd-

ringar bestämmelserna i gällande kungörelses mom. 3.

De i mom; 3 första och tredje styckena intagna orden »eller del därav»

synas kunna utgå. Vid kungörelsens omarbetande år 1926 tillades nämnda 0rd till den föregående lydelsen. Anledningen härtill var, att statsbidraget

ansågs böra för olika i ett företag ingående avdelningar beräknas enligt

varje avdelnings relativa kostnad (kostnaden dividerad med

båtnaden).

Enligt vad erfarenheten lärer hava utvisat, har ifrågavarande beräkningsgrund verkat på sådant sätt, att statsbidraget, fördelat på de olika avdelningarna, kommit att uppgå till i vissa fall något och i andra fall lägre något högre belopp än vad som blivit händelsen, därest den för företaget såsom samfällighet gällande relativa kostnaden varit bestämmande för statsbidragets storlek. Någon mera nämnvärd inverkan på bidragsanvisningen har den hittills tillämpade således icke fått. Ã beräkningsgrunden andra sidan har densamma vid torrläggningsärendenas behandling medfört en icke obetydlig ökning av arbetet. Detta skulle kunna undvikas genom en övergång till en sådan beräkningsnorm, att den vid förrättningen angående företaget för varje fastighet uträknade delaktighetsprocenten bleve bestämmande för fastighetens andel i statsbidraget. De i gällande kungörelses mom. 3 första och andra styckena intagna ”bestämmelserna hava i övrigt undergått viss som dock omformulering, icke innebär någon ändring i sak. Slutligen har det i mom. 3 första och andra styckena intagna uttrycket »kostnaden för torrläggningen» utbytts mot »kostnaden företaget», då

för

förutom själva torrläggningskostnaden jämväl förrättningskostnader och andra därmed jämförliga utgifter skola häri ingå.

5 §. Bestämmelserna i denna paragraf motsvara delvis föreskrifterna i gällande kungörelses mom. 4. De i första stycket i mom. 4 förekommande orden »Kungl. Maj zt» hava av förut angivna skäl (1 §) i kungörelseförslaget uteslutits. Vidare hava de i mom. 4 första stycket förekommande orden »undersökningen och förrättningen jämte erforderliga kartor och handlingar» utbytts mot orden »i 2 § Omnämnda och enär kostnaderna för förslag utredning», kartor och handlingar måste anses inbegripna i förrättnings- och utredningskostnaderna. Andra och tredje styckena i mom. 4 hava i de sakkunnigas förslag redaktionellt omarbetats. Den föreslagna ordalydelsen av dessa stycken innebär icke någon ändring i sak i gällande bestämmelser i dessa delar. Fjärde stycket i mom. 4 saknar numera aktualitet och har därför i kungörelseförslaget uteslutits. Bestämmelsen tillkom vid 1926 års revision av villkoren för statsbidrag för att i vissa fall bereda bidragstagare full ersättning för godemanskostnader i avvaktan på ändring i vattenlagen, som kunde möjliggöra syneförrättning utan biträde av gode män. Sådan ändring har därefter tillkommit genom lagen den 24 februari 1927 (nr 24), som trädde i kraft den 4 april 1927. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, finnes numera icke behov av ifrågavarande provisoriska bestämmelser.

6 §. Bestämmelserna i denna paragraf ansluta sig i huvudsak till föreskrifterna i mom. 5 av gällande kungörelse. _ Förutom en mindre redaktionell av första och näst sista omarbetning styckena av mom. 5 har i andra stycket orden »den av Kungl. Majzt fastställda arbetsplanen» utbytts mot »den fastställda av arbetsplanen» den anledningen, att enligt de sakkunnigas förslag beviljande av bidrag och fastställande av arbetsplan skall i tillkomma regel lantbruksstyrelsen. Därjämte hava .i paragrafen bestämmelser intagits om underhållsskyldigheten. Sista stycket av mom. 5 bör de enligt sakkunnigas mening utgöra en särskild paragraf och har i förslaget upptagits under 8 §.

7 §. Denna paragraf motsvaras av mom. 6 i gällande kungörelse.

8 §. I denna paragraf hava bestämmelser meddelats utövande av angående kontroll över samt slutligt godkännande av kontrakterat torrläggningsarbete. I gällande kungörelse äro föreskrifter härom meddelade i mom. 5 sista stycket.

9 §. Föreskrifterna i denna paragraf avse ordningen för av utbetalning beviljade statsbidrag. I gällande kungörelse äro bestämmelser härom intagna i mom. 7. Enligt de sakkunnigas skall förslag beviljat statsbidrag utbetalas av lantbruksstyrelsen i stället för såsom hittills av statskontoret. Till följd härav har första stycket av mom. 7 erhållit ändrad i lydelse, varjämte kungörelseförslaget uteslutits de i andra stycket av moment nyssberörda intagna föreskrifterna om dels företeende hos Statskontoret av det med lantbruksstyrelsen upprättade kontraktet om arbetets utförande, dels ock överlämnande till Statskontoret av den för kontraktets utfärfullgörande dade Sedan det skulle säkerhetshandlingen. ankomma på lantbruksstyrelsen att utbetala beviljat saknas statsbidrag, nämligen anledning att delgiva Statskontoret ovannämnda handlingar. Tredje stycket i paragrafen överensstämmer i huvudsak till sitt innehåll med samma i mom. 7. I stycke gällande kungörelseförslaget har emellertid de i sistnämnda orden stycke intagna »såvida icke Kungl. Maj :t med avseende på särskilda förhållanden annorlunda prövar skäligt förordna» uteslutits. Enligt vad de har hittills sakkunniga inhämtat, icke i något fall 14

satts i att skulle kunna i sin helhet utbetalas, innan fråga, statsbidraget arbetet blivit och godkänt. I detta avseende nu vederbörligen avsynat

undantagsbestämmelse saknar sålunda praktisk betydelse.

gällande Av enahanda skäl hava jämvä.l föreskrifterna i mom. 7 fjärde stycket

uteslutits i kungörelseförslaget.

10 Denna innehåller motsvarande bestämmelser som i de två

paragraf

första i mom. 8, dock att såsom en följd av

styckena gällande kungörelses

de till ändrade bestämmelser angående ordningen för sakkunnigas förslag av m. m. de i första stycket av nämnda moment fastställande arbetsplan orden »avvikelse från av Majzt fastställd arbetsplan» i intagna Kungl. ändrats till »avvikelse från fastställd arbetsplan».

kungörelseförslaget

11 §. I denna hava bestämmelser om inställande av vidare

paragraf intagits

av statsbidrag samt om återfordrande av sådant utbetalning beviljat bidrag i de fall, som särskilt angivits. De bestämmelserna avvika i sådant hänseende från vad föreslagna härutinnan i mom. 8 tredje stycket, att stadgas gällande kungörelse i dessa från Kungl. Majzt på lantbeslutanderätten frågor överflyttats statskontoret. I de fall, då enligt de sakkunbruksstyrelsen respektive har att. bevilja statsbidrag, synes det näm-

nigas förslag lantbruksstyrelsen

att denna erhåller befogenhet att besluta även

ligen naturligt, myndighet

om inställa.nde av vidare av bidraget. Enahanda befogenhet utbetalning torde av skäl och till förhindrande av onödig omgång vid dessa

praktiska

kunna lantbruksstyrelsen jämväl beträffande ärendens behandling tilläggas till vars utförande statsbidrag beviljats av Kungl. Majzt. Äterfordföretag, torde av som anförts i den allmänna motirande av uppburna bidrag skäl, böra ske genom Statskontorets försorg. veringen,

Denna vilken innehåller bestämmelser om underhållsskyldighet

paragraf, i om utförda motsvarar närmast mom. 9 i gällande kun-

fråga företag,

görelse.

och i mom. 9 hava redaktionellt omarbetats Första tredje styckena av de förslag, att av mindre om-

som en följd sakkunnigas dikningsföretag

må kunna handläggas utan samband med syn enligt vattenlagen. fattning

13 Bestämmelserna i denna motsvara med en mindre redaktionell paragraf

föreskrifterna i mom. 10 i gällande kungörelse.

omformulering

14 §.

I denna paragraf föreskrifter intagna sakna motsvarighet i gällande kungörelse. I om motiven till fråga vad de sakkunniga här föreslagit hänvisas till den allmänna motiveringen. lVIed hänsyn till den särskilda karaktären av det statsbidrag, som här avses, har frågan om anvisande bidragets ansetts böra i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Majzt.

Förslaget till kungörelse villkoren angående för lån från statens avdikningslånefond.

Ett flertal bestämmelser i nu gällande kungörelse angående villkoren för lån från nämnda fond av den 11 1926 juni (nr 258) med däri genom kungörelserna den 14 juni 1929 och den 9 (nr 166) juni 1933 (nr 300) gjorda ändringar hava icke blivit föremål för någon överarbetning. De sakkunniga hava emellertid, i likhet med vad förut anförts i

fråga kungörelseförslaget

rörande villkoren för ansett det statsbidrag, lämpligt, att samtliga bestämmelser i ämnet upptagas i ny kungörelse.

1§.

I denna paragraf har endast föreslagits samma ändring som i 1 § första stycket av förslaget till kungörelse angående statsbidrag.

2§.

Förevarande paragraf motsvarar första av stycket mom. 2 i gällande kungörelse. Enligt de sakkunnigas förslag skall, i motsats till vad föreslagits i om fråga statsbidrag, syneförrättningsförfarandet alltid tillämpas, då statslån skall utgå.

3§.

De tre första styckena i denna paragraf innehålla bestämmelser om 0rdningen för prövning och fastställelse av till

arbetsplan torrläggningsföretag,

vartill sökes statslån. Såsom ett i fjärde stycke paragrafen hava införts bestämmelserna i gällande lånekungörelses mom. 15. I fråga om motiven till vad de i dessa sakkunniga delar föreslagit hänvisas till vad ovan anförts under 3 § i till förslaget kungörelse angående statsbidrag.

4§.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara i huvudsak föreskrifterna i mom. 3 i gällande kungörelse, därvid dock vidtagits samma ändringar, som i 4 § i förslaget till kungörelse angående statsbidrag.

5 §. motsvarar i huvudsak bestämmelserna i mom. 4 i gäl-

Denna paragraf

lande kungörelse. uteslutandet av de i mom. 4 förekommande orden »Kungl. Beträffande av »undersökningen och förrättningen

Maj :t» samt utbytande uttrycket

kartor och handlingar» mot »i 2 § omnämnda förslag jämte erforderliga till vad ovan anförts under 5 § i förslaget till och utredning» hänvisas

kungörelse angående statsbidrag.

Såsom en av vad ovan föreslagits rörande borttagande i 4 § av de i följd förekommande orden »eller del därav» bör

mom. 3 av gällande kungörelse

i om bestämmelsen, att även en omredigering av mom. 4 äga rum fråga för del av må överstiga 70 procent av båtnadsvärlånet ej någon företaget har att skall gälla för

det. Denna bestämmelse innefattat, dylik begränsning

Då nu föreslås bort-

varje inom viss del av företaget ingående fastighet.

om av lån å särskild del av företaget,

tagande av bestämmelse beräkning

4 orden »del av mot orden »i företaget böra i mom. företaget» utbytas

ingående fastighet».

6 §. i denna ansluta sig i huvudsak till föreskrif-

Bestämmelserna paragraf terna i mom. 5 i gällande kungörelse.

ändringar i nämnda I fråga om motiven till av de sakkunniga föreslagna

till vad ovan anförts under 6 § i förslaget till kungörelse

moment hänvisas

angående statsbidrag.

7 §.

Denna motsvaras av mom. 6 i gällande lånekungörelse. paragraf

8 §. motsvara närmast föreskrifterna i

Bestämmelserna i denna paragraf

av I fråga om av de sakkunniga

mom. 5 sista stycket gällande kungörelse.

hänvisas till vad ovan anförts i förevarande avseende föreslagna ändringar

under 8 angående statsbidrag. § i kungörelseförslaget

9 §.

hava bestämmelserna i mom. 7 i gällande kungörelse I denna paragraf

oförändrade.

intagits

10 föreskrifterna avse utbetalning av beviljat

De i denna paragraf intagna

i förekommande fall av från delaktig-

statslån samt uteslutande fastighet

i som här avses, ävensom meddelande av vederbörliga upphet företag,

hänseenden. I kungörelse äro bestämmelser gifter i nu nämnda gällande

härom intagna i mom. 8.

Enligt de sakkunnigas förslag skall beviljat statslån utbetalas av lant-

bruksstyrelsen i stället för såsom hittills av statskontoret. Till följd härav har första av mom. 8 erhållit ändrad lydelse, varjämte i kungörelse-

stycket uteslutits dels i andra av moment och dels

förslaiget punkt b) stycket sagda

de i punkt c) av samma stycke förekommande orden »såväl den i mom. 6 Omnämnda säkerhetshandling som ock». Därest lantbruksstyrelsen har att utbetala statslån, saknas nämligen anledning att hos statskonbeviljat toret förete kontraktet om arbetets utförande eller att där förvara säkerhetshandling, som nu nämnts. i överensstämmer till sitt innehåll i Tredje stycket kungörelseförslaget huvudsak med samma stycke i mom. 8. I kungörelseförslaget hava emellertid orden »såvida icke Kungl. Majzt med avseende på särskilda förhållanden annorlunda förordna» uteslutits. Beträffande denna ändring prövar skäligt

hänvisas till vad ovan anförts under 9 § i kungörelseförslaget angående

statsbidrag. av mom. 8 har i helt uteslutits. I

Fjärde stycket kungörelseförslaget

om motiven för denna ändring hänvisas ämväl till vad anförts under

fråga nyssnämnda 9 § i förslaget till kungörelse angående statsbidrag.

i motsvarar femte stycket i mom. 8 med den Fjärde stycket paragrafen ändringen, att underrättelse om utbetalning av lån skall av lantbruksstyrelsen meddelas till vederbörande länsstyrelse samt till statskontoret.

Denna har föranletts av överflyttandet på lantbruksstyrelsen av

ändring bestyret med lånens utbetalning. har i överensstämmelse med numera ordning för in- Därjämte gällande orden »domaren och rätten» utbytts mot skrivningsärendenas handläggning »inskrivningsdomaren».

ll I hava i huvudsak enahanda bestämmelser som i. de

paragrafen intagits

två första styckena av mom. 9 i gällande samt den del av

lånekungörelse

sista stycket av samma moment, som avser vissa åtgärder i det fall, då

beslut meddelats om indragning av beviljat lån. Beträffande ändringen

av de i första stycket i sagda moment förekommande orden »avvikelse från

av Kungl. Majzt fastställd arbetsplan» till »avvikelse från fastställd arbets-

plan» hänvisas till vad i sagda hänseende ovan anförts under 10 § i försla-

get till kungörelse angående statsbidrag. I andra stycket av paragrafen

har införts ett tillägg innefattande, att lantbruksstyrelsen skall underrätta förutom länsstyrelsen j ämväl statskontoret om indragning av lån.

12 §. De i mom. 9 i gällande lånekungörelse intagna bestämmelserna om inställande av vidare utbetalning av beviljat statslån samt om återford-

rande av sådant lån hava i införts i en särskild

kungörelseförslaget para-

graf. I överensstämmelse med vad i sådant hänseende föreslagits i om

fråga

statsbidrag, har den i bestämmelser om instäl-

vidtagits ändringen gällande landet av låneutbetalning samt återfordrande av redan utbetalat att

lån, bestyret härmed överflyttats från Kungl. Maj :t till lantbruksstyrelsen respektive Statskontoret. 13-17 Dessa paragrafer motsvara med vissa smärre redaktionella ändringar momenten 10-14 i gällande

lånekungörelse.

Kort för av arbetet för

redogörelse organisationen jords

i de nordiska

torrläggning grannländerna.

I Danmark är inom lantbruksministeriet anställd en statskonsulent för jords torrläggning med uppgift att stå till ministeriets disposition vid behandling av torrläggningsfrågor samt att vara medlem av regerings-

kommissioner för behandling av frågor beträffande torrläggningsföretag,

till vilka utgå statsbidrag. Planläggningen och ledningen av arbetet för jords torrläggning handhaves i Danmark i övervägande grad av en hela landet omfattande förening: Det Danske Hedeselskab, som ha.r sitt huvudkontor i Viborg på

Jylland. Utom för jords torrläggning arbetar sällskapet för jords grundförbättring och jordkultur i olika former, såsom mosskultur, jordens kalk-

ning m. m. samt för skogsplantering och odling på de jylländska hedarna. Dessutom har sällskapet en särskild avdelning för undersökningar och

försöksverksamhet för jords torrläggning och annan grundförbättring. Sällskapet består av omkring 9 000 medlemmar (1934). Årsavgiften är

minst 5 kronor. Sällskapet utger en tidskrift, Hedeselskabets Tidskrift, som

kostnadsfritt tillställes medlemmarna. Föreningen ledes av ett represen-

tantskap. Detta består av upp till 44 ledamöter, av vilka 34 väljas av sällskapets medlemmar, under det att 10 väljas av representantskapet självt. Sällskapets styrelse består av 9 personer, därav ordföranden och 3 andra

representanter från sällskapet, 3 ledamöter valda av jordbruksministern,

l av landboföreningarna och 1 av husmandsföreningarna. För grundförbättringsverksamhetens bedrivande är landet uppdelat i 13 distrikt. Inom vart och ett av dessa finnes en föreståndare, distriktsbesty-

rer, som med biträde av assistenter leder verksamheten. Till föreståndare för distrikten hava i allmänhet valts personer, som avlagt avgångsexamen

vid Danmarks lantbrukshögskola (lantbrukskandidatexamen) och, efter

specialutbildning, genom praktisk verksamhet ådagalagt skicklighet på området, eller i vissa fall lantbrukskandidater, som dessutom äro landinspektörer (lantmätare). Inom distrikten planläggas dränerings-, avdiknings-,

vattenavlednings- och andra grundförbättringsföretag.

Dessutom har Hedeselskabet anställt ingenjörer utan agronomisk utbildning, som avlagt avgångsexamen vid Danmarks tekniska högskola. Dessa ingenjörer leda planläggningen och utförandet av rent vattenbyggnadstekniska arbeten, varvid de samarbeta med vederbörande distriktsbestyrer. Av Det Danske Hedeselskab har under år 1935 planlagts för vattenaven areal av omkring 19 900 hektar och för dränering en areal av ledning omkring 29 000 hektar. Rekvirenternas utgifter för planläggning utgöras av resekostnaderna samt dessutom en avgift efter taxa för planer och kontroll av arbetet, uppgående till omkring 10 kronor per hektar, vilket belopp tillfaller Hedeselskabet. Tjänstemännen arbeta samtliga mot ersättning i form av fast lön. Vid resor i tjänsten utgå rese- och traktamentsersättningar. Statens bidrag till Hedeselskabets verksamhet uppgår under innevarande budgetår (1936/1937) till 608 175 kronor, i vilket belopp är inberäknat bidrag till sällskapets alla verksamhetsgrenar. Även vissa andra lantbruksorganisationer, nämligen Landboföreningar och Husmandsföreningar, hava i sin tjänst anställt personer, lantbrukskandidater, för arbete för jords torrläggning. Ãr 1918 inrättade man i Danmark en statlig institution för bland annat agronomisk-hydroteknisk verksamhet, nämligen Statens Grundforbedrin-gsvaasen. På föranstaltande av denna organisation tillsattes i Vissa landsdelar av landbo- och husmandsföreningar gemensamt s. k. grundförbättringsutskott, varjämte lantbrukskonsulenter för planläggning av

torrläggnings- och andra grundförbättringsföretag tillsattes. Denna statliga organisation indrogs efter få års verksamhet. I Danmark kunna till torrläggningsföretag utgå såväl bidrag som lån

av statsmedel. Regleringar av de större vattendragen planläggas i Danmark av i statens

eller länsmyndigheternas tjänst anställda ingenjörer.

Danmarks åkerareal uppgår till 2.6 milj. hektar.

I Finland finnas 8 i statens tjänst anställda distriktslantbruksingenjörer, vilka med tillhjälp av 441 biträdande lantbruksingenjörer och 113 bygg-

mästare torrläggningsföretag och handhava led- (assistenter) planlägga

av arbetets utförande. Deras verksamhet omfattar i huvudsak ningen

dikning, vattenavledning och sjösänkningar samt invallningar. Under åren 1933-1935 planlades av lantbruksingenjörerna i medeltal

per år en areal av tillhopa 52 613 hektar samt utfördes under deras ledning avlopp för torrläggning av en areal av 29 772 hektar.

Lantbruksingenjörerna arbeta mot ersättning i form av fast lön. Vid

resor utgå rese- och traktamentsersättningar. Avgifterna för planläggning samt kontroll över arbetet erläggas av rekvirent direkt till staten.

Planläggning av dränering och ledning av arbetets utförande verkställes i Finland av en förening av jordbrukare, Finlands dränerings-

förening, som omfattar hela landet och har sitt säte i Helsingfors. Föreningen står under ledning av en styrelse, bestående av 7 personer. För den direkta ledningen av arbetet ansvarar närmast en verkställande direktör, agronom och lantbruksingenjör, med biträde av ett större antal tjänstemän. Under treårsperioden 1933-1935 planlades av för föreningen dränering en åkerareal av i medeltal per år 6 100 hektar samt utfördes under dess kontroll dränering å en areal av 4 100 hektar i medeltal per år.

Föreningens tjänstemän arbeta samtliga mot fast lön. Vid resor utgå

rese- och traktamentsersättningar. Avgifterna för och konplanläggning troll erläggas av rekvirenterna direkt till föreningen.

Finlands dräneringsförening åtnjuter under innevarande år (1936) ett statsbidrag av 300 000 finska mark. I Finland kunna till torrläggningsföretag utgå såväl som lån av bidrag

statsmedel. Finlands åkerareal uppgår till 2.5 milj. hektar.

Sedan 1913 förefinnas i Norge 7 lantbruksingenjörsdistrikt. Lantbruksingenjörerna äro anställda i statens tjänst. De norska lantbruksingenjörernas arbete omfattar ej endast

planläggning av dikningsföretag utan även planläggning av bostads- och ekono-

mibyggnader vid jordbruket, särskilt på ecklesiastika boställen. till

Förslag torrläggningsföretag upprättas jåmväl av i lantbrukssällskapens tjänst anställda fylkesagronomer (jordbrukskonsulenter). Lantbrukssällskapen,

till vilkas verksamhet motsvara de svenska

statsbidrag utgå, hushållnings-

sällskapen. På av chefen för - som i

förslag lantbruksingenjörskåren Norge intager ungefär samma ämbetsmannaställning som chefen för lantbruksstyrelsen

i - hava statsmakterna emellertid beslutat en

Sverige omorganisation

av verksamheten. Omorganisationen -innebär, att lantbruksingenjörsbe-

fattningarna i statens tjänst, efter hand som de nuvarande innehavarna avgå, skola indragas, samt att lantbrukssällskapen (hushållningssällskapen) genom specialutbildade fylkesagronomer efter hand skola övertaga

alla arbetsuppgifter, som avse jords För att

torrläggning. fylkesagrono-

merna skola erhålla för denna uppgift har under-

erforderlig kompetens

visningen i ämnet hydroteknik vid Norges lantbrukshögskola agronomisk utvidgats. antal är nu (1936) reducerat till tre. Lantbruksingenjörernas

Man avser således, att den verksamheten i

agronomisk-hydrotekniska

dess helhet skall handhavas av i lantbrukssällskapens tjänst anställda

fylkesagronomer, under det att rent vattenbyggnadstekniska företag, lik-

som hittills, skola planläggas av i statens tjänst anställda vattenbyggnadsingenjörer. Samarbete förutsättes vid sådana fall, som beröra såväl jordbruket som vattenkraft eller sjöfart. Till vattenavledningsföretag utgå statsbidrag direkt från jordbruksdepartementet och till statsbidrag och statslån

täckdikningsföretag genom

lantbrukssällskapen. Dessa senare statsunderstöd utgå dock endast till med en förmögenhet av högst 16 000 kronor eller med en årlig jordbrukare inkomst av högst 2 500 kronor. Under femårsperioden 1931-1935 utfördes i Norge i årligt medeltal 142 vattenavledningsföretag, berörande en areal av tillhopa 922 hektar för år. Till dessa företag utgick sammanlagt i årligt medeltal såsom statsbidrag ett belopp av 122 278 kronor. Under samma tidsperiod uppgick den med understöd av statsbidrag täckdikade arealen till 4 715 hektar och den areal, till vilken statslån utgått, till 128 hektar allt i årligt medeltal. Täckdikning utföres emellertid i stor omfattning utan statsunderstöd. All planläggning av torrläggningsföretag samt kontroll av arbetenas utförande verkställes i Norge kostnadsfritt, vare sig förrättningarna utföras av tjänstemän i statens eller lantbrukssällskapens tjänst. Tjänstemännen arbeta mot ersättning i form av fast lön. Vid resor i tjänsten utgå reseoch traktamentsersättningar. Norges åkerareal uppgår till 0.8 milj. hektar.

Sammanfattning av de sakkunnigas

förslag.

De av‘ de sakkunniga i det föregående framlagda förslagen i fråga om

organisationen av den med understöd av statsmedel bedrivna torrläggningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål kunna i korthet sammanfattas sålunda: anordnande av ett enklare och billigare förrättningsförfarande vid statsunderstödda särskilt beträffande sådana av mindre

torrläggningsföretag,

omfattning; åstadkommande av en snabbare handläggning av hithörande ärenden

såväl på de olika Iantbruksingenjörsdistrikten som hos de myndigheter,

vilka handhava statens låne- och detta område;

bidragsverksamhet på

beredande för vägintresset av ökat inflytande vid handläggningen av torrläggningsärenden, som beröra allmän väg; tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid

torrläggningsföretagens

understödjande med statsmedel; omläggning av gällande ordning för lantbruksingenjörernas, extra lantbruksingenjörernas och lantbruksstipendiaternas avlönande, varigenom dessa skulle bliva helt statsavlönade tjänstemän utan rätt till ersättning för förrättningar enligt taxa, i samband varmed de sakkunniga utarbetat vissa riktlinjer för beräknandet av förrättningsavgifterna samt ordningen för dessa avgifters inlevererande till statsverket; ändring i anställnings- och avlöningsförhållandena för de hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena på sådant sätt, att dessa komme att bliva statsanställda. I fråga om torrläggningsverksamhetens organiserande hava de sakkunniga utarbetat två alternativa förslag, innebärande det ena bibehållande av nuvarande uppdelning av denna verksamhet mellan å ena sidan lantbruksstyrelsen och de under denna myndighet lydande tjänstemännen samt å andra sidan hushållningssällskapen och dess befattningshavare, det andra utbrytande av täckdikningsverksamheten från hushållningssällskapen sa.mt inordnande av jämväl denna verksamhet under statens direkta ledning. De sakkunniga hava förordat en organisation i enlighet med förstnämnda alternativ.

Särskilda

yttranden.

H err Carlström: Ur direktiven för de sakkunnigas uppdrag såväl som ur de framställningar från skilda håll, som kommittén sedermera under sitt arbete haft

att taga hänsyn till, framkomma i själva verket tvenne i viss mening

mot varandra stridande önskemål. Ã ena sidan anbefalles en skyndsam-

mare handläggning och förenklat förfarande Vid förrättningarnas utföran-

de, vilket i sin tur kan tänkas leda till utökade kostnader för staten, och

å andra sidan framhålles vikten av större varsamhet vid företagens plane-

rande och ett sparsammare tillmätande av statens bidrag till desamma.

Det förstnämnda önskemålet förestavas förnämligast av intresset hos sakägare i mindre företag att snabbt och utan större omgång få dessa be-

viljade, då i alla händelser någon större risk av ekonomisk innebörd icke kan uppstå, även om resultatet av arbetet blir mindre tillfredsställande. Det andra önskemålet gäller väl i första hand de större inom

företagen,

vilkas område man under senare åren gjort ganska nedslående erfarenheter ifråga om bärigheten av desamma, och om vilkas handläggning såväl riksdagen som statsrevisorerna vid upprepade tillfällen uttalat stark kritik. Vad de mindre företagen beträffar så är det väl möjligt, att även bland dessa ett och annat kan visa sig mindre lyckat, och vad de allra minsta företagen angår, där sakägaren själv till största del utför arbetet, kan det ej sällan vara så, att statens bidrag ger ett välkommet tillfälle till arbetsförtjänst, som oavsett resultatet ur ren odlingssynpunkt väl kan försvaras. Ä andra sidan kan, för ägaren av ett s. k. ofullständigt jordbruk, utökandet av arealen med några tunnland odlingsbar jord vara önskvärt, även om det i och för sig icke kan ett bärigt företag strängt ekonomiskt sägas vara sett. För bedömandet av, efter vilka linjer man bör gå fram ifråga om torrläggningsverksamhetens ordnande för de närmaste årtiondena, är det givetvis angeläget att söka bilda sig en mening om, hur ur det allmännas syn-

punkt, takten och omfånget av denna verksamhet med stöd av statsmedel

bör bedrivas. I detta avseende kan emellertid under nuvarande förhållanden på jordbruksproduktionens område skilda uppfattningar framkomma. Ett resonemang i detta hänseende måste alltid röra sig med vissa »obekanta» och summan av de sakkunnigas uttalande om denna sak har blivit, att

verksamheten bör som hittills fortgå och erhålla statligt stöd efter ungefär-

ligen samma bestämmelser som för närvarande. I detta instämmer jag, även om jag ifråga om motiveringen härför har en något betänksammare inställning än de sakkunniga till problemet om utökandet av jordbruksproduktionen här i landet med stöd av det allmänna i en tid, då statsmakterna, åtminstone då det gäller vissa produktionsområden, måste ingripa reglerande för att förhindra det prisfall å produkterna, som blir följ- ” den om överskottet måste ut på världsmarknaden. Någon nämnvärd risk för ett sådant överskott, vad vår jordbruksproduktion totaliter angår, torde emellertid knappast åstadkommas genom en fortsatt efter de linjer, som av de sakkunniga före-

avdikningsverksamhet

slås. Genom ianspråktagande av redan odlad jord för den numera allmänt framryckande beteskulturen torde den ytterligare arealutökning för växtodling, som kan bli följden av fortsatt torrläggning av försumpad mark, till stor del elimineras, och dessutom lärer, såsom de sakkunniga även framhållit, »nya spadtag» få tagas för bevarande av redan förut avdikad mark åt växtodlingen, vadan tillgången på sakkunnig personal för torrläggningsärenden allt framgent torde vara i betydande utsträckning behövlig.

Emellertid kan, såsom förhållandena på jordbrukets område nu gestalta sig, någon forcerad takt av denna verksamhet knappast anses motiverad

vare sig ur den enskildes eller det allmännas synpunkt. Snarare kan en viss

varsamhet med ökad ifråga om planläggning och utförande noggrannhet av tillrådas. Och detta har varit övervägande an-

torrläggningsföretagen

ledningen till att jag kunnat biträda förslaget till en omorganisation, som avkopplar lantbruksingenjörerna från allt privat intresse av verksamheten, ändock att man måste förutse en något minskad arbetstakt och en något organisation för staten. Med hänsyn till de besvärligheter och dyrbarare extra kostnader, som statsmakterna under senare åren haft med felkal-

kylerade torrläggningsföretag, och de avsevärda svårigheter, som många

sakägare kommit i genom desamma, måste, om rättelse hädanefter här-

utinnan kan vinnas, en något kostsammare organisation mer än väl kunna

försvaras. Det bör också i detta sammanhang framhållas, att det ingalunda är ensamt på förrättningmännen, som skulden kan läggas för en del riskabla Det finnes obestridligen jordägare, som utan hän-

företags genomdrivande.

syn till några risker ej tillåta sig rast eller ro, förrän de få igång ett företag, om än förrättningsmannen ställer sig rätt tveksam om bärigheten, och sin ihärdighet lyckas de på så sätt skaffa sig själva och andra i genom svårigheter. För att ge förrättningsmannen möjlighet att tillbakahålla dylika intressenter bör den av de sakkunniga föreslagna överinspektören bland annat ha en stödjande uppgift. Ett sådant ingripande kan emellertid ofta ej ske, förrän en tid eller måhända helt av-

syneförrättningen pågått

slutats, enär det då först kan med större säkerhet bedömas om företagets risker eller Till förhindrande av att riskabla dock i allt

bärighet. företag fall ej måtte utföras på grund av sakägarnas kända ovillighet att avstå därifrån, då de själva få bekosta den ofta ganska dyrbara syneförrätt-

hava de föreslagit, att halva syneförrättningskostna-

ningen, sakkunniga

den, även då företaget ej kommer till utförande, skulle få ersättas av statsmedel. För att vinna ännu större i detta hänseende anser

trygghet jag, att i sådana fall hela syneförrättningskostnaden, då det gäller företag av mera betydande omfattning, måtte efter prövning av Kungl. Majzt

i varje särskilt fall beviljas av statsmedel.

kunna_

I fråga om den lönegrad, vari förste assistent och assistent böra placeras, har inom kommittén respektive 16:e och 14:e lönegraderna i

jag yrkat på lönereglementet för icke ordinarie befattningshavare. Fastän jag anslutit mig till kommitténs majoritet ifråga om bibehållandet av täckdikningsverksamheten hos hushållningssällskapen på i huvud-

sak de skäl, som i betänkandet anförts, vill jag dock här framhålla ett par ytterligare synpunkter, som måhända kunna vara värda ett visst beaktande, det detta avsnitt av statens stödjande verksamhet till jord-

då gäller

brukskulturens fromma. Då statsmakterna under en lång följd av år kraftigt gått in för stödjan-

de av torrläggningsföretag av avlopps natur, så har tydligen detta skett i

- som är första förutsättningen för att betraktande av att avloppen ju under kultur - sällan bleve så mark kunna läggas ej

försumpad _skall

att att och utvinning av

kostsamma för markägaren upptaga, nyodling

för å sådana områden äventyrades, om ej staten här jord odlingsväxter till. Härtill kommer också den omständigheten, att avlopträdde givetvis i stor beröra ett flertal som sins emellan hava pen utsträckning markägare, andel och där sålunda fördelningen av kostolika och nytta av desamma, naderna kräver omfattande utredningar av sakkunniga förrättningsmän, de större måste till föremål för ofta varjämte isynnerhet avloppen göras omfattande tekniska undersökningar. Vattenavtappningen synnerligen sålunda i viss mån betraktas som en åtgärd, vilken ligger utanför måste det och som utöver detta tynger jordägaren på

egentliga odlingsarbetet,

sätt. Den för bortledandet av grund-

ett särskilt egentliga tegdikningen

till måste däremot anses som en åtgärd, vilken markvattnet avloppen i böra kunna bekosta, och som ingår mera i den ordinarie ägaren själv regel hävden av jorden. emellertid en rationell av ur åkerjorden i

Då avledning grundvattnet

delar av landet kräver och denna för att bliva till verkstora täckdikning, måste utföras med största fordras även på detta

lig nytta noggrannhet, område biträde vid uppgörande och arbetets utföran-

sakkunnigt planernas har sedan utfört en i många län

de. Och här hushållningssällskapen länge

omfattande verksamhet som fastän mera indirekt, understötts av även, Först senare åren har staten direkt lån och bidrag gått staten. på genom kostnaderna för av eller brukaren ut-

in för deltagande_i även jordägaren

Det torde dock kunna antagas, att statsmak-

förda täckdikningsarbeten.

terna icke äro beredda att under normala tider på arbetsmarknaden utan förestavades ju främst av arbets-

bidragen återbetalningsskyldighet

löshetsförhållandena vid tiden då de först beviljades -—— offra större sum-

till och lånefrekvensen på detta ommor som direkta bidrag täckdikningen,

kan heller tänkas få när samma omfattning som ifråga

råde ej på långt Under sådana förhållanden kan det knappast

om vattenavtappningen. anses välbetänkt att för täckdikningsverksamheten upprätta en ny statlig skulle få till följd stegrade krav organisation, vilken säkerligen betydligt

i skilda hänseenden. Det samarbete, som avses att vinnas på statskassan

av och täckdikningsverkgenom samorganiserandet vattenavtappnings-

samheten efter i betänkandet skisserade linjer, torde nämligen komma att

bli av rätt illusorisk karaktär. I varje fall komme de duktiga förrättningssitt håll att anse självständiga och biträdenas männen var på sig tämligen lott att två herrar» lätt. Skall en eventuell samorganisa- »tjäna ingalunda

tion dessa områden framdeles komma till stånd, måste den troligen

på få en karaktär med förrättningsmän och biträden infrån början enhetlig

riktade arbete över hela linjen.

på gemensamt

Vid förhållande att statens understöd till täckdikningsverksamheten genom bidrag utan kommer att i

återbetalningsskyldighet väsentlig grad in-

skränkas, anser jag emellertid, att staten på så sätt bör till denna

bidraga

Verksamhet att åt

hushållningssällskapen ges möjlighet att utan ersättning

av sakägaren tillgodose behovet av och

täckdikningsplanernas uppgörande

övervakningen av arbetenas utförande. För innehavare av hemman med under 25 hektar åkerjord borde dessa arbeten kostnadsfritt utföras. Det måste nämligen anses mera angeläget ur det allmännas synpunkt att ge detta mindre handtag åt flertalet, som sätta med

vilja igång täckdiknings-

arbetet, och därigenom söka underlätta starten, än att åt en del företagare utan egentlig av behovet utbetala

undersökning premier för ett

arbete, som i regel under loppet av ett fåtal år kommer att ge vederbörande

full ersättning för kostnaderna i form av bättre skördar. Av de sakkun-

nigas redogörelse för täckdikningsverksamheten såsom den hittills bedrivits av de

hushållningssällskapen framgår även, att avgifter, som sakägar-

na erlagt för planernas upprättande m. m., varit

jämförelsevis obetydliga

omkring 30 000 kronor i medeltal under senare åren — och att sålunda sällskapen ansett detta arbete mera som ett led i den upplysningsverksamhet på området, som främst bör vara och sällskapens uppgift att utföra vilken ur det allmännas måste anses mest synpunkt angelägen att stödja. — Med den som

omfattning, täckdikningsverksamheten normalt kan tän-

kas taga under den närmaste framtiden, torde i de allra flesta länen någon vidare utökning av för

hushållningssällskapens personal här berörda uppgifter ej behöva ifrågakomma även om verksamheten komme att

genom

kostnadsfritt biträde från sällskapens sida i viss mån stimuleras.

H err F lodkvist:

Torrldggningsverksamhetens uppdelning på lantbruksstyrelsen och hushdllningssdllskapen bibehålles. Under de resor för sakkunnigas inspektion

av verksamheten för jords i olika delar av varvid

torrläggning landet,

sammanträden hållits med representanter för mera än halva antalet hus-

hållningssällskap, har från deras sida allmänt framhållits, att sällskapens

ekonomiska icke dem i

ställning medgåve att erforderlig omfattning ar-

beta för jords dränering. Inom vissa har

hushållningssällskap anförts, att

av de jordbrukare, som anhållit om av

planläggning dräneringsföretag, ett

stort antal, ända upp till ett halvt hundratal måst avvisas till årligen, följd av att vederbörande sällskap saknat ekonomiska resurser för anställandet av antal eller

erforderligt förrättningsmän medhjälpare till dessa.

Till har ock av ett

Kungl. Majzt hushållningssällskap ingivits underdånig

hemställan om ökat till verksamhetens

statsbidrag bedrivande. De sakkunniga hava att föreslagit, hushållningssällskapen fortfa-

rande skola handhava arbetet för jordens men icke

dränering föreslagit

ökat understödjande i ekonomiskt hänseende av sällskapens verksamhet på området. Utredningsmännens inställning till hushållningssällskapens verksamhet på denna punkt torde delvis bero på ovisshet beträffande sällskapens uppgifter för framtiden. De sakkunniga torde räkna med den möjligheten, att, efter en utredning beträffande hushållningssällskapens framtida ställning till staten, sällskapens verksamhet kan komma att i avsevärd grad begränsas, kanske till att omfatta i huvudsak endast upplysningsverksamhet, varvid således även statsbidraget till arbete för jords torrläggning skulle komma att fråntagas dem. Då således spörsmålet, huru hushållningssällskapens verksamhet på ifrågavarande område bör organiseras, är beroende av sällskapens uppgifter för framtiden, vill jag till en början i största korthet anföra min uppfattning i denna senare fråga. Jag kan göra detta på grundvalen av god kännedom om de svenska hushållningssällskapens verksamhet samt även den verksamhet, som i de tre nordiska grannländerna och andra länder bedrives för jordbrukets befrämjande genom statliga, halvstatliga och helt fria organisationer. Det är för vårt land av den största betydelse, att, inom ramen av sunda ekonomiska principer, utvecklingen inom jordbrukets skilda områden går framåt och håller jämna steg med utvecklingen inom övriga näringsgrenar, icke minst att jordkulturen, tiderna

grundförbättringsverksamheten,

igenom fullföljes. Den odlade jorden är en av vårt lands största materiella tillgångar. Arbetet från det allmännas sida för denna utveckling inom jordbruket - inom tekniken

på grundvalen av nya forskningsresultat, framsteg samt

rön inom det praktiska jordbruket —- kan tänkas centraliserat och således överlämnat åt statliga myndigheter, vilkas verksamhet omfattar hela landet och som genom statsanställda tjänstemän utöva sin verksamhet. Men med hänsyn till de i hög grad växlande klimatiska och andra av naturen skapade förutsättningar för jordbruksdriften i olika delar av vårt land,

liksom ock landets stora utsträckning, synes dock bättre anpassning efter

de givna förhållandena och därmed gynnsammare resultat ur ekonomisk synpunkt kunna Vinnas, om - med ekonomiskt stöd och kon-

erforderlig

troll från statens sida - verksamheten anförtros åt inom de olika jordbruksbygderna arbetande jordbrukarsammanslutningar. Hushållningssällskapen utgöra dylika sedan flera generationer tillbaka verksamma föreningar, som med ideellt syftemål och god allmänanda arbeta för att genom jordbrukets befrämjande gagna bygden och landet. Dessa sammanslutningars. bärande idé synes mig ur det allmännas synpunkt vara en värdefull tillgång. Staten synes därför böra åt hushållningssällskapen anförtro sådana upp-

22-1»

gifter av ifrågavarande art, som icke avse direkt ekonomisk verksamhet (affärsverksamhet). I den mån staten lämnar bidrag till hushållningssäll-

skapens verksamhet bör denna ock av staten kontrolleras. Men kontrollen bör i övervägande grad vara av vägledande och stödjande art samt innebära en strävan att i verksamheten bibehålla eller ingjuta den rätta andan. Med hänsyn till den utomordentligt snabba utvecklingen av hushållningssällskapens verksamhet under de senaste åren bör det icke vara överraskande, att brister i fråga om deras organisation och verksamhet kunnat påvisas. Dessa brister äro dock av den art, att de kunna botas. På många punkter hava de uppkommit som en följd av att sällskapen nödgats arbeta under starkt ekonomiskt tryck. Hushållningssällskapens snabba utveckling samt den stora anslutning de vunnit, icke minst från de mindre jordbrukarnas sida, utgör ett bevis för att sällskapen vunnit jordbruks-

befolkningens förtroende.

Med denna uppfattning om hushållningssällskapens verksamhet anser

jag, att åt dem även för framtiden bör anförtros arbetet för jordens drä-

nering. Jag delar således i detta hänseende till fullo den uppfattning, som

i statsverkspropositionen år 1920 yttrades av dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, Alfred Petersson: »I likhet med Sta-

tens Odlingskommitté håller jag före, att det är av stor vikt för täckdik-

ningens utveckling, att hushållningssällskapen genom sina jordbrukskonsulenter och övriga tjänstemän taga hand om och organisera denna verk-

samhet. Kompetens som förrättningsman hos visst antal konsulenter inom

länen får icke saknas».

Att fråntaga hushållningssällskapen det praktiska arbetet för planlägg-

ning av dränering och ledning av arbetes utförande och åt dem överlämna endast upplysningsverksamhet på området vore ett Endast en

misstag. på

dräneringens område arbetande fackman kan äga kompetens att bedriva vederhäftig och mera betydelsefull upplysningsverksamhet området på bland praktiska jordbrukare, som stå huruvida och even-

inför frågan,

tuellt huru de skola dränera sin åkerjord.

De sakkunniga uttala, att det icke kan anses lämpligt att nu

ytter-

ligare utöka hushållningssällskapens arbetsuppgifter för jords dräne-

ring. I denna fråga har jag en från de sakkunnigas majoritet avvikan-

de uppfattning. På grunder, som ovan anförts, synes det mig, att staten

i stället bör i större än hittills ekonomiskt

omfattning understödja såll-

skapens verksamhet på detta område i sådant hänseende, att sällskapen,

i den mån så kan vara erforderligt och icke redan skett, bliva i stånd att

i sin tjänst för verksamhetens rationella bedrivande anställa en specialut-

«bildad agronom (länsagronom, jordbrukskonsulent) såsom ledare för drä-

neringsverksamheten. Denne skulle utföra av dräagronom planläggning neringsföretag samt handhava av arbeten. ledningen dikningsförmännens Med till de stora teoretiska och

hänsyn fordringar på kunskaper praktisk

erfarenhet samt icke minst personliga egenskaper, som måste krävas, synas innehavarna böra placeras i sådan lönegrad, att verkligt förrättdugliga ningsmän kunna erhållas. Då bestämmandet av lönens storlek synes böra ske med ledning av den lönegradsplacering, som genomförts och kommer att genomföras beträffande övriga för jordbrukets befrämjande verksamma agronomer, anser jag mig beträffande lönegradsplaceringen endast böra anföra, att det synes mig rättmätigt, att innehavarna i lönehänseende jämställas med föreståndarna för lantbruksskolor med längre kurs. Dessutom erfordras statsbidrag för anställande inom de hushållningssällskap, där så anses erforderligt, av assistenter, agronomer, såsom medhjälpare vid planläggningen av dräneringsföretag. Med hänsyn till vad av de sakkunniga anförts beträffande betydelsen av dikningsförmännens verksamhet, vari jag till alla delar instämmer, synes det rimligt, att förmännen komma i åtnjutande av pension samt att staten, liksom vid pensioneringen av hushållningssällskapens övriga tjänstemän, bidrager med en tredjedel av årspremien. Pensioneringen synes med fördel kunna ske genom anslutning till Kungl. Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring enligt bestämmelser av år 1936. Torrldggningsveflcsamheten stdlles i sin helhet direkt under statlig ledning. Att utbryta dräneringsverksamheten ur hushållningssällskaarbete för jordkulturens höjande och den till en kår av utepens överflytta slutande för jords torrläggning arbetande krafter under direkt ledning av en central myndighet för hela landet skulle lätt kunna leda därhän, att dräneringsverksamheten även komme att utbrytas ur den jordbruksekonomiska miljö, inom vilken den måste vara förankrad, och där den nu är samt komme att vara förankrad, om den fortfarande anförtros åt hushåll- Genom sådan skulle fara föreligga för att ningssällskapen. omorganisation arbetet för komme att till att i grad bliva dränering övergå övervägande en teknisk verksamhet. I detta fall skulle verksamheten icke komma att motsvara sin uppgift samt snart förlora jordbrukarnas förtroende. Den skada, som brytandet av sambandet mellan jordbruksekonomien och dräneringsverksamheten skulle medföra, komme att väga avsevärt än den som att med tyngre olägenhet, ligger däruti, åkerjordens dränering dräneringsavlopp å ena sidan samt vattenavledningar etc. å den andra planläggas av olika förrättningsmän. Det är i främsta rummet av denna anledning, som jag icke kan biträda de sakkunnigas organisationsförslag i denna del, liksom icke heller de premisser, på vilka det grundats eller den utformning det erhållit. 15

har således att i detalj ingå på detta alternativ, men

Jag ingen anledning

vill dock att mitt förmenande det allmännas kostnader för anföra, enligt en efter denna skulle komma att i avsevärd grad överorganisation linje de av de beräknade kostnaderna. Härtill kommer att åtstiga sakkunniga skulle medföra dubbelresor i ökad omfattning. De jordbrukskongärden sulenter i tjänst, som för närvarande ha sig anför-

hushållningssällskapens trott arbetet för jords dränering, verka nämligen ofta även för grundför-

i annan form, såsom beteskultur och cementerings-

bättringar nyodling, arbeten för vilka uppgifter höra nära samman gödselvårdsanläggningar, med arbetet för grundvattnets sänkning. Mera än en av dessa uppgifter

utföras nu ofta på en gård vid ett och samma besök eller på olika gårdar under en och samma resa genom en bygd. Efter omorganisation enligt ifrågavarande alternativ skulle så icke bliva möjligt. Om de jordbrukskonsulenter, vilka nu i övervägande grad arbeta för jords dränering, överflyttades till statstjänst, skulle hushållningssållskapen nämligen nödgas anställa nya arbetskrafter för de övriga uppgifterna. Jag vill beträffande föreliggande fråga slutligen anföra följande. Under de senare åren har utvecklingen i vårt land i allt större omfatti den att — ning gått riktningen, jordbrukarnas egna sammanslutningar där så erfordrats med stöd av statsmedel - hand om och tagit organiserat verksamhet av olika slag till jordbrukets främjande. Det har härvid framgått, att jordbrukarna mäktat fullgöra uppgifter av i hög grad krävande art, i själva verket avsevärt mera krävande än handhavandet av verksamheten för jords torrläggning, på ett framstående sätt, varför också en utveckling i denna riktning av statsmakterna ansetts önskvärd. Det kan under sådana förhållanden synas, att ifrågavarande alternativ, som innebär ett organiserande i motsatt riktning, d. v. s. ett utbrytande ur jordbrukarnas egna föreningar, hushållningssällskapen, av en verksamhet, som av dem upptagits och fullföljts, borde hava krävt vida starkare motiv än de, som av de sakkunnigas majoritet anförts.

Då de såsom ett alternativ anfört torrlåggningsverksakkunniga möjligt

samhetens i dess helhet ställande under direkt ledning av central statlig myndighet, har jag ansett mig böra reservera mot detta alternativ,

mig även om de sakkunniga av vissa angivna skäl förordat, att dräneringsverk-

samheten fortfarande skall handhavas av

hushållningssällskapen.

Torrldggningsverksamheten inordnas z sin helhet under hushållnings-

sällskapen. Endast tre hushållningssällskap hava förordat detta förslag.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att hushållningssällskapen med

sin nuvarande organisation icke kunna taga hand om lantbruksingenjörer-

nas verksamhet, men anser mig icke kunna instämma i de sakkunnigas mo-

tivering. Det synes icke föreligga såsom de

anledning att, sakkunniga gjort, i detta sammanhang fälla omdömen om hushållningssällskapens förmåga

att fullgöra sina arbetsuppgifter

överhuvudtaget.

Hashållningssällskapens nuvarande omkostnader ;för dräneringsverksam-

heten. Beträffande de sammanställningar, som av de sakkunniga gjorts

över hushållningssällskapens dräneringsverksamhet, vill att en jag anföra,

jämförelse mellan olika kostnad för av

hushållningssällskaps planläggningen dräneringsföretag och ledningen av utförandet icke kan ske

på grundvalen av uppgifter i dessa sammanställningar. Först bör erinras därom, att inom många

_ hushållningssällskap tjänste-

männen under resorna utföra uppgifter av olika slag. Det är därför icke möjligt att med någon nämnvärd grad av noggrannhet fördela kostnaderna. Därtill kommer att vissa i sitt .arbete om-

hushållningssällskap på

rådet följt samma princip, som staten tillämpat, d. v. s. i stort sett inskränkt arbetet till upprättandet av åt de som därom planer jordbrukare, anhållit, samt kontroll av att arbetet blivit av jordbrukarna tillfredsställande utfört, under det att andra

hushållningssällskap därjämte igångsatt

en omfattande till kurser ute i

upplysningsverksamhet, exempel genom

bygderna etc., vid vilka även jordartsspecialister medverkat. Denna undervisning har haft samma karaktär som undervisningsverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolorna endast med den skillnad, att eleverna vid dessa kurser utgjorts av praktiska jordbrukare, vilka haft möjlighet att omedelbart omsätta de förvärvade Vissa kunskaperna. hushållningssällskap ha därjämte målmedvetet såväl arbetet för organiserat planläggningen och icke minst arbetet för de planlagda ut-

dräneringsföretagens

förande i avsikt att erhålla ett med utfört arbete av

fackmannakunskap

hög kvalitet och därmed effektivitet och För lång varaktighet. diknings-

förmanskåren hållas inom vissa hushållningssällskap årligen fortbildnings-

kurser av vederbörande ledare. Det har även förekommit, att husnågot hållningssällskap upptagit och under en av år ekonomiskt understött

följd

arbete för och försöksverksamhet om-

vetenskapliga undersökningar på

rådet för jordens

torrläggning.

Då uti sällskapens uppgifter om deras kostnader för dräneringsverksamheten i allmänhet torde ingå samtliga utgifter av anförda slag, framgår härav, att det vore ett misstag att sätta dessa kostnader i förhållande till den planlagda och dränerade arealen.

Utbildning av arbetskraften I huvudsak instämmande i de sakkunnigas yttranden i olika sammanhang om fordringarna på kompetens för arbete på området för jords torrläggning vill jag tillägga, att det synes mig vara önskvärt, att ekonomiska förutsättningar skapas för en mera planmässig,

målmedveten och grundlig utbildning av arbetskrafter än den nuvarande.

Detta gäller såväl i fråga om de grundläggande matematisk-naturveten-

och de tillämpade studierna

skapliga agronomisk-vattenbyggnadstekniska

och övningarna, som beträffande förvärvandet av praktisk erfarenhet på området. Här är dock icke platsen att närmare ingå på denna fråga.

Herr F redholm: Bland de olika som varit förelagda de sakkunniga till behand-

frågor,

har en av de viktigaste gällt åstadkommande av en sådan ordning ling, för av de .på förekommande

handläggningen lantbruksingenjörsdistrikten

att förrättningarna må kunna påbörjas och avslutas tjänstegöromålen, med mindre tidsutdräkt, än vad för närvarande såsom regel är fallet. Såsom allmänt är känt hava, till följd av den år efter år fortgåend-e ökningen av antal och omfattning, förrättningarna kommit att tjänsteuppgifternas i allt ut på tiden. Sålunda inträffar det i många fall, att högre grad draga icke ens hinner påbörja begärda undersökningar under lantbruksingenjören det år, då ansökning därom göres, även om ansökningarna inkommit redan i av året. Likaså åtgår i regel anmärkningsvärt lång tid mellan början och deras avslutande. Detta icke endast

förrättningarnas påbörjande gäller

arbeten av särskilt omfattning, i vilka fall nämnda tid ofta betydande

uppgår till 10 år och däröver, utan även mera obetydliga tjänsteuppdrag.

Förhållandena härutinnan hava efter hand försämrats i sådan grad, att det numera överhuvud taget icke längre låter sig göra att annat än i untill, att förrättningarna kunna för de jordägare, dantagsfall taga hänsyn

vilka rekvirerat biträde av lantbruksingenjör, vara av särskilt brådskande

natur. I detta och då sakkunskap på ifrågavarande område icke på läge annat sätt står till buds, är det icke ägnat att förvåna, att starka och klagomål allt oftare framkomma från jordägarnas sida över berättigade har också

förrättningarnas långsamma handläggning. Lantbruksstyrelsen vid olika tillfällen haft anledning att fästa statsmakternas uppmärksamhet

på dessa förhållanden.

Påtagligt är, att en mera rationell ordning i fråga om handläggningen av lantbruksingenjörsdistrikten måste snarast åvägaförrättningarna på bringas, därest man vill undvika, att betydande jordbruksintressen i fortsättningen utsättas för allvarliga risker. Ur synpunkten av den betydelse,

som en fullt effektiv lösning av denna fråga därför måste anses äga för vårt jordbruk, kan densamma icke sägas hava i det föreliggande betänkan-

det ägnats den uppmärksamhet, som enligt min uppfattning bort krävas.

Emellertid äro hithörande spörsmål behandlade på olika ställen i be-

tänkandet. Sålunda har i samband med redogörelsen för torrläggningsverk-

samhetens nuvarande omfattning omnämnts, att redan för omkring 20 år

sedan en balans av icke medhunna förrättningar började uppstå å lant-

samt att denna balans under de senare åren om-

bruksingenjörsdistrikten,

fattat ända till 44 % av hela antalet såsom förförrättningar, varjämte klaring härtill anförts, att den i antalet utökning förrättningsmän och med bidrag av statsmedel anställda tjänstebiträden, som vid olika tillfällen vidtagits, icke hållit jämna steg med den i samband med allmänna jordbrukets utveckling inträffade stegringen i Vidare torrläggningsverksamheten. har i annat sammanhang framhållits, att ökningen i lantbruksingenjörernas arbetsbörda till stor del uppstått att dessa därigenom, befattningshavares tid alltmera kommit att tagas i anspråk för beträfutredningar fande av mera vattenregleringsföretag betydande omfattning, vilka utredningar legat så att säga vid sidan av de ordinarie och tjänsteuppgifterna bekostats av i särskild ordning anvisade statsmedel. I om sist berörda fråga arbeten har i betänkandet hävdats den att desamma kunde uppfattningen, antagas bliva i ännu fortsättningen mera allmänt förekommande än hittills och sålunda i allt högre grad taga lantbruksingenjörernas tid i anspråk. Härjämte har såsom en ytterligare orsak till att man bidragande finge räkna med en fortsatt av antalet ökning förrättningar på lantbruksingenjörsdistrikten anförts den omständigheten, att de i genom förändringar vattenavrinningen, som uppstå till följd av redan verkställda avdikningar, nya dikningsarbeten efter hand framtvingas. Vad angår frågan om vad som borde för åstadkommande av en åtgöras snabbare av handläggning förrättningarna har i betänkandet påvisats, att en lösning av denna fråga kunde vinnas en av genom uppdelning tjänstegöromålen på sådant sätt, att förrättningar av mindre och ombetydelse fattning, för vilkas handläggning icke erfordras den särskilt i kompetens, tekniskt hänseende, som anses böra krävas av lantbruksingenjör, överflyttades på andra vilka kunde i löneavseende förrättningsmän, givas en något lägre placering, än vad som gäller för lantbruksingenjör. Till ifrågavarande grupp av mindre hava i betänkandet i betydande förrättningar räknats första hand sådana, som avse mindre till vilka dikningsföretag, statsbidrag må enligt av de sakkunniga framlagt förslag utgå enligt vissa enklare former, innefattande, bland annat, borttagande av syneförrättningstvånget. Härutöver skulle åt de nya den förrättningsmännen uppdragas handläggning av täckdikningsärenden, som för närvarande sker med anlitande av hos

hushållningssällskapen anställda tjänstemän.

En dylik av för omläggning ordningen förrättningarnas handläggning på lantbruksingenjörsdistrikten skulle, förutom att bättre överensstämmelse ernås mellan göromålens art och kvalifikationer och befattningshavarnas löneställning, medföra ytterligare vissa i olika avseenden förväsentliga delar, för vilka i betänkandet. skulle utförligt redogöres Sålunda möjlighet skapas för ett ur olika synpunkter påkallat och smidigare ändamålsenligare utnyttjande av tillgängliga arbetskrafter ävensom för ett sådant samordnande av å ena sidan vattenavledningsverksamheten och å andra sidan

i betraktande av att till nämnda verktäckdikningsverksamheten, som, samhetsgrenar hörande arbeten ständigt ingripa i varandra, måste anses lämpligt och riktigt. biträder helt den uppfattning i förevarande spörsmål, som sålunda Jag i betänkandet kommit till uttryck. Däremot ser jag mig nödsakad att anavvikande trots mäla en gent emot de sakkunnigas majoritet mening, när, de som en omläggning på angivet sätt av ordningen för fördelar, genom handläggning skulle vinnas, och då någon olägenhet av förrättningarnas reell art icke kunnat visas därav bliva en följd, genomförandet av en likväl ansetts nu icke böra komma till stånd. dylik omläggning De skälen, varför de sakkunnigas majoritet ansett huvudsakliga av denna fråga böra tillsvidare uppskjutas, hava i betänkanavgörandet

det uppgivits vara, dels att anställandet på lantbruksingenjörsdistrikten

av och tjänstebiträden för mindre dikningsföretag nya förrättningsmän och kunde befaras leda till en i viss mån till sin storlek täckdikningar svårbedömbar då, i vad särskilt beträffar täckdik-

statlig organisation,

en eventuell av de för närvarande relativt ningsverksamheten, skärpning villkoren för statsunderstöd till verksamhet icke kunde gynnsamma sagda att medföra en i verksamhetens omslutning, dels att en undgå minskning av frågan om hushållningssällskapens förhållande ingående undersökning till staten i det stora hela torde kunna förutses inom en snar framtid komma till stånd, dels slutligen att den av de sakkunniga föreslagna för avlönande av lantbruksingenjörerna borde först vara nya ordningen åtminstone i huvudsak genomförd.

Dessa skäl kunna tillmätas någon verklig betydelse i sak.

näppeligen vill inskränka att därutinnan endast framhålla, att det icke bör Jag mig

möta svårighet att på sådant sätt utforma den nya organisationen,

någon att den fast anställda personalen begränsas till allenast vad som betingas av det med till omfattning normalt

hänsyn torrläggningsverksamhetens

framträdande behovet, medan därutöver uppkommande krav på yttermedelst anställda arbetskrafter. Dessa

ligare personal tillgodoses tillfälligt

hava också vid

synpunkter i fråga om personalanskaffningen iakttagits

utarbetandet av det i betänkandet för en dylik organisation införda alternativet. Jämväl övriga för ett uppskjutande av förevarande fråga anförda skäl synas mig väga ojämförligt mycket lättare i vågskålen än de olägenheter, varmed ett fortsatt bibehållande av den nuvarande ordningen

för av lantbruksingenjörsdistrikten förekommande handläggningen på

tjänstegöromål oundvikligen måste bliva förknippat. I sistberörda avsende torde det vara uppenbart, att nämnda olägenheter komma att än ytterligare skärpas efter genomförandet av i betänkandet

föreslagna förändringar i vissa andra avseenden, nämligen i fråga om

införandet av dels i för mindre dik-

förenklingar förrättningsförfarandet

och dels hel statsavlöning för lantbruksingenjörerna och deras

ningsföretag,

biträden. Betänkandet innehåller också vissa antydningar i denna riktning. Sålunda har i den förstnämnda framhållits, att den tidsvinst, som

frågan

genom förenklingarna i förrättningsförfarandet möjligen kunde uppkomma, kan förväntas bliva i stort sett motverkad därav, att ifrågavarande dikningsverksamhet komme att ytterligare svälla ut och sålunda i ännu högre grad än hittills taga lantbruksingenjörernas tid i anspråk.

Det råder enligt min uppfattning intet tvivel om att så komme att ske,

och att därigenom olägenheterna med den långsamma handläggningen, särskilt av de mera omfattande och krävande förrättningarna, skulle komma att göra sig ännu starkare gällande. Enahanda verkningar kunna

förväntas bliva en följd genom införandet av det för lantbruksingenjörerna

och deras biträden Detta har också

föreslagna nya avlöningssystemet.

förutsetts i betänkandet. Sålunda har framhållits, att efter övergången till det nya avlöningssystemet någon minskning i lantbruksingenjörernas och deras tjänstebiträdens arbetsprestationer kan tänkas inträda, med anledning dels av att nämnda befattningshavare tillkommande rätt till semester kunde antagas bliva framdeles fullt utnyttjad, medan hittills lantbruksingenjörerna endast i ringa utsträckning begagnat sig av dem medgiven rätt till tjänstfrihet, och någon rätt till ledighet från tjänsten överhuvudtaget icke förefunnits för tjänstebiträdena, och dels av att det nya avlöningssystemet helt naturligt icke kan vara ägnat att i samma grad som det hittillsvarande leda till en hög arbetseffekt. Till följd av nu anförda omständigheter lärer, därest såsom de sakkun-

nigas majoritet föreslår lantbruksingenjörerna skola jämväl i fortsättningen handhava förrättningarna rörande de mindre dikningsföretagen, en utökning av antalet lantbruksingenjörstjänster visa sig ofrånkomlig. En dylik utveckling måste enligt min mening betecknas såsom icke lycklig,

då den skulle innebära tillsättande av nya med

befattningshavare högre kvalifikationer och löneställning, än vad som kräves för av fullgörandet de arbetsuppgifter, vilka motiverat inrättandet av de nya tjänsterna.

Med härtill det vara att bestämt avråda särskilt

hänsyn synes anledning från införandet av det föreslagna nya avlöningssystemet, med mindre det

samtidigt tillses, att för handläggningen av dikningsärenden av mindre

omfattning komma att på lantbruksingenjörsdistrikten stå till förfogande förrättningsmän, vilkas kompetens och lönegradsplacering är avvägd efter

arten av på dem sålunda ankommande

tjänsteuppgifter.

Av det ovan anförda framgår, å ena sidan, att det

organisationsalter-

nativ, varom de sakkunnigas majoritet förenat sig, i stället för att erbjuda

ur de svårigheter, som i här berörda avseenden hittills gjort någon utväg fastmera är att än ytterligare förvärra desamma, samt, sig gällande, ägnat å andra att nu olika spörsmål kunna erhålla en fullt sidan, ifrågavarande tillfredsställande lösning genom det organisationsalternativ, som innefattar ett sammanförande av i dess helhet torrläggningsverksamheten under statens direkta anser därför att de sakkunniga bort ledning. Jag i föreliggande betänkande föreslå till genomförande sistnämnda organisationsalternativ.

BILAGOR

Tabell I- Antal und

på lantbruksingenjörsdistrikten

1925 1926 1927 1928 1929

ansåg* saåê

Distrikt å å å å

så å så ;is ä äs å så ss S äs

= ;ä u) q ;å w : ;å w s: ;g m = ;å 4 r.. ‘C s. 1 s.. 4 In 5 s.

Stockholms län . 43 115 158 50 107 157 55 69 124 54 106 160 111 119 2 Uppsala län . . . 27 38 65 23 46 69 22 57 79 17 49 66 22 49 Södermanlands län . . . . . . 19 37 56 23 44 67 27 42 69 23 51 74 37 60 Östergötlands län 24 104 128 27 129 156 47 91 138 52 107 159 65 107 17 Jönköpings län . 33 65 98 29 104 133 67 101 168 81 83 164 65 81 14 Kronobergs län . 44 110 154 39 52 91 54 98 152 66 104 170 61 106 16 Kalmar län . . . 45 103 148 33 125 158 45 78 123 56 89 145 46 105 15 Gotlands län_ . . 12 71 83 10 92 102 22 70 92 24 51 75 39 51 9 Blekinge län . . 41 82 123 30 49 79 26 78 104 29 76 105 47 104 15 Kristianstads län 39 99 138 42 92 134 61 88 149 54 58 112 58 122 18 Malmöhus län . 57 87 144 51 96 147 50 74 124 45 106 151 62 . 89 15 Hallands län och Älvsborgs läns södra del . . . 62 130 192 46 104 150 34 89 123 47 63 110 53 86 13 Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs läns norra del . . . 62 75 137 62. 52 114 62 48 110 88 56 144 105 54 15 Skaraborgs län . 54 96 150 61 94 155 70 114 184 106 55 161 73 122 19 Värmlands län . 49 40 89 44 39 83 58 39 97 73 35 108 79 38 11 Örebro län 37 40 77 21 69 90 21 32 53 23 26 49 61 34 9_ Västmanlands län 49 156 205 55 180 235 68 152 220 76 181 257 94 150 24 Kopparbergs län 25 104 129 39 94 133 81 61 142 84 71 155 80 78 15 Gävleborgs län . 33 70 103 30 74 104 47 50 97 46 56 102 47 64 11 Västernorrlands u län . . . . . . 57 184 241 30 178 208 47 114 161 60 107 167 103 109 21‘ Jämtlands län . . 6 275 281 11 301 312 85 177 262 126 211 337 184 102 28 Västerbottens läns södra del 10 319 329 15 390 405 40 261 301 74 380 454 110 251 36 Västerbottensläns norra del och 3 Norrbottens J läns södra del 21 323 344 15 386 401 70 227 297 135 196 331 144 164 30 Norrbottens läns norra del . . . 13 206 219 120 378 498 269 208 477 235 110 345 237 179

Summa 862 2929 3791 9063275 4181 1428 2418 3846 1674 2427 4101 1983 2424

-årsperioden 1925 1934 handlagda fiirriittningar.

1930 1931 1932 1934 Medeltal per år

-ha -på -..nu -..E -§8 -..å

aocaw

Em£_§..: awmamafimu

afifisw

ummzmnfimu

Sufism

Hamnar?

.aEE:m aEE=m

.59? §3 av??

Emfififit

aEE=m

uawzmøuumu

wEE=m

«mud umaâ nu?? «mad .~o:.m 33

5mE

ä??

L ...E954 53.4 a. € : a. € : 21:4

r \ 1122 120 242 111 146 257 88 155 243 81 184 265 62 191 253 78 131 209 25 55 80 18 43 61 33 58 21 39 60 31 48 79 23 46 69

38 45 83 45 58 103 36 86 25 71 96 27 53 80 30. 51 81 53 121 174 42 97 139 35 85 120 65 109 174 57 105 162 47 105 152 72 89 161 68 82 150 73 93 166 56 69 125 22 71 93 57 84 141 90 100 190 110 96 206 103 109 212 83 142 225 61 94 155 71 101 172 49 91 140 57 67 124 95 52 147 88 47 135 80 51 131 59 89 140 40 101 33 59 21 55 76 14 86 100 24 72 24 64 88 44 75 119 41 75 116 33 77 110 29 119 148 29 104 133 35 84 119 105 96 201 110 136 246 92 121 213 101 138 239 109 171 280 77 112 189 57 56 113 63 38 101 77 65 142 64 133 197 54 165 219 58 91 149

39 95 52 52 104 61 52 113 59 55 114 47 78 125 52 75 127

107 58 165 131 64 195 133 71 204 143 78 221 130 60 190 102 62 164 109 100 209 128 120 248 112 127 239 127 128 255 97 183 280 94 114 208 93 33 126 87 32 119 89 32 121 89 39 128 89 38 127 75 37 112 66 39 105 78 54 132 98 64 162 92 95 187 108 88 196 60 54 114 86 186 272 77 151 228 32 123 155 69 170 239 57 192 249 66 164 230 81 88 169 63 75 138 66 96 162 106 79 185 100 67 167 73 81 154 42 59 101 36 64 100 47 26 73 24 32 56 54 80 134 41 58 99

113 110 223 87 106 193 117 101 218 139 119 258 148 87 235 90 121 211 150 166 316 88 123 211 199 133 332 258 141 399 205 146 351 131 177 308

129 164 293 109 206 315 115 121 236 75 100 175 135 83 218 81 227 308

160 157 317 151 129 280 261 126 387 295 137 432 229 101 330 148 .195 343

234 203 437 189 211 400 304 190 494 204 172 376 296 202 498 210 206 416

I121 2311 4432 1974 2284 4258 2312 2157 4469 2307 2482 4789 2251 2506 4757 1782 25214303

Tabell H. Arealen av de till vilka

torrläggningsföretag, arbetsplaner upprätt

1925 1926 1927 1928 1929 d :5 :i d så.

a; 2° o: 2° aa å? 2° as §7; 2° os 2°

-E :eg-E os.: -E cu: -- -a a; g a: › -—- a :› -› g :› --- g E -—g

Distrikt å a å få få E å

.323 tags g haga g .ag haga g

-g å 5 U} g m 5 ä ~5 zñ ä rs E P .-5E H .—;= E é 2 E e F* .-5E Q å Q å Q å Q å Q å Hektar Hektar Hektar Hektar Hektar á Stockholms län 1 083 65 1 148 1 006 51 1 057 976 25 1 001 1 489 54 1 543 2 382 12 2 Uppsala län . . 1 146 52 1 198 1 384 46 1 430 208 3 211 271 45 316 951 5 9! Södermanla ds

län . . . .nL . 249 15 264 261 —- 261 753 34 787 760 23 783 453 64 51

07:1rg.ofh.m.d§ . 586 155 741 333 159 492 765 42 807 1 181 96 1 277 2 249 84 2 35

Jönköpings län 1 044 18 1 062 870 2 872 711 — 711 471 15 486 830 - 85. Kronobergs län 568 - 568 1 826 - 1 826 1 209 — 1 209 958 - 958 1 261 —- 1 2 € Kalmar län . . 1 035 17 1 052 944 —— 944 668 -—- 668 990 -—- 990 1 397 —- 1 39 Gotlands län . 898 53 951 20 76 96 432 115 547 220 —— 220 1 352 131 1 48 Blekinge län . 977 306 1 283 1 826 93 1 919 346 361 707 477 127 604 658 115 77 Kri tia tads

lä: . . . 1 342 149 1 491 1 789 14 1 803 1 391 46 1 437 1 442 305 1 747 1 673 14 1 66

Malmöhus län . 678 106 784 967 20 987 812 50 862 1 447 173 1 620 1 380 103 1 48 Hallands län och Älvsborgs läns södra del 638 127 765 1 096 253 1 349 569 186 755 639 169 808 675 123 79 Göteborgs och Bohus län ch Äl b

fins n(:I’sla°:1gei 341 - 341 1 410 —— 1 410 544 51 595 679 ~— 679 618 — 61

Skaraborgs län 1 321 —— 1 321 1 631 -—- 1 631 2 330 -v 2 330 3 714 44 3 758 4 283 65 4 34 Värmlands län. 532 -—- 532 489 - 489 479 —— 479 554 — 554 774 -—- 77 Örebro län 961 - 961 370 - 370 153 - 153 313 - 313 945 - 94 Västmanlands län . . . . . . 2 376 257 2 633 5 955 275 6 230 3 222 245 3 467 2 451 210 2 661 1 549 344 1 89

Kfipparbergs an . . . . . . 720 - 720 896 10 906 893 - 893 1 069 - 1 069 608 — 6C ‘

Gävleborgs län 1 072 -—- 1 072 698 - 698 909 - 909 556 -—- 556 1 452 ~ 1 45 V t I d

‘l1§neI.‘nf)r.r 2 208 -—- 2 208 1 839 — 1 839 838 4 842 552 1 553 1 270 — 1 27

Jämtlands län . 3 718 - 3 718 1 735 — 1 735 1 411 — 1 411 1 597 — 1 597 2 407 — 2 4C Västerbottens läns södra del 3 422 —— 3 422 1 486 - 1 486 920 — 920 3 629 — 3 629 1 419 — 1 41 Västerbottens läns norra del och Norrbottens läns södra del . . . . 3 510 - 3 510 285 - 285 68 - 68 291 - 291 855 — 85 N b tt

3511165210511: del 1 779 — 1 779 4 971 —— 4 971 5 367 — 5 367 3 879 —— 3 879 2 968 — 2 9G

Summa 32 204132033524340879993508625974 11622713629629 1262 30891 3440910603546

lantbruksingeniörsdistrikten under IO-årsperioden 1925-4934.

1930 1931 1932 1933 1934 Medeltal per år I :I - :i - sz :i 2= ,2. :i

ET; tam §~.; M §e:, an êa no äa m E? a..

.› s: .a :› : ...› :I u s: .a CI --v .5 5.5 E 2.5. E E 3.5 E E , ~

A g Q g Q g Q :å Q g n g

Hektar Hektar Hektar Hektar Hektar Hektar 2618 —— 2618 2012 -— 2012 1935 — 1935 1554 —- 1554 1378 75 1453 1643 28 1671 381 75 456 839 38 877 1903 9-‘ N) 1915 3539 5 3544 3237 150 3387 1386 43 1429

881 42 923 718 2 720 862 4 866 858 54 912 1 070 9 1 O79 687 25 712

l 225 57 1 282 763 4 767 526 25 551 1 266 h 1 266 1 714 13 1 727 1 060 64 1 124 438 —— 438 850 —- 850 1457 — —- 691 — 819 4 823 1457 691 824 824 l 105 —— 1 105 2 230 - 2 230 1 785 — 1 785 1 757 — 1 757 483 — 483 1 318 —- 1 318 [612 —- 1 612 32 — 32 554 — 554 1 711 15 1 726 1 664 3 1 064 3 1 667 1 061 3287 90 3377 1581 2 1583 1457 15 1472 335 20 355 1342 76 1418 1092 57 1149 407 243 650 695 371 1066 243216 459 949 622 1571 455 350 805 703 280 983

[906 82 1988 1656 57 1713 1756 12 1768 1452 43 1495 1592 55 1647 1600 78 1678 I584 444 2028 2012 91 2103 2091 12 2103 731 37 768 807 52 859 1251 109 1360

919 195 1114 1162 70 1232 937 51 988 1314 231 1545 982 52 1034 893 146 1039

1 575 -—— 1 575 2046 — 2046 838 —— 838 813 - 813 561 — 561 943 5 948 3055 41 3096 3741 82 3823 3547 -— 3547 3781 25 3806 3489 265 3754 3089 52 3141

397 411 808 994213 1207 1279162 1441 904 309 1213 961 434 1395 2009 286 2295

964 —— 964 1 135 —— 1 135 724 -— 724 — 872 872 1 546 90 1 636 943 10 953 835 -—— 835 1 318 — 1 318 1 044 - 1 044 - — — — - 634 634 852 852

1 798 2 1 800 1 172 - 1 172 2 452 - 2 452 2 386 — 2 386 1 499 — 1 499 1 601 1 1 602

3 120 3 120 3 851 - 3 851 3 181 3181 4 970 — 4 970 3 999 — 3 999 3 809 —— 3 809

F7210168238892384599303938940603509411124186313614322446008162447632|36045119137236J

Tabell III.

Uppgifter avseende areal, kostnad och statsunderstöd för torrläggningsföretag, 1932, 1932/1933 och 1933/1934, sammanställda med hänsyn

_ Enbart statsbidrag N S_ B1d1-agets å

reSsI:0fi1leIll(etS

A r e a l

§11 Antal Kostnad .

Bndrag -g pel_hektar förslag i I33 Odlad Jord Annan mark Summa

Kronor St. % Har % Har % Har % Kronor Kronor % 1 100 . . 232 592 131279 660 621673 799 752952 771 917 274: 60 458 830 376 . 100-200 132 337 62307 314 1 30726 168 1 93033 197 517 217: 81 257 360 211

200-250 17 43 25’58 13 8814 11 11372 12 51220209 25 880 21 l ha 250-300 20 2071 10 2724 04 4795 0‘6 27 348: 95 12 220 10 . ä

g 7 - - - - - - - -- - - - 400-500 1

500 . . 2 05 541 03 143’28 18 14869 15 501072: 77 465 530 382

Summa 392 100 198756 100 778555 100 977311 100 2015 977: 63 1220 740 100

i 100 . . 57 310 32700 360 198300 574 2310-60 531 351 6415:11 158 990 33‘7

100-200 81 440 41651 466 1 23243 35.‘ 1 64894 379 447 821: 40 219 830 466

200-250 25 136 93‘32 10‘4 16488 48 25820 59 115 14 57 300 121

o 614:

250-300 18 98 5571 62 73‘54 2‘1 12925 30 69 751240 34 290 73 å 1 0-5 086 0-1 1-o1 - 1-s7 - 1237: 21 310 01 300-350

E i

350-400 2 11 127 O1 1.28 - 2.55 O1 2134:43 960 02 ä 7 — - - - - _ _ - - - - 400-500 - - - ——- — — - - — 500 . . —— ——

Summa 184 100 89467 100 345674 100 4351311 100 988 203: 69 471980 100

100 . . 72 208 86343 306 267430 41‘5 353773 382 536 880: 71 245 560 222

100-200 206 597 1 550‘56 550 3 21057 498 4 761‘13 515 1 325 631: 92 638 570 580

200-250 47 13-5 32943 11s 48217 75 81100 88 367 924: 40 173 690 158 m 250-300 15 45 56‘37 20 4870 08 10507 10 60043: 35 27 870 25 å

300-350 0-9 1608 o-e 28-35 0-4 44-93 0-5 28 754:61 13 930 13 T

- - 313 - 2353; 38 1 170 01

§2 350-400 1 03 3-13 0-1

H - - - - - - - - - - - 400-500

500 . . 1 Os 152 O1 028 — 1s0 - 2290: 97 1 110 O1

Summa 345 100 282052 100 644487 100 926539 100 2323 879: 34 1101900 100

till vilka statsunderstöd beviljats under budgetåren 1924/1925, 1929/1930, 1931/ till statsbidragets resp. länets storlek per hektar.

statsbidrag och lån

Areal Statsunderstöd At] n a H Kostnad forslag Odlad jord Annan mark Summa Bidrag Lån Summa St. 7. Har % Har % Har % Kronor Kronor Kronor Kronor %

147 769 6 69351 88? 2 69649 835 9 39000 868 2 183 293: 23 450 580 1 326 160 1 776 740 692 36 188 82833 109 51208 159 1 34041 124 862 996: 31 191 220 553 740 744 960 291 7 37 3659 05 1635 05 5294 05 35 980: 27 11 420 19 090 30 510 12

1 06 3094 04 496 01 3590 03 25 405: 44 —— 12 050 12 050 05

191 100 7 58937 100 3 22988 100 10 81925 100 3 062 675: 25 653 220 1 911 040 2 564 260 100 98 280 5 76049 445 2 01777 445 7 77826 445 1288 739: 55 488 190 691 070 1 179 260 253 149 426 5 18788 402 1 81094 400 6 99892 402 2 373 270: 50 987 900 1 080 210 2 068 110 444 45 129 96533 75 22626 50 1 19159 68 609 619: 62 263 080 304 510 567 590 122 29 83 76675 59 37060 82 1 13735 65 614 355: 60 301 540 289 800 591 340 12? 10 29 9355 7 2974 0°7 12329 07 71 832: 15 39 630 40 160 79 790 17 11 3 1 10730 08 1712 04 12442 07 102 598: 59 49 530 47 560 97 090 21 4 11 1556 0°1 492 01 204s 01 18 734: 78 8 750 7 710 16 460 03 4 11 3385 03 4827 11 8212 05 62 692: 23 30 150 30 500 60 650 18 350 100 12 93081 100 4 52562 100 17 45643 100 5 141 843: 02 2 168 770 2 491 520 4 660 290 100 77 24:) 4 51470 459 1 52644 343 6 04114 423 1 116 301: 59 457 620 598 950 1 056 570 254 145 469 3 72890 379 1 94693 43’7 5 67583 397 1 870 574: 63 822 630 907 580 1 730 210 416 35 113 63456 65 30646 69 94102 66 449 914: 75 205 970 220 420 426 390 103 21 68 38512 39 46465 105 859‘77 60 484 288: 78 223 860 241 040 464 900 112 15 49 26517 27 1107 02 26224 18 158 985: 22 56 060 84 740 140 800 34 6 1°9 12573 13 9837 22 22410 16 119 230: 60 54 910 63 400 118 310 28 7 23 14850 15 3489 08 18339 13 202 668: 07 97 460 95 490 192 950 47 3 10 3095 03 6240 14 9335 07 28 4410:12 12 140 13 310 25 450 06 309 100 9 833153 100 4 45121 100 14 28084 100 4 430 403: 76 1 930 650 2 224 930 4 155 580 100

, Enbart statsbidrag t_ Bxdragets

A r e a 1

“IE resslfionliielicets Antal Kostnad .

Bxdrag -g pel_ hektar förslag i an Odlad jord Annan mark Summa

Kronor St. % Har % Har % Har % Kronor Kronor %

100 . . 94 354 1 14555 444 4 83567 65? 5 98122 60‘1 958 727: 12 449 260 449

100-200 138 517 1 28721 498 2 37754 322 3 66475 368 1 005 659: 91 478 500 478

200-250 22 83 8889 35 10729 15 19618 20 87 093: 80 42 690 43 m 10 38 50‘34 20 4795 06 9829 10 54 261: 69 26 710 27 S3 250—300 — 875 01 5 814: 10 2 900 03 .

i

300-350 2 08 729 03 146

—- — — — — — - - - - g 350——400 7 —— — — — — — - - — — - 400-500 — — — — —-— - -- - - - 500 . . —

Summa 266 100 257928 100 7 36991 100 994919 100 2 111556: 62 1000060 100

100 . . 304 380 3 38903 462 11 97764 674 15 36667 612 2 318 704: 75 1 098 340 446

100-200 415 520 478 5 49734 309 9 01686 35‘9 2 400 748: 05 1 174 130 478 3 51952 N

200-250 53 66 29390 40 27598 15 569‘88 23 265 730: 74 131 310 53 Q 250-300 21 26 12176 17 15’97 01 13773 06 79 492: 39 38 860 16 ä — —- — — 1412: — 700 — 300-350 1 01 2-22 222 1

:of

- 991 01 1105 - 8739:90 4280 02 f ä 350-400 03 1°14 H 100 -— 1225 — 10 372: 70 5 150 02 400-500 1 01 1126 02

262 — 909 — 13 951: 29 6 780 Os 500 . . 03 647 01

Summa 799 100 7 34529 100 17 78046 100 25 12575 100 5 099 151: 82 2 459 550 100

100 . . 152 383 1 40800 450 5 53800 648 6 94600 593 1 016 600: -— 482 200 385

100-200 194 488 1 47900 473 2 72500 31? 4 20400 358 1 139 400: - 553 700 443 : 200-250 33 83 16600 53 22400 26 39000 33 177 500: - 86 200 69

250-300 14 35 6100 20 4300 05 10400 12 58200:- 28 000 22 N

g

‘ 300-350 2 05 500 02 700 01 1200 01 7 800: - 3 800 03 ä ~— — 300 — 2 600: -— 1 300 01 2 350—400 1 02 100 200

— — 2.00 - 2 100: - 1 000 01 400-500 02 200 01

01 2900 03 32‘00 03 103 500: - 94 700 76 500 . . 1 02 300

Summa 398 100 312500 100 856800 100 1169300 100 2507 700:- 1250900 100

statsbidrag och lån Areal Statsunderstöd Kostnad förslag Odlad jord Annan mark Summa Bidrag Lån Summa. St % Har % Har % Har % Kronor Kronor Kronor Kronor %

79 346 5 34295 464 2 42107 451 7 76402 462 1 319 339: 56 542 560 700 570 1 243 130 296 100 439 5 42130 471 2 70682 503 8 12762 480 2 548 141: 38 1 173 860 1 210 290 2 384 150 569 20 88 27429 24 76l0 14 35039 20 158 400: 19 74 830 73 090 147 920 35 12 53 17670 15 5009 09 22679 13 126 672: 99 60 180 61 530 121 710 29 11 48 23267 20 12006 22 35273 2l 252 465: 79 114 380 125 970 240 350 57 3 13 3250 03 565 01 3815 02 27 083: 60 13 500 12 280 25 780 06 2 09 847 01 192 —— 1039 01 10 190: 95 5 000 5 180 10 180 02 1 0°4 1877 02 221 — 2093 01 28 000:- 10 990 12 800 23 790 06 228 100 11 50765 100 5 38342 100 16 89107 100 4 470 294: 46 1 995 300 2 201 710 4 197 010 100 250 296 13 84733 533 4 48179 510 18 32912 526 2 615 268: 55 1 108 700 1 355 190 2 463 890 300 404 47’8 9 34976 359 3 15388 358 12 50364 359 3 879 305: 85 1 752 180 1 834 250 3 586 430 436 80 95 1 250‘94 48 55594 63 1 80688 52 853 442: 63 400 980 413 110 814 090 99 45 53 53387 21 332‘96 38 86683 25 501 319: 63 235 500 211 060 446 560 54 26 31 56978 22 17835 20 74813 22 499 959: 32 232 480 247 500 479 980 58 17 20 25015 10 6976 08 31991 09 238 269: 14 117 140 112 970 230 110 28 16 19 11252 04 1932 02 13184 04 116 997: 67 54 950 56 400 111 440 13 7 Os 84°57 03 1121 01 9578 Os 103 698: 57 49 980 52 000 101980 12 845 100 2599892 100 880321 100 3480213 100 8808261:36 3951910 4282 570 8234480 100 130 339 7 23200 533 2 62900 497 9 8610O 523 1 695 600: - 609 500 934 400 1 543 900 3231 167 435 4 903O0 361 2 026’00-384 6 92900 36 8 2 306 900: —— 985 600 1 117 200 2 102 800 442 37 96 63200 47 23600 45 86800 46 421 500: - 191 300 206 000 397 300 83 21 55 37300 27 24400 46 61700 33 345 300: -— 164 200 160 700 324 900 68 13 34 23800 18 6900 13 30700 16 201 700: -— 88 500 102 100 190 600 40 7 18 10300 08 3800 07 14100 07 97 400: -— 47 000 47 300 94 300 20 6 15 57’00 04 1200 08 6900 04 69 700: - 33 200 33 000 66 200 14 3 08 3400 02 2500 05 5900 03 44 600: — 20 700 21 700 42 400 09 384 100 13 57200 100 5 27900 100 18 85100 100 5 182 700:- 2 140 000 2 622 400 4 762 400 100

Tabell IV.

rörande torrläggningsföretag, till vilka statsunderstöd beviljats Uppgifter under 1929/1930, 1932/1933 och 1933/1934, sambudgetâren 1931/1932,

manställda med till kostnadens storlek samt förhållandet mellan hänsyn

kostnad och båtnad (relativa kostnaden).

Antal företag, med kostnad

_ , Rela-

if bo R l t_ ea W‘ g u :Å H *4 1 i .E S “mma tions-

*‘ | | ;j | £3 ° Å I *‘ l “ c r mg 1 k ad

=2 g §2 §2 êê êê §22 êê så Aå

o °° 8° ° v-« v-o m :oo w zoo °-ta “o

v-1 m ‘-‘Mo We väg g

orrland alarna.

—— — -— — —~ 0 % 0‘26. . . . — -— — — 0 026-—0’50 . . % — — 7 4‘1% 050-—075 . . -— -— 23 135% 07:—-1‘00 . . — w 138 807,/.

Summa antal Relationstal 15‘8 % 0 % 0 % 100 %

oc ödra Sverige.

- .. — — 3 0-s% —— — 23 6‘3% °° 0°25-050 . . 1 3 — — 65 10 7 17-9%

i

o-so-o-va . . 075-100 . . 29 17 2 2 130 358% | 4 — — 111 306% C” 100—110 . . 27 1 — 31 86% . . 4

2 11o—~1‘2o

H 71 3 2 363 100 % Summa antal Relationstal 195% 08% 06% 100%

H e l a r i k e —— - —- 3 06% 025. . . . 1 — — 23 43%

0‘75——1oo . . 3 — — 249 466%

Summa antal Relationstal

Antal företag, med kostnad

:ä Relä R 1 ti ea v- a; ;i n.: u u s umma m L; a_ g

A I __.4 | Å | .x I -J4 l .a g |__.,: _.4 __ t. lons _

kostnad :å forslag V8 tal

oo Aê

o oc, oo oo mo Oo o H O Hm mo “S Ha W8

mg Så g

Norrland och Dalarna

025. . . . - —— — — — —— —— — — — 0 %

025-050 . . — —— — m 1 - — —~ — 1 03%

050-075 . . - —— — —— 1 —— ——— — — 1 03%

075-100 . . 3 23 29 16 15 2 ~— — -— 88 303%

100-—110 . . 2 56 53 36 38 5 1 — w 191 657%

1’10—120 . . 1 3 2 2 2 -— — -— — 10 331%

Summa antal 6 82 84 54 57 7 1 - - 291 100 %

Relationstal 21% 282% 289% 186% 106% 23 % 03% 0% 0% 100%

Mellersta och södra Sverige

025. . . . — — — 1 2 — — — —— 3 08%

V-5 0‘75——l00 . . 3 35 30 26 42 9 9 2 — 156 | 430% 1°00-110 . . 3 18 26 24 22 — —

x

5 3 101 27s% en 110-120 . . 2 13 5 — 5 —— — —— — 25 6‘9% F4 Summa antal 8 74 84 63 97 20 15 2 — 363 100 %

Relationstal 22% 204% 231% 173% 208% 55% 451% 06% 0% 100%

H e l a r i k e t. 025.. .. - - - 1 2 — -— — — 3 05% 025-050 . . - 5 6 11 1 - - — 25 38% 050-075 . . — 6 18 17 5 3 - —- 55 871% 075-100 . . 6 58 59 42 57 11 9 2 — 244 374% 1‘00—-110 . . 5 74 79 60 60 10 4 -- --- 292 446% 120-120 . . 3 16 7 2 7 —— —— — — 35 53% Summa antal 14 156 168 117 154 27 16 2 - 654 100 %

Relationstal 2l% 238% 258% 179% 235% 41% 25% 03% 0% 100%

Antal företag, med kostnad

Rela- Relativ- Summa kr. kr kr

Budgetår

kr. kr. kr. tionskr. - kr. kr.

000- 000- 000-

kostnad

000-

förslag tal

000- 000-

000 000 000

000 000 000 000 000 000

1 3 6 10 25 50

3 6 10 25 50 100 100 200 200

Norrland och Dalarna.

025 . . . .

0‘25——050 . .

1 —— — — 1 04% 050—075 . .

26 24 10 2 1 —— 134 0‘75——100 . . 27 43 530% ° . . 5 47 29 13 12 7 — — 115 460% 1‘00—1l0

6 75 72 39 36 17 4 1 ~ 250 100% Summa antal

Relationstal 24% 300% 288% 156%144% 68% 16% 04% 0% 100%

Mellersta och södra Sverige.

025 . . . .| 0 %

1 4 1 _ — 10 025--050 . . 3 41%

- -

1932—1933

050-075 . . 5 13 7 11 1 38 156%

24 29 2 —— 114 075—-100 . . 1 16 27 467%

. . 1 17 25 13 19 — 2 82 336% 100—11O

Summa antal 2 39 66 47 63 13 9 3 2 244 100%

Relationstal 08% 160%271'%19'3%25'8% 58% 3°7% 12% 08% 100%

Hela riket.

0‘25. . . . 0 %

. . —— 1 1 4 1 - — 10 20% 025--050

0’50-075 . . ~— 6 13 11 — 1 — 39 79%

. . 2 43 70 50 53 19 3 — 248 502% 075--100

100—1l0 . . 64 54 26 31 10 4 — 2 197 399%

Summa antal 8 114 138 86 99 30 13 4 2 494 100%

Relationstal 16% 231% 280% 174% 200% 61% 25% 0-s% 04% 100%

Antal företag, med kostnad

å Bela R 1 t e a 1v- s: s umma

go k. Q __. I I I g l g x mms_

° -=‘ | å* I 4‘ | o k t ad f sag 1

=3 *a*

§8 §2

gå

V8 §§ §§ §§ §§ Aå

:..gc«.g.pg Sgâgêê gå å

Norrland och Dalarna.

025. . . . - - - - - —— — — — —~ 0 %

—— — ——- — —- —— — — —- 025-050 . . —-—- O %

050-076 . . - 1 3 -—— 1 1 — — — 6 08%

075—1O0 . . 10 105 123 93 94 20 —- — -— 445 600% 100-l10 . . 21 120 104 11 31 4 —- —— ——- 291 392%

Summa antal 31 226 230 104 120 25 -— -— —— 742 100 %

Relationstal 42% 304% 310% 140% 170% 331% 0% 0% 0% 100%

Mellersta och södra

Sverige.

——I—I— 0% CO o: 0-25-0-50 . . - 1 3 5 5 — — —— — 14 16%

05o~075 . . — 27 23 24 9 2 — 31 1 122

I

13-5%

co 075——1‘00 . . 9 92 147 96 92 33 7 4 — 480 532%

S: 100--l10 . . 9 82 93 48 37 15 2 — — 286

317% v* Summa antal 18 202 271 173 165 57 11 5 — 902 100 %

Relationstal 20% 224% 301% 102% 103% 03% 12% 05% 0% 100%

H e l a r i k e t.

025. . . . _ - - - - - - - - —- 0 %

025-050 . . - 1 3 5 5 — — —- — 14 09%

0’50—-075 . . — 28 31 24 32 10 2 1 — 128 78%

075-100 . . 19 197 270 189 186 53 7 4 -- 925 502%

100—110 . . 30 202 197 59 68 19 2 — — 577 351%

Summa antal 49 428 501 277 291 82 11 5 — 1644 100 %

Relationstal 30% 200% 305% 168% 177% 5O% 07% 03% 0% 100%

Tabell V. r

Tabell utvisande av personalen hos hushållningssällskapen för täck-

areal i hektar under

1 9 2 4 1 9 2 7 1 9 2 8 Hushållnings- SällskaP kontr. kontr. kontr. kontr. kontr.

1112?*- llizrå 3:2: L122? Yâzâ

1 Stockholms. . . . . 269 99 232 68 356 94 400 125 306- 130

2 Uppsala . . . . . . 287 199 362 248 400 339 465 469 429 418 3 Södermanlands . . . 304 124 503 71 578 160 538 104 1 001 207 4 Östergötlands . . . 1 160 850 1 627 880 1 309 837 1 833 883 1 539 l 115 5 Jönköpings. . . . . 3 13 5 7 4 1 5 13 24 12 6 Kronobergs . . . . 205 149 270 179 240 113 234 130 254 162 7 Kalmar norra . . . 162 65 128 50 112 45 127 50 157 62 8 Kalmar södra . . . 41 24 97 40 122 28 111 37 140 75 9 Gotlands . . . . . .2 95 30 97 _41 101 54 130 59 166 88 10 Blekinge . . . . . . 250 43 350 78 270 110 200 108 280 80 11 Kristianstads. . . . 103 63 91 70 204 122 147 106 237 147 12 Malmöhus . . . . . 553 137 462 125 439 237 286 260 488 228 13 Hallands . . . . . . 102 38 90 8 80 25 176 25 157 35 14 Göteborgs o. Bohus 412 175 326 248 126 249 377 255 322 257 15 Älvsborgs norra . . 351 125 603 230 650 250 690 300 720 350 16 Älvsborgs södra . . 44 2 126 54 123 21 99 12 126 18 17 Skaraborgs . . . . . 964 467 1203 684 1 605 767 1572 931 2513 1 155 18 Värmlands . . . . . 310 208 377 310 426 187 425 192 670 363 19 Örebro . . . . . . . 437 336 1103 486 805 371 788 428 730 483 20 Västmanlands . . . 995 995 1273 1273 975 975 1 026 1 026 1 139 1 139 21 Kopparbergs . . . . 42 24 65 62 145 57 130 60 207 87 22 Gävleborgs. . . . . 234 50 171 75 186 60 198 75 193 80 23 Västernorrlands . . 54 31 105 76 90 48 82 48 93 53 24 Jämtlands . . . . . 67 67 24 24 24 24 16 16 32 32 25 Västerbottens . . . 166 121 123 44 135 33 148 31 139 41 26 Norrbottens . . . . 168 126 137 102 173 129 206 154 134 100 Summa

dikning planlagd och under hushållningssällskapens kontroll täckdikad

IO-årsperioden 1924-1933.

1929 1930 1931 Medeltal kontr. kontr. kontr. kontr. kontr. kontr.

11:11:‘; 111:1; }1:l:;§ 11:11:‘; 11,312? 11:11:?

656 168 531 192 382 157 596 144 628 129 436 131 1 481 449 565 512 . 545 430 382 345 490 380 441 379 2 857 340 1 138 330 951 331 1 036 265 736 345 764 228 3 1 831 1 017 1 869 1 087 2 412 860 1 653 747 1 820 800 1 705 908 4 14 6 9 - 17 —- 24 - 90 -— 20 5 5 216 1 72 162 147 290 118 299 249 445 380 262 180 6 256 130 241 215 228 205 127 120 119 118 166 106 7 78 75 65 33 1 15 37 132 58 284 80 119 49 8 194 61 87 115 132 65 146 79 307 125 146 72 9 270 147 220 105 280 86 230 76 330 141 268 97 10 344 212 187 165 282 181 417 212 482 426 249 170 11 299 201 396 344 508 405 583 320 1 401 1 097 542 335 12 324 149 422 204 504 219 298 234 662 245 282 118 13 389 251 275 218 296 260 375 270 702 326 360 251 14 743 350 646 300 490 240 652 275 1 138 300 668 272 15 118 1 7 98 30 1 19 23 88 32 138 74 108 28 16 2 474 1 473 2 101 1 308 1 994 1 037 1 948 961 3 030 1 388 1 940 1 017 17 650 448 637 490 526 398 541 374 496 451 506 342 18 1 098 581 1 120 588 683 556 769 412 964 461 850 470 19 1 145 1 145 1 147 1 147 841 841 638 638 905 905 1 008 1 008 20 121 69 162 72 113 82 126 57 153 85 126 66 21 246 105 252 108 230 125 284 102 489 123 248 90 22 85 51 75 44 67 47 90 56 292 60 103 51 23 5 5 4 4 3 3 32 32 192 192 40 40 24 127 6 28 14 28 10 38 15 74 13 101 33 25 105 78 156 117 73 54 85 63 361 270 160 119 26 11 618

Tabell VI.

Tabell utvisande av hushållningssällskapen under 10-årsperi0den

täckdikningsansluget

1 9 2 7 Hushållningssällskap Areal Län Areal Lån Areal Lån

?§21 ?£::l ?§21

kronor kronor har kronor

Stockholms läns och stads 2644 6 937 40‘80 9 600 3467 7 150 Uppsala läns. . . . . 15‘35 3 450 2206 4 970 2423 5 350 Södermanlands r 6620 21 970 4994 18 060 8 4103 13 030 Östergötlands b 94 561.76 166 280 77 53167 144 890 111 66906 199 500 Jönköpings › 2 521 2000 - 3 3‘98 1 170 3 5‘17 1 840 Kronobergs › 37 16038 44 250 24 830l 22 990 21 8067 20 155 Kalmar läns norra . . . . 1 886 1 250 1592 4 860 618 1 700 › i södra . . . . - ~— — 4 9‘93 3430 1534 4970 Gotlands läns. . . . . 6 18‘78 7 650 35O6 12 540 4181 16 770 Blekinge » . . . . . 6 5745 16 910 6 2591 13 895 4179 18 265 Kristianstads › 20 8569 24 010 27 12217 37 170 24 106‘49 36 030 Malmöhus › 23 15546 49 647 31 25283 74 750 40 309‘7 8 94 690 Hallands » 4 1855 8 000 3 2474 9 000 2 2491 10 000 och Bohus läns 37 11216 39 260 44 12582 44 965 45 13833 49 965 Göteborgs Älvsborgs läns norra . . . 52 150°88 59 980 53 14268 49 780 49 17737 60 000 » » södra . . . 11 53‘91 17 870 8 2075 8 970 5 1407 4 350 Skaraborgs läns. . . . . 64 46614 103 110 111 77788 183 310 150 98318 235 760 Värmlands › . . . . . 6 56B1 12 730 4 3707 9 100 5 3197 7 810 Örebro › . . . . . 61 21928 69 155 46 12960 40 310 44 12634 37 510 4 Västmanlands I . . . . . 27 13049 29 527 36 17380 45 437 34 15658 32 620 › 2 773 2 110 1 530 1 000 4 10os 3 394 Kopparbergs › 16 9250 10 150 12 3863 9 625 15 2501 6 580 Gävleborgs

1925-1934 från täckdikningslânefonden förmedlade lån och

från

statsbidrag.

;beviljade

1928 1929 1930 1931

Areal Lån Areal Lån Areal Lån Areal Lån

?gif 123:1 ?§21 ?§21

tag har kronor tag har kronor tag har kronor tag har kronor

4 528 1 955 5056 11 875 6 5403 15 745 12 8588 20 010 3382 6 770 3765 9 300 10 64‘94 14 070 21 11775 25 000 14 5784 19 510 25 17101 49 180 22 17126 45 110 20 12622 40 185 118 73595 211 550 69 40078 123 840 107 64633 177 800 123 680‘36 177 880 7 2437 8 260 6 14’45 5 010 5 791 2 950 7 1677 5 260 31‘30 11 440 17 65156 22 035 12 4209 15 340 10 10052 13 530 3‘84 1 175 7 3310 8 340 4172 13 650 16 9140 27 680 2317 6 720 2279 8 340 3 1081 4 690 1025 3 550 13 64’31 26 070 391l 16 260 12 57‘63 20 790 22‘69 8 570 9 4929 19 080 31‘39 8 870 5 3992 8 780 971 4 260 35 14696 52 620 35 21230 49 850 34 16500 49 100 38 181’:-30 59 380 47 26086 93 980 30 220‘3 1 67 998 49 3457 4 108 835 59 40923 132 721 6 3479 11 820 19 14866 50 000 34 20381 67 488 33 219‘27 75 960 69 176315 69 995 70 133‘56 56 185 47 8621 33 560 75 17192 69 705 69 22511 75 120 44 17007 56 390 42 15139 46 800 41 9289 34 175 4 1818 6 670 7 1711 5 330 10 2969 8 425 13 2292 7 270 180 1 02593 250 000 130 65049 186 040 92 45462 145 500 126 64051 200 000 4 1780 4 880 6 7502 17 560 3 3021 6 400 3 2329 5 950 70 21684 67 550 70 199‘09 54 705 84 30038 84 180 96 26099 85 170 47 21379 40 430 38 156‘20 28 266 30 10498 22 799 38 15852 31 381 2 448 1 560 3 882 3 080 3 1007 4 150 5 14‘58 5 300 20 4358 14 060 20 3927 10 890 16 23l8 6 500 12 1828 5 290 -^ -— —- 300 1 200 — — — 2 491 1 015 -- - - 1505 3465 3 718 1 910 - - — 6 1102 2 480 1727 5 260 4 72O 1 620 4 820 1 790 21 5663 11 500 10 2565 6 450 -— —- — 46 11281 25 720

1 015 195 2 95827 835 719 3 610 1 7 1 066 752

1 9 3 2 1933

Hushållningssällskap Areal Lån Areal Lån

?âlllâl 121::)

statsbidrag har kronor har kronor kronor

Stockholms läns och stads 6719 15 580 27585 18 606 14 000

Kalmar läns norra . . . . 14 31‘64 11 646 30 8335 11 148 6 000 › › södra . . . . - - —— 41 13548 20 000 9 000 Gotlands läns. . . . . 14 61 11 14 875 43 13920 16 375 7 000 Blekinge » . . . . . 7 3891 12 180 17 8404 21 430 8 000 Kristianstads » . . . . . 53 21264 68 600 125 46612 87 935 20 000 Malmöhus › . . . . . 49 32194 113 816 137 1 030’65 197 300 55 625 Hallands » . . . . . 24 23402 55 780 35 239‘01 62 604 15 010 Göteborgs och Bohus läns 65 126‘56 49 900 68 160‘05 54 821 Älvsborgs läns norra . . . 61 15213 57 160 118 39689 58 440 10 330 » » södra . . . 15 3043 9 710 39 7437 11 025 3 970 Skaraborgs läns. . . . . 116 55160 169 770 426 2 20217 372 790 135 320 Värmlands › . . . . . 11 5816 14 520 207 37149 11 600 15 000 Örebro 1 . . . . . 80 19550 61 700 102 27671 80 000 16 346

1 9 3 4 Medeltal för åren 1925-1932 Medeltal för åren 1925-1934

t Säübiâiâg

Län Areal Lån Areal

1?:)1x_tea_l ?§21 Af§rt:_l

Areal

har kronor kronor tag har kronor tag har kronor kronor tag

410 1 79965 208 440 119 190 99 582 164 467 144 770 167 403 185 668 73 113‘14 7 340 7 895 5 13 4 212 17 30 4 858 6 247 185 420‘59 18 050 31 795 17 74 19 840 49 145 18 488 25 049 49 12470 8 004 10 930 6 29 8 788 13 44 8 945 10 638 125 46056 39 948 44 650 3 11 3 962 19 69 9 165 14 530 113 29834 24 530 21 410 43 15 441 23 78 16 443 19 284 65 25963 49 975 24 440 7 37 12 780 13 64 17 365 20 609 249 83056 75 000 59 400 33 154 47 095 64 253 53 970 61 910 235 1 337‘90 174 990 111 510 41 284 92 054 70 464 110 873 127 586 183 1 00086 204 970 85 230 16 114 36 006 34 215 55 562 65 586 284 52388 66 688 46 516 56 134 51 692 80 175 53 504 58 156 264 83623 74 160 52 104 51 158 54 927 79 250 57 200 63 444 73 13683 15 000 10 480 9 26 8 576 19 42 9 462 10 907 695 3 70856 574 885 326 775 121 694 184 186 209 1 146 242 117 288 326 273 51805 11 990 26 403 5 41 9 869 52 122 10 254 14 394 295 686‘30 136 074 65 619 69 207 62 535 95 262 71 635 79 832 421 1 14291 24 379 70 770 36 159 33 119 84 286 31 200 40 675 38 10808 18 800 10 160 3 10 3 318 7 23 5 309 6 725 170 26355 24 120 21 000 17 39 8 986 49 83 10 237 13 935

213 46007 13 620 35 600 22 53 13 022 40 90 12 160 15 720 17 55402 1 825 421 1 341 267 897 098 1 027 005 1 212 701

Tabell VII.

Hushållningssällskapens nettoutgifter samt av rekvirenterna till hushåll-

1924-1933; kostnad för täck-

1925 Hushâllningssällskap rekv. sällskap summa sällskap rekv. summa kronor

Stockholms 2 221 477 2 698 1 839 564 2 403 Uppsala . . . . . . . . . 2 899 2 899 3 521 3 521 Södermanlands 2 549 1 810 4 359 5 111 2 743 7 854 Östergötlands . . . . . . 8 056 2 302 10 358 9 148 3 183 12 331

ozooo-xmwmoøww

Jönköpings . . . . . . . 662 662 447 447 Kronobergs . . . . . . . 1 335 1 335 1 325 84 1 409 Kalmar norra . . . . . . 71 70 141 57 30 87 Kalmar södra . . . . . . 426 71 497 618 137 755 Gotlands . . . . . . . . . 140 140 ›-A Blekinge . . . . . . . . . 1 716 130 1846 2 692 400 3 092 pd D-I Kristianstads 4 925 154 5 079 5 366 136 5 502 1-1 I0 Malmöhus . . . . . . . . 4 152 1 930 6 082 4 063 1 995 6 058 r-4 OD Hallands . . . . . . . . . 1 500 274 1 774 1 500 304 1 804 F-K hå Göteborgs och Bohus . 5 500 5 500 7 240 7 240 5-4 U‘ Älvsborgs norra. . . . . 2 766 2 766 4 828 4 828 n-A G‘: Älvsborgs södra. . . . . 1 453 1 527 818 215 1 033 i-Å J Skaraborgs . . . . . . . 2 837 5 706 7 O34 3 349 10 383 O-Å ® Värmlands . . . . . . . . 5 008 5 008 5 253 5 253 D-i 1D Örebro . . . . . . . . . . 19 155 19 155 14 413 2 945 17 358 N) O Västmanlands . . . . . . 10 996 15 529 10 879 3 722 14 601 N) ›- Kopparbergs . . . . . . 1 570 1 570 2 720 2 720 [0 N) Gävleborgs . . . . . . . 3 893 3 893 3 245 3 245 NJ OD Västernorrlands . . . . . 1 092 1 092 2 095 2 095 IO DP- Jämtlands . . . . . . . . 800 800 365 365 [O U! Västerbottens . . . . . . 2 855 2 855 2 233 2 233 I0 Oi Norrbottens . . . . . . . 4 962 366 5 328 3 370 342 3 712 Summa 98 399

ningssällskap eller förrättningsman erlagda avgifter under 10-årsperi0den

inräknad.

dikningsförmän ej

1 9 2 6 1 9 2 7 1 9 2 8 sällskap rekv. summa sällskap rekv. summa sällskap rekv. summa kronor kronor kronor

2 197 610 r 2 807 3 468 1151 4 619 6 105 1 355 7 460 1 3 129 613 3 742 3 731 623 4 354 3 403 608 4 011 2 ’ 2 454 3 275 5 729 4 552 2 959 7 511 5 583 5 042 10 625 3 9 361 2 674 12 035 10 505 3 725 14 230 9 867 3 237 13 104 4

814 336 1 150 780 128 908 894 269 1 163 8 22 — 22 —— —— — 187 230 417 9 1 551 350 1 901 3 050 40 3 090 1 960 100 2 060 10 5 165 306 5 471 5 958 220 6 178 6 296 355 6 651 11 3 625 1 920 5 545 3 967 1 338 5 305 4 116 2 172 6 288 12

1 500 215 1 715 2 000 476 2 476 2 000 537 2 537 13

5 000 - 5 000 6 750 - 6 750 5 070 - 5 070 14 2 152 —— 2 152 3 867 -— 3 867 6 253 —— 6 253 15 1 190 210 1 400 691 168 859 1 430 215 1 645 16 3 555 5 010 8 565 3 106 5 309 8 415 6 097 7 853 13 950 17 4 243 -— 4 243 4 279 —- 4 279 8 025 — 8 025 18 13 547 4 237 17 784 12 676 5 664 18 340 15 828 5 434 21 262 19 9 671 3 505 13 176 9 164 3 443 12 607 9 009 3 625 12 634 20 3 639 —- 3 639 5 597 — 5 597 7 541 — 7 541 21 3 741 —— 3 741 3 761 —- 3 761 4 009 — 4 009 22 1 543 - 1 543 976 °- 976 1 699 - 1 699 23 1 260 -— 1 260 162 — 162 805 - 805 24 2 665 —- 2 665 1 578 —— 1 578 1 567 -— 1 567 25 3 733 336 4 069 3 911 474 4 385 3 615 252 3 867 26 121 322 112 075 143 374

1 9 2 9 J. 9 3 1 Hushållningsrekv. summa sällskap rekv. k r o n 0 k r 0 n o

5 890 1 326 9 596 7 689 450 . 3 456 701 4 476 2 780 819 Södermanlands 5 699 14 625 7 299 6 141 Östergötlands . 12 400 4 965 16 224 10 538 4 095

o:oa~1c:o1w-www

›-^ 0 Örebro . . . .. 4 671 23 145 14 944 4 871

M e d el t a l sällskap rekv. summa sällskap rekv. summa sällskap rekv. summa kronor

6 884 7 968 1 125 6 002 3 180 515 3 695 4 905 513 5 418 3 459 660 4 119 8 974 6 259 15 233 7 709 5 538 13 247 5 735 _ 4 725 10 460 12 907 4 700 17 607 10 578 5 715 16 293 10 571 3 847 14 418

ODCfl\‘lG5U1rJ € lDl\)r-5

- 721 1 655 — 1 655 736 —- 736 721

8 856 625 9 481 8 806 723 9 529 6 888 374 7 262 D-I r-4 3 377 2 040 5 417 4 145 4 903 9 048 3 856 2 091 5 947 I-IN) 2 000 1 461 3 461 3 900 3 257 7 157 2 040 1 189 3 229 D—l O: 4 800 — 4 800 10 100 -- 10 100 6 217 - 6 217 n-A uh —— 7 020 11 215 - 11 215 5 072 - 5 072 li-4 O! 7 020 836 149 985 936 234 1 170 1 016 183 1 199 I-lGU 13 040 6 168 19 208 - 10 276 10 276 8 128 6 040 - 14 168 l-Å ml —~ — 4 643 5 619 —- 5 619 r-Å (D 5 345 5 345 4 643 16 325 3 535 19 860 12 427 5 185 17 612 15 781 4 646 20 427 D-4 {D 9 047 2 294 11 341 10 362 2 761 13 123 9 754 3 419 13 173 N)C

Tabell VIII.

Uppgifter rörande torrläggningsföretag, till vilka statsunderstöd beviljats sammanställda med hänsyn till antalet ivarje

Antal förslag innefattande, vart A

u: allenast 2 l 3 l 4 l

å, L a n 1 företag av varandra obe-

3 En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån

a: bart och bart och bart_ och bart . och bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag oidrag

-— — 2 — -- - — Stockholm . . . . . 16 . . . . . . - - - - — - — — Uppsala - —— 2 —- — — - Södermanland . . . 3 . . . . - 15 — 2 — — - - Östergötland —- — — — -- -— - Jönköping . . . . . 9 . . . . . - - - — — — 1 Kronoberg — — ~—- — — — - Kalmar . . . . . . . 12 Gotland . . . . . . —- -- - — - — — -- - ——— — 1 N - Blekinge . . . . . . 4 Kristianstad . . . . —- 35 - 3 - — -r to - - —- — -- -- — Malmöhus . . . . . 7 ‘N - - —- —— - - *- Halland . . . . . . 7 m — -— —- — -— - — Göteborg o. Bohus 3 H —- —- ——— - -- - - Älvsborg . . . . . . 7 l - -- - -- - - Skaraborg . . . . . 9 1 d Värmland . . . . . - 4 -- 1 — -— — 1 m Orebro . . . . . . . — 2 — —- — 1 - m ——— - - - - -—~ -- ,_. Västmanland. . . . 17 . . . . 20 2 1 -— — —- -- - Kopparberg . . . . . 7 4 - - - - - -- Gävleborg -r -- - Västernorrland. . . 22 2 5 1 2 . . . . . . 43 -- 12 —— — 3 — Jämtland - — — 15 - Västerbotten. . . . 87 55 26 -Norrbotten. . . . . 45 -- 7 —- 5 - - -

224 174 80 11 41 3 18 2

57% 91% 20% 6% 11% 15% 45% 1%

Summa 398 91 44 20

68 % 16 % 7 5 % 35 4

under budgetåren 1924/1925, 1929/1930, 1931/1932, 1932/1933 och 1933/1934,

särskilt förslag ingående torrläggningsföretag.

och ett för sig, | 5 | 6-15 roende företag En- Lin En- Lån bart och bart och bidrag bidrag bidrag bidrag

Antal förslag innefattande, vart

2 3 4 allenast 1 företag

Budgetår

av varandra obe-

En- Lån Lån En- Lån

Östergötland . . . . 24 Jönköping . . . . . 11 Kronoberg . . . . . 14 Kalmar . . . . . . . 12 Gotland Blekinge . . . . . . Kristianstad . . . . Malmöhus Halland Göteborg o. Bohus Älvsborg . . . . . . Skaraborg Värmland Örebro . . . . . . . Västmanland . . . i. Kopparberg . . . . Gävleborg . . . . . Västernorrland. . ._ Jämtland. . . . . . Västerbotten . . . . Norrbotten. . . . .

och ett för sig 6-15 5 roande företag förslag En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån bart och bart och bart och bart och Totalt bart och Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

— —— — ~ ~ — w -

29 2 30 32 W —— — — ——— — 17 13 30 24 16 40 — ~ — —-— -— — —— 1 9 1 9 — 24 24 - —— —- ä —— —— 5 1 3 18 6 14 20 w - — — — — 3 7 10 3 8 11

— — — ~ —~ — H — 6 H 7 7 -- — — —— — ä 1 1 13 2 1 2 14 — —— -- — —— — 2 19 21 24 29

Antal förslag innefattande, vart 2 3 4 allenast 1 företag

Budgetår

av varandra obe- En- Lån Lån En- Lån bart och och bart och bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

Stockholm . . . . . 40 Uppsala 9 Södermanland . . . 12 Östergötland . . . . 16 Jönköping . . . . . 9 Kronoberg . . . . . 12 Kalmar . . . . . . . Gotland Blekinge . . . . . . Kristianstad . . . . 1 . . . . G Malrnöhus . 2 Göteborg o. Bohus 4 Älvsborg . . . . . . 8 Skaraborg . . . . . 3 Värmland 5 Örebro 3

Västmanlzind. . . .

Kopparberg . . . . Gävleborg . . . . . Västernorrland. . . Jämtland . . . . . . Västerbotten. . . . Norrbotten. . . . .

och ett för sig, 5 6-15 roende företag förslag företag En- Lån En- En- Lån En- Lån bart och bart bart och Totalt bart och Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

42 9 12 18

Antal förslag innefattande, vart 2 3 4 allenast 1 företag

Budgetâr

av varandra obe- En- Lån Lån En- Lån bart och och bart och bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

Stockholm . . . . . Uppsala . . . . . . Södermanland . . . Östergötland . . . . Jönköping . . . . . Kronoberg . . . . . . . . . . . .

Ifalmar

Gotland Blekinge . . . . . . Kristianstad . . . . Malmöhus Halland Göteborg o. Bohus Älvsborg . . . . . . Skaraborg . . . . . Värmland Örebro Västmanland. . . . Kopparberg . . . . Gävleborg . . . . . Västernorrland. . . Jämtland . . . . . . Västerbotten. . . . Norrbotten. . . . .

och ett för sig,

6-15 5

roende företag förslag företag ›

E

En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån [ bart och bart och bart och bart och Totalt bart och Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

— — — — — -m - 28 28 v- 32 32

Antal förslag innefattande, vart

2 3 4 allenast I företag

Budgetin-

av varandra obe-

En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån bart och bart och bart och bart och bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

Stockholm . . . . . 95

Södermanland . . . 26 . . . . 2 38 —— 7 — 1 — — Östergötland — 2 — -— 2 -- Jönköping . . . . . 1 7 1 9 . , . . . 3 48 1 15 H 2 -— 1 Kronoberg 1 9 —— 6 - — —— - Kalmar . . . . . . . - 1 — 1 —— - Gotland . . . . . . 1 1 6 . . . . _ 13 __ _ _ _ _ __. Blekinge — 89 - 1 3 — - — — 1 Kristianstad . —— 8 - 1 —— — Malmöhus . . . . . 1 56 — ~— 1 ——— - 9

1934 Halland 2 15 4 —- - -- — Göteborg 0. Bohus 7 1 —— 2 —— -r Älvsborg . . . . . . 12 28 1 5 — 13 — 1 1 —— 6 Skaraborg . . . . . 8 35 8 1 2 - -- Värmland . . . . . 19 19 3

32 6 — 4 — 1 Örebro . . . . . . . 14 2 — 10 — f) —— 1 Västmanland. . . . 1 51 7 6 2 —— — - Kopparberg . . . . 40 13 - —— ——— — — - Gävleborg . . . . . 9 27 - - 4 -- Västernorrland. . . 55 2 1 7 16 - —- 26 — 1 2 - Jämtland . . . . . . 26 22 —- 1 —* Västerbotten. . . . 71 1 25 24

Norrbotten. . . . .

och ett för sig,

6-15

roende företag förslag företag i1 1 x 1 In- Lån En- Lin Lån Lån Lån i och Totalt och Totalt bart och bart och och y

48 1 3

Tabell IX.

Uppgifter rörande torrläggningsföretag, till vilka statsunderstöd beviljats sammanställda med hänsyn till kostnaden för varje

Förslagen inne- Antal delade förslag

Budgetår

500 kr. En- Lån En- Lån bart och Totalt bart och bidrag bidrag bidrag bidrag Stockholm . . . . . . . . . . . . 18 Uppsala . . . . . . . . . . . . . Södermanland . . . . . . . . . . 6 4 4 Östergötland . . . . . . . . . . 17 3 4 i Jönköping . . . . . . . 7 . . . . v Kronoberg . . . . . . . . . . . . Kalmar . . . . . . . . . . . . . 12 Gotland . . . . . . . . . . . . . Blekinge . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . . . . . Malmöhus . . . . . . . . . . . . Halland . . . . . . . . . . . . . Göteborg och Bohus . . . . . . Älvsborg . . . . . . . . . . . . . Skaraborg . . . . . . . . . . . . Värmland . . . . . . . . . . . . Örebro . . . . . . . . . . . . . . Västmanland . . . . . . . . . . Kopparberg . . . . . . . . . . . Gävleborg . . . . . . . . . . . . Västernorrland . . . . . . . . . 10 Jämtland . . . . . . . . . . . . 23 Västerbotten . . . . . . . . . . 203 203 83 Norrbotten . . . . . . . . . . .

under 1924/1925, 1929/1930, 1931/1932, 1932/1933 och 1933/1934, budgetår-en särskilt i förslagen ingående torrläggningsföretag.

fatta nedanstående antal av varandra oberoende företag, förmed hänsyn till kostnadens storlek Summa företag 500-1 000 kr. 1 000-2 000 kr. 2 000-3 000 kr. 3 000 kr. En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån butt och bart och bart och bart och bart och Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

Förslagen innedelade Antal förslag e; .u

22 L a n 500 kr.

1:

i: En- Lån En- Lån

bart och Totalt bart och bidrag bidrag bidrag bidrag

Stockholm . . . . . . . . . . . . - 45 45 — 1 - 5 5 - - Uppsala . . . . . . . . . . . . . Södermanland . . . . . . . . . . — 16 1G ——— - . . _ . . . . . . . 2 27 29 ä — Östergötland . . . . . . . . . . . . 17 13 30 1 - Jönköping - 19 19 —- -—- Kronoberg . . . . . . . . . . . . Kalmar . . . . . . . . . . . . . 5 13 18 v- - Gotland . . . . . . . . . . . . . 3 7 10 — - - 10 10 —— — Blekinge . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . . . . . - 31 31 — — o Malmöhus . . . . . . . . . . . . - 19 19 —- — m - — —— Halland . . . . . . . . . . . . . 6 6 — —

i

Göteborg och Bohus . . . . . . 2 11 13 2 19 21 1 — Älvsborg . . . . . . . . . . . . . I 2 29 31 — 1 Skaraborg . . . . . . . . . . . . m Värmland . . . . . . . . . . . . 4 18 22 ~ 1 m Örebro . . . . . . . . . , . . . . — 1 1 — — c; H Västmanland . . . . . . . . . . — 33 33 — 1 . . . . . . . . . . . 2 10 12 — 1 Kopparberg 5 13 18 - - Gävleborg . . . . . . . . . . . . Västernorrland . . . . . . . . . 20 2 22 9 — Jämtland . . . . . . . . . . . . 16 ~—- 16 8 - Västerbotten . . . . . . . . . . 52 2 54 38 — Norrbotten . . . . . . . . . . . 52 1 53 8 -

184 350 65 5 17 % 1 %

Summa 534 70 9 %

fatta nedanstående antal av varandra oberoende företag, förmed hänsyn till kostnadens storlek Summa företag 3000 kr. 500—1 000 kr. 1 000-2 000 kr. 2 000—3 000 kr.

Eu- Lån En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån bart och bart och bart och bart och bart och Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

— — ~— — 4 — 38 -- 45 45 2 *— — — — — — -- 5 -— 5 5 A - m - 1 - 21 - 24 24 2 — —— — 3 — 3 2 24 2 30 32 5 1 6 1 8 4 4 10 24 16 40

7-4340?

Förslagen innedelade Antal förslag

Budgetår

500 kr. En- Lån bart och bidrag bidrag

Stockholm . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . . . . . Södermanland . . . . . . . . . . Östergötland Jönköping . . . . . . . . . . . . Kronoberg . . . . . . . . . . .. .

Gotland . . . . . . . . . . . . . Blekinge . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . . . . . Malmöhus . . . . . . . . . . . .

Göteborg och Bohus . . . . . . Älvsborg . . . . . . . . . . . . . Skaraborg . . . . . . . . . . Värmland . . . . . . . . . . . . Örebro . . . . . . . . . . . . . . Västmanland Kopparberg . . . . . . . . . . . Gävleborg . . . . . . . . . . . . Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

fatta nedanstående antal av varandra oberoende företag, förmed hänsyn till kostnadens storlek Summa företag - 2 000 kr. 500--1 000 kr. 1 000 2 000-3 000 kr. 3000 kr.

En- Lin En— Lån En- Lån En- Lin En- Lån bart och bart och bart och bart och bart och Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

—— 3 1 1 —— 2 3 1 6 4 22 26

15 4

Förslagen innedelade Antal förslag o: .a å, 500 kr. L d n -c Å En- Lån En- Lån bart och Totalt bart och bidrag bidrag bidrag bidrag

—— 28 28 — 1 Stockholm . . . . . . . . . . . . - 2 2 - - Uppsala . . . . . . . . . . . . . - 3 —— - Södermanland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 9 10 — - Östergötland 9 8 17 1 —— Jönköping . . . . . . . . . . . .

Kronoberg . . . . . . . . . . . . 7 25 32 2 1

. . . . . . . . . . . . . 4 8 12 -- - Kalmar 2 15 17 — - Gotland . . . . . . . . . . . . . - 4 4 — — Blekinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - 16 16 - - Kristianstad °° ——— 14 14 — - Malmöhus . . . . . . . . . . . . °° — — — —— — Halland . . . . . . . . . . . . . CD — 5 5 ——— - Göteborg och Bohus . . . . . . H 18 - - Älvsborg . . . . . . . . . . . . .a 2 20 2 17 19 - 2 Skaraborg . . . . . . . . . . . . Värmland . . . . . . . . . . . . 2 10 12 — 3 : Örebro . . . . . . . . . . . . . . 5 11 16 -- 1 O, v-« Västmanland . . . . . . . . . . -—- 18 18 -- 3

. . . . . . . . . . . 5 3 8 1 - Kopparberg 6 10 16 - - Gävleborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 - 24 12 - Västernorrland

Jämtland . . . . . . . . . . . . 45 — 45 51 -

Västerbotten . . . . . . . . . . 64 1 G5 59 —

Norrbotten . . . . . . . . . . . 88 3 91 7 —

266 228 133 11

16 % 4 %

Summa 494 144

13 %

4 1 J

fatta nedanstående antal av varandra oberoende företag, förmed hänsyn till kostnadens storlek S u m m a fö re t ag 500-1 000 kr. 1 000-2 000 kr. 2000-3 000 kr. 3 000 kr. En- Lin En- Lån En- Lån En- Lån ban-t och bart och bart och bart och Totalt bid rag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

23 2

Förslagen innedelade a; Antalförslag ..› 500 kr. ä, L d ,, U

Stockholm . . . . . . . . . . . . — — — Uppsala . . . . . . . . . . . . . 21 21 l 32 33 -- - Södermanland . . . . . . . . . . — — Östergötland . . . . . . . . . . 2 46 48 —-‘ Jönköping . . . . . . . . . . . . 19 21 40 3 4 67 71 — 3 Kronoberg . . . . . . . . . . . . 1 25 26 — 3 Kalmar . . . . . . . . . . . . . 18 19 —— — Gotland . . . . . . . . . . . . . 1 - 13 13 - - Blekinge . . . . . . . . . . . . . — 103 103 — — Kristianstad . . . . . . . . . . . *l* 1 65 66 —- -- Malmöhus . . . . . . . . . . . . °° — 1 Halland . . . . . . . . . . . . . 2 13 15 °° — 1 Göteborg och Bohus . . . . . . 8 19 27 35 48 — - Älvsborg . . . . . . . . . . . . . 13

T

Skaraborg . . . . . . . . . . . . 8 69 77 1 8 -

x

Värmland . . . . . . . . . . . . 23 29 52 2

Örebro . . . . . . . . . . . . . . 17 44 61 2 3 m 1 67 68 — 3 v-4 Västmanland . . . . . . . . . . Kopparberg . . . . . . . . . . . 56 13 69 2 3 9 27 36 - - Gävleborg . . . . . . . . . . . . 2 112 65 - Västernorrland . . . . . . . . . 110 . . . . . . . . . . . . 155 - 155 220 - Jämtland 159 3 162 106 -- Västerbotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 .l 208 23 — Norrbotten

799 845 424 27

19 % 2 %

Summa 1644 451

14 %

fattta nedanstående antal av varandra oberoende företag, förmeed hänsyn till kostnadens storlek Summa företag

5500-1 000 kr. 1 000-2 000 kr. 2 000 - 3 000 kr. 3 000 kr.

En- Lån En- Lån En- Lån En- Lån bart och bart och bart och bart och bart och Totalt buidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag bidrag

119 — 3 — 7 —-— 9 1 56 1 75 76 — 2 1 5 1 4 ~— 6 2 18 20

335 255 -— 209 — 65 — 97 — 846 — 846

gm:.

AVG/F T F52

i

ÖYNEFÖIDDÃITTNI/“IG

0/4694 N-0

ENLIGT VATTENLAGEN.

Q

.2-’u~‘9n’o

Tüággâ/øroceøaá

\~

m]

o

u

n

Ö\NC›A-§M°\NQKDÖ§Nä-Eä

fl‘

ro

o

., .. ., . . V ., .,

0 20 90 so ao 100 200 J00 #00 500 600 700 800 900 /000

_

Al/6/F T FoI2 Il /I /739244 TT/‘I//‘/6 UTAN D/A62/1M /‘/=.Q 2. JÅMBÅND MED .5)’/Y ENLIGT VÅTTENLAGEN.

fér~ke € z‘czr.*

7LUc£_I9g5pr-ocerzzfi

Q.~x:-‘\~‘*-“.\.UJ'\1.'.\J.'\>.CaI mQf\)~L‘Ih0uol\:~b¢\mo

/0-orzcr

o--uu+~o.o~.\zo=.sa:ma;$a,~,

/00 110 120 150 1440 150 160 170 180 /.90

F02

ÖYIYEFO/IDEÃITTNING 26’/2A/~/DE KLOA/a.z:o/~///~/6.5/*c§’2L-:TA6.

DIAGRAM -3

N-‘P

ENLIGT VATTENLAGEN

»b*k

hektar

. V ,.: ,..,_,.,_ . .. M_ V.. . _._...(k~

a A

äâçøäxmu

å?? á {

fl5’r 240464 ?

r (N

/60/2ar*

©y?p0c € nt‘é.v:maW

ä A A

*T7 g

i I ‘) . A

‘ 1 i . ? . .

Cu \l 407-321029442a%-40<20.+2%âa00+?7$tJo00+30-2=5Mháfooåøjaaraááfáiáfiêøêlâlø-(éøfev

bcfiuiututafaa

Proce/at.

3¥3R3;o“o3o-mu~r<n§’~.

.

_(5ifl1§§;rxia4’iz;9g:_:k3ii§:ii1e

Ehfiirin

‘,_;mm.g;.m...;g.mg,;apms,.rssa:a;a.‘ V V,j Fast-egendom, ,Iordlåiâk n_iqd

Bétaukaiude med -resrs1ag~—ti11‘ revision av xörvaringsøocn Betänkande med_.första aug. den. statsunderstédv igterneringslagarna m.-m, ia] V › av‘ledui:_:gs-,..och avd kningsverksamhetzn sim aammnnhflnggndg pp6rsma.l_.V[8,}‘

I _ Va£te§§3§eii5sk6g§§rnk. Bergablx-uk_‘.

Å Betankauae..med lérslagvml xagstmnsng .ns swish.

siytsröitáftáamg, Annina ’asatafrarwa1tnn’;‘g. ;husbehovsskogar _i Vás/teiboctensaoch Norrbo

;Ma nämnd för stádniñgáufredning. Betänkandgamed « ’ lqppmølyrkervumm;(51 i i, _ . nerhkmngar ooh förslag rörande etsättningarna ›

gecxella. r sändningen-bete»inom vissa.stadig; fignbetslokaler i

V I toekhmm m. m: (71 , Industri.

—.

_. KommungB6r.§al§ping.~.

ñáâñel dob hiszért. s T -.

-/ ,z -\‘,.

_ Kommufllkauonsvisén.

› ’ › › v - i

Bahk-_Qkreültll oigh pénningffigén.

› Na tl_ona{ekoiioni1 o: §ocfii1p9l1tik,. _

8991:91_ ‘ei~i1igsprbbten;et.’f2., ,Hughållsräkniñgángi problem

och faktorer. [1] . Sociaiieeriu I __ .

soflatjsejgrihggpmiié 1:89/vjétunilo\_«’ › ., . a . ‘yF v V‘

~ nan-1.24 ;— . i I ?ÅQGTHQGÃ * i v. z V . .. i

nS§ats1ntteri_t3t,redning6n.v» Betänkande med iijzçslagrörande :f..K_yi~k§v{iq_qh. U-Iu1ervi‘sn1‘11_gs\ziis‘enL Andluggv v

svenskt aspnnipglgtteri. m” _- .I _ _ . odling-i övrigt. y v r .

_ “ Häláo- ,_ & tcmnaeia1;ortt_mgan._ [03 - A

B§§rgva1§ts§§aeij.